med förslag till lag angående ändrad lydelse af 67 § konkurslagen den 18 september 1862 och till lag angående ändrad lydelse af 3 § i lagen angående enskild sedelutgifvande banks, bankaktiebolags och sparbanks konkurs den 7 juni 1889

18 Kongl. Majrts Nåd. Proposition N:o 15.

N:o 15.

Kongl. Majäs nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till lag angående ändrad lydelse af 67 § konkurslagen den 18 september 1862 och till lag angående ändrad lydelse af 3 § i lagen angående enskild sedelutgifvande banks, bankaktiebolags och sparbanks konkurs den 7 juni 1889; gifven Stockholms slott den 24 januari 1890.

Under åberopande af bifogade, i statsrådet och högsta domstolen förda protokoll vill Kongl. Maj:t jemlikt 87 § regeringsformen föreslå Riksdagen att antaga följande förslag till

i :o) Lag angående ändrad lydelse af 67 § konkurslagen den 18

september 1862.

Härigenom förordnas, att 67 § konkurslagen skall erhålla följande ändrade lydelse:

Arfvode till gode män och till syssloman bestämrae borgenärerna, antingen till visst af hundrade, eller efter annan grund; ej må det för syssloman efter tid räknas. Nöjas ej gode männen eller sysslomannen med borgenärernas beslut derutinnan, eller menar någon borgenär, eller gäldenären, att arfvodet blifvit för högt bestämdt; lägge rätten dem emellan, som skäligt pröfvas. När beslut angående arfvode till sysslomännen fattas, skola borgenärerna tillika föreslå arfvode till rättens ombudsman. Det förslag skall, jemte det i ärendet förda protokoll, ingifvas till rätten, som derefter bestämmer livad skäligen må rättens ombudsman i arfvode tillerkännas.

19 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

Ej må arfvode njutas förr än gode män eller syssloman slutlig reda för sig gjort.

Arfvode, som belöper för egendom, hvilken är intecknad eller deri särskild förmånsrätt eljest eger rum, skall, likasom kostnaden för den egendoms vård och försäljning, af egendomens afgäld och köpeskilling utgå.

2:o) Lag angående ändrad lydelse åt* 3 § i lagen angående enskild sedelutgifvande banks, bankaktiebolags och sparbanks konkurs den ? juni 1889.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen angående enskild sedelutgifvande banks, bankaktiebolags och sparbanks konkurs den 7 juni 1889 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Af det arfvode, som för gode männen och sysslomannen bestämmes, tage allmänna ombudet en tredjedel.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR,

Aug. Östergren.

20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hälletinför Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott fredagen den 13 december 1889,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt, Statsråden: friherre von Otter,

Wennerberg, friherre Palmstierna, friherre von Essen, friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD.

Departementschefen, statsrådet östergren, anmälde i underdånighet:

Riksdagens skrifvelse den 2 maj 1888, innefattande anhållan att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till ändring i gällande konkurslag i syfte att medelst bestämda föreskrifter i afseende å arfvodet för konkursbos förvaltning förekomma att samma arfvode kan uppdrifvas till oskäligt belopp; och anförde departementschefen vidare:

»Att på sätt Riksdagen ifrågasatt låta konkursarfvodet alltid utgå i visst förhållande till försäljningssumman för konkursboets egendom, dock med begränsning till ett visst maximum, och sålunda i lagen fastställa en viss taxa för nämnda arfvode synes mig icke vara lämpligt, af det skal, Riksdagen sjelf deremot anfört, eller att arbetet och omtanken med konkursförvaltningen icke alltid stå i ett direkt förhållande till de förvaltade

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

beloppens storlek. Deremot synes mig livad särskilt beträffande arfvodet till rättens ombudsman blifvit af Riksdagen anmärkt och föreslaget vara förtjent af beaktande. Bestämmelsen i 67 § konkurslagen, att rättens ombudsman eger åtnjuta en tredjedel af det för konkursutredningen bestämda arfvode, föranleder utan tvifvel stundom en oskälig förhöjning afkonkursarfvodet. Den möda och ansvarighet, som faller på rättens ombudsman, står visserligen icke alltid i det förhållande till gode männens och sysslomannens besvär med konkursutredningen, att han skäligen bör i ersättning taga hälften mot hvad dem tillkommer. Val är denna proportion icke så ovilkorlig, att ju icke rätten kan annorlunda förordna. Men till denna möjlighet kunna borgenärerna icke gerna taga hänsyn, när arfvodet för konkursförvaltningen i dess helhet skall bestämmas, utan nödgas de tilltaga arfvodesbeloppet så högt, att två tredjedelar deraf utgöra skälig ersättning för gode männens och sysslomannens möda.

För att härutinnan åstadkomma rättelse synes mig ändamålsenligt att, på sätt Riksdagen föreslagit, stadga att arfvodet skall bestämmas särskildt för rättens ombudsman och särskildt för gode männen och sysslomannen. Emellertid synes det mindre lämpligt att åt borgenärerna öfverlemna att bestämma arfvodet för rättens ombudsman, då ofta nog borgenärernas beslutanderätt i verkligheten utöfvas af sysslomannen, och sålunda rättens ombudsman skulle i fråga om sitt arfvode blifva väsentligt beroende af dem, hvilkas åtgöranden han är satt öfvervaka. Rättens ombudsman är en rättens förtroendeman och synes derför böra få sitt arfvode bestämdt af rätten. För att lemna rätten ledning i sådant afseende torde dock borgenärerna böra, när de besluta om arfvodet till sysslomannen, tillika föreslå arfvode för rättens ombudsman.

Förändras 67 § konkurslagen i det syfte, nu angifvits, torde jemväl 3 § i lagen angående enskild sedelutgifvande banks, bankaktiebolags och sparbanks konkurs den 7 juni 1889 böra undergå någon jemkning. Flvad nämnda lagrum innehåller derom att i konkurser af omförmälda slag konkursarfvodet skall af borgenärerna bestämmas särskildt för rättens ombudsman och särskildt för gode männen och sysslomännen, lärer nemligen i sådant fall såsom obehöfligt kunna utgå.

På de grunder, nu anförts, har jag låtit inom justitiedepartementet utarbeta följande förslag till dels

Do) lag angående ändrad lydelse af 67 § konkurslagen den 18 september 1862.

Härigenom förordnas, att 67 § konkurslagen skall erhålla följande

ändrade lydelse:

22 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

Arfvode till gode män och till syssloman bestämme borgenärerna antingen till visst af hundrade, eller efter annan grund; ej må det för syssloman efter tid räknas. Nöjas ej gode männen eller sysslomannen med borgenärernas beslut derutinnan eller menar någon borgenär eller gäldenären, att arfvodet blifvit för högt bestämdt, lägge rätten dem emellan som skäligt pröfvas. När beslut angående arfvode till sysslomannen fattas, skola borgenärerna tillika föreslå arfvode till rättens ombudsman. Det-förslag skall, jemte det i ärendet förda protokoll, ingifvas till rätten, som derefter bestämmer hvad skäligen må rättens ombudsman i arfvode tillerkännas.

Ej må arfvode njutas förr än gode män eller syssloman slutlig reda för sig gjort.

Arfvode, som belöper för egendom, hvilken är intecknad eller deri särskild förmånsrätt eljest eger rum, skall, likasom kostnaden för den egendoms vård och försäljning, af egendomens afgäld och köpeskilling utgå;

dels ock

2:o) lag angående ändrad lydelse af 3 § i lagen angående enskild sedelutgifvande banks, bankaktiebolags och sparbanks konkurs den 7 juni 1889.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen angående enskild sedelutgifvande banks, bankaktiebolags och sparbanks konkurs den 7 juni 1889 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Af det arfvode, som för gode männen och sysslomännen bestämmes, tage allmänna ombudet en tredjedel.»

Och hemstälde departementschefen att öfver dessa förslag måtte, för det ändamål 87 § regeringsformen omförmäler, genom note ur detta protokoll inhemtas högsta domstolens utlåtande.

På tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla hvad departementschefen sålunda hemstält.

Ex protocollo Carl Boheman.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

23 Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj ds högsta domstol tisdagen den 14 januari 1890.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Wretman,

Svedelius,

Glimstedt,

Norberg,

Lilienberg,

Westman,

Huss.

Tillförordnade byråchefen, revisionssekreteraren Afzelius föredrog i underdånighet:

2:o.

Note ur protokollet öfver justitiedeparteinentsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 13 nästlidne december, hvarmedelst, för det ändamål 87 § regeringsformen omförmälde, högsta domstolens utlåtande blifvit infordradt öfver följande inom justitiedepartementet utarbetade förslag till dels

T.o lag angående förändrad, lydelse af 67 § konkurslagen den 18

september 1862.

Härigenom förordnas, att 67 § konkurslagen skall erhålla följande

ändrade lydelse:

24 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

Arfvode till gode män och till syssloman bestämme borgenärerna, antingen till visst af hundrade, eller efter annan grund; ej må det för syssloman efter tid räknas. Nöjas ej gode männen eller sysslomännen med borgenärernas beslut derutinnan eller menar någon borgenär eller gäldenären, att arfvodet blifvit för högt bestämdt, lägge rätten dem emellan som skäligt pröfvas. När beslut angående arfvode till sysslomännen fattas, skola borgenärerna tillika föreslå arfvode till rättens ombudsman. Det förslag skall, jemte det i ärendet förda protokoll, ingifvas till rätten, som derefter bestämmer hvad skäligen må rättens ombudsman i arfvode tillerkännas.

Ej må arfvode njutas förr än gode män eller syssloman slutlig reda för sig gjort.

Arfvode, som belöper för egendom, hvilken är intecknad eller deri särskild förmånsrätt eljest eger rum, skall, likasom kostnaden för den egendoms vård och försäljning, af egendomens afgäld och köpeskilling utgå;

dels ock

2:o lag angående ändrad lydelse af 3 § i lagen angående enskild sedelutgifvande banks, bankaktiebolags och sparbanks konkurs den 7 juni 1889.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen angående enskild sedelutgifvande banks, bankaktiebolags och sparbanks konkurs den 7 juni 1889 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Af det arfvode, som för gode männen och sysslomännen bestämmes, tage allmänna ombudet en tredjedel.

Högsta domstolen lemnade förslagen utan anmärkning.

Ex protocollo Carl Boheman.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

25 Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Han$ May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen den 24 januari 1890,

i närvaro af:

o

Hans excellens herr statsministern friherre Akerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt, Statsråden: friherre von Otter,

Wennerberg, friherre Palmstierna, friherre von Essen,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Justitieråden: Norberg,

Huss.

Statsrådet, friherre Åkerhielm anmäldes vara af sjukdom hindrad att komma tillstädes.

3:o.

Departementschefen, statsrådet östergren föredrog högsta domstolens yttrande öfver de genom Kongl. Maj:ts beslut den 13 sistlidne december till högsta domstolen remitterade förslagen till

l:o lag angående ändrad lydelse af 67 § konkurslagen den 18 september 1862; samt

2:o lag angående ändrad lydelse af 3 § i lagen angående enskild sedelutgifvande banks, bankaktiebolags och sparbanks konkurs den 7 juni 1889;

Bill. till Riksd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 7 Raft. 4

26 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 15.

och hemstälde föredraganden att förslagen, som af högsta domstolen lemnats utan anmärkning, måtte jemlikt 87 § regeringsformen för Riksdagen till antagande framläggas.

Till denna, af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lemna bifall; och skulle proposition i ämnet till Riksdagen aflåtas i enlighet med bil. litt. C vid detta protokoll.

Ex protocollo Carl Boheman.