Prop. 1897:7

med förslag till lag angående Kongl. Maj:ts högsta domstols tjenstgöring på af delningar

Typ: Proposition
Källa: weburn.kb.se

Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 7.

1 N:o 7.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till lag angående Kongl. Maj:ts högsta domstols tjenstgöring på af delningar; gifven Stockholms slott den 9 januari 1897.

Under åberopande af bifogade i statsrådet och högsta domstolen förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen, föreslå Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående Kongl. Maj:ts högsta domstols tjenstgöring på afdelningar.

Med upphäfvande af Kongl. Maj:ts nådiga stadga angående dess högsta domstols tjenstgöring på två afdelningar den 23 oktober 1860 varder härigenom förordnadt som följer:

§ I-

Kongl. Maj:ts högsta domstol skall utgöras af aderton justitieråd och arbeta på afdelningar, på sätt här nedan sägs.

§ 2.

I aderton veckor under den blidare årstiden hvarje år skall högsta Bth. till Riksd. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 1

2 Kongl. Maj:ts Ndd. Proposition N:o 7.

domstolem arbeta på en afdelning, under den öfriga tiden af året på tva afdelnmgar utom i fall, hvarom i § 4 här nedan sägs.

Afdelningarna äro lika behöriga att upptaga de till högsta domstolens handläggning hörande ärenden, hvilkas fördelning endast beror af den ordning, hvari de enligt gällande föreskrifter anmälas.

§ 4.

Under de två första arbetsveckorna i maj och de två sista i oktober manad ma högsta domstolen, der den med hänsyn till antalet af de pa dess handläggning beroende mål och ärenden finuer sådant nödigt, arbeta pa tre afdelningar.

§ 5.

Med iakttagande af hvad ofvan är föreskrifvet ega iustitieråden att sig emellan fördela tjenstgöringsskyldigheten.

§ 6.

. Genom denna lag göres ej ändring i stadgan den 21 april 1876 angående mals handläggning i vissa fall af Kongl. Maj:(s högsta domstols afdelningar samfäldt.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1897.

... Kongl. Maj.t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest stadse välbevågen. J

OSCAR.

L. Annerstedt.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

3 Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen den 13 november 1896

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas, Statsråden: friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

Gilljam, friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt, von Krusenstjerna.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt anförde i

underdånighet^ Maj;t har jag att i underdånighet anmäla ber

hofvet af åtgärder i syfte att bereda ett skyndsammare afgörande åt de på högsta domstolens pröfning beroende mål och ärenden, än som för närvarande är att påräkna till följd af den under åtskilliga år stigande balansen af dylika mål och ärenden.

I afseende på vexlingarna i antalet till högsta domstolen inkomna samt der afgjorda och balanserade mål och ärenden från och med år 1861 då högsta domstolen började arbeta på två afdelningar, tillåter jag mig hänvisa till en inom justitiedepartementets statistiska byrå uppgjord tabell, hvilken torde få såsom bilaga A. fogas vid detta protokoll. Af denna tabell framgår, att balansen, som vid slutet af år 1860 var

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

uppe vid den höga siffran af 2,201, derefter årligen minskades, så att den vid 1868 års slut nedbragts till 336. Under åren 1869—1885 vexlade den mellan lägst 370 (år 1870) och högst 713 (år 1876) samt utgjorde i medeltal 523. Vid 1885 års slut var antalet oarfgjorda mål och ärenden 554. Derefter har balansen utgjort-

år 1886...

1887..

1888..

1889..

1890..

1891..

1892.. 1893

1894 .....

1895 ....

ökning + minskning —

596 + 42 840 + 244 1,001 + 161 1,023 + 22 1,148 + 125 1,174+ 26 1,100— 74 1,072— 28 1,259 + 187 1,304 + 45

Äfven för innevarande år torde balansen sannolikt komma att ytterligare stiga.

Befintligheten af en dylik balans måste gifvetvis högst menligt inverka på längden af den tid, inom hvilken mål och ärenden blifva afgjorda, räknadt från det de inkommit. För att belysa denna inverkan i afseende å revisionssakerna, hvilka i regel svårast drabbas af det fördröjda afgörandet, må här redogöras för några med ledning af tillgängliga statistiska uppgifter utförda beräkningar för tiden efter år 1860.

Vid slutet af nämnda år qvarstodo oafgjorda 897 revisionssaker. Under åren 1861 och 1862 afgjordes sammanlagdt 880 dylika mål. Om, på sätt ske bort, målen till afgörande företagits i den ordning, hvari de inkommit, skulle således under sistnämnda två år allenast de revi- Bionssaker bhfvit afgjorda, som balanserats från 1860, och en i början a 1861 inkommen sak skulle följaktligen ej kunnat afgöras förr än efter mer än två år.

^e^an högsta domstolen år 1861 börjat arbeta på två afdeluingar, förbättrades ställningen år från år, så att till år 1869 endast 146 revisionssaker balanserades. Då under sistberörda år antalet afgjorda revisionssaker uppgick till 479, har, under nyss angifna förutsättning i afseende å ordningen för målens föredragning, en vid denna tid inkommen revisionssak »för sin slutbehandling kräft icke fullt fyra månader, Härefter började väl den enligt nu angifna beräkningsgrund

5 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 7.

för revisionssakers afgörande erforderliga tid att ökas, men uppgick icke under något- af de närmast följande sju åren till sex månader. ^

Under 1880-talets första femårsperiod stälde sig förhållandet sålunda, att en revisionssak i medeltal afgjordes sex och en fjerdedels månad efter det den inkommit, då deremot under den sista femårsperioden dertill åtgick öfver åtta månader. . „

Ställningen under de fem första åren på 1890-talet framgar af följande uträkning. En revisionssak som inkommit i början af år

1890 afgjordes efter omkring H i månad

1891 „ „ „ 1 år i „

1892 „ „ „ 1 -i t »

1893 „ „ ,i 1 ”

1894 „ „ „ 1 » H i»

Till år 1895 funnos balanserade 579 revisionssaker, och under året afgjordes 429. Antager man, att lika många komma att afgöras 1896, torde enligt den följda beräkningsgrunden en i början af 1895 inkommen sak vara afgjord först efter ett ar fyra månader.

Under förutsättning att högsta domstolen under hvart och ett af åren 1896 och 1897 kommer att afgöra lika antal revisionssaker som under de två nästföregående åren, hvilket antal är högre än medeltalet af de under de tio sista åren afgjorda dylika mål, kommer en i början af innevarande år inkommen sak ej att blifva afgjord förr än efter nära ett år fem månader.

Att ett dylikt dröjsmål med målens afgörande långt ifrån motsvarar den rättsökande allmänhetens befogade anspråk på snabb rättskipning, ligger i öppen dag. Nödvändigheten att råda bot på missförhållandet är ock erkänd. .

Försök hafva blifvit gjorda att utan ändring i högsta domstolens sammansättning genom särskilda anordningar åstadkomma sådan ökning i högsta domstolens arbetsprodukt, att balansen kunde afarbetas. Så har? sedan det visat sig vara med svårighet förenadt att med det stadgade antalet revisionssekreterare utan afbrott uppehålla föredragningen under de fem dagar i hvarje vecka, högsta domstolens ordinarie sessioner egde rum, en extra revisionssekreterare från år 1891 nästan oafbrutet varit i nedre revisionen austäld; hvarjemte nedre revisionen tidtals varit förstärkt med ytterligare extra arbetskrafter. Härigenom har vunnits, att högsta domstolens arbete kunnat fortgå oafbrutet under samtliga ordinarie sessionsdagar, något som förut understundom icke

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

kunnat ske till följd af brist på till föredragning beredda mål. Vidare bär under år 1892 justitierådens förutvarande pingstferier afskaffats hvarigenom arbetstiden ökats med två föredragningsveckor. Under vissa tider af åren 1891, 1892 och 1893 bär slutligen högsta domstolen h™ extra sessioner under 3 timmar hvarje måndags eftermiddagoch bär denna extra tjenstgöring varit anledningen till att balansen’ enligt hvad ofvan angifna siffror utmärka, under åren 1892 och 1893 icke ökats utan tvärtom visar någon minskning. Med denna eftermiddagstjenstgöring hafva emellertid justitieråden icke ansett sig kunna fortfara. Det hade nemligen — enligt hvad till chefen för justitiedepartementet anmälts — visat sig, att arbetet, som redan förut varit tilli äckligt betungande, genom ettermiddagstjenstgöringen ökats ined 15 procent och att ett fortsättande af samma tjenstgöring skulle vålla allt för stor svårighet att åt målen egna den samvetsgranna och omsorgsfulla. pröfning, som utgjorde, ett oeftergifligt vilkor för rättskipningen i sista instans. Med dylik forcerad tjenstgöring vore det vidare omöjligt att till justeringsdagen medhinna att taga del af handlingarna i mera invecklade och omfattande mål, utan måste dessa tagas på . cirkulation och arbetet med dem uppskjutas till någon infallande ledighet, hvilken jemväl måste påräknas för uppsättande af yttranden \ vidlyftigare lagförslag. Under sådana förhållanden måste den ledighet från tjenstgöring, hvaraf högsta domstolens ledamöter egde komma i åtnjutande, i allt för. stor utsträckning egnas åt arbete, så att den extra tjenstgöringen icke kunde under någon längre tid fortgå utan att menligt inverka pa ledamöternas helsa och arbetsförmåga.

En annan åtgärd, verkande i samma rigtning som de förut angifna, i det den är egnad att minska högsta domstolens arbetsbörda, är den genom lagen den 18 maj 1894 meddelade bestämmelse, att klagan^ hos Kong], Maj:t ej må föras öfver kammarrättens utslag i fattig vårdsm ål. Den härigenom uppkommande lättnaden kan emellertid ingalunda beräknas vara tillräcklig för åstadkommande af jemnvigt mellan de inkommande och afgjorda målens antal.

Då, såsom den stigande balansen gifver vid handen, hvad som hittills kunnat göras för balansens nedbringande till och bibehållande vid en siffra, som kan anses normal, visat sig icke vara tillräckligt, kräfvas andra åtgärder.

I fråga . om dylika åtgärder bör, på sätt jemväl konstitutionsutskottet vid innevarande års riksdag anmärker i sitt utlåtande angående ifrågasatt ändring af 17 § regeringsformen i syfte att möjliggöra ökning af justitierådens antal utöfver det nu bestämda högsta antalet,

7 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 7.

någon utsträckning af arbetstiden för justitieråden eller inskränkning i deras semester icke ifrågakomma. Justitieråden, hvilka, förutom sitt arbete med lagskipningen, både ett magtpåliggande arbete med afseende å lagstiftningen, då de jemlikt 87 § regeringsformen skulle granska och afgifva utlåtanden öfver lagförslag, torde nemligen för närvarande hafva så betydande göromål, att dem icke kunde påläggas något ökadt arbete af den allvarliga och tankeansträngande art, som utöfningen af domareembetet i högsta instansen kräfde. Såsom ytterligare stöd för denna uppfattning kan hänvisas till den erfarenhet, som vunnits under den af högsta domstolen en tid anordnade eftermiddagstjenstgöringen, och för hvilken erfarenhet ofvan är redogjordt.

Vidare lagstiftningsåtgärder, genom hvilka tilloppet af mål till högsta domstolen i någon väsentligare grad skulle minskas och arbetsmaterialet således hastigare af högsta domstolen medhinnas, lärer icke med sannolikhet kunna påräknas och måste derjemte för sitt genomförande kräfva längre tid.

Det lärer således för närvarande icke återstå annan utväg till balansens nedbringande och rättskipningens påskyndande, än att öka högsta domstolens arbetskrafter. Bebofvet af en dylik ökning är ock af sistlidne Riksdag erkändt, i det Riksdagen, i syfte att möjliggöra högsta domstolens ordnande på tre afdelningar, såsom hvilaude antagit ett förslag till ändring i 17 § regeringsformen af innehåll, att antalet ledamöter i högsta domstolen skulle kunna ökas till 21.

1 det konstitutionsutskottets förut berörda utlåtande, deri nämnda grundlagsändring föreslagits, har emellertid erinrats, att redan den nuvarande lydelsen af 17 § regeringsformen medgifver tillsättande af ytterligare 2 justitieråd, i det Konung och Riksdag kunna i den ordning, 87 § 1 mom. regeringsformen stadgar, bestämma, att justitierådens antal skall ifrån det nuvarande antalet sexton höjas till aderton; och har utskottet såsom sin åsigt uttalat, att i första rummet ett försök borde göras att genom tillsättande af ytterligare två justitieråd åstadkomma ett ökande af högsta domstolens arbetskraft.

■ En dylik anordning skulle möjliggöra att, med bibehållande af erforderliga ferier och suppleantledighet för högsta domstolens ledamöter, tiden för domstolens tjenstgöring på två afdelningar utsträcktes från sex till åtta månader och att således omkring åtta veckor vunnes för arbetet.

Under femårsperioden 1886—1890, hvilken tid ställer sig ogynnsammast med hänsyn till balansens ökuing, afgjordes i allt 8,789 mål och ärenden, hvilket för år ger ett medeltal af 1,758, deraf åter på

8 Konql. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

hvarje af de under denna tid till 68 uppgående årliga föredragningsveckorna kominer ett medeltal af omkring 26. Under nämnda femårsperiod ökades balansen med 594 mål och ärenden eller i medeltal för år 119, motsvarande efter ofvan angifna beräkningsgrund en föredragningstid af ungefärligen 4 V2 veckor. Om således under denna femårsperiod föredragningen i högsta domstolen varit ökad med 8 veckor, skulle ej allenast ökning af balansen hafva undvikits utan ock tid blifvit öfrig till afarbetande af förut befintlig balans.

Hvad angår femårsperioden 1891—1895 kan antalet då afgjorda mål och ärenden icke läggas till grund för en liknande beräkning, enär högsta domstolen under en del af denna tid hade eftermiddagstjenstgöiing. Men om man antager, att högsta domstolen under denna femårsperiod, utan eftormiddagstjenstgöring, skulle afgjort ett lika antal mål och ärenden, som under föregående femårsperiod eller 8,789, så skulle, då denna summa dragés från antalet under perioden inkomna mål och ärenden 9,546, för dessa år uppkommit en ökning i balansen af 757, eller i medeltal för år 151. För dessas afarbetande skulle efter ofvan angifna beräkningsgrund kräfts en tid af omkring 6 veckor, hvadan jemväl under denna femårsperiod en ökad föredragningstid af åtta veckor skulle varit tillräcklig att förekomma ökning i balansen och äfven lemnat tillfälle till någon minskning i den förut befintliga.

Beträffande nu meddelade beräkningar bör derjemte uppmärksammas, att vid dem ingen hänsyn tagits till den lagföredragning, som under de nämnda tidsperioderna egt rum, och att, då således arbetsprodukten per vecka i verkligheten är något större än den ofvan beräknade, resultatet i fråga om balansen skulle blifvit i någon mån förmånligare än ofvan angifvits.

Förutsatt att antalet inkommande mål och ärenden icke under de närmaste åren i någon afsevärd grad ökas — något som enligt de meddelade statistiska uppgifterna ej heller synes antagligt — skulle följaktligen eu ökning af högsta domstolens arbetskrafter med två justitieråd och en deraf följande ökniug i föredragningstiden af 8 veckor årligen sannolikt vara tillräcklig för att under nuvarande förhållanden hindra uppkomsten af ytterligare balans och derjemte lemna någon tid öfrig för afarbetande af den redan befintliga. Det synes emellertid antagligt, att denna senare tid skulle blifva väl knapp och att balansens nedbringande till normal storlek derför komme att dröja längre än önskvärd t. Det är alltså angeläget att finna någon ytterligare utväg till afarbetande .af den nu befintliga balansen. Såsom en dylik utväg kan anvisas att medgifva högsta domstolen att, då de på prof-

9 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 7.

ning beroende målens antal anses så kräfva, undantagsvis under någon kortare tid af året, exempelvis en månad, fördela sig på tre afdelningar. Den föredragningstid af fyra veckor, som sålunda vunnes, synes med stor sannolikhet blifva tillräcklig för uppnående af önskadt resultat inom rimlig tid.

För genomförande af nu antydda anordning erfordras, utom löner åt de nya justitieråden och medel för bekostande af erforderlig ökning i nedre revisionens arbetskrafter, om hvilket allt jag torde få i annat sammanhang göra underdånig framställning, ändring i nådiga stadgan den 23 oktober 1860 angående högsta domstolens tjenstgöring på två afdelningar.

Jag har derföre i öfverensstämmelse med de grunder, för hvilka ofvan redogjorts, låtit inom justitiedepartementet upprätta följande förslag till

Lag

angående Kongl. Maj:ts högsta domstols tjenstgöring på afdelningar.

Med upphäfvande af Kongl. Maj:ts nådiga stadga angående dess högsta domstols tjenstgöring på två afdelningar den 23 oktober 1860 varder härigenom förordnadt som följer:

§ I-

Kongl. Maj:ts högsta domstol skall utgöras af aderton justitieråd och arbeta på afdelningar, på sätt här nedan sägs.

§ 2.

I aderton veckor under den blidare årstiden hvarje år skall högsta domstolen arbeta på en afdelning, under den öfriga tiden af året på två afdelningar utom i fall, hvarom i § 4 här nedan sägs.

§ 3.

Afdeluingarna äro lika behöriga att upptaga de till högsta domstolens handläggning hörande ärenden, hvilkas fördelning endast beror af den ordning, hvari de enligt gällande föreskrifter anmälas.

Bih. till JRiksd. Prof. 1897. 1 Sand. 1 Afd. 7 Höft.

10 Kongl. Majtis Nåd. Proposition N:o 7.

§ 4.

Under de två första arbetsveckorna i maj och de två sista i oktober månad må högsta domstolen, der den med hänsyn till antalet af de på dess handläggning beroende mål och ärenden finner sådant nödigt, arbeta på tre afdelningar.

§ 5.

_ Med iakttagande af hvad ofvan är föreskrifvet eg a justitieråden att sig emellan fördela tjenstgöringsskyldigheten.

§ 6. .

Genom denna lag göres ej ändring i stadgan den 21 april 1876 angående måls handläggning i vissa fall af Kongl. Maj:ts högsta domstols afdelningar samfäldt.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1897.

Och hemställer jag underdånigst, att Eders Kongl. Maj:t behagade förordna, att högsta domstolens yttrande öfver detta förslag skall, för det ändamål 87 § regeringsformen omförmäler, genom note ur protokollet infordras.»

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdde hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lemna bifall.

Ex protocollo: Erik Öländer.

Bil. A.

#■

✓

*) Eftermiddagstjenstgöring i December. 2) Eftermiddagstjenstgöring. Pingstferierna afskaifade.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

11 Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts högsta domstol tisdagen den 24 november 1896.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden Glimstedt,

Herslow,

Skarin,

Lilienberg,

Hess,

Lindbäck,

Petersson.

Expeditionschefen Ramstedt föredrog i underdånighet:

Note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 13 innevarande november, hvarmedelst, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmaler, högsta domstolens yttrande infordrats öfver följande inom justitiedepartementet upprättade förslag till

Lag

angående Kongl. Maj:ts högsta domstols tjenstgöring på af delningar.

Med upphäfvande af Kongl. Maj:ts nådiga stadga angående dess högsta domstols tjenstgöring på två afdelningar den 23 oktober 1860 varder härigenom förordnadt som följer.

12 Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

§ 1.

Kongl. Maj:ts högsta domstol skall utgöras af aderton justitieråd och arbeta på afdelningar, på sätt här nedan sägs.

§ 2.

§ 3.

Afdelningarna äro lika behöriga att upptaga de till högsta domstolens handläggning hörande ärenden, k vilkas fördelning endast beror af den ordning, hvari de enligt gällande föreskrifter anmälas.

§ 5.

Med iakttagande af hvad ofvan är föreskrifvet ega justitieråden att sig emellan fördela tjenstgöringsskyldigheten.

§ 6.

Genom denna lag göres ej ändring i stadgan den 21 april 1876 angående måls handläggning i vissa fall af Kongl. Maj:ts högsta domstols afdelningar samfäldt.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1897.

Högsta domstolen lemnade förslaget utan anmärkning.

Ex protocollo:

Erik Öländer.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

13 Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott lördagen den 9 januari 1897

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas, Statsråden: friherre Åkerhielm,

Wikblad,

Gilljam, friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Justitieråden: Claeson,

Petersson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt föredrog i underdånighet:

Högsta domstolens yttrande öfver det genom Kongl. Maj:ts beslut den 13 sistlidne november till högsta domstolen remitterade förslag till lag angående Kongl. Maj:ts högsta domstols tjenstgöring på afdelningar, hvilket förslag af högsta domstolen lemnats utan anmärkning;

Bih. till Rilcsd. Prof. 1S97. 1 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

och hemstälde föredraganden, att förslaget måtte jemlikt § 87 regeringsformen för Riksdagen till antagande framläggas.

Med bifall till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda . hemställan, förordnade Hans Maj:t Konungen, att till Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition af den lydelse bil. B. till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo Aug. von Hartmcinsdorff.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1897.