angående statsverkets tillstånd och behof

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

1 KONGL. MAJ:TS

NÅDIGA

PROPOSITION

TILL

Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behof;

Gifven Stockholms slott den 16 januari 1897.

o Jemlikt grundlagens bud afgifver Kongl. Maj: t härmed nådig proposition angående statsverkets tillstånd och behof.

Dervid förekommer först frågan om beräkningen för nästa statsregleringsperiod af statsverkets inkomster.

Med åberopande af de beslut, hvarom bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 14 innevarande månad *) lemnar närmare upplysning, och under de i samma protokoll angifna förutsättningar föreslår Kongl. Makt’ att statsverkets inkomster för år 1898 upptagas sålunda:

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Inkomstberäkningen”.

Bih. till Kiktd. Prut. IS97. l;a Sami. l:a A/d.

2 Konyl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1897.

Ordinarie inkomster:

Grundskatt .......................................................................... kronor

Kyrkotionde .......................................................................

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål.......................

Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet »

Trosspassevolansafgift.........................................................

Tillfälliga rotevakansafgifter..............................................

Soldatvakansafgift...............................................................

Båtsmansvakansafgift..........................................................

Arrendemedel.......................................................................

Mantalspenningar................................................................

Bötesmedel .........................................................................

Kontrollstämpelmedel..........................................................

Fyr- och båkmedel............ *

Telegrafmedel......................................................................

Jern vägstrafikinedel............................................................

Skogsmedel..........................................................................

Extra uppbörd....................................................................

säger 21,082,000: —

1,444,000: — 250,000: — 270,000: — 51,000: — 19,000: — 206,000: — 42,000: — 150,000: — 2,300,000: — 665,000: — 250,000: — 25,000: — 1,400,000: — 1,410,000: — 9,000,000: — 3,500,000: — 100,000: —

Bevillningar:

Tullmedel............................................................................

Postmedel.............................................................................

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter

Stämpelmedel......................................................................

Bränvinstillverkningsskatt................................................-

Hvitbetssockertillverkningsafgift.........................................

Bevillning af fast egendom samt af inkomst.................

säger 81,175,000: —_

kronor 38,000,000 » 9,025,000

» 850,000

» 5,000,000

15,000,000 * 8,000,000

» 5,300,000

summa kronor 102,257,000:

Kongl. Maj:t föreslår vidare enligt ofvan nämnda protokoll öfver finansärenden för den 14 innevarande månad: __

Transport kronor 102,257,000: —

3 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

. Transport kronor 102,257,000: —

att såsom tillgång vid förevarande statsreglering må beräknas och användas öfverskott å statsregle-

ringarna för föregående år................................................ > 14,229,000: —

och att för statsverkets behof må till utbetalning vid den tid under år 1898, som af Riksdagen bestämmes, af riksbankens vinst för år 1896 anvisas............. » 2,790,000: —

hvarefter det för nästa statsregleringsperiod disponibla

beloppet af statsverkets tillgångar uppgår till................kronor 119,276,000: —

Första hufvudtiteln,

innefattande anslagen till kongl. hof- och slottsstaterna.

Nu gällande riksstat upptager såsom årliga eller ständiga utgifter:

för kongl. hofstaten........................................................... kronor 1,196,900: —

» » slottsstaten........................................................ » 123,100: —

tillsammans kronor 1,320,000: — Häruti föreslår Kongl. Maj:t icke någon ändring.

Extra anslag.

Med åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden den 14 innevarande Januari*) vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att å extra stat under denna hufvudtitel bevilja

[1.] för yttre restaurering af Stockholms slott 500,000 kronor, att utgå under fem år, af hvilket anslag för år 1898 skulle anvisas att utgå eu femtedel eller ............................................................................................kronor 100,000: —

) Se bil. till statsverkspropositionen; ”Förslå hiifvudtiteln”.

4 Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för år 1897 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

1897. 1898.

ordinarie anslag 1,320,000:— 1,320,000: —

extra » — 100,000: — således ökning kronor 100,000: —

summa kronor 1,320,000:— 1,420,000:— således ökning kronor 100,000: —

Andra hufvudtiteln,

innefattande anslagen till justitiedepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 3,815,250 kronor, vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll öfver justitiedepartementsärenden den 14 innevarande månad,*) föreslå Riksdagen beträffande

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

[1.] att, under förutsättning att särskild!, aflåten proposition med förslag till ändring i § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen varder af Riksdagen bifallen, öka anslaget till departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli dels, enligt den i statsrådsprotokollet intagna tilläggsstat, med aflöning till en kanslisekreterare 4,000 kronor och dels med ett belopp af 2,000 kronor, hvarmed anslaget till amanuenser, vikariatsersättningar, renskrifning m. in. skulle

höjas, eller med tillhopa.................,.......................................... kronor 6,000: —

samt alltså i 1898 års riksstat uppföra ifrågavarande anslag,

nu upptaget till 35,800 kronor, med 41,800 kronor;___

Transport kronor 6,000: —

) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Andra hufvudtiteln”.

5 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

samt att för åtnjutande af de i tilläggsstaten upptagna löneförmåner stadga enahanda vilkor, som äro föreskrift^ för innehafvare af löner å 1878 års aflöningsstat;

Högsta domstolen:

[2.] att, under förutsättning att särskildt aflåten proposition med förslag till lag angående Kongl. Maj:ts högsta domstols tjenstgöring på afdelningar varder af Riksdagen bifallen, höja anslaget till högsta domstolen, nu upptaget till 162,700 kronor, med löner till 2 justitieråd, tillhopa...................................................

samt alltså i 1898 års riksstat uppföra ifrågavarande anslag med 182,700 kronor;

och att för åtnjutande af sagda aflöningar stadga enahanda vilkor, som vid fastställandet af nu gällande lönestat för högsta domstolen blifvit bestämdt;

Nedre justitierevisionen:

[3.] att, i händelse af bifall till sist berörda proposition, dels godkänna det i statsrådsprotokollet intagna tillägg till nedre justitierevision ens stat, hvilket slutar å 22,800 kronor, dels ock medgifva förhöjning från 700 kronor till 1,900 kronor af det å samma stat uppförda anslag till gratifikationer åt e. o. tjensteman och e. o. vaktmästare samt sålunda öka anslaget för nedre justitierevisionen, nu upptaget med 134,000 kronor, till 158,000 kronor;

och att för åtnjutande af de löneförmåner, som finnas upptagna i nyssnämnda tillägg till denna stat, stadga enahanda vilkor, som äro föreskrift^ för innehafvare af de på samma stat nu uppförda aflöningar;

kommande vid bifall till dessa framställningar anslaget till nedre justitierevisionen att höjas med............... »

Transport kronor

6,000: —

20,000: —

24,000: — 50,000: —

6 Kongl. Maj ds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor 50,000:

Fångvården:

■ij • '

[4.] att minska bestämda anslaget till fångars vård och underhåll med belopp, motsvarande å detta anslag, nu anvisade löneförmåner till kamrerare och bevakningsbefälhafvare vid indragna centralfängelset å Norrmalm, tillhopa 3,400 kronor;

[5.] att, i händelse under nionde hufvudtiteln gjord framställning om direktören vid samma fängelse Carl Robert Wibergs öfverflyttning på allmänna indragningsstaten bifalles, minska bestämda anslaget till fångars vård och underhåll ytterligare med belopp, motsvarande å nämnda anslag för denna befattning nu anvisade löneförmåner, eller 3,700 kronor;

[6.] att, i händelse af bifall till ej mindre nyssberörda framställning om direktören Wibergs öfverflyttning på allmänna indragningsstaten än äfven under nionde hufvudtiteln likaledes gjord framställning om pension å sagda stat åt nedannämnda vid indragna centralfängelset å Norrmalm anstälda personer, nemligen vaktfrun Josefina Charlotta Ahlgren, vaktkonstapeln Nils August Sundin, vaktqvinnorna Katarina Cecilia Borin och Helena Sofia Jonsson samt portvakten Karolina Gustafsson, minska förslagsanslaget till fångars vård och underhåll med 7,100 kronor;

Öfriga ordinarie anslag:

I dessa har Kongl. Maj:t icke att föreslå någon förändring. __________

Summa ökning kronor 50,000: —

Om från den sålunda föreslagna ökningen dragés den likaledes föreslagna minskningen i anslaget till fångvården...................................................................... .......... * 14,200:

återstå!- såsom i de ordinarie anslagen föreslagen ökning kronor 35,800: —

7 Korist. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Andra hufvudtitelns ordinarie anslag utgöra enligt

nu gällande riksstat.................................................................kronor 3,815,250: —

Om härtill lägges ofvan angifna ökning i samma anslag » 35,800: —

så komma de ordinarie anslagen under denna hufvudtitel att uppgå till.................................................................kronor 3,851,050: —

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under andra hufvudtiteln, vill Kongl. Magt, på sätt förutnämnda protokoll öfver justitiedepartementsårenden vidare innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1898 anvisa följande anslag:

[7.] för fortsatt uppehållande af lagbyråns verksamhet................................................................................ kronor 25,000: —

[8.] till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och militäre ledamöter...................................................... > 3,250: _

Summa kronor 28,250: —

Fn jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten lör år 1897 upptagen och sådan den nu är af Kong]. Makt föreslagen, utfaller sålunda:

1897. 1898.

ordinarie anslag 3,815,250:— 3,851,050:— således ökning kronor 35,800: — extra » 28,250:— 28,250:—-- --

summa kronor 3,843,500:— 3,879,300:— således ökning kronor 35,800: —

8 Kongl. Maj:ta nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1897.

Tredje hufvudtiteln,

innefattande anslagen till utrikesdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 606,750 kronor, vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll öfver utrikesdeparteinentsärenden den 14 innevarande månad,*) föreslå, att nedannämrida ordinarie anslag må af Riksdagen anvisas, att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande och under enahanda vilkor som hittills, nemligen:

Kabinettskassans utgifter:

[1.] departementschefen, ministern för

utrikes ärendena................................................ kronor 24,000: “

[2.] utrikesdepartementet..................hi...... » 27,495:

[3.] ministerstaten....................................... » 337,941: —

[4.] militärattachéer.................................... » 8,471: —

[5.] skrifmaterialier, expenser och extra utgifter........................ * 45,893: - 443,800: —

Konsulskassans utgifter:

[6.] utrikesdepartementet....... kronor 7,550: —

[7.J konsulsstaten................... » 230,072: —

[8.] skrifmaterialier, expenser

och extra utgifter..................... » 15,338: 252,960: —

eller efter afdrag af hvad som häraf beräknas kunna bestridas af inflytande konsulat- och expeditions-

afgifter.............................:.................................... 92,960: — 160,000: —

summa kronor 603,800: —

Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena:

[9.] svenska kyrkan i Paris........................................... »_2,950:

tillsammans kronor 606,750: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Tredje liufvudtiteln”.

Körtel. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

9 Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den 14 innevarande månad finnes antecknadt, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja:

[10.] för fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater»........ kronor 4,500: —

Vid jemförelse med 1897 års riksstat finnas slutsummorna å anslagen under denna hufvudtitel vara oförändrade.

Fjerde hufvndtiteln,

innefattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i 1897 års riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:

kontant.................................................................................. kronor 25,294,520: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

ersättningar..............................................................» 693,400: —

tillsammans kronor 25,987,920: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll öfver landtförsvarsärenden den 14 innevarande januari,*) föreslå Riksdagen beträffande

Generalstaben:

r t # b a ’ !

Ll.J att, under förutsättning af bifall till hvad under [3.] föreslås, medgifva, att vid nuvarande krigsarkivariens afgång må indragas de å generalstabens stat för en krigsarkivarie uppförda löneförmåner, 4,000 kronor jemte två ålderstillägg, samt det för en amanuens

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Fjerde lnifvudtitcln”. Bih. till Rilcsd. Prot. 1897. l:a Sami. l:a Afd.

10 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

der uppförda arfvode, 1,800 kronor, men deremot å samma stat uppföras följande arfvoden:

till en krigsarkivarie....................... kronor 2,500: —

» » bibliotekarie.......................... » 1,000: —

» » aktuarie................................ » 800: —

samt att, vid bifall härtill, minska anslaget till

generalstaben,

nu.................................................. kronor 251,000: —

med..........................-....................... » _ 1,500: —

till.................................................. kronor 249,500: —

Aflöning och rekrytering m. in.:

[2.] att medgifva, att samtliga trumpetare af raanskapsklassen vid Svea, Göta, Norrlands och Vendes trängbataljoner må få hållas i tjenstgöring under hela året,

samt att, vid bifall härtill, öka anslaget till aflöning och rekrytering m. m., nu kronor 8,495,500, med kronor till kronor 8,496,466;

Intendenturcorpsen:

[3.] att medgifva, att, för tillgodoseende af behofvet af redogörare vid generalstaben, å intendenturcorpsens stat må uppföras aflöning för ytterligare en intendent af andra klassen med tillhopa 2,895 kronor, äfvensom att den till tjenstgöring vid generalstaben placerade intendenten må åtnjuta inqvarteringsersättning i likhet med hvad som är medgifvet de intendenter, som äro placerade å truppförband, der dylik förmån af befälet åtn jutes,

samt att, vid bifall härtill, öka anslaget till intendenturcorpsen, nu kronor 356,179, med......................... »

till kronor 359,074;

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation :

[4.] att minska anslaget till ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation, nu kronor

56,822, med kronor 3,313 till kronor 53,509;_

Transport kronor

2,895

3,861

11 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

Resestipendier till artilleri- och ingeniörofflcerare:

[5.] att, för beredande af medel till två resestipendier för artilleriofficerare, hvardera stipendiet å 2,000 kronor årligen, öka anslaget till resestipendier till artilleri- och ingeniörofficerare, nu kronor 6,000,

med......................................................................................

till kronor 7,000;

Krigshögskolor:

[6.] att, med godkännande af de för krigshögskolan samt för artilleri- och ingeniörhögskolan upprättade, i statsrådsprotokollet omförmälda nya stater, öka anslaget

till krigshögskolor, nu kronor 66,507, med..................

till kronor 67,860;

Arméns byggnader och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens öfningar och materiel:

[7.] att öka anslaget till arméns byggnader och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens öfningar

och materiel, nu kronor 405,282, med........................... >

till kronor 480,282;

Arméns munderingsutrustning:

[8.] att, vid bifall till hvad under [2.] föreslagits, öka anslaget till arméns munderingsutrustning, nu kronor 1,939,191, med........................................................ »

till kronor 1,940,036;

3,861: —

1,000: —

1,353: —

75,000: —

845: —

82,059: —

Transport kronor

12 Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor 82,059:

Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den garnisonerade armén:

[9.] att öka anslaget till arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den garnisonerade armén,

nu kronor 244,117, med .......................................... » 7,000:

till kronor 251,117;

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären:

[10.] att, för beredande af ytterligare tio procent lindring i rustnings- och roteringsbesvären, öka anslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvären, nu kronor 1,995,200, med........................................................... » 332,500:

till kronor 2,327,700;

Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland:

[11.] att öka anslaget till omorganisation af in-

delta kavalleriet i Skåne och Norrland, nu kronor

1,688,614, med dels.....................„.................................... ä 42,000:

och dels.............................’.......... .................................. » 1,469:

till kronor 1,732,083,

äfvensom, vid bifall härtill, medgifva, att Kong],

Maj:t må så ändra gällande stater för skånska husaroch dragonregementena samt Norrlands dragonregemente, att i dessa stater till kommenderingstillägg uppföres, i hvar och en af de båda förstnämnda staterna, i stället för 188 kronor, 727 kronor och i den sistnämnda staten, i stället för 99 kronor, 490 kronor;

Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland:

[12.] att, vid bifall till hvad under [11.] föreslagits i fråga om ökning af anslaget till omorgani-

Transport kronor 465,028:

13 Kongl. Maj:tu nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor 465,028: — sation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland med 42,000 kronor, minska anslaget till fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland, nu kronor 345,000, med kronor 42,000 till kronor 303,000;

Disciplinkompaniet:

[13.] att medgifva, att anslaget till disciplinkompaniet, nu kronor 29,600, må ur riksstaten uteslutas.

Beträffande öfriga under fjerde hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t ingen för-

ändring.

Efter afdrag af föreslagen minskning å vissa anslag » 76,413: —

utgör förhöjningen............................................................ kronor 388,615: —

Lägges till denna förhöjning summan af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat....... » , 25,987,920: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till.................................................... kronor 26,376,535: —

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den 14 innevarande januari finnes antecknadt, föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:

[14.] att för tillämpning af nva värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning m. in. på

extra stat för år 1898 bevilja................ kronor 53,000: —

[15.] att utöfver det för fortsatt anskaffning af nya eldhandvapen åt armén beviljade, men ännu ej anvisade belopp, 3,618,750 kronor, för enahanda ändamål på extra

Transport kronor 53,000: —

14 Kongl. May.ts nåd. •prof. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

stat bevilja ytterligare 7,482,250 kronor, samt att af sålunda beviljade medel till

utgående under år 1898 anvisa.............. »

[16.] att af det utaf 1896 års Riksdag för anskaffning af revolvrar med tillbehör beviljade belopp till utgående på extra stat under år 1898 anvisa återstående... » att på extra stat för år 1898 bevilja:

[17.] för anskaffning af mobiliseringsammunition

till eldhandvapen åt armén...................... »

[18.] till fortsatt anskaffning af fältartillerimateriel »

[19.] för anskaffande och anordnande af skjutfält

för Vendes artilleriregemente................... »

[20.] » anskaffning af en fälttelegrafafdelning

och materiel till ett fältingeniörkompani och två fältingeniörstaber........................ »

Vidare föreslår Kongl. Magt Riksdagen:

[21.] att af den för uppförande af nya kasernetablissement beviljade summa till utgående på extra stat för år 1898 anvisa återstående......................................... »

att på extra stat för år 1898 bevilja:

[22.] till fortsättande af arbetena på Karlsborgs

fästning med Vaberget............................ »

[23.] till påbörjande af befästningsarbeten vid inloppet till Göteborg................................. »

[24.] till påbörjande af befästningsanläggningar

vid Boden................................................... »

[25.] att till utgående på extra stat under år 1898 anvisa:

dels af det till befästningsarbeten jemte bestyckning och försänkningar vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning

beviljade belopp återstående.................... »

dels af det till anordningar för försvarets ledning inom sistnämnda fästning beviljade belopp återstående............................ >

och dels af det till förstärkningsarbeten vid

Transport kronor

53,000: — 1,466,750: —

104,000: —

750,000: — 254,000: —

170,000: — 58,000: —

405,635: —

200,000: — 500,000: — 500,000: —

963,900: —

167,500: — 5,592,785: —

15 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

Kungsholmens fästning beviljade belopp

återstående................................................. »

samt att på extra stat bevilja:

[26.] till anskaffning af intendenturutrustning åt armén 1,830,920 kronor samt till utgående under år 1898 deraf anvisa........ »

Slutligen föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att på extra stat för år 1898 bevilja:

[27.] för uppförande af barackbyggnader i Östersund och till betäckande af kostnaderna

för barackbyggnader vid Landskrona..... »

[28.] till reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän, med rättighet för Kongl. Maj:t att få under följande år använda hvad af anslaget kan under

året besparas,............................................. »

[29.] » skarpsky tteväsendets och skjutskicklig-

hetens befrämjande, med rättighet för Kongl. Maj:t att få under följande år använda hvad af anslaget kan under

året besparas,............................................. »

[30.] för utförande under år 1898 af försöksmobilisering och dermed sammanhängande fälttjenstöfningar vid en arméfördelning .................................................- »

tillsammans kronor

5,592,785: — 162,600: —

536,980:

39,700: —

9,000: —

160,000: —

j;00,000: —

7,201,065: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1897 års riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

1897. 1898.

ordinarie anslag 25,987,920:— 26,376,535: — således ökning kronor 388,615: — extra > 4,324,980:— 7,201,065:— >__»_ > 2,876,085:—

summa kronor 30,312,900:— 33,577,600: — såledesökningkronor3,264,700: —

16 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Femte hufvudtiteln,

innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu gällande riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................... kronor 7,019,491: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter........................................................................... » 405: —

ersättningar................................................................... » 26,404: —

tillsammans kronor 7,046,300: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll öfver sjöförsvarsärenden den 14 i denna månad,*) föreslå Riksdagen beträffande

Aflöning för flottans kårer och stater:

[1.] att, med ändring af 1894 års organisation af flottans sjömanskår, medgifva, att det viss tid tjenstgörande manskapet vid nämnda kår må under innevarande år och framgent antagas för en tjenstetid af 2 år 8 månader eller derutöfver intill 3 år, samt att, beträffande det ständigt tjenstgörande manskapet, ny anställning af den, som önskar bibehållas i tjensten efter utgången af de 6 år, för hvilka han antagits, och den tid derutöfver, han kan vara förbunden att i tjensten qvarstå, skall afse en tid af minst 2 år hvarje gång;

[2.] att, vid bifall till här nedan under [7.] gjorda f ramställning om inrättande af en sjökrigshögskola, må, utöfver de militära befattningar, hvilkas innehafvare redan finnas i stat upptagne till erhållande af inqvarteringsbidrag i penningar, derest de icke åtnjuta boställe eller bostad, få å staten uppföras nedannämnda befattningar till erhållande af enahanda förmån med de i sådant afseende för deras vederlikar faststälda belopp, nemligen:

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Femte hufvudtiteln”.

17 KongI. Maj:ts nåd. prop. n:a 1, om statsverket 1897.

1 chef för sjökrigshögskolan...... kronor 1,000: —

1 adjutant hos denne chef......... » 500: —

[3.] att enahanda rätt till ålderstillägg, som jemlikt gällande föreskrifter tillkommer ingeniör och byggmästare vid mariningeniörstaten, må tillgodokomma de vid samma stat anstälda tre torped- och min-ingeniörer;

[4.] att ingeniörern% Lars Albert Leonard Söderström och Lars Edvard Arfelt, hvilka tjenstgjort såsom torped- eller min-jngeniörer, Söderström sedan den 1 januari 1880 och Arfelt sedan den 1 maj 1888, må i fråga om ålderstilläggs åtnjutande få tillgodoräkna sig den tid, de före år 1898 tjenstgjort i sådan egenskap;

[5.] att — med uppförande i riksstaten för år 1898 af anslaget till aflöning för flottans kårer och stater till oförändradt belopp, 1,732,052 kronor — hvad af anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan på grund af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångarne till aflöning för flottans kårer och stater må likasom föregående år användas för fyllande af behofvet under denna anslagstitel år 1898;

Pensionering af reservbefäl:

[6.] att höja anslaget till pensionering af reservbefäl från 6,400 kronor till 10,000 kronor eller med. .. kronor 3,600: — och uppföra detsamma såsom reservationsanslag;

Undervisningsverken:

[7.] att å riksstatens femte hufvudtitel främst under undervisningsverken må under titeln »Sjökrigshögskolan» uppföras ett reservationsanslag å ................ » 11,100: —

hvarigenom anslagen för undervisningsverken å femte hufvudtiteln komma att höjas från 39,820 kronor till

50,920 kronor; ______ _

Transport kronor 14,700: —

Bi'.It. till liikxl. Prot. 18UT. I:a Sami. till Afd. 3

18 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor 14,700= —

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna:

[8.] att det till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna erforderliga penningeanslag inå upptagas till enahanda belopp, hvartill inkomsten af titeln fyr- och båkmedel beräknats, eller 1,400,000 kronor, och följaktligen, med inberäkning af deri ingående friheter och ersättningar 409 kronor, utföras med 1,400,409 kronor; hvarvid Kongl. Magt tillika förutsätter, att de å inkomsttiteln fyr- och båkmedel uppkommande öfverskott fortfarande må såsom hittills få användas för de med anslaget afsedda ändamål;

Skrifmaterialier och expenser, ved in. in.:

[9.] att detta förslagsanslag, nu utgörande 46,929

kronor, må till jemnande af hufvudtitelns slutsumma

höjas med............................................................................ » 95: —

till 47,024 kronor.

Den föreslagna tillökningen i ordinarie anslag

utgör således ..................... kronor 14,795: —

Lägges härtill slutsumman af femte hufvudtitelns

ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat ................ » 7,046,300: —

skulle femte hufvudtitelns ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till............................................ kronor 7,061,095: —

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet den 14 innevarande januari finnes antecknadt, föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:

[10.] att till förhyrande af lokal för sjökrigshögskolan bevilja ett belopp af.............................................. kronor 1,800: —

Transport kronor 1,800: —

19 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor 1,800: — [11.] att till utgående under år 1898 anvisa återstoden af det år 1896 beviljade anslag till anskaffning

af fartygsmateriel med............... » 6,340,000: —

Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att bevilja till:

[12.] anskaffning af kanoner i reserv för flottans

fartyg................................................................................... » ' 115,000: —■

[13.] artilleriammunition för fartygen..................... » 86,000: —

[14.] bomullskrut för torpeder................................ » 5,000: —

[15.] skjutförsök.......................................................... » 10,000; —•

[16.] förrådshus för fasta minförsvaret och inredning af förråd för torpeder i Carlskrona 92,490 krono]-,

deraf för år 1898 .......................... » 46,245: —

[17.] ny docka i Garlskrona 475,000 kronor, deraf

för år 1898.................. » 150,000: —

[18.] minväsendet................... 2 100,000: —

[19.] beklädnad åt värnpligtige............................... » 105,500: —

[20.] löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan » 1,860: —-

tillsammans kronor 6,961,405: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den tinnes i 1897 års riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

1897. 1£98.

ordinarie anslag 7,046,300: — 7,061,095:— således ökning kronor 14,795: —

extra___»_ 5,880,860: — 6,961,405:— » » » 1,080,545: —

summa kronor 12,927,161): — 14,022,500: — således ökning kronor 1,095,340: —

20 Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Sjette hufvudtiteln,

innefattande anslagen till civildepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken tinnes i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................ kronor 5,686,599: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter........................................................................ » 7,730: —

ersättningar................................................................ » 6,231: —

tillsammans kronor 5,700,560: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll öfver civilärenden den 14 innevarande månad,*) föreslå beträffande

Kommerskolleginm:

[1.] att Riksdagen må medgifva, dels att i den för kommerskollegium faststälda stat uppföres aflöning för ytterligare en aktuarie å den statistiska afdelningen med lön 1,800 kronor, som efter 5 år kan höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor, samt tjenstgöringspenningar 1,200 kronor, och dels att det i staten för kommerskollegium upptagna anslag å 17,500 kronor till »juridiskt biträde, amanuenser och andra extra biträden, grufkartekontoret, vikariatsersättningar, renskrifning m. in.» förhöjes med 3,200 kronor eller till 20,700 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill, anslags-

titeln »kommerskollegium» att höjas med....................... kronor 6,200: —

eller sålunda från dess nuvarande i riksstaten uppförda belopp 64,600 kronor till 70,800 kronor;

__ Transport kronor 6,200: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjette hufvudtiteln”.

Kong!. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

6,200:

Landsstaterna i länen:

[2.] att detta anslag må, med anledning af sex boställens indragning och förändrad beräkning af ett

boställes afkastning, höjas med....................................... »

kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till »landsstaterna i länen (deraf 110,000 kronor reservationsanslag)» att höjas från 2,681,383 kronor till 2,684,998 kronor;

Väg- och Yattenbyggnadsstaten:

[3.] att reservationsanslaget till vägundersökningar må från och med år 1898 höjas från 30,000 kronor .

till 35,000 kronor eller med............................................ »

kommande, i händelse af bifall härtill, anslagstiteln »väg- och vattenbyggnadsstaten» med följande ändrade lydelse: »väg- och vattenbyggnadsstaten (deraf två särskilda reservationsanslag, ett å 30,000 kronor till expenser för allmänna arbeten och ett å 35,000 kronor till vägundersökningar)» att höjas från 135,700 kronor till 140,700 kronor;

Gästgifvares friheter:

[4.] att den under rubriken gästgifvares friheter förekommande anvisning i kontant 10,847 kronor må minskas med 182 kronor och sålunda bestämmas till 10,665 kronor;

kommande vid bifall härtill anslaget till »gästgifvares friheter» i riksstaten att uppföras sålunda:

anvisning i kontant............ 10,665 kronor

friheter................................. 6,635 »

ersättningar ......................... 1,664 »

summa 18,964 kronor;

Transport kronor

3,615:

5,000:

14,815:

22 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:

[5.] att under ifrågavarande anslagstitel uppföres

ett belopp af...........................................................„........... »

att till landtbruksakademien årligen utgå för beredande af lämplig lokal för uppställning och förevisning af akademiens samlingar, under förutsättning att för tekniska skolans i Stockholm behof får användas den lokal i nämnda skolas hus, som akademien förut innehaft;

[6.] att från och med år 1898 det under förevarande anslagstitel anvisade belopp, 50,000 kronor, till understödjande utaf premieinng af nötboskap ökas med________ »

eller till 75,000 kronor, under enahanda vilkor för understöds åtnjutande, som gälla i afseende å de för ifrågavarande ändamål nu anslagna statsmedel;

kommande, i händelse af bifall till de under nästföregående och denna punkt gjorda framställningar, anslaget till »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar» att ökas med 29,000 kronor eller från 111,500 kronor till 140,500 kronor;

Fiskerinäringens understöd:

att Riksdagen må

[7.] dels medgifva, att förste fiskeriassistentens lön för tiden från och med år 1898 bestämmes till 3,000 kronor och att lönen sedan, efter innehafvarens af sådan befattning väl vitsordade tjenstgöring under en tid af fem år, räknad från och med året näst efter det, då han blifvit antagen, ökas med 500 kronor och efter tio års enahanda tjenstgöring med ytterligare 500 kronor, med rätt derjemte för nuvarande innehafvare:! af befattningen, förste fiskeriassistenten Filip Trybom att, i händelse han fortfarande kommer att vid densamma qvarstå, få, efter det lönen blifvit sålunda för-

14,815: —

4,000: —

25,000: —

Transport kronor

43,815:

23 Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

höjd, i afseende å ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräkna sig den tid, han såsom förste fiskeriassistent tjenstgjort;

[8.] dels ock höja anslaget till fiskerinäringens understöd från 35,000 kronor till 42,000 kronor eller

med................................................................................. .»

Skiften och afvittringar:

[9.] att Riksdagen må dels medgifva, att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1898 för afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens län kunna komma att understiga 2,500 kronor för dem, som tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöj ning, må desse tjensteman godtgöras af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken, dels ock för år 1898 åt föredraganden af afvittringsärendena i Norrbottens län samt till skrifbiträde åt honom bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt honom anslagna belopp;

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in.:

[10.] att detta anslag minskas med 193 kronor eller från 219,893 kronor till 219,700 kronor.

Vidare föreslår Kongl. Maj:t beträffande

Patent- och Registrerings väsendet:

[11.] att Riksdagen må medgifva, dels att afgifterna för patent och för registrering af varumärken äfvensom, under förutsättning af Riksdagens bifall till förslaget till lag om skydd för vissa mönster och modeller, för registrering af mönster och modeller må användas till bestridande af de utgifter, livilka Kongl. Maj:t finner betingas dels af tillämpning under år 1898 af förordningen angående patent och lagen om skydd för varumärken samt dels, under nyss angifna förutsättning,

Transport kronor

43,815: —

7,000: —

50,815: -

24 Kongl. Maj:!k nåd. prop. n:o 1, om statsverket 18.97.

Transport kronor 50,815: — af tillämpning under åren 1897 och 1898 af lag om skydd för mönster och modeller; och dels att afgifterna för registrering af aktiebolag och föreningar för ekonomisk verksamhet och för andra uppgifter till aktiebolags- och föreningsregistren äfvensom för anmälanden till handelsregistren må användas till bestridande af de utgifter, hvilka Kongl. Maj:t finner betingas af tillämpning under år 1898 af lagen om aktiebolag, lagen om aktiebolag som drifva försäkringsrörelse, lagen om registrering af bankaktiebolag, lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, lagen om handelsregister, firma och prokura tillika med lagen om ändring i vissa delar af sistnämnda lag samt lagen om handelsbolag och enkla bolag.

Summa ökning kronor 50,815: —

Då emellertid eu minskning skulle uppkomma i anslagen till gästgifvares friheter med...........................kronor 182: —

och till skrifmaterialier

och expenser, ved in. m. med » 193:— eller tillhopa » 375: —

blifver ökningen å de ordinarie anslagen............. ...... kronor 50,440: —

Lägges till förestående ökning de ordinarie anslagens nuvarande slutsumma............................................ » 5,700,560: —

komma sjette hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå till kronor 5,751,000: —

Extra anslag.

Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll öfver civilärenden för den 14 innevarande januari, att under denna hufvudtitel må å extra stat beviljas till:

[12.] handhafvande af kontroll å försäkringsan-

stalterna....................................................... kronor 4,500: —

[13.] arbetsstatistiska undersökningar.................... » 10,000: —

Transport kronor 14,500

25 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

[14.] fortsatt utgifvande af »polisunderrättelser»... »

[15.] aflöning in. m. åt särskild polisstyrka på

landet........................................................... »

[16.] ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne i Norge samt till lappfogdar

och lappförmän........................................... »

[17.] undersökningar af mindre hamnar och farleder m. m.................................................. »

[18.] bestridande af statsverkets andel i kostnaden

för vägdelningar, såsom förslagsanslag.... »

[19.] aflöningar och öfriga utgifter vid Ultima

landtbruksinstitut....................T................... »

[20.] uppehållande af undervisningen vid mejeri- «

institutet vid Alnarp.................................. »

[21.] bidrag till bestridande af kostnaderna för

allmänna landtbruksmöten........................ »

[22.] prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten

för husdjur, redskap, maskiner m. m— »

[23.] bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas behof »

[24.] bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt inom

Norrbottens län................... »

[25.] understöd åt frökontrollanstalter.................. »

[26.] utbildande af en elev i boskapsskötsel och

mejerihushållning............ »

[27.] understöd åt svenska mosskulturföreningen »

[28.] de geologiska undersökningarna.................... »

[29.] anställande af en andre instruktör i husslöjd och personligt ålderstillägg till andre instruktören Jonas Wallander...................... »

[30.] bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås och till aflönande af en andre lärare vid samma skola................................ »

[31.] understöd åt Göteborgs handelsinstitut och Frans Schartaus praktiska handelsinstitut i Stockholm......................................:.......... *

Transport kronor

14,500: — 15,000: —

65,000: —

13,000: — 5,000: — 50,000: — 29,000: — 10,000: — 7,500: — 12,500: — 28,000: —

5,000: — 10,000: —

1,000: — 13.500: — 95,500: —

2,500: —

4,800: —

15,000: — 396,800: —

Bih. till Riksd. Prot. 1897. l:a Sami. l:a Afd.

26 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

[32.]

[33.]

[34.1

[35.]

[36.]

[37.]

[38.]

[39.]

understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att minska frostländigheten

för närliggande bygd,................................ » 200,000: —

hvarjemte Kongl. Maj:t föreslår, att i afseende å de tre sistnämnda anslagen må gälla de vilkor och bestämmelser, som i statsrådsprotokollet omförmälas.

Vidare anmärkes här:

[40.] att, enligt 1893 års Riksdags beslut, skola till odlingslånefonden under år 1898 af riksgäldskontoret, i mån af behof, öfverlemnas medel till så stort belopp, som jemte de till fonden ingående annuiteter å odlingslån kan erfordras till fyllande af högst 1,000,000 kronor; samt [41.] att, enligt 1896 års Riksdags beslut, blifvit för år 1898 beviljade till understödjande medelst lån af enskilda jernvägsanläggningar 1,500,000 kronor.

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:

[42.] att för år 1898 anvisa å riksstatens sjette hufvudtitel till utförande af nya bygg-

Transport kronor 1,798,500: —

27 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

nader och anläggningar vid statens järnvägstrafik, med rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf detta belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel utanordna 68,400 kronor,................................. »

[43.] att till kompletteringsarbeten å vestkustbanan bevilja och å riksstaten utom hufvudtitlarne för år 1898 anvisa tillhopa 325,000 kronor; *)

[44.] att för år 1898, till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade jernvägar, anvisa å riksstaten utom hufvudtitlarne 2,565,000 kronor; *)

[45.] att, under förbehåll att de i statsrådsprotokollet omförmälda, af stadsfullmäktige i Kalmar gjorda åtaganden behörigen fullgöras, till bestridande af kostnaderna för upprensning af en segelränna genom Kalmar sund bevilja ett anslag af 405,000 kronor och deraf på extra stat för år

1898 anvisa ett belopp af......................... »

[46.] att till ombyggnad och förbättring af Väddö kanal bevilja ett anslag af 600,000 kronor och deraf på extra stat för år 1898 anvisa ett belopp af................................... »

Slutligen anmärkes här, att Kongl. Maj:t genom särskild proposition af den 4 december 1896 föreslår Riksdagen

[47.] att såsom understöd åt arbetare i de särskilda yrkena för besök vid 1897 års allmänna konst- och industriutställning i Stockholm på extra stat för år 1898 anvisa och ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af................................... »

att utdelas på sätt och under förbehåll i sist berörda statsrådsprotokoll omförmälas;_

Transport kronor

1,798,500: —

465,000: —

202,500: —

300,000. -

56,000: — 2,822,000: —

*) Se vidare här nedan pag. 53.

28 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor 2,822,000: — med rätt för Kongl. Maj:t att redan under år 1897 af tillgängliga medel förskjuta

ifrågavarande belopp. ____

tillsammans kronor 2,822,000: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1897 års riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

1897. 1898.

ordinarie anslag 5,700,560:— 5,751,000:— således ökning kronor 50,440: — extra anslag 2,173,240:— 2,822,000:— » »»_ 648,760:—

summa kronor 7,873,800:— 8,573,000:— således ökning kronor 699,200: —

Sjunde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till finansdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................ kronor 17,951,360: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde............................................ » 40: —

tillsammans kronor 17,951,400: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 14 innevarande månad,*) föreslå beträffande

Kammarrätten:

[1.] att Riksdagen må å staten för kammarrätten uppföra lön och tjenstgöringspenningar för ytterligare

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjunde hufvudtiteln”.

29 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

två kammarrättsråd med tillhopa 12,800 kronor och för ytterligare en notarie med 3,000 kronor, med rätt för nämnda befattningars innehafvare till ålderstillägg efter vissa år i likhet med öfrige tjensteman i samma tjenstegrad, äfvensom höja det nu å kammarrättens stat uppförda anslag till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad, 28,400 kronor, med 2,900 kronor till 31,300 kronor;

hvarigenom anslaget till kammarrätten skulle höjas

med.......................................................................... .......... kronor

eller från 169,600 kronor till 188,300 kronor.

Postverket:

[2.] att Riksdagen må, med godkännande af de enligt nyssberörda statsrådsprotokoll öfver finansärenden tillstyrkta ändringar i postverkets stater, för år 1898 bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till 8,688,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen, hvarigenom postverkets utgiftsstater skulle ökas

med......................................................................................

Och föreslår derjemte Kong]. Maj:t Riksdagen att medgifva:

att tomterna n:ris 1, 3 och 10 i qvarteret Riddaren inom Klara församling i Stockholm må enligt uppgjorda köpeaftal af postverket förvärfvas;

att å dessa tomter tillsammans med tomten n:o 9 i samma qvarter, sedan sistnämnda tomt för postverkets räkning exproprierats, må för en kostnad, ej öfverstigande 1,240,000 kronor, uppföras ett nytt posthus enligt ritningar, som varda med ledning af de uti förenämnda statsrådsprotokoll omförmälda, af generalpoststyrelsen öfverlemnade planeskissritningar med tillhörande beskrifning och kostnadsberäkningar uppgjorda och af Kongl. Maj:t godkända;

att jemväl tomterna n:ris 2 och 8 i ofvannämnda qvarter må enligt upprättade köpeaftal af postverket inköpas för att derefter för dess räkning uthyras, in-__

Transport kronor

18,700: —

378,000: —

396,700: —

30 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor till dess de behöfva användas till utvidgning af posthuset; samt

att, i den mån de till fonden för anskaffande a/ tomt till nytt posthus i Stockholm redan anvisade, medel icke lemna tillgång till bestridande af kostnaderna för ofvanberörda tomters förvärfvande, dertill må af postverkets öfverskottsmedel för år 1898 användas ett belopp af högst 200,000 kronor;

Telegrafverket:

[3.] att Riksdagen, med godkännande ej mindre af de enligt ofvannämnda protokoll öfver finansärenden tillstyrkta ändringarna i telegrafverkets stater än äfven af de förändrade bestämmelser i afseende å ålderstillägg för telegrafassistenterna, hvilka i sammanhang dermed blifvit föreslagna, må, under Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna finnas af behofvet påkallade, såsom reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket för år 1898 anvisa enahanda belopp, 1,410,000 kronor, hvartill inkomsterna af telegrafmedel blifvit beräknade, samt tillika medgifva, att det öfverskott, som kan å dessa inkomster uppstå, må af Kongl. Magt användas för telegrafverkets och telefonväsendets tidsenliga utveckling och förbättring;

Tullverket:

[4.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt förut omförmälda statsrådsprotokoll öfver finansärenden föreslagna förändringar i tullverkets stater, må för år 1898 bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas slutsumma svarande belopp af 2,658,000 kronor, att såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen; hvarvid uppstår en ökning i anslagets nuvarande belopp af................................................. ,

Transport kronor

396,700:

30,000:

426,700:

31 Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

Skogsväsendet:

[5.] att reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet må höjas med 30,000 kronor från 559,092 kronor till 589,092 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet erhåller denna uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten.... kronor 447,208: —

» statens skogs-

läroverk...... > 47,700: — kronor 494,908: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och

skogsinstitutets lärarepersonal * 84,400: —

reservationsanslag: till enskilda skogsundervisnin-

gen...............kronor 4,800: —

» kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet........... » 589,092:— » 593,892:_

Summa kronor 1,173,200: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet skulle ökas med........................................ »

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter:

[6.] att förslagsanslaget för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter å högst 13,000 kronor må ökas till högst 15,000 kronor, deraf 7,000 kronor att användas till arfvoden åt dem, hvilka förordnas att inom finansdepartementet biträda med berörda kontroll och med handläggning af ärenden rörande enskilda

426,700: —

30,000: —

Transport kronor 456,700:

32 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor 456,700: —

banker och kreditanstalter, och 8,000 kronor att användas till arfvoden åt ombud vid sådana inrättningar;

kommande i händelse af bifall härtill förslagsanslaget för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter att ökas med....................................................... » 2,000: —

Beträffande öfriga under sjunde hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon

förändring. _

Summa kronor 458,700: —

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie

anslag enligt nu gällande riksstat...........................,....... » 17,951,400: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till.................................................... kronor 18,410,100: —

Extra anslag.

Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll öfver finansärenden för den 14 innevarande januari, att under denna hufvud-

titel må å extra stat beviljas till

[7.] arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå ............................................................. kronor 4,000: —

[8.] ersättning för af statskontoret gjorda förskott » 313,998: —

[9.] anordnande af en telegrafförbindelse mellan Gotland och Dalarö öfver Gotska Sandön och Hufvudskål' » 176,000: —

[10.] anläggning af telefonledningar från Svinesund till Malmö, från Stockholm till Göteborg, från Stockholm till Malmö, från Hernösand till Piteå och från Haparanda till Pajala 1,091,000 kronor, att utgå

under tre år, af hvilket anslag för år 1898 skulle anvisas » 395,000: —

[11.] tillbyggnad af det åt telegrafverket upplåtna

hus vid Skeppsbron i Stockholm..................................... » 113,730: —

[12.] yttre restaurering af Örebro slott, en tiondedel af det beviljade anslaget, 44,000 kronor, att utgå

under i statsrådsprotokollet angifvet vilkor med........... » 4,400: —

[13.] aflöning åt domänintendenter och uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna .............. »_43,200: —

Transport kronor 1,050,328: —

33 Kongl. Maj:ts nåd. prof . n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor 1,050,328: —

[14.] resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsvis ..................-......................................................... » 40,372: —

[15.] afdikningar å kronans skogar i Norrbottens

och Vesterbottens län...............................................4.......- j » 50,000: —

[16.] reglering af flottleder i Norrbottens län > 50,000: —

i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t föreslår Riks-

dagen att medgifva, att de afgifter, som läggas å flottningen, fortfarande må för enahanda ändamål disponeras; .

[.17.] skogsodlingens befrämjande ............................ *_50,000: —

tillsammans kronor 1,240,700: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för år 1897 upptagen och sådan den af Kongl. Magt nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

1897. 1898.

ordinarie anslag 17,951,400: — 18,410,100: — således ökning kronor 458,700: — extra » 507,100:— 1,240,700:— » » » 733,600: —

summa kronor 18,458,500: — 19,650,800: —således ökning kronor 1,192,300: —

Åttonde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant.................... kronor 12,736,162: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde............................................ > 251,190: —

ersättningar..................... » 513,088: —

tillsammans kronor 13,500,440: —

Bih. till Biksä. Prat. 1697. t:a Sami. l:a A/d. 5

34 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden för den 14 i denna månad,*) föreslå beträffande

Kleresistaten:

[1.] att såsom årlig ersättning för prostetunna, tillkommande kontraktsprosten i Södra Möre kontrakt för Örsjö församling, må beviljas 13 kronor 32 öre och att för sådant ändamål den under kleresistaten uppförda anvisning i kontant, 20,660 kronor, må ökas till 20,674

kronor, eller med ett jemnadt belopp af........................ kronor 14: —

Domkapitlens expeditioner:

[2.] dels att Riksdagen må medgifva, det Vesterbottens och Norrbottens län må från den 1 januari 1898 frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskildt stift, samt att för aflönande af biskop i det nya stiftet må af biskopslöneregleringsfonden användas högst 13,500 kronor årligen;

dels att för bestridande af kostnaden för aflönande af konsistorienotarie, amanuens och vaktmästare vid det nya domkapitlet må beviljas ett ordinarie anslag af...................................................................... »

deraf till notarien 3,000 kronor, till amanuensen 1,600 kronor och till vaktmästaren 500 kronor;

dels att för hyra af lokal och vaktmästarebostad

må anslås ett årligt belopp af........................................ »

dels att såsom ersättning för den minskning i inkomst, som genom den ifrågasatta stiftsdelningen skulle drabba notarien vid Hernösands domkapitel till följd af förlusten af sportelinkomsterna från Vesterbottens och Norrbottens län, må beviljas ett årligt

anslag af.............................................................................. »

[3.] att anslaget till förstärkande af domkapitlens expeditionskassor må från och med år 1898 förhöjas

med................................................................................... »

till 6,000 kronor. _

_ Transport kronor 8,614: —

5,100: —

1,500: —

1,500: — 500: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Åttonde hufvudtiteln”.

35 Kongl. Majt:s nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

Vid bifall till de under [2.] och [3.] gjorda framställningar kommer anslaget till domkapitlens expeditioner, nu 27,659 kronor, att höjas till 36,259 kronor;

Universiteten:

[4.] att för inrättande af en ny ordinarie professur inom juridiska fakulteten vid universitetet i Upsala må

beviljas ett årligt anslag af.......................-.....................- *

[5.] att å ordinarie stat må beviljas dels till det geografiska seminariet vid universitetet i Upsala ett anslag af............................................ »

dels till det teologiska seminariet vid samma universitet ett anslag af..................................................... *

med rätt för Kongl. Maj:t att meddela de närmare bestämmelser rörande anslagens användning, som kunna vara erforderliga;

[6.] att till förhöjning af fysiologiska institutionens i Upsala materielanslag från 2,500 kronor till 4,000

kronor må beviljas på ordinarie stat ett belopp af...... »

[7.] att för aflöning åt en extra ordinarie professor i oftalmiatrik vid universitetet i Lund må beviljas ett årligt anslag af.................................................. »

deraf 3,000 kronor såsom lön och 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar, med rätt för bemälde lärare att efter fem års väl vitsordad'tjenstgöring erhålla ett ålderstillägg å lönen af 500 kronor, att utgå af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag: ålderstillägg;

[8.] att till förhöjande af vice bibliotekariens vid universitetsbiblioteket i Lund aflöning från 3,500 kronor till 4,000 kronor, deraf 1,000 kronor tjenstgöringspenningar, må beviljas ett årligt anslag af.........

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

[9.] att för aflönande af eu amanuens vid institutets oftalmiatriska klinik å serafimerlasarettet må

beviljas ett årligt anslag af.............................................. >___

Transport kronor

8,614: —

6,000: —

250: — 750: —

1,500: — 4,000: —

500: —

900:_— 22,514: —

36 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

[10.] att institutets allmänna materielanslag må förhöjas från 15,000 kronor till 18,500 kronor eller med » [11.] att, med godkännande af den i statsrådsprotokollet omförmälda aflöningsstat för tandläkareinstitutet, må beviljas för tillämpning af densamma ett under anslagen till Karolinska mediko-kirurgiska institutet med särskild rubrik: Tandläkareinstitutet upp-

fördt ordinarie anslag å.................................................... »

äfvensom medgifvas, att de för två extra ordinarie professorer vid tandläkareinstitutet afsedda ålderstillägg må utgå af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag: ålderstillägg;

Folkundervisningen:

[12.] att för anordnande vid folkskoleläraresemin ari er na i Upsala och Lund af särskilda i statsrådsprotokollet närmare angifna läro- och öfningskurser för teologie studerande det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda ordinarie anslag till seminarier för folkskolelärares bildande må från och med år 1898 höjas med ett belopp af......................................... »

[13.] att från och med år 1898 musiklärare och musiklärarinnor vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna må för sexton timmars tjenstgöring i veckan erhålla en aflöning af 1,200 kronor jemte två ålderstillägg å 200 kronor hvardera efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring;

att nämnde lärare och lärarinnor för hvarje tjenstgöringstimme i veckan, som öfverskjuter berörda antal, må i ersättning för helt läsår uppbära i första lönegraden 50 kronor, i andra 75 kronor och i tredje 100 kronor;

att uppflyttning i högre lönegrad må ega rum etter samma grunder, som gälla för seminarieadjunkters uppflyttning från en lägre till en högre lönegrad; samt

att för beredande åt de för sagda ändamål erforderliga medel det under riksstatens åttonde hufvud-

22,514: — 3,500: —

15,700: —

5,000: —

Transport kronor 46,714: —

Kongl. Maj:ts nåd. grof. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

titel uppförda anslag till seminarier för folkskolelärares bildande må från och med år 1898 höjas med *

Vid bifall till hvad under sist berörda båda punkter föreslagits kommer anslaget till nämnda seminarier, nu 317,525 kronor, att höjas till 330,375 kronor;

[14.] dels att Riksdagen må medgifva, att Kongl.

Maj:t må bestämma, huruvida, när öfningslärare eller öfningslärarinna vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarium eller lärare eller lärarinna vid med dylikt seminarium förenad öfningsskola af sjukdom blir urståndsatt att sköta sin befattning, anslag af allmänna medel må utgå såsom bidrag till aflönande af vikarie, samt till hvilket belopp bidraget må af statsmedel bestridas, dock med iakttagande att den sjuke läraren eller lärarinnan alltid skall till vikaries aflönande afstå minst en fjerdedel af det befattningen åtföljande arfvode;

dels att för omförmälda ändamål må beviljas från och med år 1898 på ordinarie stat ett förslagsanslag af »

[15.] dels att Riksdagen må godkänna de i statsrådsprotokollet intagna förändrade bestämmelser angående aflöning åt examinerad lärare och lärarinna vid småskola och mindre folkskola samt för examinerad biträdande lärare och lärarinna vid folkskola;

dels att Riksdagen må besluta de i samma protokoll angifna förändrade bestämmelser angående lönetillskott af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor;

dels att för genomförande af den i statsrådsprotokollet omförmälda lönereglering det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag: lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor må från och med

År 1898 höjas med............................................................ >

eller sålunda till 4,300,000 kronor;

viljande Kongl. Maj:t låta till Riksdagens kännedom komma, det Kongl. Maj:t är sinnad att, derest den föreslagna löneregleringen varder genomförd, utfärda stadga af den lydelse, bilagan till statsråds-

46,714

7,850

4,000

125,000

Transport kronor 183,564

38 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor protokollet utvisar, angående pröfning vid under offentlig kontroll stående seminarium för anställning såsom lärare vid småskola och mindre folkskola eller såsom biträdande lärare vid folkskola;

[16.] att Riksdagen må medgifva, att — under förutsättning att de examinerade folkskolelärare, som nu äro anstälde vid sinåskolelärareseminariet i Haparanda och dess öfningsskola, äfvensom de examinerade folkskolelärare eller -lärarinnor, som framdeles på föreskrifvet sätt der vinna anställning, erhålla rätt till tjenstårsberäkning och pension från folkskolelärarnes pensionsinrättning enligt de af direktionen öfver pensionsinrättningen angifna grunder — de afgifter, som enligt gällande pensionsreglemente skola ingå till pensionsinrättningen eller enligt reglementet för folkskolelärarnes enke- och pupillkassa till denna kassa för de tjenster vid Haparanda seminarium, som i pensionsinrättningen blifva delaktige, och hvilka afgifter icke åligga lärare eller lärarinna, må utbetalas från det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag till befrämjande af folkundei’visningen bland de i rikets nordligare trakter bosatte finnar;

[17.] att Riksdagen må medgifva, att — under förutsättning att den examinerade folkskolelärare och den examinerade folkskolelärarinna, hvilka nu äro anstälde vid sinåskolelärareseminariet i Mattisudden i Jockmocks församling och dess öfningsskola, äfvensom de examinerade folkskolelärare eller -lärarinnor, som framdeles på föreskrifvet sätt der vinna anställning, erhålla rätt till tjenstårsberäkning och pension från folkskolelärarnes pensionsinrättning enligt de af direktionen öfver nämnda pensionsinrättning angifna grunder — de afgifter, som enligt gällande pensionsreglemente skola ingå till pensionsinrättningen eller enligt reglementet för folkskolelärarnes enke- och pupillkassa till denna kassa för de tjenster vid Mattisuddens seminarium, som i pensionsinrättningen blifva delaktiga, och hvilka afgifter icke åligga lärare eller lärarinna, må utbetalas

Transport kronor

183,564:

183,564:

39 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

från det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag till Lappmarks ecklesiastikverk;

De tekniska läroverken:

[18.] att å ordinarie stat för tekniska högskolan må beviljas följande anslag:

till inrättande af extra lärarebefattningar i matematik 1,800 kronor, maskinlära 2,500 kronor, vägoch vattenbyggnadskonst 2,000 kronor, mekaniska laborationer 2,000 kronor, elektroteknik 3,000 kronor, elektrokemi 2,000 kronor och teknisk hygien 750 kronor, tillsammans................................................................

till förhöjning af professorns i kemisk teknologi aflöning från 5,400 kronor till 6,000 kronor, såsom

ersättning för förlorad bostadslägenhet,..........................

hvilket- belopp skall tilläggas den egentliga lönen; samt till förhöjning af sekreterarens lön från 1,000 kronor till 1,500 kronor samt af kamrerarens lön från

600 kronor till 800 kronor, tillsammans........................

kommande vid bifall härtill ordinarie anslaget till tekniska högskolan, nu 146,700 kronor, att ökas med 15,350 kronor eller till 162,050 kronor;

[19.] att det nu utgående ordinarie anslag till söndags- och aftonskolan vid tekniska skolan i Eskilstuna må höjas med............................................................

eller från 8,000 kronor till 12,000 kronor för tillämpning af den i statsrådsprotokollet angifna stat enligt de i samma protokoll omförmälda bestämmelser;

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

[20.] att farmaceutiska institutets anslag, 19,050

kronor, må höjas med ............... ......................................

eller till 20,050 kronor; _

183,564: —

14,050: — 600: —

700: —

4,000: —

1,000: —

Transport kronor 203,914: —

40 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

Vaccinationens befrämjande:

[21.] att anslaget till vaccinationens befrämjande må med titelns ändring till »anslag för skyddskopp-

ympningen» höjas med...................................................... »

eller från 7,700 kronor till 10,500 kx^onor och såsom reservationsanslag i riksstaten uppföras;

Landtbruksakademien:

[22.] att det under riksstadens åttonde hufvudtitel uppförda anslag till landtbruksakademien å 4,000 kronor, som föreslagits skola å sjette hufvudtiteln upptagas, må från åttonde hufvudtiteln utgå;

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn:

[23.] att till understöd för de andesvagas utbildning i enlighet med de i statsrådsprotokollet angifna grunder, med förändring af rubriken å det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag »uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn» till »uppfostringsanstalter för andesvaga», Riksdagen må höja samma

anslagsbelopp, för närvarande 25,000 kronor, med....... »

till 160,000 kronor;

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

[24.] att detta förslagsanslag, nu 23,008 kronor,

må höjas till 23,052 kronor eller med............................ >

Beträffande öfriga under åttonde hufvudtiteln i riksstaten uppförda ordinarie anslag har Kongl. Maj:t icke att föreslå någon ändring.

203,914: —

2,800: —

135,000: —

44: —

Summa kronor 341,758: —

41 Kongl. Maj:t8 nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Om från de sålunda föreslagna tillökningarna....... kronor 341,758: —

afdrages ofvan o in för null da till öfverflyttning å annan

hufvudtitel föreslagna anslag till landtbruksakademien »__4,000: —

skulle förhöjningen utgöra................. kronor 337,758:

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat.................................... » 13,500,440: —^

skulle åttonde hufvudtitelns ordinarie anslag enligt

Kongl. Maj:ts förslag uppgå till........................................ kronor 13,838,198: —

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln, vill Kongl. Maj:t, på sätt omförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden vidare innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja i afseende å

Riksarkivet:

[25.] till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman... kronor 1,700: —

[26.] till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia, ............................................................... » 3,000:

[27.] till fortsatt utgifvande genom riksarkivet af »Svenska riksdagsakter jemte andra handlingar, som höra till statsförfattningens historia under tidehvarfvet

1521—1718»,.....................................................~............... » K500: —

under medgifvande att de besparingar, som redan uppstått och tilläfventyrs uppkomma å de på extra stat för åren 1896 och 1897 uppförda anslag till fortsatt utgifvande af »Svenska riksdagsakter in. in.», må användas för fortsatt utgifvande i tryck genom riksarkivet af handlingar tillhörande urkundsamlingen »Konung

Gustaf I:s registratur»; _ _______________________

Transport kronor 6,200: —

Bih. till Riksd. Prål. 1S97. l:a Samt. t:a Afd. 6

42 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

Nationalmuseum:

[28.] till vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar............................................... »

[29.] till förvärfvande åt staten af konstalster utstaka vid 1897 års allmänna konst- och industriutställning i Stockholm................................................................ »

deraf högst 15,000 kronor må användas till inlösen af konstslöjdföremål och återstoden till inköp af konstverk;

Lifrustkammaren:

[30.] för tillsyn, underhåll och vård af samlingarna m. in......................................................................... »

Domkapitlens expeditioner:

[31.] för löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa

expeditioner........................................................................ »

[32.] dels såsom ersättning till nuvarande amanuensen vid domkapitlet i Hernösand för den minskning i hans inkomst, som i anledning af föreslagen delning af Hernösands stift skulle uppstå genom upphörande

af till honom nu utgående anslag,.................................. »

dels för anskaffande af möbler, inventarier m. m. för expeditionslokalen vid det nya domkapitel, som, enligt Kongl. Ma.j:ts förslag om Hernösands stifts delning, skulle komma att upprättas i Luleå,.................... »

[33.] för betäckande af brister, som före år 1897 uppkommit i domkapitlens expeditionskassor, i den mån de anmälas och blifvit till siffran i behörig ordning faststälda, ................................................................. »

Universiteten:

[34.] till lektorer i tyska, franska och engelska språken vid universitetet i Upsala af förut beviljadt anslag............................... »

Transport kronor

6,200: —

4,000: - 50,000:

5,800: —

3,716: —

600: —

3,500: —

5,000: —

6,000: — 84,816: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

43 Trantport kronor

[35.] för uppehållande af undervisningen och examinationen i geografi vid universitetet i Upsala............

[36.] till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser

vid universitetsbiblioteket i Upsala..................................

[37.] till aflöning åt en extra ordinarie professor

inom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund.......

[38.] till lektorer i tyska, franska och engelska språken vid universitetet i Lund af förut beviljadt anslag « [39.] till särskilt arfvode åt docenten vid universitetet i Lund Sven Söderberg, under i statsrådsprotokollet angifvet vilkor,........................................................

[40.] såsom personligt lönetillägg för år 1898 åt

akademikamreraren i Lund Oscar Gerhard Regnell......

hvaraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar,

[41.] till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket i Lund........................................................

[42.] till arfvode åt en assistent vid växtfysiologiska laboratoriet vid botaniska institutionen i Lund....

[43.] till arfvode åt en instrumentmakare vid fysiologiska institutionen i Lund...........:.................................

[44.] till ny- och tillbyggnad för biblioteket vid universitetet i Lund 168,000 kronor, deraf för år 1898

84,816: — 1,000: — 2,500: — 4,000: — 6,000: —

2,000: — 750: —

1,500: — 1,500: - 500: — 84,000: —

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

[45.] till arfvode åt eu amanuens vid institutets

gynekologiska klinik ............

» » » » » vid institutets

kemiska laboratorium ........

[46.] till eu pediatrisk klinik vid kronprinsessan

Lovisas vårdanstalt för sjuka barn .................................

till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm,

under i statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor,............

[47.] till bekostande af teckningar i vetenskapliga ändamål vid institutet........................................................

900: -

900: — 1,800: — 2,800: — 1,500: —

Transport kronor 196,466: —

44 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o l, om statsverket 1897.

Transport kronor

[48.] för anskaffande och underhåll af materiel för

oftalmiatriska kliniken vid institutet................................ »

[49.] till fyllande af brist, som å det allmänna materielanslaget vid institutet uppstått under åren 1894

och 1895,............................................................................ »

[50.] för den första inredningen af lokaler för det föreslagna tandläkareinstitutets poliklinik och laboratorium........................................ f

Allmänna läroverken och pedagogierna:

[51.] till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de allmänna läroverken och pedagogierna, att utgå efter

samma grunder som för innevarande år,...........-....i........ •»

[52.] till arfvoden åt extra lärare samt till arfvodesförhöjning åt extra ordinarie ämneslärare vid de allmänna läroverken................................................................ »

Vidare föreslår Kongl. Maj:t i enlighet med omförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden,

[53.] att, till bestridande af förhöjd aflöning åt ordinarie teckningslärare vid rikets allmänna läroverk under tjenstledighet på grund af sjukdom, må anvisas

ett förslagsanslag af..........................................................

[54.] samt att såsom bidrag till uppförande i enlighet med faststälda ritningar af en ny byggnad för allmänna läroverket i Umeå må beviljas 45,000 kronor,

deraf för år 1898...............................................................

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t, att på extra stat må beviljas i afseende å

Högre lärarinneseminariet:

[55.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor

vid seminariet, efter samma grunder som för innevarande år,.......................................................................... »

[56.] för fortsatt uppehållande af den valfria fjerde

årskursen vid seminariet .................................................. »

samt för beredande af fortsatt undervisning i huslig ekonomi vid seminariet och normalskolan.......... »

Transport kronor

196,466: — 500: —

2,850: —

5,000: —

345,725: — 100,000: —

3,000: —

22,500: —

4,000: —

3,000: —

5,000: — 688,041: —

45 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

Folkundervisningen:

[57.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden åt teckningslärare för extra tjenstgöring och till extra arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier, efter samma

grunder som för innevarande år,..........................--......... »

[58.] till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel, .....................................................................•*......-.....

De tekniska läroverken:

[59.] dels till ny byggnad för tekniska högskolans kemiska och mineralogiska afdelningar samt densaramas inredning och utrustning återstoden af förut beviljadt

anslag...................................................................................

dels ock

till vissa förändringar i tekniska högskolans hufvudbyggnad i väsentlig öfverensstämmelse med framlagdt förslag—...................................................................

till förbättring och förstärkning af högskolans

undervisningsmateriel........................................................

samt

till förstärkning af undervisningen vid högskolan

[60.] till understöd, på det i statsrådsprotokollet omförmälda vilkor, åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande af kostnader för deras inspektion.........

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

[61.] till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper ............................................................................

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

[62.] till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet och vården af de under akademiens

688,041: —

29,050: — 15,000: —

100,000: —

13,200: — 15,000: — 13,100: —

45,000: —

1,200: —

Transport kronor 919,591: —

46 Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

inseende stälda samlingar samt till aflöning åt vakt-

betjening ............................................................................ »

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets fornlemningar m. m............................................. »

till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum m. m.........................................................................

Naturhistoriska riksmuseum:

[63.] till inköp och insamling af naturalier vid museets afdelning för arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till bestridande af andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter » [64.] till vård, underhåll och förkofran af museets etnografiska samling ...................................................... »

Meteorologiska centralanstalten:

[65.] för upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst- vid anstalten ............................................ »

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

[66.] till uppehållande af undervisningen vid tre

läroanstalter för öfveråriga döfstumma............ »

[67.] till handtverksskolan i Kristinehamn för blinda »

[68.] till tryckning af blindskrifter......................... »

till understöd åt blindlärareelever samt till

reseunderstöd åt blindlärare.......................... »

[69.] till uppförande af en byggnad för en förskola för blinda vid Tomteboda återstoden af förut beviljadt

anslag.................... »

[70.] till folierande af lokal för förskolan för blinda i Vexiö..............................................................,............. »

Transport kronor

919,591: — 4,000: — 3,200: —

2,000: —

2,000: — 7,300: —

7,950: —

47,400: — 10,000: — 2,500: —

1,200: —

31,200: —

4,000: — 1,042,341: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

Hospitalsvården:

[71.] till anordnande vid Upsala af en asyl för sinnessjuke af förut beviljadt anslag.................................... »

[72.] för uppförande å Vadstena asyls område, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i statsrådsprotokollet omförmälda ritningar, af en boställsbyggnad åt

öfverläkaren vid Vadstena hospital och asyl..................

[73.] för uppförande vid Nyköpings hospital, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i samma protokoll angifna ritningar, af en byggnad inrymmande läkarebostad med flera lägenheter.............................................-

[74.] för utvidgning af Göteborgs hospital i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i statsrådsprotokollet åberopade ritningar................................................................- »

[75.] till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske, under i statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor,.............

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare att på extra stat bevilja i afseende å

Diverse anslag:

[76.] till svenska fornskriftsällskapet....................... »

[77.] till beredande af religionsvård åt svenske

sjömän m. fl. i utländska hamnar................................... »

[78.] af förut beviljade anslag: till anställande af två kontraktsadjunkter inom Vesterbottens fjerde kontrakt...................................................................................

till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter.....................................................................-..... »

till två stipendier för utbildande vid universitet

af prester, förtrogna med finska språket,........................

[79.] till nordiska museet.......................................... »

[80.] till understöd, på de vilkor Kongl. Maj:t kan finna lämpligt bestämma, för utgifvande äfven under år 1898 af tidskriften »Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif»..................... »

1,042,341: —

K H If H

430,000: —

22,520: —

24,400: —

64,865: — 14,000: —

2,000: — 10,000: —

4,000: —

500: —

1,500: — 25,000: —

5,000: —

Transport kronor 1,646,126: —

48 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

[81.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nordiskt Medicinskt arkiv»................................ »

[82.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Acta mathematica» ............................................ »

[83.] till understöd, på de i statsrådsprotokollet angifna vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar, som

anordna föreläsningskurser för arbetsklassen,................. »

[84.] till understöd, under de vilkor Kongl. Maj:t kan finna skäligt bestämma, för anordnande af vissa i statsrådsprotokollet angifna undervisningskurser för

utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi....................... »

[85.] till fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena i norra Sverige 9,000 kronor, till underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationerna m. m. 2,500 kronor samt för fortsatt sammanställning och bearbetande af anteckningar öfver de vid dessa stationer re-

gistrerade vattenhöjder 1,000 kronor eller tillhopa.......

[86.] för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter ................................................................................. »

[87.] till understöd åt räddningshemmet för drinkare vid Sans Souci invid Upsala på vilkor, som af

Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga,......................................... »

[88.] för anställande af historiska forskningar rörande Sverige i Vatikanska arkivet i Rom.................... »

att utgå enligt de i statsrådsprotokollet omförmälda vilkor och bestämmelser;

[89.] till yttre restaurering af Visby domkyrka, hufvudsakligen i enlighet med det i statsrådsprotokollet angifna ritningsförslag, 100,000 kronor, deraf för år 1898.............................................,....................................... »

[90.] till restaurering af målningar i Strengnäs domkyrka 27,000 kronor, deraf för år 1898.................. »

[91.] för anordnande till landsarkiv af lokaler i Vadstena slott, ............................................................... »

Slutligen föreslår Kongl. Maj:t, att på extra stat beviljas

[92.] till ersättning för belopp, som af statskontoret förskottsvis utbetalts,................................................ »

1,646,126: - 3,000: — 3,000: —

35,000: —

5,000: —

12,500: — 4,000: —

2,000: — 3,000: —

50,000: — 13,500: — 38,800: —

49,076: —

Summa kronor 1,865,002:

49 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1897 års riksstat upptagen och sådan den nu blifvit af Kongl. Maj:t för år 1898 föreslagen, utfaller sålunda:

1897. 1898.

Nionde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Pensionsstaten:

I afseende å denna stat, för hvilken gällande riksstat upptager kontant 1,484,898 kronor, föreslår Kongl. Maj:t enligt bilagda statsrådsprotokoll*) beträffande

Bidrag till folkskolelärares pensionering:

[1.] att, för genomförande af den i statsrådsprotokollet för den 9 december 1896 omförmälda pensionering af lärare och lärarinnor vid småskolelärareseminariet i Haparanda enligt de i samma statsrådsprotokoll angifna grunder, det såsom bidrag till folkskolelärares pensionering uppförda anslag må från och med år 1898 höjas med 300 kronor;

[2.] att, för genomförande af den i nyssnämnda statsrådsprotokoll omförmälda pensionering af lärare och lärarinnor vid sinäskolelärareseminariet i Mattisudden enligt de i statsrådsprotokollet angifna grunder, ofvanberörda såsom bidrag till folkskolelärares pensionering uppförda belopp må från och med år 1898 höjas med 200 kronor;

kommande, vid bifall till hvad sålunda i afseende å denna anslagstitel föreslagits, det såsom bidrag till folkskolelärares pensionering uppförda anslaget att höjas från 357,373 kronor till 357,873 kronor eller med 500 kronor.

Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att, i afseende å kostnaderna för smäskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning och verksamhet under år 1898, medgifva,

') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Nionde hufvudtiteln”.

Bih. till Uiksd. Prot. 1897. 1:a Sami. l:a Afd.

50 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

[3.] att Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga; samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter i öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Maj:t, i den mån influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i den mån de under året ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för årfet befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

Om till den föreslagna förhöjningen i det såsom bidrag till folkskole-

lärares pensionering uppförda anslaget.............................. kronor 500: —

lägges summan af ordinarie anslaget till pensionsstaten

enligt nu gällande riksstat.................................................. » 1,484,898: —

skulle anslaget till pensionsstaten sluta å ett belopp af kronor 1,485,398: —

Allmänna indragningsstaten:

För allmänna indragningsstaten är i nu gällande riksstat anvisadt:

kontant.................................................................................. kronor 1,800,592

ersättning för indragen indelning in. in., på förslag....... » _ 600

tillsammans kronor 1,801,192

Beträffande denna stat föreslår Kongl. Maj:t:

[4.] att direktören vid indragna centralfängelset å Norrmalm Carl Robert Wiberg må få å allmänna indragningsstaten öfverflyttas, med rätt för honom att å sagda stat från och med år 1898 under sin återstående lifstid uppbära årlig lön till belopp af 5,175 kronor, dock med vilkor att, i händelse Wiberg efter förflyttning till indragningsstaten varder befordrad till annan tjenst med lön på rikets stat, han skall vara pligtig att i allo frånträda lönen å indragningsstaten, derest denna understiger eller är lika med den nya lönen, samt att å den förra vidkännas motsvarande afdrag, i den mån den öfverstiger berörda nya lön;

[5.] att följande vid indragna centralfängelset å Norrmalm anstälda vaktbetjente, nemligen vaktfrun Josefina Charlotta Alilgren, vaktkonstapeln Nils August Sundin, vaktqvinnorna Katarina Cecilia Borin och Helena Sofia Jonsson samt portvakten Karolina Gustafsson må berättigas att från och med år 1898, en hvar under sin återstående lifstid, å allmänna indragningsstaten erhålla årlig pension till belopp, för Ahlgren 500 kronor, för Sundin 550 kronor, för Borin 450 kronor, för Jonsson 450 kronor och för Gustafsson 350 kronor, dock med vilkor att, i händelse någon af desse befattningshafvande efter förflyttning till indragningsstaten varder befordrad med lön till annan statens

51 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

tjenst, han skall vara pligtig att i allo frånträda pensionen å indragningsstaten, derest denna understiger eller är lika med den nya lönen, samt att å pensionen vidkännas motsvarande afdrag, i den mån den öfverstiger berörda nya lön;

[6.] att handtverksmästaren vid Vendes artilleriregementes tygstat Axel Fredrik Wilhelm Ekstedt må från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller entledigande från sin vid nämnda tygstat innehafvande befattning, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 350 kronor;

[7.] att tvättförestånderskan vid allmänna garnisonssjukhuset Emilia Maria Höglund må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från hennes befattning varder henne meddeladt, under sin återstående lifstid åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten till belopp af 300 kronor årligen;

[8.] att kartografen vid rikets allmänna kartverk Johan Arnell må från och med månaden näst efter den, hvarunder han afgår från sin befattning såsom kartograf, under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten en årlig pension af 2,000 kronor;

[9.] att den förre inspektören vid Ultuna landtbruksinstitut Sven Svenson å allmänna indragningsstaten beviljade lifstidspension å 500 kronor må höjas med ett belopp af ytterligare 500 kronor, räknadt från och med den 1 januari 1897;

[10.] att chefen för Sveriges geologiska undersökning, extra ordinarie professoren Otto Martin Torell må. från och med månaden näst efter den, hvarunder han från sin befattning såsom chef för berörda undersökning afgår, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 5,000 kronor;

[11.] att å allmänna indragningsstaten må uppföras årlig pension till belopp af 1,500 kronor åt lärarinnan i teckning vid allmänna läroverket i Strengnäs Edla Amanda Nortun, att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken hon erhåller afsked från sin tjenst;

[12.] att vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarium anstäld ordinarie rektor, ordinarie adjunkt och ordinarie lärarinna med adjunkts tjenstgöring må åtnjuta rätt till pension å allmänna indragningsstaten enligt samma grunder, som äro eller varda stadgade för ordinarie äinneslärare vid rikets allmänna läroverk;

[13.] att å allmänna indragningsstaten må för år 1898 anvisas ett anslag af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt sådana äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligt skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867; ■

52 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1837.

[14.] att myntgravören vid myntverket lea Ahlborn, född Lundgren, må från och med månaden näst efter den, under hvilken hon erhåller afsked från myntgravörsbefattningen, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 2,700 kronor.

[15.] Vidare föreslår Kongl. Maj:t, att, med uteslutande af den under förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten ingående ersättning för indragen indelning m. in., 600 kronor, det kontanta anslaget, hvilket således hädanefter ensamt skulle komma att qvarstå, må höjas med 60 kronor eller

från 1,800,592 kronor till................................................ kronor 1,800,652: —

Lägges härtill anslaget till pensionsstaten....................... » 1,485,398: —

blifver slutsumman af nionde hufvudtitelns ordinarie

anslag för år 1898............................................................. kronor 3,286,050: —

Extra anslag.

Beträffande extra anslag å denna hufvudtitel föreslår Kongl. Maj:t:

[16.] att å extra stat för år 1898 må anvisas ett förslagsanslag af 1,540,000 kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den tinnes i riksstaten för år 1897 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

53 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

De under de särskilda hufvudtitlarne äskade anslag för år 1898 utgöra sålunda:

Ordinarie: Extra: Summa:

Härtill komma de belopp, hvilka Kongl. Maj:t i sammanhang med reglering af utgifterna under sjette hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att till utgående under år 1898 utom hufvudtitlarne i riksstaten anvisa, nemligen :

dels till kompletteringsarbeten

å vestkustbanan tillhopa................ kronor 325,000: —

dels ock till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens redan

trafikerade jernvägar.................... » 2,565,000: — kronor 2,890,000: —

Under åberopande af omförmälda protokoll öfver finansärenden den 14 innevarande januari *) föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen ytterligare att till utgående under år 1898 å riksstaten utom hufvudtitlarne, jemte förut omförmälda belopp, anvisa till fortsättning af norra stambanan från Boden till Kalix eif.................... » 1,300,000:

De riksgäldskontorets utgifter för riksdags- och revisionskostnader samt räntor och afbetalningar å statsskulden m. m., hvilka Kongl. Maj:t, jemlikt nyssberörda protokoll, anser böra i riksstaten uppföras, åro: riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. m., förslagsvis....................................kronor 728,800: —___

Transport kronor 728,800:—kronor 106,453,700: —

) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

54 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor 728,800:—kronor 106,453,700: — räntor å statsskulden och afbetalningar å de fonderade statslånen kronor 13,399,350: — efter afdrag af de till riksgäldskontoret ingående rånte- och

kapitalbetalningar » 2,811,550: —

förslagsvis...................................... kronor 10,587,800:— »

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare, under åberopande af omförmälda protokoll, att afsätta

till arbetareförsäkringsfonden.................................... »

samt till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond.................................................................................... »

Summan af dessa belopp...........................................kronor 119,276,000: —

utvisar totalsiffran af de i riksstaten förekommande utgifter, hvilka sålunda uppgå till enahanda belopp, hvartill statsverkets tillgångar för år 1898 här ofvan beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:

11,316,600: —

1,400,000: — 105,700: —

Riksstat för år 189 8.

56 Rongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Riksstat

Tillgångar och inkomster:

öfverskott å statsreglering ärna för föregående år.....

Statsverkets inkomster:

ordinarie inkomster..............................................

bevillningar............................................................

Af Riksbankens vinst för år 1896..............................

Kronor.

14,229,000

21,082,000

81,175,000 102,257,000 .................. 2,790,000

Summa kronor

119,276,000

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

för år 1898.

Bih. till Riksd. Prot. 1897. 1:a Sami. l:a Afd.

58 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Kongl. Maj:t föreslår i sammanhang härmed enligt beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 14 innevarande januari,*) att Riksdagen må medgifva, att vid statsregleringen för år 1898 de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841 angifna grunder i afseende å dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarne fortfarande må blifva gällande.

Samtliga de i denna proposition åberopade eller för öfrigt med statsregleringen sammanhang egande handlingar skola Riksdagens statsutskott tillhandahållas; och Kongl. Majrt förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Claes Wkrsäll.

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

Stockholm 1897. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Bilagor

till

Kongl. Maj:ts .

nådiga proposition

om statsverket år 1897.

i o ■% £ Ii S

T • i

1 »17j

r*

i r<

/i

‘Inkomstberäkningen.

Utgifterna å I—IX hufvudtitlarne. Finansplanen.

Propositionens justering.

P

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

j i -i juihJti: -i« lehutaiiiJ «;,r< ... <!«•>•«* n lilivif

; V

Inkomstberäkningen.

• * t r *' r

-;.7;% f !'Tf;, -i. • ir-.i;o = åt- '2,r>‘?rr.J.'

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, ÄaZtet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari

1897. < vi

Närvarande:

• G >. J f) -■ *. r . j ■; T iT • ^ J C ‘(i r.'\ fi -.T;:

Hans excellens lierr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm, .

WlKBLAD,

Gilljam, friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt, von Krusenstjerna.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wersäll anhöll att få underställa Kongl. Maj:ts ompröfvande de delar af statsregleringen vid nu instundande riksdag, som rörde beräkningen af statsverkets tillgångar för de behof, hvilka vid ifrågavarande statsreglering borde fyllas, dervid departementschefen, efter att hafva anmält statskontorets den 10 december

1896 dr* statsreglering m. m.

1896 års Statsreglering.

4 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

nästlidet år afgifna berättelse om statsverkets tillstånd och förvaltning, hvilken berättelse finnes detta protokoll bilagd under litt. A, vidare yttrade:

Beträffande resultatet af 1895 års statsreglering har statskontoret i underdånig skrifvelse den 20 juli nästlidet år anmält, att å statsverkets inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag uppstått ett netto-

öfverskott af .............................................................. kronor 14,167,999: 8 4

hvartill borde läggas:

af myntverkets behållning för år 1895 enligt

nådiga brefvet den 5 maj 1882......:.......,.........„ 26,992: 97

besparing å nionde hufvudtitelns anslag

»bidrag till folkskolelärares pensionering»............... „ 500: —

odisponerade behållningar å en del extra statsanslag enligt särskilda nådiga föreskrifter ... ,, 33,624: 4 9

så att öfverskottet på det hela uppginge till ...... kronor 14,229,117: 30.

Vidare anförde statskontoret i samma skrifvelse, beträffande förhållandet med den uti rikshufvudboken under benämning af »fonden för reserverade medel» upplagda särskilda räkningen öfver öfverskott och brister i statsregleringarne, att behållningen å denna fond enligt 1894 års riksbokslut utgjorde ... kronor 9,142,340: 31 hvartill komme ofvannämn-

da öfverskott................. ^___14,229,117: 30 kronor 23,371,457: 61

att om derifrån afräknades hvad i 1895 års riks- -

stat blifvit anvisadt att från fonden utgå ........ „ 172,000: —

uppkörande det belopp af............................................. kronor 23,199,457:6 1,

hvartill, enligt 1895 års rikshufvudbok, behållningen å nyssnämnda särskilda räkning vid samma års slut uppgiuge, samt att af denna behållning, hvaraf vore disponerade enligt 1896 års riksstat 674,000 kronor och enligt 1897 års riksstat 8,296,000 kronor, alltså återstode att disponera en summa af 14,229,457 kronor 61 öre;

och hemställer jag, att detta belopp måtte få under benämning öfverskott å statsregleringarne för föregående år tagas i beräkning för 1898 års statsreglering, dervid summan torde få jemnas till 14,229,000 kronor.

Så vidt hittills kan vara kändt eller beräknelig^ hafva följande öfverskott uppstått å 1896 års statsreglering:

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Ordinarie in kometer. Tillfälliga rolevakansafgiftcr.

tf Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Enligt rikshufvudboken för år 1895 hade å samma års förslagsanslag uppstått:

brister......................................................................... kronor 3,079,510:39

besparingar..................................................................... „ 1,578,165:36

eller en nettobrist af............................................... kronor 1,501,345: 03.

Räkenskaperna för år 1896 torde komma att utvisa ökning i utgifterna å en del förslagsanslag, såsom anslagen till vägunderhållet på landet, för ersättning till städerna för mistad tolag (till följd af ökningen i uppbörden af tullmedel), lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor med flera. För nämnda år torde nettobristen å förslagsanslagen alltså nu böra beräknas till 1,800,000 kronor.

Om från det beräknade öfverskottet å inkomsterna för år 1896, här

i jemnadt tal utfördt med ......................................... kronor 13,854,000: —

dragés denna nettobrist.............................................. „ 1,800,000: —

skulle öfverskottet å 1896 års statsreglering blifva

omkring .................................................................... kronor 12,054,000: —

I öfverensstämmelse med den under senare tider iakttagna praxis, enligt hvilken öfverskottet för det år, som närmast föregått det, under hvilket statsregleringen för ett visst gifvet år uppgjorts, icke tagits i anspråk för denna statsreglering, torde det öfverskott, som uppkommit å statsregleringen för år 1896, böra reserveras för den statsreglering, som skall framläggas för 1898 års Riksdag.

I fråga om beräkningen af statsverkets inkomster för år 1898 och dervid först de ordinarie inkomsterna får jag, med hänvisning till statskontorets berättelse, hemställa, att dessa inkomster må upptagas till de af statskontoret beräknade belopp, med iakttagande allenast af en mindre jemkning i beloppet af inkomsttiteln tillfälliga rotevalcansafgifter. Vid beräkningen af denna inkomsttitel, i hvilken ingå, jemte vakansafgifter af flera andra slag, äfven vakansafgifterna för de rusthåll vid skånska husar- och dragonregementena och de dubbelrotar vid Jemkande hästjägarekår, hvilka jemlikt 1892 års urtima Riksdags beslut skola sättas på vakans för samma regementens och kårs ombildning till värfvade, bär statskontoret på anförda skäl beräknat, att antalet vakanssatla nummer vid skånska husar- och dragonregementena vid 1898 års slut komme att utgöra sammanlagdt 857 samt motsvarande antal vakanta dubbelrotar vid Jemtlands hästjägarekår eller Norrlands dragonrege-

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 7

mente vid samma^tid 122. Enligt mig delgifna uppgifter, som af chefen för landtförsvarsdepartementet infordrats från vederbörande fördelningschefer, kan emellertid antalet vakanta rusthåll och rotar af ifrågavarande slag beräknas vid 1898 års utgång utgöra, vid de båda skånska kavalleriregementena tillhopa 850 rusthåll och vid Norrlands dragonregemente 109 dubbelrotar. Om, med bibehållande i öfrigt af det utaf statskontoret tillämpade beräkningssätt, dessa siffror i stället för de af statskontoret antagna ingå som led i beräkningen, varder inkomsttitelns slutsumma 206,404 kronor eller i jemnadt tal 206,000 kronor, med hvilket belopp jag hemställer, att inkomsttiteln tillfälliga rotevakansafgifter må i riksstaten för år 1898 upptagas.

Postmedlen äro af statskontoret upptagna till det belopp, 9,225,000 kronor, hvartill de blifvit af generalpoststyrelsen i dess underdåniga skrifvelse den 28 november 1896 med förslag till postverkets stater för år 1898 beräknade. I samma skrifvelse har emellertid generalpoststyrelsen, på sätt jag får tillfälle att längre fram i dag närmare omförmäla, hemstält, att af det belopp, hvarmed postverkets inkomster för år 1898 kunde beräknas komma att öfverskjuta verkets utgifter under samma år, en summa af högst 200,000 kronor måtte få användas till bestridande af återstående kostnader för anskaffande af tomt till nytt posthus i Stockholm.

Då jag är sinnad att tillstyrka denna framställning och vid bifall till densamma ett belopp af 200,000 kronor alltså skulle kunna komma att af postverkets till 9,225,000 kronor beräknade inkomster för år 1898 för nyssberörda ändamål tagas i anspråk, bör det för statsregleringen disponibla beloppet af nämnda inkomster nedsättas med motsvarande belopp till 9,025,000 kronor, med hvilken summa jag följaktligen hemställer, att inkomsttiteln postmedel må i riksstaten för år 1898 upptagas. *

* Ehuru jag hemställer, att statsverkets inkomster för år 1898 må med de belopp, jag föreslagit, få i statsverkspropositionen upptagas i den ordningsföljd, som hittills varit iakttagen, och likaledes med den vanliga fördelningen i ordinarie inkomster och bevillningar, torde det tillåtas mig att, likasom vid föregående tillfällen egt rum, här låta införa en gruppering af dessa inkomster, som bättre än den sedvanliga uppställningen lemnar en öfversigt af dessa inkomsters olika natur ur finansiel synpunkt och närmare sammanför inkomster af närbeslägtad art.

Denna öfversigt angifver såsom

Bevillningar.

Postmedel.

Inkomsternas

uppställning.

8 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

• j 'i- OJ;v. v

Statsverkets inkomster.

.. !

A. Inkomster, som ej utgöra skatter.

arrendemedel..................... kronor 2,300,000: —

skogsmedel ......... „ 3,500,000: —

jernvägstrafikmedel ..................„ 9,000,000: —

postmedel............................................ „ 9,025,000: — \

telegrafmedel...................................... „ 1,410,000: —

bötesmedel ........ ........................... „ 250,000: —

extra uppbörd ...................... „ 100,000:— 25,585,000: —

B. Skatte)-.

a) allmänna: ,

tullmedel ......... kronor 38,000,000: —

bränvinstillverk-

ningsskatt ...... „ 15,000,000: —

hvitbetssockertill-

verkningsafgift „ 8,000,000: —

stämpelmedel .,... „ 5,000,000: —

mantalspenningar „ 665,000: —

bevillning af fast egendom samt

, af inkomst .r... 5,300,000: — 71,965,000: —

b) af viss fastighet:

grundskatt kronor 1,444,000: —

kyrkotionde...... „ 250,000: —

kavalleriregementenas häst-

vakansspanmål „ 270,000: —

afgifter för per- ,, * •: j.

sedelunderhållet vid rusthålls-

infanteriet........ „ 51,000: —

Transport kronor 2,015,000:— 71,965,000:— 25,585,000: —

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 9

Transport kronor 2,015,000:— 71,965,000:— 25,585,000: — trosspassevolans-

afgift.................. „ 19,000: —

tillfälliga roteva-

kansafgifter...... „ 206,000: —

soldatvakansafgift „ 42,000: —

båtsmansvakans-

afgift ............... „ 150,000: — 2,432,000: —

c) särskilda afgifter:

fyr- och båkmedel kronor 1,400,000: — kontrollstämpel-

medel............... „ 25,000: —

bevillningsafgif-

ter för särskilda

förmåner och

rättigheter...... „____850,000: — 2,275,000: — 76,672,000: —

Summa kronor 102,257,000: —

Enligt mig från fullmäktige i riksbanken tillhandakommen uppgift uppgår riksbankens vinst för år 1896, så vidt hittills kunnat approximativt uträknas, till 3,100,000 kronor.

Vid de två senaste statsregleringarne har tillämpats den grund för fördelning af bankovinsten mellan statsverket och riksbanken, att i jemnadt tal nio tiondedelar af sagda vinst öfverlemnats till statsverket och den återstående tiondedelen reserverats för riksbanken. Då sagda grund synes böra komma till användning jemväl vid den nu förevarande statsregleringen, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t må hos Riksdagen göra framställning derom, att af riksbankens vinstmedel för år 1896, utgörande i rundt tal 3,100,000 kronor, nio tiondedelar, eller 2,790,000 kronor, må anvisas för statsverkets behof, att utbetalas vid den tidpunkt under år 1898, Riksdagen bestämmer.

Om, under förutsättning af bifall till hvad jag nu föreslagit, till

slutsumman af statsverkets ofvan beräknade

inkomster...................................................................... kronor 102,257,000: —

läggas:

det af mig såsom öfverskott å statsregleringarne för föregående år beräknade belopp ,, 14,229,000: —

Transport kronor 116,486,000: — Bill. till Riksd. Prof. 1697. 1 Sami. 1 Afd. 2

Riksbankens vinstmedel.

19 Inkomstberäkningen: %tatsrådsprotokollet.

' . ' ! Transport kronor 116,486,000: —

och af riksbankens vinstmedel för år 1896 .. 11 :'y'2,790,000: —

så erkålles för statsregleringen för år 1898 en

tillgång af................................................................ kronor 119:2^6,000: —

• idol '.o-'. ------i i-—

•.000,SI 'i 'g: av tf.Lfor

~ ^fli* A il Jr:\ l iiii [-3. 11*0

•i}: .^ :tK)U,"»;i .. .....\\iy)c,

. .... i ... y ! r* . r .

De af föredragande departementschefen Sålunda i afseende å beräkningen af statsverkets ofvan ömförmälda tillgångar och dermed sammanhängande ämnen gjorda hemställanden och förslag, i hvilka .statsrådets öfrige ledamöter instämde, behägäde Hätis Maj:t Konungen gilla och bifalla.

___ _ _ _ _ _ _ __ _ _ _ _ _ _ 1 ~~>o

... •: '!!Öj

:OoOf.

:ö«.K>:Xös;s.ir ■

-:UOO.

t~‘- ! i

-1»i J U 7»

! * ,1 )Mifli<J.å filtiiini 11:: » i fJU f >! > ' i i

U'itlr.jjrt ; t >1 jäi < i

&■ * 081 lii t »r; rri V

.-r» ),';, Öl,)0.001

Ex protocollo:

Fredrik Zethelius.

‘in )'.ilif.l

•i"! bi t åt g t ro 1- al'-.ciu: 9 fri md

i * 1 f» yii*>åt f iijO v

o ili: tV/IG i. Af öbjc;

b;:-?Tg nhgfes itI .<T3äfrr.'is;fii i.”i p.uwrvte-n -sint?! o:»iujiliv i:: £r .1: j/.t tv dgn--./! bil- filtull tv -. i-!>!i

-?•.[>• Ili .'-Öl

iUi > • :I IV

nuii-ji x ; .f j \; [ if»:

Liv Livnioi, gmnbimv-

>*.! »ijg.un.'i.:obn i x unh-m

•hi b. in, . c i. !•"> b gam! [fri -. m in * ivmg

*t 1 ;#??;** oTk i ,■-«/»• i fi

1 »i f%trf

f ,i ;' f)

(\ i

ioi ottais«(!

xMH .<U8I -n

i.iO

- :00o»TÖ:

— lOÖO.Uf!

Uiogn: .m ' I -tf; *!(»£ mota .»u0{0ÖTrS xol < id°o l itigiibgäi/1 f*U31 xå looim tluriqiäi nob biv /ri ilo :h;}rd b; gniiiltiiatutöl xei rui .in* > oo.rr>?i : •’ o-v;to -v;_ lix-iv-O ;,n bi rumbitöaifji>

to! ....... ^........................ vtimio.-Lf

airggsf

•lOilaT VIu il! yj;* Vill! bi !•»*> lju ii; nhrrotdioxöb • T- ■ ■ x t:*r?u

- alg; 08,tf; r or? -b.! it r

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEÖOLAG, 1807.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

• :i • K obxmi.V-jmf Liv -unu';vn« ^

1 Bil. Litt. A.

rf

\:v'

Till Konungen.

Jemlikt gällande instruktion åligger det statskontoret att årligen före den 15 december till Eders Kongl. Maj:t afgifva berättelse om statsverkets inkomster under det sistförfluten året jemte förslag till deras beräknande vid nästföljande statsreglering med livad mera, som

Bih. till Iiiksd. Prat. 1897. 1 Sami. 1 Afd. . 1

2 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

kan tjena till upplysning vid uppgörande af den nådiga propositionen till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof; och får statskontoret härmed i underdånighet fullgöra denna nådiga ‘föreskrift för innevarande år.

Riksdagens under detta år församlade revisorer hafva verkstält granskning af 1895 års rikshufvudbok jemte öfriga räkenskaper öfver statsverkets och andra allmänna medels förvaltning under samma år; och statskontoret får i underdånighet hänvisa till innehållet i den berättelse angående statsverkets tillstånd under nämnda år, hvilken före revisionsförrättningens början blifvit af detta embetsverk afgifven och sedermera till revisorerna öfverlemnad. Jemlikt 39 § af riksdagsordningen skola räkenskaper och öfriga statsverket rörande handlingar för Riksdagens statsutskott hållas tillgängliga för verkställande af den granskning, som vid fullgörande af bemälda utskotts åliggande att utreda och uppgifva statsverkets tillstånd och behof må vara erforderlig.

Beträffande undsättningsfonden afgifver statskontoret särskild underdånig berättelse, och redovisas för öfrigt förhållandet med denna fond genom räkenskaper och handlingar, som äfvenledes skola hållas statsutskottet tillhanda.

Statsverkets inkomster för år 1898 hafva af statskontoret ansetts böra beräknas på sätt bilagda tabell litt. a) utvisar, och, enligt hvad tabellen litt. b) ådagalägger, har för denna beräkning i allmänhet lagts till grund medeltalen af de senaste tre årens inkomstbelopp, hvilka åter äro hemtade från de för samma år afslutade rikshufvudböckerna. Vid upprättande af förslaget till inkomstberäkningen har för öfrigt afseende blifvit fästadt dels derpå, huruvida inkomsterna varit i jemnt stigande eller fallande, dels på de vid vissa titlar förekommande särskilda förhållanden, för hvilka statskontoret får här nedan underdånigst närmare redogöra.

Ordinarie inkomster.

Grundskatt. Genom nådiga förordningen den 11 september 1885 medgafs under vissa vilkor inlösen för statsverkets räkning af skattefrälseräntor och kronotionde, som innehades under enskild eganderätt, samt arbets- och hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom, och stadgades dervid, bland annat, att vederbörande egare till förenämnda räntor, tionde eller rätt till arbete eller hofveri, hvilka ville begagna sig af den medgifna inlösen, skulle inom ett år från den dag, författningen utfärdades, derom göra anmälan hos kammarkollegium. Genom

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 3

nådiga kungörelsen den 13 juli 1887 förordnades, att sådan inlösen skulle fortfarande ega rum, derest vederbörande egare derom gjorde anmälan inom utgången af år 1888. Tiden för anmälan om inlösen af skattefrälseräntor m. m. är vidare utsträckt genom nådiga kungörelsen den 29 maj 1891 till utgången af år 1892 och senast genom nådiga kungörelsen den 8 mars 1895 till utgången af innevarande år.

Enligt uppgift hafva löseskillingarne för skattefrälseräntor och kronotionde, om hvilkas inlösen anbud inkommit till kammarkollegium och derstädes handlagts, beräknats utgöra:

för skattefrälseräntor............................................. kronor 3,073,766: 2 5

„ kronotionde................................................. „_122,271: 50

tillsammans kronor 3,196,037:75.

Någon inlösen af hofveriskyldighet har, enligt hvad samma uppgift gifver vid handen, icke blifvit af kammarkollegium beviljad.

För inlösen af skattefrälseräntor och kronotionde äro utaf statskontoret af dertill under tiden från och med år 1887 till och med år 1891 med tillhopa 3,070,000 kronor anvisade medel utgifna:

år 1887...................................................................

,, 1888 (efter afdrag af återdebiterade 88: 4 4)

„ 1889....................................................................

„ 1890 (efter afdrag af återdebiterade 351: 2 5) ii 1891 ( „ „ „ „ 1,469:-)

„ 1892 ( „ „ „ „ 250: -)

„ 1803................................................................

„ 1895...................................................................

samt under innevarande år intill denna dag

summa kronor 3,002,829: 6 0,

hvadan behållningen å härtill uppförda anslag nu utgör 67,170 kronor 40 öre.

De skatter och utlagor, som, med tillämpning af bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 5 juni 1885 angående nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter samt § 4 i högstberörda nådiga förordning den 11 september samma år angående inlösen af skattefrälseräntor m. m., blifvit nedsatta med trettio procent, skola enligt lagen den 2 december 1892 angående afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter afskrifvas under loppet af tolf år, räknadt från och med år 1893, i sådan ordning, att, under iakttagande i tillämpliga delar af föreskrifterna i

4 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

berörda nådiga kungörelse, skatterna och utlagorna nedsättas från och med hvart och ett af åren 1893, 1894, 1896, 1898, 1900 och 1902 med tio procent af det belopp, hvarå nedsättningen enligt nämnda nådiga kungörelse beräknats, hvarefter återstoden af skatterna och utlagorna från och med år 1904 eftergifves.

Enligt den utredning, som meddelats i de vid Eders Kongl. Maj:ts till 1892 års urtima Riksdag aflåtna nådiga propositioner angående afskrifning af de å viss jord hyflande grundskatter med flera dermed sammanhang egande ämnen bifogade utdrag af protokollet öfver finansärenden den 14 oktober samma år, skulle den grundskatt, hvarå afskrifning kunde ega rum, utgöra 4,604,819 kronor 29 öre. Tio procent derå motsvara 460,481 kronor 92 öre eller i rundt tal 461,000 kronor. I riksstaten för år 1897 är grundskatten upptagen med 1,905,000 kronor, hvilken summa, minskad med förenämnda 461,000 kronor, eller sedermera återstående 1,444,000 kronor torde böra uppföras i riksstaten för år 1898.

Kyrkotionden, i riksstaterna alltsedan år 1887 beräknad till 250,000 kronor, är till beloppet beroende af markegång och till hufvudsakligaste delen tilldelad kyrkorna i de landsdelar, der tionden utgår, med flera inrättningar. På sätt statskontoret i föregående berättelser angående statsverkets inkomster anfört, är beräkningen af denna inkomst för statsregleringen af ringa vigt, enär uppkommande brist i inkomsten alltid betäckes af besparing å de under riksstatens åttonde hufvudtitel vid åtskilliga anslagsrubriker i kolumnen för »indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter och kyrkotionde» uppförda belopp; lärande den antagna beräkningen få tillämpas äfven för år 1898.

Kavalleriregementenas hästvafcansspanmål erlägges årligen och intilldess annorlunda kan varda förordnadt af rusthållen vid det afsutna kavalleriet och blef i riksstaten för innevarande år beräknad till ett från

300,000 kronor till 270,000 kronor nedsatt belopp, hvilken sistnämnda summa är uppförd äfven uti 1897 års riksstat. Beroende af vexlande markegångspris, har denna afgäld varit i fallande och i medeltal för de tre sistförflutna åren influtit med endast 263,510 kronor. Statskontoret har emellertid ansett någon förändring i den senast antagna beräkningen icke för närvarande böra ega rum, utan i bilagda tabell upptagit denna statsinkomst med oförändradt belopp.

Af gifter för p er sedelund erhållet vid rusthållsinfanteriet utgöras enligt 1885 års Riksdags beslut och nådiga kungörelsen den 23 december samma år af de effektiva rusthållen vid rusthållsinfanteriet med 20 kronor af hvarje nummer för upphörande af skyldigheten att anskaffa och under-

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 5

hålla beklädnads-, bevärings- och remtygspersedlar samt äro sedan år 1890 upptagna bland statsverkets inkomster med ett efter rusthållens antal beräknadt belopp af 51,000 kronor, hvilken summa torde få upptagas äfven i riksstaten för år 1898.

Tross]) ciss ev olein safgiften. Till följd af 1892 års urtima Riksdags beslut om skånska husar- och dragonregementenas sättande på vakans blef vid 1894 års riksdag från inkomstberäkningen uteslutet beloppet af de trosspassevolansafgifter, som erlades af rusthållen vid dessa regementen; och är denna inkomsttitel, som för sistnämnda år var beräknad till 26,000 kronor, i riksstaten från och med år 1895 beräknad till ett med summan af dessa afgifter, 7,500 kronor, minskadt belopp, eller till jemnadt tusental 19,000 kronor, hvilket belopp upptagits i bifogade tabell.

Tillfälliga rotevakansafgifterna äro i riksstaten för år 1897 uppförda med en summa af 254,000 kronor, och innefattas i denna beräkning, utom afgifter af rusthåll och rotar för uraktlåten rekrytering,

de vid ■ början af år 1878 till statsverket tillsvidare indragna afgifterna, minskade med sextio procent, af åtskilliga till underofficerares aflöning förut anslagna vakanta rusthåll och rotar;

vakansafgifter, minskade med sextio procent, för rusthåll och rotar vid infanteriet, som jemlikt 1892 års urtima Riksdags beslut samt nådiga brefven den 2 december 1892, 28 september 1893, 5 oktober 1894 och 15 november 1895 till ett antal af 1,289 blifvit eller före rekrytmötenas början år 1897 blefve vakanssatta för infanteriets omorganisation;

dito, dito, för de rusthåll vid skånska husar- och dragonregementena, hvilka, i mån af ryttarnes afgång, jemlikt samma Riksdags beslut och nådiga brefvet den 30 maj 1893 till ett antal af 357 vid hvardera regementet eller tillhopa 714 blifvit eller antagits blifva inom utgången af år 1897 sätta på vakans för regementenas ombildning till värfvade;

dito, dito, för de dubbelrotar vid Jemtlands häst]ägarekorps, hvilka jemlikt nämnda Riksdags beslut till ett antal af 102 blifvit eller antagits blifva inom utgången af år 1897 vakanssatta för korpsens ombildning till värfvadt regemente; samt

dito, dito, af de för särskilda ändamål anslagna rusthåll och rotar vid skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente, hvilka skola, med anledning åt för dessa regementen faststälda staters trädande i full tillämpning, från och med år 1897 till statsverket indragas, nemligen:

för 110 rusthåll vid hvartdera af de båda förstnämnda regementena, och

„ 11 dubbelrotar (20 manskapsnummer och 2 hästnummer) vid

det sistnämnda regementet.

6 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Belöpande afgifter för sådana rusthåll och rotar vid båtsmanshåll, som jemlikt nådiga kungörelsen den 13 juli 1887 angående båtsmanshållets sättande på vakans inflyta, skola redovisas under titel »båtsmansvakansafgift»; dock hafva, på sätt statskontoret i föregående berättelser angående statsverkets inkomster meddelat, afgifterna för de år, hvarunder vakanssättningen medgifvits, i räkenskaperna upptagits under förevarande inkomsttitel.

Enligt 1892 års urtima Riksdags beslut skall i rustnings- och roteringsbesvären, på sätt samt under iakttagande af de särskilda bestämmelser och undantag, som i lagen den 2 december samma år omförmälas, lindring ega rum, att årligen utgå från och med år 1893 med fyrtio procent, från och med år 1894 med femtio procent, från och med år 1896 med sextio procent, från och med år 1898 med sjuttio procent, från och med år 1900 med åttio procent och från och med år 1902 med nittio procent, allt af dessa besvärs uppskattade värde, samt från och med år 1904 med hela beloppet af samma värde.

Beräkningen af statsinkomsten »tillfälliga rotevakansafgifter» beröres endast i afseende å nedannämnda vakansafgifter af omförmälda lindring.

Derest de vid 1878 års lönereglering indragna vakansafgifterna erlades enligt de i lagen den 2 december 1892 för lindringens beräknande bestämda värden, skulle, efter afräkning af det rustnings- och roteringsunderstöd, som utbetalas af statsmedel, desamma utgöra:

för 44 rusthåll .................................... kronor 7,397: o 6

„ 431 rotar ....................................... „ 67,016:51

tillsammans kronor 74,413: 5 7,

derå tio procent utgöra 7,441 kronor 35 öre; varande minskningen i inkomst genom den från och med år 1893 medgifna lindring af 1892 års urtima Riksdag antagen till i rundt tal 8,000 kronor.

Vakansafgifterna af de för infanteriets omorganisation vakanssatta 1,289 rusthåll och rotar uppgå, enligt förenämnda värden, oafkortade till 210,560 kronor, derå tio procent utgöra 21,056 kronor.

Enligt här förvarade, från länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län inkomna handlingar i fråga om den rusthållen vid skånska husar- och dragonregementena för innevarande år tillkommande lindring i rustningsbesväret skulle vakanssättning för regementenas ombildning till värfvade hafva egt rum för 258 rusthåll vid det förra och 276 rusthåll vid det senare regementet. Jemlikt vid Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition den 14 oktober 1892 angående förbättrad härordning fogadt

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 7

förslag till öfvergång från nuvarande till föreslagna organisationen för dessa båda regementen (bil. VI B. 5) skulle manskapet å gammal stat under de sex första öfvergångsåren (1893—1898) minskas med 330 nummer vid hvardera regementet, eller för båda regementena med 660 nummer. Beräkningen af inkomsten för år 1897 af afgifterna för de vid dessa båda regementen vakanssatta rusthåll grundade sig derpå, att, såsom inhemtas af det vid statsverkspropositionen till sistlidne Riksdag fogade utdrag af protokollet öfver finansärendena den 13 januari innevarande år, enligt af chefen för landtförsvarsdepartementet från vederbörande fördelningschef infordrad uppgift antalet på grund af 1892 års urtima Riksdags beslut vakanssatta rusthåll kunde antagas komma att vid 1897 års utgång vid hvartdera regementet utgöra 357, eller för båda regementena 714, hvilket antal med 154 öfverstiger det antal af 560, hvarmed manskapsnummern å gammal stat enligt ofvanberörda öfvergångsförslag skulle under de fem öfvergångsåren 1893—1897 minskas. Nyssnämnda antagande gifver vid handen, att i medeltal omkring 143 rusthåll årligen skulle intill utgången af år 1897 blifva vakanta, och, om vakanssättningen komme att fortgå i samma grad under år 1898, skulle antalet af de vakanssatta numren vid de båda regementena vid sistnämnda års utgång kunna beräknas utgöra omkring 857. Värdet å afgifterna för dessa rusthåll, minskadt med sjuttio procent, utgör 77,130 kronor, hvadan och då, såsom ofvan nämnts, i den för år 1897 antagna beräkningen af inkomsttiteln ingår värdet å afgifterna för 714 rusthåll, minskadt med sextio procent, eller 85,680 kronor, en minskning i beräkningen bör eg a rum med 8,550 kronor.

Af handlingarna angående den rotehållen vid Jemtlands hästjägarekorps eller Norrlands dragonregemente för innevarande år tillkommande lindring inhemtas, att vakanssättningen för detta regementes ombildning till värfvadt intill innevarande år fortgått så, att 85 nummer då vore satta på vakans. Riksdagens beslut om denna vakänssättning grundade sig ej på någon af Eders Kongl. Maj:t derom gjord framställning, och för bedömande af vakanssättningens fortgång under den följande tiden saknas alltså ledning af sådant förslag till öfvergång från nuvarande till den beslutade organisationen, som, på sätt ofvan förmälts, föreligger i afseende å de skånska husar- och dragonregementena. I förenämnda statsrådsprotokoll är emellertid meddeladt, att enligt från vederbörande fördelningschef infordrad uppgift antalet vakanssatta dubbelrotar vid regementet kunde beräknas vid 1897 års utgång utgöra 102. Då det antal rotar, som antagits vara vakanssatta vid 1897 års slut, ungefärligen motsvarar cn vakanssättning af 20 rotar för år, har statskontoret ansett sig

8 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

kunna beräkna antalet af de vid 1898 års utgång vakanssatta dubbelrotarne till 122. Värdet af afgifterna för dessa rotar, minskadt med sjuttio procent, utgör 10,980 kronor. I beräkningen af inkomsttiteln för år 1897 ingår värdet af afgifterna för 102 rotar, minskadt med sextio procent, eller med 12,240 kronor. En nedsättning af denna beräkning bör alltså, till följd af den ökade lindringen, ega rum med 1,260 kronor.

Värdet af afgifterna för de till särskilda ändamål vid förenämnda tre kavalleriregementen anslagna 231 nummer, som från och med år 1897 skola till statsverket indragas, utgör, minskadt med sjuttio procent, 20,790 kronor. I beräkningen för år 1897 ingår detta värde, minskadt med sextio procent, med 27,720 kronor, hvadan en nedsättning i beräkningen bör ega rum med 6,930 kronor.

Inkomsttiteln »tillfälliga rotevakansafgifter» är, såsom ofvan nämnts,

i riksstaten för år 1897 upptagen med ..................... kronor 254,000: —

Om derifrån dragas, i enlighet med hvad ofvan anförts, för de vid 1878 års lönereglering till statsverket indragna rusthåll och rotar kronor 8,000: —

„ de för infanteriets omorganisation vakanssatta nummer „ skånska husar- och dragonregementenas ombildning vakanssatta nummer ...............

„ Norrlands dragonregemente

dito dito .?...............................

„ de till särskilda ändamål vid dessa tre kavalleriregementen hittills anslagna nummer

uppkommer en summa af .............................................. kronor 208,204: —

hvilken, afjemnad till 208,000 kronor, torde få upptagas i riksstaten för år 1898.

SoldatvaJcansaj'giften, i riksstaten för år 1897 upptagen med 56,000 kronor, motsvarande fyrtio procent af afgifternas värde enligt ofvannämnda lag, torde, med afseende å den för år 1898 medgifna ytterligare lindring af tio procent, för nämnda år uppföras med ett nedsatt belopp af 42,000 kronor.

Båtsmansvakansafgiften. Vid 1887 års riksdag beslutades, att båtsmanshållet skulle sättas på vakans samt derigenom inflytande vakansafgifter, beräknade efter de i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären den 5 juni 1885 bestämda värden, ingå bland statsverkets

21,056: —

8,550: — 1,260: —

6,930: —

45,796:

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 9

inkomster; dock finge vakanssättningen under öfvergångstiden till den i sammanhang dermed beslutade organisationen af eu sjömanskorps icke ega rum med mera än en åttondedel .af dåvarande effektiva rotar årligen. Den tillökning i båtsmansvakansafgiften, som härigenom vore att påräkna, antogs uppgå i jemnadt tal till 45,000 kronor för hvart och ett af de följande åren. I sjelfva verket har tillökningen_ för hvart och ett af åren 1888—1892, under hvilka år afkortning å afgifterna egt rum med trettio procent, belöpt sig endast till:

år 1888 (inkomst af vakanssättningen kronor

1889 ( „ „

1890 ( „ „

1891 ( „ „

1892 ( „ „

37.033: 8 tf kronor 37,033: 81

73,328:49) 108,197: 91) 137,199: 52) 163,657: Öl)

36,294: 08 34,869: 42 29,001: o i 26,457:49.

Under år 1893, då lindring egde rum med fyrtio procent, belöpte sig inkomsten af vakanssättningen till 160,074: 19, eller till ett belopp, som med 3,582: 8 2 understeg inkomsten för år 1892.

För åren 1894 och 1895, då lindring var medgifven med femtio procent, belöpte sig inkomsten:

år 1894 till

kronor 148,990: 4 c „ 166,707:12.

Inkomsten för år 1895 utvisar sålunda i förhållande till 1894 års

inkomst en tillökning af något mindre än 18,000 kronor.

Med hänsyn dertill att lindringen under hvart och ett af åren 1896 och 1897 skulle ega rum med sextio procent af besvärets värde blef båtsmansvakansafgiften, ' under hvilken inkomsttitel jemväl ingå afgifter af på tioårig vakans satta rusthåll i Blekinge och i Södra Möre härad af Kalmar län, af ny båtsmansindelning och rotering, af utsockne frälsehemman i Halland, af städernas båtsmanshåll samt af 6 båtsmansrote!' på Visingsö, för hvart och ett af nämnda år beräknad till ett jemnadt belopp af 200,000 kronor.

För år 1898, då lindringen skall utgå med sjuttio procent, torde någon väsentlig tillökning i inkomst icke vara att emotse genom vakanssättningen, hvadan ifrågavarande inkomsttitel lärer få i riksstaten för år 1898 upptagas med ett i anledning af den ökado lindringen till 150,000 kronor nedsatt belopp.

Arrendemedlen, som för år 1893 inflöto med 2,541,133 kronor, blefvo i riksstaten för år 1896 uppförda med ett från 2,500,000 kronor Bill. till Rik A. Prat. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 2

10 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

till 2,400,000 kronor nedsatt belopp. Då inkomsten för år 1894 belöpte sig till endast 2,463,329 kronor, blef, med fästadt afseende jemväl å den enligt Riksdagens beslut fortgående försäljningen af mindre kronoegendomar, denna statsinkomst i riksstaten för år 1897 upptagen med ett till 2,300,000 kronor ytterligare nedsatt belopp. För år 1895 hafva arrendemedlen uppgått till 2,441,156 kronor; hemställande statskontoret, att nu gällande beräkning måtte få tillämpas äfven för år 1898.

Mantals penning ar ne, som i medeltal för åren 1893—1895 influtit med 676,334 kronor, torde, vid det förhållande att inkomsten under ett af dessa år understigit den nu antagna beräkningen, 665,000 kronor, och under ett annat med endast omkring 7,000 kronor öfverstigit samma beräkning, få äfven i riksstaten för år 1898 upptagas med 665,000 kronor.

Bötesmedel. Denna inkomsttitel är i 1897 års riksstat beräknad till 250,000 kronor, och har samma summa upptagits i bilagda tabell.

Kontrollstämpelmedel uppgingo i medeltal för åren 1893—1895 till 33,228 kronor.

Medeltalet för treårsperioden 1892—1894 belöpte sig till endast 29,656 kronor; lärande kontrollstämpelmedlen få äfven för år 1898 beräknas till enahanda belopp, hvarmed de allt sedan år 1886 varit i riksstaten upptagna, eller till 25,000 kronor.

Fyr- och båkmedel äro för år 1897 beräknade till 1,400,000 kronor, eller samma belopp, hvarmed de i riksstaterna upptagits från och med år 1894. Enligt nådiga kungörelsen den 14 juni 1894 hafva de i nådiga förordningen den 15 februari 1881 meddelade och sedermera genom nådiga kungörelserna den 17 november 1882 och den 9 november 1883 ändrade bestämmelser om erläggande af fyr- och båkafgift för den inrikes sjöfarten från och med den 1 januari 1895 upphört att vara gällande, i sammanhang hvarmed förändrade grunder för beräkningen af dylika afgifter af den utrikes sjöfarten faststälts. Inkomsten har utgjort:

år 1893 .......................................................... kronor 1,694,853: —

» 1894 .......................................................... „ 1,791,914: —

» 1895 .......................................................... „ 1,533,014: —

Enligt från generaltullstyrelsen meddelad uppgift skulle uppbörden af fyr- och båkmedel under januari—november månader innevarande år hafva belöpt sig till 1,583,106 kronor; hemställande statskontoret, att ifrågavarande statsinkomst måtte få äfven för år 1898 i riksstaten beräknas till 1,400,000 kronor.

Telegraf medlen äro i riksstaten för år 1897 upptagna med 1,410,000 kronor och hafva, enligt hvad statskontoret inhemtat, af telegrafstyrelsen

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 11

beräknats för år 1898 till samma belopp, hvilket alltså i bilagda tabell upptagits.

Jernvägstrajikmedel. Nettobehållningen å trafikmedlen för år 1898 kan, jemlikt en från jern vägsstyrelsen erhållen uppgift, antagas till

9,000,000 kronor; varande jemväl detta belopp upptaget i nyss omförmalda tabell.

Skogsmedel, som upptagas uti innevarande års riksstat med 2,900,000 kronor, äro beräknade för år 1897 till 3,000,000 kronor och hafva utgjort:

år 1893 ............................................................. kronor 2,903,915: —

„ 1894 ....................... „ 3,487,318: -

,, 1895 ............................................................ „ 4,209,306: —

-eller i medeltal för de tre åren ........................ ,, 3,533,513: —

Enligt från domänstyrelsen erhållen uppgift hafva statsverkets skogsmedelsinkomster under innevarande års treune första qvartal belöpt sig till 3,936,102 kronor och skulle, i händelse skogsmedelsuppbörden under fjerde qvar talet komme att motsvara uppbörden under samma tid af sistlidet år, 309,236 kronor, för år 1896 således uppgå till 4,245,338 kronor.

Inkomsten af skogsmedlen, som för år 1892 belöpte sig till 2,961,826 kronor och år 1893 inflöt med ett något lägre belopp af 2,903,915 kronor, har sedermera öfverstigit den senast antagna beräkningen, under år 1894 med mera än 480,000 kronor och under sistlidet år med mera än 1,200,000 kronor. Enligt hvad förenämnda uppgift gifver vid handen, torde resultatet för innevarande år blifva liknande det föregående årets, och synes vid sådant förhållande en förhöjning i beräkningen af denna statsinkomst kunna ega rum. Inkomsten är emellertid till följd af förhållanden, som ej på förhand med någon säkerhet kunna förutses, vexlande, i hvilket afseende här må erinras, att statsverkets skogsmedel, som år 1890 uppgingo till 3,150,074 kronor, för år 1891 belöpte sig till endast 2,520,439 kronor. Under år 1892 steg inkomsten till 2,961,826 kronor, men nedgick år 1893 till ett belopp, som endast obetydligt öfversteg 2,900,000 kronor. Statskontoret har derför ansett sig icke böra för år 1898 föreslå någon vidare förändring i den senast antagna beräkningen af skogsmedlen, än att desamma måtte i nämnda års riksstat uppföras med ett till 3,500,000 kronor förhöjdt, medelinkomsten för åren 1893—1895 nära motsvarande belopp.

Extra uppbörd. Omfattande flera mer eller mindre tillfälliga inkomster, har denna inkomsttitel enligt räkenskaperna i medeltal för åren 1893—1895 belöpt sig till 197,919 kronor och torde, då inkomsten för

i 2 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

ett af dessa år belöpt sig till endast 134,102 kronor och i öfrigt är åt tillfällig och vexlande natur, böra i riksstaten för år 1898 upptagas med oförändradt belopp af 100,000 kronor.

Bevillningar.

Tullmedel. Såsom en följd af den utaf 1895 års Riksdag beslutade förhöjning i tullsatserna för spannmål och vissa dermed nära beslägtade artiklar blefvo tullmedlen, i riksstaten för år 1895 upptagna med 30,000,000 kronor, af Riksdagen för år 189G beräknade till 36,000,000 kronor.

I syfte att genom en höjd inkomstberäkning bereda tillfälle dels till en förhöjning i otillräckliga förslagsanslag och såmedelst bidraga till statsregleringens stärkande och dels till fortsatt afsättning af medel till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond föreslog Eders Kongl. Maj:t innevarande års Riksdag, att tullmedlen, som år 1895 med nära 3| millioner kronor öfverstigit den för år 1896 beräknade inkomsten, måtte för år 1897 beräknas till 37,000,000 kronor; och blef detta förslag af Riksdagen bifallet.

Tullmedlen hafva enligt räkenskaperna i bruttoinkomst inbragt:

år 1893 ........................................................ kronor 36,934,304: - -

n 1894 ...................................................... „ 38,510,782: —

n l89^ ....................................................... „ 39,348,796: —

eller i medeltal för dessa tre år .................... „ 38,264,627:_

För januari—november månader innevarande år hafva, enligt meddelande från generaltullstyrelsen, tullmedlen utgjort 38,752,382 kronor.

Då_ denna statsinkomst under hvart och ett af åren 1894 och 1895 öfverstigit samt under januari—november månader innevarande år debiterats med ett väsentligen högre belopp än det för år 1897 beräknade, torde en förhöjning i denna beräkning böra ega rum; och hemställer statskontoret, att tullmedlen må i riksstaten för år 1898 uppföras med ett medeltalet af inkomsten för åren 1893 —1895 ungefärligen motsvarande belopp af 38,000,000 kronor.

Postmedel äro, efter hvad statskontoret inhemtat, för år 1898 af generalpoststyrelsen beräknade till 9,225,000 kronor, hvadan denna summa blifvit å bilagda tabell uppförd.

Bevillningsaf'gifter för särskilda förmäner och rättigheter. De särskilda afgifter, som innefattas under denna titel, hafva enligt räkenskaperna utgjort:

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

13 Eftdt afdrag för restantier och propriebalanser har inkomsten belöpt sig för år 1895 till 933,852 kronor.

• Vid 1893 års riksdag beslutades, att den enskilda banker med sedelutgifningsrätt åliggande särskilda bevillningsafgift skulle från och med år 1894 höjas från 5 till 10 kronor för hvarje tusen kronor af det högsta belopp af bankens sedlar, som under nästföregående året på en gång varit utlemnadt i rörelsen.

Med afseende derå att inkomsten under hvart och ett af åren 1894 och 1895 öfverstigit det för år 1897 beräknade beloppet, 800,000 kronor, år 1895 med mera än 133,000 kronor, synes en förhöjning i denna beräkning kunna eg a rum; dock anser statskontoret, att inkomsten icke bör för år 1898 beräknas till högre belopp än 850,000 kronor.

Stämpelmedlen hafva utgjort: år 1893 kronor 3,330,291: — deraf bevillningsafgift för spelkort ................................................. kronor 99,683: —

„ 1894 kronor 3,828,691: — deraf bevillningsafgift för spelkort .................................................. ,, 88,369:

„ 1895 kronor 4,891,704: — deraf bevillningsafgift för spelkort .................................................. ,, 92,551:

Den ökade inkomst af stämpelmedlen, som med tillämpning af den utaf 1894 års Riksdag beslutade nya förordning angående stämpelafgiften antogs komma att ega rum, föranledde stämpelmedlens uppförande i riksstaten för år 1895 med 5,800,000 kronor; och då verk-

14 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

ningarne af berörda förordning, som trädde i kraft med 1895 års ingång, ännu icke kunnat närmare öfverskådas, blefvo stämpelmedlen åt nyssnämnda års Riksdag jemväl för år 1896 beräknade till 5,300,000 kronor.

Då inkomsterna af denna skattetitel för år 1895 uppgått till lägre belopp än det beräknade, samt tillräcklig anledning icke funnes att antaga, det dessa inkomster för år 1897 skulle i någon betydligare mån ökas, helst som den. väsentligaste delen af skattetiteln, nemligen arfsskatten, i följd af sin natur vore underkastad stora vexlingar, och då inkomsternas beräknande till högre belopp, än hvad som i verkligheten komme att inflyta, borde undvikas, beräknade Riksdagen stämpelmedlen för år 1897 till 5,000,000 kronor.

Enligt i finansdepartementet utarbetade uppgifter för åren 1894 och 1895 å beloppet af de stämplar, som användts till nedannämnda handlingar, har detta belopp utgjort:

Bevillningsafgiften för spelkort, som enligt 1892 års Riksdags beslut . förhöjdes från 75 öre till 1 krona 50 öre för hvarje kortlek, har jemlikt innevarande års Riksdags beslut och nådiga kungörelsen den 1 sistlidne. maj, från och med den 1 derpåföljde juli nedsatts till 50 öre för hvarje kortlek.

Under januari—november månader innevarande år hafva i länens ränterier och till statskontoret influtit stämpelmedel med 4,533,077 kronor 56 öre, deraf 72,000 kronor 50 öre kortstämplingsafgift, mot 4,043 453

^eraf kortstämplingsafgift 82,582 kronor, under motsvarande tid sistlidet år.

Statskontoret hemställer, att den för år 1897 antagna beräkningen måtte få tillämpas äfven för år 1898.

Bränvinstillverkningsskatt. Enligt räkenskaperna har bränvinstillverkningen i riket utgjort:

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 15

år 1891 .................................................................

„ 1892 ....................................................................

„ 1893 .....................................................................

„ 1894 ...................................................................

„ 1895 ..................................................................

utgörande medeltalet för femårsperioden..................

Medeltalet för femårsperioden 1890—1894 uppgick till ............................................................................

liter 32,141,007 „ 31,804,818

„ 31,721,077

„ 33,068,884

„ 34,886,895

„ 32,724,536.

„ 31,557,169.

Tillverkningen under innevarande år intill den 1 i denna månad har, enligt meddelande från finansdepartementets kontroll- och justerings-

byrå, uppgått till ................................................................. Iber 27,443,671

och om härtill lägges tillverkningen under december

månad sistlidet år............................................................... „ 4,998,242

skulle, under förutsättning att sistnämnda litertal komme att motsvara tillverkningen för samma månad innevarande år, detta års tillverkning blifva........................ liter 32,441,913.

Beträffande tillverkningsskatten meddelas följande öfversigt för femårsperioden 1890 — 1894:

Under innevarande år intill den 1 dennes är tillverkningsskatt erlagd med 15,489,965 kronor 40 öre. Det under december månad år 1895 influtna beloppet uppgick till 1,746,885 kronor 75 öre.

För år 1896 är donna statsinkomst i riksstaten upptagen med

14,500,000 kronor. Med hänsyn till de af Riksdagen inhemtade upplysningar rörande omfattningen af bränvinstillverkningen i riket under

16 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

sistlidet år och de Ire första månaderna innevarande år, och då statsverkets af denna näring härflytande inkomster under senare åren betydligt öfverstigit det belopp, hvartill desamma senast beräknats, blef bränvinstillverkningsskatten för år 1897 af Riksdagen beräknad till

15,000,000 kronor. Med förmälan härom samt att restitution af skatt för denatureradt bränvin under de senaste åren utgått med årligen ökade belopp, såsom ofvan nämnts för år 1895 med 710,025 kronor, hemställer statskontoret, att den för år 1897 antagna beräkningen af bränvinstillverkningsskatt måtte få tillämpas äfven för år 1898.

Hvitbetssockertillverkningsafgiften. Uti förnyade nådiga förordningen den 19 maj 1893 om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket stadgades för att gälla från och med den 1 derpåföljde juli, bland annat, att för all tillverkning af hvitbetssocker inom riket skulle erläggas tillverkningsskatt i förhållande till det utbyte i råsocker, som de för tillverkningen använda hvitbeta- enligt nedan omförmälda grund antogos hafva lemnat; att denna skatt skulle utgöra hälften af gällande tullsats för utländskt socker af mörkare färg än n:o 18 af den i verldshandel antagna holländska standard; samt att- det beskattningspligtiga råsockret skulle, med ett visst undantag, beräknas efter de för tillverkningen använda betornas vigt sålunda, att 100 kilogram råa (ej torkade) hvitbeta antogos lemna ett utbyte af 9 kilogram socker; dock att utbytet skulle beräknas intill den 1 september 1894 till 7,5 kilogram och intill den 1 september 1895 till 8,2 5 kilogram, allt för 100 kilogram råa (ej torkade) hvitbeta; och är sedermera genom nådiga kungörelsen den 15 sistlidne maj förordnadt, att lända till efterrättelse från och med den 1 derpåföljde september, att det beskattningspligtiga råsockret skall beräknas efter de för tillverkningen använda betornas vigt sålunda, att 100 kilogram råa (ej torkade) hvitbeta antagas lemna ett utbyte af tio och ett hälft kilogram socker.

I enlighet med dessa bestämmelser har skatten under innevarande år intill den 1 september utgått med 10 kronor 57 öre och utgör derefter samt framgent 12 kronor 33 öre per ton (1,000 kilogram) afverkade betor.

Inkomsten af denna skattetitel har utgjort:

år 1893 ............................................................ kronor 2,718,927: —

„ 1894 .......................................................... „ 4,723,275: —

„ 1895 .......................................................... „ 7,139,148: —

Enligt meddelande af ofvannämnda kontroll- och justeringsbyrå har tillverkningsskatten under januari—november månader innevarande

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 17

år debiterats med 5,192,989 kronor 60 öre. Under januari—november månader 1895 debiterades 5,657,783 kronor 32 öre. Under december månad 1895 debiterades kronor 1,481,365:14 efter en skatt af 10 kronor 57 öre. Enligt hvad ofvan nämnts utgår skatten numera med 12 kronor 33 öre, eller med en sjettedels högre belopp. Om myckenheten af under innevarande månad afverkade betor blefve lika med afverkningen under december månad 1895, skulle alltså den debiterade skatten för innevarande månad komma att belöpa sig till 1,728,259 kronor och 1896 års inkomst till 6,921,248 kronor.

Under nedannämnda tillverkningsår (från och med den 1 september till och med den 31 augusti nästföljande år) har vid samtliga fabriker inom landet afverkats följande myckenhet betor:

Enligt meddelanden från ofvannämnda byrå har afverkningen under de tre första månaderna af nu löpande tillverkningsår utgjort:

september och oktober ............................................ ton 174,901,3

november .................................................................. „__231,741,1__

tillhopa ton 406,642,4.

Under samma månader sistlidet år utgjorde betafverkningen 348,469 ton.

Denna statsinkomst är i innevarande års riksstat uppförd med

7,000,000 kronor. I yttrandet till statsrådsprotokollet den 13 sistlidne mars, då nådig proposition till Riksdagen afläts med förslag till sådan ändring i ofvanberörda nådiga kungörelse den 19 maj 1893, att sockerutbytet skulle beräknas till 10 procent, anfördes, att, vid bifall till den föreslagna förhöjningen i denna beräkning, på hvitbetssockertillvorkningsafgiften skulle för innevarande år uppstå ett öfverskott, motsvarande det förhöjda belopp, hvarmed sagda afgift komme att utgå under då Bill. till micsd. Prof. 1897. 1 Smal. 1 A/d. it

18 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

instundande höst. Då betafverkningen visat allt större tendens att koncentreras på höstmånaderna och särskild! sistlidet år till större delen bragts till slut under hösten, kunde antagas, att kampanjen 1896—1897 skulle till större delen infalla under kalenderåret 1896. Tillverkningsskatten för detta år skulle derför kunna beräknas uppgå till 7,780,000 kronor eller i rundt tal till 7,800,000 kronor och således lemna ett öfverskott af

800,000 kronor. Enär med då gällande beräkning af sockerutbytet afgiften beräknats för år 1897 till samma belopp som för år 1896 eller

7,000,000 kronor, borde enligt nj^ss angifna beräkningsgrund skatten äfven för nästkommande år kunna beräknas till 7,800,000 kronor.

Riksdagen beslutade emellertid, att sockerutbytet skulle beräknas till 10,5 procent. Under de förutsättningar i öfrigt, hvarpå nyssberörda beräkning af denna statsinkomst grundats, skulle afgiften för år 1897 således komma att uppgå till omkring 8,200,000 kronor. Enligt hvad inom Riksdagen blifvit upplyst, skulle dock betodlingen under innevarande år komma att bedrifvas i långt större omfattning, än hvad hittills förekommit, hvadan den afgift, som vid afverkningen under nästinstundande kampanj komme att erläggas, antogs uppgå till ett belopp, vida öfverstigande äfven sistnämnda uppskattning; och då anledning funnes att antaga, att betodlingen under år 1897 ej skulle väsentligen nedgå, upptog Riksdagen hvitbetssockertillverkningsafgiften i riksstaten för år 1897 till 8,500,000 kronor.

Här ofvan omförmälda förhållanden angående under innevarande år debiterad hvitbetssockertillverkningsafgift och betafverkningen under samma tid synas, särskilt med hänsyn dertill att, såsom i åberopade statsrådsprotokoll erinrats, betafverkningen visat allt större tendens att koncentreras på höstmånaderna, gifva vid handen, att ovisst är huruvida betodlingen under innevarande år bedrifvits eller under närmaste åren kan antagas komma att bedrifvas i sådan omfattning, att en så hög inkomst som den för år 1897 beräknade kan komma att inflyta. På grund häraf anser sig statskontoret icke kunna förorda bibehållande af den för nyssnämnda år antagna beräkningen af hvitbetssockertillverkningsafgiften oförändrad, utan hemställer, att denna statsinkomst måtte i riksstaten för år 1898 upptagas med ett åtminstone till 8,000,000 kronor nedsatt belopp.

Bevillning af fast egendom samt af inkomst, i nästkommande års riksstat uppförd med 5,200,000 kronor, har belöpt sig år 1894 till 5,279,077 kronor och år 1895 till 5,408,384 kronor; hemställande statskontoret, att bevillning af fast egendom samt af inkomst måtte upptagas i riksstaten för år 1898 med ett till 5,300,000 kronor förhöjdt belopp.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 19

Beträffande resultatet af 1895 års statsreglering är af statskontoret i underdånig skrifvelse den 20 sistlidne juli anmäldt, att å statsverkets inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag uppstått ett nettoöfverskott af................................................................. kronor 14,167,999: 84

hvartill borde läggas:

af myntverkets behållning för år 1894, enligt

nådiga brefvet den 5 maj 1882, ..................... ,, 26,992: 9 7

besparing å nionde hufvudtitelns anslag »bidrag

till folkskolelärares pensionering»................... „ 500: —

odisponerade behållningar å en del extra statsanslag, enligt särskilda nådiga föreskrifter,.. 33,624:4 9

så att öfverskottet på det hela uppginge till......... kronor 14,229,117: 30.

Vidare anfördes i samma skrifvelse, beträffande förhållandet med den uti rikshufvudboken under benämning af »fonden för reserverade medel» upplagda särskilda räkningen öfver öfverskott och brister i statsregleringarne, att behållningen å denna fond enligt 1894 års riksbokslut

utgjorde ........................................... kronor 9,142,340: 31

hvartill komme ofvannämnda öfverskott ........................................ „ 14,229,117: 30 23,371,457: 61

att om derifrån afräknades hvad i 1895 års riksstat blifvit

anvisadt att från fonden utgå........................................ 172,000: —

uppkomme det belopp af .......................................... kronor 23,199,457:61

hvartill, enligt 1895 års rikshufvudbok, behållningen å nyssnäugnda särskilda räkning vid samma års slut uppginge; samt att af denna behållning, hvaraf voro disponerade enlig! 1896 års riksstat 674,000 kronor och enligt 1897 års riksstat 8,296,000 kronor, alltså återstode att disponera en summa af 14,229,457 kronor 61 öre.

Stockholm den 10 december 1896.

Underdånigst:

ALB. ANDERSON.

L. W. RIBEN. C. G. SYLVAN. F. W. HOFFSTEDT.

Föredragande.

E. of Sillen.

20 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Bil. Litt. a.

Statsverkets inkomster.

Kronor.

Ordinarie inkomster:

Grundskatt................................................................................

Kyrkotionde ..............................................................................

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål.......................

Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet

Trosspassevolansafgift ...........................................................

Tillfälliga rotevakansafgifter ................................................

Soldatvakansafgift ...................................................................

Båtsmansvakansafgift..............................................................

Arrendemedel ........................................................................

Mantalspenningar...................................................................

Bötesmedel...............................................................................

Kontrollstämpelmedel...........................................................

Fyr- och båkmedel.................................................................

Telegrafmedel ..........................................................................

Jeijivägstrafikmedel.................................................................

Skogsmedel .............................................................................

Extra uppbörd...........................................................................

1.444.000 250,000'

270.000— , 51,000,—; 19,000—j

208.000— |

42.000 — 150,000—!

2,300,000!—

665.000 — 250,000|—

1.410.000 9,000,000

100.000 —

Säger

Bevillningar.

Tullmedel....................................................................................

Postmedel...................................................................................

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter

Stämpelmedel ...........................................................................

Bränvinstillverkningsskatt ........................................................

Hvitbetssockertillverkningsafgift............................................

Bevillning af fast egendom samt af inkomst.....................

Säger

Summa

21,084,000 —

38.000. 000

9.225.000 850,000

5.000. 000;—

15.000. 000' —

8.000. 000 -

5.300.000 —

81,375,000,

102,459,000!-

Bilaga Litt. b.

22 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Statsverkets

Ordinarie inkomster.

Grundskatt .............................................................................

Kyrkotionde..............................................................................

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål .....................

Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet

Trosspassevolansafgift...........................................................

Tillfälliga rotevakansafgifter.................................................

Soldatvakansafgift ..................................................................

Båtsmansvakansafgift ..........................................................

Arrendemedel...........................................................................

Mantalspenningar.....................................................

Bötesmedel .......................................................................

Kontrollstämpelmedel ..............................................................

Fyr- och båkmedel ................................................................

Telegrafmedel............................................................................

Jemvägstrafikmedel ..................................................................

Skogsmedel .................................................................................

Extra uppbörd ......................................................................

Bevillningar.

Tullmedel .........................................................................................

Postmedel ....................................................................

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter..

Stämpelmedel.......................................................................

Bränvinstillverkningsskatt................................................... ...

Hvitbetssockertillverkningsafgift................................................

Bevillning af fast egendom samt af inkomst ........................

Tilläggsbevinning ..........................................................

Säger

Summa

Beräknade i riksstaten för år 1897.

1.410.000 '

8.500.000 3,000,000

100.000 Säger 20,655,000

37.000. 000

8.580.000 800,000

5,000,000

15.000. 000

80,080,000

100,735,000

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

inkomster.

Utgifterna.

Första hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari 1891.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

Gillja m, friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt, von Krusenstjerna.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wersäll anförde vidare: Beträffande regleringen af första hufvudtiteln hemställer jag, att i propositionen angående statsverkets tillstånd och behof må för

Ordinarie anslag

under denna hufvudtitel beräknas enahanda belopp, som nu finnes för sagda ändamål anvisadt, eller 1,320,000 kronor.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Afd.

2 I fråga om

Första lmfviultiteln.

Extra anslag

under denna hufvudtitel anförde departementschefeu:

Yttre restaurering af Stockholms slott.

J Sedan å Stockholms slotts fasader anmärkts sådana bristfällig-

rering“af ^eter, a*4 åtgärder syntes erforderliga till slottets bevarande från det förstocthoims fall, som på grund af sagda bristfälligheter kunde befaras hota detsamma, blefvo^ med anledning häraf under åren 1894 och 1895 dels södra delen åt inre borggårdens vestra fasad och dels södra fasadens midtelparti, hufvudsakligen i ändamål att pröfva materialiernas hållbarhet och utröna kostnaden för en slottets samtliga fasader omfattande grundlig reparation, försöksvis restaurerade, dervid så förfors, att murytorna befriades från den gamla putsen och försågos med ny, med jernvitriol uppblandad puts samt sandstenspartierna förbättrades genom förvittrade stenars ersättande med nya och öfriga stenars renhuggning. Slottsintendenten E. A. Jacobsson, som den 8 december 1895 i förevarande ämne afgaf underdånigt utlåtande, öfverlemnade dervid tillika ett af beskrifning öfver erforderliga restaureringsarbeten å slottet samt kostnadsberäkningar med flera handlingar åtföljdt förslag till åtgärder för iståndsättande af slottets fasader, afseende restaureringsarbetets fullföljande i hufvudsaklig öfverensstämmelse med förenämnda försök.

På grund af nådig befallning anmodade sedermera ståtkållareembetet på Stockholms slott förste intendenten A. T. Gellerstedt samt professorerne I. G. Clason, Julius Krouberg och grefve G. von Rosen att taga ofvan omförmälda, under åren 1894 och 1895 utförda restaureringsarbeten å slottet i betraktande äfvensom att derefter till ståthållareembetet inkomma med skriftligt utlåtande ej mindre öfver berörda arbeten än äfven huruvida restaureringsarbetet borde nu fullföljas vidare och i sådant fall huruledes lämpligast förfaras borde. Efter det genom kompetenta personer utredning verkstälts angående dels möjligheten och vilkoren för affärgning af till ny putsning ifrågasatta ytor till likhet med angränsande putsytor och på sådant sätt, att den nya färgen icke komme att i framtiden undergå några väsentliga förändringar, dels ock angående frågan huruvida den oljefärg, hvarmed sandstenen

Första hnfvudtiteln.

sedan äldre tider vore bestruken, kunde å den till utseendet friska stenen med fördel bibehållas, jemte i sammanhang härmed stående frågor, och dessutom försök anstälts att med olika medel borttaga den gamla å sandstenen befintliga oljefärgen, inkom nyssbemälda för bedömande af ifrågavarande restaureringsfråga tillsatta sakkunniga nämnd till ståthållareembetet den 25 februari 1896 med det begärda utlåtandet, till hvilket embete jemväl sju af hufvudstadens mera framstående arkitekter, efter anmodan, i ämnet afgåfvo yttrande.

Ståthållareembetet anhöll derefter i skrifvelse till riksmarskalksembetet af den 5 mars nyssnämnda år, att sistbemälda embete måtte hos Eders Kong]. Maj:t göra framställning om framläggande för Riksdagen af nådig proposition om beviljande, för restaurering af Stockholms slotts samtliga fjäder i enlighet med ett af ståthållareembetet i samma skrifvelse angifvet förslag samt förut omförmälda, af slottsintendenten uppgjorda arbetsbeskrifning och kostnadsberäkningar, af ett extra anslag å 557,000 kronor, att utgå årligen med 100,000 kronor under fem år samt år 1902 med återstoden, 57,000 kronor.

Af förenämnda till ärendet hörande handlingar framgår, att i fråga om behofvet af eu fullständig restaurering af slottets fasader och nödvändigheten af den gamla putsens å murytorna borttagande och ersättande med ny puts endast eu mening gjort sig gällande, men att deremot olika åsigter uttalats dels i fråga om den riktning, i hvilken färgen å den nya putsen borde hållas, och dels rörande lämpligaste behandlingen af de delar utaf sandstenspartierna, hvilka, såsom mer eller mindre oskadade, kunde bibehållas. Flertalet af den sakkunniga nämndens ledamöter äfvensom slottsintendenten hafva ansett, att den nya putsen borde gifvas en ljus färgton, liknande den å de redan restaurerade fasadpartierna använda, samt att nämnda delar af sandstenspartierna borde genom borstning eller, der detta visade sig icke till fyllest, genom ren huggning befrias från derå befintlig oljefärg. En af nämndens ledamöter, professor Kronberg, samt de i ärendet hörde sju arkitekterne hafva deremot ansett, att den nya färgen å putsen så litet som möjligt borde afvika från den nuvarandes totalverkan samt att oljefärgen på sandstenen icke borde aflägsnas, utan stenen endast försigtigt rengöras medelst borstar och vatten.

Ståthållareembetet har i sin omförmälda skrifvelse till riksmarskalksembetet, med hufvudsaklig anslutning till flertalets i nämnden och slottsintendentens i ämnet uttalade åsigter, föreslagit följande förfaringssätt vid en blifvande iståndsättning af slottets fasader:

l:o) att all murputs skulle nedhuggas och ersättas med ny af

4 Första hufvudtiteln.

bästa beskaffenhet och tillsatt med färger, som framdeles skulle bestämmas, under alla förhållanden i en ljus färgton;

2:o) att all skadad sandsten skulle ersättas med nj sten, med undantag af sådan, som företedde mindre brister, hvilka utan olägenhet kunde repareras;

3:o) att alla af jern eller plåt utförda byggnadsdelar skulle ersättas med andra af sten;

4:o) att all oljefärg skulle borttagas medelst renhuggning eller borstning på sätt i ståthållareembetets skrifvelse närmare angåfves;

5:o) att de af tegel murade listverken skulle nedtagas och utföras af sandsten, i den mån detta svåra och dyrbara arbete kunde verkställas, med rättighet för ståthållareembetet att häröfver närmare bestämma; samt 6:o) att alla större listverk, fönsteröfverstycken m. m. skulle beläggas med blyplåt. •

Efter anmodan af riksmarskalksembetet afgaf öfverintendentsembetet den 24 mars sistlidet år yttrande i detta ärende och anförde dervid, hurusom embetet, efter tagen kännedom såväl om de under åren 1894 och 1895 å slottet utförda restaureringsarbetena som ock om de under ärendets handläggning verkstälda prof, funne sig kunna i allt hufvudsakligt biträda det af ståthållareembetet framlagda förslag till slottets restaurering, men tillika böra såsom sin åsigt uttala, att med afseende å ej mindre det ifrågavarande arbetets omfattning, än äfven angelägenheten deraf, att detsamma blefve på ett byggnaden fullt värdigt sätt utfördt, det vore synnerligen välbetänkt, derest, innan restaureringsarbetet ifrågasattes till utförande i hela den vidd, som då föreliggande förslag innebure, ytterligare försök blefve austälda med tillämpning af den erfarenhet, som vid det under närmast föregående tid genom ståthållareembetets försorg verkstälda försöksarbetet vunnits, jemväl å sådana sandstensytor å slottet, der rengöringen icke försvårades genom upprepade gånger förnyad oljemålning, såsom å södra fasaden varit förhållandet. Med hänsyn härtill hemstälde öfverintendentsembetet, att för det dåvarande allenast den åtgärd beträffande slottets restaurering måtte vidtagas, att något mindre, relativt sjelfständigt parti af detsamma blefve i enlighet med det af ståthållareembetet afgifna förslaget iståndsätta genom hvilket tillvägagående först nödig erfarenhet syntes embetet kunna vinnas, huruvida vid arbetets fullföljande en eller annan mindre förändring i arbetsplanen lämpligen borde vidtagas; och föreslog embetet, att den så kallade riksmarskalksflygeln finge vid det af embetet sålunda föreslagna ytterligare försöksarbetet företrädesvis ifrågakomma.

Första hufvudtiteln.

5 Sedermera har, på grund af nådig befallning, det af öfveriutendentsembetet tillstyrkta försöksarbetet å riksmarskalksflygeln blifvit under sistlidet års sommar och höst utfördt. Vid arbetets verkställande bar förefintlig sandsten dels renhuggits, dels tvättats med såpa och lut, dels ock torrborstats, hvarvid utrönts, att, jemte det att tvättning icke vore att förorda, renhuggning icke syntes behöfva ifrågakomma i den utsträckning, som tidigare antagits, utan i flera fall torde kunna med fördel ersättas af torrborstning. För erhållande af den ur olika synpunkter lämpligaste fasadfärgen hafva fyra olika prof härå utförts; och har dervid en något rödare färg än den å inre borggårdens vestra fasad försöksvis anbragta visat 6ig vara att föredraga.

Efter ifrågavarande arbetens afslutande har öfverintendenten H. Zettervall, som i nåder anmodats att under arbetenas gång öfvervaka desamma, efter fullgjordt uppdrag intygat, att icke allenast arbetena blifvit på ett särdeles förtjenstfullt sätt utförda, utan äfven de dervid använda metoderna synts vara fullt ändamålsenliga för åstadkommande af slottets fullständiga återställande och komplettering.

Sedan de i restaureringsfrågan förut hörde sakkunnige blifvit af ståthållareembetet anmodade att taga i skärskådande de afslutade restaureringsarbetena å riksmarskalksflygeln, anförde intendenten Gellerstedt samt professorerne grefve von Rosen och Clason — professor Kronberg var af sjukdom hindrad närvara — i gemensamt afgifvet yttrande, att de, efter noggrann undersökning och ingående öfvervägande, funnit ifrågavarande arbeten vara med sådan omsorg, ändamålsenlighet och pietet genomförda, att de i allt väsentligt och tillämpligt borde kunna tjena såsom rättesnöre för den restauration af Stockholms slotts yttre, som vore afsedd att under närmaste tid få bragt till verkställighet; och förklarade sig desse sakkunnige allenast vilja såsom sin mening i detalj uttala, att det syntes dem som om allestädes, der tvekan kunde komma att uppstå, huruvida huggen sten skulle rengöras medelst omhuggning eller borstning, företräde borde lemnas åt sistnämnda förfaringssätt.

Riksmarskalksembetet anmodade härefter ståthållareembetet att, för nedbringande i någon mån af de uti förenämnda af stathallareembetet den 5 mars sistlidet år afgifna förslag till fullständig yttre restaurering af Stockholms slott beräknade kostnaderna, låta med stöd af den under restaureringen af riksmarskalksflygeln vunna erfarenhet i afseende på arbetsmetod uppgöra ny kostnadsberäkning samt dermed jemte uppgift om arbetstiden och sättet för disponerande af ett oveutuolt utfallande byggnadsanslag till riksmarskalksembetet inkomma. Sedan

6 Första hufvudtiteln.

i följd häraf ståthållareembetet uppdragit åt slottsintendenten att låta infordra förnyade anbud å arbetena i fråga, hafva sådana inkommit dels från F. E. Nyman å 163,083 kronor 75 öre för mureriarbeten, dels ock från bröderna Gustafsson å 266,938 kronor 38 öre för stenhuggeriarbeten; och har slottsintendenten i ett den 16 sistlidne november afgifvet yttrande meddelat, att för öfriga i sammanhang med slottsrestaureringen nödiga arbeten ett belopp af 69,977 kronor 87 öre kunde antagas vara till fyllest och att restaureringen förty borde kunna utföras för en summa af sammanlagdt 500,000 kronor. För att med möjligaste visshet förekomma ett blifvande anslags öfverskridande har, på sätt slottsintendenten jemväl meddelat, med förbemälde yrkesidkare den skriftliga öfverenskommelse träffats, att desse iklädde sig skyldigheten att till högst de af dem uppgifna pris verkställa arbetena i deras helhet, hvarvid stathallareembetet skulle ega rättighet att uppgöra särskilda kontrakt för hvarje fasad och dervid komma i åtnjutande af de prisnedsättningar, som möjligtvis inträffande billigare byggnadskonjunkturer kunde medföra.

Med godkännande af hvad slottsintendenten sålunda i saken åtgjort och anfört, har ståthållareembetet i skrifvelse till riksmarskalksembetet af den 18 sistlidne november förmält sig finna förenämnda till 500,000 kronor reducerade kostnadssumma fullt betryggande för den ifrågasatta restaureringens värdiga genomförande samt tillika, i enlighet med hvad slottsintendenten jemväl hemstält, såsom i högsta måtto önskvärdt uttalat, dels att restaureringen, i händelse anslag härför blefve beviljadt, måtte få taga sin början år 1898 och fortgå under fem år på det sätt! att under hvart och ett af de fyra första byggnadsåren en af slottets yttre fasader skulle iståndsättas och under det femte inre borggårdens fyra fasader samt så mycket, som kunde medhinnas å de två runda flyglarne vid högvakten, hvarefter arbetena skulle under det sjette året fullständigt afslutas, dels ock att till ståthållareembetets förfogande måtte till arbetets drift för hvarje af åren 1898—1902 ställas ett belopp af

100,000 kronor.

I underdånig skrifvelse den 23 november 1896 bar riksmarskalksembetet, jemte öfverlemnande af samtliga till ärendet hörande handlingar, förklarat sig för sin del på det varmaste instämma i och biträda hvad ståthållareembetet i dess sist omförmälda skrifvelse.anfört och hemstält, hvarigenom den förnämsta i hufvudstaden befintliga byggnad, börjad år 1690 och sålunda öfver 200 år gammal samt till större delen fullbordad genom svenska folkets offervillighet under flydda bekymmerfulla tider, skulle kunna för framtiden i värdigt skick bevaras.

Första Imf vadtiteln.

7 Häröfver har öfverintendentsembetet den 3 sistlidne december afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, deruti embetet erinrat, hurusom från sakkunniges sida icke mer än en mening gjort sig gällande beträffande den frågan, att ett numera så godt som oafvisligt kraf på en yttre restaurering af Stockholms åldriga konungaborg förelåge, för att hindra detta vårt lands främsta byggnadsverk från ett med hvarje uppskof allt mer hotande förfall; det vore allenast i fråga om sättet för restaureringsarbetets utförande, som i viss mån skilda åsigter yppat sig. Öfverintendentsembetet har emellertid förklarat sig icke tveka att för sin del obetingadt förorda den lösning af förevarande betydelsefulla restaureringsfråga, som innefattades i de senast af ståthållareembetet å Stockholms slott framlagda förslag härför. Dessa förslags tillkomst hade nemligen föregåtts af de mest samvetsgranna forskningar och af upprepade, med obestridlig insigt och pietet verkstälda försöksarbeten, som, efter att hafva underkastats kontroll och bedömande af särskildt tillkallade personer, hvilkas framstående fackkunskap måste tillmätas den största betydelse, tillvunnit sig deras gillande. I betraktande häraf och då ett genomförande af de nu föreslagna åtgärderna till förekommande af att Tessins genom fosterländsk offervillighet under flydda hårda tider fullbordade mästerverk skulle till följd af uraktlåten vård gå en omsider okännbar undergång till mötes icke syntes öfverintendentsembetet vara möjligt utan påkallande af svenska folkets kraftiga medverkan, har embetet funnit sig böra tillstyrka, det täcktes Eders Kongl. Maj:t, med bifall till hvad riksmarskalksembetet i ämnet hemstält, föreslå innevarande års Riksdag att till yttre restaurering af Stockholms slott, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med förenämnda, genom ståthållareembetets försorg upprättade förslag, bevilja erforderliga medel, hvilka, enligt embetets åsigt, lämpligen kunde, på sätt jemväl föreslagits, utgå under fem år, räknadt från och med år 1898, med eu femtedel för hvarje år.

Vidkommande det belopp, som för ifrågavarande ändamål borde äskas, vore storleken af detsamma naturligen beroende på tillförlitligheten af de kostnadsberäkningar, som blifvit i ärendet förebragta. I fråga härom har öfverintendentsembetet vitsordat de i sagda beräkningar förekommande, på den, efter embetets mening, största möjliga lokal- och sakkännedom samt ovanligt omfattande försöksarbeten grundade utgiftsposternas fullständighet och lämplighet i afseende å sjclfva beloppen. Såsom en ytterligare betryggande omständighet har embetet ansett derjemte böra framhållas, att de gjorda beräkningarna blifvit upprättade af vid de hittills utförda arbetena medverkande, såsom

8 Första hufrudtiteln.

skicklige och erfarne allmänt erkände fackmän, de der — i afseende å de senast uppgjorda kostnadsförslagen — förklarat sig villige icke allenast att stå för de afgifna förslagen såsom anbud, utan äfven att låta underkasta desamma de beloppsminskningar, hvartill under arbetets gång möjligen inträffande billigare arbets- och materialpriser m. m. kunde komma att gifva skälig anledning.

Den på förenklade arbetsmetoder grundade nedsättning med fulla tio procent af den för arbetena i fråga ursprungligen beräknade kostnad kunde visserligen förefalla betydande, men härvid borde, enligt öfverintendentsembetets förmenande, tagas i betraktande såväl utsigten dertill, att framgent såsom hittills allt flera tids- och kostnadsbesparande arbetssätt borde under fortskridandet af arbetet kunna utfinnas, som ock den omständighet, att större vana och ökad erfarenhet väl i regeln plägade inverka i besparande riktning.

Med afseende å hvad öfverintendentsembetet sålunda i fråga om kostnadsberäkningarna anfört, har embetet funnit sig kunna och böra hemställa, att det belopp, om hvars anvisande för ifrågavarande ändamål nådig framställning kunde komma att hos Riksdagen göras, måtte af Eders Kongl. Maj:t bestämmas till de senast afgifna kostnadsberäkningarnas slutsumma, eller 500,000 kronor.

Den utredning, för hvilken nu blifvit redogjord!, lärer få anses hafva på bindande sätt ådagalagt, att fasaderna å Stockholms slott befinna sig i ett sådant skick, att en skyndsam och genomgripande restauration af desamma är nödvändig för att bevara slottet från förfall. Att den omfattande och kostsamma beskaffenheten af den erforderliga restaurationen helt och hållet utesluter möjligheten, att kostnaden för arbetet skulle kunna bestridas af det å första hufvudtiteln uppförda anslaget till reparationer å Stockholms slott med flera för de kongl. hofven upplåtna byggnader, är uppenbart. Vid sådant förhållande återstår endast att vädja till Riksdagens offervillighet, och jag känner mig så mycket mera förvissad derom, att en sådan vädjan icke skall blifva obesvarad, som Riksdagen, hvilken vid många tillfällen visat sitt intresse för bevarandet af vårt lands historiska byggnader, säkerligen icke kommer att låta detta intresse svika, då frågan gäller det betydelsefullaste bland dem alla, ett byggnadsverk, hvars åstadkommande med rätta betraktats som ett nationel storverk och hvars bevarande i värdigt skick derföre bör ligga ättlingarna till dem, som under en af de bekymmerfullaste tiderna i vår historia mäktade bringa detta verk till stånd, varmt om hjertat.

Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

Första hufvwltitetn.

att för yttre restaurering af Stockholms slott bevilja ett extra anslag af 500,000 kronor, att utgå under fem år, och deraf anvisa en femtedel eller 100,000 kronor för år 1898.

Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält och föreslagit beträffande anslagen under första hufvudtiteln; och behagade Hans Maj:t Konungen dertill lemna bifall.

Ex protocollo: Fredrik Zethelius.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1807.

1 Sami. 1 Afd.

Andra hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott torsdagen den 14 januari 1897

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas, Statsråden: friherre Åkerhielm,

Wikblad,

Gilljam,

Friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt, von Krusenstjerna.

Departementschefen statsrådet Annerstedt föredrog de frågor, som rörde regleringen af andra hufvudtitelns stat, och yttrade dervid beträffande:

Ordinarie anslag.

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

Genom nådig proposition den 31 januari 1896 har Eders Kongl. Maj:t till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlagt förslag till sådan ändring i § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen, att den nu stadgade inskränkning i rättigheten att meddela eller till tryck utlemna Bih, till Biksd. Prof. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 1

[!•]

Höjning af anslaget till departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

2 Andra hufvudtiteln.

utdrag af kyrkoböcker eller andra själavården och kyrkodisciplin rörande handlingar skall komma att gälla äfven i fråga om meddelande af utdrag ur det i riket inrättade straffregister. Vid propositionen var bilagdt ett af särskilde komiterade upprättadt förslag till förordning angående straffregister, enligt hvilket förslag i justitiedepartementet skulle till upplysning för vederbörande myndigheter finnas ett straffregister, innehållande uppgifter angående dem, som genom utslag af rikets domstolar blifvit dömda till straffarbete eller fängelse eller för snatteri till böter, äfvensom angående dem, som blifvit stälda under framtiden för gröfre brott. Uppgift till registret skulle lemnas särskildt för en hvar, om hvilken blifvit så dömdt, som nu är näinndt. Då denna proposition föredrogs inför Eders Kongl. Maj:t, uttalades af då varande chefen för justitiedepartementet, att han funnit komiténs förslag vara egnadt att ligga till grund för blifvande bestämmelser i ämnet. Förslaget till ändring i förenämnde grundlagsbestämmelser blef af Riksdagen antaget såsom hvilande till vidare grundlagsenlig behandling.

I händelse detta förslag varder af Riksdagen slutligen antaget, lära erforderliga medel böra anvisas för inrättandet af ett straffregister i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad komitén förordat. Lika med komitén anser jag, att denna anstalt bör förläggas till justitiedepartementet. Domstolarne och nedre justitierevisionen hafva redan nu skyldighet att i och för rättsstatistiken insända till justitiedepartementet uppgifter angående personer, som blifvit anklagade för gröfre brott och om hvilka blifvit slutligen dömdt. De inom rättsstatistiken så benämnda brott utgöras af dem, å hvilka kan följa dödsstraff, straffarbete eller afsättning från embete eller tjenst, dock att, om, jemte straffarbete, äfven böter ingå i strafflatituden, det anses för gröfre brott endast i det fall, att straffarbete eller fängelse blifvit ådömdt. Dessa uppgifter meddelas särskildt för hvarje ankdagad person och omfatta, så vidt uppgifterna angå de sakfälde, hufvudsakligen de fall, i hvilka enligt komiténs förslag meddelanden skulle ingå till straffregistret. Om de nya straffuppgifterna affattas så, att de jemväl kunna användas för rättsstatistiken, behöfva särskilda uppgifter för sistnämnda ändamål icke insändas i något af de mål, i hvilka straffuppgift lemnas; och skulle följaktligen med en sådan anordning inrättandet af ett straffregister, hvilket fördes vid justitiedepartementets statistiska byrå, icke tillskynda domstolarne någon nämnvärd tillökning i deras arbete. Förlägges deremot straffregistret till någon annan embetsmyndighet, kommer detta att medföra en icke

Andra hufvudtiteln.

oväsentlig tillökning i domstolarnes arbetsbörda, då i sådan händelse, jemte de uppgifter, hvilka skulle meddelas till straffregistret, de statistiska uppgifterna fortfarande måste till justitiedepartementet insändas.'"Genom straffregistrets förläggande till justitiedepartementet vinnes jemväl den fördel, att större fullständighet i rättsstatistiken kan åvägabringas, särskilt i fråga om återfall i brott. Inrättandet af ett straffregister kan derjemte ske med minsta kostnad, derest det förlägges’till justitiedepartementet, enär byråchefen för statistiska ärenden i nämnda departement kan taga en väsentlig del i arbetet dermed.

Då kännedom om det sätt, hvarpå liknande anstalter i andra länder äro organiserade, lärer vara egnad att lemna någon ledning för bedömandet af arten och omfånget af det arbete, som komme att erfordras för skötandet af ett straffregister, anordnadt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af komitén uppgjorda förslag, torde det tillåtas mig att här lemna en kortfattad redogörelse för de i Frankrike inrättade casiers judiciaires, hvilka tjenat till förebild för liknande anstalter i andra länder.

Grundtanken i denna inrättning är att på ett ställe förvara uppgifter om alla de straffdomar, som afkunnats beträffande en och samma person, på det att, så snart någon anklagas för brott, • erforderliga upplysningar om hans föregående vandel skyndsamt må kunna anskaffas. Man har i Frankrike ansett lämpligaste orten för förvarande af uppgifterna om en för brott sakfäld person vara födelseorten. Derföre har det föreskrifvits, att straffuppgifter angående en inom Frankrike född person, om hvars födelseort visshet erhållits, sändes till domstolen i den krets, inom hvilken han är född. I justitieministeriets statistiska byrå samlas straffuppgifter om sakfälda personer, som äro födda i utlandet eller i kolonierna eller hvilkas födelseort icke kunnat utrönas. Straffuppgifterna förvaras i en casier, hvilken benämning ursprungligen betecknar ett skåp, indeladt i fack, lämpliga för förvarande af handlingar. Här ordnas, straffuppgifterna alfabetiskt, och, derest flera uppgifter rörande en och samma person finnas, läggas de tillsammans i kronologisk ordning i ett omslag, å hvilket skrifves den ifrågavarande personens namn. Till casiers judiciaires ingå från domstolarne uppgifter om sådana utslag, genom hvilka allmän domstol eller krigsdomstol dömt till straff för brott, med undantag af dels enkla

4 Andra hufvudtiteln.

polisförseelser och dels öfverträdelser af skogs- och tullförfattningar med flera dylika förordningar, då ej högre straff än böter ådömts. Vidare ingå uppgifter om utslag, hvarigenom advokat eller tjensteman dömts till disciplinär bestraffning eller hvarigenom någon blifvit försatt i konkurs eller undfått rehabilitation eller hvarigenom minderårig öfverlemnats till allmän uppfostringsanstalt. Så snart ett utslag af ofvannämnda innehåll vunnit laga kraft, åligger det en vid domstolen anstäld tjensteman (greffier) att upprätta en straffuppgift, angifvande först den dömdes familjenamn, hans förnamn, binamn, om han har sådana, hans föräldrars namn, hans födelsedag, födelseort, hemvist, yrke, civilstånd med mera, som kan tjena till att individualisera den dömde. Vidare antecknas domstolens namn, det brott, för hvilket den ifrågavarande personen blifvit sakfäld, det ådömda straffet med mera. Straffuppgiften öfverlemnas till den vid domstolen anstälde allmänna åklagaren, hvilken har att underkasta den en sorgfällig granskning och, der så erfordras, tillse, att nödiga rättelser blifva vidtagna. Derefter skall åklagaren förse straffuPPgiften med sin påskrift och sända den till allmänna åklagaren vid den öfverrätt, under hvilken domstolen lyder. Sistnämnde embetsman skall efter förnyad granskning af straffuppgiften föranstalta om dess öfversändande till domstolen i den krets, inom hvilken den sakfälde är född. Då straffuppgiften ankommit till denna domstol, i hvilkens casier uppgiften skall förvaras, granskas den ytterligare med ledning af de hos domstolen förvarade civilståndsregistren i ändamål att fä utrönt, huruvida de i straffuppgiften befintliga anteckningar om den sakfäldes födelsetid, födelseort m. m. äro rigtiga. Om hans namn icke. finnes upptaget i civilståndsregistren, öfversändes straffuppgiften till justitieministeriet. Den noggrannhet, som vid straffuppgifternas ordnande iakttages, möjliggör i de flesta fall att med lätthet återfinna uppgifterna rörande en namngifven person. Till ytterligare säkerhet, att ej vid meddelande af upplysningar ur casiern någon uppgift förbises, och till kontroll i öfrigt är stadgadt, att vid hvarje domstol skall föras ett särskildt alfabetiskt namnregister öfver alla i dess casier förvarade straffuppgifter. Till förekommande af den olägenhet, att de särskilda casiers i det oändliga skulle tillväxa, är föreskrifvet, att straffuppgifter rörande dem, om hvilkas död säker underrättelse erhålles, skola från casiern afskiljas, och att hvart tionde år skall företagas en utgallring af straffuppgifter rörande personer, som uppnått mera än åttio års ålder. Dessa föreskrifter hafva visserligen icke kunnat hindra, att en del casiers nått en betydande omfattning, men upp-

Ändra hnfvudtiteln.

lysningar jemväl från dessa omfångsrika casiers lemnas fortfarande med erforderlig skyndsamhet och ordning. Utdrag ur en casier judiciaire meddelas på en blankett enligt faststäldt formulär och skall innefatta ett sammandrag af alla i casiern befintliga straffuppgifter beträffande den ifrågavarande personen eller, i händelse ingen straffuppgift om honom finnes, ett meddelande derom.

Enligt komiténs förslag skulle hos oss uppgifter till straffregistret meddelas enligt två särskilda formulär, af komitén benämnda straffuppgift A och straffuppgift B. Den förra skulle blifva den för straffregistret egentligen grundläggande och borde upptaga den dömdes namn och andra meddelanden, som tjena till hans individualiserande, domstolens namn, utslagets dag och nummer i domboken, brott, för hvilket den lagförde blifvit dömd till ansvar eller stäld under framtiden, tillämpade lagrum samt ådömdt straff, så ock annan påföljd enligt strafflagen. Sådan straffuppgift skulle lemnas från den domstol, som först dömt så, att uppgift derom bör i registret finnas, således i regeln af underdomstol men äfven från högre instans i de fall, der den högre instansen omedelbarligen dömt, eller, i besvärs- eller underställningsmål, någon blifvit sakfäld, om hvilken straffuppgift icke redan i målet meddelats. Den senare uppgiften — straffuppgift B — skulle meddelas af hofrätt och nedre justitierevisionen i besvärs- eller underställningsmål i fråga om sådana tilltalade, angående hvilka straffuppgift A meddelats, och korume följaktligen att utgöra ett supplement till denna. I justitiedepartementet skulle straffuppgifterna A, ordnade på grund af familjenamnens begynnelsebokstäfver, förvaras i skåp med särskilda fack efter bokstafsföljden. Förekomma flera uppgifter af detta slag om samma person under samma familjenamn, förvaras uppgifterna tillhopa inom ett omslag, å hvilket tecknas familjenamnet jemte förnamn och födelsetid. Finnes enligt straffuppgift någon hafva, utom det ursprungliga familjenamnet, användt andra tillnamn, inskrifves hvarje sådant tillnamn å en särskild blankett med tillägg af förnamn och födelsetid samt hänvisning till hufvuduppgiften; och skola dessa blanketter i facken' inläggas efter de inskrifna namnens begynnelsebokstäfver. Ur straffuppgift B skall, ofördröjligen efter det sådan uppgift till registret inkommit, göras kortfattad anteckning å straff-

6 Andra hufvudtiteln.

uppgift A om namnet å den myndighet, som sist dömt, utslagets dag och målets utgång. Straffuppgift B inlägges i särskild^ för dylika uppgifter afsedt registerskåp, i hvilket uppgifterna förvaras i enahanda ordning, som i fråga om straffuppgift A är föreskrifven. I vissa fall skulle, med ledning af meddelanden från fångvårdsstyrelsen, anteckningar å straffuppgifter göras om utståndna straff. Straffuppgift borde afskiljas ur registret då den, som afses i uppgiften, veterligen aflidit eller då nittio år förflutit från hans födelseår samt derest den, om hvilken uppgiften meddelats, enligt vunnen upplysning genom laga kraft egande utslag blifvit frikänd eller ock ansetts skyldig allenast till ansvar af den beskaffenhet, att registret icke skall derom innehålla uppgift, öfver de till registret hörande straffuppgifterna A skola föras anteckningar, utvisande för hvarje särskildt fack i registerskåpen antalet af de straffuppgifter, som skola finnas i facket förvarade. Utdrag af registret meddelas, då framställning derom göres af Konungens befallningshafvande, domstol, allmän åklagare eller annan myndighet, den der enligt lag eger förordna om häkte å person, hvilken hålles misstänkt för brott; så ock på begäran af fångvårdsstyrelsen. Till andra myndigheter, än nu är sagd!, skall registerutdrag lemnas, der sådant blifvit begärdt för visst ändamål, som af chefen för justitiedepartementet godkännes. Registerutdrag skall afsändas genast eller sist dagen efter det begäran om detsamma kommit justitiedepartementets statistiska byrå tillhanda.

På grund af sifferuppgifterna i de af chefen för justitiedepartementet och af fångvårdsstyrelsen afgifna underdåniga embetsberättelser för år 1890 har komitén beräknat, att hela antalet straffuppgifter, som från domstolarne och nedre revisionen årligen komme att till straffregistret insändas, skulle uppgå till omkring 3,500. För hvarje söckendag skulle sålunda inkomma i medeltal 12 straffuppgifter dels från första domstol och dels från högre instanser, om hvilka senare uppgifters innehåll måste göras anteckningar å de från första domstol inkomna. Härtill böra läggas ingående meddelanden om utståndet straff, hvilka dock ej torde komma att afse större antal personer än högst 8 i medeltal för hvarje dag, samt underrättelser från fångvårdsstyrelsen om ett mindre antal årligen inträffande dödsfall. Med beräkning att medeltalet af de dömdes ålder vid brotts föröfvande utgör omkring 25 år, har komitén, då uppgifterna med vissa undantag komme att förvaras till dess 90 år förflutit från den dömdes födelseår, ansett, att hvarje uppgift skulle komma att vid anstalten förvaras under en tid

Andra hufvudtiteln.

af 65 år i medeltal, och att anstalten, sedan den nått sin fulla utveckling, skulle komma att innehålla 227,500 uppgifter, då likväl afdrag ej skett för ett ej närmare bestämbart antal uppgifter rörande dömda, hvilka af högre instans blifvit frikända eller ansetts skyldiga allenast till ansvar af den beskaffenhet, att uppgift derom icke skall i registret förvaras, äfvensom rörande dem, om hvilkas död anstalten erhållit säker kännedom. Om upplysning komme att begäras rörande alla för gröfre och ringare brott tilltalade och rörande dem, som häktats för lösdrifveri, skulle enligt komiténs beräkning dagligen komma att expedieras omkring 50 meddelanden, men då en mycket stor del af de tilltalade lagförts endast för ringa förbrytelser, anser komitén att i verkligheten siffran blifver lägre.

Mot de af komitén gjorda beräkningar af antalet strafifuppgifter, som skulle till anstalten inkomma, och af omfattningen af den dagliga expedition, som emottagandet af förfrågningar och dessas besvarande skulle medföra, synes mig icke vara något att erinra. Beräkningarne äro, såsom ofvan är nämndt, till hufvudsakligaste delen uppgjorda med ledning af officiella berättelser för år 1890, och de derpå följande årens statistik gifver vid handen, att arbetets omfattning icke kommer att blifva mindre, än komitén beräknat.

Vid anstalten måste föras ett särskildt diarium. För närvarande föres på registratorns ansvar af eu amanuens i justitiedepartementet ett särskildt diarium öfver alla inkommande statistiska ärenden. Detta diarium bör hädanefter föras i justitiedepartementets statistiska byrå och jemväl upptaga alla till straffregistret inkommande uppgifter och förfrågningar med anteckning om vidtagna åtgärder. Alla straffuppgifter måste, innan de inläggas i sina fack, underkastas en omsorgsfull granskning, hvarvid bör tillses, att de äro affattade i föreskrifven form, att de innehålla allt, hvad de skola innehålla, att inga otydligheter eller origtigheter förekomma m. m. I händelse något är att anmärka mot en straffuppgift, bör skrifvelse med begäran om nödiga rättelser eller kompletteringar genast aflåtas till vederbörande. När straffuppgift är i det skick, att den kan inläggas i sitt fack, bör en afskrift tagas af densamma, på det att afskriften må kunna användas för rättsstatistiken. Straffuppgifterna skola sedermera ordnas och inläggas i sina fack, hvarjemte en särskild förteckning å de i hvarje fack förvarade uppgifterna skall föras. När begäran om registerutdrag göres, skall vederbörligt fack genomgås och svar expedieras. Om ingen straffuppgift rörande den ifrågavarande personen finnes och svaret således blifver helt enkelt nekande, torde en anteckning i diariet vara tillfyllest för

8 Andra hnfvudtiteln.

kontroll derå, att Bvar blifvit behörigen expedieradt, men i annat fall bör ett koncept uppsättas och justeras ^samt en utgående expedition i öfverensstämmelse dermed utfärdas. Å straffuppgifterna skola, när anledning dertill förekommer, verkställas anteckningar om högre domstols beslut, om verkstälda straff m. m.

Det arbete, som förandet af straffregistret och meddelandet af begärda upplysningar derur kräfva, synes mig, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad komitén antagit, kunna verkställas af byråchefen för statistiska ärenden i justitiedepartementet med tillhjelp af en kanslisekreterare, hvilken jemväl bör föra det särskilda diariet, samt nödigt skrifbiträde; och torde vid sådant förhållande framställning böra göras derom, att anslaget till justitiedepartementet ökas enligt följande tillläggsstat:

1 kanslisekreterare:

lön

2,500

tjenstgörings-

penningar

1,500

Summa | efter 5 år kan lönen höjas med >500 kronor och efter 10 år med 4 000 ' ytterligare 500 kronor.

Den närmare fördelningen af göromålen mellan byråchefen och den å statistiska byrån anstälde kanslisekreteraren torde, innan nödig erfarenhet under arbetets utförande vunnits, icke böra definitivt fastslås. Till en början torde göromålens behöriga gång bäst befordras, om byråchefen och kanslisekreteraren samfäldt deltaga i arbetet och således utan bestämd fördelning af göromålen lemna hvarandra det biträde, som af behofvet påkallas. Byråchefen bör följaktligen utöfver ledningen och kontrollen af arbetet i dess helhet jemväl personligen deltaga i göromålen i alla deras detaljer. Ansvaret för straffregistrets behöriga handhafvande måste emellertid hvila å byråchefen. Sjelf bör han derföre granska hvarje inkommen straffuppgift samt, i händelse af behof, genom skriftvexling med vederbörande inhemta de för rättelsers vinnande eller straffuppgifters kompletterande erforderliga upplysningar och sålunda bringa straffuppgifterna i det skick, att de kunna i registerskåpen inläggas. Det torde äfven böra tillkomma byråchefen att å straffuppgifter göra föreskrifna anteckningar om högre domstols beslut och om verkstälda straff, äfvensom att afskilja uppgifter ur registret i de fall, då sådan åtgärd skall vidtagas. Vidare bör han tillse, att diariet föres med ordning och fullständighet, att föreskrifna förteckningar verkställas, att svar å inkomna förfrågningar blifva noggrant och skyndsamt expedierade, samt i allmänhet att allt arbete blifver behörigen fullgjordt.

Då byråchefens för statistiska ärenden tid synes blifva fullt upptagen med det arbete, som för straffregistrets- handhafvande tillika

Andra hufradtiteln.

med rättsstatistikens bearbetning kräfves, lärer det icke kunna ifrågasättas, att han skall fortfarande vara underkastad den förpligtelse, som vid 1878 års lönereglering blef med afseende å beskaffenheten af byråchefens då varande göromål honom ålagd, nemligen att antingen sjelf verkställa en del af de beräkningar, som kunde af biträden utföras, eller ock med någon del af sin egen aflöning bekosta hvad till räknebiträden åtginge utöfver det af anslaget till amanuenser, vikariatsersättningar, renskrifning m. m. för närvarande till biträde åt byråchefen anvisade belopp 2,000 kronor. Det arbete, som byråchefen på grund af omförmälda särskilda förpligtelse haft att bekosta, derest han icke sjelf medhunnit det, torde för framtiden böra bestridas af nyssnämnda anslag, af hvilket anslag jemväl bör utgå kostnaden för skrifbiträde, som i och för straffregistrets förande och deraf föranledd expedition blir af nöden. En tillökning i nämnda anslag, hvars nu varande belopp icke medgifver bestridande af dessa kostnader, lärer derföre erfordras, och synes en förhöjning af anslaget med 2,000 kronor vara tillräcklig för fyllande af det ökade behofvet.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen:

att, under förutsättning att propositionen med förslag till ändring i § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen varder af Riksdagen bifallen, öka anslaget till justitiedepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli dels, enligt förestående förslag till tilläggsstat, med aflöning till eu kanslisekreterare 4,000 kronor och dels med ofvan föreslagna förhöjning i anslaget till amanuenser, vikariatsersättningar, renskrifning m. m. 2,000 kronor, hvadan hela anslaget till justitiedepartementets afdelning af kansliet, nu upptaget till 35,800 kronor, skulle i 1898 års riksstat uppföras med 41,800 kronor;

samt att för åtnjutande af de i tilläggsstaten upptagna löneförmåner stadga enahanda vilkor, som äro föreskrift^ för innehafvare af löner å 1878 års aflöningsstat.

Högsta domstolen och nedre justitierevisionen.

Sedan Eders Kongl. Maj:t den 9 innevarande månad beslutit att i nådig proposition förelägga Riksdagen förslag till lag angående Kongl. Bih. till Biksd. Frot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 2

[2-1

Höjning af anslaget till högsta domstolen.

10 Andra hnfvndtiteln.

[3.]

Höjning af anslaget till nedre justitierevisionen.

Maj:ts högsta domstols tjenstgöring på afdelningar, enligt hvilket förslag antalet ledamöter i högsta domstolen skulle ökas från 16 till 18, har jag nu att göra underdånig framställning om de tillägg i anslagen under andra hufvudtiteln, som af förslagets godkännande föranledas.

I sådant hänseende erfordras i främsta rummet aflöning åt två nya justitieråd; och torde desse böra komma i åtnjutande af enahanda löneförmåner, som enligt gällande stat tillkomma ledamot i högsta domstolen.

Jag hemställer således, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att, under förutsättning att den särskildt aflåtna propositionen med förslag till lag angående Kongl. Maj:ts högsta domstols tjenstgöring på afdelningar varder af Riksdagen bifallen, höja anslaget till högsta domstolen, nu upptaget till 162,700 kronor, med löner till 2 justitieråd, tillhopa 20,000 kronor, hvadan anslaget skulle i 1898 års riksstat uppföras med 182,700 kronor;

och att för åtnjutande af sagda aflöningar stadga enahanda vilkor, som vid fastställandet af nu gällande lönestat för högsta domstolen blifvit bestämdt.

Föredragningen i högsta domstolen uppehälles för närvarande af 8 ordinarie och 3 konstituerade revisionssekreterare, hvarjemte under de senare åren en extra revisionssekreterare varit i nedre justitierevisionen anstäld. Då antalet af de på högsta domstolens båda afdelningar belöpande föredragningsveckor för år uppgår till sammanlagdt 68, kommer följaktligen på en hvar af de 12 revisionssekreterarne ej fullt 6 veckors föredragning. Enligt ofvanberörda lagförslag skall arbetet i högsta domstolen så ordnas, att föredragningstiden ökas med 8 veckor och, der högsta domstolen med hänsyn till antalet af de på dess handläggning beroende mål och ärenden finner sådant nödigt, med ytterligare 4 veckor. Med afseende å det stora antal oafgjorda mål, som för närvarande förefinnes, torde det med allt fog kunna antagas, att högsta domstolen under en följd af år kommer att åt arbetet egna hela den tid, förslaget medgifver, och att således föredragningstiden för år förlänges med 12 veckor. Då det ej kan ifrågasättas att å revisionssekreterarne lägga tyngre arbetsbörda än den de för närvarande bära, torde följaktligen anställandet af 2 nya revisionssekreterare icke

Andra hnfvudtiteln.

kunna undvikas. Fråga uppstår dervid, huruvida desse böra tillsättas på ordinarie stat eller medelst konstitutorial. Vid underdånig föredragning den 17 december 1875 af förslag till lönereglering för nedre justitierevisiouen förevar samma fråga i afseende å de 3 rotlar, som vid denna tid förestodos af konstituerade revisionssekreterare. Det ansågs emellertid då lämpligast att vidblifva det bestående. Såsom skäl härför åberopades, att revisionssekreterareembetet kräfde egenskaper, hvilka svårligen kunde med säkerhet bedömas utan profvet af embetets utöfning under någon tid, och att det derföre vore önskvärd!,, att tillfälle till eu sådan pröfvotid bereddes genom konstitutorial innan fullmagt å embetet meddelades; hvartill komme, att de, som konstituerades till revisionssekreterare, vanligen vore så mycket yngre än de, som befordrades till hofrättsråd, att de kunde åtnöjas med en något lägre aflöning, och att, då en ordinarie revisionssekreterares lön icke skäligen borde sättas lägre än ett hofrättsråds, det icke heller från denna synpunkt vore olämpligt att bibehålla en grad af konstituerade revisionssekreterare med något lägre arfvoden än de ordinaries löner. Äfven om hvad sålunda anförts icke eger sin fulla tillämplighet då fråga nu är att, med bibehållande af förutvarande 3 konstituerade revisionssekreterare, öka antalet föredragande i högsta domstolen, synes dock åtminstone för det närvarande anledning ej förefinnas att medelst fullmagt tillsätta de nya revisionssekreterareembetena. Deremot torde giltig grund saknas att bestämma aflöningen för dessa nya embeten till allenast det belopp, som konstituerad revisionssekreterare nu eger uppbära, eller 5,800 kronor. De, hvilka erhålla uppdrag att tjenstgöra såsom revisionssekreterare, äro i allmänhet assessorer i hofrätt. Aflöningen till en assessor utgår till en början med 5,300 kronor och höjes efter 5 års tjenstetid till 5,800 kronor. Då, i händelse antalet konstituerade revisionssekreterare ökas och derigenom äfven tiden för tjenstgöringen såsom konstituerad i allmänhet förlänges, det lätteligen kan inträffa, att innehafvare af dylik befattning i sin egenskap af assessor skulle ega uppbära en aflöning af 5,800 kronor, synes billigheten fordra, att han för den mera betungande tjenstgöringen som revisionssekreterare inom en icke alltför lång tid kommer i åtnjutande af en något högre godtgörelse. Aflöningen för de föreslagna nya revisionssekreterareembetena torde således böra sättas till 6,400 kronor, motsvarande ordinarie revisionssekreterares löneförmåner, hvilken högre aflöning skulle komma dem till godo, som längsta tiden innehaft konstitutorial, och på detta sätt för desse motsvara ett ålderstil lägg. Mellan sådan revisionssekreterare och ordinarie innehafvare af dylikt embete förefinnes i allt fall den

12 Andra hufvudtiteln.

olikhet, att den senare efter fem års tjenstetid eger att komma i åtnjutande af ett ålderstillägg å 600 kronor, hvarigenom hans aflöning höjes till 7,000 kronor.

Enligt justitierevisionsexpeditionens nuvarande organisation äro för en hvar af de i lönestaten upptagne 11 revisionssekreterarne anstälde 1 protokollssekreterare och 1 amanuens. I öfverensstämmelse härmed torde, derest 2 nya revisionssekreterareembeten inrättas, medel böra anvisas till aflöning åt ytterligare 2 protokollssekreterare och 2 amanuenser. Af dessa tjenstemän tillsättas amanuenserna endast på förordnande. Samtliga nuvarande protokollssekreterare hafva åter fullmagt på sina befattningar. I likhet med hvad ofvan föreslagits i afseende å revisionssekreterarne torde dock de båda nya protokollssekreterarebefattningarne lämpligen kunna tillsättas medelst konstitutorial.

För den förhöjning i anslaget till nedre justitierevisionen, som sålunda skulle erfordras, är närmare redogjordt. i följande af mig uppgjorda förslag till tilläggsstat, afsedd att tillämpas från och med år 1898:

1 konstituerad revisionssekreterare 1 d:o d:o

1 konstituerad protokollssekreterare 1 d:o d:o

1 amanuens ............................................

1 d:o .............................................

Summa kronor 22,800.

Till gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän och extra ordinarie vaktmästare äro för närvarande å nedre justitierevisionens stat anslagne 700 kronor. Redan länge har af nedre revisionen framhållits, att detta belopp är för det dermed afsedda ändamål otillräckligt, och med hänsyn till ifrågavarande embetsverks omfattning synes äfven uppenbart att så är förhållandet. Särskild! känbart har behofvet af ökadt anslag till gratifikationer varit under de senare åren, då af dertill anvisade medel skolat utgå ersättning till de extra ordinarie

Andra hnfrndtiteln.

tjensteman, hvilka den extra revisionssekreterare, som, på sätt ofvan erinrats, denna tid varit i nedre revisionen anstäld, i saknad af fast amanuensbiträde varit nödsakad att anlita för erhållande af behöflig hjelp vid målens beredning och expediering. En sådan extra revisionssekreterare lärer icke heller för framtiden kunna undvaras förr än den nuvarande balansen af mål och ärenden hunnit nedbringas till normal storlek. I nu angifna förhållanden förefinnes, efter hvad mig synes, giltigt skäl för höjande af anslaget till gratifikationer, hvartill ytterligare kommer, att genom ett bifall till förevarande framställning i öfrigt nedre revisionen skulle förstärkas med två rotlar, hvarigenom äfven ökad användning af de extra ordinarie tjenstemännen föranledes. Eu förhöjning af ifrågavarande anslag med 1,200 kronor anser jag mig följaktligen böra tillstyrka.

Derest, på sätt ofvanberörda proposition innehåller, lagen angående Kongl. Maj-.ts högsta domstols tjenstgöring på afdelningar kommer att träda i kraft den 1 nästkommande maj, erfordras redan under innevarande år medel för bestridande af deraf föranledda aflöningar, men torde för bekostande af dessa utgifter hufvudtitelns allmänna besparingar kunna anlitas.

På grund af hvad jag nu anfört får jag underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen:

att, under ofvan omförmälda förutsättning att den särskildt aflåtna propositionen med förslag till lag angående Kongl. Maj:ts högsta domstols tjenstgöring på afdelningar varder af Riksdagen bifallen, dels godkänna förestående tillägg till nedre justitierevisionens stat, dels ock medgifva förhöjning från 700 kronor till 1,900 kronor af det å samma stat uppförda anslag till gratifikationer åt extra ordinarie tjensteman och extra ordinarie vaktmästare samt sålunda öka anslaget för nedre justitierevisionen, nu upptaget med 134,000 kronor, till 158,000 kronor;

och att för åtnjutande af de löneförmåner, som finnas upptagna i nyssnämnda tillägg till denna stat, stadga enahanda vilkor, som äro föreskrifna för innehafvare af de på samma stat nu uppförda aflöningar.

14 Andra hnfvndtiteln.

Fångvården.

[4.] Jemlikt Eders Kong]. Maj:ts beslut den 31 maj 1895 hafva central-

Minskning af fängelset å Norrmalm och det dermed förenade kronohäktet blifvit under bestämda an- år 1896 indragna och de i centralfängelset förvarade qvinliga gemengarsetvdrdfä0nch samhetsfångarne förflyttats till de för deras emottagande ändrade och underhåll utvidgade centralfängelserna i Norrköping och Göteborg.

Genom dessa åtgärder uppkommer någon besparing, som möjliggör motsvarande nedsättning af de till fångvården beviljade anslag.

Så hafva, då bland de vid centralfängelset anstälde tjenstemän kamreraren och bevakningsbefälhafvaren endast varit förordnade att tills vidare sköta dessa befattningar, af de å bestämda anslaget till fångars vård och underhåll uppförda belopp aflöningarne till desse befattningshafvande, för kamreraren 1,900 kronor och för bevakningsbefälhafvaren

1,500 kronor, vid indragningen upphört att utgå. Jag hemställer således, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att minska bestämda anslaget till fångars vård och underhåll med belopp, motsvarande å detta anslag nu anvisade löneförmåner till kamrerare och bevakningsbefälhafvare vid indragna centralfängelset å Norrmalm, tillhopa 3,400 kronor.

Direktören vid indragna centralfängelset å Norrmalm Carl Robert

allmänna indragningsstalen.

Direktörsbefattningen vid nämnda centralfängelse, för hvilken å bestämda anslaget till fångars vård och underhåll finnes uppförd en aflöning ^ 3,700 kronor, innehades vid fängelsets indragning af direktören Carl

Wibergs öfver- Robert Wiberg. Beträffande denne tjensteman har fångvårdsstyrelsen i flyttning å underdånig skrifvelse den 29 sistlidne september anfört: att Wiberg, som vore född den 14 april 1835, den 15 maj 1860 inträdde i fångvårdens tjenst, i det han då af styrelsen förordnades att för viss tid uppehålla bevakningsbefälhafvarebefattningen vid kronohäktet i Norrtelje; att han sedermera, efter att å olika tider hafva innehaft tjensteförordnanden vid sistnämnda häkte och vid straff- och arbetsfängelset å Norrmalm, den 29 december 1862 erhöll styrelsens konstitutorial å bevakningsbefälhafvarebefattningen vid fängelset å Norrmalm och den 4 mars 1867 å direktörs- och redogörarebefattningen vid straffängelset i Göteborg samt slutligen den 5 februari 1883 af styrelsen konstituerades och förordnades att vara direktör vid straff- och arbetsfängelset å Norrmalm; att Wiberg enligt kon-

Andra hnfvudtiteln.

stitutorialet vore tillförsäkrad de med hans tjenst åtföljande löneförmåner under vissa i konstitutorialet angifna vilkor och förbehåll, deribland icke förekomme stadgande om skyldighet för tjensteinnehafvaren att låta sig förflyttas till annan tjenst eller i öfrigt någon bestämmelse, som vid indragningen af tjensten kunde förringa hans rätt till fortsatt uppbärande af honom tillförsäkrad aflöning; att å ordinarie stat uppförde tjensteman vid fångvårdsanstalterna, enligt de för deras pensionering gällande, i Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 2 juli 1875 angifna grunder, icke ens efter uppnåendet af den ålder, då de blefve berättigade till pension, vore förbundne att med åtnjutande af sådan afgå från tjensten; att den af Riksdagen faststälda lönestat för ifrågavarande befattning upptoge följande aflöningsförmåner nemligen, vid centralfängelset: lön 3,000 kronor, skrifvarearfvode 400 kronor samt ålderstillägg 400 kronor efter 5 och ytterligare 300 kronor efter 10 år, och vid kronohäktet: arfvode med 300 kronor; att, enligt den af Eders Kongl. Maj:t faststälda stat å förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, direktören vid centralfängelset å Norrmalm vore tillerkänd förmånen af tjenstebostad äfven-' som löneved med 23 kubikmeter björk- och 11 kubikmeter barrved; att Wiberg dessutom, på grund af Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 14 november 1873 angående fördelningen af inkomsten för de i länsoch kronohäktena förvarade fångars arbeten, årligen efter derom gjorda framställningar blifvit af styrelsen tillerkänd andel i nettoinkomsten af arbetena vid kronohäktet, hvarjemte han af de fängelset tillhörande jordområden haft en del åt sig upplåten såsom planteringsland; att Wiberg i skrifvelse till fångvårdsstyrelsen den 12 sistlidne september gjort anspråk derå, att samtliga nu angifna förmåner eller full ersättning derför skulle jemväl efter upphörandet af hans tjenstgöring vid fängelset fortfarande komma honom till del; att, hvad först beträffade det åt direktören anvisade skrifvarearfvode 400 kronor, detta enligt fångvårdsstyrelsens åsigt icke vore af beskaffenhet att utgöra aflöning i vanlig mening, utan utgått såsom ersättning för skrifgöromål för att bereda direktören tillfälle att utan minskning i hans egentliga lön skaffa sig skrifbiträde, hvadan detta arfvode efter upphörandet af direktörens tjenstgöring icke vidare syntes böra till honom utgå; att förhållandet vore enahanda med den af honom uppburna andel i arbetsförtjensten vid kronohäktet, enär staten i fråga om arbetet vid cellfängelserna endast velat draga försorg derom, att tillgång till sådant skulle finnas, men icke för egen räkning toge någon del af den deraf inflytande inkomst, som enligt förenämnda nådiga bref den 14 november 1873 fördelades mellan fångarne och fängelsernas besparingskassor samt

16 Andra hufvndtiteln.

öreståndaren och andra befattningshafvande vid fängelset såsom ersättning för deras bestyr med arbetet, och staten således, om af en eller annan anledning arbetet vid dylikt fängelse upphörde, icke vore skyldig att hålla fängelseföreståndaren skadeslös för derigenom tilläfventyrs förlorad inkomst, helst i fängelsernas stater någon dylik inkomst för honom icke funnes omnämnd; att, i fråga om Wibergs anspråk på ersättning för de till honom upplåtna planteringsland, styrelsen, samtidigt med Wibergs utnämning till direktörstjensten, enligt beslut den 5 februari 1883 medgifvit, att någon del af den mark, som af ålder varit upplåten till planteringsland åt hans företrädare, finge användas af direktören vid centralfängelset, men med uttryckligt, förbehåll att detta medgifvande skulle gälla endast tillsvidare samt att fängelsedirektören skulle vara pligtig att, derest jorden för fångvården eller annat allmänt behof erfordrades, utan rätt till åtnjutande af vederlag afträda det till honom upplåtna området, genom hvilka vilkor Wiberg måste anses vara betagen all rätt till ersättning för berörda förmån, som icke varit honom genom konstitutorial eller stater tillerkänd; samt att såsom förmåner, hvilka på sistnämnda grund borde anses Wiberg tillförsäkrade, endast kunde räknas hans af Riksdagen faststälda lön vid centralfängelset och hans arfvode vid kronohäktet samt de af honom intjenta begge ålderstilläggen, äfvensom den honom i staten å förslagsanslaget tillerkända förmånen af tjenstebostad och vedbrand, hvilka löneförmåner, med uppskattning af bostaden till 1,000 kronor och tjensteveden till 175 kronor för år, belöpte sig till sammanlagdt 5,175 kronor; och har fångvårdsstyrelsen tillika — under förutsättning att Eders Kongl. Maj:t, i enlighet med hvad som jemlikt nådigt bref den 31 maj 1895 iakttagits rörande kamreraren vid indragna kronoarbetsstationen å Tjurkö Th. Grahl, torde finna skäligt att hos Riksdagen föreslå Wiberg till pension å allmänna indragningsstaten, och med erinran, att då Wiberg, hvilken genom orsaker, som vore af honom fullkomligt oberoende, försattes ur tjenstgöring, i annat fall efter all sannolikhet under lång tid kunnat med oförminskade krafter på tillfredsställande sätt uppehålla sin befattning, billighet och rättvisa kräfde, att han fortfarande komme i åtnjutande af ett, berörda enligt stater och konstitutorial honom tillförsäkrade löneförmåner motsvarande belopp — hemstält, att Wiberg måtte från början af år 1898 å allmänna indragningsstaten tillerkännas pension till belopp af 5,175 kronor, dock att såsom vilkor derför borde, på sätt vid 1877 års riksdag skedde vid öfverflyttning till allmänna indragningsstaten af

Andra hufvudtiteln.

vissa embete- och tjensteman i statskontoret, stadgas skyldighet för Wiberg att, om han blefve befordrad till annan tjenst med lön på rikets stat, afstå från eller vidkännas afdrag å pensionen.

I häröfver infordrad! underdånigt utlåtande har statskontoret tillstyrkt hvad fångvårdsstyrelsen föreslagit; och får jag med stöd af hvad sålunda förekommit underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att direktören vid indragna centralfängelset å Norrmalm Carl Robert Wiberg måtte få å allmänna indragningsstaten öfverflyttas, med rätt för honom att å sagda stat från och med år 1898 under sin återstående lifstid uppbära årlig lön till belopp af 5,175 kronor, dock med vilkor att, i händelse Wiberg efter förflyttning till indragningsstaten varder befordrad till annan tjenst med lön på rikets stat, han skall vara pligtig att i allo frånträda lönen å indragningsstaten, derest denna understiger eller är lika med den nya lönen, samt att, å den förra vidkännas motsvarande afdrag, i den mån den öfverstiger berörda nya lön.

Om denna framställning af Riksdagen bifalles, lärer jemväl det [5.] för ifrågavarande direktörsbefattning å bestämda anslaget till fångars Ytterligareo vård och underhåll uppförda aflöningsbelopp 3,700 kronor kunna in- Ostämd!9an dragas. Jag hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Makttm/åntacktes vidare föreslå Riksdagen: underhåll.

att, under förutsättning att framställningen om direktören Carl Robert Wibergs öfverflyttning på allmänna indragningsstaten bifalles, minska bestämda anslaget till fångars vård och underhåll ytterligare med belopp, motsvarande å nämnda anslag nu anvisade löneförmåner till direktören vid centralfängelset å Norrmalm, eller 3,700 kronor.

Äfven i förslagsanslaget till fångars vård och underhåll lärer i följd af centralfängelsots å Norrmalm indragning någon nedsättning kunna ske. Då storleken af denna nedsättning är beroende af det beslut,

Bih. till Biksd. Brok 1897. 1 Sami. 1 Afd. 3

18 Andra hufvudtiteln.

Pension åt åtskillige vaktbetjente vid indragna centralfängelset ä Norrmalm.

som kan varda fattadt i afseende å vissa vid detta fängelse anstälde befallningshafvande, torde det tillåtas mig att till en början yttra mig rörande dem.

Af den till sagda fängelse börande vaktbetjening har, enligt hvad fångvårdsstyrelsen i ofvanberörda underdåniga skrifvelse den 29 sistone september framhållit, flertalet vid fängelsets indragning förflyttats till annan tjenst i fångvården, hvaremot i afseende å vaktfrun Josefina Charlotta Ahlgren, vaktkonstapeln Nils August Sundin, vaktqvinnorna Katarina Cecilia Borin och Helena Sofia Jonsson samt portvakten Karolina Gustafsson, hvilka jemväl varit underkastade skyldighet att låta sig förflyttas till tjenstgöring vid andra fångvårdsanstalter, sådan förflyttning ej kunnat verkställas, enär de af fängelsets läkare förklarats af ålder eller sjuklighet oförmögne att vidare tjenstgöra vid fångvården.

Beträffande dessa vaktbetjente har fångvårdsstyrelsen i berörda underdåniga skrifvelse vidare anfört: att vaktfrun Ahlgren, som vore född den 2 september 1827, anstäldes vid centralfängelset å Norrmalm som extra vaktqvinna den 1 oktober 1865 och förordnades derefter af styrelsen den 23 augusti 1867 att vara vaktqvinna vid fängelset och den 28 december 1876 att derstädes vara vaktfru; att hennes aflöning utgjorde enligt stat 350 kronor såsom lön och 250 kronor såsom tjenstgöringspenningar jemte två ålderstillägg å 75 kronor hvartdera och vedanslag in natura; att hon såsom tjenstledig för sjukdom af dessa förmåner endast uppbure lönen och ålderstilläggen, tillsammans 500 kronor; att vaktkonstapeln Sundin vore född den 10 oktober 1823, anstäldes som extra vaktkonstapel vid fängelset den 28 mars 1854 och förordnades af styrelsen till vaktkonstapel derstädes den 9 januari 1863; att han såsom likaledes tjenstledig för sjukdom endast uppbure den med hans befattning förenade lön 400 kronor och två ålderstillägg 150 kronor, tillsammans 550 kronor; att för befattningen dessutom vore i stat anvisade tjenstgöringspenningar med 300 kronor samt vedanslag, som utginge till tjenstförrättaren; att vaktqvinnan Borin, hvilken vore född den 19 mars 1825, anstäldes vid fängelset som extra vaktqvinna den 1 april 1865 och erhöll styrelsens förordnande som vaktqvinna derstädes den 21 februari 1876; att äfven hon åtnjöte tjenstledighet för sjukdom och af sådan orsak endast uppbure den med befattningen förenade lön 300 kronor samt tvenne ålderstillägg 150 kronor, eller tillsammans 450 kronor, men afstode för tjensten anvisade tjenstgöringspenningar 200 kronor och vedanslag; att vaktqvinnan Jonsson vore född den 1 juni 1838, anstäldes den 1 oktober 1870 som extra vaktqvinna

Andra hufvudtiteln.

och förordnades af styrelsen den 21 februari 1876 som vaktqvinna vid fängelset; att portvakten Gustafsson vore född den 26 mars 1835, anstäldes som extra portvakt vid fängelset den 1 juni 1865, samt förordnades af styrelsen till portvaktsbefattningen den 23 augusti 1867; att ehuru såväl Jonsson som Gustafsson vore så sjukliga, att de af läkaren förklarats icke kunna förflyttas till tjenstgöring vid annat fängelse och antagligen icke för framtiden kunde blifva tjenstedugliga, de dock, med hänsyn till önskvärdheten att icke under den sista tiden före fängelsets indragning behöfva göra ombyte af tjenstepersonal, qvarstått i tjenstgöring och sålunda utan afkortning åtnjutit de med deras befattningar förenade löneförmåner, utgörande för Jonsson 300 kronor i lön och 200 kronor i tjenstgöringspenningar samt två ålderBtiliägg 150 kronor, eller inalles 650 kronor, samt för Gustafsson 350 kronor i lön och 250 'kronor i tjenstgöringspenningar, eller tillhopa 600 kronor; att Jonsson och Gustafsson dessutom åtnjutit fri bostad vid fängelset jemte vedanslag samt årligen tillagts gratifikation för sin tjenstgöring; samt att nämnda fem vaktbetjente, hvilka samtliga vore anstälda å den af Eders Kong]. Maj:t genom nådigt bref den 28 november 1890 å fångvårdens förslagsanslag faststälda stat för en del dylika betjente, såsom af styrelsen förordnade och sålunda ordinarie innehafvare af sina befattningar skulle, för den händelse fängelset å Norrmalm bibehållits, jemlikt de på grund af samma nådiga bref för åtnjutande af aflöning å nämnda stat gällande vilkor hafva, i likhet med de vaktbetjente, som vore uppförda å den af Riksdagen antagna lönestaten, egt att vid tjenstledighet för ålderdomssvaghet eller sjukdom allt fortfarande åtnjuta dem i staten tillerkända löner och ålderstillägg utan afkortning; i anledning hvaraf och då den omständighet, att fängelset indroges, icke billigtvis kunde verka derhän, att dessa betjente, hvilka alla af ålder och sjuklighet befunnits odugliga till tjenstgöring, skulle gå i mistning af någon dol af dem vid dylik tjensteoduglighet eljest tillförsäkrad inkomst, styrelsen underdånigst hemstält, att bemälda vaktbetjente måtte berättigas att från och med år 1898 å allmänna indragningsstaten erhålla pension till belopp motsvarande dem tillkommande lön och ålderstillägg, dock med enahanda vilkor, som, efter hvad ofvan förmälts, blifvit i afseende å direktör Wiberg ifrågasatt.

Statskontoret, som varit i ärendet hördt, har tillstyrkt fångvårdsstyrelsens underdåniga framställning under erinran, bland annat, att såväl konstapeln Sutidin som vaktqvinnan Borin redan uppfylt do vilkor för pensions erhållande å allmänna indragningsstaten, som för en del af deras vederlikar vid andra straffanstalter blifvit stadgade men

20 Andra hnfvndtiteln.

som icke vore på de vid centralfängelset å Norrmalm anstälda betjente tillämpliga, och att vaktfrun Ahlgren vid 1898 års ingång jemväl skall hafva uppfylt enahanda vilkor.

På grund af nu angifna förhållanden får jag underdånigst tillstyrka, att Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att följande vid indragna centralfängelset å Norrmalm anstälda vaktbetjente, nemligen vaktfrun Josefina Charlotta Ahlgren, vaktkonstapeln Nils August Sundin, vaktqvinnorna Katarina Cecilia Borin och Helena Sofia Jonsson samt portvakten Karolina Gustafsson, må berättigas att från och med år 1898, enhvar under sin återstående lifstid, å allmänna indragningsstaten erhålla årlig pension till belopp, för Ahlgren - 500 kronor, för Sundin 550 kronor, för Borin 450

kronor, för Jonsson 450 kronor och för Gustafsson 350 kronor, dock med vilkor att, i händelse någon af desse befattningshafvande efter förflyttning till indragningsstaten varder befordrad med lön till annan statens tjenst, han skall vara pligtig att i allo frånträda pensionen å indragningsstaten, derest denna understiger eller är lika med den nya lönen, samt att å pensionen vidkännas motsvarande afdrag, i den mån den öfverstiger berörda nya lön.

[6] Derest hvad sålunda i afseende å såväl direktören Wiberg som

förliagmmia- Dysst>emälda fem vaktbetjente föreslagits varder af Riksdagen bifallet,

getm/ängars torde, med stöd af en på fångvårdsstyrelsens föranstaltande uppgjord vSrderhäuUn' och af st7re.Isen i underdåniga skrivelser den 14 december 1894 och den 29 sistlidne september åberopad beräkning af de besparingar, som skulle vinnas genom indragningen af fängelset å Norrmalm, förslagsanslaget till fångars vård och underhåll kunna nedsättas med 7,100

kronor; och får jag alltså underdånigst hemställa, att Eders Kongl.

Maj:t behagade föreslå Riksdagen:

att, under förutsättning att ofvan omförmälda framställningar om direktören Carl Robert Wibergs öfverflyttning på allmänna indragningsstaten och om pension å samma stat åt vaktfrun Josefina Charlotta Ahlgren, vaktkonstapeln Nils August Sundin, vakt-

Andra hufvudtiteln.

qvinnorna Katarina Cecilia Borin och Helena Sofia Jonsson samt portvakten Karolina Gustafsson bifalles, minska förslagsanslaget till fångars vård och under- 1 håll med 7,100 kronor.

Beträffande öfriga i nu gällande riksstat uppförda ordinarie anslag till fångvården finnes icke anledning att ifrågasätta förändring.

Bifalles hvad ofvan hemstälts, kommer bestämda anslaget till fångare vård och underhåll, som nu utgör 500,900 kronor, att upp-

tagas till ...............................;................................................. kronor 493,800

samt förslagsanslaget till fångars vård och underhåll,

nu utgörande 1,049,800 kronor, att upptagas till... „ 1,042,700

samt fångvårdsanslaget i sin helhet, som nu utgör

1,705,200 kronor, att upptagas till ........................... „ 1,691,000

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag har jag icke att föreslå någon ö/rigaordinaförändring. ** anslaff'

Extra anslag.

För fortsatt uppehållande af lagbyråns verksamhet torde Eders [7] Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen: Lagbyrån.

att på extra stat för år 1898 anvisa ett belopp af 25,000 kronor.

I sammanhang härmed torde angående lagbyråns verksamhet under år 1896 böra meddelas Riksdagen, att lagbyrån nämnda år dels uppgjort förslag till förändrad lagstiftning rörande äkta makars förmögenhetsrättsliga ställning och om boskilnad m. m., förslag till ändring i

Bill. till RiksA. Prof. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 4

22 Andra hufvudtiteln.

utsökningBlagen, inteckningsförordningen med flera författningar i syfte att förekomma missbruk af vissa inteckningar, äfvensom en del andra mindre omfattande lagförslag, dels ock varit sysselsatt med förberedande arbeten till ändring af lagstiftningen rörande fullföljd af talan emot domstols utslag samt i sådant hänseende utarbetat ej mindre enr promemoria angående hufvudgrunderna för en lagförändring i detta ämne än äfven i hufvudsakliga delar preliminärt förslag till lagtext, hvarförutom flertalet af de sålunda uppgjorda lagförslagen föredragits i högsta domstolen af ledamöter i lagbyrån.

[8] öfver ett af särskildt utsedde komiterade utarbetadt förslag till

kri^shofrätte om krigsdomstolar och rättegången derstädes, enligt hvilket förslag o^förandTo™ krigshofrätten skulle omorganiseras och förenas med Svea hofrätt, har militäre leda- Eders Kongl. Maj:t den 13 sistlidne november beslutit infordra nämnda hofrätters yttrande. Då emellertid, efter det utlåtande från dem inkommit-, förslaget för erhållande af grundlagsenlig pröfning skall till högsta domstolen öfverlemnas, torde proposition i ämnet antagligen ej kunna redan vid nu sammanträdande riksdag framläggas. Vid sådant förhållande får jag underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen:

att jemväl för år 1898 till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och militäre ledamöter på extra stat anvisa enahanda belopp, som för åren 1896 och 1897 dertill anslagits, eller 3,250 kronor.

Statsrådets öfriga ledamöter biträdde hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält;

Och täcktes Hans Makt Konungen dertill i nåder lemna bifall.

Ex protocollo Erik Öländer.

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1897.

I

Tredje hufvudtiteln.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 14 januari 1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr piinistern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Akerhielm,

WlKBLAD,

Gilljam, friherre Rappe,

Christerson,

Wersäll,

Annerstedt,

von Krusenstjerna.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena föredrog regleringen af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel för år 1898 och yttrade:

Dill. till Rikad. 1897. I Samt. 1 Afd. 1

2 Kabinetts-

kassan.

[1.]

[2-]

[3.]

[4.]

[5.]

Konsuls-

kassan.

[6.]

[7.]

Tredje hufvudtiteln.

»Med afseende å kabinettskassans utgifter för år 1898 beräknades behofvet i det budgetförslag, som förelädes Eders Kongl. Maj:t den 4 nästlidne december, till 628,700 kronor för de föi'enade rikena tillsammans, hvaraf, enligt vedertagen proportion, 12/17 skulle bestridas af svenska statsmedel med 443,800 kronor, eller samma belopp, som af senaste riksdag beviljades. I denna beräkning har annan ändring icke skett, än att, till följd af Eders Kong]. Maj:ts beslut i sammansatt statsråd denna dag, medel för hemliga utgifter icke komma att för närmaste budgettermin äskas af norska storthinget, och att sålunda slutsumman af kabinettskassans beräknade utgifter minskats till 624,600 kronor. Denna ändring inverkar icke på beloppet af det anslag, som är afsedt att begäras hos riksdagen.

Af de i budgetförslaget ingående anslag är löneanslaget till departementschefen, ministern för utrikes ärendena, uppfördt med samma belopp som i nu gällande riksstat, eller 24,000 kronor.

Samma förhållande eger rum med anslaget till utrikesdepartementet, som alltså upptagits till 27,495 kronor, samt med anslagen till minist er staten och militärattachéer, uppförda det förra med 337,941 kronor och det senare med 8,471 kronor.

Anslaget till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter, under hvilken rubrik medel till hemliga utgifter upptagas, är, i följd af Eders Kongl. Maj:ts nyss af mig omnämnda beslut, i det gemensamma budgetförslaget minskadt med den från Norge beräknade andelen för nämnda ändamål, 4,100 kronor, från 75,000 kronor till 70,900 kronor, i hvilket belopp ingår för hemliga utgifter 9,900 kronor, att betalas af Sverige ensamt.

Hvad konsulskassan angår, äro inkomster och utgifter i detta budgetförslag beräknade till 586,300 kronor, deraf 252,960 kronor beräknats belöpa på Sverige och 333,340 kronor på Norge, efter proportionen mellan de under år 1895 till konsulskassan influtna svenska och norska konsulat- och expeditionsafgifter jemte statsanslagen. Fördelningen af utgifterna å de särskilda rubrikerna har skett efter proportionen af bidragens i detta budgetförslag beräknade slutsummor med 43,i45i % för Sverige och 56,8549 % för Norge.

De särskilda rubrikerna utgöras af:

Utrikesdepartementet. Det från konsulskassan beräknade gemensamma bidraget är oförändradt, men enligt ofvannämnda fördelningsgrund har den svenska andelen uppförts med 7,550 kronor eller 43,1451 % af hela beloppet

17,500 kronor.

Konsulsstaten. Slutsumman 533,250 kronor har blifvit fördelad i förhållande till hvarje lands bidrag och således ett belopp af 230,072 kronor eller 43,i45i % uppfördt för Sverige.

3 Tredje hufvudtiteln.

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter. Slutsumman är likaledes oförändrad, men med användande af nyssberörda proportion har den svenska andelen blifvit beräknad till 15,338 kronor.

Under utgifter, som bestridas af svenska statsmedel allena, uppföres understöd åt svenska kyrkan i Paris med oförändradt belopp af 2,950 kronor..

Jag erinrar härvid, att riksdagen i skrifvelse den 2 maj 1894 medgifvit, att af öfverskotten å de från kronans fastighet i Konstantinopel inflytande hyresinkomster må från och med 1895, så länge Eders Kongl. Maj:t finner anslaget behöflig!, dock under högst fem år, få för svenska kyrkan i Paris användas 864 kronor årligen, att utgå såsom lönetillökning för pastor vid nämnda kyrka.

Å tredje hufvudtiteln finnes uppfördt endast ett extra anslag, nemligen för utgifvande af »Sveriges traktater».

I den redogörelse, som utgifvaren af detta verk afgifvit öfver sin verksamhet under sistförflutet år, har han beträffande arbetets fortskridande anfört följande:

»Under årets lopp har af trycket utkommit verkets tionde del omfattande Sveriges och Norges traktater samt dit hörande handlingar för åren 1815— 1845, och tryckningen af den elfte, ämnad att omfatta åren 1846—1877, tagit sin början. Därjemte har för fyllande af den lakun (1630—1814),.som uppstått genom den anbefalda öfvergången till behandling af den nyaste tiden, arbetet återupptagits och framskridit så vidt att tryckning under första hälften af innevarande år kan företagas. Härvid torde böra nämnas, att material är samladt för åren 1630—1718 och för 1814.

Den under tryckning varande elfte delen kan antagas utkomma komplett under nästa år.»

Jag erinrar vidare, att riksdagen i underdånig skrifvelse den 15 maj 1895 anmält, att riksdagen med bifall till Eders Kongl. Maj:ts i nådig proposition den 14 januari samma år gjorda framställning medgifvit, att af Sveriges andel i konsulskassans besparingar må från och med år 1896, så länge Eders Kongl. Maj:t finner lämpligt, dock under högst tre år, få användas årligen 4,000 kronor till ett konsulsstipendiutn och 1,500 kronor till bestridande i mån af behof af stipendiatens resekostnader, eller tillsammans 5,500 kronor.

På grund af hvad jag nu i olika punkter anfört och föreslagit, får jag i underdånighet hemställa:

4 Tredje hufvudtiteln.

att Eders Kongl. Maj:t måtte af riksdagen för år 1898 äska de anslag under tredje hufvudtiteln, som finnas intagna i kolumnen b af den i likhet med hvad föregående år egt rum utarbetade tablå, som torde böra fogas vid denna dags protokoll såsom bilaga A;

att de ordinarie anslagen måtte föreslås att utgå mot nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande och under enahanda vilkor som hittills;

och att afskrifter af protokollen vid föredragning i sammansatt statsråd den 4 nästlidne december och denna dag angående den för de förenade rikena gemensamma utrikesbudgeten för 1898 måtte såsom bilagor B och C åtfölja protokollet öfver denna föredragning.»

Jemlikt öfrige statsrådsledamöters tillstyrkande

behagade Hans Maj:t Konungen, med gillande af det föredragna förslaget till riksstatens tredje hufvudtitel för år 1898 samt af hvad herr ministern för utrikes ärendena i öfrigt hemstält och föreslagit, befalla, att afskrift af detta protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas för att tjena till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.

In fidem:

Eric Trolle.

i.

A. n

"'••'I "ijl. .

^ i; (I . i

viston;

:-um' ' '^r.r

1 ff : . •'■ 1

: .-»'i.

[i‘>:li ;■ :i 10

i • c : .-u,

. > K.

■ i> 0. K:

i -v!].,r.

M i * r t'' 1 - j i i ' > . i

i

Ki.w

U* ; T!‘0,.'S: lO

r; . r' 008,t •'*. i '

.71 rJ

.Ut-<■ 7» i

?: .

■ <%.; ■

j;*0 ;;vj

■i-S: \iV> o - ■ 7\

oVrj • -i *rf*.>tah!rni ,.i. ; ■ a/ misu >• f

. ............

....... , ... -}• 1! ! .• :i’ft i

...•....... . . i >V;-..'-•.

... :..... • ( ;"si!

l i lita v,'H.x > ifoo •:*<«')

v v- • .<i.. ' ■■■' ’ A

..... .. ;• ••()’•.in {•uto.'.>f*'-.-.»;!rO '

il .'-i* I.; .-.: ( r /

Vivi U aiT-1 jf t> : rj •( ■( /',

•>>,J o!»?ii.rrui:i ir

• i’).B ( i ( ti\

. "hi' :■ «'tJ/ 1

),

6 Tredje kufvudtitcln.

Bil. A.

Tredje hufrudtiteln.

7 Anmärkningar.

[Till kabinettskassans utgifter bidrager Sverige med 12/17 och Norge med ä/17. Anslagen till ministerstaten och till militärattachéer äfvensom till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter må användas utan hinder af deras fördelning å särskilda utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år.

ISverige bestrider allena löneanslaget till departementschefen, men, för vinnande af ofvan angifna proportion mellan slutsumman för Sveriges andel och slutsumman för Norges andel i kabinettskassans utgifter, är Norges bidrag till anslagsrubriken 6 beräknadt högre än proportionen.

5 I slutsumman, Kr. 70,900, ingår för hemliga medel Kr. 9,900, att betalas af Sverige ensamt.

Till konsulskassans utgifter påräknas dels de vid de lönade konsulaten inflytande konsulatafgifterna utaf svenska och norska fartyg samt expeditionsafgifter (ang. beräkningen af dessa, se sid. 10—12 här nedan), dels statsanslag, till hvilka Sverige bidrager enligt den af de 1855 och 1875 tillsatta konsulatkomitéer sammanstämmande förordade proportion, för hvilken redogörelse lemnas i det af sistnämnda komité den 4 november 1876 afgifna betänkande sid. 53 och följ., sid. 170 och följ. (jmfr Konsulatförordningen den 4 november 1886, § 126), och hvilken proportion, uttryckt i procent, motsvarar 57,14 % för Sverige och 42,8 6 % för Norge. Bidragen (angående beräkningen af dessa se sid. 2 här ofvan) beräknas för Sverige till Kr. 252,960 och för Norge till Kr. 333,340. Utgifterna fördelas i proportion till bidragen, hvilken proportion, uttryckt i procent, motsvarar 43,1451 % för Sverige och 56,8 54 9 % för Norge.

8 Tredje bnfmdtiteln.

Bil. B.

Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms slott den 4 december 1896.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas, Hans excellens norske herr statsministern Gram,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Wikblad,

Gilljam, friherre Rappe,

Christerson,

Wersäll,

Annerstedt,

von Krusenst.terna,

Ola,t Olsen.

10:o.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:

Innan jag går att för Eders Kongl. Maj:t framlägga det af mig uppgjorda förslaget till de förenade rikenas utrikesbudget för 1898, ber jag i underdånighet få anmäla, att fullständig uppgörelse af de af Sverige för norska budgetåren 1893—94 och 1894 95 lemnade förskott till bestridande af den på Norge fallande andelen af konsulskassans gemensamma utgifter nu egt ruin, i det att det belopp af kr. 48,977: 88, som vid upp-

Tredje hufvudtiteln. 9

görandet af nästföregående budgetförslag qvarstod oguldet, jemlikt storthingets beslut den 2 mars 1896, under den 10 derpå följande april blifvit till utrikesdepartementet öfverlemnadt.

Uti det förslag till utrikesbudget för år 1898 (för Norge 1 juli 1897—30 juni 1898), för hvilket jag nu ber att få för Eders Kongl. Maj:t närmare redogöra, har jag upptagit slutsummorna af Jcabinettslcassans utgifter till samma belopp som de, hvilka funnos upptagna i det af mig för Eders Kongl. Maj:t i sammansatt statsråd den 20 december 1895 framlagda förslag till utrikesbudget. Beräkningen öfver utgifterna har alltså upptagits till kr. 628,700, hvaraf, enligt den vedertagna proportionen 12 till 5, på Sveriges andel falla kr. 443,788:2 4 och på Norges kr. 184,911: 7 6.

Utgiftsförslaget omfattar enligt beräkningen:

ministern för utrikes ärendena................................--- kr. 24,000

utrikesdepartementet ..................—-.......-..................... » 38,950

ministerstaten ............................................................... » 478,750

militärattachéer ........................................-.................. » 12,000

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter ............ » 75,000

eller tillsammans kr. 628,700.

I den sista af dessa rubriker ingår anslaget till hemliga utgifter, som uppförts med det sedvanliga beloppet, kr. 14,000.

Med anledning af det från norsk sida framstälda kraf om kontroll genom norsk ansvarig minister å de hemliga medlen anlörde jag vid underdånig föredragning den 20 december 1895 af budgetförslaget för 1897 följande:

»Gentemot detta från norsk sida redan tillförene uppstälda kraf har från svenska statsrådets sida flera gånger erinrats, att den detaljerade räkenskapen öfver de hemliga utgifterna icke meddelas den svenske statsministern eller någon annan ledamot af det svenska statsrådet, och att kontrollen öfver utrikesministerns handhafvande af dessa medel utöfvas icke allenast för Norges utan äfven för Sveriges del uteslutande af Konungen. En förändring i detta förhållande synes mig icke betingad af omständigheterna, men, om en sådan i afseende å redovisningen af de hemliga utgifterna skulle visa sig nödig eller lämplig, synes sådan förändring böra föregås af gemensam öfverenskommelse, och under närvarande förhållanden lärer Eders Kongl. Maj:t icke finna lämpligt, att denna fråga särskild! upptages.»

Då någon enighet icke i denna sak kunde vinnas, beslöt Eders Kongl. Maj:t i sammansatt statsråd den 13 januari 1896, att för budgetåret 1897 icke något bidrag till dessa utgifter skulle från Norge äskas; för nämnda budgetår utgår således endast den .svenska andelen med kr. 9,900. Till följd af detta Eders Kongl. Maj:ts beslut yttrade jag vid samma tillfälle:

»Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts förklarande att icke något bidrag af norska storthinget detta budgetår skall äskas till hemliga utgifter, hvarigenom det för dessa

Bih. till liiksd. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. -

10 Tredje hufvudtiteln.

utgifter till kr. 14,000 beräknade anslag skulle utgå allenast med kr. 9,900 eller den svenska andelen, ber jag att få uttala, att sistnämnda belopp är otillräckligt, såsom erfarenheten visat under de år, då till följd af det vid norska anslaget fästa vilkor detsamma ej kunnat användas. Jag skulle derför vara betänkt på att hemställa om hela beloppets anvisande endast från svenska statsverket, derest jag ej, med anledning af hvad i den unionella frågan förekommit, funne mig ej böra i närvarande stund framlägga sådant förslag.»

Beloppets otillräcklighet har äfven under det gångna året bekräftats, och tillstyrker jag derföre, att det förutvarande beloppet till dessa utgifter, kr. 14,000, ånyo äskas, dervid stödjande mig på hvad flere gånger anförts rörande behöfligheten af denna utgiftspost. Då komitéarbeten för närvarande pågå med syfte att angående de unionella förhållandena i allmänhet söka vinna öfverensstämmelse mellan Sverige och Norge, synes det mig, att anledning icke torde föreligga att nu särskildt upptaga frågan om redovisningen af denna utgiftspost till föremål för öfverläggningar och att derföre beviljandet af samma post i vanlig ordning borde kunna påräknas.

Beloppet af de från kabinettskassan utgående expektanslöner och pensioner har under innevarande år minskats med kr. 4,800 eller den pension, som uppburits af f. d. envoyén friherre C. F. Palmstierna. Som emellertid besparingar å kabinettskassans pensionsstat endast äro af tillfällig natur, har jag icke ansett mig böra ifrågasätta någon nedsättning i denna anslagsrubrik.

O o

KonsulsJcassans inkomster af konsulatafgifter har i budgetförslagen för åren 1894—1897 beräknats till kr. 278,800. Under åren 1894 och 1895 bär konsulskassans berörda inkomst ej obetydligt öfverstigit nämnda summa, och enligt de i år från vederbörande konsuler inhemtade approximativa uppgifter kan densamma jemväl för innevarande år antagas komma att uppgå till högre belopp än det ofvannämnda.

Den stegring i konsulatafgiften, hvilken inträdt under de sista åren, synes mig gifva anledning att taga i öfvervägande, huruvida icke en nedsättning i denna afgift må kunna ske för att derigenom bereda sjöfarten någon lättnad. Innan förslag i sådant syfte väckes, anser jag dock lämpligt att afvakta ännu ett års erfarenhet, likasom det lärer vara nödigt att undersöka, hvilken inverkan en eventuel nedsättning i konsulatafgiften skulle komma att medföra i de olönade konsulernas inkomster.

I fråga om beräkningen af konsulskassans inkomst af konsulatafgifter för år 1898 hemställer jag, att nämnda inkomst, för åstadkommande af jemvigt mellan kassans inkomst- och utgiftsposter, måtte få upptagas med ett något ökadt belopp eller till kr. 288,300. J ag erinrar härvid, att uppkommande öfverskott i konsulskassan enligt Eders Kongl. Maj:ts beslut den 4 december 1893 skola fördelas mellan Sverige och Norge efter proportionen af de båda rikenas bidrag till konsulskassan såväl genom statsbidrag som genom erlagda konsulat- och expeditionsafgifter. Inkomsten torde således med ledning af konsulernas ofvannämnda approximativa uppgifter för 1896 kunna beräknas enligt följande uppställning:

Tredje hufvudtiteln

från Antwerpens distrikt:

från hufvudstationen .....................-......................... kr. 9,600

» vicekonsulaten.................................................. * 1,200 kr. 10,800

» Archangels distrikt ..................................................................... * 1,800

» Barcelonas » .......................................................-............. * 4,200

> Bilbaos » ......-......................-.................................... * 6’400

» Genuas distrikt:

från hufvudstationen ..............................................- kr. 3,200

» vicekonsulaten...............-.................................._^29 * 3,400

» Hamburgs distrikt:

från hufvudstationen.................................................. kr. 11,900

» vicekonsulaten...............-........r.....................- * 1,800 » 13,700

» Havres distrikt:

från hufvudstationen ............................................— kr. 5,400

» vicekonsulatet i Bordeaux.............-.................... * 1,700

» de olönade vicekonsulaten........---.....-......-.......... » 9,100 » 16,200

» Helsingfors’ distrikt................................................................... s 7,600

» Konstantinopels » ................................................................... *

» Köpenhamns distrikt:

från hufvudstationen------------------------------------------------ kr. 10,500

> vicekonsulatet i Helsingör..............-...............—- * 800

» de öfriga vicekonsulaten..................................... » 9,400 » 20,200

» Leiths distrikt:

från hufvudstationen -----------------............................... kr. 2,900

» vicekonsulaten_____________________-..................—....... » 18,900 » 21,800

» Lissabons distrikt-----------------...................................................... s 3,600

» Londons distrikt:

från hufvudstationen ---------------------------------------......... kr. 36,100

» vicekonsulatet i Carditf...........................—...... >:i 15,700

» » » Liverpool ................................. * 9,300

s » » Newcastle.......................-......... * 19,000

» » » The Hartlepools ........................ » 4,200

» de öfriga vicekonsulaten —................................ » . 48,800 » 133,100

» Lybecks distrikt:

från hufvudstationen —.........-.................................. kr. 4,400

■» vicekonsulaten—...............—........................... » 3,300 » 7,700

» Newyorks distrikt....................................................................... ” 21,500

Transport kr. 272,300

Transport kr. 272,300

12 Tredje hufrudtiteln.

från Rigas distrikt:

från hufvudstationen............. pr 4^00

» vicekonsulaten........... » 3;000

» Rio de Janeiros distrikt:

från hufvudstationen......................................;......... ]jr 4 700

» vicekonsulaten.................... » 3,700

Summa kr. 288,300,

hvaraf med ledning af 1895 års siffror i runda tal kr. 85,366 eller 29,6] procent antagas belöpa på svenska och kr. 202,934 eller 70,3 9 procent på norska fartyg.

Ivonsulskassans inkomster af expeditionsafgifter, som för 1897 beräknades till kr. 14,000, har under de senare åren i verkligheten öfverstigit kr. 20,000, och enligt de af konsulerna insända approximativa uppgifter kunna konsulskassans inkomster af berörda afgifter under innevarande år beräknas öfverstiga förstnämnda belopp. Vid sådant förhållande anser jag mig kunna föreslå, att konsulskassans ifrågavarande inkomster i 1898 års stat upptagas till kr. 18,000. På grund af 1895 års uppbörd kunna ifrågavarande afgifter i runda tal beräknas utgöra för svenska ärenden omkring kr. 7,515 eller 41,7 5 procent, för norska ärenden kr. 10,327 eller 57,3 7 procent samt för sådana ärenden, hvilka äro att betrakta såsom för båda rikena gemensamma, kr. 158 eller 0,8 8 procent.

Om till den beräknade inkomsten af konsulatafgifter ........................ kr. 288,300

samt af expeditionsafgifter .................................... ............. » jg 000

läggas statsbidrag till samma belopp, hvarmed dessa under en följd af år utgått och jemväl för 1897 blifvit beviljade, nämligen kr. 160,000 från Sverige

och kr. 120,000 från Norge eller tillsammans...................................... » 280,000

skulle konsulskassans inkomster komma att utgöra i det hela .................. kr. 586,300.

Beträffande härefter konsulskassans utgifter, bland hvilka bidraget till utrikesdepartementet upptages med oförändradt belopp, kr. 17,500, inträder en ökning i rubriken löner och arfvoden i följd dels deraf, att t. f. generalkonsulns i Shanghai lön jemlikt nådigt beslut den 9 juli innevarande år tillsvidare blifvit förhöjd med kr. 6,000 från kr. 12,000 till kr. 18,000 om året, på grund af att han till följd af generalkonsulatets ökade göromål måst afstå från den med 6,000 kr. om året aflönade befattningen såsom dansk konsul i Shanghai, dels ock deraf att Eders Kongl. Maj:t den 16 sistlidne oktober på grund af de vid svenska och norska generalkonsulatet i Shanghai ständigt växande göromålen beslutit, att ett belopp af kr. 6,000 för år må tillsvidare utgå från konsulskassan såsom godtgörelse till den svenske eller norske undersåte, som af ministern för utrikes ärendena komme att förordnas till biträde vid handläggandet af göromålen vid nämnda generalkonsulat. Den ifrågavarande rubriken kommer alltså att inalles ökas med kr. 12,000 från kr. 373,900 till kr. 385,900.

» 7,600

» 8,400

Tredje hufvudtiteln. 13

I afseende å anslagen till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet uppstår en ökning derigenom, att anslagen till generalkonsulaten i Archangel och Hamburg blifvit förhöjda, det förra med kr. 500 och det senare med kr. 1,000 om året; kommande sålunda denna rubrik att ökas med kr. 1,500 från kr. 73,000 till kr. 74,500.

Anslagen till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet hafva deremot icke undergått någon förändring.

O O o

Hvad angår utgifterna till pensioner hafva dessa under året ökats från kr. 1,425 till kr. 2,525 eller med kr. 1,100, utgörande sammanlagda beloppet af de två pensioner å resp. kr. 700 och kr. 400, hvilka jemlikt nådiga beslut den 9 juli innevarande år beviljats aflidne konsuln i Bilbao A. Kirseboms och aflidne vicekonsuln i Havre J. J. G. Nicolaysens efterlemnade enkor.

I budgeten för år 1893 upptogs å konsulsstaten för pensioner ett belopp af kr. 11,550, hvilket belopp alltsedan i följande års budgeter bibehållits oförändradt. Vid fastställande i januari 1895 af budgetförslaget för 1896 utgjorde sammanlagda beloppet af de verkligen utgående pensionerna kr. 9,825. Under år 1895 minskades genom pensionärerne f. d. generalkonsulerne O. Munch-Raeders och D. C. Bodoms samt fröken F. Lagerheims kort efter hvarandra inträffade frånfälle beloppet af pensionerna med kr. 8,400, men vid anmälan för Eders Kongl. Maj:t den 20 december 1895 af 1897 års budgetförslag förmälde jag mig likväl anse, att i förslaget det förut uppförda belopp för pensioner borde bibehållas, då en ökning af konsulskassans pensionsstat lätt kunde komma att uppstå. Och ehuru, såsom ofvan nämnts, ökningen af pensionerna under innevarande år utgjort endast kr. 1,100, så att beloppet af konsulskassans nu utgående pensioner utgör kr. 2,525, så anser jag dock, enär de konsuler vid afskedstagandet tillerkända pensioner på senare tider utgjort kr. 4,000 om året, och väl kan hända, att före år 1898 några af de förenade rikenas konsuler kunna komma att erhålla afsked med pension, att den i 1897 års konsulsstat uppförda summa för pensioner, kr. 11,550, bör i 1898 års stat bibehållas oförändrad.

För skrifmaterialier, expenser och extra utgifter beräknas liksom för 1897 ett belopp af kr. 35,550.

Konsulskassans utgifter år 1898 skulle alltså omfatta:

utrikesdepartementet ......................................................................... kr. 17,500

konsulsstaten:

a) löner och arfvoden __________________________________________________ kr. 385,900

b) anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet » 74,500

c) anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet » 61,300

d) pensioner................................................................. » 11,550 » 533,250

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter............................................ » 35,550

Summa utgifter kr. 586,300

Denna summa motsvaras af den ofvan gjorda inkomstberäkningen.

14 Tredje hufvudtiteln.

En sammanställning af beräkningarna för 1897 och 1898 skulle hafva följande utseende:

De summor, som för tillfälliga och oförutsedda utgifter samt till betäckande af möjligen bristande inkomster skulle behöfva begäras af storthinget, anser jag böra i likhet med föregående år beräknas till kr. 12,000 för kabinettskassan och kr. 16,000 för konsulskassan. För Sveriges del lärer Eders Kongl. Maj:t vilja af riksdagen begära samma dispositionsrätt öfver uppkommande besparingar, som hittills varit medgifven.

Jag hemställer i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t behagade öfver de af mig uppgjorda förslag och beräkningar infordra kongl. norska regeringens betänkande.

Till hvad herr ministern sålunda hemställt och deruti öfrige närvarande svenske och norske statsrådsledamöter i underdånighet sig förenade behagade Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall.

In fidem:

Eric Trolle.

Tredje hufvudtiteln.

15 Bil. C.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans Maj:t Könungen i sammansatt statsråd å Stockholms slott den 14 januari 1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas, Hans excellens norske herr statsministern Gram,

Statsråden: friherre Akekhielm,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe, i

Christerson,

Wersäll,

Annerstedt,

von Krusens tjerna,

Stång Lund,

Olaj Olsen.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena föredrog i underdånighet förslaget till de förenade rikenas gemensamma utrikesbudget för 1898 samt kongl. norska regeringens den 2 innevarande månad deröfver afgifna underdåniga betänkande.

Herr ministern anförde:

»Emot de af mig uppgjorda beräkningarna har kongl. norska regeringen icke haft något att anmärka. Enligt dessa beräkningar utgör hela anslagsbehofvet till kabinetts-

16 Tredje hufyudtiteln.

kassan kr. 628,700 för de förenade rikena tillsammans eller samma belopp, som varit uppfördt i budgetförslagen för de senare åren. Med iakttagande af en sträng fördelning, enligt den vedertagna proportionen 12 till 5, skulle detta belopp fördelas sålunda, att Sveriges bidrag blefve kr. 443,788: 2 4 och Norges kr. 184,911: 7 6, men för afrundning af slutsiffran i hvardera landets anslag beräknas Sveriges andel till kr. 443,800 och Norges till kr. 184,900. En obetydlig rubbning uppkommer visserligen härigenom i proportionen mellan rikenas bidrag, men densamma är emellertid endast skenbar, emedan i utrikesdepartementets räkenskaper hänsyn till den rätta proportionen alltid tages, och skilnaden godtgöres hvartdera landet, så att uppkommen besparing eller brist i hvarje fäll fördelas efter den verkliga proportionen.

Det anslag af statsmedel, som erfordras för konsulskassan, belöper sig i likhet med föregående år till kr. 280,000, hvaraf, enligt proportionen 4 till 3, kr. 160,000 skulle falla på Sverige och kr. 120,000 på Norge.

Jag får alltså i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t behagade besluta att af riksdagen och storthinget äska de för utgifternas bestridande nödiga anslag, att utgå efter den för de båda rikenas bidrag till sådana utgifter hittills tillämpade proportion såväl för kabinettskassan som för konsulskassan.

Med hänsyn såväl till de för Sverige och Norge olika statsregleringsperioderna, som till den olika dispositionsrätt, öfver besparingar å ifrågavarande anslag, hvilken i de båda rikena under senare år varit bestämd, får jag slutligen föreslå,

att af riksdagen måtte för år 1898 begäras kr. 443,800 till kabinettskassan och kr. 160,000 till konsulskassan, att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till anslagens användande och under enahanda vilkor som hittills,

och att af storthinget måtte för budgetterminen 1 Juli 1897—30 Juni 1898 äskas kr. 184,900 till kabinettskassan och kr. 120,000 till konsulskassan, förutom hvad i konsulatafgifter af norska fartyg samt expediti^nsafgifter kan komma att under samma period inflyta, äfvensom derutöfver ett anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter af kr. 28,000, hvaraf kr. 12,000 för kabinettskassan och kr. 16,000 för konsulskassan.

Beträffande hvad af mig blifvit till protokollet i det sammansatta statsrådet den 4 nästlidne december anfördt i fråga om anslaget till hemliga utgifter, yttrar departementet för det inre i sitt af kongl. norska regeringen biträdda betänkande följande:

»Departementet vill i anledning häraf inskränka sig till att påpeka, att — då departementet vid föredragning den 10 januari 1896 tillstyrkte, att Norges bidrag till hemliga utgifter endast borde beviljas under vilkor, att den från norsk sida upprepade gånger framstälda fordran, att norsk ansvarig minister finge tillfälle att taga kännedom om räkenskaperna angående dessa utgifter, blefve tillgodosedd — de af utrikesministern åberopade underhandlingar redan voro började, och att saken således i sådant afseende befann sig i samma läge då som nu.

Efter detta uttalande anser sig departementet, under hänvisning till hvad det förut upprepade gånger yttrat rörande denna fråga, ånyo böra tillstyrka, att Norges

Tredje hufvndtiteln.

bidrag till den förevarande utgiftsposten endast beviljas under vilkor, att norsk ansvarig minister får tillfälle att taga kännedom om räkenskaperna angående dessa utgifter.»

På grund af förut anförda skäl kan jag icke tillråda Eders Kongl. Maj:t att godkänna det här från norsk sida uppstälda vilkor. Jag måste emellertid lifligt beklaga, om till följd af det sålunda uppstälda vilkoret utrikesdepartementet skulle komma att äfven i år nödgas undvara medel, hvilka till dess behöriga skötsel äro behöfliga. Jag skulle icke heller under andra förhållanden tvekat att till Eders Kongl. Maj:t hemställa att äska dessa medel af riksdagen, för den händelse de icke komma att beviljas af storthinget, men då de af mig redan förra året omnämnda unionella underhandlingarna äfven i år torde få anses utgöra ett skäl för att afstå ifrån denna utväg, så har jag för i år icke någon sådan framställning att göra.»

Uti hvad herr ministern för utrikes ärendena hemstält, förenade sig det svenska statsrådets öfriga ledamöter.

Norska stadsrådsafdelningen hänförde sig i det hela till norska regeringens betänkande och hemstälde, i anslutning härtill, försåvidt anslaget till hemliga utgifter anginge, att det måtte i nåder bestämmas, att den norske statsministern i Stockholm för framtiden lemnades tillfälle att taga kännedom om de öfver dessa utgifter förda räkenskaper.

Hans Maj:t Konungen, som förklarade Sig icke vara sinnad för närvarande göra någon förändring med det sätt, hvarpå kontrollen öfver de s. k. hemliga medlen hittills egt rum, behagade, med anledning af den angående det norska anslaget rådande meningsskiljaktigheten, förklara, att Han funne något sådant anslag för detta budgetår icke böra från Norge äskas.

Hvad herr ministern för utrikes ärendena hemstält och föreslagit, behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla, dock att den på Norge belöpande andel, kr. 4,100, af det i budgetförslaget under rubriken »skrifmaterialier, expenser och extra utgifter» uppförda, till 14,000 kr. beräknade anslaget till hemliga utgifter icke skulle för nästkommande budgettermin äskas af norska storthinget, i följd hvaraf den för »skrifmaterialier, expenser och extra utgifter» i budgetförslaget beräknade summan, 75,000 kr., skulle nedsättas till 70,900 kr. och slutsumman å kabinettskassans utgifter, 628,700 kr., sålunda minskas till 624,600 kronor.

Bih. till Riktd. Prål. 1897. 1 Sami. 1 Afd.

In fidem: Eric Trolle.

18 Tredje hufvudtitelu.

Sveriges och Norges gemensamma utrikesbudget för år 1898.

Sverige. Norge. Tillsammans.

I. KaUnettskassan: Kronor Kronor Kronor

1. Ministern för utrikes ärendena.................... 24,000 24,000

2. Utrikesdepartementet................................. 27,495 11,455 38,950

3. Ministerstaten.................................... 337,941 140,809 478,750

4. Militärattachéer........................................ 8,471 3,529 12,000

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter... 45,893 25,007 70,900

Summa kronor 443,800 180,800 624,600

II. KonsulsJcassan :

6. Utrikesdepartementet____r7........ 7,550 9,950 17,500

7. Konsulsstaten.................. 230,072 303,178 533,250

8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter... 15,338 20,212 35,550

252,960 333,340 586,300

Afgår hvad som häraf beräknas kunna bestridas

af inflytande konsulat- och expeditionsafgifter . 92,960 213,340 306,300

Summa kronor 160,000 120,000 280,000

Beräkning öfver kabinettskassans utgifter för år 1898.

Kronor.

1. Ministern för utrikes ärendena......................................................... 24,000

2. Utrikesdepartementet...................................................................... 38,950

3. Ministerstaten:

a. Traktamenten:

Beskickningen i Berlin:

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire 48,000 Legationssekreterare.......................................... 6,000 54,000

Transport 54,000

62,950

19 Tredje hufvndtiteln.

Transport 54,000 Beskickningen i Bryssel och Haag:

Ministre Plénipotentiaire............................. 20,000

Beskickningen i Konstantinopel:

fr?njtoLu!XlsromoÄbSr} Mindre Plénipotentiaire.............................. 10,000

Beskickningen i Köpenhamn:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire.......................... 36,000

Legationssekreterare....................... 5,000 4] ,000

Beskickningen i London:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 60,000

Legationssekreterare ....................... 8,000 68,000

Beskickningen i Madrid:

Ministre Plénipotentiaire............................. 22,000

Beskickningen i Baris:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 60,000

Legationssekreterare....................... 8,000 68,000

Beskickningen i S:t Betershurg:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 60,000

Legationssekreterare....................... 8,000 68,000

Beskickningen i Bom:

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire ................................................ 29,000

Beskickningen i Washington:

Köneraikonsulj Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire................. 24,000

Legationssekreterare, lön................. 6,000

D:o, tjenstgöringspenningar 4,000 34,000

Transport 414,000

62,950

62,950

20 Tredje hufvudtiteln.

Transport 414,000 62,950

Beskickningen i Wien:

Envoyé Extraordinär och Ministre Plé-

Beräkning öfver konsulskassans inkomster och utgifter för år 1898.

Inkomster:

Svenska statsverkets bidrag.......................................

Norska statsverkets bidrag.....................

O *------

Konsulatafgifter, förslagsvis: inom Antwerpens konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen.................. 9,600

» vicekonsulaten inom distriktet ................................- E200 10,800

* Archangels konsulsdistrikt...................... 1,800

> Barcelonas » ..................... 4,200

» Bilbaos » ..................... 6,400

» Genuas konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen.................. 3,200

» vicekonsulaten inom distriktet ...................... 200 3,400

Transport 26,600

Kronor.

160,000

120,000

280,000

Tredje hufvudtiteln

21 Transport 26,600

inom Hamburgs konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 11,900

» vicekonsulaten inom distriktet ................................- 1,800 13,700

> Havres konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 5,400

» vicekonsulatet i Bordeaux____ 1,700

» öfriga vicekonsulat inom distriktet ........................... 9,100 16,200

» Helsingfors’ konsulsdistrikt..................... 7,600

» Konstantinopels » 300

» Köpenhamns konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 10,500

> vicekonsulatet i Helsingör — 300

» öfriga vicekonsulat inom distriktet ........................... 9,400 20,200

> Leiths konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 2,900

■» vicekonsulaten inom distriktet ................................- 18,900 21,800

» Lissabons konsulsdistrikt........................ 3,600

» Londons konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen___________________ 36,100

» vicekonsulatet i Cardiff....... 15,700

■» » i Liverpool... 9,300

» » i Newcastle... 19,000

» » i The Hartle-

pools ____ 4,200

» öfriga vicekonsulat inom distriktet.......................... 48,800 133,100

» Lybecks konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 4,400

» vicekonsulaten inom distriktet ................................- 3,300 7,700

» Newyorks konsulsdistrikt....................... 21,500

Transport 272,300

280,000

280,000

22 Tredje hufvudtiteln.

Jomför miniaterstaten.

Uppbär konsulatafgifter.

Transport 272,300 280,000

inom Rigas konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 4,600

» vicekonsulaten inom distrikts ..........-.....................- 3.000 7,600

> Rio de Janeiros konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 4,700

» vicekonsulaten inom distriktet................................- 3.700 8,400 288,300

Expeditionsafgifter, förslagsvis.............................. 18,000 306,300

Summa kronor 586,300

Utgifter:

6. Utrikesdepartementet............................................................ 17,500

7. Konsulsstaten:

a. Löner och arfvoden:

Transport 186,400 17,500

b. Anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet:

Antwerpen....................................................... 4,ÖUU

Archangel..-.....................-.....................-........ 2,500

Barcelona..........................................-............. 2,000

Bilbao............................................................. 2,500

Genua............................................................. 2,500

Hamburg.......-................................................. 5,500

Havre...............................................-............. 4,500

Helsingfors ..................................................... 4,000

Köpenhamn ..................................................--- 4,500

Leith .........................................-................... 6,000

Lissabon...................................................-..... 4,000

London ...............................-............... 11,000

till underhåll af generalkonsulatets hus 4,000 15,000

Transport 57,500 385,900

17,500

24 Tredje hufvudtiteln

Transport 57,500 385,900

Lybeck.................................................... 2,000

Newyork......................... 8,000

Riga................................. 3,000

Shanghai......................................................... 4,000 74,500

C. Anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet:

Alexandria...................................................... 3 500

A1ger............................................................. 3,000

Bordeaux......................................................... 2,000

Buenos Ayres................................................... 4,000

Cardiff............................................................ 7,000

Gibraltar......................................................... 2,000

Havana........................................................... 3,000

Japan............................................................. 4,000

Kiel................................................................. 800

Liverpool........................................................ 5,000

Marseille......................................................... 1,500

Melbourne....................................................... 6,000

Montevideo...................................................... 2,000

Neapel............................................................ 3,000

Newcastle........................ 4,000

Pirasus............................................................. 1,000

Rio de Janeiro................................................. 4,000

San Francisco................................................... 4 000

TanSer................................-........................... 1*500 61,300

d. Pensioner....................................................... 11,550

8. Skrifmaterialier, -expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser..................................... 6,500

b. Konsulernes embetsutgifter....................................... 15,500

c. Diverse utgifter...................................................... 13,550

Summa kronor

17,500

533,250

35,550

586,300

Tredje hufvudtiteln.

25 Uppgift öfver de från kabinettskassan och konsulskassan för närvarande utgående

expektanslöner och pensioner.

Från Kabinettskassan.

beslut af den Expektanslöner:

12 Juli 1895 Envoyén H. Åkerman.........................

Kronor

6,000

10 Juli 1884 F. d. 21 Juni 1889 »

6 Sept. 1895 »

15 April 1869 »

Pensioner:

Envoyén Herr O. M. Björnstjerna .........................-....... 6,000

» F. T. Lindstrand......................................-...... 6,000

Ministern C. Burenstam .......................................—....... 5,000

Ministerresidenten Friherre L. Wrede ............................ 4,000

Summa kronor 27,000

Från Konsulskassan.

Jeml. Nådigt beslut af den

Pensioner:

24 April 1885 Generalkonsuln G. Hegardts enka..........................................

9 Juli 1896 Konsuln A. Kirseboms enka .................................................

29 Maj 1874 Vicekonsuln Hambros enka...................................................

9 Juli 1896 » J. J. G. Nicolaysens enka....................................

6 Juli 1825 Aflidne Konsulatsekreteraren Frumeries dotter Anna Carolina,—

Summa kronor

Kronor.

2,525

liih. till Rikad. Prol. 1897. 1 Samt. 1 Afd.

26 Tredje hufvudtiteln.

Kongl. Maj:ts i Nåder faststälda Stat för Utrikesdepartementet;

Gifven Stockholms Slott den 16 november 1883.

[Af detta arfvode anses 2,500 kr. motsvara tjenstgörings l penningar.

} Lönen kan efter 5 års tjenstgöring höjas med 600 kr.

| Lönen kan efter 5 års tjenstl göring höjas med 500 kr. och j efter 10 års tjenstgöring med I ytterligare 500 kr.

Derjemte fri bostad.

fLönen kan efter 5 års tjenstgöring höjas med 100 kr.

Summa kronor i 56,450

Förestående stat skall tillämpas flan och med den 1 januari 1884, utom hvad angår kabinettssekreteraren, för hvilken densamma blifver gällande först vid nuvarande innehafvares afgång.

Statens slutsumma af femtiosex tusen fyra hundra femtio kronor kommer att af

nedanstående‘anslagsmedel utgå, nemligen:

1) Anslaget å svenska riksstatens Tredje hufvudtitel:

Utrikesdepartementet.............................................................. kr. 27,495

2) De Förenade Rikenas anslag till Utrikesdepartementet å den gemen-

samma konsulskassan.............................................................. » 17,500

3) Norska statsverkets anslag till Utrikesdepartementet....................... » 11,455

Summa kronor 56,450

Stockholm 1897. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Fjerde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver landtför sv ar särenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 14 januari 1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas, Statsråden: friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

Gtlljam, friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt och von Krusenstjerna.

Departementschefen, statsrådet friherre Rappe anhöll att få underställa Kongl. Maj:ts pröfning frågan om reglerandet af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1898 och att i sammanhang dermed få föredraga följande till Kongl. Maj:t inkomna skrivelser och framställningar i de delar, som icke förut blifvit inför Kongl. Maj:t anmälda, nemligen:

Bih. till Itiksd. Frot. 1897. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Raft.

2 Fjerde liufvudtiteln.

generalfältygmästarens och chefens för arméförvaltningens artilleridepartement underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne november angående nämnda departements behof af statsmedel för år 1898;

arméförvaltningens å fortifikation sdepartementet underdåniga skrifvelse den 15 sistlidne november angående departementets medelsbehof för år 1898;

arméförvaltningens å intendentsdepartementet underdåniga skrifvelse den 10 sistlidne november angående departementets behof af statsmedel för år 1898, äfvensom generalintendentens i anledning deraf den 7 påföljande december afgifna underdåniga yttrande;

arméförvaltningens å artilleri- och fortifikationsdepartementen underdåniga skrifvelse den 12 sistlidne november, hvarmed öfverlemnats generalfälttygsmästarens och chefens för artilleriet samt chefens för fortifikationen gemensamma underdåniga skrifvelse den 30 näst.förutgångne oktober angående extra ordinarie anslag till rikets siöfästninerar för år 1898;

arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet underdåniga skrifvelse den 15 sistlidne november, hvarmed öfverlemnats särskilda, af chefen för fortifikationen samma dag aflåtna underdåniga framställningar angående extra ordinarie anslag för år 1898 dels till anskaffande af fältingeniörmateriel och dels till Karlsborgs fästningsbyggnad;

generalintendentens underdåniga skrifvelse den 5 nästlidne december angående extra ordinarie statsanslag för arméns intendenturutrustning;

t. f. chefens för generalstaben underdåniga skrifvelse den 6 december 1895 angående ombildande af generalstabens civilmilitära personal vid nuvarande krigsarkivariens afgång, äfvensom arméförvaltningens å civila departementet den 13 oktober 1896 och generalintendentens den 2 påföljande november i anledning af berörda skrifvelse afgifna underdåniga utlåtanden;

inspektörens för trängen underdåniga skrifvelse den 2 sistlidne september angående trumpetarnes vid trängen hållande i tjenstgöring under hela året, äfvensom arméförvaltningens å intendents- och civila departementen den 29 i samma månad deröfver afgifna underdåniga utlåtande;

generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga skrifvelse den 19 sistlidne november angående ökadt antal resestipendier åt artilleriofficerare;

inspektörens för militärläroverken underdåniga skrifvelse den 12 oktober 1895 angående ny stat för krigshögskolan, äfvensom armé-

3 Fjerde hnfvudtiteln.

förvaltningens å civila departementet den 30 juni 1896 deröfver afgifna underdåniga utlåtande samt af t. f. inspektören för militärläroverken den 7 påföljande augusti i ärendet afgifvet underdånigt yttrande;

t. f. inspektörens för militärläroverken underdåniga skrifvelse den 8 maj 1896 angående ny stat för artilleri- och ingeniörhögskolan jemte arméförvaltningens å civila departementet den 10 sistlidne november deröfver afgifna underdåniga utlåtande;

en af chefen för första arméfördelningen den 28 oktober 1896 aflåten skrifvelse i fråga om antalet vid skånska husar- och dragonregementena är 1898 vakanssatta rusthåll;

en af chefen för sjette arméfördelningen den 29 i nyssnämnda månad aflåten skrifvelse i fråga om antalet vid Norrlands dragonregemente år 1898 vakanssatta rotehåll; samt

centralstyrelsens för Sveriges frivilliga skytteföreningar underdåniga skrifvelse den 23 sistlidne november angående anslag för år 1898 till befrämjande af det frivilliga skytteväsendet, äfvensom arméförvaltningens å civila departementet den 1 nästlidne december deröfver afgifna underdåniga utlåtande.

Under tillkännagifvande att vid den förestående statsregleringen andra ändringar i de för närvarande utgående ordinarie anslagen icke af departementschefen ifrågasattes, än de, som nu komme att af honom särskildt omnämnas, yttrade departementschefen härvid beträffande de

Ordinarie anslagen.

Generalstaben.

Uti sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 6 december 1895 [1.]

har t. f. chefen för generalstaben framstält förslag till ombildning, vid nuvarande krigsarkivarie^ afgång, af de å generalstabens stat uppförda krigsarkivarie- och amanuensbeställningarna samt dervid erinrat till en början, att redan uti underdånigt memorial af den 29 augusti 1878 dåvarande chefen för generalstaben — med framhållande af omöjligheten för en person att på tillfredsställande sätt fullgöra alla de åligganden, som tillhörde den förenade krigsarkivarie- och redogörarebefattningon vid generalstaben — föreslagit, att generalstabens personal

4 Fjerde hufvndtitcln.

skulle ökas med en särskild redogörare samt den förenade krigsarkivarie- och redogörarebefattningen ombildas till en uteslutande krigsarkivariebefattning, äfvensom att Eders Kongl. Maj:t, som enligt nådigt beslut den 20 december 1878 funnit berörda framställning icke då föranleda nådig åtgärd, sedermera år 1883 uti nådig proposition till Riksdagen, angående landtförsvarets ombildande, i öfverensstämmelse med landtförsvarskomiténs förslag bland generalstabens civilmilitära personal upptagit dels en krigsarkivarie och dels en redogörare, hvilket förslag dock, till följd af Riksdagens beslut i härordningsfrågan, icke ledde till någon påföljd.

Emellertid qvarstode, fortsätter t. f. chefen för generalstaben, alltjemt behofvet af förstärkning uti omförmälda personal, och den tidrymd, som förflutit, sedan berörda framställning först gjordes, hade endast gjort detta behof mera oafvisligt. Genom de månadsvis skeende liqviderna af löner vid generalstaben, personalens, till följd af särskilt kommenderade officerare, jemförelsevis stora antal och vissa afdelningars behof utaf redogörarens ständiga närvaro för verkställande af ofta förekommande utbetalningar, upptoges krigsarkivariens tid i hög grad af redogörarebefattningen, särdeles med hänsyn till de enligt instruktionen för rikets allmänna kartverk den 20 december 1894 honom tillkommande åligganden, och å andra sidan fordrade det ständigt växande arkivet hans närvaro och arbetskraft för ordnandet af dess dyrbara samlingar, hvilka ej kunde lemnas utan vård. Härtill komme, att äfven inom en annan afdelning af generalstaben, nemligen kommunikationsafdelningen, behofvet af en med ordnandet, vården och handliafvandet af der förvarade uppgifter, ritningar och planer uteslutande sysselsatt person — en aktuarie — gjort sig i så hög grad känbart, att dertill måst i senare tid kommenderas en officer utom generalstaben, för hvars aflönande medel kunnat beredas endast i den mån besparingar å generalstabens stat funnits tillgängliga.

Af dessa skäl och då den nuvarande krigsarkivarie!! under år 1897 blefve pensionsberättigad och sålunda då kunde komma att från befattningen afgå, hade t. f. chefen för generalstaben känt sig manad att ånyo upptaga frågan om krigsarkivarie- och redogörarebefattningarnas särskiljande samt i sammanhang dermed föreslå en sådan fördelning af de till de nuvarande krigsarkivarie- och amanuensbeställningarna enligt generalstabens stat anvisade aflöningsförmånerna, att dessa, med så ringa tillskott som möjligt, skulle lemna erforderliga medel för att icke blott krigsarkivarie' och redogörarebefattningarna åtskilda, utan äfven

5 Fjerde liufvudtiteln.

dels amanuensbefattningen, dels ock den såsom erforderlig omnämnda aktuariebefattningen skulle kunna med fullt kompetenta personer upprätthållas.

Sedan t. f. chefen för generalstaben härefter yttrat sig i fråga om de kompetensvilkor m. m., som borde för de ifrågasatta befattningarna föreskrifvas, och dervid såsom sin mening uttalat, att de nya beställningarna dels såsom krigsarkivarie, dels såsom amanuens eller, såsom t. f. chefen anser denne böra benämnas, bibliotekarie, och dels såsom aktuarie borde tillsättas allenast på förordnande mot arfvode och med officerare eller f. d. officerare, samt att den föreslagna redogörarebefattningen borde, likasom vid arméns truppförband, bestridas af en intendent, tillhörande intendenturcorpsen, öfvergår han till frågan om de aflöningsförmåner, som kilnde anses erforderliga för att de ifrågasätta beställningarna skulle kunna antagas blifva besatta med lämpliga personer. Härvid har han ansett följande arliga arfvoden böra beräknas, nemligen:

för krigsarkivarien .......................... kr. 2,500

» bibliotekarien .............................. » 1,000

» aktuarien.............................. » 800

eller tillhopa .................................... kr. 4,300.

För redogöraren har han ansett, att å intendenturcorpsens anslag borde uppföras löneförmåner för ytterligare en intendent af andra klassen, eller, förutom inqvarteringsersättning, 2,895 kr. Hela kostnaden skulle således uppgå till 7,195 kr. jemte inqvarteringsersättning för en intendent af andra klassen.

Såsom tillgång till bestridande af denna kostnad funnes att tillgå:

krigsarkivariens lön enligt stat ......................................................kr. 4,000

honom tillkommande två ålderstillägg, hvartdera å 500 kr.......... » 1,000

amanuensens arfvode enligt stat.................................................... » H800

eller tillhopa ........................................................................................ kr. 6,800

äfvensom den krigsarkivarien tillkommande inqvarteringsersättning. ^

Den brist, som behöfde genom ökadt anslag fyllas, uppginge således, enligt t. f. chefens för generalstaben mening, till allenast 395 kronor.

Möjligen skulle man — fortsätter lian — kunna ifrågasätta, huruvida icke intendenten jemväl skulle kunna åläggas att bestrida redogörarebefattningen vid den i samma bus som generalstaben inrymda krigshögskolan, i hvilket fall det i staten för nämnda skola åt en redo-

6 Fjerde hufvud titeln.

görare upptagna arfvode, 500 kronor, kunde medräknas såsom tillgång och alltså intet ökadt anslag varda erforderligt; men detta ansåge han sig icke böra förorda dels derför, att det ur kontrollsynpunkt vore olämpligt, att samma person vore redogörare för medel, tillhörande två olika korporationer, hvilkas chefer vore af hvarandra oberoende, och dels af det skäl, att den tid uppenbarligen icke vore långt aflägsen, då till följd af de alltmera omfattande arbetena inom generalstabens olika afdelningar samt krigsarkivets, kartearkivets och bibliotekets snabba tillväxt, generalstabens nuvarande lokaler blefve för ändamålet alldeles otillräckliga, hvilket med nödvändighet måste medföra, att antingen krigshögskolan eller generalstaben bereddes annan lokal, i hvilket fall en för båda gemensam redogörare blefve än mera olämplig.

På grund af hvad sålunda anförts, har t. f. chefen för generalstaben i underdånighet hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder föreslå Riksdagen: att efter nuvarande krigsarkivariens afgång krigsarkivarieoch amanuensbefattningarna vid generalstaben måtte få omskapas till fyra beställningar, nemligen en krigsarkivarie-, en bibliotekarie-, en aktuarie- och en redogörarebeställning; att de tre förstnämnda beställningarna måtte få tillsättas på förordnande och aflönas på generalstabens stat med arfvoden, krigsarkivarien med 2,500 kronor, bibliotekarien med 1,000 kronor och aktuarien med 800 kronor, allt för år räknadt; att redogörarebeställningen måtte få bestridas af eu intendent från intendenturcorpsen, hvilken corps för sådant ändamål skulle ökas med en intendent af andra klassen; samt att i följd häraf anslaget till nämnda corps måtte ökas med 2,895 kronor jemte inqvarteringsersättning för en intendent af andra klassen, hvaremot generalstabens anslag skulle minskas med 1,500 kronor jemte krigsarkivarien tillkommande två ålderstillägg och inqvarteringsersättning.

Arméförvaltningen å civila departementet har uti sitt öfver ifrågavarande framställning afgifva underdåniga utlåtande förmält sig icke hafva något att deremot erinra, hvarvid förvaltningen jemväl påpekat, att enligt förvaltningens åsigt det icke borde ifrågakomma att förena redogörarebefattningarna vid generalstaben och vid krigshögskolan hos samma person. Beträffande den medelsanvisning, som af den ifrågasatta omorganisationen skulle föranledas, har förvaltningen erinrat, att organisationen förutsatte en ökning i anslaget till intendenturcorpsen af kr. 2,895,

samt en minskning i anslaget till generalstaben af ............... » 1,500,

eller således en ökning i anslag af................................................ kr. 1,395,

hvarvid dock vore att märka, att genom bortfallande af den krigsarkivarien enligt nu gällande bestämmelser tillkommande rätt till två ålders-

7 Fjerde hufvudtiteln.

tillägg, hvilka af den nuvarande arkivarien för närvarande uppbures med

1,000 kronor, eu besparing å förslagsanslaget till ålderstillägg komme att uppstå, hvilken besparing kunde beräknas till i medeltal 500 kronor årligen.

Vidkommande den inqvarteringsersättning, som skulle tillkomma den föreslagne intendenten af andra klassen, har förvaltningen påpekat, att någon medelsanvisning för beredande af sådan ersättning ej erfordrades, enär den åt krigsarkivarien nu utgående, lika stora inqvarteringsersättningen skulle komma att bortfalla.

Äfven generalintendenten har, så vidt ärendet angår intendenturcorpsen, afgifvit underdånigt yttrande och förmält sig icke hafva något att vid förslaget erinra.

Då jag nu skall för egen del yttra mig i fråga om t. f. chefens för generalstaben ofvanberörda förslag, anser jag mig böra på det lifligaste understödja detsamma. Redan så kort tid, efter det generalstaben erhållit sin nuvarande organisation, som år 1878, fäste dåvarande chefen för generalstaben uti sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 29 augusti samma år uppmärksamheten på olämpligheten af den ännu bestående föreningen hos en och samma person af krigsarkivarie- och redogörarebeställningarna vid generalstaben. Han påpekade dervid, att redan den stora olikheten mellan de båda sysselsättningarna — att vårda arkivet m. fl. samlingar samt att förvalta och redovisa generalstabens m. fl. medel — måste göra det synnerligen svårt att anträffa eu person med för båda uppdragen lämpliga egenskaper. Han erinrade vidare, att den i staten upptagna amanuensen visserligen afsetts att vara biträde åt arkivarien, men att det snart visat sig, att vården af biblioteket, katalogisering deraf, besörjandet af utlåning derifrån m. m., så upptagit amanuensens tid, att föga biträde från hans sida kunde påräknas vare sig för vård af krigsarkivet och dess samlingar eller för redovisningsväseudet. Likasom amanuensbefattningen således genom omständigheternas magt blifvit omskapad till en bibliotekariesyssla, så hade krigsarkivariebefattningen blifvit så godt som helt och hållet förvandlad till en redogöraresyssla, då ju uppenbart vore, att hans arkivariebestyr måst stå tillbaka för hans andra åligganden. Att detta icke kunde vara lämpligt, vore uppenbart, helst sedan arkivet vunnit den utvidgning, att dess skötsel kräfde en persons odelade tid och krafter.

8 Fjerde hufvudtiteln.

Chefen för generalstaben ansåg derför nödigt, att redan då, år 1878, inrättades en särskild krigsarkivarie- och en särskild redogörarebefattning vid generalstaben.

Hvad sålunda då anfördes, eger nu i än högre grad giltighet. Arkivet och samlingarna hafva allt mera utvidgats och begagnas allt flitigare, och krigsarkivariens bestyr hafva ej oväsendtlig! ökats genom de åligganden, som enligt 8 § i instruktionen för rikets allmänna kartverk den 20 december 1894 tillkomma honom. Vid sådant förhållande måste någon utväg sökas för vinnande af rättelse i de bestående olämpliga förhållandena. Mig synes härvid det af t. f. chefen för generalstaben framstälda förslaget vara lyckligt funnet. Genom detsammas antagande skulle krigsarkivarien befrias från de för hans, enligt hvad namnet utmärker, hufvudsakliga befattning främmande åliggandena att vara uppbördsman och redogörare samt erhålla tillfälle att uteslutande egna tid och omtanke åt arkivets vård och förkofran. Redogörarebefattningen åter skulle komma att, likasom vid armén i öfrigt, bestridas af person, anstäld vid intendenturcorpsen. Denne skulle, enligt t. f. chefens för generalstabens förslag, få till uppgift att uppbära och redogöra för generalstabens samt rikets allmänna kartverks medel äfvensom att handhafva och redovisa topografiska afdelningens kartor och instrument m. m. Då vidare den föreslagne bibliotekarien skulle få till åliggande att vårda och handhafva biblioteket med dess samlingar, samt aktuarien att ordna, vårda och handhafva kornmunikationsafdelningeijs vidlyftiga samling af uppgifter, ritningar och planer, skulle den blifvande krigsarkivarien komma att befrias från alla andra bestyr än arkivets vård och skötsel.

Vid hvad t. f. chefen för generalstaben föreslagit i fråga om aflöning m. m. till en intendent af andra klassen och arfvoden till de öfriga befattningarna, har jag intet att erinra, likasom jag, på de skäl som han anfört, icke anser lämpligt att förena redogörarebeställningarna vid generalstaben och och vid krigshögskolan.

Den ökning i anslag, som för reformens genomförande erfordras, synes mig vara så obetydlig, att densamma icke bör utgöra något hinder, derest förslaget eljest finnes gagneligt. Denna ökning utgör, såsom arméförvaltningen anfört, 1,395 kronor, enär någon minskning i förslagsanslaget till ålderstillägg, hvilket anslag under år 1895 visat sig otillräckligt, ej torde böra ifrågasättas, ehuru ju otvifvelaktigt är, att en minskning i utgifterna under detta anslag af omkring 500 kronor årligen kommer att uppstå.

Fjerde hufvudtiteln. 9

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, under förutsättning af bifall till hvad nedan under [3] föreslås, medgifva, att vid nuvarande krigsarkivariens afgång må indragas de å generalstabens stat för en krigsarkivarie uppförda löneförmåner, 4,000 kronor jemte två ålderstillägg, samt det för en amanuens der uppförda arfvode, 1,800 kronor, men deremot å samma stat uppföras följande arfvoden:

till en krigsarkivarie......................................... kr. 2,500

» » bibliotekarie .......................................... » 1,000

» » aktuarie ................................................... » 800,

samt att, vid bifall härtill, minska anslaget till

generalstaben, nu .......................................... kr. 251,000

med .......................................................... » 1,500

till ...................................................................... kr. 249,500

Aflöning och rekrytering m. m.

Uti de af 1896 års Riksdag godkända samt af Eders Kongl. Maj:t _ [2.] den 29 sistlidne maj faststälda staterna för trängen finnas, hvad angår de°t^ani“fglaafg Svea och Vendes trängbataljoner, upptagna vid hvardera bataljonen tre trumpetare af manskapsklassen med tjenstgöring under hela året och tre dylika med tjenstgöring under allenast IV2 månad samt tjenstefrihet under 10V2 månad årligen, och, hvad angår Göta och Norrlands trängbataljoner, två trumpetare af det förra och en af det senare slaget vid hvardera bataljonen.

Med erinran härom har inspektören för trängen uti sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 2 sistlidne september hemstält om sådan ändring i nämnda stater, att samtliga trumpetare af manskapsklassen vid trängen måtte komma i åtnjutande af den fördelen att under hela året få ligga i tjenstgöring; och har han såsom skäl för ifrågavarande förändring, som han ansett synnerligen önskvärd, anfört, att det alltid visat sig svårt att hålla ifrågavarande trumpetarebeställningar besatta dels derför, att de nu afsedda trumpetar ne under vintermånaderna, såsom tjenstefria, haft synnerligen svårt att skaffa sig någon sysselsätt-

Bih. till Rikad. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft. 2

10 Fjerde liufvudtiteln.

ning, som gifvit inkomster till deras dagliga uppehälle, och dels derför, att deras musiköfningar måst under nämnda tid afbrytas och de till följd deraf icke sett någon möjlighet att under tjenstgöringstiden vid bataljonen erhålla tillräcklig utbildning uti det fack, hvaråt de egnat sig.

Den af den ifrågasatta förändringen betingade kostnadsökningen har han beräknat på följande sätt:

ökad kostnad för en trumpetare:

105: — 15: 75 105: 60 198: 40

summa kronor 424: 75 eller för 8 trumpetare således ................................................. kr. 3,398: —

Uti sitt häröfver afgifna, ofvan omförmälda underdåniga utlåtande har arméförvaltningen vitsordat rigtigheten af den gjorda kostnadsberäkningen samt anfört, att af densamma komme att drabbas följande anslag, nemligen:

anslaget till aflöning och rekrytering m. m. med.............. kr. 966: —

anslaget till mathållning vid garnisonerade armén med ... » 1,587: 20

anslaget till arméns munderingsutrustning med .................. » 844: 80;

och har arméförvaltningen, derest Eders Kongl Maj:t funne godt föreslå Riksdagen den ifrågasatta ändringen i trängbataljonernas stater, hemstält, att nedannämnda anslag måtte ökas, nemligen:

anslaget till aflöning och rekrytering m. m. med............... kr. 966: —

och anslaget till arméns munderingsutrustning med......... » 845: —,

eller således tillhopa................................................................... kr. 1,811:

hvaremot förvaltningen ansett, att i anslaget till mathållning vid garnisonerade armén, som vore ett förslagsanslag till belopp af mer än

1,400,000 kronor, icke i följd af förändringen erfordrades någon förhöjning.

lön, 10V2 månader å 10 kr. .....

arfvode, 107* månader å 1: 50 beklädnad i 320 dagar å 0: 33 underhåll i d:o d:o å, 0: 62 ......

Den af inspektören för trängen sålunda ifrågasatta ändringen i de för trängbataljonerna faststälda staterna anser jag mig böra förorda. Då

Fjerde hufvudtiteln.

det nemligen, såsom inspektören för trängen vitsordat, visat sig svårt att hålla de trumpetarebeställningar af manskapsklassen vid trängbataljonerna, hvilkas innehafvare skola tjenstgöra endast IV2 månad årligen, besatta, och då detta missförhållande måste medföra betydliga olägenheter, torde åtgärder böra vidtagas till dess afhjelpande. Detta synes icke lämpligen kunna ske på annat sätt, än inspektören för trängen föreslagit. Den kostnadsökning, som af bifall till hans förslag skulle föranledas, uppgår, såsom ofvan angifvits, till 3,398 kronor årligen. Men hela detta belopp behöfver ej af Riksdagen äskas; ty då å anslaget till mathållning vid garnisonerade armén under de senaste åren uppstått afsevärda besparingar, lärer för mötande af den ökade utgift, som vid bifall till inspektörens förevarande förslag skulle tillskyndas detta anslag, någon ytterligare anvisning af medel under samma anslag icke vara af nöden. Deremot torde under de båda andra anslagen de af arméförvaltningen angifna belopp böra begäras.

Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks-

dagen

att medgifva, att samtliga trumpetare af manskapsklassen vid Svea, Göta, Norrlands och Vendes trängbataljoner må få hållas i tjenstgöring under hela året, samt att, vid bifall härtill, öka anslaget till aflöning och rekrytering, nu ............ kr. 8,495,500: —

med ........................................................ » 966: —

till ............................................................ kr. 8,496,466

Intendenturcorpsen.

Under åberopande af hvad jag här ofvan under [1] anfört, hem- [3.] ställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen dea™”6 i&f

att medgifva, att, för tillgodoseende af behofvet af redogörare vid generalstaben, å intendenturcorpsens stat må uppföras aflöning för ytterligare en intendent af andra klassen med tillhopa 2,895 kronor, äfvensom att den till tjenstgöring vid generalstaben placerade intendenten må åtnjuta inqvarteringsersättning i likhet med hvad som är medgifvet de intendenter, som äro placerade å truppförband, der dylik förmån af befälet åtnjutes,

[4-]

Minskning af detta anslag.

. [5-]

Ökning af detta anslag.

Fjerde hufvudtiteln.

samt att, vid bifall härtill, öka anslaget till inten-

denturcorpsen, nu ................................... kr. 356,179: —

med .............................................................. » 2,895: —

till................................................................. kr. 359,074

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation.

Detta anslag, i nu gällande riksstat upptaget till 56,822 kronor, kan i följd af inträffad afgång bland de embets- och tjenstemän, för hvilka anslaget är afsedt, minskas till omkring 53,500 kronor; och torde, för utjemnande af slutsumman af anslagen under hufvudtiteln, anslagets belopp böra bestämmas till 53,509 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att minska ifrågavarande anslag,

nu..................................................................... kr. 56,822: —

med........................................... » 3,313: —

till............................................ kr. 53,509: —

Resestipendier till artilleri- och ingeniörofficerare.

Under ifrågavarande benämning finnas i riksstaten för innevarande år anvisade 6,000 kronor, afsedda att utgå med 3,000 kr. till ett resestipendium åt artilleriofficerare och med enahanda belopp till reseunderstöd åt officerare vid fortifikationen.

Under erinran att generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet uti underdånig skrifvelse den 4 oktober 1894 hemstält, att Eders Kongl. Maj:t, för beredande af två resestipendier för artilleriofficerare, hvardera stipendiet å 2,000 kronor, täcktes föreslå Riksdagen att anvisa ett belopp af 1,000 kronor utöfver det för sådant ändamål då beviljade anslaget, 3,000 kr., men att Eders Kongl. Maj:t, efter arméförvaltningens hörande, funnit berörda framställning icke då böra föranleda nådig åtgärd, har generalfälttygmästaren uti sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 19 sistlidne november, med åberopande af de skäl, han anfört uti sin berörda skrifvelse af den 4 oktober 1894, förnyat sin då gjorda underdåniga framställning.

13 Fjerde hufvudtiteln.

Uti sin ofta nämnda skrifvelse den 4 oktober 1894 anförde generalfälttygmästaren hufvudsakligen, att genom nådigt bref den 20 november 1866, i enlighet med Riksdagens under samma år fattade beslut, anvisats ett resestipendium för artilleriofficerare af kaptens eller löjtnants grad, att från och med år 1867 årligen utgå med ett belopp af 3,000 riksdaler, och att det af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen framgick, att med ifrågavarande stipendium afsågs att sätta artilleriofficerare i tillfälle att i främmande länder förskaffa sig kunskap om de framsteg, som vapnet kunnat göra i taktiskt, vetenskapligt eller tekniskt hänseende. Genom det nådiga brefvet hade bestämts, bland annat, att stipendiatens vistelse utrikes skulle räcka minst 6 månader samt att stipendiet under loppet af 8 på hvarandra följande år skulle tillfalla, tre gånger Svea, tre gånger Göta och två gånger Vendes artilleriregemente, beroende denna ordning för stipendiets tilldelande till de olika regementena derpå, att antalet kaptener och löjtnanter då utgjorde vid hvardera af Svea och Göta artilleriregementen 44, men vid Vendes artilleriregemente endast 31. Sedan genom 1872 års omorganisation antalet officerare vid det sistnämnda artilleriregementet ökats i vida större proportion än vid de båda andra, hade genom nådigt bref den 2 Maj 1879 blifvit bestämdt, att stipendiet skulle utgå hvart tredje år vid hvartdera af regementena, med början vid Vendes artilleriregemente under år 1880. Genom efter denna tid inträffade förändringar i artilleriets organisation, nemligen upprättandet af Vaxholms artillericorps samt antagandet af 1892 års förbättrade härordning, hade emellertid såväl antalet kaptener och löjtnanter vid artilleriet, som ock antalet olika truppförband, på hvilka dessa voro fördelade, väsentligt ökats, så att, då vid tiden för utfärdandet af nådiga brefvet 1879 funnos 159 kaptener och löjtnanter, fördelade på tre artilleriregementen, uppginge enligt den nya organisationen vid artilleriet officerarnes i nyssnämnda grader antal till 202 samt regementenas till 6 och corpsernas till 3, hvarvid vore att märka, att sammanlagda antalet kaptener och löjtnanter vid de tre corpserna vore något mindre än vid ett regemente. Om derför årligen endast ett resestipendium vore att framdeles disponera för artilleriets kaptener och löjtnanter och om detta stipendium tillfälle de olika truppförbanden enligt liknande grunder, som de nu gällande, skulle, då, såsom nyss vore nämndt, de tre corpserna kunde tillsammans ungefär jemnställas med ett regemente, stipendiet tillfalla samma regemente endast hvart 7:e år, till följd hvaraf det lätt nog kunde inträffa, att personer, som vore företrädesvis lämpliga att i utlandet studera artillerivapnets utveckling, antingen icke alls eller ock först vid en allt

14 Fjerde hufvudtitcln.

för framskriden ålder blefve dertill satta i tillfälle. Att förebygga en dylik olägenhet syntes redan i och för sig utgöra ett tillräckligt motiv för att årligen tilldela artilleriet två resestipendier, för hvilken åtgärd äfven andra synnerligen talande skäl kunde anföras. Resestipendierna hade nemligen till ändamål att gagna artilleriet, såväl direkt genom de upplysningar angående vapnets utveckling, som stipendiaten under sin vistelse utomlands kunnat inhemta och vid sin hemkomst meddelade artilleristyrelsen, som ock indirekt derigenom att den enskilde artilleriofficeren genom att närmare studera främmande, under större förhållanden än vårt eget arbetande artillerier erhölle vidgade vyer och derigenom blefve satt i stånd att i den ställning, han inom vapnet innehade, bättre verka för dettas framåtskridande, än om han aldrig på nära håll lärt känna andra förhållanden än våra egna. Gjorde sig emellertid redan år 1866 behofvet gällande att genom utdelande af ett årligt stipendium skaffa kännedom om artilleriets framsteg i utlandet samt höja enskilda officerares artilleristiska bildning, så torde med fog kunna påstås, att för närvarande detta behof svårligen kunde på ett tillfredsställande sätt fyllas med endast ett stipendium. Å ena sidan vore nemligen artillerivapnet med afseende å materiel, skjututbildning och taktisk användning för närvarande stadt i en snabbare utveckling än någonsin tillförene, hvadan ett litet artilleri, för att, utan alltför stora penningeuppoffringar för försök, i hvarjehanda riktningar, kunna följa med sin tid, måste med oaflåtlig uppmärksamhet studera vapnets framsteg i utlandet. Härtill vore emellertid ett studium af den utländska militärlitteraturen, vore det än så noggrant,, ingalunda tillfyllest, utan en på detta sätt inhemtad kunskap maste alltid komma att stå tillbaka för den erfarenhet, som vunnes genom att på ort och ställe taga kännedom om förhållandena. A den andra sidan åter hade antalet artilleriofficerare inom de grader, kaptens och löjtnants, ur hvilka stipendiaterna borde tagas, ökats från 119 till 202 eller ej långt ifrån fördubblats, så att utsigten för en artilleriofficer att kunna erhålla stipendium numera vore föga mer än hälften så stor, som den var vid tiden för artilleristipendiets inrättande. Väl vore det önskvärdt, om artilleriet kunde erhålla ytterligare ett stipendium af samma storlek som det år 1866 anvisade, eller 3,000 kronor, men det mest trängande behofvet uti ifrågavarande hänseende syntes dock kunna afhjelpas, om den anvisade summan höjdes med så stort belopp, att två stipendier årligen kunde utdelas. Storleken af dessa stipendier torde icke lämpligen kunna sättas till mindre än 2,000 kronor hvardera, hvilket förutsatte ett ökadt anslag af 1,000 kronor. Under förutsättning att två stipendier årligen vore att tillgå, skulle ett sti-

Fjerde liufvudtiteln. 15

pendium kunna tillfalla hvarje regemente samt de tre corpserna, dessa senare såsom ett helt betraktade, två gånger under 7 på hvarandra följande år, och torde med anledning af stipendiets minskade storlek tiden för stipendiatens vistelse utomlands höra bestämmas till minst 4 månader i stället för den nu stadgade minimitiden 6 månader.

På dessa skäl hemstälde generalfälttygmästaren år 1894, såsom jag redan nämnt, om förhöjning från och med år 1896 af de till ifrågavarande ändamål anvisade medel med 1,000 kronor.

Arméförvaltningen å civila departementet, som öfver framställningen afgaf underdånigt utlåtande, fann densamma vara väl grundad; men vid underdånig föredragning af ärendet den 23 november 1894 farin Eders Kongl. Maj:t framställningen icke föranleda nådig åtgärd.

Skälet dertill var, att Eders Kongl. Maj:t under öfvergångstiden för den nya härordningens genomförande ansåg sig icke böra för Riksdagen framlägga förslaget i fråga.

Detta skäl förefinnes ej längre; och då de grunder, generalfälttygmästaren till stöd för behofvet af ifrågavarande anslagsförhöjning anfört, synas mig öfvertygande, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, för beredande af medel till två resestipendier för artilleriofficerare, hvartdera stipendiet å 2,000 kronor årligen, öka anslaget till resestipendier till ar-

tilleri- och ingeniörofficerare, nu ........... kr. 6,000: —

med..................................................................... )) 1,000: —

till .................................................................... kr. 7,000: —

Krigshögskolor.

Till krigshögskolor äro i riksstaten för innevarande år anslagna [6.] 66,507 kronor. Från detta anslag bestridas dels samtliga kostnader för krigshögskolan, utgörande enligt stat af den 21 december 1877 25,640 kronor, och dels samtliga kostnader för artilleri- och ingeniörhögskolan, utgörande enligt gällande stater och andra bestämmelser tillhopa 40,866 kronor 50 öre, hvarjemte å anslaget återstående 50 öre utgöra för anslagets utjemnande Överskjutande anvisning.

16 Fjerde hufvudtiteln.

Med sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 12 oktober 1895 har dåvarande inspektören för militärläroverken öfverlemnat förslag till ny stat för krigshögskolan, enligt hvilket förslag de till skolan anvisade medel skulle förhöjas till 27,000 kronor eller med 1,360 kronor. Denna förhöjning har uppkommit derigenom, att i förslaget uppförts dels till arfvode åt en lärare i tyska språket 1,000 kronor årligen, dels till arfvode hvart annat år åt en lärare i sjökrigsvetenskap 300 kronor, eller således för år 150 kronor, och dels till inköp och underhåll åt inventarier, böcker och undervisningsmateriel 500 kronor, hvarjemte anslaget till expenser m. m. för slutsummans utjemnande höjts med 10 kronor, hvaremot å andra sidan de i gällande stat till 8,700 kronor upptagna arfvoden till lärare minskats med 300 kronor till 8,400 kronor.

Till stöd för framställningen har anförts, att till följd af förändrad undervisningsplan vid högskolan 300 kronor kunnat besparas å arfvodet för undervisning i matematik; att enligt det för krigshögskolan gällande, den 7 juni 1895 nådigst faststälda reglemente, sjökrigsvetenskap numera inginge såsom tvångsämne samt tyska språket såsom valfritt ämne, hvadan undervisning i dessa ämnen borde meddelas; samt att medel till inköp och underhåll af inventarier, böcker och undervisningsmateriel saknades i nu gällande stat.

I förslaget hafva dessutom införts fyra anmärkningar af hvilka den första och den tredje fullkomligt motsvara i nu gällande stat befintliga bestämmelser, hvaremot dels i anmärkning 2 föreskrifvits, att chefen, adjutanterna och ordinarie elever skulle vara berättigade till inqvarteringsersättning enligt författningarna, den först nämnde såsom öfverstelöjtnant och de öfrige såsom subalternofficerare, hvilken ersättning skulle utgå från anslaget till inqvarteringskostnader, och dels i anmärkning 4 lemnats bestämmelser angående den ersättning, som borde tillkomma chef, lärare, adjutanter och elever vid deltagande i högskolans sommaröfningar.

Beträffande den förra af dessa anmärkningar (anm. 2) skiljer den sig från nu gällande bestämmelser endast derutinnan, att jemväl adjutanterna, motsvarande de i nu gällande stat upptagna repetitörerna, derigenom tillerkänts inqvarteringsersättning, hvarför såsom skäl anförts, att enligt gällande stat för artilleri- och ingeniörhögskolan der anstälda repetitörer och adjutant äro berättigade till inqvarteringsersättning.

Såsom skäl för införandet af anmärkning 4 har anförts, att densamma tillkommit i ändamål att ersätta nådiga brefvet. den 7 maj 1880, hvar-

17 Fjerde liufyudtiteln.

igenom föreskrifter meddelats i fråga om den krigshögskolans personal under faltöfningar tillkommande ersättning.

Öfver ifrågavarande underdåniga framställning har arméförvaltningen å civila departementet den 30 juni 1896 afgifvit underdånigt utlåtande, hvarefter t. f. inspektören för militärläroverken den 7 påföljande augusti med infordradt underdånigt yttrande i ärendet inkommit.

Hvad angår artilleri- och ingeniörhögskolan, har t. f. inspektören för militärläroverken med sin förut omförmälda underdåniga skrifvelse den 8 maj 1896 öfverlemnat förslag till ny stat för denna högskola, hvilket förslag slutar å samma belopp, 40,866 kronor 50 öre, som, enligt hvad jag förut yttrat, nu äro till skolan anvisade. Det afgifna förslaget skiljer sig emellertid i vissa hänseenden från nu gällande stater för skolan, nemligen aflöningsstat af den 5 juni 1885 samt omkostnads- och underhållsstat af den 26 april 1895; och då den förra af dessa stater blifvit af Eders Kongl. Maj:t. med Riksdagen beslutad, lärer jemväl angående den föreslagna nya staten Riksdagens godkännande böra inhemtas, derest förslaget öfver hufvud vinner Eders Kongl. Maj:t,s bifall.

Beträffande ifrågavarande förslag skiljer det sig från nu gällande stater egentligen derutinnan, att till aflöning anvisats 25,000 kronor, under det att nu för sådant ändamål äro enligt aflöningsstaten anslagna endast 23,400 kronor, samt att i den föreslagna nya staten uppförts dels 3,000 kronor till stipendier åt elever tillhörande artillerivapnet och dels 1,000 kronor till underhåll af skolans lokaler, hvilka belopp förut icke varit i de för skolan gällande stater upptagna, ehuru för omförmälda ändamål under andra titlar anvisade. Tillgång till betäckande af det belopp, 1,600 kronor, hvarmed utgående aflöning vid skolan enligt förslaget skulle ökas, har beredts derigenom, att det till omkostnader vid skolan anvisade belopp med motsvarande summa förminskats.

Såsom skäl för den ifrågasatta ökade aflöningen vid skolan har anförts, att genom förnyade nådiga reglementet för högskolan den 7 juni 1895 undervisningskurserna vid skolan betydligt förändrats, i det att numera den allmänna och den högre kursen, hvardera tvåårig, påginge samtidigt, hvilket åter påkallade förstärkning af tillgängliga lärarekrafter vid skolan. Särskildt erfordrades, till följd af högskolan numera åliggande skyldighet att meddela samtliga till allmän kurs Bih. till Riksd. Prot. 181) 7. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 3

18 Fjerde hufvudtiteln.

kommenderade officerare förberedande undervisning i matematik och teoretisk mekanik, en ytterligare lärare i dessa ämnen. Och äfven i andra afseenden hade inträdt förändring i förutvarande förhållanden, som påkallade ändring i de till lärarne nu utgående arfvoden, så att vissa af dessa minskades, under det andra ökades.

Öfver förslaget har armé förvaltningen å civila departementet den 10 sistlidne november afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och dervid förmält sig icke hafva något att mot förslaget erinra.

I likhet med armé förvaltningen har jag intet att invända mot den föreslagna nya staten för artilleri- och ingeniörhögskolan. Dock synes det mig, som om statens slutsumma, 40,866 kronor 50 öre, borde utjemnas till 40,870 kronor, hvilket lämpligast torde kunna ske derigenom, att de under omkostnader till reseersättningar förslagsvis upptagna 766 kr. 50 öre förhöjdes till 770 kronor.

Beträffande åter den föreslagna nya staten för krigshögskolan, vågar jag i underdånighet erinra derom, att sedan Eders Kongl. Maj:t vid särskilda tillfällen under de senare åren föreskrifvit, att vid högskolan undervisning skulle under vissa angifna tider meddelas i tyska språket och i sjökrigsvetenskap, samt för sådant ändamål anvisat erforderliga medel, Eders Kongl. Maj:t, efter det nödig erfarenhet om gagnet af berörda undervisning vunnits, genom förnyade nådiga reglementet för krigshögskolan den 7 juni 1895 faststält i viss mån förändrad plan för undervisningen vid skolan, enligt hvilken, såsom ofvan nämnts, sjökrigsvetenskap och tyska numera ingå såsom läroämnen vid skolan, medan deremot den förut vid skolan i matematik meddelade undervisning förminskats. Genom sistnämnda förhållande kan, såsom ofvan angifvits, på högskolans anslag besparas 300 kronor årligen. Detta belopp är dock uppenbarligen icke tillräckligt till bestridande af de arfvoden, som erfordras åt lärare i de båda andra omförmälda ämnena; och då några andra tillgängliga besparingar å skolans anslag icke finnas att tillgå och ej heller torde kunna beredas, är för beredande af arfvoden åt lärarne i tyska och sjökrigsvetenskap ökadt anslag behöfligt. I fråga om dessa arfvodens belopp har jag intet att erinra mot förslaget. Då detta i sådant afseende upptager till läraren i tyska

1,000 kronor och till läraren i sjökrigsvetenskap 150 kronor om året, skulle, om härifrån afräknas nyssnämnda besparing å 300 kronor, erfordras en ökning i skolans anslag af 850 kronor.

Fjerde hufTudtiteln. 19

I förslaget är vidare ifrågasatt, att till inköp och underhåll af inventarier, böcker och undervisningsmateriel skulle i staten uppföras 500 kronor. Detta förslag anser jag mig böra understödja, då det för expenser m. m. anslagna belopp, hvarifrån dylika utgifter hittills måst bestridas, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, visat sig otillräckligt.

Deremot synes mig förslaget att höja de för sistnämnda ändamål anvisade medel med 10 kronor icke böra föranleda någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd.

Vidkommande den i anmärkning 2 i förslaget införda bestämmelse, enligt hvilken jemväl de vid skolan anstälda två adjutanterna, eller, såsom de i nu gällande stat benämnas, repetitörerna, skulle tillerkännas inqvarteringsersättning, finner jag detsamma vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande. Dylik , ersättning utgår enligt nu gällande, af Riksdagen godkända aflöningsstat till adjutant och repetitörer vid artilleri- och ingeniörhögskolan, och det synes derför vara rättvist, att samma förmån tillerkännes äfven adjutanterna vid krigshögskolan.

Någon ökad medelsanvisning för ifrågavarande ändamål torde icke erfordras, då utgiften är obetydlig och anslaget till inq var teringsko stnader, hvilket anslag är af förslagsanslags natur, under senare åren visat sig någorlunda tillräckligt.

Deremot anser jag mig icke kunna förorda den i förslagets anmärkning 4 upptagna bestämmelse, hvarigenom eleverna, i olikhet med hvad Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 7 maj 1880 förordnat, skulle tillerkännas ersättning jemväl under första årets sommaröfningar. Och då i fråga om hvad samma anmärkning i öfrigt innehåller, bestämmelser redan firmas i nämnda nådiga bref meddelade, synes denna anmärkning utan olägenhet kunna helt och hållet utgå.

I enlighet med de åsigter, jag sålunda uttalat, har jag låtit upprätta förslag till nya stater för krigshögskolan samt för artilleri- och ingeniörhögskolan, slutande den förra å 26,990 kronor (bil. A) och den senare å 40,870 kronor, (bil. B).

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, med godkännande af de för krigshögskolan samt för artilleri- och ingeniörhögskolan upprättade nya staterna (bil. A och B), öka anslaget till krigshögskolor, nu..................................................... kr. 66,507

med ..................................................................... » 1,353

till................................................................... kr. 67,860.

20 Fjerde hnfvudtiteln.

Arméns byggnader och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens

öfningar och materiel.

[7.] Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet har i sin ofvan-

ökning af nämnda underdåniga skrifvelse den 15 sistlidne november, angående detta anslag. cjepar^emen^e^s medelsbehof för år 1898, hemstält om förhöjning af ifrågavarande anslag och dervid till en början erinrat, att i riksstaten för år 1897 under nämnda anslag sammanförts följande, under särskilda anslag förut anvisade medel, nemligen:

de till nybyggnader och underhåll af rikets fästningar och landtförsvaret i allmänhet tillhörande

hus och byggnader förut anvisade medel........ kronor 207,526: —

de uti 1892 års stater för Göta, Vendes och Norrlands trängbataljoner upptagna kasernunderhållsmedel ..................................................................... » 16,000: —

de till fortifikationens praktiska öfningar anvisade » 26,000: —

de till underhåll af fortifikationens materiel anvisade ............................................................................. » 21,500: —

de till kommendantskapsutgifter anvisade................. » 18,000: —

samt de till underhåll af byggnader å mötesplatserna anvisade............................................................ » 116,256: —

eller tillhopa....................................................................... kronor 405,282: —

Vidkommande förenämnda till nybyggnader och underhåll af rikets fästningar och landtförsvaret i allmänhet tillhörande hus och byggnader anslagna medel, ansåge sig arméförvaltningen böra fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet derå, att någon annan tillökning i dessa medel icke skett sedan år 1883, än att år 1888 derå tillkommit ett belopp af 5,876 kronor för underhåll af Svea trängbataljons kasern och kaserngård m. m. Redan i underdånigt utlåtande den 15 november 1892 hade förvaltningen derför tillåtit sig att — med framhållande hurusom sedan år 1883, förutom sistnämnda etablissement, en mängd andra sådana samt enstaka byggnader, af beskaffenhet att böra med ifrågavarande medel underhållas, blifvit uppförda, samt med öfverlemnande af en uppgift å kostnaderna för alla sedan år 1883 då uppförda byggnader, hvilka voro ställda under fortifikationsdepartementets vård, enligt hvilken uppgift dessa kostnader uppgått till ej mindre än 4,438,889

21 Fjerde liufvudtiteln.

kronor 33 öre — i underdånighet anhålla, att detta anslag, jemväl med hänseende dertill att åtskilliga nya fästningsverk under senare tiden tillkommit, för hvilka någon underhållskostnad ej beräknats, måtte ökas med 35,000 kronor. Då emellertid Eders Kong]. Maj:ts till 1893 års Riksdag aflåtna nådiga proposition härutinnan ej vann Riksdagens bifall, hade arméförvaltningen ansett sig ej böra nämnda år och ej heller år 1894 förnya sin underdåniga framställning om ifrågavarande anslags förhöjning. Deremot hade förvaltningen år 1895 funnit sig icke kunna underlåta att, på de i dess underdåniga skrifvelse den 14 november samma år närmare anförda skäl, ånyo i underdånighet anmäla behofvet deraf, att ifrågavarande anslag erhöllo en tillökning med ofvannämnda belopp, 35,000 kronor, hvarförutom, med anledning af l:a Göta artilleriregementes — hvars kasern förut underhållits af staden Göteborg — tillkomna nya kasernetablissement å Qviberg, framhölls nödvändigheten deraf, att denna tillökning ytterligare höjdes med 5,000 kronor, eller till 40,000 kronor. Denna förvaltningens underdåniga framställning hade dock ej föranledt till någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd, enär Eders Kongl. Maj:t, under förutsättning af bifall till nådig proposition till 1896 års Riksdag om utgående redan från och med år 1897 af det belopp,

35.000 kronor, som vid urtima Riksdagen år 1892 beräknades åtgå för underhållet af de till följd af den förbättrade härordningen erforderliga nya etablissementen, ansett behofvet af underhållsmedel för landtförsvarets byggnader under år 1897 blifva tillräckligt tillgodosedt.'

Genom Riksdagens afslag å nämnda proposition uppstode emellertid för arméförvaltningen en brist i medelstillgången ej blott af de

40.000 kronor, hvilka, på sätt ofvan anförts, redan under flera år varit nödvändiga för underhållet af de äldre byggnaderna, utan ock af de medel, som erfordrades för underhållet af de på grund af den förbättrade härordningen tillkomna byggnader, som redan voro eller under år 1897 blefvo färdiga. Redan under de första åren, sedan nya kasernbyggnader tagits i bruk, förekomme nemligen ej obetydliga årliga utgifter för underhåll af tak, eldstäder, kaserngårdar, ridbanor, stallinredning m. m. Så t. ex. uppgingo de årliga kostnaderna för hvartdera af de nya fotgardesetablissementen, ehuru manskapsstallar och ridhus der ej funnos, redan under de första åren till omkring 4,000 kronor.

Hvad anginge de under senaste åren uppförda eller under byggnad varande kasernetablissementen för de nya truppförbanden, hade det, då Riksdagen vidtagit högst betydliga nedsättningar i de, med stöd af chefens för fortifikationen kostnadsberäkningar, begärda byggnadsanslagen, blifvit nödvändigt att tills vidare låta anstå med anordnandet

22 Fjerde hufrndtiteln.

af en del lokaler, som eljest ingingo i ett fullständigt kasernetablissement, äfvensom med verkställandet af en del angelägna arbeten, såsom t. ex. oljemålning af väggar och tak, takpanelning och asfaltläggning i stallar, väg-, planerings- och stensättniugsarbeten, in. fl. sådana, hvilka lämpligen kunde efteråt utföras. Då byggnadsanslagen ej lemnade tillgång till dessa efterarbeten, måste de, såsom fallet varit vid Norrlands artilleriregementes etablissement, bekostas med ordinarie underhållsmedlen. Kostnaderna för underhållsarbeten vid sistnämnda etablissement, hvilket på grund af urtima Riksdagens beslut år 1892 utvidgats för ytterligare 2:ne divisioners inrymmande, och hvilket vore det enda af de då beslutade större kasernetablissementen, som nu vore fullt färdigt, hade under åren 1895 —1896 redan uppgått till ej mindre än 13,118 kronor, hvilken utgift bestridts med sistnämnda medel.

Huru otillräckligt det nuvarande anslaget till nybyggnad och underhåll af fästningarne och landtförsvaret i allmänhet tillhörande hus och byggnader vore, framginge tydligast deraf, att de för år 1896 från de särskilda orterna inkomna reparation sförslagen med omkring 47,000 kronor öfverstege detsamma, oaktadt man vid underhållsförslagens uppgörande sökt på allt sätt inskränka utgifterna, och att de från landsorterna redan inkomna reparationsförslagen för år 1897 utvisade, att skillnaden mellan behofvet och tillgången då antagligen blefve mer än dubbelt så stor, som under år 1896. En stor del angelägna och för byggnadernas bestånd nödvändiga reparationsarbeten måste till följd häraf, till skada för staten, åsidosättas. Dessutom hade så väl å fästningsbyggnadeima som inom de gamla kasernetablissementen åtskilliga större arbeten visat sig väl behöfliga, ehuru dessa arbetens utförande, på grund af bristande tillgångar, hittills icke ens kunnat ifrågasättas.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer arméförvaltningen i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska, att anslaget till »arméns byggnader och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens öfningar och materiel» måtte från och med år 1898 höjas med 75,000 kronor, deraf 40,000 kronor för underhåll af äldre byggnader samt 35,000 kronor för underhåll af de i följd af den förbättrade härordningen erforderliga nya kasernetablissementen.

Den af arméförvaltningen sålunda gjorda framställningen anser jag mig böra understödja. Redan år 1893 tillstyrkte jag Eders Kongl. Maj:t att hos Riksdagen äska förhöjning af de för underhåll af landt-

23 Fjerde hufvudtiteln.

försvarets byggnader afsedda medlen med 35,000 kronor, och behofvet af förböjning af nämnda medel har sedan dess i hög grad förökats. Då dertill kommer, att under år 1897 de allra flesta af de i följd af den nya härordningen erforderliga nya kasernetablissementen varda färdigbyggda och tagna i bruk samt i följd deraf, såsom arméförvaltningen erinrat, redan under år 1898 torde tarfva vissa underhållsoch kompletteringsarbeten, till hvilka de beviljade byggnadsanslagen ej lemnat tillgång, lärer vara tydligt, att de för närvarande till underhåll af landtförsvarets byggnader anslagna medlen, utan förhöjning derutaf, varda för ändamålet alldeles otillräckliga. Med en god ekonomi och statens intresse kan det ej vara förenligt att så är förhållandet; ty ju sämre statens byggnader underhållas, desto kostsammare blifva de reparationer, som derå i allt fall en gång måste företagas. Och ofta kan man genom en i rätt tid företagen mindre reparation förekomma en eljest nödvändig, genomgripande och synnerligen kostsam större sådan.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att öka anslaget till arméns byggnader och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens öfningar

och materiel, nu.................................... kronor 405,282

med .............................................................. » 75,000

till ................................................................. kronor 480,282

Arméns munderingsutrustning.

Åberopande hvad jag här ofvan under [2.] anfört, hemställer jag, [8.] att Eders Kongl. Makt täcktes föreslå Riksdagen ökning af

ö detta anslag.

att, vid bifall till hvad der föreslagits, öka ananslaget till arméns munderingsutrustning,

nu.................................................................kronor 1,939,191

med............. » 845

till................................................................kronor 1,940,036

24 Fjex'de hufvudtiteln.

Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den garnisonerade

armén. i

[9.] Beträffande ifrågavarande anslag, i riksstaten för innevarande år

ökning af upptaget till 244,117 kronor, har arméförvaltningen å intendentsdepartedetta analag' mentet uti sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 10 sistlidne november, angående departementets behof af statsmedel för år 1898, hemstält om anslagets förhöjning med 7,000 kronor, hvilken förhöjning erfordrades för att möta den ökning i utgifter, som blefve nödvändig för uppvärmning och belysning af lifgardets till häst nya kasernetablissement, som vore afsedt för ytterligare en sqvadron och äfven i öfrigt vore rymligare än regementets gamla kasernetablissement.

Hvad arméförvaltningen sålunda hemstält, anser jag mig böra tillstyrka. Redan i skrifvelse den 14 november 1895 gjorde arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet framställning om förhöjning för år 1897 af de för ifrågavarande ändamål anslagna medel med, bland annat, ifrågavarande 7,000 kronor, och anförde dervid i fråga om detta belopp, att kostnaden för uppvärmning och belysning af lifgardets till häst nya kasernetablissement beräknats att blifva minst 16,000 kronor om året samt att, då utgifterna i enahanda afseende för regementets äldre etablissement, som vore afsedt att försäljas, uppgått till omkring

9,000 kronor om året, den erforderliga förhöjningen i anslaget uppginge till 7,000 kronor.

Jag fann visserligen, af skäl, som i mitt yttrande till stadsrådsprotokollet för den 13 januari 1896 närmare angåfvos, då icke anledning förekomma att tillstyrka den gjorda framställningen. Men då under år 1898 med all sannolikhet alla de af den förbättrade härordningen föranledda nya kasernetablissementen utom två (Upsala och Umeå) komma att vara färdiga och tagna i bruk, och jemväl hästgardets gamla kasernetablissement under sagda år måste användas för beredande af inqvartering för ettdera af de två regementen, hvilkas nya etablissement då ännu ej äro färdiga, lärer det af arméförvaltningen nu äskade beloppet blifva under år 1898 erforderligt, och jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

25 Fjerde hufvadtiteln.

att öka anslaget till arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den garnisonerade armén,

nu ...................................................................... kr. 244,117

med .................................................................. » 7,000,

till ...................................................................... kr. 251,117.

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

Jemlikt § 1 i lagen angående lindring i rustnings- och roterings- [10.] besvären den 2 december 1892 skall lindring i nämnda besvär från och ökning af med år 1898 utgå med sjuttio procent af dessa besvärs uppskattade detta anslag' värde.

Då lindringen för närvarande utgår med sextio procent af samma värde och någon ändring i den ursprungligen bestämda uppskattningen deraf ännu icke egt rum, torde, i enlighet med hvad statskontoret i underdånig skrifvelse den 10 sistlidne december hemstält, nu ifrågavarande anslag, hvilket i riksstaten för innevarande år är uppfördt med ett belopp af 1,995,200 kronor, böra, för att erforderliga medel till bestridande af kostnaden för den under år 1898 tillkommande ytterligare lindring må finnas derunder uppförda, i riksstaten för samma år ökas med en sjettedel eller, i rundt tal, 332,500 kronor.

Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Majrt täcktes föreslå Riksdagen

att, för beredande af ytterligare tio procent lindring i rustnings- och roteringsbesvären, öka ifrågavarande anslag, nu....................................... kr. 1,995,200

med.................................................................. B 332,500,

till.................................................................. kr. 2,327,700.

Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland.

Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, biföll 1896 års Riks- [11.] dag Eders Kongl. Maj:ts förslag om uppförande i riksstaten för inne- ökning af varande år af två anslag, benämnda »omorganisation af indelta ka- detta anel‘‘B' valleriet i Skåne och Norrland» samt »fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland», hvilka anslag äro afsedda att bestrida samtliga utgifter för de under omorganisation varande Skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente. I fråga Bih. till Riksd. Prot. 1807. 1 Sami. 1 Afd. 1 Uäft. 4

26 Fjerde hufvudtiteln.

om beräkningen af dessa båda anslags belopp utgick Eders Kongl. Maj ds, af Riksdagen godkända proposition derifrån, att båda anslagens belopp skulle utgöra tillhopa 2,033,614 kronor samt att från det senare anslaget skulle, i den mån vakanssättningen fortginge och statens direkta utgifter således ökades, till det förra anslaget årligen öfverföras ett belopp, motsvarande vakansafgifterna för de, sedan föregående riksstat uppgjordes, vakanssatta numren. I innevarande års riksstat beräknades det förra af dessa anslag till 1,688,614 kronor och det senare anslaget till 345,000 kronor, hvarvid man utgick från det antagande, att under år 1897 1,150 nummer skulle vid berörda tre regementen effektivt fullgöra rustnings- och roteringsskyldigheten. Enligt uppgifter, som från vederbörande arméfördelningschefer kommit mig till hända, lärer med visshet kunna antagas, att under år 1898 allenast omkring 1,010 nummer komma att vid nämnda regementen effektivt fullgöra rustningen och roteringen; och vid sådant förhållande torde ett belopp, motsvarande vakansafgifterna efter nu gällande uppskattning för 140 nummer, eller således, efter 300 kronor för hvarje nummer, 42,000 kronor böra i riksstaten för år 1898 från det senare anslaget öfverföras till det förra, eller med andra ord anslaget till »omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland» ökas med 42,000 kronor och anslaget till »fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland» med motsvarande belopp minskas.

Emellertid vågar jag af skäl, som jag nu skall angifva, i underdånighet ifrågasätta, att det förstnämnda af dessa båda anslag med ytterligare ett mindre belopp förhöjes.

Beställninsgmännen vid armén — sjukvårds-, hofbeslags-, gevärshandtverkare- och liandtverkssoldater — hvilkas tjenstgöring klöfver särskilda insigter och hvilkas utbildning till följd deraf erfordrar längre tid än öfrigt manskaps, äro i aflöningshänseende gynnade framför öfrig med dem eljest likstäld personal vid armén, i det att dem tillerkänts särskilda förmåner under namn af kommenderingstillägg, examenstillägg, arfvoden in. m., utöfver hvad manskap i allmänhet erhåller. I sådant hänseende är genom nådiga brefvet den 23 maj 1890 stadgadt, att dylika beställningsmän vid indelta armén, Vermlands fältjägarecorps och beväringstrupperna skola ega att under tjenstgöring i sådan egenskap uppbära en dagaflöning af 25 öre; och genom särskilda nådiga bref under åren 1892, 1893 och 1894 äro bestämmelser meddelade i afseende å de förmåner, som tillkomma beställningsmän vid värfvade truppförband. Sådana bestämmelser lemnas i nådiga brefvet den 4 februari 1892 angående Svea och Göta lifgarden, lifgardet till häst,

27 Fjerde hufrndtiteln.

ingeniörtrupperna, Kronprinsens husarregemente och Gotlands artillericorps, i nådiga brefvet den 24 mars 1893 angående artilleritruppförbanden å fastlandet, samt i nådiga brefvet den 5 oktober 1894 angående trängbataljonerna.

De utgifter, som vid de värfvade truppförbanden i följd af omförmälda bestämmelser uppkomma, bestridas från särskilda i truppförbandens stater under benämning kommenderingstillägg, examenstillägg eller arfvoden anvisade belopp. Hvad den indelta armén, Vermlands fältjägarecorps samt de forna beväringstrupperna angår, bestrides kostnaden för ofvan omförmälda, allenast under tjenstgöring utgående dagaflöning från vapenöfningsanslagen.

Så länge Skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente voro uteslutande indelta truppförband, åtnjöto de vid dessa truppförband anstälde beställningsmännen samma förmåner som beställningsmän vid indelta armén i öfrigt, d. v. s. ofvan omförmälda, under tjenstgöring utgående dagaflöning. Men ifrågavarande tre regementen äro, som bekant, under omorganisation från indelta till värfvade genom vakanssättning af de indelta numren, och, i den mån denna vakanssättning fortgår, kommer det indelta manskapet att afgå och ersättes med värfvadt, till dess slutligen allenast värfvadt manskap vid regementena förefinnes. Detta medför åter, att så småningom vid regementena komma att finnas allt flere och flere värfvade beställningsmän, och desse kunna uppenbarligen icke komma i åtnjutande af den de indelte beställningsmännen tillerkända dagaflöningen, utan böra aflönas i enlighet med de grunder, som för beställningsmän vid de värfvade truppförbanden äro gällande. Några bestämmelser i detta hänseende äro emellertid icke meddelade så vidt angår nämnda tre regementen, och fråga har derför uppstått om de grunder, som härvid böra tilllämpas. I sådant hänseende hafva vederbörande arméfördelningschefer föreslagit, att beställningsmännen vid dessa tre regementen skulle tillerkännas samma förmåner, som jemlikt nådiga brefven den 4 februari och den 2 september 1892 tillkomma beställningsmännen vid Kronprinsens husarregemente, eller kommenderingstillägg till belopp af 6 kronor i månaden. I gällande stater för de ifrågavarande tre regementena finnas emellertid medel ej anvisade för dylikt ändamål. Väl finnas i nämnda stater under benämning »kommenderingstillägg» anvisade, i hvar och en af staterna för Skånska busar- och dragonregementena 188 kronor och i staten för Norrlands dragonregemente 99 kronor, men dessa belopp äro afsedda allenast till förbättrad aflöning åt manskap, som tjenstgör i högre grad än sin egen, och ej för kommenderingstil-

28 Fjerde liufvudtiteln.

lägg af nu ifrågasatt slag, hvarför medel icke blifvit vid staternas uppgörande beräknade. Skola beställningsmännen vid Skånska busar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente alltså komma i åtnjutande af enahanda löneförmåner, som med dem likstälde vid öfriga värfvade truppförband — och detta synes ju vara billigt och rättvist — lärer följaktligen vara nödigt, att i dessa regementens stater anvisas medel till bestridande af dylika löneförmåner. Jag bär i sådant syfte låtit verkställa utredning angående den ökade kostnad, som skulle uppkomma, derest de värfvade beställningsmännen vid ifrågavarande tre regementen tillerkändes kommenderingstillägg af 6 kr. i månaden (motsvarande för kortare tid 20 öre om dagen); och utvisa af vederbörande fördelningsintendenter gjorda utredningar (bil. C och D), att kostnaden skulle uppgå, vid hvart och ett af Skånska busar- och dragonregementena till i rundt tal 539 kronor och vid Norrlands dragonregemente till 391 kronor, allt årligen och efter genomförd organisation. Huru stor den årliga kostnaden skulle blifva under de särskilda öfver g ang sår en, har man ansett omöjligt att ens närmelsevis beräkna, enär de värfvade beställningsmännens antal icke ökas i någon viss proportion utan i mån af tillgång på utbildad personal. Af någon egentlig betydelse synes det ej heller vara, om man ej kan för hvart och ett af de särskilda öfvergångsåren bestämma det belopp, som bör uti ifrågavarande hänseende utgå; ty hela det erforderliga beloppet lärer ju böra på en gång äskas och i vederbörande regementens stater uppföras, och den enda tvekan man derefter kunde hafva, vore i fråga om det sätt, hvarpå beloppet skulle fördelas mellan de två till ifrågavarande tre regementena anvisade, ofvan omförmälda anslagen. Det synes mig dock, med hänsyn till beloppets relativa obetydlighet och svårigheten vid beräknandet af de årliga öfverföriugarna, som det enklaste och redigaste vore, att hela beloppet på en gång beviljades under anslaget till »omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland».

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att öka anslaget till omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland, nu kr. 1,688,614: —

med dels.............................................. » 42,000: —

och dels............................................... » 1,469: —

till......................................... kr. 1,732,083: —

Fjerde liufvudtiteln. 29

äfvensom, vid bifall härtill, medgifva, att Kongl. Maj:t må så ändra gällande stater för Skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente, att i dessa stater till kommenderingstillägg uppföres, i hvar och en af de båda förstnämnda staterna, i stället för 188 kronor, 727 kronor och i den sistnämnda staten, 'i stället för 99 kronor, 490 kronor.

Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland.

Under åberopande af hvad jag under nästföregående punkt anfört, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t. täcktes föreslå Riksdagen

att, vid bifall till hvad under [11] föreslagits i fråga om ökning af anslaget till omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland med 42,000 kronor, minska anslaget till fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland,

nu................................................................. kr. 345,000: —

med............................................................ » 42,000: —

till...................................................... kr. 303,000: —

Disciplinkompaniet.

Sedan Eders Kongl. Maj:t den 29 nästlidne december beslutat, att disciplinkompaniet skall under år 1897 upplösas, lärer något anslag för kompaniet icke under år 1898 erfordras.

Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att medgifva, att anslaget till disciplinkompaniet,

nu..................................................................... kr. 29,600: —

må ur riksstaten uteslutas.

[12.]

Minskning af detta anslag.

[13.]

Uteslutning ur riksstaten af detta anslag.

30 Fjerde hufvudtiteln.

Fjerde hufvudtitelns ordinarie anslag utgöra nu kr. 25,987,920: —

De af mig å samma anslag ifrågasatta tillökningarna utgöra, efter afdrag af föreslagen minskning å vissa anslag, tillhopa 388,615 kronor, och skulle alltså de ordinarie anslagen genom tillägg af nämnda . belopp.................................................................................... » 388,615: —

komma att höjas till...............................................’.......... kr. 26,376,535: —

Den ojemförligt största delen, eller 332,500 kronor, af den föreslagna tillökningen härflyter från den med år 1898 inträdande ytterligare lindringen i rustnings- och roteringsbesvären, och kommer således allenast återstoden, 56,115 kronor, landtförsvaret till godo.

Extra anslag.

Tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning m. m.

[14.]

Anslag för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter.

I riksstaten för år 1897 är under denna benämning på extra stat uppfördt ett anslag till belopp af 53,000 kronor, hvarifrån bestridas arvoden till de i kompaniområdena anstälde afdelningsområdesbefälhafvame.

Då anslag för ifrågavarande ändamål till enahanda belopp erfordras jemväl för år 1898, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning m. rn. på extra stat för år 1898 bevilja ett belopp af 53,000 kronor.

Fjerde liufvudtiteln.

31 Artilleribehof.

Arméns eldhandvapen.

I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 14 november 1896 har generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet i fråga om fortsatt anskaffning af tidsenliga eldhandvapen för armén anfört hufvudsakligen följande.

Uti underdånig skrifvelse den 15 november 1895 hade han redogjort för den behandling, som vid 1894 och 1895 års Riksdagar kommit frågan om anskaffning af tidsenliga eldhandvapen för arméns behof till del. Af denna redogörelse framgick i hufvudsak, att den förra af de båda nämnda Riksdagarne beviljat 295,500 kronor för anskaffning af

5,000 repeterkarbiner, samt att den senare Riksdagen anslagit dels 383,800 kronor till förändringar vid gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken, dels 511,500 kronor för anskaffning af ytterligare 10,000 karbiner.

Af de 15,000 stycken 6,5 mm. karbiner m/94, för hvilka anslag sålunda varit under åren 1895 och 1896 disponibla, hade — fortsätter generalfälttygmästaren — 10,000 inköpts från firman »Wafifenfabrik Mauser». Dessa vapen levererades samtliga under vintern 1895 —1896, och af desamma hade enligt Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift ofördröjligen utdelats erforderligt antal till kavalleriet, hvilket användt ifrågavarande karbiner under så godt som alla öfningar år 1896, hvarjemte ett af fältartilleriregementena erhållit sitt mobiliseringsbehof af dylika vapen. Återstoden af det inköpta antalet karbiner lemnade tillgång till beväpning jemväl af ingeniörtrupperna, och hade Kongl. Maj:t redan meddelat nådig befallning angående denna ytterligare utdelning af de nya vapnen.

Med användande af de till förändringar vid gevärsfaktoriet beviljade medlen hade anskaffningar samt arbeten derstädes oaflåtlig! pågått. Anordningarna i verkstäderna hade så fortskridit, att vid faktoriet, som redan lemna! ett betydande antal tillbehör till 6,5 mm. karbin m/94, tillverkningen af sjelfva karbinen skulle påbörjas med ingången af år 1897.

Vid ammunitionsfabriken voro, likaledes med hjelp åt de derför anslagna medlen, alla åtgärder vidtagna för anordnandet af tillverkning utaf 6,5 mm. patroner och samtliga dertill hörande delar.

[15].

Anslag till anskaffning af nya eldhandvapen.

32 Fjerde hufvudtiteln.

Uti sin nyssnämnda underdåniga skrifvelse den 15 november 1895 hade generalfälttygmästaren föreslagit, att Kongl. Maj:t skulle af 1896 års Riksdag äska, att å extra stat för år 1897 utgå, anslag dels till

5,000 karbiner, hvarigenom medel skulle finnas anvisade för fyllande af bristen i det beräknade behofvet, 20,000 stycken, af dylika vapen, dels till 10,000 stycken 6,5 mm. gevär. Genom beviljandet af dessa anslag skulle här förevarande anskaffning varda återförd i de spår, som utstakats genom den i statsverkspropositionen till 1894 års Riksdag angifna planen för arméns förseende med tidsenliga eldhandvapen.

På skäl, som angåfvos i statsrådets och chefens för landtförsvarsdepartementet underdåniga anförande till statsrådsprotokollet för den 2 januari 1896, hade Kongl. Maj:t emellertid ansett berörda plan böra frångås så till vida, som ett för liniens beväpning tillräckligt antal repetergevär borde anskaffas inom en väsentligt kortare tid än den i planen angifna, hvaremot med anskaffningen af de ännu felande 5,000 karbinerna skulle under den närmaste tiden anstå; och hade Kongl. Maj:t derför föreslagit Riksdagen att för fortsatt anskaffning af nya eldhandvapen på extra stat bevilja 4,479,000 kronor (till 75,000 gevär) samt deraf till utgående under år 1897 anvisa 2,086,250 kronor (till 35,000 dylika vapen).

Riksdagen beviljade det af Kongl. Maj:t föreslagna beloppet 4,479,000 kronor och anvisade deraf på extra stat för år 1897 en mot den beräknade kostnaden för tillverkning vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori af 15,000 gevär svarande summa, 860,250 kronor, i samband hvarmed Riksdagen uttalade önskvärdheten deraf, att eldhandvapnen, i den mån de ej hunne att vid statens gevärsfaktori förfärdigas, måtte, så vidt lämpligen ske kunde, tillverkas inom landet.

Med anledning af Riksdagens berörda uttalande hade Kongl. Maj:t i nådigt bref den 29 maj 1896 anbefalt generalfälttygmästaren att, efter infordrande af anbud från enskilde industriidkare inom landet angående de vilkor, hvarunder de kunde vara villige att deltaga i tillverkning af de nya eldhandvapnen för armén, till Kongl. Maj:t inkomma med den underdåniga framställning, som deraf kunde föranledas. Sedan,

till åtlydnad af sagda nådiga befallning, genom allmänna tidningarna

infordrats anbud i berörda hänseende, hade två anbud inkommit, det

ena från Husqvarna vapenfabriks aktiebolag och det andra från två namngifna personer i Gefle i angifvet syfte att öfverlåta ett eventuelt kontrakt på ett bolag, som kunde varda bildadt för anläggande och drifvande af en vapenfabrik. Hvartdera af de begge anbuden om-

fattade leverans af 100,000 stycken 6,5 mm. gevär under loppet af 10 år. Deremot vore det fordrade priset hos anbudsgifvarne något olika;

33 Fjerde hufvudtiteln.

det angåfves nemligen, för ett gevär med läskstång men utan bajonett och tillbehör, af Husqvarnabolaget till kronor 49,80, samt af Geflekonsortiet till kronor 49,95. Den blifvande leveranstiden bestämdes af de olika anbudsgifvarne på följande sätt. Husqvarnabolaget ansåge sig behöfva 18 månader för att ordna och igångsätta en tillverkning af

10.000 gevär om året, men ville förbinda sig att under näst derpå följande 12 månader och derefter årligen leverera detta antal, till dess

100.000 gevär blifvit lemnade. Geflekonsortiet åter uppgaf, under förutsättning att aftal om leveransen vore uppgjordt före den 1 juli 1897, sin afsigt vara, att den 1 juli 1899 1,000 gevär skulle vara färdiga till besigtning och sedan hvarje följande månad 1,000 gevär med sådan ökning under de följande åren, att de 100,000 gevären blefve till leverans färdiga inom den angifna tiden af 10 år.

Med afseende på de föreliggande anbuden borde särskild! framhållas en omständighet af väsentlig betydelse, nemligen frågan om den trygghet, som en blifvande leverantör måste fordra, för att han verkligen skulle få, på sätt han i sitt anbud erbjudit sig, inom 10 år leverera 100,000 gevär. Då det vore uppenbart, att arméförvaltningen icke egde befogenhet att afsluta ett ovilkorlig! och bindande kontrakt angående ett större antal gevär än det, hvartill Riksdagen icke allenast beviljat, utan äfven till utgående anvisat medel, hade generalfälttygmästaren ansett sig böra fästa anbudsgifvarnes uppmärksamhet på detta förhållande.

Till svar å hans i sådant hänseende gjorda meddelande hade Husqvarnabolaget — efter att hafva erinrat om de stora kostnader, som voro förenade med anordnandet af ifrågavarande tillverkning, och nödvändigheten att erhålla -betryggande garanti af den enda tänkbara afnämnaren, den svenska staten, för att verkligen få tillverka gevär enligt det inlemnade anbudet — framhållit, att hela det för anskaffning af nu ifrågavarande 100,000 gevär behöfliga beloppet borde begäras af Riksdagen att utgå under 1898, men att, om sådant beslut icke kunde genomföras, det syntes bolaget i alla händelser vara nödvändigt, att hela beloppet pa en gång äfven om ej mer än /to s kulle

utgå under år 1898; hvarjemte bolaget erinrat, att då under loppet af 10 år åtskilliga omständigheter kunde inträffa, som framkallade en, låt vara tillfällig, nedsättning af det årliga anslaget för nyanskaffning af gevär, det torde vara behöflig!, att i ett eventuel! kontrakt med bolaget infördes en bestämmelse, att, om och när en nedsättning i gevärsanslaget af Riksdagen vidtoges, denna nedsättning icke finge drabba den

liih. till Itilcid. l'rot. 1891. 1 Sam/. 1 Afd. 1 Iläft. 5

34 Fjerde hufvudtiteln.

enskilda fabriken i större män än statsfaktoriet, utan att nedsättningen gjordes i proportion till de båda verkens årliga tillverkning.

Beträffande samma fråga hade anbudsgifvarne i Gefle, med anförande af hufvudsakligen enahanda skäl som Husqvarna vapenfabrik, anfört, att de, innan de kunde anlägga ifrågavarande fabrik (för tillverkning af gevär) måste vara medelst uppgjordt kontrakt eller på annat betryggande sätt förvissade om att för svenska statens räkning under en beräknad tidrymd af 10 år få leverera tillsammans 100,000 stycken gevär.

Med hänsyn till denna garantifråga tilläte generalfälttygmästare!! sig att, utöfver sin redan gjorda erinran, att arméförvaltningen icke kunde afsluta ovilkorligt kontrakt angående större antal gevär än det, till hvilket Riksdagen vid tidpunkten för aftalets träffande anvisat medel, i underdånighet framhålla, att arméförvaltningen svårligen torde, åtminstone utan Kongl. Maj:ts nådiga bemyndigande, kunna och böra, på sätt Husqvarna vapenfabrik föreslagit, genom bestämmelse i kontrakt medgifva, att möjligen inträffande nedsättning i gevärsanslaget finge fördelas mellan Carl Gustafs stads gevärsfaktori och en eventuel enskild gevärsfabrikant i proportion till de båda verkens årliga tillverk ning. Ty då, enligt Kongl. Majrts och Riksdagens beslut, statens gevärsfaktori blifvit med ej obetydande kostnader anordnadt för en årlig tillverkning af 15,000 gevär och derutöfver, syntes det vara arméförvaltningens pligt att, så vida de af Riksdagen anvisade anslagen dertill lemnade tillgång, hålla tillverkningen vid faktoriet uppe vid sagda antal för att såmedelst fullt tillgodogöra faktoriets produktionsförmåga och i största möjliga grad nedbringa tillverkningskostnaden för hvarje gevär.

Hvad anbuden i öfrigt beträffade, så syntes det af Husqvarna vapenfabriks aktiebolag afgifna, då det deri fordrade priset vore lägre än i det andra anbudet och detta senare ej heller i annat afseende egde några öfvervägande fördelar, böra läggas till grund för beräkningarna angående anskaffningen af gevär från enskild verkstad.

Af det åberopade anförandet till statsrådsprotokollet den 2 januari 1896 framginge, att behofvet af gevär, om armén skulle blifva tillfredsställande beväpnad, vore minst 200,000 stycken, samt att anskaffningen af åtminstone halfva detta antal borde, till undvikande af allvarsamma olägenheter, ja faror, i största möjliga grad påskyndas. Det vore emellertid påtagligt, att statens geA^ärsfaktori icke vore i stånd att, ensamt, med erforderlig snabbhet utföra ifrågavarande tillverkning. Derför hade också Riksdagen, genom sitt ofvan anförda uttalande angående önskvärdheten deraf, att eldhandvapnen, i den mån de ej hunne

35 Fjerde hnfvudtiteln.

att vid statens gevärsfaktori förfärdigas, måtte, så vidt lämpligen ske kunde, tillverkas inom landet, anvisat den väg, å hvilken påskyndad anskaffning af eldhandvapnen borde ega rum.

De anbud å leverans af gevär, för Indika generalfälttygmästaren nu i underdånighet redogjort, gåfve vid handen att, om någon del af gevärsanskaffningen skulle anförtros åt enskild inhemsk verkstad, hvilket vore den enda möjligheten för ett någorlunda snabbt fyllande af be-* hofvet, så måste staten förbinda sig till ett under 10 år jemnt fortgående inköp af tillsammans 100,000 gevär hos den enskilda fabrikanten. Samtidigt kunde och borde tillverkningen vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori omfatta 15,000 sådana vapen om året. Den sammanlagda årliga anskaffningen skulle således komma att uppgå till 25,000 gevär, motsvarande en tid för 200,000 vapen af 8 år.

Kostnaderna skulle under de angifna förutsättningarna ställa sig på följande sätt:

a) 100,000 gevär, tillverkade vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori:

100,000 gevär å 47 kr.................................................... kr. 4,700,000: —

Profskjutnings- och skottställningskostnader å 0,8U kr. » 80,000: —

Patentafgift å l,so kr................................................... » 180,000: —

Tillbehör å 7,io kr............................................................... » 710,000: —

Transportkostnader å 0,20 kr....................... »_20,000: —

Summa kr. 5,690,000: —

Kostnaden för hvarje gevär skulle således blifva kronor 56,90.

b) 100,000 gevär, tillverkade vid inhemsk enskild verkstad:

100,000 gevär å 49,80 kr. ............................................... kr. 4,980,000: —

Profskjutnings- och skottställningskostnader å 0,80 kr. » 80,000: —

Besigtningskostnader å 0,50 kr.......................................... » 50,000: —

Patentafgift å 1,80 kr............................................................ » 180,000: —

Tillbehör å 7,io kr................................................................. » 710,000: —

Transportkostnader å 0,20 kr............................................. » 20,000: —

Summa kr. 6,020,000: —

Kostnaden per gevär, tillverkadt vid enskild verkstad, blefve således kronor 60,20.

36 Fjerde hufvudtiteln.

I båda ofvan anförda fall hade patentafgiften angifvits till kronor 1,80 per gevär. Denna siffra vore dock att betrakta såsom ett medeltal, enär ifrågavarande afgift, enligt ett med firman »Waffenfabrik Mauser» träffad t aftal, vore bestämd till 2,so riksmark (kronor 2,25) för de första

100.000 vapnen, som tillverkades inom Sverige, men derefter skulle nedsättas till 1,50 riksmark (kronor 1,35), allt per vapen. Under förutsättning att tillverkningen vid statens gevärsfaktori och vid den enskilda verkstaden fortginge ungefär samtidigt, blefve således priset för de första

50.000 gevären, tillverkade på hvartdera stället, kronor 57,35 vid gevärsfaktoriet och kronor 60,65 vid den enskilda verkstaden, men för de derefter följande 50,000 vapnen, likaledes på hvartdera stället respektive kronor 56,45 och kronor 59,75. Först nämnda båda pris, nemligen kronor 57,35, enligt hvilket det af 1896 års Riksdag på extra stat för år 1897 anvisade anslaget till 15,000 gevär beräknats, och kronor 60,65, borde således, tills vidare och intill dess 100,000 gevär anskaffats, läggas till grund vid äskandet af anslag.

Sammanlades de ofvan under a) och b) angifna slutsummorna, erhölles totalkostnaden för 200,000 gevär, anskaffade på antydt sätt inom landet, nemligen 11,710,000 kronor. Droges derifrån det belopp,

4.479.000 kronor, som af 1896 års Riksdag redan beviljats, återstode

7.231.000 kronor såsom ytterligare behöfliga för anskaffning af gevär. Men till sistnämnda belopp borde slutligen komma 251,250 kronor för tillverkning vid faktoriet af ännu felande 5,000 karbiner. Det, utöfver hvad Riksdagen hittills beviljat, ännu återstående behofvet af medel för eldhandvapen till armén blefve således 7,482,250 kronor.

Med hänsyn till den trygghet för erhållande af oafbrutna och jemna årsbeställningar, som en eventuel enskild leverantör, enligt hvad ofvan blifvit anfördt, borde beredas, vore det utan tvifvel önskvärdt, att hela sist nämnda belopp af Riksdagen på en gång icke allenast beviljades, utan äfven, på sätt Husqvarna vapenfabriks aktiebolag ifrågasatt, tillsammans med det för gevärsanskaffning af Riksdagen redan beviljade, men ännu ej anvisade beloppet (4,479,000—860,250) 3,618,750 kronor, anvisades till utgående under ett enda år, till exempel 1898.

Att ett så högst betydande belopp, sammanlagdt 11,101,000 kronor, skulle anvisas på ett och samma års stat, torde emellertid så mycket mindre kunna ifrågasättas, som större delen af sagda anslag, under förutsättning att tillverkningen skedde uteslutande inom landet och då knappast torde kunna uppdrifvas till väsentligt mer än 25,000 vapen om året, skulle komma att ligga oanvänd under derå år. Då det å andra sidan icke kunde betviflas, att Riksdagen, som redan anslagit

37 Fjerde hufvudtiteln.

medel till gevärsfaktoriets anordnande för tillverkning af de nya vapnen, ju icke skulle, om och när medel för anskaffning af sådana jemväl genom den enskilda industrien blifvit af Riksdagen beviljade och aftal på den grund med inhemsk privat leverantör träffats, årligen anvisa de belopp, som erfordrades för uppehållande af tillverkningen af vapen vid både kronans och den enskilde kontrahentens verkstäder, syntes det vara för det afsedda ändamålet, en påskyndad vapenanskaffning inom landet, tillräckligt, om 1897 års Riksdag beviljade det, enligt hvad ofvan anförts, ännu återstående medelsbehofvet för sådan anskaffning, nemligen 7,482,250 kronor, och deraf till utgående under år 1898 anvisade hvad som erfordrades för en årstillverkning af 25,000 gevär, af hvilka 15,000 vid statens faktori och 10,000 vid enskild inhemsk verkstad.

Ifrågavarande årsanslag borde beräknas på följande sätt:

15.000 gevär, tillverkade vid gevärsfaktoriet, med tillbehör m. m. å 57,35 kr............................................. kr. 860,250: —

10.000 gevär, tillverkade vid enskild verkstad, likaledes med tillbehör m. m. å 60,65 kr. ................... » 606,500: —

Summa kr. 1,466,750: —

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer generalfälttygmästaren i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för fortsatt anskaffning af nya eldhandvapen åt armén på extra stat bevilja 7,482,250 kronor samt deraf till utgående under år 1898 anvisa 1,466,750 kronor.

V ■

I mitt underdåniga yttrande till protokollet i statsrådet den 2 januari 1896 framhöll jag vigten och betydelsen för landets försvar af att anskaffningen af 6,5 mm. gevär påskyndades så mycket, som omständigheterna medgåfve, och tillstyrkte för den skull, att den i statsverkspropositionen till 1894 års riksdag angifna planen för arméns förseende med tidsenliga eldhandvapen, såsom alltför långsamt ledande till målet, icke vidare skulle följas, utan att under loppet af de närmaste två åren skulle anskaffas 75,000 gevär för eu kostnad af tillhopa

4,479,000 kronor, hvilket belopp borde i sin helhet af den då snart sammanträdande Riksdagen begäras.

38 Fjerde hufvudtiteln.

Min sålunda gjorda underdåniga framställning vann Eders Kongl. Maj:ts nådiga gillande, och Riksdagen godkände i princip Eders Kongl. Maj:ts förslag att, med frångående af förut nämnda plan, enligt hvilken allenast 10,000 repetervapen skulle årligen tillverkas, påskynda anskaffningen af dylika vapen. Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, beviljade nemligen Riksdagen hela det af Eders' Kongl. Maj:t äskade belopp, 4,479,000 kronor, till anskaffning af 75,000 gevär, motsvarande behofvet vid infanteriets linie, och anvisade på 1897 års stat 860,250 kronor för tillverkning af 15,000 sådana vapen, hvarvid kostnaden uppskattades på grund af det vid statens gevärsfaktori beräknade priset.

Men om Riksdagen sålunda genom detta beslut å ena sidan gillat Eders Kongl. Maj:ts afsigt att påskynda gevärsanskaffniugen, så har Riksdagen å den andra, genom att begränsa årsbeställningen för år 1897 till 15,000 vapen — ett antal som, enligt hvad jag i mitt ofvan åberopade underdåniga anförande anmälde, just motsvarar hvad man under hvarje af de närmaste åren torde kunna vid gevärsfaktoriet tillverka — samt genom att uttala önskvärdheten deraf, att eldhandvapnen, i den mån de ej hunne att vid statens gevärsfaktori förfärdigas, måtte, så vidt lämpligen ske kunde, tillverkas inom landet, tillkännagifvit sin åsigt, att vapenanskaffningen, ehuru påskyndad, dock bör hållas inom den ram, som bestämmes af möjligheten att inom landet åstadkomma densamma.

Af generalfälttygmästarens ofvan anförda underdåniga skrifvelse framgår, att de af Eders Kongl. Maj:t anbefallda åtgärder till utrönande af möjligheten att utvidga tillverkningen inom landet af repetervapen utöfver den vid statens faktori påbörjade gifvit det resultat, att från enskild svensk verkstad kunna, på villkor som synas mig antagliga, erhållas 10,000 gevär årligen, i följd hvaraf årsanskaffningen af eldhandvapen kan, utan att Riksdagens nyss nämnda önskan om tillverkningens utförande inom landet trädes för nära, omedelbart uppdrifvas till 25,000 och, i den mån verksamheten vid gevärsfaktoriet når sin fulla utveckling, möjligen stiga ännu något högre.

Det synes mig ytterst angeläget, att åtminstone denna utväg att snabbare, än eljest vore möjligt, fylla arméns behof af eldhandvapen begagnas, och får jag för den skull i underdånighet tillstyrka, att erforderliga åtgärder vidtagas för beredande af möjlighet att med enskild verkstad afsluta kontrakt om årlig leverans af 10,000 stycken 6,5 mm. gevär under 10 år. Men för detta ändamål är, på sätt generalfälttygmästaren i sin underdåniga skrifvelse framhåller, oundgängligt,

39 Fjerde hnfvndtiteln.

att hela det för den afsedda vapenanskaffningen erforderliga, ännu återstående anslagsbeloppet nu på en gång af Riksdagen beviljas.

Mot generalfälttygmästarens beräkning af det minsta gevärsbehofvet, 200,000 stycken, kan jag så mycket mindre hafva något att erinra, som densamma hvilar på de af mig i förut berörda underdåniga anförande till statsrådsprotokollet angifna grunder, och det af generalfälttygmästaren jemväl framhållna behofvet af ytterligare 5,000 stycken 6,5 mm. karbiner finner jag likaledes obestridligt.

På grund häraf lärer, på sätt af generalfälttygmästarens meranämnda underdåniga skrifvelse framgår, det ännu återstående behofvet af medel för eldhandvapen till armén — utöfver de af senaste Riksdag beviljade — uppgå till 7,482,250 kronor,

I samma skrifvelse finnes, enligt hvad ofvan framhållits, det belopp, som erfordras för anskaffning under år 1898 af 25,000 stycken 6,5 mm. gevär, beräknadt till 1,466,750 kronor; och har jag emot denna beräkning intet att erinra.

Med stöd af hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att utöfver det för fortsatt anskaffning af nya eldhandvapen åt armén beviljade, men ännu ej anvisade belopp, 3,618,750 kronor, för enahanda ändamål på extra stat bevilja ytterligare 7,482,250 kronor, samt att af sålunda beviljade medel till utgående under år 1898 anvisa 1,466,750 kronor.

Revolvrar.

Med erinran att sistlidet års Riksdag för anskaffning af 6,500 re- [16.] volvrar med tillbehör beviljat 208,000 kronor samt deraf till utgående Anslag un under år 1897 anvisat 104,000 kronor, har generalfälttygmästaren uti sin ^revoivrlr.af förenämnda underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne november anmält, att arméförvaltningens artilleridepartement med Husqvarna vapenfabriks aktiebolag afslutat kontrakt om leverans af halfva antalet, 3,250 st., utaf berörda revolvrar, med ömsesidig förbindelse att, så snart Riksdagen anvisat den återstående hälften af anslaget, på oförändrade vilkor utsträcka kontraktet till de öfriga 3,250 revolvrarna; och har generalfälttygmästaren hemstält, att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riks-

[17.]

Anslag till mobiliseringsammunition för eldhandvapen.

40 Fjerde hufvudtiteln.

dagen att på extra stat för år 1898 anvisa- återstående hälften af ifrågavarande anslag.

På grund häraf hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t, täcktes föreslå Riksdagen

att af det utaf 1896 års Riksdag för anskaffning af revolvrar med tillbehör beviljade belopp till utgående på extra stat under år 1898 anvisa återstående 104,000 kronor.

Mobiliseringsammunition för de nya eldhandvapnen.

Beträffande fortsatt anskaffning af mobiliseringsammunition för arméns nya eldhandvapen har generalfälttygmästaren i sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne november erinrat, att enligt den plan för anskaffning af mobiliseringsammunition till 8 mm. gevär m/67—89, som han i underdånig skrifvelse den 10 november 1891 understält Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, erfordrades för fyllande af behofvet utaf sådan ammunition, hvilket beräknats till 36,000,000 patroner, i rundt tal 4,000,000 kronor och att detta belopp, med hänsyn till att längre dröjsmål med fyllandet af sagda behof, än som vore oundgängligen nödvändigt, icke syntes böra ega rum, borde utgå under 4 år, alltså med 1,000,000 kronor om året. Riksdagen hade emellertid för ifrågavarande ändamål beviljat för hvartdera af åren 1893 och 1894

800,000 kronor, för år 1895 600,000 kronor, för år 1896 450,000 kronor och för år 1897 600,000 kronor, eller tillsammans 3,250,000 kronor, i följd hvaraf nu återstode 750,000 kronor af det enligt planen erforderliga totalbeloppet.

Som bekant vore, fortsätter generalfälttygmästaren, hade förändringen af arméns äldre gevär till vapen af liten kaliber under år 1896 blifvit fullbordad, så att för närvarande 8 mm. gevär funnos i tillräckligt antal för beväpning af infanteriet och fästningsartilleriet. Derjemte vore 10,000 st. 6,5 mm. karbiner anskaffade, hvilket antal något öfverstege det för kavalleriet och ingeniörtrupperna erforderliga. I följd häraf och då öfriga truppslags utrustning med handgevärs-

41 Fjerde hufviidtitchi.

ammunition vore jemförelsevis ytterst ringa, vore det uppenbart, att hela det beräknade behofvet af mobiliseringsammunition för eldhandvapen redan inträdt. Under sådana förhållanden syntes det vara ytterst angeläget att, för undvikande, så vidt möjligt, af de sjmnerliga vådor, som kunde föranledas af att armén vid en eventuel mobilisering saknade tillräcklig ammunition för eldhandvapnen, den ännu återstående bristen i förevarande mobiliseringsbehof under år 1898 blefve afhjelpt. Härmed vore visserligen icke hela behofvet fyldt af mobiliseringsammunition för eldhandvapnen inom armén, sådan den blefve, sedan 1892 års omorganisation fullt genomförts. Såsom framginge af statsrådets och chefens för landtförsvarsdepartementet underdåniga yttrande till statsrådsprotokollet den 2 januari 1896, vore nemligen det ofvan aDgifna behofvet af 36,000,000 patroner — hvilket genom nådig proposition tillkännagafs för 1892 års lagtima Riksdag och redan då ansågs såsom ett minimum — beräknadt efter arméns dåvarande numerär, hvilken emellertid genom 1892 års förbättrade härordning sedermera ökats, i följd hvaraf det erforderliga antalet patroner måste ökas till minst

40,000,000. Fyllandet af det sålunda uppkomna ökade behofvet syntes dock, såsom ock antyddes i nyss åberopade yttrande till statsrådsprotokollet, lämpligen böra sättas i sådant samband med anskaffningen af 6,5 mm. gevär, att det ofvan angifna antalet 40,000,000 patroner af sagda kaliber funnes färdigt vid den tidpunkt, då armén komme att vara, åtminstone till sin hufvudsakliga del, försedd med 6,5 mm. vapen och följaktligen skulle mobilisera med sådana.

Generalfälttygmästaren hade föreslagit påbörjandet af en anskaffning af 25,000 st. 6,5 mm. vapen årligen, genom hvilken, om den genomfördes, arméns omedelbara mobiliseringsbehof af dylika vapen, nemligen 100,000 gevär och 20,000 karbiner, borde vara fyldt år 1901. För att armén vid samma tidpunkt måtte, såsom önskvärdt vore, till sitt förfogande hafva förenämnda 40,000,000 st. 6,5 mm. patroner, erfordrades, enligt anstälda beräkningar, utöfver förenämnda 750,000 kronor, ett ytterligare belopp af omkring 1,200,000 kronor, hvaraf dock intet syntes behöfva redan nu äskas. Anslaget för 1898 till mobiliseringsammunition, hvilket å ena sidan, på ofvan anförda skäl, icke utan olägenhet och fara kunde sättas lägre än till 750,000 kronor, syntes således å den andra lämpligen kunna begränsas till sagda belopp.

På grund af hvad sålunda anförts, har generalfälttygmästaren, med anmälan att för de medel till anskaffande af ifrågavarande mobiliseringsammunition, som hittills blifvit af Riksdagen på extra stat beviljade, patrondelar till ytterligare 6,300,000 st. 6,5 mm. skarpa patroner under flik. till It/hd. Prof. 181)7. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft. C

42 Fjerde hufvudtiteln.

år 1896 blifvit inköpta, i underdånighet hemstält, det Eders Kongl. Maj:t ville för fortsatt anskaffning af mobiliseringsammunition till eldhandvapen åt armén af Riksdagen på extra stat för år 1898 äska

750,000 kronor.

Då frågan om beredande af medel för anskaffning af mobiliseringsammunition till arméns nja eldhandvapen sistlidet år inför Eders Kongl. Maj:t föredrogs, yttrade jag, att enär anskaffandet af den för härens mobilisering erforderliga ammunitionen tvifvelsutan intoge ett af de allra främsta rummen bland de åtgärder, som i första hand borde vidtagas för att möjliggöra härens användning i fält och sätta oss i stånd att, om vår neutralitet skulle hotas, med vapenmakt upprätthålla densamma, ansåge jag det i hög grad af behofvet påkalladt, att de vådor, som genom denna angelägenhets försummande kunde uppstå, snarast möjligt aflägsnades och att den för eldhandvapnen erforderliga mobiliseringsammunitionen blefve anskaffad. Hvad jag sålunda då yttrade, åberopar jag nu i underdånighet och hemställer på grund deraf samt med hänvisning till hvad generalfälttygmästaren i frågan anfört, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för anskaffning af mobiliseringsammunition till eldhandvapen åt armén på extra stat för år 1898 bevilja 750,000 kronor.

Fältartillerimateriel.

I sin ofta nämnda skrifvelse den 14 sistlidna november erinrar generalfälttygmästaren vidare, att för anskaffning af den fältartillerimateriel, som på grund af artilleriets vid 1892 års urtima Riksdag beslutade omorganisation vore, utöfver redan då befintlig materiel af detta slag, erforderlig, och hvilken enligt anstälda beräkningar skulle betinga en kostnad af 1,270,000 kronor, Eders Kongl. Maj:t, i syfte att ifrågavarande behof skulle fyllas under loppet af fem år från och med det andra öfvergångsåret (1894) och således året efter öfvergångstidens slut vara fullständigt täckt, hos hvardera af de fyra Riksdagarne 1893, 1894, 1895 och 1896 äskat en femtedel af nämnda totalkostnad, eller

254,000 kronor, samt att dessa nådiga framställningar vunnit Riksdagens bifall.

43 Fjerde hufyudtiteln.

Af sagda årsauslag hade de tre första, hvilka under åren 1894, 1895 och 1896 stått till arméförvaltningens förfogande, hufvudsakligen användts för anskaffning af materiel till 6 st. 8 cm. batterier, hvilken materiel redan blifvit till vederbörande regementen öfverlemnad, hvarjemte för medlen uppsättning och förändring af materiel till felande staber och ammunitionskolonnor delvis verkstälts, delvis ännu påginge.

Med underdånig anmälan härom samt då af det anslag, 1,270,000 kronor, som beräknats vara för fältartillerimaterielens fullständigande erforderligt, numera återstode allenast en femtedel, hemställer generalfälttygmästare^ att Eders Kongl. Maj:t ville af Riksdagen till fortsatt anskaffning af fältartillerimateriel äska återstående femtedelen, att med

254,000 kronor utgå på extra stat för år 1898.

Åberopande hvad jag i detta ämne anfört till statsrådsprotokollet för den 13 januari 1896, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till fortsatt anskaffning af fältartillerimateriel på extra stat för år 1898 bevilja 254,000 kronor.

Skjutfält för Vendes artilleriregemente.

Generalfälttygmästare!! har slutligen i sin ofta nämnda underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne november gjort framställning om anslag för anskaffande och anordnande af skjutfält för Vendes artilleriregemente samt i sådant afseende anfört följande.

Vendes artilleriregemente hade af ålder utfört skarpskjutningar å sitt exercisfält, det s. k. Näsby fält invid Kristianstad. Då de nu i bruk varande fältkanonerna i början af 1880-talet kommo till användande, befanns det emellertid omöjligt att öfva skarpskjutning i den dittills för sådant ändamål begagnade skottlinien, enär det inträffade, att ej kreverade projektiler, skjutna ur dessa nyare, i jemförelse med de förutvarande fältkanonerna synnerligen kraftiga pje^er, efter att hafva slagit ned på exercisfältet, studsade upp och fortsatte sin väg öfver Araslöfssjön, som begränsade sagda fält, och slutligen nedföllo i närheten af Åraslöfs gård, mot hvars hufvudbyggnad skottlinien var inriktad. För att möjliggöra skarpskjutning med de nya kanonerna på

[19.]

Anslag till skjutfält för Vendes artilleriregemente.

44 Fjerde hufvudtiteln.

Näsby fält utan sådana faror för lif och egendom, som ofvan beskrifna förhållande medförde, vidtogos två åtgärder. Dels arrenderades af Kristianstads stad ett omedelbart intill exercisfältet gränsande område, efter hvars läggande till detta fält en ny skottlinie så utstakades, att dess förlängning på andra sidan nämnda sjö träffade visserligen odlad, men ej bebyggd mark, och dels utverkades egarens och arrendatorns af Araslöfs gård medgifvande, att skarpskjutning finge ske i denna nya riktning, mot en viss årlig ersättning för upplåtelsen af det område, som sålunda under de dagar, då skjutning egde rum, utsattes för möjligheten af nedfallande projektiler, och hvarå arbete följaktligen under dessa dagar icke kunde utföras. Genom dessa åtgärder möjliggjordes visserligen skarpskjutning, men under förhållanden, som för regementets utbildning i denna vigtiga tjenstegren voro synnerligen ogynnsamma. fältets ringa dimensioner samt nödvändigheten att, för undvikande af fara för kringboende befolkning, afgifva elden från en plats i eller omedelbart invid sjelfva skottlinien och i en med denna i det närmaste parabel riktning föranledde nemligen, dels att skjutning icke kunde ske på större afstånd än omkring 1,800 meter, dels att öfning i skarpskjutning endast med största svårighet kunde utföras af större styrka än ett batteri, och dels slutligen att det skjutande truppförbandet städse måste taga ställning på en och samma noggrant utstakade plats.

Det torde icke behöfva framhållas, att i följd af ofvan angifna omständigheter å ena sidan det taktiska moment, som läge i val af ställning samt af sätt och väg för inryckning deruti, vid en öfning i skarpskjutning å Näsby fält ginge helt och hållet förloradt, och att å andra sidan all utbildning derstädes vore utesluten i eldgifning såväl på de afstånd, å Indika artilleriduellen i de flesta fall torde komma att utkämpas, som ock i division (om tre batterier), hvilket truppförband man ju numera eljest sträfvade att använda såsom fältartilleriets taktiska enhet. Och än mindre torde behöfva betonas de väsentliga olägenheter, ja vådor, som kunde vållas af de ur ofvan berörda missförhållanden härflytande bristerna uti ifrågavarande regementes utbildning i fältmessig skjutning.

Med anledning af ofvanberörda förhållanden hade generalfälttygmästaren låtit anställa undersökningar, huruvida det vore möjligt att ej allt för långt från Kristianstad finna ett område, som lämpligen skulle kunna användas till skjutfält för det i nämnda ort förlagda artilleriregementet, och hade dettas chef i sådant hänseende föreslagit ett område, beläget på endast 12 kilometers afstånd från garnisonsorten, mellan Rinkaby station på Kristianstad—Åhus jernväg och stranden af

Fjerde hufvudtiteln. 45

Östersjön, på sätt som framginge af två bifogade kartor, den ena generalstabens Kristianstadsblad, den andra upprättad af löjtnanten Hj. Nordenfeldt.

Å denna senare karta funnes utmärkt dels det egentliga, föreslagna skjutfältet, med en bredd af 600 meter, dels på båda sidorna derom belägna s. k. kulfångareområden, hvartdera vid nollpunkten, d. v. s. vid nordvestra gränslinien, 50 meter bredt och derefter vidgande sig emot hafvet.

Fältet, hvars längd från nollpunkten till stranden vore omkring 4,100 meter, syntes i afseende å såväl utsträckning som öfriga egenskaper motsvara de fordringar, som man borde ställa på ett tidsenligt skjutfält för artilleri, i hvilket hänseende särskilt borde tilläggas, att den närmast stranden belägna delen af Östersjön i skottliniens förlängning vore grund och stenbunden, så att fartyg aldrig och mindre båtar endast undantagsvis der passerade, och att det följaktligen bildade en särdeles lämplig bakgrund åt fältet.

Äfven i ekonomiskt hänseende vore det föreslagna skjutfältet fördelaktigt, i det att detsamma borde kunna förvärfvas för ett jemförelsevis billigt pris. Jordmånen bestode nämligen, såsom framginge af två bifogade förslag till värderingsinstrument, i likhet med en äfvenledes närsluten karta upprättade af vice kommissionslandtmätaren A. E. Andersson, till största delen af ofruktbar, lös sandjord af relativt lågt värde. En del af marken vore visserligen bevuxen med skog, men denna kunde, såsom varande endast halfvuxen eller derunder, ej heller betinga högt pris. Af de hus och byggnader, som läge på det föreslagna skjutfältets område, voro tvenne gårdar väl underhållna och i godt skick, hvaremot de öfriga voro af dålig beskaffenhet och temligen värdelösa. De båda värderingsinstrumenten och landtmätarekartan visade för öfrigt, att jorden vore mycket sönderstyckad och hemmansdelarne små. Egarnes antal uppginge till minst femtio, hvarföre och med hänsyn till svårigheten att vid vanligt köp befria de många och små jordstyckena från inteckningar uppgörelse under hand icke kunde tänkas varda möjlig, utan expropriation blefve oundgänglig.

Enligt de åberopade värderingsinstrumenten voro kostnaderna för inköp af det föreslagna skjutfältet beräknade till följande belopp, nemligen:

jord ........................................................................................ kr. 91,783: —

växande skog ............................................................................ j> 43,200: —

^byggnader................................................................................. » 11,650: —

eller tillsammans kronor 146,633: —

46 Fjerde hufvudtiteln.

Till detta för sjelfva fältets förvärfvande erforderliga belopp borde emellertid läggas dels omkostnader för expropriation och kartläggning af skjutfältet samt derå behöfliga anordningar, hvilka kostnader af regementschefen beräknats till 20,169 kronor, dels för oförutsedda utgifter en summa, som med fäst afseende på svårigheten att noggrannt beräkna pris, som sedermera skulle bestämmas af expropriationsnämnd, icke torde böra sättas lägre än till omkring 2 procent af det uppskattade inköpspriset för sjelfva skjutfältet, eller, för jemnande af anslagets slutsumma, till 3,198 kronor, då nyssnämnda slutsumma blefve 170,000 kronor.

Med stöd af det sålunda anförda, har generalfälttygmästaren i underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t ville af Riksdagen till ett skjutfält för Vendes artilleriregemente på extra stat för år 1898 äska

170,000 kronor.

Generalfälttygmästarens ifrågavarande framställning finner jag synnerligen beaktansvärd. För ett artilleriregementes behöriga utbildning är det af den största vigt att ega tillgång till lämplig plats för utförandet af de för regementet oundgängliga skjutöfningarna. Att det nu till skjut-fält begagnade området, regementets exercisfält, icke är för sådant ändamål lämpligt, torde till fullo framgå af hvad generalfälttygmästaren i sådant afseende anfört. Till hvad han härom yttrat, har jag intet annat att tillägga, än att, då såväl Kristianstads stad som egaren eller arrendatorn af Araslöfs gård naturligtvis kunna när som helst uppsäga de med dem träffade, af generalfälttygmästaren omförmälda aftalen, och, derest så sker, efter aftalens utlöpande all skarpskjutning på Näsby fält varder omöjliggjord, det kan komma att inträffa, att regementet, om åtgärd för beredande af annan plats för regementets skjutöfningar icke vidtages, helt och hållet kommer att sakna tillfälle till öfning i denna, för regementet allra mest vigtiga gren af tjensten. Och äfven om aftalen icke uppsägas, är det under nuvarande förhållanden alltid att befara, att förlupna kulor slå ned på andra sidan Araslöfssjön och der åstadkomma sådan skada, att skarpskjutning å fältet varder förbjuden eller måste inställas. Jag anser derför, i likhet med generalfälttygmästaren, att åtgärder snarast möjligt måste vidtagas för anskaffande af lämpligt skjutfält för regementet, och torde i detta afseende det nu föreslagna området befinnas antagligt. Det är beläget på kort afstånd (12 kilometer) från Kristianstad och regementet kan i

47 Fjerde hufmdtiteln.

följd deraf med lätthet dit förflyttas utan att begagna jernvägsförbindelse. Längden och bredden äro tillfredsställande och läget är sådant, att någon fara för olyckshändelser i följd af skjutöfningarna icke synes förefinnas. Kostnaderna för fältets förvärfvande och anordnande äro visserligen ganska betydliga, men det torde vara omöjligt att i närheten af Kristianstad eller eljest i Skåne med dess höga jordvärden finna något område, som lämpar sig till skjutfält och kan för samma pris förvärfvas.

På dessa grunder och med åberopande i öfrigt af hvad generalfälttygmästaren i frågan anfört, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för anskaffande och anordnande af skjutfält för Vendes artilleriregemente på extra stat för år 1898 bevilja 170,000 kronor.

Fortifikationsbehof.

Ökad materiel för ingeniörvapnet.

Uti sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 15 sistlidne novem- [20.] ber, angående extra anslag för år 1898 till komplettering af fältingeniör- ;ikAa°8l^attei“e] materiel, har chefen för fortifikationen erinrat, att sedan vid 1894, 1895 för ingeniöroch 1896 års Riksdagar anvisats medel till anskaffning af en.fälttele- vaPnetgrafafdelning och två krigsbryggeekipage, af den summa, som i den nådiga propositionen till 1892 års urtima Riksdag angifvits såsom behöflig för anskaffande af ökad materiel för ingeniörvapnet, numera återstode att anvisa, förutom hvad som erfordrades till anskaffandet af en lätt fälttelegrafafdelning, hvarmed syntes kunna ytterligare anstå, allenast dels 30,000 kronor till en fälttelegrafafdelning och dels 28,000 kronor för erforderlig materiel till ett fältingeniörkompani och två ingeniörstaber; och har han i underdånighet hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen för år 1898 på extra stat för ifrågavarande ändamål äska 58,000 kronor.

[21.] Anslag till kaserner.

[22.] Anslag till Karlsborgs fästningsbyggnad.

48 Fjerde hufvudtiteln.

Då den sålunda föreslagna anskaffningen är en nödvändig följd af den förbättrade härordningen och, sedan denna med år 1897 blifvit genomförd, med anskaffning af ifrågavarande materiel icke längre bör uppskjutas, får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kong], Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för anskaffning af en fälttelegraf af delning och materiel till ett fältingeniörkompani och två fältingeniörstaber på extra stat för år 1898 bevilja 58,000 kronor.

Kaserner.

Såsom Eders Kong]. Maj:t täcktes erinra sig, beviljade 1894 och 1895 års Riksdagar för uppförande af nya kasernetablissement m. m. tillhopa 3,057,560 kronor, hvaraf 1,411,925 kronor skulle utgå af försäljningsmedel för vissa kronans tomter m. m. Af återstående beloppet, 1,645,635 kronor, hafva anvisats att på extra stat utgå för år 1895

400.000 kronor, för år 1896 420,000 kronor och för år 1897 likaledes

420.000 kronor. Det återstår således ännu af ofvannämnda, af Riksdagen beviljade belopp 405,635 kronor.

Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att af den för uppförande af nya kasernetablissement beviljade summa till utgående på extra stat för år 1898 anvisa återstående 405,635 kronor.

Karlsborg.

I fråga om behofvet af anslag under år 1898 till Karlborgs fästningsbyggnad, har chefen för fortifikationen uti underdånig skrifvelse den 15 sistlidne november förklarat, att han visserligen fortfarande vore af den åsigt, att det icke vore med god hushållning och statens fördel förenligt att bestämma det egentliga bvggnadsanslaget till fästningen till lägre belopp än 300,000 kronor årligen, men att han likväl med hänsyn till de betydliga belopp, som begärdes för sjöfästningarnas förstärkande, ansåge sig böra för år 1898 inskränka sin begäran om anslag för arbetena å fästningen till 200,000 kronor. Utöfver detta belopp erfordrades dock för södra Vabergsfortet ett ytterligare anslag. Detta

49 Fjerde hufvudtiteln.

fort blefve under år 1897 i hufvudsak fullbordadt utom hvad anginge den gröfre bestyckningen, för hvars skyddande tre större pansartorn, hvardera för två 15 cm. kanoner, voro afsedda att uppsättas. Af dessa torde till en början ett böra anskaffas; och då kostnaden härför, uppsättningskostnaden inbegripen, kunde beräknas till 180,000 kronor, samt denna kostnad icke, utan att arbetena i öfrigt å fästom gsbyggnaden så godt som instäldes, kunde bestridas från det förenämnda årsanslaget, 200,000 kronor, har chefen för fortifikationen i underdånighet hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen på extra stat för år 1898 äska till fortsättande af byggnadsarbetena på Karlsborgs fästning med Vaberget äfvensom till ett pansartorn å södra Vabergsfortet ett belopp af 380,000 kronor.

I likhet med chefen för fortifikationen och af samma skäl som han, anser jag, att till arbetena å nämnda fästning bör för nästkommande år äskas ett belopp af 200,000 kronor. Deremot nödgar mig hänsyn till nödvändigheten att snarast möjligt genom befästningar stärka försvaret af Göteborg och öfre Norrland att, så önskvärdt det än vore, att ett af de för södra Vabergsfortet. afsedda större pansartornen nu anskaffades, icke för närvarande hos Eders Kongl. Maj:t göra hemställan om äskande af medel härtill.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till fortsättande af arbetena på Karlsborgs fästning med Vaberget på extra stat för år 1898 af Riksdagen äska ett anslag af 200,000 kronor.

Artilleri- och fortifikationsbehof.

Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, framlade jag i mitt underdåniga yttrande till statsrådsprotokollet för den 2 januari 1896 de slutsatser beträffande de närmast erforderliga åtgärderna för tillgodoseendet af Sveriges fasta försvar, hvartill jag kommit i ett af mig såsom chef för generalstaben utarbetadt betänkande. Härvid framhölls, att af de permanenta befästningar, som företrädesvis voro af den vigt, att de ofördröjligen borde anläggas eller fullständigas, främsta rum- Bih. till Jliked. Prat. 1807. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 7

50 Fjerde hnfvudtiteln.

met intogs af de till hufvudstadens och vår förnämsta örlogshamns skydd uppförda kustfästningarna Vaxholms och Oscar-Fredrikshorgs fästning samt Kungsholmens fästning, kvilka befästningars iståndsättande och fullständigande betecknades såsom en trängande nödvändighet. Vidare påpekades behofvet, af befästningar på Gotland samt framhölls nödvändigheten af Göteborgs tryggande medelst befästningar för anfall från sjösidan. Slutligen ansågs en i öfre Norrland anlagd fästning oumbärlig för försvaret af denna landsdel. På grund af denna min underdåniga föredragning äskades af Eders Kongl. Maj:t anslag dels till befästningsarbeten jemte bestyckning och försänkningar samt anordningar för försvarets ledning vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning, dels till förstärkningsarbeten vid Kungsholmens fästning, dels ock slutligen för befästningars anläggning på Gotland. Af dessa sålunda äskade anslag blefvo de båda förstnämnda, hvilka afsågo våra sjöfästningars sättande i åtminstone någorlunda tillfredsställande skick, af Riksdagen bifallna, hvaremot anslaget för befästningars anläggning på Gotland icke vann Riksdagens bifall. Ehuruväl nödvändigheten af att medelst befästningar stärka försvaret å nämnda ö förvisso orubbad qvarstår, anser jag mig icke nu böra ånyo upptaga förslaget om beviljande af medel till sagda ändamål. De skäl, som föranleda mig att sålunda förorda ett uppskof till ett kommande år med behandlingen af frågan icke blott om förstärkning af de redan befintliga befästningarna å Gotland utan äfven om anläggning af nya dylika derstädes, äro i hufvudsak följande.

I den nådiga propositionen till 1892 års urtima Riksdag berördes organisationen af Gotlands stridskrafter, hvilka några få år tidigare, år 1886, undergått en fullständig omorganisation, icke mer än som var alldeles oundgängligt. Särskild! bibehöllos vissa olikheter i fråga om utgörandet af värnpligten å Gotland och å fastlandet, olikheter som voro, militäriskt sedt, fullt betingade af de för Gotland säregna förhållandena. Riksdagen fann emellertid samtliga dylika olikheter böra undanrödjas, och värnpligten på Gotland vardt, räknadt från ingången af år 1893, ordnad efter alldeles enahanda grunder, som å fastlandet. Erfarenheten från de sedan dess gångna åren har, såsom var att vänta, allt mer och mer bestyrkt, att Gotlands likställande i förevarande afseende med fastlandet varit af beskaffenhet, dels att i icke obetydlig män förringa styrkan af de påräkneliga stridskrafterna å ön, och dels att lägga vissa svårigheter i vägen för dessa stridskrafters militäriskt rigtiga användning. Särskilt har detta förhållande fått sin fulla belysning vid det af Eders Kongl. Maj:t sistlidne höst

Fjerde hufvudtiteln. 51

anordriade samarbete mellan t. f. chefen för generalstaben och militärbefälhafvaren på Gotland i och för omarbetning af mobiliseringsplanerna för Gotlands trupper och, såsom Eders Kongl. Maj:t har sig bekant, föranledt t. f. chefen för generalstaben att den 30 sistlidne november inkomma med underdånigt förslag till ändrad organisation af Gotlands stridskrafter, ett förslag, som för närvarande är föremål för vederbörande myndigheters behandling. Ett dylikt förslag, afseende organisationsändringar för några få infanteribataljoner samt artilleri-batterier och kompanier med tillhörande reservafdelningar, skulle svårligen, derest det afsett trupper, förlagda inom annan del af riket, än å Gotland, kunnat påkalla förnyad granskning, med möjligen åtföljande jemkniugar, af redan uppgjorda befästningsplaner. På Gotland åter, der hvarje den minsta truppafdelning, som tages i anspråk för det fasta försvaret, till följd af öns från riket i öfrigt af skilda läge, måste beräknas uttagas ur öns egna fåtaliga rörliga stridskrafter, råder ett så nära samband mellan å ena sidan frågan om dessa stridskrafters organisation och å den andra enskildheterna af befästningsfrågan, att dessa frågor icke lämpligen kunna behandlas oberoende af hvarandra. Det är, för att vinna tid till en fullständig utredning af samtliga ofvan antydda förhållanden, som jag underlåter att nu förorda ett förnyande af Eders Kongl. Maj:ts förslag till Riksdagen, år 1896 om beviljande af medel till befästningar å Gotland. Jag anser mig kunna såsom stöd för denna åtgärd erinra derom, att sistberörda förslag icke afsåg befästningsarbetenas å Gotland dritvande med större skyndsamhet, än att under första arbetsåret (enligt förslaget, år 1897) skulle utgå blott ungefär Va af kostnaden för Fårösundsbefästningarnas förstärkning och, hvad Tingstädebefästningarna vidkom, endast de lör inköp af mark erforderliga medel. Det torde derför låta sig göra att, förmedelst ett något ökadt anslagskraf, då ett dylikt _ framdeles varder framstäldt, bringa sagda befästningar till utslutning vid ungefär samma tid, som varit ursprungligen afsedd.

I stället anhåller jag i underdånighet att få fästa Eders Kong!. Maj:ts uppmärksamhet på Göteborgs befästande åt sjösidan samt öfre Norrlands fasta försvar.

Göteborg.

Uti mitt förut åberopade underdåniga anförande till statsrådsprotokollet för den 2 januari sistlidet år utvecklade jag de hufvudsakligaste skälen för Göteborgs tryggaude medelst befästningar, åtminstone mot

[23.]

Anslag till befästningar vid Göteborg.

52 Fjerde hufvudtiteln.

anfall af en. fientlig eskader. Med tanke på nödvändigheten att först med befästningar nöjaktigt skydda sådana punkter, som hafva ännu större betydelse för rikets försvar i dess helhet än ifrågavarande stad, ansåg jag mig likväl icke då böra hemställa om anslags beviljande till Göteborgs befästande. Sedan nu emellertid Riksdagen beviljat medel till tryggande mot öfverraskande anfall af landets i såväl politiskt som strategiskt afseende vigtigaste punkt, dess hufvudstäd, samt af dess förnämsta örlogsnamn, torde man böra gå i författning om beredandet af liknande skydd åt rikets andra stad. Göteborg har — hvarom jag tillåter mig erinra — icke allenast en stor betydelse ur politisk och militärisk synpunkt i allmänhet, derigenom att det är Sveriges andra stad och dess näst förnämsta importhamn, hvadan ock dess förlust för oss skulle vara särdeles kännbar såväl i moraliskt som materielt hänseende — det senare icke minst derför att vår direkta förbindelse med utlandet med stor sannolikhet då blefve afbruten — det har derjemte ur en. möjlig fiendes synpunkt ett synnerligen stort värde i rent strategiskt afseende såsom utgångspunkt för operationer mot mellersta delarne af vårt land. Stadens betydliga tillgångar på förnödenheter af alla slag i förening med dess utmärkta hamn, dess varf, verkstäder m. fl. andra för en flotta värdefulla anstalter göra densamma till en förträfflig depotplats för snart sagdt huru stor styrka som helst, särdeles som den fruktbara och tätt befolkade ön Hisingen med alla dess resurser är belägen omedelbart i närheten, och beträffande förbindelserna inåt landet, äro dessa de bästa möjliga. För närvarande leda fyra bredspåriga jernvägar, alla åtföljda af större landsvägar, i olika rigtningar från Göteborg, hvarförutom Sveriges förnämsta vattenväg här har sin ena. ändpunkt. Det är gifvet, att under sådana förhållanden stadens besittningstagande skall vara ett högst eftersträfvansvärdt mål för en möjlig fiende, hvars flotta kan tänkas uppträda utanför vår vestkust, och detta vare sig han afser att endast utöfva ett tryck på oss för att förmå oss att gå in på hans fordringar, eller hans afsigt är landets underkufvande. Dessvärre erbjuder en eskaders insegling till Göteborg för. närvarande inga. nämnvärda svårigheter ens om sjömärkena borttaga, och, då man icke kan våga påräkna, att vår flotta alltid i rätt tid skall kunna vara till hands med tillräcklig styrka för att hindra en sådan, samt något verksamt sätt att hastigt spärra inloppet till staden icke finnes, måste, man taga sin tillflykt till befästningar, uppförda och bestyckade redan i fredstid. På så sätt hafva utländska stater — äfven de hvilkas mariner äro vår ofantligt mycket öfverlägsna — funnit sig föranlåtna att trygga vigtigare kuststäder, hvilkas läge gjort detta

Fjerde hufvudtiteln. 53

möjligt, och likaledes har vårt grannland Norge för samma ändamål anslagit icke obetydliga belopp. Af förut antydda skäl har emellertid ända hittills någon framställning från krigsstyrelsens sida om beviljandet af medel till likartadt skydd ens för Göteborg, som med fog kan betecknas såsom den största af våra handelsstäder, icke ansetts böra göras.

I öfverensstämmelse med mitt förut åberopade yttrande, hvaraf framgår, att fullständiga befästnings- och bestyckningsplaner med tillhörande kostnadsberäkningar för Göteborgs befästande åt sjösidan finnas uppgjorda, skulle kostnaden för ifrågavarande befästningar, om man inskränker sig till de åtgärder, som äro oundgängligen nödvändiga för stadens tryggande mot bombardering, uppgå till 3,880,000 kronor, inberäknadt kostnaden för bestyckning men oberäknadt den för minmateriel och minstationer.

Såsom jag vid berörda underdåniga föredragning antydde — på tal om vissa norrländska städers tryggande mot brandskattning — synes det kunna antagas, att äfven Göteborgs invånare skola vara benägna att, med afseende på de stora, äfven enskilda intressen, som der stå på spel, med åtminstone något belopp bidraga till nämnda kostnad. På grund häraf ifrågasätter jag icke nu beviljandet af mer än en del af det för täckandet af kostnaden för de nödvändigaste befästningsanläggningarna erforderliga beloppet, huru önskvärdt det ur flera sjmpunkter än vore, om hela detta belopp ansloges för ändamålet.

Jag hemställer alltså, att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till påbörjande af befästningsarbeten vid inloppet till Göteborg på extra stat för år 1898 bevilja ett anslag af 500,000 kronor.

Öfre Norrlands fasta försvar.

Genom det ifrågasatta framdragandet af stambanan genom öfre Norrland öster om Lule eif får frågan om vår nordligaste landsdels tryggande i händelse af krigsfara en i högsta måtto ökad vigt och betydelse. I och med jernvägens fullbordan på ömse sidor om riksgränsen lättas nemligen i hög grad vilkoren för krigföring i dessa trakter. Möjligheten af anfall från denna sida måste för den skull under alla omständigheter tagas med i räkningen vid ordnandet åt landets försvar, och liksom alla stater, som hafva en landgräns, som kan varda utsatt för anfall, måste äfven vi vara betänkta på att skydda densamma. De stridskrafter,

[24.]

Anslog till öfre Norrlands fasta försvar.

54 Fjerde hufvudtiteln.

som härför närmast stå till förfogande, nemligen de i Norrbottens och Vesterbottens län förlagda trupperna, äro ensamma alldeles för fåtaliga för ändamålet. De uppgå ej till mera än en svag brigad, saknande så vigtiga specialvapen som artilleri- och ingeniörtrupper, och dertill spridda öfver ett område, som, på samma gång det är det utan jemförelse största i Sverige för motsvarande truppstyrka, är det med kommunikationer sämst utrustade, en omständighet, som har en ganska menlig inverkan på den hastighet, hvarmed truppernas mobilisering och samling kunna försiggå. Gränslandskapets försvar är ock utan allt tvifvel beroende af att från det öfriga landet ett tillräckligt antal trupper i tid — det vill säga innan den anfallande hunnit tillbakakasta den förutnämnda försvarsstyrkan och satt sig i besittning af kanske eu betydlig del af landet — hinner samlas till någon innanför densamma i strategiskt afseende väl belägen punkt för att derefter framgå mot fienden eller vid någon lämplig försvarslinie bjuda honom spetsen.

Som svenska flottan väl aldrig kan nå en sådan utveckling, att den kan tänkas beherrska Bottenhafvet, måste man afstå från tanken att genom sjötransport vid sidan af jernvägstransporten underlätta sändandet af trupper från mellersta delarne af Sverige till dess nordligaste landskap, och ej heller kan, af lätt insedda skäl, landsvägstransport ifrågakomma annat än såsom en nödfallsåtgärd. Man är således för nämnda trupptransport hänvisad uteslutande till norra stambanan och denna har en längd af icke mindre än 114 mil från Stockholm till Boden samt går dessutom på flera ställen i farligt nära grannskap till hafvet. Häraf torde framgå, att utsigterna för oss att med ett öfverlägset eller jemnstarkt antal trupper kunna i närheten af gränsen möta en öfver denna infallande härafdelning äro ganska ringa.

Otvifvelaktigt skulle en jernväg från mellersta Sverige genom det inre af Norrland i icke oväsentlig mån förbättra utsigten för försvaret af vårt gränslandskap, men i betraktande af eu sådan jernvägs ansenliga längd och deraf följande betydliga kostnad, sammanstäld med den antagligen ringa trafikinkomsten, lärer ingen sannolikhet förefinnas, att banan inom rimlig tid skall komma till stånd, så önskvärd den än ur militärisk synpunkt vore. Men äfven om en dylik bana komme till stånd, hade vi dermed i sjelfva verket allenast något minskat den tidsutdrägt, som trupptransporterna från mellersta Sverige kräfva. Hufvudfrågan är, att i högsta möjliga grad öka de för Norrbottens försvar afsedda truppernas försvarskraft — det truppantal, som, utan att blotta öfriga delar af vårt vidsträckta land, kan sändas upp mot norr, må nu,

55 Fjerde hnfvudtiteln.

allt efter omständigheterna, vara jemförelsevis obetydligt eller jemförelsevis stort — och medel härtill erbjuder befästningskonsten.

I miit anförande till statsrådsprotokollet för den 2 januari sistlidet år framhöllos af mig utförligt de synpunkter, som enligt mitt förmenande göra en befästningsanläggning i öfre Norrland nödvändig. Jag kan derför med hänvisande härtill nu inskränka mig till att redogöra för lämpligaste platsen för den erforderliga befästningsanläggningen.

Vid bestämmandet af platsen för en permanent befästning _ i allmänhet måste man i främsta rummet tillse, att platsens läge i politisktstrategiskt afseende motsvarar ändamålet, men ock taga hänsyn dertill, att terrängförhållandena å ort och ställe, af hvilka dock den befästa punktens försvarbarhet ytterst beror, icke erbjuda för stora svårigheter vid försvarsverkens anläggning. Af förut åberopade underdåniga betänkande framgår, att i vårt land terrängen otta nog lägger nästan oöfvervinneliga hinder i vägen för befästande af i strategiskt afseende vigtiga punkter, men också att densamma — tack vare tillvaron af vara granitberg — mången gång medgifver oss att uppföra permanenta befästningar för en vida mindre kostnad, än verk af motsvarande styrka eljest skulle erfordra.

Beträffande ändamålet med ifrågavarande befästningsanläggning framgår såväl af hans excellens herr statsministerns och mina yttranden till åberopade statsrådsprotokoll, som ock af hvad jag nu i underdånighet anfört, att denna anläggning, i likhet med öfriga i berörda protokoll omnämnda befästningar (kustfästningarna), har en rent defensiv uppgift. Sverige likasom öfriga mindre stater, för hvilka landets föisvar och neutralitetens upprätthållande äro den enda militära uppgiften, kan lika litet som de undvara de härför erforderliga försvarsanstalterna, om än vårt land, hvad landgränsen beträffar, hittills befunnit sig i ett afgjordt fördelaktigare läge än andra länder. Allbekant är, hurusom Belgien, Schweiz, Rumänien med flera mindre stat er just för ifrågavarande ändamål uppfört synnerligen starka befästningar, hvilka i anläggning kostat högst betydliga summor. Enär således den ifrågavarande befästningen i öfre Norrland har en uteslutande defensiv uppgift, inses, att, da densamma på grund af i förut åberopade statsrådsprotokoll anförda skäl icke kan hindra eu anfallscorps' öfvergång öfver gränselfven, den ej heller kan förläggas vid nämnda eif. Man kan nemligen icke tänka sig eu befästningsanläggning, hvars ändamål skulle vara att stödja det rörliga försvaret, förlagd framför den härafdelning eller corps, för hvars företag befästningen skulle bilda utgångspunkt, hvars förråd den

56 Fjerde hufvudtiteln.

vore afsedd att innesluta, och till hvilken nämnda härafdelning i händelse af motgång kunde draga sig tillbaka. Förlädes en befästning med sådan uppgift vid gränsen, skulle detta förutsätta en offensiv utöfver denna, hvilket ju, enligt hvad förut anförts, är fullkomligt främmande för planen för våra stridskrafters användande.

Redan af dessa skäl måste man obetingadt frångå tanken att utföra befästningsanläggningen vid sjelfva gränsen, huru fördelaktigt detta än ma förefalla den med hithörande förhållanden mindre förtrogne.

Den närmaste terrängafskärning, som erbjuder sig såsom försvarslinie mot ett infall öfver Torne eif, är Kalix eif, i sitt nedre lopp belägen 5 6 mil från Torne eif. Tvifvelsutan vore det en stor fördel

för försvaret, om detsamma kunde stödjas på permanenta befästningar vid en så nära gränsen belägen terrängafskärning som Kalix eif, men af flera skäl låter sig detta icke göra.

Råne eif, ett vattendrag, som icke är att hänföra till de större norrländska elfvarne, har ett vida mindre strategiskt värde än den närbelägna Lule eif, och de taktiska förhållandena vid den enda punkt, som vid förstnämnda eif kan tänkas permanent befäst, äro afgjordt ofördelaktiga. Det återstår således endast att tillse, huruvida en befästning vid den senare elfven får ett i strategiskt och taktiskt afseende fördelaktigt läge.

Lule eif har i meromnämnda betänkande angifvits såsom den vigtigaste strategiska linien i öfre Norrland, och att dess värde i såväl strategiskt som politiskt afseende ökas, om Luleå — Gellivare jernväg fortsättes till Ofoten, torde icke behöfva bevisas. Då det således ligger magt uppå, att denna linie i det längsta bevaras åt den försvarande, måste densamma så vidt möjligt skyddas mot att tagas i besittning af en anfallscorps, vare sig denna anrycker på någon af de ifrån öster eller nordost ledande vägame eller ock framgår från någon landstigningspunkt i närheten af elfvens mynning. Men för att en strategisk linie af förevarande beskaffenhet, ett större vattendrag, skall kunna sägas komma i den mot densamma framryckande härafdelningens våld, fordras, att den anfallande bemäktigar sig öfvergångarna öfver densamma. Det är således dessa och i främsta rummet naturligtvis den vigtigaste, det vill säga den, der hufvudvägen öfvergår elfven eller flertalet vägar stöta tillsammans invid densamma, som måste försvaras. Frågan ställer sig följaktligen sålunda:. hvilken af de befintliga öfvergångarne öfver Lule eif är den i militäriskt afseende vigtigaste.

Svaret är ej svårt att finna. Utan gensägelse den vid Boden (Öfver-Luleå) — 3,6 mil från Luleå och omkring 2,6 mil från det vid

Fjerde hufrudtiteln. 57

kustlandsvägen belägna Neder-Luleå — der stambanan och den denna åtföljande landsvägen öfvergå elfven, der nämnda bana förenas med Luleå—Gellivare jernväg och hvarest tillika samtliga landsvägar i hela denna del af Norrbotten, utom kustlandsvägen, sammanlöpa. Här är derjemte den enda fasta öfvergången öfver elfvens nedre lopp belägen. Utom vid Boden finnes endast ett öfvergångsställe af betydelse i militäriskt hänseende — jag räknar ej såsom sådant bron på vägen mot Jokkmokk vid Edefors, något öfver 6 mil norr om Boden — och, så länge ej en inre jernväg genom Norrlaud framdrages till dessa trakter, lär ej heller detta antal komma att ökas. Ifrågavarande öfvergångsställe är färjstaden vid Gäddvik vester om Luleå, hvarest trafiken å kustlandsvägen medelst roddfärja föres öfver den här 600 m. breda elfven. Men detta öfvergångsställe har de stora olägenheterna att ligga allenast en knapp mil från kusten och att vara i ryggen utsatt för anfall från sjösidan. Försvaret af Gäddviksöfvergången likasom af sjelfva staden Luleå, hvars värde i politiskt och ekonomiskt afseende ingalunda är ringa, måste anförtros åt det lefvande försvaret — med stöd af fältbefästningar- — hvilket ock, under förutsättning af en permanent befästning vid Boden, med utsigt till framgång låter sig göra.

Af hvad jag nu i underdånighet anfört, framgår, att den permanenta befästning, som skall hafva till uppgift att med så få lefvande försvarskrafter som möjligt trygga ifrågavarande strategiska linie, bör vara belägen vid Boden och, i stort, sedt, få karakteren af ett dubbelt brohufvud. I motsats till hvad förhållandet är vid flertalet andra strategiskt vigtiga punkter i denna del af Norrland, äro de taktiska förhållandena vid Boden högst fördelaktiga för en permanent befästningsanläggning; ja jag vågar påstå, att de i detta afseende söka sin like i hela vårt land.

En här anlagd befästning skulle ock, såsom inses af det förut sagda, erhålla det lämpligaste läge för att stödja det lefvande försvaret af Norrbotten och för dettas ledare möjliggöra ett kraftigt uppträdande mot en anfallscorps. Ty — och detta måste uttryckligen framhållas — deraf att den ifrågasatta befästningsanläggningen får ett mera tillbakadraget läge, hvartill ju omständigheterna föranleda, följer icke, att ej försvaret af landsdelen i fråga skall framskjutas så långt ske kan. Brohufvudet vid Boden möjliggör just att, allt efter de tillfälliga förhållandena, förlägga detta försvar till någon af de främre försvarslinierna, ehuruväl dess verksamhet såsom spärrbefästning vidtager först, i den händelse dessa försvarslinier — den ena efter den andra — måst efter mer eller mindre allvarliga strider öfvergifvas. Fn från öster anryckande anfallscorps befinner sig nemligen, inför ett befäst Boden, i det Bih. Ull lliktd. Prut. 181)7. 1 Sami. 1 A/d. 1 Käft. 8

58 Fjerde hufvudtiteln.

läge att antingen nödgas afbryta sin framryckning eller också, om hans öfverlägsenhet är synnerligen stor, detaschera en betydlig del af sin styrka för att omsluta Boden — att endast iakttaga denna punkt är långt ifrån tillfyllest — och derefter med återstoden fortsätta operationerna på kustvägen, den enda väg som står till buds, mot försvarscorpsens hufvudstyrka, hvilken naturligtvis fortfarande bör hålla öppna fältet. Att här redogöra för denna senares lämpligaste operationssätt vid ifrågavarande tidpunkt kan af lätt insedda skäl icke komma i fråga, lika litet som det synes lämpligt att närmare redogöra för de föreslagna befästningarnes taktiska läge och utsträckning, hvaraf den fientliga inneslutningscorpsens styrka så väsentligt varder beroende. Beträffande de förra vare nog sagdt, att om någonsin en utsigt till seger för våra stridskrafter i öfre Norrland förefinnes, så bör det vara under nu antydda strategiska läge. Vidkommande åter de föreslagna befästningarnes tekniska beskaffenhet liksom platsen för deras särskilda verk äfvensom dessas bestyckning, är man efter särdeles noggranna, af generalstabsfortifikations- och artilleriofficerare utförda rekognoseringar på stället, äfvensom efter utförda fältöfningar — företagna såväl af generalstaben som af sjette arméfördelningen å området mellan Torne och Lule elfvar — helt och hållet på det klara härmed. Fullständiga planer och kostnadsberäkningar, åter genomgångna och granskade sistlidna höst, föreligga ock. Af dessa framgår, att det i mitt åberopade underdåniga betänkande af den 21 juni 1892 afgifna förslaget till en permanent befästning vid Boden icke behöfver undergå andra förändringar än dem, som betingas af en eventuel framdragning af norra stambanan med åtföljande landsväg öster om Lule eif. Denna framdragning gör det nödvändigt dels att förstärka fronten mot nämnda nya anfallsväg, hvars sträckning hittills icke varit bestämd, men hvarom förslag nu föreligger, dels ock att redan i fredstid uppföra en del mellanverk, med hvilkas byggnad man annars ansett kunna anstå till mobiliseringstiden. Det ursprungliga kostnadsbeloppet, 7,186,000 kronor, skulle, enligt verkstäld utredning, i och för ifrågavarande ändamål erfordra en ökning af 1,514,000 kronor, hvadan hela totalbeloppet komme att uppgå till 8,700,000 kronor. I detta är då inberäknadt såväl kostnaden för bestyckning och ammunition jemte inventarier som den för nödiga kaserner. Nämnda totalkostnad må väl synas ansenlig, men, jemförd med den mångdubbelt större kostnad, som i utlandet för samma ändamål uppförda befästningar erfordrat, är densamma långt ifrån betydlig. Kostnaden för ifrågavarande anläggning hade ej heller kunnat sättas till sagda belopp, om icke terrängförhållandena varit synnerligen gynnsamma.

59 Fjerde hufvudtiteln.

Som utsigt förefinnes, att någon del af den för ifrågavarande befästningsanläggning erforderliga kostnaden kan anskaffas på enskild väg, anser jag mig icke nu böra hos Eders Kongl. Maj:t göra framställning om beviljandet af hela det härför nödvändiga beloppet. Å andra sidan måste jag betona, att nämnda befästningsarbete måste så bedrifvas, att fästningen blifver färdig samtidigt med att jernbanan nått sitt slutmål, Då jag emellertid nu icke ifrågasätter beviljandet af större belopp än

500,000 kronor att för ifrågavarande ändamål utgå under nästkommande år, sker detta endast på grund af hänsyn till de stora anslagskraf, som jag för fyllande af andra landtförsvarets behof under förevarande statsregleringsperiod nödgas uppställa.

Jag hemställer alltså

att Eders Kongl. Maj:t täcktes till påbörjande af befästningsanläggningar vid Boden på extra stat för år 1898 af Riksdagen äska ett anslag af 500,000 kronor.

Sjöfästningarne.

I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 30 sistlidne ok- [25.] tober, angående extra anslag till rikets sjöfästningar under år 1898, Anslag tiU hafva generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet samt chefen för ^arne.1" fortifikationen erinrat, att 1896 års Riksdag, jemte det densamma till förstärkningsarbeten å sjöfästningarna Oscar-Fredriksborg och Kungsholmen på extra stat för år 1897 anvisat återstoden af ett vid nästföregående Riksdag beviljadt belopp med 221,750 kronor, dels till befästningsarbeten jemte bestyckning och försänkningar vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning beviljat 1,940,400 kronor och deraf på extra stat för år 1897 anvisat 976,500 kronor, dels till anordningar för försvarets ledning inom sistnämnda fästning beviljat 335,000 kronor och deraf på extra stat för år 1897 anvisat 167,500 kronor, dels ock till förstärkningsarbeten vid Kungsholmens fästning beviljat 322,600 kronor och deraf på extra stat för år 1897 anvisat 160,000 kronor; och hafva generalfälttygmästaren samt chefen för fortifikationen hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen på extra stat för år 1898 äska återstoden af de utaf 1896 års Riksdag sålunda beviljade belopp.

60 Fjerde hufvudtiteln.

[26.] Anslag till intendenturutrustning.

I enlighet med hvad jag till statsrådsprotokollet för den 2 januari 1896 uttalat och i öfverensstämmelse med sistlidet års Riksdags beslut, hemställer jag, i likhet med generalfälttygmästaren samt chefen för fortifikationen, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till utgående på extra stat under år 1898 anvisa:

dels af det till befästningsarbeten jemte bestyckning och försänkningar vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning beviljade belopp återstående 963,900 kronor,

dels af det till anordningar för försvarets ledning inom sistnämnda fästning beviljade belopp återstående

167,500 kronor,

och dels af det till för stärkning sarbeten vid Kungsholmens fästning beviljade belopp återstående 162,600 kronor.

Intendenturbehof.

Intendenturutrustning.

I sin underdåniga skrifvelse den 5 nästlidne december har generalintendenten, beträffande behofvet af extra anslag för arméns intendenturutrustning, anfört, att bristerna i nämnda utrustning gifvetvis måste härledas ur behofven för den mobiliserade armén, sådan den komme att te sig, efter det 1892 års förbättrade härordning med år 1897 blifvit genomförd. Det torde icke behöfva påpekas, hurusom den ökning, hären på fredsfot genom nämnda härordning erhållit, vore jemförelsevis ringa mot den ökning i krigsstyrka, som dermed afsetts. Följaktligen hade behofvet af intendenturutrustning för kriget vuxit i vida större förhållande än motsvarande fredsbehof. Tillgångarne deremot hade endast kunnat hålla jemna steg med den ökade fredsstyrkan — mera hade uppsättningsanslagen ej kunnat medgifva. Följden vore, att — om man bortsåge från sjukvårdsträngen, till hvilken extra anslag blifvit af Riksdagen beviljade — man nu med härordningens genomförande stode inför brister, särskildt i den personliga fältutrustningen, hvilka voro större, än de på lång tid varit.

Fjerde hufvudtiteln.

61 Vådan af detta missförhållande torde icke kunna starkt nog betonas. En hvar hade ögonen öppna för, att den armé, som vid ett krigsutbrott uppträdde med de omodernare gevären, de sämre kanonerna, befunne sig i ett afgjordt ogynnsamt läge i förhållande till sin motståndare. Allmänt hade också blifvit erkänd betydelsen af en viss grupp intendenturmateriel, nemligen sjukvårdsträngens, sedan man kommit till klarhet om, att det här gälde ingenting mindre än frågan, huruvida landets ungdom skulle förblöda utan hjelp eller icke.

Men betydelsen af hela mängden öfrig intendenturmateriel, af att derå redan i fred förefunnos nödiga förråd af tillfredsställande beskaffenhet, torde deremot ännu icke klart ingå i allmänna medvetandet. Man funne naturligt, att dessa hvardagliga föremål — kläder, utredning, fordon o. s. v. — nu, såsom i de forna krigsrustningarnas tid, kunde vid ett krigsutbrott fullständigas, der brister förekommo. Och dock kunde man med skäl stå villrådig inför den frågan, hvilketdera vid ett krigsutbrott i våra dagar verkligen innebure största faran: att armén hade ett underlägset gevär eller att dess intendenturutrustning vore illa förberedd. Det svar, som härpå lemnades i 1870—71 års krig, torde ej vara tillräckligt allmänt beaktadt.

Intendenturutrustningen spelade — det torde icke kunna förnekas — en större roll än någon annan af de materiella förutsättningarna för krigföringen i fråga om den snabbhet, hvarmed ett krig öppnades, och den anda, som då gjorde sig gällande. Och i krig gälde det gamla ordet: »väl börjadt är hälften vunnet».

Mer än någon annan materiel vore den hithörande af betydelse för mobilisering sarbetets ordnade och snabba gång. Planerna för detta arbete kunde vara, i stort, aldrig så väl och förtänksamt utarbetade — saknades den materiel, hvarmed trupperna skulle utrustas, kunde planerna icke genomföras. Väl vore det sannt, att anskaffningen inom gifven tid af bristande utrustningsförnödenheter också kunde planläggas; men generalintendenten ansåge sig pligtig uttala, att de brister, som nu vidlådde vår intendenturutrustning, så betydande till storlek och så mångskiftande till art, som de voro (de förekommo snart sagdt icke blott inom hvarje grupp af persedlar utan äfven inom hvarje enskildt persedelslag) till största delen icke kunde vid ett krigsutbrott fyllas annat än på papperet. Nytillverkning af krigsmateriel under sjelfva mobiliseringstiden kunde endast i högst ringa mån påräknas; dertill vore tiden för knapp och tillgängliga arbetskrafter alltför upptagna af nödiga reparationer, tillpassningar o. s. v. Till dess borde endast undantagsvis få anstå andra brister än de, som kunde med i allmänna

62 Fjerde lmfvudtiteln.

rörelsen befintlig färdig materiel hjelpligen fyllas; de öfriga måste vara fyllda dessförinnan. Skedde icke detta, skulle oundvikligen antingen mobiliseringen varda oskäligt fördröjd eller bären gå i fält med bristfällig utrustning eller — och detta sannolikast — båda dessa missförhållanden inträffa.

Vore nu i våra dagar en snabb mobilisering erkänd för att under alla förhållanden vara ett af de betydelsefullaste vilkoren för krigisk framgång, så borde denna sanning få anses i särskild grad gälla oss. Huru lätt kunde icke vår åt landsidan blottade, nära kusten belägna bufvudstads öde varda beroende af, att fältarmén, i rätt tid färdigmobiliserad, hunne till dess skydd? Huru lätt kunde icke det tillfälle att vinna seger öfver en landstigen fiende, som yppade sig, innan han hunnit draga till sig väntade förstärkningar, gå förloradt och dermed ett helt krigs öde beseglas endast genom ett par dagars dröjsmål, förorsakadt af svårigheter vid utrustningsarbetet?

Om nu en tillräckligt förberedd intendenturutrustning måste vara från krigets första dag betydelsefull såsom ett af de väsentligaste vilkoren för en ordnad och snabb mobilisering, så vore den icke mindre betydelsefull för den anda, hvarmed trupperna droge ut i striden. Ifrågavarande utrustning omfattade just sådana förnödenheter, hvarmed soldaten befunne sig i ständig beröring och hvaraf hans personliga välbefinnande vore på det närmaste beroende. Medan vissa andra brister — i beväpning, i fästningarnas försvarskraft o. s. v. — väl kunde bedömas af det högre befälet men ej af mannen i ledet, vore det åter just han, som i första hand finge ögonen öppna för och blefve lidande af att persedlar, som skulle ingå i hans personliga fältutrustning, fattades eller voro i bristfälligt skick, att lifsmedlen till följd af brister i trängutrustningen för sent utdelades o. s. v.; och de obehag, han härigenom underkastades, gjorde sig ständigt och jemt påminda. Medan tillfredsställande krigsförberedelser på det ifrågavarande området stärkte soldatens tillit till ledningen, dess förutseende och omtanke, och dermed också stärkte hans tro på framgång och hans mod, skulle otillfredsställande förberedelser lika ofelbart från början alstra misstroende och förstämning.

Grälde hvad sålunda anförts såsom en allmän sanning, så borde derjemte påpekas, att nu befintliga brister — synnerligast i den personliga fältutrustningen — genom sin ojemna fördelning innebure en särskild våda. Jemnt fördelade, kunde bristerna vid en mobilisering hjelpligt fyllas genom att exempelvis för fältafdelningarna använda persedlar, som endast voro lämpliga och afsetts för vederbörande trupp-

63 Fjerde hufVudtiteln.

förbands depot. Då bristerna deremot, såsom nu vore fallet, hufvudsakligen träffade vissa till följd af den förbättrade härordningen ökade vapenslag eller enskilda utvidgade truppförband inom öfriga vapen, blefve svårigheten att vid krigsutbrott fylla dem påtagligen desto större. Och det torde väl också kunna ifrågasättas, om icke just det, att berörda brister främst vidlådde och uppstått till följd af den förbättrade härordningens nyskapelser, borde göra deras afhjelpande till en naturlig utslutning af den byggnad, som 1892 grundades.

Ur här ofvan anförda synpunkter, och då ännu vigtigare anslagskraf knappast torde stå hindrande i vägen, funne generalintendenten sig pligtig hos Kongl. Maj:t hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen äska nödiga medel på extra ordinarie stat till täckande af de brister i intendenturutrustningen, som i första rummet borde fyllas, derest en mobilisering med nödig ordning och inom beräknad tid skulle kunna utföras. Dessa brister voro, under nedan angifna persedel- och materialgrupper, följande:

A. Personlig utrustning.

a. Beklädnadspersedlar:

b.

c.

d.

e.

Utredningspersedlar:

18,050 renslar ........................

Sjukvårdspersedlar ..................

Hästutredningspersedlar:

1,340 par packfickor.............

1,370 sadlar med tillbehör ..

B. Tr ängutrustning.

5 packvagnar m/8i

64 Fjerde hufvudtiteln.

C.

Transport kr

Sjukvårds- och v eter inär materiel för etappväsendet.

Sjukhuståg......................................................

Etappsjukhus och reservetappsjukhus ... Etappsjukstall och reservetappsjukstall

till sammanlagd kostnad af............................

Anskaffningen af ofvan angifna materiel torde, för att icke alltför hårdt taga tillgängliga medel i anspråk och för att icke framkalla en uppdrifven tillverkning med åtföljande stegrade pris, böra fördelas på två år. Men äfven om en sådan fördelning gjordes, stode afsevärda fördelar att vinna, särskilt med hänsyn till prisen, om beställningarne kunde på en gång göras och derigenom vederbörande leverantörer beredas möjlighet tillförsäkra sig större skala för sin affär, trygghet för att under längre tid kunna bibehålla en ökad arbetarepersonal o. s. v. Af dylika skäl, än utförligare angifna i statsrådets och chefens för landtförsvarsdepartementet anförande till statsrådsprotokollet den 2 januari 1896, torde alltså hela det för anskaffningen i fråga erforderliga beloppet böra redan af nästsammanträdande Riksdag äskas; och

65 Fjerde hufvudtiteln.

Med hänvisning till det sålunda anförda, hemställer generalintendenten, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska, till afhjelpande af de svåraste bristerna i arméns intendenturutrustning, ett sammanlagdt belopp af 1,830,920 kronor att å extra ordinarie stat utgå, under år 1898 med 1,223,400 kronor och under år 1899 med 607,520 kronor.

I fråga om nödvändigheten att inom den närmaste framtiden tillgodose de oundgängligaste behofven beträffande den för armén erforderliga intendenturutrustningen, har jag, såsom Eders Kongl. Maj:t behagade erinra sig, till statsrådsprotokollen för den 2 och den 13 januari nästlidet år utförligt yttrat mig. Jag redogjorde då för de, enligt min mening, mest trängande bristerna i nämnda utrustning, hvilka bristers afhjelpande jag antog skola betinga en kostnad af 2,027,800 kronor, ett belopp som enligt min åsigt borde utgå under de två närmaste åren, I enlighet härmed tillstyrkte jag Eders Kongl. Maj:t att föreslå Riksdagen att till anskaffning af intendenturutrustning åt armén på extra stat bevilja nämnda belopp samt deraf till utgående under år 1897 anvisa 804,400 kronor; och behagade Eders Kongl. Maj:t i enlighet med mitt berörda förslag till Riksdagen aflåta nådig proposition. Riksdagen biföll dock icke denna proposition, utan anvisade allenast 136,980 kronor till anskaffning af materiel för fyra flyttande sjukhus.

Den utgång, frågan om anskaffande af den för armén oundgängligaste intendenturutrustningen sålunda vid Riksdagen erhöll, måste jag beteckna såsom synnerligen beklagansvärd. Nödvändigheten att inom de närmaste åren anskaffa nämnda utrustning är, enligt mitt förmenande, så påtaglig, att längre uppskof dermed, än som af omständigheterna oundgängligen påkallas, icke bör ega rum. Jag skulle derför, om möjlighet förefunnes att i hufvudsak inom den af mig i statsrådsprotokollet af den 2 januari 1896 angifna tid bringa hären i afseende å dess materiel i ändamålsenligt skick, icke tveka att tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att till Riksdagen aflåta nådig proposition i enlighet med hvad generalintendenten i underdånighet hemställt.

Men sedan Riksdagens beslut i gevärsfrågan tvingat mig att i viss mån frångå den i ofvannämnda statsrådsprotokoll framlagda plan, torde äfven i afseende på här ifrågavarande förnödenheter en modifikation vidkommande tiden för deras anskaffning finnas naturlig. 1 likhet med generalintendenten och på de skäl han anfört, anser jag sålunda, att Bih. till Riksd. Blot. 181)7. 1 Ram!. 1 Afd. 1 lläft. 9

66 Fjerde hufvudtiteln.

visserligen hela det erforderliga beloppet bör på en gång af Riksdagen äskas. I fråga om detta belopp, af generalintendenten angifvet till 1,830,920 kronor, har jag intet att erinra. Visserligen skilja sig de af generalintendenten för de särskilda persedelslagen angifna summorna i någon ringa mån från de af mig i mitt underdåniga yttrande den 2 januari 1896 uppgifna beloppen; men orsaken härtill är, å ena sidan, att under det gångna året anskaffning af en del persedlar egt rum och, å den andra, att till följd af nya mobiliseringsplaners fastställande behofvet af vissa persedlar måst upptagas högre än förut.

Af det erforderliga beloppet, 1,830,920 kronor, synes emellertid allenast det allra nödvändigaste böra för år 1898 äskas, nemligen:

till ränslar ............................................

» packfickor .....................................

b sadlar med tillbehör...................

b öfrig hästutredning ...................

» veterinärmateriel ..........................

» infanteriammunitionsvagnar .....

b packvagnar....................................

b bataljonsförbinderivagnar.........

b 4 flyttande sjukhus ....................

b materiel, ingående i fordonens

kr. 62,000: — b 12,000: — b 66,000: — b 18,000: — b 1,800: — b 87,200: — b 4,000: — b 9,000: — b 136,980: — belastning................. b 140,000: —

eller tillhopa kr. 536,980: —

Om detta belopp beviljas, skulle alltså till fyllande af behofvet uti ifrågavarande hänseende derefter återstå ett belopp af 1,293,940 kronor att utgå under de närmaste åren.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till anskaffning af intendenturutrustning åt armén på extra stat bevilja 1,830,920 kronor samt till utgående under år 1898 deraf anvisa 536,980 kronor.

Barackbyggnader.

[27.] I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 10 november 1896

ba!rackby111 ^ar arméförvaltningen å intendentsdepartementet anmält behof af extra anaderigg anslag under år 1898 för vissa barackbyggnader och dervid erinrat,

Fjerde hufyudtiteln. 67

bland annat, dels att för Norrlands artilleriregementes beväringsmanskap erfordrades en barackbyggnad i Östersund, hvilken enligt upprättadt kostnadsförslag kunde uppföras för 27,000 kronor, och dels att Eders Kongl. Maj:t, sedan det visat sig nödvändigt att vid Landskrona för Vendes trängbataljon uppföra två baracker, genom nådigt bref den 21 februari 1896 anbefallt arméförvaltningen att förskjuta för dylika byggnaders uppförande erforderligt belopp, hvilket uppgått till 12,713 kronor 45 öre; och har arméförvaltningen hemstält att, för beredande af medel till, förutom annat, nämnda barackbyggnader, anslag måtte på extra stat för år 1898 af Riksdagen äskas.

I detta ämne vågar jag i underdånighet erinra derom, att sedan* under 1895 års öfningar med beväringsmanskapet vid Vendes trängbataljon tyfusepidemi utbrutit bland såväl stamtruppen som de värnpligtige, Eders Kongl. Maj:t funnit nödigt, att åtgärder ofördröjligen vidtogos till förekommande af ett upprepande under år 1896 af en sådan olycka, och derför, bland annat, den 21 februari 1896 föreskrifvit, att omförmälda två barackbyggnader vid Landskrona skulle uppföras samt kostnaderna af arméförvaltningen förskjutas. För dessa kostnaders betäckande måste medel beredas; och enär omförmälda båda barackbyggnader, äfven sedan de nu i Landskrona förlagda, Vendes artilleriregemente tillhöriga batterierna derifrån förflyttats, blifva för inqvartering af trängbataljonens talrika beväringsmanskap erforderliga, samt den föreslagna barackbyggnaden vid Östersund likaledes är för inhysande af Norrlands artilleriregementes beväringsmanskap behöflig, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för uppförande af barackbyggnader i Östersund och till betäckande af kostnaderna för barackbyggnader vid Landskrona på extra stat för år 1898 bevilja 39,700 kronor.

68 Fjerde hufvudtiteln.

[28.] Anslag till reseunderstöd åt officerare m. fl.

[29.]

Anslag till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande.

Diverse behof.

Reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän.

Till bestridande af kostnaden för officerares utsändande till främmande länder i ändamål att inhemta upplysningar rörande krigsväsendet och såsom bidrag till de kostnader, officerare måste vidkännas under anställning i utländsk krigstjenst eller eljest under resor utomlands för utbildning i sitt yrke, har under en följd af år anslagits ett belopp af

9,000 kronor; och hafva, i följd af 1883 års Riksdags beslut, medel från detta anslag utgått jemväl för att bereda tjenstemän vid intendenturen tillfälle att genom besök i främmande land tillgodogöra intendenturen den der vunna erfarenheten i hvad till en armés hushållning hörer.

Då ett dylikt anslag fortfarande är af nöden, hemställer jag

att för år 1898 må till reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän äskas ett extra anslag å 9,000 kronor, med rättighet för Eders Kongl. Maj:t att få under följande år använda hvad af anslaget kan under året besparas.

Skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande.

Uti sin underdåniga skrifvelse den 23 sistlidne november har centralstyrelsen för Sveriges frivilliga skytteföreningar anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen äska förhöjning af det för ofvan angifna ändamål beviljade anslag, 90,000 kronor, till 160,000 kronor, och har centralstyrelsen till stöd för denna sin anhållan åberopat de skäl, styrelsen anfört i sina de senaste åren i enahanda syfte till Eders Kongl. Maj:t aflåtna underdåniga framställningar, hvarjemte styrelsen ytterligare erinrat, bland annat, att 1896 års Riksdag till en allmän riksskyttefest i Stockholm under innevarande år beviljat 30,000 kronor och att man med all säkerhet kunde antaga, att denna rikstäflan skulle i hög grad bidraga till en ökad anslutning till den frivilliga skytterörelsen, hvilken för öfrigt varit i ständigt stigande, så att den nu omfattade 519 skytte-

Fjerde hufVudtiteln.

föreningar med omkring 29,000 medlemmar; att häraf tydligt framginge det stora behofvet af ökning i understödet till skjutbanors ordnande samt till fri eller billigare ammunition m. m.; att önskvärdheten att utsträcka öfningarna å föreningarnas skjutbanor till ett afstånd af i allmänhet minst 400 meter med nödvändighet påkallade understöd från statens sida i och för skjutbanornas anordnande för skjutning å nämnda afstånd; samt att till centralstyrelsen i sådant hänseende ingifvits ansökningar om understöd till belopp af omkring 15,000 kronor, hvilka ansökningar af brist på medel ej kunnat tillstyrkas.

Under förutsättning att anslag till förenämnda belopp, 160,000 kronor, beviljas, har styrelsen föreslagit följande fördelning deraf:

till understöd åt skytteföreningarna

b skytteförbunden .............................

» fri ammunition................................

b instruktörer.....................................

b skjutbanors anordnande ..............

b administration ................................

.............. kr. 40,000: —

............. b 24,000: —

.............. b 40,000: —

............ b 16,000: —

.............. b 30,000: —

.............. b 10,000: —

tillhopa kr. 160,000: —

Arméförvaltningen å civila departementet har i sitt öfver ifrågavarande framställning afgifna underdåniga utlåtande tillstyrkt nådigt bifall till densamma under förutsättning, att i öfrigt plats å budgeten kan, vid jemförelse med andra vigtiga anslagsfordringar för landtförsvaret, åt den begärda anslagsökningen beredas.

I enlighet med hvad jag till statsrådsprotokollet för den 13 januari 1896 yttrade, anser jag fortfarande, att skytterörelsen med den ledning, som i följd af den under år 1893 inträdda reform kommit densamma till del, skall kunna bringas att lemna ett afsevärdt stöd åt hären, samt särskild^ att den utbildning af de värnpligtig^ skjutskicklighet, som utgör étt af de allra främsta målen för skytterörelsen i dess nuvarande form, och hvars betydelse med den under senaste åren ökade tillslutningen till nämnda rörelse ytterligare utvecklats, måste verka synnerligen godt, enär det äfven med de nuvarande förlängda öfningarna för de värnpligtige är omöjligt att bibringa dessa all den undervisning i denna, den blifvande soldatens allra vigtigaste utbildningsgren, som skulle vara önsklig. Genom att tillräckligt understödja skytte-

70 Fjerde hufvudtiteln.

[30.]

Anslag till försöksmobilisering.

rörelsen torde staten sålunda kunna indirekt öka värdet af den utbildning, som kommer dess värnpligtige till del inom härens led. På dessa grunder tillstyrkte jag redan nästlidet år Eders Kong!. Maj:t att hos Riksdagen äska förhöjning uti anslaget till ifrågavarande ändamål; och då det frivilliga skytteväsendet under år 1896 betydligt utvecklats och under innevarande år med all sannolikhet kan antagas få en ytterligare utveckling, som med nödvändighet synes mig påkalla ökning af anslaget i fråga, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande på extra stat för år 1898 bevilja 160,000 kronor, med rättighet för Eders Kongl. Maj:t att få under följande år använda hvad af anslaget kan under året besparas.

Försöksmobilisering.

I mitt underdåniga yttrande till statsrådsprotokollet den 2 januari 1896 tillät jag mig påkalla Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet för en särskild åtgärd, afsedd att underkasta 1892 års härordningsreform, hvilken med innevarande år kan anses vara i hufvudsak genomförd, en pröfning af så praktisk art, som fredsförhållandena medgifva, nemligen en försöksmobilisering.

Jag tillät mig redan då påpeka, hvilken hög betydelse för utfallet af ett nutida krig, icke minst då det skall utkämpas försvarsvis, en snabb och ordnad mobilisering af de för krigets utförande erforderliga stridskrafterna eger; och då jag nu framkommer med ett bestämdt förslag rörande ett mobiliseringsförsöks utförande år 1898 med en af arméfördelningarna, tillhör det mig att närmare utveckla de skäl, hvarpå jag grundar detta förslag, och de verkningar i fråga om landets försvarsförmåga förslaget skulle medföra, om detsamma med Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens samtycke komrne till utförande.

Under fredstid tillhör det krigsstyrelsen att utarbeta sådana planer för krigsmaktens användande vid ett fredsbrott, hvilka med tillämpning af gällande organisation för personalen, med användande af tillgängliga materiela hjelpmedel och med stöd af gällande lagar och författningar kunna anses utförbara. När det gäller härens försättande på krigsfot, finnas alltså att följa i detalj gående planer för personalens inkallelse under fanorna och ordnande i smärre truppenheter af olika storlek och

71 Fjerde liufvudtiteln.

sammansättning samt deras hopförande till större enheter. Planer finnas nppgjorda för anskaffande af nödigt antal hästar och fordon för trupper och trängafdelningar, för personalens beväpning samt för anskaffning af utrednings- m. fl. persedlar för såväl personal som materiel. Förslag finnas utarbetade rörande truppernas inqvartering och förplägning under mobiliserings-, uppmarsch- och koncentreringstiderna, hvarjemte ganska vidlyftiga beräkningar äro gjorda för användandet af landets kommunikationer på ett sådant sätt, att trupperna snarast möjligt kunna grupperas inom och koncentreras till de mest hotade områdena. Med gemensamma namn kallas dessa, redan i fred utförda beräkningar och förslag, mobiliserings-, uppmarsch- och koncentreringsplaner.

Under forna dagars krig, då i allmänhet händelserna följde mindre snabbt på hvarandra än i våra dagar och då månader, för att ej säga år, kunde förflyta mellan en krigsförklaring och de afgörande sammandrabbningarna mellan motståndarne, kunde ofta den försvarande icke blott förfoga öfver en ganska rundlig tid för att ordna sina stridskrafter utan ock under krigets gång i väsentlig grad godtgöra hvad som möjligen brustit i krigsförberedelserna. Detta var krigsrustningarnas tid, och från en viss synpunkt sedt var det just dessa, ända till ett fredsbrott och ännu längre uppskjutna, ganska omständliga rustningar, som åt krigen gåfvo deras långdragna karaktär.

Om krigsrustningar i denna mening kan man ej i våra dagar tala, utan lär erfarenheten från senare tidens historia, att de första krigshändelserna pläga följa så snabbt på fredsbrottet, att det land, som i fråga om ett anfalls afvärjande ej redan undangjort sina rustningar eller ej redan i fred i viss mån lefver rustadt, härigenom faktiskt är så underlägset i försvarskraft, att vanligen ingen bot är möjlig. Allt, som under fred kan förberedas, måste vara förberedt, och på den korta mobiliseringsordern från högsta ort måste sättas i gång ett maskineri så väl konstrueradt, att öfvergången från fredsfot till krigsfot följer så att säga af sig sjelf och tillika på kortast möjliga tid.

Det ligger i sakens natur, att när tidsfrågan är af så stor betydelse, och då under en kort tid ett så stort arbete skall utföras, som det, livilket jag inledningsvis vidrört såsom nödvändigt för-öfvergången från freds- till krigsfot, en felaktighet i mekanismen kan föranleda, att hela maskineriet råkar i olag, och om då denna felaktighet ej så att säga beror på yttre åverkan utan ligger i sjelfva den plan, efter hvilken maskindelarna hopsatts — i sjelfva mobiliseringsplanerna — är den så mycket svårare att afhjelpa.

72 Fjerde hufvudtiteln.

Vid uppgörandet af arméns mobiliseringsplaner har det derför varit med den yttersta omsorg, som man sökt sätta sig in i alla frågor rörande orsak och verkan, man har med synnerlig omsorg öfvervägt hvad följderna af den eller den åtgärden kunna blifva, hvad den eller den tidsbestämmelsen för verkställandet af en handling kan hafva för inflytande på dess utförbarhet, huru lång tid den eller den förrättningen kan kräfva o. s. v. Men vid bestämmandet af dessa, jag vore frestad säga otaligt många faktorer, som hvar i sin mån inverka på utgången af det hela, har man i många fall icke någon verklig erfarenhet att lita till af den enkla och för oss synnerligen glädjande anledning, att vår armé aldrig, sedan man börjat tala om mobilisering i nutida mening, behöft utföra någon sådan. Man har derföre nödgats stödja sig på erfarenheten dels från mest liknande fredsförhållanden, dels från andra land, der armén verkligen mobiliserats, men i de fall, då ingendera af dessa erfarenheter kunnat lemna någon ledning, har man nödgats uteslutande taga den individuela omdömesförmågan till hjelp, och gäller detta i all synnerhet i fråga om beräkningen af den tid, de olika förrättningarna kräfva.

Äfven vid tidsbestämningarna har man naturligtvis god ledning af jemförelsen såväl med freds förhållandena som med förhållandena i utlandet, men vid anlitandet af den första utvägen stöter man dock på den svårigheten, att man vid en mobilisering rör sig med sådana massor af folk och materiel mot under fredstid, att en jemförelse ofta blir vansklig att göra — för att ej tala om att stundom all motsvarighet saknas — och vid anlitandet af den senare utvägen har man att öfvervinna de svårigheter, som framstå vid beräknandet af nationel olikheters inflytande, såsom olika folktäthet, olika kommunala förhållanden m. m., hvarjemte ändå alltid återstår oöfvervunnen den stora svårighet, som ligger i sjelfva vårt härordningssystem »stam och beväring», hvilket system ej tillämpas i något annat land.

Endast genom ett verkligen utfördt mobiliseringsförsök, dervid gällande planer tillämpas, så långt fredsförhållandena medgifva, är det i sjelfva verket möjligt att i detalj granska hållbarheten af desamma, och här om någonsin kommer det att visa sig, hvad inflytande detaljerna hafva på utförbarheten af det hela.

För att blott nämna en del af dessa detaljer, ber jag att få påpeka, hvilket inflytande på hela mobiliseringens gång det torde hafva, om de talrika personliga inkallelseorderna till såväl stam- som beväringspersonal hinna uppsättas på den härför i mobiliseringsplanerna anslagna tiden, om dessa order hinna inom härför beräknad tid komma veder-

73 Fjerde hufvudtiteln.

börande till hända, om de inkallade verkligen hinna inställa sig på den härför beräknade tiden och hvilket procenttal af dem, som ej infinner sig.

Det är med ledning af de tider, som härför efter bästa förstånd beräknats, som planerna för alla mobiliseringstransporter på jernväg eller sjöledes blifvit uppgjorda, och hvad särskildt de härvid mest betydelsefulla transportmedlen, jernvägarne, beträffar, behöfver man blott något så när känna fredsförhållandena för att fatta, hvilken villervalla, som kunde uppstå, om, i följd af de olika kontingenternas försenade ankomst, tidtabeller eller tågsammansättningar måste ändras, hvartill dessutom komme, att de anstalter, som träffats för kontingenters eller truppers inqvartering eller förplägning, måste ersättas med andra just vid en tid, då man har minsta tillfälle att omarbeta de uppgjorda planerna.

1 fråga om fältarméns beklädnad, utredning och förseende i öfngt med krigsmateriel har ett mobiliseringsförsök äfven sin betydelse. Härigenom gifves nemligen krigsstyrelsen tillfälle att kontrollera, huruvida arméns utrustning i dessa afseenden är fullständig och ändamålsenlig. Hvad fullständigheten beträffar, är denna visserligen i det störa hela lätt att kontrollera utan något mobiliseringsförsök, men dock ej i alla delar. Jag vill sålunda påpeka, att undersökningar i fred ej kunna till fyllest visa, till hvilken omfattning beväringsmanskapet sjelf anskaffar de s. k. småpersedlarne och särskildt skodonen, af hvilkas brukbarhet i fält marschförmågan så väsentligt beror; och likväl är det på kännedomen härom, som de beräkningar böra grundas, enligt hvilka dylika persedlar uppläggas i fredsförråd. _ Under de årliga beväringsöfningama söker man visserligen komma till klarhet i dessa förhållanden genom persedelmönstringar, men dessa kunna naturligtvis endast omfatta de två yngsta åldersklasserna, under det att långt flera ingå i de mobiliserade truppförbanden.

I fråga om persedlars m. m. ändamålsenlighet ber jag få framhålla den omständigheten, att det är vigtigt utröna, huru uniformerna passa de äldre årsklassernas manskap. Befinnas mera omfattande förändringar nödvändiga, kan (fetta hafva inflytande såväl på tillverkningen vid härefter skeende nyanskaffningar som pa sammansättning och utredning af de handtverksafdelningar och verkstäder, som vid en verklig mobilisering böra träcka i verksamhet, hvarjemte äfven med ledning häraf måste beräknas, till hvilket antal civila handtverkare måste tagas i anspråk.

Först när man kommit till insigt om, huru persedlarna passa och hvilken tid, som åtgår till erforderliga ändringar, kan man ock beräkna

Bih. till Riksd. Blot. 1897. 1 Samt. 1 Ajä. 1 Halt. 1')

74 Fjerde lmfvudtiteln.

den tidpunkt, då truppafdelningen kan vara till fullo beklädd. Och tillätes det mig sedan vända uppmärksamheten till krigsmaterielen i öfrig!, inses lätt, livilka lärdomar ett mobiliseringsförsök kan lemna i frågor rörande tidsåtgång för materielens utjemning och utredning, transport och fördelning1, de olika fordonens packning, aptering af artilleriammunition in. in. Endast när dylika faktorer medtagas i beräkningen till sin rätta storlek, blir det möjligt att säga, om trupperna verkligen kunna stå marschfärdiga de dagar, som i mobiliseringsplanerna beräknats.

En annan vigtig fråga,, på hvilken i sjelfva verket allenast en försöksmobilisering kan gifva svar, och på hvilken marschfärdigheten lika mycket beror som på ofvan nämnda förhållanden, gäller anskaffningen af hästar. Utan träng kommer en trupp ej långt, men för trängens utrustning behöfves ett så stort antal hästar, att en utskrifningslag för hopbringandet af hela antalet måst antagas, då man ingalunda kunnat lita på att genom frivilliga aftal vara i stånd anskaffa sådana massor. När denna utskrifningslag skall tillämpas, kan tillvägagåendet härvid närmast jemföras med personalens inkallelse, och hvad som sagts om denna sist nämnda, gäller då ock i viss mån i fråga om hästanskaffningen: allenast ett mobiliseringsförsök kan ådagalägga, om

hästarne på de tider och orter, som beräknats i mobiliseringsplanerna, kunna stå till vederbörande truppers och trängformationers förfogande. Och ehuru jag, af skäl, till hvilka jag snart återkommer, ej anser mig böra, i fråga om anskaffning af hästar och fordon, föreslå ett förfarande, som fullt motsvarar det, hvilket under verklig mobilisering bör följas, kunna dock äfven i nu berörda afseende genom lämpliga anordningar vigtiga erfarenheter af många slag komma armén till godo.

Ofvergår jag nu till att tala om mobiliseringsförsökets betydelse för att utröna ändamålsenligheten af de planer, som blifvit uppgjorda för truppernas underhåll och inqvartering under mobiliseringstiden, skulle visserligen kunna invändas, att man hvarje år har tillfälle att anställa försök, hvilkas utfall äfven kunna gifva ledning i nu berörda afseende. Betänker man emellertid, hvilka ofantligt mycket större massor af såväl folk som hästar, som sammanföras på en plats vid en mobilisering, mot hvad som sker vid sammandragningen till de vanliga fredsöfningarna, och tillika att underhållsfrågan under fred både kan ordnas och verkligen äfven ordnas lång tid i förväg, under det den vid mobilisering måste lösas efter ganska kort varsel, bör man utan svårighet finna, huru vanskligt det är, att i denna fråga blott räkna med vanlig fredserfarenhet, synnerligast som ett bristfälligt ord-

Fjerde kufvudtiteln. 75

nande af inqvarterings- och underhållsfrågorna under mobilieeringstiden lika säkert kan göra hela mobiliseringens regelrätta gång om intet, som fel i andra, förut berörda afseende.

Och för att nu tala om de s. k. mobiliseringstransporterna, kan blott en försöksmobilisering — ehuru ej ens den fullständigt, när det blott gäller en enda fördelning — visa, huruvida transportplanerna äro rätt uppgjorda och personal och materiel tillräckliga för transportens obehindrade gång, eller om några rubbningar uppstå, hvilka man ej på förhand kunnat beräkna, och hvilka nu allenast blifva nyttiga lärospån, under det de vid en verklig mobilisering kunna lända till obotlig skada.

Hvad jag nu anfört, torde i sjelfva verket vara till fyllest för att motivera anställandet af ett sådant mobiliseringsförsök, som det jag härmed inför Eders Kongl. Maj:t föreslår, och af denna motivering torde ock med all önskvärd tydlighet framgå, hvilka frukter i fråga om arméns stridbarhet kunna vara att vänta, när sedermera rönen från det gjorda försöket hunnit sofras och, der förhållandena det påkalla, omsättas i ändamålsenligare bestämmelser än de förut gällande. Men ej allt det gagn, som är möjligt att vinna af mobiliseringsförsöket ernås, om man skulle stanna vid sjelfva mobiliseringen i egentlig mening, d. v. s. de lägre truppförbandens uppbringande till fältfot och vederbörliga utrustning, hvarefter de marschfärdiga trupperna åter afrustade och hemförlofvades. Ett dylik! tillvägagående vore detsamma, som att släppa ur händerna det allra yppersta tillfälle att pröfva de mobiliserade truppernas fältduglighet, hvaraf möjligheten för vårt land att försvara sig lika mycket beror, som af sjelfva mobiliseringens utförbarliet.

Under fredsöfningarna, synnerligen under större fälttjenstöfningar, hafva vi visserligen haft tillfälle att pröfva våra värnpligtiges duglighet i nyss berörda afseende efter närmare 90 dagars öfning, men märkas bör, att erfarenheten härvid allenast kunnat utsträckas till en årsklass, hvilken under det ifrågavarande året och det närmast föregående erhållit sin utbildning, under det att vid eu verklig mobilisering trupperna understundom måste, för att uppbringas till fältstyrka, taga i anspråk ända till 7:de och 8:de klasserna, d. v. s. folk, som under 4 å 5 år ej haft minsta tillfälle att underhålla sina förvärfvade färdigheter i vapnens bruk. Någon erfarenhet om dylikt manskaps fältduglighet ega vi ej.

Härtill kommer, att eu hel del af de vid mobilisering inkallade beväringsmännen utgöras af 1. d. stamanstälde, hvilka etter eu tjenst-

76 Fjerde hufvudtiteln.

göring vid stammen, som ofta blott uppgått till 2 år, äro förpligtade att qvarstå i 3:dje klassen under hela den tid, de eljest skulle tillhört beväringens båda uppbåd. Att utröna tjenstbarheten hos sådant folk, som måhända ej på 11 eller 12 år deltagit i några öfningar, är så mycket mera af nöden, som de, ehuru tillhörande beväringen, hittills vid mobiliseringsplanernas uppgörande satts i samma kategori som tjenstgörande stampersonal.

I viss mån kan det nu sagda äfven tillämpas på sådan befälspersonal, som trädt ur aktiv tjenst men med skyldighet att vid mobilisering återinträda.

Ett mobiliseringsförsök erbjuder enda möjligheten att åter bringa dessa olika kategorier af personal under fanorna för ett gemensamt uppträdande, och om hvarje dylikt inkallande af äldre årsklasser och i krigstid disponible i öfrigt erkänts vara af stor nytta vid utrönandet af en trupps verkliga användbarhet i krig, är en dylik åtgärd hos oss så mycket mer af nöden än i andra land, som vårt härordningssystem »stam och beväring» icke allenast gör sättet för personalens inkallande mera kompliceradt än på andra håll, utan ock gör de olika truppdelarnes sammansättning af stam, f. d. stam och vanligt beväringsmanskap till ett synnerligen svårlöst problem.

Då jag med tanke på det nu sagda alltså inför Eders Kongl. Maj:t föreslår ej allenast försöksmobilisering af en arméfördelning utan ock derpå följande fälttjenstöfningar, sker detta af den orsak, att jag ej kan taga på mitt ansvar att ej hafva tillrådt det vapens profvande — i den utsträckning fredliga förhållanden tillåta — på hvilket dock i ofredens dagar, menskligt att se, landets väl eller ve ytterst kommer att bero, och vill jag då tillika betona, att vid ett dylikt profs anställande endast en del af ändamålet skulle vinnas, om man allenast pröfvade hållfastheten af vapnets olika delar, men ej hela vapnet såsom sådant.

Arméfördelningarna äro i vårt härordningssystem antagna såsom de högsta enheterna, och i händelse af krig är det närmast med dem, den högsta ledningen rör sig. För att bedöma dessa s. k. slagenheters användbarhet — hvarpå ju ytterst hela försvarsplanen måste hvila — är ej nog att veta, huru beskaffade i afseende på fältduglighet de olika infanteri-, kavalleri-, artilleri-, ingeniör- och trängafdelningar, hvaraf fördelningen består, i och för sig äro, utan är lika nödigt att lära känna, ‘huru lätthandterliga eller svårhandterliga de äro, när det gäller inbördes samverkan.

Endast genom att sammanföra de olika truppförbanden af skilda

Fjerde hufvudtiteln. 77

vapenslag till en enda slagenhet blir det ock möjligt att på praktiskt sätt ådagalägga, hvad som möjligen nu kan brista i fråga om de högre stabernas mobilisering samt att gifva stabspersonalen tillfälle att se och röra sig med de fältstarka trupp- och trängförbanden, med trupper och trängformationer till verkligen samma numerär och beskaffenhet som i fält. Icke minst vigtiga blifva derjemte de rön, som komma att göras under de transporter, hvilka skola förmedla truppernas inordnande i fördelningsförbandet och utträdande derur. Jernvägarnes transportförmåga kommer då att .på det ifrågavarande området uttagas till det yttersta, och de uppgjorda transportplanerna komma att underkastas eldprofvet.

Det är just känslan af ovisshet i fråga om en del af de vigtiga spörsmål, som sammanhänga med en nutida armés mobilisering, som varit orsaken till de mobiliserings- m. fl. försök, som under senare tid företagits inom andra arméer, oaktadt en del af dessa hafva att räkna med en krigserfarenhet af ganska ny datum. Sålunda företagas inom ryska armén esomoftast mer eller mindre omfattande försöksmobiliseringar, af hvilka de sista utfördes år 1896, och året derförut anstäldes i Frankrike en större dylik öfning med åtföljande manövrer af samtliga trupper tillhörande Paris’ militärguvernement. Äfven vårt broderland Norge har ansett sig böra genom ett dylikt försök underkasta sin nya härordning ett prof, hvartill 1895 års storting beviljade ett anslag af 150,000 kronor, för hvilka ungefär 8,000 man af armén och 700 man af flottan jemte några kanon- och torpedbåtar sammandrogos i skilda delar af landet till sådan öfning •— ett försök som af hela landet följdes med lifligaste intresse, och hvilket säkerligen skall bära goda frukter för ordnandet af det gemensamma försvaret af skandinaviska halfön.

Med sådana exempel för ögonen och när jag tillika tagit i öfvervägande, hvilka fruktbärande resultat i fråga om arméns stridsberedskap nu omhandlade öfning är i stånd att medföra, bär det förefallit mig såsom eu nödvändighet att söka vinna Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens bifall dertill, att eu fördelning af vår armé må undergå ett prof af den beskaffenhet, hvarför jag nu redogjort.

Ett bifall till denna framställning påkallar emellertid med nödvändighet införande af eu ny bestämmelse i värnpligtslagen; och har jag för afsigt att, derest Eders Kongl. Magt. täckes gilla mitt förslag om verkställande af en försöksmobilisering, jemväl framlägga förslag i detta syfte.

78 Fjerde hufvudtiteln.

Äfven en . annan lagstiftningsåtgärd i sammanhang med det nu ifrågasatta mobiliseringsförsöket hade varit synnerligen önskvärd, strängt taget ej, såsom den nyss vidrörda, för att möjliggöra mobiliseringsförsöket, utan för att göra detsamma så likt verklig mobilisering, att fruktbärande erfarenhet i större omfattning kunde hemtas derur, jag menar lagstiftning rörande mönstring och dermed sammanhängande anskaffning af hästar och fordon.

Då en arméfördelning har behof af icke mindre än 4 å 5,000 hästar, och det ojemförligt största antalet af de«sa tillika med talrika fordon måste anskaffas vid sjelfva mobiliseringen, inses lätt, hvilken storartad apparat, som måste sättas i gång för detta ändamål, och hvilken planmessighet, som är af nöden, om man vill vinna, hvad som åsyftas.

För att under verklig mobilisering denna svåra fråga skulle kunna lösas, antog Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts proposition lagen af den 24 maj 1895 angående anskaffande af hästar och fordon för krigsmagtens ställande på krigsfot; men att för nu ifrågasatta ändamål tilllämpa denna lag är ej möjligt, emedan den, i det sammanhang den har med regeringsformens § 74, tydligen ej kan användas annat än vid mobilisering för upprätthållande af rikets neutralitet eller för afvärjande af ett befaradt eller börjadt angrepp, hvarjemte det, oafsedt obehagliga_ ingrepp i den enskilda eganderätten, torde blifva en allt för vidlyftig och måhända förlustbringande affär att med stöd af en utskrifningslag inköpa några tusen hästar för att efter ett par veckor åter sälja dem.

Hufvudsaken är ej heller, att hästarna och fordonen inköpas, utan att vid försöksmobiliseringen de former i möjligaste mån följas, som vid en verklig mobilisering skulle hafva iakttagits i fråga om hästanskaffning. När frågan gäller hästars hopringande för verkligt krigsbruk, är af nöden, att de blifva kronans egendom, men under kortare fredsöfningar, hvarom här är fråga, fylla legda hästar lika väl ändamålet, och anskaffningssättet är en underordnad fråga, blott man dervid kan, såsom nämndt, i möjligaste mån lyckas använda samma former, som iakttagas vid mobilisering i egentlig mening, på det man må komma till insigt i fråga om dessa formers ändamålsenlighet.

Det lagförslag, jag åsyftat, borde derföre haft till ändamål att vid anskaffningen af hästar och fordon följa, i fråga om all dermed sysselsatt personal, ett förfarande, som i möjligaste mån motsvarade sättet att gå till väga vid verklig mobilisering, under det att hästarne och fordonen, hvilka skulle framföras till vissa mönstringsorter, der endast mönstrades, hvarefter de af dem hemsändes, som ej efter frivilligt aftal

Fjerde hnfvudtiteln. 79

kunde legas. På detta vis hade förfaringssättet kommit att i ganska väsentliga delar likna en verklig mobilisering.

Men då en lag i detta syfte skulle — visserligen mot ersättning — ålägga en del af befolkningen en skyldighet, som, i betraktande af den jemförelsevis stora arbetskraft som i och för mobiliseringen ändå tages i anspråk, kunde anses blifva allt för betungande, har jag ej trott mig böra ifrågasätta en sådan lagstiftning, utan måste åtgörandena för anskaffning af hästar och fordon inom den mobiliserande fördelningens hästutskrifningsområden — äfven med mindre fördel ur öfningssynpunkt — inskränka sig dertill, att allenast den militära personalen anlitas för att efter aftal med hästegarne inom fördelningen och på ett med mobiliseringsförhållandena i möjligaste mån öfverensstämmande sätt införskaffa upplysningar angående hästars och fordons antal och beskaffenhet samt till vederbörande utrustningsorter föra hvad som på frivillighetens väg kan anskaffas inom fördelningens hästutskrifningsområden.

De hästar och fordon, som ej kunna, på sätt nu föreslagits, anskaffas, måste tydligen hopbringas genom legning å annat håll, och svårigheten är egentligen blott att så hastigt erhålla kunskap om, hvilket antal hästar och fordon, som ej på förstnämnda sätt kan anskaffas, att ej tidsutdrägten vid legning af återstående häst- och fordonsantal åstadkommer ett fördröjande af mobiliseringen utöfver hvad planerna förutsätta.

Jag har derför förestält mig att, i den händelse Eders Kongl. Maj:t täckes gilla hvad jag nu anfört, och Riksdagen finnes villig att för sin del godkänna af Eders Kongl. Maj:t i ämnet aflåten nådig proposition, Eders Kongl. Maj:t derefter skulle snarast möjligt genom sina befallningshafvande införskaffa upplysning från de olika kommunerna i riket angående det antal hästar och fordon, som vederbörande egare kunna finnas villiga att till visst pris utlega för kronans räkning; hållande jag före, att vederbörande kunde vinna tillräckligt noggranna upplysningar i detta afseende genom att medelst länskungörelserna eller allmänna tidningar infordra skriftliga anbud. Härigenom vunne man på förhand kunskap om hvilket antal hästar, som kunde hopbringas inom en viss fördelnings hästutskrifningsområden, utan att röja hemligheten angående hvilken fördelning, som verkligen skulle erhålla mobiliseringsorder; och genom att sedan, med ledning häraf, träffa vilkorliga aftal i god tid med entreprenörer å olika håll (för hemlighetens bevarande äfven inom det fördelningsområde, der mobilisering skall ega ruin) rörande leverans af felande antal efter viss tids varsel,

80 Fjerde hufnidtiteln.

skall det säkert varda möjligt att till ej allt för höga priser och i rätt tid anskaffa hvad som erfordras.

Då icke desto mindre utgifterna för att på detta sätt anskaffa hela det för fördelningens mobilisering erforderliga, felande häst- och fordonsantalet blifva betydligt höga, har jag låtit mig angeläget vara att genom reduktion af sagda antal så långt, att mobiliseringsförsöket ej i afsevärd grad deraf lider, söka minska ifrågavarande kostnad. Minskningen har jag ansett lättast kunna ske vid mobilisering af arméfördelningens stora träng, och föreslår jag af denna anledning, att blott ungefär halfva antalet af dennas formationer må sättas på fältfot. Mobiliseringen blir visserligen härigenom ej fullt i öfverensstämmelse med mobiliseringsplanerna, men när man af kostnadshänsyn måste vidtaga någon inskränkning, verkar inskränkningen här minsta rubbning, och då likväl alla i fält förekommande slag af trängformationer enligt en arméfördelnings mobiliseringsplan förekomma, blir i allt fall tillfället att för framtiden inhemta lärdomar föga inskränkt.

Hvad slutligen beträffar kostnaderna i deras helhet för det af mig ifrågasatta mobiliseringsförsöket, har jag med ledning af nu gällande mobiliseringsplaner låtit uppgöra en beräkning af desamma, innefattande alla de nödvändigaste utgifterna för en arméfördelnings mobilisering, densammas koncentrering, öfning under 5 dagar samt återfärd till mobiliseringsorterna och utrustning, eller i tillhopa 13 dagar, in- och utryckningsdagarne oberäknade; slutande summan å ett belopp af 685,334 kronor (se Bil. E).

I fråga om nyssnämnda öfningstid och derpå grundadt kostnadsförslag, ber jag emellertid att få påpeka, att sagda tid framgått ur en medeltalsberäkning, i det enligt mobiliseringsplanerna såväl stam som beväringsmän — beroende på bostadsförhållanden och en del lämplighetshänsyn — inträffa å utrustningsorten på ganska olika tider. Till denna vid en exakt beräknings verkställande ganska svårhandterliga faktor har derjemte kommit en annan synnerligen obestämd sådan i den omständigheten, att man ej ännu känner andra beväringsklassens storlek år 1898. Då de densamma tillhörande beväringsmännen för att enligt värnpligtslagen hafva fullgjort sin vapenöfningsskyldighet måste, utom mobiliseringstiden, öfvas under en tid, motsvarande skilnaden mellan denna och 22 dagar, har det bästa förfaringssättet synts mig vara att, med frånseende af sist. nämnda faktor, i tillämpliga delar använda de vid beräkningen af kostnad för hela arméns verkliga mobilisering följda

Fjerde Imfvudtiteln.

grunder; och anser jag, att den af nyss nämnda ovisshet framkallade svårigheten vid en exakt beräknings uppgörande lämpligen bör afhjelpas på det sätt, att vid behof en del inkallad beväring af äldre åldersklasser, efter de under mobiliseringsåret sig företeende omständigheter och sedan de deltagit i de egentliga mobiliseringsöfningarna, hemförlofvas för att dymedelst bereda tillgångar för afslutandet på lagenligt sätt af andra årsklassens vapenöfningar. Kostnaderna äfven härför ligga följaktligen faktiskt inneslutna i nyss nämnda summa, ehuru detta ej framgår af beräkningens form.

Då kostnaden derjemte, såsom förut nämndt, beräknats med ledning af nu gällande mobiliseringsplaner, men vid den tid, mobiliseringen bör ifrågakomma, efter den förbättrade härordningens genomförande, en arméfördelnings styrka torde blifva något större än nu, samt då derjemte den hittills föreliggande erfarenheten ej lemnar tillräckligt stöd för beräkning af en del värden å naturaprestationer, vill jag hemställa, att förut nämnda slutsumma må utjemnas till 700,000 kronor, ett belopp som jag ock i mitt ofvan omnämnda yttrande den 2 januari 1896 angaf såsom erforderligt.

Jag vill dock härvid framhålla, att den nyss angifna summan angifver kostnaden för arméfördelningens mobilisering, blott i den händelse Riksdagen beviljar de anslag, hvarom jag i annat sammanhang hemstält för anskaffande af en del för armén i dess helhet nödvändig utrustning.

För att visa, såväl hvilka kostnader, som skulle förorsakas ensamt för dessa persedlars anskaffning vid den mobiliserande fördelningen, som äfven hvilka afsevärda belopp, som inbesparas genom den förut vidrörda reduktionen af häst- och fordonsantalet samt i åtskilliga andra afseenden, har jag äfven låtit verkställa en annan beräkning, af hvilken framgår, att en mobilisering af fördelningen, utan att dessa brister afhjelpas annat än i sammanhang med sjelfva mobiliseringen och utan att nyssnämnda besparingsåtgärder vidtagas, skulle, om den för öfrigt ordnades på samma sätt, kräfva en kostnad af 1,353,162 kronor (se Bil. F).

Åberopande hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för utförande under år 1898 af försöksmobilisering och dermed sammanhängande f'dittjenstöfning av vid

Bill. till It iksd. Viol. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 1 lliift. 11

82 Fjerde hufvudtiteln.

en arméfördelning på extra stat för sagda år bevilja

700,000 kronor.

Hvad chefen för landtförsvarsdepartementet sålunda i afseende å regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel tillstyrkt och hemstält, täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter, gilla och bifalla, med befallning tillika, att utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof för år 1898.

Ex protocollo:

Carl HeijkensTcjöld.

Fjerde hufvud titeln

83 Bil. A.

Förslag

till stat för Krigshögskolan.

Avm. 1. Professorn vid gonoralstaben meddelar utan arfvode undervisning i geodesi.

Anm. 2. Chefen, adjutantorna och ordinarie elever åtnjuta dessutom inqvartoringsorsättning enligt författningarna, den först nämnde såsom öfverstelöjtnant, de öfrigo såsom subaltern officerare, hvilken ersättning utgår från anslagot till »Inqvartoringskostnador».

Anm. 3. Dagaflöning och fouragoorsättning för skottdag utgå af de å anslagot uppkommande besparingar, ollor, om dessa icke dertill lemna tillgång, af fjordo hufvudtitolns allmänna besparingar.

84 Fjerde hufvudtiteln,

Bil. B.

Förslag

till stat för Artilleri- och. Ingeniörhögskolan.

Fjerde hufvudtiteln,

86 Fjerde hufvudtitcln

Anm. 9. I fall å en eller annan titel brist skalle uppstå, må, till betäckande deraf användas de å andra titlar möjligen uppkommande besparingar, endast anslaget i dess helhet icke öfyerskrides.

Fjerde hufvudtiteln.

87 Bil C.

Uträkning

å kostnaden för kommenderingstillägg till beställningsmän vid hvartdera af Skånska husar- och dragonregementena efter omorganisationens genomförande.

M. Stendahl.

Förilclningsintendent.

88 Fjerde lmfvudtiteln.

Bil. D.

Uträkning

öfver kostnaden för ifrågasatt kommenderingstillägg till beställningsmän vid Norrlands dragonregemente efter genomförd organisation.

A. Gyllensvärd.

Fördelningsintendent.

Fjerde hufvudtiteln.

89 Bil. E.

Öfverslagsberäkning af kostnaderna för försöksmobilisering

af en arméfördelning,

under förutsättning af koncentrering med förflyttning till koncentreringsområdet af färdigmobiliserade trupper den mobiliseringsdag, då, sista infanteritruppförbandet är marschfärdigt, öfriga trupper ocli trängafdelningar i den mån de blifva färdiga, 5 dagars fälttjenstöfningar, återfärd till mobiliseringsorterna, afruskning och utryckning.

Såsom grund för beräkningen ligger III. arméfördelningens sammansättning med den olikhet, att af besparingsskäl beräknats mobilisering allenast af hälften af stora trängens formationer.'1)

90 Fjerde hnfvudtiteln

Fjerde hufvudtiteln.

91 Anmärkningar.

1) De icke mobiliserade formationerna antages vara: 2 flyttande sjukhus, 2 proviant- och 2 fourageko-

lonner samt 1 infanteri- och 1 artilleri-ammunitionskolonn. .. _ . , .. , . „

2) Lega för fordon, som ersätta reglementerade, är upptagen något högre an för »utsknfna» fordon pa

grund af de större fordringar, som måste ställas på de förra. _

s) Särskild ersättning för hästars och fordons afhemtning efter slutad öfning c] upptagen såsom mbe-

° ^ *) Donna utrustning, för hvilken kostnaden per vagn belöper sig till 75 kr. om persedlarnes anskaffning

uppskjutsa till verklig mobilisering, men 60 kr., om god tid gifves härför, föreslås har inskränkt till anskaffning af en pressenning och en lykta per vagn, den förra till ett pris af 17 kr. den senare för 1,50 kr., hvitket, i betraktande af att något mera än halfva erforderliga antalet pressennmgar for tillfallet kan lemnas frän central förråd, föranledt utrustningskostnadens beräkning till 10 kr. per vagn.

6) Inom linien äro upptagna kostnader, som vid försöksmobilisering enligt detta förslag ansetts kunna

inbesparas^er^ad ^ underhällsplaneraas pris med 25 proc. förhöjning å »fredspriset». _ _

Beräknade efter mötesdagaflöning för stam, 20 öre per dag för bevaring — för bevaring åt 2 klass 50 öre — vanlig hästlega (6 kr.) för oberiden personal, som gör sig beriden, och vanlig ersättning för egna uniforms- och småpersedlar. Aflöningen upptagen efter mobiliseringstabellernas befalstillgång i olika rangklasser. Hvad som kan besparas å konstituerad personal, motsvaras af att traktamente i vissa fall måsto gitvas till

personal, som tjenstgör utom eget truppförband. .... , , , .

Ois! Personal för etappväsendet eller för andra armefördelningar antagas blifva utrustade men stanna

vid depoterna.^ tm hTgd antal hästar och fordon kunna erhållas iuom fördolningons hästutskrif-

ningsområdon och då omkostnaderna för framskaffningen m. m. af do utom dessa områden legda blifva högre, har vid beräkningen af erforderlig kostnad för denna framskaffning intet afdrag gjorts för de hastar och fördon, hvilka skulle användts för de trängdelar, som ej mobiliseras.

92 Fjerde hnfvudtitcln.

Bil. F.

Öfverslagsberäkning af kostnaderna för försöksmobilisering

af en arméfördelning,

under förutsättning af koncentrering till koncentreringsomrädet af färdigmobiliserade trupper den mobiliseringsdag, då sista infanteritruppförbandet är marschfärdigt, öfriga trupper och trängformeringar i den mån de blifva färdiga, 5 dagars fälttjenstöfningar, återfärd till mobiliseringsorterna, afritning och utryckning samt under det antagande tillika, att all personal och materiel mobiliseras och deltager i öfningarna samt att all nu felande materiel jemte felande persedlar anskaffas på anslaget för mobilisering sförsöket.

93 Fjerde liufvudtiteln.

Bih. till Riksd. Frot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 13

94 Fjerde lmfvudtiteln.

eller en kostnad utöfver det reducerade förslaget af kr. 667,828.

Vid mobilisering vintertiden tillkommer ensamt för personlig utrustning ungefär 260,000 kronor. re 6

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1897.

Femte hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver sjoför svar särenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari 1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas, Statsråden: friherre Åkerhielm,

Wikblad,

Gilljam, friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt och von Krusenstjerna.

Departementschefen statsrådet Christerson anmälde i underdånighet frågan om reglering af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1898 och föredrog dervid:

marinförvaltningens underdåniga skrifvelse den 18 september 189G angående de ordinarie anslagen samt behofvet af extra anslag för år 1898;

Bih. till Riksd. 1‘rot. 181)7. 1 Sami. 1 Afl. 1 Haft.

2 Femte hufvudtiteln.

[1-5.]

Sjömanskåreu.

samma embetsverk^ underdåniga skrifvelse den 16 oktober 1896 angående byggande af en ny docka i Carlskrona;

chefens för flottans stab skrivelser den 30 september och den 30 november 1896 i fråga om inrättande af en högre sjökrigsskola, jemte dertill hörande handlingar;

chefens för sjökarteverket skrifvelse den 16 november 1896 i fråga om de för verket erforderliga anslag för år 1898, samt

underdånig framställning af 34 reservunderlöjtnanter i flottan angående deras rätt till pension jemte marinförvaltningens den 18 februari 1896 deröfver afgifna underdåniga utlåtande.

Härefter anförde departementschefen beträffande:

Ordinarie anslag.

Aflöning för flottans kårer och stater.

Enligt den organisation af flottans sjömanskår, som af Eders Kongl. Maj:t framlades för 1894 års Riksdag och af Riksdagen godkändes, skall hela manskapsstyrkan, hvilken anställes för en tjenstetid af 6 år, utgöra 3,100 man, deraf 1,600 man anstälda med ständig tjenstgöring under hela tjenstetiden och 1,500 man med tjenstgöring för sin utbildning under viss del af tjenstetiden. Hvad den senare manskapsstyrkan beträffar, omfattar densamma 6 årsklasser, hvardera om 250 man, och sker manskapets antagning på hösten, men tjenstetiden börjar vid ingången af nästpåföljande år, vid hvilken tid manskapet skall inställa sig till tjenstgöring för sin utbildning. Efter 2 år 4 månaders tjenstgöring, det vill säga vid utgången af april månad tredje året efter tjenstetidens början, permitteras manskapet för den återstående tjenstetiden med skyldighet att efter kallelse inställa sig till tjenstgöring. Det permitterade manskapet åtnjuter aflöning under hela permitteringstiden.

Då Riksdagen i skrifvelse den 11 april 1894 anmälde, att Riksdagen, med hänsyn till vigten deraf att flottans beväringsmanskap under hela vapenöfningstiden erhölle sin öfning under flottans befäl, hvilket under dåvarande förhållanden icke vore möjligt, lemnade sitt bifall till den af Eders Kongl. Maj:t då föreslagna omorganisationen af sjömanskåren, uttalade Riksdagen tillika önskvärdheten deraf att ytterligare all skälig hänsyn toges till den manskapstillgång, som den till

Femte hutVudtiteln.

såväl öfnings- som tjenstetid numera utsträckta allmänna värnpligten tillförde flottan, och att derför, så snart ske kunde, antagningstiden för det på viss tid anstälda manskapet vid denna kår ytterligare förkortades till hvad som kunde finnas nödigt för bibringandet af erforderlig utbildning af detta manskap, och derigenom den aflöning, som enligt förslaget skulle utgå under permitteringstiden, besparades.

När 1894 års organisation understäldes Eders Kongl. Maj:ts pröfning för att derefter framläggas för Riksdagen, hade flottans värnpligtige ännu ej blifvit öfvade ombord å flottans fartyg och man saknade sålunda all erfarenhet om den sjömilitära utbildningsgrad desse värnpligtige vore i stånd att uppnå. Försigtigheten bjöd derför att ej föreslå en betydlig förkortning med ens i antagningstiden för de en viss del af denna tid tjenstgörande vid sjömanskåren.

De två senaste årens erfarenhet med afseende på sjöbeväringens lämplighet för utbildning och användbarhet ombord har enligt samtlige befälhafvares vitsord ådagalagt, att de flottans värnpligtige, som idkat sjöfart före vapenöfningen, kunna efter densamma i allmänhet på ett någorlunda tillfredsställande sätt fylla de mindre vigtiga platserna ombord.

Såsom jag vid föregående tillfällen framhållit, har det visat sig, att endast en del, mindre än hälften, af en permitterad årsklass kan antagas inställa sig vid inkallelse till tjenstgöring, t. ex. vid mobilisering, då deremot den större delen på grund af sjukdom, vistelse i främmande länder, segling på aflägsnare farvatten med flera orsaker icke är att för ändamålet påräkna. Detta förhållande medför, utom minskning i den påräknade manskapsstyrkan, äfven den oegentlighet, att aflöning utan nytta för flottan utbetalas till dem, som ej infinna sig. Med afseende såväl härå som å hvad jag nyss anfört rörande flottans värnpligtige, anser jag skäl ej förefinnas att vidare antaga manskap vid sjömanskåren, hvilket med bibehållen aflöning permitteras för flera år. De belopp, som under de senare åren utbetalts till sådant manskap, hafva varit rätt betydliga och utgjorde under år 1895 97,340 kronor. Om nu den ändring vidtages, att det viss tid tjenstgörande manskapet antages för en kortare tjenstetid än den nuvarande, kommer en sådan ändring visserligen att medföra besparing af de belopp, som nu utgå till permitteradt manskap, men å andra sidan kommer att deraf följa någon ökning i årsklassernas numerär (äfvensom möjligen i antalet eldare af det ständigt tjenstgörande manskapet) med deraf förorsakade höjda kostnader för dagaflöning, beklädnad och naturaunderhåll, hvilken ökning i kostnader emellertid, såvidt gjorda beräkningar gifva vid handen, kommer att understiga det belopp, som skulle utgå till permitteradt manskap.

4 Femte hufvudtiteln.

Derest Eders Kong! Maj:t skulle godkänna den af mig nu uttalade åsigten, erfordras dock icke någon ändring i staten för sjömanskåren för år 1898, utan torde Eders Kongl. Maj:t, sedan de nu pågående arbetena med kostnadsberäkningar m. m. rörande den ifrågasatta förändrade organisationen hunnit afslutas, vilja för en kommande Riksdag framlägga förslag till ändring i denna stat; men jag anser mig emellertid redan nu, till undvikande af att under innevarande års höst manskapet skall antagas för en tjenstetid af 6 år enligt 1894 års organisation, böra framlägga förslag om denna tjenstetids förkortande till omkring 2 år 8 månader, då utbildningstiden skulle såsom hittills utgöra 2 år 4 månader och manskapet efter utbildningstidens slut skulle finnas tillgängligt för beväringens öfvande och sommarens eskaderöfningar. Jag inskränker mig alltså för närvarande till att föreslå, att ifrågavarande manskap må antagas för en tjenstetid af 2 år 8 månader, hvilken tid dock må kunna utsträckas intill 3 år för det fall att sådant manskap — hvilket enligt gällande föreskrifter antages under hösten men börjar tjenstgöra för sin utbildning vid ingången af nästföljande år, från hvilken tidpunkt tjenstetiden nu ock räknas — önskar att, efter verkstäld antagning, omedelbart inställa sig till tjenstgöring.

Beträffande det ständigt tjenstgörande manskapet vid sjömanskåren — som antages för en tjenstetid af 6 år, med förbindelse för den antagne att derutöfver qvarstå i tjenst 2 år för hvarje examen i underbefälsskola han kan komma att aflägga, och som efter tjensteårens utgång kan vid kåren vinna ny anställning, hvilken hvarje gång bör afse 6 år — har det visat sig vara förenadt med svårighet att hålla den faststälda nummerstyrkan, 1,600 man, fulltalig. Till minskande af denna svårighet torde rekapitulationen böra så mycket som möjligt underlättas; och, då den nuvarande rekapitulationstiden, 6 år, nog förefaller alltför lång för mången, som kanske gerna skulle vilja ånyo taga anställning vid kåren på kortare tid, om sådant läte sig göra, har jag funnit mig böra ifrågasätta att rekapitulationstiden bestämmes till minst 2 år.

Jag får fördenskull i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen:

att, med ändring af 1894 års organisation af flottans sjömanskår, medgifva, att det viss tid tjenstgörande manskapet vid nämnda kår må under innevarande år och framgent antagas för en tjenstetid af 2 år 8 månader eller derutöfver intill 3 år, samt att, beträffande det ständigt tjenstgörande manskapet, ny anställning af den, som önskar bibehållas i tjensten efter utgången af de 6 år, för hvilka han

Femte hufvudtiteln.

antagits, och den tid derutöfver lian kan vara förbunden att i tjensten

qvarstå, skall afse en tid af minst 2 år hvarje gång.

Då jag har för afsigt att här nedan föreslå Eders Kongl. Maj:t att inqvarteringstill Riksdagen göra framställning om inrättande af en sjökrigshögskola, bldrag' hvars personal skulle utgöras af, bland andra, en chef af regementsofficers grad och en adjutant hos chefen, af kaptens- eller subalternofficers grad, och dessa befattningars innehafvare torde böra, jemte dagaflöning från anslaget till aflöning för flottans kårer och stater, åtnjuta

förmånen af inqvarteringsbidrag, chefen till belopp af 1,000 kronor

och adjutanten med 500 kronor, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen:

att, vid bifall till framställningen om inrättande af en sjökrigshögskola, må, utöfver de militära befattningar, hvilkas innehafvare redan finnas i stat upptagne till erhållande af inqvarteringsbidrag i penningar, derest de icke åtnjuta boställe eller bostad, få å staten uppföras nedannämnda befattningar till erhållande af enahanda förmån med de i sådant afseende för deras vederlikar faststälda belopp, nemligen:

1 chef för sjökrigshögskolan........................... kr. 1,000: —;

1 adjutant hos denne chef............................ » 500: —.

I nådig proposition till 1887 års Riksdag föreslog Eders Kongl. Marinin- Maj:t, att till aflöning åt 2 miningeniörer måtte under anslaget till aflö- seniorstaten, ning för flottans kårer och stater anvisas ett belopp af 8,000 kronor.

Den ena af dessa miningeniörer var, enligt chefens för sjöförsvarsdepartementet yttrande till statsrådsprotokollet den 31 december 1886, bilagdt nämnda nådiga proposition, afsedd att tjenstgöra vid Carlskrona station och den andre vid Stockholms station, för att, jemte den från anslaget till mintillverkningspersonalen i enlighet med nådiga brefvet den 24 oktober 1879 aflönade extra ingeniör, handhafva minmaterielens vård och i öfverstyrelsen tillhandagå med uppgörande af mineringsplaner och dylikt. Denna framställning blef af Riksdagen bifallen.

Sedan 1887 års Riksdag, på derom gjord nådig proposition, jemväl höjt anslaget till aflöning för flottans kårer och stater med 13,200 kronor till aflöning för mintillverkningspersonalen, hvaribland omförmälde extra ingeniör då fanns upptagen, faststäldes genom nådigt bref den 22 december 1887 stat för mariningeniörstaten, deri upptogos 3 miningeniörer med fast arvode af 3,750 kronor och tjenstgöringspenningar af 250 kronor.

Sedan alltifrån år 1888 i fråga om miningeniörernes anställning så förfarits, att de miningeniörer, livilka antagits till tjenstgöring vid mariningeniörstaten, icke antagits under benämningen miningeniörer

6 Femte hnfrudtiteln.

med deraf bestämda åligganden, utan miningeniörsbefattningarna bestridts af extra ingeniörer, som emellertid icke uteslutande användts för tjenstgöringen vid minvapnet, blef, på framställning af marinförvaltningen — som ansåg, att det för en tidsenlig utveckling af torped- och minvapnen vore synnerligen önskvärdt att dessa miningeniörer i möjligaste mån finge, i öfverensstämmelse med afsigten i den af 1887 års Riksdag godkända framställningen i ämnet, egna sitt arbete odeladt åt nämnda vapen — genom nådigt bref den 9 augusti 1894 i fråga om miningeniörernes tjenstgöring förordnadt, att dessa skulle antagas för stadigvarande tjenstgöring vid minvapnet samt att fördenskull vid inträffande ledighet bland extra ingeniörer å mariningeniörstaten miningeniörerna skulle tillsättas, en i marinförvaltningens minafdelning och en vid hvardera af flottans stationer, med dylik stadigvarande tjenstgöring samt med skyldighet för dem att derjemte, der så ske kunde, biträda Gned öfriga ingeniörsgöromål.

Uti underdånig skrifvelse den 18 februari 1896 har sedermera marinförvaltningen — jemte förmälan att de å flottans stationer tjenstgörande miningeniörerna jemlikt nådig generalorder den 5 juni 1895 skulle benämnas torpedingeniörer — anfört, bland annat, atit, i likhet med hvad angående extra ingeniörer vid mariningeniörstaten vore stadgadt, jemväl torped- och min-ingeniörerna borde af Eders Kongl. Maj:t tillsättas på förordnande, stäldt på 6 månaders uppsägning, samt att, då det emellertid vore af synnerlig vigt att ifrågavarande befattningar besattes med fullt skickliga och kompetenta personer och då dessa ingeniörer, hvilka icke, såsom hittills varit fallet, skulle anställas såsom extra ingeniörer vid mariningeniörstaten utan allenast vid ett specialvapen, till följd häraf blefve nära nog uteslutna från utsigt att genom befordran till ingeniörer vid mariningeniörstaten vinna anställning med fullmakt å tjensten, möjlighet borde beredas dem att såväl i detta afseende som med hänsyn till löneförmånerna vinna likställighet med ingeniörer vid samma stat, ej blott så att fullmakt å innehafvande tjenst kunde, på förslag af marinförvaltningen, efter minst ett års tjenstgöring för dem utfärdas utan äfven att de efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, räknad! efter erhållet förordnande, egde tillgodonjuta två ålderstillägg om 500 kronor hvardera.

Jag delar i allo Marinförvaltningens åsigt i berörda hänseende och vill särskild! framhålla, att torped- och min-ingeniörerna, med afseende derå att de uteslutande hafva befattning med ett specialvapen, icke hafva utsigt att vinna befordran till ingeniörer vid mariningeniörstaten och derför sannolikt aldrig komma att erhålla någon förhöjning i den

Femte hufvudtiteln.

aflöning af 4,000 kronor, som de vid tjenstens tillträdande bekomma; och då det redan visat sig vara förenadt med svårighet att med den nuvarande aflöningen förvärfva fullt skickliga och kompetenta personer för dessa befattningar, hvilkas innehafvare skola handhafva och vårda den dyrbara minmaterielen, får jag nu i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva

att enahanda rätt till ålderstillägg, som jemlikt gällande föreskrifter tillkommer ingeniör och byggmästare vid mariningeniörstaten, må tillgodokomma de vid samma stat anställa tre torped- och min-ingeniörer;

äfvensom att ingeniörerna Lars Albert Leonard Söderström och Lars Edvard Arfelt, hvilka tjenstgjort såsom torped- eller min-ingeniörer, Söderström sedan den 1 januari 1880 och Årfelt sedan den 1 maj 1888, må i fråga om ålderstilläggs åtnjutande få tillgodoräkna sig den tid de före år 1898 tjenstgjort i sådan egenskap.

Till aflöning för flottans kårer och stater äro för innevarande år anvisade:

dels det härför å ordinarie stat uppförda anslag......... kr. 1,732,052: —

dels det till ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län likaledes å ordinarie stat uppförda anslag..... » 114,000: —

eller tillhopa kr. 1,846,052: —

Enligt den af marinförvaltningen nppgjorda beräkning öfver medelsbehofvet under denna anslagstitel, mot hvilken beräkning jag icke har något att erinra, skulle detsamma för år 1898 uppgå till ett belopp af 1,877,006 kronor 20 öre, för bestridande af hvilket behof beräknats

såsom tillgång:

det ordinarie aflöningsanslaget .......................................... kr. 1,732,052: —

anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar

län ...................................................................................... » 114,000: —

samt tillgång i följd af vakanser ....................................... t> 30,954: 20

Summa kr. 1,877,006: 20

I öfverensstämmelse härmed får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att — med uppförande i riksstaten för år 1898 af anslaget till aflöning för flottans kårer och stater till oförändradt belopp, 1,732,052 kronor — hvad af anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan på grund af

Anslags-

beloppen.

8 Femte ImfVudtlteln.

1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångar^ till aföning för flottans kårer och stater, må likasom föregående år användas för fyllande af behofvet under denna anslagstitel år 1898.

Pensionering af reservbefal.

[6.] Uti en till Eders Kongl. Maj:t stöld, den 27 december 1895 dag-

Pensionering tecknad och af stationsbefälhafvaren vid flottans station i Carlskrona af reservbefal. p^ers Kongl. Maj:t öfverlemnad underdånig skrift hafva 34 reservunderlöjtnanter i flottan, anstälda i nämnda egenskap enligt bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 13 juli 1887, anhållit om vidtagande af sådana ändringar i nu gällande föreskrifter rörande pensionering af reservofficerare, att desse, såväl de redan anstälde som de, hvilka framdeles komme att i samma egenskap anställas, kunde komma i åtnjutande af det pensionsbelopp, som vid aflåtande af proposition om anslag för ändamålet till 1887 års riksdag beräknades, eller 300 kronor årligen från 55 årsålder eller ock af motsvarande kapital; öfver hvilken framställning marinförvaltningen den 18 februari 1896 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande.

Med anledning häraf anhåller jag i underdånighet att få erinra om följande förhållanden.

Till statsrådsprotokollet den 31 december 1886 anförde dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet, att, äfven om officerskåren på den aktiva staten blefve på då föreslaget sätt ökad, likväl vid krigstillfällen och större rustningar uppstode en betydlig brist på befäl, hvarför det vore nödigt att i sammanhang med den förändrade organisation af flottans personal, som departementschefen ville ifrågasätta, åtgärder vidtoges för erhållande af nödigt reservbefäl. Efter att sedermera hafva redogjort för det sätt, hvarpå sådant reservbefäl lämpligen borde utbildas, yttrade departementschefen vidare:

»De förmåner, jag föreslår måtte reservofficersaspirant tillförsäkras, äro

under den tid han för sin utbildning är anstäld vid flottan:

dagaflöning med 3 kronor, beklädnadshjelp 20 kronor i månaden och naturaunderhåll eller ersättning derför i likhet med manskapet vid sjömanskåren; samt

sedan han med godkännande genomgått föreskrifven militärkurs och blifvit utnämnd till reservofficer i flottan:

Femte hnfvudtiteln.

att honom tillförsäkras efter eget val antingen en lifstidspension vid fylda 55 år, en mindre årlig ränta från tidigare ålder, eller ock det kapital, som honom vid viss ålder kan beredas, dock i sistnämnda två fall icke före uppnådda 40 år, derigenom att för honom af statsmedel uti någon af staten kontrollerad rånte- och kapitalförsäkringsanstalt insättes ett visst bestämdt belopp på en gång eller årligen; och bör såsom vilkor för nämnda förmån föreskrifvas:

att han efter genomgången ettårig militärkurs vid någon af flottans stationer der inställer sig ånyo till genomgående af tvenne särskilda repetitionskurser, hvardera på två månader under vintern, i enlighet med de bestämmelser, som derom af Konungen meddelas;

att han årligen, så länge han tillhör flottans reserv och så framt han icke är till utrikes sjöfart permitterad, före mars månads utgång till vederbörande stationsbefälhafvare uppgifver sin adress och tillämnade verksamhet under året, så vidt den då är känd, eljest då den blifver känd;

att han icke på längre tid än högst två månader utan vederbörligt tillstånd vistas utom riket och dess närmast omgifvande farvatten;

att han intill 40 års ålder vid inträffande krig eller större rustningar efter gifven kallelse inställer sig vid sin station mot åtnjutande af reseersättning samt öfriga förmåner i likhet med underlöjtnant vid Kongl. flottan; allt i enlighet med de närmare bestämmelser, som af Konungen meddelas.

Det är uppenbart, att endast sådan sjökapten, som i allmänhet uteslutande trafikerar hemlandsfarvatten, kan med fördel såsom reservbefäl anställas. Behofvet af utbildade reservoflicerare beräknas af chefen för flottans stab till 80.

För att med nöjaktig trygghet alltid kunna påräkna minst detta antal torde utbildandet af 10 reservofficerare årligen erfordras.

Inom de åldersklasser, då antagning till reservofficersaspirant enligt ofvanstående får ega rum, afläggcs sjökaptensexamen i allmänhet vid omkring 23 års ålder, och om den sålunda utexaminerade vid fylda 24 år utnämnes till reservofficer och der qvarstår till fylda 40 år eller omkring 15 år, blefve det sålunda utbildade antalet reservofficerare 150; men då enligt dödlighetsstatistiken omkring 11 procent deraf eller 16 å 17 beräknas afgå med döden och derutöfver ett större antal, möjligen 3 gånger det nämnda, eller omkring 50, af en eller annan orsak kan antagas uteblifva, återstode dock alltid 83, eller det antal, som ungefärligen skulle erfordras vid mobilisering.

Bih. till Itiksd. Prat. 1807. 1 Sami. 1 Afd. 1 Stift.

10 Femte hufrudtiteln.

För beredande åt sålunda utbildade reservofficerare af lifstidspension från 55 års ålder med omkring 300 kronor eller af de likartade förmåner som, på sätt här ofvan är föreslaget, det för honom insatta beloppet kunde medföra, erfordras enligt ränte- och kapitalförsäkringsanstaltens nu gällande prospekt, att antingen på en gång erlägga

vid 22 års ålder ........... 543 kronor

» 23 » )) 573 »

» 24 » » 603 » och

» 25 » » 639 » ;

eller ock att årligen för hvar och en, så länge lian tillhör reserven eller från det år han blifvit utnämnd intill uppnådda 40 lefnadsår, således 15 å 18 år, i nämnda anstalt insätta 55 kronor, hvilket, under förutsättning att ingen under tiden afginge eller förverkade sin rätt, skulle under första året kräfva en utgift af 550 kronor, derefter årligen växa med samma belopp intilldess pensionstagaren nått 40 år, hvarefter årliga afgiften skulle kunna uppgå till högst 8,800 kronor.

Ehuru det torde vara tvifvelaktigt hvilketdera af dessa förslag blefve det för staten billigaste, enär antagligen mången före uppnådda 40 år skulle från pensionsrätten uteslutas och afgiften sålunda för honom upphöra, tvekar jag likväl icke att förorda det förstnämnda förslaget såsom medförande större enkelhet och reda.

Visserligen kunde på goda skäl antagas, att kostnaden för staten blefve ännu billigare, om den föreslagna pensionen af 300 kronor vid 55 års ålder utbetaltes från nionde hufvudtitelns anslag, enär förutom dödsfall äfven andra orsaker under förevarande förhållanden bidraga till pensionsrätter förlust; men då de pensionsbelopp, som framdeles eller tidigast 30 år härefter kunde komma att utgå, icke ens närmelsevis nu kunna beräknas, anser jag mig icke böra tillstyrka denna utväg, utan vidhåller det första af de här ofvan nämnda alternativen såsom det lämpligaste.

Då storleken af såväl pension som lifränte- och kapitalbildning i förhållande till den enskilda premien måste vara beroende af penningetillgången och derpå grundad räntefot samt dödligheten, kan naturligtvis ingen bestämd pension m. m. för all tid fastställas, utan bör premien men icke den deraf beroende pensionen, fixeras, och innehafvaren af försäkringsbok åtnöjas med de förmåner en dylik försäkringsbok kan gifva utan att staten garanterar beloppet.

Då den här föreslagna premien berättigar till återbetalning af

Femte Imfvndtiteln.

kapital i händelse af dödsfall, torde detta böra tillfalla den aflidnes efterkommande.

Såsom nyss är nämndt, skulle enligt gällande prospekt för lifränteoch kapitalförsäkringsanstalten det högsta belopp, som för erhållande af 300 kronors pension vid fylda 55 år, erlagdt vid den högsta ålder reservofficer vid antagandet finge hafva uppnått, sålunda uppgå till 639 kronor för hvarje reservofficer, men minskas i samma mån som insättningen gjordes vid tidigare ålder, och den största utgift, som årligen kunde ifrågakomma för reservbefälets pensionering, sålunda vara 6,390 kronor eller för siffrans jemnande 6,400 kronor.»

Med stöd af hvad departementschefen sålunda anfört, afläts till 1887 års Riksdag nådig proposition i ämnet och Riksdagen beviljade på ordinarie stat ett anslag al 6,400 kronor för reservbefäls -pensionering, hvilket, i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts förslag, i riksstaten uppfördes såsom förslagsanslag högst.

Den 13 juli 1887 utfärdades nådiga kungörelsen angående utbildande af reservbefäl för flottan, affattad i öfverensstämmelse med de grunder, som i departementschefens nyss anförda yttrande blifvit framlagda. I § 13 af denna kungörelse stadgas, att, då reservofficer uppnått 40 års ålder, meddelas honom af Kongl. Maj:t, på anmälan af vederbörande stationsbefälhafvare, afsked ur tjensten, dervid han, om han utan anmärkning fullgjort de honom enligt kungörelsen ålagda skyldigheter, eger att genom stationsbefälhafvarens försorg utfå den handling, som berättigar honom att erhålla lifränta eller kapital. Skulle deremot reservofficeren försumma någon af de enligt § 8 i kungörelsen honom åliggande skyldigheter eller under sin tjenstskyldighetstid blifva straffad för brott, som medför förlust af medborgerligt förtroende, varder han, jemlikt § 14, efter anmälan af vederbörande stationsbefälhafvare, och sedan i förra fallet undersökning om försummelsen vid stationens krigsrätt egt rum, af Kongl. Maj:t, derest försummelsen eller förbrytelsen pröfvas böra dertill föranleda, förklarad från sin anställning i flottans reserv skild; och är han i sådant fall förlustig förenämnda förmån af lifränta eller kapital.

Sedan Eders Kongl. Maj: t den 1 maj 1889 utnämnt 7 reservunderlöjtnanter och med afseende å dem ifrågakommit tillämpning af bestämmelserna rörande insättning af statsmedel i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt, meddelades, på underdånig framställning af marinförvaltningen, genom nådigt bref den 25 oktober 1889, följande närmare bestämmelser i ämnet:

att, då reservofficer af stationsbefälhafvare anmäles till erhållande

12 Femte hufvudtiteln.

af afsked, skall, derest i afseende å det sätt, hvarpå han fullgjort honom genom nådiga kungörelsen den 13 juli 1887 ålagda skyldigheter förekommit anmärkning, som föranledt dertill att han icke kunnat utfå den i § 13 af samma kungörelse omförmälda handling, derom tillika göras underdånig anmälan, hvarefter det skall ankomma på Kongl. Maj:ts pröfning, huruvida handlingen ändock må till reservofficerare eller hans rättsinnehafvare utlemnas;

att reservofficer, som aflider, medan han qvarstår i tjensten, skall i förevarande hänseende anses som hade han erhållit afsked, hvadan jemväl beträffande den aflidne skall, när dertill gifves anledning, hos Kongl. Maj:t göras enahanda anmälan som nyss sagts och för samma ändamål; samt

att såväl då Kongl. Maj:t pröfvat förberörda handling icke böra utlemnas, som då reservofficer varder, jemlikt § 14 i åberopade kungörelse, skild från sin anställning i flottans reserv, de för vederbörandes räkning i lifränteanstalt insatta medlen skola återgå till kronan och redovisas bland besparingarna å femte hufvudtitelns anslag till pensionering af reservbefäl.

Uti sitt förutnämnda, den 18 februari 1896 jifgifna utlåtande har marinförvaltningen upplyst, att med hänsyn till dessa föreskrifter, jemförda med § 14 i kungörelsen den 13 juli 1887, hittills för reservofficerarne blifvit i rånte- och kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm gjord insättning af medel under förbehåll af insatsens återbetalning vid dödsfall före 55 års ålder samt under följande med anstaltens direktion aftalade särskilda vilkor, nemligen

beträffande insats för beredande af lifränta:

»Insättningen sker med förbehållen rätt för Kongl. marinförvaltningen eller annan myndighet, åt hvilken sådan befogenhet varder af Kongl. Maj:t uppdragen, att, innan N. N. uppnått 55 års ålder, uppå reqvisition och mot aflemnande af försäkringsboken återbekomma det insatta beloppet; dock må årliga räntan icke lyftas före uppnådda fyratio lefnadsår», samt

beträffande insats, som afsett beredande af kapitalutbetalning:

»Insättningen sker med förbehållen rätt för Kongl. marinförvaltningen eller annan myndighet, åt hvilken sådan befogenhet varder af Kongl. Maj:t uppdragen, att uppå reqvisition och emot aflemnande af försäkringsboken återbekomma det insatta beloppet.»

Enligt hvad sökandena i sin underdåniga skrift anföra, erhåller, enligt nu gällande prospekt för rånte- och kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm, en reservofficer, för hvilken vid 23 års ålder insättas 573

Femte hufvudtiteln.

kronor, vid 55 års ålder endast 187 kronor 25 öre i årlig lifränta i stället för afsedda 300 kronor.

I det anförande till statsrådsprotokollet, som legat till grund för Kongl. Maj:ts af Riksdagen godkända proposition i denna fråga, framhölls uttryckligen, att premien, men icke den deraf beroende pensionen, borde fixeras och innehafvaren af försäkringsbok åtnöjas med de förmåner en dylik försäkringsbok kunde gifva utan att staten garanterade något bestämdt belopp. Men å andra sidan utgick man tydligen från den uppfattning, att en pension å 300 kronor från 55 års ålder vore en lämplig godtgörelse för den tidsuppoffring och den tjenstgöringsskyldighet, som eu reservofficer både att underkasta sig. Att det emellertid icke under nuvarande förhållande kan låta sig göra att bereda reservofficerare denna pensionsförmån med det för ändamålet i riksstaten upptagna anslag, äfven om dertill lades eventuelt återbetalda insatser, lärer vara uppenbart. Men då den sålunda ifrågasatta pensionen ej torde kunna anses för hög, om det med densamma afsedda ändamål skall vinnas, synes ingen annan utväg finnas än att begära förhöjning af anslaget.

I sammanhang härmed torde böra tagas i öfvervägande, huruvida det icke vore lämpligare att pensionen grundlädes genom insättande för hvarje reservofficer af ett visst belopp om året, i stället, för, såsom nu sker, ett belopp en gång för alla. En sådan förändrad anordning skulle vara ett medel att förekomma försummelser af de reservofficer åliggande skyldigheter, utan att man derför behöfde tillgripa den i § 14 af 1887 års nådiga kungörelse omförmälda, i många fall utan tvifvel alltför stränga åtgärden att beröfva den felande all rätt till pension. Sker nemligen inbetalning årligen, så kan en mindre försummelse föranleda, att den årliga inbetalningen upphör vare sig helt och hållet eller för viss tid, utan att den felande beröfvas sin rätt till de för hans räkning redan insatta medel.

Då vidare alla reservofficerare afskedas vid fylda 40 års ålder, men deremot vinna anställning vid en ålder, som enligt de år 1887 gjorda beräkningarna kan vexla mellan 22 och 25 år, synes det lämpligt, att den, som erhållit anställning vid eu tidigare ålder och följaktligen längre tid förblifver tjenstskyldig, också derför erhåller någon ersättning genom ett högre pensionsbelopp, som vin nes genom ett större antal årliga insättningar.

Under förutsättning att denna ' ändrade form för insättningarnas verkställande godkännes, torde derom böra stadgas, att för hvarje fullt år, som reservofficer efter utnämningen tillhört reserven, skall i januari

14 Femte hufyndtiteln.

månad af det följande året, sista gången det år, hvarunder reservofficeren fyller 40 år, i någon af staten kontrollerad rånte- och kapitalförsäkringsanstalt insättas visst belopp för att derigenom enligt reservofficerens egen önskan bereda honom antingen den lifränta eller det kapital, som för den verkstälda inbetalningen kan erhållas, vare sig vid 55 års ålder eller, om reservofficeren före medlens insättande derom hos marinförvaltningen fram stält särskild begäran, vid tidigare ålder, dock ej före utgången af det år, hvarunder han fyller 40 år.

Det årliga belopp, som sålunda skulle insättas, torde böra bestämmas till 100 kronor. I det för reservofficeren gynsammaste fall, d. v. s. om första insättningen sker under det år, då han fyller 24 år, och insättningarna derefter oafbrutet fortgå till och med det år, hvarunder han fyller 40 år, då således för hans räkning blifvit insatta 1,700 kronor, skulle han, enligt nu gällande bestämmelser för ränteoch kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm och med iakttagande af de förbehåll, som för närvarande göras vid insättning af statsmedel för ifrågavarande ändamål, vid 55 års ålder erhålla en lifränta å 377 kronor eller ett kapital å 4,719 kronor.

Det lifräntebelopp, som sålunda vid 55 års ålder skulle erhållas, öfverstiger visserligen det år 1887 beräknade beloppet. Men då det torde vara ganska sannolikt att samma förhållanden — räntefotens sjunkande och dödlighetens minskning — hvilka medfört den nu inträffade nedsättningen, äfven framdeles komma att verka i samma riktning, och då jag dessutom har för afsigt att föreslå Eders Kongl. Maj:t att stadga skärpta fordringar beträffande repetitionskurserna för reservofficerare, synes mig detta icke vara oskäligt. Enligt nu gällande bestämmelser äro nämnda repetitionskurser förlagda till vintern och omfatta en tid af endast 2 månader hvardera. Denna anordning är dock icke tillräcklig att bibringa reservofficerarne den öfning, som för befäls utöfvande numera är oundgängligen nödvändig, hvarför jag anser att repetitionskurserna böra förläggas till sommaren och omfatta en tid af minst 2, högst 5 månader. Det är tj^dligt att deltagandet i dessa kurser, derest de sålunda anordnas, blir för reservofficerarne mera betungande.

Hvad jag sålunda föreslagit skulle gälla sådana reservofficerare, för hvilka någon insättning för beredande af pension ännu icke egt rum. Men billigheten fordrar att samma förmåner beredas redan antagne reservofficerare, som ännu ej genomgått repetitionskurserna, under förutsättning att de underkasta sig samma skärpta bestämmelser rörande nämnda repetitionskurser, som komma att gälla för de framdeles an-

Femte hufvudtiteln.

tagne. Dervid bör dock hvad som redan blifvit för dem insatt tagas i beräkning, så att insättningarna med 100 kronor årligen icke börja förr, än så många år förflutit, som efter nyss angifna grunder motsvara hvarje börjadt hundratal kronor af den på en gång verkstälda insatsen.

Huru stor höjning genomförandet af de sålunda föreslagna nya grunderna för reservbefälets pensionering skulle erfordra, är tydligen ytterst vanskligt att med fullständig noggrannhet beräkna. Dock torde en höjning från nuvarande 6,400 till 10,000 kronor kunna anses tillfyllestgörande, om åt anslaget gifves naturen af reservationsanslag.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag underdånigst. hemställa, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att höja anslaget till pensionering af reservbefäl från 6,400 kronor till 10,000 kronor, eller med 3,600 kronor, och uppföra detsamma såsom reservationsanslag.

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

Detta anslag, som är afsedt att bereda de rust- och rotehållare vid båtsmanshållet, hvilka utgöra rustnings- och roteringsbesvären effektivt, den lindring i dessa besvär, som 1892 ars urtima Riksdag beslutat, är, med afseende derå att vakanssättningen af båtsmanshållet ännu icke hunnit genomföras, fortfarande erforderligt. Väl har Eders Kongl. Maj:t, med anledning af Riksdagens i skrifvelse den 9 Maj. 1896 derom'' fram stöld a anhållan, den 29 december samma år påbjudit vissa åtgärder för påskyndande af nämnda vakanssättning, men, i afvaktan på verkningarne af de sålunda föreskrifna åtgärderna, har ifrågavarande anslag, som i nu gällande riksstat finnes uppfördt med ett belopp af 33,300 kronor, bibehållits oförändradt.

Undervisningsverken.

Med anledning af en från Örlogsmannasällskapet i Carlskrona hos mig gjord framställning om inrättande af en sjökrigshögskola, anmodade jag i skrifvelse den 19 december 1895 chefen för flottans stab att, efter tagen kännedom om nämnda framställning, angående densamma afgifva yttrande; och har bemälde chef den 30 september 1896 inkommit med yttrande och förslag i ämnet äfvensom under den 30 derpå-

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

.[7-]

Sjökrigs-

högskola.

16 Femte liufvudtiteln.

följande november afgifvit utlåtande rörande vissa ifrågasatta jemkningar i nyssnämnda förslag, hvarefter, sedan chefen för fasta minförsvaret, på min anmodan, yttrat sig beträffande utbildningen af officerare för samma minförsvar m. m., station sb efälhafvarne vid flottans båda stationer afgifvit infordrade yttranden i detta ärende.

Chefen för flottans stab har hufvudsakligen anfört följande:

Om än hos oss kadettutbildningen, utbildningen för att blifva officer vid flottan, kunde anses vara fullt tillfredsställande och väl mäta sig med den, som meddelades andra mariners officersämnen, så vore ett dylikt omdöme ej berättigadt i afseende på officerens vidare utbildning för att fylla de fordringar, som framtiden stälde på honom, då inom vår flotta icke funnes någon annan för alla officerare obligatorisk fortsättningskurs än minskolans helt korta befälskurs, hvarjemte för dem, som särskildt egnade sig åt fasta minförsvaret, vore anordnad en högre befälskurs vid minskolan. I stort sedt kunde således sägas, att det sjömilitära vetande, hvarmed staten utrustade sjöofficeren, frånsedt det visserligen mycket betydelsefulla, som under tjenstens utöfning inhemtades, inskränkte sig till hvad honom i sjökrigsskolan meddelades, hvilket, af huru god beskaffenhet detta än kunde vara, dock ingalunda vore tillfyllestgörande. Om man nemligen toge i betraktande den hastiga, alltjemt fortgående utvecklingen af allt hvad till det sjömilitära området hörde, så vore det uppenbart, att det vetande, som vid officersexamen vore tillräckligt, inom få år blefve alldeles otillräckligt; och derför vore en högre, fortsatt undervisning, utöfver den som inhemtats i sjökrigsskolan, af behofvet oafvisligen påkallad.

Behofvet af en sjökrigshögskola vore för öfrigt ingalunda nytt, utan hade upprepade gånger från vapnets sida framhållits. I början af 1820-talet anordnades vid Carlskrona station föreläsningar i sjötaktik, sjökrigshistoria och manöver. De komiterade, som år 1826 afgåfvo förslag till ordnande af rikets sjöförsvar, ansågo en högre applikativ undervisningsanstalt för flottan böra inrättas efter samma grunder som artilleriets å Marieberg, hvartill ock från och med år 1830 anslogs ett årligt belopp af 1,500 riksdaler. Dessa medel räckte icke till den föreslagna kursen, hvilken ock småningom alldeles upphörde. Frågan blef nu hvilande, till dess Örlogsmannasällskapet i februari 1874 inkom med ett förslag till ordnande af en högskola för sjöofficerare, förlagd i Stockholm, för hvilken årliga kostnaden beräknades till 10,000 kronor. Förslaget öfverlemnades till den då församlade komitén för sjöförsvarets ordnande, som förklarade sig väl inse behofvet af en högskola, der flottans officerare kunde beredas tillfälle att ytterligare utvidga förvärf-

Femte hufvudtiteln.

vade kunskaper för yrket, men ansåg det åsyftade ändamålet kunna vinnas, om undervisningen vid härens krigshögskola å Marieberg ordnades på ett för sjöofficerarnas utbildning förmånligare sätt. Med anledning häraf fann Eders Kongl. Maj:t, i nådigt beslut den 8 maj 1874, frågan för det dåvarande ej böra till någon åtgärd föranleda. I underdånig skrifvelse den 29 november 1878 framstälde dåvarande chefen för flottans militärpersonal förslag till inrättande af en högre sjökrigsskola, hvilken dock i främsta rummet afsåg utbildning för minvapnets skötande. Förslaget godkändes i hufvudsak och i nådiga propositionen till 1879 års riksdag angående statsverkets tillstånd och behof blef anslag för eu dylik högskola samt för föreläsningar å stationerna i ämnen, som icke inginge i nämnda högskolas program, äskadt under titeln »till befrämjande af den högre sjöfficersbildningen». Kostnaden härför beräknades till 9,000 kronor. Statsutskottet yttrade i frågan, att, som inrättandet af denna lärokurs syntes utan alltför stora olägenheter kunna anstå till ett annat år, ansåg sig utskottet med hänsyn till den då varande ekonomiska ställningen icke böra tillstyrka ett nytt ordinarie anslag; och, som utskottet vid sådant förhållande saknat anledning att ingå i granskning af förslaget i öfrigt, hemstälde utskottet, att anslaget icke måtte af Riksdagen beviljas. Riksdagen beslöt också, i öfverensstämmelse härmed, att icke bifalla den nådiga framställningen i ämnet. Sedan dess hade behofvet af en högskola blifvit allt mer och mer enhändt inom vapnet och det vore icke för mycket sagdt, att ett stort flertal af vapnets officerare med hoppfull längtan emotsåge tiden för en högskolas inrättande.

Anordnandet af en högre undervisningskurs för sjöofficerare vore alltså en angelägenhet, som icke borde undanskjutas. I fråga åter om sättet för meddelande af denna högre undervisning, kunde det af skäl, som funnes anförda i chefens för sjöförsvarsdepartementet anförande till statsrådsprotokollet den 8 januari 1879, bilagdt Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition till samma års Riksdag angående statsverkets tillstånd och behof, ingalunda vara lämpligt att förlägga meddelandet af denna undervisning till någon för armén och flottan gemensam undervisningsanstalt, helst som i mån af vapnens förbättrande och kunskapsfordringarnes ökande, rena specialstudier blefve allt nödvändigare och i följd deraf hvarje högre militärt läroverk alltmer måste blifva en specialskola. På grund deraf borde hos oss, såsom i de flesta andra utländska mariner, inrättas ett fullt sjelfständigt högre undervisningsverk för sjöofficerare.

Detta undervisningsverks uppgift skulle blifva dels att låta subal- Bih. till Kiksd. Blot. 1807. I Sami. 1 Afd. 1 Raft. 3

18 Femte hufyudtiteln.

ternofficerarne vid flottan få komplettera och utvidga de kunskaper af mera teknisk natur, hvilka i sjökrigsskolan icke kunde meddelas till den utsträckning, som fordrades för skötandet, äfven i mera underordnade befattningar än den af fartygschef, af vår dyrbara och komplicerade materiel, hvithet, ändamål bäst skulle vinnas genom anordnande af en obligatorisk kurs för subalternofficerare i den ålder, att de i en sådan kurs förvärfvade insigter kunde komma vapnet och dess officerare till gagn på de mera ansvarsfulla poster, som af dem komme att beklädas, såsom t. ex. artilleri- och torped-officerare på stridsfartygen, befälhafvare vid minpositioner och torpedbåtschefer, dels ock att lemna äldre officerare vid flottan tillfälle att i en frivillig kurs inhemta kännedom om beskaffenheten af de många olika frågor, hvarpå sjökrigskonsten hvilade, samt af riktningen i sjökrigskonstens och sjökrigsmaterielens utveckling m. m.

Den obligatoriska kursen borde vara tvåårig med en sammanlagd undervisningstid af omkring 13 månader och skulle hvarje läsår taga sin början under någon af de första dagarne i oktober och pågå till midten af april, med ett uppehåll vid julen af omkring 14 dagar. Kursen skulle fördelas på tvenne samtidigt pågående linier, den allmänna linien och minörlinien, och kursens genomgående med godkännande vara kompetensvilkor för befordran till kapten. Undervisningsämnena skulle vara följande:

A. Tvångsämnen:

a) för båda linierna:

sjökrigskonst, kustgeografi, marinorganisationslära, befästningskonst, skeppsbyggeri, sprängämneslära, fysik, min- och belysningslära samt torpedlära med ritning;

b) endast för allmänna linien: artilleri med ritning;

c) endast för minörlinien: maskinkonstruktion;

B. Valfria ämnen:

matematik med mekanik samt franska språket.

Den frivilliga kursen borde pågå under en vinter och undervisningen uteslutande meddelas genom föreläsningar. Undervisningsämnena borde vara följande: sjökrigskonst, omfattande strategi, taktik och sjökrigshistoria, internationell rätt, landtkrigskonst, marinorganisationslära, artilleri, torpedlära, skeppsbyggeri med maskinlära samt minlära.

Vidare har chefen för flottans stab afgifvit förslag i fråga om hög-

Femte hufvudtiteln.

skolans personal och lokal samt de för ändamålet erforderliga kostnader, hvarom allt jag torde få här nedan uttala mig.

Chefen för fasta minförsvaret har angående utbildning af officerare för anställning vid nämnda minförsvar föreslagit, att dessa officerare finge i likhet med andra sjöofficerare genomgå flottans högskola — den allmänna linien — och derefter eu kurs för minofficerare, motsvarande den nu föreskrifna »högre befälskursen» med deri föreslagen tillökning. Härigenom skulle alltså den föreslagna minörlinien vid högskolan komma att uteslutas.

Chefen för flottans stab har, sedan uteslutandet af minörlinien sålunda blifvit ifrågasatt, i sitt utlåtande den 30 november 1896 förklarat sig icke hafva något att deremot invända, under förutsättning att de officerare, som egnade sig åt min vapnet, efter genomgången allmän kurs vid högskolan, skulle vid minskolan erhålla ytterligare utbildning.

Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Carlskrona har, efter tagen kännedom om de af chefen för flottans stab och chefen för fasta minförsvaret framstälda förslag i ämnet, såsom sin åsigt uttalat: att inrättandet af en högre utbildningsanstalt för undervisning i sjökrigets konst vore af synnerligt behof påkalladt; att denna utbildningsanstalt borde främst af allt hafva en »frivillig» linie; samt att tillkomsten af en sådan anstalt icke borde föranleda rubbning af den nuvarande minörofficersutbildningen. Bemälde stationsbefälhafvare har jemväl uttalat den mening, att det vore öfverflödigt att föreskrifva genomgåendet af högskolan såsom vilkor för befordran, emedan ingen, hvars tjenst medgåfve honom att bevista föreläsningarne, skulle försumma detta, enär han genom denna försumlighet hade genom eget förvållande stannat så långt efter, att han, der vidare befordran ännu stode för honom öppen, kände med sig sjelf, att han derifrån uteslutit sig.

Slutligen har stationsbefälhafvaren vid flottans station i Stockholm förklarat sig på det lifligaste instämma med chefen för flottans stab i fråga om behofvet af en högskola för flottans officerare samt i hufvudsak biträda det af honom afgifna förslag i ämnet, hvarvid stationsbefälhafvaren dock funne sig af angifna skäl böra afstyrka den föreslagna bestämmelsen, att genomgången kurs i högskolan skulle vara ett vilkor för befordran till kapten vid flottan. Angående utbildning af officerare för anställning vid fasta minförsvaret hade stationsbefälhafvaren icke något att erinra vid chefens för fasta minförsvaret förslag samt chefens för flottans stab i öfverensstämmelse dermed afgifna jemkningsförslag.

20 Femte hufvndtiteln.

Den utveckling, som den moderna sjökrigsmaterielen under senare tider erhållit, har medfört betydligt höjda fordringar på den nutida sjöofficerens kunskaper i flera riktningar. Att vid sjökrigsskolan meddela de för sjöofficeren numera behöfliga insigterna i användandet af såväl minvapnet som den komplicerade artillerimaterielen, låter sig ej göra; och i allt fall lärer det i berörda hänseenden erforderliga kunskapsmåttet lämpligast böra inhemtas först efter det den unge officeren haft någon tids ^tjenstgöring och genomgått praktiska kurser vid såväl exercissom skjutskola. På grund häraf och under åberopande i öfrigt af hvad såväl chefen för flottans stab som stationsbefälhafvarne vid flottans båda stationer anfört i fråga om vigten af ett sjelfständigt högre undervisningsverk för sjöofficerare, anser jag inrättandet snarast möjligt af en dylik undervisningsanstalt, hvilken lämpligen torde böra förläggas i Stockholm och benämnas sjökrigshögskola, vara af ett verkligt behof högligen påkalla dt.

Denna högskolas hufvudsakliga uppgift borde, enligt min åsigt, vara att lemna yngre sjöofficerare tillfälle till att utvidga sina kunskaper i åtskilliga sådana ämnen, hvilka icke i tillräcklig omfattning eller ej alls studerats vid sjökrigsskolan, och i öfrigt följa utvecklingen af sjövapnets olika grenar, hvarjemte, i likhet med hvad det till 1879 års riksdag framlagda förslag i ämnet afsåg, det skulle vara jemväl äldre officerare vid flottan, som sådant önskade, förunnadt att efter gjord anmälan och i den mån tjenstgöringen det medgåfve, få följa föreläsningar vid högskolan. Om högskolans uppgift får anses vara den af mig nu antydda, synes mig undervisningen derstädes lämpligen kunna anordnas för de yngre officerarne i en tvåårig undervisningskurs med dertill hörande afgångsexamen samt för äldre officerare medelst föreläsningar under höst- och vintermånaderna hvart annat år. Mot en obligatorisk kurs, i den mening att dess genomgående skulle vara ett kompetensvilkor för befordran till kapten, hyser jag, lika med stationsbefälhafvarne, vissa betänkligheter. Visserligen eger vid artilleriet och fortifikationen det förhållande rum, att genomgående af kurs vid högskola är ett oeftergifligt vilkor för vinnande]^ befordran, men härvid är dock att märka, att för den, som icke lyckats genomgå den föreskrift^ kursen vid högskolan, står i allmänhet Öppet"att erhålla transport till infanteriet och der vinna befordran i vanlig ordning. För den sjöofficer deremot, som efter vid pass 5|å 6 års tjenstgöring vid vapnet blefve underkänd vid examen i sjökrigshögskolan och sålunda icke kunde till kapten befordras, skulle en sådan utväg icke stå öppen. Då likväl det ojemförligt största antalet

Femte hnfvudtiteln.

officerare torde komma att godkännas i denna examen, lärer i ett så praktiskt 3rrke som sjöofficerens det ringa antal, som i samma examen kunde blifva underkändt, finna lämplig användning åtminstone såsom kaptener, hvadan jag finner mig icke böra föreslå att nämnda examen skulle vara obligatorisk för vinnande af befordran.

Om nu, i enlighet med chefens för fasta minförsvaret, af de i ärendet hörda myndigheter biträdda förslag, minörlinien uteslutes från den så kallade obligatoriska kursen, skulle undervisningen vid sjökrigshögskolan anordnas på hufvudsakligen följande sätt.

En tvåårig kurs anordnas med en undervisningstid af omkring 20 veckor årligen under oktober—april månader med ett uppehåll vid julen af omkring 14 dagar.

Till genomgående af denna kurs kommenderas sjöofficerare, som varit i tjenst omkring 4 år, och företrädesvis de, som dertill anmäla sig. Undervisningsämnena i denna kurs blifva följande:

Sjökrigskonst, taktik och strategi;

Sj ökrigshistoria;

Kustgeografi;

Marinorganisationslära;

Skeppsbyggeri och maskinlära;

Fysik;

Torpedlära med ritning;

Artilleri med ritning;

Sprängämneslära, minlära och belysningslära;

Svenska härens organisation; samt

Matematik och mekanik (fritt ämne); hvarjemte åt äldre officerare vid flottan, som dertill anmäla sig, skall beredas tillfälle att, i den mån tjenstens kraf det medgifver, vid högskolan åhöra föreläsningar i nedannämnda ämnen:

Sjökrigskonst;

Artilleri och dess användning;

Minmaterielen ombord och torpeden samt deras användning;

Elektricitetens användning ombord;

Moderna typer för krigsfartyg;

Internationel sjörätt; samt

Landtkrigskonst.

Niirmare bestämmelser i afseende å fordringarne i de särskilda undervisningsämnena, examina m. m. meddelas af Eders Kongl. Maj:t i kommandoväg.

22 Femte hufyudtiteln.

I afseende å sjökrigshögskolans personal anser jag, i likhet med chefen för flottans stab, densamma böra utgöras af:

En chef af regementsofficers grad; en adjutant af kaptens eller subalternofficers grad; lärare till erforderligt antal; samt en vaktmästare.

Beträffande lokal för sjökrigshögskolan kan, enligt verkstäld utredning, för närvarande icke någon sådan beredas i de för flottans räkning disponerade lägenheter. Intill dess sådan lokal kan erhållas, torde icke någon annan utväg gifvas än att för ändamålet förhyra lokal, hvarför medel torde böra begäras å extra stat.

I fråga om den årliga kostnad, som inrättandet af en sjökrigshögskola skulle medföra, får jag, med erinran att aflöningsförmånerna till chefen och adjutanten skulle utgå af anslaget till aflöning för flottans kårer och stater och sålunda icke böra här upptagas, meddela, att, vid den af chefen för flottans stab gjorda beräkningen af arvodena till lärarne, de vid krigshögskolan utgående arvodena tagits till ledning. I sistnämnda högskola utgå lärarearvodena med 300 kronor årligen för hvarje timmes undervisningsskyldighet i veckan. Då emellertid läsåret vid sjökrigshögskolan är afsedt att vara omkring en tredjedel kortare än det vid krigshögskolan, torde lärarearvodena i proportion dertill kunna minskas till 200 kronor årligen för hvarje timmes undervisningsskyldighet i veckan. Hvad kostnaden för föreläsningarne angår, hvilka, såsom ofvan nämnts, borde anordnas hvartannat år, skulle densamma utgöra 3,000 kronor och har alltså hälften deraf upptagits här nedan i beräkningen af den årliga ntgiftsstaten. Arvodet för vaktmästaren torde böra bestämmas till 800 kronor, med rätt till fri bostad i sjökrigshögskolans lokal. Till inköp af böcker, instrument, ved, ljus m. m. torde böra afses 2,500 kronor årligen.

Den årliga utgiftsstaten för sjökrigshögskolan skulle alltså, enligt i flottans stab uppgjord kostnadsberäkning, få följande utseende:

arvoden åt lärare, beräknade efter 200 kronor årligen för hvarje

timmes undervisning i veckan ............................................. kr. 6,300: —

för föreläsningars hållande, enligt samma beräkningsgrund.................................................................................... » 1,500: —•

en vaktmästare, förutom fri bostad....................................... » 800: —

inköp af böcker, instrument, kartor, ved, ljus m. m....... » 2,500: —

Summa kr. 11,100: —

hvartill skulle komma tillsvidare för hyra af lokal......... » 1,800: —

Femte hufvudtiteln.

rörande hvilket sistnämnda belopp jag bär nedan under extra anslagen torde få göra framställning.

Med afseende derå att kostnaden för föreläsningars hållande skulle ena året helt och hållet besparas för att det andra året utgå med dubbla beloppet af den i årliga utgiftsstaten upptagna summa, torde det ordinarie anslaget för skolan böra erhålla reservationsanslags natur; och jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen:

att å riksstatens femte hufvudtitel främst under undervisningsverken må under titel »Sjökrigshögskolan» uppföras ett reservationsanslag å 11,100 kronor, hvarigenom anslagen för undervisningsverken å femte hufvudtiteln komme att höjas från 39,820 kronor till 50,920 kronor.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.

Då inkomsttiteln fyr- och båkmedel för nu ifrågavarande statsregleringsperiod beräknats liksom för innevarande år till 1,400,000 kronor, lärer penningeanslaget till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna. böra i riksstaten upptagas till enahanda belopp och anslaget följaktligen, med inberäkning af deri ingående friheter och ersättningar, 409 kronor, utföras med 1,400,409 kronor, under förutsättning derjemte att de å förenämnda inkomsttitel uppkommande öfverskott fortfarande må såsom hittills få användas för de med anslaget afsedda ändamål.

Öfriga ordinarie anslag.

•

Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande år finnas å femte hufvudtiteln uppförda, har jag icke att föreslå någon annan ändring än att för jemnande af hufvudtitelns slutsumma förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., nu utgörande 46,929 kronor, må höjas med 95 kronor till 47,024 kronor.

[8.]

Lotsverket.

[9.]

Skrifmaterialier m. m.

24 Femte hufvudtiteln.

[10.]

Lokal för sjökrigshögskolan.

[HO

Nyanskaffning af fartygsmateriel.

Extra anslag.

Lokal för sjökrigshögskolan.

Under åberopande af hvad jag här ofvan vid behandlingen af frågan om inrättande af en sjökrigshögskola anfört, får jag i underdånighet hemställa att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till förhyrande af lokal för sjökrigshögskolan å extra stat för år 1898 bevilja ett belopp af 1,800 kronor.

Nyanskaffning af fartygsmateriel.

Till nästförflutna års riksdag gjorde Eders Kongl. Maj:t framställning om anvisande af medel för anskaffning af fartygsmateriel i öfverensstämmelse med ett uppgjordt program, enligt hvilket vår flotta under år 1898 skulle komma att ega sex l:a kl. pansarbåtar, fem torpedkryssare, tolf l:a kl. och nio 2:a kl. torpedbåtar, och äskades för detta ändamål ett anslag på extra stat, att utgå under åren 1897 och 1898,

11,780,000 kronor, för hvilket belopp beräknades kunna anskaffas två l:a kl. pansarbåtar, fyra torpedkryssare och sex l:a kl. torpedbåtar. Riksdagen, som icke gjorde någon anmärkning mot det framlagda programmet, beviljade för anskaffning af ny fartygsmateriel ett belopp af

11.780.000 kronor och anvisade deraf på extra stat för år 1897 ett belopp af 5,440,000 kronor, i sammanhang hvarmed Riksdagen uttalade önskvärdheten deraf, att fartygsmaterielen i den mån lämpligen ske kunde, anskaffades inom landet.

Till följd häraf hafva kontrakt om byggande af två l:a kl. pansarbåtar och två torpedkryssare blifvit med inhemska verkstäder uppgjorda och tre torpedbåtar börjat byggas vid flottans varf. Af dessa fartyg skola torpedkryssarne levereras innevarande år, och äro torpedbåtarne samt pansarbåtarne afsedda att blifva färdiga under våren 1898.

Jag hemställer nu i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att till utgående under år 1898 anvisa återstoden af det år 1896 beviljade anslag till anskaffning af fartygsmateriel med

6.340.000 kronor.

Femte hufvudtiteln.

25 Kanoner i reserv för flottans fartyg.

I nådig proposition til] sistlidna års Riksdag föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen att till anskaffande af kanoner i reserv för flottans fartyg bevilja ett extra anslag å 90,000 kronor. Riksdagen anmälde emellertid i skrifvelse den 9 maj 1896, att, enär denna anskaffning syntes kunna för tillfället anstå, framställningen icke blifvit af Riksdagen bifallen.

Frågan härom har af marinförvaltningen åter upptagits i einbetsverkets förutnämnda underdåniga skrifvelse den 18 september 1896.

Jag tillåter mig med anledning häraf erinra om följande omständigheter, som af mig framhöllos, då jag den 13 januari 1896 hos Eders Kongl. Maj:t hemstälde om aflåtande af proposition i ämnet till då näst sammanträdande Riksdag. Pansaret och de moderna, jemförelsevis tunga men ytterst kraftiga kanonerna hafva gemensamt bidragit dertill, att nutidens stridsfartyg föra ett i förhållande till deras storlek inskränkt antal kanoner. Men ju färre pjeser, som ingå i ett fartygs bestyckning, af desto större vigt är också hvarje särskild pjes för fartygets stridsduglighet. Det moderna artilleriet är af flere orsaker, såsom projektilernas stora utgångshastighet, de nya krutsorternas inverkan på kanonens inre m. m., utsatt för stark slitning och kan derför icke, såsom t. ex. under de numera föråldrade slätborrade kanonernas tid, göra tjenst för ett snart sagdt obegränsadt antal skott. De moderna kanonernas temligen invecklade konstruktion kan föranleda afbrott i deras användbarhet äfven under fredliga öfningar och af dylika kanoner hafva vi ej andra att begagna vid manskapets utbildning i skjutning än dem, som i händelse af krig skola användas mot fienden. Att vår flotta under en följd af år varit nog lycklig att undgå sådana olyckshändelser, som inträffat inom främmande mariner, får ej låta oss glömma den fara, man i nu antydda hänseende löper. Det synes derför vara oundgängligen nödvändigt, att för våra stridsfart}^g anskaffas reservkanoner, som kunna ersätta under skjutöfningar i fredstid eller under krig skadade pjeser; och denna nödvändighet framträder så mycket starkare, som vår flottas fartyg, i följd af sina jemförelsevis obetydliga dimensioner, såsom nämndt är, endast kunna föra ett ringa antal kanoner. Flere af dessa fartyg föra sålunda endast eu å två kanoner samt 2 å 4 mindre artilleripjeser och

lilh. till Rikad. hot. 1HH7. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Haft. 4

[12.]

Kanoner i reserv för flottans fartyg.

26 Femte hnfvudtiteln.

göres en af det ena eller andra slaget obrukbar, så är fartygets stridsduglighet reducerad på ett högst betänkligt sätt.

Under uttalande deraf, att det visserligen vore önskvärdt, att man kunde anskaffa reservkanoner af alla de certer, som å flottans fartyg användas, men att anskaffning af kanoner af de större certerna medförde efter våra förhållanden betydlig kostnad, hemstälde jag om äskande af medel till anskaffning af 4 st. 12 cm. och 5 st. 57 mm. kanoner, för hvilken anskaffning kostnaden då beräknades till 90,000 kronor.

Marinförvaltningen har nu föreslagit, att anslag måtte begäras för anskaffning af 4 st. 12 cm. och 5 st. 57 mm. kanoner, men på grund af nyligen höjda leveranspris har förvaltningen funnit sig nu icke kunna beräkna kostnaden härför till lägre belopp än 115,000 kronor.

Lika med marinförvaltningen anser jag detta behof vara af den beskaffenhet och så vigtigt att fylla, att detsamma måste så snart som möjligt tillgodoses, hvarför jag hemställer att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska ett extra anslag för år 1898 å 115,000 kronor till anskaffning af kanoner i reserv för flottans fartyg.

Ammunition m. m.

[13, 14, För anskaffning af sådan ammunition för stridsfartygen, som ingår

15.] i den för dessa fartyg fastställa 2:a utredningen, för hvars anskaffning Ammunition medel icke inberäknats i fartygens nybyggnadsanslag och till hvilken från öfningsanslaget utbetald ersättning för konsumerad artilleriammunition ej lemnar tillgång, erfordras äfven för år 1898 anvisande af särskilda medel.

Marinförvaltningen har i afseende härå uti sin underdåniga skrifvelse den 18 september 1896 anfört, att de år 1896 till nybyggnad anbefalda stridsfartygen skulle under år 1898 blifva färdiga med en bestyckning af tillsammans 50 kanoner, för hvilka en iöreskrifven 2:a utredning artilleriammunition beräknades kosta 342,000 kronor, då i densamma inginge röksvagt krut till såväl de snabbskjutande kanonernas patroner som de gröfre pjesernas stridsladdningar.

Då det är af stor vigt, att anskaffningen af denna ammunition påbörjas innan fartygen är o färdiga och att således åtminstone någon del deraf nu blifver anskaffad, torde anslagsbehofvet i denna del för år 1898 böra upptagas till 86,000 kronor.

För de torpeder, som äro afsedda att ingå i de till nybyggnad anbefalda stridsfartygens utredning, behöfvas laddningar, och beräknas

Femte hufvud titeln. 27

kostnaden för bomullskrut till torpeder, att under år 1898 anskaffas, till 5,000 kronor.

I likhet med föregående år erfordras jemväl för år 1898 till anställande af skjutförsök 10,000 kronor.

På grund af det nu anförda hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1898 anvisa

a) till artilleriammunition för fartygen ........................ kr. 86,000: —

b) » bomullskrut för torpeder............... » 5,000: —

c) » skjutförsök................ » 10,000: —

Förrådshus för fasta minförsvaret och inredning af förråd för torpeder i Carlskrona.

För fasta minförsvaret och för uppläggning af torpeder finnes för [16.] närvarande i Carlskrona ett gemensamt förrådshus. I följd af ökad tillgång på torpeder har det i denna b}^ggnad befintliga utrj^mmet för svaret m. m. förvaring af sådana blifvit allt mera otillräckligt, så att för de stationen tillhörande torpeder icke kunnat inom förrådshuset beredas plats på annat sätt än genom deras uppläggande så högt, att den nödvändiga tillsynen och skötseln af desamma högligen försvåras. För att bereda det ökade utrymme, som sålunda kräfves för uppläggning af torpeder, har af cheferna för min- och ingeniördepartementen vid flottans station i Carlskrona uppgjorts ett förslag, enligt hvilket ett nytt förrådshus för fasta minförsvaret skulle uppföras vester om sjöinstrument- och sjökarteförrådet och det nuvarande förrådshuset i sin helhet inredas till förvaringsrum för torpeder med dertill hörande mindre verkstad. Det härtill hörande kostnadsförslaget för ifrågavarande anordningar slutar å ett belopp af 92,490 kronor, fördeladt på följande poster:

nytt förrådshus för fasta minförsvaret ................................. kr. 30,500: —

spåranläggningar mellan nyssnämnda förrådshus och nuvarande spår......................................................................... » 2,860: —

brygga af sten och flytande vågbrytare af trä för fasta

minförsvaret....................................................................... b 32,390 —

spårväg mellan nyssnämnda brygga och förrådshuset för

fasta minförsvaret.................................................................. » 4,670 —

inredning af förråd för torpeder i den del af förrådsbyggnaden, som nu innehafves af fasta minförsvaret » 14,970: —

brygga för uttagande af torpeder ......................................... » 5,210: —

spårväg b b b b ....................................... b 1,890: —

Summa kr. 92,490: —

28 Femte hufvudtiteln.

'

Behofvet af ett förrådshus för fasta minförsvaret m. m. anmäldes redan af marinförvaltningen i dess skrifvelse den 17 september 1895 och på min underdåniga hemställan föreslog Eders Kongl. Maj:t 1896 års Riksdag att för ifrågavarande ändamål bevilja ett anslag af 92,490 kronor och deraf anvisa hälften med 46,245 kronor på extra stat för år 1897.

Riksdagen anmälde i skrifvelse den 9 maj 1896, att, enär, i jemförelse med andra anslagsbehof under femte hufvudtiteln, detta byggnadsföretag synts Riksdagen kunna utan större olägenhet för tillfället anstå, Eders Kongl. Majrts framställning i ämnet icke af Riksdagen bifallits.

Af ordalagen i Riksdagens nyssberörda skrifvelse framgår emellertid, att Riksdagen erkänt behofvet af det ifrågasatta byggnadsföretaget och ansett detsamma endast för tillfället böra uppskjutas. Då det växande antalet torpeder gör bristen på behöfligt utrymme alltmera kännbar och en ökning i detta utrymme är oundgänglig, om denna ytterst vigtiga och dyrbara materiel (en torped kostar 8 å 9 tusen kronor) skall kunna erhålla den vård och ständiga, noggranna tillsyn, som dess beskaffenhet kräfver, samt kunna ur förrådet uttagas med den snabbhet, som vid hastigt påkommande behof, t. ex. vid mobilisering, påkallas, och med den trygghet, som dess ömtåliga konstruktion nödvändiggör, såvidt den »inskjutna» torpeden skall fortfarande vara tillförlitlig, anser jag mig böra för Eders Kongl. Maj:t framhålla vigten af det föreslagna förrådshusets uppförande, hvarom marinförvaltningen jemväl erinrat i sin underdåniga skrifvelse den 18 sistlidne september.

Med stöd af det nu anförda får jag därför hemställa, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att för verkställande af ifrågavarande anläggningar vid Carlskrona station bevilja ett belopp af 92,490 kronor samt deraf anvisa på extra stat för år 1898 hälften, eller 46,245 kronor.

Ny docka i Carlskrona.

[17.] I proposition till sistlidne års Riksdag äskade Eders Kongl. Maj:t

Nv docka i för byggande af ny docka i Carlskrona i hufvudsaklig öfverensstämmelse Carlskrona. me(j ett ap varfsehefen derstädes uppgjordt förslag ett extra anslag af 475,000 kronor; men i skrifvelse den 9 maj 1896 anmälde Riksdagen att Riksdagen, som funnit utredningen beträffande det föreslagna dockbyggnadsarbetet icke vara så fullständig, att Riksdagen derå kunnat

Femte hufvudtiteln.

grunda ett beslut, i allt fall ansett andra ifrågasatta anslagsbehof under denna hufvudtitel vara mera angelägna att tillgodose än det ifrågavarande, i följd hvaraf Eders Kongl. Maj:ts berörda framställning icke blifvit af Riksdagen bifallen.

Då jag fortfarande anser det vara för vårt sjöförsvars utveckling och trygghet oundgängligen nödigt, att i Carlskrona anlägges en docka af sådana dimensioner, att en l:a kl. pansarbåt kan i densamma intagas, äfven om den blifvit skadad så att dess djupgående väsentligt ökats eller den erhållit slagsida, finner jag mig af min pligt manad att ånyo göra hemställan om detta ärendes framläggande för Riksdagen.

Enligt det af varfsehefen i Carlskrona med skrifvelse den 29 oktober 1894 till marinförvaltningen öfverlemnade förslag, hvarpå propositionen till 1896 års Riksdag var grundad, skulle den nya dockan anläggas vester om det utanför de nu befintliga s. k. nya dockorna varande yttre svajningsrummet och sträckas i riktning ungefär nord och syd samt ega den längd, som erfordrades för att inrymma fartyg af 90 meters längd, äfvensom en portöppning af 20,78 meters bredd och 7,5 meters medelvattendjup på tröskeln. Den för byggande af denna docka upprättade kostnadsberäkningen slutade på ett belopp af 475,000 kronor, hvartill skulle komma kostnaden för vissa ändringsarbeten å tillhopa 28,300 kronor, hvilken sistnämnda kostnad emellertid ansågs kunna gäldas från ordinarie anslaget till flottans nybyggnad och underhåll.

Uti mitt underdåniga anförande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1896 vidrörde jag äfven ett par andra förslag till anskaffande af en ny, större docka i Carlskrona, af Indika det ena, åsyftande en vester om de nuvarande nya dockorna befintlig fördjupnings användande till docka, skulle medföra en kostnad af 917,530 kronor, och det andra, afseende förlängning af en bland de nuvarande dockorna till omkring 93 meters längd, visserligen beräknats komma att kosta endast omkring 337,000 kronor, men i stället vore behäftadt med den betydande olägenheten, att portöppning icke kunde erhållas nog rymlig för att medgifva intagandet af en l:a kl. pansarbåt i det tillstånd, i hvilket den efter liden bottenskada kunde förväntas flyta. Vid en jemförelse mellan de tre sålunda omförmälda förslagen syntes mig icke någon tvekan kunna råda om det förstnämnda förslagets företräde framför de öfriga.

För den ytterligare utredning, som Riksdagen ansett erforderlig, bär chefen för ingeniördepartementet vid flottans varf i Carlskrona uti skrifvelse till varfsehefen den 21 september 1896 lemnat följande redo-

30 Femte hufvudtiteln.

görelse för samtliga de förslag i ämnet, som på senare åren blifvit framstälda.

Den 29 juni 1889 aflemnade chefen för ingeniördepartementet till varfschefen i Carlskrona ett förslag till förlängning af dockan n:r 1 af de s. k. nja dockorna. De nya dimensionerna skulle blifva: 80 meters längd i bottenplanet, 16 meters bredd i portöppningen och 6,53 meters vattendjup på tröskeln. Kostnaden var beräknad till 282,000 kronor.

Samma dag inlemnades jemväl förslag till anläggning af två större dockor å området vester om nja dockorna; den yttre, som skulle kunna rymma fem pansarbåtar, skulle blifva 92,5 meter lång i bottenplanet och den inre, med plats för tre dylika båtar, skulle blifva 81 meter lång; portöppningarna skulle blifva 18 meter breda och hafva ett vattendjup af 6,83 meter. Kostnaderna beräknades till respektive 2,896,000 kronor och 1,470,000 kronor.

Den 21 augusti 1893 aflemnades, likaledes till varfschefen, ett förslag till förlängning af meranämnda docka n:o 1 till 93,8 meters längd och öfriga dimensioner lika föregående förslag. Kostnaden beräknades till 337,000 kronor.

Den 28 september samma år insändes till chefen för mariningeniörstaten förslag till den s. k. gamla dockans förlängning, hvilket förslag slutade på en summa af 74,600 kronor. Längden i botten skulle blifva 101 meter, bredd i porten 15,26 meter och vattendjupet 5,i meter.

Den 27 augusti 1894 inlemnades till chefen för mariningeniörstaten förslag till en 118,76 meter lång docka, sprängd i berget å vestra delen af nya varfvet och försedd med portar i båda ändar, den södra kommunicerande med öppna sjön och den norra med området vester om nya dockorna. Bredden i portöppningen var 20,78 meter och vattendjupet 7,5 meter. Kostnaden skulle belöpa sig till 616,000 kronor.

Den 29 oktober samma år afgafs till varfschefen förslag på samma docka som föregående, men med endast 90 meters bottenlängd och portar blott i södra ändan. Kostnadsberäkningen slutade på 475,000 kronor samt ersättning för byggnader, som måste rifvas, till omkring 28,300 kronors värde.

Slutligen insändes den 15 december 1894 till chefen för mariningeniörstaten förslag till anläggning af två dockor i ängen vester om nya dockorna, den ena norr om den andra och med alternativt 18 och 20,78 meters portbredd; hvardera dockan skulle vara 90 meter lång samt hafva ett djup på tröskeln af 7,5 meter. För 18 meters bredd uppgick kostnaden till

Femte hufVmltiteln.

för södra portöppningen ........................... 180,520 kr.

» södra dockan........................................... 666,660 »

» norra » ......................................... 858,450 »

eller tillsammans 1,705,630 kr.

i

och för 20,78 meters bredd till respektive 208,100 kronor, 709,430 kronor och 932,740 kronor, eller tillhopa 1,850,270 kronor.

Uti nu anförda skrifvelse den 21 september 1896 yttrar chefen för ingeniördepartementet vidare, att vid jemförelse mellan dessa förslag, genom hvilka frågans tekniska del syntes hafva fått en allsidig belysning, man helt säkert skulle finna det den 29 oktober 1894 afgifna vara det bästa.

Rörande behofvet, af en sådan ny docka anför chefen för ingeniördepartementet, bland annat, följande. Våra krigsfartyg kunde utan tvifvel såväl i fredstid som i krigstid erhålla sådana bottenskador, att de finge både slagsida och ett väsentligt ökadt djupgående, utan att dock förlora förmågan att kunna förflyttas eller förflytta sig sjelfva, och skulle något sådant hända någon af våra nuvarapde l:a kl. pansarbåtar, funnes i detta ögonblick i vårt land endast flottans docka i Stockholm, som kunde mottaga ett sådant fartyg uti dylikt tillstånd. Det vore derför ett dåligt sätt att sörja för vår flytande materiels effektivitet att icke redan nu söka få till stånd flera tillräckligt stora dockor på olika ställen af vår kust, och det läge då närmast till hands att söka åvägabringa en sådan i Carlskrona, som ju läge vestkusten skäligen nära och der reparationsverkstäder vore att tillgå. Funnes icke på hela vår långa kust mera än en docka af för ändamålet tillräckliga dimensioner, kunde det lätt hända, att eu haverist af för handen varande förhållanden hindrades att komma fram till denna enda plats eller der blifva mottagen och sålunda blefve urståndsatt att snart åter gå i verksamhet, äfven om haveriet annars kanske varit snart botadt. Svårare haverier af flottans fartyg hörde visserligen till sällsyntheterna, men haveriet behöfde icke vara så svårt för att fartyget skulle komma uti nyss antydda läge. Om t. ex. den yttre bottenbordläggningen utefter någon viss längd blefve upprifven på ena sidan, hvilket, enligt hvad erfarenheten lärt, lätt kunde inträffa, så både ökades djupgåendet och slagsida uppkomine, och funnes en tillräckligt stor docka tillgänglig, kunde ett sådant haveri kanske repareras nödtorftigt på mindre än en vecka.

Marinförvaltningen, som äfven nu förnyat sin förut gjorda framställning i ämnet, har i und. skrifvelse den 6 sistlidne oktober framhållit följande omständigheter såsom varande särskildt förtjenta af uppmärksamhet.

32 Femte hufvudtiteln.

Under de krigsöfningar med flottan, som årligen utfördes vid Sveriges kuster och hvilka numera företoges under förhållanden så nära som möjligt öfverensstämmande med dem, hvilka kunde antagas göra sig gällande under krig, hade det icke kunnat undvikas att l:a kl. pansarbåtar måste föras genom trånga och sällan befarna skärgårdsleder. I sådana farleder kunde grundstötning lätt befaras, förutom af tillfälliga orsaker, till följd dels deraf att äfven i våra skärgårdars mest använda leder okända grund ej sällan påträffades, dels ock deraf att under vintern större stenblock stundom blefve af påträngande packis förda från grunden ut i farlederna, sedan dessa blifvit senast uppmätta och vattendjupen å sjökort antecknade. Skulle nämnda pansarbåtar taga grund, hvilket jemväl några gånger inträffat, och detta skedde under så ogynsamma förhållanden, att större vattenfyllning af fartygen inträffade, skulle de sannolikt icke kunna intagas vare sig i Carlskrona docka eller i någon annan svensk docka än kronans docka i Stockholm. Vore man dessutom för bergning af l:a kl. pansarbåtar nödsakad att å utsidan anbringa tätting, så kunde denna antagligen icke fästas så säkert, att det icke medförde stor fara för fartygen att föra dem lång väg, hvilket vore att beakta, då, såsom nu vore fallet, en skada, erhållen vid bohusländska kusten eller till och med i närheten af Carlskrona, icke kunde repareras på närmare belägen ort än i Stockholm. Under väpnad neutralitet eller krig skulle bristen på dockor, lämpliga att mottaga l:a kl. pansarbåtar, hvilka fått bottenskador, blifva ödesdiger, enär fartyg, som med tillgång till sådant hjelpmedel mången gång skulle på få dagar eller mindre kunna göras stridsdugligt, utan detsamma måste vara overksamt, om det icke ginge ohjelpligt förloradt.

Till hvad chefen för ingeniördepartementet vid flottans varf i Carlskrona samt marinförvaltningen sålunda anfört rörande behofvet af en ny docka i Carlskrona har jag för egen del intet väsentligt att tillägga. Jag anser mig här endast böra erinra derom att endast eu af de i Carlskrona befintliga dockorna är af sådana dimensioner att eu l:a kl. pansarbåt kan, rustad, deri intagas och detta endast i det fall att djupgåendet ej betydligt ökats eller slagsida förefinnes, äfvensom att med växande antal pansarbåtar svårigheten ökas att, sålänge endast en docka är användbar, i rätt tid och när helst så finnes behöfligt rengöra och måla fartyg af nyssnämnda slag, samt slutligen att åt samtliga ofvan omförmälda förslag är det, som afser ny dockas anläggning vester om de nuvarande dockornas yttre eller södra svajningsrum, med afseende på önskvärdheten att under alla förhållanden kunna i Carlskrona docka reparera en i botten skadad l:a kl. pansarbåt, det billigaste.

Femte hufrudtiteln.

33 Hvad beträffar tidpunkten för fyllande af ifrågavarande angelägna behof, så synes densamma icke kunna utan verklig olägenhet vidare undanskjutas, särskildt med afseende å den nu pågående anskaffningen af ny fartygsmateriel.

Följaktligen hemställer jag i underdånighet, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen, att för byggande af ny docka i Carlskrona i hufvudsaklig öfverensstämmelse med sistnämnda förslag bevilja ett anslag af 475,000 kronor och deraf på extra stat för år 1898 anvisa

150,000 kronor.

Minväsendet.

Uti sin underdåniga skrifvelse den 18 september 1896 har marinförvaltningen erinrat, att i den af förvaltningen under en följd af år förordade ökningen af ordinarie anslaget till flottans nybyggnad och underhåll alltid beräknats 100,000 kronor för fasta minförsvaret, men att, då embete verket nu icke ansett sig böra upprepa sin hemställan om äskande hos Riksdagen af sådan ökning, framstälde sig behofvet af ett särskildt anslag för år 1898 å nämnda belopp till fasta minförsvaret.

Hos 1896 års Riksdag begärdes ett extra anslag å 100,000 kronor till minväsendet; men Riksdagen anvisade för ändamålet allenast 75,000 kronor och anförde såsom grund härför, att 1894 och 1895 årens Riksdagar för ifrågavarande ändamål anvisat endast sistnämnda belopp och att icke tillräckliga skäl förelåge att för år 1897 bevilja högre belopp.

Med afseende å den nedsättning af förevarande anslag, som skedde år 1894, sedan detsamma under flera år utgått med 100,000 kronor, anser jag mig böra erinra, att jag då förordade ifrågavarande nedsättning endast med hänsyn till önskvärdheten af att kunna göra någon minskning i de extra anslagen under femte hufvudtiteln, hvartill väl äfven skulle kunna läggas att vårt minväsende beträffande de faststälda minpositionerna då uppnått en tillfredsställande ståndpunkt i förhållande till den allmänna utvecklingen af minvapnet. Denna utveckling har dock under den senaste tiden i utlandet delvis slagit in på nya banor, hvilket jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1896 tillät mig påvisa. Jag framhöll då särskildt vigten af att anskaffa icke blott vanlig minspärrningsmateriel, handminor, m. in., utan äfven kontraminmateriel för användning i våra skärgårdar; och med afseende härå tillstyrkte jag Eders Kongl. Maj:t att äska det högre anslagsbeloppet.

Bih. till Riked. Prat. M7. 1 Samt. 1 Afd. 1 Höft. 5

[18.]

Minväsendet.

34 Femte hniVudtiteln.

Då nu detta behof icke kunde för år 1897 tillgodoses, lärer det vara så mycket mera af behofvet påkalladt att för år 1898 erhålla ett högre anslag; och hemställer jag följaktligen, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1898 bevilja till minväsendet ett anslag af 100,000 kronor.

Beklädnad åt värnpligtig^.

[19.] På Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning beviljade sist-

Bekiädnad åt lidna års Riksdag till beklädnad af värnpligtige ett extra anslag för invarnpiigtige. nevaranc|e ^ 92,000 kronor.

Såsom jag i mitt underdåniga anförande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1896 framhöll, kunde emellertid det för handen varande behofvet af beklädnader åt värnpligtige ingalunda fyllas med det sålunda begärda och beviljade anslaget. Enligt verkstälda beräkningar erfordras vid mobilisering af flottan tillhopa omkring 5,332 man och om från detta antal frånräknas 550, hvilka skulle afses för stationernas och varfvens verkstäder och i nödfall kunde begagna egna kläder, återstå 4,782 man, af hvilka de flesta, såsom afsedda för sjötjenstgöring, böra beklädas i enlighet med den af Eders Kongl. Maj:t för beklädnad vid dylik tjenstgöring faststälda stat och de öfriga enligt beklädnadsstat för värnpligtige under öfning eller annan tjenstgöring i land.

Enligt hvad marinförvaltningen meddelat i sin underdåniga skrifvelse den 18 september 1896, finnas för närvarande i förråden till beklädnad för sjöbeväringen under sjötjenstgöring 1,276 s. k. ställ. Om härtill läggas de 750 ställ, som beräknats kunna anskaffas för de af sistlidna års Riksdag anvisade medel, utgöres tillgången af tillsammans 2,026 ställ, hvadan bristen enligt marinförvaltningens beräkning skulle utgöra 2,756 ställ.

Med afseende härå har marinförvaltningen för minskande af denna brist hemstält om äskande för år 1898 af 105,500]kronor, för hvilket belopp kunde beklädas ytterligare 750 man värnpligtige samt dessutom anskaffas tilläggspersedlar för eldare under sjötjenstgöring åt 200 man; och får jag, då ifrågavarande brist ovilkorligen måste fyllas för att de vid flottan inskrifne värnpligtige må kunnajjefter inkallelse vid mobilisering vara klädda lika med stammanskapet, tillstyrka, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1898 anvisa till anskaffande af beklädnad åt värnpligtige ett belopp af 105,500 kronor.

Femte hufvudtiteln.

35 Sjökrigsskolan.

I likhet med hvad de närmast föregående åren egt rum, får jag hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att till löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan må, utöfver de 1,300 kronor, som enligt 1888 års Riksdags medgifvande få dertill användas af kadetternas terminsafgifter, anvisas för år 1898 ett extra anslag af 1,860 kronor med det dervid för löneförbättringens erhållande fästade vilkor, att den, som vill deraf komma i åtnjutande, icke må, jemte sin lärarebefattning vid sjökrigsskolan, utöfva lärareverksamhet vid någon privat undervisningsanstalt för inträde i nämnda skola.

Hvad departementschefen sålunda i afseende på regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel äfvensom i öfrigt yttrat och hemstält behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter, i nåder gilla, med befallning att utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas för att tjena till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.

Ex protocollo:

R. Sundin.

[20.]

Sjökrigs-

skolan.

36 Femte hufyudtlteln

Förslag

till

Stat

för Femte hufyudtiteln för år 1898.

Femte hufvudtiteln

37 Ilih. till /Ithd. Prut. 18V7. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. (i

38 Femte hufvudtiteln

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1897.

Sjette hufvudtiteln.

Protokoll öfver civilärenden, hållet inför Hans Maft Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 14 januari 1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas, Statsråden: friherre Åkerhielm,

Wikblad,

Gilljam, friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt och von Krusenstjerna.

Departementschefen statsrådet von Krusenstjerna anhöll i underdånighet att få underställa Kongl. Maj:ts nådiga profning frågan om reglerandet af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel samt yttrade härvid beträffande anslagstitlarne:

Bih. till Jli/csd. Prof. 1897. 1 Samt. 1 AJd. 1 Iläft.

2 Sjette liufviidtiteln.

L1-]

Anslag till näringsstatistiken.

Ordinarie anslag.

Kommerskollegium.

Uti den af Eders Kongl. Maj:t till 1896 års riksdag aflåtna proposition angående statsverkets tillstånd och. behof gjorde Eders Kongl. Maj:t framställning om ökning i den för kommerskollegium gällande stat, i syfte att kollegium måtte varda satt i stånd dels att behörigen fullgöra den kollegium åliggande skyldighet att afgifva statistiska redogörelser för vissa näringar, med iakttagande deri af vissa föreslagna förbättrade anordningar, dels ock att utarbeta jemväl eu särskild arbetsstatistik.

Vid föredragning inför Eders Kongl. Maj:t den 13 januari 1896 af detta ärende erinrade dåvarande departementschefen till en början, hurusom kommerskollegium årligen till Eders Kongl. Magt afgåfve berättelser angående bergshandtering, fabriker och manufakturer, inrikes handel och sjöfart samt utrikes handel och sjöfart, hvilka redogörelser offentliggjordes under litt. C, D, E och F i serien »Bidrag till Sveriges officiela statistik». Efter att derefter hafva angifvit det sätt, hvarpå intill år 1892 dessa redogörelser i kommerskollegium utarbetats, och omförmält åtskilliga anmärkningar, som framstälts mot deras affattande, anförde departementschefen vidare, att den allt mer stadgade öfvertygelsen om att näringsstatistikens bristfällighet egde sin grund i det olämpliga sätt, hvarpå kommerskollegii statistiska verksamhet varit ordnad, vid embetsverkets ombildning 1891 ledt till inrättande af en särskild afdelning inom detsamma — bestående af en förste aktuarie, en aktuarie samt amanuenser och tillfälliga biträden — specielt afsedd för fullgörande på ett mera tillfredsställande sätt än dittills af alla inom kollegium förefallande göromål af statistisk natur och med kraf på vetenskaplig underbyggnad samt särskild statistisk utbildning hos dess tjensteman; och uttalade departementschefen den åsigt, att verkningarne af den gjorda förändringen uti organisationen af kommerskollegii statistiska verksamhet redan framträdt ej mindre derutinnan, att de senare årens närings statistik vunnit i tillförlitlighet genom en sorgfälligare förutgången granskning af deri meddelade specialuppgifter, än äfven i det afseendet att andra mer eller mindre afsevärda förbättringar i de särskilda årsredogörelserna af kollegium vidtagits.

3 Sjette hufvndtiteln.

Departementschefen redogjorde härefter för åtskilliga förbättringar, som under de senare åren genomförts med afseende å statistiken öfver handel och sjöfart.

Beträffande öfriga delar af kommerskollegii statistik meddelade departementschefen att, sedan f. d. presidenten Waern och öfverdirektören Sidenbladh genom nådigt bref den 15 maj 1886 erhållit uppdrag att utarbeta förslag till afhjelpande af bristfälligheter i näringsstatistiken, så hade i enlighet med detta uppdrag af nämnde komiterade afgifvits underdåniga förslag rörande bergverksstatistiken den 21 april 1890 och beträffande fabriksstatistiken den 15 maj 1893, öfver hvilka förslag kommerskollegium och statistiska tabellkommissionen sedermera afgifva utlåtanden; och lemnade departementschefen derefter en redogörelse för några af hufvudpunkterna i dessa förslag och utlåtanden, till hvilken redogörelse jag tillåter mig hänvisa; och vill jag här endast erinra, att enligt omförmälda förslag bland annat dels fabriksberättelsen skulle utvidgas att omfatta betydligt flere grupper af yrken än förut och dels de af vederbörande verks egare afgifna primäruppgifterna rörande bergverk och fabriker, hvilka förut i första hand bearbetats af vederbörande ortsmyndigheter, som till kommerskollegium allenast insändt af sagda myndigheter upprättade sammandrag, skulle öfverlemmnas till kommerskollegium, der hela bearbetningen skulle ega rum.

Sedan departementschefen vidare, med erinran att af den lemnade redogörelsen framginge, att af de ifrågasatta förändringarne de, som rörde bergshandteringen, blifvit i hufvudsakliga delar redan genomförda, uttalat såsom sin åsigt, att fabriksberättelsen med dess nuvarande anordning icke tillfredsstälde de anspråk, som borde uppställas på en fullständig och tillförlitlig statistisk redogörelse öfver dithörande förhållanden, och att komiterades förslag till förbättringar derutinnan kunde i hufvudsak godkännas, öfvergick departementschefen till redogörelse för de ökade anslag, som ej mindre för genomförande af dessa förbättringar än äfven eljest för näringsstatistiken erfordrades, och yttrade departementschefen i detta hänseende:

»Hvad sålunda föreslagits ej mindre i afseende å fabriksberättelsens omfattning och innehåll än äfven i fråga om sättet för uppgifternas bearbetande är emellertid af så genomgripande natur, att det kräfver, om det skall kunna genomföras, ett väsentligt ökadt arbete af kommerskollegii statistiska afdelning. Ett sådant ökadt arbete lärer dock icke kunna af sagda afdelning utföras med dess nuvarande arbetskrafter.»

»Den för kommerskollegium år 1891 faststälda stat upptager såsom

tf

Sjette hufyudtiteln.

ordinarie tjensteman å statistiska afdelningen en förste aktuarie med lön af 3,000 kronor, som efter fem år kan höjas med 500 kronor och efter tio år med ytterligare 500 kronor, samt tjenstgöringspenningar af 1,500 kronor och en aktuarie med lön af 1,800 kronor och enahanda ålderstillägg som förste aktuarien samt tjenstgöringspenningar af

1,200 kronor. Derjemte är för kollegium i dess helhet anslaget ett belopp af 17,500 kronor till juridiskt biträde, amanuenser, andra extra biträden, grufkartekontoret, vikariatsersättningar, renskrifning m. m. Af sist nämnda anslag beräknades vid afgifvande af propositionen till Riksdagen angående den nya staten skola för den statistiska afdelningen utgå dels arfvoden till två amanuenser med 1,200 kronor till hvardera och dels ytterligare till extra biträden omkring 1,700 kronor eller således tillhopa omkring 4,100 kronor.»

»På sätt kommerskollegium i flere till Eders Kongl. Maj:t afgifna framställningar andragit, har emellertid på grund af den alltjemt fortgående ökningen i kollegii göromål nämnda anslag, 17,500 kronor, ej på långt när räckt till att bestrida de erforderliga utgifterna. Hvad särskilt angår amanuenser och extra biträden å den statistiska afdelningen, hvartill, på sätt nyss nämnts, afsetts 4,100 kronor af nämnda anslag, hafva utgifterna hvarje år belöpt sig till omkring 6,000 kronor. Till

närmare upplysning angående fördelningen af dessa utgifter torde jag få meddela följande af kollegium afgifna redogörelse för år 1894. Under nämnda år har i förevarande afseende åtgått — utöfver vikariatsersättning under förste aktuariens och aktuariens semester 225 kronor — dessa belopp:

arfvoden till två amanuenser................................................ kronor 2,400:__

arfvoden till två qvinliga biträden å 50 kronor i månaden till hvardera........................................................ » 1,200: _

ersättning, beräknad efter visst belopp för timme, till

två manliga biträden................................................... » 2,107: 50

gratifikationer till extra ordinarie tjenstemän............... » 325: —

Summa kronor 6,032: 50»

»Redan då kollegium afgaf yttrande rörande ofvan nämnda förslag till näringsstatistikens förbättring, framhöll kollegium nödvändigheten af att, derest samma förslag antoges, arbetskrafterna å den statistiska afdelningen förstärktes. Sedermera har kollegium uti underdånig skrifvelse den 19 februari 1895, sedan förste aktuarien å kollegii statistiska afdelning uti ett till kollegii protokoll afgifvet yttrande lemnat när-

Sjette hufvudtiteln. 5

mare redogörelse för behofvet härutinnan, gjort ytterligare framställning i ämnet.»

»I berörda redogörelse anförde förste aktuarien, bland annat, att det kunde med fullkomlig visshet förutses att, i händelse de föreslagna förändrade anordningarne af fabriksstatistiken, om ock blott så till vida som desamma blifvit af kollegium förordade, vunne nådig stadfästelse, arbetsbördan för kollega statistiska afdelning komme att högst afsevärdt ökas. Dels skulle nemligen fabriksstatistikens omfång väsentligt utvidgas genom upptagande deri af redogörelse för, bland annat, så omfattande grupper af industriella anläggningar som qvarnar och sågverk, dels skulle i berättelsens tabellbilagor i afseende å såväl olika fabriker och handtverk som hvarje särskild tillverkning tillämpas en gruppindelning, hvars konseqventa genomförande blefve både mödosamt och tidsödande, och dels slutligen måste, då ortsmyndigheterna komme att befrias från skyldigheten att uppgöra sammandrag af de statistiska primäruppgifterna, hela gransknings- och sammanföringsarbetet förrättas inom kollegii statistiska afdelning. För utförande på tillfredsställande sätt af de häraf föranledda, i flere hänseenden maktpåliggande och vidtomfattande göromålen erfordrades såsom närmaste ledare eu fast anstäld tjensteman med statistisk utbildning och erfarenhet, hvilken med nödigt biträde kunde verkställa det egentliga tabellarbetet, medan förste aktuarien hade att såsom hittills utarbeta texten till berättelsen samt i sista hand granska korrekturen.»

»Den för närvarande å kollegii statistiska afdelning regelbundet tjenstgörande personalen utgjordes, utom af förste aktuarien och en aktuarie, af två amanuenser, två qvinliga biträden med aflöning per månad samt två manliga biträden, som aflönades per timme och i medeltal tjenstgjorde hvardera 4V2 timmar dagligen. Förste aktuarien upptoges förnämligast med utfärdande af anmärknings- och andra embetsskrifvelser, år 1894 uppgående till ett antal af 872, förande af anteckningar rörande alla till afdelningen inkommande ärenden, nämnda år utgörande ett antal af 1,061, utarbetande af texter till de statistiska berättelserna, korrekturrevision samt beredande af ärenden, hvilka han i egenskap af föredragande inom kollegium hade att handlägga. Aktuarien, hvilken det ålåge att närmast handleda arbetena och meddela arbetsanvisningar åt amanuenser och tillfälliga biträden, vore för öfrigt strängt upptagen af korrekturläsning, uppsättande af skrivelser, förande af expeditionsoch föredragningslistor, upprättande af tabellsammandrag m. m. Af amanuenserna voro den ene sysselsatt uteslutande med bearbetning af konsulernas och norska departementets för det inre uppgifter till ut-

6 Sjette hufVndtiteln.

rikes sjöfartsstatistiken, den andre fullt upptagen af granskning och bearbetning af det för berättelsen om inrikes sjöfart och handel från åtskilliga myndigheter inkommande materialet. De qvinliga biträdena sysselsattes med kontrollsummering, motläsning vid korrekturgranskning, renskrifuing samt utarbetande af den numera i kollega berättelse öfver utrikes handeln meddelade redogörelsen angående handelsförhållandena i städerna Stockholm, Göteborg och Malmö m. m. Af de manliga extra biträdena användes det ena företrädesvis vid bearbetning af de från generaltullstyrelsen till kollegium årligen öfverlemnade tabellariska uppgifterna till berättelserna öfver utrikes handel och utrikes sjöfart, under det att det andra biträdet hade att så godt som ensamt verkställa granskning och sammanställning i tabeller af samtliga uppgifter, som rörde fabriksstatistiken. Med utarbetande af bergverksstatistiken hade, förutom förste aktuarien, i allmänhet ingen af den statistiska afdelningens stadigvarande personal kunnat sysselsättas, utan hade det befunnits nödigt att härför under kortare tid anlita särskildt extra biträde.»

»Då sålunda, enligt hvad af det anförda framginge, förste aktuarien vid utarbetandet af berättelsen öfver fabriker och manufakturer blott hade att tillgå ett tillfälligt biträde med 4 V2 timmars daglig arbetstid, och då möjlighet ej funnes att uti fördelningen af arbetet å kollegii statistiska afdelning göra någon ändring till fromma för sagda berättelse, med mindre än att en eller flere af de öfriga årsredogörelserna skulle deraf blifva lidande, syntes det oundgängligen nödvändigt att i och med fastställandet af förändrad anordning af fabriksstatistiken tillfälle bereddes kollegium att å kollegii statistiska afdelning anställa en ny ordinarie tjensteman, hvilken då lämpligen torde böra likställas med aktuarien å sagda afdelning och sålunda eg a att årligen uppbära i lön 1,800 kronor och i tjenstgöringspenningar 1,200 kronor samt vara berättigad till erhållande af tvenne ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter respektive fem och tio års väl vitsordad tjenstgöring.))

»Förste aktuarien fäster i sin vid kollegii ofvanberörda skrifvelse af den 19 februari 1895 fogade redogörelse uppmärksamheten jemväl på ett annat förhållande, som, oafsedt om öfriga ifrågasatta förändringar i fabriksstatistiken komme till genomförande eller icke, dock under alla förhållanden påkallade en förökning af amanuensernas antal. I detta afseende yttrade förste aktuarien hufvudsakligen följande:»

»Värdet och nyttan af statistiska redogörelser betingades, såsom bekant, utom af deras fullständighet och tillförlitlighet, äfven i väsentlig mån af den snabbhet, hvarmed de komme allmänheten tillhanda. Detta

7 Sjette liufvudtitcln.

gälde i all synnerhet beträffande näringsstatistiken, som näppeligen kunde sägas fylla sin uppgift, med mindre än att den offentliggjordes så tidigt som möjligt och i hvarje fall ej gerna senare än året närmast efter redogörelseåret. När, som händelsen vore med vissa delar af den svenska näringsstatistiken, ett motsatt förhållande egde rum, torde derför angeläget vara att, såvidt omständigheterna sådant medgåfve, härutinnan åvägabringa nödig ändring. Då, beträffande berättelsen öfver fabriker och manufakturer, denna i följd af den ökade kontroll och noggrannare bearbetning, som uppgifterna underkastats, för år 1891 utkom först den 31 maj 1893 och för år 1892 så sent som den 30 juni 1894, hade alltså deri meddelade data vid offentliggörandet varit omkring ett och hälft år gamla samt belyst förhållanden, hvilka efter så lång tid måste anses hafva i många fall förlorat aktuelt intresse. För såvidt icke den väl behöfliga granskningen af de inkomna uppgifterna skulle åsidosättas och statistikens tillförlitlighet .dermed äfventyras, vore det emellertid svårligen möjligt att påskynda utgifvandet af fabriksstatistiken annorledes än genom ett betydligt forceradt arbete, för hvars utförande dock nödiga arbetskrafter saknades. Genom att öka arbetsstyrkan å kollegii statistiska afdelning med en amanuens skulle emellertid nu anmärkta olägenhet i afseende å sistberörda berättelses försenade utgifvande tvifvelsutan småningom blifva afhjelpt, hvarjemte erforderligt biträde vid bergverksstatistikens utarbetande kunde erhållas, så att kollegium icke vidare behöfde för detta arbete anlita särskildt extra biträde. Och när framdeles fabriksberättelsens utgifningstid hunne framskjutas till året näst efter redogörelseåret, skulle denne amanuens under månaderna januari—mars, innan ännu nya primäruppgifter vore inkomna, kunna sysselsättas med för de olika berättelserna afsedda tabelluppställningar och andra förarbeten, egnade att underlätta berättelsernas offentliggörande inom behörig tid, äfvensom biträda med utredningar till främjande af statistikens förbättrande i allmänhet. Ifrågavarande amanuens borde lämpligen, i likhet med de tvenne å kollegii statistiska afdelning redan anstälde amanuenser, åtnjuta ett årligt arfvode af 1,200 kronor.»

»Slutligen ansåge förste aktuarien sig böra upplysa, att fabriksstatistikens utarbetande med nuvarande arbetskrafter visat sig kräfva en tid af cirka 13 månader, hvadan utgifningstiden för denna berättelse tydligtvis allt mer och mer försenades.»

»På grund af hvad sålunda af första aktuarien anförts hemstälde kollegium i skrifvelsen den 19 februari 1895 ej mindre att kollegium måtte erhålla tillstånd att från och med maj månad 1895 anställa ytter-

8 Sjette hufvudtiteln.

ligare en amanuens å den statistiska afdelningen, än äfven att, derest kollegii förslag rörande förändrad anordning af fabriksstatistiken vunne godkännande, en ny aktuarie^ en st å samma afdelning måtte varda inrättad med enahanda aflönings- och andra förmåner, som vore förenade med den å kollegii nuvarande stat upptagna aktuarie^’ensten.»

»I anledning af denna framställning, i hvad den afsåg åtgärder för påskyndande af fabriksberättelsens utgifvande, anvisade Eders Kongl. Maj:t, efter statskontorets hörande, genom beslut den 24 maj 1895 till kollegii förfogande för tiden från och med påföljande juni månad till årets slut ett belopp af högst 100 kronor i månaden att användas till godtgörelse åt ytterligare en amanuens å den statistiska afdelningen; och har Eders Kongl. Maj:t derefter uppå ytterligare framställning af kollegium genom beslut den 20 sistlidne december (1895) jemväl för innevarande år (1896) anslagit 100 kronor i månaden att för enahanda ändamål af kollegium användas.»

Af det sålunda anförda ansåg departementschefen framgå, att för genomförande af de ifrågasatta förbättringarne i fabriksstatistiken och för ett påskyndande af årsberättelsens utgifvande med nödvändighet erfordrades förstärkning af arbetskrafterna inom kommerskollegii statistiska afdelning med en aktuarie och en amanuens, hvarförutom behöfdes en ytterligare förhöjning, motsvarande det särskilda tillskott, som under de senare åren utöfver derför i staten afsedda belopp måst anvisas till arfvoden åt extra biträden.

I sammanhang med dessa anslagsbehof behandlades frågan om de anslag, som erfordrades för anordnande af en arbetsstatistik, och äskade Eders Kongl. Maj:t för ifrågavarande begge behof en ökning af den för kommerskollegium gällande stat med tillhopa 33,200 kronor. Af denna ökning belöpte på näringsstatistiken följande belopp:

aflöning till en aktuarie med samma löneförmåner som till den nu i kollegium anstälde aktuarien eller 1,800 kronor i lön, 1,200 kronor i tjenstgöringspenningar samt två ålderstillägg å 500 kronor efter fem

och tio år................................................................................................ 3,000 kr.

förhöjning af det till 17,500 kronor uppgående anslaget »till juridiskt biträde, amanuenser, andra extra biträden, grufkartekontoret, vikariatsersättningar, renskrifning m. m.» med dels 1,200 kronor, motsvarande arfvodet till en amanuens, och dels 2,000 kronor, motsvarande skilnaden mellan det belopp 4,100 kronor, som vid kommerskollegii ombildning beräknades af anslaget belöpa å statistiska afdelningen, och det belopp af omkring 6,000 kronor, som för denna afdelning på senare tiden tagits i anspråk, tillhopa ........................ 3,200 kr.

Summa 6,200 kr.

9 Sjette hufVudtiteln.

Uti skrifvelse den 11 maj 1896 angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel yttrade Riksdagen rörande denna fråga:

»Såsom framgår af den redogörelse angående näringsstatistiken, som till det i ärendet förda statsrådsprotokoll lemnats, har Eders Kongl. Maj:t- för denna statistiks behof under anslagstiteln kommerskollegium äskat dels ett anslag å 3,000 kronor till aflöning af en ny tjensteman i första lönegraden och dels en förhöjning med 3,200 kronor i det å kollega stat uppförda anslaget 'till juridiskt biträde, amanuenser och andra extra biträden, grufkartekontoret, vikariatsersättning, renskrifning m. m.’ Beträffande sistnämnda anslag har föredragande departementschefen meddelat, hurusom den del deraf, som afsetts till arfvoden åt amanenser och extra biträden å kommerskollegii statistiska afdelning, årligen måst öfverskridas med omkring 2,000 kronor, hvarjemte under senaste tiden befunnits nödigt att, hufvudsakligen för åstadkommande af en ur flere synpunkter önskvärd tidigare utgifning af berättelsen angående fabriker och manufakturer, anvisa 100 kronor i månaden eller sammanlagdt 1,200 kronor för år till arfvode åt ytterligare en amanuens å samma afdelning. Dessa utöfver det ordinarie anslaget anvisade medel, tillsammans 3,200 kronor årligen, synas vara för afdelningens verksamhet oundgängligen behöfliga, äfven om näringsstatistiken framgent skulle utarbetas efter samma plan, som hittills blifvit följd. Vissa delar af denna statistik äro emellertid i behof af omfattande förbättringar. Riksdagen har nemligen funnit det vara till fullo ådagalagdt, att statistiken öfver fabriker och manufakturer fortfarande är behäftad med afsevärda brister och att den hvarken i fråga om fullständighet eller tillförlitlighet motsvarar de fordringar, som derpå böra ställas. Den utvidgning af fabriksstatistikens innehåll och de förändrade anordningar för vinnande af mer tillförlitliga uppgifter, som med afseende härå synas önskvärda, måste uppenbarligen föranleda en väsentlig ökning i göromålen å den statistiska afdelningen. Då härtill kommer, att jemväl för afhjelpande af bristfälligheterna i den del af statistiken öfver Sveriges utrikes handel, som rörer varuutbytet med Norge, ökadt arbete torde komma att påkallas, har Riksdagen ansett eu ytterligare förstärkning af arbetskrafterna å nämnda afdelning erforderlig, och synes anslaget för detta ändamål icke kunna sättas till lägre belopp än 3,000 kronor. Riksdagen, som sålunda funnit skäl bevilja de medel, som af Eders Kongl. Maj:t äskats för näringsstatistikens behof, anser emellertid vid det förhållande att omförmälda anslagskraf i propositionen stälts i sammanhang med Bih. till iti/csd. Prat. M'J1. ! Hand. 1 Ajd. / Höft. 2

10 Sjette hufvudtiteln.

frågan om anordnande af en svensk arbetsstatistik, och då undersökningar på detta senare område möjligen torde kunna gifva uppslag till en i viss mån förändrad behandling af näringsstatistiken, att de nu föreslagna ökade anslagen för densamma böra uppföras å extra stat.»

Kiksdagen, som deremot icke godkände den uppgjorda planen för anordnande af en arbetsstatistik men för särskilda arbetsstatistiska undersökningar beviljade 10,000 kronor på extra stat, fann alltså i anledning af Eders Kongl. Maj:ts ofvan omförmälda framställning skäligt att å extra stat för år 1897 anvisa 16,200 kronor, deraf 6,200 kronor till utarbetande af näringsstatistik inom kommerskollegium och 10,000 kronor lör anställande af arbetsstatistiska undersökningar.

Frågan om näringsstatistikens ordnande har sedermera den 13 november 1896 inför Eders Kongl. Maj:t föredragits, dervid Eders Kongl. Maj:t i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvan omförmälda förslag föreskrifvit, att i afseende å de berättelser om förhållandet med bergshandtering samt fabriker och manufakturer, hvilka det tillhör kommerskollegium att årligen till Kongl. Maj:t afgifva och hvilka skola delas i två afdelningar, nemligen berättelsen om bergshandtering och berättelsen om fabriker och handtverk, skall iakttagas:

att berättelsen om bergshandtering en skall omfatta alla de verk, som afse antingen vinnande af malmer, sjö- och myrmalmer deri inbegripna, och inmutbara mineralier jemte stenkol och eldfasta leror, fältspat och liknande ämnen, hvilka efter kommerskollegii pröfning kunna anses lämpligen böra inräknas bland bergverksprodukter; eller framställning af metaller, dock att af jernverkens tillverkningar i berättelsen blott redovisas tackjern och direkt från masugn framstäldt gjutgods; eller ock tillverkning af smältstycken, råskenor och göt med flere mellanprodukter jemte skrotadt gjutgods af smidbart jern och stål, samt stångjern och stål i stänger, äfvensom andra dylika tillverkningar, hvilka direkt framställas af tillförene ej välda ämnen;

att berättelsen om fabriker och handtverk skall omfatta dels alla fabriker och dermed jemförliga industriella verk och inrättningar, såsom gjuterier och mekaniska verkstäder, jern- och stål- eller andra metallmanufakturverk, stenhuggeri och stenbrott, kalk-, krit-, tegel- och glasbruk, gasverk, elektricitetsverk, krutbruk, sågverk, skepps- och båtbyggerier, qvarnar, bryggerier, bränvinsbrännerier, sockerbruk, spinnerier, väfverier, färgerier, garfveri1, pappersbruk, boktryckerier och stentryckerier, allt så vidt rörelsen drifves i så stor omfattning eller under sådana förhållanden i öfrigt, att den skäligen må anses såsom fabriksrörelse, dels ock alla handtverk, så vidt de ej drifvas allenast för husbehof;

11 Sjette hnfvndtiteln.

att berättelsen om bergshandtering en skall meddela, förutom hvad i öfrigt kan synas kommerskollegium anmärkningsvärdt, uppgifter rörande: fyndigheters förvärfvande och försvar; qvantiteten brutet berg och malm eller mineral tillsammans; qvantiteten och värdet af hvarje särskild bergverksprodukt.; de vigtigaste slagen af använda ugnar och härdar; använd drifkraft; för bevillning uppskattad inkomst af bergverksdriften; antal arbetare, (arbetsförmän deri inräknade) med fördelning efter kön och åldersklasser; samt i arbetet timade olycksfall, som medfört döden eller oförmåga till arbete under minst fjorton dagar;

att berättelsen om fabriker och handtverk skall meddela, förutom hvad i öfrigt kan synas kommerskollegium anmärkningsvärdt, uppgifter rörande:

a) i hvad berättelsen afser fabriker och dermed jemförliga inrättningar: qvantiteten och värdet af hvarje särskild tillverkning; de vigtigaste slagen af använda maskiner eller apparater; använd drifkraft; för bevillning uppskattad inkomst af fabriksdriften; antal arbetare (arbetsförmän deri inräknade) med fördelning efter kön och åldersklasser; samt i arbetet timade olycksfall, som medfört döden eller oförmåga till arbete under minst fjorton dagar; och

b) i hvad berättelsen afser handtverk: antal handtverkare och deras arbetare, skilda till kön och för särskilda slag af handtverk; samt för bevillning uppskattad inkomst af handtverksdriften;

att prim är uppgifter till förenämnda tvenne berättelser med undantag af dem, som afse bränvinsbrännerier och fabriker för tillverkning af hvitbetssocker, rörande hvilka särskild! är stadgadt, skola meddelas å tryckta blanketter, hvilka skola af kommerskollegium öfversändas, i afseende å uppgifter rörande bergverk äfvensom fabriker, som drifvas i samband med bergverk, till bergmästarne och, i afseende å uppgifter angående öfriga fabriker samt handtverk, i Stockholm till öfverståthållareembetet, i annan stad till magistraten eller, der magistrat ej finnes, den stadsstyrelse, som i stället tillsatt är, samt å landet till kronofogden; med åliggande för nämnda myndigheter att med ledning af mantalslängden eller i öfrigt kända förhållanden verkställa utdelning till vederbörande verks egare af blanketterna angående bergverk och fabriker samt dervid noga tillse, att blanketter tillställas hvarje verks egare;

att egare af bergverk eller fabrik skall senast inom den 1 mars hvarje år återställa honom tillstäld blankett, vederbörligen ifyld beträffande förhållandena under näst föregående år, till den myndighet, från hvilken han densamma mottagit;

att, sedan ofvan nämnda myndigheter sålunda mottagit de ifylda

12 Sjette hufvudtiteln.

blanketterna samt äfven, der så kan behöfvas, infordrat felande uppgifter, dessa myndigheter hafva att, för vinnande af omedelbar rättelse af ögonskenliga fel och ofullständigheter i de inkomna uppgifterna, granska desamma, hvarefter uppgifterna skola insändas till kommerskollegium inom den 1 april hvarje år; samt

att uppgifterna angående handtverk skola af öfverståthållareembetet, magistrat eller i dess ställe tillsatt stadsstyrelse och kronofogde med ledning af mantals- och taxeringslängder införas å de från kommerskollegium erhållna blanketterna samt insändas till kommerskollegium inom den 1 april näst efter det år uppgifterna afse;

skolande dessa föreskrifter iakttagas i afseende på berättelserna om bergshandteringen samt om fabriker och handtverk för år 1896 samt intill dess annorlunda kan varda förordnadt.

I sammanhang härmed har Eders Kongl. Maj:t berörda den 13 november 1896 dels genom särskild kungörelse stadgat skyldighet för en hvar, som såsom näring idkar bergverks- äfvensom fabriks- eller dermed jemförlig rörelse, att angående näringens utöfning afgifva statistiska uppgifter, dels ock bemyndigat kommerskollegium att lyfta det å extra stat för 1897 till utarbetande af näringsstatistik anvisade belopp af

6,200 kronor och deraf använda 3,000 kronor till aflönande af en för sagda år antagen aktuarie å den statistiska afdelningen och återstoden till ersättning under samma år åt öfriga extra biträden å nämnda afdelning.

Såsom framgår af Riksdagens skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t i anledning af Eders Kongl. Maj:ts till sistlidna års Riksdag i förevarande ämne gjorda framställning, har Riksdagen till fullo erkänt behofvet af de för näringsstatistiken äskade anslag, men uppfört dessa anslag å extra stat för 1897 af det skäl att berörda anslagskraf i Eders Kongl. Maj:ts proposition stälts i sammanhang med frågan om anordnande af en svensk arbetsstatistik samt att undersökningarne på detta senare område möjligen kunde gifva uppslag till en i viss mån förändrad behandling åt näringsstatistiken. Vid afgörandet af frågan om ordnande af näringsstatistiken har jemväl tagits i öfvervägande, huruvida de arbetsstatistiska undersökningar, som komma att i följd af Riksdagens beslut innevarande år verkställas, kunde föranleda någon ändring i den allmänna näringsstatistikens behandling, men har någon sådan ändring icke funnits af berörda omständighet påkallad. Då de förändrade bestämmelser rörande näringsstatistiken, hvilka i Eders Kongl. Maj:ts proposition till sistlidna års Riksdag stäldes i utsigt och hvilka,

13 Sjette hnfvudttteln.

på sätt ofvan omförmälts, komma att föranleda väsentligt ökadt. arbete inom kommerskollegii statistiska afdelning, numera blifvit af Eders Kongl. Maj:t meddelade och de öfriga behof, för hvilka ökning i det för näringsstatistiken afsedda anslag för 1897 beviljats, fortfarande förefinnas och äro af stadigvarande art, torde giltig anledning förekomma, att det af Riksdagen till förevarande ändamål på extra stat för samma år beviljade anslag varder uppfördt å ordinarie stat.

På grund af hvad jag sålunda anfört tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva

dels att i den för kommerskollegium faststälda stat uppföres aflöning för ytterligare en aktuarie å den statistiska afdelningen med lön 1,800 kronor, som efter 5 år kan höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor, samt tjenstgöringspenningar 1,200 kronor, och dels att det i staten för kommerskollegium upptagna anslag å

17,500 kronor till »juridiskt biträde, amanuenser och andra extra biträden, grufkartekontoret, vikariatsersättningar, renskrifning m. m.» förhöjes med 3,200 kronor eller till 20,700 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill, anslagstiteln »kommerskollegium» att höjas med 6,200 kronor eller sålunda från dess nuvarande i riksstaten uppförda belopp 64,600 kronor till 70,800 kronor.

Landsstaterna i länen.

Enligt hvad statskontoret i sin berättelse om statsverkets inkomster in. m. meddelat, komma till följd af tjenstinnehafvares afgång samt enligt särskilda nådiga beslut följande landsstatsboställen med i stat beräknad afkastning af sammanlagdt 3,635 kronor att, efter tilländagångna tjenste- och fardagsår, till statsverket indragas, nemligen

kronofogdebostället i Mellersta Roslags fögderi af Stockholms län Eneby n:is 1 och 2, 1 mantal;

. iänsmansbostället i Seminghundra härads länsmansdistrikt af Stockholms län Bergby n:o 2, 1 mantal;

häradsskrifvarebostället i Finspånga läns samt Bråbo och Memmings härads fögderi af Östergötlands län Entita n:o 1, ' 2 mantal;

Iänsmansbostället i Asarums distrikt af Blekinge län Hultet n:o 1, :,/s mantal;

Iänsmansbostället i Inlands nordre härads distrikt af Göteborgs och Bohus län Skålldal, a« mantal; och

[2-]

Höjning i anslaget till följd af indragning af landsstatsboställen.

[3.]

Höjning af reservationsanslaget till vägundersökningar.

Sjette hufvudtiteln.

häradsskrifvarebostället i Jemtlands läns norra fögderi Söre n:o 1, 3 mantal.

Af en statskontorets berörda skrifvelse bilagd uppgift inbemtas tillika, att den i stat beräknade afkastningen af länsmansbostället i Färentuna bärads länsmansdistrikt af Stockholms län Väsby n:o 3, % mantal, kommer att enligt beslut förhöjas med 20 kronor.

Nu anmärkta förhållanden påkalla en förhöjning af anslaget till landsstaterna i länen med 8,615 kronor; och jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,

att anslaget till landsstaterna i länen må, med anledning af förstnämnda sex boställens indragning och förändrad beräkning af sistnämnda boställes afkastning, böjas med 3,615 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till »landsstaterna i länen (deraf 110,000 kronor reservationsanslag)» att höjas från 2,681,383 kronor till 2,684,998 kronor. .

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

Efter det till undersökningar och expenser för allmänna arbeten under flera år af Riksdagen anvisats anslag på extra stat, blef, i sammanhang med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uppförande å ordinarie stat, vid 1882 års riksdag för omförmälda ändamål under anslagstiteln »väg och vattenbyggnadsstaten» beviljadt ett årligt reservationsanslag till belopp af 40,000 kronor. I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts framställning böjde Riksdagen detta belopp från och med år 1886 till 50,000 kronor och, sedan Eders Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att från och med år 1887 ytterligare höja detsamma till 60,000 kronor, blef denna framställning på det sätt bifallen, att under ofvan nämnda anslagstitel uppfördes två reservationsanslag till sammanlagdt belopp af 60,000 kronor att användas, 30,000 kronor till expenser för allmänna arbeten och

30,000 kronor till vägundersökningar, som af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande föranstaltades, dock så att reservationer å det förra anslaget jemväl finge användas till vägundersökningar, när sådant, funnes behöfligt.

_ Enligt hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen år 1890 i underdånighet anmälde, hade oaktadt den förhöjning, som sålunda egt rum, de för vägundersökningar afsedda medlen icke kunnat tillfredsställa behofvet, och i enlighet med styrelsens hemställan föreslog Eders Kongl.

15 Sjette hufvudtiteln.

Maj:t derföre 1891 års Riksdag att höja ifrågavarande anslag från

30,000 kronor till 40,000 kronor; men uti sin skrifvelse angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel erinrade Riksdagen derom, att Riksdagen för år 1892 till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar anvisat ett belopp af 800,000 kronor, samt att Riksdagen såsom skäl för böjandet af vägbyggnadsanslaget, som åren 1888—1891 bestämts till 600,000 kronor, anfört att, ehuru detta anslag under de senare åren icke obetydligt ökats, detsamma likväl icke varit tillräckligt att minska den förefintliga balansen af beräknadt kostnadsbelopp för inneliggande förslag till vägarbeten, för bvilka anslag sökts, men till hvilkas understödjande fonden ej lemnat tillgång, utan att tvärtom nämnda balans år från år vuxit, och förklarade Riksdagen, att det vid sådant förhållande både ansetts betänkligt att, på sätt Eders Kongl. Maj:t föreslagit, då äfven böja anslaget till vägundersökningar, hvarigenom det med förstnämnda förböjning af Riksdagen afsedda ändamålet att nedbringa omförmälda balans skulle i viss mån motarbetas, hvarför Riksdagen fann sig icke böra biträda Eders Kongl. Maj:ts förslag.

Uti underdånig skrifvelse den 22 november 1893 anmälde vägoch vattenbyggnadsstyrelsen ånyo behofvet af ökadt anslag för vägundersökningar samt bemstälde, att bos Riksdagen måtte för detta ändamål äskas ett belopp af 40,000 kronor, dervid styrelsen med afseende å Riksdagens nyss anförda beslut anförde, att otillräcklig tillgång å statsanslag hade visat sig icke kunna minska fordringarna å nya eller förbättrade kommunikationsleder inom landets skilda delar; att anspråken på statsbidrag för utförande af vägundersökningar ej

heller af brist på statsmedel förminskats; samt att dessutom icke alla planer för vägföretag komme till utförande eller anmäldes till erhållande af statsanslag, enär det understundom inträffade och för en vägfrågas lösning måste inträffa, dels att det genom verkstäld undersökning

ådagalades, att andra riktningar kunde blifva fördelaktigare eller att arbetet skulle medföra högre kostnader än som vore förenligt med

vederbörande vägintressenters beredvillighet att deruti deltaga, dels att andra förhållanden deraf uppdagades, hvilka föranledde vederbörande att söka bringa en annan plan till utförande. Jemlikt beslut den 30 december 1893, fann Eders Kongl. Maj:t denna styrelsens framställning icke till någon åtgärd föranleda.

Nu har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti skrifvelse den 31 oktober 1896 ånyo anmält behofvet af ökad tillgång för understöd-

jande af vägundersökningar. Till stöd härför har styrelsen meddelat

16 Sjette hufvudtiteln.

följande uppgift å de belopp, som af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande under senaste tio år begärts för vägundersökningar:

år 1887................................... kronor 49,933,

» 1888................................... » 39,000,

» 1889................................. 3> 30,000,

» 1890 .................................. » 42,300,

» 1891................................... 3> 50,300,

33 1892.................................... 3) 32,200,

3) 1893................................. » 45,500,

» 1894.................................... 33 38,800,

33 1895 ................................ 3) 36,100,

33 1896................................... 33 43,000,

eller i medeltal omkring 40,700 kronor för år.

Under samma period hade af besparingar å anslaget till expenser för allmänna arbeten anvisats till vägundersökningar tillsammans 9,816 kronor 54 öre; men då deraf en summa af 8,436 kronor 35 öre funnits tillgänglig under de tre förstnämnda åren, hade under de sista sju åren ett sammanlagdt belopp af endast 1,380 kronor 19 öre kunnat för ändamålet användas, hvilket utvisade att någon tillgång från dessa besparingar till ens nämnvärdt årligt belopp ej vidare vore att påräkna.

På grund af hvad sålunda anförts har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att öka det för vägundersökningar afsedda anslaget till ett belopp af 40,000 kronor.

Då af ofvan åberopade uppgift framgår, att anspråken på vågundersökningsmedel under de sista tio åren endast ett år kunnat med det derför anvisade anslaget tillgodoses, men i öfrigt hvarje år mer eller mindre öfverstigit beloppet af detta anslag, och någon anledning icke finnes antaga, att anspråken på delaktighet af sådana medel för framtiden komma att minskas, synes ett verkligt behof nu kräfva en höjning uti ifrågavarande anslag, hvilken höjning dock ännu torde kunna begränsas till 5,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att reservationsanslaget till vägundersökningar må från och med år 1898 höjas från 30,000 kronor till 35,000 kronor eller med 5,000 kronor;

17 Sjette hufvudtiteln.

kommande, i händelse af bifall härtill, anslagstiteln »väg- och vattenbyggnadsstaten» med följande ändrade lydelse: »väg- och vattenbyggnadsstaten (deraf två särskilda reservationsanslag, ett å 30,000 kronor till expenser för allmänna arbeten och ett å 35,000 kronor till vägundersökningar)» att höjas från 135,700 kronor till 140,700 kronor.

Gästgifvares friheter.

Statskontoret har anmält att, efter åtskilliga skjutsanstalters indragning, af den under förevarande rubrik upptagna »anvisning i kontant» 10,847 kronor till dessa anstalter förut anordnade understödsbelopp med tillhopa 179 kronor 78 öre upphört att utgå, hvarjemte statskontoret erinrat, att å förenämnda anvisning blifvit vid skilda tillfällen för vinnande af jemn! krontal uppförda tillhopa 2 kronor 33 öre.

På grund häraf och med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till jemnt tal af kronor hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,

att den under rubriken gästgifvares friheter förekommande anvisning i kontant 10,847 kronor måtte minskas med 182 kronor och sålunda bestämmas till 10,665 kronor;

kommande vid bifall härtill anslaget till »gästgifvares friheter» i riksstaten att uppföras sålunda:

Anvisning i kontant .......... 10,665 kronor

Friheter.................................... 6,635 »

Ersättningar ................. 1,664 »

Summa 18,964 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna-

näringar.

1 anledning af Eders Kongl. Majds derom gjorda framställning beviljade 1894 års Riksdag under åttonde hufvudtiteln ett årligt anslag af

4,000 kronor till landtbruksakademien för beredande af annan lämplig lokal för uppställning och förevisning af akademiens samlingar, under förutsättning att för tekniska skolans i Stockholm behof finge användas den lokal i nämnda skolas hus, som akademien då innehade.

Uti den af statskontoret afgifna berättelsen om statsverkets inkomster har statskontoret, då öfriga till landtbruksakademien å ordinarie

BIL till lliksd. Prat. 1897. 1 Sami. 1 AJd. 1 Haft. 3

[4-]

Minskning i anslaget till följd af skjutsanstalters indragning.

. [5-]

Öfverflyttning från 8:de hufvudtiteln af anslag till landtbruksakademien.

[6.]

Höjning af anslaget till nötboskapspremiering.

18 Sjette hufvudtltelii.

stat utgående anslag-, såsom för aflöning åt sekreteraren, till akademiens experimentalfält m. in., vore uppförda under sjette hufvudtitelns anslagsrubrik »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar», hemstält, att jemväl ofvan omförmälda anslag å 4,000 kronor måtte uppföras under denna anslagsrubrik och således från åttonde liufvudtiteln uteslutas.

Med anledning häraf hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att under ifrågavarande anslagstitel uppföra ett belopp af 4,000 kronor att till landtbruksakademien årligen utgå för beredande af lämplig lokal för uppställning och förevisning af akademiens samlingar, under förutsättning att för tekniska skolans i Stockholm behof får användas den lokal i nämnda skolas hus, som akademien förut innehaft.

Enligt Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning anvisade Riksdagen år 1891 under ifrågavarande anslagstitel till understödjande utaf premiering af nötboskap med belopp, som för hvarje hushållningssällskaps område icke finge öfverstiga hvad hushållningssällskapet eller landstinget, hvart för sig eller i förening, för ändamålet tillsköte, ett anslag af 50,000 kronor; och har Eders Kongl. Maj:t derefter den 13 november 1891 faststält nådigt reglemente för den med statsmedel understödda nötboskapspremieringen inom riket.

Med föranledande af en utaf Kristianstads läns hushållningssällskap till landtbruksstyrelsen gjord framställning och i öfverensstämmelse jemväl med den åsigt, som uttalats vid ett inför chefen för landtbruksstyrelsen den 16 och 17 mars 1896 hållet sammanträde med ordförandena i de nämnder, hvilka fått sig anförtrodt verkställandet af ifrågavarande premieringar, har landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 30 oktober 1896 gjort framställning om ökning af ifrågavarande anslag; och har landtbruksstyrelsen i sådant afseende andragit:

På sätt som inhemtades af de förhandlingar, hvilka föreginge beviljandet af förevarande anslag, beräknades beloppet af de för en fullt effektiv premiering för vårt land erforderliga medel efter den grand, att, dertill behöfdes ett anslag af 50 kronor för hvarje fullt tal af 1,000 djur af landets kreatursstock af tjurar, kor och ungnöt, och då antalet af dylika djur inom landet enligt de af statistiska centralbyrån då senast offentliggjorda uppgifter utgjorde 2,087,234, beräknades premieringen årligen komma att kosta 104,350 kronor eller i rundt tal 100,000 kronor, hvaraf staten borde anslå hälften och inom orterna tillskjutas andra hälften. Visserligen hade icke landets kreaturs-

19 Sjette hufvudtiteln.

stock sedan den tiden tillväxt i sådan grad, att endast på den grunden en höjning af statsanslaget kunde anses påkallad, men det hade visat sig, att kostnaderna för premieringen, som numera vore utsträckt till hela landet, stält sig högre, än hvad anledning från början förefunnits att antaga, hvilket berott dels derpå, att deltagandet i premieringarne blifvit allt lifligare, dels ock af det förhållandet att inom de norrländska länen, der afstånden mellan premieringsställena vore synnerligen stora, resekostnaderna kommit att ställa sig mycket höga och premieringarna inom dessa trakter alltså medtagit större del af anslaget, än som beräknats.

Huru deltagandet i premieringarne ökats framginge af följande tabell:

1892. 1893. 1894. 1895.

Antalet uppvisade djur........................... 24,489 28,905 32,132 34,719

» premierade » ........................... 14,488 16,469 19,155 21,072.

Då kostnaderna för premieringen sålunda stegrats, men statsanslaget utgått med oförändrad! belopp, både hushållningssällskapens utgifter för premieringarne betydligt stigit, så att dessa kostnader, hvilka år 1892 utgjort 67,340 kronor 71 öre, ökats år 1893 till 82,189 kronor 21 öre, år 1894 till 104,276 kronor 47 öre och år 1895 till 113,633 kronor 28 öre. Denna stegring hade egt rum, oaktadt besparingar i vissa utgiftsposter blifvit gjorda, hvilka besparingar icke alltid ländt premieringarne till båtnad. Så hade inom fyra län priserna blitvit nedsatta med icke obetydliga belopp. Vidare hade de belopp, hvarmed betäckningsfrisedlar inlösts och betäckningspris utgått, inom fem län måst sänkas. I två län hade till följd af bristande medel premieringarne, hvilka förut årligen försiggått inom hela länet, måst inskränkas till hälften af området, omvexlande för hvarje år. Slutligen hade de behållningar, hvilka vissa hushållningssällskap haft å de af dem för ändamålet anslagna medel, minskats eller helt och hållet åtgått, och inom vissa hushållningssällskap hade ett påföljande års anslag måst förskottsvis anlitas för ett föregående års premieringar.

För ett framgångsrikt handhafvande af premieringarne vore det nödvändigt, att de medel, som för ändamålet funnes att tillgå, vore tillräckliga för bekostande af erforderliga priser och framför allt till inlösen af frisedlarne med icke allt för små belopp, så att icke intresset hos allmänheten att deltaga i premieringen minskades. Särskild! under den första tiden af premieringarnes tillvaro och innan den mindre jordbrukaren hunnit fullt sätta sig in i fördelarne af en förbättrad kreaturs-

20 Sjette hufvudtiteln.

afvel, vore det synnerligen vigtigt, att medel till desamma funnes i icke allt för sparsamt mått att tillgå för ofvan nämnda båda ändamål, enär i annat fall med fullt skäl kunde befaras, att den för hela vårt land så vigtiga nötboskapspremieringen icke erhölle den kraftiga utveckling, som vore i stånd att för landtbruksnäringen medföra en verkligt stor nytta.

Hvad beloppet af den ifrågasatta ökningen i statsanslaget anginge, kunde visserligen icke med fullt exakta siffror någon beräkning i detta hänseende ske, men med ledning af de förut meddelade uppgifterna i fråga om ökningen af antalet årligen premierade djur samt stegringen af hushållningssällskapens omkostnader för ändamålet, ansåge landtbruksstyrelsen, att ifrågavarande anslag borde höjas med ett belopp icke understigande 25,000 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts hemstälde landtbruk sstyrelsen, att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning om höjning af ifrågavarande anslag från 50,000 till 75,000 kronor.

Till följd af nådig remiss har statskontoret den 25 november 1896 inkommit med utlåtande i ämnet och deruti, med upplysning att behållningen å det från och med 1897 till 111,500 kronor bestämda anslaget för befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar, från hvilket de till nötboskapspremieringen anvisade medlen hittills utgått, vid 1895 års slut utgjort allenast 3,663 kronor 16 öre, hemstält att, derest Eders Kongl. Maj:t i anledning af förevarande framställning skulle finna en ökning af det nu för nötboskapspremieringen utgående statsunderstödet vara af omständigheterna påkallad, nådig propositon om förhöjning med motsvarande belopp i förenämnda anslag måtte till Riksdagen aflåtas.

På sätt landtbruksstyrelsen i sin framställning erinrat, afsågs vid beviljandet af ifrågavarande anslag, att dermed skulle gäldas hälften af de för premieringen uppkommande kostnaderna, under det den återstående hälften skulle tillskjutas inom orterna. Af de utaf landtbruksstyrelsen meddelade uppgifter framgår emellertid, att kostnaderna för premieringen stigit så, att hushållningssällskapens utgifter för densamma, hvilka redan år 1892 öfverstigit statsbidraget, år 1895 uppgått till mera än dubbelt mot samma bidrag. Då det sålunda visat sig, att ifrågavarande bidrag icke förslår för det dermed afsedda ändamål, samt med åberopande i öfrig! af de skäl landtbruksstyrelsen anfört, anser jag fullt fog förefinnas att nu göra framställning till Riksdagen om