., med förslag till !' exellag samt till förordning om nya. Vexellaqens in¬ förande och hvad i afseende derå iakttagas skall

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition n:o 2

1 N:o 2.

Kong!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen., med förslag till !' exellag samt till förordning om nya. Vexellaqens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall; Gifven Stockholms slott den 31 December 1879.

Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 9 Maj 1876 anhållit att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för utarbetande af en fullständig handelslag för Sverige äfvensom egna nödig omsorg deråt att öfverensstämmelse, så vidt ske kan, med motsvarande norsk och dansk lagstiftning dervid åstadkommes, samt Kongl. Maj:t, enär det funnits tjänligast för närmande till det synnerligen önskvärda målet af öfverensstämmande handelslagar för Sverige, Norge och Danmark, att börja med någon mindre omfattande del af detta stora lagstiftningsområde, och vexellagen ansetts såsom lämpligaste ämnet för en sådan början, tillsatt en komité för utarbetande af förslag till vexellag så vidt möjligt öfverensstämmande med de lagförslag angående samma ämne, som samtidigt kunde blifva uppgjorda af komitéer i Norge och Danmark, så hafva förslag till Vexellagar af lika innehåll för Sverige, Norge och Danmark blifvit af Svenske, Norske och Danske komiterade utarbetade. Sedan förslaget till Vexellag tillika med förslag till förordning om nya Vexellagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall underkastats grundlagsenlig granskning i Högsta Domstolen, samt derefter förslaget till Vexellag blifvit öfversedt och ett reviderad!, förslag’ till Vexellagar af lika innehall för Sverige, Norge och Danmark upprättadt, vill Kong. Maj:t, med bifogande af Högsta Domstolens och Statsrådets i ämnet hallna protokoll, jemlikt 87 § Regeringsformen, till Riksdagens godkännande öfverlemna närlagda förslag till

Bih. till Pdksd. Prof. ,1880. 1 Sami. 1 Åfd. 2 Höft. I

2 Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2. l:o. Vexel-lag och

2:o. Förordning om nya Vexellagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall;

dock med det förbehåll, att författningarne ej skola blifva gällande i annat fall, än att med Yexellagsförslaget öfverensstämmande Vexellagar varda i Norge och Danmark antagne.

Kong]. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Ludv. Almqvist.

3 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

Förslag till Vexellag.

Första Afdelningm

Om dragna (trasserade) vcxlar.

FÖRSTA KAPITLET.

Om vexels form.

§ I-

Vexel skall innehålla:

uttrycklig, i sjelfva texten införd, benämning af vexel eller, der den är affattad å främmande språk, motsvarande uttryck å detta språk; det penningebelopp, som skall betalas (vexelsumma); dens namn, till hvilken betalning skall ske (vexeltagare, remittent); dens namn, som skall infria vexeln (vexelbetalare, godkännare, trassat); tid och ort för vexelns utställande; den ort, hvarest betalningen skall ske;

dens underskrift, som utställer vexeln (vexelgifvare, vexelutställare, trassent).

I 2-

Vexel kan lyda på betalning till vexelgifvaren sjelf (vexel till egen order).

År vexel dragen att inlösas af vexelgifvaren sjelf (trasserad egen vexel), skall den anses såsom egen vexel, hvarom i § 95 sägs.

§ 3.

Betalningstiden skall vara en och densamma för hela vexelsumman.

Vexeln kan endast lyda på betalning: å viss dag;

vid uppvisandet (vid sigt, a vista);

4 Kong!,. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 2.

å viss tid efter uppvisandet (efter sigt, a viso); eller å viss tid efter utställandet (a dato).

År icke någon betalningstid nämnd, anses vexeln såsom betalbar vid uppvisandet.

§ 4.

Vexel kan lyda på betalning å annan ort, än der vexelbetalaren bor (domicilierad vexel).

År särskild betalningsort ej nämnd, gälle såsom vexelns betalningsort den vid vexelbetalarens namn utsatta ort, hvilken jemväl anses såsom hans boningsort.

§ 5‘

År handlingen icke affattad i öfverensstämmelse med här ofvan gifna föreskrifter, medföre den icke vexelrätt. Icke heller hafve de på sådan handling tecknade förbindelser, såsom godkännande, öfverlåtelse eller borgen, någon verkan efter vexellag.

§ 6-

År vexelsumma flere gånger utsatt, men till olika belopp, gälle det, som minst är.

§ 7.

Utfästes i vexel ränta, vare det ogilt.

ANDRA KAPITLET.

Om vexelgifvares ansvarighet.

§ 8.

Vexelgifvare svare efter vexelrätt för vexels godkännande (accept) och betalning.

TREDJE KAPITLET.

Om öfverlåtelse af vexel (indossament, giro).

§ 9.

Vexel må öfverlåtas till annan (indossatarie), ändå att ej något härom är i vexeln nämndt. Har vexelgifvaren i vexelns text med

5 Kongl. Majds Säd. Proposition N:o 2.

orden “icke till order11 eller dylikt förbjudit öfverlåtelse, gifve öfverlåtelse, som ändå sker, ingen vexelrätt.

§ 10.

Genom öfverlåtelse (indossament, giro) varda alla af vexeln härflytande rättigheter, deribland ock rätt att vidare öfverlåta vexeln, öfverflyttade på den, till hvilken öfverlåtelsen skett. Vexel kan öfverlåtas äfven till vexelgifvare, till vexelbetalare, till godkännare eller till föregående öfverlåtare och af dessa åter till andra.

§ n-

Öfverlåtelse skall tecknas å sj elfva vexeln eller å en afskrift deraf (kopia) eller å ett vid vexeln eller afskriften häftadt blad (alonge).

§ 12.

Öfverlåtelse kan ske antingen sålunda, att öfverlåtaren utsätter dens namn, till hvilken öfverlåtelsen sker, och dervid skriiver sin namnteckning (fullständigt indossament), eller ock medelst öfverlåtarens blotta namnteckning å vexelns eller afskriftens baksida eller å det vidhäftade bladet (öfverlåtelse in blanco, indossament in blanco).

§ 13.

Öfverlåtelse, som skett medelst öfverlåtarens blotta namnteckning, må af vexelinnehafvare fyllas genom insättande af indossataries namn.

§ 14-

Hvar, som vexel öfverlåter, stånde för dess godkännande och betalning i ansvarighet efter vexelrätt till alla dem, som efter honom blifva deraf innehafvare, så framt han ej i öfverlåtelsen med orden “utan förbindelse11, “utan ansvar41, “utan obligo44, “utan retur44 eller dylikt uttryckligen förbehållit sig att vara från sådan ansvarighet fri.

§ 15.

Innehåller öfverlåtelse uttryckligt förbud att vexeln vidare öfverlåta, och öfverlåtes den ändå, hafve senare vexelinnehafvare icke vexelrätt mot den öfverlåtare, som förbudet gaf.

§ 46.

Öfverlåtelse, som innehåller blott en fullmakt eller ett uppdrag “till inkassering44 eller dylikt (procuraindossament), medföre icke eganderätt till vexeln, utan vare sysslomannen endast behörig att vidtaga

6 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

erforderliga åtgärder till vexelrättens bevarande samt att utsöka och uppbära vexelsumman, så ock att, derest det icke blifvit uttryckligen i öfverlåtelsen förbjudet, öfverlåta vexeln genom nytt procura-indossament.

FJERDE KAPITLET.

Om vexels uppvisande till godkännande.

§ 17.

Eu hvar, som har vexel i händer, är berättigad att strax uppvisa densamma till godkännande och att, der sådant icke inom den i § 21 stadgade tid erhålles, protestera för uteblifvet godkännande (de non acceptatione). Aftal, som strider häremot, hafve icke verkan efter vexellag.

§ 18-

Lyder vexel på betalning å annan ort än der vexelbetalare!! bor, och har ej vexelgifvaren i vexeln utsatt, af hvem betalning bör å den andra orten erläggas, skall den före förfallodagen förevisas vexelbetalaren till godkännande och, derest sådant icke erhålles, protesteras. I örsummas det, förloras vexelrätten mot vexelgifvare och öfverlåtare.

§ 19.

_ År vexel stöld att betalas viss tid efter uppvisandet, skall den uppvisas till godkännande inom tid, som dertill i vexelns text föreskrifven är, eller, der sådan föreskrift saknas, inom sex månader från utgifningsdagen, om den är dragen från eller på någon ort i Europa, med undantag af Island och Färöarne, samt inom ett år, om den är dragen från eller på sistnämnde orter eller någon ort utom Europa. Varder vexeln icke godkänd eller blifver godkännande icke dateradt, skall vexeln före uppvisningstidens utgång protesteras; och räknas i sådan händelse förfallotiden från protestdagen. Försummas hvad här är stadgadt, förloras vexelrätten mot vexelgifvare och öfverlåtare.

öfverlåtare, som i öfverlåtelse af sådan vexel föreskrifvit särskild uppvisningstid, vare fri från vexelansvarighet, om den tid försittes.

I förhållande till godkännare, som icke daterat sitt godkännande, skall, i händelse protest icke skett, förfallotiden räknas från uppvisningstidens sista dag.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

§ 20.

I hvarje fall, då på grund af uteblifvet godkännande protest skett, skall underrättelse (notifikation) derom gifvas på sätt och vid påföljd, som i §§ 45—47 sägs.

FEMTE KAPITLET.

Om vexels godkännande.

§ 21.

När vexel uppvisas till godkännande, skall bestämdt svar, jakande eller nekande, gifvas inom tjugofyra timmar. Gifves icke svar inom den tid, anses godkännande vägradt.

Godkännande skall skrifvas på vexeln och förses med godkännarens underskrift. Giltigt godkännande kan ock lemnas medelst godkännarens blotta namnteckning på vexelns framsida.

Sedan godkännande blifvit å vexeln tecknadt, kan det icke med laga verkan utstrykas, ändras eller återkallas.

§ 22.

Vexel skall godkännas efter sin lydelse utan vilkor eller förbehåll; dock må godkännande inskränkas till en del af vexelsumman. Göras andra inskränkningar eller vilkor, vare de utan verkan.

§ 23.

Hvar, som vexel godkänt, svare efter vexelrätt för betalning af det godkända beloppet å förfallodagen.

Godkännare vare till följd af sitt godkännande äfven vexelgifvaren ansvarig efter vexelrätt. Deremot hafve godkännaren icke vexelrätt mot vexelgifvaren.

§ 24.

År vexel stäld att betalas å annan ort än der godkännaren bor, och bär ej vexelgifvaren i vexeln utsatt, af hvem betalning å den andra orten skall erläggas, sätte godkännaren det ut å vexeln. Gör lian det ej, vare det så ansedt, som ville lian sjelf inlösa vexeln på betalningsorten.

^ hongl. Maj-.t?, Nåd. Proposition N:o 2.

SJETTE KAPITLET.

Om ätergängstalan för uteblifvet eller osäkert godkännande.

§ 25.

• ! .V?rder y®*el iclf g°dkätid inom den i § 21 stadgade tid, eller mskrankes godkännande till en del af vexelsumman, vare innehafvaren sedan han derför protesterat, berättigad att af hvilken som helst bland olverlatarne eller af vexelgifvaren, mot protestens aflemnande, med vexelrätt fordra säkerhet för betalning å förfallotiden icke allena af vexelsumman eller af det icke godkända beloppet, utan ock af de genom det uteblifna eller ofullständiga godkännandet vållade omkostnader.

§ 26.

.öfverlåtare kåfve, på grund af protesten för uteblifvet eller ofullständigt, godkännande likaledes rätt att, mot protestens aflemnande,

aldra säkerhet af hvilken som helst bland föregående öfverlåtare eller åt vexelgifvaren.

§ 27.

Har vexelgäldenär lemnat säkerhet åt någon af dem, som följa efter honom^ galle den äfven till fördel för säkerhetsgifvarens öfriga efterföljare, nar de fordra sådant. Ej må någon, som följer efter säkere sgi varen, ordia ytterligare säkerhet åt någon vexelgäldenär, så tramt det ej visas, att den redan stälda. säkerheten är otillräcklig.

§ 28.

... ,.V.in d®?’„ ä k vilken vexel är dragen, efter protesten meddela fullständigt godkännande, och ersätter han de genom det uteblifna godkännandet vallade omkostnader, må uppvisaren icke vägra att mottaga godkännandet, sa framt vexeln ännu är i hans värjo. Sedan godkännande skett, efter ty na är sagdt, upphöre rätten att forda säkerhet. Var sådan redan stäld, skall den återlemnas. Likaledes skall stäld säkerhet aterlemnas, derest icke inom ett år efter vexelns förfallodag käromål om dess inlösen blifvit anstäldt emot den, som har lemnat

säkerheten, sa ock nar vexeln infriats, eller när vexelansvarigheten på annat satt upphört. r

§ 29.

1 ~+f?aib df;-n S01? P,å grund af Protest för uteblifvet godkännande är berättigad till säkerhet enligt § 25 eller § 26, vexeln i händer, ege

9 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

han utan att afvakta förfallotiden i stället för säkerhet strax fordra betalning’ af vexelsumman eller det icke godkända beloppet tillika med de genom det uteblifna godkännandet vållade omkostnader och provision. enligt §§ 50—52; dock må vexelgäldenär å vexelsumman eller det icke godkända beloppet afkorta ränta derå, efter fem för hundra om året, . under den tid, som vid betalningen kan återstå till vexelvis förfallotid.

Fordrar vexelinnehafvare säkerhet, men vill vexelgäldenär hellre strax med ofvannämnda vilkor infria vexeln, stående det honom fritt.

§ 30.

.Har den, som godkänt vexel, före förfallotiden kommit i konkurstillstånd eller vid utmätning funnits sakna tillgång att betala sin gäld eller ock, om lian är köpman, instält sina betalningar, och har han ej, när den, som vexeln i händer häfver, af sådan anledning det äskat, stält säkerhet för vexelvis inlösen å förfallotiden, vare vexelinnehafvaren och öfverlåtare, sedan förhållandet blifvit styrkt genom protest, berättigade att mot protestens aflemnande fordra säkerhet af föregående öfverlåtare eller vexelgifvare^ som i §§ 25—27 sägs.

Om sådan protest skall underrättelse gifvas på sätt och vid påföljd, som i §§ 45—47 stadgas.

SJUNDE KAPITLET.

Om vexels förfallotid och betalning-.

Vexa ej rum.

ska

§ 31.

11 å förfallodagen infrias; och ege förty uppskofsdagar

§ 32.

Vexel, som lyder å betalning vid uppvisandet, varde vid uppvisandet iidöst. Om tiden, inom hvilken sådan vexel skall uppvisas till betalning, och om påföljden af uraktlåtenhet deraf gälle hvad i §19 är stadgadt om uppvisande till godkännande af vexel, den der Ijder å betalning viss tid efter uppvisandet.

§ 33.

År vexels förfallotid bestämd till början af en månad, skall den infrias å månadens första dag. Med midten af eu månad förstås månadens femtonde dag och med slutet af eu månad dess sista dag. liih. till Riksd. Prof. 1880. 1 Sand. 1 Afd. 2 IRilt. 2

10 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 2.

År vexels förfallotid utsatt i visst antal dagar efter utställandet eller efter uppvisandet, värde dagen för utställandet eller uppvisandet ej räknad. Half månad räknas lika med femton dagar. Lyder betalningstiden på en eller flere hela månader jemte eu half månad, varde den halfva månaden räknad sist.

§ 34.

År vexel utgifven å ort, hvarest tidräkning efter gamla stilen begagnas, anses tidsbestämmelserna i vexeln gifna efter nämnda stil, derest icke annat af vexeln framgår.

§ 35.

Vexel skall betalas i det myntslag, hvarå den lyder. År det mynt ej gångbart på betalningsorten, och har icke vexelgifvaren genom ordet »effektiv» eller motsvarande uttryck särskildt föreskrifvit betalning i det främmande myntslaget; då må vexelsumman gäldas i inländskt mynt efter den vexelkurs, hvartill på den ort, der betalningen sker, eller på närmaste inländska vexelplats vexlar, utstälda i det främmande myntslaget och lydande på betalning vid uppvisandet, köpas å den tid, inlösen sker.

§ 36.

Infriar icke godkännare vexel, när den å eller efter förfallodag uppvisas till betalning; vare han skyldig att å vexelsumman gälda ränta efter sex för hundra om året från den dag vexeln till betalning honom förevistes, så ock att gifva full ersättning för de vexelinnehafvaren genom dröjsmålet åbragta kostnader. Skall betalning ske efter vexelkurs och har den efter vexelns uppvisande fallit, värde den kurs beräknad, som gälde när uppvisandet skedde; dock må vexelinnehafvaren, om han dröjt med vexelns uppvisande, icke beräkna högre kurs än den, som gälde å förfallodagen.

§ 37.

Vexelinnehafvaren må ej vägra att mottaga afbetalning å vexelsumman.

§ 38.

Vexelgäldenär vare ej skyldig betala, der ej vexeln till honom aflemnas med påtecknadt qvitto. Betalar han eu del af vexelsumman, varde afbetalningen å vexeln tecknad, så ock, om det äskas, särskildt qvitto honom meddeladt å eu afskrift af vexeln.

Kongl. Maj:!s Nåd. Proposition N:o 2.

§ 39.

Då förfallotid inne är, vare deri, som vexeln i händer häfver, berättigad att fordra och uppbära betalning för vexeln, så framt han genom innehållet af dess text eller genom behörigen sammanhängande och till honom fortgående följd af fullständiga öfverlåtelse!-eller öfverlåtelser in blanco visar sig vara rätt innehafvare af vexeln. Ej vare den, som då infriar vexeln, förbunden pröfva, om öfverlåtelserna äro äkta.

§ «.

Infrias vexel före förfallodagen, och visar sig sedan, att betalning erlagts till obehörig innehafvare, svare då den, som vexeln inlöst, för deraf uppkommande skada.

ÅTTONDE KAPITLET.

Om ätergängstalan för bristande betalning.

§ 41.

Vill vexelinnehafvare emot vexelgifvaren och öfverlåtare bevara sin rätt till återgångs talan för bristande betalning, skall han, ehvad vexeln förut blifvit godkänd eller ej, till betalning uppvisa deri förfallna vexeln för den, å hvilken vexeln är dragen, samt, om denne icke erlägger full betalning, derför protestera (de non solutione) å förfallodagen eller sist å andra söckendagen derefter. Sådan uppvisning och protest vare dock icke af nöden, der protest för uteblifvet godkännande förut skett samt derjemte vexeln är vorden enligt § 29 inlöst eller på grund af stadgandet i samma § käromål blifvit anstäldt om vexelns betalning.

§ 42.

Uppmaning att ej protestera (»utan protest», »utan kostnad» eller dylikt) fritage från skyldighet att protestera, men icke från skyldighet att i rätt tid uppvisa vexeln till betalning. Uteblifver betalningen, vare vexelinnehafvaren skyldig att derom gifva underrättelse på sätt och vid påföljd, som i §§ 45—47 sägs. Påstår vexelgäldenär, att uppvisande icke egt rum i rätt tid, åligge det honom att bevisa sådant. Från skyldighet att ersätta protestkostnad, när oaktadt uppmaningen protest skett, vare han icke fritagen.

12 Kont fl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 2.

§ 43.

År vexel stäld att betalas å annan ort än der vexelbetalare!! bor, skall vexeln å betalningsorten uppvisas för den, af hvilken betalningen skall erläggas (domiciliaten), eller, der en sådan ej är i vexeln nämnd, hos godkännaren sjelf. Erhålles ej betalning, eller kan den, för hvilken vexeln borde uppvisas, icke träffas å betalningsorten; då skall vexelinnehafvaren, så framt han vill bevara sin rätt till återgångstalan emot vexelgifvaren och öfverlåtare, på den ort protestera, efter ty i § 41 sagdt är. Skall betalningen erläggas af annan man än godkännaren, och försummar vexelinnehafvaren att hos den man protestera, förloras vexel rätten äfven emot godkännaren.

§ 44.

För bevarande af vexelrätt emot godkännaren erfordras, med undantag af det i § 43 nämnda fall, hvarken vexelns uppvisande till betalning, ej heller protest.

§ 45.

Innehafvare af en för bristande betalning protesterad vexel skall inom tvenne söckendagar efter den dag, då protesten skett, gifva skriftlig underrättelse (notifikation) om protesten till den honom närmast föregående vexelgäldenär, vid hvars namn å vexeln uppgift om ort finnes.

Denna skyldighet må anses uppfyld, när skriftlig underrättelse inom nämnde tid blifvit inlemnad å posten eller, der post ej går, på annat ändamålsenligt sätt afsänd.

Hvarje om protesten underrättad öfverlåtare vare pligtig att inom tvenne söckendagar efter underrättelsens mottagande på lika sätt underrätta den honom närmast föregående vexelgäldenär, vid hvars namn å vexeln uppgift om ort finnes. Vexelgifvare, hvilken mottagit underrättelse, att vexel, som är stäld att betalas å annan ort än der godkännaren bor, blifvit protesterad hos den, af hvilken betalning skall erläggas, vare likaledes pligtig att härom underrätta godkännaren.

§ 46.

Hvar, som försummar att gifva sådan underrättelse, som i § 45 sägs, svare den eller de föregående vexelgäldenärer, som till följd deraf saknat underrättelse, för den genom försummelsen vållade skada. Han må af dem icke fordra godtgörelse för utgifter, utan vare blott berättigad att erhålla vexelsumman jemte ränta efter fem för hundra om året från den dag, betalning sökes.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

§ 47.

Företer deri, som var pligtig gifva underrättelse, intyg från postan stalt derom, att lian inlem nät bref till föregående vexelgäldenär, gälle det såsom bevis, att å den tid, intyget innehåller, underrättelse blifvit till vexelgäldenären afsänd, så framt ej styrkt varder, att brefvet haft annat innehåll.

§ 48.

Hvarje vexelgäldenär ege, mot erläggande af vexelsumman jemte ränta och omkostnader, rätt att af vexelinnehafvaren utbekomma deri protesterade vexeln med påtecknadt qvitto tillika med protesten.

§ 49.

Åter gångstalan för bristande betalning må anställas på eu gång emot flere eller alla vexelgäldenärer eller särskildt emot hvilken som helst af dem. Vexelinnehafvare vare ej bunden vid öfverlåtelsernas ordning eller det val, han en gång gjort.

År af vexelinnehafvaren eller med hans samtycke vexelgifvarens eller någon öfverlåtares namn utstruket å vexeln, vare sådan vexelgäldenär, äfvensom öfverlåtare, Indika följa efter honom, frie från vexelansvarighet.

§ so.

Vid återgångskraf på grund af bristande betalning för vexeln ege vexelinnehafvaren rätt att bekomma:

den obetalda vexelsumman jemte ränta derå efter sex för hundra om året från vexelns förfallodag;

ersättning för protestkostnader, postpenningar och andra nödiga utgifter; samt

provision till en tredjedel för hundra af vexelsumman.

§ ÖL

Lyder vexeln på utländskt mynt; gånge med betalningen deraf i inländsk!, mynt, som i § 35 sagd!, är; dock skall betalningen, i händelse kursen efter vexelns förfallodag fallit, erläggas efter den kurs, som då var gällande.

§ 52.

Har öfverlåtare inlöst återgången vexel, ege han vid återgångskraf rätt att bekomma:

14 Kong!-. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

hela det belopp, han jemlikt §§ 50 och 51 varit nödgad att betala, jemte ränta derå efter sex för hundra om året från betalningsdagen ;

ersättning för egna nödiga utgifter; samt provision till eu tredjedel för hundra af vexelsumman.

Rätten att beräkna provision upphöre, när provisionernas sammanlagda belopp redan uppgått till två för hundra al vexelsumman.

§ 53.

Återgångsfordran må uttagas genom ny vexel, dragen tillbaka på deri, hos hvilken betalningen äskas (recambio-vexel, återvexel). I ty fall må till fordrans belopp läggas mäklarearfvode för återvexelns försäljning samt stämpelafgift, så vidt sådan skall erläggas.

Sådan vexel skall lyda på betalning vid uppvisandet och dragas omedelbart (a drittura).

§ 54.

Deri, mot hvilken återgångskraf frarnställes, vare ej pligtig betala, med mindre protesten och qvitterad räkning å hvad som betalas (returräkning) jemte vexeln till honom aflemna».

§ 55.

Öfverlåtare, som godtgjort någon af dem, som följa efter honom, ege utstryka sin egen och efterföljande öfverlåtelse!'.

NIONDE KAPITLET.

Om vexel» godkännande eller betalning efter nödfall sadress

eller till heder.

§ 56.

År vexel, som blifvit protesterad för uteblifvet eller osäkert godkännande, försedd med anvisning till någon å betalningsorten, ellei, om stadgandet i § 18 eger tillämpning å vexeln, till någon å uppvisningsorten att vexeln i nödfall godkänna (nödfallsadress); då skall, innan återgångstalan på grund åt protesten må anställas, godkännande äskas hos den, å hvilken sådan anvisning lyder (nödfallsaÖressat), och,

15 Kong!,. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

der detsamma vägras, protest hos honom verkställas. Åro nödfallsadresser gifna å flere, som äro villiga att meddela godkännande, kåfve den företräde, genom hvilken de fleste vexelgäldenärer befrias.

§ 57.

Varder vexel ej godkänd af någon bland dem, på hvilka den är stäld, som i § 56 sägs, må annan man (intervenient), sedan protest skett, godkänna vexeln till heder för vexelgifvare!) eller någon af öfver- 1 åtar ne; dock vare ej vexelinnehafvaren pligtig att sådant godkännande antaga, der det ej bjudes af den, å hvilken vexeln dragen är. Bjndes godkännande jemväl af någon bland dem, på hvilka nödfallsadress lyder, och befrias genom honom lika många vexelgäldenärer, hafve han företräde.

§ 58.

Godkännande efter nödfallsadress eller till heder skall tecknas å sjelfva vexeln; dock må, derest å en afskrift deraf finnes nödfallsadress i original eller originalöfverlåtelse, godkännande efter adressen eller till heder för öfverlåtaren tecknas å afskriften. Der ej af godkännandet eller af detsamma i förbindelse med nödfallsadress synes, för hvars räkning det är gifvet, skall det anses meddeladt för vexelgifvarens räkning.

§ 59.

Den, som efter nödfallsadress eller till heder godkänner vexel, vare berättigad att mot ersättning för protestkostnaderna utbekomma protesten för uteblifvet eller osäkert godkännande, försedd med påteckning om hans eget godkännande och om tiden, då det meddelades. Senast å andra söckendag^! efter dagen för godkännandet skall han med posten eller, der post ej går, på annat ändamålsenligt sätt, öfversända protesten till den, för hvars räkning vexeln blef godkänd. Underlåter han detta, svare till skadan.

§ 60.

Den, som efter nödfallsadress eller till heder godkänt vexel, svare såsom annan godkännare för vexelns betalning till hvarje öfverlåtare, som följer efter den, för hvars räkning lian meddelat sitt godkännande, så framt vexeln med förut verkstad protest förevisas honom till betalning inom den i § 62 stadgade tid.

16 Kom fl. Mnj:ts Nåd. Proposition No 2.

§ 61.

Har vexel blifvit godkänd efter nödfallsadress eller till heder, Lafve hvarken vexelinnehafvaren, ej heller någon af de öfverlåtare, som följa efter den, för hvars räkning vexeln blef godkänd, rätt till återgångstalan för uteblifvet eller osäkert godkännande. Deremot kan sådan talan göras gällande af den, för hvars räkning godkännandet gafs. och af de öfverlåtare, som föregå denne.

§ 62.

År en för bristande betalning protesterad vexel försedd med nödfallsadress eller är godkännande till heder å vexeln tecknadt, och lyder adressen eller godkännandet å betalningsorten, skall vexeln tillika med protesten sist å andra söckendagen efter förfallodagen till betalning uppvisas och, der sådan ej erhålles, protesteras hos alla dem, på Indika nödfallsadresser lyda, och hos den, som lemnat godkännande till heder. Försummas detta, vare vexelinnehafvaren förlustig sin återgångst a lan mot hvarje vexelgäldenär, som skulle blifvit befriad genom betalningen. Lag samma vare, derest vexelinnehafvaren vägrar mottaga betalning, som honom erbjudes till heder för någon vexelgäldenär.

§ 63.

Hvar, som efter nödfallsadress eller till heder betalar vexelsumman med ränta och ersätter de genom protesten vållade omkostnader, eg»' att utbekomma vexeln och protesten med påteckning om betalningen och för hvem den skett, samt inträde i vexelinnehafvarens rätt mot den, för hvars räkning han betalt, mot de öfverlåtare, som föregå denne, samt mot godkännaren.

§ 64.

Erbjuda sig flere att efter protest betala, Lafve den företräde, genom hvilken de fleste vexelgäldenärer befrias. Den, som med betalning mellankommit, oaktadt af vexeln eller protesten framgick, afl annan, som erbjudit betalning, var närmare berättigad till vexelns inlösande, Lafve icke återgångstalan mot de vexelgäldenärer, som skulle blifvit befriade, om den andre betalt.

§ 65.

Den, som efter nödfallsadress eller till heder godkänt vexel, men från betalning hindras deraf, att annan infriar vexeln, vare berättigad att af denne erhålla provision till en tredjedel för hundra.

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

17 TIONDE KAPITLET.

Om duplett och afskrift af vexel.

§ 66.

Vexel må utgifvas i flera exemplar (dupletter), af hvilka hvarje särskild! exemplar skall i sjelfva texten utmärka sill ordning, såsom första, andra, tredje o. s. v. (prima, secunda, tertia o. s. v.), men som lör öfrig! skola vara lika lydande. Åro exemplaren icke sålunda betecknade, gälle hvarje af dem såsom sjelfständig, i ett exemplar utg-ifven vexel (solavexel).

§ 67.

Såväl vexeltagaren som senare innehafvare af vexeln vare berättigade att af vexelgifvare^ mot ersättning för kostnaderna, erhålla dupletter af vexeln. Senare vexelinnehafvare ege jemväl vända sig med begäran derom till deri, som vexeln till honom öfverlåtit, denne till sin man och så vidare, till dess begäran hinner vexelgifvaren. Öfverlåtare vare pligtig^ att på duplettexemplar förnya öfverlåtelserna efter deras ordningsföljd.

§ 68.

Infrias ett vexelexemplar, vare de öfriga kraftlösa. Dock svare godkännare fortfarande för hvarje efter infriandet utelöpande exemplar, som finnes försedt med hans godkännande. Likaledes svare öfverlåtare, som till olika personer öfverlåtit vexelexemplar, äfvensom senare öfverlåtare af dessa, för hvarje efter infriandet utelöpande exemplar, hvarå deras öfverlåtelse finnes tecknad.

§ 69.

År ett exemplar af vexeln till godkännande afsändt, då skall, när annat exemplar öfverlåtes, å detta tecknas, hos hvem det till godkännande afsända exemplaret finnes. Deri, som har detsamma i förvar, vare pligtig att utlemna det till den, som jemlik! § 39 eller på annat sätt visar sin rätt att det utfå.

§ 70.

Innehafvare af vexelduplett, hvarå antecknad! är, hos hvem det till godkännande afsända exemplaret finnes, vare icke berättigad att Bill, till Riksd. Prof. 1880. 1 Sami 1 Afd. 2 Höft. 3

18 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

anställa återgångstalan för uteblifvet godkännande eller för bristande betalning, innan han genom protest ådagalagt, att han icke kunnat utfå nämnda exemplar och att han ej heller å dupletten kunnat få godkännande eller betalning.

§ 71.

Tages afskrift af vexel i afsigt att derå teckna öfverlåtelse, då skall afskriften innefatta äfven de å vexeln redan befintliga öfverlåtelser och öfriga påteckningar. Afskriften skall förses med anmärkning, huru långt den är afskrift eller hvar originalöfverlåtelserna vidtaga samt hos hvem originalvexeln finnes.

§ 72-

Hvar, som har originalvexeln i förvar, vare pligtig att densamma aflemna till den, som jemlikt § 39 eller på annat sätt visar sin rätt att den utfå. Innehafvare af en afskrift af vexeln vare, när hall icke kan utfå originalvexeln, berättigad att, efter protest för vägradt utlemnande, anställa återgångstalan mot de öfverlåtare, hvilkas originalöfverlåtelser finnas på afskriften.

ELFTE KAPITLET.

Om förkommen vexel.

§ 73.

Har vexel förkommit, må den kunna dödas på sätt derom Barsk i! dt stadgas.

§ 74.

När stämning i sådant mål blifvit, i stadgad ordning kungjord, vare vexelgifvaren pligtig att utställa nytt vexelbref. Var den förkomna vexeln godkänd, åligge det godkännaren att, när förfallotid är inne, betala till den, som visar sin rätt att betalningen uppbära. Åt vexelgifvaren eller godkännaren skall i ty fall ställas antaglig säkerhet till dess vexeln blifvit dödad eller hvarderas ansvarighet för den förkomna vexeln eljest upphört.

§ 75.

År vexelrätten beroende deraf, att vexel inom viss tid varder uppvisad eller protesterad, kan den, för hvilketwexeln förkommit, be-

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2. 19

vara den rätt mot vexelgifvare och godkännare, hvarom i § 74 sägs, genom att före protesttidens utgång protestera i anledning af vexelns förlust, Om sådan protest skall underrättelse gifvas till nämnde vexelgäldenärer på sätt och vid påföljd, som i §§ 45—47 sägs.

§ 76.

Den, som med sådan åtkomst, som i § 39 omförmäles, har vexel i händer, vare, der ej visas, att han vid vexelns förvärfvande icke vant i god tro eller att han dervid förfarit med grof vårdslöshet, icke pligtig att utlemna vexeln till den, för hvilken densamma förkommit,

TOLFTE KAPITLET.

Om vexels preskription.

§ 77.

Vexelfordran mot godkännare vare preskriberad efter en tidrymd af tre år, räknade från vexelns förfallodag. År vexel betalbar vid uppvisandet, räknas tiden från utgången af den i § 32 stadgade tid eller, om vexeln tidigare blifvit till betalning uppvisad, från den dag uppvisandet skedde.

§ 78.

Återgångsfordran, som jemlikt § 29 eller § 50 tillkommer vexelinnehafvare, vare i förhållande till vexelgifvaren och öfverlåtare preskriberad sex månader efter förfallodagen, om vexeln var betalbar å någon ort i Europa med undantag af Island och Färöarne, samt ett år efter nämnde dag, om vexeln var betalbar på sistnämnde orter eller någon ort utom Europa.

§ 79.

Återgångsfordran, som tillkommer öfverlåtare, hvilken vexel infriat, preskriberas i förhållande till vexelgifvaren och föregående öfverlåtare, efter sex månader om öfverlåtaren, som vexeln infriat, bor i Europa med undantag af Island och Färöarne, och efter ett år, om han bor på sistnämnde orter eller någon ort utom Europa; och skall tiden räknas från betalningsdagen, derest han utan rättegång infriat vexeln, men i annat fall från den dag, då stämning i vexelmål^! blef honom delgifven eller vexelfordringen i hans till konkurs afträdda bo bevakad.

20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

§ 80.

Vexelpreskription af bry tes genom stämnings delgifvande eller vexelfordringens bevakning i gäldenärs till konkurs afträdda bo.

Preskription afbrytes icke i förhållande till annan vexelgäldenär, än den, mot hvilken någon af nämnda åtgärder vidtagits, men dess afbrytande gälle till fördel för alla vexelgäldenärer, hvilka föregå den, som åtgärden vidtagit.

Har afbrott af preskription egt rum, utan att vexelmålet föres till slut, skall ny preskriptionstid begynna att löpa från den dag, målet sist af Rätten handlades.

TRETTONDE KAPITLET.

Om verkställighet af protest.

§ 81.

Protest skall verkställas af Notarius Publicus eller annan dertill i lag bemyndigad person; och skall deröfver protokoll föras.

§ 82.

Den öfver protesten upprättade handling skall innehålla: afskrift af vexeln eller vexelkopian med allt hvad derå finnes tecknadt; den sökandes begäran eller påstående; det svar, som gifves af den, mot hvilken protesteras eller anmärkning, att svar ej kunnat erhållas, eller att han ej kunnat träffas; uppgift på orten hvarest och tiden när protesten sker, samt slutligen underskrift af den, som protesten verkställer.

Om verkstäld protest skall anteckning göras å vexeln eller alskriften deraf.

§ 83.

Begäres vexelprotest mot flere personer på samma ort, må endast ett protokoll deröfver upprättas.

FJORTONDE KAPITLET.

Om förhållandet till utländsk lag.

§ 84.

Utländings rätt att ingå vexelföHändelse varde pröfvad efter hans eget lands lag. År han efter den lag oberättigad dertill, och atager

21 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

han sig här i riket sådan förbindelse, vare han ändå derför ansvarig, så vida han efter här gällande lag må vexelförbindelse ingå*

§ 85.

Giltighet af hvarje vexelförbindelses form varde pröfvad efter lagen å den ort, der förbindelsen är ingången. Men uppfylla utomlands tecknade vexelförbindelser här gällande lags fordringar, vare då de förbindelser, som sedan här i riket å vexeln tecknas, giltiga, ändå att de utomlands ingångna förbindelserna voro bristfälliga efter utländsk lag. Likaledes kåfve vexelförbindelser, som inländsk man utomlands åtager sig till Svensk, Norsk eller Dansk man, giltighet, så vidt de uppfylla här gällande lags fordringar.

§ 86.

1 fråga om sättet att verkställa åtgärder, som å utrikes ort böra vidtagas till utöfvande eller bevarande af vexelrätt, lände till efterrättelse den å sådan ort gällande lag.

FEMTONDE KAPITLET.

Allmänna bestämmelser.

§ 87.

Vexelgäldenärer svare en för alla och alla för en för sina förbindelser.

Den eller de, som å vexelförbindelse tecknat borgen, (aval), samt deri, för hvilken sådan borgen tecknats, svare ock eu för alla och alla för en för samma förbindelse.

§ 88.

Förekomma å vexel underskrifter, som äro falska eller tecknade åt personer, de der icke kunna med laga verkan ingå vexelförbindelse, eller finnas derå underskrifter, hvilka på annan grund icke äro förbindande för dem, i hvilkas namn de äro tecknade, lände sådant icke till förändring i Övriga vexelgäldenärers ansvarighet.

§ 89.

Vexels uppvisande till godkännande eller betalning, verkställande af protest samt alla öfriga åtgärder enligt denna lag, hvilka hos någon vidtagas, skola, der annan öfverenskommelse ej träffas, verkställas mellan kl. 9 förmiddagen och 7 eftermiddagen i hans affärslokal eller, om

22 Kong!,. Ma:jts Nåd. Proposition N:o 2.

han icke har sådan, i hans bostad. Träffas ej den, mot hvilken skall protesteras, varde protesten verkstäld vid hans affärslokal eller bostad. År hans affärslokal eller bostad icke känd, och kan upplysning derom af den, som verkställer protesten, icke heller erhållas hos ortens polismyndighet, varde förhållandet i protesten anmärkt.

§ 90.

Då förfallodag eller annan tid, som i denna lag är omförmäld, skall räknas efter vecka, månad eller år, varde den dag för förfalloeller slutdag ansedd, som genom sitt namn i veckan eller sitt tal i månaden motsvarar den, från hvilken tidräkningen börjas. Finnes ej motsvarande dag i slutmånaden, varde den månadens sista dag ansedd för förfallo- eller slutdag.

§ 91.

Inträffar vexels förfallodag å söndag eller annan allmän helgedag, vare nästa söckendag ansedd såsom förfallodag. Infaller tid, då åtgärd enligt denna lag sist bör företagas, på söndag eller annan allmän helgedag, må den å nästa söckendag företagas. Likaså må vexelduplett, godkännande och dylikt endast å söckendag äskas.

§ 92.

Varder det, i följd af antingen lagbud (moratorium) eller ock afbrott i den allmänna samfärdseln eller liknande utomordentliga tilldragelser (vis major), för någon omöjligt att företaga en handling, hvaraf vexelrättens bevarande är beroende, hafve han, utom i de fall, som i tolfte kapitlet omförmälas, sin rätt förvarad, derest han oförtöfvadt efter sådant hinders upphörande företager hvad honom ålåg.

§ 93.

År vexelfordran preskriberad, eller har vexelrätten gått förlorad genom försummelse att företaga någon för dess bevarande föreskri fven handling, stånde dock vexelinnehafvaren öppet att, såsom i vanligt skuldfordringsmål, hos vexelgäldenär utsöka hvad denne till fördringsegarens skada skulle vinna, der fordringen förfölle.

§ 94.

I fråga om de regler, som skola tillämpas i vexelmål för att främja deras skyndsamma afgörande, gälle hvad derom skärskildt stadgas.

Kongl. Alaj.is Nåd. Proposition N:o 2.

23 Andra Afdelningen.

Om egna vexla!*.

§ 95.

Hvad i denna lag är stadgadt om dragna vexlar galle äfven om vexlar, som äro stälda att inlösas af vexelgifvaren sjelf (egna vexlar) dock med de undantag, som följa deraf, att vexelgifvaren häftar såsom vore han godkännare, att särskild! godkännande af sådana vexlar ej erfordras, samt att hvad i tionde kapitlet stadgas angående vexeldupletter å dem icke eger tillämpning. Ej heller må dylika vexlar utställas till egen order.

24 Kong!. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 2-

Förslag

till förordning om nya yexellagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall:

§ !•

Den vexellag, som nu gillad och antagen är, så ock hvad här nedan stadgas, skall gälla från den 1 Januari 1881 för alla vexlar, som derefter utgifvas.

§ 2.

Genom nya lagen upphäfves Vexellagen den 28 Augusti 1851, tillika med § 21 i Förordningen den 10 Augusti 1877 om nya Utsökningslagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall.

§ 3-

Angående förfarandet då vexel förkommit förordnas som följer:

Har vexel förkommit, ege den, som vexeln förlorat, hos Rätten i betalningsorten göra ansökan om vexelns dödande, och inlemne då afskrift af samma vexel, eller sådan uppgift om dess innehåll, som Rätten pröfvar nödig för vexelns säkra igenkännande. Viser sökanden sannolik anledning att vexeln verkligen förkommit; varde offentlig stämning af Rätten utfärdad och å dess dörr anslagen, så ock tre gånger, minst fjorton dagar emellan hvarje gång, i allmänna tidningarna införd, hvarigenom innehafvare af vexeln kallas att den vid Rätten uppvisa inom år och dag sedan stämningen i tidningarna sist infördes, om vexeln då var förfallen, men eljest inom år och dag från förfallotiden. Varder ej vexeln inom föreskrifven tid uppvist, och fullföljes derefter ansökningen; gifve Rätten utslag, hvarigenom vexeln dödas.

§ 4.

I fråga om verkställaTide af protest stadgas:

Protest må verkställas, förutom af Notarius Publicus på sätt i § 81 nya Vexellagen stadgas, i stad af magistratsperson och å landet af kronofogde eller länsman i orten eller af magistratsperson från närmaste stad; och skall dervid ojäfvigt och skrifkunnigt vittne närvara.

Protokoll, i hvilket protest blifvit införd, skall oek af vittnet underski-ifvas.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

§ 5-

Om laga domstol och rättegång i vexelmål gälla följande stadganden:

1. Domstol i vexelmål vare Rådstufvurätt i den stad, der svaranden bor eller anträffas, men, om lian å landet bor eller anträffas, Rådstufvurätten i närmaste stad derintill.

2. Vexelinnehafvare må för hela sin fordran stämma en af vexelgäldenärerna, och stånde det i hans fria val hvilken af dem han först stämma vill.

3. Stämning i vexelmål skall, der sökanden det äskar, meddelas till samma dag, som den sökes, om Rätten då sitter och svaranden är så till hands, att han kan före rättegångstim mans slut sig infinna.

4. Pröfvar Rätten sökandens påstående vara af den beskaffenhet att det genast bifallas må; döme då till betalning och förordne tillika att, i brist deraf, utmätning strax ske må; dock skall för inrikes vexel, som blifvit för bristande betalning protesterad, utmätning mot vexelgifvare!! eller öfverlåtare ej verkställas förr än tre dagar, förflutit från det han bevisligen blifvit kräfd.

5. År målet af den beskaffenhet, att det ej kan å första rättegångsdagen afgöras; då må Rätten, der käranden det äskar och omständigheterna pröfvas dertill föranleda, ålägga svaranden att nedsätta penningar i allmänt ränteri eller ställa antaglig pant eller borgen samt förbjuda honom att, der sådant ej fnllgöres, resa från orten före sakens slut, vid det äfventyr, som för öfverträdande af reseförbud är i 153 § Utsökningslagen stadgadt.

6. Dom i.vexelmål gånge, der den vinnande det äskar, i verkställighet genom utmätning och det utmättas försäljning ändå att ändring i domen sökes; vare dock den, som vunnit, skyldig att ställa pant eller borgen för hvad honom tilldömdt blifvit, der han, innan domen vunnit laga kraft, det lyfta vill.

7. * Vexelgäldenär ege begagna endast sådana jäf eller invändningar, som äro grundade på vexelns beskaffenhet och i sjelfva vexelrätten, eller till hvilka han kan vara befogad på grund af sitt omedelbara förhållandet till käranden.

8. Beropar sig någon på utländsk lag eller sedvana och vill han att afseende derå fästas skall; vare han skyldig att sin uppgift styrka, dei1 den ej af vederparten medgifves.

Bih. till Bihsd. Prot. 1880. 1 Sami. 1 Afd. 2 Raft

26 Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Utdrag ur 'protokollet öfver justitiedepartements ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott Fredagen den !2 Juli 1878,

i närvaro af:

Hägg Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,

Statsråden: Herr Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Lovén,

Friherre von Otter,

Forssell,

Rosensvård, von Steyern.

Herr Statsministern och Chefen för Justitiedepartementet anmälde i underdånighet:

6:o.

Det af komiterade för utarbetande af förslag till ny vexel lag medelst underdånig skrifvelse i sistlidne Juni månad öfverlemnade utkast- till sådan lag jemte motiv.

Hans Maj:t Konungen täcktes, i enlighet med Statsrådets tillstyrkan, i nåder förordna att öfver ifrågavarande förslag Högsta Domstolens utlåtande skulle, för det ändamål, §87 Regeringsformen omförmäler, genom note ur protokollet infordras.

Kongl. Maj:ts A'ad. Proposition N:o 2

7:o.

Att, sedan komiterade för utarbetande af förslag- till ny vexel lagvid öfverlemnandet af utkast till sådan lag tillkännagifvit att den fullkomliga öfverensstämmelse mellan förslagen till nya vexellagar för Sverige, Norge och Danmark, hvilken genom framläggande af förberörda gemensamma lagutkast vunnits, icke stått att vinna på annat sätt, än att komiterade i samma utkast icke upptagit de särskilda bestämmelser, hvilka gällande svenska vexellag innehölle dels i § 70 angående det rättsliga förfarandet vid dödande af förkommen vexel, dels i § 72 derom att protest må verkställas, i stad af notarius publicus eller magistratsperson, och å landet antingen genom kronofogde eller länsman i orten eller genom notarius publicus eller magistratsperson ifrån närmaste stad, äfvensom att ojäfvigt och skrifkunnigt vittne skall vid protest närvara; dels ock i 13 kapitlet angående laga domstol och rättegång i vexelmål, samt i följd häraf det vore nödigt att, derest det af komiterade utarbetade utkastet till ny vexellag blefve, med upphäfvande af nu gällande vexelstadga, upphöjdt till lag, omförmälda bestämmelser varda i särskild författning intagna; så hade inom Justitie- Departementet upprättats förslag till förordning om nya vexellagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall, så lydande:

“1 §•

Den vexellag, som nu---— — — — — — — — — — —

5 §•

Om laga domstol — — — — — —--— — — — — —

— — — — — — — der den ej af vederparten medgifves.u

På Statsrådets tillstyrkan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder förordna att öfver ifrågavarande förslag Högsta Domstolens utlåtande skulle, för det ändamål § 87 Regeringsformen omförmäler, genom note ur protokollet infordras.

Ex protocollo Carl Boheman,

28 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 2.

Protokoll öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts Högsta Domstol Måndagen den 16 December 1878.

Andra rummet.

N är vara vide:

Justitieråden: Carreson,

Weetman, von Segebaden,

Lindhagen,

Hernmarck,

Östergren.

Wedberg.

Efter det handlingarne i de till Högsta Domstolens utlåtande öfverlemnade lagärenden, hvarom protokollet för den lb nästlidne Augusti förmäler, cirkulerat mellan de ledamöter, som ölvervarit ärendenas föredragning, så företogs nu till förnyad handläggning:

Do).

Utkast till vexellag i tryckt exemplar bilagdt detta protokoll.

Högsta Domstolens underdåniga utlåtande innefattades i följande anmärkningar, så vidt ej blifvit, rörande vissa delar af lagutkastet för enskilda ledamöters mening redogjordt, nemligen:

§ I-

I öfverensstämmelse med allmänt gällande vexelrätt är i svenska vexellagen vexelns betalningsort upptagen bland det nödvändiga innehållet af eu vexel, och då i vexelns ändamål ingår att vexelsumman

29 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

skall på en bestämd ort betalas, samt denna ort sålunda är vid vexeln af väsentlig betydelse, kunde de skäl, som gälla för nödvändigheten att öfriga för eu vexel väsentliga omständigheter skola ur sjelfva vexeln framgå, åberopas jemväl för behöfligheten deraf, att vexeln innehölle bestämd uppgift om betalningsorten, en uppgift, som icke lämpligen läte sig annorledes ersättas. T den händelse att acceptanten under vexelns omloppstid ändrade vistelseort, som ock i de fall, att personer med det namn, som i vexeln angåfves såsom acceptantens, funnes på olika orter, eller att acceptanten på flere ställen både kontor för bankeller annan affärsrörelse, kunde ock lätteligen tvekan uppstå i fråga om orten, hvarest de för återgångstalans bevarande erforderliga åtgärder borde vidtagas, och i följd af misstag i afseende å denna ort vexelinnehafvaren utan eget förvållande ådragas förlust. Derför och då någon anmärkningsvärd fördel ej vunnes genom att från vexelns nödvändiga innehåll utesluta uppgiften å betalningsorten, förordades att i denna § måtte intagas ett nytt moment lika lydande med mom. f. i 1 § af nu gällande vexellag.

Benämningen “vexelbetalare11 syntes äfven vara mindre egentlig än den i gällande vexellag begagnade benämningen “godkännare'1 och fördenskull böra mot den senare utbytas.

§ 4.

Derest anmärkningen vid 1 § godkändes, borde senare inom. i denna § utgå.

§ 13.

Då jemväl den innehafvare af vexeln, som till densamma icke är egare, kan enligt vexellagen vidtaga den åtgärd, hvarom i denna § är fråga, samt utöfva öfriga rättigheter, som med vexelns innehafvande äro förenade, allenast han är så legitimerad, som i 40 § föreskrifves, syntes den af gällande vexellag, i öfverensstämmelse med den tyska, använda beteckningen vexelinnehafvare ega företräde framför det i utkastet begagnade ordet vexelegare. Deri omständighet att, för utöfvande af de på vexelns innehafvande grundade rättigheter erfordrades legitimation, på sätt i 40 § stadgades, torde icke föranleda dertill att benämningen innehafvare skulle blifva mindre nöjaktig. Ej heller borde det förhållande, att i 16 § stadgades en begränsad befogenhet för den, som genom procura-indossament blifvit innehafvare af eu vexel, rätteligen kunna åberopas såsom skäl att i stället för vexelinnehafvare använda uttrycket vexelegare.

1 betraktande häraf tillstyrktes, att i denna § ordet “vexelegare11

30 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 2.

måtte utbytas mot uttrycket “vexelinnehafvare44 eller “innehafvare!! af vexeln“, samt att äfven å öfriga ställen i lagen, der ordet “vexelegare“ användes, en sådan förändring måtte ske, med undantag likväl för de §§, i hvilka för sammanhangets skull de till antagande föreslagna uttrycken icke lämpligen kunna begagnas såsom i §§ 73—75 och hvarest följaktligen i stället för “vexelegare“ annat passande uttryck skulle väljas.

§ 14-

Den åsyftade meningen torde öfverensstämma med den i 15 § af gällande vexellag, men syntes icke vara riktigt uttryckt, under det den deremot klart framstode i sistnämnda lagparagraf. Skulle det anses nödigt att i lagen framställa exempel på ord, hvarmed frikallelse från ansvar efter vexelrätt vanligen plägar uttryckas, borde bland exemplen icke saknas det uttryck: “utan retur14, som i Sverige lärer mycket allmänt användas.

§ 18-

Den i denna § föreslagna ovilkorliga skyldigheten att förevisa domicilierade vexlar stadgades icke i gällande vexellag, och någon olägenhet af bristen på ett dylikt stadgande lärer icke hafva i Sverige visat sig. Vid sådant förhållande syntes betänkligt att för vexelrörelsen föreskrifva en ny formalitet med det stränga äfventyret af vexelrättens förlust. Icke heller vore i tyska vexellagen denna förevisningsskyldighet upptagen i den utsträckning, hvari densamma i förslaget förekommer, och på grund jemväl deraf tillstyrktes, att denna § måtte utgå eller att åtminstone förevisningsskyldigheten inskränktes till det fall, då densamma efter tysk vexelrätt förefinnes, vid hvilket förhållande §:n kunde affattas i öfverensstämmelse med 24 art. 2 mom. i tyska vexellagen.

Derjemte erinrades, att en sådan tidsbestämmelse, som “i god tid44 före en viss dag, icke lämpligen kunde utgöra en fatalietid, hvars försummande skulle medföra vexelrättens förlust.

§ 19-

Med erforderlig tydlighet vore ej utmärkt att, i de fall då annan uppvisningstid än den i §:n bestämda funnes i vexeln utsatt, försummelse att förevisa vexeln och protestera inom den i vexeln utsatta tiden medförde förlust af vexelrätten.

Justitierådet Wedberg ansåg att det borde tydligare utmärkas,

31 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

att, stadgandena i mom. 2 och 3 afsågo endast vexel, som lydde pa betalning viss tid efter uppvisandet.

§ 20.

För den händelse att, på sätt här nedan vid 45—47 §§ komma att hemställas, notifikationsskyldigliet vid protest för bristande betalning icke skulle ega rum, saknades skäl att stadga denna skyldighetvid protest för uteblifvet godkännande, helst i sistnämnda fall dylik skyldighet ej heller förefunnes enligt tyska vexellagen.

I följd häraf tillstyrktes, att ifrågavarande § 20 måtte uteslutas.

§ 21.

För så vidt något hinder ej mötte att låta stadgandet om t-rassatens rätt till 24 timmars betänketid vid fråga om vexel» godkännande tillämpas äfven på sigt-vexlar, der vexelinnehafvaren, i stället för att yrka betalning genast, endast fordrar vexelvis godkännande, lemnades §:n utan anmärkning, — men om, i likhet med hvad i de vid förslaget fogade motiverna antagits, stadgandet ej skulle gälla om nyssnämnda slags vexlar, borde sådant till undvikande af missförstånd särskildt utmärkas.

Just-itierådet Hernmarck yttrade: I sammanhang med föreskrift om sättet och formen för godkännande af vexel är i 21 § af gällande vexellag stadgadt, att om vexel är stäld att betalas viss tid efter uppvisandet, skall ock dagen utsättas, å hvilken godkännandet sker. Något dylikt stadgande förekommer ej i utkastet, antagligen emedan det ansetts obehöflig!- på grund deraf att i § 19, som hufvudsakligen handlar om tiden för eftersigts-vexels uppvisande till godkännande och påföljden för försummelse i detta afseende, inskjutits en så lydande bestämmelse: »Kan daterad! godkännande icke erhållas, skall vexeln före uppvisningstidens utgång protesteras». Härigenom är dock icke med den tydlighet, som bör utmärka ett lagbud, förklarad!, att utsättande af datum i godkännande å eftersigt-vexel är ett- åliggande för godkännaren; och då utkastets 5:te kapitel, till hvilket- § 21, men ej § 19. hörer, just har till föremål att bestämma ej mindre trassat-ens skyldigheter i fråga om vexel* godkännande, än äfven innehållet och formen för en giltig accept, anser jag att — till förekommande af hvarje tvekan om utkastets mening i förevarande afseende samt jemväl ur den synpunkten, att för vinnande af reda och klarhet i uppställningen det är af vigt att i hvarje kapitel af lagen sammanföras alla . de rättsregler, som äro hänförliga till det i kapitlet enligt dess rubrik behandlade ämne — i utkastets § 21 bör införas en föreskrift-

32 Komjl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

motsvarande den, som, efter hvad ofvan sagdt är, innehålles i gällande vexellags 21 §.

§ 22.

Ur teoretisk synpunkt läte sig svårligen försvaras, att en påskrift, som innefattade vägradt godkännande af en vexel, förklarades vara att anse lika med ett gifvet godkännande. Detta skulle dock blifva följden af förslagets stadgande, att tillägg, som upphäfva ett godkännande, skola anses såsom oskrifna, och betydelsen af en påskrift sådan som till exempel »godkännes ej» skulle enligt nämnda stadgande blifva motsatsen till den, som orden innebära.

Äfvenledes torde det föreslagna stadgandet att tillägg, som inskränka eller på annat sätt förändra ett godkännande, derest de ej blifvit tecknade under den för uteblifvet godkännande verkstälda protest eller under annan notariei förrättning, skola anses såsom oskrifna, vara mindre väl förenligt icke blott med grunderna för svensk lagstiftning angående aftal och deras afslutande, utan äfven med de i allmänhet inom handelsrätten uppstälda principer.

Redan på dessa skäl kunde införandet i vår vexelrätt af de i denna § föreslagna bestämmelserna angående betydelsen af tillägg, Indika upphäfva, inskränka eller på annat sätt förändra godkännandet, icke annat än afstyrkas. Men dertill komme, att införandet af de ifrågasatta bestämmelserna i praktiskt afseende skulle komma att medföra ej ringa olägenheter, i det nemligen vexlar i Sverige vunnit eu vidsträckt användning icke blott mellan köpmän, utan äfven af öfrige samhällsmedlemmar, samt ett stadgande, h valk et för allmänna rättsuppfattningen i Sverige sannolikt skulle under en längre tid förblifva mer eller mindre främmande, lätteligen kunde missbrukas till föröfvande af bedrägerier utaf hvarjehanda slag.

Anmärkningsvärdt vore ock, att förslag i samma syfte, som.ifrågavarande bestämmelser i utkastet afse, blifvit under öfverläggningarne angående tyska vexellagen framstälda, men efter vidlyftiga förhandlingar förkastats.

På grund deraf och då någon förändring af nu gällande vexellags stadgande rörande betydelsen och verkan af ofullständigt godkännande hittills icke visat sig vara af behofvet påkallad, tillstyrktes att i stället för ifrågavarande § måtte införas 24 § i gällande lag.

§ 25.

Derest den vid 22 § framstälda anmärkning godkändes, borde förevarande § omskrifvas i öfverensstämmelse med 28 § i nu gällande

33 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

vexellag, dock med iakttagande att framför ordet “fordra” infördes orden »med vexelrätt».

§ 29.

Att i denna § särskildt uttala, att regress-sökande, för att ega befogenhet att kräfva betalning, skall innehafva vexeln med behörig åtkomst, syntes obehöfligt och endast föranledande till oriktig tolkning af öfriga stadganden i vexellagen, der ett dylikt vilkor förutsattes utan att vara uttryckligen uttaladt.

Justitieråden Hernmarck och Östergren ansågo att jemväl borde erinras, att då det i 1 mom. af denna § talas icke om något särskildt sätt för vexels infriande utan om vilkoren för betalning af vexel i visst fall, syntes de i sista mom. af §:n begagnade orden ”på ofvannämnda sätt” böra utbytas mot andra, lämpligare.

§ 30.

I öfverensstämmelse med hvad som yttrats vid 20 § hemstäldes, att senare momentet i denna § måtte utgå.

Justitierådet Hernmarck anförde: Det synes ligga en inkonseqvens deri, att då i fråga om rättigheten till säkerhetsregress uti § 29 hänvisas till §§ 25 och 26, deremot i § 30 åberopas utom nyssnämnda två §§ äfven § 27, hvarför jag hemställer, att hänvisningen i begge ifrågavarande §§ måtte blifva lika (jfr 31 och 33 §§ svenska vexellagen).

§ 37.

Justitierådet Hernmarck yttrade: Så väl af 41 § i gällande svenska vexellag, som ock af motsvarande stadgande i tyska vexellagen, nemligen art. 38, framgår, att vexelinnehafvarens skyldighet att mottaga betalning af en del af vexelsumman inträder först efter förfallotiden, hvilket äfven är meningen med utkastet, såsom af motiven (sid. 44) inhemtas. Ordalagen i § 37 utesluta dock icke den tolkning, att nämnda skyldighet skulle förefinnas redan före förfallotiden, hvarför det synes nödigt att, till förekommande af misstydning, i ifrågavarande § efter orden »må ej» införa »efter förfallotiden».

§ 89.

Genom rättigheten för godkännare att på vexelinnehafvarens kostnad och äfventyr låta, utan underrättelse till honom, nedsätta vexelsumman, vare sig hos offentlig myndighet eller i säker bankinrättning, kunde vexelinnehafvaren tillskyndas obehörig kostnad och omgång.

Pilt. till Piilcsd. Prof. 1880. 7 Sand. 1 Afd. 2 Höft. 5

34 Kongl. Majds Nåd. Proposition No 2.

En sådan rättighet öfverensstämde icke med de allmänna reglerna inom privaträtten i fråga om betalning af gäld. Dessutom saknades i Sverige sådan myndighet, som vore behörig att emottaga dylika deposita, och förslaget anvisade ej huruledes bankinrättnings säkerhet skulle pröfvas och afgöras. Paragrafen syntes derför böra utgå.

§ 40.

Enär meningen i första momentets första punkt med orden : Innehafvare af vexel vare berättigad att vid förfallotiden fordra dess inlösen, så framt lian visar sin åtkomst genom vexelns text, torde vara oriktigt uttryckt, samt bestämningen i momentets senare punkt rörande verkan deraf att den, som inlöser vexel, ej handlar i god tro eller förfar med grof vårdslöshet, icke tillhörde vexellagen, tillstyrktes, att första momentet måtte omskrifvas med ledning af 1 och 3 punkterna i 42 § af gällande vexellag; och som den vidsträcktare skadeersättningsskyldighet, som enligt senare momentet skulle drabba godkännare, hvilken före förfallodagen inlöste vexel, icke stode väl tillsammans med den i 10 § godkännare gifna rätt att före förfallodagen genom öfverlåtelse förvärfva vexeln, ansågs detta senare moment böra uteslutas.

§ 41.

Af ordalagen i sista punkten af denna § vore man berättigad antaga, att 29 § skulle stadga något särskild! sätt för vexels inlösande och handla om ordningen för anställande af rättegång om sådant inlösande ; men då så icke vore förhållandet, ansågs punkten böra omskrifvas på sådant sätt, att deraf meningen med uttrycket »i öfverensstämmelse med § 29» klart framginge, hvarvid uppställningen i 43 § af gällande lag lämpligen kunde följas.

§ 42.

Lika litet som något uttryckligt stadgande angående verkan af en uppmaning att icke protestera hittills visat sig vara behöflig^, torde upptagandet i lagen af ett dylikt stadgande vara af behofvet påkalladt. Hvad särskild! angår frågan, huruvida det kunde vara erforderligt att i lagen bestämma om en slik uppmanings verkan på notifikationsskyldigheten, derest sådan varder löreskrifven, så vore denna fråga naturligtvis beroende på den lydelse § 45 komme att få. Med den lydelse sistnämnde § i utkastet hade vore det klart, att om den, som erhållit uppmaning att ej protestera, stälde sig uppmaningen till efterrättelse, så hade han ingenting att fullgöra enligt § 45, men att, om han, oak-

35 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

tadt uppmaningen, protesterade, den i § 45 ovilkorligt stadgade notifikationsskyldighet måste af honom fullgöras. Äfven om notifikationsskyldighet föreskrefves, på sätt i § 45 skett, skulle den i förevarande § derom intagna bestämmelse vara öfverflödig.

§§ 45—47.

I det af Lagberedningen afgifna förslaget till lag för inrikes och utrikes vexlar var i 42 § upptaget ett stadgande, att innehafvare af en för bristande betalning protesterad vexel skulle med första post, som afgick efter den dag protesten skedde eller, der post ej gick, annorledes utan dröjsmål skriftligen gifva den, som vexeln till honom öfverlåtit, underrättelse att betalning ej blifvit erlagd; att hvarje öfverlåtare, som erhållit dylik underrättelse var skyldig att derefter likaledes skriftligen underrätta den honom närmast föregående vexelgäldenären, samt att den, som uraktlåt att i sin ordning lemna sådan underrättelse, skulle svara till skadan. Vid förslagets föredragning inför Konungen i Statsrådet den 22 April 1851 yttrades af Justitiestatsministern:

”Beträffande den i 42 § stadgade skyldigheten att man ifrån man underrätta närmast föregående vexelgäldenär om vexelns uteblifna betalning, så enär ett underlätet fullgörande af denna skyldighet ändock icke skulle kunna hindra vexelns innehafvare att om betalningen hålla sig till hvilken af gäldenärerna han behagade, samt vid sådant för-hållande fördelen af berörda stadgande enligt hvad sakkunnige personer intygat icke skulle kunna anses uppväga olägenheterna af den mängd skadeståndsprocesser, som deraf kunde föranledas, särdeles med hänseende till svårigheten att i hvarje fall kunna styrka att den med posten afsända underrättelsen till rätter man framkommit, synes hela detta stadgande desto hellre böra utgå, som det, så snart den så kallade hoppande regressen medgifves, rätteligen måste öfverlemnas åt vexelgäldenärens egen omtanka att göra sig förvissad om vexelns öde, eller genom anvisad nödfallsadress skydda sig mot äfventyret af ett oförväntadt kraf i återgångsväg”. På dessa grunder blef ur 1851 års vexellag stadgandena om notifikationsskyldighet uteslutna, och under den tid af närmare tre decennier, som denna lag haft gällande kraft, har, så vidt erfaras kunnat, någon olägenhet utaf saknaden aflagstadgad notifikationsskyldighet icke varit i Sverige förspord.

Vid sådant förhållande och då hvad Justitiestatsminister!! i berörda hänseende andragit syntes fortfarande ega giltighet samt något här i Sverige allmänt lämpligt sätt att ådagalägga notifikationens fullgö-

36 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

rande ej vore anvisadt, tillstyrktes, att §§ 45—47 måtte ur förslaget utgå.

§ 49.

Justitieråden Hernmarck, Östergren och Wedberg ansågo, att 2 mom. af denna § borde så uppställas att det blefve tydligt, att med ordet »vexelgäldenär» ej afsågs godkännaren.

§ 53.

Justitierådet Wedberg yttrade: Då föreskrifter angående det sätt, hvarpå fordran på grund af regressanspråk kan uttagas, ej höra till vexelrätten, hemställer jag att denna § måtte utgå.

§ 56.

Derest den vid 18 § framstälda anmärkning blefve godkänd, borde i denna § orden »eller om vexeln är domicilierad, till någon å uppvisningsorten» uteslutas.

§ 57.

Då af §:ns redaktion icke med tillräcklig tydlighet framginge hvad som med godkännande till heder betecknades eller att, innan dylikt godkännande mottages, protest för uteblifvet godkännande borde hafva skett, tillstyrktes, att §:ns första punkt måtte omskrifvas i närmare likhet med 50 § i nu gällande vexellag.

, § 67.

Justitieråden Hernmarck och Wedberg hemstälde, att §:n måtte omskrifvas så, att den komme att tydligt uttrycka meningen att den, som efter öfverlåtelse vore innehafvare af vexel, egde att med begäran om duplett vända sig så väl till vexelgifvaren som till sin närmaste föregångare.

§ 74.

Till förekommande af tvekan, när, i de fall som i §:n afses, vexelinnehafvarens rätt att erhålla nytt vexelbref eller betalning inträdt, torde orden »blifvit kungjord» böra utbytas mot meningen »blifvit så kungjord, som särskildt är stadgadt».

§ 75.

Då för vexelrättens bibehållande genom protest i anledning af vexelns förlust blifvit såsom vilkor uppstälda tidsbestämmelser, hvilka

37 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

i lagen ej kunnat närmare angifvas än med uttrycken »oförtöfvadt)) och »utan dröjsmål», syntes det ifrågasatta stadgandet, hvilket, såsom motiven utvisa, hemtats från en vexellagstiftning, byggd på ett annat system än det i utkastet följda, komma att i tillämpningen föranleda så många rättstvister, att dess införande i vexellagen antagligen skulle medföra olägenheter vida öfverstigande de fördelar, som dermed kunde vara förenade. Vid sådant förhållande tillstyrktes, att §:n måtte utgå.

§ 77.

Sista meningen i denna § syntes påkalla omskrifning till förtydligande af hvad dermed åsyftades, eller att om vexel, som vore betalbar vid uppvisandet, blifvit förevisad tidigare, än den i 19 och 32 §§ stadgade sista tid, preskriptionstiden skulle räknas från uppvisningsdagen.

§ 79.

I slutet af §:n torde böra bestämdt uttalas, att med gäldenär bo afses hans till konkurs afträdda bo.

§ 80.

Att jemte stämning och bevakning i gäldenärs till borgenärer afträdda bo upptaga den s. k. litis denunciatio såsom ett särskild!, sätt för afbrytande af vexels preskription syntes ej väl stå tillsammans med stadgandena i den svenska civilprocessen.

Icke heller vore det med vexellagens fordran på en betryggande form för de handlingar, hvilka för bevarande af vexelrätt äro föreskrifna, öfverensstämmande att medgifva det preskription af vexelfordran kan mot godkännare afbrytas blott genom att underrätta godkännaren om att talan blifvit genom stämning anhängiggjord.

Med afseende härå tillstyrktes, att första stycket i denna § måtte omskrifvas, så att deri upptoges endast stämning och bevakning i gäldenärs till borgenärer afträdda bo såsom sätt för afbrytande af vexels preskription.

§ 83.

Då meningen i denna § torde vara, att, der vexelprotest skall ske mot flera personer i fråga om ett anspråk på grund af vexelrätt, blott ett protokoll deröfver är erforderligt, men denna mening icke otvetydigt framginge af den använda redaktionen, ansågs att §:n, om den funnes nödig, borde omskrifvas.

38 Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 2.

§ 89.

Uti 74 § af gällande vexellag föreskrifves, att, derest den, mot hvilken protesteras skall, ej anträffas, protesten skall verkställas vid hans bostad. Då ett stadgande kan vara nödigt huru förfaras skall för det fall att, fastän gäldenärens affärslokal eller bostad är känd, tillträde dertill likväl ej kan i och för protestens verkställande beredas, tillstyrktes att bristen härutinnan måtte medelst ett tillägg till förevarande § afhjelpas.

§ 92.

Enär den i denna § medgifna suspensiva verkan af så kallad vis major torde böra vara inskränkt till endast de fall, då utomordentliga tilldragelser inträffa, men genom bibehållande af orden »afbrott i den offentliga samfärdseln» icke blott ringa rubbningar i samfärdsmedlens ostörda bruk utan äfven temligen vanliga ofall kunde hänföras under de tilldragelser, livilka skulle medföra en dylik verkan, tillstyrktes ätt de nyssanförda orden måtte ur §:n uteslutas.

Justitierådet Wedberg yttrade: Äfven om det vid detta lagstiftningsarbete, mera än vid andra dylika, skulle anses nödigt att taga i betraktande hvad verkan må tilläggas tilldragelser, så utomordentliga och sällsynta, som de i denna § afsedda, anser jag att åt desamma, i _ syftning att berättiga till undantag från lagens föreskrifter, ej bör gifvas större betydelse, än i andra lagar af privaträttslig natur, der äfven rättigheter äro beroende på ett noggrant iakttagande af vissa former eller fatalietider, utan att något »laga förfall» kan åberopas till ursäkt för hvad derutinnan blifvit försummadt. Derföre och då, i allt fall, den som förlorat rätt till återgångstalan enligt vexellag likväl har sig öppet att i vanlig rättegång utsöka sin fordran hos vexelgäldenär, som enligt 93 § finnes böra densamma gälda, tillstyrker jag att förevarande § måtte utelemnas.

§ 93.

I afseende å innehållet af denna § anmärktes:

att det vore tvifvelaktigt huruvida första momentet i §:n skulle, på sätt i motiverna blifvit antydt, komma att vid tillämpningen gifvas den betydelse, att vexelinnehafvaren skulle i trots af preskriptionen kunna göra något fordringsanspråk gällande på grund af de rättsförhållanden, som legat till grund för det ingångna vexelslutet;

att den i §:n uppstälda skilnaden mellan verkningarne af vexels preskription och dess prejudicering ej vore, i fråga om rättigheten att i vanlig civil rättegångsväg söka ersättning för den skada vexelinne-

39 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

häfvare!! genom vexeirättens förlust lidit, grundad på någon i förhållandenas natur liggande olikhet emellan de båda fallen;

att det icke syntes vara riktigt, att såsom en allmängiltig regel förklara att en prejudicerad vexel vore jemngod med ett skuldebref;

att i allmänhet gällande bevisningsregler borde iakttagas vid fördelningen af bevisningsskyldigheten emellan vexelinnehafvaren och den, emot hvilken han rigtade sin talan, och att giltiga grunder ej funno b att i förevarande fall åtnöja sig med ringare grad af visshet än eljest erfordrades; samt

att skäl saknades, att i afseende å ifrågavarande betalningsskyldighet uppställa någon skilnad emellan vexelgifvaren och i visst fall godkännaren, å ena sidan, samt öfriga vexelgäldenärer, å den andra.

Den föreslagna §:n syntes derföre icke vara att föredraga framför 96 § i nu gällande vexellag och tillstyrktes derför att stadgandena i sistnämnda § måtte bibehållas.

Justitierådet Wretman yttrade: Då uppställningen af stadgandena i denna § är sådan, att antagas kunde det eu innehafvare af en efter vexellag preskriberad vexel skulle vara förhindrad att göra något fordringsanspråk gällande på grund af de rättsförhållanden, som legat till grund för det ingångna vexelaftalet, och den i §:n uppstälda skilnaden emellan verkningarne af vexels preskription och dess prejudicering . i afseende å rättigheten att i vanlig civil rättegångsväg söka ersättning för den skada vexelinnehafvaren genom vexeirättens förlust lidit icke synes grundad på någon i förhållandenas natur liggande olikhet emellan de båda fallen, hemställer jag att §:n bör i sådan syftning omredigeras.

§ 95.

Enligt § 67 skulle det åligga vexelgifvare att, der sådant fordras, utgifva vexeln i flera exemplar och från detta stadgande är i förevarande § 95 undantag icke gjordt för den, som utgifver egen vexel. Då likväl utställaren af sådan vexel för densamma häftar såsom godkännare samt detta förhållande i och för sig icke, såsom i motiven antages, kan anses utesluta beliofvet af en uttrycklig föreskrift, att den allmänna regeln om utfärdande af vexel i flera exemplar ej är tillämplig i fråga om egna vexlar, tillstyrktes, att en sådan föreskrift måtte varda införd.

Enär föreskrift angående tiden då den nya vexellagen skall träda i kraft blifvit intagen i förslaget till promulgationslag, erinrades att det i utkastet till vexellagen upptagna öfvorgående stadgandet kunde uteslutas.

40 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 2.

I öfrigt' anmärktes, att i den män de nu gjorda framställningarne godkändes, borde ändringar ske i paragrafföljden, och jemväl iakttagas vid de på särskilda ställen förekommande hänvisningar till andra §§.

Slutligen fästades uppmärksamheten derpå att användandet i svensk lag af latinska uttryck hemtade från rättsvetenskapen näppeligen kunde hädanefter blifva mindre otjenligt än det hittills funnits vara; att utkastet nyttjar onödigtvis en mängd för det vårdade lagspråket främmande ord, såsom »fyllesgöra», »vexelrättlig», »sigt», »notifikation», »indossament», »kopia», »domicilierad» med flera, och understundom använder för språket främmande ordställningar, såsom bland annat »upptaga protest», den som »protesthandlingen verkställer» understundom begagnar svenska ord i oriktig betydelse, såsom t. ex. ordet rättegångshandling i betydelsen af förhandling inför rätta; samt att gällande vexellags stadganden ofta omskrifvits utan att någon ändring af meningen varit åsyftad eller tankens uttryck vunnit i klarhet eller språkriktighet.

2:o).

Förslag till förordning om, nya vv.rplla.gms införande och hvad i afseende derå iakttagas skall, så lydande:

F örslag

till förordning om nya vexellagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall:

1 §•

Den vexellag, som nu gillad och antagen är, så ock hvad här nedan stadgas, skall gälla från den 1 Januari 18'"' för alla vexlar, som derefter utgifvas.

2 §•

Genom nya lagen upphäfves Vexellagen den 23 Augusti 1851, tillika med 21 § i Förordningen den 10 Augusti 1877 om nya Utsökningslagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall.

3 §-

Angående förfarandet då vexel förkommit förordnas som följer:

Har vexel förkommit, ege den, som vexeln förlorat, hos Rätten i betalningsorten göra ansökan om vexelns dödande, och inlemne då afskrift af samma vexel, eller sådan uppgift om dess innehåll, som Rätten pröfvar nödig för vexelns säkra igenkännande. \ is er sökanden

41 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

sannolik anledning att vexeln verkligen förkommit; varde offentlig stämning af Rätten utfärdad och å dess dörr anslagen, så ock tre gånger, minst fjorton dagar emellan hvarje gång, i allmänna tidningarne införd, hvarigenom innehafvare af vexeln kallas att den vid Rätten uppvisa inom år och dag sedan stämningen i tidningarna sist infördes, om vexeln då var förfallen, men eljest inom år och dag från förfallotiden. Varder ej vexeln inom föreskrifven tid uppvist, och fullföljes derefter ansökningen; gifve Rätten utslag, hvarigenom vexeln dödas.

4 §-

1 fråga om verkställande af protest stadgas:

Protest må verkställas, förutom af Notarius Publicus, på sätt i 81 § nya Vexellagen stadgas, i stad af magistratsperson och å landet af kronofogde eller länsman i orten eller af magistratsperson från närmaste stad; och skall dervid ojäfvigt och skrifkunnigt vittne närvara.

Protokoll, i hvilket protest blifvit införd, skall ock af vittnet underskrifvas.

5 §. '

Om laga domstol och rättegång i vexelmål gälla följande stadganden:

1. Domstol i vexelmål vare Rådstufvurätt i den stad, der svaranden bor eller anträffas, men, om han å landet bor eller anträffas, Rådstufvurätten i närmaste stad derintill.

2. Vexelinnehafvare må för hela sin fordran stämma en af vexel gäldenärerna, och stånde det i hans fria val hvilken af dem lian först stämma vill.

3. Stämning i vexelmål skall, der sökanden det äskar, meddelas till samma dag, som den sökes, om Rätten då sitter och svaranden bisa till hands, att han kan före rättegångstimmans slut sig infinna.

4. Pröfvar Rätten sökandens påstående vara af den beskaffenhet att det genast bifallas må; döme då till betalning och förordne tillika att, i brist deraf, utmätning strax ske må; dock skall för inrikes vexel, som blifvit för bristande betalning protesterad, utmätning mot vexelgifvare]! eller öfverlåtare ej verkställas förr än tre dagar förflutit från det han bevisligen blifvit krafd.

5. År målet af den beskaffenhet, att det ej kan å första rättegångsdagen afgöras; då må Rätten, der käranden det äskar och omständigheterna pröfvas dertill föranleda, ålägga svaranden att nedsätta penningar i allmänt ränteri eller ställa antaglig pant eller borgen samt förbjuda honom att, der sådant ej fullgöres, resa från orten före sakens

Bih. till Päksd. Prof. 1880. 1 Sami. 1 Afd. 2 Haft. G .

42 Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

slut, vid det äfventyr, som för öfverträdande af reseförbud är i 153 § Utsökningslagen stadgadt.

6. Dom i vexelmål gånge, der den vinnande det äskar, i verkställighet genom utmätning och det utmättas försäljning ändå att ändring i domen sökes; vare dock den, som vunnit, skyldig att ställa pant eller borgen för hvad honom tilldömdt blifvit, der han, innan domen vunnit laga kraft, det lyfta vill.

7. Vexelgäldenär ege begagna endast sådana jäf eller invändningar, som äro grundade på vexelns beskaffenhet och i sjelfva vexelrätten, eller till hvilka han kan vara befogad på grund af sitt omedelbara förhållande till käranden.

8. Beropar sig någon på utländsk lag eller sedvana och vill han att afseende derå fästas skall; vare han skyldig att sin uppgift styrka, der den ej af vederparten medgifves.

Högsta Domstolen lemnade förslaget utan anmärkning.

In fide™

E. Adlerstråhle.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

43 U t dr ap af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 31 December 1379,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna, Statsråden: Almqvist,

Herr Thyselius,

Boven,

Friherre von Otter,

Forssell,

Rosensvärd, von Steyern,

Malmström.

Justitieråden: Östergren,

Wedbehg.

Chefen för Justitiedepartementet, Statsrådet Almqvist anförde i underdånighet:

»Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 9 Maj 1876 anhållit att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för utarbetande af en fullständig handelslag för Sverige äfvensom egna nödig omsorg deråt att öfverensstämmelse, så vidt ske kunde, med motsvarande Norsk och Dansk lagstiftning dervid åstadkommes, så har, enär vexellagen ansågs såsom det ämne, hvarmed början lämpligen borde vid ett sådant lagstiftningsarbete göras, Kongl. Maj:t den 26 Januari 1877 tillsatt en komité med uppdrag att utarbeta förslag till vexellag; så vidt möjligt öfverensstämmande med de lagförslag angående samma ämne, som samtidigt kunde blifva uppgjorda af komitéer i Norge och Danmark.

44 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

Efter det de svenske komiterade till gemensamma öfver] äggningar sammanträdt med de för Norge och Danmark utsedde, har ett förslag till vexellag af lika innehåll för alla tre rikena blifvit af dem utarbetadt, hvilket jemte ett inom Justitiedepartementet upprättadt förslag till förordning om nja vexellagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall, öfverlemnades till 'Högsta Domstolens yttrande genom Eders Kongl. Maj:ts beslut den 12 Juli 1878.»

Efter redogörelse för innehållet af berörda två förslag samt för det utlåtande, som Högsta Domstolen deröfver afgifvit, yttrade föredraganden vidare:

»Till största delen har jag funnit de i Högsta Domstolen framstå Ida anmärkningar mot vexellagsförslaget böra iakttagas, men likväl i eu hufvudsaklig punkt, nemligen den som angår den så kallade notifieationsskyldigheten, ansett hvad Högsta Domstolen yttrat icke föranleda ändring i förslaget. Emot nämnda skyldighets bibehållande har af Högsta Domstolen blifvit framhållet, dels att, på sätt redan mot del af äldre Lag-Beredningen afgifna förslaget till vexellag, i hvilket förslag notificationsskyldigheten var upptagen, blifvit anmärkt, fördelen af stadgandet derom icke skulle kunna anses uppväga olägenheterna af den mängd skadeståndsprocesser, som deraf kunde föranledas, samt att man, så snart den så kallade hoppande regressen medgåfves, rätteligen måste öfverlemna åt vexelgäldenärens egen omtanka att göra sig förvissad om vexelns öde, dels ock att, sedan på dessa skäl notificationsskyldigheten blifvit ur 1851 års vexellag utesluten, någon olägenhet af saknaden af lagstadgad notificationsskyldighet icke varit i Sverige forspord. Men häremot synes kunna erinras, att — om man bortser från den franska vexelrätten, för hvilken i följd af dess korta regresstider något behof af notification icke kan uppkomma, — skyldigheten att notificera finnes stadgad i alla öfriga länders vexellag-lagstiftning med undantag af Sveriges och Finlands. Då sålunda notificationsskyldigheten torde kunna betraktas såsom ingående i allmän europeisk vexelrätt och det icke heller under de förhandlingar, hvilka i senare tider framkallats af sträfvandena att åstadkomma åtminstone förarbeten till en för alla civiliserade länder likartad vexellagstiftning, från något håll uttalats önskan om notificationsskyldighetens borttagande, synes föreskrift derom icke böra längre saknas i svenska vexellagen likasom man icke torde kunna vänta, att Norge och Danmark, der notificationsskyldigheten för närvarande finnes stadgad i vida strängare form, än i förslaget blifvit ifrågasatt, skola befinnas villiga att helt och hållet borttaga denna skyldighet. I den form stadgandet i förslaget förekommer hafva för öfrig! påföljderna af försummelse i fråga om notifi-

15 Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

cationsskyldighetens iakttagande blifvit inskränkta till dels förlust vid återgångstalan af godtgörelse för kostnader jemte förlust af ränta som eljest skulle tillkomma regressökanden, dels till ersättning för den genom försummelser förorsakade skada.

Derjemte innehåller förslaget — häri olika med den äldre Lag- Beredningens förslag i ämnet — att notificationsskyldigheten skall anses vara fullgjord allenast bref med underrättelse till vederbörande vexelgäldenär blifvit å posten inlemnadt. Då härtill kommer att förslaget uppställer den presumption att bref afsändt till eu föregående vexelgäldenär antages innehålla föreskrifven notification intill dess motsatsen blifver bevisad, tror jag icke, att berörda skyldighets iakttagande skall kunna anses blifva för vexelrörelsen betungande. Med den så kallade hoppande regressen synes notificationsskyldigheten enligt hvad andra lands exempel gifva vid handen titan svårighet låta sig förena, och icke heller lärer erfarenheten från de land, i hvilkas lagstiftning notificationsskyldigheten under förslagets form redan finnes införd, tala derför att skadeståndsprocessernas antal skulle genom dylika stadgande!) komma att i någon nämnvärd grad ökas.

Tages derjemte i betraktande, att den föreslagna skyldigheten, om den ock skulle för dem, hvilka drifva vexelrörelse i större skala, komma att medföra i någon mån ökadt besvär, likväl torde få anses för den mindre affärsmannen blifva bestämdt gagnande; att saknaden åt eu dylik skyldighet i fråga om inländska vexlar visat sig hafva föranledt dertill att nödvändigheten af notificationens iakttagande vid utrikes vexlar blifvit af svenska affärsmän förbisedd och förlust dymedelst dem tillskyndad, samt att enligt hvad upplyst blifvit notificationen redan ofta hos oss frivilligt iakttages, har jag stannat i den mening att notificationsskyldigheten bör i förslaget qvarstå.

I fråga om den i 18 § af förslaget upptagna skyldigheten att till godkännande uppvisa domicilierade vexlar är af Högsta Domstolen anmärkt, bland annat, att då denna ovilkorliga förevisningspligt icke stadgas i gällande vexellag och någon olägenhet af bristen på ett dylikt stadgande _ i Sverige icke visat sig, det vid sådant förhållande syntes betänkligt att för vexelrörelsen föreskrifva) en ny formalitet med det stränga äfventyret af vexelrättens förlust, hvadan Högsta Domstolen tillstyrkte att denna § måtte utgå eller åtminstone förevisningspligten inskränkas till de fall att vexelgifvaren i vexeln föreskrifvit dess uppvisande.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anmärkt har vidtagits den. förändring i förslaget, att förenämnda förevisningsskyldighet blifvit inskränkt till sådana domicilierade vexlar, i hvilka vexelgifvaren ej ut-

4(5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

satt af hvem betalning bör å den andra orten erläggas. Med denna inskränkning synes mig det ifrågasatta stadgandet icke böra möta någon betänklighet, då detsamma icke föreskrifver något annat än hvild vexelinnehafvaren ändock skulle vara nödsakad iakttaga, så vida han ej, i saknad af kännedom om hvilken å förfallodagen bör tillhandahålla liqvid, skall å nämnda dag blifva inskränkt till afgifvande af en så kallad protest i vädret. Äfven torde det stadgande jag, såsom nyss nämndes, ansett böra i förslaget införas, bättre stå i öfverensstämmelse med den strängt formela karakteren hos vexellagen, än den af Högsta Domstolen ifrågasatta föreskriften att på vexelgifvare^ godtfinnande skulle bero, huruvida ifrågavarande formalitet skall iakttagas eller icke.

Med godkännande af hvad Högsta Domstolen anmärkt mot den i 22 § af förslaget intagna bestämmelsen att tillägg som upphäfva, inskränka eller på annat sätt förändra godkännandet, och icke hafva stöd i vexellagen, skola anses såsom oskrifna, derest de icke blifvit gjorda under iakttagande af den form, som i samma § blifvit föreskrifven, bär jag funnit stadgandet böra erhålla den förändrade lydelse, att godkännande väl må inskränkas till en del af vexelsumman, men att andra inskränkningar och vilkor skola vara utan verkan. Då härigenom ej mindre den föreskrift, hvaremot Högsta Domstolens anmärkning i främsta rummet var riktad eller att en förvägrad accept skulle kunna likställas med en gifven, blifvit borttaget, än ock det partiella eller till en del af vexelsumman inskränkta godkännandet, hvilket torde vara den enda mera allmänt förekommande inskränkning, som i den vanliga vexelrörelsen plägar tillfogas ett godkännande, blifvit skyddadt, synes stadgandet i sådan form kunna godkännas. Ty något praktiskt behof att skydda andra vilkorliga eller med inskränkningar tecknade aceepter, än det partiella godkännandet, kan icke antagas vara för handen, och det torde icke heller kunna nekas att med vexelns formela beskaffenhet är föga öfverrensstämmande, att verkan af ett å vexeln tecknadt godkännande skall göras beroende af omständigheter, hvilka för vexeln såsom sådan äro mer eller mindre främmande, såsom t. ex. beskaffenheten af levererade varor, ankomsten af betäckning för vexeln före förfallodagen o. s. v.

Med iakttagande af nu omnämnda jemte andra mindre väsentliga ändringar, hvartill jag fann anledning på grund af inom Högsta Domstolen framstälda anmärkningar, till eu del äfven afseende i förslaget begagnade uttryckssätt, blot' inom Justitiedepartementet förslaget öfversedt och i öfverensstämmelse härmed jemkadt, hvilket reviderade förslag till vexellag jag ansåg mig böra, innan detsamma för Eders

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o ,2. 47

Kong]. Maj:t framlades, öfverlemna till Cheferna för Norska och Danska Justitiedepartementen; och sedan i anledning deraf de Norske och Danske komiterade jemte delegerade för Sverige åter sammanträdt till öfverläggning i ämnet samt blifvit ense om förslagets lydelse, hafva bemälde chefer tillkännagifvit att de godkände det sålunda reviderade förslaget och hvar för sig ämnade tillstyrka dess framläggande till antagande af nationalrepresentationerna.

Nämnda förslag till vexellag jemte förslag till förordning om nya vexellagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall, emot hvilket sistnämnda förslag någon anmärkning inom Högsta Domstolen ej förekommit, får jag alltså nu för Eders Kongl. Maj:t i underdånighet framlägga, med hemställan att Eders Kongl. Maj:t täcktes, enligt 87 § Regeringsformen till Riksdagens antagande öfverlemna omförmälda vid detta protokoll bilagda båda förslag, dock med det af den föreslagna Vexellagens innehåll och af de derom förda förhandlingarne emellan Sverige samt Danmark och Norge föranledda förbehåll, att författningarne ej skola blifva gällande i annat fall, än att med Vexellagsförslaget. öfverensstämmande vexellagar varda i Norge och Danmark antagna.»

Justitieråden Östergren och Wedberg åberopade sina vid förslagets granskning hos Högsta Domstolen afgifne yttranden. *

På tillstyrkan af Statsrådets öfriga ledamöter behagade Hans Maj:t Konungen bifalla hvad föredragande Departementschefen hemställt; och skulle till följd häraf till Riksdagen aflåtas nådig proposition af det innehåll, som bilagan till detta protokoll under litt. A. utvisar.

♦

Ex protocollo C. P. Hagberg It.