Doc 1884:18

Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 18.

1 N:o IS.

Ank, till Riksd. Kansli den 14 Febr. 1884. kl. 2 e. m.

Kong . Maj:ts nådiga proposition, till Riksdagen, angående upplåtelse.

under eganderätt till Vexiö stad af V2 mantal krono Vexiö Domprostegården; gifven Stockholms slott den 12 Januari 1884.

I öfverensstämmelse med bilagda utdrag* af dagens protokoll öfver ecklesiastikärenden vill Kongl. Maj:t härmed föreslå, det Riksdagen måtte medgifva, ätt eganderätt till ett hälft mantal krono Vexiö Domprostegården må åt Vexiö stad upplåtas mot förbindelse för staden ej allenast att till kyrkoherden i Vexiö pastorat årligen utgifva lösen efter tioårigt medelm ark egångspris för fyra hundra kubikfot spannmål, hälften råg och hälften korn, utan ock att åt kyrkoherden anskaffa och underhålla lämplig bostad, äfvensom att framdeles, när sådant påfordras, aflösa den årliga spanmålsafgiften med det belopp i penningar, som efter fem för hundra om året utgör kapitalvärdet af samma afgifter, enligt det vid aflösningen gällande medelmarkegångspris.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande Utskott tillhandahållas; och Kong]. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

C. G. Hammarskjöld.

Bill. Ull Riksd. Pr oi. 1884. 1 Samt. 1 Afä. 11 Höft.

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

/

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 12 Januari

1884.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Thyselius,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyeän,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander,

Ryding,

von Krusenstjerna.

l:o.

Departementschefen Statsrådet Hammarskjöld anförde:

»Uti den al Eders Kong!. Maj:t genom nådig proposition år 1882 för Riksdagen framlagda, men då ej till slutligt afgörande bragta frågan om upplåtelse åt Vexiö stad af eganderätt till ett hälft mantal krono Vexiö Domprostegården N:o 1 anhåller jag nu att få göra förnyad underdånig framställning, sedan ytterligare, af Riksdagens skrifvelse i ämnet föranledd utredning derutinnan egt rum.

Till en början får jag härvid erinra, hurusom vid fastställande af lönereglering lör presterskapet i Vexiö stads- och landsförsamlingars

3 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

pastorat, enligt nådigt bref den 1 Mars 1872, förordnats, att berörda såsom kyrkoherdeboställe för landsförsamlingen i jordeboken upptagna hemmansdel skulle vid inträffande kyrkoh^rdeledighet, eller dessförinnan, om uppgörelse derom kunde träffas, så snart sådan kommit till stånd, åt Vexiö stad upplåtas till begagnande under all framtid, med förbehåll att staden förbunde sig dels att till kyrkoherde]! årligen utgifva lösen efter tioårigt medelmarkegångspris för fyrahundra kubikfot spanmål, hälften råg och hälften korn, och dels att åt kyrkoherden anskaffa och underhålla lämplig bostad i staden eller tilldela honom hyresersättning, hvars belopp i brist af åsämjande skulle bero på särskild pröfning i laga ordning; och i enlighet med den af Kongl. Magt den 81 December 1877 fåststälda plan för utvidgning och reglering af A^exiö stad, dit hemmanet Domprostegården på grund af nådiga brefvet den 19 nästförutgångne Juni blifvit från den 1 Maj samma år förlagdt i judicielt, kameralt och ecklesiastikt hänseende, har hemmanet hänförts till den nya stadsdelen.

Härefter hafva stadsfullmäktige i Vexiö, under förmälan, att några af de å Domprostegården befintliga tomter blifvit af staden sålda, men att hinder för köparne mötte att å desamma erhålla lagfart, emedan jorden innehades endast med besittningsrätt, en omständighet som, efter hvad erfarenheten visat, inverkade i hög grad menligt på det pris, som kunde för tomterna betingas, i underdånighet anhållit, att Domprostegården måtte på de i Kongl. brefvet den 1 Mars 1872 stadgade vilkor med full eganderätt till staden upplåtas, helst i motsatt fall stadens väl behöfliga utvidgning åt detta håll möjligen icke skulle kunna försiggå och sålunda det med hemmanets öfverlemnande åt staden afsedda ändamål icke vinnas.

Denna af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kronobergs län, efter Vexiö magistrats hörande, förordade ansökning blef, efter nådig remiss och sedan Domkapitlet i Vexiö sig yttrat, jemväl af Kammarkollegium i afgifvet utlåtande tillstyrkt.

Med anledning häraf föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen att för dess del medgifva den begärda upplåtelsen; men Riksdagen, som ansåg, att eganderätten till fastigheten borde betinga något högre pris än det förut nämnda, som vid besittningsrättens afyttrande blifvit utfäst, och att vid försäljning af egendomen en viss köpeskilling borde bestämmas jemte skyldighet för staden att åt kyrkoherden anskaffa och underhålla lämplig bostad, tillkännagaf i underdånig skrifvelse den 20 Maj 1882, att på grund häraf och då Riksdagen saknade all ledning för bedömande af egendomens försäljningsvärde samt i allt fall Kyrkomötets

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

samtycke till försäljningen borde inhemtas, hade den föreslagna försäljningen för det dåvarande icke blifvit af Riksdagen bifallen.

Vidare och efter det med anledning häraf Kammarkollegium anbefalts att, efter vederbörandes hörande, inkomma med underdånigt yttrande och förslag rörande de vilkor, hvarpå den ifrågasatta upplåtelsen skulle kunna ega rum, hafva stadsfullmäktige i Vexiö blifvit i ärendet å ny o hörde, hvarvid de yttrat bland annat: att då, af åtskilliga uppgillra anledningar, öfvertagandet af Domprostegården, långt ifrån att medföra någon ekonomisk fördel, tvärtom syntes blifva för staden förlustbringande, och då den af staden redan utfästa lösesumman betydligt öfverstege det värde, hvartill Domprostegården uppskattats af nämnden för reglering af dervarande presterskaps löneförmåner — i det att denna nämnd år 1867, efter värdering af egendomen, förordat dess öfverlåtande till staden mot vilkor, att till pastor årligen skulle erläggas 500 kronor och derjemte åt honom lemnas bostad i staden och 200 kronor årligen till föda åt två hästar för embetsresor — ansåge sig stadsfullmäktige icke kunna tillförbinda staden att för eganderätten till Domprostegården erlägga något utöfver den i nådiga brefvet den 1 Mars 1872 bestämda årliga afgälden; att emellertid stadsfullmäktige, för att gå Riksdagens uttalade önskan till mötes, ville erbjuda sig att, mot erhållande af full eganderätt till Domprostegården och så vida Kronan öfvertoge skyldigheten att erlägga den kyrkoherden tillkommande årliga afgälden, till statsvei-ket inbetala ett kapital, hvars ränta, beräknad efter fem för hundra, motsvarade samma afgäld; samt att, enligt stadsfullmäktiges åsigt, det vore af fördel icke blott för staden, utan äfven och i synnerhet för kyrkoherden, att den staden åliggande skyldigheten att förse kyrkoherden med bostad utgjordes i form af hvresersättning, i följd hvaraf stadsfullmäktige, hvilka ingalunda ville undandraga sig att lemna såsom hyresersättning det högsta belopp, som skäligen kunde begäras, hemstälde, att den ifrågasatta förbindelsen för staden att anskaffa och underhålla bostad åt kyrkoherden måtte få förfalla.

Uti detta stadsfullmäktiges, af magistraten i Vexiö biträdda yttrande har äfven Eders Kong! Maj:ts Befallningshafvande i länet instämt; och Domkapitlet har mot bifall dertill ej framstält annan anmärkning, än att såsom vilkor för upplåtelsen borde stadgas förbindelse för staden att åt kyrkoherden anskaffa, bebygga och underhålla lämplig boställsgård inom staden.

Kammarkollegium har i underdånigt utlåtande, som den 2 sistlidne Maj till Ecklesiastikdepartementet inkommit, anfört, att — äfven om en förnyad uppskattning af Va mantal Domprostegården, som, enligt

5 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 18.

hvad af stadsfullmäktige uppgifvits, innehållit, med inberäknande af ett för jernvägens räkning exproprieradt område, en areal af 81 tunnland 1,1 kappland, deraf 17 tunnland 23,l kappland tomter, trädgårdar och åker, 8 tunnland 14,4 kappland delvis skogbeväxt äng, 54 tunnland 4,5 kappland utmark samt 23,i kappland impediment, numera efter egendomens intagande i planen för stadens utvidgning skulle kunna med någon tillförlitlighet verkställas — det likväl syntes föga troligt, att en sådan åtgärd, så vida, på sätt kollegium antoge, hänsyn komme att tagas endast till den afkastning och öfriga fördelar, som kyrkoherden kunnat hemta af egendomen såsom boställe, skulle leda till det åsyftade ändamålet att få egendomen åsatt högre värde än det, som svarade mot den vid besittningsrättens öfverlåtande till staden betingade ersättningen, hvarutöfver stadsfullmäktige icke velat tillförbinda staden någon uppoffring, i anseende hvartill och enär under för handen varande förhållanden, eller innan lägligt tillfälle till inköp af annan boställsjord erbjöde sig, det antagligen vore vida fördelaktigare för kyrkoherden att årligen uppbära lösen efter medelmarkegångspris för 400 kubikfot spanmål, hälften råg och hälften korn, än räntan å det kapital, 21,520 kronor, hvartill nämnda afgift efter fem för hundra och 1882 års medelmarkegångspris skulle förvandlas, Kammarkollegium, som lika med Domkapitlet ansåge en bestämd bostad för kyrkoherden vara att föredraga framför årlig hyresersättning, föreslagit, att staden skulle såsom vilkor för erhållande af full eganderätt till Domprostegården tillförbindas att åt kyrkoherden anskaffa och underhålla lämplig bostad samt att framdeles, när sådant påfordrades, aflösa den årliga spanmålsafgiften med dess kapitalvärde, beräknadt på ofvanstående sätt efter det vid aflösningen gällande medelmarkegångspris å spanmålen.

Efter det Eders Kongl. Magt vidare, med anledning af stadgandena i 114 § Regeringsformen och presterskapets privilegier af den 16 Oktober 1723, inhemtat Kyrkomötets yttrande i frågan, har Kyrkomötet i underdånig skrifvelse den 19 September 1883 förklarat, det Kyrkomötet för dess del medgåfve, att Vexiö Domprostegården må till Vexiö stad under full eganderätt upplåtas på nyssberörda, af Kammarkollegium förordade vilkor.

Efter hvad sålunda härutinnan förekommit, och enär äfven Riksdagen — såsom af dess omförmäldaf skrifvelse den 20 Maj 1882 framgår — ansett önskvärdt, att rättsförhållandena i afseende å ifrågakomna fasta egendom varda på ett tillfredsställande sätt ordnade, samt då detta synes mig lämpligen kunna ske genom den begärda öfverlåtelsens medgifvande på de af Kammarkollegium förordade och af

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

Kyrkomötet godkända vilkoren, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att medgifva, att eganderätt till ett hälft mantal krono Vexiö Domprostegården må åt Vexiö stad upplåtas mot förbindelse för staden ej allenast att till kyrkoherden i Vexiö pastorat årligen utgifva lösen efter tioårigt medelmarkegångspris för fyrahundra kubikfot spanmål, hälften råg och hälften korn, utan ock att åt kyrkoherden anskaffa och underhålla lämplig bostad, äfvensom att framdeles, när sådant påfordras, aflösa den årliga spanmålsafgiften med det belopp i penningar, som efter fem för hundra om året utgör kapitalvärdet af samma afgift, eldigt det vid aflösningen gällande medelm arkegångspris.»

På tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter behagade Hans Maj:t Konungen härtill lemna nådigt bifall äfvensom förordna att i enlighet med Departementschefens förslag nådig proposition i ämnet af den lydelse bilagan vid detta protokoll utvisar skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo C. E. Blom.