om tillägg till 7 § i Regeringsformen, angående rättighet för Konungen att uppdraga af görandet af vissa ärenden åt Departementschef

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No 7.

15 Äf:o 7.

Ank. till Rikad. Kansli d. 23 Jan. 1868, kl. 2 e. m.

Kongl. Maj ds Nådiga Proposition till Riksdagen, om tillägg till 7 § i Regeringsformen, angående rättighet för Konungen att uppdraga af görandet af vissa ärenden åt Departementschef; Gifven Stockholms Slott den 10 Januari 1868.

Hos Kong!. Maj:t i Stats-Rådet förekomma stundom ärenden, synnerligast bland dem, som röra de praktiska yrkena, hvilka aro af sådan beskaffenhet eller af så ringa vigt, att de synas icke lämpligen utgöra föremål för Konungens egen pröfning och Stats-Rådets gemensamma ansvarighet. Detta måste ännu mera blifva fallet, om, ‘ genom en önskvärd förenkling i förvaltningen, ärenden, som nu afgöras af underordnade embetsverk, omedelbart komma att ingå till Stats-departementen. Då det synes lämpligt, att Konungen må ega rätt att, i den mån Han så för godt finner, uppdraga afgörandet af dylika mål åt vederbörande Departementschef, men tvifvelaktigt är om detta kan ske i öfverensstämmelse med nu gällande grundlags stadgande^ samt en sådan rättighet för Konungen i alla fall synes höra i grundlagen till sina gränser bestämmas, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen, att de föreskrifter, som Kongl. Maj:t för nämnda ändamål funnit behöfliga, måtte intagas i 7 § af Regeringsformen, och donna § erhålla följande lydelse:

“Alla regeringsärenden, med undantag af dem, som i 11 och 15 §§ om förmälas, skola inför Konungen i Statsrådet föredragas och der afgöras.

Af sådana till Konungen inkommande ärenden, som icke äro i grundlag särskilt nämnde bland dem, hvilka Konungen eger afgöra, och som för öfrigt hvarken afse klagan öfver någon embetsmyndighets utgärd eller eljest äro af den

16 Kongl. Maj\ts Nåd. Proposition No 7.

vigt, att Konungen vill om dem sjelf besluta, vare Konungen obetaget att låta de mål, Han föreslcrifver, afgöras af vederbörande Departementschef, hvilken åligger att öfver sålunda afgjorda mål till Konungen i Statsrådet afgifva berättelse.“

Kong!. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kong!, nåd och ynnest städse välbevågen.

CARL.

Louis De Geer.

Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departements-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen uti Stats-Bådet å Stockholms Slott Fredagen den 10 Januari 1868,

i närvaro af:

*

Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,

, Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,

Statsråden: Herr Grefve von Plåten,

Friherre af Ugglas,

Lagerstråle,

Bredberg,

Thulstrup,

Carlson,

Ehrenheim,

Abelin.

Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern yttrade:

“Redan vid förhandlingarne om de nuvarande Stats-departementens inrättande och regeringsärendenas fördelning dem emellan, ifrågasattes, att Departementens

17 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

tens antal skulle bestämmas större än som i Regeringsformen blek vid 1840 års riksdag faststäldt. Med anledning sa val af ärendenas ständigt tillväxande mängd, som angelägenheten deraf, att, i den mån utvecklingen af landets industriela krafter påkallade Statens omedelbara medverkan, giiva åt denna gren af de allmänna förvaltningsbestyren den enhet och kraft, som för dess ändamålsenliga handhafvande erfordras, aflat Kong]. Maj:t till 1856—1858 års Riksdag ett för slag till ändringar i Regeringsformen, hvarigenom dels Stats-Rådets ledamöter skulle förökas till tolf\ och dels ett nytt Departement skulle inrättas för allmänna arbeten och kommunikations anstalter. Detta förslag antogs genom tre Riks-stånds beslut att hvila till påföljande riksdag, hvaremot det fjerde Ståndet instämde i ett al Konstitutions utskottet upprättad! förslag, som, med uteslutande af den ifrågasätta tillökningen i de konsultativa Statsrådens antal, endast upptog det af Kong!. Maj:t föreslagna Departementet och bestämde Statsrådens antal till elfva. Detta sistnämnda förslag blef äfven genom de ofri ga Riks-ståndens beslut antaget att hvila för att komma under omröstning i det fall att Kongl. Maj:ts Proposition i ämnet blefve utslagen. Vid 1859 års riksdag godkändes Kongl. Maj:ts Proposition af Adeln och Preste-ståndet, men Konstitutionsutskottets hvilande förslag af Borgare ståndet, och båda förkastades af Bonde ståndet, hufvudsakligen, att döma efter den i Ståndet torda diskussion, af det skäl, att det ifrågasätta nya Departementet icke jemväl omfattade landtbruk et, och att antalet af Stats-Råds-ledamöter ej borde förökas.

Det af Kongl. Maj:t länge insedda behofvet af en tillökning i Departementens antal kan sålunda sägas hafva blifvit erkänd! jemväl af Representationen, och skulle sannolikt redan för flera år sedan blifvit tillgodosedt i grundlagen, om en något förändrad grund blifvit föreslagen för ärendenas fördelning, och fiagan icke blifvit sammanbunden med den om eu tillökning jemväl af Stats-Råds ledamöternes antal.

Samma behof har efter nämnda tid gjort sig alltmera känbar!, synnerligen till följd deraf, att cheferne för Civil och Ecklesiastik-departeinenten varit betungade med handläggning af ärenden, Indika, i anseende till såväl det störa antalet, som den olikartade beskaffenheten, icke utan den största svårighet kunna! af dem behörigen medhinnas.

I afseende å Ecklesiastik departementet upplyses detta förhållande genom en af chefen för nämnda Departement till mig afloma ad promemoria, så lydande:

“Under det sednast förflutna årtiondet hafva säkerligen inom intet af Stats-departementen så störa förändringar inträffa! i göromålen som inom Ecklesiastik-departementet.

År 1855 inkommo i Ecklesiastikdepartementet 1,102 mål; år 1867 var de inkomna målens antal 1,892. Detta antal har således ökats med 72 procent.

Bill. till Riksd. Prat. 1868 1 Sami. 1 Afd. 3 Käft. 3

18 Kongl. Maj:ts Md. Proposition N:o 7.

Bland det tillökade antalet är ett nytt slag af mål, nemligen löneregleringarne för presterskapet, hvilka ofta äro af en ganska invecklad beskaffenhet.

Om äfven, för den förberedande handläggningen och expeditionen af det sålunda ökade antalet mål, eu tillökning af arbetskraft inom Byråerna och derigenom en lättnad blifvit den underordnade embetsmannapersonalen beredd, ar detta likväl icke fallet i afseende på Departements chefen, hvilken bör, såsom förut, genomgå, pröfva och föredraga alla inkomna mål.

Det är likväl icke blott antalet af mål som tillväxt: äfven sjelfva beskaffenheten af Departementets verksamhet har undergått en väsendtlig förändring — en förändring ännu mera ingripande än den förut nämnda. Ecklesiastik-departementet är nu mera icke endast ett embetsverk, som emottager, förbeiedei och expedierar inkomna mål; det är tillika en verklig Läroverkstyrelse. Genom inspektionen öfver elementarläroverken och genom afgångsexamen, hvilken af Departementet ordnas, likasom genom inspektionen öfver folkskolelärare-seminarierna och folkskolorna, äfvensom genom den Departementet åliggande vård om utarbetningen af läroböcker och undervisningsmateriel för dessa skolor in. m., har en omedelbar personlig beröring uppkommit emellan Departementet och läroverken, hvilken för det förra medfört en förändrad ställning och fordrar, om den skall kunna gagneligt utveckla sig, åtminstone tidtals, icke mycket mindre tid än de inkomna målens handläggning.

Slutligen, om man afser framtiden, kan tilläggas, att utöfver den skyldighet, som åligger hvarje Departements-chef att bereda ärendena till den årliga riksdagen och att i dess öfverläggningar deltaga, har Ecklesiastik-departemen tet förbindelsen att förbereda ärenden för ännu en rådplägande församling, nemligen Kyrkomötet, att genom Departements chefen deltaga i dess göromål, och att behandla från densamma inkommande framställningar.

Om redan ur synpunkten af göromålens omfattning och beskaffenhet dessa fakta tala för ett frånskiljande af några bland de Departementet tillhörande ärenden, så förefinnas för en sådan åtgärd lika störa och ännu större skäl ur synpunkten af sjelfva organisationens ändamålsenlighet. Det kärr måhända blifva möjligt att finna en person med så ovanlig' förmåga, att de magtpåliggande och omfattande göromålen kunna af honom vårdas; deremot är det alldeles säkert, att det länder till båtnad för det hela, om den, som emottager detta uppdrag, får egna sin tid mera odeladt åt. de ecklesiastika ärendenas och isynnerhet åt undervisningsverkets alltmera utvecklade och mångsidiga

fordringar. ,

Bland de olika grupper af ärenden, som för närvarande tillhöra Ecklesiastik departementets handläggning, är ingen mera främmande för det hela, än (ten som omfattar medicinal- och veterinär-ärenden a. Deri tid äi längesedan förbi, då sjukvården tillhörde kyrkan; sedan dels staten öfvertagit den, så vidt

19 Kongl. May.ts Nåd. Proposition No 7.

den icke åligger de enskilde, dels ock kommunerna besörja dess angelägenheter, tyckas dessa ärenden hafva ett vida naturligare sammanhang med de förvaltningsärenden, som tillhöra Civil-departementet. De flesta af nämnda ärenden gå genom Konungens Befallningshafvande. Sundhetsvården i städerna står ock i nära samband med Politien i (ifrigt; likaså veterinär-väsendet med boskapsskötselns befrämjande.

I Norge är en sådan öfverflyttning af medicinalärendena till Departementet för det Inre redan försiggången.

Likaledes synes Fattigvården, sedan den upphört att vara en den frivilliga välgörenhetens angelägenhet och i stället betraktas såsom en samhällspligt, hvilkens uppfyllande kan med tvång utkräfvas och hvilken af den borgerliga kommunen närmare bestämmes, mindre tillhöra området för Ecklesiastikdepartementets än för Civil-departementets verksamhet.

Det skulle likväl ingalunda vara tillrådligt, att till ett redan så omfattande Departement som Civil-departementet verkställa eu sådan öfverflyttning, om icke å andra sidan en lättnad bereddes genom frånskiljande från detta Departement af en del utaf de mål, som för närvarande af detsamma handläggas.“

Hvad Civil departementet angår, så utgjordes antalet dit inkomna mål år 1841, eller det första efter Departemental-styrelsens införande, af 981; men uppgick år 1867 till 1,387, ehuru en mängd mål, som tillförene hemställdes till Kongl. Maj:t genom detta Departement, numera blifvit hänvisade till underordnade embetsverk. Långt ifrån att Civil departementet i sitt nuvarande skick skulle kunna emottaga de mål, som böra skiljas fi ån Ecklesiastik-depai temen te t, hai det thy förutan stort behof af lättnad. Härtill kommer, hvad ofta blifvit ifrågasatt, att en del administrativa ärenden, som för närvarande afgöras af andra embetsverk, lämpligare borde handläggas inom Byråer, omedelbart lydande under Stats-departementen. I detta afseende har Eders Kongl. Maj:t till min handläggning låtit öfverlemna ett af chefen för Civil departementet till Statsrådsprotokollet den 4 dennes afgifvet anförande; deruti förekommer följande:

“Genom att personligen öfvervara Kommers kollega sessioner under nästlidna års höst, i den mån öfriga göromål inom Departementet det medgifvit, har jag sökt att vinna en närmare kännedom om handläggningen af de be mälda Kollegium tillkommande mål och ärenden. För att angifva dessas beskaffenhet, torde det tillåtas mig att här upptaga dem, som under år 1866 inkommit och h vilka, efter att hafva blifvit hänförda till vissa hufvud rubriker, befinnas till antalet hafva utgjort, angående:

Utrikes handeln...................356.

Utrikes sjöfarten .............. ■ • • • ^50.

Transport 906

20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

Transport 906.

Epidemier och Epizootier ........... 235.

Konsulstjenstemäns tillsättande och afsked.......... 93.

Konsulers tjenstledighet................ 22.

Ersättningar för Konsulers förskott till Svenskt sjöfolk samt andra utgifter i embetsärenden............... 204.

Arfsmedel......... qq

Inrikes handeln och sjöfarten .............. 28.

Taxefrågor........ 91.

Sjömanshusen.............. 72.

Navigationsskolor..................

Tekniska skolor................... 42.

Fabriker och handtverkeri^*....... 78.

Förlagslån och andra på skriftlig anmälan beroende diskontärenden . 141.

Reseunderstöd................... Zg

Ullkontoret...... 38.

Marknader...... 87.

Patenter ...................... 260.

Statistiska uppgifter....... 234.

Öfriga mål .................... 122.

Summa: 2,844.

I detta antal ingå icke de mål, som omfatta den egentliga Diskontrörelsen.

Bergsafdelningen.

Bergsskolan i Falun .................29.

Vågräkenskaper ................ 30

Embetsberättelse!*................... 11

Andra Statistiska uppgifter...............40.

Stämpling af brukseffekter...................

Understöd ur Kollega Arm bössa och från Kyllinge och Kibbe qvarn a r 10.

Förlagsinteckningar.................. 15.

Afradsfrihet . .................... 7.

Grufverörelsen....................47.

Stipendier 2.

Öfriga mål och ärenden................77.

Summa: 309.

Eu betydande del af ofvanupptagna mål och ärenden kunna, enligt mitt

förmenande, utan uppoffring af deras ändamålsenliga handhafvande, behandlas

21 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

mera enkelt än det nuvarande Embetsverkets kollegiala sammansättning medgifver, och besparing i statsutgifterna borde derigenom ock, sedan förändringen blifvit genomförd och en del af nuvarande tjensteinnehafvare gått undan, kunna vinnas. Den anordning, som naturligast erbjuder sig för dessa ärendens handläggning, synes vara deras öfverflyttande till Civil-departementet, dit, efter nu gällande fördelning af ärendena, Stats-departementen emellan, de flesta till sin natur höra, och dit många af dem under en eller annan form äfven för närvarande inkomma. Ett olika förhållande är deremot med eu annan, ehuru till antalet mindre, del åt målen å förut intagna förteckning. Förutom Manufaktur diskontrörelsen, som under intet vilkor skulle lämpligen kunna till ett Statsdepartement öfverflyttas, och hvilken, efter min åsigt, numera icke ens herde vara med Kommers-kollegium förenad, äro emellertid flera ärenden af icke ringa vigt och betydenhet, som icke lämpa sig för behandling inom ett Statsdepartement, äfven under förutsättning att särskilda Byråer för Kommerskollegii-målens öfvertagande blefvo der inrättade. Jag vill i detta hänseende exempelvis endast nämna frågor om beviljandet af patenter, beviljandet af förlagsinteckningar och afförande! af en del mål, som afse grufverörelsen jemte granskningen af vissa till Kollegium ingående räkenskaper, dervid Kollegium utöfva!' eu art af domsrätt. Det är visserligen eu möjlighet, att pröfningen af patenter förlorar sin nuvarande betydelse, i fall den i andra länder pågående striden om all patenträtts upphäfvande äfven inom vårt land väckes och vinner framgång, eller om, såsom i ett eller annat främmande land för närvarande lärer vara stadgadt, patenträtts erhållande endast beror på erläggande af eu viss, temligen hög afgift, tillökad för hvarje år af patenträttens utsträcka ning utöfver minimum intill ett visst antal år, derutöfver dylik rätt icke be viljas; men så länge nuvarande patentlag är gällande, synes det mig icke böra ifrågasättas, att pröfningen af patenter skulle inom ett Stats-departement lämpligen kunna ega rum under den vanliga, för egentlig embetsman!! averksamhet beräknade, sammansättningen af eu Byrå. Öfluga bär ofvan anmärkta mål skulle möjligen kunna, en del till allmänna domstolarne och en annan del till Kammar-rätten, öfverflyttas, ehuru eu sådan åtgärd naturligen skulle påkalla ändring i flora, pa det nuvarande förhållandet grundade författningar.

Emellertid anser jag att, innan frågan om indragning af Kommerskollegium göres till slutligt föremål för Eders Kongl. Maj ds nådiga pröfning, två andra i och för sig särdeles vigtiga organisationsfrågor först höra vara losta.

Det låter nemligen, efter mitt förmenande, sig icke verkställas att, utan men för ärendenas behandling, till Civil-departementet öfverföra betydligaste delen af ett stort Embetsverks fristående verksamhet, utan att samtidigt från Departementet förflytta eu icke ringa dol af de ärenden, som nu höra dit. Lika

22 Konql. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

litet lärer denna, Kommers-kollegii nuvarande verksamhet, kunna förenas med något af de andra Stats-departementen, af hvilka Finans-, och framför allt Ecklesiastik departementet redan nu äro, lika med Civil departementet, af göromål så betungade, att fråga med allt skål kan väckas om lindring, genom fördelning och frånskiljande af en del utaf dithörande mål. Vid sådant förhållande lärer, så vidt jag kan förstå, annan utväg icke förefinnas än upprättandet af ett nytt Stats departement, till hvilket måhända lämpligast Kormners-kollegiimålen kunde komma att öfvergå; men äfven om ett sådant Departement kom me till stånd, anser jag Kominers-kollegii-målens öfvertagande, vare sig af detta eller af Civil-departementet, påkalla en annan icke mindre vigtig förändring. Det synes mig nemligen, som de blifvande Byråerna icke lämpligen skulle kunna vara i allo fristående myndigheter, med rätt för hvarje Byråchef för sig att besluta i de mål, som nu utgöra föremål för kollegial behandling, utan herde väl, om den kollegiala förmon för ärendenas handläggning upphör, vederbörande Departements chef i allmänhet utöfva beslutanderätten, men dervid hafva att trygga sig vid den speciela utredning, som inom den ena eller andra Byråen blefve under Byråchefens ledning beredd åt der förekommande mål, hvilkas expedierande sedermera inom Byråen skulle verkställas. Enligt nuvarande grundlag kan Departements chefs beslutanderätt, på grund af innehaf vande embete, dock anses vara så begränsad, att den af mig förutsatta verksamheten svårligen lärer kunna betraktas såsom ostridigt liggande inom donna gräns; och då det icke heller bör kunna ifrågasättas, att åt en ibland Departements-cheferne lemna vidsträcktare behörighet än åt de öfrige, torde det blifva nödigt att afgöra, om en sådan större behörighet bör åt Departements-cheferne i allmänhet lemnas.“ '

Hvad i detta anförande är yttradt om Kommers-kollegium torde i viss mån gälla om ytterligare ett eller annat Embetsverk.

För min del tror jag lika med chefen för Civil departementet, att dessa svårigheter icke kunna på ett tillfredsställande sätt lösas utan inrättande af ett nytt Stats-departement. Fordringarne på de särskilda egenskaper och insigter, som äro vilkor för framgången af Regeringens vård om de praktiska yrkena och de allmänna arbetena, mana ock till dessa ärendens sammanförande under ett för dem gemensamt Departement, der dessa fordringar bättre kunna tillgodoses. Jag har dervid föreställt mig att till Civil-departementet endast skulle komma att höra den egentliga landtregeringeri och de kommunalärenden, som hän skjutas till Styrelsens afgörande; i följd hvaraf detta Departement bolde från Ecklesiastikdepartementet öfvertaga sundhets- och fattigvården, men deremot till det nya Departementet öfverlemna dels hvad som hörer till vården om jordbruk, handel och öfriga näringar och dels befattningen med jernvägsbvggnader och andra allmänna arbeten samt jernvägstrafiken. Finans-departe-

23 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

mentet, ehuru för närvarande icke så öfverhopadt af ärenden som Civil- och Ecklesiastik-departementen, behöfver likväl befrias från en del af sina göromål, helst om möjlighet skall kunna beredas för detsamma att öfvertaga den del af Riksgälds-kontorets nuvarande befattning, hvarförutan Regeringen icke, såsom sig bör, kan göras ansvarig för finansförvaltningen, i sin helhet Under detta Departement lyda nu Post- och Telegrafverken, hvilka visserligen, för såvidt de företrädesvis skola betraktas såsom inkomstkällor för Staten, rätteligen höra till Finans-departementet, men deremot lämpligen kunde förläggas till det nya Departementet, om de hufvudsakligen anses för kommunikationsanstalter till uäringarnes tjenst. Jag tilltror mig icke att på förhand med säkerhet bedöma, huruvida det nya Departementet blefve alltför betungadt, om till detsamma, utom jordbruk och öfriga näringar samt allmänna arbeten, äfven lades alla de allmänna kommunikationsanstalterna, hvilket eljest synes önskvärd!!, men härpå ligger mindre vigt, då det alltid står Kongl. Näjd Öppet att angående göromålens fördelning emellan Departementen lämpa efter omständigheterna. Visserligen koinme ganska olikartade ämnen att förläggas under det nya Departementet, om så skedde med alla de af mig nu ifrågasätta. De voro dock till sin art mindre skilj da än de som nu äro sammanförda under Civil-departementet, och hade åtminstone alla det gemensamt att af Departements-chefen mindre kräfva en förut inhemtad embetsmannaerfarenhet än en öppen blick för landets materiel a utveckling och förkofran.

Jag tillstyrker derföre i underdånighet, att Eders Kongl. Näjd måtte till Riksdagen framställa förslag om inrättande af ett nytt Departement, afsedt för såväl jordbruk och öfriga näringar som allmänna arbeten samt åtminstone eu del af de allmänna kommunikationsanstalterna.

Men ensamt härigenom är behofvet af förändringar i göromålens fördelning inom Stats Rådet icke afhjelpa På sätt chefen för Civil-departementet upplyst, skulle Kommers-kollegii indragning och dit hörande ärendens förläggande mera omedelbart under ett Stats departement svårligen låta sig gorå, utan ett bemyndigande för Departements-chefen att sjelf afgöra eu del af dessa mål.

Äfven af de ärenden i (ifrigt, som borde tillfalla det nya Departementet, är en stor del af den beskaffenhet, att de mera lämpa sig för handläggning i Byråer af sakkunnige män, med beslutanderätt för Departements-chefen, än att föredragas inför Konungen i Stats-Rådet. Att t. ex. besvära Konungen personligen med granskningen och fastställandet af alla, äfven de minst vigtiga, aktiebolagsordningar och med mindre detalj anordningar vid anstalterna för jordbruket och i afseende å jernvägstrafiken m. in., synes vara lika otjenligt som det vore obilligt att, för ändamålsenligheten af dessa beslut, utkräfva en solidarisk ansvarighet af hela Stats-Rådet. Alla dessa ärendens beredning och föredragning i Stats-Rådet skulle dessutom medtaga en större tid än som åt dem

24 Kongl. Majds Nåd. Proposition No 7.

kan anslås, och följden måste blifva, att många af dem till större utsträckning utan kontroll öfverlemnas till underordnade styrelsers afgörande, än som be liöfde ega ruin, om Departements chefen, med tillhjelp för hvarje särskilt fack af en med nödiga insigt»' utrustad Byrå, egde tillräcklig myndighet' att sjelf besluta. Att i dessa ämnen, genom en bestämd författning, en gång för alla uppdraga en gräns emellan de ärenden, som Unge af Departements-chef afgöras, och dem som borde underställas Konungen, torde emellertid i många fall icke låta sig gorå. För allmänheten skulle det ock sannolikt blifva svårt att med säkerhet uppfatta donna gräns, och för embetsverken skulle det leda till omgång att i Kongl. Maj t och Departementschefen hafva två särskilda Öfver styrelser, emellan Indika deras framställningar herde delas. Dessutom bör det stå Konungen Öppet att efter omständigheterna gifva och återtaga hvarje åt Departements chefen lemnadt bemyndigande, vare sig i fråga om någon hel klass af ärenden, eller några vissa inom donna klass, som Han finner vara af den vigt, att Han vill om dem sjelf besluta,

Detta af mig nu anmärkta behof kommer väl att hufvudsakligast gälla det ifrågasätta nya Departementet, men äfven inom de gamla förekomma tvifvelsutan redan nu stundom ärenden, för hvit k a enahanda förfaringssätt kunde vara lämpligt, och möjligen kommer dessas antal att med tiden ökas, helst om, genom andra embetsverks indragning, ärenden skulle inkomma till Departementen, som nu ej af Konungen afgöras. Ehuru Departements chefens afgöranderätt inom dessa Departement endast med största varsamhet lärer komma i fråga att tillämpas, intill dess Departementen hunnit blifva organiserade med Byråer, inom hvilka en fullständig och sakkunnig utredning af hvarje ärende kan erhållas, tror jag likväl, att den grundlagsförändring, som kan vara behöflig, för att gifva den nya Departements chefen en myndighet, som för honom är nödvändig, bör utsträckas så, att möjlighet derigenom beredes att jemväl i män af behof tillämpa flen å de öfriga Departements-cheferne.

Det kan sättas i fråga, huruvida grundlagens nuvarande ordalydelse lägger något hinder i vägen för Konungen att åt Departements-cheferne uppdraga en sådan myndighet. Det vore i sjelfva verket orimligt, om i frågor, som röra rikets allmänna styrelse och hushållning, och i hvilka Konungen ensam eger lagstiftande rätten, Han icke skulle kunna bestämma, att en Departements-chef skulle afgöra vissa ärenden, lika val som han ostridigt kan ålägga en annan embetsmyndighet att afgöra dem. Då emellertid dels grundlagen i allmänhet tillägger Stats-Rådets ledamöter en uteslutande rådgifvande karakter, med undantag endast för den afgörande rätt, som kan anses oskiljaktig från begreppet Departements chef, dels ock 7 § i Regeringsformen uttryckligen stadga!', att alla regeringsärenden, med undantag af ministeriel!! och kommandomål,

25 Kongl Majds Nåd. Proposition N:o 7.

mål, skola inför Konungen uti Stats-Rådet föredragas och der afgöra»; samt egenskapen af regeringsärenden svårligen kan frånkänna^ mål, i hvilka de ingifna skrifterna äro ställda till Kong!. Maj:t, och öfver hvilka Kongl. Maj:t i Stats-Rådet måste besluta, så framt Han icke särskild!, uppdrager åt Depaitements-chefen att afgöra dem, så förefaller det mig minst sagdt tvifvelaktigt, om det af mig afsedda ändamålet skulle kunna vinnas, utan att derom i grundlagen införes ett uttrvckligt medgifvande, hvilket i alla händelser der synes kunna förtjena eu plats. Tv om man antager, att Konungen nu af grundlagen är oförhindrad att uppdraga åt Departements-cheferne att profva mai, som i annat fall hemfalla under Konungens egen pröfning, så saknas i grundeligen tillfyllestgörande bestämmelser om, huru långt ett sådant öfverlåtande ma sträckas, och ett grundlagsstadgande påkallas i sådant fall, om icke för att gifva Konungen donna rättighet, dock för att begränsa den.

I främsta rummet höra naturligtvis undantagas alla mål af någon egentlig konstitutionel eller politisk vigt, och om dessa hvarken kan eller hör det i detta afseende blifva fråga, helst de finnas i vår grundlags utförliga stadganden uppräknade, såsom ankommande på Konungens egen pröfning. Hit höra t. ex., enligt Regeringsformens 8, 87 och 89 §§, frågor och förslag om laga! och nya allmänna författningar och inrättningar i Styrelsens särskilda gienar, enligt 11 §, ministeriela mål: enligt 12 §, ingående i afhandlingar och förbund med främmande Magter; enligt 13 §, rättigheten att börja krig och sluta fred; enligt 14 §, högsta befälet öfver krigsmagten; enligt 15 §, kommandomål; enligt 25 §, benådningsrätten; enligt 28 med flera §§, utnämnande af embetsed! tjensteman samt förlänande af medborgarerätt, enligt 35 §, entledigande af förtroende-embetsmän; enligt 37 §, upphöjande i adelig! stånd; enligt 6 §,

dispositionen af statsmedel; enligt flera särskilda §§, framställningar till och från Riksdag, utnämnande af Talmän, sammankallande af urtima Riksdag, upplösande af Riksdag o. s. v.

Men utom dessa i grundlagen uppräknade mål gifves det ännu en synnerligen vigtig och talrik grupp af sådana, som icke lämpligen kunna öfverlemnas till afgörande af en ensam Departements-chef, nemligen alla de mål, som jemlik! författningarne få hos Konungen fullföljas genom besvär öfver embetsmyndigheters meddelade beslut, men icke tillkomma Högsta Domstolens upptagande. Det ligger i sakens natur, att dessa mål i allmänhet kräfva en granskning, uti hvilken flera deltaga, hvarföre det ock vant ifragasatt, att för deras handläggning stifta eu särskild Regeringsrätt.

Jemte ' det att således uti det af mig ifrågasätta grundlagsstadgande! böra, utom de mål, hvilka skola enligt särskilda grundlagsstadganden af Konungen afgöras, jemväl alla s. k. besvärsmål undantagas från dem, hvilka Bill. till Bilcsd. Prof. 1868. 1 Sami. 1 Afd. 3 Häft. 4

26 Konyl. Maj-.ts Nåd. "Proposition N:o 7.

Konungen må ega rätt att öfverlemna till Departements-chefs afgörande, anser jag, att samma stadgande bör innehålla antydan derom, att då äfven utom dessa kategorier kunna förekomma mål af större vigt, stadgandet icke är afse dt att å dem tillämpas, i följd hvaraf, och ehuru- bedömandet af ärendens •större eller mindre vigt måste öfverlåtas åt Konungen i Stats-Rådet, det sednare kunde göras ansvarigt, om missbruk i detta afseende komme att ega rum.

För att sätta Konstitutionsutskottet i tillfälle att utsträcka sin granskning af Stats-Rådets verksamhet jemväl till de mål, som af Departementscheferne afgöras, erfordras endast föreskrift, att den berättelse öfver sålunda afgjorda ärenden, som Departements-chefen väl i alla händelser bör till Konungen afgifva, skall föredragas i Stats-Rådet och till följd deraf i dess protokoll intagas eller dervid fogas.

För arbetets fullständiga ordnande inom Stats-Rådet på det ändamålsenligaste sätt erfordrades måhända också, att någon särskild åtgärd vidtoges i afseende å de af mig nyss nämnda besvärsmål, hvilka visserligen icke höra afgöras utan samfäld granskning af flera personer, men deremot icke heller i allmänhet herde kräfva Konungens egen pröfning i fulltaligt Stats-Råd. Utan någon olägenhet skulle de, enligt mitt förmenande, kunna öfverlemnas till en slags Regeringsrätt inom Stats-Rådet, bestående t. ex. af vederbörande Departements-chef och tre andra Statsråd, hvithet vore nära öfverensstämmande med organisationen af den Regering under Konungens frånvaro, som enligt 43 § Regeringsformen förordnas. Men då jag icke vågar föreslå någon tillökning af Statsråds ledamöternes antal i sin helhet, synnerligen med afseende å de dermed förenade kostnader, och Departements chefernes förökande till åtta, vid sådant antagande, medför en förminskning till två af de konsultativa Statsrådens antal, hvithet vore otillräckligt för att jemte eu Departements-chef bilda domfördt antal, tvekar jag att tillstyrka intagandet i grundlag af något stadgande i donna syftning, helst sedan Kongl. Maj:t för att bereda Departementscheferne behöflig tillökning i den tid, som kunde egnas åt de dem såsom fö indragande tillkommande göromål och med fästa dt afseende jemväl derå, att Statsråds-ledamöternes tid numera tages i ytterligare anspråk för dervarande af Riksdagens förhandlingar, i nåder tillåtit, att besvärsmål få tills vidare och der icke något måls särskilda beskaffenhet eller andra förhållanden föranleda till undantag, i allmänhet Kongl. Maj:t föredragas i närvaro af endast det i 8 § Regeringsformen förutsatta minsta antal af tillstädesvaraude Statsrådsledamöter, eller tre utom vederbörande föredragande; hvarigenom i sjelfva verket bl Hvit åt Stats-Rådet, om än icke åt Konungen, beredd den lättnad, som med grundlagsstadgandet kunde vinnas.

Att ingå i undersökning eller utredning om de kostnader, som de af mig nu ifrågasätta grundlagsförändringar kunde medföra, tillhör icke mitt de-

27 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 7.

parlament och vore i alla händelser nu för tidigt. Om till det nya departementet få användas de anslag, som nu för de åt detsamma utsudda ärendens handläggning på annat håll användas, synes kostnadsfrågan icke kunna blifva af betydenhet att inverka på frågans afgörande.

Då mitt förslag omfattar två olika frågor, nemligen: l:o om inrättande af ett nytt Stats-departement; och 2:o om eu vilkorligen utsträckt myndighet för Departements-cheferne, hvilka frågor äro så oberoende af hvarandra, att jag anser nyttigt att få hvilken som helst af dem genomförd, äfven om den andra förkastades; så har jag uppgjort särskilda förslag till de grundlagsändringar, som hvardera af dessa frågor skulle föranleda, och hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t ville medelst två särskilda Propositioner framställa dessa förslag till Riksdagens antagande."

Sedan Hans Excellens Herr Justitie-statsministern härefter redogjort för innehållet af berörda förslag, täcktes, i öfverensstämmelse dermed, Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkande af Stats-Rådet, besluta att Propositioner i ämnet, sådana de finnas detta Protokoll bifogade, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

G. W. Westberg.