om antagande af en författning angående offentlighet vid under domstolar ne
Kong!.. May.is Nåd, Proposition No 8.
1 N:o 8.
Ank. till Riksil. Kansli den 26 Jan. 1881, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, om antagande af en författning angående offentlighet vid under domstolar ne; Gifven Stockholms Slott den 22 Januari 1881.
Urgammal häfd har stadgat bruket af offentlighet vid underdomstolarnes förhandlingar. Vidmakthållandet af detta bruk har påbjudits genom Kong!. Cirkuläret den 28 Mars 1835, men, på sätt vid flera tillfällen blifvit erinradt, saknas i lag något uttryckligt stadgande härom. Enär det synts vara af vigt, att ifrågavarande brist i gällande lag varder afhjelpt, har Kongl. Maj:t låtit upprätta ett förslag till författning i sådant syfte och vill alltså, med öfverlemnande af de i Högsta Domstolen och Statsrådet angående denna fråga förda protokoll, jemlikt 87 § Regeringsformen, föreslå Riksdagen att antaga följande:
Förordning om offentlighet vid under domstolar ne.
Vid allmän Underrätt, så ock vid poliskammare, när sådana mål der förehafvas, i hvilka poliskammare utöfvar domsrätt, skall rättegång' hållas offentligen; och vare förty, så länge det kan ske utan trängsel för dem, som till Rätten höra eller hafva med sakerna att skaffa, ej någon förment att vara inne, medan Rätten sitter, der ej öfverläggning till beslut skall inom lyckta dörrar hållas, eller Rätten finner förekommande mål vara för anständigheten och sedligheten stötande, i hvilka händelser åhörarne skola på ordförandens tillsägelse afträda.
Bill. till Riksd. Prot. 1881. 1 Sand. 1 Afä. 4 Höft.
2 Kongt Maj:ts Nåd. Proposition No S.
Hvar som rättegång åhöra vill skall skicka sig tyst och anständigt. Gör någon annorlunda, må han från rummet afvisas.
Den, som i Rätten förer ordet, ege till ordningens bibehållande gifva nödiga föreskrifter. Hvad han i ty fall förordnar gånge genast i verkställighet.
Genom hvad här blifvit stadgadt göres icke någon ändring i 21 och 22 §§ 17 Kap. Rättegångsbalken.
Kong! Maj:t förblifver Riksdagen med all Kong! nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
Nils von Steyern.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.
3 Utdrag af Protokollet öfver Justitiedepartements-ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott Fredagen den 19 Mars 1880,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Almqvist,
Herr Thysélius,
Lovénfä m Friherre von Otter,
Forssell,
Rosensvärd, von Steyern,
Malmström.
Chefen för Justitiedepartementet, Statsrådet Almqvist anmälde i underdånighet :
10:o.
Slutligen anförde föredraganden i underdånighet:
»Uti Riksdagens Justitieombudsmans innevarande år till Riksdagen afgifna embetsberättelse finnes omförmäldt ett af Justitieombudsmannen anstäldt åtal mot en domare för öfverträdelse af det genom urgammal häfd stadgade bruket af offentlighet vid underrätternas förhandlingar. Väl har vidmakthållandet af detta bruk blifvit påbjudet genom Kongl. Cirkuläret den 28 Mars 1835; men på sätt, som är vordet erinradt ej mindre i en till Eders Kongl. Maj:t gjord framställning af ett stort antal tidningsutgifvare och andra personer, tillhörande landets offentliga press, utan äfven uti en inom Andra Kammaren under nuvarande riksdag väckt motion, saknas i laguttryckligt stadgande om offentlig rättegång vid underrätter, till Indika i förevarande afseende äfven torde vara att hänföra poliskammare i fråga om sådana mål, der poliskammaren utöfva!' domsrätt; och enär det synts vara af vigt att ifrågavarande brist i nu gällande lag varder afhjelpa har, med
4 Kongl. M&j:ts Nåd. Proposition No 8/
ledning af de i Lagkomité^ och Lagberedningens förslag till rättegångsbalk införda stadganden äfvensom af Rikets Ständers senast vid 1834 års riksdag framstälda lagförslag i berörda ämne, inom Justitiedepartementet blifvit uppgjordt förslag till förordning om offentlighet vid under domstolar ne; hemställande jag i underdånighet, att Eders Kong! Maj:t täcktes öfver samma förslag, som bilägges detta protokoll, för det ändamål 87 § Regeringsformen omförmäler, inhemta Högsta Domstolens utlåtande.»
Denna, af Statsrådets öfrige ledamöter understödda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla,
Ex protocollo Th. Wilh. Malm.
Protokoll öfver ett lagärende, hållet uti Kongl. Maj:ts Högsta Domstol Tisdagen den 13 April 1880.
Andra rummet.
Närvarande:
Justitieråden: Garleson,
Wretman,
Naumann, von Hofsten,
Lindhagen,
Svedelius,
Östergren.
Expeditionschefen Annerstedt föredrog i underdånighet:
Note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet den 19 nästlidne Mars, hvarmedelst, för det
5 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.
ändamål 87 § Regeringsformen omförmäler, Högsta Domstolens utlåtande blifvit infordradt öfver följande inom Justitiedepartementet uppgjorda
Förslag
till förordning om offentlighet vid under domstolar ne.
Rättegång vid Underrätt, så ock vid poliskammare, när sådana mål der förehafvas, i indika poliskammare domsrätt utöfvar, skall offentligen hållas; och vare förthy, så länge det ske kan utan trängsel för dem, som till Rätten höra eller med sakerna hafva att skaffa, ej någon förment att inne vara medan Rätten sitter, der ej Rätten nödigt finner att öfverläggning till beslut inom lyckta dörrar hålla, eller mål förekomma, som äro stötande för anständigheten och sedligheten, i hvilka händelser åhörare skola på Ordförandens tillsägelse afträda.
Hvar som rättegång åhöra vill, skall sig tyst och anständigt skicka. G-ör någon annorlunda, varde först varnad; rättar han sig icke deraf, då må han från rummet afvisas.
Den, som i Rätten förer ordet, ege till ordningens bibehållande gifva nödiga föreskrifter, utan att med Rättens öfrige ledamöter derom öfverlägga.
Hvad lian i thy fall förordnar gånge genast i verkställighet; och svare han för sin åtgärd som för annan embetsutöfning, om deröfver klagas.
Justitierådet Östergren yttrade: Ehuru offentlighet vid underdomsto-
larnes förhandlingar icke i allmänna lagen är .uttryckligen föreskrifven, har dock sådan offentlighet från uråldriga tider varit bruklig; och genom nådigt bref af den 28 Mars 1835 bär det blifvit vederbörande anhefaldt att vidmakthålla nämnda urgamla bruk. Vid sådant förhållande erfordras icke lagstiftning i ämnet för att införa offentlighet i domstolsförhandlingarne, utan lärer syftemålet med det till Högsta Domstolens granskning öfverlemnade förslaget vara, att närmare bestämma den offentlighet, som redan tinnes i bruk. Lämpligheten af införandet i allmänna lagen af sådane bestämningar kan jag icke bestrida, men hehofvet deraf synes mig icke vara så trängande, att, under det förslag till ny rättegångsordning är under utarbetning af Hya Lagberedningen, nu ifrågavande del deraf bör särskild! behandlas. För den händelse Kongl. Maj:t likväl skulle finna lämpligt att redan nu aflåta proposition i ämnet, får jag mot förslaget erinra:
att förändring i redaktionen synes erforderlig för undvikande af kollision med stadgande^ i 21 och 22 §§ i 17 Kap. Rättegångsbalken, hvilka för vissa fall innehålla förbud för vittnen och parter att åhöra rättegångsförhandlingar;
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.
att ett af de stadgade undantagen från rättigheten att afhöra domstolsförhandlingar, nemligen i mål, som äro stötande för anständigheten och sedligheten, synes vara affättadt i allt för obestämda ordalag, hvaraf följden blifver, att‘ åhörare kunna afvisas i fall, som lagstiftaren näppeligen åsyftat, t. ex. då fråga är om vanliga fylleriförseelser, eller om uppenbar grymhet mot kreatur, h vilka brott i strafflagen upptagas bland sedlighetsbrott;
att stadgandet i förslagets andra stycke derom, att den som icke tyst och anständigt sig skickar skall varnas, innan han må afvisas från domstolens sessionssal, kan blifva menligt vid ordningens upprätthållande, enär, om ordföranden icke bär makt att genast afvisa en bullersam eller okynnig åhörare, störande eller anstötliga uppträden skulle kunna tillställas och af olika personer upprepas, utan att det funnes något kraftigt medel att förhindra ofoget, förrän en hvar, som hade lust att störa förhandlingarne, eu gång uppträdt och blifvit varnad; samt
att slutorden i tredje stycket »utan att med Rättens öfrige ledamöter derom öfverlägga» likasom slutorden i sista stycket »och svare han för sin åtgärd, som för annan embetsutöfning, om deröfver klagas» synas vara öfverflödiga och i viss mån vilseledande.
Justitierådet Svedelius yttrade: Ovilkorlig föreskrift att varning alltid måste föregå afvisandet från domstolens sessionsrum synes ej lämplig. Ordningen vid domstolen kan understundom på ett så betänkligt sätt störas, att för dess vidmakthållande erfordras, att fridsstöraren genast aflägsnas; och det torde väl utan olägenhet kunna öfverlemnas till ordförandens urskiljning, huruvida den, som genom oskickligt uppförande sig förbryter, må derför tjenligen varnas eller ock från rummet afvisas.
De uti tredje stycket förekommande orden »utan att med Rättens öfrige ledamöter derom öfverlägga», likasom slutorden i fjerde stycket »om deröfver blågås» själas böra, såsom öfverflödiga, uteslutas, hvarefter dessa stycken lämpligen kunde sammanslås till ett.
Justitierådet Lindhagen instämde med Justitieråden Östergren och Svedelius; samt förenade sig jemväl uti Justitierådet Carlesons här nedan intagna yttrande utom hvad angår frågan om ordförandens rätt att omedelbart utan öfverläggning med Rätten gifva nödiga föreskrifter till ordningens bibehållande, och tilläde Justitierådet Lindhagen för sin del särskildt: Om också språkets behandling ej må anses tillhöra det hufvudsakliga, hvarom .Högsta Domstolen har att yttra sig, kan jag dock icke underlåta att göra en erinran emot den i föreliggande förslag, likasom i många andra på senaste tiden uppgjorda, förekommande sed att emot vanligt språkbruk och emot svenska språkets anda draga verbet från sin naturliga plats ned till slutet af meningen. Denna sed har hos oss länge beherskat den juridiska stilen och ku-
7 Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.
rialstilen öfver hufvud; men om det långsläpiga skrifsättet än må finnas drägligt för dem, som under en lång tjenstemannabana blifvit invande dervid, får man dock icke glömma att våra lagar skrifvas ej för jurister och embetsman allena, utan för hela svenska folket, för hvilket den besynnerliga och för nuvarande språket främmande ordföljden ej kan förefalla annat än tröttsam och motbjudande. Att denna erinran göres först vid förevarande förslag, då likväl rika anledningar dertill funnits vid behandlingen af så många andra af vida större omfattning och vigt, kommer sig deraf, att man i det längsta hoppas på rättelse utan erinran. Men, då den origtiga språkbehandlingen synes snarare tilltaga än aftaga, bär det slutligen blifvit en manande pligt att fästa uppmärksamheten derpå. Föreliggande förslag påkallar ock i hög grad en erinran uti förevarande afseende, enär den öfverklagade seden der iakttagits med synnerlig konseqvens, till prof hvarpå jag får anföra början af förslagets första stycke, uppstäldt alternativt med den i förslaget begagnade och med den naturliga ordföljden:
»Rättegång vid Underrätt, så och vid poliskammare, när sådane mål der förehafvas, i hvilka poliskammare domsrätt utöfvar, skall offentligen hållas; och vare förthy, sålänge det ske kan utan trängsel för dem, som till Rätten höra eller med sakerna hafva att skaffa, ej någon förment att innevara medan Rätten sitter, der ej Rätten nödigt finner att öfverläggning till beslut inom lyckta dörrar hålla, eller» — — — — — — — —
»Rättegång vid Underrätt, så ock vid poliskammare, när sådane mål der förehafvas, i hvilka poliskammare utöfvar domsrätt, skall hållas offentligen; och vare förthy, så länge det kan ske utan trängsel för dem, som höra till Rätten eller hafva med sakerna att skaffa, ej någon förment att vara inne medan Rätten sitter, der ej Rätten finner nödigt att hålla öfverläggning till beslut inom lyckta dörrar eller» — — — — — — —
Justitierådet von Hofsten instämde med Justitierådet Svedelius.
Justitierådet Naumann yttrade det Justitierådet icke hade någon anmärkning att framställa mot det remitterade förslagets innehåll, hvilket syntes vara ordagrant öfverensstämmande med Lagkomiténs förslag år 1838 till Rättegångsbalk 7 Kap. 4 och 5 §§; dock hemstälde Justitierådet, om icke, till undvikande af allt missförstånd, kunde i slutet af den tillämnade förordningen tilläggas:
Härigenom göres ingen ändring i 21 och 22 §§ af 17 Kap. Rättegångsbalken eller i 31 § af Kong! Förordningen den 11 Juni 1868 om krigsdomstolar och rättegången derstädes.
Justitierådet Wretman förenade sig med Justitierådet Östergren.
Justitierådet Garleson anförde: Det i Sverige urgamla bruket af offentlighet i rättegång vid underrätt, om hvars vidmakthållande Kong!. Brefvet
8 Kong!. Maj.is Nåd. Proposition No 8.
den 28 Mars 1835 erinrade, har numera kraft af lag, och något giltigt skäl för antagandet, att det vore mer än lag i allmänhet utsatt för öfverträdelse, är icke ens uppgifvet. Att den allmänna regel, det innebär, icke kan undvara åtskilliga modifikationer, visar gällande lag och ej mindre det föredragna förslaget, än äldre förslag i samma ämne, men i stället att gällande lag låter, utom i särskildt uppgifna fall, modifikationerna bero af underrätternas urskiljning under allmänhetens och öfverrätternas kontroll, har man i nu förevarande förslag, liksom i de föregående förslagen, sökt att, med inskränkning af domarens pröfningsrätt, bestämma de nödiga undantagen från regeln, och det är deruti, såsom redan blifvit anmärkt, den egentliga betydelsen af dessa förslag torde ligga. Men de nödiga undantagen betingas af så mångskiftande förhållanden att den, som vill in abstracto bestämma dylika undantag, äfventyrar icke blott att gifva somliga vidsträcktare, andra inskränktare omfattning än den de bort hafva och den man åsyftat, utan ock att, trots detta, nödgas tillgripa bestämningar, som egna sig till försvar för obehöriga både inskränkningar och utsträckningar. Intetdera äfventyret har förslaget undgått, och efter min förmening är dess innehåll i öfrigt sådant, att det hela skulle framstå såsom en sällsam anomali inom svenskt rättegångsväsende.
Änskönt rättegång vid underrätt är af blandadt aceusatorisk och inqvisitorisk beskaffenhet, skulle genom förslaget varda underrätt betaget att till sanningens uppdagande, när part eller vittne af räddhåga, blygsel eller annan dylik orsak undandrager sig att i eu menighets närvaro afgifva fullständig och tydlig redogörelse för ett sakförhållande, begagna den icke sällan lämpliga och ändamålsenliga utvägen att under förhöret utvisa menigheten, i hvars närvaro den till domstolens protokoll tagna berättelsen om förloppet sedermera uppläses. Utan att de, som till Rätten höra eller med sakerna hafva att skaffa, lida af trängsel, skall det vara domstolen otillåtet att förmena åhörare sammanpacka sig till en för dem sjelfva farlig trängsel och till ett antal, att icke ens luften varder för de närvarande tillräcklig. Åt ordförandens i hvarje underrätt enskilda omdöme skall öfverlåtas att afgöra, när den händelse må anses vara för handen, att ett förekommande mål stöter anständighet och sedlighet samt åhörare fördenskull böra afträda, men domstolen sjelf, om den finner förhandlingarne inför sig hindras eller störas genom åhörares beteende, skall icke vara berättigad att låta tillsäga dem att afträda, med mindre en hvar, som utvisas, blifvit först genom domstolens ordförande varnad och derefter bevisligen beträdd med att icke hafva låtit sig af varningen rätta. Underrätternas disciplinärmyndighet öfverflyttas till en del på domstolens ordförande, som erhåller en i lag erkänd beslutanderätt, skild från domstolens. Det är möjligt att detta låter förena sig med eu ny anordning af rättegångsväsendet, men illa står det samman med den närva-
9 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.
rande och isynnerhet med hvad i afseende å domstolsledamöternes gemensamma rätt och skyldighet att vaka öfver och svara för ordningen inför rätta skulle fortfarande komma att förblifva gällande.
Till likartade anmärkningar föranleda jemväl de föregående förslagen, och da obehöfliga ändringar af lag aldrig kunna vara gagneliga, anser jag mig icke böra tillstyrka att nådig proposition till Riksdagen varder på grund af det remitterade förslaget framstäld.
Enligt protokollet E. Adlerstråhh.
Utdrag af Protokollet öfver Justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott Lördagen den 22 Januari 1881,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikesärendena Friherre Hochschild, Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Taube,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Richert,
Themptander,
Justitieråden: von Segebaden,
Glimstedt.
Chefen för Justitiedepartementet Statsrådet von Steyern anmälde i underdånighet:
Ett inom Justitiedepartementet utarbetadt förslag till förordning om offentlighet vid underdomstolarne; öfver hvilket förslag Högsta Domstolens Bih. till Pdksd. Prof. 1881. 1 Samt 1 Afd. 4 Häft. 2
10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.
utlåtande blifvit, för det ändamål 87 § Regeringsformen omförmäler, infordradt; varande förslaget af följande lydelse:
»Rättegång vid Underrätt, så ock vid poliskammare, när sådana mål der förehafvas, i hvilka poliskammare domsrätt utöfvar, skall offentligen hållas; och vare förty, så länge det ske kan utan trängsel för dem som till Rätten höra eller med sakerna hafva att skaffa, ej någon förment att inne vara medan Rätten sitter, der ej Rätten nödigt finner att öfverläggning till beslut inom lyckta dörrar hålla, eller mål förekomma, som äro stötande för anständigheten och sedligheten, i hvilka händelser åhörare skola på ordförandens tillsägelse afträda.
Hvar som rättegång åhöra vill skall sig tyst och anständigt skicka, (lör någon annorlunda; varde först varnad; rättar han sig icke deraf, då må han från rummet afvisas.
Den som i Rätten förer ordet, ege till ordningens bibehållande gifva nödiga föreskrifter, utan att med Rättens öfrige ledamöter derom öfverlägga.
Hvad han i ty fall förordnar gånge genast i verkställighet; och svare lian för sin åtgärd som för annan embetsutöfning, om deröfver klagas.»
Efter att hafva redogjort för de vid förslagets granskning i Högsta Domstolen afgifna yttranden, utlät sig departementschefen vidare:
»Den anmärkning, som af flere bland Högsta Domstolens ledamöter blifvit uttalad, att under det förslag till ny rättegångsordning vore under utarbetning, det ämne, som uti förevarande författningsförslag afsåges, icke borde göras till föremål för särskild lagstiftning, kan jag icke dela. Då något tvifvel icke torde kunna uppstå derom att en ny rättegångsordning — den må i öfrigt blifva gestaltad huru som helst — dock städse komme att upptaga bland sina hufvudbestämmelser den grundsats, att, rättegång skall offentligen hållas, synes mig icke någon olägenhet kunna uppkomma deraf, att denna grundsats, som står i full öfverensstämmelse med urgammal sed i landet, uti lagen tydligt uttalas, utan att man härför afvaktar den tidpunkt, då de pågående arbetena för en ny rättegångsordning kunna blifva bragta till slut.
Enär på sätt inom Högsta domstolen blifvit anmärkt en ovilkorlig föreskrift, derom, att varning alltid måste föregå afvisandet från domstolens sessionsrum, understundom skulle kunna blifva menlig för ordningens upprätthållande derstädes, synes nämnda föreskrift böra ur förslaget uteslutas; hvarjemte dels de såsom öfverflödiga anmärkta orden i tredje och fjerde styckena torde kunna utgå, dels till förekommande af det visserligen mindre sannolika, men dock måhända möjliga missförstånd af författningen, att genom densamma någon ändring skulle ske i hvad uti 21 och 22 §§ af 17 kapitlet
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.
11 Rättegångsbalken är föreskrifvet, ett uttryckligt förbehåll att så icke är förhållandet synes böra tilläggas.
Jag kan icke finna, att det föreslagna undantaget från rättigheten att afhöra domstolsförhandlingar blifvit, på sätt de fleste ledamöter i Högsta Domstolen anmärkt, uttryckt i allt för obestämda ordalag. Ett brott kan svårligen sägas vara stötande för anständigheten och sedligheten endast derföre att det i Strafflagen blifvit upptaget i 18 kapitlet eller bland de så kallade sedlighetsbrotten, och farhågan att författningen skall blifva så tolkad att den skulle anses medgifva att i t. ex. mål angående fylleriförseelser eller grymhet mot kreatur åhörare af domstolsförhandlingarna skulle kunna afvisas synes mig derföre sakna tillräcklig grund.
Deremot bör i lagen tydligare utmärkas, att det är Rätten och icke dess ordförande som vid förekommande fall bestämmer, när undantag från regeln om offentlighet skall ega rum.
Att i nu föreslagen ordning endast kan vara fråga om lagstiftning angående offentlighet vid de allmänna underrätterna, torde vara uppenbart, men dock möjligen böra, till förekommande af hvarje missförstånd, uttryckligen utsägas. Vid krigsrätt är offentlig ransakning redan föreskrifven genom förordningen om krigsdomstolar och rättegången derstädes, § 31.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt får jag alltså hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes enligt 87 § Regeringsformen till Riksdagens antagande öfverlemna följande förslag till
Förordning om offentlighet vid underdomstolarne.
Vid allmän Underrätt, så ock vid poliskammare, när sådana mål der förehafvas, i hvilka poliskammare utöfvar domsrätt, skall rättegång hållas offentligen; och vare förty, så länge det kan ske utan trängsel för dem, som till Rätten höra eller hafva med sakerna att skaffa, ej någon förment att vara inne, medan Rätten sitter, der ej öfverläggning till beslut inom lyckta dörrar hålles, eller Rätten finner förekommande mål vara för anständigheten och sedligheten stötande, i hvilka händelser åhörarne skola på ordförandens tillsägelse afträda.
Hvar som rättegång åhöra vill skall skicka sig tyst och anständigt. Gör någon annorlunda, må han från rummet afvisas.
Den, som i Rätten förer ordet, ege till ordningens bibehållande gifva nödiga föreskrifter. Hvad han i ty fall förordnar gånge genast i verkställighet.
Genom hvad här blifvit stadgadt göres icke någon ändring i 21 och 22 §§ 17 Kap. rättegångsbalken.
12 Kov/gl. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.
På tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla hvad föredragande Departementschefen hemstält; och skulle i följd häraf till Riksdagen aflåta^ nådig proposition af det innehåll, som bilagan till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo Carl Boliemm.
Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1881.
Rättelse
i Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.
sid. 11, rad 9 och 10 står: beslut inom lyckta dörrar hålles, °
läs: beslut skall inom lyckta dörrar hållas,
Bih. till Biksd. Prot. 1881