Prop. 1895:3

angående Verm- lands och Gotlands läns skiljande från Svea hofrätts och förläggande under Göta hofrätts domvärjo och i sammanhang dermed erforderliga bestämmelser

Typ: Proposition
Källa: weburn.kb.se

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

1 N:o 3. > a;);" ' ■ "

.*z'o*nw ii» •: • ■•'.rr' •• • sf»f i no* .-Jjirrfn *i**ft-- få nr lic

i ! : .'} »»vi ! ; itu ii £.r i ,» >f. 'n.<H j.ui! uK>r

hongl. Maj.ts 'nådiga proposition till Riksdagen, angående Vermlands och Gotlands läns skiljande från Svea hofrätts och förläggande under Göta hofrätts domvärjo och i sammanhang dermed erforderliga bestämmelser; gifven Stockholms slott den 31 december 1894.

Under åberopande af bifogade i statsrådet och högsta domstolen förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att

dels. besluta, att Yermlands och Gotlands län skola vid 1896 års början skiljas från Svea hofrätts och förläggas under Göta hofrätts domvärjo;

dels antaga följande förslag till

Lag,

angående ändrad lydelse af 25 kap. 9 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 25 kap. 9 § rättegångsbalken skall erhålla följande ändrade lydelse:

2 Rongl. Maj:ts Råd. Proposition N:o 3.

land och Vestergötland på fyrationde dagen; ifrån häradsrätt i Halland, Dal, Bohuslän och Vermlands län samt på Gotland på sextionde dagen; i hofrätten öfver Skåne och Blekinge ifrån häradsrätt i dessa landskap på den fyrationde dagen. I vexel- och sjörättssak vare tid hälften kortare, att fullfölja vad ifrån häradsrätt i hvarje ort till hofrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1896;

dels ock, i den mån nedan upptagna öfvergångsbestämmelser äro af allmän lags natur, medgifva, att för verkställigheten af den föreslagna öfverflyttningen må föreskrifvas:

att mål eller ärende, som af domstol, domare eller öfverexekutor inom sagda län afgjorts före den 1 januari 1896, bör, ändå att tiden för fullföljd af talan i hofrätten tilländagår derefter, fullföljas i Svea hofrätt och der med slut afhjelpas;

att mål eller ärende, som, på grund deraf att ifrågavarande län tillhört Svea hofrätts domsområde, blifvit genom ansökning om stämning eller genom annan ansökning i Svea hofrätt anhängig]'ordt före 1895 års utgång, skall af samma hofrätt handläggas och med slut afhjelpas, ansökningar om tjenstledighet och förordnande för underdomare dock endast så vidt de afse tid före början af år 1896;

att de fiskaliska åtal mot domare eller andra embetsmål! inom nämnda län, hvilka blifvit före den 1 januari 1896 vare sig af advokatfiskal i Svea hofrätt väckta eller genom angifvelser från enskilde eller genom remisser till advokatfiskal från hofrätten eller justitiekanslersembetet eller Riksdagens justitieombudsman inledda, skola jemväl efter sistnämnda tid af samma hofrätt handläggas och med slut afhjelpas; börande, derest vid pröfning af mål eller ärende, som efter den 1 januari 1896 hos Svea hofrätt liandlägges, anledning förekommer att ställa domare eller annan embetsman inom nämnda län under åtal, sådant åtal af samma hofrätt upptagas och afgöras;

att domböcker och protokoll öfver lagfarter, inteckningar in. in. från häradsrätterna inom ifrågavarande län för 1895 års ting och från rådstufvurätterna för tiden till 1895 års slut samt egodelningsrätternas domböcker för samma år äfvensom föreskrifna fångförteckningar för tiden till 1895 års utgång skola insändas till Svea hofrätt, som det åligger att jemväl efter sistnämnda tid såväl åt protokollen, i afseende på stämpelbeläggning af dithörande handlingar, som åt fångförteckningarna egna vederbörlig granskning;

3 Kongl. Maj:s Nåd. Proposition N:o 3.

efter skola förblifva under samma hofrätts inseende till dess i laga ordning kan varda annorlunda förordnadt;

att föreskrifna uppgifter om dagen för början af ting och allmänna tingssammanträden skola, såvidt de afse tiden efter 1896 års ingång, af häradshöfdingarne i Vermlands och Gotlands län insändas till Göta hofrätt;

samt att presterskapets förteckningar angående timade dödsfall af personer, hvilka tillhört frälseståndet, skola jemväl för senare hälften af år 1895 insändas till Svea hofrätt.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Aug. Östergren.

OSCAR.

4 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 3.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen den 5 oktober 1894,

i närvaro af:

f >—v O / \

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt, Statsråden: friherre von Essen, friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam, friherre Rappe,

Christerson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Östergren yttrade:

Jag anhåller underdånigst att nu få inför Eders Kongl. Maj:t upptaga den fråga om ändring i nuvarande områden för rikets hofrätters jurisdiktion, som jag i mitt yttrande till statsrådsprotokollet för den 27 sistlidne april berört.

I sagda yttrande, afgifvet i anledning af en af Svea hofrätt gjord underdånig framställning om förlängning af tiden för den extra divisionens verksamhet, omförmälde jag, att^utaf de arbetsredogörelser från hofrätterna, som funnes offentliggjorda i chefens för justitiedepartementet underdåniga embetsberättelser,! framginge, att antalet till hofrätterna inkommande mål under »senare, år varit stadt i jemnt sjunkande. Så hade, för hela riket räknadt, till hofrätterna inkomna instämda och vädjade saker, hvilka under år 1887, då antalet nådde sin

5 Rongl. Maj:ts Nåd Proposition N:o 3.

höjdpunkt, utgjorde 3,060, sedermera årligen nedgått, så att under år 1893 till hofrätterna inkommo 2,400 dylika mål. Likaså hade antalet civila besvärsmål, som år 1887 utgjorde 1,335, sedermera varit i aftagande utom för ett år, då en obetydlig stegring inträdt, och hade af dessa mål under år 1893 inkommit 825. Äfven inkomna understälda mål och besvärsvis fullföljda brottmål hade nedgått från 1,967 år 1889 till 1,554 år 1893. Den sålunda inträdda ingalunda obetydliga minskningen i hofrätternas arbetsbörda hade emellertid icke likformigt kommit de särskilda hofrätterna till godo. För Svea hofrätt, som i medeltal för åren 1887— 1889 emottagit 1,452 instämda och vädjade mål, 544 civila besvärsmål och 1,013 understälda mål och besvärsvis fullföljda brottmål, hade under år 1893 motsvarande siffror minskats med 177, 57 och 136. För Göta hofrätt, der under åren 1887—1889 i medeltal inkommit 1,010 instämda och vädjade mål, 413 civila besvärsmål och 512 understälda mål och besvärsvis fullföljda brottmål, hade minskningen under 1893 utgjort resp. 307, 188 och 80 mål. För hofrätten öfver Skåne och Blekinge, der motsvarande medeltal för åren 1887—1889 utgjort 516 instämda och vädjade mål, 169 civila besvärsmål och 296 understälda mål och besvärsvis fullföljda brottmål, hade minskningen för år 1893 uppgått till resp. 104, 56 och 51 mål. Utaf dessa siffror syntes mig framgå, dels att antalet af de för närvarande till hofrätternas behandling inkommande mål icke vore större, än att arbetet borde, utan för parterna menlig tidsutdrägt, kunna utföras af hofrätternas ordinarie arbetskrafter, dels att den under senare åren yppade minskning i arbetsmaterialet i öfvervägande grad tillgodokommit Göta hofrätt, som redan förut hade lättast att medhinna behandlingen af dit inkommande mål. Sagda förhållanden hade gifvit mig anledning ifrågasätta, huruvida icke lämpligt skulle vara att genom ändring i hofrätternas nuvarande jurisdiktionsområden åstadkomma eu jemnare fördelning af arbetsbördan, så att densamma ökades för Göta hofrätt, under det att Svea hofrätt undfinge en väl behöflig lindring, hvarigenom Svea hofrätt antagligen skulle blifva i stånd ej allenast att afarbeta den balans, som ännu kunde återstå, då den extra divisionens verksamhet komme att upphöra, än äfven att undgå uppkomsten af nya balanser för framtiden.

På dessa skäl och då för bedömande i hvad mån och på hvilket sätt en dylik anordning lämpligen skulle kunna genomföras, erfordrades vissa uppgifter, hvilka måste från hofrätterna infordras, hemstäldo jag, att hofrätterna måtte anbefallas inkomma med dylika uppgifter; och behagade Eders Kongl. Maj:t till denna min hemställan lemna bifall.

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Berörda uppgifter, hvilka lemna upplysning om antalet af a) vädjade saker, b) civila besvärsmål och c) underställningsmål och besvärsvis fullföljda brottmål, som under sista tioårsperioden inkommit till hofrätt särskildt från hvart och ett af rikets län jemte Stockholms stad, föreligga nu; och torde en på grund af dem uppgjord tablå få såsom bilaga fogas vid detta protokoll.

Utaf densamma synes mig framgå, att en väsentligen jemnare fördelning mellan de tre hofrätterna af dit inkommande mål skulle vinnas, om Yermlands och Gotlands län kunde skiljas från Svea hofrätt och läggas under Göta. Om nemligen under den sista tioårsperioden målen från dessa län fullföljts till Göta hofrätt i stället för till Svea, skulle antalet till dessa hofrätter inkomna mål hafva varit i medeltal årligen:

för Svea hofrätt:

vädjade saker..................................................................................... 1,271

civila besvärsmål......................................................................................... 453

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål .................. 854

hvilket skulle för hvarje af de i denna hofrätt tjenstgörande sex divisioner hafva utgjort:

vädjade saker........................................................................................... 212

civila besvärsmål...................................................................................... 75

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål.................. 142

för Göta hofrätt:

vädjade saker..................................... ................. 1,001

civila besvärsmål ....................:................................................................ 371

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål .................. 549

eller för hvarje af hofrättens fem divisioner:

vädjade saker...................... 200

civila besvärsmål ..................................................................................... 74

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål ................. 110.

Motsvarande siffror för hofrätten öfver Skåne och Blekinge med oförändradt domsområde utgöra:

vädjade saker .......................... 476

civila besvärsmål .................................................................................... 148

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål .................. 291

eller för hvardera af hofrättens två divisioner:

vädjade saker............................................ 238

civila besvärsmål .................................................................................... 74

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål .................. 146.

Ett förläggande af Vermland och Gotland under Göta hofrätt skulle alltså åstadkomma en så jemn fördelning af arbetet mellan de

7 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

olika kofrätterna och deras särskilda divisioner, som under förhandenvarande förhållanden skäligen torde kunna ifrågasättas.

Att den lättnad i arbetsbördan, som skulle beredas Svea hofrätt genom en dylik minskning af dess jurisdiktionsområde, är af verkligt behof påkallad, torde ej kunna bestridas. Hofrätten har länge arbetat under trycket af eu stor balans, hvilken vid 1893 års slut uppgick till 740 vädjade mål, 39 civila besvärsmål samt 289 understälda eller besvärsvis fullföljda brottmål, tillsammans 1,068 mål. Hofrätten har fördenskull under en följd af år måst förstärkas med en extra division, utan att dock, då denna divisions verksamhet den 1 sistlidne september upphörde, balansen kunnat nedbringas till den storlek, som hofrätten sjelf ansett såsom normal; och i hofrättens till Kongl. Maj:t. aflåtna skrivelser uppgifves, att, äfven sedan hofrättens ordinarie divisioner ökats till sex, dessas arbetsprodukt endast med svårighet kan hålla jemna steg med antalet inkommande mål.

Någon svårighet för Göta hofrätt att öfvertaga den rättsskipning, som sålunda skulle frångå Svea hofrätt, synes mig icke förefinnas. Balansen af oafgjorda mål är i Göta hofrätt synnerligen liten — den utgjorde vid 1893 års slut 161 vädjade mål, 23 civila besvärsmål samt 99 understälda eller besvärsvis fullföljda brottmål, tillsammans 283 mål — och det arbetsmaterial, som efter den ifrågasatta förändringen skulle tillföras hofrätten, torde, efter hvad ofvan meddelade siffror gifva vid handen, fortfarande komma att i någon mån understiga de andra hofrätternas.

Vermland har förut och intill 1815 tillhört Göta hofrätts domvärjo. Det hufvudsakliga skälet för dess då skedda förläggning under Svea hofrätt var — omvändt — detsamma som nu talar för dess återförening med Göta hofrätt, nemligen stor balans af oafgjorda mål i denna hofrätt och svårighet för densamma att medhinna behandlingen af dit inkommande mål, under det Svea hofrätt då var i godt tillfälle att öfvertaga rättsskipningen äfven för Vermland. En öfverflyttning af ensamt Vermland skulle emellertid ej vara nog för åstadkommande af åsyftad jemnhet i arbetsfördelningen mellan hofrätterna och synes mig derför önskvärdt vara, att äfven någon annan del af Svea hofrätts område förlägges under Göta hofrätt. I sådant afseende torde Gotlands län vara synnerligen lämpligt med hänsyn såväl till dess läge som till de särskilda bestämmelser, som finnas meddelade i syfte att för invånarne å Gotland underlätta fullföljd af talan i mål, som dragas under hofrätten.

Jag har icke förbisett, att den af mig nu förordade förändringen

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

möjligen kan möta betänklighet derutinnan, att invånarne i de begge ifrågavarande länen väl i öfrigt hafva mera förbindelse med hufvudstaden än med Jönköping, ett förhållande som, hvad Vermland angår, jemväl år 1815 åberopades som bidragande skäl för detta landskaps förflyttning till Svea hofrätt. Men sagda betänklighet synes mig med hänsyn till nutidens kommunikationer och lättheten att erhålla pålitliga ombud för målens bevakning lika väl i Jönköping som i Stockholm, icke böra tillmätas alltför stor betydelse. Hvad särskildt Gotland angår, minskas vigten af omförmälda betänklighet ytterligare derigenom att enligt nyss berörda undantagsbestämmelser å Gotland boende parter ega att till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet inlemna sina inlagor i såväl lagvadda som besvärsmål, hvarjemte i besvärsmål äfven skriftvexlingen kan inför Kongl. Maj:ts befallningshafvande försiggå.

För genomförande af en förändring af den beskaffenhet, jag nu ifrågasatt, erfordras ändring i 25 kap. 9 § rättegångsbalken.

Innan jag emellertid inför Eders Kongl. Maj:t framlägger bestämdt förslag till ändring i sagda lagrum, synes mig lämpligt vara, att såväl Svea och Göta hofrätter som Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vermlands och Gotlands län lemnas tillfälle att i frågan sig yttra. Af sådan anledning och under förutsättning att Eders Kong!. Maj:t finner den af mig nu uttalade åsigt om önskvärdheten af en ändring i nämnda hofrätters jurisdiktionsområden förtjena nådigt afseende, får jag härmed underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t behagade i nåder anbefalla Svea och Göta hofrätter samt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vermlands och Gotlands län att, hofrätterna i plenum, hvar för sig skyndsamt afgifva underdånigt utlåtande i ärendet; för hvilket ändamål utdrag af detta protokoll torde få till sagda hofrätter och Kongl. Maj:ts befallningshafvande öfversändas.

Till hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan jemväl af statsrådets öfrige ledamöter, i nåder lemna bifall.

Ex protocollo Aug. von Hartmansdorff.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

9 Bilaga

till statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden . , , , den 5 oktober 1894

Bill. till Riksd. Prof. 1895. 1 Sand. 1 Afd. 3 Höft.

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Vädjade saker

Svea hofrätt från

ii‘>! Civila besvärsmål

Svea hofrätt från

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

inkomna till

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge från

Göta hofrätt från

inkomna till

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 3.

Underställningsmål samt besvär

Svea hofrätt från

13 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

i brottmål inkomna till

14 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 3.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen den 16 november 1894,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt, Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam, friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet östergren anmälde i underdånighet:

att, sedan, på sätt statsrådsprotokollet för den 5 sistlidne oktober utvisar, Kong!. Maj:t anbefalt Svea och Göta hofrätter samt Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vermlands och Gotlands län att, hofrätterna i plenum, hvar för sig skyndsamt afgifva underdånigt utlåtande angående ifrågasatt ändring i nämnda hofrätters domsomraden, berörda utlåtanden numera inkommit.

Efter att hafva redogjort för innehållet af sagda utlåtanden yttrade föredragande departementschefen vidare:

Af hvad jag förut i detta ärende anfört torde framgå, att det arbete, som för närvarande åligger Svea hofrätt, är, i medeltal efter division räknadt, afsevärdt större än det, som Göta hofrätt har att utföra,

15 Kongl. May.ts Nåd. Proposition No 3.

och att det till förekommande af menlig tidsutdrägt i behandlingen af de på Svea hofrätts afgörande beroende mål skulle vara önskvärdt, om en utjemning af arbetsbördan mellan de begge hofrätterna kunde åstadkommas.

För en dylik utjemning bar under nuvarande förhållanden endera af två åtgärder synts mig kunna ifrågasättas, nemligen antingen den att öfverflytta en af Göta hofrätts fem divisioner till Svea hofrätt, eller den, att förlägga en del af Svea hofrätts domsområde under Göta hofrätt.

En åtgärd af förstnämnda art har jag emellertid funnit vara förenad med afsevärda olägenheter. Dit räknar jag att, efter öfverflyttning af en division från Göta till Svea hofrätt, sistnämnda hofrätt skulle blifva större, än lämpligt är i förhållande till de begge andra hofrätterna, hvilka då komme att tillsammans räkna ett mindre antal divisioner än Svea hofrätt ensam. Vidare skulle Svea hofrätts ökning med ännu en ständig division svårligen kunna eg a rum utan att, såsom redan vid den sjette divisionens inrättande ifrågasattes, ytterligare tjensiemän der anstäldes, hvadan åtgärden ej komme att aflöpa utan ökade kostnader för statsverket. Slutligen och äfven om det antages, att Göta hofrätt, arbetande på fyra divisioner, skulle, om än med svårighet, medhinna behandlingen af det antal mål, som för närvarande dit inkommer, torde det vara att befara att, så snart en stegring i sagda antal inträder, hvilket lätt kan inträffa, densamma kunde föranleda uppkomsten af hinderliga balanser, hvilka snart nog kunde ökas så, att det för deras afarbetande blefve nödigt anordna extra division.

Då jag af dessa skäl ansett mig icke böra ifrågasätta öfverflyttning af en division från Göta till Svea hofrätt, har jag i stället tagit i öfvervägande frågan om ändring i dessa hofrätters domsområden; och har, på sätt jag förut anfört, en förflyttning af Vermlands och Gotlands län under Göta hofrätt synts mig lämplig och verkställbar.

Förslaget har emellertid mött motstånd hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i nämnda båda län, förnämligast på den grund att invånarne i samma län hafva sina hufvudsakliga affärsförbindelser på Stockholm.

Redan i mitt yttrande till statsrådsprotokollet för den 5 sistlidne oktober har jag uttalat den mening, att berörda betänklighet ej borde tillmätas allt för stor betydelse. ' Hvad Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande härutinnan nu anfört har ej heller gifvit mig anledning att frångå sagda mening. Under nu gällande rättegångssätt lärer det nemligen vara så godt som oundvikligt, att part, som ej är bosatt å den ort, der hofrätt sitter, för bevakning af sin talan i der auhängigt

16 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

mål, anlitar å platsen boende ombud; och gäller detta äfven i det fall att parten sjelf tilläfventyrs kunnat, vid tillfälligt besök i hofrättsstaden, personligen inlemna sina handlingar i målet. Dylikt ombud står honom till buds minst lika lätt och billigt i Jönköping som i Stockholm. Vid Göta hofrätt finnas nemligen för handlingars inlemnande och måls bevakning anstälda särskilda personer — hofrättskommissarier — till hvilka part kan i berörda hänseende med trygghet och mot måttligt arfvode hänvända sig. Betydelsen af hvad jag nu anmärkt förringas icke deraf, att part möjligen finner sig böra anlita sakkunnigt biträde för målets utredning och författande af inlagorna deri, ty dylikt biträde söker och finner han vanligen i hemorten, och äfven om han skulle uppsöka detsamma i den ort, der hofrätten sitter, lärer han ej undgå att särskildt honorera den hjelp, han i berörda hänseende kan erhålla. Under sådana förhållanden vill det synas mig, som skulle det vara invånarne i Gotlands och Vermlands län skäligen likgiltigt, om deras mål böra fullföljas i Svea hofrätt eller i Göta.

Hvad Vermland angår torde för öfrigt kunna ifrågasättas, om invånarne i detta län numera hafva sina affärsförbindelser på Stockholm i den omfattning, att sådant kan med fog åberopas som skäl för ett afstyrkande af förslaget. Det torde nemligen vara antagligt, att under de förändrade förhållanden, som blifvit en följd af länets jernvägsförbindelser, de hufvudsakliga affärerna från detta län numera beröra Göteborg.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vermlands län har vidare anfört, att den ifrågasatta regleringen borde anstå, till dess frågan om inrättande af en särskild hofrätt för Norrland finge anses definitivt afgjord. Nämnda af nya lagberedningen i dess år 1884 afgifna underdåniga betänkande framstälda förslag har ännu icke varit föremål för någon vidare förberedande behandling, hvadan det lärer vara för tidigt att uttala något omdöme om utsigterna för förslagets genomförande inom beräknelig framtid. Anmärkas må dock, dels att till följd af senare årens jernvägsbyggnader inom Norrland förbindelsen med Stockholm så underlättats, att, så länge nuvarande rättegångsordning bibehålies i hufvudsak oförändrad, behof af en särskild hofrätt för Norrland icke torde vara särdeles kännbart; dels att upprättande af en dylik hofrätt, äfven om den uppsattes genom öfverflyttning af divisioner från Svea och möjligen äfven från Göta hofrätt, i allt fall komme att kräfva betydande kostnader. Om och när åter en sådan ombildning af rättegångsväsendet eger rum, att mellaninstansens domstolar till följd deraf böra till antalet ökas, lärer det, såsom nya lagberedningen

17 Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 3.

äfven antagit, ej kunna stanna vid en klyfning af Svea hofrätts nuvarande domsområde, utan torde då så omfattande ändringar i hithörande anordningar blifva nödiga, att det för Vermlands län varder af ringa betydelse, under hvilken hofrätts domvärjo det dittills lydt.

På grund af hvad jag sålunda anfört och då Svea och Göta hofrätter icke haft något att erinra mot den af mig ifrågasatta omregleringen af deras domsområden, synes mig framställning böra till Riksdagen aflåtas derom, att Vermlands och Gotlands län skiljas från Svea hofrätts och förläggas under Göta hofrätts domvärjo. På sätt jag förut anmärkt erfordras i anledning af en dylik öfverflyttning ändring i 25 kap. 9 § rättegångsbalken; och har jag förty låtit inom justitiedepartementet utarbeta förslag till dylik lagändring, i sammanhang hvarmed, i anledning af Svea hofrätts derom gjorda hemställan, jemväl föreslagits sådan ändring i sagda lagrum, att den hittills stadgade inställelsetiden i vädjade mål från Karlskoga härad af Örebro län förkortats till samma tid, som gäller för öfriga delar af nämnda län eller 40 dagar.

Det sålunda uppgjorda förslaget är af följande lydelse:

»Förslag till lag angående ändrad lydelse af 25 kap. 9 §

rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 25 kap. 9 § rättegångsbalken skall erhålla följande ändrade lydelse:

I de saker, som genom laga vad gå till Svea hofrätt ifrån häradsrätt i Upland, Södermanland, Vestmanland och Karlskoga härad af Vermland, Nerike samt Gestrikland, ingifve käranden sin inlaga innan klockan tolf på den fyrationde dagen, den oräknad då häradsrättens dom föll, eller hafve sitt vad förlorat; ifrån häradsrätt i Kopparbergs län, Helsingland, Jemtland, Herjeådalen, Medelpad och Ångermanland på den sextionde dagen; ifrån häradsrätt i Vesterbotten på den nittionde dagen; i Göta hofrätt ifrån häradsrätt i Östergötland, Kalmar län, Småland och Vestergötland på fyrationde dagen; ifrån häradsrätt i Halland, Dal, Bohuslän och Vermlands län samt på Gotland på sextionde dagen; i hofrätten öfver Skåne och Blekinge ifrån häradsrätt i dessa landskap på den fyrationde dagen. I vexel- och sjörättssak' vare tid hälften kortare, att fullfölja vad ifrån häradsrätt i hvarje ort till hofrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1896; skolande i fråga om öfverflyttningen af Vermlands och Gotlands län från Svea hofrätts till Göta hofrätts domvärjo i öfrigt iakttagas:

Bih. till Jliksd. Prof. 1895. 1 Sami. 1 Afd. 3 Häft.

18 Kong!. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 3.

att mål eller ärende, som, på grund deraf att ifrågavarande län tillhört Svea hofrätts domsområde, blifvit genom ansökning om stämning eller genom annan ansökning i Svea hofrätt anhängiggjordt före 1895 års utgång, skall af samma hofrätt handläggas och med slut afhjelpas, ansökningar om tjenstledighet och förordnande för underdomare dock endast så vidt de afse tid före början af år 1896;

att de fiskaliska åtal mot domare eller andra embetsmän inom nämnda län, hvilka blifvit före den 1 januari 1896 vare sig af advokatfiskalen i Svea hofrätt väckta eller genom angifvelser från enskilde eller genom remisser till advokatfiskalen från hofrätten eller justitiekanslersembetet eller Riksdagens justitieombudsman inledda, skola jemväl efter sistnämnda tid af samma hofrätt handläggas och med slut afhjelpas; börande, derest vid pröfning af mål eller ärende, som efter den 1 januari 1896 hos Svea hofrätt handlägges, anledning förekommer att ställa domare eller annan embetsman inom nämnda län under åtal, sådant åtal af samma hofrätt upptagas och afgöras;

att domböcker och protokoll öfver lagfarter, inteckningar m. m. från häradsrätterna inom ifrågavarande län för 1895 års ting och från rådstufvurätterna för tiden till 1895 års slut samt egodelningsrätternas domböcker för samma år äfvensom föreskrifna fångförteckningar för tiden till 1895 års utgång skola insändas till Svea hofrätt, som det åligger att jemväl efter sistnämnda tid såväl åt protokollen, i afseende på stämpelbeläggning af dithörande handlingar, som åt fångförteckningarna egna vederbörlig granskning;

att de förmynderskap, i afseende på hvilka vårdnaden före öfverflyttningen blifvit, på grund deraf att Vermlands och Gotlands län tillhört Svea hofrätts domsområde, af nämnda hofrätt utöfvad, jemväl derefter skola förblifva under samma hofrätts inseende till dess i laga ordning kan varda annorlunda förordnadt;

samt att presterskapets förteckningar angående timade dödsfall af personer, hvilka tillhört frälseståndet, skola jemväl för senare hälften af år 1895 insändas till Svea hofrätt.»

19 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Och hemställer jag underdånigst, att Eders Kongl. Maj:t behagade för det ändamål 87 § regeringsformen omförmäler öfver detta förslag infordra högsta domstolens utlåtande.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lemna bifall.

: . !■ .. : ■ , . :■ } . ..; . • : . )

Ex protocollo Aug. von Hartmansdorff.

i > rt

20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

V,V -j : :] 5IC gc; - :foO

V1 ,»;?•" ! f. *<•> :U • ^ »V *oh ‘Mil

;• ;i9in:amf;I> nhrgöd mlnolni

Till Konungen; \

■ 1 vr: ,; f j;J lin.

. • i- ■ nitid i'M'

Genom remiss den 5 innevarande oktober, som den 12 i samma månad kommit hofrätten tillhanda, har Eders Kongl. Maj:t anbefalt hofrätten att afgifva underdånigt utlåtande i anledning af ett af chefen för justitiedepartementet framstäldt förslag att öfverflytta Vermlands och Gotlands län från Svea hofrätts till Göta hofrätts domsområde.

Till åtlydnad häraf får hofrätten anföra, att hofrätten för sin del icke har något att mot förslaget erinra.

Då, enligt hvad de remitterade handlingarna utmärka, öfverflyttningen icke skulle omfatta det till det gamla landskapet Vermland, men ej till Vermlands utan till Örebro län och Nora domsaga hörande Karlskoga härad, som alltså skulle förblifva under Svea hofrätts domvärjo, torde det icke vara lämpligt att för detta härad bibehålla en längre inställelsetid i vade- och besvärsmål, än den som gäller för öfriga delar af Örebro län och Nora domsaga; och hemställer hofrätten derföre, att i sammanhang med den ändring i 25 kapitlet 9 § rättegångsbalken, som blir nödig för öfverflyttningen af Vermlands län till Göta hofrätts domsområde, inställelsetiden i vädjade mål från Karlskoga härad måtte inskränkas till fyratio dagar, hvaraf på grund af 25 kapitlet 5 § samma balk blir en följd, att besvärstiden för samma härad förkortas till tjugu dagar.

Under förutsättning att det tillkommer hofrätten att afgifva yttrande jemväl i fråga om de föreskrifter, som för verkställighet af den nu tillstyrkta öfverflyttningen kunna vara af nöden, tillåter sig hofrätten att i nämnda afseende föreslå:

att öfverflyttningen skall eg a rum med början af år 1896;

att mål eller ärende, som af domstol, domare eller öfverexekutor inom Vermlands och Gotlands län afgjorts före den 1 december 1895, bör, ehvad det sker genom vad, besvär eller underställning, fullföljas i Svea hofrätt och der med slut afhjelpas, hvaremot i mål eller ärende, som afgöres sistnämnda dag eller derefter, fullföljden sker i Göta hofrätt;

att mål eller ärende, som på grund deraf, att ifrågavarande län tillhört Svea hofrätts domsområde, blifvit genom ansökning om stämning

21 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

eller genom annan ansökning i Svea hofrätt anhängig]ordt före 1895 års utgång, skall af samma hofrätt handläggas och med slut afhjelpas, ansökningar om tjenstledighet och förordnande för underdomare dock endast så vidt de afse tid före början af år 1896;

att de fiskaliska åtal mot domare eller andra embetsmän inom nämnda län, hvilka blifvit före den 1 januari 1896 vare sig af advokatfiskalen i Svea hofrätt väckta eller genom angifvelser från enskilde eller genom remisser till advokatfiskal från hofrätten eller justitiekanslersembetet eller Riksdagens justitieombudsman inledda, skola jemväl efter sistnämnda tid af samma hofrätt handläggas och med slut afhjelpas; börande, derest vid pröfning af mål eller ärende, som efter den 1 januari 1896 hos Svea hofrätt handlägges, anledning förekommer att städa domare eller annan embetsman inom nämnda län under åtal, sådant åtal af samma hofrätt upptagas och afgöras;

att domböcker och protokoll öfver lagfarter, inteckningar med mera från häradsrätterna inom ifrågavarande län för 1895 års ting och från rådstufvurätterna för tiden till 1895 års slut samt egodelningsrätternas domböcker för samma år äfvensom föreskrifna fångförteckningar för tiden till 1895 års utgång skola insändas till Svea hofrätt, som det åligger att jemväl efter sistnämnda tid såväl åt protokollen, i afseende på stämpelbeläggning af dithörande handlingar, som åt fångförteckningarna egna vederbörlig granskning;

att de förmynderskap, i afseende på hvilka vårdnaden före öfverflyttningen blifvit på grund deraf, att Vermlands och Gotlands län tillhör Svea hofrätts domsområde, af nämnda hofrätt utöfvad, jemväl derefter skola förblifva under samma hofrätts inseende, till dess i laga ordning kan varda annorlunda förordnadt;

att föreskrifna uppgifter om dagen för början af ting och allmänna tingssammanträden skola jemväl under år 1895, så vidt de afse tiden efter 1896 års ingång, af häradshöfdingarne i Vermlands och Gotlands län insändas till Göta hofrätt;

att presterskapets förteckningar angående timade dödsfall af personer, hvilka tillhört frälseståndet, skola jemväl för senare hälften af år 1895 insändas till Svea hofrätt; samt

att Svea hofrätt skall vid tiden för öfverflyttningen eller så fort ske kan derefter till Göta hofrätt öfversända:

l:o) de från underrätterna i Vermlands och Gotlands län aflemnade, i Svea hofrätt förvarade domböcker och protokoll öfver lagfarter, inteckningar med mera;

22 Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 3.

2:o) presterskapets ofvan omförmälda förteckningar jemte uppgift, huruvida efter någon eller några bland de på förteckningarna upptagna personer bouppteckning vid 1895 års slut ej ingifvits, samt om i sådant fall hofrätten meddelat anstånd med bouppteckningens ingifvande; och

3:o) uppgift på de fiskaliska åtal, som vid tiden för öfverflyttningen äro eller sedermera blifvit mot domare eller andra embetsman i Vermlands och Gotlands län väckta; börande i den mån dessa mål varda afgjorda, underrättelse om besluten Göta hofrätt meddelas.

De remitterade handlingarna varda härmed återstälda.

' / >' •- • l/i . i' ■■ '• l ‘ J •• ’ . ••' • MJ i'! ' • V* 1 . 11> M.>M * • t-M

Underdånigst NILS von STEYERN.

AUG. TÖRNQUIST. N. GRIPENSKÖLD. KNUT ALMGREN.

*n f il< * ^ t > j•,: •': 1 ’/ n

DAVID von HEIJNE. C. G. WÅSTFELT. DANIEL EKELUND. LOUIS AMÉEN.

W. ZETHELIUS.

C. U. WIDSTRÖM.

C. G. BOIVIE. THEODOR WESTRIN. GUSTAF von ROSEN. SVEN ALMQVIST. GUSTAF CARLSON. HUGO von SYDOW. CARL HEDERSTIERNA.

C. H. MUNTHE.

C. A. GEIJER.

JOH. AHLGREN.

F. ap KLINTEBERG. ERIK von OTTER. JOHAN LAGERB1ELKE. E. O. J. BJÖRKLUND. EMIL SUNDBERG.

Axel Durling.

Stockholm den 26

Oktober 1894.

Kong!. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 3.

23 Till Konungen.

I nådig remiss den 5 i denna månad har Eders Kongl. Maj:t anbefalt hofrätten att skyndsamt i plenum afgifva underdånigt utlåtande i anledning af en utaf statsrådet och chefen för justitiedepartementet hos Eders Kongl. Maj:t väckt fråga om sådan ändring i nuvarande områden för hofrätternas jurisdiktion, att Yermlands och Gotlands län skulle förläggas från Svea hofrätt till denna hofrätt.

Enligt ett vid remissen fogadt utdrag af det inför Eders Kongl. Maj:t i statsrådet nämnda dag hållna protokoll har chefen för justitiedepartementet vid frågans behandling inför Eders Kongl. Maj:t dels den 27 sistlidne april, i anledning af en af Svea hofrätt gjord underdånig framställning om förlängning af tiden för den der anstälda extra divisionens verksamhet, och dels den 5 i denna månad anfört bland annat:

att utaf de arbetsredogörelser från hofrätterna, som funnes offentliggjorda i chefens för justitiedepartementet underdåniga embetsberättelse, framginge, att antalet till hofrätterna inkommande mål under senare åren varit stadt i jemnt sjunkande; att den inträdda ingalunda obetydliga minskningen i hofrätternas arbetsbörda i öfvervägande grad tillgodokommit denna hofrätt, som redan förut hatt lättast att medhinna behandlingen af inkommande mål, och att antalet af de för närvarande till hofrätternas behandling inkommande mål icke vore större än att arbetet borde, utan för parterna menlig tidsutdrägt, kunna utföras af hofrätternas ordinarie arbetskrafter;

att sagda förhållanden gifvit statsrådet anledning ifrågasätta, huruvida icke lämpligt skulle vara att genom ändring i hofrätternas nuvarande jurisdiktionsområden åstadkomma en jemnare fördelning af arbetsbördan, så att densamma ökades för denna hofrätt, under det att Svea hofrätt undfinge en väl behöflig lindring, hvarigenom Svea hofrätt antagligen skulle blifva i stånd ej allenast att afarbeta den balans, som kunde återstå, sedan den extra divisionens verksamhet upphört, än äfven att undgå uppkomsten af nya balanser för framtiden;

att, sedan Eders Kongl. Maj:t på dessa skäl i nåder anbefalt hofrätterna att inkomma med uppgifter om antalet af a) vädjade saker, b) civila besvärsmål och c) underställningsmål och besvärsvis fullföljda

24 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

brottmål, som under sista tioårsperioden inkommit till hofrätt särskildt från hvart och ett af rikets län jemte Stockholms stad, samt sådana uppgifter till Eders Kongl. Maj:t inkommit, utaf desamma syntes framgå, att en väsentligen jemnare fördelning mellan de tre hofrätterna af dit inkommande mål skulle vinnas, om Yermlands och Gotlands län kunde skiljas från Svea hofrätt och läggas under denna hofrätt, enär, om under den sista tioårsperioden målen från dessa län fullföljts till denna hofrätt i stället för till Svea hofrätt, antalet till dessa hofrätter

inkomna mål skulle hafva varit i medeltal årligen:

för Svea hofrätt: +

vädjade saker.......J....‘....................................................................... 1,271

civila besvärsmål..............,'.••••.............,...................1,453

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål .................. 854

hvilket skulle för hvarje af de i Svea hofrätt tjenstgörande sex divisioner hafva utgjort:

vädjade saker.............................c,................................................................ 212

civila besvärsmål................................................................................ 75

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål .................. 142

för Göta hofrätt:

vädjade saker .,............................................................................................. 1,001

civila besvärsmål......................................................................... 371

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål .................. 549

eller för hvarje af hofrättens fem divisioner:

vädjade saker.................................................................. ........200

civila besvärsmål..., ............................................1,................ ............. 74

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål .................. 110

samt motsvarande siffror för hofrätten öfver Skåne och Blekinge med oförändradt domsområde utgjorde:

vädjade saker ................................................................................... 476

civila besvärsmål.......................................................V................................. 148

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål ................. 291

eller för hvardera af hofrättens två divisioner:

vädjade saker............................................................................................... 238

civila besvärsmål......r..i...................................................., 74

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål .................. 146;

att ett förläggande af Vermland och Gotland under denna hofrätt alltså skulle åstadkomma en så jemn fördelning af arbetet mellan de olika hofrätterna och deras särskilda divisioner, som under förhandenvarande förhållanden skäligen torde kunna ifrågasättas;

25 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

att den lättnad i arbetsbördan, som skulle beredas Svea hofrätt genom en dylik minskning af dess jurisdiktionsområde, vore af verkligt behof påkallad, enär Svea hofrätt länge arbetat under trycket af en stor balans, hvilken vid 1893 års slut uppgick till 740 vädjade mål, 39 civila besvärsmål samt 289 understälda eller besvärsvis fullföljda brottmål, tillsammans 1,068 mål, samt hofrätten fördenskull under en följd af år måst förstärkas med en extra division utan att dock, då denna divisions verksamhet den 1 sistlidne september upphörde, balansen kunnat nedbringas till den storlek, som hofrätten sjelf ansett såsom normal, hvarjemte i hofrättens till Eders Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelser uppgifvits att, äfven sedan hofrättens ordinarie divisioner ökats till sex, dessas arbetsprodukt endast med svårighet kunde hålla jemna steg med antalet inkommande mål;

att någon svårighet för denna hofrätt att öfvertaga den rättsskipning, som sålunda skulle frångå Svea hofrätt, syntes icke förefinnas, enär balansen af oafgjorda mål i denna hofrätt, som vid 1893 års slut utgjorde 161 vädjade mål, 23 civila besvärsmål samt 99 understälda eller besvärsvis fullföljda brottmål, tillsammans 283 mål, vore synnerligen liten, och det arbetsmaterial, som efter den ifrågasatta förändringen skulle tillföras hofrätten, torde efter hvad ofvan meddelade siffror gåfve vid handen, fortfarande komma att i någon mån understiga de andra hofrätternas;

att Vermland förut och intill 1815 tillhört denna hofrätts dom värjo; att det hufvudsakliga skälet för dess då skedda förläggning under Svea hofrätt varit, omvändt, detsamma som nu talade för dess återförening med denna hofrätt, nemligen stor balans af oafgjorda mål i denna hofrätt och svårighet för densamma att medhinna behandlingen af hit inkommande mål, under det Svea hofrätt då varit i godt tillfälle att öfvertaga rättsskipningen äfven för Vermland;

att en öfverflyttning af ensamt Vermland emellertid ej skulle vara nog för åstadkommande af åsyftad jemnhet i arbetsfördelningen mellan hofrätterna, hvarför det syntes vara önskvärdt, att äfven någon annan del af Svea hofrätts område förlädes under denna hofrätt och att i sådant afseende Gotlands län vore synnerligen lämpligt med hänsyn till såväl dess läge som de särskilda bestämmelser, som funnes meddelade i syfte att för invånarne å Gotland underlätta fullföljd af talan i mål, som droges under hofrätten;

att den af statsrådet förordade förändringen möjligen kunde möta betänklighet derutinnan, att invånarne i de begge ifrågavarande länen väl i öfrig! hade mera förbindelse med hufvudstaden än med Jönköping, Pihang till liiksd. Prof. J81J5. 1 Sand. 1 Afd. 3 Iläft. 4

26 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

ett förhållande som, hvad Vermland anginge, jemväl 1815 åberopats såsom bidragande skäl för detta landskaps förflyttning till Svea hofrätt, men att sagda betänklighet syntes, med hänsyn till nutidens kommunikationer och lättheten att erhålla pålitliga ombud för målens bevakning lika väl i Jönköping som i Stockholm, icke böra tillmätas alltför stor betydelse, samt att hvad särskildt Gotland anginge vigten af omförmälda betänklighet ytterligare minskades derigenom att enligt nyss berörda undantagsbestämmelser å Gotland boende parter egde att till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet inlemna inlagor i såväl lagvadda som besvärsmål, hvarjemte i besvärsmål äfven skrift-:, vexlingen kunde inför Kongl. Majrts befallningshafvande försiggå.

I anledning af Eders Kongl. Maj:ts befallning i den nådiga remissen får hofrätten i underdånighet förklara, att hofrätten emot den ifrågasatta förändringen icke har något att erinra.

— V5 ot O.' i SO i; V., ..G-:'/* . \ 4.■ j \ ; ■' - r\: ‘ ' • • . . ;4 j>

Jönköping den 19 oktober 1894.

Underdånigst

O. W. STAÉL V. HOLSTEIN.

BIRGER HESSLE.

H. A. UGGLA.

CARL FAGERBERG. L. E. STÅHLBERG. K. SUNDSTEDT. AXEL ROMBERG.

C. Y. KJELLIN.

C. E. BACKMAN.

C. L. SCHÅNBERG. C. SWALANDER. W. ANDERSSON. TH. MEYER.

R. HANSSON. WILH. BLOM.

•T. G. LOTHIGIUS.

.T. von SYDOW.

AXEL W. BRATT.

E. GREFBERG.

H. ODENCRANTS.

H. N. LAURELL. BERNDT HASSELROT.

M. Fagerberg.

Kongl. Maj:ts Udd. Proposition N:o 3.

27 Till Konungen.

Till underdånig åtlydnad af nådig befallning den 5 innevarande månad har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att skyndsamt afgifva yttrande i anledning af ett utaf herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet inför Eders Kongl. Maj:t anmäldt förslag att, i ändamål att bereda Svea hofrätt lättnad i dess arbetsbörda, minska denna hofrätts jurisdiktions område genom förläggande af Vermländs och Gotlands län under Göta hofrätt.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som icke lärer hafva att yttra sig rörande förslagets fördelar eller olägenheter för Vermländs län, finner att detta förslag, i hvad det angår Gotlands län, skulle komma att medföra synnerligen afsevärda olägenheter för befolkningen.

Herr statsrådet synes väl icke hafva förbisett, att förändringen kunde möta betänkligheter derutinnan, att ortens invånare hade mindre förbindelse med Jönköping än med hufvudstaden; men herr statsrådet har ansett sådant, med hänsyn till nutidens kommunikationer, icke böra tillmätas alltför stor betydelse. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande kan deremot icke underlåta att i underdånighet erinra, hurusom Gotlands affärsförbindelser med rikets fasta land under århundraden anslutits till Stockholm, som är med få undantag den enda afsättningsplatsen för öns produkter samt den plats, hvarifrån Gotlands köpmän och andra invånare i regeln förse sig med de varor, som hit införas. Under större tiden af seglationstiden afgå ångbåtar sex dagar i veckan såväl från Visby till Stockholm som derifrån hit. Vintertiden uppehälles förbindelsen med två turer i veckan, för såvidt icke trafiken afbrytes af ishinder. De som hafva att färdas mellan Visby och Jönköping — en plats, hvilken hittills blott ytterst få af Gotlands invånare torde haft någon anledning att besöka — skola utan tvifvel taga vägen öfver Stockholm, hvilken väg är den vanliga äfven för postföringen emellan Gotland och Jönköping, enär någon ångbåtsförbindelse mellan Visby och Vestervik ej finnes under våren, sommaren och hösten utan allenast under vintermånaderna, och samfärdseln med Kalmar, hvilken helt och hållet upphör under vintermånadorna, är inskränkt till en tur i veckan

28 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

under våren och hösten samt två turer (hädanefter dock antagligen allenast en tur) i veckan under sommaren. Jernvägsresan mellan Stockholm och Jönköping (398 kilometer) skulle medföra en mycket afsevärd tillökning i kostnad och tidsutdrägt för de parter från Gotland, hvilka önska, såsom hittills varit långtifrån ovanligt, sjelfve eller genom härifrån i andra angelägenheter resande personer inlemna rättegångshandlingar i hofrätten. Att i stället anskaffa ombud i Jönköping skulle för de med dervarande förhållanden helt och hållet obekanta gotländingarne möta icke ringa svårigheter och medföra känbara kostnader, särskildt i de mål, som från hofrätten vidare fullföljas och i hvilka under nuvarande förhållanden samma i hufvudstaden bosatta ombud kunna med fördel användas både i hofrätten och hos Eders Kongl. Maj:t.

Herr statsrådet har vidare erinrat om den ännu gällande undantagsbestämmelsen, att parter på Gotland ega att för bevarande af fatalier i såväl lagvadda som besvärsmål inlemna sina inlagor till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, dock med skyldighet att erlägga nödiga postpenningar för handlingarnas öfversändande. Denna undantagsbestämmelse, hvilken, såsom af Kongl. brefvet den 8 december 1748 inhemtas, tillkommit i följd af Visby stads vid 1742 års riksdag anförda besvär, motiverades dermed att postfarten mellan Gotland och fasta landet ofta hindrades eller fördröjdes af motvind, storm, oväder och tillstötande vinter. Sådana hinder och uppehåll i förbindelsen hafva genom ångbåtsfarten väl minskats, men ingalunda upphört. Dock har det visat sig, att omförmälda bestämmelse, som kräfver handlingarnas inlemnande inom halfva fatalietiden och naturligtvis icke kan göra det för parterna obehöfligt att för målens vidare bevakande i högre instans anlita ombud, under de senaste tio åren, på sätt närlagda diarieutdrag visar, blott undantagsvis kommit till användning.

I betraktande af nu anförda omständigheter och då det skäl, som till stöd för förslaget om ökande af Göta hofrätts jurisdiktions område blifvit i detta ärende anfördt, nemligen att antalet årligen till hofrätten inkommande mål, hvilket antal under de senare åren varit i jemnt sjunkande, minskats hastigare i Göta än i Svea hofrätt, skulle i en måhända snar framtid, ifall antalet mål komme att minskas hastigare i Svea än i Göta hofrätt, eller ock ökas i Göta utan att ökas i Svea hofrätt, följdrigtigt påkalla den nu ifrågasatta åtgärdens upphäfvande och Gotlands återförläggande till Svea hofrätts jurisdiktion; så och då antalet af de mål, hvilka från domstolarna på Gotland och från Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande till Svea hofrätt fullföljas, icke är större än att deras behöriga handläggning fortfarande torde kunna

29 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

medhinnas utan varaktig tillökning af antalet divisioner i hofrätten, kan Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande ej annat än afstyrka förslaget i hvad det angår Gotlands län.

Visby i landskansliet den 16 oktober 1894.

Underdånigst

E. POIGNANT.

Johan Hambrceus.

Utdrag af dagboken öfver inkomna besvär å landskansliet i Visby, utvisande under åren 1884—1893 antalet för insändande till Kongl. Svea hofrätt ingifna handlingar i vademål, utsökningsmål och brottmål äfvensom förklaringar.

Visby i landskansliet den 16 oktober 1894.

Ex officio Johan Hambrceus.

30 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Till Konungen.

Jemlikt Eders Kong], Maj:ts nådiga remiss den 5 innevarande oktober åligger det Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att afgifva underdånigt utlåtande öfver en af herr statsrådet och chefen för Kongl. justitiedepartementet inför Eders Kong]. Maj:t i och för en jemnare fördelning mellan rikets tre hofrätter af dit inkomna mål framlagd fråga om sådan ändring i de nuvarande områdena för hofrätternas jurisdiktioner, att Yermlands och Gotlands län skulle komma att skiljas från Svea hofrätt och förläggas under Göta; och får Eders Kongl. Majtts befallningshafvande beträffande Vermlands läns sålunda ifrågasatta öfverflyttande till Göta hofrätts domvärjo, underdånigst anföra:

Nya lagberedningen har redan i sitt år 1884 afgifna underdåniga betänkande i fråga om ny rättegångsordning framhållit, att en särskild hofrätt för Norrland vore erforderlig. Starka skäl synas fortfarande tala för genomförandet af detta förslag.

Om nemligen under den sista tioårsperioden, 1884—1893, för hvilken herr justitieministern infordrat statistiska uppgifter och låtit uppsätta tablå öfver antalet till hofrätterna inkomna vädjade saker, civila besvärsmål samt underställningsmål och besvärsvis fullföljda brottmål, målen tillhörande Svea hofrätt uppdelas så, att, å ena sidan, de, som inkommit från de fem norrländska länen, och, å den andra, de, som inkommit från de åtta öfriga länen under sistnämnda hofrätt jemte Stockholms stad, sammanräknas, visar jemförelse!! mellan dels målens antal inom dessa länsgrupper och dels antalet af mål inkomna till de två andra hofrätterna följande siffror i medeltal årligen, nemligen:

för de 5 norrländska länen:

vädjade saker ....................................................................................... 556

civila besvärsmål................................................................................... 178

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål ............ 383

för de 8 öfriga länen under Svea hofrätt jemte Stockholms stad:

vädjade saker......................................................................................... 816

civila besvärsmål ................................................................................ 317

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål............... 525

Kongl Maj;ts Nåd. Proposition N:o 3. 31

för Göta hofrätt:

vädjade saker ......................................................................................... 899

civila besvärsmål................................................................................ 329

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål ............ 496

för hofrätten öfver Skåne och Blekinge:

vädjade saker .......................................................................................... 476

civila besvärsmål................................................................................ 148

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål ............ 291-

Häraf framgår att från de 5 norrländska länen inkommit flera mål till Svea hofrätt än de mål varit, som till hofrätten öfver Skåne och Blekinge under samma tid inkommit, samt att, derest särskild hofrätt varit ordnad för Norrland, arbetet varit väsentligen jemnare fördeladt mellan Svea och Göta hofrätt än nu varit förhållandet.

Skulle nu i följd af den starka utvecklingen, hvaruti Norrland redan befinner sig, och särskildt med hänsyn till den folkökning, som under förändrade kommunikationsförhållanden der är att förvänta, en särskild hofrätt för Norrland inom den närmaste framtiden komma till stånd, har man allt skäl att antaga, att Vermlands län, derest det nu förlädes under Göta hofrätts domvärjo, för en sedermera då erforderlig jemnare fördelning af arbetet emellan Svea och Göta hofrätter åter skulle förläggas till Svea hofrätts jurisdiktion.

Med fästadt afseende härå och då Vermlands läns befolkning har sina hufvudsakligaste affärsförbindelser på Stockholm samt vid sådant förhållande icke oväsentliga olägenheter skulle uppstå derigenom, att rättsfrågorna i andra instansen öfverflyttades till Göta hofrätt, tillåter sig Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länets intresse underdånigst hemställa, att frågan om Vermlands läns öfverflyttande till Göta hofrätts domvärjo måtte få anslå tills vidare och intilldess frågan om inrättande af en särskild hofrätt för Norrland må anses definitivt afgjord.

Karlstad i landskansliet den 23 oktober 1894.

Underdånigst ADOLF MALMBORG.

; 11 . i: ; ■ ! H ;; . * O' * . . , ; . . .. . j, •. •;j , - * .

A. Asker.

32 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

i • f

Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kongl. Maj:ts högsta domstol tisdagen den 4 december 1894.

Andra rummet.

Närva rande:

"t i ’)i J tS 1 * !*..•<* ‘>; U '•; * • f-:

Justitieråden: Glimstedt,

Skarin,

Hammarskjöld,

Huss,

Isberg,

Lindbäck,

Claeson.

Expeditionschefen Petersson föredrog i underdånighet utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 16 nästlidne november, hvarmedelst för det ändamål, 87 § regeringsformen omförmäler, högsta domstolens utlåtande infordrats öfver följande inom justitiedepartementet uppgjorda förslag till

»Lag,

angående ändrad lydelse af 25 kap. 9 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 25 kap. 9 § rättegångsbalken skall erhålla följande ändrade lydelse:

1 de saker, som genom laga vad gå till Svea hofrätt ifrån häradsrätt i Upland, Södermanland, Vestmanland och Karlskoga härad af Vermland, Nerike samt Gestrikland, ingifve käranden sin inlaga innan klockan tolf på den fyrationde dagen, den oräknad då häradsrättens

33 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

dom föll, eller kåfve sitt vad förlorat; ifrån häradsrätt i Kopparbergs län, Helsingland, Jernband, Herjeådalen, Medelpad och Ångermanland på den sextionde dagen; ifrån häradsrätt i Vesterbotten på den nittionde dagen; i Göta Hofrätt ifrån häradsrätt i Östergötland, Kalmar län, Småland och Vestergötland på fyrationde dagen; ifrån häradsrätt i Halland, Dal, Bohuslän och Vermlands län samt på Gotland på sextionde dagen; i hofrätten öfver Skåne och Blekinge ifrån häradsrätt i dessa landskap på den fyrationde dagen. I vexel- och sjörättssak vare tid hälften kortare, att fullfölja vad ifrån häradsrätt i hvarje ort till hofrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1896; skolande i fråga om öfverflyttningen af Vermlands och Gotlands län från Svea hofrätts till Göta hofrätts domvärjo i öfrigt iakttagas:

att mål eller ärende, som, på grund deraf att ifrågavarande län tillhört Svea hofrätts domsområde, blifvit genom ansökning om stämning eller genom annan ansökning i Svea hofrätt ankängiggjordt före 1895 års utgång, skall af samma hofrätt handläggas och med slut afhjelpas, ansökningar om tjenstledighet och förordnande för underdomare dock endast så vidt de afse tid före början af år 1896;

att de fiskaliska åtal mot domare eller andra embetsmän inom nämnda län, hvilka blifvit före den 1 januari 1896 vare sig af advokatfiskal i Svea hofrätt väckta eller genom angifvelser från enskilde eller genom remisser till advokatfiskalen från hofrätten eller justitiekanslersembetet eller Riksdagens justitieombudsman inledda, skola jemväl efter sistnämnda tid af samma hofrätt handläggas och med slut afhjelpas; börande, derest vid pröfning af mål eller ärende, som efter den 1 januari 1896 hos Svea hofrätt handlägges, anledning förekommer att ställa domare eller annan embetsman inom nämnda län under åtal,, sådant åtal af samma hofrätt upptagas och afgöras;

att domböcker och protokoll öfver lagfarter, inteckningar in. m. från häradsrätterna inom ifrågavarande län för 1895 års ting och från rådstufvurätterna för tiden till 1895 års slut samt egodelningsrätternas domböcker för samma år äfvensom föreskrifna fångförteckningar för tiden till 1895 års utgång skola insändas till Svea hofrätt, som det åligger att jemväl efter sistnämnda tid såväl åt protokollen, i afseende på stämpelbeläggning af dithörande handlingar, som åt fångförteckningarna egna vederbörlig granskning;

Bill. till liiksd. Prof. 1893. 1 Sand. 1 Afd. 3 Halt.

34 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

samt att presterskapets förteckningar angående timade dödsfall af personer, hvilka tillhört frälseståndet, skola jemväl för senare hälften af år 1895 insändas till Svea hofrätt.»

Justitieråden Glimstedt, Skärm, Hammarskjöld, Huss och Claeson ansågo, att tydligare, än som i det remitterade förslaget skett, borde utmärkas skilnaden mellan den del af förslaget, som vore afsedd att träda i stället för nu gällande § 9 i 25 kap. rättegångsbalken, och de stadganden, som anginge verkställigheten af Vermlands och Gotlands läns öfverflyttning från Svea till Göta hofrätts domvärjo, bland hvilka stadganden förekomme jemväl sådana, som vore af rent administrativ art.

Justitierådet Hammarskjöld, med hvilken justitierådet Skärm instämde, ville derjemte fästa uppmärksamheten derpå att, till följd af nuvarande lydelsen af 3 och 8 paragraferna i förordningen innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning af jernväg, så ock i fråga om förvaltning af jernväg under konkurs den 15 oktober 1880, den föreslagna öfverflyttningen skulle åtföljas af den oegentlighet, att frågor om lagfarter och inteckningar i jernvägar, som helt och hållet eller till större delen vore belägna i Vermlands län eller å Gotland, skulle efter den 1 januari 1896 pröfvas af domstolar än under Svea, än under Göta hofrätts domvärjo, alltefter som jernvägen före nämnda dag någon gång lagfarits eller icke.

Justitierådet Claeson yttrade:

I det föreliggande lagförslaget, såvidt det afser ändring i 25 kap. 9 § rättegångsbalken, har från paragrafens nuvarande lydelse bibehållits den bestämmelsen, att i vexel- och sjörättssak skall vara hälften kortare tid att fullfölja vad från häradsrätt till hofrätt. Då emellertid enligt nu gällande författningar rådstufvurätt allena är förste domstol i vexeloch sjörättssaker, torde nämnda bestämmelse uteslutas ur lagförslaget

35 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

och stadgande om tid för fullföljd af vad i dylika mål i stället införas i kapitlets 15 §, hvilken handlar om vad mot rådstufvudom. För det sällsynta fall att ännu vid 1895 års slut något sådant sjörättsmål, som enligt sjölagen den 23 februari 1864 kunnat anhängiggöras vid häradsrätt, möjligen är på sådan domstols pröfning beroende, lärer den af mig ifrågasatta förändringen, ifall den genomföres, icke hafva annan verkan än att den vanliga tiden för fullföljd af mål från häradsrätt bör iakttagas äfven i dylik sjörättssak.

Justitieråden Isberg och Lindbäck, som i likhet med Högsta Domstolens öfrige ledamöter ansågo sig böra fästa uppmärksamheten derå att åtskilliga af de i lagförslaget upptagna öfvergångsbestämmelser icke vore af civillags natur, lemnade i öfrigt förslaget utan anmärkning.

Ex -protocollo Aug. von Hartmansdorff.

36 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 3.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott måndagen den 31 december 1894,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt, Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam, friherre Rappe,

Ghristerson,

Wersåll,

Justitieråden: Ahlgren,

Åbergsson.

Departementschefen, statsrådet Östergren anmälde i underdånighet:

Högsta domstolens yttrande öfver det enligt statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden den 16 sistlidne november till högsta domstolen remitterade förslag till lag angående ändrad lydelse af 25 kap. 9 § rättegångsbalken.

Efter att hafva redogjort för innehållet af högsta domstolens berörda yttrande anförde föredraganden vidare:

Med anledning af hvad flertalet af högsta domstolens ledamöter anfört derom, att tydligare, än som i det remitterade förslaget skett, borde utmärkas skilnaden mellan den del af förslaget, som vore afsedd att träda i stället för nu gällande 9 § i 25 kap. rättegångsbalken, och

37 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

de beträffande verkställigheten af den föreslagna öfverflyttningen meddelade stadganden, torde sistnämnda stadganden böra från lagförslaget utbrytas för att sedermera upptagas i särskild författning om ändring i hofrätternas domsområden.

Att såsom högsta domstolens samtliga ledamöter anmärkt, bland nyssberörda öfvergångsstadganden jemväl förekomma sådana, som äro af administrativ natur, har sin grund deri, att det ansetts lämpligt på ett ställe sammanföra de allmänna bestämmelser, som för öfverflyttningen funnits nödiga.

Två af högsta domstolens ledamöter hafva fästat uppmärksamheten derå, att den föreslagna öfverflyttningen skulle åtföljas af viss oegentlighet i fråga om forum för jernvägar inom länen. Emellertid kan redan under nuvarande förhållanden inträffa, att olika jernvägästräckningar inom samma län lyda under olika rådstufvurätter; och uti de i åberopade förordningen af den 15 oktober 1880 meddelade bestämmelser angående forum för jernvägar synes hufvudsakliga vigten vara lagd derpå, att jernväg, som en gång lagfarits vid en viss rådstufvurätt, fortfarande skall lyda under samma domstol. Härutinnan föranleder förslaget ingen ändring, och torde i öfrigt någon olägenhet af det anmärkta förhållandet icke vara att befara.

Med anledning häraf och under åberopande af hvad jag tillförene i detta ärende inför Eders Kongl. Maj:t anfört, får jag underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att:

dels besluta, att Vermlands och Gotlands län skola vid 1896 års början skiljas från Svea hofrätts och förläggas under Göta hofrätts domvärjo;

dels antaga följande förslag till

Lag,

angående ändrad lydelse af 25 kap. 0 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 25 kap. 9 § rättegångsbalken skall erhålla följande ändrade lydelse:

38 Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 3.

på den sextionde dagen; ifrån häradsrätt i Vesterbotten på den nittionde dagen; i Göta hofrätt ifrån häradsrätt i Östergötland, Kalmar län, Småland och Vestergötland på fyrationde dagen; ifrån häradsrätt i Halland, Dal, Bohuslän och Vermlands län samt på Gotland på sextionde dagen; i hofrätten öfver Skåne och Blekinge ifrån häradsrätt i dessa landskap på den fyrationde dagen. I vexel- och sjörättssak vare tid hälften kortare, att fullfölja vad ifrån häradsrätt i hvarje ort till hofrätt. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1896; dels ock, i den mån nedan upptagna öfvergångsbestämmelser äro af allmän lags natur, medgifva, att för verkställigheten af den föreslagna öfverflyttningen må föreskrifvas:

att mål eller ärende, som, på grund deraf att ifrågavarande län tillhört Svea hofrätts domsområde, blifvit genom ansökning om stämning eller genom annan ansökning i Svea hofrätt anhängiggjordt före 1895 års utgång, skall af samma hofrätt handläggas och med slut afhjelpas, ansökningar om tjenstledighet och förordnande för underdomare dock endast så vidt de afse tid före början af år 1896;

att de fiskaliska åtal mot domare eller andra embetsmän inom nämnda län, hvilka blifvit före den 1 januari 1896 vare sig af advokatfiskalen i Svea hofrätt väckta eller genom angifvelser från enskilde eller genom remisser till advokatfiskalen från hofrätten eller justitiekanslersembetet eller Riksdagens justitieombudsman inledda, skola jemväl efter sistnämnda tid af samma hofrätt handläggas och med slut afhjelpas; börande, derest vid pröfning af mål eller ärende, som efter den 1 januari 1896 hos Svea hofrätt haudlägges, anledning förekommer att ställa domare eller annan embetsman inom nämnda län under åtal, sådant åtal af samma hofrätt upptagas och afgöras;

att de förmynderskap, i afseende på hvilka vårdnaden före öfver-

39 Kongl. 31aj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

flyttningen blifvit, på grund deraf att Vermlands och Gotlands län tillhört Svea hofrätts domsområde, af nämnda hofrätt utöfvad, jemväl derefter skola förblifva under samma hofrätts inseende till dess i laga ordning kan varda annorlunda förordnadt;

samt att presterskapets förteckningar angående timade dödsfall af personer, hvilka tillhört frälseståndet, skola jemväl för senare hälften af år 1895 insändas till Svea hofrätt.

På tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält; och skulle proposition till Riksdagen aflåtas af det innehåll Bil. Litt. A vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo Aug. von Hartmansdorff.