med förslag till förordning angående bankaktiebolag och förordning an¬ gående enskilda banker med rätt att utgifva egna bank¬ sedlar

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

1 Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till förordning angående bankaktiebolag och förordning angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar; gifven Stockholms slott den 6 Mars 1886.

Under åberopande af bifogade i Statsrådet förda protokoll för den 2 nästlidne Februari och denna dag vill Kongl. Maj:t härmed till godkännande jemväl af Riksdagen framlägga härvid fogade förslag till l:o förordning angående bankaktiebolag; samt

2:o förordning angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

O. R. Themptander.

Bill. till Riksd. Prof. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 16 Höft.

2 Kortgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

Förslag till Förordning

angående

bankaktiebolag.

Utöfver de för aktiebolag i allmänhet gifna bestämmelser varder för bankaktiebolag stadgadt som följer:

I Kap.

Om bankaktiebolags bildande.

§ L

De, som vilja ingå aktiebolag i ändamål att drifva bankrörelse, på sätt i denna förordning sägs, skola begära Konungens stadfästelse af bolagets ordning och dervid styrka, att det belopp, hvartill enligt bolagsordningen grundfonden minst skall uppgå, blifvit tecknadt samt att bolagsmännens antal ej understiger det, som för bankaktiebolags bildande i denna förordning är föreskrifvet.

Konungen pröfvar bolagsordningens öfverensstämmelse med denna förordning samt lag och författningar i öfrigt, så ock om och i hvad mån derutöfver, med hänsyn till vidden och beskaffenheten af bolagets rörelse, särskilda bestämmelser må erfordras.

Stadfästes bolagsordningen, meddelar Konungen tillåtelse till bankrörelsens drifvande under en tid af högst tjugu år och derutöfver intill slutet af då löpande kalenderår.

§ 2.

1 bolagsordningen skall angifvas den benämning, hvarunder bolaget drifver sin rörelse; och skall benämningen utmärka bolagets egenskap af aktiebolag.

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 27. 3

§3.

Delegarne i bankaktiebolag skola vara svenske medborgare och till antalet minst tjugu.

§ 4.

Bankaktiebolags grandfond skall utgöra minst tre hundra tusen kronor.

§ 5.

Bolagsordningen och Konungens beslut om stadfästelse derå skola företes hos den rätt, under hvilken bolaget lyder. Rätten intage ordagrannt innehållet af dessa handlingar i sitt protokoll samt läte på bolagets bekostnad i allmänna tidningarna införa kungörelse om bolaget.

§ 6.

Förr än bankaktiebolag öppnar sin rörelse, skall inför Konungens befallningshafvande styrkas:

att hvad i § 5 är föreskrifvet i afseende å kungörelse om bolaget blifvit behörigen fullgjordt;

att å aktierna blifvit inbetaide minst tjugu procent af grundfonden och förbindelse afgifven för inbetalning af återstoden i enlighet med hvad i § 9 stadgas, samt

att uppgift å de personer, hvilka utgöra bolagets styrelse äfvensom å dem, hvilka ega att underskrifva bolagets förbindelser, blifvit i allmänna tidningarna införd.

§ 7.

Har genom öfverlåtelse, arf eller på annat sätt förändring i eganderätten till aktie skett, vare den nye egaren, efter skriftlig anmälan hos bolagets styrelse och derest hinder ej möter af bestämmelsen i § 3, berättigad att i bolaget inträda; skolande anteckning härom af styrelsen göras å aktiebrefvet.

§ 8.

1 banken skall finnas en särskild bok, i hvilken samtlige bolagsmän skola inregistreras och anteckning göras om antalet aktier en hvar innehar.

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

I registerboken skola alla förändringar i eganderätten till aktier genast antecknas. Ej må någon uppbära vinstutdelning å aktie, för hvilken lian ej är i registerboken införd såsom egare.

En hvar som sådant önskar stånde fritt att, å de tider banken hålles för allmänheten öppen, af registerboken taga kännedom äfvensom att, mot afgift, erhålla till rigtigheten af vederbörande tjensteman bestyrkt utdrag derur.

§ 9.

*

Af grundfonden skola inbetalas minst tjugu procent innan bankaktiebolag öppnar sin rörelse, ytterligare minst tjugu procent inom tre månader och återstoden inom ett år från öppnandet af bolagets rörelse. Vid första inbetalningen skall förbindelse afgifvas för behörigt fullgörande af återstående inbetalningar.

Har ej grundfonden blifvit till hela sitt belopp inom ett år från bankens öppnande inbetald, vare den bolaget meddelade tillåtelse till bankrörelses drifvande förverkad.

§ io.

Grundfonden skall i lika aktier fördelas. Aktiebref skall ställas till viss person och må ej utfärdas förr, än grundfonden blifvit till fullo inbetald.

§ 11-

Så länge bankrörelsen fortfar må ej inbetald grundfond minskas genom utdelning eller annan återbetalning till aktieegarne.

§ 12.

Ej må i bolagsordning medgifvas bankaktiebolag rätt att öka sin grundfond utöfver dubbla beloppet af hvad samma fond enligt bolagsordningen minst skall utgöra.

§ 13-

Af bankaktiebolags behållna årliga vinst skola minst tjugu procent afsättas för bildande af en reservfond. Sedan reservfonden uppgått till femtio procent af bolagets grundfond må vidare afsättning till reserv-

5 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

fonden kunna upphöra; nedgår den under detta belopp, skall afsättning dertill ånyo vidtaga.

Reservfonden må endast användas till betäckande af den förlust, som å bolagets rörelse i dess helhet under något år kan hafva uppstått.

II Kap.

Om bankaktiebolags rörelse.

§ 14-

Bankaktiebolag må ej drifva handel med annat än guld och silfver, in- och utrikes vexlar samt räntebärande papper.

§ 15.

Ej må bankaktiebolag ega annan fastighet än som för bankens inrymmande är behöflig. För bankaktiebolags fordran pantsatt eller utmätt, fast eller lös, egendom, som å auktion försäljes, dervid bolagets rätt kan vara beroende, må bolaget vara oförhindrad! att inropa; vare dock skyldigt att densamma åter afyttra, så snart det utan förlust kan ske.

Bankaktiebolag må ej förvärfva egna aktiebref, ej heller mottaga sådana såsom säkerhet för försträckning, der ej Konungen dertill gifver särskild! lof.

§ 16.

Bankaktiebolag må ej utfärda tryckta eller graverade, till viss man eller order eller till innehafvaren stälda förbindelser.

§ 17-

Al bankaktiebolag utfärdadt insättningsbevis, med eller utan ränta, skall ställas till viss man och innehålla, att öfverlåtelse må ske endast till viss man.

Qvitto å insatta medel galle endast såsom bevis öfver insättningen, men må icke genom öfverlåtelse såsom betalningsmedel användas.

6 Körtel. May.ts Nåd. Proposition N:o 27.

§ 18.

Till lånereversal, qvittenser, kontrakt och bevis må begagnas tryckta eller graverade blanketter.

III Kap.

Om bankaktiebolags förvaltning och styrelse samt om bolagsstämma och revision.

§ 19.

Bolagsmännen skola inom sig utse eu styrelse, hvilken eger att, under det ansvar och den kontroll af offentlig myndighet, som i allmän lag eller genom denna förordning stadgas, banken förvalta samt att i alla mål för bolaget lagligen tala och svara.

Styrelsens ledamöter skola vara minst fem.

§ 20.

Uppgift på styrelsens ledamöter samt på dem, hvilka ega att underskrifva bolagets förbindelser, skall, så ofta förändring deri inträffar, så ock efter hvarje ordinarie bolagstämma, lemnas till Konungens befallningshafvande och på bolagets bekostnad införas i allmänna tidningarna.

Härförutom gälla till efterlefnad de föreskrifter, som eljest äro gifna om skyldighet för styrelse för aktiebolag att anmäla val af styrelse eller styrelseledamot hos rådstufvurätt eller domhafvande i den ort, der styrelsen har sitt säte.

§ 21.

Styrelsen åligger:

att ställa sig till noggrann efterrättelse denna förordning, den för bolaget faststälda bolagsordning samt den af bolaget för styrelsen utfärdade instruktion;

att när som helst hålla bankens räkenskaper och handlingar tillgängliga för Konungens befallningshafvande eller dess ombud, för den af Konungen förordnade bankinspektören samt för den särskilda undersökning, Konungen eller chefen för finansdepartementet eljest kan finna för godt att låta anställa;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27. 7

att genast efter hvarje månads slut i närvaro af Konungens befallningshafvande eller dess ombud, enligt formulär, som från finansdepartementet meddelas, upprätta en öfversigt, utvisande bankens tillgångar och skulder, jemte uppgift om räntesatserna för bolagets in- och utlåning samt diskonto, som under den tid öfversigten omfattar varit hos bolaget gällande, och att derefter ofördröjligen till nämnda departement insända denna öfversigt för dess offentliggörande genom departementets försorg;

att jemväl i öfrigt meddela chefen för finansdepartementet eller bankinspektören alla de upplysningar rörande banken, som af dem äskas;

att vid hvarje kalenderårs slut låta upprätta fullständigt bokslut öfver bolagets ställning;

att, efter verkstäld revision, till finansdepartementet insända revisionsberättelsen och låta införa densamma i allmänna tidningarna, samt

att, der chefen för finansdepartementet eller styrelsen under löpande räkenskapsår finner anledning till antagande, att bolaget gjort sådana förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats, ofördröjligen låta upprätta bokslut och kalla revisorerna att granska bokslutet.

§ 22.

Sker afvikelse från denna förordning eller från bolagets ordning, och varder ej den anmärkta afvikelsen inom en månad rättad, ankomme- på Konungen att förklara bolaget hafva förverkat rättigheten att bankrörelse drifva.

§ 23.

Ledamot af styrelsen kan från sin befattning skiljas genom i behörig ordning fattadt bolagsstämmobeslut,

§ 24.

Afgående styrelseledamot förblifver bolaget ansvarig för de åtgärder, i hvilka han deltagit, till dess, efter i vanlig ordning skeende revision, ordinarie bolagsstämma beviljat ansvarsfrihet.

§ 25.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas minst eu gång årligen.

Vid bolagsstämma tillkomme rösträtt endast den, som i registerboken är antecknad såsom delegare i bolaget.

8 Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

§ 26.

Ansvarsfrihet, för styrelsens ledamöter må meddelas endast af bolagsstämma och må ej styrelseledamot i beslut derom deltaga.

§ 27.

Revision skall årligen förrättas. Val af revisorer skall årligen ske vid ordinarie bolagsstämma och skall dervid minst en af revisorer^ ombytas. 1 revisionen skall jemväl deltaga en af Konungens befallningshafvande förordnad person, hvilken derför af bolaget åtnjuter ersättning efter bestämmande af Konungens befallningshafvande.

IV Kap.

Om bankaktiebolags upplösning och om förlängning af bolagets oktroj.

§ 28.

Har bankaktiebolag, enligt behörigen revideradt bokslut, gjort sådana förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats, skall styrelsen, senast den dag revisionsberättelsen aflemnas, sammankalla bolagsstämma till första dag sådant enligt bolagsordningen kan ske, och läte styrelsen dessutom om bolagsstämman ofördröjligen underrätta bolagsmännen genom särskilda bref, som med posten afsändas. 1 kallelsen till bolagsstämman skall uppgifvas, att bolaget gjort sådan förlust som här är sagd.

Beslutar bolagsstämman med två tredjedelar af de å stämman afgifna röster att inom tre månader tillskjuta hvad som erfordras för att återställa grundfonden till dess behöriga belopp, ege bolaget att rörelsen fortsätta; i motsatt fall skall bolaget ställas under utredning.

Konungens befallningshafvande åligge att tillse, att sådant bolagsstämmobeslut inom sagda tid blifvit fullgjordt. Finner Konungens befallningshafvande att så ej skett, varde bolaget ovilkorligen under utredning stridt.

§ 29.

Bolagsman, som vid den bolagsstämma, hvarom i § 28 sägs, anmält sig icke vilja i besluta dt tillskott deltaga, vare ej dertill pligtig.

9 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

De bolagsmän, som tillskottet verkstält, ega .att af bolagets blifvande behållna vinstmedel erhålla åter hvad af dem blifvit tillskjutet, jemte sex procent årlig ränta, innan annan utdelning får ske. Upplöses bolaget förr, än sådant tillskott blifvit till fullo guldet, skall, sedan bolagets skulder blifvit betalda, tillskottet, dock utan beräkning af ränta för tid efter bankrörelsens upphörande, återgäldas af bankens tillgångar, så långt de dertill förslå, innan någon utdelning å aktierna må eg a rum.

§ 30.

Har Konungen förklarat bankaktiebolag hafva förverkat rättigheten att drifva bankrörelse eller varder i det fall, hvarom i § 28 förmäles, bankaktiebolag stäldt under utredning, skall, der ej bolaget afträdt sin egendom till konkurs, chefen för finansdepartementet förordna allmänt ombud, som har att närvara vid styrelsens sammanträden, med rätt att yttra sig till protokollet, samt att utredningen i öfrigt öfvervaka.

§ 31.

Har, under det bankaktiebolag fortsätter sin rörelse, utdelning blifvit beslutad och verkstäld, ändock att, enligt senast upprättade bokslut, tillgång dertill icke finnes utan minskande af bolagets grundfond eller reservfond, vare, i händelse af bolagets oförmåga att fullgöra sina förbindelser, de bolagsmän, som sådan utdelning uppburit, skyldige att densamma återbära; och ansvare derjemte de bolagsmän, som i beslutet deltagit, en för alla och alla för en, för den brist, som vid återbäringen kan uppkomma.

Lag samma vare der, efter det bankaktiebolag blifvit stäldt under utredning eller beslut fattats om bolagets upplösning, utdelning till bolagsmännen skett och bolaget sedermera finnes oförmöget att sina förbindelser fullgöra.

§ 32.

Önskar bankaktiebolag erhålla förlängning af bolaget meddelad oktroj, göre i den ordning, som i § 1 är sagd, ansökning derom sist sexton månader, innan den löpande oktrojen tilländagå!-.

Beslut om sådan ansökning skall fattas å ordinarie bolagsstämma sist tjugu månader före utgången af den löpande oktrojen.

Bih. till Riksd. Prof. 1886. 1 Sami. 1 Afd, 16 Häft.

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

V Kap.

Särskilda bestämmelser.

33.

Enskildes förhållanden till bankaktiebolag må ej för allmänheten yppas.

Genom kungörelse i allmänna tidningarna skall tillkännagifvas, när bankaktiebolag börjar eller slutar sin rörelse; och skall underrättelse om dagen, då sådant sker, till finansdepartementet insändas.

Bolagsordning för bankaktiebolag skall innefatta närmare bestämmelser angående:

a) grundfondens belopp;

b) reservfonden och den del af årliga vinsten, som skall till reservfonden öfverföras;

0) bankens rörelsegrenar och vilkoren derför;

d) den ort, der bolagets styrelse har sitt säte;

e) antalet af styrelsens ledamöter och suppleanter för dem samt tiden för deras befattningar;

f) tid och ort för ordinarie bolagsstämma och vilkoren för sammankallande af extra bolagsstämma;

g) rösträtt vid bolagsstämma;

h) antalet revisorer och tiden för revisionen;

1) den ordning, i hvilken bolaget må besluta att före oktro j ti dens utgång sig upplösa, samt

k) sättet föi- vinnande af ändring i bolagsordningen.

Hvad i denna förordning blifvit stadgadt skall ej ega tillämpning på aktiebolag, som uteslutande hafva till ändamål att idka fastighetsbelåning eller pantlånerörelse.

Om bankbolag med rätt att utgifva egna sedlar är särskild!- stadgadt.

§ 34.

§ 35.

36.

Denna förordning träder i kraft den . .. .

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition ■N:o 27.

11 Förslag till Förordning

angående

enskilda banker

med rätt att utgifva egna banksedlar.

Med upphäfvande al Kongl. Maj:ts förnyade nådiga kungörelse angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar den 12 juni 1874 stadgas som följer:

I Kap.

Om bankbolags bildande.

§ 1.

De, som vilja ingå bolag i ändamål att drifva bankrörelse med rätt att utgifva egna banksedlar, skola begära Konungens stadfästelse af bolagets ordning och dervid styrka, att det belopp, hvartill enligt bolagsordningen grundfonden minst skall uppgå, blifvit tecknadt samt att bolagsmännens antal ej understiger det, som för bankbolags bildande i denna förordning är föreskrifvet.

Finner Konungen, att bolagsordningen är öfverensstämmande med denna förordning samt lag och författningar i öfrigt; att rätt till utgifvande af egna banksedlar kan bankbolaget medgifvas utan öfverskridande af det, i § 2 stadgade högsta beloppet för bankbolagens sammanlagda, på värdepapper grundade sedelutgifningsrätt, samt att den

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

bankinrättning är för landet nyttig, meddelar Konungen bolaget tillåtelse till bankrörelsens drifvande under högst tio år och derutöfver intill slutet af då löpande kalenderår och bestämmer dervid den sedelutgifningsrätt, som under nämnda tid må bankbolaget tillkomma.

§ 2.

Bankbolags sedelutgifningsrätt skall vara grundad på värdepapper eller på guld på sätt i §§ 25 och 26 närmare förmäles.

Sedelutgifningsrätt grundad på värdepapper må ej medgifvas utöfver ett sammanlagdt belopp af femtio millioner kronor för samtliga bankbolag.

§ 3.

I bolagsordningen skall angifvas den benämning, hvarunder bankbolaget bedrifver sin rörelse; och skall benämningen utmärka bolagets egenskap af bank.

§ 4.

Delegarne i sådant bankbolag skola vara svenske medborgare och till antalet minst trettio. De kallas hufvudlottegare.

§ 5.

Bankbolags grundfond skall af hufvudlottegarne insättas och utgöra minst en million kronor.

§ 6.

Om hufvudlottegares ansvarighet gäller hvad derom särskildt i lag stadgas. i

e § 7.

Hufudlottegarne stånde öppet att med sig förena kommanditlottegare; dock må ej sådane i bolaget inrymmas för större belopp än som motsvarar hälften af grundfonden. Det af kommanditlottegare tillskjutna belopp ansvarar lika med grundfonden för bolagets samtliga förbindelser.

Kongl. Mcijits Nåd. Proposition N:o 27.

13 Kommanditlottegare må ej deltaga i andra beslut å bolagsstämma än val af revisorer. Till revisor må kommanditlottegare kunna utses.

§ 8.

Hufvudlottegare eller hans sterbhusdelegare vare ej berättigad att under oktroj tiden från bolaget afgå eller någon åt sina lotter å annan person öfverlåta, med mindre bolaget dertill samtyckt. ^ Begäran derom skall anmälas skriftligen hos bolagets styrelse och pröfvas å den ordinarie bolagsstämma, som hålles under nästföljande räkenskapsår.

Bolaget må dock ega att å bolagsstämma åt styrelsen uppdraga att godkänna öfverlåtelse af lotter i bolaget. Ej må öfverlåtelse anses vara af styrelsen godkänd, derest icke minst tre fjerdedelar af dess vid sammanträdet närvarande ledamöter biträdt beslutet derom. Ledamot af styrelsen ege ej utan bolagsstämmas samtycke öfverlåta någon af de lotter, som af honom innehades, då han sist i styrelsen invaldes.

§ 9.

Kommanditlottegare må sina lotter till annan person öfverlåta; skolande anmälan om sådan öfverlåtelse af den nye egaren göras hos bolagets styrelse.

§ io.

Bolagsordningen och Konungens beslut om stadfästelse dera samt förteckning öfver hufvudlottegarne med uppgift tillika å det antal lotter en hvar af dem innehar, skola företes hos den rådstufvurätt, under hvilken bolaget lyder. Rätten intage ordagrannt innehållet af dessa handlingar i sitt protokoll samt läte på bolagets bekostnad i allmänna tidningarna införa kungörelse om bolaget jemte förteckningen öfver hufvudlottegarne och det antal lotter en hvar af dem innehar.

§ 11.

Förr än bankbolag öppnar sin rörelse skall inför Konungens befallningshafvande styrkas:

att hvad i § 10 är föreskrifvet i afseende å kungörelse om bolaget blifvit behörigen fullgjordt;

att å lotterna blifvit inbetaide minst tjugu procent af grundfonden och säkerhet stäld för inbetalning af återstoden i enlighet med hvad i § 14 stadgas, samt

14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

att uppgift å de personer, hvilka utgöra bolagets styrelse äfvensom å dem, hvilka ega att underskrifva bolagets förbindelser, blifvit i allmänna tidningarna införd.

§ 12.

I banken skall finnas en särskild bok, i hvilken samtlige såväl hufvudlottegare som kommanditlottegare skola inregistreras och anteckning göras om antalet lotter en hvar innehar.

I registerboken skola alla i behörig ordning godkända förändringar i eganderätten till lotter genast antecknas. Ej må någon uppbära vinstutdelning å lott, för hvilken han ej är i registerboken införd såsom egare.

En hvar som sådant önskar stånde fritt att, å de tider banken hålles lör allmänheten öppen, af registerboken taga kännedom äfvensom att, mot afgift, erhålla till rigtigheten af vederbörande tjensteman bestyrkt utdrag derur.

§ 13.

När i registerboken anteckning skett om förändring i eganderätten till hufvudlottegares lott, skall uppgift härom genom styrelsens försorg ofördröjligen aflemnas till rådstufvurätten, som låter intaga uppgiften i sitt protokoll. Efter utgången af hvarje år skall rådstufvurätten på bolagets bekostnad låta i allmänna tidningarna införa kungörelse om de under året i dess protokoll antecknade förändringar i eganderätten till hufvudlottegarnes lotter.

§ 14.

Af grundfonden skola inbetalas minst tjugu procent innan bankbolag öppnar sin rörelse, ytterligare 'minst tjugu procent inom tre månader och återstoden inom ett år från öppnandet af bolagets rörelse. Vid första inbetalningen skall säkerhet ställas för behörigt fullgörande af återstående inbetalningar.

Har ej grundfonden blifvit till hela sitt belopp inom ett år från bankens öppnande inbetald, vare den bolaget meddelade tillåtelse till bankrörelses drifvande förverkad.

§ 15.

Hafva kommanditlottegare blifvit i bankbolag inrymde, skall det belopp, som dem åligger att tillskjuta, inbetalas inom ett år, räknadtfrån den dag, då teckningen till sådan delaktighet i bolaget afslutats.

15 Kong!. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

§ 16.

Grundfonden skall i lika lotter fördelas. Lösbref skall ställas till viss person och må ej utfärdas förr, än grundfonden blifvit till fullo inbetald.

§ 17-

Så länge bankrörelsen fortfar må ej inbetald grundfond eller den genom tillskott af kommanditlottegare bildade särskilda fond minskas genom utdelning eller annan återbetalning till lottegarne.

§ 18.

Ej må i bolagsordning medgifvas bankbolag rätt att öka sin grundfond utöfver dubbla beloppet af hvad samma fond enligt bolagsordningen minst skall utgöra.

§ 19.

Af bankbolags behållna årliga vinst skola minst tio procent afsättas för bildande af en reservfond. Sedan reservfonden uppgått till tjugu procent af bolagets grundfond, må vidare afsättning till reservfonden kunna upphöra; nedgår den under detta belopp, skall afsättning dertill ånyo vidtaga.

Reservfonden må endast användas till betäckande af den förlust, som å bolagets rörelse i dess helhet under något år kan hafva uppstått.

II Kap.

Om bankbolags rörelse.

§ 20.

Bankbolag må ej drifva handel med annat än guld och silfver, inoch utrikes vexlar samt räntebärande papper.

§ 21.

Ej må bankbolag ega annan fastighet än som för bankens inrymmande är behöflig. För bankbolags fordran pantsatt eller utmätt, fast eller lös, egendom, som å auktion försäljes, dervid bolagets rätt kan

16 Kont]!. May.ts Nåd. Proposition N:o 27.

vara beroende, må bolaget vara oförhindradt att inropa; vare dock skyldigt att densamma åter afyttra, så snart det utan förlust kan ske.

Bankbolag må ej ega eller såsom säkerhet för försträckning mottaga egna lösbref.

§ 22.

Bankbolag må ej utfärda räntebärande förbindelser, stälda till viss man eller order eller till innehafvaren, lydande å mindre belopp än fem hundra kronor, ej heller utställa tryckta eller graverade obligationer.

§ 23.

Af bankbolag utfärdadt insättningsbevis, med eller utan ränta, skall ställas till viss man och innehålla, att öfverlåtelse må ske endast till viss man.

Qvitto å insatta medel gälle endast såsom bevis öfver insättningen, men må icke genom öfverlåtelse såsom betalningsmedel användas.

§ 24.

Till lånereversal, qvittenser, kontrakt och bevis må begagnas tryckta eller graverade blanketter.

III Kap.

Om bankbolags sedelutgifningsrätt.

§ 25.

För det belopp af sedlar, som Konungen medgifvit bankbolag att utfärda mot säkerhet af värdepapper, skola såsom pant i allmänt förvarsättas sådane värdepapper, hvarom i nästföljande § förmärs; egande bolaget att inom den sålunda medgifna sedelutgifningsrätt i allmänna rörelsen hålla på en gång utelöpande banksedlar till ett belopp, som motsvarar värdet af den för sedlarne sålunda satta panten.

Derutöfver må bankbolag jemväl utfärda sedlar till ett belopp motsvarande värdet utaf bolaget tillhörigt guld, som af bolaget sättes såsom pant i allmänt förvar, dock under vilkor att bolaget derutöfver vid sitt, hufvudkontor har i kassan inneliggande guld till ett värde af femtio procent af det i allmänt förvar satta guldet.

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

§ 26.

Pant i värdepapper, som af bankbolag sättes för dess sedlar, skall bestå till minst sjuttio procent af statens, allmänna hypoteksbankens eller hypoteksföreningars mellan jordegare å landet obligationer, och må till den öfriga delen utgöras af skuldebref, intecknade i jordegendom å landet eller fastighet i stad inom hälften af senast faststälda taxeringsvärde, så framt Konungens befallningshafvande finner inteckningen medföra full säkerhet för förskrifna beloppet; skolande likväl byggnad i stad, för att inteckning deri må sättas såsom pant för sedlarne, vara brandförsäkrad uti någon med vederbörligen faststäldt reglemente försedd brandförsäkringsinrättning inom landet. Konungen bestämmer det värde, hvartill hvarje särskildt slag af obligationer må godkännas såsom pant för sedlarne.

§ 27.

Den af bankbolag för dess sedlar satta pant i värdepapper eller någon del deraf må, på begäran af bolaget, utbytas mot andra värdepapper, hvilka äro af den beskaffenhet, som i § 26 sägs och af Konungens befallningshafvande blifvit godkända. Värdepapper må ock kunna utbytas mot guld, som då skall på enahanda sätt som om värdepapper stadgas i allmänt förvar nedsättas.

§ 28.

Pant, som af bankbolag sättes för dess sedlar, skall, afskild från bankens öfriga tillgångar, vara vid hufvudkontoret förvarad i rum, som är försedt med tre olika läs och blifvit af Konungens befallningshafvande godkändt. Konungens befallningshafvandes ombud, bankbolagets styrelse samt en ledamot af magistraten, eller, i stad der magistrat ej finnes, den Konungens befallningshafvande förordnar, skola innehafva nyckeln till hvar sitt lås.

§ 29.

Uti de bankbolags tillgångar, som af bolaget äro satta i allmänt förvar såsom pant för dess sedlar, njute innehafvare af bolagets sedlar den förmånsrätt, som i 17 kap. handelsbalken stadgas.

Bill. till Riksd. Prot. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 16 Tläft.

18 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

§ 30.

Finnes bankbolag hafva sedlar på en gång utelöpande utöfver det belopp, som bolaget, enligt hvad här ofvan är vordet föreskrifvet, eger utfärda, skall, der förhållandet ej inom fyra dagar blifvit rättadt, bolaget till statsverket erlägga ett tusen kronor för hvarje dag dess utelöpande sedlar öfverskridit det tillåtna beloppet, och åligge Konungens befallningshafvande att förhållandet hos Konungen genast anmäla. Inträffar ett sådant öfverskridande af sedelutgifningsrätten oftare eller är förseelsen eljest af svårare beskaffenhet, ankomme på Konungen att återkalla det bolaget lemnade tillstånd att egna banksedlar utgifva.

§ 31.

De sedlar, som af bankbolag må utgifvas, skola ställas till innehafvaren att utan ränta vid anfordran inlösas.

Banksedlar må lyda endast å tio, femtio, ett hundra, fem hundra och ett tusen kronor; varande det dock bankbolag förbjudet vid äfventyr, som i § 30 sägs, att hafva sedlar å tio kronor utelöpande till högre sammanlagdt belopp än tre femtedelar af hvad Konungen medgifvit att bankens på värdepapper grundade sedelutgifning högst må utgöra.

§ 32.

Om längd och bredd å de sedlar, som af bankbolagen må utgifvas, förordnar Konungen. Till sedlar må tryckta eller graverade blanketter användas, och skola sedlarne vara underskrift^ af minst två bland styrelsens ledamöter samt en af bolagets tjensteman. Ej må bankbolags sedlar tillverkas till likhet med riksbankens sedlar. ’ Innan sedlar af bankbolag utgifvas, skola profblanketter dertill inlemnas; till finansdepartementet.

§ 33.

Banksedel skall ovilkorligen, då den i bankens hufvudkontor till invexling företes, inlösas med lagligen i riket gällande guldmynt.

§ 34.

Vägras inlösen, vare innehafvaren af banksedeln berättigad att jemte kapitalet åtnjuta ränta efter sex för hundra om året från den dag inlösen blifvit vägrad, intilldess betalning kan erhållas, och ege inne-

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 27.

hafvaren efter protest, verkstäld genom notarius publicus, anmäla förhållandet hos Konungens befallningshafvande, som, derest det ej genast kan visas, att hindret härrört af någon tillfällighet, ofördröjligen skall inberätta förhållandet till Konungen och under tiden inställa bankrörelsen. På Konungen ankomme att besluta, huruvida den bolaget meddelade tillåtelse till bankrörelses drifvande i sådant fall skall vara förverkad.

§ 35.

Har bankbolag, medelst bestyrkt utdrag af bankens böcker, hos Konungens befallningshafvande visat, att bolaget har sedlar utelöpande till mindre belopp än det, hvartill värdet af den för sedlarne satta pant uppgår, ege bolaget att utbekomma så stor del af panten, som i värde öfverstiger de utelöpande sedlarne.

§ 36.

Vill bankbolag afstå sin sedelutgifningsrätt eller någon del deraf, göre hos Konungen derom anmälan.

§ 37.

Förr än bankbolag börjar att utgifva egna banksedlar, skall inför Konungens befallningshafvande styrkas:

att pant för sedlarne blifvit, på sätt i § 25 sägs, satt i allmänt förvar;

att profblanketter till banksedlarne blifvit till finansdepartementet inlemnade, samt

att uppgift å de personer, som skola underskrifva banksedlarne, blifvit uti allmänna tidningarne införd.

IV Kap.

Om bankbolags förvaltning och styrelse samt om bolagsstämma och revision.

§ 38.

Bankbolags hufvudkontor skall vara beläget i stad.

§ 39.

Hufvudlottegarne skola inom sig utse en styrelse, hvilken eger att, under det ansvar och den kontroll af offentlig myndighet, som

20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

i allmän lag eller genom denna förordning stadgas, banken förvalta samt att i alla mål för bolaget lagligen tala och svara.

Styrelsens ledamöter skola vara minst fem.

§ 40.

För att kunna väljas till ledamot af styrelsen eller till suppleant för styrelseledamot skall bolagsman i bankens registerbok vara antecknad såsom innehafvare af lotter till belopp af minst ett tusen kronor.

§ 41.

Uppgift på styrelsens ledamöter samt på dem, Indika eg a att underskrifva bankbolagets sedlar och öfriga förbindelser, skall, så ofta förändring deri inträffar, så ock efter hvarje ordinarie bolagsstämma, lemnas till Konungens befallningshafvande och på bolagets bekostnad införas i allmänna tidningarna.

§ 42.

Styrelsen åligger:

att ställa sig till noggrann efterrättelse denna förordning, den för bankbolaget faststälda bolagsordning samt den af bolaget för styrelsen utfärdade instruktion;

att när som helst hålla bankens räkenskaper och handlingar tillgängliga för Konungens befallningshafvande eller dess ombud, för den af Konungen förordnade bankinspektören samt för den särskilda undersökning, Konungen eller chefen för finansdepartementet kan finna för godt att låta anställa;

att genast efter hvarje månads slut i närvaro af Konungens befallningshafvande eller dess ombud, enligt formulär, som från finansdepartementet meddelas, upprätta eu öfversigt, utvisande bankens tillgångar och skulder, jemte uppgift om räntesatserna för bolagets inoch utlåning samt diskonto, som under den tid öfversigten omfattar varit hos bolaget gällande, och att derefter ofördröjligen till nämnda departement insända denna öfversigt för dess offentliggörande genom departementets försorg;

att jemväl i öfrig! meddela chefen för finansdepartementet eller bankinspektören alla de upplysningar rörande banken, som af dem äskas;

att vid hvarje kalenderårs slut låta upprätta fullständigt bokslut öfver bolagets ställning;

Kongl. Majtfs Nåd. Proposition N:o 27.

att, efter verkstäld revision, till finansdepartementet insända revisionsberättelsen-och låta införaj§densamma i allmänna tidningarna, samt

att, der styrelsen eller chefen för finansdepartementet under löpande räkenskapsår finner anledning till antagande, att bankbolaget gjort sådana förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats, ofördröjligen låta upprätta bokslut och kalla revisorerna att granska bokslutet.

§ 43.

Alla skriftliga afhandlingar, som styrelsen för bolaget ingår, skola underskrifvas å bolagets vägnar och med utsättande af dess antagna benämning, vid äfventyr att eljest styrelsens ledamöter, som afhandlingen underskrifvit, skola för fullgörande af bolagets derpå grundade förbindelse ansvara såsom för egen skuld, en för alla och alla för en.

§ 44.

Sker afvikelse från denna förordning eller från bolagets ordning, och varder ej den anmärkta afvikelsen inom en månad rättad, ankomme på Konungen att förklara bolaget hafva förverkat rättigheten att drifva bankrörelse.

§ 45.

Ledamot af styrelsen kan från sin befattning skiljas genom i behörig ordning fattadt bolagsstämmobeslut.

§ 46.

Afgående styrelseledamot förblifver bolaget ansvarig för de åtgärder, i Indika han deltagit, till dess, efter i vanlig ordning skeende revision, ordinarie bolagsstämma beviljat ansvarsfrihet.

§ 47.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas minst en gång årligen.

§ 48.

Ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter må endast meddelas af bolagsstämma, och må ej styrelseledamot i beslut derom deltaga.

22 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

§ 49.

Revision skall årligen förrättas. Val af revisorer skall årligen ske vid ordinarie bolagsstämma och dervid minst en af revisorerna ombytas.

I revisionen skall jemväl deltaga en af Konungens befallningshafvande förordnad person, hvilken derför af bolaget åtnjuter ersättning efter bestämmande af Konungens befallningshafvande.

§ so.

Öfverträda styrelseledamöter eller andra bolagsmän denna förordning eller bolagsordningen, vare de skyldige att ersätta all genom sådan öfverträdelse uppkommen skada, en för alla och alla för en.

V Kap.

Om bankbolags upplösning och om förlängning af bankbolags oktroj.

§ 51.

Har bankbolag, enligt behörigen revideradt bokslut, gjort sådana förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats, skall styrelsen, senast den dag revisionsberättelsen aflemnas, sammankalla bolagsstämma till första dag sådant enligt bolagsordningen kan ske, och läte styrelsen dessutom om bolagsstämman ofördröjligen underrätta hufvudlottegarne genom särskilda bref, som med posten afsändas. I kallelsen till bolagsstämman skall uppgifvas, att bolaget gjort sådan förlust, som här är sagd.

Beslutar bolagsstämman med två tredjedelar af de å stämman afgifna röster att inom tre månader tillskjuta hvad som erfordras för att återställa grundfonden till dess behöriga belopp, ege bolaget att rörelsen fortsätta; i motsatt fall skall bolaget ställas under utredning.

Konungens befallningshafvande åligge att tillse, att sådant bolagsstämmobeslut inom sagda tid blifvit fullgjordt. Finner Konungens befallningshafvande att så ej skett, varde bolaget ovilkorligen under utredning stäldt.

§ 52.

Bolagsman, som vid den bolagsstämma, hvarom i § 51 sägs, anmält sig icke vilja i beslutadt tillskott deltaga, vare ej dertill pligtig. De

KongV. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

bolagsman, som tillskottet verkstält, eg a att af bolagets blifvande behållna vinstmedel erhålla åter hvad af dem blifvit tillskjutet, jemte sex procent årlig ränta, innan annan utdelning får ske. Upplöses bolaget, förr än sådant tillskott blifvit till fullo guldet, skal], sedan bolagets skulder blifvit betalda, tillskottet, dock utan beräkning af ränta för tid efter bankrörelsens upphörande, gäldas af bankens tillgångar, så långt de dertill förslå, innan någon utdelning å lotterna må ega rum.

§ 53.

Har Konungen förklarat bankbolag hafva förverkat rättigheten att drifva bankrörelse eller varder i det fall, hvarom i § 51 förmäles, bankbolag stäldt under utredning, skall, der ej bolaget afträdt sin egendom till konkurs, chefen för finansdepartementet förordna allmänt ombud, som har att närvara vid styrelsens sammanträden, med rätt att yttra sig till protokollet, samt att utredningen i öfrigt öfvervaka.

§ 54.

Har, under det bankbolag fortsätter sin rörelse, utdelning blifvit beslutad och verkstäld, ändock att, enligt senast upprättade bokslut, tillgång dertill icke finnes utan minskande af de bolagets fonder, som i §§ 17 och 19 omförmälas, vare, i händelse af bolagets oförmåga att fullgöra sina förbindelser, de bolagsmän, som sådan utdelning uppburit, skyldige att densamma återbära; och ansvare derjemte de bolagsmän, som i beslutet deltagit, en för alla och alla för en, för den brist, som vid återbäringen kan uppkomma.

Lag samma Amre der, efter det bankbolag blifvit stäldt under utredning eller beslut fattats om bolagets upplösning, utdelning till bolagsmännen skett och bolaget sedermera finnes oförmöget att sina förbindelser fullgöra.

§ 55.

Önskar bankbolag erhålla förlängning af bolaget meddelad oktroj, göre i den ordning, som i § 1 är sagd, ansökning derom sist sexton månader, innan den löpande oktrojen tilländagår.

Beslut om sådan ansökning skall fattas å ordinarie bolagsstämma sist tjugu månader före utgången af den löpande oktrojen; och åligge det styrelsen att om beslutet ofördröjligen underrätta hufvudlottegarne genom särskilda bref, som med posten afsända^.

24 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

§ 56.

Hufvudlottegare som ej vill under förlängd oktroj i bolaget qvarstå, ege, derest hån sist aderton månader före oktrojtidens utgång sådant för styrelsen anmält, att, efter det den löpande oktrojen tilländagått, ur bolaget utträda samt att af bolagets tillgångar utbekomma hvad på honom belöper.

VI Kap.

Särskilda bestämmelser.

§ 57.

Enskildes förhållanden till bankbolag må ej för allmänheten yppas.

§ 58.

Genom kungörelse i allmänna tidningarna skall tillkännagifvas, när bankbolag börjar eller slutar sin rörelse; och skall underrättelse om dagen, då sådant sker, till finansdepartementet insändas.

§ 59.

Vid fordringars utsökande njute bankbolag samma rätt till handräckning, som för riksbanken är beviljad.

§ 60.

Bolagsordning för bankbolag skall innefatta närmare bestämmelser angående:

a) grundfondens belopp;

b) huruvida kommanditlottegare inrymmas i bolaget samt, derest det medgifves, vilkoren derför och den andel i årliga vinsten, som skall dem tillkomma;

c) reservfonden och den del af årliga vinsten, som skall till reservfonden öfverföras;

d) bankens rörelsegrenar och vilkoren derför;

e) antalet af styrelsens ledamöter och suppleanter för dem samt tiden för deras befattningar;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

f) tid och ort för ordinarie bolagsstämma och vilkoren för sammankallande af extra bolagsstämma;

g) rösträtt vid bolagsstämma;

h) antalet revisorer och tiden för revisionen;

i) den ordning, i hvilken bolaget må besluta att före oktrojtidens utgång sig upplösa, samt

k) sättet för vinnande af ändring i bolagsordningen.

Öfvergångsstadganden.

§ 61.

Varder enligt denna förordning sedelutgifningsrätt medgifven bankbolag, som enligt äldre lag egt rätt att utgifva egna banksedlar, skola följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse:

l:o) Innan bankbolaget börjar sin rörelse på grund af oktroj, meddelad enligt denna förordning, skall bolaget, medelst styrkt utdrag ur bankens böcker, inför Konungens befallningshafvande visa, att sedlar, utgifna under bolagets föregående oktrojer, icke äro utelöpande till högre. belopp än bolaget, enligt hvad i denna förordning stadgas, är berättigadt utgifva, samt att, i öfverensstämmelse med föreskrifterna i denna förordning, pant för bolagets sedlar blifvit i allmänt förvar satt.

2:o) Innehafvare af sedel, utgifven under någon af bolagets föregående oktrojer, skall ega lika rätt till betalning ur bankens tillgångar, som innehafvare af sedel, utgifven under oktroj enligt denna förordning.

3:o) Under föregående oktrojer af bolaget utgifna sedlar, hvilka icke blifvit infriade, skola inräknas i beloppet af bolagets utelöpande sedlar.

4:o) Sedel, som af bolaget i allmänna rörelsen utgifves, skall tydligt skilja sig från bolagets sedlar under föregående oktrojer.

5:o) Först sedan två år förflutit från det denna förordning trädt i kraft, skola de af bankbolaget såsom pant för sedlar satta obligationer ovilkorligen utgöras af de slag, som omförmälas i § 26. Före nämnda tid ege bolaget att för sådant ändamål betjena sig jemväl af andra slag af lätt säljbara, räntebärande obligationer, derest de blifvit af Konungens befallningshafvande såsom pant för sedlarne godkända.

Denna förordning träder i kraft den . . ,

Bih. till Riksd. Prat. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 16 Håft.

26 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

Utdrag af 'protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maf.t Konungen i Statsrådet ä Stockholms slott den 2 Februari 1886.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander, Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensväro,

Statsråden: Loven,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Chefen för Finansdepartementet Hans Excellens Herr Statsministern föredrog ytterligare:

l:o) Riksdagens underdåniga skrifvelse den 19 April 1881, deri Riksdagen på anförda skäl anhållit, att Kongl. Maj:t täcjttes låta öfverse gällande lagstiftning för enskilda sedelutgifvande banker samt derefter till Riksdagen afgifva förslag till ny lag i ämnet; i anledning af hvilken skrifvelse Kongl.

Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 21.

27 Maj:t den 18 November 1881 tillsatt en komité för att afgifva yttrande och förslag dels i fråga om ny lag för enskilda banker med rätt att utgifva egna sedlar, dels rörande erforderlig lagstiftning för aktiebolag, som bedrifva bankrörelse men ej ega sedelutgifningsrätt, dels ock angående de förändringar, hvilka med afseende å Riksbanken böra ifrågakomma, i händelse en större eller mindre inskränkning skulle komma att ske i den sedelutgifningsrätt, som för närvarande tillkommer enskild bank;

2:o) det af den sålunda förordnade bankkomitén under den 14 December 1883 afgifna underdåniga betänkande med af komitén uppgjorda alternativa förslag till förändrad organisation af bankanstalterna; och

3:o) underdåniga utlåtanden öfver berörda förslag, afgifna af Fullmäktige i Riksbanken samt styrelserna för de enskilda bankerna och för åtskilliga aktiebanker.

Efter att hafva redogjort för innehållet af omförmälda handlingar anförde Herr Statsministern:

»Bankkomitén har uppgjort alternativa förslag till bankväsendets ordnande, det ena åsyftande att, med indragning af all enskild sedelutgifning, anförtro rätten att inom landet utgifva banksedlar åt ett enda bankinstitut, och det andra afgifvet under förutsättning, att åt enskilda bankinrättningar fortfarande skulle inrymmas sedelutgifningsrätt. Ehuru Komitén utan meningsskiljaktighet omfattat den åsigten, att upphörandet af den enskilda sedelutgifningen och koncentrerandet af sedeluteifniimsrätten hos en enda bank är det mål, hvartill lagstiftningen på bankväsendets område bör sträfva, har likväl komitén -sjelf icke ansett en dylik reform kunna för närvarande ega rum utan att gifva anledning till rubbningar, som skulle på ett menligt sätt inverka på vår nationella hushållning, hvarförutom komitén förmenat, att ringa sannolikhet förefunnes, det sådana förändringar i afseende å Riksbankens organisation och verksamhet under den närmaste framtiden kunde genomföras, som enligt komiténs tanke erfordrades för att göra densamma skickad att ensam öfvertaga hela sedel utgifningsrätten i landet. Huru tilltalande de skäl synas jemväl mig, hvilka. af komitén anförts för systemet af sedelutgifningens koncentrering hos en enda bank, och huru lifligt öfvertygad jag är, att den framtida utvecklingen af bankväsendet här såsom i de flesta andra länder kommer att leda till detta mål, är jag å andra sidan af den lika bestämda åsigt, att all tanke på att för närvarande förverkliga en sådan reform måste afvisas såsom fullkomligt outförbar. Sedelutgifningsrätten är alltför nära förbunden med den öfver hela landet förgrenade verksamhet, hvilken bedrifves af de enskilda bankerna, och landets hela näringslif i alltför hög grad beroende af denna verksamhet, för att den varsamme lagstiftaren skulle våga utsätta detta näringslif, redan på grund af andra förhållanden

28 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

kämpande med stora svårigheter, för de våldsamma rubbningar, som måste blifva följden af en omgestaltning på en gång af landets hela bankväsende. Ett annat lika verksamt hinder för att nu företaga en sådan omgestaltning ligger för öfrigt deri, att, såsom ock komitén antydt, det allmänna föreställningssättet i vårt land alldeles icke är derför moget. Man kan väl af principiella skäl med intresse omfatta systemet af en enda sedelutgifvande bank och känna sig uppfordrad att vid den närvarande tidens lagstiftningsarbete bemöda sig om ett närmande till detta mål, men man har säkerligen ännu icke i allmänhet gjort sig förtrogen med den förändrade ställning, Riksbanken i sådan händelse komme att intaga, och man är sannolikt icke heller i någon mån villig att från Riksdagens sida ingå på de förutsättningar, komitén uppstält såsom nödvändiga i fråga om organisationen af en dylik centralbank. Lika med komitén anser jag derföre alldeles gifvet, att det endast kan vara den af komitén med Lätt. A betecknade gruppen af lagförslag, som kan läggas till grund för ett praktiskt lagstiftningsarbete i närvarande tid.

Inom sistbemälda grupp benämnes det första och hufvudsakliga förslaget Lag angående bankbolag, i hvilket lagförslag komitén sammanfört både aktiebanker och enskilda sedelutgifvande banker. En dylik sammanföring må visserligen erkännas ganska naturlig, då man såsom komitén föreslår vill för delegarne i båda dessa slag af banker fastställa en viss solidarisk ansvarighet för bankens förbindelser utöfver det tecknade aktiekapitalet. Men lika angeläget det måste vara, att den nuvarande bristen på särskild lagstiftning för aktiebankerna athjelpes, lika säkert torde vara, att man i allmänhet icke uppfattat det såsom något verkligt behof att beröfva aktiebankerna deras nuvarande karakter att vara aktiebolag, hvilkas delegare ej hafva annan ansvarighet, än den allmänna lagstiftningen angående aktiebolag bestämmer. Komitén har i sitt betänkande sidd. 279—281 lemnat en välgrundad framställning af de skäl, Indika tala emot en fortsatt tilllämpning af den obegränsade solidariska ansvarighet, som nu åligger delegarne i enskild sedelutgifvande bank, och jag instämmer ock i komiténs förslag om en begränsning i deras ansvarighet, men då komitén ansett en viss ansvarighet utöfver det tecknade aktiebeloppet höra stadgas äfven för delegare i aktiebanker, enär medvetandet af en sådan ansvarighet kunde antagas för hvarje delegare innebära en maning att icke medverka till eller med likgiltighet åse handlingar, hvarigenom bankens trygghet äfventyras, och enär en sådan ansvarighet skulle för bankens fordringsegare innebära en god borgen för liqvid, tillåter jag mig att deremot erinra, dels att i allmänhet det stora flertalet af en banks delegare omöjligen eger tillfälle och i allmänhet ej ens förmåga att följa sättet för bankrörelsens bedrifvande

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

med den uppmärksamhet, hvilken af komitén sålunda förutsattes, och dels att man hittills icke förmärkt, att allmänheten med mindre förtroende insatt sina medel i aktiebanker derföre, att deras delegare icke egde någon särskild ansvarighet utöfver aktiebeloppet. Det kan väl synas, att i de mindre aktiebankerna med en obetydligare grundfond en ytterligare säkerhet för fordringsegarne skulle tarfvas i en sådan bolagsmännens ansvarighet och komitén har äfven för sådana banker vidgat ansvarigheten till två gånger aktiebeloppet i stället för en gång samma belopp vid de större bankerna, men just med afseende å de små bankerna, hvilkas ofta mycket talrika delegare till väsentligt antal utgöras af mindre bemedlade personer, skulle utkräfvande! af denna ansvarighet säkerligen icke för fordringsegarne bereda det åsyftade gagnet. Deremot skulle i sådana fall, jemte ett oerhördt arbete för bankens utredning, olägenheterna af denna ansvarighets tillämpning göra sig gällande i vidsträckta kretsar på ett sätt, som endast skulle bidraga att inom samhället föröka de olyckor, en banks obestånd alltid framkallar. Erfarenheten i vårt land har icke heller gifvit vid handen, att de banker, som haft en grundfond, understigande en million kronor, varit mindre väl förvaltade än de större bankerna, och på den försigtighet, redbarhet och omtanke, hvarmed bankförvaltningen handhafves, beror dock hufvudsakligast en banks trygghet.

Det synes mig äfven framgå af komiténs motiver, att komitén velat i delegarnes utsträckta ansvarighet söka en viss ersättning för utelemnande! i förslaget af alla bestämmelser med afseende å bankernas rätt att upplåna medel. Men icke heller ur den synpunkten kan berörda ansvarighet vara påkallad, ty mot en upplåning, som kan ske alldeles oberoende af grundfonden och uppgå till ett af lagen obegränsaclt antal gånger af denna fond, är en ansvarighet, begränsad^till en gång grundfonden, ett föga verksamt korrektiv.

Likaledes bör man icke vid denna frågas bedömande förbise, att för de sexton aktiebanker, hvilka för närvarande äro i verksamhet, en utsträckt ansvarighet för delegarne i desamma utöfver hvad nu gällande lag och bankernas bolagsordningar stadga icke skulle kunna vinna tillämpning annat än i den mån bankernas nu beviljade oktrojer ginge tillända, och beträffande den största af aktiebankerne inträffar detta ej förrän i början af nästa sekel och för näst den största ej förrän år 1911.

Bolagsmännens i viss mån utsträckta ansvarighet utöfver aktiekapitalet må derföre enligt min uppfattning med fullt skäl framgent stadgas, när en bank åtnjuter den afsevärda förmånen af rätt till sedelutgifning, men synes mig hädanefter icke mera än hittills vara af förhållandena påkallad i fråga om aktiebankerna. Låter man derföre nu gällande aktielags

30 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

bestämmelser om bolagsmäns ansvarighet fortfarande tillämpas rörande aktiebankerna, bör deraf i min tanke ock följa, att man icke bör i en författning sammanföra de båda till sin karakter väsentligen olika slagen af banker, utan lagstifta särskildt för hvartdera slaget.

Då jag i följd häraf låtit med ledning af bankkomiténs betänkande utarbeta förslag dels till förordning angående bankaktiebolag och dels till förordning angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar, är det emellertid icke min afsigt att, såsom komitén förutsatt, tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att låta dessa författningsförslag behandlas i den för stiftande af civillag stadgade ordning, detta dock icke derföre att jag ej anser Riksdagens medverkan vid denna lagstiftning önskvärd. Tvärtom anser jag en sådan medverkan vara en alldeles sjelfkär sak och den nu gällande författningen angående sedelutgifvande banker eller nådiga Kungörelsen den 12 Juni 1874 har ock, såsom dess ingress angifver, tillkommit på sådant sätt. Men derföre att Riksdagen anses böra medverka med Konungen vid banklagstiftningen, kan det ej vara lämpligt att göra banklagarne till civillag. Väl finnas bestämmelser på detta område, som uppenbarligen äro af civillags natur, såsom om bankdelegares ansvarighet, om förmånsrätt för fordran på grund af sedel, om forum för bank, om prescriptionstid för banks sedlar vid en banks upplösning och dylikt, för att icke tala om det särskilda konkursförfarande, som kan komma i fråga, när en bank afträdt sina tillgångar till borgenärerne, men dylika bestämmelser kunna särskiljas för att göras till föremål för särskild lagstiftning i den ordning, som för civillags stiftande är bestämd, i hvilket afseende författningsförslag ock uppgjorts för att Eders Kongl. Maj:ts pröfning underställas. De mera reglementarisk a föreskrifterna rörande bankväsendet lämpa sig deremot mindre väl för att underkastas de tyngre former, hvilka civillags stiftande kräfver, utan torde böra såsom hittills tillhöra den under finansdepartementet stående lagstiftningen.

Innan jag föredrager de särskilda författningsförslagen, torde det tillåtas mig att beröra ett par frågor, som hafva afseende såväl å det ena som andra slaget af banker.

Komitén har ansett sig icke böra, såsom stundom ifrågasatts, genom reglementariska bestämmelser med afseende på bankernas rätt att upplåna medel, skyldighet för dem att hålla en till vissa procent af deras å vista förbindelser bestämd kassa m. m. lägga några hämmande band på bankernas rörelse. »Komitén har», yttrar den (pag. 282 i betänkandet),

31 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

»så mycket hellre sökt att så litet som möjligt genom dylika stadganden binda bankernas verksamhet, som komitén är af den mening, att dylika bestämmelser svårligen kunna så affattas, att de fullt motsvara det ändamål, man med dem åsyftar och icke på omvägar lätteligen kringgås. De skulle enligt komiténs åsigt derför endast hafva till följd att till betydlig del beröfva bankerna den förmåga att rätta sig efter konjunkturer och förhållanden, af hvilken deras gagnelighet för landet i hög grad beror, och att hos allmänheten försvaga uppfattningen om angelägenheten deraf, att en hvar, som sjelfmant anförtror sina medel åt en bank, också med ledning af de offentliga rapporterna om bankens ställning och de upplysningar, som i öfrigt stå den intresserade till buds, sträfvar att för sig göra klart, huruvida banken förtjena!’ hans förtroende eller icke. En sådan kontrollerande uppmärksamhet från allmänhetens sida är för bankerna sjelfve lika helsosam och uppfostrande som för allmänheten. Lagstiftningen har gjort nog, då den med särskilda, möjligast fullständiga garantier omgärdat den särskilda rörelsegren, som sedelutgifningen innefattar, samt i öfrigt lemna!de sedelutgifvande såväl som de icke sedelutgifvande bankerna full frihet att röra sig på de områden, som för begge äro gemensamma.»

I hvad komitén sålunda yttrat instämmer jag fullkomligt, och huru tilltalande det kan synas att begränsa bankernas inlåning i förhållande till deras grundfond, är jag för min del öfvertygad, att hvarje försök i den rigtningen åtminstone vid de större bankerna skall visa sig mycket vanskligt, enär bestämmelser i sådant afseende icke kunna meddelas utan att antingen verka menligt för den rörelse bankerna betjena och derjemte vara särdeles svåra att öfvervaka, eller ock komma att endast skenbart fylla ändamålet, derigenom att de val begränsa inlåningen från allmänheten, men ej förhindra bankernas skuldsättning under andra former. Hvad man emellertid synes med skäl kunna fordra är, att vid de banker, der delegarne ej hafva någon ansvarighet utöfver grundfonden, man söker bidraga till tryggande af fordringsegarnes rätt genom skärpta föreskrifter om afsättning af vinstmedlen till reservfonden. Komitén föreslår i detta afseende, att, enligt hvad hittills i allmänhet varit i bankernas bolagsordningar stadgadt, ej mera än tio procent af årsvinsten behöfver afsättas och att afsättningarna få upphöra, sedan reservfonden uppgått till tjugo procent af grundfonden. Jag har trott mig böra hemställa, att vid aktiebankerna minst tjugo procent af årsvinsten skola afsättas till reservfonden och afsättningarna fortfara, tilldess reservfonden uppnått femtio procent af grundfonden.

Ett tillägg till komiténs förslag, som jag tagit mig friheten göra i de af mig utarbetade förslagen rörande båda slagen af banker, afser jemväl att öka garantien för eu betryggande förvaltning af de bankerna anför-

32 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

trodda medel. Som bekant utöfvar finansdepartementet genom bankinspektören kontroll öfver bankanstalterna, men denna kontroll, hvilken enligt de af mig uppgjorda förslag skulle kunna företagas af bankinspektören äfven utan särskilt uppdrag af chefen för finansdepartementet, kan aldrig blifva tillräcklig; den måste hufvudsakligen gälla sättet för bokföringen, öfverensstämmelsen mellan bankens räkenskaper och de meddelade månatliga uppgifterna1®samt de stora dragen af bankens verksamhet. Deremot kan vid en dylik granskning någon noggrann kontroll öfver beskaffenheten af en banks säkerheter eller innehållet i dess portföljer ej ega rum, dels emedan inspektionerna då skulle blifva för tidsödande och dels enär det naturligtvis icke står i en persons förmåga att eg a den fullständiga kännedom om personer och affärsförhållanden i hela riket, som för ett dylikt bedömande erfordras. För att emellertid från det allmännas sida åstadkomma en kontroll jemväl i sistnämnda afseende har jag föreslagit, att i de årliga revisionerna skall jemte de af banken utsedda revisorer deltaga en af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förordnad person och ersättning till honom utgå af bankens medel, men efter bestämmande af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som då liar tillfälle att tilldela honom ett efter arbetets omfång lämpadt arfvode alldeles oberoende af den ersättning bolaget lemnar de af detsamma utsedde revisorer. Denna ökade utgift för bankerna bör mer än väl motvägas af det förtroende en väl skött bank bör tillvinna sig och kunna bibehålla under en dylik från bolaget fristående kontroll. — Äfven har jag ansett, att stadgandet i Komiténs förslag om att styrelsen åligger att låta upprätta bokslut och kalla revisorerne till dess granskning, när styrelsen under löpande räkenskapsår finner anledning antaga, att reservfonden och tio procent af grundfonden gått förlorade, bör för att blifva mera verksamt fullständigas dermed, att bokslut och revision skola omedelbarligen företagas, äfven när chefen för finansdepartementet finner anledning att antaga den omfattning af bankens förluster, som nyss blifvit antydd.»

Herr Statsministern uppläste derefter ett inom Finansdepartementet uppsatt och vid detta protokoll fogadt förslag till Förordning angående bankaktiebolag och yttrade vidare:

»Detta förslag är affattadt med ledning af bankkomiténs betänkande och med iakttagande af de förändringar och tillägg, för hvilka jag ofvan redogjort. Det utgör för öfrigt till väsentlig del en sammanfattning af de bestämmelser, som redan äro för dylika banker gifna i särskilda bolags-

33 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

ordningar, ehuru bestämmelsernas innehåll helt naturligen växlar i de under olika tider tillkomna bolagsordningarna, hvarföre denna lagstiftning just skulle medföra vinsten af större likformighet i fråga om vilkoren för dessa bankers bildande och sättet för deras förvaltning. 1 förslaget hafva influtit några ur den allmänna aktielagen hemtade stadganden, ehuru förslaget i ingressen uttryckligen hänvisar till denna lag, men detta har skett till ledning för dem, som skola efterlefva denna särskilda banklag, eller för sammanhanget med de i banklagen gifna föreskrifterna.

För de mera väsentliga afvikelse!' från komiténs förslag, hvilka utöfver de redan af mig angifna förekomma i det nu upplästa förslaget, torde jag få i korthet redogöra.

Den förnämsta bland dessa skiljaktigheter, åtminstone till utseendet, är att jag föreslagit minimum af bankaktiebolags grundfond till tre hundra tusen kronor. Komitén har velat sätta detta minimum till ett hundra tusen kronor och sannt är, att banker med sistnämnda grundfond blifvit oktrojerade under senare tider. Men komitén har på samma gång för alla aktiebanker med mindre grundfond än en million kronor föreslagit en ansvarighet för delegarne, som sträcker sig till två gånger grundfondens belopp. Komitén har således ansett ett kapital af minst tre hundra tusen kronor böra påräknas för att uppbära bankens ansvarighet gent emot sina fordringsegare; och det torde neppeligen kunna nekas, att, när man vill utöfva fullständig bankverksamhet i den omfattning, som är afsedd med aktiebankerna, ett minimum för grundfonden, satt till tre hundra tusen kronor, icke kan anses för högt tilltaget. Af de sexton aktiebanker, som för närvarande äro i verksamhet, äro blott fyra, som hafva mindre grundfond än tre hundra tusen kronor, men dessa fyra synas mig vara närmast jemförliga med ett slag af kreditanstalter, som i ganska stor mängd förekomma här i landet, men stå alldeles utom området för denna lagstiftning, nemligen de solidariska folkbankerna. Sistnämnda banker kunna efter min åsigt hafva en ganska vigtig uppgift för att fylla den mindre omsättningens behof af kreditförmedlande anstalter, men för ordnandet af deras rättsliga ställning och verksamhet sakna vi tyvärr nödiga lagbestämmelser. Det bör derföre efter min åsigt blifva en allvarlig omsorg för lagstiftaren att, sedan den länge sväfvande frågan om lagstiftningen för de större bankerna vunnit sin lösning, egna sin uppmärksamhet åt de solidariska folkbankerna. De existera emellertid redan och utgöra en vigtig om än hittills mindre än vederbort uppmärksammad länk i kedjan af våra kreditanstalter, och när man tager äfven dessa banker i beräkning, kan jag ej finna annat, än att en grundfond af minst tre hundra tusen kronor med fullt skäl kan fordras, för att en bank skall kunna inordnas bland de institutioner

Bill. till Riksd. Prat. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 16 Håft. 5

34 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

med begränsad ansvarighet för delegarne, som äro afsedda att drifva bankverksamhet i hela omfattningen af detta ords betydelse.

Ehuru bestämmelsen i § 3 angående ett minimiantal aktieegare i bankbolag kan synas mindre behöflig, då enligt förevarande förslag någon solidarisk ansvarighet för aktieegarne ej skulle ifrågakomma, torde dock ett stadgande i sådan rigtning vara af vigt, för att derigenom klart må framstå det förhållande, som väsentligen bör känneteckna ett bankbolag, att nemligen dess grundkapital skall vara tillskjutet af ett större antal personer, så att icke den oegentlighet uppkommer, att en eller ett par personer genom att på aktier grunda en bankiraffär skulle kunna undandraga sig skyldighet att med sina öfriga tillgångar ansvara för de förbindelser, de för en sådan rörelses bedrifvande ingått.

Den af bankkomitén föreslagna rättighet för bankbolag att vägra lottegare rätt att under oktrojtiden öfverlåta sina lotter å annan person och utträda ur bolaget, är naturligen uteslutande betingad af förslaget angående lottegarnes solidariska ansvarighet. Enär rättighet för bolagsstämman eller bolagets styrelse att vägra inträde i bankaktiebolag för den, på hvilken aktie i bolaget blifvit öfverlåten, lätt skulle kunna gifva anledning till hvarjehanda trakasserier och svårigheter, synnerligast vid aktieegares frånfälle, och derigenom verka hämmande på dessa aktiers marknad, har denna rättighet ej ansetts böra ifrågakomma vid bankaktiebolag.

En eldigt § 15 undantagsvis medgifven rättighet för bankaktiebolag att inom vissa gränser såsom säkerhet för lån emottaga egna aktier har ansetts erforderlig särskildt med afseende på de smärre bankerna, för hvilkas ofta mindre bemedlade delegare denna rättighet kan ega afsevärd betydelse. En sådan rättighet, ehuru med betydlig inskränkning, är för närvarande medgifven uti de för några bankbolag faststälda ordningar.

I ändamål att förebygga, att bankbolag utan rätt till sedelutgifning genom utfärdande af tryckta eller graverade löpande förbindelser skulle kunna kringgå förbudet mot sedelutgifning, hade bankkomitén föreslagit, att sådana förbindelser att inlösas vid anfordran skulle vara till utgifvande förbjudna och att dylika förbindelser stälda att inlösas efter viss tid eller uppsägning ej skulle få utgifvas å lägre belopp än 500 kronor. Då berörda stadgande blifvit i § 16 bibehållet, och det alltså medgifvits bankaktiebolag att utfärda egna obligationer, ehuru sådant i regeln ej kan anses tillhöra den egentliga bankverksamheten, har detta skett med hänsyn dertill, att eu större aktiebank i vårt land utgifver obligationer och i följd af sin kombinerade bank- och hypotekskasserörelse uppenbarligen kommer att dermed fortfara. Det torde emellertid vara nödigt att göra rättigheten för aktiebank att utgifva egna obligationer beroende af det uttryckliga

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 27. 35

vilkor, att särskildt tillstånd dertill lemnats i den för bolaget faststälda ordning.

Det af bankkomitén föreslagna stadgandet derom, att ledamot af bankbolags styrelse skulle vara egare af ett visst minimiantal lotter i bolaget, har ej ansetts böra tillämpas på bankaktiebolag med afseende på den svårighet, en sådan skyldighet skulle medföra, synnerligast för de mindre bankbolagen, att erhålla lämpliga ledamöter i styrelsen. Af ordalydelsen i § 19 framgår dock, att endast aktieegare i bolaget kunna väljas till styrelseledamöter.

Enligt bankkomiténs förslag skulle det allmänna ombud, som i händelse af bankbolags utredning utan konkurs förordnades af chefen för Finansdepartementet, såsom ledamot deltaga i bolagets styrelse under utredningen. Då emellertid ombudet vid sådant förhållande skulle för de fattade besluten komma att stå i enahanda ansvar till bolagets delegare som styrelsens ordinarie ledamöter, men ombudet för att till såväl styrelsen som bolaget kunna intaga den ställning, som i förslaget åsyftas, bör vara af dem helt och hållet oberoende, torde hans uppdrag i förevarande fall lämpligen böra inskränkas derhän, att han endast har att närvara vid styrelsens sammanträden, med rätt att $dtra sig till protokollet, samt att utredningen i öfrigt öfvervaka; och har § 30 i förslaget blifvit i öfverensstämmelse dermed affattad.

Enär sådana bolag, som uteslutande hafva till ändamål att idka fastighetsbelåning, såsom de i åtskilliga landsortsstäder inrättade inteckningsbolag, ej drifva bankrörelse i egentlig mening, samt den utlåningsrörelse, som bedrifves af de s. k. pantaktiebankerna, är af helt annan beskaffenhet än den, som utöfvas af bankbolagen, lära stadgandena i förevarande förordning ej böra tillämpas på dessa tvenne slag af penningeinrättningar; men har jag dock för tydlighetens skull ansett en särskild erinran derom böra göras i § 36, då det förra slaget af aktiebolag onekligen har en verksamhet, som kan sammanfalla med en gren af bankrörelsen, och det senare slaget mycket allmänt i sin benämning upptagit ordet bank.

Öfriga bestämmelser i detta förslag äro i det väsentliga öfverensstämmande med hvad bankkomitén förordat och kan jag derföre rörande dem hänföra mig till den af komitén begagnade motivering.»

36 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

Herr Statsministern uppläste derpå det inom Finans-Departementet utarbetade förslaget till Förordning angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar, hvilket förslag finnes detta protokoll vidlagdt, samt yttrade:

»Hvad angår de delar af lagstiftningen rörande enskilda sedelutgifvande banker, som äro af civillags natur, bär jag, såsom redan blifvit anfördt, ansett dem böra utbrytas ur denna förordning och göras till föremål för en särskild författning, om hvilken jag senare torde få tillfälle att yttra mig. I det nu förevarande författningsförslaget. behöfver endast hänvisning ske till de civilrättsliga bestämmelser, som på annat ställe finnas meddelade rörande bankdelegarnes ansvarighet samt den förmånsrätt, fordran på grund af sedel eger framför öfriga fordringar hos banken.

De vigtigaste delarne af lagstiftningen rörande de sedelutgifvande bankerna äro naturligtvis de, som angå grunderna för sedelutgifningen. I detta afseende har bankkomitén föreslagit en begränsning af sedelutgifningens omfång till ett sammanlagdt belopp af femtio millioner kronor för samtliga bankerna, hvilket belopp skulle af Konungen fördelas mellan de olika bankerna. Jag instämmer helt och hållet i de skal, hvilka Komitén (sidd. 274—278) anfört till stöd för en begränsning |if nämnda rätt och för öfverlemnandet åt Riksbanken att sörja för den tillökning i sedelstocken, som allmänhetens behof af omsättningsmedel under gynnsammare affärsperioder påkallar. Det har väl anmärkts, att, när man gör begränsningen på det af komitén föreslagna sättet, man gifver ett monopol på den enskilda sedelutgifningen till de nu bestående enskilda bankerna, mellan hvilka det är afsedt att Regeringen skulle fördela hela beloppet af den enskilda sedelutgifning, som skulle hädanefter få ega rum, och man har framhållit både huru allt slags monopol innebure något förhatligt och att Regeringen derigenom beröfvades tillfället att oktrojera någon ny enskild bank med sedelutgifningsrätt, äfven om affärslifvets fordringar i någon del af landet . skulle göra sådant behöfligt. Men om man i likhet med mig delar komiténs uppfattning, att syftemålet med begränsningen är att bereda Riksbanken ett vidgadt tillfälle till sedelutgifning, måste begränsningen sökas åtminstone hufvudsakligen på den väg komitén angifvit. Väl kan eu begränsning göras genom meddelande af mera skärpta bestämmelser om sedlarnes Fundering eller genom att ställa eu banks sedelutgifning i visst förhållande till dess grundfond, men då har begränsningen ett helt annat syfte än det nyss angifna och afser att betrygga banksedelns inlösbarhet, ej att inskränka den enskilda sedelutgifningens omfång. Man har också som bekant i England genom 1844 års bankakt begagnat den utväg Komitén föreslagit för att bereda öfvergången till eu enda sedelutgifvande

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

bank och äfven i Tyskland har man användt ett tillvägagående, som monopoliserat den enskilda sedelutgifningen hos de vid den senaste bankreformen bestående sedelutgifvande bankerna. Dylika enskilda banker finnas dessutom hos oss för närvarande till ett antal af tjugosju och den siffran är redan så hög, att man, om man än icke kan antaga såsom sannolikt, att det skulle låta sig göra under den närmaste framtiden att inskränka dessa bankers antal, dock torde med allt skäl kunna fordra, att ej detta antal får tillväxa. Det monopol, som kan sägas här uppkomma, bör i allt fåll ej väcka någon större betänklighet, då bankerna äro oktrojerade endast för tio år och lagstiftningen egen full frihet att derefter meddela hvilka förändrade föreskrifter som helst rörande sedelutgifningen här i landet.

Deremot medgifver jag, att en begränsning i sedelutgifningen, som förenklade frågan betydligt, skulle komma att ske, derest man beträdde den väg nådiga kungörelsen den 12 Juni 1874 anvisar och som heter borttagande från de enskilda bankerna af deras rätt att utgifva egna sedlar å tio kronor, hvilken lösning af bankfrågan sistlidne Riksdag måste antagas hafva ansett möjlig att bringa till stånd under den närmaste framtiden, eftersom Riksdagen lät införa i reglementet för Riksbanken ett vilkorligt stadgande, afsedt att tillämpas i händelse Eders Kongl. Maj:t förordnade om indragning af de enskilda bankernas tiokronesedlar. Då emellertid den närmast högre sedelvalör, de enskilda bankerna nu ega utgifva, lyder å femtio kronor, då banksedlarnes större förmåga att hålla sig utelöpande i rörelsen i samma mån de lyda å lägre belopp gör värdet för en bank af sedelutgifning i väsentlig mån beroende af clen lägsta sedelvalör, banken får utgifva, och då det visar sig, att de enskilda bankernas nu utelöpande sedlar af lägre valör än femtio kronor, d. v. s. företrädesvis tiokronesedlarne, utgöra ungefär tre femtedelar af bankernas alla utelöpande sedlar samt steget mellan tio- och femtiokronesedlar är för stort för att man kan antaga, att de förra efter indragningen skulle kunna i större mån ersättas af de senare, skulle följaktligen tiokronesedlarnes indragning blifva liktydig med en så stark begränsning af de enskilda bankernas sedelutgifning, att jag lika litet som bankkomitén vågar tillstyrka en så våldsam rubbning i de enskilda bankernas ställning och förmåga att betjena rörelsen inom landet. Jag vågar det så mycket mindre, som jag rent af anser den sedermera återstående sedelutgifningsrätten vara af den underordnade betydelse för bankerna, att flera af dessa säkerligen skulle komma att då afstå från hela sedelutgifningen och samtlige bankerna finna sig förhindrade att vidare underhålla de många smärre afdelningskontor, som nu äro i verksamhet. Att utsätta landets redan hårdt pröfvade näringslif för följderna af en så genomgripande bankreform är i min tanke ett våldsammare steg,

38 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

än den varsamme lagstiftaren kan anse tillrådligt att nu uttaga, och detta i all synnerhet som äfven de ifrigaste sträfvande!) att koncentrera sedelutgifningen hos Riksbanken böra känna sig tillfredsstälda med att för närvarande den enskilda sedelutgifningen blir begränsad på det sätt förslaget innehåller, då det dessutom för en hvar bör stå klart, att den väg, vi hafva att vandra, innan vi komma till en sådan organisation af Riksbanken, som kan uppbära dess ställning af ensam sedelutgifvande bank, säkerligen blir så lång, att god tid finnes att mera småningom låta den enskilda sedelutgifningen inskränkas.

Då jag således i hufvudsak sluter mig till det af Komitén föreslagna sättet för den enskilda sedelutgifningens begränsning, har jag dock ansett mig höra tillstyrka eu viss afvikelse derifrån, men som egentligen ej har annat syfte än att lemna bankerna tillfälle att i verkligheten begagna sig af sedelutgifningen till det belopp, hvartill denna blifvit för enhvar bank af Konungen bestämd inom det i lagen stadgade totalbeloppet. Dertill ega nemligen bankerna ej tillfälle enligt komiténs förslag, ty komitén erinrar sjelf (sid. 277), att hvarje bank alltid måste, för att icke äfventyra att vid något tillfälle öfverskrida sin emissionsrätt och derigenom ådraga sig den härför stadgade påföljd, innehålla såsom reserv en del af det tillåtna sedelbeloppet. Detta är en alldeles sjelfkär sak, och i samma mån en bank har flera afdelningskontor, skall den nödgas i följd af den då inträdande större svårigheten att öfvervaka, det sedelutgifningsrätten ej öfverskrides, iakttaga så stor försigtighet vid sedlarnes utsläppande från de särskilda kontoren, att en mycket betydlig del af den banken medgifna sedelutgifningsrätten faktiskt blir obegagnad. Jag antager derföre såsom temligen säkert, att med de af komitén föreslagna bestämmelserna knappt mer än fyra femtedelar af totalbeloppet eller fyrtio millioner kronor af enskilda banksedlar skulle kunna i rörelsen utsläppas, och de banker, som i större utsträckning genom flera kontor betjena allmänheten och derföre hafva ett större behof af sedelutgifningen, skulle kännbarast träffas af inskränkningen. Att nu vidtaga eu så långt gående inskränkning i den enskilda sedelutgifningen kan jag ej anse tillrådligt, då medelsiffran af de enskilda bankernas under åren 1878—1882 utelöpande sedlar utgjorde enligt komiténs betänkande 48,2 millioner kronor och för åren 1881—1885 uppgått till 50,« millioner kronor. Jag har derföre känt mig uppfordrad att föreslå sådana bestämmelser, som kunde bereda bankerna tillfälle att i hela sin utsträckning begagna den sedelutgifning, man ville i lagen inrymma åt dem, och jemte det jag tänkt mig, att sammanlagda beloppet för bankerna af denna på i allmänt förvar satta värdepapper grundade sedelutgifning borde bestämmas enligt komiténs förslag till femtio millioner

39 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

kronor, för hvilken siffra kan åberopas såsom ett särdeles talande skäl det nyss angifna medelbeloppet af den enskilda sedelutgifningen för de fem senaste åren, har jag för att bankerna skulle kunna faktiskt göra bruk af denna sedelutgifningsrätt velat hemställa, att bankerna derutöfver skulle få rätt att utgifva sedlar till ett belopp, som motsvarar två tredjedelar af det banken tillhöriga guld, som tinnes inneliggande vid bankens hufvudkontor. Bankerna måste alltid hålla en guldkassa för att fullgöra sin skyldighet att invexla sina sedlar och genom att få rätt till sedelutgifning för en del af denna guldkassa skulle bankerna således erhålla en marginal, som lemnade dem tillfälle att verkligen begagna sin på värdepapper grundade sedelutgifningsrätt utan risk att öfverskrida gränsen för den lagliga sedelutgifningen.

Att bankerna skulle i följd af ett sådant medgifvande komma att i någon nämnvärd mån öka sin sedelutgifning utöfver hvad som motsvarade de i allmänt förvar satta värdepapperen låter ej tänka sig, ty bankernas sammanlagda guldkassor hafva hittills i allmänhet hållit sig vid ett belopp af omkring åtta millioner kronor och en sedelutgifningsrätt å två tredjedelar af detta belopp är dét minsta qvantum af obegagnad sedelutgifningsrätt, som bankerna hafva af nöden för att kunna tillgodogöra sig den på värdepapper grundade sedelutgifningsrätten. Jag antager till och med, att, om bankerna vilja begagna den senare rätten i hela dess utsträckning, de behöfva något öka sina guldkassor för att erhålla den nödiga reserven af obegagnad sedelutgifningsrätt. Icke heller finnes minsta sannolikhet för, att bankerna i syfte att höja sin sedelutgifning skulle i någon större mån öka sina guldkassor, ty att förskaffa sig eu större qvantitet guld för att mot två tredjedelar deraf få utgifva sedlar kommer naturligtvis att för bankerna blifva vida dyrbarare än att betjena sig af Riksbankens sedlar, och af samma skäl behöfver man lika litet frukta, att en sedelutgifning af guld, som begränsas till två tredjedelar af guldkassan, skulle föranleda bankerna att till höjande af deras sedelutgifningsrätt under de kortare perioder af året, då en lifligare affärsrörelse plägar påkalla ökade bytesmedel, göra uttag af guld från Riksbanken för eu kortare tid och såmedelst åstadkomma påkänningar å denna banks guldförråd, som kunde vara mindre önskvärda. I det hänseendet beklagar man sig visserligen öfver det skottska systemet för de enskilda bankernas sedelutgifning, hvilket är snarlikt det af mig nu föreslagna, men i Skotland få bankerna utöfver den till beloppet fixerade normala sedelutgifningen utgifva sedlar mot hela den inneliggande guldkassan, och då kunna ju bankerna underkasta sig kostnaderna för guldtransporter fram och tillbaka, men annorlunda ställer sig saken, när de ej få utgifva sedlar på hela den guldqvantitet de hemta till sig, utan måste

40 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

anskaffa femtio procent mera guld än de få utgifva nya sedlar. Vid sådant förhållande lära bankerna föredraga att använda Riksbankens sedlar, till hvilkas erhållande de ju alltid kunna bereda sig tillfälle genom rediskontering i Riksbanken af en del af sina portföljer. Riksbanken kommer följaktligen att åtnjuta fördelen af sedelstockens utvidgning under gynnsammare affärsperioder och detta är just hvad bankkomitén synes mig kafva på goda skäl ansett såsom det mål, hvartill vi för närvarande böra sträfva.

Då jag således till utseendet föreslagit något vidare gränser för den enskilda sedelutgifningen än bankkomitén, ehuru syftet och verkan af mitt förslag endast äro att låta de enskilda bankerna få tillfälle begagna den sedelutgifning, som skulle blifva enhvar af dem med ett visst belopp tillmätt, finner jag mig dock föranlåten att i ett annat hänseende föreslå eu begränsning af sedelutgifningen, hvilken blir en inskränkning af komiténs förslag och berör tiokronesedlarne. Jag har redan uttalat min åsigt derom, att någon indragning af dessa sedlar ej bör nu ifrågasättas och jag anser ock, att, när de enskilda bankerna ej oktroj eras för lä ngre tid än tio år, det icke kan vara lämpligt att, såsom för närvarande eger rum, i lagen stadga en eventuel indragning af dessa sedlar, hvilken skulle kunna tillämpas under de löpande oktrojerna. Indragningen af femkronesedlarne kunde visserligen på sådant sätt verkställas utan någon svårighet, men detta berodde derpå, att de kunde ersättas i rörelsen af tiokronesedlarne, men annorlunda blifver förhållandet, om tiokronesedlarne indragas och femtiokronan blir den lägsta sedelvalör, som får af enskild bank utgifvas. Derigenom komme den enskilda sedelutgifningen att i väsentlig mån förlora den betydelse den nu eger, och att under en så kort oktrojtid som tio år utsätta de enskilda bankerna för en åtgärd, som måste i så hög grad förändra sjelfva grunddragen af deras verksamhet, kan ej betraktas annorlunda än såsom en oegentlighet. Deremot och då det visat sig, att bankerna ega en stor förmåga att öka spridningen af sina tiokronesedlar, men detta icke bör tillåtas få fortfara, när man i det hela åsyftar eu begränsning af deras sedelutgifning, har jag ansett en gräns så till vida böra bestämmas i fråga om tiokronesedlarne, att bank må förbjudas att hafva sådana utelöpande till högre belopp än tre femtedelar af hvad Konungen medgifvit, att bankens på värdepapper grundade sedelutgifning högst må utgöra. Derigenom skulle de enskilda bankerna få rätt att utgifva dylika sedlar till ett sammanlagdt belopp af högst trettio millioner kronor, i det närmaste motsvarande det högsta belopp, hvartill dessa sedlar uppgått under sistlidna år. Då emellertid efter fixering till trettio millioner kronor af hela utgifningsrätten ifråga om dessa sedlar bankerna, för att icke öfverskrida denna gräns,

41 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

måste hafva en marginal genom att hålla en viss del dylika sedlar inneliggande, skulle genom den sålunda föreslagna bestämmelsen en icke oväsentlig inskränkning ske i den nuvarande cirkulationen af enskilda tiokronesedlar, hvilken inskränkning komme Riksbanken till godo, i det den då finge förmånen att hafva utelöpande allt hvad rörelsen för öfrigt kräfde af lägre sedelvalörer. Men å andra sidan är begränsningen efter mitt förmenande icke större, än att den medgifver de enskilda bankerna att i sina afdelningskontor hålla den räntefria kassa, som måste till eu betydlig del bestå i småsedlar och är i många fall den ovilkorliga förutsättningen för beståndet af dessa afdelningskontor.

Då emellertid den sedelutgifning på guld, som skulle medgifvas, äfven om deri i följd af förhållandenas egen natur icke komme att af bankerna i någon nämnvärd mån begagnas, dock, skulle få enligt förslaget utöfvas, utan att guldet behöfde sättas i allmänt förvar och således utan att för denna del af sedelutgifningen funnes särskild pant, kan den ej göras oberoende af beloppet af bankernas grundfond, enär den särskilda solidariska ansvarigheten för sedlarne, som gäller eu gång grundfondens belopp, just skulle komma att få sin hufvudsakliga betydelse för att, i händelse af behof, betacka de sedlar, som vore utelöpande utöfver det normala, panten motsvarande sedelbeloppet. Förslaget innehåller derföre, att den ytterligare sedelutgifning, hvilken skulle tillkomma bankbolag utöfver värdet af den i allmänt förvar satta panten, ej må uppgå till högre belopp, än som motsvarar halfva den inbetalda grundfonden.

Den andra väsentliga förändring komitén föreslagit i fråga om sedelutgifningen gäller betryggandet af sedlarnes inlösbarhet. Under det att för närvarande sedelfordran hos en bank står i fråga om betalningsrätt ur bankens tillgångar i alldeles samma ställning som öfriga fordringar hos banken, låter komitén sedelutgifningen grundas på i allmänt förvar satta säkerheter till motsvarande värde, hvilka skola utgöra pant för sedlarne. Banksedelns inlösen blir derigenom tryggad alldeles oberoende af bankens ställning i öfrigt, och på samma gång en afsevärd fördel derigenom beredes den allmänhet, som i den dagliga omsättningen mottager sedlarne, tillskapas genom denna anordning icke någon annan eller sämre ställning för bankens öfriga fordringsegare, än som eger ruin för alla fordringsegare hos aktiebanker. De förre hafva tvärtom den ytterligare förmånen, att bakom den inbetalda grundfonden står till deras säkerhet en solidarisk ansvarighet af bankdelegarne, motsvarande en gång grundfondens belopp. Till de af komitén i denna del af ämnet uttalade åsigter och afgifna förslag (sidd. 272 och 273 samt sidd. 295—298) ansluter jag mig i allo, och då jag förordat en ytterligare sedelutgifning utöfver panten, såsom följd

Bill. till Riksd. Prof. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 16 Höft. ti'

42 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

hvaraf man skulle kunna anse, att för sedlarnes inlösen blifvit sörjdt på ett mindre tillfredsställande sätt än enligt komiténs förslag, torde en dylik betänklighet i verkligheten förtjena föga beaktande, då, såsom redan erinrats, någon nämnvärd sedel utgifning på guld icke kan tänkas ifrågakomma, utan rätten dertill endast afser att lemna bankerna den marginal, som fordras för att de må kunna betjena sig af den sedelutgifningsrätt, som i öfrig! tillkommer dem på grund af de i förvar satta säkerheterna.

Enligt bankkomiténs förslag skulle bankbolag, som öfverskridit sin sedelutgifningsrätt, genast och under alla förhållanden vara underkastad! påföljden att till statsverket erlägga ett tusen kronor för hvarje dag sedelutgifningsrätten varit öfverskriden, hvarförutan Konungen skulle ega att, der förseelsen pröfvades vara af svårare beskaffenhet, återkalla det bolaget lemnade tillstånd att utgifva egna sedlar. Detta stadgande torde, på sätt ock styrelserna för åtskilliga banker erinrat, vara val strängt. För en bank, som drifver sin rörelse vid ett större antal afdelningskontor, deraf åtskilliga äro belägne på orter, vidt aflägsna från hufvud kontoret, kan det vara förenadt med svårighet • att så reglera sedelutgifningen, att icke ett tillfälligt öfverskridande af det tillåtna beloppet kan, om än fullkomligt ofrivilligt, någon gång ega rum. Af sådan anledning har jag ansett en respittid böra medgifvas bankerna för att återbringa det utelöpande sedelbeloppet inom de tillåtna gränserna, innan den stadgade påföljden tillämpas; dock torde denna respittid, som i nu gällande lagstiftning är bestämd till tio dagar, med fästadt afseende å nuvarande snabba kommunikationer och deraf följande större möjlighet för vederbörande bankstyrelse att öfverskåda sin banks sedelutgifning och i händelse af behof deri skyndsamt bringa rättelse, kunna lämpligen inskränkas till fyra dagar. För det fall att förseelsen skulle oftare upprepas eller eljest vara af svårare beskaffenhet bör åter såsom i nu varande lag ett korrektiv finnas i den åt Konungen inrymda rätt att återkalla det bolaget lemnade tillstånd att utgifva egna sedlar.

Då de obligationer, hvilka enligt § 26 må godkännas 'såsom pant för sedlarne, endast äro af ett fåtal slag, samt, derest bankerna genast vid inträdande nya oktrojer skulle såsom pant få nedsätta endast sådana obligationer, befaras kan, att de många andra slag af värdepapper, hvilka nu bilda bankernas grundfondshypotek, skulle behöfva realiseras alltför brådstörtad!, och förluster derigenom för bankerna uppstå, har jag ansett billigt, att ett anstånd af två år medgifves bankerna för utbyte af sina nuvarande grundfondssäkerheter mot de i förslaget upptagna slagen af värdepapper, hvarföre ett öfvergångsstadgande i sådan syftning i förslaget influtit.

43 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 27.

Öfriga bestämmelser i detta förslag torde ej tarfva någon särskild motivering.»

Herr Statsministern uppläste härefter följande inom Finansdepartementet efter gemensam beredning med Chefen för Justitiedepartementet utarbetade förslag till sådana med förordningen angående bankaktiebolag och förordningen angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar sammanhängande författningar, hvilka innefattade ämnen af civillags natur, nemligen:

l:o) lag med vissa bestämmelser angående bankbolag;

2: o) lag angående förändrad lydelse af 17 kap. 3 § Handelsbalken;

3:o) lag rörande förändrad lydelse af 14 § i förordningen angående aktiebolag den 6 oktober 1848;

4:o) lag angående bankbolags och sparbanks konkurs; samt

5:o) lag angående tillägg till och ändring i lagen för Rikets Ständers bank den 1 mars 1830, hvilka förslag finnas detta protokoll bilagda.

Vidare yttrade Herr Statsministern:

»I fråga om motiveringen för de nu senast upplästa lagförslagen kan jag helt och hållet hänföra mig till bankkomiténs betänkande, deri de hufvudsakliga grunder, hvarå förslagen hvila, finnas närmare utvecklade. Härvid är endast att märka, att det förstnämnda lagförslaget innehåller de ur komiténs förslag till lag angående bankbolag utbrutna stadganden, som ansetts böra ega civillags natur och derföre ej hafva sin rätta plats i de båda förordningar angående bankaktiebolag och sedelutgifvande banker, för hvilka jag nyss redogjort.

Den föreslagna lagen angående tillägg till och ändring i lagen för Rikets Ständers bank skiljer sig från komiténs förslag deri, att jag i fråga om offentliggörande af uppgifter rörande bankens ställning väl anser grundsatsen om offentlighet i detta afseende böra i lag uttalas, men deremot finner de närmare föreskrifterna om tid och sätt för dylika uppgifters meddelande tillhöra de: reglementariska bestämmelser, som ej böra fastlåsas i en civillag, isynnerhet som hvad komitén i det afseendet föreslagit och hvilket öfverensstämmer med hvad som för närvarande iakttages ej kan anses så nöjaktigt, att icke ett tätare meddelande af öfversigter öfver Riksbankens ställning inom eu snar framtid kommer att kännas såsom en ganska angelägen sak.

Väl förutsätter jag, att mot hvarje ändring i eller tillägg till lagen för Riksbanken stora betänkligheter komma att yppas från deras sida, hvilka förmena, att, då ingen olägenhet uppstått af det nu rådande för-

44 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

hållandet att låta stadgandena om Riksbankens metalliska kassa och sedelutgifningsrätt ega sin plats i det af Riksdagen ensam utfärdade bankoreglementet, någon ändring i detta afseende nu icke vore af nöden. Deremot tillåter jag mig dock erinra: att det ur synpunkten af rörelsens behof af trygghet ej kan finnas någon angelägnare omsorg i fråga om Riksbanken, än att gränserna för Riksbankens sedelutgifning och fonderingen af dess sedlar ställas i skydd af den mångsidigare pröfning, som erfordras för stiftande af lag genom båda statsmakternas samverkan; att dessa bestämmelser äro minst sagdt lika vigtiga som de, hvilka för närvarande ega sin plats i lagen angående Riksbanken; att lika väl som omfånget af och grunderna för den enskilda sedelutgifningen bestämmas af Konung och Riksdag gemensamt, en dylik samverkan påkallas i fråga om det omsättningsmedel, hvarmed Riksbanken betjenar allmänheten; och att särskildt af dem, hvilka sträfva att öka Riksbankens betydelse på detta område, intet bör vara mera välbetänkt än att söka undanrödja alla farhågor för att under politiskt upprörda tider eller då svåra konjunkturer i landet öfva sitt mäktiga tryck, eu majoritet vid Riksdagen skulle ega i sin hand att fatta beslut om Riksbankens sedelutgifning, som kunde för allmänna rörelsen verka kännbara rubbningar eller störa förtroendet till omsättningsmedlets värde. Säkert är att, om man icke omgärdar denna sedelutgifning med mera fullständiga lagstiftningsgarantier än för närvarande, hvarje steg i syfte att inskränka den enskilda sedelutgifningen måste motses med ganska stor oro från alla dem, som med rätta sätta rörelsens behof af stadga och trygghet i fråga om sedelcirkulationen i första rummet och först derefter anse sig böra taga i öfvervägande, huruvida ur andra synpunkter företräde bör gifvas åt den hos Riksbanken koncentrerade sedelutgifningen framför en vid sidan deraf konkurrerande enskild sedelutgifning. För min del har jag ansett denna senare icke för närvarande kunna undvaras, ehuru den bör begränsas, men jag har ock uttalat mig till förmån för en i framtiden fortgående allt större och större begränsning deraf, tilldess man kan vara färdig att låta den enskilda sedelutgifningen helt och hållet falla. Under öfvergängen härtill bör man emellertid ej inskränka sig till att öka Riksbankens fonder, utan äfven arbeta på åstadkommandet af de garantier, som i öfrigt fordras för att denna bank skall kunna motsvara sin uppgift såsom eu centralbank för landet, ensam förlänad med sedelutgifningsprivilegiet; och det är derföre att jag anser de nu föreslagna ändringarne i lagen för Riksbanken såsom ett vigtigt steg i nämnda rigtning, som jag nu velat förorda dem. Mot det särskilda innehållet af ändringsförslaget hafva Fullmäktige i Riksbanken ej haft något att erinra.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

45 Jag vägar nu hemställa, att de fem senast upplästa lagförslagen må öfverlemnas till Justitiedepartementet för vidare behandling i den ordning, som för stiftande af civillag är stadgad. Deremot anser jag mig ej böra för närvarande påkalla något beslut af Eders Kongl. Maj:t rörande de båda förslagen till förordningar angående bankaktiebolag och angående enskilda banker med rätt att utgifva egna sedlar, utan torde det tillåtas mig att få samma? förslag för Eders Kongl. Maj:t ånyo anmäla, sedan Högsta Domstolens yttrande blifvit inhemtadt öfver förenämnda fem lagförslag.»

Till denna af Statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Magt Konungen lemna Nådigt

»Slutligen tillåter jag mig anmäla ännu ett förslag af bankkomitén, som hufvudsakligen åsyftar att genom grundlagsändringar dels inrymma Konungen rätt att förordna en af de sju fullmäktige, som handhafva Riksbankens förvaltning, och hvilken af Konungen förordnade person skulle vara fullmäktiges ordförande, och dels låta de val af fullmäktige Riksdagen skulle verkställa gälla för en tid af tre år. Ehuru ganska beaktansvärda skäl anförts till stöd för förslaget om rätt för Konungen att förordna ordförande bland fullmäktige, har jag likväl, då det blifvit afstyrkt af Fullmäktige och då det onekligen innefattar en organisatorisk förändring af mera genomgripande beskaffenhet, än att den kan anses särskilt påkallas af den banklagstiftningsreform, hvarom i öfrig! nu är fråga, funnit mig icke kunna understödja samma förslag. Deremot är jag med komitén ense, att angelägenheten af kontinuitetens bevarande inom Riksbankens styrelse bör ega sitt uttryck i lag. Med det fullkomligaste erkännande, att Riksdagen förfarit med stor varsamhet vid dessa valförrättningar för undvikande af större rubbningar i sammansättningen af Riksbankens styrelse, tror jag dock, att den grundsats, hvars tillämpning här är i fråga, eger eu alltför stor vigt för att man här mera än i andra fall bör nöja sig med en hittills varande god praxis, som ju dock kan när som helst brytas, isynnerhet som sättet för 'sal af Fullmäktige är af beskaffenhet att lätteligen leda till att slumpen kan fä väl stort inflytande på valets utgång. Desto önskvärdare måste det då vara, att valförrättningen hvarje år icke är i stånd att helt och hållet omskapa hela bankstyrelsen. Jag tillstyrker derföre, att Chefen för Justitiedepartementet må erhålla Nådigt uppdrag att uppgöra förslag till sådan ändring i 71 § Riksdagsordningen, att Fullmäktige i Riksbanken må utses för eu tid af tre år, dock så att af de sex Fullmäktige, ordföranden undantagen,

46 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 27.

två skola afgå hvarje år samt med iakttagande för öfrigt, på sätt komitén föreslagit, att, när ansvarsfrihet blifvit Fullmäktige af Riksdagen vägrad, nytt val af samtlige Fullmäktige skall ega rum.»

Uppå det öfriga Statsrådets tillstyrkande täcktes Hans Maj:t Konungen anbefalla Chefen för Justitiedepartementet att utarbeta förslag till ändring af 71 § Riksdagsordningen i det af föredraganden sålunda angifna syfte.

Ex protocollo: Fredrik Zethelius.

47 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 27.

Förslag till Förordning

angående

bankaktiebolag.

Utöfver de för aktiebolag i allmänhet gifna bestämmelser varder för bankaktiebolag stadgadt som följer:

I Kap.

Om bankaktiebolags bildande.

§ I-

De, som vilja ingå aktiebolag i ändamål att drifva bankrörelse, på sätt i denna förordning sägs, skola begära Konungens stadfästelse af bolagets ordning och dervid styrka, att det belopp, hvartill enligt bolagsordningen grundfonden minst skall uppgå, blifvit tecknadt samt att bolagsmännens antal ej understiger det, som för bankaktiebolags bildande i denna förordning är föreskrifvet,.

Kopungen pröfva!- bolagsordningens öfverensstämmelse med denna förordning samt lag och författningar i öfrigt, så ock om och i hvad mån derutöfver, . med hänsyn till vidden och beskaffenheten af bolagets rörelse, särskilda bestämmelser må erfordras.

Stadfästes bolagsordningen, meddelar Konungen tillåtelse till bankrörelsens drifvande under en tid af högst tjugu år och derutöfver intill slutet af då löpande kalenderår.

§ 2.

I bolagsordningen skall angifvas den benämning, hvarunder bolaget drifver sin rörelse; och skall benämningen utmärka bolagets egenskap af aktiebolag.

48 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

t!

§3.

Delegarne i bankaktiebolag skola vara svenske medborgare och till antalet minst tjugu.

§ 4.

Bankaktiebolags grundfond skall utgöra minst tre hundra tusen kronor.

Bolagsordningen och Konungens beslut om stadfästelse derå skola föi-etes hos den rätt, under hvilken bolaget lyder. Rätten intage ordagrannt innehållet af dessa handlingar i sitt protokoll samt läte på bolagets bekostnad i allmänna tidningarna införa kungörelse om bolaget.

§ «•

Förr än bankaktiebolag öppnar sin rörelse, skall inför Konungens befallningshafvande styrkas:

att hvad i § 5 är föreskrifvet i afseende å kungörelse om bolaget blifvit behörigen fullgjordt;

att å aktierna blifvit inbetaide minst tjugu procent af grundfonden och förbindelse afgifven för inbetalning af återstoden i enlighet med hvad i § 9 stadgas, samt

att uppgift å de personer, hvilka utgöra bolagets styrelse äfvensom å dem, hvilka ega att underskrifva bolagets förbindelser, blifvit i allmänna tidningarna införd.

§ 7.

Har genom öfverlåtelse, arf eller på annat sätt förändring i eganderätten till aktie skett, vare den nye egaren, efter skriftlig anmälan hos bolagets styrelse och derest hinder ej möter af bestämmelsen i § 3, berättigad att i bolaget inträda; skolande anteckning härom af styrelsen göras å aktiebrefvet.

§ 8.

I banken skall finnas en särskild bok, i hvilken samtlige bolagsmän skola inregistreras och anteckning göras om antalet aktier en hvar innehar.

49 Köngl. Majtfs Nåd. Proposition N:o 27.

I registerboken skola alla förändringar i eganderätten till aktier genast antecknas. Ej må någon uppbära vinstutdelning å aktie, för hvilken lian ej är i registerboken införd såsom egare.

Eu hvar som sådant önskar stånde fritt att, å de tider banken hålles för allmänheten öppen, af registerboken taga kännedom äfvensom att, mot afgift, erhålla till rigtigheten af vederbörande tjensteman bestyrkt utdrag derur.

§ 9.

Af grundfonden skola inbetalas minst tjugu procent innan bankaktiebolag öppnar sin rörelse, ytterligare minst tjugu procent inom tre månader och återstoden inom ett år från öppnandet af bolagets rörelse. Vid första inbetalningen skall förbindelse afgifvas för behörigt fullgörande af återstående inbetalningar.

Har ej grundfonden blifvit till hela sitt belopp inom ett år från bankens öppnande inbetald, vare den bolaget meddelade tillåtelse till bankrörelses drifvande förverkad.

§ io.

Grundfonden skall i lika aktier fördelas. Aktiebref skall ställas till viss person och må ej utfärdas förr, än grundfonden blifvit till fullo inbetald.

§ 11-

Så länge bankrörelsen fortfar må ej inbetald grundfond minskas genom utdelning eller annan återbetalning till aktieegarne.

§ 12.

Ej må i bolagsordning medgifvas bankaktiebolag rätt att öka sin grundfond utöfver dubbla beloppet af hvad samma fond enligt bolagsordningen minst skall utgöra.

§ 13.

Af bankaktiebolags behållna årliga vinst skola minst tjugu procent afsättas för bildande af en reservfond. Sedan reservfonden uppgått till femtio procent af bolagets grundfond må vidare afsättning till reserv- Bih. till Riksd. Prof. 1880. I Sami. 1 Afd. 16 Höft. 7

50 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.

fonden kunna upphöra; nedgår den under detta belopp, skall afsättning dertill ånyo vidtaga.

Reservfonden må endast användas till betäckande af den förlust, som å bolagets rörelse i dess helhet under något år kan hafva uppstått.

II Kap.

Om bankaktiebolags rörelse.

§ 14.

Bankaktiebolag må ej drifva handel med annat än guld och silfver, in- och utrikes vexlar samt räntebärande papper.

§ 15.

Ej må bankaktiebolag ega annan fastighet än som för bankens inrymmande är behöflig. För bankaktiebolags fordran pantsatt eller utmätt, fast eller lös, egendom, som å auktion försäljes, dervid bolagets rätt kan vara beroende, må bolaget vara oförhindradt att inropa; vare dock skyldigt att densamma åter afyttra, så snart det utan förlust kan ske.

Bankaktiebolag må ej förvärfva egna aktiebref, ej heller mottaga sådana såsom säkerhet för försträckning, der ej Konungen dertill gifver särskild! lof.

§ 16-

Bankaktiebolag må ej utan medgifvande i bolagsordningen utfärda tryckta eller graverade, till viss man eller order eller till innehafvaren stälda förbindelser. Ej må sådana förbindelser ställas att betalas vid anfordran eller lyda å mindre belopp än femhundra kronor.

§ 17.

Af bankaktiebolag utfärdadt insättningsbevis, med eller utan ränta, skall ställas till viss man och innehålla, att öfverlåtelse må ske endast till viss man.

Qvitto å insatta medel galle endast såsom bevis öfver insättningen, men må icke genom öfverlåtelse såsom betalningsmedel användas.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

$ 18.

51 Till lånereversal, qvittenser, kontrakt och bevis må begagnas tryckta eller graverade blanketter.

III Kap.

Om bankaktiebolags förvaltning och styrelse samt om bolagsstämma och revision.

§ 1».

Bolagsmännen skola inom sig utse eu styrelse, hvilken eger att, under det ansvar och den kontroll af offentlig myndighet, som i allmän lag eller genom denna förordning stadgas, banken förvalta samt att i alla mål för bolaget lagligen tala och svara.

Styrelsens ledamöter skola vara minst fem.

§ 20.

Uppgift på styrelsens ledamöter samt på dem, hvilka ega att underskrifva bolagets' förbindelser, skall, så ofta förändring deri inträffar, så ock efter hvarje ordinarie bolagstämma, lemnas till Konungens befallningshafvande och på bolagets bekostnad införas i allmänna tidningarna.

Härförutom gälla till efterlefnad de föreskrifter, som eljest äro gifna om skyldighet för styrelse för aktiebolag att anmäla val af styrelse eller styrelseledamot hos rådstufvurätt eller domhafvande i den ort, der styrelsen har sitt säte.

# § 21.

Styrelsen åligger:

att ställa sig till noggrann efterrättelse denna förordning, den för bolaget faststälda bolagsordning samt den af bolaget för styrelsen utfärdade instruktion;

att när som helst hålla bankens räkenskaper och handlingar tillgängliga för Konungens befallningshafvande eller dess ombud, för den af Konungen förordnade bankinspektören samt för den särskilda undersökning, Konungen eller chefen för finansdepartementet eljest kan finna för godt att låta anställa;

52 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 27.

att genast efter hvarje månads slut i närvaro af Konungens befallningshafvande eller dess ombud, enligt formulär, som från finansdepartementet meddelas, upprätta en öfversigt, utvisande bankens tillgångar och skulder, jemte uppgift om räntesatserna för bolagets in- och utlåning samt diskonto, som under den tid öfversigten omfattar varit, hos bolaget _ gällande, och att derefter ofördröjligen till nämnda departement insända denna öfversigt för dess offentliggörande genom departementets försorg;

att jemväl i öfrigt meddela chefen för finansdepartementet eller bankinspektören alla de upplysningar rörande banken, som af dem äskas;

att vid hvarje kalenderårs slut låta upprätta fullständigt bokslut öfver bolagets ställning;

att, efter verkstäld revision, till finansdepartementet insända revisionsberättelsen och låta införa densamma i allmänna tidningarna, samt att, der chefen för finansdepartementet eller styrelsen under löpande räkenskapsår finner anledning till antagande, att bolaget gjort sådana förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats, ofördröjligen låta upprätta bokslut och kalla revisorerna att granska bokslutet.

§ 22.

Sker afvikelse från denna förordning eller från bolagets ordning, och varder ej den anmärkta afvikelsen inom en månad rättad, ankomme på Konungen . att förklara bolaget hafva förverkat rättigheten att bankrörelse drifva.

§ 23.

Ledamot af styrelsen kan från sin befattning skiljas genom i behörig ordning! fattadt bolagsstämmobeslut.

«

§ 24.

Afgående styrelseledamot förblifver bolaget ansvarig för de åtgärder, i hvilka han deltagit, till dess, efter i vanlig ordning skeende revision, ordinarie bolagsstämma beviljat ansvarsfrihet.

§ 25.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas minst en gång årligen.

Vid bolagsstämma tillkomme rösträtt endast den, som i registerboken är antecknad såsom delegare i bolaget.

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 27. 8 26.

53 Ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter må meddelas endast af bolagsstämma och må ej styrelseledamot i beslut derom deltaga.

§ 27.

Revision skall årligen förrättas. Val af revisorer skall årligen ske vid ordinarie bolagsstämma och skall dervid minst eu af revisorerne ombytas. I revisionen skall jemväl deltaga eu af Konungens befallningshafvande förordnad person, hvilken derför af bolaget åtnjuter ersättning efter bestämmande af Konungens befallningshafvande.

IV Kap.

Om bankaktiebolags upplösning och om förlängning af bolagets oktroj.

§ 28.

Har bankaktiebolag, enligt behörigen revideradt bokslut, gjort sådana förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats, skall styrelsen, senast den dag revisionsberättelsen aflemnas, sammankalla bolagsstämma till första dag sådant enligt bolagsordningen kan ske, och läte styrelsen dessutom om bolagsstämman ofördröjligen underrätta bolagsmännen genom särskilda bref, som med posten afsändas. 1 kallelsen till bolagsstämman skall uppgifvas, att bolaget gjort sådan förlust som här är sagd.

Beslutar bolagsstämman med två tredjedelar af de å stämman afgifna röster att inom tre månader tillskjuta hvad som erfordras för att återställa grundfonden till dess behöriga belopp, ege bolaget att rörelsen fortsätta; i motsatt fall skall bolaget ställas under utredning.

Konungens befallningshafvande åligge att tillse, att sådant bolagsstämmobeslut inom sagda tid blifvit fullgjord! Finner Konungens befallningshafvande att så ej skett, varde bolaget ovilkorligen under utredning stäldt.

§ 29.

Bolagsman, som vid den bolagsstämma, hvarom i § 28 sägs, anmält sig icke vilja i beslutadt tillskott deltaga, vare ej dertill pligtig.

54 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

De bolagsmän, som tillskottet verkstält, ega att af bolagets blifvande behållna vinstmedel erhålla åter hvad af dem blifvit tillskjutet, jemte sex procent årlig ränta, innan annan utdelning får ske. Upplöses bolaget förr, än sådant tillskott blifvit till fullo guldet, skall, sedan bolagets skulder blifvit betalda, tillskottet, dock utan beräkning af ränta för tid efter bankrörelsens upphörande återgäldas af bankens tillgångar, så långt de dertill förslå, innan någon utdelning å aktierna må ega rum.

§ 30.

Har Konungen förklarat bankaktiebolag hafva förverkat rättigheten att drifva bankrörelse eller varder i det fall, hvarom i § 28 fönnäles, bankaktiebolag stäldt under utredning, skall, der ej bolaget afträdt sin egendom till konkurs, chefen för finansdepartementet förordna allmänt ombud, som har att närvara vid styrelsens sammanträden, med rätt att yttra sig till protokollet, samt att utredningen i öfrigt öfvervaka.

§ 31.

Har, under det bankaktiebolag fortsätter sin rörelse, utdelning blifvit beslutad och verkstäld, ändock att, enligt senast upprättade bokslut, tillgång dertill icke finnes utan minskande af bolagets grundfond eller reservfond, vare, i händelse af bolagets oförmåga att fullgöra sina förbindelser, de bolagsmän, som sådan utdelning uppburit, skyldige att densamma återbära; och ansvare derjemte de bolagsmän, som i beslutet deltagit, en för alla och alla för eu, för den brist, som vid återbäringen kan uppkomma.

Lag samma vare der, efter det bankaktiebolag blifvit stäldt under utredning eller beslut fattats om bolagets upplösning, utdelning till bolagsmännen skett och bolaget sedermera finnes oförmöget att sina förbindelser fullgöra.

§ 32.

Önskar bankaktiebolag erhålla förlängning af bolaget meddelad oktroj, göre i den ordning, som i § 1 är sagd, ansökning derom sist sexton månader, innan den löpande oktroj eu tilländagå!'.

Beslut om sådan ansökning skall fattas å ordinarie bolagsstämma sist tjugu månader före utgången af den löpande oktrojera

55 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

V Kap.

Särskilda bestämmelser.

§ 33.

Enskildes förhållanden till bankaktiebolag må ej för allmänheten yppas.

§ 34.

Genom kungörelse i allmänna tidningarna skall tillkännagifvas, när bankaktiebolag börjar eller slutar sin rörelse; och skall underrättelse om dagen, då sådant sker, till finansdepartementet insändas.

§ 35.

Bolagsordning för bankaktiebolag skall innefatta närmare bestämmelser angående:

a) grundfondens belopp;

b) reservfonden och den del af årliga vinsten, som skall till reservfonden öfverföras;

c) bankens rörelsegrenar och vilkoren derför;

d) den ort, der bolagets styrelse har sitt säte;

e) antalet af styrelsens ledamöter och suppleanter för dem samt tiden för deras befattningar;

f) tid och ort för ordinarie bolagsstämma och vilkoren för sammankallande af extra bolagsstämma;

g) rösträtt vid bolagsstämma;

h) antalet revisorer och tiden för revisionen;

i) den ordning, i hvilken bolaget må besluta att före oktrojtidens utgång sig upplösa, samt

k) sättet för vinnande af ändring i bolagsordningen.

§ 36.

Hvad i denna förordning blifvit stadgadt skall ej ega tillämpning på aktiebolag, som uteslutande hafva till ändamål att idka fastighetsbelåning eller pantlånerörelse.

§ 37.

Om bankbolag med rätt att utgifva egna sedlar är särskild!, stadgadt.

Denna förordning träder i kraft den . .. .

56 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

Förslag till Förordning

angående

enskilda banker

med rätt att utgifva egna banksedlar.

Med upphäfvande af Kong]. Maj:ts förnyade nådiga kungörelse angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar den 12 juni 1874 stadgas som följer:

I Kap.

Om bankbolags bildande.

§ 1.

De, som vilja ingå bolag i ändamål att genom vald styrelse drifva bankrörelse med rätt att utgifva egna banksedlar, skola begära Konungens stadfästelse af bolagets ordning och dervid styrka, att det belopp, hvartill enligt bolagsordningen grundfonden minst skall uppgå, blifvit tecknadt samt att bolagsmännens antal ej understiger det, som för bankbolags bildande i denna förordning är föreskrifvet.

Finner Konungen, att bolagsordningen är öfverensstämmande med denna förordning samt lag och författningar i öfrigt; att rätt till utgifvande af egna banksedlar kan bankbolaget medgifvas utan öfverskridande af det i § 2 stadgade högsta beloppet för bankbolagens sammanlagda, på värdepapper grundade sedelutgilningsrätt, samt att den

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

bankinrättning är för landet nyttig, meddelar Konungen bolaget tillåtelse till bankrörelsens drifvande under högst tio år och derutöfver intill slutet af då löpande kalenderår och bestämmer dervid den sedelutgifningsrätt, som under nämnda tid må bankbolaget tillkomma.

§ 2.

Bankbolags sedelutgifningsrätt skall vara grundad på värdepapper eller på guld på sätt i §§ 25 och 26 närmare förmäles.

Sedelutgifningsrätt grundad på värdepapper må ej medgifvas utöfver ett sammanlagdt belopp af femtio millioner kronor för samtliga bankbolag.

§ 3.

I bolagsordningen skall angifvas den benämning, hvarunder bankbolaget bedrifver sin rörelse; och skall benämningen utmärka bolagets egenskap af bank.

§ 4.

Delegarne i sådant bankbolag skola vara svenske medborgare och till antalet minst trettio. De kallas solidariske bolagsmän.

§ 5.

Bankbolags grundfond skall af de solidariske bolagsmännen insättas och utgöra minst en million kronor.

§ 6.

Om solidarisk bolagsmans ansvarighet gäller hvad derom särskild! i lag stadgas.

§ 7.

De solidariske bolagsmännen stånde öppet att med sig förena kommanditlottegare; dock må ej sådane i bolaget inrymmas för större belopp än som motsvarar hälften af grundfonden. Det af kommanditlottegare tillskjutna belopp ansvarar lika med grundfonden för bolagets samtliga förbindelser. . .

Bill. till Riksd. Prof. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 16 Haft. 8

58 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

Kommanditlottegare må ej deltaga i andra beslut å bolagsstämma än val af revisorer. Till revisor må kommanditlottegare kunna utses.

§ 8.

Solidarisk bolagsman eller hans sterbhusdelegare vare ej berättigad att under oktrojtiden från bolaget afgå eller någon af sina lotter å annan person öfverlåta, med mindre bolaget dertill samtyckt. Begäran derom skall anmälas skriftligen bos bolagets styrelse och pröfvas å den ordinarie bolagsstämma, som hålles under nästföljande räkenskapsår.

Bolaget må dock ega att å bolagsstämma åt styrelsen uppdraga att godkänna öfverlåtelse af lotter i bolaget. Ej må öfverlåtelse anses vara af styrelsen godkänd, derest icke minst tre fjerdedelar af dess vid sammanträdet närvarande ledamöter biträdt beslutet derom. Ledamot af styrelsen ege ej utan bolagsstämmas samtycke öfverlåta någon af de lotter, som af honom innehades, då han sist i styrelsen invaldes.

§ 9.

Kommanditlottegare må sina lotter till annan person öfverlåta; skolande anmälan om sådan öfverlåtelse af den nye egaren göras hos bolagets styrelse.

§ io.

Bolagsordningen och Konungens beslut om stadfästelse derå samt förteckning öfver de solidariske bolagsmännen, med uppgift tillika å det antal lotter en hvar af dem innehar, skola företes hos den rådstufvurätt, under hvilken bolaget lyder. Rätten intage ordagrannt innehållet af dessa handlingar i sitt protokoll samt läte på bolagets bekostnad i allmänna tidningarna införa kungörelse om bolaget jemte förteckningen öfver bolagsmännen och det antal lotter en hvar af dem innehar,

§ 11.

Förr än bankbolag öppnar sin rörelse skall inför Konungens befallningshafvande styrkas:

att hvad i § 10 är föreskrifvet i afseende å kungörelse om bolaget blifvit behörigen fullgjordt;

att å lotterna blifvit inbetaide minst tjugu procent af grundfonden och säkerhet stäld för inbetalning af återstoden i enlighet med hvad i § 14 stadgas, samt

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

att uppgift å de personer, hvilka utgöra bolagets styrelse äfvensom å dem, hvilka ega att underskrifva bolagets förbindelser, blifvit i allmänna tidningarna införd.

§ 12.

I banken skall finnas en särskild bok, i hvilken samtlige såväl solidariske bolagsmän som kommanditlottegare skola inregistreras och anteckning göras om antalet lotter en hvar innehar.

I registerboken skola alla i behörig ordning godkända förändringar i eganderätten till lotter genast antecknas. Ej må någon uppbära vinstutdelning å lott, för hvilken han ej är i registerboken införd såsom egare.

En hvar som sådant önskar stånde fritt att, å de tider banken hålles för allmänheten öppen, af registerboken taga kännedom äfvensom att, mot afgift, erhålla till rigtigheten af vederbörande tjensteman bestyrkt utdrag derur.

§ 13-

När i registerboken anteckning skett om förändring i eganderätten till solidarisk bolagsmans lott, skall uppgift härom genom styrelsens försorg ofördröjligen aflemnas till rådstufvurätten, som låter intaga uppgiften i sitt protokoll. Efter utgången af hvarje år skall rådstufvurätten på bolagets bekostnad låta i allmänna tidningarna införa kungörelse om de under året i dess protokoll antecknade förändringar i eganderätten till de solidariske bolagsmännens lotter.

§ 14.

Af grundfonden skola inbetalas minst tjugu procent innan bankbolag öppnar sin rörelse, ytterligare minst tjugu procent inom tre månader och återstoden inom ett år från öppnandet af bolagets rörelse. Vid första inbetalningen skall säkerhet ställas för behörigt fullgörande af återstående inbetalningar.

Har ej grundfonden blifvit till hela sitt belopp inom ett år från bankens öppnande inbetald, vare den bolaget meddelade tillåtelse till bankrörelses drifvande förverkad.

§ 15.

Hafva kommanditlottegare blifvit i bankbolag inrymde, skall det belopp, som dem åligger att tillskjuta, inbetalas inom ett år, räknadt från den dag, då teckningen till sådan delaktighet i bolaget afslutats.

60 Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

§ 16-

Grundfonden skall i lika lotter fördelas. Lottbref skall ställas till viss person och må ej utfärdas förr, än grundfonden blifvit till fullo inbetald.

§ 17-

Så länge bankrörelsen fortfar må ej inbetald grundfond eller den genom tillskott af kommanditlottegare bildade särskilda fond minskas genom utdelning eller annan återbetalning till lottegarne.

§ 18.

Ej må i bolagsordning medgifvas bankbolag rätt att öka sin grundfond utöfver dubbla beloppet af hvad samma fond enligt bolagsordningen minst skall utgöra

Af bankbolags behållna årliga vinst skola minst tio procent afsättas för bildande af en reservfond. Sedan reservfonden uppgått till tjugu procent af bolagets grundfond, må vidare afsättning till reservfonden kunna upphöra; nedgår den under detta belopp, skall afsättning dertill ånyo vidtaga.

Reservfonden må endast användas till betäckande af den förlust, som å bolagets rörelse i dess helhet under något år kan hafva uppstått.

§ 19-

II Kap.

Om bankbolags rörelse.

§ 20.

Bankbolag må ej drifva handel med annat än guld och silfver, inoch utrikes vexlar samt räntebärande papper.

§ 21.

Ej må bankbolag ega annan fastighet än som för bankens inrymmande är behöflig. För bankbolags fordran pantsatt eller utmätt, fast eller lös, egendom, som å auktion försäljes, dervid bolagets rätt kan

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 27.

vara beroende, må bolaget vara oförbindradt att inropa; vare dock skyldigt att densamma åter afyttra, så snart det utan förlust kan ske.

Bankbolag må ej ega eller såsom säkerhet för försträckning mottaga egna lottbref.

§ 22.

Bankbolag må ej utfärda räntebärande förbindelser, stälda till viss man eller order eller till innehafvaren, lydande å mindre belopp än fem hundra kronor.

§ 23.

Af bankbolag utfärdadt insättningsbevis, med eller utan ränta, skall ställas till viss man och innehålla, att öfverlåtelse må ske endast till viss man.

Qvitto å insatta medel galle endast såsom bevis öfver insättningen, men må icke genom öfverlåtelse såsom betalningsmedel användas.

§ 24.

Till lånereversal, qvittenser, kontrakt och bevis må begagnas tryckta eller graverade blanketter.

Ill Kap.

Om bankbolags sedelutgifningsrätt.

§ 25.

För det belopp af sedlar, som Konungen medgifvit bankbolag att utfärda mot säkerhet af värdepapper, skola såsom pant i allmänt förvar sättas sådane värdepapper, hvarom i nästföljande § förmäles; egal)de bolaget att inom den sålunda medgifna sedelutgifningsrätt i allmänna rörelsen hålla på en gång utelöpande banksedlar till ett belopp, som motsvarar värdet af den för sedlarne satta panten.

Derutöfver må bankbolag jemväl utfärda sedlar till ett belopp motsvarande två tredjedelar af värdet utaf bolaget tillhörigt guld, som bolaget hos Konungens befallningshafvande styrker vara vid dess hufvudkontor inneliggande; dock må den ytterligare sedelutgifning, hvilken sålunda medgifves bankbolag utöfver värdet af den i allmänt förvar

62 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o '21.

sätta panten, icke uppgå till högre belopp än som motsvarar hälften af bolagets inbetalda grundfond.

§ 26.

Pant, som af bankbolag sättes för dess sedlar, skall bestå till minst sjuttio procent af statens, allmänna hypoteksbankens eller hypoteksföreningars mellan jordägare å landet obligationer, och må till den öfriga ^ delen utgöras af skuldebref, intecknade i jordegendom å landet eller fastighet i stad inom hälften af senast faststälda taxeringsvärde, så framt Konungens befallningshafvande finner inteckningen medföra full säkerhet för förskrifna beloppet; skolande likväl byggnad i stad, för att inteckning deri må sättas såsom pant för sedlarne, vara brandförsäkrad uti någon med vederbörligen faststäldt reglemente försedd brandförsäkringsinrättuing inom landet. Konungen bestämmer det värde, hvartill hvarje särskildt slag af obligationer må godkännas såsom pant för sedlarne.

§ 27.

Den af bankbolag för dess sedlar satta pant eller någon del deraf må, på begäran af bolaget, utbytas mot andra värdepapper, hvilka äro af den beskaffenhet, som i § 26 sägs och af Konungens befallningshafvande blifvit godkända. Värdepapper må ock kunna utbytas mot guld, som då skall på enahanda sätt som om värdepapper stadgas i allmänt förvar nedsättas.

§ 28.

Pant, som af bankbolag sättes för dess sedlar, skall, afskild från bankens öfriga tillgångar, vara vid hufvudkontoret förvarad i ruin, som är försedt med tre olika läs och blifvit af Konungens befallningshafvande godkändt. Konungens befallningshafvandes ombud, bankbolagets styrelse samt eu ledamot af magistraten, eller, i stad der magistrat ej finnes, den Konungens befallningshafvande förordnar, skola innehafva nyckeln till hvar sitt lås.

§ 29.

Uti de bankbolags tillgångar, som af bolaget äro satta i allmänt förvar såsom pant för dess sedlar, njute innehafvare af bolagets sedlar den förmånsrätt, som i 17 kap. handelsbalken stadgas.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

§ 30.

Finnes bankbolag hafva sedlar på en gång utelöpande utöfver det belopp, som bolaget, enligt hvad här ofvan är vordet föreskrifvet, eger utfärda, skall, der förhållandet ej inom fyra dagar blifvit rättadt, bolaget till statsverket erlägga ett tusen kronor för hvarje dag dess utelöpande sedlar öfverskridit det tillåtna beloppet, och åligge Konungens befallningshafvande att förhållandet hos Konungen genast anmäla. Inträffar ett sådant öfverskridande af sedelutgifningsrätten oftare eller är förseelsen eljest af svårare beskaffenhet, ankomme på Konungen att återkalla det bolaget lemnade tillstånd att egna banksedlar utgifva.

§ 31.

De sedlar, som af bankbolag må utgifvas, skola ställas till innehafvaren att utan ränta vid anfordran inlösas.

Banksedlar må lyda endast å tio, femtio, ett hundra, fem hundra och ett tusen kronor; varande det dock bankbolag förbjudet vid äfventyr, som i § 30 sägs, att hafva sedlar å tio kronor utelöpande till högre sammanlagdt belopp än tre femtedelar af hvad Konungen medgifvit att bankens på värdepapper grundade sedelutgifning högst må utgöra.

§ 32.

Om längd och bredd å de sedlar, som af bankbolagen må utgifvas, förordnar Konungen. Till sedlar må tryckta eller graverade blanketter användas, och skola sedlarne vara underskrifna af minst två bland styrelsens ledamöter samt en af bolagets tjenstemän. Ej må bankbolags sedlar tillverkas till likhet med riksbankens sedlar. Innan sedlar af bankbolag utgifvas, skola profblanketter dertill inlemnas till finansdepartementet.

§ 33.

Banksedel skall ovilkorligen, då den i bankens hufvudkontor till invexling företes, inlösas med lagligen i riket gällande guldmynt.

§ 34.

Vägras inlösen, vare innehafvaren af banksedeln berättigad att jemte kapitalet åtnjuta ränta efter sex för hundra om året från den dag inlösen blifvit vägrad, intilldess betalning kan erhållas, och ege inne-

64 Kongl. Maj tis Nåd. Proposition N:o 21.

hafvaren efter protest, verkstäld genom notarius publicus, anmäla förhållandet hos Konungens befallningshafvande, som, derest det ej genast kan visas, att hindret härrört af någon tillfällighet, ofördröjligen skall inberätta förhållandet till Konungen och under tiden inställa bankrörelsen. På Konungen ankomme att besluta, huruvida den bolaget meddelade tillåtelse till bankrörelses drifvande i sådant fall skall vara förverkad.

§ 35.

Har bankbolag, medelst bestyrkt utdrag af bankens böcker, hos Konungens befallningshafvande visat, att bolaget har sedlar utelöpande till mindre belopp än det, hvartill värdet af den för sedlarne satta pant uppgår, ege bolaget att utbekomma så stor del af panten, som i värde öfverstiger de utelöpande sedlarne.

§ 36.

Vill bankbolag afstå sin sedelutgifningsrätt eller någon del deraf, göre hos Konungen derom anmälan.

§ 37.

Förr än bankbolag börjar att utgifva egna banksedlar, skall inför Konungens befallningshafvande styrkas:

att pant för sedlarne blifvit, på sätt i § 25 sägs, satt i allmänt förvar;

att profblanketter till banksedlarne blifvit till finansdepartementet inlemnade, samt

att uppgift å de personer, som skola underskrifva banksedlarne, blifvit uti allmänna tidningarne införd.

IT Kap.

Om bankbolags förvaltning och styrelse samt om bolagsstämma och revision.

§ 38.

Bankbolags hufvudkontor skall vara beläget i stad.

§ 39.

De solidariske bolagsmännen skola inom sig utse en styrelse, hvilken eger att, under det ansvar och den kontroll af offentlig myndighet, som

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

i allmän lag eller genom denna förordning stadgas, banken förvalta samt att i alla mål för bolaget lagligen tala och svara.

Styrelsens ledamöter skola vara minst fem.

§ 40.

För att kunna väljas till ledamot af styrelsen eller till suppleant för styrelseledamot skall bolagsman i bankens registerbok vara antecknad såsom innehafvare af lotter till belopp af minst ett tusen kronor.

§ 41.

Uppgift på styrelsens ledamöter samt på dem, hvilka ega att underskrifva bankbolagets sedlar och öfriga förbindelser, skall, så ofta förändring deri inträffar, så ock efter hvarje ordinarie bolagsstämma, lemnas till Konungens befallningshafvande och på bolagets bekostnad införas i allmänna tidningarna.

§ 42.

Styrelsen åligger:

att ställa sig till noggrann efterrättelse denna förordning, den för bankbolaget faststälda bolagsordning samt den af bolaget för styrelsen utfärdade instruktion;

att när som helst hålla bankens räkenskaper och handlingar tillgängliga för Konungens befallningshafvande eller dess ombud, för den af Konungen förordnade bankinspektören samt för den särskilda undersökning, Konungen eller chefen för finansdepartementet kan finna för godt att låta anställa;

att genast efter hvarje månads slut i närvaro af Konungens befallningshafvande eller dess ombud, enligt formulär, som från finansdepartementet meddelas, upprätta en öfversigt, utvisande bankens tillgångar och skulder, jemte uppgift om räntesatserna för bolagets inoch utlåning samt diskonto, som under den tid öfversigten omfattar varit hos bolaget gällande, och att derefter ofördröjligen till nämnda departement insända denna öfversigt för dess offentliggörande genom departementets försorg;

att jemväl i öfrigt meddela chefen för finansdepartementet eller bankinspektören alla de upplysningar rörande banken, som af dem äskas;

att vid hvarje kalenderårs slut låta upprätta fullständigt bokslut öfver bolagets ställning;

Bill. till Riksd. Prot. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 16 Häft.

66 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

att, efter verkstäld revision, till finansdepartementet insända revisionsberättelsen och låta införa densamma i allmänna tidningarna, samt

att, der styrelsen eller chefen för finansdepartementet under löpande räkenskapsår finner anledning till antagande, att bankbolaget gjort sådana förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats, ofördröjligen låta upprätta bokslut och kalla revisorerna att granska bokslutet.

§ 43.

Alla skriftliga afhandlingar, som styrelsen för bolaget ingår, skola underskrifvas å bolagets vägnar och med utsättande af dess antagna benämning, vid äfventyr att eljest styrelsens ledamöter, som afhandlingen underskrifvit, skola för fullgörande af bolagets derpå grundade förbindelse ansvara såsom för egen skuld, en för alla och alla för en.

•§ 44.

Sker afvikelse från denna förordning eller från bolagets ordning, och varder ej den anmärkta afvikelsen inom en månad rättad, ankomme på Konungen att förklara bolaget hafva förverkat rättigheten att drifva bankrörelse.

§ 45.

Ledamot af styrelsen kan från sin befattning skiljas genom i behörig ordning fattadt bolagsstämmobeslut. •

§ 46.

Afgående styrelseledamot förblifver bolaget ansvarig för de åtgärder, i livilka han deltagit, till dess, efter i vanlig ordning skeende revision, ordinarie bolagsstämma beviljat ansvarsfrihet.

§ 47.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas minst eu gång årligen.

§ 48.

Ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter må endast meddelas af bolagsstämma, och må ej styrelseledamot i beslut derom deltaga.

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 27.

§ 49.

Revision skall årligen förrättas. Val af revisorer skall årligen ske vid ordinarie bolagsstämma och dervid minst en af revisorerna ombytas.

I revisionen skall jemväl deltaga en af Konungens befallningshafvande förordnad person, hvilken derför af bolaget åtnjuter ersättning efter bestämmande af Konungens befallningshafvande.

§ 50.

Öfverträda styrelseledamöter eller andra bolagsmän denna förordning eller bolagsordningen, vare de skyldige att ersätta all genom sådan öfverträdelse uppkommen skada, en för alla och alla för en.

Y Kap.

Om bankbolags upplösning och om förlängning af bankbolags oktroj.

§ 51.

Har bankbolag, enligt behörigen revideradt bokslut, gjort sådana förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats, skall styrelsen, senast den dag revisionsberättelsen aflemnas, sammankalla bolagsstämma till första dag sådant enligt bolagsordningen kan ske, och läte styrelsen dessutom om bolagsstämman ofördröjligen underrätta de solidariske bolagsmännen genom särskilda bref, som med posten afsändas. I kallelsen till bolagsstämman skall uppgifvas, att bolaget gjort, sådan förlust, som här är sagd.

Beslutar bolagsstämman med två tredjedelar af de å stämman afgifna röster att inom tre månader tillskjuta hvad som erfordras för att återställa grundfonden till dess behöriga belopp, ege bolaget att rörelsen fortsätta; i motsatt fall skall bolaget ställas under utredning.

Konungens befallningshafvande åligge att tillse, att sådant bolagsstämmobeslut inom sagda tid blifvit fullgjordt. Finner Konungens befallningshafvande att så ej skett, varde bolaget ovilkorligen under utredning stäldt.

§ 52.

Bolagsman, som vid den bolagsstämma, hvarom i § 51 sägs, anmält sig icke vilja i beslutadt tillskott deltaga, vare ej dertill pligtig. De

68 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 27.

bolagsman, som tillskottet verkstält, ega att af bolagets blifvande behållna vinstmedel erhålla åter hvad af dem blifvit tillskjutet, jemte sex procent årlig ränta, innan annan utdelning får ske. Upplöses bolaget, förr än sådant tillskott blifvit till fullo guldet, skall, sedan bolagets skulder blifvit betalda, tillskottet, dock utan beräkning af ränta för tid efter bankrörelsens upphörande, gäldas af bankens tillgångar, så långt de dertill förslå, innan någon utdelning å lotterna må ega rum.

§ 53.

Har Konungen förklarat bankbolag hafva förverkat rättigheten att drifva bankrörelse eller varder i det fall, hvarom i § 51 förmäles, bankbolag stäldt under utredning, skall, der ej bolaget afträdt sin egendom till konkurs, chefen för finansdepartementet förordna allmänt ombud, som har att närvara vid styrelsens sammanträden, med rätt att yttra sig till protokollet, samt att utredningen i öfrigt öfvervaka.

§ 54.

Har, under det bankbolag fortsätter sin rörelse, utdelning blifvit beslutad och verkstäld, ändock att, enligt senast upprättade bokslut, tillgång dertill icke finnes utan minskande af de bolagets fonder, som i §§ 17 och 19 omförmälas, vare, i händelse af bolagets oförmåga att fullgöra sina förbindelser, de bolagsmän, som sådan utdelning uppburit, skyldige att densamma återbära; och ansvare derjemte de bolagsmän, som i beslutet deltagit, en för alla och alla för en, för den brist, som vid återbäringen kan uppkomma.

Lag samma vare der, efter det bankbolag blifvit stäldt under utredning eller beslut fattats om bolagets upplösning, utdelning till bolagsmännen skett och bolaget sedermera finnes oförmöget att sina förbindelser fullgöra.

§ 55.

Önskar bankbolag erhålla förlängning af bolaget meddelad oktroj, göre i den ordning, som i § 1 är sagd, ansökning derom sist sexton månader, innan den löpande oktrojen tilländagår.

Beslut om sådan ansökning skall fattas å ordinarie bolagsstämma sist tjugu månader före utgången af den löpande oktrojen; och åligge det styrelsen att om beslutet ofördröjligen underrätta de solidariské bolagsmännen genom särskilda bref,.som med posten afsändas.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

§ 56.

Solidarisk bolagsman, som ej vill under förlängd oktroj i bolaget qvarstå, ege, derest han sist aderton månader före oktrojtidens utgång sådant för styrelsen anmält, att, efter det den löpande oktrojen tilländagått, ur bolaget utträda samt att af bolagets tillgångar utbekomma hvad på honom belöper.

VI Kap.

Särskilda bestämmelser.

§ 57.

Enskildes förhållanden till bankbolag må ej för allmänheten yppas.

§ 58.

Genom kungörelse i allmänna tidningarna skall tillkännagifvas, när bankbolag börjar eller slutar sin rörelse; och skall underrättelse om dagen, då sådant sker, till finansdepartementet insändas.

§ 59.

Vid fordringars utsökande njute bankbolag samma rätt till handräckning, som för riksbanken är beviljad. »

§ 60.

Bolagsordning för bankbolag skall innefatta närmare bestämmelser angående:

a) grundfondens belopp;

b) huruvida kommanditlottegare inrymmas i bolaget samt, derest det medgifves, vilkoren derför och den andel i årliga vinsten, som skall dem tillkomma;

c) reservfonden och den del af årliga vinsten, som skall till reservfonden öfverföras;

d) bankens rörelsegrenar och vilkoren derför;

e) antalet af styrelsens ledamöter och suppleanter för dem samt tiden för deras befattningar;

70 Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

f) tid och ort för ordinarie bolagsstämma och vilkoren för sammankallande af extra bolagsstämma;

g) rösträtt vid bolagsstämma;

h) antalet revisorer och tiden för revisionen;

i) den ordning, i hvilken bolaget må besluta att före oktrojtidens utgång sig upplösa, samt

k) sättet för vinnande af ändring i bolagsordningen.

Öfvergångsstadganden.

§ 61.

Varder enligt denna förordning sedelutgifningsrätt medgifven bankbolag, som enligt äldre lag egt rätt att utgifva egna banksedlar, skola följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse:

l:o) Innan bankbolaget börjar sin rörelse på grund af oktroj, meddelad enligt denna förordning, skall bolaget, medelst styrkt utdrag ur bankens böcker, inför Konungens befallningshafvande visa, att sedlar, utgifna under bolagets föregående oktrojer, icke äro utelöpande till högre belopp än bolaget, enligt hvad i denna förordning stadgas, är berättigadt utgifva, samt att, i öfverensstämmelse med föreskrifterna i denna förordning, pant för bolagets sedlar blifvit i allmänt förvar satt' eller bolaget vid hufvudkontoret eger guld till erforderligt belopp.

2:o) Innehafvare af sedel, utgifven under någon af bolagets föregående oktrojer, skall ega lika rätt till betalning ur bankens tillgångar, som innehafvare af sedel, utgifven under oktroj enligt denna förordning.

3:o) Under föregående oktrojer af bolaget utgifna sedlar, bvilka icke blifvit infriade, skola inräknas i beloppet af bolagets utelöpande sedlar.

4: o) Sedel, som af bolaget i allmänna rörelsen utgifves, skall tydligt skilja sig från bolagets sedlar under föregående oktrojer.

5:o) Först sedan två år förflutit från det denna förordning trädt i kraft, skola de af bankbolaget såsom pant för sedlar satta obligationer ovilkorligen utgöras af de slag, som omförmälas i § 26. Före nämnda tid ege bolaget att för sådant ändamål betjena sig jemväl af andra slag af lätt säljbara, räntebärande obligationer, derest de blifvit af Konungens befallningshafvande såsom pant för sedlarne godkända.

Denna förordning träder i kraft den . . .

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

i

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Mafit Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den G mars

1886.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander, Hans Excellens Herr Ministern för utrikesärendena Grefve Ehrensvärd,

Statsråden: Loven,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding, '

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Chefen för Finansdepartementet Hans Excellens Herr Statsministern anmälde ånyo de i statsrådsprotokollet för den 2 nästlidne februari omförmälda förslag till förordningar angående bankaktiebolag och angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar, samt tillkännagaf, att Högsta Domstolens yttrande numera vore afgifvet i anledning af de i samma protokoll berörda lagförslag, hvilka ansetts böra behandlas i den för stiftande af civillag stadgade ordning.

Herr Statsministern anförde härefter:

»Snart sagdt hvarje gång fråga uppstått om förändrad lagstiftning för de enskilda bankerna här i riket, hafva olika meningar yppats i afseende å den formela anordningen af denna lagstiftning och dess hänförande under allmänna civillagen eller annan lagstiftningsform. Så har ock nu inträffat.

72 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

Bankkomiténs förslag gick i detta afseende derpå ut, att alla för bankbolag erforderliga föreskrifter skulle sammanföras i en enda författning, som borde erhålla civillags natur. Skälen hvarför, vid uppgörande af de inom Finans- och Justitiedepartementen utarbetade förslagen, en motsatt åsigt gjort sig gällande, i ty att de till banklagstiftningen hörande olika ämnen blifvit, i öfverensstämmelse med hvad hittills under längre tid iakttagits, åtskilda och inrymda i två olika grupper af författningsförslag, af hvilka båda ansetts beroende af Konungs och Riksdags gemensamma beslut, men endast ena gruppen hänförts under allmänna civillagen, äro redan anförda till statsrådsprotokollet den 2 sistlidne februari, då frågan senast förevar.

Emot den i förslagen gjorda indelning och gruppering af ämnena för den nya banklagstiftningen hafva nu Högsta Domstolens flesta ledamöter hufvudsakligen anmärkt, att enär åtskilligt af hvad som föreslagits i de civila lagförslagen, företrädesvis den deri förekommande bestämmelse om upphörandet af den hittills för delegare i enskild sedelutgifvande bank gällande personliga ansvarighet, hade sin grund och sina förutsättningar i hvad som stadgades i de öfriga, såsom administrativa betecknade författningsförslagen och följaktligen ej kunde till sin rätta betydelse och sina möjliga verkningar uppfattas och bedömas utan ständig hänsyn till de sistnämnda förslagens innehåll, detta förhållande utvisade, att det civila lagförslaget i och för sig icke vore fullständigt utan borde kompletteras medelst införande deri af åtskilliga, nu i de administrativa förslagen inrymda bestämmelser.

I afseende å denna anmärkning torde få erinras, att lagstiftningen för de enskilda bankerna, enligt 6 § i 1830 års lag för Rikets ständers bank, är i sin helhet beroende af Konungens och Riksdagens gemensamma beslut, samt att följaktligen enda skilnaden emellan, å ena sidan, de förslag, som hänförts under civillagen, och å andra sidan de förslag, hvilka skulle falla utom nämnda lags område, är, hvad den formela behandlingen angår, den, att de senare icke underkastas den förberedande granskning i Högsta Domstolen, som enligt 87 § Regeringsformen kommit de öfriga förslagen till del. Då emellertid innehållet af de inom Finansdepartementet utarbetade förslagen hufvudsakligen måste bedömas från nationalekonomiska och tinansiela synpunkter, och det torde medföra hardt nära oöfvervinnerliga svårigheter att efter teoretiska regler uppdraga en fullt tillfredsställande gräns emellan områdena för civillag och annan lag, synes det icke vara skäl att i fråga om lagstiftningsformen för de ämnen, hvarom de ifrågavarande förslagen handla, frångå den praxis, som hittills under mer än ett hälft sekel oafbrutet gjort sig gällande. Derföre torde de delar af bank-

73 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 27.

lagstiftningen, som för närvarande äro inrymda i civillagen, framgent böra under denna lagstiftningsform bibehållas; hvaremot öfriga delarne fortfarande lära, utan skada, kunna vara från civillagen afsöndrade. Detta är förslagens ursprungliga ståndpunkt. Endast i så måtto torde en afvikelse derifrån nu böra ske, att, i betraktande deraf att delegare i enskild bank med sedelutgifningsrätt enligt förslagen skulle få den nu gällande personliga och solidariska ansvarigheten utbytt mot en begränsad ansvarighet, föreskriften om sedelutgifningsrättens beroende af Konungens tillåtelse och godkännande af bankens bolagsordning bör i civillagen finnas intagen.

Hvad angår den formela behandlingen af de icke till Högsta Domstolen remitterade förslagen torde här särskilt böra bemärkas, att dessa förslag ingalunda, såsom åtminstone en ledamot i Högsta Domstolen synes hafva antagit, lära kunna hänföras under den Konungen enligt 89 § Regeringsformen tillkommande administrativa lagstiftningen, eftersom det i sådant fall skulle bero på Konungens godtycke, huruvida Riksdagen skulle ega beslutanderätt i förevarande ämnen eller icke.

Fyra af Högsta Domstolens ledamöter hafva förordat ett från förslagen väsentligen afvikande system af hufvudgrunder för de enskilda sedelutgifvande bankerna. Enligt deras åsigt borde den föreslagna anordningen af särskild pant och ansvarighet för banksedlarne utbytas mot en sedelinnehafvarne tillkommande generel förmånsrätt i bankens lösa egendom tillika med eu bolagsmännen åliggande subsidiär och begränsad, lika ansvarighet för all bankens gäld, vare sig den grundades å sedel- eller annan förbindelse; hvarjemte, i likhet med hvad som för närvarande är stadgadt i afseende å de s. k. grundfondshypoteken, särskilda banken tillhöriga valutor borde vara satta i allmänt förvar utan att dock utgöra pant för något visst slag af fordringar. De af bemälde ledamöter anförda skäl för förkastandet af de af de många fackmän, som sutit i bankkomitén, enhälligt uppstäda, i förslagen hufvudsakligen tillämpade hufvudgrunder torde dock icke vara af den vigt och betydelse, som nämnde ledamöter velat tillägga desamma. De hufvudsakligaste af berörda skäl skulle vara, dels att den föreslagna pantsättningen i sjelfva verket vore en med grunderna för 17 kap. 3 § handelsbalken föga öfverensstämmande juridisk fiktion, dels ock att den särskilda ansvarigheten för sedelskulden med tv åtföljande uttaxeringsgrund kunde antagas skola framkalla den olägenhet, att, när bankens ställningvacklade, hufvudlottegarne, för att undgå tillämpningen af samma ansvarighet, skulle frestas att inkasta i sedelpanten bankens säkraste tillgångar, till förfång för bankens öfriga borgenärer, hvilka särskildt kunde blifva lidande genom den föreskrifna brådstörtade realisationen af samma pant. Men enär den för sedlarne afsedda panten enligt förslagen skulle afskiljas från

Bill. till Piksd. Prat. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 16 Häft. 10

74 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

bankens öfriga egendom, undantagas från bankdelegarnes disposition och sättas under vård af offentliga tjensteman för att derunder förblifva, intilldess bankens sedlar blefve inlösta eller, i händelse af bankens obestånd, panten för sedelinnehafvarnes räkning realiserades under offentlig kontroll, synes det icke kunna med fog förnekas, att den föreslagna pantsättningen varder fullt verksam och tillika eger de väsentligaste och mest utmärkande kännetecknen för begreppet handfången pant, sådant detta begrepp utvecklats särskildt genom förklaringen den 24 maj 1872. Hvad beträffar det andra af de båda åberopade hufvudskälen, vill jag erinra, att de uppgjorda förslagen ingalunda öfverlemna åt bankdelegarnes egen makt och godtycke att öka sedelpanten utöfver det en gång faststälda beloppet; att beskaffenheten af de valutor, som få antagas såsom pant, är noggrant bestämd och sådan, att till betäckande af det belopp, hvarför panten är afsedd, dertill hörande valutor kunna med säkerhet antagas förslå; samt att den förenkling af förfarandet i sedelutgifvande banks konkurs, hvilken medelst stadgande af en tyst, generel förmånsrätt för sedlarne obestridligen skulle vinnas, måste anses mer än uppvägas af den för dessa bankers kredit i öfrigt menliga uppfattning, som skulle göra sig gällande, derest andra bankens fordringsegare visste, att sedlarne skulle i bankens alla tillgångar ega förmånsrätt. Dock medgifver jag, att, när jag, för att ej i det allmänna föreställningssättet störa våra enskilda bankers kredit, icke vågar tillstyrka eu generel förmånsrätt för deras sedlar, man med ett visst fog kan anmärka mot den sedelutgifning, jag föreslagit att inrymma bankerna till viss del af deras inneliggande guldkassa, att denna sedelutgifning, för hvilken någon särskild pant ej är stäld, icke är på ett betryggande sätt fonderad och att, när vid en banks obestånd den solidariska ansvarigheten skulle göras gällande för liqviden af de sedlar, som öfversköte sedelpantens belopp, detta i vissa fall kunde leda till förfång för delegarne, då nemligen vid den slutliga utredningen af bankens alla tillgångar sig visade, att delegarnes ansvarighet ej behöffc tagas i anspråk åtminstone i. den utsträckning som skett, i andra fall åtel’, der bankens utredning visade en större brist, skulle verka till men för bankens öfriga fordringsegare, hvilka då val hade att. påräkna delegarnes tillskott på grund af deras ansvarighet, men sannolikt skulle finna värdet af denna ansvarighet betydligt förminskadt derigenom, att dessa delegare förut varit underkastade uttaxering för sedelskuldens betäckande. I följd häraf har jag sett mig föranlåten ändra förslaget derhän, att den del af guldkassan, hvarå sedelutgifning får ske, jemväl skall vara satt i allmänt förvar, och har jag gjort mig underrättad, att några mera afsevärda olägenheter deraf ej för bankerna uppstå. Sedelutgifningen på guld åsyftar, såsom jag redan erinrat, endast att utgöra den marginal, som

75 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

banken måste ega för sin sedelutgifningsrätt, för att kunna i sin helhet begagna den sedelutgifning, som tillkommer banken på grund af värdepapper; och vid de tider af året, då hela denna sedelutgifning behöfver anlitas, skulle banken då endast hafva att i allmänt förvar nedsätta en del af sin guldkassa. Enligt det sålunda ändrade förslaget blifver den enskilda banksedeln fonderad på det fullkomligt betryggande sätt Bankkomitén tillstyrkt. För hvarje sedel är då stäld full säkerhet i guld eller valutor af oomtvistligt värde, och delegarnes särskilda ansvarighet för sedlarne behöfver då tagas i anspråk endast för det fall, att vid bankens inträffade obestånd det visar sig, att banken öfverskridit den lagliga sedelutgifningens gräns. Liksom enligt det förut anmälda förslaget är dock sedelutgifningen på guld begränsad till två tredjedelar af bankens vid hufvudkontoret befintliga förråd af denna metall, men denna bestämmelse har numera blifvit uttryckt på det sätt, att banken för att begagna eu dylik sedelutgifning måste utöfver det i allmänt förvar satta guldet hafva i sin kassa vid hufvudkontoret inneliggande guld till ett värde af minst femtio procent af det guld, hvilket blifvit stäldt såsom pant.

Vidare är i förslaget benämningen solidarisk delegare utbytt mot ordet hufvudlottegare.,

Såsom vid senaste föredragning af ärendet erinrades, anser äfven jag det vara mindre bankmessigt, att banker, vare sig sedelutgifvande eller icke, utfärda i eget namn obligationer, men då jag i lagen för bankaktiebolag föreslog bibehållande af en eventuel rätt för dem i sådant afseende, skedde det under uttryckligt åberopande af det förhållande, att en dylik bank redan existerade, som hade denna rätt sig medgifven för en obegränsad framtid. Då jag emellertid kan medgifva, att detta enstaka förhållande ej bör gifva anledning till en lagbestämmelse, som i och för sig anses olämplig, har jag i förslagen intagit uttryckligt förbud mot utfärdande af tryckta eller graverade obligationer, ett förbud, som naturligtvis ej får någon tillämpning å den af mig nyss åsyftade banken.

Med iakttagande af de ändringar jag nu omförmält äro de förut af mig anmälda förslagen omarbetade; och vågar jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t behagade i Nådig proposion framlägga de sålunda omarbetade förslagen till godkännande jemväl af Riksdagen.»

Sedan Herr Statsministern härefter uppläst ett af honom på förhand uppsatt förslag till en sådan proposition, dervid voro fogade förslagen till de nya förordningarne angående bankaktiebolag och angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar, behagade

76 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

Hans Maj:t Konungen, uppå tillstyrkande af Statsrådets öfriga ledamöter, i Nåder gilla hvad Herr Statsministern hemstält och föreslagit samt förordna, att Nådig proposition skulle till Riksdagen aflåtas i enlighet med det nu upplästa och vid detta protokoll fogade förslag.

Ex protocollo:

Hans Wachtmeister.

Stockholm 1886. Kong!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.