angående skyl¬ dighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner för krigs- behof samt att till krigsbruk afstå hästar och fordon

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

1 N:o 11.

Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, angående skyldighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner för krigsbehof samt att till krigsbruk afstå hästar och fordon; gifven Stockholms slott den 21 december 1888.

Under åberopande af bifogade statsrådsprotokoll för denna dag, vill Kongl. Maj:t i nåder föreslå Riksdagen att antaga här nedan intagna förslag till lagar, nemligen:

LAG

angående skyldighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner

för krigsbehof.

§ I-

1. Sedan Konungen förordnat om krigsmagtens ställande på krigsfot, hvarmed förstås krigsmagtens mobilisering för upprätthållandet af rikets neutralitet eller för afvärjandet af hotande krigsfara, må från den dag, som medelst allmän kungörelse bestämmes, genom reqvisition fyllas sådana oundgängliga behof för krigsmagten, hvilka icke med tillräcklig skyndsamhet kunna på annat sätt, såsom från samlade förråd eller genom köp, leveransaftal o. s. v., tillgodoses. Vid krigsmagtens återgång till fredsfot bestämmes på lika sätt den dag, efter hvilken reqvisitioner på grund af denna lag icke vidare må ega rum.

Bih. till Riksd. Prot. 1889. 1 Samt. 1 Afd. 8 Käft.

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

2. Om endast en del af krigsmagten ställes på krigsfot, inskränkes reqvisitionsrätten till hvad som erfordras för denna del.

3. Hvad enligt reqvisition utgöres, skall, der ej annorlunda här nedan stadgas, af statsmedel ersättas, i enlighet med de i denna lag intagna bestämmelser.

4. Rätt att göra reqvisition tillkommer de militära myndigheter, åt hvilka Konungen i den ordning, som i § 13 sägs, sådan rätt meddelar. Reqvisitionen skall alltid ske genom skriftlig, af reqvirenten undertecknad handling. För hvad enligt reqvisition blifvit lemnadt eller fullgjordt, skall qvitto gifvas.

§ 2.

Genom reqvisition må anskaffas:

a) qvarter för trupper med befäl och vederlikar samt för andra, som äro vid krigsmagten anstälde eller för dess räkning använde; stallrum för hästar och slagtkreatur äfvensom plats under tak i befintliga byggnader för materiel och öfriga förnödenheter;

b) mat i qvarteren enligt ortens sed för till krigsmagten hörande personal samt foder åt hästar och slagtkreatur;

c) anspann, med eller utan fordon och formän, äfvensom andra transportmedel med tillhörande personal för fortskaffning af folk och materiel samt öfriga krigsförnödenheter;

d) fartyg, båtar och andra farkoster, med eller utan bemanning;

e) vägvisare, budbärare, arbetsmanskap, materialier, verktyg och redskap för tillfälliga för krigsändamål erforderliga väg-, bro-, befästnings- och andra arbeten jemte till sådana arbeten nödig mark samt byggnader och verkstäder;

f) proviant och foder jemväl under andra förhållanden än de i mom. b) afsedda äfvensom slagtboskap;

g) bränsle och lägerhalm för trupper i läger eller bivack;

h) stenkol äfvensom tåg- och trävirke samt andra för utrustning af krigsfartyg erforderliga materialier;

i) vård hos befolkningen för sjuke och sårade menniskor och hästar, tillhörande krigsmagten;

k) annat, som kan behöfva undantagsvis genom reqvisition anskaffas, såsom beväpnings- och utrustningspersedlar, läkemedel och förbandsmaterialier äfvensom till biträde erforderlig personal.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

§ 3.

1. ReqAnsitionerna ställas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande eller behörig under honom lydande administrativ myndighet.

2. Då större skyndsamhet erfordras och reqvisitionens ändamål eljest skulle förfelas, må reqvisition ställas till kommunal myndighet eller, der sådan icke kan genast anträffas, omedelbart till den eller dem, som böra reqvisitionen fullgöra.

3. Reqvisition må icke omfatta annat än hvad inom orten finnes att tillgå.

4. Vägrar eller försummar någon att reqvisition behörigen eller i rätt tid fullgöra, eger administrativ eller kommunal myndighet att använda det tvång, som erfordras för det reqvirerades uttagande. Kan dröjsmålet medföra våda och är civil myndighet ej när, tillkommer ock militär myndighet samma rätt, mot ansvar vid missbruk efter lag.

§ 4.

1. Qvarter lemnas:

för tågande trupper och militärtransporter;

för till ortens försvar eller eljest derinom förlagda trupper och militära anstalter.

2. Qvarter lemnas i mån af utrymme i tillgängliga hus och byggnader å all egendom så väl i stad som på landet, hvilken icke på grund af gällande stadganden är från inqvartering befriad.

3. Qvarter med ljus och värme för menniskor, stallrum för hästar och slagtkreatur samt, i mån af behof, plats under tak för materiel och andra förnödenheter lemnas utan betalning. Mat och foder i qvarteron ersättes efter det pris markegångstaxan upptager.

4. I öfrigt lända gällande inqvarteringsordningar och författningar om truppers och persedlars fortskaffande i tillämpliga delar till efterrättelse; skolande dock, vid behof af trängre inqvartering än i vederbörliga inqvarteringsordningar är föreskrifvet, en hvar åtnöjas med det utrymme, som kan lemnas.

§ 5.

1. Då i annan ordning än för kronoskjuts finnes föreskrifvet anspann med eller utan fordon på reqvisition lemnas, utgår ersättningen

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

efter kördag, beräknad till högst tolf timmar, med det pris markegångstaxan bestämmer. Begagnas fordon endast sex timmar eller mindre, utgår ersättningen för half kördag.

2. För färd från bostaden till inställelseplatsen, äfvensom för hemfärden, undfås ingen ersättning, om afståndet understiger en nymil. Uppgår afståndet till en, men understiger två nymil, lemnas derför särskild ersättning med forlön för en fjerdedels kördag, och om det uppgår till två nymil och derutöfver med forlön för en half kördag.

3. Forman, som mer än fyratioåtta timmar nödgas vara borta från hemmet, har, utan afdrag på forlönen, på den för honom bestämda farvägen enahanda rätt till inqvartering och föda för sig och sina dragare som person tillhörande krigsmagten.

4. För den skada eller betydligare försämring, som å djur eller fordon bevisligen uppkommit under begagnandet utan egarens eller formannens förvållande, är egaren berättigad till full ersättning. Tages anspann med eller utan fordon i anspråk för längre tid än fyratioåtta timmar eller för oviss tid eller väglängd, skola hästar, åkdon och seltyg värderas vid inställelsen. Har sådan värdering icke då kunnat ske, bör den så snart som möjligt derefter verkställas.

§ 6.

1. Enskild jernväg med dess tjenstepersonal, materiel, byggnader, telegraflinier och materialförråd m. m. skall, der så erfordras, stå till krigsmagtens förfogande för fortskaffning af trupper och krigsförnödenheter af alla slag; och vare egaren pligtig att i jernvägens vagnar anordna nödig inredning för dylik fortskaffning.

2. Militärtransporter betalas efter faststäld taxa eller de särskilda bestämmelser, som kunna för jernvägen vara gällande. Ersättning för i öfrigt begagnad driftmateriel lemnas i förhållande till tiden, hvarunder den blifvit använd, den förlust, som derigenom kunnat för jernvägen uppkomma, samt den skada eller betydligare försämring, materielen lidit. För all annan materiel utgår ersättningen antingen efter nyssnämnda grunder eller ock efter dess värde.

§ 7.

1. Då tomma eller obegagnade hus och byggnader, skogs- och hagmarker samt öppna, obrukade fält enligt denna lag användas för

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

militära ändamål, lemnas ingen annan ersättning än för derå bevisligen uppkommen skada. För begagnandet af andra byggnader och annan mark lemnas ersättning äfven i förhållande till den för innehafvaren deraf förlorade afkastning eller nytta.

2. Efter samma grund utgår ersättning för fartyg, båtar och andra farkoster.

3. Fartyg, som användas till försänkningar eller likartade ändamål, ersättas till fulla värdet.

§ 8.

1. I andra fall, än i § 2 mom. b) säges, må proviant- och fourageartiklar samt slagtboskap reqvireras endast då krigsmagtens underhåll icke kan på annat sätt tillgodoses och blott på Konungens eller högste befälhafvarens befallning; dock må för trupp under marsch eller vid tillfälligt uppehåll lifsmedel åt menniskor och djur jemväl utan dylik befallning reqvireras af truppens befälhafvare, då omständigheterna göra sådant oundgängligen nödvändigt.

2. Hvad som enligt denna § reqvireras, ersättes till fulla värdet efter gångbart pris; dock ej under det reqvirerades värde enligt markegångstaxan.

§ »•

Dagsverken samt lägerhalm och bränsle ersättas efter ortens markegångspris.

I 10.

För lemnad vård åt sjuke eller sårade, för beväpnings- eller utrustningspersedlar och förbandsmaterialier utgår ersättning efter ortens markegångspris, der pris å arbete eller varor af dylik beskaffenhet finnas i markegångstaxorna angifna, men eljest efter de pris, som i orten gälla.

§ 11-

I de fall, då ersättning för fullgjorda reqvisitioner icke utgår efter markegångspris eller faststälda taxor, bestämmes den, der öfverens-

6 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

kommelse icke kan träffas, af tre gode män, af hvilka en utses af militärmyndighet, en af den, som fullgjort reqvisitionen, och den tredje af de båda sålunda valde, eller, om de ej kunna sig om en person förena, på landet af domaren i orten och i stad af magistraten; skolande dock vid värderingen alltid de i denna lag angifna grunder följas.

§ 12.

1. Liqvid för fullgjord reqvisition skall, efter fordringsbeloppets pröfning och godkännande, der så ske kan, erläggas kontant, men, då detta ej låter sig göra, genom en till fordringsegaren stäld, tre månader efter utställandet till betalning förfallen anvisning. Sådan anvisning löper med fem procent ränta från och med den dag, då reqvisitionen fullgjordes.

2. Genom allmän kungörelse meddelas så väl sättet och ordningen för fordringsbeloppens pröfning och godkännande som ock hvilken myndighet är behörig att anvisning utställa.

3. Anvisningen inlöses å ort och tid, som genom allmän kungörelse tillkännagifves.

§ 13-

De närmare föreskrifter, som för verkställigheten af denna lag blifva erforderliga, utfärdas af Konungen.

§ 14-

Angående skyldighet för enskilde att till krigsbruk afstå hästar och fordon är särskildt stadgadt; och

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

7 LAG

angående skyldighet för enskilde att till krigsbruk afstå hästar och fordon.

§ I-

1. Egare af hästar och af fordon äro, med de undantag, mom. 2 af denna paragraf innehåller, skyldige att, när så erfordras, till krigsbruk afstå desamma i den ordning och mot den ersättning, som i denna lag sägs.

2. Befriade från denna skyldighet äro:

a) Konungen och medlemmar af det Kongl. huset för det antal hästar och fordon Konungen, för eget och medlemmarnes behof, finner för godt bestämma;

b) personer, tillhörande främmande magters härvarande beskickningar och konsulat, så vida de icke äro svenske undersåtar;

c) embets- och tjensteman, läkare och veterinärer för de hästar och fordon, hvilka för utöfvandet af deras tjenst eller yrke äro behöfliga.

d) personer, med hvilka poststyrelsen uppgjort kontrakt om postbefordran, för det antal hästar, nämnda kontrakt omfattar, jemte nödiga fordon för kontraktets fullgörande;

e) gästgifvare och skjutsentreprenörer för egna, till skjutsskyldighetens uppehållande nödiga hästar och fordon.

§ 2.

Det antal hästar, som erfordras för krigsmagtens ställande på krigsfot, bestämmes af Konungen, särskildt för fastlandet och särskildt för Gotlands län, samt fördelas likaledes af Konungen på vederbörliga kommuner efter förhållandet mellan antalet hästar öfver tre år inom hvarje kommun och, hvad fastlandets kommuner angår, hela antalet hästar derstädes af sagda ålder samt, hvad kommunerna i Gotlands län angår, hela antalet hästar af enahanda ålder i nämnda län.

Sådan fördelning verkställes hvart femte år.

B

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

§ 3.

1. Sedan Konungen förordnat om krigsmagtens ställande på krigsfot, hvarom i lagen angående skyldighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner för krigsbehof sägs, skall från den dag, som genom allmän kungörelse bestämmes, det åligga hvarje kommun inom riket att å mönstringsställen och tider, som af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, uppå förslag af vederbörande polismyndighet, utsättas, hålla till hända det antal hästar, för hvilkas anskaffande kommunen, enligt § 2, skall ansvara.

2. Sker öfvergången till krigsfot icke samtidigt för hela krigsmagten, bestämmes af Konungen, från hvilken tid och i hvilken ordning skyldigheten för de särskilda kommunerna inträder att till fyllande af krigsmagtens behof af hästar bidraga.

§ 4.

1. Inom hvarje kommun skall ofördröjligen efter det Konungen förordnat om krigsmagtens ställande på krigsfot af stads- eller kommunalfullmägtige eller, der sådana icke finnas, å allmän rådstuga eller kommunalstämma utses en särskild nämnd, af fem personer, hvilken inom kommunen uttager de hästar, som, enligt § 3, skola å mönstringsställena tillhandahållas. Vid hästarnes uttagande bör tillses, att den enskilde kommunalmedlemmar derigenom drabbande tunga, så vidt möjligt är, jemnt fördelas, och skola hästar af synnerligen högt värde vid valet förbigås.

2. I fråga om valbarhet till denna nämnd, rätten att afsåga sig ledamotskap i densamma samt vilkoren för nämndens beslutmessighet gäller i tillämpliga delar hvad i förordningen om kommunalstyrelse på landet finnes för kommunalnämnd i enahanda afseenden stadgadt.

§ 5-

1. De hästar, som af kommunerna tillhandahållas, skola vara för krigsbruk duglige.

2. Hästarnes duglighet till krigsbruk pröfvas af en mönstringskommission, bestående af tre medlemmar, utsedde, en af militärmyn-

9 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

dighet, en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande och en af kommunen i den ordning § 4 bestämmer. Mönstringskommissionen biträdes af en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande dertill förordnad veterinär.

3. Blifver häst kasserad, eller har häst, som enligt § 4 uttagits, icke blifvit vid mönstringstillfället instäld, och aflemnas ej genast i dess ställe af kommunen annan häst, som kan godkännas, eger mönstringskommissionen inköpa eller, om tillfälle dertill ej yppas, låta, med biträde af kronobetjeningen, inom kommunen uttaga det bristande antalet hästar; skolande i förstnämnda fall det belopp, hvarmed de sålunda anskaffade hästarnes inköpspris kan komma att öfverstiga det pris, som i medeltal blifvit åsatt, de från kommunen enligt § 4 uttagna hästar, ersättas staten af kommunen, mot godtgörelse af den hästegare, som genom försummelse att fullgöra stadgade föreskrifter kan anses vara till kommunens utgift vållande.

4. Med hästarne, som vid aflemnandet böra hafva skoningen i godt skick, skall ock följa ryktdon, grimma, täcke af ylle, täckgjord, en omgång lösa hästskor samt foder för tre dygn.

§ 6.

Hästarne jemte de i § 5 omförmälda persedlar äfvensom fodret inlösas af staten mot ett pris, hvilket af mönstringskommissionen fastställes till det belopp, som motsvarar ej mindre hästarnes och persedlarnes samt fodrets fulla värde, än ock kostnaden för hästarnes inställande på mönstringsorten.

§ 7.

1. Efter den dag, som jemlik! § 3 varder genom allmän kungörelse bestämd, kan i kommunerna till inlösen för statens räkninguttagas det antal af der befintliga till krigsbruk tjenliga fordon, som, utöfver hvad förut finnes till krigsförvaltningens förfogande, är för krigsmagten erforderligt.

2. Med hvarje fordon skal], utom dess vanliga tillbehör, aflemnas seltyg.

3. Fordonens fördelning på kommunerna bestämmes hvart femte år af Konungen; och gälla beträffande fordonens uttagning och tillhandahållande äfvensom inlösningsprisets fastställande m. m. enahanda bestämmelser som i fråga om hästar.

Bih. till Riksd. Prat. 1889. 1 Sami. 1 Åfd. 8 Häft.

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

§ 8.

De faststälda inlösningsprisen å aflemnade hästar och fordon med tillbehör betalas kontant å mönstringsställena eller, der så ej kan ske, genom af mönstringskommissionen utstälda anvisningar; skolande i fråga om dylika anvisningars förräntande och infriande, föreskrifterna i § 12 af lagen angående skyldighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner för krigsbehof lända till efterrättelse.

§ 9.

Egare af häst eller fordon är berättigad att, efter krigsmagtens återgång till fredsfot, mot inlösningsprisets återbärande återfå aflemnad häst eller fordon.

§ io.

De vidare bestämmelser, som för tillämpning af denna lag erfordras, utfärdas af Kongl. Maj:t.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

O S C Å Ii.

Hj. Palmstierna.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

11 Utdrag af protokoll öfver landtför sv ar särenden, luillet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 21 December 1888.

Närvarande:

Hans excellens Herr Statsministern friherre Bildt,

Hans excellens, herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård, Statsråden: Herr Boven,

friherre von Ottee, von Krusenstjerna,

Wennerberg, friherre Palmstierna, friherre von Essen,

Örbom,

friherre Åicerhielm.

Efter gemensam öfverläggning med cheferne för justitie- och sjöförsvarsdepartementen yttrade departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna:

»Alltsedan den franska revolutionen och de krig, som af den framkallades, utgör den allmänna värnpligten grunden för de flesta europeiska härars sammansättning och genom strängt genomförande af densamma har åt de olika staternas krigsstyrka kunnat gifvas en storlek, som finner sin enda gräns i tillgången på vapendugligt folk. Såsom följd häraf hafva emellertid också formerna för dessa massors underhåll och krigföringssättet förändrats. För 1700-talets yrkesarméer i

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

regeln knappast så stora som en nutida armécorps, kunde ännu det s. k. magasinssystemet, enligt hvilket trupperna för sitt underhåll voro hänvisade till på förhand samlade förråd, vara användbart, äfven om den tyngd i krigsrörelserna, som är oskiljaktig från ett dylikt sätt för underhållet, menligt inverkade på operationernas snabbhet och kraft. Numera, sedan arméernas styrka räknas i hundratusental, är det icke möjligt att i magasiner sammanhopa och i mån af behof till de opererande härmassorna framföra allt hvad som till deras underhåll erfordras; och äfven om sådant öfverhufvud vore möjligt, måste nödvändigheten att sätta en gräns för den med ett nutida krig förenade, till det yttersta drifna nationella kraftutvecklingen vara eu uppfordran för härens ledare att undanrödja det hinder för de hopsamlade armémassornas energiska begagnande, som förra århundradets förplägningssätt medförde.

Det är sålunda förhållandenas egen magt, som efter revolutionskrigen i seklets början framtvungit den förändring i sättet för underhållet af de kämpande härarne, som på det militärtekniska språket plägar betecknas med uttrycket »att reqvisitionssystemet numera blifvit grundvalen för förplägningen». Härarne lefva i nutidens krig, om icke uteslutande, så dock till större delen på det lands bekostnad, i hvilket operationerna försiggå, och uppenbart är, att, då detta krigsföringssätt nästan erhållit en folkrättslig sanktion, samt i hvarje fall en invasionshär icke lärer underlåta att med krigets rätt anlita det försvarande landets tillgångar för sitt underhåll, hvarje krigsstyrelse måste söka att åt egen här, då den rör sig inom eget område, genom bestämda lagbud förvärfva enahanda rättigheter, eller, med andra ord, att genom en s. k. reqvisitionslag få bestämdt tillvägagåendet, då i krig enskildes egendom eller arbetskraft måste tagas i anspråk för försvarsändamål.

Försummas en dylik lagstiftning, bereder det försvarande landet redan från krigets första början sin motståndare på sin egen bekostnad fördelar, hvilka kunna blifva afgörande för krigets utgång. Motståndaren rörer sig då fritt utan att åt förplägningsväsendet nödgas egna denna ängsliga uppmärksamhet, som förlamat så mången i öfrig! väl uttänkt krigsrörelse, under det att den försvarande vid hvarje steg, det må göras framåt eller tillbaka, med omsorgsfull noggrannhet måste tillse, att de för truppernas underhåll nödiga förråden finnas sammanförda på de olika marschvägarne. Att ett dylikt förhållande måste ofördelaktigt återverka på den försvarande härens operationer, ligger i öppen dag, och gifvet är, att man icke intill krigets utbrott kan låta anstå med antagande af en så beskaffad lagstiftning. Den är af yttersta vigt redan för mobiliseringen, hvars hastiga genomförande är eu af den

Kong!,. Maj:ts Nåd. Fr oposition No 11.

nutida militära administrationens förnämsta uppgifter. Truppernas concentration och strategiska uppmarsch kan svåligen med erforderlig snabbhet försiggå utan rättigheten att genom reqvisitioner sörja för deras underhåll.

Dessutom måste noga besinnas, att eu dylik lags blotta antagande i och för sig ej gör tillfyllest; eu mängd reglementariska föreskrifter, med den till utgångspunkt, måste redan före krigsutbrottet vara utfärdade och väl kända af de myndigheter, som under kriget och förberedelserna dertill skola tillämpa dem.

Det torde alltså vara oundgängligen nödvändigt, att den rätt i förevarande afseenden, som genom lagstiftningen skall tilläggas krigsstyrelsen, är på förhand genom bestämda lagar noggrant angifven.

Antagandet af en s. k. reqvisit.ionslag är emellertid ej den enda åtgärd, som från lagstiftningsmagtens sida är af nöden för att det vigtiga mobiliseringsarbetet må kunnna med nödig ordning och skyndsamhet försiggå. En lag, som åt hären bereder säkerhet att vid krigsutbrottet kunna anskaffa det erforderliga antalet hästar och fordon, är lika nödvändig; och i fråga om angelägenheten deraf att en dylik så kallad hästanskaffningslag redan under freden kommer till stånd gälla samma skäl som de ofvan beträffande reqvisitionslagen åberopade.

Flertalet af Europas stater har också, närmast till följd af de väldiga krigsrörelse!’ som inträffade på 1860 och 1870-talen, skyndat att ordna den erforderliga lagstiftningen på båda dessa områden, och jag har genom generalstaben låtit utarbeta en redogörelse för de hufvudsakligaste bestämmelser derutinnan, som gälla inom Belgien, Danmark, Frankrike, Holland, Italien, Norge, Ryssland, Schweitz, Tyskland, och Osterrike-Ungarn; hemställande jag, att, derest Eders Kongl. Maj:t, i anledning af den framställning jag går att göra, täckes besluta någon proposition till Riksdagen, redogörelsen må få åtfölja den nådiga propositionen.

Hvad vårt eget land angår, hafva ofvan omnämnda förhållanden icke lemnats opåaktade. Redan i de af Kongl. Maj:t till 1869 och 1871 årens Riksdagar aflåtna propositioner om landtförsvarets omorganisation voro bestämmelser föreslagna rörande sättet för anskaffandet af de vid mobilisering erforderliga hästar; och deri komité, som den 29 September 1870 tillsattes för utarbetande af förslag till fältförvaltningsreglemente, fäste i underdånigt utlåtande den 11 december 1871 Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på nödvändigheten att en lag utarbetades angående statens rätt att, sedan armén blifvit försatt på krigsfot, taga enskild egendom i anspråk mot godtgörelse af statsmedel. Dessa fram-

14 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 11.

ställningar ledde väl för det dåvarande ej till någon påföljd, men i underdånig skrifvelse den 30 november 1876 upptogs frågan om hästanskaffningslag på nytt af chefen för generalstaben och i memorial af den 14 augusti 1877 framlade samme chef förslag till ändring af 74 § regeringsformen, hvilken, enligt hans förmenande, i sin nuvarande lydelse utgjorde hinder för antagande af eu s. k. reqvisitionslag.

Då dessa båda framställningar bildat utgångspunkten för de vidare förhandlingar i frågan, som egt rum, torde en något omständligare redogörelse för desamma vara erforderlig.

Närmaste anledningen till chefens för generalstaben memorial den 14 augusti 1887 om åtgärders vidtagande för att möjliggöra en reqvitionslags tillkomst bildade förhandlingarne vid den internationella kongress, som på kejserliga ryska regeringens tillskyndelse under juli och augusti månader 1874 samlats i Bruxelles, för att söka åvägabringa en mellanfolklig lag angående krigslagarna och krigsbruken, och vid hvilken äfven Sverige var representeradt. Enighet rörande de kongressen understälda frågor vanns visserligen icke, men i och för sig utgöra de förda förhandlingarne en pålitlig källa för kännedomen om den i vår tid inom Europa rådande uppfattningen beträffande åtskilliga internationella rättsförhållanden; och hvad särskildt angår den fråga, som nu är på tal, voro meningsskiljaktigheterna obetydliga. De tre paragrafer i det af kejserliga ryska regeringen framlagda program för kongressens förhandlingar, som angå rätten att inom ett occuperadt område göra utskrifningar af penningar, varor m. in., hade följande lydelse:

»Art. 51. Fienden kan af befolkningen i ett utaf honom besatt område utkräfva alla de skatter, utskylder och andra gärder i penningar och varor, hvilka den lagliga regeringens härar hafva rätt att fordra;

Art. 52. Occupationshären kan af befolkningen i en kommun fordra persedlar af alla slag, såsom kläder, skodon och andra till härens underhåll nödiga föremål. Om så sker, är den krigförande skyldig att så mycket som möjligt hålla de personer skadeslöse, hvilka till honom afträda sin egendom eller till dem utställa ölliga qvitten; samt

Art. 53. Fienden kan af befolkningen i det utaf honom besatta området utkräfva penningegärder, och detta vare sig af oundviklig nödvändighet eller såsom straff, men i ena som andra fallet endast i kraft af högsta befälhafvarens beslut och blott till så stort belopp, att befolkningen icke derigenom bringas till undergång. Anspråk på ersättning för de befolkningen i först nämnda fall aftvungna summorna kan göras.»

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

15 I den utaf kongressen afgifna slutförklaring, hvilken väl ej är förbindande för de i kongressen deltagande magterna, men dock kan anses som en sammanfattning af de åsigter, som rörande de kongressen understälda frågor hos flertalet representerade inagter gjorde sig gällande, hafva motsvarande artiklar följande lydelse:

»Art, 40. Som all enskild egendom bör lemnas oantastad, får fienden af kommuner och invånare icke fordra andra krigsgärder eller annat arbetsbiträde än som öfverensstämmer med allmänt erkända krigsbruk, stå i förhållande till landets tillgångar och icke för invånarne innebära ett deltagande i krigsoperationerna mot deras fädernesland.

Art, 41. När fienden utskrifver penningegärder vare sig i utbyte mot de vanliga skatterna eller för arbetsbiträde, som bort utgöras in natura eller såsom straff, bör lian, så mycket som möjligt, följa de grunder för skattefördelningen och skatteuppbörden, som gälla uti det af fienden besatta område.

De af den lagliga regeringens civila myndigheter, som qvarstannat i tjensteutöfning, skola dervid biträda,

Penningegärderna kunna icke åläggas utan på högsta befälhafvarens eller högsta, af fienden inrättade civila myndighets påbud och ansvar.

Qvitto för hvarje upptagen penningegärd skall lemnas åt vederbörande.

Art. 42. Krigsgärder i varor få icke utkräfvas utan med befälhafvarens inom den af fienden besatta orten bemyndigande.

För hvarje dylik gärd hålles vederbörande skadeslös genom betalning eller qvitto.»

Oaktadt det allmänna uttalande i art, 40 af slutförklaringen, att enskild egendom bör lemnas oantastad, inses lätt att emellan det af kejserliga ryska regeringen framstälda förslag och slutförklaringens grundsatser någon väsentlig skilnad icke råder; och i sjelfva verket stå de krigsbruk, som hittills under århundradets krig blifvit följda, i öfverensstämmelse med den åskådning, som legat till grund för så väl det ryska förslaget som slutförklaringen.

Utgående härifrån, och då sålunda krigsbruken för det närvarande lemna åt en inträngande fiende de vidsträcktaste rättigheter att genom utskrifningar i krigsorten underlätta sina truppers underhåll, påpekade chefen för generalstaben i sitt ofvannämnda memorial nödvändigheten för det försvarande landets här att för egen del på liknande sätt i och för sitt underhåll kunna taga sin tillflykt till krigsorteus tillgångar. Den försvarande kunde, yttrade chefen för generalstaben, lika litet som

16 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

den anfallande, vara säker om att städse ega fri och oafbruten förbindelse med sina måhända långt inne i landet upplagda förråd. Vore honom icke beredd möjlighet att åtminstone undantagsvis, då tillförseln från förråden afbrötes, lefva på krigsortens tillgångar, nödgades han att mången gång afstå från krigsrörelse)-, som måhända skulle kunna omskapa hela krigsläget till hans fördel, eller ock att vid sådana tillfällen vädja till befolkningens fosterlandskänsla och offervillighet för att kanske allenast få någon del af hvad fienden genom ett enkelt påbud med lätthet skaffade sig. Vore icke det omfång och den ordning, hvari krigsgärder af ifrågavarande art vid behof kunna och böra upptagas, redan under freden stadgade och kungjorda för allmänheten, komme försvarsliärens befälhafvare, då eu krigsrörelse måste företagas, som icke utan dylikt understöd från befolkningen i krigsorten kunde ifrågasättas, att i samråd med ortens civila myndigheter stifta lag för tillfället, uttaga de krigsgärder han behöfde samt derigenom måhända väcka missnöje och motvilja, och detta just under en tid, då hela folket, enigt och offervilligt, borde stå som en man, redo att gorå allt för att undanjaga fienden.

Hvad särskildt Sverige anginge, forsatte chefen för generalstaben, vore på grund af dess läge och öfriga politiska förhållanden att antaga, det hvarje krig, hvari det blefve inveckladt, skulle komma att föras inom landets egna gränser. Uppfordringen att, medan tid vore, bringa till stånd en lagstiftning, som ordnade dessa förhållanden, måste derföre vara så mycket större. Så länge landet njöte en ostörd fred, innebure denna åtgärd inga ökade bördor för befolkningen, och om kriget en gång utbröte, skulle säkerligen den under freden antagna lagen, långt ifrån att öka de från ett krig inom egna landamären oskiljaktiga uppoffringarna för befolkningen, genom det lagbundna tillvägagåendet vid gärdernas upptagande i icke oväsentlig mån bidraga att lätta dess bördor.

Ett lagförslag i den åsyftade rigtningen kunde emellertid, enligt chefens för generalstaben åsigt, icke hos oss omedelbart företagas till behandling. I motsats till Norges 'Grundlag, hvars stadgande i dess 105:te § att, om statens tarf fordrar att någon måste afstå sin fasta eller lösa egendom till offentligt begagnande, full ersättning derför skall gifvas, bildade en god utgångspunkt för eu tidsenlig lagstiftning rörande krigsgärders upptagande till härens underhåll i fält, fastsloge den svenska regeringsformen i dess 74 § ett underhållssätt för landets här under krigsrörelse!- inom landet, som alla europeiska magter, så snart deras härar trädt i fält vare sig inom egna eller främmande lands

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

gränser, redan för länge sedan sett sig nödsakade att öfvergifva, och som i korthet kunde karakteriseras såsom det der sparade befolkningens tillgångar åt fienden.

Med anledning häraf hemstälde chefen för generalstaben, att proposition om ändring af nämnda § i regeringsformen i syfte att möjliggöra en reqvisitionslag måtte till Riksdagen aflåta».

I sitt ofvannämnda utlåtande den 30 november 1876 återupptog chefen för generalstaben, på sätt jag redan nämnt, den förut flera gånger väckta frågan om stiftande af en lag, hvarigenom hären tillförsäkrades det vid mobilisering erforderliga antalet hästar. De framställningar i detta afseende, som af Kongl. Maj:t gjorts till 1869 och 1871 års Riksdagar, utgingo från den grundsats, att kommunerna skulle ansvara för anskaffandet af hästarne, och att hvarje kommuns sammanlagda fastighetstaxeringsvärde skulle utgöra grunden för beräknandet af det antal hästar, kommunen hade att tillhandahålla. Då emellertid denna beräkningsgrund i tillämpningen ledde till stora orättvisor, beroende derpå, att hästantalet inom en kommun ingalunda står i direkt förhållande till kommunens fastighetstaxeringsvärde, hade chefen för generalstaben i det lagförslag, som åtföljde hans underdåniga memorial och om hvars framläggande inför Riksdagen han gjorde framställning, utgått från antagandet, att beräkningsgrunden skulle blifva förhållandet emellan antalet hästar inom hvarje kommun och hela rikets hästantal. Då vidare i 1871 års riksdagsproposition någon skyldighet icke var stadgad för vederbörande hästegare att afstå de hästar, kommunerna för fullgörande af den dem ålagda förpligtelse önskade erhålla, så att fullkomlig säkerhet för krigsstyrelsen att komma i besittning af nödigt antal hästar icke genom de föreslagna bestämmelserna var beredd, hade chefen för generalstaben i samma lagförslag inryckt ett stadgande om skyldighet för hvarje hästegare att vid krigsutbrott till kommunens förfogande ställa sina hästar, naturligtvis mot full ersättning för hästarnes värde. Slutligen och då, hvad anginge de för hären behöfliga fordon, enahanda bestämmelser syntes erforderliga, voro i lagförslaget äfven upptagna derför nödiga föreskrifter.

Den af chefen för generalstaben framkastade frågan om ändring i 74 § regeringsformen föredrogs inför Eders Kongl. Maj:t i stats- Bih. till Bibel, Prat. 1889. 1 Sami. 1 Afä. 8 Käft. 3

18 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

rådet den 15 mars 1878, dervid Eders Kongl. Maj:t — på hemställan af statsrådet, som förklarade sig anse att frågan, huruvida en lag i sådant syfte, som chefen för generalstaben antydt, påkallade en föregående förändring af 74 § regeringsformen, väsentligen vore beroende på beskaffenheten af de stadganden, som borde i en sådan lag införas, och att således skäl icke förefunnes att då aflåta proposition till Riksdagen om förändring i nämnda grundlagsparagraf — behagade uppdraga åt chefen för landtförsvarsdepartementet att låta utarbeta och efter vederbörlig beredning inför Eders Kongl. Maj: t framlägga förslag till lag om fyllande genom reqvisition och mot stadgad ersättning af krigsmagtens oundgängliga behof i vissa fall under krig eller förberedelser dertill.

Med anledning af denna Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning blef under loppet af år 1878 inom landtförsvarsdepartementet uppgjordt ett utkast till sådan lag, hvarefter, och sedan öfver utkastet blifvit hörde chefen för generalstaben och arméförvaltningen å intendentsdepartementet, inom departementet utarbetades det i bil. I till detta protokoll intagna förslag till lag angående skyldighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner för krigsbehof.

Samtidigt företogs till behandling inom departementet chefens för generalstaben underdåniga memorial den 30 november 1876 angående härens förseende med felande hästar och fordon vid mobilisering, dervid, sedan öfver chefens för generalstaben förslag yttranden infordrats från öfverståthållaren i Stockholm., Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen samt arméförvaltningen, förslaget, med ledning af de anmärkningar som inkommit, i några mindre väsentliga delar omarbetades, så att detsamma kom att erhålla den lydelse, bil. II till detta protokoll angifver.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmälde dåvarande statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet dessa båda förslag för Eders Kongl. Maj:t i statsrådet den 29 november 1878, dervid departementschefen yttrade, att, som det varit ifrågasatt, huruvida lydelsen af 74 § regeringsformen medgåfve sådana stadganden, som de anmälda lagförslagen innehölle, samt det i alla händelser torde böra tagas i öfvervägande, om icke dessa stadganden, hvilka, jemlikt 73 § regeringsformen måste vara beroende af Riksdagens samtycke, borde i afseende å den del, som afsåge expropriation af enskild

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

egendom, behandlas i den ordning, som för stiftande af allmän civillag vore föreskrifven, departementschefen hemstälde, att från högsta domstolen måtte genom note ur statsrådsprotokollet infordras utlåtande, huruvida ifrågavarande förslag i deras dåvarande omfattning kunde anses öfverensstämma med allmänna lagstiftningsgrunder; och täcktes Eders Kongl. Maj:t uppå statsrådets öfriga ledamöters underdåniga tillstyrkan härtill lemna bifall.»

Sedan departementschefen härefter redogjort för det med anledning af berörda nådiga beslut utaf högsta domstolen i ämnet afgifna utlåtande, hvilket återfinnes i bil. III till detta protokoll, yttrade de partementschefen vidare:

»Oaktadt, på sätt jag nyss nämnt, af högsta domstolens då tjenstgörande sju ledamöter sex ansågo ändring af regeringsformens § 74 ej behöfva föregå reqvisition slagens antagande och fyra förklarade det underdåniga utlåtandet, efter deras mening, böra innefatta en anmälan, att högsta domstolen funne lagförslagens öfverenstämmelse med allmänna lagstiftningsgrunder bero deraf, att förslagen blefvo af Konungen och Riksdagen gemensamt antagna, hafva dock dessa lagstiftningsfrågor sedan dess hvilat. Anledningen dertill torde förnämligast vara att söka i den omständigheten, att uppmärksamheten derefter mera rigtats på försöken att genomföra en fullständig omskapning af landtförsvaret. Under arbetet derför hafva helt naturligt åtskilliga i och för sig synnerligen vigtiga detaljreformer i fråga om arméns tjenstduglighet skjutits åt sidan.

Till de mera angelägna af dem räknar jag åvägabringandet af en tidsenlig lagstiftning rörande arméns förplägningsväsende i fält och utvägarne att vid mobilisering tillförsäkra armén det nödiga antalet hästar och fordon. Hvad den s. k. reqvisitionslagen beträffar, har jag redan i inledningen till detta mitt anförande antydt, att #en sådan lag med nödvändighet påkallas af det moderna krigföringsättet, och de ytterligare skäl för ordnandet af denna lagstiftning, hvilka åberopas af chefen för generalstaben i hans ofvannämnda underdåniga framställning, sjmas mig utesluta hvarje tvekan rörande ändamålsenligheten att icke till dess fara för krig inträder uppskjuta de derför erforderliga åtgärderna. Det måste dessutom noga ihågkommas, att med en så beskaffad lags antagande nationens bördor i fredstid i ingen mån förökas; reqvisitionslagen är fastmer att förlikna med ett vapen, hvilkets invecklade beskaffenhet gör det omöjligt att till krigsutbrottet låta anstå med

20 Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

dess förfärdigande, men som, väl i ordning, upplägges i förråden för att derur framtagas först i farans stund.

Enahanda är förhållandet med den s. k. hästanskaffningslagen. Lika vådligt det torde vara att till krigsutbrottet uppskjuta antagandet af en reqvisitionslag, som bör vara grunden och utgångspunkten för de omfattande reglementen för arméns fältförvaltning, hvilka redan under freden böra vara utarbetade, lika nödvändigt är att på förhand ordna de former, under hvilka enskildes hästar och fordon må vid krigsutbrottet för armén tagas i anspråk. Att härutinnan hänvisa armén till uppköp på under fred vanligt sätt är så godt som omöjligt. Enligt beräkning uppgår antalet hästar, som armén vid dess försättande på fältfot enligt nu gällande mobiliseringsplaner behöfver, till omkring 20,000, utgörande 6 procent af hela antalet hästar inom landet öfver 3 år, och lätt inses, att då en betydlig del af hästtillgången torde vara af den beskaffenhet, att dess uttagande för krigsändamål icke kan ifrågasättas, det procenttal af landets krig sduglige hästar, som vid mobilisering tages i anspråk, är så stort, att trots landets ovanliga rikedom på hästar, som i och för sig torde göra en hästanskaffningslag härstädes vida mindre tryckande än i de flesta andra europeiska stater, behofvet utan särskilda anordningar, som underlätta inköpet, svårligen kan fyllas. I hvarje fall måste saknaden af en lag, som ålägger enskilde att mot ersättning afstå sina för krigsbruk tjenlig^ hästar, leda till en tidsutdrägt, som för mobiliseringens fortgång kan blifva ödesdiger; och genom antagandet af en sådan lag kan lika litet som genom reqvisitionslagen någon tunga under fredstid anses vara lagd å landets befolkning.

Under sådana förhållanden och då numera, sedan försöken att på en gång genomföra en fullständig omgestaltning af landets försvarsväsende visat sig icke föra till målet, tankarne mera vändt sig på strafvandet att åstadkomma sådana partiella förbättringar af härväsendet, som, utan rubbning af sjelfva grunden för detsamma, kunna komma till stånd, synes mig ett af krigsstyrelsens förnämsta åligganden vara att söka ordna ifrågavarande lagstiftning.

I fråga om nödvändigheten att en reqvisitionslag snarast möjligt må komma till stånd, beder jag att få erinra, hurusom Eders Kongl. Maj:t på min underdåniga föredragning genom nådigt bref den 12 sistlidne oktober tillsatt eu komité för utarbetande af förslag till fältförvaltnings- och etappreglemente; och lätt inses, att, om det länge inom armén motsedda önskningsmålet att få det nuvarande föråldrade fältförvaltningsreglementet utbytt mot ett. nytt och tidsenligt skall kunna

21 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

uppnås, en lag om rätt att genom reqvisitioner sörja för arméns underhåll, utan hvilken rättighet ett krig under nuvarande förhållanden icke kan föras till en lycklig utgång, måste förefinnas, för att bilda grunden för komiténs arbete. Jemväl för det vigtiga arbetet med mobiliseringsplaners upprättande är saknaden af en reqvisitionslag till känbart men. Dessa planer, som hafva till uppgift bland annat att dag för dag bestämma de olika armémyndigheternas åligganden vid mobilisering, måste naturligtvis taga hänsyn till den omständigheten, huruvida genom förplägningsväsendets ändamålsenliga ordnande säkerhet är beredd att de nödvändiga truppkoncentrationerna kunna inom antagen tid verkställas. Frånvaron af en reqvisitionslag leder sålunda dertill, att för mobiliseringen måste förutsättas vida längre tid än som, med afseende på öfriga å densamma inverkande omständigheter, varit nödvändig.

Hvad hästanskatfningslagen beträffar, torde de skäl för dess framläggande inför Riksdagen, som jag redan anfört, vara till fyllest. Ett ytterligare stöd för denna åtgärds nödvändighet hemtar jag emellertid i de upprepade framställningar om antagande af en sådan lag, som det vigtiga artillerivapnets förnämsta målsman inom landet, generalfälttygmästaren, upprepade gånger gjort. I tre särskilda underdåniga memorial den 30 mars 1885, den 8 december 1886 och den 24 oktober 1888 har han fäst Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på angelägenheten deraf, att denna sak på ett tillfredsställande sätt ordnas.

De skäl han härför åberopar äro, bland andra, att för fullständig mobilisering af artilleriet, deri inbegripet positionsartilleriet, erfordras icke mindre än 9,400 hästar utöfver det antal, öfver hvilket artilleriet i fredstid disponerar, så att, enligt hans åsigt, det under nuvarande förhållanden är alldeles omöjligt att få artilleriet marschfärdigt inom samma tid som den öfriga armén, samt att vidare, på sätt erfarenheten från den senaste mobilisering, som inom landet egt rum, den, hvilken föregick 1813 och 1814 årens krig, otvetydigt gifver vid handen, utan en hästanskaffningslag det nödiga antalet hästar endast med de allra största svårigheter kan anskaffas. Såsom bevis derför anför han, att förhållandenas egen natur under nämnda mobilisering ej så sällan framkallade ett faktiskt utöfvande från militärmyndigheternas sida af den rätt att utskrifva hästar, som är afsedd att genom hästanskaffningslagen med juridiskt bindande verkan tilläggas dem. Enligt af generaifälttygmästaren citerade offentliga handlingar skall t. ex. under 1814 års krigsrörelse!' vid norska gränsen hafva inträffat, att hästar för transport af kanoner och fordon måste genom kronobetjeningen reqvi-

22 Kongl. Majds Nåd. Proposition No 11.

reras, och denna börda föll så tungt och ojemnt, att, såsom det heter i handlingarne, gränslandskapen mot Norge ej kunde bära densamma.

Beträffande formerna för den lagstiftning, som sålunda ifrågasättes, torde tankarne icke kunna vara delade derom, att en lag angående skyldighet för enskilde att till krigsbruk afstå hästar och fordon kan antagas utan föregående ändring af regeringsformen. En dylik lag är i sjelfva verket intet annat än ett slags expropriationslag beträffande lös egendom, hvilken såsom sådan icke kommer i någon beröring med 74 § regeringsformen. Visserligen skulle den frågan kunna framkastas, om icke nämnda lagförslag är af civillags natur och att sålunda, i enlighet med det tillvägagående, som iakttagits vid stiftande af expropriationslagen, högsta domstolens yttrande öfver lagförslagets innehåll jemväl bort infordras. Af det statsrådsanförande, som föregick remissen till högsta domstolen, sammanstäldt med det yttrande, högsta domstolens flesta ledamöter afgåfvo, synes mig emellertid framgå, att jemväl denna fråga blifvit högsta domstolen understäld och af dess pluralitet nekande besvarad. Något hinder af formel art för hästanskaffningslagens framläggande för Riksdagen förefinnes alltså, enligt mitt förmenande, icke.

Hvad reqvisitionslagen beträffar, har frågan, huruvida de för stiftande af civillag i grundlagen föreskrifna former behöfva iakttagas beträffande densamma, på sätt jag n}?ss yttrat, i sammanhang med enahanda fråga rörande hästanskaffningslagen, varit understäld högsta domstolens utlåtande, hvilket utfallit nekande. Utan hinder deraf, att lagens detaljbestämmelser icke undergått högsta domstolens granskning, lärer alltså lagen kunna föreslås Riksdagen till antagande.

Svårare är deremot att afgöra, huruvida, för att åt densamma förskaffa gällande kraft, ändring i § 74 regeringsformen är af nöden. Historiskt är, på sätt eu af högsta domstolens ledamöter anmärkt, nämnda stadgande tillkommet för att utgöra ett värn mot godtyckliga utpressningar under krig, och utan tvifvel kan under sådana förhållanden ifrågasättas, om icke förbudet är rigtadt icke allenast mot regeringsmagten utan mot hela den lagstiftande magten, så att för närvarande ett lagförslag i syfte att möjliggöra andra former för tillgodoseendet med befolkningens biträde af arméns behof under krig än dem, som genom nämnda lagbud fastställas, icke skulle kunna grundlagsenligt antagas. Då emellertid — såsom en af högsta domstolens ledamöter.?,'erinrat —- ifrågavarande grundlagsbud icke innehåller något förbud för Konung och Riksdag att gemensamt besluta en lag, hvarigenom åt Konungen inrymmes en vidsträcktare myndighet i detta af-

23 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

seende än regeringsformen medgifver, har jag, med fäst afseende jemväl å den stora majoritet inom .högsta domstolen, som omfattade åsigten, att ändring af regeringsformen vore obehöflig, trott mig böra låta äfven denna sistnämnda betänklighet vika och sålunda ansett mig berättigad att vidtaga erforderliga åtgärder för framläggande inför Riksdagen af jemväl reqvisitionslagen.

Då dock en jemförelsevis lång tid förflutit, sedan lagförslagen senast voro föremål för behandling, har jag i embetsbref den 31 sistlidne maj anmodat chefen för generalstaben att, bland annat, afgifva yttrande, huruvida, med afseende å den utveckling, den utländska lagstiftningen sedan 1878 undergått, förändringar af ett eller annat slag i de utarbetade lagförslagen kunde anses påkallade. Som lätt var att förutse, har chefens för generalstaben yttrande i detta afseende utfallit nekande. I likhet med de inom landtförsvarsdepartementet utarbetade lagförslagen, bestämma nemligen de utländska reqvisitions- samt hästoch fordonsutskrifningslagarne i så allmänna drag militärmyndigheternas befogenhet, befolkningens åligganden och den densamma tillkommande ersättningen för gjorda reqvisitioner eller för aflemnade fordon och hästar, att lagarne, sedan de en gång antagits, svårligen kunna vara i behof af någon jemkning; och hvad de särskilda reglementariska föreskrifter beträffar, som hafva dylika lagar till utgångspunkt, gäller i det stora hela samma omdöme. Sedan gällande kraft beredts åt det af krigets hårda kraf förestafvade lagbudet, att hvarje. enskild invånares för krigsbehof användbara lösa egendom och i viss mån äfven hans fasta liksom hans person skall i krigstid mot ersättning stå till krigsstyrelsens förfogande, kan rimligen icke mera sägas, och genom den framställning af de förnämsta europeiska ländernas lagstiftning i detta afseende, som lemnats af chefen för generalstaben, visar sig också, att några förändringar af vigt icke äro att sedan 1878 anteckna på detta område. Endast hvad angår de på häst- och fordonsutskrifningslagarne grundade administrativa reglementena, är förhållandet något annorlunda. I sammanhang med det inom alla Europas länder ständigt fortgående arbetet för upprättande af mobiliseringsplaner och dessas lämpande efter förändrade organisations- och folkmängdsförhållanden, hafva nemligen omförmälda reglementen underkastats åtskilliga ändringar. Principerna hafva emellertid förblifvit desamma, och uppenbarligen äro vid sådant förhållande för den nu ifrågavarande lagstiftningen, hvilken just har till uppgift att fastställa de allmänna grunderna i fråga om skyldighet att till krigsbruk afstå hästar och fordon, förändringarne i berörda reglementariska föreskrifter af ingen betydelse.

24 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

Deremot har chefen för generalstaben begagnat tillfället att mot vissa af lagförslagens stadgande!! framställa åtskilliga anmärkningar ur dels principiel dels formel synpunkt. Hvad de förstnämnda angår, synas mig några vara af den vigt, att ändring i lagförslagens bestämmelser med anledning deraf påkallas. Så anmärker han mot förslaget till lag angående skyldighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner för krigsbehof, att, till undvikande af kompetenskonflikt emellan civil och militär myndighet, i 3 § 4 mom. bör stadgas, att den deri omförmälda tvångsrätt må tillkomma militär myndighet endast i det fall att civil myndighet icke är närvarande och i tillfälle att ingripa och att, till undvikande åt egenmägtighet och sjelfsvåld från de i § 5 mom. 3 omförmälde formäns sida, då de utan uppsigt af militärbefäl återvända till sina hemorter, annan rätt till inqvartering icke må tilläggas dem än sådan som tillkommer militärperson, samt mot förslaget till den s. k. hästanskaffning slagen att, då Gotlands län har sin särskilda försvarsorganisation och det icke rimligen kan ifrågakomma att från detta hästrika län öfverföra hästar till fastlandet, för att fylla der möjligen uppstående brist, uttryckligt stadgande om denna undantagsställning för Gotland bör intagas i lagen, att, då de delar af landet, som särskilt sysselsätta sig med hästuppfödning, skulle komma att varda hårdare betungade än de öfriga till följd af det föreslagna stadgandet i § 2 af samma lag, att såsom grund för bestämmande af det antal hästar, hvarje kommun i krigstid har att anskaffa, skall tagas hela antalet befintliga hästar inom kommunen, endast antalet fullvuxne hästar eller de, som äro öfver 3 år, böra räknas, att bestämmelse saknas, huru den i § 5 mom. 2 af nyssnämnda lagförslag omförmälda, af vederbörande kommun valde medlem i mönstringskommissionen skall utses, samt att uttryckligt stadgande bör i lagen förefinnas om rätt för häst- och fordonsegare att, efter arméns återgång till fredsfot, återfå de hästar och fordon, som de lemna!.

Med iakttagande af dessa anmärkningar och då det dessutom synts mig nödigt dels att i förslaget till reqvisitionslag lemnas antydan derom, att den är afsedd för fyllande jemväl af flottans behof, dels ock att någon noggrannare bestämning gifves åt det i båda lagförslagen förekommande uttrycket »krigsmagtens ställande på krigsfot», hvilket uttryck, ehuru i viss mån anslutande sig till stadgandet i värnpligtslagens 28 § att Konungen, då rikets försvar det kräfver, kan till tjenstgöring inkalla beväringen eller de större eller mindre delar deraf, som finnas behöflige, dock kan sägas införa ett nytt begrepp i vår offentliga rätt, har jag, i de förslag till lagar i meranämnda afseenden,

25 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

som jag nu går att framlägga, infört derefter lämpade stadgande!! och har jag äfven i de ursprungliga lagförslagen gjort en och annan mindre betydande redaktionsförändring, för hvilken särskild redogörelse ej lärer erfordras.

Hvad lagförslagens innehåll i öfrig! beträffar, torde någon omständlig motivering derför ej tarfvas. År, på sätt jag redan förut påpekat, den grundläggande principen uttalad, att under det statens nödtillstånd, som kallas kriget, de enskilde skola med alla dem till hands stående tillgångar vara underkastade statens förfogande, följa de öfriga buden snart sagdt af sig sjelfva och blifva af jemförelsevis enkel och lättfattlig beskaffenhet.»

Sedan härefter föredragning egt rum af de sålunda på nytt inom landtförsvarsdepartementet omarbetade förslagen, hemstälde departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte för sin del godkänna samt i nådig proposition, sådan den finnes detta protokoll bilagd, föreslå Riksdagen att antaga de nu anmälda förslagen till

lag angående skyldighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner för krigsbehof; och

lag angående skyldighet för enskilde att till krigsbruk afstå hästar och fordon.

I denna departementschefens hemställan instämde statsrådets öfriga ledamöter, dervid chefen för justitiedepartementet, statsrådet Örbom, beträffande frågan huru vida de nu framlagda lagförslagen stode i strid med grundlagens föreskrifter i 74 § regeringsformen, yttrade:

»Efter min uppfattning är den stridighet, som i detta hänseende inom högsta domstolen påpekats, mera skenbar än verklig, om man fasthåller vid grundlagsbudets ordalydelse. De förpligtelser, som den nya lagstiftningen åsyftar att i nödfall pålägga, äro uppenbarligen ej omedelbart hänförliga under kategorien af sådan krigsgärd, hvars utkräfvande är Konungen förbudet enligt 74 §. Anskaffandet af hästar och kördon genom tvångsköp lika som det tillfälliga användandet vid förekommande behof af transportmedel, arbetsmaterialier, mark och byggnader, personliga prestationer samt sjukvårds- och andra förnödenheter falla, efter min uppfattning, helt och hållet utom nämnda kategori. Skyldigheten att tillhandahålla trupperna qvarter och förnödenheter i Bih. till Rilcsd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Aftl. 8 Saft. 4

26 Kongil. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

qvarteren sammanfaller med den allmänna, genom andra författningar ordnade inqvarteringsbördan. Gränsen emellan denna senare börda och förpligtelsen enligt den tillämnade s. k. reqvisitionslagen att tillfälligtvis tillhandahålla lifsförnödenheter eller »födande varor» åt trupperna äfven utom qvarteren är praktiskt taget så svår att uppdraga att någon principal åtskilnad dervid icke rimligen bör göras gällande. När dertill kommer att 74 § hufvudsakligen — om ej uteslutande — synes fästa vigt vid förbudet mot ensidiga och tillfälliga tvångsåtgärder å Konungens sida utan Riksdagens hörande, är det mig klart att de på förutsättningen om båda statsmagternas samverkan grundade, för all framtid afsedda nya anordningarna icke i verkligheten stå i strid med grundlagsbudet.

Emellertid vill jag icke förneka, att en skenbar brist på öfverensstämmelse emellan dem kan sägas ega rum i vissa stycken och särskildt deri, att då i 74 § »magasinssystemet» för truppernas underhåll synes vara uppstäldt såsom regel, de nya lagarna deremot nödtvunget lemna större rum för »reqvisitionssystemet». Af sådan anledning och då i frågor, som röra grundlagen och dess tydning, äfven skenet af dylik motsägelse helst bör, så vidt möjligt, undanrödjas, vore efter min åsigt önskligt, att en grundlagsändring i sådant syfte blefve vidtagen. Men då af föredragandens anförande framgår, att frågans företagande icke lämpligen bör fördröjas på sätt genom en dylik åtgärd skulle komma att ske, och jag icke — emot de af högsta domstolens pluralitet afgifna yttranden — vill framhålla samma åtgärd såsom oundvikligen nödig, har jag ansett mig ej böra vidare påyrka framläggandet af ett dylikt förslag i frågans närvarande skede.»

Till hvad statsrådet sålunda hemstält behagade Hans Maj:t Konungen lemna bifall; och skulle utdrag af protokollet, jemte ofvan omförmälda inom generalstaben utarbetade redogörelse, bifogas den nådiga proposition, som till följd häraf komme att till Riksdagen aflåtas.

Ex protokollo Carl Heijkenskjöld.

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

27 Bil. I.

Förslag

till lag angående skyldighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner

för krigsbehof.

§ 1.

1. Sedan Kongl. Maj:t för ordnat om krigsmagtens öfvergång på krigsfot må, från den dag, som medelst allmän kungörelse bestämmes, genom reqvisition fyllas sådana oundgängliga behof för krigsmagten, hvilka icke med tillräcklig skyndsamhet kunna på annat sätt, såsom från samlade förråd eller genom köp, leveransaftal o. s. v. tillgodoses. Vid krigsmagtens återgång till fredsfot bestämmes på lika sätt den tid, efter hvilken reqvisitioner på grund af denna lag icke vidare må ega rum.

2. Om endast eu del af krigsmagten ställes på krigsfot, inskränkes reqvisitionsrätten till hvad som erfordras för denna del.

3. Hvad enligt reqvisition utgöres, skall, der ej annorlunda här nedan stadgas, af statsmedel ersättas, i enlighet med de i denna lagintagna bestämmelser.

4. Rätt att göra reqvisition tillkommer de militära myndigheter, åt hvilka Kongl. Maj:t i den ordning, som i § 14 sägs, sådan rätt meddelar. Reqvisitionen skall alltid ske genom skriftlig, af reqvirenten undertecknad handling. För hvad enligt reqvisition blifvit lemnadt eller fullgjordt skall qvitto gifvas.

28 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

§ 2-

Genom reqvisition må anskaffas:

a) qvarter för trupper med befäl och vederlikar samt för andra, som äro vid krigsmagten anstälde eller för dess räkning använde; stallrum för hästar och slagtkreatur äfvensom plats under tak i befintliga byggnader för materiel och öfrige förnödenheter;

b) mat i qvarteren enligt' ortens sed för befäl, manskap m. fl., samt fourage åt hästar och slagtkreatur;

c) anspända fordon med formän, äfvensom andra transportmedel med tillhörande personal för fortskaffning af folk och materiel samt öfriga krigsförnödenheter;

d) fartyg, båtar och andra farkoster, med eller utan bemanning;

e) vägvisare, budbärare, arbetsmanskap, materialier, verktyg och redskap för väg-, bro-, befästnings- och andra arbeten jemte till sådana arbeten erforderlig mark samt dertill nödiga byggnader 'och verkstäder;

f) proviant och fourrage jemväl under andra förhållanden än de i mom. b) afsedda;

g) bränsle och lägerhalm för kamperande eller bivackerande trupper;

h) vård hos befolkningen för sjuka och sårade menniskor och hästar, tillhörande krigsmagten;

i) annat, som kan behöfva undantagsvis genom reqvisition anskaffas, såsom beväpnings- och utrustningspersedlar, läkaremedel och förbandsmaterialier äfvensom till biträde erforderlig personal.

§ 3.

1. Reqvisitionerna ställas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande eller behörig under honom lydande administrativ myndighet.

2. Då större skyndsamhet erfordras och reqvisitionens ändamål eljest skulle förfelas, må reqvisition ställas till kommunal myndighet eller, der sådan icke kan genast anträffas, omedelbart till den eller dem, som böra reqvisitionen fullgöra.

3. Reqvisition må icke omfatta annat än hvad inom orten finnes att tillgå.

4. Vägrar eller försummar någon att reqvisition behörigen eller i rätt tid fullgöra, eger administrativ eller kommunal myndighet att använda det tvång, som erfordras för det reqvirerades uttagande. Kan dröjsmålet medföra våda, tillkommer ock militär myndighet samma rätt, mot ansvar, vid missbruk, efter lag.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

§ 4.

1. Qvarter lemnas:

för tågande truppper och militärtransporter;

för garnisonerade eller eljest till ortens försvar derinom förlagda trupper; samt

för trupper i krigs- eller kantoneringsqvarter.

2. Qvarter lemnas i mån af utrymme i tillgängliga hus och byggnader å all egendom så väl i stad som på landet, hvilken icke på grund af gällande stadgande är från inqvartering under krigstid befriad.

3. Qvarter med ljus och värme för menniskor, stallrum för hästar och slagtkreatur samt, i mån af behof, plats under tak för materiel och andra förnödenheter lemnas utan betalning. Mat och fourrage i qvarteren ersättes efter det pris markegångstaxa!! upptager.

4. I öfrigt lända gällande inqvarteringsordningar äfvensom förordningen om truppers och persedlars fortskaffande i tillämpliga delar till efterrättelse; dock skall vid behof af trängre inqvartering en hvar åtnöjas med det utrymme, som kan lemnas.

§ 5.

1. Då i annan ordning än för kronoskjuts finnes föreskrifvet anspända fordon på reqvisition lemnas, utgår ersättningen efter kördag, beräknad till högst tolf timmar, med det pris markegångstaxan bestämmer. Begagnas fordon endast sex timmar eller mindre, utgår ersättningen för half kördag.

2. För färd från bostaden till inställelseplatsen, äfvensom för hemfärden, undfås ingen ersättning, om afståndet understiger en mil. Uppgår afståndet till en, men understiger två mil, lemnas derför särskild ersättning med forlön för en fjerdedels kördag, och om det uppgår till två mil och derutöfver, med forlön för en half kördag.

3. Forman, som mer än fyratioårig timmar nödgas vara borta från hemmet, har på den för honom bestämda farvägen rätt till inqvartering och föda för sig och sina dragare utan afdrag å forlönen.

4. För den skada eller betydligare försämring, som å djur eller fordon bevisligen uppkommit under begagnandet utan egarens eller formannens förvållande, är egaren berättigad till full ersättning. Tages fordon under mer än fyratioåtta timmar eller för oviss tid eller väg-

30 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

längd i anspråk, skola hästar, åkdon och seltyg värderas vid inställelsen. Har sådan värdering icke då kunnat ske, bör den så snart som möjligt derefter verkställas.

§ 6.

1. Egare af enskild jernväg är pligtig att i sina vagnar anordna nödig inredning för fortskaffning af manskap och hästar; att fortskaffa trupper och krigsförnödenheter af alla slag; samt att till krigsmagtens förfogande ställa all sin materiel, sina byggnader, telegraflinier, materialförråd m. m.

2. Militärtransporter betalas efter faststäld taxa eller de särskilda bestämmelser, som kunna för jernvägen vara gällande. Ersättning för i öfrigt begagnad driftmateriel lemnas i förhållande till tiden, hvarunder den blifvit använd, den förlust, som derigenom kunnat för jernvägen uppkomma, samt den skada materielen lidit. För all annan materiel utgår ersättningen antingen efter nyssnämnda grunder eller ock efter dess värde.

§ 7.

1. För tomma eller obegagnade hus och byggnader, skogs- och hagmarker samt öppna, obrukade fält lemnas, när de användas för militära ändamål, ingen annan ersättning än för derå bevisligen uppkommen skada. För andra byggnader och annan mark lemnas ersättning äfven i förhållande till den för innehafvare!! deraf förlorade afkastning eller nytta.

2. Efter samma grund utgår ersättning för fartyg, båtar och andra farkoster.

3. Fartyg, som användas till försänkningar eller likartade ändamål, ersättas till fulla värdet.

§ 8.

1. I andra fall, än i § 2 mom. b) säges, må proviant- och fourrageringsartiklar samt slagtboskap reqvireras endast då krigsmagtens underhåll icke kan på annat sätt tillgodoses och blott på Konungens eller högsta befälhafvarens befallning; dock må för trupp under marsch eller vid tillfälligt uppehåll oundgängliga lifsmedel åt menniskor och

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

djur jemväl utan dylik befallning reqvireras af truppens befälhafvare, då omständigheterna göra sådant nödvändigt.

2. Hvad som enligt denna § reqvireras, ersättes till fulla värdet efter gångbart pris.

§ 9.

Dagsverken samt lägerhalm och bränsle ersättas efter ortens markegångspris.

§ io.

För lemnad vård åt sjuke eller sårade, för beväpnings- eller utrustningspersedlar och förbandsmaterialier utgår ersättning efter de pris, som i orten gälla.

§ 11.

I de fall, då ersättning för fullgjorda reqvisitioner icke utgår efter markegångspris eller faststälda taxor, bestämmes den, der öfverenskommelse icke kan träffas, af tre gode män, af hvilka en utses af militärmyndighet, en af fordringsegaren och den tredje af de båda sålunda valde, eller, om de ej kunna sig om en person förena, på landet af domaren i orten, i stad af magistraten; dock skall vid värderingen alltid de i denna lag angifna grunder följas.

§ 12-

1. Liqvid för fullgjord reqvisition skall, efter fordringsbeloppets pröfning och godkännande, der så ske kan, erläggas kontant, men, då detta ej låter sig göra, genom en, till fordringsegaren stäld anvisning å statskassan. Sådan anvisning löper med fem procents ränta från och med den dag, då densamma blifvit utstäld.

2. Genom allmän kungörelse meddelas så väl sättet och ordningen för fordringarnes pröfning och godkännande, som ock hvilken myndighet är behörig att anvisning utställa.

3. Anvisningen inlöses, så fort medelstillgången det medgifver, å ort och tid, som genom allmän kungörelse tillkännagifves; och

32 Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

upphör ränteberäkningen med utgången af den månad, visningen sålunda kunnat till inlösen företes.

§ 13.

De närmare föreskrifter, som för verkställigheten blifva erforderliga, utfärdas af Kongl. Maj:t.

§ 14-

Angående skyldighet för enskilde att till kr och fordon är särskilt stadgadt.

igsbruk

i hvilken an-

af denna lag

afstå hästar

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 11.

33 Bil. II.

Förslag

till lag angående skyldighet för enskilde att till krigsbruk afstå

hästar och fordon.

§ I-

1. Egare af hästar och af fordon äro, med de undantag mom. 2 af denna paragraf innehåller, skyldige att, när så erfordras, till krigsbruk afstå desamma i den ordning och mot den ersättning, som i denna lag sägs.

2. Befriade från denna skyldighet äro:

a) Konungen och medlemmar af det kongliga huset för det antal hästar och fordon Konungen, för Eget och medlemmarnes behof, finner godt bestämma;

b) personer, tillhörande främmande magters härvarande beskickningar och konsulat, så vida de icke äro svenske undersåtar;

c) embets- och tjensteman, läkare och veterinärer för de hästar och fordon, hvilka för utöfvandet af deras tjenst eller yrke äro behöfliga;

d) personer, med hvilka poststyrelsen uppgjort kontrakt om postbefordran, för det antal hästar, nämnda kontrakt omfattar, jemte nödiga fordon för kontraktets fullgörande.

e) gästgifvare och skjutsentreprenörer för egna, till skjutsskyldighetens uppehållande nödiga hästar och fordon.

Bill. till Riksd. Prat. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 5

34 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 11.

§ 2.

Det antal hästar, som erfordras för krigsmagtens öfvergång till krigsfot, bestämmes af Kongl. Maj:t och fördelas på kommunerna efter förhållandet mellan antalet hästar inom hvarje kommun och hela rikets hästantal. Sådan fördelning verkställes hvart femte år.

§ 3.

1. Sedan Kongl. Maj:t förordnat, att krigsmagten skall ställas på krigsfot, skall från den dag, som genom allmän kungörelse bestämmes, det åligga hvarje kommun inom riket att å mönstringsställen och tider, som af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, uppå förslag af vederbörande militärmyndighet, utsättas, hålla till hända det antal hästar, för hvilkas anskaffande kommunen, enligt § 2, skall ansvara.

2. Sker öfvergången till krigsfot icke samtidigt för hela krigsmagten, bestämmes af Kongl. Maj:t, från hvilken tid och i hvilken ordning skyldigheten för de särskilda kommunerna inträder att till fyllande af krigsmagtens behof af hästar bidraga.

§ 4.

Inom hvarje kommun skall af stads- eller kommunalfullmägtige, eller, der sådana icke finnas, å allmän rådstuga eller kommunalstämma, utses en särskild nämnd af fem personer, hvilken inom kommunen uttager de hästar, som, enligt § 3, skola å mönstringsställena tillhandahållas. Vid hästarnes uttagande bör tillses, att den enskilde kommunalmedlemmar derigenom drabbade tunga, så vidt möjligt är, jemnt fördelas, och böra hästar af synnerligen högt värde vid valet förbigås.

§ 5.

1. De hästar, som af kommunerna tillhandahållas, skola vara för krigsbruk dugliga.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

2. Hästarnes duglighet till krigsbruk pröfvas af eu mönstringskommission, bestående af tre medlemmar, utsedde, en af militärmyndighet, en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande och en af kommunen. Mönstringskommissionen biträdes af en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande dertill förordnad veterinär.

3. Blifver häst kasserad eller har häst, som enligt § 3 uttagits, icke blifvit vid mönstringstillfället instäld, och aflemnas ej genast i dess ställe af kommunen annan häst, som kan godkännas, eger mönstringskommissionen inköpa eller, om tillfälle dertill ej yppas, låta, med biträde af kronobetjeningen, inom kommunen uttaga det bristande antalet hästar; skolande i förstnämnda fall det belopp, hvarmed de sålunda anskaffade hästarnes inköpspris kan komma att öfverstiga det pris, som i medeltal blifvit åsatt de från kommunen uttagna hästar, godtgöras staten af kommunen, mot ersättning af den hästegare, som genom försummelse att fullgöra stadgade föreskrifter kan anses vara till kommunens utgift vållande.

4. Med hästarne, som vid aflemnandet böra hafva skoningen i godt skick, skall ock följa ryktdon, grimma, täcke af ylle, täckgjord, en omgång lösa hästskor samt foder för tre dygn.

§ 6.

Hästarne jemte de i § 5 omförmälda persedlar inlösas af staten mot ett pris, hvilket af mönstringskommissionen fastställes till det belopp, som motsvarar ej mindre hästarnes och persedlarnes fulla värde, än ock kostnaden för hästarnes inställande på mönstringsorten.

§ 7.

1. Efter den dag, som jemlikt § 3 varder genom allmän kungörelse bestämd, kan i kommunerna till inlösen för statens räkning utskrifvas det antal af der befintliga, till krigsbruk tjenliga fordon, som, utöfver hvad förut finnes till krigsförvaltningens förfogande, är för krigsmagten erforderligt.

2. Med hvarje fordon skall, utom dess vanliga tillbehör, aflemnas seltyg.

3. Betalning för fordon med tillbehör samt seltyg skall bestämmas och utgifvas på sätt i § 6 om betalning för hästar är stadgadt.

36 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

§ 8.

De faststälda inlösningsprisen å aflemnade hästar och fordon med tillbehör betalas antingen kontant å mönstringsstället till egarne eller ock genom anvisningar, Indika af mönstringskommissionen utställas och vid anfordran inlösas i någon närbelägen statens kassa.

§ 9-

De vidare bestämmelser, som för tillämpning af denna lag erfordras, utfärdas af Kongl. Maj:t.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

37 Bil. in.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts högsta domstol tisdagen den 9 december 1879.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Carleson,

Wretman,

Naumann, von Hof sten,

Lindhagen,

Svedelius,

Östergren.

Sedan, till följd af högsta domstolens föreskrift den 18 nästlidne november, de till högsta domstolens utlåtande öfverlemnade förslagen till lagar, angående skyldighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner för krigsbehof och att till krigsbruk afstå hästar och fordon, cirkulerat emellan högsta domstolens ledamöter; så företogs nu detta ärende till slutlig behandling.

Högsta domstolens fleste ledamöter, justitieråden Carleson, von Hofsten, Svedelius och Östergren, förenade sig i följande yttrande: Då innehållet af lagar med förslagens syfte betingas i främsta rummet och hufvud sakligast af hvad för bevarande af statens sjelfbestånd kräfves, hvithet ej tillhör högsta domstolen att bedöma, och de ifrågasatta lagarne följaktligen skulle ligga utom privaträttens omfång, lärer det utlåtande, Kongl. Maj:t behagat infordra, endast afse förslagens för-

38 Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

hållande till de grunder, enligt livilka lag må i riket stiftas; och enär förslagen gå ut på att i vidsträcktare mån och i vissa fall på annat sätt eller under andra vilkor, än 74 § regeringsformen öfverlåtit åt Konungen att ensam bestämma, ålägga de enskilde att fullgöra reqvisitioner för krigsbehof, samt i grundlag stadgade lagstiftningsformer ej innefatta hinder för Konungen och Riksdagen gemensamt att derom förordna, synes det underdåniga utlåtandet böra innefatta en anmälan, att högsta domstolen finner förslagens öfverensstämmelse med allmänna lagstiftningsgrunder bero deraf, att förslagen varda antagna af Konungen och Riksdagen gemensamt.

Justitierådet Wretman yttrade: Då 74 § regeringsformen endast innefattar föreskrift när och på hvad sätt Konungen eger att utan Riksdagens hörande fordra gärder, men icke innehåller något förbud för Konung och Riksdag att gemensamt besluta en lag med vidsträcktare stadganden i nämnda hänseende, anser jag omförmälda 74 §, med hvilken förslaget till lag angående skyldighet för enskilde att till krigsbruk afstå hästar och fordon icke kommer i någon beröring, ej heller utgöra hinder för Konung och Riksdag att gemensamt antaga förslaget till lag angående skjddighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner för krigsbehof, endast härvid uttryckligen förbehålles Konungens rätt enligt 74 §.

Hvad angår de föreslagna författningarnas förhållande till 73 § regeringsformen; så, enär de skyldigheter, som enligt förslagen under vissa förhållanden skulle åligga enskilde samhällsmedlemmar, enligt min åsigt icke äro hänförliga till sådana pålagor eller utskrifningar, hvarom förmäles i 73 § och om hvilkas utgörande för viss tid Riksdagen enligt 57 § beslutar; torde ej heller 73 § lägga hinder i vägen för förslagens antagande af Konung och Riksdag gemensamt; och emedan, i fråga om lagstiftning för det olyckliga fall, att ett krig för riket förestår, samhällets medlemmar äfven måste för det allmännas väl underkasta sig uppoffringar, som under vanliga förhållanden ej böra ifrågakomma, samt Kongl. Maj:ts remiss ej påkallar högsta domstolens yttrande, huru vida eller i hvad mån de föreslagna stadgandena i och för sig äro lämpliga eller ej, finner jag ifrågavarande författningar, i det afseende nämnda remiss omförmäler, icke föranleda till anmärkning.

Justitierådet Naumann yttrade: I § 48 af 1772 års regeringsform var det Konungen betaget att krig och örlig göra utan Riksens Ständers ja och samtycke, samt i § 45 att utan sådant samtycke pålägga undersåtarne några krigshjelper, nya gärder, utskrifningar eller andra afgifter. Från denna allmänna regel gjordes likväl i samma § 45 det

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

undantag, att om riket blef angripet med härsmagt, »då ägde Kongl. Magt rätt att taga de mått och steg, som med rikets säkerhet och undersåtarnes fromma voro öfversstämmande, men så snart kriget upphört, borde Ständerna sammankomma, och de. nya gärder, som för krigets skull blifvit pålagda, genast upphöra».

Det var med åberopande af sistnämnda § den ödesdigra allmänna krigsgärden år 1808 blef påbjuden.

Som bekant är, framhöllo 1809 års lagstiftare i motiven för regeringsformen dels omöjligheten att i hvarje fall bestämma skilnaden emellan ett anfallskrig och det nödtvungna försvarets, helst de flesta krig äro började i kabinetten, innan de utbryta på fälten, dels huru nödigt särskildt för vårt lands sjelfbestånd det vore, att dess Konung må kunna med rustningar möta fiendens och, om nöden det fordrar, hellre angripa med fördel än afvakta ett krossande anfall.

De beklädde derföre Konungen i 13 § af vår gällande regeringsform med magten att börja krig, så af ena som andra slaget.

Men de omgåfvo denna magt med nödiga kauteler. Ett krigskreditiv stäldes visserligen till Konungens disposition, men Konungen må ej lyfta detta kreditiv, förr än han iakttagit hvad 13 § regeringsformen (och 4 § riksakten) föreskrifva och sammankallat Riksdagen; »Möter (heter det vidare i ofvannämnda motiv) Konungens företag motstånd i statsrådet eller i allmänhetens tänkesätt, så är det sannolikt, att Han väl betänker auledningarne dertill, innan lian ådrager sig ännu ett motstånd, och ett vådligare, af rikets allena beskattande Ständer».

År ej krigskreditivet tillräckligt, såsom i de flesta fall torde vara att förmoda, så står det Konungen öppet att af den samlade Riksdagen äska ytterligare krigsbevillning, enligt 73 § regeringsformen, »i den ordning förut nämndt är», såsom orden lyda. Denna ordning är beskattning sv äg en; ty ända från och med § 57 handlar samma grundlag om Riksdagens finansiella myndighet.

En sådan tolkning vinner stöd af ett konstitutionsutskottets utlåtande den 27 april 1810, som väl egentligen afser de dåvarande riksstånden och ej får åberopas som en för framtiden gällande förklaring af grundlag; men hvilket dock utgår från den grundsats, att »regeringsformens 73 § innefattar tydligen under enahanda vilkor och behandlingssätt alla frågor om nya pålagor, utskrifningar af manskap eller penningar och varor».

Utom dessa garantier mot ett möjligt missbruk af magten att begynna krig, stadgas, till undersåtarnes skydd, eu ytterligare sådan i

40 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

regeringsformens 74 §. Genom detta grundlagsbud dels betages Konungen, såsom krigsmagtens högste befälhafvare, möjligheten att fordra någon annan gärd till utförande af ett uppkommet krig, än lifsmedel (»födande varor»), sammanskjutna i en landsort mot betalning med penningar till de levererande efter faststälda markegångspris och med förhöjning deruti till hälften af dessas belopp; varande denna reqvisition vidare inskränkt till ett enda fall, nemligen krigsfolks underhållande under tåg och marsch, när de särskilda orter, der detta tåg sker, icke förmå trupperna med nödigt uppehälle förse; dels tillförsäkras, att icke ens denna inskränkta gärd må äskas för trupper, som å någon ort blifva förlagda eller nyttjas under krigsrörelse!’, utan böra i dylik händelse trupperna förses med sina behof utur dertill samlade magasin eller förråd.

Detta förbud, detta tillförsäkrade skydd mot reqvisitioners tvungna fullgörande, om ock mot betalning, är ingalunda gjordt beroende deraf, huru vida Riksdagen åtagit sig ytterligare krigsbevillning, eller icke, eller att Riksdagen möjligtvis förklarat sig medgifva krigsmagtens högste befälhafvare ett från 74 § afvikande förfaringssätt.

Grundlagsbudet är tydligt och ovilkorlig!

Då nu i de tillämnade och till högsta domstolens grundlagsenliga utlåtande remitterade lagförslagen föreskrifves, att ej allenast krigsmagtens högste befälhafvare, utan ock de militära myndigheter, åt hvilka Han meddelade sådant uppdrag, skulle, efter krigsmagtens öfvergång på krigsfot, ega rätt att reqvirera ej allenast lifsmedel för menniskor och djur, utan äfven anspända fordon, formän, andra transportmedel med tillhörande personal, fartyg med eller utan bemanning, arbetsmanskap, verktyg, redskap, hästar, enskilda jernvägars materiel m. m., och detta i allmänhet, utan all inskränkning till krigsfolks underhållande under tåg och marsch, samt mot ersättning efter gångbart pris, utan förhöjning, antingen kontant eller genom anvisningar på statskassan, så är det efter mitt omdöme ovedersägligt, att genom en sådan lag både det förbud och den tillförsäkran, hvilka i 74 § innefattas, skulle blifva omintetgjorda.

Lika litet som Riksdagen, emot 60 och 61 §§ regeringsformen, eger åtaga sig en krigsbevillning för all framtid, lika litet eger den att annorlunda, än i 81 § sägs, med Konungen stifta en lag, stridande mot gällande grundlagsbud.

Jag vill med detta mitt utlåtande ingalunda bestrida, att ju icke det system, som finnes antaget i de remitterade lagförslagen, kan äfven i vårt fädernesland komma att blifva nödvändigt, nyttigt och möjligt

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

4f

att genomföra; men jag har varit pligtig att i min mån och efter mitt omdöme söka bidraga till upprätthållande af det gällande grundlagsbudets helgd, till dess detta kan blifva ändradt i den ordning regeringsformen föreskrifver.

Justitierådet Lindhagen instämde med justitierådet Wretman, men anförde i fråga om 73 § regeringsformen särskildt följande:

I reqvisitionsförslaget förekomma stadganden, som förutsätta möjligheten deraf att Konungen kunde anbefalla reqvisitioner, utan att medel till deras betalande förut voro af Riksdagen beviljade eller eljest tillgängliga. Om dessa stadganden, hvilka kunde komma i strid mot regeringsformens föreskrifter om Riksdagens uteslutande beskattningsrätt, ur förslaget utgå, synes mig återstoden af detta förslag äfvensom förslaget angående hästar och åkdon, såsom afseende, icke beskattning eller annat, hvarom 73 § regeringsformen handlar, utan allenast eu rätt att i de förutsatta fallen af enskilde eller kommuner mot betalning förvärfva varor, tjenstebiträden eller tillfällig besittningsrätt af egendom, vara af beskaffenhet, att derom kan af Konung och Riksdag gemensamt beslutas.

Utdrag af detta protokoll skulle till landtförsvardepartementet expedieras.

Ex protocollo E. Adlerstråhle.

Bih. till Rihd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Åfd. 8 Saft.

Redogörelse

för

de bestämmelser angående skyldighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner för krigsbehof äfvensom att till krigsbruk afstå hästar och fordon, Indika gälla inom Europas särskilda stater.

INNEHÅLL.

Belgien..............

Danmark ...........

Frankrike ........

Holland ...........

Italien ..............

Norge .............

Ryssland ...........

Schweiz ...........

Tyskland ...........

Österrike-TJ ngarn

sid. 45 » 50

» 53 » 59

» 61 » 63

* 64

» 68 » 73

» 80

I

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

45 Belgien.

Ända till förlidet år har Belgien saknat förordningar för reqvisitioner till krigsändamål. Det var de under två på hvarandra följande år inträffande våldsamma uppträdena af arbetarebefolkningen, som förmådde representationen att antaga följande:

LAG

rörande truppers förläggning under marsch och i kantoneringsqvarter och rörande reqvisitioner för krigsändamål, af den 14 augusti 1887.

Kap. I.

Reqvisitioner i fredstid.

Art. 1. Under fredstid, då trupper under marsch eller kantonering ej kunna inrymmas i de till kaserner afsedda byggnader, äro invånarne skyldige att med qvarter, med eller utan mat, förse arméns officerare, underofficerare, manskap och hästar.

Betalning sker efter en taxa, som årligen bestämmes i budgeten.

Art. 2. Till trupper under marsch räknas:

Art. 3. Vid större fredsöfningar kan krigsdepartementet mot ersättning reqvirera:

46 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

Kap. II.

Reqvisitioner i krigstid.

Art. 4. Vid arméns mobilisering kan krigsdepartementet, oberoende af hvad ofvan blifvit nämndt, mot ersättning reqvirera:

1) Rid- och draghästar, som behöfvas för att sätta hären på krigsfot och vidmagthålla honom vid denna styrka. Egarne till de reqvirerade hästarne kunna efter krigets slut återfå dem mot ersättningens återbetalande.

2) Vagnar, båtar, anspann och körsvenner m. m. för forslande af materiel och förnödenheter af alla slag.

3) Magasin, stall, qvarnar, bakugnar och andra behöfliga byggnader.

4) Mark, som hären behöfver för sina operationer.

5) Materialier, verktyg, maskiner och förnödenheter, som behöfvas för byggande, reparation eller förstörande af kommunikationsmedel och för utförande af militära arbeten i allmänhet.

6) Vägvisare, lotsar, kurirer, budbärare, sjöfolk äfvensom personal till alla de arbeten och sysslor, som förekomma inom härens olika tjenstegrenar.

7) Läkemedel eller andra sanitära förnödenheter äfvensom vård hos invånarne för sjuke eller sårade, ända till dess de kunna flyttas till ett sjuketablissement.

8) Kol, ved och lyse äfvensom halm till läger, bivacker och kantoneringsqvarter.

9) Lifsmedel, såsom säd, mjöl, boskap, furage o. s. v., samt alla andra föremål och hjelpmedel, som fordras till militärändamål i allmänhet.

Art. 5. Krigsdepartementet kan reqvirera mot ersättning alla de tillgångar på materiel och personal, öfver hvilka jernvägsbolagen eller jernvägsstyrelserna samt post-, telegraf- och telefoninrättningarna förfoga.

Art. 6. Under uttrycket »krigstid» inbegripas äfven de tillfällen, då trupper äro i marsch, koncentrerade eller förlagda i kantoneringsqvarter för att skydda landet för yttre fiender eller för att upprätthålla den inre ordningen och landets lagar.

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

47 Kap. IIT.

Befrielser från reqvisitioner.

Art. 7. Reqvisition får ej utfärdas å:

1) Hästar, tillhöriga statschefen och de utländska beskickningarne.

2) Hästar, som tjensteman äro skyldige hålla i och för sin tjenst.

3) Hästar och ston, som ej äro fylda 5 år.

4) Hingstar, särskildt afsedda till hästafvel.

5) Ston, som tydligen äro drägtiga eller åtföljas af föl.

6) Hästar, som tillhöra postverket eller som postverket underhåller för sin räkning genom kontrakt med enskilde.

7) Hästar, som äro oundgängligen nödvändiga för de särskilda grenarne af den allmänna förvaltningen, samt

8) Hästar, tillhöriga läkare.

Art. 8. Trupper få ej inqvarteras:

1) Uti hus, der ingen myndig bor, och uti hus, der det tinnes hafvande qvinnor eller svårt sjuke personer eller lik.

2) Uti illa beryktade hus.

3) Uti byggnader, der sårade blifvit intagne, samt

4) Hos mycket fattiga menniskor.

Personer, som äro hänförliga under mom. 1) och 2) ofvan, äro skyldige att skaffa qvarter på annat håll än i deras bostad; i brist härpå ombesörjes inqvartering på deras bekostnad genom de civila myndigheterna.

Kap. IV.

Formen för reqvisitioners verkställande.

Art. 9. Reqvisitionerna ställas till de civila myndigheterna.

De skola vara skriftliga och med namn undertecknade.

De skola innehålla art och mängd af det som reqvireras och, så vidt möjligt, tiden för aflemnandet.

48 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

De civila myndigheterna fördela reqvisitionerna och ombesörja i hvarje fall det fullständiga indrifvandet af desamma.

Qvitto lemnas å alla mottagna varor eller prestationer.

Art. 10. Om de civila myndigheterna under utöfning af sin myndighet ej utföra de utfärdade reqvisitionerna, äfvensom vid tillfällen då stor skyndsamhet är af nöden, har militärmyndigheten rättighet att, i stället för den kommunala myndigheten, sjelf sätta sig i besittning af det reqvirerade.

Art. 11. Reqvisitioner, omnämnda under Art. 5, ställas till vederbörande jernvägsstyrelse eller — — — — — — — — — — — —

Kap. 5.

Straffbestämmelser.

Art. 12. I fredstid är vägran att fullgöra en i behörig ordninggjord reqvisition belagd med straff af 5—50 francs böter.

Liktydig med vägran är underlåtenhet att i behörig ordning fullgöra reqvisition.

Vid upprepad vägran att fullgöra reqvisition höjas böterna till dubbla beloppet.

Art 13. I krigstid är dylik vägran belagd med böter af 15—100 francs och fängelse i 1 — 7 dagar eller med ettdera af dessa straff. Vid upprepad vägran kan fängelsestraffet höjas till 15 dagar.

Art. 14. I krigstid kunna de medlemmar af de civila myndigheterna, som uraktlåta att fullgöra till dem stälda reqvisitioner, dömas till böter af 26—250 francs.

Vägran straffas med böter af 50—500 francs och fängelse i 1—8 dagar. Vid upprepad vägran kunna straffen höjas till dubbelt.

Art. 15. Såsom upprepad vägran betraktas, om någon under loppet af de 5 sista åren blifvit dömd för förbrytelse mot ofvannämnda bestämmelser.

Art. 16. Begås flere förbrytelser mot denna lag samtidigt, höjas straffen, dock ej högre än till dubbelt af maximigränsen för det strängaste straffet.

Art. 17. Vid förmildrande omständigheter kunna böterna sänkas under de i föregående moment upptagna belopp, dock i intet fall under 1 francs.

Kongl. Maj\ts Nåd. Proposition N:o 11.

49 Kap. IV.

Ersättningar.

Art. 18. De civila myndigheterna i de kommuner, der reqvisitioner blifvit gjorda, sända så snart som möjligt till militärmyndigheten såväl en afskrift af reqvisitionsordern som en förteckning på alla de personer, hvilka deltagit i reqvisitionens fullgörande, jemte uppgift å de aflemnade varorna, de derför begärda prisen in. m.

Art. 19. Militärmyndigheten bestämmer inom de 8 närmaste dagande den ersättning, som tillkommer hvar och en af deltagarne, och sänder uppgifter härå till civilmyndigheterna.

Inom 24 timmar efter mottagandet af sagda uppgifter underrätta civilmyndigheterna hvar och en af deltagarne derom.

Inom loppet af 15 dagar, räknadt från sagda underrättelse, skola deltagarne tillkännagifva för civilmyndigheten, huruvida de äro nöjda eller ej med det dem tillerkända ersättningsbeloppet. Underlåter någon att inom nämnda tid anföra klagomål, upptagas desamma ej.

Klagomålen skola vara åtföljda af behörig utredning och angifva det ersättningsbelopp, som begäres ■— — -— — — — — — — —

Fredsdomaren afgör i sista instansen tvister rörande ersättningsbelopp af högst 100 francs, och i första instansen rörande högre ansökningsbelopp.

Art. 20. Efter förloppet af den i mom. 3 af föregående Art. bestämda tid sänder civilmyndigheten uppgift å de belopp, som blifvit definitivt bestämda för dem, som lemnat varor.

På enahanda sätt förfares med de ersättningsbelopp, som af domaren blifvit bestämda.

Ersättningarna utanordnas i en post till vederbörlig kommun af militärmyndigheten.

Genast härefter låter civilmyndigheten genom en kommunens tjensteman utbetala de särskilda beloppen till hvar och en af deltagarne.

Bih. till Riksd. Prot. 1889. 1 Samt. 1 Afl. 8 Haft.

50 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

Danmark.

Rättighet att göra reqvisitioner samt reqvisitioners utförande.

Danmarks grundlag af den 5 juni 1849 § 82 stadgar: »Eiendomsretten er ukraenkelig. Ingen kan tilpligtes åt afstaae sin Eiendom, uden hver Almeenvellet krsever det. Det kan kun skee ifplge Lov og mod fuldstsendig Erstatning».

Den lag, som tillstädjer reqvisitioner för krigsbehof, liar icke kunnat anskaffas, men att en dylik lag förefinnes — förmodligen den längre ned omnämnda af den 9 maj 1806 — visar reglementet för förplägningsväsendet i fält af 1863, hvilket lemnar följande föreskrifter (§§ 43—46).

I regeln skola alla reqvisitioner å förnödenheter till armén, hvilka måste anskaffas genom prestationer af landets invånare, utgifvas genom behörig corps- eller fördelningsintendentur och ställas till de civila myndigheterna (amtman, distriktsdeputerade, magistrater, sockenfogdar) och alltid till den högsta civilmyndigheten på stället.

Om reqvisitionen ej kan utfärdas af intendenturen, får den utgifvas af befälhafvarne för regementen, bataljoner, batterier eller motsvarande afdelningar samt för detachement, hvilka då äfven utfärda qvitto å det bekomna. Finnes intendenturmyndighet i orten, vända sig nämnde truppbefälhafvare till denna, som genom de civila myndigheterna anskaffar hvad som behöfves.

Önskar den civila myndigheten militärhjelp för att indrifva det reqvirerade, skall sådan lemnas. Den härtill kommenderade truppafdelningen medföljes af en intendenturtjensteman. Denne har att vända sig antingen till ortens civilmyndighet eller, om sådan ej finnes tillstädes, till framstående medlemmar af kommunen. Skulle desse vägra sin medverkan till reqvisitionens ordentliga utförande å anbefald tid, så eger intendenturtjenstemannen rätt att med truppernas biträde skrida till undersökning i husen och bemägtiga sig hvad som behöfves. Truppbefälhafvaren har för öfrigt att öfvervaka ordningen samt fullgöra intendenturtjenstemannens föreskrifter vid indrifvandet af det reqvirerade. Om intendenturtjensteman ej finnes, öfvertager truppbefälhafvaren äfven dennes åligganden. För hvad som genom reqvisition blifvit bekommet skall qvitto lemnas.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

51 Qvarter.

De författningar, som angå inqvartering af trupper i krigstid, äro följande: lagarne af den 9 maj 1806, af den 14 oktober 1809, 4 juli 1850 samt 1 juli 1876 (särskildt rörande Köpenhamn).

Då inqvartering af trupper skall ega rum, bestämmer kommenderande generalen de städer, landsträckor eller gårdar, som skola tagas i anspråk. Inqvarteringen ombesörjes af den civila myndigheten på hvarje ställe, till hvilken militärmyndigheten har att vända sig. Utan civilmyndigheternas vetskap må ingen inqvartering göras.

Vid inqvarteringens anordnande följas om möjligt de för fredstid gällande bestämmelser (af den 15 november 1816, 29 december 1850 och 9 december 1861); men der så ej kan ske, rättas inqvarteringen efter utrymmet och öfriga omständigheter. Qvarteron skola vintertiden förses med lyse och värme.

För hästar anvisas nödiga stallrum jemte stallredskap och ljus.

Likaledes böra lokaler till vaktrum, arrester, sjukhus samt militära verkstäder tillhandahållas, äfven dessa varma och upplysta.

Platser till öfningars utförande m. m. skola äfven lemnas, och ersättes å dem endast bevisligen gjord skada eller åverkan.

För sjelfva qvarteren lemnas qvartervärdarne ersättning. Denna beräknas olika för de militära graderna.

Trupperna kunna inqvarteras hos invånarne med eller utan kost. Kosten skall bestå af ett varmt mål per dag, dock utan bröd, hvarmed trupperna sjelfva i allmänhet äro försedda. Har eu qvartervärd på en gång 6 man eller deröfver, kan han få lemna kosten utan tillagning, hvilken då ombestyres af manskapet sjelft, qvartervärden bör i sådant fall tillhandahålla bränsle och kokkärl. Allt hvad som, utom det ofvannämnda, begäres af truppen, skall särskildt betalas.

För de bekomna qvarteren samt kosten lemnas qvitto; betalningen utgår vid längre qvarblifvande på samma ställe månadsvis, eljest om möjligt före uppbrottet. Truppbefälhafvaren är ansvarig för betalningens ordentliga fullgörande från truppförbandets medel.

Särskilda prestationer.

Beträffande reqvisition af för härens behof erforderliga foror och skjutser, är hvarje invånare utan undantag, jemlikt § 7 af lagen den

52 Kongl. May.ts Nåd. Proposition No 11.

9 maj 1806, under krigstid och efter förutgången kungörelse pligtig att, om han kan, efterkomma de bestämmelser, som af de militära myndigheterna lemnas.

Till byggande eller iordningställande af broar och vägar för militära ändamål äro civilmyndigheterna skyldiga att lemna folk och materialier på reqvisition af truppbefälhafvarne. Ersättning härför lemnas vederbörande kommuner.

Hästar, fordon m. m.

Författningarna i dessa hänseenden äro lagarne af den 16 juni 1876 samt af den 25 juni 1878.

Det antal, som behöfves vid mobilisering, uttages genom reqvisition. Alla rikets hästegare äro skyldige att i krigstid aflåta alla sina hästar till härens bruk. Det antal hästar, som hären behöfver, fördelas redan i fred på hvarje kommun; denna fördelning göres först amtvis enligt inrikesministerns bestämmelse och sedan kommunvis af amtråden. Hvarje kommun eller stad är pligtig att efter kungörelse inom 24 timmar på anvisad ort tillhandahålla 1 \ gånger det antal hästar, som kommunen eller staden till följd af den gjorda fördelningen skall framställa. Kommunalmyndigheterna äro berättigade att köpa för kommunens räkning behöflig! antal hästar; uttagas dessa hästar ej till tjenst, går köpet tillbaka.

Hästarne skola vara försedda med skor, 1 täcke, 1 täckgjord och 1 grimma.

För hvarje amf utses mönstringskommissioner, bestående af 3 medlemmar, nemligen amtmannen (i Köpenhamn öfverpresidenten) såsom ordförande, 1 medlem utnämnd af amtrådet (i Köpenhamn magistraten) samt 1 medlem utnämnd af krigsministern. Finner kommissionen en framstäld häst oantaglig, må egaren framföra en annan häst. Om denne också förkastas, eller om någon häst uteblifver, eger kommissionen rätt att på kommunens bekostnad anskaffa häst från annat håll, hvarvid kommunen ansvarar för skilnaden mellan inköpspriset och värderingsbeloppet för eu häst, eller ock kan kommunen, med myndigheternas hjelp, låta uttaga häst inom kommunen. De uttagna hästarne aflemnas genast till härens förfogande.

Hästar af högt värde böra om möjligt skonas från utskrifning.

Vid aflemnandet erhålla hästegarne betalning kontant eller genom • invisning. Äfven betalas ersättning för hästarnes inställelse å mön-

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

stringsorten äfvensom för furaget under färden. Betalningen för hästarne bestämmes af amtvis tillsatta värderingskommissioner efter det allmänna handelspriset för hästar. Hvarje värderingskommission består af tre sakkunnige och aktade män, välde af vederbörande amtråd' (i Köpenhamn af magistraten). Ersättningen för hästarnes inställelse m. m. utgår efter en af inrikesministern bestämd tariff.

För underlåtenhet att framställa häst straffas egaren med böter af högst 100 kronor per häst.

Det vid mobilisering erforderliga antal vagnar och fordon kan äfven genom reqvisition uttagas af landet. Fördelningen på kommunerna, uttagandet, inställelsen till mönstring och värderingen tillgår på enahanda sätt som för hästar. Med hvarje vagn skola lemnas erforderliga seltyg.

Den närmare beskaffenheten af hästar, vagnar och seltyg bestämmes af inrikes- och krigsministrarne och clelgifves vederbörande myndigheter.

Frankrike.

Rättighet att göra reqvisitioner.

Militärmyndigheterna hafva, enligt lag af den 3 juli 1877 och reglemente af den 2 augusti 1877, rätt att reqvirera hvad som för härens behof är nödvändigt, från och med den dag, då mobiliseringen för hela eller en del af hären börjar till dess hären återgått på fredsfot. Denna rätt tillkommer, vid hela härens mobilisering, högste befälhafvare!!, armécorps- och fördelningschefer samt chefer för trupper med särskilda uppdrag. Vid blott en viss härafdelnings mobilisering tillkommer reqvisitionsrätten dess befälhafvare samt underlydande armécorpschefer.

Hvarje reqvisition skall vara skriftlig och undertecknad, öfver det reqvirerade som bekommits skall qvitto lemnas.

Hvad som får reqvireras.

Militärmyndigheterna kunna reqvirera:

1) Qvarter hos invånarne för personal, hästar, mulåsnor och

54 Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

annan boskap, äfvensom de byggnader, som behöfvas för personal och materiel tillhörande hvarje tjenstegren af hären.

2) Daglig kost för officerare och manskap, som äro inqvarterade. Födan skall vara sådan, som brukas vanligen i landet.

3) Lifsmedel och ved för härens behof samt furage för hästar, mulåsnor och boskap äfvensom lägerhalm för trupperna.

4) Fortskaffningsmedel af alla slag, deruti inbegripet anspann och personal. Brefdufvor få äfven reqvireras.

5) Båtar eller farkoster.

6) Qvarnar och bakugnar.

7) Verktyg, materiel, maskiner, m. in., som behöfvas för byggande eller reparation af förbindelseleder äfvensom för militärarbeten i allmänhet.

8) Vård hos invånarne för sjuke och sårade.

9) 'Vägvisare, budbärare äfvensom arbetare för alla slags arbeten, som behöfva utföras för härens räkning.

10) Klädes-, utrustnings- och lägereffekter äfvensom munderingsoch beväpningspersedlar, sängkläder, läkemedel och ryktdon.

11) Alla andra föremål och tjenstår, som behöfvas för hären.

Utförande af reqvisitioner.

Hvarje reqvisition ställes till mairen eller, om denne ej är till finnandes, till hans ställföreträdare. Om medlemmarne af municipalrådet ej finnas uti kommunens hufvudsäte eller stad, eller om tiden ej medgifver att reqvisitionen sändes dit, så kan den ställas direkt till invånarne.

Reqvisitionen får ej upptaga andra varor eller produkter, än som finnas i kommunen, och får ej vara så stor, att den helt och hållet utblottar densamma. Om mairen förklarar, att det reqvirerade ej finnes, får militärmyndigheten låta verkställa undersökning; skulle denna lemna motsatt utfall, bemägtigar sig militärmyndigheten det reqvirerade, äfven om våld måste användas. Den judiciella myndigheten underrättas härom.

Reqvisition får ej utföras, såvida ej den befintliga tillgången öfverstiger 3 dagars lifsmedel för en ensam familj, 8 dagars lifsmedel vid en landtgård, industrielt eller annat etablissement, 15 dagars furage hos en landtbrukare.

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

55 Ersättning för reqvisitioner.

Ersättningarna för reqvisitioner bestämmas af departementala kommissioner; dessa stå under en central kommission i Paris, som har till uppgift att åvägabringa enhet i tillvägagåendet inom hela landet. Mairerne uti de kommuner, der reqvisitioner blifvit gjorda, upprätta förteckningar å dessa, hvilka med åtföljande reqvisitionsorder och qvitten genom prefekten insändas till den departementala kommissionen. Denna uppgör förslag till ersättningarnas belopp, för hvar och en af deltagarne, samt insänder detta förslag till en af krigsministern särskildt utsedd intendenturtjensteman, som bestämmer beloppen. Nämnde intendenturtjensteman underrättar mairen, och denne deltagare i reqvisitionen, om den tillerkända ersättningen.

Desse få, om de äro missnöjde, inom 15 dagar insända klagomål. Efter denna tid upptages ej klagomål. Frågan hänskjutes derefter till fredsdomaren. Uppgift å de icke öfverklagade ersättningsbeloppen för hvarje kommun sändes af mairen till ofvan nämnda intendenturtjensteman, som inom 8 dagar aflemuar penningemedlen till kommunernas kassörer. Betalning sker kontant eller genom invisningar i statskassan, hvilka löpa med 5 procent ränta, räknadt från den dag, då invisningen lemnas. Så snart kommunernas kassörer bekommit penningemedlen, äro de skyldige genast utbetala dem till hvar och en, som deltagit i reqvisitionerna.

Qvarter hos invånarne.

Mairerne uppgöra hvart 3:dje år listor och förteckningar öfver de byggnader, som kunna användas för inqvartering eller qvarterläger; dessa listor och förteckningar kunna af militärmyndigheterna på krigsministerns order revideras på ort och ställe. Uti listorna upptages antalet man och hästar, som få rum i hvart och ett hus. Särskilda afskrifter af desamma skola finnas hos corpscheferne, hos intendenterne samt hos mairerne; de följas så vidt möjligt vid inqvarteringen.

Befriade från inqvartering i egna bostäder äro: innehafvare af allmänna kassor, som förvaras hos dem, enkor och i ensamhet lefvande ogifta qvinno!- äfvensom religiösa qvinnosamfund. Dessa äro dock skyldiga att i andra hus skaffa inqvartering. Invånarne kunna ej

56 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

anmodas att lemna det rum och den säng, der de pläga bo och ligga, men äro derför ej befriade från inqvartering efter sina vilkor.

Förutom qvarter hafva trupperna rätt att bekomma ved till eldning samt ljus.

Ersättning för qvarter betalas icke i följande fall:

1) Inqvartering eller qvarterläger för marscherande trupper, som varar under kortare tid än 3 dagar hos samma invånare.

2) Qvarterläger för manövrerande trupper.

3) Inqvartering eller qvarterläger under mobiliseringstiden, hvars längd genom ett dekret bestämmes.

I öfriga fall betalas eu ersättning i enlighet med en bestämd taxa.

Jernvägstransporter.

Jernvägsbolagen äro pligtiga att till krigsmagtens förfogande ställa jernvägarne med alla deras tillgångar af personal och materiel. Personal och materiel, sålunda reqvirerad, kan användas hvar som helst.

Underkastade reqvisition äro äfven kol, olja och öfriga förnödenheter för jernvägsdrift. Likaså stationerna med deras samtliga byggnader in. m.

Kommunerna få icke, vid fördelning af de bördor, som enligt reqvisition åligga dem, taga i anspråk några af jernvägarnes tillhörigheter.

Användandet af den rörliga materiel, som behöfves, ersättes i enlighet med en af conseil d’état faststäld taxa. Denna materiel skall förut vara inredd för militärtransport. Ersättning för bränsle, olja in. m. utgår efter beräkning af inköpspris och åtgång.

Vid reqvisition af hel handel eger militärmyndigheten rätt att utan särskild afgift förfoga öfver jernvägsspåren, jernvägsstationerna med allt hvad derå tinnes samt telegraflinierna. Sjelfva transporterna deremot betalas.

Hästar och fordon in. m.

Militärmyndigheterna hafva, enligt lagar af den 3 juli 1877 samt reglementen den 2 augusti 1877, den 1 augusti 1879, den 15 september 1885 (angående dufvor), rättighet att reqvirera hästar, mulåsnor, anspända fordon och brefdufvor för att sätta hären på krigsfot samt vidmagthålla densamma. Hvarje år i början af december låter mairen

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

i hvarje kommun genom kungörelser underrätta egarne af hästar, mulåsnor och brefdufvor, att de skola före den 1 januari till maireriet inlemna en uppgift på alla ofvan nämnda djur, som de ega, jemte ålder och tecken. Underlåtenhet häraf straffas med böter.

Mellan den 1 och 15 januari uppgör mairen en förteckning, upptagande alla djur, deras tecken, egarnes namn och hemvist; dock upptages ej härå:

1) hästar, som ej den 1 januari äro 5 år fylda; året räknas från 1 januari födelseåret;

2) mulåsnor, som ej den 1 januari äro 3 år fylda;

3) djur, som redan äro inskrifna i en annan kommun;

4) djur, som förut blifvit antecknade såsom odugliga till krigstjenst;

5) djur, som äro undermåliga;

6) djur, som äro befriade från all reqvisition i krigstid.

Under tiden mellan den 16 och 20 januari låter mairen genom ombud kontrollera de af häst- in. fl. egarne insända uppgifterna.

Den 20 januari insänder mairen uppgift på samtliga hästar och mulåsnor och brefdufvor till befälhafvaren för rekryteringen (recrutement du ressort); denne gör ett sammandrag för samtliga kommuner, hvilket den 25 januari sändes till armécorpsckefen eller guvernören och till krigsministern.

Hvart tredje år upprätta, enligt bestämmelse af den 24 oktober 1883, mairerne hvar för sin kommun en förteckning å antalet anspända fordon i kommunen vid samma tid på året som antalet hästar antecknas. Alla fordon, som ej uteslutande äro afsedda till persontransport, upptagas på förteckningen, förutsatt att de alla af egaren kunna vid reqvisition samtidigt göras anspända. I förteckningen angifves hvarje fordon genom beskrifning af dess utseende samt anmärkes, med hänvisning till hästförteckningen, hvilka hästar skola tjena såsom anspann för fordonet. För öfrigt förfares på enahanda sätt som med hästar och mulåsnor.

Hvart annat år kan krigsministern låta verkställa en klassificering af hästar och mulåsnor samt dufvor; äfven af fordon kan klassifikation göras det år, då dessa af mairen upptecknas. Klassificeringen eger rum på bestämd tid i hvarje kommun i mairens närvaro och inför en kommission, bestående af en officer tillsatt af corpschefen, en civil person vald af kommunen samt en veterinärläkare eller annan lämplig person vald af mairen. Officeren är den egentligen bestämmande.

Bil. till Riksd. Prat. 1889. 1 Sami. 1 A/d. 8 Haft.

58 Kongl. Majrfs Nåd. Proposition No 11.

Djuren indelas dervid, efter storlek och öfriga egenskaper, hästar i 6, mulåsnor i 3 klasser; särskildt skiljes mellan drag- och ridhästar. En förteckning öfver de olika klassernas djur, som äro lämpliga att uttagas, lemnas till mairen, och en dylik till befälhafvaren för rekryteringen. Denna senare får äfven en förteckning öfver alla djur, som till följd af undermålighet ej ännu kunna uttagas, samt en förteckning öfver de djur, som till följd af oduglighet till krigstjenst eller på grund af särskilda orsaker blifvit undantagna från reqvisition.

Fordonen skola uppvisas för kommissionen anspända; de indelas efter den slags tjenst, till hvilken de äro lämpliga. Derefter verkställes en lottdragning för att bestämma den ordning, i hvilken de olika fordonen skola uttagas vid mobilisering. Förteckningar, upptagande denna ordning, uppgöras och sändas en till mairen, och en till befälhafvaren för rekryteringen. Undantagna från reqvisition äro följande djur och fordon:

1) hästar tillhöriga republikens president,

2) hästar, som tillhöra embetsmän i och för deras tjenst;

3) ston, som äro drägtiga, hafva föl eller äro uteslutande afsedda till afvel;

4) hingstar, uteslutande afsedda till afvel;

5) hästar under 6 år och mulåsnor under 4 år;

6) hästar och vagnar i postverkets tjenst;

7) hästar och vagnar, som äro nödvändiga för jernvägarnes tjenst;

8) hästar, mulåsnor och anspända fordon tillhöriga de utländska beskickningarna;

9) hästar, mulåsnor och anspända fordon tillhöriga utländningar från en del länder, med hvilka särskild öfverenskommelse i dylikt afseende blifvit träffad.

Det antal djur och fordon, som behöfves vid mobilisering, bestämmes af krigsministern. Militärmyndigheterna fördela dessa på de olika kommunerna med ledning af de inkomna förteckningarna. Brist i ett armécorpsområde ersättes från ett annat. Så snart order om mobilisering utgått, underrättar mairen egarne af djur och fordon, att de skola föra alla sådana, som förut blifvit klassificerade jemte de djur, som vid senaste mönstring varit undermåliga, men nu ej mera äro det, till ort, som bestämts af militärmyndigheterna. Hästar och mulåsnor skola vara väl skodda, hafva träns och grimma med grimskaft. Kommissioner, sammansatta af en officer (af beridet vapenslag), en civil person och en veterinär för hvarje armécorpsområde, uttaga det behöfliga antalet, dervid början göres med de anspända fordonen. Först

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

dragés lott mellan kommunerne, och det behöfliga antalet vagnar uttages med ledning af denna och den förut inom hvarje kommun verkstälda lottdragningen. Hästar och mulåsnor från de ej i anspråk tagna vagnarna insättas åter i vederbörlig klass. Härefter uttagas hästar och mulåsnor, hvarvid behöflig! antal uttages från hvarje kommun efter lottdragning. Hvarje egare till djur eller fordon får ett qvitto å hvad han lemnat. Äfven lemnas uppgift å den ersättning, som hvar och en har att utfå. Intendenturtjenstemännen sända inom 10 dagar det ersättningsbelopp, som tillkommer hvarje kommun, till mairen, hvilken genast låter utbetala penningarne till vederbörande. Då armén återgått till fredsfot, kunna egarne, mot inbetalning af den erhållna ersättningen, återfå sina djur eller fordon.

Holland.

Rättighet att göra reqvisitioner, hvad som får reqvireras samt reqvisi-

tioners utförande.

Då under krigstid hären eller fästningar äro i behof af förnödenheter, som ej på annat sätt kunna anskaffas, äro kommuner och enskilda enligt lag af den 14 september 1866 samt af den 29 mars 1877 skyldige att fullgöra reqvisitioner af alla slag. Dit höra äfven hästar, boskap och andra djur. Härvid bör dock tillses, att kommunerna ej genom reqvisitionerna utblottas.

Högste befälhafvare!! för hären eller för en härafdelning och kommendanten i en fästning hafva rätt att i krigstid sjelf genom sina underlydande verkställa reqvisitioner, såsom af inqvartering, underhåll, transporter och leveranser af allahanda slag (hästar, boskap m. in.). Befälhafvaren står då i ansvarighet för det ordentliga utförandet af reqvisitionen.

Reqvisitionen bör vara skriftlig och ställas till civilmyndigheten (borgmästaren). För underlåtenhet att fullgöra reqvisitioner äro olika straffbestämmelser gjorda, hvarförutom det reqvirerade anskaffas på annat håll för den vållandes medel. Qvitto lemnas å allt, hvad som bekommes.

Om möjligt bör det genom reqvisition bekomna kontant betalas af militärmyndigheterna. År detta ej möjligt, lemnas jemte qvitto

60 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

en anvisning å medlen, för hvilkas ordentliga utbetalande holländska staten är ansvarig.

Qvarter.

Invånarne äro skyldige att på reqvisition lemna: qvarter för trupper med eller utan kost, stallrum och furage för hästar, samt äfven kost utan dermed förenad inqvartering. Åro trupper inqvarterade utan kost, så äro qvartervärdarne skyldige att tillhandahålla nödiga kokkärl. Qvarteren skola vara uppvärmda och upplysta.

Åtskilliga hus och byggnader äro undantagna från inqvartering, såsom t. ex. hus der sjuke eller lik finnas, hus der endast minderåriga bo m. in. Dock äro egarne till dessa hus ej befriade från skyldigheten till inqvartering, hvilken för deras kostnad anskaffas i andra hus.

Inqvarteringen besörjes af civilmyndigheterna, som böra fördela bördan så jemnt som möjligt. Civilmyndigheterna skola uppgöra en lista öfver de invånare och de hus, der inqvartering och der stallrum kan beredas; dessa listor skola årligen rättas och fullständigas.

Transporter.

Egare af transportmedel såsom hästar, vagnar, fartyg m. in. äro skyldige att på reqvisition tillhandahålla dessa för militärbehof. Fordon kunna reqvireras med eller utan anspann och körsvenner. Äfven kunna blott anspann och körsvenner utan fordon reqvireras.

Hästar.

Vid mobilisering skola enligt lagar af den 29 mars 1867 och den 17 februari 1875, truppafdelningarnes befälhafvare så fort som möjligt gå i författning om, att det erforderliga antalet hästar anskaffas emot kontant betalning genom köp.

Vid hvarje regemente eller liknande enhet skall befälhafvare redan i fred tillsätta en kommission af 2 officerare och en veterinär, som skola vid mobilisering anskaffa hästar. Namnen å medlemmarne af dessa kommissioner skola årligen- den 1 januari delgifvas krigsministeriet. Hvarje kommission får sig ett visst landområde tilldeladt för

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N-.o 11.

att derinom anskaffa hästar för regementets räkning. Redan under fredstid skola kommissionerna så mycket som möjligt förbereda köp af hästar. De skola således skaffa sig nödiga statistiska upplysningar om tillgången på hästar inom området, indika äro krigsdugliga och hvilka kunna användas till rid- eller draghästar. Vidare skola kommissionerna söka att med hästegare redan i fred göra upp kontrakt om tillhandahållande af hästar vid blifvande mobilisering. Vissa maximipris för olika slag af hästar fastställas af krigsstyrelsen.

De kontrakt, som kunnat uppgöras, skola insändas till krigsministeriet för att undergå slutlig fastställelse. Vid mobilisering skall det ännu felande antalet hästar anskaffas antingen genom köp, genom fri öfverenskommelse eller genom reqvisition. Hästarne uppföras på en förteckning i mån som de kunnat anskaffas och nummereras samt märkas under manen med nummer. Kommissionen låter sända hästarne med militära eller civila förare till mobiliseringsorterna.

Italien.

Reqvisitioner.

Italienska reqvisitionslagen har icke kunnat anskaffas. Att en dylik finnes, är temligen säkert, och antagligt är, att den samma är utgifven 1873. En inqvarteringslag af den 9 augusti 1861 finnes.

Hästar och mulåsnor.

Genom lagen af den 1 oktober 1873 äro alla hästar och mulåsnor, som äro duglige till militära ändamål, vid krigsutbrott underkastade reqvisition. Ett reglemente af den 3 maj 1882 bestämmer närmare, huru man skall tillvägagå vid dylik reqvisition.

Krigsministern tillkännagifver årligen det antal hästar och mulåsnor, som hvarje provins är skyldig lemna. Prefekterna fördela detta antal på de särskilda kommunerna och lemna krigsministern en afskrift af denna fördelning. På grund af dessa uppgifter bestämmer krigsministern, huru många hästar och mulåsnor hvarje »distrikt» — landet är i fråga om inskrifningsväsendet och mobiliseringen m. m.

62 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

indeladt uti 87 »distrikt» — skall erhålla från de inom dess område belägna kommunerna.

För att afgöra djurens lämplighet till militära ändamål besigtigas de af en kommission, sammansatt af militära och civila medlemmar. Dag och ställe, der kommissionen sammanträder, kungöras inom kommunerna, och eg a alla egare af hästar och mulåsnor att med sina djur der inställa sig; alla hästar och mulåsnor, som ej förevisas kommissionen, inskrifvas såsom dugliga till tjenst.

Förteckning på de djur, som anses duglige, insändes efter slutad förrättning till krigsministern.

För att vid en inträffande mobilisering ordna uttagandet af hästar för härens behof, är landet indeladt i 278 hästutskrifningsområden; för hvart och ett af desse finnes en hästutskrifningskommission, bestående i allmänhet af en veterinär, 2 militäre och 2 civile ledamöter. Af cheferne för »distrikten» utlemnas till kommissionens militäre ledamöter förteckning på de djur, som skola reqvireras, samt hvarthän och på hvad sätt dessa skola sändas. De reqvirerade djuren betalas enligt pris, som bestämmas af kommissionen. Hvarje kommun, som ej lemnar det bestämda antalet hästar eller mulåsnor, ålägges att vid vite af 300 lire per djur anskaffa de felande.

För att ytterligare påskynda härens förseende vid en mobilisering med hästar, har man på de senare åren försökt ett nytt sätt; man har nemligen uppgjort kontrakt med enskilda hästegare, att de mot åtnjutande af en viss årlig ersättning skola vid mobilisering genast, emot ett på förhand bestämdt pris, aflemna sina hästar till vederbörande truppafdelningar. Ett reglemente af den 7 september 1886 bestämmer följande härom: en kommission af 2 officerare och en veterinär verkställer uppgörelsen med hästegarne. Mot en årlig ersättning af högst 50 lire förbinder egaren sig att, inom 24 timmar efter erhållen order, inställa häst vid vederbörande truppafdelning samt der afträda den mot ett af kommissionen på förhand uppgjordt pris. Kontrakten afslutas på 2 år, efter hvilken tid de kunna förnyas. Detta system lär icke vinna någon vidsträcktare tillämpning, utan torde vara afsedt uteslutande för de truppafdelningar, hvilka före den öfriga armén böra vara mobiliserade.

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

63 Norge.

Norska grundlagens § 105 lyder: »Fordrer Statens Tarv, åt No-

gen maa afgive sin r0rlige eller ur0rlige Ejendom til offentligt Brug, saa b0r lian have fuld Erstatning af Statscassen.»

De författningar, som finnas för reqvisitioner i krigstid, förskrifva sig från danska tiden och äro en af den 9 maj 1806, angående inqvartering i krigstid, samt en af den 31 augusti 1804 angående transporter i krigstid.

Inqvartering.

Truppernas befälhafvare tillkännagifver för civilmyndigheterna, då qvarter äro af nöden, äfvensom i hvilka orter eller städer sådana skola ordnas. Civil myndigheterna äro skyldige att ställa sig dessa anvisningar till efterrättelse och skola, i samråd med militärmyndigheterna, fördela qvarteren så, att bördan af de samma drabbar invånarne så jemnt som möjligt.

Då nödvändigheten fordrar, såsom vid tillfällen af stor brådska, kunna militärmyndigheterna sjelfva, i förening med kommunernes representanter, göra inqvarteringen. Utan desses eller högre civilmyndigheters vetskap få militärmyndigheterna ej anordna och taga qvarter i besittning. Dock äro alle invånare utan undantag skyldige att fullgöra de reqvisitioner, som påbjudas af civile eller militäre myndigheter.

I vinterqvarteren — man skiljer på sommar- och vinterqvarter — skall lemnas lyse och ved till bränsle. Ersättning beräknas olika för sommar- och vinterqvarter. Då trupper äro under marsch, gälla samma bestämmelser som då de äro under hvila.

Qvartervärdarne äro skyldige att lemna de inqvarterade kost, bestående af ett mål varm mat. Ersättningen utbetalas månadsvis eller vid inqvarteringar af kortare varaktighet före afmarschen. Skulle inqvarteringen ej räcka för längre tid än 14 dagar, så betalas ingen ersättning för qvarteret, utan blott för maten.

För hästar skall äfven beredas erforderligt stallrum.

Likaså skola vakt- och sjuklokaler tillhandahållas och förses med ljus och värme, allt mot bestämda ersättningsbelopp. Behöfvas särskilda anordningar i qvarteren, böra sådana på reqvisition och mot ersättning göras.

64 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

De för krigsändamål erforderliga byggnader till magasin och förvaringsrum, äfvensom exercis- och larmplatser, samt iordningställande af vägar och broar tillhandahållas mot ersättning.

Qvitto lemnas af truppbefälhafvaren och uppgift å ersättningsbeloppen insändes för hvarje kommun, sedan de blifvit behörigen reviderade och attesterade, till räntekammaren för att derifrån utbetalas.

Militärtransporter.

Hvarje eg are af hästar och fartyg är skyldig att på reqvisition lemna skjuts för militära ändamål och dervid ställa så många hästar eller fartyg till förfogande, som han vid tillfället eger. Skjutsbördan bör om möjligt fördelas jemnt efter hvars och ens förmåga; härför betalas en viss ersättning; för sjötransporter beräknas ersättning efter en särskild tariff. För hemtningsskjuts öfver 2 mil betalas half afgift.

Uppgift å skjutserna med angifvande af begagnadt antal hästar, fordon och fartyg samt folk tillsändes amtstyrelserna. Dessa böra i så god tid som möjligt underrättas, då större militärtransporter skola utgå.

Förteckningar å det till transporter lämpliga antal fartyg och båtar skola finnas uppgjorda, årligen rättas och fullständigas. Ett exemplar af desse skall finnas hos amtstyrelsen och ett hos högste befälhafvaren för krigsmagten.

Hästutskrifning.

Någon lag för utskrifning af hästar finnes ej.

Ryssland.

Inqvartering.

Befolkningen är, enligt lagar af den 21 december 1871, den 2 augusti 1872 och den 2 augusti 1874, skyldig att lemna trupper qvarter äfvensom kost i cjvarteren emot ersättning. Underrättelse om inqvartering bör tillsändas de civila myndigheterna så snart som möjligt,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

hvilka derefter ombestyra inqvarteringen. Skyldigheten att lemna qvarter gäller endast under krigstid samt under fredstid för marscherande trupper under högst 3 dagar eller under de 3 första dagarne efter truppernas ankomst till nya garnisoner.

Hästar.

Ett »reglemente för truppernas utrustande med hästar vid arméns försättande på fältfot och i krigstid» (generalorder af den 8 maj 1884 samt af den 21 februari 1888) innehåller:

Allmänna bestämmelser.

Vid mobilisering och i krigstid lemnas för arméns behof erforderligt antal hästar af befolkningen.

Alla till krigsbruk dugliga hästar äro underkastade hästutskrifning med undantag af: a) de som tillhöra kejserliga familjen; b) främmande sändebud och beskickningar; c) generaler, stabs- och öfver officerare samt civilmilitäre tjenstemän af officers rang af aktiva armén för det antal hästar, som hvar och en af dem enligt stat måste hafva; d) tjenstemän vid polisen (bestämdt antal); e) postiljoner (bestämdt antal vid hvarje station), samt dessutom f) hingstar och ston vid statens stuterier och g) enskilda personer tillhöriga hingstar, som äro nödvändiga för hästafveln.

Hästutskrifningsområden, samlings- och aflemningspunkter.

I och för hästarnes uttagande delas hvarje krets i hästutskrifningsområden; inom hvarje sådant finnes en samlingspunkt. Städerna bilda särskilda utskrifningsområden; hufvudstäder och större städer kunna delas uti flera områden. Inom hvarje krets bestämmes af krigsministern i samråd med inrikesministern en eller flera aflemningspunkter för hästarne.

Myndigheter och tjenstemän, som ombesörja hästarnes uttagande.

Högsta myndighet är inrikesministeriet. Under detsamma handläggas utskrifningsärendena: i guvernementen, af guvernörerne och gu-

Bih. till Riksd. Frot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 8 Haft. 9

66 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

vernementsuppbådskommissionerna; i kretsarne, af kretsuppbådskommissionerna; i städerna, af stadsuppbådskommissionerna och i hästutskrifningsområdena af en till föreståndare för hästutskrifningsområdena för en tid af 3 år i sender utsedd, inom området boende person. Dessa föreståndare tillsättas, i kretsarne af kretsens »Semstvo», i städerna af stadsstyrelsen, samt å orter, der »Semstvo))-inrättning ej finnes, af guvernören.

Kommunalordföranden är föreståndarens biträde och bestrider i dennes frånvaro de åligganden, som tillkomma honom.

I och för hästarnes mottagande finnes en mottagningskommission, bestående af eu ledamot af »Semstvo)) (i städer af stadsstyrelsen), samt en officer.

Räkning af hästantalet.

Underkastade räkning äro alla hästar. I det Kaukasiska området skola äfven mulåsnor räknas. Räkning af hästar eger rum å alla orter i landet, å hvilka skyldighet finnes att aflemna hästar, eller ock blott å några enskilda sådana. Tider och orter för hästräkningarna bestämmas af krigs- och inrikesministrarne i samråd. Tiderna böra väljas, om möjligt, då inga jordbruksarbeten förekomma. Räkningen utföres i de särskilda hästutskrifningsområdena af områdenas föreståndare jemte en dertill kommenderad officer.

Hästräkningen omfattar följande:

a) Fastställande af hela antalet i hvarje hästutskrifningsområde. befintlige hästar, och indelas desamme dervid uti sådana som äro för unga och sådana som äro i tjensteåldern.

b) Klassificering af de senare uti rid-, artilleri-, träng- och packhästar, äfvensom bestämmande af det antal af hvarje kategori, som är användbart för trupperna.

Vid räkningen inhemtas äfvenledes uppgifter rörande den ståndpunkt, på hvilken hästafveln i orten befinner sig.

Antecknande af antalet befintliga hästar sker å ort och ställe, och uppföras de dervid på listor; klassificeringen deremot sker å samlingspunkterna. Å sistnämnda punkter verkställa hästutskrifningsområdenas föreståndare mätning af hästarne, hvarefter den närvarande officeren indelar dem i kategorier och bestämmer, hvilka skola anses dugliga till tjenst.

Ofvannämnda listor jemte uppgifter om hästafveln insändas till inrikesministeriets centralkomité och till krigsministeriets stab, hvar-

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition No 11. 67

efter det sålunda erhållna statistiska materialet vidare bearbetas för härens behof.

Fördelning och fastställande af det antal hästar, som skall uttagas.

Antalet hästar, som af befolkningen skall uttagas, bestämmes af krigsministern; fördelningen af detta antal på de särskilda guvernementen och kretsarne, äfvensom bestämmandet af det antal hästar, som skall lemnas vid hvarje aflemningspunkt, om flera sådana finnas inom kretsen, göres af krigs- och inrikesministrarne i samråd. Samtidigt härmed utarbetas en förteckning, uti hvilken bestämmes: a) inom hvilken tid efter mobiliseringsordernas tillkännagifvande hästarne böra aflemnas vid hvarje aflemningspunkt, b) till hvilka truppdelar de mottagna hästarne skola lemnas, c) när och på hvilket sätt de skola afsändas.

Hästarnes aflemnande.

Ordförandena i krets- och stadsuppbådskommissionerna meddela, så snart de fått order om hästarnes inkallelse, dessa till vederbörande föreståndare för utskrifningsområdena och bestämma samtidigt dagen, då hästarne böra vara vid aflemningspunkterna. Till dessa beordras militärpersonal för hästarnes mottagande.

Föreståndarne för hästutskrifningsområdena underrätta genom polisen, och kommunal- samt bystyrelserna hästegarne om tiden, då alla tjenstduglige hästar skola vara å samlingspunkterna. Befriade äro, förutom de ofvan från hästutskrifning fritagne, drägtiga ston och ston med föl. Då hästarne anlända till samlingspunkten, uttager föreståndaren för utskrifningsområdet först de hästar, som egarne frivilligt mot betalning hembjuda staten; härefter uttages det felande antalet genom lottdragning, de af lägsta nummer först, öfriga i mån af behof. Behöfligt antal jemte erforderligt antal i reserv sändes derefter till aflemningspunkten, de öfriga få föras hem. Med hänsyn till egare af flera hästar finnes följande särskilda bestämmelser: a) för en frivilligt lemnad häst befrias två af de öfriga, som äro lika goda eller sämre än den förre; b) blott hälften af hela antalet hästar får uttagas. I den ordning, som de olika hästkontingenterna ankomma till aflemningspunkten, låter mottagningskommissionen uttaga först de frivilligt lemnad e hästarne och derefter de genom lottdragning lemnade. Skulle

68 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

till följd af inånga kassationer antalet befintliga hästar blifva för litet, så skola föreståndarne för utskrifningsområdena gå i författning om uttagning från områdena af de närmast i ordningen kommande hästar, som blifvit utlottade.

Hvarje officer, som blifvit kommenderad att mottaga hästar, får af kommissionen en förteckning å alla hästar som han mottagit, å hvilken hästarnes igenkänningstecken äro upptagna; förteckningen är underskrifven af alla ledamöterna.

Hästarne betalas efter markegångspris i orten med anvisning i kretsens kassa.

Behöfver ej mer än V20 af hela det antal hästar, som bör från kretsen lemnas, verkligen uttagas, så kan detta antal med guvernörens tillstånd uppköpas af krets- eller stadsuppbådskommissionerna för pris, som ej får öfverstiga ett faststäldt maximipris.

För att under krigets gång kunna hålla härens hästantal fullständigt skall, enligt lag af den 21 juli 1887, vid mobilisering samlas en s. k. allmän hästdepöt. Antalet hästar, som här skall hållas, uppgår till 10 procent af hela det antal hästar, som finnes i armén. Depoten delas uti afdelningar om 3—400 hästar, hvilka benämnas efter de orter, dit de sammandragas. Det antal hästar af hvarje slag (rid- eller draghästar), som skall finnas å hvarje afdelning af den allmänna hästdepöten, bestämmes i mobiliseringsplanerna.

Schweiz.

Rättighet att göra reqvisitioner, hvad som får reqvireras, samt reqvisitio-

ners utförande.

Schweiziska edsförbundets militärorganisation är bestämd genom lagen af den 13 november 1874.

Artikel 226 af nyss nämnda lag innehåller följande allmänna stadgande: »kantonerna, kommunerna, korporationer och enskilda personer äro vid krigstillfällen skyldiga att, på reqvisition af behörig militärbefälhafvare, ställa all sin fasta och lösa egendom till förfogande för militära ändamål. Ersättning till fullo härför lemnas af förbundet.»

Reqvisitioner böra utfärdas af högste befälhafvaren för armén eller af befälhafvare för sjelfständig härafdelning.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

69 Reqvisitionen bör vara skriftlig och undertecknad. För hvad som bekommits lemnas qvitto.

Reqvisitionerna ställas till kommunernas styrelser; skulle dessa ej vara till finnandes, eg a militärmyndigheterna att sjelfve bringa reqvisitionerna till utförande, i fall så erfordras med biträde af trupper.

Ersättningar för reqvisitioner.

För att värdera de skador och bestämma de ersättningar, till hvilka militära reqvisitioner gifva anledning, tillsättas kommissioner, bestående af 3 medlemmar. En af dessa utnämnes för hvarje kanton af förbundsrådet, en tillsättes af vederbörande kantons styrelse och såsom tredje ledamot ingår en af förbundsdomstolen tillsatt person.

Om vid särskilda fall en sakkunnig person behöfves, så kan en sådan tillkallas af krigsst.yrelsen eller förbundsrådet; är stor skyndsamhet af nöden, kan han tillkallas äfven af tillstädesvarande befälhafvare

Begäran om ersättning skall inom 4 dagar efter fullgjord reqvisition ingifvas till behörig militärmyndighet eller, om denne ej är tillstädes, kos kantonskrigskommissiariatet. Klagomål öfver kommissionernas ersättningsbestämmanden få göras hos domstol.

Så snart protokollen öfver värderingarne blifvit undertecknade af kommissionerna och militärbefälhafvaren, utbetalas ersättningen genast af truppens förvaltningsofficer eller, om sådan ej är tillstädes, genom öfverkrigskommissariatet, till hvilket då protokollen insändas.

Qvarter hos invånarne.

Då trupper skola inqvarteras hos invånarne, böra desse derom så vidt möjligt i tid underrättas. Kan sådan underrättelse ej lemnas, äro dock invånarne skyldige att, på reqvisition af truppbefälhafvarne, genast lemna qvarter. Vare sig trupperna förläggas uti egentliga qvarter eller uti qvarterläger, äro kommunerna skyldiga att utan ersättning lemna följande:

a) Qvarter och expeditionslokaler för staberna.

b) Qvarter för officerare och manskap.

c) Stallrum för hästar samt nödig stallmateriel.

d) Kök och erforderliga kokkärl för tillredning af föda eller, i fall fältkök medföres, nödiga kokplatser.

70 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

e) Vakt- och arrestlokaler samt verkstäder för militärarbetare.

f) Sjukrum och för upprättande af fältsjukhus erforderliga lokaler.

g) Uppställningsplatser för fordon.

Då trupper äro inqvarterade hos invånarne, men få föda ur medförda lifsmedelsförråd, skola qvartervärdarne utan ersättning tillreda denna.

Skola invånarne, förutom qvarter, äfven lemna föda åt truppen, så skall denna utgöras af 3 mål om dagen och bestå af kost efter ortens sed. Härför lemnas ersättning efter i orten gångbart pris. Trupperna kunna äfven af qvartervärdarne få endast ett eller två mål dagligen, och räknas då middagsmål såsom Va dagsmål samt frukost och aftonmål hvardera såsom V*. Å qvittenser och ersättningsbelopp tages behörig hänsyn härtill. Kommunerna äro vidare skyldige att mot ersättning lemna:

a) Halm i beredskaps-, vakt-,fsjuk- och arrestlokaler samt strö i stallen.

b) Lyse i expeditions-, beredskaps-, stall-, vakt- och sjuklokaler samt verkstäder.

c) Värme till expeditions-, vakt- och sjukrum samt verkstäder.

d) Särskilda anordningar, som behöfva göras uti qvarteron äfvensom latriner, om sådana måste inrättas.

e) Lägerplatser för trupper och hästar.

f) Byggnadsvirke, om sådant behöfves, för iordningställande af baracker eller sjukhus.

g) Köks- och bakved för kök och fältbagerier, lägerhalm och ved för bivackerande trupper.

Den ersättning som lemnas för föda, då trupp förplägas hos invånarne, bestämmes årligen och särskild! vid en mobilisering af förbundsrådet i enlighet med de gångbara prisen.

För öfrigt kan af kantonerna reqvireras lifsmedel för folk och hästar af det slag, som i orten finnes, utan att inqvartering hos innevånarne tages i anspråk.

lernvägar och ångbåtar m. m.

Vid krigsutbrott eller då krig befaras är högste befälhafvaren och, så länge en sådan ej ännu är tillsatt, förbundsrådet berättigad! att förfoga öfver jernvägarne i och för militära ändamål. Hela jernvägs-

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

personalen träder i och med detsamma under krigslagarne. Den vanliga trafiken kan inskränkas eller ock helt och hållet upphöra.

Högste befälhafvaren bestämmer den tid, då jernvägarne få återgå till bolagens förfogande. Skulle förbundsrådet eller högste befälhafvaren finna det för landets försvar nödvändigt att anlägga nya spår, byggnader eller inrättningar, eller förstöra befintliga dylika, sättes sådant genast i verket.

För transport af trupper och krigsmateriel betalas halfva beloppet af den under fredstid vanliga ersättningen. Transporter af sjuke och sårade skola ske utan ersättning.

För all skada och åverkan, som göres å jernvägarne, betalas ersättning; i tvistiga fall vädjas till domstol.

Alla rörande jernvägar gifna föreskrifter gälla äfven för ångbåtar med deras materiel och personal.

Hästar och fordon m. m.

Edsförbundet egen förfoganderätt öfver samtliga hästar, om de behöfvas för arméns mobilisering. Om vid förestående större truppsammandragning anskaffandet af hästar genom köp, kontrakt och dylikt synes skola möta svårigheter eller blifva förenadt med större kostnader, är förbundsrådet berättigadt att anordna en s. k. »piket-stellung» af hästar. Dermed förstås, att den, som eger häst, ej utan militärmyndigheternes medgifvande får afyttra densamma, öfverträdande af detta förbud straffas med böter, af ända till 500 francs.

I och med kungörandet af »piket-stellung» låter förbundet anställa en undersökning af samtliga hästar. De till krigstjenst odugliga få härefter afyttras. De hästar, som befunnits till krigstjenst duglige blifva i mån af behof genom kantonernas tjenstemän inkallade till tjenst vare sig vid förbundets eller kantonernas trupper. Förbundsrådet bestämmer, när förbudet att afyttra hästar upphör.

En undersökning af i landet varande hästar kan äfven ske utan föregående »piket-stellung», och kan anbefallas antingen för hela eller för en del af landet. Då sådan undersökning blifvit anordnad, skola hästarne dels värderas, dels tilldelas truppafdelningarna. Värderingen göres af värderingskommissioner. Dessa bestå af 2 personer, af hvilka åtminstone en bör vara veterinär. Kommissionernas medlemmar tillsättas af krigsstyrelsen. I fred bör finnas minst en kommission för

72 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

hvarje kanton. Äfven vid hästarnes afgång ur tjenst skall en värdering af dem göras.

Hästvärderingskommissionen uppsätter en förteckning, som skall innehålla:

1) Den trupp afdelning, hästen bör tillhöra, egarens namn och adress samt hästens nummer.

2) Det slags tjenst, till hvilken hästen kan användas, samt beskrifning å hästen.

3) Det belopp, hvartill hästen värderas.

Förteckningen underskrifves af samtlige medlemmar; ett exemplar sändes till corpschefen, ett annat till fördelningsveterinären.

Det pris, till hvilket hästarne blifvit uppskattade, skall delgifvas egarne, och kunna dessa inom 24 timmar efter värderingen skriftligen få anmäla klagomål. Revision sker då af eu ny värderingskommission eller en militärveterinär.

Alla kommuner äro skyldiga att mot ersättning lemna de foror, som behöfvas till militära ändamål, detta såväl i fred som krig.

Militärförvaltningen eller truppbefälhafvarne äro berättigade att af kommunerna reqvirera följande:

a) De till armécorpsernas träng hörande proviant och bagagevagnar.

b) Flyttande sjukhusens och sjukvårdsreservens fordon.

c) Hästutredning och vagnstäcken för ofvan nämnda fordon.

d) Fordon med anspann och körsvenner för bildande af tillfälliga lifsmedelskolonner och etappfordonskolonner.

e) Fordon med anspann och körsvenner för transport af afdelningar eller enskilde krigsmän, sjuke m. m.

f) Förstärkta anspann, behöfliga för längre stigningar.

g) Lastdjur, bärare, vägvisare, folk för vägars iordningställande och för snöskottning.

h) Fartyg och båtar.

Vid krigsutbrott indragas till tjenst de under a), b) och c) nämnda fordon och hästutredning m. m. samtidigt med hästarne; de värderas af hästvärderingskommissionerna. Äfven alla öfriga ofvan nämnda fordon med anspann, som ej tilldelas en viss corps, skola före inträdet i tjenst värderas. Vid afgång ur tjenst sker äfvenledes värdering. Förmån, bärare och vägvisare stå under militärlagarne.

För alla foror, som ej betalas kontant af trupperna, skall qvitto lemnas, hvilket af kommunen senast inom 14 dagar bör inlemnas till kantonskrigskommissariatet. För foror, som användas för transport

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

från eu ort till en annan, utgår ersättning, räknadt för kilometer. Användes fordon eller bärare äfven för transport å hemvägen, eller räcker färden från hemorten och till baka mer än 12 timmar, fås ersättning med hälften af det bestämda beloppet för kilometer. Vägvisare, folk användt till snöskottning eller vägars iståndsättande betalas efter i orten gångbara pris.

Förmån, bärare och hästar få underhåll och qvarter såsom trupperna; dock kunna kommunerna, om så önskas, få i uppdrag att mot ersättning af portions- och rationsprisen hålla folk och hästar med mat under de första dagarne.

För tomma vagnar utan anspann, som blott användas en del af en dag, betalas ingen ersättning.

I och för arbeten till militära ändamål kan militärmyndighet af kommunerna reqvirera folk, som ersättes efter af den förra bestämdt pris, lämpadt efter det i orten brukliga. Det reqvirerade folket står under militäri agarn e.

Tyskland.

Rättighet att göra reqvisitioner.

Från den dag, då krigshärens mobilisering begynner, inträder, enligt lag af den 13 juni (för Elsass-Lothringen af den 6 oktober) 1873, skyldigheten för landet att fullgöra reqvisitioner för krigsändamål.

Mobiliseras blott en del af hären, gäller skyldigheten att lemna förnödenheter blott i fråga om denna del.

Reqvisitioner böra blott användas då förnödenheter ej kunna på annat sätt skaffas.

För allt hvad som blifvit enligt reqvisition auskaffadt lemnas ersättning af statsmedel.

Reqvisitionerna utfärdas af truppernas befälhafvare; de skola vara skriftliga och undertecknade; efter fullgjord reqvisition lemnas qvitto af befälhafvarne.

Den tidpunkt, då skyldigheten att fullgöra reqvisitioner upphör, bestämmes genom en kejserlig förordning.

Bih. till Bild. Hot. ISSB. 1 Samt. 1 A/d. S Hå/l.

74 Kongl. 3Iaj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Hvad som får reqvireras.

Kommunerna äro skyldiga att fullgöra följande reqvisitioner:

1) Qvarter för trupper samt stallrum för hästar, för så vidt dylikt finnes att tillgå;

2) Naturaförplägning för trupper, som äro under marsch eller i qvarter, äfvensom furage för hästarne;

3) I kommunen befintliga transportmedel jemte anspann äfvensom körsvenner, vägvisare och budbärare äfvensom arbetare till byggande af vägar, jernvägar och broar, till fortifikatoriska- arbeten, till spärrande af hamnar, till tjenst på fartyg och båtar;

4) Mark till militära byggnader äfvensom materiel till anläggande af vägar, jernvägar, broar, läger-, öfnings- och bivackplatser, fortifikatoriska byggnader och flod- och hamnspärrningar;

5) Ved och bränsle samt lägerhalm för läger och bivacker;

6) Hvad som undantagsvis kan behöfvas för militära ändamål, särskildt beväpnings- och utrustningspersedlar, läke- och förbandsmedel äfvensom i sådant afseende behöflig personal.

Utförande af reqvisitioner.

Reqvisitionerna ställas till vederbörande civilmyndighet i kommunerna eller till de högre förvaltningsmyndigheterna i det område, till hvilket kommunerna höra. Hvad som gäller kommunerna tillämpas äfven på de sjelfständiga gods, som ej höra till någon kommun, och reqvisitionen ställes då till godsegaren.

Uti städer, som bilda särskild krets, eller, om kretsindelning ej finnes, der antalet invånare enligt sista folkräkningen uppgår till minst 25,000, ställas reqvisitionerna i regeln direkt till stadsmyndigheten, så vida ej reqvisitionen omfattar ett större område, till hvilket staden hörer, då reqvisition ställes till dess myndighet. I de fall, då stor skyndsamhet är af nöden, kunna militärmyndigheterna reqvirera direkt från invånarne. För reqvisitionernas fullständiga fullgörande i rätt tid äro kommunerna ansvariga. Vägran eller försummelse härutinnan berättigar civilmyndigheterna och vid behof äfven militärmyndigheterna att med våld uttaga det reqvirerade.

Kommunerna äro berättigade att till biträde vid reqvisitioners fullgörande taga i anspråk egendom och byggnader, befintliga inom kom-

Kong!,. Maj ds Nåd. Proposition No Il-

la

munen, men tillhöriga personer, som ej befinna sig der, äfven om våld härvid måste användas. Undantagna härifrån äro regentens slott samt staten tillhöriga byggnader.

Ersättningar för reqvisitioner.

Kommunerna hafva för det reqvirerade rätt till ersättning till det omfång, som i lag bestämmes. Kommunerna äro ej skyldiga till enskilde utbetala penningemedel för fullgjorda reqvisitioner förr, än ersättning af statsmedel kommit dem till hända. Sådan utbetalning må dock ske till mycket fattiga personer, som deraf äro i stort behof. Hvarje enskild har rätt att af kommunen få qvitto för hvad han lemnat.

Förbundsrådet bestämmer de embetsman, som hafva att fastställa storleken af beloppen för ersättningarna. Vid alla tillfällen bör detta fastställande föregås af en värdering. Värderingen sker af sakkunnige värderingsman. Desse tillsättas dels af provinsstyrelsen, dels af kommunerna.

De, som enligt reqvisition lemnat varor, ega rätt att inom viss tid anföra klagomål öfver de belopp, värderingskommissionerna bestämt.

För begagnandet af transportmedel med anspann samt folk till militära arbeten betalas i vanliga fall kontant; för öfriga reqvisitioner lemnas såsom betalning invisningar till statskassan, som löpa med 4 procent ränta, räknadt från månaden efter den, då reqvisitionen blifvit fullgjord.

Förbundsrådet bestämmer de embetsmän, till hvilka ersättningsfordringarna skola lemnas, äfvensom för öfrigt förfarandet för ersättningens utfående. Detta sker i mån som medel blifva tillgängliga. Kungörelse utfärdas, när medlen få utbetalas, och upphör ränteberäkningen från och med månaden näst efter det denna kungörelse utgått.

I och för aflemning för krigsbehof af lefvande boskap, trossmateriel, hafre, hö och halm för fyllande af krigsmagasin är landet indeladt i aflemningsområden, vanligen sammanfallande med kretsindelningen. Värdering sker i öfverensstämmelse med i fred gångbart pris för lefvande boskap; efter 10 års medelpris (utom det dyraste och billigaste året) för bromateriel, hö, halm och hafre.

För allt öfrigt, som levereras för krigsbehof, lemnas ersättning efter gångbara pris.

76 Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

Qvarter hos invånarne.

Qvarter lemnas i allmänhet efter de för inqvartering i fredstid enligt lagar af den 26 juni 1868 och af den 13 februari 1875 samt den 21 juni 1887 gällande föreskrifter. Undantagna från inqvartering äro: såsom helsovidriga ansedda stadsdelar, under byggnad varande hus, fuktiga källarvåningar och andra olämpliga och ej behörigen skyddade lägenheter.

Ersättning för qvarter och stallrum betalas under krig endast i följande fall:

1) För truppdelar, som redan före mobiliseringen hört till ortens besättning, för den tid de stanna;

2) för truppdelar, som efter mobiliseringens början inrycka i och för ortens besättning, äfvensom för trupper, som utgöra, besättningar i etapp-orter;

3) för ersättningstrupper i ståndsqvarter. Ersättningens belopp och qvarterens beskaffenhet bör vara i enlighet med de för inqvartering i fredstid gällande föreskrifter.

Alla öfriga slag af inqvarteringar betraktas såsom marsch- och kantoneringsqvarter, och för dem betalas ingen ersättning, dock med undantag af de fall, då militärmyndigheterna reqvirera sådana anordningar i qvarteron, som nödga invånarne till utgifter derför. I öfrigt. får den inqvarterade nöja sig med hvad som för tillfället finnes att tillgå.

Ersättning för naturaförplägning, som af qvartervärdarne lemnas, utgår efter de för fredsförhållanden gifna föreskrifter och taxor. Dock betalas blott hälften af dessa belopp, om trupperna till följd af hastiga marscher, jernvägstransporter och dylikt blott komma i åtnjutande af en del af förplägningen, t. ex. blott middagsmåltid eller blott frukost och qvällsmåltid. Den inqvarterade får nöja sig med den kost, som finnes. Vid uppstående tvister regleras kosten i enlighet med de för förplägning ur magasin gifna föreskrifter.

Ersättning för furage in natura utgår efter beräkning af medelpris för de 10 sista åren (derifrån dock undantagna det dyraste och billigaste året). Måste furage för uppfyllande af reqvisitionen köpas från annat håll för kommunens räkning, utgår ersättning enligt gällande torgpris i orten.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

77 För begagnande af tomma byggnader eller ej odlad mark eller osådd åker lemnas ersättning endast så vidt någon bevislig skada blifva förorsakad.

Jernvägs- och ångbåtstransporter.

Hvarje jernvägsstyrelse är skyldig:

1) att i och för befordran af manskap och hästar hålla sina vagnar dertill inredda;

2) att befordra trupper och krigsmateriel;

3) att tillhandahålla sin personal och materiel i och för militära ändamål.

För materielens hållande i beredskap och inredande lemnas ingen ersättning. För militärtransporter och tillhandahållande af driftmateriel lemnas ersättning efter en tariff, som utgifves och tid efter annan revideras af förbundsrådet. För öfrig materiel lemnas ersättning efter gällande pris i orten.

Betalning lemnas i mån som medel blifva tillgängliga. Till dess betalning sker, lemnas 4 procent ränta, räknadt från och med månaden efter transporternas fullgörande.

Jernvägsstyrelserna hafva att efterkomma militärmyndigheternas befallningar uti allt, som rör transporternas ordande på och i närheten af krigsorten. Skulle de handla mot militärmyndigheternas befallningar, ega dessa att sjelfva bringa transporterna till utförande mot betalning af jernvägsstyrelserna.

Egare af skepp och båtar äro skyldige att ställa dessa till förfogande af militärmyndigheterna. Ersättning lemnas endast så vidt någon bevislig skada uppkommit genom användandet. Användes materielen till hamn- eller flodspärrningar, betalas den kontant till sitt fulla värde. Enas man ej om priset, göres värdering af en värderingskommission, sammansatt efter ofvan nämnda grunder.

Hästar, fordon m. m.

För att anskaffa och hålla fulltaligt härens hästbehof vid krig äro alla hästegare skyldige att till militärmyndigheterna öfverlemna sina till krigstjenst dugliga förklarade hästar emot ersättning. Befriade från denna skyldighet äro:

78 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

1) Medlemmar af de tyska regerande familjerna.

2) Främmande magters sändebud.

3) Rikets embets- och tjensteman äfvensom läkare och veterinärer för de hästar, som behöfvas för deras tjenst.

4) Postens tjensteman beträffande det antal hästar, som kontraktsmessigt skola finnas i och för postbefordran.

Värderingsman väljas för vissa perioder och för hvarje kommun genom dess representanter. Värderingen sker under ledning af eu af regeringen vald kommissarie. Ersättningen, som blifvit bestämd, betalas kontant till egaren från krigskassan.

Föreskrifter rörande anmälande, förmönstring, mönstring och inställelse af hästar gifvas af hvarje stat; öfverträdelser häremot straffas med ända till 50 Thalers böter. '

För Preussen gäller ett reglemente af den 22 juni 1886; för öfriga land det. äldre reglementet af den 12 juni 1875, som blott obetydligt skiljer sig från det nya preussiska. Hufvudinnehållet af dessa reglementen är följande:

Periodiska förmönstringar.

För att få eu öfversigt af hästtillgången i landet anställes hvart 10:de år (de år, som följa närmast efter det, då afl boskap i landet räknas) förmönstringar. Befallning härom gifves af krigsministeriet. Fn kommission för hvarje krets verkställer mönstringarna. De kunna stundom ske oftare än hvart 10:de år och äfven med längre mellanrum än 10 år. Kommissionen består af landtrådet och en officer, som tillsättes af generalkommandot i det hästanskaffningsdistrikt, till hvilket kretsen hörer. Äfven kunna flera kretsar sammanslås till en gemensam mönstring. Ofverpresidenten i förening med kommenderande generalen bestämmer ort och tid för mönstringarna. Hästegarne böra ej hafva längre än en half dagsmarsch till mönstringsorten. Tiden för mönstringen bör utsättas, då hästarne äro minst sysselsatta i och för arbeten. Till mönstringen skola införas alla hästar med- undantag af:

a) hästar under 4 år;

b) hingstar;

c) ston, som äro drägtiga‘eller som fölat för mindre än 14 dagar sedan;

d) hästar, som äro blinda på begge ögonen;

e) hästar, som arbeta i bergverk.

79 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 11.

Äfven kan för ömmande fall befrielse beviljas af provinsens styrelse eller landtrådet.

Kommunernas styrelse äfvensom enskilde godsegare äro skyldige att vid mönstringar framlägga en förteckning, som med fortlöpande nummer upptager alla hästar inom området, jemte uppgift om ålder, kön, färg, tecken samt namn på egaren. Äfven skola de tillse, att manskap finnes tillstädes, som framför hästarne i nummerordning efter som de uppropas.

De framförda hästarne antecknas såsom krigsdugliga eller ej krigsdugliga. De förra delas uti ridhästar, stånghästar och förhästar. Militärledamoten är härvid bestämmande.

En förteckning med ofvan nämnda anteckningar om hästarne lemnas till generalkommandot och en dylik till regeringspresidenten. Den senare lemnar ett sammandrag till öfverpresidenten. Generalkommandot lemnar likaledes ett sammandrag för hela hästanskaflningsområdet till krigsministeriet, hvilket senast bör vara inne den 15 augusti.

Anskaffning af hästar vid mobilisering.

Vid mobilisering har hvarje provins att anskaffa det enligt mobiliseringsplanen för densamma bestämda antalet hästar.

Redan i fred fördelar öfverpresidenten i samråd med kommenderande generalen behofvet af hästar på hvarje krets. I och för mönstringar delas kretsarne i mönstringsdistrikt med mönslringsorter. Denna indelning göres af landtrådet. Ett distrikt bör ej omfatta mer än 1,200 hästar. Militärmyndigheten väljer för hvarje mönstringsdistrikt en möstringskommission, bestående af 3 hästkunnige personer; äfven biträder en veterinär, hvilken tillsättes af landtrådet. Dessa kommissioner väljas för 6 år. Flera mönstringsdistrikt bilda ett aflemningsdistrikt, i regel sammanfallande med kretsindelningen.

Så snart mobiliseringsorder utgått, meddelar landtrådet mönstringskommissionerna förteckning å antal hästar af hvarje kategori, som skall uttagas, äfvensom tid och ställe för mönstringen samt tid och ställe för aflemnandet af hästarne. Samtidigt lemnar landtrådet till kommunalstyrelserna uppgift å tid och ställe för införandet till mönstring af samtliga hästar.

Mönstringskommissionen uttager det bestämda antalet krigsdugliga hästar samt ytterligare lU för att inställas till den bestämda orten inom aflemningsdistriktet. öfverpresidenten kan i samråd med kommende-

BO

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

rande generalen gifva befallning om uttagande af mer än V4, till och med alla krigsdugliga hästar.

För hvarje aflemningsdistrikt väljes en aflemningskommission, som består af: landtrådet och en af kommenderande generalen tillsatt officer (stundom ytterligare eu officer), vidare en af landtrådet vald veterinär samt 3 af kretsstyrelsen för 6 år i sänder valde värderingsmän.

Aflemningskommissionen uttager nu det för området bestämda antalet hästar samt dessutom 3 procent i reserv. De såsom reserv utsedda hästarne uttagas ej, utan skola endast af egaren hållas tillgängliga under 3 veckors tid, räknadt från aflemningsdagen.

De uttagna hästarne värderas af värderingsmännen; vid olika värdering tages medeltalet. Värderingen göres efter gällande fredspris. De uttagna hästarne skola vara försedda med grimmor, trens, 2 streck och godt hofbeslag. Efter skedd värdering öfvertagas hästarne af militärmyndigheterna.

I de kretsar der, enligt provinsstyrelsens bestämmande, fordon och tillbehör skola utskrifvas, tillgår dessas värdering och aflemnande samtidigt och på enahanda sätt. Så vidt möjligt böra fordonen framföras med sina anspann för kommissionen.

Hästegarne och fordonsegare få vid aflemnandet qvitten, mot livilkas aflemnande de kunna utbekomma ersättning.

Österrike-TTngarn.

Rättighet att göra reqvisitioner.

Reqvisitioner i krigstid få (enligt tjenstgöringsreglementet af 1873) göras af krigsministeriet, armébefälhafvare eller befälhafvare för sjelfständigt armécorpser samt fästningskommendanter äfvensom undantagsvis af öfrige befälhafvare, om förnödenheter ej på annat sätt kunna anskaffas. För hvad som genom reqvisition blifvit bekommet lemnas qvitto och ersättning af statsmedel.

Någon fullständig reqvisitionslag finnes ej ännu antagen, ehuru förslag dertill är uppgjordt. Dock finnas redan för fredstid gällande bestämmelser för reqvisitioner, hvilka hafva tillämpning äfven i krig.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

81 Hvad som får reqvireras.

För krigstillfällen få reqvireras förnödenheter af alla slag. Militärmyndigheterna ega rätt att reqvirera:

a) qvarter med dertill hörande anordningar, stallinredning, bränsle samt lyse;

b) kost under marscher;

c) lifsmedel;

d) anspann till foror;

e) hästar.

Krigsstyrelsen har vidare rättighet att vid krigstillfällen förfoga öfver jernvägar och fartyg med desses materiel och personal.

Utförande af reqvisitioner.

Så väl kommuner som enskilde äro skyldige att lemna det som reqvireras, så vida de deraf äro i besittning. Vid vägran att efterkomma militärmyndigheternas fordringar, kunna trupper användas för att med våld uppbringa det reqvirerade. Härtill använd truppafdelning åtföljes af en intendenturtjensteman, som anordnar reqvisitionens utförande.

För hvad som tagits lemnas i krigstid qvitto.

Qvarter hos invånarne.

Landets invånare äro, enligt inqvarteringslag af den 11 juni 1879, skyldige att lemna trupperna qvarter och stallrum för hästarne jemte kost. Inqvartering delas uti varaktig och öfvergående inqvartering. För krigstid skola ytterligare bestämmelser utgifvas genom krigsreqvisitionslagen. Den ersättning, som för kost hos qvartervärdarne tillkommer desse, bestämmes årligen af krigsstyrelsen. För lifsmedel som levereras utom qvarterförplägnaden, betalas ersättning enligt i orten gångbara pris.

Bih. Ull Ililcsd. Prat. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 8 Höft.

82 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

iernvägstransporter m. m.

Öfver alla på krigsorten befintliga jernvägar hafva militärmyndigheterna enligt reglemente för militärtransporter på jernväg af 1878 samt förordning af 1887, förfoganderätt från den tidpunkt, som krigsministeriet bestämmer.

Trafiken skötes genom jernvägens egen personal eller ock med biträde af härens jernvägstrupper.

Hvad ofvan blifvit nämndt om jern vägstransporter gäller äfven rörande ångbåtstransporter.

Anspann till foror.

Att lemna hästar till anspann äro alla innevånare skyldige som ega dertill duglige hästar. Hvarje provins är för detta ändamål delad uti distrikt; invånarne i ett sådant äro skyldige att lemna hästar till anspann till nästa marschstation. För hvarje provins finnes bestämda tariffer, enligt hvilka ersättning utgår per häst och kilometer.

Hästar.

Vid mobilisering anskaffas det felande behofvet af hästar, enligt lag af den 16 april 1873, genom i landet gjorda reqvisitioner. Från den stund, som kejsaren befaller, äro alla hästegare skyldige att ställa sina till krigstjenst duglige hästar till krigshärens förfogande mot ersättning, som af staten betalas.

Befriade från denna skyldighet äro de till kejsaren eller hans hofhållning och familj hörande hästar, de för posthållningen oumbärliga hästar, embetsmän tillhöriga hästar m. fl.

Försummelse att ställa hästar till krigshärens behof straffas med böter (af ända till 100 fl.), hvarförutom hästarne uttagas med våld.

Behofvet af hästar vid mobilisering utöfver det i fred befintliga antal kungöres årligen af krigsstyrelsen. I öfverensstämmelse med det i hvarje land och provins (enligt sista hästräkning) befintliga hästantal fördelas behofvet jemnt på dessa. Härefter sker ytterligare fördelning på de olika hästanskaffningsdistrikten (sammanfallande med indelningen i rättsligt hänseende). Denna delning göres af civilmyndigheterna.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

För hvarje distrikt finnes en bestämd mönstringsort och en mönstringskommission, som vid början af hvarje år tillsättes. Kommissionen består af militäre och civile ledamöter samt värderingsman.

Hästarne framföras kommunvis för kommissionen, hvilken indelar dem efter deras duglighet såsom rid- eller draghästar. Kommunerna kunna äfven frivilligt få anskaffa hästar, i hvilket fall för hvarje häst betalas ett belopp 10 procent högre, än remontmedelpriset.

Såsom ersättning för hästarne betalas remontmedelpriset, och i fall hästegarne ej äro dermed nöjda, det medelpris, till hvilket värderingsrnännen kommit.

Rättelse

i Kongl. Maj:ts nåd. proposition n:o 11.

Sid. 8 rad. 8 uppifrån står: polismyndighet

läs: militärmyndighet

Bih. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd.