angående för¬ ändrad lydelse i vissa delar af värnpligtslagen den 5 juni 1885

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

N:o 2.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående förändrad lydelse i vissa delar af värnpligtslagen den 5 juni 1885; gifven Stockholms slott den 14 oktober' 1892.

Under hänvisning' till bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för denna dag vill Kongl. Magt härmed föreslå Riksdagen att besluta, att § 1, § 3 mom. 1, §§ 6, 27 och 28, § 33 mom. 2 och 3 samt §§ 34, 36, 39 och 52 i värnpligtslagen den 5 juni 1885 äfvensom § 53 i berörda lag, sistnämnda § sådan den lyder i lagen den 5 mars 1886, skola erhålla följande förändrade lydelse:

§ 1.

Hvarje svensk man är värnpligtig från och med det kalenderår, under hvilket han fyller tjuguett år, till och med det, under hvilket han fyller fyratio år.

§ 3.

1. Värnpligten fullgöres i beväringen och landstormen. Beväringen delas i första och andra uppbådet. Tjenstetiden är åtta år i första och därefter fyra år i andra uppbådet.

I krigstid bestämmer dock endast behofvet tjenstetidens längd för det uppkallade manskapet.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

§ 6.

Äfven före det år, värnpligten inträder, må yngling anmäla sig till inskrifning och dervid uppgifva den truppafdelning eller flottans station, hvilken han vill tillhöra. För bifall härtill fordras, att han är till krigstjenst duglig och i öfrigt lämplig till den tjenst, hvartill han anmäler sig.

Han tillhör likväl första uppbådet, intill dess åtta år förflutit från och med det år, då han fylde tjuguett år.

Hvad i denna lag stadgas om värnpligtige gäller i tillämpliga delar för de enligt denna paragraf inskrifne, äfven innan de i värnpligtsåldern inträdt.

§ 27.

1. Värnpligtig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig att för sin utbildning tjenstgöra under fredstid i nittio dagar, hvilken tjenstgöring skall fullgöras vid flottan samt vid rytteriet under det första året, men vid öfriga vapenslag under två år med sextioåtta dagar under det första året och tjugutvå dagar under det derpå följande.

2. Från all öfning i fredstid befrias:

a) de i § 25 mom. 1 b) omförmälde värnpligtige,

b) värnpligtig, som styrker, att han vid ingången af det år, då han fyller tjuguett år, antingen varit vid sjömanshus inskrifven minst fyra år och däraf under minst tolf månader haft anställning i utrikes sjöfart eller ock, efter inskrifning å sjömanshus såsom eldare eller maskinist, under minst ett år varit i dylik befattning använd, med skyldighet likväl att för åtnjutandet af sådan befrielse tillhöra flottans reserv under hela sin värnpligtstid.

§ 28.

1. Då rikets försvar det kräfver, må Konungen efter statsrådets hörande till tjenstgöring inkalla beväringens första uppbåd eller de större eller mindre delar däraf, som finnas behöfliga.

2. Derest i anseende till krig eller fara för krig det för rikets försvar finnes nödigt, att äfven beväringens andra uppbåd, eller någon del däraf i skilda orter eller vid olika vapen, inkallas, må Konungen därom förordna, sedan han statsrådet hört och, så vida Riksdagen ej är samlad eller inom trettio dagar sammanträda skall, låtit riksdagskallelse utfärda.

Bih. till urtima Riksd. Blot. 1892. 1 Rami. I A/d. / J/ii/t.

i

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

3. Utom de förenade rikenas gränser må beväringens första uppbåd vid hären användas endast till rikets försvar, och efter det att statsrådet blifvit hördt samt riksdagskallelse utfärdats. Utan Riksdagens medgifvande må beväringens andra uppbåd vid hären icke användas utom de förenade rikenas gränser.

§ 33.

2. För den i hären inskrifne värnpligtige, som tillhör beväringens första uppbåd, gäller dessutom:

a) att, om han vill för längre tid än två månader vistas utom kompaniområdet, anmälan därom skall före afresan göras hos vederbörande kompanibefäl;

b) att, vid afflyttning till annat kompaniområde för att där mantalsskrifvas, han är pligtig därom göra anmälan, så väl före afflyttningen hos det kompanibefäl, hvarunder han förut stått, som ock, inom en månad efter ankomsten till den nya boningsorten, hos närmaste befäl vid det kompani, inom hvars område han inflyttat.

. 3. Den, hvilken enligt § 27 mom. 2 tillhör flottans reserv, så ock annan värnpligtig vid flottan, som är inskrifven å sjömanshus och tillhör första uppbådet, är skyldig att, då lian flyttar från ett sjömanshus till annat, därom göra anmälan hos kompanibefälet vid så väl det ena som det andra af de kompaniområden, inom hvilka dessa sjömanshus äro belägna, men, därest han upphör att vara vid sjömanshus inskrifven, skall dylik anmälan göras dels hos kompanibefälet vid det kompaniområde, inom hvilket det sjömanshus är beläget, der han senast varit inskrifven, dels hos befälet vid det kompani, inom hvars område han är bosatt; börande sålunda föreskrifna anmälningar ske senast en månad efter det ombyte af eller afgång från sjömanshus egt rum.

Första uppbådet tillhörande värnpligtig vid flottan, hvilken icke är vid sjömanshus inskrifven, vare underkastad de i mom. 2 gifna bestämmelser rörande anmälan vid tillfällig vistelse utom kompaniområdet eller vid afflyttning.

§ 34.

1. Den, som innehaft anställning vid härens eller flottans stam eller vid härens eller flottans reserv under sammanlagdt minst två år, anses hafva fullgjort sin beväringsöfning, men skall efter afgången från

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 2.

sagda anställning, så länge lian i följd af sin vämpligt qvarstår i beväringen, tillhöra dess första uppbåd.

2. Den, som under minst två år varit inskrifven såsom studerande vid universitet eller annan statens högskola, tillhör likaledes första uppbådet under hela sin tjenstetid i beväringen.

§ 36.

1. Landstormen kan endast under krig och till hemortens försvar uppkallas efter därom af Konungen i statsrådet fattadt beslut. Uppbådad landstormsman är underkastad i krigslag gifna bestämmelser.

2. Uppkallelsen verkställes genom omedelbar order enligt § 29 eller ock, vid öfverhängande fara, medelst ringning i kyrkorna eller på annat, efter ortens förhållande lämpadt, på förhand kungjordt sätt.

§ 39.

1. Landstormsman är under tjenstgöring pligtig att sjelf förse sig med kläder och att, derest staten icke kan genast vid uppkallandet anskaffa föda, under tiden förse sig äfven med sådan, mot ersättning ■af staten för värdet af soldatportion.

Vapen, ammunition samt fälttecken, angifvande landstormsmans egenskap af krigsman, tillhandahållas af staten.

2. Landstormsman, som skadas under tjenstgöring, har enahanda rätt till understöd eller pension för sig och efterlefvande, som värnpligtig, hvilken tillhör beväringen.

§ 52.

De särskilda bestämmelserna i § 27 mom. 1 angående de värnpligtiges öfningstid skola endast efter hand tillämpas, på det sätt att

vid flottan samt vid rytteriet

under hvartdera af åren 1887 och 1888 värnpligtige, tillhörande första årsklassen, öfvas i trettiosex dagar och under 1887 värnpligtige, tillhörande andra årsklassen, med undantag af de å sjömanshus inskrifne, i femton dagar;

12 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

under hvardera af åren 1889 och 1890 värnpligtige, tillhörande första årsklassen, öfvas i trettioåtta dagar;

under åren 1891 och 1892 värnptigtige, tillhörande första årsklassen, öfvas i fyratio dagar; och

under år 1893 värnpligtige, tillhörande första årsklassen, öfvas i sextiosex dagar;

hvarefter stadgandet i § 27 inom. 1 träder i kraft;

vid artilleriet och ingeniörtrupperna

under hvartdera af åren 1887 och 1888 värnpligtige, tillhörande första årsklassen, öfvas i trettiosex dagar och under år 1887 värnpligtige, tillhörande andra årsklassen, i femton dagar;

under hvartdera af åren 1889 och 1890 värnpligtige, tillhörande första årsklassen, öfvas i trettioåtta dagar;

under åren 1891 och 1892 värnpligtige, tillhörande första årsklassen, öfvas i fyratio dagar; och

under år 1893 värnpligtige, tillhörande första årsklassen, öfvas i fyratiofyra dagar;

hvarefter stadgandet i § 27 mom. 1 träder i kraft; samt vid fotfolket och trängen

under hvartdera af åren 1887 och 1888 värnpligtige, tillhörande

första årsklassen, öfvas i tjugu eu dagar och värnpligtige, tillhörande

andra årsklassen, i femton dagar;

under hvartdera af åren 1889 och 1890 värnpligtige, tillhörande

första årsklassen, öfvas i tjugutre dagar och värnpligtige, tillhörande

andra årsklassen, i femton dagar;

under åren 1891 och 1892 värnpligtige, tillhörande första årsklassen, öfvas i tjugufem dagar och värnpligtige, tillhörande andra årsklassen, i femton dagar; och

under år 1893 värnpligtige, tillhörande första årsklassen, öfvas i fyratiofyra dagar och värnpligtige, tillhörande andra årsklassen, i femton dagar;

hvarefter stadgandet i § 27 mom. 1 träder i kraft.

§ 53.

Denna lag skall å invånarne i Gotlands län tillsvidare tillämpas med den olikhet i afseende å tiden och sättet för värnpligtens fullgörande:

13 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

a) att värnpligten för invånare i Gotlands län inträder vid början af det kalenderår, under hvilket han fyller nitton år, och fortfar till och med det, under hvilket han fyller trettioåtta år;

b) att den värnpligtige är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig att för sin utbildning tjenstgöra under fredstid i nittio dagar, hvilken tjenstgöring skall fullgöras under tre på hvarandra följande år med sextiosex dagar under första samt tolf under hvartdera af de båda följande åren; dock att under år 1892 första årsklassen öfvas allenast trettio dagar och under år 1893 fyratiotvå dagar.

Der för tillämpning af de i denna paragraf gifna särskilda föreskrifter rörande värnpligtens utgörande i Gotlands län erfordras undantag i ett eller annat hänseende från öfriga i denna lag gifna bestämmelser, eger Konungen därom förordna.

De till ärendet hörande handlingar skola vederbörande utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Axel Rappe.

14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 (3).

Utdrag af protokollet Öfvei' landtför sv ar särenden, kallet inför Hans Maj:t Konungen uti Statsrådet ä Stockholms slott den 25 juni 1892, hvarvid äfven Hans Kong'1. Höghet Kronprinsen var tillstädes.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen, friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam, friherre Rappe.

ll:o.

Departementschefen yttrade vidare:

»Jag är viss om att uttala både Eders Kongl. Maj:ts egen och alle fosterländske mäns i vårt land gemensamma tanke, då jag säger, att försvarsfrågan icke får betraktas såsom undanskjuten med anledning åt utgången under sista Riksdagen, utan tvärt om med större ifver än någonsin måste upptagas och föras till sin lösning.

Visserligen synes för ögonblicket en stiltje råda i de yttre politi-

15 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 (2).

ska förhållandena i Europa, men huru länge härmed kommer att fortfara kan ej förutsägas,, likasom det ej kan förnekas',, att en tillfällig, kanske ganska obetydlig anledning, när som helst, i ett ögonblick kan tända den befarade verldsbranden. För öfrigt kan ingen ny arméorganisation eller ens mera vidtomfattande förbättringar af den bestående organisationen genomföras i en hast; dertill åtgå åratal. Vi manas derför så myeket mer att begagna det närvarande ögonblicket, som ännu lemnar oss full och obegränsad handlingsfrihet. Den väg, som bör inslås vid afgifvande af förslag till försvarsfrågans lösning synes nu mer icke kunna vara mer än en. Under ett fjerdedels århundrade hafva vi förgäfves ansträngt, oss att finna den rätta lösningen, medan samtidigt Europa rustar sig till tänderna och dess flesta stater gifvit sina försvarsanordningar en fulländning, som motsvarar alla krigskonstens nuvarande fordringar. Det långa dröjsmålet hos oss torde väl å ena sidan hafva haft sin grund i den, af en sällspordt långvarig fred hos en icke ringa del af allmänheten alstrade föreställningen, att ingen fara hotade vårt land och att det berodde på oss sjelfve, om vi korn me i krig eller ej. Men å den andra har bristande enighet inom sjelfva den militära verlden i afseende på uppfattningen om den lösning af försvarsfrågan, som borde eftersträfvas, varit en måhända icke mindre vigtig anledning till hennes uteblifvande. Det är lätt att nu säga att ett enda härordningsförslag bort utarbetas, och att detta sedan skulle oföränderligen vidhållits, tills det blifvit antaget. Så skiftande, som: meningarne varit rörande i fråga varande, framför alla andra vigtiga spörsmål, allt ifrån det det började på allvar dryftas, torde det varit eu nödvändig skola att genomgå för dem det ålåg att besluta angående detsamma, att genom förslag enligt hvarje tänkbart system förvärfva sig en . fullständig uppfattning af härordningsfrågan i praktiken och skapa sig en fast mening om hvad som i vår tid rörande denna fråga kunde göras. Utgången af behandlingen af försvarsfrågan vid sista riksdagen har skapat ett läge, som otvetydigt angifvor den rigtning, i hvilken hon nu bör bringas till lösning.

Hade man för sig en obegränsad tid, kunde tanken på en lösning, som aflägsnade sig från de nu rådande förhållandena, med ett ord en radikal lösning, hafva något berättigande. Och det är att hoppas att vi en gång skola nå detta slutmål — eu uteslutande på allmän värnpligt bygd härordning, — liksom vi äfven, vid de ytterligare steg till vårt landtförsvars förbättring som tagas, städse, såsom allt hitintills, måste hålla detta slutmål för ögonen.

Men ordnandet, af ett lands försvar kan ej ske efter enahanda mått-

16 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 (2).

stock i alla tider. Det finnes för visso ett minimum af försvarsanordningar, som man ej ostraffadt kan underskrida, om det skall vara tal om verkligt försvar. Öfver detta är det fördelaktigt att komma, så långt möjligt är. Men denna ytterligare utveckling af försvarsväsendet kan till nöd anförtros åt framtiden. Med ökandet af landets tillgångar, folkmängdens tillväxt, utvecklingen af dess materiela hjelpkällor — man kunde tillägga äfven dess moraliska — med ändringarne i det yttre läget o. s. v. varda krafven på åtgärderna för landets försvar äfven stegrade. Och då så sker, är tiden inne till utvecklingens fullföljande. År man öfvertygad att en lång fredsperiod i våra dagar icke kan påräknas, så är man derför förpligtad att genast göra för försvaret, hvad som nu kan göras och som måste göras, derest det minimum af försvarsanordningar, hvarom jag ofvan talat, skall kunna sägas varda en verklighet, samt foga sig uti, att den organiska utvecklingens lag, den som sträfvar till sitt mål med småningom skeende förändringar af de bestående förhållandena, kommer att tillämpas äfven på det område af mensklig kultur, som heter försvarets ordnande.

Med det nu sagda torde vara ådagalagdt, att den lösning af försvarsfrågan, som framgår ur det läge sistlidne riksdag gifvit densamma, måste betraktas såsom det enda rätta.

Det förslag, som då framlades, afhjelpte dock icke enligt mitt förmenande samtliga de militära brister uti vår nu varande härordning, hvilka det torde vara nödvändigt att afhjelpa och till följd deraf saknade det den fullständighet, som bör utmärka hvarje organisation, så vida den skall bilda ett sammanhängande helt. Med de belopp, som för försvarets ordnande sattes i fråga, lärer ock, utan afsevärd tillökning, genom en lämpligt afvägd fördelning af desamma samt nödiga inskränkningar uti vissa afseenden och utvidgningar uti andra ett tillfredsställande resultat i förevarande hänseende kunna vinnas.

De hufvudsakliga bristerna, som enligt min åsigt nödvändigtvis måste afhjelpas för att göra senast ifrågasatta förbättringar till ett verkligt härordningsförslag och hvilka äfven kunna det inom ramen af den budgetssumma, som då stäldes i sigte, äro hufvudsakligen följande:

Den ökning af landets försvarskraft, som vinnes genom de ökade öfningarna för beväringen, måste inom hvarje särskilt vapenslag fullt tillgodogöras, och sålunda manskapsstamstyrkan inom hvarje vapenslag lämpas efter beväringens betydelse inom vapenslaget.

Härordningen måste medgifva uppsättande för hvarje arméfördelning af en artilleristyrka af 6 batterier.

Det fasta försvaret måste förses med de för användandet af dess

17 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 (2).

stridsmedel erforderliga truppformationer. Ingeniörsvapnet måste sålunda erhålla trängkompanier och få den förstärkning, som sätter det i stånd att intaga den med detta vapen afsedda ställning i organisationen.

Trängvapnet måste ordnas, så att mobiliseringen så mycket som möjligt underlättas och att dess organisation varder ett afslutadt helt, ej ett blott steg på vägen mot ett icke upphunnet mål.

Intendenturen, som för närvarande nära nog saknas, då man talar om densamma efter måttet af andra lands härordning, men som för nutidens härar är af större betydelse än snart sagdt någon annan tjenstegren, måste gifvas en verklig organisation.

Sjukvården måste inom krigsstyrelsen företrädas, så att enhetlig ledning af allt, som erfordras för mobiliseringen af dess materiel, varder genomförd.

Slutligen måste åt härens hufvudvapen gifvas en så vidt möjligt likartad sammansättning, med behörig hänsyn till de bestående olika grunderna för stammanskapets anskaffning, befäl skadern stärkas efter mobiliseringsbehofvet och det hela ordnas, så att det lätteligen medgifver en framtida utveckling.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag underdånigst, att Eders Kongl. Maj:t täcktes anbefalla tillförordnade chefen för generalstaben att, med iakttagande af de hufvudgrunder för landtförsvarets förstärkande, som innehållas uti det af Eders Kongl. Maj:t för innevarande års Riksdag framlagda förslag äfvensom uti statsutskottets yttrande deröfver, samt af de ytterligare förbättringar deri, som möjligen kunna åvägabringas utan väsentligt ökade kostnader, låta, i enlighet med ofvan uppstälda allmänna synpunkter och af mig ytterligare meddelade närmare föreskrifter, inom generalstaben utarbeta och till Eders Kongl. Maj:t inkomma ej mindre med fullständigt förslag till landtförsvarets nöjaktiga ordnande, än ock med förslag till de särskilda organisationsåtgärder, som under de olika åren af öfvergångstiden från de nu varande till de föreslagna anordningarna lämpligen böra vidtagas.»

Häruti instämde statsrådets öfriga ledamöter.

Hvad statsrådet uti de två senast föredragna målen hemstält och tillstyrkt behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla.

Ex protocollo ___ G. Hngbergh.

Bih. till urtima Rihd. Prot. 1802. 1 Sami. I Afd. 1 HäJt.

18 Kongl. Majds Nåd. Proposition No 1 (2).

Protokoll öfver civilärende, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 23 september 1892.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Levenhaupt,

Statsråden: herr friherre von Otter, friherre von Essen, friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam och friherre Rappe.

Hans excellens herr statsministern anförde:

Uti en skrifvelse af den 13 maj 1867 yttrade den svenska Riksdagen: »Nationen kan aldrig- med tillräcklig säkerhet och erforderligt lugn hängifva sig åt sin inre fredliga utveckling, förrän frågan om betryggande af dess yttre sjelfständighet på ett tillfredsställande sätt blifvit löst». Om än under det fjerdedels sekel, som förflutit, sedan detta yttrande afgafs, icke obetydliga anslag blifvit till försvarsändamål anvisade, är dock försvarsfrågan än i dag olöst. Ty den kan ej lösas endast genom penningeuppoffringar; den öfning, som med nödvändighet påkallas, om det lefvande försvaret skall kunna fylla sin uppgift, krafvel- naturligtvis äfven personliga uppoffringar.

19 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1 (2).

Förelag till försvarets ordnande hafva dock ingalunda saknats, men delade som meningarna hittills varit om de olika system, hvarpå en förbättrad försvarsorganisation kunnat byggas, har man ej kommit till enighet. Vid sistförflutna riksdag förelågo till behandling särskilda förslag, grundade på de olika system, hvilka varit ifrågasatta att tilllämpas vid ordnandet af vårt lands försvarsväsen, eller indelt stam med beväring, värfvad stam med beväring och slutligen ett rent värnpligtssystem. Efter de förhandlingar, som härvid egde rum, kan man ej hysa något tvifvel derom, att endast ett förslag, hvilande på samma grunder som det af Eders Kongl. Maj:t då afgifna, har utsigt att vinna Riksdagens bifall. Det berörda af Eders Kongl. Maj:t framlagda förslaget antogs nemligen af den Första Kammaren med stor majoritet, och den motsatta utgången i den Andra Kammaren berodde endast på några få röstande, under det att anhängarne af det ena af de öfriga systemen endast uppnådde ett väsentligt mindre röstetal och det andra ej bragtes under omröstning. Under dessa förhållanden kan det förväntas, att bland försvarsvänner, som hittills omfattat det ena eller det andra af dessa system, flere skola befinnas villige att sluta sig till det, som liar den största, ja för närvarande enda utsigten att vinna Riksdagens bifall, och derigenom medverka till uppnående af det syfte, som ligger alla fosterlandsvänner om hjertat: stärkandet af landets försvarskraft.

Det är af denna anledning jag nu underdånigst vågar inför Eders Kongl. Maj:t föreslå frågans återupptagande och detta vid urtima riksdag. Visserligen torde häremot komma att erinras, att, då lagtima Riksdag skall sammanträda tre månader efter det den urtima hunnit samlas, frågan kunde till den lagtima Riksdagen uppskjutas. Men jemte det försvarsfrågan i och för sig är af allt för stor vigt att böra uppskjutas längre än nödigt är, måste härvid ytterligare tagas i betraktande dels att genom en urtima Riksdag svenska folkets representanter sättas i tillfälle att mera odeladt, än vid en lagtima kan ske, egna sin uppmärksamhet åt det vigtiga ärendets pröfning, och dels att efter ett beslut af urtima Riksdag under innevarande år de ökade beväringsöfningarna hinna organiseras redan till nästa år, hvilket ej kan ega rum, om beslut derom först samma år fattats. Enligt min uppfattning ligger häri ett högst väsentligt skäl för kallande af urtima Riksdag. Det är öfning, vår här hufvudsakligen saknar; och då erfarenheten lärt oss, att krig hastigt kunna utbryta och hastigt afgöras, torde värdet af ett års tidsvinst ej kunna skattas nog högt, helst den nya försvars-

20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 {2).

organisationens genomförande i dess helhet i allt fall måste taga flere år, från det att åtgärderna för densamma tagit sin början.

Den 25 sistlidne Juni behagade Eders Eongl. Maj:t på framställning af statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet anbefalla t. f. chefen för generalstaben att med iakttagande af de hufvudgrundet för landtförsvarets förstärkande, som innehållas uti det af Eders Kongl. Magt för innevarande års Riksdag framlagda förslag äfvensom uti statsutskottets yttrande deröfver, samt af de ytterligare förbättringar deri, som möjligen kunna åvägabringas utan väsentligt ökade kostnader, låta, i enlighet med vissa af departementschefen till statsrådsprotokollet för nämnda dag angifna allmänna synpunkter och de ytterligate närmare föreskrifter, som af departementschefen meddelades, inom generalstaben utarbeta och till Eders Kongl. Maj:t inkomma med ej mindre fullständigt förslag till landtförsvarets nöjaktiga ordnande än ock förslag till de särskilda organisationsåtgärder, som under de olika åren af öfvergångstiden från de nu varande till de föreslagna anordningarna lämpligen böra vidtagas. De i anledning af denna nådiga befallning utarbetade förslagen föreligga numera, enligt hvad statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet meddelat mig, i det skick, att desamma tillika med deröfver infordrade yttranden kunna i den närmaste tiden inför Eders Kongl. Maj:t anmälas. Jag hemställer derföre och med åberopande af de skäl, hvilka, på sätt jag nyss angifvit, efter min uppfattning göra det önskligt att frågan om försvarsväsendets ordnande vid urtima riksmöte göres till föremål för Riksdagens pröfning) att Eders Kongl. Maj:t måtte uppdraga åt statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet att vidtaga på honom ankommande åtgärder för att nådig proposition i ämnet må kunna till urtima riksdag innevarande höst aflåtas.

Då det torde vara af vigt att den af senaste riksdag för år 1893 uppgjorda budget ej rubbas i alltför stor utsträckning, torde utgifterna för nämnda år ej böra öfverskrida det belopp, som från behållningarna från föregående års statsregleringar qvarstår odisponeradt, samt eljest för budgeten disponibla statstillgångar. Om derigenom utom för ökade beväringsöfningar medel endast i ringa grad blifva tillgängliga för egentliga organisationsutgifter, lärer deraf ej någon olägenhet kunna uppstå, då åtta år förflyta, innan de för första uppbådet afsedda åldersklasserna erhållit sin utbildning, under det organisationen i öfrigt antages genomförd på väsentligt kortare tid.

På sätt hittills egt rum, torde äfven denna gång i sammanhang med försvarsväsendets ordnande böra föreslås afskrifning af grundskat-

21 Körtel. Majits Nåd. Proposition Nio 1 (£).

terna samt lindring i rustnings- och roteringsbördan. Det lärer visserligen ej kunna komma i fråga, att vid den urtima riksdagen definitift eller med formliga beslut afgöra, med hvilka skatter de föreslagna skattelindringarna skola täckas, enär sådant lämpligast torde böra ske i sammanhang med uppgörande af budgeten i dess helhet. Om än detta förhållande ej är utan sin olägenhet, lärer någon afgörande hänsyn ej härvid kunna fästas, enär, på sätt statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet i sitt anförande till statsrådsprotokollet den 25 sistlidne juni yttrat, den föreslagna försvarsorganisationen visserligen innefattar ett verkligt försvar, men också endast det minimum deraf, som under alla förhållanden måste af Eders Kongl. Maj:t kräfvas och jemväl utan någon synnerlig tunga kan af svenska folket bäras. I allt fall lärer det dock vara tillbörligt att redan nu fett uttalande eger rum om de grunder, som för de föreslagna skättelindringarnas genomförande borde följas. I denna del vågar jag uttala den uppfattning, att de nuvarande grundskatterna böra ersättas och medel till lindringen i rustnings- och roteringsbesvären anskaffas, icke genom indirekta konsumtionsskatter, utan genom direkta och förmögenhetsskatter; och får jag med uttalande häraf underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t ville gifva statsrådet och chefen för finansdepartementet uppdrag att föreslå de åtgärder, som erfordras för att bringa frågan om grundskatternas afskrifning samt rustnings- och roteringsbördans lindrande till sin definitiva lösning.

Uti detta anförande instämde statsrådets öfrige ledamöter; och

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla hvad statsrådet sålunda föreslagit och hemstält samt beslöt, enligt statsrådets tillstyrkan, att genom öppet bref och påbud af den lydelse, bilagan till detta protokoll utvisar, kalla samtlige ledamöter af Riksdagens båda kamrar att måndagen den 17 nästkommande oktober sammanträda i Stockholm till urtima riksmöte.

Tillika förordnade Hans Maj:t, enligt statsrådets tillstyrkan, att afskrifter af detta'protokoll skulle meddelas cheferna för landttörsvars- och finansdepartementen.

Ex offieio:

E. K. Almqvist.

22 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 1 (2).

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen uti Statsrådet d Stockholms slott den 14 oktober 1892.

Närvarande:

Hans excellens, herr statsministern Boström,

Hans excellens, herr ministern för utrikes ärendena, grefve Leyvenhaupt, Statsråden: herr friherre von Otter, friherre von Essen, friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam, friherre Rappe.

Departementschefen, statsrådet friherre Rappe anmälde dels det af t. f. chefen för generalstaben den 23 sistlidne augusti afgifna underdåniga förslag till förbättrad härordning jemte de deröfver utaf arméförvaltningen å dess olika departement äfvensom medicinalstyrelsen afgifna yttranden, dels ock arméförvaltningens å intendentsdepartementet den 9 i samma månad afgifna utlåtande angående kostnaderna för de ifrågasatta utsträckta öfningarne för de värnpligtig^.

23 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1 (2).

Departementschefen yttrade härvid:

»Sedan dels Eders Kongl. Maj:t genom nådigt beslut den 25 sistlidne juni behagat uppdraga åt t. f. chefen för generalstaben att utarbeta och till Eders Kongl. Magt inkomma ej mindre med fullständigt förslag till landtförsvarets nöjaktiga ordnande än ock med förslag till de särskilda organisationsåtgärder, som under de olika åren af öfvergångstiden från de nuvarande till de föreslagna nya anordningarne syntes honom lämpligen böra vidtagas, och dels jag i embetsbref den 18 sistlidne juli uppdragit åt arméförvaltningen å intendentsdepartementet att, med iakttagande af vissa tillika angifna grunder, till Eders Kongl. Maj:t inkomma med yttrande i fråga om de ökade kostnader, som å de till beväringens öfningar afsedda anslag skulle uppkomma genom dessa öfningars utsträckning till det mått, som vid sistlidne riksdag ifrågasattes, hafva dylika förslag och yttrande afgifvits, utaf t. f. chefen för generalstaben den 23 och af arméförvaltningen den 9 sistlidne augusti; och har, på sätt t. f. chefen för generalstaben anmäler vid de af honom framlagda förslags utarbetande, hänsyn tagits så väl till de af mig i mitt underdåniga anförande till statsrådsprotokollet för den 25 sistlidne juni framhållna, t. f. chefen för generalstaben meddelade allmänna synpunkter, som ock till följande af mig lemnade närmare föreskrifter, nemligen:

att öfvergångsanordningarne i hvad stammen anginge borde, då ej indelningsverket eller andra förhållanden lade hinder i vägen derför, omfatta en tidrymd af fem år;

att de ökade utgifterna för förslagens genomförande under det första öfvergångsåret icke finge öfverstiga ett belopp af 750,000 kronor, häri inbegripna de för beväringens vapenöfningar erforderliga kostnaderna; samt

att för följande öfvergångsår de ökade kostnaderna borde så vidt möjligt jemt fördelas.

Då Eders Kongl. Maj:t genom nådigt beslut den 23 sistlidne september uppdragit åt mig att vidtaga på mig ankommande åtgärder för att nödig proposition i försvarsfrågan må kunna till den nu instundande urtima Riksdagen aflåtas, går jag fördenskull nu att inför Eders Kongl. Maj:t, redogöra för nämnda förslag och yttrande jemte de öfver härordningsförslaget af arméförvaltningen å dess olika departement samt medicinalstyrelsen infordrade utlåtanden;» och torde i sammanhang dermed redogörelse jemväl böra lemnas för det af den s. k. fältförvaltningskomitén den 10 sistlidne maj afgifna förslag till ordnande af svenska härens

24 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 1(3).

intendenturväsende jemte det deröfver utaf generalintendenten afgifna utlåtande.»

Sedan härefter föredragning af meranämnda förelag och utlåtanden egt rum, fortsatte departementschefen:

»Innan jag öfvergår till att i detalj redogöra för de framställningar till Riksdagen, som med anledning af t. f. chefens för generalstaben nu ifrågavarande förslag synas mig af nöden, ber jag att öfver förslaget i dess allmänhet få yttra några ord.

Ett lands försvarsväsende torde visserligen böra vara till sin styrka afpassadt efter landets hjelpkällor, men å andra sidan är klart, att det också måste kunna fylla sitt ändamål. Hvad oss angår, kan detta ändamål i framstå rummet icke vara annat än att sätta oss i stånd att värna vår neutralitet eller med andra ord att möjliggöra uppställandet af en så aktningsbjudande väpnad styrka, att en krigförande makt, som af en eller annan anledning skulle finna med sin fördel förenligt att, trots vår neutralitetsförklaring, söka för sin krigföring använda våra hjelpkällor, af denna härstyrka läte afskräcka sig från ett sådant steg. Men tider kunna också komma, då vårt lands sjelfständighet direkt hotas, och uppenbarligen vore vår försvarsorganisation förfelad, om den icke då öppnade oss utsigt till eu framgångsrik kamp mot den inträngande fienden. Att vi med vårt lands lyckliga läge kunna försvara oss, derom råder ej någon meningsskiljaktighet bland dem, som i denna fråga måste anses sakkunnige. En försvarsorganisation, sådan som den nuvarande, om hvilken med visshet kan inses, att den icke lemnar trygghet utåt, kan och får derföre ej bibehållas.

Uttrycket »betryggande försvar» lärer i öfrigt ej kunna öfversättas med orubbliga siffror, men naturligen måste en gräns finnas, under hvilken man vid försvarskrafternas anordnande ej får gå och som måste bestämmas med hänsyn till de lärdomar, hvilka erfarenheten och den militära insigten hafva att lemna i fråga om de kraf, som i farans stund komma att ställas på härordningen. Uppåt åter finnas många sådana, alla beroende på ett lands välmåga och de uppoffringar, nationen, med hänsyn till landets maktställning och öfriga förhållanden, finner skäligt åtaga sig för försvaret.

Det bästa exemplet i detta afseende lemnar det sätt, hvarpå de stora staterna ordna sitt försvar. Väl vetande, att med de lidanden af alla slag, som för en nations krigstjenstskyldige medlemmar äro följden af ett krig, skola, derest kriget föres inom eget land, för nationen i dess helhet komma att förena sig de fruktansvärdaste ekonomiska

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 (3).

förluster, sträfva alla de stora nationerna att så ordna sina försvarskrafter, att kriget från början kan flyttas in i den blifvande fiendens land, och gifvet är, att, då den väpnade styrkan sålunda närmast är afsedd för ett offensivt krig, anordningarne, delvis åtminstone, varda vida mer omfattande än då, såsom hos staterna af andra rangen organisationen af krigsstyrkan till sin nödvändiga förutsättning har, att densamma kommer att uppkallas endast för att vid gränsen af det egna området möta en fiende och så vidt möjligt förekomma dennes inträngande i landet.

Frågan är nu, om det af t. f. chefen för generalstaben utarbetade förslag till förbättrad härordning uppfyller de fordringar, hvilka sålunda måste ställas på hvarje här författning, eller att, på samma gång den är afpassad efter nationens förhandenvarande ekonomiska utveckling, tillika lemna garantier för ett lyckligt genomförande af den strid för det nationela oberoendet, som inom längre eller kortare tid kan förestå oss. Det tillkommer visserligen icke mig att bedöma, huruvida de uppoffringar för försvaret, som nu för svenska folket ställas i utsigt, kunna anses öfverskrida dess krafter, men det torde dock vara obestridligt, att den slutliga höjning af landtförsvarets budget med i rundt tal 3>/2 millioner kronor, hvilken för förslagets genomförande äskas och som sålunda betecknar det plus af ekonomiska uppoffringar, nationen genom dess antagande skulle underkasta sig, icke bör kunna anses öfverdrifven, helst om den betraktas i och för sig och utan samband med kostnaderna för grundskatternas och indelningsverkets aflösning, hvilka, såsom endast afseende en omflyttning af skatter, icke medföra någon ökad försvarskraft; och säkert är, att intet af de härordningsförslag, som under de senaste 20 åren framlagts, icke ens de, som utgått från representationens eget initiativ, ifrågasatt kostnadernas begränsande inom lägre siffror än nu är fallet.

Till uppoffringarne af ekonomisk art komma visserligen äfven personliga sådana, representerade i de från 42 till 90 dagar ökade öfningarne för de värnpligtige, men ej heller dessa kunna i mina ögon anses vara af den betydenhet, att landets närmgslif derigenom på ringaste sätt hotas; och dessutom torde knappast någon numera bestrida, att en öfningstid af 90 dagar är det minsta, som, äfven under förutsättning att de värnpligtige vinna stöd af en fullt utbildad stam, kan ifrågakomma, derest de, såsom sig bör, skola i krigisk färdighet bringas derhän att kunna i farans stund verksamt och framgångsrikt deltaga i försvaret.

Men om det sålunda måste medgifvas, att de fordringar på ekoliih. till urtima Riksd. Prut. I tilJ'2. 1 Sant/. / Afd. 1 lliift. 4

26 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 (2).

nomiska och personliga uppoffringar, som af det nya förslaget ställas på svenska folket, icke öfverskrida hvad som i sådant afseende kan och måste fordras, derest det stora målet, ett nöjaktigt försvar, skall uppnås, lärer å andra sidan vara uppenbart, att med detsamma^ antagande förbättringar af genomgripande vigt och betydelse i den nuvarande försvarsorganisationen skulle vinnas.

Främst bland dem måste ställas den ökade öfnings- och tjenstgöringsskyldigheten för de värnpligtige. Ty äfven om desse med en till 90 dagar utsträckt vapenöfning endast nätt och jemt hinna till gränsen af hvad utaf en duglig fältsoldat kräfves, skall dock möjligheten att af dem och stammen i förening bilda stridsdugliga truppförband under sådana förhållanden i högst betydlig grad ökas, och det får icke förglömmas, att den ifrågasatta ändringen i värnpligtslagen innebär ökning icke allenast af öfnings- utan äfven af tjenstgöringsskyldigheten för de värnpligtige. I stället för 6 klasser öfver hela landet tjenstskyldige beväringsmän skall krigsstyrelsen för framtiden komma att förfoga öfver 12 sådana, och erfarenheten under de senaste krigen har nogsamt gifvit vid handen, att helst för ett litet land en så stor del af nationen mer än väl behöfyer tagas i anspråk för att bilda och under ett krigs förlopp vidmakthålla den krigsstyrka, som nu för tiden är af nöden.

Det är emellertid icke endast en ökad manskapsstyrka, som för härväsendets förbättring behöfves. För att deraf bilda en slagduglig härerfordras befäl, som kan leda densamma, utredning och framför allt hästar i den mängd, att alla de olika behof häraf, som vid härens försättande på krigsfot uppstå, också må kunna vederbörligen tillgodoses, vidare eu stab af administrativa tjensteman, nog talrik och nog öfvad att vid krigsutbrott kunna öfvertaga den omfattande förvaltning, som då måste tillfalla densamma och hvars behöriga handhafvande ej sällan kan fölen lycklig utgång af det påbegynta kriget få en betydelse nästan lika stor, som sjelfva härledningen, och slutligen såsom det sista men derför ej minst vigtiga en sådan förläggning af fredsformationerna och en sådan organisation ej mindre af hvarje särskildt truppförbands personal än äfven af dess förvaltning, att den kritiska öfvergången från freds- till krigsfot, på hvars snabbhet och ordning hela krigets öde kan bero, må ega. rum med minsta möjliga slitningar och rubbningar i härordningsmekanismen.

Det kan ej bestridas, att med antagandet af det nu inom generalstaben utarbetade förslag till förbättrad härorganisation alla dessa for-

27 Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 1 (2).

dringar efter förhållandena varda tillgodosedda. Hvad till en början angår frågan om befälstillgången, bär, synes mig, uti de åtgärder för genomförande af en reservbefälsinstitution, som i förslaget förordas, en utväg blifvit funnen att på ett efter våra krafter afpassadt sätt ordna denna fråga, som, så länge de värnpligtiges öfningstid är inskränkt till den jemförelsevis korta tid, hvarom nu är tal, torde vara en af de allra mest svårlösta. Genom återupptagande af den en gång förut Riksdagen förelagda frågan om tvångsutskrifning af hästar och fordon har vidare det nya förslaget åtminstone försökt att, så mycket i lagstiftningens makt står, råda bot på ett af de missförhållanden, som under nuvarande omständigheter skulle vid en möjlig mobilisering allra bjertast komma att framträda, äfven om dess värre af anledningar, som jag straxt skall nämna, det icke torde låta sig göra att i nu förevarande sammanhang få ett beslut om denna fråga till stånd. Den 113m organisation af intendenturcorpsen, som t. f. chefen för generalstaben, med ledning af fältförvaltningskomiténs sakrika och omsorgsfulla betänkande, nu föreslår, måste vidare blifva af ytterligt stor betydelse för utbildningen af den förvaltningspersonal, på hvars befintlighet och lämplighet för. sina uppgifter härens öde under ett blifvande krig, på sätt jag nyss antjulde, är i utomordentligt hög grad beroende; och slutligen hafva genom den likformighet i de olika truppförbandens organisation och sammansättning, hvilkens genomförande det nya förslaget ställer såsom ett af sina främsta mål, samt genom den hänsyn till de värnpligtiges antal inom de olika förläggningsområdena, som med synnerlig styrka fått vid förslagets upprättande göra sig gällande och som för öfrigt endast är ett uttryck för den ökade betydelse, de värnpligtige för framtiden måste komma att erhålla för vår försvarsorganisation, en förläggning af den svenska härstyrkan i fred ernåtts, som, så långt förhållandena medgifva, betryggar en snabb och orubbad öfvergång från freds- till krigsfot.

Särskild! vid jemförelse med det af statsutskottet vid sistlidne riksdag framlagda förslag till härordningens förbättrande torde det nu utarbetade befinnas hafva flera företräden. I sträfvan att så vidt möjligt göra de högsta truppförbanden, fördelningarne, till organiska enheter med förmåga af sjelfständig mobilisering äfvensom hvad angår kavalleriets organisation äro de båda förslagen i det närmaste lika.

Hvad åter artilleriet angår, har det lyckats det nya förslaget att, utan stegring af kostnaderna i deras helhet, inom ramen af detta vapens organisation infoga den vigtiga fästningscorpsen å Karlsborg äfvensom

28 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 1 (2).

att så betydligt stärka fältartilleriet, att hvarje fördelning så väl i fred som i krig nu skulle komma att i stället för fem batterier, såsom af utskottet föreslogs, erhålla sex, det minsta antal, som enligt nutida härordningar anses vara för en arméfördelning erforderligt.

Beträffande vidare hufvudvapnet infanteriet, har det inom generalstaben utarbetade förslag icke stannat vid en förstärkning af de norrländska regementena, utan sökt att åt rikets alla förut synnerligen brokigt sammansatta infanteritruppförband bereda en likformig organisation, hvarigenom mobiliseringen af äfven detta vapenslag måste i hög grad underlättas. Dertill komma vidare den ifrågasatta utvecklingen af trängvapnet, som har till följd, att samtliga fördelningar skulle i sina trängformationer få en stam af fullt öfvadt folk, den föreslagna uppsättningen af parkkompanier vid ingeniörtrupperna äfvensom ökningen af denna corps’ befäl, ordnandet af reservbefälsinstitutionen samt uppsättandet af en särskild intendenturcorps, allt anordningar som utmärka generalstabens förslag framför utskottets. Förstnämnda förslag kan i korthet sägas hafva i praktiken utfört alla de tankar, som i det sistnämnda voro nedlagda, och sålunda lyckats att, utan väsentlig rubbning i den gamla grunden för vår försvarsorganisation, skapa en, så vidt förhållandena medgifva, helgjuten och i alla sina detaljer fullt genomförd härordning.

Jag finner mig alltså kunna tillstyrka, att det af t. f. chefen för generalstaben utarbetade förslag i alla sina hufvudpunkter med undantag, såsom nyss ant.ydts, allenast af den, som afser återupptagandet af den s. k. hästutskrifningslagen, lägges till grund för en nådig proposition i försvarsfrågan. Jag är visserligen, hvad beträffar det trängande beliofvet af att en dylik lag snarast möjligt må komma till stånd, jemväl fullkomligt ense med t. f. cbefen för generalstaben, ty organisationen af vårt försvarsväsende kan i sjelfva verket icke anses till fullo genomförd, förr än säkerhet finnes, att det stora antal hästar och fordon, livilket för arméns mobilisering är, såsom hvar man med lätthet inser, oundgängligen nödvändigt, också må i farans stund med minsta möjliga tidsutdrägt stå armén till buds.

Den formella behandling, detta sistnämnda ärende rönt vid 1889 och 1890 års riksdagar, torde dock utesluta möjligheten att nu till Riksdagens antagande förelägga en sådan lag. Som bekant förklarade nemligen Andra Kammaren vid 1889 års riksdag sig finna af nöden, att en ändring af 74 § regeringsformen föreginge antagandet af de båda då för Riksdagen framlagda i sammanhang med hvarandra stälda

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 {2).

lagförslagen nemligen den så kallade hästutskrifningslagen ocli den så kallade reqvisitionslagen; och då Eders Kongl. Magt vid påföljande riksdag så till vida gjorde denna uppfattning till sin, att proposition om ändring af ifrågavarande grundlagsbud i det angifna syftet afläts till Riksdagen, men propositionen af Riksdagen afslogs, torde vara uppenbart, att ett återupptagande af hästutskrifningslagen nu ej kan ega rum; liksom öfverhufvud, då förslag om ändring i grundlagarna icke kunna vid urtima riksdag förekomma, någon utväg beklagligen icke finnes att vid nu stundande riksmöte främja ifrågavarande ur försvarets synpunkt ytterst vigtiga angelägenhet.

Då emellertid nästinstundande lagtima riksdag är den sista inom valperioden och den erforderliga ändringen af regeringsformen sålunda skulle kunna komma till stånd redan vid 1894 års riksdag, är att hoppas, att uppskofvet med meranämnda lags antagande icke skall blifva allt för långt.

Äfven hvad angår detaljerna af de olika utaf t. f. chefen för generalstaben gjorda framställningarne är jag i allt det väsendtliga ense med nämnde chef. Han har under gången af de inom generalstaben för förslaget gjorda förarbeten med mig stått i oafbruten förbindelse och, då han derunder städse understält mig äfven enskildheterna af de sedermera framstälda förslagen, har jag också haft tillfälle förvissa mig, att dessa enskildheter blifvit lämpade efter de till ledning vid förslagens upprättande meddelade allmänna synpunkter.

De skäl, t. f. chefen för generalstaben anfört för sina olika framställningar, kunna sålunda sägas redan vara af mig gillade och ett återupprepande af dem lär så mycket mindre vara af nöden, som t. f. chefens för generalstaben jfitrande med bilagor synes mig böra fogas till dagens protokoll och sålunda tillsammans med detta bringas jemväl till Riksdagens kännedom.

Jag anhåller alltså att genast få öfvergå till en redogörelse för de olika framställningar till Riksdagen, som för förslagets genomförande torde vara. af nöden, och synes dervid samma ordning lämpligen böra följas, som den, hvilken legat till grund för t. f. chefens för generalstaben yttrande.

Några ord måste emellertid dessförinnan förutskickas beträffande sjelfva framställningarnes konstitutionella form. Då 1893 års statsreglering redan är faststäld och någon rubbning af de särskilda i densamma ingående anslag icke torde böra vid instundande urtima Riksdag ifrågasättas, lärer nemligen i de ej få fall, i hvilka bifall till t. f. chefens för general-

30 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 (2).

staben förslag under vanliga förhållanden skulle redan för år 1893 föranledt höjning eller sänkning af fjerde hufvudtitelns olika anslag eller ändring af anslagens benämning med mera dylikt, för närvarande ej annat vara att göra än att, med bibehållande af anslagen oförändrade så till belopp som benämning, endast hos Riksdagen utverka bemyndigande för Eders Kongl. Maj:t att i enlighet med t. f. chefens för generalstaben förslag till de nya eller förändrade ändamålen använda de olika anslagen i deras helhet eller till vissa delar deraf, och blir det sedermera en kommande Riksdags uppgift att genomföra den ändring och omflyttning af fjerde hufvudtitelns anslag, som vid slutligt genomförandet af de nya förslaget måste ega rum.

I. Krigsstyrelsen.

Beträffande denna har t. f. chefen för generalstaben föreslagit, att för afhjelpande af de obestridliga brister, som för närvarande förefinnas i fråga om ledningen af arméns sjukvård och anskaffandet af derför nödig materiel, fältläkarekontoret måtte få förflyttas till arméförvaltningen och såsom en särskild byrå införlifvas med dess intendentsdepartement, dervid åt den nya byrån tillika skulle uppdragas att såsom en »fältläkarecorpsens hufvud station» handhafva alla facktekniska angelägenheter äfvensom sådana personella och mobiliserings m. fl. frågor, som det nu tillkommer öfverfältläkaren att antingen sjelf afgöra eller till afgörande af medicinalstyrelsen förbereda; och skulle, för handhafvande af dessa ärenden, vid byrån anställas en bjmåchef med fördelningsläkares rang och aflöning, tre assistenter, deraf eu förste bataljonsläkare, en sjukvårdsintendent och en regeraentsveterinär, äfvensom en underofficer, hvarjemte manskap af den i liufvudstaden förlagda trängbataljonens sjukvårdskompani eller af de till kursen för sjukvårdssoldater vid allmänna garnisonssjukhuset beordrade elever skulle, i mån af behof, beordras att å den nya sjukvårdsbyrån biträda.

Enligt den utredning, som af t. f. chefen för generalstaben lemnats, skulle kostnaderna för den nya byrån komma att uppgå till 10,271 kronor 90 öre, deraf 1,362 kronor 50 öre inqvarteringsersätt-

31 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 (2).

ning; och skulle medel härtill på så sätt beredas, att dels den nuvarande garnisonsläkareplatsen å Karlsborg indroges, derigenom en besparing af 4,260 kronor stode att vinna, dels undervisningen vid militärläkarekursen bestämdes att ega rum endast hvart annat år, hvarigenom en årlig besparing af 2,150 kronor skulle uppstå, och dels att det i öfrigt erforderliga beloppet toges från de medel, som genom den år 1886 beslutade förändrade organisation af arméns veterinärstat blifva till användande på annat håll disponibla.

Af dessa för den nya sjukvårdsbyrån sålunda användbara tillgångar utgå de för garnisonsläkaren å Karlsborg afsedda lönebelopp från anslaget till »kommendantstaten)), kostnaden för undervisningen i militärläkarekursen från anslaget till »militärläkares undervisning)), hvarjemte de genom omorganisationen af arméns veterinärstat disponibla tillgångar, enligt hvad statsrådets och chefens för landtförsvarsdepartementet anförande till statsrådsprotokollet för den 11 januari 1886 i fråga om regleringen af utgifterna under fjerde hufvudtiteln för år 1887 gifver vid handen, på det sätt skulle uppkomma, att af de medel, som från anslagen »till indelta arméns befälsaflöning», »till lifgarde! till häst», »till kronprinsens husarregemente», »till indelta arméns och Yermlands fältjägarecorps’ vapenöfningar», »till mathållning för manskapet vid garnisonsregementena» och »till försvarsverket till lands i allmänhet» anvisats till de förutvarande sqvadronshästläkarne, en summa af 6,342 kronor icke komme att för den nya organisationen af veterinärstaten tagas i anspråk. Kostnaden för den äldre organisationen uppgick nemligen, oberäknad! de 37 nummerlöner, som varit anslagna till sqvadronshästläkarnes aflöning och som, i mån# af deras afgång, användts till uppsättande af ryttare för numret, till eu summa af 72,347 kronor, under det att den nya organisationen, sådan den förelädes Riksdagen, beräknades medföra en kostnad af allenast 68,505 kronor, deri jemväl inbegripet ett belopp af 5,000 kronor, som ansågs erforderligt för bestridande af ålderstilläggen till regementsveterinärerne; och då dessa ålderstillägg af Eders Kongl. Maj:t föreslogos skola utgå med 1,000 kronor till hvarje regementsveterinär, men af Riksdagen nedsattes till 500 kronor, kom alltså hela kostnaden för den nya organisationen att uppgå till 66,005 kronor (68,505—2,500) och den disponibla besparingen till ofvanangifna belopp 6,342 kronor (72,347—66,005). Det är emellertid dervid att märka, det förändringen af veterinärstaten i sin helhet ej ännu är genomförd, i det att vid Smålands husarregemente fortfarande qvarstår en sqvadronshästläkare, vid skånska husarregementet en och vid skånska

32 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 (2).

dragonregementet två, för hvilkas aflöning erfordras sammanlagdt 2,288 kronor, och lärer någon slutlig reglering af de anslag, som af den nya veterinärorganisationen beröras, icke lämpligen böra ega rum, innan jemväl sistnämnde tjenstemän afgått, hvilket naturligtvis dock ej hindrar, att de medel, som i följd af den redan genomförda delen af den nya organisationen blifvit disponibla, kunna på annat båll användas.

Hvad angår lämpligheten af de ifrågasatta anordningarne, har medicinalstyrelsen i sitt ofvan omförmälda utlåtande, med vitsordande af den stora betydelse den nya sjukvård sbyrån skulle komma att erhålla för arméns sjukvård, tillkännagifvit, att, i motsats mot hvad som egde rum då dess af t. f. chefen för generalstaben omnämnda utlåtande den 7 december 1888 afgafs, intresset för militärläkarekursen numera visat sig å nyo vara i stigande, så att ej få läkare och officerare under senare tider på egen bekostnad genomgått kursen; och anser medicinalstyrelsen, då ett allt för stort elevantal störande inverkar på undervisningen, det ej fullt lämpligt, att kursen under sådana förhållanden bestämmes att i regeln återkomma endast hvart annat år. Efter dess åsigt borde alltså den å anslaget till militärläkarekursen beräknade besparing tills vidare böra bibehållas för sitt ändamål och medel från annat båll hemtas till bestridande af kostnaderna för sjukvårdsbyrån.

För min del kan jag visserligen ej af denna omständighet hemta anledning att låta hela förslaget om inrättande af den nya sjukvårdsbyrån förfalla; men då af t. f. chefens för generalstaben utredning i ämnet framgår, att å de af honom angifna tillgångar ett öfverskott, öfverstigande bidraget från militärläkarekursen, framdeles skulle uppkomma, har jag ansett saken lämpligast kunna ordnas på det sätt, att Eders Kongl. Maj: t af Riksdagen begär bemyndigande att för organisationens genomförande tills vidare använda de uppgifna tillgångarne i deras helhet, hvarigenom Eders Kongl. Maj:t sättes i tillfälle, att, i den mån genom afgång af de ofvannämnda fyra sqvadronshästläkarne bidragen från de för den nya veterinärorganisationen afsedda medel kunna ökas, åt militärläkarekursen anslå större belopp än som vid bifall till t. f. chefens för generalstaben förslag skulle blifva möjligt.

De för den nya sjukvårdsbyrån erforderliga tjenstemän anser jag under nuvarande förhållanden lämpligen böra uppföras å arméförvaltningens stat och bar jag af sådan anledning låtit, med iakttagande af livad t. f. chefen för generalstaben hemstält beträffande så väl nämnde tjenstemäns aflöning som öfverflyttning till den nya intendenturcorpsens stat af de för generalintendenten, intendenten och dennes assistent

33 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1 (2).

uppförda löne- och arfvodesbelopp, inom landtförsvarsdepartementet upprätta närliggande förslag (Bil. 1) till ny stat för nämnda embetsverk.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, hvad angår krig sstyr elsen,

föreslå Riksdagen

att, med godkännande af den nya staten för arméförvaltningen äfvensom förslagen att garnisonsläkaretjensten å Karlsborg vid nuvarande innehafvares afgång indrages och att undervisningen vid militärläkarekursen för framtiden må, der så pröfvas lämpligt, ega rum endast hvart annat år, bemyndiga Eders Kongl. Maj:t att, för genomförande af den nya organisationen utaf arméförvaltningen, använda, af anslaget »till kommendantsstaten» 4,260 kronor, af anslaget »till militärläkares undervisning)) 2,150 kronor samt af de för den nya veterinärorganisationen anvisade medel den behållning 6,342 kronor, som vid denna organisations genomförande beräknas uppkomma, allt i den mån dessa tillgångar genom garnisonsläkarens å Karlsborg afgång eller eljest i vederbörlig ordning varda för ifrågavarande ändamål disponibla.

Hvad t. f. chefen för generalstaben föreslagit i fråga om öfverflyttning från armé förvaltningens intendents- till dess fortifikationsdepartement af frågor, som röra arméns mötesplatser med de derå uppförda byggnader synes mig visserligen vara af förhållandena påkalladt; men då denna angelägenhet lärer kunna ordnas af Eders Kongl. Maj:tutan Riksdagens medverkan, anser jag mig ej för närvarande böra underställa det sålunda väckta förslaget Eders Kongl. Maj:ts pröfning.

Bih. till urtima Riksd. Prof. 1892. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Käft.

34 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 (2).

II. Arméns indelning m. m.

De framställningar, som af t. f. chefen för generalstaben i detta afseende gjorts, torde, ehuru i och för sig synnerligen beaktansvärda, ej heller påkalla något förslag till Kiksdagen, hvadan jag anhåller att framdeles få till desamma återkomma.

in. De högre militära myndigheterna och staberna.

De förslag t. f. chefen för generalstaben under denna rubrik framställer torde, med undantag af dem som afse uppsättning af en ytterligare fördelningsstab samt ändringar i den nuvarande kommendantsstatens aflöningsförliållanden, kunna genomföras utan Riksdagens medverkan och lära alltså icke för närvarande påkalla Eders Kongl. Maj:ts pröfning.

Hvad åter nyssnämnda båda frågor angår, hemställer t. f. chefen för generalstaben dels att till aflöning åt en sjette fördelningsgeneral jemte en adjutant och en fördelningsläkare måtte anvisas sammanlagdt 15,265 kronor, deraf för nästkommande år, under hvithet, på sätt i förslaget till ändrad lydelse i vissa delar af värnpligtslagen är förutsatt, de af t. f. chefen för generalstaben till utförande under första öfvergångsåret föreslagna åtgärderna synas mig böra komma till stånd,

2,780 kronor, eller hvad som erfordras till arfvode m. m. åt en adjutant och en fördelningsläkare, och dels att, med indragning af de till kommendantskapen i Göteborg samt å Kungsholmen och Drottningskär under anslaget »till kommendantstaten» för närvarande uppförda kostnadsbelopp å tillsammans 2,750 kronor, arfvode åt öfverkommendanten i Stockholm måtte med samma belopp 1,080 kronor, som för närvarande från fjerde hufvudtitelns anslag till extra utgifter till nämnda tjensteman utgår, å ordinarie stat uppföras.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1 (2).

35 Jag är ense med t. f. chefen för generalstaben i dessa hänseenden och har jag med anledning deraf låtit inom landtförsvarsdepartementet upprätta hosföljande förslag till nya stater (Bil. II och III) för generalitetsstaten och kommendantsstaten, i hvilka de sålunda ifrågasatta förändringarna äro på vederbörliga ställen angifna. Beträffande sistnämnda stat, hvilken i enlighet med t. f. chefens för generalstaben förslag numera äfven upptager de arfvodes- och öfriga belopp, som till öfverkommendantsexpeditionen i Stockholm utgå från statsansaget med denna benämning, har derjemte särskildt iakttagits, dels att det belopp 15,060 kronor, som under anslaget till kommendantsstaten är uppfördt till fästningsintendenturen å Karlsborg och som af t. f. chefen för generalstaben är afsedt att användas för den nya intendenturcorpsen, nu från staten uteslutits, och dels att, enligt t. f. chefens för generalstaben längre fram under rubrikerna »ecklesiastik-staten» och »auditörsstaten» framstälda förslag, i hvilket jag instämmer, aflöningen till garnisonspastorn och auditören å Karlsborg höjts till respektiva 2,000 och

1,000 kronor. Hvad åter angår det anslagsbelopp, som å staten för kommendantsstaten är uppfördt till kommendantsskapet å Vaxholm- Oscar-Fredriksborg, torde Eders Kongl. Maj:t erinra sig, att detsamma enligt 1888 års Biksdags beslut är inberäknadt bland de för Vaxholms artillericorps disponibla tillgångar och sålunda icke kan från staten för kommendantsstaten uteslutas förr än i sammanhang med den slutliga regleringen af de anslag, från hvilka kostnaderna för nämnda ännu under uppsättning varande corps bestridas.

I fråga om sättet för de nu omhandlade organisationsförändringarnas genomförande torde böra erinras, att tidpunkten för indragning af de nu för kommendantskapen i Göteborg samt å Kungsholmen och Drottningskär anvisade belopp icke kan på förhand angifvas, då densamma är beroende på uppsättningen af den nya fästningsartillericorpsen i Karlskrona med flera dylika omständigheter och att, då sålunda den genom indragningen motsedda besparing i hvarje fall ej kan med säkerhet beräknas komma statsverket under år 1893 till godo, särskilda medel måste för nämnda år anvisas åtminstone till de föreslagna arfvodena åt en adjutant och fördelningsläkaren vid den nya fördelningsstaben; och lär alltså ett extra anslag för 1893 till belopp af

2,780 kronor böra för ändamålet äskas.

36 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 (2).

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

beträffande de högre militära myndigheterna föreslå Riksdagen

att, med godkännande af de nya staterna för generalitetet och kommendantsstaten, dels, till genomförande under 1893 af förstnämnda stat, i enlighet med t. f. chefens för generalstaben förslag, såsom extra anslag för nämnda år anvisa ett belopp af

2,780 kronor och dels bemyndiga Eders Kongl. Maj:t att till bestridande af de i den nya staten för kommendantsstaten upptagna arfvodes- och öfriga belopp använda de under anslagen »till öfverkommendantsexpeditionen i Stockholm» och »till kommendantsstaten» uppförda anslagsbelopp, i den mån desamma blifva för nämnda ändamål disponibla.

IV. V ärnpligtslagen.

De förslag, t. f. chefen för generalstaben under denna rubrik framställ, äro i hufvudsak öfverensstämmande med de förslag till ändringar i värnpligtslagen, som förelädes 1891 och 1892 års riksdagar och hvilka dervid lyckades tillvinna sig så väl lagutskottets som Första Kammarens bifall. Endast följande nya stadganden äro ifrågasatta: i 27 § att, med undantag för kavalleriet, beväringen vid samtliga vapenslag skola undergå vapenöfning under två på hvarandra följande år, i § 34, att den, som under minst två år varit inskrifven som studerande vid universitet eller annan statens högskola, skall under hela sin tjenstetid i beväringen tillhöra första uppbådet, i § 36, att landsstormens inkallelse skall kunna ske äfven genom ringning i kyrkorna eller på annat, efter ortens förhållande lämpadt, på förhand kungjordt sätt, i § 39, att landsstormsman, som skadas under tjenstgöring, skall hafva enahanda rätt till understöd eller pension för sig och efterlefvande, som värnpligtig, hvilken tillhör beväringen, samt slutligen i § 53, att beväringsmän, tillhörande Gotlands län, för framtiden skola vara skyldige att göra tjenst utom ön; och som dessa sålunda föreslagna förändringar dels afse att fylla uppenbarliga luckor, som för närvarande i värnpligtslagen förefinnas, och dels i öfrigt äro af t. f. chefen för generalstaben motiverade på ett sätt, som synes mig fullt uttömmande, hemställer jag, som med afseende å de Riksdagen förut understälda ändringsförslag

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 (2).

bor att få hänvisa till hvad min närmaste företrädare flera gånger derom anfört, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att besluta, att § 1, § 3 mom. 1, §§ 6, 27 och 28, § 33 mom. 2 och 3 samt §§ 34, 36, 39, 52 och 53 i nya vämpligtslagen, sistnämnda §, sådan den lyder i lagen den 5 mars 1886, skola erhålla den af t. f. chefen för generalstaben ifrågasatta, förändrade tydelse.

V. Beväringsstyrkan och dess fördelning.

Hvad t. f. chefen för generalstaben under denna rubrik yttrat torde ej påkalla annat förslag till Riksdagen än en framställning om ökade anslag i och för de förlängda öfningarna för beväringen. På sätt t. f. chefen för generalstaben anmäler, har han vid beräkning af de erforderliga anslagsbeloppen i det afseendet skilt sig från arméförvaltningen, att han i anslutning till såväl 1883 års som det af särskilda komiterade år 1890 utarbetade härordningsförslag antagit dagkostnaden för underhållet af beväringens mundering m. m. komma att vid kavalleriet uppgå till 40 öre och vid de öfriga vapenslagen till 37 öre, under det att arméförvaltningen i sitt förutnämnda, t. f. chefen för generalstaben meddelade betänkande upptagit samma kostnader till 45 öre för alla vapenslagen. För min del kan jag ej annat än instämma med t. f. chefen för generalstaben. Arméförvaltningen erinrar visserligen, att denna utgiftspost i föregående beräkningar upptagits till 50 öre per tjenstgöringsdag och att, äfven om en nedsättning af nämnda kostnad till 45 öre skulle med den längre tjenstgöringen visa sig möjlig, någon ytterligare nedsättning derunder ej syntes arméförvaltningen böra ifrågakomma, helst den erfarenhet, som hittills vunnits, ej lemnade stöd för en sådan åtgärd; men förvaltningen tillägger emellertid på samma gång, att med den verksammare kontroll öfver de olika truppförbandens hushållning, som af eu ändamålsenligare organisation utaf intendcnturcorpsen måste blifva en följd, möjlighet dock torde förefinnas att än mera inskränka berörda dagkostnad; och i sjelfva verket lärer all sannolikhet vara för handen, att med den utsträckta öfningsskyldigheten för beväringen t. f. chefens för generalstaben beräkning skall visa sig vara riktig.

Redan i ett till Eders Kongl. Maj:t den 18 oktober 1889 afgifvet utlåtande angående utgifterna till beklädnad och utredning m. in. för

38 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 (2).

indelta infanteriet, Vermlands fältjägarecorps och Jemtlands hästjägarecorps har arméförvaltningen yrkat, att vid sådana utöfver de årliga vapenöfningarne förefallande kommenderingar vid dessa truppförband, som oafbrutet pågå längre tid än 2 månader, dagkostnaden i nu ifrågavarande hänseende måtte bestämmas till 35 öre, och i den utredning om kostnaderna för de indelta skånska kavalleriregementenas förvandling till värfvade kavalleriregementen, hvilken den 11 sistlidne mars afgafs till statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet utaf cheferne för generalstaben och fortifikationen äfvensom t. f. generalintendenten, beräknades munderingsunderhållet per man och dag under ständig tjenstgöring till 35 öre och under tjenstgöring endast vid repetitionsöfningarne till 40 öre. Då med nu ifrågavarande härordningsförslags antagande beväringens öfningar skulle komma att oafbrutet fortgå 68 resp. 90 dagar eller under eu tidsföljd, längre än den, som af arméförvaltningen ansetts böra vid de indelta infanteriregementena betinga en dagkostnad för munderingsunderhållet af endast 35 öre, och i hvarje fall jemförlig med den, som af nyssnämnda myndigheter fömenats kunna vid det dyraste vapenslaget, kavalleriet, medföra en nedsättning af samma kostnad till likaledes 35 öre, torde ej kunna bestridas, att t. f. chefen för generalstaben för sin beräkning har grundade skäl, och den erfarenhet, som verkligen vunnits vid de visserligen i oafbruten tjenstgöring varande s. k. nya värfvade regementena, jäfvar ej heller dessä skäl. Till persedelunderhållet vid Göta och Vendes artilleriregementen, hvilkas utrustning dock torde höra till de dyraste, har nemligen under de senare åren varit anvisadt allenast 33 öre per man och tjenstgöringsdag utan att, så vidt mig är bekant, något klagomål öfver detta belopps otillräcklighet låtit sig förspörja. Slutligen måste ej förglömmas, att 1. f. chefen för generalstaben vid beräkning af kostnaderna för det första öfvergångsåret, då beväringsöfningarna ej ännu nått sin fulla längd, lagt arméförvaltningens siffror till grund och jemväl förutsatt, att nedsättning från den högre till den lägre dagkostnaden skulle endast så småningom under en öfvergångstid af fem år ega rum, så att först vid femte årets slut den lägre beräkningen skulle få göra sig gällande.

Hvad angår de öfriga beräkningsgrunderna, torde ur arméförvaltningens förenämnda betänkande böra erinras,

att underhållskostnaden för de värnpligtige, som i det senaste i samma fråga utaf armé förvaltningen afgifna betänkande upptagits till 1 krona 12 öre per dag, nu efter ytterligare noggrann undersökning af alla denna kostnad påverkande omständigheter och framför allt det under

39 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 (2).

senare tider framkomna förslaget om normalportionsstatens utbytande mot tillämpningsstater, särskildt afpassade efter förhållandena inom vårt vidsträckta lands olika trakter, ansetts kunna bestämmas till 90 öre per dag, deri dock ej inberäknad den förhöjda befälsaflöning, som af de utsträckta öfningarna blir en följd;

att rationspriset på grund af samma förhållanden, som föranledt en sänkning af det beräknade portionspriset, ansetts kunna nedsättas med 5 öre under hvad förut varit vanligt;

att i fråga om kostnaderna för underhåll af sängkläder m. m. enahanda beräkningsgrunder som förut blifvft följda; samt

att utgifterna för underhållet af kavalleribeväringens hästutredningsoch sadelmunderingspersedlar beräknats enligt de grunder, som hos arméförvaltningen följas vid fastställandet af härför utgående anslag vid värfvade kavalleriets stam.

Enligt bil. V. 6 till t, f. chefens för generalstaben förslag skulle, med antagande af hans beräkningsgrunder, hela den ökade kostnaden för den förlängning i beväringens vapenöfningar, som nu ifrågasättes, komma att uppgå till 1,524,264 kronor 34 öre; och skulle häraf falla på anslaget till »beväringsmanskapet vapenöfningar» 1,061,371 kronor 34 öre, på anslaget till »försvarsverket till lands i allmänhet eller arméförvaltningens departement» 447,405 kronor och på anslaget till »byggnader och sängkläder å mötesplatserna m. m.» 15,488 kronor.

För 1893, hvilket år, såsom förut yttrats, kommer att blifva första öfvergångsåret, skulle den förhöjda kostnaden, enligt Bil. V. 7 till samma förslag, komma att utgöra 452,209 kronor 62 öre, deraf å förstnämnda anslag 400,119 kronor 36 öre, å anslaget till »försvarsverket till lands i allmänhet eller arméförvaltningens departement» 45,503 kronor 50 öre samt å anslaget till »byggnader och sängkläder å mötesplatserna m. m.» 6,586 kronor 76 öre.

Då emellertid af skäl, som förut anförts, någon förändring i de slutsummor, med Indika nämnda anslag äro i 1893 års riksstat uppförda, icke torde under nuvarande omständigheter böra ifrågasättas, lärer någon fördelning af det erforderliga beloppet 452,209 kronor 62 öre. efter berörda tre till bestridande af kostnaderna för beväringens öfningar anvisade anslag icke böra ega rum, utan summan såsom ett odeladt extra anslag för år 1893 ställas till Eders Kongl. Makts förfogande.

Då vidare nyssnämnda belopp synes mig böra afrundas uppåt till

40 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 (3).

närmast högre hundratal, hemställer jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

beträffande beväringen

föreslå Riksdagen

att till bestridande af de utaf t. f. chefen för generalstaben beräknade kostnaderna för de ifrågasatta förlängda beväringsöfningarna under år 1893 anvisa, utöfver de belopp, som enligt gällande bestämmelser må af anslagen till »beväringsmanskapets vapenöfningar», till »försvarsverket till lands i allmänhet eller arméförvaltningens departement» samt till »byggnader och sängkläder å mötesplatserna m. m.» för samma öfningar tagas i anspråk, ett extra anslag för år 1893 af 452,300 kronor.

VI. De särskilda vapenslagen.

A. Infanteriet.

Oafsedt förslagen om regementspastorernas och regementsauditörernas tillsättande endast på förordnande samt intendenturpersonalens öfverflyttande på intendenturcorpsens stat synas de af t. f. chefen för generalstaben i fråga om infanteriets omorganisation gjorda förslag, så vidt desamma äro af beskaffenhet att böra Riksdagen underställas, kunna sammanfattas derhän

att följande indelta infanteritruppförband nemligen lista och 2:dra lifgrenadierregementena, äfvensom Yestgöta, Uplands, Skaraborgs, Södermanlands, Kronobergs, Jönköpings, Dal-, Helsinge, Elfsborgs, V estgötadals, Bohusläns, Vestmanlands, Kalmar, Vermlands samt norra och södra Skånska infanteriregementena genom öfverflyttning från regemente till regemente af tillsammans 371 nummer och indragning af Överskjutande nummer bringas till samma styrka af jemt 1,000 manskapsnummer;

att af lifregementets grenadiercorps och Nerikes regemente bildas ett nytt regemente under benämning »lifregemente! till fot» af samma manskapsstyrka;

att vid Norrbottens, Vesterbottens och Jemtlands fältjägarecorpser manskapsstyrkan genom anställande af volontärer höjes till 700 man;

att antalet volontärer vid Vesternorrlands bataljon, för närvarande 300, höjes till 500;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 (2).

att nummerstyrkan vid hvardera af Smålands grenadiercorps och Vermlands fältjägarecorps nedsättes till 400 man;

att vid hvardera af Hallands och Blekinge bataljoner, hvilka för närvarande enligt stat hafva en m anskaps styr ka af respektive 60 och 300 volontärer jemte 8 spel, anställas 180 volontärer, så att hvardera bataljonens stammanskapsstyrka kommer att, spelet inberäknadt, uppgå till 188 man;

att, jemte det antalet officerare, underofficerare och underbefäl af manskapsklassen vid hvart och ett af ofvannämnda 19 indelta infanteriregementen utjemnas, så att styrkan af befäl varder lika med de nuvarande större regementenas, dessutom vid desamma ytterligare anställas eu tredje regementsadjutant och en tredje bataljonsadjutant, hvarjemte anslag till 2 nya volontärkorprals- och 2 nya volontärvicekorprals-beställningar beredes ;

att befälskadren vid Norrbottens, Vesterbottens och Jemtlands fältjägarecorpser äfvensom Vesternorrlands bataljon, hvilka truppförband ombildas till regementen, i sammanhang dermed bringas till fullkomlig öfverensstämmelse med de sålunda omorganiserade befälskadrerne vid nyssnämnda 19 indelta regementen;

att vid Smålands grenadiercorps anställas ytterligare 2 volontärkorpraler, 2 volontärvicekorpraler samt 4 kontant aflönade volontärer, hvarjemte tjenstgöringspenningarne för den blifvande majoren och chefen höjas till 1,200 kronor under det att samtidigt följande befälsbeställningar indragas, nemligen öfverstelöjtnants- och chefens, 2 kaptens af 2:dra klassen, adjutantens, 1 gevärshandtverkares, 1 regementsväbels, 1 fältmusikants äfvensom löner till 8 indelta korpraler och 8 indelta vicekorpraler;

att Vermlands fältjägarecorps organiseras i fullkomlig öfverensstämmelse med Smålands sålunda omorganiserade grenadiercorps;

att den fasta lönen till befälet med vederlikar vid Gotlands infanteriregemente samt Hallands och Blekinge bataljoner bestämmes att utgå med samma belopp som motsvarande aflöning vid öfriga infanteritruppförband, hvarjemte vid hvardera af de båda bataljonerna en 2:dre bataljonsläkare och en gevärshandtverkare anställas;

att i staterna för samtliga infanteritruppförband, med undantag af de båda gardesregementena, vid hvilka dagaflöning utgår året om, till all dertill berättigad personal erforderlig förhöjd dagaflöning i anledning af de förlängda bcväringsöfningarne uppföres; samt

att vid hvartdera af Svea lifgarde och 2:dra lifgardet anställas ytterligare eu tredje regementsadjutant och en bataljonsadjutant, hvarjemte arfvoden till 2 nya korprals- och 2 nya vicekorpralsbeställningar anvisas.

Bill. till urtima lliktal. Vrot. 1802. 1 Sami. 1 A/(l. / IIafl. (i

42 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 1 (.2).

Samtliga kostnader för dessa sålunda föreslagna förändringar i infanteriets nuvarande organisation beräknas af t. f. chefen för generalstaben till 414,356 kronor 38 öre, deri den i anledning af de förlängda vapenöfningarne för de värnpligtige erforderliga förhöjda dagaflöningen dock ingår med 150,285 kronor, så att den direkt af infanteriets omorganisation förorsakade kostnadsförhöjningen uppgår till allenast 264,071 kronor 38 öre; och är dervid ytterligare att märka, att den besparing, som vinnes derigenom att för regementspastorer och regementsauditörer å staterna uppföras arfvoden till mindre belopp än de nu åt dessa tjenstemän utgående löner, ej ingår i beräkningarne.

Hvad öfvergången från den gamla till den nya organisationen beträffar, torde i detta sammanhang en anmärkning böra göras, gom eger tillämplighet äfven på de af t. f. chefen för generalstaben för öfvergången till den nya organisationen inom de öfriga vapenslagen framlagda planer. Beskaffenheten af det härordningsförslag, som nu är å bane, innebär nemligen att, till vinnande af mera likformighet i arméns organisation, en öfverflyttning af befälsplatser från ett truppförband till ett annat i stor omfattning måste komma till stånd och att vidare en del af de för den nya organisationens genomförande nödiga kostnader skall anskaffas genom indragning af manskapsnummer vid så väl indelta som värfvade armén; och då tiden för dylika åtgärders vidtagande, såsom beroende på vederbörande personals afgång eller benägenhet att underkasta sig transport med flera dylika ej inom statens maktsfer liggande förhållanden, icke kan på förhand med fullkomlig noggrannhet bestämmas, inses lätt, att ifrågavarande af t. f. chefen för generalstaben uppgjorda öfvergångsplaner framlagts mera i syfte att visa, huru öfvergången lca7i låta verkställa sig, än med bestämd afsigt, att de skulle af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen en gång för alla till orubblig efterrättelse fastställas. I hvarje fall kan något sådant ifrågasättas endast hvad angår det år, för hvilket stats regleringen samtidigt uppgöres, men äfven för detta kan, på grund af sakens natur, åt den plan för öfvergången, hvilken ligger till grund för årets anslagsfordringar, ej gifvas den betydelse, att Eders Kongl. Magt derigenom skulle vara förhindrad att inom gränsen af de anslag, Riksdagen för ändamålet ställer till Eders Kongl. Maj ds förfogande, vidtaga de åtgärder för öfvergångens genomförande Indika, med afseende å de mångahanda under öfvergångstiden inträdande vexlande förhållanden, befinnas bäst främja densamma, äfven om dessa skulle i en eller annan del afvika från de å öfvergångsplanen upptagna.

43 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 (2).

Hvad särskilt angår infanteriet, om livilket nu närmast är tal, skulle, enligt t. f. chefens för generalstaben förslag, under första öfvergångsåret till nyuppsättning vid nämnda vapen hufvudsakligen förekomma endast halfva antalet 3:dje regemente- och bataljonsadj utantsbeställningar äfvensom en del af de nya befälsplatserna vid de norrländska regementena, och skulle derför alls inga nya anslag vara af nöden. Den ökade utgiften för nämnda år beräknas nemligen af t. f. chefen för generalstaben enligt bil. VI. A. 8 till 88,732 kronor, under det att till täckande af dessa utgifter skulle vara att emotse dels 40,200 kronor, motsvarande medelvärdet af 258 vid de indelta regementena och 20 vid Vermlands fältjägarecorps indragna nummer, och dels 49,482 kronor, besparad kostnad för utbildningen af de rekryter, som, derest indragningen ej kommit till stånd, bort för dessa nummer antagas.

I fråga om de framställningar till Riksdagen, som för genomförande af de sålunda utaf t. f. chefen för generalstaben föreslagna förändringar i infanteriets organisation varda af nöden, torde böra erinras, att då, på sätt jag redan yttrat, dels befälsplatser, enligt förslaget, skola i stor omfattning öfverflyttas från det ena till det andra truppförbandet, och dels bidrag till omorganisationen beräknas på det sätt uppkomma, att en del nummer vid indelta armén indragas och att sålunda kostnaderna för de för sådana nummer förut tjenande soldaters utbildning och underhåll besparas statsverket, deraf måste blifva en följd, att så väl under nästkommande år som öfverhufvud under hela den tid, omorganisationen pågår, icke allenast de under fjerde hufvudtiteln uppförda, för aflöning af infanteriets befäl afsedda anslag, utan äfven alla de anslag, hvarmed truppens underhåll, aflöning och beklädnad bekostas, delvis komma att användas till helt andra ändamål än dem, hvartill de ursprungligen anvisats och som af deras titel angifvas. En kort redogörelse för dessa anslag, och det ändamål, hvartill de användas, är derföre af nöden.

Dervid torde emellertid ur räkningen böra lemnas de båda värfvade fotgardesregementena, som icke på annat sätt af omorganisationen beröras än att dels från andra anslag än de för aflöningen af dess officersoch underofficerspersonal afsedda måste beredas medel till do nyinrättade regementsadjutants- och bataljonsadjutantsbeställningarne, och dels från det härför fullt tillräckliga anslaget till värfvade garnisonerade truppernas rekrytering och aflöning böra anvisas arfvoden för de föreslagna nya korpralsplatserna. Återstå alltså de anslag, från hvilka medel för närvarande utgå till aflöning, underhåll och beklädnad af det öfriga infanteriets personal, och äro dessa följande:

44 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 1(2).

A. Ordinarie allmänna eller reservationsanslag.

l:o) ))indelta arméns befälsaflöning)), derifrån aflöningen till allt befäl och de s. k. nya menige volontärerne vid indelta arméns infanteritruppförband utgår;

2:o) ))indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps’ vapenöfningar)), derifrån nyssnämnda truppers äfvensom Vermlands fältjägarecorps’ underhåll under skolor och möten äfvensom soldaters och menige volontärers dagaflöning under sådana kommenderingar utgår;

3:o) »Vermlands fältjägarecorps)), det för aflöning af nämnda corps’ befäl och trupp afsedda anslag;

4:o) ))marinregementet», numera afsedt till aflöning åt befälet och en del af volontärerne vid beväringstrupperna;

5:o) )) Värfvade garnisonstruppernas rekrytering och aflöning)), från hvilket, enligt 1887 års riksdags beslut, en summa af 11,050 kronor må användas till aflöning af de vid Norrbottens fältjägarecorps fast anstälde 99 volontärerne;

6:o, 7:o, 8:o) ))Gotlands nationalbeväring, Hallands beväring och Vesternorrlands beväring)), afsedda till samma ändamål som anslaget till marin regementet;

9:o) ))aflöning till stamtrupp vid Vesternorrlands bataljon')'), derifrån aflöning utgår till de 240 volontärer vid bataljonen, hvilkas uppsättning 1887 års riksdag medgifvit;

10) ))aflöning till stamtrupp vid Blekinge bataljon)), derifrån aflöning äfvensom beklädnad och underhåll vid volontärskolan åt de vid samma bataljon anstälde volontärer utgår;

ll:o) ))för sv årsverket till lands i allmänhet eller arméförvaltningens departement)), derifrån bekostas dels den ammunition, som i t. f. chefens för generalstaben utredning inräknats bland kostnaderna för en nummerkarls utbildning, dels beklädnaden under vapenöfningarne till volontärerne vid beväringstrupperna; och

12:o) »beklädnad och utredning m. rn. för indelta infanteriet, Vermlands fältjägarecorps och Jemtlands liästjägarecorps)), det anslag, hvarifrån beklädnaden till indelta infanteriets och Vermlands fältjägarecorps’ manskap under vanliga öfningar bestridas;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1 (2).

45 B. Förslagsanslag.

l:o) ))beväringsmansmanskapets vapenöfning ar», derifrån aflöning’ och underhåll till volontärerne vid beväringstrupperna under vapenöfningarne utgår; samt

2:o) »volontär skolor», som bestrider hela kostnaden för utbildningen af Gotlands infanteriregementes samt Hallands och Vesternorrlands bataljoners volontärer och ä/e af kostnaden för utbildningen af de vid Norrbottens fältjägarecorps fast anstälda volontärer (återstående kostnaden bestrides af stammens vapenöfningsanslag); samt

C. Extra anslag.

»Tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning m. ra.», från hvilket utgår dagaflöning till befälet vid beväringstrupperna emellan vapenöfningarna.

Förutom ett extra anslag är det alltså 14 af fjerde hufvudtitelns 61 ordinarie anslag, från hvilka bidrag hemtas till aflöning in. m. vid det indelta infanteriet och beväringstrupperna och det inses lätt, att då intet af de truppförband, som höra till nämnda kategori, efter omorganisation kommer att till stat och sammansättning vara oförändradt, också samtliga dessa 15 anslag måste af omorganisationen beröras. Att redan nu söka lämpa anslagens slutsummor efter de förändrade förhållanden, som vid omorganisationens genomförande komma att inträda, kan af skäl, som jag ofvan angifvit, ej låta sig göra och torde ej heller i och för sig vara lämpligt, då under hela den mellantid, som kommer att förflyta intill dess att den nya organisationen är färdig, ständiga vexlingar måste ega rum och anslagen äfven med förändrade belopp sålunda ej komme att gifva eu klar bild af det förhandenvarande tillståndet. Någon annan utväg måste således sökas och torde, hvad beträffar de anslag som äro af allmän eller reservationsanslags natur, ej heller vara svår att finna. Då nemligen de å dylika anslag upplöpande besparingar redan stå till Eders Kong!. Maj:ts förfogande, torde någon betänklighet inom Riksdagen icke böra möta att låta dessa anslag i viss mån betraktas som ett odeladt anslag, med hvilket Eders Kongl. Maj:t bemyndigas att i mån af behof bestrida utgifterna för den nya organisationen, naturligtvis med den sjelf klara inskränkningen, att anslagen i främsta' rummet användas till bestridande af sådana utgifter, för hvilka

46 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 (2).

de ursprungligen äro afsedda och först, i den män de ej varda för detta ändamål behöfliga, användas å annat håll för genomförande af den nya organisationen.

Svårare ställer sig saken med de båda förslagsanslagen och extra anslaget för värnpligtslagens tillämpning. Att låta dem med hela sitt belopp ingå i den, om jag så får uttrycka mig, stora fond, hvarifrån utgifterna för indelta infanteriet, Vermlands fältjägarecorps och beväringstrupperna under öfvergångstiden skulle bestridas, kan så mycket mindre komma i fråga, som det är endast jemförelsevis obetydliga delar af desamma, hvilka utgå till nämnda trupper. Enda utvägen torde alltså vara att fixera de belopp, med hvilka nämnda anslag böra bidraga till underhållet af de nämnda infanteritruppförbanden, och torde dervid lämpligen böra till utgångspunkt tagas de summor, som enligt gällande bestämmelser kunna under fullt normala förhållanden från samma anslag för infanteriet tagas i anspråk. Enahanda förfaringssätt torde äfven med afseende å det för indelta armén främmande ändamålet med anslagets till värfvade garnisonerade truppernas rekrytering och aflöning in. in. samt det jemförelsevis obetydliga belopp, som derifrån till sagda armé utgår, i fråga om detta anslag böra ega rum.

De belopp, hvarmed dessa sistnämnda fyra anslag skulle bidraga till kostnaderna för infanteriet, komme, derest denna beräkningsgrund godkännes, att utgöra, för anslaget till »beväringsmanskapets vapenöfningar», till »volontärskolor» och till »värnpligtslagens tillämpning» enligt hvad inom arméförvaltningen verkstälda uträkningar gifva vid handen, resp. 115,123 kr., 93,655 kr. och 24,529 kronor 95 öre samt för anslaget till värfvade truppernas rekrytering m. in., enligt hvad jag redan erinrat, 11,050 kronor.

I öfrigt är uppenbart, att normalstater för de nya truppförbanden böra upprättas och har jag också härom gått i författning, dervid jag, med iakttagande af samtliga de af t. f. chefen för generalstaben afgifna förslag, för hvilka jag ofvan redogjort och som kunna i staterna utmärkas, tillika hvad angår volontärerne vid beväringstruppema utgått från den förutsättningen, att de så till aflöningsförmåner som tjenstgöringsförhållanden skulle likställas med de vid indelta armén anstälde. Enligt den utredning t. f. chefen för generalstaben lemuat, är det ur kostnadssynpunkt skäligen likgiltigt, hvilket afiönings- och utbildningssätt härvid väljes; och då det naturligtvis för organisationens enhet och följ dugtighet måste vara af synnerlig vigt, att, derest sådant utan olägenhet kan ske, förhållandena vid de olika truppförbanden bringas till öfverensstämmelse med hvarandra, har jag så mycket mindre tvekat att

47 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 (2).

föreslå denna förändring, som redan länge klagomål försports, att volontärerne vid beväringstrupperna, till men för rekryteringen eller måhända snarare rekapituleringen, haft- för stor aflöning, då de äro i tjenstgöring och för liten, då de äro i disponibilitet, samt denna olägenhet genom antagande af indelta arméns adöningssätt skulle kunna i väsentlig grad afhjelpas.

Slutligen ber jag att få erinra, det Riksdagens samtycke till förslaget om två nya korpralers och två nya vicekorpralers anställande vid hvardera af fotgardesregementena, hvilket förslag icke kunnat utmärkas i de nya staterna, jemväl lärer böra inhemtas, men att, då frågan om beloppet af den menig soldat vid indelta armén tillkommande tobaksskilling eller dagaflöning icke är af beskaffenhet att böra till Riksdagen hänskjutas, jag icke aktat nödigt att för närvarande underställa Rders Kong]. Maj:t det af t. f. chefen för generalstaben framstälda förslaget om nedsättning af menig volontärs dagaflöning till 6 öre, hvilket jag i öfrigt finner vara fullt i sin ordning.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört hemställer jag alltså, att Eders Kongl Maj:t täcktes

beträffande infanteriet

föreslå Riksdagen

att ej mindre medgifva, att lifregementets grenadiercorps och Nerikes regemente må till ett regemente under benämning »lifregementet till fot» sammanslås;

att nummerstyrkan vid indelta infanteriet må genom öfverflyttning af nummer från regemente till regemente eller, der så erfordras, genom indragning af nummer, allt i den ordning Eders Kongl. Magt pröfva!' lämpligt, så jemkas, att vid hvart och ett af lifregementet till fot, lista och 2:dra lifgrenadierregementena äfvensom Vestgöta, Uplands, Skaraborgs, Södermanlands, Kronobergs, Jönköpings, Dal-, Helsinge, Elfsborgs, Vestgötadals, Bohusläns, Vestmanlands, Kalmar, Vermlands samt norra och södra Skånska infanteriregementena densamma kommer att utgöra 1,000 och vid Smålands grenadiercorps 400;

att do nummer, som för den sålunda föreslagna jemkning^ af indelta infanteriets styrka icke behöfva tagas i anspråk, må sättas på vakans mot erläggande, såsom vakansafgift att till statsverket ingå, af ett be-

48 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 (2).

lopp, motsvarande de i lagen af den 5 juni 1885 rustnings- eller roteringstungan vid vederbörande regemente eller corps åsätta värde; samt

att vid hvartdera af svea och andra lifgardet må inrättas 2 nya korprals- och 2 nya vicekorpralsbeställningar; och

än äfven, med godkännande af de för samtliga ofvannämd a truppförband äfvensom Norrbottens, Vesterbottens, Jemtlands och Vesternorrlands regementen, Vermlands fältjägarecorps, Gotlands infanteriregemente samt Hallands och Blekinge bataljoner upprättade nya stater (bil. IV—XIV), bemyndiga Eders Kongl. Maj:t att för genomförande af de nya staterna för dessa trupper årligen använda dels de i riksstaten uppförda, till aflöning af befälet vid svea och andra lifgardet, de nuvarande indelta infanteritruppförbanden och de så kallade beväringstrupperna afsedda anslag, dels de till bestridande af kostnaderna för manskapets vid sistnämnda båda truppslag aflöning, underhåll och beklädnad afsedda anslag af allmän eller reservationsanslags natur, i den mån bidrag från dem skall enligt nu gällande bestämmelser till nämnda ändamål utgå, dels af anslagen till »värfvade garnisonerade truppernas rekrytering och aflöning» 11,050 kr., af anslaget till »beväringsmanskapets vapenöfningar» 115,123 kronor, af anslaget till »volontärskolor» 93,655 kronor samt af anslaget till »nya värnpligtslagens tillämpning» 24,529 kronor 95 öre, och dels slutligen vakansafgifterna för de nummer vid ofvannämnda indelta regementen, som i följd af den föreslagna jemkningen i regementenas nummerstyrka komma att sättas på vakans.

Utom de nu nämnda, infanteriets organisation direkt berörande förslag, har emellertid t. f. chefen för generalstaben i förevarande afdelning utaf sitt betänkande gjort åtskilliga andra framställningar, som i detta sammanhang sjmas mig böra företagas till behandling. Sålunda hemställer han, att regementsqvartermästare-, regementsadjutants-, bataljonsadjutants- och regeméntsväbelsbeställningame för framtiden må vid så väl infanteriets som kavalleriets truppförband tillsättas endast på förordnande, att de båda sista afdelningarne af de vid infanteriets trupp-

49 Kong!. Majds Nåd. Proposition N.-o 1 (2).

förband för närvarande anordnade befälsmötena må, utom hvad angår Gotlands infanteriregemente, indragas, att samtliga underlöjtnants- och 4 andre löjtnantsbeställningar vid hvardera af Svea och 2:dra lifgardet likaledes må tillsättas endast på förordnande samt slutligen att medel må anvisas till inrättande af eu eller flera nya volontärskolor i och för utbildning af det ökade antal volontärer, som vid bifall till det nya härordningsförslaget varda af nöden.

Jag är i hufvudsak ense med t. f. chefen för generalstaben i alla dessa afseenden. De ändrade bestämmelserna beträffande tillsättande af regementsqvartermästame och den öfriga personalen vid regements- och bataljonsstaberna synas mig väl egnade att afhjelpa missförhållanden, hvaröfver länge klagats, hvarförutom, då vid artilleriet, fortifikationen och trängen den nödiga stabspersonalen redan nu i denna ordning tillsättes, enhet med afseende å sättet för dylika tjeustemäns anställande inom hela armén sålunda skulle vinnas. Förslaget om tillsättande af fotgardesregementenas yngre subalterner på förordnande synes mig vidare vara en lyckligt funnen utväg att åt de unga ämnessvenner, som i teoretiskt afseende väl förberedde utgå från krigsskolan, bereda den praktiska utbildning, som under nu rådande förhållanden allt för ofta saknats, men som, enligt hvad lätteligen bör inses, synnerligen vid början af deras bana är af yttersta vigt; och, på sätt t. f. chefen för generalstaben erinrar, torde, då de äldre officerarne vid gardena fortfarande skulle vara fast anstälde, någon fara för enheten och sammanhållningen inom dessa regementens officerscorpser icke af den föreslagna åtgärden vara att emotse. Som emellertid, efter all sannolikhet, under den föreslagna öfvergåndstiden af fem år åtgärden allenast torde kunna ifrågakomma att tillämpas på underlöjtnantsgraden, lär bemyndigande att utsträcka densamma äfven till den yngre hälften af löjtnantsgraden af 2:dra klassen icke för närvarande böra utverkas.

Inrättandet af nya volontärskolor och indragningen af en del utaf befälsmötena äro slutligen frågor, som länge stått på dagordningen och som båda kunna anses såsom direkta följder af de förändrade förhållanden, hvilka med den förbättrade härordningen komma att inträda.

Hvad angår sättet för genomförandet af dessa förslag, torde böra erinras, att då det tillkommer Eders Kong]. Maj:t att inom gränsen af de anslag, som för anordnande af indelta arméns möten stå till Eders Kong]. Maj:ts förfogande, bestämma tiden för och längden af desamma, jag, ehuru, på sätt jag redan yttrat, fullt ense med t. f. chefen för generalstaben beträffande ändamålsenligheten af befälsmötenas indrag-

liih. till urtima Itiksd. Prat. IHU'2. / Sand. / Afd. / Höft. 7

so

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 [2).

ning, ej anser nödigt att vid detta tillfälle, då endast de frågor, hvilka påkalla Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens gemensamma beslut, böra till behandling förekomma, underställa Eders Kongl. Majds pröfning, hvad t. f. chefen för generalstaben i nu förevarande afseende hemstält. En annan fråga åter blir den, som afser användandet af de besparingar, hvilka i följd af den ifrågasatta indragningen af nämnda möten å vederbörliga anslag uppkomma. I Bil. VI A. 6 till generalstabens förslag, som redogör härför, upptagas de, under beräkning af en in- eller utryckningsdag, till 84,482 kronor 84 öre, deri ej medräknadt den besparade dagaflöningen till officerare och underofficerare, hvilken under år 1893 behöfves för de förlängda beväringsöfningarne; och är uppenbart, att då besparingarne, enligt t. f. chefens för generalstaben förslag, äro afsedda att utgöra eu tillgång för hela den förbättrade härordningens genomförande och följaktligen skulle komma att utgå för ändamål, som äro främmande för de anslag, hvarå de tillkommit, Riksdagens samtycke hvad angår användandet af desamma måste inhemtas. Då emellertid den ifrågasatta omorganisationen af infanteriet under 1893 icke skulle kräfva ökade tillgångar utöfver dem, som ofvan angifvits, ber jag att under »kavalleriet» få återkomma till denna fråga.

Beträffande förslaget om inrättande af en eller flera nya volontärskolor, bär visserligen t. f. chefen för generalstaben ej ifrågasatt, liksom jag ej heller finner nödigt, att under år 1893 några ökade anslag för ändamålet ställas till Eders Kongl. Majds förfogande. Noga räknadt skulle alltså med besluts fattande i denna angelägenhet kunna anstå, men då möjligheten att kunna vederbörligen utbilda de nya volontärer, hvilka såsom följd af den förbättrade härordningens antagande komma att vid flera truppförband anställas, med sjelfva härordningen står i det oupplösligaste sammanhang, har jag ansett lämpligt att beslut derom redan nu kommer till stånd.

I fråga slutligen om det förändrade sättet för stabspersonalens tillsättande har jag å vederbörande stater för så väl infanteriets som kavalleriets truppförband låtit utmärka, att innehafvare af dessa befattningar skola vara på stat anstälde i den officers- resp. underofficersgrad, hvilken hvarje befattning inom regementsstaben enligt gällande bestämmelser tillhör; Och lär, då vid sådant förhållande genom staternas godkännande bifall lemnas äfven åt den nu i fråga varande reformen, vidare yttrande deröfver ej af Riksdagen erfordras. Jag hemställer alltså, att Eders Kong], Maj:t täcktes vidare föreslå Riksdagen att medgifva

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1\(2),

dels att samtlige underlöjtnantsbeställningar vid svea och andra lifgarde! må i den ordning, Kongl. Maj:t bestämmer, tillsättas endast på förordnande och dels att, i den mån sådant efter den förbättrade härordningens antagande varder af nöden, en eller flera infanterivolontärskolor må utöfver de redan anordnade få för utbildning af det tillkomna antalet volontärer sammandragas.

Frågan om ändring i nu gällande bestämmelser om soldatkontraktens innehåll, hvilken fråga af t. f. chefen för generalstaben under nu förevarande afdelning utaf hans betänkande behandlats, anhåller jag att framdeles, efter det förslagen om jemväl kavalleriets och de Övriga vapenslagens reorganisation blifvit föredragna, få med några ord beröra.

B. Kavalleriet.

Frånsedt det nyss nämnda förslaget om viss stabspersonals vid regementena tillsättande på förordnande äro de af t. f. chefen för generalstaben gjorda framställningar beträffande kavalleriets ombildning, hvilka påkalla beslut af Riksdagen, följande:

l:o) att från Kronprinsens husarregemente till lifgarde! till häst öfverflyttas en sqvadron och att sedermera dessa regementen organiseras i närmaste öfverensstämmelse med hvarandra så till befäl och trupp som antalet hästar;

2:o) att samtliga rusthåll vid Skånska husar- och dragonregementena sättas på vakans och att dessa regementen, i mån af de indelta ryttarnes afgång, utan egentlig förändring i kadrernas sammansättning omorganiseras till värfvade;

3:o) att Jemtlands hästjägarecorps ombildas till regemente under benämning Jemtlands dragonregemente och att för sådant ändamål corpsen ökas med tre nya värfvade sqvadroner, organiserade på samma sätt som de omorganiserade Skånska husar- och dragonregementena;

4:o) att lifregementets dragon- och husarcorpser samt Smålands husarregemente bibehållas oförändrade endast med iakttagande deraf, att vid dessa truppförband likasom vid de öfriga omorganiserade kavalleriregementena sadelmakarebeställningarne indragas och till regementsstallmästarne anslås arfvoden i stället för löner; samt

5:o) att i staterna för de olika indelta kavalleritruppförbanden upp-

52 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 (2).

föres den förhöjda dagaflöning till befälet, som i anledning af de föreslagna förlängda öfningarne för de värnpligtige varder af nöden.

Rörande detaljerna af dessa förslag, utaf indika de under 2 och 3 omnämnda i allt det väsendtliga öfverensstämma med de förslag, som i samma syften förelädes sistförflutna lagtima riksdag, anhåller jag att få hänvisa till t. f. chefens för generalstaben yttrande, i hvilket jag till alla delar instämmer.

Särskildt torde emellertid uppmärksamheten böra fästas på förslaget, att vid öfverlemnande från rusthållarne vid de indelta skånska kavalleriregementena till kronan af den för numret tjenande häst ett visst medelvärde för hästen bör bestämmas, på hvilket kommer att bero om rusthållaren eller kronan skall betala någon ersättning. Billigheten häraf ligger i öppen dag. Lika litet nemligen som staten rimligen kan tillförbindas att utan ersättning såsom fullgod häst antaga en, som måhända inom några månader måste kasseras, lika litet torde kunna fordras, att en rusthållare, som helt nyligen inköpt en nummerhäst och som sålunda för en följd af år besparar statsverket utgiften för en ny sådans anskaffande, icke skulle erhålla ersättning för det högre värde, denna häst i statens hand kommer att ega. Emellertid torde de närmare bestämmelser, som härvid varda af nöden, icke vara af beskaffenhet att böra underställas Riksdagen, utan lära alla nödiga garantier för att så väl statens som den enskildes intressen vid öfverlemnandet komma att tillgodoses vara beredda, om i det blifvande beslutet inryckes, att öfverlemnandet skall ske enligt de grunder och i den ordning, Eders Kongl. Maj:t bestämmer.

Då, såsom Eders Kongl. Maj:t behagade finna, t. f. chefen för generalstaben vid sina beräkningars uppgörande utgått från förutsättningen, att en del af de omorganiserade skånska kavalleriregementenas hästar skola hållas utackorderade, lärer vidare, i likhet med hvad som egde rum i det förslag till hela kavalleriets omorganisation, hvilket förelädes 1889 års riksdag, nu böra föreslås, att rusthållare vid nämnda regementen, som till kronan aflemnar nummerhäst, skall vara skyldig att under öfvergångstiden emot samma ersättning, som tillkommer andre fodervärdar, till inackordering mottaga en häst; och slutligen torde, hvad angår denna vakanssättning, enahanda bestämmelse böra lemnas, som gäller för vakanssättning af flottans båtsmansnummer, eller att den skall fortfara, så länge erforderliga medel för den nya organisationen af Riksdagen anvisas. Statsutskottet vid innevarande års Riksdag föreslog som bekant en sådan bestämmelse, då detsamma gjorde framställning om de skånska kavalleriregementenas vakan ssättning.

Kong! Maj.is Nåd. Proposition No 1 (2).

53 Den ökade kostnaden för den nya organisationen beräknas af t. f. chefen för generalstaben utgöra, för ombildningen af de båda skånska kavalleriregementena 58,252 kronor 30 öre, för Jemtlands sqvadronerne 241,238 kronor 20 öre och för ökad befälsaflöning i anledning af de förlängda vapenöfningarne för de vämpligtige 4,471 kronor 10 öre, så att då å andra sidan genom förflyttningen af en utaf Kronprinsens husarregementes sex sqvadroner samt åtskilliga smärre indragningar en kostnadsbesparing af tillsammans 15,806 kronor 50 öre skulle uppkomma, hela utgiftstillökningen komme att uppgå till 287,455 kronor 10 öre.

De föreslagna förändringame i kavalleriets organisation torde, med hänsigt till den nuvarande budgetens uppställning och fördelningen på olika anslag af hela den för landtförsvaret anvisade utgiftssumma, icke komma att erbjuda några väsendtliga svårigheter. Hvad till en början angår den ifrågasatta öfver flyttningen från Kronprinsens husarregemente till lifgardet till häst af en sqvadron, skulle i följd deraf eller i sammanhang dermed 1 förste bataljonsläkare-, 1 regementsväbels-, 2 sadelmakare- och 4 sqvadronstrumpetare-beställningar indragas och regementsstallmästarne för framtiden endast aflönas med arfvoden, under det att ingen annan ny befattning skulle tillkomma än en regementstrumpetare vid lifgardet till häst. Slutsummorna för de båda regementenas nuvarande stater skulle sålunda icke allenast blifva tillräckliga till bestridande af de utgifter, som i de blifvande nya staterna för dem komma att uppföras, utan äfven lemna öfverskott, som kan användas till det öfriga kavalleriets omorganisation. Genom dels 1 ryttmästares och 3 subalternofficerares vid Kronprinsens husarrregemente förflyttning till Stockholm, der inqvarteringen i motsats mot hvad som är fallet i Malmö eller Helsingborg bekostas af stadens medel, och dels 1 bataljonsläkarebefattnings vid Kronprinsens husarregemente indragning skulle vidare af anslaget till inqvarteringskostnader ett belopp af 631 kronor 50 öre varda disponibelt till nämnda omorganisations genomförande, och slutligen måste, hvad angår manskapsstyrkans aflöning, beklädnad och underhåll samt hästarnes fourragering, det visserligen medgifvas, att kostnaden derför i det hela blifver något större i Stockholm; men då de utgifter af detta slag, som för den till Stockholm förflyttade sqvadronen erfordras, fortfarande måste bestridas från samma anslag som förut och kostnadsökningen med hänsigt till dessa anslags natur och ställning kan utan förhöjning i anslagen från desamma utgå, erfordrar detta sistnämnda förhållande ingen särskild åtgärd.

54 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 (2).

Förflyttningens genomförande torde alltså icke påkalla annan framställning till Riksdagen än ett förslag, att Riksdagen, med godkännande af de nya staterna för de båda regementena, som naturligtvis måste upprättas, må medgifva att till genomförande af den nya staten för lifgardet till häst må användas jemväl Kronprinsens husarregementes aflöningsmedel, i den mån sådana genom afgång eller förflyttning varda disponibla.

Ungefär liknande skulle förhållandena blifva med afseende å de i öfrigt obetydliga förändringarna i lifregementets dragon- och husarcorpsers samt Smålands husarregementes organisation. Då såsom följd af desamma de för omförmälda regementen anvisade anslag icke till hela sina belopp blifva för dem erforderliga, utan tvärtom komma att lemna öfverskott att för det öfriga kavalleriet tagas i anspråk, torde den i detta afseende ifrågasatta organisationsförändringen således endast böra föranleda en framställning till Riksdagen om godkännande af de nya stater, som jemväl för dessa regementen lära böra upprättas.

Hvad slutligen angår ombildningen af de skånska kavalleriregementena och uppsättandet af de nya sqvadronerna vid Jemtlands hästjägarecorps, måste ihågkommas, att befälet vid samtliga dessa truppförband erhålla sin aflöning från det i riksstaten uppförda anslaget till »indelta arméns befälsaflöning» och att då vid Jemtlands hästjägarecorps skall tillsättas befäl för 3 nya sqvadroner, under det att de båda skånska kavalleriregementena jemväl efter omorganisationen bibehålla sina nuvarande befälskadrer i det allra närmåste oförändrade och besparingen i befälsaflöning vid de öfriga indelta kavalleritrupp förbanden uppgår till ett jemförelsevis mycket ringa belopp, någon behållning å detta anslag att på annat håll användas icke kan vara att emotse. Lika litet kan så blifva förhållandet med de anslag »indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps’ vapenöfningar», »försvarsverket till lands i allmänhet eller armé förvaltningens departement» »beklädnad och utredning m. m. för indelta armén, Vermlands fältjägarecorps och Jemtlands fältjägarecorps» samt »anskaffande och underhåll af beklädning^-, beväringsremtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar vid det berustade kavalleriet», från hvilka anslag tobaksskilling eller dagaflöning samt underhåll, ammunition och beklädnad under möten och vapenöfningar till indelta kavalleriets manskap bestrides. Nummerstyrkan vid kavalleriet kommer nemligen, i motsats mot hvad som är föreslaget beträffande manskapet vid indelta infanteriet, att ökas, och uppenbarligen måste under sådana förhållanden på alla dessa anslag, för så vidt

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1 (2).

de äro afsedda för det indelta kavalleriet, brist komma att uppstå, som måste fyllas dels af de från skånska kavalleriregementena inflytande vakansafgifterna och dels från de särskilda ökade anslag, som i mån af den nya organisationens genomförande måste af Riksdagen äskas. Den ifrågasatta ombildningen och tillökningen af meranämnda tre indelta truppförband lärer alltså endast påkalla eu framställning till Riksdagen att utöfver de anslag, som nu för indelta kavalleriet äro afsedda, och de besparingar å de till Kronprinsens husarregemente anvisade anslag, som genom dess organiserande på 5 sqvadroner blifva disponibla, må fä för den nya organisationen af det indelta kavalleriet användas ej mindre inflytande vakansafgifter från de förutvarande indelta skånska kavalleriregementena än äfven de särskilda anslag, som under öfvergångens olika år varda nödvändiga.

Under år 1893 kan detta anslag begränsas till 841 kronor 14 öre, som dock för vinnande af jemn slutsumma å alla de för landtförsvaret nu äskade anslag torde böra afrunda^ till 920 kronor. Kostnaden för öfvergången under detta år beräknas visserligen af t. f. chefen för generalstaben till 85,323 kronor 98 öre, men då de genom indragningen af befälsmötena vid infanteriet uppkommande besparingar, hvilka, enligt hvad förut yttrats, beräknas komma att uppgå till 84,482 kronor 84 öre, lämpligen synas böra för kavalleriet användas, helst det anslag, »indelta arméns vapenöfningsanslag», hvarå besparingarne till sin hufvudsakligast-e del komma att falla, är afsedt jemväl för det indelta kavalleriet, blir det alltså endast skilnaden emellan dessa båda belopp eller först angifna summa, som för ifrågvarande år bör såsom särskildt anslag begäras.

Beträffande de förslag till nya stater för skånska husar- och dragonregementena samt Jemtlands dragonregemente, som jag, med iakttagande af de utaf t. f. chefen för generalstaben gjorda framställningar, låtit inom landtförsvarsdepartementet upprätta, torde böra erinras, att efter föredömet af de förslag till stater för nya truppförband, som under senare åren förelagts Riksdagen, deri upptagits samtliga för de respektive truppförbanden erforderliga utgifter, således icke allenast de för befäl och underbefäl samt civilmilitär personal nödiga aflöningsbelopp, hvilka -eljest ensamma bruka upptagas i ett truppförbands stat, utan äfven aflöning, beklädnad och underhåll m. in. för manskapet. Härvid måste emellertid ihågkommas, att de siffror, som i sistnämnda afseende upptagits, endast äro beräkningssiffror, hvilka såsom sådana icke kunna af Riksdagen fastställas utan endast hafva till uppgift att approximativt angifva den blifvande kostnaden. Dessa stater torde alltså

56 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1 (2).

böra underställas Riksdagen, endast för så vidt desamma afse trappernas organisation och den för befäl med civile vederlikar föreslagna aflöning.

Slutligen torde i detta sammanhang ett förhållande böra påpekas, som eger sin betydelse jemväl för den ifrågasatta omorganisationen af infanteriet. Då nemligen för så väl infanteriet som för kavalleriet i dessa vapenslags nya organisation vakansafgifter i ganska stor omfattning komma att tagas i anspråk, men dessa inflyta först året efter det, för hvilket de äro afsedda, under det att de utgifter, som deraf skola bestridas, falla på det löpande året, blir deraf en följd, att arméförvaltningen kommer att år efter år för organisationens genomförande ligga i förskott. För år 1893, då man i detta afseende ännu rör sig med smärre siffror, spelar naturligtvis denna omständighet en mindre ro], men uppenbart är, att ju längre omorganisationen fortskrider, dess mera skall det omnämnda missförhållandet göra sig märkbart, och förr eller senare måste, till afhjelpande häraf, i afseende på 4:de hufvudtiteln, enahanda förfaringssätt iakttagas, som redan eger rum beträffande den 5:fe, eller att ett mot vakansafgifterna svarande belopp uppföres på utgiftssidan, under det att vakansafgifterna sjelfva upptagas såsom en statsverkets inkomst. Förskotten komma sålunda att drabba statskontoret, som naturligen har lättare att anskaffa derför erforderliga medel än arméförvaltningen med sina begränsade tillgångar.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

beträffande kavalleriet

föreslå Riksdagen

att medgifva att rusthållen vid skånska husar- ' och dragonregementena må, de tillfälligt karlvakanta genast och de öfriga, i mån af nu varande ryttares afgång, sättas på vakans mot erläggande såsom vakansafgift af ett belopp, motsvarande de i lagen af den 5 juni 1885 rustningstungan vid dessa regementen åsätta värden samt mot skyldighet för rusthållarne att dels vid vakanssättningen enligt de grunder och i den ordning, Kongl. Maj:t bestämmer, till kronan aflemna den för numret tjenande häst och dels, der så skulle finnas nödigt, mot den ersättning, som för vård och underhåll af utackorderad mimmerhäst vid kavalleriet kan varda bestämd, tills vidare och intilldess

Kong1. Majds Nåd. Proposition N:o 1 (2).

v ak an s sä 11 n ingen vid regementena blifvit fullständigt genomförd, till vård och underhåll mottaga en sådan;

att bestämma att nämnda vakanssättning skall fortfara, så länge nödiga medel af Riksdagen anvisas till vidmagthållande af den här nedan omförmälda förändrade organisation utaf skånska husar- och dragonregementena;

att, med bifall till förslaget om öfverflyttande från Kronprinsens husarregemente till lifgardet till häst af en sqvadron samt med godkännande af de för dessa regementen upprättade nya stater (Bil. XV, XVI), bemyndiga Kong!. Maj:t att till genomförande af den nya staten för lifgardet till häst använda, förutom de i staten för detta truppförband uppförda anslagsmedel, jemväl uppkommande besparingar å anslaget till Kronprinsens husarregemente, i den män sådana genom förflyttning eller afgång af personal vid sistnämnda regemente kunna varda för ändamålet disponibla;

att, med godkännande ej mindre af de föreslagna nya staterna (Bil. XVII—XVIII) för lifregementets dragoner och husarer samt Smålands husarregemente än äfven af staterna (Bil. XIX—XXI) för skånska husar- och dragonregementena samt Jemtlands dragonregemente, sistnämnda tre stater, så vid desamma afse dessa truppförbands organisation samt den för officerare, underofficerare och civilmilitär personal föreslagna aflöning, bemyndiga Kongl. Maj:t att till genomförande af omförmälda tre stater använda, utöfver de för aflöning af befälspersonal och vederlikar vid truppförbanden anvisade anslag äfvensom de för aflöning, beklädnad och underhåll af manskapsstyrkan vid desamma för närvarande afsedda statstillgångar, dels de besparingar, som i följd af Kronprinsens husarregementes, lifregementets dragoners och husarers samt Smålands husarregementes omorganisation å aflöningsanslagen till nämnda regementen äfvensom å anslaget till inqvarteringskostnader varda för ifrågavarande ändamål disponibla, dels de besparingar, som, under förutsättning att Eders Kongl. Maj:t förordnar om indragning af infanteriets befälsmötens Bill. till urtima Itiksd. Prat. 1892. 1 /Sand. 1 Afd. 1 Iläft. 8

s

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 (2).

2:dra och 3:dje afdelningar, kunna å de för bekostande af dessa möten afsedda anslag uppkomma, och dels de från skånska husar- och dragonregementena inflytande vakansafgifter; samt

att derutöfver för genomförande af meranämnda tre stater såsom extra anslag för år 1893 anvisa 920 kr.

C. I. Fält- och Fästningsartilleriet å fastlandet.

De åtgärder, som t. f. chefen för generalstaben föreslår i syfte att artilleriet å fastlandet må sättas i stånd att bättre än nu fylla de uppgifter, som vid mobilisering måste komma att ställas på detsamma, äro:

l:o) att hvarje af de nuvarande tre stora artilleriregementena delas i tvenne fältartilleriregementen, så att en och hvar af de sex arméfördelningarne må redan i fred få sig tilldeladt ett dylikt truppförband;

2:o) att i sammanhang dermed befälsstyrkan något ökas, så att de nya sex fältartilleriregementena må kunna mobilisera, förutom nödiga ammunitions kolonner, 38 fältbatterier eller 6 sådana för hvarje arméfördelning och 2 för rytterifördelningen; och

3:o) att en ny fästningsartillericorps, organiserad i närmaste öfverensstämmelse med Vaxholms artillericorps, uppsättes å Karlsborg.

De framstälda förslagen ansluta sig, såsom Eders Kongl. Maj:t behagade finna, noga till de fordringar, som uppställdes i mitt underdåniga anförande till statsrådsprotokollet för den 25 sistlidne juni, och har jag ej heller någon erinran att göra mot de närmare detaljerna af förslagen, beträffande hvilka jag alltså tillåter mig att hänvisa till generalstabschefens yttrande.

Den ökade kostnad, som för fält- och fästningsartilleriets sålunda föreslagna ombildning erfordras, beräknas af t. f. chefen för generalstaben till 745,156 kronor 74 öre, hvartill emellertid skulle komma så som utgift för eu gång de af samme chef till 1,270,000 kronor beräknade kostnaderna för ny artillerimateriels anskaffande. För första öfvergångsåret, under hvilket jag, i öfverensstämmelse med t. f. chefen för generalstaben, finner medel för nämnda nyanskaffning, såsom icke stående i omedelbart sammanhang med den förbättrade härordningens antagande, icke vara af tvingande behof påkallade, anses erfordras 192,015 kronor, däraf för fältartilleriet särskildt 108,872 kronor 90 öre, för fästningsartilleriet särskildt 67,142 kronor 10 öre och för gemensamma utgifter

16,000 kronor.

Hvad angår frågan, huruvida, i följd af den nya organisationen, användning af i riksstaten uppförda anslag till andra ändamål än dem,

Kongl. Mcij:ts Nåd. Proposition No 1 (2).

hvarför de äro afsedda, måste ega rum, torde böra erinras, att utgifterna för ett värfvadt garnisoneradt. truppförband för det närvarande bestridas från följande under fjerde hufvudtiteln uppförda anslag:

l:o) vederbörande truppförbands aflöningsanslag, i detta fall anslaget till »artilleriet» respektive »Vaxholms artillericorps», från hvilket utgår dels en del för de tre artilleriregementena gemensamma utgifter och dels aflöning, med undantag af inqvarteringsersättning, till afl vid nämnda regementen och Vaxholms artillericorps anstäld personal af officerare och underofficerare med vederlikar; 2:o »värfvade garnisonerade truppernas rekrytering och aflöning», derifrån rekryteringskostnader samt aflöningen till manskapet utgår; 3:o »Remontering och skoning m. m. för värfvade kavalleriets, artilleriets, fortifikationstruppernas och trängens hästar», som bekostar inköp och skoning af truppförbandets hästar; 4:o »Lega för hästar till artilleriets, fortifikationstruppernas och trängens exercis», med hvilket gäldas lega in. m. för förhyrda hästar, som för exercisen erfordras; 5:o »Fouragering af artilleriets, värfvade kavalleriets, fortifikationstruppernas och trängens hästar», som bekostar utfodringen af truppförbandets hästar; 6:o »mathållning för manskapet vid garnisonsregementena», derifrån bestrides kostnaden för manskapets underhåll; 7:o »Försvarsverket till lands i allmänhet eller arméförvaltningens departement», under hvilket särskilda anslag äro anvisade till beklädnad af underofficerare och manskap vid samtlige de värfvade truppförbanden; 8:o »Inqvarteringskostnader» från hvilket inqvarteringsersättning utgår till all till dylik förmån berättigad personal med undantag af den vid Stockholms garnisonsregementen anstälda; samt 9:o »ved och ljus vid fästnings- och garnisonsorter», dermed kostnaderne för eldning och upplysning af de värfvade truppernas kasernetablissement bestridas.

Då befälsstyrkan samt antalet stamhästar vid artilleriet i dess helhet, i följd af den föreslagna omorganisationen, kommer att ökas, och vidare, oaktadt den i öfrigt obetydliga minskningen i manskapsstyrkan, antalet tjenstgöringsdagar för manskap jemväl ökas, inses lätt att, efter organisationens fullständiga genomförande, utgifterna å alla dessa anslag komma att stiga och att följaktligen från intet af dem något definitivt bidrag till organisationens genomförande kan vara att emotse. Det måste emellertid härvid ihågkommas, att alla för Vaxholms artillericorps användbara tillgångar för närvarande och så länge uppsättningen af denna corps ej är fullbordad äro sammanförda i eu gemensam fond, från hvilken utgifterna för corpsen bestridas, och att ett dylikt förfaringssätt lämpligen synes böra iakttagas jemväl efter det uppsättningen af Karlsborgs artillericorps tagit sin början. Vid sådant förhållande

60 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 1 (3).

lära anslagstillgångarne för fästningsartilleriet tills vidare böra hållas skilda från dem, som äro afsedda för fältartilleriet, och det måste följaktligen utredas, om icke, då de för genomförande af fältartilleriets organisation användbara tillgångar beräknas ensamma för sig, något af de till sistnämnda vapenslag från ofvanomförmälda anslag utgående bidrag, i följd af omorganisationen, kommer att minskas, i hvilket fall naturligtvis det beräknade öfverskottet måste på annat håll användas. Så inträffar verkligen med de tre artilleriregementenas beklädnadsmedel, som i följd af minskningen i deras manskapsstyrka vid ombildningen till sex fältartilleriregementen komma att lemna ett, enligt inom artilleristaben verkstälda beräkningar, till omkring 4,000 kronor uppgående öfverskott; och torde fördenskull bemyndigande böra utverkas för Eders Kongl. Maj:t att tillsvidare under öfvergångstiden använda de i följd af omorganisationen af fältartilleriet uppkommande besparingar å de nuvarande artilleriregementenas beklädnadsmedel till andra i staterne för de nya fältartilleriregementena upptagna behof.

Då, frånsedt den materiel, hvarom jag förut talat, en del inventarier och dylikt måste i följd af omorganisationen anskaffas, torde framställning till Riksdagen böra aflåtas om rätt för Eders Kongl. Maj:t att till bestridande af uppsättningskostnader och öfriga med organisationernas genomförande förenade utgifter använda de besparingar, som å det blifvande extra anslaget för år 1893 kunna uppkomma.

Hvad angår de stater för artilleriet i dess helhet och de föreslagna nya truppförbanden, som jag, med iakttagande af de utaf t. f. chefen för generalstaben gjorda framställningar, låtit inom landtförsvarsdepartementet upprätta, gäller för dem samma anmärkning, som jag nyss framhöll beträffande staterne för de nybildade kavalleritruppförbanden, eller att deri upptagits jemväl aflöning, beklädnad och underhåll för manskapet äfvensom kostnaden för inköp, lega och utfodring af hästar men att, då de siffror, som derför utförts, endast äro beräkningssiffror, fastställelse derå icke torde böra af Riksdagen begäras.

Då slutligen det för år 1893 behöfliga extra anslaget torde böra afrundas nedåt till jemt 192,000 kronor, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj t täcktes

beträffande artilleriet å fastlandet

föreslå Riksdagen

att, med godkännande af den föreslagna nya organisationen af lista svea, lista göta, vendes, Norrlands, 2:dra svea och 2:dra göta artilleriregementen samt

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 1 (2).

61 Vaxholms och Karlsborgs artillericorpser, äfvensom af de för artilleriet i dess helhet och omförmälda 8 truppförband upprättade stater (Bil. XXII, 1—8), i hvad desamma afse den för officerare och underofficerare samt civilmilitär personal ifrågasatta aflöning, dels bemyndiga Eders Kongl. Maj:t att till den nya organisationens genomförande använda ej mindre de under anslagen till »artilleriet» och »Vaxholms artillericorps» uppförda belopp än äfven öfrige för svea, göta och vendes artilleriregementen samt Vaxholms artillericorps afsedda an slagstillgångar och dels, med förklarande att Kongl. Maj:t dervid må ega att, så länge organisationen icke är genomförd, i mån af behof anslå de å svea, göta och vendes artilleriregementens beklädnadsmedel i följd af omorganisationen uppkommande besparingar till gäldande af andra i staterna upptagna utgifter, för organisationens genomförande under år 1893, såsom extra anslag för nämnda år anvisa ett belopp af 192,000 kronor, med rätt för Kongl. Magt att för bestridande af uppsättniugskostnader och öfriga med organisationernas genomförande förenade utgifter disponera de å nämnda belopp uppkommande besparingar.

II. Glotlamls artillericorps.

De förändringar i denna corps organisation och aflöningsförhållanden, som t. f. chefen för generalstaben föreslår, bestå deri, att dels å corpsens stat skulle uppföras chefslön, hvaraf corpsen nu är i saknad, och dels att, i likhet med hvad för Gotlands infanteriregemente är föreslaget, befälets fasta löner skulle bestämmas att utgå med samma belopp, som för motsvarande personal vid den öfriga armén. Kostnaden härför beräknas till 9,433 kronor, deraf dock, då förhöjningen i lön för denna corps’ personal liksom motsvarande löneförhöjning för befälet vid de s. k. beväringstrupperna skulle inträda först med 2:dra öfvergångsåret, och tillsättningen af chef vid corpsen anses kunna ega rum ett senare öfvergångsår, intet skulle blifva för år 1893 erforderligt.

Jag är ense med t. f. chefen för generalstaben i dessa afseenden och hemställer jag, som, då Gotlands infanteriregemente och Gotlands

62 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 (2).

artillericorps numera äro helt och hållet från hvarandra skilda, låtit för dessa truppförband upprätta olika stater, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

beträffande Gotlands artillericorps

föreslå Riksdagen

att godkänna den sålunda för nämnda corps upprättade nya stat (Bil. XXIII).

D. In genitiv vapnet.

De förändringar i detta vapens organisation, som t. f. chefen för generalstaben föreslår, afse dels uppsättning af ett nytt parkkompani vid hvardera af vapnets båda bataljoner, dervid emellertid bataljonernas manskapsstyrka skulle blifva till antalet oförändrad, dels ökning af vapnets befäl, så att detsamma komme att blifva bättre än förr afpassadt efter de behof, som erfarenheten under senaste åren visat vara för handen, och dels slutligen höjning af det till vapnets disposition stående antal hästar; och är dessutom förutsatt, att de nu till fortifikationens praktiska öfningar och underhåll af krigsbryggeekipage anslagna medel skulle höjas med 8,500 kronor årligen.

Den årliga kostnaden för dessa förändringar, deri jemväl inberäknadt ifrågasatt förhöjd aflöning till den af fortifikationskassörerne, som tjenstgör såsom redogörare vid fortifikationens chefsexpedition, beräknas af t. f. chefen för generalstaben komma att uppgå till 96,380 kronor 80 öre; och skulle häraf för första öfvergångsåret erfordras 21,522 kronor 20 öre. För ökad materiel anses vidare åtgå 219,000 kronor eller, om med anskaffandet af materielen till den tredje fälttelegrafafdelningen får anstå, till dess armén, efter öfvergångstidens utgång, hunnit vinna sin fulla styrka, 194,000 kronor; varande dock vid denna generalstabschefens beräkning af arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet erinracft, att kostnaden för erforderlig materiel till ett fältingeniörkompani och två ingeniörsstaber bort med sammanlagdt 28,000 kronor jemväl i beräkningarne ingå.

Den förhöjning i utgift, som för organisationens genomförande erfordras, kommer att fördelas på alla de i riksstaten uppförda anslag, från hvilka bidrag till fortifikationen för närvarande utgår, och påkallar alltså icke någon framställning till Riksdagen om bemyndigande att använda något anslag för annat än dermed afsedt ändamål.

Då jag på de skäl, t. f. chefen för generalstaben till stöd för sin framställning andragit, finner den ifrågasatta förändringen af fortifika-

63 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 1(2).

tionens organisation nödvändig, får jag, som efter förut angifna grunder låtit, med iakttagande af de utaf t. f. chefen för generalstaben framstälda förslag, inom landtförsvarsdepartementet upprätta förslag till ny stat för nämnda vapen, men finner anslag till materielanskaffning icke böra för närvarande begäras, i underdånighet hemställa att Eders Kongl. Maj:t täcktes

beträffande Ingeniörvapnet

föreslå Riksdagen

att, med godkännande af den för fortifikationen föreslagna organisation och den för corpsen upprättade nya stat (Bil. XXIV), så vidt densamma afser den för officerare och underofficerare samt civilmilitär personal ifrågasatta aflöning, till genomförande af nämnda organisation under år 1893 anvisa utöfver anslaget till fortifikationen och öfrige för närvarande till corpsen anslagna medelstillgångar ett extra anslag för nämnda år af i rundt tal 21,500 kronor.

E. Trängen.

De förslag beträffande detta vapens .reorganisation, som t. f. chefen för generalstaben framställt, ådagalägga bättre än något annat den betydelse, en utsträckning af de värnpligtiges öfningar till det mått, att de skulle kunna utan stöd af stam ensamme för sig bilda manskapsstyrkan i arméns truppafdelningar, måste komma att utöfva på försvarsorganisationen i dess helhet. Då nemligen de värnpligtige med den utbildning, de genom den nu föreslagna öfningen under 90 dagar erhålla, anses kunna i det närmaste vinna all den militära färdighet, som för mannen i ledet inom trängvapnet är af nöden, har deraf blifvit en följd, att, såsom t. f. chefen för generalstaben erinrar, stamstyrkan vid de särskilda trängtrupperna kunnat afses att utgöra allenast en befälsstam och att med anledning deraf kostnaden för vapnet kunnat nedbringas betydligt under hvad som eljest måst blifva fallet. För de 4 trängbataljoner, som, enligt t. f. chefens för generalstaben förslag, skulle vid den nya organisationens genomförande komma att finnas och hvilka beräknas kunna åt arméns alla sex fördelningar lemna vid mobilisering nödige trängformationer, erfordras nemligen en ökad kostnad af allenast 204,043 kronor 90 öre, under det att ensamt en bataljon med samma organisation, som den för de nuvarande trängbataljonema

(it Kongl. Majds Nåd. Proposition No 1 (2).

bestämda, kostar 195,283 kronor 12 öre, och en blick på de öfver de nya bataljonerna upprättade stater visar, att, under det att styrkan af menige vid de båda för närvarande befintliga bataljonerna, enligt plan, uppgår till 342, antalet menige vid alla de 4 nya bataljonerne skulle uppgå till allenast 306.

För öfrigt gör t. f. chefen för generalstaben med mycken styrka gällande, att en ökning af befintliga trängtrupper är nödig icke allenast ur synpunkten af en snabb mobilisering utaf detta vigtiga vapenslag, utan äfven på det tillräckligt befäl må under fredstid förefinnas för att öfva den talrika beväringsstyrka, som måste tilldelas trängen.

Jag instämmer med t. f. chefen för generalstaben i alla dessa afseenden och anhåller, då jag ej heller har någon erinran att. göra mot detaljerna i hans förslag, att nu, liksom då de öfriga vapenslagen varit på tal, få, hvad dessa angår, hänvisa till t. f. chefens för generalstaben yttrande.

I fråga om sättet för de erforderliga anslagens beviljande, torde böra erinras, att då Göta trängbataljons uppsättning ännu ej är fullbordad, de för denna betaljons samtliga utgifter erforderliga belopp blifvit, på sätt under dylika förhållanden är vanligt, såsom ett odeladt reservationsanslag uppfördt i riksstaten, der det återfinnes under anslaget till trängen, och att detsamma, enligt t. f. chefens för generalstaben öfvergångsförslag, skulle under år 1893 komma att i sin helhet för nämnda bataljon tagas i anspråk. Hvad vidare angår Svea trängbataljon, hvilkens organisation åter är genomförd, är visserligen endast det för aflöningen af bataljonens befäl nödiga belopp uppfördt å nämnda anslag, under det att utgifterna för manskapets aflöning, beklädnad och underhåll äfvensom för bataljonens hästar in. m. dylikt numera anvisats att utgå från de särskilda förut angifna, för sådana utgifter vid de värfvade trupperna bestämda anslag, men då befälsstyrkan vid Svea trängbataljon efter genomförd omorganisation skulle blifva större än nu, så att aflöningsanslaget till nämnda bataljon för framtiden icke ens skulle blifva tillräckligt för sitt ändamål och sålunda än mindre lemna något öfverskott att på annat håll användas, och vidare manskaps- och häststyrkan vid samma bataljon enligt t. f. chefens för generalstaben öfvergångsförslag under år 1893 skulle blifva oförändrad, inses lätt att, äfven hvad Svea trängbataljon beträffar, något bemyndigande att under nämnda år använda de för bataljonen afsedda anslag till andra ändamål än dem, hvarför de anvisats, icke är af nöden.

Kostnaden för de förändringar i trängvapnets organisation, som under nästa år skulle inträda, beräknas af t. f. chefen för generalstaben till 6,026 kronor 19 öre eller i rundt tal 6,000 kronor, deri naturligt-

65 Kongt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 (2).

vis ej inräknadt några utgifter för ny materiel anskaffande, hvilka, på sätt förut yttrats, icke nu torde behöfva, anvisas till utgående och som i öfrigt, med hänsigt till de ännu pågående undersökningarne beträffande denna materiels beskaffenhet, för närvarande icke kunna på siffran bestämmas.

Med hänvisande i öfrigt till t. f. chefens för generalstaben yttrande i frågan, får jag, som inom landtförsvarsdepartementet låtit upprätta bilagda förslag till nya stater för de fyra bataljonerna, i allo öfverensstämmande med de af generalstaben framlagda, utom hvad angår rubrikerna »Till pastoralvårdens upprätthållande)) och »Till auditörsbiträde», hvilka af nedan angifna skäl utbytts mot orden »regementspastor» och »regementsauditör», i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj :t täcktes

beträffande trängen

föreslå Biksdagen

att, med godkännande af den i berörda stater (Bil. XXV—XXVIII) närmare angifnaorganisation af svea, göta, vendes och Norrlands trängbataljoner jemte hvad som i staterna föreslagits beträffande officerares, underofficerares och civil militär personals aflöning, till organisationens genomförande under år 1893 anvisa utöfver nu för svea och göta trängbataljoner anslagna medel ett extra anslag för nämnda år af 6,000 kronor.

VII. De civilmilitära corpserna och staterna.

A. och B. Ecklesiastik- och auditifrsstaterna.

De förslag, t. f. chefen för generalstaben i afseende å dessa båda staters organisation framstält, hafva redan af mig iakttagits så till vida, som jag i samtliga de nya staterna för arméns olika truppförband låtit upptaga arfvoden till föreslagna belopp för den personal, som är ansedd att bestrida de göromål, hvilka för närvarande åligga vederbörande regementspastorer och regementsauditörer. Deremot har jag ej ansett lämpligt, att dessa arfvoden, såsom t. f. chefens för regenaralstaben mening synes vara, i samtliga stater upptagas under rubrikerna »arfvode för pastoralvårdens upprätthållande» respektive »auditörsbiträde» eller något dylikt. Deraf skulle nemligen blifva en följd, att sjelfva beställningarne regementspastorer och regementsauditörer komme att upphöra, livilket med hänsigt till de flera stadgande!! och Bih. till urtima Rikad. Prot. 1802. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 9

66 Kongi. Maj:ts Nåd. Proposition No * teförfattningar uti hvilka tillvaron af dylika tjenster förutsättas, skulle vålla beaktansvärda olägenheter; och då vid sådant förhållande sjelfva namnet å beställningarne ändå måste bibehållas i några stater exempelvis dem, som gälla för de äldre regementen, vid hvilka sådana befattningar sedan gammalt varit på stat uppförda, har jag ansett mera i sin ordning att taga steget fullt ut och sålunda i staterna för alla truppförband, som enligt plan skulle hafva att förfoga öfver arfvoden till pastoralvårdens upprätthållande och till auditörsbiträden, låtit upptaga dessa arfvoden såsom utgående till regementspastorer och regementsauditörer.

Den redan i förslagsstaten för kommendantsstaten iakttagna framställningen, att de för garnisonspastorn å Karlsborg och dervarande auditörsbiträde från anslaget till kommendantsstaten utgående aflöningsbelopp skulle höjas, lönen för garnisonspastorn från 1,800 kronor till

2.000 kronor och arfvodet för auditörsbiträdet från 750 kronor till

1.000 kronor, har sin grund deri, att dessa tjenstemän i och med den förbättrade härorganisationens genomförande skulle gå i mistning af de arfvoden till högre belopp än den föreslagna löneförhöjningen, hvilka nu från sappörbataljonens och göta trängbataljons anslagsmedel till dem utgå. Framställningen synes vid sådant förhållande väl befogad.

C. Fältläkarecorpsen.

Utom de båda framställningarne om ökad lön för de å de s. k. beväringsbataljonernas stater nu uppförda regementsläkarebeställningarne, om anställande af ytterligare en läkare vid hvardera af Hallands och Blekinge bataljoner, samt om indragning af l:ste bataljonsläkarebeställningen vid Kronprinsens husarregemente, hvilka framställningar jag. finner böra understödjas och som derföre redan iakttagits i de för dessa truppförband upprättade nya förslagsstater, har t. f. chefen för generalstaben i fråga om fältläkarecorpsens organisation gjort ännu ett förslag, som påkallar beslut af Riksdagen. Han hemställer nemligen, i enlighet med hvad af Eders Kongi. Maj:t vid sistlidne Riksdag föreslogs, att, till afhjelpande af de obestridliga missförhållanden, som nu ega rum med afseende å 2:dre bataljonsläkares befordran till närmast högre grad, l:ste och 2:dre bataljonsläkarebeställningarne må för framtiden varda betraktade såsom allenast olika löneklasser, så att uppflyttning till l:ste bataljonsläkarelöneförmåner i regeln skulle komma att ega rum i tur inom hela fältläkarecorpsen.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 (2). 67

Det af Eders Kongl. Maj:t i frågan framstälda förslag, hvilket i min företrädares anförande till statsrådsprotokollet för den 13 sistlidne januari beträffande reglering af utgifterna under 4:de hufvudtiteln för år 1893 utförligt motiverades, lyckades visserligen ej tillvinna sig Riksdagens bifall förnämligast, såsom det synes af statsutskottets i ämnet afgifna utlåtande, af den anledning, att andra olägenheter befarades genom bifall till den gjorda framställningen skola uppstå i stället för dem, som vore afsedda att derigenom aflrjelpas. För min del kan jag emellertid icke inse, hvilka dessa olägenheter skulle vara, då ju principen om ålderstillägg inom andra grenar af administrationen redan länge utan olägenhet tillämpats, och hela reformen, ytterst kan sägas reducera sig dertill, att den högre aflöning, som utgår till l:ste bataljonsläkare skulle tilldelas vederbörande 2:dre bataljonsläkare på grund af ålder i tjensten och icke som nu på grund af flerahanda för läkarnes tjenstgöring inom armén alldeles främmande förhållanden. Då vidare förslaget ursprungligen framstälts af medicinalstyrelsen, landets högsta myndighet i hithörande frågor, och af densamma utan skiljaktighet ansetts väl egnadt att afhjelpa de öfverklagade, ganska anmärkningsvärda missförhållandena, tvekar jag så mycket mindre att nu, då en omgestaltning af härordningen i så många andra afseenden ställes i utsigt, återupptaga jemväl detta förslag, hvilket, enligt hvad utredt blifvit, kan utan nämnvärda kostnader för statsverket genomföras; och jag hemställer alltså, under hänvisande, hvad detaljerna af förslaget angår, till ofvannämnda statsrådsanförande och t. f. chefens för generalstaben i ärendet afgifna yttrande, det Eders Kongl. Maj:t täcktes

beträffande fältläkarecorpsen

föreslå Riksdagen

att, i ändamål att ordinarie andre bataljonsläkare må kunna i tur efter utnämningsdagen befordras till förste bataljonsläkare, medgifva, dels att de åt l:ste bataljonsläkarne beviljade aflöningsförmåner må, i den mån de genom nu varande innehafvares afgång blifva lediga och derefter framgent, få, utan hinder deraf att beloppen äro å truppförbandens särskilda stater uppförda, användas till aflöning åt motsvarande antal af de till tjensteåldem äldste 2:dre bataljonsläkarne, räknadt från deras första utnämning till ordinarie bataljonsläkare, samt dels att från fjerde hufvudtitclns allmänna besparingar må få bestridas den ökning i dagaflönings-

68 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 (2).

kostnaden, som genom sådan anordning till äfventyrs någon gång kan vid de värfvade garnisonerade truppförbanden uppkomma.

D. FUItveterinärcorpsen.

Hvad t. f. chefen för generalstaben beträffande denna corps' organisation yttrat torde, då de ifrågasatta förändringarne i corpsens personal redan blifvit i vederbörande förslagsstater iakttagna, icke till någon vidare åtgärd föranleda.

E. Intendenturcorpsen.

Den fullständiga motivering, t. f. chefen för generalstaben egnat förslaget om upprättandet af en särskild intendenturcorps, lärer tillräckligt ådagalägga behofvet deraf, och i sjelfva verket torde med fog kunna påstås, att, frånsedt de framställningar, som afse ökad öfningsoch tjenstetid för de värnpligtige samt en ändamålsenligare och efter mobiliseringskraf bättre afpassad organisation, indelning och förläggning utaf arméns truppförband, intet af de utaf t. f. chefen för generalstaben framstälda förslag till härordningens förbättrande kan i betydelse för densamma mäta sig med nu förevarande.

Till grund för förslaget är lagdt det af den så kallade fältförvaltningskomitén afgifna betänkande, för hvilket jag förut i. dag närmare redogjort, och har i de få fall, uti hvilka t. f. chefen för generalstaben förordar någon afvikelse från komiténs förslag, detta sin hufvudsakliga anledning uti de förändrade förhållanden, som med antagande af nu förevarande förslag till förbättrad härordning skulle inträda. Hvad angår den blifvande corpsens fast anstälda personal och de för densamma föreslagna löneförmåner är komiténs betänkande i allo följdt, endast att dels inqvarteringsersättning, i strid med hvad komiterade förorda, beräknas utgå allenast till den personal, som vinner anställning vid intendenturcorpsens hufvudstation eller vid värfvad garnisonerad trupp, och dels ålderstillägg uppförts för »förvaltare» (intendenturtjenstemän af underofficers rangklass). De skäl, t. f. chefen för generalstaben för dessa sålunda ifrågasatta afvikelser från komiterades förslag anför, synas mig rigtiga och tillstyrker jag alltså, att i detta fall den i general-

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1 (2). 69

stabens betänkande uttalade mening må vinna Eders Kongl. Maj:ts godkännande.

I öfrigt anhåller jag att beträffande detaljerna af förslaget få hänvisa till t. f. chefens för generalstaben yttrande. Endast rörande kostnadsfrågan torde jag få yttra några ord.

Hela utgiften för den nya corpsen skulle enligt Bil. VII E 4, i öfverensstämmelse med hvilken jag låtit upprätta hosfogade förslag till stat för corpsen, komma att uppgå till 409,912 kronor 3 öre; och skulle medel dertill på så sätt anskaffas, att af de särskilda anslag i riksstaten, från hvilka aflöning till intendenturtjenstemän för närvarande gäldes, skulle till bestridande af utgifterna å corpsens stat anslås de till sådana tjensteman utgående aflöningsbelopp och att skilnaden fylles med ett nytt för ändamålet beviljadt anslag. Enligt den utredning, t. f. chefen för generalstaben lemnat, är det icke mindre än 18 eller noga räknadt, då alla aflöningsanslagen till värfvade armén af t. f. chefen för generalstaben sammanförts under en rubrik, 25 anslag i riksstaten, som på detta sätt af den ifrågasatta omorganisation beröras. Bil. VII E 5 till generalstabschefens yttrande, till hvilken jag för undvikande af onödig vidlyftighet tillåter mig att i detta afseende hänvisa, redogör fullständigt så väl derför som för de olika belopp, hvilka från hvarje af dessa anslag skulle för den nya corpsen tagas i anspråk. Enligt densamma är ett belopp af 310,245 kronor 63 öre redan nu för den nya intendenturcorpsen disponibelt och skulle alltså det nya anslaget endast behöfva utgå med ett belopp af 99,666 kronor 10 öre, deraf enligt t. f. chefens för generalstaben förslag, i hvilket jag instämmer, för år 1893 skulle erfordras 13,517 kronor 60 öre eller i rundt tal 13,500 kronor.

Under tillkännagifvande, att då bifall till förslaget har till följd att, frånsedt andra redan i vederbörande förslags stater iakttagna förändringar, från statens för krigsskolans embets- och tjenstemän måste afföras lön m. m. till en redogörare med 2,960 kronor och från staten för allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm löner till en sjukhuskommissarie och en sjukhusskrifvare med tillsammans 4,200 kronor, jag låtit upprätta förslag till nya stater jemväl för nämnde embets- och tjenstemän samt garnisonssjukhuset, hvilka i sammanhang med nu förevarande förslag torde böra Riksdagen underställas, hemställer jag alltså att Eders Kongl. Majt täcktes

beträffande intendenturcorpsen

föreslå Riksdagen

att, med godkännande af den föreslagna organisationen af en särskild intendenturcorps och de för

70 Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 1 (2).

nämnda corps äfvensom krigsskolans embets- och tjenstemän samt garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg upprättade nya stater (Bil. XXIX—XXX), till genomförande af intendenturcorpsens organisation dels anvisa att årligen utgå, från anslaget till »arméförvaltningen» 16,900 kronor, från anslaget till »kommendantstaten» 15,060 kronor, från anslaget till »krigsskolan» 2,960 kronor, från anslaget till »garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg» 4,200 kronor, från anslaget till »indelta arméns befälsaflöning» 86,420 kronor, från anslaget till »Vermlands fältjägarecorps» 2,980 kronor, från anslaget till »indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps’ vapenöfningar» 24,372 kronor Öl öre, från anslaget till »beväringsmanskapets vapenöfningar» 31,302 kronor 50 öre, från anslagen till »svea» och »andra lifgardet», »lifgardet till häst», »Kronprinsens husarregemente», »artilleriet», »Vaxholms artillericorps», »fortifikationen» och »trängen» ett belopp af tillsammans 49,540 kronor, motsvarande den i staterna för nämnda truppförband till intendenturtjenstemän uppförda aflöning, från anslaget till »fourragering af artilleriets, värfvade kavalleriets, fortifikationstruppernas och trängens hästar» 1,500 kronor, från anslaget till »mathållning för manskapet vid garnisonsregementena» 2,800 kronor, från anslaget till »Gotlands nationalbeväring» 2,980 kronor, från anslaget till »försvarsverket till lands i allmänhet» 48,830 kronor, från anslaget till »beklädnad och utredning m. m. för indelta infanteriet, Vermlands fältjägarecorps och Jemtlands hästjägarecorps» 2,825 kronor, från anslaget till »anskaffande och underhåll af beklädnads-, bevärings-, remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar vid det berustade kavalleriet» 750 kronor, från anslagsmedlen till »ålderstillägg» 13,500 kronor, från anslaget till »inqvartering» 2,825 kronor 62 öre och från anslaget till »extra utgifter» 500 kronor, dels ock derutöfver bevilja ett särskildt extra anslag för år 1893 till belopp af 13,500 kronor.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1(2).

71 F. Förråds- och liamltvcrksstaten.

De förändringar i denna stats organisation, som t. f. chefen för generalstaben föreslår, äro redan i de upprättade nya staterna för arméns olika truppförband iakttagna och påkalla alltså ingen vidare Eders Kongl. Maj:ts åtgärd.

VIII. Reservbefälet.

De derå särskilda förslag, t. f. chefen för generalstaben framställer i fråga om ordnandet af reservbefälsinstitutionen och som jag i allt det väsentliga finner mig böra förorda, afse hufvudsakligen åtgärder, som det ankommer på Eders Kongl. Maj:t att utan Riksdagens medverkan vidtaga. Jag saknar alltså anledning att för närvarande dermed sysselsätta mig. I ett afseende torde emellertid beslut af Riksdagen böra påkallas. T. f. chefen för generalstaben föreslår nemligen, att. såsom uppmuntran till inträde i reserven skulle åt de unge män, som gjord sig kompetente att vinna anställning såsom reservofficerare och reservintendenter beredas någon penningeersättning, och anser han, att denna ersättning borde, i likhet med hvad som redan under motsvarande förhållanden eger rum vid flottan, utgå på så sätt, att åt vederbörande af statsmedel inköptes en lifstidspension, hvars åtnjutande dock icke skulle definitivt tillförsäkras honom, förr än han inträder i landtstormsåldern och så vida han dessförinnan deltagit i minst t.renne års öfningar.

Under förutsättning att. för hvarje reservofficer eller intendent ansloges en summa af 733 kronor, för hvilken under nuvarande förhållanden kan åt eu 22:årig man beredas eu från det 55:te lefnadsåret löpande lifstidspension å 250 kronor och att det årliga behofvet af reservofficerare och reservintendenter, som beräknas utgöra 56, på nu ifrågavarande sätt kunde fyllas, skulle den årliga utgiftssumman härför komma att uppgå till 41,048 kronor, en summa, hvilken på sätt t. f. chefen för generalstaben med skäl erinrar, måste i jemförelse med de stora fördelar, som ur " landtförsvarets synpunkt - dermed vore att vinna, anses mycket obetydlig. Till den skulle emellertid komma utgiften för dagaflöning åt de reservofficerare och intendenter, som, utan att. intaga de platser, hvilka eljest måste fyllas af fast anstäld personal, göra tjenst vid möten och öfningar, eu utgift, som af t. f. chefen för generalstaben beräknas till 12,468 kronor, så att hela statsverkets årliga kostnad för reservbefälsinstitutionen kunde beräknas till 53,516 kronor.

72 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1 (3).

På de skäl, t. f. cliefen för generalstaben för denna sin framställning anfört och hvilka jag för min del finner fullt uttömmande, anser jag mig böra understödja förslaget.

Då för ändamålet under år 1893 anses åtgå 5,000 kronor, som dock beräknas lemna tillgång jemväl till dagaflöning åt det ringa antal underbefäl, som kunna anmäla sig till deltagande i årets vapenöfningar och för hvilka dylik aflöning bör från särskilda anslagsmedel beredas, hemställer jag alltså att Eders Kongl. Maj:ts täcktes

beträffande reservbefälet

föreslå Riksdagen

att, med gillande af de sålunda för ersättning åt reservofficerare och reservintendenter föreslagna grunder, för ändamålet bevilja ett extra anslag för år 1893 af

5,000 kronor, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att deraf bestrida jemväl den dagaflöningskostnad till reservunderbefäl, som under nämnda år kan erfordras och som ej skall af andra derför anslagna medel gäldas.

De extra anslag för den förbättrade härordningens genomförande, som jag finner böra för år 1893 ökas, uppgå sålunda till ett belopp af

694,000 kronor.

Det återstår mig att behandla två frågor.

För den ena af dessa, den som rör ändring i nu gällande soldatkontrakt för de olika landskapen har t. f. chefen för generalstaben lem nät en så utförlig redogörelse, att jag icke har något att dervid tillägga. På sätt lian yttrar, har sedan indelningsverket inrättades en sådan omgestaltning af vårt lands näringsförhållanden egt rum, att det numera icke torde vara oundgängligt nödvändigt att bereda den indelta stamsoldaten tillfälle att under sin ledighet från kommenderingen syssla med eget jordbruk. Månget annat näringsfång står honom nu öppet och, från statens sida sedt, måste uppenbarligen det största intresse vara förenadt dermed, att soldaten fortfarande såsom hittills varder bofast. Detta mål torde emellertid, enligt hvad de af t. f. chefen för generalstaben åberopade sifferuppgifter gifva vid handen, lika väl kunna uppnås, derest åt soldaten lemnas torp med kåltäppa eller planteringsland, som om han inrymmes i ett torp med åkerjord; och då obestridligen upphörandet af skyldigheten att förse soldaten med åkerjord mången-

73 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 (2).

städes inom vårt land för rot- och rusthållare skulle medföra en afsevärd lättnad, hyser jag ingen betänklighet att instämma med t. f. chefen för generalstaben, för så vidt han föreslår att aflöningsförmånerna »torp med åkerjord» utbytas mot »torp med kåltäppa eller planteringsland». Längre anser jag mig deremot icke kunna gå. Att nu genast obetingadt medgifva kontant penningelöns införande öfverallt och således äfven i de landskap, der soldaterna af ålder varit bosatta å sina torp, torde innebära en så betydlig rubbning af de grundsatser, som för indelningsverket varit bestämmande och hvilka från början påtryckt detsamma dess egentliga karakter, att jag icke tilltror mig att för närvarande tillstyrka en dylik åtgärd.

Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t

beträffande soldatkontrakten vid indelta armén täcktes föreslå Riksdagen,

att för sin del medgifva den ändring i derom gällande bestämmelser, att rot- och rusthållare äfven i de landskap, der sådant nu ej är medgifvet, må vara oförhindrade att mot ersättning i legan eller den kontanta lönen till soldat upplåta allenast torp med kåltäppa eller planteringsland.

Den andra af de båda återstående frågorna är den, som rör kostnaden för de med anledning af den förbättrade härordningen erforderliga nya kasernbyggnader. I enlighet med hvad jag yttrat, då anskaffandet af nödig ny materiel för artilleriet, fortifikationen och trängen var på tal, är det visserligen ej min mening att nu andra förslag skulle föreläggas Riksdagen än de, som afse förbättringar i sjelfva härordningen. En kortfattad redogörelse för de utgifter, kaserneringen af de till uppsättning föreslagna nya värfvade trupperna skulle medföra, torde emellertid icke desto mindre vara af nöden, på det Eders Kong!. Maj:t och Riksdagen må erhålla en öfverblick af samtliga de kostnader, som för den förbättrade härordningen erfordras eller af dess antagande betingas.

Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet har i det yttrande, förvaltningen afgifvit öfver t. f. chefens för generalstaben förslag, till Bill. till urtima Riksd. Prof. 181)2. 1 Sami. 1 A/d. 1 Haft. 10

74 Kongl. Maj:ts Nåd: Proposition N:o 1 (2).

behandling upptagit denna fråga. Förvaltningen utgår dervid från förutsättningen, att, med begagnande af nu förefintliga etablissement, Wendes artilleriregemente i sin helhet skulle förläggas i Christianstad, skånska husarregementets skolor i Helsingborg, skånska dragonregementets skolor i Landskrona, Wendes trängbataljon å Herrevads kloster, Norrlands artilleriregemente i Östersund och Jemtlands dragonregementes skolor å Frösön samt att för kronprinsens husarregemente, som skulle förläggas till Malmö, men hvilket regementes dervarande etablissement sedan länge är utdömdt, äfvensom för 2:dra Göta och 2:dra Svea artilleriregementena samt Norrlands trängbataljon uppföras nya etablissement. Med denna förläggning skulle, inberäknadt utgifterna för nödiga förbättringar och utvidgningar i nuvarande kasernetablissement, kostnaderna komma att utfalla på följande sätt:

För etablissementet i Christianstad utvidgningar

för inrymmande af 8 batterier........................... kronor 268,000: —

» etablissementet i Helsingborg diverse ändrings-

och inredningsarbeten.................................... » 10,000: —

» etablissementet i Landskrona diverse utvidgningar m. m............................................................. » 279,000: —

d etablissementet å Herrevads kloster diverse

utvidgningar............................................................... » 172,000: —

» nytt etablissement i Malmö ................................. » 770,000: —

)> nya etablissement för 2:dra Svea och 2:dra

Göta artilleriregementen....................................... » 1,896,000: —

» etablissementet i Östersund diverse utvidgningar för inrymmande af 6 batterier............ » 645,000: —

)) etablissementet å Frösön diverse utvidgningar » 175,000: —

)> nytt etablissement för Norrlands trängbataljon » 355,000: —

samt diverse utvidgningar i Svea och Göta ingeniörbataljoners samt Svea och Göta trängbatalioners nuvarande etablissement tillsammans........................................................................... »_180,000:

Summa ki-onor 4,750,000: — hvarifrån dock skulle afgå för nuvarande etablisse-

menten i Malmö och Ystad sammanlagdt............... » 535,000: —

så att slutligen kostnaden blefve ............................. kronor 4,215,000: —

Summan kan i och för sig synas betydlig; men det måste till en början ihågkommas, att för samtliga öfrige härordningsförslag, som

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1(3).

hitintills framlagts, kostnaderna för kasernetablissement stält sig ojemförligt dyrare än nu är fallet. De beräknades enligt 1883 års förslag till 10,800,000 kronor och enligt det af särskilda komiterade år 1890 utarbetade till 29,013,000 kronor. Och dock är dervid att märka, att man, hvad angår förstnämnda förslag, kunnat komma till så jemförelsevis låga siffror endast på det sätt, att flertalet skolor beräknades vara förlagda å vederbörande mötesfält, der för de i ständig tjenst vid dem varande underbefäl, spel och elever skulle uppföras enkla paviljonger af trä, och att, derest skolorna, såsom väl förr eller senare hade blifvit en nödvändighet, förlagts till städerna i ordentliga för dem uppförda kaserner, kostnaderna antagligen kommit att högst betydligt ökas, enligt en uträkning, som jag inom landtförsvarsdepartementet låtit verkställa, med ett belopp af ej mindre än

8,233,000 kronor. Frågan rörde sig alltså då om belopp, som vore 5 till 7 gånger större än de nuvarande. Men icke nog härmed. All sannolikhet talar för, att vid sjelfva utförandet af de ifrågasatta byggnadsarbetena statens kontanta utgifter skola komma att blifva vida mindre än som nu af arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet ställes i utsigt. Till en början torde enligt hvad erfarenheten gifver vid handen, bidrag till ganska afsevärda belopp vara att emotse från de städer eller större orter, der de nya etablissementen komma att förläggas. Vidare kunna, då de årliga anslagen till nyformationer i regeln komma till användande först mot slutet af det år, för hvilket de beviljats, ej oväsendtliga besparingar å dessa anslag göras, hvilka komma det för det nya truppförbandet erforderliga etablissement till godo; och slutligen är, såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, på den pågående försäljningen af lifgardesregementenas tomter en behållning att emotse, som, enligt hvad af förhandlingarna vid sistlidne Riksdag framgår, kan beräknas till i rundt tal 1,100,000 kronor och som skulle ännu mera ökas, derest, såsom lämpligt synes vara, man beslöte sig för att sälja jemväl de delar af Svea lifgardes forna kasernetablissement, hvilka enligt nu gällande bestämmelser skola för statsverket bibehållas, och på annan mindre dyrbar plats förlägga de inrättningar, som äro afsedda att i etablissementet inrymmas.

Denna behållning, som lämpligen torde böra användas till nya byggnadsföretag för armén, skulle måhända på detta sätt kunna uppdrifvas till IV2 million, så att, då jemväl de öfriga bidragen medräknas, kostnaden för de nya etablissementen skulle kunna nedbringas till 2 högst 2V2 millioner, en summa, som, fördelad på fem år, väl torde kunna utan allt för stora svårigheter åvägabringas; och dessutom måste icke förglöm-

76 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 (2).

mas, att, på sätt t. f. chefen för generalstaben också erinrar, ingen nödvändighet finnes att genast från början bygga större kasernetablissement. År ett etablissement med utrymme för skolor och förråd m. m. för hvarje truppförband tillgängligt, möter här lika litet som i utlandet något ,.nd,er att tllls Vldare inqvartera truppen hos befolkningen i orten 6 °r 'niF3 ^6n håll i flera för tillfället inredda byggnader.

iill kostnaderna för de nya kasernetablissementen komma vidare utgifterna för nya inventarier äfvensom för underhåll, belysning och uppvärmning. För dessa ändamål anses af arméförvaltningen å vederbörande departement åtgå, till inventarier 110,000 kronor och till underhall, ved och ljus utöfver dertill nu användbara eller af t. f. chefen beraknade medel ett årligt belopp af tillsammans 85,000 kronor, deraf tor underhåll 35,000 kronor och för ved och ljus 50,000 kronor.

Slutligen anhåller jag få tillkännagifva, att, då de af arméförvaltnmgens departement samt medicinalstyrelsen öfver t. f. chefens för generalstaben förslag afgifna yttranden, så vidt desamma nu utgjort föremål för pröfning, icke innehålla andra erinringar än dem, för livilka jag under gången af mitt anförande redogjort, jag ej anser nödigt att de i likhet med sjelfva härordningsförslaget såsom biiagor fogas till dagens protokolL Deremot torde utdrag af statsrådsprotokollen för den 25 sisthdne juni och den 23 sistlidne september, innehållande det förra mitt a afgifna yttrande om förslag till förbättrad härordning och det senare iåns excellens^ herr statsministerns anförande beträffande den sistnämnde dag inför Eders Kongl. Maj:t föredragna frågan om urtima riksdags sammankallande m. m., böra åtfölja den nådiga proposition, som Eders Kongl. Maj:t, med anledning af hvad jag nu hemstält, kan komma att till Riksdagen aflåta.

Hvad departementschefen sålunda yttrat och hemstält behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter, till alla delar gilla och godkänna; och skulle nådiga propositioner om förbättrad härordning och om ändring i vissa delar af värnpligtslagen utaf den lydelse, bilagorna I och II till detta protokoll närmare angifva, till Riksdagen aflåtas.

Stockholm, K. L. Beckman, 1892.

Ex protocollo Eugene Peyron.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

i

lätt. I.

Förslag till stat

för

Arméförvaltningen

att tillämpas i den mån nödiga medel dertill blifva tillgängliga.

Bih. till urtima Biksd. Prat. 1892. 1 Sand. 1 Afd. 1 Iläft.

It

Kongl. Mapis Nåd. Proposition No 1.

Transport

Cmlbyrån.

Chef och föredragande, Chefen för artilleridepartementets civilbyrå.

1 Sekreterare, tillika Kamererare

1 Revisor och Bokhållare .......

Intendentsdepartementet.

Chef, Generalintendenten, nppbär lön på Intendenturcorpsens stat.

Militärbyrån.

Chef och föredragande, Fältintendent, uppbär lön på Intendenturcorpsens stat ................

1 Assistent, Intendent, uppbära lön på Intendenturcorpsens stat ...

Sjutvårdsbyrån.

Chef och föredragande, Fördel-

ningsläkare *), lön.................

arfvode.............................

dagaflöning......................

1 Assistent, 1. Bataljonsläkare*)

lön .................................

dagaflöning................. ........

1 Assistent, Sjukvårdsintendent, upptagen under Intendentur- | corpsen.

1 Assistent, Regementsveterinär, arfvode.................................

Anvisning i kontant.

Kronor.

Lön.

Tjenst-

görings-

pennin-

gar.

Missräkna gspenningar.

3,000

1,800

2,800

1,460

1,800

1,095

1,500

1,200

Transport *) Dessutom inqvarteringsersättning offer

Summa.

17,900

4,500 3,000 —

'Efter fem år kan lönen höjas med 500 kronor och efter tio år med ytterli- I gare 500 kronor.

4,760 —

2,895

! 33,855-

grad utgående från anslaget »Inqvarteringskostnader»

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

in

*) Dessutom inqvartoringsorBättning oftor grad utgåondo från anslaget »Inijvartoringskostnador»

IV

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Anm. 1. Om vaktmästare åtnjuter bostad jemte vedbrand, böra, såvida icke dossa förmåner tillkomma honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjcnsten, desamma till ett värde af 150 kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå för förste vaktmästare med 650 kronor och för vaktmästare med 350 kronor kontant.

Anm. 2. Do för Arméförvaltningens cmbets- och tjonstemän samt betjente ifrågakomnä åldorstillägg å lön skola utgå från Fjerde liufvudtitelns förslagsanslag till åldorstillägg.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

«

y

Litt. II.

Förslag till stat

för

Generalitetsstaten

att tillämpas i den mån nödiga medel dertill blifva tillgängliga.

Anm. Af besparingarna å anslagot ollor, i don mån dessa oj lemna tillgång, af Fjerde hufvudtitolns allmänna besparingar utgå undor skottår dagaflöning och fourragoersättning för skottdagon till do löntagaro, hvilka till sådano förmåners åtnjutande iiro borättigado.

VI

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Litt. III.

Förslag till stat

för

Kommendantsstaten

att tillämpas i den mån nödiga medel dertill blifva tillgängliga.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1. vn

VIII

Kongl. Majtts Nåd. Proposition N:o 1.

Litt. IV.

Förslag till stat

för

Lifregementet till fot

(Första och Andra lifgrenadierregementena, Vestgöta, Uplands, Skaraborgs, Södermanlands, Kronobergs och Jönköpings regementen, Dalregementet, Helsinge, Elfsborgs, Yestgötadals, Bohusläns, Vestmanlands, Kalmar och Vermlands regementen samt Norra och Södra skånska infanteriregementena.) att tillämpas i den man nödiga medel dertill blifva tillgängliga.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

IX

Jtih. till urtima Riksd. Prat. 1802. 1 Sami. 1 Afd. 1 lliift.

X

Kong!. Maf.ts Nåd. Proposition No 1.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

XI

xii Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Anm. 1. Af do å anslaget uppkommande besparingar eller, i don mån dessa icke lemna tillgång, af Fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgår tills vidare under skottår fourragecrsättning för skottdagen till dertill berättigade löntagare.

Anm. 2. I gällande stater för Första lifgrenadierregomentet, Yestgöta regemente, Dalregementet, Helsingc, Yestmanlands och Yermlands regementen finnes uppfördt: 1 Mön storskrikare, lön 800 kronor.

Tjenstcn indrages vid nuvarande innehafvare^ afgång.

Anm. 3. I gällande stater för Skaraborgs, Kronoborgs, Norikes och Jönköpings regementen finnnes uppfördt:

1 Mönstorskrifvare, ersättning för indelta löneförmåner, undantagandes innehafvande boställe, enligt 1833 års lönereglering utgår af Fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar.

Tjensten indrages vid nuvarande innohafvarens afgång.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

XIII

Litt. V.

Förslag till stat

för

Smålands grenadiercorps

att tillämpas i don man nödiga medel dertill blifvit tillgängliga.

XIV

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1.

xv

Anm. Af do å anslaget uppkommande besparingar ollor, i don mån dessa icke lemna tillgång, af Fjordo liufvudtitolns allmänna besparingar utgår tillsvidare under skottår fourragoorsättning för skottdagon till dertill borättigado löntagare.

XVI

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 1.

Litt. VI.

Förslag till stat

för

Svea Lifgarde

ätt tillämpas i den mån nödiga medel dertill blifvit tillgängliga,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1-

vm

Bih. till urtima Rilcsd. Prat. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft.

xvm

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 1.

Kongl. Äfaj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

xrx

XX

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1.

Litt. VII.

Förslag till stat

för

Andra Lifgardet

att tillämpas i (len mån nödiga medel dertill blifva tillgängliga.

K (»tgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

xxx

XXII

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

XXIII

XXIV

Kong! Maj:ts Nåd. Proposition No 1.

Litt. VIII.

Förslag till stat

för

Norrbottens regemente

att tillämpas i den mån nödiga medel dertill klifva tillgängliga.

Kongl■ Maj;ts Nåd. Proposition N:o 1.

xxv

ISih. till urtima Riksd. Prof. 1892. 1 Rami, 1 Afd. 1 lliift. 4

XXY1

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o i.

XXVJI

XXVIII

Körtel. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Anm. Af do å anslaget uppkommande besparingar eller, i den män dessa icke lemna tillgång af Fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgår tillsvidare under skottår fourrageersättning för skottdagen till dertill berättigade löntagare.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

xxix

Litt. IX.

Förslag till stat

för

Vesterbottens regemente

att tillämpas i den man nödiga medel dertill blifva tillgängliga.

XXX

Kongl. Moj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No i.

XXXt

XXXII

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1. XXXlit

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingar eller i den mån dessa icke lemna tillgång, af Fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgå tillsvidare under skottår fourrageersättning för skottdagen till dertill berättigade löntagare.

Sill. till urtima liiksd. Prat. 1892.

1 Stim/.

1 AJit. 1 Iläft.

xxxiv

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:ö 1.

Litt. X.

Förslag till stat

för

Jemtlands regemente

att tillämpas i den mån nödiga medel dertill blifva tillgängliga.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1.

xxx\’

XXXVI

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

XXXVII

XXXVIII

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingar eller i den mån dessa icke lemna tillgång, af Fjerde hufyudtitelns allmänna besparingar utgår tillsvidare under skottår fourrageersättning för skottdagen till dertill berättigade löntagaro.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

XXXIX

Litt. XI.

Förslag till stat

för

Vesternorrlands regemente

att tillämpas i den mån nödiga medel dertill blifva tillgängliga,

Xt Kongl. Mapts Nåd. Proposition N:o 1.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1. xli

Bill. till urtima Rilcsd. Prat, 1892. 1 Rami. / Af<l. 1 Haft. C

XLII

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

XLIII

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingar eller i den mån dessa icke lemna tillgång, af Fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgår tills vidare under skottår fourrageersättning för skottdagen till dertill berättigade löntagare.

XLIV

Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition No 1.

Litt. XII.

Förslag till stat

för

Vermlands fältjägarecorps

att tillämpas i den mån nödiga medel dertill blifva tillgängliga.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

XLV

XLVI

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1.

D:o

d:o

dio

d:o..............

tj enstgöringspenningar..............................

dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 90 dagar., beklädnad ...........

D:o

d:o

d:o

d:o...........

ningarne, lön...........................

dagaflöning å 25 öre, förslagsvis i 90 dagar..........

nummerlön..............................

17 D:o

d:o

d:o

d:o.

öfningame, lön ............................

dagaflöning ä 10 öre, förslagsvis i 90 dagar.... nummerlön...................

17 D:o

d:o

d:o

d:o...

•151

eller dagaflöning under vapenöfningarne, nummerlön.....

D:0 d:o d:o d:o.....

dagaflöning under vapenöfningarne, nummerlön 11 Dio d:o dio

Särskilda anslag.

Inqvarteringspenningar för 400 man å 10 kronor......

Kekryteringspenningar .............................

Medikamentspenningar under exercistiden Till musikens underhåll .................

d:o.

Summa! — I —

ototä?drflLcin8: dTiej iomna“u.6Snf>af F^d8

löntagaro, hvilka tuf s«dL sk°ttd^" ti]1 d*

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 1.

XLYII

Kitt. XIII.

Förslag till stat

för

Gotlands infanteriregemente

att tillämpas i den mån nödiga medel dertill blifva tillgängliga.

*) För äfven bofälet öfvor Gotlands artillericorps.

**) Tjonstgöringsskyldig äfven vid Gotlands artillericorps.

XLVIII

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Katigt. Ma.j:ts Nåd. Proposition N:o 1.

XLIX

Dill. till urtima Riksd. Viol. 18!)‘2. 1 Sand. 1 Afd. 1 Iliift.

L

Korist. Ma,):ts Nåd. Proposition No 1.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

LI

Litt. XIV.

Förslag till stat

för

Hallands bataljon

(Blekinge bataljon.)

att tillämpas i den mån nödiga medel dertill blifva tillgängliga.

lii Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 1.

Kongl. Maj:t» Nåd. Proposition N:o 1. un

LIV

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Litt. XV.

Förslag till stat

för

Lifgardet till häst

att tillämpas i den mån nödiga medel dertill blifva tillgängliga.

Kongt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1. lv

LVl Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1,

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingar eller, om dessa dertill ej lomna tillgång, af Fjerde hufvudtitolns allmänna besparingar utgå dagadöning och fourrageorsättning för skottdagen till dertill berättigade löntagare.

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 1.

LVU

Litt. XVI.

Förslag till stat

för

Kronprinsens Husarregemente.

Staben.

1 Öfverste och chef, lön...................................... •...........

dagaflöning å 5 kronor.............................................

lönetillägg för 3 tjenstehästar ä 400 kronor.................

fourrageersättning ä 1 krona om dagen för hvarje häst..

1 Öfverstelöjtnant, lön......................................................

dagaflöning ä 4 kronor............................................

lönetillägg för 3 tjenstehästar....................................

fourrageersättning.................................................

1 Major, lön......................................................................

dagaflöning å 4 kronor................................................

lönetillägg för 3 tjenstehästar......................................

fourrageersättning.......................................................

1 Kegementsqvartcrmästare (ryttmästare -of andra klassen), lön...

dagaflöning å 3 kronor................................................

lönetillägg för 2 tjenstehästar......................................

fourrageersättning.....................................................

1 Förste adjutant (löjtnant af första klasson), lön ...................

dagaflöning å 2 kronor................................................

lönetillägg för 2 tjenstehästar......................................

fourrageersättning......................................................

1 Andre adjutant (löjtnant af andra klasson), lön.....................

dagaflöning ä 2 kronor................................................

lönetillägg för 2 tjenstehästar......................................

fourrageersättning....................................................

Ilih. till urtima Riksd. Prot. 1892. 1 Sami. 1

Transport Afd. 1 lläft.

LVM

Koiigl. Mvtjfts Nåd. Proposition Nio /.

Kongl. ifästa Nåd. Proposition Nx> 1.

LJX

LX

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1.

Transport

Särskilda anslag.

Medikamentspenningar för 500 husarer ä 2 kronor.........

Kommunionspenningar..............................................

Summa

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingar eller, om dessa dertill ej lemna tillgång, af Fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgå tillsvidare under skottår dagaflöning och fourrageersättning för Bkottdagen till dertill berättigade löntagare.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

LXI

Litt. XVII.

Förslag till stat

för

Lifregementets Dragoner.

(Lifregementets Husarer.)

LXII

Kongl. Mapts Nåd. Proposition No 1.

Kong!, May.ts NSd. Proposition N:o 1.

Lxm

LXIV

Kongl. Map.ts Nåd. Proposition N:o 1.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1.

LXV

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingar eller, i den mån dessa icke lemna tillgång, af Fjerde linfvudtitelns allmänna besparingar utgår tillsvidare under skottår fourrageorsättning för slcottdagen till dertill berättigade löntagare.

Juli. till urtima llihd. Prot. 1892.

1 Sami.

1 Af A.

1 Juft.

LX VI

Kongl. Majts Nåd. Proposition N:o 1.

Litt. XVIII.

Förslag till stat

för

Smålands Husarregemente.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

LXVII

LXYIII

Kongl. Afajits Nåd. JPropositio)i N:o 1.

Kongt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

LXIX

LXX

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingar eller, i den mån dessa icko lemna tillgång, af Fjerde bufvudtitolns allmänna besparingar utgår tillsvidare under skottår fourrageersättning för skottdagen till dertill berättigade löntagaro.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

LXXI

Litt. XIX.

Förslag till stat

för

Skånska husarregementet

att tillämpas i den mån nödiga medel dertill blifva tillgängliga. *)

*) Dä major oller rcgcmontfladjutant frän Skånska dragonregementet är kommenderad till bcväringcns ofningar utgår don honom derför tillkommande dagaflöningon från detta regementes anslag.

lxxii Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

1) Då bataljonsläkare eller bataljonsvoterinär från Skånska dragonregementet är kommenderad till beväringens öfningar utgår den honom derför tillkommande dagaflöningen från detta regementes anslag.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 ■

lxxiii

*) Se noten å föregåendo sida.

liih. till urtima Rikad. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Aftl. 1 Haft.

LXXIY

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 1.

LXXV

LXXVI

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1.

1 Sqvadronstrumpetare, jemte portion under vapenöfningame, lön

dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 90 dagar...............

beklädnad ...........................................

disponibilitetsarfvode, motsvarande nummerlön........

1 d:o d:o d:o

1 D:o, jemte portion under vapenöfningarne, lön..............

dagaflöning ä 80 öre, förslagsvis i 60 dagar................

beklädnad ..................................

disponibilitetsarfvode motsvarande nummerlön 14 D:o d:o d:o d:o

Särskilda anslag.

Medikamentspenningar för 920 man, korpraler, spel och menige å 2,oo kr

Kommunionspenningar för 920 » » » » „ ä 0 05 »

Ammunitions- och målskjutningskostnader..............................

Transportkostnader ..............................................

Musikens underhåll ...........

Aflöning och arfvoden in. m. för manskap.

Aflöning: 258 man å 160 kronor årligen ..............................

21 » a 200 » »

16 » ä 110 » »

625 » å 90 » »

Arfvoden: 10 distinktionskorpraler i 11 månader å 7,50 kronor

å 5,oo » å 2,50 »

å 15,oo » å 10,oo » å 5,oo »

20 korpraler i 11

30 vicekorpraler i 11

10 distinktionskorpraler i 1

20 korpraler i 1

30 vicekorpraler i l

Transport

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

LXXVII

808,601 ]65

Summa

LX XVIII

Kongl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 1.

Litt. XX.

Förslag till stat

för

Skånska dragonregementet

att tillämpas i den man nödiga medel dertill blifva tillgängliga.

Kongl. May.ts Nåd. Proposition No 1.

LXXIX

LXXX

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Kongl. Map.ts Nåd. Proposition N:o 1.

LXXXI

Bih. till urtima Riksd. Pro t. 1802. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft.

LXXXII

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 1.

LXXXIII

LXXXIY

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1.

Kongl. May.ts Nåd. Proposition No 1.

LXXXV

Litt. XXI.

Förslag till stat

för

Jemtlands dragonregemente

att tillämpas i den mån nödiga medel dertill blifva tillgängliga.

LXXXVI

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

lxxxvii

LX XXVIII

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

LXXXIX

Bih. till urtima Rihd. Prof. 18112. 1 Sami. 1 Afd. 1 Iläft. 12

xp Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 1.

Kongl. Majtté Nåd. Proposition N:o 1. XGi

XCII

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1.

Litt. XXII.

Förslag till stat

för

Artilleriet

att tillämpas i den mån nödiga medel dertill blifva tillgängliga.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

xcm

Litt. XXII.

(N:o 1.)

Förslag till stat

för

1. Svea artilleriregemente

att tillämpas i den mån nödiga medel dertill blifva tillgängliga.

XC1V

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

1 Underlöjtnant, lön........

dagaflöning ä 2 kr..

d:o

7 D:0

I Styckjunkare, lön...............................

dagaflöning ä 1 kr......................

boklädnadsersättning....................

portionsersättning k 62 öre pr dag..

II I):o d-.O

1 Sergeant af första klasäeu, lön.............

lönetillägg...................................

dagaflöning a 80 öro.....................

beklädnadsersattning.....................

portionsersättning ä 62 öro pr dag..

21 D:u d:o

1 Stabstrumpctarc, lön...........................

lönetillägg...................................

dagaflöning å 80 öre.....................

beklädnadsersattning.....................

portionsersättning ä 62 öre pr dag .

1 Batteritrumpetare, lön.........................

lönetillägg...................................

dagaflöning å 80 öre.....................

beklädnadsersattning....:...............

portionsersättning a 62 öro pr dag .

5 D:o d:o

1 Begementsläkare, lön.......

dagaflöning k 4 kr. ...

1 förste Bataljonsläkare, lön dagaflöning k 8 kr. ...

1 Regements veterinär, lön... dagaflöning å 3 kr.....

Transport

d:o

d:o

d:o

d:o

Transport

Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

xcv

XCVI

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1.

xcvil

') Förråda förvaltare åtnjuta ett ålderstillägg af 300 kr. att såsom arfvode efter femte tjensteårot utgå.

JUh. till urtima lliksd. Prof. 181)2. 1 Sami. 1 Afd. 1 lläft.

i;j

xcrv®

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Litt. XXII.

(N:o 2.)

Förslag till stat

för

1. Göta artilleriregemente.

att tillämpas i den mån nödiga medel dertill blifvit tillgängliga.

Kong!- May.ts Nåd. Preposition N:o 1.

xcix

c

Kongl. ]\Jaj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Transport

Inqvarteringsersättning.

1 Öfverste.......

1 Öfverstelöjtnant, 2 Majorer och 1 Regementsläkare å 590,25 kr.....

14 Kaptener och 1 Förste bataljonsläkare å 275,62...........

15 Löjtnanter, 8 Underlöjtnanter och 1 Regementsveterinär å 177,75 kr.

Arfvoden.

Till 6 Batterichefer å 600 kr...............

» 1 Stallmästare..................

» 1 Informationsofficer...............

» 1 D:0

» 1 Regementsadjutant..................

» 1 Gymnastikofficer..................

» 3 Informationsunderofflcerare å 100 kr..

» 1 Musikföreståndare.....................

» 1 Regementspastor...................

» 1 Auditör........

Aflöning m. m. för manskap.

Månadslön.

444 man i 1 månad å 8 kr. i månaden..................

360 » »11 » n n » it „

84 » » 11 » » 4 „ „ „

36 Förste konstaplar 36 Andre » » 120 >;

18 Afdelningstrumpetare » 36 »

12 Sjukvårdssoldater » 60 »

6 Handtverkssoldater >. 240 »

6 Hofslagaresoldater » 60 »

Arfvoden.

ä 180 kr. pr år .

För handtverkssoldater

Konimenderingstillägg.

Transport

3,552

31,680

3,696

176,249 30

11,760 30

8,400

38,928 -

13,968

--- 249,630|60

Kongl. Maj:In Nåd. Proposition No 1.

ci

eu

Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 1.

>) Förrådsförvaltaro åtnjuta ett ålderstillägg af 300 tv. att såsom arfvode efter femte tjensteåret utgå.

Kongl. Mo.y.ts Nåd. Proposition No 1.

cm

Litt. XXII.

(N:o 3.)

Förslag till stat

för

Wendes artilleriregemente

att tillämpas i den mån nödiga medel dertill blifva tillgängliga.

CIV

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No 1.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

cv

Bill. till urtima Rilcsd. Prot. 181)2. 1 Sami. 1 Afd. 1 lläft. 14

CVI

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

cvn

*) Förrådsförvaltaro åtnjuta ett åldorstillägg af 300 kronor att såsom arfvode efter femte tjonsteåret utgå.

CVIII

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

cix

Litt. XXII. (N:o 5, 6, 4.)

Förslag till stater

för

2. Svea artilleriregemente, för 2. Göta artilleriregemente samt för Norrlands artilleriregemente

att tillämpas i den man' nödiga medel dertill blifva tillgängliga.

cx

Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 1.

1 Löjtnant af forsta klassen, lön.............................

dagaflöning å 2 kronor.............................

14 D:0 d:o d:o

1 Underlöjtnant, lön..............................................

dagaflöning ä 2 kronor..................................

7 D:o d:o dm

I Styckjunkare, lön..............................................

dagaflöning å 1 krona..................................

beklädnadsersättning.....................................

portionsersättning å 62 öre pr dag..................

II D:o d:o d:o

1 Sergeant af första klassen, lön..............................

lönetillägg...................................................

dagaflöning ä SO öre.......................................

beklädnadsersättning....................................

portionsersättning å 62 öre pr dag..................

21 D:o d:o d:o

1 Stabstrumpetare, lön............................................

lönetillägg ...................................................

dagaflöning å 80 öre.....................................

beklädnadsersättning......................................

portionsersättning å 62 öre pr dag...................

I Batteritrumpetare, lön........................................

lönetillägg..................................................

dagaflöning å 80 öre......................................

beklädnadsersättning......................................

portionsersättning å 62 öre pr dag...................

5 D:o d:o d:o

1 Regementsläkare, lön.........

dagaflöning å 4 kronor 1 Andre bataljonsläkare, lön . dagaflöning ä 2 kronor

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

cxi

exil

Kong!. May.ts Nåd. Proposition No 1.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

oxm

') Förrådsförvaltaro åtnjuta ett åldorstilliigg af 300 kronor att såsom arfvode oftor fornto tjonstoaret utgå. Itih. till urtima Itiksd. Prot. Vi!12. J Sami. / A/d. 1 Haft. 15

CX1V

Kongl. Maj:t.s Nåd. Proposition N:o 1.

Litt. XXII.

(N:o 7.)

Förslag till stat

för

Vaxholms artillericorps

att tillämpas i den mån nödiga medel dertill blifva tillgängliga.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

cxv

CXVI

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

CXVII

*) Förrådsförvaltare åtnjuta ett ålderstillägg af 300 kr. att såsom arfvode efter femte tjensteåret utgå.

Gxvm

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Litt. XXII.

(N:o 8.)

Förslag till stat

för

Karlsborgs artillericorps

att tillämpas i den mån nödiga medel dertill tdifva tillgängliga.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

CXtX

GXX

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1.

cxxi

*) Förrådsförvaltaro åtnjuta ott åldorstillägg af 300 kronor att såsom arfvodo efter tomte tjenstoåret utgå. Bih. till urtima Biksd. Prof. 1802. 1 Sflml. 1 Afd. 1 Tliift. 16

CXXII

Kargt. Majds Nåd. Proposition N:o 1.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

CXXIII

Litt. XXIII.

Förslag till stat

för

Gotlands artillericorps

att tillämpas i den mån nödiga medel dertill blifva tillgängliga.

CXXIV

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Kongl. Maj-is Nåd. Proposition N:o 1.

OXXY

CXXVI

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1.

Litt. XXIV.

Förslag till stat

och kostnadsberäkning för Fortifikationen, organiserad på en stab och tvenne ingeniörbataljoner

att tillämpas i den mån nödiga medel dertill blifva tillgängliga.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

CXXVII

T

T

CXXVIII

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 1.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

cxxix

Bih. till urtima Bifall. Prof. 181)2. 1 Sami. 1 Afd. 1 lliift. 17

C XXX

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Kongl. Maj:t,i Nåd. Proposition N:o 1.

cxxxi

Litt. XXV.

Förslag till stat

för

Svea trängbataljon

att tillämpas i den mån nödiga medel dertill blifva tillgängliga.

OXXXII

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

CXXXIII

CXXXIY

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

cxxxv

CXXXVI

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

CXXXVII

Lift. XXVI.

Förslag till stat

för

Göta trängbataljon

att tillämpas i den man nödiga medel dertill blifva tillgängliga.

CXXXVIII

Kong!. J\Jaj:ts Nåd. Proposition No 1.

Kong!- Ålagts Nåd. Proposition N:o 1.

CXXXIX

CXL

Kougl. Majds Nåd. Proposition N:o 1.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

CXLI

CXLTI

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Kong!. May.ts Nåd. Proposition N:o 1.

emu

Litt. XXVII.

Förslag till stat

för

Wendes trängbataljon

att tillämpas i don mån nödiga medel dertill blifva tillgängliga

Lön, dagaflöning m. m.

Militärstaten.

1 öfverstelöjtnant (bataljonschef), lön..................

dagaflöning i 865 dagar ä 4 kronor .........

lönetillägg för 1 tjenstehäst.....................

fourrageersättning..... ............................

1 adjutant (löjtnant af l:a klassen), lön.............

dagaflöning i 865 dagar å 2 kronor ..........

1 kapten af l:a klassen, lön..............................

dagaflöning i 365 dagar å 3 kronor .........

2 d:0 d:o ...........................................

1 kapten af 2:a klassen, lön.............................

dagaflöning i 60 dagar ä 3 kronor...........

2 d:o d:o ...........................................

Arfvoden till 2 kompanichefer å 600 kronor.......

1 löjtnant af l:a klassen, lön...........................

dagaflöning i 365 dagar ä 2 kronor ........

1 löjtnant af l:a klassen, lön ..........................

dagaflöning i 60 dagar å 2 kronor...........

2 d:0 d:o ..........................................

1 löjtnant af 2:a klassen, lön ..........................

dagaflöning i 305 dagar ä 2 kronor ........

1 löjtnant af 2 klassen, lön.............................

dagaflöning i 60 dagar ä 2 kronor...........

3 d:0 d:0 ..........................................

OX LIV

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1.

| 1 underlöjtnant, lön..................................

dagaflöning i 365 dagar å 2 kronor ...

j 1 d:o d:o ......................................

1 underlöjtnant, lön..................................

dagaflöning i 60 dagar ä 2 kronor......

; 1 d:0 d:0 ............................

I 1 fanjunkare, lön....................................

dagaflöning i 365 dagar ä 1 krona......

beklädnadsersättning.....................

portionsersättning i 365 dagar å 62 öre

| 2 d:o d:o ...........

| 1 fanjunkare, lön.............................

dagaflöning i 45 dagar ä 1 krona.......

beklädnadsersättning .....................

portionsersättning i 45 dagar ä 62 öre.

! 2 d:0 d:0

Krono r.

Transport 600:—| .. 730: -

600:—'

120:—!

720 365 200 226: 30

90 Transport

39,580

1,330

1,330

1,511

3,022

1,985 80 |

1,090

4,361

30!

20,

912 i 80

635 { 90 6,994 | 90

65,187 ' 70

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

CXLV

Bill. till urtima lliksd. Prof. 1892. ] Samt. J Afd. 1 Haft. 19

exr.vt

KongI. Mops Kod. Proposition N:o 1.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

CXLVII

Transport

Kronor.

98,126

90 Aflöning och arfvoden m. m. för manskap.

Aflöning: 60 man i 12 månader k 10 kronor i månaden......

44 » »8 » å 10 » » » ......

76 » » l1/2 11 å 10 » » » ......

ArfVoden: 8 distinktionskorp. i 12 mån, k 15 kronor i mån.

Lega: 108 man å 80 kronor om året.. 72 » å 40 » » » ..

Kommenderingstillägg......................

11,860

5,443

11,520

29,323

75 Beklädnad och underhåll m. m. för manskap.

Beklädnad: 60 man i 365 dagar ä 33 öre om dagen

44 » » 240 » å 33 » » »

76 » » 45 ii å 33 » » »

7,727: — 3,484: 80 1,128: 60

11,840

40 Underhåll: 60 man i 365 dagar k 62 öre om dagon

44 » » 240 » å 62 » » »

76 » » 45 » ä 62 » » »

13,578: — 6,547: 20

2,120: 40 Transport

22.245 60 34,086 -

127.450 1 65

CXLVIII

Körtel. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1.

CXLIX

IÅtt. XXVIII.

Förslag till stat

för

Norrlands trängbataljon.

att tillämpas i den mån nödiga medel dertill blifva tillgängliga.

cl Körtel. Maf.ts Nåd. Proposition N:o 1.

Kongl. Maj: t» Nåd. Proposition N:o 1.

eu

CLII

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Kongl. Majts Nåd. Proposition No 1. CLiit

Transport

liih. till urtima lliksd. Prot. 1802. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft.

103,915

OLIV

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

KaserneringsTcostnader.

Underhåll af kåsera med kaserngård, sotning,

ning in. m..............................................

Ved och ljus ................................................

Kaserninventariers underhåll för 90 man å 2 kro:

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 1.

CLV

Litt. XXIX.

Förslag till stat

för

Intendenturcorpsen

att tillämpas i den mån nödiga medel dertill blifva tillgängliga.

1 Från anslaget »till förrådens diverse behof» ntgå dessutom till don ene af vaktmästarne vid centralförrådet å Karlsborg dagsverkspenningar för hvarje söcknodag med 2 kronor samt till don andre vaktmästaren vid samma förråd och till vaktmästaren vid intendontur- och sjukvårdsförrådot i Stockholm dagsverkspenningar för hvarje söcknodag mod 1 krona till hvardera.

CL VI

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

1 Arfvodet beräknas lika med 2:a löjtnants aflöning vid garnisonerad trupp eller till 1,630 kronor.

2 Tjenstgörande vid intendenturcorpsens liufvudstation och i arméförvaltningens intendentsdepartement.

3 Däraf 1 vid intendenturcorpsens liufvudstation, 1 i arméförvaltningens intendentsdepartement och 1 vid Svea trängbataljon.

4 Däraf 1 vid hvart och ett af Norrlands, 2:a Svea och 2:a Göta artilleriregementen samt 1 vid en hvar af de två nya trängbataljon erna.

5 Däraf 1 vid Kronprinsens husarregemente och 1 vid Wendcs artilleriregemente.

Kongl. Ma.j:ts Nåd. Proposition N:o 1.

CL VII

Litt. XXX.

Förslag till aflöningsstat

för

Krigsskolans embets- och tjensteman samt betjente.

OLYIII

Kangl. Maj:ts NacL. Proposition N:o 1.

Betj«mngsstaten,

1 Organist ............................................... .......

1 Sjuksköterska ........................ .......................

1 Glasmästare.....................................................

1 Trumslagare................................................

1 Kusk.............................................................

4 Stallförman ....................................................

22 Drängar........................................................

Transport

Summa

Kong.I. Maj:t» Nåd. Proposition N:o 1.

CLIX

Litt. XXXI.

Förslag tffi stat

för

Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg.

CLX

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Stockholm, K. L. Beckman, 1892.

UNDERDÅNIGT FÖRSLAG

TILL

FÖRBÄTTRAD HÄRORDNING,

UTARBETA!)! INOM GENERALSTABEN

ENLIGT

NÅDIG BEFALLNING DEN 25. JUNI 1892

STOCKHOLM 1892

KDNGI,. BOKTRYCKERIET. I*. A. NORSTEDT & SÖNER

../ KIM ! if//i!il i'1/ !

i/(mull/ii ii/.;iTT/.ini(i'i

/ ;i / T : / ;i :■! 7 'i .) i/ •• / i in / 1 fl i! i I -

flin-

,* till tf)'

<;,! ■ ..

TILL KONUNGEN!

Mitt

till'.

flr-

Genom nådigt bref deri 25. sistlidne Juni har Eders Kongl. Maj:t funnit godt anbefalla mig att låta inom generalstaben utarbeta oeli till Eders Kongl. Maj:t inkomma med ej mindre fullständigt förslag till land!-

IV

försvarets nöjaktiga ordnande än ock med förslag till de särskilda organisationsåtgärder, som under de olika åren af öfvergångstiden från de nu varande till de föreslagna anordningarna lämpligen böra vidtagas. Vid nämnda förslags utarbetande borde iakttagas så väl de hufvudgrunder, hvilka innehållas uti det för innevarande års Riksdag framlagda förslag och uti statsutskottets yttrande däröfver, som ock de ytterligare förbättringar, som möjligen kunde åvägabringas utan väsentligt ökade kostnader, i hvilket afseende följande allmänna synpunkter meddelades till ledning:

Den ökning af landets försvarskraft, som vinnes genom de ökade öfningarna för beväringen, måste inom hvarje särskildt vapenslag fullt tillgodogöras, och sålunda manskaps-stamstyrkan inom hvarje vapenslag lämpas efter beväringens betydelse inom vapenslaget.

Härordningen måste medgifva uppsättande för hvarje arméfördelning af en artilleristyrka af 6 batterier.

Det fasta försvaret måste förses med de för användandet af dess stridsmedel erforderliga truppformationer. Ingeniörvapnet måste erhålla trängkompanier och få den förstärkning, som sätter det i stånd att intaga den med detta vapen afsedda ställning i organisationen.

Trängvapnet måste ordnas så, att mobiliseringen så mycket som möjligt underlättas, och att dess organisation varder ett afslutadt helt (ej ett blott steg på vägen mot ett icke upphunnet mål).

Åt intendenturen måste gifvas eu verklig organisation.

Sjukvården måste inom krigsstyrelsen företrädas, så att eu enhetlig ledning af allt, som erfordras för mobiliseringen af dess materiel, varder genomförd.

Härens hufvudvapen måste få en så vidt möjligt likartad sammansättning med behörig hänsyn till de bestående olika grunderna för stammanskapets anskaffning.

Befälskadern måste stärkas efter mobiliseringsbehofvet, och

Härordningen måste medgifva en lätt framtida utveckling.

V

Enligt särskilt bestämmande uti berörda nådiga bref har Statsrådet och chefen för Kongl. Landtförsvarsdepartementet slutligen meddelat efterföljande närmare föreskrifter i ärendet:

Öfvergångsanordningarna i hvad stammen angår böra, där ej indelningsverket eller andra förhållanden lägga hinder i vägen, omfatta en tidrymd af fem år; och

De ökade kostnaderna under första öfvergångsåret böra icke öfverstiga ett belopp af 750,000 kronor, häri inbegripna de för beväringens vapenöfningar erforderliga kostnaderna. För följande öfvergångsår böra de ökade kostnaderna så vidt möjligt jämnt fördelas.

Sedan de anbefallda förslagen nu mera blifvit inom generalstaben utarbetade, får jag underdånigst de samma härhos öfverlemna.

Stockholm den 23. Augusti 1892.

Underdånigst

ERNST VON DER LANCKEN,

t. f. chef för Generalstaben.

Hugo Jungstedt.

• -,'I , h. f'< | i ti fr.»! l;)' !•

> .0 \ r♦;!*>!'!r-n11 iul' i^ui ti(

» . f ? r; Cff T -'£?!, . i

}, {,}•; ‘j (• ':>!

: i' 'i"WWr- l”; !•■/»« ! !!»!* f. iI- !-‘lhl

..-V':,-!

: r ij *. , 11 rf >•)/'•}

- _' ' ’1 i

i >' (. , i:!.l ,'ti-S'r, i c'-' 't: i !!'•!?(!' i " * ‘>

•1 i I ■ It Milj / •• i>: 1 .In . i. , '

tji» i! t-v ; • •.*> ro* .**•»}>(«!: • i< 1 •

tf* j I'! \j • j ‘■}("!, rrj , j,(|< > f • n' Jt‘v' . . i■ > • •;

Il i*i .rf!1 4 . «1 'v * i 11 i':i !• >; 11.'irrit; '• •

t 'in i vj v .i.y un i:-} ■ f; i f i i>i - *••'>{.*'« sb i.-!-

rijiciöt Hcrii;! ijiif

-i* f ! f i • 11 {

t in, .

in ' i; ; r ;|v *(»:!> v'

• iihhiv *)b f-' rJ )'ir>l H' ■: \:,rj }•<■•;. v!:

i ' Milt- i: !

fi, it>l ■

'■* ! i\ ' / !

,, sfi ‘ r :

- i i

Innehållsförteckning.

Sid.

I.

II.

III.

IV.

V.

VI.

VII.

Krigsstyrelsen..................... . . . .

Arméns ständiga indelning, sammansättning och förläggning •

De högre militära myndigheterna och staberna........

Värnpligtslagen.........................

Beväringsstyrkan och dess fördelning.............

De särskilda vapenslagen....................

A. Infanteriet. . . . jr • • ;;r» • • • ...........

B. Kavaleriet.........................

C. Artilleriet .........................

1. Fältartilleriet . ...................

2. Fästningsartilleriet..................

3. Tygstaten ..... .... , .« . • .....•••••

4. Gotlands artillerikår................

D. Ingeniörvapnet......................

1. Ingeniörtrnpperna.................

2. Fortifikationsstaben................

E. Träng eu.........................

1.

13.

24.

30.

40.

51.

51.

74.

89.

89.

92.

94.

95. 99.

100.

103.

105.

De civilmilitära kårerna och staterna

'iJ A. Ecklesiastikstaten.........

B. Auditör staten . .........

C. Fältläkarekåren.........

D. Fältveterinärkåren . .....

E. Intendenturkåren .........

F. Förråds- och handtverks-staten. . .

. 118. . 118. . 120. . 122. . 125. . 12(i. . 138.

VIII

VIII. Reservbefälet.........

A. Reservofficer änne

B. Reservunderbefälet

B* De civilmilitära härernas reserver

1. Ecklesiastik- och Auditör-staternas reserver '2. Fältläkare- och Fältveterinär-kårernas reserver

o. Intendenturkårens reserv’

4. Förråds- och handtverks-statens reserv7

IX. Hästuttagnings- och reqvisitions-lagarne.......

X. Sammanfattning........

Sid.

139.

140. 148. 155. 15(5.

157.

158. 161.

162.

168.

Bil. I.

Bil. II. 1. Bil. II. 2.

Bil. III. 1.

Bil. III. 2.

Bil. IV.

Bil. V. 1.

Bil. V. 2.

Bil. V. 3. a.

Förteckning öfver bilagorna.

Beräkning af kostnaden för en sjukvårdsbyrå inom armétorvaltinngens intendentsdepartement (tillika: fältläkarekarens lmfvudstation)...... ^

Förslag till rikets militära indelning.......

Jämförelse i afseende på vämpligtsområdesindelningen mellan den nu varande och den föreslagna indelningen af riket . . 181

^delningsstab k°Stnaden för 'Bosättande af en 6. arméför-

Beräkning af besparingar på anslagen till »öfverkommendants- ^ expeditionen i Stockholm» och till »kommendantstaten» 184

r or slag till lag angående förändrad lydelse i vissa delar af varnpligtslagen den 5. Juni 1885......._ jgg

öfversigt af de manliga årskullarnes efter 1866 ursprungliga styrka och deras styrka vid inträdet uti värnpligtsåldern . 191. fi er sigt af förhållandet mellan inskrifne och vapenöfvade bevärmgsmän af 1. och 2. klasserna åren 1887—1891 .... 192 öfversigt af förhållandet mellan »duglige till krigstjenst» »beviljade uppskof» och »oduglige till krigstjenst» inom årsklasserna 1888 -1892 ............ 19

IX

Sid.

Bil. Y. 3. b. Öfversigt inskrifningsområdesvis af förhållandet under åren 1888—1892 mellan antalet pröfvade 21-åringar (19-åringar på Gotland) och antalet oduglige till krigstjenst ..... 195.

Bil. Y. 3. c. Öfversigt af förhållandet mellan »duglige till krigstjenst», -.beviljade uppskof'» och »oduglige till krigstjenst» inom de äldre årsklasserna 1888—1892 ................ 197.

Bil. V. 4. Öfversigt af de olika årsklassernas inom beväringen minsk-

ning genom utvandring med vederbörligt tillstånd under åren 1888—1892.................... 198.

Bil. Y. 5. Fördelning arméfördelningsområdesvis af ut t agningen af be-

väring till specialvapnen och till flottan i fästningstjenst........................199.

Bil. V. 6. Beräkning af de ökade årliga kostnaderna för beväringen

enligt förslaget.................... 200.

Bil. Y. 7. Beräkning af den ökade kostnaden för beväringen under 1.

öfvergångsåret.................... 202.

Bil. VI. A. 1. Tabell utvisande ökning ( + ) och minskning (—) af personal och hästar vid infanteriet för infanteri-regementens och -kårers upp- eller ned-bringande till föreslagen styrka. . 205.

Bil. VI. A. 2. Jämförelse mellan infanteriets styrka enligt plan — nu och

enligt förslaget .................... 207.

Bil. VI. A. 3. Öfversigt af de olika inskrifningsområdenas bidrag till rekrytering af arméns stammanskapsstyrka under åren 1888-1891 ...................... 210.

Bil. VI. A. 4. a. Jämförande öfversigt af erforderlig anslagsökning för infanteriet enligt Kongl. Maj:ts proposition till senaste riksdag och enligt nu framlagda förslag .............212.

Bil. VI. A. 4. b. Beräkning af de utgifter för infanteriet, hvilka enligt förslaget tillkomma........ 213.

Bil. VI. A. 4. c. Beräkning af de utgifter för infanteriet, hvilka enligt förslaget upphöra................... . 222.

Bil. VI. A. 5. Beräkning af dagaflöningskostnaden för befälet vid infanteriet

för ökning af dagantalet enligt detta förslag...... 229.

Bil. VI. A. 6. Beräkning af kostnaden för infanteriets befälsmötens 2. och

3. afdelningar år 1892 232.

Bil. VI. A. 7. Förslag till öfvergång från infanteriets nu varande till dess

föreslagna organisation................ 234.

Bil. VI. A. 8. Beräkning af kostnaden för infanteriet under 1. öfvergångsåret ......................... 236.

Bill. till Urtima lliksd. Prot. 1832. 1 Sand. 1 Afd. 1 Höft.

II

X

Sid.

Bil. VI. B. 1. Förslag till Lifgardets till häst och Kronprinsens husarregementes ombildning till regementen om 5 sqvadroner . 238.

Bil. VI. B. 2. a. Jämförande öfversigt mellan erforderlig anslagsökning för kavaleriet enligt Kongl. Maj:ts proposition till senaste riksdag, enligt 1892 års statsutskotts förslag och enligt nu framlagda förslag................. 240.

Bil. VI. B. 2. b. Beräkning af de utgifter för kavaleriet, Indika enligt förslaget tillkomma...................241.

Bil. VI. B. 2. c. Beräkning af de utgifter för kavaleriet, hvilka enligt förslaget upphöra.................... 252.

Bil. VI. B. 3. Beräkning af ändrade kostnader efter öfverflyttning af 1 sqvadron af Kronprinsens husarregemente till Lif gardet till häst......................... 254.

Bil. VI. B. 4. Beräkning af den ökade dagaflöningskostnaden för kavaleri-

heväringens befäl................... 256.

Bil. VI. B. 5. Förslag till öfvergång från nu varande till föreslagen organisation för Skånska husar- och dragon-regementena samt Jämtlands dragonregemente............... 258.

Bil. VI. B. 6. Beräkning af ökad kostnad för Skånska husar- och dragonregementena samt Jämtlands dragonregemente under 1. öfvergångsåret.......... 260.

Bil. VI. C. 1. Jämförelse mellan artilleriet å fastlandet enligt nu varande

och den föreslagna organisationen........... 264.

Bil. VI. C. 2. a. Sammandrag af årliga kostnaden för ny organisation af artilleriet å fastlandet.................. 266.

Bil. VI. C. 2. b. Beräkning af kostnaden för fältartilleriets organiserande på

6 regementen..................... 267.

Bil. VI. C. 2. c. Beräkning af kostnaden för fästning sartilleriets organiserande

på 2 kårer...................... 273.

Bil. VI. C. 2. d. Beräkning af kostnaden för tygstaterna vid artilleriets tyg-

stationer å fastlandet, enligt den nya organisationen . . 277.

Bil. VI. C. 2. e. Öfversigt af nu varande kostnad för fält- och fästningsartil-

leriet på fastlandet (utom tygstaten).......... 279.

Bil. VI. C. 2. f. Öfversigt af rekryterings- och aflönings-kostnaderna för de 4 till Vaxholms artillerikår öfverflyttade fästning skompanierna ..................• . . . . 282.

Bil. VI. C. 2. g. Öfversigt af nu varande inqvarterings- och servis-ersättning för artilleriet............ 283.

Bil. VI. C. 2

Bil. VI. C. l Bil. VI. C. 4 Bil. VI. C. { Bil. VI. D.

Bil. VI. D.

Bil. VI. D.

Bil. VI. D.

Bil. VI. E.

Bil. VI. E. i

Bil. VI. E. :

Bil. VI. E. ;

Bil. VI. E. i Bil. VI. E. Bil. VI. E.

Bil. VI. E. Bil. VI. E.

Bil. VI. E. Bil. VII. A.

XI

Sid.

. h. Öfversigt af kostnaden för tygstaterna vid artilleriets tygstationer å fastlandet, enligt den nu varande organisationen ........................284.

>. Beräkning af den ökade årliga kostnaden för Gotlands artillerikår .......................286.

t. Öfversigt öfver Norrlands artilleriregementes och Karlsborgs

artillerikårs sammansättning under 1. öfvergångsåret . . 287. >. Beräkning af den ökade kostnaden för artilleriet under 1.

öfvergångsåret ....................288.

1. Jämförelse mellan den nu varande och den föreslagna sam-

mansättningen af personalen vid fortifikationen (ingeniörvapnet).................289.

2. Öfversigt af oflicerarnes och underofficerarnes vid fortifika-

tionsstaben placering enligt förslaget.......... 290.

3. Beräkning af den ökade årliga kostnaden för fortifikationen

enligt förslaget......• •............291.

1. Beräkning af den ökade kostnaden för fortifikationen under

1. öfvergångsåret................... 294.

L. Jämförelse mellan den nu varande och den föreslagna sammansättningen af trängbataljonernas stam....... 296.

2. a. Öfversigt af en större trängbataljons militära stampersonals

fördelning under olika tider af året.......... 298.

2. b. Öfversigt af en mindre trängbataljons militära stampersonals

fördelning under olika tider af året.......... 300.

3. a. Jämförelse mellan nu varande kostnad för trängtruppcrna

och kostnaden enligt förslaget...... 302.

3. b. Förslag till stat för Vendes (Svea) trängbataljon..... 303.

3. c. Förslag till stat för Norrlands (Göta) trängbataljon .... 309.

4. Jämförelse mellan det antal tjenstgöringsdagar för befälet

vid trängen, som åtgår för beväringsöfningarna, och det i förslagsstaterna upptagna.............. ■ 815.

5. Flan för trängb ev äring ens öfning under öfvergångstiden 316.

6. Jämförelse mellan Göta trängbataljons styrka enligt nu gäl-

lande plan, den 1. November 1892 och den föreslagna sammansättningen af denna bataljon..........317.

7. Beräkning af kostnaden för Norrlands trängbataljon under

1. öfvergångsåret.................. • 318.

och B. 1. Jämförelse mellan antalet pr ester och auditör er enligt

nu varande och här föreslagna organisation .... 320.

XII

Bil. VII. A. Bil. VII. C. Bil. VII. D. Bil. VII. E. Bil. VII. E.

Bil. VII. E.

Bil. VII. E. Bil. VII. E.

Bil. VII. E.

Bil. Vill. 1.

Bil. VIII. 2.

Bil. Vin. 3. Bil. IX.

’ Bil. X.

Bil. XI.

Sid.

och B. 2. Beräkning af förminskad kostnad genom ny organisation af ecklesiastik- och auditör-staterna..... 323.

1. Jämförelse mellan antalet militärläkare enligt den nu varande och den föreslagna organisationen........ 326.

I. Jämförelse mellan antalet veterinärer enligt den nu varande

och den föreslagna organisationen........... 327.

1. Sammandrag af behofvet af intendentur- och förvaltnings-

personal vid hären under krigstid........... 328.

2. Fördelning af intendentur- och förvaltnings-personalen under

krigstid efter dess sammansättning af »stam och beväring» samt efter rangklasser.......;.........330.

3. Öfversigt af intendentur- och förvaltnings-per sonalens för-

delning till tjenstgöring under fred..........331.

4. Beräkning af den årliga kostnaden för intendenturkåren . . 335.

5. Öfversigt af nu till intendentur- och förvaltnings-personalen

utgående anslag...................337.

6. Beräkning af den ökade kostnaden för intendenturkåren under

1. öfvergångsåret...................341.

Jämförelse mellan härens stamstyrka och antalet f. d. stam-

anställde beväringsmän den 1. Januari 1892 ....... 343.

Öfversigt af det antal fast anstäldt manskap den 1. Januari

1892, som genomgått underbefälsskolor.........344.

Beräkning af den årliga kostnaden för reservbefälsinrättningen 345. Förslag till lag angående skyldighet för enskilde att till

krigsbruk afstå hästar och fordon.......... 346.

Sammanfattning af de ökade årliga kostnaderna för landtförsvaret enligt föreliggande förslag.......... 350.

Karta, utvisande rikets indelning i 6 arméfördelningsområden.

I.

Krigsstyrelsen.

Af de fordringar, som blifvit uppställda för den förbättrade härordning, hvartill förslag här skall afgifvas, berör en krigsstyrelsen. Krafvel är, att inom krigsstyrelsen sjukvårdsväsendet skall varda företrädt på sådant sått, att enhetlig ledning af allt hvad som erfordras för mobiliseringen af dess materiel varder genomförd. För att vinna en fast utgångspunkt för denna frågas lösning, torde det vara af nöden att till en början lemna en redogörelse för de nu gällande anordningarna med hänsyn till sjukvårdsmaterielens anskaffning, vård och underhåll in. in. under fred. Komitén af den 13. Oktober 1886 för utarbetande af förslag till nytt reglemente för sjukvården i fält har uti ett af sina den 6. Mars 1888 afgifna underdåniga betänkande!!, det rörande inrättandet af ett sjukvårdsdepartement inom arméförvaltningen, på uttömmande sätt redogjort för ifrågavarande anordningar, och må ur detta betänkande följande utdrag anföras:

»Beträffande sjukvärdsmaterielem — heter det i sagda betänkande — »handhafves uppsigten däröfver dels af medicinalstyrelsens fältläkarekontor, dels af arméförvaltningens intendentsdepartement, dels ock af åtskilliga andra myndigheter. Under medicinalstyrelsen lyder nämligen, såsom ofvan år nåmndt, fältläkarekontoret, med öfverfältläkaren såsom intendent och styrelsens ombudsman såsom redogörare. Enligt gällande instruktion åligger fältläkarekontoret nyanskaffning och underhåll af arméns medicinal-, instrumental- och förbands-utredning, hvilken dels är utlemnad till militära sjukhus samt regementen och kårer, dels finnes i reserv förvarad i fältläkarekontoret, som eger att öfvervälla skedd förbrukning och den samma ersätta, hvarvid härför erforderliga medel reqvirera^ från arméförvaltningens intendentsdepartement, inför hvilket medlen redovisas, under det att materielen redovisas inför medicinalstyrelsen.»

»Fältläkarekontoret, soin bör hafva till förfogande personer med nödiga vetenskapliga och fack-tekniska insigter, eger dock ej någon själfständig ställning eller något egentligt initiativ, samt saknar nödiga tillgångar för Bih. till Urtima Riksd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft. 1

2 I. Krigsstyrelsen.

att kunna följa framstegen inom facket, t. ex. genom försök med eller inköp af nya modeller in. in., hvarför medicinalstyrelsen i hvarje enskildt fall måste därom göra underdånig framställning hos Kongl. Maj:t.»

»Till arméförvaltningens intendentsdepartement höra åter alla ärenden angående arméns helso- och sjuk-vård i de delar, som icke tillhöra medicinalstyrelsens handläggning, såsom uppförandet och underhållet af arméns sjukhus, anskaffandet af för dessa nödiga säng- och beklädnads-persedlar in. in., förbinderi- och sjuktransport-vagnar samt alla öfriga för sjukvården behöfliga fordon, persedlar och utredning (med undantag af medicinalier, instrumenter och förband), bestridande af kostnaderna för indelta arméns och beväringens sjukvård vid vapenöfningarna m. in., äfvensom förvarandet af de för fälthruk afsedda förråden af utredningspersedlar, sängkläder, sjukkläder och öfriga för fältsjukhusen behöfliga inventarier. Nämnda departement ombesörjer äfven, efter eget beslut, alla nödiga reparationer af indelta arméns sjukhus och deras inventarier, samt bestämmer således fullt själfständigt och i besittning af nödiga medel öfver den största delen af sjukvårdsmaterielen samt öfver dess konstruktion och beskaffenhet, men kan härvid ej ega erforderlig vetenskaplig eller fack-teknisk insigt, ej heller torde man för sjukvårdsmaterielen kunna begära något särskildt utbilda^ intresse hos detta af en mängd andra göromål öfverhopade departement. Det åligger äfven intendentsdepartementet att hos Kongl. Maj:t föreslå uppförandet af nya sjukhus för armén och dervid utarbeta förslag och ritningar till dessa byggnaders konstruktion och alla detaljer, åliggande det dock medicinalstyrelsen att öfver dessa förslag afgifva yttranden, hvarvid naturligt nog inträffar, dels att tidsutdrägt uppstår, dels att de begge embetsverken stanna i olika mening, då det ena hufvudsakligen fäster sig vid patienternas fördelar och det andra vid kostnaderna.»

»De större garnisonssjukhusen i Stockholm och Karlsborg stå däremot, dels under särskilda direktioner, dels under armé för v ältning ens civila departement. De smärre garnisonssjukhusen stå under fortifrkationsdepartementet i afseende på byggnad och inredning, medan sjukvårdspersedlarna vid de garnisonerade trupperna anskaffas af vederbörande förn ältning sdirektioner för härtill under beklädnadsanslagen anvisade medel, som redovisas inför intendentsdepartementet..»

»Under så invecklade förhållanden är tydligt, ätt mycket återstår att önska beträffande enhet och nödiga insigter vid anskaffningen, förvaltningen och förvaringen af den för freds- och fält-bruk erforderliga, synnerligen omfattande och olikartade sjukvårdsmaterielen. Särskildt framträder detta förhållande på ett betänkligt sätt, då fråga uppstår om nya modeller, t. ex. till bårar och andra transportmedel, sjukvårdsränslar, förbandsväskor,

I. Krig sstyrelsen.

förbinderikistor in. in., då bestämda föreskrifter saknas, huru härvid skall tillgå, och hvarifrån medlen skola tagas, hvarför än den ena, än den andra af förenäinnda myndigheter hos Kongl. Maj:t tagit initiativet i dylika frågor, liksom beträffande anskaffandet af medel till hvarjehanda annan sjukvårdsmateriel.»

»Delningen af de till den militära sjukvården hörande angelägenheterna utöfvar ock naturligen på de samma en särdeles menlig inverkan. De nu varande organisationsförhållandena inom den militära sjukvården kunna ej medgifva, att nödig uppmärksamhet egnas hvarken åt de rent vetenskapliga, militärhygieniska frågorna, Indika under senare tid vunnit betydlig utveckling, eller åt de frågor, som särskildt angå sjukvårdsmaterielen. Så väl medicinalstyrelsen som arméförvaltningen äro för öfrigt i så hög grad upptagna af andra ärenden, att den militära helso- och sjukvården kommer att mer eller mindre undanskjutas och blifver eu bisak, hvarjämte uppförandet af sjukhus och anskaffning af största delen af sjukvårdsmaterielen in. in. äro öfverlemnade åt en myndighet, som förfogar öfver alla för sjukvården disponibla medel, men hos hvilken fack-tekniska insigter häri ej skäligen kunna förväntas. Därjämte saknas för närvarande bestämda föreskrifter angående bestridandet af så vigtiga åligganden som t. ex. utarbetandet af bestämmelser för sjukvårdspersonalens öfningar och dess förseende med reglementen och instruktioner, sjukvårdens mobilisering så väl till personal som materiel, utrustningsplaner för samtliga sjukvårdsformationer in. in.»

»Samtliga de komitéer, som handlagt hithörande organisationsfrågor, hafva också betonat vigten af behörig enhet inom denna gren af krigsförvaltningen.»

Såsom framgår af hvad nu blifvit anfördt, ville 1886 års sjukvårdskomité vinna denna oundgängliga enhet genom inrättandet inom arméförvaltningen af ett särskildt femte departement till de fyra nu bestående dylika inom sagda embetsverk. Med inrättandet af detta departement satte komiterade emellertid i förbindelse eu ganska vidt omfattande ombildning af fältläkarekårens personalförhållanden. Denna ombildning skulle närmast kunna betecknas såsom ett slags utbrytning af fältläkarekåren från vårt lands civila läkarekår. Den ifrågasatta utbrytningen var visserligen icke fullständig, men dock så pass genomgripande, att fältläkarekåren, i stort sedt, skulle kommit att lyda under medicinalstyrelsen medelbarligen genom eu generalfältläkare, hvilken vore dels chef för det nyinrättade sjukvårdsdepartementet och dels chef för fältläkarekårens hela personal.

Chefen för generalstaben, till hvars utlåtande komiténs betänkande öfverlemnades, tillstyrkte, uti underdånig skrifvelse den 31. Juli 1888, för-

4 I. Krigsstyrelsen.

slaget, dock under påvisande af åtskilliga förhållanden, som syntes honom göra det tvifvelaktigt, huru vida fältläkarekårens chef kunde fullkomligt fritagas från sitt ledamotskap af medicinalstyrelsen, samt huru vida icke äfven kårens öfriga personal i hvarjehanda afseende]! måste allt framgent förblifva stående omedelbart under sagda styrelse.

öfver förslaget infordrades jämväl medicinalstyrelsens utlåtande. Styrelsen afstyrkte, uti ett utförligt utlåtande af den 7. December 1888, för tillfället förslaget, i hvad det samma afsåg militärläkarnes ändrade tjensteställning, såsom innebärande fara för enheten inom vårt lands fåtaliga läkarekår, för militärläkarnes duglighet och mångsidighet, för deras ekonomiska ställning o. s. v. Vidkommande åter frågan om materielen yttrade styrelsen sig såsom följer: »Medicinalstyrelsens ombudsman kan icke på ett fullt tillfredsställande sätt fullgöra allt hvad honom åligger vid fältläkarekontoret, därest han samtidigt skall fullgöra hvad honom åligger såsom ombudsman och fiskal i medicinalstyrelsen, där göromålen under de senare åren ökats högst betydligt. Alldenstund dessa göromål äro af den beskaffenhet, att de ej kunna eftersättas, måste följaktligen en fördelning af ombudsmannens göromål med första ega rum, och då giltiga skål finnas för ett samtidigt öfverflyttande af fältläkarekontoret från medicinalstyrelsen till arméförvaltningen, får styrelsen, liksom komiterade, på det fiffigaste förorda denna förflyttning. Denna förflyttning torde ock, enligt styrelsens förmenande, kunna genomföras för eu helt ringa pekuniär uppoffring.»

Om sålunda de för vårt land egendomliga förhållandena gorå det svårt och må hända icke ens för närvarande önskvärd!, att ställa militärläkarne i allmänhet — tv hvad ofvan är sagdt om fältläkarekåren, torde gälla äfven läkarne vid flottan —, enligt utlandets förebild, så godt som afskilde från den civila läkarekåren, så sammanhänger lyckligtvis frågan om det rätta ordnandet af fältläkarekårens personliga tjensteställning, enligt hvad framgår af ofvan lemnade redogörelse, ingalunda alldeles oeftergiflig! med frågan om ordnandet af sjukvårdsmaterielens anskaffning, vård och underhåll i fred som i krig. Tvärt om. Slutorden i det medicinalstyrelsens utlåtande, ur hvilket anföranden uti det' föregående blifvit lemnade, visa, att styrelsen åtminstone anser materielfrågans lösning höra företagas först och oberoende af personalfrågan. Dessa slutord lyda: »Atnöjes man till en början med anordningar i hufvudsaklig öfverensstämmelse med medicinalstyrelsens ofvan afgifna underdåniga förslag» — om öfverflyttande af

fältläkarekontoret till arméförvaltningen — »hvilket.......... • torde

motsvara för handen varande behof, så kunna ytterligare anordningar på

I. Krigsstyvelsen.

detta område vidtagas, i den man de visa sig behöflig!»,, och det hela efter vunnen erfarenhet utvidgas i den ena eller andra riktningen, och småningom inom arméförvaltningen utbildas ett fullständigt sjukvårdsdepartement, därest ett sådant i en framtid skulle visa sig behöflig!.»

Ett första steg, ehuru helt ringa, uti den af medicinalstyrelsen sålunda angifna riktningen har blifvit taget sedan ofvan berörda utlåtanden afgåfvos, i det genom nådigt bref af den 18. April 1890 blifvit så anordnad!, att en af arméns bataljonsläkare nu mera tjenstgör i den dubbla egenskapen af »adjutant i arméförvaltningens intendentsdepartement» och »adjutant hos öfverfältläkaren vid armén», hvilken senare är fältläkarekårens främste man, chef för fältläkarekårens reserv och tillika, såsom ledamot af medicinalstyrelsen, intendent för fältläkarekontoret. Att denna anordning väl kan vara egnad att i någon mån förebygga möjligen bristande öfverensstämmelse mellan de båda förvaltande myndigheterna, intendentsdepartemcntet och fältläkarekontoret, men ingalunda i och för sig kan försäkra armén om den erforderliga enheten i ledningen af sjukvårdsväsendet, i hvad detta afser materielens anskaffning, vård och underhåll, lär ligga i öppen dag.

För vinnande af denna oeftergifliga enhet måste man gå vidare på den väg, man redan beträda Med undanskjutande tills vidare af frågorna om fältläkarekårens personliga tjensteställning och om inrättande af ett särskild! sjukvårdsdepartement inom arméförvaltningen, torde den af medicinalstyrelsen förordade förflyttningen af fältläkarekontoret till arméförvaltningen genast böra sättas i verket. Att förflyttningen bör ske till det af arméförvaltningens departement, intendentsdepartementet, hvilket redan för närvarande med fältläkarekontoret delar omsorgen om sjukvårdsmaterielen, torde vara själffallet. Detta departement är deladt, på en militärbyrå och en civil byrå. Den civila byrån lär knappast i nämnvärd mån beröras af den ifrågasatta förflyttningen, ty genom den samma sker ingen egentlig ändring af medelsförvaltningen och hvad därmed sammanhör. Annorlunda är förhållandet med den militära byrån. Utan att här för långt ingå på de administrativa enskildheterna, rörande hvilka det dessutom icke torde tillkomma generalstaben att afgifva slutligt förslag, lär det för frågans lösning vara af nöden att upptaga till behandling spörsmålet, huru vida fältläkarekontorets förflyttning till arméförvaltningens intendentsdepartement nödvändiggör några mera genomgripande ändringar inom militärbyrån.

Härvid möter först det förhållande, att fältläkarekontoret — detta häfdvunna uttryck må tills vidare nyttjas för att beteckna den nya inrättningen, hvars ställning inom intendentsdepartementet, ej mindre än dess särskilda uppgift, skall bestämmas — efter skedd förflyttning icke får

1. Krig satyr elsen.

förlora känningen med det militära sjukvårdsväsendets representant inom medicinalstyrelsen, öfverfältläkaren, äfven om denne senare, såsom oeftergifligt är, fritages från intendentsbefattningen vid kontoret. Med andra ord, föreståndaren för kontoret måste, ehuru tillhörande intendentsdepartementet, i vissa afseenden vara underställd medicinalstyrelsen genom öfverfältläkaren. Denna hans ställning till sagda styrelse och till öfverfältläkaren krafvel’ vidare, att han öfvertager äfven de åligganden, hvilka för närvarande bestridas af den ofvan omnämnde »såsom adjutant hos öfverfältläkaren» och »i intendentsdepartementet» tjenstgörande militärläkaren uti den först nämnda af dessa egenskaper, åligganden, som, i förbigående sagdt, enligt nu gällande mobiliseringsföreskrifter fått en icke ringa omfattning och som, i den mån de af senaste fältförvaltningskomité utarbetade särskilda förslag till fältförvaltningsreglementen varda fastställda till efterrättelse, måste än mer ökas. Det gäller nämligen härvid att omskapa kontoret, efter förebild af generalstabens hufvudstation, till en »fältläkarekårens hufvudstation», vid hvilken alla fack-tekniska angelägenheter äfvensom sådana personella, mobiliserings-, m. fl. frågor, som det tillkommer öfverfältläkaren att slutligen afgöra eller föredraga inom medicinalstyrelsen, handläggas eller förberedas. Föreståndaren kommer sålunda att intaga ett slags dubbelställning, endels med afseende på berörda ärenden under medicinalstyrelsen genom öfverfältläkaren, samt endels uti öfriga angelägenheter under intendentsdepartementets chef, generalintendenten. Hvad dessa senare angelägenheter vidkommer, är det tämligen naturligt, att allt hvad som rörer arméns helso- och sjuk-vård och som för närvarande handlägga inom intendentsdepartementet, utan att enligt sin natur höra under departementets civila byrå, äfvensom den befattning med de större garnisonssjukhusen, som för närvarande tillkommer arméförvaltningens civila departement, måste öfverflyttas till den nya inrättningen. Bland hvad som sålunda inom först nämnda departement ifrågakommer till öfverflyttning må veterinärärendena särskild^ framhållas, enär ett ändamålsenligt ordnande af dessa ärendens behandling torde påkalla särskilda åtgärder. Äfven de facktekniska och personella veterinär-ärendena, liksom vissa mobiliseringsärenden rörande veterinärväsendet, falla ytterst under medicinalstyrelsen genom öfverfältläkaren, medan öfriga dylika ärenden höra under chefen för arméförvaltningens iritendentsdepartement.

Fn sådan dubbelställning, som den nu antydda, för fältläkarekontorets föreståndare, kan sägas redan intagas af de båda militäre byråcheferne inom artilleri- och fortifikations-departementen, i det desse chefer tillika hvar för sig förestå tvänne alldeles utanför arméförvaltningen varande inrättningar, nämligen: generalfälttygmästarens och fortifikations-

I. Krig sstyrelsen.

generalens expeditioner. Mot den ifrågasatta ställningen kan sålunda ur denna synpunkt ej rimligen göras något inkast, men väl däremot, att det här vid lag varder tvänne skilda myndigheter, nämligen medicinalstyrelsen och chefen för intendentsdepartementet, under hvilka föreståndaren för fältläkarekontoret, i olikhet med nämnde båda militäre byråchefer, kommer att lyda. Denna olägenhet står emellertid icke att fullständigt afhjälpa på annat sätt, än det i det föregående angifna, genom fältläkarekårens — och det må tillfogas: fältveterinärkårens — utbrytning från de civila läkareoch veterinär-kårerna och ställande under en egen chef samt inrättandet af ett fullständigt sjukvårdsdepartement inom förvaltningen, eller just genom de åtgärder, hvilka icke för närvarande uti denna fråga lära kunna bringas å bane.

Det förhållande, som nu blifvit vidrördt, torde med fog kunna sägas hafva klargjort den nya inrättningens lämpligaste ställning till den nu varande militärbyrån inom intendentsdepartementet. Den nya inrättningen måste, för att icke ytterligare en led, chefen för militärbyrån, må varda infogad mellan inrättningens föreståndare och departementschefen, icke underställas, utan i hufvudsak likställas med, nu varande militärbyrån, eller med andra ord denna senare byrå bör delas i tvänne: nntendenturbyråm och »sjukvärdsbyrån», hvardera under sin byråchef. Med en sådan ställning inom intendentsdepartementet för sjukvärdsbyrån — en ställning som naturligtvis icke utesluter samråd vid förefallande behof under ärendenas förberedning mellan de båda militäre byråcheferne — synes all utsigt vara för handen, att de vigtiga ärendena rörande sjukvårds- och veterinär-materielens anskaffning, vård och underhåll skola kunna varda på ett ganska tillfredsställande sätt och med behörig skyndsamhet handlagda, samt den åsyftade enheten i fråga om dessa ärenden vinnas, om icke uti hvarje förekommande fäll, så åtminstone uti de flesta. Inträffar det någon gång, att medicinalstyrelsens och chefens för intendentsdepartementet åsigter om den rätta lösningen af en föreliggande fråga icke låta förena sig, ligger afgörandet i sista hand hos Kongl. Maj:t.

Återstår slutligen att tillägga, det samma delning, som inom intendentsdepartementet, tydligen redan i fred bör genomföras vid de under detta departement hörande arméns allmänna förråd, de nu s. k. utredningsförråden (i Stockholm och å Karlsborg), ej så fattadt som skulle dessa förråd behöfva hvardera delas i tvänne, utan allenast så, att inom de samma — liksom för öfrigt inom armén i dess helhet — förvaltningen af sjukvårdsmaterielen särskiljes från förvaltningen af den utredning, materiel in. m., som kan betecknas såsom tillhörande intendenturen i egentlig mening. En dylik anordning är nämligen icke blott den nödvändiga följden af sjuk-

8 T. Krigsstyrelsen.

vårdsbyråns inrättande, utan äfven en alldeles oundgänglig åtgärd, så framt mobiliseringsväsendet, såsom syftet är, skall kunna varda ordnadt på tillfredsställande sätt hvad dessa båda vigtiga förvaltningsgrenar vidkommer.

Hvad den för sjukvård sbyrån erforderliga tjenstemannapersonalen vidkommer, bör den samma, såsom medicinalstyrelsen förordat, utgöras af tvänne militärläkare, hvilka, till vinnande af likställighet med de öfriga militära byråernas inom arméförvaltningen tjensteman, torde böra vara:

1 byråchef (fördelningsläkare) och

1 assistent (1. bataljonsläkare),

hvartill dock ytterligare måste komma en representant för en hvar af de särskilda förvaltningsgrenar, som falla under byrån, nämligen:

1 assistent (sjukvårdsintendent), för handläggning af de med sjukvården oskiljaktigt förenade intendenturärendena, och

1 assistent (regementsveterinär), för handläggning af veterinärärendena.

Vid sitt förslag till bestämmande af personalsammansättningen för sjukvårdsbyrån utgick medicinalstyrelsen från de bestående förhållandena vid fältläkarekontoret, hvilket, enligt hvad ofvan blifvit sagdt, för närvarande förfogar öfver tvänne läkare. Båda desse tjensteman äro dock så väsentligt bundne af andra tjensteåligganden, att all sannolikhet torde förefinnas för att de tämligen omfattande göromål — utöfver anskaffningen, vården och underhållet af den under fältläkarekontoret hittills hörande medicinal-, instrumental- och förbands-utredningen — hvilka skulle tillkomma sjukvårdsbyråns båda läkare dels inom sjukvårdsbyrån, dels inom fältläkarekårens hufvudstation, ändock skola kunna af dem utföras, synnerligen som för tjensten inom byrån, samt i den mån sådant kan behöfvas äfven inom fältläkarekårens hufvudstation, ytterligare tvänne assistenter med specialutbildning för intendentur- och veterinär-tjensten underställas den såsom chef tjenstgörande läkaren. Dessutom lär väl den nya sjukvårdsbyrån, lika litet som det nu varande fältläkarekontoret, komma att alldeles sakna extra-ordinarie läkarekrafter. För närvarande äro icke mindre än fyra i hufvudstaden varande yngre militärläkare anställde såsom extra-ordinarie amanuenser vid fältläkarekontoret, och motsvarande anställning vid den nya inrättningen, med dess mera omfattande och utbildande sysselsättning, lär säkerligen med skäl kunna antagas varda än mer tilldragande för de yngre militärläkarne. Jämväl en eller annan militärveterinär kan må hända ock antagas skola söka dylik, för hans framtida befordran icke alldeles betydelselös anställning.

Såsom betjente ansåg medicinalstyrelsen 1 eller 2 vaktmästare erforderlige. Med afseende på desse lära äfven några ord böra nämnas. Om sjukvårds-

I. Krigsstyrelsen.

byrån, såsom den måste, får sig lokal anvisad inom arméförvaltningen, torde desse betjente böra utbytas mot eu underofficer samt, i mån af behof, manskap af den i hufvudstaden förlagda trängbataljonens sjukvårdskornpani eller af de till kursen för sjukvårdssoldater vid allmänna garnisonssjukhuset beordrade elever, enär den dem åliggande hufvudsakliga sysselsättningen måste varda att under assistenterne handhafva vården af medicinal-, instrumental- och förbands-utredningen, ombesörja inpackning af sådan utredning, som skall afsändas till regementen och kårer o. s. v., allt göromål med hvilka underbefäl samt menige vid sjuk vårdskompanier äfvensom annat sjukvårdsmanskap böra vara förtrogne. Endast underofficern, sergeant af 1. klassen vid den i hufvudstaden förlagda trängbataljonen, torde behöfva vara ständigt tjenstgörande vid byrån, medan åter erforderligt manskap beordras vid behof.

Kostnaderna för sjukvårdsbyrån enligt nu föreslagna organisation skulle, såsom Bil. I utvisar, varda sammanlagdt 10,271: 90 kronor.

Tillgångar till bestridande af dessa kostnader kunna, såsom sagda bilaga utvisar, beredas utan ökade anslag. Sedan en trängbataljon blifvit förlagd till Karlsborg, förefinnes därstädes icke behof af särskild garnisonsläkare, lika litet som man torde kunna vänta, att tvänne äldre militärläkare skola å denna aflägset liggande ort finna erforderlig enskild praktik. Garnisonsläkarebeställningen å Karlsborg, hvilken dessutom snarast torde varda ledig, bör för den skull indragas.

Ytterligare tillgångar kunna beredas genom det förslag, medicinalstyrelsen uti sitt i det föregående flere gånger åberopade utlåtande af den 7. December 1888 framställt, nämligen att den nu varande »militärläkarekursen» skulle ändras från årlig till endast hvart annat år återkommande, men med dubbelt så stort elevantal, hvilket förslag nedan under: »VII. C. Fältläkarekåren» återupptages. Den besparing å det i riksstatens IV. hufvudtitel under rubrik: »militärläkares undervisning» upptagna anslag af 8,500 kronor, som härigenom skulle åstadkommas, uppgår, enligt nyss berörda bilaga, till 2,150 kronor för år.

Genom den vid 1886 års riksdag beslutna omorganisationen af fältveterinärkåren, hvilken omorganisation ännu icke hunnit fullständigt genomföras, kommer slutligen att uppstå en besparing för statsverket, lika med skillnaden mellan veterinärstatens då varande kostnad: 72,347 kronor och den för framtiden beslutna kostnaden: 66,005 kronor eller 6,342 kronor, ett belopp som lämpligen synes böra användas för nu ifrågavarande ändamål.

Sammanläggas samtliga de anförda besparingarna, varder summan 12,752 kronor, hvilket belopp med 2,480: 10 kronor öfverstiger den beräk- JJih. till Urtima Riksd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft. 2

10 I. Krigsstyrelsen.

nade kostnaden för »sjukvårdsbyrån inom arméförvaltningen» och »fältläkarekårens hufvudstation».

Ytterligare eu under arméförvaltningen hörande förvaltningsgren, nämligen nybyggnad och underhäll af kronans hus och byggnader, torde för närvarande kunna sägas vara ordnad på ett sätt, som icke fullt motsvarar behofvet. Enligt gällande instruktion för arméförvaltningen äro de till nämnda förvaltningsgren hörande ärenden fördelade mellan artilleri-, fortifikations- och intendents-departementen sålunda:

att verkstäder och förråd för artilleriets materiel samt för beväpningen och ammunitionen i allmänhet, för kruttillverkningen in. m. d. höra under artilleridepartementet;

att — förutom fästningar och till dem hörande byggnader — de garnisonerade truppernas etablissement höra under fortifikationsdepartementet; samt

att etablissementen å mötesplatserna höra under intendentsdepartementet, dock med undantag för de gevärsförråds-byggnader, ammunitionsbodar o. s. v., som enligt ofvanstående höra under artilleridepartementet.

Sagda anordning, hvad vidkommer etablissementen å mötesplatserna, förskrifver sig från gamla tider. Men mötesplatserna då skulle icke vara, och ej heller voro de, stort annat, än en vanlig lägerplats i fält. Inga intendentur- eller gevärs-förrådshus funnos därstädes — förråden voro kompani- ej regements-förråd, och för dem voro trossbodarne inom kompaniernas stånd, rotekistorna och rustkamrarne å rotarne och rusthållen afsedda —; inga baracker funnos, ty i deras ställe nyttjades, såsom i fält under den tiden, tält; inga sjukhus, ty äfven dessa ersattes, såsom i fält, af tälten; inga ammunitionsbodar o. s. v. Det var sålunda allenast i viss män fältmässig materiel, som förefans å mötesplatserna, och denna hänfördes efter sin beskaffenhet under vederbörligt departement. Så småningom under detta århundrades långa fredsperiod hafva förhållandena å mötesplatserna ändrats, och särskildt på senaste åren har en sådan mångfald byggnader å samtliga dessa platser tillkommit, att någon väsentlig skillnad mellan kasernetablissementen och etablissementen å mötesplatserna nu mera icke förefinnes. Visserligen skulle med ett visst mått af berättigande kunna sägas, att de förras byggnader i allmänhet äro solida och dyrbara stenbyggnader, och de senares mindre solida och billigare byggnader af trä, men en dylik skillnad lär väl svårligen kunna föranleda till en så väsentligt skiljaktig anordning, som att etablissementen allenast på denna grund underställas olika mvndigheter. Allt efter ändamålet äro dessutom byggnader af de nämnda båda slagen blandade om hvarandra så väl i kasernetablissementen som i etablisse-

1. Krigsstyrelsen.

menten å mötesplatserna. Baracker (för beväringsmanskapet), stallskjul (sommarstall), förrådsskjul och andra dylika halfprovisoriska byggnader finnas vid månget kasernetablissement samt varda med den nu i fråga varande utsträckningen af öfningarna för beväringen nödvändiga inom åtskilliga andra. Och å andra sidan saknar väl intet etablissement å någon mötesplats ett solidt sjukhus, ett intendentur- eller gevärs-förråd o. s. v. Än mera invecklade hafva förhållandena på allra sista tiden blifvit, därigenom att äfven truppförband, hvilka icke äro hänförliga till de värfvade garnisonerade, fått sig skoletablissement anvisade uti städerna, hvilka etablissement kommit att varda underställda intendentsdepartementet. Detta departement liar sålunda nu mera icke att taga befattning allenast med ett slags mera provisoriska byggnader, utan måste draga försorg om uppgörande af ritningar och kostnadsberäkningar, granskning af dylika m. m. till byggnader af alldeles enahanda slag med dem, som eljest falla under fortifikationsdepartementet. Lika olämpligt torde vara, att artilleridepartementet öfvar uppsigt öfver vissa byggnader in. in. inom etablissementen å mötesplatserna och sålunda delar öfverinseendet öfver dessa etablissement med ett annat departement.

Då omständigheterna sålunda småningom blifvit fullkomligt ändrade, torde tidpunkten nu vara inne att åvägabringa enhet uti hit hörande frågor, genom att låta fortifikationsdepartementet få inseende äfven öfver mötesplatserna med deras samtliga byggnader samt sålunda skilja intendentsoch artilleri-departementen från ett bestyr, som de samma endast genom omständigheternas makt fått sig ålagdt. Att dessa departement, hvart och ett för sig, däremot måste bibehålla bestyret med de s. k. arméns allmänna förråd, fabriker, verkstäder m. m., hvilka höra under departementet, liksom äfven artilleridepartementet öfver artilleriets skjutfält med tillhörande byggnader, torde vara oundgängligt, just ur synpunkten af den önskvärda enheten uti förvaltningen.

Rörande enskildheterna af de erforderliga nya anordningarna, t. ex. huru den föreslagna sjukvård sbyrån skall sättas i t illfälle att göra sina insigter gällande vid uppgörande af ritningar och planer till sjukhusbyggnader å mötesplatserna-, eller artilleridepartementet vid uppförandet af gevärsförrådshus in. m. d., torde ej här vara platsen att utförligt orda, liksom det icke heller kan åligga generalstaben att afgifva slutligt förslag uti hit hörande ärenden. Deremot måste åt en annan sida af denna fråga, hvilken äfven berör organisationen af ett af arméns vapenslag, ingeniörvapnet, någon uppmärksamhet redan här egnas.

Ej blott ofvan omnämnda principiella skal tala nämligen för den föreslagna åtgärden. Ända tills för några få år sedan hafva kasernetablisse-

1. Krigsstyrelsen.

merit knappast funnits annanstädes än i mellersta och södra delarne af landet, och äfven där hafva de på sätt och vis varit sammanmassade på få punkter: i hufvudstaden, å Karlsborg och i Göteborg samt i Skåne. . Detta förhållande eger redan nu icke längre rum, och varda ytterligare de på grund af detta underdåniga förslag ifrågakommande förläggningsåtgärder vidtagna, komma kasernetablissementen, i likhet med mötesplatserna, att varda fördelade snart sagdt öfver hela landet. Af fortifikationens stab hafva, så länge de gamla förhållandena förefunnos, endast en eller två officerare behöft afdelas, för att såsom fortifikationsbefälhafvare i orterna öfva uppsigt öfver de befintliga under fortifikationsdepartementet ställda etablissementen. Behofvet af dylike befälhafvare har emellertid redan nu vuxit, och det varder vid de nya förhållandena så stort, att den åtgärd, som ur i fråga varande synpunkt bäst synes motsvara ändamålet, varder, att utse eu fortifikationsbefälhafvare för hvarje arméfördelningsområde och låta denne öfvertaga tillsynen öfver samtliga inom området befintliga, trupperna tillhörande hus och byggnader, så väl dem som för närvarande äro underställda fortifikationsdepartementet som dom, hvilka hitintills varit underställda intendents- eller artilleridepartementen, men nu föreslagits till öfverflyttning under först nämnda departement.

Slutligen må här hänvisas till det förslag, som nedan under: »VII. Ii. Intendenturkåren» framställes rörande inrättandet äfven af en »intendenturkårens hufvudstation», med uppgift, bland andra, att statistiskt sammanställa och behandla förvaltningsväsendet i dess helhet, för att dymedelst åvägabringa den öfverskådlighet, enbet och planmässighet inom arméns hela hushållning, som hitintills saknats.

De ofvan ifrågasatta anordningarna: upprättandet af en särskild

sjukvårdsbyrå inom arméförvaltningens intendentsdepartemenf (tillika: fältläkarekårens hufvudstation) samt sagda departements och artilleridepartementets fritagande från befattningen med bus och byggnader å mötesplatserna och denna befattnings öfvertagande af fortifikationsdepartementet, äro båda två af den natur, att de samma snarast möjligt böra komma till utförande.

II.

Arméns ständiga indelning, sammansättning och

Att freds- och krigs-indelningarna skola i möjligaste mån öfverensstämma, är en af hufvudgrundsatserna i nutidens härordningar. Denna grundsats eger så allmänt erkänd giltighet, att det icke lär vara af nöden att utförligt påvisa alla de fördelar, eu dylik öfverensstämmelse medför.

Om den lämpligaste krigsindelningen för svenska hären råder sedan länge inom vårt land knappast någon meningsskiljaktighet. Högsta enheten, den s. k. strategiska enheten, inom hären på fältfot är funnen böra vara arméfördelningen, och antalet arméfördelningar, som böra uppsättas, är äfven nära nog undantagslöst uti de under de senaste årtiondena framställda härordningsförslagen upptaget till sex, hvartill dock måste ytterligare räknas dels en rytterifördelning och dels ön Gotlands försvarskrafter, Indika senare, på grund af öns afskeda läge, måste bilda en själfständig afdelning.

Om krigsindelningen sålunda i sina hufvuddrag kan sägas vara med lätthet bestämd, är motsatsen händelsen, då frågan gäller dess öfverföring på fredsindelningen. Här spela eu mångfald omständigheter in, till hvilka hänsyn måste tagas. Det är ock därför helt naturligt, att nära nog ett hvart af de på senare tider framlagda härordningsförslagen haft sin särskilda fredsindelning att uppvisa. Vårt lands militärgeografiska och topografiska förhållanden måste, då armén organiseras uteslutande i och för landets försvar, visserligen vara de i första hand bestämmande här vid lag. Men till dessa af naturen själf danade och följaktligen oföränderliga förhållanden sluta sig andra växlande dylika: befolkningsförhållandena, som särskilt under de senaste årtiondena utvecklat sig på ett sätt, som intet förutseende mäktat ana; samfärdsmedlen, som särskild! genom järnvägarne, men äfven delvis genom vattenfarlederna, skapat nya förbindelsevägar mellan trakter, hvilka tillförne kunnat betraktas såsom tillhörande skilda operationsområden o. s. v. Kommer så härtill, att jämväl landets bestående administrativa indelning bill- vissa berättigade kraf på att varda beaktad vid den militära indelnin-

förläggning.

14 II. Arméns indelning in. m.

gen, samt att sedan gamla tider militära etablissement: kaserner och mötesplatser, finnas anlagda å för de påtänkta förändringarna icke alltid fullt passande orter, men att de samma icke utan dryga kostnader kunna utbytas mot andra, är det lätt förklarligt, att icke ens de härordningsförslag, hvilka byggts på helt och hållet nya grunder: »allmän värn pligt ensam» eller »värfvad stam och beväring», haft att uppvisa fullt enahanda fredsindelning. An större måste olikheterna vara mellan å ena sidan dessa indelningar samt å den andra dem, som blifvit framlagda uti sådana härordningsförslag, som bibehållit samtliga de gamla grunderna för försvarsväsendet och endast sökt afhjälpa dettas största brister, eller den nu varande »fördelnings- och militärdistrikts-indelningen», vid hvars genomförande ingen ändring uti det bestående härväsendet, ej ens en förflyttning af något värfvad t truppförband, kunde verkställas. Vid dessa senare indelningar bar afseende tillika, eller hvad den nu varande fördelnings- och militärdistriktsindelningen vidkommer, nära nog uteslutande, måst fästas vid den indelning af vårt land i regementsområden, hvilken verkställdes för mer än tvänne århundraden sedan vid indelningsverkets ordnande och som, märklig i många afseenden, är det ej minst såsom ett slags förebild till de nutida härordningarnas värnpligtsområdes-indelningar. Denna gamla militära indelning innebär emellertid i själfva verket uti sig två särskilda territorialindelningar: »rotehållet» och »rusthållet» — för att icke erinra om den tredje: »flottans båtsmanshåll», hvilken medelbarligen bidragit att än ytterligare inveckla förhållandena — och har slutligen, jämte den administrativa indelningen, fått tjena till stomme för den nya värnpligtsområdes-indelningen enligt 1885 års värnpligtslag.

Att den nu varande militärdistriktsindelningen måste ändras, då förbättringar i härordningen ifrågasättas, är sålunda, alldeles själffallet.

För arméns hufvudvapen har, i fråga om förbättringar, den fordran blifvit uppställd, att åt de samma skall gifvas »eu så vidt möjligt likartad sammansättning», hör särskildt det vapen: infanteriet, hvars förläggning kan sägas vara den bestämmande för militärdistriktsindelningen, innebär denna fordran, att i de landsdelar, där befolkningen är stadd i stark tillväxt, och där följaktligen tillgången på beväring icke nu mera står i lämpligt förhållande till infanteristainstyrkan, denna senare måste ökas. De landsdelar, för hvilka detta framför andra gäller, äro de norrländska landskapen.

Ökas stamstyrkan inom de fyra nordligaste länen så mycket, att de där nu förlagda fyra infanterikårerna varda regementen, är den VI. fördelningens område därmed gifvet.

II. Arméns indelning in. in.

' De båda återstående lån, Kopparbergs och Gefleborgs, hvardera med sitt inskrifningsområde och sitt infanteriregemente, hvilka för närvarande tillhöra VI. militärdistriktet, måste då tillsamman med sina närmaste sydliga grannlän ingå uti V. fördelningsområdet. Sjön Mälaren bildar detta områdes naturliga gränslinie mot söder, och däraf följer, att Upsala län (eller noggrannare uttryckt hufvuddelen af landskapet Upland: llplands regementes inskrifningsområde) samt Vesti nan lands län eller inskrifningsområde, med sina motsvarande två fullständiga infanteriregementen, komma att tillhöra detta fördelningsområde.

Nästa fördelningsområde mot söder räknadt, det IV., måste innefatta hufvudstaden jämte södra Målare-stranden och i öfrigt nejden omkring vestra stambanan intill Venern. De båda fotgardena, Södermanlands regemente samt ett af det nu varande till manskapsstyrkan allt för svaga, Nerikes regemente och Lifregementets grenadierkår nybildadt regemente (Lifregementet till fot) lemna den för detta område behöfliga infanteristyrkan. För reglering af gränsen i norr mellan IV. och V. fördelningarnas områden erfordras allenast ett utbyte af ett kompaniområde, n:r 14<3 (Vester Bergslagens) af nu varande Lifregementets grenadierkårs inskrifningsområde — eller såsom det för framtiden torde böra benämnas: Lifregementets till fot 2. inskrifningsområde — mot kompaniområdet n:r 146 (Kungsörs) åt Vestmanlands regementes inskrifningsområde.

Den nu varande II. fördelningens område kan bibehållas nära nog oförändradt. För erhållande af förbättrad gräns mellan detta fördelningsområde och I. fördelningsområdet måste dock verkställas ett utbyte af tvänne kompaniområden af Kalmar regementes inskrifningsområde: n:r 37 (Uppvidinge) och n:r 39 (Konga), mot tvänne dylika af Smålands grenadierkårs inskrifningsområde: n:r 30 (Norra Möre) och n:r 31 (Ölands). Genom detta utbyte vinner det till folkmängd svaga II. fördelningsområdet utom dess någon tillväxt i sitt invånaretal.

För att bereda I. fördelningen samma antal infanteribataljoner på fältfot, som de nu nämnda II. och IV.—VI. fördelningarna, måste Hallands bataljon samt så stor del af denna bataljons inskrifningsområde, som kan anses oundgänglig för bataljonens beväringsrekrytering — kompaniområdena n:r 60 (Laholms) och n:r 61 (Halmstads) — öfverföras från nu varande 111. militärdistriktet till denna fördelning och dess fördelningsområde. I öfrigt äro inga ändringar i fråga om detta fördelningsområde behöfliga.

För III. fördelningen kommer sålunda att återstå mellersta Sveriges vestra del. I norr varder denna fördelnings område ökadt med de för närvarande till V. militärdistriktet hörande Vestgöta-Dals regementes, Värmlands regementes och Värmlands fältjägarekårs inskrifningsområden, medan

16 IT. Arméns indelning rn. in.

det i söder, såsom förut blifvit nämndt, afstår till I. fördelningsområdet de tvänne sydligaste kompaniområdena inom Hallands bataljons inskrifningsområde samt sålunda endast behåller de två nordligaste: n:r 62 (Varbergs) och n:r 63 (Fjäre), under namn af Elfsborgs regementes 2. inskrifningsområde. Infanteristyrkan inom fördelningsområdet varder emellertid på detta sätt något mer än hälften större än inom öfriga fördelningsområden, nämligen 19 bataljoner på fältfot.

Det kan förefalla, som vore denna senare anordning mindre berättigad, men betraktar man den föreslagna fördelningsområdes-indelningen, som i allo öfverensstämmer med den vid statsutskottets vid sistlidne riksdag förslag fogade, och som åskådliggöres å bifogade karta, i stort, torde alla inkast af betydelse mot den samma varda undanrödda. Fem af rikets sex fördelningsområden vända, om sådant uttryck får nyttjas, fronten mot östra kusten. Dessa områden, som hafva lämplig form och ingalunda godtyckliga gränser, genomstrykas af järnvägar i de båda hufvudriktningarna: från vester till öster och från söder till norr. Deras ytinnehåll och invånartal (jmfr. Bil. II. 1. och 2.) äro visserligen tämligen olika, men icke mer skiljaktiga: ytinnehållet, än som betingas af den så betydligt växlande befolkningstätheten inom de olika delarne af vårt land, och invånartalet, än att den sannolika folkökningen inom en ej allt för aflägse framtid skall väsentligt minska olikheterna. Hvad särskilt den jämförelsevis stora folkmängdssiffran inom I. fördelningsområdet vidkommer, så utjämnas förhållandet till stor del däraf, att dels rytterifördelningens samtliga truppförband äro förlagda inom detta område, dels flottans Karlskrona fästningsartillerikår måste rekrytera sitt stora beväringsbehof hufvudsakligen ur detta område.

Bakom, vester om, nämnda fördelningsområden ligger III. fördelningsområdet, såsom det enda hvilket icke sträcker sig ut till östra kusten. I öster bestämmes detta områdes gränslinie af: vattendelaren mellan Dalarne och Värmland samt af sjöarne Venern och Vettern. Denna gränslinie är sålunda i ordets egentliga bemärkelse en naturlig gräns. Utefter denna gräns stöter fördelningsområdet intill, från norr räknadt, V., IV., II. och I. fördelningsområdena, och från det samma föra till ett hvart af dessa områden en särskild järnvägslinie, statsbana eller med statsbanorna i trafikförmåga något så när jämförbar enskild dylik. Då den från rikets mest hotade kust tillbakadragna fördelningen sålunda varder starkare på infanteri än de öfriga, och förbindelsevägarne mellan dennas och de öfrigas områden, såsom antydt, äro ypperliga, kunna vid krigsfara från den förra, utan att dess fördelningsförband upplöses, med lätthet afdelas besättningstrupper till hotade punkter inom de senare, eller ock kunna, därest sagda punkter måst besättas af trupper från de fördelningar, inom hvilkas område de äro belägna,

77. Armén» indelning m. m.

motsvarande enheter afdelas att intaga besättningstruppernas plats inom dessa fördelningars krigsindelning. För öfrigt lära väl icke mera betydande principiella invändningar kunna göras däremot, att en tredje infanteribrigad på detta sätt varder förlagd inom Hl! fördelningsområdet, än mot att I. fördelningen inom sitt område innesluter vårt lands enda rytterifördelning, en anordning, som förordats i alla nyare fullständiga härordningsförslag och som äfven här upptages. Med afseende på invånaretalet äro sist berörda båda fördel ningso mråd en ungefär lika.

Med de ändringar och nybildningar inom de särskilda vapenslagen, för hvilka nedan närmare redogöres, skulle hvarje arméfördelning på fältfot komma att utgöras af 2 fotfolksbrigader på 6 bataljoner, 1 rytteriregemente på 4 sqvadroner, 1 fältartilleriregemente på 6 batterier, 1 kompani ingeniörtrupper med bryggträng samt erforderliga trängformationer; III. arméfördelningen därjämte, så framt särskild infanteribesättning af linietrupper icke erfordras å kustfästningarna, af ytterligare 1 fotfolksbrigad på 7 bataljoner. Rytterifördelningen konung att utgöras af 2 rytteriregementen (brigader), hvartdera på 2 bataljoner om ‘4 sqvadroner, jämte 2 ridande batterier. För den hufvudhår och de själfständiga härafdelningar å särskilda krigsskådeplatser, som kunna varda sammansatta af nämnda högre enheter, skulle slutligen erforderligt antal fälttelegrafafdelningar finnas. Gotlands försvarskrafter förblifva så sammansatta som de efter den nyligen, år 1886, vidtagna omorganisationen för närvarande äro.

Endast i nedan nämnda afseenden skulle arméfördelningarnas krigsindelning och fredsindelning nämnvärdt skilja sig:

Ingeniörtrupperna äro på fredsfot sammanförda uti tvänne ingeniörbataljoner, och vid endast den ena af dessa finnes fälttelegrafkompani.

Trängtrupperna äro sammanförda uti allenast fyra trängbataljoner, men två af dessa bataljoner äro ungefär dubbelt så starka, som de båda öfriga, för att kunna hvardera mobilisera trängformationer för tvänne arméfördelningar.

Fast infanteribrigadsindelning i fred medgifva slutligen icke inedelstillgångarne att anordna.

Af besättningstrupper, organiserade för ändamålet, skulle vidare finnas 2 fästningsartillerikårer, den ena afsedd för Vaxholm—Oscar-Fredriksborg, och den andra för Karlsborg. Erforderliga fästningsingeniörkompanier för sagda båda fästningar, ej mindre än för sjöfästningen Karlskrona, koimne vid mobiliseringstillfälle att uppsättas af ingeniörbataljonerna.

Bill. till Urtima Riksd. Prut. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 1 Iläft.

11. Arméns indelning m. m.

De särskilda arméfördelningarnas sammansättning på fredsfot komme, öfverensstämmelse härmed, att varda såsom följer:

I. arméfördelningen:

(Fördelningsstaben: Kristianstad eller Helsingborg).

Smålands grenadierkår,

Kronobergs regemente,

Norra Skånska infanteriregementet,

Södra » »

Hallands bataljon,

Blekinge bataljon,

Skånska husarregementet,

» dragonregementet,

Kronprinsens husarregemente,

Vendes artilleriregemente,

Vendes trängbataljon (afsedd tillika för II. arméfördelningen).

II. arméfördelningen:

(Fördelningsstaben: Eksjö).

1. Lifgrenadierregemente!,

2. »

Jönköpings regemente,

Kalmar regemente.

Smålands husarregemente,

2. Göta artilleriregemente.

III. arméfördelningen:

(Fördelningsstaben: Sköfde).

Vestgöta regemente,

Skaraborgs regemente,

Elfsborgs regemente,

Vestgöta-Dals regemente,

Bohusläns regemente,

Värmlands regemente,

Värmlands fältjägarekår,

Lifregementets husarer,

1. Göta artilleriregemente,

Karlsborgs artilleri kår,

Göta ingeniörbataljon,

Göta trängbataljon.

II. Arméns indelning m. in.

19 IV. arméfördelningen:

(Fördelningsstaben: Stockholm).

*!•<*! i *' i: i: : , 1‘jfl f ♦ J!< * 'A i ; ’ I r i 1' f< J Uf ‘ t\'.?*•;r• J * <IM» i'.\-Ujl i* i * •’) l>f tf)if J f . IS»|

Svea lifgarde,

Andra lifgarde!,

Lifregemente! till fot,

Södermanlands regemente,

Lifgardet till häst,

1. Svea artilleriregemente,

Vaxholms artillerikår,

Svea ingeniörbataljon,

Svea trängbataljon (afsedd tillika för V. arméfördelningen).

S • . “ ■>:» tf:, • i ■»i »•! ö * • * 1irra ■> , son. ’ .o;.: ! 1 «• i

V. arméfördelningen:

(Fördelningsstaben: Stockholm).

Uplands regemente,

Dalregementet,

Helsinge regemente,

Vestmanlands regemente,

Lifregementets dragoner,

2. Svea artilleriregemente.

VI. arméfördelningen:

(Fördelningsstaben: Östersund).

Norrbottens regemente,

Vesterbottens regemente,

Jämtlands regemente,

Vesternorrlands regemente,

Jämtlands dragonregemente,

Norrlands artilleriregemente* ’

Norrlands trängbataljon.

De särskilda nybildade regementenas och kårernas namn äfvensom de ändrade benämningarna för vissa nu bestående trupper äro, med tvänne undantag, hemta de från 1891 års härordningsförslag. Hvad det första af dessa undantag, Vendes trängbataljon, vidkommer, har sagda förslag, som förutsatte sex trängkårer, icke kunnat tagas till förebild, och har, vid sådant

jern

: .:rf, ■!.) i

•u i ut: i

11. Arméns indelning rn. rn.

förhållande, det I. arméfördelningen tillhörande artilleriregementets gamla historiska benämning ansetts lämpligen kunna öfverföras äfven till den trängbataljon, som skulle komma att tillhöra samma arméfördelning. Det andra undantaget, Jämtlands dragonregemente, är tillkommet, endels för att åvägabringa större enhet uti rytteriregementenas benämningar, endels för att återupplifva det namn, som sagda landskaps trupper undfingo vid sin första uppsättning enligt indelningsverket och som de sedermera buro i närmare ett hundra år.

Af indelta regementen och kårer komma ingalunda flere, än för närvarande, att varda förlagda utom vederbörliga arméfördelningsom råden. Tvärt om. Den föreslagna indelningen är äfven i detta afseende förmånligare, än den nu varande. Det nya Lifregementet till fot sträcker sig visserligen med en del af sina nummer inom V. arméfördelningsområdet, men dess hufvuddel faller inom IV. arméfördelningens område, dit regementet hörer. V. arméfördelningens rytteriregemente, Lifregementets dragoner, som för närvarande i sin helhet är förlagdt utom det fördelningsområde, hvartill det hörer, kommer med alla sina nummer inom V. arméfördelningsområdet. Återstå sålunda allenast Lifregementets husarer och Smålands grenadierkår, som delvis, alldeles såsom för närvarande, komma utom de arméfördelningsområden, hvartill de höra.

Ehuru de militära synpunkterna icke ensamma kunna varda de bestämmande i fråga om valet af orter, hvarest de nyuppsatta regementena och kårerna böra förläggas, utan hänsyn härvid måste tagas till de bidrag till uppförandet af kasernetablisseinent för berörda truppförband e. d., som kommunerna kunna finna sig manade att lemna staten, i gengäld för de förmåner, som förläggningen af ständigt tjenstgörande trupp inom ett samhälle måste anses tillskynda det, torde dock de ur rent militära synpunkter lämpligaste förläggningsorterna här böra upptagas, nämligen: för Vendes trängbataljon: Hessleholm eller Eslöf;

» 2. Göta artilleriregemente: Jönköping eller Linköping;

» 2. Svea » Gefle eller Upsala, och

» Norrlands trängbataljon: Sollefteå.

Uti ett land med i allmänhet tunnsådd befolkning och till följd däraf stora afstånd är det nämligen af större militär betydelse, än i tätare befolkade, att den likformiga förläggningen icke inskrånkes till allenast de högsta enheterna, utan varder ett genomgående drag hela förläggningen igenom. De särskilda truppförbandens förläggnings- eller hufvud-orter:

II. Ai'méns indelning■ m. in.

kasernetablissementen eller mötesplatserna, böra sålunda, så långt ske kan, vara likformigt utspridda inom arméfördelningsområdena. Med en sådan anordning underlättas personalens inställelse till tjenstgöring så i fred som vid mobilisering, och varder inställelsen förenad med minsta möjliga kostnad och tidsutdrägt. För sådana etablissement, som de ifrågavarande, hvilka samt- och synnerligen äro afsedda för truppförband, som vid mobiliseringstillfälle skola draga till sig ett högst betydligt antal hästar, kommer härtill den vigtiga hänsynen till truppförbandens hästuttagningsamråden. Etablissementen måste ett hvart bilda så att säga medelpunkten till de rundt om de samma belägna hästuttagningsområdena., ty eljest försenas själfva hästuttagningsförrättningarna, förlängas de erforderliga hästtransporterna, och ökas mobiliseringsdagarnes antal mer än nödigt är.

Hvad särskildt artilleriregementena vidkommer, måste hänsyn tagas äfven till skjutfältens närhet, och är ur denna synpunkt Gefle eller Upsala, i hvilkas närhet — på en dagsmarsch från först nämnda och på ungefär två dagsmarscher från sistnämnda stad — Marma skjutfält ligger, synnerligt lämpliga förläggningsorter för 2. Svea artilleriregemente, samt Jönköping, som ej befinner sig allt för långt från det af 1. Göta regemente begagnade Remmene skjutfält, att föredraga framför Linköping såsom förläggningsort för 2. Göta artilleriregemente. För trängbataljonerna åter är ett sjukhus i förläggningsorten önskvärd!., på det dessa bataljoners sjukvårdsmanskap därstädes må kunna undfå sin egentliga utbildning såsom sjukvårdare. Ur denna synpunkt lämpar sig Sollefteå, som har länslasarett, väl för Norrlands trängbataljon, men icke någondera af de för Vendes bataljon ofvan föreslagna orterna.

Förutom nu nämnda nya etablissement, lära utvidgningar af följande förefintliga dylika varda af nöden:

1. af Kronprinsens husarregementes i Malmö eller Helsingborg, för att upptaga detta regemente i dess helhet, sådant det samma varder efter öfverföring af en af dess nu varande sex sqvadroner till Lifgardet till häst;

2. af Skånska husar- och dragon-regementenas skoletablissement å Herrevadskloster och i Ystad för beredande af utrymme åt regementenas, på grund af deras ombildning till värfvade, betydligt ökade och året igenom fortgående skolor;

3. af Jämtlands hästjägarekårs etablissement å Frösön, på grund af denna kårs ökning till regemente med trenne nya sqvadroner;

4. af det under byggnad varande artillerietablissementet i Östersund, för upptagande af Norrlands artilleriregemente i dess helhet, hvarförutom

22 II. Arméns indelning in. in.

5. Svea och Göta trängbataljoners nu varande etablissement och må hända ytterligare några mötesplatser måste förses med barackbyggnader för beväringen.

Hvad särskildt I. arméfördelningsområdet vidkommer, torde emellertid genom vissa omflyttningar af truppförbanden kostnaderna för etablissementen kunna väsentligt nedbringas. Föriägges Kronprinsens husarregemente i sin helhet till Malmö, varder detta regementes nya etablissement i Helsingborg tillgängligt för Skånska husarregementet. Detta senare regementes skoletablissement, å Herrevadskloster kunde då öfverlåtas åt Vendes trängbataljon. Huru vida Vendes artilleriregementes etablissement i Kristianstad kan, utan nämnvärdt ökade utvidgningskostnader, upptaga 8 batterier, i stället för, såsom nu, 6 dylika, samt huru vida, i följd däraf, detta regementes Landskrona-etablissement bör beräknas kunna öfverlåtas till Skånska dragonregementet, samt Ystads-etablissementet afyttras, kan icke med de upplysningar i ämnet, öfver hvilka generalstaben förfogar, med bestämdhet afgöra^. Dessutom lär det vara af nöden, att frågan om de nya etablisseinenten, om de behöfliga utvidgningarna af de bestående, äfvensom om de här ofvan antydda omflyttningarnas verkställbarhet underkastas, till hela sin vidd, undersökning och beräkning af sakkunnig myndighet.

Hvad nu blifvit anfördt om behofvet af nya kasernetablisseinent och utvidgningar af beflntliga dylika, får dock icke så förstås, som skulle hvarje ständigt tjenstgörande truppförband ovillkorligen behöfva vara i sin helhet kaserneradt. Man lär med fullt fog kunna instämma uti statsutskottets vid sistlidne riksdag yttrande: »att det icke torde vara mera nödvändigt hos oss, än hos våra grannar i söder och på åtskilliga andra ställen i Europa, att genast i början bygga större kasernetablissement.» Hvarje ständigt tjenstgörande truppförband bör visserligen hafva ett etablissement med utrymme för dess skolor och förråd o. s. v., men för personalens förläggning kan användas inqvartering hos invånarne i orten eller annan mindre kostsam åtgärd, t. ex. förläggning i flere afdelningar på skilda håll uti redan bestående byggnader, som kunna inredas för ändamålet. Jämväl undersökningar i detta syfte torde böra på ort och ställe vidtagas, innan slutligt afgörande träffas rörande frågan om de ständigt tjenstgörande truppförbandens förläggning, hvilken är af natur att föranleda till stora kostnader, de där icke omedelbart tjena till höjande af vårt lands försvarskraft.

Slutligen må erinras, att genom den ifrågasatta sammanslagningen af Lifregementets grenadierkår och Nerikes regemente nämnda kårs mötesplats Utnäs löt varder obehöflig. Fråga uppstår härvid, huru vida icke lämpligen en del af byggnaderna å denna mötesplats, som ligger synnerigen fördelaktigt till såsom mobiliseringsort för V. arméfördelningens all-

II. Arméns indelning m. in.

manna trång, borde bibehållas åt landtförsvaret och anordnas till trängförråd (trängdepot) för sagda fördelning. En dylik anordning, som äfven borde tillämpas inom II. arméfördelningsområdet genom upprättande af ett, trängförråd å för denna fördelnings trängformationer lämplig mobiliseringsort, t. ex. i Nässjö, skulle kraftigt bidraga att förringa olägenheterna däraf, att nämnda båda arméfördelningar icke kunnat varda redan under fred utrustade med egna trängbataljoner.

I fråga om öfvergångsanordningarna är att framhålla, det den ofvan föreslagna arméfördelningsområdes-indelningen torde böra, träda i kraft redan från och med L öfvergångsåret. För de tidpunkter, då de särskilda nyuppsatta regementena och kårerna borde kunna öfverföras till sina slutliga förläggningsorter, och då öfriga i samband med den förbättrade härordningen föreslagna liknande anordningar borde varda vidtagna, redogöres nedan under de särskilda vapenslagen. Anledningen, hvarför den nya indelningen sålunda förutsättes skola verkställas genast, och utan hänsyn därtill att arméfördelningarnas styrka och sammansättning kunnat varda sådana, de skola vara i eu framtid, är väsentligen att söka uti mobiliseringsförhållandena. Skola planerna för arméns mobilisering under öfvergångsåren kunna städse hållas i tidsenligt skick, måste fördelningsområdesindelningen, hvilken, såsom ofvan blifvit framhållet, uti sig inbegriper hela värnpligtsområdesindelningen och sålunda äfven tjenar till underlag för beväringsuttagningen till olika vapenslag in. in. d., redan från första stund varda fast ordnad och sedermera orubbligt bibehållen. Sker så, kommer, kan man nästan säga, arméns ena hufvuddel, beväringen, redan från början uti den ställning, den samma för framtiden skall intaga, medan den andra, stammen, småningom lämpar sig efter de nya förhållandena.

i

III.

De högre militära myndigheterna och staberna.

Deri i det föregående antydda nödvändiga öfverensstämmelsen mellan krigs- och freds-indelningen, hvad vidkommer de högsta enheterna, arméfördelningarna, kräfver i grundsats, att hvarje arméfördelnings samtliga trupper i fred underställas arméfördelningschefen efter enahanda grunder, som de måste vara det i krig. Desslikes måste arméfördelningscheferne, i likhet med de nu varande »fördelningscheferne och generalbefälhafvarne i militärdistrikten», hafva territoriell myndighet öfver arméfördelningsoinrådena med samtliga inom dem varande försvarsanstalter, verk och inrättningar tillhörande landtförsvaret. Kommer benämningen »arméfördelningsområde» att träda i stället för: »militärdistrikt», torde, i förbigående sagdt, tjenstetiteln: »chef för N. N. arméfördelning» vara till fyllest jämväl för att utmärka generalbefälhafvareskapet öfver motsvarande arméfördelningsområde;

För närvarande äro emellertid icke hvarje fördelnings alla trupper, utan allenast infanteriets, kavaleriets och trängens truppförband, fullständigt underställda fördelningscheferne, medan åter det egentliga chefskapet öfver artilleriets och fortifikationens afdelningar utöfvas af cheferne för artilleriet och fortifikationen. Att sistnämnda anordning, hvad angår chefen för artilleriet, måste i allo upphöra, och denne officer af generalitetet i stället varda »generalfälttygmästare och inspektör för artilleriet», torde, med stöd af alla senare fullständiga härordningsförslag, kunna sägas vara själffallet, åtminstone hvad vidkommer fältartilleriet. I fråga åter om fästningsartilleriet, som icke är fördeladt på samtliga arméfördelningar, skulle det kunna förefalla, som vore förhållandena annorlunda. Men härvid gör sig en annan synpunkt gällande. Fästningsartilleriets kårer äro afsedda uteslutande eller åtminstone i främsta rummet till försvar af vissa fästningar, och dessa å sin sida äro underställda vederbörande arméfördelningschef, som ju bär ansvar för samtliga försvarsanordningar inom fördelningsoinrådet. Det är sålunda en nödvändig följd af arméfördelningschefernes generalbefälhafvareskap, att fästningsartilleriet, där sådant finnes, måste träda under arméfördelningschefen, samt att artillerigeneralens befogenhet öfver detta artilleris kårer, fast på andra grunder, inskränkes till den, som tillkommer en inspektör.

III. De höyre militära myndigheterna och staberna.

25 Tilläggas bör dock, att nu åsyftade ändring ovillkorligen måste uppskjutas tills artilleriets, så väl fält- som fästnings-artilleriets, nya organisation är vorden fullständigt genomförd. Under öfvergångstiden är enhetlig ledning af detta vigtiga vapens hela ombildning alldeles oundgänglig.

Annorlunda gestalta sig förhållandena med hänsyn till ingeniörvapnet. Med de jämförelsevis ringa förändringar uti detta vapens organisation, som ifrågasättas och som, i motsats mot hvad fallet var uti det af 1890 års komiterade granskade härordningsförslaget, i ingen mån beröra hvarken officerarnes eller underofficerarnes vid sagda vapen tjensteställning, kan fortifikationsgeneralen svårligen gå förlustig om det chefskap, han för närvarande innehar öfver fortifikationens officers- och underofficers-kårer. Som dessutom ingeniörbataljoner komma att finnas allenast inom tvänne arméfördelningsområden, samt ingalunda inom dessa hafva någon särskild uppgift, liknande fästningsartillerikårernas, torde icke fullgoda skäl kunna andragas för ett afsteg från de nu varande anordningarna i fråga om dessa bataljoners förhållande å ena sidan till fortifikationsgeneralen och å den andra till vederbörande fördelningschefer (generalbefälhafvare).

Uti »inspektörens för kavaleriet» tjensteställning förutsättes ingen ändring.

Hvad åter vidkommer »inspektören för trängen», gäller med afseende på honom under öfvergångstiden till de nya organisationsförhållandena, hvad nyss ofvan blifvit sagdt om generalfälttygmästaren. Ledningen af trängens hela ombildning måsté öfverlåtas åt denne inspektör, och som hans em betsbefattning för närvarande är inskränkt till allenast öfvervakandet af trängförbandens utbildning, måste hans befogenhet vidgas därhän, att han undfår behörigt inflytande på officerares anställning och förflyttning äfvensom i allmänhet på personalförhållandenas vid bataljonerna ordnande, på de nya trängetablissementens inrättande m. m. d., med ett ord, att han under denna tid varder ett slags »chef för trängen». Sedan ombildningen blifvit afslutad, synes åter inspektörsbefattningen i sitt nu varande skick ingalunda vara af nöden. Visserligen komma trängtrupper icke att under fred förefinnas inom samtliga arméfördelningar, men att på den grund fritaga äfven de fyra arméfördel ni ngschefer, Indika få trängtrupper under sitt befäl, från att på eget, odeladt ansvar öfvervaka dessa truppers utbildning, lär väl icke kunna försvaras. Arinéfördelningschefen, som, förutom eu stabschef, städse har eu fördelningsläkare vid sin sida, är utom dess vida bättre skickad, än inspektören för trängen hitintills varit, att inspektera den ena hufvuddelen af trängtjensten, nämligen sjukvårdstjensten, och får sagde chef, såsom i detta underdåniga förslag ifrågasättes, Bill. till Urtima liiksd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 AIfd. 1 Höft. 4

26 III. De högre militära myndigheterna och staberna.

äfven eu fördelningsintendent bos sig anställd, torde det nyss sagda kunna tillämpas äfven om den nära nog vigtigaste grenen af den egentliga trängtjensten, tjensten vid förplägnadskolonnerna. Trängpersonalens utbildning är slutligen i sak vidt skild från personalens utbildning inom de vapen, artilleriet och kavaleriet, för hvilka inspektörer ifrågasättas. Utbildningen vid trängen uti de tjenstegrenar, hvilka icke kunna räknas tillhöra sjukvårdstjensten eller förplägnadstjensten i egentlig mening, är, i motsats mot utbildningen vid artilleriet och kavalleriet, tämligen elementär. Den omfattar: allmän militär utbildning, ridning, körning, hästskötsel, något skjutning o. s. v., för hvilka öfningsgrenars inspekterande hvarje högre officer torde kunna anses fullt kompetent.

En verksam inspektion af trängförråden, ej mindre de vid hvarje trängbataljon befintliga än äfven de särskilda dylika förråd, som ofvan blifvit föreslagna skola upprättas inom de arméfördelningar, hvilka i fred sakna trängbataljoner, torde däremot vara af yttersta vigt. Denna inspektion tillfaller helt naturligt generalintendenten, som ha.r att utföra den samma personligen eller, allt efter som fråga är om trängmaterielen i egentlig mening eller om sjukvårdsmaterielen, genom den honom underställde »öfverfältintendenten» eller »byråchefen vid sjukvårdsbyrån», efter enahanda grunder som generalfälttygmästaren och fälttygmästare!! för närvarande utöfva inspektionen öfver artilleriförråden. Tilläggas må endast, med hänsyn till hvad ofvan under: »I. Krigsstyrelsen», blifvit anfördt rörande byråchefens vid sjukvårdsbyrån ställning till öfverfältläkaren, att, då denne byråchef får i uppdrag att verkställa inspektion, sådant skall ske efter samråd med öfverfältläkaren. Genom sagda anordning förutsattes för öfrig! ingen ändring ske uti medicinalstyrelsens befogenhet, att genom öfverfältläkaren eller, vid förhinder för denne, genom annan militärläkare inspektera arméns (och flottans) sjukvårdsanstalter samt öfva tillsyn öfver den undervisning, som lemnas af militärläkarne.

Med hänsyn särskild! därtill, att Gotlands stridskrafter, enligt den nedan föreslagna nya lydelsen af § 53 värnpligtslagen, icke för framtiden komme att varda bundna, såsom för närvarande, uteslutande vid ön, synes allt skäl förefinnas, att upptaga 1890 års komiterades förslag, att dessa stridskrafter skola vara underställda chefens för II. arméfördelningen inspektion. En dylik anordning bör i någon mån bidraga att minska olägenheterna för de gotländska trupperna af deras afskilda förläggning och ringa beröring med fastlandets.

Den stabspersonal, som förefinnes vid de nu varande »fördelningarna och militärdistrikten», är lämpad efter den befogenhet, som för närvarande

27 III. De högre militära myndigheterna och staberna.

tillkommer »fördelningscheferne och generalbefölhafvarne», samt omfattar sålunda, förutom militär personal (stabschef, adjutant och ordonnansofficer rare), allenast cn fördelningsläkare. Skola hvarje arméfördelnings samtliga trupper, såsom ofvan blifvit framhållet, varda underställda arméiördelningschefen efter enahanda grunder, som de måste vara det i krig, kunna icke, såsom för närvarande är fallet, truppernes egentliga förvaltningsärenden i fred helt och hållet undandragas arméfördelningschefens inflytande. Tvärt om. Skall det varda möjligt att åstadkomma planmässighet och enhet inom förvaltningen vid arméns samtliga truppförband och formationer, samt att ordna och leda den samma öfver allt på ett med statsverkets intresse och god hushållning öfverensstämmande sätt, måste öfverinseendet öfver denna tjenstegren decentraliseras, samt behörig arbetsfördelning sålunda jämväl inom förvaltningen i fred åvägabringas. Med andra ord: arméfördelningarna måste göras till enheter' äfven uti administrativt afseende, samt arméfördelnirigscheférne jämväl i fred beklädas med en viss administrativ myndighet med åtföljande ansvar. Häraf följer, att till den förutvarande fördelningsstaben måste redan i fred sluta sig en fördelningsintendentur, ställd vid arméfördelningschefens sida, för att handlägga alla de angelägenheter och spörsmål, som stå i samband med förvaltningen och den ekonomiska hushållningen vid fördelningens trupper.

Samtliga på senare tider framställda fullständiga härordningsförslag hafva förordat, att dylika förvaltningsorgan med erforderliga fack- och detälj-insigter skulle anställas hos arméfördelningschéferne, och i åtskilliga särskilda nådiga propositioner hafva fördelningsintendenturcrs inrättande blifvit föreslaget. Som nu ytterligare, såsom längre fram närmare utvecklas, en fullständig ombildning af intendenturkåren ifrågasättes, torde det icke vara af nöden att vidare utveckla de skäl, på grund af Indika sagda förslag återupptages. Det torde vara till fyllest att något närmare angifva fördelningsintendenturernas åligganden.

Förutom samtliga de åligganden, som tillkomma fördelningsintendenturerna i fråga om förberedandet af truppernas underhåll och utrustning in. in. vid mobilisering — åtgärder, som måste vara omsorgsfullt planlagda och i enskildheter utarbetade samt städse hållas i vederbörligt skick — skulle fördelningsintendenturerna:

öfvervaka persedelvården och munderingshushållningen äfvensom materielen och materielvården vid till fördelningen hörande truppförband och formationer;

biträda vid ordnandet af truppernas na tu ra förplägning och däröfyer afgifva utlåtanden, efter ärendenas natur, till intendenturkårens hufvudstation eller till arméför valt ningens intendentsdepartement;

28 III- De högre militära myndigheterna och staberna.

hafva uppsigt öfver den för arméfördelningen i dess helhet afsedda trängdepoten;

leda och öfvervaka, på sätt nedan under: »VII. E. Intendenturkåren» närmare angifves, utbildningen dels af den personal af beväringen, som afses för bestridande vid inobiliseringstillfälle af befattningar, tillhörande intendenturkåren, dels af aspiranterne till fast anställning vid sagda kår och af reservintendentsaspiranterne;

handhafva och leda förvaltningstjensten vid arméfördelningens fältoch fälttjenst-öfningar in. m. d.

Den ökning af fortifikationens stab, som funnits oundgänglig, omnämnes nedan i sammanhang med ingeniörvapnet i dess helhet. Här må allenast framhållas, att de fortifikationsbefälhafvare, som, enligt hvad i det föregående blifvit sagdt, skulle anställas inom de särskilda arméfördelningsområdena, borde, utan att räknas såsom hörande till arméfördelningens stab, dock i vissa afseenden underställas arméfördelningschefen, på det denne äfven inom denna tjenstegren måtte kunna verka sammanhållande och reglerande.

I öfrigt förutsättes icke någon ändring uti de högre staberna.

Då å generalitetsstaten för närvarande äro upptagne allenast 5 fördelningsgeneraler, 5 adjutanter hos fördelningsgeneraler och 5 fördelningsläkare, och sålunda den sjette arméfördelningen är i saknad af aflönad stab, erfordras uppsättning af dylik. Kostnaderna härför uppgå, såsom Bil. III. 1. utvisar, till 15,265 kronor, däraf för I. öfvergångsåret 2,780 kronor varda erforderliga.

Med afseende på de nu varande generalbefäihafvarnes territorriella befogenhet förutsätta gällande krigslagar (förordningen om krigsdomstolar § 7) ett undantag därutinnan, att den myndighet i fråga om krigsrätts förordnande och hvad därmed sammanhänger, som eljest tillkommer generalbefälhafvare, för hufvudstaden innehafves af öfverkommendanten. Den i viss mån sidoordnade ställning, som öfverkommendanten sålunda intager i förhållande till generalbefälhafvaren inom det militärdistrikt, hvartill hufvudstaden i öfrigt hörer, lär äfven framgent böra bibehållas. Ehuru tvänne arméfördelningschefer, enligt hvad ofvan blifvit sagdt, skulle finnas förlagde i hufvudstaden, torde icke lämpligen öfverkommendantsbefattningen kunna uppdragas åt någondera af dem, då de samme under allt för stor del af året af sina inspektioner och öfriga tjensteåligganden

111. De högre militära myndigheterna och staberna.

kallas utom hufvud staden, hvars talrika garnison klöfver en högre befälhafvares ständiga närvaro. Åt öfverkommendanten synes därför arvode, motsvarande det för närvarande enligt särskildt beslut, utgående, böra beredas på stat.

Förutom i hufvudstaden finnas för närvarande kommendanter, särskildt förordnade med arvoden å landtförsvarets budget, å Karlsborg, i Göteborg samt inom Karlskrona befästningar å Kungsholmen och Drottningskär.

Kommendantsskapet å Karlsborg torde allt fortfarande vara af nöden. Ehuru en fästningsartillerikår föreslås skola därstädes förläggas, varda tjenstgöringsförhållandena inom denna fästning väsentligt olika mot dem å Vaxholm—Oscar-Fredriks-borg, cdär kommendantsbefattningen utöfvas af chefen för Vaxholms artillerikår. Ä Karlsborg komma icke mindre än tvänne särskilda kårer, nämligen Göta ingeniör- och Göta träng-bataljoner, att, förutom fästningsartillerikåren, vara ständigt förlagda, hvarjämte under större delen af året infanteriets (ena) volontärskola därstädes sammandrages. Garnisonstjenstens ordnande och öfvervakande äfvensom öfriga en kommendant tillkommande åligganden kunna, under sådana förhållanden, icke lämpligen anförtros åt någon af sagda, truppförbands chefer, utan måste utöfvas af eu officer, som står öfver en hvar af desse.

Kommendantskapet i Göteborg, den sista qvarlefvan af de i forna tider talrika kommendantskapen uti garnisonsstäderna i landsorten, synes icke för framtiden behöfligt. Visserligen har Göteborg, rikets andra stad, en talrik befolkning, men som inom staden icke kommer att finnas mer än ett regemente, och dettas styrka, dessutom minskas mot för närvarande, föreligger intet större behof af särskild kommendant uti denna stad, än i andra garnisonsorter.

Sedan flottan för försvaret af Karlskrona station erhållit en särskild Karlskrona fästningsartillerikår, torde den nu varande anordningen, att kommendantsbefattningarna å ofvan nämnda särskilda fästningsverk aflönas å landtförsvarets budget, icke längre ega, något, skäl för sig.

De nu ifrågasatta anordningarna beträffande öfverkominendantsexpeditionen i Stockholm och kommendantsstaten skulle, såsom Bil. III. 2. angifver, medföra en besparing af 1,670 kronor.

Tiden för nu ifrågasatta ändringars genomförande, hvilken väsentligt varder beroende af åtgärderna för uppsättning af Karlskrona fästningsartillerikår, torde böra lämpas efter omständigheterna.

v ■»!>

IV.

Värnpligtslagen.

Den ifrågasatta utsträckningen af beväringens öfningar krafvel1 ändring af vissa §§ i nu gällande värnpligtslag, och hafva dessa ändringar jämte öfriga dylika, som befunnits nödiga, blifvit sammanförda uti Bil. IV. 1. »Förslag till Lag angående förändrad lydelse i vissa delar af värnpligtslagen den 5. Juni 1885.» ■

Enligt detta förslag skulle följande §§ och mom. undergå ändring, nämligen: § 1, § 3 mom. 1, §§ 6, 27 och 28, § 33 mom. 2 och 3 samt §§ 34 36, 39, 52 och 53. Då flertalet af dessa ändringar varit tillförne i nådiga propositioner för riksdagen framlagda, torde det icke vara af nöden, att ett hvart af ändringsförslagen nu å nyo underkastas en uttömmande motivering, utan lära endast de ändringsförslag, Indika afvika från de i propositionen till innevarande års riksdag innehållna, behöfva här å nyo upptagas till behandling.

Till en början torde dock några ord erfordras rörande innebörden af § 3 mom. 1, ehuru sagda § och mom. blifvit bibehållet vid den lydelse, det samma eger enligt lagutskottets vid sist nämnda riksdag, på grund af sagda proposition, afgifna förslag. Detta inom., sammanstäldt med tvänne andra lagrum, i hvilkas lydelse icke heller någon ändring ifrågasättes, § 28 och § 36 mom. 1, bildar nämligen grundvalen för den allmänna värnpligtens tillämpning inom den förbättrade härordning, till hvilken förslag skall uppgöras, och måste därför påkalla särskild uppmärksamhet.

Enligt nu nämnda stadganden komma vårt lands värnpligtige att, i olikhet med hvad för närvarande eger rum, varda indelade uti trenne linie]1: en första linie, beväring eris första uppbåd, om 8 åldersklasser (21.—28. lefnadsåren); en andra linie, hvilken för närvarande icke förefinnes, beväringens andra uppbåd, om 4 åldersklasser (29.—32. lefnadsåren), samt en tredje linie, landstonnen, om 8 åldersklasser (33.—40. lefnadsåren). Dessa linier

IV. Värnpligtslagen.

måste, till följd af de olika tjenstgöringsvillkor de dem tillhörande värnpligtige äro underkastade, ega skilda uppgifter inom härordningen. Den första och den tredje liniens uppgift kan sägas vara omedelbart utstakad uti i fråga varande stadganden. Men icke så den andras. Som denna senare linie dessutom är en nybildning, är det så mycket mera af nöden att söka noggrannt bestämma den uppgift, som värnpligtslagen tillerkänner den samma. . , r

Beväringens första uppbåd bildar en städse inkallelseberedd och öfver allt, der rikets försvar sådant klöfver, användbar försvarsstyrka. Behöflig del af detta uppbåd får sålunda kallas under fanorna, när helst riket är hotadt, och de inkallade förblifva i tjenst, tills faran är öfver, eller det uppståndna kriget afslutadt. Landstormen åter är hänvisad till användning uteslutande under ett krig samt för hemortens försvar, och är hemorten härvid tämligen trångt begränsad genom bestämmelsen uti § 37, att landstormen icke må »föras utom eget och närmast tillgränsande inskrifningsområden». Den får sålunda icke uppkallas förr, än fienden under ett utbrutet krig hotar dess hemort, och när faran för den egna härden är öfverstånden, om ock kriget allt fortfarande rasar på andra håll inom riket, skall den samma åter entledigas ur tjenst. Genom bestämmelserna i § 38 är landstormen slutligen i viss mån sjanständigt, organiserad och ställd under eget befäl, åtminstone af lägre grader.

Mellan beväringens första uppbåd och landstormen är beväringens andra uppbåd stäldt, Bestämmelserna uti § 28 rörande villkoren för detta uppbåds inkallelse skilja sig emellertid tämligen mycket från dem, som gälla för första uppbådet, och då härtill kommer, att de andra uppbådet tillhörande beväringsmärmen icke hafva någon skyldighet, enligt § 33, att vid flyttning eller vid bortovaro från sitt hem hålla områdesbefälet underrättadt om sin vistelseort, hvarken kan eller bör detta uppbåd påräknas såsom en städse inkallelseberedd försvarsstyrka. Men å andra sidan är andra uppbådets användbarhet icke, såsom landstormens, inskränkt till endast viss tid eller vissa delar af riket, utan, när detta uppbåd en gång blifvit inkalladt, kan det samma användas för huru lång tid som helst samt öfver allt inom de förenade rikena och, med riksdagens särskilda medgifvande, äfven utom dessas gränser. Ej heller är för detta uppbåd, såsom för landstormen, någon själfständig organisation antydd uti värnpligtslagen. Ett slags förbindelse har det samma visserligen enligt § 33 mom. 1 med landstormen därutinnan, att hvarje beväringsman, som icke är inkallad, när landstormen inom hans ort uppkallas, är skyldig att utgå med denna, men sagda skyldighet dela beväringsmärmen af andra uppbådet med dem af det första, hvilka för tillfället kunna vara oinkallade.

7 V. Värnpligtslagm.

Den nu lemnade redogörelsen för andra uppbådets militära ställning torde vara till fyllest för att man, med den samma till utgångspunkt, skall kunna klargöra detta uppbåds uppgift inom härordningen. Till en början finner man då, att andra uppbådet, i likhet med det första, måste för uppgiftens lösning träda i förening med stammen, eller med andra ord att systemet »stam och beväring» måste utsträckas till att omfatta beväringens bada uppbåd. A id den planmässiga, städse förberedda mobiliseringen af svenska hären — hvilken mobilisering, för att kunna motsvara sitt ändamål, måste vara lämpad efter alla, de förhållanden, som kunna tänkas inträda, och således icke grundad på vissa förutsättningar rörande det håll hvarifrån krigsfaran hotar, farans relativa aflägsenhet eller dess omedelbara närhet eller krigets plötsliga utbrott, innan ens någon krigsfara förmärkts, m. in. d. kan man tydligen icke taga hänsyn till beväringens andra uppbåd, för hvars inkallelse villkor, skiljaktiga från dem som gälla för första uppbådet, äro uppställda, utan måste denna mobilisering omfatta allenast stammen och beväringens första uppbåd. Men sedan denna planenliga första mobilisering blifvit verkställd, och det visat sig, att den vid mobiliseringens anbefallande möjligen tämligen aflägse krigsfaran trädt närmare eller blifvit förbytt till verklighet, samt att landet måste ytterligare anstränga sig, må hända sätta in i kriget alla de krafter som kunna uppbringas, så vida utsigt skall förefinnas att bringa kriget till lyckligt slut, då är tiden inne att uppkalla andra uppbådet. Som de mobiliserade fälttrupperne (linietrupperne) vid denna tidpunkt måste hafva lemnat sina mobiliseringsorter, å Indika endast deras depotafdelningar qvarstå, kan inkallelsen af den behöfliga delen af andra uppbådet — rörande hvars värnpligtige områdesbefälet under tiden fullständigat de i rullorna innehållna, i viss mån bristfälliga upplysningarna — ske till dessa depotafdelningar. Af befäl och stam menige från depotafdelningarna. eller från de särskilda s. k. reservunderbefälsskolorna och möjligen äfven ett mindre antal beväringsmän af första uppbådet samt af de inkallade beväringsmännen af andra uppbådet uppsättas de nyformationer, som pröfvas af nöden och som med den för handen varande befälskadern kunna åstadkommas. Det mått af utsträckning, som enligt detta underdåniga förslag förutsattes uti den allmänna värnpligten, medgifver icke, att dessa nyformationers organisation, såsom uti det af 1890 års komiterade granskade fullständiga härordningsförslaget, kan bestämmas en gång för alla uti sjelfva härordningen. Organisationens bestämmande varder en sak, som måste öfverlåtas åt krigsstyrelsen att vid förefallande behof afgöra, med ledning af befälstillgången och utbildningsarbetets fortskridande vid depoter och skolor. Härmed vare dock icke sagdt, att generalstaben, hvilken det åligger att utarbeta planerna för ar-

IV. Värnpligtslagen.

méns mobilisering, vid dessas uppgörande får försumma att taga hänsyn till eller, så långt på förhand ske kan, förbereda dylika formationers upp rättande.

Rörande de särskilda förhållanden, under hvilka nyformationer af berörda slag vanligen komma till användning, och de militära skäl, som göra mindre fast organiserade trupper brukbare för sådan användning, må anföras hvad 1890 års komiterade yttra.

»Huru väl» — heter det i deras betänkande med afseende på denna fråga — »än linietrupperna må vara organiserade och utbildade, skulle dock deras verksamhet betydligt förlamas, om de ej vid sina operationer kunde frigöras från sådana uppgifter, hvilka, ehuru af vigt för krigets gång, dock äro af jämförelsevis underordnad art. Sålunda finnas alltid vid sidan af de egentliga operationsområdena andra dylika af jämförelsevis mindre betydelse, hvilka det dock är af vigt för den försvarande att ega i sitt våld, och -för hvilkas tryggande emot oväntade angrepp särskilda trupper i behörig tid böra afdelas. Den egentliga fältarmén måste hålla en oafbruten förbindelse med de delar af landet, hvilka, liggande utom området för de egentliga operationerna, äro i stånd att förse fältarmén med dess olika behof, och då de vägar, utefter hvilka. dylika förbindelser upprätthållas, äro begärliga föremål för sådana, fientliga företag, som ega rum vid sidan af de större operationerna, är det vidare af nöden att, när behofvet så anses fordra, särskilda trupper afdelas till dessas skydd. Slutligen måste å vissa punkter af landet, hvilka i följd af sin stora strategiska vigt blifvit befästade, delar af försvarskrafterna vara förlagda, vare sig ständigt eller periodvis, färdiga att afvisa hvarje oväntadt anfall. En förståndig hushållning med landets stridskrafter gör det nödvändigt att anvisa uppfyllandet af dylika uppdrag åt trupper, sammansatta af sådant

folk, som ....... sedan några år tillbaka afslutat sin fredstjenstgöring

......... Då ifrågavarande uppdrag därjämte äro af den beskaffenhet,

att de ej af trupperna kräfva den rörlighet, som vid operationer i fiendens närhet är af nöden, kunna de ock öfverlemnas åt den kategori af hären, hvilken, såsom under vissa omständigheter behöflig jämväl till liniehärens förstärkning,.......blifvit benämnd reservtrupper.»

Enligt nu gällande värnpligtslag finnes för dessa vigtiga uppgifter ingen del af beväringen särskildt afsedd. Dessa uppgifter låta å andra sidan ingalunda förena sig med de för landstormens användbarhet stadgade villkor, om hvilka ofvan talats. För ändamål, sådana som de af komiterade angifna, skulle därför under nu varande förhållanden antingen fälttrupper afdelas, eller ock nödgades man taga sin tillflykt till depotafdelningarna. Hvilken af dessa utvägar, som än tillgrepes, lika menligt komme det att Bill. till Urtima Hiksd. Prof. 1 Samt. 1 Afd. / ljuft. 5

7 V. Vämpligtslagen.

verka på fälthären. I förra fallet komrae denna att för längre eller kortare tid undvara en del af sina afdelningar, och detta möjligen vid tillfällen då det vore af yttersta vigt att den samma kunde uppträda så stark som möjligt. 1 det senare fallet komme fälthären att småningom försvagas i styrka genom uteblifvande af ersättnings-personal och -hästar från depotafdelningarna, hvilka ju komme att ryckas från sitt egentliga ändamål: rekrytoch remont-utbildningen, för att själfva kastas in i äfventyrliga och förlustbringande militära företag. Vigten af den uppgift, beväringens andra uppbåd har att fylla inom härordningen, kan sålunda icke underkännas. Först detta uppbåds befintlighet mäktar gifva åt försvarsorganisationen den seghet och tänjbarhet, som särskildt inom ett land med fåtalig befolkning är oeftergiflig, därest ett kraftigt försvar skall varda tänkbart.

Det är tydligt, att beväringens indelning i tvänne uppbåd, sedd uteslutande ur militär synpunkt, ingalunda är någon fördel. Tvärt om. Uppbådsindelningen är också icke tillkommen på militära skål, utan allenast för att icke betunga beväringsmännen af de äldre årsklasserna mer än nödtorften ovillkorligt bjuder, och detta så i fred som i krig. Af sagda förhållande framgår ock, att andra uppbådet i krig ej bör inkallas förr, än den fullt öfvade delen af första uppbådet inom samma trakt blifvit inkallad, och härmed är man inne på frågan om antalet årsklasser i första uppbådet.

Alla de skäl, som tala för behofvet af åtta årsklasser uti detta uppbåd, äro så ofta och så öfvertygande framhållna, att de säkerligen icke behöfva å nyo utförligt afhandlas. Det torde vara nog att erinra därom; att, om så olyckligt varit att vår här under innevarande år, innan inskrifriingarna försiggått eller 1. beväringsklassen blifvit vapenöfvad, måst sättas på krigsfot, skulle vid bortåt eu tredjedel af infanteriets regementen depoterna icke kunnat fyllas, eller ock skulle dessa fått upptaga en stor del alldeles oöfvad beväring. Under nästa och närmast kommande år varder visserligen tillgången på öfvad beväring något större än under innevarande år, men ändock torde depoterna under årens förra hälft här och hvar endast med svårighet kunna fyllas, utan att den oöfvade, i kroppsligt afseende långt ifrån tillräckligt utvecklade 1. årsklassen anlitas. Den med värnpligtsväsendet mindre förtrogne förbiser så lätt, då tal varder om antalet beväringsklasser, att det antal dylika, som vämpligtslagen stadgar, i verkligheten endast förefinnes under årens senare månader, sedan beväringsöfningarna blifvit till fullo afslutade. Dess förinnan är yngsta årsklassen, om, såsom vid åtskilliga vapenslag plägar ske, dess öfningar följa efter 2. årsklassens, endast en tillgång på papperet eller, innan iriskrifningarna egt rum, icke ens detta, liksom 2. årsklassen först fram på sommaren, sedan dess öfningar

IV. Värnpligtslagen.

försiggått, får den användbarhet, som värnpligtslagen har för afsigt att bereda den samma. Under mer än hälften af hvarje år måste man ock därför i härens mobiliseringsplaner räkija med två till en klasser mindre, än värnpligtslagen gifver vid handen. Åtta årsklasser uti första uppbådet innebära sålunda endast sex dylika påräkneliga under alla förhållanden.

Med den utsträckning af beväringsöfningarna, som här ifrågasättes, varder beväringens betydelse inom härordningen väsentligt ökad. På det denna ökade betydelse må kunna fullt tillgodogöras, är det af nöden, att kraftigare åtgärder, än hittills, vidtagas för att de särskilda truppafdelningarna redan under fredsöfningarna må, så långt ske kan, få den sammansättning, med hvilken de skola uppträda uti fält. Den samöfning af stam och beväring, hvilken hitintills ifrågakommit egentligen endast vid infanteriet, måste för framtiden varda alla de vapenslag till del, inom hvilkas fältafdelningar dessa härens båda hufvuddelar ställas sida vid sida uti leden. Så varder förhållandet, enligt hvad nedan under de särskilda vapenslagen närmare utvecklas, med samtliga vapenslag, utom kavaleriet. Endast vid detta senare vapenslag kan systemet »stam och beväring» icke tillämpas så, som detta system i allmänhet uppfattas. Kavaleriets beväring måste framgent, såsom hitintills, beräknas vid mobilisering dels göra tjenst såsom ickestridande inom detta vapens mobiliserade fältafdelningar, och dels till en början hänvisas till vapnets depoter, för att efter ytterligare någon tids utbildning vid dessa — hvilken tid dock får förutsättas varda icke obetydligt förkortad mot hvad fallet måste vara för närvarande — kunna, i mån af afgång vid fälthärens sqvadroner, fylla luckorna inom dem eller ock infogas uti de nyformationer, som uppsättas.

Det är nu antydda förhållande, som betingar den uti § 27 föreslagna ändringen, att beväringens öfningar vid alla vapenslag, utom kavaleriet, skulle fördelas på tvänne år. Vid infanteriet och trängen eger denna anordning rum redan nu. Hvad vidare fästningsartilleriet vidkommer, torde eu hänvisning till det stora antal beväring, som bör uttagas till fästningsartillerikårerna, eller 400 man per kår, vara till fyllest för att ådagalägga, det beväringen inom denna underafdelning af artillerivapnet får nära nog lika stor betydelse, som inom infanteriet, samt att, till följd däraf, den vid infanteriet redan pröfvade och lämplig befunna fördelningen af bevärjngsöfningarna måste komma till användning äfven vid fästningsartilleriet. Asigterna kunna däremot vara delade, huru vida det vid fältartilleriet och ingeniörtrupperne, inom hvilkas fältafdelningar beväringen utgör ett i jämförelse med stammen (och den t. d. stamanställda personalen) tämligen ringa antal, är fördelaktigare, att anordna eu sammanhängande beväringsöfning af

IV. Vårnpligtslagen.

äé

90 dagar, eller att dela utbildningstiden på tvänne år. Tvifvel i detta afseende torde dock kunna uppstå, allenast om man fäster vigt uteslutande eller åtminstone hufvudsakligen vid beväringsmännens individuella utbildning. Då är man må hända böjd att gifva företrädet åt eu tre-månaders sammanhängande beväringsrekrytskola, och att såsom eu oomtvistlig förtjenst hos denna anordning framhålla den enhetliga, af ingen samöfning med stammen afbrutna, utan följdriktigt fortgående utbildning, som under sagda antal månader kan komma beväringsmännen till del, m. in. d. Fäster man åter, såsom man bör, behörig vigt vid, ej allenast de enskilde beväringsmännens utbildning, utan äfven vid utbildningen af de särskilda taktiska förbanden, uti hvilka i allvarets stund stam och beväring till samman skola infogas; vidare vid den känsla af närmre samhörighet med hären i dess helhet, liksom med vederbörlig truppafdelning, som måste alstras hos beväringsmännen af medvetandet om att deras beröring under fred med regementet och batteriet eller kompaniet ingalunda är slut vid det första utträdandet ur tjenstgöring, utan att ett förnyadt inträde i tjenst vid samma afdelning förestår; vid det allbekanta förhållandet, att praktiska kunskaper och färdigheter, eu gäng inhemtade, hastigt återvinnas, när enahanda öfningar efter ett så kortvarigt afbrott, som från ett år till närmast följande, å nyo upptagas, samt att dessa, kunskaper och färdigheter genom ett dylikt återupptagande vinna bättre rotfäste; vid vår tidiga inskrifningsålder, som gör att beväringsmännen af 1. klassen ingalunda kunna betraktas såsom fullt kroppsligt utvecklade, samt slutligen vid den vigtiga omständigheten, att de vid mobilisering inkallade beväringsmännen af de äldre klasserna måste antagas hafva bättre minne af sin undangjorda tjenstgöring, ju färre antal år, som ligger mellan inkallelsen och fredstjenstgöringens afslutande, så torde man säkerligen gifva företrädet åt en fördelning på tvänne år af beväringsöfningarna äfven vid nu i fråga varande vapenslag. Såsom ett ytterligare stöd för den förordade åtgärden må framhållas, att 1890 års komiterade för samtliga vapenslags beväringsmän af den s. k. andra bni en, hvilka skulle undfå äfven 90 dagars öfning, tillstyrkte en på två år fördelad öfningstid. Hvad fältartilleriet särskilt angår, kommer härtill, att en dylik fördelning af öfningarna är oundgänglig, därest det skall varda möjligt att, utan ytterst uppdrifna kostnader för anskaffning af legde hästar och utan fullständig ändring af stammens exercistider, åvägabringa samöfning af beväring och stam, hvilken senare både för närvarande har och äfven för framtiden i regeln måste bibehålla sin s. k. hästexercis regementsvis delad på tvänne omgångar. För detta vapenslag, ej mindre än för ingeniörtrupperne, lär slutligen öfningarnas fördelning på tvänne år vara af behofvet, påkallad, så framt dessa båda vapenslag skola under de större fält-

IV. Värnpligtslagen. H7

tjenstöfningarna kunna uppträda med afdelningar, sammansatta af stam och beväring.

Då kavaleriet, eldigt hvad i det föregående blifvit sagdt, icke kan vid mobilisering införlifva beväringen med stammen på samma sätt, som öfriga vapenslag, har den nu varande anordningen med afseende på beväringsöfningarnas fullgörande ansetts böra bibehållas vid detta vapenslag, synnerligen som härigenom skiljaktigheterna mellan här och flotta, inom hvilken senare beväringsöfningarna fullgöras på ett år, varda mindre iögonenfallande.

Såsom stöd för den vidtagna ändringen uti § 34 mom. 1, torde eu hänvisning till de åtgärder, som nedan under: »Vill. Reservbefälet», föreslås för erhållande af dylikt befäl, vara till fyllest.

Hvad i det föregående blifvit anfördt om andra beväringsuppbådets militära ställning enligt värnpligtslagen, torde i sin man bidraga att förklara afsigten med den tilläggsbestämmelse till § 34, hvilken blifvit upptagen såsom ett nytt mom. 2 under i fråga varande §. Afsigten är, i korthet sagdt, att uti första uppbådet under hela deras beväringstid qvarhålla värnpligtige i allmänhet, åt hvilka staten beredt högre allmänbildning, och särskild! dem af desse, hvilka, på grund af särskilda fackinsigter erhållna uti statens högskolor -— såsom läkare, veterinärer, tekriici, in. fl. — kunna vara af synnerlig nytta för hären. Enahanda förslag är framlagdt för riksdagen uti nådig proposition n:o 4 af den 11. Januari 1890. Uti det anförande till statsrådsprotokollet af då varande departementschefen, hvilket finnes bilagdt sagda proposition, äro de inkast, som möjligen skulle kunna göras mot denna bestämmelse, ej mindre än de vida kraftigare skäl, som tala för den samma, äfvensom de stora fördelar, härordningen vid mobiliseringstillfälle har att emotse af sagda bestämmelse, utförligt afhandlade. Som vidare sagda förslag, hvilket dock afsåg ett utbyte af sex års landstormspligt mot lika många års ökad beväringspligt, då däremot frågan nu allenast är, att för desse beväringsmän utbyta fyra års beväringspligt uti andra uppbådet mot lika många års uti första uppbådet, därjämte tillvann sig lagutskottets tillstyrkan, torde icke vara af nöden, att här å nyo leda i bevis, huruledes, såsom säges uti ofvan omnämnda anförande, det ingalunda är »obilligt, att staten, i ersättning för den kostnadsfria undervisning den lemna!, vid ett tillfälle, då dess egen tillvaro står på spel, utkräfver något större mått tjenstbarhet utaf de samhällsmedlemmar, som tagit den erbjudna förmånen i anspråk, ocli hos hvilka just i kraft af den undervisning, de erhållit, och den väckelse, deras na-

38 IV. Värnpligtslagen.

tionalkänsla derunder rönt, medvetandet om den pågående stridens innebörd får antagas vara klarast och djupast.»

Samtidigt med att förarbetena för nu gällande mobiliseringsplaner upptogos inom generalstaben, infordrades underdåniga yttranden från samtlige inskrifningsområdesbefälhafvare angående det lämpligaste förfaringssättet vid landstormens inkallande. De ingångna yttrandena hafva blifvit, åtminstone delvis, bearbetade inom generalstaben. Till något underdånigt förslag har denna bearbetning emellertid icke kunnat föranleda, då nu gällande värnpligtslag, så vidt den samma kan sägas lagstifta för åtgörandena vid landstormens uppkallande — hvilket synes vara tvifvel underkastad! — icke känner andra sätt för uppkallelse till tjenstgöring af landstormsmän, än de uti § 29 för inkallelse af beväringen stadgade. Af dessa inkallelsesätt är det först nämnda: »genom kungörelse, som minst två gånger uppläses i kyrkorna och införes i en eller flere af ortens tidningar», enär befallningen om inkallelse sålunda måste utfärdas 8 —14 dagar innan samlingen kan ske, uppenbarligen alldeles oanvändbart under krig. Det andra uti § 29 omförmälda sättet: »genom omedelbar order» till hvarje landstormsrnan, hvilket krafvel’ en förberedelsetid, åtminstone lika lång som vid den planlagda mobiliseringen, d. v. s. af några dagar, torde visserligen, i vanliga fall och uti de inre delarne af vårt land, vara användbart äfven under krig. Men om faran är öfverhängande, såsom väl oftast varder fallet, då landstormen inom kusttrakterna måste uppkallas, och då det gäller, icke så mycket att sätta en ordnad trupp på benen, som icke snarare att komma den från hafvet annalkande fienden att tro, det trupper finnas samlade vid de punkter där han möjligen ämnar gå i land, då måste hastigare verkande uppkallelsemedel tillgripas. Dessa medel: ringning i kyrkorna, eldsignaler o. s. v., måste lämpas efter ortliga förhållanden samt dessutom vara på förhand till sin beskaffenhet och betydelse kungjorda ej mindre för landstormsmännen, för att få lagligt gällande kraft, än äfven för samtlige ortsinvånarne, så att dessas biträde vid underrättelsens vidare öfverbringande till landstormsmännen må kunna påräknas. Lika så bör på förhand vara för landstormsmännen kungjordt, hvad de samme, så snart sådant tecken gifves, hafva att iakttaga, hvart de skola begifva sig i och för samling o. s. v. Det föreslagna nya mom. 2 uti § 36 torde således kunna sägas vara alldeles oeftergifligt, så framt landstormsuppkallelsen skall vid behof kunna verkställas med nödig skyndsamhet.

Rörande det föreslagna nya mom. 2 uti § 39 torde blott behöfva nämnas, att § 48 värnpligtslagen synes förutsätta, såsom helt naturligt är,

/ V. Vårnpligtslagen.

att landstormsinan verkligen fått sig tillförsäkrad enahanda rätt till understöd, som beväringsman. Detta torde doek hitintills ingalunda vara förhållandet, då Art. VII af lagen ingenstädes omnämner dylik rätt bland landstormsmans förmåner.

Den af lagutskottet vid innevarande års riksdag tillstyrkta lydelsen af § 53 värnpligslagen är slutligen här upptagen, enär tillfällen onekligen kunna förekomma, då landets försvarskraft skulle hafva fördel af att de gotländska afdelningarna kunde föras utom Gotlands län, vid hvilket de samma enligt nu gällande värnpligtslag äro bundna så i fred som

i krig. •i.fnfihirioi w»j. liv» ijisij 1?

Öfvergången till de nya förhållandena, hvad beväringsöfningarnas utsträekning vidkommer, sker, jämlikt § 52 af förslaget till värnpligtig, och såsom vid innevarande års riksdag ifrågasattes, under 2. öfvergångsåret. Denna anordning är alldeles oeftergiflig, så framt de nedan under de särskilda vapenslagen föreslagna nedsättningar och ändringar af stamstyrkan af menige skola kunna vedervågas. Höjandet af beväringens krigsduglighet kommer, detta oaktadt, icke att hålla fullt jämna steg med härordningens utveckling i öfrigt. Den föreslagna stam-ombildningen verkställes i det stora hela under fem år, men först på det sjette året kunna de beväringsklasser, hvilka vid en möjlig mobilisering genast tagas i anspråk, beräknas utgöras uteslutande af värnpligtige, som undfått all den utbildning, värnpligtslags-förslaget afser. Först under nionde året vinner första béväringsuppbådet i sin helhet, samt under det trettonde andra uppbådet, den höjda krigsbildningen. Slutligen dröjer det hela ett och tjugu år, innan jämväl landstormen kommer att bestå af värnpligtige, som samtoeh synnerligen undfått 90 dagars öfning.

V.

Beväringsstyrkan och dess fördelning.

Ju större rum den allmänna värnpligten intager inom en härordning, åt dess större betydelse för denna varder de värnpligtiga åldersklassernas styrka. Ty i själfva verket är det, vid följdriktigt genomförande af den allmänna värnpligten, dessa åldersklasser som bilda härens hufvuddel, och efter dessa klassers styrka som kadrerna, stammen, måste rättas, så framt landets samlade försvarskraft skall kunna tillgodogöras. Med det steg till den allmänna värnpligtens vidare utveckling, som nu ifrågasättes, hinna vi inom vårt land visserligen icke ända fram till detta mål. Men dock så långt, att, såsom i det föregående framhållits, stam och beväring inom samtliga vapenslag, med undantag för kavaleriet, kunna infogas sida vid sida i fältafdelningarnas led, samt att till följd däraf stamstyrkan måste öfver allt lämpas efter beväringstillgången.

Betydelsen för härordningen af de värnpligtiga åldersklassernas styrka ligger emellertid icke uteslutande uti nu vidrörda förhållanden. Af den beväringsstyrka, som årligen vapenöfvas, bero i ganska väsentlig mån de årliga utgifterna, för härväsendet, och ju mer vapenöfningarnas längd utsträckes, dess vigtigare varder det, ur kostnadssynpunkt sedt, att endast den verkligt krigsdugliga delen af de vapenöfningsskyldiga åldersklasserna inkallas till tjenstgöring. Erinras må härvid därom, att kostnaderna icke inskränka sig till allenast dem, som komma till synes uti la.ndtförsvarets budget, utan att hvarje tjenstgöringsdag, som pålägges en till krigstjenst icke fullt duglig beväringsman, orsakar landet eu dubbel statsekonomisk förlust, i det att staten nödgas, utan verklig nytta för försvarsväsendet, aflöna, underhålla, bekläda o. s. v. en arbetsför man, hvilken samtidigt hindras uti sitt enskilda förvärf.

En statistisk undersökning af den sannolika beväringstillgången under den närmaste framtiden torde således vara af behofvet påkallad.

V. Bevåringsstyrkan och dess fördelning.

41 Deri vapenöfningskyldiga yngsta Åldersklassens styrka beror naturligtvis ytterst på det antal barn af mankön, som kommit till verlden. Såsom Bil. V. 1. utvisar, har i vårt land antalet lefvande födde af mankön icke obetydligt växlat under de särskilda åren efter 1866, födelseåret för vår nu varande äldsta (6.) beväringsklass. De starkaste växlingarna hafva dock fallit på åren 1866—1871, och de under dessa år födde hafva samtlige redan gjort sitt inträde i beväringen. För den närmaste framtiden, intill år 1900, komma årskullar att inträda i värnpligtsåldern, hvilka ursprungligen egt något mindre växlande talrikhet. Den, som nästkommande år 1893 inträder i värnpligtsåldern, räknade födelseåret en styrka af 65,380, och den, som kommer att inträda i värnpligtsåldern år 1900, räknade födelseåret eu styrka af 71,229. De mellanvarande årskullarne hafva haft eu ursprunglig styrka mellan- dessa siffror, och stigningen har varit något så när jämn. Funnes ingen annan anledning till afgång inom en årskull, ån den naturliga, genom dödsfall — hvilken enligt de officiella dödlighets- och lifslängds-tabellerna för lefnadsåren 0—21 år uppgår till sammanlagd t 31,7 %

— skulle man kunna säga, att styrkan af de i värnpligtsåldern inträdande årsklasserna under åren 1893—1900 borde småningom växa från i rundt tal 44,600 till 48,600.

Nu tillkommer emellertid en afgångsfaktor, som särskildt i vårt land är betydlig, och till råge på allt omöjlig att med säkerhet beräkna på förhand, nämligen utvandringen. Utvandringen har, enligt åberopade bilaga, beröfvat årskullarne 1869—1871, de som inträdde i värnpligtsåldern åren 1890—1892, innan detta inträde egde rum, omkring 9 % (8,4 till 8,9) af deras ursprungliga styrka, medan åter 1866 års kull, värnpligtig från och med första åretrefter nya värnpligtslagens genomförande, icke synes på detta sätt hafva förlorat mer än omkring 6,5 %. De höga afgångssiffrorna (12,8 och 14,3 %) för de mellanvarande årskullarne, de af 1867 och 1868, hvilka koinino till verlden under dessa nödår, lemna af detta skäl ingen säker upplysning, huru stor del af förlusten som bör skrifvas på utvandringens räkning, och huru stor på missförhållandena under berörda år. De torde därför ock böra här lemnas å sido. Till rättelse vid bedömmandet af de sannolika framtida förlusterna genom utvandring före inträdet i värnpligtsåldern återstå sålunda allenast siffrorna för 1866 års samt för 1869 — 1871 årens kullar, eller procenttalen: omkring 6,5 % och 9 %. Med den uppenbara tendens till stigning, som utvandringen inom åldersåren 15—20 år, enligt den officiella statistikens siffror, lägger i dagen

— medan i slutet af 1860-talet, endast 15 till 16 % af samtliga utvandrare af båda könen befunno sig i åldern mellan 15 och 20 år, utgjorde 15—20åringarne under slutet af 1880-talet 28 till 29 % af utvandrande mankön och 24 till 25 % af utvandrande qvinkön — torde förlusten genom ut-

Bih. till Urtima lliksd. Prot. 1HD2. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 6

42 V. Beväringsstyrkan och dess fördelning.

vandring före värnpligtsåldern allt framgent varda stor i förhållande till folkförlusten i dess helhet genom utvandringen. Men huru stor denna senare kommer att varda för hvarje år, därom kan man, såsom sagdt, intet veta på förhand med full säkerhet. Föga sannolikhet synes dock, ty värr, vara för handen, att utvandringen skall under 1890-talet varda mindre, än hvad den varit under 1880-talet. Under sistnämnda årtionde utvandrade i medeltal för år 38,430 personer, och de förberedande beräkningar för åren 1890—1892 — för hvilka någon officiell statistik ännu icke föreligger — som för ändamålet blifvit verkställda inom generalstaben, utvisa såsom sannolika utvandringssiffror för dessa år:

för 1890 ........... 34,000,

» 1891 ........... 44,000,

» 1892 ........... 50,000,

siffror som synas få bekräftelse af de å Bil. V. 4. innehållna uppgifter å under sagda år med behörigt tillstånd utvandrade beväringsmän.

Varder utvandringen i sin helhet så stark, som nu blifvit sagdt, komma de i värnpligtsåldern under åren 1893—1900 inträdande årsklasserna att utgöra — och följaktligen inskrifningslängderna för berörda år att upptaga — i stället för 68,3 % af antalet af de 21 år tidigare lefvande födde af mankön, allenast omkring 59 % af detta antal, d. v. s. mellan 37,480 och 42,025.

Enligt hvad Bil. V. 2 utvisar, har, under åren efter nya värnpligtslagens genomförande, antalet af de vid hären såsom vapenöfningsskyldige årligen inskrift^ (af så val vederbörlig årsklass som äldre och yngre

dylika) motsvarat i medeltal 68,6 % af 1. årsklassens styrka, sådan den samma funnits angifven uti inskrifningslängderna. Växlingarna för de särskilda åren hafva varit så obetydliga, att detta procenttal, under villkor att icke några ändringar ske uti de nu varande värnpligtsförhållandena, med fullt fog skulle kunna läggas till grund för beräkningen af det sannolika utfallet af inskrifningarna under åren 1893—1900.

Uti det underdåniga förslag, som här föreligger, ifrågasättas visserligen icke mera omfattande dylika ändringar uti själfva värnpligts/«yc«. Men hvarjehanda omständigheter måste utan tvifvel ändock i verkligheten åstadkomma icke oväsentliga ändringar uti dessa förhållanden.

1890 års komiterade afhandla tämligen vidlyftigt den vigtiga frågan om kassering af värnpligtige såsom oförmögne till krigstjenst. Innan komiterades utredning af denna frågas närvarande skick återgifves, må erinras därom, att nu mera föreligger vida bättre statistiskt material rörande

V. Beväring »styrkan och dess fördelning.

kassationen af värnpligtige enligt 1887 års värnpligtslag med dit hörande författningar, än under år 1890, då det förslag utarbetades, öfver hvilket komiterade hade att yttra sig. Såsom Bil. V. 3. a. ådagalägger, har kassationen inom 1. åldersklassen under intet af de fem åren 1888— 1892, så vida, såsom sig bör, de vid här och flotta stamanställde af årsklassen medräknas såsom »duglige till krigstjenst», i verkligheten öfverstiga 18,8 %, samt i medeltal 'uppgått till allenast 18,2 /, medan komiterade, delvis med stöd af äldre, mindre tillförlitliga uppgifter, skattat den samma till 18—21 %. Dessa uppgifters otillförlitlighet beror till stor del därpå, att uti de samma hänsyn tagits till så väl vederbörlig åldersklass som äfven de äldre dylika, hvilka senare klasser, såsom Bil. V. 3. c utvisar, bidraga att icke obetydligt höja kassationsprocenten.

»Redan nu»-—yttra sig komiterade—»gifver emellertid erfarenheten vid handen, att en kassation, som betecknas af ett så lågt procenttal, är otillräcklig. Månge värnpligtige, som nu godkännas, äro af den kroppsbeskaffenhet, att de knappast kunna uthärda de jämförelsevis lindriga ansträngningarna af ett kort beväringsinöte, synnerligen ej då fråga blir att med full fältutrustning företaga en fältmarsch. Af helsoskäl måste en del befrias från dylika ansträngningar och endast deltaga i den lindrigare tjenstgöring på själfva mötesplatsen. Det är ej svårt att tänka sig följden af dylike beväringsynglingars medtagande under ett fälttåg med dess mödosamma marscher och kroppskrafterna hårdt anlitande tjenstgöring i öfrigt. Efter de törsta marscherna skulle de sannolikt stanna efter för att fylla sjukhusen, som säkerligen dem förutan torde blifva tillräckligt upptagna, och en omorganisation af de truppförband de tillhört skulle snart finnas nödvändig på grund af den starka afgången, hvilket åter lätt kunde hafva till följd, att fältherren, som uppgjort sina planer med afseende fäst vid truppafdelningarnas beräknade styrka, finge afstå ifrån fullföljandet af tilltänkta företag. Redan vidmakthållandet af den verkligt krigstjenstdugliga delen af hären fordrar under nittonde århundradets krigföring störa ansträngningar, i följd af den ovana vid fältlifvet, som är oskiljaktig från nutidens efter ringa förberedelser mobiliserade värnpligtshärar, och det kan ej annat än betecknas såsom ett fel att ytterligare öka dessa svårigheter genom att i härens led insätta folk, som man vet icke förmår uthärda fältlifvets besvärligheter och som därför måste verka förlamande på hela krigets gång.»

»Invändas kan visserligen, att det ej är nödvändigt under krig medtaga de mindre krigsduglige, om man än i fred öfva! dem i likhet med öfrige värnpligtige, men denna invändning förfaller inför det förhållande, att det är uteslutande för kriget öfningen gifves»...............

44 V. Beväring sstyrkan och dess fördelning.

»Svårt är ej att finna en förklaring till den ringa kassation, som, trots ofvan påpekade följder, för närvarande eger ruin. Med det fåtal klasser, som nu gällande värnpligtslag ställer till försvarets förfogande, är man angelägen att bereda öfning åt så månge som möjligt; och då det gäller blott 42 dagars fredsöfning, underlåtes ofta det stränga tillämpandet af gällande besigtningsreglementes föreskrift, att en beväringsyngling för att godkännas skall hafva de kroppskrafter, som sätta honom i stånd att 'med full fältutrustning uthärda ett fälttågs ansträngningar.’ En annan anledning till obenägenheten mot kassation i större skala torde för närvarande äfven ligga i önskan att, så vidt möjligt, låta alle lika fullgöra värnpligten. Slutligen lär äfven erfarenheten, att det flerstädes i vårt land anses såsom en skam att förklaras oduglig till krigstjenst, hvilket äfven i sin mån torde bidraga till den ringa kassationen.»

»Lätteligen inses» — fortsätta komiterade — »att allt detta kommer att ställa sig helt annorlunda, om den nya härordningen varder antagen», och, efter att hafva närmare utvecklat de skäl för detta påstående, hvilka stodo i sammanhang med det förslag, öfver hvilket komiterade hade att yttra sig, och som icke otvetydigt framgingo af det förut sagda, samt verkställt en jämförelse med förhållandena i några utländska land, Norge, Finland, Danmark och Schweiz, kommo komiterade till följande slutsats: »På grund af hvad nu blifvit sagdt och med afseende fäst därpå, att den svenska ungdomen, i likhet med den norska, torde kunna betraktas såsom jämförelsevis ganska kraftig, synes det ej böra anses öfverdrifvet antaga, att, vid en tillämpning af det nya värnpligtsförslaget, utan besigtningsreglementets ändrande, 25 % af första årsklassen skall komma att kasseras ........»

Hvad komiterade här anse skola varda följden af ett förslags genomförande, uti hvilket förutsattes årslång första militärutbildning, kan naturligtvis icke påräknas, i samma omfattning, varda följden, åtminstone icke under de första åren, af en utsträckning af beväringsöfningarna till allenast 90 dagar. Men att utsträckningen af öfningarna skall verka i den af komiterade uppgifna riktningen, lär vara oemotsägligt. Huru vida den ökade kassationen härvid kommer att ske omedelbart vid första inskrifningsförrättningen eller medelbart, efter ett eller annat »uppskof på grund af helsoskäl», inverkar, med den gång som blifvit vald för dessa beräkningar, alls intet på slutresultatet, hvadan endast i förbigående behöfver här framhållas, att antalet beviljade »uppskof på grund af helsoskäl», som, enligt Bil. V. 3. a., för närvarande icke uppgår till ens 1,9 %, är uppenbart för ringa och måste komma att ökas för framtiden. Låt vara, att kassationsprocenten, hvilken, såsom sagdt, för närvarande faktiskt uppgår till alle-

V. B ev äring sstyrkan och dess fördelning.

näst 18,v %, under åren 1893—1900 kommer att genast höjas till 20 % och så småningom, i mån som verkningarna af de utsträckta fredsöfningarna hinna göra sig gällande, stiga till 23 %, så kan icke procentsiffran 68,« bibehållas för »antalet af de vid hären såsom vapenöfningsskyldige inskrifne» i förhållande till »årsklassens styrka enligt inskrifningslängderna», utan måste sänkas med 1,8—4,8 % eller till 66,8 för år 1893 och till 63,8 °/° för år 1900.

Det är emellertid icke allenast en ökad kassation, som måste följa af den vidsträcktare tillämpningen af den allmänna värnpligten. . För närvarande, kan man utan öfverdrift säga, begagna de värnpligtige, hvilka såsom meddellöse och familjestöd hafva utsigt att, efter tre på hvarandra följande uppskof, varda, enligt § 16 värnpligtslagen, öfverförde till landstormen och dymedelst frikallade från öfning i fredstid, sig icke alls af den dem tillerkända rätten. Enligt Bil. V. 3. a. hafva nämligen under åren 1888—1892 i medeltal för år endast 9 värnpligtige af vederbörlig åldersklass gjort framställning om dylikt uppskof. Hvilka än anledningarna må vara härtill, icke kunna de sökas däruti, att de i ekonomiskt afseende sämst ställde af våra värnpligtige finna beväringsöfningarna för sig betungande eller de förmåner, hvilka under öfningarna bjudas af staten, för ringa. Ej heller lär man kunna antaga, att de medellösa familjestöden bland de. värnpligtige ännu sex år efter lagens införande äro så allmänt okunniga om den förmån, lagen velat bereda, åt dem, att knappast eu på hundra söker tillgodogöra sig den samma. 1890 års komiterade yttra på tal om sagda förhållande: »Lika naturligt som det är att med en värnpligtsöfning af några dagar, så som förhållandet för närvarande är hos oss, ifrågavarande rättighet blott i högst ringa grad tages i anspråk, lika visst torde det vara att, när öfningarna förlängas, sagda rättighet kommer att begagnas i samma utsträckning som i andra land. Och då lydelsen af den paragraf i värnpligtslagen, enligt hvilken ett dylikt uppskof skulle kunna beviljas, blifvit, författad i öfverensstämmelse med motsvarande stadganden i den tyska lagen, synas alla skäl tala för, att ifrågavarande kategori hos oss skall komma att utgöra samma procent af den yngsta årsklassen som i Tyskland, där den är 6,5. Utan fara torde den alltså hos oss vid en tillämpning

af den föreslagna värnpligtslagen kunna antagas blifva omkring 6 .....

Likhet med den tyska värnpligtslagen i det afseende, som komiterade här omnämna, har §16 värnpligtslagen redan vid innevarande firs riksdag vunnit. Att den nu ifrågavarande utsträckningen af vapenöfningarna i fredstid för beväringen måste verka uti den af komiterade uppgifna riktningen, är otvifvelaktigt, om man också icke tår beräkna, att antalet af dem, som komma att göra bruk af ifrågavarande medgifvande, skall uppgå 1ill mer än hälften af komitorades procenttal, d. v. s. till 3 f, och att

46 V. Beväringsstyrkan och dess fördelning.

äfven detta ringa procenttal först småningom år 1900 uppnås, samt att för år 1893 endast ett så lågt tal som 1 % kan förutsättas. De i det föregående anförda procenttalen för »antalet af de vid hären såsom vapenöfningsskyldige inskrifne» i förhållande till »årsklassens styrka enligt inskrifningslängderna» skulle sålunda kunna antagas ytterligare sänkas från 66,8 till 65,8 % för år 1893 och från 63,8 till 60,8 % för år 1900, hvilka belopp åter, såsom Bil. V. 2. utvisar, skulle motsvara:

år 1893 • • • • 24,660 vid hären vapenöfningsskyldige,

» 1900 ••• • 25,550 » » »

En ytterligare minskning af »antalet vid hären såsom vapenöfningsskyldige inskrifne beväringsmän af 1. årsklassen» kommer emellertid att orsakas af den tilldelning af 500 man till den under uppsättning varande, flottan tillhöriga Karlskrona fästningsartillerikår, hvilken är omedelbart förestående. Antalet af dem, som inskrifvas såsom vid hären vapenöfningsskyldige, bör af denna anledning ytterligare nedsättas till:

år 1893 ...... 24,160 man och

» 1900- ..... 25,050 »

Mellan de årliga inskrifningarna och tiden för vapenöfningarnas med 1. klassen början förflyta åtminstone tvänne månader. Vid vissa vapenslag och för vissa värnpligtsområden än längre tid, ända till fem eller sex månader. Under denna mellantid fortfara de båda hufvudfaktorerna till afgång bland inskrifne, nämligen dödsfall och utvandring, att verka till nedsättning af desses antal. Af helt naturliga skäl måste sålunda »antalet uti vapenöfningarna med 1. klassen faktiskt deltagande» något understiga »antalet under året inskrifne». Härtill kommer vidare, att åtskillige vapenöfningsskyldige hindras af sjukdom, inmanande i häkte och andra laga förfall att inställa sig till vapenöfningarna, samt att åter andre utan laga förfall uteblifva från de samma. Under de fyra år, för hvilka tillförlitliga uppgifter föreligga, nämligen åren 1888—1891, har, enligt Bil. V. 2., antalet »vapenöfvade vid hären med 1. klassen» utgjort högst 96,7 och lägst 96,l % af de för året »inskrifne vid hären såsom vapenöfningsskyldige». Medeltalet af dessa sällsynt litet växlande procenttal, eller 96,4 %, kan på goda skal betraktas såsom fullt tillämpligt för den närmaste framtiden, då vapenöfningarnas utsträckning till 90 dagar icke kommer att väsentligt ändra den ofvan omnämnda mellantiden mellan inskriftngsförrättningarna och början af 1. årets vapenöfningar. I dessa vapenöfningar skulle sålunda kunna beräknas komma att deltaga i rundt tal:

V. B ev är ing s styrkan och dess fördelning.

under år 1893 .... 96,4 % af 24,160 — 23,290 man,

» » 1900 .... 96,4 % af 25,050 — 24,150 » samt

under mellanvarande år ett mellan båda dessa gränstal liggande, småningom växande antal.

Med afseende på det i bifogade förslag till värnpligtslag stadgade sättet för beväringsöfningarnas fullgörande skulle sagda siffror sålunda fördelas: år 1893 . . 22,540 man att vapenöfva under två år och 750 man på ett år, samt » 1900 . . 23,400 » » » » » » » 750 » » » »

Skillnaden i styrka mellan 2. klassen, då den samma såsom sådan deltagit uti 2. årets vapenöfning, och motsvarande näst föregående års 1. klass har, enligt Bilaga V. 2., under åren 1888—1891 utgjort 6,r> tf i medeltal. Med hänsyn till den ofvan antydda sannolikt allt jämt fortgående stora utvandringen — hvars ringa samband i öfrigt med beväringsöfningarna och värnpligten i allmänhet, tvärt emot hvad som så ofta påstås, Bil. V. 4. med dess uppgifter rörande de utvandrande beväringsmännens lefnadsålder otvetydigt ådagalägger — torde det för år 1891 gällande procenttalet 7 % böra användas, ett- procenttal som i öfrigt användts vid beräkningarna så val i 1883 års som 1891 års härordningsförslag. Antalet beväringsmän, deltagande uti 2. årets vapenöfning, skulle sålunda kunna skattas till:

år 1893 ...... 20,962 man och

» 1900 ...... 21,762 »

En del af sistnämnda minskning bör emellertid komma redan 1. klassen under dess öfningar till del, nämligen den hvilken sammanhänger med den förnyade läkarebesigtning, som de af 1. klassens beväringsmän, »hvilkas kroppsutveckling icke motsvarat de fordringar, öfningarna ställt på dem, eller mot hvilkas tjenstbarhet eljest anmärkning förekommit», för närvarande, enligt gällande inskrifningsförordning, undergå, och allt framgent höra undergå. Med den nu varande kortvariga öfningstiden anställes dylik besigtning först »mot slutet af vapenöfningstiden«. Då första öfningen får en varaktighet af, såsom under 1. öfvergångsåret, minst 44 eller sedermera 68 dagar, finnes intet skäl att låta med besigtningen anstå till öfningens slut, utan torde den samma, såsom i utlandet eger rum, böra anställas i början af 1. årets öfning, d. v. s. efter några veckors tjenstgöring, samt de ' vid besigtningen till krigstjenst oförmögne befunne hemförlofvas, för att vid näst infallande inskrifningsförrättning varda anmälde till frikallelse från värnpligtens vidare fullgörande. Att dömma af antalet hittills förekomna dylika frikallelser, torde kunna beräknas, att på detta sätt omkring 400 man af 1. klassen årligen böra varda i förtid hemförlofvade.

48 V. Beväring sstyrkan och dess fördelning.

Få desse sålunda icke deltaga uti hela första beväringsöfningen, utan allenast i några veckor af den samma, skulle antalet af de uti 1. årets öfningar deltagande kunna beräknas ytterligare sänkas med omkring 7/i0 af 400 ■— 280 man eller, hvad år 1893 vidkommer, med omkring 4/6 af 400 = 266 man. Med iakttagande äfven af denna reduktion skulle årsklassen kunna skattas till:

år 1893 ......omkring 23,000 man och

» 1900 ......ej fullt 24,000 man.

Uttagningen af beväring till specialvapnen förutsättes ske enligt Bil. V. 5. Denna uttagning, jämförd med den nu varande, ställer sig för hären på fastlandet såsom följer:

Beväringsuttagningen till specialvapnen är, med undantag allenast för II. arméfördelningens träng, till hvilken uttagning sker äfven inom I. arméfördelningsområdet, begränsad inom vederbörliga arméfördelningsområden. Anledningen till nämnda undantag är att söka, dels uti I. arméfördelningsområdets stora folkmängd, dels däruti, att den trängbataljon, vid hvilken öfningen i fred skulle försiggå, föreslås förläggas inom sist nämnda område. Att uttagning till Vaxholms artillerikår sker inom både IV. och V. arméfördelningsområdet, är fullkomligt följdriktigt med hänsyn till denna kårs förläggning på gränsen mellan de båda områdena.

För infanteriet komme, med sagda specialvapens-uttagning, att återstå omkring 18,100 man af 1. årsklassen (räknad till 24,000 man). Fördelningen af detta antal på de särskilda arméfördelningarna, hvilken linnésåtergifven å nyssnämnda bilaga, lär endast hvad vidkommer I. arméfördelningen kunna sägas vara mindre tillfredsställande, i det denna fördelnings båda skånska regementen i allmänhet torde få hvardera 2 till 300 man

V. Beväring »styrkan och dess fördelning.

större beväringsstyrka att öfva, än öfriga regementen. Tillfälliga växlingar i beväringsstyrkan, uppgående till nära nog lika hög siffra, måste emellertid hvarje infanteriregemente vara beredt att få vidkännas. Växlingarna i de vapenöfningsskyldiga årsklassernas styrka, räknad inskrifningsområdesvis, äro nämligen ingalunda så små, som man med fäst afseende på siffrorna för hela riket skulle vara böjd att antaga. I detta afseende hänvisas till Bil. V. 3. b., som redogör för kassationsprocenten inskrifningsområdesvis under åren 1888—1892 och som visar, att uti samma inskrifningsoinråde under olika år kunna förekomma så växlande kassationsproeenter, som 28,3 % och 14,« %, 22,9 % och 11,i % o. s. v. Inträffar så för något i ris k ri fn i n g,so t n råd e tillika, att en ursprungligen föga talrik årskull — årskullarne, räknade inskrifningsområdes- eller läns-vis, växla vida mer, än de för riket i dess helhet — drabbas af hög kassationsprocent, så inses lätteligen, att de tillfälliga växlingarna kunna nå sagda siffror. Men dessa växlingar äro fullkomligt oskiljaktiga från den allmänna värnpligt, som gäller för vårt land. De kunna beherskas endast genom bestämmande af en fast årskontingent äfven för arméns hufvudvapen: infanteriet.

Sedan den vid vapenöfningarna påräkneliga beväringsstyrkan och dess fördelning på de särskilda vapenslagen blifvit bestämda, kan en beräkning af den ökade årliga kostnaden för sagda vapenöfningar verkställas. En dylik beräkning återfinnes å Bil. V. 6., enligt hvilken den ökade årliga kostnaden för beväringen, vid slutligt genomförd organisation, skulle stiga till 1,524,264: 34 kronor.

Årsklassen är härvid, med ledning af hvad i det föregående blifvit utrönt, upptagen till 24,000 man. De särskilda utgiftsposterna grunda sig samt- och synnerligen på af arméförvaltningen verkställd utredning, med undantag allenast däraf, att det dagliga utgiftsbeloppet »till munderingsunderhåll m. m.» blifvit upptaget till 0,37 kr. för samtliga vapenslag, utom för kavaleriet, för hvilket 0,40 kr. beräknats. Först nämnda utgiftsbelopp, 0,37 kr., har legat till grund för beräkningarna så väl uti 1883 års som uti 1891 års härordningsförslag, och har därför äfven här användts för ändamålet, så mycket hellre, som denna beräkning skulle gälla först vid slutligt genomförd organisation eller från och med sjette öfvergångsåret.

Mild afseende på öfvergångsanordningarna är redan vid fråga om arméns ständiga indelning närndt, att den föreslagna ändrade beväringsuttagningen till specialvapnen bör träda i verket redan 1. öfvergångsåret. Bill. till Urtima Riksd. Prat. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 7

50 V. Beväringsstyrkan och dess fördelning.

Den ökade kostnaden för beväringen under 1. öfningsåret uppgår, jämliktoBil. V. 7., till 452,209:02 kronor.

Årsklassen har äfven härvid skattats till 24,000 man, detta ehuru den i det föregående gjorda utredningen synes berättiga till det antagande, att klassens styrka i verkligheten icke kommer att öfverstiga 23,000 man. Men det har synts riktigast att för hela öfvergångstiden räkna med samma heväringsstyrka.

Vidare har för detta 1. öfvergångsår arméförvaltningens utredning af de särskilda utgiftsposterna blifvit i allo följd, samt i öfverensstämmelse härmed den dagliga »munderingsunderhållskostnaden» upptagits till 0,(5 kr.

Under förutsättning att denna dagkostnad endast småningom under öfvergångstiden kan nedbringas till den vid slutligt genomförd organisation beräknade af 0,37 kr., d. v. s. med 8 öre på fyra år eller i allmänhet 2 öre årligen, skulle, då hvarje öre motsvarar ett kostnadsbelopp af i rundt tal

21,000 kronor, den ökade kostnaden för beväringen under 2.— 5. öfvergångsåren komma att öfverstiga den ofvan beräknade kostnaden vid slutligt genomförd organisation med följande belopp, nämligen:

2. öfvergångsåret............. 126,000 kronor

3. » 84,000 »

4. » 42,000 »

5. » 21,000 »

VI.

De särskilda vapenslagen.

A. Infanteriet.

Redan vid behandlingen af frågan om arméns ständiga indelning bragtes en af hufvudbristerna uti infanteriets nu varande organisation på tal, nämligen den, att infanteristamstyrkan och tillgången på beväring inom de särskilda landsdelarne icke stå till hvar andra uti lämpligt förhållande. I sammanhang härmed nämndes, att de landskap, för hvilka det för närvarande framför andra gäller att stamstyrkan är otillräcklig, voro de norrländska, samt att, för att råda bot mot denna brist, de fyra nordligaste infanterikårerna borde ombildas till regementen.

I mellersta Sverige eger i viss mån motsatt förhållande rum. Särskilt uti Mälare-dalen samt för öfrigt uti hela mellersta Sverige är infanteristamstyrkan i förhållande till beväringstillgången jämförelsevis stor. I de sydligaste delarne af vårt land åter inträda nära nog lika förhållanden som i de nordligaste, men då folkmängden i dessa landsdelar, i olikhet med uti de nordligaste landskapen, icke kan antagas skola nämnvärdt tillväxa, äro här icke särskilda åtgärder för beredande af ökad infanteristamstyrka af så trängande nöd, som i Norrland. Den åtgärd, hvilken redan blifvit omnämnd uti det föregående, nämligen att till landets sydligaste arinéfördelningsområde skulle hänföras tvänne infanterikårer, hvilka på grund af sin förläggning snarast äro att räkna såsom tillhörande mellersta Sverige, nämligen Smålands grenadierkår och Hallands bataljon med dem tillhörande tämligen litet folkrika inskrifningsområden, tjenar äfven medelbarligen att åtminstone i någon mån här åstadkomma ett lämpligare förhållande mellan stamstyrkan och beväringstillgången.

En annan skarpt framträdande brist uti vårt infanteris nu varande organisation är de bestående regementenas och kårernas olika sammansättning.

52 VI. De särskilda vapenslagen: A. Infanteriet.

För att icke här vidröra de inom vapnet förekommande olika sätten för manskapets anskaffning och utbildning, må blott påpekas det förhållande, att de nu varande 31 regementena och kårerna till styrka och sammansättning växla på icke mindre än 23 olika sätt. Sträfva!- man vid rnobiliseringsplanernas för infanteriet uppgörande, såsom man bör, att till fullo tillgodogöra för fältafdelningarna all den öfvade stam personal, som dessa regementen och kårer innesluta uti sig, måste snart sagdt hvarje regemente eller kår mobiliseras efter sin egen plan, eller ock personalöfv erflyttningar de särskilda truppförbanden emellan ingå bland inobiliseringsåtgärderna till föga fromma för dessa vigtiga och brådskande åtgärders ordnade och snabba genomförande. Sist nämnda utväg har blifvit anlitad uti nu gällande mobiliseringsplaner och finner sitt berättigande i en annan särskild brist hos vår nu varande härordning, nämligen trängtruppernes otillräcklighet. Som de båda bestående trängbataljonerna — af hvilka den ena dess utom blott är under uppsättning — omöjligen kunna mobilisera alla erforderliga trängformationer, har infanteriet med sin personal fått bidraga till dessa formationers uppsättning, och genom detta personalbidrags uttagande företrädesvis ur de större regementena har man kunnat inskränka i icke ringa mån de oundgängliga personalöfverfiyttningarna mellan de särskilda infanteriregementena och -kårerna. Varder trängen, såsom nedan ifrågasättes, fullständigt organiserad, så att den samma kan själf mobilisera sina fältformationer, komma skiljaktigheterna uti infanteriets sammansättning att framträda med än påtagligare kraf på att varda utjämnade.

Undersöker man närmare först skiljaktigheterna i nummerstyrka — spel i nummer och effektivt manskap — finner man denna styrka vid de indelta regementena inom de föreslagna I.—V. arméfördelningarna växla från högst 1,182 (vid Första lifgrenadierregementet) till lägst 742 (vid Nerikes regemente). Denna oegentlighet måste afhjälpas. Förmedelst indragning och öfverflyttning af nummer kan dessas antal vid hvart och ett af nämnda regementen utjämnas till 1,000, utan större omkastningar i detta afseende än som framgår af Bil. VI. A. 1. Vid 15 af de nu varande indelta regementena och kårerna komme på detta sätt till samman 1,660 nummer att indragas, därvid dock 371 skulle öfverflyttas till 6 närgränsande regementen. Den verkliga minskningen af indelt manskap — inräknadt den, som nedan i fråga om Smålands grenadierkår omnämnes — skulle sålunda belöpa sig till 1,289 nummer. I ett fall måste emellertid, för vinnande af den eftersträfvade likheten i manskapsstyrka mellan de indelta regementena inom sagda fördelningar, tvänne truppförband, nämligen Nerikes regemente, som af alla regementen har den minsta styrkan, och den minsta af kårerna, Lifregementets grenadierkår, sammanslås till ett

VI. De särskilda vapenslagen: A. Infanteriet.

regemente: »Lifregemente!. till fot», en åtgärd genom hvilken redan i fred den förening skulle åstadkommas, hvilken hittills bestämts skola ega rum först vid mobilisering.

Hvad vidkommer den sålunda ifrågasatta öfverföringen af nummer från ett indelt regemente till ett annat närgränsande eller tvänne skilda truppförbands (deraf det ena rotehålls- och det andra rusthåll-) sammanslående till ett regemente, äro dylika åtgöranden intet nytt uti indelningsverkets historia. Man behöfver allenast hänvisa på det forna sammansatta Nerikes- Värmlands regemente eller det nu varande Bohus läns regemente (som är bildadt af en rotehålls- och en rusthålls-bataljon, och till hvilket för några få år sedan öfverfördes de ursprungligen Elfsborgs regemente tillhörande s. k. Säfvedals-rotarne), för att finna förebilder till i fråga varande åtgärder. De först nämnda af nu antydda utbrytningar och sammanslagningar vidtogos dessutom under en tid, då indelningsverket hade en vida mer militäriskt ingripande betydelse än för närvarande, sedan kronan öfvertagit handhafvandet af alla med det samma förenade ekonomiska angelägenheter, utom manskapets underhåll på roten. Med afseende vidare på de särskilda nummer (rotar eller rusthåll), som borde ifrågakomma till öfverflyttning mellan regementena eller till vakanssättning, har detta spörsmål ej blifvit gjordt till föremål för undersökning i enskildheter, utan har allenast, med hjälp af tillgängliga förläggningskartor, utrönts, att öfverflyttningen kan verkställas, utan att förläggningsområdena för de regementen, som beröras däraf, komma att få olämplig form eller mindre gynnsamma gränser. Själfva afgörandet af, hvilka rotar (rusthåll) böra öfverflyttas och hvilka indragas (vakanssättas), måste ske på underdåniga förslag, upprättade af regements- och kår-cheferne, efter samråd med vederbörande Kongl. Maj:ts befallningshafvande, samt behörigen pröfvade af arméfördelningscheferne.

Med afseende på grunderna för vakanssättningen torde dock några allmänna synpunkter böra framhållas. Då vakanssättningen sker för militärt ändamål, torde de militära grunderna böra varda de bestämmande, och sålunda företrädesvis sådana rotar (rusthåll) härtill komma i fråga, som ligga illa till för tjensten på roten ej mindre än för inkallelse till tjenstgöring vid mobilisering eller eljest. Vidare bör vakanssättningen ske till ungefär lika antal inom regementenas särskilda kompanier, så att, om möjligt, en fullständig nyindelning af kompaniernas områden med däraf härflytande rubbning af de taktiska förbanden samt tidsödande och besvärliga expeditionsm. fl. arbeten må undvikas. Så vidt inga olägenheter ur nu antydda synpunkter uppstå, borde dessutom, helt naturligt, rust- och rote-hållares egen

54 VI. De särskilda vapenslagen: A. Infanteriet.

önskan få göra sig gällande på så sätt, att byte mellan nummer, som afses att vakanssättas, och nummer, som anses böra fortfarande vara effektivt besatta, må kunna ifrågakomma. Det slutliga ordnandet af hit hörande spörsmål torde icke kunna ske förr, än i mån som de nu gällande vakanskontrakten för de s. k. anslagna och indragna numren utgå. Hvad öfvergångsanordningarna i öfrigt vidkommer, upptages denna fråga å nyo i det följande.

Önskvärdheten af att bereda ett mera tryggande försvar åt våra nordliga landskap har ofta framhållits, och uti alla de förslag till landtförsvarets omorganisation, som under senare tider blifvit uppgjorda, har ingått den åtgärd, om hvilken redan talats, nämligen de norrländska kårernas ökande till regementen. Då emellertid ortliga förhållanden göra det fullkomligt omöjligt att till VI. arméfördelningens nu varande kårer: Norrbottens, Vesterbottens och Jämtlands fältjägarekårer samt Vesterbottens bataljon, öfverföra indelt manskap från sådana regementen, som borde undergå den förut nämnda minskningen af nummerstyrkan, återstår ingen annan utväg till nummerstyrkans vid sagda kårer höjande, än att fortsätta på den redan för beväringsbataljonernas förseende med stamtrupp och för återinsättning af de vakanta Torneå-numren vid Norrbottens fältjägarekår beträdda vägen, uppsättandet af värfvadt manskap (volontärer). Äfven för en dylik förening af värfvadt manskap med indelt uti samma truppförband skulle, därest icke det nyss berörda förhållandet vid Norrbottens fältjägarekår gjorde sådant öfverflödigt, kunna åberopas åtskilliga historiska exempel, särskildt från indelningsverket i Finland. Den omständigheten, att det värfvade manskapet, hvars tjenstetid är betydligt kortare än det indeltas, efter afskedstagandet under vissa år måste återfinnas bland beväringsmännen af första uppbådet, gör dock, att de nybildade norrländska regementenas nummerstyrka icke behöfver uppbringas till 1,000 man, utan blott så mycket, att regementena vid mobilisering, genom inkallande af f. d. stamanställde, kunna med säkerhet nå denna styrka, och hafva för ändamålet gjorda beräkningar gifvit vid handen, att nedanstående ökning bör vara till fyllest:

Summa tillökning 899 man.

Uti de båda fotgardesregementenas nummerstyrka förutsättes ingen ändring. Deras nummerstyrka uppgår för närvarande till 776 man, hva-

VI. De särskilda vapenslagen: A. Infanteriet.

dan de, med inräkning af det stora antal f. d. stamanatällde beväringsmän som städse förefinnes i hufvudstaden, kunna vid mobilisering icke blott uppsätta fältbataljoner af enahanda sammansättning, som öfriga infanteriregementen, utan äfven lemna en icke ringa kontingent underbefäl och stammenige för blifvande nyformationer.

Förutom dessa 19 indelta, 3 sammansatta indelta och värtvade samt

3 värfvade regementen, skulle infanteriet å fastlandet komma att räkna

4 kårer.

Hvad dessa fyra kårer vidkommer, är behöfligheten af de trenne af dem, hvilka tillhöra I. arméfördelningen — Smålands grenadierkår samt Hallands och Blekinge bataljoner — särskilt ådagalagd i det föregående. Värmlands fältjägarekårs fortfarande bestånd betingas af den betydliga folkmängdssiffran inom III. arméfördelningsområdet, önskvärd! hade visserligen varit, att de tre först nämnda kunnat sammanföras till ett regemente, men för en dylik sammanslagning lägga förläggningsförhållandena oöfverstigliga hinder i vägen. Men om sagda fyra truppförband sålunda maste bibehållas såsom fristående kårer, är det dock oundgängligt, att deras nummerstyrka, så långt ske kan, lämpas efter hvad de hvar för sig kunna antagas uppsätta vid mobilisering, nämligen en fältbataljon och ett depotkompani, eller lika mycket som l/s regemente. Åvägabringandet af full enhet i nummerstyrkan de särskilda kårerna emellan hindras emellertid af de vidt skilda sätten för dennas anskaffning, hvadan de hithörande åtgärderna blifvit inskränkta till efterföljande.

Nummerstyrkan vid Smålands grenadierkår och Värmlands fältjägarekår har nedsatts till 400 man vid hvarje kår, genom att vid den förra indraga 65 och vid den senare 97 nummer. Dessa kårer komma sålunda att erhålla en nummerstyrka, som är något större än den vid V3 indelt regemente, hvadan de ock böra kunna påräknas vid mobiliseringstillfälle lemna en del stampersonal för nyformeringar. Vid Hallands bataljon, som för närvarande enligt plan har allenast 60 volontärer, och vid Blekinge bataljon, som har 300 dylika, har nummerstyrkan fördelats jämnt på båda bataljonerna med 180 volontärer å hvarje. Bataljonernas stammanskapsstyrka, spelet medräknadt, skulle sålunda varda 188 man på fredsfot samt, med inräkning af f. d. stamanställde, närmare 400 man på krigsfot, Denna manskapsstyrka är visserligen ringa, men kan dock beräknas något öfverstiga den, som kommer att förefinnas vid eu hvar af de norrländska regementenas bataljoner vid mobilisering, liksom deri äfven öfverstiger styrkan vid Vesternorrlands regementes bataljoner på fredsfot, därest detta regemente öfvas på tre bataljoner.

56 VI. De särskilda vapenslagen: A. Infanteriet.

I Gotlands infanteriregementes organisation, livad manskapsstyrkan vidkommer, förutsattes slutligen ingen ändring.

Sammanfattas samtliga ofvan föreslagna ändringar i nummerstyrkan för infanteriet i dess helhet, för hvilka Bil. VI. A. 2. närmare redogör, varder slututfallet eu minskning af 483 nummer. Den minskning med sammanlagdt 1,289 + 97 = 1,386 nummer, som det indelta manskapet och Värmlands fältjägare enligt det föregående komme att undergå, motsvaras sålunda af en nyuppsättning å annat håll af sammanlagdt 903 värfvade (volontär-)nummer. Minskningen utgör alltså i stort sedt en redan i fred företagen öfverflyttning, som tydligen måste vara i hög grad egnad att underlätta så väl uppgörandet af inobiliseringsplanerna som själfva mobiliseringen. Erinrar man sig vidare, att hvarje med värfvadt manskap eller volontär besatt nummer kan sägas lemna en f. d. stamanställd beväringsman, då deremot först 8 eller 10 indelta nummer till samman åstadkomma motsvarande resultat, varder minskningen i nummerstyrkan endast skenbar samt utan menlig inverkan på, tvärt om förmånlig för, infanteriets inobiliseringsförmåga. Det vid mobilisering påräkneliga antalet f. d. stamanställde beväringsmän bör nämligen genom den föreslagna anordningen ökas med i rundt tal 500 man.

I fråga om möjligheten att rekrytera infanteriet efter den föreslagna omorganisationen, torde endast ringa förändring i nu varande förhållanden inträda. Enligt hvad ofvan är sagdt, skulle indragas 1,289 indelta nummer och 97 vid Vermlands fältjägarekår, under det att 903 nummer skulle nyuppsättas. Beräknas de indelte soldaternes tjenstetid, såsom förhållandet för närvarande är, till i medeltal 20, Värmlands fältjägares till 9, och de norrländske volontärernes till 5 år, blifver för hela infanteriet det minskade rekrytbehofvet 75 och det ökade 180, och således den verkliga ökningen i rundt tal allenast 100 man. Att märka är emellertid, att hela det så småningom växande rekrytbehofvet kommer att göra sig gällande i Norrland, där befolkningstillväxten är störst, under det att i öfriga delar af landet rekrytantalet vid infanterivapnet något litet minskas.

Att de norrländska inskrifningsområdena hittills endast i jämförelsevis ringa man bidragit till arméns rekrytering, framgår af Bil. VI. A. 3. De å denna bilaga innehållna siffror för sagda inskrifningsområdens bidrag till stamstyrkans rekrytering torde äfven ådagalägga, att goda utsigter förefinnas för att infanteristammen, hvars rekryteringsbehof, såsom sagdt, ökas med omkring 180 man årligen, skall kunna hållas fulltalig öfver allt, må hända med undantag för inom Jämtlands inskrifningsområde. Det är dock icke infanteristyrkans ökning, som härvid innebär några betänkligheter,

VI. De särskilda vapenslagen: A. Infanteriet.

utan den samtidigt föreslagna för kavaleriet inom detta område. Denna vigtiga fråga kan emellertid icke lösas vapenslagsvis, hvadan hon äfven till hela sin vidd återupptages nedan under »Kavaleriet».

Skiljaktigheterna mellan de nu bestående infanteri-regementena och -kårerna inskränka sig icke allenast till nummerstyrkan. Äfven befälsantalet växlar, och detta antal är dessutom öfver allt tämligen knapt. Jämväl dessa brister böra, i den mån medelstillgångarne medgifva, afhjälpas. Såsom af Bil. VI. A. 2. framgår, föreslås i öfverensstämmelse härmed att uppbringa officersantalet vid infanteriet från 1,126 till 1,232, underofficersantalet från 1,007 till 1,132, samt antalet underbefäl af manskapet från 2,802 till 3,016, livilket utgör eu tillökning i allt af 106 officerare, 125 underofficerare samt 214 underbefäl af manskapet. Härvid är att märka, det största delen af sagda personal, nämligen 88 officerare, 96 underofficerare och 184 korpraler och vicekorpraler, åtgår för de norrländska kårernas uppbringande till regementen, enligt den nådiga propositionen till senaste riksdag, hvadan tillökningen, utöfver hvad som då föreslogs, utgör allenast 18 officerare — samtlige underlöjtnanter —, 29 underofficerare och 30 underbefäl af manskapet. Kostnaderna för dessas uppsättande täckas hufvudsakligen genom indragandet (vid kårerna) af 3 öfverstelöjtnants-, 1 majors- och 6 kompanichefs-beställningar, hvilka bibehöllos enligt omförmälda proposition.

Ofvan nämnde 18 officerare jemte 8 andre, som genom sammanslagning eller indragning å annat håll varda för ändamålet påräknelige, eller sammanlagdt 26, äro afsedde att varda »3. regementsadjutanter», hvarför oock, såsom sist åberopade bilaga utvisar, tjenstehästar för dem upptagits. Å hvarje regemente finnas för närvarande blott tvänne adjutanter, en för hvardera fredsbataljonen. Den tredje, hvilken erfordras för den vid mobilisering uppsatta tredje bataljonen, måste därför under nu varande förhållanden vid mobiliseringstillfälle förordnas bland regementets öfrige subalternofficerare och göra sig beriden på för tillfället anskaffad häst. Tydligt är, att hvarken det ena eller det andra kan vara till fromma för tjenstens behöriga skötande, då den sålunda tillkomne adjutanten först i och med mobiliseringen kan börja sätta sig in i de nya tjensteåliggandena, för hvilkas skötande en ej obetydlig vana är af nöden, under det han måste lemna just den befattning vid truppen, i hvars skötande lian vunnit färdighet, åt annan därmed mindre förtrogen reservofficer eller underofficer. En tredje adjutants-beställning är äfven fullkomligt betingad af fredsförhållandena. Efter ordnandet af beväringsmanskapets redovisning i öfverensstämmelse med senaste värnpligtslag, och sedan på grund häraf fulljBih. till Urtima Riksd. Urat. 1802. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft. 8

58 VI. De särskilda vapenslagen: A. Infanteriet.

ständiga mobiliseringsplaner kunnat utarbetas, bär arbetet inom regementsexpeditionerna och de med dem förenade inskrifningsområdesexpeditionerna vuxit därhän, att regementsstabernas nu tillgängliga krafter icke äro till fyllest, utan en ökning af personalen af behofvet påkallad. Den tredje regementsadjutanten är slutligen behöflig under regementsmötena och de samtidigt med dem pågående beväringsmötena med 2. klassen, då öfningarna, enligt hvad nedan nämnes, skulle utföras på tre bataljoner.

I sammanhang med detta förslag om inrättande af ytterligare en adjutants-beställning vid regementena, torde några ord böra egnas åt frågan om sättet för tillsättande af regementsqvartermästare- och regementsadjutants-beställningarna. För närvarande innehafva desse officerare vid infanteriet (och kavaleriet), i olikhet med vid öfriga vapenslag, fullmakt på sina beställningar vid regementsstaben. Denna anordning medför hvarjehanda olägenheter med afseende på ifrågavarande officerares utbildning, i det de mången gång allt för länge qvarstanna i sin anställning vid staben och sålunda varda i viss mån mindre vane vid den egentliga trupptjensten. I likhet med hvad som förordades uti 1891 års härordningsförslag, synas sagda beställningars tillsättande medelst förordnande böra öfverlåtas åt vederbörande regementschefer, såsom redan nu sker vid öfriga vapen.

Samma orsaker, som föranledt förslaget om eu tredje adjutantsbeställnings inrättande vid hvarje regemente, betinga ock nödvändigheten af en tredje bataljonsadjutant. Särskildt under de första månaderna af hvarje år, då inom de förenade regements- och inskrifningsområdesexpeditionerna de brådskande och vidlyftiga arbetena med inskrifningslängdernas upprättande pågå, är ett dylikt ytterligare biträde alldeles oeftergifligt. 27 af de nya 29 underofficers-beställningarna äro fördenskull upptagna såsom bataljonsadjutants-beställningar.

Äfven i fråga om fullmakterna för regementsväbels- och bataljonsadjutants-beställningarna torde enahanda åtgärder böra vidtagas, som nyss ofvan förordades i fråga om regementsqvartermästare- och regementsadjutantsbeställningarna.

Hvad de 30 nya korprals- och vicekorprals-beställningarna vidkommer, äro de hufvudsakligen tillkomna för att, efter den föreslagna omorganisationen af regementen och kårer, utjämna antalet beställningar af dessa grader på hvarje truppdel och jämnt fördela dem på alla infanteriregementen och -kårer.

I sammanhang med nu förevarande fråga torde böra undersökas, i hvad samband beväringsöfningarnas föreslagna utsträckning kan stå till

59 VI. De särskilda vapenslagen: A. Infanteriet.

lättheten eller svårigheten att med indelt manskap rekrytera korpralsoraderna. Ty möjligheten att för framtiden rekrytera dessa grader på sagda sätt lär bero hufvudsakligen på, huru ofta kommendering till de långvariga beväringsrekrytmötena kan förekomma för detta underbefäl. Vid den för infanteriet i dess helhet beräknade beväringskontingentens — 18,100 man — fördelning på regementena komma i medeltal 687

man på hvarje regementes beväringsrekrytskola (1. årets öfning för beväringsmännen), och böra, enligt nu gällande bestämmelser, såsom instruktörer för detta antal kommenderas 66 underbefäl af manskapet. Då, dels på grund af deras jämförelsevis korta tjenstgöring såsom sådane, och dels af hvarjehanda andra skäl, volontärerne vid de indelta trupperna böra, framför öfrigt underbefäl och examinerade menige, sättas i tillfälle att tjenstgöia såsom instruktörer, torde kunna antagas, att för detta ändamål årligen användas alle distinktionskorpraler, korpraler och vicekorpraler samt ungefär halfva antalet menige af d§tta slags manskap, d. v. s. omkring 34 man vid hvarje indelt regemente. Årligen skulle alltså behöfvas vid beväringsrekrytskolan omkring 32 indelta underbefäl, och då dessas_ antal vid hvart och ett af de 19 regementena är 96, skulle kommendering till ifrågavarande skola förekomma hvart tredje år.

Så ofta torde dock dylik kommendering icke behöfva i verkligheten förekomma, då det indelta manskapet lemnar ytterligare instruktörstillgång, särskild! uti de utexaminerade korpralsskole-eleverne. Såsom afsilning på korpralskolan torde med fog kunna föreskrifvas en tjenstgöring såsom instruktör vid beväringsrekrytmöte, och om korpral skolorna vid regementena, såsom nedan antydes, få årligen 16 elever, skulle så månge af det indelta underbefälet af manskapet årligen kunna fritagas från tjenstgöring vid beväringsrekrytmötena, att återkommendering till sådant möte nära nog blott hvart fjerde år komme i fråga. Som dessutom en icke ringa lindring i det indelta underbefälets af manskapet årliga tjenstgöringsskyldighet skulle beredas genom de nu varande befälsmötenas indragning, hvarom nedan näinnes, lära de ökade krafven på sagda underbefäl icke allt för mycket komma att försvåra det sammas rekrytering med lämplige soldater.

Den ökning af kadern vid infanteriet i dess helhet, för hvilken redogörelse nu blifvit lemnad och som uppgår till 106 officerare, 125 underofficerare och 214 underbefäl af manskapet jämte i rundt tal 500 f. d. stamanställde, är emellertid icke den enda tillväxt i^ befälsstyrka, som infanteriet genom föreliggande förslag skulle vinna. Dåligt, gällande mobiliseringsplaner skall infanteriet, såsom ofvan blifvit antydt, till trängformationernas uppsättning för närvarande afdela eu icke obetydlig del af sin