Doc 1871:u1

Kongl Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, ang. landtfförsvarets ordnande.

1 KONGL. MALIS

NÅDIGA

PROPOSITION

TILL

Urtima Riksdagen,

angående landtförsvarets ordnande.

Gifven Stockholms Slott den 22 Augusti 1871.

Då frågan om ett ändamålsenligt ordnande af Rikets landtförsvar, oaktadt de vigtiga beslut, som i åtskilliga delar af ämnet blifvit vid senaste riksdag fattade, ännu icke vunnit en tillfredsställande lösning och Kongl. Maj:t fördenskull, med afseende på sakens oafvisliga vigt för fäderneslandets/sjelfständighet, ansett Sig böra med all den skyndsamhet, som omständigheterna medgåfve, ånyo gorå denna fråga till föremål för Representationens pröfning, framstår i första rummet nödvändigheten att ordna den folkbeväpning, hvilken i vårt land, likasom numera i Europas flesta öfriga samhällen, måste utgöra försvarsväsendets breda grundval. Beträffande sättet att åt denna grundval gifva ett fast och betryggande skick, har Kongl. Maj:t med glädje funnit sina åsigter delade af den i år församlade lagtima Riksdagen, som till hufvudgrunderna gillat det då framlagda lagförslaget angående den allmänna värnepligten. Men i nära sammanhang härmed måste äfven behandlas en angelägenhet, om hvilken tankarne, beträffande sättet för dess tillgodoseende, icke visat sig vara i samma grad eniga, nemligen vidmakthållandet af en stamtrupp, hvars behöflighet såsom stöd för beväringsmanskapet blifvit flera gånger af Kongl. Maj: t uttalad och jemväl af Riksdagen erkänd. Och till landtförsvarets fullständiga ordnande hörer slut- Bih. till Urtima Riksd. Prof. 1871. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 1

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, ang. landtförsvarets ordnande.

ligen bestämmandet af åtskilliga förhållanden rörande befäl, vapenöfningar, sjukvård, m. m., som för en krigshärs duglighet och verksamma uppträdande är oundgängligen erforderligt,

I alla dessa hänseenden hafva, enligt Kongl. Majrts nådiga befallning, förslag nu blifvit af Chefen för Landtförsvars-departementet afgifna och utvecklade i ett underdånigt memorial, som härmed till Riksdagen öfverlemnas.

Dessa förslag har Kongl. Maj:t tagit i nådigt öfvervägande; Och hvad först angår frågan om den allmänna värnepligten, vill Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med hvad Departements-chefens memorial derom innehåller, i nåder föreslå Riksdagen:

att det härhos under N:o 1 följande af Kongl. Maj:t för Dess del godkända förslag till Lag, angående den allmänna värnepligten, måtte af Riksdagen antagas, samt att Riksdagen dervid, beträffande de möteskostnader, som genom den af förslaget följande utsträckning i beväringsmanskapets vapenöfningar under år 1872 förorsakas, måtte medgifva, att hvad dertill erfordras utöfver de å allmänna beväringsfonden tillgängliga medel, hvilka Kongl. Maj:t är sinnad för ändamålet i nåder anvisa, får bestridas i främsta rummet af den för nyssnämnda år enligt värnepligtslagens bestämmelser inflytande värnskatt samt, till återstående beloppet, af förslagsanslaget för beväringsmanskapets vapenöfning; viljande Kongl. Maj:t framdeles, när frågan rörande värnepligten blifvit af Riksdagen afgjord, taga i öfvervägande de förändringar, som af berörda organisation kunna påkallas i Kongl. Förordningen den 9 Februari 1861, angående den allmänna beväringens mönstringar och möten.

Under vilkor och förbehåll, att Lagen angående allmänna värnepligten blifver af Riksdagen godkänd, vill Kongl. Maj:t vidare till Riksdagens antagande, i öfverensstämmelse med § 80 i Regeringsformen, framställa det under N:o 2 härhos bifogade, af Kongl. Maj:t för Dess del gillade, förslag till Förordning angående förändrade bestämmelser i fråga om rote- och rusthållsinrättningen vid landtförsvaret.

Till bestridande af de utgifter, som till följd af dessa bestämmelser skulle komma att under år 1872 erfordras, är Kongl. Maj:t sinnad att anvisa nödiga medel å Volontär-vakansmedelsfonden.

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, ang. landtförsvarets ordnande.

3 Beträffande åter öfriga delar af försvarsfrågan har Departementschefen uti förenämnda memorial framställt följande förslag, nemligen:

Angående Infanteriet.

a) det indelta

att från båtsmanshållet må till landtförsvaret öfver-

flyttas:

4 Norrlands båtsmanskompanier.............................. 662 man,

2 Hallands d:o 364 »

1 Westergötlands d:o 87 »

1 Östergötlands d:o 194 »

af lista Bohus läns d:o 100 »

af Södra Möre härads d:o 415 >>

samt af Blekinge d:o ............<•................. 500 »

tillhopa 2,322 man;

att rust- och. rotehållare för de öfverflyttade båtsmansnumren må komma i åtnjutande af enahanda frihet från deltagande i underhållet af soldatens beklädnad, som soldatrotehållarne numera åtnjuta;

att de i Axbergs, Hofsta, Kihls, Glanshammars och Ringkarleby socknar af Örebro län belägna 1011 mantal, hvilka blifvit från dem förut, mot frihet från ordinarie rotering, åliggande tjenstbar heter till Bylta svafvelbruk befriade, måtte få sig ålagdt att effektiv rotering utgöra ;

att två nya regementen, under benämning det ena af Wester-Norrlands regemente och det andra af Blekinge regemente, samt en ny corps, med benämning Hallands Fältjägare-corps, måtte bildas;

att reglering af samtliga indelta infanteri-regementens och corpsers nummerstyrka och förläggningsområde, de nybildade corpserna deruti inberäknade, måtte, i syfte att hvarje regemente erhölle en nummerstyrka af 1,000 och hvarje corps en nummerstyrka af 500 man, ske på det sätt, Kongl. Maj:t kan finna skäligt i nåder bestämma;

att vakansafgifterna för de nummer, som till följd af eu sådan reglering komma att hållas otillsatta, må, i den mån sådana afgifter genom inträffande manskapsvakanser

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, ang. land tför sv arets ordnande.

blifva tillgängliga, till Arméförvaltningen inlevereras, för att till indelta arméens aflönande, i öfverensstämmelse med nedan framställda förslag, användas;

att, till kompletterande af Norrbottens. Westerbottens och Hallands Fältjägare-corpsers samt Norra och Södra Skånska infanteri-regernentenas nummerstyrka, en kontant aflönad truppstyrka af tillsammans 300 man må för Kronans räkning uppsättas;

att, i öfverensstämmelse med hvad här nedan i fråga om aflöningsväsendet vid indelta arméen förekomme om Kompani- och Sqvadronschefs-befattningars tillsättande endast genom kommendering, kompaniofficersgraderna må utgöras af: Kaptens,

Löjtnants, l:ste och 2:dre, samt Under-Löjtnants,

och att benämningen Andre Kapten således för framtiden må komma att att upphöra;

att kompaniofficerarnes antal vid hvarje stambataljon måtte bestämmas till 20, nemligen

Kaptener........... 7,

l:ste Löjtnanter 4,

2:dre d:o 5,

Underlöjtnanter 4,

och vid hvarje regemente dubbelt detta antal;

att Fanjunkarnes antal må hädanefter såsom hittills utgöra 4 på bataljon;

att öfrige Underofficerare må ingå i nummerstyrkan och för hvarje bataljon utgöra: 6 Förste Sergeanter, 6 Andre Sergeanter, 4 Furirer, hvilka alla tilldelas nummerlöner; samt att korporalernas likasom vice korporalernas antal på hvarje bataljon bestämmes till 72, och, utaf de förra, 24 på hvarje bataljon benämnas Förste Korporaler;

att de corpser, som sakna Pastor och Väbel, blifva dermed försedda;

att regementenas och corpsernas staber i öfrig! endast så till vida må undergå förändring, att Bataljons-adjutanterna och Regements-väbeln blifva Fanjunkare:

att de nybildade Wester-Norrlands och Blekinge regementen samt Hallands Fältjägare-corps må erhålla samma

5 Kongl. Maj:ts Nåd. Proip. N:o 1, ang. landtförsvarets ordnande.

antal befäl inom ‘hvarje grad, äfvensom samma antal civile tjensteman som öfriga indelta regementen och corpser; samt

att befälsplatserna vid de nybildade corpserna, såsom ock de nya platserna vid öfriga regementen och corpser, ma först under åren 1873 och 1874 tillsättas.

b) det värf veide:

att Wermlands Fältjägare-regemente må förändras till corps, som, formerad på en bataljon af 4 kompanier, med en sammanlagd styrka af 500 man, organiseras lika med de indelta corpserna;

att denna förändring må med 1873 års ingång taga sin början;

att det befäl och underbefäl med vederlikar vid ifrågavarande regemente, hvilka, till följd af nu föreslagna redukduktionsåtgärd, blifva öfvertaliga, må, sä vidt de icke varda till andra regementen eller corpser transporterade eller till andra allmänna befattningar förflyttade, få vid sina, dem genom fullmakter tillförsäkrade, aflöningsförmåner och tjenstebefattningar bibehållas, såsom disponibelt befäl, intilldess full pensionsålder är uppnådd, efter hvilken tid de endast underkastas tjenstgöring i likhet med dem af deras vederlikar, som erhållit afsked med fyllnadspension;

Angående Kavalleriet.

att Sqvadrons-officersgraderna må utgöras af:

Ryttmästares,

Löjtnants, l:ste och 2:dre, samt

Under-Löjtnants,

och att benämningen Andre Ryttmästare således för framtiden må komma att upphöra;

att Underofficerare, med undantag af Fanjunkare, må ingå i nummerstyrkan och således tilldelas nummerlön;

att hvarje indelt sqvadron må erhålla ytterligare eu korporal och en vice korporal;

att Officerarnes antal vid Jemtlands Hästjägare-corps må ökas med en Ryttmästare, eu Andre Löjtnant och en Under- Löjtnant;

fi

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, ang. landt för sv arets ordnande.

att ett nummer vid hvardera sqvadronen af nyssnämnda corps må anslås till underhåll af Förste Trumpetare;

att Regements-stallmästare, hvilken af Kongl. Maj:t utnämnes uppå Chefens förslag, må tillförsäkras att efter 10 års tjenstgöring såsom ordinarie Regements-stallmästare undfå löneförhöjning med 50 % af den i stat uppförda egentliga lönen, samt att efter 15 års enahanda tjenstgöring erhålla ytterligare förhöjning med lika procent af samma lön; äfvensom att efter uppnådd pensionsålder undfå, derest han tillhör indelta arméen, 1,000 R:dr, men, om han tillhör den värfvade, 1,500 R:dr i årlig pension;

att Regementspastor må anställas vid husar-regementet Konung Carl XV;

att vid nämnda regemente äfven må anställas en Regementssadelmakare och en Sadelbomsskärare;

att Regementstrumpetare- och Stockmakarebeställningarne vid berörda husar-regemente må indragas;

att, utaf de vid Lif-gardet till häst och husar-regementet Konung Carl XV i stat uppförde inalles 14 trumpetare med under-officersaflöning, 4 vid det förra och 6 vid det senare regementet må till trumpetare i nummer, samt 4 vid det förra regementet till ryttare i nummer förändras;

att en Ryttmästare och två Löjtnanter på hvarje bataljon och en Löjtnant vid Jemtlands Hästjägare-corps må ega rättighet att, efter minst 10 års tjenstgöring vid vapnet, ingå på half sold, med skyldighet att i fredstid joå egen häst tjenstgöra under de årliga befäls- och regementsmötena, men att deremot i krigstid, samt när Kongl. Maj:t finner godt uppbåda större eller mindre del af beväringen, vara underkastade samma tjenstgöring som det ordinarie befälet;

att sådant halfsoldsbefäl, efter uppnådd pensionsålder, vid afskedstagandet erhåller den för graden bestämda pension ur arméens pensionskassa, såvida stadgade inbetalningar till nämnda kassa egt rum, eller, om pensionsväsendet annorlunda ordnas, den pension, som i sammanhang dermed kan komma att bestämmas;

att aflöningen för detta halfsoldsbefäl må sålunda bestämmas:

för Ryttmästare 1,000 R:dr och » Löjtnant 600 R:dr,

r

Kongl. Majits Nåd. Prop. N:o 1, ang. landtförsvarets ordnande.

af hvilka belopp hälften bör utgöra lön och hälften tjenstgöringspenningar, dock att tjenstgöringspenningarne ej må. utgå till dem, som af en eller annan orsak icke bivista föreskrifna vapenöfningar;

att vid hvarje sqvadron må årligen, bland det afgående manskapet, utses två man, hvilka förbinda sig att mot en årlig lön qvarstå i rullorna i fem år, med tjenstgöringsskyldighet endast under krigstid, eller när Kongl. Maj:t finner nödigt mobilisera arméen eller delar deraf; samt

att ärliga lönen för dessa kavallerister må bestämmas till 15 R:dr per man.

Angående Civilstaten.

Att Mönsterskrifvare-befattningarne i mån af nuvarande innehafvares afgång må helt och hållet indragas; och

att Bataljonspredikants-beställningarne, der sådana finnas, jemväl må i samma ordning indragas.

Angående Gencralitctct och Generalstaben.

att Generalitetet på stat må utgöras af 3 Armé-Corpschefer, 1 Chef för Generalstaben, 1 General-Fälttygmästare, 1 Inspektör för Kavalleriet och 1 Chef för Fortifikationen, samt att, för hvar och en af dessa 7 Generalspersoner, lönen bestämmes till 9,000 R:dr, med rättighet tillika för dem att vid embetsresor erhålla för sjelfva resekostnaden godtgörelse enligt gällande författningar;

att Generalstaben må utgöra en fristående corps med egen lönestat;

att Topografiska corpsen må helt och hållet uppgå i och förenas med Generalstaben;

att Generalstabens officerspersonal må, förutom Chefen, bestå af 1 Öfverste, 2 Öfverste-Löjtnanter, 10 Majorer, 16 Kaptener och 10 Löjtnanter;

att för de geodetiska arbetena en Professor må finnas vid Generalstaben anställd;

att Generalstabens aflönings- och öfriga utgifts-stat må bestämmas i enlighet med Bil. N:o 8.

8 Kong!,. Maj:ts Nåd. Prop. N:o /, ang. landtförsvarets ordnande.

Varande förslaget om Generalitetet, med afseende å dess samband med det om Generalstaben, framstäldt endast under förutsättning och vilkor af jemväl det sednares antagande;

att Generalitets-staten måtte i öfverensstämmelse med nu framställda förslag regleras, i den män, genom afgång bland Generalspersoner på stat, nuvarande anslag dertill lemnar tillgång; samt

att genomförande af Generalstabens föreslagna organisation må redan under år 1872 taga sin början med användande, i den mån sådant kan ske, af nuvarande anslag till Landtförsvars-departementets Kommando-expedition, till Generalstabs-officerares bildande och till Topografiska corpsen,

tillhopa utgörande.........................................R:dr 57,200: —

samt beloppet af de fråu Generalitets-staten

utgående Stabs-chefsarfvoden » 6,350: —

tillhopa R:dr 63,550: —

Angående Vapeuöfuiiigarnc: att dessa må komma att utgöra:

A) För indelta Infanteriet, och Wermlands Fältjägare-corps:

Befälsmöte i 14 dagar med Officerare, Under-officerare och 40 man på kompani;

Rekrytmöte i 70 dagar, hvarvid iakttages att rekryt inställes vid två på hvarandra följande rekrytmöten;

Skarpskyttemöte i 8 dagar;

Regementsmöte i 20 dagar;

Förberedande Underbefälsskola i 42 dagar med 20 man på bataljon;

Underbefälsskola i 120 dagar med 1 Under-officer och 10 korporaler, volontärer eller soldater pa bataljon:

B) För indelta Kavalleriet:

Befälsmöte i 20 dagar med Officerare, Under-officerare och 12 man på sqvadron;

Exercis-sqvadron i 90 dagar med 60 man pa bataljon, hvarvid manskap och hästar efter behof ombytas, och i afseende hvarå för öfrigt såsom regel bör iakttagas, att rekryt

och

9 Kong!. Majtts Nåd. Prof. N:o 1, ang. landtförsvarets ordnande.

och remont skall inställas vid två på hvarandra följande exercis-sqvadroner:

Regementsmöte i 26 dagar;

Förberedande Underbefälsskola i 90 dagar med 12 man på bataljon;

Underbefälsskola i 120 dagar med samma styrka som hittills;

in- och utryckningsdagarne öfverallt oberäknade;

dock att de nu föreslagna förändringar i indelta arméens och Wermlands Fältjägare-regementes vapenöfningar ej må före år 1872 taga sin början i vidsträcktare mån, än de för ändamålet redan anvisade medelstillgångar sådant medgifva.

Angående Trosshästars anskaffning:

att hvarje såväl stads- som lands-kommun inom riket må förklaras skyldig att, mot kontant ersättning från Statsverket, vid inträffande krig genast anskaffa och på ort inom länet, som af Kong!. Maj:ts Befallningshafvande, i enlighet med reqvisition af vederbörande befäl, utsattes, tillhandahålla det antal hästar, för hvilket kommunen-j-kan få sig ålagdt ansvara;

att en mönstergill häst tillhandahålles för hvarje fullt 200,000:tal af kommunens sammanlagda fastighetstaxeringsvärde;

att kommun, hvars fastighetstaxeringsvärde öfverstiger ett eller flera jemna 200,000:tal, skall, derest öfverskottet utgör mer än 100,000 R:dr, jemväl för sådant öfverskott aflemna en häst, hvaremot, om det Överskjutande beloppet icke uppgår till mer än 100,000 R:dr, kommunen är från tillhandahållande af häst för detta belopp fri;

att kommun, der sammanlagda fastighetstaxeringsvärdet öfverstiger 100,000 R:dr, skall, äfven om nämnda värde icke uppgår till fullt 200,000 R:dr, likväl aflemna en häst, men att kommun, hvars taxeringsvärde icke uppgår till mer än 100,000 R:dr skall från skyldigheten att tillhandahålla häst vara helt och hållet befriad;

att häst, för att vara mönstergill, skall vara kraftig och hålla minst 4 fot 6 tum bakom sadeln samt vara försedd Bill. till Urtima Riksd. Prat. 1871. 1 Pa ml. 1 A/d. 1 Haft. 2

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, ang. landtförsvarets ordnande.

med grimma, täcke af ylle, ryktdon, en särskild omgång hästskor samt foder för tre dygn;

att längder öfver det häst-antal, som på sådant sätt kan inom vederbörande regementens och corpsers förläggningsområden påräknas, skola upprättas fögderivis och genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillställas vederbörande Regementsoch Corps-chefer, samt hvart 10:de år förnyas;

att hästarne, sist tre månader efter deras aflemnande, skola vederbörande kommuner kontant af Statsverket ersättas, efter det pris som vid markegångssättning inom hvarje distrikt blifvit bestämdt:

att mera än en sådan uppsättning af hästar icke må under samma krig kunna någon kommun åläggas;

att Statsverket till de mottagna hästarne har full eganderätt; och

att, om förlust skulle någon kommun tillskyndas derigenom, att de levererade hästarne betingat högre pris, än markegångstaxa!! för sådan häst bestämmer, denna förlust skall, i likhet med hvarje annan kommunens gemensamma utgift, emellan kommunens alla skattskyldige efter den inom kommunen gällande beskattningsgrund fördelas.

Angående Extra rotering!!»:

att den extra rotering nu underkastade jorden, som har sig ålagdt att vid utbrott af krig uppsätta och utrusta manskap, i stället må tillförbindas att till staten erlägga ett mot detta roterings-åliggande svarande, vid markegångssättning till siffran bestämdt kontant belopp, sä vidt den icke förbundit sig att vid sådant tillfälle prestera trosshäst.

Angående Sjukvården:

att alla indelta infanteri-regementen må erhålla ytterligare en Andre Bataljonsläkare;

att alla indelta infanteri-corpser må erhålla hvardera en Förste Bataljonsläkare;

att Wester Norrlands och Blekinge Regementen samt Hallands Fältjägare-corps må erhålla lika antal läkare, som för öfriga indelta regementen och corpser är föreslaget;

11 Kongl. Maj-.ts Nåd. Prop. N:o 1, ang. landtför sv arets ordnande.

att hvartdera Gardes-infanteri-regementet må erhålla ytterligare en Andre Bataljonsläkare;

att, i sammanhang med Wermlands Fältjägares-regementes förändrade organisation, Andre Bataljonsläkarebeställningen derstädes må uppflyttas till Förste Bataljonsläkarebefattning ;

att Svea, Göta och Wendes Artilleri-regementen må hvartdera erhålla ytterligare en Andre Bataljonsläkare;

att, i sammanhang med den redan beslutade, förändrade organisationen af ingeniör-trupperna, Pontonier-bataljonen må förses med en Regementsläkare och en Andre Bataljonsläkare :

att vid den till uppsättning beslutade Sappörbataljonen må anställas en Förste Bataljonsläkare;

att extra Fältläkare-corpsen må ökas till ett antal af 80 reserv-läkare, indelade i tre klasser, af hvilka den första utgör 20 och de begge öfriga hvardera 30;

att för Fältläkare-corpsen må anställas eu särskild Chef, hvilken, under benämning af General-fältläkare, utses af Kongl. Maj:t, uppå Chefens för Landtförsvars-departementet föredragning, samt eger säte och stämma såväl i Sundhets-kollegium som i Arméförvaltningen, då ärendena beröra sådana frågor, som stå i sammanhang med den militära helso- och sjukvården;

att såsom tjensteman i General-fältläkarens Expedition må anställas en Sekreterare, som tillika är Kamererare, en Uppbördsman för fältläkarekontoret, en Reserv-läkare såsom adjutant och en Vaktmästare; och

att löner och arvoden må inom de särskilda graderna bestämmas i enlighet med hvad Bil. N:o 10 upptager;

Varande den nu ifrågasatta organisation af Fältläkare-corpsen afsedd begynna först med ingången af år 1873.

Angående Löneregleringen.

A) Indelta arméen.

att normalstat för indelta arméen, i enlighet med bilagorna N:ris 11 och 12, må godkännas;

Kcmgl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, angående landtförsvarets ordnande.

att, för tiden från 1872 års början och intilldess annorlunda varder i nåder förordnadt, Arméförvaltningen må öfvertaga och ombesörja vården och fördelningen af samtliga för aflöning åt indelta arméens befäl, underbefäl och öfriga tjensteman afsedda tillgångar, hvilka för sådant ändamål, med undantag endast hvad angår afkastningen af bostadsboställen, så vidt de af indelningshafvare disponeras, samt af underofficerares nummerlöner, skola för nämnda år och framgent till Arméförvaltningen ingå och under benämning: allmän lärling sfond för befäl med vederlikar vid indelta arméen, utgöra eu för nämnda del af arméen gemensam aflöningstillgång;

att så väl arrendemedel af de för allmänna löningsfonden utarrenderade boställen och ersättningsmedel för mistad boställsjord, som ock vakansafgifter af de till löneregleringens befrämjande anslagna nummer, hvilka samtliga medel fortfarande böra af Regementsskrifvarne eller, i den mån regementsskrifvaretjensterna komma att med andra befattningar förenas, af de blifvande uppbördsmännen uppbäras, skola för år 1872 och framgent så tidigt möjligen ske kan, i den mån de inflyta men senast innan Mars månads utgång året näst efter det, för hvilket de äro beräknade, genom vederbörande Regements- och Corpschefs-embeten till Arméförvaltningen inlevereras;

att Arméförvaltningen, med ledning af normalstaten och i öfrigt af de uppgifter, som kunna finnas behöfliga och hvilka Arméförvaltningen eger från vederbörande regementen och corpser infordra, skall upprätta och Kongl. Maj:ts pröfning underställa förslag till öfvergångsstat, att gälla till efterrättelse vid löneutdelningen, intilldess tillgångarne vunnit sådan tillväxt, att de medgifva 5 procents förhöjning för dem, som å ny stat inträdt;

att, så snart aflöningstillgångarne medgifva nyssnämnda förhöjning, förnyad öfvergångsstat skall, på sätt ofvan sagdt är, upprättas och fastställas;

att vid uppgörandet af förslag till öfvergångsstat skall iakttagas:

C #

a) att alla med boställen försedde löntagare, så vidt de blifvit före början af innevarande är utnämnde, skola, så länge de uti innehafvande tjenst qvarstå, bibehålla sina bo-

13 Hongla Maj:t.s Nåd. Prop. N:o 1, angående landtförsvarets ordnande.

ställen och derjemte erhålla ett kontant belopp, motsvarande medeltalet åt den kontanta lön, som under sednast förflutna fem år för tjensten uppburits;

b) att löntagare, som innehar indelning på gammal, före 1833 års lönereglering gällande stat, eger, så länge han i beställningen qvarstår, att tillgodonjuta de enligt berörda stat honom tillförsäkrade förmåner;

c) att alla före den 8 April 1862 utnämnde, med kontant lön försedde löntagare undfå, sä länge de bibehålla innehafvande tjenst, ett kontant aflöningsbelopp, motsvarande medeltalet af uppburen lön under nästförflutna fem år;

d) att alla efter den 8 April 1862 utnämnde, med kontant lön försedde löntagare, äfvensom de. hvilka år 1871 blifvit eller blifva utnämnde till beställning, hvarmed boställe varit förenadt, inträda från och med år 1872 på ny stat med rättighet för sistnämnde löntagare att, för tiden intilldess deras inträde på nya staten vidtager, tillgodonjuta ersättning för den förlorade boställsafkastningen;

e) att värdet å den till fyllnad i korporalernas aflöning och såsom ersättning för afskrift^ räntor af mjöl- och sågqvarnar, anslagna oindelta spanmål beräknas enligt årets fastställda medelmarkegångspris, med bibehållen rätt för de före den 12 April 1853 antagne korporaler, att uppbära sin spanmål jemte forsellönsersättning efter årsmarkegångspris;

f) att för fältmusikanters aflönande och musikens underhåll vid infanteriet beräknas 3,000 R:dr på bataljon, och att för anskaffning af musikalier och musikinstrumenter m. m. vid kavalleriet afses ett belopp af 150 R:dr för hvarje sqvadron; samt

g) att någon minskning icke må ega rum i de hittills utgående löner för korporaler eller för de före löneregleringens fastställande antagna fältmusikanter;

att Arméförvaltningen under löpande aflöningsåret qvartaliter till hvarje regemente eller corps skall utbetala dess andel af de kontanta medel, Förvaltningen under årets lopp för aflöningen disponerar, i hvilket afseende det bör åligga vederbörande chefsembeten att årligen före December månads utgång meddela Arméförvaltningen uppgift å de kontanta lönebelopp, som enligt nästföregående punkt litt. a) och c) tillkomma de löntagare, hvilka ej på ny stat ingått;

14 Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, angående landtförsvarets ordnande.

att afdrag å lönen för icke bivistade vapenöfningar må för hvar och en, som kommit i åtnjutande af full lön enligt normalstat, ske till följande belopp, nemligen:

för Regementschef med................................... R:dr 300: —

» Coi’pschef och öfrige Regementsofficerare » 250

» Kaptener och Ryttmästare......................... » 200

» Löjtnant........................................................... » iso

» Underlöjtnanter.......................................... » 100

» Fanjunkare...................................................... >, 50

» öfrige Underofficerare..................................... » .SO

att besparingar, uppkomna så väl genom afdrag å lön för icke bivistade vapenöfningar som genom tillfälliga vakanser, må till den gemensamma löningsfonden ingå;

att, så framt, sedan aflöningen blifvit i öfverensstämmelse med ofvanstående grunder utbetald, någon behållning å löningsfondens medelstillgång för aflöningsåret skulle förefinnas, densamma må reserveras och för löningsfonden å depositionsräkning i riksbanken insättas, samt att på samma sätt må förfaras med möjligen inflytande rester å arrendemedel eller vakansafgifter, intilldess medlen behöfva för aflöningens bestridande användas;

att med boställe försedd löntagare skall ega, vid förflyttning eller afgång, tillgodonjuta tjenste- och fardags-år enligt lag. med skyldighet att derunder afstå boställsräntan, hvilken af regementets eller corpsens uppbördsman uppbäres och med de öfriga aflöningsmedlen till Arméförvaltningen insändes ;

att hvarje af indelningshafvare afträdt boställe skall för tiden från fardagsårets utgång för allmänna löningsfondens räkning af vederbörande Boställsdirektion utarrenderas på 20 år och arrendemedlen jemte den öfriga uppbörden till Arméförvaltningen ingå;

att på Kongl. Maj:ts pröfning må ankomma, huruvida med boställe försedd löntagare må medgifvas att, om han sådant önskar, med frånträdande af sitt boställe, redan innan han från sin innehafvande beställning förflyttas, få på ny stat ingå;

att inqvarteringspenningar för saknadt karaktershus å innehafvande boställe må af löntagare, som sådana hittills

15 Kong!,. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, angående landtförsvarets ordnande.

uppburit, fortfarande åtnjutas, dock ej för längre tid, än han i nuvarande tjenst qvarstår;

att från och med året näst efter det, hvarunder det nya aflöningssättet kommer att tillämpas, ett belopp, svarande mot de åt indelta arméen anvisade, men för framtiden till statsverket ingående indelta räntor och kronotionde, årligen må i Januari månad af Statskontoret förskottsvis tillhandahållas Arméförvaltningen, för att till aflöningens bestridande för föregående året användas;

att staten måtte från och med år 1872 öfvertaga den på arméens befäl nu hvilande skyldigheten att bestrida amorteringen af arméens ackordsskuld, dock endast i den mån samma befäl på ny stat inträder.

Varande förslaget om aflöningsväsendets reglering i öfverensstämmelse med nu angifna grunder framstäldt endast under det uttryckliga vilkor: dels att samliga uti Departements-chefens memorial för aflöningen beräknade tillgångar blifva för densamma disponibla: dels att det ofvan framställda förslaget om tillhandahållande i Januari månad året efter aflöningsåret af ett mot räntor och kronotionden svarande belopp varder af Riksdagen bifallet; dels ock slutligen, åt amorteringen af arméens ackordsskuld, hvartill det under år 1872 erforderliga beloppet skulle komma att utgå från volontärvakansmedeIsfonden, varder för framtiden på det här ofvan ifrågaställda sätt ordnad.

B) Va rf ende arméen.

a) Passevolansväsendet:

att de, rörande rekrytering och remontering samt anskaffning och underhåll af beklädnads- in. fl. persedlar vid värfvade arméen nu gällande passevolanskontrakt, äfvensom reglementet angående rekrytering, beklädnad in. in. vid Pontonierbataljonen, för hvilka kontrakt och hvilket reglemente finnas stadgade olika uppsägningstider, må i behörig ordning uppsägas, så att de med 1872 års utgång upphöra att vara gällande; dock att uppsägningen af kontraktet med Svea Artilleriregemente må blifva beroende af fortgången åt det kasernbyggnadsarbete, som för nämnda regemente bör komma till utförande;

16 Kongl. Mai ds Nåd. Prop. Ar:o 1, angående landtförsvarets ordnande.

att, i den mån passevolanseir sålunda kommer att upphöra, ej mindre rekrytering och remontering, lin ock nyanskaffning och underhåll af manskapets beklädnads- remtygsoch personella utrednings- in. fl persedlar, äfvensom öfriga hithörande förvaltningsärenden, som nu af särskilda redan befintliga direktioner eller passevolantörer utöfvas, må för framtiden besörjas direkte för Kronans räkning samt att nyssberörda förvaltningsbestyr och ärenden vid hvarje regemente och corps må uppdragas åt eu under Arméförvaltningens öfverinseende ställd förvaltningsdirektion, i enlighet med de föreskrifter, som af Kongl. Maj:t varda meddelade.

a) Löneväsendet.

att aflöningen till värfvade arméens befäl och underbefäl samt vederlikar må, för tiden från 1873 års början, i den mån passevolansen derstädes kommer att upphöra, bestämmas i enlighet med det förslag till normalstat för värfvade arméen, som Bil. Ko 14 innehåller;

att, såsom följd häraf, den af ifrågavarande befäl och underbefäl med vederlikar hittills åtnjutna inqvarteringsförman samt de af underbefälet uppburna beklädnadspenningar, i mån som den nya staten vinner tillämpning, icke vidare må komma löntagarne till godo;

att de från Stockholms stad till en del regementen och corpser utgående inqvarterings- och servis-medel, äfvensom dylika medel, der sådana utgå, frän öfriga städer, hvarest garnison af värfvade arméen är förlagd, må fortfarande utgöras, men, i samma mån den nya staten vinner tillämpning, till Statsverket ingå; samt ,

att tjenstgöringspenningarne må beräknas endast för nio månader om året, eller Januari—Mars samt Juli—December, med undantag för de vid Fortifikationstrupperna tjenstgörande Officerare, hvilka, när de hela året äro i tjensteutöfning, böra få tillgodonjuta tjenstgöringspenningar för årets alla tolf månader.

Ifrågavarande af' Departements-chefen afgifna förslag till förändrad organisation af Infanteriet, Kavalleriet, Civilstaten, Generalitetet, och Generalstaben, äfvensom angående vapenöfningar, trosshästars anskaffning, extra-

roteringen,

17 Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, ang. landtför sv arets ordnande.

roteringen, sjukvården och löneregleringen, har Kongl. Maj:t till alla delar gillat; och föreslår Kongl. Maj:t alltså:

att Riksdagen, med godkännande jemväl för dess del af nämnda förslag, måtte medgifva att desamma, i den mån här ofvan finnes antydt och de för ändamålet afsedda medel dertill lemna tillgång, må under år 1872 bringas till verkställighet;

Viljande Kongl. Maj:t i afseende å de för organisationens fortgång och fullbordande under tiden efter 1873 års ingång erforderliga kostnader till kommande Riksdagar aflåta de nådiga framställningar, som af omständigheterna må finnas påkallade.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen.

CARL.

R. Abelin.

Bill. till Urtima Riksd. Prof. 1871. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft.

18 Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, angående landtförsvarets ordnande.

Utdrag af Trotokollet öfver Landtf‘dr svar s-ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen uti Stats-Bådet på Stockholms Slott den 22 Augusti 1871.

N ärvarand e:

Hans Excellens, Herr Justitie-statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens, Herr statsministern för Utrikes ärendena Grefve Wacht-

meister,

Statsråden: Bredberg,

Abelin,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

Wcern,

Wennerberg,

Bergström och Friherre Alströmer.

Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Abelin anmälde i underdånighet det af honom, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga befallning, efter sistlidna riksdag utarbetade förslag till förändrad organisation af försvaret till lands, hvilket förslag innefattas i hans, detta protokoll bifogade, underdåniga memorial af denna dag.

Efter pröfning häraf täcktes Kongl. Maj:t, uppå Stats- Rådets öfrige ledamöters underdåniga tillstyrkan, i Nåder godkänna hvad af Departements-chefen uti nämnda memorial föreslagits: hvarom i nödiga delar Proposition borde afgåtill den snart sammanträdande urtima Riksdagen.

Härefter uppläste Departements-chefen till justering förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition i ämnet till urtima Riksdagen; och behagade

Kongl. Maj:t, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan, i Nåder gilla detta förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt, samt förordna att, i öfverensstämmelse dermed, Nådig Proposition skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo K. E. Kindblad.

Stockholm, tryckt hos Joh. Beckman, 1871-

Underdånigt Memorial.

Vid behandling af Eders Kong!. Maj:ts till den sist församlade Riksdagen afl ätna Nådiga Proposition af den 26 sistl. Januari, angående landtförs varets ordnande, har Riksdagen hufvudsakligen lemnät bifall till hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit, rörande

Marin-regementets öfverflyttande från sjö- till landtförs varet; Artillerivapnets förökande;

Ingeniörväsendets ordnande medelst uppsättning af ett Fältsignal-kompani och en Sappör-bataljon samt tillökning i personalen vid den nuvarande Fortifikations-staben och vid Pontonier-bataljonen; samt

åtskilliga vid Krigsskolan å Oarlberg anställde lärares äfvensom en tjensteman derstädes uppförande till pension å allmänna indragningsstaten, i den mån de vid krigsskolans förestående ombildning blifva för skolan obehöflige;

hvarjemte Riksdagen beviljat de för ofvanberörda anordningar erforderliga medel.

> livad åter angår den vigtigaste bland de i högstberörda Nådiga Proposition förekommande frågor, nemligen den om beväringsinrättningen och landstorinen, eller den allmänna värnepligten, har Riksdagen, som till hufvudgrunderna gillat det af Eders Kongl. Maj:t framlagda förslag till kungörelse om den allmänna värnepligten, likväl förklarat sig icke under nuvarande förhållanden kunna samma förslag bifalla.

Bih. till Urtima Riksd. Prot. 1871. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.

i

2 Öfriga i Eders Kong! Maj ds Proposition framställda förslag hafva dels icke, åtminstone ej i sin helhet, vunnit Riksdagens bifall, dels icke blifvit af densamma pröfvade.

Enär sålunda, oaktadt Riksdagens bifall till vissa af Eders Kong! Maj ds förslag och oaktadt de betydliga anslag, som, i anledning af Propositionen om Statsverkets tillstånd och behof, blifvit för försvarsväsendet af Riksdagen beviljade, ännu mycket återstår, innan den stora fosterländska frågan kan anses hafva erhållit en önskvärd lösning; och då Eders Kongl. Majd, som funnit denna fråga nog vigtig att för sig påkalla en odelad uppmärksamhet af folkets samlade ombud, af sådan anledning kallat Riksdagen till urtima möte, har jag, ehuru fortfarande för egen del vidhållande de åsigter i ämnet jag flera gånger tillförene haft Nåden uttala, likväl vid den utgång, frågan vid förra riksdagen erhållit, ansett mig pligtig underkasta det då framlagda förslaget en förnyad granskning för att tillse, om och i hvad mån de betänkligheter emot detsammas antagande, som inom Representationen yppats, må, utan rubbning af hufvudgrunderna, kunna undanrödjas eller väsendtligen minskas.

Härvid torde det till en början tillåtas mig att, beträffande den omfattning, som åt förevarande förslag lämpligen bör gifvas, i underdånighet anmärka, att, ehuru jag ej allenast af skäl, som här nedan torde få närmare utvecklas, finner förslaget böra innehålla reglering af rust- och rotehållares åligganden, utan derjemte äfven anser samtliga de i Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition af den 26 nästlidne Januari till Riksdagens pröfning framlagda särskilda frågor, så vidt de ej genom Riksdagens beslut redan blifvit nöjaktigt afgjorda, böra i förslaget ingå, på det Riksdagen må blifva i tillfälle att, så vidt möjligt, i ett sammanhang pröfva alla återstående delar af försvarsfrågan, — jag likväl håller före, att, der förslagets genomförande redan under år 1872 skulle i ett eller annat fall föranleda behof af nya eller af tillökning i befintliga ordinarie anslag, framställningen om de erforderliga medlens anvisande då, till undvikande af rubbning i den för nyssnämnda år fastställda ordinarie statsreglering, bör till nästa lagtima riksdag anstå, samt verkställigheten af förslaget i sådana delar derefter rättas.

För en hvar, som af Riksdagens förhandlingar i ämnet tagit del, må det vara eu kär pligt att gifva sitt erkännande åt den sällsporda, om en lika djup som allmän öfvertygelse vittnande enighet, hvarmed begge Kamrarne i de väsendtligaste delarne anslutit sig till hvad den Nådiga Propositionen innehåller, såväl i fråga om värnepligtens utsträckning, som beträffande storleken af den stamtrupp, hvilken till det unga beväringsmanskapens stöd och ledning borde förefinnas; och om än, till följd af andra mellankomna omständigheter, något Riksdagens beslut i dessa frågor icke nu föreligger, torde man dock af de beslut, som hvardera Kammaren för sig fattat, vara berättigad att draga

den slutsats, att hvad Eders Kong! Maj:ts Nådiga Proposition i herörda hänseenden innehåller rörande grunden för vårt försvarsväsende eger stöd i den allmänna meningen, äfvensom att en sådan förändring af denna, som hos Representationen skulle kunna medföra åsigter, motsatta.de i detta fall nu uttalade, icke torde vara att befara.

Men ehuru således i fråga om hufv indragen af försvarets organisation, nemligen värnepligtens utsträckning och stamsystemets tillämpning, full öfverensstämmelse emellan Regering och Representation blifvit vunnen, äro dock beträffande sättet för stamtruppens bildande meningarne ännu delade, och härutinnan lärer den hufvudsakliga, fastän icke uttryckligen angifna, grunden böra sökas till den utgång, som organisationsfrågan i sin helhet vid den förflutna riksdagen erhöll.

På sätt Eders Kongl. Maj:t har sig bekant, hade det af Riksdagen för försvarsväsendets organisation tillsatta särskilda utskott, ibland annat, föreslagit, att indelningsverket, såvidt dermed förbindes åliggande för viss jord eller lägenhet att anskaffa, utrusta och underhålla hästar eller manskap till arméen eller flottan, skulle upphöra efter en öfvergångstid af 15 år från den ökade värnepligtens inträdande. Detta förslag ogillades af Första Kammaren, som antog Eders Kongl. Maj:ts förslag till värnepligtslag med några deri gjorda mindre väsendtliga förändringar, men tillika för sin del beslöt, att Riksdagen skulle hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Eders Maj:t täcktes taga i öfvervägande, hvilka åtgärder må finnas nödiga för en sådan utveckling af stamtruppen, att den må blifva fullt tjenlig såsom stöd för den betydliga beväringsstyrka, som med densamma till följd af den nya beväringslagens antagande kommer att införlifvas, och att ur dess led ett tillräckligt underbefäl må "vara att hemta, samt i sammanhang dermed det ordnande af rust- och rotehållares åligganden, som af förändringen i förenämnda hänseende må. blifva påkalladt, och att Eders Maj:t täcktes till Riksdagen framställa det förslag, som af ärendets pröfning kunde föranledas.

Andra Kammaren biföll deremot Utskottets förenämnda förslag, och, ehuru Kammaren i fråga om värnepligtslagen stadnade i hufvudsakligen samma beslut som den Första Kammaren, uppställdes dock dervid som vilkor, att den nya värnepligtslagen icke finge träda i kraft förr än båda Statsmakterna slutligen afgjort, att indelningsverket skulle, på sätt Kammaren för sin del beslutat, upphöra och beslutet derom trädt i tillämpning.

Angående detta af Andra Kammaren sålunda uppställda förbehåll för den utsträckta värnepligtens åtagande har jag trott det vara så mycket mindre erforderligt att här närmare yttra mig, som dels Eders Kongl. Maj:t, i full öfverensstämmelse med min och öfrige Statsrådsledamöters åsigt, redan vid afslutande af detta års lagtima riksmöte från tronen uttalat sitt ogillande af nämnda förbehåll och dels detsamma dessutom står i den uppenbaraste strid med alla

de framställningar i fråga om ordnandet af vårt fors vars väsende, som Eders Kongl. Maj:t behagat till Riksdagen öfverlemna och hvilka alla utgått ifrån den af Eders Kongl. Maj:t vid öppnandet af 1868 års riksdag uttalade åsigt: »att en i alla afseenden god stamtrupp med minsta kostnad och utan orättvisa kan bildas genom vårt ur inhemska, egendomliga förhållanden uppväxta indelningsverk.»

Uti mitt underdåniga anförande till Statsråds-protokollet af den 31 December 1868 har jag derförutan redan haft tillfälle att utveckla min mening derom, att det från den stränga rättvisans synpunkt ingalunda kunde finnas påkallad t,' att till följe af en ifrågasatt utsträckning utaf den alla och eu hvar åliggande personliga skyldighet, som namnes allmän värnepligt, medgifva någon lindring i den jorden särskildt åliggande rustnings- och roteringsskyldigheten; och jemte det jag på det lifligaste vidhåller denna åsigt, anhåller jag att dertill få lägga det uttalande, att det ännu mindre synes mig med billighet eller klok omtanke öfverensstämmande att till förmån för de nuvarande innehafvare af vissa fastighet^ afhända staten en rättighet, motsvarande i kapitalvärde en egendom af 60 ä 70 millioner R:dr, samt blottställa fäderneslandet för äfventyret att i hell ofvets stund sakna den stam till sitt försvar, som det hittills i den s. k. indelta arméen egt och fortfarande egen.

Då jag således icke kan förorda landtförsvarets ordnande på sådan grund, som, i enlighet med Andra Kammarens yrkande, förutsätter ett afskaffande af indelningsverket, vill jag deremot icke förneka, att de höjda fordringar, som måste ställas jemväl på stamtruppens utbildning och verksamhet, kunna skäligen påkalla någon lättnad i sättet för roterings- och rustnings-skyldighetens åtgörande, ehuru jag, sedan det af Eders Kong!. Maj:t till 1869 års Riksdag i sådan syftning framlagda förslag ej blifvit af Representationen antaget, icke, undei de hotande politiska omständigheter, som vid sednaste riksdags början förefunnos, ansåg lämpligt att, beträffande en förändrad reglering i detta hänseende, då påyrka Nådig framställning till Riksdagen och sålunda med ditörande frågor öka antalet af dem, som ändock måste göras till föremål för samma Riksdags behandling, helst de af Eders Kongl. Maj:t förut i ämnet uttalade åsigter borde anses innefatta tillräcklig garanti, att de önskningar, som

i detta hänseende kunde komma att af Riksdagen framställas, skulle, såvidt möjligt vore, tillgodoses.

T id den utgång organisationsfrågan, på sätt jag ofvan antydt, hos RiksaStn erhållit, anser jag mig emellertid nu desto heldre uppfordrad underställa Eders Kongl. Majrts Nådiga ompröfvande, i hvad mån eu förändrad reg ermg af roterings- och rustnings-besväret må lämpligen ega rum, som äfven den af Riksdagens Kamrar, hvilken förordat indelningsverkets bibehållande, beslutat eu anhållan om Nådig framställning angående det ordnande af rust- och rote-

hållames åligganden, som kunde påkallas af stamtrnppens afsedda ytterligare utveckling; ett uttalande, som antyder en åsigt hos Kammaren derom, att, då en vidare utveckling af stamtruppen nödvändigtvis i högre mån än hittills måste taga manskapets tid i anspråk samt bortkalla detsamma från roten, den tillökning, som häraf tilläfventyrs uppkomma i rustnings- och roteringsbördan, borde billigtvis medföra någon lättnad af samma börda i andra hänseenden.

Ehuru jag delar den af Första Kammaren sålunda uttryckta åsigt, att indelningsverkets reglering bör ställas i sammanhang med den ytterligare utveckling af indelta stamtruppen, som må finnas erforderlig, och jag alltså anser frågan från denna synpunkt böra tagas under allvarligt öfvervägande, har jag .dock icke kunnat undgå att finna berörda reglering stå i väsendtligt beroende af förslaget om den allmänna värnepligten, hvilken, på sätt jag tillförene vid flera tillfällen sökt visa, måste utgöra grunden för värt försvarsväsendes förstärkande. Härvid anser jag mig för öfrigt, i betraktande af den utbildning nämnda stamtrupp genom de af Eders Kongl. Maj:t beslutade åtgärder redan förvärfvat och, allt eftersom de förväntade goda verkningarne deraf i mer och mer vidgade kretsar spridas, än vidare kommer att förvärfva sig, icke böra underlåta fästa Eders Kongl. Majrts Nådiga uppmärksamhet derpå, att de förslag, jag i fråga härom kan komma att framställa, hvarken behöfva eller, för så vidt organisationen skall bibehålla den karakter den hittills egt, måhända ens böra vara af någon särdeles omfattande art. Man torde härvid endast behöfva erinra sig, att, redan innan hälften åt medeltjensteåldern är uppnådd, den in delte soldaten har åt militära öfningar egnat längre tid än den i ettårig garnisonstjenst förlagde, för att finna, att man i dessa öfningar, äfven under nuvarande förhållanden, för ingen del saknar garanti för indelta arméens förmåga att uppfylla hvad af en stamtrupp billigtvis kan fordras. Ingen och aldraminst jag, såsom målsman för landtförsvarets behof, lärer likväl förneka, att detta ändamål genom en i vissa delar utsträckt öfningstid skulle än fullständigare uppnås; men man torde härvid så mycket mindre böra lemna ur sigte, att till följd af den indelta soldatens långa tjenstetid, under hvilken öfningarne årligen återkomma, desamma kunnat i någon mån förkortas, som det just är härigenom man förverkligar institutionens vackra grundtanke och lemnar den indelta soldaten de tillfällen till sjelfverksamhet, under hvilka han åter egnar sig åt det medborgerliga lifvet, skapar sig ett eget hem och uppfostras till den sedliga kraft, hvilken tvifvelsutan, äfven den, är ett icke oväsendtligt moment i stamtruppens utveckling till ett Renligt stöd för det unga beväringsmanskapet. Med blicken fästad jemväl på dessa förhållanden har jag, vid utarbetandet af de förslag i nu berörda hänseende, jag har att underställa Eders Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning och för hvilka jag längre fram i underdånighet vill närmare redogöra, trott mig hufvudsakligen kunna inskränka mig till yrkande

på en förlängning dels af tiden för rekrytbildningen, såsom varande den, under hvilken grunden till den blifvande soldatens militära färdigheter bör läggas, dels och af den hittills bestämda tiden för underbefälsskolan, på det en ännu större grundlighet vid genomgåendet åt dithörande många läroämnen må vara att påräkna; hvarjemte jag genom de föreslagna anordningarne i afseende på underbefälet åsyftat ått tillgodose det behof af sådant befäl, som kan komma att yppa sig och hvarå uttalandet härom i Första Kammarens beslutjjockså torde hafva syftat.

Af de förändringar, jag sålunda trott mig böra nu föreslå i afseende på indelta truppens öfningar, blifver en följd, att t. ex. vid infanteriet dessa öfningar, hvilka ännu för' fyra år tillbaka icke upptogo i medeltal mera än 25 dagar om året, men enligt nu gällande bestämmelser erfordra omkring 33 dagar årligen, hädanefter skulle komma att utsträckas ända till 44 dagar om året. Det besvär, som genom nuvarande aflönings- och underhållssättet rust- och rotehållare åligger, kännes naturligtvis tyngre i samma mån soldatens öfningstid och dermed äfven hans bortovaro från hemmet sålunda förlänges, och hvarunder skötseln af den till soldattorpet hörande jord m. m. d. lärer till stor del komma att falla på rust- och rotehållare^ som esomoftast just vid dessa tillfällen kan åt sitt eget jordbruk behöfva egna all tillsyn och alla tillgängliga arbetskrafter.

Vid sådant förhållande synes det äfven skäligt att för framtiden medgifva ett sådant ordnande af detta besvär, hvarigenom rust- och rotehållare må kunna undgå att beröras af dylika olägenheter i följd af de tjenstepligter, soldatens egenskap af krigsman för honom medför. För denna min åsigt tror jag, enligt hvad ofvan är antydt, mig hafva rätt att hemta stöd i den af Första Kammaren uttalade mening, hvilken derjemte, om än icke i afseende på uttrycksform eller motivering, likväl i sitt resultat torde i icke ringa mån närma sig den åsigt, som inom Andra Kammaren lärer hafva kring sig förenat ett, i förhållande till majoriteten, icke obetydligt antal ledamöter, hvilka påyrkat, en lindring af rustnings- och roteringsbördan, såsom af billigheten påkallad vid värnepligtens utsträckning.

Detta yrkande synes mig egentligen deruti skilja sig från den af Första Kammaren uttryckta mening, att, under det denna Kammare afser att med roteringsbördans lindring bereda ersättning för ökade bördor i följd af stamtruppens ifrågasatta större utbildning, så är grunden för minoritetens i Andra Kammaren yrkande den, att en ersättning bör de rustnings- och roteringsskyldige beredas för de bördor, den ökade värnepligten mera omedelbart må komma att medföra. Men då således bägge dessa meningar komma till samma slut: en godtgörelse genom lindring, torde den skiljaktighet i afseende på motiveringen derför, som mellan dem förefinnes, endast kunna verka på bestämmandet af det större eller mindre, till hvilket denna godtgörelse bör sättas; och

då jag nu är sinnad att för- Eders Kongl. Maj:t framlägga ett förslag till jemkning och reglering af rustnings- och roteringsbördan, vågar jag hysa en fast tillit till en så högsinnad uppfattning af stundens kraf äfven hos dem, som i särskilda delar tänka olika, att de för det stora ändamålets skull sätta sin enskilda mening först i andra rummet, och jag tror mig äfven med visshet kunna förtrösta derpå, att de samhällsmedlemmar, af hvilka ökade uppoffringar komma att härigenom fordras, skola med glädje vara dertill redo, endast fäderneslandets sjelfständighet genom ett starkt och väl ordnadt försvarsväsende blifver betryggad. Detta stora mål kan ej utan enig samverkan mellan Konung och Folkrepresentation vinnas; och då jag, med hänsyn till de inom Riksdagen uttalade önskningar, anser mig böra, med afvikelse i vissa delar från mina förut gjorda framställningar, underställa Eders Kongl. Maj:t ett förslag till sådant ordnande af indelningsverket, att den dermed förenade tunga må i väsendtlig mån lättas, sker det under den varma förhoppning, att å andra sidan äfven de, hvilka åsyftat denna bördas fullständiga afskaffande, icke skola, genom strängt fasthållande af sitt syftemål, motverka den för hela nationen så vigtiga frågans slutliga lösning.

Det är med sådana åsigter, som jag, på grund af Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppdrag, utarbetat det förslag i ämnet, hvarför jag i underdånighet anhåller att nu få redogöra; och torde jag härvid, ej allenast i öfverensstämmelse med hvad i memorialet den 29 December 1870 iakttagits, utan. äfven med anledning af hvad härofvan anförts, få göra början med frågan om den allmänna värnepligten, eller

Beväringsinrättningen.

Eders Kongl. Maj:ts för den senast församlade Riksdagen framlagda förslag till kungörelse om den allmänna värnepligten har, på sätt redan förut omnämnts, blifvit till sina hufvudgrunder äf Riksdagen gilladt. Det för behandling af frågan rörande förs vars väsendet af Riksdagen tillsatta särskilda utskottet, på samma gång det delat min uppfattning om nödvändigheten af en allmänt utsträckt värnepligt såsom ett oeftergiflig! vilkor för åstadkommande af ett fäderneslandet betryggande försvar, har äfven hyllat och återgifvit de åsigter, jag i mitt underdåniga memorial af den 31 December 1868 uttalat rörande det helsosamma inflytande en till alla samhällsklasser utan undantag utsträckt allmän värnepligt skulle ega, ej mindre å befolkningens fysiska utveckling, än å dess höjande i andlig kraft, i laglydnad, ordningssinne och pligtkänsla. Utskottet har derföre ock förklarat sig hafva »med glädje helsat» berörda förslag, hvars anda och riktning så noga öfverensstämde med dess egen åsigt uti frågan och hvars alla väsendtliga bestämmelser det alltså fann sig ega skäl att

gilla; men det liar dock ansett eu del af förslagets detaljbestämmelser vara i behof af vissa förändringar ocli tillägg, hvilka af Utskottet blifvit framställda i ett af detsamma uppgjordt nytt förslag, deruti äfven gifvits åt de särskilda föreskrifterna en i viss mån förändrad inställning.

I afseende å detta sålunda af Utskottet framlagda nya förslag, hvilket inom Riksdagen blef af begge dess Kamrar hufvudsakligen bifallet, bör jag lemna det erkännande, att åtskilliga stadganden genom något förändrad formulering vunnit i tydlighet, samt att den förändrade uppställningen är egnad att i ej ringa mån underlätta öfversigten af det hela.

Hvad angår de af Utskottet i några mindre väsendtliga delar föreslagna nya eller förändrade bestämmelser, anser jag mig väl i allmänhet kunna förorda äfven dessa; dock torde det tillåtas mig särskild! få fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på några ibland dem, hvilka synas mig icke vara af beskaffenhet att kunna till förbättringar hänföras.

a) Det i § 18 af Eders Kongl. Maj:ts förslag förekommande stadgande, enligt hvilket vämepligtig skulle åligga att, under de år, han efter afslutandet af de egentliga vapenöfningarne qvarstode i linien, årligen infinna sig »vid skottbana inom ortem, för att deltaga i två dagars målskjutning, har af Utskottet blifvit förändradt derhän, att värnepligtig under nämnda tid skulle vara förbunden till två dagars målskjutning vid »skottbana inom tre mil från den värnepligtiges bostad».

Eu sådan begränsning af den våglängd, inom hvilken den värnepligtige skulle vara skyldig infinna sig vid skottbana, synes mig i praktiskt hänseende mindre lämplig. När i betraktande tages: att afståndet mellan anlagd skottbana och hvar och en värnepligtigs bostad vanligen icke kan vara af befälet kändt; att undersökning härom i hvarje särskild! fall, der sådant kan finnas af behof, svårligen lärer kunna åstadkommas; samt att befälet måste utöfva kontroll å målskjutningsöfningarnes behöriga fullgörande och beifra de förseelser, som i detta hänseende möjligen kunna bland de värnepligtige förekomma, befarar jag nemligen att för disciplinen störande förvecklingar emellan befälet och de värnepligtige kunna af det ifrågavarande i Utskottets förslag intagna stadgandet uppstå. Det synes mig derföre hafva varit lämpligare, om åt Kongl. Maj:t öfverlåtits att reglera förhållandet efter sig företeende olika omständigheter. Den väg, som härvid vore att följa, har jag i mitt underdåniga memorial af den 29 December 1870 antydt, då jag uttalat den åsigt att, så framt värnepligtig skulle kunna åläggas inställelse vid skottbana, i allmänhet en sådan bana borde finnas inom hvarje kommun; och om, oaktadt en sådan anordning, utstånden inom någon ort skulle göra ifrågavarande öfningar allt för betungande, torde olägenheten häraf böra genom flera banors anläggande un danrödjas,

rödjas, innan öfningarne i sådan ort blefve såsom obligatoriska påbjudna. Härigenom skulle utan tvifvel de ofvan antydda olägenheterna vara förebyggda.

b) I stället för den i § 29 mom. 1 af Eders Kong! Maj:ts förslag förekommande bestämmelse, att de af beväringen, hvilka, för vinnande af behörighet att i egenskap af befäl eller underbefäl fullgöra sin beväringspligt, genomginge föreskrifna öfningar, skulle ega att derunder åtnjuta underofficers aflöning jemte beklädnadsbidrag i förhållande till de med munderingens uppsättande förenade kostnader, har Utskottet i sin § 30 uptagit en föreskrift, som innebär en icke oväsendtlig förändring i ofvanberörda bestämmelse, i det Utskottet föreslagit, att ifrågavarande befälsaspiranter borde, under de föreskrifna öfningarne, af Kronan erhålla underhåll och beklädnad »lika med beväringen,» samt för den tid, de utöfver de för beväringen bestämda öfningsdagar tjenstgöra, det traktamentstillägg, som af Kongl. Maj:t bestämmes.

Af motiveringen för ifrågavarande förändring framgår, att Utskottet för densamma hufvudsakligen hemtat anledning från det förment obilliga deruti, att den, som anmält sig att genomgå de för reserv-befäl stadgade öfningar, skulle redan på grund af en sådan anmälan finnas berättigad till en förmån, som ej tillfaller dem, hvilka söka anställning såsom befäl vid stammen, samt att staten, då förmånen beviljas, icke egen någon visshet, att den, som deraf kommer i åtnjutande, skall till slut fortsätta sin utbildning till befäl eller dertill finnas lämplig.

Om det ock å ena sidan må medgifvas, att Utskottets åsigt såsom allmän grundsats icke saknar giltighet, torde dock å andra sidan icke heller kunna förnekas, att tillämpningen deraf i förevarande fall kan i väsendtlig mån komma att motverka det mål, som med reservbefäls-inrättningen afses. En obemedlad yngling, äfven med de bästa befälsanlag, torde nemligen mången gång, i saknad af nödiga medel för kostnadernas bestridande, so sig urståndsatt att förskaffa sig den för reservbefäl erforderliga utbildning, och de olägenheter, som häraf kunna för det allmänna uppstå, synas mig menligare, än den sannolikt ganska obetydliga penningeförlust, staten någon gång möjligen kan komma att vidkännas genom beklädnadsersättning och förhöjd aflöning åt befälsaspirant, som antingen icke fullföljer påbörjade öfningar eller ock ej befinnes ega de för befäl erforderliga egenskaper. Hvad åter angår jemförelse!! med dem, som söka anställning vid stammen, borde väl desse sistnämnde kunna, genom den tryggade framtida ställning dem är beredd, anses godtgjorda, för de uppoffringar, de för sin utbildning fått vidkännas. Mot Eders Kongl. Maj:ts förslag i denna fråga har för öfrigt äfven under öfverläggningarne derom framkastats den erinran, att detsammas antagande skulle komma att medföra ett allt för stort tillopp af befälsaspiranter; men, utom det att de fordringar på humanistisk bildning,

Bill. till Urtima Rilcsd. Prof. 1871. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft. 2

som komma att ställas på reservbefälet, måste begränsa tilloppet af aspiranter, så finnes för eu sådan erinran desto mindre någon verklig grund, som det tvärtom måste anses såsom en af förslagets väsendtligaste fördelar, att genom detsamma tillfälle i möjlig måtto kan beredas till utbildning af ett tillräckligt antal befäl; ty derom torde väl meningarne i allmänhet vara temligen eniga, att, vid utbrytande krig, man snarare har att motse brist än öfverflöd å lämpligt och fullt utbildadt befäl.

c) I § 43 mom. 2 har Utskottet föreslagit ett nytt stadgande af följande lydelse: »Hvad i § 33 mom. 2, 3 och 5 linnes stadgadt angående förbindelse för beväringsskyldig att anmäla flyttning gäller ock för dem, som tillhöra landtstormens första upbåd.»

Emot den till grund för nämnda stadgande liggande afsigten, att stärka kontrollen och underlätta ett noggrant förande af rullorna, kan jag naturligen icke hafva något att, i och för sjelfva saken, erinra; men den sålunda åsyftade fördelen synes icke uppväga olägenheterna af det missnöje, som det af föreskriftens tillämpning för de värnepligtige ökade tvånget möjligen kan hos desse framkalla, särdeles om, såsom det kan vara att befara, detta missnöje derifrån vänder sig mot värnepligtslagen i dess helhet och såmedelst äfven mot den idé, af hvilken denna är ett uttryck. Bestämmelsen synes mig ock mindre behöflig, alldenstund de föreslagna årliga mönstringarne med manskapet åt landstormens första uppbåd böra innefatta tillfyllestgörande kontroll i förevarande hänseende.

Om än de sålunda angifna omständigheter, i Indika min uppfattning af det lämpliga och ändamålsenliga skiljer sig från Utskottets, icke äro de enda, i afseende på hvilka jag skulle ansett andra bestämmelser, än Utskottet föreslagit, vara i någon mån fördelaktigare, synes en närmare granskning af dessa underordnade punkter vara från min sida desto mindre påkallad, som jag, i betraktande deraf, att Utskottets förslag i sin helhet blifvit af Riksdagen godkändt, och då, såsom jag redan yttrat, det i en så vigtig och omfattande fråga som den förevarande är af nöden att ej i alla detaljer hålla fast vid den egna meningen, anser mig böra undertrycka äfven mina nu anförda betänkligheter mot berörda förslag och i underdånighet tillstyrka det Eders Kong!. Maj:t, måtte täckas detsamma oförändradt i Nåder gilla.

Enär den nya värnepligtslagen, derest densamma vid den nu förestående urtima riksdagen varder antagen, bör redan med nästkommande år vinna tillämpning, men några medel till bestridande af de ökade kostnader, som af de i förslaget till nämnda lag stadgade vapenöfningar komma att föranledas, icke kunnat vid uppgörandet af statsregleringen för år 1872 tagas i beräkning, samt någon rubbning i berörda redan fastställda reglering nu icke torde böra af mig ifrågasättas, liar jag ansett mig pligtig vara betänkt på att föreslå särskilda utvägar för omförmälda kostnaders betäckande.

11 I sådant hänseende tillåter jag mig i underdånighet erinra derom, att den under Arméförvaltningens vård ställda, s. k. allmänna heväringsfonden, jern Ii ht 37 § af Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse om den allmänna beväringen af den 13 November 1860, är afsedd att efter Eders Kongl. Maj:ts disjjositioii användas till beväringsinrättningens ytterligare utbildande, vid hvilket förhållande densamma, enligt min åsigt, både kan och bör för nu ifrågavarande utgifter tagas i anspråk. Efter de anvisningar, som å denna fond blifvit af Eders Kongl. Maj:t gjorda för anskaffning af materiel för beväringsmanskapets behof, torde dock behållningen å fonden vid innevarande års utgång icke kunna beräknas till mer än omkring 300,000 R:dr.

i En annan tillgång, som jag anser böra för de värnepligtiges vapenöfningskostnader år 1872 användas, utgöres af de jemlikt värnepligtlagens bestämmelser under nämnda år såsom värnskatt inflytande medel, hvilka, i öfverensstämmelse med hvad Eders Kongl. Maj:t uti den till sednast församlade Riksdag aflåtna. proposition angående statsverkets tillstånd och behof antydt, torde kunna beräknas till 50,000 R:dr.

Härigenom blifva alltså för ändamålet disponibla tillhopa omkring 350,000 Rdr; men, då sammanlagda beloppet af de ökade kostnader, hvartill de värnepligtiges öfningar, i öfverensstämmelse med den nya planen, komma att föranleda, enligt approximativ beräkning uppgår till........................... 483,122: 10.

kommer alltså, när härifrån afräknas ofvannämnda........................... 350,000: —

att uppstå en brist af R:dr.................................................................. 133,122: lo.

till betäckande hvaraf förslagsanslaget för beväringsmanskapets vapenöfningar torde böra anlitas.

En annan kostnad, som af de utsträckta beväringsöfningarne föranledes, är den för underhåll af manskapets materiel, men till betäckande af de i detta hänseende för år 1872 förekommande utgifter anser jag nödiga medel kunna beredas inom de för vidmakthållande af beväringsmanskapets materiel redan disponibla tillgångar.

Hvad åter angår ifrågavarande slags kostnader för tiden efter år 1872, för hvilken, derest förslaget antages, särskilda medel af blifvande lagtima Riksdagar måste anvisas, torde jag nu endast böra i underdånighet anmäla, att dessa kostnader, enligt de upgjorda beräkningarne, komma att från och med 1874, då två klasser värnepligtige första gången böra samtidigt i vapen öfvas, och sedermera årligen, utgöra 1,152,466 R:dr 60 öre.

På grund af hvad jag sålunda, beträffande ej allenast sjelfva värnepligtslagen utan äfven de af dess antagande föranledda kostnader för de värnepligtiges vapenöfningar, anfört, får jag i underdånighet hemställa:

att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder föreslå Riksdagen, att det af särskilda Utskottet vid sistlidna riksmöte upgjorda

förslag till lag angående den allmänna värnepligten, så lydande, som bilagan N:o 1 vid detta memorial utvisar, måtte af Riksdagen antagas, samt att Riksdagen dervid beträffande de mötéskostnader, som genom den af förslaget följande utsträckning i beväringsmanskapets vapenöfningar under år 1872 förorsakas, måtte medgifva, att hvad dertill erfordras utöfver de å allmänna beväringsfonden tillgängliga medel, Indika Eders Kongl. Maj:t torde täckas för ändamålet i Nåder anvisa, finge bestridas i främsta rummet af den för nyssnämnda år enligt värnepligtlagens bestämmelser inflytande värnskatt och till återstående beloppet, omkring 133,000 R:dr, af förslagsanslaget för beväringsmanskapets vapenöfning;

att, vidkommande de ökade kostnaderna för underhåll af beväringsmanskapets materiel förcnämnda år, Eders Kongl. Maj:t måtte täckas framdeles meddela de nådiga föreskrifter, som i detta hänseende kunna vara af behof påkallade; samt

att, hvad slutligen angår ifrågavarande slags kostnader för tiden från och med 1873, Eders Kongl. Maj:t täcktes till lagtima Riksdag, vid dess sammanträde under nästa och derpå följande år, göra de framställningar, som finnas erforderliga.

Då jag härefter öfvergår till frågan om en till lindring syftande reglering af rotering»- och rusfningsbrsväret, utbeder jag mig att till en början få antyda de olika sätt, hvarpå en sådan kan tänkas genomförd, och de olika förslag, som i sådant hänseende varit ifrågaställda, samt de olägenheter, som efter min uppfattning äro från hvart och ett af dem oskiljaktiga.

Dessförinnan torde det emellertid tillåtas mig att yttra några ord med anledning af de yrkanden på ordinarie rotering af all s. k. privilegierad jord, Indika i sammanhang med denna fråga understundom förekommit och som enligt mitt förmenande hvila på en så ovigtig uppfattning så väl af den verkan en sådan åtgärd skulle medföra, som af dess rättsliga innehåll, att i en utredning, sådan som den ifrågavarande, desamma torde böra till bemötande upptagas.

Den jordegendom, som för närvarande icke drager ordinarie rotering, utgöres nemligen dels af rusthåll, dels af kungs- och kungsladugårdar m. fl. lägenheter under Kronans omedelbara disposition, åtskilliga boställen, samt vidare bergsfrälse- och bergsmanshemman, äfvensom under vissa förhållanden gästgifvaregårdar, posthemman och lotshemman, hvartill slutligen kommer det s. k. ypperliga fralset, d. v. s. frälsesäterier och ladugårdar samt rå- och rörsoch insockne-frälsehemman, hvilka med undantag för Skåne äro från nämnda besvär befriade.

13 Uppenbart är, att, hvad nu först beträffar de egendomar, Indika antingen äro utarrenderade för Kronans räkning eller anslagna till boställen eller annat statens behof, föga skäl skall förefinnas att med ett sådant nytt besvär onerera desamma, enär derigenom naturligtvis skulle för staten föranledas minskad arrendeinkomst, löneersättningar och andra roteringsbördan motsvarande utgifter. Den befrielse från rotering, som blifvit gästgifverihemman m. fl. lägenheter emot fullgörande af andra skyldigheter medgifven, lärer ej heller, så länge dessa skyldigheter fortfara, kunna återkallas, — något som i tillämpliga delar äfven torde gälla i fråga om bergsfrälse- och bergsmanshemman; och ätt rusthåll icke jemte rustningen, hvilken innebär skyldighet att anskaffa och underhålla karl, kunna underkastas ordinarie rotering, från hvilken de genom flerfaldiga Kongl. Bref och Förordningar blifvit uttryckligen befriade, lärer vara likaså oomtvisteligt.

Således återstår egentligen endast det ypperliga frälset, att för den afsedda tillökningen utaf den ordinarie roterade jordegendomen i riket använda, och det torde också vara denna del af den s. k. privilegierade jorden, som med ofvanberörda förslag hufvudsakligen varit åsyftad.

Det, ypperliga frälset utgör, emellertid, när Skåne undantages och så vidt jag af infordrade upplysningar har mig bekant, icke tillhopataget mera än omkring 4,500 mantal, och den styrka, som genom detsammas ordinarie rotering skulle kunna åstadkommas, uppginge således till 2,000 ä 2,200 man, hvaremot den extra rotering, som nu åligger nämnda jord att i krigstid fullgöra och som vid sådant tillfälle väl icke vore alldeles utan värde för staten, komme att försvinna.

Af dessa faktiska förhållanden vill det synas klart, att, för så vidt man genom nyss omförmälda jordegendoms rotering påräknat att erhålla en tillökning i manskapsstyrkan, som i någon mån skulle kunna förminska nödvändigheten af värnepligtens utsträckning eller ökade öfningar för beväringsmanskapet, så bofinnes åtgärden i det närmaste ändamålslös; likasom det icke heller torde förnekas, att, derest man, såsom äfven understundom blifvit ifrågasatt, haft för afsigt att till lättnad för de förutvarande rust- och rotehållarne låta denna rotering af den hittills privilegierade jorden åtföljas af en motsvarande indragning af rotar inom den gamla roteringen, så skulle man härigenom hafva framkallat den ganska svårlösta frågan, huru dessa öfriga rote- och rusthållare skulle, alla utan undantag, kunna göras delaktiga af en sådan lättnad, hvilken dock — noga räknadt — för hvar och en enskild af dem icke kunde blifva af någon betydenhet.

I bestående rätt till den privilegierade jorden, hvars värde genom denna rotering komme att utan några motsvarande fördelar undergå en icke obetydlig nedsättning, skulle deremot åtgärden innefatta ett .ingrepp, som hvarken ur rättens eller billighetens synpunkt läte sig försvara.

14 Skall nemligen lättnad beredas rote- och rusthållare, så böra de uppoffringar, hvilka i sammanhang dermed onekligen måste göras af andra, träffa alla medborgare gemensamt, men icke en enda klass; och redan på grund häraf skulle jag, äfven om ej förslaget i öfrigt vore mindre ändamålsenligt, anse mig förhindrad att detsamma tillstyrka.

Bland de förslag till en lindring åsyftande reglering af nämnda besvär, som i öfrigt förekommit, torde i ordningen först böra nämnas det, hvilket afser att för den ökade börda, som, genom införande af kortare tjenstetid och ytterligare öfning för soldaten, komme att tillskyndas rote- och rusthållare, gifva en hvar af dem en till lika belopp bestämd direkt ersättning, som skulle dem tillgodokomma antingen genom kontant statsanslag eller genom afdrag å hemmanets egen ränta. Men utom det att, hvad dén senare formen för denna uppgörelse beträffar, några hemmansräntor att för sådant ändamål använda på de flesta ställen icke förefinnas, så lärer det i allt fall vara uppenbart, att de mest framstående olägenheterna af det indelta anskaffnings- och underhållssättet icke genom nämnda regleringsförslag skulle komma att undanrödjas.

Ibland de anmärkningar, som emot indelningsverket blifvit gjorda, synes mig nemligen den mest befogade vara, att bördan af detsamma är till sina gränser alltför obestämd. Så är t. ex. kostnaden för soldats anskaffande och för flera af de titlar, under hvilka aflöningen utgår, i väsendtlig mån beroende af vexlingar i arbetspris, näringstillfällen och andra sådana omständigheter, hvilka ega inflytande på de vilkor rote- och rusthållare!! vid uppgörande af legoaftal med krigsduglig karl måste underkasta sig. I aflöningen ingå derjemte ofta flera till sin natur helt och hållet ovissa besvär, hvilka ej kunna till sitt värde på förhand beräknas, såsom t. ex. bostadens underhåll, torpjordens skötsel under soldatens frånvaro, skjuts in. m. d. Boterings- och rustningsbördan kan således under tidens lopp i betydlig mån undergå förändring och till sitt värde förhöjas. Dessa olägenheter erhålla ökad vigt i den mån soldatens tid mera tages i anspråk för krigstjensten eller hans tjenstetid förkortas; och att, i möjligaste måtto, afhjelpa dem, synes derföre vara det mål, hvartill man vid en förändrad reglering af indelningsverket företrädesvis bör sträfva. Oförminskade skulle de dock qvarstå, äfven om, såsom ofvanberörda förslag innehåller, rote- och rusthållare!! kunde beredas någon nedsättning i hemmansräntorna eller eljest genom kontant statsanslag erhölle en till siffran för alla lika bestämd ersättning för den tillökning i besväret, som af ofvan påpekade anledningar kunde ifrågakomma.

Efter mitt förmenande torde nyss berörda olägenheter af de inom indelningsverket för närvarande befintliga förhållanden icke kunna förebyggas annorledes, än att rote- och rusthållaren befrias från alla ovissa besvär och att en bestämd gräns sättes, hvarutöfver den honom åliggande kostnad ej under något

vilkor må kunna höjas. Derhän syftade ock det af Eders Kongl. Maj:t till 1869 års riksdag framställda förslag om ett normalkontrakt för soldatens aflöning. hvilket öfver hela riket bestämdes till ett lika belopp af 100 R:dr, att utgå med bostad och en lön af högst'45 knb.-fot spanmål.

Då emellertid den lättnad i roterings- och rustningsbördan, som härmed åsyftades, af helt naturliga skäl icke kunde komma alla rote- och rusthållare i lika grad till godo, utan för en del af dessa den nuvarande kostnaden till och med skulle hafva understigit den föreslagna normallönen, har det, i syftning att göra den afsedda fördelen mera allmän, blifvit ifrågasatt, att den aflöning till soldaten, som åt rote- och rusthållare borde bestås, skulle bestämmas antingen särskildt för hvar och en af dem i ett visst förhållande till hans nuvarande kostnader i nämnda hänseende, eller ock läns- eller distriktsvis, i förhållande till medelvärdet af samma kostnad för alla inom länet, eller något visst annat distrikt, befintlige rote- och rusthållare.

Båda dessa förslag, enligt Indika rote- eller rusthållarens framtida skyldigheter skulle göras väsendtligen beroende af det belopp, hvartill hans nuvarande kostnader funnes uppgå, förutsätta således en noggrann uppskattning af denna kostnad särskildt för hvarje rote och rusthåll öfver hela riket. Begge trätfas således i lika mån af den anmärkningen, att stora kostnader och omgångar härigenom skulle uppstå, samt att, då olika åsigter hos de många uppskattningsnämnderna knappast lära kunna undvikas, missnöje och förvecklingar härutaf kunde framkallas; hvarförutom det är tydligt, att den öfverklagade ojemnhet, hvarmed indelningsverkets bördor nu trycka på olika håll, skulle, långt ifrån att förminskas, härigenom fast heldre erhålla helgd utaf lag. Och härtill kommer slutligen, hvad det sistnämnda sättet för denna lösning af frågan beträffar, att, då den olägenhet, hvilken kan anses vidlåda hvarje medelvärdering af roteringskostnaden, eller att icke alla rotar och rusthåll dermed träffas, icke kan anses undanröjd derigenom, att denna medelberäkning uppgöres för det mindre området, länet, i stället för, såsom eljest varit ifrågasatt, för det större, riket, den i sådant hänseende afsedda fördel ingalunda skulle stå att vinna.

För att ytterligare belysa nu anmärkta förhållanden, torde några sifferuppgifter böra lemnas. Sådana, tillämpliga å det först omförmälda förslaget att till grund för aftöningens bestämmande vid hvarje särskildt rote eller rusthåll lägga den nu derstädes förefintliga kostnaden, förekomma uti den af Komitén för utredning åt frågan om roterings- och rustningsbesväret upprättade Tab. Litt. O öfver högsta och lägsta kostnaden vid roterade infanteriet, äfvensom den derefter följande för öfriga delar af knektehåll upprättade Tab. Litt. II, af hvilka synes, huru väsendtligen olika särskilda rote- och rusthållare i sådan händelse skulle komma att för all framtid af indelningsverkets börda

drabbas. Till upplysning åter, huru förhållandet skulle blifva, derest aflöningen sattes i en viss proportion till medelvärdet af roteringskostnaden inom länet, har jag, med ledning af de uppgifter, som från orterna inkommit dels till nyssberörda Komité och dels till den sednare Komitén för frågan om lindring i båtsmanshållet, låtit upprätta bifogade Tab., N:o 3, utvisande medelvärdet af roteringskostnaden länsvis såväl till sitt nuvarande belopp, som ock efter afdrag af en femtedel deraf. Dessa uppgifter äro visserligen icke af den tillförlitlighet, att de skulle kunnat tjena till grund för fastställandet af soldatlönen inom de olika orterna, men närmelsevis och i tillräcklig män för att bedöma verkningarne deraf synas likväl förhållandena deruti vara uppgifna; och framgår deraf, att rote- och rusthållarens utgift för soldats anskaffande och aflöning skulle komma att beräknas t. ex. inom Stockholms län till 110 K:dr, inom Upsala län till 123 R:dr, inom Södermanlands län till 91 R:dr, inom Kronobergs län till 107 R:dr, inom Kalmar län till 81 R:dr, inom Westernorrlands län till 100 R:dr och inom Norrbottens län till 50 R:dr o. s. v.

Sådana, eller åtminstone likartade, äro de skiljaktigheter, som uti kostnaden af roterings- och rustningsbesväret inom olika delar af riket kunna förekomma, och ett förslag, hvarigenom dessa skiljaktigheter skulle för all framtid vinna laglig fastställelse, har jag icke trott vara ändamålsenligt eller hafva några utsigter till framgång.

Då således intet af de nu granskade förslagen är af beskaffenhet att kunna af mig förordas, styrkes jag härigenom på det kraftigaste i min förut uttalade mening, att bestämmandet till ett visst belopp, lika för hela riket, af den aflöning, som rote- och rusthållare skall vara skyldig att bestå soldaten, är det enda sätt att till flertalets belåtenhet lösa den föreliggande frågan, likasom ock denna lösning deraf torde vara den enda, för hvilken af institutionen sjelf kan erbjudas ett stöd eller som i dess historia finner sitt berättigande.

Då nemligen skyldigheten till uppställande af krigsduglig karl är lika för samtliga rote- och rusthållare i hela riket, synes ock det besvär, denna skyldighet förer med sig, icke för den ena böra vara annorlunda eller af drygare beskaffenhet än för den andra. Men detta besvär består i anskaffning och underhåll af soldat; således bör ock den af detsamma uppkommande kostnad för alla och eu hvar utgå med lika belopp. Riktigheten af denna grundsats, hvilken redan af den ofvan omförmälta, år 18(37 för utredande af frågan om lindring i roterings- och rustningsbesväret tillsatta Komité blifvit uttalad, synes äfven af Riksdagens Andra Kammare hafva vunnit erkännande, då Kammaren, i sammanhang med beslutet derom, att en öfvergångstid af 15 år skulle föregå indelningsverkets upphörande, uttalade sig för fastställande af en lika soldatvakansafgift för hela riket, hvilken borde af de under sagda tid ledigblifna rotar erläggas.

Genom

17 Genom antagande af en maximi-lön, på sätt ofvan är antydt, skulle den jordbeskattning som ro terings- och rustningsbesväret innefattar, det sistnämnda i hvad angår karlens uppsättning, blifva inskränkt inom en gifven gräns, och egaren af den härmed onererade jord, icke längre i ovisshet om de uppoffringar som fullgörandet af hans skyldigheter härutinnan af honom kunde påkalla, skulle hädanefter med full säkerhet kunna beräkna sin utgift härför. Många af de olika och icke alltid med villighet fullgjorda åligganden till soldaten, hvilka rote- och rusthållare!! nu enligt gällande författningar eller gammal häfd har att iakttaga, komme att bortfalla eller blifva bättre ordnade; och, framför allt, den klagan öfver bördans ojemnhet samt dess olika fördelning, som nu så ofta och icke utan skäl varder förspord, skulle upphöra — anledningarne dertill skulle vara försvunna.

Enär emellertid ingen lärer kunna tvingas att antaga soldattjenst, skall det tvifvelsutan alltid kunna inträffa att soldat ej erhålles för den lön, som rote- och rusthållaren är skyldig lemna. I sådant fall måste det blifva statens sak att tillskjuta hvad som till soldatens anskaffande kan blifva ytterligare af nöden, för hvilken händelse det till förekommande af möjliga underslef äfven torde böra stadgas, att militärbefälet uppgör kontraktet med karlen samt att staten således öfvertager rekryteringen.

Det förslag jag sålunda förordar står ingalunda i strid med indelningsverkets grunder. Yäl har detta verk så småningom under cm lång tidsföljd utvecklats och skiljaktigheter i många hänseenden uppstått i olika orter, men undersöker man det sätt, hvarpå Konung Carl XI, vid den reglering deraf som han vidtog, först hade till afsigt att inrätta detsamma, så skall man finna den här ofvan framställda tanken att göra soldatens aflöning lika för hela riket deruti ingå. Bevis härför förefinnas också i den proposition om antagande af ett visst knektehåll, hvilken Konungen vid 1682 års riksdag lät genom utsedde riksråd förelägga »samtliga allmogens fullmäktige»; en handling, som kan för institutionen i dess helhet anses grundläggande, ehuru vid detta tillfälle kontrakt allenast blef afskildt med provinserna Upland, Östergötland, Södermanland, Westmanland och Nerike; och till stöd för samma uppfattning torde äfven kunna anföras, dels att i de sednare för särskilta orter upprättade knektekontrakt .området af den till torpet anslagna jord äfvensom spanmålsbeloppet till hemkall, der sådant är utsatt, på de flesta ställen befinnes lika; dels, hvad t. ex. båtsmanshållet beträffar,' att, enligt de härom gifna kontrakt och författningar, lönen för en båtsman skulle i alla orter utgöras med 24 daler kopparmynt, motsvarande 8 daler silfvermynt eller 2§ tunnor spanmål. Det torde i betraktande af detta allt icke kunna förnekas att, då det nu ifrågasättes att till en viss siffra bestämma den aflöning, som rote- och rusthållaren borde gifva soldaten, detta i sj elfva verket endast innefattar en återgång till gamla

Bill. till Urtima Rissel. Prot. 1871. 1 Samt. 1 Afd. 1 Raft. 3

tiders sed, endast med den af de numera inträdda förhållandena nödvändiggjorda förändring, att, der soldat icke för sagda aflöning erhölles, det allmänna måste träda emellan och bispringa rote- och rusthållare!! med hvad härutöfver kunde för ändamålet erfordras.

Om grundsatsen af en normallöns antagande sålunda ur hvarje synpunkt måste anses erbjuda den lämpligaste utväg för vinnande af det mål, som med förevarande reglering afses, så följer närmast att bestämma det belopp, till hvilket denna normallön borde sättas. I fråga härom har löders Kong!. Maj .t uti dess till 1869 års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående landtförsvarets organisation, uppå anförda grunder, kommit till den slutsats, att nämnda belopp borde blifva 100 R:dr, att utgå i bostad samt en till 45 kub.-fot spanmål bestämd lön; och har sedermera under öfverläggningarne vid sistförflutna riksmöte samma belopp af 100 R:dr blifvit temligen allmänt framhållet såsom lämpligt att i omförmälda ändamål bestämma.

Det må här tillåtas mig erinra, att, då Eders Kong!. Maj:t antog förenämnda aflöning såsom den högsta utgift för krigsduglig karls anskaffande och underhåll, hvartill rote- och rusthållare borde vara förpligta^ sådant skedde i tanke, att dermed bereda rote- och rusthållare!! en lättnad i roterings- och rustningsbördan. Ehuru jag fortfarande anser samma skäl gällande, vill jag dock ej förneka, att, om, såsom Eders Kongl. Maj:ts nämnda förslag förutsätter, lönen skulle utgöras med spanmål till ovilkorligen bestämdt mått, värdet deraf kan i vissa orter understundom komma att stiga högre, än som antagits, och verkan af åtgärden derigenom blifva mindre vidsträckt ån åsyftadt var. Till följd häraf och tia numera genom allmän författning blifvit stadgadt, att kronans räntor och tionde skola utgå med v isst belopp i penningai, har jag trott samma fördel äfven böra komma rote- och rusthållare till godo vid utgörande af den del af soldatlönen, som ej utgår i bostad. Och om, med iakttagande häraf, lönens totalbelopp bestämmes till 100 It:dr, skall, utan tvifvel, soldatens aflöning för det stora flertalet af rote- och rusthållare medföra en betydligen minskad kostnad. Då gränsen för ifrågavarande kostnad måste ställas i något förhållande till nuvarande medelbeloppet af densamma, kan det ej undvikas att en eller annan skall tycka sig vara åsidosatt. Men utom det att en billig hänsyn till öfriga samhällsklasser och de uppoffringar, som af Tern påkallas, synes fordra, att afgiften för rote- och rusthållare ej sättes allt för låg, ligger det derjemte i sakens natur, att, under samhällets utveckling till större ekonomiskt och materiel välstånd, varu- och arbetspris så småningom stiga, och att således, om än vid regleringens företagande de rote- och rusthållare, som nu hafva den minsta tyngden af besväret, för tillfället icke blifva delaktiga af den åsyftade lättnaden, eu hvar af dem dock slutligen skall finna denna sin kostnad uppgå till den satta gränsen och sin fördel af denna be-

gräfning då äfven inträda. Efter en beräkning, innefattad i närlagda Bil. N:o 4 och grundad på de uppgifter, som ofvannämnda tvänne Komitéer lenmat, skulle emellertid af de 32,042 nummer, hvilka soldatroteringen, rusthållsinrättningen samt båtsmanshåll^ tillhopa omfatta, allenast 7,869 nummer hafva en omkostnad understigande 100 R:dr, men 24,773 nummer för karlens uppsättning och underhåll utgifva 100 R:dr och derutöfver. De, hvilkas kostnader understiga 100 R:dr, skulle således utgöra endast omkring 24 procent eller icke fjerdedelen af hela antalet. Om i afseende å dessa anmärkes, att äfven den högre kostnaden kan kännas tung, när den drabbar svaga hemman, så må härvid erinras, att i beskaffenheten af de hemman, som utgöra de särskilda rotarne, alltid stora skiljaktigheter måste förefinnas samt, om ock eu gång undanröjda, snart åter uppstå; så att man vid förevarande frågas behandling måste fästa sin uppmärksamhet uteslutande derå, i hvad mån sjelfva soldathållet genom tidernas vexlande förhållanden utvuxit till eu af den ursprungliga icke motsvarad börda.

I dessa omständigheter anser jag tillräckliga skäl finnas för att i underdånighet tillstyrka en sådan reglering af roterings- och rustningsbesväret, att den aflöning, som rote- och rusthåll aren skall bestå soldaten, må begränsas till visst belopp, lika för hela riket, samt att detta belopp, uti hvilket bostaden, der sådan tillkommer soldaten, inräknas, må fastställas till 100 It:dr. Detta förslag står i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts till 1869 års riksdag aflåtna nådiga proposition; men jag ber fä tillägga några bestämmelser, som jag föreställer mig skola lända till gagn.

För att vinna mera redighet i ämnet, torde det dervid tillåtas mig att få taga frågorna om soldatroteringen och rusthållsinrättningen, hvar för sig, i betraktande.

Fördelen deraf, att soldaten erhåller bostad ’å rotehållare^ mark, har jag i mitt underdåniga memorial den 31 December 1868 och äfven vid flere andra tillfällen sökt framhålla. De skäl jag derför anfört vidhåller jag ännu, och anser således såsom allmän regel höra stadgas, att rotehållare^ skall vara skyldig att mot afdrag i den fastställda lönen lemna soldaten bostad; men då, enligt de nu för vissa orter gällande knektekontrakt och andra författningar, en sådan skyldighet ej är rotehållare]! ålagd och anskaffande af bostad, der torp nu ej finnes, måhända någon gång kan mota svårigheter, har jag trott, att undantag från den allmänna regeln må å dessa orter kunna medgifvas de rotehållare, som sådant önska. Äfven i en del andra landsorter har, fastän knektekontrakt eller annan författning stadgar, att bostad skall gifvas soldaten, häfdvunnen sed likväl blifvit, att i stället lemna honom hushyra eller annan ersättning. Och då dessa till eu del ganska åldriga bruk ej torde, utan synnerligen trängande skäl, böra rubbas, föranlåtes jag vidare hemställa om den

afvikelse från hvad Eders Kongl. Maj:ts förutnämnda nådiga proposition härom innehåller, att rotehållare äfven i dessa orter må, dock endast i den mån öfverenskommelse derom kan med soldaten träffas, vara tillåtet att, i stället för bostad in natura, lemna honom annan godtgörelse.

I fråga om bostadens beskaffenhet har jag ansett det lämpligast att de för särskild!» orter nu gällande föreskrifter finge lända till efterrättelse; dock att, — på det ej den vid ett torp sfi väl behöflig» kåltäppan måtte saknas, — allestädes med bostaden skulle följa (åt mindre jordområde att för detta ändamål användas; vid hvilket förhållande den kontanta lönen för dylika nummer torde böra bestämmas något lägre, än hvad af Eders Kongl. Maj:t tillförene blifvit ifrågasatt.

I ett vid förra riksdagen framstäldt förslag, som i öfrigt mycket närmar sig det af Eders Kongl. Maj:t framlagda, ifrågasattes, att de soldattorp, som nu finnas, skulle, såvida afkastningen ej öfversteg den beräknade, aflöningens värde, fortfarande åt soldaten upplåtas. En föreskrift härom, hvilken skulle göra eu uppskattning af alla soldattorp i riket nödvändig, har jag väl ej tilltrott mig att förorda, men genom den rotehållare» lemnade frihet att, efter aftal med soldaten, lemna honom, i stället för penningelön, jord af motsvarande afkastning, tror jag det åsyftade ändamålet kunna på öfvorenskommelsens väg vinnas.

Nybyggnad af de soldatens bostad tillhörande hus anser jag väl böra åligga rotehållare» att, likasom hittills, ombesörja; men hvad angår husens underhållande med nödiga reparationer synes mig omkostnaden derför böra öfvertagas af staten. För det närvarande utgör verkställigheten af dessa reparationer ett ofta förekommande ämne till tvist emellan rotehållaren och soldaten, i det att de större bland ifrågavarande arbeten tillhöra den färre att bekosta, men de mindre den sednare. Urskiljandet af hvarderas åliggande skall ske genom syneförrättning, och det är uppenbart, att enstämmighet i åsigter och beslut dervid svårligen kan förväntas. Genom den förändring jag föreslagit, skulle sådan anledning till ömsesidigt missnöje undanrödjas, hvilket för indelningsverkets framtid utan tvifvel vore en gynsam omständighet. Yäl komme en icke så obetydlig kostnad att härigenom uppstå för staten, men i någon mån kunde den likväl blifva (»satt derigenom, att minskadt behof af syneförrättningar skulle medföra inskränkning af de utgifter, som för sådana förrättningar nu erfordras. 1 afseende på förslagets utförande har jag tänkt mig, att soldaten kunde tillförbindas att emot eu viss årlig godtgörelse af staten, hvars belopp jag ville föreslå till 5 R:dr, öfvertaga reparationsarbetena, under statens ansvarighet för deras ordentliga fullgörande; och komme rotehållaren i tillfälle att vid ekonomiska besigtning»!’, som på bestämda tider hållas af militärbefälet och till hvilka han bör kallas, bevaka sin rätt att byggnaderna ordentligen underhållas. *

21 Vid fastställelse af kontrakt, som efter dessa bestämmelser ingås emellan 'rotehållare och soldat, lärer, derest soldaten, i stället för bostad eller penninglön, åtnöjts med andra prestationer, den offentliga myndighetens pröfning af aftalet härom ej böra sträckas längre, än att tillse det oskäliga värden icke äro satta å de aftalade prestationerna.

Icke blott i Första Kammarens vid den sistförflutna Riksdagen fattade beslut i frågan om landtförsvarets ordnande, utan ock i flera beaktansvärda yttranden inom Andra Kammaren i samma fråga, har jag funnit stöd för återupptagande af det förslag till förkortad tjenstetid för den indelta soldaten, som Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition till 1869 års Riksdag innehåller. Detta återför äfven tanken på angelägenheten att bereda soldaten eu sparpenning, som vid hans afgång ur tjensten kommer honom till godo och hvars tillvaro äfven i sin mån utgör ett betryggande för den kommun, han tillhörer, emot farhågan att han vid afskedstagandet kunde falla fattigvården till last; en farhåga, som för öfrigt minskas, då mannen lemnar krigstjänsten under sin ännu kraftiga lefnadsålder och således bör kunna sjelf förvärfva sitt uppehälle. Men i det man, för att vinna den indelta soldatens större tjenstbarhet, är villig att godkänna ifrågakomna förändring, innefattande icke blott inskränkning af den ålder, intill hvilken soldaten nu i allmänhet qvarstanna!' i tjensten, utan ock tillåtelse för honom att under vissa vilkor afgå vida tidigare, än nu är honom medgifvet, må man icke förbise, att rotehållare!!, genom att på sådant sätt blifva underkastad nödvändigheten att ödare än nu lega ny soldat, utsattes för ökad kostnad. Då möjligheten häraf icke förebyggers genom do om aflöningen gifna nya bestämmelse!-, utan kan inträffa, vare sig rotehållare!! på dessa ingått eller icke och äfven om han. i förra fallet, erhållit soldat för det pris han varit skyldig erbjuda; har jag trott statens mellankomst här med fog kunna påfordran, och åt denna anledning funnit mig böra hemställa, att staten till legning af soldat anslår ett visst belopp, hvilket med ledning af de nu härutinnan gällande förhållanden lämpligen kan bestämmas till 50 R:dr, att tillfalla roten allestädes, der staten till soldatens aflöning icke behöfver göra tillskott och rekryteringen således af roten verkställes. Genom eu sådan åtgärd samt genom den nedsättnmg i lönevilkoi, hvartill soldaten i allmänhet skulle kunna finnas villig, derest, på sätt jag äfven anser mig hora tillstyrka, staten årligen bestode 10 R:dr att utan afräkning å lönen för soldaten insättas i sparbank hvilka medel jemte upplupen ränta Ange åt honom lyftas vid afgång ur tjensten, skulle en icke oväsendtlig fördel beredas alla de rotar, för Indika kostnaden af soldats underhåll nu icke uppgår till den såsom normal föreslagna, under det att staten för det hela icke kunde komma att vidkännas någon synnerligt ökad uppoffring.

Och slutligen anser jag utsigt böra beredas afskedad soldat till anställning i vissa allmänna mindre befattningar, till Indika han genom invand punktlighet och utpräglad pligtkänsla bör vara synnerligen lämplig.

32 DS den nu föreslagna förändring af roterings- och rustningshesväret afser att utgöra en förbättring af den ställning, uti hvilken rotehållare befinna sig, har jag också trott det skäligt och billigt att icke, till men för dem, rubba det förhållande, som nu eger rum i afseende på de kassor, hvilka i vissa orter finnas bildade till rotehållarnes understöd, eller de för lika ändamål gifna årliga statsanslag af en eller annan egenskap, hvilka samtliga således fortfarande som hittills skulle enligt derom gifna författningar fä användas; och torde jag slutligen få tillägga att, i enlighet med förut uttalade åsigter, jagansett ' att, för de rotehållare' som på de nya bestämmelserna om soldatens aflöning icke vilja ingå, hittills varande skyldigheter och rättigheter böra blifva oförändrade; börande emellertid äfven i detta fall staten utbetala den för soldaten afsedda sparpenning äfvensom de anslagna legomedlen.

jag öfvergår nu till en redogörelse för de bestämmelser jag i fråga

om rusthållsinrättningen ansett mig böra föreslå.

Denna inrättning är derutinnan med roteringen öfverensstämmande att rusthållare^ lika med rotehållare^ är pligtig att anskaffa och underhålla till krigstjenst duglig karl; men derutöfver åligger den förstnämnde att jemväl utrusta karlen med full beväpning och beklädnad samt åt honom anskaffa och underhålla häst med fullständig sadelmundering och allt tillbehör. För dessa ytterligare skyldigheter har emellertid rusthållare]! blifvit tillerkänd ersättning dels genom åt Kronan efterlåtna räntor (rusthål Ishemmanets egen ränta, rustningsräntan) och dels genom anslagna augmentsräntor eller kronotionde, i afseende å hvilka sednare räntor och kronotiondebelopp likvisst numera genom Kongl. Förordningen den 23 Juli 1869 den förändring egt ruin, att desamma blifvit till statsverket indragna mot ersättning till rusthållaren medelst statsanslag i penningar, svarande emot dessa räntors och tiondeauslags värden efter årligt markegångspris. Utom den skilnad, som sålunda förefinnes emellan soldatroteringen och rusthållsinrättningen, äro derjemte att iakttaga de olika förhållanden, som inom denna sednare uppstått till följd deraf att en del åt det indelta berustade kavalleriet fått afsitta och för närvarande tjenstgör såsom infanteri, emot det att enligt uppgjorda aftal, som tilländagå med utgången af år 1873, vakansafgift för hästen och dess mundering af rusthållaren erlägges. Denna afgift utgör vid Lifregementets Grenadier-corps, Andra Lifgrenadier-regementet och Westgöta regemente 47 kub.-fot, 2,5 kannor (_ 74 tunnor) spanmål, samt vid Smålands Grenadier-bataljon 44 knb.-fot, 1 kanna

(=7 tunnor) samma sädesslag. , ...

De skäl. hvilka bär ofvan angående soldatroteringen blifvit anförda tor

förändrade bestämmelser i fråga om aflöning och rekrytering af karl, för anslag af sparpenning åt denne, samt åt legomedel m. m. d., ega naturligtvis i allt sin tillämpning äfven på rusthållsinrättningen, hvarföre jag också ansett

mig böra föreslå, att enahanda stadganden i afseende på densamma måtte göras gällande; dervid jag dock. beträffande den indelta kavalleristens tjenstetid, trott den kostnad staten nedlagt på lians utbildning icke medgifva, att honom efterlåtes rätt till lika tidigt afsked som den vid indelta infanteriet tjenande karl, och med anledning häraf föreslagit en något olika föreskrift i detta hänseende.

I fråga om de rusthållarne i öfrigt åliggande skyldighet^, och den dem derför tillkommande ersättning, har jag, hvad angår de beridna rusthållsnumren, af hvilka nämnda skyldighet fortfarande fullgöres, ansett någon förändring i de. nu bestående förhållandena icke vara af behofvet påkallad, samt derföre i författningsförslaget intagit ett stadgande derom, att de rustningsräntor af egna hemman jemte anslag af statsmedel, som rusthållarne vid de beridna rusthåilsregementena för det närvarande åtnjuta, måtte al dem mot rustningsskyldighetens fullgörande få fortfarande bibehållas, under enahanda vilkor som hittills.

Vidkommande åter rusthållarne vid de afsutna rusthållsregementena och corpserna, torde deremot åtskilliga förändrade bestämmelser vara af nöden. Ingen torde förneka, att de nu derstädes förekommande förhållanden gifva anledning till åtskilliga oegentlig}!eter, Indika det af såväl militära som administrativa skäl måste vara angeläget att få undanröjda. Så länge rusthållarne sjelfve bekläda och bevära sin soldat, skall enhet i beklädnad och beväpning eller den deraf i så väsendtlig mån beroende enkelhet och reda i administrationen knappast någonsin kunna fullständigt uppnås. Den planmässighet vid behofvens tillgodoseende, den snabbhet vid nödvändiggjorda anskaffningsåtgärders verkställande, som af lätt insedda skäl är så önskvärd, måste härigenom ofta nog på ett betänkligt sätt hämmas; och äfven den ur militärisk synpunkt och för möjligheten af eu hastig mobilisering så angelägna regleringen af regementens och eorpsers förläggningsområden står förevarande fråga i sill helhet så nära, att berörda reglering svårligen skall låta sig nöjaktigt genomföra, utan att alla med hvarandra sammanhang töande förhållanden inom samma vapen dessförinnan äfven biff vit bringade till likhet med hvarandra. Det var också med anledning härutaf, som Eders Kongl. Maj:t i den ofta berörda Nådiga propositionen rörande landtförsvarcts ordnande, hvilken för 1869 års Riksdag framlades, beträffande förevarande ämne, framställde det förslag, att staten skulle öfvertaga beklädnaden och beväpningen vid nämnda regementen och corpser, samt att rusthållarne derstädes, i stället för kavallerirustningens utgörande, skulle med bibehållande af dittills åtnjutna rustnings- och augmentsräntor erlägga en viss årlig afgift, hvilken, med hänseende derjemte till de skäl som för högre belopp än det dittills utgifna förefunnos, borde utgöra 170 R:dr vid Smålands Grenadier-bataljon samt 176 R:dr vid de begge regementena och Lifregementets Grenadier-corps; varande härutinnan sålunda äfven

*

inberäknad den förhöjning i den s. k. häst-vakansafgiften, livarom man tillförene, och med föranledande af en utaf Rikets Ständer den 30 November 1863 afbiten underdånig skrifvelse, på den enskilda öfverenskommelsens väg, med rusthållarne förhandlat, och hvarpå icke så få bland dem äfven funnits benägne ingå. Uti den till svar å berörda nådiga proposition den 11 Maj 1869 aflåtna underdåniga skrifvelse, förmälte Riksdagen bland annat, att den funnit sig böra gilla grundsatsen af den i ifrågavarande hänseende ifrågakomna förändring, hvilken Riksdagen ansåg böra pröfvas och afgöras i samband med frågan om en reglering af samtliga regementens och corpsers nummerstyrka och förläggningsområden; men frågan kom emellertid, af andra skäl, icke vid detta tillfälle till slutligt afgörande, utan stadnade dervid att, till följd af Riksdagens derom jemväl uttryckta önskan, aftal med rusthållarne egt rum om en förlängning af de hittills gällande vakanskontrakten, hvilken förlängning går till ända med slutet af år 1873.

Äfven om icke till följd af sistomförmälta förhållande angeläget vore att påskynda det slutliga afgörandet af frågan om ett bättre ordnande af nistningsskyldigheten vid rusthållsinfantcriet, har jag trott de ofvan antydda skäl, som tala härför, och Indika uti mitt underdåniga anförande af den 31 December 1868 finnas närmare utvecklade, fortfarande ega så bindande kraft samt ett så otvetydigt erkännande af åtgärdens lämplighet och nödvändighet vara utaf Riksdagen, på sätt ofvan är omnämndt, i dess underdåniga skrifvelse uttalad!, att jag härutinnan med fog ansett mig finna en maning att ånyo underställa förberörda fråga Eders Kxmgl. Maj:ts Nådiga pröfning.

Då de skäl, som för berörda regleringsfråga kunna framställas, alltså fortfarande äro af samma art som tillförene, så är det naturligt, att det förslag i ämnet jag med anledning af hvad sålunda anfördt blifvit ansett mig böra utarbeta i de väsendtligaste delar skall närma sig ofvan berörda af Eders Kongl. Maj:t vid 1869 års riksdag framställda, samt att sålunda Eders Kongl. Maj:t der skall finna den grundbestämmelsen, att, mot statens öfvertagande af beklädnaden och beväpningen vid de afsutna rusthållsregementena och corpserna samt mot bibehållande af nu innehafvande rustnings- och augmentsräntor, rusthållarne vid nämnda regementen och corpser skola såsom ersättning för kavallerirustningens utgörande i ett för allt erlägga en viss årlig afgift; och är det också egentligen endast i fråga om beloppet af denna afgift som jag funnit anledning till afvikelse från förra förslaget.

Innan jag går att för mina åsigter i nu omförmälta hänseende närmare redogöra, torde det tillåtas mig att fästa uppmärksamheten derpå, att fråga möjligen kunnat uppstå, huruvida ej denna afgift, likasom den nuvarande hästvakansafgiften, både bort i spanmål bestämmas. Enär nemligen rusthållarne,

enligt

u

enligt ofvan åberopade Kongl. Förordning, äro berättigade att uppbära sina från statsverket utgående ersättningsanslag efter de indragna rånte- och tiondebeloppens årliga medelmarkegångspris, skulle man måhända ansett en följd deraf höra blifva den, att, så länge denna rättighet fortfar, ofvannämnda årliga afgift äfven borde, för bibehållande af samma grund, bestämmas i spanmål att af rusthållarne efter årligt medelmarkegångspris betalas. Utom det att emellertid en afvikelse härigenom komme att ske från den på sednare tiden antagna grundsats, enligt hvilken såväl räntor och tionde som arrenden för Kronans egendomar numera i allmänhet utgöras i penningar till visst belopp årligen, så möter härvid derjemte den, såsom mig 'sill synas, ganska välbefogade anmärkningen, att, derest afgiften bestämdes i spanmål, så skulle, i anseende till skiljaktigheten inom särskilda län i denna varas markegångspris, svårligen kunna undvikas, att denna afgift i olika län blefve till värdet olika.

Då jag med anledning häraf och i enlighet med hvad i det förra förslaget egt rum, ansett mig äfven nu böra föreslå att förberörda afgift måtte bestämmas i penningar, så har jag dertill äfven haft ett annat skäl. Enär i förevarande hänseende likasom i fråga om ordnande af roteringsskyldigheten såsom regel torde böra få gälla, att samma skyldighet bör medföra samma börda, samt jag, till följd häraf och då intet verkligt skäl synes för handen att för rusthållarne vid Smålands Grenadier-bataljon bibehålla nu förefintliga undantagsförhållande, trott mig, med afvikelse från Eders Kongl. Maj:ts förra förslag, nu böra föreslå, att afgiften måtte sättas lika för samtliga rusthållarne vid afsuttna kavalleriet, så skulle eu sådan förändring eller ett stadgande derom icke medfört åsyftad verkan, derest nämnda afgift blifvit bestämd i spanmål, hvarå värdet för olika år och orter vexlar.

I fråga åter om afgiftens belopp har jag, på sätt redan blifvit antydt, trott någon ändring i hvad tillförene blifvit ifrågasatt böra ega rum. Emot detta förslag har nemligen blifvit erinradt, att genom detsammas antagande rusthållarne skulle komma att drabbas af eu vida större utgift för rustningen än de hittills under en lång följd af år fått vidkännas, och då det nuvarande förhållandet under denna tid vunnit sådan häfd. att vid öfverlåtelser af jord köpeskillingen vanligen blifvit bestämd under förutsättning af detsammas fortfarande bestånd, skulle en sådan förhöjning af den nu utgående hästvakansafgiften, som i det förra förslaget ifrågasattes, komma att för de nuvarande egarne af rusthållsjorden medföra en opåräknad nedsättning i deras egendomars värde och sålunda ej kunna undgå att i det allmänna föreställningssättet uppfattas såsom en emot dem begången orättvisa.

Dessa erinringar, om än grundade på en missuppfattning om rusthållarnes förbindelser, har jag emellertid trott ej böra frånkännas allt afseende, helst Bill. till Urtima Riksd. Prat. 1871. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 4

det vid rusthåll sinrättningen icke mindre än vid regeringen är af vigt att, så vidt möjligt, undanrödja .de anledningar till missbelåtenhet med institutionen, som kunna förefinnas, och 1869 års Eiksdags beslut om förlängning af de förra hästvakanskontrakten dessutom gifvit ökadt stöd åt rusthållarnes föreställning, att de enligt dessa kontrakt utgående afgifter ej skulle komma att i någon väsendtligare mån förhöjas. På grund häraf har jag ansett beloppet af den afgift, som af rusthållarne vid det afsuttna kavalleriet borde i stället för den nuvarande hästvakansafgiften samt såsom ersättning för beklädnad, remtyg och beväpning, erläggas och i hvilken afgift den nu utgående trosspassevolansafgiften äfven synes mig böra inbegripas, skäligen kunna bestämmas till 150 R:dr.

Denna afgift, hvilken, enligt hvad bilagde tabell, intagen under Bil. N:o 5, gifver vid handen för omkring 1$ af rusthållarnes hela antal vida understiger värdet af den rustningsersättning de af staten åtnjuta, torde ej heller, med afseende å de kostnader de nu till följd af rustningsskyldigheten vidkännas, kunna anses för hög, men ehuru jag således föreställer mig att samtliga rusthållarne med beredvillighet skola underkasta sig densamma, liar jag likväl, med stöd af de åsigter 1869 års Eiksdag uttalat, funnit mig böra tillägga det stadgande att de rusthållare, hvilka icke vilja på den nu föreslagna anordningen ingå, ega att i stället, mot afstående åt de dem nu tillslagna rustningsräntor och statsanslag samt åtagande af ordinarie rotering, blifva från den dem nu åliggande rustningsskyldigheten befriade.

Slutligen torde jag få fästa Eders Ivongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet derpå, att, derest förhållandena vid det afsuttna kavalleriet skulle komma att för framtiden ordnas så som nu blifvit ifrågastäldt, överenskommelser torde böra med rusthållarne träffas rörande de gamla persedlarnes aflevererande till Kronan; äfvensom att ett anslag motsvarande de nya kostnader, som af beklädnadens och beväpningens öfvertagande af Kronan måste uppstå, torde böra å Biksstatens fjerde hufvudtitel uppföras.

De hufvudsakliga skälen för det förslag till reglering af roterings- och rustningsbesväret, som mig ålegat att uppgöra, har jag nu haft nåden inför Eders Kongl. Maj:t utveckla, och anhåller jag att i här nedan följande förslag till författning i ämnet få sammanföra grundbestämmelserna för detsamma. Eders Kongl. Maj:t behagade deraf finna, att rote- och rusthållarne medgifvits all lämplig frihet vid ordnandet af sina förhållanden till soldaten; att det vida öfvervägande antalet af rote- och rusthållare uti detta förslag erhållit en för dem fördelaktig begränsning af deras omkostnader, under det att de öfriga, hvilkas börda redan nu icke kan kännas synnerligen tung, icke heller skola finna sig åsidosatta, samt slutligen att detsamma icke tvingar någon in på den föreslagna regleringen, utan lemnar öppet för rote- och rusthållaren att, till

och med vid hvarje ny rekrytering, emottaga eller förvägra de erbjudanden som derutinnan innefattas.

I sammanhang med dessa sålunda föreslagna nya bestämmelser angående roterings- och rustningsbesväret, har jag slutligen trott mig böra hemställa, dels att dessa bestämmelser skola tillämpas i mån af nuvarande soldaters afgång ur tjensten, dels att till den härom gifna författning borde öfverflyttas ej mindre det företrädesvis för nämnda skyldighet betydelse egande stadgandet angående rekrytering under krig, som alltifrån allmänna beväringens inrättande varit gällande samt finnes intaget i § 39 mom. 1 af Kong! kungörelsen den 13 November 1860, men som deremot synes vara till sin natur främmande för värnepligtlagens innehåll, än äfven den närbeslägtade föreskriften i samma §:s senare moment.

För den kostnad, som efter det fullständiga genomförandet af nu föreslagna reglering af roterings- och rustningsbesväret möjligen skulle komma att, i hvad landtförsvaret angår, drabba statsverket, torde det tillåtas mig att med ledning af för handen varande upplysningar i ämnet nu i underdånighet redogöra. Det torde dervid emellertid böra anmärkas, att af de kalkyler, som i sådant hänseende må uppställas, något fullt bestämdt och tillförlitligt resultat icke kan vara att emotse, då desamma nödvändigtvis till en del måste grundas på de närvarande förhållandena, i hvilka likväl vid tiden för regleringens afsilande en och annan icke oväsendtlig förändring torde hafva inträdt. Närmast synes denna anmärkning hafva sin tillämpning på den kostnad, som i fråga om soldatens aflöning och underhåll skulle kunna uppstå såsom en följd af statens åtagna förbindelse att tillskjuta hvad utöfver den rotehållaren åliggande utgift för detta ändamål kunde erfordras. Om man också må ega skyldighet att förutsätta att uppfyllandet af en sådan förbindelse ofta nog skall varda staten affordradt, så torde man emellertid knappast kunna antaga, vare sig att eu dylik utgift skall för samtliga soldatnummer ifrågakomma, eller att aflöningen skall för framtiden i sin helhet komma att stiga till det belopp, hvartill medelkostnaden för det närvarande blifvit beräknad. Man torde således snarare hafva räknat för högt än för lågt, om man till grund för kalkylen i förbemälta hänseende upptager skilnaden mellan den blifvande normalkostnad rote- och rusthållare skulle för framtiden åligga och förrberörda medelbelopp af deras närvarande kostnad såsom den utgift, staten för hvarje effektivt soldatnummer möjligen komme att vidkännas. Sistnämnda medelkostnad utgör enligt uppgift af vederbörande förut ofta åberopade komitéer för närvarande 126 R:dr 32 öre. Då emellertid legal! till sitt fulla belopp här nedan upptages bland statsverkets blifvande utgifter, torde hvad i nämnda summa för denna utgiftstitel ingår böra derifrån afdragas. Om af detta skäl omförmälta

medelkostnad upptages till en jemnad summa af 125 fl:dr, skulle således skilnaden häremellan och den till 100 R:dr hestämda normalkostnaden, eller 25 R:dr, utföra den utgift statsverket möjligen kunde komma att vidkännas. Det är emellertid naturligt att sagda utgift, hvilken i allt fall i förevarande kostnadsberäkningar torde komma att framställa det ansenligaste sifferbeloppet, icke kan beräknas för ett större antal indelta soldatnummer, än som med i ledet tjenande karl finnes besatt, samt att härifrån således böra undantagas de, hvilka till underofficersbefålet eller för vissa andra ändamål skulle komma att finnas anslagna. Antalet af förstberörda nummer är inalles 24,819, och då den per nummer belöpande kostnaden af omförmälta slag beräknas enligt nyss angifna grunder, skulle således ifrågavarande utgift komma att uppgå till 620,475 R:dr.

I fråga vidare om det belopp, hvartill kostnaden för underhållet af torpets byggnader skulle kunna uppskattas, lärer det säga sig sjelft, att densamma icke kan utgå för större antal nummer, än der torp i sjelfva verket äro till finnandes. Sammanlagdt utgöra dessa nummer enligt gjorda utredningar ett antal af något mer än 18,000 st.; om detsamma i rundt tal, och för att hafva inberäknat en möjligen uppstående tillökning häruti, upptagas till fullt 19,000 st., så skulle således ifrågavarande underhållskostnad, med beräkning, på sätt tillförene blifvit omformäldt, åt ett för ändamålet utgående årligt anslag till soldaten af 5 R:dr, medföra en utgift af 95,000 R:dr.

Hvad härefter beträffar kostnaden för legomedels utgifvande, hvilken kostnad, på skäl som nyss här ofvan i fråga om underhållskostnaden blifvit antydda, naturligtvis icke heller bör upptagas för större numerär än de i ledet tjenande, torde det hörna omförmälas att, jemlik! de bestämmelser som i fråga om soldats afgång ur tjensten här nedan äro gifna, i intet fall sådan legokostnad kan ånyo ifrågakomma förr än efter 15 år ifrån det densamma först utgifvits, men att, med hänseende till de förhållanden, som beträffande tiden för afskedet vanligen ega rum, den för sagda ändamål erforderliga årliga utgiften rättare torde böra beräknas efter en medeltjenstetid af 20 år. Vid sådant förhållande skulle densamma för ofvanberörda antal nummer (24,819) samt med beräkning af 50 R:dr per nummer komma att årligen utgå med ett belopp, stort 62,047 R:dr.

Hvad vidare den s. k. sparpenningen angår, så skulle den summa, som efter det för sådant ändamål bestämda belopp af 10 R:dr per nummer här borde beräknas, komma att för ofta berörda 24,819 nummer utgöra sammanlagdt 248,190 R:dr.

Såsom ofvan antydt blifvit, lärer härförutan framdeles blifva af nöden att å Riksstatens fjerde hufvudtitel anslå de medel, som finnas erforderliga för bestridande af beklädnaden och beväpningen vid de afsuttna rusthållsregementena

och corpserna. Denna utgift är emellertid statsverket tillfyllest godtgjord genom den afgift rusthållaren skulle komma att erlägga och kärn således icke här såsom en ökad kostnad upptagas.

Sammanställer man nu de på ofvan anförda grunder erhållna sifferbelopp så erhålles af en sådan kalkyl följande resultat:

Blifvande kostnad för soldatens aflöning vid 24,819 nummer

hvilken summa emellertid utvisar det högsta belopp som statsverket efter regleringens genomförande för ofvan sagda ändamål skulle hafva att utgifva, och hvartill de erforderliga medlen, i den mån regleringen framskrider, måste hos Riksdagen begäras.

I anledning af hvad sålunda i denna fråga anförts, och då den reglering af rote- och rusthållsbesväret, som i det föregående innefattas, synes mig stå i ett så nära förhållande till förslaget om införande af allmän värnepligt, att densamma endast i sammanhang med nyssnämnda förslag bör komma till stånd, får jag nu i underdånighet hemställa:

det Eders Kong! Maj:t, under vilkor och förbehåll, att lagen angående allmänna värnepligten blifver af Riksdagen godkänd, täcktes i nåder till Riksdagens antagande i öfverensstämmelse med § 80 i Regeringsformen framställa det härvid under Bil. n:o 2 fogade förslag till Förordning, angående förändrade bestämmelser i fråga om rote- och rusthållsinrättningen vid landtförsvaret.

Hvad ånger de kostnader för statsverket, som af regleringens påbörjande och fortgång redan under år 1872 föranledas, så, enär, på grund af hvad här ofvan anförts, någon framställning till den urtima Riksdagen om medels anvisande härtill icke lämpligen bör ifrågakomma, men nödigt är, att regleringen icke till följd af bristande medelstillgångar må behöfva uppskjutas, får jag i underdånighet föreslå:

det Eders Kongl. Maj:t måtte, till bestridande af de under år 1872 för ifrågavarande ändamål förekommande utgifter, hvilka enligt uppgjorda beräkningar kunna antagas uppgå till omkring 100,000 R:dr, täckas i nåder anvisa nödiga medel å den under Armé-förvaltningens vård ställda volontärvakansmedelsfonden, hvilken dertill lemnar tillgång och icke kan anses för en sådan utgift främmande.

30 Infanteriet.

I likhet med hvad jag tillförene och senast uti memorialet den 29 December 1870 härom anfört, är jag fortfarande af den åsigt, att infanteriets organisation bör i sina grunddrag förblifva oförändrad, desto heldre som, under denna frågas behandling vid sistlidna riksmöte, ingenting förekommit, som till rubbning af organisationens grunder kan anses föranleda. Vid vissa detaljer af Eders Kongl. Maj:ts förslag hafva deremot inom Eiksdagen blifvit framställda erinringar, af beskaffenhet att ej böra lemnas utan afseende och för hvilka, jemte de jemkningar jag af annan anledning funnit mig böra föreslå, jag i underdånighet anhåller att nu få redogöra.

Indelta infanteriet. .

I afseende härå har särskilda Utskottet vid sistlidna riksmöte, ehuru Utskottet »nödgats yrka att indelningsverket må upphöra efter en öfvergångstid af 15 år», likväl tydligt uttalat nödvändigheten deraf, att arméen skall bestå af stam, innefattande befäl och trupp. Utskottet har dervid erinrat: att den föreslagna nya värnepligtslagen med sin korta öfningstid föranledde behofvet af stöd för beväringsynglingen; att en mängd specielt utbildadt manskap under namn af skarpskyttar, timmermän, sjukvårdssoldater etc. för arméen behöfdes; att den stora underbefälsstyrka, som en mobilisering kräfde, svårligen kunde under fredstid såsom underbefäl aflönas och underhållas; samt att allt detta talade för nödvändigheten af en god stamtrupps bibehållande.

Sedan Utskottet vidare meddelat en jemförande redogörelse för den olika öfningstid, värnepligtige uti andra länder äro underkastade, af hvilken redogörelse framgår att öfningstiden uti intet annat land blifvit bestämd så kort, som den för vårt land enligt den nya värnepligtslagen föreslagna, samt att i det land (Schweiz), hvarest man hittills nöjt sig med den kortaste öfningstiden, eller 110—120 dagar, erfarenheten ådagalagt behofvet deraf, att berörda öfningstid, så framt den någorlunda skall komma att motsvara sitt ändamål, måste mer än fördubblas, har Utskottet, som på grund af det anförda ansåg, att, med den af Utskottet ifrågaställda värnepligt, stamtruppens nödvändighet icke kunde jäfvas, men, på sätt ofvan förmäles, fann sig böra väcka förslag om indelningsverkets upphörande, i 8:e och 9:e punkterna af utlåtandet N:o 1 hemställt, att riksdagen måtte för sin del besluta:

att, med afslag å hvad Eders Kong]. Maj:t föreslagit angående öfverflyttning till landtförsvaret af 2,322 båtsman snummer, ifrågavarande nummer må, i män af inträffande afgång, ställas på vakans och vakansafgifterna ingå till statsverket, förn att användas till landtförsvaret;

att, i den mån vakansafgifter inflyta eller Riksdagen dertill anvisar medel, en reglering må ske. af infanteriregementens och corpsers nummerstyrka, i syfte att hvarje regemente må erhålla en nummerstyrka af 1,000 och hvarje corps af 500 man, som förläggas å landet såsom stam för beväringen i stället för de af Eders Kong], Maj:t föreslagna indelta regementen och corpser, samt att denna stam får en styrka af 24,000 man.

Något Riksdagens beslut rörande denna fråga, i hvilken de särskilda Kamrarrie stannade i olika meningar, kunde emellertid ej åvägabringas.

Andra kammaren biföll nemligen Utskottets förenämnda hemställan, hvaremot Första kammaren, med afslag å densamma, för sin del fattade följande beslut:

att Kammaren biföll Eders Maj:ts förslag att från båtsmanshållet

skulle till landtförsvaret öfverflyttas tillhopa 2,322 båtsmansnummer. och att rust- och rotehållare för de öfverflyttade båtsmansnumren skulle komma i åtnjutande af enahanda frihet från deltagande i underhållet af soldatens beklädnad som soldatrotehållarne numera åtnjöte;

att Eders Maj :ts förslag, att lOlf i Axbergs in. fl. socknar i Örebro

län belägna mantal skulle åläggas utgöra effektiv rotering, likaledes af Kam-

maren bifölls;

att Kammaren, med hufvudsakligt bifall äfven till Eders Maj:ts förslag om bildande i Wester-Norrland och Blekinge af regementen på två bataljoner och i Halland af en fältjägarecorps på en bataljon, åt Eders Maj:t öfver-

lemnade att verkställa en reglering af samtlige indelta infanteri-regementensoch corpsers nummerstyrka och förläggningsområden, i syfte att hvarje regemente må erhålla en nummerstyrka af omkring 1,000 och hvarje corps en nummerstyrka af omkring 500 man, samt att det indelta infanteriet — Wermlands fältjägarecorps deri ej inberäknad —- erhåller en nummerstyrka af omkring 24,000 man; och

att Eders Maj:ts förslag om 1,892 indelta nummers ställande på vakans af Kammaren på det sätt bifölls, att de indelta nummer, hvilka för regleringen af indelta arméens nummerstyrka icke befunnos nödiga, finge, i mån af inträffad ledighet, tillsvidare hållas otillsatta mot vakansafgifter, som borde inlevereras till Armé förvaltningen, för att till indelta arméens aflönande användas; hvarjemte Kammaren förklarade att, till följd af hvad sålunda beslutits, något vidare yttrande i anledning af Eders Maj:ts förslag om uppsättande af en kontant aflönad truppstyrka af tillsammans 300 man ej erfordrades.

32 I fråga såväl om stamtruppens styrka och fördelning till lika antal på hvarje bataljon som ock derom, att den borde vara på landet förlagd, har Eders Maj:ts förslag således blifvit af Riksdagens båda Kamrar biträdt; och har samma förslag angående det indelta infanteriets organisation äfven i öfriga delar hufvudsakligen blifvit af Första kammaren bifallet.

Inom Riksdagens båda Kamrar, synnerligen inom den Första, hafva emellertid åtskilliga röster höjt sig för att visa nödvändigheten af en tillökning i det uti Eders Maj:ts nådiga proposition för infanteriet beräknade befäl, hvarjemte, på sätt redan förut blifvit omförmäldt, Första kammaren förordat en underdånig framställning om åtgärders vidtagande för en sådan utveckling af stamtruppen, att den må blifva fullt tjenlig såsom stöd för den betydliga beväringsstyrka, som med densamma till följd af den nya värnepligtslagens antagande kornrne att införlifvas, och att ur dess led ett tillräckligt antal underbefäl måtte vara att hemta; och har jag desto hellre funnit mig manad att gå den sålunda uttryckta önskan till mötes, som derigenom egentligen icke föranledes någon rubbning i organisationens grunder och den för öfrigt öfverensstämmer med den af mig vid liera tillfällen framhållna åsigt om nyttan af ett talrikt och väl utbildadt befäl.

Det lärer emellertid få anses tydligt, att den ifrågavarande b efälstill ökningen svårligen kan inom officers- eller underofficers-graderna åstadkommas, i anseende till de dermed förbundna betydliga uppoffringar. Sådant torde ock vara mindre behöfligt, så framt, såsom antagligt är, de vid reservbefäls-inrättningen fastade förhoppningar komma att gå i fullbordan.

I öfverensstämmelse härmed och på de skäl i öfrigt, jag tillförene anfört, anser jag mig, i fråga om officers-beställningarnes antal, böra vidhålla det förslag, som innefattas i mina underdåniga memorial af den 31 December 1868 -och den 29 December 1870, äfvensom att någon tillökning i underofficersbeställningarnes antal icke heller bör ifrågakomma.

I nyssnämnda begge memorial förutsattes, att underofficers-beställningarne skulle utgöra en särskild grad emellan officersgraden och nummerstyrkan. Härutinnan har jag dock trott mig finna någon förändring påkallad af de nya förhållanden, som genom den allmänna värnepligten inträda. Enär nemligen derunder äfven den högre bildningen kommer att mera än hittills blifva inom ledet representerad, synes mig icke något bemödande böra sparas att höja stamtruppens anseende, och såsom ett medel härtill anser jag lämpligt att, på sätt äfven i allmänhet eger rum i andra länder, der allmän värnepligt ligger till grund för krigsförfattningen, underofficerarne komma att utgöra en del af sjelfva nummerstyrkan, samt till följd häraf äfven i afseende å beklädnad och utrustning i öfrigt blifva mera än hittills försatta i lika ställning med

truppen.

truppen. Denna underofficerarnes nya ställning, från hvilken likväl, af skäl som här nedan komma att anföras, Fanjunkarne synas mig höra undantagas, torde desto mindre kunna kännas för underofficerarne tillhakasättande, som de bestämmelser, jag i sådant afseende ernår föreslå, icke äro afsedda att vinna tillämpning förr än under de förändrade förhållanden, hvarigenom inträdet i ledet blifver obligatoriskt äfven för de, med hänsyn till bildningsgrad och förmögenhetsvilkor, lyckligast lottade bland landets söner. Någon rubbning är icke heller afsedd i de rättigheter och skyldigheter, med hvilka nuvarande underofficerare inträdt i tjensten.

Den för underofficersgraden sålunda ifrågaställda anordning, hvilken för individen medför minskning af kostnader i tjensten, skall för öfrigt mer än den nuvarande organisationen lätta öfvergången från korporal till underofficer, och derigenom framhålla ett nytt mål för soldatens sträfvan samt ytterligare väcka hans hederskänsla. Visserligen måste det medgifvas, att manskapet redan nu icke är från nyssnämnda mål utestängdt, likasom att för så väl soldat som underofficer möjlighet förefinnes att ernå de högsta värdigheter vid arméen; men, detta medgifvet, kan likväl icke bestridas att, till följd af den nuvarande stora skilnaden i lefnadsförhållanden de olika graderna emellan, underofficersgraden i allmänhet icke varit af manskapet eftersträfvad, och ej heller, der den blifvit uppnådd, visat sig rätt fruktbringande.

Då emellertid äfven för underofficerarne, af hvilka flertalet icke kan ega tillfälle att bereda sig offioers-befordran, något närmare mål såsom godtgörelse för nit och skicklighet i tjensten bör uppställas, anser jag eu särskild grad böra finnas, hvarest ej allenast de ekonomiska fördelarne någorlunda motsvara de med platsen följande vigtigare och ansvarsfullare åliggandena, utan der innehafvaren äfven erhåller en ställning, i hvilken han frigöres från besvärligheter, oskiljaktiga från hvar och en som, om än blott till utrustning, är med manskapet likställd. En sådan särskild grad anser jag, på sätt redan blifvit antyda lämpligen böra utgöras af den nuvarande Fanjunkaregraden, som ock redan eger ett anseende, med all rätt grundadt på det nit och den skicklighet, hvarmed dess innehafvare fullgjort sina pligter.

Af det nu anförda följer att underofficerarne, med undantag af fanjunkarne, böra hvardera tilldelas eu nummerlön; och ehuru härigenom, enär hvarken den ifrågaställda nummerstyrkan af 500 man på bataljon torde böra ökas eller de för löneregleringens underlättande afsedda nummer för andra ändamål användas, sjelfva manskapsstyrkan kommer att med fyra man per kompani minskas, torde denna olägenhet få anses fullt uppvägd af de fördelar i öfrigt, som af den ifrågasatta anordningen böra kunna påräknas.

Bill. till Urtima Riksd. Prot. 1871. 1 Sami. 1 Afd. 1 Iläft. 5

34 Hvad korporal^ och vice-korporaler angår, har jag, af skäl som ofvan blifvit antydda, ansett någon tillökning, utöfver hvad mina förra förslag upptaga, böra beredas, och tror jag i detta hänseende vara lämpligast, att deras antal uppbringas till det, som vid skeende mobilisering erfordras för fyllande af de i första hand oundgängligen nödvändiga befälsplatser.

Väl har jag tillförene, under erkännande att befälstillgången vid arméen, äfven med tillämpning af det af mig framställda förslag, vore otillräcklig, uttalat den åsigt, att staten icke borde och svårligen kunde under fredstid med fast aflöning förse allt det befäl, som i olika grader blifver vid en mobilisering behöfligt, men att deremot alla bemödanden borde rigtas derpå att göra stammen i allmänhet skicklig att taga och föra befäl, hvar och en åtminstone i närmasthögre grad än den han sjelf innehar; men om än denna åsigt icke allenast förtjenar att ur ekonomisk synpunkt fortfarande beaktas, utan äfven af militära skäl låter sig försvaras, så kan det likväl å andra sidan icke heller förnekas, att ju en sådan anordning, hvarigenom befälet redan på förhand är för sina bestämda platser utsedt, skall leda till både reda och trygghet.

Hvad särskildt angår den nu antydda tillökningen i antalet korporaler och vice-korporaler, så torde, vid det förhållande att, på sätt jag kommer att här nedan föreslå, befälsöfningarne böra utsträckas till ett vida större antal deltagare bland truppen än tillförene, billigheten fordra, att den del af manskapet, som med dessa öfningar kommer att oftare än de öfriga betungas, för sina sålunda ökade uppoffringar af tid och medel undfår någon ersättning medelst den fasta lön, hvaraf korporalsgraden bör åtföljas. Otvifvelaktigt skall det ock tjena till befrämjande af det mål, som med stamtruppen afses, om man genom tillökning i de lägre befälsplatsernas antal och de med dessa platser förenade ekonomiska fördelar, söker hos truppen väcka täflan att tillegna sig de insigter och egenskaper i öfrigt, hvilka måste utgöra vilkor för de förmånligare platsernas förvärfvande.

En annan utväg, väl icke att öka befälets antal, men att bereda ökad tillgång å befalsämnen och såmedelst befrämja utbildningen af någorlunda tillräckligt befäl, består i eu lämplig tillökning af antalet volontärer med nummerlöner vid indelta infanteriet. Redan i mina föregående underdåniga framställningar rörande försvarsväsendets ordnande och senast i memorialet af den 29 December 1870 har jag uttalat den mening, att volontärernes antal vid indelta infanteriet borde ökas; men sedan Eders Kong!. Maj:t numera, uppå min särskildt gjorda underdåniga hemställan, täckts under den 26 sistlidne Juni meddela Regements- och Corps-chefer vid indelta infanteriet rättighet att mot nummerlöner antaga volontärer till ett antal af fyra på kompani i stället för det nuvarande antalet af endast två på hvarje kompani, anser jag frågan härom

icke för närvarande påkalla vidare åtgärd. För den händelse likväl att, såsom antagligt är, den nu anbefallda åtgärden kommer att medföra det resultat, som med densamma afses, torde det vara mig tillåtet att framdeles hos Eders Kongl. Maj:t göra den underdåniga framställning om ytterligare tillökning i volontärernes antal, hvartill omständigheterna må kunna föranleda.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och med åberopande af hvad mitt ofvannämnda memorial i ämnet innehåller, får jag, efter förutgången särskild öfverläggning med Chefen för Sjöförsvars-departementet i hvad rörer frågan om öfverflyttning af en del utaf båtsmanshållet till landtförsvaret, i underdånighet hemställa:

att från båtsmanshållet må till landtförsvaret öfverflyttas:

4 Norrlands båtsmanskompanier................................. 662 man,

2 Hallands d:o 364 »

1 Westergötlands d:o 87 »

1 Östergötlands d:o 194 »

af l:a Bohusläns d:o 100 »

» Södra Möre Härads d:o 415 »

och af Blekinge d:o ................................. 500 »

tillhopa 2,322 man;

att rust- och rotehållare för de öfverflyttade båtsmansnumren må komma i åtnjutande af enahanda frihet från deltagande i underhållet af soldatens beklädnad, som soldatrotehållarne numera åtnjuta;

att de i Axbergs, Hofsta, Kihls, Glanshammars och Binkarleby socknar af Örebro län belägna 101| mantal, hvilka blifvit från dem förut, mot frihet från ordinarie rotering åliggande, tjenstbarheter till Dylta svafvelbruk befriade, måtte få sig ålagdt att effektiv rotering utgöra;

att två nya regementen under benämning, det ena af Wester- Norrlanäs Regemente och det andra af Blekinge Regemente samt en ny corps med benämning Hallands Fältjägare-corps måtte bildas;

att reglering af samtliga indelta infanteri-regementens och corpsers nummerstyrka och förläggningsområde, de nybildade corpserna deruti inberäknade, i syfte att hvarje regemente må erhålla en nummerstyrka af 1,000 och hvarje corps en nummerstyrka af 500 man, må ske på det sätt Eders Kongl. Maj:t kan finna skäligt i nåder bestämma;

att vakansafgifterna för de indelta nummer, som till följd af en sådan reglering komma att hållas otillsatta-, må, i den män dylika afgifter genom inträffande manskapsvakanser blifva tillgängliga, till Arméförvaltningen inlevereras, för att till indelta arméens aflönande, i öfverensstämmelse med nedan framställda förslag, användas;

att till kompletterande af Norrbottens, Westerbottens och Hallands Fältjägare-corpsers samt Norra och Södra Skånska Infanteri-regementenas nummerstyrka en kontant aflönad truppstyrka af tillsammans 300 man må för Kronans räkning uppsättas, kommande det för aflöningens bestridande för denna truppstyrka förslagsvis erforderliga belopp, 33,000 R:dr, att i sammanhang med det för indelta arméens aflöning behöfliga anslag tagas i beräkning;

att, i öfverensstämmelse med hvad här nedan vid behandlingen af frågan om aflöningsväsendet vid indelta arméen förekommer om kompani- och sqvadronschefs-befattningens tillsättande endast genom kommendering, kompaniofficersgraderna hädanefter måtte utgöras af:

Kaptens,

Löjtnants, l:ste och 2:dre,

Underlöjtnants,

samt att benämningen Andre kapten således för framtiden må komma att upphöra;

att kompani-officerarnes antal vid hvarje stam-bataljon må bestämmas till 20, nemligen:

Kaptener.................. 7,

l:ste Löjtnanter ...... 4,

2:dre d:o ...... 5,

Underlöjtnanter ...... 4,

och vid hvarje regemente dubbelt detta antal;

att Fanjunkarnes antal må hädanefter såsom hittills få utgöra 4 på bataljon;

att öfrige underofficerare må ingå i nummerstyrkan och för hvarje bataljon utgöra: 6 Förste sergeanter, 6 Andre sergeanter, 4 Furirer, h vilka alla tilldelas nummerlöner, samt att på hvarje bataljon korporalernas liksom vice korporalernas antal må utgöra 72, och utaf de förre, 24 på hvarje bataljon benämnas Förste korporaler;

att de corpser. som sakna pastor och väbel, blifva dermed försedda;

att regementenas och corpsernas staber i öfrigt endast så till vida undergå förändring, att bataljons-adjutanterna och regementsväbeln blifva fanjunkare; samt

att de nybildade Wester-Norrlands och Blekinge regementen samt Hallands Fältjägare-corps må erhålla samma antal befäl inom hvarje grad, äfvensom samma antal civile tjensteman, som öfriga indelta regementen och corpser.

Enär, till följd af förut anförda förhållanden, genomförandet af infanteriets organisation, så vidt den omfattar tillsättning af nytt befäl, icke kan vidtaga förr än med ingången af år 1873, men' värn epligtslagen bör redan år 1872 vinna tillämpning, blir häraf en följd att befälets kompletterande till det beräknade fulla antalet måste ske under åren 1873 och 1874, helst, hvad angår de blifvande nya corpserna, desamma redan år 1873 torde blifva till sin nummerstyrka i det närmaste kompletterade, samt för öfrigt redan vid 1874 års regementsmöten samöfning af två klasser beväring med stammen första gången skulle komma att ega rum.

Jag får alltså föreslå:

att befälsplatserna vid de nybildade corpserna, såsom ock de nya platserna vid öfriga regementen och corpser, må under åren 1873 och 1874 tillsättas.

De för indelta infanteriets organisation enligt nu framställda förslag uppkommande kostnader, så vidt medel dertill böra af Kiksdagen anvisas, utgöra, enligt uppgjorda beräkningar, som återfinnas i Bil. N:o 6, för underhåll af beklädnads-, remtygs-, utrednings- m. fl. persedlar för den tillökade effektiva nummerstyrkan, 50,974 R:dr 80 öre, samt, för aflöning åt nytt befäl, inalles 805,930 R:dr, deraf dock för år 1873 erfordras endast 436,040 R:dr.

Härtill kommer visserligen kostnaden för första uppsättningen af beklädnads-, remtygs- och utrednings- m. fl. persedlar, men denna kostnad anser jag böra af de hos Beklädnads-direktionerna innestående behållningar kunna bestridas.

Värfvade infanteriet.

Sedan, i afseende å värfvade infanteriet, den sist församlade Riksdagen hufvudsakligen bifallit hvad Eders Kong! Maj:t rörande flottans marinregemente föreslagit samt beträffande Wermlands Fältjägare-regemente, utan att ingå i

pröfning af frågan om regementets förändrade organisation, medgifvit Eders Kongl. Maj:t fri dispositionsrätt under år 1872 öfver de för regementet afsedda anslagsmedel, anser jag mig nu böra bär upptaga endast frågan om Wermlands Fältjägare-regementes förminskning till en corps å 500 man; och då de skäl, som till stöd för regementets förändring till corps redan förut blifvit anförda, fortfarande ega full giltighet, får jag i underdånighet hemställa om proposition till Riksdagen:

att Wermlands Fältjägare-regemente må förändras till corps, som, formerad på eu bataljon af fyra kompanier med en sammanlagd styrka af 500 man, organiseras lika med de indelta corpserna;

att denna förändring må med 1873 års ingång taga sin början; och

att det befäl och underbefäl med vederlikar vid regementet, hvilka, till följd af nu föreslagna reduktionsåtgärd, blifva öfvertaliga, må, så vidt de icke varda till andra regementen eller corpser transporterade eller till andra allmänna befattningar förflyttade, få vid sina, dem genom fullmakter tillförsäkrade, aflöningsförmåner och tjenstebefattningar bibehållas, såsom disponibelt befäl, intill dess full pensionsålder är uppnådd, efter hvilken tid de endast underkastas tjenstgöring i likhet med dem af deras vederlikar, som erhållit afsked med fyllnads-pension.

Kavalleriet.

På de skäl, som finnas anförda i underdåniga memorialet af den 29 December 1870, anser jag mig icke böra vid det förnyade förslag till organisation af kavalleriet, jag har till åliggande att nu underställa Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, ifrågasätta någon förändring i nummerstyrkan af detta vapen, helst jag, på sätt i nyssnämnda memorial jemväl finnes antydt, hyser den förhoppning, att det för kavalleriet afsedda beväringsmanskap, efter att hafva genomgått de för detsamma föreslagna vapenöfningar, skall befinnas tjenligt att efter en kort ytterligare beredelsetid fylla afgången inom stammen och derjemte utgöra en värderik reserv att använda, der så befinnes nödigt, till nummerstyrkans förökande, hvarigenom alltså ock de olägenheter böra anses undanröjda, hvilka saknaden af en tillräckligt stor stamtrupp annars skolat medföra.

39 Hvad åter befälet angår, så finner jag visserligen icke anledning frångå mina tidigare afgifna förslag, i livad de afse officersgraden, men då de samma skäl, som tala för eu sådan förändring af Infanterhunderofficerarnes ställning, att de må komma att utgöra en del af nummerstyrkan, ega tillämplighet jemväl på kavalleriet, synes mig den för infanteriet i sådant hänseende ifrågasatta åtgärd äfven för kavalleriet böra bringas till verkställighet. Sådant låter sig äfven göra utan att någon förminskning af nummerstyrkan deraf behöfver blifva eu följd, enär vid indelta kavalleriet ett nummer redan finnes anslaget för hvarje underofficer, som å numrets häst är beriden.

På grund emellertid af kavalleriets utvidgade verksamhet i bevakningsoch förpost-tjensten, hvilken tager i anspråk ett större antal underbefäl, än tillförene, och på grund äfven af det nyligen nådigst fastställda excercisreglementet för kavalleriet, enligt hvilket sqvadronen skall indelas så, att en korporal rangeras på hvardera flygeln af lista ledet i hvarje tropp, har jag ansett det indelta kavalleriets underbefäl böra ökas åtminstone till det antal behofvet i sistnämnda hänseende kräfver och att sålunda hvarje indelt sqvadron skulle ytterligare tilldelas en korporal och en vice-korporal, hvarigenom sammanlagda antalet korporaler likasom vice-korporaler vid hvarje sqvadron blefve 4, och hvarigenom äfven vunnes mera öfverensstämmelse emellan indelta och värfvade kavalleriets organisation, alldenstund, hvad det sistnämnda angår, korporalernas likasom vice-korporalernas antal utgör, vid Hussar-regementet Konung Carl XY, 4 och vid Lifgarde! till häst, 5 på hvarje sqvadron.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt samt i öfverensstämmelse med mitt underdåniga memorial den 29 December 1870, i hvad det rörer förändring af kavalleriets personal i öfrig!, samt i fråga om öfverflyttning till half sold och anställande af reserv-kavallerister, får jag föreslå:

att Sqvadrons-officersgraderna må utgöras af Hyttmästare-, Löjtnants-, (l:ste och 2:dre) samt Under-löjtnant, och att benämningen 2:dre Hyttmästare således för framtiden må komma att upphöra;

att Underofficerare, med undantag af Fanjunkare, må ingå i nummerstyrkan och sålunda tilldelas nummerlön;

att hvarje indelt sqvadron må erhålla ytterligare en korporal och en vice korporal;

att officerarnes antal vid Jemtlands Ilästjägare-corps må ökas med en Ryttmästare, en 2:dre Löjtnant och en Underlöjtnant;

att ett nummer vid hvardera sqvadronen af nyssnämnda corps må anslås till underhåll af förste trumpetare;

att Regements-stallmästare må af Kongl. Maj:t utnämnas uppå Chefens förslag och tillförsäkras att efter 10 års tjenstgöring såsom ordinarie Regements-stallmästare undfå löneförhöjning med 50 procent af den i stat uppförda egentliga lönen, samt att efter 15 års enahanda tjenstgöring erhålla ytterligare förhöjning med lika procent af samma lön; äfvensom att efter uppnådd pensionsålder undfå, derest han tillhör indelta arméen, 1,000 R:dr, men, om han tillhör den värfvade, 1,500 R:dr i årlig pension; varande dock några medel till ofvanberörda löneförhöjning icke i staten inberäknade, utan torde sådana framdeles, i mån af behof, böra hos Riksdagen begäras;

att Regementspastor måtte anställas vid Hussar-regementet Konung Carl XY;

att vid nämnda regemente äfven må anställas en Regements-sadelmakare och en Sadelbom-skärare;

att Regements-trumpetare- och stockmakare-beställningarne vid berörda Hussar-regemente må indragas;

att utaf de vid Lifgardet till häst och Hussar-regementet Konung Carl XV i stat uppförda inalles 14 trumpetare med Under-officers aflöning, 4 vid det förra och 6 vid det senare regementet må till trumpetare i nummer, samt 4 vid det förra regementet till ryttare i nummer förändras;

att en Ryttmästare och två Löjtnanter på hvarje bataljon och en Löjtnant vid Jemtlands Hästjägare-corps må ega rättighet att, efter minst 10 års tjenstgöring vid vapnet, ingå på half sold, med skyldighet att i fredstid på egen häst tjenstgöra under de årliga befäls- och regementsmötena, men att deremot i krigstid, samt när Kongl. Maj:t finner för godt uppbåda större eller mindre del af beväringen, vara underkastade samma tjenstgöring som det ordinarie befälet;

att sådant halfsoldsbefäl, efter uppnådd pensionsålder, vid afskedstagandet erhåller den för graden bestämda pension ur arméens pensionskassa, så vida stadgade inbetalningar till nämnda kassa egt rum, eller, om pensionsväsendet annorlunda ordnas, den pension, som i sammanhang dermed kan komma att bestämmas ;

att .

att aflönragen för detta halfsoldsbefål må sålunda bestämmas:

för Ryttmästare.............. 1,000 R:dr, och

» Löjtnant.................... 600 R:dr’

af hvilka belopp hälften bör utgöra lön och hälften tjenstgönngspenningar; dock att tjenstgöringspenningarne ej må utgå till dem, som af en eller annan orsak icke bivista föreskrifna vapenöfningar;

att vid hvarje sqvadron måtte årligen, bland det afgående manskapet, utses två man, hvilka förbinda sig att mot en årlig lön qvarstå i rullorna i fem år, med tjenstgöringsskyldighet endast under krigstid, eller när Kong!. Maj:t finner nödigt mobilisera arméen eller delar deraf; samt

-<£ttT-Ar^’a ^Önen C^essa kavallerister måtte bestämmas till 15 R:dr pr man.

Hvad angår de ökade kostnader, hvartill här ifrågasatta förändringar i kavalleriets organisation föranleda, och hvilka enligt bilagan N:o 7 beräknats år hgen komma att utgöra 35,485 R:dr, så lärer frågan derom böra blifva föremål tor Nådig framställning först till näst sammanträdande lagtima Riksdag.

Civilstaten.

Ehuru jag, i afseende å ordnandet af Regementsskrifvare- och Auditörstj efterila vid arméen, anser mig icke ega anledning till afvikelse från de derom i memorialen den 31 December 1868 och den 29 December 1870 framställda åsigter, finner jag mig likväl, i anledning af hvad vid förra riksdagen i amnet förekommit, och i afvaktan å det förslag, som från Komitéen för utarbetande åt nytt fältförvaltnmgsreglemente är att förvänta, böra i underdånighet hemställa, att med pröfmngen af denna fråga må anstå intilldess betänkande frän namnda Komité inkommit.

iu7A^erim°J aUSer ^ * ^khet med hvad i memorialet den 29 December

1870 egde ram, höra äfven nu i underdånighet föreslå:

att mönsterskrifvarebefattningarne, i mån af nuvarande innehafvares afgång, helt och hållet indragas; samt

att bataljonspredikantsbeställningarne, der sådana finnas, jemväl måtte i samma ordning indragas.

Generalitetet och Generalstaben.

De åsigter, jag i fråga om Generalitetet och Generalstabens organisation tillåtit mig uttrycka i memorialet den 31 December 1868, och hvilka jag i Bill. till Urtima Riksd. Vrot. 1871. 1 Sami 1 Afd. 1 Raft. 6

memorialet af den 29 December 1870 förklarat mig då vidhålla, har jag icke heller sedermera funnit anledning att i något hänseende frånträda, hvarföre jag, under åberopande af de motiv, som i förstnämnda memorial blifvit anförda, i underdånighet föreslår:

att Generalitetet på stat måtte utgöras af 3 Armécorpschefer, 1 Chef för Generalstaben, 1 General-fälttygmästare, 1 Inspektör för Kavalleriet och 1 Chef för Fortifikationen samt att, för hvar och en af dessa sju generalspersoner, lönen bestämmes till 9,000 E:dr, med rättighet tillika för dem att vid embetsresor erhålla, för sjelfva resekostnaden, godtgörelse enligt gällande författningar;

att Generalstaben måtte utgöra en fristående corps med egen lönestat;

att Topografiska corpsen måtte helt och hållet uppgå uti och förenas med Generalstaben;

att Generalstabens officerspersonal måtte, förutom Chefen, bestå af 1 Öfverste, 2 Öfverstelöjtnanter, 10 Majorer, 16 Kaptener och 10 Löjtnanter;

att för de geodetiska arbeten en Professor måtte finnas vid Generalstaben anställd;

att Generalstabens aflönings- och öfriga utgiftsstat måtte bestämmas i enlighet med Bil. N:o 8; samt

att förslaget om Generalitetet, med afseende ä dess samband med det om Generalstaben, måtte framställas endast under förutsättning och vilkor af jemväl det sednares antagande.

Den årliga kostnad, hvartill Generalstabens organisation i öfverensstämmelse med här afgifvet förslag föranleder, uppgår enligt förutnämnda Bil. N:o 8

till ................................................................................................... It:dr 161,120: —

och då härtill finnes att disponera: nuvarande anslag till Landtförsvars-departementets Kommando-expedition, till Generalstabsofficerares bildande och till Topografiska corpsen, tillhopa utgörande ....................................................................... R:dr 57,200: —

samt beloppet af de från Generalitetsstaten utgående

stabchefsarvoden ............................................................... 6,350: — 63,550: _

uppgår den ökade årliga kostnaden till.................................... R:dr 97,570: —

hvilket belopp alltså bör af Riksdagen anvisas, att i mån af behof utgå.

Då likväl, af redan angifna skäl, någon anvisning af nytt anslag till ifrågavarande ändamål för år 1872 icke bör ifrågakomma, men förberedande åtgärder för organisationens bringande till verkställighet, i hvad så väl Generalitetet som Generalstaben rörer, redan under nämnda år torde kunna och böra vidtagas, får jag i sådant afseende nu endast föreslå:

att Generalitetsstaten må i öfverensstämmelse med nu framställda förslag regleras, i den mån, genom afgång bland Generalspersoner på stat, nuvarande anslag dertill lemnar tillgång; samt att, med användande, i den mån sådant kan ske, af ofvan uppgifna, för Generalstaben redan disponibla tillgångar, genomförandet af Generalstabens organisation må under år 1872 taga sin början.

V apenöfningarne.

Uti de memorial, hvarigenom jag tillförene fått inför Eders Kong!. Maj:t yttra mig rörande försvarsväsendets ordnande, bär vigten och nödvändigheten af ändamålsenliga, och i tillräcklig utsträckning anordnade vapenöfningar städse framhållits. Då likväl åtskilliga under senare tiden vidtagna anordningar synts mig, i den män de hunne fullständigt genomföras, böra åt infanteriets öfningar inom dertill anslagna tider komma att gifva en mer än tillförene bildande förmåga, ansåg jag mig uti senast afgifna förslag i afvaktan å de sålunda väntade resultaten, icke böra ifrågasätta annan utsträckning i öfningstiden för infanteriets stam, än den som genom åvägabringande af gemensamma fälttjenst- Öfningar kunde uppkomma; men sedan numera inom riksdagens båda kamrar erkänts behofvet åt en än vidsträcktare utbildning af stamtruppen, än den af mig ifrågasatta, och enär en sådan utbildning endast genom utsträckta och med klokhet ledda öfningar kan åvägabringas, har jag, på sätt ofvan redan blifvit antydt, hållit före, att tillökning i tid borde ifrågakomma, hufvudsakligen vid rekrytdaningen och undervisningen i underbefälsskolan.

Enär likväl, hvad rekrytdaningen beträffar, densamma bör för 2:dra årets rekryter vara al slutad till regementsmötets början, på det rekryterna då må kunna ingå på de kompanier, de tillhöra, och tillsammans med dessa deltaga i sådana öfningar, hvartill uti rekrytskolan tillfälle icke gifves, samt för öfrigt årstiden svårligen medgifver att börja rekrytöfningarne tidigare än med ingången af April månad, har jag funnit mig icke kunna för rekrytdaningen vid indelta infanteriet ifrågasätta längre tid än 160 dagar, fördelade så, att lista årets öfning omfattar 90 dagar och andra årets 70. Rekrytöfningarne skulle sålunda komma att fortgå, för lista årets rekryter, från början af April till regementsmötets slut, och för 2:dra årets, från samma tid till regementsmötets början. Härvid bör jag dock anmärka, att ifrågavarande förslag till utsträckning af rekrytöfningarne, kunnat framställas endast under förutsättning att å mötesplatserna komma att uppföras baracker, så anordnade, att desamma icke allenast lemna nödigt skydd mot den oblida väderlek, som så tidigt på året van-

ligen är rådande, utan att dermed äfven tillfälle gifves till undervisning inom hus, i såväl theoretiska ämnen som åtskilliga praktiska öfningar.

Efter genomgången, med nit och allvar ledd, rekrytskola i 160 dagar, samt omedelbart derpå bevistadt regementsmöte i 20 dagar, har rekryten varit underkastad 6 månaders öfning, och i betraktande såväl häraf, som af de ytterligare tillfällen till utbildning, hans återstående tjenstetid medgifver, torde den förhoppning vara berättigad, att den blifvande soldaten skall motsvara alla billiga anspråk.

Utom de för manskapet i allmänhet afsedda öfningar, kommer hvar och eu, som egen för beställningspersoner nödiga anlag, vare sig såsom timmerman, skarpskytt eller sjukvårdssoldat, att genomgå en särskild kurs i dithörande ämnen, enligt derför gällande bestämmelser. För dem åter, hvilkas anlag och framsteg göra dem företrädesvis lämpliga att befordras till befälsplatser, inträder skyldigheten att genomgå först en förberedande underbefälsskola å mötesplatsen under 42 dagar, och sedermera underbefälsskolan å Carlsborg.

Denna sednare fortgår, enligt nu gällande bestämmelser, i 75 dagar. Fn utsträckning af tiden för densamma synes mig med skäl kunna förordas. Visserligen är den erfarenhet, som af nämnda underbefälsskola hittills kunnat hemtas, alltför ringa, för att derpå grunda något bestämdt omdöme rörande det mer eller mindre otillräckliga uti den tid, som åt undervisningen derstädes egnats, men, med afseende å de ständigt ökade fordringarne å befälet jemväl i de lägre graderna, och i betraktande af den mångfald af ämnen, som i befålsaspiranternas undervisning måste ingå, torde dock kunna med visshet antagas, att en utsträckning af tiden för underbefälsskolan till 120 dagar skulle på de af skolan förväntade resultaten utöfva ett i hög grad gynsamt inflytande, hvarför jag ej heller tvekar att föreslå eu sådan utsträckning.

Den skicklighet, som uti underbefälsskolan blifvit förvärfvad, och hvaraf ett visst mått, enligt de af Eders Kong!. Maj:t fastställda bestämmelser, skall utgöra vilkor för befordran till korporal eller underofficer, bör dock under årligen återkommande befälsöfningar ej allenast underhållas, utan ock, åtminstone hvad det praktiska området angår, utvidgas. Med afseende såväl härå, som å den stora nytta, ändamålsenligt ordnade befälsöfningar medför äfven för de högre befälsgraderna, torde de nuvarande befälsmötena böra till tiden något utsträckas, äfvensom en något större styrka än hittills deri deltaga. En utsträckning hvad tiden beträffar, till 14 dagar, och hvad styrkan angår, till 40 man på kompani, synes derför lämpligen böra ega rum, äfvensom jag, för en fullständigare utveckling af befälsöfningarna, anser nödigt att flera regementen, der lokala förhållanden sådant medgifva, understundom varda till sådana öfningar under en högre befälhafvares ledning sammandragna. Derest rekrytmötena erhålla den utsträckning i tid, jag nu tillåtit mig ifrågasätta, och befälsmötena

och underbefälsskolorna blifva i enlighet med de af mig ofvan uttalade åsigter anordnade, vågar jag tro att behofvet icke skall finnas påkalla någon förlängning af indelta infanteriets öfriga öfningar.

Vidkommande derefter indelta kavalleriets öfningar, håller jag före att någon annan förändring icke bör ifrågasättas än den i memorialet af den 29 December 1870 föreslagna, med undantag likväl af hvad till underbefälsskolan hörer. Visserligen torde härvid kunna anmärkas, att, om, såsom vid infanteriet är förhållandet, första årets regementsmöte inräknas, de till 206 dagar uppgående rekrytöfningarne vid kavalleriet, jemförda med de vid infanteriet nu föreslagna, äro, med hänsyn till kavalleristens större behof af utbildning, väl knappt tillmätta; men då i betraktande tages, dels att kavalleristen efter genomgången rekrytskola har att undergå längre öfningar vid de årligen återkommande mötena såsom ock vid de förberedande underbefälsskolorna, dels ock att han, i stället för att såsom infanteristen vara påräknad att utgöra stöd och ledare och till väsentlig del äfven befäl för den stora styrka af mindre väl öfvade värnepligtige, som är afsedd att med infanteristammen införlifvas, i allmänhet endast utgör en medlem af den trupp, som, med lika omfattande utbildning, vid fyllande af kadrerna ensam bildar sj elfva manskapsstyrkan, så torde med allt skäl kunna antagas att de öfningar jag går att föreslå för indelta kavalleriet skola komma att befinnas fullt tillfredsställande.

Då jag sålunda, i hvad rörer kavalleriets öfningar, anser mig kunna hänvisa till innehållet uti nämnda memorial, har jag blott velat såsom ett tillägg dertill föreslå, att underbefälsskolan må, af samma skäl som för en utsträckning af infanteriets underbefälsskola blifvit anförda, förlängas till samma tid, som för sistnämnda skola här äfven är ifrågasatt, eller till 120 dagar.

Förutom ofvan omförmälta för de särskilta vapnen ifrågakommande öfningar böra, på sätt jag äfven uti mina föregående memorial i ämnet antydt, gemensamma fälttjenstöfningar för alla vapenslag årligen under 12 ä 14 dagar ega rum, så anordnade att hvarje regemente och corps kommer att deri omkring hvart öde år deltaga.

I öfverensstämmelse med sålunda nu uttryckta åsigter får jag i afseende å indelta arméens årliga vapenöfningar föreslå:

A) För indelta Infanteriet och Wermlcmds Fältjägarecorps.

Befälsmöte i 14 dagar med officerare, underofficerare och 40 man på kompani;

• Rekrytmöte i 70 dagar; hvarvid iakttages, att rekryt inställes vid 2 på hvarandra följande rekrytmöten;

Skarpskyttemöte i 8 dagar;

Regementsmöte i 20 dagar;

Förberedande underbefälsskola i 42 dagar med 20 man på bataljon;

Underbefälsskola i 120 dagar med 1 underofficer och 10 korporaler, volontärer eller soldater på bataljon.

B) För infläta Kavalleriet.

Befälsmöte i 20 dagar med officerare, underofficerare och 12 man på sqvadron;

Exercissqvadron i 90 dagar med 60 man på bataljon, hvarvid manskap och hästar efter behof ombytas, och i afseende hvarå för öfrigt såsom regel bör iakttagas, att rekryt och remont skall inställas vid två på hvarandra följande exercissqvadroner;

Regementsmöte i 26 dagar;

Förberedande underbefälsskola i 90 dagar med 12 man på bataljon;

Underbefälsskola i 120 dagar med samma styrka som hittills;

in- och utryckningsdagar öfverallt oberäknade: dock att, till undvikande af rubbning i de till kostnadernas bestridande för indelta arméens och Wermlands Fältjägare-regementes vapenöfningar för år 1872 anvisade medelstillgångar, de nu föreslagna förändringarne i berörda öfningar ej i vidsträcktare mån än nyssnämnda tillgångar medgifva må förr än med år 1873 taga sin början.

Rörande vapenöfningarne för den värfvade i garnison förlagda stammen, anser jag ej nödigt att framställa något särskilt förslag, enäi det måste såsom gifvet antagas, att tid för ernående af tillräcklig färdighet, här ej saknas och att frågan således blott gäller ett klokt användande af tiden, samt ett ändamålsenligt ordnande af undervisningen.

1 afseende åter å de värnepligtiges vapenöfningar hafva nödiga bestämmelser blifvit intagna i förslaget till värnepligtslag och får jag alltså i denna fråga endast till nämnda förslag i underdånighet hänvisa.

Hvad angår kostnaderna för 1872 års vapenöfningar, så erfordras för stammen, med anledning af hvad derom här ofvan föreslagits, icke någon tillökning i de för ändamålet redan anvisade tillgångar, och beträffande de värnepligtige far jag endast i underdånighet åberopa hvad i sammanhang med frågan om sjelfva värnepligten redan blifvit föreslaget.

För tiden efter 1872 deremot kommer årliga kostnaden för stammens vapenöfningar enligt plan att, på sätt bilaga N:o 9 utvisar, uppgå till 1,334,099 R:dr 78 öre, eller i rundt tal 1,334,100 R:dr, hvarigenom alltså en tillökning i det för år 1872 beviljade anslaget erfordras med ett belopp af 334,100 R:dr.

För de värnepligtiges vapenöfningar komma, från och med år 1874, då två klasser böra första gången samtidigt öfvas, kostnaderna att utgöra:

för sjelfva öfningarne............... 1,481,478 R:dr 60 öre oclx

för materielens underhåll......... 695,988 R:dr

utvisande en tillökning i nu utgående kostnader af, i rundt tal beräknadt, i förra hänseendet 781,500 R:dr och i det sednare 371,000 R:dr, eller inalles 1,152,500 Rdr.

Och torde frågan om de erforderliga medlens anvisande, hvad angår såväl stam som beväring, få anses höra till dem, hvilka böra framdeles, i den mån medlen finnas behöfliga, blifva föremål för framställning till lagtima Riksdag.

Intendentur-väsendet.

Enär de anordningar, som i afseende härå må finnas behöfliga, kunna i någon mån blifva beroende af framställningar från Komitéen för utarbetande af nytt fältförvaltningsreglemente, anser jag mig böra i underdånighet hemställa, att pröfningen af frågan om Intendentur-väsendet må anstå intilldess betänkande från nämnda Komité inkommit.

Trosshästars anskaffning.

I mitt underdåniga memorial af den 31 December 1868 har jag fästat Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet på den stora olägenhet, som förefinnes deri,, att arméen, i händelse af mobilisering, är i saknad af en lämplig och på förhand väl ordnad tillgång på hästar för fortskaffning af artilleriets och ingeniörtruppernas materiel samt af arméens proviant, ammunition och öfriga krigsförnödenheter.

För afhjelpande af denna högst betänkliga brist i vår arméorganisation far jag, på de i samma memorial anförda grunder, och i öfverensstämmelse med de i memorialet den 29 December 1870 ifrågaställda bestämmelser, nu föreslå:

att hvarje kommun inom riket, såväl stads- som landskommun, må förklaras skyldig att, mot kontant ersättning från statsverket, vid inträffande krig genast anskaffa och på ort inom länet, som af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, i enlighet med reqvisition af vederbörande befäl, utsattes, tillhandahålla det antal hästar, för hvilket kommunen kan få sig ålagdt ansvara;

att en mönstergill häst tillhandahålles för hvarje fullt 200,OOO-tal af kommunens sammanlagda fastighets-taxeringsvärde;

att kommun, hvars fastighets-taxeringsvärde öfverstiger ett eller flera jemna 200,OOO-tal, skall, derest öfverskottet utgör mer än 100,000 R:dr, jemväl för sådant öfverskott aflemna en

häst, hvaremot, om det Överskjutande belopp et icke uppgår till mer än 100,000 R:dr, kommunen är för tillhandahållande åt häst för detta belopp fri;

att kommun, der sammanlagda fastighets-taxeringsvärdet öfverstiger 100,000 R:dr, skall, äfven om nämnda värde icke uppgår till fullt 200,000 R:dr, likväl aflemna en häst, men att kommun, hvars taxeringsvärde icke uppgår till mer än 100,000 R:dr, skall från skyldigheten att tillhandahålla häst vara helt och hållet befriad;

att häst, för att vara mönstergill, skall vara kraftig och hålla minst 4 fot 6 tum bakom sadeln samt vara försedd med grimma, täcke af ylle, ryktdon, eu särskild omgång hästskor samt foder för tre dygn;

att längder öfver det hästantal, som på sådant sätt kan inom vederbörande regementens och corpsers förläggningsområden påräknas, skola upprättas fögderivis, och genom Iiongl. Maj:ts Befallningshafvande tillställas vederbörande regements- och corpschefer, samt hvart 10:de år förnyas;

att hästarne, sist tre månader efter deras aflemnande, skola vederbörande kommuner kontant af statsverket ersättas efter det pris, som vid markegångssättning inom hvarje distrikt blifvit bestämdt;

att mera än en sådan uppsättning af hästar icke må under samma krig kunna någon kommun åläggas;

att statsverket till de mottagna hästarne har full eganaerätt; och

att, om förlust skulle någon kommun tillskyndas derigenom, att de levererade hästarne betingat högre pris än markegångstaxan för sådan häst bestämmer, denna förlust skall, i likhet med hvarje annan kommunens gemensamma utgift, mellan kommunens alla skattskyldiga, efter den inom kommunen gällande beskattningsgrund, fördelas.

Vid denna frågas tidigare behandling i memorialet den 31 December 1868 har jag ifrågasatt, att den extra rotering underkastade jorden, så vidt den icke kommer att effektiv rotering utgöra, måtte, i stället för skyldigheten att vid krigs utbrott uppsätta antingen manskap eller trosshäst, få sig ålagdt att till statsverket, vid utbrott af krig, erlägga kontant afgift till lika belopp med den, som statsverket enligt då gällande markegångssättning har att, på sätt föreslaget är, för trosshäst utgifva; men då, genom ifrågasatta förändrade anordningar i

orga-

organisationen, våra försvarskrafter vid mobilisering blifva i behof af ett icke obetydligt större antal hästar, än som genom kommunernas föranstaltande på ofvannämnda sätt kan vinnas, anser jag lämpligt och nödigt att, på sätt i memorialet den 29 December 1870 jemväl anförts, den extra roterade jord, som nu har till förbindelse att vid utbrott af krig prestera trosshästar för ett antal af tillsammans 2,261 nummer, vid samma åliggande förblifver; hvaremot, och då genom extra roteringen uppsatt manskap icke kan vara till någon nytta för försvaret, jag lar i afseende derå hemställa:

att den extra rotering nu underkastade jorden, som har sig ålagdt att vid utbrott af krig uppsätta och utrusta manskap, i stället måtte tillförbindas, att till staten erlägga ett mot detta roteringsåliggande svarande, vid markegångssättning till siffran bestämdt kontant belopp, så vidt den icke förbundit sig att vid sådant tillfälle prestera trosshäst.

Sjukvården.

Med åberopande af hvad i memorialet af den 29 December 1870 under rubrik: Sjukvårdm blifvit anfördt, får jag, i öfverensstämmelse med hvad i berörda memorial jemväl egt rum, nu i underdånighet föreslå:

att alla indelta infanteriregementen måtte erhålla ytterligare en andre Bataljonsläkare;

att alla indelta infanteri-corpser måtte erhålla hvardera en förste Bataljonsläkare;

att Wester-Norrlands och Blekinge regementen, samt Hallands Fältjägare-corps måtte erhålla lika antal läkare, som för öfriga indelta regementen och corpser är föreslaget;

att hvardera Gardes-infanteri-regementet måtte erhålla ytterligare en andre Bataljonsläkare;

att, i sammanhang med Wermlands Fältjägare-regementes förändrade organisation, andre Bataljonsläkare-beställningen derstädes måtte uppflyttas till förste Bataljonsläkare-befattning;

att Svea, Göta och Vendes artilleri-regementen måtte hvardera erhålla ytterligare en andre Bataljonsläkare;

att, i sammanhang med redan beslutad förändrad organisation af Ingeniörtrupperna, Pontonier-bataljonen måtte förses med en Regementsläkare och en andre Bataljonsläkare;

att vid den till uppsättning beslutade Sappör-bataljonen må anställas en förste Bataljonsläkare;

Bih. till Urtima Bihsd. Prof. 1871. 1 Sami■ 1 Afd. 1 Raft.

att extra Fältläkare-corpsen måtte ökas till ett antal af 80, hvilka benämnas -revervläkare i Fältläkare-corpsen;

att dessa reserv-läkare indelas i tre klasser, af hvilka den första utgör 20 och de öfriga båda hvardera 30;

att reserv-läkare af första klassen bör vid antagandet hafva genomgått medicine-kandidat-examen, och kunna förete betyg öfver att å Serafimer-lazarettet hafva afslutat sin tjenstgöring för licenciat-examen;

att sådan läkare af andra klassen bör vid antagandet hafva genomgått medicine-kandidat-examen, och kunna förete intyg öfver tjenstgöring under minst ett hälft års tid vid Allmänna Garnisonssjukhuset eller annat sjukhus;

att reserv-läkare af tredje klassen bör vid antagandet hafva genomgått medico-filosofisk examen samt kunna förete samma betyg om tjenstgöring å sjukhus som för andra klassen blifvit föreslaget;

att vid infanteriet må utbildas till sjukvårdssoldater ett antal af 6 man på hvarje stamkompani, och att antalet vid specialvapnen bestämmes till 3 på hvarje sqvadron, batteri eller kompani;

att undervisning vid militärsjukhusen må åt dessa sjukvårds-soldater, så snart lämpligen ske kan, anordnas;

att den sålunda undergångna lärokurs må vid de årliga mötena af vederbörande läkare repeteras, och vidare utsträckas i alla de ämnen, der sådant för sjukvårdssoldaternas duglighet och användbarhet är af nöden;

att för Fältläkare-corpsen må anställas en särskild Chef, hvilken under benämning af Generalfältläkare utses af Kongl. Maj:ts uppå Chefens för Landtförsvars-departementet föredragning;

att alla militärläkare ställas under Generalfåltläkarens inseende och kontroll i allt som rörer den egentliga sjukvården under deras tjenstgöring vid arméen;

att Generalfältläkaren må ega säte och stämma så väl i Sundhetskollegium som i Arméförvaltningen, då ärendena beröra sådana frågor, som stå i sammanhang med den militära helsooch sjukvården;

att Generalfältläkaren, på derom gjord ansökan, för tillfället förordnar extra läkare vid arméen, samt att han till reserv-läkare i Fältläkare-corpsen utser behöriga personer;

att Generalfältläkaren under fred må årligen inspektera militärsjukhusen och ega öfverinseende öfver undervisningen och i sammanhang dermed stående praktiska öfningar med sjukvårdsmanskapet, samt vid större öfningsläger eller truppsammandragningar anordna hvad med helso- och sjukvården eger sammanhang ;

att Generalfältläkaren må ega öfverinseende öfver nuvarande fältläkarekontoret med dess medicinal-, förhinderi-, instrumental- och öfriga utredning, samt öfver hela den militära helsooch sjukvården i allmänhet;

att såsom tjensteman i Generalfältläkarens expedition må anställas: en sekreterare, som tillika är kamererare; en uppbördsman för fältläkarekontoret, hvilken dock torde höra blott på förordnande anställas; en reserv-läkare såsom adjutant och en vaktmästare; samt

att löner och arvoden må inom de särskilda graderna bestämmas i enlighet med de belopp Bil. N:o 10 upptager.

Beträffande de för Fältläkare-oorpsens aflöning enligt nyssnämda bilaga, beräknade anslagsbehof och tillgångar, bland hvilka sednare förekommer äfven det till arvoden åt pensionärer och stipendiater i Fältläkare-corpsen nu utgående a Åttonde Hufvudtiteln uppförda och under anslaget till Sundhetskollegium med medicinalstaten inbegripna belopp af 9,650 R:dr, får jag, efter öfverläggning rörande nyssnämda anslagsbelopp med Chefen för Ecklesiastikdepartementet, i underdånighet anmäla, att de i ofvan omförmälda bilaga såsom tillgångar för läkarevården vid arméen upptagna särskilda medelsbelopp, tillhopa utgörande 167,998 R:dr 24 öre, kunna för ändamålet disponeras, samt att det till fyllnad i aflöningsstatens slutsumma ytterligare erforderliga belopp 63,901 R:dr 76 öre bör hos Riksdagen till beviljande föreslås; men enär genomförandet af Fältläkare-corpsens organisation torde först med ingången af år 1873 böra vidtaga och derefter kunna fördelas på en tidrymd af fyra år, lärer, i öfverensstämmelse med hvad förut för dylikt fall föreslagits, nådig framställning till Riksdagen om medels anvisande härtill, äfvensom angående upptagande under särskild riksstatstitel af det för Fältläkare-corpsen erforderliga anslag, icke böra ske förr än i sammanhang med förslaget till reglering i öfrig! af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1873.

52 Löneregleringen.

A. Indelta arméen.

Uti underdåniga memorialen af den 31 December 1868 och samma dag 1869 har jag framställt förslag till en sådan reglering af indelta arméens aflöningsväscnde, att lika aflöning för lika tjenstebefattningar derigenom bereddes och att aflöningsbeloppen ställdes »i ett riktigare förhållande till löntagarnes åligganden, än dittills egt rum. Begge förslagen grundade sig på successiv indragning till statsverket af de för aflöningen anvisade indelta lönetillgångar och dessas utbyte mot kontant statsanslag, att till aflöningens bestridande användas.

Enär likväl, till följe deraf, att de indelta tillgångarne inflyta först året efter aflöningsåret, dessa tillgångar under det år det kontanta aflöningssättet skulle börja tillämpas, icke tillf öllo statsverket utan arméen såsom aflöning för nästföregående året, komme härigenom de indelta tillgångarnes indragning att kräfva ett förskott från statens sida, hvilket,' vid det förhållande att boställshafvare vid indelta arméen icke kunde förvägras att vid afgång från de indelta lönerna tillgodonjuta laga fardag å innehafvande boställen, måste komma att motsvara ej allenast indelta lönetillgångarnes sammanlagda belopp för ett år, utan äfven två års afkastning af alla bostadsboställen, samt alltså, på sätt i memorialet den 31 December 1869 visats, uppgå till ett sammanlagdt belopp af omkring 3,978,000 R:dr.

Om än detta förskott, på sätt i nyssnämnda underdåniga memorial äfven blifvit ifrågasatt, skulle kunna på flera år fördelas och derigenom blifva för staten mindre betungande, har jag likväl sedermera, i betraktande af förskottssummans storlek, trott mig böra uppsöka utvägar, hvarigenom förskottet kunde helt och hållet undvikas. 1 sådant afseende, och ehuru jag fortfarande anser det i ofvanberörda memorial framställda löneregleringsförslag bäst motsvara det åsyftade ändamålet, har jag i underdånigt anförande till statsrådsprotokollet den 23 Mars 1870, hvithet anförande blifvit, med nådig skrifvelse den 10 Maj samma år, Riksdagen meddeladt, underställt Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning vissa allmänna grunder, genom hvilkas tillämpning en möjlighet vore beredd att, endast medelst anlitande af de för indelta arméens aflöning redan anvisade tillgångar af boställen, indelta räntor, kronotionde, vakansafgifter och kontanta medel, åvägabringa en, om ock icke tillräcklig, så. åtminstone jemnare fördelad aflöning än den nu utgående; och dessa grunder, hvilka utgjort utgångspunkten för min uti underdåniga memorialet den 29 December 1870

gjorda förnyade framställning i ämnet och sedermera legat till grund för Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Riksdagen af den 26 .Januari innevarande år, i hvad samma Proposition rörde indelta arméens aflöningsväsende, anser jag mig fortfarande böra vidhålla i det förslag, jag nu går att i förevarande ämne inför Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla.

Enligt berörda grunder, hvilka åsyftade att, så vidt sådant utan förnärmande af äldre löntagares genom fullmakter försäkrade rätt kunde ske, bereda lika aflöning för lika tjenstebefattningar, borde samtliga för aflöning åt indelta arméens befäl, underbefäl och öfriga tjensteman anvisade tillgångar, i den mån de upphörde att af enskilde löntagare omedelbart disponeras, till Arméförvaltningen ingå och bilda en för denna del af arméen gemensam aflöningsfond, som af nämnda embetsverk borde förvaltas och till löntagarne enligt fastställd stat utdelas.

Enär likväl, på sätt i ofvanberörda underdåniga yttrande af den 23 Mars 1870 visats, de för indelta arméens aflöning redan anvisade tillgångar med ett belopp af omkring 160,000 R:dr understege den summa, hvartill aflöningen, enligt nämnda anförande vidfogadt förslag till normalstat, komme att uppgå, borde under tiden intilldess, efter boställshafvarnes afgång och genom boställenas utarrendering på längre tid samt deraf följande högre afkastning, löningsfonden vunnit för normalstatens tillämpning nödig tillväxt, aflöningen utgå enligt särskild, för sådant ändamål upprättad öfvergångsstat.

Denna sålunda föreslagna reglering afsåg emellertid hufvudsakligen endast det vid indelta arméen för närvarande anställda befäl.

Då jag deremot nu bär ofvan, liksom i memorialet af den 29 December 1870, ifrågaställt bildande af två nya regementen och en ny corps, samt jemväl föreslagit ökadt antal befäl vid alla förutvarande indelta regementen och corpser, har aflöningen för de nya beställningarna naturligen beräknats till samma belopp inom de olika graderna, som ofvan åberopade förslag till normalstat upptager, och hvilka belopp äfven i den normalstat, som nu kommer att föreslås, blifvit bibehållna, med undantag blott för de underofficerare, hvilka erhålla nummerlöner, och med iakttagande i öfrigt af några af de förändrade tjänstgöringsförhållandena föranledda, men på statens slutsumma endast i ringa mån inverkande förhöjningar i aflöningsbeloppen för några af de lägre befattningarne.

Enär likväl de nya löntagarne, under den öfvergångstid, som måste förflyta, innan redan befintliga löntagare komma att åtnjuta full aflöning enligt normalstat, icke lämpligen torde böra tillgodonjuta högre aflöningsförmåner, än dessa sistnämnda, anser jag den för de nya beställningarne beräknade aflöningssumma böra ingå till den gemensamma aflöningsfonden, från hvilken sedermera

alla löntagarne, såväl de redan befintligc som inneliafvarne af de nya bestå! 1ningarne, erhålla sina aflöningsbelopp enligt uppgjord och fastställd öfvergångsstat.

I öfrig! och till följd af den förändrade anordning, jag nu i afseende ä eu del af underbefälet ifrågaställa och den tillökning i korporalernas antal, som af mig här ofvan vid behandlingen af frågan om infanteriets organisation föreslagits, kommer en rubbning i den förut uppgjorda beräkningen af indelta arméens aflöningstillgångar att ega rum, för hvilken jag här nedan torde få. närmare i underdånighet redogöra.

I det föregående har jag i förslaget till reglering af nummerstyrkan vid indelta infanteriet ifrågasatt, att det antal nummer, hvarmed styrkan öfverstiger 500 man på bataljon, eller sammanlagdt 1,892 nummer borde hållas otillsatta och att vakansafgifterna från desamma skulle för löneregleringens genomförande användas. Af dessa 1,892 nummer äro dock redan nu 1,453 anslagna till aflöning åt underbefäl och gevärshandtverkare och 3 nummer i Sårna socken af Dalarne äro från vakansafgift befriade, hvadan alltså vakansafgifter endast från 436 nummer äro såsom ny tillgång i detta afseende att betrakta.

På grund af hvad i fråga om Infanteriets och Kavalleriets organisation här ofvan anförts, kommer jemväl ett antal nummerlöner att i aflöningen förvissa Underofficerare ingå, och normalstaten har derföre för en hvar sådan Underofficer blifvit minskad med ett belopp af 100 R:dr, utgörande den summa, hvartill, enligt ofvan framstäldt förslag till reglering af roterings- och rustningsbesväret, nummerlönen anses kunna beräknas.

En följd af Underofficerarnes vid Kavalleriets förseende med nummerlön blifver för (ifrigt, att vakansafgifterna för de nummer, som nu äro till underofficerare anslagna, och Indika bland indelta arméens lönetillgångar ingå, komma att såsom tillgång för regleringen upphöra, enär nummerlönerna dädanefter skulle af underofficerarne sjelfve uppbäras. Den minskning i lönetillgångar, som härigenom uppstår, är approximativt beräknad till en summa af 27,958 R:dr 68 öre.

Enär jag vid behandlingen af frågan om arméens sjukvård föreslagit att Fältläkare-corpsen måtte erhålla en egen, från arméen skiljd, lönestat, följer deraf, att från indelta arméens aflöningstillgångar bör till det blifvande anslaget för fältläkare-corpsen öfverföras ett belopp af R:dr 117,848: 24, motsvarande hvad för närvarande till läkarepersonalen vid indelta arméen utgår.

Med tillämpning af den normalstat, som särskild! för Infanteriet och särskild! för Kavalleriet i Bil. N:is 11 och 12 upptages, och hvilken stat jaganser såsom det mål, som med ifrågavarande lönereglering ytterst afses, skulle S aflöningssumman för indelta arméen, läkare-corpsen deri ej inberäknad, efter

dess förändrade organisation komma att utgöra:

för Infanteriet. » Kavalleriet

3,060,180: —

633,715: — 3 693 895. _ hvarjemte, på sätt redan förut i fråga om infanteriets organisation är anfördt, till aflöning för 300 man kontant aflönadt manskap erfordras........................................................................... 33,000: —

tillhopa 3,726,895: —

Enligt hvad i mitt förut åberopade underdåniga anförande den 23 Mars 1870 närmare visats, kunna indelta arméens nuvarande aflöningstillgångar, inberäknadt det särskilda anslag af 100,000 K:dr, som under sednare tiden varit till löneförbättring åt indelta arméen anvisadt, approximativt beräknas

till

och då härifrån afdrages det belopp, som enligt hvad nyss nämndtär,

bör till fältläkare-corpsens stat öfverflyttas......... 117,848: 24.

samt den minskning i lönetillgångar, som uppstår genom underofficerarnes vid kavalleriet förseende med nummerlöner ............................................. 27,958: 68.

återstår alltså för indelta arméen......................................................

Till denna summa lägges: beloppet af aflöningen för nya

beställningar, (Bil. Nio 13)..................................................................

vakansafgiften för 436 rotar ...........................

2,956,841: 29.

145,806: 92.

2,811,034: 37.

815,865: — 47,707: 12.

till aflöning för 300 man kontant aflönadt manskap..................... 33,000: —

och indelta arméens samtliga aflöningstillgångar skulle sålunda

komma att utgöra........................................................................... 3,707,606: 49.

Enligt hvad anfördt är, utgör den för indelta arméens aflöning erforderliga summa ......................................................................................... 3,726,895: —

och då tillgångarne utgöra.................................................................. 3,707,606: 49.

uppstår således en brist af............................................................... 19,288: 51.

Då likväl i afseende å de sålunda beräknade tillgångarne förekommer, såsom jag i mitt ofvan berörda anförande af den 23 Mars 1870, äfvensom i memorialet af den 29 December samma år, jemväl erinrat, dels att bland tillgångarne upptagna vakansafgifter icke genast blifva till det beräknade beloppet tillgängliga, dels att ersättning för mistad boställsafkastning bör utgå till dem, som under innevarande år blifvit eller blifva utnämnde till beställning, hvarmed boställe hittills varit förenadt, dels att afkastningen af bostadsboställen, under det de af afträdande indelningshafvare under tjenste- och fardagsår innehafvas, går för löningsfonden förlorad, dels ock slutligen, att de före den 8 April 1862 utnämnda löntagare, så länge de i sina nuvarande beställningar qvarstå, äro berättigade att vid sina hittills åtnjutna aflöningsförmåner bibe-

hållas, kommer berörda brist i aflöningstillgångarne under många år efter det löneregleringen vunnit tillämpning att i verkligheten uppgå till vida högre belopp, än det nyss angifna, och kan endast småningom komma att minskas, i den mån vakansafgifterna till fulla beloppet blifva disponibla och löntagare på gammal stat från innehafvande beställningar afgå, samt genom utarrendering på längre tid af samtliga bostadsboställena en ökad afkastning af dessa boställen kan beredas.

I afseende å den föreslagna normalstaten bör jag i öfrigt underdånigst anmäla:

att, i öfverensstämmelse med hvad vid föregående tillfällen i denna fråga anförts, jag fortfarande anser, att scjvadrons- och kompanichefer böra tillsättas medelst kommendering af dertill lämpliga Ryttmästare och Kaptener, och att beloppet af skilnaden emellan ryttmästare- och sqvadronschefsaflöning vid kavalleriet samt emellan kaptens- och kompanichefsaflöning vid infanteriet, enligt den uppgjorda normalstaten, alltså skall anses såsom godtgörelse för bestridande af sqvadrons- och kompanichefsbefattning.

På grund af hvad sålunda anförts, far jag, med hemställan att ofvanberörda förslag till normalstat för indelta arméen (Bil. N:is 11 och 12) måtte för Riksdagen till godkännande framläggas, derjemte, beträffande regleringen af sjelfva aflöningsväsendet, i underdånighet föreslå:

att för tiden från 1872 års början och intilldess annorlunda varder i nåder förordnadt, Arméförvaltningen må öfvertaga och ombesörja vården och fördelningen af samtliga för aflöning åt indelta arméens befäl, underbefäl och öfriga tjensteman afsedda tillgångar, hvilka för sådant ändamål, med undantag endast hvad angår afkastning^! af bostadsboställen, så vidt de af indelningshafvare disponeras, samt ,af underofficerares nummerlöner, skola för nämnda år och framgent till Arméförvaltningen ingå och under benämning: allmän löningsfond för befäl med vederlikar vid indelta arméen, utgöra en för nämnda del af arméen gemensam aflöningstillgång;

att såväl arrendemedel af de för allmänna löningsfonden utarrenderade boställen och ersättningsmedel för mistad boställsjord, som ock vakansafgifter af de till löneregleringens befrämjande anslagna nummer, hvilka samtliga medel fortfarande böra af regementsskrifvarne eller, i den mån regementsskrifvaretjensterna komma att med andra befattningar förenas, af de blifvande uppbördsmännen uppbäras, skola för år 1872 och framgent så tidigt möjligen ske kan, i den mån de inflyta, men sednast

innan

innan Mars månads utgång året näst efter det, för hvilket de äro beräknade, genom vederbörande regements- och corpschefsembeten till Arméförvaltningen inlevereras;

att Arméförvaltningen, med ledning af normalstaten och i öfrigt af de uppgifter, som kunna finnas behöfliga, och Indika. Arméförvaltningen egen från vederbörande regementen och corpser infordra, skall upprätta och Kongl. Maj:ts pröfning underställa förslag till öfvergångsstat, att gälla till efterrättelse vid löneutdelningen, intill dess tillgångar^ vunnit sådan tillväxt, att de medgifva 5 procents förhöjning för dem, som ä ny stat inträda

att, så snart atlöningstillgångarne medgifva nyssnämnda förhöjning, förnyad öfvergångsstat skall, på sätt ofvan sagdt är, upprättas och fastställas;

att vid uppgörandet af förslag till öfvergångsstat skall iakttagas :

a) att alla med boställen försedda löntagare, så vidt de blifvit före början af innevarande år utnämnde, skola, så länge de uti innehafvande tjenst qvarstå, bibehålla sina boställen och deijemte erhålla ett kontant belopp, motsvarande medeltalet af den kontanta lön, som under sednast förflutna fem år för tj ensten uppburits;

It) att löntagare, som innehar indelning på gammal, före 1833 års lönereglering gällande stat, eger, så länge han i beställningen qvarstår, att tillgodonjuta de enligt berörda stat honom tillförsäkrade förmåner;

c) att alla före den 8 April 1862 utnämnda, med kontant lön försedda löntagare undfå, så länge de bibehålla innehafvande tjenst, ett kontant aflöningsbelopp, motsvarande medeltalet af uppburen lön under nästförflutne fem år;

cl) att alla efter den 8 April 1862 utnämnda, med kontant lön försedde löntagare, äfvensom de, hvilka år 1871 blifvit eller blifva utnämnda till beställning, hvarmed boställe varit förenadt, inträda från och med 1872 på ny stat, med rättighet för sistnämnde löntagare att, för tiden intill dess deras inträde på nya staten vidtager, tillgodonjuta ersättning för den förlorade boställsafkastningen;

e) att värdet å den, till fyllnad i korporalernas aflöning och såsom ersättning, för afskrifna räntor af mjöl- och sågqvarnar, anslagna oindelta spanmål beräknas enligt årets Bill. till Urtima Biksd. Prof. 1871. 1 Samt. 1 Åfd. 1 luft. 8

fastställda medelmarkegångspris, med bibehållen rätt för de före den 12 April 1853 antagne korporaler, att uppbära sin spanmål jemte forsellönsersättning efter årsmarkegångspris;

f) att för fältmusikanters aflönande och musikens underhall vid infanteriet beräknas 3,000 R:dr pr bataljon, och att för anskaffning af musikalier och musikinstrumenter m. m. vid kavalleriet alses ett belopp af 150 R:dr för hvarje sqvadron; samt

g) att någon minskning icke må ega rum i de hittills utgående löner för korporaler eller för de före löneregleringens fastställande antagne fältmusikanter;

att Arméförvaltningen under löpande aflöningsåret qvartaliter till hvarje regemente eller corps skall utbetala dess andel af de kontanta medel, förvaltningen under årets lopp för aflöningen disponerar, i hvilket afseende det bör åligga vederböl anda chefs-embeten att årligen före December månads utgång meddela. Arméförvaltningen uppgift å de kontanta lönebelopp, som enligt nästföregående punkt (ditt. a och c) tillkomma de löntagare, hvilka ej på ny stat ingått;

att afdrag a lönen för icke bivistade vapenöfningar må för hvar och en, som kommit i åtnjutande af full lön enligt normalstat, ske till följande belopp, nemligen:

att besparingar, uppkomna såväl genom afdrag å lön för icke bivistade vapenöfningar som genom tillfälliga vakanser, må till den gemensamma löningsfonden ingå;

att, så framt, sedan aflöningen blifvit i öfverensstämmelse med ofvanstaende grunder utbetald, någon behållning å löningsfondens medelstillgång för aflöningsåret skulle förefinnas, densamma ma reserveras och för löningsfonden å depositionsräkning i riksbanken insättas, samt att på samma sätt må förfaras med möjligen inflytande rester å arrendemedel eller vakansafgifter, intilldess medlen behöfva för aflöningens bestridande användas;

att med boställe försedd löntagare skall ega, vid förflyttning eller afgång, tillgodonjuta tjenste- och fardagsår enligt lag, med skyldighet att derunder afstå boställsräntan, hvilken af regementets eller corpsens uppbördsman uppbäres och med de öfriga aflöningsmedlen till Arméförvaltningen insändes;

att hvarje af indelningshafvare afträdt boställe skall för tiden från fardagsårets utgång för allmänna löningsfondens räkning af vederbörande boställsdirektion utarrenderas på 20 år, och arrendemedlen jemte den öfriga uppbörden till Arméförvaltningen ingå;

att på Kongl. Maj:ts pröfning må ankomma, huruvida med boställe försedd löntagare må medgifvas att, om han sådant önskar, med frånträdande af sitt boställe, redan innan han från sin innehafvande beställning förflyttas, få på ny stat ingå;

att inqvarteringspenningar för saknad! karaktershus å innehafvande boställe må af löntagare, som sådana hittills uppburit, fortfarande åtnjutas, dock ej för längre tid, än han i nuvarande tjenst qvarstår;

att den från regementes eller corps’ löningsdirektion till Kammar-rätten ingående årsredogörelse för regementets eller corpsens aflöningsmedel skall åtföljas af ett exemplar af den för året gällande stat;

att allmänna löningsfonden skall redovisas af Arméförvaltningen i dess hufvudbok öfver fjerde hufvudtiteln och öfriga för landtförsvaret afsedda anslag, under iakttagande, att fondens medel insättas å särskild för dem öppnad bankoräkning; samt att de medel, som till följd af Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 28 Januari 1862 och Krigskollegii derpå grundade cirkulär den 25 Februari samma år förvaltas af vissa boställsdirektioner vid indelta arméen, tills vidare må under dessa direktioners förvaltning förblifva.

Ehuru genom den sålunda föreslagna regleringen af aflöningsväsendet vid indelta arméen de mest öfverklagade olägenheterna af det närvarande förhållandet torde blifva afhulpna, i det att aflöningen för framtiden, åtminstone så småningom, kommer att utgå med belopp, som äro lika för beställningar af samma tjenstegrad, samt derjemte något närmare än de nuvarande lönerna motsvara behofvet inom hvarje grad, har jag dock icke kunnat förbise, att äfven den nya regleringen icke kan anses fullt tillfredsställande, så länge lönerna icke, på sätt för öfrige med kontant aflöning försedde löntagare eger rum, i sin helhet utfalla under aflöningsåret, utan till en ganska väsendtlig del först

under nästpåföljande året; och anser jag derföre nödigt att, till beredande, åtminstone i någon män, af minskning i berörda olägenhet, det statsanslag, som till ersättning för de åt indelta arméen anvisade, men för framtiden till statsverket ingående indelta räntor och kronotionde, kommer att i riksstat^ uppföras, redan vid början af året näst efter hvarje aflöningsår blifver för aflöningens bestridande tillgängligt.

På grund häraf får jag alltså i underdånighet föreslå:

att från och med året näst efter det, hvarunder det nya aflöningssättet kommer att tillämpas, ett mot de indelta räntorna och kronotionden svarande belopp af omkring 800,000 R:dr årligen må i Januari månad af Statskontoret förskottsvis tillhandahållas Arméförvaltningen, för att till aflöningens bestridande för föregående året användas.

En annan fråga, som med regleringen af indelta arméens aflöningsväsende egen nära samband, är den om amorteringen af arméens ackordskuld, eller med andra ord frågan om den arméens befäl ålagda skyldigheten att genom betydande afdrag å sina löner afbetala den summa, hvilken år 1833 vid tjensteackordens afskaffande upplånades, för att dermed ersätta de utbetalda aokordsbeloppen till alla dem, som erlagt sådana. Ifrågavarande löneafdrag äro, på sätt vid de föregående tillfällena underdånigst erinrats, till sina belopp olika inom samma grader vid olika regementen; vissa regementen äro från afgifter till ackordsamorteringen helt och hållet fria, och de till uppsättning nu föreslagna nya regementena kunna naturligen icke ifrågakomma att med sådana afgifter betungas. En följd häraf är, att ackordsamorteringen, hvilken för öfrigt i lika hög grad menligt inverkar på den värfvade som den indelta arméens aflöningsförhållanden, skall, så länge det tillhör arméens befäl att bestrida densamma, komma att, om icke omöjliggöra, åtminstone i hög grad försvåra ett ändamålsenligt ordnande af arméens aflöningsväsende, alldenstund ett af de mål, som med hvarje aflöningsreglering måste afses, nemligen lika aflöning för befattningar af lika grad, i väsendtlig mån motverkas genom det olika belopp, hvarmed ackordsafgifterna för likartade beställningar utgå. Jag har ock vid alla de föregående tillfällen, då jag inför Eders Kongl. Maj:t framställt förslag rörande reglering af löneväsendet vid indelta arméen, tillåtit mig att fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet å frågan om ackordsamorteringen, och i memorialet af den 31 December 1868 har jag sökt framlägga en fullständig utredning rörande ackordens uppkomst, fortgång och slutliga afskaffande. I anledning af hvad dervid förekommit jemte hvad här ofvan nu blifvit anfördt, anser jag mig således nu böra förnya min framställning om befrielse för arméens befäl från skyldigheten att till ackordsamorteringen bidraga; och äro lönebeloppen såväl i ofvannämnda förslag till normalstat för indelta arméen

som i det förslag till dylik stat för värfvade arméen, som kär nedan kommer att framställas, under förutsättning af en sådan befrielse beräknade.

Då likväl en ej ringa del af befälet såväl vid indelta som värfvade arméen kommer att tills vidare vid sina nuvarande aflöningsförmåner bibehållas, torde, vid sådant förhållande och på det icke ett alltför betydligt anslag må behöfva på en gång för ändamålet begäras, befrielse från ackordsafgifter böra ega rum endast i den mån befälet på ny stat inträder. Ehuru antalet af dem, som redan med år 1872 komma att på den nya- staten ingå, ej kan på förhand tillförlitligt beräknas, torde dock kunna antagas, att sådant kommer att inträffa ej allenast med flertalet af dem, som äro med kontanta löner försedde, utan äfven med de löntagare, hvilka år 1871 blifvit eller blifva utnämnde till beställning, hvarmed boställe hittills varit förenadt; och då den på förstnämnde löntagare belöpande amorteringssumman utgör omkring 47,000 R:dr, anser jag det för ändamålet under. år 1872 erforderliga anslag kunna bestämmas till 50,000 R:dr, hvilket belopp dock, — alldenstund, enligt hvad förut anmärkts, framställning om beviljande deraf icke lämpligen bör till den urtima riksdagen aflåtas, — torde kunna till utgående från volontärvakansmedelsfonden anvisas.

Jag får alltså i underdånighet föreslå:

att staten från och med år 1872 öfvertager den på arméens befäl nu hvilande skyldigheten att bestrida amorteringen af arméens ackordsskuld, dock endast i den mån samma befäl på ny stat inträder, samt att Eders Kong! Maj:t täcktes i Nåder tillåta, att det för sådant ändamål under nämnda år erforderliga belopp, förslagsvis berälmadt till 50,000 R:dr, må utgå från den under Arméförvaltningens vård ställda volontärvakansmedelsfonden.

Derjemte och i betraktande af de från den föreslagna nya löneregleringen oskiljaktiga olägenheter deraf, att en del af aflöningen först året efter aflöningsåret utfaller, samt att lönerna sannolikt först efter flera års förlopp kunna bringas till de i normalstaten upptagna belopp, hemställer jag i underdånighet:

att förslaget om aflöningsväsendets reglerande i öfverensstämmelse med nu framlagda grunder måtte i nåder framställas endast under uttryckligt vilkor: dels att samtliga för aflöningen här ofvan beräknade tillgångar blifva för densamma disponibla; dels att det ofvan framställda förslaget om tillhandahållande i Januari månad året efter aflöningsåret af ett mot räntor och kronotionde svarande belopp varder af Riksdagen bifallet; dels ock slutligen, att amorteringen af arméens ackordsskuld för framtiden varder på det här ofvan ifrågaställda sätt ordnad.

62 B. Värfvade arméen.

a) Passevolans-väsendet.

I mitt underdåniga memorial den 31 December 1868 bär jag angifvit det nära sammanhang, frågan om lönernas reglering vid värfvade arméen egen med det derstädes införda s. k. passevolansväsendet, eller den inrättning, hvarigenom kompani-, sqvadrons- och battericheferna åtagit sig att mot bestämd årlig ersättning ombesörja rekrytering samt anskaffning och underhåll af en del materiel m. m. för de till värfvade arméen hörande regementen och corpser, äfvensom jag sökt fullständigt framlägga ej allenast de skäl, på grund hvaraf jag, såväl i ekonomiskt som synnerligen i rent militäriskt och disciplinärt hänseende, ansåg ifrågavarande inrättning såsom olämplig böra afskaffas, utan äfven förslag till ordnande direkte för Kronans räkning af de anskaffnings- och underhållsbestyr, hvilka dittills varit på passevolans besörjda. Enär likväl denna fråga då icke kunde bringas till slutlig lösning och densamma icke heller sedermera kunnat i sin helhet definitivt regleras, torde det tillåtas mig att nu upptaga den till förnyad behandling.

Härvid bör jag till en början i underdånighet erinra, att passevolansen vid Wermlands Fältjägare-regemente, likasom ock vid det till öfverflyttning till landthus'varet afsedda marin-regementet, redan med år 1870 upphört, samt att kontrakten med öfriga värfvade regementen och corpser blifvit för tiden till 1872 års utgång förnyade, hvadan derstädes något afskaffande af passevolansen före nyssnämnda tidpunkt icke kan ifrågakomma.

Hvad särskild! angår Svea Artilleri-regemente, som fortfarande är i saknad af egen kasern med dertill hörande byggnader, synes mig, i betraktande af de svårigheter, hvarmed den ifrågavarande förändringens genomförande under sådant förhållande skulle, vid nyssnämnda regemente, vara förknippadt, passevolansinrättningen böra derstädes bibehållas, intilldess regementet kan blifva med ett fullständigt kasern-etablissement försedt. Och på det saknaden af ett sådant etablissement, till hvars anläggning medel vid nästlidne riksdag äskades, men ej beviljades, icke må komma att för en alltför lång tid utgöra hinder ej allenast för passevolansens afskaffande vid sistberörda regemente, utan äfven för ett fullständigt genomförande af den deraf i viss mån, så vidt samma regemente rörer, beroende organisationen af artilleriet i allmänhet, hvarom beslut blifvit vid sistförfluten riksmöte fattadt, torde jag, i sammanhang med det förslag till reglering af utgifterna under Riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1873, som bör för nästkommande lagtima riksdag framläggas, äfven få ånyo upptaga den

för lång tid tillbaka väckta, men i brist af erforderliga medelstillgångar hviland e frågan om ordnandet af ett fullständigt kasern-etablissement för Svea Artilleriregemente.

Enär likväl ett etablissement af ifrågavarande beskaffenhet endast under loppet af flera år torde kunna bringas till fullbordan, samt, på sätt nyss nämndt är, passevolansaftalen vid de regementen och corpser, der sådana aftal ännu ega rum, fortfara att till 1872 års utgång vara gällande, lärer frågan om passevolansens afskaffande, hvilken för öfrigt måste medföra förändrad reglering af vissa för värfvade arméen anvisade anslag, ej heller nu kunna komma att i sin helhet slutligen afgöras; men då denna för värfvade arméen vigtiga fråga synes mig böra komma under pröfning i sammanhang med ordnandet af försvarsväsendet till lands i allmänhet, emedan den i annat fall kunde komma att till eu obestämd framtid uppskjutas, torde det tillåtas mig att samma fråga nu till behandling åter upptaga; hvarvid jag dock anser mig kunna inskränka min framställning till ett blott angifvande af formerna för framtida handhafvande af de för valtm ngsbestyr, som förut varit å passevolans^! besörjda; och då jag i detta hänseende icke' funnit anledning till afvikelse från de i memorialet den 31 December 1868 uttalade åsigter, får jag, med hänvisning till hvad berörda memorial i ämnet innehåller, och under åberopande för (ifrigt af hvad här ofvan nu anförts, underdånigst hemställa:

att de rörande rekrytering och remontering samt anskaffning och underhåll af beklädnads- m. fl. persedlar vid värfvade arméen nu gällande passevolanskontrakt, äfvensom reglementet angående rekrytering, beklädnad m. m. vid Pontonier-bataljonen, för hvilka kontrakt och hvilket reglemente finnas stadgade olika uppsägningstider, måtte i behörig ordning varda uppsagda, så att de med 1872 års utgång upphöra att vara gällande; dock att uppsägningen af kontraktet med Svea Artilleri-regemente må blifva beroende af fortgången af den kasernbyggnad, som för nämnda regemente bör komma till utförande;

att, i den mån passevolansen sålunda kommer att upphöra, ej mindre rekrytering och remontering, än ock nyanskaffning och underhåll af manskapets beklädnads-, remtygs- och personel utrednings- m. fl. persedlar, äfvensom öfriga hit hörande förvaltningsärenden, som nu af särskilda redan befintliga direktioner eller passevolantörer utöfvas, må för framtiden besörjas direkte för Kronans räkning, samt nyssberörda förvaltningsbestyr och ärenden vid hvarje regemente och corps uppdragas åt en under Arméförvaltningens öfverinseende ställd förvaltnings-direktion, i

enlighet med de föreskrifter, som framdeles torde af Eders Kong!. Maj:t i nåder meddelas.

Enligt hvad i memorialet den 31 December 1868 närmare omförmäles, beräknades passevolansens afskaffande då komma att medföra en minskning af 121,995 R:dr 71 öre i de för värfvade arméens beklädnad m. m. dittills utgående utgifter, hvarvid dock tillika anmärktes, hurusom berörda minskning i utgift komme till stor del att uppvägas af den aflöningstillökning, som billigtvis borde tilldelas ej allenast kompani-, sqvadrons- och batterichefer såsom ersättning för förlorad inkomst af passevolansen, utan äfven underofficerarne i följd af indragningen af deras förut åtnjutna beklädnadspenningar. Då i betraktande tages att någon nedsättning i Lifgardes-regementenas till fot styrka, på sätt i 1868 års memorial föreslogs, nu icke ifrågasättes, torde icke kunna påräknas, att någon väsendtlig besparing i kostnad genom passevolans-väsendets upphörande kommer att uppstå. Det är ock, på sätt i nyssnämnda memorial jemväl anmärktes, icke ur synpunkten af statsbesparing, som den ifrågavarande förändringens nytta och behöflighet bör företrädesvis bedömas, utan anser jag berörda förändring hufvudsakligen af de rent militära skäl, som i berörda memorial närmare utvecklats, och till beredande jemväl af mera enhet i förvaltningen, vara af behofvet högt påkallad.

Derest passevolansen vid värfvade arméen skulle komma att på nu föreslaget sätt upphöra, bör, på grund af äldre bestämmelser, passevolantörerne, vid aflevereringen till Kronan af den förut å passevolans underhållna materielen, tillerkännas ersättning dels för utöfver stat befintliga, men nödiga persedlar, dels ock för det bättre skick, än hvad kontrakten stadga, hvaruti de reglementerade persedlarne kunna vid afmönstringen befinnas. Ifrågavarande ersättning, hvilken, såsom beroende på värdering vid afmönstringstillfället, icke kan på förhand till siffran bestämmas, beräknades år 1868 till omkring 400,000 R:dr; och ehuru denna summa i anseende bland annat dertill, att Wermlands Fältjägare-regemente nu icke ingår i beräkningen, torde komma att i någon mån minskas, anser jag den dock icke böra beräknas lägre, än till omkring 375,000 B:dr. Enär likväl Kronan måste anses härför erhålla full valuta i den afmönstrade materielen, lärer tit i någon mån större eller mindre belopp i detta hänseende icke kunna blifva af någon hufvudsaklig betydelse.

I öfrigt har, vid föregående behandlingar af frågan om passevolansens afskaffande, uppmärksamheten fästats dels å den svårighet, som under sednare åren mött, att åt permitteringen tid värfvade arméen gifva den utsträckning, som enligt passevolanskontrakten varit afsedd, en svårighet, hvilken, derest den äfven för framtiden komme att fortfara, skulle i väsendtlig mån öka kostnaderna för regementenas mathållning, beklädnads-underhåll in. m. och derföre borde,

genom

genom anslag till permitteringens befrämjande, undanrödjas; dels ock å behofvet af särskilda medels anvisande för att, medelst gratifikationer till värfvare och rekapitulanter, underlätta rekryteringen vid värfvade arméen.

I anledning af dessa förhållanden och på grund af hvad derom i memorialet af den 31 December 1868 anförts, anser jag nödigt att, i den mån passevolansen kommer att upphöra, särskilda anslag böra för ofvannämnda ändamål blifva att tillgå till de belopp, som i memorialet den 29 December 1870 föreslagits, endast med den förändring, att, i anseende till den beslutade tillökningen i Wendes Artilleri-regementes styrka och de förändrade förhållanden, som vid nämnda regemente komma att inträda, anslaget till permitteringens underlättande derstädes bestämmes till 2.000 K:dr, i stället för förut ifrågaställda 1,000 R:dr, äfvensom att särskilt anslag för ifrågavarande ändamår vid den blifvande Sappör-bataljonen äfven bör utgå; och anser jag alltså följande anslag böra blifva att tillgå, nemligen:

till inlösande af materiel från passevolantörerne vid samtliga värfvade regementen och corpser, utom Werinlands Fältjägare-regemente, ett förslagsvis be-

räknadt belopp för en gång af R:dr 375,000; till permitteringens befrämjande, årligen:

vid Svea Lifgarde.............................................................................. K:dr 1,000:

» Andra Lifgardet ........................................................................ » 1,000: - -

» Svea Artilleri-regemente, inberäknadt detachementet i Hernö-

sand....................................................................................... » 3,000:

» Göta Artilleri-regemente............................................................ » 3,000: —

» Wendes D:o ............................................................ » 2,000:

» Pontoni erbataljonen............................................. » 800:

» Sappörbataljonen ...................................................................... » 800:

att, efter vederbörande förvaltningsdirektioners pröfning och enligt de närmare bestämmelser, som framdeles torde varda i nåder meddelade, användas såsom bidrag till permitterade soldaters uppehälle under vintermånaderna, der dylikt understöd för permitteringens upprätthållande finnes oundgängligen nödigt; samt för hvarje värfvadt regemente och corps, ett belopp årligen, motsvarande 1 R:dr per man af regementets och corpsens nummerstyrka, att användas till gratifikationer åt värfvare och rekapitulanter vid värfvade arméen.

b) Löneväsendet.

Enligt hvad här ofvan blifvit antydt, är frågan om reglering af sjelfva lönerna vid värfvade arméen så nära och omedelbart förbunden med den om passevolansväsendets afskaffande, att den förra af berörda angelägenheter, efter Bill. till Urtima Biksd. Prof. 1871. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft. 9

\

mitt förmenande, endast i sammanhang med den sednare kan på ett tillfredsställande sätt ordnas.

Enär således, på sätt i det föregående blifvit erinradt, passevolansen vid de värfvade regementena, der den ännu är bibehållen, först med utgången af år 1872 kan komma att i allmänhet upphöra, samt för öfrigt en reglering af värfvade arméens aflöningsväsende, derest den redan år 1872 sattes i verkställighet, skulle i den för samma år fastställda statsreglering medföra en rubbning, som jag anser böra undvikas, blifver ock häraf eu följd, att ny reglering af aflöningen vid värfvade arméen icke heller kan förr än med början af är 1873 vidtaga.

Ett sådant förhållande bör dock destomindre utgöra hinder för mig, att frågan om reglering af värfvade arméens löner nu till behandling ånyo upptaga, som nämnda fråga står i ett ganska nära sammanhang med öfriga till försvarsväsendets ordnande hörande ämnen. Vid Wermlands Fältjägare-regemente, hvarest, på sätt redan är i underdånighet omförmäldt, passevolansen redan med 1870 års utgång upphört, äfvensom vid Fortifikationen, der aflöningen icke i något hänseende är ställd i beroende af persedelunderhållet, skulle visserligen redan med 1872 års ingång aflöningen kunna ordnas efter de nya grunder, som för värfvade arméen blifva bestämda, men dä af redan angifna skäl, en allmännare tillämpning af berörda grunder först med början af ar 1873 kan vidtaga, anser jag mig, vid sådant förhållande och till undvikande af rubbning i den för år 1872 uppgjorda statsreglering, icke böra för tiden intill år 1873 ifrågasätta äskandet af anslag till regleringens genomförande särskild! vid ifrågavarande två corpser, helst, hvad Fält)ägare-regementet angår, Eders Kong!. Maj:t, genom Riksdagens medgifvande i afseende ii dispositionen åt de för åren 1871 och 1872 för regementets behof anvisade anslag, blifvit satt i tillfälle att bereda kompanicheferna vid detta regemente någon ersättning lör de inkomster, hvaraf de genom passevolansens upphörande gått i mistning.

I afseende å den normalstat för värfvade arméen, som nu kommer att af mig föreslås och hvilket förslag till stat uti hosföljande Bil. n:o 14 innehålles, får jag i underdånighet anmäla, att aflöningen för de särskilda beställningarne upptagits till samma belopp som i det vid memorialet af den 29 December 1870 under bil. n:o 18 fogade förslag till stat, endast med det undantag, att, vid några beställningar, förhållandet emellan de i aflöningen ingående särskilda poster i någon män förändrats, utan att slutsumman derigenom blifvit rubbad, samt att aflöningen för vissa lägre beställningar blifvit i någon mån förhöjd.

I öfverensstämmelse med den i nyssnämnda memorial uttryckta åsigt anser jag fortfarande den vid värfvade arméen nu utöfver lönerna utgående ständiga inqvartering för befäl och underbefäl med vederlikar, samt underbefälets bekläd-

nadspenningar höra för framtiden upphöra, äfvensom att aflöningen hör bestämmas i fast lön och tjonstgöringspenningar.

Beträffande de för åtskilliga befattningar vid artilleriet och fortifikationen nu bestämda arvoden, får jag, med förbigående af de såväl för artilleristaben, för Fälttygmästaren och för inseendet öfver kanontillverkningen, som och för den vid fästningsbyggnaderna anställda personal af Fortifikationen erforderliga arvoden, hvilka af särskilda medel utgå och således här ej behöfva komma under behandling, i underdånighet anmäla, det jag anser särskilda arvoden böra jemväl framgent utgå i öfverensstämmelse med hvad i förenämnda memorial af den 31 December 1868 föreslagits, dock med iakttagande af de för Wendes Artilleri-regemente uti memorialet den 29 December 1870 ifrågaställa förändringar, och att arvodena alltså måtte bestämmas till följande belopp, nemligen:

Vid Artilleriet i allmänhet

2,250: —

Vid Svea Artilleri-regemente, med batterierna i Norrland:

åt Informationskaptenen ..................................... B:dr 800: —

» Informationsofficem ................................................... » 400: —

för undervisning i gymnastik ....................................... » 700: —

åt två Informationsunderofficerare ä 75 11:dr ............ » 150: —

» två D:o d:o ä 50 B:dr ............ » 100. —

» två Tygskrifvare, uppbördsarvode........................... » 420: —

för uppbörd och redovisning vid Stockholms gevärs-

förråd ........................................................................ » 600: —

» arklimästaretjenstens bestridande samt för kontrollen å arkliförrådet ............................................. » 375: —

» ecklesiastikvården i Hernösand .............................. » 50: —

Vid Göta Artilleri-regemente:

för Informationskaptenen ................................................ E:dr 800: —

» Informationsofficem................................................... » 400: —

» undervisning i gymnastik ....................................... » 700: —

» två Informationsunderofficerare ä 75 R:dr............ » 150: —

» två D:o d:o ä 50 R,:dr............ v 100: —

» två Tygskrifvare, uppbördsarvoden........................ » 420: —

3.595: —

2,570: —

Vid Wendes Artilleri-regemente:

lika med hvad vid Göta Artilleri-regemente här upptagits______ R:dr 2,570: —

Transport R:dr 10,985: —

Transport R:dr 10,985: —

Vid Fyrverkare-corpsen:

Summa R:dr 15,905: —

I anledning af hvad sålunda nu i underdånighet yttrats och med hänvisning i (ifrigt till memorialet den 31 December 1868, äfvensom, beträffande de särskilda regementenas och corpsernas sammansättning, till hvad derom dels vid sistlidne riksdag beslutits dels ock här ofvan blifvit af mig anfördt, får jag i underdånighet föreslå:

att aflöningen till värfvade arméens befäl och underbefäl samt vederlikar må, för tiden från 1873 års början, i den mån passevolansen derstädes kommer att upphöra, få utgå i öfverensstämmelse med det förslag till normalstat för värfvade arméen, som Bil. n:o 14 innehåller;

att, såsom följd häraf, den af ifrågavarande befäl och underbefäl med vederlikar hittills åtnjutna inqvarteringstörmån samt de af underbefälet uppburna beklädnadspenningar, i mån som den nya staten vinner tillämpning, icke vidare må komma löntagarne till godo;

att de från Stockholms stad till en del regementen och corpser utgående inqvartering^- och servismedel, äfvensom dylika medel, der sådana utgå från öfriga städer, hvarest garnison af värfvade arméen är förlagd, må fortfarande utgöras, men, i samma mån som den nya normalstaten vinner tillämpning, till statsverket ingå;

att tjenstgöringspenningarne må beräknas endast för 9 månader om året, eller Januari—Mars samt Juli—December, med undantag för de vid fortifikationstrupperna tjenstgörande officerare, hvilka, när de hela året äro i tjenstgöring, böra fa tillgodonjuta tjenstgöringspenningar för årets alla tolf månader; samt

att framställning om medels anvisande för den nya aflöningsstatens tillämpning i den derför afsedda ordning måtte få vid lagtima riksdag ske, i den män sådant finnes för organisationens genomförande erforderligt.

Försvarsväsendet å Gotland.

I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut af den 26 sistl. Januari hafva innevånarne å Gotland lemnats tillfälle att yttra sig rörande den ökade tjenstgöring, som blefve en följd af det i mitt underdåniga memorial af den 29 December 1870 framställda förslag till ordnande af försvarsväsendet å nämnda ö. Protokollen öfver de inför Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet hållna sammanträden utvisa, att ombud för inalles 93 församlingar varit vid sammanträdena tillstädes, hvilka samtliga ombud förklarat sig icke kunna obetingadt antaga ofvanberörda förslag, så vidt det blifvit dem till yttrande delgifvet. Deremot hafva ombuden för 25 församlingar antagit nämnda förslag med några mindre väsendtliga jemkningar; för 22 församlingar anslutit sig till ett från det föronämnda afvikande förslag, och för återstående antalet icke uttalat sig för något visst förslag. Enär af de sålunda afgifna yttrandena icke kan dragas någon tillförlitlig slutsats i afseende å ö-befolkningens önskningar, och röster äfven höjt sig för tillämpning å Gotland af den organisation, som för det öfriga riket kan komma att antagas, men frågan härom, för att kunna fullständigt pröfvas, synes mig fordra ytterligare utredning, får jag i underdånighet hemställa, det regleringen af försvarsväsendet å Gotland måtte få anstå till dess frågan, i hvad den rörer det öfriga riket, blifvit afgjord.

Af hvad jag här ofvan yttrat framgår väl att, af de förslag till förändrad organisation af:

Infanteriet,

Kavalleriet,

Civilstaten,

Generalitet och Generalstaben,

V apenöfningarne,

Trosshästars anskaffning,

Extra roteringen,

Sjukvården och Löneregleringen,

Bill. till Urtima Rlksd. Prot. 1871. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Käft.

jag nu haft nåden framställa, endast vissa delar skulle komma att hringas till utförande under nästkommande år. Att särskildt utbryta dessa delar af förslagen har dock svårligen låtit sig göra och, med afseende å de vid ett föregående tillfälle af Riksdagen uttalade åsigter, är det ej heller antagligt, att Riksdagen, utan att ega kännedom om den af Eders Kongl. Maj:t afsedda organisationsplan i dess helhet och utan att vara satt i tillfälle att deraf ingå i granskning, skulle vilja lemna sitt bifall till eu eller annan del deraf. Vid sådant förhållande får jag derföre slutligen hemställa, att nyssnämnda förslag, derest de i nåder gillas, måtte, i de delar Eders Kongl. Maj:t ej vill förbehålla sig att deröfver ensam besluta, till den nn sammanträdande urtima Riksdagen öfverlemnas med begäran att Riksdagen, med godkännande åt förslagen, ville medgifva att desamma, i den mån här ofvan blifvit antydt och de för ändamålet afsedda medel dertill lemna tillgång, må under år 1872 bringas till verkställighet.

De frågor, som till följd af hvad jag nu hemställt, skulle komma att göras till föremål för Riksdagens behandling, äro visserligen af den vidsträckta omfattning att kunna framkalla farhåga, att den urtima Riksdagen ej skulle medhinna att åt dem alla egna den sorgfälliga granskning, deras vigt påkallar. Ehuru jag, det oaktadt, af antydda skäl, ej ansett mig kunna underlåta, att på en gång fullständigt framlägga hela organisationsplanen, tror jag dock hinder ej böra möta för Riksdagen att, i händelse de af Eders Kongl. Maj:t godkända organisationsförslagen till sina hufvudgrunder finnas antagliga, uppskjuta pröfningen af några eller flera detaljbestämmelser; dock vågar jag, för sådant fall uttala den vissa förhoppning, att Riksdagen företrädesvis och i främsta rummet skall egna sin omsorg att söka bringa de vigtiga frågorna om värnepligten samt rote- och rusthållsinrättningen, hvarpå förslagets genomförande i öfrigt ytterst hvilar, till slutlig lösning redan vid det nu instundande urtima mötet.

Stockholm den 22 Augusti 1871.

It. Abelin. .

Stockholm, tryckt hos Jok. Beckman, 1871.

Bil. N:o 1.

FÖRSLAG

\

till Lag angående den allmänna värnepligten.

Med upphäfvande af Kongl. Kungörelsen den 13 November 1860 angående den allmänna beväringen, Kongl. Förordningen den 4 Februari

1862 angående beväringseliter och Kongl. Kungörelsen den 11 Augusti

1863 angående tillägg i 15 § af förstnämnda författning, stadgas som följer:

ART. I.

Allmänna bestämmelser rörande värnepligten.

§ 1.

Hvarje svensk man är värnepligtig från och med året näst efter det, då han fyllt tjugu år till och med det, under hvilket han fyller fyratio år.

§ 2.

Värnepligten fullgöres under de sju första åren i allmänna beväringen och under de följande i landstormen.

§ 3.

Från skyldigheten att deltaga i allmänna beväringen och landstormen frikallas:

l:o. de, som äro i krigstjenst vid arméen eller sjövapnet anställde; 2:o. lotsåldermän och lotsar;

3:o. de, som till följd af lyte, sjukdom eller kroppslig svaghet äro till tjenst vid rikets försvar oförmögne;

4:o. ende sonen af gamla och orkeslösa föräldrar, så länge dessa äro med sonen sammanboende och af hans arbete för sitt uppehälle beroende.

Bih. till Urtima Biksd. Prof. 1871. 1 Smil. 1 Afd. 1 Höft.

II

§ 4.

Mom. 1. Den, som på grund af stadgande i § 3 under 2:o eller 3:o undgår att personligen fullgöra sin värnepligt, skall i stället derför under hvarje af de sju beväringsåren erlägga till staten en skatt, under benämning värnskatt, hvilken icke må understiga 3 Riksdaler; men i öfrigt för en hvar, som enligt andra artikeln i Bevillningsstadgan erlägger bevillning, uppgår till hälften af dess belopp.

Mom. 2. Från denna skatt, som i sammanhang med allmänna bevillningen påföres och uppbäres, eger vederbörande taxeringskomité att, efter anmälan af Bevillningsberedningen, frikalla dem, som pröfvas deraf vara i synnerligt behof.

§ 5.

Skulle någon, hvars beväringsskyldighet ännu fortfar, önska att blifva från densamma fri för att kunna till främmande land utflytta, ankomme det, efter derom gjord underdånig anmälan, på Kongl. Maj:ts för hvarje fall meddelade beslut, dock skall ingen, som eger tillgång, erhålla sådan befrielse, med mindre han för hvarje återstående beväringsår erlägger ett belopp, motsvarande hvad han enligt § 4 bort i händelse af befrielse från värnepligt erlägga det år, då utflyttning eger rum. Återkommer han till fäderneslandet före beväringsålderns slut, förfares med honom jemlikt § 26, dock vare han i sådant fall berättigad återfå erlagd värnskatt. Kommer han efter beväringsårens men före värnepligtsårens slut, vare skyldig att i landstormen deltaga.

«»

§ 6.

Värnpligtig vare skyldig att, då han är inkallad till tjenstgöring, förrätta den tjenst, honom af vederbörande befälhafvare anvisas; dock att l:o. värnepligtig, som tillförene haft anställning i egenskap af officer eller underofficer, icke kan åläggas tjenstgöring i lägre befälsgrad än han förut innehaft;

2:o. sjökaptener och styrmän vid handelsflottan samt maskinister på ångfartyg, hvilka aflagt de för deras befattningar föreskrifna kunskapsprof, skola under anställning vid sjövapnet användas, de förre såsom befäl och underbefäl och maskinisterne i maskinist-befattning; samt

3:o. läkare, som aflagt medicine kandidat-examen, och prester ej må åläggas annan tjenstgöring än den som tillhör deras yrken.

TII

§ 7.

Rörande värnepligtiges befrielse från tjenstgöring under krigstid meddelar Kongl. Maj:t de föreskrifter, Han finner vara af rikets tjenst och det allmännas behof påkallade.

§ 8.

Värnepligtige skola i anseende till gratial och pensioner åtnjuta lika förmåner, som tillkomma deras vederlikar inom arméen och sjövapnet.

§ 9.

Mom. 1. Värnpligtig skall, utan hinder från husbondes eller mästares sida, om han är i tjenst eller lära antagen, inställa sig i behörig tid till mönstring, vapenöfning eller annan tjenstgöring; men blifver han från tjenstgöringen hemförlofvad under den tid städselaftal eller arbetskontrakt omfattar, bör han för fullgörande af sin förbindelse ofördröjligen anmäla sig hos husbonden eller mästaren.

Mom. 2. Har han för vapenöfning eller tjenstgöring icke varit frånvarande längre tid än högst tre månader, vare han berättigad att i tjensten återgå, men i annat fall må det på husbonden eller mästaren ankomma att honom i tjensten återtaga eller icke.

§ io.

Af alla de böter, som enligt denna lag ådömas, skall en tredjedel tillfalla åklagaren, men två tredjedelar afsättas till bildande af en invalid- eller pensionsfond för de värnepligtige, som under tjenstgöring erhållit sådan skada, att de derigenom blifvit i större eller mindre mån oförmögne att sig med arbete försörja, samt för i krig aflidne värnepligtiges enkor och barn; dock utan att sådant för närvarande medför någon rubbning af den de värnepligtige i § 8 tillförsäkrade rätt till understöd.

IV

ART. II.

Om den allmänna beväringen.

a) Beväringens indelning, mönstring m. m.

§ 11.

Mom. 1. Alla beväringsskyldige, med undantag af de i mom 2 och 3 af denna § omförmälde, skola tillhöra arméen.

Mom. 2. Vid sjövapnet skola tjenstgöra: alla till rikets handelsflotta hörande och i sjömanshus inskrifne sjökaptener, styrmän, maskinister och sjömän.

Mom. 3. Der så erfordras, må, på sätt konungen förordnar, utom de i nästföregående mom. omförmälda, ett visst antal af beväringsmanskapet frän de kusttrakter, der befolkningen mest sysselsätter sig med sjöfart, tilldelas sjövapnet.

§ 12.

Mom. 1. Arméens beväringsmanskap indelas årligen i sju mot beväringsåren svarande åldersklasser, som alla tillhöra arméens linie.

Mom. 2. Sedan manskapet blifvit enligt §§ 13 och 19 fördeladt mellan infanteri, kavalleri, artilleri och ingeniörtrupp, skola vid infanteriet första klassen utgöra arméens rekrytklass, andra och tredje klasserna arméens ersättningstrupper, fjerde och femte klasserna innefattas i dess första uppbåd, samt sjette och sjunde klasserna i andra uppbådet; men inom kavalleriet, artilleriet och ingeniörtruppen utgöra de två första rekrytklasser samt de fem öfriga dessa vapens förstärkningstrupper.

Mom. 3. Öfverflyttning från en åldersklass till en annan kan ske af den anledning, som i § 25 sägs.

§ 13.

Efter bestämmande i hvilka orter beväringsmanskap skall uttagas till kavalleri, artilleri, ingeniörtrupp eller sjövapnet, anslår Kongl. Maj:t

y

till hvarje regemente eller corps af infanteriet visst beväringsområde, hvilket derefter mellan regementets eller corpsens särskilda kompanier fördelas med iakttagande, såvidt lämpligen ske kan, att ungefärligen lika antal beväringsskyldige anslås till hvarje kompani, men att samma kommuns beväring icke tilldelas olika kompanier.

§ 14.

Vederbörande mantals- och skattskrifningsförrättare åligger att, genast efter det mantalsskrifningarne blifvit afslutade, med ledning af mantalslängderna och i enlighet med det formulär, som af Kongl. Maj:t utfärdas, uppsätta fullständiga listor på de beväringsskyldige, med uppgift å deras hemvist samt dop- och faders- eller tillnamn utan förkortning. — Dessa listor skola, inom den 15 påföljande Januari, för granskning öfversändas till vederbörande pastorsembeten, hvilka genom anteckning å dem böra upplysa, dels om någon af deruti upptagne beväringsskyldige aflidit eller afflytta! till annan ort, som, då den är känd, bör uppgifvas, dels om och hvilka beväringsskyldige, utom de å listorna upptagne, efter mantalsskrifningen inflyttat i församlingen; hvarefter listorna, bekräftade med vederbörande pastorers underskrift, skola af dem, inom Januari månads slut, till skattskrifnings-förrättaren återsändas. Före den 15 Februari skall skattskrifnings-förrättaren till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insända icke allenast dessa listor, transporterade och summerade, utan ock ett för hvarje fögderi eller stad uppgjordt sammandrag af dem.

§ 15.

Mom. 1. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande läte, på sätt Kongl. Magt vill derom närmare bestämma, upprätta fullständiga mönstringsrullor öfver länets beväringsskyldige.

Mom. 2. Direktionerna öfver sjömanshusen skola inom den 1 Februari hvarje år till Sjoförevars-departementet insända specifik uppgiftå de i sjömanshusens register inskrift^ beväringsskyldige.

§ 16.

Hvarje år skola mönstringar förrättas med de beväringsskyldige, som tillhöra första årets åldersklass samt de till äldre årsklasser hörande, hvilka förut, af en eller annan anledning, ej undergått mönstring eller

VI

vapenöfning. — Härifrån undantagas dock de beväringsskyldige, som jemlikt § 11 mom. 2 tillhöra sjövapnet. I afseende å dessa mönstringar, äfvensom de beväringsskyldiges besigtning till utrönande af deras duglighet till krigstjenst, galle hvad derom särskild! är eller framdeles kan varda af Kong!. Maj:t förordnadt.

§ 17-

Till arméen hörande beväringsyngling skall vid mönstring efter omständigheterna approberas till vapentjenst, eller i egenskap af trainsoldat eller till annan befattning vid regemente eller corps antagas, eller ock kasseras. Befirmes han vid mönstring lida af sjuklighet eller svaghet af tillfällig art, eller uppnår han icke en längd af 5 fot 4 decimaltum, må han ställas på ett års förbättring eller tillväxt och vare skyldig att vid ' nästföljande års mönstring sig ånyo inställa.

§ 18-

Mom. 1. Till mönstring skola vederbörande tjensteman införskaffa de beväringsskyldiges prestbetyg.

Mom. 2. Vill beväringsskyldig, som, efter det prestbetygen blifvit från någon ort afsända, dit ankommer, med den ortens beväringsskyldige undergå mönstring, åligger det honom att sjelf medhafva sitt prestbetyg, vid det äfventyr § 25 mom. 3 utsätter.

§ 19-

Mom. 1. I område, inom hvilket beväring dels till infanteri, dels ock till kavalleri, artilleri eller ingeniörtrupp eller sjövapnet, skall uttagas, bör vid mönstringen utses och bestämmas, hvilka beväringsskyldige skola tillhöra hvarje särskildt vapen, hvarvid afseende, så vidt ske kan, fästes å de beväringsskyldiges egen önskan och i öfrigt följas de grunder, som af Kongl. Maj:t föreskrifvas. De, som till dessa vapen uttagas, varda genast tilldelade visst regemente eller viss korps.

Mom. 2. I den beväringsrulla, som härefter upprättas för hvarje infanteri-kompanis enligt § 13 bestämda område, skola äfven de, som blifvit de andra vapnen tilldelade, eller till trainsoldater eller i annan egenskap antagna, införas, med anteckning om sådant förhållande.

VII

Mom. 3. I ort, der infanteri icke finnes, skall beväringen på samma sätt uppföras i rulla för den trupp, som derstädes är förlagd.

§ 20.

Efter verkställd mönstring och inskrifning i rulla är hvarje beväringsskyldig underkastad de i krigslag gifna bestämmelser, så väl under all tjenstgöring samt under marscher till och från mötesplatserna, som ock i fråga om åtlydnad af de påbud, hvarigenom han till tjenstgöring inkallas.

§ 21.

Mönstringsförrättningen tillkommer slutligen att förordna om manskapets öfverföring, vid behörig tid, från beväringen till landstormen.

b) Om beväringsmanskapets öfning i fred.

§ 22.

Mom. 1. I fredstid må, när det här nedan i § 24 omförmälda förhållande icke inträffar, beväringsmanskapet uppbådas till tjenstgöring endast sålunda, att öfningen för hvarje beväringsskyldig högst upptager:

vid infanteriet, artilleriet och ingeniörtrupperna åttatiotvå dagars tid, fördelad vid infanteriet på de tre, men vid öfriga vapen på de två första beväringsåren, samt, under hvarje af de påföljande år manskapet qvarstå]' i linien, två dagars målskjutning vid skottbana inom tre mil från den värnepligtiges bostad; men vid kavalleriet nittio dagar, fördelade på de två första beväringsåren; och vid sjövapnet åttatiotvå dagar under det första beväringsåret.

Mom. 2. Beväringsskyldig, hvilken blifvit såsom trainsoldat eller till annan befattning vid regemente eller corps antagen, kan, då Kongl. Maj:t finner rikets tjenst sådant fordra, uppbådas samtidigt med den öfriga beväringen, och anställes då vid sjukvården, intendenturen eller trossväsendet, eller öfvas i andra göromål, som under krig kunna för honom förekomma.

Mom. 3. De i nästföregående mom. omförmälde beväringsskyldige skola, så framt de ej till tjenstgöring inkallas, för hvarje af de tre första beväringsåren till staten erlägga värnskatt; och gäller härvid, i fråga

Vill

om skattens belopp, påförande och uppbörd samt frihet derifrån, hvad i § 4 sägs.

Mom. 4. Den af beväringen, hvilken önskar att i egenskap af befäl eller underbefäl fullgöra sin värnepligt, vare underkastad de behörighetsvilkor, som af Kong!. Maj:t bestämmas.

Mom. 5. Den, som varder antingen af 'Chefen för Landtförsvarsdepartementet, på regements- eller korps-chefens förslag, till reservofficer, eller ock af éistnämnde chef till reservunderofficer befordrad, åligger att i den sålunda vunna befälsgrad tjenstgöra under återstående vapenöfningarne med den åldersklass af beväringen, hvilken han tillhör, kunnande han, så vida han dertill sig anmäler och lämplig befinnes, äfven sedermera, under den tid han i beväringsåldern qvarstår, varda såsom befäl vid beväringsöfningarne använd, allt under enahanda tjensteförpligtelser, som åligga hans vederlikar bland ordinarie befälet.

Mom. 6. Från vapenöfning i fred frikallas:

a) de, som tillförene innehaft officers- eller underofficersanställning vid stamtrupp, eller blifvit efter genomgången rekrytskola såsom soldater approberade, men erhållit afsked före beväringsålderns slut;

b) de beväringsskyldige, som jemlikt § 11 mom. 2 tillhöra sjövapnet.

§ 23.

Finnas bland beväringsmanskapet vanfrejdade personer, må de ej vapenöfvas, utan till lämpliga arbeten användas.

c) Om beväringsmanskapets åliggande i krig eller vid fara för krig.

§ 24.

Mom. 1. Under krig eller när eljest rikets försvar det påkallar, må till vapentjenst uppbådas antingen alla de till arméens första och andra uppbåd samt förstärkning äfvensom de till sjövapnet hörande beväringsklasserna, eller ock den större eller mindre del af dem, som Kongl. Maj:t finner nödig, vare sig från hela riket eller endast från vissa landsorter, eller af vissa vapenslag, utan afseende derpå, huruvida eller till huru stor del den öfriga beväringen kallas till vapen.

Mom. 2. På enahanda sätt må under fortgående krig jemväl de beväringsklasser, som utgöra arméens ersättningstrupper, äfvensom rekrytklasserna uppbådas till vapentjenst.

Mom. 3.

IX

Mom. 3. Den, som blifvit uppbådad, vare skyldig att tjenstgöra till krigets slut.

d) Om påföljd för beväringsskyldiges uteblifvande från mönstring eller tjenstgöring och om laga förfall.

§ 25.

Mom. 1. Uteblifver beväringsskyldig från mönstring, böte första gången tio Riksdaler och, om han ånyo dermed beträdes, tjugo R:dr, vare ock underkastad äfventyret att blifva, på egen bekostnad hemtad. Undandrager han sig, sedan han blifvit inmönstrad, den honom åliggande tjenstgöring, straffes efter krigslag.

Mom. 2. Beväringsskyldig, som förfallolöst uteblifvit, från mönstring eller eljest afhallit sig från anbefaldt öfningsmöte, skall utom den bestraffning, hvartill han derför gjort sig förfallen, tillika, för hvarje år det sker, qvarstadna i beväringen ett år utöfver den tid honom eljest ålegat, och varde förthy Överflyttad, om han tillhör första klassen, till nästa ars första klass, och om han tillhör andra eller vid infanteriet tredje klassen, till motsvarande klass för nästa år, samt fullgöre med den klass, till hvilken öfverflyttningen sålunda skett, sin återstående beväringspligt; dock må han ej, på grund af sådan försummelse nu sagd är, kunna i beväringen qvarhållas längre än till slutet af det år, då han uppnår fyratio års ålder.

Mom. 3. Har beväringsskyldig, hvilken, efter hvad i § 18 stadgas, det ålegat att till mönstring sjelf medhafva sitt prestbetyg, sådant försummat och till följd deraf icke kunnat inmönstras, vare lag som om uteblifvande från mönstring här ofvan stadgadt är.

§ 26.

Mom. 1. Beväringsskyldig, som af laga förfall varit hindrad att till mönstring sig inställa eller vid mönstring, på grund af stadgandet i § 17, blifvit ställd på förbättring eller tillväxt, skall, om han vid ett års senare mönstring approberas, med det årets första klass deltaga i dennas vapenöfningar så väl då som framdeles. Lag samma vare för den som, ehuru inmönstrad, förhindrats att bevista första årets öfningsmöte, eller blifvit enligt § 3: 4:o befriad från beväringspligt, men, till följd af förändring i der nämnda förhållanden, sedermera i beväringen inmönstras.

Bill. till Urtima BiJcsd. B rot. 1871. 1 Samt. 1 Afd. 1 Käft. 2

X

Mom. 2. Är beväringsskyldig, som tillhör andra eller vid infanteriet tredje klassen, af laga förfall hindrad att bevista för den klassen anbefaldt öfningsmöte, fullgöra han med motsvarande klass för nästa år den vapenöfningsskyldighet, som för denna återstår.

Mom. 3. På grund af stadgande i denna paragraf må dock beväringsskyldig, som der afses, icke, utom i krig eller vid krigsfara, underkastas vapenöfning efter utgången af det år, då han uppnått tjugusju års ålder. Intill nämnda tid vare han, i fråga om uppbåd till krig eller annan tjenstgöring, utan afseende på ålder, räknad till den klass, med hvilken han enligt mom. 1 eller 2 skall i vapen öfvas.

§ 27.

Mom. 1. Vid uppbåd till mönstring, vapenöfning eller krig skall såsom laga förfall anses: om man är sjuk, om man är i Kongl. Maj:ts och Rikets tjenst uppbådad eller faren, eller om man sitter i häkte; vederbörande dock obetaget att, då andra än nu sagda förfall förebäras, pröfva, om de äro af den vigt, att de såsom ursäkt må gälla.

Mom. 2. Utom de i föregående mom. uppräknade omständigheter, skall, såvidt angår den i § 11 mom. 2 omförmälda sjöbeväring, såsom laga förfall för inställelse till sjökrigstjenst, räknas: att vara på utrikes sjöresa stadd eller på inrikes sjöresa för tillfället adägsnad från sin hemort; inträdande dock skyldigheten till sjökrigstjenst den dag efter resans slut, då sjölagen medgifver befrielse från den innehafda enskilda sjötj en sten.

§ 28.

Är någon till följd af lyte, sjukdom eller kroppslig svaghet icke allenast till krigstjenst oförmögen, utan ock ur stånd att vid den mönstringen föregående läkarebesigtning sig inställa, skall sådant vid mönstringen styrkas med behörig läkares betyg, hvilket den beväringsskyldige sjelf låter anskaffa. Kan han ej skaffa läkarebetyg, vare honom tillåtet att styrka förfallet med intyg af pastor i församlingen och ordföranden i kommunalstämma eller kommunalnämnd.

- e) Om beväringsmanskapets underhåll och förmåner.

§ 29.

Då beväringsmanskapet till vapenöfning eller till rikets försvar uppbådas, skall dess underhåll besörjas af Kronan, äfvensom ock manskapet

XI

på Kronans bekostnad förses med erforderlig beklädnad, beväpning och annan utrustning, allt på sätt i gällande författningar, är derom bestämdt. Dock är beväringskarl, som det önskar, berättigad att, efter derom vid mönstringsförrättningen gjord anmälan, sjelf anskaffa sin beklädnad eller densamma ur Kronans förråd sig tillösa mot det pris, som derför varder bestämdt, och att för begagnandet under vapenöfningarne åtnjuta slitningsersåttning i förhållande till statsverkets kostnader för enahanda ändamål.

§ 30.

Mom. 1. De, hvilka för vinnande af behörighet att i egenskap af befäl eller underbefäl fullgöra sin värnepligt, genomgå de i sådant afseende föreskrifna öfningar, ega att derunder lika med beväringen af Kronan erhålla underhåll och beklädnad samt för den tid, de utöfver de för beväringen bestämda öfningsdagar tjenstgöra, det traktamentstillägg, som af Kongl. Maj:t bestämmes. De, som vunnit befordran till reservbefäl, erhålla beklädnadsbidrag i förhållande till de med munderingens uppsättande förenade kostnader, och vid befälstjenstgöring enahanda dagtraktamente och öfriga förmåner, som tillkomma ordinarie befälet i motsvarande grad.

Mom. 2. Beväringsskyldige sjökaptener och styrman' af handelsflottan, hvilka under krigstid användas såsom befäl eller underbefäl vid sjövapnet, äfvensom till maskinistofficerare befordrade maskinister, skola under tjenstgöringstiden erhålla dagtraktamente och öfriga förmåner i likhet med sina" vederlikar å sjövapnets ordinarie stat, samt dessutom, till anskaffande af uniformspersedlar m. m., i ekiperingspenningar ett belopp, motsvarande tre månaders lön.

Mom. 3. Beväringsskyldig, hvilken såsom maskinist användes i Kronans tjenst, erhåller beklädnadsersättning och lika sjöaflöning som i Kronans ordinarie tjenst anställd maskinist i motsvarande grad.

§ 31.

Beväringsmanskapet skall i fredstid vara befriadt från alla arbetskommenderingar, som icke stå i omedelbart sammanhang med arméens eller sjövapnets öfningar och underhåll.

§ 32.

Beväringsmanskapet skall åtnjuta den sorgfälligaste omvårdnad till bibehållande af helsa och krafter, äfvensom de, hvilka utmärka sig

XII

genom håg och fallenhet för krigareyrket, ordentlig lefnad och god vandel under tjenstgöringen, skola, under de vilkor, som för öfrigt gälla, ihågkomma^ till lämplig vidare befordran inom krigareståndet.

f) Särskilda föreskrifter.

§ 33.

Mom. 1. Beväringsskyldig skall under hela sin tjenstetid förblifva vid samma vapen, som vid inmönstringen bestämdes. Den, som blifvit såsom soldat approberad vid stamtrupp, men lemnat denna tjenst före beväringsålderns slut, fullgöre, när rikets försvar det påkallar, sin beväringspligt vid samma regemente eller korps, som han tillförene tillhört.

Mom. 2. Före flyttning från en till annan kommun skall beväringsskyldig derom göra anmälan hos närmast boende befäl, tillhörande det kompani af infanteriet, inom hvars område han är bosatt, eller, der i någon ort intet infanteri tinnes förlagdt, hos befälet vid den trupp, som den beväringsskyldige tillhör.

Mom. 3. Beväringsskyldig skall tillika, när flyttningen sker utom kompaniets område, inom fjorton dagar efter ankomsten till sin nya boningsort, anmäla sig hos närmast derintill boende befäl af infanteriet, eller, derest sådant i orten icke finnes, af det vapen, som är derstädes förlagdt.

Mom. 4. önskar beväringsskyldig, som enligt mom. 1 af denna § skall såsom afskedad soldat fullgöra sin värnepligt vid det regemente eller corps han under sin tjenstetid tillhört eller som vid inmönstring blifvit tilldelad kavalleri-, artilleri- eller ingeniörtrupp, att, till följd af förändrad vistelseort, öfverföras från ett till annat regemente eller corps af samma vapen, må ansökning derom göras hos chefen för det regemente eller den corps, som han dittills tillhört.

Mom. 5. Underlåter beväringsskyldig i de fall, som ofvan äro sagda, att i föreskrifven ordning anmäla inträffad flyttning, böte Fem Riksdaler.

§ 34.

Mom. 1. Beväringen kallas till möten, målskjutningsöfningar eller uppbrott af militärbefälet, vare sig genom omedelbara ordres eller genom kungörelse, som i kyrkorna uppläses två gånger, sednare gången minst fjorton dagar före inställelsen vid kompaniets, sqvadronens eller batte-

xm

Hets samlingsplats, hvarifrån manskapet under ledning af samma befäl föres till bestämmelseorten.

Mom.. 2. I fråga om hvad mera vid beväringens uppbådande bör iakttagas, galle hvad derom särskildt är eller framdeles kan varda af Kongl. Maj:t stadgadt.

§ 35.

Mom. 1. Rättighet att rekrytera för stamtrupperna äfven bland de beväringsskyldige fortfar; och anses den beväringsskyldige, som tjenar i stamtrupp, derigenom uppfylla sin beväringspligt.

Mom. 2. Vill delegare i båtsmans-, ryttare- eller ständigt rotehåll, hvilken är beväringsskyldig, sjelf utgå för ledig rote- eller rusthållsnummer, och har han bevisligen blifvit dertill antagen, vare honom förbehållet att, i likhet med beväringsmanskapet, afgå från tj ensten vid slutet af det år, med hvilket hans beväringspligt skulle tilländalöpa.

ART. III.

Om Landstormen, a) Allmänna bestämmelser.

§ 36.

Landstormen kan till fädesneslandets försvar inom dess egna gränser uppbådas, på sätt här nedan närmare sägs. Uppbådad landstormsman är underkastad de i krigslag gifna bestämmelser.

§ 37.

De fem yngsta åldersklasserna af det manskap, som, efter uttjent beväringstid i linien, blifvit till landstormen öfverfördt, bilda dess första uppbåd, och allt öfrigt till landstormen hörande manskap andra uppbådet.

§ 38.

Enligt de föreskrifter, som Kongl. Maj:t meddelar, skall hvarje län, i förhållande till sin vidsträckthet, utgöra ett eller flera landstormsområclen, samt manskapet för mönstringar och vapentjenst fördelas på bataljoner och kompanier, med dervid fästadt hufvudsakligt afseende på landets indelning i kyrkosocknar.

XIV

§ 39.

Efter Kongl. Maj:ts i Stats-Rådet fattade beslut tillkommer det Kong! Maj:ts Befallningshafvande, hvar inom sitt län, att genom kungörelse, som i kyrkorna uppläses, till vapentjenst uppbåda landstormen, hvilken, när den sålunda samlas, träder under militärbefäl.

§ 40.

Under krig tillhandahåller Staten gevär och ammunition åt landstormen.

§ 41.

Hvad i afseende å beväringen är stadgadt i § 14 om listors upprättande samt §§ 27 och 28 om laga förfall, gäller ock i fråga om landstormen.

b) Om landstormens första uppbåd eller krigsreserven.

§ 42.

Landstormens första uppbåd är krigsreserv, afsedd att vid hotande krigsfara kunna till större eller mindre del kallas till vapentjenst inom rikets gränser.

§ 43.

Mom. 1. Mönstring med detta manskap, bataljons- eller kompanivis, förrättas årligen å tid och ställe, hvarom kungörelse af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande utfärdas samt i kyrkorna uppläses två gånger, sednare gången minst fjorton dagar före mönstringen; och skall den af manskapet, som från sådan mönstring förfallolöst uteblifver, bota Tio Riksdaler.

Mom. 2. Hvad i § 33 mom. 2, 3 och 5 linnes stadgadt angående förbindelse för beväringsskyldig att anmäla flyttning gäller ock för dem, som tillhöra landstormens första uppbåd.

§ 44.

Mom. 1. Sedan krig utbrutit, skall första uppbådet åligga icke allenast att i särskilda corpser uppträda, hvarhelst det inom landet kan erfordras, utan ock att, sedan arméens ersättningstrupper utgått, fylla afgången inom fältarméen, så länge kriget föres inom rikets gränser.

Mom. 2. Under sådan vapentjenst underhålles manskapet på Kongl. Maj:ts och Kronans bekostnad, men är skyldigt att, derest Kronan icke

XV

tillhandahåller beklädnad, sjelft sig dermed förse, mot slitningsersättning i förhållande till beklädnadens värde.

c) Om landstormens andra uppbåd.

§ 45.

När Kongl. Maj:t kan, med afseende på särskilda förhållanden, finna skäligt att anbefalla mönstring med landstormens andra uppbåd, gäller derom hvad för första uppbådet är i § 43 mom. 1 här ofvan stadgadt.

§ 46.

Mom. 1. Sedan krig utbrutit kan andra uppbådet kallas till vapenkonst, men endast för hemortens försvar och inom dess bestämda landstormsområde; dock må af de båda yngsta åldersklasserna jemväl kunna tagas ersättningstrupper åt landstormens första uppbåd.

Mom. 2. Under tjenstgöring är andra uppbådets manskap, då det icke användes såsom ersättningstrupper åt första uppbådet, förbundet att sjelft förse sig med kläder och föda, emot ersättning af staten för födan enligt länets markegångspris för soldatportion.

§ 47.

De värnepligtige, hvilka icke äro förut till annan tjenstgöring inkallade, utgå med andra landstormsuppbådet inom sin ort och hafva med detta vid sådant tillfälle lika förbindelser.

Ett exemplar af denna lag skall vid mönstringstillfället tilldelas hvarje approberad värnepligtig.

Denna författnings föreskrifter, hvilka icke medföra någon rubbning af nationalbeväringen på Gotland, sådan densamma nu är eller framdeles kan blifva ordnad, skola i öfrigt från och med år 1872 tilllämpas på alla inom värnepligtsåldern varande svenske män; dock att beväringsskyldig, hvilken före nämnda års början, enligt hittills gällande stadganden, blifvit i vapen öfvad, icke, med, undantag af de för hans åldersklass påbudna målskjutningar, må, såvida krigsfara ej hotar, underkastas vidare vapenöfning i fredstid, än nämnda stadganden föreskrifva; äfvensom den, hvilken genom erlagd afgift förvärfvat befrielse från vapenöfning i fred, må, med nyssnämnda undantag, njuta sådan befrielse till godo.

XVI

Bil. N:o 2.

FÖRSLAG

till Förordning angående förändrade bestämmelser i fråga om roteoch rusthållsinrättningen vid landtförsvaret.

A. Om Soldat-rotehållet.

§ 1.

Rotehållare, som, när soldat för roten skall antagas, förbinder sig att till honom utgöra löneförmåner i enlighet med hvad här nedan i §§ 2 och 3 stadgas, skall icke derutöfver vara underkastad några utgifter eller besvär för soldathållet.

§ 2.

Mom. 1. I de orter, hvarest rotehållaren genom knektekontrakt eller särskild författning är ålagdt att förse soldaten med bostad, skall rotehållaren fortfarande lemna honom sådan förmån, bestående af boningshus och fähus enligt de för orten gällande föreskrifter, jemte dertill hörande kåltäppa af brukbar jord, icke under femtio qvadratstängers (= 2,857 kapplands) vidd, och bör rotehållaren vidkännas nybyggnad af nämnda hus, när sådan genom syn föreskrifves, hvaremot husens underhåll på statens ansvar ombesörjes af soldaten emot årlig godtgörelse med Fem R:dr, som hvart tredje år eller vid soldatens afgång derförinnan af statsverket utbetalas, derest vid besigtning underhållsskyldigheten finnes behörigen fullgjord. Rotehållaren må dock ega att med soldaten för dennes tjenstetid öfverenskomma om hushyra eller annan ersättning för bostad.

Mom. 2. I förenämnda orter skall rotehållaren vara skyldig att såsom lön gifva soldaten Åttatio R:dr, dock med rättighet att, efter aftal med soldaten, i stället för penningar lemna honom jord af motsvarande afkastning, spanmål eller andra fördelar.

§ 3.

XVII

§ 3.

Der rotehållare!! icke enligt knektekontrakt eller särskild författning är pligtig bestå soldaten bostad, skall rotehällaren till soldaten, i ett för allt, såsom lön utgifva Etthundra R:dr, hvilken lön, efter öfverenskommelse med soldaten, må kunna förvandlas i jord af motsvarande afkastning, spanmål eller andra fördelar; och vare rotehållare på dylik ort berättigad att, om han det heldre vill, lemna soldaten boningshus och fähus af sådan storlek, hvarmed soldaten åtnöjes, samt dertill hörande kåltäppa af minst femtio qvadratstänger brukbar jord, jemte lön i penningar eller penningevärde till belopp af Åttatio R:dr i enlighet med de i § 2 gifna bestämmelser.

§ 4.

För hvarje soldat af rotehållet består staten årligen Tio R:dr, hvilka medel, på sätt derom särskildt föreskrifves, skola för soldatens räkning insättas uti sparbank, att jemte upplupen ränta till soldaten vid hans utträde ur tjensten utbetalas, eller, i händelse han derförinnan med döden afgår, hans arfvingar eller rättsinnehafvare tillhandahållas.

§ 5.

Vid rekrytering af soldat för ledigblifvet rotenummer består staten till lega ett bestämdt belopp af Femtio R:dr, som till rotehällaren utbetalas, när han för numret uppställt godkänd karl.

§ 6.

Har rotehållare vid ledigblifvet rotenummer gifvit vederbörande militärbefäl tillkänna, att han vill på de här ofvan gifna bestämmelser om soldats löneförmåner ingå, men att han icke kan emot desamma för numret anskaffa krigsduglig karl, då skall, utöfver hvad soldaten från roten tillkommer, staten lemna det tillskott, som kan befinnas nödigt, men öfvertager i sådan händelse rekryteringen genom vederbörande militärbefäl.

§

Mom. 1. När soldat blifvit för ledigt rotenummer antagen, skall emellan honom och rotehällaren skriftligt kontrakt upprättas, fullständigt Bih. till Urtima Riksd. Prof. 1871. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft. 3

XVTII

upptagande alla de löneförmåner soldaten under sin tjenstetid eger att af rotehållaren åtnjuta. Har soldat, hvilken, enligt hvad i § 6 sägs, blifvit af militärbefälet rekryterad, dervid betingat sig några ytterligare fördelar, som böra af statsmedel bekostas, skall anteckning derom af militärbefälet å kontraktet göras.

Mom. 2. Kontraktet varde af militärbefälet, jemte dess yttrande deröfver, insänd t till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som, derest kontraktet är med lag öfverensstämmande, detsamma till efterrättelse fastställer. Har soldat, på grund af §§ 2 eller 3, i stället för bostad eller penningelön åtnöjt sig med andra förmåner, må, i fråga om sådant aftal, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ej sträcka sin pröfning längre än att tillse, det de aftalade förmånerna icke blifvit till oskäligt högt värde beräknade.

§ 8.

Beträffande de kassor, som i vissa orter finnas bildade till rotehållarnes understöd, så ock de för lika ändamål beviljade årliga statsanslag af eu eller annan egenskap, må rotehållarne fortfarande åtnjuta enahanda rättigheter som hittills.

§ 9-

För rotehållare, som, när rekrytering ifrågakommer, ej vill på här ofvan gjorda bestämmelser om soldatens aflöning ingå, blifva hittills varande skyldigheter och rättigheter oförändrade; och utbetalar staten äfven i detta fall de enligt §§ 4 och 5 bestämda anslag.

§ io.

Mom. 1. Till rekryt må ingen antagas efter fyllda tjugufem lefnadsår.

Mom. 2. Soldat, som fyllt tjugusju lefnadsår och i sin tjenst varit sju år anställd, skall under fredstid vara berättigad att, efter derom gjord anmälan, erhålla afsked, dock med skyldighet att, om han af sådan rätt före uppnådda femton tjensteår vill sig begagna, sätta i sitt ställe annan krigsduglig karl, hvilken emot enahanda löneförmåner, och utan att staten lemnar det i § 5 stadgade legobelopp, åtager sig nylegd soldats förpligtelser.

Mom. 3. Ej må tjenstetiden för soldat utsträckas längre än till fyllda fyratiofem lefnadsår.

XIX

B. Om Rusthålls-inrättningen.

§ 11-

Hvad ofvan i denna förordning om rotehållare stadgas gäller äfven om rusthållare, såvidt rekryterande och aflönande af karl angår.

§ 12-

De bestämmelser, som i §§ 4 och 5 äro gifna rörande anslag af statsmedel dels till beredande af sparpenning och dels till lega för soldat af rotehållet, galle ock för karl, som tjenar för rusthåll, och det äfven om rusthållaren på de i §§ 2 eller 3 stadgade vilkor icke ingår.

§ 13-

Mom. 1. Rusthållare, som vid beridet rusthålls-regemente eller corps fullgör rustningsskyldigheten, skall, under enahanda vilkor som hittills, åtnjuta ej mindre honom tilldelad rustningsränta af rusthållshemmanet, än ock den ersättning medelst statsanslag för indragen augmentsränta och kronotionde, som jemlikt Kong!. Förordningen den 23 Juli 1869 bör honom tillkomma.

Mom. 2. Rusthållare för afsuttet rusthållsnummer skall, ehvad han åtager sig att aflöna karl enligt de i denna författning gifna stadgande!) eller föredrager att underhålla sådan i öfverensstämmelse med äldre gällande föreskrifter, vara skyldig att, i stället för karlens beväpning och beklädnad samt hästens anskaffning, underhåll och mundering, äfvensom för nu utgående trosspassevolansafgift, från och med är 1874 erlägga en för alltid bestämd årlig afgift af 150 R:dr, hvaremot honom tillförsäkras rättigheten att fortfarande behålla och tillgodonjuta så väl rustningsräntan af rustningshemmanet, som äfven anvist ersättning af statsmedel för indragen augmentsränta och kronotionde. Vill han icke häruppå ingå, skola rustningsränta och statsanslag indragas till statsverket samt hemmanet i behörig ordning påföras ordinarie rotering.

XX

§ 14.

Mom. 1. Vid beridet rusthållsregemente eller corps är ryttare först efter femton års tjenstetid berättigad att erhålla afsked; men i afseende på ryttares lefnadsålder vid antagning till rekryt och vid afgång ur tjensten gälleffhvad som angående manskap vid det roterade infanteriet är stadgadt.

Mom. 2. Vid afsuttet rusthållsnummer länder i alla dessa hänseenden till efterrättelse hvad här ofvan är för soldat-rotehållet bestämdt.

C. Allmänna bestämmelser.

§ 15.

Med undantag af den i § 13 mom. 2 gifna föreskrift om erläggande från och med år 1874 af viss afgift för afsuttet rusthåll skall hvad i ofvanstående §§ är stadgadt tillämpas i mån af de nu i tjenst varande soldaters och ryttares afgång; dock må, sedan denna förändring blifvit utfärdad, soldat eller ryttare, hvilken i femton år varit i tjensten anställd, i fredstid undfå afsked, när han det önskar samt hans rote- eller rusthållare sådant medgifver.

§ 16.

För soldat eller ryttare, hvilken erhåller afsked efter femton års berömlig tjenstgöring, skall denna beräknas såsom synnerlig förtjenst vid fråga om anställning i banvaktare- och stationskarls-tjenster vid statens jernvägar, äfvensom i telegrafvaktare- och postförare- in. fl. dermed jemförliga befattningar.

§ 17-

Mom. 1. Sedan vid utbrott af krig indelta arméen enligt gällande författningar blifvit kompletterad, upphör, under den tid kriget varar, rote- och rusthållares rekryteringsskyldighet, hvilken deremot, efter återställd fred, vidtager tre månader efter det trupperna återkommit till sin hemort, så framt icke Kongl. Maj:t af särskilda omständigheter skulle finna för godt att en längre vakanstid tillåta.

I

XXI

Mom. 2. Alla vid indelta arméen under krig^ uppkommande vakanser skola genast fyllas med beväringsmanskap, hvilket dock endast må tillsvidare uti de ledigblifna ordinarie numren insättas, såvida icke beväringskarlen, efter slutadt krig, åstundar att, på de i sednaste legokontraktet betingade vilkor, i numret qvarstå, i hvilket fall sådant ej må af roteeller rusthållare!! förvägras, utan dylikt med beväringskarl fyldt nummer i. allt anses såsom behörigen rekryteradt, med deraf följande ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.

*

XXII

Bil. n:o 3.

Tabell

öfver roteringskostnadens fördelning inom de respektive länen.

Anm. Till grund för dessa beräkningar hafva de uppgifter blifvit följda, som blifvit lemnade af de särskilta komitéerna för utredning af roterings- och rustningsbesväret samt för frågan om lindring i båtsmanshållet.

För beklädnadsersättningen vid båtsmanshållet hafva afdrag egt rum.

Båtsmanshållets vakanser äro ej inberäknade.

Totalbeloppens slutsumma differera!- något från de i ofvannämnda komitéers betänkanden förekommande fila sifferbelopp; hvilket vid medelberäkningar sådana som de ifrågavarande icke lärer kunna undvikas.

XXIII

Bil. n:o 4.

J emförelse-Tabell

angående underhållskostnaden vid knekte- och båtsmanshållen.

Ö

Bil. n:o 5.

Jemförelse-Tabell

öfver rustningsersättningen vid afsuttna rusthålls-infanteri-regementen och corpser.

Antal nummer

aixx

XXV

Bil. n:o 6.

Approximativ beräkning

öfver den ökade kostnad, som uppstår genom Infanteriets organisation

på föreslaget sätt.

') Enligt förslaget kommer effektiva styrkan att blifva 24,000 och då den för närvarande är.......................— 21,432

utgör den effektiva tillökningen 2,568. Bill. till Urtima Riksd. Prot. 1871. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.

XXVT

Bil. n:o 7.

Approximativ beräkning

öfver den ökade kostnad, som uppstår genom Kavalleriets organisation

på föreslaget sätt.

XXVII

Bil» n:o 8,

Förslag

till aflöningsstat för General-staben.

XXVIII

Bil. n:o 9.

Approximativ beräkning

öfver årliga kostnaden för indelta arméens, Wermlands Fältjägare-corps’ och beväringsmanskapets vapenöfningar, enligt föreslagen plan.

XXIX

Transport

"Vidare tillkommer:

Transportkostnader.........................................................

Sjukvårdskostnader.......................................................

Inventariepersedlars underhåll......................................

Förvaltningskostnader,1 mötesanslagets del deraf för

infanteriet.............................................................

Diverse kostnader, såsom lägerhalm, kokstänger m. m.

2:o Indelta Kavalleriet.

a) Kostnad för manskapet och nummerhästarne. Marsch-kostnad:

För hvarje man beräknas i medeltal 5 marschdagar fram och åter mellan sqvadronssamlingsplatsen och regementsmötesplatsen; således för 3,374 man (3,300 + 74) 16,870 portioner å 65 öre » 3,559 hästar (3,300 + 111 + 148) 17,795 rationel- å 1,20

Mötes-kostnad:

Befälsmöte, 20 dagar,

med 444 man........................ 8,880 portioner

» 629 hästar (444 + 37 + 148) 12,580 rationer

Exercissqvadron, 90 dagar,

med 450 man.......................40,500 »

» 508 hästar........................ 45,720 »

Regementsmöte, 26 dagar,

med 3,374 man...................... 87,724 »

» 3,559 hästar..................... 92,534 »

Summa 137,104 portioner å 56 öre » 150,834 rationer å 1 R:dr

b) Kostnad för befälet.

Aflöning under

Exercissqvadron, 90 dagar, för 7 ryttmästare.....å 4 R:dr

» » » 22 sub.-officerare å 3 »

» » » 7 fanjunkare.......å2,5o»

» » » 22 underoffic......å 2 »

Vidare tillkommer:

Transportkostnader......................................................

Sjukvårdskostnader......................................................

Inventariepersedlars underhåll.....................................

538,497

3.000 8,500

38,000)- 6,500— 62,000

10,965

21,354

76,778 24 150,834]—

32,319

2,520

5,940

1,575

3,960

3.000 Transport! 10,000

227,612

600,497 48

13,995

-1273,926] 74||600,497 ]48

xxx

XXXI

Transport

Aflöning under 42 dagar för 49 sub.-officerare å 3 R:dr

» » » » 49 underoffic..... å 2 »

Diverse kostnader, såsom lägerhalm, sjukvård m. m...

2:o Kavalleriet.

Underhåll för SB man under 90 dagar, 7,920 portioner

å 56 öre...........................................................

Underhåll för 96 hästar under 90 dagar, 8,640 ratio-

ner å 1 R:dr.........................................................

Aflöning för 8 subalternofficerare å 3 R:dr.................

Diverse kostnader........................................................

b) Underbefälsskolor. l:o Infanteriet.

För hvarje man beräknas i medeltal 30 R:dr i marschoch transportkostnad fram och åter; således för

557 man.................................................................

Resekostnadsersättning för befälet................................

Underhåll under 120 dagar för 504 man, 60,480 portioner......................

720 rationer....................

dagen................................................................

Diverse kostnader, såsom sjukvård m. in.................

2:o Kavalleriet.

Marschkostnad, jemte transport af hästar ...................

Underhåll under 120 dagar för 55 man, 6,600 portioner............................................................. å 75 öre

16,080 rationer................................................å 1 R:dr

Aflöning under 120 dagar för 1 ryttmästare .... å 4 »

» » » 4 sub.-officerare å 3 »

» » » 9 underofficerare å 2 »

Arvode för veterinärläkare ...........................................

Diverse kostnader, såsom sjukvård m. m......................

Transport

946,486

187,612 80

1,134,099(78

XXXII

Transport

C. Fälttjenstöfningar.

Kostnaden för fälttjenstöfningarne, enligt för desamma uppgjord plan, utföres med.................................

Summa summarum Nuvarande anslag till Indelta Arméens och Wermlands Fältjägare-corps’ vapenöfningar utgör.............

En förhöjning i detta anslag erfordras således af...-.

Beväringsmanskapet.

Af beväringsmanskapet öfvas blott de 3:ne yngsta årsklasserna, af hvilka den första beräknas utgöra omkring 19,000 man och de båda sednare hvardera omkring 18,500 man. 2,000 man tilldelas specialvapnen och öfvas under 2:ne år; de kavalleriet tillhörande 480 man, 60 dagar första och 30 dagar andra året, samt de ofri ga 52 dagar första och 30 dagar andra året. Allt öfrig! beväringsmanskap tillhör infanteriet, och undergår vapenöfning, första året 42 dagar, samt andra och tredje åren hvardera 20 dagar.

A. Vapenöfningar.

a) Kostnad för manskapet.

Mönstringsko stnacl.........................................................

Marschkostnad:

För 37,500 man, eller sammanlagda beräknade styrkan af första och andra klasserna, jemte 16,500 af tredje klassen, tillhopa 54,000 man. För hvarje man beräknas i medeltal 5 marschdagar, fram och åter, mellan samlingsplatsen i hemorten och mötesplatsen; således för 54,000 man, 270,000 portioner

å 65 öre (portionsskilling inberäknad).................

Möteskostnad:

Första klassen:

Infanteri........ 17,000 man i 42 dagar 714,000 portioner

Kavalleri........ 480 » 60 » 28,800 »

Artilleri och Ingeniörtrupp 1,520 man

i 52 dagar................................. 79,040 »

Transport

20,000

175,500

195,500,

1,134,099 78

- 200,000 —

-1,334,099)78

- 1,000,000;—

- 334,099178

XXXIJl

Transport^,000|—!!l,309t478l60!|

Bill. till Urtima Jli/csd. Prof. 1871. 1 Samt. 1 Afä. 1 Häft.

XXXIV

XXXV

Bil. n:o 10.

Beräkning

öfver kostnaden för Fältläkare-corpsen, enligt föreslagen organisation.

XXXVI

Bil. n:o 11.

Förslag

till normalstat för aflöningen vid indelta Infanteriet.

xxxvii

Transport

lista Lifgrenadier-regementet.

Staben:

1 Öfverste, Regements-chef........................

1 Öfverstelöjtnant, l:ste Major..................

1 2:dre Major...................-..........................

1 3:dje Major ... .........................................

1 Regementsqvartermästare.......................

1 l:ste Regementsadjutant .................'• ...

, 1 2:dre D:o

1 Regementsauditör.................................

1 Regementspastor....................................

1 l:ste Bataljonsadjutant...........................

1 2:dre D:0 ..........................

1 Regementsväbel ................................

1 Regementstrumslagare............................

2 Gevärshandtverkare (jemte nummerlön).••

Kompani-staten:

14 Kaptener.............................................

för 8 till kompanichefs-tjenstgöring beordrade Kaptener................................

8 l:ste Löjtnanter.....................................

10 2:dre D:0 ...................................

8 Underlöjtnanter......................................

8 Fanjunkare.........................................

12 Inte Sergeanter (jemte nummerlön)......

12 2:dre D:o ' (d:o)

8 Furirer (d:o)

48 l:ste Korporaler (d:o)

96 Korporaler (eko)

144 vice. Korporaler (d:o)

10 Fältmusikanter och musikens underhåll

Transport!

XXXVIII

Anm. De vissa befattningar enligt denna stat åtföljande tjenstgöringspenningar skola uppbäras af dem, som befattningarne eller dermed förenade s. k. expeditionsgöromål, der sådana förekomma, bestrida; dock att tjenstgöringspenningar icke för mer än en befattning i sender må af någon tillgodonjutas.

XXXIX

Bil. n:o 12.

Förslag

till Normalstat för aflöningen vid indelta Kavalleriet.

Lifregementets Dragon-corps.

Staben:

1 Öfverste, Corps-chef...............................

1 Öfverste-Löjtnant, l:ste Major.................

1 2:dre Major............................................

1 Regementsqvartermästare........................

1 l:ste Regementsadjutant...........................

1 2:dre D:o ..........................

1 Rogement -auditör................................

1 Regementspastor......................................

1 Regementsstallmästare..........................

1 Regementshästläkare... ........................

1 Sadelmakare...........................................

1 Pistolsmed................................................

Sqvadrons-staten :

6 Ryttmästare..........................................

för 5 till sqvadrons-cliefstjenstgöring beordrade ryttmästare .........................

l:ste Löjtnanter......................................

Aflöning för embete eller tjenst.

Fast lön.

2:dre D:o

Underlöjtnanter..

Fanjunkare.......^

l:ste Sergeanter 2:dre D:o

3:dje D:o

(jemte nummerlön).. d:o ■ •

d:o

Sqvadronshästläkare...........................

l:ste Korporaler {jemte nummerlön).. 15 Korporaler d:o

20 vice Korporaler d:o

5 l:ste Trumpetare d:o = •

Till musikens underhåll..........................

f.,000

4.000 3,200

3.000 600 700

1,800

1,800

1,400

1,400

1,000

1,000 800 750! 800 500 800

700 200

200i

200!

— aq 3 o: Oq 2.

p: Oq rf

S-i

qq ^

§j o*

900| 8,700

2004.800 3002,000 2001,600 1004,400

— 3,000

— : 600

— 1,500

— | 250 250 250

2,800

1,150

1,800

1,550

1,300

1,200

100]

75:

20:

200!

8,700 5,800, 4,800 2,000 1,600'! L4O0j 3,000ii

1,500

250!'

250,

250!

16,800j

5,750

9,000,

3,100

6,0001

3.000 2,5001 3,500 (

500!

1,125

93,775

Transport]

93,775j

Samma aflöning för regemente eller corps.

XLI

Anm. De vissa befattningar enligt denna stat åtföljande tjenstgöringspenningar skola upbäras af dem, som befattningarne eller dermed förenade s. k. expeditionsgöromål, der sådana förekomma, bestrida; dock att tjenstgöringspenningar icke för mer än en befattning i sender må af någon tillgodonjutas.

Bih. till Urtima Bikscl. Prof. 1871. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft.

XLII

Bil. n:o 13.

Beräkning

öfver den kostnad, hvartill befälets tillökning vid indelta Arméen, i enlighet med framstäldt förslag, föranleder.

XLTII

XLIV

Stockholm, Joh. Beckman, 1871.

Bil. n:o 14.

Förslag

till normalstat för aflöningen vid varfvade Arméen.

Infanteriet.

Gardet.

Fast lön.

Staben.

Öfverste: Regementschef; Sekundchef; Öfverste vid Fortifikationen

Öfverstelöjtnant, Corpschef............................................. •

D:o , l:e Major .......................................................

Major, Chef för Pontonier- och Sappör-bataljonerna....................

D:o ..................................................................................

Kapten, l:a klass........................................................................

D:0 , 2:a d:o .........................................................................

Regementsqvartermästare...........................................................

Löjtnant, l:a klass.......................................................................

D:o , 2:a d:o ................................................................

l:ste Regementsadjutant..........................................................

2:dre 1 >:< > ...........................................................

Underlöjtnant................................................................................

Regementsstallrnästare..................................*..........................

Regementspastor.......................................................................

Regementsauditör........................................................................

Auditör och Sekreterare ........................................ .................

D:o och Förrådsförvaltare......................................................

Kassör och Förrådsförvaltare, l:a klass.....................................

D:o D:o , 2:a <1:0 '...................................

Regementshästläkare...................................................................

Batalj onsadjutant..........................................................................

Regementsväbel...........................................................................

Regementstrumslagare................................................................

Hautboist; l:e Trumpetare; Stahstrumpetare.............................

Gevärshandtverkare (jemte natura-underhall)...............................

Sadelmakare; Pistolsmed; Sadelhomsskärare...............................

Vaktmästare (vid Fortifikationen)..........................................

Kompani-, Sqvadrons- och Batteri-staten.

Fö?tehéstrfdandetaaf Kompani-, Sqvadrons- eller Batteri-chefs

beställning...........................................................................

l:e Löjtnant; Löjtnant, l:a klass ..........................................

2:a D:o D:o 2:a d:o ...............................................

Underlöjtnant.............................................................................

Fanjunkare; Styckjunkare ..................................................

l:e Sergeant; Sergeant, l:a klass...................................................

2:a D:o B:o 2:a d:o ..................................

Furir.............. .....................................................................

Sqvadronshästläkare................................................................

Trumslagm-e f Afdelningstrumpetare; Hornblåsare (jemte natura-

und erhåll)...............................................' V' ,,,

l:e Korporal; l:e Konstapel (jemte natur a-under häll)..............

Korporal; 2:e D:o d:o

vice Korporal ct:0

Jägare; Handtverkssoldat..........................................

Batterihandtverkare....................................................................

Reservkonstapel (l:e).............................................................

D:o (2:e); Reservsoldat ..............................................

Artilleriets tygstat.

Förrådsförvaltare..............................................

Tygskrifvare .................................................

Verkmästare..................................................

Besigtningsrustmästare...........■......................

Tygunderofficer (Styckjunkare) ......................

Handtverksmästare .....................................

Handtverksgesäll..............................................

Rustkammarsmed och Stockmakare.................

Tunnbindare.......................................;..........

Verkmästare (vid Fyrverkare-corpsen) ...........

Handtverkare d:o “:0 ", ...

1-e Öfverfyrverkare (jemte natura-underhall). 2:e D:o d:o cl:o

Särskilda arvoden.

Artilleriet i ållfliänliet ................... • ........ •• ,i\

Svea Artilleri-regemente (med batterierna i Hernosand)

Göta <l:o d=o ................................

Wendes d:o d;0 .................................

Fyrverkare-corpsen...........................................

Fortifikationen..................................................

6,120

3,880

3,280

1,260

1,000

3,000

1,850

1,140

50 Wermlands Fältjägare-corps.

t-3

Fast lön.

B S p p:

3 O

er «

1,080

8,000

5,400

4,800

2,200

1,700

1,500

1,000

3,000

1,200;

2,300

1,200

1,250

1,000

1,200

4,500

3,200

2,500

1,800

1,000

40( >

5,300 3,800 1,600

2,500

1,150 1,000 750 |i 500 800 500 400 1

40 Fortifikationen.

Fast lön.

4,920

1,000

3,000 1,200 900

s a

p

Oq “

CE i

3 o

IT B

Q- ^

cn

c

1,850

1,140

1,200

1,080

6,000

4,600

5,040

3.500 2,300

1.500 1,250

1,770

1,000

3,000

3,000

1,200

2,450

1,200 1,620 1,370 1,090 1,200 900 800

2,720

,. . . 8la. åu51,m,le tiemtgöringspenningiu- .kol. uppi™ »f dem, som befattning».™ eller denne,1 förenade ». 1, expeditim.sgöromäl, der rid», förekomma, bestrida, dock att t^t“sp’SmgT, Icke föt mer it» en befattning f sender ml af »Igen tillgodonjutas.

Tryckfel

i memorialet:

Tryckfel

i Kong], Maj:ts nåd. Proposition ang. landtförsvarets ordnande: Sid. 9 rad. 11 uppifrån står: 1872 läs: 1873