med förslag till lag om skyldighet för svensk domstol att upptaga sjöförklaring och verkställa undersökning angående sjöolycka, som drabbat fartyg från annat land än Sverige eller Norge
8 Kovgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o H2.
N:o 52.
Konrjl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till lag om skyldighet för svensk domstol att upptaga sjöförklaring och verkställa undersökning angående sjöolycka, som drabbat fartyg från annat land än Sverige eller Norge; gifven Stockholms slott den 9 mars 1894.
Med öfverlemnande af statsrådets och högsta domstolens i ärendet föi*da protokoll, vill Kongl. Maj:t härigenom, jemlikt 87 $ regeringsformen, föreslå Riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om skyldighet för svensk domstol att upptaga sjöförklaring och verkställa undersökning angående sjöolycka, som drabbat fartyg från annat land än Sverige eller Norge.
Härigenom förordnas som följer:
§ 1.
Anmäler sig vid svensk domstol, som är behörig att upptaga sjöförklaring, befälhafvare å fartyg, som ej är svenskt eller norskt, till afläggande af sådan förklaring, vare rätten pligtig att, i den ordning sjölagen stadgar, upptaga förklaringen.
9 Konf/l. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 52.
§ 2.
Konungen eger efter aftal med främmande stat och under förutsättning af ömsesidighet förordna, att jemväl sådan undersökning, som i 317 § sjölagen omförmäles, skall af rätten verkställas med afseende å olycka, som drabbat fartyg, hvarom i § 1 är stadgadt, samt att protokoll öfver undersökningen varder, sedan densamma afslutats, till utrikesdepartementet insända
Ivongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kong!, nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR,
Alu/. Ösferr/ren.
Bih. till Riksd. Prof. ldM. I friml. 1 Afä. U Haft.
10 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 52.
ridväg af protokollet öfver jnsHtiedepartementsarenden, hållet inför Ilavs Maj.t Korning eu i statsrådet å Stockholms slott fredagen den 26 januari 1894.
i närvaro af:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt, Statsråden: friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
WlKBLAD,
Gill jam, friherre Rappe,
Ohristerson.
Departementschefen, statsrådet Östergren anförde i underdånighet:
»Sedan nu gällande sjölag med 1892 års ingång trädt i kraft, hafva de svenska domstolarne vid upprepade tillfällen vägrat att upptaga sjöförklaring af befälhafvare å utländska fartyg. Detta förhållande, som, särskildt för befälhafvare å danska fartyg, medfört afsevärda olägenheter, enär den danska sjölagen ej medgifver sjöförklarings afläggande inför konsul, har gifvit kongl. danska regeringen anledning att genom sin härvarande minister i skrifvelse, som blifvit mig genom chefen för utrikesdepartementet delgifven,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.
med åberopande af dansk lagstiftning i ämnet, föreslå afslutandet mellan Sverige och Danmark af eu öfverenskommmelse om skyldighet för det ena landets domstolar att upptaga sjöförklaringar af befälhafvare å det andra landets fartyg äfvensom att i vissa fall på begäran af det ena landets regering i afseende å sjöolyckor, som träffat det andra landets fartyg, anställa undersökning.
Afslutandet af en dylik öfverenskommelse torde emellertid med hänsyn till här i landet gällande lagstiftning icke kunna för närvarande ega rum, utan lärer först erfordras, att bestämmelser genom lag meddelas om domstolarnes skyldighet i förevarande afseende. Härvid liar det synts mig böra på samma gång tagas i öfvervägande, om icke domstolarne borde åligga skyldighet att upptaga sjöförklaring jemväl af andre utländske befälhafvare än danske, äfvensom att anställa undersökning angående olycka, som drabbat utländska fartyg i allmänhet.
Jag anhåller derför i underdånighet att nu få i korthet utveckla mina åsigter i ämnet.
1864 års sjölag innehöll ej någon uttrycklig bestämmelse om skyldighet för svensk domstol att upptaga sjöförklaring af befälhafvare å utländskt fartyg, men så länge samma sjölag gälde, plägade dock domstolarne anse sig oförhindrade att, då begäran derom frainstäldes, upptaga sådan förklaring äfven af befälhafvare å utländskt fartyg. Nu gällande sjölag innehåller visserligen, lika litet som 1864 års sjölag, något förbud i detta hänseende; men då den svenska sjölagens bestämmelser om sjöförklaring afse allenast befälhafvare å svenska och, på grund af den särskilda föreskriften i 322 §, jemväl norska fartyg, samt annat stadgande i lag ej finnes, på grund hvaraf svensk domstol kan anses förpligtad att af befälhafvare å utländskt fartyg mottaga sjöförklaring, lärer domstolens vägran icke kunna frånkännas berättigande.
Det sålunda inträdda förhållandet, att utländska fartygs befälhafvare sakna utväg att vid domstol här i riket få i vederbörlig form aflägga sjöförklaring, måste emellertid, åtminstone för de länder, h vil kas lagstiftning icke medgifver sjöförklarings upptagande inför konsul, framträda såsom eu väsentlig olägenhet. Att afhjelpa denna olägenhet i den mån sådant kan ske, torde dock med afseende å sjöfartens internationella natur och den hänsyn som till
12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:v 52.
följd deraf ett land otvifvelaktigt bör taga till andra lands intressen, framträda såsom eu bjudande pligt.
Främmande länders lagstiftning lägger i allmänhet ej något hinder i vägen för utländsk befälhafvare att vid deras domstolar aflägga sjöförklaring; och hvad särskilt angår Danmark och Norge finnas i deras lagar föreskrifter, af hvilka otvetydigt framgår, att befälhafvare å utländskt fartyg är berättigad att vid dessa länders domstolar få aflägga sjöförklaring.
Vår nu gällande sjölag innehåller, som bekant, bestämmelser dels om sjöförklaring i allmänhet, hvarom föreskrifter meddelats i § 40 samt §§ 315 och 316, och dels om den ytterligare * undersökning», som i vissa svårare fall blifvit i allmänt intresse föreskriftven och hvarom stadganden meddelats i 317—321. Hvad först angår sjöförklaring i allmänhet eller, så att säga, den vanliga sjöförklaringen, torde det väl vara otvifvelaktigt, att då en befälhafvare å utländskt fartyg önskar vid domstol här i riket aflägga redogörelse angående sjöolycka, som under resa eller eljest träffat hans fartyg eller dess last, de förhållanden, förklaringen afser, i de allra flesta fall äro af beskaffenhet att beröra jemväl något svenskt intresse, oftast aflastares eller lastemottagares, och från denna synpunkt sedt, lärer det väl få anses önskligt att förklaringen upptages i den ordning, som erbjuder största möjliga garanti för utrönande af förklaringens tillförlitlighet, det vill säga vid domstol här i riket. I viss män annorlunda förhåller det sig med den särskilda undersökning, som i vissa svårare fall skall företagas. Denna afser mera ett allmänt än något privat intresse, den är, såsom sjölagskomitén anmärkt, närmast att likna vid ett polisförhör. Verkställandet af en sådan undersökning i fråga om olycka, som träffat utländskt fartyg, påkallas visserligen icke af något särskild! svenskt intresse; men då dessa undersökningar afse sjöfartens allmänna säkerhet och nytta, och verkställandet deraf således påkallas af internationella hänsyn, torde icke heller i detta hänseende ett land böra undandraga sig att lemna det biträde, som af ett annat påkallas, detta dock endast under förutsättning, att det land, som begär sådant, sjelft är villigt att lemna dylikt biträde. Utsträckandet af den i 317 § omförmälda undersökningspligt till utländska fartyg torde derför, på sätt i fråga om Norge stadgats i 322 §, böra ega rum endast under vilkor af ömsesidighet; och torde det följaktligen böra öfverlemnas åt Konun-
Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.
1 '* lo
gen att af sluta de i sådant hänseende nödiga internationella öfverenskommelser.
På grund af hvad sålunda anförts, och då bestämmelser i förevarande hänseende icke lämpligen torde böra inrymmas i sjölagen, har jag låtit inom departementet utarbeta ett så lydande
Förslag till Lag
om skyldighet för svensk domstol att upptaga sjöförklaring och verkställa undersökning angående sjöolycka, som drabbat fartyg från annat land än Sverige eller Norge.
Härigenom förordnas som följer:
§ 1.
Anmäler sig vid svensk domstol, som är behörig att upptaga sjöförklaring, befälhafvare å fartyg, som ej är svenskt eller norskt, till afläggande af sådan förklaring, vare rätten pligtig att, i den ordning sjölagen stadgar, upptaga förklaringen.
§ 2.
Konungen eger efter aftal med främmande stat och under förutsättning af ömsesidighet förordna, att jemväl sådan undersökning, som i 317 § sjölagen omförmäles, skall af rätten verkställas med afseende å olycka, som drabbat fartyg, hvarom i § 1 är stadgadt, samt att protokoll öfver undersökningen varder, sedan densamma afslutats, till utrikesdepartementet insändt;
Och hemställer jag i underdånighet att Eders Kong!. Maj:t täcktes, för det ändamål 87 § regeringsformen omförmäler, öfver detta lagförslag genom note ur protokollet infordra högsta domstolens yttrande.»
Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda hemställan, fann Hans Maj:t Konungen godt i nåder lemna bifall.
Ex protocollo Carl Boheman.
14 Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 52.
Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj ds högsta domstol tisdagen den 13 februari 1834.
Andra rummet.
Närvarande:
Justitieråden: Hernmarck,
Ahlgren,
Herslow,
Norberg,
Lilienberg,
Carlson,
Claöson.
Tillförordnade byråchefen för lagärenden, konstituerade revisionssekreteraren (hassel föredrog i underdånighet:
Note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 26 nästlidne januari, hvarmedelst för det ändamål, 87 § regeringsformen omförmäler, högsta domstolens utlåtande blifvit infordradt öfver följande, inom justitiedepartementet utarbetade förslag till
Lag
om skyldighet för svensk domstol att upptaga sjöförklaring och verkställa undersökning angående sjöolycka, som drabbat fartyg från annat land än Sverige eller Norge.
Härigenom förordnas som följer:
15 Kanyl. Ma)ds Nåd. Proposition N:n r>9.
$ 1.
Anmäler sig vid svensk domstol, som är behörig att upptaga sjöförklaring, befälhafvare å fartyg, som ej är svenskt eller norskt, till afläggande af sådan förklaring, vare rätten pligtig att, i den ordning sjölagen stadgar, upptaga förklaringen.
Konungen eger efter aftal med främmande stat och under förutsättning af ömsesidighet förordna, att jemväl sådan undersökning, som i 317 § sjölagen omförmäles, skall af rätten verkställas med afseende å olycka, som drabbat fartyg, hvarom i § 1 är stadgadt, samt att protokoll öfver undersökningen varder, sedan densamma afslutats, till utrikesdepartementet insändt.
Justitieråden Hernmurch, Ahlgren, Hersloic, Norberg, Carlson och Claeson lemnade förslaget utan anmärkning.
Justitierådet Lilienberg anförde: Då förevarande lagförslag i fråga om fartyg, hvilka ej äro svenska eller norska, innehåller bestämmelser rörande samma ämne och af hufvudsakligen enahanda beskaffenhet som 322 £ sjölagen, der fråga är om norska fartyg, och då något antagligt skäl icke synes förefinnas, hvarför i detta fall med hvarandra så nära sammanhängande stadgan den skulle förläggas till skilda lagar, vill jag för min del hemställa, att förslagets innehåll med behörig rättelse i redaktionen varder såsom ett andra moment vid fogad t nämnda lagparagraf.
Ex protocollo Carl Boll em an.
It»
Kon fil Maj-is Nåd, Proposition N:o 52.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärendev, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet åt Stockholms slott fredagen den 9 mars 1H94.
i närvaro af:
Hans excellens hen* statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt, Statsråden: friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
WlKBLAD,
Gilljam, friherre Kappe,
Christerson,
Justitieråden: Ahlgren,
Claöson.
Departementschefen, statsrådet Östergren föredrog högsta domstolens yttrande öfver det enligt statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden för den 26 sistlidne januari till högsta domstolen remitterade förslag till lag om skyldighet för svensk domstol att upptaga sjöförklaring och verkställa undersökning angående sjöolycka, som drabbat fartyg från annat land än Sverige eller Norge, och hemstälcle, att förslaget, som af högsta domstolens fleste ledamöter lemnats utan anmärkning, måtte, jemlikt 87 § regeringsformen, för Riksdagen till antagande framläggas.
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.
17 Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lemna bifall; och skulle proposition till Riksdagen aflåtas i öfverensstämmelse med bilagan litt. B vid detta protokoll.
Ex protocollo Carl Boheman.
Bill. till Riksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 34 Htift.