med förslag dels till Lag angående säkerhet för utbekommande af utflytt- ningsbidrag och andra ersättningar i anledning af laga skifte, dels ock till Förordning angående tillägg till 136 § i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga Stadga om skiftesverket i riket den 9 November 1866
Kong!. Majds Nåd. Proposition No 12.
1 N:o 12.
Ank. till Bikscl. Kansli den 27 Jan. 1885, kl. 2 e. m.
Kong!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag dels till Lag angående säkerhet för utbekommande af utflyttningsbidrag och andra ersättningar i anledning af laga skifte, dels ock till Förordning angående tillägg till 136 § i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga Stadga om skiftesverket i riket den 9 November 1866; Gifven Stockholms slott den 9 Januari 1885.
Med öfverlemnande af de i Statsrådet och Högsta Domstolen i ärendet hållna protokoll, vill Kongl. Maj:t härmed jemlikt 87 § Regeringsformen hafva i nåder föreslagit Riksdagen att i ett sammanhang antaga följande förslag till
l:o. Lag angående säkerhet för utbekommande af utflyttning sbidrag och andra ersättningar i anledning af laga skifte.
Härigenom förordnas som följer:
Har vid laga skifte hlifvit bestämdt, att bidrag till utflyttning eller ersättning för odling eller vanhäfd å jord eller för ståndskog, plantering eller torfjord skall gäldas af egare till jord, som i skiftet ingått, då ege den, som har sådan fordran, der den ej stått inne längre än ett år efter förfallodagen, att ur jorden, ändå att den kommer i annans hand, njuta betalning med enahanda förmånsrätt, som enligt 17 kap. 6 § Handelsbalken tillkommer enskild ränteegare för afgäld af fast egendom.
Bill. till Riksd. Prof. 1885. 1 Samt. 1 Afä. 9 Höft.
2 Kong!. Majds Nåd. Proposition No 12.
2:o. Förordning angående tillägg till 136 § i Kongl. Majds förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9 November 1866.
Härigenom förordnas, att 136 § i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9 November 1866 skall erhålla ett tillägg af följande lydelse:
Har vid skifte blifvit bestämdt, att ersättning för ståndskog skall af delegare i skiftet gäldas, skall egodelningsrättens ordförande ofördröjligen efter det fastställelse å skiftet meddelats, låta i allmänna tidningarna tre gånger och genom Konungens Befallningshafvande i länskungörelserna en gång införa kungörelse, innehållande uppgift å den ersättning, som skall från hvarje egolott utgå, och.de tider, på Indika den skall betalas. Kostnaden härför ersättes af skifteslaget och fördelas så, som angående skifteskostnader här ofvan sägs.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR
Nils von Steyern.
Kanyl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 12.
3 Utdrag af protokollet öfver Justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet ä Stockholms slott Fredagen den 26 September 1884,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild, Statsråden: von Steyern,
Friherre von Utter,
Hammarskjöld,
Richert,
Röding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
5:o.
Departementchefen Statsrådet von Steyern anförde: »Man har allmänt erkänt behofvet af ett lagstadgande, hvarigenom staten, som under vissa förhållanden tvingar den enskilde att med sin jord ingå i laga skifte, bereder honom större säkerhet för utbekommande af de ersättningsbelopp, som vid skiftet tilläggas honom för förmåner af ståndskog och bättre odlad jord m. m., hvilka han måste till andra skiftesdelegare afstå, eller för besvär och kostnader, såsom utflyttning m. in., hvilka han i följd af skiftet måste underkasta sig. Riksdagen har sökt afhjelpa detta behof genom eu år 1883 antagen författning af innehåll, att om vid laga skifte blifvit bestämdt att bidrag till utflyttning eller ersättning för odling eller vanhäfd å jord eller för ståndskog, plantering eller torfjord skulle gäldas af egare till jord, som i skiftet ingått, skulle samma jord, i hvars hand den kunde komma, häfta för det bidrag eller den ersättning, och skulle den, som egde sådan fordran, hafva enahanda förmånsrätt till betalning ur jorden, som enligt 17 kap. 6 §
4 Kong!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 12.
Handelsbalken tillkomme enskild ränteegare för afgäld af fast egendom. Oafsedt de formella brister, med Indika detta förslag var behäftad!, och som utgjorde tillräckligt skäl för Eders Kong!. Maj:t att å förslaget vägra sanktion, erbjuder detta sätt att lösa frågan en principal betänklighet, hvars vigt ingalunda kan förnekas, nemligen den, att inteckningshafvares rätt kan förnärmas genom inskjutande af den nya, förmånsrätten framför redan befintliga inteckningar i fastigheten. Visserligen invändes, att fastigheten vinner en tillökning i värde, som motsvarar den med förmånsrätt utgående ersättningen, och att denna tillökning kommer inteckningshafvaren till godo. Men det torde lätteligen inses, att särskild! med afseende på ståndskog, för hvilken ersättning i penningar utgår, inteckningshafvarne sakna all säkerhet derför, att icke den ökade skogstillgången genast af egaren afverkas, och de derför inflytande medlen af honom utgifvas till infriande af andra förbindelser än sådana, som ega förmånsrätt i jorden. För min del skulle jag ock gerna sett om någon annan utväg stått till buds att bereda jordegaren den önskade säkerheten; men jag betviflar möjligheten att finna en sådan utväg. Man har föreslagit att låta honom inteckna sin fordran i fastigheten med rätt att, om inteckning sökes inom viss tid efter skiftets fastställande, åtnjuta förmånsrätt framför inteckningar, som efter fastställelsen beviljats. Men en sådan säkerhet är utan värde i det fall, att fastigheten redan före skiftet är fullt intecknad, eller att egaren, just för att betaga sin fordringsegare all säkerhet, låter under skiftets fortgång till fullo inteckna fastigheten. Man torde derföre, om man vill sjelfva saken, ej kunna undgå den af Riksdagen föreslagna förmånsrätten. Den bör dock göras så litet betungande som möjligt för inteckningshafvarne. Detta kan ske derigenom att pant- och förmånsrätten får en mera öfvergående natur, så att den upphör, om ej fordran utsökes inom ett år från förfallodagen. Man kan ock, såsom det skett i fråga om odlingslånen, låta kungöra pant- och förmånsrättens uppkomst i allmänna tidningar^, till inteckningshafvarnes kännedom, på det de måtte komma i tillfälle att egna sin uppmärksamhet åt egendomens vård och uppsäga sina inteckningar, om anledning dertill förekommer.
Jag hemställer alltså, att Eders Kong!. Maj:t täcktes för det ändamål 87 § Regeringsformen omförmäler inhemta Högsta Domstolens yttrande öfver följande förslag till
l:o. Lag angående säkerhet för utbekommande af utilyttningsbidrag och andra ersättningar i anledning af laga skifte.
Härigenom förordnas som följer:
Har vid laga skifte blifvit bestämdt, att bidrag till utflyttning eller ersättning för odling eller vanhäfd ä jord eller för ståndskog, plantering eller torfjord skall gäldas af egare till jord, som i skiftet ingått, då ege den,
5 Kongl. Mtiy.ts Nåd. Proposition No 12.
som har sådan fordran, der den ej stått inne längre än ett år efter förfallodagen, att ur jorden, ändå att den kommer i annans hand, njuta betalning med enahanda förmånsrätt, som enligt 17 kap. 6 § Handelsbalken tillkommer enskild ränteegare för afgäld af fast egendom.
2:o. Förordning angående tillägg till 136 § i Kong!. Maj:ts förnyade nådiga Stadga om skiftesverket i riket den 9 November 1866.
Härigenom förordnas, att 136 § i Kong!. Maj:ts förnyade nådiga Stadga om skiftesverket i riket den 9 November 1866 skall erhålla ett tillägg af följande lydelse:
Har vid skifte blifvit bestämdt, att ersättning för ståndskog skall af delegare i skiftet gäldas, skall egodelningsrättens ordförande ofördröjligen efter det fastställelse å skiftet meddelats låta i allmänna tidningarna tre gånger och genom Konungens Befallningshafvande i länskungörelserna en gång införa kungörelse, innehållande uppgift å den ersättning, som skall från hvarje egolott utgå, och de tider, på Indika den skall betalas. Kostnaden härför ersättes af skifteslaget och fördelas så, som angående skifteskostnader här ofvan sägs.»
Hvad Departementschefen sålunda hemstält behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af Statsrådets öfriga ledamöter, i nåder bifalla.
Ex protocollo C. F. IJay beryll.
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
Utdrag af protokollet ifver lagärenden, hållet uti Kongl. Majds Högsta Domstol Måndagen den 27 Oktober 1884.
Närvarande:
Justitieråden: Naumann, Hake, Huss, Östergren, Glimstedt, Ählgren, Åbergsson.
Sedan, jemlikt Högsta Domstolens beslut den 15 och 16 innevarande blånad, handlingarne i de till Högsta Domstolens utlåtande öfverlemnade, i protokollen för nyssnämnda dagar omförmälda ärenden cirkulerat emellan Högsta Domstolens ledamöter; sä företogs nu till slutlig behandling:
2:o.
Förslag till
Do) lag angående säkerhet för utbekommande af utflyttningsbidrag och andra ersättningar i anledning af laga skifte; samt
2:o) förordning angående tillägg till 136 § i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9 November 1866; hvilka förslag äro bifogade detta protokoll.
Justitierädet Åbergsson fann förstnämnda förslag icke föranleda annan anmärkning än att, då detsamma afsåg att bereda säkerhet för utbekommande af ifrågavarande bidrag och ersättningar, utan att deri frågan om
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No 12. 7
deri personliga betalningsskyldigheten berördes, Jnstitierådet hemstälde huruvida förslaget, till förekommande af misstydning i sagda afseende, kunde erhålla följande lydelse:
Har vid laga skifte blifvit bestämdt, att bidrag till utflyttning eller ersättning för odling eller vanhäfd å jord eller för ståndskog, plantering eller torfjord skall gäldas af egare till jord, som i skiftet ingått, då häfte samma jord, i hvars hand den komma må, för den gäld, der den ej stått inne längre än ett år efter förfallodagen; och njute den, som egen sådan fordran, der den ej stått längre inne än ofvan sägs, enahanda förmånsrätt till betalning ur jorden, som enligt 17 kap. 6 § Handelsbalken tillkommer enskild ränteegare för afgäld af fast egendom.
Jnstitierådet Ahlgren lemnade förslagen utan anmärkning.
Justitieråd^! Huss, Östergren och Glimstedt förenade sig om följande yttrande: J3å, så vidt rubriken till förstnämnda förslag utmärker, här icke åsyftas någon reglering i fråga om den personliga ansvarigheten för de ersättningar, som i förslaget afses, torde den rätt, som här skall beredas ersättningstagaren och bestämmes såsom rätt att ur jorden njuta betalning, lämpligare böra betecknas såsom rätt att i jorden njuta säkerhet.
Justitieråd et Glimstedt tilläde vidare: I öfrigt får jag fästa uppmärksamhet derå, huruvida icke tiden för beståndet af denna rätt borde begränsas bestämdare än som i förslaget skett, så att i stället för tiden af ett år från eu förfallodag, soin kan efter godtycke bestämmas och i de fall, der ersättningen skall utgå annorledes än genom afdukning å skog eller torfmosse, utsättas hur långt som helst efter skiftet, en viss rymligare tid, räknad från skiftets fastställelse, blefve stadgad. Hvarjemte Justitierådet Glimstedt i afseende på förslaget angående tillägg till 136 § skiftesstadgan yttrade:
Härvid har jag ej annat att erinra, än att det synes temligen tvifvelaktigt, huruvida det föreslagna kungörandet må kunna komma att i verkligheten utgöra något korrektiv mot den befarade vådan af den rätt, som&i förslaget till lag angående säkerhet för utbekommande af utflyttningsbidrag och andra ersättningar i anledning af laga skifte, afses att bereda ersättningstagare.
Justitierådet Håle lemnade förslagen utan anmärkning.
Justitierådet Naumann instämde med Justitierådet Åbergsson.
Ex protocollo Th. Wilh. Mahn.
8 Kong!. Maj.ls Nåd. 'Proposition No 12.
Utdrag af protokollet öfver Justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott Fredagen den 9 Januari 1885,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschld,
Statsråden: Loven,
von Steyern,
Hammarskjöld,
Eichert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm,
Justitieråden: Påle,
von Segebaden.
Statsrådet Friherre von Otter anmäldes vara af sjukdom hindrad att komma tillstädes
Chefen för Justitiedepartementet Statsrådet von Steyern anmälde i underdånighet:
5:o.
Högsta Domstolens yttrande öfver de inom Justitiedepartementet utarbetade förslag till .
l:o) Lag angående säkerhet för utbekommande af ^flyttningsbidrag
och andra ersättningar i anledning åt laga skifte. .
2:o) Förordning angående tillägg till 136 § i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9 November 1866.
9 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
Departementschefen anförde:
»Det är visserligen rigtigt, såsom åtskilliga af Högsta Domstolens ledamöter anmärka, att frågan om den personliga betalningsskyldigheten ej i förstnämnda förslag beröres eller behöfver beröras, men då det af två ledamöter utan anmärkning lemnade förslaget synes i detta hänseende fullt tydligt och öfverensstämmande med det språkbruk, som lagen i motsvarande fall (t. ex. 17 kap. Handelsbalken) begagnar, har jag ansett de ifrågasatta redaktionsförändringarne ej vara af behof påkallade. Jag hemställer alltså att förslaget måtte i oförändradt skick framläggas till Riksdagens antagande jemlikt 87 § Regeringsformen.»
Hvad Departementschefen sålunda hemstält täcktes Hans Maj:t Konungen på tillstyrkan af Statsrådets öfriga ledamöter i nåder bifalla; och skulle propositionen till Riksdagen aflåtas af innehåll Bil. litt. E. vid detta protokoll utvisar.
Ex. protocollo C. P. Hagbergh.
Bill. till Rihsd. Prof. 1885. 1 Sami.