med förslag till förändrad lydelse af 6 och 7 §§ Regeringsformen
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
1 N:o 20.
Ank. till Riksd. kansli den 31 Jan. 1885, kl. 1 e. m.
Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till förändrad lydelse af 6 och 7 §§ Regeringsformen; gifven Stockholms slott den 9 Januari 1885.
Under åberopande af bifogade protokoll öfver civil- ocli justitiedepartements-ärenden, vill Kongl. Maj:t till Riksdagens antagande öfverlemna följande förslag till förändrad lydelse af 6 och 7 §§ Regeringsformen.
§ 6.
Af Statsrådets ledamöter skola åtta vara chefer och föredragande, hvar för sitt departement, nemligen:
Ministern för utrikes ärendena för Utrikes-departementet;
En chef för Justitie-departementet;
En för Landtförsvars-departementet, hvilken tillika vare Konungens rådgifvare i kommandomål för armén;
En för Sjöförsvars-departementet, hvilken tillika vare Konungens rådgifvare i kommandomål för flottan;
Eu för Civil-departementet;
En för Finans-departementet;
En för Ecklesiastik-departementet; samt
En för Landtbruks-, industri- och handels-departementet.
Den närmare fördelningen af ärendena, departementen emellan, bestämmes af Konungen genom en särskildt utfärdad, offentligen kungjord stadga.
Bih. till JRi/csd. Prat. 1885. 1 Samt. 1 Åfd. 14 Höft.
2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
§ 7-
Alla regeringsärenden, med undantag af sådana, som i 11 och 15 §§ omförmälas, skola inför Konungen i Statsrådet föredragas och der afgöras.
öfver de ärenden, hvilka enligt instruktion, som af Konungen utfärdats, blifvit af departementschef afgärda, skall han till Konungen i Statsrådet afgifva berättelse. Ej må till departementschefs afgörande öfverlemnas ärende, som innefattar klagan öfver embetsmyndighets åtgärd.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
OSCAR.
Nils von Steyern.
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 20.
3 Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Magt Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 10 December 1884.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild, Statsråden: Lovén,
von Steyeen,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna och Friherre Tamm.
39:o.
Slutligen yttrade Hans Excellens Herr Statsministern:
»Den länge sväfvande frågan rörande organisationen af det embetsverk, som skulle handlägga ärenden angående handel och näringar, har, såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, nyligen varit föremål för behandling af en särskild komité, hvilken med den förutsättning, som för komitén vid dess bildande blef uttryckligen bestämd, eller att för dessa ärendens handläggning borde finnas ett särskildt embetsverk, utarbetat förslag till upprättande i det nuvarande Kommerskollegiets ställe af en styrelse för handel och näringar. Det skulle vid sådant förhållande visserligen synas ligga närmast till hands, att detta förslag efter vederbörlig granskning lades till grund för den
4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
framställning i ämnet, som bör till nästkommande Riksdag göras. Men å andra sidan vågar jag påstå, att under senare tiden den åsigt börjat med ökad styrka göra sig gällande, att berörda frågas lösning bör sökas på en annan väg än genom bibehållandet af ett fristående centralt embetsverk för nu nämnda ärenden. Redan till 1868 års Riksdag afläts Kongl. proposition om bildandet af ett särskild! departement för näringar och allmänna arbeten. Den vann icke Riksdagens bifall, men den sedermera förflutna tiden bär gifvit ytterligare bekräftelse åt den redan då vunna erfarenheten, att icke allenast den af folkmängdens tillväxt och landets utveckling helt naturligt alstrade tillökningen i regeringsärendenas mängd, utan ock indragandet under statens förvaltningsomsorg och lagstiftning af helt nya inrättningar och frågor, som för en föregående tids lagstiftare voro fullkomligt främmande, gjort den fördelning af regeringsärendena, som allt sedan departemental-organisationen af år 1840 i hufvudsakliga delar bibehållits, för nutida förhållanden mindre tillfredsställande. Civildepartementet företer en sa brokig mångfald och dertill en så betungande mängd af derunder hörande ärenden, att, äfven om man måste skänka det fullaste erkännande åt den framstående duglighet, som allt intill denna stund möjliggjort fullgörandet af eu föredragandes ansvarsfulla åligganden i alla dessa olikartade ämnen, det dock måste vara en naturlig sak, att en efter ärendenas olika art skeende sönderdelning af detta departement i två särskilda departement skall lemna en större garanti lör verklig sakkunskap inom de båda departementens skilda områden och i - följd af den minskade mängden löpande ärenden underlätta tillfället . för de båda departementscheferna att hvar inom sitt fack taga initiativ i de ständigt uppdykande ämnen, som påkalla regeringens omsorg. Att åstadkomma en sådan styckning af Civil-departementet och att för landtbruk, handel och öfriga näringar erhålla en särskild målsman inom Konungens råd är en fordran, hvilken, så vidt jag kan förstå, med allt större styrka framträder från dessa näringars idkare, och skäl torde derföre vara att taga i förnyadt öfvervägande, huru vida icke tiden nu kan vara inne för tillgodoseende af nämnda fordran jemväl inom vart land, i likhet med hvad redan länge sedan skett i flertalet andra länder.
Ett annat statsdepartement, hvilket för närvarande är lika öfverhopadt med göromål som Civildepartementet, är Ecklesiastikdepartementet och äfven derinom möter man ärenden af den mest skiljaktiga natur, såsom a ena sidan de kyrkliga och undervisningsärendena och å den andra helsovården, veterinär läroverk en och fattigvården. Civil-
5 Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 20.
departementet, befriadt från befattningen med näringar och handel, skulle efter mitt förmenande kunna öfvertaga åtskilliga grupper af Ecklesiastikdepartementets ärenden, såsom angående helsovård och fattigvård; och en dylik anordning skulle både göra fördelningen af ärendena naturligare, med hänsyn till deras inbördes sammanhang, och äfven åstadkomma en skälig jemkning i arbetsbördan för de nu strängast sysselsatte departementscheferna.
Då det synes mig icke böra ifrågakomma att öka Statsrådens antal utöfver hvad Grundlagen nu bestämmer, skulle inrättandet af ett nytt departement föranleda eu minskning af de konsultativa Statsråden från tre till två, såsom ock föreslogs i den till 1868 års Riksdag aflåtna nådiga proposition om ett nytt statsdepartement. Väl skulle nu mera, efter statsministerembetets inrättande, emellanåt inträffa, att det ena konsultativa Statsrådet tillika vore Statsminister, men då i sådant fall Statsministern vore befriad från befattningen med vården af något särskildt departement, skulle han vara oförhindrad att åt samtliga departementschefers verksamhet egna den odelade uppmärksamhet och den kontroll, som ligger i institutionen af konsultativa Statsråd.
De spörsmål, jag här tagit mig friheten framställa, synas mig förtjenta att närmare skärskådas, innan frågan om inrättande af ett fristående embetsverk för handel och näringar företages till slutlig pröfning. I händelse nemligen ett nytt statsdepartement upprättas, torde de göromål, som nu tillhöra Kommerskollegiet, likasom de ärenden rörande jordbruket, hvilka för statens räkning nu handhafvas af Landtbruksakademiens förvaltningskomité, lämpligen böra förläggas till byråer under det nya departementet, åt hvilka byråer utan svårighet torde kunna gifvas en sådan organisation, att de, jemte sin uppgift att bereda de inom departementet förekommande regeringsärenden och deri afgifva nödiga utlåtanden och förslag, äfven kunna sjelfständigt utöfva förvaltningsbestyr.
Jag vågar derföre hemställa, huru vida Eders Kongl. Maj:t skulle finna skäl att för närmare utredning af de frågor, jag nu berört, till en början anmoda cheferna för Civil- och Ecklesiastikdepartementen att vid ett kommande tillfälle deröfver sig yttra.»
Med bifall härtill, uppdrog Hans Maj:t Konungen åt cheferna för Civil- och Ecklesiastik-departementen att, efter öfvervägande af hvad sålunda blifvit anfördt., deröfver framdeles afgifva yttrande.
Ex protocollo ___ Otto Sjögreen.
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
Utdrag af 'protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans May.t Konungen i Statsrådet ä Stockholms slott den 30 December 1884.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptandek,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild, Statsråden: Lovén,
von Steyrrn,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
55:o.
På sätt i protokollet öfver civilärenden för den 19 innevarande månad förmäles, hade Hans Maj:t Konungen, i anledning af Hans Excellens Herr Statsministerns anförande till protokollet i fråga om upprättandet af ett nytt statsdepartement, behagat uppdraga åt cheferna för Civil- och Ecklesiastikdepartementen att efter öfvervägande af hvad utaf Hans Excellens blifvit anfördt deröfver afgifva yttrande.
I anledning häraf anförde nu Chefen för Civildepartementet Statsrådet von Krusenstjerna följande:
»Såsom Hans Excellens Herr Statsministern erinrat, hafva under senaste tider allt flere röster höjt sig för en tillökning i de civila de-
7 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
partementens antal. Hushållningssällskapens år 1883 församlade ombud hafva hos Eders Kongl. Maj:t begärt inrättandet af ett statsdepartement för jordbruket och dess binäringar. Vid 1884 års riksdag väcktes lilfåsom vid flera föregående riksdagar motion i ämnet; förslaget afstyrktes visserligen af Konstitutions-Utskottet, men hufvudsakligast på den grund, att initiativet i en dylik fråga borde tagas af regeringen, och vid frågans behandling inom Kammare antog Andra Kammaren efter omröstningen med 105 röster mot 45 till hvilande ett af flere reservanter inom Utskottet framstäldt förslag om ett nytt departement för jordbruket och öfriga näringar samt allmänna arbeten. Första Kammaren godkände Utskottets afstyrkande hemställan, men af talare, som uppträdde under öfverläggningen, erkändes behofvet af ett nytt departement, ehuru man lika med Utskottet ansåg, att regeringen borde sjelf taga frågan om hand. Slutligen har det sistlidne sommar i Stockholm samlade industriidkaremötet besluta göra framställning om ett nytt departement, äfvenledes för jordbruket och öfriga näringar samt allmänna arbeten.
De samhällsklasser, hvilkas intressen närmast af frågan beröras, jordbrukare och industriidkare, hafva således med bestämdhet uttalat sig för önskvärdheten af ett särskildt departement för landtbruk och öfriga näringar. Utan att kunna hoppas att de missförhållanden, hvarmed våra näringar för närvarande kämpa, skola afhjelpas genom blotta inrättandet af ett nytt departement, delar jag i allo åsigten att en sådan åtgärd är lämplig och att således regeringen bör framlägga förslag härom. Detta förnämligast på den grund, att till Civildepartementets handläggning för närvarande höra ärenden af sins emellan så olika beskaffenhet, att de kräfva olika förutsättningar hos departementets chef. För behandling af frågor angående landtregeringen, för pröfning af besvär rörande kommunalförfattningarnas tillämpning, för afgörande af de många, ofta ganska invecklade kamerala målen torde i regeln vara behöflig! att ega en förut inhemtad embetsmannaerfarenheU Men till Civildepartementet höra äfven alla frågor angående näringarna, och departementets chef har således till åliggande att vara deras målsman inför Konungen och representationen. För att så som sig bör fullgöra detta, lärer åter mindre kräfvas embetsmannaerfarenhet än en närmare kännedom om näringslifvets förhållanden och deraf föranledd klarare blick för hvad som kan främja landets materiela utveckling och förkofran. Svårigheten att fullgöra de åligganden, som de olikartade ärendena kräfva, ökas naturligtvis i samma mån ärendena växa i betydenhet och antal, och jag håller således före, att utan en efter ären-
8 Kongl. Maj:ts ATåd. Proposition N:o 20.
denas olika art verkstad sönderdelning af Civildepartementet i tvenne departement man ej kan ega trygghet för verklig sakkunskap inom de båda departementens skilda områden.
Ofverflyttandet från Civildepartementet till ett hytt departement af ärenden angående näringarna är vidare påkalladt med hänsyn till den mångfald af göromål, som nu är hopad på det förra departementet. Derjemte skulle ock genom ett nytt departements upprättande vinnas den synnerligen afsevärda fördel, att de olika slagen af regeringsärenden skulle kunna på ett lämpligare och med deras inre natur mera öfverensstämmande sätt fördelas mellan statsdepartementen. Att definitivt föreslå en sådan fördelning vore för tidigt. Jag föreställer mig emellertid att till det nya departementet borde från Civildepartementet öfverflyttas, förutom alla frågor angående landtbruket, industrien och handeln, jemväl ärenden angående skiftes-, afvittrings- och kartverken samt stuteriväsendet äfvensom möjligen veterinärärenden och frågor, som från Statistiska Centralbyrån underställas Kongl. Maj:t. Ifrågasättas kan ock, huruvida icke dit lämpligen borde från Finansdepartementet öfverlemnas befattningen med domän- och skogsärenden, så framt icke, hvilket jag ej är i tillfälle att bedöma, detta skulle föranleda en alltför stor tillökning i göromål. Hos Civildepartementet skulle förblifva befattningen med landsstaten och landtpolisen, med tillämpningen af kommunalförfattningar samt städernas byggnadsordningar och dylikt, med kamerala mål angående skjuts- och väghållningsskyldigheten, med flottningsmål, med kommunikationsväsendet med mera. Befrias Civildepartementet sålunda från en mångfald af ärenden, bör, såsom förut varit föreslaget och Hans Excellens Herr Statsministern nu ifrågasatt, Civildepartementet kunna från Ecklesiastikdepartementet öfvertaga helsovårds- och fattigvårdsärenden.
Den af mig nu ifrågasatta bodelning mellan Civildepartementet och det nya departementet är i så måtto afvikande från flera af de äldre förslagen, att jag anser att frågor angående allmänna arbeten fortfarande böra tillhöra det förra departementet. Hithörande ärenden bilda egentligen en grupp för sig, hvilken — hos oss för liten att upptaga ett särskildt departement — skulle kunna med lika mycket fog tilläggas hvilketdera af de båda departementen. Men jag håller före att den nye departementschefens omtanke och arbetskrafter komma i allt fall, särskildt med den anordning, hvilken jag strax torde få något närmare utveckla, att så till fullo upptagas, att jag hyser tvekan om lämpligheten att ytterligare pålägga honom ett förvaltningsbestyr, som i följd af kommunikationernas alltjemt fortgående utveckling har
9 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
en stadig tendens att år efter år medföra ökadt arbete. Sådana frågor, som fastställande af planer för och beviljande af odlingslån åt vattenaftappningsföretag böra beredas af båda departementen gemensamt.
Vid tillsättningen under år 1883 af en komité för behandling af frågan om Kommerskollegiets indragning eller ombildning uppstäldes såsom grundval för komiterades arbete, att för handläggning af ärenden rörande handel och näringar borde finnas ett särskildt embetsverk. Då var emellertid icke i fråga att inrätta något nytt departement; och skulle den nuvarande organisationen af statsdepartementen bestå orubbad, och Civildepartementet således framgent förblifva lika öfverhopadt af ärenden som hittills, anser jag fortfarande att ett särskildt centralt embetsverk för handel och näringar ej kan undvaras. Annorlunda ställer sig förhållandet, derest Eders Kongl. Maj:t finner för godt att åter upptaga förslaget om ett nytt departement. I likhet med hvad förut flera gånger blifvit framhållet, hafva ock nyssbemälde komiterade förklarat, att inrättande af ett departement för näringarna är den enda förutsättning, under hvilken komiterade funnit en fullständig indragning af Kommerskollegiet kunna och möjligen böra ega rum. För egen del tror jag ock — häri anslutande mig till den uppfattning, som af företrädare i ombetet blifvit till statsrådsprotokollet så väl 1868 som 1874 uttalad — att under en sådan förutsättning kollegiet bör indragas, och flertalet af dess göromål förläggas till en byrå under det nya departementet. Genomgår man en förteckning öfver de ärenden, kollegiet har att handlägga, finner man att uti eu mängd af dem kollegiet redan nu fullgör alldeles samma funktioner, som en byrå inom statsdepartementen; kollegiet fattar icke något slutligt beslut, vidtager icke någon förvaltningsåtgärd, utan kollegiet lemnar en utredning af ärendet och afgifver förslag till Kongl. Maj:ts blifvande beslut. Så är förhållandet, bland annat, med en stor grupp af ärenden, som upptaga nästan en hel rotel inom kollegiet, frågor om fastställandet af hamntaxor och andra afgifter å allmänna rörelsen samt bestämmandet af hamnområden. Dylika ärenden böra med mindre omgång och tidsutdrägt kunna handläggas omedelbart inom statsdepartementet, endast detta inom sig har tillgång på nödiga arbetskrafter. I göromålens egen natur synes ej heller hinder förefinnas för att en byrå skall kunna fullgöra flertalet af de förvaltningsbestyr, som åligga kollegiet. Finnas inom byrån män, som äro förtrogne med vilkoren för vår industris och handels utveckling, och erhåller byrån eu i vissa hänseenden mera sjelfständig ställning, bör ock byrån kunna uppfylla
Bill. till Rihsd. Prof. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 14 Höft. 2
10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
det enligt mitt förmenande mest vigtiga åliggande, som tillkommer kollegiet, eller att afgifva utlåtanden öfver större författningsförslag och organisationsfrågor, som ingripa i näringslifvet. Om byrån får ungefär samma förvaltningsbestyr som kollegiet, har byrån haft tillfälle se, huru gällande författningar och påbud verkat, och kan bedöma i hvad mån ändringar och förbättringar äro behöfliga; byrån kan ock, lika väl som kollegiet, af underordnade myndigheter och enskilde näringsidkare — (hvad de senare angår, med hjelp af den representation för näringarna, som väl i en eller annan form skall komma till stånd) — erfara, hvilka reformer, som af allmänheten anses nödiga eller nyttiga, samt derå fästa departementschefens och Kongl. Maj:ts uppmärksamhet.
Varder ett särskildt departement för landtbruket och öfriga näringar inrättadt, torde ock, såsom Hans Excellens Herr Statsministern erinrat, till eu byrå under departementet böra förläggas den administrativa verksamhet, som för närvarande tillkommer Landtbruksakademiens förvaltningskomité och hvilken hufvudsakligast består i öfverinseendet och kontrollen öfver den offentliga undervisningen i landtbruk samt i tillsyn öfver landtbruksingeniörerne och öfriga för landtbruket och dess binäringar samt fiskerierna tillsatte statstjenstemän och anordnandet af dessa personers arbeten. Hela denna verksamhet, hvars omfattning och betydelse i en från början näppeligen förutsedd grad tillvuxit i samma mån undervisningsanstalterna och de af staten aflönade landtbrukstjenstemäns antal år ifrån år ökats, torde kunna anses temligen främmande för det egentliga ändamål Landtbruksakademien och dess förvaltande utskott ursprungligen af sett att fylla, Såsom den för omorganisationen af landtbruksläroverken tillsatta komité anmärkt, har ock genom öfverlemnandet åt förvaltningskomitén af berörda bestyr uppkommit den anmärkningsvärda afvikelse från de administrativa grundsatser, hvilka för statsförvaltningen i dess helhet äro gällande, att öfverinseendet och kontrollen öfver . statsinstitutioner handhafva^ af eu korporation, hvars samtlige ledamöter, ordföranden undantagen, tillsättas af enskilde personer, och hvars ansvarighet kan ifrågasättas. Såsom bekant hafva ock under senare tider flera gånger förslag framstälts att på statsförvaltningen öfverflytta komiténs alla administrativa funktioner. Särskildt hvad beträffar öfverinseendet öfver landtbruksundervisningsanstalterna hafva nyssbemälde komiterade förklarat sig ej kunna undgå finna, att denna numera kräfde en ändamålet bättre motsvarande form än den nuvarande. Enligt komiterades åsigt borde kontrollen öfver dessa statsinstitutioner följdrigtigast utöfvas af staten sjelf och må-
11 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
hända — i likhet med hvad i flera af de större kulturstaterna äfvensom i våra närmaste grannländer egde rum—bäst af vederbörande statsdepartement g’enom förmedling af någon under detsamma direkt stående byrå. Åt denna byrå skulle då möjligen kunna uppdragas tillsynen öfver de med landtbruket i nära sammanhang stående läroverken för veterinär- och skogsundervisning, hvarigenom nödig enhet i hela den till landets modernäring hörande undervisningen till fromma för sjelfva näringen skulle kunna vinnas.
fen så vigtig omgestaltning af vår näringsadministration, som förläggandet till byråer inom ett statsdepartement af kommerskollegiemålen och förvaltningskomiténs administrativa verksamhet, synes mig emellertid ej kunna komma till stånd med mindre, än att vissa vilkor uppfyllas. Étt sådant vilkor är angifvet genom den proposition, som Kongl. Maj:t i sammanhang med det till 1868 års Riksdag framlagda förslaget om ett nytt statsdepartement fann sig böra afgifva, nemligen angående rätt för Konungen att uppdraga afgörandet af vissa ärenden åt departementschef. Lätt är att inse, huru ytterst olämpligt det skulle vara om alla de ärenden, kollegiet och komitén nu hafva att afgöra, dragés under Konungens pröfning i Statsrådet. Ganska många af dessa ärenden — sådana mål, deri kollegiet nu är besvärsinstans, eller deri kollegiet har att skilja mellan tvistande myndigheter eller enskilde, naturligtvis undantagna — lämpa sig vida mera för afgörande af departementschefen eller byråchefen. Att i dem påkalla Konungens beslut skulle således, såsom i det vid nyssnämnda proposition fogade, statsrådsprotokoll erinrades, vara lika otjenligt, som det vore obilligt att för ändamålsenligheten af den åtgärd, som vidtages, utkräfva en solidarisk ansvarighet af hela Statsrådet. Alla dessa ärendens beredning och föredragning i statsrådet skulle dessutom medtaga en större tid, än som åt dem kunde anslås, och följden måste blifva, att många af dem till större utsträckning utan kontroll öfverlemnades till underordnade styrelsers afgörande, än som behöfde ega rum, om departementschefen, med tillhjelp för hvarje särskilt fack af en med nödiga insigter utrustad byrå, egde tillräcklig myndighet att sjelf besluta. Den redan åt Chefen för Civildepartementet genom särskilda Kongl. beslut, ehuru endast i ringa omfattning, gifna befogenhet att sjelf meddela vissa bestämmelser beträffande ärenden, som hädanefter skulle tillhöra det nya departementet, nemligen i fråga om tillsättande och entledigande af geologiska byråns personal och landtbruksingeniörerne, bör således för den nye departementschefen i väsentlig mån utvidgas. Vid sådant förhållande, och då anledning torde förefinnas att äfven åt de
12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
öfrige departementscheferne lemna enahanda myndighet, lära stadgandena härom böra hafva sin plats i Grundlagen, och således på sätt år 1868 föreslogs, ett tillägg till 7 § regeringsformen blifva erforderligt.
Men, såsom jag nyss antydt, en ej obetydlig del af de till nya departementet hörande ärenden, som sålunda borde undantagas från afgörande i Statsrådet, är af den enklare beskaffenhet, att icke heller departementschefens tid synes behöfva dermed tagas i anspråk, utan vidtagandet af erforderliga åtgärder lämpligast böra kunna öfverlemnas åt vederbörande byråchef. Genom framdeles utfärdande instruktion bör således uppdragas vissa gränser, inom hvilka en sjelfständig verksamhet skulle tilläggas byråchefen. Utan att nu vara beredd att ingå i någon fullständig undersökning, huru dessa gränser borde i detalj utstakas, skulle jag anse att till byråcheferne kunde öfverlemnas, bland annat, större delen af Kommerskollegiets befattning med utfärdandet åt pass- och nationalitetshandlingar för fartyg, med ärenden rörande smittosamma sjukdomar, med tillsynen öfver bergstjenstemän och dylikt, likasom Landtbruksakademiens förvaltningskomités bestyr med inspektionen öfver landtbrukslär o verken samt anordnandet af landtbruksingeniörernes och de öfriga underlydande tjenstemännens arbeten.
Den närmare organisationen af det nya departementet kan ännu icke bestämmas. Hufvuddragen synas mig emellertid kunna blifva följande. Departementet fördelas på två byråer —• en för industri och handel och en för landtbruk och öfriga ärenden — hvilka byråer organiseras ungefärligen efter mönstret af den nyligen ordnade kontrolloch justeringsbyrån inom Finansdepartementet, ehuru med en vidsträcktare befogenhet för byråns chef. Byrån verkställer således i likhet med andra byråer inom statsdepartementen den nödiga utredningen af de ärenden, som tillhöra Konungens eller departementschefens afgörande, samt ombesörjer expeditionen af besluten, men byråns chef har derjemte behörighet att sjelf afgöra en del förvaltningsfrågor. Han bör deilöie erhålla en i förhållande till hittills i Kongl. Maj:ts kansli förekommande byråchefer sjelfständigare och mera öfverordnad ställning och således äfven erhålla annan benämning. I utlåtandens afgifvande öfver till byrån remitterade frågor skall jemte byråns chef deltaga vederbörande kansliråd. Till industri- och handelsbyrån, hvilken inrättas pa tva afdelningar med ett kansliråd på hvarje, förläggas de ärenden, som enligt kommerskollegie-komiténs förslag skulle tillhöra den ifrågasatta styrelsen för handel och näringar, med undantag af patent- och varumärkesmålen. För dessa, hvilka icke egna sig att omedelbart handläggas i ett statsdepartement, torde lämpligast den nyss af Eders Kongl.
13 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
Maj:t vidtagna organisationen af patentbyrån böra bibehållas, och skulle denna byrå således blifva ett fristående verk, så snart Kommerskollegiet upphört. Jordbruksbyrån, å hvilken anställes under chefen ett kansliråd, och till hvilken byrå förläggas förvaltningskomiténs administrativa bestyr, handlägger ärenden angående jordbruk, skiftes- och afvittringsverken, kartverken och öfriga till departementet hörande frågor. Till hvilken byrå fiskeriärendena skola förläggas och huru vida för deras beredning en särskild tjensteman bör anställas, torde få göras beroende af den blifvande fiskerilagstiftningen och den utveckling näringen tager. Skulle Eders Kongl. Maj:t finna för godt att till det nya departementet öfverflytta domän- och skogsärenden, lärer för dem eu tillökning i jordbruksbyråns personal böra ega rum.
Då det nya departementets organisation ännu icke är närmare bestämd, kan någon fullständig kostnadsberäkning ej heller uppgöras. Så mycket tilltror jag mig dock kunna redan förklara, att den nya organisationen icke synes medföra några i nämnvärd mån ökade statsutgifter. För det nya departementet skulle behöfvas löner för departementschefen, för expeditionschef och registrator samt för departementets båda byråer. Härtill disponibla tillgångar skulle utgöras af löner till åtminstone en byråchef samt eu, kanske två kanslisekreterare inom Civildepartementet, med hvilka beställningar detta departements stat skulle kunna minskas. Vidare, cell under förutsättning af de konsultativa statsrådens minskning till två, utaf en statsrådslön och slutligen utaf åtminstone större delen af de Landtbruksakademiens förvaltningskomité anvisade lönemedel och utaf samtliga anslagen till Kommerskollegiet. Den af senaste kommerskollegiekomitén verkstälda utredning gifver vid handen, att de till kollegiet för närvarande anvisade belopp öfverstiga den beräknade kostnaden för den föreslagna styrelsen för handel och näringar, om man nemligen fråndrager utgifterna för patentbyrån, hvilka bestridas ej af statsmedel utan af inflytande utgifter. Det belopp, som ansetts erforderligt för bemälda styrelse, måste mer än väl förslå till det nya departementets byrå för industri och handel. Med öfriga disponibla tillgångar samt det öfverskott å kornmerskollegieanslagen, som sålunda skulle uppstå, synas öfriga för det nya departementet nödiga anslag kunna åtminstone i det närmaste bestridas.
Af de åsigter angående det nya statsdepartementets lämpligaste organisation, jag nu tillåtit mig att i underdånighet uttala, följer att, derest Eders Kongl. Maj:t beslutar att föreslå Riksdagen upprättandet af ett sådant departement, bör i afbidan på detta förslags utgång an-
14 Kongl. Maj\ts Nåd. Proposition N:o 20.
stä med alla förslag till lösning af frågan om Kommerskollegiets indragning eller ombildning.»
Statsrådet Hammarskjöld yttrade härefter:
»Hvad som blifvit yttradt dels af Hans Excellens Statsministern, dels af Chefen för Civildepartementet om behofvet af ännu ett statsdepartement för handhafvande af eu del af de mångartade ärenden, som för närvarande tillhöra Civildepartementet, synes mig obestridligt. Men, såsom redan af Hans Excellens Statsministern anmärkts, är äfven Ecklesiastikdepartementet betungadt af allt för många och olikartade ärenden. Jag instämmer derföre uti att det vore mycket önskvärdt, att, om Civildepartementet delas i tvenne departement, fattigvårds- och helsovårdsärenden, hvilka till sin natur mera tillhöra Civil- än Ecklesiastikdepartementet, blefve till det förra departementet öfverflyttade. Men ännu en klass af ärenden bör enligt min uppfattning skiljas från Ecklesiastikdepartementet för att läggas under det nya departementet för landtbruk, industri och handel. Anstalterna för den tekniska undervisningen tillhöra för det närvarande Ecklesiastikdepartementet. De kunna väl ej numera, sedan en omfattande reorganisation nyligen egt rum, sägas vara synnerligen betungande för departementet, då de i vanliga fall hvarken äro många eller särdeles tidsödande. Men då dessa anstalter äro att betrakta såsom fackskolor för näringslifvet, synes lämpligast vara, om de stode under ledning af den departementschef, som särskilt har vården om näringarna sig anförtrodd. Så borde deri bästa garantien vinnas, att de ordnas och ledas enligt näringslifvets kraf. Grundsatsen, att fackskolor böra lyda under det departement, som har att göra med den verksamhet, hvarför fackskolan utbildar, är eljest timligen konseqvent genomförd inom den svenska administrationen. Så stå de militära undervisningsanstalterna under Landtoch Sjöförsvarsdepartementen, landtbruksläroverken för det närvarande under Civildepartementet, skogsläroverken under Finansdepartementet. Samma skäl, som ligger till grund för denna anordning, talar för att de tekniska undervisningsanstalterna böra höra under samma departement som de näringar, till hvilkas gagn läroverken äro särskild! egnade att verka.
Derest eu öfverflyttning af ärenden kommer att ega rum från Ecklesiastikdepartementet i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad nu blifvit föreslaget, bör det blifva möjligt att öfverflytta åtminstone någon ordinarie tjenstebefattning från detta departement till Civildepartementet. Något förslag i detta ämne torde dock ännu vara för tidigt att lemna.»
15 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
Slutligen anförde Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochscliild, följande:
»Hans Excellens Herr Statsministern har ifrågasatt och Statsrådet och chefen för Civildepartementet har föreslagit, att det 113m departement, om hvars behöflighet tvifvel icke råda hos den, som gjort sig förtrogen med Civil- och Ecklesiastikdepartementenas öfver måttan tunga arbetsbörda, skulle öfvertaga handläggningen af ärenden, som angå landtbruket, industrien och handeln. Äfven jag tillstyrker, att det åttonde departementet jemte de ärenden, hvilka nu af Landtbruksakademien förvaltas, och andra ärenden, bland hvilka de, som angå allmänna arbeten och samfärdseln, s}mas mig böra företrädesvis ifrågakomma, må öfvertaga Civildepartementets befattning med handeln och näringarna. Men rörande framtida förvaltningen af samtliga ärenden af sistnämnda slag får jag i underdånighet erinra, att Eders Kongl. Maj:t den 2 November 1883 förordnade en komité att uppgöra förslag till Kommerskollegii ombildning eller till organisation af det embetsverk, som borde träda i dess ställe »utan annan vid utförandet af detta uppdrag fäst inskränkning eller begränsning, än att för handläggning af ärenden angående handel och näringar borde finnas ett särskild! embetsverk», samt anföra, att jag tillstyrkte detta Eders Kongl. Majrts beslut icke minst derföre, att det för Ministern för utrikes ärendena är af synnerlig vigt att den myndighet, som det åligger att afgifva utlåtanden i frågor som angå det unionella konsulatväsendet, intager en så oberoende ställning, att åt dess utlåtanden skänkes den betydelse, som med rätta tillerkännes de af Kommerskollegium, enligt nu gällande bestämmelser, afgifna. Fortfarande anser jag mig böra förorda, att den myndighet, åt hvilken Eders Kongl. Maj:t framdeles anförtror vården af särskild! svenska konsulatärenden, erhåller en organisation, som tillförsäkrar dess utlåtanden det anseende, utan lrvilket ett vigtig!, ändamål med desamma icke skulle fullständigt ernås.»
Hans Maj:t Konungen förordnade, att utdrag af detta protokoll skulle öfverlemnas till Justitiedepartementet.
Ex protocollo A. L. van der Hagen.
16 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 20.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maf.t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott Fredagen den 9 Januari 1885.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Titemptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild, Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
Statsrådet Friherre von Otter anmäldes vara af sjukdom hindrad att komma tillstädes.
8:o.
Departementschefen Statsrådet von Steyern anförde:
»Till Justitiedepartementet hafva på Eders Kongl. Maj:ts befallning öfverlemnats utdrag af protokollen öfver civilärenden för den 19 och 31 sistlidne December, innehållande yttranden af Hans Excellens Herr Statsministern, cheferna för Civil- och Ecklesiastikdepartementen samt Hans Excellens Herr Ministern för Utrikes äreudena angående inrätttande af ett nytt statsdepartement.
Om, såsom jag antager, genom hvad sålunda i detta ärende redan förekommit, behofvet af ett nytt statsdepartement får anses utredt,
17 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
tillkommer det mig att föreslå de ändringar i grundlagarna, som för ändamålet erfordras.
Ätt, såsom Konstitutions-Utskottet. vid 1868 års riksdag föreslog, ur grundlagarna utesluta alla bestämmelser om departementens antal och namn och göra dessa till föremål för eu af Konung och Riksdag, i annan ordning än den för grundlag stadgade, stiftad lag, skulle onekligen medföra det gagn, att förändringar af formerna för den högre administrationen kunde i de fall, då sådant möjligen vore af vigt, åstadkommas på kortare tid än som erfordras för en ändring i grundlagarna. Men genomförandet af denna, i de flesta andra länders konstitutioner godkända grundsats möter hos oss det hinder, att våra grundlagar fortfarande innehålla ett ej ringa antal bestämmelser, hvarigenom vissa skyldigheter åläggas ledamöter af Statsrådet såsom chefer för det ena eller andra, på vederbörande ställe i grundlagen uttryckligen nämnda departementet. Konstitutions-Utskottets förslag utvisar ock, att det ansetts nödigt för det af Utskottet åsyftade ändamål att ändra åtta §§ i Regeringsformen, fyra i Riksdagsordningen och ej mindre än sexton moment i Tryckfrihetsförordningen. Det kan icke påstås, att olägenheterna af departementsindelningens upptagande i grundlagen visat sig så stora, att, de gjort en så omfattande grundlagsändring nödig. Utskottets förslag blef ock af Riksdagen afslaget.
Det återstår då att, med bibehållande af grundlagarna och särskild!, Regeringsformens 6 § så vidt möjligt oförändrade, i den sistnämnda införa det nya departementets namn, som med hänsyn till de ärenden, Indika skulle der handläggas, torde böra blifva: Landtbruks-, industrioch handels-departementet. Då Statsråden utan departement skulle minskas i antal till två, lärer föreskriften i sista stycket af 6 § ej kunna förblifva oförändrad; den torde numera kunna utan våda helt och hållet uteslutas, såsom ock af Kongl. Maj:t föreslogs vid 1868 års riksdag.
Att Konungen kan åt departementschef uppdraga afgörandet af vissa ärenden torde vara ett oundgängligt vilkor för möjligheten att till ett statsdepartement öfverflytta handläggningen af större delen af de ärenden, som nu tillhöra Kommerskollegium och Landtbruksakademiens förvaltningskomité. Eu sådan myndighet tillkommer visserligen redan nu vissa departementschefer på grund af särskilda af Konungen meddelade föreskrifter, hvaraf således framgår, att grundlagarna ej ansetts innefatta något hinder för Konungen att sålunda förfara. Men då meningen nu vore att använda detta förfaringssätt i en större ut- Bih. till Rihd. Prat. 1885. 1 Barn}. 1 A/d. 14 Haft. 3
(Omtryckt.)
18 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
sträckning än hittills, synes det ej böra sakna ett bestämdt stöd i grundlagen. Särskildt är ett grundlagsstadgande af nöden för att tillförsäkra Riksdagens Konstitutions-Utskott rätt att granska denna del af departementschefernas embetsverksamhet. Enligt ordalagen i Regeringsformens 106 § synes nemligen Utskottets granskningsrätt vara inskränkt till de åtgärder, om hvilka Utskottet inhemtar kännedom genom Statsrådets protokoll.
Med anledning af de mot 1868 års Kongl. proposition i ämnet gjorda erinringar bör det förslag till ändring i Regeringsformens 7 §, som för ändamålet erfordras, formuleras något annorlunda än då skedde. Särskildt kan ifrågasättas, om samtliga de begränsningar förstnämnda förslag innehöll af Konungens rätt att uppdraga vissa ärendens afgörande åt departementscheferna äro behöfliga. Ett sådant uppdrag skulle enligt berörda förslag icke få lemnas i fråga om ärenden, som i grundlag särskildt nämnas bland dem, hvilka Konungen eger afgöra, eller som afse klagan öfver någon embetsmyndighets åtgärd, eller som eljest äro af den vigt, att Konungen vill om dem sjelf besluta. Då lag, vare sig grundlag eller allmän lag, åt Konungen öfverlemnar afgörandet af ett visst ärende, torde han redan derigenom vara förhindrad att uppdraga ett sådant afgörande åt någon annan. Den inskränkning, hvarigenom ärenden undantagits, som Konungen finner vara af sådan vigt att han vill om dem sjelf besluta, är uppenbarligen af den art, att den i verkligheten kommer att göra sig gällande, äfven om den ej i grundlag stadgas. Deremot torde grundlagen ej böra sakna ett uttryck för den säkerligen allmänt godkända grundsats, att ärenden, som innefatta klagan öfver någon embetsmyndighets åtgärd, ej böra af departementschef afgöras. Det kunde i öfrigt i fråga om dessa inskränkningar förtjena anmärkas, att Konungen i Norge utöfvar rätt att åt departementscheferna uppdraga afgörandet af vissa ärenden, utan att denna rätt finnes begränsad eller ens omnämnd i grundlagen.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att antaga följande förändrade lydelse af 6 och 7 §§ i Regeringsformen, nemligen:
§ 6.
Af Statsrådets ledamöter skola åtta vara chefer och föredragande, hvar för sitt departement, nemligen:
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
19 Ministern för Utrikes ärendena för Utrikesdepartementet;
En chef för Justitiedepartementet;
En för Landtförsvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konungens rådgifvare i kommandomål för armén;
En för Sjöförsvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konungens rådgifvare i kommandomål för flottan;
En för Civildepartementet;
En för Finansdepartementet;
En för Ecklesiastikdepartementet; samt
En för Landtbruks-, industri- och handelsdepartementet.
Den närmare fördelningen af ärendena, departementen emellan, bestämmes af Konungen genom en särskildt utfärdad, offentligen kungjord stadga.
§ 7.
Alla regeringsärenden, med undantag af sådana, som i 11 och 15 §§ omförmälas, skola inför Konungen i Statsrådet föredragas och der afgöras.
Öfver de ärenden, hvilka enligt instruktion, som af Konungen utfärdats, blifvit af Departementschef afgjorda, skall han till Konungen i Statsrådet afgifva berättelse. Ej må till Departementschefs afgörande öfverlemnas ärende, som innefattar klagan öfver embetsmyndighets åtgärd.»
På tillstyrkan af Statsrådets öfriga ledamöter täcktes Hans Magt Konungen bifalla hvad Departementschefen sålunda hemstält; och skulle proposition till Riksdagen aflåtas af innehåll Bil. litt. G vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo C. P. Hagbergh.