Doc 1891:1

Kongl. Majits nåd. prof). n:o /, om statsverket 1891.

i

KONGL. MAJ:TS

NÅDIGA

P R O P O SITIO N

TILL

Hiksdagen

angående statsverkets tillstånd och behof;

Gifven Stockholms slott den 14 Januari 1891.

Jemlikt grundlagens bud afgifver Kongl. Maj:t härmed nådig proposition angående statsverkets tillstånd och behof.

Dervid förekommer först frågan om beräkningen för nästa statsregleringsperiod af statsverkets inkomster.

Med åberopande af de beslut, hvarom bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 12 innevarande månad*) lernnar närmare upplysning, och under de i samma protokoll angifna förutsättningar föreslår Kong]. Maj:t, att statsverkets inkomster för år 1892 upptagas sålunda:

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Inkomstberäkningen”. Bill. till Rikad. Prat. 1891. Ua Sami. ha Afd.

2 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, Om statsverket 1891

Ordinarie inkomster:

säger 20,490,000: —

Bevillningar:

månad:

Transport kronor 88,470,000:

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o /, om statsverket 1891.

3 Transport kronor 88,470,000: — att såsom tillgång vid förevarande statsreglering må beräknas och användas öfverskott å statsregle-

ringarna för år 1889 och föregående år......................... » 5,887,000: —

och att af Riksbankens vinst för år 1890 må anvisas för statsverkets behof till utbetalning vid den tid

under år 1892, soin af Riksdagen bestämmes,................ » 1,850,000: —

hvarefter det för nästa statsregleringsperiod disponibla

beloppet af statsverkets tillgångar uppgår till............... kronor 96,207,000: ■—

Första hufvudtiteln,

innefattande anslagen till Kongl. hof- och slottsstaterna.

Nu gällande riksstat upptager såsom årliga eller ständiga utgifter:

för Kong], hofstaten........... ............................................. kronor 1,196,900: •-

» » slottsstaten........................................................ » 123,100: —

tillsammans kronor 1,320,000: — Häruti föreslår Kongl. Maj:t icke någon ändring.

Andra hufvudtiteln,

innefattande anslagen till justitiedepartementet.

1 afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 3,849,366 kronor, vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll öfver justitiedepartemenfsärenden den 12 innevarande månad*), föreslå Riksdagen beträffande

) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Andra hufvudtiteln”.

4 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Göta hofrätt med derunder lydande justitiestat:

[1.] att, för genomförande af delning utaf Vestra Värends nuvarande domsaga i två nya domsagor, anslaget till löner åt häradshöfdingarne under Göta hofrätt måtte ökas med.......................................................... kronor 4,500: —

samt de till häradshöfdingen i Vestra Värends nuvarande domsaga anslagna tjenstgöringspenningar fördelas på sätt åberopade statsrådsprotokoll upptager;

kommande, i händelse af bifall härtill, det i 1891 års riksstat under rubrik »Göta hofrätt med derunder lydande justitiestat» uppförda anslag, 510,021 kronor, att förhöjas till 514,521 kronor.

Fångvården:

[2.] att arfvodet till predikanten vid kronohäktet i

Norrtelje, 400 kronor, må förhöjas med ......................... » 200: —

eller således till 600 kronor.

Genom bifall härtill kommer bestämda anslaget till fångars vård och underhåll, som nu utgör 505,800 kronor, att uppgå till 506,000 kronor,

samt fångvårdsanslaget i sin helhet att upptagas till 1,781,400 kronor.

Öfriga ordinarie anslag:

[3.] I afseende å dessa har Kongl. Maj:t icke att

föreslå någon annan förändring, än att, till jemnande af hufvudtitelns slutsumma, anslaget till skrifmaterialier

och expenser, ved m. m. höjes med............................... » 41: —

från nuvarande beloppet 64,178 kronor till 64,219 kronor.

Den föreslagna tillökningen i ordinarie anslag

utgör således.................................................................. kronor 4,741: —

Lägges härtill slutsumman af andra hufvudtitelns ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat__________________ » 3,849,366: —

skulle andra hufvudtitelns ordinarie anslag enligt

Kongl. Maj:ts förslag uppgå till....................................... kronor 3,854,107: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

5 Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under andra hufvudtiteln, vill Kongl. Magt, på sätt omfönnälda protokoll öfver justitiedepartementsärenden vidare innehåller, föreslå Riksdagen att dels bevilja såsom extra anslag för år 1892:

[4.] till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och

tre militäre ledamöter......................................................... kronor 5,000: —

[5.] för nya lagberedningen................. » 40,000: —•

[6.J för Svea hofrätts förstärkning med eu öfvertalig /

division............. » 17,500: —

[7.] till understöd åt förbättringskolonien vid Hall att, om möjligt, användas uteslutande till afbetalning å

koloniens kapitalskuld........................................................... » 15,000:

| 8.] dels ock medgifva, att besparingar å nya lagberedningens anslag vid 1890 års slut till belopp af 5,303 kronor 68 öre må användas till ersättande, så långt det förslår, af förskott, som Statskontoret utbetalt till eu i statsrådsprotokollet omnämnd komité,

samt, till godtgörande af återstoden utaf sagda förskott, å extra stat för år 1892 anvisa.....................,.......... » 3,593: —

tillsammans kronor 81,093: —

Fn jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för år 1891 upptagen och sådan den af Kongl. Magt nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

6 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Tredje hufvudtiteln,

innefattande anslagen till utrikesdepartementet.

1 afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu gällande riksstat till årliga, eller ständiga utgifter anvisade 613,800 kronor, vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som. innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll öfver utrikesdepartementsärenden den 12 innevarande månad*), föreslå,

att nedannämnda ordinarie anslag må af Riksdagen anvisas att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande och under enahanda vilkor som hittills, nemligen:

Kabinettskassans utgifter:

1.] departementschefen, Ministern för

utrikes ärendena ............................................... kronor

( 2.] utrikesdepartementet........................... »

[3.] ministerstaten..................................... »

[4.] militärattachéer............... »

[5.] skrifmaterialier, expenser och extra utgifter................................................................ »

24,000: — 27,495: - 337,941: — 8,471: —

45,893: —

443,800:

Konsulskassans utgifter:

[6.] utrikesdepartementet............... kronor 10,000: —

[7.J konsulsstaten..................... » 129,685: —

[8.] skrifmaterialier, expenser och extra utgifter................................................................. _» 20,315: — 160,000: —

summa kronor 603,800: —

Utgifter., som bestridas af svenska statsverket allena:

[9.] svenska kyrkan i Paris........................................... »_2,950: —-

tillsammans kronor 606,750: —

') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Tredje hufvudtiteln”.

Kong1. Majds nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1891.

7 Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den 12 innevarande månad finnes antecknadt, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja:

[10.] för fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater»....... kronor 4,500: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för 1891 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

1891. 1892.

ordinarie anslag 613,800: -— 606,750: — således minskning kronor 7,050: —

extra >>____ 4,500: — 4,500: — — — — —

summa kronor 618,300:— 611,250:— således minskning kronor 7,050: —

Fjerde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i 1891 års riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant.............................................................................. kronor 18,938,800: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter........................................................................ » 817,000: —

ersättningar................................................................ » 693,400: —

tillsammans kronor 20,449,200: —

vill Kongl. Maj:t, i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll öfver landtförsvarsärenden den 12 innevarande Januari*), föreslå Riksdagen beträffande

Indelta arméns befälsaflöning:

[1.] att, dels för ökande af dagaflöningen för de vid indelta arméns truppförband anstälde sergeanter, bataljonsadjutanter, regementsväblar samt stabs- och sqvadronstrumpetare från 40 öre till 1 krona och dels för anställande vid Jemtlands hästjägarecorps af eu *) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Fjerde hufvudtiteln”.

8 Kongl. May.ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1891.

regementsintendent, höja anslaget till indelta arméns

befälsaflöning, nu kronor 4,187,596, med........................ kronor

till kronor 4,222,328;

Lifgardet till häst:

[2.] att, föi- ökande af dagaflöningen för de vid lifgardet till häst anstälde 16 sergeanter, 1 regementsväbel och 8 trumpetare från 40 öre till 1 krona, höja anslaget till lifgardet till häst, nu kronor 146,345, med till kronor 151,820;

Kronprinsens husarregemente:

[3.j att, för ökande af dagaflöningen för de vid kronprinsens husarregemente anstälde 24 sergeanter och 6 sqvadronstrumpetare från 40 öre till 1 krona, höja anslaget till kronprinsens husarregemente, nu kronor

186,985, med..................................................................... »

till kronor 193,555;

Svea lifgarde:

[4.] att, för ökande af dagaflöningen för de vid Svea lifgarde anstälde 18 sergeanter, 1 regementsväbel och 8 hautboister från 40 öre till 1 krona, höja anslaget till Svea lifgarde, nu kronor 165,074, med......

till kronor 170,987;

Andra lifgardet:

[5.] att, för ökande af dagaflöningen för de vid andra lifgardet anstälde 18 sergeanter, 1 regementsväbel och 8 hautboister från 40 öre till 1 krona, höja anslaget till andra lifgardet, nu kronor 164,489, med., till kronor 170,402;

Yermlands fältjägarecorps:

[6.] att, för ökande af dagaflöningen för de vid Vermlands fältjägarecorps anstälde 15 sergeanter, 2 bataljonsadjutanter och 1 regementsväbel från 40 öre_

Transport kronor

34,732: —

5,475: —

6,570: —

5,913: —

5,913: -

58,603: —

Kongl. Maj-.ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 1891.

Transport kronor

till 1 krona, höja anslaget till Vertnlands fältjägare-

corps, nu kronor 140,750, med........................................ »

till kronor 141,470;

Artilleriet:

[7.] att, för ökande af de vid Svea, Göta och Vendes artilleriregementen anstälde sergeanters, stabstrumpetares och batteritrurnpetares dagaflöning från 40 öre till 1 krona, höja anslaget till artilleriet, nu kronor 1,089,566,

med................................................................................... »

till kronor 1,125,701;

Yaxliolms artillericorps:

[8.] att, för ökande af dagaflöningen för de vid Vaxholms artillericorps anstälde 16 sergeanter och 1 stabstrumpetare från 40 öre till 1 krona, höja anslaget

till nämnda corps, nu kronor 103,137, med.................. »

till kronor 105,654;

Fortifikationen:

[9.] att, för ökande af dagaflöningen för de vid fortifikationen anstälde 36 sergeanter från 40 öre till 1 krona, höja anslaget till fortifikationen, nu kronor

278,920, med...................................................................... »

till kronor 286,804;

Trängen:

[10*-] att, för genomförande af den beslutade organisationen af eu trängbataljon å Karlsborg äfvensom för ökande af de vid den äldre trängbataljonen anstälde 30 sergeanters och 2 stabstrumpetares dagaflöning från 40 öre till 1 krona, höja anslaget till trängen, nu kronor 182,940, med................................................................ »

till kronor 287,791; samt

att medgifva, att af sistnämnda belopp en summa af 201,320 kronor må, såsom afsedd för den nya

Transport kronor

58,603: — 720: —

36,135: —

2,517: —

7,884: —

104,851: —

210,710: —

Bih. till Rifc8d. Prot. 1891. l:a Sami. l:a Afd.

10 Kongl. Majtts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor t-rängbataljonen, få i riksstaten upptagas såsom reservationsanslag med rättighet för Kongl. Maj:t att disponera derå uppkommande besparingar för bestridande af uppsättningskostnader och öfriga med genomförandet af den nya trängbataljonens organisation förenade kostnader;

Gotlands nationalbeväring:

[11.] att, för ökande af de vid Gotlands nationalbeväring anstälde bataljonsadjutanters, sergeanters och spels dagaflöning från 40 öre till 1 krona, höja anslagettill Gotlands nationalbeväring, nu kronor 199,657, med till kronor 200,965;

Salpeteruppköp:

[12.] att medgifva, att af 1892 års anslag till salpeteruppköp må, under vilkor0 att anslaget icke öfverskrides, i och för inköpet- af Åkers krutbruk användas en summa af 21,344 kronor;

Yed och ljus vid fästnings- och garnisonsorter:

[13.] att höja anslaget till ved och ljus vid fästnings- och garnisonsorter, nu kronor 61,500, med---------

till kronor 103,500;

äfvensom att i sammanhang dermed medgifva, att anslaget- må få i riksstaten uppföras såsom förslagsanslag;

Skrifmaterialier och expenser, ved in. in. för departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen:

[14.] att anslaget, nu kronor 6,136, må för jemnande af slutsumman å hufvudtitelns anslag höjas

med......................

till kronor 6,148.

210,710:

1,278: —

42,000:

12: —

Transport kronor 254,000: —

11 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor 254,000: Beträffande öfriga under fjerde hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t ingen

förändring. ---—---

Summa kronor 254,000: Lägges till denna förhöjning summan af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat........ » 20,449,200:

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kong].

Maj:ts förslag uppgå till.,..,.........................................-..... kronor 20,703,200:

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet den 12 innevarande Januari finnes antecknadt, föreslår Kongl. Magt vidare, att Riksdagen må under denna hufvudtitel på extra stat bevilja:

[15.] för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning m. m.............. kronor 77,500: —

[16.] för anskaffande af fästningsartillerimateriel.. . » 1,100,000: —

och deraf anslå till bestyckning å

Karlsborg............ kronor 189,000: —

s dito å Vaxholm Oscar-Fredriks-

borg._.................. » 900,000: —

» dito å Oscars-

Värns-linierna.... » 11,000: —

[17.] för fortsatt anskaffande af nya och ändring af äldre infanteriammunitionsvagnar med

tillhörande utredning................................. » 20,000: —

äfvensom att Riksdagen af det redan beviljade anslaget

[18.] för förändring af arméns nuvarande gevär till vapen af liten kaliber må för år

1892 anvisa................................................. » 400,000: —

Transport kronor 1,597,500:

12 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 1891.

Transport kronor

Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen

[19.] att till byggnader å Karlsborg bevilja 140,110 kronor och deraf på extra stat för år

1892 anvisa ................................................ »

[20.] att till ett kasernetablissement i Jemtland för en artilleridivision bevilja 381,300

kronor att med........................................... »

utgå på extra stat för år 1892 och med återstående beloppet gåldas från reservationerna å anslaget till värfvade garnisonerade truppernas rekrytering och aflöning;

samt att på extra stat för år 1892 bevilja:

[21.] för fortsättande af befästningsarbetena vid

Karlsborgs hufvudfästning och å Vaberget »

[22.] till befästningsarbeten vid Karlskrona........... »

och deraf anslå till fullbordande af minförsvarsbatteriet

å Kungsholmen....... kronor 54,000: —

till påbörjande af ett permanent verk å

Aspö......................... ». 106,000: —

[23.] till anskaffning och komplettering af fält-

ingeniörmateriel........... »

[24.] till barackbyggnader å mötesplatserna af det

för sådant ändamål redan beviljade belopp » [25.] till reseunderstöd åt officerare och intenden-

turtjenstemän................... ;»

[26.] till fortsättande af generalstabens topografiska

arbeten.................. »

och [27.] till skarpskytteväsendets och skjutskicklig-

hetens befrämjande..................................... »

tillsammans kronor

1,597,500: —

46,000: — 41,300: —

200,000: — 160,000: —

40,000: —

100,000: -

9,000: —

90,000: —

60,000: — 2,343,800: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1891 års riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

13 Kong!. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Femte hufvudtiteln,

innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu gällande riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt,:

kontant................................................................................. kronor 6,101,931: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter........................ » 75,905: —

ersättningar..................................................... » 26,404: —

tillsammans kronor 6,204,240: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll öfver sjöförsvarsärenden den 12 i denna månad *), föreslå beträffande:

Aflöning för flottans kårer och stater:

[1.] att det i nu gällande riksstat till aflöning för flottans kårer och stater anvisade anslag å 1,512,734 kronor må förhöjas med det för år 1892 till förändrad

organisation af sjömanskåren erforderliga belopp.......... kronor 67,000= —

eller till 1,579,734 kronor;

[2.] att hvad af anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan på grund af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångarne till aflöning för flottans kårer och stater må likasom föregående år för fyllande af behofvet under denna anslagstitel under år 1892 användas;

_ Transport kronor 67,000: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Femte hufvudtiteln”.

14 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor

[3.] att i öfrigt ett anslag af 50,000 kronor till genomförande af senast beslutade lönereglering för flottan må å extra stat för år 1892 anvisas att gemensamt med anslaget till flottans kårer och stater redovisas;

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerua:

[4.] att den på reservationsanslaget till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna under år 1892 möjligen uppkommande besparing må användas till betäckande af den brist, som, innan anslaget erhållit reservationsanslags natur, på detsamma uppkommit;

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären:

[5.] att förslagsanslaget till lindring i rustningsoch roteringsbesvären för år 1892 nedsättes från 80,000 kronor till 60,000 kronor;

Flottans nybyggnad och underhåll:

[6.] att af den år 1887 medgifna förhöjning med högst 100,000 kronor i anslaget till flottans nybyggnad och underhåll må i riksstaten för år 1892 uppföras .... »

samt nämnda anslag, nu 1,200,000 kronor, alltså upptagas till 1,220,000 kronor;

I) urchni arsch kostnad er:

[7.] att anslaget till durchmarschkostnader må i 1892 års riksstat nedsättas med' 4,000 kronor och sålunda upptagas till 14,000 kronor;

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna:

[8.] att det till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna erforderliga penningeanslag må upptagas till enahanda belopp, hvartill inkomsten af titeln fyr- och båkmedel beräknats, eller till 1,200,000__

Transport kronor

67,000:

20,000

87,000

15 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1891.

Transport kronor 87,000: — kronor, och följaktligen anslaget, med inberäkning af deri ingående friheter och ersättningar, 409 kronor, utföras med 1,200,409 kronor; hvarvid Kongl. Maj:t tillika förutsätter, att de å inkomsttiteln fyr- och båkmedel uppkommande öfverskott fortfarande må såsom hittills få användas för de med anslaget afsedda ändamål ;

Undervisningsanstalter för sjöfart:

[9.] att femte hufvudtitelns anslag å 94,650 kronor till undervisningsanstalter för sjöfart må minskas med det deri ingående belopp af 8,500 kronor, hvilket, jemlikt nådiga brefvet den 5 November 1886 angående förening af navigationsskolans i Göteborg skeppsbyggeriafdelning med Chalmers’ tekniska läroanstalt, till dennas styrelse af Marinförvaltningen utbetalas, och anslaget således upptagas till 86,150 kronor; och föreslår Kongl. Magt under åttonde hufvudtiteln punkt 10 uppförande af ett mot nämnda minskning svarande belopp.

Den föreslagna tillökningen i ordinarie anslag utgör

således.................................................................................. kronor 87,000: —

hvarifrån böra afräknas nedsättningarne i anslagen: till lindring i rustnings- och rote-

ringsbesvären....................... kronor 20,000: —

till durclnnarschkostnader.......... » 4,000: —

samt till undervisningsanstalter

för sjöfart ....................... > 8,500: — » 32,500:

då anslagsförhöjningen utgör ....................................... kronor 54,500: —

Lägges härtill slutsumman af femte hufvudtitelns ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat.................... » 6,204,240: —

skulle femte hufvudtitelns ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till ..................................".............. kronor 6,258,740: —

16 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Extra anslag.

Förutom ofvan begärda extra anslag för genomförande under år 1892 åt

löneregleringen för flottan ........................ kronor 50,000: —

vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att bevilja till:

[10.] fortsättning af pansarbåten Thules byggande » 1,250,000: —

[11.] 2 stycken l:a klassens minbåtar jemte minutredning, elektrisk belysning och bestyckning.........— » 374,000: —

[12.] artillerimateriel.................................................... » 490,000: —

[13.] fasta minförsvaret .............1.........-................... » 200,000: —

[14.] signal- och telefon-stationer.........................— » 92,000: —

[15.] kruthus å Bergholmen ............. » 42,500: —

[16.] löneförbättring åt lärår ne vid sjökrigsskolan... »_ 1,860: —

tillsammans kronor 2,500,360: —

Fn jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den linnes i 1891 års riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

Sjette hufvudtiteln,

innefattande anslagen till civildepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken linnes i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................ kronor 4,716,556: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter....................................................................... » 9,290:

ersättningar...................................—.......................- »_6,231:

tillsammans kronor 4,732,077: —

17 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll öfver civilärenden den 12 innevarande månad *), föreslå beträffande

K ommerskollegium:

[1.] att Riksdagen, med godkännande af det i statsrådsprotokollet intagna förslag till ny stat för kollegiet samt af de vilkor och förbehåll, som blifvit föreslagna för åtnjutande af deri upptagna löneförmåner, må medgifva, att den å sjette hufvudtiteln förekommande anslagstiteln »kommerskollegium», under hvilken för närvarande äro med tillhopa 83,500 kronor sammanförda dels anslaget till kollegiet 49,000 kronor och dels anslaget till bergsstaten 34,500 kronor, må fördelas i två titlar under benämning, den ena af »kommerskollegium» och den andra af »bergsstaten», äfvensom uppföra under den förra titeln 64,600 kronor och under den senare 33,000 kronor;

kommande i händelse af bifall härtill det nu i riksstaten under anslagstiteln kommerskollegium uppförda anslag 83,500 kronor att, fördeladt under två

anslagstitlar, höjas med tillhopa......................................... kronor 14,100: —

Patentbyrån:

[2.] att Riksdagen må medgifva, att afgifterna för patent och för registrering af varumärken må användas till bestridande af de utgifter, hvilka betingas af tilllämpning under år 1892 af förordningen angående patent och lagen om skydd för varumärken;

Rikets ekonomiska kartverk:

[3.] att Riksdagen må, utöfver det å riksstatens sjette hufvudtitel för rikets ekonomiska kartverk uppförda ordinarie anslag, 6,000 kronor, under samma hufvudtitel på extra stat för år 1892 anvisa till fort-

- Transport kronor 14,100: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjette hufvudtiteln”.

Bill. till Riksd. Prof. 1891. ha Sami. l:a Afd.

18 Kongl. Majds nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor sättande af de ekonomisk-geografiska kartarbetena i Norrbottens län 31,000 kronor och för de ekonomiska kartarbetena i öfriga delar af riket 45,000 kronor, eller tillsammans 76,000 kronor, äfvensom medgifva, att möjligen uppstående behållningar å båda anslagen må användas äfven till bestridande af utgifter för det topografiska kartverket;

Landsstaterna i länen:

[4.] att penningeanslaget under »landsstaterna i länen» må höjas med det belopp, hvartill afkastning^!

af tre indragna boställen är i stat beräknad, eller------

kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till »landsstaterna i länen (deraf 90,000 kronor reservationsanslag)» att höjas från 2,649,022 kronor till 2,651,227 kronor;

Väg- och vattenbyggnadsstaten:

[5.] att Riksdagen må dels höja lönen för den ene af de hos Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen anstälde byråingeniörerne från 1,800 kronor till 2,300 kronor eller med 500 kronor; dels öka det å nämnda styrelses stat uppförda anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjensteman, rit- och skrifbiträdé med 2,000 kronor eller från 9,000 kronor till 11,000 kronor; dels ock höja reservationsanslaget till vägundersökningar från 30,000 kronor till 40,000 kronor eller med 10,000 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill, anslagstiteln »väg- och vattenbyggnadsstaten» med följande ändrade lydelse »väg- och vattenbyggnadsstaten (deraf tvenne särskilda reservationsanslag, ett å 30,000 kronor till expenser för allmänna arbeten och ett å 40,000 kronor till vägundersökningar)» att höjas från 131,200 kronor till 143,700 kronor eller med______________________________ »

14,100

2,205

12,500

Transport kronor

28,805

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor

[6.] samt att Riksdagen må på extra stat för år 1892 anvisa ett anslag af 5,000 kronor till undersökningar af mindre hamnar och farleder;

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna-

niiringar:

[7.] att Riksdagen, under förutsättning att behållna af kastningen af den staten tillhöriga, till landtbruksinstitutet vid Ultuna anslagna fasta egendom äfvensom elevernes afgifter och hyresbidrag varda till statsverket redovisade, må

dels, med godkännande af det i statsrådsprotokollet intagna förslag till stat för nämnda landtbruksinstitut äfvensom af de vilkor och förbehåll, som blifvit föreslagna för åtnjutande af deri upptagna löneförmåner, höja det å sjette hufvudtiteln under denna anslagstitel uppförda anslag till Ultuna landtbruksinstitut från

20,000 kronor till 50,000 kronor eller med................... »

dels ock medgifva,

att besparingar, som å det i nämnda stat »till institutets öfriga utgifter» uppförda belopp under ett år uppkomma, må användas till bestridande af utgifter under ett kommande år, samt

att Kongl. Maj:t må under en tid af fem år ega att vidtaga de ändringar i aflöningsstaten, som för genomförande afinstitutets förändrade organisation kunna erfordras, med vilkor att hvarken faststälda aflöningsbelopp eller aflöningsstatens slutsumma öfverskrides;

kommande, i händelse af bifall till hvad i afseende å anslaget föreslagits, anslaget till »undervisningsanstalter för jordbruk och landtmarmanäringar (deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor till understöd åt landtmanna-, skolor)» att ökas från 190,400 kronor till 220,400 kronor;

[8.] att Riksdagen må, till bestridande af kostnader för nya byggnader vid Ultuna landtbruksinstitut och jordegendom, inköp af eu äldre byggnad, reparation och förändring af såväl denna som andra äldre byggnader, äfvensom kreatursstammens tillökning och

Transport kronor

28,805

30,000

58,805

20 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o i, om statsverket 1891.

Transport kronor förbättrande, allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet angifna grunder, bevilja ett sammanlagdt belopp af 81,000 kronor samt deraf på extra stat för år 181)2 anvisa till Kong!. Maj:ts förfogande

30.000 kronor;

[9.] samt att Riksdagen, till bestridande af kostnaderna för de i statsrådsprotokollet upptagna byggnadsarbetena och ny värmeledning vid Alnarp samt anskaffning af inventarier och möbler, må bevilja 67,425 kronor och deraf på extra stat för år 1892 anvisa

38.000 kronor;

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:

[10.] att Riksdagen må, till bestridande af kostnaderna för ett landtbruksråd, bevilja ett årligt förslagsanslag af.............................................................................. »

[11.] samt att Riksdagen må, till understödjande utaf premiering af nötboskap med belopp, som för hvarje hushållningssällskaps område icke må öfverstiga hvad hushållningssällskapet eller landstinget, hvart för sig eller i förening, för ändamålet tillskjuter, anvisa ett anslag af...........................................................»

kommande, vid bifall till hvad sålunda i afseende å landtbruksrådet och nötboskapspremieringen föreslagits, förevarande anslagstitel med följande ändrade lydelse »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar (deraf ett förslagsanslag å 5,000 kronor till kostnader för ett landtbruksråd)» att höjas med tillhopa

55.000 kronor eller från sitt nuvarande belopp, 55,000 kronor, till 110,000 kronor;

Skiften och afvittringar:

[12.] att Riksdagen må dels för år 1892 bevilja förhöjning i styresmannens för storskiftesverket i Kopparbergs län årsarfvode med 400 kronor; dels medgifva, att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under

Transport kronor

58,805: —

5,000: —

50,000: —

113,805: —

21 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor 113,805: — år 1892 för afvittringslandtmätare i Vesterbottens och Norrbottens län samt storskifteslandtm ätare i Kopparbergs län kunna komma att understiga 2,500 kronor för dem, som tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjensteman godtgöras af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken; dels och för år 1892 åt föredraganden af afvittringsäreridena i Norrbottens län samt till skrifbiträde åt honom bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt honom anslagna belopp;

Skrifmaterialier,och expenser, ved m. in.:

[13.] att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, detta anslag minskas med 16 kronor eller från 117,811 kronor till 117,795 kronor.

Summa ökning kronor 113,805: —

Om till förestående ökning lägges de ordinarie anslagens nuvarande slutsumma kronor 4,732,077: — efter afdrag af den föreslagna minskningen å anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m.m. » 16: —

således.................................................................................. » 4,732,061: —.

komma sjette hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå till kronor 4,845,866: —

Extra anslag.

Förutom ofvan begärda extra anslag, nemligen:

under punkten 3, till fortsatt bearbetande

af rikets ekonomiska kartverk.................. kronor

under punkten 6, till undersökningar af mindre hamnar och farleder..................... »

Transport kronor

76,000: —

5,000: — 81,000: —

22 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor

under punkten 8, till nya byggnader in. in.

vid Ultuna................. »

under punkten 9, till byggnadsarbeten in. m.

vid Alnarp...... ....................................... »

vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att bevilja till:

[14.] handhafvande af kontroll å forsa,kringsan-

stalterna..................... »

[15.] fortsatt'utgifvande af »polisunderrättelser».. »■

[16.] aflöning in. in. åt särskild polisstyrka på

landet........................................................... »

[17.] ersättning för juridiskt biträde åt de sven-

ske lapparne i Norge samt till lappfogdar

och lappförmän....................................!...... »

[18.] anordnande af högre undervisning i mejerihushållning vid Alnarps landtbruksinstitut »

[19.] bidrag till bestridande af kostnaderna för

allmänna landtbruksmöten........................ »

[20.] prisbelöningar vid allmänna landtbruks-

möten för husdjur, redskap, maskiner

in. m.................. »

[21.] bidrag till underhåll af sju kemiska sta-

tioner för jordbrukets och näringarnas

behof............................................................ »

[22.] understöd åt frökontrollanstalter................ »

Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen medgifva:

[23.] att det för innevarande år till eu elev. i husslöjd på extra stat anslagna belopp,

1,000 kronor, må i mån af behof användas till anställande under innevarande år af eu elev i boskapsskötsel och mejerihushållning.

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att bevilja till:

[24.] utbildande af eu elev i boskapsskötsel och

mejerihushållning........................................ »

81,000: — 30,000: — 38,000: —

4,500: — 15,000: —

50,000: —

10,000: — 5,000: — 5,000: —

10,000: —

28,000: —

10,000: —

1,000: —

Transport kronor 287,500:

23 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor

[25.] understöd åt svenska mosskulturföreningen... »

[26.] de geologiska undersökningarna...................... »

[27.] anställande af en andre instruktör i husslöjd »

[28.] bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås och till aflönande af en andre lärare vid samma skola.................»

[29.] beredande åt alster af svensk industri och svenska näringar af afsättning i främmande länder .......... »

[30.] bergsskolorna i Filipstad och Falun .............. »

Kongl. Maj:t föreslår vidare Riksdagen att

[31.] dels, till inrättande af en fond, hvarifrån på i statsrådsprotokollet intagna vilkor och i enlighet med de närmare bestämmelser, som af Kongl. Maj:t meddelas, måutlemnas lån ej mindre för anskaffande af fiskebåtar och fiskredskap än äfven för anläggande af smärre inrättningar för tillgodogörande och förädling af fiskets produkter, bevilja ett anslag af 100,000 kronor och deraf på extra stat för år 1892 anvisa... » dels ock medgifva, att inflytande räntor å de från fonden utlemnade lån må ingå till fonden, för att tillsammans med dennas öfriga tillgångar användas för det med fonden afsedda ändamål.

Än vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att bevilja till:

[32.] anordnande af fabriksinspektion...................... »

[33.] ersättning för åtskilliga utaf Statskontoret

förskottsvis bestridda utgifter................... »

[34.] bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar.......................... »

Transport kronor

287,500: — 15,000: - 90,000: — 2,000: —

4,800: —

20,000: —

14,000: —

50,000:

16,800: — 32,034: —

800,000: — 1,332,134: —

24 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor 1,332,134: — 135.j understödjande af brobyggnader och mindre hamnbyggnader samt upprensning af åar

och farleder.................L:........................ » 150,000: —

[36.] understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, som företrädesvis

afse att minska frostländigheten,.......... : » 100,000: —

hvarjemte Kong]. Magt föreslår, att i afseende å de tre sistnämnda anslagen må gälla de vilkor och bestämmelser, som i statsrådsprotokollet omförmälas.

Vidare anmärkes här:

[37.] att till odlingslån ef ond en skola under år 1892 af Riksgäldskontoret, i mån af behof, öfverlemnas medel till så stöld belopp, som jemte de till fonden ingående annuiteter å odlingslån kan erfordras till fyllande af högst 1,000,000 kronor.

Slutligen föreslår Kongl. Magt Riksdagen att till utgående under år 1892 anvisa

å riksstatens sjette hufvudtitel:

[38.] till utförande af nya byggnader och anläggningar vid statens jern vägstrafik.............. » 450,000: —

samt å riksstaten utom hufvudtitlarne

[39.] till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens trafikerade jernvägar ett belopp af 1,200,000 kronor*); och

[40.] till fortsättning af arbetena å stambanan mellan Vännäs (Nyby) och Öfver-Luleå

(Boden) 4,000,000 kronor*).___

tillsammans kronor 2,082,134: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1891 års riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

') Se vidare härnedan »statsverkspropositionen» pag. 44.

25 Kongl. Maj:ts nåd. prop. nio 1, om statsverket 1891.

1891. 1892.

Sjunde iiufvudtiteln,

innefattande anslagen till finansdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu

o ö 7

gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................ kronor 16,153,460: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde............................................ » 6: —

tillsammans kronor 16,153,466: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 12 innevarande månad*), föreslå beträffande

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

[1.] att det under denna rubrik upptagna belopp må, för ökande af deri ingående anslag för amanuenser, vikariatsersättning, renskrifning m. in., höjas från

62,400 kronor till 64,000 kronor eller med ................. kronor 1,600: —

Mynt- och kontrollverken:

[2.] att Riksdagen må medgifva, att den i gällande stat för kontrollverket för kontrolldirektören upptagna

Transport kronor 1,600: —

') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjunde hufvudtiteln”. Bih. till Riksd. Prot. 1891. l:a Sami. l:a Afd.

26 Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor

förmån af fri bostad med vedbrand måtte få beräknas till ett värde af 1,200 kronor, deraf 800 kronor skola anses tillhöra lönen;

Postverket:

[3.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt statsrådsprotokollet för den 12 innevarande Januari tillstyrkta ändringar i postverkets stater, må för år 1892 bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till 7,250,000 kronor, att utgå direkt af postinedlen, hvarigenom postverkets utgiftsstater skulle ökas med........................................................................... »

Telegrafverket:

[4.] att Riksdagen, med godkännande af de i ofvannämnda protokoll öfver finansärenden omförtnälda ändringar i telegrafverkets stater, under Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna finnas af behofvet påkallade, må såsom reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket för år 1892 anvisa enahanda belopp, 1,350,000 kronor, hvartill telegrafinkomsterna för året blifvit beräknade, samt tillika medgifva, att det öfverskott, som kan å telegrafinkomsterna uppstå, må af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets tidsenliga utveckling och förbättring;

Tullverket:

[5.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt ofvannämnda protokoll öfver finansärenden föreslagna förändringar i tullverkets stater, må bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas slutsumma svarande belopp af 2,550,000 kronor, att såsom förslags-

Transport kronor

1,600

198,000

199,600

27 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1891.

Transport kronor 199,600: —

anslag utgå direkt åt tullmedlen; hvarvid uppstår en minskning i anslagets nuvarande belopp af 10,000 kronor.

Beträffande öfriga under sjunde hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon förändring.

Summa kronor 199,600: —

Härifrån afgår ofvan angifna minskning i anslaget

till tullverket med.................... » 10,000: —

hvadan förhöjningen på det hela å de ordinarie anslagen blifver................... kronor 189,600: —

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie

anslag enligt nu gällande riksstat................................... » 16,153,466: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till.................................................... kronor 16,343,066: —

Extra anslag.

Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll öfver finansärenden för den 12 innevarande Januari, att under denna hufvudtitel må å extra stat beviljas till

[6.] arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.......................................... kronor 4,000: —

[7.] ersättning för af Statskontoret gjorda förskott » 185,553: —

[8.] genomförande af Öfverintendentsembetets nya

organisation........................................................................ » 500: —

[9.] uppförande af ny länsresidensbyggnad i Umeå,

å det beviljade anslaget återstående ............................ » 85,000: —

[10.] reparations- och förändringsåtgärder utvändigt å vissa kronans hus i Stockholm, å det beviljade anslaget återstående............ ..... » 50,000: —

[11.] anläggning af telefonledningar: dels en femtedel af det af 1889 års Riksdag härför anvisade anslag eller......................................................... » 150,000: —

Transport kronor 475,053: —

28 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor

dels till telefonledningar från Piteå till Haparanda, från Uddevalla till Strömstad och från Örebro till

riksgränsen vid Magnor......................................-............. »

[12.] aflöning åt domänintendenter och uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna............ »

[13.] resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag ...............................................—.............-..... »

[14.] reglering af flottleder i Norrbottens län........ »

i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen att medgifva, att de afgifter, som läggas å flottningen, må för enahanda ändamål disponeras;

[15.] skogsodlingens befrämjande ....................... — »

tillsammans kronor

475,053:

116,000:

45,000:

22,181:

100,000:

25,000:

783,234:

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för år 1891 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

1 1891. 1892.

Åttonde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................ kronor 11,179,480: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde.......................... » , 253,190: —

ersättningar......................................... » 514,028: —

tillsammans kronor 11,946,698: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden för den 12 innevarande månad*), föreslå beträffande

* Se bil. till statsverkspropositionen: ”Åttonde hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

29 Universiteten:

[1.] att till upprättande af en professorsbefattning i obstetrik och gynekologi vid universitetet i Upsala'

må beviljas ett årligt anslag af.................................... kronor

deraf 4,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar;

[2.] att till förhöjning af årsanslaget till den mineralogiskt-geologiska institutionen vid universitetet i Upsala, med den fördelning af anslaget, som i statsrådsprotokollet. angifves, må beviljas ............................. »

[3.] att till aflönande af en assistent vid den patologiska institutionen vid universitetet i Lund må

beviljas ett årligt anslag af ............................................ »

[4.] att till förhöjning af årsanslaget till materiel för botaniska institutionen vid universitetet i Lund må

beviljas................................................................................ »

afseende punkterna 1—4 en förhöjning af anvisningen i kontant till universiteten från nuvarande beloppet,

677,331 kronor, till 688,381 kronor samt af hela anslagstiteln för universiteten, nu 713,151 kronor, till 724,201 kronor;

Karolinska Mediko-Kirurgiska Institutet:

[5.] att till underhåll och utveckling af institutets anatomiska museum må beviljas ett årligt anslag af.... »

[6.] att till inköp och underhåll af materiel för nervkliniken vid institutet må beviljas ett årligt anslag af ............................................................................... »

samt, till arfvode åt en amanuens vid nämnda

klinik, ett årligt anslag af............................................... »

afseende punkterna 5 och 6 förhöjning af institutets ordinarie anslag från nuvarande beloppet, 160,700 kronor, med 2,400 kronor eller till 163,100 kronor;

Transport kronor

6,000: —

2,050: — 1,500: — 1,500: —

1,000: —

500: — 900: —

13,450: —

30 Kongl. Majits nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor

Högre skolor för qvinlig ungdom:

[7.] att anslaget till högre skolor för qvinlig ungdom må höjas från 70,000 kronor till 100,000 kronor eller med ett belopp af....................................................

Folkundervisningen:

[8.] att Riksdagen — under medgifvande att af anslaget till arfvoden och resekostnadsersättning åt folkskoleinspektörer må utgå arfvode, ej öfverstigande 6,000 kronor för år, åt en på viss tid förordnad person med de åligganden, som i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet angifna grunder varda af Kongl. Maj:t bestämda — må bevilja förhöjning i berörda anslag från dess nuvarande belopp, 95,000 kronor, till 100,000 kronor eller med............................ »

De tekniska läroverken:

[9.] att Riksdagen må medgifva, att det inslag å tillhopa 7,575 kronor, som Riksdagen år 1889 under visst vilkor beviljat till tekniska skolan i Stockholm, må utgå, så länge skolan åtnjuter det anslag å 7,500 kronor, som Stockholms stad från och med år 1891 tillsvidare, på sätt i statsrådsprotokollet omförmäles, beviljat tekniska skolan;

[10.] att anslaget å åttonde hufvudtiteln till Chalmers’ tekniska läroanstalt må, för uppehållande af den med nämnda anstalt förenade skeppsbyggeriafdelningen,

ökas med............................................................................ »

och således anslagen till de tekniska läroverken höjas från deras nuvarande belopp, 383,975 kronor, till 392,475 kronor; samt

13,450: —

30,000: —

5,000: —

8,500: —

Transport kronor 56,950: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

31 Transport kronor

att de ålderstillägg, som tillkomma lärår ne i skeppsbyggeri vid ifrågavarande afdelning, skola från och med år 1892 bestridas från åttonde hufvudtitelns förslagsanslag: ålderstillägg;

Medicinalstyrelsen och dithörande stater:

[11.] att Riksdagen måtte medgifva sådan ändring i gällande stat för Farmaceutiska Institutet, att dels den deri upptagna posten »hyra till apotekaresocieteten» höjes med 400 kronor, dels posten »ved, kol, gas, vatten och diverse» höjes med 200 kronor, dels ock posten »arfvode åt assistenter» höjes med 1,000 kronor, samt i följd häraf och med bestämmande, att elevernas terminsafgifter skola beräknas till 900 kronor om året, bevilja eu förhöjning af institutets ordinarie anslag af » eller från 17,750 kronor till 19,050 kronor,

äfvensom medgifva, att det belopp, hvarmed elevernas terminsafgifter kunna komma att öfverskjuta 900 kronor för år, må efter Medicinalstyrelsens pröfning användas såväl till materielens förbättring vid institutet som ock till förökad undervisnings bestridande, der sådant af tillfällig anledning linnes vara behöfligt;

kommande genom förhöjningen anslagstiteln i dess helhet att ökas från 493,675 kronor till 494,975 kronor;

Bidrag till extra provinsialläkares aflönande:

[12.] att för bidrag till extra provinsialläkares aflönande må på ordinarie stat beviljas ett förslagsanslag af........................................................................... »

Naturhistoriska riksmuseum:

[13.] att till höjande af naturhistoriska riksmuseets

årliga expensmedelsanslag må beviljas............................ »

hvarigenom museets ordinarie anslag skulle ökas från 67,550 till 69,180 kronor;

56,950: —

1,300: —

12,000: —

1,630: —

Transport kronor 71,880: —

32 Kongl. Maj-.ts nåd. -prof. n:o i, om statsverket 1891.

Transport kronor 71,880: —

Hospitals underhåll:

[14.] att förslagsanslaget till hospitals underhåll må höjas från 600,000 till 900,000 kronor eller med » 300,000: —

[15.] att Riksdagen må medgifva den ändring uti den för Nyköpings hospital faststälda aflöningsstat, att läkarens kontanta aflöning höjes till 3,100 kronor samt sysslomannens till 1,200 kronor, äfvensom medgifva, att denna förhöjning må tillgodokomma nämnda tjensteman från och med den 1 April 1890;

[16.] att Riksdagen må medgifva, att de vid hospital och asyler för sinnessjuke anstälde biträdande läkare, underläkare och syssloman må årligen åtnjuta en månads semester, derest vederbörande hospitalsdirektion finner sådan ledighet kunna utan hinder för göromålens behöriga gång medgifvas, samt att arfvoden till vikarier under dylik semester må till belopp, motsvarande tjensteinnehafvarnes tjenstgöringspenningar under tiden för semestern, utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll;

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.:

[17.] att detta förslagsanslag, nu 23,044 kronor

64 öre, må höjas till 23,048 kronor 64 öre, eller med »_4: —

Summa kronor 371,884: —

Beträffande öfriga under åttonde hufvudtiteln i riksstaten uppförda ordinarie anslag har Kongl. Maj:t icke att föreslå någon förändring.

Om till förestående ökning lägges de ordinarie anslagens nuvarande slutsumma........................-.................. » 11,946,698:

skulle åttonde hufvudtitelns ordinarie anslag enligt

Kongl. Maj:ts förslag uppgå till...................................... ki‘onor 12,318,582: —

Kongl. Maj:ta nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

33 Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln, vill Kongl. Maj:t, på sätt oinförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden vidare innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja, i afseende å

Riksarkivet:

[18.] till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia, ................................................................ kronor 3,000: —

[19.] till fortsatt utgifvande af »Svenska riksdagsakter» m. m. ...................................................................... » 1,500: —

Kongl. biblioteket:

[20.] för anbringande af elektrisk belysning i Kongl. bibliotekets förstuga, kapprum, låneexpedition

och läsesal ..................................................................... » 2,287: —

för den med belysningen förenade driftkostnaden » 500: —

till arfvoden åt tjensteman och vaktbetjening för särskild eftermiddagstjenstgöring, då Kongl. biblioteket

å sådan tid hålles öppet,................................................. . » 1,000: —

eller ett sammanlagdt belopp af 3,787 kronor.

Nationalmuseum:

[21.] till vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar................................................ » 4,000: —

Lifrustkammaren:

[22.] för tillsyn, underhåll och vård af samlingarna in. m..............................................’......................... » 5,800: —

Transport kronor 18,087: —

Bill. till Riksd. Prof. 1891. Ua Sami. l:a Afd.

34 Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o I, om statsverket 1891.

Transport kronor

Domkapitlens expeditioner:

[23.] till löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa expeditioner................................................................«........

Kyrkor:

[24.] till fortsättande och afslutande af restaure-

ringsarbetena å Upsala domkyrka.................................... »

till fortsättande och afslutande af restaurerings-

arbetena å Skara domkyrka ........................................... »

[25.] till restaurering af Vadstena klosterkyrka, i hufvudsaklig enlighet med derför uppgjord plan samt under den tillsyn och kontroll Kongl. Maj:t bestämmer,

100,000 kronor, deraf å nästkommande års stat---------- »

med vilkor att Vadstena och S:t Pers församlingar tillskjuta det belopp, som utöfver sagda anslag för ifrågavarande restaureringsarbete erfordras;

Universiteten:

[26.] till det språkvetenskapliga seminariet i Upsala »

» » matematiska » » » »

[27.] till lärare i tyska, franska och engelska

språken vid universitetet i Upsala______________________________»

[28.] till aflönande af laboratorn i experimentel fysik och observatorn i astronomi vid universitetet i

Upsala, 3,000 kronor för hvardera befattningen............ »

[29.] till en astrofysikalisk refraktor och ett nytt

vändtorn vid Upsala universitets observatorium............ »

[30.] till anskaffande af instrument för den kristallografiska och petrografiska undervisningen vid

mineralogisk-geologiska institutionen i Upsala............. . »

[31.] till eu extra ordinarie professur inom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund ..................... »

18,087: -

3,716:' —

75,000: — 40,000: —

20,000: —

3,000: — 1,500: —

6,000: —

6,000: — 33,500: —

5,000: — 4,000: —

Transport kronor 215,803: —

35 Kongl. Maj ds nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor

[32.] till det språkvetenskapliga seminariet i Lund »

» » matematiska » > » » »

[33.] till lärare i tyska, franska och engelska språken vid universitetet i Lund.................................... »

[34.] till särskilt arfvode åt docenten vid universitetet i Lund Sven Söderberg, under i statsrådsprotokollet angifvet vilkor,........................................................ »

[35] såsom personligt lönetillägg för år 1892 åt vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund August Jakob Theodor Palm ....................................... »

[36.] till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket i Lund .................................................... »

[37.] till fullbordande af ny byggnad för fysiologiska institutionen i Lund m. in..................................... »

[38.] till en instrumentmakare vid fysiologiska institutionen i Lund ....................................................... »

[39.] såsom personligt lönetillägg för år 1892 åt akademikamreraren i Lund Oscar Gerhard Regnell » deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar;

Karolinska Mediko-Kirurgiska Institutet:

[40.] till arfvode åt eu amanuens vid institutets

gynekologiska klinik ......... »

» » » » » vid institutets

kemiska laboratorium ........ »

[41.] till en pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn ............................... »

till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm, under i statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor,________... »

[42.] till utförande af teckningar i vetenskapligt ändamål vid institutet......................... »

Transport kronor

215,803: —

2,950: — 1,500: —

6,000= —

2,000: —

500: — 1,500: — 50,000: — 500: — 750: —

900: —

900: —

1,800: — 2,800: —

1,500: — 289,403: —

36 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor

Allmänna läroverken och pedagogierna:

[43.] till löneförbättring åt lärarne vid allmänna läroverken och pedagogierna, efter samma grunder som

för innevarande år,........................................................ »

[44.] till arfvoden åt extra lärare vid de allmänna

läroverken______________________________________________-............................ »

[45.] såsom bidrag till uppförande af ny byggnad för allmänna läroverket i Östersund, i hufvudsaklig enlighet med derför fastställa ritningar samt under vilkor, som i statsrådsprotokollet omförmäles, 100,000 kronor, deraf å nästkommande års stat.......................... »

Högre lärarinneseminariet:

[46.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid seminariet, efter samma grunder som för innevarande år, ________________________________________—...................-......

[47.] för anordnande, enligt de närmare bestämmelser Kongl. Magt kan finna skäligt föreskrifva, af en valfri fjerde årskurs vid seminariet............................

Folkundervisningen:

[48.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden åt teckningslärare för extra tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier, efter samma

grunder som för innevarande år,...................................-

[49.] till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel, .....................................................4......................----

De tekniska läroverken:

[50.] till understöd, på det i statsrådsprotokollet omförmälda vilkor, åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande af kostnader för deras inspektion........ »

Transport kronor

289,403: —

345,725: — 40,000: —

33,000: —

4,000: 3,000: —

33,300: — 15,000: —

35,000: — 798,428: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

[51.] till arfvode för granskning af hospitalens rä-

kenskaper............................................................................ »

[52.] till uppehållande i Stockholm af en poliklinik för tandsjukdomar ........................................................... »

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

[53.] till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet och vården af de under akademiens inseende stälda samlingar samt till aflöning åt vakt-

betjening ............................................................................ »

till undersökning och beskrifning af fäderneslan-

landets fornlemningar m. in............................................. »

till utgifvande af planchverk öfver fornsaker och andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum m. m...................................................................... »

Akademien för de fria konsterna:

[54.] till om- och nybyggnad af akademiens hus, af förut beviljadt anslag.................................................... »

Naturhistoriska riksmuseum:

[55.] till inköp och insamling af naturalier vid museets afdelning för arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till bestridande af andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter » [56.] till vård, underhåll och förkofran af museets etnografiska samling ....................................................... »

Transport kronor

798,428: —

1,200: —

4,000: —

4,000: — 3,200: —

2,000: —

175,000: —

2,000: —

2,800: — 992,628: —

38 Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor

Undervisningsanstalter för döfsturama och blinda:

[57.] till uppehållande af undervisningen vid tre

läroanstalter för öfveråriga döfstum ma............................ »

[58.] till blindskolan i Vexiö—................................. »

[59.] till handtverksskolan i Kristinehamn för blinda »

[60.] till tryckning af blindskrifter......................... »

till understöd åt blindlärareelever................- »

Seraflmerlasarettet i Stockholm:

[61.] för lasarettets om- och tillbyggnad in. m...

Hospitalsvården:

[62.] till fortsättande af arbetena å hospitalet vid

Piteå...................................................................................

[63.] till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetälske,

under i statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor,............ »

[64.] till om- och nybyggnader vid Vadstena hospital..................................................-.......................— »

Diverse anslag:

[65.] till svenska fornskriftsällskapet ................... »

[66.] till beredande af religionsvård åt svenske

sjömän m. fl. i utländska hamnar ................................ »

[67.] till två kontraktsadjunkter inom Vesterbottens

fjerde kontrakt..............................................................- »

till stipendier för teologie studerande..................... »

[68.] till nordiska museet ......................—............. »

[69.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nyare bidrag till kännedom om de svenska

landsmålen och svenskt folklif»....................................... »

Transport kronor

992,628: —

49,200: — 11,000: — 10,000: — 2,500: — 1,200: —

130,000: —

275,000: — 14,000: — 48,000: —

2,000: —

10,000: —

4,000: — 1,500: — 25,000: —

3,150: — 1,579,178: —

39 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor 1,579,178: —

[70.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Acta rnathematica» ______________________ » 4,000: —

[71.] till understöd, på de i statsrådsprotokollet angifna vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar, som

anordna föreläsningskurser för arbetsklassen,................ » 20,000: —

[72.] till fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena i norra Sverige, underhåll och tillsyn af vattenhöj dmätningsstationer m. m............. » 12,500: —

[73.] till ersättning för belopp, som af Statskontoret förskottsvis utbetalts,......... » 340: —

Summa kronor 1,616,018: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1891 års riksstat upptagen och sådan den nu blifvit af Kongl. Maj:t för år 1892 föreslagen, utfaller sålunda:

1891. 1892.

ordinarie anslag 11,946,698:— 12,318,582: — således ökning kronor 371,884: — extra » 1,598,902:— 1,616,018:— » » » 17,116: —

summa kronor 13,545,600: — 13,934,600: — således ökning kronor 389,000: —

Monde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Pensionsstaten:

Nu gällande riksstat upptager för denna stat kontant 1,313,798 kronor; och har Kongl. Maj:t i den 19 December 1890 beslutad nådig proposition föreslagit beträffande anslagstiteln

40 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier in. m.:

[1.] att, för beredande åt öfverlärare och lärare vid Gymnastiska Centralinstitutet af delaktighet i lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa, det under förevarande anslagstitel för närvarande utgående belopp, 68,751 kronor, må höjas till 69,851 kronor eller med kronor 1,100: — Lägges till den sålunda föreslagna förhöjningen summan af ordinarie anslaget till pensionsstaten enligt

nu gällande riksstat ....................................................... »_1,313,798: —

skulle anslaget till pensionsstaten enligt Kongl.

Maj:ts förslag sluta å ett belopp af................................ kronor 1,314,898: —

Allmänna indragningsstaten :

För allmänna indragningsstaten är i nu gällande riksstat anvisadt:

Beträffande denna stat föreslår Kongl. Maj:t enligt bilagda statsrådsprotokoll*) ;

[2.] att underofficeren vid kronoarbetsstationen å Tjurkö Jonas Melén må berättigas att från och med månaden näst efter den, under hvilken afsked ur fångvårdens tjenst honom beviljas, under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära fyllnadspension till så stort belopp, att detta tillsammans med honom tillkommande pension från arméns pensionskassa utgör 700 kronor, eller 190 kronor årligen;

[3.] att gravören vid Generalstabens topografiska afdelning Georg Michael Wirsing må från och med månaden näst efter den, då han varder från sin ifrågavarande anställning entledigad, å allmänna indragningsstaten tilläggas en årlig pension af 1,500 kronor;

[4.] att regementsläkaren vid Vermlands fältjägarecorps m. m. G. E. Westergrens enka Ottonie Leontine Westergren, född Geijer, må från allmänna indragningsstaten tilläggas en årlig pension af 400 kronor, att från och med 1891 års ingång af henne åtnjutas så länge hon förblifver enka;

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Nionde hufvudtiteln”.

41 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

[5.] att tillförordnade presidenten i Kommerskollegiet Carl Fredrik Waern må förklaras berättigad att, då han ur statens tjenst afgår, varda å allmänna indragningsstaten uppförd till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension af 5,000 kronor, att utgå från och med månaden näst efter deri, i hvilken entledigande varder honom beviljadt;

[6.] att kanslisten hos Kommerskollegiet Otto Fredrik biff samt kammarskrifvarne hos kollegiet, tillförordnade kamreraren Gustaf Anders Lindberg och tillförordnade kammarförvandten Magnus Lund, hvilkas befattningar icke ingå i den nya organisation af embetsverket, som nu af Kongl. Maj:t föreslås, må förklaras berättigade att från och med år 1892 å allmänna indragningsstaten åtnjuta, Ulff pension af 1,300 kronor årligen samt Lindberg och Lund, jemte de pensioner de efter afskedstagandet, må ega från civilstatens pensionsinrättning uppbära, fyllnadspensioner till belopp för Lindberg af 2,200 kronor och för Lund af 1,600 kronor om året, dock att derest någon af dem framdeles skulle erhålla anställning å rikets stat, pensionsbeloppet för honom skall minskas med ett belopp, svarande mot den nya anönmgen, eller, om denna uppgår till samma eller högre belopp, upphöra

[7.] att kommissionslandtmätaren i Malmöhus län Herman Julius Kull må från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller afsked från tjensten, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension af 1,600 kronor;

[8.] att afvittringslandtmåtaren i Norrbottens län, kommissionslandtmätaren Karl Mauritz Ulf hjelm må, dock med vilkor att rätt till pension såsom kommission slåndtmätare ej må honom tillkomma, från och med månaden näst efter deri, hvarunder han erhåller afsked från afvittringsverket, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig'-pension af 1 600 kronor;

_ [9’] att länsveterinären i Gefleborgs län Axel Johan August Brolins enka Maria Charlotta Brolin, född Jansson, må, så länge hon förblifver enka, från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 300 kronor, att utfå från och med 1891 års ingång;

[10.J att läraren i musik vid allmänna läroverket i Karlskrona, musikdirektören Johan August Askling må från och med månaden näst efter den, } hvilken afsked varder honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,250 kronor;

[11.] att extra lärarinnan vid den med högre lärarinneseminariet i Stockholm förenade normalskolan för flickor Olivia Christina Elisabeth Wasmuth må från och med månaden näst efter den, då hon erhåller entledigande från innehafvande anställning vid berörda skola, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 500 kronor;

Bih. till Riicsd. Prof. 1891. l:a Samt. ha Afd.

42 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

[12.] att å allmänna indragningsstaten mä för år 1892 anvisas ett anslag af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt sådane äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867;

[13.] att f. d. öfverbibliotekarien vid Kongl. biblioteket Gustaf Edvard Klemming må, utöfver den pension, som eljest tillkommer honom, årligen under sin återstående lifstid, räknadt från och med år 1891, uppbära från allmänna indragningsstaten ett belopp af 2,000 kronor;

[14.] att förre sysslomannen vid Upsala centralhospital F. L. Kallermans enka Elisabeth Maria Emilia Kallerman, född Voss, må åtnjuta en årlig pension af 350 kronor, att utgå från allmänna indragningsstaten från och med 1891 års början och så länge hon i sitt nuvarande enkestånd förblifver;

[15.] att läraren vid akademiens för de fria konsterna läroverk, vice professorn Gustaf Wilhelm Palms enka Eva Sofia Johanna Palm, född Sandberg, må åtnjuta en årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp af 500 kronor, att utgå från och med 1891 års början under hennes återstående lifstid, så länge hon förblifver enka;

[16.] att provinsialläkaren i Stockholms distrikt, medicine doktorn Johan Fredrik Svedberg må åtnjuta en årlig pension å allmänna indragningsstaten af 1,800 kronor, att utgå under hans återstående lifstid från och med månaden näst efter den, då afsked från tjensten varder honom beviljadt;

[17.] att, för afrundande af samtliga hufvudtitlarnes slutsumma, det kontanta anslaget till allmänna indragningsstaten må höjas med 150 kronor eller från 1,599,902 kronor till 1,600,052 kronor, då, med inbergning af under anslaget utgående Bisättning för indragen indelning in. m., 600 kronor, anslagets slutsumma blir ....................-............................... kronor 1,600,652:

Lägges härtill anslaget till pensionsstaten ..............®____1,314,898:

blifver slutsumman af hufvudtitelns ordinarie anslag

enligt Kongl. Maj:ts förslag ............................................. kronor 2,915,550:

Extra anslag.

Beträffande extra anslag å denna hufvudtitel föreslår Kongl. Maj:t,

[18.] att å extra stat för år 1892 må anvisas ett kreditiv af 1,475,000 kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensions-

43 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

kassan att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående;

äfvensom att hvad af de till pensioneringen under år 1891 anslagna medel kan blifva oanvändt må för det kommande årets pensionering användas.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för år 1891 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

1891. 1892.

ordinarie anslag 2,914,300:— 2,915,550:— således ökning kronor 1,250: —

extra » 1,425,000:— 1,475,000:— » » » 50,000: —

summa kronor 4,339,300: — 4,390,550: — således ökning kronor 51,250: —

De under de särskilda hufvudtitlarne äskade anslag för år 1892 utgöra alltså:

Ordinarie: Extra: Summa:

Härtill komma de belopp, hvilka Kongl. Maj:t i sammanhang med regleringen af utgifterna under sjette hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att anvisa till utgå-

Transport kronor 80,002,000: —

44 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor 80,002,000: — ende under år 1892 utom hufvudtitlarne, nemligen:

till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens trafikerade jernvägar__________________ kronor 1,200,000: —

» fortsättning af arbetena å stambanan mellan Vännäs (Nyby) och Öfver-Luleå

(Boden)................................. > 4,000,000: — » 5,200,000: —

De Riksgäldskontorets utgifter, hvilka Kongl. Maj:t, med åberopande af omförinälda protokoll öfver finansärenden den 12 innevarande Januari*), anser böra i riksstaten uppföras, äro:

riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. in.,

förslagsvis...................................... kronor 615,250: —

räntor å statsskulden och afbetalningar å de fonderade statslånen kronor 12,635,870: — efter afdrag af de till Riksgäld s k ontoret ingående rånte- och

kapitalbetalningar... » 2,810,820: —

förslagsvis........................................ kronor 9,825,050: — »

Derjemte bör i staten uppföras det belopp, som enligt 1888 års Riksdags beslut skall för år 1892 afsättas till byggnadsfonden för riksdags- och riksbanks-

hus,......................................................................................

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare, under åberopande af nyssnämnda protokoll, att afsätta till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring

och sjukkassors bildande.................................................... »

samt att anvisa till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond........................................................................... , »

10,440,300:

250,000:

100,000:

214,700:

Summan af dessa belopp

kronor 96,207,000:

utvisar totalsiffran af de i riksstaten förekommande utgifter, hvilka således uppgå till enahanda belopp, hvartill statsverkets disponibla tillgångar för år 1892 här ofvan beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

Riksstat för år 1892.

46 Körtel. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1891.

Eiksst åt

Tillgångar och inkomster:

öfverskott å statsregleringarne för år 1889 och föregående år

Statsverkets inkomster:

ordinarie inkomster.....................................................- 20,490,000

bevillningar.................................................................... 67,980,000

Af riksbankens vinst för år 1890

Kronor.

88,470,000

1.850.000 J JO

rhsd'S8^i'

Summa kronor j 96,207,000

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

för år 189 2.

48 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Kongl. Maj:t föreslår i sammanhang härmed enligt beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 12 innevarande Januari*), att Riksdagen må medgifva, att vid statsregleringen för år 1892 de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841 angifna grunder i afseende å dispositionen af besparingarne å hufvudtitlarne fortfarande må blifva gällande.

Samtliga de i denna proposition åberopade eller för öfrigt med statsregleringen sammanhang egande handlingar skola Riksdagens statsutskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

Stockholm 1891. Kongl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Bilagor

till

Kongl. Maj:ts

nådiga proposition

om statsverket år 1891.

Inkomstberäkningen.

Utgifterna å I—IX hufvudtitlarne. Finansplanen.

Propositionens justering.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

3 Inkomstberäkningen.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet d Stockholms slott den 12 Januari 1891.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt, Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Herr Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen anhöll att få underställa Kong! Maj:ts ompröfvande de delar af statsregleringen vid nu instundande riksdag, som rörde beräkningen af statsverkets tillgångar för de behof, hvilka vid ifrågavarande statsreglering borde fyllas, dervid departementschefen, efter att hafva anmält Statskontorets den 6 December nästlidet år afgifna berättelse om statsverkets tillstånd och förvaltning, hvilken berättelse finnes detta protokoll bilagd under litt. A, vidare yttrade:

1889 års statsreglering m■ in.

4 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Statskontoret tiar redan i skrifvelse den 22 Juli nästlidet år hos Eders Kongl. Maj:t anmält, huru, enligt den afslutade rikshufvudboken för år 1889, statsregleringen för samma år utfallit, På sätt denna skrifvelse utvisar, hafva statsverkets inkomster samt ordinarie och extra

förslagsanslag lemna! ett nettoöfverskott af........... kronor 5,472,860: 3 5

hvartill kommer:

af myntverkets behållning för 1889, enligt nådiga brefvet den 5 Maj 1882, kronor 158,000: — besparing å nedannämnda anslag under nionde hufvudvudtiteln, enligt nådiga brefvet den 21 Juni 1889, nemligen: bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare vid allmänna läroverken, pedagogier, seminarierm. m. kronor 65: — bidrag till folkskolelärares

pensionering ,, 54: — ^ ] ] 9;_

odisponerade behållningar å en del extra statsanslag en-

ligt särskilda nådiga föreskrifter dito å dito till följd af anslagens upptagande i riksstaden till jernört krontal .........

256,656: 95

u

2: 16

så att öfverskottet på det hela uppgår till

„ 414,778:11

kronor 5,887,638: 4 6.

T samma skrifvelse omförmäles vidare, att, till följd deraf att

öfverskottet å 1888 års statsreglering disponerats enligt 1891 års riksstat med jemnadt tusental, af samma öfverskott

ännu vore odisponerade................................................... kronor 276: 2 4

Om härtill lägges ofvannämnda öfverskott å

1889 års .statsreglering................................................. „ 5,887,638: 46

är alltså af 1889 och föregående års öfverskott för

en blifvande statsreglering att disponera................. kronor 5,887,914:7 0,

och hemställer jag, att detta belopp måtte få under benämning öfverskott å statsregleringarne för år 1HH9 och föregående år tagas i beräkning för 1892 års statsreglering, dervid summan torde få jemnas till 5,887,000 kronor.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Beträffande statsregleringen för år 1890 hafva, så vidt hittills kan vara kändt eller beräkneligt, följande öfverskott och brister uppstått:

Skogsmedel, som äro beräknade till 2,000,000 kronor, hafva enligt uppgift från Domänstyrelsen under år 1890 uppgått till 3,200,129 kronor 59 öre och således lernnat ett öfverskott i jemnt

tusental af........................................................................... kronor 1,200,000: —

Tullmedlen, beräknade till 37,000,000 kronor, hafva för år 1890 belöpt sig till 42,667,517 kronor 8 öre, hvadan ett öfverskott uppkommit med i

jemnt tal .... .................................................................... „ 5,667,000: —

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter äro för år 1890 beräknade till 350,000 kronor och kunna, med afseende å tillökningen i inkomsterna under de senaste åren, antagas lemna

ett öfverskott af omkring ............................................. „ 50,000: —

B ränn iris tillverkningss katten, som är i riksstaten för år 1890 beräknad till 13,700,000 kronor, har influtit med 16,300,896 kronor 70 öre. Efter afdrag för medgifven restitution för denatureradt bränvin, hvilken restitution torde under året hafva uppgått till åtminstone 420,000 kronor, skulle behållna inkomsten utgöra 15,880,896 kronor 70 öre, hvilken summa

öfverstiger beräkningen med ett jemnadt tal af...... „ 2,180,000: —

Hvitbetssockertillverkningsafgiften bär under år 1890 influtit med öfver 997,000 kronor och således, då densamma för året beräknats till endast 550,000

kronor, lernnat ett öfverskott af ................................. „ 447,000: —

Bevillning af fast egendom och af inkomst är beräknad för år 1890 till 3,700,000 kronor och torde, med ledning af förhållandena under åren 1887—1889, kunna antagas lemna ett öfverskott

af åtminstone.................................................................... „ 200,000: —

Säger kronor 9,744,000: — Arrendemedlen, som i riksstaten för år 1890 beräknats till 2,700,000 kronor, synas, vid jemförelse emellan 1889 års inkomst och de enligt uppgift af Domänstyrelsen under samma år beslutade förändringar, kunna antagas understiga beräkningen med omkring ............................................... v 150,000: —

Transport kronor 9,594,000: —

1890 års statsreglering.

6 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor 9,594,000: —

I öfrigt å eu del inkomsttitlar uppkommande öfverskott kunna antagas ungefärligen motsvara de brister, som å andra inkomsttitlar uppstå, och torde alltså öfverskottet af inkomsten kimna beräknas till „ 9,594,000: —

Vidkommande bristerna å förslagsanslagen, så torde desamma, utöfver de på en del anslag möjligen uppkommande besparingar, kunna beräknas till...................................................................................v__ 2,500,000: —

Efter detta afdrag skulle alltså öfver skottet å 1890 års statsreglering kunna beräknas till............... kronor 7,094,000: —

Allt sedan den statsreglering, som förelädes 1881 års Riksdag, har vid uppgörande af statsregleringen för det budgetår, som följt näst efter hvarje Riksdags sammanträde, det förfarande iakttagits, att befintligt öfverskott å statsregleringen för det år, som närmast föregått Riksdagens sammanträde, icke tagits i beräkning. Grunden för detta förfarande har varit att söka dels deruti, att de beräkningar, Indika ligga till grund för kalkylen öfver det senaste årets öfverskott, ej ansetts ega den tillförlitlighet, som för sådant fall är af nöden, dels ock deruti, att tillvaron af ett odisponeradt öfverskott ansetts egnad att bereda större trygghet med afseende på resultatet af det löpande årets reglering. På telegrafisk väg kunna likväl numera erhållas så pass noggranna underrättelser rörande de belopp, hvarmed statens vigtigaste inkomsttitlar under sista delen af det förflutna året influtit, att rörande statsregleringens resultat under detta år utan svårighet bör kunna uppgöras en kalkyl, som endast föga skiljer sig från det verkliga resultatet. Och om det vidare icke må bestridas, att tillvaron af ett, odisponeradt, öfverskott åt det löpande årets statreglering bereder i någon mån ökad trygghet, kan det å andra sidan svårligen betecknas annat än såsom mindre affärsmessigt, att medel, hvilkas uppgift är att tjena till bestridande af statsverkets utgifter, finnas tillgängliga i statens kassor två år innan de för ändamålet komma till användande. Medlen komma visserligen äfven under dessa två år statsverket till nytta derigenom, att de ingå i Statskontorets kassarörelse och sålunda fylla samma uppgift som statsverkets kassaförlagsfond, men afkastning åt samma medel kommer icke under annan form statsverket till godo, än att hvad af dem jemte öfriga tillgängliga medel icke erfordras till statsmedelsutgifterna öfverlemnas till Riksgäldskontoret för förvaltning. I den mån kassaförlagsfonden genom årligen skeende alsättningar till densamma uppbringas till erforderligt belopp, kommer jemväl öfverskottsmedlens funktion att tjena såsom förstärkning i kassaförlaget, hvilken

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 7

funktion visserligen icke hittills saknat sin betydelse, i allmänhet icke vidare att varda af behofvet påkallad.

Jag saknar för närvarande anledning att förorda någon afvikelse från det hittills iakttagna förfaringssättet, men har likväl icke velat underlåta att uttala min på nu angifna skäl grundade åsigt, att, derest omständigheter skulle förekomma, hvilka påkallade, att vid statens uppgörande någon del af öfverskottet för det nästförflutna året toges i anspråk, sådant icke allenast icke bör möta något hinder —■ helst vid fall, då, såsom för närvarande är förhållandet, från sista året föreligger ett öfverskott, icke obetydligt större än de, som i allmänhet funnits att för statsregleringarne disponera — utan fastmera skulle kunna anses innebära en öfvergång till en enligt min mening lämpligare ordning.

I fråga om beräkningen af statsverkets inkomster för år 1892 Ordinarie och dervid först de ordinarie inkomsterna får jag, med hänvisning till mJcomster- Statskontorets berättelse, hemställa, att dessa inkomster må upptagas till de af Statskontoret beräknade belopp.

Beträffande bevillningarne, hvilka af Statskontoret ansetts böra BndUmngar. upptagas till ett sammanlagdt belopp af 68,080,000 kronor, finner jag mig böra föreslå förändring endast i afseende å postmedlen. Dessa medel äro af Statskontoret upptagna till det belopp, 7,800,000 kronor, hvartill de blifvit af Generalpoststyrelsen för år 1892 beräknade. Mot denna beräkning i och för sig har jag visserligen intet att erinra, men i det belopp, hvarmed nämnda inkomsttitel bör i riksstaten upptagas, torde, med föranledande af en utaf Generalpoststyrelsen i dess underdåniga skrifvelse den 28 sistlidne November med förslag till postverkets utgiftsstater för år 1892 gjord framställning om ökning af verkets kassaförlag, någon nedsättning böra ega rum.

Enligt § 23 i den för Generaipoststyrelsen gällande instruktion skall till Statskontoret levereras hvad af postverkets medel vid verkstäldt bokslut befinnes öfverstiga det belopp, som postverket, enligt särskilt af Eders Kongl. Maj:t meddeladt beslut, eger att såsom kassaförlag bibehålla, och genom nådiga brefvet den 4 Juni 1886 är förordnadt, att det belopp af postverkets behållningar, hvilket må af verket såsom kassaförlag innehafvas, skall utgöra högst 1,000,000 kronor.

I nyss omförmälda skrifvelse anför Generalpoststyrelsen, att med den utveckling, postväsendet i Sverige under de efter meddelandet af berörda nådiga beslut förflutna åren tagit, ett kassaförlag af 1,000,000 kronor numera måste anses otillräckligt för dermed afsedda ändamål.

8 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Kassaförlaget var hufvudsakligast afsedt för att tillhandahålla postanstalterna nödiga penningeförskott till utbetalning af postanvisningar och inlösta postförskott, på det att dröjsmål med utbetalning till allmänheten af sådana medel icke ofta måtte förekomma eller åtminstone, der sådant inträffade, blifva så kort som möjligt. Förskotten för dessa ändamål måste blifva större, i samma mån postanvisnings- eller postförskottsrörelsen växer. Till jemförelse mellan dessa grenar af postverksamheten åren 1885 och 1889 meddelar Generalpoststyrelsen uppgifter, af hvilka framgår,

att inrikes postförskott 1885- 1889-

inlöstes med i runda tal...... kronor 1,247,000: — kronor 1,854,800: —

samt att värdet af inrikes postanvisningar utgjorde, jemväl i runda tal......... „ 10,332,700:— „ 13,593,800: —

Generalpoststyrelsen framhåller, att, om man ser på beloppet af de postanvisningar, som i främmande länder utställas för att här i landet förskottsvis utbetalas emot sedan skeende godtgörelse af det främmande postverket, i främsta rummet måste beaktas de postanvisningar, som för sådan utbetalning hit ankomma från Amerikas Förenta Stater. Dessa postanvisningars antal utgjorde år 1886 allenast 8,570 stycken med ett sammanlagdt värdebelopp af i rundt tal 592,000 kronor, men stego år 1889 till 43,918 stycken med ett värdebelopp af i rundt tal tillhopa 3,403,200 kronor och öfverstego under de tre första qvartalen nästlidet år både till antal och värdebelopp hvad de utgjorde under hela år 1888. Visserligen gör Amerikas Förenta Staters postverk under årets lopp tidt och ofta afbetalningar å svenska postverkets tillgodohafvande af denna rörelse, men i allt fall måste naturligtvis det svenska postverket det oaktadt för denna rörelse ligga i betydliga förskott. Äfven från åtskilliga andra länder har beloppet af hit för utbetalningankommande postanvisningar stigit. Så t. ex. utgjorde beloppet af sådana postanvisningar från Storbritannien i runda tal:

kronor 219,400: —

„ 238,700: —

„ 267,800: —

„ 365,900: —

„ 446,000: —

Härtill kommer, att i det kassaförlag, som postverket nu innehar, ingår för närvarande med 339,524 kronor 84 öre det förskott, post-

ar

ii

ii

ii

ii

1888 1889

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 9

verket hittills tillhandahållit för de med postsparbankens förvaltning förenade utgifter, hvilka medel således icke äro för det med kassaförlaget ursprungligen afsedda ändamål disponibla.

Alla dessa omständigheter hafva, enligt hvad Generalpoststyrelsen meddelar, bragt det derhän, att under de sist förflutna två åren postverkets i Riksbanken innestående behållning, hvarifrån medel för rörelsen skolat tagas, vid olika tillfällen nedgått till så låga belopp som exempelvis 50,000 kronor, 05,000 kronor, 25,000 kronor, 15,000 kronor, 10,000 kronor, till följd hvaraf ock liqvider till främmande postverk understundom måst af brist på penningemedel fördröjas. Under sådana förhållanden har Generalpoststyrelsen ansett sig icke kunna underlåta att framhålla önskvärdheten deraf, att postverkets kassaförlag blefve höjdt med åtminstone 200,000 kronor, hvarigenom detsamma komme att uppgå till 1,200,000 kronor, och att postverket för sådant ändamål finge af sitt öfverskott för år 1892, hvilket, under förutsättning af bifall till Generalpoststyrelsens statsförslag för samma år, beräknats komma att uppgå till 550,000 kronor, behålla, att läggas till kassaförlaget, 200,000 kronor.

Behofvet . af en förstärkning i postverkets kassaförlag torde få .anses hafva blifvit af Generalpoststyrelsen på ett tillfyllestgörande sätt ådagalagdt. Tillgång till beredande af sådan förstärkning kommer jemväl att finnas, derest, på sätt jag vid behandlingen af de till sjunde hufvudtiteln hörande anslagsfrågor har för afsigt föreslå, Generalpoststyrelsens nyssnämnda statsförslag varder i allt väsentligt godkändt. Det synes mig likväl icke nödigt, att den af Generalpoststyrelsen för ändamalet begärda afsättningen till hela sitt belopp eger rum under år 1892, utan torde densamma lämpligen kunna fördelas på ett par år, sa att för nyssnämnda år afsättes hälften af det föreslagna beloppet^ eller 100,000 kronor, och med återstoden anstår till ett följande år. ’

Då jag alltså är sinnad att, efter det postverkets stater för år 1892 blifvit af Riksdagen pröfvade, föreslå Eders Kongl. Maj:t att förklara, att det belopp af postverkets behållningar, hvilket får af verket såsom kassaförlag innehafvas, efter 1892 års utgång må utgöra 1,100,000 kronor, skulle, vid bifall härtill, komma att af postverkets till 7,800,000 kronor beräknade inkomster för år 1892 för ändamålet tagas i anspråk ett belopp af. 100,000 kronor. I öfverensstämmelse härmed bör det for statsregleringen disponibla beloppet af nämnda inkomster nedsättas med motsvarande belopp till 7,700,000 kronor, med hvilket belopp jag följaktligen hemställer, att inkomsttiteln postmedel må i riksstaten för år 1892 upptagas.

Bill. till Bilcsd. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Åfd.

Inkomsternas

uppställning.

10 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Ehuru jag hemställer, att statsverkets inkomster för år 1892 må med de belopp, jag föreslagit, få i statsverkspropositionen upptagas i den ordningsföljd, som hittills varit iakttagen, och likaledes med den vanligafördelningen i ordinarie inkomster och bevillning ar, torde det tillåtas mig att, likasom vid föregående tillfällen egt rum, här låta införa en gruppering af dessa inkomster, som bättre än den sedvanliga uppställningen 1 emu ar en öfversigt af dessa inkomsters olika natur ur finansiel synpunkt och närmare sammanför inkomster af närbeslägtad art.

Denna öfversigt angifver såsom

Statsverkets inkomster:

A. Inkomster, som ej utgöra skatter:

arrendemedel...................................... kronor 2,550,000: —

skogsmedel......................................... ,, 2,500,000: —

jernvägstrafikmedel........................... ,, 6,500,000: —

postmedel ......................................... ,, 7,700,000: —

telegrafmedel ................................... „ 1,350,000: —

bötesmedel......................................... ,, 240,000: —

extra uppbörd................. „_100,000: — 20,940,000: —

B. Skatter:

a) allmänna:

tullmedel ...........kronor 38,000,000: —

bränvinstillverk-

ningsskatt ..... ,, 13,700,000: —

hvitbetssockertill-

verkningsafgift „ 800,000: —

stämpelmedel ...... ,, 3,600,000: —

mantalspenningar ,, 665,000: —

bevillning af fast egendom samt

af inkomst...... ,, 3,800,000: ■— 60,565,000: —

b) af viss fastighet:

grundskatt............ „ 4,185,000: _____

Transport kronor 4,185,000: — 60,565,000: — 20,940,000:

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 11

Transport kronor 4,185,000: —

kyrkotionde ......... „ 250,000: —

kavalleriregementenas hästva-

kansspanmål ... „ 300,000: —

utgifter för persedelunderhållet vid rusthållsin-

fanteriet ............ „ 51,000: —

trosspassevolans-

_ afgift.................. „ 26,000: —

tillfälliga roteva-

kansafgifter ...... „ 68,000: —

soldatvakansafgift „ 95,000: —

båtsmansvakansafgift..................... „ 385,000: —

60,565,000: —

5,360,000: —

20,940,000: —

c) särskilda afgifter: fyr- och båkmedel kontrollstämpelme-

del .......'.............

be vill ningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter ..........

1,200,000: —

25,000: —

380,000y 1,605,000: — 67,530,000: —

Summa kronor 88,470,000: —

I öfverensstämmelse med hvad under en lång följd afår i allmänhet egt rum torde för den nu föreliggande statsregleringen böra påräknas ungefär hälften af Riksbankens vinst för nästlidet år. Vinsten i sin helhet har, enligt i öfverslag uppgjord, af bankofullmäktige mig meddelad beräkning, belöpt sig till 3,707,485 kronor 69 öre. Jag hemställer följaktligen, att Eders Kongl. Maj:t må hos Riksdagen göra framställning derom, att af Riksbankens vinstmedel för år 1890 må anvisas för statsverkets behof, att utbetalas vid den tidpunkt under år 1892, Riksdagen bestämmer, ett belopp, som i rundt tal torde sättas till

1,850,000 kronor.

Om, under förutsättning af bifall till hvad jag nu föreslagit, till slut-

EiJcsbankens

vinstmedel.

12 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

summan af statsverkets ofvan beräknade inkomster lägges

det af mig såsom öfverskott å statsregleringarne för år 1889 och föregående år beräknade

belopp .......................................................................;.......

och förenämnda belopp af Riksbankens vinstmedel för år 1890...........................................................

så erhålles för statsregleringen år 1892 en tillgång af..........................................................................

kronor 88,470,000: —

5,887,000: — 1,850,000: —

kronor 96,207,000: —

De af föredragande departementschefen sålunda i afseende å beräkningen af statsverkets ofvan omförmälda tillgångar och dermed sammanhängande ämnen gjorda hemställanden och förslag, i livilka Statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla.

Ex protocollo: Adolf von Hofsten.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1891.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

1 Bil. Litt. A.

Till Konungen.

Jemlikt gällande instruktion åligger det Statskontoret att årligen före den 15 December till Eders Kongl. Maj:t afgifva berättelse om statsverkets inkomster under det sistförflutna året jemte förslag till deras beräknande vid nästföljande statsreglering med hvad mera, som kan tjena till upplysning vid uppgörande af den nådiga propositionen till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof; och får Stats- Bih. till Rikscl. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 1

2 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

kontoret berörda nådiga föreskrift för innevarande år härmed i underdånighet fullgöra.

Riksdagens under detta år församlade revisorer hafva verkställt granskning af 1889 års rikshufvudbok jemte öfriga räkenskaper öfver statsverkets och andra allmänna medels förvaltning under samma år; och Statskontoret får i underdånighet hänvisa till innehållet i den berättelse angående statsverkets tillstånd under nämnda år, hvilken före revisionsförrättningens början blifvit af detta embetsverk afgifven och sedermera till revisorerna öfverlemnad. Jemlikt föreskrift i 39 § af Riksdagsordningen skola räkenskaper och öfriga statsverket rörande handlingar för Riksdagens statsutskott hållas tillgängliga för verkställande af den granskning, som vid fullgörande af bemälda utskotts åliggande att utreda och uppgifva statsverkets tillstånd och behof må vara erforderlig.

Beträffande undsättningsfonden afgifver Statskontoret särskild underdånig berättelse, och redovisas för öfrigt förhållandet med denna fond genom räkenskaper och handlingar, som äfvenledes skola hållas statsutskottet tillhanda.

Hvad angår statsverkets inkomster för år 1892, har Statskontoret ansett desamma böra beräknas på sätt bilagda tabell litt. a) utvisar och, enligt hvad tabellen litt. b) ådagalägger, för denna beräkning i allmänhet lagt till grund medeltalen af de senaste tre årens inkomstbelopp, hvilka åter äro hemtade från de för samma år afslutade rikslmfvudböckerna. Vid upprättandet af förslaget till inkomstberäkningen bär för öfrigt afseende blifvit fästadt dels derpå, huruvida inkomsterna varit i jemnt stigande eller fallande, dels på de vid vissa titlar förekommande särskilda förhållanden, för hvilka Statskontoret fai här nedan i underdånighet närmare redogöra.

Ordinarie inkomster.

Grundskatt. Denna statsinkomst har uppgått:

för år 1887 ............................................. till kronor 4,140,203: —

„ „ 1888 ............................................. „ „ 4,155,480: -

„ „ 1889 ............................................. „ „ 4,187,471: -

samt är i riksstaten för år 1891 beräknad till 4,185,000 kronor.

Uti Kongl. förordningen den 11 September 1885 är förordnadt, bland annat, att skattefrälseräntor och kronotionde, som innehades under

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 3

enskild eganderätt, samt arbets- och hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom skulle, derest anbud derom af vederbörande egare framställdes inom ett år från kungörelsens utfärdande, för statsverkets räkning på vissa vilkor inlösas, samt att inlösta räntor och kronotionde skulle med iakttagande af de beräkningsgrunder, som gälde för utgörande af kronans räntor och tionde näst före utfärdandet af Kong], kungörelsen den 11 Maj 1855 angående de i ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och förenkling, omsättas enligt föreskrifterna i nämnda kungörelse och Kongl. förordningen den 23 Juli 1869 samt till statsverket utgöras för tiden från räntornas och kronotiondens indragning, hvarvid för desamma skulle gälla enahanda bestämmelser som för annan till staten utgående grundskatt; varande vidare uti nådiga kungörelsen den 13 Juli 1887 stadgadt, att den genom förstberörda förordning den 11 September 1885 bestämda inlösen af skattefrälseräntor och af kronotionde, som innehades under enskild eganderätt, skulle fortfarande eg a rum, derest vederbörande eg are, som ville begagna sig af denna inlösen, derom gjorde anmälan inom utgången af år 1888.

Under antagande att skattefrälseräntor vid 1888 års utgång skulle vara inlösta för åtminstone 3,000,000 kronor, samt att statsverkets behållna inkomst af d)dika räntor komme att uppgå åtminstone till

60.000 kronor, blef inkomsttiteln grundskatt i riksstaten för år 1889 upptagen med ett inkomsten för år 1886, 4,124,615 kronor, ökad med nyssnämnda 60,000 kronor, motsvarande belopp, eller i jemnadt tal

4.185.000 kronor; varande denna inkomst med oförändradt belopp upptagen såväl i 1890 som, på sätt ofvan nämnts, i 1891 års riksstat^-.

Enligt Statskontoret meddelad uppgift hafva samtliga till Kammarkollegium inkomna anbud om inlösen af skattefrälseräntor och kronotionde blifvit handlagda, dervid löseskillingarne beräknats utgöra:

för frälseräntor ........................................... kronor 2,934,287: 7 5

och för kronotionde....................................... „ 121,694: 50

tillsammans kronor 3,055,982: 2 5;

lärande statsinkomsten: »Grundskatt)) få med oförändradt belopp af

4,185,000 kronor i riksstaten för år 1892 upptagas.

Kyrkotionde, som i medeltal för åren 1887—1889 belöpt sig till 226,884 kronor, är i riksstaten alltsedan år 1887 beräknad till 250,000 kronor. Till beloppet beroende af markegången, är denna afgift till hufvudsakligaste delen tilldelad landskyrkorna, hvarförutan någon del är disponerad för universitetet i Lund med flera inrättningar. För statsregleringen är beräkningen af denna inkomst utaf ringa vigt, helst uppkommande brist i inkomsten alltid i det närmaste motsvaras af

4 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

besparing å de under riksstatens åttonde liufvudtitel vid åtskilliga anslagsrubriker i kolumnen för »indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag, friheter och kyrkotionde» uppförda belopp; och Statskontoret hemställer, att kyrkotionde!! måtte med oförändradt belopp, 250,000 kronor, i riksstaten för år 1892 upptagas.

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål, som på grund af nådiga beslut den 27 December 1873 och den 30 Januari 1874 årligen, intilldess annorlunda kan varda förordnadt, af rusthållen vid det afsutna kavalleriet erlägges med 139,658 kubikfot 4 kannor (= 36,548 hektoliter 60 liter) spannmål, hälften råg och hälften korn, är i riksstaterna för innevarande och nästkommande år beräknad till 300,000 kronor och har utgjort:

år 1887 ............................................................. kronor 276,992: —

„ 1888 .............................................................. „ 278,998: —

„ 1889 .......................................................... „ 282,023: -

För hvart och ett af dessa år har inkomsten, som är beroende af vexlande markegångspris, således understigit den senast antagna beräkningen; men då densamma under tiden visat sig vara, om ock i ringa mån, i oafbrutet stigande, anser sig Statskontoret nu icke böra ifrågasätta någon förändring af den antagna beräkningen, utan hemställer, att äfven denna inkomsttitel måtte med oförändradt belopp,

300,000 kronor, upptagas i riksstaten för år 1892.

Af gifter för persedelunderhållet vid. rusthållsinfanteriet utgöras, enligt 1885 års Riksdags beslut, af de effektiva rusthållen vid rusthållsinfanteriet med 20 kronor af hvarje rusthållsnummer för upphörande af rusthållsinfanteriets skyldighet att anskaffa och underhålla beklädnads-, bevärings- och remtygspersedlar samt äro uti innevarande års riksstat för första gången upptagna bland statsverkets inkomster med ett efter rusthållens antal beräknadt belopp af 51,000 kronor; och torde samma summa äfven i riksstaten för år 1892 uppföras.

Trosspassevolansaf'giften, som i medeltal för de trenne sista åren uppgått till 26,361 kronor, torde få upptagas i riksstaten för år 1892 med det belopp, hvarmed inkomsten är i 1891 års riksstat uppförd, eller 26,000 kronor.

Tillfälliga rotevakansafgifter, i 1891 års likasom uti innevarande års riksstat beräknade till 68,000 kronor, hafva belöpt sig:

år 1887 till „ 1888 „

kronor 72,726 „ 91,059

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 5

eller i medeltal för dessa tre åren till 86,295 kronor. I denna inkomsttitel innefattas, utom afgifter af rusthåll och rotar för uraktlåten rekrytering, jemväl de vid början af år 1878 till statsverket tills vidare indragna afgifterna af åtskilliga till underofficerares aflöning förut anslagna vakanta rusthåll och rotar. Enligt hvad Statskontoret i underdåniga berättelserna den 6 December 1888 och den 6 December 1889 meddelat, hafva i räkenskaperna för åren 1887 och 1888 under denna titel äfven upptagits för delar af dessa år belöpande afgifter af sådana rotar vid båtsmanshållet, som under samma år, jemlikt Kongl. kungörelsen den 13 Juli 1887 angående båtsmanshållets sättande på vakans, fått sig vakanssättning medgifven, och har beloppet af dessa afgifter utgjort för år 1887 kronor 796: 80 och för år 1888 kronor 23,075: 26. Under år 1889 hafva dylika afgifter ingått under denna inkomsttitel med 30,995 kronor 37 öre. Såsom uti ofvannäranda berättelser förmälts, redovisas dylika afgifter för tiden från och med året näst efter det, hvarunder vakanssättning medgifvits rote eller rusthåll, under titeln »båtsmansvakansafgift». Inkomsten i öfrigt af tillfälliga rotevakansafgifter för år 1889 har visserligen i någon ringa mån understigit den senast antagna beräkningen, hvilket förhållande med hänsyn jemväl dertill, att den utaf afgifter för uraktlåten rekrytering bestående delen af inkomsten är vexlande, dock icke torde böra föranleda någon förändring i denna beräkning; lärande alltså inkomsttiteln »tillfälliga rotevakansafgifter» få med oförändradt belopp i riksstaten för år 1892 upptagas.

Soldatvakcinsafgiften har influtit:

år 1887 med ...................................................... kronor 102,781: —

„ 1888 „ „ 103,110: —

„ 1889 „ „ 94,414: —

och således alla dessa åren understigit den i riksstaterna för åren 1889 —1891 antagna beräkningen 110,000 kronor.

Anledningen härtill är, beträffande inkomsten för åren 1887 och 1888, att, såsom Statskontoret i sin underdåniga berättelse den 6 December sistlidet år förmält, inom några län vakansafgifterna debiterats efter en lägre grund än den i lagen den 5 Juni 1885 angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären bestämda, samt, i fråga om 1889 års inkomst, att, sedan i Kongl. brefvet den 2 November 1888 förordnats, att vakansafgifter från sådana nyhemman inom Vesterbottens län, hvilka efter den 25 Augusti 1846 ingått i skattskyldighet, skola i kronoräkenskaperna redovisas bland diverse verks medel under titel: »rotehållares rotevakansmedeb, från statsmedelsredovisningen från

6 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

och med år 1889 uteslutits såväl dessa som enahanda slags afgifter inom Norrbottens län; hemställande Statskontoret, att ifrågavarande inkomsttitel måtte i riksstaten för år 1892 få uppföras med ett nedsatt, inkomsten för år 1889 ungefärligen motsvarande belopp af 95,000 kronor.

Båtsmansvakansafgiften är upptagen i 1890 års riksstat med 305,000 kronor och i 1891 års med 350,000 kronor.

Vid 1887 års riksdag beslutades, att dåvarande båtsmanshållet skulle sättas på vakans samt de derigenom inflytande vakansafgifter, beräknade efter de i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären den 5 Juni 1885 bestämda värden, ingå bland statsverkets inkomster; dock finge vakanssättningen under öfvergångstiden till den i sammanhang dermed beslutade organisationen åt en sjömanscorps icke ega rum med mera än en åttondedel af dåvarande effektiva rotar årligen. Den tillökning i båtsmansvakansafgiften, som härigenom vore att påräkna, har antagits uppgå i jemnadt tal till 45,000 kronor för hvart och ett af de följande åren.

Enligt den för år 1889 afslutade rikshufvudboken har »båtsmansvakansafgiften)), hvilken inkomsttitel äfven innefattar afgifter af städernas båtsmanshåll, af sex båtsmansrotar på Visingsö, åt nio båtsmansrotar i Södra Möre härad af Kalmar län, af den nya båtsmansindelningen i Blekinge, af den nya ordinarie båtsmansroteringen, af utsockne frälsehemman i Halland samt af de på tioårig vakans satta rusthållen i Blekinge och Södra Möre härad, för nämnda år belöpt sig till 248,125 kronor. Om till inkomsten för år 1889 lägges den för hvart och ett af åren 1890 och 1891 påräknade tillökning, tillhopa 90,000 kronor, uppkommer en summa af 338,125 kronor, som med närmare

12.000 kronor understiger den för sistberörda år antagna beräkningen,

350.000 kronor. Vid sådant förhållande och då den för hvarje år beräknade maximitillökningen af 45,000 kronor icke heller torde kunna med säkerhet antagas blifva uppnådd under innevarande år och under hvart och ett af de båda nästföljande åren 1891 och 1892, anser Statskontoret, att denna statsinkomst må upptagas i riksstaten för år 1892 med ett till endast 385,000 kronor förnöjdt belopp.

Arrendemedel. Genom Kongl. kungörelsen den 13 Juli 1887 medgafs rättighet åt vissa kronans arrendatorer att uppsäga sina arrenden till upphörande den 14 Mars 1889. 1 ett särskilt ärende förkla-

rades af Eders Kongl. Magt under den 22 December 1887, att af nämnda kungörelse följde, att för egendom, i afseende hvarå den i kungörelsen medgifna uppsägningsrätt begagnats, arrende icke borde efter den 14 Mars 1889 utgå med högre belopp, än vid ny utarrendering

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. . 7

af egendomen betingats, och således skilnadsarrende af föregående innehafvare icke vidare utgöras.

Vidare blef af 1888 års Riksdag medgifvet, att utgifvande af skilnadsarrende för kronoegendom, med afseende hvarå rätt till arrendets uppsägning enligt ofvanberörda kungörelse den 13 Juli 1887 egt rum, men icke begagnats, finge för den tid af arrendeperioden, som den 14 Mars 1889 återstode, förutvarande arrendator efterskänkas, så vidt icke kontraktets förverkande föranledts af vanhäfd.

Slutligen har innevarande års Riksdag medgifvit, att oguldna skilnadsarrenden, hvilka tillkommit på grund af arrenden, hvarom kontrakt afslutats före 1884 års ingång, finge, derest icke kontraktet blifvit förverkadt genom vanhäfd eller arrendet vore att hänföra till de i högstberörda nådiga kungörelse den 13 Juli 1887 bestämda undantag, arrendatorerna för arrendetiden intill den 14 Mars 1889 eftergifvas; blifvande dessa sålunda eftergifna skilnadsarrenden, jemlikt nådiga cirkuläret den 16 sistlidne Maj, i räkenskaperna för innevarande år afskrida.

Med afseende å den minskning i arrendeinkomsten för år 1889, som i förhållande till föregående årets inkomst visats blifva en följd af begagnandet af den, enligt hvad ofvan förmälts, vissa kronans arrendatorer medgifna uppsägningsrätt, blef inkomsttiteln arrendemedel, som i innevarande års riksstat är upptagen till 2,700,000 kronor, för år 1891 beräknad till 2,600,000 kronor. Enligt räkenskaperna har ifrågavarande inkomst för år 1889 uppgått till endast 2,558,370 kronor och således med 41,630 kronor understigit den senast antagna beräkningen.

Från Domänstyrelsen erhållen uppgift angående med statsverkets arrendeinkomster under år 1889 vidtagna förändringar gifver vid handen, att någon ökning i denna inkomstsumma icke är att emotse för innevarande år, hvadan och med afseende å den, enligt Riksdagens beslut, fortgående försäljningen af mindre kronoegendomar Statskontoret hemställer, att inkomsttiteln »arrendemedel» måtte med ett till 2,550,000 kronor nedsatt belopp upptagas i riksstat.en för år 1892.

Mantalspenningarne hafva i medeltal för åren 1887—1889 influtit med 659,693 kronor och således understigit den senast antagna beräkningen, 665,000 kronor, hvilket förhållande hufvudsakligen är föranledt deraf, att afkortningarne å denna inkomsttitel under senare åren något ökats. Då emellertid med en ständigt sig ökande folkmängd inkomsten kan antagas inom kort uppgå till det nu beräknade beloppet, hemställer Statskontoret, att inkomsttiteln »mantalspenningar» måtte få med oförändradt belopp, 665,000 kronor, i riksstaten för år 1892 upptagas.

8 . Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Bötesmedel. I riksstaterna för innevarande och nästkommande år uppförd med 240,000 kronor, har denna inkomst för år 1889 belöpt sig till 261,095 kronor, men deremot för hvart och ett af de båda nästföregående åren influtit med belopp, som understigit den antagna beräkningen; lärande ifrågavarande inkomst, som är af tillfällig beskaffenhet, få med oförändradt belopp, 240,000 kronor, uppföras i 1892 års riksstat.

Kontrollstämpelmedlen hafva i medeltal för åren 1887—1889 uppgått till 23,180 kronor, hvilken summa endast obetydligt understiger den senast antagna beräkningen, uti hvilken någon förändring alltså icke torde böra ega rum, utan inkomsttiteln i 1892 års riksstat upptagas med oförändradt belopp af 25,000 kronor.

Fyr- och håhnedel, för år 1891 beräknade till 1,200,000 kronor, hafva belöpt sig:

för år 1887 till ...................................... kronor 1,321,853: —

„ „ 1888 „ „ 1,448,639: —

„ „ 1889 „ „ 1,501,915: —

eller i medeltal för dessa tre år ............ „ 1,424,136: —

Under innevarande år intill den 1 dennes har denna inkomst, efter hvad Statskontoret inhemtat, utgjort 1,447,502 kronor 50 öre och skulle, i händelse samma uppbörd komme att för December månad debiteras som under motsvarande tid af det nästförflutna året, för innevarande år uppgå till 1,500,817 kronor 33 öre.

Då denna inkomst från och med år 1885 influtit med mera än

1.300.000 kronor årligen samt för år 1888 med närmare 250,000 kronor öfverstigit beräkningen och för år 1889 kunde antagas belöpa sig till

300.000 kronor mera, än som beräknats, förnyade Statskontoret i sin underdåniga berättelse den 6 December 1889 den i berättelsen den 6 December derförutgångna år gjorda hemställan om fyr- och båkmedlens upptagande i riksstaten med 1,300,000 kronor. På skäl, som finnas omförmälda i det vid den nådiga propositionen till sistlidne Riksdag angående statsverkets tillstånd och behof fogade utdrag af protokollet öfver finansärenden den 11 Januari innevarande år, blef emellertid Statskontorets berörda förslag icke godkändt; och då samma skäl mot eu förhöjning i beräkningen af fyr- och båkmedlen torde anses äfven nu föreligga, oaktadt inkomsten jemväl under innevarande år kan antagas öfverstiga beräkningen med omkring 300,000 kronor, lärer ifrågavarande inkomsttitel äfven i 1892 års riksstat uppföras med oförändradt belopp af 1,200,000 kronor.

Telegraf mede]. Denna statsinkomst är i riksstaten för år 1891

9 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

upptagen med 1,350,000 kronor och tiar, enligt hvad Statskontoret inhemta!, af Telegrafstyrelsen för år 1892 beräknats till samma belopp, hvilket alltså i bilagda tabell uppförts.

Jernvcigstrafikmedel. Jemlikt en från Jernvägsstyrelsen erhållen uppgift kan nettobehållningen å trafikmedlen för år 1892 antagas till

6,500,000 kronor, hvadan jemväl denna summa blifvit i nyss omförmälda tabell upptagen.

Skogsmedlen äro i innevarande års riksstat beräknade till 2,000,000 kronor. Med afseende å den under år 1889 inträffade tillökningen i denna statsinkomst, hvilken tillökning i väsentlig mån uppkommit genom

stegrin

g af de

pris, staten kunnat betinga sig vid de under året af-

ii ii

slutade virkesförsäljningar, samt att de sålunda erhållna prisen komme att utöfva inflytande äfven på beloppet af skogsmedlen år 1891, blefvo dessa medel i sistnämnda års riksstat beräknade till 2,500,000 kronor.

Skogsmedelsinkomsterna hafva belöpt sig:

för år 1887 till........................................... kronor 1,685,393: —

1888 „ ........................................... „ 2,066,905: —

1889 „ ............................................. „ 2,694,470: —

Enligt från Domänstyrelsen erhållen uppgift hafva statsverkets skogsmedelsinkomster under innevarande års trenne första qvartal uppgått till 2,946,593 kronor, och skulle, i händelse skogsmedelsuppbörden under fjerde qvartalet komme att motsvara uppbörden under samma tid af sistlidet år, 235,313 kronor, statsverkets skogsmedel för år 1890 således uppgå till mera än 3,100,000 kronor, eller 600,000 kronor öfver den senast antagna beräkningen.

Denna statsinkomst beror emellertid af en del förhållanden, som icke på förhand med någon säkerhet kunna förutses, hvadan och då dessutom konjunkturerna för trävarurörelsen, efter hvad som försports, för det närvarande kunna gifva anledning till det antagandet, att en minskning i ifrågavarande statsinkomst under de närmaste åren är mera sannolik än en ökning, Statskontoret finner sig nu icke böra förorda någon förändring i den för år 1891 antagna beräkningen, utan hemställer, att skogsmedlen äfven i riksstaten för år 1892 må upptagas med 2,500,000 kronor.

Extra uppbörd. Denna inkomsttitel, som omfattar flera mer eller mindre tillfälliga inkomster, är uti riksstaten för år 1891 beräknad till

100,000 kronor. Inkomsten har enligt räkenskaperna utgjort:

för år 1887 ...................................................... kronor 183,428

„ „ 1888 ................................................... „ 182,569

„ „ 1889 .................................................... „ 131,400

Bill. till Rilisd. Prof. 1891. 1 Band. 1 Afd.

O

kom stberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

På sätt Statskontoret i sin underdåniga berättelse den 6 December sistlidet år meddelat, voro de betydliga inkomstbeloppen för åren 1887 och 1888 hufvudsakligen föranledda deraf, att expropriations- och ersättningsmedel under år 1887 influtit med, i jemförelse med förhållandet under föregående år, ovanligt höga belopp, samt att i uppbörden för år 1888 jemväl ingått den tiondeafgift, som enligt föreskrift i Kongl. brefvet den 23 April nämnda år med 43,238 kronor 19 öre erlagts för det silfver, som under år 1887 utbringats ur »after» vid Sala grufva. Jemte förmälan härom hemställer Statskontoret, att förevarande inkomsttitel måtte äfven i 1892 års riksstat upptagas med 100,000 kronor.

Bevillningar.

Tullmedel. I anledning af 1888 års Riksdags beslut angående tullagstiftningen fastställdes af Eders Kongl. Maj:t dels genom nådiga kungörelsen den 11 Februari samma år vissa införselafgifter å spanmål, mjöl, gryn, malt och kli, att träda i tillämpning den 14 i nämnda månad, dels ock under den 18 Juni samma år ny tulltaxa, att lända till efterrättelse från och med den 1 derpåföljde Juli.

Enligt räkenskaperna hafva tullmedlen utgjort:

år 1888 ...................................................... kronor 37,644,953: —

„ 1889 ..................................................... „ 42,298,853: —

För tiden från innevarande års början intill den 1 December har den debiterade tulluppbörden enligt meddelande från Generaltullstyrelsen uppgått till ........................................................ kronor 39,917,734: 55

och skulle, under antagande att enahanda uppbörd komme att för December månader debiteras som under samma månad af det näst-

förflutna året, eller ............................................ ,, 2,988,881: 57

tulluppbörden för innevarande år sålunda utgöra kronor 42,906,616: 12. 1

1 innevarande års riksstat uppförda med 37,000,000 kronor, äro tullmedlen för år 1891 beräknade till 38,000,000 kronor. Inkomsten för år 1889 öfverstiger denna beräkning med närmare 4,300,000 kronor, och den inkomst, som, enligt hvad ofvan förmälts, antagits komma att under innevarande år inflyta, utvisar, vid jemförelse med samma beräkning, ett öfverskott af något mera än 4,900,000 kronor. Då det emellertid icke torde kunna med säkerhet antagas, att de förhållanden, som under sistlidet och innevarande år föranledt så höga tullinkomster,

11 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

fortfarande komma att göra sig gällande, anser sig Statskontoret böra hemställa, att tullmedlen måtte få med oförändradt belopp, 38,000,000 kronor, uppföras i riksstaten för år 1892.

Postmedel. Denna inkomst är, såsom Statskontoret inhemta!, för år 1892 af Generalpoststyrelsen beräknad till 7,800,000 kronor, hvadan denna summa blifvit å bilagda tabell uppförd.

Bevillningsafgifter för särskilda förmäner och rättigheter äro i innevarande och nästkommande års riksstat^ beräknade till 350,000 kronor. De särskilda afgifter, som innefattas under denna titel, hafva enligt räkenskaperna utgjort:

af frälseegendomar ..............................

för lotshemman ...................................

„ rättighet till skogsfång och kol-

ningsfrihet på allmänningar .....

af bankbolag med sedelutgifnings-

rätt......................................................

„ utländska eller andra här i riket icke mantalsskrifna handlande

och handelsexpediter....................

„ utländingar för konserter och dramatiska eller andra föreställningar ................................................

säger

hvartill kommer tillfällig uppbörd...

Summa

Efter afdrag för restantier och propriebalanser s a in tja f k o r t n i n ga r har behållna medelinkomsten för dessa trenne år belöpt sig till 374,079 kronor, eller till ett belopp, som med 24,079 kronor öfverstigit den senast antagna beräkningen. De höga inkomstbeloppen för åren 1888 och 1889 äro föranledda dels af den vid 1887 års riksdag beslutade förhöjning af bevillningsafgiften af bankbolag med sedelutgifningsrätt, dels och af den ökade inkomst, som härflutit af bevillningeu af vissa hand-

12 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

lande och handelsexpedit^-. Erfarenhet har visserligen ännu icke vunnits om verkan af den, beträffande sistnämnda bevillning, enligt Kongl. förordningen den 5 Oktober 1889 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter vidtagna förändring; men, med afseende å den fortgående tillökningen af denna statsinkomst, torde densamma för år 1892 kunna beräknas till ett medeltalet af inkomsten för de trenne sistförflutna åren närmast motsvarande belopp, som, i och för jemnande af slutsumman å bevillningarne, här utföres med 380,000 kronor.

Stämpelmedel äro uti innevarande års riksstat uppförda med 3,700,000 kronor. Då stämpelmedlen under år 1888 icke uppgått till nämnda belopp samt innevarande års Riksdag beslutit dels ej obetydligt nedsätta stämpeln för gravationsbevis, utfärdade af domax-e på landet, dels ock helt och hållet borttaga stämpelafgiften för vissa slag af produktionsbevis, ansåg Riksdagen sig icke böra beräkna stämpelmedlen för år 1891 till högre belopp än 3,600,000 kronor. Inkomsten, som år 1886 belöpte sig till 3,814,859 kronor, har utgjort:

år 1887 ................................................................... kronor 3,727,086: —-

„ 1888 ..................................................................... „ 3,666,865: —

,,1889 ................................................................ „ 3,731,990: —

lärande, med afseende å ofvanberörda af Riksdagen beslutade nedsättning i och borttagande af stämpelskatt, någon förändring i beräkningen af denna statsinkomst nu icke böra eg a rum, utan densamma upptagas i 1892 års riksstat med oförändradt belopp af 3,600,000 kronor.

Bränvinstillverhiingsskatt. Enligt räkenskaperna har bränvinstillverkningen i riket utgjort:

år 1885 .....................................................................

„ 1886 ..............................................................

„ 1887 ...................................................................

„ 1888 ...................................................................

„ 1889 ....................................................................

utgörande medeltalet för femårspeiuoden................

Medeltalet för femårsperioden 1884—1888 uppgick till.......................................................................

liter

38,400,683

38,171,077

34,454,382

28,478,758

29,191,284

33,739,237.

34,963,140.

Enligt meddelande från Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå bär tillverkningen under innevarande år intill den 1 i denna

13 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

månad uppgått till........................................................ liter 24,237,776

och om härtill lägges tillverkningen under December månad sistlidet år ................................................ „ 4,389,501

skulle, under förutsättning att sistnämnda litertal koinme att motsvara tillverkningen för samma

månad innevarande år, detta års tillverkning blifva liter 28,627,277.

Å allmänt nederlag voro inneliggande:

1889. 1890.

den 2 Januari .......................... liter 6,579,147 6,999,196

den 1 December....................... „ 5,554,337 2,702,461.

Den till statsverket influtna tillverkningsskatten för till förbrukning från brännerier och allmänna nederlag utlemnadt bränvin belöpte sig:

ar

1885 till ..............................

1886 „ ................................

1887 „ .................................

1888, under hvithet år den i Kong!, kungörelsen den 28 Mars samma år stadgade förhöjning i skatten från 40 öre till 50 öre litern trädde i tilllämpning på det sätt och i den ordning kungörelsen närmare bestämde, till

kronor

14,900,546

14,035,002

12,698,136

10,614:

efter afdrag af restitution delsför för högt erlagd skatt kronor och dels för bränvin, som denaturerats för att användas för tekniskt eller vetenskapligt ändamål, .. „ 224,799

kronor 14,433,090: 8 8

4 2

235,413: 87

eller i jemnt krontal till............................................ kronor 14,197,677: —

år 1889 till..........................................kronor 14,370,269: 7 9

efter enahanda slags afdrag som under

år 1888 (12,443: 99 + 366,778: 87) kronor 379,222: 86

eller i jemnt krontal till ..................................... kronor 13,991,047: —

14 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Enligt ofvannämnda meddelande' har bränvinstillverkningsskatt blifvit under innevarande år intill den 1 dennes

erlagd med ................................................................... kronor 14,461,082: —

Under förutsättning att ifrågavarande skatt under innevarande månad inflyter med lika stort belopp som under motsvarande tid sistlidet år

eller med ......................................................................„___1,455,231: —

summa kronor 15,916,313: —

skulle inkomsten för innevarande år, efter afdrag för restitution för denatureradt bränvin, hvilken restitution, efter hvad hittills är kändt, icke kan

antagas understiga..................................................... „ 420,000: —

komma att uppgå till................................................... kronor 15,496,313: —

Bränvinstillverkningsskatten är i riksstaterna för innevarande och nästkommande år uppförd med 13,700,000 kronor, motsvarande eu förbrukning af 27,400,000 liter.

Den under de fem åren 1885—1889 influtna skatten motsvarar eu

förbrukning: år 1885 af

ii

ii

ii

ii

1888 1889

ii

ii

ii

ii

liter 37,251,365 „ 35,087,505

„ 31,745,340

„ 33,596,727

„ 27,982,094.

Statsverkets här ofvan beräknade behållna inkomst af bränvinstillverkningsskatt under innevarande år betingar en förbrukning af 30,992,626 liter. Sistnämnda litertal utvisar visserligen vid jemförelse med motsvarande litertal för år 1889 en tillökning af omkring 3,000,000 liter, men understiger deremot förbrukningen för år 1888 med omkring 2,600,000 liter. Vid sådant förhållande och då den här ofvan beräknade tillverkningen under innevarande år något understiger 1889 års tillverkning samt vid tillämpning från och med nästkommande år af nådiga förordningen den 10 sistlidne Oktober angående denaturering af bränvin någon minskning i statens behållna inkomst af bränvinstillverkningen torde vara att emotse, anser Statskontoret förhöjning i beräkningen af bränvinstillverkningsskatten nu icke böra ifrågasättas, utan hemställer, att denna inkomsttitel måtte äfven i riksstaten för 1892 uppföras med 13,700,000 kronor.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 15

Hvitbetssockertillverkningsafgiften är uti innevarande års riksstat beräknad till 550,000 kronor. Då inkomsten af denna skatt under innevarande års tre första månader uppgick till 331,611 kronor, och detta belopp vore betydligt större än motsvarande belopp för år 1889, samt skatten visat sig vara i ständigt stigande, ansåg Riksdagen densamma med säkerhet under år 1891 icke komma att understiga 650,000 kronor; och blef inkomsttiteln med detta belopp i 1891 års riksstat uppförd.

Inkomsten har belöpt sig:

kronor 346,282: — „ 544,345: —

„ 635,812: —

år 1887 till 1888 1889

•n

5?

Enligt, uppgift från nyssnämnda byrå har denna afgift under innevarande år intill den 1 dennes influtit med ............ kronor 765,481: 9C

och under antagande att inkomsten för December

månad detta år kommer att uppgå till enahanda

belopp som för nämnda månad sistlidet år eller ... „ 160,119:60

skulle uppbörden för innevarande år belöpa sig tilTkronor 925,601: 5 6.

Då denna inkomst fortfarande visat sig vara i stigande och under innevarande år kan beräknas uppgå till mera än 900,000 kronor, synes densamma kunna^ för år 1892 beräknas åtminstone med ett till 800,000 kronor förhöjdt belopp; lärande inkomsten få med nämnda belopp upptagas i 1892 års riksstat.

bevillning af fast egendom samt af inkomst, i innevarande och nästkommande årens riksstat» beräknad till 3,700,000 kronor, har utgjort:

1887 ................................ kronor 3,739,472: —

» 1888 ......................... „ 3,790,335: —

.. V 1889................................................................... „ 4,031,576: —

eller i medeltal för dessa tre åren ........................ „ 3,853,794: _

och da denna statsinkomst fortfarande under dessa tre år varit i stigande och medeltalet af inkomsten under denna tid öfverstigit den senast antagna beräkningen med mera än 150,000 kronor, hemställer Statskontoret, att ifrågavarande' inkomsttitel måtte för år 1892 få beräknas med ett till 3,800,000 kronor förhöjdt belopp.

Beträffande. resultatet af 1889 års statsreglering är af Statskontoret i underdånig skrifvelse den 22 sistlidne Juli anmäldt, att statsverkets inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag lemnat ett

16 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

nettoöfverskott af...........................................

hvartill kommer:

af myntverkets behållning för år 1889, enligt Kong], brefvet den

5 Maj 1882>.................................... kronor

besparing å nedannämnda anslag under nionde hufvudtiteln, enligt Kongl. brefvet den 21 Juni 1889, nemligen: bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare vid allmänna läroverken, pedagogi!’, seminarier m. m. 65: — bidrag till folkskolelärares pensionering........ 54: — ,,

odisponerade behållningar å en del extra statsanslag, enligt särskilda nådiga föreskrifter,......... „

dito å dito till följd af anslagens upptagande i riksstaten till jemnt krontal............................... „

så att öfverskottet på det hela uppgår till

kronor 5,472,860: 35

158,000: —

119: —

256,656: 95

2: 16 414,778: li

......... kronor 5,887',638: 4 6.

Vidare blef i samma skrifvelse anmäldt, bland annat, att, till följd deraf att öfverskottet å 1888 års statsreglering disponerats enligt 1891 års riksstat med jemnadt tusental, af samma öfverskott ännu vore

odisponerade.................................................................... kronor

samt att, om härtill lades ofvannämnda öfverskott

å 1889 års statsreglering, ............................„

276: 24

5,887,638: 46

för en blifvande statsreglering alltså vore att dis-

ponera.

kronor 5,887,914: 7 0.

Stockholm den 6 December 1890.

XJnderdånigst:

ALU. ANDERSON.

AUG. HÄGGBLADH. L. W. RIBEN. PER SAMZELIUS.

Föredragande.

C. Kinberg.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

17 Statsverkets inkomster.

Bil. Litt. a.

Bill. till Riksd. Vrot. 1891. 1 Sami. 1 Afd. ........" ” ;•

18 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Statsverkets

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

inkomster.

Bil. Litt. b.

STOCKHOLM, ISÅAC MABCU3’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1890

Utgifterna.

Första bufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet d Stockholms slott den 12 Januari

1891.

Närvarande:

Hane Excellens Herr Statsministern Friherre Åkerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Leweniialtt, Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Herr Wenneeberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen anförde vidare:

Beträffande regleringen af första hufvudtiteln hemställer jag, att i propositionen angående statsverkets tillstånd och behof må för denna hufvudtitel beräknas enahanda belopp, som nu finnes å ordinarie stat dertill anvisadt, eller 1,320,000 kronor.

Bill. till Ililisd. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afd.

2 Första hufvudtileln.

Hvad departementschefen sålunda föreslagit täcktes, enligt det öfriga Statsrådets tillstyrkande, Hans Maj:t Konungen i nåder gilla.

Ex protocollo: Adolf von Hofsten.

STOCKHOLM, ISAAC M ARGUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1891.

1 Andra hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öf ver justitieclepartementsäreliden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet ä Stockholms slott Måndagen den 12 Januari 189f

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Akerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt, Statsråden: Herr Friherre von O t ter,

Herr Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Departementschefen Statsrådet Östergren föredrog de frågor, som rörde regleringen af andra hufvud titelns stat, och yttrade dervid beträffande:

Ordinarie anslag,

Göta Hofrätt med derunder lydande justitiestat.

Hos Eders Kong]. Maj:t hafva åtskilliga invånare i Vestra Värends domsaga i underdånighet anhållit, att nämnda domsaga, som nu utgöres af Norrvidinge, Kinnevalds och Allbo härad, måtte delas i två Bill. till Riksd. Frat. 1891. 1 Sami. 1 Afä. \

. t1.-]

Delning eif Vestra Värends domän g a.

2 Andra hufvudtiteln.

domsagor sålunda, att Norrvidinge och Kinnevalds härad komme att utgöra den ena och Allbo härad den andra.

Såsom skäl för ifrågavarande anhållan hafva sökandena hufvudsakligen anfört: att Vestra Värends domsaga vore den till folkmängden största i riket; att det för invånarne i domsagan, inom hvilken fjorton jernvägsstationer vore belägna och der en liflig affärsverksamhet och rörelse rådde, vore ett trängande behof att komma i åtnjutande af den snabbare rättsskipning, som af den föreslagna delningen skulle blifva en följd; att så väl domsagans storlek som andra förhållanden lade hinder i vägen för att annorledes än genom delning af densamma åt invånarne bereda förmånen af snabbare rättsskipning; samt att det med häradshöfdingeembetet i domsagan förenade arbetet vore alltför betungande för en person och de nya domsagor, som genom delningen komme att bildas, icke blefvo till folkmängden mindre än flertalet af rikets domsagor.

De särskilda häradeuas invånare hafva öfver ansökningen blifvit hörda inför häradsrätterna genom socknevis valda ombud, hvilka enhälligt biträdt sökandenas framställning.

Dessutom äro yttranden i ärendet afgifna utaf samtliga häradsrätterna, tillförordnade domhafvanden i domsagan, Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i Kronobergs län och Göta Hofrätt.

Häradsrätterna hafva tillstyrkt bifall till ansökningen, enär de fördelar för befolkningen i afseende å snabbare rättsskipning och ökade tillfällen att till domstolen ingifva handlingar, som skulle följa af den med domsagans delning förenade tillämpningen af nådiga förordningen den 17 Maj 1872 angående ändring i vissa fall af bestämmelserna om häradsting, vore synnerligen beaktansvärda, samt dessa fördelar icke kunde för den närmaste framtiden genom annan anordning lämpligen beredas häradenas invånare.

Tillförordnade domhafvanden har hufvudsakligen yttrat: att olägenheterna af den långsamhet i rättsskipningen, som är förenad med gamla tingsordningen, göra sig alltmer gällande; att i anseende till domsagans folkrikhet och mängden af göromål derstädes det icke vore lämpligt att, med bibehållande af domsagan odelad, förena de nu varande tingslagen till ett eller två tingslag; och att något hinder icke syntes möta för nya tingsordningens införande genom domsagans delning i enlighet med sökandenas anhållan.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som vitsordat, att bifall till ansökningen icke skulle medföra någon olägenhet beträffande länets administrativa indelning, har, på väsentligen samma skäl som häradsrätterna samt med hänsyn till det enhälliga understöd ansökningen

Andra Imfvudtiteln. 3

vunnit från domsagans invånares sida, tillstyrkt den ifrågasatta delningen.

Göta Hofrätt, som redan i ett den 9 Maj 1887 afgifvet underdånigt utlåtande angående då ifrågastäld delning af Ostra och Vestra Varande domsagor alternativt föreslagit, att Vestra Varande domsaga, som vore öfverdrifvet stor, måtte vid dåvarande domhafvanden, Häradshöfdingen Carl Hasselrots afgång delas på sätt nu är föreslaget, har uti förevarande ärende anfört, att, sedan Häradshöfdingen Hasselnöt nu mera aflidit och då behofvet af Vestra Värends domsagas delning gjort sig alltmer känbart att döma af det enstämmiga understöd sökandenas anhållan vunnit från alla de vederbörande, som i frågan sig yttrat, Hofrätten till nådigt bifall förordade samma anhållan.

Enligt Statistiska Centralbyråns officiella uppgift funnos den 31 December 1889 i Allbo härad 30,190 invånare samt i Norrvidinge och Kinnevalds härad tillsammans 29,287 invånare. Emellertid har, jomlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 8 November 1889, den del af Vexiö landsförsamling, som då tillhörde Kinnevalds härad, med innevarande års början derifrån öfverflyttats till Konga härad. Nämnda del af Vexiö landsförsamling hade den 31 December 1889 820 invånare, med hvilket tal följaktligen det här ofvan uppgifna invånareantalet för Norrvidinge och Kinnevalds härad bör minskas.

På de skäl, som för domsagans delning blifvit anförda, synes mig delningen vara af behofvet påkallad; och anser jag densamma böra blifva sådan, att Ällbo härad kommer att utgöra en domsaga, hvilken lämpligen kan benämnas Vestra Värends domsaga, och att Norrvidinge och Kinnevalds härad tillsammans bilda eu domsaga under benämning Mellersta Värends domsaga. Som liäradshöfdingeembetet för närvarande är obesatt, torde intet hinder möta för delningens omedelbara verkställande.

Beträffande beloppet af det anslag, som för delningens genomförande erfordras, äro åt domhafvanden i den odelade domsagan af statsmedel anvisade 4,500 kronor i lön och 2,600 kronor såsom tjenstgöringspenningar. Med hänsyn till de grunder, som vid senaste regleringen af häradshöfdingarnes löneförmåner blifvit följda i fråga om bestämmande af tjenstgöringspenningars belopp, komma tjenstgöringspenningarne i de båda föreslagna nya domsagorna tillsammans icke att öfverstiga 2,600 kronor. Då så väl invånarnes som de afgjorda målens antal är något högre i Allbo härad än i Norrvidinge och Kinnevalds härad tillsammans, torde tjenstgöringspenningarne böra på de båda nya domsagorna sålunda fördelas, att på den nybildade Vestra Värends domsaga komma 1,400 kronor och på Mellersta Värends domsaga 1,200 kronor. Enligt

[2.]

Förhöjning af arfvodet till prediJcani ten vid Norrtelje kronohäkte.

4 Andra hufvudtiteln.

livad tillförordnade domhafvande!! upplyst kunna sportelinkomsterna beräknas att för en hvar af de nya domsagorna fullt betacka de med domsagans förvaltning förenade kostnader, i följd hvaraf förvaltningskostnadsbidrag, som icke är till häradshöfdingen i nuvarande odelade domsagan anslaget, ej heller erfordras, om delningen egen rum. Domsagans delning skulle således för statsverket medföra en ökad utgift af 4,500 kronor eller beloppet af en häradshöfdingelön.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för delning af Vestra Värends domsaga, på sätt jag nu ifrågasatt, i stället för de åt domhafvanden i nämnda domsaga å ordinarie stat anvisade aflöningsbelopp af tillsammans 7,100 kronor, å ordinarie stat bevilja:

för häradshöfdingen i Vestra Värends domsaga:

lön ...................................................................... kronor 4,500: —

tjenstgöringspenningar................................... „ 1,400: — 5,900:__

för häradshöfdingen i Mellersta Värends domsaga:

lön ...................................................................... kronor 4,500: —

tjenstgöringspenningar.................................... ,, 1,200: — 5,700: _

Genom bifall härtill skulle det i nu gällande riksstat under rubrik »Göta Hofrätt med derunder lydande justitiestat» uppförda anslag, 510,021 kronor, förhöjas till 514,521 kronor.

Fångvården.

I underdånig skrifvelse den 23 sistlidne September har Fångvårdsstyrelsen gjort framställning derom, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att arfvodet till predikanten vid kronohäktet i Norrtelje, som i nu gällande, af Riksdagen faststälda stat är uppfördt till 400 kronor för år, måtte förhöjas med 200 kronor.

Denna Fångvårdsstyrelsens framställning är närmast föranledd deraf, att predikanten vid nämnda häkte, Kyrkoherden i Norrtelje O. W. Strandell i Februari 1890 hos Styrelsen begärde att den 1 påföljande April blifva entledigad från fångpredikantsbefattningen, så vida icke lönen för densamma kunde höjas till 600 kronor. Såsom skäl för en sådan förhöjning anförde Kyrkoherden Strandell, att predikantsgöromålen vid kronohäktet under de senare åren högst betydligt ökats, samt att, då Strandells företrädare i befattningen oftast predikade på någon söckendag, Strandell, jemlikt Fångvårdsstyrelsens för några år

Andra hufvmltiteln.

sedan meddelade föreskrift, alltid predikat på sön- och högtidsdagar, i följd hvaraf han hvarannan söndag måst till bestridande af tjenstgöringen i stadens kyrka anlita biträde från Upsala och för arfvode jemte reseersättning åt detta biträde fått vidkännas utgifter, öfverstigande fångpredikantens hela lön. Genom den ifrågasatta lönetillökningen kunde Strandell blifva likstäld med predikanterna vid de flesta andra kronohäkten af samma storlek med det i Norrtelje och möjlighet beredas honom att, utan ekonomisk uppoffring, skaffa sig det biträde, som erfordrades för att han skulle kunna med sina göromål såsom pastor i staden och predikant vid sjukhuset förena fångpredikantens åligganden.

Sedan Fångvårdsstyrelsen i anledning häraf, med bifall till Strandells anhållan om entledigande från fångpredikantsbefattningen, kungjort densamma till ansökning ledig, men vid ansökningstidens utgång icke någon sökande sig anmält, beviljade Styrelsen tillökning uti ifrågavarande arfvode, efter 200 kronor för år räknadt, för tiden från och med den 1 April 1890 till samma års slut, att utgå af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, hvarjemte Styrelsen i underdånig skrifvelse nyssnämnde dag begärde Eders Kongl. Maj:ts godkännande af den sålunda vidtagna åtgärden. Styrelsen åberopade dervid, att åtgärden varit af nödvändigheten betingad på det att icke fångpersonalen skulle blifva lemnad utan nödig religionsvård, samt att förhöjning af 200 kronor i årliga arfvodet till fångpredikanten icke syntes obillig, enär vid Norrtelje kronohäkte, der medeltalet fångar under år 1889 utgjorde 15, tjenstgöringen torde vara fullt jemförlig med den vid länsfängelserna i Nyköping och Visby samt kronohäktena i Eskilstuna, Vestervik, Karlshamn, Varberg och Haparanda, vid hvilka fångvårdsanstalter antalet fångar under år 1889 varit lägre än vid Norrtelje kronohäkte, men predikantsarfvodet utginge med 600 kronor för år.

I nådigt bref till Fångvårdsstyrelsen den 10 April 1890 faun Eders Kongl. Maj:t skäligt godkänna Styrelsens åtgärd att bevilja tillökning uti arfvodet för tiden till 1890 års slut; hvarjemte Styrelsen anbefaldes att i god tid före utgången af samma år ånyo kungöra predikantsbefattningen till ansökning ledig och, derest sökande dervid icke sig anmälde eller lämplig person då eljest icke kunde erhållas för befattningens uppehållande under år 1891 mot den derför i stat anslagna aflöning, före 1890 års slut till Eders Kongl. Maj:t inkomma med förnyad framställning i ämnet.

Uti ofvanberörda underdåniga skrifvelse af den 23 September 1890 har Fångvårdsstyrelsen, med tillkännagifvande, att, ehuru predikantsbefattningen ånyo varit kungjord ledig till ansökning, ej heller

6 Andra hufyndtiteln.

nu någon sökande vid ansökningstidens utgång den 15 i sagda månad anmält sig, förklarat, att Styrelsen icke vore i tillfälle angifva något sätt att få befattningen af lämplig person bestridd med mindre än att arfvodet förhöjdes till 600 kronor.

Eders Kongl. Maj:t bär sedermera den 28 nästlidne November vid pröfning af de utaf Fångvårdsstyrelsen uppgjorda förslag till stater för år 1891 å förslagsanslaget till fångars vård och underhåll gillat Styrelsens åtgärd att för innevarande år af nyssnämnda anslag bevilja tillökning uti arfvodet med 200 kronor.

Genom hvad sålunda i ärendet förekommit synes mig befogenheten af Fångvårdsstyrelsens ifrågavarande framställning vara ådagalagd; i följd hvaraf jag i underdånighet hemställer, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen, att arfvodet till predikanten vid kronohäktet i Norrtelje, 400 kronor, måtte förhöjas till 600 kronor.

Bifalles denna hemställan, kommer bestämda anslaget till fångars vård och underhåll, som nu utgör 505,800 kronor, att uppgå till 506,000 kronor samt fångvårdsanslaget i sin helhet att upptagas till 1,781,400 kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

[3.]

Höjning af anslaget till skrifmaterialier m. in.

Beträffande öfriga ordinarie anslag har jag icke att. föreslå annan förändring än att för jemnande af hufvudtitelns slutsumma anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. in., 64,178 kronor, höjes med 41 kronor till 64,219 kronor.

Extra anslag

[4.1 1 öfverensstämmelse med hvad under föregående år egt rum,

Krigs- hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen äska, att hofratten. ^ extra stat för år 1892 måtte anvisas 5,000 kronor till arfvoden åt Krigshofrättens ordförande och tre militäre ledamöter.

[5.] Likaledes hemställer jag, att till bestridande af kostnaderna för

Nya Lag- Nya Lagberedningen under år 1892 må begäras samma belopp, som bcrednmgcn. p-r innevaranc[e år finnes i sådant afseende anvisadt, eller 40,000 kronor.

Beredningen har angående sin verksamhet under år 1890 afgifvit en redogörelse, som, för att komma till Riksdagens kännedom, torde få biläggas detta protokoll.

Andra luifvudtiteln.

7 Med afseende å angelägenheten deraf, att den i Svea Hofrätt uppkomna stora balansen af vädjade och instämda mål nedbringades, föreslog Eders Kongl. Maj:t 1890 års Riksdag att bevilja nödiga medel för att Hofrätten, i likhet med hvad under eu längre följd af år egt rum, äfven under år 1891 måtte varda biträdd af en extra division för handläggning af sådana mål.

Riksdagen anvisade ock för detta ändamål på extra stat för år 1891 ett anslag af 17,500 kronor; hvarefter Eders Kong]. Maj:t, med bifall till Hofrättens derom gjorda anhållan, den 30 Maj 1890 förordnat, att den öfvertaliga, sjunde, division, för hvilken medel sålunda af Riksdagen anslagits, skulle, till påskyndande af det arbete samma division hade att fullgöra, redan den 1 påföljande September träda i verksamhet och dermed fortfara under ett år från och med nyssnämnde dag.

Hofrätten har nu i underdånig skrifvelse den 27 Oktober 1890 hemstält, att dess arbetskrafter måtte förstärkas med en extra division under ytterligare ett år, hvarvid Hofrätten hufvudsakligen andragit: att år 1889 inkommo till Hofrätten 1,476 vädjade och instämda mål, under det att vid samma års slut de balanserade dylika målens antal, som vid utgången af år 1888 utgjorde 1,495, ökats till 1,707; att således ännu icke inträffat någon omständighet, som förringade sannolikheten af det antagande, att de sex ordinarie divisionerna, fullt upptagna med handläggningen af de årligen inkommande målen, icke kunde i någon mån bidraga till minskande af redan uppkomna balanser; att för dessas nedbringande således icke funnes någon annan utväg, än att den sedan den 1 sistlidne September arbetande extra sjunde divisionen finge ännu någon tid vara i verksamhet; samt att, då denna divisions arbetsprodukt, förutsatt att divisionen, såsom nu vore fallet, uteslutande sysselsatte sig med vädjade och instämda mål, ändock icke kunde väntas öfverstiga fyra hundra sådana mål om året, det icke kunde vara underkastadt något tvifvel, att Hofrätten för ifrågavarande, för den rättssökande allmänheten högeligen vigtiga ändamål vore i behof af förstärkning med en sjunde division under hela år 1892.

Uti hvad Hofrätten sålunda yttrat och hemstält anser jag mig böra instämma; och tillstyrker jag alltså, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, till bestridande af kostnaderna för en tillfällig, sjunde, division i Svea Hofrätt, för år 1892 på extra stat anvisa 17,500 kronor.

Hos Eders Kongl. Maj:t har styrelsen för Föreningen till minne af Konung Oskar I och Drottning Josefina, enligt Föreningens uppdrag, anhållit, att till fortsatt förräntande af och afbetalning å den skuld, Föreningen måst ikläda sig för erforderliga anordningar vid sin å egen-

[6-]

En extra division i Svea Hofrätt.

P-]

Förbättringskolonien vid Hall

Andra lmfvudtiteln.

domen Hall inrättade uppfostringsanstalt för ungdom, som hemfallit till brott eller gröfre vanart, Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen utverka ett anslag för år 1892 till enahanda belopp, som för hvartdera af åren 1884—1891 blifvit Föreningen såsom understöd beviljadt, eller 15,000 kronor.

Till upplysning så väl om användande af de för år 1890 anvisade statsmedel som angående Föreningens verksamhet samt dess och kolonien Halls ekonomiska ställning har Styrelsen åberopat af Föreningens revisorer och styrelse afgifna berättelser angående förvaltningen under senaste räkenskapsåret från och med den 1 Juli 1889 till den 1 Juli 1890. Dessa berättelser utvisa, att Föreningens skulder, som vid räkenskapsårets början utgjorde 62,690 kronor 23 öre, minskats med 12,474 kronor 24 öre äfvensom att af det för år 1890 af Riksdagen anvisade anslag ett belopp af 12,229 kronor 36 öre blifvit användt till kapitalafbetalning och återstoden, 2,770 kronor 64 öre, till räntebetalningar.

Föreningens tillgångar utgjorde vid räkenskapsårets slut:

egendomen Hall................................................................................ 146,300: —

Egendomen Halls nettoafkastning bär under räkenskapsåret utgjort 2,857 kronor 79 öre. Enligt hvad revisorernas berättelse utvisar hafva under året användts till underhåll af koloniens byggnader 2,016 kronor 13 öre samt till nybyggnader och extra byggnadsarbeten vid egendomen Hall 9,657 kronor 67 öre.

Elevantalet uppgick den 30 Juni 1890 till 153, hvaraf 52 från Stockholms stad och de öfriga från nitton olika län. Kostnaden för hvarje elev under förvaltningsåret har utgjort 306 kronor 60 öre. Af revisorernas berättelse framgår, att det ökade antalet elever utöfver 150, som med Eders Kongl. Maj:ts tillstånd under året varit å kolonien intaget, icke förauledt någon ökad förvaltningskostnad, utan varit för kolonien ekonomiskt fördelaktig.

Likasom för nästföregående år har jemväl för det senast förflutna en af Eders Kongl. Maj:t utsedd revisor deltagit i granskningen af koloniens räkenskaper och förvaltning.

På grund af hvad sålunda förekommit och enär så väl Fångvårdsstyrelsen som Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms län vitsordat, att Föreningen fortfarande är förtjent af enahanda bidrag från statens sida som hittills, hemställer jag, att Eders Kong]. Maj:t

byggnader å egendomen inventarier och förråd .... fordringar och kassa.......

145,638: 90 54,552: 15 5,702: so

kronor 352,193: 55.

Andra hufrudtiteln.

täcktes föreslå Riksdagen att för år 1892 anvisa ett belopp af 15,000 kronor till understöd åt förbättringskolonien vid Hall att — såsom Riksdagen i afseende å det för innevarande år kolonien beviljade anslag föreskrifvit — om möjligt, användas uteslutande till afbetalning å koloniens kapitalskuld.

Enligt en vid Statskontorets beräkning angående statsverkets [8.] inkomster för år 1892 fogad förteckning, bar Statskontoret jemlikt ^“tenådiga brefven den 30 December 1885, den 22 Oktober 1886, den 14 förskotter. Februari 1887, den 31 December 1889 och den 20 Juni 1890 till komitén för utarbetande af förslag till lagar angående solidariska bolag och aktiebolag samt med dem jemförliga föreningar för ekonomisk verksamhet förskottsvis utbetalt, att till ersättande hos Riksdagen anmälas, .............................................................. kronor 8,896: 8 7.

I öfverensstämmelse med hvad förut egt rum, anser jag den besparing, som, enligt hvad från Statskontoret meddelats, förefinnes å Nya Lagberedningens anslag för år 1890 till ett belopp af 5,303 kronor 68 öre, lämpligen böra användas, i den mån densamma förslår, till bestridande af kostnaden för ofvan omförmälda komité. Till godtgörande af Statskontorets förskott för återstoden af nyssnämnda kostnad erfordras således allenast ett belopp af 3,592 kronor 69 öre.

Jag hemställer derföre, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

dels medgifva att besparingar å Nya Lagberedningens anslag vid 1890 års slut till belopp af 5,303 kronor 68 öre må användas till ersättande, så långt det förslår, af förskottet till omförmälda komité;

dels å extra stat för år 1892 anvisa ett till 3,593 kronor jemnadt belopp till godtgörande af återstoden utaf sagda förskott.

Hvad föredragande Departementschefen sålunda hemstält och deruti Statsrådets öfrige ledamöter instämde behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla; och skulle utdrag af detta protokoll expedieras till Finansdepartementet för behörigt iakttagande vid uppsättandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof.

Bill. till Biksd. Prof. 1891. 1 Sami, 1 Afd.

Ex protocollo

C. P. Hagbergh.

o

10 Andra hnfvadtitela.

Till Konungen.

1 öfverensstämmelse med föreskrifterna i den för Nya Lagberedningen faststälda instruktion får Beredningen härmed i underdånighet afgifva redogörelse för sina arbeten under innevarande år.

Vid årets början har det i sistlidet års arbetsredogörelse omförmälda förslag till lag angående bevisning inför Rätta jemte andra dermed sammanhängande författningar med dertill hörande motiv af Beredningen enligt nådigt uppdrag blifvit till trycket befordradt.

Med anledning af Högsta Domstolens anmärkningar vid granskningen af Beredningens förslag till lag angående ändring i vissa delar af Strafflagen hafva, på anmodan af Statsrådet och Chefen för Justitiedepartementet, de ledamöter af Beredningen, som deltagit i utarbetande af nämnda lagförslag, uppgjort förslag till förändrad lydelse af vissa §§ deri.

På sätt i Beredningens arbetsredogörelse för år 1889 meddelades har Beredningen genom nådiga brefvet den 20 December samma år erhållit i uppdrag att efter öfverlemnande af förslag till lag angående bevisning inför Rätta utarbeta dels förslag till författning angående behörighet för svensk domstol att upptaga vissa mål mot utländsk man och dels, efter det sådant förslag blifvit till Kongl. Maj:t öfverlemnadt, förslag till lag angående vilkoren för fullföljd af talan i Öfverrätt och hos Konungen äfvensom förslag till möjligen erforderliga lagbestämmelser angående domsagas kansli. Med anledning häraf har Beredningen i underdånig skrifvelse den 27 sistlidne Februari till Lders Kongl. Maj:t aflemnat förslag till lag angående förändrad lydelse af 10 kap. 1 § Rättegångsbalken.

Vidare och med anledning af sist anförda nådiga bref har Bered-

Andra hufvudtiteln.

ningen under vårsessionen dels förehaft frågan angående vilkoren för fullföljd af talan i Öfverrätt och vid gemensamma sammanträden upprättat ett första utkast till lagbestämmelser angående besvär i brottmål, dels ock, efter det Eders Ivongl. Magt den 9 Maj innevarande år förordnat Justitiekansleren Johan Erik Elliot samt Häradsböfdingarne Otto Hjalmar Leonard Claeson och Alfred Waldenström att i egenskap af ledamöter biträda Beredningen vid behandlingen af frågan om möjligen erforderliga bestämmelser angående domsagas kansli, utarbetat ett utkast till lagbestämmelser i sist nämnda ämne.

Under den 9 sistlidne Maj bar Eders Kongl. Maj:t jemväl funnit godt i nåder förordna undertecknad Wijkander att från och med den 15 påföljande Juni tillsvidare vara ledamot i Beredningen.

Efter sommarferiernas slut har Beredningen under höstsammanträdena till en början vid gemensamma öfverläggningar genomgått och slutligen granskat det upprättade förslaget till lag angående domsagas kansli samt utarbetat förslag till vissa i sammanhang dermed erforderliga författningar äfvensom motiv till dessa förslag, och har Beredningen den 15 sistlidne November till Eders Kong]. Maj:t afgifvit följande lagförslag med dertill hörande motiv, nemligen:

l:o. Lag angående domsagas kansli;

2:o. Lag angående förändrad lydelse af 7 § 2 mom. samt 71, 73 och 86 §§ Konkurslagen den 18 September 1862;

3:o. Lag angående förändrad lydelse af 10 § i Förordningen om boskilnad och undanskiftande af egendom i makars bo den 18 September 1862, samt

4:o. Förordning angående skyldighet för domare å landet att till rättsökande öfversända handlingar med posten;

hvilka lagförslag jemte motiv derefter af Beredningen enligt nådigt uppdrag blifvit till trycket befordrade.

Undertecknad Wdjkander, hvilken icke tagit del i den före hans inträde påbörjade behandlingen af frågan om lagbestämmelser angående domsagas kansli, har under tiden upprättat ett andra utkast till lagbestämmelser angående besvär i brottmål.

Efter aflemnande af sistberörda lagförslag har Beredningen återupptagit behandlingen af ofvan omförmälda fråga om vilkoren för fullföljd af talan i Öfverrätt och hos Konungen, och har ett första utkast till lagbestämmelser angående vilkoren för fullföljd af talan i tvistemål till Hofrätt under innevarande månad blifvit upprättadt.

Herr Presidenten K. J. Berg har jemlikt Eders Kongl. Majds den 1 Februari 1889 honom gifna förordnande fortfarande tagit del i Beredningens förhandlingar.

12 Andra hufvudtiteln.

Under höstsammanträdena har undertecknad Afzelius varit af andra embetsgöromål förhindrad att i Beredningens arheten deltaga.

Stockholm den 31 December 1890.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1891.

Tredje hufvudtiteln.

Protokoll

öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans' Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 januari

1891.

Närvarande:

o

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Akerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt, Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Herr Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog regleringen af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel för år 1892 och yttrade:

Med afseende å kabinettskassans utgifter är behofvet, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts beslut den 5 nästlidne december, beräknadt till 628,700 kronor för de förenade rikena tillsammans.

I enlighet härmed är minskningen af kabinettskassans utgifter visserligen endast 10,000 kronor, men den sammanlagda minskningen af utgifter för beskickningarna uppgår, på sätt anfördt blifvit, vid föredragning den 5 sistlidne december, till 26,300 kronor i jemförelse med 1891 års stat, i det att jemväl de från konsulsstaten till ministerstaten utgående bidrag minskats med 16,300 kronor.

Bill. till Riksd. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afd.

Kabinetts-

kassan.

[1.]

[2.]

[3.]

[4.]

[5.]

Konsuls-

kassan.

[6.]

[7.]

[8.]

Tredje hufvudtiteln.

Af Sveriges bidrag är löneanslaget till departementschefen, ministern för utrikes ärendena, uppfördt med samma belopp som i nu gällande riksstat, eller 24,000 kronor.

Samma förhållande eger rum med anslaget till utrikesdepartementet, som alltså upptagits till 27,495 kronor.

Anslaget till ministerstaten är uppfördt med 337,941 kronor mot 345,000 kronor i riksstaten 1891, och visar alltså en minskning af 7,059 kronor, eller Sveriges andel i det belopp af 10,000 kronor, hvarmed det gemensamma anslaget blifvit nedsatt.

Anslaget till militärattachéer är upptaget till 8,471 kronor eller 71 kronor mera än i nu gällande riksstat, men denna olikhet är endast föranledd deraf, att summan, som förut varit afrundad, i år blifvit upptagen så nära den rätta proportionen som möjligt med bibehållande af hela tal.

Anslaget till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter, uppfördt med 45,893 kronor i stället för 45,955 kronor, har icke undergått annan förändring än den, som är en följd af det näst föregående anslagets omräkning och deraf att slutsumman blifvit afrundad samt att brutna tal undvikits. Som emellertid något bidrag för Norges del icke är uppfördt till utrikesministerns lön, hvilken alltid varit uppförd på svensk stat, bidrager Norge till skrifmaterialier in. in. icke blott med B/17 af det gemensamma anslaget 75,000 kronor utan dessutom med ett belopp motsvarande 5/i7 af utrikesministerns lön 24,000 kronor och Sveriges bidrag är å andra sidan minskadti samma proportion.

Slutsumman af kabinettskassans på Sverige belöpande utgifter är i enlighet härmed i förslaget till riksstat 1892 uppförd med 443,800 kronor mot 450,850 kronor i riksstaten 1891, och anslaget, som egentligen bort visa en minskning af 7,059 kronor, är till följd af afrundning således minskadt med 7,050 kronor.

Hvad beträffar konsulskassan, upptaga beräkningarna ett oförändradt anslagsbehof af 280,000 kronor för Sverige och Norge tillsammans, deraf Sverige skulle, såsom hittills, bestrida 4/7 med 160,000 kronor.

De särskilda rubrikerna utgöras af:

utrikesdepartementet, uppfördt med oförändradt belopp af 10,000 kronor;

konsulsstaten, för hvilken upptages 129,685 kronor eller 4/7 af det belopp, 226,950 kronor, som återstår sedan från den beräknade totalutgiften för båda rikena, 510,450 kronor, blifvit dragen den beräknade inkomsten af konsulatafgifter af svenska och norska fartyg äfvensom af expeditionsafgifter, eller tillsammans 283,500 kronor; samt

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter, uppförda till samma belopp, som i 1891 års riksstat, 20,315 kronor.

Tredje hufvudtiteln.

3 Under utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena, uppföres fortfarande såsom understöd åt svenska kyrkan i Paris ett oförändradt belopp af 2,950 kronor.

Ä tredje hufvudtiteln finnes uppfördt endast ett extra anslag, nemligen för utgifvande af »Sveriges traktater».

Utgifvarens senaste redogörelse innehåller följande om arbetets fortskridande under nästlidna år:

»Åf traktatverket bär under år 1890 utkommit femte delens första häfte, omfattande åren 1572—1609 och tredje delens första häfte, omfattande åren 1409—1436. Den fjerde delen, omfattande åren 1521—1571, är förut komplett utgifven. Anledningen till uppskofvet med utgifvandet af verkets tredje del har, såsom redan i en föregående berättelse blifvit omförmäldt, varit den, att jag för den slutliga utarbetningen af denna de], omfattande den s. k. unionstiden, har velat afvakta, att den stora publikation af det forna Hanseförbundets akter, som i Tyskland sedan snart två årtionden pågår, skulle närma sig sin fulländning. Detta vidtomfattande företag, hvilket utföres af ett antal tyske vetenskapsmän, bär nu så långt framskridit, att jag ansett mig icke längre böra dröja med utgifningen af den ifrågavarande delen, hvartill i öfrigt materialet föreligger samladt. Samtidigt härmed utgifves det återstående af femte delen, hvars fortsättning, omfattande traktater slutne under konung Gustaf II Adolfs regering och början af drottning Christinas, är under tryckning.

Traktatverket har härmed hunnit fram till den Westfaliska fredens period och den tidrymd, bland hvars akter finnas icke blott de, som för vårt land ega den största historiska vigt, utan äfven sådane, hvilka ännu, åtminstone till vissa delar, ega aktualitet; men då behofvet af att ega den nyare tidens traktathandlingar, utgifna i samlad form, gör sig alltmera kännbart, har jag tänkt, att närmast öfvergå till en senare del af traktatverket, i hvilken dithörande akter skola offentliggöras.

Aktsamlingen, som vid 1889 års slut sträckte sig till år 1718, har under år 1890 ytterligare kompletterats.»

På grund af hvad jag nu i olika punkter anfört och föreslagit, får jag i underdånighet hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen för år 1892 äska de anslag under tredje hufvudtiteln, som finnas intagna i kolumnen b af den, i likhet

4 Tredje hufvudtiteln.

med hvad föregående år egt ruin utarbetade tablå, som torde böra fogas vid denna dags protokoll såsom bilaga A;

att de ordinarie anslagen måtte föreslås att utgå mot nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande och under enahanda vilkor som hittills;

och att utdrag af protokollen vid föredragning i sammansatt statsråd den 5 sistlidne december och denna dag rörande den för de förenade rikena gemensamma utrikesbudgeten måtte såsom bilagor B. och C. åtfölja protokollet öfver denna föredragning.

Jemlikt öfrige statsrådsledamöters tillstyrkande

behagade Hans Maj:t Konungen, med gillande af det föredragna förslaget till riksstatens tredje hufvudtitel för år 1892 samt af hvad Herr Ministern för utrikes ärendena i öfrigt- hemställt och föreslagit, befalla, att afskrift af detta protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas för att tjena till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.

in fidem

•.,.'7 ti / li : •>: ■ {; ' ’ y. . K;; ‘s • ; •: ; ' i " . j • ' . ; i i

G. M. Falkenberg.

6 Bil. A,

Tredje hufvudtiteln

Tredje liufvudtiteln.

7 Anmärkningar.

ITill kabinettskassans utgifter bidrager Sverige med 12/n och Norge med ä/n- Anslagen till ministerstaten och militärattachéer äfvensom till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter må användas utan hinder af deras fördelning å särskilda utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år. |Sverige bestrider allena löneanslaget till departementschefen, men för vinnande af ofvan angifna K proportion mellan slutsumman för Sveriges andel och slutsumman för Norges andel i kabi-

| nettskassans utgifter är Norges bidrag till anslagsrubriken 5 beräknadt högre än proportionen.

lill en del af konsulskassans utgifter påräknas de vid de lönade konsulaten inflytande konsulat- i afgift urna ^ utaf svenska och norska fartyg samt expeditionsafgifter fång. beräkningen af dessa, se sil. 26—27 bär nedan), besten af utgifterna bestrides af statsanslag, till hvilka Sverige bidrager enligt den af de 1855 och 1875 tillsatta konsulskomitéer sammanstämmande förordade proportion, för hvilken redogörelse lemnas i det af sistnämnda komité den 4 november 1876 afgifna betänkande sid. 53 och följ., sid. 170 och följ. (jmfr Konsulatförordningen den 4 november 1886 § 126), och hvilken proportion uttryckt i procent motsvarar 57,14 % för Sverige och 42,86 % för Norge. Anslagen under konsulskassan må fritt användas, allenast med den inskränkning lönestaten för utrikesdepartementet betingar Hela utgiften för konsulsstaten 1892 utgör 510,450 kr. (se sid. 40 rad 7 uppifrån), men då inkomsten af konsulat- och expeditionsafgifterna 1892 beräknas till 283,500 kr., utföres här i kolumnen d endast skilnadeu 226,950 kr.

8 Tredje hufvudtiteln.

Bil. B.

Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd a Stockholms slott den 5 december 1890.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Akerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt, Hans Excellens Norske Herr Statsministern Gram,

Statsråden Herr Friherre von Otter,

Herr Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Roll,

Thorne.

5:o.

Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog i underdånighet en skrifvelse från Kong], Norska Regeringens departement för det inre af den 8 sistlidne juli, i hvilken Kongl. departementet bland annat dels öfverlemnat afskrift af en skrifvelse till departementet från Storthingets presidentskap af den 5 sistlidne juni, innehållande att Storthinget för budgetterminen 1 juli 1890—.10 juni 1891 beviljat det som bidrag till de Förenade Rikenas utrikesbudget begärda belopp, men att, för hvad anginge utgifterna till beskickningarna i Wien, Konstantinopel, Rom och Köpenhamn, beslutet blifvit fattadt under förutsättning att den eller de af dessa beskickningar, vid hvilka

Tredje hufvudtiteln. 9

ledighet kunde under budgetterminen uppkomma, endast skulle provisoriskt återbesättas, intill dess att frågan huruvida och i hvilken mån för Norges del fortsatt anslag till dessa beskickningar borde beviljas, varit förelagd Storthinget, dels ock anhållit, att Ministern måtte i anledning häraf uttala sig.

Herr Ministern anförde derefter:

Sedan sändebudsposterna i Konstantinopel och Wien numera blifvit lediga, har Eders Kongl. Maj:t vid ministeriel föredragning den 16 sistlidne oktober, enär enligt Storthingets nyss omförmälda beslut icke någon del af Norges anslag till kabinettskassan kunde för uppehållande af beskickningarna å nämnda orter användas, om sändebudsposterna i nu inträffad ledighet ä stat återbesattes, och ett sådant återbesättande, om ock önskligt, likväl icke kunde synas vara för tillfället ovilkorligen nödvändigt, behagat besluta, att beskickningen i Konstantinopel tillsvidare skall förestås af en tillförordnad ininistre plénipotentiaire och den i Wien af eu tillförordnad chargé d’affaires. Detta beslut har icke ansetts utgöra något hinder för att kreditivbrefven utfärdas i vanlig form, enär kreditivbrefvens form icke är beroende af frågan huruvida sändebudsposten är uppförd å stat, men beslutet innefattar, att innehafvarne af dessa förordnanden, som erhållit tjenstledighet från sina på stat innehafvande tjenster, kunna till dessa återgå, i händelse att förordnandena upphöra.

Vid beskickningarna i Rom och Köpenhamn hafva ledigheter icke förekommit, men äfven i fråga om dessa beskickningar skulle sannolikt i förekommande fall någon dylik anordning kunna vidtagas, för den händelse att ledighet uppkomme. Förhållandet är dock i fråga om beskickningen i Köpenhamn så tillvida olika, att, oafsedt den vigt som denna beskickning eger i politiskt hänseende för båda de Förenade Rikena, densamma för Sverige är af särskild betydelse på grund af det stora antal löpande mål, som under hela året utan afbrott föranleda direkta muntliga och skriftliga meddelanden mellan beskickningen och danska regeringen, men jag antager, att svenska Riksdagens anslag till utrikesbudgeten bör anses hafva blifvit beviljadt under förutsättning att Norges hittillsvarande anslag äfven skulle komma att beviljas, och att vid sådant förhållande något beslut att för underhållet af denna beskickning använda ensamt svenska statsmedel till ökadt belopp icke skulle komma att fattas, förr än, i händelse af ledighet, frågan kunnat föreläggas Riksdagen. Som båda riksförsamlingarna ega samma rätt att för hvardera landet bestämma dess bidrag till utrikesbudgeten, kan enligt min uppfattning hänsyn för det andra landet visserligen icke i och för sig anföras såsom skäl mot eu nedsättning i detta bidrag, emedan i så fall något beslut om nedsättning aldrig skulle kunna fattas genom initiativ af Riksdag eller Storthing, men det förefaller mig likväl att, då i den ställning de Förenade Rikena befinna sig till hvarandra beskickningarna under alla omständigheter måste vara gemensamma, hänsyn för det andra landet med fullt fog bör få väga såsom skäl, då det gäller anslag för beskickning, som är för detta senare land af särskild vigt.

En sådan hänsyn har jag ock, vid den diskussion om utrikesbudgeten, som innevarande år egde rum inom Riksdagen, påkallat i fråga om anslagen till gemensamma

Bih. till Rikad. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 2

10 Tredje hufvudtiteln.

konsulat, då jag inför Första Kammaren framhöll, att anslagen till konsulaten i Archangel, Genua och Bilbao enligt min uppfattning borde beviljas, derför att dessa konsulat voro behöfliga för Norge, och någon anmärkning mot anslagen till dessa konsulat blef efter detta mitt yttrande icke gjord.

Sedan Ministern derefter erinrat, att yrkanden på nedsättning under tredje hufviidtiteln äfven blifvit gjorda i svenska Riksdagen samt att Kongl. Maj:t vid föredragning i sammansatt statsråd den 6 december 1889, med hänsyn till de samma år inom Norges Storthing gjorda och af Norska Regeringens departement för det inre meddelade uttalanden, beslutat att, då ledighet inträffade vid beskickningarna i Konstantinopel och Wien, frågan huruvida någon nedsättning i utgifterna för dessa beskickningar då kunde finnas påkallad, på särskild anmälan skulle till förnyad nådig pröfning upptagas, anmälde Herr Ministern att förslag till jemkad och nedsatt stat för dessa beskickningar komme att i sammanhang med förslaget till utrikesdepartementets budget för år 1892 framläggas.

Uppå hemställan af Herr Ministern för utrikes ärendena och jemlikt öfrige närvarande svenske och norske statsrådledamöters underdåniga tillstyrkande

behagade Hans Majestät Konungen bemyndiga Ministern för utrikes ärendena att till Kongl. Norska Regeringens departement för det inre öfverlemna afskrift af detta protokoll.

6:o.

Herr Ministern föredrog derefter det af honom uppgjorda förslag till de Förenade Rikenas utrikesbudget för år 1892 och anförde dervid:

Anslagen till diplomatiska utgifter eller habinettslassan utgjorde:

1858—1868

1870—1871

1872—1874

1875—1877

1879—1882

1884—1886

1887-1891

kronor 679,200, » 648,650,

» 620,000, » 618,800, » 628,100, 628,000, » 634,300,

» 635,365,

» 635,650,

» 638,700.

Vid en jemförelse mellan dessa belopp befinnes det, att anslagen för 1891 unuer stiga anslagen för 1858 med 40,500 kronor; att i förhållande till 1869 minskningen är 9,950 kronor; men att deremot beloppet för 1891 öfverstiger det för 1874 med 19,900 kronor, hvaraf i runda tal 14,050 kronor för Sverige och 5,850 kronor för Norge. Denna förhöjning är emellertid till en del föranledd deraf att, genom öfverflyttningar af anslå» från konsulskassan till kabinettskassan, bidragen från konsulskassan till be-

O

Tredje hufvudtiteln.

skickningarna hafva minskats, på sätt närmare inhemtas af följande tabell, som, förutom kabinettskassans anslag, äfven upptager konsulskassans bidrag under nedanstående år till utrikesdepartementet och beskickningarna, bland hvilka uppföres generalkonsulatet i Lissabon, som år 1874 benämndes beskickning och som för närvarande förestås af en generalkonsul med titel af ministerresident:

1. Kabinettskassan:

alltså ökning kr. 15,200.

Kabinettskassans utgifter äro således ökade med 19,900 kronor, under det att bidraget från konsulsltassan är minskadt med 4,700 kronor, och skilnaden mellan dessa belopp eller 15,200 kronor utgör den verkliga ökningen af budgeten. Utgifterna till ministerstat och militärattachéer synas förhöjda med 9,950 kronor, men ministern i Rom uppbar 1874 i egenskap af generalkonsul ett belopp af 10,000 kronor från konsulskassan, som numera utgår från kabinettskassan, under det att ministern i Lissabon å andra sidan år 1874 uppbar en lön af 4,000 kronor från kabinettskassan, som numera utgår med ett lägre belopp från konsulskassan, och om den utgift af 6,000 kronor, som sålunda blifvit öfverflyttad från konsulskassan till kabinettskassan, fråndrages, blifver den verkliga ökningen af det för ministerstat och militärattachéer beräknade belopp 3,950 kronor. Men härtill torde böra läggas den ökning af 5,000 kronor, som egt rum å det för extra utgifter upptagna belopp, och i enlighet härmed kan sägas, att budgeten för 1891 för diplomatiska utgifter utomlands upptager 8,950 kronor mera än budgeten för 1874. Kostnaderna för beskickningarna i Konstantinopel och Lissabon hafva emellertid minskats. Ministern i Lissabon, som år 1874, förutom konsulatafgifter, uppbar en lön af 14,000 kronor, hvaraf 4,000 kronor från kabinettskassan och 10,000 kronor

12 Tredje hufvudtiteln.

från konsulkassan, erhåller för närvarande 15,000 kronor i lön såsom generalkonsul och 4,000 kronor till kontorskostnader eller tillsammans 19,000 kronor, men då konsulatafgifterna, som numera uppbäras af staten och uppgå till 6,500 kronor, afdragas, blifver det verklig-a bidraget från konsulskassan endast 12,500 kronor, och hela kostnaden har således blifvit nedsatt med 1,500 kronor.

Den olikhet, som förefinnes mellan anslagsbeloppen 1874 och 1891, kan sammanfattas sålunda:

Ökning.

Kronor. Kronor.

Till utrikesdepartementets expedition__________________ 14,750

Till beskickningar och extra utgifter .................. 8,950 23,700

Minskning.

Till beskickningen i Konstantinopel_____________________ 7,000

» » »Lissabon ____________________________ 1,500 8,500

Summa ökning 15,200.

Inom anslaget till ministerstaten hafva dessutom flera indragningar och omflyttningar egt rum, och de tillgångar, som sålunda erhållits, hafva förnämligast användts för löneförhöjningar vid beskickningarna i Berlin och Wien.

I förslaget till stat för 1892 har jag icke ansett mig kunna föreslå indragning af någon beskickning, och förslaget innehåller derföre icke några större nedsättningar. De till några beskickningschefer anslagna belopp äro visserligen högre än de som från andra med Sverige och Norge likstälda länder för samma ändamål utgå, men detta förhållande är, på sätt anfördt vid föredragning den 6 december 1889, en följd deraf att de personer som i de Förenade Kikena egna sig åt den diplomatiska banan i regeln icke ega någon större förmögenhet, och om för dessa ministerbefattningar, som endast några få kunna uppnå, lönerna nedsättas så att en gift man utan större förmögenhet ej kan hoppas att komma i fråga till dessa poster, blefve förmodligen följden den, att småningom ingen ung man med förmåga, men utan förmögenhet, skulle vilja egna sig åt en bana, på hvilken han äfven i bästa fall aldrig kunde hoppas att vinna en för en gift man i ekonomiskt hänseende oberoende ställning. Lönerna äro ingalunda höga, om de jemföras med den vanliga lefnadskostnaden i de sällskapskretsar der diplomaten måste söka de personer, med hvilka han har att förhandla, för att vinna det på personlig bekantskap grundade förtroende som är erforderligt, om han skall kunna utföra en af sina förnämsta uppgifter att så vidt möjligt genom förtroliga meddelanden undvika officiel meningsskiljaktigheter. Den inkomst, som ministrarne i verkligheten åtnjuta, är äfven något mindre än det i stat uppförda lönebeloppet, emedan ministrarne äro skyldiga att till legationssekreteraren utbetala s. k. indemnitet eller ersättning i penningar i stället för den ministrarne förut af ålder åliggande skyldigheten att hysa och föda legationssekreteraren, en skyldighet, som fordom äfven fanns i andra länder föreskrifven,

Tredje hufvudtiteln. 13

men som numera endast lärer finnas för de Förenade Rikenas och Danmarks ministrar. Denna indemnitet utbetalas med 12 kronor pr dag af de Förenade Rikenas ministrar i London, Paris, S:t Petersburg och Washington samt med 9 kronor pr dag i Berlin och Köpenhamn.

Hvad beträffar frågan om förhållandet mellan de Förenade Rikenas anslag till diplomatiska utgifter och de anslag, som för gamma ändamål utgå i några andra länder, anser jag att, på sätt dåvarande Ministern för utrikes ärendena yttrade till protokollet den 4 januari 1868, den bästa jemförelse, som kan anställas, är att fördela beloppet på folkmängden, och en sådan jemförelse visar att utgiften pr individ är mindre än i de andra länderna, vare sig att man jemför hela anslagen till utrikes budgeterna eller endast anslagen till beskickningarna, men då det till följd af olika uppställning af budgeterna är svårt att afgöra huru stor del af hvarje lands utrikes budget bör anses afsedd för diplomatiska ändamål, torde det vara rättast att inskränka jemförelsen till anslagen för beskickningarna.

Följande tabell innehåller de för en sådan jemförelses anställande erforderliga uppgifter, hvarvid torde bemärkas, att för Sverige och Norge det för ministerstaten angifna belopp innefattar anslag äfven till militärattachéer.

Folkmängd. Ministerstsit. Pr individ.

Sverige______________________ 4,774,400 353.400 kr. 7,4 öre

Norge_______________ 2,000,000 147,350 » 7,3 »

Belgien............. 6,093,798 648,360 » 10,6 »

Danmark___________ 2,185,159 277,200 » 12,7 »

Nederländerna_____________ 4,505,932 484,200 » 10,7 »

Utgifterna för diplomatiska ändamål äro således mindre tryckande i de Förenade Rikena än i något annat med dem jemförligt europeiskt land, och om man åter särskildt för Sverige och för Norge i förhållande till folkmängden jemför hela utrikes budgeten för 1868 med den för 1891, finner man enligt följande tabell att utgiften pr individ i båda länderna minskats.

Sverige.

Folkmängd. Utrikesbudget. Pr individ.

1868._______________ 4,160,677 479,200 kr, 11,5 öre

1890 ___________ 4,774,400 450,850 » 9,4 »

Norge.

1868..._____________ 1,701,756 200,000 •> 11,8 ,

1890 .. ... ..... 2,000,000 187,850 » 9,4 *

14 Tredje hufvudtiteln.

Utrikes budgeten upptager följande anslagsrubriker:

1. Kabinettskassan.

1. Ministern för Utrikes ärendena. Chefen för utrikes-departementet, som åtnjuter fri bostad, uppbär i lön 24,000 kr. Detta anslag har af ålder varit uppfördt på den svenska riksstaten allena, men då hela anslaget till kabinettskassan är fördeladt mellan Sverige och Norge efter den antagna proportionen 12/n för Sverige och 5/17 för Norge, följer deraf, att Norge i verkligheten äfven bidrager till denna lön, ehuru Norges bidrag i budgeten fördelas så, att Norge i stället lemnar jemförelsevis större bidrag till någon af de andra anslagsrubrikerna. Utrikesministerns lön är till beloppet större än de för svenska statsrådets öfriga medlemmar faststälda löner, men den är mindre än de belopp, som norske statsministern och flertalet af härvarande utländske sändebud uppbära. Norske statsministern, som likaledes har fri bostad, uppbär i lön 30,000 kr., och följande länder, som här underhålla sändebud med rang af envoyé, hafva till dessa sändebud såsom lön och hyresersättning anslagit:

Amerikas Förenade Stater 27,975 kr. förutom kanslikostnader, Belgien 20,160 kr., Danmark 24,000 kr., England 54,000 kr. och hyresersättning, Frankrike 36,000 kr., Italien 29,520 kr., Nederländerna 18,000 kr., Portugal 20,000 kr., Ryssland 57,600 kr., Tyskland 36,000 kr. samt Osterrike-Ungern 26,100 kronor.

2. Utrikesdepartementet.

Den förut omnämnda förhöjningen af anslaget till utrikesdepartementets expedition i jemförelse med anslaget år 1874 är uteslutande 6n följd deraf att tjenstemännen i utrikesdepartementets expedition erhållit samma allmänna löneförhöjning, som blifvit beviljad alla tjensteman i kansliet, och beloppet är oförändradt sedan 1879, ehuru fördelningen mellan kabinetts- och konsulskassan något ändrades 1882 i förhållande till omfattningen af de i departementet förekommande konsulsärenden. Som antalet ärenden i utrikesdepartementet under senare år ökats från 2,883 afgående skrivelser år 1875 till 5,785 år 1889 och då denna ökning, som till stor del föranledes deraf att ärenden allt oftare förekomma rörande utomlands bosatte svenskar och norrmän eller utländingar, som hafva affärsförbindelser med de Förenade Rikena, sannolikt kommer att fortfara, anser jag mig, i likhet med min senaste företrädare, böra framhålla att, ehuru ett större antal tillfälliga skrifbiträden än förut varit användt under de senare åren, en ytterligare tjensteman med kansliråds lön troligen snart torde befinnas nödvändig.

3. Ministerstaten.

De Förenade Rikenas minister i Berlin hade, innan Berlin blef tyska rikets hufvudstad, en lön af 36,000 kronor; år 1875 höjdes lönen till 45,000 kr. och år 1879 till dess nuvarande belopp 48,000 kr.

Tredje hufrudtiteln. 15

Legationssekreterarens lön är 6,000 kr. och hela anslaget till denna beskickning utgör således 54,000 kronor.

Belgien underhåller i Berlin:

I Bryssel hafva de Förenade Rikena eu ministre plénipotentiaire, som i samma egenskap tillika är anstäld i Haag, och uppbär 20,000 kronor. Danmark har ingen ständig beskickning i Belgien. Amerikas Förenade Stater hafva en envoyé, som förutom kanslikostnader uppbär 27,935 kr.; Nederländerna: envoyé 30,000 kr., Portugal: envoyé 21,600 kr.

Konstantinopel. Vid föredragning den 6 december 1889 anfördes af mig såsom ett af skälen hvarföre en beskickning i Turkiet är nödvändig, att turkiska regeringen ej underhåller direkta förbindelser utom med diplomatiske agenter. Anledningen härtill är i främsta rummet den, att på grund af gällande traktater eller s. k. kapitulationer alla kristna makters beskickningar i Turkiet utöfva obegränsad domsrätt i alla såväl civila mål som brottmål, då målet icke rör ottomanisk undersåte eller blifvit begånget mot turkiska regeringen, utan endast utländingar äro parter i målet. Beskickningar finnas äfven i Konstantinopel för nästan alla europeiska stater, och då det alltid varit brukligt att de Förenade Rikenas representanter varit likstälda med diplomaterna från andra med de 1 örenade Rikena likstälda länder, samt ingen beskickningschef i Konstantinopel numera har lägre rang än minister, anser jag, att denna rang fortfarande bör bibehållas för de Förenade Rikenas representant. Rangfrågan inverkar emellertid i detta fall icke på anslagsbeloppet, enär lönen för beskickningschefen enligt min åsigt icke skulle kunna sättas lägre än nu, äfven om han benämdes chargé d’affaires och derigenom erhölle rang efter alla andra länders representanter.

Kostnaderna för de utländska beskickningarna i Konstantinopel äro, i likhet med hvad förhållandet är å andra orter, mycket olika, såsom beroende icke allenast af

16 Tredje hufyudtiteln.

de resp. ländernas betydenhet, utan äfven af de särskilda intressen, som dessa länder hafva att bevaka i Konstantinopel. England underhåller t. ex. en ambassad med 30 tjensteman för en kostnad af 265,000 kronor förutom särskilda anslag till två hoteller, ett i staden och ett på landet, ett ångfartyg och två roddbåtar. Grekland, som har ett stort antal undersåtar och stora intressen att bevaka, utgifter för sin beskickning 127,000 kr. och Rumänien 81,000 kr.

Belgien :

Minister__________

Legationsråd ... l:ste Drogman. 2:dre Drogman

Konsul...........

Kanslist_________

__________ 28,296 kr.

__________ 6,120 »

.......... 6,120 »

........... 3,960 »

........... 9,720 »

3,600 » Summa 57,816 kr.

Dessutom erhåller beskickningen ett extra anslag för löner och uniformer till 2

kavasser, officiella drickspenningar in. in.

Nederländerna:

Minister, som bebor statens hotell....^,__________....--------- 21,000 kr.

Konsulatdirektör och l:ste Drogman, som bor i ministerhotellet ......................4—...................---..... 6,750 »

2:dre Drogman..,---.......-..................-.................-..... 4,500 »

Vice konsul...................................................-........ 4,500 »

Summa 36,750 kr.

Beskickningen har dessutom å extra anslag 3,600 kr. till lön och uniformer för 2 kavasser och 1 portvakt.

Danmark, Portugal och Schweiz äro de enda länder af betydenhet som hafva intressen i Turkiet utan att underhålla ständiga beskickningar. Danmarks angelägenheter äro sedan längre tid anförtrodda åt de Förenade Rikenas beskickning, men de göromål som härigenom förorsakas för beskickningen äro mycket obetydliga. Schweizarne, som hafva tre språk, franska, tyska och italienska, vända sig till den ambassad, hvars språk de tala, och Portugal representeras vanligen af italienska ambassaden, ehuru portugisiska regeringen hvart tredje år på någon tid anställer en utomordentlig envoyé i Konstantinopel. Vid de Förenade Rikenas beskickning äro göromålen allt för talrika för att begäran att få öfverlemna dem till annan beskickning skulle kunna framställas.

Sjöfarten har visserligen genom upphörd användning af svenska och norska segelfartyg för sjöfarten på Svarta hafvet under senare åren aftagit, men enligt berättelse den 14 sistl. juli om sjöfarten för år 1889 hade under nämnda år 129 ångfartyg, och af dem 118 norska, två gånger passerat Konstantinopel på väg till och från Svarta hafvet,

Tredje hufvudtiteln.

och i anledning af denna sjöfart har beskickningen utfärdadt 125 sundhetspass och 212 framställningar till turkiska regeringen om eidiållande af de tillståndsbevis, som erfordras för fartyg, som passera Dardanellerna eller Bosphoren. Beskickningen bär äfven varit anlitad för utfärdande af pass och andra intyg, för upptagande af förklaringar i enskilda angelägenheter, protester och sjöförklaringar, för förordnande af värderingsoch besigtningsman, för delgifvande af stämningar m. fl. dylika ärenden. .

Staten för 1891 upptager följande belopp: minister plénipotentiaire, som bebor svenska kronans

hus: från kabinettskassan__________________________________ 10,000 kr.

» konsulskassan ______________________________________ 10,000 » 20,000 kr.

konsulatsekreterare:

från konsulskassan____________________ 6,000 kr.

konsulat- och expeditionsafgifter

år 1889..............................— 1,694 » 7,694 kr.

drogman:

från kabinettskassan__________________ 4,000 kr.

» konsulskassan---------'--------- 2,000 _» 6,000 kr. I3,694 kr, 33^ ^

Beskickningen erhåller dessutom enligt Kongl. beslut den 15 september 1871 ersättning för lön och uniformer till 2 kavasser och 1 portvakt och för officiella drickspenningar med tillsammans 3,680 kr. och hela utgiften för beskickningen är således, då extra anslaget inberäknas, 37,374 kr.

Den vid beskickningen anstälde drogman eller tolk är oumbärlig, emedan såväl muntliga som skriftliga meddelanden till turkiska regeringen i löpande mål göras på turkiska och denne tjensteman alltid åtföljer ministern vid besök hos turkiska myndigheter. Han är dessutom beskickningens representant i flera internationela komitéer, deribland sundhetskomitén, som är öfverstyrelse för sundketsväsendet i Turkiet, och han har derigenom flere gånger varit i tillfälle att för sjöfarten utverka fördelar, som i annat fall ej kunnat erhållas.

Som drogmanen är född och uppfostrad i Konstantinopel och derför endast eger mindre kännedom om svenska och norska förhållanden, har det hittills ansetts nödigt att hafva en konsulatsekreterare för att, när ministern är tjenstledig, förestå beskickningen och i allmänhet vara ministern behjelplig vid handläggning af ärenden, som röra svenska och norska fartyg och konsularjurisdiktionen, äfvensom i fäll då förhandlingar erfordras med konsulatsekreterare från andra beskickningar, men då önskningar blifvit uttalade, att utgifterna för denna beskickning måtte nedsättas, har jag inhemtat yttrande från Kongl. Kommers-kollegium angående möjligheten att sammanslå drogmanens och konsulatsekreterarens befattningar, i hvilket fall, då drogmanens göromål komme att ökas, en förhöjning af det för honom å konsulsstaten uppförda löneanslag borde beviljas från 2,000 till 3,000 kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd.

18 Tredje hnfvudtiteln.

Kommers-kollegium har i utlåtande den 7 sistlidne månad anfört, att kollegium ansåg sig icke böra göra erinran mot att åtminstone tillsvidare konsulatsekreteraretjensten indrages, under förutsättning bland annat att icke åt drogmanen ens tillfälligtvis uppdroges högsta ledningen af konsulatgöromålen, utan att annan person varder, i händelse af tjenstledighet för beskickningschefen, förordnad, samt att kollegium biträdde åsigten om den ifrågasatta förhöjningen af drogmanens lön.

I likhet med kollegium anser jag det visserligen ensidigt, att beskickningen vid alla tillfällen må komma att förestås af person, som är med svenska och norska förhållanden fullt förtrogen. Huruvida det af denna anledning, när beskickningschefen åtnjuter tjenstledighet, kan vara nödigt att för honom förordna särskild vikarie, lärer dock icke kunna på förhand afgöras, utan böra bero på pröfning i hvarje särskild! fall.

Om denna förändring vidtages, torde, som en följd deraf, de af konsulatsekreteraren uppburna konsulatafgifter böra indragas till konsulskassan, och då dessa afgifter, med de i § 108 konsulatförordningen stadgade undantag, kunna beräknas till 1,300 kronor, har detta belopp blifvit beräknadt som inkomst för konsulskassan. Genom denna anordning skulle på det hela för beskickningen i Konstantinopel uppkomma följande minskning i utgifter:

Minskning:

lön till konsulatsekreteraren från konsulskassan........................... 6,000 kr.

till konsulskassan indragna konsulat- och expeditionsafgifter.......... 1,300 kr.

° ro--7 ,300 kr.

Ökning:

förhöjning af drogmanens lön från 6,000 till 7,000 kr...,........-.........1,000 kr.

Summa minskning 6,300 kr.

Att låta hela denna minskning falla på konsulskassan har vid ärendets slutliga behandling synts mig mindre egentligt, då bibehållandet af beskickningen i Konstantiopel är företrädesvis påkalladt af sjöfartsintressen. Jag har derför i det förslag till budget, som nu förelägges Eders Kongl. Maj:t, till konsulsstaten öfverflyttat. det nu från lrabinettskassan med 4,000 kronor utgående lönebidrag till drogmanen, så att kabinettskassans utgifter för beskickningen komme att minskas med 4,000 kronor och besparingen å konsulskassans bidrag att utgöra 2,300 kronor.

Köpenhamn. Äfven om Sverige och Norge icke till följd åt unionen egde gemensamma beskickningar, är det föga troligt att någotdera landet skulle kunna undvara en diplomatisk representant i Köpenhamn, så länge bruket är att underhålla internationella förbindelser genom diplomater, men beskickningen i Danmark kan dock sägas vara till större nytta för Sverige än för Norge till följd af de mellan grannländer ständigt förekommande ärenden som fordra direkta förhandlingar mellan regeringarna. Ministerns lön som enligt 1830 års stat var kr. 32,000 höjdes redan före 1868 till dess nuvarande belopp kr. 36,000, och ehuru detta belopp äfven efter det vanliga afdraget för indemnitet är högre än de löner som ministrarne från ett par andra länder uppbära, är det dock säkert mindre än den nuvarande ministerns verkliga lefnadskostnader.

Tredje hnfvudtiteln.

19 Beskickningarna i Köpenhamn för Belgien, Nederländerna och Portugal äro tillika anstälda i Stockholm.

Amerikas Förenade Stater hafva en envoyé som förutom kanslikostnader, uppbär 27,975 kr.

England:

Envoyé, som bebor engelska statens hotell... kr. 54,000 Legations-sekreterare............................... » 9,080

d:0 ...................................- » 8,172 kr. 71,252

Till Kongl. Maj:ts beskickningar i London, Paris och S:t Petersburg utgå följande anslag:

Envoyé------------------------------------- 60,000 kr.

Legations-sekreterare .................. 8,000 »

Summa 68^000 kr.

Lönerna för mmistrarne i dessa hufvudstäder bestämdes 1858 till 64,000 kr. men äro numera nedsatta till 60,000, och detta belopp är för hvad angår ministerbefattningarna i London qch Paris lika med det som uppfördes å 1830 års stat, och för ministern i S:t Petersburg 4,000 kr. lägre. Lönerna äro således icke högre än för 60 år sedan,

t

20 Tredje hufvudtiteln.

och om man tager i betraktande huru betydligt penningevärdet fallit, kunna dessa sändebudsposter numera sägas vara mindre väl aflönade än 1830.

Följande stater hafva till sina beskickningar i dessa städer anslagit:

Belgien:

London, Envoyé ............................ 46,080 kr.

Legations-råd............. 7,920 » 54,000 kr.

Paris, Envoyé.................... 48,960 kr.

Legations-råd__________________ 7,920 »

Legations-sekreterare ........6,120 » 63,000 kr.

S:t Petersburg, Envoyé ------------------- 46,080 kr.

Legations-råd ___________ 7,920 » 54,000 kr.

Danmark:

London, Envoyé --------------------------- 44,000 kr.

Legations-sekreterare__________ 8,000_52,000 kr.

Paris, Envoyé_______________ 42,000 kr.

Legations-sekreterare___________.. 6,000 » 48,000 kr.

S:t Petersburg, Envoyé-------------------- 44,000 kr.

Legations-sekreterare 9,200 » 53,200 kr.

Nederländerna:

London, Envoyé----------------------------- 48,000 kr.

Legations-råd____________________ 7,500 »

Chancelier ----------------------.. 4,050 » 59,550 kr.

Paris, Envoyé__________________________ _____ 42,000 kr.

Legations-råd ---------------------- 7,500 »

Kanslidirektör _____________________.. 4,050 » 53,550 kr.

S:t Petersburg, Envoyé------------------- 48,000 kr.

Legations-råd--------.. 7,500 » 55,500 kr.

Portugal:

London, Envoyé .......................... 48,000 kr.

Legations-sekreterare --------- 7,200 » 55,200 kr.

Paris, Envoyé-------------------------------- 45,200 kr.

Legations-sekreterare ............. 6,000 » 51,200 kr.

S:t Petersburg, Envoyé

*

22,000 kr.

Tredje hufvudtiteln.

21 Madrid. De Förenade Rikena äro representerade af en ministre plénipotentiaire som uppbär 22,000 kr. Belgien aflönar en envoyé med 21,600 kr. Danmark har ingen beskickning. Nederländerna, ministerresident 18,000' kr. Portugal, envoyé 42,000 kr.

Horn. År 1889 besöktes italienska hamnar af 45 svenska och 290 norska fartyg. Värdet af utförseln från Sverige till Italien år 1888 var enligt svensk statistik 522,322 kr., och utförseln från Norge samma år enligt norsk statistik omkring 4,000,000 kr. Enligt italiensk statistik var värdet af utförseln till Italien från Sverige och Norge tillsamman 6,538,320 kr.

Till följd af dessa handels- och sjöfartsförbindelser är det nödvändigt för de Förenade Rikena att vara representerade hos italienska regeringen; och en beskickning kan enligt min åsigt icke undvaras, emedan ett under lång tid stadgadt internationelt bruk i det afseendet numera erhållit sådan häfd, att, när internationela frågor förekomma, desamma icke utan ömsesidig öfverenskommelse kunna handläggas på annat sätt än genom beskickningar. Italien besökes dessutom årligen af ett ganska stort antal svenska och norska undersåtar, och det lider intet tvifvel att de genom beskickningens rekommendationer komma i åtnjutande af icke oväsentliga fördelar.

De Förenade Rikena hafva i Rom en envoyé med lön af 29,000 kr., och såsom exempel på anslagen till andra der anstälda utländska sändebud må anföras, att Belgien till en envoyé anslagit 30,240 kr., Danmark, envoyé 20,000 kr.. Nederländerna, envoyé

24.000 kr., Portugal, envoyé 36,000 kr. och Spanien, envoyé 35,714 kr.

Som nedsättning af utgifterna för denna beskickning blifvit begärd och, särskildt hvad densamma angår, en jemförelse af de Förenade Rikenas intressen på platsen med Danmarks eller Nederländernas torde kunna hafva skäl för sig, anser jag mig böra uttala den åsigt, att vid inträffande ledighet möjligheten af lönens nedsättning till omkring

20.000 kr. borde till pröfning upptagas.

Washington. Ministern i Washington är för närvarande tillika generalkonsul, och förutom lön som envoyé från kabinettskassan har ministern tillika uppburit ett anslag af 16,000 kronor från konsulskassan och dessutom den generalkonsuln i enlighet med konsulsförordningen tillkommande andel af konsulatafgifterna i hamnarne, hvilken andel i medeltal beräknas till 14,000 kronor. Ministerns löneinkomster kunna således tillsammans beräknas till 46,000 kronor, men som han deraf utbetalar 4,380 kronor i s. k. indemnitet till legationssekreteraren är hans verkliga inkomst 41,620 kronor.

Hela utgiften för svenska och norska beskickningen i Washington är:

Envoyé och t. f. generalkonsul_________________ 32,000 kr.

Konsulatafgifter...................................... 14,000 »

46,000 kr.

Legationssekreterare________________________________ 6,000 » 52,000 kr.

Belgien anslår till sin beskickning i Washington:

Envoyé________________________________________________ 23,760 kr.

Legationsråd..............................._*7,920 » 31,680 kr.

22 Tredje hufvndtiteln.

Danmark:

Ministerresident..................................................... 20,000 kr.

Frankrike:

Envoyé.................................................. 57,600 kr.

1 Legations-sekreterare................... ........ 8,640 »

1 d:o .......................................— 3,600 »

1 Chancelier........................................... 8,640 > 78,480 kr.

Italien:

Envoyé.......

Legationsråd

Nederländerna:

Envoyé.........................-.......-.............................. 22,500 kr.

Portugal:

Envoyé................................................................ 26,000 kr.

Utgifterna för Kongl. Maj:ts beskickning i Washington är således betydligt större än anslagen till beskickningarna från ett par andra länder med ungefär samma folkmängd som de Förenade Rikena, men ifrågavarande anslag äro otillräckliga och dessutom torde bemärkas, att det är brukligt att lönerna till utländska beskickningar beräknas icke blott efter folkmängden utan äfven efter de intressen som finnas att bevaka, och det lider intet tvifvel att de F örenade Rikena i Förenade Staterna ega vida större intressen än de ifrågavarande länderna. Det af Eders Kongl. Maj:t denna dag fattade beslut att tillsätta en lönad konsul i New-York med lön af 30,000 kronor och att i sammanhang dermed öfverflytta sjöhamnarne i Washingtons distrikt till New-Lorks distrikt förorsakar för ministern i Washington en betydlig minskning i löneförmåner, enär han derigenom förlorar konsulatafgifterna, som beräknas till 14,000 kronor, och då anledningen såväl till det stora anslaget till beskickningen som till den höga lönen för konsuln i New-York, just är, att det ansetts nödvändigt att sätta de Förenade Rikenas representanter i tillfälle att intaga en viss social ställning, men en sådan utan tvifvel är nödvändigare för ministern i Washington än för konsuln i New-York, anser jag, att ersättning för denna minskning bör beredas ministern i Washington. Departementet för det inre har i sitt utlåtande för sin del anfört sig finna, att det ytterligare bidrag, som kunde visa sig blifva nödvändigt för representationens i Washington aflöning i följd af mistade konsulatafgifter, borde man söka bereda från kabinettskassan, och då en sådan utväg är möjlig att vidtaga inom det nuvarande anslaget, anser jag mig böra föreslå att lönen för ministern beräknas till 40,000 kronor, hvaraf 24,000 eller 8,000 kronor mera än förut från kabinettskassan och ett oförändradt belopp af 16,000 kronor från konsulskassan, att utjnistern befrias från skyldigheten att lemna legationssekreteraren indemnitet,

46,800 kr.

6,480 » 53,280 kr.

Tredje hiifvudtiteln.

emedan nedsättningen af lönen i annat fall skulle blifva för stor, samt att legationssekreteraren i stället, förutom sin lön af 6,000 kronor, tilldelas från kabinettskassan ett belopp af 4,000 kronor under benämning tjenstgöringspenningar så att hans hela lön komme att utgöra 10,000 kr. Hela utgiften för beskickningen skulle, om denna stat faststäldes, blifva 50,000 kronor, eller 2,000 kronor mindre än förut, enär denna ökning af anslaget från kabinettskassan med 8,000 kronor till ministern och 4,000 kronor till legationssekreteraren eller tillsamman 12,000 kr. förutsätter de till 14,000 kronor uppgående konsulatafgifternas indragning till konsulskassan.

Wien. En beskickning i Wien är enligt min åsigt nödvändig ur politisk synpunkt. Ingen fråga, som berör maktställningen i Europa, kan afgöras utan att utgången inverkar på alla stater af någon betydenhet och deribland äfven de Förenade Rikena, och då Osterrike-Ungern icke blott i allmänhet såsom stormakt utan äfven i vissa fall till följd af sin geografiska belägenhet kommer att deltaga i afgörandet af dylika frågor, anser jag mig' icke kunna tillstyrka indragning af denna beskickning. En sådan indragning skulle dessutom med all sannolikhet hafva till påföljd att Österrike-Ungerns beskickning hos Eders Kong!. Maj:t komme att indragas och att alla officiela förbindelser derefter finge ega rum öfver någon främmande hufvudstad, hvarest beskickningar ömsesidigt funnes anstälda.

Någon minskning i utgifterna för beskickningen i Wien anser jag mig emellertid kunna föreslå. Lönen för ministern, som å 1830 års stat var 8,000 R:r hamb. b:co =

32,000 kr., höjdes först år 1874 till 36,000 kr., men af denna löneförhöjning fick ministern i verkligheten mycket liten förmån, emedan så godt som hela beloppet erfordrades som indemnitet för en samtidigt utnämnd legationssekreterare vid beskickningen. År 1879 beviljades emellertid en ny förhöjning till 40,000 kronor, och staten för 1891 upptager hela anslaget sålunda:

Envoyé________________________________________________ 40,000 kr.

Legationssekreterare.............................. 6,000 »

Summa 46,000 kr.

Den nuvarande ministerlönen, som med afdrag af indemnitet och chargé d’affairesarvode under tjenstledighet uppgår till omkring 36,000 kr., är visserligen otillräcklig för en gift minister, som icke eger enskild förmögenhet, men då i hvarje fall en nedsättning företrädesvis kan göras vid denna beskickning, anser jag mig böra föreslå, att ministerns lön bestämmes till 32,000 kronor samt att legationssekreterare-befattningen vid uppkommande ledighet indrages, hvarigenom en besparing af 14,000 kronor skulle uppkomma.

Alla stormakter hafva ambassadörer i Wden och alla andra europeiska makter underhålla sändebud med rang af Envoyé.

Belgien har anslagit till sin dervarande minister en lön af 46,080 kr., Danmark

24,000 kr., Nederländerna 42,000 kr., Portugal 22,000 kr.

24 Tredje hufvudtiteln.

Den å staten för 1891 uppförda expehtanslön utgår fortfarande oförändrad, och i fråga om utgiften till pensioner har, sedan nu gällande stat framlades, icke någon annan förändring inträffat, än att pension å 6,000 kronor tilldelats f. d. envoyén grefve Piper, under det att en pension å 2,000 kr. upphört genom förre ministre plénipotentiaire Ehrenhoffs timade död.

Hela beloppet uppgår till 26,150 kr. eller 5,800 kr. mindre än det å staten för

1891 uppförda belopp 31,950 kronor, och ehuru utgiften naturligtvis är vexlande har jag vid sådant förhållande ansett mig kunna i beräkningen minska slutsumman med

4,000 kronor.

4. Militärattachéer. Detta anslag borde egentligen alltid fråndragas vid alla jemförelse!- med diplomatiska utgifter i andra länder, emedan i dessa länder anslagen till militärattachéer alltid utgå från krigsdepartementen. Anledningen hvarföre ett annat förhållande här eger rum är den att man ansett, att, då rapporterna meddelas båda ländernas krigsstyrelser, något gemensamt anslag äfven borde utgå samtidigt med att officerarne fortfarande äfven aflönades från krigsdepartementen.

5. Shrifmaterialier, expenser, och extra utgifter.

Anslaget under denna rubrik föreslås af mig fortfarande till samma belopp som förut eller 75,000 kr. Det har visserligen någon gång inträffat, att anslaget i budgeten beräknats till lägre belopp, men detta förhållande, som icke förekommit efter 1881, föranleddes icke af minskade utgifter, utan endast deraf att man, oaktadt utgifterna på ministerstaten ökats, ville i budgeten bibehålla totalsumman af anslaget orubbad, hvilket på den tiden utan svårighet kunde göras, då, i motsats mot hvad nu är förhållandet, besparingar från ett år kunde användas till betäckande af brist under ett följande år. Under senast förflutna två år hafva utgifterna under denna rubrik uppgått till 82,508 kr. 81 öre år 1888, och 97,978 kr. 39 öre år 1889, och anslaget har således öfverskridits, men bristen har kunnat betäckas derigenom att vissa under årets lopp uppkomna besparingar å andra af kabinettskassans rubriker, på grund af den Kong], Maj:t tillkommande dispositionsrätt öfver anslagen, blifvit öfverförda till denna rubrik. Det är sannolikt, att för framtiden en del af de under denna rubrik upptagna utgifter komma att ökas i samma mån som utrikes departementets verksamhet fortfarande tillväxer.

Andra utgifter, som härunder upptagas, äro kostnaderna för utomordentliga beskickningar och internationela konferenser, och dessa utgifter torde äfven för framtiden böra beräknas till åtminstone samma belopp som hittills. Sålunda har i år anslaget under denna rubrik bestridt kostnaden för den utomordentliga beskickning, som varit afsänd till Persien för att i enlighet med internationell bruk besvara den af Shahen af Persien sistlidet år hitsända ambassad, och särskilda utgifter hafva förorsakats i anledning af internationela konferenser i Berlin och Bryssel.

1 förhållande till beräkningarna för 1891 äro de af mig föreslagna förändringar för

1892 följande:

25 Tredje liufvudtiteln.

Beskickningen i Konstantinopel: Konsulskassan:

Ökning.

öfverflyttning af kabinettskassans bidrag till drogmanens lön

4,000 kr. och förhöjning af lönen med 1,000 kr. _.............. 5,000 kr

indragning af lön för konsulatsekreteraren................

D:o af konsulat- och expeditionsafgifter....................

Kabinettskassan:

öfverflyttning till konsulsstaten af bidrag till drogmanens lön

Beskickningen i Washington: Kabinettskassan:

förhöjning af ministerns lön............................................. 8,000 »

D:o » leg.-sekret. » .............................................. 4,000 »

Konsulskassan:

minskning af ministerns lön genom indragning af konsulat-

afgifter ....................................................................... 14,000 »

Beskickningen i Wien: Kabinettskassan:

minskning af ministerns lön och indragning af legationssekreterarens ............................................................... 14,000 »

Minskning.

6.000 kr. 1,300 »

4.000 »

Pensioner: ................................................................ 4,000 »

17,000 kr. 43,300 kr.

Alltså minskning 26,300 »

Hvad särskildt beträffar kabinettskassans utgifter till beskickningarna, hafva dessa utgifter, förutom att en nedsättning föreslagits af anslaget för beskickningen i Rom vid inträffande ledighet med 9,000 kr., enligt denna beräkning minskats med 10,000 kronor å ministerstaten, och den beräknade slutsumman af kabinettskassans utgifter, som 1886— 1891 var 638,700 kr., blifver således för 1892 628,700 kr., hvaraf, enligt proportionen 12 till 5, på Sveriges andel 443,788 kr. 24 öre och på Norges 184,911 kr. 76 öre.

Utgiftsförslaget för kabinettskassan omfattar således enligt beräkningen:

ministern för utrikes ärendena__________ kr. 24,000: —

utrikesdepartementet.............. » 38,950: —

ministerstaten ................ » 478,750: —

militärattachéer_________________ » 12,000: —*

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter.........‘ » 75,000: —

eller tillsammans kr. 628,700

Bill. till Riksd. Frot. 1891. 1 Sami. 1 Afd.

26 Konsulskassans inkomst af enligt följande uppställning:

Tredje hufvudtiteln.

konsulatafgifter har för 1891 beräknats till kr. 229,000

På grund af Eders Kongl. Maj:ts denna dag fattade beslut om upprättandet af ett lönadt konsulat i New-York, bör för år 1892 beräknas en inkomst af konsulatafgifter från New-York af kronor 28,000, och derest konsulatafgifterna i Konstantinopel hädanefter skola ingå i konsulskassan, tillkommer härigenom ytterligare en till kronör 300 uppskattad årsintägt. Enligt de från vederbörande konsulat inkomna uppgifter torde dessutom kunna påräknas ökade konsulatafgifter inom Londons distrikt med kronor 8,000, inom Barcelonas distrikt med kronor 2,000 samt inom hvart af Bilbaos, Genuas och Håvres distrikt med kr 1,000, hvaremot en minskning är att motse för Lybeck med kr. 500 och för Archangel med kr. 300.

Konsulatafgifterna beräknas sålunda för 1892 till följande belopp:

Från Antwerpens distrikt .........................—.—...:....................... kr.

» Archangels » ..........................—..........................—... »

» Barcelonas ». ; , ..................................—....................f.;

» Bilbaos » ...............................................................; »

» Genuas » ............................*............................—-- >>

» Håvres distrikt:

från hufvudstationen______________________ kr. 7,500: —

» vice konsulatet i Bordeaux........... » 4,500: —

» de olönade vicekonsulaten inom distriktet... » 8,000:— pr

» Helsingfors’ distrikt ............................................................. »

» Konstantinopels » .............................................................. »

10,000: — 700: — 8,500: — 3,000: — 4,000: —

20,000: — 5,000: — 300: —

Tredje hnfvudtiteln.

27 Från Köpenhamns distrikt:

från hufvudstationen......__............................ kr. 8,500: —

• » vice konsulatet i Helsingör..................... » 300: —

» de öfriga vicekonsulaten inom distriktet...... » 7,200: — ]n-

Från Leiths distrikt...................................................................... »

» Lissabons » »

» Londons distrikt:

från hufvudstationen............. kr. 27,000: —

> vicekonsulatet i Cardiff______________ » 20,000: —

» »' » Liverpool........................ » 18,000: —

» ' » New-Castle............. » 16,000: —

» » » West Hartlepool............ » 4,000: —

» öfriga vice konsulat inom distriktet.............. » 40,000: — jjr

» Lybecks distrikt........... »

» New-Yorks » »

» Rigas » »

» Rio de Janeiros distrikt......................................................... »

16,000: — 18,500: — 6,500: —

125,000

8,500

28,000

7,000

8,500

Summa kr. 269,500

hvaraf med ledning af 1889 års siffror i runda tal kr. 82,750 eller 30,7 procent antagas belöpa på svenska och kr. 186,750 eller 69,3 procent på norska fartyg.

För år 1891 har konsulskassans inkomst af expeditionsafgifter beräknats till kronor 11,000. Om emellertid expeditionsafgifterna i Konstantinopel indragas till konsulskassan, och då ett lönadt konsulat upprättats i New-York, är för konsulkassans räkning att förvänta en ytterligare inkomst af sådana afgifter till belopp af 1,000 kr. i Konstantinopel och 2,000 kr. i New-York, och då enligt konsulernes meddelanden uppbörden af expeditionsafgifter vid öfriga lönade konsulat kan beräknas under innevarande år uppgå till ungefärligen samma belopp som under nästföregående år, torde konsulskassans inkomster af expeditionsafgifter kunna för år 1892 upptagas till kronor 14,000. På grund af 1889 års uppbörd kunna ifrågavarande afgifter i runda tal beräknas utgöra för svenska ärenden omkring kronor 4,200 eller 30 procent, och kronor 9,520 eller 68 procent för norska ärenden samt kronor 280 eller 2 procent för sådana ärenden, hvilka

äro att betrakta såsom för båda rikena gemensamma.

Om till den beräknade inkomsten af konsulatafgifter......................... kr. 269,500

samt af expeditionsafgifter................................................................... » 14,000

läggas statsbidrag till samma belopp, hvarmed dessa under en följd af år utgått och jemväl för 1891 blifvit beviljade, nemligen kr. 160,000 från Sverige

och kr. 120,000 från Norge eller tillsammans......................................... » 280,000

skulle konsulskassans inkomster komma att utgöra i det hela................... kr. 563,500

eller kr. 43,500 mer än som för år 1891 beräknades.

28 Tredje hnfvudtiteln.

Bland konsulskassans utgifter förekommer efter det till utrikesdepartementet utgående bidrag 17,500 kr., som upptages med oförändradt belopp i rubriken konsulsstaten, som omfattar: a. Löner och arfvoden, b. Anslag till kontorskostnader mot redovis-

ningsskyldighet. c. Anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet samt d. Pensioner. Alla utgifter under denna rubrik beslutas af Eders Kongl. Maj:t i sammansatt statsråd. Innan föredragning eger rum, inhemtas utlåtanden från Kongl. Kommerskollegium och Kongl. Norska Regeringen, och när anledning förekommer, inhemta!kommerskollegium yttranden från handels- och sjöfartsnämnderna i Sverige och Norska Regeringen från börskomitéerna i Norge.

Följande redogörelse utvisar på grund af Indika utlåtanden de för 1892 beräknade belopp blifvit å staten uppförda.

Lönade konsulat och vicekonsulat.

Antwerpen.

Generalkonsulns lön bestämdes den 21 april 1882 till 13,000 kr. förutom 3,000 kr. kontorsbidrag mot redovisningsskyldighet i enlighet med sammanstämmande förslag af Kommerskollegium och Departementet för det inre. Den 16 maj 1884 höjdes kontorsbidraget till 4,500 kr., hvaremot generalkonsulns lön förblef oförändrad.

År 1889 ankommo till distriktet 162 svenska och 401 norska fartyg.

Archangel.

Generalkonsulns lön faststäldes den 9 januari 1886 till 12,000 kr. förutom 2,000 kr. kontorsanslag mot redovisningsskyldighet på förslag af Kommerskollegium och Departementet för det inre, hvarvid Departementet för det inre särskildt framhöll befattningens stora betydelse för Norge.

År 1889 anlöptes distriktet af 5 svenska och 54 norska fartyg.

Barcelona.

Generalkonsulns lön 12,000 kr. förutom 2,000 kr. i kontorsanslag mot redovisningsskyldighet är faststäld genom nådigt beslut den 26 februari 1877 i enlighet med förslag af Departementet för det inre och Kommerskollegium.

Distriktet anlöptes år 1889 af 94 svenska och 421 norska fartyg.

Bilbao.

Konsulns lön bestämdes den 30 december 1884 till 9,000 kr. förutom 2,000 kr. till kontorsanslag mot redovisningsskyldighet i enlighet med förslag af Kommerskollegium och Departementet för det inre, hvarvid Departementet särskildt förklarade konsulatet vara af stort intresse för norska handeln och sjöfarten. På båda myndigheternas tillstyrkan höjdes lönen den 18 april d. å. till 10,000 kr. och kontorsanslaget till 2,500 kr.

Distriktet besöktes år 1889 af 40 svenska och 211 norska fartyg.

Tredje hufvudtiteln.

29 Genua.

Vid detta generalkonsulat, hvars upprättande sedan år 1872 i fiskhandelns intresse förordades af Norska Regeringen, blef generalkonsulns lön den 10 december 1886 bestämd till 10,000 kr. förutom 2,000 kr. kontorsbidrag mot redovisningsskyldighet i enlighet med Departementets för det inre förslag, och den 5 september d. å. höjdes lönen till

12.000 kr. och kontorsanslaget till 2,500 kr.

År 1889 ankommo till distriktet 6 svenska och 93 norska fartyg.

Hamburg.

Generalkonsulatet, lönadt sedan år 1850, reglerades senast den 26 augusti 1873, då i enlighet med Departementets för det inre hemställan, anvisades 8,000 kr. i lön jemte

2.000 kr. i kontorsanslag utan redovisning, hvarjemte innehafvaren skulle ega att uppbära lästafgifter. Kommerskollegium hade tillstyrkt befattningens bibehållande utan lön, med kontorsanslag af 4,000 kr.

Till distriktet anlände år 1889 154 svenska och 416 norska fartyg.

Håvre.

Den 1 november 1878 blef i enlighet med tillstyrkan af Kommerskollegium och Departementet för det inre anslaget till detta generalkonsulat bestämdt sålunda:

lön för generalkonsuln.............................................. 14,500 kr.

» » vicekonsuln ______________________________________________ 4,500 »

kontorsanslag mot redovisningsskyldighet..................... 4,000 »

På framställning af generalkonsuln höjdes kontorsanslaget den 27 september 1889 till 4,500 kr. Kommerskollegium uttalade sig för, Departementet för det inre åter emot förhöjningen.

Distriktet besöktes år 1889 af 354 svenska och 832 norska fartyg.

Bordeaux.

Genom beslut den 12 juni 1885 indrogs dervarande olönade konsulat, dess distrikt förlädes tillsvidare till största delen under Håvre och ett lönadt vicekonsulat upprättades med 6,000 kr. i lön och 2,000 kr. till kontorsanslag utan redovisning. Kommerskollegium, som på grund af Sveriges betydligt ökade sjöfart på Bordeaux, ansåg nödvändigt der anställa en lönad konsulattjensteman, föreslog alternativt upprättande af ett lönadt konsulat. Departementet för det inre ansåg deremot frågan härom böra hvila tills konsulatet i Nantes blefve ledigt.

Bordeaux anlöptes år 1889 af 87 svenska och 100 norska fartyg.

Helsingfors.

Sedan Kommerskollegium, som ansåg generalkonsuln i löneförmåner böra vara likstäld med den i Köpenhamn, år 1886 tillstyrkt förhöjning af lönen från 14,000 kr. till

30 Tredje hufvudtiteln.

15,000 kr., blef lönen bestämd till detta belopp genom beslut den I juli s. å. och kontorsanslaget höjdes från 2,000 kr. till 4,000 kr. mot redovisningsskyldighet enligt förslag af både Kommerskollegium och Departementet för det inre.

Till distriktet ankommo år 1889 305 svenska och 272 norska fartyg.

Konstantinopel.

Anslaget på konsulsstaten är uppfördt i enlighet med den för beskickningen föreslagna stat.

År 1889 ankommo till distriktet 1 svenskt och 6 norska fartyg.

Dessutom hade TI svenska och 118 norska ångfartyg på väg till och från Svartahafshamnar passerat Konstantinopel. Konsulatet hade för dessa fartyg utfärdat 125 sundhetspass samt gjort 212 framställningar till turkiska regeringen om erhållande af de tillståndsbevis som erfordras för fartyg som passera Dardanellerna och Bosphoren.

Köpenhamn.

Generalkonsulatet reglerades senast den 12 oktober 1881 med följande stat:

lön för generalkonsuln _________________________________________ 15,000 kr.

» » vicekonsuln__________________________________________________ 4,500 »

bidrag till kontorskostnad mot redovisningsskyldighet-.. 4,500 .»

tillsamman 24,000 kr.

Kommerskollegium föreslog följande lönebelopp:

för generalkonsuln................................................... 14,000 kr.

» vicekonsuln------------------------------------------------------- 4,500 »

kontorsbidrag__________________________________________________________ 5,000_

tillsamman 23",500 kr.

Departementet för det inre tillstyrkte samma anslag som för generalkonsulatet i

Havre, eller

för generalkonsuln................................................... 15,000 kr.

» vicekonsuln.........................................—........... 4,000 »

kontorsbidrag__________________________________________________________ 4,000 »

tillsamman 23,000 kr.

Uti sitt vid senaste ledighet af befattningen afgifna utlåtande ansåg sig Departementet för det inre på anförda skäl, utan att då vilja föreslå någon nedsättning i aflöningen, likväl böra i allmänhet framhålla önskligheten af en reduktion i anslaget, hvilket syntes Departementet åtskilligt högre än nödigt vore.

Distriktet besöktes år 1889 af 4,174 svenska och 1,448 norska fartyg.

Helsingör.

Genom beslut den 14 februari 1871 anstäldes här en lönad vicekonsul med årligt anslag af 2,000 kr. På ansökning af nuvarande innehafvaren och med hänsyn till be-

31 Tredje hxifvudtiteln.

tydligt stegrade lefnadskostnader på platsen, höjdes lönen den 18 maj 1877 till 3,900 kr., sedan såväl Kommerskollegium som Departementet för det inre tillstyrkt bifall. 1 vicekonsulns aflöning ingå konsulatafgifter (hälften deraf) och expeditionsafgifter till ungefär 600 kronor sammanlagdt.

Leith.

Genom beslut den 26 oktober 1877 upprättades här ett sjelfständigt lönadt konsulat med lön af 16,000 kr. förutom kontorsanslag mot redovisningsskyldighet af 6,000 kr. Redan år 1869 hade Departementet för det inre, i betraktande af den utomordentliga tillväxten af Norges sjöfart på Storbritannien, uttalat sig för en delning af Londons distrikt. Häruti instämde 1876 års konsulskomité, under åberopande af yttranden i denna riktning från flera norska handels- och sjömansföreningar och föreslog derföre upprättande af fyra sjelfständiga konsulat, deraf ett särskildt i Leith för samtliga skotska hamnar. Kommerskollegium förordade distriktets delning i två (London och Leith), Departementet för det inre åter i tre sjelfständiga konsulat (London, Liverpool och Leith). Kollegium föreslog såsom

lön för konsuln................................... 18,000 kr.

■••»■■■:»■ en kanslist...........................4,000 »

kontorsbidrag.......................................................... 5,000 »

tillsamman 27,000 kr.

Departementet för det inre åter tillstyrkte 16,000 kr. i lön och 6,000 kr. till kontorsbidrag.

År 1889 ankommo till distriktet 339 svenska och 1,873 norska fartyg.

Lissabon.

Genom beslut den 15 december 1882 bestämdes, att generalkonsulsbefattningen skulle såsom lönad bibehållas med det af Departementet för det inre tillstyrkta anslag,

nemligen:

lön för generalkonsuln.......................................... 15,000 kr.

kontorsbidrag mot redovisningsskyldighet.................... 4,000 »

tillsamman 19,000 kr.

Kommerskollegium föreslog 13,000 kr. i lön och 3,000 kr. till kontorsanslag.

Distriktet anlöptes år 1889 af 190 svenska och 401 norska fartyg.

London.

Sedan ej mindre 1876 års konsulskomité än ock Kommerskollegium och Departementet för det inre uttalat sig för distriktets delning i flera sjelfständiga lönade konsulat, blef i sammanhang med upprättandet af konsulatet i Leith generalkonsulsbefattningen den 26 oktober 1877 reglerad sålunda:

lön för generalkonsuln.............................................. 24,000 kr.

» » vicekonsuln...............................j..10,000 »

Transport 34,000 kr.

32 Tredje hufvudtiteln.

Transport 34,000 kr.

lön för en kanslist................................................... 6,000 »

» » två kontorister ä 4,000 kr. _____________________________ 8,000 »

jemte kontorsanslag mot redovisningsskyldighet............ 11,000 >

tillsammans 59,000 kr.

Kommerskollegium hade föreslagit innalles kr. 61,800, Departementet för det inre åter samma belopp som komitén eller kr. 54,000.

På framställning af generalkonsuln höjdes den äldre kontoristens lön från och med år 1883 med 1,000 kr.

Till distriktet ankommo år 1889 2,053 svenska och 5,474 norska fartyg.

Cardiff.

Den 31 juli 1885 upprättades på tillstyrkan af Kommerskollegium och Departementet för det inre ett lönadt vicekonsulat med 8,000 kr. i lön och 4,000 kr. i kontorsanslag utan redovisningsskyldighet.

Den 16 maj innevarande år fick sig vicekonsuln ålagdt att i sjöfartens intresse hålla kontor jemväl i Barry Dock och blef i följd deraf på sätt Departementet för det inre tillstyrkt, anslaget från och med innevarande år höjdt till 9,000 kr. i lön och 7,000 kr. till kontorsanslag utan redovisningsskyldighet.

Cardiff besöktes år 1889 af 49 svenska och 547 norska fartyg.

Liverpool.

På hemställan af Ministern för utrikesärendena och med hänsyn till platsens stora betydelse ej mindre för sjöfarten än för emigrationen från de Förenade Rikena, blef jemlikt sammanstämmande tillstyrkan af Kommerskollegium och Departementet för det inre ett lönadt vickonsulat här upprättadt genom beslut den 9 februari 1881 med

lön för vicekonsuln______________________________________________— 9,000 kr.

kontorsanslag utan redovisning.................................. 5,000 »

tillsammans 14,000 kr.

Liverpool besöktes år 1889 af 65 svenska och 422 norska fartyg.

Newcastle.

Den 5 oktober 1871 bestämdes lönen för vicekonsuln i Newcastle till 8,000 kr. förutom 4,000 kr. kontorsanslag utan redovisningsskyldighet.

Den 21 december 1883 höjdes lönen på tillstyrkan af Kommerskollegium med 1,000 kr. årligen. Departementet för det inre tillstyrkte endast förhöjning af 500 kr. Newcastle anlöptes år 1889 af 293 svenska och 699 norska fartyg.

W est-Hartlepool.

Sedan genom upprättandet af ett lönadt vicekonsulat i Liverpool dervarande lönade kontoristbefattning indragits, beslöts den 6 augusti 1881, jemlikt sammanstämmande

Tredje hufvudtiteln. 33

tillstyrkan af vederbörande myndigheter, att i West-Hartlepool anställa en kontorist med lön af 4,000 kr. Befattningens nuvarande innehafvare, hvilken förut såsom kontorist i Liverpool åtnjöt lön af 5,000 kr., nppbär i kraft af samma beslut personligt lönetillägg af 1,000 kr.

Stationen anlöptes år 1889 af 263 svenska och 323 norska fartyg.

Lybeck.

Den 13 juli 1883 beslöts, på tillstyrkan af Kommerskollegium, att konsulatet i Kiel, der de Förenade Rikenas handelsintressen icke vore af någon större betydelse, skulle indragas och dess distrikt förläggas under konsulatet i Lybeck, hvars innehafvare skulle hädanefter uppbära en intill 12,000 kr. förhöjd lön, förutom kontorsanslag emot redovisning af 2,000 kr. Departementet för det inre hade i betraktande af de båda konsulatens öfvervägande betydelse för Sverige, förklarat sig biträda kollegii hemställan.

Distriktet besöktes år 1889 af 1,928 svenska och 163 norska fartyg.

New-York.

Genom nådigt beslut denna dag har i enlighet med utlåtande af Kongl. Norska Regeringens departement för det inre i New-York upprättats ett lönadt konsulat med distrikt omfattande jemte staten med samma namn samtliga sjöhamnar i Unionens vid Atlantiska hafvet och Mexikanska viken belägna stater. Till konsulatet har anslagits såsom lön åt konsuln 30,000 kr., hvarjemte anslaget till kontorskostnader blifvit höjdt från 6,000 kr. utan redovisningsskyldighet till 8,000 kr. mot redovisningsskyldighet, så att, inbegripet det nuvarande anslagpt till vicekonsuln 6,000 kr., hela anslaget uppgår till 44,000 kr. Den härigenom uppkomna nya utgift för konsulskassan antages likväl endast komma att uppgå till 2,000 kr., emedan i sammanhang härmed följande konsulat- och expeditionsafgifter beräknas komma att tillfalla konsulskassan: i New- York 16,000 kr. som förut uppburits af den olönade konsuln i New-York; och vid vice konsulaten 14,000 kr., som förut uppburits af ministern och t. f. generalkonsuln i Washington, eller tillsammans 30,000 kr.

År 1889 besöktes New-Yorks hamn af 20 svenska och 352 norska fartyg, och tillsamman med de fartyg, som under samma år besökte vicekonsulaten vid Atlantiska hafvet och Mexikanska viken, beräknas hela sjöfarten på det numera under konsulatet i ‘New-York förlagda distrikt år 1889 hafva utgjort 95 svenska fartyg och 1,117 norska fartyg.

Riga.

På hemställan af Kommerskojlegium, som anförde, att de under sednaste femårsperiod betydligt stegrade lästafgifter vid konsulatet utan tvifvel medgåfve anställning af en lönad konsul, upprättades här genom beslut den 6 augusti 1881 ett lönadt konsulat med årligt anslag af 12,000 kr., deraf 9,000 kr. i lön och 3,000 kr. till kontorsanslag mot redovisningsskyldighet. Departementet för det inre hade först uttalat sig emot en

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 5

34 Tredje hufvudtiteln.

sådan anordning, men fann sig, sedan Kongl. Maj:ts beskickning i S:t Petersburg tillstyrkt densamma, ej böra sätta sig deremot. — Kommerskollegium föreslog, såsom tillräckligt under dåvarande låga rubelkurs, 8,000 kr. i lön och 2,000 kr. i kontorsbidrag. Departementet för det inre tillstyrkte i likhet med ministern i S:t Petersburg respektive

9,000 kr. och 3,000 kr.

År 1889 besöktes distriktet af 551 svenska och 274 norska fartyg.

Rio de Janeiro.

Genom beslut den 22 oktober 1886 bestämdes generalkonsulns lön till 17,000 kr. förutom 4,000 kr. kontorsanslag utan redovisningsskyldighet på sammanstämmande förslag af Kommerskollegium och Departementet för det inre.

Till distriktet ankommo sistlidet år 85 svenska och 544 norska fartyg.

Shanghai.

Den 22 oktober 1886 beslöts, i enlighet med hvad både Kommerskollegium och Departementet för det inre tillstyrkt, att med den definitiva regleringen af generalkonsulsbefattningen skulle tills vidare anstå; att generalkonsulatet skulle under tiden anförtros åt annan makts aflönad konsul på platsen, med rätt att jemte konsulatafgifter uppbära kontorsanslag af 4,000 kr. mot redovisningsskyldighet, samt att lämplig person skulle förordnas att tills vidare förestå vicekonsulsbefattningen emot lön af 12,000 kr. förutom reseersättning till och från Shanghai. I lönen ingå ersättning för resor inom distriktet i enlighet med nådigt beslut den 26 augusti 1873. Generalkonsulatet förestås för närvarande af österrikisk-ungerska generalkonsuln.

Under 1889 gjorde ett par norska ångfartyg sammanlagdt 34 resor på hamnar i distriktet.

Washington.

Enligt nådigt beslut denna dag skall generalkonsulsbefattningen i Washington, med bibehållande af den till densamma å konsulskassan anvisade lön af 16,000 kr. årligen, fortfarande och tills vidare vara förenad med befattningen såsom Kongl. Maj:ts minister hos Amerikas Förenade Stater.

Olönade konsulat och vicekonsulat med kontorsanslag utan redovisningsskyldighet.

Alexandria.

Den 22 oktober 1886 beslöts, i enlighet med hvad senaste konsulskomité föreslagit och vederbörande myndigheter tillstyrkt, att den lönade generalkonsulsbefattningen i Alexandria skulle indragas och i dess ställe upprättas ett olönadt generalkonsulat med årligt kontorsanslag af 3,500 kr.

Tredje lmfvudtiteln.

35 Kommerskollegium ansåg detta anslag höra sättas till 4,000 kr., Departementet för det inre åter till 3,000 kr.

Distriktet besöktes år 1889 af 3 svenska och 13 norska fartyg.

i

Alger.

Genom beslut den 8 december 1882 blef, på grund af konsulatets i Tunis indragning och distriktets förläggande under Alger, det för dervarande konsulat anvisade kontorsanslag af 2,000 kr. förhöjdt till 3,000 kr.

Distriktet besöktes år 1889 af 20 svenska och 67 norska fartyg.

Buenos Ayres.

1 enlighet med senaste konsulskomités förslag och på tillstyrkan af vederbörande myndigheter beslöts den 21 mars 1879, att generalkonsulatet i Buenos Ayres, hittills aflönadt med 14,000 kr., skulle tills vidare vara olönadt, med Argentinska republiken och Paraguay såsom distrikt samt kontorsbidrag af 4,000 kr. på sätt Norska Regeringen tillstyrkt. Kommerskollegium ansåg detta anslag icke böra öfverstiga 2,000 kr.

År 1889 ankommo till distriktet 110 svenska och 593 norska fartyg.

Dardanellerna.

Genom beslut den 14 januari 1862 fick sig vicekonsuln härstädes tillagdt ett årligt bidrag af 500 kr. med vilkor att å dervarande sundhetsbyrå hålla särskild! biträde till hjelp och lättnad för svenska och norska fartygsbefälhafvare. Detta anslag har på grund af nådigt beslut denna dag indragits från och med nästkommande år.

Gibraltar.

Som endast några få af de till Gibraltar på väg till och från Medelhafvet ankommande fartyg derstädes lossa eller lasta, och konsulns inkomst af konsulatafgifter derför är mycket obetydlig, beviljade Kongl. Maj:t på tillstyrkan af vederbörande myndigheter den 2 juli 1880 ett kontorsanslag af 2,000 kr. årligen.

År 1889 ankommo till Gibraltar 71 svenska och 250 norska fartyg.

Hav ana.

Sedan 1876 års konsulskomité föreslagit att för detta konsulat anvisa ett kontorsanslag utan redovisning och vederbörande myndigheter jemväl uttalat sig derför, beslöts den 27 april 1881 att tilldela den blifvande innehafvaren ett anslag af 3.000 kr., i enlighet med Departementets för det inre tillstyrkan. Kommerskollegium föreslog 4,000 kr.

Distriktet besöktes år 1889 af 151 norska fartyg.

I

36 Tredje hufvudtiteln.

Japan.

På grund af beslut den 11 november 1870 är vården om de Förenade Rikenas angelägenheter i Japan tills vidare anförtrodd åt dervarande nederländska beskickning, till hvars förfogande stäldes ett årligt kontorsanslag af 4,000 kr.

År 1889 ankommo till distriktet 2 svenska och 14 norska fartyg.

Kiel.

Sedan efter konsulatets den 22 juli 1883 beslutade indragning och distriktets förläggande under konsulatet i Lybeck det förut utgående anslaget 4,000 kr. blifvit jemväl indraget, anvisades genom nåd. beslut den 23 november samma år ett anslag af 1,500 kr. till vice konsuln på platsen med förbindelse för honom att vid vice konsulatet anställa ett svenskt eller norskt kontorsbiträde. Åtgärden tillstyrktes af såväl generalkonsuln i Lybeck som Kommerskollegium, och Departementet för det inre fann sig, vid det förhållande att befattningen visats vara af särskild betydelse för Sverige, böra uttala sig för densamma, derest anordningen ansågs påkallad af hänsyn till de svenska intressena på platsen.

Kiel besöktes under år 1889 af 411 svenska och 26 norska fartyg.

Marseille.

Enligt beslut den 10 januari 1876 skall konsuln i Marseille uppbära årligt kontorsanslag af 2,500 kr. Då fråga om reglering år 1881 förekom, tillstyrkte Departementet för det inre, på grund af konsulns betydligt ökade inkomst af lästafgifter, anslagets nedsättande till 1,000 kr. men faststäldes detsamma den 6 aug. s. å. till 1,500 kr. Kommerskollegium hade, i likhet med senaste konsulskomité, tillstyrkt det gamla beloppet.

Distriktet besöktes år 1889 af 51 svenska och 282 norska fartyg.

Melbourne.

På grund af den alltmer växande utförseln af trävaror från de Förenade Rikena till Australien, uppkom 1885 fråga om upprättande af ett lönadt konsulat i Melbourne. Departementet för det inre, som fann förslaget särdeles beaktansvärdt, ansåg likväl att man ännu någon tid borde afvakta träexportens vidare utveckling och föreslog derföre att åt innehafvaren af konsulatet tillsvidare anvisa ett årligt kontorsbidrag af 6,000 kr., emot förpligtelse att anställa ett biträde, som vore svenska eller norska språket fullt mägtigt. Genom beslut af den 22 oktober beviljades detta anslag.

Värdet af utförseln af trävaror från Sverige, som 1885 enligt kommerskollegii berättelse uppgick till 1,260,867 kronor, ökades 1888 till 2,499,412 kronor.

År 1889 ankommo till detta distrikt 14 svenska och 37 norska fartyg.

Montevideo.

I sammanhang med indragning af anslaget till generalkonsulatet i Buenos Ayres och delning af dess distrikt beslöts den 21 mars 1879 att i Montevideo upprätta ett

/

Tredje hnfvudtiteln.

sjelfständigt konsulat (med Uruguay till distrikt), hvarför anvisades ett kontorsbidrag af 2,000 kr. årligen. Tillstyrktes af Kommerskollegium och Departementet för det inre.

Till distriktet ankommo år 1889 14 svenska och 172 norska fartyg.

Neapel.

Den 5 September 1890 beslöts att konsulatet i Neapel skulle med oförändradt distrikt samt med hittillsvarande årsanslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet af 3,000 kronor såsom olönadt konsulat bibehållas.

År 1889 ankommo till distriktet 38 norska fartyg.

Pirseus.

Redan år 1867 väcktes af Departementet för det inre fråga om indragning af den lönade generalkonsulsbefattningen i Athén, och senaste konsulskomité uttalade sig, under åberopande af de Förénade Rikenas obetydliga sjöfart på distriktet, äfven derför. Genom beslut den 7 november 1879 indrogs denna befattning och i stället upprättades i Pirteus ett olönadt konsulat med kontorsanslag af 1,000 kronor. Kommerskollegium hade tillstyrkt 2,000 kr., Departementet för det inre åter fann ej skäl förorda något sådant anslag.

År 1889 ankommo till distriktet 2 svenska och 13 norska fartyg.

Bom.

Genom beslut den 9 januari 1882 blef, på grund af stegrade lefnadskostnader samt de mångahanda med befattningen förenade trägna och besvärliga göromål, det för konsulatet hittills anvisade kontorsanslag af 2,000 kr. höjdt till 3,000 kr. årligen. Kommerskollegium hade tillstyrkt anslagets höjande till 4,000 kr., medan Departementet för det inre, som principielt var emot förhöjningen, likväl fann sig kunna förorda ett personligt tillägg, icke öfverstigande 1,000 kr.

San Francisco.

På ansökning af nuvarande innehafvare^ som uppgaf att tjensten under de tre senaste åren vållat honom icke obetydlig ekonomisk förlust, blef genom beslut den 26 oktober 1888 för konsulatet anvisadt ett årligt kontorsanslag af 4,000 kr. hvarmed det af konsuln såsom årlig förlust angifva belopp skulle fullt betäckas. Kommerskollegium föreslog ett belopp icke understigande 2,000 kr., Inre departementet åter ansåg denna siffra vara tillräcklig.

År 1889 ankommo till distriktet 17 svenska och 24 norska fartyg.

Tanger.

Genom beslut af den 16 maj 1884 bestämdes, att generalkonsulsbefattningen skulle såsom olönad bibehållas med kontorsanslag af 1,500 kr. åidigen. Kommerskollegium tillstyrkte att bibehålla det hittills anvisade anslaget af 2,000 kr.; Departementet för det inre uttalade sig för dess nedsättande till 1,000 kr., såsom af senaste konsulskomité föreslaget.

År 1889 ankommo till distriktet 4 svenska och 61 norska fartyg.

38 Tredje hufvndtiteln.

Rubriken löner och arfvoden har undergått ändring i följd deraf att lönerna höjts för konsuln i Bilbao, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts beslut den 18 sistlidne april, med

1.000 kronor, för vice konsuln i Cardiff, i sammanhang med hans förordnande den 16 sistlidne maj att vara vice konsul jämväl i Barry, med 1,000 kronor och för generalkonsuln i Genua, enligt Eders Kongl. Maj:ts beslut den 5 sistlidne september, med

2.000 kronor. ,

Likaledes ökas beräknade löner och arfvoden derigenom, att, enligt det af Eders Kongl. Maj:t vid föredragning denna dag fattade beslut om upprättande af ett lönadt konsulat i New-York, ett belopp af 30,000 kronor beräknas som lön för konsuln i New-York, och att, på sätt förut omnämndt, konsulskassans bidrag till lönen till drogmanen i Konstantinopel ökats med 5,000 kr.

Vidare uppkommer en ökning derigenom, att vid ingången af år 1892 vice konsuln i New-York Chr. Ravn blifver berättigad till ett första och vice konsuln i Liverpool H. T. Ehrenborg till ett andra ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor.

Dessa ökningar uppgå till ett sammanlagdt belopp af 40,000 kronor, men en minskning af 6,000 kronor har uppkommit derigenom att konsulatsekreterarelönen i Konstantinopel uteslutits, och slutsumman i denna utgiftsafdelning har således beräknats

34.000 kr. högre än i senast faststälda budget.

För generalkonsulatet i Köpenhamn är staten för 1892 upptagen till oförändradt belopp, men det synes sannolikt, att till följd af ledighet ny reglering af detta generalkonsulat redan dessförinnan kan ifrågakomma.

Hvad angår anslagen till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet, hafva anslagen höjts till konsulatet i Bilbao, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts beslut den 18 april, med 500 kronor samt till generalkonsulatet i Genua, enligt nådigt beslut den 5 september, med lika stort belopp, och, jemlikt det af Eders Kongl. Maj: t vid förut oinförmälda föredragning denna dag gifna bemyndigande, har för konsulatet i New-York uppförts ett anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet af 8,000 kr.

En ytterligare ökning synes erforderlig för betäckande af kostnaderna för underhåll af det hus, n:o 24 Great Winchester Street i London, i hvilket de Förenade Rikenas generalkonsulat i nämnda stad är inrymdt. Jemlikt nådigt beslut den 16 november 1877 har Eders Kongl. Maj:t förvärfvat 68 års besittningsrätt till nämnda hus för att tillförsäkra generalkonsulatet en lämplig kontorslokal. De årliga underhållskostnaderna för huset, uppgående i medeltal för åren 1878—1889 till Omkring 3,400 kronor, hafva hittills icke varit såsom en särskild post i utrikesbudgeten upptagna, ehuru de i konsulskassans räkenskaper särskildt uppförts, men då erfarenheten visat, att det för generalkonsulatet i London till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet beviljade anslag icke är tillräckligt för bestridande af reparationer af huset, anser jag mig böra föreslå att denna utgift, hvars belopp naturligtvis ej kan bestämdt beräknas, uppföres med

4.000 kronor, en åtgärd som förordats af norska statens revisorer enligt skrifvelse från Kongl. Norska Regeringens departement för det inre den 28 sistlidne juli och jemväl

Tredje hufvudtiteln. 39

blifvit tillstyrkt af Kommerskollegium i utlåtande den 29 nästlidne november, och skulle hela denna rubrik i enlighet härmed ökas med tillsammans 13,000 kr.

Anslagen till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet hafva ökats genom den af Eders Kongl. Maj:t den 16 sistlidne maj beslutade höjning med 3,000 kr. af anslaget till vice konsulatet i Cardiff. Deremot har det hittills till konsulatet i Newyork beviljade anslaget, till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet å 6,000 kr. ur budgeten afförts, hvartill kommer att, enligt nådigt beslut denna dag, anslaget å 500 kr. till vice konsulatet i Dardanellerna blifvit, såsom numera öfverflödigt, indraget. Den förevarande utgiftsrubriken minskas således i sin helhet med 3,500 kr.

Under rubriken pensioner har visserligen en minskning af 2,000 kr. uppkommit, motsvarande den pension, som uppburits af numera aflidne f. d. ministern i Konstantinopel EhrenhofT, men då det synes sannolikt, att utgifterna under denna rubrik komma att i verkligheten ökas i stället för att minskas, föreslås för tillfället ingen ändring i rubrikens slutsumma.

För rubriken skrifmaterialier, expenser och extra utgifter beräknas för 1891 ett belopp af 35,550 kr. Utgiften för skrifmaterialier uppgår vanligen till omkring 8,000 kr. och s. k. expenser eller embetsutgifter till 16,000 kr., men beloppet till extra utgifter uppgår till mycket olika belopp i förhållande till de tjensteresor, som under hvarje år befunnits nödiga. Hela utgiften under rubriken har under 1885—1889 i medeltal uppgått till 40,434 kr., och då utgifterna således öfverstigit det i budgeten beräknade beloppet, ehuru bristen kunnat betäckas med tillfälliga besparingar från andra rubriker torde någon nedsättning af den för rubriken i budgeten beräknade slutsumman icke böra ifrågasättas.

Hela ökningen af konsulsstaten uppgår till 43,500 kr., och förnämsta anledningen är den, att staten för konsulatet i New-York i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts beslut denna dag blifvit höjd till 44,000 kr. i stället för de å staten för 1891 upptagna belopp af 6,000 kr. till vice konsuln och 6,000 kr. till kontorsutgifter eller tillsammans 12,000 kr. Till betäckande af denna ökning af 32,000 kr. för konsulatet i New-York beräknas den ökade inkomst af konsulatafgifter, som uppkommer genom indragning till konsulskassan såväl af de i New-York hittills uppburna konsulat- och expeditionsafgifter 16,000 kr. som ock af de generalkonsuln i Washington hittills tillkommande konsulatafgifter, hvilka senare beräknas till 14,000 kr., och ehuru visserligen i sammanhang härmed en ökning af 12,000 kr. af anslaget från kabinettskassan till beskickningen i Washington blifvit föreslagen, skulle, då inkomsten af konsulat- och expeditionsafgifter sålunda beräknas till 30,000 kr., den nya utgiften från konsulskassan för konsulatet i New-York icke komma att uppgå till mer än 2,000 kronor. För andra utgifter, för hvilka detaljerad redogörelse redan blifvit lemnad, erfordras emellertid ytterligare 11,500 kronor, så att hela beloppet af nya utgifter uppgår till 13,500 kr., men då inkomsten af konsulatafgifter i allmänhet ökats, erfordras icke någon förhöjning af svenska och norska statsverkets direkta bidrag till konsulskassan.

40 Tredje hufvudtiteln.

Konsulskassans utgifter år 1892 skulle alltså omfatta:

utrikesdepartementet---------------------------------------------

konsulsstaten

a) löner och arfvoden-----------------------------------

b) anslag till kontorskostnader mot redovisning

c) anslag till kontorskostnader utan redovisning

d) pensioner -----------------------------------------------

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter-----------

366,900

68,500

67,000

8,050

Summa utgifter kr.

Denna summa motsvaras af den ofvan gjorda inkomstberäkningen.

17,500

510,450

35,550

563,500

En sammanställning af beräkningarna för 1891 och 1892 skulle hafva följande utseende:

För hvad Norge angår, hade det norska bidraget såväl till kabinetts- som till konsulskassan alltid förut beviljats med rättighet för Eders Kongl. Maj:t att använda samtliga anslag icke allenast utan hinder af deras fördelning i särskilda utgiftstitlar utan äfven utan inskränkning till något visst år, till fyllande af möjligen uppkommande brist å en eller annan sådan titel, men vid beviljandet för norska budgetterminen 1 juli 1881—30 juni 1882 af anslagen till utgifter i diplomatiska ärenden samt gemensamma utgifter för konsulatväsendet, beslöt Storthinget, att efter utlöpandet af berörda budgettermin för framtiden skulle tillses, att hvad efter slutlig utredning funnes i behåll från ett kalenderårs anslag skulle inbetalas till norska statskassan. För att nödig reserv måtte

Tredje hufvudtiteln. 41

finnas för oförutsedda eller öfver beräkningen stegrade utgifter äfvensom för att bereda trygghet mot vexling i de för konsulskassan påräknade inkomster, beviljade emellertid 1882 års Storthing, utöfver de summor, som från Norge beviljades till kabinetts- och konsulskassorna enligt den för Sveriges och Norges bidrag faststälda proportion, ett anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter, hvilket anslag för kabinettskassan alltjemt varit bestämdt till 12,000 kronor samt för konsulskassan ursprungligen till 20,000 kronor men från och med år 1885 till 24,000 kronor.

Anslaget för tillfälliga eller oförutsedda utgifter utbetalades till ‘och med år 1885 af norska statsverket till utrikesdepartementet endast efter reqvisition'vid uppstående behof, men har från och med år 1886 qvartalsvis ställts till utrikesdepartementets förfogande.

De ifrågavarande reservanslagen, hvilka alltid varit mindre än de återburna besparingarna, hafva hittills anlitats endast en gång, år 1885, då af reservanslaget till kabinettskassan ett belopp af 1,089 kronor 3 öre användes till fyllande af en år 1884 uppkommen brist, och de torde derför icke böra sammanräknas med anslagen för de å stat upptagna utgiftsbelopp.

För dessa tillfälliga eller oförutsedda utgifter samt till betäckande af möjligen bristande inkomster bör af Storthinget i likhet med föregående år begäras anslag" af

12,000 kronor för kabinettskassan och 24,000 kronor för konsulskassan, och torde för öfrigt böra föreslås, att anslagen såväl till de diplomatiska utgifterna som till konsulatväsendet ställas till Eders Kongl. Maj:ts disposition med samma rätt till deras användande och under samma vilkor som hittills.

Jag hemställer i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t behagade öfver de af mig uppgjorda förslag och beräkningar infordra Kongl. Norska Regeringens betänkande.

Till denna af det sammansatta statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkta hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder lemna bifall.

ex protocollo Eric Trolle.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd.

42 Tredje kufvudtiteln.

Bil. C.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms slott den 12 januari 1891.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Akerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt, Hans Excellens Norske Herr Statministern Gram,

Statsråden Herr Friherre VON Otter,

Herr Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Roll,

Thorne.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog i underdånighet förslaget till de Förenade Rikenas gemensamma utrikes budget för 1892 samt Kongl. Norska Regeringens den 2 innevarande månad deröfver afgifna underdåniga betänkande.

Herr Ministern anförde:

Mot den uppgjorda beräkningen af inkomsterna af konsulat- och expeditionsafgifterna, hvillca för 1892 uppskattats, de förra till 40,500 kronor och de senare till 3,000 kronor högre än i staten för innevarande år, har Departementet för det inre i sitt till grund för Kongl. Norska Regeringens betänkande liggande utlåtande icke framställt någon anmärkning, i det att Departementet endast velat framhålla, hvad konsulatafgilterna särskildt beträffar, att den icke obetydliga tillväxt af nyförvärfvade fartyg, som

Tredje hufyudtiteln.

den norska handelsflottan jemväl under det nu förflutna året fått, antagligen kommer att bidraga till att dessa afgifter fortfarande komma att vara i stigande.

Beträffande de å ministerstaten uppförda lönerna till beskickningarna har Departementet i fråga om de omständigheter, till hvilka hänsyn bör tagas vid bestämmande af löneförmånerna för de diplomatiske tjenstemännen, förklarat sig dela den af mig till protokollet den 5 december uttalade uppfattning, med särskildt tillägg att de åberopade förhållandena i än högre grad äro gällande i afseende å Norge än för Sverige och att frågan om aflöningarnas tillräcklighet är af framstående betydelse, såvida norrmän skola kunna söka anställning i diplomatisk tjenst.

Hvad beskickningen i Köpenhamn vidkommer, har Departementet funnit, att äfven om densamma kan sägas hafva större betydelse för Sverige än för Norge, det icke lärer kunna bestridas, att Norge har ett sjelfständigt intresse i dess bibehållande, och att det icke bör förbises att på den gemensamma utrikes budgeten finnas uppförda andra poster, som tvifvelsutan äro af större betydelse för Norge än för Sverige. Under det Departementet således anser, att beskickningen i Köpenhamn bör bibehållas, har det för Departementet ställt sig något tvifvelaktigt huruvida icke anslaget kunde i någon mån nedsättas. Departementet förklarar emellertid tillika att frågan icke nu föreligger och att den först vid inträffande ledighet torde böra till nådig pröfning upptagas, och jag anser mig vid sådant förhållande nu endast behöfva åberopa hvad jag till protokollet den 5 december yttrat om beskickningen i Köpenhamn.

Ehuru det visserligen synts önskvärd! om ytterligare besparingar kunde göras i afseende å beskickningen i Konstantinopel, har Departementet likväl såsom sin mening uttalat, att då särskilda förhållanden betingade upprätthållandet af en representation derstädes, en sådan svårligen skulle kunna ordnas på billigare vilkor än de af mig föreslagna.

Af hänsyn till vigten af de intressen och mängden af de göromål, som en beskickning i Washington äfven för framtiden skulle hafva att bevaka och utföra, i förbindelse med de höga lefnadskostnaderna på platsen, har Departementet icke funnit sig böra erinra något mot den af mig föreslagna stat för denna beskickning, och ej heller med afseende å beskickningen i Wien har Departementet funnit sig kunna tillråda vare sig befattningens indragning eller en nedsättning af ministerns lön till lägre belopp än det af mig föreslagna 32,000 kronor. I fråga om anslagen till beskickningarna i Berlin, London, Paris och S:t Petersburg har Departementet förklarat sig icke kunna tillråda någon förändring.

I afseende å konsulskassans utgifter för 1892 har Kongl. Norska Regeringen icke heller haft något att erinra.

Efter de af mig gjorda beräkningar, hvilka, derest Eders Kongl. Maj:t behagar desamma gilla, torde böra dagens protokoll biläggas, utgör hela anslagsbehofvet till kabinettskassan 628,700 kronor för de Förenade Rikena tillsammans. Den enda verkliga förändring, som dessa beräkningar förete mot nu gällande budget, är att anslaget till ministerstaten blifvit nedsatt med 10,000 kronor, en minskning, för hvilken redo-

44 Tredje hufvudtiteln.

görelse lemnats vid föredragningen den 5 sistlidne december. Med iakttagande af en sträng fördelning enligt den vedertagna proportionen 12 till 5 skulle detta belopp fördelas sålunda, att Sveriges bidrag blefve kronor 443,788: 24 och Norges kronor 184,911: 76, men för afrundning af slutsiffran i hvardera landets anslag beräknas Sveriges andel till kronor 443,800 och Norges till kronor 184,900. En obetydlig rubbning uppkommer visserligen härigenom i proportionen mellan rikenas bidrag, men densamma är emellertid endast skenbar, emedan i utrikesdepartementets räkenskaper hänsyn till den rätta proportionen alltid tages, och skilnaden godtgöres hvartdera landet, så att uppkommen besparing eller brist i hvarje fall fördelas efter den verkliga proportionen.

Det anslag af statsmedel, som erfordras för konsulskassan, belöper sig i likhet med föregående år till 280,000 kronor, hvaraf, enligt proportionen 4 till 3, 160,000 kronor skulle falla på Sverige och 120,000 kronor på Norge.

Jag får alltså i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t behagade besluta att af Riksdagen och Storthinget äska de för utgifternas bestridande nödiga anslag, att utgå efter den för de båda rikenas bidrag till sådana utgifter hittills tillämpade proportion såväl för kabinettskassan som för konsulskassan.

Med hänsyn såväl till de för Sverige och Norge olika statsregleringsperioderna som till den olika dispositionsrätt öfver besparingar å ifrågavarande anslag, hvilken i de båda rikena under senare år varit bestämd, får jag slutligen föreslå,

att af Riksdagen måtte för år 1892 begäras 443,800 kronor till kabinettskassan och

160.000 kronor till konsulskassan att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till anslagens användande och under enahanda vilkor som hittills,

och att af Storthinget måtte för budgetterminen 1 juli 1891—30 juni 1892 äskas 184,900 kronor till kabinettskassan och 120,000 kronor till konsulskassan förutom hvad i konsulatafgifter af norska fartyg samt expeditionsafgifter kan komma att under samma period inflyta, äfvensom derutöfver ett anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter af

36.000 kronor, hvaraf 12,000 kronor för kabinettskassan och 24,000 kronor för konsulskassan.

Uti hvad Herr Ministern för utrikes ärendena sålunda hemstält och föreslagit, förenade sig det sammansatta statsrådets öfriga ledamöter,

och behagade Hans Maj:t Konungen detsamma i nåder gilla och bifalla.

in lidem

G. M. Falkenberg.

Tredje hufvudtitelu.

45 Sveriges och Norges gemensamma utrikesbudget för år 1892.

Beräkning öfver kabinettskassans utgifter för år 1892.

Kronor.

1. Ministern för utrikes ärendena_____________________________________________ 24,000

2. Utrikesdepartementet.-.......................................... 38,950

3. Ministerstaten.

a. Traktamenten:

Beskickningen i Berlin:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire............................ 48,000

Legationssekreterare........................ 6,000 54,000

Transport 54,000

62,950

46 Tredje hufvudtiteln.

Transport 54,000

Beskickningen i Bryssel och Haag:

Ministre Plénipotentiaire.._________________ 20,000

Beskickningen i Konstantinopel:

±t8LfÄl’\7oorkPrbär} Ministre Plénipotentiaire............................. 10,000

Beskickningen i Köpenhamn:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 36,000

Legationssekreterare....................... 5,000 41,000

Beskickningen i London:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire................ 60,000

Legationssekreterare....~................. 8,000 68,000

Beskickningen i Madrid:

Ministre Plénipotentiaire............... 22,000

Beskickningen i Faris:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire.--________________________ 60,000

Legationssekreterare....................... 8,000 68,000

Beskickningen i S:t Petersburg:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire.-.........._______________ 60,000

Legationssekreterare....................... 8,000 68,000

Beskickningen i Bom:

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire ...................—......................... 29,000

Beskickningen i Washington:

woookrsåsom senel'alkon8Uij Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire------------ 24,000

Legationssekreterare, lön............... 6,000

D:o, tjenstgöringspenningar 4,000 34,000

(k,t; Oöt

62,950

Transport 414,000

62,950

Tredje hufvudtiteln.

47 Transport 414,000

Beskickningen i Wien:

Envoyé Extraordinär^ och Ministre Plé-

nipotentiaire............................................. 32,000

k. Expektanslön...............................................

c. Pensioner....................................................

446,000

4,800

27,950

62,950

478,750

4. Militärattachéer: 1 Militärattaché . 1 d:o

6,000

6,000 12,000

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser......................... 24,500

b. Ekiperingspenningar..................................... 10,000

c. Hemliga utgifter..........:............................. 14,000

d. Öfriga extra utgifter..................................... 26,500 75,000

Summa kronor 628,700

Beräkning öfver konsulskassans inkomster och utgifter för år 1892.

Inkomster:

Svenska statsverkets bidrag.......................

Norska statsverkets bidrag________________________

Konsulatafgifter, förslagsvis:

inom Antwerpens konsulsdistrikt..................... 10,000

» Archangels » 700

» Barcelonas » 8,500

» Bilbaos » ..................... 3,000

» Genuas » 4,000

» Håvres konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 7,500

vice konsulatet i Bordeaux..._____ 4,500

öfriga vice konsulat inom distriktet 8,000 20,000

» Helsingfors’ konsulsdistrikt..................... 5,000

» Konstantinopels » ..................... 300

Kronor.

160,000

120,000

Transport 51,500

280,000

48 Tredje hufvudtiteln

Transport 51,500 280,000

inom Köpenhamns konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen___________________ 8,500

ir vice konsulatet i Helsingör... 300 » öfriga vice konsulat inom distriktet -------------------------- 7,200 16,000

» Leiths konsulsdistrikt ............................ 18,500

» Lissabons » ........................... 6,500

» Londons konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen............ 27,000

» vice konsulatet i Cardiff....... 20,000

» » » i Liverpool... 18,000

» » » i Newcastle... 16,000

» » » i West-Hartle-

pool_______ 4,000

» öfriga vice konsulat inom distriktet___________________________ 40,000 125,000

» Lybecks konsulsdistrikt ........................ 8,500

» Newyorks » 28,000

» Rigas » 7,000

» Rio de Janeiros » 8,500

Expeditionsafgifter, förslagsvis..............................

269,500

14,000

Summa kronor

563.500 Uppbär konsulatafgifter.

U tgifter:

6. Utrikesdepartementet........................................................... 17,500

7. Konsulsstaten:

a. Löner och arfvoden:

Transport 86,000

17,500

Tredje liufvudtiteln.

49 Jomför miniaterstaten.

Uppbär konaulatafgifter.

I lönen ingår ersättning för resor inom ditriktet.

Jemfor ministerstateu.

b. Anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet:

Antwerpen....................................................... 4,500

Archangel....................................................... 2,000

Transport 6,500 366,900

Bih. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd.

17,500

17,500

V

50 Tredje hufvudtiteln.

Transport 6,500 366,900

Barcelona....................................................... 2,000

Bilbao....................... 2,500

Genua________________ 2,500

Havre............................................. 4,500

Helsingfors____________ 4,000

Köpenhamn_______________________ 4,500

Leith ______________ 6,000

Lissabon________________ 4,000

London _______________________________________________ 11,000

till underhåll af generalkonsulatets hus ... 4,000 15,000

Lybeck............. 2,000

Newyork..___________________________________ 8,000

Riga............. 3,000

Shanghai-...------------------ 4,000 68,500

c. Anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet:

Alexandria......

Alger______________

Bordeaux_________

Buenos Ayres...

Cardiff............

Gibraltar.........

Hamburg........

Havana___________

Japan.............

Kiel________________

Liverpool.......

Marseille........

Melbourne_______

Montevideo_____

Neapel___________

Newcastle .......

PirEeus..........

Rio de Janeiro

Rom...............

San Francisco,. Tanger...........

2.000 2,000

5.000 1,500

6.000 2,000

4.000 1,500

67,000

8,050

17,500

510,450

d. Pensioner:

Transport 527,950

Tredje hufvudtiteln.

51 Transport 527,950

8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser...._________________________________ 6,500

b. Konsulernes embetsutgifter....................................... 15,500

c. Diverse utgifter,........................................,............ 13,550 35 550

Summa kronor 563,500

Uppgift öfver de från Kabinettskassan och Konsulskassan för närvarande utgående

expektanslöner och pensioner.

Från Kabinettskassan.

Jeml. Nådigt

beslut af den Expektanslön: Kronor. Kronor.

16 Nov. 1883 Envoyén Grefve von Essen_____________________________________________________ 4,800

Pensioner:

10 Juli 1884 Förre Envoyén Herr Björnstjerna................................... 6,000

21 Juni 1889 » » Lindstrand_____________________________________ 6,000

28 Febr. 1890 » ■ Grefve Piper_____________ 6,000

26 April 1883 » » Friherre Palrnstierna________________________ 4,800

15 » 1869 » Ministerresidenten Friherre Wrede..................... 4,000

4 Maj 1883 Introduktören för främmande sändebud Grefve von Saltzas

enka______________________________________________________________________ 600

2 Jan. 1863 Aflidne Kabinettskuriren Cronlands dotter Sofia Wilhelmina 75

2 Jan. 1863 » » Liljedals dotter Clara_________________ 75 27,550

Summa Kronor 32,350

Så länge Friherre Palrnstierna å Kongl. Utrikesdepartementets stat uppbär arfvode såsom introduktör för främmande sändebud, utgår den honom beviljade pension tillsvidare endast med 3,400 kr. eller med 1,400 kr. lägre belopp än ofvan angifves, och hela utgiften för pensioner minskas sålunda till_________________________________________________ 26,150 kr.

52 Tredje hufvudtiteln.

Från KonsulsJcassan.

Jeml. Nådigt beslut af den

Pensioner:

Kronor.

9 Jan. 1886 Förre Generalkonsuln Bodom--------------------------------------------------- 4,000

24 April 1885 Generalkonsuln Hegardts enka-------------------------------------------------- 800

29 Maj 1874 Vice konsuln Hambros enka-----------------------------.----------------------- 400

16 April 1869 Aflidne förre Generalkonsuln Lagerheims dotter Fatima--------------- 400

6 Juli 1825 » konsulatsekreteraren Frumeries döttrar:

Anna Carolina.._________________________________________________________________ 225

Sofia Helena______________________________________________________________________ 225

Summa kronor 6,050

Kong!. Maj:ts i Nåder faststälda Stat för Utrikesdepartementet.

Gifven Stockholms Slott den 16 november 1883.

{Af detta arfvode anses 2,500 kr. motsvara tjenstgöringspenningar.

} Lönen kan efter 5 års tjenstgöring höjas med 600 kr.

}Lönen kan efter 5 års tjenstgöring höjas med 500 kr. och efter 10 års tjenstgöring med ytterligare 500 kr.

Derjemte fri bostad.

}Lönen kan efter 5 års tjenstgöring höjas med 100 kr.

Tredje hufvudtiteln. 53

Förestående stat skall tillämpas från och med den 1 januari 1884, utom hvad angår kabinettssekreteraren, för hvilken densamma blifver gällande först vid nuvarande innehafvares afgång.

Statens slutsumma af femtiosex tusen fyra hundra femtio kronor kommer att af nedanstående anslagsmedel utgå, nemligen:

1) Anslaget å svenska riksstatens Tredje hufvudtitel:

Utrikesdepartementet.............................................................. kr. 27,495

2) De Förenade Rikenas anslag till Utrikesdepartementet å den gemen-

samma konsulskassan —......................................................... * 17,500

3) Norska statsverkets anslag till Utrikesdepartementet----------------------- » 11,455

Summa kronor 56,450

. ha A/d.

Bill. till Riked. Prof. 18S1. l:a Sami

Fjerde hufvudtiteln.

Protokoll öfver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 12 januari 1891.

Närvarande:

Hans excellens, herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens, herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt, Statsråden: herr friherre von Otter, herr Wennerberg, friherre Palmstierna, friherre von Essen, friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll och Wikblad.

_ Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna anhöll i underdånighet att få underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om reglerandet af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1892 och att i sammanhang dermed få föredraga följande, till Kongl. Maj:t inkomna framställningar i de delar, som icke förut blifvit inför Kongl. Maj:t anmälda:

Bih. till Riksd. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afä. 1 Höft.

2 Fjerde liufvudtiteln.

generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga skrifvelse den iö sistlidne november angående arméförvaltningens artilleridepartements behof af statsanslag under år 1892;

generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga skrifvelse den 23 oktober 1890 angående förvärfvande af mark för ett kasernetablissement i Jemtland och den 7 derpåföljande november angående uppförande af ett dylikt etablissement;

arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet underdåniga skrifvelse den 13 sistlidne november angående nämnda departements medelsbehof under år 1892 jemte tvenne dervid fogade, af chefen för fortifikationen samma dag aflåtna underdåniga skrivelser angående behofven af extra anslag under nämnda år dels till fästningsbyggnader och dels till anskaffning och komplettering af fältingeniörmaterielen;

sistnämnda departements underdåniga skrifvelse den 20 sistlidne juni angående anledningarne till den å anslaget till ved och ljus vid fästningar och gärnisonsorter uppkomna brist m. in.;

arméförvaltningens å intendentsdepartementet underdåniga skrifvelse den 11 sistlidne november angående nämnda departements behof af statsmedel för år 1892;

arméförvaltningens å civila departementet underdåniga skrifvelse den 9 sistlidne december angående samma departements medelsbehof för år 1892;

chefens för generalstabens topografiska afdelning underdåniga skrifvelse den 26 sistlidne november angående behofvet af medel för de topografiska arbetena under år 1892 jemte chefens för generalstaben den 27 i samma månad deröfver afgifna underdåniga utlåtande;

generalbefälhafvarens i 6:o militärdistriktet underdåniga skrifvelse den 4 sistlidne september om intendenturgöromålens ordnande vid Jemtlandscorpserna jemte arméförvaltningens å artilleri-intendents- och civila departementen den 26 derpå följande november deröfver afgifna underdåniga utlåtande;

generalbefälhafvarens i 2:dra militärdistriktet den 19 september 1890 aflåtna underdåniga skrifvelse angående förhöjning i dagaflöningen åt arméns sergeanter jemte arméförvaltningens å intendents- och civila departementen den 24 oktober samma år afgifna yttrande rörande de för den ifrågasatta förhöjningen erforderliga kostnader; samt

generalfälttygmästarens och chefens lör artilleriet den 17 sistlidne december aflåtna underdåniga skrifvelse angående förhöjning i nyssnämnda aflöning åt de vid artilleriet anstälde sergeanter och trumpetare af underofficers tjenstegrad.

Under tillkännagifvande, att vid den förestående statsregleringen

3 Fjerde hufvudtiteln.

andra ändringar i de för närvarande utgående ordinarie anslagen icke af departementschefen åsyftades än de, som nu komme att af honom särskildt omnämnas, anförde departementschefen härvid beträffande de

Ordinarie anslagen.

Indelta arméns befälsaflöning.

I sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 19 sistlidne september bär generalbefälhafvaren i 2:dra militärdistriktet påpekat behofvet af någon löneförhöjning åt arméns sergeanter. Enligt nu gällande aflöningsstater för armén vore, yttrar han, nämnde tjensteman, med hänsyn till den ställning, de enligt arméns organisation böra intaga, de jemförelsevis sämst lottade af arméns löntagare. Särskildt vapenöfningarnes längd måste, enligt generalbefälhafvarens åsigt, göra synnerligen önskligt, att någon utväg till förbättrande af deras aflöningsvilkor kunde finnas. Ty ehuru lönerna för sergeanterne, efter generalbefälhafvarens förmenande, hvarken kunde eller borde höjas i sådan grad, att de blefve tillräckliga för deras uppehälle äfven de delar af året, då de icke vore i militärtjenstgöring och då de sålunda borde förskaffa sig annan sysselsättning af den art, att inkomsterna deraf kunde i väsentlig mån bidraga till deras lefnadskostnader, fordrade dock å andra sidan billigheten, att de under tjenstgöring aflönades så, att de hade utsigter att med den särskilda aflöning, som då utginge, kunna bestrida kostnaden för mat och andra erforderliga förnödenheter åt dem sjelfva. Så vore emellertid ej fallet och detta måste särdeles under längre kommenderingar kännas så mycket mera betungande, som flertalet sergeanter säkerligen hade åt sig beredt någon ständig sysselsättning för den tid, de ej voro i militärtjenstgöring, och den inkomst, som deraf härflöte och af hvilken de under sin militära tjenstgöring ginge i mistning, i regeln öfversköte den särskilda aflöning, de vid kommendering erhölle.

Generalbefälhafvaren hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t ville, på sätt Eders Kongl. Maj:t kan finna lämpligt, bereda sergeanterne vid armén förhöjning i den med 40 öre utgående dagaflöningen, och föreslår han, att förhöjningen bestämmes till 60 öre, hvarigenom denna aflöningsförmån för sergeanterne komme att utgå med samma belopp, som redan är bestämdt för fanjunkare, eller 1 krona.

[1-]

Höjning af dessa anslag.

4 Fjerde Imfviultiteln.

Generalfälttygmästare:! och chefen för artilleriet har i sin ofvannämnda den 17 sistlidne december aflåtna skrifvelse gjort en liknande framställning i fråga om de vid artilleriet an stål de sergeanter och trumpetare af underofficers grad, och har han såsom skäl för denna sin framställning hufvudsakligen anfört, att under senare tider underofficerarnes vid artilleriets tid blifvit i väsentligt ökad grad tagen i anspråk för rekrytutbildningen och annan tjenstgöring, hvarigenom dels svårighet för dem uppstått att genom enskildt arbete utom tjensten förbättra små ekonomiska vilkor dels slitningen af uniformspersedlarne blifvit större; att, då dertill komme stegringen i pris på de flesta lefnadsförnödenheter, de till en sergeant vid artilleriet utgående aflöningsförmåner visat sig allt mera otillräckliga, så att de knappast kunde anses motsvara existensminimum för en ensam person i en sergeants samhällsställning än mindre försloge till underhållandet af familj; att, då sålunda sergeantstjensten erbjöd föga lockande, flertalet af de dugligaste första konstaplarne numera ganska snart lemna tjensten till stort men för så väl underofficerscorpsens behöriga rekrytering som för tjenstgöringens jemna gång; samt slutligen att, då artilleriets alla trumpetare af underofficers grad äro i löneförmåner likstälde med sergeanterne, den ifrågasatta löneförhöjningen syntes böra komma jemväl omförmälda tjenstemän till godo.

Den angelägenhet, som sålunda genom generalbefälhafvare!! i 2:dra militärdistriktet samt generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet understälts Eders Kong!. Majrts pröfning, har redan länge behjertats af arméns myndigheter. Den fasta lönen för sergeanterne vid hela armén är som bekant, om man bortser från de små lönetillägg af respektive 12, 36 och 60 kronor, som utgå till sergeanterne vid värfvade armén och 2:dra klassens sergeanter vid beväringstrupperna, numera lika samt utgör för sergeanter af första klassen 360 kronor och för dylika tjenstemän af andra klassen 240 kronor. Härförutom åtnjuta sergeanterne vid indelta och värfvade armén beklädnadsersättning, hvarjemte samtlige sergeanter under tjenstgöring med trupp bekomma dagaflöning och portion, af livilka löneförmåner den förra är bestämd till 40 öre och den senare kan beräknas till 50 öre, och äro slutligen sergeanterne vid indelta armén, som endast en mindre del af året tagas i anspråk för trupp tjenstgöring, i åtnjutande af särskilda för den så kallade rotetjenstgöringen afsedda tjenstgöringspenningar, hvilka senare för sergeanter af lista klassen äro bestämda till 200 kronor och för

5 Fjerde lmfyudtiteln.

sergeanter af 2:dra klassen till 120 kronor. Om man alltså vid beräkningen af den tid, sergeanterne vid indelta armén och beväringstrupperna upptagas af trupp tjenstgöring, utgår från de i vederbörande lönestater i detta afseende förslagsvis gjorda förutsättningar 'och man vidare bortser från beklädnadsersättningen, hvilken löneförmån väl knappast kan anses motsvara den särskilda kostnad, som på grund af nödvändigheten att vid all trupptjenstgöring vara iklädd uniform för denna klass af statstjenare uppkommer, kan man sålunda säga, att samtliga löneförmånerna för sergeanterne uppgå, för dem af lista klassen vid indelta armén till 614 kronor, för samma armés sergeanter af 2:dra klassen till 414 kronor, för sergeanter af lista klassen vid värfvade armén till 700 kronor 50 öre, för sergeanter af 2:dra klassen vid samma armé till 580 kronor 50 öre, samt för sergeanterne vid beväringstrupperna till respektive 414 och 354 kronor; och det lärer böra medgifvas, att dylika löneförmåner, som vida understiga hvad som t. ex. Utgår till vaktmästare i de centrala embetsverken, hvilka dock i socialt afseende icke torde vara likstälda med sergeanter, svårligen kunna anses utgöra skälig ersättning för det sergeanterne åliggande arbete eller förslå till nödtorftigt uppehälle åt en ensam person och än mindre medgifva underhållandet af familj.

Att alltså löneförbättring för denna tjenstemannaklass är af nöden, torde ej kunna bestridas och man har för nående af detta mål föreslagit flora olika utvägar. Generalbefälhafvaren i lista militärdistriktet, som i detta års inspektionsrapport berört förhållandet, har i sådant afseende hemstält, att samtlige underofficerare måtte vid vapenöfningar och öfriga kommenderingar med trupp erhålla dagtraktamente efter den så kallade lägre beräkningen, hvarigenom såsom särskild aflöning vid trupptjenstgöring sktdle till sergeanterne, om hvilka nu närmast är fråga, komma att per dag utgå 2 kronor i stället för 40 öre, såsom för närvarande är stadgadt. Generalbefälhafvaren i 3:dje militärdistriktet, som likaledes i sin inspektionsrapport för året upptager denna fråga till behandling, ådagalägger till en början, att flottans underofficerare i detta afseende intaga en vida fördelaktigare ställning än arméns. Underofficerarne af 2:dra graden vid flottan, hvilka motsvara arméns sergeanter, åtnjuta nemligen under tjenstgöring vid stationerna i dagaflöning 1 krona till 1 krona 50 öre, och under sjökommendering kan denna aflöningsförmån komma att utgå med ända till 2 kronor 50 öre. Utgående derifrån anser denne generalbefälhafvare en allmän förhöjning af dagaflöningen för arméns underofficerare väl kunna ifrågasättas, samt hemställer, för den händelse Eders Kongl. Maj it icke skulle finna för

6 Fjerde lmfvudtiteln.

godt att nu vidtaga dertill syftande mått och steg, att Eders Kongl. Maj:t täcktes åtminstone medgifva, att vid kommendering till infanteriets rekrytmöten . och korporalskolor dagaflöningen för underofficerarne må, i likhet med hvad redan för kavalleriets motsvarande skolor är stadgadt, få utgå med förhöjdt belopp. Generalbefälhafvame i 4:de och 6:te militärdistrikten hafva slutligen i sina inspektionsrapporter jemväl fästat Eders Kongl. Maj ds uppmärksamhet på denna angelägenhet, och har den förstnämnda dervid särskildt betonat, att, då det ofta inträffat att en nyutnämnd medellös underofficer måst sätta sig i skuld för anskaffandet af sin första ekipering, hvilken skuld sedermera länge för honom varit en tunga, det skulle för underofficerarne i allmänhet vara en stor fördel, om de af staten erhölle sin första uniform vare sig i kontant eller in natura. Generalbefälhafvare!! i 6de militärdistriktet åter fäster sig, i likhet med generalbefälhafvaren i 2:dra militärdistriktet, hufvudsakligen vid det förhållande, att den aflöning, som i allmänhet bestås sergeanterne under kommendering, icke förslår till bestridande af kostnaderna för deras uppehälle å kommenderingsorten och hemställer derföre, att dagaflöningen höjes så, att den tillsammans med portionsersättningen må komma att motsvara underofficerares dagkostnad för underhållet under kommendering.

För min del finner jag utvägen att höja sergeanternes i stat uppförda dagaflöning till samma belopp, som nu utgår till fanjunkare och styckjunkare samt deras vederlikar, vara den, som bäst lämpar sig att i någon män afhjelpa den öfverklagade knappheten i deras aflöningsförmåner. På sätt generalbefälhafvaren i 2:dra militärdistriktet yttrat, torde i främsta rummet böra tillses, att den extra aflöning, som bestås dem under tjenstgöring, må förslå att bestrida de ökade kostnader, som kommenderingen medför. Dessutom skulle, med en dylik lösning af frågan, eu afsevärd löneförhöjning tillgodokomma sergeanterne vid den värfvade armén, som efter min åsigt ärt) i eu mera behjertansvärd ställning än deras gelikar vid indelta armén och beväringstrupperna; ty äfven om det icke kan bestridas, att öfningarne vid sistnämnda delar af armén under senare tider ökats och att de dervid anstälde underofficerare såsom följd deraf satts ur stånd att i den omfattning, som förut varit möjlig, förskaffa sig lönande sysselsättning vid sidan af sin egentliga tjenstebefattning, lärer det för visso böra medgifvas, att förhållandena i detta afseende ställa sig ännu mycket svårare för underofficerarne vid de värfvade trupperna. Dessa tjensteman äro numera så upptagna af den dagliga tjenstgöringen, att det val endast undantagsvis inträffar, att de hafva någon tid öfrig att egna åt det enskilda

7 Fjerde hufvudtiteln.

förvärfvet, och den i öfrigt obetydliga högre aflöning, som i jemförelse med kamraterne vid den öfriga armén tillgodokommer nu ifrågavarande sergeanter, torde mer än motvägas af den möjlighet, som för de förre fortfarande erbjuder sig att genom arbete för egen räkning förskaffa sig någon förhöjning i sina inkomster.

Innan jag öfvergår till framställningen af de förslag, som, derest min sålunda uttalade åsigt om sättet att bereda någon löneförhöjning åt sergeanterne vinner Eders Kongl. Maj:ts godkännande, torde böra till Riksdagen aflåtas, ber jag emellertid att först få lemna en redogörelse för de ökade kostnader, som deraf skulle blifva en följd.

Arméförvaltningen å intendents- och civila departementen har genom nådig remiss å generalbefälhafvarens i 2:dra militärdistriktet ofvannämnda skrifvelse i ämnet anmodats att i denna fråga inkomma med erforderlig utredning, och framgår af dess den 24 sistlidne oktober afgifna yttrande, att för beredande af dagaflöning till belopp af eu krona åt sergeanterne i egentlig mening och de med dem så till aflöning som tjenstgöringsförhållanden i det närmaste likstälda bataljonsadjutanterne, regementsväblarne, samt stabs- och sqvadronstrumpetarne, förhöjning med nedan augifna summor skulle erfordras i följande å riksstaten uppförda anslag, nemligen:

l:o. Å anslaget till indelta arméns befälsaflöning...... kr. 31,752: —

2:o. d:o Lifgardet till häst........................... » 5,475: —

3:o. d:o Kronprinsens husarregemente ... » 6,570: —

4:o. d:o Svea lifgarde................................... » 5,913: —

5:o. d:o Andra lifgardet ............................. » 5,913: —

6:o. d:o Vermlands fältjägarecorps............ x> 720: —

7:o. d:o Artilleriet .......................................... » 36,135: —

8:o. d:o Vaxholms artillericorps................. » 2,517: —

9:o. cl:o Fortifikationen ................................ » 7,884: —

10:o. d:o Trängen........................................... » 3,530: 40.

ll:o. eko Gotlands nationalbeväring........... » 1,278: —

12:o. Extra anslaget för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning, från hvilket an-, slag dagaflöning till beväringsbataljonemas å fastlandet befäl för tjenstgöring mellan vapenöfningarne utgår ................................................... » 540: —

Transport kr. 108,227: 40.

8 Fjerde hufrudtiteln.

Transport kr. 108,227: 40.

13:o. Anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar » 3,142: 20.

14:o. d:o volontärskolor ....................................... » 1,612: 50.

samt

15:o. eko indelta arméns och Vermlands fält-

jägarecorps vapenöfningar ................................... » 94: 50.

Stimma kr. 113,076: 60.

Skulle vidare indelta arméns sadelmakare, pistolsmeder ocli gevärshandtverkare, som likaledes i dagaflöning åtnjuta endast, 40 öre, jemväl blifva delaktiga af löneförhöjningen, måste en ökning af anslaget »till indelta arméns befäl saflöning» med ytterligare 2,196 kronor ega rum och komme anslagsförhöjningen i sådant fall att i sin helhet uppgå till 115,272 kronor 60 öre.

Då det emellertid icke synes mig erforderligt, att en dylik förmån beredes sistnämnda tjensteman, hvilka dels hafva en mera inskränkt tjenstgöringsskyldighet än sergeanterne och dels på grund af sin särskilda yrkesskicklighet torde med större lätthet än dessa kunna förskaffa sig extra inkomster bredvid den dem från statsverket tillkommande aflöning, skulle alltså den utgiftsförhöjning, som jag anser nödig, i sin helhet komma att uppgå till endast förstnämnda slutsiffra eller 113,076 kronor 60 öre.

Förhöjning med samma belopp i riksstatens slutsumma torde emellertid icke vara af nöden. Någon förändring i de summor, med hvilka ordinarie anslagen till beväringsmanskapets vapenöfningar, till volontärskolor och till indelta arméns och Vermlands fäljägarecorps’ vapenöfningar äfvensom extra anslaget för nya värnpligtslagens tillämpning för närvarande ingå i riksstaten, synes mig nemligen icke af bifall till förslaget påkallas. Förstnämnda båda anslag äro förslagsanslag och något hinder möter alltså icke att äfven utan ökande af deras nuvarande belopp från dem bestrida den i öfrigt skäligen obetydliga förhöjda utgift, som skulle komma att falla på dessa anslag, och hvad sistnämnda båda anslag angår, är ställningen derå sådan, att den ifrågasatta lilla utgiftsförhöjningen kan utan ökning i anslagens slutsummor derifrån utgå. Den i liksstaten synliga utgiftsförhöjningen skulle alltså kunna inskränkas till 107,687 kronor 40 öre, utgörande summan af de förhöjningar, som å anslagen »till indelta arméns befälsaflöning», »till Lifgardet till häst», »till Kronprinsens husarregemente», »till Svea lifgarde», »till Andra lifgardet», »till Vermlands fältjägarecorps», »till artilleriet», »till

Fjerde liufvudtiteln. 9

Vaxholms artillericorps», »till Fortifikationen», »till träugen» och »till Gotlands nationalbeväring», enligt arméförvaltuingens ofvan omförmälda utredning, äro erforderliga.

Det är emellertid icke endast af denna anledning, som förhöjning i anslaget till indelta arméns befälsaflöning erfordras.

I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 4 september 1890 bär generalbefälhafvaren i 6:te militärdistriktet fäst Eders Ivongl. Maj:ts uppmärksamhet derpå, att, enligt gällande stater för Jemtlands fältjägare- och hästjägare-corpser, intendentur-göromålen vid båda dessa corpser äro anförtrodda åt en gemensam regementsintendent och att af en dylik anordning många olägenheter måste blifva eu följd. Generalbefälhafvaren påpekar i sådant afseende svårigheten för en och samma person att samtidigt tjenstgöra under två chefer, livilka hafva lika rätt att taga hans tjenst i anspråk, ett förhållande, hvarigenom, efter generalbefälhafvarens åsigt, intendenturgöromålens regelbundna gång vid de olika corpserna måste väsentligen försvåras.

Men icke nog dermed, fortsätter generalbefälhafvaren, då de båda corpserna tillhöra olika vapenslag, måste på grund af sakens natur mtendenturgöromålen blifva både talrika och olikartade; och det hade såsom följd deraf mången gång visat sig svårt och ej sällan till och med omöjligt att till anbefald tid utsluta föreliggande arbeten, en omständighet, som i sin ordning måste inverka på arbetsprodukten, hvilken också ej alltid kunnat blifva så tillfredsställande, som varit önskvärdt.

Under erinran, att i det förslag till kavalleriets omorganisation, som förelädes 1889 års Riksdag, det öfverklagade missförhållandet också beaktats, så att eu särskild regementsintendent upptagits för hästjägarecorpsen, hemställer derför generalbefälhafvaren att Éders Kong! Maj:t täcktes till nu instundande Riksdag aflåta proposition i ämnet.

Arméförvaltningen å artilleri-, intendents- och civila departementen, som anbefalls att häröfver afgifva utlåtande, har i sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 26 sistlidne november tillstyrkt bifall till denna generalbefälhafvarens hemställan, dervid hufvudsakligen anförande, att, enligt hvad som framgår så väl af motiven till det af arméförvaltningen afgifna förslag till nytt. förvaltningsreglemente för indelta armén som Kongl. Maj:ts,. i sammanhang med förslagets fastställande, anåtna nådiga bref den 9 april 1880, sammanförandet af förvaltningen vid de båda corpserna under eu gemensam regementsintendent redan från början ansetts vara endast provisoriskt; att den gemensamma regements- Bih. till Eihd. Prat. 1891. 1 Sam/. 1 Åfd. 1 Käft. 2

10 Fjerde hnfrndtiteln.

intendenten såsom följd deraf anstalts vid fältjägarecorpsen och endast förklarats skyldig att jemväl förrätta sådan tjenst vid hästjägarecorpsen; att sammanslagningen af dessa intendenturtjenster under den sedermera gångna tiden visat sig medföra ett föga gynnsamt resultat i hvad angår verkställigheten af de till desamma hörande maktpåliggande göromål; att vederbörande chef redan förut uti en till arméförvaltningen i oktober månad 1888 ingifven skrift påvisat, att göromålens mängd och olikartade beskaffenhet gjorde det omöjligt för den gemensamma regementsintendenten att utan det mest ansträngande arbete fullgöra sina åligganden; att då emellertid samtidigt hos Eders Kong! Maj:t till afgörande förelegat ett af dåvarande tillförordnade generalintendenten väckt förslag om anställande vid Jemtlands hästjägarecorps af en regementskommissarie, arméförvaltningen ansett någon åtgärd i anledning åt corpschefens skrifvelse icke böra vidtagas; att Eders Kongl. Maj:t lemnat jemväl förslaget om en regementskommissaries anställande vid corpsen utan afseende; att hästjägarecorpsen vore det enda indelta truppförband, som numera saknade egen regementsintendent, men att emellertid, da utgifterna vid densamma företedde samma mångfald som vid öfriga indelta, kavalleritrupper och redovisningen följaktligen äfven måste omfatta lika många räkenskaper som vid dessa om än med något mindre summor, intendenturgöromålens handhafvande vid denna kavalleritrupp medförde enahanda besvär och tidspillan som vid andra liknande truppförband; samt att slutligen den år 1888 föreslagna nödfallsutvägen att tills vidare vid corpsen anställa en regementskommissarie visserligen kunde afhjelpa de värsta olägenheterna, men ändock skulle medföra andra sådana, som i allmänhet vidlådde denna endast för fredsförhållandena användbara organisationsform.

De sålunda af arméförvaltningen angifna förhållanden synas mig tillräckligt ådagalägga behofvet af en särskild regementsintendent vid Jemtlands hästjägarecorps, och jag anser mig alltså lika med förvaltningen böra tillstyrka bifall till den af generalitetälhafvaren i förevarande afseende gjorda hemställan. '

Då aflöning till regementsintendenterne utgår med lön 2,800 kr. och dagaflöning- 3 kronor under förslagsvis 60 dagar, eller tillsammans 2,980 kr. och, på sätt jag redan upplyst, den förhöjning i förevarande anslag, som erfordras för att bereda ökning i dagaflöningen till en krona åt sergeanterne och deras förut omförmälda vederlikar, utgör 31,752 kr., skulle således den vid bifall till båda de nu framstälda förslagen erforderliga förhöjningen i anslaget till indelta arméns befälsaflöning komma att uppgå till 34,732 kr.

11 Fjerde hufvudtiteln.

Under anhållan att framdeles vid öfriga vederbörliga anslag få återkomma till frågan om förhöjning i dagaflöningen åt sergeanterne och deras vederlikar, hemställer jag fördenskull nu, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att dels för ökande af dagaflöningen för de vid indelta arméns truppförband anstälde sergeanter, bataljonsadjutanter, regementsväblar samt stabs- och sqvadronstrumpetare från 40 öre till 1 krona och dels för anställande vid Jemtlands hästjägarecorps af en regementsintendent höja anslaget till indelta arméns befäls-

aflöning •

nu............................................................... kr. 4,187,596: —

med............................................................_34,782:

till.............................................................. kr. 4,222,328: —

Lifgardet till häst.

Vid bifall till mitt nyss gjorda förslag om höjandet af dagaflöningen för sergeanterne och deras vederlikar skulle under denna anslagstitel erfordras en förhöjning af 5,475 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen .

att för ökande af dagaflöningen för de vid lifgardet till häst anstälde 16 sergeanter, 1 regementsväbel och 8 trumpetare från 40 öre till 1 krona höja anslaget till lifgardet till häst

nu ... ......................................................... kr. 146,345: —

med............................................................. » 5,475:

till..................................... ........................... kr. 151,820: —

[2.]

Höjning af detta anslag.

Kronprinsens husarregemente.

Under denna anslagstitel skulle af samma anledning erfordras en anslagsförhöjning af 6,570 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

[3-]

Höjning af detta anslag.

[4-]

Höjning af detta anslag.

[5.]

Höjning af detta anslag.

12 Fjerde hufvudtiteln.

att för ökande af dagaflöningen för de vid kronprinsens husarregemente anstälde 24 sergeanter och 6 sqvadronstrumpetare från 40 öre till 1 krona höja anslaget till kronprinsens husarregemente

m................................................................ kr. 186,985: —

med............................................................... » 6,570: —

till............................................................... kr. 193,555: —

Svea lifgarde.

Den. för den ökade dagaflöningen åt sergeanter med vederlikar erforderliga förhöjningen i denna anslagstitel utgör 5,913 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för ökande af dagaflöningen för de vid svea lifgarde anstälde 18 sergeanter, 1 regementsväbel och 8 hautboister från 40 öre till 1 krona höja anslaget till svea lifgarde

Andra lifgardet.

Under denna anslagstitel erfordras vid bifall till förslaget om ökning af sergeanternes och deras vederlikars dagaflöning enahanda anslagsförhöjning som under anslaget till svea lifgarde.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för ökande af dagaflöningen för de vid andra lifgardet anstälde 18 sergeanter, 1 regementsväbel och 8 hautboister från 40 öre till 1 krona höja anslaget till andra lifgardet

nu ................................

med.............................

till................................

.. kr. 164,489: — .. » 5,913: —

.. kr. 170,402: —

Fjerde hufvudtitcln.

13 Vermlands fältjägarecorps.

0(->n af meranämnda anledning erforderlig’;! förhöjningen under denna anslagstitel uppgår till 720 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för ökande af dagaflöningen för de vid Vermlands fältjägarecorps anstälde 15 sergeanter, 2 bataljonsadjutanter och 1 regemente väbel från 40 öre till 1 krona höja anslaget till Vermlands fältjägarecorps

Artilleriet.

Under denna anslagstitel skulle vid bifall till förslaget om ökande af sergeanternes och deras vederlikars dagaflöning erfordras en förkolning af 36,135 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Majrt täcktes föreslå Riksdagen

att för ökande af de vid svea, göta och wendes artilleriregementen anstälde sergeanters, stabtrumpetares och batteritrumpetares dagaflöning från 40 öre till 1 krona höja anslaget till artilleriet

11,1............................................................... kr. 1,089,566: —

med............................................................ > 36,135: —

tiU .............................................................. kr. 1,125,701: —

Vaxholms artillericorps.

Den förhöjning, som af ofta åberopade anledning skulle erfordras i detta anslag, uppgår till 2,517 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Makt täcktes föreslå Riksdagen

[6-]

Höjning af detta anslag.

[7-]

Höjning af detta anslag.

[8.]

Höjning af detta anslag.

[9.]

Höjning af detta anslag.

[10.]

Höjning af detta anslag.

Fjerde hufmdtiteln.

att för ökande af dagaflöningen för de vid Vaxholms artillericorps anstälde 16 sergeanter och 1 stabstrumpetare från 40 öre till 1 krona höja anslaget till

nämnda corps

nu.....................

med..................

till.....................

kr. 103,137: — » 2,517: —

kr. 105,654: —

Fortifikationen.

Den för ökandet af sergeanternes dagaflöning erforderliga förhöjningen af detta anslag uppgår till 7,884 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks-

dagen

att för ökande af dagaflöningen för de vid fortifikationen anstälde 36 sergeanter från 40 öre till 1 krona höi a anslaget till fortifikationen im ......................... ...................................... kr. 278,920: —

med............................................................ 5 7,884:

till................................................................. kr. 286,804

Trängen.

Sedan sistlidne Riksdag, med godkännande af de i statsrådsprotokollet den 11 Januari 1890 angifna grunder för organisationen af en trängbataljon å Karlsborg jemte hvad som föreslagits beträffande personalens aflöning, till genomförande af den del utaf bataljonens organisation, som skulle komma att ega rum under år 1891, anvisat ett belopp af 100,000 kronor, torde, på sätt jemväl arméförvaltningen å intendentsdepartementet i sin förenämnda underdåniga skrifvelse hemstält, hela det för bataljonen erforderliga belopp böra uti 1892 års riksstat uppföras.

Samtliga utgifter för bataljonen beräknades i nyssnämnda statsrådsprotokoll till 197,789 kronor 52 öre och lär alltså anslaget till trängen, för att lemna tillgång till bestridande af dessa redan beslutade utgifter, nu böra höjas med ett belopp af 97,789 kronor 52 öre. Dessutom erfordras emellertid vid bifall till förslaget om ökande af armens sergeanters dagaflöning, dels i den för den redan organiserade träng-

15 Fjerde hufvudtiteln.

bataljonen afsedda delen af nu förevarande anslag en höjning utaf 3,530 kronor 40 öre eller i jemnadt krontal 3,531 kronor och dels ett med sistnämnda belopp ökadt anslag till den nya trängbataljonen.

Anslagsförhöjningen under anslaget till trängen skulle alltså komma att uppgå till sammanlagdt 104,851 kronor 52 öre eller i nedåt till kronor afjemnadt tal 104,851 kronor. Då detta anslag för närvarande är i riksstaten uppfördt med 182,940 kronor, skulle det sålunda i 1892 års riksstat komma att upptagas till ett belopp af 287,791 kronor, och skulle häraf belöpa på den äldre trängbataljonen 82,940 kronor + 3,531 kronor eller 86,471 kronor och återstående 201,320 kronor på den nya bataljonen.

Under erinran att, på sätt städse varit vanligt vid uppsättande af nya trupper, sistnämnda del af anslaget torde böra, intilldess uppsättningen af den nya trängbataljonen genomförts, erhålla karakter af reservationsanslag med Eders Kongl. Maj:t lemnad rättighet att deraf bestrida erforderliga uppsättningskostnader, hemställer jag alltså att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för genomförande af den beslutade organisationen af en trängbataljon å Karlsborg äfvensom för ökande af de vid den äldre trängbataljonen anstälde 30 sergeanters och 2 stabstrumpetares dagaflöning från 40 öre till 1 krona höja anslaget till trängen

nu............................................................. kr. 182,940: —

med......................................................... » 104,851: —

till.................................................................. kr. 287,791: —

samt

att medgifva, att af sistnämnda belopp en summa af 201,320 kronor må såsom afsedd för den nya trängbataljonen få i riksstaten upptagas såsom reservationsanslag med rättighet för Eders Kongl. Maj:t att disponera derå uppkommande besparingar för bestridande af uppsättningskostnader och öfriga med genomförandet af den nya trängbataljonens organisation förenade kostnader.

I denna sergeanternes

Gotlands nationalbeväring.

[11.]

anslagstitel erfordras, derest förslaget om ökandet af Höjning af dagaflöning vinner bifall, en förhöjning af 1,278 kronor. detta analag-

[12.] Användande af anslaget till gäldande af köpeskillingen för Åkers krutbruk.

[13.]*

Höjning af detta anslag.

16 Fjerde lmfrudtiteln.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för ökande af de vid Gotlands nationalbeväring anstälde bataljonsadjutanters, sergeanters och spels dagaflöning från 40 öre till 1 krona höja anslaget till Gotlands nationalbeväring

nu.................................................................. kr. 199,657: —

med............................................................ » 1,278: —

till............................................................ kr. 200,935: —

Salpeteruppköp.

Enligt lemnade bestämmelser skall af detta anslag efter hand betalas köpeskillingen för Åkers år 1889 af statsverket inköpta krutbruk. Sedan Riksdagen för gäldande af köpeskillingen, hvilken uppgick till 86,244 kronor, anvisat år 1888 21,960 kronor, år 1889 21,600 kronor och år 1890 21,340 kronor, återstår alltså ännu oguldet ett belopp af 21,344 kronor.

I enlighet med hvad generalfälttygmästare!! och chefen för artilleriet i sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 15 November 1890 hemstält, får jag alltså föreslå Eders Kongl. Maj:t att äska Riksdagens medgifvande dertill,

att af 1892 års anslag till salpeteruppköp må, under vilkor att anslaget icke öfverskrides, i och för inköpet af Åkers krutbruk användas en summa af 21,344 kronor.

Ved och ljus vid fästningar och garnisonsorter.

Då af den berättelse, arméförvaltningen den 11 Juni 1889 afgaf angående de under fjerde hufvudtiteln uppförda anslags ställning vid 1888 års utgång, framgick, bland annat, att anslaget till ved och ljus vid fästningar och garnisonsorter, som i nu gällande riksstat är uppfördt till ett belopp af 61,500 kronor, år 1888 öfverskridits med en summa af 17,182 kronor 62 öre, behagade Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 28 i samma månad uppdraga åt arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med närmare utredning i fråga om anledningen till den å anslaget uppkomna brist

17 Fjerde hufvudtiteln.

samt förslag till lämpliga åtgärder, hvarigenom anslagets öfverskridande för framtiden måtte kunna undvikas.

Det är till åtlydnad af denna Eders Kong!. Maj:ts nådiga föreskrift, som arméförvaltningen å nämnda departement afgifvit sitt förenämnda underdåniga utlåtande den 20 Juni 1890.

o Arméförvaltningen tillkännagifver deri, att den till följd af den erhållna befallningen från vederbörande militära myndigheter infordrat yttranden och förslag uti det i det nådiga brefvet angifna syfte och att, på sätt särskilda arméförvaltningens skrifvelse bifogade tabeller gifva vid handen, deraf framgår, att

Do) de lokaler hvilkas uppvärmning skall bestridas af ifrågavarande anslag efter år 1884, då anslaget höjdes från 46,392 kronor till 60,000 kronor, betydligt ökats, så att, under det de nämnda år utgjorde 1,238, de år 1889 uppginge till ett antal af 1,558;

2:o) att till följd af det i och för sig bränslebesparande centraluppvärmningssystemets införande i nya kasernetablissement förbrukningen af kokes under samma tid nära fördubblats; samt

3:o) att eldnings- och lyshållningskostnaderna allt sedan år 1886, då de till följd af ovanligt billiga priser voro jemförelsevis låga, befunnit sig- i starkt och oafbrutet stigande hufvudsakligen till följd af deri prisförhöjning å stenkol och kokes, som föranledts af de stora arbetarestrejkerne i utlandet, och att med anledning deraf de för dessa kostnader användbara tillgångar år 1889 måst öfverskridas med än större belopp än år 1888, eller 23,251 kronor 50 öre.

Arméförvaltningen förmäler emellertid, att, enligt dess uppfattning, den förnämsta orsaken till att ifrågavarande utgifter ökats och jemväl för framtiden efter all sannolikhet komma att än mera ökas, är att söka i tillkomsten af flera stora och tidsenliga kasernetablissement samt i äldre etablissements utvidgning, hvarigenom dels antalet lägenheter, som skola uppvärmas och upplysas, blifvit allt större, dels utrymmet per man förstorats.

Vidare har, yttrar arméförvaltningen, den starkare ventileringen af manskapslogementen, som numera af hygieniska skäl anses erforderlig, med nödvändighet medfört en större åtgång af bränsle och de betydligt ökade öfningarne och utvidgade skolorna hafva också i sin ordning föranledt en stegrad förbrukning af bränn- och framför allt lysningsämnen.

Bristen a anslaget skulle också, enligt hvad arméförvaltningen anmäler, hafva blifvit vida större, om ej de dryga gaslysningskostnaderna under de senare åren kunnat väsendtligen minskas dels såsom följd af Bil. Ull Rihd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd, 1 Raft. 3

18 Fjerde hufvudtiteln.

den allmänna nedsättningen af gaspriset, dels på grund af särskilda överenskommelser om rabatt i priset för detta lysningsämne, som kronan lyckats ingå med vederbörande gasverksegare, och dels slutligen genom användandet af besparingsbrännare och vidtagandet af några andra till minskning i gasförbrukningen ledande åtgärder.

Enligt hvad arméförvaltningen tillkännagifver, hafva emellertid nu gjorda undersökningar gifvit vid handen, att ytterligare åtgärder för vinnande af nämnvärd besparing i eldnings- och lyshållningskostnaderna icke vidare äro möjliga; och då flera nya kasernetablissement inom den närmaste framtiden komma att för vederbörande truppförband upplåtas, anser arméförvaltningen ingen utsigt finnas att utan anslagets betydliga ökande för framtiden undvika dess öfverskridande.

I fråga om den summa, till hvilken anslaget bör höjas för att visa sig tillräckligt för sitt ändamål, fäster arméförvaltningen uppmärksamheten derpå, att, då priserna å de erforderliga eldnings- och lysningsämnena i hög grad vexla, det icke gerna är möjligt att på siffran angifva den erforderliga förhöjningens belopp. Då emellertid under år 1889 å anslaget uppstått en brist af 23,251 kronor 50 öre, då vidare, på grund af beräkningar, som inom arméförvaltningen verkstälts, de nya etablissementen för andra lifgardet, Vaxholms artillericorps och Gotlands artillericorps kunna antagas i eldnings- och lysningskostnader komma att kräfva en summa af tillsammans 15,750 kronor utöfver de enahanda kostnader, som för nämnda truppförbands nuvarande etablissement utgå, och då slutligen dertill måste läggas kostnaden för uppvärmning och belysning af den nya trängbataljonens blifvande etablissement, hvilken kostnad kan beräknas till 4,500 kronor, anser arméförvaltningen förhöjningen kunna bestämmas till dessa summors sammanlagda, belopp, eller i rundt tal 43,500 kronor, och förmäler den sig i sammanhang dermed finna lämpligast, att anslaget erhåller egenskap af förslagsanslag.

Dessa sålunda af förvaltningen, i fråga om behofvet, af förhöjning i anslaget till ved och ljus, uttalade åsigter, hvilka den i sill underdåniga skrifvelse angående 1892 års medelsbehof förklarar sig i allo vidhålla, delas jemväl af mig. Särskild t ber jag få betona, att, på sätt arméförvaltningen redan erinrat, nu ifrågasatta anslagsförhöjning uteslutande har sin grund i det ökade antalet lokaler, som numera på bekostnad af detta anslag uppvärmas och belysas, äfvensom i prissteg-

Fjerde hafvadtiteln. 19

ringen för de olika artiklar, som dermed skola gäldas. Qvantiteten använd kokes har visserligen under den period, förenämnda af förvaltningen upprättade tabeller omfatta, stigit i något större proportion än antalet lokaler, som skola uppvärmas, men samtidigt har, oaktadt det förökade behofvet af brännmaterialier, qvantiteten af det vida dyrare brännmaterialet ved förblifvit i det närmaste oförändrad och, såsom förvaltningen antydt, är ökningen i kokeskonsumtionen en nödvändig följd af de iarméns kaserner mera allmänt införda, i och för sig vida billigare moderna uppvärmningssystemen, vare sig nu dertill användas centralugnar eller i de särskilda lokalerna uppstälda kaminer. Hvad vidare angår lysningsämnet gas, har det lyckats förvaltningen att, i trots af det ökade behofvet, åvägabringa betydande kostnadsbesparingar. Så har, hvad t. ex. svea artilleriregementes kasernetablissement angår, kostnaden för gasen från år 1884 till 1889 nedgått från 8,381 kr. 38 öre till 5,815 kr. 40 öre och hela kostnaden för samtliga kaserners, förbrukning af detta ämne har under samma tid minskats från 37,085 kr. 46 öre till 29,302 kr. 60 öre. Slutligen torde icke böra lemnas oanmärkt, i hvilken grad stegringen i pris å de olika konsumtionsartiklarne öfvat inflytande å den uppkomna bristen å anslaget. Sådan förefans redan år 1884 och uppgick då, enligt meranämnda tabeller, till 11,127 kr. 81 öre; följande år, då naturligtvis någon minskning i behofvet af bränn- och lysmaterialier icke kunnat inträda, sjönk den till 3,585 ly. 43 öre och år 1886 lemnade anslaget till och med ett litet öfverskott.

Att jag under sådana förhållanden jemväl är ense med arméförvaltningen beträffande frågan om förändringen i anslagets natur, lärer af sig sjelft vara klart. Det torde vara föga lämpligt, att utgifter för så i pris vexlande artiklar som eldnings- och belysningsämnen bestridas från s. k. allmänna anslag. Då dessa artiklar höra till dem, som omöjligen kunna undvaras, måste, vid en prisförhöjning, vederbörande förvaltningsmyndighet försättas i nödvändighet att öfverskrida anslaget och det inses lätt, att en dylik eventualitet bör så mycket som möjligt undvikas. Noga räknadt är också fjerde hufvudtiteln den enda, hvarunder kostnaden för meranämnda ämnen anvisas till utgående från ett allmänt anslag; första och tredje hufvudtitlarnes anslag till ved äro visserligen allmänna anslag, men några förslagsanslag förekomma öfverhufvud icke under dessa hufvudtitlar, och alla öfriga hufvudtitlar, under hvilka utgiftsposten ved finnes uppförd, upptaga de derför afsedda anslag såsom förslagsanslag.

Hvad slutligen beloppet af den ifrågasatta anlsagsförhöjningen beträffar, är jag likaledes i hufvudsak af samma åsigt som arméförvalt-

20 Fjerde hufviidtiteln.

ningen; jag ber endast få erinra, att i den kostnadsberäkning för den nya trängbataljonen, som förelädes sistlidne Riksdag, en summa af 1,500 kr. redan är upptagen för utgiftsposten ved och ljus, och torde alltså såsom följd häraf förhöjningen i anslaget kunna inskränkas till eu med detta belopp minskad summa eller till 42,000 kronor.

Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att höja anslaget till ved och ljus vid fästnings-

och garnisonsorter nu............................. kr. 61,500: —

med ..................... :» 42,000: —

till....................................... kr. 103,500: —

äfvensom att i sammanhang dermed medgifva, att anslaget må få i riksstaten uppföras såsom förslagsanslag.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets afdelning af Kongl. Maj:fs kansli och kommandoexpeditionen.

t14-]

Höjning af Detta anslag hvilket nu är upptaget till................................. kr. 6,136: —

detta ans ag. tor(je^ för jemnande af slutsumman å hufvudtitelns anslag,

böra ökas med ....................................................................... » 12: —

till........................................................................................................ kr. 6,1 18: —

Fjerde hufvudtitelns ordinarie anslag utgöra nu kr. 20,449,200: — De af mig ifrågasatta tillökningar i förut befintliga ordinarie anslag uppgå tillsammans till 254,000 kronor; och skulle således de ordinarie anslagen genom tillägg af detta belopp ............................................. » 254,000: —

komma att höjas till........................................................... kr. 20,703,200: —

Extra anslag.

Då jag nu öfvergår till de extra anslag, som jag under förevarande statsregleringsperiod finner böra för landtförsvaret af Riksdagen äskas, ber jag att än en gång få inför Eders Kongl. Maj:t framhålla angelägenheten deraf att i främsta rummet tillgodose de försvarsanstalter, hvilka, derest vårt land af en eller annan orsak skulle finna sig nöd-

21 Fjerde hufvudtiteln.

sakadt att med väpnad hand skydda sin neutralitet, torde komma att för detta ändamål företrädesvis tagas i anspråk.

Det kan nemligen icke nog kraftigt betonas, att en s. k. neutralitetsförklaring icke kan inskränkas till ett blott tillkännagifvande af det neutrala landet, att det har för afsigt att ej inblanda sig i det krig, som hotar att utbryta eller redan utbrutit, utan att denna förklaring måste, framför allt om kriget föres i närheten, åtföljas af verkliga rustningar, hvarigenom nämnda land, sina folkrättsliga pligter likmätigt, sätter sig i stånd att, der så erfordras, med våld hindra de krigförande makterna att, för befordrande af sina syften, beträda dess område eller tillgodogöra sig dess hjelpkällor. På omfattningen af och allvaret i dessa rustningar torde utsigten att fortfarande få åtnjuta neutralitetens stora förmåner vara i hög grad, att icke säga uteslutande, beroende, och enhvar, som känner hvilka försvarsanstalter Schweitz och Belgien, o afse dt sin utaf Europas stater formligen garanterade neutralitet, under sista fransk-tyska kriget funno sig nödsakade vidtaga, lärer för visso höra medgifva, att talet om rustningar för neutralitetens upprätthållande ingalunda, såsom en måhända ej fåtalig del af vårt lands befolkning till äfventyrs torde föreställa sig, saknar sitt berättigande.

Enligt den utredning, som på Eders Kongl. Maj:ts uppdrag af särskildt utsedde sakkunnige blifvit verkstad, skulle, hvad Sverige vidkommer, vid dylika rustningar erfordras 9 å 10 millioner kronor endast för sådana behof, —, såsom försättande i försvarsgiltigt skick af landets gränsfästningar, anskaffande af fästningsartillerimateriel och uttröttande af nya fästa försvarsanstalter in. m. dylikt, — som äro af beskaffenhet att kunna genom extra anslag tillgodoses. Beloppet skall måhända synas oväntadt stort, men det kan icke förnekas, att, frånsedt de ofta framhållna bristerna i det lefvande försvarets organisation, äfven arméns materiel och framför allt fästningarne och deras bestyckning icke befinna sig i ett med motsvarande materiel i Europas flesta öfriga länder jemförlig! skick; och det torde utan svårighet inses, att vid en eventuel mobilisering för neutralitetetens upprätthållande beskaffenheten af det döda försvaret måste komma att erhålla en synnerligen stor betydelse.

Under liknande förhållanden i andra länder har man, i känslan af de stora faror, uppskof med fyllandet af bristerna i försvarsmaterielen kan framkalla, ej skytt att för densammas komplettering och förbättring använda lånta medel. Då emellertid ett dylikt tillvägagående icke lärer hos oss böra ifrågasättas och land {.försvarets behof härutinnan sålunda måste fyllas med de jemförelsevis mindre anslag, som i den årliga bud-

[15.]

Anslag för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter.

22 Fjerde hufvudtiteln.

geten kunna för nämnda ändamål afsättas, torde, för undvikande af de ekonomiska krafternas splittring, ansträngningarne för närvarande höra riktas derhän, att de fasta försvarsanstalter, som till skydd för vissa särskild! hotade punkter i vårt land redan finnas, fullbordas och förbättras, så att de må komma i fullt försvarsdugligt stånd.

Eders Kongl. Maj:t inser lätt, att jag härmed syftar på de befästningar, som hafva till uppgift att stänga inloppen till Stockholm och Karlskrona. Så stor del som möjligt af de summor, livilka under år 1892 kunna tagas i anspråk för fyllande af landtförsvarets tillfälliga behof, synes mig derför böra tillgodokomma dessa befästningslinier och användas dels till deras bestyckande och dels till deras fullkomnande.

Jag förbiser dervid icke, att utom Stockholm och Karlskrona jemväl andra delar af vårt land finnas, livilka i den nyss förutsatta händelsen af rustningar för neutralitetens upprätthållande komma att kräfva omfattande försvarsåtgärder. Jag tänker härvid företrädesvis på Gotland och Norrland.

Med erkännande af önskvärdheten deraf att det fasta försvaret a Gotland snarast möjligt ordnas, anser jag mig emellertid af nyss antydda skäl ej för närvarande böra tillstyrka, att medel derför äskas; och hvad Norrland beträffar, lärer under nuvarande förhållanden i främsta rummet böra tillses, att dess öfre delar genom tidsenliga kommunikationsleder bringas i fast förbindelse med återstoden af landet, Redan derigenom skall ett ej ovigtigt steg till stärkande af denna landsdels försvar vara taget, ehuru det visserligen å andra sidan icke derför blir mindre sannt, att behofvet af en förbättrad organisation utaf det lefvande försvaret ingenstädes gör sig mera gällande än i Norrland med dess oerhörda utsträckning och dess i förhållande dertill synnerligen fåtaliga härafdelningar.

Efter förutskickande af dessa allmänna anmärkningar ber jag att nu få redogöra för de särskilda anslagstitlarne och de anslag, som jagfinner derunder böra äskas.

Tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning in. m.

Sedan flera år tillbaka har under denna titel i rikestaten varit uppfördt ett extra anslag å 77,500 kronor, från livilket utgår dagaflöning till befälet vid beväringstrupperna äfvensom erforderliga arfvoden till de i kompaniområdena anstälde afdelningsområdesbefälhafvare. Varder förslaget ■ om höjande af sergeanternas dagaflöning utaf Eders Kongl.

Fjerde lmfvudtiteln. 23

Maj:t och Riksdagen godkändt, komma, på sätt jag redan antydt, de utgifter, som skola bestridas från detta anslag, att ökas med 540 kronor. Då emellertid, enligt hvad jag jemväl förut i dag yttrat, hinder icke möter att, äfven om anslaget bibehålies till beloppet oförändradt, låta denna jemförelsevis obetydliga utgiftspost derifrån utgå, hemställer jag, att Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning in. m. på extra stat för år 1892 bevilja ett belopp af 77,500 kronor.

Artilieribehof.

Fästningsartillerimateriel.

I sin underdåniga skrifvelse den 15 November 1890 redogör generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet för den anskaffning af fästningsartillerimateriel, som med det af Riksdagen för detta ändamål år 1890 anvisade belopp 800,000 kronor dels redan skett dels under innevarande år är afsedd att ega rum.

Enligt hvad han yttrar, kommer såsom följd deraf en icke obetydlig förbättring uti bestyckningsförhållandena å Karlsborg, Vaxholm Oskar-Fredriksborg och Oskars-Värnslinierna att inträda. Då emellertid, enligt de uppgjorda fullständiga bestyckningsplanerna, ännu återstå att anskaffa: för Karlsborg ett större antal 16 och 12 cm. kanoner, för Vaxholm-Oskar-Fredriksborg pansarbrytande och 12 cm. kanoner, kastpjeser och snabbskjutande kanoner samt å Oskars-Värnslinierna en del rör till projektiler och ett förrådshus eller skjul för förvarande af åtskilliga mera ömtåliga bestyckningsartiklar, hemställer lian, att Eders Kongl. Maj:t för fortsatt anskaffning af fästningsartillerimateriel täcktes för år 1892 af Riksdagen äska ett extra anslag af 1,200,000 kronor, deraf skulle tillgodokomma

Karlsborg.......................................... kronor 189,000: —

Vaxholm Oskar-Fredriksborg ... » 1,000,000: —

Oskars-Värnslinierna..................... » 11,000: —

Summa kronor 1,200,000: —

[16.] Anslag till fästningsartil lerimateriel.

24 Fjerde Imfvudtiteln.

Af hvad jag redan yttrat, lärer Eders Kongl. Maj:t finna, att jagskulle ansett synnerligen (hiskligt om detta af generalfälttygmästaren äskade anslagsbelopp kunnat i sin helhet beviljas. Nödvändigheten att tillgodose jemväl andra anslagsfordringar medför emellertid, att en nedsättning af 100,000 kronor i denna utgiftspost måste ega rum; och anser jag nedsättningen böra träffa den ifrågasatta anskaffningen af fästningsartillerimateriel för Vaxholm Oskar-Fredriksborg.

Med tillkännagifvande att kostnaderna för dessa fästningars bestyckning beräknats sålunda:

för Karlsborg

Vaxholm Oskars-Värns-

Oskar-Fredriksborg linierna.

kr. 3,618,000: — kr. 2,071,000: — kr. 261,000: — att deraf beviljats....» 1,025,000: — » 600,000: — » 250,000: —

så att ännu skulle återstå en anskaffning för..................kr. 2,593,000: — kr. 1,471,000: — kr. 11,000: —

hemställer jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes på extra stat för år 1892 af Riksdagen äska

till bestyckning å Karlsborg .................................. kr. 189,000: —

» » å Vaxholm Oskar-Fredriksborg » 900,000: —

samt » å Oskars-Värnslinierna................ ))_11,000: —

Summa kr. 1,100,000: —

Infanteri-ammunitionsvagnar.

[17.]

Anslag till infanteriammunitionsvagnar.

För fortsatt förändring af äldre infanteri-ammunitionsvagnar för ammunitionskolonnerna och dessas förseende med rid- och anspannspersedlar m. m. äfvensom till anskaffning af de för stridsträngen vid infanteriet och kavalleriet afsedda nya tvåspända infanteri-ammnnitionsvagnarne med tillhörande utredning bar, enligt hvad generalfälttygmästaren anmäler, hittills beviljats 150,00*0 kronor af de 239,112 kronor, som beräknats vara för denna anskaffning erforderliga. Då alltså ett belopp af 89,112 kronor ännu återstår, för att krigsstyrelsen må sättas i tillfälle att bringa denna del af arméns materiel i fullständigt skick, hemställer han, att Eders

25 Fjerde hufvndtiteln.

Kongl. Maj:t för ändamålet måtte af Riksdagen äska ett extra anslag för år 1892 af 30,000 kronor.

Af nyss under anslaget till fästningsartillerimateriel angifna skäl finner jag någon nedsättning' å denna anslagsfordran böra ega rum och hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för ändamålet af Riksdagen äska ett extra anslag för nämnda år af 20,000 kronor.

Gevärstillverkningen.

fiol

I sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 15 november 1890 Anslag till upplyser generalfälttygmästaren, att de i det underdåniga memorialet ^ns^fvär* af den 15 november 1889 omnämnda anordningar vid gevärsfaktoriet, aim ns se'a1' som för den pågående gevärsförändringen funnits nödvändiga, nu äro fullbordade. Han hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att åt det belopp 1,668,000 kronor, som beviljats för förändring af 1867 års gevär till vapen af liten kaliber, må på extra stat för år 1892 anvisas 400,000 kronor.

På sätt Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, har jag i mina underdåniga anföranden till statsrådsprotokollen för den 12 januari 1889 och den 11 januari 1890 framhållit angelägenheten deraf, att den beslutade gevärsförändringen snarast möjligt genomföres och att såsom följd deråt de för detta ändamål afsedda årliga anslag ej bestämmas till för små belopp. Med erinran att för ändamålet hitintill beviljats 700,000 kronor får jag alltså tillstyrka bifall till denna generalfälttygmästarens framställning.

Byggnader å Karlsborg.

I anledning af underdånig framställning utaf generalfälttygmästaren Anslag" till behagade Eders Kongl. Maj:t föreslå 1890 års Riksdag, att för upp- byggnader å förande å Ivarlsborg af en förrådsbyggnad och ett fullständigt artilleri- Karlsb01glaboratorium bevilja ett extra anslag å 140,110 kronor och deraf till utgående under år 1891 anvisa 46,000 kronor.

Hvad förrådsbyggnaden angår, var, såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, framställningen föranledd af svårigheten att bereda lämpliga förvaringsringsrum för den äldre ännu brukbara artillerimaterielen som, i den mån den nyanskaffade till artilleriregementena utlemnats, måst, i brist på förrådsutrymme vid deras etablissement, till Karlsborg

Bih. till Jtihd. Prof,. 189 i. 1 Samt. 1 A/d. 1 Höft. 4

26 Fjerde hufvud titeln.

förflyttas. Kostnaderna för denna byggnad, hvilken enligt generalfälttygmästarens förslag skulle uppföras af sten och förläggas i samma qvarter som ett redan förut å Karlsborg uppfördt, för likartad! ändamål afsedt förrådsskjul, beräknades till 64,000 kronor.

I fråga åter om den tilltänkta laboratoriibyggnaden, utgick generalfälttygmästaren derifrån att, då Karlsborg hade karakteren af en förrådsfästning och derstädes vore uppstäld såväl fästnings- som positionsoch fältartillerimateriel, det, efter hans åsigt, vore oundgängligen nödvändigt, att aptering af all slags ammunition kunde utföras derstädes, men att emellertid under nuvarande förhållanden detta vore, i brist på ett ordentligt inrättadt artillerilaboratorium, fullständigt overkställbart.

På sätt i statsrådsprotokollet för den 11 januari 1890 närmare omförmäles, föreslog han alltså, att på en plats norr om f. d. disciplinkompaniets kasernbyggnader skulle uppföras fyra särskilda till artillerilaboratorium afsedda byggnader; och beräknades kostnaden för dessa byggnader jemte en del för laboratoriet erforderlig materiel till 76,110 kronor.

Det af Eders Kongl. Maj:t i förevarande afseende framstapla förslag blef emellertid icke af Riksdagen bifallet.

I sin underdåniga skrifvelse den 15 november 1890 har nuvarande generalfälttygmästare!! upptagit sin företrädares förslag, i hvilket han förklarar sig till alla delar instämma, dervid tilläggande, att, hvad angår behofvet af nytt förrådsskjul, ytterligare artillerimateriel under sistförflutna år uppställa å Karlsborg och att sålunda de skäl, som förut talade för en dylik byggnads uppförande, än mera vunnit i styrka.

Då det för de båda byggnadsföretagen erforderliga belopp synes honom lämpligen kunna på tre år fördelas, hemställer han alltså, att Eders Kong!. Maj:t jemväl till nu instundande Riksdag täcktes aflåta framställning om anvisande för ändamålet af 46,000 kronor.

På sätt jag yttrade till statsrådsprotokollet för den 11 januari 1890, anser jag behofvet af dessa byggnader vara ådagalagdt; och då jag nu lika litet som förra gången, frågan förevar, har något att erinra mot kostnadsberäkningarne, får jag alltså, under hänvisande i fråga om detaljerna af förslaget till omförmälda statsrådsprotokoll, i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t, i enlighet med den till sistlidne riksdag i ämnet gjorda framställning, täcktes föreslå Riksdagen

att till uppförande af ett förrådsskjul och en artillerilaboratoriibyggnad å Karlsborg bevilja ett extra anslag å 140,110 kronor och deraf till utgående under år 1892 anvisa 46,000 kronor.

Fjerde liufvudfiteln.

27 Kasernetablissement i Jernband.

Med föranledande af särskilda utaf dåvarande generalfälttygmästare!]. och cliefen för artilleriet gjorda underdåniga framställningar aflät Eders Kongl. Maj:t till så väl 1889 som 1890 års Riksdag nådiga propositioner, deri Eders Kongl. Maj:t föreslog Riksdagen, att af reservationerna å anslaget till värfvade garnisonerade truppernas rekrytering och aflöning anvisa erforderliga medel för uppförande i Jemtland af ett artillerietablissement.

I fråga om detaljerna af detta förslag ber jag att få hänvisa till mina underdåniga anföranden till statsrådsprotokollet för den 5 april 1889 och den 31 januari 1890, i hvilka en omständlig redogörelse blifvit lemnad så väl för anledningen till förslagets framställande som för den för etablissementet uppgjorda plan och kostnadsberäkning.

Jag ber nu endast att få erinra,

att med förslaget afsågs att bereda kasernetablissement för svea artilleriregementes 9:de och 10:de batterier eller dess 5:te division, hvilken, enligt hvad Riksdagen redan år 1871 beslutat, skall förläggas till Norrland;

att staden Östersund ansetts vara den plats, som bäst lämpar sig för etablissementets anläggning;

att kostnaden för detsamma af chefen för fortifikationen beräknats komma att uppgå till 366,300 kronor, hvartill ytterligare borde läggas 25,000 kronor för inköp af tomt, öfningsfält och förbindelseväg mellan tomten och öfningsfältet, så att hela etablissementet skulle kosta 391,300 kronor;

att, då generalfältygmästaren och chefen för artilleriet vid förslagets upprättande utgått från förutsättningen att batterierna, hvilka för närvarande äro organiserade såsom fotbatterier, skulle vid öfverflyttningen till Östersund organiseras såsom åkande, men jag ansett fråga derom icke böra för det dåvarande väckas, jag funnit åtskilliga till en kostnadsbesparing af 41,300 kronor ledande inskränkningar i det af generalfält.ygmästaren föreslagna kasernutrymme kunna vidtagas och såsom följd deraf beräknat kostnaden för etablissementet i dess helhet till 350,000 kronor, samt

att, då staden Östersund, efter det frågan vid 1889 års riksdag förevarit, förklarat sig villig att under vissa vilkor lemna bidrag till kostnaden för etablissementet, och detta bidrag, som eventuel! skulle

[20.] Anslag till uppförande af ett kasernetablissement i Jemtland.

28 Fjerde hufvud ti teln.

utgöras på det sätt, att staden uppläte en del af tomten för detsamma, kunde beräknas motsvara en summa af 10,000 kronor, de för etablissementet erforderliga statsmedel i 1890 års proposition antagits skola utgöra 340,000 kronor.

Intetdera af de sålunda för Riksdagen framlagda förslag i ämnet lyckades dock tillvinna sig dess bifall; men då jag fortfarande ansett af synnerlig vigt för försvaret i dess helhet, att ett artillerietablissement i Norrland komme till stånd och att sålunda krigsstyrelsen blefve satt i tillfälle att vid behof inom Norrland sjelft mobilisera en del af den artilleristyrka, som för dess försvar är af nöden, har jag, sedan 1890 års Riksdags underdåniga skrifvelse beträffande förslaget inkommit, funnit mig böra träffa åtgärder för frågans återupptagande vid en kommande riksdag och har af sådan anledning i embetsbref den 21 sistlidne maj anmodat generalfältygmästaren och chefen för artilleriet att dels från stadsfullmägtige i Östersund och dels från de jordegare i grannskapet af denna stad, hvilka erbjudit sig att upplåta jord för etablissementet med dertill hörande exercisfält och förbindelseväg, infordra yttranden, huruvida deras intill utgången af 1890 gällande anbud i fråga om etablissementets anläggning finge anses ega giltighet efter utgången af nämnda år och i så fall intill hvilken tidpunkt.

Till svar härå har generalfältygmästaren och chefen för artilleriet i sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 23 sistlidne oktober meddelat, att omförmälda jordegare förnyat sitt förut gjorda anbud på ett år, räknadt från den 12 september 1890, och att staden Östersund genom erbjudande, som eger giltighet under innevarande år, förbundit sig att, så snart etablissementet förlagts å endera af två angifna platser vid Östersund och detsammas område införlifvats med staden, hvilket borde ske innan artilleridivisionen ditflyttas, erlägga till staten ett bidrag till inköp af plats för etablissementet af 10,000 kronor, dock med afdrag utaf värdet å den staden tillhöriga mark, som för etablissementet erfordras, efter en beräkning af 4 öre för hvarje qvadratfot.

Då sålunda, derest staten skall kunna tillgodogöra sig de afgifna anbuden, frågan om kasernetablissementets anläggning bör under loppet af 1891 afgöras, har den nuvarande generalfältygmästaren, under förklarande, att han i allo delar de af hans företrädare i ämnet uttalade åsigter, i sin den 7 november 1890 aflåtna underdåniga skrifvelse till Eders Kong!. Maj:ts pröfning hemstält, huruvida icke redan för nästkommande Riksdag förslag om etablissementets uppförande bör å nyo framläggas. Och betonar han dervid särskildt, att, om än icke erforderliga åtgärder för batteriernas organiserande som åkande anses

29 Fjerde hnfvudtiteln.

böra i sammanhang dermed vidtagas, det dock synes honom nödigt, att kasernutrymmet i det blifvande etablissementet beräknas för tvenne åkande batterier och att sålunda chefens för fortifikationen beräkningar i fråga, om kostnaderna för etablissementet läggas till grund för den proposition i ämnet, som kan varda afgifven.

Af hvad jag yttrat så väl i dag som vid de föregående tillfällen, då detta ärende inför Eders Kongl. Maj:t föredragits, lärer Eders Kongl. Magt hafva funnit, att frågan om förläggande af eu artilleristyrka till Norrland synes mig af mycket stor betydelse. Jag tvekar alltså icke att på nytt tillstyrka dess återupptagande, och torde dervid på den af generalfältygmästaren angifna grund af sig sjelft förstås, att detta bör ske redan vid nästkommande riksdag.

Hvad angår detaljerna af förslaget, vidhåller jag i hufvudsak de af mig åren 1889 och 1890 uttalade åsigter och har endast beträffande frågan om utrymmet inom kasernetablissementet ansett mig böra frångå den ståndpunkt, jag förut intagit.

Som Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, har jag städse betonat, att ifrågavarande batteriers organiserande som åkande ur militärisk synpunkt skulle vara af stor betydelse. Och då jag det oaktadt ansett mig böra påyrka, att utrymme i det tilltänkta etablissementet tills vidare bereddes endast för två fotbatterier, har detta uteslutande haft sin grund deri, att jag trott krigsstyrelsens närmaste uppgift bort vara att söka bringa, till verkställighet det en gång fattade beslutet om de tvenne fotbatteriernas förläggande till Norrland.

Jag fann någon betänklighet deremot så mycket mindre böra råda, som naturligtvis intet hindrade att vid etablissementets anläggning redan från början vidtaga sådana anordningar, som skulle gjort det möjligt, att. vid behof i etablissementet inrymma två åkande batterier, och ett dylikt uppskof med en del af det föreslagna byggnadsföretaget ingalunda behöfde förorsaka ökade kostnader.

Då emellertid, i sig sjelft är klart, att, om en förändrad härorganisation kommer till stånd, den för Norrland afsedda artilleristyrka måste, på. sätt i alla de senare härordningsförslagen jemväl vant förutsatt, blifva organiserad såsom åkande, torde, helst om man icke lemnar opåaktade de skäl, som i allmänhet tala för ett stärkande af Norrlands försvar och som bjuda, att de derstädes förlagda truppafdelningar i främsta rummet på tidsenligt sätt organiseras, fullgiltiga anledningar förefinnas att, då nu ett nytt artillerietablissement är i fråga att der-

[21.] Anslag till Karl sborgs fästningsbyggnad.

30 Fjerde hufvudtiteln.

städes uppföras, till utgångspunkt för kostnadsberäkningarne taga det utrymme, som erfordras för åkande batterier.

Jag finner fördenskull kostnaden för etablissementet böra, på sätt chefen för fortifikationen antagit, beräknas till 391,300 kronor, men anser deremot ej tillrådligt, att hela den för kasernetablissementets uppförande till dess större omfattning sålunda erforderliga summan utgår från anslaget till de värfvade garnisonerade truppernas rekrytering och aflöning. Genom Norrlandsbatteriemas uppsättning kommer nemligen detta anslag, att i ej oväsentligt högre grad än förr tagas i anspråk, och nödig varsamhet lärer under sådana förhållanden fordra, att reservationerna å detsamma ej för hårdi anlitas.

Bidraget från nämnda anslag synes mig fördenskull böra bestämmas till samma belopp, som år 1890, eller 340,000 kronor, och torde den summa, 41,300 kronor, som jemte bidraget af Östersund derutöfver är af nöden för kasernetablissementets uppförande, böra äskas såsom extra anslag för år 1892.

Jag hemställer alltså, att Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till ett kasernetablissement i Jemtland för eu artilleridivision bevilja en summa af 381,300 kronor, att utgå med 41,300 kronor på extra stat för år 1892 och med återstående beloppet från reservationerna å anslaget till värfvade garnisonerade truppernas rekrytering och aflöning.

Fortifikationsbehof.

Karlsborg.

Chefen för fortifikationen, som tid efter annan och särskildt uti sina underdåniga skrifvelser den 16 november 1882, den 15 november 1883 och den 15 november 1889 inför Eders Kongl. Maj:t framlagt de skäl, som tala för nödvändigheten att bedrifva byggnadsarbetet å Karlsborg med icke allt för små årsanslag, fäster i sin förenämnda skrifvelse den 13 november 1890 Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derpå, att, sedan arbetena vid Karlsborg kommit att omfatta äfven de vigtiga anläggningarne på Vaberget, missförhållandet mellan hvad som bör och

Fjerde hufvudtiteln. 31

kan utföras måste blifva ännu mera i ögonen fallande. En redan i sig sjelf obetydlig summa måste nemligen nu delas emellan tvenne arbeten, af hvilka hvart och ett är af den angelägna art, att det ena icke bör eftersättas för det andra. Ty, yttrar nämnda chef i sin berörda skrifvelse, lika litet som man numera utanför Karlsborg kan undvara befästningar i förterrängen och i all synnerhet på Vaberget, derest denna fästning öfverhufvud taget skall kunna försvaras, lika litet kan man inom densamma undvara säkra förvaringsrum för krut och öfrig ammunition; och det är på sådana byggnader, som man under de senare aren hufvudsakligen arbetat och äfven under den närmaste framtiden måste komma att arbeta.

Dessutom äro, fortsätter han, dessa arbeten betydligt kostsammare än förr till följd dels af det ökade utrymme, som det nyare artilleriets större krutladdningar och ömtåliga sprängprojektiler kräfva, och dels af de vida starkare konstruktioner, som föranledas af de nutida sprängbombernas kraftigare förstörelseverkan.

Chefen för fortifikationen förklarar sig under sådana förhållanden finna helt naturligt, om anslagsumman för Karlsborg äskades till åtminstone ej lägre belopp än den, som för ett tiotal år sedan, då dessutom ej obetydliga summor samtidigt användes till andra fästningsbyggnader inom riket, i medeltal för Karlsborg utgick eller i rundt tal 300,000 kronor; och då han det oaktadt finner sig föranlåten, att äfven för år 1892 icke ifrågasätta högre årsanslag för arbetena vid Karlsborg än som han under de senaste trenne åren för samma arbete ansett sig böra begära, sker detta, såsom han upplyser, i den förhoppning, att derigenom möjliggöra påbörjandet åt de, enligt hans förmenande, ytterst vigtiga befästningsanläggningarne å öame i Karlskrona skärgård.

Han hemställer alltså, att Eders Kong! Maj:t behagade, för fortsättande af befästningsarbetena vid Karlsborgs hufvudfästning och på Vaberget, äska ett extra anslag för år 1892 af 200,000 kronor. '

Till denna underdåniga hemställan får jag, som i allo delar de af chefen för fortifikationen i ämnet uttalade åsigter, för min del tillstyrka nådigt bifall.

Karlskrona.

På Eders Kongl. Maj:ts förslag beviljade 1890 års Riksdag till uppförande af ett batteri för tre stycken snabbeldskanoner å Kungsholms fästning ett belopp af 54,500 kronor. På sätt chefen för fortifikationen i

[22.] Anslag till befästningar vid Karlskrona.

32 Fjerde lmfvudtiteln.

sin förenämnda skrifvelse erinrar, är batteriet afsedt för 3 stycken 57 mm. snabbeldskanoner, uppstälda i så kallade pansarlavetter; och har, enligt hvad nämnde chef vidare anmäler, Finspongs styckebruk erbjudit sig att på egen bekostnad tillverka och till vederbörandes bepröfvande här uppställa en dylik försökslavett. Under förutsättning att den varder godkänd, skulle, derest samtidig beställning af flera lavetter eger rum, leveranspriset för hvarje lavett, enligt chefen för fortifikationen från bruket medelad uppgift, antagligen icke komma att öfverstiga 15,000 kronor, så att, då dertill läggas kostnaderna för transport och uppställning på platsen samt diverse inredningsarbeten för förvarande af ammunition i batteriet, den för detsammas fullbordande ännu återstående kostnad af chefen för fortifikationen beräknas till 54,000 kronor.

Det är emellertid icke endast denna summa, som chefen för fortifikationen under nu förevarande statsregleringsperiod finner erforderlig för befästningarne i Karlskrona skärgård. Framhållande nödvändigheten af permanenta befästningar på de utanför Karlskrona redd belägna öarne, hemställer han nemligen, att anslag till dylika befästningar nu måtte begäras. Han erinrar dervid, att han redan i sin underdåniga skrifvelse den 15 november 1884 fäst Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på denna förut af 1878 års befästningskomité kraftigt betonade angelägenhet, men att hans dåvarande framställning, som afsåg påbörjandet af befästningsarbeten å Hasslö, icke lyckades tillvinna sig nådigt afseende. Under antagande, att Eders Kongl. Maj:t skulle finna den vid stora inloppet belägna Aspö företrädesvis böra komma i fråga att tryggas mot fiendtligt besittningstagande, föreslår han derföre nu, att början göres med befästningarne å nämnda ö, och påpekar han dervid, att ett dylikt besättande af denna ö skulle varda i hög grad ödesdigert för försvaret af Kungsholmen och Karlskrona varf och stad, i det dessas förstöring genom på Aspö uppstälda fiendtliga batterier numera är ganska möjlig; och han förklarar såsom sin åsigt, att utan ett stormfritt, permanent verk på Aspö och ett dylikt å Tjurkö, hvarigenom stöd skulle beredas åt de sannolikt ganska svaga stridskrafter, som i farans stund kunna disponeras för Karlskronas försAnr, det under nuvarande förhållanden är omöjligt att ens för kortare tid hålla Kungsholmen och trygga staden.

Hvad angår kostnaden för det tilltänkta verket å Aspö, skattas densamma, under förutsättning att verket uppföres i enlighet med de senast uppgjorda förslagsritningarne, af chefen för fortifikationen till

212,000 kronor, kostnaden för pansarlavetterna dock häri ej inberäknad; och anser han denna summa lämpligen kunna fördelas på två år.

Fjerde liufvudtiteln.

33 Han hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t behagade af Riksdagen äska ett extra anslag för år 1890 af 160,000 kronor och deraf anslå till fullbordande af minförsvarsbatteriet ä Kungsholmen 54,000 kronor och till påbörjande af ett permanent verk å Aspö 106,000 kronor.

Som Eders Kongl. Majd torde finna af hvad jag förut i dag yttrat beträffande användandet af de extra anslag för år 1892, som kunna för fyllandet af landtförsvarets behof tagas i anspråk, anser jag chefens för fortifikationen förevarande hemställan i hög grad förtjent af beaktande.

Jag får alltså tillstyrka, att densamma måtte vinna Eders Kongl. Maj ds bifall.

Anskaffande och komplettering af fältingeniörmaterie!.

I sin underdåniga skrifvelse den 15 november 1888 redogjorde chefen för fortifikationen för den materiel, som då återstod att anskaffa för ingeniörtruppernas fältutredning, äfvensom för den kostnad, som derför skulle erfordras. Den sistnämnda beräknades till 132,200 kronor, och har Riksdagen hvartdera af åren 1889 och 1890 deraf beviljat 40,000 kronor. En anskaffning till belopp af 52,200 kronor skulle alltså ännu återstå, och hemställer chefen för fortifikationen i sin den 13 november 1890 i ämnet aflåtna underdåniga skrifvelse, att Eders Kongl. Majd nu täcktes i och för anskaffning och komplettering af fältingeniörmateriel af Riksdagen äska ett ytterligare extra anslag för år 1892 af 40,000 kronor.

Äfven till denna underdåniga hemställan får jag tillstyrka bifall.

Jniendenturfoehof.

Sedan 1877 års Riksdag för uppförande på arméns mötesplatser af barackbyggnader med inredning beviljat ett extra anslag af 800,000 kronor och deraf anvisat för år 1878 400,000 kronor samt för år 1882

200,000 kronor, anhöll arméförvaltningen å intendentsdepartementet i sin underdåniga skrifvelse den 11 november 1887, att Eders Kongl. Majd täcktes af 1888 års Riksdag äska återstoden af det sålunda beviljade anslaget.

Bih. till Riksd. Prat. 1891. 1 Rami. 1 Afd. 1 Höft.

[23.]

Anslag till fältingeniörmateriel.

[24.]

Anslag till baracker å mötesfälten.

34 Fjerde hufvud ti teln.

I enlighet med den af dåvarande statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet uttryckta åsigt, fann emellertid Eders Kongl. Maj:t det af arméförvaltningen begärda belopp kunna på två år fördelas och föreslog alltså nyssnämnda Riksdag, att af de till barackbyggnader å mötesplatserna beviljade medel såsom extra anslag för år 1889 anvisa

100,000 kronor.

Då Riksdagen biföll denna Eders Kongl. Maj:ts framställning, återstår alltså 100,000 kronor af det för barackbyggnader anslagna belopp, som ännu icke utgått, och hemställer arméförvaltningen å intendentsdepartementet i sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 11 november 1890, att, då behofvet af dylika byggnader å åtskilliga mötesplatser ännu icke kunnat i brist på dertih anslagna medel vederbörligen tillgodoses, Eders Kongl. Maj:t täcktes af nu sammanträdande Riksdag för ändamålet äska ifrågavarande återstod.

Jag finner denna framställning böra bifallas, och ber jag, att såsom ytterligare stöd derför få erinra, att, hvad angår två af de regementen, som ännu icke hafva tillgång på någon beväringsbarack, nemligen de båda fotgardesregementena, utrymmet i dessa regementens nya kaserner medgifver, att, äfven utan uppförande af särskilda baracker, förlägga den dessa regementen tilldelade beväringsstyrka under tak, men att, då för en dylik anordning af beväringsstyrkans inqvartering sängar äro af nöden och sådana torde böra på bekostnad af detta anslag anskaffas, den i öfrigt ändamålsenliga åtgärden, att i manskapslogementen m. m. inlägga gardesregementenas beväring, måst i brist på den jemförelsevis obetydliga summa, som för nyssnämnda anskaffning erfordras, tills vidare uppskjutas.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att af det till barackbyggnader å mötesplatserna beviljade belopp såsom extra anslag för år 1892 anvisa

100,000 kronor.

Diverse behof.

Reseimdersiöd åt officerare och intendenturtjenstemän.

[25.]

Beseunder- Till bestridande af kostnaden för officerares utsändande till främ- 8trareäm°fflCe" mande länder i ändamål att inhemta upplysningar rörande krigsväsendet och såsom bidrag till de kostnader, officerare måste vidkännas under

35 Fjerde ImfYiultiteln.

anställning i utländsk krigstjenst eller eljest under resor till främmande länder för utbildning i sitt yrke, har under en följd af år på extra stat anslagits ett belopp af 9,000 kronor; och har, i följd af 1883 års riksdags beslut, medel från detta anslag jemväl anvisats för att bereda tjensteman vid intendenturen tillfälle att genom besök i främmande länder tillgodogöra intendenturen den der vunna erfarenheten i hvad till en armés hushållning hörer. Då ett dylikt anslag fortfarande är af nöden, hemställer jag alltså,

att för år 1892 må till reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän äskas ett extra anslag å enahanda belopp 9,000 kronor, med rättighet för Eders Kongl. Maj:t att få under följande år använda hvad af anslaget kan under året besparas.

I

Generalstabens topografiska arbeten.

I sin underdåniga skrifvelse den 16 november 1889 anhöll chefen Anslag^! de för generalstabens topografiska afdelning, att extra anslaget till gene- t0P0^afiska ralstabens topografiska arbeten, hvithet de närmast föregående åren be- aibetenastämts till 60,000 kronor, måtte för år 1891 få utgå med förhöjdt belopp 90,000 kronor; och behagade Eders Kongl. Maj:t, i enlighet med denna underdåniga framställning, föreslå 1890 års Riksdag att till generalstabens topografiska arbeten såsom extra anslag för innevarande år anvisa sistnämnda belopp. Denna framställning blef dock endast på det sätt bifallen, att Riksdagen för nämnda ändamål anvisade ett extra anslag; af 75,000 kronor.

I sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 26 november 1890 har nu chefen för generalstabens topografiska afdelning på nytt anhållit, att förevarande extra anslag måtte för framtiden och sålunda jemväl för år 1892 få utgå med 90,000 kronor; och är denna hans framställning af så väl kommissionen för de allmänna kartarbetena som af chefen för generalstaben i underdånighet tillstyrkt.

Vore man, yttrar förstnämnde chef till stöd för sin berörda hemställan, berättigad antaga, att lika stora besparingar som hitintills framgent skulle kunna beredas å anslagen till de ekonomiska kartverken och komma de topografiska kartarbetena till godo, och kunde vidare en del för det närvarande åsidosatta, i chefens för togografiska afdelningen föregående skrifvelse i ämnet närmare angifna synnerligen vigtiga arbeten fortfarande undanskjutas, skulle det belopp, hvartill Riksdagen år 1890 bestämt detta anslag, visserligen vara tillfyllestgörande,

36 Fjerde hufrudtiteln.

i det att de penningemedel, öfver hvilka kartverket skalle hafva att förfoga, i sådan händelse komme att uppgå till det belopp, 90,000 kronor, som i sistnämnda skrifvelse angifvits såsom i detta hänseende nödvändigt. Båda dessa antaganden hölie emellertid icke stånd. Någon besparing å anslaget till de ekonomiskt-geografiska kartarbetena i Norrbotten vore så mycket mindre att emotse vare sig för år 1891 eller för de närmast derpå följande åren, som utgifningen af den ur alla synpunkter så vigtiga kartan öfver Nottbottens län, enligt chefens för topografiska afdelningen åsigt, borde bedrifvas så fort tillgängliga medel och arbetskrafter medgåfve, samt efter nämnda kartas fullbordande besparingarne å detta anslag lämpligen borde användas till att bereda någon kännedom om Vesterbottens läns fjell trakter. Icke heller å anslaget till det allmänna ekonomiska kartverket kunde besparingar fortfarande beredas till så stor utsträckning som hitintills, utan att fortgången af detta utaf allmänheten med synnerligen stort intresse omfattade kartverk allt för mycket försenades. Kunde det ekonomiska kartverket lemna så stora årsbidrag till det topografiska, att genom dem kostnaderna betäcktes för de triangulerings- och höjdmätningsarbeten, hvilka af generalstabens topografiska afdelning utfördes för ekonomiska kartverket och direkt komme detta kartverk till godo, kunde ej mera af detsamma begäras. Kostnaderna för den så nödvändiga revideringen på fältet af äldre topografiska kartblad, livilket arbete under de sistförflutna tre åren måst alldeles åsidosättas och närmast föregående år endast omfattat införande på kartbladen af nyanlagda jernvägar, men nu icke längre kunde uppskjutas, komme sålunda att helt och hållet drabba anslaget till de topografiska arbetena och samma blefve förhållandet med kostnaderna för andra vigtiga arbeten, hvilka icke längre kunde uppskjutas, såsom fullbordandet af gravyren å generalkartans nordligaste del, liöjdkartan m. fl. Då dertill komme, att kostnaden så väl för revideringen med dertill hörande gravyr som för tryckning och färgläggning m. in. med hvarje år, som kartverket fortskrede, något ökades, vore det chefens för topografiska afdelningen öfvertygelse, att med ett årsanslag till det af 1890 års riksdag bestämda belopp, den årliga arbetsprodukten, för så vidt denna hade sitt uttryck i på fältet nyuppmätt område, endast med svårighet skulle kunna upprätthållas vid 22 å 23 qvadratmil, och att såsom följd deraf omkring 45 år komme att förgå innan kartverket hanne fullbordas; och som det, enligt afdelningschefens åsigt, icke kunde vara med landets fördel öfverensstämmande att till en så aflägsen framtid uppskjuta fullbordandet af ett kartverk, som icke allenast i militäriskt afseende vore nödvändigt, utan lände till största gagn

Fjerde liufviultiteln. 37

vid uppgörande af planer för snart sagdt alla allmänna arbeten, återstode, enligt hans uppfattning, såsom enda utväg, att anslaget bestämdes till nyssnämnda högre belopp, hvarigenom kartverkets afstötande på 30 år skulle medhinnas.

Icke ens ur ren sparsamhetssynpunkt kunde, tillägger han, ett undanskjutande under ytterligare 45 år af topografiska kartverkets fullbordan anses tillrådligt, då nemligen det lätt insåges, att ett årsanslag af 90,000 kronor under 30 år medförde lägre totalkostnad, än om samma anslag under 45 år utginge med 75,000 kronor.

Såsom jag redan yttrat, hemställer han alltså, att Eders Kongl. Maj:t till fortsättande af generalstabens topografiska arbeten täcktes såsom extra anslag för år 1892 af Riksdagen äska 90,000 kronor.

I det underdåniga yttrande till statsrådsprotokollet, som jag den 11 januari 1890 afgaf i detta ämne, redogjorde jag för de omständigheter, som enligt min uppfattning talade för bifall till afdelningschefens då gjorda, med den förevarande öfverensstämmande framställning. Jag har ej funnit skäl att nu frångå de åsigter, jag då uttalade. Särskild! ber jag få erinra, att det bidrag från ekonomiska kartverket, som för år 1891 beräknats kunna komma det topografiska till godo, utgör endast 4,000 kronor. Jag hemställer alltså, att Eders Kong!. Maj:t täcktes, i enlighet med afdelningschefens förslag,

till fortsättande af de topografiska arbetena af Riksdagen äska ett extra anslag för år 1892 af 90,000 kronor.

Skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande.

Enligt Eders Kongl. Maj ds förslag vid 1890 års riksdag skulle detta extra anslag, som för år 1890 utgick med 30,000 kronor, jemväl för år 1891 bestämmas till nämnda belopp. Riksdagen fann emellertid skäl att till förevarande ändamål såsom extra anslag för sistnämnda år anvisa 60,000 kronor; och då jag så mycket mindre har någon anledning att nu föreslå anslagets utgående med lägre belopp, än det sålunda af Riksdagen för innevarande år bestämda, som jag, då frågan år 1890 inför Eders Kongl. Majd föredrogs, förklarade mig ur flera synpunkter anse önskligt, att anslaget Bill. till Riksd. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afl. 1 Höft. 6

Anslag till skarpskytteväsendets befrämjande m. m.

38 Fjerde Imf vildt! tel n-

blefve från sitt dåvarande belopp 30,000 kronor höjdt åtminstone till det belopp 45,000 kronor, hvarmed det år 1888 utgick, får jag under erinran tillika, att genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 12 sistlidne december anordningar träffats, hvarigenom tillgångarne å anslaget i högre grad än förut varit fallet komma landets värnpligtige till godo, och att detsamma under sådana förhållanden för framtiden kan anses komma att mera direkt tjena försvaret, i underdånighet tillstyrka att Eders Kongl. Maj:t täcktes, i öfverensstämmelse med hvad jemväl arméförvaltningen å civila departementet i sin förenämnda skrifvelse föreslagit,

till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande af Riksdagen såsom extra anslag för år 1892 äska 60,000 kronor.

Hvad chefen för landtförsvarsdepartementet sålunda i afseende å regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitél yttrat, tillstyrkt och hemstält, täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkande af statsrådets öfrige ledamöter, i nåder bifalla och gilla, med befallning tillika att utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas till ledning vid författandet af Kongl. Mäj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.

Ex protocollo O. E. Pauli.

Stockholm, AV L. Beckman, 1891.

Femte hufvudtiteln.

Protokoll öfver sjö för sv ar särenden, hållet inför Hans Maj: t Konungen uti Statsrådet å Stockholms slott den 12 Januari 1891.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Akerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve -Lewenhaupt, Statsråden: herr friherre von Otter, herr Wennerberg, friherre Palmstierna, friherre von Essen, friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll och WlKBLAD.

Departementschefen, statsrådet herr friherre von Otter anmälde i underdånighet frågan om reglering af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1892 och föredrog härvid tillika:

marinförvaltningens särskilda skrifvelser den 16 september och den 31 oktober 1890 angående de ordinarie anslagen samt behofvet af extra anslag för flottan för år 1892; samt

chefens för sjökarteverket embetsskrifvelse den 29 november 1890 i fråga om det för nämnda verk erforderliga anslag för år 1892. Härefter yttrade departementschefen beträffande:

Bih. till Rilcsd. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afil.

2 Femte hufVudtiteln.

Ordinarie anslag.

Aflöning för flottans kårer och stater.

[1-3-]

Aflöning för flottans kåror och stater.

Till aflöning för flottans kårer och stater äro för innevarande år anvisade:

dels det härför å ordinarie stat uppförda anslag kr. 1,512,734: —

dels det till ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län

likaledes å ordinarie stat uppförda anslag .................... » 114,000: —

dels ock å extra stat till genomförande af senast beslutade lönereglering för flottan beviljade............... '»__50,000: —

eller tillhopa kronor 1,676,734: —

Härutöfver erfordras för den del af sjömanskåren, som under år 1892 skall upprättas, 67,000 kronor, hvarmed det ordinarie anslaget till aflöning alltså hör förhöjas.

Med afseende å det extra anslaget å 50,000 kronor för genomförande af senast beslutade lönereglering för flottan torde jag här böra erinra, att detta varit afsedt att minskas och slutligen upphöra i den mån, som genom afgång på reserv- och indragningsstaterna medel på det ordinarie aflöningsanslaget för detta ändamål blefve tillgängliga; men att, sedan Riksdagen år 1887 beslutat att de genom afgång på reserv- och indragningsstaterna tillgängliga medel, intill ett belopp af

114,000 kronor, finge användas tillökande af officersantalet på den aktiva staten, behofvet af det extra anslaget kommer att, på sätt jag i mina anföranden angående regleringen af utgifterna under femte hufvudtiteln den 11 januari 1886 och 12 januari 1888 påvisat, qvarstå oförminskad! intill dess nämnda 114,000 kronor blifvit för officerstillökningen tillgängliga. Enligt från marinförvaltningen meddelade upplysningar hafva de genom afgång å reserv- och indragningsstaterna hittills för officerstillökningen disponibla löneförmånerna uppgått till 75,276 kronor 66 öre.

På grund af det sålunda anförda får jag underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

Femte hufvudtiteln.

att det i nu gällande riksstat till aflöning för flottans kårer och

stater anvisade anslag å ..................................................... kr. 1,512,734: —

må förhöjas med det för år 1892 till förändrad organisation af sjömanskåren erforderliga belopp........ » 67,000: —

eller till kr. 1,579,734: —

att livad af anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan på grund af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångarne till aflöning för flottans kårer och stater må likasom föregående år för fyllande af behofvet under denna anslagstitel under år 1892 användas, samt

att i öfrigt ett anslag af 50,000 kronor till genomförande af senast beslutade lönereglering för flottan må å extra stat för år 1892 anvisas att gemensamt med anslaget till flottans kårer och stater redovisas.

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna.

Å detta anslag hade efter år 1877, då detsamma bestämdes till ett »förslagsanslag högst» 282,000 kronor, uppstått en brist, som vid 1880 års slut uppgick till 100,403 kronor 69 öre. För att betäcka denna brist har riksdagen år efter annat medgifva, att möjligen uppkommande besparingar å anslaget finge användas till godtgörande eller afbetalning af berörda brist.

Äfven sedan anslaget vid 1885 års riksdag blifvit med anslaget till anskaffande och underhåll af de s. k. småpersedlame sammanslaget och fått reservationsanslags natur, har Eders Kong!. Maj:t begärt och Riksdagen fortfarande medgifvit, att uppkommande besparingar å anslaget finge användas till godtgörande af eller afbetalning å förenämnda brist, hvilken ock till följd af nämnda medgifvanden nedgått så, att den vid 1888 års ingång utgjorde 14,139 kronor 68 öre.

Ehuru riksdagarne 1888, 1889 och 1890 jemväl lemnat enahanda medgifvande i fråga om besparingarnes användande, har hittills någon ytterligare minskning af förberörda brist icke kunnat ega rum, utan tvärtom en brist å reservationsanslaget af 8,257 kronor 11 öre uppkommit, hvartill orsaken varit den att anslaget under dessa år behöft tagas i anspråk både för uppsättning af beklädnad åt nya sjömanskåren och för beklädnad af de qvarvarande båtsmännen, hvilka icke till

[4-]

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna.

4 Femte hufvudtiteln.

[5.]

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

[6.]

Flottans nybyggnad och underhåll.

antalet minskats i samma proportion som den nya sjömanskåren bli t Vit uppsatt. Bristen på det gamla förslagsanslaget utgör fördenskull fortfarande 14,139 kronor 68 öre. Emellertid torde under år 1892 besparing' möjligen uppkomma och marinförvaltningen har fördenskull föreslagit, att Eders Kong! Maj:t täcktes hos Riksdagen äska medgifvande att till utjemnan.de af ofta nämnda brist finge, i den mån sådant blefve erforderligt, användas jemväl den besparing, som under år 1892 må kunna på ifrågavarande reservationsanslag beredas; och hemställer jag underdånigst att framställning må göras till Riksdagen i enlighet med detta marinförvaltningens förslag.

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

För att bereda de rust- och rotehållare vid båtsmanshållet, hvilka utgjorde rustnings- eller roteringsbesvären effektivt, den år 1885 beslutade lindring i samma besvär, uppfördes å femte hufvudtiteln ett förslagsanslag af 162,000 kronor. Sedan beslut år 1887 fattats om båtsmanshållets vakanssättning har, vid det förhållande att för alla vakanssatta rotar lindringen skall utgå medelst afskrifning å vakansafgiften och icke genom utbetalning från statsverket, anslaget i mån af vakanssättningens fortgång blifvit nedsatt samt utgör för närvarande 80,000 kronor. Med afseende på den fortgående vakanssättningen bör detta belopp för år 1892 nedsättas till 60,000 kronor och jag hemställer fördenskull

att förslagsanslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvären för år 1892 nedsättes från 80,000 kronor till 60,000 kronor.

Flottans nybyggnad och underhåll.

Marinförvaltningen bär år efter annat på anförda skäl framhållit önskvärdheten af ett ordinarie nybyggnadsanslag, tillräckligt att möjliggöra fartygsmaterielens uppbringande till och bibehållande i ett tidsenligare skick än som låter sig göra med de ovissa, till beloppet vexlande och med olika mellantider beviljade extra anslagen, samt ansett att för sådant ändamål ett belopp af 2,000,000 kronor borde i riksstaten uppföras såsom förhöjning af anslaget till flottans nybyggnad och underhåll.

Femte hufvudtlteln.

5 Ehuru jag, på sätt jag äfven gifvit tillkänna vid de föregående tillfällen, då denna fråga förevarit, obetingadt instämmer med marinförvaltningen i fråga om dess sålunda uttalade önskningsmål, om jag också icke kan biträda alla de derför anförda skälen, och ehuru jag till deras lulla värde uppskattar de stora fördelar, som med ett fast nybyggnadsanslag obestridligen skulle vinnas, kan jäg likväl icke heller nu tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att derom hos Riksdagen göra framställning, alldenstund statsverkets tillgångar för år 1892, med fästadt afseende å andra dess behof, icke lära medgifva att, jemte ett med 2,000,000 kronor ökadt ordinarie anslag, ifrågasätta de icke obetydliga belopp derutöfver — af marinförvaltningen för år 1892 beräknade till 1,283,400 kronor — som på extra stat skulle erfordras för anskaffning af en del felande materiel för såväl sjöbefästningarne som redan befintliga fartyg m. m., behof, hvilkas tillgodoseende under den närmaste framtiden jag anser oafvisliga, så framt en del redan befintliga försvarsanstalter skola motsvara de med dem afsedda ändamål.

Jag anser äfven att, om förslag till ökande af det ordinarie nybyggnads- och underhållsanslaget skall med någon utsigt till framgång föreläggas Riksdagen och för såvidt tillökningen i anslaget skall, såsom marinförvaltningen afsett, uteslutande användas för nyanskaffning af fartygs- och minmateriel med allt hvad dertill hörer, man först måste tillse att äldre brister i förenämnda materiel, till hvilkas afhjelpande anslagstillökningen icke finge tagas i anspråk, blefve undanröjda, och att flottans underhåll kunde bestridas med det dertill nu använda anslagsbeloppet 1,200,000 kronor jemte den af Riksdagen redan beslutade successiva förhöjning deraf med högst 100,000 kronor till daglönare å varfven i stället lör båtsmännen, så att, om ett ordinarie nybyggnadsanslag af 2,000,000 kronor beviljades, anslag å extra stat derefter endast skulle erfordras för tillfälliga behof, för hvilkas tillgodoseende kostnad sbeloppen kunde inrymmas inom den anslagssumma, som för hvarje år kunde för sjöförsvaret få tagas i anspråk.

Af dessa skäl hemställer jag, att marinförvaltningens alternativa förslag om ett med 2,000,000 kronor ökadt ordinarie anslag till flottans nybyggnad och underhåll för närvarande icke må föranleda till någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd.

I sammanhang med båtsmanshållets vakanssättning medgaf 1887 års riksdag, såsom här ofvan nyss blifvit omförmäldt, att förhöjning i anslaget till flottans nybyggnad och underhåll framdeles finge efter hand ega rum med högst 100,000 kronor, att utgå i den mån, som det dittills vanligen vid varfven använda antalet båtsmän icke kunde genom

6 Femte hufvudtiteln.

uppfordring af qvarvarande manskap vid batsmanshallet erhallas, och således till hela beloppet, först sedan sådant arbetsbiträde icke vidare i följd af vakanssättningen funnes att tillgå.

I enlighet med de för organisationens genomförande uppgjorda beräkningar (Bil. D till 1887 års statsverksproposition) skulle eu förhöjning redan för år 1891 erfordrats, och liemstälde marinförvaltningen i öfverensstämmelse dermed i dess den 27 september 1889 afgifna förslag till beräkning af utgifterna under riksstatens femte liufvudtitel för ar 1891, att en sådan förhöjning måtte för nämnda år af Riksdagen äskas; men med hänsyn dertill att erforderligt antal båtsmän ännu famn? att för varfvets behof tillgå, ansåg jag mig då icke kunna tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att om den begärda förhöjningen göra framställning.

Marinförvaltningen har nu omförmalt nämnda förhållande, äfvensom att enligt ofvannämnda beräkning förhöjningen för år 1892 borde utgå med 40,000 kronor.

Sedan det visat sig att genom vakanssättningen antalet effektiva rusthåll och rotar så nedgått, att det antal båtsmän, som för varfsarbetena hittills kunnat påräknas, icke kan antagas blifva för år 1892 från årsuppfordringen att tillgå, samt extra uppfordring bland qvarvarande båtsmän, oafsedt den ökade tunga, som härigenom skulle drabba såväl rust- och rotehållare som båtsmännen, desto mindre bör ifrågakomma, som kasemutrymme för dessa båtsmän icke kan beredas, sedan med innevarande års antagning af manskap vid värfvade stammen denna utgöres af de 4 årsklasser, som högst på en gång skola vara vid stationen för utbildning tjenstgörande och hvilken styrka är den största som kan i befintliga kaserner inrymmas, så lärer det nu blifva oundvikligt att af den år 1887 af Riksdagen medgifna anslagsförhöjningen anvisa för år 1892 hvad som anses erforderligt för anställande af arbetare vid varfven i båtsmännens ställe.

I afseende härå har varfsehefen vid flottans station i Carlskrona beräknat behofvet till 17,500 kronor och varfsehefen vid flottans station i Stockholm till 6,800 kronor eller tillhopa 24,300 kronor, allt för år 1891, hvilket belopp jag likväl för år 1892 anser kunna nedsättas till jemna 20,000 kronor.

Jag får derföre i underdånighet hemställa att Eders Kongl. Maj:t ville hos Riksdagen begära, att af den år 1887 medgifna förhöjning med högst 100,000 kronor i anslaget till flottans nybyggnad och underhåll 20,000 kronor måtte i riksstaten för år 1892 uppföras samt nämnda anslag alltså upptagas till 1,220,000 kronor.

Femte hnfvndtlteln.

7 Durchmarschkostnader.

Till bestridande af kostnaderna för den nya sjömanskårens organi- [7.] sation påräknades, jemte vakansafgiftema för båtsmanshållet, hvad af D“0c^™aadreSrh anslaget till durchmarschkostnader återstode, sedan 10,000 kronor deraf öfverförts till ökande af anslaget till rese- och traktamentspenningar, utgörande denna återstod 20,000 kronor.

Sedan Riksdagen beviljat särskilda anslag till genomförande af den nya organisationen samt rese- och traktamentspenningeanslaget numera genom öfverföring från durchmarschkostnadsanslaget erhållit den afsedda tillökningen af 10,000 kronor, bör en nedsättning af sistnämnda anslag, livilket redan vid förra riksdagen minskades med 2,000 kronor, ega rum; och bör denna nedsättning, i enlighet med den uppgjorda planen för sjömanskårens organisation och beräkningen af förändringarne i de deraf berörda anslag under femte hufvudtiteln, för år 1892 utgöra 4,000 kronor, så att anslaget, som nu uppgår till 18,000 kronor, kommer att minskas till 14,000 kronor.

Jag får fördenskull hemställa att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att anslaget till durchmarschkostnader må i 1892 års riksstat nedsättas med 4,000 kronor och sålunda upptagas till 14,000 kronor.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.

Då inkomsttiteln fyr- och båkmedel för nu ifrågavarande stats- [8.] regleringsperiod beräknats liksom för innevarande år till 1,200,000 f kronor, lärer penningeanslaget till lots- och fyrinrättningen med lifrädd- med afrad!-" ningsanstalterna böra i riksstaten upptagas till enahanda belopp och följaktligen anslaget, med inberäkning af deri ingående friheter och ersättningar, 409 kronor, utföras med 1,200,409 kronor, under förutsättning derjemte, att de å förenämnda inkomsttitel uppkommande öfverskott fortfarande må såsom hittills få användas för de med anslaget afsedda ändamål.

8 Femte hufvudtiteln.

Undervisningsanstalter för sjöfart.

[9.] Genom nådigt bref den 5 november 1886 har Eders Kongl. Maj:t

^anstalter'för" för0rclnat;

sjöfart. att skeppsbyggeriafdelningen vid navigationsskolan i Göteborg skall

från och med den 1 oktober 1887 skiljas från nämnda skola samt tillsvidare vara förenad med Chalmers tekniska läroanstalt derstädes;

att marinförvaltningen skall från och med samma tid och så länge ifrågavarande begge undervisningsverk äro med hvarandra förenade årligen till styrelsen för nämnda anstalt utbetala från anslaget å femte hufvudtiteln till navigationsskolorna i riket nedan nämnda belopp för

följande utgifter, nemligen:

till arvode för en lärare i skeppsbyggeri.................... kr. 3,000: —

» » » ..................... » 1,800: —

» undervisningsmateriel samt ersättning för handledning vid elevernas praktiska öfningar ........................... » 1,300: —

till ersättning för anskaffad lokal till undervisning

i skeppsbyggeri............................................................................. » 2,000: —

till ersättning för instruments, kartors, böckers och möblers underhåll och förökande, äfvensom för reparationer, ved, ljus m. m., hvad skeppsbyggeriafdelningen beträffar............................................................................................ » 400: —

tillhopa kronor 8,500: —;

hvartill kommer i stadgad ordning förhöjning för den med arfvode af

3,000 kronor aflönade läraren med 500 kronor efter 5 års och med ytterligare 500 kronor efter 10 års tjenstgöring samt för den med 1,800 kronors arvode aflönade läraren med 250 kronor efter 5 års och med ytterligare 250 kronor efter 10 års tjenstgöring; samt

att årlig redovisning öfver såväl de från marinförvaltningen tillhandahållna medel som elevernas terminsafgifter med alla dertill hörande verifikationer skall af styrelsen för Chalmers tekniska läroanstalt afgifvas till kammarrätten i sammanhang med redovisning öfver anslagen å 8:de hufvudtiteln för samma anstalts behof.

Uti skrifvelse den 16 sistlidne september har marinförvaltningen, under åberopande deraf att i följd af de sålunda meddelade föreskrifterna förvaltningen, hvilken det jemlikt dess instruktion åligger att öfvervaka det utgifterna för behof som höra under femte hufvudtiteln,

Femte hufvudtiteln.

med undantag för lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna, äro rätteligen grundade, saknade tillfälle att om sättet för ifrågavarande medels användning taga den kännedom eller verkställa det öfvervakande, som berörda instruktion afsåge, hemstält, att, i betraktande häraf och då marinförvaltningens befattning med skeppsbyggeriafdelningen sålunda vore inskränkt till utbetalandet af ofvannämnda medel, dessa måtte i likhet med öfriga anslag till Chalmers tekniska läroanstalt upptagas å åttonde hufvudtiteln, från hvilken anslag till undervisningsväsendet i allmänhet utginge.

Då någon förändring i de genom ofvannämnda nådiga bref beslutade åtgärder i fråga om skeppsbyggeriafdelningen vid navigationsskolan i Göteborg derhän att samma afdelning framdeles skulle med navigationsskolan återförenas icke synes mig vara hvarken önsklig eller lämplig, anser jag efter samråd med statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet mig böra tillstyrka marinförvaltningens berörda förslag beträffande anslagen till skeppsbyggeriafdelningen; och får jag på grund häraf hemställa det Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att besluta:

att femte hufvudtitelns anslag å 94,650 kronor till undervisningsanstalter för sjöfart skall minskas med det deri ingående belopp af

8,500 kronor, hvilket, jemlik! nådiga brefvet den 5 november 1886 angående förening af navigationsskolans i Göteborg skepp sbyggeriafdelning med Chalmers tekniska läroanstalt, till dennas styrelse af marinförvaltningen utbetalas, och anslaget således upptagas,till 86,150 kronor, hvaremot anslagen till nämnda läroanstalt å åttonde hufvudtiteln torde böra ökas med ett nämnda minskning motsvarande belopp; lärande de ålderstillägg, som jemJikt samma nådiga bref efter vissa års tjenstetid tillkomma lärarne i skeppsbyggeri vid ifrågavarande med anstalten förenade skeppsbyggeriafdelning, komma att från och med år 1892 bestridas från anslag under åttonde hufvudtiteln.

I afseende å öfriga ordinarie anslag under femte hufvudtiteln har öfriga anslag, jag ingen förändring att föreslå.

Extra anslag*.

Marinförvaltningen har, alternativt med en tillökning i nuvarande ordinarie anslaget af 2,000,000 kronor till flottans nybyggnad och underhåll jemte extra anslag till ett sammanlagdt belopp af 1,283,400 kronor, hemstält om följande anslag å extra stat:

Bill. till Rihd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd.

Femte hufvudtiteln.

10 Till löneregleringens genomförande ................................. kr. 50,000: —

» fortsatt byggande af en tredje pansarbåt ............ » 1,500,000: —

» en ny l:a kl. pansarbåt 2,868,000 kronor, deraf

för år 1892 .................................................................. » 900,000: —

» artillerimateriel samt skjutförsök och inskjutning

af kanoner.......................................................................» 805,900: —

» rörliga minförsvaret ................................... » 75,000: —

s> fasta d:o ...................................................... » 100,000: —

)) bomullskrut................. » 25,000: —

» tillbyggnad af underbefälsskolan i Carlskrona ... )) 125,000: —

» nytt tyghus i Caidskrona............................................ » 110,000: —

» kajbyggnad å flottans varf i Stockholm ............... » 50,000: —

)) kruthus å Bergholmen.................................................. » 42,500: —

Summa kr. 3,783,400: —

Vore jag oförhindrad att beträffande anslagen under femte hufvudtiteln endast fästa afseende vid flottans behof, skulle jag visserligen icke tveka att förorda samtliga förenämnda af marinförvaltningen föreslagna anslagsbelopp för uppgifna ändamål — och mera dertill —, men då jag, såsom Konungens rådgifvare, jemväl måste taga hänsyn till statsverkets tillgångar och till det belopp, som af dessa kan få för sjöförsvarets behof högst tagas i anspråk, måste jag icke obetydligt nedsätta de begärda anslagsbeloppen och anmodade fördenskull marinförvaltningen i skrifvelse den 29 oktober sistlidna år att till mig inkomma med nytt summariskt förslag till extra utgifter, deruti anslagsbeloppen borde begränsas inom en summa af 2,500,000 kronor, som ansågs vara den högsta hvilken till extra anslag för femte hufvudtiteln kunde afses. Marinförvaltningen anmodades derjemte att dels taga i öfvervägande huruvida icke, då det begärda anslaget till ytterligare eu pansarbåt icke ansågs kunna inom det uppgifna beloppet inrymmas, behofvet af ett ökadt antal minbåtar derinom kunde tillgodoses, dels tillse huruvida icke den af marinförvaltningen till artillerimateriel begärda anslagssumma kunde lämpligen fördelas på två år äfvensom något nedsättas. Vidare borde inom det uppgifna begränsade beloppet om möjligt inrymmas en summa af omkring 150,000 kronor, afsedda för signal- och telefonstationer å rikets kuster; hvarjemte de anmälda behofven borde upptagas i den ordning de ansågos mest trängande.

I marinförvaltningens med anledning af förenämnda skrifvelse afgifna nya förslag af den 31 oktober 1890, hemställes om följande extra anslag:

Femte hufvudtiteln.

11 Till nybyggnad af 3:e_ pansarbåten ................................ kr. 1,500,000:

» anskaffning af artillerimateriel och inskjutning af

kanoner........................................................................... » 732,500:

)) fasta minförsvaret ................ » 100 000:

» anskaffning af bomullskrut......................................... » 25^000:

» uppförande af kruthus å Bergholmen.................... » 42'öOQ:

)) anläggning af signal och telefonstationer ............ >, 100^000:

Summa kr. 2,500,000

Af skal, som, i sammanhang med de af mig angående hvarje särskild anslagspost gjorda framställningar, närmare skola angifvas, kan jag icke till alla delar biträda ofvanstaende fördelning af anslagsbeloppen, dervid i öfrigt det oafvisliga anslaget till löneregleringens genomförande blifvit, såsom jag antager, af förbiseende uteslutet.

Jag har nemligen ansett mig böra tillstyrka nedsättning i en del och uteslutande af en annan del af de begärda anslagsbeloppen för behof, med hvilkas tillgodoseende synes kunna med minsta olägenhet anstå, på samma gång som jag trott mig böra föreslå Eders Kongl. Maj:t att äska anslag för anskaffande af minbåtar, ett behof, hvars fyllande enligt mitt förmenande är minst lika vigtigt och tillika möjligt att inom den påräkneliga anslagssumman tillgodose.

De anslag å extra stat hvarom jag funnit mig i främsta rummet utöfver ett anslag af 50,000 kronor till löneregleringens genomförande böra tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att hos Riksdagen göra nådig framställning äro:

Fartygsmateriel.

Till påbörjande af en ny l:a klassens pansarbåt af Sveas cert be- no o 111 viljade 1890 års riksdag en summa af 2,868,000 kronor, hvaraf för år Fartygs- 1891 anvisades 500,000 kronor. materiel.

Då det visat sig att för tillverkning af bestyckningen till ett dylikt fartyg erfordras ungefär lika lång tid som beräknats för färdig- Ry§>SanJet sjelfva lartygsskrofvet med tillhörande maskiner, befalde Eders Kongl. Maj:t marinförvaltningen att redan före sistlidna års utgång ej blott inkomma med bestyckningsplan för den nya pansarbåten utan äfven att vidtaga förberedande åtgärder för att få bestyckningen levererad samtidigt med fartyget.

12 Femte lmfvudtiteln.

I det förslag, som marinförvaltningen författningsenligt afgifvit angående beräkningen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1892, framhåller marinförvaltningen, dels att med den medelstillgång allenast, som Riksdagen för år 1891 anvisat, det icke komme att befinnas lämpligt att inlåta sig på aftal om påbörjande af vare sig skrof och maskiner eller bestyckning innan ytterligare medel blifvit för ändamålet anvisade, dels att, för att icke senare beställning af pansarplåt skulle fördröja byggandet af den nya pansarbåten, det vore angeläget att medel till lika belopp som intill medlet af september månad sistlidna år utgifvits för pansarbåten Göta eller 2,125,058 kronor kunde disponeras då fartygsbyggnaden skulle börja.

Om det emellertid ej kan påräknas, yttrar marinförvaltningen vidare, att erhålla hela detta belopp för år 1892, är likväl af nöden att så mycket anvisas, som är behöflig!, dels för att få fartyget färdigt att sättas i sjön, dels för anskaffning och anbringande af den del af pansarbeklädnaden, hvilken bör fastsättas före sjösättningen; ochanser marinförvaltningen att för sådant ändamål åtminstone 1,500,000 kronor böra vara att tillgå för arbetena å skrof och maskiner med ingången af år 1892.

Ytterligare framhåller marinförvaltningen att anskaffningen af bepansrad fartygsmaferiel icke kan utan våda bedrifvas med samma långsamhet som hittills äfvensom att, om två eller flera pansarbåtar kunde samtidigt hållas under byggnad så att omedelbart efter den enas sjösättning den andra kunde sättas på stapeln, väsentliga besparingar skulle kunna göras, och hemställer derföre att 2,868,000 kronor till ytterligare en pansarbåt måtte af Riksdagen äskas och deraf 900,000 kronor anvisas för år 1892.

Liksom marin förvaltningen skulle jag på det fiffigaste önska att medel till fartygsmateriel beviljades till större belopp än hittills i allmänhet kunnat påräknas, äfvensom att byggnadsarbetet kunde skyndsammare bedrifvas; men, på sätt förut är anfördt, lärer det blifva omöjligt att inom det belopp, som för anslagsbehofven under femte hufvudtiteln kan få tagas i anspråk, afse medel till fartygsmateriel i den utsträckning marinförvaltningen ifrågasatt, och lärer marinförvaltniugens hemställan beträffande anslag till en fjerde pansarbåt derföre icke heller nu kunna föranleda till någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd.

På grund af marinförvaltningens betänkligheter angående lämpligheten att utan annan tillgång än det af Riksdagen för år 1891 beviljade anslagsbelopp af 500,000 kronor träffa aftal om påbörjande af den senast beviljade pansarbåten, som erhållit namnet Thule, har för-

Femte hufvudtiteln.

valtningen i underdånig skrifvelse den 29 oktober 1890 gjort framställning om beredande af ytterligare medel för ändamålet, och yttrar förvaltningen i nämnda skrifvelse:

»Enär det belopp, som senaste riksdag anvisade för byggande af en ny pansarbåt af Sveas cert, är tillräckligt endast för utförande af en del utaf de arbeten å fartygsbyggnaden, hvilka böra vid enskild verkstad beställas, skulle det blifva nödvändigt, att rörande större delen af dessa arbeten träffa vilkorligt aftal, hvars utförande göres beroende af framtida medelsanvisning. Ovissheten om tiden, när sådan anvisningkommer att erhållas, nödgar den med hvilken aftal ingås att beräkna sina pris med hänsyn dertill att verktyg och inrättningar vid hans verkstad möjligen kunna tagas i anspråk för vida längre tid än som i allmänhet erfordras för utförande af arbete utaf motsvarande värde. Härigenom kan denne äfven blifva nödsakad att afsåga sig eller åsidosätta andra arbeten, hvarjemte svårigheten att beräkna arbetsprisen lärer blifva större i samma, män som den tidrymd utsträckes för hvilken de skola gälla.

Häraf torde framgå att vilkorligt aftal eller utsträckning af leveranstiden för en viss arbetsqvantitet utöfver hvad tillverkaren i allmänhet beliöfver äro egnade att stegra tillverkningskostnaden, helst i en tid då, såsom nu är fallet, arbetsprisen äro i stigande.

Det belopp af anslaget till den nya pansarbåten, hvithet afsetts för sjelfva fartyget med maskineri men utan artilleri och minor m. in. har beräknats till samma storlek som för motsvarande arbeten å pansarbåtama Svea och Göta; men den vid dessas byggande tillämpade kostnadsberäkning för nämnda arbeten verkstäldes redan för tio år sedan, hvadan nyssnämnda belopp svårligen kan antagas fortfarande blifva tillräckligt för afsedt ändamål, såvida ej uppgörelser kunna träffas af beskaffenhet att återhålla anspråken på högre betalning.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer marinförvaltningen i underdånighet det Eders Kongl. Maj:t täcktes bereda marinförvaltningen tillgång på medel till de belopp, som utöfver redan anvisade erfordras för att så snart ske kan vid vederbörande verkstad utsluta definitiva aftal dels om tillverkning af fartyget med maskiner, bepansringsmateriel och minutskjutningsapparater dels ock, enär dessa arbeten icke kunna afslutas innan fartygets artilleripjeser med lavettage blifvit levererade, om leverans af bestyckningsmaterielen, hvilka aftal samtliga böra vara fullgjorda inom loppet af två år.»

Eders Kongl. Magt, som funnit marinförvaltningens sålunda uttalade betänkligheter välgrundade, har under den 7 november sistlidna år till

14 Femte hufvudtiteln.

desammas häfvande och för att sätta marinförvaltningen i tillfälle att så skyndsamt ske kan sluta definitiva aftal om fartygsbyggnaden samt dess bepansring m. in. funnit godt bemyndiga marinförvaltningen, att af omhänderhafvande medel förskjuta hvad som för sådant ändamål kan utöfver redan anvisadt anslag erfordras, mot godtgörelse framdeles af de medel, som till fartygsbyggnadens fortsättande kommer att af Riksdagen anvisas i den mån dessa blifva tillgängliga.

Såsom af förut omförmälda förslag angående beräkningen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1892 framgår, anser marinförvaltningen af nöden att åtminstone 1,500,000 kronor äro att tillgå för arbetena å den nya pansarbåtens skrof och maskiner med ingången af år 1892 och tillstyrker fördenskull att nämnda summa för detta år måtte för ändamålet af Riksdagen äskas.

Om, såsom marinförvaltningen förutsatt, samtliga arbeten å pansarbåten Thule blifva fullgjorda under loppet af två år och beställningen af samma fartyg egt rum vid innevarande års början, skulle visserligen de begärda 1,500,000 kronor icke allenast blifva välbehöfliga under år 1892 utan till och med otillräckliga; men, enligt hvad erfarenheten med pansarbåtarne Svea och Göta gifvit vid handen, har till dessa fartygs fullbordande erfordrats mer än respektive 1 och 1V2 år längre tid än enligt kontraktet var aftaladt, utan att bristande medelstillgång varit på något sätt dertill vållande; och då under de 24 första månaderna efter beställningarne utgifterna för Sveas och Götas skrof och maskiner uppgingo till respektive 874,115 kronor och 1,082,126 kronor 67 öre, och samtliga utgifter till respektive 1,467,033 kronor 59 öre och 1,722,411 kronor 52 öre samt för det senare fartyget under en tid af nära 3 år till 2,125,058 kronor, och då vidare dessa fartyg enligt kontrakt skulle levererats den förra på 19 V2 samt den senare på 2OV2 månader, borde för pansarbåten Thule, som är afsedd att byggas inom 24 månader, eu summa af 1,750,000 kronor eller 1,250,000 kronor utöfver redan beviljade 500,000 kronor vara tillfyllest för år 1892, äfven om beställning af pansarplåt och bestyckning skulle, såsom önskvärdt är, ega rum tidigare efter fartygsskrofvets beställning än förhållandet varit med pansarbåtarne Svea och Göta; och synes mig anslaget desto heldre kunna begränsas till denna summa som Eders Kongl. Maj:t, såsom äfven är nämndt, bemyndigat marinförvaltningen att i händelse af behof förskjuta det bristande.

Marinförvaltningen har visserligen i sitt den 31 oktober 1890 afgifna förslag till ny fördelning af de extra anslagen inom ett belopp åt högst 2,500,000 kronor icke ansett sig kunna föreslå någon ned-

Femte hufvudtiteln.

sättning i det förut till fortsatt nybyggnad af pansarbåten Thule upptagna belopp, 1,500,000 kronor, såsom det vill synas, hufvudsakligen pa grund af angelägenheten af Dett så kraftigt bedrifvande som möjligt af nybyggnaden af pansarbåtar af l:a klassen))'; men då ett kraftigt bedrifvande af byggnadsarbeten, såsom nyss är antydt, icke ensamt beror af medelstillgången och denna för det nu ifrågavarande arbetet är betrygga(l, torde af detta och i öfrig! här ofvan anförda skäl det omförmälda anslaget utan olägenhet kunna nedsättas till 1,250,000 kronor.

Genom att utesluta den ifrågasatta nya fjerde pansarbåten och begränsa anslaget för år 1892 till det redan beviljade fartyget af samma cert till 1,250,000 kronor kunde medel till två l:a klassens minbåtar jemväl inrymmas inom den påräkneliga anslagssumman.

Marinförvaltningen har visserligen, oaktadt de betydliga belopp, som i dess förslag till utgifter å extra stat för år 1892 upptagits, icke ansett sig böra föreslå anskaffandet af ett ökadt antal minbåtar; men att jemväl detta embetsverk anser sådan ökning nödig, framgår oförtydbart af dess förslag till utgifter för år 1890, deruti marinförvaltningen yttrar: »Enär flottan ännu icke är på långt när försedd med

det antal minbåtar, som vårt försvar fordrar, och behofvet af tillökning i denna vigtiga materiel derföre måste betraktas såsom trängande, anser marin förvaltningen i likhet .med föregående år anslag vara af nöden för anskaffning af två minbåtar, för hvilka jemte minutredning och bestyckning kostnaden beräknats till 352,000 kronor».

Att marinförvaltningen icke heller nu frångått dess. här ofvan uttalade åsigt angående det trängande behofvet af ett ökadt antal minbatar torde kunna antagas af dess uttalande i det afgifna förslaget af

den 16 september 1890 beträffande anslagsbehofven å femte hufvudtiteln,

der förvaltningen omförmäler Dvåra alltför fåtaliga minbätar».

Då jag fullkomligt delar marinförvaltningens sålunda uttalade åsigter om behofvet af ett ökadt antal minbåtar och till och med anser detta behof mer trängande än åtskilliga bland de af marinförvaltningen nu upptagna, anser jag att anslag till två l:a klassens minbåtar bör för år 1892 af Riksdagen begäras.

Kostnaden för två l:a klassens minbåtar, som för år 1890 upptogs till 352,000 kronor, har nu blifvit beräknad till 374,000 kronor, bland annat. emedan uti den senare summan jemväl ingår kostnaden dels för elektrisk belysning och dels för två kulsprutor i stället för en för hvarje båt.

Jag hemställer alltså, med afseende å hvad jag i fråga om fartygsmateriel anfört, att Eders Kong!. Maj:t täcktes till sådan materiel för år 1892 af Riksdagen äska:

16 Femte liufvudtiteln.

[12.] Artill erimateriel.

Till fortsättning af pansarbåten Tliules byggande kr. 1,250,000: — » 2 st. l:a klassens minbåtar jemte minutredning, elektrisk belysning och bestyckning » 874,000: —

Summa kr. 1,624,000: —

Artillerimateriel.

Marinförvaltningen anför hurusom, till följd af otillräckligheten af de årligen för anskaffning af artillerimateriel beviljade anslagen, missförhållandet i fråga om denna materiel mellan behof och tillgång ej blott qvarstått utan jemväl ökats och att så fortfarande är förhållandet. De medel, som för ifrågavarande ändamål beviljats, hafva ej räckt till mer än fyllande af en del af de äldre behofven, medan nya sådana uppstått till följd af de oupphörligt fortgående förbättringarne på artilleriteknikens område. De nya mer fulländade anfallsmedlen göra behofvet af förbättrade försvarsmedel allt mer oafvisligt.

Beträffande fartygen upplyser marin förvaltningen, att det af senaste riksdag beviljade anslag till artillerimateriel afsetts bland annat för anskaffning af brunt prismatisk! krut för pansarbåten Göta, men att alla öfriga anmälda behof af vapen och ammunition qvarstå oafhjelpta. Sålunda saknas fortfarande medel för anskaffning ej blott af 4 st. 12 cm. kanoner till korvetten Norrköping, som numera är det egentliga öfningsfartyget för den värfvade stammen och som icke har någon bakladdningskanon af nämnda i flottans bestyckning för öfrigt talrikt använda kanoncert, utan äfven af det antal revolvrar som oundgängligen erfordras för att kunna dels i enlighet med gällande föreskrifter förse besättningame å fartygen med detta vapen och dels ersätta i förråd befintliga, redan år 1864 anskaffade, numera förslitna revolvrar.

Vidare qvarstår det förhållande att af flera slag af de för fartygens bestyckning erforderliga projektiler och af samtliga slagen patroner ej finnas ens två utredningar. Af patroner till de så vigtiga 57 mm. snabbskjutande kanonerna finnes ej fullt en utredning.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt och med fästadt afseende å de af varfscheferne anmälda behof af artillerimateriel anser marinförvaltningen att under år 1892 erfordras anskaffning af:

Femte hufVudtiteln.

17 Vapen.

4 et. 12 cm. kanoner af stål ..................... kr. 22,000: —

4 » :» » lavftter M/75 .............................. » 18,000: —

4 » 65 mm. kanoner med lavettage ...... y> 8,000: —

4 » 57 mm. snabbskjutande kanoner med

lavettage............................................. » 37,200: —

10 » 25 mm. 2-pipiga kulsprutor............... » 47,500: —

840 » revolvrar................................................... » 35,600: —

10 » tubkanoner............................................... » 3,500: — 171 800- _

Ammunition.

100 st. 25 cm. pansargranater .................. kr. 25,000: —

80 » » » granater.............................. » 8,000: —

1.000 » 65 mm. projektiler .......... » 4,300: —

1,500 » 57 » patroner.............................. » 30,000: —

40.000 )) 25 » » till kulsprutor. » 77,000: —

50.000 » revolverpatroner ........................... » 3,000: —

8.000 » tändpatroner....................................... » 4,250: —

3.000 » elektriska patroner........................... » 6,000: —

18.000 kg. brunt prismatiskt krut.................. » 49,500: —

Krut af andra slag ........................................... » 18,000: — g25 050-

Summa till fartygen 396,850: — Skjutförsök.

Då anställandet af sådana försök fortfarande är af synnerlig vigt ej minst för vår påbörjade inhemska fabrikation af stålprojektiler, anser marin förvaltningen ett belojjp af 10,000 kronor för sådant ändamål böra för år 1892 bland de extra anslagsbehofven uppföras.

Sjöbefästning ar ne.

Marinförvaltningen upptager bland anslagsbehofven för år 1892 det liera föregående år anmälda behofvet af åtminstone 3 kraftiga pansarbrytande kanoner med lavettage och ammunition för Kungsholmens fästning, samt anmäler derjemte, att till de i samma fästning befintliga 10 st. 8 cm. kanonerna saknas tillräckligt antal projektiler och till de

Bill. till Bilcsd. Prot. 1891. , 1 Sami. 1 Afl. 3

18 Femte lmfviultiteln.

uti fästningen Hästholmens bestyckning ingående 3 st. 17 cm. kanonerna lavettage.

Marinförvaltningen anser derföre att förutom en kanon, som marinförvaltningen afsett skulle anskaffas inom det af Riksdagen för år 1891 anvisade belopp, till sjöbefästningarne erfordras:

2 st. kraftiga kanoner med sjelfsänkande

bebör.....................................................

150 )» stålprojektiler till dessa kanoner .....

150 » laddningar brunt prismatisk! krut ...

3 » 17 cm. lavettage ...................................

600 » 8 cm. projektiler...................................

lavetter jemte till-

Marinförvaltningen hemställer alltså underdånigst, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen äska anvisande af följande belopp:

till artillerimateriel för flottans fartyg................................. kr. 396,850: —

» skjutförsök och inskjutning af kanoner ..................... » 10,000: —

» artillerimateriel för sjöbefästningarne........................... » 399,050: —

Summa kronor 805,900: —

Såsom jag i det föregående omförmält, anmodade jag marinförvaltningen i skrifvelse den 29 sistlidne oktober att i och för nedsättning i den begärda totalsumman för extra anslag, bland annat, tillse huruvida icke det deruti ingående beloppet till artillerimateriel 805,900 kronor kunde lämpligen fördelas på två år samt något nedsättas, exempelvis genom uteslutande af anslag för anskaffning af tidsenliga kanoner till korvetten Norrköping, hvartill de för personalens öfning erforderliga moderna pjeserna under fredstid kunde lånas från andra dermed försedda, samtidigt icke använda fartyg.

Med anledning deraf nedbringade marinförvaltningen i afgifvet nytt förslag ifrågavarande anslagsbelopp från 805,900 kronor till 732,500 kronor eller med tillhopa 73,400 kronor, dels genom uteslutande af de begärda kanonerna med lavettage till förenämnda korvett, dels genom nedsättning i beloppen för andra behof, men fann deremot icke lämpligt att föreslå det sålunda nedsatta anslagsbeloppets fördelande på två år, dervid åberopande, dels att tillgodoseendet af detta behof jemte ett så kraftigt bedrifvande som möjligt af nybyggnader af pansarbåtar af l:a klass, enligt dess förmenande, vore af sådan vigt, att för dem anskaffning af annan försvarsmateriel borde stå tillbaka samt dels ange-

Femte hufvudtiteln.

lägenheten af — »om icke fyllande af bristen uti den för flottan oundgängligen behöfliga artillerimateriel — så åtminstone hejdandet af den under en följd af år fortsatta ökningen af denna brist».

Huru angeläget det än är att omförmälda brist så snart som möjligt afhjelpes, torde dock genom anslagets fördelning på två år någon synnerlig olägenhet icke vara att befara, och någon ökning af bristen lärer derigenom icke heller kunna ifrågakomma, så framt icke antingen nya behof tillkomma eller kostnaden för redan kända behofs tillgodoseende skulle betydligt växa, såsom förhållandet varit med de af marinförvaltningen föreslagna 3 st. pansarbrytande kanonerna för Kungsholmens fästning, för hvilkas anskaffande med tillhörande lavettage och projektiler för år 1890 begärdes 277,500 kronor, för år 1891 291,000 kronor och för hvilka kostnaden nu beräknas till 495,728 kronor, en omständighet som ensamt föranledt att bristen från år 1891 till 1892 ökats från 801,600 kronor till 805,900 kronor eller med 4,300 kronor, oaktadt Riksdagen till dess minskande beviljat 200,000 kronor.

ökningen i den beräknade kostnaden för nämnda kanoner med tillbehör har, såsom marinförvaltningen äfven upplyst, berott deraf, att de först tillämnade projektilerna af jern utbytts mot dylika af stål, samt att 32 cm. tackjemskanonerna, liggande i lavettage af jemförelsevis enkel konstruktion, som icke medgaf något skydd åt kanon!) etj eningen, utbytts mot 24 cm. kanoner af stål med s. k. hydro-pneumatiska sjelfsänkande lavettage, hvarigenom fullständigt skydd för betjeningen skulle vinnas.

Då jag i likhet med marinförvaltningen anser att ifrågavarande pansarbrytande kanoner böra vara af för ändamålet fullgod beskaffenhet och dess betjeningar så väl skyddade som möjligt samt då Kungsholmens fästning illa skulle motsvara sitt ändamål om den icke vore försedd med åtminstone några pjeser, tillräckligt kraftiga att genombryta utanför grunden liggande fartygs pansarbeklädnad af icke alltför svåra dimensioner, tvekar jag icke att tillstyrka anskaffandet af 3 st. 24 cm. kanoner af stål med sjelfsänkande lavettage, hvaremot, då för deras tillverkning erfordras betydligt längre tid än för anskaffning af den till samma kanoner nödiga ammunition, torde med anslag till denna senare kunna anstå till ett följande år.

Jag anser mig i sammanhang härmed böra meddela att sedan norska stortinget för bestyckning af Oskarsborg med 3 kraftiga kanoner beviljat 800,000 kronor, har enligt uppgift norska regeringen bestämt sig för anskaffning af 3 st. 28 cm. 43 ton kanoner, hvilka jemte lavettage hvardera skola kosta 235,700 kronor och således äro både krafti-

20 Femte hufvudtiteln.

gare och dyrbarare än de här ofvan föreslagna, hvilka jag dock anser vara fullt tillfredsställande.

Marinförvaltningen har i sin beräkning af 1892 års extra anslag omförmäla att för anskaffning af en sådan kanon medel voro afsedda af 1891 års anslag till artillerimateriel; men då det af Eders Kongl. Maj:t för nämnda år begärda anslag till 3 st. 24 å 25,4 cm. kanoner med lavettage och projektiler afsåg dylika vida mindre kostsamma än de nu föreslagna synnerligast hvad beträffar lavettaget, har Eders Kongl. Maj:t icke medgifvit, att nämnda anslag finge för detta af marinförvaltningen afsedda ändamål anlitas, hvarföre behofvet af 3 pansarbrytande kanoner qvarstår oförminskadt.

Kostnaden för en 24 cm. kanon af stål m/89 beräknas ungefärligen uppgå till 76,230 kronor och för lavettaget till densamma till 84,887 kronor, således tillhopa för kanon och lavettage 161,117 kronor. Lägges dertill kostnaden för 50 pansargranater och lika många laddningar prismatisk! krut, tillhopa 24,000 kronor, uppgår hela kostnaden för kanon, lavettage och ammunition till 185,117 kronor.

Beställas på en gång 3 kanoner, minskas kostnaden för hvarje kanon från 76,230 kronor till 72,600 kronor och för hvarje lavettage med 5 proc. eller 4,244 kronor och skulle kostnaden för alla 3 kanonerna med lavettage, men utan ammunition, i sådant fall uppgå till 459,728 kronor, hvilken summa torde kunna utjemnas till 459,600 kronor. Ett sannnanlagdt belopp af 23,623 kronor skulle sålunda besparas, om tre kanoner samtidigt beställas i stället för en.

Ehuru det obestridligen är af vigt, att korvetten Norrköping, så länge den användes såsom öfningsfartyg för flottans värfvade stam, är försedd med tidsenliga kanoner, synes det mig likväl obehöflig! att anskaffa nya kanoner med lavettage till ett för krigsbruk otjenligt fartyg, enär desamma, såsom jag förut antydt, kunna i fredstid lånas från andra dermed försedda, icke använda fartyg, hvarigenom det endast blifver behöflig^ att anskaffa pivotfästen och skenor för 12 cm. kanoner samt å nämnda fartyg aptera desamma. I stället för det till kanoner för korvetten begärda beloppet 40,000 kronor skulle då erfordras endast 2,400 kronor, hvilket senare belopp jag derföre hemställer att Eders Kongl. Maj:t behagade af Riksdagen begära.

Genom den användning af 1891 års anslag till artillerimateriel, hvarom Eders Kongl. Magt "den 12 sistlidne december meddelat föreskrift, har redan delvis det behof af artillerimateriel för flottans fartyg, hvartill marinförvaltningen ansett anslag böra begäras för år 1892, blifvit tillgodosedt. Med afhjelpande i öfrigt af detta behof, likasom

Femte hufVudtiteln.

med anskaffning af projektiler och brunt prismatiskt krut till de begärda 3 st. 24 cm. kanonerna anser jag det kunna anstå till år 1893.

Det af marinförvaltningen begärda anslaget till skjutförsök och inskjutning af kanoner är deremot icke af beskaffenhet att kunna utan olägenhet uppskjutas, och torde derföre ett anslag af 10,000 kronor för detta ändamål böra af Riksdagen äskas.

Enahanda är förhållandet med behofvet af anslag för anskaffande af krut, hvarpå enligt från marinförvaltningen meddelad uppgift för närvarande är en brist af 38,292 kg., motsvarande en kostnad af 80,410 kronor, hvarifrån likväl bör dragas 35,000 kronor som af senaste anslag till artillerimateriel blifvit anvisadt till anskaffning af prismatiskt krut, så att verkliga behofvet för bristens utjemnande uppgår till 45,410 kronor.

Marinförvaltningen har under en följd af år framhållit nödvändigheten af att fylla bristen af krut, som hufvudsakligen uppkommit derigenom, att det enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 7 maj 1885 bestämda belopp af 8,000 kronor, som af anslaget till kruttillverkning skall afses för flottans behof, till följd af det numera använda krutets ej obetydligt dyrare anskaffningskostnad, långt ifrån att med nämnda belopp kunna uppbringa flottans krutförråd till hvad det enligt gällande föreskrifter bort innehålla, ej ens varit tillräckligt för hvarje års behof, hvadan bristen ökats, oaktadt den ursprungligen bestämda qvantitet, som ansetts böra finnas att tillgå, blifvit icke obetydligt nedsatt. Marinförvaltningen har såväl för år 1890 som 1891 hemstält, att utöfver förenämnda 8,000 kronor 18,000 kronor årligen måtte anvisas till successivt fyllande af krutbristen och har för år 1892 förnyat sin hemställan, hvilken jag till alla delar biträder.

T enlighet med hvad nu blifvit anfördt, anser jag följande behof af artillerimateriel företrädesvis böra tillgodoses, nemligen:

3 kraftiga pansarbrytande kanoner af stål med tillhörande lavetter.............................................................. kr. 459,600: —

pivotfästen och skenor jemte desammas aptering till 4 st. 12 cm. kanoner ombord å korvetten Norrköping .............................................................................. ); 2,400: —

skjutförsök och inskjutning af kanoner....................... » 10,000: —

anskaffning af krut ........................................................... » 18^000: —

Summa kr. 490,000: —;

Och hemställer jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å extra stat för år 1892 till artillerimateriel anvisa ett belopp af 490,000 kronor.

22 Femte hnfrudtlteln.

Fasta minförsvaret.

[13.] Behofvet, af medel för år 1892 till anskaffning af ännu bristande

Fäste mm- ma(eriel för minspärrningar beräknar marinförvaltningen ensamt för minpositionen i Södertelje skärgård till 200,000 kronor, hvilken summa, huru angeläget det än vore att ordnandet af denna position icke längre uppskötes, marinförvaltningen likväl anser kunna på två år fördelas och att för år 1892 endast hälften af nämnda belopp eller 100,000 kronor är för ändamålet behöflig!.

Förutom det af marinförvaltningen sålunda anmälda behof erfordras likväl medel jemväl för ordnandet' af öfriga till hufvudstadens försvar afsedda minpositioner, af Indika ingen med undantag af de vid Oscar-Fredriksborg och Vaxholm är försedd med vare sig tändoch syftstationer eller befästningar med tillhörande bestyckning och ammunition till minliniernas försvar.

Då en minposition för att vara af åsyftadt gagn måste vara fullständigt försedd icke allenast med erforderlig materiel utan äfven med lämpliga försvarsmedel, har det synts mig vara af största vigt att alla för ändamålet tillgängliga medel och materialier användas till fullständigande af en position innan man nedlägger någon kostnad på de öfriga. Bland de minpositioner, som är o afsedda för de till Stockholm ledande farvattnen, torde den i Södertelge skärgård vara den vigtigaste sedan spärrningarne vid Oscar-Fredriksborg och Vaxholm kunna anses ordnade, och har jag derföre ansett den för Siarö- och Grinda-positionerna ursprungligen afsedda minmateriel, som dertill befinnes användbar, böra användas till komplettering af Södertelge-positionen samt under sådan förutsättning från chefen för fasta minförsvaret infordrat uppgift på alla de kostnader, som skulle betingas af samtliga till Stockholms försvar afsedda minpositioners fullständiga ordnande.

I den med anledning häraf mig lemnade uppgift beräknas kostnaderna för Södertelge-positionens fullständigande sålunda:

Femte hufvndtiteln.

från hvilken slamma likväl bör afdragas dels ett belopp af 54,300 kronor som af 1891 års anslag till minförsvaret blifvit för nämnda position anvisadt, dels 30,000 kronor till en barack, hvarmed bör kunna anstå; och hela det behof som under fredstid bör tillgodoses för nämnda positions fullständiga ordnande utgör sålunda 309,700 kronor. Återstående medelsbehof för Siarö- och Grinda-positionernas ordnande beräknas, då afdrag jemväl der göres för baracker, till sammanlagd! 1,071,200 kronor och för samtliga till ämna de minspärrningar i Stockholms och Södertelge skärgårdar sålunda till 1,380,900 kronor.

De vid Stockholms station förlagda 3:e klassens pansarbåtar kunna visserligen i brist af befästningar påräknas för minliniemas försvar, men dessa flytande befästningar, hvilka ega det oskattbara företrädet framför de permanenta att kunna förflyttas till hvilken del som helst i den vidsträckta inre skärgården, torde äfven erfordras för försvaret af dels andra farleder, för hvilka fasta minspärrningar icke äro afsedda, dels af tillfälliga spärrningslinier, och är det derföre af stor vigt att befästningar redan under fredstid uppföras vid de fasta minpositioner, som anses böra finnas, så att pansarbåtarna i händelse af krig må kunna afses för andra ändamål än till de fasta minpositionernas försvar.

Vidare torde böra erinras, att ännu ingen materiel finnes för tillfälliga minspärrningar eller sådana, som kunna utföras i hvilken farled som helst, och hvilka utan tvifvel äro minst lika vigtiga som åtminstone en del af de fasta, hvilka i allmänhet, såsom af en fiende otvifvelaktigt kända, hufvudsakligen endast torde tjena att angifva de farleder, uti hvilka han icke bör söka framtränga, under det andra äro helt och hållet i saknad af minförsvar.

Till följd af de förbättringar, som numera blifvit vidtagna med minor och dertill hörande attiralj, hvarigenom desamma, då de utkastas, sjelfva intaga det för dem bestämda djupet under vattenytan, kan en farled med största skyndsamhet mineras. Förutom det verkliga hinder för en fiendes framfart en sådan minspärrning medför, är ensamt befintligheten af dylik materiel gagnelig, emedan en fiende med kännedom derom alltid måste framgå med största försigtighet och långsamhet, i stället för att lian, då han vet oss vara i saknad deraf, endast behöfver taga hänsyn till farvattnets beskaffenhet i öfrig!, hvilket allt uppenbarligen icke är utan stor betydelse för försvaret.

Jag anser derföre att man icke bör alltför länge uppskjuta anskaffandet af nödig materiel för tillfälliga minspärrningar.

1882 års sjöförsvarskomité har visserligen ansett, att för ordnandet af det fasta minförsvaret ett årligt anslag af 100,000 kronor skulle i

24 Femte hufvudtiteln.

[14-]

Signal- och telefonstationer.

förhållande till våra tillgångar och behof vara lämpligen afpassadt, och denna summa har i allmänhet äfven Riksdagen under de senare åren i medeltal för ändamålet beviljat; men då man betänker att, oafsedt de vigtiga tillfälliga minspärrningarne, ensamt för ordnandet af positionerna i Södertelge skärgård samt vid Siare och Grinda med ett årligt anslag af 100,000 kronor skulle erfordras mer än 13 år, och då inloppen till Göteborg och andra vigtiga platser ännu äro helt och hållet i saknad af minförsvar, borde uppenbarligen nämnda årliga anslag högst betydligt ökas, åtminstone fördubblas, och hemställer jag derföre att Eders Kongl. Maj:t till fasta och tillfälliga minspärrningars ordnande behagade af Riksdagen äska ett extra anslag af 200,000 kronor, deruti inberäknadt 25,000 kronor för anskaffning af bomullskrut, hvaraf bristen i betänklig grad ökats, enär anskaffning af minor fortgått utan att förrådet af bomullskrut i motsvarande förhållande kunnat tillgodoses. Med anskaffning af detta sprängämne är desto angelägnare som det icke kan inom landet tillverkas.

Signal- och telefonstationer.

En bland de vigtigare uppgifterna under all krigföring är otvifvelaktigt möjligheten af snabba meddelanden angående en fiendes förehafvanden och, hvad särskildt beträffar dylika meddelanden om en fiendtlig flottas rörelser och destination, har behofvet deraf ökats i samma mån som hastigheten hos nutidens krigsfartyg blifvit mer och mer uppdrifven.

För att så mycket som möjligt är kunna afhjelpa detta behof, borde å de vigtigare utposterna i skärgårdarna och å kusten signalstationer inrättas, hvilka genom telefonledningar, der sådana förut icke finnas, sättas i förbindelse med närmaste rikstelefon eller telegrafstation.

Genom dylika anordningar kunde meddelanden skyndsamt fortskaffas, dels från vederbörande befälhafvare för armén och flottan till inom signalhåll befintliga egna fartyg och tvärtom, dels angående de iakttagelser, som från de respektive signalstationerna kunna göras beträffande fiendtliga fartyg, och derigenom förenämnda befälhafvare beredas tillfälle att med stöd deraf ordna sina operationer.

Liksom armén och flottan under krigstid skulle hafva stort gagn af ifrågavarande anstalter, torde den allmänna sjöfarten hafva det icke

Femte lmfvndtiteln.

mindre under fredsförhållanden. Så t. ex. kunde vid tilläfventyrs i en stations närhet inträffande skeppsbrott, grundstötning eller annat missöde, till följd hvaraf skyndsam hjelp erfordrades, sådan omedelbart genom telefonstationens försorg reqvireras, redare och fartygsbefälhafvare kunde mellan sina respektive hemvist och en stor mängd platser i skärgården och vid kusten meddela sig med hvarandra, bogserbåtar tillkallas o. s. v.

Äfven för lotsverket blefve dylika inrättningar, synnerligast med hänsyn till möjligheten af säkerhetsanstalternas ordentliga vidmakthållande, af icke ringa gagn, helst nästan alla de föreslagna stationerna äro afsedda att förläggas till lots- och fyrplatser samt betjenas af lotsoch fyrpersonalen.

På grund af den nytta, som ifrågavarande anstalter sålunda under fredstid skulle medföra för den allmänna sjöfarten dels direkt och dels genom lotsinrättningen, torde såväl handels- och sjöfartsfonden som lotsverket böra bidraga med medel till stationernas anordnande och under sådan förutsättning tjenstedepescher från och till lots- och fyrplatser kostnadsfritt befordras, hvaremot för enskilda samtal och meddelanden utgifter borde erläggas enligt samma grunder, som för rikstelefonens begagnande är föreskrifvet, nemligen för meddelanden mellan orter, som äro mer än 25 nymil aflägsna från hvarandra, 50 öre, eljest 30 öre, Indika afgifter under lämplig kontroll borde uppbäras och redovisas af vederbörande stations föreståndare samt företrädesvis användas till signalstationernas och telefonledningarnes underhåll.

Det behöfliga antalet signalstationer beräknas till 47 och telefonledningar till 26, deraf dock endast 36 signal- och 14 telefoninrättningar anses böra under fredstid ifrågakomma.

Hela kostnaden för samtliga de föreslagna stationerna med ledningar beräknas till 259,450 kronor, och för de anordningar, som under fredstid borde vidtagas, till 178,325 krnoor.

Då likväl bland de stationer, som blifvit afsedda att utföras, jag anser åtminstone en kunna utgå såsom alltför kostsam i förhållande till det gagn, som med densamma kunde förväntas, bör anläggningssumman kunna nedsättas till i rundt tal 164,000 kronor, hvaraf jag har anledning antaga att tillhopa omkring 72,000 kronor kunna påräknas från handels- och sjöfartsfonden samt från öfverskott å lots- och fyrmedlen, hvarigenom den summa, som af andra statsmedel är behöflig, sålunda nedbringas till 92,000 kronor, om anvisande af hvilket belopp för år 1892 jag hemställer att Eders ICongl. Maj:t behagade hos Riksdagen göra nådig framställning.

Bill. till Ri/csd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd.

26 Femte hufvudtlteln.

[160 Kruthus å Bergholmen.

[160

Sjökrigsskolan.

Kruthus å Bergholmen.

Uti skrifvelse den 28 september 1888 angående reglering af utgifterna under femte hufvudtiteln gjorde marinförvaltningen hemställan om anslag till uppförande af ett kruthus i Stockholms skärgård och anförde dervid att det å Sandön i nämnda skärgård nära Oscar Fredriksborg anlagda för 500 centner bomullskrut beräknade kruthuset icke kunde rymma den myckenhet bomullskrut som man numera'ansåg böra hållas i förråd, samt att med afseende å Sandöns läge, det ej heller vore skäl att förvara mer bomullskrut i kruthuset derstädes, än som vid dettas anläggning afsågs; öfverlemnande marinförvaltningen, som funnit den söder om Tynningö i stora segelleden till Oscar-Fredriksborg belägna Bergholmen erbjuda eu synnerligen lämplig plats för nytt kruthus, ritningar och kostnadsförslag till ett sådant, hvilket kostnadsförslag med af marinförvaltningen deri föreslagen ändring slutade å 42,500 kronor i rundt tal. Denna framställning har marinförvaltningen såväl under de föregående åren som nu i sin förenämnda skrifvelse angående medelsbeliofvet för år 1892 förnyat samt alltså hemstält att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen äska för anläggning å Bergholmen af ett till förvaring af bomullskrut afsedt kruthus med dertill hörande byggnader och spårväg ett extra ordinarie anslag för år 1892 af 42,500 kronor, och anser jag mig till denna underdåniga hemställan böra tillstyrka bifall.

Sj ö krigsskolan.

För att bereda lektorerna vid sjökrigsskolan förbättring i lönevilkor till likhet med hvad lektorerna vid de allmänna läroverken, med hvilka de äro likstälda i kompetensvilkor och i det närmaste i undervisningstid, då åtnjöto, föreslog Eders Kongl. Maj:t 1888 års Riksdag:

att aflöningen för lektor vid sjökrigsskolan i första lönegraden skulle bestämmas till 3,600 kronor;

att ålderstilläggen i 2:a, 3:e och 4:e lönegraderna skulle förhöjas från 250 kronor till 500 kronor; äfvensom att sådan förhöjning i ålderstilläggen äfven skulle medgifvas biträdande läraren i matematik;

att lektorerne vid sjökrigsskolan måtte få åtnjuta rätt till tjenstårsberäkning i likhet med lektorerne vid allmänna läroverken, och

Femte hufvudtiteln.

att lektorerne vid sjökrigsskolan måtte förklaras berättigade att från allmänna indragningsstaten erhålla pension till enahanda belopp och på enahanda vilkor, som för närvarande vore bestämda för deras vederlikar i motsvarande lönegrad vid de allmänna läroverken;

allt med vilkor att den, som ville komma i åtnjutande af desse förbättrade löneförmåner, icke finge jemte sin lärarebefattning vid sjökrigsskolan utöfva lärareverksamhet' vid någon privat undervisningsanstalt för inträde i nämnda skola;

äfvensom att, för beredande af denna löneförbättring, dels det å ordinarie stat uppförda anslag för sjökrigsskolan måtte förhöjas med 1,860 kronor eller från 31,040 kronor till 32,900 kronor dels ock att af kadetternes terminsafgifter finge användas, utöfver hvad deraf redan blifvit till löneförbättring åt lärarne anvisadt, ytterligare 1,300 kronor.

Riksdagens statsutskott, som ansåg att det framstälda förslaget icke borde tagas i betraktande annorledes än i sammanhang med eller efter pröfning af frågan om de allmänna läroverkens omorganisation, hemstälde att Eders Kong], Maj:ts framställning icke måtte af Riksdagen bifallas.

Denna utskottets hemställan bifölls af Andra Kammaren, hvaremot Första Kammaren antog ett af åtskilliga af denna kammares ledamöter inom statsutskottet i afgifven reservation framstäldt förslag, att Kongl. Maj:ts framställning måtte på det sätt bifallas, att till löneförbättringåt, lärarne vid sjökrigsskolan dels finge användas af kadetternas terminsafgifter, så vidt de dertill lemnade tillgång, ett belopp af 1,300 kronor, dels ett extra anslag å 1,860 kronor för år 1889 anvisades.

Detta blef också genom företagen gemensam omröstning Riksdagens beslut.

Vid 1889 års riksdag föreslog Eders Kongl. Maj:t — då behofvet af förbättrade aflöningsförmåner för sjökrigsskolans lärare qvarstode oförminslcadt, men någon utsigt att, innan en definitiv reglering af aflöningen för lärarne vid de allmänna läroverken kommit till stånd, få den medgifna aflöningsförbättringen åt sjökrigsskolans lärare uppförd på ordinarie stat, såsom Eders Kongl. Maj:t föregående år begärt, icke ansågs förefinnas — att likasom för 1889'ett extra anslag af 1,860 kronor måtte för år 1890 anvisas; och riksdagen biföll på det sätt Eders Kong!. Maj:ts framställning, att anslaget beviljades under vilkor att lärarne vid sjökrigsskolan icke utöfvade lärareverksamhet vid privat läroanstalt före inträde i nämnda skola.

Då Eders Kongl. Maj:t till nästlidne års riksdag framlade förslagtill omorganisation af de allmänna läroverken, föreläde Eders Kongl.

28 Femte lmfVudtiteln.

Maj:t tillika riksdagen frågan om lektorernas vid sjökrigsskolan förbättrade aflöning in. m. i öfverensstämmelse med 1888 års förslag; men då Eders Kongl. Maj:ts förslag till lönereglering för lärarne vid de allmänna läroverken icke vann riksdagens gillande, biföll Riksdagen endast på det sätt Eders Kongl. Maj:ts förevarande framställning, att det ordinarie anslaget till sjökrigsskolan i 1891 års riksstat upptogs till oförändradt belopp af 81,040 kronor och att Riksdagen, under vilkor att lärarne vid sjökrigsskolan icke utöfvade lärareverksamhet vid privat läroanstalt för inträde till sjökrigsskolan, till löneförbättring åt lärarne vid nämnda skola, utöfver de 1,300 kronor af kadetternas terminsafgifter, som enligt 1888 års riksdags medgifvande finge dertill användas, på extra stat för år 1891 beviljade 1,860 kronor.

På grund af förberörda riksdagsbeslut hafva sjökrigsskolans lektorer under år 1889 varit i åtnjutande af den förbättring i aflöning, riksdagen sålunda medgifvit, samt äfven under åren 1890 och 1891 varit dertill berättigade dock under det af Riksdagen vid anslagets beviljande dessa år fästade vilkor, livilket emellertid hindrat dem att för sist sagda år få tillgodonjuta löneförbättringen, då ingen af lektorerne kan deraf komma i åtnjutande, så länge någon af de öfriga lektorerne fortsätter med undervisningen i den förberedande sjökrigsskolan, samt de bland lektorerne, som bedrifvit denna undervisning, icke funnit sig kunna dermed upphöra för deri ovissa förmånen af en löneförbättring som, anvisad på extra stat, när som helst kan upphöra.

Enär emellertid den af mig ifrågasatta löneförbättring för sjökrigsskolans lektorer är af behof och billighet påkallad samt Eders Kongl. Maj:t icke lärer till innevarande års Riksdag framlägga något förnyadt förslag till lönereglering för lärarne vid de allmänna läroverken och alltså frågan om löneförbättringen till sjökrigsskolans lektorer på ordinarie stat och till den omfattning, mitt vid 1888 och 1890 årens riksdag framstälda förslag innebär, icke lärer med utsigt till framgång kunna för Riksdagen framläggas, anser jag de för löneförbättringen nödiga anslagsmedlen böra äskas på extra stat. I fråga åter huruvida detta bör ske med eller utan särskildt vilkor för löneförbättringens tillgodonjutande får jag anföra, att, då Eders Kongl. Maj:t år 1888 ifrågasatte såsom vilkor sjuklighet för dem, som af de föreslagna förmånerna ville komma i åtnjutande, att icke utöfva lärareverksamhet vid någon privat undervisningsanstalt för inträde i sjökrigsskolan, detta var mot förmånen icke blott af den löneförbättring kadetternas terminsafgifter och anslagsförhöjningen kunde medgifva utan jemväl af förhöjda ålder stillägg, tjenstår sb er åkning och pension samt under förutsättning

Femte hufvudtiteln.

att åtnjutandet af löneförbättringen och dessa förmåner blefve genom de behöfliga anslagens uppförande på ordinarie stat för framtiden tryggadt; hvadan det alltså med fog lärer kunna ifrågasättas, om, så länge endast en mindre del af de afsedda förmånerna och endast för ett år i sender beviljas, det kan vara billigt att dervid fästa samma vilkor, och om icke fulla skäl må anses föreligga att, såsom riksdagen år 1888 gjorde, lemna den välbehöfliga aflöningsförbättringen utan något särskilt förbehåll.

Då likväl såväl 1889 som 1890 årens riksdagar vid anslagets beviljande fäst vilkoret att lärarne vid sjökrigsskolan skola upphöra med sin verksamhet vid privat undervisningsanstalt för inträde i skolan, synes mig eu framställning om anslagets anvisande utan något förbehåll i detta syfte icke kunna påräkna framgång. Men då detta förbehåll icke billigt-vis bör så affattas att den lektor vid sjökrigsskolan, som icke egnar sig åt en dylik privat undervisningsverksamhet, skall gå i mistning om en löneförbättring, hvars befogenhet Riksdagen genom anslagets beviljande erkänt, vill jag underdånigst föreslå, att vid löneförbättringen fästes det vilkor Eders Kongl. Maj:t derför vid framställningen till 1888 års riksdag föreslagit, nemligen skyldighet för den lektor, som deraf ville komma i åtnjutande, att icke utöfva lärareverksamhet vid privat undervisningsanstalt för inträde i sjökrigsskolan.

Då för närvarande endast en bland skolans fem lektorer finnes, som icke undervisar i förberedande sjökrigsskolan, skulle, då de öfriga fyra tvifvelsutan, på de skäl jag redan anfört, icke komma att upphöra med sin lärareverksamhet i sistnämnda skola, innan löneförbättringen blifvit uppförd på ordinarie stat och öfriga förmåner af pension in. m. blifvit dem tillförsäkrade, antagligen endast en femtedel af anslaget eller 372 kronor under år 1892 i verkligheten komma att utgå.

På grund af det nu anförda får jag hemställa, det Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att till löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan må, utöfver de 1,300 kronor som enligt 1888 års riksdags medgifvande få dertill användas, anvisas för år 1892 ett extra anslag af 1,860 kronor med det dervid för löneförbättringens erhållande fästade vilkor att den, som vill deraf komma i åtnjutande, icke må, jemte sin lärarebefattning i sjökrigsskolan, utöfva lärareverksamhet vid någon privat undervisningsanstalt för inträde i nämnda skola.

Hvad chefen för sjöförsvarsdepartementet sålunda i afseende å regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel äfvensom i öfrigt hemställt täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af stats-

Femte hufviultiteln.

rådets öfrige ledamöter, i nåder gilla, med befallning tillika att afskrift af detta protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemuas till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.

Femte hufvudtiteln

31 Förslag

till

Stat

för Femte hufvudtiteln år 1892.

32 Femte Inifrudtiteln

Femte hufTudtiteln

3-3

Bih. till Riksd. Prot. 1891.

1 Sami.

1 Åfd.

Sjette hufvudtiteln.

Protokoll öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 12 januari 1891.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt, Statsråden: herr friherre von Otter, herr Wennerberg, friherre Palmstierna, friherre von Essen, friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll och WlKBLAD.

Departementschefen statsrådet Groll anhöll i underdånighet att få underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om reglerandet af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel samt yttrade härvid beträffande anslagstitlarne:

BIL till Rikad. Prof. 1891. 1 Sami. 1 A/d. 1 Raft.

2 Sjette hufvudtiteln.

[1-]

Organisation af kommerskollegium.

Historik.

Kommerskollegium.

Sedan vid 1888 års riksdag den då hyllande frågan om ändring i regeringsformen i syfte att ett särskild! departement för landtbruk, industri och handel skulle inrättas genom kamrarnes skiljaktiga beslut förfallit, och då, vid sådant förhållande samt med hänsyn jemväl dertill att sedermera genom landtbruksstyrelsens tillkomst jordbrukets anspråk på en statsadministrativ myndighet för vårdande af dess intressen blifvit tillgodosedt, frågan om inrättande af ett dylikt nytt departement kan antagas vara undanskjuten, torde förhållandena mana att tillse, huruvida icke på annat sätt kan vinnas en lösning af den under snart sagdt hela detta århundrade.på dagordningen stående frågan om kommerskollegiets ombildning och lämpligaste organisationen af den myndighet, som närmast skall hafva till uppgift att bevaka handelns och näringarnas intressen. Denna fråga har också derföre under nästlidna år varit föremål för utredning inom departementet, och anhåller jag att nu få underställa Eders Kong! Maj:ts pröfning ett på grund af denna utredning uppgjordt förslag till det ifrågavarande embetsverkets definitiva organisation.

Härvid torde det dock till en början tillåtas mig att lemna en, så vidt möjligt, kortfattad öfversigt af de vigtigare skedena af organisationsfrågans utveckling. Då det likväl skulle leda till alltför stor vidlyftighet att sträcka denna öfversigt tillbaka ända till den tidpunkt, då frågan först bragtes å bane, samt för öfrigt de olika förslag i ämnet, hvilka under århundradets förra hälft framstäldes, med afseende å numera väsentligen förändrade förhållanden, icke vidare torde ega någon praktisk betydelse, tillåter jag mig att till utgångspunkt för denna öfversigt taga tiden för det förutvarande bergskollegiets indragning och öfverflyttningen af dettas göromål till kommerskollegiet.

Efter det rikets ständer vid 1856—1858 årens riksmöte bifallit en i ämnet gjord nådig framställning, förordnades nemligen under den 11 december 1857 att bergskollegiet skulle med samma år upphöra såsom särskild! embetsverk samt de mål, uppdrag och åligganden, hvilka då enligt instruktionen af den 28 december 1832 och andra författningar tillhörde bemälda kollegium, med år 1858 öfvertagas af kommerskollegiet. Genom den sålunda vidtagna indragningen af bergs-

3 Sjette lnifvudtiteln.

kollegiet och öfverflyttandet af dess göromål till kommerskollegiet blef detta senares verksamhetsområde väsentligen förändradt, men det oaktadt vidtogs i sammanhang dermed eu betydlig minskning i embetsoch tjenstemannapersonalen i kommerskollegiet. Vid den tid, då ett af särskilde komiterade i ämnet afgifvet betänkande af den 29 juli 1822 utgjorde föremål för regeringens och representationens pröfning, funnos i kommers- och bergskollegierna anstälde tillsammans icke mindre än 75 embets- och tjenstemän, af hvilka 43 tillhörde kommerskollegiet och 32 bergskollegiet, men efter de båda kollegiernas sammanslagning nedgick personalen till endast 28.

Redan vid den tiden hade emellertid rikets ständer i underdånig skrifvelse den 25 april 1857 anhållit om tillsättande af en komité för att afgifva yttrande och förslag, huruvida och på hvad sätt en sådan förändring uti styrelseverkens och förvaltningsmyndigheternas organisation skulle kunna åstadkommas, som i öfverensstämmelse med de grunder, hvarpå den så kallade departementalstyrelsen hvilade, kunde bereda en dylik organisations närmare samband med statsdepartementen äfvensom möjligaste enkelhet i ärendenas behandling i förening med nödig säkerhet. Den sålunda begärda komitén, hvilken tillsattes den 19 juni 1858, afgaf den 26 maj 1859 underdånigt betänkande angående förändrad organisation af rikets styrelse- och förvaltningsverk, deruti med afseende särskildt å kommerskollegiet tillstyrktes hufvudsakligen att i dettas ställe måtte inrättas en förvaltning under namn af »Styrelsen för handel, bergverk och slöjder», bestående af en chef eller generaldirektör och fyra föredragande ledamöter under benämning »kommerseråd», hvilka senare skulle samfäldt och med lika rösträtt jemte chefen deltaga i handläggningen och afgörandet af vissa vigtigare frågor, under det att öfriga ärenden skulle handläggas endast af chefen jemte föredraganden och en annan ledamot, med ensam beslutanderätt i dessa senare ärenden för den förstnämnde, utom hvad anginge frågor om fondernas förvaltning, der kollegial rösträtt skulle tillkomma ledamöterne.

Först efter det 1867 års Riksdag, i anledning af en inom andra kammaren väckt motion om indragning af kommerskollegiet in. in., i underdånig skrifvelse den 8 maj sagda år — med förmälan att, då en ombildning af kommerskollegiet redan tillförene varit ifrågasatt, Riksdagen ansåge det välbetänkt, om åtgärder vidtoges till underlättande af en sådan förändring — anhållit att Kongl. Maj:t täcktes förordna att, intill dess frågan om kollegiets indragning eller förändrade organisation

4 Sjette hufvudtiteln.

kunde varda slutligen afgjord, embeten och tjenster inom embetsverket skulle endast på förordnande och tillsvidare tillsättas, blef i sammanhang med denna Riksdagens framställning nyssberörda komitébetänkande af den 26 maj 1859, i hvad detsamma afsåg kommerskollegiet, företaget till nådig pröfning. Kong!. Maj:t fann härvid den af komitén föreslagna ombildning af kollegiet icke innefatta sådana fördelar framför den befintliga organisationen, att förslaget borde vinna afseende, hvaremellertid Kongl. Magt, som framdeles ville taga i öfvervägande, huruvida en sådan anordning kunde ske, att de till kommerskollegiet hörande mål och ärenden skulle, utan uppoffring af deras ändamålsenliga handhafvande, kunna på annat, till besparing i statsutgifterna ledande sätt pröfvas och afgöras, förklarade att det då ledigvarande presidentsembetet i kollegiet icke för det dåvarande komme att återbesättas samt anbefalde kollegiet att, intill dess annorlunda i nåder beslotes, endast på förordnande och tillsvidare tillsätta de tjenster och befattningar hos kollegiet, som under tiden kunde blifva lediga; och beslöts derjemte under den 31 juli 1867 att den särskilda registratorsbefattningen för bergsärenden hos kollegiet skulle indragas.

Vid påföljande års riksdag afgaf Kongl. Maj:t förslag om inrättande af ett särskild! statsdepartement för näringar och allmänna arbeten samt om rättighet för Kong!. Maj:t att uppdraga åtgörande! af vissa ärenden åt vederbörande departementschef, hvilka båda förslags genomförande ansågos utgöra en nödvändig förutsättning för möjligheten att vidtaga den ifrågasatta indragningen af kommerskollegiet; men, då dessa framställningar icke vunno Riksdagens bifall, fann Kongl. Maj:t frågan om berörda indragning böra förfalla, och blef i sammanhang härmed presidentsembetet i kollegiet den 4 juni 1868 åter tillsatt.

Efter det såväl vid sistnämnda års som vid 1869 års riksdag å nyo väckts motioner om indragning af kommerskollegiet samt jemväl Riksdagens år 1870 församlade revisorer i afgifven berättelse till 1871 års riksdag gjort framställning i enahanda syfte, hvilken framställning vid sistnämnda riksdag upptogs af enskild motionär, utan att likväl något af samtliga dessa förslag föranledde till någon Riksdagens åtgärd, bragtes emellertid vid 1874 års riksdag genom enskilde motionärers framställningar frågan åter under Riksdagens pröfning, dervid särskild! yrkades att den dittills utgående, men genom siste innehafvarens då kort förut timade dödsfall ledigblifna presidentslönen i kollegiet måtte indragas, och beslöt Riksdagen dels att i underdånig skrifvelse anhålla det Eders Kongl. Maj:t täcktes taga frågan om kommerskollegiets indragning eller förändrade organisation under förnyad ompröfning och till 1875 års

5 Sjette hufrndtiteln.

riksdag framlägga de förslag i ämnet, hvartill omständigheterna kunde föranleda, dels ock att, intill dess denna organisationsfråga blifvit slutligen afgjord, det för kollegiet anvisade aflöningsanslag skulle minskas med 6,000 kronor.

I anledning af Riksdagens berörda anhållan tillsattes den 5 juni 1874 en särskild komité, med uppdrag att, efter pröfning af alla på lösningen af frågan om kommerskollegiets indragning eller förändrade organisation inverkande omständigheter, afgifva underdånigt utlåtande och förslag i ämnet. I underdånigt betänkande af den 13 januari 1875 förklarade denna komité sig, efter genomgående af de olika grupper af ärenden, som tillhörde kollegiets handläggning, hafva kommit till den öfvertygelse att de af dessa ärenden, som lämpade sig för en öfverflyttning till redan befintliga embetsverk, vore både till antal och omfattning af ringa betydelse samt uttalade derjemte på andragna grunder den åsigt att ett särskildt embetsverk för näringarna svårligen kunde undvaras, derest icke regeringen ofta skulle råka i förlägenhet för erhållande af grundligare utredning i vigtigare frågor. Komitén ansåg likväl att kommerskollegiet borde ersättas af ett embetsverk med tidsenligare former, till stöd hvarför anfördes, bland annat, att det kollegiala arbetssättet med detsamma åtföljande omgångar och onödiga skrifverier vore för behandlingen af flertalet ärenden rent af hinderlig samt, äfven för kollegiets öfriga göromål obehöflig! äfvensom att kollegiet för öfrigt intoge en alltför afskild ställning i förhållande till idkarne af de näringar, för hvilkas bästa det hade att verka, enär på intet sätt vore sörjdt för att kollegiet i förekommande fall hade tillgång till råd och upplysningar af erfarne och praktiske fackmän. Företrädesvis på dessa grunder föreslog komitén, bland annat, hufvudsakligen: att kommerskollegiet måtte indragas; att förvaltningen af manufakturförlagslånefonden äfvensom de i nådiga förordningen den 21 oktober 1871 åt kollegiet uppdragna bestyr med kortstämplingen måtte öfverflyttas till statskontoret samt behandlingen af de fiskeriärenden, som tillhörde kollegiet, uppdragas åt landtbruksakademiens förvaltningskomité; att för öfvertagande af alla öfriga kollegiets göromål måtte inrättas ett nytt, embetsverk under namn af »Kong!. Styrelsen för handeln och näringarna», bestående af en generaldirektör mod ensam beslutanderätt och tre föredragande byråchefer, biträdde af tre byråsekreterare, en registrator och två kontrollörer, alla med löner motsvarande dem, som för vederlikar inom andra embetsverk vore eller blefve bestämda ; att till styrelsens disposition måtte ställas anslag af 2,000 kronor till arfvode åt ett, juridiskt biträde, 1,000 kronor till arfvode åt ett tekniskt biträde

6 Sjette hnfrndtitcln.

och 8,000 kronor till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman och skrifbiträden; samt att den nya styrelsen måtte få sig anbefaldt att afgifva förslag till åtgärder, hvarigenom, antingen i öfverensstämmelse med ett af komitén framlagdt förslag till inrättande af eu representation för näringarna eller på annat lämpligt sätt, styrelsen sattes i vexelverkan med näringarnas idkare.

Kostnaderna för den nya styrelsen skulle, enligt eu af komitén med ledning af de löner, som för motsvarande tjenster i andra embetsverk då vore bestämda, uppgjord beräkning, belöpa sig till 67,900 kronor; hvarjemte emellertid för uppförande å allmänna indragningsstaten af de embets- och tjenstemän samt betjente inom kommerskollegiet, hvilka på grund af innehafvande fullmakter, i händelse af kollegiets indragning, vore dertill berättigade, kunde komma att erfordras ej mindre än 48,400 kronor.

Sedan vederbörande myndigheter fått tillfälle att yttra sig öfver komiténs berörda förslag, afläts under den 2 mars 1875, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med samma förslag, nådig proposition i ämnet till Riksdagen; men denna proposition blef af Riksdagen afslagen, enligt hvad af dess skrifvelse den 21 maj samma år inhemtas, på den grund att enligt Riksdagens förmenande flere än de ofvan angifna ärendena syntes höra öfvertagas af andra redan befintliga embetsmyndigheter samt att anledning icke syntes saknas att betrakta det ifrågasatta nya embetsverket såsom en öfvergångsinstitution äfvensom att genom kollegiets indragning och dess ersättande med det omförmälda nya embetsverket jemte deraf föranledt uppförande på allmänna indragningsstaten af de embets- och tjenstemän i kollegiet, hvilka dertill vore berättigade, statsverket skulle få vidkännas en betydande tillökning i utgifter.

Med afseende å hvad sålunda förekommit ansågs frågan om kommerskollegiets indragning eller ombildning böra tillsvidare hvila, men i ändamål att befordra och förbereda en reorganisation af kollegiet förordnades under den 16 juni 1875 att, när tjenst inom kollegiet blefve ledig, med alla åtgärder för densammas återbesättande skulle innehållas, intill dess underdånig anmälan blifvit gjord, huruvida indragning deraf kunde ega rum antingen utan eller i sammanhang med öfverflyttning till annan embetsmyndighet af ärenden ai: beskaffenhet att kunna kollegiet frånskiljas, hvarjemte presidentsembetet i kollegiet samma dag återbesattes på' förordnande och tillsvidare, med särskild!' uppdrag för tillförordnade presidenten att efter öfverläggning i kollegiet inkomma med underdånigt yttrande och utredning, huruvida några till kollegiets handläggning hörande ärenden kunde till annan myndighet öfverflyttas; hu-

7 Sjette hufvndtiteln.

ruvida inom kollegiet funnes befattningar, hvilka vore af beskaffenhet, att kunna indragas, och om de dertill hörande göromål kunde på ett för det allmänna mindre kostsamt sätt bestridas; huruvida icke göromålen kunde på ett mera likformigt sätt fördelas emellan kollegiets båda kontor, nemligen kammarkontor et och det då ännu befintliga, men sedermera indragna manufakturdiskontkontoret; huruvida icke genom ändring af kollegiets instruktion af den 23 april 1831 större skyndsamhet vid behandlingen af eu del ärenden kunde åstadkommas; samt huruledes en behörig vexelverkan skulle kunna åstadkommas emellan kollegiet och utöfvarne af de näringar, åt hvilka kollegiet hade att egna sin verksamhet.

Till följd häraf har ock nuvarande tillförordnade presidenten vid särskilda tillfällen den 13 december 1875 samt den 14 juni 1877 inkommit med underdåniga utlåtanden i ämnet, och hafva, såsom jag framdeles skall visa, dels i anledning af dessa utlåtanden och dels på grund af andra omständigheter under den sedermera förflutna tiden åtskilliga väsentliga ändringar vidtagits i afseende ej mindre å kollegiets verksamhet än äfven å dess tjenstemannapersonal. Sjelfva hufvudfrågan fide emellertid, ehuru under de efter år 1875 närmast följande riksdagarne icke saknades förnyade framställningar angående kollegiets indragning eller ombildning, tillsvidare hvila af anledning företrädesvis att för inrättande af ett nytt embetsverk i kommerskollegiets ställe förefanns ett väsentligt och nästan oöfverstigligt hinder i de på olika områden för kollegiets verksamhet vid ifrågavarande tidpunkt pågående omfattande lagstiftningsarbeten.

Efter det sedermera den 2 november 1883 för Eders Kongl. Maj:t anmälts att med granskning af såväl ett inom civildepartementet uppgjordt nytt förslag till grufvestadga som de utaf särskilde komiterade utarbetade förslagen till förordning om patent och till lag om skydd för varumärken dåmera så fortskridit, att alla dessa ärenden inom en kortare tid kunde varda Eders Kongl. Maj:t till pröfning förelagda, behagade Eders Kongl. Magt sistnämnda dag dels befalla att den af Riksdagen framstälda anhållan att få emottaga proposition om indragning eller ombildning af kommerskollegiet då skulle till behandling upptagas, på det förslag till denna frågas lösning måtte kunna till 1884 års riksdag framställas, dels ock uppdraga åt en komité af sakkunnige män att taga frågan i öfvervägande samt, bland annat, afgifva fullständigt förslag till organisation af det särskilda embetsverk, som enligt Eders Kongl. Maj:ts tillika meddelade förklarande borde finnas för handläggning af ärenden angående handeln och näringarna, äfvensom sär-

8 Sjette liufYudtiteln.

skildt yttra sig, huruvida för sådana varumärken och patent rörande ärenden, livilka borde af administrativ myndighet handläggas, någon ny sjelfständig institution kunde finnas erforderlig, eller om icke sådana ärenden lämpligen kunde af eu med annat embetsverk förenad byrå omhändertagas.

Desse komiterade iukommo den 19 mars 1884 med ett den 12 i samma månad afgifvet underdånigt betänkande angående kommerskollegiets indragning eller ombildning och förklarade deruti på anförda skäl att komiterade, äfven utan den vid det lemnade uppdraget fästa inskränkning och begränsning att för handläggning af ärenden rörande handel och näringar borde finnas ett särskild!; embetsverk, för visso skulle hafva kommit till den uppfattning att de icke kunde förorda en indragning af kommerskollegiet i den mening, att de till detta embetsverks handläggning hörande ärenden borde helt och hållet eller i väsentligare omfång öfverflyttas på andra verk och myndigheter. Deremot ansågo komiterade, i likhet med 1874 års komité, att den kollegiala formen för ärendenas afgörande hos det ifrågavarande embetsverket borde i allmänhet öfvergifvas, men skilde sig dock i detta afseende i så måtto från bemälda komité, att de funno att vissa mera betydelsefulla ärenden, såsom angående uppgörande af författningsförslag, afgifvande af utlåtanden i omfattande och vigtiga förvaltnings- eller organisationsfrågor äfvensom pröfning af besvärsmål, borde fortfarande kollegialt handläggas och afgöras. I öfverensstämmelse med dessa åsigter hemstälde komiterade, bland annat, beträffande sjelfva organisationsfrågan hufvudsakligen:

att kommerskollegiet i sin nuvarande form måtte indragas och i dess ställe inrättas ett nytt embetsverk, som lämpligen syntes kunna benämnas »Kongl. Styrelsen för handel och näringar»;

att denna styrelse måtte, jemte befattningen med varumärkesregistrering samt den utrikesdepartementet dittills tillhörande revisionen af de vid de lönade konsulaten för konsulskassans räkning uppburna utgifter af svenska fartyg, öfvertaga samtliga kommerskollegiets göromål, med undantag allenast af dels arfsmål efter i utlandet aflidne svenske undersåtar, som icke varit sjömän, jemte de bestyr, som föranleddes af enskildes framställningar om upplysning rörande utrikes vistande personer, äfvensom utjemnandet af de penningetransaktioner, kollegiet hade med samtliga lönade och vissa olönade konsulat, samt kollegiets befattning med svenska kyrkans i London räkenskaper, hvilka ärenden borde öfverflyttas till utrikesdepartementet; dels kollegiets befattning med ärenden rörande vesterhafsfisket, som borde öfvertagas af civildepartementet; dels och den kollegiet tillkommande befattning att vara öfverstyrelse

Sjette liufvudtiteln. 9

för de tekniska skolorna, hvilken borde öfvertagas af ecklesiastikdepartementet;

att den nya styrelsen måtte ställas under en, med undantag för vissa särskild! angifna fall, ensamt beslutande chef samt omfatta fyra byråer, af hvilka en skulle handlägga ärenden rörande utrikes handel och sjöfart, eu ärenden rörande näringar samt inrikes handel och sjöfart, en statistiska och kamerala ärenden samt en ärenden rörande patent och varumärkesregistrering; samt

att den nya styrelsens personal måtte utgöras af en generaldirektör och chef, fyra byråchefer, fyra byråsekreterare, en byråingeniör, en registrator och arkivarie, en kassör och bokhållare, en ombudsman samt tre tekniske assistenter jemte en förste vaktmästare och tre vaktmästare, och voro af denna personal eu byråchef och en byråsekreterare samt de tre assistenterne jemte en vaktmästare afsedde att anställas å byrån för ärenden rörande patent- och varumärkesregistrering.

Den för den nya styrelsen af komiterade föreslagna stat slutade, med inberäkning af utgifter till vikariatsersättning, arfvoden åt amanuenser ocli extra biträden, tryckningskostnader, annonser, skrifmaterialier, ved m. in., å ett sammanlagd! belopp af 136,600 kronor, deraf 41,700 kronor utgjorde de särskilda kostnaderna för patent- och varumärkesbyrån samt voro afsedda att bestridas af patent- och varumärkesafgifter, under det att återstoden, eller 94,900 kronor, utgjorde kostnaderna för embetsverket i öfrig! och skulle utgå af statsmedel.

Öfver det af komiterade sålunda åtel fria betänkande inkom kom-

O

merskollegiet den 31 mars 1884 med underdånigt utlåtande, men, med afseende å den då återstående korta tiden för Riksdagens sammanvaro samt vissa andra af dåvarande chefen för civildepartementet till statsrådsprotokollet den 9 april samma år angifna omständigheter, föranledde de gjorda förslagen icke i annan måtto någon Eders Kongl. Maj:ts framställning till Riksdagen, än att, då särskilda anordningar voro erforderliga för att från och med år 1885 bereda tillämpning åt de af Riksdagen dåmera bifallna förslagen till förordning angående patent och till lag om skydd för varumärken, Eders Kongl. Maja i nådig proposition sistnämnda dag föreslog Riksdagen att medgifva att de under år 1885 inflytande afgifter för patent och för registrering af varumärken finge användas till bestridande af de utgifter, hvilka betingades af en tillämpning under samma år af nyssberörda förordning och lag. Denna nådiga framställning vann Riksdagens bifall, likasom Riksdagen ock under hvart och ett af de efterföljande åren lemnat enahanda medgifvande.

Bill. till Jli/csd. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afä. 1 Haft.

10 Sjette hufvudtiteln.

Till 1885 års riksdag framlades emellertid nådig proposition om sådan ändring i regeringsformen, att ett särskildt departement för landtbruk, industri och handel blefve inrättädt, och ansågs att de kommerskollegiet tillhörande göromål, i händelse ett sådant departement komme till stånd, borde förläggas till byråer under samma departement, organiserade på sådant sätt, att de kunde sjelfständigt utöfva förvaltningsbestyr. Ifrågavarande nådiga förslag, hvilket af 1885 års Riksdag antogs till hyllande i grundlagsenlig ordning, förföll emellertid, såsom jag redan erinrat, genom kamrarnes skiljaktiga beslut vid 1888 års riksdag.

Ehuru frågan om kommerskollegiets ombildning sålunda till följd af omständigheterna fortfarande fått vänta på sin lösning, hafva likväl, såsom jag redan aötydt, under tiden, sedan 1875 års förberörda komitébetänkande afgafs, med afseende å kollegiets verksamhetsområde flera väsentliga förändringar vidtagits i syfte, bland annat, att förbereda och underlätta embetsverkets reorganisation; och torde det tillåtas mig att i detta sammanhang i korthet erinra om de mera afsevärda bestämmelser, som i sådant hänseende meddelats.

Genom nådig kungörelse den 17 november 1876 blefvo de enligt då gällande föreskrifter åt kommerskollegiet uppdragna bestyr med kortstämplingen från och med 1877 års början öfverflyttade på statskontoret, och genom nådig kungörelse den 8 december 1876 öfverflyttades, jemväl från och med 1877 års ingång, på förvaltningen af sjöärendena den kollegiet dittills åliggande befattning med navigationsskolorna i riket.

Genom nådig kungörelse den 2 februari 1877 bestämdes att besvär öfver de af direktionen för handelsflottans pensionsanstalt fattade beslut angående rättighet till och vilkoren för pensions åtnjutande, hvilka besvär förut skolat anföras hos kommerskollegiet, dädanefter skulle anföras omedelbart hos Kongl. Maj:t i finansdepartementet.

Genom nådig kungörelse den 26 oktober samma år förordnades vidare att den kommerskollegiet i egenskap af bergsöfverstyrelse tillkommande befattning med jern- och metallvågarna i riket samt med de till dessa vågar hörande tjenstemän skulle upphöra, och genom nådigt bref samma dag föreskrefs att från och med ingången af år 1878 följande under kommerskollegiets vård stående fonder och medel skulle till statskontoret öfverflyttas, nemligen den förra manufakturdiskontfonden, eller, såsom den dåmera benämndes, manufakturförlagslånefonden samt de behållningar, som uppkommit å de så kallade manufakturmedlen och å anslagen till reseunderstöd åt fabriks- och handt-

11 Sjette liufyudtiteln.

verksarbetare, den del af de utaf tull- och beslagsmedlen beAriljade reseunderstöd, som ej utbetalts, jemte den odisponerade behållningen af samma medel samt behållningarna å anslagen till bibliotek och tidskrifter i bergsvetenskap och till understöd åt lämpliga personer, hvilka önska i främmande länder förvärfva ökad insigt och skicklighet i hvad till bergshandteringen hör, hvarjemte tillika föreskrefs att det inom kollegiet inrättade manufakturdiskontkontoret skulle med 1878 års ingång upplösas och dess medel, handlingar och räkenskaper öfverlemnas till statskontoret.

Genom nådigt bref den 2 november 1877 befriades kollegiet vidare från omhänderhafvandet af de så kallade Eskilstuna fristadsmedel, hvilka öfverlemnades till direktionen för tekniska söndags- och aftonskolan i Eskilstuna, och genom nådigt bref den 12 april 1878 upphäfdes de föreskrifter, enligt hvilka kollegiet haft befattning med tillsättande af borgmästaretjensten i nämnda stad.

Ytterligare förklarades, i sammanhang med fastställande af instruktion för nautisk-meteorologiska byrån, genom nådigt bref den 7 juni 1878 att det kommerskollegiet och sjömanshusdirektionerna meddelade uppdrag i afseende å meteorologiska iakttagelser ombord å svenska handelsfartyg upphört, sedan detta bestyr, i den omfattning nämnda instruktion utvisade, uppdragits åt sagda byrå.

Sedan genom förordningen den 13 april 1883 angående förlagsinteckning upphäfts förordningen den 24 februari 1748 om förlag vid bergs- och brukshandteriugon, upphörde på grund häraf från och med 1884 års utgång kommerskollegiets befattning med beviljande och dödande af förlagsinteckningar i jern- och messingsbruk, kopparhamrar och dylika verk.

I sammanhang med meddelande i nådigt bref den 7 november 1884 af bestämmelser om inrättande af en särskild byrå, benämnd Kong!, patentbyrån, hvilken skulle utgöra den i patentförordningen af den 16 maj samma år omförmälda'patentmyndighet och den i varumärkeslagen af den 7 derpå följda juli föreskrifna registreringsmyndighct, förklarades tillika att förut meddelade bestämmelser angående kommerskollegiets befattning med patentärenden komme att tillsvidare från och med ingången af år 1885 upphöra att tillämpas.

Genom nådigt bref den 21 april 1886 förordnades vidare att den kommerskollegiet enligt nådigt bref den 4 maj 1814 tillkommande befattning med svenska kyrkans i London räkenskaper skulle öfverflyttas på utrikesdepartementet, hvarjemte till följd af stadgande i gällande konsulatförordning af den 4 november 1886 utrikesdepartementet nu-

12 Sjette liufvudtiteln.

mera har att handlägga arfsmål efter i utlandet aflidne svenske undersåtar, som icke varit sjömän, under det att deremot, jemväl på grund af föreskrift i konsulatförordningen, från sagda departement till kommerskollegiet öfverflyttats bestyret med granskningen af uppbörden af konsulskassans andel i de vid konsulaten och vice konsulaten influtna konsulatafgifter af svenska fartyg.

Den 29 oktober 1886 bestämdes att den kommerskollegiet åliggande befattning med ärenden rörande den tekniska undervisningen skulle med samma års utgång upphöra.

Äfven beträffande kollegiets tjenstemannapersonal och arbetssätt hafva åtskilliga förändringar under tiden efter 1875 vidtagits.

Sedan 1876 års Riksdag på derom gjord nådig framställning medgifvit att advokatfiskalsbefattningen hos kollegiet finge indragas samt de lönebelopp, som vore i stat anvisade ej mindre för nämnda tjenst än äfven för andra* ledigblifvande befattningar inom kollegiet, i afseende hvarå indragning syntes kunna ega rum eller förändring böra vidtagas, finge, i den mån de för bestridande af göromålen inom kollegiet funnes erforderliga, för ändamålet af Eders Kongl. Maj:t disponeras, föreskrefs genom nådigt bref den 19 maj samma år att advokatfiskalstjensten skulle med utgången af påföljande juni månad indragas, i sammanhang hvarmed till kollegiets disposition för aflönande af ett juridiskt ombud stäldes ett belopp af 1,000 kronor årligen att utgå af de genom advokatfiskalstjexistens indragning besparade, å kollegiets stat uppförda medel.

Genom nådigt bref den 22 december 1886 förordnades att ett då ledigblifvet kommerserådsembete skulle med årets slut indragas och de ifrågavarande embete tillhörande mål och ärenden fördelas mellan de öfriga tre rotlarne hos kollegiet, i sammanhang hvarmed och i ändamål att underlätta handläggningen af ärendena hos kollegiet jemväl stadgades:

att föredragande skulle, utan föredragning inför kollegiet, ega dels genom remiss eller skrifvelse infordra de förklaringar, upplysningar eller yttranden, som han funne för ärendes beredning till föredragning erforderliga, dels ock till granskning, anteckning eller förvaring af vederbörande tjensteman befordra inkomna berättelser och rapporter, statistiska uppgifter m. in., som vore af beskaffenhet att icke föranleda till omedelbar åtgärd af kollegiet;

13 Sjette lmfvudtiteln.

att sekreteraren för bergsärenden skulle ombesörja sekreteraregöromålen, utom i dessa ärenden, jemväl i öfriga ärenden, som blifvit tillagda roteln för bergsärenden;

att protokoll skulle bos kollegiet föras endast när beslut skulle expedieras genom utdrag af protokollet, eller skiljaktiga meningar hos kollegiet förekomme, eller kollegiet eljest funne anledning föreskrifva att protokoll skulle hållas;

att notarierne hos kollegiet skulle uppsätta alla utgående skrivelser i arfs- och ersättningsärenden och i öfrig!, enligt kollegiets bepröfvande, biträda med uppsättande af utgående skrivelser i andra mål och ärenden; samt

att kollegiets juridiska biträde skulle lemna biträde vid den förberedande granskningen af konsulernes orsättningsräkningar.

Med erinran vidare att kanslisttjensten å förra advokatfiskalskontoret från och med år 1888 indragits, att tre andra kanslistbefattningar hos kollegiet på grund af särskilda nådiga bref den 22 december 1876, den 5 oktober 1877 och den 3 februari 1882 tillsvidare lenmats obesatta, och att de för sistnämnda tre befattningar faststälda löner på grund af nådigt bemyndigande disponerats till arfvoden åt tre amanuenser, torde här jemväl böra omnämnas, dels hurusom kollegiet enligt nådigt bref den 23 november 1888 fått sig uppdraget att förordna lämplig person att tillsvidare bestrida vården af kartsamlingen vid kollegiets grufkartekontor och befattningen med att hålla densamma tillgänglig för allmänheten äfvensom utöfva ledningen af och kontrollen öfver kartritningsarbetet vid kontoret mot åtnjutande af ett årligt arfvode af 600 kronor att utgå af det tillförene till föreståndarebefattningen vid bergsöfverstyrelsens grufkartekontor anslagna arfvode af

1,500 kronor, dels ock att till följd af den nya lagstiftningen om skydd mot yrkesfara kollegiet fått sig åtskilliga särskilda bestyr ålagda. Enligt nådiga instruktionen för yrkesinspektörerne den 20 juni 1890 skola nemligen desse stå under inseende af kommerskollegiet, som har att söka leda deras verksamhet så, att likformighet i tillämpningen af föreskrifterna i lagen angående skydd mot yrkesfara den 10 maj 1889 vinnes, och för sådant ändamål eger, der så finnes lämpligt, kalla inspektörerne till öfverläggning inför den ledamot af kollegiet, som har att föredraga ärenden rörande fabriker och handtverk, hvarjemte det tillhör kollegiet ej mindre att meddela närmare föreskrifter angående de register in. in., som det åligger inspektörerne att föra, än äfven att jemte eget yttrande till Eders Kongl. Maj:t insända ett sammandrag af de berättelser, hvilka årligen skola af inspektörerne till kollegiet afgifvas.

14 Sjette hufvudtiteln.

Kollegiets

nuvarande

ärenden.

De mål och ärenden, hvilka, med iakttagande af de under den senare tiden sålunda vidtagna förändringar i afseende å kommerskollegiets verksamhetsområde, på grund af kollegiets instruktion samt särskilda författningar och föreskrifter fortfarande tillhöra kollegiets handläggning, äro för närvarande fördelade på tre rotlar på följande sätt: Till första roteln höra hufvudsakligen ärenden angående: reglering af konsulsdistrikt, konsulers aflöningsförmåner samt dem tillkommande afgifter i och för tjensten, tillsättande af konsuls- samt lönade vicekonsulsbefattningar, konsulers förhållande i tjensten äfvensom kontroll å deras verksamhet;

svenske sjömäns å utrikes ort timade frånfälle och deras qvarlåtenskap; tillkännagifvanden i anledning af konsulers rapporter om utländska lagar, förordningar, kungörelser, påbud in. m. rörande handels-, sjöfartsocli tullförhållanden samt hamn-, lots- och karantänsväsende in. in.;

epidemiska sjukdomars samt smittosamma husdjurssjukdomars förekomst å utrikes ort,;

tvister å utrikes ort mellan svenske fartygsbefälhafvare och besättningar äfvensom å sådan ort begångna brott ombord å svenska fartyg;

ersättning ej mindre till konsuler lör understöd åt sjöfolk och nödstälde svenske undersåtar, än ock till fartygsrederier och befälhafvare för hemförande från utrikes ort af sjöfolk, jemte utkräfvande hos vederbörande af godtgörelse för statsverkets kostnader i omförmälda hänseenden;

granskning af uppbörden af konsulskassans andel i de vid konsulaten och vicekonsulaten influtna konsulatafgifter af svenska fartyg;

utrikes handeln och sjöfarten samt dermed förenade allmänna afgifter, handelsförhållanden med främmande makter (handels- och sjöfartstraktater samt konventioner i hvarjehanda ämnen);

svenska fartygs haverier eller förolyckande utom riket; svenska fartygs nationalitetshandlingar samt beifrande af fartygsrederiers och befälhafvares uraktlåtenhet att fullgöra derom gifna föreskrifter;

det internationela signalsystemet för fartyg (upprättande af den s. k. »Godo list» enligt nådigt bref den 3 maj 1867);

meddelande och återkallande af tillståndsresolutioner för utvandrareagenter, bestämmande af den säkerhet, söm bör af sådan agent ställas, med deraf föranledda åtgärder äfvensom biträde åt utvandrare vid utförande af ersättningsanspråk eller rättegång mot utvandrareagent; samt

Sjette hufvndtiteln. 15

afgifvandet årligen af berättelse om Sveriges utrikes handel och sjöfart.

Till andra roteln höra hufvudsakligen ärenden angående: fabriker, handtverkerier och andra handteringar samt i allmänhet alla åtgärder, som afse befrämjande af fabriksindustri, husslöjd och handtverk;

yrkesinspektionen;

reseunderstöd åt arbetare i de särskilda näringsyrkena äfvensom åt personer, som önska förvärfva ökad insigt och skicklighet i hvad till bergshandteringen hörer, samt åt andre teoretiskt och praktiskt bildade tekniker;

allmänna utställningar inom eller utom riket; lån ur manufakturförlagslånefonden;

tillåtelse för näringsidkare att till riket införa arsenik eller andra apoteksvaror;

bergshandteringen; bergsstaten i orterna;

besvär, som i administrativ väg kunna förekomma i anledning af bergstjcnstemäns åtgöranden;

anläggning och nedläggning af masugnar och stång]ernsbruk in. fl. inrättningar, som afse tillgodogörande eller förädlande af mineralrikets alster;

förvaltning och användning af armbössemedlen; de lägre bergsskolorna; samt

afgifvandet årligen af berättelser om fabriker och manufakturer samt om bergshandteringen.

Till tredje roteln höra hufvudsakligen ärenden angående: anläggning af städer och köpingar, formen för köpingars styrelse, områdena för städers och köpingars hamnar;

beviljande åt stad af stapelrätt, nederlags- och transiträtt; stapelstäders tolag;

hamn- och kanaltaxor samt reglementen för begagnande af kanaler och farleder inom riket;

öfriga, inrikes sjöfartens säkerhet, beqvämlighet och förkofran rörande åtgärder, med undantag af lots- och fyr- samt lifräddningsväsendet;

skeppsmätningsförfattningar;

inrikes handeln och åtgärder, som angå dess befrämjande; inrättande eller indragning af marknader samt den årliga regleringen af terminer för dessa;

16 Sjette liufvndtiteln.

mått och vigter, som skola vid handel användas; vissa hafsfiskerier;

inrättande af sjömanshus och bestämmande af distrikt derför, reglemente för sjömanshusen, sjömanshusens förvaltning, utseende af sjömanshusdirektioner, utgifter till sjömanshus och tvister mellan sådana i fråga om rättigheten till afgifternas uppbärande samt redovisningar för sjömanshusen tillfallande andelar i böter;

ordningen för sjöfolks på- och afmönstring samt sjömansrulla» utfärdande, form och beskaffenhet;

sjömäns penningeförsändningar till hemlandet medelst sjömansinvisningar, förande och granskning af räkenskaperna öfver sådana invisningsmedel, insättande af sjömansinvisningsmedel i sparbank och deras utbetalande till vederbörande;

utfärdande af befälhafvare- och styrmansbref samt i öfrigt tillämpning af gällande föreskrifter angående befälet å svenska handelsfartyg; samt afgifvandet. årligen af berättelse om Sveriges inrikes sjöfart och handel.

Antalet till kollegiet inkomna mål och ärenden har under tiden efter 1884 års utgång, eller sedan den tid, då handläggningen af ärenden rörande patent öfvertogs af patentbyrån, enligt inhemtade upplysningar utgjort

1885 ................................................................................ 5,644

1886 ................................................................................ 5,579

1887 ................................................................................. 5,616

1888 ............................................................................... 5,599

1889 ............................................................................ 5,834.

Kollegiets befattning med ofvan angifna ärenden är af tvåfaldig art,

i ty att, den består dels i att till Kongl. Maj it afgifva äskade utredningar och utlåtanden, och dels i att såsom sjelfständig administrativ myndighet handlägga ärendena. Hvad beträffar förstberörda åliggande, hvithet torde taga i anspråk måhända största delen af ledamöternas tid, så hafva i frågor, som beröra näringarnas intressen, underdåniga utlåtanden årligen till stort antal afgifvits af kollegiet. Sålunda bär kollegiet under år 1889 afgifvit underdåniga utlåtanden i 117 särskilda frågor, medan dock under samma år kollegiet utöfvat en omfattande administrativ verksamhet.

I sammanhang härmed lärer äfven böra erinras att, ehuru, såsom förut nämnts, under senare lider förvaltningen af åtskilliga fonder och medel blifvit från kollegiet Överflyttad på statskontoret, under kollegiets

17 Sjette hufvudtiteln.

vård dock fortfarande qvarstår en del fonder, hvilka kollegiet förvaltar i egenskap af bergsöfverstyrelse, samt att derförutom kollegiets kammarkontor har att om hän der hafva och i enlighet med derom meddelade föreskrifter anordna och utbetala, jemte kollegiets aflönings-, expens-, arfvodes- ocli bibliotek smedel, anslagen till reseunderstöd åt fabriksoch handtverksarbetare, till godtgörande af konsulers och andras utgifter för sjöfolks och nödstälde svenske undersåtars understöd och hemförskaffande, svenske sjömäns penningeförsändningar samt arfsmedel efter i utlandet aflidne svenske sjömän äfvensom derjemte att förvara de af utvandrareagenter deponerad e säkerhetshandlingar.

För handläggning af de kollegiet sålunda tillhörande ärenden finnas för närvarande der anstälde: 1 president, 3 kommerseråd, 2 sekreterare, 1 registrator och arkivarie, 2 notarier, 2 kanslister, af Indika den ene har anställning å bergsafdelningen och den andre, den s. k. passkanslisten, är föreståndare för kollegiets sjöpassexpedition, 1 kamrerare, 1 kammarförvandt, 2 kammarskrifvare, 1 juridiskt biträde och 1 föreståndare för grufkartekontoret samt dessutom 3 med fasta arfvoden försedde amanuenser äfvensom andra extra biträden till vexlande antal, och utgöres kollegiets ordinarie vaktbetjening af 1 vaktmästare och 3 vaktbetjente.

Vid företagandet till afgörande af den föreliggande frågan om kommerskollegiets ombildning framställer sig gifvetvis till besvarande främst det spörsmålet, huruvida några bland de kollegiet för närvarande tillhörande ärenden må vara af den beskaffenhet, att de vid en sådan ombildning lämpligen skulle kunna på andra redan bestående embetsverk eller myndigheter öfverfiyttas. Ur denna synpunkt hafva också 1883 års förenämnde komiterade underkastat samtliga kommerskollegiets embetsbefattning tillhörande göromål en noggrann undersökning och i sammanhang dermed jemväl tagit under ompröfning, huruvida bland ifrågavarande ärenden några vore af den betydelse eller omfattning, att de påkallade inrättandet af sjelfständiga institutioner, och hafva komiterade dervid bland de göromål, hvilka fortfarande falla inom området för kollegiets verksamhet, särskildt tagit i öfvervägande följande af större omfattning, nemligen:

l:o) utarbetandet af de statistiska redogörelserna;

2:o) befattningen med konsulatväsendet och hvad dermed står i sammanhang;

äfvensom de göromål, som föranledas af kollegiets befattning med ärenden angående:

Bill. till Riksd. Prat. 18D1. 1 Ram!. } Afil. 1 käft.

Nuvarande

personal.

Angående lämpligheten att öfverflytta vissa ärenden till andra myndigheter.

18 Sjette hufvudtiteli!.

3:o) sjömanshusen;

4:o) utfärdandet af pass- och nationalitetshandlingar för svenska fartyg;

5:o) smittosamma sjukdomar i utlandet; och

6:o) bergshandteringen;

och torde jag med Eders Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd nu få i korthet redogöra för de åsigter, om hvilka komiterade beträffande hvart och ett slag af nyssnämnda mål och ärenden sig förenat.

Hvad då först angår de statistiska redogörelserna, för hvilkas utarbetande inom kollegiet i större eller mindre mån tagas i anspråk de tre kommerseråden, kamreraren, kammarförvandten och de båda kammarskrifvarne jemte extra biträden till vexlande antal, hafva 1883 års komiterade till eu början erinrat, bland annat, att vid inrättandet af statistiska centralbyrån den allmänna regel gjorde sig gällande att de centrala förvaltande verk och myndigheter, som då hade sig uppdraget att afgifva underdåniga berättelser af statistiskt innehåll, borde med undantag af tabellkommissionen fortfarande dervid bibehållas, hvartill anledningen varit att hvarje förvaltande verk och myndighet ansågs dels i större eller mindre mån ständigt hafva behof af att i sin verksamhet ledas af statistiska uppgifter, dels inom sitt område besitta den största speciela sakkännedom, dels slutligen i sin för administrationens gång nödvändiga disciplinariska makt öfver underlydande ega det bästa medel att i rätt tid anskaffa tillförlitliga statistiska uppgifter. Ej heller hade det, så vidt komiterade hade sig bekant, någonsin åtminstone offentligen ifrågasatts att statistiska centralbyrån skulle öfvertaga det statistiska arbete, som nu utföres af andra verk och myndigheter, med undantag endast för kommerskollegiet, hvilken omständighet syntes innebära antingen att ett dylikt arbete vore för kollegiets verksamhet i öfrig! alldeles främmande eller ock att embetsverkets organisation icke tilläte ett nöjaktigt fullgörande af ifrågavarande åliggande. I hvad män förstnämnda antagande kunde vara berättigad! framginge bäst af en jemförelse mellan kollegiet såsom bergsöfverstyrelse och något annat förvaltande verk, t. ex. medicinalstyrelsen. Båda dessa myndigheter hade under sig tjenstemän i olika delar af landet, hvilka hvar i sin ort tjenade såsom organer för den öfverordnade myndigheten. Då nu medicinalstyrelsen, hvilken genom sina organer erhölle kännedom om sådant, som läge inom dess verksamhetssfer, nemligen helso- och sjukvården, deröfver afgåfve redogörelser, hvilken anordnings lämplighet veterligen icke blifvit bestridd, så syntes intet skäl förefinnas, hvarför icke samma anordning äfven skulle vara den lämpligaste med afseende å bergs-

19 Sjette lmfvudtiteln.

öfverstyrelse!]. Att detsamma gälde äfven i fråga om kollegiets verksamhet i öfrigt, vore enligt komiterades tanke visserligen icke lika påtagligt, men det borde dock icke kunna förnekas att den myndighet, som hade till sin särskilda uppgift att förvärfva kunskap om näringslifvets behof och bevaka dess intressen, jemväl vore bäst egnad att redogöra för dess tillstånd och utveckling, hvarförutom äfven för kollegiet sjelft eller ett i dess ställe inrättadt embetsverk ett bibehållande af det statistiska arbetet borde vara af väsentlig vigt, helst på grund af särskilda närmare angifna omständigheter (komitébetänkandet sid. 50 och 51) det förvaltande embetsverket ingalunda skulle kunna ur de statistiska tabellerna erhålla alla erforderliga upplysningar, derest dessa tabeller utarbetades inom ett annat embetsverk.

Beträffande åter frågan, huruvida kommerskollegiets nuvarande organisation medförde något hinder för ett nöjaktigt fullgörande af åliggandet att afgifva statistiska redogörelser, hafva komiterade förmält sig icke tveka att uttala att ett sådant hinder verkligen förefunnes. Att kollegiets organisation hufvudsakligen vore afsedd för förvaltande verksamhet kunde likväl icke i och för sig utgöra nämnda hinder, då i vårt land funnes en stor mängd andra förvaltande verk, som afgåfve statistiska redogörelser, utan att om denna deras verksamhet i allmänhet försports annat än gillande omdömen, hvaraf syntes följa att för erhållande af ett godt statistiskt arbete det icke vore nödvändigt att förlägga dess utförande till det särskilda statistiska embetsverket, men allenast erforderligt att en ändamålsenlig arbetsfördelning åstadkommes samt nödiga och lämpliga arbetskrafter anskaffades.

På grund af nu i korthet angifna skäl och med erinran derjemte att genom en af chefen för statistiska centralbyrån den 14 december 1880 afgifven utredning i fråga om öfverflyttande till byrån af kommerskollegiets statistiska åligganden vore tillfyllest ådagalagdt att statistiska centralbyrån måste, derest den skulle öfvertaga berörda åligganden, erhålla, bland annat, ett deremot svarande tillskott i arbetskrafter med deraf betingade anslag, hafva komiterade uttalat den åsigt att kommerskollegiets åliggande med utgifvande af statistiska redogörelser om handeln och näringarna borde tillkomma jemväl det verk, som kunde komma att i öfrigt träda i dess ställe, men också att detta nya verk måste få särskilda arbetskrafter för detta ändamål sig anvisade, då man äfven med större skäl än nu skulle hafva rätt att i afseende å ifrågavarande redogörelser fordra de utvidgningar och förbättringar, som vore af behofvet påkallade.

20 Sjette hufvud titeln.

Vidkommande konsulatväsendet hafva 1883 års komiterade till en början erinrat att 1874 års förberörda komité med bestämdhet uttalat sig mot eu öfverflyttning till utrikesdepartementet af kommerskollegiets bestyr med konsulatärendena samt derjemte meddelat en sammanfattning af de skäl, hvilka under denna frågas behandling vid särskilda tillfällen uttalats mot en sådan öfverflyttning. Med hänvisande till denna sammanfattning (komitébetänkandet sid. 59—64), anhåller jag blott att dervid få i underdånighet erinra att i den sedermera under den 4 november 1886 utfärdade nya förordningen angående konsulatväsendet kommerskollegiet upptagits såsom den myndighet, hvilken eger att handlägga särskildt svenska konsulatärenden.

För egen del hafva komiterade anfört, bland annat, att, då det icke läte sig göra att uppdraga en bestämd gräns mellan konsulatärenden samt ärenden angående utrikes handel och sjöfart, det redan häraf borde vara klart att eu verklig öfverflyttning till utrikesdepartementet af samtliga på kommerskollegiets handläggning beroende konsulatärenden icke kunde genomföras utan en betydlig utvidgning af nämnda departements verksamhetsområde, på grund hvaraf och då en sådan utvidgning icke i och för sig syntes böra ifrågasättas, komiterade funnit sig böra undersöka allenast, hvilka slag af konsulatärenden kunde med någon fördel i afseende å administrativ förenkling, besparing i kostnad eller eljest till utrikesdepartementet öfverföras.

Innan komiterade ingått på en sådan undersökning, hafva komiterade emellertid berört frågan, i hvad mån utrikesdepartementets unionela ställning, som med förevarande ärende uppenbarligen egde samband, borde på dess afgörande utöfva inflytande. Komiterade hafva dervid yttrat att väl torde de fall vara sällsynta, der de förenade rikenas intressen i handels- och sjöfartsfrågor kunde antagas vara mot hvarandra stridande, men icke så sällan inträffade att de vore till graden olika. Hvad för det ena riket framträdde såsom ett intresse af betydande vigt kunde synas likgiltigt för det andra eller åtminstone ej värdt någon uppoffring. Vid valet af lämpligaste utvägar att nå ett föresatt mål kunde jemväl en på nationella egendomligheter i viss män grundad skiljaktighet i uppfattning göra sig gällande, hvarpå exempel föreläge från de senaste årens underhandlingar med främmande makter i vigtiga frågor. Vid sådana tillfällen vore det af utomordentlig vigt att den för båda rikena gemensainme utrikesministern icke blott i verkligheten förblefve en opartisk rådgifvare utan ock i allo bevarade det yttre skenet deraf. Den utredning, som skulle dels från svensk, dels från norsk sida föregå besluts fattande, borde derför göras på sådant sätt,

21 Sjette hufvudtiteln.

att den icke på förhand inverkade på, än mindre bunde hans mening. Att så möjligen blefve fallet, om utredningen för svensk del skedde uteslutande af en under utrikesdepartementet sorterande byråchef, torde icke kunna bestämdt förnekas, och i hvarje fall bjödo en mot brödrariket skyldig grannlagenhet att icke skapa former, som kunde gifva ens skenbar anledning till misstro i dylikt hänseende.

Efter det komiterade sedermera framhållit, hurusom vid fördelning åt konsulatärendena mellan utrikesdepartementet och det embetsverk, som skulle hafva bestyr med handelns och näringarnas angelägenheter, måste såsom ett främsta vilkor uppställas den fordran att det senare skulle besitta medel att förskaffa sig fullständig sakkunskap för afgifvandet af utlåtanden i gemensamma konsulatärenden såväl som i de förenade rikena gemensamt rörande handels- och sjöfartsangelägenheter, för hvilket ändamål det vore af nöden att konsulernc stode i omedelbar förbindelse med embetsverk et och dit ingåfve berättelser samt att detta kunde gifva konsulerne föreskrifter i tjensteväg och öfver dem utöfva någon disciplinarisk myndighet, hafva komiterade framstält det förslag till ändring i dittillsvarande bestämmelser angående konsulatärendenas fördelning mellan utrikesdepartementet och kommerskollegiet, hvilket jag i det föregående (sid. 8) haft tillfälle omnämna, och hvilket, enligt hvad inhemtas af den ;if mig lemnade redogörelse för vidtagna ändringar i afseende å kollegiets verksamhetsområde, sedermera blifvit i hufvudsak genomfördt. Derjemte hafva komiterade slutligen anfört att en öfverflyttning i mera väsentlig mån till utrikesdepartementet af de i kommerskollegiet handlagda konsulatärenden otvifvelaktigt skulle föranleda behof af ökade arbetskrafter i departementet samt jemväl nödvändiggöra upprättandet af en särskild svensk byrå derstädes, hvilken åtgärd komiterade måste bestämdt afstyrka.

Beträffande vidare ärenden angående sjömanshusen, angående utfärdandet aj pass- och nationalitetshandlingar för svenska fartyg samt rörande smittosamma sjukdomar i utlandet hafva komiterade, jemte meddelande af redogörelse (komitébetänkandet sid. 70—72, 75—78 samt 80—82) för beskaffenheten och omfånget af de bestyr, som härflyta af kommerskollegiets befattning med dessa ärenden, på angifna grunder, i afseende å hvilka det torde tillåtas mig att åberopa det underdåniga betänkandet (sid. 72—75, 77, 82 och 83), samt med tillkännagifvande att, enligt hvad af vederbörande inhemtats, eu öfverflyttning, på sätt ifrågastäldt blifvit, af de kollegiet tillhörande bestyr med omförmälda ärenden till dels marinförvaltningen, dels generaltullstyrelsen och dels medicinalstyrelsen icke kunde ega rum utan eu de särskilda göromålens

22 Sjette liufviidtiteln.

handläggning motsvarande tillökning i ett hvart af nämnda embetsverks arbetskrafter, förmält sig anse att samtliga ifrågavarande ärenden borde bibehållas hos kommerskollegiet eller ett i dess ställe inrättadt embetsverk.

Hvad slutligen angår ärenden rörande bergshandteringen hafva komiterade till besvarande upptagit särskild! frågan, huruvida, på sätt mer än en gång blifvit ifrågasatt, handläggningen af de göromål, som tillkom me eller borde tillkomma bergsöfverstyrelsen, kräfde inrättandet af ett särskild! embetsverk, och hafva komiterade dervid förmält att man torde vara fullt berättigad att af en af komiterade (komitébetänkandet sid. 98 och 99) meddelad redogörelse för de under åren 1882 och 1883 till kommerskollegiet inkomna, till rubriken »bergsärenden» hänförda mål och ärenden, draga den slutsats att, äfven med den ökning i göromål, som tillämpningen af det för Riksdagen då framlagda förslaget till förnyad grufvestadga kunde föranleda, ^inrättandet af en särskild bergsöfverstyrelse icke kunde anses påkallad af bergsärendenas antal eller omfattning. Komiterade hafva vidare af enahanda anledning icke heller kunnat förorda att i embetsverket komme att anställas en föredragande uteslutande för bergsärenden.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af komiterade i nu omförmälda hänseenden uttalade åsigter, hvilka synas mig i allmänhet vara grundade på giltiga skäl, anser äfven jag någon öfverflyttning på andra bestående verk eller myndigheter af de till kommerskollegiets handläggning numera hörande ärenden icke lämpligen böra, åtminstone i någon nämnvärd mån, ega rum. På sätt af komiterade jemväl blifvit erinradt, visar det sig nemligen vid hvarje allvarligt försök till öfverflyttning af eu grupp ärenden från kollegiet till annat embetsverk att, derest gruppen är af något betydligare omfång, den icke kan inpassas i det andra embetsverkets organisation utan tillökning i arbetskrafter åt detta, ett förhållande, som har sin förklaringsgrund deri att de flesta centrala embetsverk jemförelsevis nyligen undergått reglering, hvarvid man i allmänhet sträfvat att inskränka embete- och tjenstemännens antal så mycket förhållandena kunnat medgifva. Eu splittring af kollegiets göromål mellan flera olika embetsverk skulle derför helt visst, såsom komiterade äfven antydt, komma att medföra sådan ökning i kostnaderna på olika håll, att derigenom skulle vållas staten ökade utgifter i det hela, hvarjemte ej får förbises att eu sådan splittring i och för sig måste anses vara mindre tjenlig, då nemligen till följd af det samband, som eger rum mellan de särskilda näringarna, det otvifvelaktigt är mest ändamålsenligt och ledande till gynsammare resultat, om ålrenden an-

23 Sjette lxufvudtiteln.

gående dem handläggas af en för dem gemensam myndighet. Vid alla de komitéutredningar, som, på sätt förut nämnts, sedan år 1858 i frågan egt rum, har också samstämmigt uttalats den åsigt att eu dylik myndighet icke kan undvaras, cell en sådan åsigt torde i en tid som vår framträda så mycket mera befogad, som till följd af den ständigt fortgående, rastlösa utvecklingen inom snart sagdt alla näringslifvets områden städse nya spörsmål beträffande’ vilkoren för de olika näringarnas trefnad och förkofran framställa sig till besvarande.

Frågan torde också, såvidt man kan skönja, åtminstone under de senare åren mindre hafva galt, huruvida en särskild myndighet för handläggning af ärenden rörande handel och näringar borde finnas eller icke, utan fastmera hafva rört sig om sättet, hvarpå en dylik myndighet borde lämpligast organiseras. I detta afseende hafva många ansett att ifrågavarande ärendens handläggning borde öfverlemnas till ett statsdepartement, under det att deremot andra förfäktat den åsigten att det vore lämpligare att desamma fortfarande uppdroges åt ett centralt embetsverk. Det, förra sättet för frågans lösning har, såsom förut nämnts, för ett par år sedan underkänts, då det för Riksdagen framlagda förslaget om inrättande af ett särskildt departement för landtbruk, industri och handel förföll, och, då omständigheterna alltså kräfva att för handläggning af ärenden rörande handel och sjöfart samt andra näringar fortfarande bör finnas ett sjelfständigt centralt embetsverk, blifver följaktligen uppgiften att tillse, huru kommerskollegiet lämpligen bör ombildas så, att man, utan åsidosättande af nödig trygghet för ärendenas omsorgsfulla handläggning och afgörande, kan i sättet för deras behandling vinna ytterligare förenklingar utöfver dem, som enligt hvad ofvan nämnts på grund af nådiga brefvet den 22 december 188G redan blifvit vidtagna; ty uppenbart är att det osäkerhetstillstånd, hvari kommerskollegiet under lång tid befunnit sig, måste hafva vållat kollegiet ej ringa svårigheter vid fullgörande af dess många, särskildt under senare åren, i vigt och omfattning ökade göromål och att ett sådant tillstånd icke kan fortfara utan att näringarnas intressen i längden blifva i större eller mindre mån derpå lidande.

Vid ifrågavarande organisation uppställer sig först den frågan, huruvida och till hvilken utsträckning den hos kollegiet hittills, med endast högst få undantag, tillämpade kollegiala formen för ärendenas behandling kan öfvergifvas och utbytas mot andra former.

På sätt inhemtas af den af mig förut lemnade öfversigt af den föreliggande organisationsfrågans föregående behandling, hafva samtliga de tre särskilda komitéer, hvilka sedan år 1857 förehaft densamma

Ändringar i organisationen.

24 Sjette hufvu cl titeln.

m

till utredning, uttalat sig mot bibehållandet i allmänhet af det kollegiala arbetssättet, och har en af dessa komitéer, nemligen den år 1874 tillsatta, förmält sig anse att icke några af de till kollegiets handläggning hörande ärenden beliöfde eller borde kollegialt afgöras, under det att deremot 1858 och 1883 årens komitéer förordat den kollegiala formens bibehållande vid handläggningen af vissa vigtigare ärenden. För min del ansluter jag mig obetingadt till den senare åsigten. Det lärer nemligen ej kunna bestridas att, på sätt 1883 års komiterade yttrat, det är både ändamålsenligt och betryggande att vid granskningen eller uppgörandet af ett författningsförslag eller vid afgifvandet af utlåtande i en omfattande och vigtig förvaltnings- eller organisationsfråga eller vid pröfningen af ett inveckladt besvärsmål genom fleres samfälda tankeutbyte vinnes eu uppfattning, hvilken så vidt möjligt tager hänsyn till alla berättigade kraf eller alla på en frågas bedömande inverkande omständigheter, och jag vill härtill lägga att detta särskilt är angeläget, då fråga är om de ärenden, som kommerskollegiet har att handlägga, af hvilka många ega djupt ingripande betydelse för näringslifvets olika grenar. Lika påtagligt emellertid, som det synes mig vara att bibehållandet af den kollegiala formen för handläggningen och afgörandet af ärenden af nu antydda art är ej blott mest fördelaktigt utan jemväl af verkligt behof påkalladt, lika visst anser jag det dock äfven vara att det stora flertalet af kollegiets ärenden är af den beskaffenhet, att den kollegiala formen är icke allenast obehöflig utan äfven hinderlig för deras lämpliga behandling, såsom ledande till omgång och dröjsmål, och instämmer jag till fullo med sistbemälde komiterade, då de i förevarande afseende yttrat att, i stället för att hvarje ärendes inre beskaffenhet och vigt allena borde bestämma, huruvida handläggningen deraf skall ske under iakttagande af mera omständliga och för ett moget besluts fattande betryggande former eller om enklare och snabbare behandlingssätt kan användas, uppkommer genom föreskriften att alla ärenden skola kollegialt afgöras ett tvång, som lätt nog blifver endast eu tom och tidsödande formalitet.

Att för handläggningen af ärenden inom ott embetsverk användes dels den kollegiala och dels byråformen innebär för öfrigt icke någon nyhet inom vår administration, ty, såsom 1883 års komiterade jemväl erinrat, förekommer i alla eller åtminstone de allra flesta af våra efter sistnämnda form inrättade verk kollegial öfverläggning i vissa fall och i några af dessa verk äfvenledes kollegialt afgörande af en del mål, hvilket, såsom komiterade likaledes yttrat, helt säkert är till fromma för de intressen dessa mål beröra. Gränsen mellan de ärenden, som

Sjette hufVudtiteln. 25

böra efter fleres samråd afgöras och dem, som icke behöfva kollegialt handläggas, torde i sina hufvuddrag få anses angifven genom hvad jag redan yttrat och bör definitivt bestämmas i en blifvande instruktion för embetsverket i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de regler, som i detta afseende tillämpats för andra embetsverk, der de båda formerna för ärendenas behandling användts.

De. ärenden, som icke komma att utgöra föremål för kollegial behandling, torde i regeln böra af vederbörande ledamot föredragas inför chefen med utslagsröst för denne, men med rätt och skyldighet för föredraganden att till protokollet anmäla sin reservation mot . beslutet, i händelse det icke öfverensstämmer med föredragandens mening. Åtskilliga af de till embetsverkets handläggning hörande ärenden synas dock vara af den jemförelsevis’ föga invecklade beskaffenhet, att deras afgörande bör kunna anförtros åt vederbörande ledamot ensam. För eu sådan anordning föreligger dessutom en särskild anledning i den omständighet att det hvad vissa af dessa ärenden beträffar är företrädesvis af vigt att de må kunna med möjligast största skyndsamhet afgöras och expedieras. Vederbörande ledamot bör dessutom fortfarande ega att, i öfverensstämmelse med hvad på grund af nådiga brefvet den 22 december 1886 redan nu sker, utan föregången föredragning vidtaga vissa förberedande åtgärder, som erfordras 'för ett ärendes beredning till föredragning.

Den anordning i fråga om ärendenas handläggning hos embetsverket,. hvilken sålunda synes vara den mest ändamålsenliga, betingar gifvetvis att, på sätt äfven 1883 års komiterade föreslagit, i spetsen för detsamma ställes en chef, hvilken i enlighet med komiterades hemställan torde böra benämnas generaldirektör, samt att inom embetsverket anställas föredragande ledamöter till erforderligt antal, hvilka tillika komma att i egenskap af byråchefer förestå de särskilda byråer, embetsverket bör omfatta. Enligt 1883 års komiterades förslag skulle de ärenden, som komme att tillhöra det nya embetsverket — efter frånräkning af patent- och varumärkesärenden, för hvilkas behandling patentbyrån numera blifvit inrättad — fördelas på tre byråer, nemligen eu för handläggning af ärenden rörande utrikes handel och sjöfart, en för handläggning af ärenden rörande näringar samt inrikes handel och sjöfart samt en för handläggning af statistiska och kamerala ärenden. Genom en sådan anordning skulle emellertid, såsom komiterade sjelf ve vitsordat, komma att ställas särskild! stora fordringar på cheferne för de två första byråerna, hvilka komme att öfvertaga den ojemförligt största delen af det arbete, som vid tiden för afgif- Bih. till Bifall. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afä. 1 Käft. 4

26 Sjette hufrudtiteln.

yandet af komiterades betänkande ålåg kommerskollegiets fyra ledamöter, men hvilket numera från och med år 1887 är fördeladt på tre kommerseråd. På grund häraf hafva komiterade äfven varit betänkte på särskilda anordningar i fråga om ärendenas beredning och föredragning, afsedda att i någon mån lätta bemälde två byråchefers möda, samt i sådant hänseende föreslagit särskildt att åt en hvar af de båda sekreterare, som borde anställas å ifrågavarande byråer, måtte uppdragas att sjelfständigt bereda och inför generaldirektören föredraga vissa detaljfrågor, med hvilka byråcheferne icke ansåges behöfva befatta sig, samt att å andra byrån, till hvars handläggning skulle höra, bland annat, samtliga ärenden rörande bergshandteringen, måtte utom sekreteraren anställas ännu en tjensteman i andra lönegraden, benämnd byråingeniör, hvilken borde hafva aflagt examen till bergsstaten och skulle hafva till åliggande, bland annat, att tillhandagå med nödiga upplysningar och utredningar i tekniska frågor rörande bergshandteringen.

Genom nu omförmälda, af komiterade föreslagna fördelning af ärendena mellan embetsverkets byråer skulle å en byrå komma att handläggas, jemte alla de till första roteln nu hörande ärenden (se sid. 14 och 15) utom statistiska berättelsen, jemväl ärenden rörande sjömanshusen, sjöfolks på- och afmönstring samt penningeförsändningar till hemlandet medelst sjöman sin visningar äfvensom ärenden angående utfärdandet af befälhafvare- och styrmansbref jemte hvad dermed eger samband, under det att till andra byråns handläggning skulle komma att höra i det närmaste samtliga öfriga kommerskollegiet nu tillhörande ärenden. Enligt min öfvertygelse skulle emellertid genom en sådan anordning cheferne för dessa båda byråer blifva i så hög grad betungade med arbete, att det endast undantagsvis, om ens någonsin, blefve möjligt att få dessa befattningar besatta med personer, som vore i stånd att nöjaktigt fullgöra hvad tjensterna kräfde. Jemväl enligt 1874 års komités förslag i ämnet skulle ärendena fördelas på tre byråer, men antalet inkomna mål utgjorde då, eller år 1873, ej mera än 4,538. År 1883 hade de visserligen uppgått till 6,417, men deri äro då inbegripna patentärenden till antal af 969, som enligt samma års komiterades förslag skulle förläggas till en särskild eller fjerde byrå. År 1889 åter har inkomna målens antal, oaktadt ärenden angående patent äfvensom ärenden angående den tekniska undervisningen från kollegiets handläggning undantag^, belöpt sig till icke mindre än 5,834, hvilket alltså utvisar eu tillökning sedan 1873 af omkring 1,300 mål och sedan år 1883, om patentärendena för detta år frånräkna», af nära 400 mål. Numera har

27 Sjette hufviidtiteln.

ytterligare yrkesinspektionen tillkommit och. med näringslifvets städse fortgående utveckling kan man ingalunda antaga att en minskning i målens antal kommer att inträda, utan tvärtom synes man hafva att för framtiden motse en fortgående ökning af dem. Och ohållbarheten numera af den utaf 1883 års komiterade föreslagna fördelningen af ärendena torde än tydligare framgå, om man tager i betraktande den vidt skiljaktiga arten och beskaffenheten af de ärenden, som enligt förslaget skulle komma att tillhöra särskild! den andra byrån inom embetsverket. Man betänke blott hvilka olika, näringslifvet omfattande insigter, som måste förutsättas vara samlade hos en person, för att han skulle kunna nöjaktigt handlägga så skiljaktiga frågor som dem, hvilka angå inrikes handeln och sjöfarten, och dem, hvilka röra de särskilda industriela näringarna och deribland särskild! bergsbruket. Handläggningen af sistnämnda ärenden kräfver ej blott särskild författningskunskap, utan äfven eu mängd speciela tekniska insigter, hvilka näppeligen torde kunna påräknas hos den person, som tillika, om 1883 års. komiterades förslag skulle kunna tillämpas, måste vara noga förtrogen med handelns och sjöfartens förhållanden, lagstiftning och behof. För afhjelpande af detta, af komiterade sjelfve erkända missförhållande hafva desse, såsom förut nämnts, föreslagit att hos embetsverket skulle anställas en särskild, tekniskt bildad tjensteman af andra lönegraden, men en sådan anordning synes ingalunda vara egnad att i afsevärd mån undanrödja sagda missförhållande. Ty då, såsom kommerskollegiet i sitt förenämnda underdåniga utlåtande anmärkt, vederbörande byråchef i allt fall måste ansvara för de under hans byrå hörande ärendens handläggning, lärer han sin pligt likmätigt icke blindt kunna lita på en annans omdöme, utan behöfva sjelf sätta sigill i frågorna och alltså vara tvungen att förskaffa sig erforderliga tekniska insigter.

Ej heller kan jag förorda den af komiterade föreslagna anordning, enligt hvilken vissa frågor skulle af sekreterare föredragas inför embetsverkets chef. Det synes nemligen vara synnerligen oegentligt och vanskligt att från den för göromålens behöriga gång i främsta rummet ansvarige byråchefens handläggning undantaga en del frågor, och för öfrig! skulle, då dessa frågor i allt fall uppenbarligen måste vara just sådana, som kräfde de minsta insigterna och det ojemförligt obetydligaste arbetet, genom en dylik anordning icke kunna beredas vederbörande byråchefer någon nämnvärd tidsbesparing för de öfriga göromålen.

På grund af hvad jag ofvan anfört synes det mig vara numera oundgängligen nödigt att för behandlingen af de egentligen administra-

28 Sjette hufvudtiteln.

tiva ärendena ifrågavarande embetsverk fördelas i tre byråer, hvardera under en byråchef. Till nämnda ärenden hänför jag härvid icke de statistiska arbetena. För behandlingen af dessa ärenden äfvensom för de kamerala göromålen föreslogo 1883 års komiterade att inom embetsverket skulle anställas en byråchef'med byråsekreterare, kassör och bokhållare samt två amanuenser och åtminstone två andra biträden. Hvad emellertid det statistiska arbetet angår, så är detta af helt annan art än embetsverkets administrativa göromål och består hufvudsakligen i bearbetandet och sammanförandet af de särskilda statistiska uppgifter, Indika till embetsverket inkomma. Väl måste, såsom komiterade anfört, vår näringsstatistik i flera väsentliga afseenden förbättras — något som torde blifva bland det nybildade embetsverkets första uppgifter —- och väl förutsätter statistikens rätta behandling, på sätt komiterade jemväl erinrat, vidlyftiga arbetsprocesser, kvilka äro af synnerligen grannlaga art och derför måste anförtros åt personer med ej ringa erfarenhet och särskilda insigter, men jag anser mig likväl, med hänsyn till den nyss antydda arten af de statistiska göromålen, ega grundad anledning antaga att desamma böra kunna på ett tillfredsställande sätt ombesörjas, äfven utan anställandet inom embetsverket af en särskild byråchef för dithörande ärendens handläggning, endast det sörjes för att tillräckliga och lämpliga arbetskrafter i öfrigt finnas att tillgå.

För att de statistiska arbetena skola kunna bedrifvas så, att det med dem afsedda ändamål vinnes, erfordras enligt min åsigt eu särskild afdelning, som uteslutande dermed sysselsattes. Föreståndaren för . avdelningen synes blifva mest jemförlig med en förste aktuarie i statistiska centralbyrån och derför böra likställas med denne i aflöningsförmåner. Under honom torde erfordras endast en ordinarie tjensteman, likstäld med en aktuarie i nämnda byrå, jemte två amanuenser, under förutsättning likväl att tillräckliga medel må finnas att tillgå för anlitande jemväl af andra extra biträden för utförande af sådana göromål, som lämpligen må kunna åt dylika biträden anförtros.

De jemförelsevis få statistiska ärenden, som kunna förekomma till föredragning hos embetsverket, lära lämpligen böra af föreståndaren föredragas inför generaldirektören i närvaro af den bland ledamöterne, till hvars handläggning höra ärenden, som af den statistiska frågan beröras.

Att för de statistiska göromålens ombesörjande icke färre arbetskrafter än de af mig nu angifna kunna vara tillräckliga torde vara uppenbart, om det betänkes att, på sätt komiterade jemväl föreslagit,

29 Sjette hufvndtiteln.

bearbetningen af primäruppgifterna med nödvändighet bör förläggas helt och hållet till embetsverket sjelft, hvarigenom detta får en högst väsentlig tillökning i arbete, men också otvifvelaktigt sättes i tillfälle att åstadkomma eu vida bättre arbetsprodukt, samt om i betraktande jemväl tages att, p;i sätt inhemtas af dåvarande chefens för civildepartementet yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1888 vid afgifvande af redogörelse för uppgjordt förslag till organisation af det då tilltänkta landtbruks-, industri- och handelsdepartementet, chefen för statistiska centralbyrån ansett att för ombesörjande vid nämnda byrå af näringsstatistikens bearbetning skulle erfordras anställandet vid byrån åt ytterligare två förste aktuarie!-, två amanuenser och tre extra biträden, hvarför kostnaderna skulle belöpa sig till omkring 15,000 kronor årligen.

Vidkommande härefter de tjensteman, som erfordras å en hvar af de tre byråerna inom embetsverket, anser jag att behofvet oundgängligen kräfver att, på sätt af såväl 1874 som 1883 års komiterade i sådant hänseende föreslagits, en hvar af de tre byråcheferna, till sitt biträde för ärendenas beredning, uppsättandet af expeditioner, förandet af protokoll,. då sådant erfordras, samt öfvervakandet och ansvarandet för de vidlyftiga expeditionsgöromålens behöriga fullgörande, erhåller en sekreterare med aflöning motsvarande en tjensteman i andra lönegraden. Derjemte behöfves på hvarje byrå en amanuens för att tillhandagå med ständigt biträde, hvaremot, derest de administrativa ärendena i enlighet med mitt förslag, fördelas på tre byråer och för de statistiska göromålens ombesörjande inrättas en så beskaffad statistisk afdelning, som ofvan omförmälts, såväl den af komiterade föreslagne, förutnämnde byråingeniören, som en. af komiterade till anställning å andra byrån likaledes föreslagen ytterligare amanuens blifva obehöflig!!.

Vid embetsverket böra dessutom i öfverensstämmelse med komiterades förslag anställas en registrator och arkivarie samt en kassör, båda försedde med första gradens löner. I afseende å den förre af desse hafva komiterade förmält sig anse att han borde, jemte det honom ålåge att mottaga och bokföra inkommande handlingar samt hafva tillsynen öfver embetsverkets arkiv och bibliotek och fullgöra de öfriga åligganden, hvilka nu tillhöra registratorns befattning, kunna, under förutsättning att han till sitt ständiga biträde erhölle en amanuens, öfvertaga äfven den bokföring, som för närvarande åligger den s. k. passkanslisten hos . kommerskollegiet och hvilken bokföring nu omfattar förandet af åtskilliga förteckningar, såsom fribrefsliggaren, fribrefsdiariet, befälhafvarelistan och signallistan, hvaremot passkanslistens öfriga göromål, eller bestyret med granskning af de för erhållande af sjödokument in-

30 Sjette hufvudtitcln.

lemnade handlingar, uppsättningen och expedierandet af deraf föranledda expeditioner samt upprättandet och ombesörjandet af tryckningen af den s. k. »Code list» m. m., enligt komiterades förmenande borde öfvertagas af sekreteraren å byrån för ärenden angående utrikes handeln och sjöfarten. En sådan fördelning af den nuvarande passkanslistens göromål är emellertid, på sätt äfven kollegiet i sitt öfver komiterades förslag afgifna underdåniga utlåtande erinrat, af flera skäl synnerligen olämplig och skulle särskildt i många fall otvifvelaktigt vålla ett försenande med utfärdandet af sjödokument, som skulle illa stå tillsamman med allmänhetens berättigade fordringar på att utan dröjsmål bekomma dessa handlingar, på hvilkas skyndsamma utfående vigtiga intressen ofta äro beroende.

För öfrigt torde registratorns och arkivariens tid för visso blifva fullt upptagen af den mängd göromål, som komme att tillhöra honom i sådan egenskap, isynnerhet derest honom ålägges att föra ett af behofvet påkalladt fullständigt sakregister öfver alla af embetsverket handlagda ärenden, och torde det derför redan af denna- orsak icke böra ifrågasättas att åt honom uppdraga jemväl omförmälda, passkanslisten nu tillhörande vigtiga bokföring, som måste med yttersta noggrannhet fullgöras på det att ej förvecklingar må kunna uppkomma.

För min del anser jag det vara vida tjenligare att, i likhet med livad åsyftadt var i afseende å det ifrågasatta nya landtbruks-, industrioch handelsdepartementet, samtliga passkanslistens göromål uppdragas åt embetsverkets kassör. Denne tjensteman, hvilken i allt fall blifver behöflig för förvaltning af fonder, anslag och medel, hvilka nu omhänderhafvas af kollegiets kammarkontor, samt för ombesörjandet af den mångfald kamerala bestyr, som af sagda förvaltning föranledas, deribland bestyret med vexlar och sjömansinvisningar, synes nemligen — då han icke, på sätt fallet skulle hafva blifvit i den af komiterade föreslagna styrelsen för handel och näringar, kommer att hafva bestyr med uppbörd af patent- och varumärkesafgifter samt med tillhandahållande åt allmänheten af sådana utgående expeditioner, för hvilka stämpelafgift eller lösen erlägges, hvilket sistnämnda bestyr synes lämpligen böra, såsom eljest brukligt är, uppdragas åt embetsverkets registrator — utan svårighet kunna, i egenskap af sjöpassnotarie, öfvertaga jemväl passkanslistens omförmälda göromål, och lärer det icke ens få anses nödvändigt att, såsom i fråga om det nya departementet var afsedt, till hans ständiga biträde anställes eu amanuens, derest, på sätt mig synes lämpligen och utan olägenhet kunna ega rum, förvaltningen af anslaget till reseunderstöd åt fabriks- och handtverksarbetare öfverflyttas till statskontoret.

31 Sjette hufvudtlteln.

Embetsverket behöfver vidare hafva tillgång till juridiskt biträde för anhängiggörande och utförande af talan mot vederbörande fartygsrederier om utbekommande af godtgörelse för statsverkets förskott för från svenska fartyg å utrikes ort qvarlemnade sjömän samt för ombesörjande i öfrigt af de åligganden, som enligt ännu gällande föreskrifter tillhörde det år 1876 upphäfda advokatfiskalsembetet hos kommerskollegiet, Härför torde dock icke vara erforderligt att, på sätt 1883 års komiterade föreslagit, hos embetsverket anställes en särskild tjensteman, utan allenast att, i öfverensstämmelse med hvad nu eger rum hos kollegiet, till embetsverkets förfogande anvisas nödiga medel att användas till godtgörelse åt sådant biträde.

Under det att de ordinarie tjenstebefattningarnas antal i kommerskollegiet för närvarande uppgår till femton, skulle enligt den af mig nu föreslagna organisationen antalet ordinarie tjenstemän komma att utgöra elfva, nemligen: en generaldirektör och chef, tre byråchefer, tre sekreterare och en förste aktuarie, nämnde af Kongl. Maj:t, samt en aktuarie, en registrator och arkivarie samt en kassör och sjöpassnotarie, utsedde af embetsverket sjelft. Deremot komme de med fasta arfvoden försedde amanuensernes antal att ökas från tre till fem, och torde arfvodena för desse sistnämnde lämpligen böra utgå med 1,200 kronor för hvarje. Till juridiskt biträde synes mig böra beräknas enahanda belopp, som nu är dertill anvisadt, eller 1,000 kronor. Vidare blifver det behöfligt att medel finnas att tillgå till bestridande af kostnaderna för grufkartekontoret. Dertill äro för närvarande anvisade dels en å anslaget till bergsstaten uppförd ledig grufingeniörslön å 1,500 kronor, och dels det anslag af 2,500 kronor, som Riksdagen för hvarje år från och med år 1888 i anledning af Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställningar beviljat på extra stat till bestridande af kostnader för kartritning vid sagda kontor, och torde dessa belopp, tillhopa 4,000 kronor, böra å embetsverkets stat för grufkartekontoret uppföras. Det synes mig nemligen vara ändamålsenligt att ombesörjandet af göromålen vid grufkartekontoret fortfarande anordnas på hufvudsakligen enahanda sätt, som för närvarande eger rum, och att således embetsverket må ega att jemväl fortfarande förordna lämplig person att ej blott bestrida vården af kartsamlingen och befattningen med att hålla densamma tillgänglig för allmänheten utan äfven utöfva den vigtiga ledningen af och kontrollen öfver kartritningsarbetet vid kontoret mot åtnjutande för de härmed förenade särskilda bestyr af ett årligt arfvode, hvithet, då särskild ersättning lärer fortfarande böra utgå för det kartritningsarbete, samma person utför, icke torde behöfva bestämmas till högre

32 Sjette hufvndtiteln.

belopp än som nu är i sådant hänseende faststäldt, eller 600 kronor årligen. Kommerskollegiet har ock i underdånig skrifvelse den 23 sistlidne september, med förmälan att omständigheterna icke syntes gifva anledning att för år 1892 ifrågasätta någon förändring beträffande ofvanberörda, af Riksdagen för nu ifrågavarande ändamål hittills anslagna årliga belopp af 2,500 kronor, hemstält om vidtagande af åtgärd för anvisande äfven för år 1892 af enahanda belopp till bestridande af kostnader för kartritning vid grufkartekontoret, och, enligt hvad jag inhemtat, lärer hela anslagsbehofvet för kontoret icke heller för framtiden böra beräknas till lägre belopp än den summa af 4,000 kronor, hvilken, såsom förut nämnts, för närvarande är dertill anslagen.

Det är jemväl erforderligt att bland kostnaderna för embetsverket beräknas hvad som behöfves till bestridande af utgifter för godtgörelse åt öfriga extra biträden samt för renskrifning äfvensom för beredande af ersättning åt vikarier under ordinarie tjenstemäns semester. Dessa kostnader hafva under år 1889 i kommerskollegiet uppgått till sammanlagdt omkring 6,800 kronor, men torde med förenklingar i arbetssättet kunna antagas i allmänhet icke komma att öfverstiga 6,500 kronor för år.

De för särskilda utgifter hos embetsverket erforderliga anslags-

belopp äro alltså följande:

arfvoden till fem amanuenser å 1,200 kronor.................. kr. 6,000: —

arfvode åt juridiskt biträde ...................................................... » 1,000: —

till bestridande af kostnader för grufkartekontoret......... >> 4,000: —

samt till vikariatsersättningar, öfriga extra biträden och

renskrifning......................................................................... » 6,500: —

eller tillhopa kr. 17,500: —,

hvilken summa torde böra i staten uppföras under eu gemensam rubrik och ställas till embetsverkets disposition för bestridande af de utgifter, hvarför densamma är afsedd.

Hvad vaktbetjeningen beträffar, torde denna, hvilken, såsom förut nämnts, i kollegiet för närvarande utgöres af en vaktmästare och tre vaktbetjente, kunna inskränkas till en förste vaktmästare och två vaktmästare.

Löneförmånerna för de särskilda tjenstebefattningarna lära böra bestämmas till enahanda belopp, som äro anvisade för motsvarande tjenster i andra under senare tider nyreglerade centrala embetsverk, och fördelas i lön och tjenstgöringspenningar samt ålderstillägg. Hvad särskildt chefens aflöning beträffar, hafva komiterade föreslagit att densamma icke måtte sättas lägre än till åtminstone samma belopp, som i allmänhet utginge till de högst aflönade cheferne i öfriga centrala

33 Sjette liufrudtiteln.

verk, eller 10,000 kronor, men fullt giltig anledning synes dock saknas att för chefen i detta embetsverk förorda högre aflöning än den, som nu utgår till kollegiets president och som jemväl är bestämd för cheferne i fångvårdsstyrelsen, statskontoret, telegrafstyrelsen och medicinalstyrelsen, eller 9,000 kronor årligen.

Vid senast ifrågasatta omregleringar af kommerskollegiet har föreslagits att dess benämning skulle förändras. Ehuru det väl kan anmärkas att dess nuvarande benämning, med de af mig föreslagna inskränkningar i det kollegiala sättet för ärendenas behandling, skulle för framtiden blifva något oegentlig, har jag dock ansett att densamma bör bibehållas, emedan embetsverket i sin verksamhet har ständig beröring med utlandet och der är af ålder kändt under sin nuvarande benämning samt en namnförändring sålunda säkerligen skulle vålla många förvecklingar, utan att man kan påvisa att den i ringaste mån skulle komma att medföra någon motsvarande nytta.

I enlighet med de grunder jag ofvan angifvit har jag för kommerskollegium uppgjort följande förslag till ny

Stat.

Bill. till Iti/csd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 1 Saft.

34 Sjette liufvndtiteln.

Då någon anledning hvad ifrågavarande embetsverk angår icke förefinnes att afvika från livad vid senare regleringar i allmänhet stadgats vare sig såsom vilkor för aflöningarnas åtnjutande eller i fråga om tjenstemännens rätt till semester eller eljest, lära följande vilkor och förbehåll böra meddelas för åtnjutande af de i staten uppförda löneförmånerna, nemligen:

att embete- eller tjensteman i kommerskollegiet skall vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af embetsverket eller dess särskilda byråer eller afdelningar eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, äfvensom, derest i en framtid verkets ställning inom förvaltningen så förändras, att detsamma ej längre kan såsom sjelfständigt embetsverk anses, vara förpligtad att, med bibehållande af den tjenstegrad och aflöning' han innehar, efter den nya arbetsordningen sköta de med tjensten förenade göromål;

att med embete eller tjenst i kommerskollegiet icke må förenas annan tjenst å rikets, Rikdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjenstebefattning, med mindre den befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet af tjenstgöringen i verket; dock att tjensteman, som vid den nya löneregleringens inträdande redan innehar tjenst utom kollegiet, må densamma bibehålla, så länge den icke är för tjenstgöringen i kollegiet hinderlig;

att de med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller åtnjutit semester, men skola för den tid, han eljest varit från tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar, afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af semester, tjensteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning inom verket, densamma, mot åtnjutande i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar men eljest af deremot svarande belopp i stället för egna tjenstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än tre månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af tjenst i samma lönegrad är medgifven, tidpunkten för första förhöj-

Sjette hufvud titeln. 35

ningen bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren mera än fyra år af denna tid sjelf med godt vitsord best,ridt sin egen eller på grund af förordnande annan statens tjenst, dock att härvid icke må föras honom till last den tid han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om sådan eger rum, efter ytterligare fem år på samma vilkor, under iakttagande, hvad såväl den ena som den andra förhöjningen angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjenståldern blifvit uppnådd; börande nuvarande löntagare dervid tillgodoräknas den tid, lian på grund af förordnande innehaft motsvarande eller högre tjenst i kollegiet;

att embets- eller tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjenstår, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension ä allmänna indragningsstaten från tjensten afgå, Kongl. Maj:t eller kollegiet, der det tillkommer detta att afskedet utfärda, dock obetaget att låta med det samma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas villig i densamma qvarstå;

att semester må, när sådant utan hinder för göromål ens behöriga gång kan ega rum, åtnjutas af generaldirektören, kommerseråden, sekreterarne och förste aktuarien under en och en half månad samt af aktuarien, registrator!! och arkivarie!! äfvensom kassören och sjöpassnotarien under en månad årligen.

Det torde härefter tillåtas mig att redogöra för, huru kostnaderna för det omorganiserade embetsverket skulle komma att ställa sig i förhållande till nuvarande utgifter för kommerskollegiet. Frånräknadt de belopp, hvilka från sjette hufvudtitelns anslag till skrifmaterialier och expenser, ved m. in. utgått för vissa kollegiets utgifter, som fortfarande böra från nämnda anslag bestridas, hafva till kostnaderna i öfrigt för kommerskollegiet under år 1889 utgått följande summor, nemligen:

sjette hufvudtitelns ordinarie anslag till aflöningar in.

in. i kollegiet ......................................................................... kr. 49,000: —

af ordinarie anslaget till bergsstaten, en ledig gruf-

ingeniörslön ........................................................................ » 1,500: —

på extra stat anvisadt anslag till tillfällig löneförbättring för kollegiets embets- och tjenstemän.................. )) 7,640: —

Transport kr. 58,140: —

Nuvarande och hafvande utgifter för kommerskollegiet.

36 Sjette lxufvudtiteln.

Transpprt kr. 58,140: —

på extra stat anvisadt anslag- till bestridande af kostnader för kartritning vid grufkartekontoret .................. » 2,500: —

af manufakturförlagslånefondens vinstmedel, bidrag till

aflöning åt kollegiets t. f. president och ledamöter ... » 10,800: —

af sjette hufvudtitelns anslag till extra utgifter, bidrag

till t. f. presidentens aflöning............................................ » 3,200: —

af sjette hufvudtitelns allmänna besparingar: till bestridande af utgifter för extra biträden och ren-

skrifning ......................................................... kr. 2,600: —

.ersättning till vaktbetjening för mistade sportelinkomster till följd af sigillpenningarnas upphörande .............................. » 450: —

till vikariatsersättningar................................ » 1,848: 68 ,, 4 898- 68

Summa kr. 79,538: 68.

Då förestående af mig föreslagna stat för embetsverket slutar å 75,400 kronor, skulle alltså, derest ur räkningen lemnas de belopp, som vid olika tider kunna blifva behöfliga för beredande af ålderstillägg och hvilka belopp lära böra utgå af sjette hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg, den nya staten komma att med omkring 4,000 kronor understiga de nuvarande utgifterna, på samma gång som likväl genom den nya organisationen åt kollegiets personal omsider bereddes enahanda aflöningsförmåner, som redan länge varit deras vederlikar i andra embetsverk tillförsäkrade.

Som emellertid de i riksstaten uppförda anslagen till kommerskollegiet sammanlagda uppgå till allenast 60,640 kronor, nemligen å ordinarie stat till kollegiet 49,000 kronor och till eu grufingeniörslön

1,500 kronor samt å extra stat till löneförbättring 7,640 kronor och till kartritning vid grufkartekontoret 2,500 kronor, erfordras — utom det belopp af 10,800 kronor, hvilket för närvarande till kollegiet utgår från manufakturförlagslånefondens vinstmedel och hvilket, då sedan mer än ett sekel tillbaka aflöningar i kollegiet delvis bestridts af ifrågavarande medel, samt embetsverket fortfarande kommer att hafva befattning med fonden rörande ärenden, synes böra jemväl framgent för ändamålet derifrån utgå — att ytterligare 3,960 kronor anvisas för att den föreslagna statens slutsumma skall uppnås.

37 Sjette lmfvudtiteln.

Då nödigt och lämpligt är att hela det belopp, som efter nu ifrågasatta reglering till aflöningar m. in. åt kommerskollegiet erfordras utöfver omförmälda 10,800 kronor af manufakturförlagslånefondens vinstmedel, eller 64,600 kronor, uppföres under kollegiets stat, bör det i riksstaten för samma ändamål hittills uppförda ordinarie anslaget af

49,000 kronor höjas till 64,600 kronor, eller med 15,600 kronor, hvaremot i sådant fall det under kommerskollegium uppförda ordinarie anslaget till bergsstaten bör minskas med en grufingeniörslön å 1,500 kronor, eller från nuvarande beloppet 34,500 kronor till 33,000 kronor, hvarjemte ofvanom förmälda för kollegiet och grufkartekontoret för närvarande på extra stat anvisade båda anslag å tillhopa 10,140 kronor icke vidare blifva behöfliga.

I sammanhang med vidtagande af de af omständigheterna sålunda påkallade förändringar i beloppen af de till kommerskollegiet och bergsstaten uppförda anslag torde dessa båda anslag, hvillca i riksstaten äro sammanförda till en gemensam summa, som i den af Riksdagen för innevarande år utfärdade riksstat är under anslagstiteln »kommerskollegium» utförd med 83,500 kronor, deraf på sjelfva kollegiet belöpa sig 49,000 kronor och på bergsstaten 34,500 kronor, lämpligen böra för framtiden fördelas i två särskilda titlar, nemligen »Kommerskollegium)) och »Bergsstaten», och bör i sådant fall uppföras under den förra titeln förutnämnda för kollegiet erforderliga belopp af 64,600 kronor och under den senare titeln nuvarande anslaget till bergsstaten, minskadt med 1,500 kronor, eller 33,000 kronor.

Åberopande hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet att Eders Kong! Magt måtte föreslå Riksdagen

att, med godkännande af det uppgjorda förslaget till ny stat för kommerskollegiet samt af de vilkor och förbehåll, som blifvit föreslagna för åtnjutande af deri upptagna löneförmåner, medgifva att den å sjette hufvudtiteln förekommande anslagstiteln »kommerskollegium», under hvilken för närvarande äro med tillhopa 83,500 kronor sammanförda dels anslaget till kollegiet 49,000 kronor och dels anslaget till bergsstaten

34,500 kronor, må fördelas i två titlar under benämning, den ena af »kommerskollegium» och den andra af »bergsstaten», äfvensom uppföra under den förra titeln 64,600 kronor och under den senare 33,000 kronor;

kommande i händelse af bifall härtill det nu i riksstaten under anslagstiteln kommerskollegium uppförda anslag 83,500 kronor att, fördeladt under två anslagstitlar, höjas med tillhopa 14,100 kronor.

38 Sjette Imfvudtiteln.

Indragnings-

stat.

Såsom ofvan visats kommer dock härigenom ingen ökning i verkligheten af utgifterna för kommerskollegiet att inträda, utan tvärtom kommer regleringen att medföra minskning i nuvarande omkostnader för detta embetsverk.

Enligt hvad jag inhemtat torde den nu föreslagna ombildningen af kommerskollegiet icke behöfva föranleda till anordnande af någon vidlyftig indragnings- eller öfvergångsstat. I kollegiet finnas för närvarande med fullmakter anstälde endast kanslisten Otto Fredrik Ulff samt kammarskrifvarne Gustaf Anders Lindberg och Magnus Lund. Af dessa synes Ulff, hvilken är född den 22 augusti 1821 och inträdde i allmän tjenst år 1843 samt den 5 maj 1858 konstituerades såsom kanslist för bergsärenden hos kommerskollegiet och den 28 februari 1861 erhöll fullmakt å ifrågavarande befattning, alltså till följd af lefnadsoch tjenstår vara berättigad till erhållande å allmänna indragningsstaten af pension till kanslistlönens belopp, eller 1,000 kronor. Förutom den tillfälliga löneförbättring af 20 procent å nämnda lön, som sedan en längre följd af år af Riksdagen beviljats, har emellertid Ulff från och med år 1867, på grund af rikets ständers vid 1865—1866 årens riksmöte lemnade medgifvande, från allmänna indragningsstaten uppburit ett belopp af 300 kronor årligen såsom ersättning för till följd af expeditionslösens indragande till statsverket minskad inkomst vid tjensten, och lärer, derest Ulff, till följd af embete verkets ombildning och i sammanhang dermed skeende indragning af hans nu innehafvande befattning, kommer att öfverflyttas å allmänna indragningsstaten, pensionen för honom böra bestämmas att omfatta jemväl sistnämnda belopp och alltså utgå med 1,300 kronor årligen, hvaremot de 200 kronor, som i tillfällig löneförbättring till honom utgått, skulle komma att upphöra.

Vidkommande åter Lindberg och Lund, hvilka äro födde, den förre den 14 augusti 1832 och den senare den 23 november 1831, samt inträdde i allmän tjenst, Lindberg år 1856 och Lund år 1852, och hvilka utnämndes till kammarskrifvare hos kollegiet, den förre den 29 november 1865 och den senare den 3 december 1858, så äro, enligt hvad upplyst blifvit, desse, hvilka på grund af förordnanden bestridt, Lindberg sedan 1874 kamrerarebefattningen och Lund sedan 1872 kammarförvandtstjensten inom kollegiet, behörige att från civilstatens pensionsinrättning uppbära pensioner till belopp för Lindberg af 1,800 kronor

39 Sjette hufvutltiteln.

och för Lund af 1,200 kronor, med skyldighet dock för den förre att inbetala några års retroaktivafgifter till inrättningen. Det torde emellertid få anses vara af billighet påkalladt att, då enligt det nu framlagda förslaget till kollegiets ombildning några befattningar, motsvarande dem, som af Lindberg och Lund sedan längre tid på grund af förordnanden innehafts, icke vidare komme att finnas, samt annan anställning inom embetsverket ej heller synes kunna dem beredas, någon särskild ersättning varder tillerkänd desse båda, till jemförelsevis framskriden ålder hunne tjensteman, och synes det i sådant afseende vara mest lämpligt att för Lindberg och Lund å allmänna indragningsstaten uppföras pensioner till sådana belopp, att desamma, jemte de bemälde båda tjenstemän tillkommande pensioner från civilstatens pensionsinrättning, komma att motsvara de pensioner, som äro i de nyreglerade embetsverken tillförsäkrade innehafvarne af befattningar i samma tjenstegrad. Då dessa pensioner i enlighet dermed skulle utgöra för Lindberg 4,000 kronor och för Lund 2,800 kronor, erfordras alltså att å allmänna indragningsstaten uppföras för den förre 2,200 kronor och för den senare 1,600 kronor.

Hela indragningsstaten till följd af omregleringen skulle sålunda uppgå till ett sammanlagdt belopp af 5,100 kronor.

Slutligen torde, oberoende af den förevarande regleringsfrågan, pension å allmänna indragningsstaten böra beredas tillförordnade presidenten i kommerskollegiet Carl Fredrik Wmrn. Denne, som uppnått eu ålder af ungefär 72 år, har under tiden från den 3 juni 1870 till den 28 september 1874 varit statsråd och chef för finansdepartementet samt derefter från den 16 juni 1875 bestridt presidentsembetet hos kollegiet, derför han i årliga aflöningsförmåner åtnjutit 9,000 kronor. Pensionen hade således bort, derest tillförordnade presidenten Wmrn uppnått stadgad tjenstetid, utgöra 7,200 kronor; såsom förhållandena nu äro anser jag dock att full pension icke bör honom tilläggas, utan att, med hänsyn till å ena sidan tjenstårens antal och å andra sidan vigten af de embeten han beklädt, pensionens belopp skäligen bör sättas till 5,000 kronor.

Jag får således i underdånighet hemställa det Eders Kongl. Maj: t behagade föreslå Riksdagen att medgifva

dels att tillförordnade presidenten i kommerskollegiet Carl Fredrik Wrnrn må förklaras berättigad att, då han ur statens tjenst afgår, varda å allmänna indragningsstaten uppförd till åtnjutande under sin återstående lifstid af eu årlig pension af 5,000 kronor att utgå från

[2.] Angående disposition af patent- och varnmärkesaf gifter.

40 Sjette Inifviultitelii,

och med månaden näst efter den, i hvilken entledigande varder honom beviljadt;

dels ock att kanslisten hos kommerskollegiet Otto Fredrik TJUT samt kammarskrifvarne hos kollegiet, tillförordnade kamreraren Gustaf Anders Lindberg och tillförordnade kammarförvandten Magnus Lund, hvilkas befattningar icke ingå i den föreslagna nya organisationen af embetsverket, må förklaras berättigade att från och med år 1892 å allmänna indragningsstaten åtnjuta, TJUT pension af 1,300 kronor årligen, samt Lindberg och Lund, jemte de pensioner de efter afskedstagandet må ega från civilstatens pensionsinrättning uppbära, fyllnadspensioner till belopp för Lindberg af 2,200 kronor och för Lund af 1,600 kronor om året, dock att, derest någon af dem framdeles skulle erhålla anställning å rikets stat, pensionsbeloppet för honom skall minskas med ett belopp, svarande mot den nya aflöningen, eller, om denna uppgår till samma eller högre belopp, upphöra att utgå.

Patentbyrån.

Denna byrå utgör för närvarande enligt nådiga brefvet den 7 november 1884 en särskild afdelning inom kommerskollegium, ehuru sambandet med kollegium numera egentligen endast består deri att kollegiets president utöfvar öfverinseende öfver byrån med skyldighet att tillse att byråchefen och öfriga vid byrån anstälda personer fullgöra hvad dem åligger. Vid bifall till det af mig ofvan framstälda förslag till kollegiets organisation, kommer detta samband att upplösas och byrån derefter att lyda omedelbart under Eders Kongl. Maj:t.

Beträffande byråns ekonomiska förhållanden under år 1890 har dess tillförordnade byråchef uti eu till mig öfverlemnad promemoria meddelat att byråns inkomster under nämnda år utgjort: afgifter för 873 patentansökningar (deraf 4 obetalda) kronor 43,450: —

årsafgifter för patent.......................................................... » 37,985:

afgifter för 217 registreringsansökningar.................... » 8,680: —

för försålda publikationer................................................... » 1,793: 25

ränta .......... » 515: 09

summa kronor 92,423: 34 samt att byråns utgifter, hvilka dock, då räkenskaperna ännu icke vore afslutade, ej kunde med full noggrannhet uppgifvas, under samma

41 Sjette lmfvudtitelil.

år uppgått till 82,499 kronor 83 öre, af livilket belopp de vigtigaste posterna utgjorts af aflöningar och arfvoden 33,634 kronor 91 öre, byråns publikationer 28,110 kronor 53 öre, återstälda patent- och registreringsafgifter 6,560 kronor, utgifter för byråns bibliotek 2,430 kronor 33 öre, renskrifning 1,767 kronor 50 öre, bidrag till upprätthållande af patentunionens internationela byrå i Bern 1,433 kronor 52 öre, inventarier och flyttningskostnader 3,105 kronor 72 öre samt hyra för byråns lokal för två qvartal 2,000 kronor.

För år 1889 belöpte sig patentbyråns inkomster till 79,693 kronor 91 öre och dess utgifter till 67,989 kronor 31 öre. Antalet patentansökningar år 1889 utgjorde 837, antalet registreringsansökningar 169. Årsafgifter för patent samma år uppgingo sammanräknade till 29,845 kronor.

I fråga om ofvan omförmälda utgiftsposter för inventarier och flyttningskostnader samt för hyra har tillförordnade byråchefen erinrat att byrån, som intill den 1 oktober 1890 liyresfritt disponerat én lokal i gamla posthuset vid Lilla Nygatan, från och med nämnda dag måst, på grund af postverkets behof af ökadt utrymme, förhyra annan embetslokal samt att denna flyttning nödvändiggjort en ändrad och delvis ny inredning.

Rörande den ökning af utgifterna, som i öfrigt under år 1890 egt rum, har tillförordnade byråchefen meddelat att posten aflöningar och arfvoden ökats med 4,388 kronor 41 öre, hufvudsakligen i följd deraf att byråns tekniska arbetskrafter måst, på grund af det år från år stigande antalet patentansökningar, vid 1890 års ingång ökas med ytterligare en biträdande ingeniör, hvarjemte en särskild person måst anställas för att utöfva tillsyn öfver byråns hastigt växande bibliotek och för att derstädes tillhandagå den allmänhet, som i allt större utsträckning år från år begagnade sig af detsamma. Behöfligheten af denna ökning af byråns arbetskrafter framginge bäst deraf att, under det byrån år 1889 kunnat slutbehandla allenast 703 patentansökningar, af hvilka 406 bifallits, hade byrån år 1890, sedan dess arbetskrafter ökats, slutbehandlat 845 patentansökningar, af hvilka 605 bifallits. Denna betydande ökning i de beviljade patentens antal hade naturligtvis äfven stegrat kostnaderna för byråns publikationer, hvilka kostnader under år 1890 ökats med 4,827 kronor 30 öre.

I likhet med hvad för innevarande år är bestämdt, tillstyrker jag i underdånighet att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva

att afgifterna för patent och för registrering af varumärken må Bill. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 1 Saft. 6

[3.]

Anslag till rikets ekonomiska kartverk.

42 Sjette hufyudtiteln.

användas till bestridande af de utgifter, hvilka betingas af tillämpning under år 1892 af förordningen angående patent och lagen om skydd för varumärken.

Rikets ekonomiska kartverk.

I underdånig skrifvelse den 26 november 1890 har afdelnings- .chefen vid generalstabens topografiska afdelning, i sammanhang med afgifvande af förslag till inkomst- och utgiftsstater för de ekonomiska kartverken för innevarande år, tillika gjort framställning om de anslag, som för kartarbetenas bedrifvande under år 1892 erfordras.

Enligt afdelningschefens förslag till stater för innevarande år, hvilka blifvit af Eders Kongl. Maj:t faststälda den 5 december 1890, skulle kostnaderna under år 1891 belöpa sig:

för det allmänna ekonomiska kartverket, som har att kartlägga södra och mellersta delarne af riket, till 69,000 kronor och

för Norrbottens läns ekonomiska kartverk till 31,200 kronor.

De tillgångar, som för dessa utgifter kunna påräknas, äro för mellersta och södra delarne af riket:

beräknad behållning från år 1890 300 kronor, anslag på ordinarie stat 6,000 kronor, anslag på extra stat 45,000 kronor, under anslaget till landtmäteristaten besparade 24 andre-landtmätarelöner 21,600 kronor samt förslagsvis beräknad inkomst för under år 1890 försålda kartor och beskrifningar 100 kronor, eller tillhopa 73,000 kronor; och för Norrbottens län:

anslag på extra stat 31,000 kronor och förslagsvis beräknad inkomst genom försäljning under år 1890 af kartor och beskrifningar 200 kronor, eller tillhopa 31,200 kronor.

A tillgångarna för det_ allmänna ekonomiska kartverket beräknas sålunda ett öfverskott af 4,000 kronor och, enligt hvad Eders Kongl. Maj:t sistnämnda dag beslutat, får detta öfverskott i mån af behof användas till bestridande af utgifter för det topografiska kartverket.

Beträffande de anslag, som för fortsättande af de ekonomisk-geografiska kartarbetena i Norrbottens län samt de ekonomiska kartarbetena i öfriga delar af riket böra för år 1892 af Riksdagen äskas, har afdelningschefen icke ansett sig böra föreslå någon förändring i de belopp, som för dessa ändamål sedan en följd af år plägat af Riksdagen beviljas. Likaledes har afdelningschefen hemstält att jemväl för år 1892 liksom hittills den behållning, som å ifrågavarande anslag kan komma

43 Sjette hufvud titeln.

att uppstå, må få i män af behof användas till bestridande af utgifter för de topografiska kartarbetena.

Till hvad afdelningschefen sålunda föreslagit har kommissionen för de allmänna kartarbetena förordat nådigt bifall.

Med anledning af afdelningschefens sist omförmälda hemställan torde jag få erinra att Riksdagen hvarje år från och med år 1882 medgifvit att besparingar å anslaget till det allmänna ekonomiska kartverket må användas till de topografiska kartarbetena samt allt sedan år 1884 årligen lemnat enahanda medgifvande i fråga om anslaget till Norrbottens läns ekonomiska kartverk. På sätt' tillförene blifvit inför Eders Kongl. Maj:t erinradt, då frågan om anslag till de ekonomiska kartverken varit föremål för behandling, hafva dylika besparingar tillkommit i afsigt att dermed bestrida kostnaderna för åtskilliga för alla de allmänna kartverken gemensamma och grundläggande arbeten, hvilka det åligger den topografiska afdelningen att utföra och hvilka eljest icke skulle kunnat verkställas utan förhöjning i de för det topografiska kartverket anvisade anslag, så vida icke den topografiska afdelningens egna fältarbeten skulle i betänklig grad åsidosättas. Dessa besparingar hafva sålunda haft sin grund i nödvändigheten att åstadkomma en till minskning i utgifterna ledande samverkan mellan de olika kartverken för att sålunda i möjligaste mån befrämja alla kartverkens jemnsidiga och skyndsamma fortgång. De ' belopp, som på grund af Riksdagens antydda medgifvande från de ekonomiska kartverkens anslag tillgodokommit de topografiska kartarbetena, hafva naturligtvis varit olika under olika år. Medan år 1883 icke mindre än 23,300 kronor och år 1885 22,100 kronor af de ekonomiska kartverkens anslag användts för de topografiska kartarbetena, hafva under de senare åren de till det topografiska kartverket öfverförda behållningarna å berörda anslag betydligt nedgått och, såsom jag redan nämnt, beräknas behållningen för innevarande år allenast till

4,000 kronor. Derest Riksdagen bifaller den framställning, Eders Kongl. Maj:t förut i dag på föredragning af chefen för landtförsvarsdepartementet beslutat till Riksdagen aflåta om förhöjning till 90,000 kronor af det årliga anslaget till det topografiska kartverket, kommer, enligt hvad afdelningschefen. vid generalstabens topografiska afdelning meddelat, det icke vidare att blifva behöflig! att för de topografiska kartarbetena anlita besparingar å de ekonomiska kartverkens anslag. Skulle åter Eders Kongl. Maj:ts nämnda framställning icke komma att af Riksdagen bifallas, är det medgifvande i afseende å besparingarnas användande, som hittills af Riksdagen lemnats, fortfarande erforderligt, och vid sådant förhållande

[40

Höjning i anslaget till följd af indragning af landsstatsboställen.

44 Sjette hnfvndtiteln.

torde Eders Kong! Maj :t finna lämpligt att äfven nu af Riksdagen äska ett dylikt medgifvande.

Då det förslag rörande landtmäterikorpsens organisation, som i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 11 januari 1890 omförmäldes och hvilket äfven berör det ekonomiska kartverket och de derför behöfliga anslagen, ännu icke erhållit all den utredning, som erfordras för att denna omfattande fråga skall kunna underställas Eders Kongl. Maj:ts pröfning, kan vid beräknande af de för de ekonomiska kartverken erforderliga medel hänsyn nu icke tagas till de förändringar, som tilläfventyrs kunna af nämnda förslag föranledas.

.På grund af hvad jag nu anfört och med erinran att de besparade andre-landtmätarelönerna fortfarande äro för de ekonomiska kartverken att påräkna, hemställer jag, i öfverensstämmelse med hvad afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning föreslagit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, utöfver det å riksstaténs sjette hufvudtitel för rikets ekonomiska kartverk uppförda ordinarie anslag, 6,000 kronor, under samma hufvudtitel på extra stat för år 1892 anvisa till fortsättande af de ekonomisk-geografiska kartarbetena i Norrbottens län 31,000 kronor och för de ekonomiska kartarbetena i öfrig» delar af riket 45,000 kronor, eller tillsammans 76,000 kronor, äfvensom medgifva att möjligen uppstående behållningar å båda anslagen inå användas äfven till bestridande af utgifter för det topografiska kartverket.

Landsstaterna i länen.

Enligt hvad statskontoret i sin berättelse angående statsverkets tillstånd och behof meddelat, hafva följande landsstatsboställen till statsverket indragits, utan att ersättning till vederbörande tjenstemän ännu blifvit å anslaget till »landsstaterna i länen» uppförd:

kronofogdebostället i Stockholms läns vestra fögderi, 5/s mantal Vennesta n:o 2;

kronofogdebostället i Norra Möre och Stranda härads fögderi af Kalmar län, 1 mantal Näfra; och

länsmansbostället i Osby distrikt af Kristianstads län, 3U mantal Hönjarum n:o 2.

På grund häraf torde, på sätt statskontoret hemstält, Eders Kongl. Maj:t behaga föreslå Riksdagen

att penningeanslaget under »landsstaterna i länen» må höjas med

45 Sjette hufvudtiteln.

det belopp, hvartill afkastningen af nämnda indragna boställen är i stat beräknad, eller 2,205 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till »landsstaterna i länen (deraf 90,000 kronor reservationsanslag)» att höjas från 2,649,022 kronor till 2,651,227 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

Uti underdånig skrifvelse den 10 november 1890 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit åtskilliga förändringar i afseende å ordinarie anslagen till denna stat.

Dervid har styrelsen först och främst ifrågasatt förhöjning af aflöningen åt styrelsens kamrerare.

Denne tjensteman, hvilken förutom andra göromål har att såsom ledamot af styrelsen föredraga alla på styrelsen ankommande administrativa och ekonomiska ärenden, åtnjuter för närvarande i lön 3,000 kronor och såsom tjenstgöringspenningar 1,500 kronor med rätt till två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor, efter respektive 5 och 10 års tjenstgöring.

Till stöd för en förhöjning af dessa aflöningsförmåner har styrelsen hufvudsakligen anfört, att de göromål, hvilka ålåge kamreraren såsom föredragande i styrelsen, icke kunde anses vara mindre vigtiga och ansvarsfulla än de, som ålåge byråchefer inom andra centrala embetsverk, samt att antalet af till styrelsen inkommande mål och ärenden under de senare åren visat en ständig tillväxt, hvilken icke heller lemnat kamreraren oberörd, i b vilket, afseende styrelsen meddelat att, medan antalet inkomna mål år 1878 utgjort 842, deraf 294 tillhört kamrerarens handläggning, motsvarande siffror utgjort år 1888 1,239 och 481 samt år 1889 1,347 och 611. På grund häraf och med erinran att föredragandene i lotsstyrelsen för icke länge sedan uppflyttats i tredje lönegraden med lön 4,400 kronor och tjenstgöringspenningar 2,000 kronor samt rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor, har styrelsen hemstält att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att anvisa erforderliga medel för kamrerarens uppflyttning till samma lönegrad.

Hvad styrelsen sålunda anfört synes mig visserligen ganska beaktansvärdt, men jag har likväl trött att man ännu bör afvakta någon tids erfarenhet och först tillse, huruvida ej kamrerarens befattning med

46 Sjette hufyucltiteln.

ärendena kan i ett eller annat afseende förenklas, såsom t. ex. derigenom att en del af de förberedande arbetena verkställes genom extra biträden. Jag anser mig derföre icke för närvarande böra ifrågasätta kamrerarens uppflyttning i högre aflöningsklass.

Vidare bär styrelsen föreslagit förhöjning af lönen för den ene af de hos styrelsen anstälde byråingeniörerne.

I den nu gällande staten för styrelsen äro upptagne två byråingeniörer, den ene med lön af endast 1,800 kronor eller 500 kronor mindre än den andre, för hvilken är uppförd en lön af 2,300 kronor. Då tjenstgöringspenningarna äro lika för begge eller 1,200 kronor, uppgå sålunda löneförmånerna för den ene byråingeniören till 3,000 kronor och för den andre till 3,500 kronor, oberäknad! de två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, hvartill desse tjenstemän kunna blifva berättigade.

Då denna olikhet i aflöningsförmåner — hvilken synes hafva tillkommit i följd deraf att de hos styrelsen förut anstälde förste och andre adjutanterne, hvilka vid styrelsens definitiva organisation ersattes af byråingeniörerne, icke voro i aflöningshänseende fullt likstälde — icke numera hade någon giltig anledning uti olika trägna eller ansvarsfulla göromål för desse tjenstemän, har styrelsen ansett rättvist och billigt att löneförmånerna för begge sattes lika. Styrelsen påpekar derjemte såsom ytterligare skäl för en förbättring af den sämst aflönade byråingeniörens vilkor att den tillökning i styrelsens göromål, som inträdt, äfven drabbat byråingeniörerne och att i följd häraf den möjlighet till förvärfvande af inkomster på enskild väg, som tillförene, utan åsidosättande af tj enstens fordringar, varit för handen, numera icke i någon nämnvärd mån förefunnes. Styrelsen hemställer derföre att lönen för den lägst aflönade byråingeniören måtte höjas med 500 kronor eller från 1,800 till 2,300 kronor, och anser jag mig böra förorda bifall till hvad styrelsen i detta afseende föreslagit.

Å styrelsens stat finnes för närvarande till »vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän, rit- och skrifbiträde» uppfördt ett anslag af 9,000 kronor. Enligt hvad styrelsen meddelat, utgå af detta anslag följande arfvodes- och ersättningsbelopp:

arfvode åt den tjensteman, som, efter det ledningen af och tillsynen öfver statens jernvägsbyggnader år 1888 öfverflyttats till den då varande styrelsen för statens jernvägstrafik, förordnats att utöfver sina öfriga

47 Sjette Imf vild titeln.

göromål föredraga ärenden rörande de enskilda jernvägarne, enligt nådiga brefvet den 31 maj 1888 ................................................. kr. 1,000: —

arfvode åt ett juridiskt biträde enligt samma nådiga

bref..................................................................................................... » 1,000: —

vikariatsersättning under semester för styrelsens embete- och tjensteman................................................................... »' 837: 50

ersättning till hos styrelsen anstälde tekniskt bildade biträden................................................................................. » 4,400: _

godtgörelse till renskrifningsbiträden ........................... » 1,520: —

tillsammans kr. 8,757: 50. För bestridande af kostnaderna för tillfälliga rit- och skrifbiträden finnes sålunda icke tillgängligt större belopp än 242 kronor 50 öre.

På grund häraf och med erinran att styrelsens arbetskrafter nyligen minskats derigenom att, då granskningen af planer för med bidrag af statsmedel understödda vattenaflednings- och odlingsföretag samt arbeten, afseende minskning af frostländighet, öfverlemnades till gemensam handläggning af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen, den hos förstnämnda styrelse tillförene för odlingsplaners granskning anstälde extra byråingeniör indrogs, men att dock en motsvarande minskning i arbetet hos styrelsen för dessa ärenden icke åstadkommits, enär styrelsen fortfarande liade att granska alla dylika planer och föra fullständiga liggare deröfver samt i sitt arkiv förvara de till dessa planer hörande kartor, har styrelsen hemstält om förhöjning af ifrågavarande anslag. Under förutsättning att af styrelsen jemväl framstälda förslag om förhöjning af anslaget till vägundersökningar till 40,000 kronor och af anslaget för anläggning af nya vägar m. m. till 800,000 kronor varda bifallna, hvarigenom göromålen hos styrelsen skulle komma att väsentligen ökas, har styrelsen ansett en förhöjning af 3,000 kronor i anslaget till vikariatsersättning m. m. för styrelsen vara erforderlig, hvaremot förhöjningen kunde inskränkas till 1,000 kronor, om anslagen till vägundersökningar och väganläggningar bibehölles vid sina nu varande' belopp.

Då ökning åt vägbyggnadsanslaget, och vägundersökningsanslaget synes af behofvet påkallad, torde, med afseende å den tillökning inom styrelsen af de tekniska göromålen, som till följd deraf är att emotse, och med hänsyn till hvad styrelsen för öfrigt anfört, vara uppenbart att förhöjning uti anslaget till vikariatsersättningar in. in. erfordras för göromålens behöriga fullgörande; men jag har dock trott att denna

48 Sjette liufvudtitelii.

förhöjning tills vidare borde kunna inskränkas till 2,000 kronor, hvadan jag endast så till vida anser mig kunna förorda bifall till styrelsens i denna del nu gjorda framställning.

Ytterligare har styrelsen i afseende å distriktsingeniörerne, af hvilka en finnes anstäld inom hvarje väg- och vättenbyggnadsdistrikt till distriktschefens biträde mot ett arfvode af 1,500 kronor, anfört att, då utvägarne till befordran från dessa tjenster vore synnerligen få, i följd hvaraf ock för visse af de nuvarande distriktsingeniörerne tjenstetiden uppginge ända till 24 och 25 år, samt deras aflöning vore lägre än hvad andre med dem likstälde tjenstemän t. ex. landtbruksingeniörerne åtnjöte, det syntes styrelsen behöflig! att distriktsingeniörernes vilkor förbättrades derigenom att dem tillädes rätt till två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor.

Tillika har styrelsen ansett ifrågavarande tjenstemäns aflöning böra förändras från arfvode till lön, då giltiga skäl icke längre förefunnes att tillsätta befattningarna endast på förordnande. Derjemte borde dem beredas tillfälle att liksom andre tjenstemän lemna tjensten med pension, då de uppnått den ålder, att krafterna icke längre medgåfve dem att fullgöra sina ansträngande tjenstegöromål.

Då emellertid distriktsingeniörernes hufvudsakligaste inkomster bestå i ersättning enligt taxa för de förrättningar, som af dem verkställas, men någon utredning icke förebragts rörande beloppet åt dessa extra inkomster och tillräckligt material sålunda saknas för att nu kunna bedöma, huruvida styrelsens framställning rörande distriktsingeniörernes aflönings- och pensionsförhållanden må vara af omständigheternas kraf påkallad, anser jag mig för närvarande icke kunna biträda ifrågavarande framställning. I

I sammanhang med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uppförande på ordinarie stat beviljades vid 1882 års riksdag till undersökningar och expenser för allmänna arbeten ett årligt reservationsanslag åt 40,000 kronor. Enär detta belopp snart visade sig otillräckligt, föreslog Eders Kongl. Maj:t vid 1885 års riksdag att anslaget måtte höjas till 50,000 kronor, hvarjemte af enskild motionär en förhöjning till 60,000 kronor ifrågasattes. Riksdagen fann sig väl böra i afseende å beloppet af anslagets förhöjning inskränka sig till att bifalla Eders Kongl. Maj:ts framställning, men uttalade tillika att Riksdagen icke lemnat obeaktadt det förhållande att anslaget, med hänsyn till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes behof af ökade medel för vägundersökningar, utan tvif-

49 Sjette hufvudtiteln.

vel snart måste ökas. Redan vid derpåföljande riksdag ansåg sig också Eders Kong! Maj:t böra föreslå anslagets höjande till 60,000 kronor, hufvudsakligen emedan behofvet af medel till vägundersökningar icke kunde med det förutvarande anslagsbeloppet fyllas. Riksdagen, som ansåg lämpligt att det ifrågavarande reservationsanslaget delades så, att ett visst bestämdt belopp afsåges för vägundersökningar, biföll denna Eders Kong!. Maj:ts framställning på det sätt, att Riksdagen från och med år 1887 under anslagstiteln »väg- och vattenbyggnadsstaten» uppförde två reservationsanslag till sammanlagdt belopp af 60,000 kronor att användas,,t 30,000 kronor till expenser för allmänna arbeten och 30,000 kronor till vägundersökningar, som af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande föranstaltades, dock så, att reservationer å det förra anslaget jemväl finge användas till vägundersökningar, när sådant funnes behöfligt.

Enligt hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen nu anmält, hafva oaktadt den förhöjning, som sålunda egde ruin, de för vägundersökningar afsedda medlen icke kunnat tillfredsställa behofvet, och styrelsen föreslår derföre att berörda anslag måtte höjas med en tredjedel, eller från 30,000 kronor till 40,000 kronor.

De. belopp, som af Eders Kongl. Maj d s befallningshafvande begärts för vägundersökningar, hafva nämligen, enligt uppgift från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, utgjort:

år 1887.................................................. kronor 49,933: 10

» 1888................................................... » 39,000: —

» 1889................................................ » 30,000: —

» 1890.................................................. » 42,300: —

eller i medeltal omkring 40,300 kronor årligen.

Ehuru till vägundersökningar jemväl anvisats tillhopa 8,436 kronor 35 öre från de tre förstnämnda årens anslag till expenser för allmänna arbeten, så hafva sålunda de af Eders Kongl. Maj d s befallningshafvande anmälda anslagsbeliofven icke kunnat med tillgängliga medel till fullo tillgodoses.

Enligt kapitalkontot till rikshufvudboken för år 1889 fanns visserligen å ifrågavarande anslag till vägundersökningar en reservation af 33,492 kronor 46 öre, men enligt från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erhållen upplysning hafva af detta belopp dels under första hälften af ar 1890 utbetalts 13,358 kronor 99 öre, dels ock till länsstyrelserna utanordnats 8,050 kronor för utbetalande af sådana förskott, som vederbörande undersökningsförrättare oga uppbära. Den 1 juli 1890 inne- Bih. till lli/csd. Prot. 1891. 1 Sami. 1. Åfd. 1 Häft. ' 7

50 Sjette hufvudtiteln.

stod sålunda lios styrelsen af förstnämnda summa allenast något öfver

12,000 kronor, men äfven detta belopp var till fullo taget i anspråk för gäldande af redan pågående vägundersökningar.

Då, på sätt redan blifvit antydt, anslaget till vägbyggnader synes böra höjas från 600,000 kronor till 800,000 kronor eller med en tredjedel, torde redan häraf påkallas en motsvarande förhöjning i anslaget till vägundersökningar. Härtill kommer att, på sätt styrelsen jemväl framhållit, vägbyggnadsanslagets ökande kommer att medföra ökade inspektionskostnader, hvadan på anslaget till expenser för allmänna arbeten, b vilket anslag har att bestrida dessa kostnader, .medel i mindre män än hittills hädanefter blifva att påräkna till vägundersökningar. Jaganser mig derför ega giltigt skäl att förorda bifall till styrelsens förslag om höjning af ifrågavarande anslag.

Beträffande anslaget till expenser för allmänna arbeten har styrelsen ifrågasatt att medgifvandet att reservationer å detta anslag finge användas till vägundersökningar borde borttagas. Till stöd härför har styrelsen åberopat att detta anslag möjligen något år kan blifva för sitt ändamål otillräckligt och att det till betäckande af sålunda uppkommande brist är nödigt att kunna anlita besparingar å föregående års anslagför samma ändamål. Men då af det ifrågavarande medgifvandet ingalunda följer att eu uppkommande reservation å detta anslag ovilkorligen skall användas till vägundersökningar, utan det ankommer på Eders Kongl. Maj:t att efter pröfning af de föreliggande omständigheterna afgöra, huruvida och i hvad mån dylika reservationer må för nämnda ändamål anlitas, torde någon förändring uti hvad i detta afseende nu är stadgadt icke erfordras.

Slutligen har styrelsen erinrat att medel hittills icke funnits anvisade till bestridande af kostnader för upprättande af planer för anläggning' af hamnar och upprensning af farleder. Men då fiskerinäringens utveckling vore beroende af tjenliga hamnar samt flerstädes inom vårt vattenrika land nyttiga farleder skulle kunna åstadkommas för en jemförelsevis ringa kostnad, har styrelsen ansett att understöd borde lemnas till undersökningar för dylika företag, och styrelsen hemställer derföre att ett reservationsanslag af 5,000 kronor måtte beviljas till undersökningar af mindre hamnar och farleder.

Detta förslag synes mig särdeles beaktansvärdt, helst kustbefolkningen, hvilken företrädesvis skulle komma att draga nytta af ett dylikt anslag, ofta befinner sig i sådana ekonomiska vilkor, att densamma endast med stor svårighet förmår sjell bestrida de med un-

51 Sjette liufvudtiteln.

dersökningarna förenade utgifter. Och att ett verkligt behof af anslag för dylika undersökningar förefinnes framgår deraf att, enligt hvad jag inhemtat, icke sällan framställningar blifvit under hand hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjorda om understöd för ifrågavarande ändamål, ehuru, då några medel derför icke funnits tillgängliga, vederbörande nödgats afböja dessa framställningar.

Ehuru jag sålunda icke tvekar att tillstyrka att ett anslag till det af styrelsen föreslagna belopp för ifrågavarande ändamål beviljas, anser jag likväl icke nödigt att anslaget nu uppföres på ordinarie stat, utan torde detsamma tillsvidare böra anvisas på extra stat, intill dess erfarenhet vunnits rörande det belopp, som årligen kan vara för ifrågavarande ändamål behöfligt.

slaget till vägoch vattenbyggnadsstaten.

På grund af hvad jag ofvan anfört hemställer jag i afseende å de ordinarie anslagen till väg- och vattenbyggnadsstaten att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att dels höja lönen för den ene af de hos väg- och vattenbygg- [5.] nadsstyrelsen anstälde byråingeniörerne från 1,800 kronor till 2,300 Höjning af an kronor eller med 500 kronor; dels öka det å nämnda styrelses stat uppförda anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän, rit- och skrifbiträde med 2,000 kronor eller från 9,000 kronor till 11,000 kronor; dels ock höja reservationsanslaget till vägundersökningar från 30,000 kronor till 40,000 kronor eller med 10,000 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill, anslagstiteln »väg- och vattenbyggnadsstaten» med följande ändrade lydelse »väg- och vattenbyggnadsstaten (deraf tvenne särskilda reservationsanslag, ett å 30,000 kronor till expenser för allmänna arbeten och ett å 40,000 kronor till vägundersökningar)» att höjas från 131,200 kronor till 143,700 kronor eller med 12,500 kronor.

Vidare tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1892 anvisa ett anslag af 5,000 kronor Undersöknintill undersökningar af mindre hamnar och farleder. gar amnar

[6.]

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna-

näringar.

Sedan den af Eders Kongl. Maj:t, i sammanhang med regleringen [7,] af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, till 1889 års riksdag Omorgagjorda framställning om ny organisation af Ultima landtbruksinstitut ni^°“aaf af Riksdagen blifvit afslagen, har institutets styrelse, inom hvilken under landtbruks-

institut.

52 Sjette lmfYudtiteln.

tiden en större personalförändring egt rum, i det att åtskillige ledamöter afgått och ersatts med andra, i underdånig skrifvelse den 8 september 1890 inkommit med nytt förslag till institutets reglerande.

Styrelsen förmäler dervid till en början att styrelsen efter en omfattande granskning af de olika förslag rörande landtbruksläroverkens organisation, hvilka utarbetats dels af den så kallade landtbruksläroverkskomitén, dels af landtbruksakademiens förvaltningskomité, dels ock af landtbruksinstitutens styrelser, funnit sig böra i hufvudsakliga delar ansluta sig till ofvanberörda af Eders Kongl: Maj:t framlagda förslag och att styrelsen vore öfvertygad att en omorganisation i denna syftning vore nödvändig för att Ultima institut skulle kunna på ett fullt tillfredsställande sätt fylla sin uppgift. Styrelsen framhåller derefter, hurusom en organisation af Ultima kunde och borde genomföras, oberoende af när och huru institutet vid Alnarp omordnades, emedan förhållandena vid de båda instituten vore så olika och förutsättningarna för jordbruks idkande i sydligaste delen af landet, å ena, samt i mellersta och norra Sverige, å andra sidan, uti mångfaldiga hänseenden så skilda, att det torde visa sig opraktiskt, om ej omöjligt, att ordna båda instituten enligt fullkomligt samma grunder.

Rörande institutets ställning i allmänhet ansåge styrelsen: att landtmannaarbeten borde uteslutas från de obligatoriska undervisningsämnena och upptagas endast såsom ett fakultativt ämne, men deremot såsom vilkor för inträde i institutet stadgas förutgånget allvarligt deltagande i de vid ett landtbruk förefallande göromål; att den agrikulturkemiska försöksstationen borde indragas; att det nu gällande stadgandet att vid landtbruksinstitutet alltid skulle finnas landtbruksskola borde upphäfvas, men att landtbruksskola äfvensom lägre mejeriskola borde kunna, om sådant af vederbörande myndigheter pröfvades lämpligt, förläggas till samma plats som institutet, med skyldighet för lärarne vid detta att eventuel meddela undervisning i dessa skolor till det omfång, som af styrelsen bestämdes.

I fråga om lägre landtbruksskolan uppgifver styrelsen särskildt att dennas förflyttning från Ultima skulle komma att medföra icke obetydliga kostnader för uppförande af bostäder åt i sådant fall erforderliga fasta arbetare.

I afseende å nu angifna hufvudgrunder öfverensstämmer styrelsens förslag med de åsigter, som till statsrådsprotokollet den 12 januari 1889 uttalades af dåvarande chefen för civildepartementet vid oi'ganisationsfrågans behandling.

53 Sjette hufrudtiteln.

Likaså anser nuvarande Ultunastyrelsen i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de åsigter, som gjorde sig gällande vid framläggandet af 1889 års förslag, att det icke är lämpligt att, såsom hittills skett, använda afkastningen af egendomen till uppehållande af läroverket, utan att samtliga för detsamma erforderliga utgifter böra bestridas af dertill anvisade statsanslag, samt jordegendomens behållna afkastning äfvensom inflytande elevavgifter af styrelsen redovisas till statsverket.

I 1889 års förslag bibehölls emellertid gemensam föreståndare för förvaltningen. af jordegendomen och institutet, men nu föreslås af styrelsen att föreståndarebefattningen för egendomen skall skiljas från chefskapet för institutet. Till stöd för denna anordning anför styrelsen följande:

»Såsom det är Eders Kongl. Maj:t väl bekant, hafva af de särskilda myndigheter, som haft att yttra sig angående omorganisationen af institutet, mycket olika meningar uttalats rörande frågan, huruvida föreståndarebefattningen för egendomen Ultima må skiljas från chefskapet för institutet eller icke. Styrelsen har tagit denna vigtiga fråga i öfvervägande och för sin del kommit till den åsigt att de skäl, som uttalats för ett dylikt skiljande af de båda befattningarna, äro de starkare. Uppenbart synes vara att det torde blifva vida lättare, å ena sidan, att bland institutets lektorer finna en till styresman för läroverket duglig person och, å den andra, att bland landets många jordbrukare utvälja en skicklig förvaltare för egendomen, än att påträffa en man, som i sin person förenar alla de ingalunda vanliga egenskaper, som erfordras för att på ett tillfredsställande sätt kunna sköta båda sysslorna på en gång. Dessutom fordras det naturligtvis i allmänhet en helt annan utbildning och helt andra egenskaper för att på ett framstående sätt styra ett högre läroverk, än för att förvalta en större egendom.

Så länge institutet måst i väsentlig mån lefva af egendomens afkastning, har det varit nödvändigt att båda befattningarna skötts af samma person. Ty det är lätt att inse att i annat fall, på grund af de båda chefernas olika och ofta stridiga intressen, oupphörliga svårigheter skulle hafva uppstått. Göres nu åter läroverkets stat fullständigt oberoende af egendomens afkastning och uteslutas derjemte landtmannaarbetena från de för eleverae obligatoriska läroämnena, så finnes intet skäl, hvarför tvenne så olikartade platser längre skola vara förenade.»

Beträffande de nuvarande anordningarna vid Ultuna och organisationsfrågans föregående skeden torde det tillåtas mig hänvisa till den

54 Sjette liufvutltiteln.

redogörelse derför, som finnes intagen uti förenämnda statsrådsprotokoll af den 12 januari 1889.

Enligt styrelsens nu afgifna förslag skulle egendomen komma att skötas af en förvaltare, som af styrelsen antages och entledigas och eger säte, men ej stämma i styrelsen, då der förekomma frågor om egendomens förvaltning. Läroverket åter skulle förestås af en utaf Eders Kongl. Maj:t bland institutets lektorer för fem år i sänder förordnad rektor, som, under den tid förordnandet räckte, tillika skulle vara ledamot af styrelsen.

Enligt 1889 års förslag skulle lärarepersonalen utgöras af:

1 direktör (föreståndare för institutet) tillika hufvudlärare i jordbrukslära,

4 lektorer, nemligen:

1 i fysik samt maskin- och byggnadslära,

1 i kemi och geologi,

1 i husdjurslära,

1 i mejerilära;

4 adjunkter, nemligen:

1 i jordbrukslära,

1 i kemi och geologi,

1 i husdjurens anatomi, fysiologi och sjukvård slära,

1 i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel;

2 extra lärare, nemligen:

1 i skogshushållning,

1 i nationalekonomi samt ekonomisk och kommunal rätt.

Såsom lärare påräknades jemväl egendomens inspektor och kamrerare, hvilka skulle undervisa, den förre i betingslära och landtbruksredskaps användande in. m. och den senare i landtbruksbokhålleri. Dessutom upptogs en bibliotekarie.

Det nu af styrelsen afgifna förslaget upptager:

6 lektorer, nemligen:

1 i jordbrukslära,

1 i praktisk mekanik samt maskin- och byggnadslära,

1 i organisk och agrikulturkemi samt mejerikemi,

1 i husdjurslära,

1 i mejerilära,

1 i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel;

4 adjunkter, nemligen:

1 i jordbrukslära,

1 i oorganisk kemi och geologi,

55 Sjette hufvudtiteln.

1 i husdjurens anatomi, fysiologi och sjukvård slära,,

1 i praktisk matematik, fysik och meteorologi;

3 extra lärare, nemligen:

1 i skogshushållning,

1 i nationalekonomi samt ekonomisk och kommunal rätt,

1 i bokföring.

Äfven detta förslag upptager en bibliotekarie, hvartill en af lärarno borde utses, samt en kamrerare och bokförare.

Såsom af ofvanstående framgår, skiljer sig styrelsens nu föreliggande förslag från 1889 års förslag egentligen derutinnan att i det senare förslaget läraren i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel var uppförd såsom adjunkt, men i det nu varande förslaget upptagits såsom lektor, samt att den i detta förslag upptagne adjunkten i fysik med flera ämnen icke förekommer i 1889 års förslag. Öfriga olikheter bero hufvudsakligast på modifikationer i benämningarna och förhållanden, som sammanhänga med frågan om gemensamt föreståndareskap för läroverket och egendomen.

Styrelsen har vid behandlingen af frågan om de lärarekrafter, som behöfdes, utgått från den förutsättning att i allmänhet de grundläggande teoretiska eller elementära ämnena skulle föredragas af adjunkter och de för praktiken vigtigare hufvudämnena af lektorer, dock med uttalande af önskvärdheten deraf att styrelsen erhölle rätt att, då sådant pröfvades för undervisningen lämpligt, förändra anordningen af läroämnena mellan lärarne.

Hvad adjunkturen i fysik beträffade, så syntes densamma för styrelsen vara den af de fyra adjunktsplatserna, som minst kunde undvaras. Det hade på senare tiden, yttrar styrelsen bland annat, från många håll anmärkts att undervisningen i de naturvetenskaper, som vore för de rena landtbruksämnena grundläggande, hittills varit i vårt land allt för ensidig, i det att kemien med stor grundlighet studerats, men fysiken och dermed sammanhängande ämnen, såsom mekanik, hydraulik och tillämpad värmelära, blifvit allt för mycket tillbakasätta, Landtbruksläroverkskomitén hade i sitt betänkande äfven allvarligt framhållit detta och betonat att eleven borde vara med hithörande delar af fysiken åtminstone lika förtrogen som med de delar af kemien, uti hvilka undervisning nu meddelas. Då maskiner af alla slag nu mera egde stor användning inom landthushållningen och kunskaper i mekanik äfven måste vara en nödvändig förutsättning- för undervisning- i bvg-gnadslära, sa maste, enligt styrelsens förmenande, ovilkorligen mera tid än hittills egnas åt studiet af de mekaniska och fysiska lagar, utan

56 Sjette hufvudtiteln.

hvilkas kännedom en mängd vigtiga praktiska frågor icke kunde förstås. Då härtill vidare lades att de praktiska öfningaraa i ritning, fältmätning och afvägning, Indika fordrade att eleveme hvar för sig eller i smärre grupper af tre till fyra särskild! inöfvades, toge en högst betydlig tid samt slutligen att den kurs i praktisk matematik, som redan nu genornginges med de elever, som vid institutet icke hade tillräckliga förkunskaper i matematik, ej blott måste bibehållas utan äfven i någon mån utvidgas, så vida mekanik och fysik skulle kunna läras så som sig borde, kunde lätteligen finnas att en enda lärares tid och krafter icke försloge till meddelande af en så både mångsidig och omfattande undervisning. Slutligen ansåge styrelsen sig böra framhålla att de båda af styrelsen föreslagna lärarne uti ifrågavarande ämnen, nemligen en lektor och en adjunkt, i regeln till och med borde vara personer med olika qvalifikationer. Den förberedande undervisningen, som af adjunkten skulle meddelas, vore nemligen af mera teoretisk art, om än den hade ett specielt praktiskt mål. Att vid institutet införa grundligare matematiska studier, än som för den praktiska undervisningen vore absolut nödvändiga, kunde naturligtvis ej ifrågasättas, men läraren i detta ämne borde hädanefter som hittills i allmänhet vara en person med universitetsbildning, under det att den, som hade att undervisa i de praktiska delarne af ämnet, i praktisk mekanik, maskin- och byggnadslära med mera, företrädesvis borde vara en praktiskt och tekniskt utbildad man. Styrelsen betviflade att det vore möjligt annat än undantagsvis att finna en person, som vore kompetent att lemna fullgod undervisning i alla dessa dels teoretiska och dels praktiska läroämnen.

Hvad anginge det ifrågasatta lektoratet i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel har styrelsen påpekat att ej mindre landtbruksläroverkskomiténs ledamöter än äfven alla de myndigheter, som yttrat sig i denna fråga, enhälligt förordat upprättandet af detta lektorat, hvarjemte styrelsen vidare anfört att de kunskaper, som i allmän och speciel botanik och zoologi måste fordras af ifrågavarande lärare, vore desamma, som fordrades af lärare i dessa ämnen vid de allmänna läroverken; men dessutom måste han hafva grundliga insigter i ekonomisk botanik, växtbiologi, läran om växternas sjukdomar och parasiter samt den vigtiga frökontrollen äfvensom noggrann kännedom om de för landtbruket och skogshushållningen skadliga djurarterna o. s. v., hvartill ytterligare komma så väl teoretiska som praktiska kunskaper i trädgårdsskötsel. Det fordrades således alltid en särskild utbildning af väsentligen annan art för den, som skulle på ett tillfredsställande sätt sköta ifrågavarande plats, än för don, som skulle blifva lärare vid de allmänna läroverken. Innehafvaren af denna plats hade i de flesta fall ingen möjlighet att

*

57 Sjette hufvudtiteln.

vinna befordran till en lektorsbefattning vid de allmänna läroverken, ty hans specialinsigter, Indika i första rummet vore af vigt vid institutet och i hvilka han under sin läraretid derstädes måste i främsta rummet sträfva att utbilda sig, blefve honom till föga gagn vid de allmänna läroverken, och han skulle der gemenligen vid en konkurrens komma att stå efter dem, som haft tid att odeladt egna sig åt den rent vetenskapliga naturalhistorien. Under sådana förhållanden skulle troligen ingen annan vilja mot en ringa adjunktsaflöning åtaga sig denna befattning än den, som af en eller annan orsak misströstade om att kunna nå befordran vid skolan eller universitetet. Den verksamhet, som fordrades af denne lärare, vore också, enligt styrelsens uppfattning, så maktpåliggande, att den icke rimligen kunde ersättas med mindre än en lektorslön, ty utom föreläsningarna komme de praktiska öfningarna i lärorummet, trädgården och trädskolan, de botaniska exkursionerna, arbetet i och för det naturhistoriska muséet o. s. v. att i hög grad både vinter och sommar taga hans tid och krafter i anspråk.

I aflöningar har styrelsen föreslagit för lektor 3,000 kronor, deraf

2,000 kronor lön och 1,000 kronor tjenstgöringspenningar, för rektor arfvode 2,000 kronor, för adjunkt 2,000 kronor, deraf 1,400 kronor lön och 600 kronor tjenstgöringspenningar, för extra lärare arfvode 750 kronor, för bibliotekarien arfvode 300 kronor samt för kamreraren och bokföraren vid institutet arfvode 500 kronor, hvarjemte styrelsen hemstält att institutets ordinarie lärare måtte i fråga om lön, ålderstillägg och pension städse vara likstälde med lärarne i samma grad vid allmänna läroverken. För de ordinarie lärarne samt kamreraren är derjemte föreslagen förmånen af fri bostad.

Den sålunda af styrelsen föreslagna aflöningsstaten skulle komma att, ålderstilläggen oberäknade, sluta å tillhopa 31,050 kronor.

Styrelsens utgiftsförslag för läroverket upptager vidare, förutom 450 kronor, som beräknats för kost åt jourhafvande läraren, följande utgiftsposter:

Stipendiater och frielever:

2 stipendiater å 300 kronor ...................................... 600: —

kost m. m. till dem å 550 kronor ........................... 1,100: —

4 frielever........................................................................... 2,200: — kr_ _

Betjening:

2 vaktmästare å 600 kronor....................................... 1,200: —

ved till dem å 100 kronor.......................................... 200: — )5 ^ ^qq._

Transport kr. 5,300: —

Bih. till Itihd. Prat. 1891. 1 Sami. 1 Aftl. 1 Höft. 8

58 Sjette lmfvndtiteln.

Undervisningsmateriel m. m.:

Transport kr. 5,300: —

försöksfältet.................................................................... 1,000: —

fysikaliska och fältmätningsinstrument, mekaniska

modeller in. m........................................................ 1,000: —

kemiska laboratoriet ..................................................... 1,500: —

mejeriet ............................................................................ 1,000: —

anatomisalen och anatomiska muséet...................... 500: —

botaniska laboratoriet och trädgården ..................... 1,000: —

böcker och planschverk, m. m................................ 1,500: —

7,500: -

Underhåll:

underhåll af parken och renhållning af

gården .................................................. 500: — sjQQ. __

Kontor sutgifter:

6,000: —

För institutets andel af direktions- och revisionskostnader

samt för oförutsedda utgifter .......................................... » 1,450: —

Summa kronor 24,500: —

59 Sjette hufvud titeln.

Hela den årliga kostnaden för läroverket skulle sålunda enligt styrelsens nu afgifna förslag komma att uppgå till 56,000 kronor.

I det år 1889 för Riksdagen framlagda förslaget beräknades motsvarande kostnader till sammanlagdt 54,175 kronor, deraf 29,300 kronor för aflöningar.

Det bidrag, som institutet till bestridande af dessa utgifter kunde påräkna från dem, som derstädes åtnjuta undervisning, skulle eldigt styrelsens på hittills vunnen erfarenhet grundade beräkning utgöra:

undervisningsafgifter af 40 elever vid landtbruksafdelningen

å 100 kronor .............................................................................. 4,000: —

hyresbidrag af samma elever å 75 kronor ............................ 3,000: —

Summa kronor 7,000

Då emellertid inkomsten af elevafgifter och hyresbidrag visat sig ganska vexlande, anser styrelsen, i likhet med de myndigheter, som yttrat sig i denna fråga, för institutet önskvärd! att hela utgiftsbeloppet,

56,000 kronor, tilldelas institutet såsom anslag, mot det att inflytande inkomster till statsverket inlevereras.

Hvad slutligen angår sjelfva landtegendomen har Ultunastyrelsen i sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse af den 8 september 1S90 hemstält att egendomen fortfarande måtte förblifva under styrelsens vård att skötas genom en förvaltare, mot skyldighet för styrelsen att årligen inleverera till statsverket hela nettobehållningen till och med 10,000 kronor, hvaremot, derest behållningen öfversköte detta belopp, öfverskottet borde mot redovisningsskyldighet för styrelsen reserveras för att i händelse af framtida behof kunna fylla en årlig leveranssumma af 10,000 kronor, eller, i händelse reservationer genom flera års goda skördar stigit till något större belopp, till en del användas till nödiga eller nyttiga förbättringar vid egendomen.

Öfver styrelsens ifrågavarande förslag har landtbruksstyrelsen afgifvit underdånigt utlåtande, dervid landtbruksstyrelsen, lika med Ultunastyrelsen, ansett lämpligast att det enligt allas samstämmiga mening högst angelägna ordnandet af institutet vid Ultuna nu företoges oberoende af frågan om regleringen af Alnarps landtbruksinstitut, så mycket hellre som sådant skulle underlätta en framtida omdaning af det senare institutet på grund af den erfarenhet, som sålunda kunde vinnas om bästa sättet för landtbruksundervisningens ordnande i vårt land.

60 Sjette hufrudtiteln.

Rörande Ultunainstitutets stallning i allmänhet instämmer landtbruksstyrelsen i hufvudsak i de af Ultunastyrelsen uppstälda hufvudgrunder. Särskildt ansåge landtbruksstyrelsen af vigt att, likasom läroverkets ekonomi borde vara oberoende af egendomens, föreståndarebefattningen vid läroverket borde vara skild från förvaltarebefattningen vid landtbruket, en uppfattning, som äfven delats af landtbruksläroverkskomitén och den så kallade äldre Ultunakomitén och enligt landtbruksstyrelsens åsigt borde grundas på befattningarnas olika och maktpåliggande beskaffenhet. Föreståndaren för institutet borde hafva närmaste styrelsen öfver läroverket med alla dermed förenade åligganden, men förvaltaren af egendomen deremot borde icke hafva annat ögonmärke än att söka, med bibehållande eller ökande af egendomens växtkraft, deraf draga den största möjliga vinst. De olägenheter, som befarats skola uppkomma af befattningarnas särskiljande, ansåge landtbruksstyrelsen ogrundade eller af mindre vigt, om öfverinseendet öfver såväl läroverket som egendomens förvaltning fortfarande komrne att utöfvas af institutets styrelse. Enligt landtbruksstyrelsens åsigt vore det af vigt att läroverket fortfarande vore förlagdt vid Ultuna, emedan det skulle innebära en verklig fördel för de teoretiska studierna att dessa bedrefves i omedelbar närhet af ett landtbruk, hvarigenom tillfälle gåfves till iakttagelser rörande teoriernas tillämplighet, hvaremot, om studierna bedrefves å en ort, der tillfälle till sådana iakttagelser saknades, det lätt kunde inträffa att teorierna snart glömdes och icke komme att medföra någon fördel för det praktiska lifvet. Landtbruksstyrelsen kunde icke gilla att, på sätt någon gång ifrågasatts, egendomen blefve utarrenderad, emedan det i så fall, enligt landtbruksstyrelsens tanke, kunde inträffa att den komme i mindre goda händer och såmedelst förlorade den egenskap af undervisningsmateriel, som den rätteligen borde eg a, och dertill komme att den ekonomiska vinst, som några ansåge skola blifva en följd af egendomens utarrendering, torde vara mindre säker, emedan den omständighet att arrendatorn måste underkasta sig allt det intrång, som egendomens karakter af undervisningsmateriel och läroverkets befintlighet vid egendomen komme att medföra, afgjordt torde verka till nedsättning af arrendet.

I ett afseende var landtbruksstyrelsen dock af skiljaktig mening med Ultunastj^relsen beträffande hufvudgrunderna för institutet. Landtbruksstyrelsen ansåge nemligen att icke någon som helst undervisning i laadtmannaarbeten borde vid institutet meddelas, icke ens såsom fakultativt ämne. Institutets ändamål, som vore att meddela högre undervisning i landtbruket, skulle nemligen förfelas, om den härför knappt tillmätta

61 Sjette hufvud ti teln.

tiden togee i anspråk för meddelande af undervisning i ett ämne, som vore af så omfattande beskaffenhet, att dess fullständiga eller noggranna inhemtande knappast kunde medhinnas, om äfven större delen af den för lärokursen vid institutet anslagna tid dertill användes. Om ock endast fakultativt läroämne, skulle dock undervisningen i landtmannaarbeten kunna komma att störande ingripa i skötseln af egendomen och möjligen ingifva dem, som sökte inträde vid institutet, den origtiga föreställningen att något fmge eftergifvas i allvaret af de studier i detta ämne, som borde föregå inträdet i institutet.

Hvad den af Ultunastyrelsen föreslagna lärarepersonalen beträffar, förordar jemväl landtbruksstyrelsen att ett lektorat måtte inrättas för undervisning i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel samt en adjunktur i praktisk matematik, fysik och meteorologi.

Deremot håller landtbruksstyrelsen före att ett lektorat i mejerilära icke vore behöfligt vid Ultima, emedan, enligt landtbruksstyrelsens åsigt, den högre mejeriskolan derstädes icke borde bibehållas. Landtbruksstyrelsen erinrar, hurusom från och med år 1883 för högre undervisning i mejerihushållning vid Ultima och Alnarp utgått ett anslag af 5,000 kronor till hvardera institutet, och anför vidare att en enda högre mejeriskola syntes för vårt land vara fullt tillräcklig, att större fördel för undervisningen syntes kunna vinnas, om hela detta anslag utginge till eu enda skola, och att vid valet emellan de två instituten landtbruksstyrelsen, enär Alnarp vore beläget i en nejd, der mejerihand teringen vore högt utvecklad, icke tvekade att föreslå att landets mejerihögskola blefve förlagd dit, helst derigenom äfven den fördelen vunnes att eleverne med lätthet kunde för ytterligare insigters förvärfvande besöka ej mindre vårt i fråga om mejeriväsendet högt stående grannland Danmark, än äfven den för exporten af de svenska mejeriprodukterna vigtiga hamnstaden Malmö.

För den händelse landtbruksstyrelsens förslag om indragning af det ifrågasatta lektoratet i mejerilära vunne bifall, ansåge landtbruksstyrelsen att åt den lektor, som enligt förslaget skulle undervisa i organisk kemi och agrikulturkemi samt mejerikemi, i stället borde tilldelas ämnena kemi och geologi och att adjunkten i oorganisk kemi och geologi borde utbytas mot en adjunkt i kemi, med särskildt afseende å mejerikemien, samt i mejerilära, hvarigenom äfven skulle vinnas den fördel att hela .den s. k. agrikulturkemien komme att, såsom landtbruksläroverkskomitén föreslagit och i 1889 års förslag äfven åsyftats, upphöra såsom särskildt läroämne och att de hvarandra mycket olika kunskaps- , ämnen, som brukat inbegripas under benämningen agrikulturkemi, blefve

62 Sjette Iiufrndtiteln.

behandlade i sammanhang med de andra ämnen, såsom jordbrnkslära, botanik, geologi m. fl., hvartill de hvart efter sin art rätteligen hörde.

Vidare har landtbruksstyrelsen mot det nu framlagda förslaget anmärkt att adjunkturen i jordbrnkslära borde uteslutas, enär någon af de i institutets stat föreslagna två stipendiaterne, hvilka sannolikt komme att utses endast bland sådane elever, som med utmärkt vitsord genomgått institutet, och i de flesta fall torde komma att utbilda sig till landtbruk slärare, kunde åläggas att handleda eleverne i detta ämne och tjenstgöra såsom repetitörer i detsamma; och erinrar landtbruksstyrelsen vidare att den nuvarande läraren i detta ämne utan adjunkt medhunnit, förutom fullgörandet af sina åligganden såsom lärare, äfven förvaltningen af hela egendomen, hvarföre en lektor, som odeladt finge egna sig åt sitt lärarekall, borde kunna, äfven om kursen något ökades, medhinna hela den erforderliga undervisningen i ämnet.

1 afseende å extra lärarne anser landtbruksstyrelsen att läraren i nationalekonomi samt ekonomi- och kommunalrätt äfven borde meddela undervisning i jordbrukshistoria och, då hans undervisningsskyldighet, redan enligt Ultunast.yrelsens förslag rätt betungande i förhållande till de öfrige extra lärarnes, sålunda skulle blifva än mera maktpåliggande, eg a åtnjuta ett arfvode af 1,000 kronor, hvaremot arfvodet för läraren i bokföring skäligen borde kunna nedsättas till 500 kronor, hvarigenom statens slutsumma för de extra lärarne blefve oförändrad.

Då läroverkets räkenskaper syntes kunna föras af rektorn, ansåge landtbruksstyrelsen att något särskildt arfvode för kamrerare och bokförare icke behöfde å läroverkets stat uppföras.

I afseende å den föreslagna lärarepersonalen och aflöningsstaten hade landbruksstyrelsen för öfrigt ingenting att anmärka och i fråga om den af institutets styrelse i öfrigt för läroverket beräknade utgiftsstaten ansåge landtbruksstyrelsen sig endast böra erinra att, under förutsättning att högre mejeriskola icke bibehölles vid Ultima, det för mejeriet upptagna beloppet 1,000 kronor syntes kunna minskas till 500 kronor.

Derest landtbruksst.yrelsens åsigter om lärarepersonalen och aflöningsstaten vunne bifall, skulle aflöningsstaten komma att minskas med eu lektorslön 3,000 kronor, en adjunktslön 2,000 kronor och med arfvodet för kamreraren 500 kronor och till följd deraf sluta å 25,550 kronor samt staten å öfriga utgifter minskas med 500 kronor och sålunda, inberäknadt 450 kronor till jourhafvande läraren, nedsättas till

63 Sjette hufvudtiteln.

24,450 kronor, hvadan hela den årliga utgiften för läroverket skulle komma att belöpa sig till 50,000 kronor eller sålunda till 6,000 kronor mindre än Ultunastyrelsen beräknat densamma.

För organisationens genomförande har landtbruksstyrelsen beräknat en öfvergångstid af fem år och bemstält att derunder afvikelse!från aflöningsstaten måtte få ega rum under vilkor att hvarken fastställa aflöningsbelopp eller aflöningsstatens slutsumma bnge öfverskridas.

Landtbruksinstitutens omorganisation har sedan länge varit ett önskningsmål och man har vid lösningen af denna fråga i allmänhet förestält sig att den borde omfatta landets båda institut, men det torde dock kunna ifrågasättas och har äfven från många håll uttryckts den åsigten, huruvida det icke vore lämpligare att behandla hvart institut för sig, och det är äfven enligt min tanke att befara att, om man ej vill gå den vägen, frågan ännu länge skall få vänta på sitt afgörande. Förhållandena vid de båda instituten äro högst skiljaktiga, klimat och jordmån i södra Sverige helt olika med dem i mellersta och norra delarne af landet, och naturligt torde då vara att de erfarenheter, som på ena eller andra stället kunna vinnas, i icke ringa mån måste skilja sig från hvarandra. Allt detta måste ovilkorligen i mera eller mindre mån gripa in i och gifva olika riktning åt undervisningen vid de båda instituten, om äfven den rent teoretiska behandlingen af undervisningen måste i många afseenden blifva likartad. Det är alldeles gifvet att vissa ämnen måste vara af större vigt att känna för den, som skall söka sin verksamhet i södra delarne af riket, och andra af större vigt för jordbrukaren i de nordligare landsdelarne. Då härtill kommer att vissa bestämda yrkanden i afseende å förändrade anordningar vid Alnarp icke kunna sägas hafva med full kraft trängt sig fram, men deremot sådana i afseende på Ultima gjort sig mera gällande, anser jag mig icke böra tveka att nu underställa Eders Kongl. Maj:t allenast frågan om det ena institutets, nemligen Ultunainstitutets, definitiva organisation.

I likhet med landtbruksstyrelsen håller jag före att ett landtbruksläroverk, äfven om det företrädesvis skall afse högre teoretiska studier, lämpligast bör hafva sin plats på landet, på grund af de väckelser, som det dagliga tillfället att följa ett praktiskt landtbruk ovilkorligen måste

64 Sjette hufvudtiteln.

medföra hos den med teorierna för jordbruket sysselsatte. Deraf följer dock icke att jag obetingadt delar landtbruksstyrelsens åsigt att Ultunajorden ovilkorligen bör bibehållas vid institutet och icke på arrende utlemnas, men i närmare undersökning härom torde jag för närvarande icke behöfva ingå, emedan det knappast är antagligt att egendomen under nuvarande förhållanden skulle kunna med någon egentligfördel utarrenderas. Endast det vill jag påpeka att, om det i en framtid vid förändrade konjunkturer skulle befinnas lämpligt att utarrendera egendomen, sådant lättare bör kunna ske, sedan jordbruket och läroverket blifvit, på sätt såväl Ultunastyrelsen som landtbruksstyrelsen nu ifrågasätta, åtskilda.

Tillsvidare synes mig således Ultunajorden fortfarande böra förblifva under Ultunastyrelsens vård, med skyldighet för styrelsen att, utan sammanblandning1 med läroverkets räkenskaper, till statsverket redovisa egendomens afkastning, enligt föreskrifter, som Eders Kongl. Maj:t efter vederbörande myndigheters hörande komme att meddela. Hvad i öfrigt beträffar egendomens administrerande, så torde grunderna derför icke böra nu för en längre framtid mera bestämdt fastslås, utan åt Eders Kongl. Maj:t lemnas att derom förordna med hänsyn till tidsförhållandenas vexlande kraf. Att beräkna den inkomst, som för år kan komma att tillflyta statsverket från Ultima jordegendom, är ganska vanskligt. Under räkenskapsåren 1878 — 1883 har afkastningen i medeltal uppgått till öfver 16,000 kronor, men under åren 1883—1887 utgjort ej ens 8,000 kronor och särskildt lärer året 1887 visat en brist på omkring 1,300 kronor. År 1888 utgjorde afkastningen 14,000 kronor och år 1889 öfver 13,000 kronor.

I fråga om organisationen af läroverket öfverensstämma de af Ultunastyrelsen och landtbruksstyrelsen, på sätt jag ofvan nämnt, uttalade åsigter i hufvudsak med dem, som hyllats af landtbruksläroverkskomitén; och derest frågan om föreståndareskapet för läroverket och jordegendomen undantages, afse de öfriga skiljaktigheterna mellan 1889 års förslag och det af Ultunastyrelsen nu afgifna, af landtbruksstyrelsen med vissa modifikationer biträdda förslag egentligen detaljfrågor. De röra sig förnämligast om lektoratet i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel, om lektoratet i mejerilära och om adjunkturen i praktisk matematik, fysik och meteorologi. I dessa frågor anser jag visserligen för min del att landtbruksstyrelsens förslag har afgjordt företräde framför 1889 års förslag, men det torde kunna ifrågasättas,

65 Sjette hufvudtiteln.

om icke ämnenas fördelning å de särskilda lärarne lämpligast bör underkastas pröfning vid uppkommande ledigheter eller eljest då förhållandena dertill föranleda. Det blefve i så fall möjligt att rätta ämnesfördelningen efter lärarnes speciela egenskaper, och om en sådan pröfning skedde med grannlagenhet och noggrannhet, tror jag att denna anordning skulle kunna vara till nytta för läroverket, men pröfningens beskaffenhet torde kräfva att den utöfvas omedelbart af Eders Kongl. Maj:t efter lärarekollegiets och styrelsens hörande. Hvad de extra lärarne beträffar, torde bestämmandet af deras antal och ämnenas fördelning dem emellan kunna öfverlemnas åt läroverkets styrelse, med vilkor att det i staten för extra lärare upptagna belopp ej öfverskrides.

Lika med landtbruksstyrelsen, anser jag att den högre mejeriundervisningen bör förläggas till Alnarp och att vid Ultima endast bör förekomma lägre mejeriundervisning, att den agrikulturkemiska försöksanstalten bör indragas och att lägre landtbruksskola fortfarande må kunna finnas vid Ultima, med skyldighet för institutets lärare att der lemna undervisning. I sistnämnda afseende är att märka att landet såmedelst kan beredas fördelen af en lägre landtbruksskola, utan att särskild! anslag dertill erfordras, och att en dylik skola säkerligen äfven skall medföra ökad afkastning af jordegendomen.

Deremot synes mig icke nödigt att, såsom landtbruksstyrelsen föreslagit, bestämdt förbud meddelas för elevernes undervisning i landtmannaarbeten. En och annan elev kan vara så försigkommen i vissa ämnen, att han ej vidare behöfver genomgå någon kurs deri, och det kan då icke vara annat än lämpligt att han på annat sätt sysselsättes. Någon rubbning i de öfrige elevernes arbeten torde icke heller, med tjenlig^ anordningar, behöfva deraf befaras.

Emot de af landtbruksstyrelsen föreslagna aflöningsbelopp och i öfrigt beräknade utgifter har jag intet att erinra.

På grund af hvad ofvan anförts har jag uppgjort följande förslag till

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 1 Saft.

a

66 Sjette hufrudtiteln.

Stat

för

landtbruksinstitutet vid Ultuna.

Aflöning:.

1 rektor, arfvode .........

1 lektor .....................

4 lektorer ..................

1 adjunkt ................

2 adjunkter ...............

Extra lärare, arfvoden... 1 bibliotekarie ............

Aflöning summa kronor Till institutets öfriga utgifter ........

Lön.

2,000

8,000

1,400

2,800

Summa kronor ——

Tjenst-

görings-

penningar.

1,000

4,000

1,200

Summa.

2,000

12,000

2.000 4,000 2,250

25,550

24,450

50,000

}Efter fem nr kan lönen Tiöjas med 500 kr., efter tio år med ytterligare 500 kr. och efter femton år med ytterligare 500 kr.

Anm. Rektor och öfrige lektorer samt adjunkterne åtnjuta jemväl fri bostad.

Skenbart öfverstiger denna stat den, som förelädes Riksdagen år 1889, med 3,000 kronor, men detta beror derpå att i sistberörda stat »till institutets öfriga utgifter» upptogs allenast det belopp, som återstod, sedan derifrån afdragits inkomsten af beräknade afgifter och hyresbidrag af eleverne. Med enahanda uppställning skulle den nu uppgjorda staten, då dessa afgifter, på sätt förut nämnts, kunna beräknas till 7,000 kronor, sluta å 43,000 kronor, och är sålunda i sjelfva verket

4,000 kronor lägre än 1889 års stat, och särskildt understiger aflöningamas sammanlagda summa motsvarande belopp i 1889 års stat med 3,750 kronor.

För institutets ekonomi torde det emellertid medföra större reda, om dessa afgifter och hyresbidrag inlevereras till statsverket, och det är derföre som inkomsten af dem icke beräknats i staten. Den närmare dispositionen af de 24,450 kronor, som uppförts »till institutets

67 Sjette hufvudtiteln.

öfriga utgifter», torde böra bestämmas för hvarje år af Eders Kongl. Maj it efter förslag af styrelsen, och då dessa utgifter naturligtvis under åren kunna betydligt vexla, torde besparingar å detta anslagsbelopp böra reserveras för kommande behof.

Ålderstillägg för adjunkteme hafva icke i staten föreslagits, emedan deras befattningar i allmänhet kunna betraktas såsom öfvergångsplatser till bättre aflönade tjenster.

1 likhet med hvad år 1889 föreslogs, torde för åtnjutande af de föreslagna aflöningsförmånerna böra föreskrifvas följande vilkor och förbehåll:

att lärare vid institutet skall vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldigket. eller jemkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af institutet eller eljest kan varda stadgad;

att med lektorsbefattning vid institutet icke må förenas annan tjenst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjenstebefattning, med mindre den befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet af tjenstgöringen vid institutet;

att tjensteinnehafvare må uppbära tjenstgöringspenningar eller arfvode endast för den tid, han verkligen tjenstfolk; skolande för den tid, tjensteinnehafvaren åtnjutit tjenstledighet, dessa aflöningsförmåner utgå till den, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar, afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall tjensteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning vid institutet, densamma, mot åtnjutande af de för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än tre månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af tjenst i samma grad är medgifven, tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvare!! mera än fyra år af denna tid sjelf med godt vitsord bestridt sin egen eller på grund af förordnande annan statens tjenst, för andra förhöjningen efter ytterligare fem år på samma vilkor och för tredje förhöjningen under enahanda vilkor efter ytterligare fem år, under iakttagande, hvad hvarje af dessa förhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får

68 Sjette hufvudtiteln.

tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det, den stadgade tjensteåldem blifvit uppnådd; börande löntagaren härvid tillgodoräknas den tid, han före den nja statens utfärdande kan hafva tjenstgjort vid institutet i lärarebefattning, som i afseende å omfånget af undervisningsskyldigheten är med hans nya befattning jemförlig; samt

att lektor eller adjunkt skall, då han uppnått 65 lefnadsår och 35 tjensteår, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjensten afgå, Eders Kongl. Maj:t eller institutets styrelse, der det tillkommer denna att afskedet utfärda, dock obetaget att låta med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten på tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas villig i densamma qvarstå.

På sätt af det föregående framgår, skulle den årliga kostnaden för Ultima landtbruksinstitut belöpa sig till 50,000 kronor. Till betäckande häraf finnes under anslaget till »undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar» att tillgå ett ordinarie anslag å 20,000 kronor. Det erfordras sålunda att detta anslag förhöjes med 30,000 kronor. Denna anslagsförhöjning innefattar dock knappast mera än för tillfället någon ökning af statsverkets utgifter. Ty först och främst skola, såsom ofvan angifvits, elevernes utgifter och hyresbidrag, beräknade till 7,000 kronor, ingå till statsverket, Ytterligare kommer det sedan längre tid, under de senaste åren på extra stat, uppförda anslaget till den agrikulturkemiska försöksanstalten vid Ultuna å 4,500 kronor att icke vidare erfordras. Vidare skall egendomens nettoafkastning till statsverket redovisas, och är dervid att märka att, såsom år 1889 framhölls, lärlingarnes vid lägre landtbruksskolan arbete beräknas medföra en inkomst för jordegendomen af omkring 5,000 kronor. Men härtill kommer en omständighet, som icke bör lemnas ur räkningen, nemligen att genom upphörandet af gemensamt före ståndare skap för institutet och jordegendomen den senares skötsel bör kunna bedrifvas på ett mera intensivt sätt och med uteslutande hänsyn till att dess afkastningsförmåga uppdrifves, hvarigenom också statens inkomster af egendomen böra stiga; och den tid torde sålunda möjligen kunna motses, då de förändrade anordningarna vid Ultuna kunna komma att tillföra staten sådana inkomster, att statens verkliga utgifter för denna anstalt komma att nedgå under de för närvarande dertill anslagna medlen. Såsom jag förut nämnt, utgjorde egendomens nettobehållning under år 1889 öfver 13,000 kronor.

De i den föreslagna staten upptagna ålderstillägg torde på fiffigt sätt böra utgå från sjette hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Sjette hufvudtiteln. 69

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

att Riksdagen, under förutsättning att behållna afkastningen af den staten tillhöriga, till landtbruksinstitutet vid Ultima anslagna fasta egendom äfvensom elevernes afgifter och hyresbidrag varda till statsverket redovisade, må

dels, med godkännande af det af mig uppgjorda förslaget till stat för nämnda landtbruksinstitut äfvensom af de vilkor och förbehåll, som blifvit föreslagna för åtnjutande af deri upptagna löneförmåner, höja det å sjette hufvudtiteln under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar» uppförda anslag till Ultima landtbruksinstitut från 20,000 kronor till 50,000 kronor eller med 30,000 kronor;

dels ock medgifva

att besparingar, som å det i nämnda stat »till institutets öfriga utgifter» uppförda belopp under ett.år uppkomma, må användas till bestridande af utgifter under ett kommande år, samt

att Eders Kongl. Maj:t må under en tid af fem år ega att vidtaga de ändringar i aflöningsstaten, som för genomförande af institutets förändrade organisation kunna erfordras, med vilkor att hvarken faststälda aflöningsbelopp eller aflöningsstatens slutsumma öfverskrides;

kommande, i händelse af bifall till hvad i afseende å anslaget föreslagits, anslaget till »undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar (deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor till understöd åt landtmannaskolor)» att ökas från 190,400 kronor till 220,400 kronor.

Derest hvad sålunda föreslagits vinner bifall, kommer antagligen att för den nya organisationens genomförande behöfva beredas pension åt nuvarande direktören vid institutet äfvensom åt eu af de äldre lärarne derstädes, men frågan härom torde jag framdeles, så snart saken blifvit fullständigt beredd, få underställa Eders Kongl. Maj:ts vidare pröfning.

Enligt den af mig föreslagna staten för institutet vid Ultuna skulle [8.] de ordinarie lärarne, så väl lektorer som adjunkter, tillförsäkras för- Byggnader månen af fri bostad vid institutet. Ild

70 Sjette hufvudtiteln.

Ultunastyrelsen har också i sin ofvanberörda skrifvelse af den 8 september 1890, med hänvisande till en äldre skrifvelse af den 26 september 1888 i samma ämne, redogjort för bostadsförhållandena vid egendomen och de nybyggnader, som erfordrades för att bereda bostäder ej, mindre åt lärarne än äfven åt förvaltaren och den af styrelsen jemväl ifrågasatte kamreraren. Styrelsen tänker sig att lektorer ne samt kamreraren och förvaltaren skulle erhålla hvar sin familjebostad om cirka fem rum med kök och kökskammare jemte nödiga uthus samt källare, men att eu hvar af adjunkterne skulle kunna åtnöja sig med lägenheter om två rum samt hvar och en af de extra lärarne med ett rum under den tid, de uppehålla sig vid institutet.

Då enligt Ultunast.yrelsens förslag lektorernes antal skulle uppgå till sex, skulle sålunda, utom adjunkternes och extra lärarnes lägenheter, enligt detta förslag erfordras åtta familjebostäder, nemligen åt de sex lektorerne, kamreraren och förvaltaren. Med några förändringar i de nu befintliga byggnaderna lära bostäder der kunna beredas åt adjunkterne, och några särskilda åtgärder synas icke heller erfordras för att åt extra lärarne bereda herberge under deras vistelse vid institutet; men, hvad de behöfliga familjebostäderna beträffar, upplyser styrelsen att lämpliga sådana, institutet tillhöriga, finnas allenast till ett antal af två, båda i nuvarande direktör sbyggnaden. Det erfordrades sålunda enligt Ultunastyrelsens förslag att anskaffa ytterligare sex familjebostäder. För sådant ändamål anser styrelsen lämpligt att för institutets räkning, inköpes ett vid Ultuna befintligt, annan tillhörigt hus, benämndt, Fjällstugan, som innehåller jemte två vindsrum eu våning på nedra botten om fem rum och kök med skafferi, hvilken våning institutet .hyr af egaren och använder till bostadslägenhet åt nuvarande kamreraren. Derjemte föreslår styrelsen att fem fritt liggande mindre hus af sten eller sa kallade villor måtte uppföras, hvardera innehållande en familjebostad. I skrifvelse af den 26 september 1888 föreslog då varande Ultunastyrelsen uppförande af ett större hus för fyra familjer och ett mindre för en familj, hvarför sammanlagda kostnaden beräknades till omkring

72,000 kronor. Nuvarande Ultunastyrelsen grundar den af henne föreslagna anordningen att uppföra fem särskilda hus derpå att densamma skulle, utan väsentligt ökad kostnad, medföra större trygghet mot smittosamma sjukdomar och eldsolyckor äfvensom större trefnad för familjerna.

Enligt bifogade beräkningar skulle de af styrelsen nu föreslagna anordningarna kosta:

71 Sjette hufvudtiteln.

inlösen och reparation af Fjällstugan.................

ändring af gamla husen...........................................

fem villor af sten å 15,000 kronor ..................

fem uthus af trä och fem källare till villorna

.............. kr. 4,000: —

.............. » 3,000: —

.............. » 75,000: —

.............. » 5,000: —

Summa kr. 87,000: —

Derest hvad af mig förut ifrågasatts rörande organisationen af Ultima vinner bifall, skulle redan deraf blifva en följd att två af de föreslagna familjebostäderna kunde inbesparas, ty enligt det af mig afgifna förslaget komme lektorernes antal att utgöra fem i stället för att Ultunastyrelsen föreslagit sex, och derjemte skulle kamreraren ersättas af en bokhållare, hvilken icke kunde till bostad påräkna en lägenhet af den omfattning, de föreslagna familjebostäderna komme att erhålla. 1 stället för de af Ultima styrelsen beräknade åtta familjebostäderna skulle sålunda komma att erfordras endast sex och, då deraf redan finnas två, behöfde således ytterligare anskaffas fyra sådana lägenheter.

Men derjemte har landtbruksstyrelsen i sitt underdåniga utlåtande öfver Ultuna styreis ens framställning hemstält om vissa åtgärder, genom livilka ej obetydliga besparingar skulle vinnas. Med anledning af såväl de nu redan nämnda som ock de byggnadsfrågor, för hvilka jagsenare får tillfälle redogöra, har landtbruksstyrelsens chef under åtskilliga för ändamålet gjorda besök vid Ultuna haft tillfälle att personligen underrätta sig om förhållandena derstädes, och derjemte har genom en af landtbruksstyrelsen derom anmodad byggmästare ytterligare undersökningar egt rum, hvarvid slutligen af denne uppgjorts i vissa afseenden nya och förändrade ritningar och kostnadsberäkningar. Efter den omsorgsfulla utredning, som byggnadsfrågor^ sålunda erhållit, anser sig landtbruksstyrelsen kunna förorda Ultunastyrelsens förslag i afseende å inköpet af Fjällstugan för 4,000 kronor och ändringarna af de gamla husen för 3,000 kronor, men i fråga om de öfriga tre familjelägenheterna anser landtbruksstyrelsen att en bostad bör kunna erhållas genom reparation och förändring af den så kallade gamla laboratoriibyggnaden, hvadan dessutom skulle erfordras allenast två nya byggnader eller villor, inrymmande hvardera en familjebostad. Gamla laboratoriibyggnaden innehåller bottenvåning, som förut användts för laborationer, en af sex rum, jungfrukammare och kök bestående våning en trappa upp, bebodd af läraren i agrikulturkemi, samt två vindsrum. Denna byggnad har sedan flera år befunnits i ett synnerligen förfallet skick och ansetts icke kunna utan stora kostnader iståndsättas. Men enligt det på landtbruksstyrelsens föranstaltande upprättade kostnadsförslag

72 Sjette hufvudtitelii.

kan densamma genom reparation försättas i användbart skick för en kostnad af 4,875 kronor, och kostnaden för de två villorna med nödiga ekonomibyggnader skulle jemväl enligt de nya, genom landtbRiksstyrelsens försorg upprättade ritningarna och kostnadsförslagen kunna nedbringas till 12,600 kronor för hvarje.

Då öfverintendentsembetet, som afgifvit yttrande öfver de nya ritningarna och kostnadsförslagen, ej haft något att emot dem anmärka, tvekar jag icke att biträda hvad landtbRiksstyrelsen i dessa byggnadsfrågor föreslagit; och skulle i enlighet dermed samtliga ifrågavarande

utgifter komma att uppgå till följande belopp:

för inlösen och reparation af Fjällstugan..................... kronor 4,000: —

)> ändring af gamla husen ............................................. » 3,000: —

» iståndsättande af gamla laboratoriibyggnaden...... » 4,875: —

)> två nya bostadsbyggnader ......................... > 25,200: —

summa kronor 37,075

eller sålunda i det närmaste 50,000 kronor mindre än Ultunastyrelsens förslag upptager.

Hela denna summa, 37,075 kronor, behöfver dock icke på eu gång anvisas, utan synes under första året ett belopp af 11,875 kronor blifva tillräckligt för då ifrågakommande arbeten, Indika torde kunna inskränkas till Fjällstugans anordnande och gamla laboratoriibyggnadens samt öfriga gamla byggnaders förändring och reparerande. De nya bostadslägenheternas anskaffande torde deremot kunna anstå till de två följande åren, hvarförinnan jemväl ytterligare undersökning kan ske för att utröna, om ej kostnaden för dem kan ytterligare något nedbringas genom deras förläggande till en gemensam byggnad. Innan organisationen blifvit genomförd och måhända äfven sedermera, synes Ultunastyrelsen böra ega att om samtliga bostadslägenheternas fördelning mellan lärarne förordna efter sig företeende omständigheter.

Äfven för jordegendomens uppbringande i fullt tidsenligt skick erfordras, oberoende af sjelfva organisationen af läroverket och till största delen äfven om jordegendomen skulle komma att utarrenderas, åtskilliga byggnadsarbeten och andra omkostnader. I detta afseende anför styrelsen att, ehuru sakkunnige och opartiske bedömare och bland dem revisorerne af Ultuna landtbruksinstitut allmänt erkänt att jordbruket vid Ultuna sedan lång tid tillbaka skötts på ett synnerligen förtjenstfullt sätt, det dock icke kunnat undgå styrelsen att genom vissa åtgärder, deribland särskild! anskaffandet af ökad och förbättrad

73 Sjette hufvud ti teln.

kreatursstam och uppförande af för densamma nödiga byggnader, egendomens afkastningsförmåga i icke obetydlig mån borde kunna höjas. Genom sådana åtgärder, säger styrelsen, skulle i högre grad, än hittills varit möjligt, allt å egendomen växande foder på fördelaktigaste sätt kunna tillgodogöras, afkastningen af ladugårdsskötseln och mejeriet ökas samt den rikligare tillgång på naturliga animaliska gödningsämnen beredas, som för den styfva lerjordens uppbringande till den högsta möjliga grad af produktivitet är erforderlig. Uti ifrågavarande afseende föreslår styrelsen följande åtgärder med derför beräknade kostnads-

summor:

tillökning af den nuvarande kreatursbesättningen, hvilken är för liten i förhållande till egendomens storlek

och fodertillgång,..................................................................... kr. 20,000: —

uppförande vid Ultima af en fullt tidsenlig ladugårds-

byggnad för 72 kor och ett antal kalfvar.................... » 17,500: —

inrättande af en tjenlig gödselstad till ladugården......... » 2,350: —

inrättande af en del af fårhuset till svinhus..................... » 1,950: —

anordnande af en fullständigare och ändamålsenligare

vattenledning ........................................................................... .» 15,100: —

uppförande vid Kungsängsfarmen af ett stall för 14

hästar ................................................ » 4,500: —

det gamla stallets förenande med ladugården och det

helas inredande på tidsenligt sätt .................................... » 4,900: —

ombyggnad af ladugården vid utgården Graneberg ...... » 4,970: —

Summa kr. 71,270: —.

I sitt utlåtande öfver Ultunastyrelsens förslag vitsordar landtbruksstyrelsen behofvet af kreatursbesättningens ökande äfvensom af de ifrågasatta ny- och ombyggnaderna, men anser att någon större tillökning af kreatursantalet hvarken kan eller bör ega rum, innan den nya ladugården vid Ultuna hunnit uppföras. Under förutsättning att ladugården vid Kungsängsfarmen blefve inom den närmaste framtiden på ett tidsenligt sätt inredd och fullständigt desinficierad, syntes det emellertid landtbruksstyrelsen lämpligt att omkring 20 djur af ren ras inköptes, derför sammanlagda kostnaden kunde beräknas till 10,000 kronor. Beträffande de öfriga utgiftsposterna anför landtbruksstyrelsen, på grund af den utaf mig förut omnämnda utredning, att kostnaderna med iakttagande af vissa utaf styrelsen föreslagna förändringar borde kunna nedbringas för den nya ladugården vid Ultuna från 17,500 kronor till 16,300 kronor, för inredningen af ladugården vid Kungsängsllih. till Ethel. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afä. 1 Höft. 10

74 Sjette hufvudtiteln.

farmen från 4,900 till 3,400 kronor ock för den föreslagna vattenledningen — som torde kunna utbytas mot en mindre sådan, afsedd hufvudsakligen för ladugårdshusens vid Ultima och mejeriets behof, men icke, såsom den af Ultunastyrelsen föreslagna, äfven för bostadslägenheterna in. m. — från 15,100 kronor till 4,400 kronor, enligt deröfver upprättadt nytt förslag; samt att gödselstadens omläggning och fårhusets delvisa förändring till svinhus borde kunna verkställas, utan att särskildt anslag derför anvisades, helst dessa arbeten billigast kunde utföras af den arbetsstyrka, hvaröfver egendomen hade att förfoga. Deremot har styrelsen icke framstält någon anmärkning mot de för

ombyggnaden af ladugården vid Graneberg och stallbyggnaden vid

Kungsängsfarmen beräknade kostnaderna.

Enligt en af en styrelseledamot aflemnad promemoria består den nuvarande kreatursbesättningen af 140 nötkreatur och omkring 200 får, hvilket antal, i förhållande till egendomens under eget bruk varande areal, som enligt samma promemoria skulle kunna beräknas motsvara 822 tunnland åker och äng, tydligen är för ringa. Vid sådant förhållande och då säkerligen en större del kreatur på grund af den, en-

ligt hvad allmänt är känd!, vid Ultuna gängse tuberkelsjukan måste utgallras, anser jag det af landtbruksstyrelsen för tillökning af kreatursstocken föreslagna beloppet 10,000 kronor vara välbehöfligt, men håller tillika före att genom den stam af dugliga kreatur, som sålunda erhålles, kobesättningen efter hand bör kunna utan anslag af statsmedel uppbringas till erforderlig storlek. Instämmande för öfrigt i hvad landtbruksstyrelsen anfört och anmärkt beträffande de ifrågasatta byggnadsföretagen och kostnaderna för dem, anser jag sålunda att för egen-

domens försättande i tillbörligt skick bör af Riksdagen äskas följande belopp, nemligen:

för tillökning af kreatursbesättningen.................................... kr. 10,000: —

)> uppförande af ny ladugårdsbyggnad vid Ultuna......... )> 16,300: —

)> anordnande af vattenledning......................................... » 4,400: —

)) uppförande af nytt stall vid Kungsängsfarmen ........ » 4,500: —

» det gamla stallets förenande med ladugården vid Kungsängsfarmen och det helas inredande på tidsenligt sätt ................................................................... » 3,400: —

» ombyggnad af ladugården vid Graneberg..................... » 4,970: —

summa kr. 43,570: —,

hvilket belopp med 27,700 kronor understiger hvad Ultunastyrelsen uti ifrågavarande afseende!! begärt.

75 Sjette hufvudtiteln.

Icke heller hela detta belopp, 43,570 kronor, torde behöfva under ett år utgå, utan anvisningen för första året synes kunna inskränkas till hvad som erfordras till bestridande af kostnaderna dels för de nödvändigaste byggnadsarbetena, nemligen de, som afse ombyggnad af ladugården vid Graneberg 4,970 kronor, uppförande af nytt stall vid Kungsängsfarmen 4,500 kronor samt gamla stallets förenande med ladugården derstädes och tillbörliga inredning 3,400 kronor, och dels för anskaffande af en del af den nya kreatursstammen, t. ex. 5,255 kronor, tillhopa 18,125 kronor. Hvad som erfordras derutöfver torde kunna utgå under de två följande åren.

Sammanlagda beloppet af hvad uti nu omförmälda hänseenden behöfver af Riksdagen begäras belöper sig sålunda enligt min tanke till:

för institutet......................................................................... kronor 37,075: —

)> jordegendomen............................................................ » 43,570: —

tillhopa kronor 80,645: -—,

deraf under nästkommande år för institutet 11,875 kronor och för jordegendomen 18,125 kronor eller sålunda tillhopa 30,000 kronor, hvaremot återstoden torde kunna fördelas till utgående under åren 1893 och 1894.

Nämnda belopp, 80,645 kronor, understiger betydligt hvad Ultunastyrelsen ifrågasatt för motsvarande ändamål, nemligen:

för institutet ...................................................................... kronor 87,000: —

» jordegendomen............................................................ » 71,270: —

tillhopa kronor 158,270: —

På grund af hvad sålunda af mig anförts tillstyrker jag i underdånighet att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till bestridande af kostnader för nya byggnader vid Ultima landtbruksinstitut och jordegendom, inköp af en äldre byggnad, reparation och förändring af såväl denna som andra äldre byggnader äfvensom kreatursstammens tillökning och förbättrande, allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af mig här ofvan angifna grunder, bevilja ett sammanlagdt belopp i rundt tal af 81,000 kronor samt deraf på extra stat för år 1892 anvisa till Eders Kongl. Mai:ts förfogande

30,000 kronor.

Ehuru jag på de af mig förut anförda skäl anser att någon omorganisation af Alnarps landtbruksinstitut tillsvidare icke lämpligen bör företagas, förekomma dock äfven vid detta institut åtskilliga brister, å

[9.]

Anslag till Alnarps landtbruksinstitut.

76 Sjette hufvudtiteln.

hvilka jag redan nu nödgas påkalla Eders Kong!. Maj:ts uppmärksamhet, enär de äro af beskaffenhet att, äfven oberoende af organisationsfrågan, böra afhjelpas.

Alnarps landtbruksinstitut åtnjuter i årligt statsanslag 29,000 kronor, men har skyldighet att af egendomens afkastning årligen inleverera till statsverket omkring 14,000 kronor. Vid Alnarp är äfven en lägre landtbruksskola förlagd. För högre mejeriundervisning vid Alnarp hafva under de senare åren anvisats 5,000 kronor om året.

Redan år 1888 gjorde styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut framställning om beviljande af anslag till åtskilliga byggnadsföretag vid institutet och anskaffande i sammanhang dermed af erforderliga inventarier, möbler och undervisningsmateriel; och derefter har institutets styrelse uti underdånig skrifvelse den 20 september 1889 gjort förnyad framställning i samma ämne, hvilken fullföljts i underdånig skrifvelse den 5 september 1890. Styrelsen upplyser dervid till en början att i institutets hufvudbyggnad, det så kallade Alnarps slott, vore på nedra botten i första våningen inrymd en enda föreläsningssal med ett litet museirum jemte laboratorium, ett mindre bibliotek och eu ritsal, hvilken sistnämnda dock vore olämplig med afseende å belysning och utrymme och dessutom ofta måste såsom föreläsningssal begagnas, samt vidare institutets hela matinrättning, deri inberäknade matsalar för elever och lärlingar, kök och serveringsrum; att andra våningen i samma byggnad upptoges af direktions- oeh samlingsrum jemte bostäder för institutets föreståndare och kemist äfvensom för föreståndaren för matinrättningen eller restaurationen; samt att tredje och fjerde våningarna användes till bostäder för institutets elever. Vidare anför styrelsen att erforderliga lokaler för undervisningens behof sålunda för närvarande vid institutet saknades, fastän en särskild byggnad år 1868 blifvit uppförd för de praktiska öfningarna och för samlingarna i veterinärfacken, samt oaktadt en del af den högre mejerikursens undervisning försigginge i mejeribyggnaden. Nämnda brist vore så mycket känbarare, som numera större anspråk stäldes på landtbruksundervisningen än förr, och olägenheterna af denna brist insåges lätteligen, om man besinnade att den högre lärokursen vid Alnarps landtbruksinstitut för närvarande omfattade omkring tjugo olika ämnen och att eleverne för inhemtande af de i dessa ämnen nödiga insigter borde indelas i kurser eller afdelningar, hvaraf följde att, då endast en enda fullständig lärosal funnes att tillgå, stora svårigheter på grund af bristande utrymme mötte för ett. lämpligt ordnande af den högre undervisningen

77 Sjette liufvudtiteln.

vid institutet, helst sedan undervisningen för lärlingarne betydligt utvidgats, och äfven deras undervisning vintertiden måste bedrifvas i nämnda sal eller ock i ritsalen, hvilkens användande åter för det med densamma egentligen afsedda ändamål härigenom hindrades.

För att kunna på billigaste och bästa sätt undanrödja dessa olägenheter ansåge styrelsen att en särskild lokal för matinrättningen borde i närheten af hufvudbyggnaden beredas och de nuvarande restaurationslokalerna i stället inredas till undervisningslokaler sålunda, att lärlingarnes matsal och restaurationens kök inreddes till ritsal med materialierum och bibliotek, ett par dithörande smårum till assistentsoch läsrum, nuvarande ritsalen till två mindre apparat- och museirum, elevernes matsal och serveringsrum till eu ny föreläsningssal samt nuvarande museet och biblioteket till apparatrum och museum.

Som den nuvarande mejeribyggnaden, hvilken, uppförd utan anlitande af statsanslag år 1872, icke kunde i sitt nuvarande skick, såsom hufvudsakligen anordnad för användande af den så kallade ismetoden, motsvara anspråken på en fullt ändamålsenlig mejeribyggnad och i alla händelser vore i stort behof af en genomgående reparation, kunde på grund af sitt läge och sin inredning lätt förvandlas till en i alla afseenden tjenlig lokal för restaurationen, ansåge styrelsen att den nuvarande mejeribyggnaden borde inredas till restaurationsbyggnad. I stället borde å platsen mellan slottet och ladugården uppföras en ny mejeribyggnad af sådan beskaffenhet, att mejeriet icke blott tillfredsstälde alla de anspråk, som för närvarande stäldes på ett dylikt, utan äfven, på samma gång det motsvarade undervisningens behof, kunde tjena till mönster för ett enkelt och ändamålsenligt men fullt tidsenligt mejeri.

Vidare har institutets styrelse anfört, hurusom, sedan en högre mejeriskola blifvit förlagd till institutet, tillgångar icke funnits att åt förste läraren vid samma skola uppföra särskild bostad, hvarföre endast en mera tillfällig och inskränkt sådan åt honom inredts uti ett med ladugården sammanbyggdt boningshus. Med den utveckling och betydelse mejerihushållningen i våra dagar hunnit samt den vigt, som måste ligga derpå att såsom hufvudlärare i detta fack kunde bibehållas eu duglig och erfaren person, ansåge derföre styrelsen icke blott billigt utan äfven nödvändigt att åt denne lärare, i likhet med öfrige lärarne i hufvudämnen, bereddes en sådan bostad, att han med skälig beqvämlighet der kunde lefva gift och någorlunda ostörd arbeta, och påpekar styrelsen, hurusom särskild! nuvarande läraren gjort sig förtjent deraf genom det förtjenstfull a sätt, hvarpå han utöfvat sin verksamhet, till följd hvaraf för närvarande ej mindre än 12 elever, som utgått från

78 Sjette hnfvndtiteln.

mejeriskolan, hade anställning såsom mejerikonsulenter i olika län. Styrelsen föreslår derföre uppförande af ett särskild! bostadshus för denne lärare.

Enligt hvad styrelsen ytterligare förmäler, vore det äfven af trängande behof påkalladt att en ny värmeledning anbringades inom institutets hufvudbyggnad. Undervisningsrum, matsalar, samlingsrum, laboratoriet med mera inom samma byggnad uppvärmdes för närvarande hufvudsakligen med jernugnar, hvilket dock medförde en jemförelsevis stor förbrukning af bränsle. Uppvärmningen åter af elevernes i tredje och fjerde våningarna belägna boningsrum skedde medelst en varmvattens värmeapparat af Perkins system. Denna apparat, uppsatt samtidigt med hufvudbyggnadens uppförande, hade ständigt visat sig vara för ändamålet mindre tjenlig på grund af sin alltför stora konsumtion af bränsle samt sin oförmåga att åstadkomma en någorlunda jemn och efter väderleksförhållandena lämpad värmegrad, men derjemte på de senare åren företett så svåra bristfälligheter, att den vid flera tillfällen, på grund af explosioner och dermed följande bristningar äfvensom allmän otäthet i rören, fullkomligt nekat att göra tjenst, hvilket endast med stor svårighet, tidspillan och betydlig kostnad kunnat för eu tid aflijelpas. Då värmefördelningen genom användande af denna apparat icke vidare kunde ordnas och ledas, blefve genom den än alltför höga än alltför låga temperatur, som komme att råda i elevernes bostäder, elevernes helsa hotad och deras arbete försvåradt, och då dertill komme att bränsleåtgången vore onödigt stor och att de delar af byggnaden, hvilka apparatens rörledningar genomginge, utsattes för allvarlig skada af dess bristfällighet, vore det af behofvet i hög grad påkalladt att eu ny tillfredsställande värmeledning anbringades till uppvärmning icke blott såsom förut af elevrummen, utan om möjligt äfven af undervisnings- och öfningslokaler m. in., hvarigenom en betydlig bränslebesparing för framtiden vore att motse.

Slutligen påpekar styrelsen i sin ifrågavarande underdåniga framställning, hurusom landtbruksinstitutet hittills varit i saknad af tjenlig åskådningsmateriel vid undervisningen. Sålunda egde institutet endast några få ofullständiga modeller af redskap och maskiner, inga efterbildningar och högst få planscher öfver växter, frukter etc., intet herbarium, inga fysiska apparater, inga tidsenliga modeller eller afbildningar af de olika husdjurstyperna, hvarjemte saknades preparat, instrument och apparater af flerahanda slag till verkligt men för undervisningen. Äfvenså vore institutets bibliotek i många hänseenden bristfälligt, och detta framträdde nu så mycket skarpare, som Malmöhus läns

79 Sjette hufrudtiteln.

hushållningssällskap, livilket under senaste årtionden medgifvit, att för dess medel inköpt landtbruksliteratur fått uppställas och begagnas vid institutet, numera åt sig uppfört egen byggnad i Malmö och önskade der förvara sitt bibliotek. Då dessa brister lade betänkliga hinder i vägen för en fullgod utbildning af eleverne och äfven lätteligen kunde leda till att lärarnes intresse slappades, vore det af vigt att äfven undervisningsmaterielen kompletterades.

Styrelsen har till närmare upplysning om, huru de ofvan omförmälda bristerna borde aflijelpas, vid sina framställningar fogat ritningar och kostnadsförslag till de ifrågasatta byggnadsarbetena och värmeledningen samt förteckningar öfver erforderlig undervisningsmateriel med beräkning af kostnaderna derför, och har styrelsen på grund deraf hemstält om anvisande af nedanupptagna belopp, nemligen:

för

ändringar i gamla slottet .............................. kr. 3,075: —

inventarier och möbler derstädes............... » 2,700: — g 77g.

förändring af gamla mejeriet till byggnad för matinrättningen .............................................................................. 7 150; _

ny mejeribyggnad ...................................................................... 17^(577: 05

lärarebostad................................ 12,818: 48

ny värmeledning i hufvudbyggnaden ................................... 20,750: _

undervisningsmateriel för

landthushållningen:

modeller af byggnader...... kr. 1,000: —

» af redskap och

maskiner

husdjursskötsel:

modeller af djur..........

planscher af » ..........

fysik ....................................

botanik ..............................

ritning.................................

biblioteket .......................

3,000: —

4,000:

kr. 1,800: j» 500:

2,300

1,112

2,000

oförutsedda byggnadsutgifter, arkitektsarfvoden, körslor m. m....................................

10,575: — 3,254: 47

eller tillhopa kronor 78,000:

80 Sjette liufvudtiteln.

Sedan så väl landtbruksakademiens förvaltningskomité den 19 oktober 1889 yttrat sig i ärendet och dervid, med uttalande af den åsigt att det vore af största vigt, att rikets landtbruksläroverk i möjligaste mån likt utrustades äfven med materiela resurser, såsom föreläsningslokaler, laboratorier och undervisningsmateriel, och särskild! att den nuvarande mej eri byggnaden icke vore tidsenlig, lifligt förordat Alnarpsstyrelsens framställning, som äfven öfverintendentsembetet uti afgifvet underdånigt utlåtande den 3 december 1889 förmält sig icke hafva anledning till anmärkning mot byggnadsritningarna eller kostnad sförslagen, har äfven landtbruksstyrelsen, hvars utlåtande i frågan sedermera infordrats, i skrifvelse den 7 november 1890 vitsordat behofvet af de föreslagna nybyggnaderna och förändringarna af hufvudbyggnaden vid institutet äfvensom af anskaffandet utaf ny undervisningsmateriel. Med de anspråk, yttrar landtbruksstyrelsen, som nu mera stäldes på så väl den högre som den lägre landtbruksundervisningen, och då antalet lärjungar vid Alnarps landtbruksinstitut under det senast afslutade läsåret uppgått till 80, deraf 35 elever och 45 lärlingar, vore de undervisningslokaler, som för närvarande stode institutet till buds, icke tillräckliga, hvarföre landtbruksstyrelsen, som funne den i förevarande framställning föreslagna utvägen till beredande af ökadt utrymme för undervisningens behof, eller matinrättningens förflyttande från hufvudbyggnaden till mejeribyggnaden, vara ändamålsenlig, ansåge sig böra biträda detta förslag tillika med den uppgjorda planen för förändringarna i första våningen af hufvudbyggnaden. Genom matinrättningens inrymmande i mejeribyggnaden vunnes äfven den fördel, att denna byggnad, som hvarken vore för sitt nuvarande ändamål lämplig eller skulle kunna utan allt för stora kostnader förändras till en fullt tjenlig lokal för ett tidsenligt mejeri, finge en passande användning, och då inrättandet af ett nytt mejeri vid Alnarp vore af behofvet i hvarje händelse påkalladt, syntes det föreslagna sättet för beredande af utrymme för undervisningens behof äfven bidraga till en lycklig lösning af frågan om inrättande af ett nytt mejeri derstädes. Hvad an gånge den vid institutet för undervisningens behof förefintliga materiel, så kunde denna, enligt landtbruksstyrelsens åsigt, knappast anses vara tillräcklig för ett lägre landtbruksläroverk, hvadan bristen härutinnan borde, på sätt föreslaget blifvit, med det snaraste afhjelpas, och behofven af lämplig bostad åt förste läraren vid den högre mejeriskolan samt af en tjenlig värmeledningsapparat inom institutets hufvudbyggnad s}urtes landtbruksstyrelsen oafvisliga. Ehuru vidare någon anledning till erinran mot de af Alnarpsstyrelsen för samtliga ofvan omförmälda ändamål beräknade kostnader

81 Sjette Inifvudtiteln.

icke förekommit, hölle (lock landtbruksstyrelsen före att, enär icke alla dessa behof torde kunna eller böra inom ett år tillgodoses, och institutet borde vara i tillfälle att af egna medel bestrida åtminstone någon mindre del af kostnaderna, det begärda statsanslaget torde kunna inskränkas till 75,000 kronor att fördelas till utgående under tre år.

Hvad i detta ärende förekommit synes mig till fullo ådagalägga beliofvet och nyttan af de utaf Alnarpsstyrelsen ifrågasatta åtgärderna. Särskild t torde det vara af stor vigt att, om, såsom jag förut haft tillfälle förorda, hela den högre mejeriundervisningen varder förlagd till Alnarp, för denna undervisning finnes att tillgå ett fullt tidsenligt mejeri, och att eu tillfredsställande bostad beredes åt läraren i ifrågavarande undervisningsämne. Likaså anser jag nödvändigt att med det allra snaraste den gamla bränsleödande, eldfarliga och numera nästan alldeles odugliga värmeledningen utbytes mot eu ny, hvilken med mindre bränsleåtgång förenar fördelen af mindre eldfara och jemnare fördelning af värmen. Behofvet häraf har jemväl vitsordats af sakkunnige, hvilkas intyg härom finnes bifogadt Alnarpsstyrelsens framställning. Hvad beträffar anskaffandet af erforderlig undervisningsmateriel, så synes det derför beräknade kostnadsbeloppet 10,575 kronor icke vara större, än att detsamma, då anskaffningen bör kunna fördelas på flera år, kan bestridas af institutets egna tillgångar, möjligen, om så skulle befinnas nödigt, med något understöd af statsmedel från tillgängliga besparingar. Jag anser derföre att af Riksdagen allenast behöfver äskas 67,425

kronor, nemligen:

till ändringar i gamla slottet............................................. kronor 3,075: —

» inventarier och möbler............................................... » 2,700: —

» förändring af gamla mejeriet.................................. » 7,150: —

» ny mejeribyggnad ...................................................... » 17,677: 05

» » lärarebostad............................................................. » 12,818: 48

» » uppvärmningsinrältning........................................ » 20,750: —

» oförutsedda byggnadsutgifter, såsom arkitekts-

arfvoden, körslor etc............................................. » 3,254: 47

summa kronor 67,425: —,

att utgå med 38,000 kronor under 1892 till bestridande af kostnaderna för ny värmeledning och nytt mejeri, hvaremot återstoden torde kunna fördelas till utgående under åren 1893 och 1894.

Jiih. till llilcsd. Prof. 1891. 1 /Sami. I Afl. 1 Haft.

82 Sjette liufvudtiteln.

På grund af livad jag sålunda anfört, får jag härmed tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att föreslå Riksdagen

att, till bestridande af kostnaderna för de föreslagna byggnadsarbetena och ny värmeledning vid Alnarp samt anskaffning af inventarier och möbler, bevilja 67,425 kronor och deraf på extra stat för år 1892 anvisa 38,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna-

näringar.

Kort efter det Eders Kongl. Maj:t år 1889 hos Riksdagen väckt förslag om inrättande, under namn af landtbruksstyrelsen, af en central statsmyndighet för handläggning af ärenden, som rörde jordbruket och dermed samband egande näringar, gjordes hos Eders Kongl. Magt en framställning, åsyftande åstadkommande af en närmare samverkan än dittills egt rum mellan de statsförvaltningens organer, åt Indika handläggningen af landtliushållningens angelägenheter var anförtrodd, och dennas idkare.

Denna samverkan hade ditintills hufvudsakligen förmedlats genom hushållningssällskapen, Indika borde stå i oafbruten förbindelse med landtbruksakademien, hvars förvaltningskomité före landtbruksstyrelsens inrättande utgjorde den centrala förvaltningsmyndigheten för landtbrukets angelägenheter. Men dessutom hade år 1869 på öfverenskommelsens väg åstadkommits en slags representation för hushållningssällskapen, hvarmed i viss mån torde hafva afsetts att tillgodose behofvpt af en närmare dylik samverkan. Nämnda år sammanträdde nemligen ombud för hushållningssällskapen i Stockholm till gemensam öfverläggning samt antogo dervid »stadgar för ombudens för hushållningssällskapen årsmöten». Enligt dessa stadgar skulle sällskapen genom ombud sammanträda till möte i hufvudstaden en gång om året för att öfverlägga om ärenden, som rörde Sveriges jordbruk och dermed i samband stående näringar äfvensom husslöjden samt öfriga föremål för hushållningssällskapens verksamhet. Redan år 1871 beslöts emellertid att mötena icke skulle hållas oftare än hvart tredje år. Mötena, till hvilka hvarje hushållningssällskap egde utse ett ombud jemte en suppleant, skulle ega rum i februari månad och i regeln fortgå under högst två veckor.

Med anledning af en vid ombudens möte år 1889 väckt motion, deri motionären framhöll att de ifrågavarande mötena icke i sitt då-