Ett permanent snabbförfarande i brottmål för unga lagöverträdare

Promemoria

Ett permanent snabbförfarande i brottmål för unga lagöverträdare

Promemorians huvudsakliga innehåll

Sedan 2019 pågår en försöksverksamhet med ett snabbförfarande i brottmål för unga lagöverträdare, det s.k. ungdomsspåret. Målsättningen med snabbförfarandet är att polis ska hålla förhör med den misstänkte inom en vecka från brottet eller ingripandet, om det inte kan ske direkt. Är det fråga om ett brott som utreds inom ramen för en polisledd förundersökning är vidare målsättningen att brottet ska lagföras inom tio veckor från polisens ingripande.

Försöksverksamheten har lett till att myndigheterna utvecklat en enhetlig och mer effektiv arbetsmetod för ungdomsärenden så att brott som begås av unga lagöverträdare möts av en snabb reaktion från samhällets sida. Att en ung person begår brott kan i sig vara ett tecken på att det finns en social problematik och genom en snabb reaktion kan tidiga insatser sättas in och risken för fortsatt brottslighet minska. I denna promemoria föreslås därför att snabbförfarandet för unga lagöverträdare införs permanent så att det myndighetsgemensamma arbetet kan fortsätta även efter att försöksverksamheten löper ut.

Förordningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2027.

1 Författningsförslag

1.1 Förordning om ändring i förundersökningskungörelsen (1947:948)

Härigenom föreskrivs att det i förundersökningskungörelsen (1947:948) ska införas en ny paragraf, 3 c §, av följande lydelse.

3 c § Om den som misstänks för ett brott inte har fyllt 18 år vid brottet, får utredningen av brottet ingå i ett särskilt snabbförfarande som riktar

sig mot unga lagöverträdare.

Ärenden i förfarandet ska märkas

upp särskilt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2027.

1.2 Förordning om ändring i förordningen

(2007:976) med instruktion för Rättsmedicinalverket

Härigenom föreskrivs att 3 b § förordningen (2007:976) med instruktion för Rättsmedicinalverket ska ha följande lydelse.

3 b §

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2027.

1.3 Förordning om ändring i förordningen

(2007:1073) med instruktion för Domstolsverket

Härigenom föreskrivs att 1 d § förordningen (2007:1073) med instruktion för Domstolsverket ska ha följande lydelse.

1 d §

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2027.

1

Senaste lydelse 2022:1511. 5

1.4 Förordning om ändring i förordningen

(2015:743) med instruktion för Åklagarmyndigheten

Härigenom föreskrivs att 12 a § förordningen (2015:743) med instruktion för Åklagarmyndigheten ska ha följande lydelse.

12 a §

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2027.

1.5 Förordning om ändring i förordningen

(2022:1718) med instruktion för Polismyndigheten

Härigenom föreskrivs att 16 § förordningen (2022:1718) med instruktion för Polismyndigheten ska ha följande lydelse.

16 §

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2027.

1.6 Förordning om ändring i förordningen (2023:797) med instruktion för Kriminalvården

Härigenom föreskrivs att 3 § förordningen (2023:797) med instruktion för Kriminalvården ska ha följande lydelse.

3 §

1. delta i det myndighetsgemensamma arbetet mot den grova och

3. verkställa de transporter som Polismyndigheten och Säkerhets-

polisen överlämnar enligt 29 a § polislagen (1984:387) samt lämna andra

myndigheter den hjälp med transport som är särskilt föreskrivet.

För varje person som transporteras av myndigheten enligt första

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2027.

2 Försöksverksamheten med ett snabbförfarande i brottmål för unga lagöverträdare

Det är angeläget att begångna brott kan lagföras snabbt och effektivt, utan att rättssäkerhet och kvalitet får stå tillbaka. En kort och sammanhållen lagföringsprocess är bättre för enskilda som berörs av processen och mer resurseffektiv för rättsväsendet. Om brottsutredningen och prövningen tar lång tid kan det leda till att det blir svårare att lagföra brottet. En sen eller utebliven reaktion från samhällets sida kan också påverka människors trygghet och deras förtroende för rättsväsendet.

För att utveckla rättsväsendets förmåga att snabbt utreda och lagföra brott beslutade regeringen 2017 om en försöksverksamhet med ett snabbförfarande i brottmål. Genom förändrade arbetsmetoder, nya verktyg och ökad samverkan skapades en mer sammanhållen och enhetlig process genom hela rättskedjan. Försöksverksamheten genomfördes av Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Rättsmedicinalverket, Kriminalvården och Domstolsverket tillsammans med ett antal tingsrätter och inleddes i januari 2018. Sedan februari 2019 pågår en parallell och särskild försöksverksamhet för unga lagöverträdare som inte har fyllt 18 år, det s.k. ungdomsspåret.

I januari 2020 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att utreda ett permanent snabbförfarande i brottmål och andra åtgärder för en snabbare lagföring av brott (dir. 2020:6). Utredningen, som antog namnet Utredningen om Snabbare lagföring, överlämnade i juni 2021 betänkandet Snabbare lagföring – ett snabbförfarande i brottmål (SOU 2021:46) till regeringen. Resultatet av försöksverksamheterna, som då hade pågått ett antal år, tjänade som underlag i utredningen. Huvuddelen av förslagen i betänkandet behandlades i propositionen Snabbare lagföring av brott (prop. 2021/22:279). Bland annat infördes då ett krav på tingsrätterna att avgöra brottmål skyndsamt, om brottet ingått i ett särskilt snabbförfarande under utredningen, och nya delgivningsbestämmelser. Regeringen gick dock inte vidare med att inrätta ett permanent snabbförfarande för unga lagöverträdare. I enlighet med vad som föreslogs i betänkandet beslutades att i stället förlänga och bygga ut den försöksverksamheten med sikte på ett framtida permanentande. Ungdomsspåret har sedan dess succesivt införts nationellt och under innevarande år ska förfarandet ha börjat tillämpas i samtliga polisregioner. Försöksverksamheten pågår alltjämt och det nuvarande regeringsuppdraget löper till och med den 31 december 2026.

Försöksverksamheten med ett snabbförfarande för unga lagöverträdare omfattar alla former av ingripandebrott där en misstänkt som inte har fyllt 18 år anträffas vid brottsplatsen. Den huvudsakliga arbetsmetoden bygger på att snabbt kunna komma i gång med utredningsarbetet. Polisen ska genomföra långtgående förstahandsåtgärder och, om möjligt, hålla förhör direkt på plats. Det kan handla om att upprätta polisanmälan, ta kontakt med vårdnadshavare, förhöra vittnen, säkra bevisning, ta kontakt med socialtjänsten samt, om möjligt, ombesörja slutdelgivning. Med tanke på det särskilda regelverk som gäller för ungdomsprocessen (t.ex. lagen

[1964:167] med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare) är det i många fall inte möjligt att förhöra den misstänkte direkt. Det kan vara så att den unge behöver biträdas av en offentlig försvarare eller att vårdnadshavare och socialtjänst ska närvara vid förhör. När det av någon anledning inte är möjligt att slutföra ärendet direkt ska det finnas en färdig plan för det fortsatta utredningsarbetet med ett inbokat förhör med den misstänkte ungdomen. Ett konkret mål inom ungdomsspåret är att polisen ska hålla förhör med den misstänkte inom en vecka från brottet eller ingripandet, när det inte kan ske direkt. Eftersom metoden riktar in sig på de tidiga åtgärderna i den inledande fasen av förundersökningen vidtas huvuddelen av åtgärderna inom polisens jourverksamhet. Förutom målet med att hålla förhör inom en vecka finns en annan målsättning som går ut på att den unge, när det är fråga om en polisledd förundersökning, ska lagföras inom tio veckor från polisens ingripande. Med lagföring avses strafföreläggande, straffvarning, åtalsunderlåtelse eller domstols dom. Inom försöksverksamheten är de involverade myndigheterna ålagda att organisera och utveckla sitt arbete så att de uppställda tidsmålen kan uppnås i praktiken. Därtill har Polismyndigheten ett särskilt uppdrag att stärka erfarenhetsutbytet inom myndigheten, genomföra utbildnings- och fortbildningsinsatser för inre och yttre personal samt vidta de åtgärder som behövts för att organisera arbetet för lokalpolisområdena, polisområdena och polisregionen.

3 Slutredovisningen av försöksverksamheten

En myndighetsgemensam slutredovisning av uppdraget om försöksverksamhet med ett snabbförfarande i brottmål för lagöverträdare under 18 år gavs in till regeringen i april 2026, se bilaga 1. Myndigheterna förordar i redovisningen att försöksverksamheten ska införas permanent och lämnar förslag på hur det kan uppnås. Av slutredovisningen framgår i korthet följande.

Inom ramen för försöksverksamheten har polisen utbildat ca 450 förundersökningsledare. Syftet har varit att förundersökningsledarna ska ha kunskap om hur ärenden som ingår i förfarandet praktiskt ska hanteras och hur samverkan ska genomföras med aktörer utanför myndigheten. Utbildningen har även syftat till att förankra de särskilda rättsliga förutsättningar som gäller vid lagföring av unga lagöverträdare så att polisanställda ska förstå sin roll och betydelse i rättskedjan. Myndigheten har därtill tagit fram inspelade föreläsningar, checklistor och utbildningsmaterial om arbetsmetoden. Den breda kompetensutvecklingen har bidragit till en mer enhetlig handläggning av ungdomsärendena och därtill motverkat den tveksamhet kring hanteringen som till viss del funnits hos poliser i yttre tjänst och inom jourverksamheten. Sammantaget har försöksverksamheten lett till en mer effektiv, enhetlig och kvalitativ hantering av de ärenden som ingår i förfarandet. Eftersom fler utredningsåtgärder genomförs i jourverksamheten frigörs också tid för

lokalpolisområdena att fokusera på ärenden som kräver mer kvalificerade åtgärder. Det är därför rimligt att anta att arbetsmetoden har en positiv inverkan på samtliga ungdomsärenden.

En nationell och myndighetsgemensam uppföljningsgrupp har ansvarat för att följa upp arbetsmetoden, bland annat i syfte att undvika avvikelser mellan de involverade myndigheterna i hur ärendena hanteras. Vidare har återkoppling skett i lokala samverkansforum där även socialtjänster från respektive polisområde medverkat. Samarbetet inom försöksverksamheten har fungerat väl mellan såväl myndigheterna som kommunernas socialtjänster.

De vanligaste brotten som hanteras i snabbförfarandet är bland annat butiksstölder, innehav och bruk av narkotika samt hot mot tjänsteman. Under 2025 hanterades 23,8 procent av det totala antalet redovisade ungdomsärenden inom snabbförfarandet, dock med stora regionala avvikelser. Exempelvis var siffran inom polisregion Stockholm, som tillämpat metoden längst, drygt 43 procent. För tillfället tillämpas arbetsmetoden endast i förundersökningar som leds av polisen. Det finns en överenskommelse mellan Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten om att avvakta med tillämpningen av arbetsmetoden i åklagarledda förundersökningar tills metoden fungerar fullt ut i de polisledda.

Medelgenomströmningstiden för de ungdomsärenden som redovisats till åklagare har ökat under försöksverksamheten. Aktuell och historisk uppföljning visar dock att den typ av ärenden som hanteras i snabbförfarandet i genomsnitt har en kortare handläggningstid än vad de hade haft om snabbförfarandet inte hade införts. Bristfälligt underlag från åklagare och domstolar medför att det inte har varit möjligt att ta fram rättvisande statistik kring målsättningen att nå lagföring inom tio veckor från polisens ingripande.

Myndigheterna ser ett behov av fortsatt utveckling av arbetsmetoden och ytterligare samverkan för att bättre nå de uppsatta tidsmålen. I redovisningen lämnas därför förslag om • att nationell och lokal samverkan samt återkoppling mellan

myndigheterna som ingått i försöksverksamheten ska fortsätta för att

bibehålla och utveckla arbetsmetoden, • att nationell och lokal samverkan mellan Polismyndigheten och

socialtjänsten ska fortsätta, • att myndigheterna bibehåller den struktur och organisation som har

etablerats inom försöksverksamheten för att tidsmålen för lagföring i

ungdomsspåret ska kunna uppnås, samt • att myndigheterna bibehåller en myndighetsgemensam uppföljning för

att det ska vara möjligt att över tid se om en utveckling av tidsmålen

sker.

Utöver detta lämnas förslag på förordningsändringar för att möjliggöra ett permanent snabbförfarande för unga lagöverträdare. Förordningsändringarna behandlas närmare i denna promemoria.

4 Snabbförfarandet i brottmål för unga lagöverträdare ska införas permanent

Förslag

Brottsutredningar mot unga lagöverträdare som inte har fyllt 18 år ska få ingå i ett särskilt snabbförfarande. Ärenden som hanteras i snabbförfarandet ska märkas upp särskilt.

Skälen för förslaget

När en ungdom misstänks för ett brott är det viktigt med en snabb reaktion från samhällets sida så att kopplingen mellan brott och påföljd blir tydlig. Det sänder en viktig signal till den unge att samhället tar brottsligheten på allvar och att kriminella handlingar får konsekvenser. Genom en snabb reaktion och tidiga insatser kan risken för fortsatt brottslighet minska och kriminella karriärer förhindras i ett tidigt skede. Försöksverksamheten med ett snabbförfarande i brottmål för unga lagöverträdare syftar till just detta. Många av de brottstyper som ingår i förfarandet, såsom innehav och bruk av narkotika, är sådana att en tidig insats från socialtjänsten har stor potential att stävja en ogynnsam utveckling. När den unge inte samtycker till en sådan insats är det viktigt att skuldfrågan snabbt kan avgöras så att lagföring kan ske. Snabbförfarandet för unga lagöverträdare har visat sig vara ett effektivt sätt att åstadkomma detta i praktiken.

Av slutredovisningen framgår att försöksverksamheten med ett snabbförfarande i brottmål för lagöverträdare under 18 år har lett till en mer enhetlig, effektiv och kvalitativ hantering av de ärenden som ingår i förfarandet. Det innebär också att fler unga har fått en snabb och tydlig reaktion från samhällets sida samt att tidiga insatser har kunnat sättas in. Genom att skilja ut de enkla ärendena från de mer komplexa kan de brottskämpande myndigheternas resurser användas på ett mer effektivt sätt. Inom försöksverksamheten återspeglas detta bland annat i att enkla och rutinartade åtgärder i stor utsträckning utförs av polisens jourverksamhet och att respektive lokalpolisområde arbetar vidare utifrån en redan framtagen plan för utredningen. Snabbförfarandet har därmed lett till ett mer ändamålsenligt resursutnyttjande i praktiken. Erfarenheterna visar också att försöksverksamheten lett till en förbättrad samverkan mellan myndigheterna och att det kan bidra till att möjliggöra en snabbare hantering genom hela rättskedjan. Om snabbförfarandet etableras som ett permanent inslag i myndigheternas ordinarie verksamhet skapas möjligheter att både utveckla och utöka arbetsmetodens tillämpning.

Sammantaget visar slutredovisningen att försöksverksamheten med ett snabbförfarande i brottmål för unga lagöverträdare lett till en effektivare hantering av de ungdomsärenden som ingått i förfarandet och de involverade myndigheterna vill att snabbförfarandet införs permanent. Det finns därmed starka skäl för att även snabbförfarandet för unga lagöverträdare ska bli ett permanent inslag i de involverade myndigheternas verksamhet och att de strukturer för samverkan och uppföljning som byggts upp inom försöksverksamheten bevaras.

När förfarandet med snabbare lagföring för vuxna infördes permanent inrättades en ny paragraf, 3 b §, i förundersökningskungörelsen (1947:948). En liknande förordningslösning bör användas för att göra snabbförfarandet för unga lagöverträdare permanent. Eftersom det i realiteten är fråga om två olika snabbförfaranden, vuxen- respektive ungdomsspåret, med separata arbetsmetoder som följs upp och utvärderas utifrån delvis olika parametrar bör snabbspåret för unga lagöverträdare emellertid regleras i en egen paragraf. Paragrafens utformning ligger i linje med förslaget i slutredovisningen men har justerats för att bättre stämma överens med närliggande bestämmelser i förordningen. Den valda utformningen ger även möjlighet för myndigheterna att i framtiden utveckla snabbförfarandet ytterligare och exempelvis inkludera åklagarledda förundersökningar.

5 Den myndighetsgemensamma samverkan ska fortsätta

Förslag

Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Rättsmedicinalverket, Kriminalvården och Domstolsverket ska fortsatt samverka i snabbförfarandet för unga lagöverträdare. Särskilda bestämmelser som reglerar den samverkan ska införas i myndigheternas instruktioner. Polismyndigheten ska ha ett särskilt ansvar för att leda det myndighetensgemensamma arbetet.

Skälen för förslaget

Uppgifterna för de myndigheter som lyder under regeringen och som ingår i snabbförfarandet, dvs. Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Rättsmedicinalverket, Kriminalvården och Domstolsverket, har under försöksverksamheten reglerats genom olika regeringsuppdrag. Av slutredovisningen framgår att myndigheternas samverkan har varit viktig för att nå målen och förbättra förfarandet. En fördel med den breda samverkan är också att det möjliggör relevant återkoppling, medverkan och uppföljning.

För att målen med snabbförfarandet ska kunna uppnås över tid är det av stor vikt att den nuvarande samverkan bibehålls och utvecklas. Om arbetsmetoden inte är myndighetsgemensam finns det risk för att Polismyndigheten, som är den myndighet som framför allt driver utvecklingen av arbetsmetoden, bara effektiviserar sin del av processen och inte förstår sådana åtgärder som kan vara viktiga för andra myndigheter. Även i en bredare bemärkelse är det viktigt att förfarandet utvecklas gemensamt. Det finns t.ex. ett fortsatt utvecklingsbehov vad gäller anpassning av it-system samt uppföljning och återkoppling mellan myndigheterna. Allt detta ställer särskilt höga krav på myndigheternas förmåga till samverkan och samordning. Det bör därför uttryckligen

regleras att det finns ett beständigt och särskilt myndighetsgemensamt arbete med ett snabbförfarande för unga lagöverträdare.

Det föreslås att uppgiften att samverka inom ramen för snabbförfarandet för unga ska regleras i förordning. Eftersom arbetsmetoden framför allt utvecklats av Polismyndigheten är det naturligt att den myndigheten ges ett särskilt ansvar för att leda det myndighetsgemensamma arbetet. Detta ligger även i linje med vad som gäller för snabbförfarandet för vuxna. Bestämmelser som reglerar detta ska införas i myndigheternas instruktioner. Bestämmelserna är utformade i enlighet med förslagen i slutredovisningen.

6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Förslag

Förordningsändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2027. Det finns inget behov av övergångsbestämmelser.

Skälen för förslaget

Regeringsuppdraget med försöksverksamheten löper ut den 31 december 2026. Det är angeläget att förordningsändringarna träder i kraft i tid till det att regeringsuppdraget löper ut. Ändringarna bör därför träda i kraft den 1 januari 2027. Det finns inget behov av övergångsbestämmelser.

7 Konsekvenser

Förslagen kan antas leda till en snabbare och mer enhetlig hantering av brottmål för lagöverträdare under 18 år. Det finns ett särskilt starkt intresse att lagföringen av unga lagöverträdare sker snabbt så att tiden mellan brottet och reaktionen blir så kort som möjligt. Därigenom blir konsekvenserna av brottet tydligare för den unge, vilket är viktigt inte minst av pedagogiska skäl. Det är också positivt att samhällets förhållningssätt när unga begår brott är konsekvent och tydligt. Förslagen är inte begränsade till en viss typ av brottslighet och utformningen medger att arbetsmetoden kan komma att användas även i åklagarledda förundersökningar. Genom att samhället reagerar snabbare kan också antas att olika stödinsatser för den unge kan sättas in i ett tidigare skede. Detta kan i sin tur motverka risken för att den unge begår ny brottslighet samt förhindra kriminella karriärer i ett tidigt skede. En snabbare och mer effektiv hantering kan även antas stärka rättssäkerheten och innebära ett bättre resursutnyttjande hos det allmänna. Förslagen kan även antas bidra till att tillgodose bl.a. den rätt att utan dröjsmål få saken avgjord som följer av artikel 40 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen).

I övrigt bedöms de aktuella förslagen inte medföra några negativa konsekvenser för barn och unga eller påverka barnets rättigheter enligt barnkonventionen.

Under försöksverksamheten har framför allt Polismyndighetens verksamhet påverkats och i promemorian föreslås att förfarandet blir ett permanent inslag i myndighetens verksamhet. Det innebär att myndigheten behöver fortsätta arbeta med bland annat breda utbildningsinsatser och samverkan på både lokal och nationell nivå. Samtidigt har myndigheten arbetat med förfarandet under lång tid varför det bör finnas en upparbetad struktur för det fortsatta utbildning- och utvecklingsarbetet. Förslagen bedöms därmed sammantaget inte medföra annat än marginella kostnadsökningar som ryms inom myndighetens befintliga anslag.

För Sveriges Domstolar, Åklagarmyndigheten, Rättsmedicinalverket och Kriminalvården bedöms förslagen inte medföra några kostnadsökningar.

De föreslagna ändringarna påverkar inte i vilken utsträckning den unge har rätt till biträde av offentlig försvarare varför förslagen inte bedöms påverka anslaget rättsliga biträden.

I övrigt bedöms förslagen inte medföra några ökade kostnader, vare sig för enskilda, andra myndigheter eller för det allmänna. Förslagen bedöms inte påverka miljön. Förslagen bedöms inte medföra några nya åligganden för regionerna och påverkar därför inte heller den kommunala självstyrelsen. Förslagen bedöms inte heller påverka jämställdheten mellan kvinnor och män.