Doc 1871:4
Kong!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 4.
1 N:o 4.
Anl;. till Riltsd. Knngli rl. ;-J0 Jarl. 1871, kl. I e. m.
Korn,! Majds nådiga Proposition till Riksdagen, med förslag till forandrad lydelse af § 72 Regeringsformen: Gifven Stockholms slott den 29 December 1870.
r .. , Uti. "Ud®rfåni8 skrifvelse den 7 Maj 1869 anhöll Riksdagen, att, enär en förändring i landets nuvarande myntsystem från silfver till guld syntes vara önskvar , Kongl. Maj:t matte tackas taga denna fråga i öfvervägande och, i fall en sådan förändring af Kongl. Maj:t pröfvades ändamålsenlig, då till Riksdagen afgifva nådigt förslag till sava ny myntordning sou. öfriga af Iiongl. Maj:ts och Riksdagens gemensamma beslut beroende stadgande!!, hvilka kunde finnas behöfliga. Sedan i anledning häraf Kongl. Maj:t den 7 derpåföljande September åt utsedde komiterade uppdragit^ att rörande ofvanberörda maktpåliggande fråga, efter behörig utredning af alla pa densammas lösning inverkande omständigheter, till Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt betänkande jemte förslag till de nya eller förändrade stadgande,! som kunde finnas i ämnet tjenliga och för öfvergången till ett nytt myntsystem erforderliga, hafva komiterade den 13 sistliden Augusti afgifvit underdånigt' utfåtandé jemte förslag i forenämnda fråga, hvilket blifvit i tryckt exemplar till Riksdagens ledamöter utdeladt. Hänvisande till den fullständiga utredning af ämnet komiterade lemnat, anser Kongl. Maj.-t, i likhet med dem, det skola medföra väsendtlig» fördela,- för Sverige att så snart som möjligt öfvergifva sitt nuvarande pa silfver grundade myntsystem och öfvergå till ett, hvaruti guldet antagen såsom ensam vardematare. Ett hinder för genomförande af denna reform synes dock ligga i § 72 Regeringsformen, sådan densamma blifvit uppfattad ej mindre hos
komiterade an äfven e jest, enligt hvad förhandlingarne vid senaste riksdagar ådagalagt Sedan i förra delen af denna paragraf, sådan den nu lyder, blifvit meddelade estammelser angående Riksbankens vård och förvaltning, innehåller paragrafen vidare att Riksdagen allena egen rätt att genom Banken utgifva, sedlar, som för mynt I Bill, till Riksd. Prof. 1871. 1 Sami. 1 Afä. 8 Häft. Iv
2 Kong!. Maj.is Nåd, Proposition N:o 4.
riket må erkännas, hvarefter i sista punkten sägs, att dessa sedlar skola, vid anfordran, efter deras lydelse, af Banken med silfver inlösas. För ofvan antydda ändamål vore visserligen tillfyllestgörande, att i sista punkten ordet "silfver“ utbyttes mot “guld11 eller, derest under öfvergången från den ena myntfoten till den andra, silfver skulle jemte guld blifva värdemätare, framför ordet “silfver11 inskötes orden “guld eller11, med afsigt att, sedan öfvergångsperioden vore förbi, låta guldet ensamt qvarstå såsom det mynt eller den valuta, hvarmed Riksbankens sedlar skulle
inlösas. . „
Då emellertid en förändring af § 72 i Regeringsformen nu ar i tvaga,
hav Kong!. Maj:t funnit det vara af synnerlig vigt, att samma förändring blifver mera omfattande. Redan den tvetydighet, som obestridligen ligger i §:ns nuvarande lydelse rörande bankssdlarnes egenskap af lagligt betalningsmedel, manar kraftigt härtill och behofvet deraf växer, ju mera den uppfattning gör sig gällande, att sedlarnes fortfarande erkännande såsom mynt är fullkomligt oberoende åt Riksbankens förmåga att fullgöra sin i sista punkten af paragrafen stadgade, men redan efter allmän lag Fanken åliggande skyldighet att sina sedlar efter deras lydelse mlösa.
Åsigterna kunna vara och äro visserligen delade, i fråga om hvilka och huru störa inskränkningar må göras i banksedlarnes nämnda egenskap, men derom bör knappast någon meningsskiljaktighet kunna förefinnas, att det nuvarande tillståndet af ovisshet om hvad lagen i detta hänseende verkligen stadgar måste upphöra, samt att bestämmelserna om, huru vidt en tvångskurs för Riksbankens sedlar må éga rum, lämpligen höra utgå ur Regeringsformen, såsom hörande till området af den särskilda lag angående Riksbanken, hvartill förslag blifvit af ofvanbemälde komiterade framstäldt, men som torde höra till afgörande förekomma först å samma riksdag, då den nu ifrågasätta grundlagsförändringen kan blifva slutligen antagen.
Enligt den sålunda yttrade uppfattning bör uti § 72 Regeringsformen allenast förra delen af nuvarande §:n upptagas; och Kongl Maj:t vill alltså härmed föreslå Riksdagen att antaga följande förslag till förändrad lydelse af ifrågavarande paragrafen: >
“Riksbanken förblifver under Riksdagens egen garanti och vård, sa att den
ostörd må förvaltas af de Fullmäktige, Kamrarne dertill förordna, efter de ordningar, stadgar och reglementen, hvilka redan gjorda äro eller vidare af Riksdagen göras kunna11.
Kongl. Magt förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest stadse välbevågen.
ÖÅBL.
Axel Adlercreutg.
Kongl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 4.
3 Utdrag af protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 25 November 1870.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adlcrcrcutz,
Hans Excellens Herr Stats-minist< rn för utrikes ärendena, Grefve Wachtmeister, Statsråden: JBredberg,
Abelin,
Berg,
Friherre Leijonhufvud,
Wcern,
Wennerberg,
Bergström och Friherre Alströmer.
Departements-chefen, Statsrådet Waern, föredrog i underdånighet:__
Myntkomiténs underdåniga betänkande den 13 sistlidne Augusti, angående Sveriges öfvergång till ett nytt myntsystem med guld såsom värdemätare.
Efter redogörelse för det hufvudsakliga innehållet af berörda betänkande anförde föredragande departementschefen i underdånighet:
“På grund af den fullständiga utredning af ämnet, de komiterade sålunda lemnat, finner jag mig höra helt och hållet instämma i deras åsigt om fördelarne för Sverige att så snart som möjligt öfvergifva sitt nuvarande på silfver grundade myntsystem och öfvergå till ett, hvaruti guldet antages såsom ensam värdemätare.
För genomförande af donna reform i vårt myntväsende synes dock ett hinder ligga i nuvarande lydelse af 72 § Regeringsformen, sådan uppfattningen deraf gjort sig gällande ej mindre hos komiterade än äfven eljest, enligt hvad förhandlingarna vid de senaste riksdagarne ådagalagt; och då, till följd af den längre tid, som erfordras för eu grundlagsförändrings åstad kom mande, det torde vara nödigt att, innan sjelfva frågan om myntfotens förvandling från silfver till guld framlägges till Eders Kong!. Maj:ts definitiva pröfning, åtgärder vidtagas för den erforderliga förändringen af 72 § Regeringsformen, men mig icke tillkommer att förslag derom afgifva, anser jag mig nu höra hemställa, det Eders Kong!. Maj:t täcktes anbefalla Chefen för Justifie-departementet att låta utarbeta och
4 Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition No 4.
Eders Kougl. Maj:t förelägga förslag till eu sålunda förändrad lydelse af meranämnda §, att det anmärkta hindret mot myntreformen derigenom undanrödjes".
Uti hvad föredragande Departements-chefen nu hemställt' instämde Statsrådets öfrige ledamöter, och behagade Hans Maj:t Konungen härtill i nåder lemna bifall.
Ex protocollo Ludv. Plåten.
Utdrag af protokollet öfver Justitie-departenients- ärenden, hållet inför Hans Majd Konungen i Statsrådet å Stockholms slott Thorsdagen den 29 Decetnber 1870,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Justitiestatsminister)], Adlercreute;
Hans Exellens Herr Statsministern för utrikes ärendena, Grefve Wachtmeister; Statsråden: Bredberg,
Äbelin,
Friherre Leijonhufvud,
Wcern,
Wennerberg,
Bergström,
Friherre Alströmer.
Statsrådet Berg anmäldes vara af sjukdom hindrad att denna dag i Statsrådet uppkomma.
Hans Excellens Herr Justitiestatsminister)! anmälde i underdånighet: att Hans Excellens till följd af Kong! Maj:ts nådiga befallning, gifven på Finans-departementets föredragning den 25 nästliden November, låtit upprätta förslag till förändrad lydelse af § 72 Regeringsformen, hvarigenom det hinder, som
.i,... .... ... », ■ : ! > . . . ■ >’ i .: ! -o - .< !■ -i
5 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o é.
samma paragraf ansetts innefatta mot antagande af ett nytt myntsystem med guld såsom ensam värdemätare, skulle blifva undanröjdt; och yttrade Hans Excellens i afseende härå:
“Sedan i förra delen af den ifrågavarande paragrafen, sådan den nu lyder, blifvit meddelade bestämmelser angående Riksbankens vård och förvaltning, innehåller paragrafen vidare, att Riksdagen allena egen rätt att genom Banken utgifva sedlar, som för mynt i Riket må erkännas; hvarefter i sista punkten sägs, att dessa sedlar skola, vid antoidian, etter deras lydelse, af Banken med silfver inlösas. Eör det ofvan antydda ändamålet vore visserligen tillfyllestgörande, att i sista punkten ordet “silfver" utbyttes mot “guld" eller, derest, under öfvergången från den ena myntfoten till den andra, silfver skulle jemte guld blifva värdemätare, framför ordet silfver inskötes orden “guld eller", med afsigt att, sedan öfvergångsperioden vore förbi, låta guldet ensamt qvarstå såsom det mynt eller den valuta, hvarmed Riksbankens sedlar skulle inlösas.
Då emellertid en förändring af § 72 i Regeringsformen nu är i fråga, har jag icke ansett mig kunna underlåta att fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet å den synnerliga vigten deraf, att samma förändring blifver mera omfattande. Redan den tvetydighet, som obestridligen ligger i paragrafens nuvarande lydelse rörande banksedlarnes egenskap af lagligt betalningsmedel, manar kraftigt härtill, och behofvet deraf växer ju mera den uppfattning gör sig gällande, att sedlarnes fortfarande erkännande såsom mynt är fullkomligt oberoende af Riksbankens förmåga att fullgöra sin i sista punkten af paragrafen stadgade, men redan efter allmän lag Banken åliggande skyldighet att sina sedlar efter deras lydelse inlösa.
Åsigterna kunna vara och äro visserligen delade, i fråga om hvilka och huru störa inskränkningar må göras i banksedlarnes nämnda egenskap, men derom borde knappast någon meningsskiljaktighet kunna förefinn as, att det nuvarande tillståndet af ovisshet om hvad lagen i detta hänseende verkligen stadgar måste upphöra, samt att bestämmelserna om, huru vidt en tvångskurs för Riksbankens sedlar må ega ruin, lämpligen höra utgå från Regeringsformen såsom hörande till området af den särskilda lag angående Riksbanken, hvartill förslag blifvit af komiterade i myntfrågan framstäldt, men som torde böra till afgörande förekomma först å samma riksdag, då den nu ifrågasätta grundlagsförändringen kan blifva slutligen antagen.
I enlighet med den af mig sålunda uttalade uppfattning har uti det nya forslaget till lydelse af 72 Regeringsformen endast upptagits förra delen af nuvarande paragrafen, så lydande: “Riksbanken förblifvev under Riksdagens egen garanti och vard, så att den ostörd må förvaltas af de Fullmäktige, Kammaren dertill förordnar efter de ordningar, stadgar och reglementen, hvilka redan gjorda äro eller vidare af Riksdagen göras kunna"; hemställande jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes uti
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.
nådig proposition föreslå Riksdagen att antaga nyssberörda förslag till förändrad lydelse af den ifrågavarande paragrafen11.
Uti hvad Hans Excellens Herr Justitie-statsministern sålunda hemställt instämde Statsrådets öfrige ledamöter; och täcktes Hans Maj:t Konungen, med godkännande af det anmälda förslaget till förändrad lydelse af § 72 Regeringsformen, besluta, att detsamma skulle till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning öfverlemnas medelst nådig proposition af det innehåll, bilagan till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo Gr. V. Österdahl.
N:o 5.
Ankom till Riksdagens Kansli den 30 Jan. 1871, kl. 1 e. ro
Kongl. Maj.is nådiga Proposition till Riksdagen, angående afträdande till Warlergs stad af ett till Warbergs f. d. fästning hörande jordområde; Gifven Stockholms slott den 7 Januari 1871.
Uti underdånig skrifvelse den 26 sistlidne Augusti bär Fångvårdsstyrelsen, med erinran om hurusom Kongl. Maj:t, enligt nådigt bref den 11 Juli 1848, bifallit, att Warbergs f. d. fästning finge användas till straff-fängelse, och att för sådant ändamål de å ('. d. fästningen varande byggnader med tillhörande jordområde, som af Krigskollegium och Statskontoret disponerades, skulle till fångvårdens disposition öfverlemnas, i underdånighet anfört, att till Fångvårdsstyrelsen sedermera