med förslag till för-’ fattning angående upphäfvande af 2 kap. 5 och 6 §§ Gif- termålsbalken samt förändrad lydelse af 15 kap. 4 § Rätte¬ gångsbalken och 18 kap. 5 § Strafflagen

Kong i. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.

1 N:o 8.

A»k. till Rikad. Kansli den 14 Febr. 1872, kl. 12 midd.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, med förslag till för-’ fattning angående upphäfvande af 2 kap. 5 och 6 §§ Giftermålsbalken samt förändrad lydelse af 15 kap. 4 § Rättegångsbalken och 18 kap. 5 § Strafflagen; Gifven Stockholms Slott den 26 Januari 1872.

I likhet med den åsigt, som vid särskilda tillfällen blifvit af Riksdagen uttalad, anser Kongl. Maj:t något giltigt skäl icke finnas till bibehållande af de i 2 kap. 5 och 6 §§ Giftermåls-balken stadgade, på der omförmälda svågerlagsförhåilanden grundade äktenskapsförbud. Då emellertid berörda svågerlagsförhållanden, just i deras egenskap att innebära ett sådant förbud, uti andra lagrum tillägges den betydelse, att de dels, jemlik! 13 kap. 1 § Rättegångs-balken samt den till detta lagrum hänvisande 7 § af 17 kap. samma Balk, utgöra jäf för domare och vittnen, och dels, jemlik! 18 kap. 5 § Strafflagen, vid sedlighetsbrott föranleda skärpta ansvarsbestämmelser, följer deraf, att, med detsamma äktenskapsförbudet för de på ifrågavarande sätt besvågra^ upphäfves och dermed sjelfva de grundläggande paragraferna ur lagtexten utplånas, dessa svågerlag måste på annat vederbörligt ställe i lagen åter upptagas och beskrifvas, i den mån de fortfarande finnas böra bibehålla den betydelse dem i öfrig! tillkommit. I fråga härom synes det dock vara angeläget, att någon begränsning sker uti de domare- och vittnesjäf, som nu på grund af svågerlag ega rum; äfvensom några betänkligheter icke torde mota att, i sammanhang med upphäfvande af det vilkorliga äktenskapsförbudet för dem, som äro i svågerlag enligt 2 kap. 5 och 6 §§ Giftermåls-balken, jemväl inskränka tillämpningen af den i 18 kap. 5 § Strafflagen förekommande ansvarsbestämmelse för otukt emellan besvågrade personer.

I öfverensstämmelse med nu anförda grunder har Kongl. Maj:t låtit utarbeta ett lagförslag i ämnet och vill alltså, med öfverlemnande af de i Högsta Domstolen och Bih. till Biksd. Prat. 1872. 1 Sami. 1 Afd. & Raft. 1

2 Kong}. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 8.

Stats-Rådet angående denna fråga hållna protokoll, enligt § 87 Regeringsformen, föreslå Riksdagen antagande af följande:

”Förordning angående upphäfvande af 2 kap. 5 och 6 §§ Qiftermålsbalken samt förändrad lydelse af 13 kap. 1 § Rättegångsbalken och 18 kap. 5 § Strafflagen

Härigenom förordnas, dels att 2 kap. 5 och 6 §§ Qiftermålsbalken, sådana de lyda enligt förordningen den 10 April 1810, upphört att vara gällande, dels ock att nedanstående lagrum skola erhålla följande förändrade lydelse, nemligen

lo kap. / $ Rättegångsbalken:

Nu vill kärande eller svarande jäfva domaren; göra det beskedligt, och döma domaren sjelf om det jäf. Desse äro laga jäf: Om domaren är med part i den skyldskap eller svågerlag, deri äktenskap efter 2 kap. Qiftermålsbalken ej byggas må, eller om han med part är syskonebarn eller i svågerlag i thy, att den ene är eller varit gift med den andres syskon eller syskons afkomling eller med någon, från hvilkens syskon den andra härstammar, eller är domaren parts vederdeloman, eller uppenbara ovän: eller eger domaren, eller hans skyldeman, som nu nämnde äro, i den saken del, eller kunna de någon synnerlig nytta eller skada deraf vänta: eller häfver han i annan Rätt i samma sak domare varit, eller förr varit fullmäktig deri eller vittnat, eller förut såsom betjent i någon Rätt, eller hos Konungens Befallningshafvande, något slut fattat, som den saken rörer: eller häfver han sjelf en lika sak i annan Rätt. Vet domaren att sådant jäf emot honom är, ändå att parten ej är derom kunnig; träde sjelfmant ifrån Rätten. Söker endera. parten, sedan rättegång anhängig är, sak med domaren, eller tillfogar honom något med ord eller gerning, i uppsåt att honom dermed jäfvig gorå; det skall ej för jäf räknas.

18 kap. 6 $ Strafflagön.

Otukt emellan personer, som äro med hvarandra besvågrade genom endera* äktenskap med den ändras syskon eller syskons afkomling eller med någon, från hvilken syskon den andra härstammar, straffes med böter.»

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongi, nåd och ynnest städse välbevågen.

CARL.

Axel Ålder eremit,

Kong!. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 8.

3 Utdrag af särskilt protokoll öfver justitieärendén, hållet uti Kongl.

Maj:ts Högsta Domstol Thorsdagen den 7 December 187].

Forsta rummet.

Närvarande:

Jnstitieråden: Qvensel,

Friherre Leuhusen,

Almqvist,

Naumann,

Håle,

Dreijer,

Lagerstråle,

Expeditionschefen Hernmarck föredrog i underdånighet:

Note ■. ur det i Stats-Rådet den 9 nästlidne November öfver Justitie-departementsärenden hållna protokoll, enligt hvithet Kongl. Maj:t behagat i nåder infordra Högsta Domstolens utlåtande öfver ett inom Justitie-departementet utarbetadt förslag tiH förordning angående upphäfvande af 2 kap. 5 och 6 §§ Giftermåls-balken samt förändrad lydelse af 13 kap. 1 § Rättegångs-balken och 18 kap. 5 § Strafflagen» af följande innehåll:

»Härigenom förordnas, dels att 2 kap. 5 och 6 §§ Gifterm ålsbalken, sådana de lyda enligt nådiga förordningen den 10 April 1810, upphört att vara gällande, dels ock att nedanstående lagrum skola erhålla följande förändrade lydelse, nemligen

Li köp. i § Rättegångsbalken.

Nu vill kärande eller svarande jäfva domaren; göre det beskedligt, och döma domaren sjelf om det jäf. Desse är o laga jäf: om domaren är med endera i den skyldskap eller svågerlag, deri äktenskap efter 2 kap. Gifterm ålsbalken ej byggas må, eller om han med endera är syskonebarn eller står i det svågerlag, att den ene är

4 Kongl. Matris Nåd. Proposition N:o 8.

eller varit gift med den andres syskon eller syskons afkomling eller med någon, från hvilkens syskon den andra härstammar; eller är domaren dess vederdeloman, eller uppenbara ovän: eller eger domaren, eller hans skyldeman, som nu nämnde äro, i den saken del, eller kunna de någon synnerlig nytta eller skada deraf vänta: eller häfver han i annan Rätt i samma sak domare varit, eller förr vant fullmäktig deri, eller vittnat, eller förut såsom betjent i någon Rätt, eller hos Konungens Befallningshafvande, något slut fattat, som den saken rörer: eller häfver han sjelf en lika sak i annan Rätt. Vet domaren att sådant jäf emot honom är, ändå att parten ej är derom kunnig; träde sjelfmant ifrån Rätten. Söker endera parten, sedan rättegång anhängig är, sak med domaren, eller tillfogar honom något med ord eller gerning, i uppsåt att honom dermed jäfvig göra; det skall ej för jäf räknas: samt

18 ]cap. 5 ,§ Strafflagen.

Otukt emellan personel', som med hvarandra äro besvågrade, ithy att den ene ingått äktenskap med den andres syskon eller syskons afkomling eller med någon, från hvilkens syskon den andra härstammar, straffes med böter,»

Justitierådet Lagerstråle anförde: »Derest, sedan de i 2 kap. 5 och 6 §§ Giftermålsbalken omförmälda svågerlag icke vidare komma att utgöra vilkorligt hinder för äktenskap, afseende å samtlige de i 5 § förekommande svågerlagen ändock anses höra fästas, i fråga om jäf emot domare och såsom grund för ansvarsbestämmelser i sedlighetens intresse, synes mig, med ännu mera skal, de i 6 § först uppräknade fyra svågerlag: till hustrus stjlifmoder, stjuffaders enka, afliden dotters mans enka och stjufsons enka, höra i sådant hänsende beaktas. I allmänhet inom familjer, der dylika eller med dem likställda svågerlag förefinnas, är förhållandet emellan de sålunda besvågrade, efter mitt omdöme, både närmare och af mera grannlaga beskaffenhet än det, som vanligen eger rum emellan personer inom liera bland de svågerlag, som nämnas i 5 §. Tillika anser jag mig höra fästa uppmärksamheten derå, att med den uppställning, som blifvit gifven åt 13 kap. 1 § Rättegångsbalken och genom sjelfva grundbestämmelsens förflyttning från Giftermålsbalken till Rättegångsbalken, det i 2 kap. 9 § förstnämnda Balk intagna stadgande om blodsbandets betydelse, ehvad det kommer af äktenskap eller lägersmål, synes blifva utan tillämpning å de i förslaget förekommande jäf på grund af svågerlag å sidan, under det att samma § fortfarande gäller för de jäf, som grundas å svågerlag, uppräknade i 4 § af 2 kap. Giftermålsbalken.”

Justitierådet Dreijer utlät sig: »Enligt förevarande lagförslag skulle de svågerlag, som afses i 2 kap. 6 § Giftermålsbalken, icke vidare komma att utgöra domare- och vittnesjäf. Men om ock de jäf, som på grund af dessa svågerlag nu ega rum, skäligen kunna inskränkas, synes mig likväl fortfarande i rätt ned- eller uppstigande led af andra svågerlaget höra för jäf räknas, att saken, hvari någon skulle

f

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.

döma eller vittna, rörer dess hustrus styffader, stjufmoder eller stjufbarn, eller make åt dess egen stjuffader eller stjufmoder eller åt dess eget stjufbarn. Med anledning af de närmare förhållanden, som höra förutsättas råda i så beskaffade svåger! a gsforbindelser, torde det nemligen kunna befaras, att, i händelse domare egde afgöra mål, deri någon på omförmäld a sätt med honom belägrad person vore för brott tilltala d eller hvari fråga vore om sådan persons ekonomiska val, misstroende beträffande domarens oveld lätteligen skulle uppstå, hvithet väl bör, så vidt ske kan, undvikas; — och af ofvananförda orsak lära de, som äro med någon part besvågrade, såsom nämndt är, i allmänhet icke kunna annat än hållas i afseende å sin trovärdighet för misstänkta vittnen, hvilkas användande såsom bevisning, åtminstone så länge nu gällande stadgande!! om verkan af vittnesbevis förblifva oförändrade, efter mitt omdöme icke bör tillåtas.

I öfrigt anser jag mig höra lemna förslaget utan annan anmärkning än att, efter min tanke, lämpligt vore, om den lydelse, som 18 kap. 5 § Strafflagen skulle erhålla, i någon man ändrades, till förekommande deraf att man ej måtte, såsom måhända eljest kunde blifva händelsen, föreställa sig, att ansvarsbestämmmelsen i berörda lagrum vore tillämplig endast då svågerlagsförkållandet uppkommit genom äktenskap, som afslutats medelst vigsel eller på det sätt, som är stadgadt för giftermål emellan kristen och mosaisk trosbekännare.”

Justitierådet Rabe instämde med Justitierådet Dreijer.

Justitierådet Naumann instämde med Justitieråden Lagerstråle, Dreijer och Rabe i hvad af dem blifvit anmärkt samt yttrade vidare:

att det af Riksdagen innevarande år för dess del återigen fattade och af Högsta Domstolens fleste ledamöter åren 1863. 1868 och 1871 tillstyrkta, men af Kongl. Maj:t, i anseende till en formel brist, icke sanktionerade beslut, hvithet föranledt Kongl. Maj:ts nu remitterade förslag, åsyftar ett fullständigt upphäfvande af äktenskap shindren i 2 kap. 5 och 6 §§ Giftermålsbalken. men innehåller tillika uttryckligen, det dymedelst icke skulle ske någon ändring i fråga om domare- och vittnesjäf;

att derföre, enligt Justitierådets tanke, kunnat i 1 § af 13 kap. Rättegångsbalken inrymmas de slägtskapsled, hvarken liera eller färre, hvilka nu uppräknas i 5 och 6 §§ af 2 kap. Giftermålsbalken jemte dit hörande nödiga bestämmelser, samt sålunda den antydda formella bristen afhjelpas;

att deremot nu remitterade förslag innefattar stadgande!! i Rättegångsbalkens nämnda §, sådan denna skulle komma att hädanefter lyda, genom hvilka domare- och vittnesjäfven ändras dymedelst förnämligast att de svågerskapsled alldeles uteslutas, om hvilka 6 § i 2 kap. Giftermålsbalken handlar;

att den i sig jemförelsevis mycket obetydliga frågan sålunda inträdt ett nytt stadium, hvithet, enligt hvad af det remitterade förslaget synes, medförer svårigheter större än dem, som kunnat blifva en följd af Riksdagens ofvannämnda beslut, i fall

6 KongI. Mäj:ts Nåd. Proposition N:o 8.

det vunnit sanktion, angående hvilket beslut Högsta Domstolens flesta ledamöter till protokollet deri 4 sistlidne Juli yttrat, det någon tvetydighet vid den då föreslagna författningens tillämpning icke syntes böra uppstå;

att något motiv för ofvannämnda uteslutande icke är i de remitterade handlingarne ens antydt samt icke kan vara att söka ensamt i äktenskapsförbudets upphäfvande, enär 5' §:ns bestämningar i sådant fall jemväl bort af samma anledning uteslutas;

att om borttagandet af jäfsanledningarne enligt 6 § i åberopade kapitel af Giftermålsbalken mot förmodan komma till stånd, blefve domaren t. ex. hädanefter som hittills icke berättigad att döma öfver sin hustrus farmors syster, men deremot oförhindrad af slägtskap^ att döma t. ex. öfver sin hustrus styfmoder, ehuru denna sistnämnda i vanliga fall trädt i moders ställe samt möjligen gjort sin stjufdotters uppfostran, eller ock varit motsatsen af hvad hon i dylikt afseende bort vara, så att Maskäten i begge händelserna här äro bland de ömtåligare, hvarföre också hvarken lagkomité eller lagberedningen ansett sig kunna utesluta denna slägtled, utan samstämmigt föreslagit: ”1 rätt nedstigande eller uppstigande led af andra svågerlaget vare för M räknadt, att saken, hvaröfver man skall domare vara eller i nämnd sitta, rörer någon af hustrus styfföräldrar eller styfbarn, make åt någon af egna styfföräldrar eller make åt eget stjufbarn

att, enligt Justitieiådets omdöme, ändring i rättegångslagarne skäligen icke bör begynna med att inskränka, domarejäfven — en inskränkning, hvilken i ett land som vårt, der största delen af domstolarne, nemligen alla underrätter på landet, är enmansdomstolar, Justitierådet ansåg vida betänkligare, än när det gäller ensamt kollegialrätter;

att såväl domare- som vittnesjäfven tvifvelsutan komma att äfven i vår lag framgent betydligt inskränkas, men att en dylik åtgärd måste föregås af eller ställas i samband med, en förändrad domstolsorganisation och ett lossande af de i 17 kap. Rättegångsbalken stadgade legala bevisningsreglor, särskildt hvad vittnesbevisets verkan beträffar:

att, vidkommande lydelsen af den föreslagna 1 § i 13 kap. Rättegångsbalken, torde, till undvikande af missförstånd, det i bestämda ordalag böra uttryckas, huruvida j afvel skall gälla blott när äktenskapet är med vigsel fullkomnadt, eller äfven ett sådant äktenskap, som i 3 kap. 9 § Giftermålsbalken omtalas, samt i hvilka fall jäf må från lägersmål härledas eller icke — såsom när i lagberedningens förslag till Rättegångsbalk, förra delen, 6 kap. 10 8, uttryckligen stadgas: »År fästeqvinna häfdad och för äkta hustru förklarad, vare lag som om giftermål skett: så skall ock trolofning utan lägersmål, der den ej bruten är, lika anses som vore den med giftermål fullbordad; men ej må jäf (i I/Agkomiténs förslag står; svågerskapsjäf) från lägersmål Titan trolofning härledas

att derest, utan sammanhang med förbättringar i öfriga delar af Rätte-

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o ä.

gångsbalken, väsendtligt ändringar och inskränkningar i gällande stadgande!! angående domare- och med detsamma vittnesjäfven skola verkställas, hvilket dock för närvarande icke syntes vara särskild! påkalladt, torde lagkomité^ och lagberedningens med hvarandra jemförda förslag med sina noggranna och klara bestämningar böra läggas till grund för slika ändringar;

att, beträffande slutligen den föreslagna lydelsen af 5 § i 18 kap. Strafflagen, samma §, derest den med sin bötesbestämmelse skulle, oaktadt de ifrågavarande äktenskapshindrens borttagande, fortfarande bibehållas, torda höra hädanefter som hittills omfatta äfven de i nuvarande 6 § af 2 kap. Giftermålsbalken utmärkta svågerskapgfall; hvarvid Justitierådet åberopade hvad här förut blifvit i en annan del af ämnet anfördt.

På dessa alla skäl faun sig Justitierådet förhindrad att tillstyrka det remitterade förslaget.

Justitierådet Almqvist förenade sig uti det af Justitierådet Dreijer afgifna yttrande.

Justitierådet Friherre Leuhusen instämde med Justitierådet Lagerstråle.

Justitierådet Quensel androg: "va de i 6 § upptagna förhållanden emellan den ena makan och den andra makans slägte maka eller den andra makans förra makas slägt icke enligt bestämmelsen i 8 § utgöra svågerlag, och grunden till äktenskapsförbuden är att söka i den ställning af uppfostrare och fosterbarn, som på ett eller annat sätt kan emellan de nämnda personerna ega rum, så vore det ock donna grund, som skulle betinga fortfarande af domare- och vittnesjäf äfven sedan äktenskapsförbuden upphört, men samma grund inträffar på fosterföräldrar och fosterbarn, emellan Indika hvarken äktenskapshinder eller jäf af omförmälda beskaffenhet hittills funnits eller nu blifvit ifrågaställa, och jag anser mig derföre icke hafva giltig orsak till anmärkning deremot, att i sammanhang med upphäfvande af äktenskapsförbuden i 6 § af 2 kap. Giftermålsbalken de från dessa förbud härledda jäfven förfalla, likasom jag äfven i öfrig! lemnar förslaget utan anmärkning."

Ex protocollo C. //. Broberg

8 Kongl. Maj-M Nåd. Proposition N:o 3.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen uti Stats-Rådet « Stockholms Slott Fredagen den 26 Januari i872,

i närvaro af:

Hans Excellens Justitie-statsministern, Herr Adlerereuts,

Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Grefve von Plaitn, Statsråden: Bredberg,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

Wcern,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer,

Justitieråden: Dreijer,

Strandberg.

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern anmälde, att, till åtlydande af Kongl. Maj:ts den 9 November nästlidet år meddelade nådiga befallning, Högsta Domstolen afgifvit infordradt utlåtande öfver ett inom Justitie-departementet upprätta,!!, förslag till förordning angående upphäfvande af 2 kap. 5 och 6 §§ Giftermålsbalken samt förändrad lydelse af 13 kap. 1 § Rättegångsbalken och 18 kap. 5 § Strafflagen.

Efter lemnad redogörelse för de inom Högsta Domstolen enligt dess protokoll den 7 sistlidne December öfver förslaget afgifna yttranden, utlät sig Hans Excellens:

I likhet med den åsigt, som vid särskilda tillfällen blifvit af Riksdagen uttalad, anser jag något giltigt skäl icke finnas till bibehållande af de i 2 kap. 5 och 6 §§ Giftermålsbalken stadgade, på der omförmälda svågerlagsförhållanden grundade äktenskapsförbud. Då emellertid berörda svågerlagsförhållanden, just i deras egenskap att innebära ett sådant förbud, uti andra lagrum tillägges den betydelse, att de dels, jemlik! 13 kap. 1 § Rättegångsbalken samt den till detta lagrum hänvisande 7 § af 17 kap. samma balk, utgöra jäf för domare och vittnen, dels, jemlik! 18 kap. 5 § Strafflagen, vid sedlighetsbrott föranleda skärpta ansvarsbestämmelser, följer deraf, att

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N;o 3.

med detsamma äktenskapsförbudet för de på ifrågavarande sätt besvågrade upphäfves och dermed sjelfva de grundläggande paragraferna ur lagtexten utplånas, dessa svågerlag måste på annat vederbörligt ställe i lagen åter upptagas och beskrifvas, i den mån de fortfarande finnas höra bibehålla den betydelse, dem i öfrig! tillkommit.

Enklaste tillvägagåendet härvid kunde val vid första påseendet synas vara att, på sätt en ledamot i Högsta Domstolen jemväl förordat, uti 13 kap. 1 § Rättegångsbalken, möjligen äfven 18 kap. 5 § Strafflagen, inrymma alla de svågerskapsled, hvarken flera eller färre, Indika nu uppräknas i 2 kap. 5 och 6 §§ Giftermålsbalken jemte dithörande nödiga bestämmelser. Besinnar man likväl, hurusom dessa lagrum och särskildt det sistnämnda, som handlar om det s. k. andra svågerlaget i rätt upp- och nedstigande led och hvari uppräknas de flesta, ehuru ej alla sådana svågerlagsförhållanden i närmaste led, men endast ett dylikt i andra led, och detta icke af någon framför andra likartade särskild! framstående beskaffenhet, just till följd af bristande tydlighet och fullständighet framkalla! olika meningar angående lagbudens råtta omfattning, torda redan på grund häraf det antydda förfarande! finnas mindre lämplig!.

Men icke mindre talar häremot angelägenheten att i någon mån begränsa de för närvarande otvifvelaktigt allt för långt utsträckta jäfven för domare och vittnen; och har donna min uppfattning vunnit stöd deraf, att icke någon af de öfriga sex ledamöter i Högsta Domstolen, som deltagit i granskningen af det dit remitterade lagförslaget, ansett någon betydelse i de afseenden, hvarom bär är fråga, höra tillerkännas andra svågerlaget vidare, än i närmaste rätt upp- och nedstigande led samt ej heller, så vidt jag fattar de afgifna yttrandena, detta svågerlaget eller det nu i 5 § af 2 kap. Giftermålsbalken upptagna, då det är grundad! endast på lägersmål, hvarförutan flertalet jemväl i öfrig! beträffande det andra svågerlaget ansett icke obetydlig inskränkning kunna göras.

Till förmån för ett fullständigt upphäfvande af det andra svågerlagets betydelse har dock inom Högsta Domstolen endast eu ledamot uttala! sig, under det att de öfriga, ehuru med någon skiljaktighet sig emellan, trött ett hinder derför höra mota i de närmare förhållanden, indika höra förutsättas vara rådande i så beskaffade svågerlagsföibindelser, som det första rätt upp- och nedstigande ledet af andra svågerlaget, och hvarpå såsom exempel anförts det emellan en man och hans hustrus stjufmoder. Emot donna sist omförmälda mening synes dock icke utan fog kunna erinras, att, sedan det andra svågerlaget upphört att medföra äktenskapshinder, det ock i sjelfva verket förlora! all karakter af svågerlag, samt att äfven de starkaste band af tillgifvenhet, tacksamhet och förtroende dock aldrig i och för sig utgjort grund för domareoch vittnesjäf, helst i sådan händelse väl varit skål att äfven beakta den ställning, hvari en man måste antagas stå till sina egna fosterföräldrar eller fosterbarn, äfvensom till sin stjuffaders eller stjufmoders föräldrar, till sina egna barns styfbarn samt till sin stjuffaders i annat gifte födde barn, i hvilka samtliga fall hittills hvarken Sih. till liiksd. Prof. 1872. 1 Samt. 1 Afd. 5 Höft. 2

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.

äktenskapsförbud eller jäfsförhållande i vår lag förefunnits. Icke keller kan jag inse, att det sätt, hvarpå våra underdomstolar å landet äro organiserade, och den betydelse lagen tillägger oj afviga vittnens berättelser höra verka derhän, att, till uppehåll och kostnad för parter, till undanhållande åt upplysningar, som eljest kunna komma i dagen, samt till osäkerhet och omgång för dem, Indika vid upprättande af testamenten och andra handlingar äro i behof af ojäfviga vittnen, jäfven mot domare och vittnen blifva utsträckta längre, än fast och giltig grund dertill är förhanden. 1 Norge och Danmark, der enmansdomstolar finnas lika som hos oss, är det andra svågerlaget okändt såsom jäf vare sig mot domare eller mot vittnen.

En ledamot i Högsta Domstolen har ansett det böra i bestämda ordalag utmärkas, huruvida jäf skulle ega rum äfven då svågerlag grundades å sådant äktenskap, som i 3 kap. 9 § Giftermålsbalken omtalas. Ehuru jag ej anser någon villrådighet om den föreslagna lagens mening i detta hänseende kunna uppstå och Högsta Domstolens öfriga ledamöter ej heller funnit anledning att i denna anmärkning instämma, skulle jag ej velat motsätta mig införande af en närmare förklaring i antydda syftning, om jag ej befarat, att just derigenom framkalla tvekan om råtta betydelsen af de på andra ställen i lagen t. ex. i 17 kap. Strafflagen utan sådan förklaring begagnade uttryck -gift man», o. d. I texten till 18 kap. 5 § Strafflagen har jag dock trött att, i enlighet med Högsta Domstolens flesta ledamöters hemställan, en mindre redaktionsförändring kunde till meningens förtydligande göras.

På grund af hvad jag sålunda haft nåden anföra, hemställer jag i underdånighet att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att antaga följande förslag till

»Förordning angående upphäfvande af 2 kap. 5 och 6 §§ Giftermålsbalken samt förändrad lydelse af 13 kap. 1 § Rättegångsbalken och 18 kap. 5 § Strafflagen».

Härigenom förordnas, dels att 2 kap. 5 och 6 §§ Giftermålsbalken, sådana de lyda enligt förordningen den 10 April 1810, upphört att vara gällande, dels ock att nedanstående lagrum skola erhålla följande förändrade lydelse, nemligen

fo kap. / ,§> Rättegångsbalkm.

Nu vill kärande eller svarande jäfva domaren; göre det beskedligt, och döme domaren sjelf om det jäf. Dessa äro laga jäf: Om domaren är med part i den skyldskap eller svågerlag, deri äktenskap efter 2 kap. Giftermålsbalken ej byggas må, eller om han med part är syskonbarn eller i svågerlag i thy att den ene är eller varit gift med den andres syskon eller syskons afkomling eller med någon, från hvilken syskon den andre härstammar; eller är domaren parts vederdeloman, eller uppenbara ovän: eller eger domaren, eller hans skyldeman, som nu nämnde äro, i den saken del, eller kunna de någon synnerlig nytta eller skada deraf vänta: eller häfver han i annan rätt i samma sak domare varit, eller förr varit fullmäktig deri, eller vittnat,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.

It

eller förut såsom betjent i någon rätt, eller hos Konungens befallningshafvande, något slut fattat, som den saken rörer: eller häfver han sjelf en lika sak i annan rätt. Vet domaren att sådant jäf emot honom är, ändå att parten ej är derom kunnig; träde sjelfmant ifrån rätten. Söker endera parten, sedan rättegång anhängig är, sak med domaren, eller tillfogar honom något med ord eller gerning, i uppsåt att honom dermed jäfvig gorå; det skall ej för jäf räknas.

18 kap. 5 § Strafflagen.

Otukt emellan personer, som äro med hvarandra besvågra^ genom enderas äktenskap med den andres syskon eller syskons afkomling eller med någon, från hvilken syskon den andra härstammar, straffes med böter.”

Justitierådet Dreijer åberopade det af honom vid behandlingen af detta ärende i Högsta Domstolen afgifna yttrande.

Stats-Rådets öfrige ledamöter instämde uti Hans Excellens Herr Justitie-statsministems ofvanberörda hemställan;

Och behagade Hans Maj:t Konungen densamma i nåder bifalla; i följd hvaraf nådig proposition, af den lydelse bilagan A till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocoilo N. JR eckel'.