angående statsverkets tillstånd och behof

Kongl. Majrts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

1 KONGL. MAJ:TS

NÅDIGA

PROPOSITION

TILL

Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behof;

Gifven Stockholms slott den 15 januari 1900.

Jemlik^ grundlagens bud afgifver Kongl. Maj:t härmed nådig proposition angående statsverkets tillstånd och behof.

Dervid förekommer först frågan om beräkningen för nästa statsregleringsperiod af statsverkets inkomster.

Med åberopande af de beslut, hvarom bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 13 innevarande månad *) lemnar närmare upplysning, och under de i samma protokoll angifna förutsättningar föreslår Kongl. Maj:t’ att statsverkets inkomster för år 1901 upptagas sålunda:

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Inkomstberäkningen”. Bih. till Rikad. Prof. 1900. l-.a Sami. l:a Afd.

2 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

Ordinarie inkomster:

Grundskatt..........................................................................

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål....................

Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet

Trosspassevolansafgift.........................................................

Tillfälliga rotevakansafgifter..............................................

Soldatvakansafgift...............................................................

Båtsmansvakansafgift.................................-............

Arrendemedel.......................-..............................................

Mantalspenningar................................................................

Bötesmedel.........................................................................

Kontrollstämpelmedel.................................................-........

Fyr- och båkmedel...............................-.....,.....................

Telegrafmedel...................-................................................-

Jernvägstratikmedel............................................................

Skogsmedel..........................................................................

Extra uppbörd.......................................-............................

säger 23,901,000: —

kronor

»

»

»

»

»

»

»

150.000 2,200,000

1.610.000 10,000,000

5,800,000

100.000 Bevillningar:

säger 96,440,000:

summa kronor 120,341,000:

Kongl. Maj:t föreslår vidare enligt ofvan nämnda protokoll öfver finansärenden för den 13 innevarande månad: ___

Transport kronor 120,341,000:

3 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor 120,341,000: —

att såsom tillgång vid förevarande statsreglering må beräknas och användas:

öfverskott å statsregleringarna för år 1898 och föregående år..................................................................... » 24,340,000: —

och af öfverskottet å 1899 års statsreglering............ » 3,000,000: —

samt att för statsverkets behof må till utbetalning vid den tid under år 1901, som af Riksdagen bestämmes, af riksbankens vinst för år 1899 anvisas ............. »_2,000,000: —

hvarefter det för nästa statsregleringsperiod disponibla

beloppet af statsverkets tillgångar uppgår till................kronor 149,681,000: —

Första hufvudtiteln,

innefattande anslagen till kongl. hof- och slottsstaterna.

Nu gällande riksstat upptager såsom årliga eller ständiga utgifter:

för kongl. hofstaten........................................................... kronor 1,196,900: —

» » slottsstaten.......................-................................ » 123,100: —

tillsammans kronor 1,320,000: — Häruti föreslår Kongl. Maj:t icke någon ändring.

Extra anslag.

Med åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver tinansärenden för den 13 innevarande januari*) vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att å extra stat under denna hufvudtitel bevilja

[1.] för yttre restaurering af Stockholms slott en femtedel af det beviljade anslaget 500,000 kronor eller........................................ kronor 100,000: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Första hufvudtiteln”.

4 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

Vid jemförelse med 1900 års riksstat finnas slutsummorna å anslagen under denna hufvudtitel vara oförändrade.

Andra hufvudtiteln,

innefattande anslagen till justitiedepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 3,842,450 kronor, vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll öfver justitiedepartementsärenden den 13 innevarande månad,*) föreslå Riksdagen beträffande

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

[1.] att, under förutsättning att särskildt afbiten proposition med förslag till lag om straffregister varder af Riksdagen bifallen, öka anslaget till departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli dels, enligt det i statsrådsprotokollet intagna förslag till tilläggsstat, med aflöning till en kanslist 2,700 kronor och dels med förhöjning af 2,000 kronor i anslaget till amanuenser, vikariatsersättningar, renskrifning med mera, eller således med tillhopa................................................................ kronor 4,700: —

och alltså i 1901 års riksstat uppföra ifrågavarande anslag, nu upptaget till 35,800 kronor, med 40,500 kronor;

samt att för åtnjutande af de i tilläggsstaten upptagna löneförmåner stadga enahanda vilkor, som äro föreskrifna för innehafvare af löner å 1878 års aflöningsstat;

Transport kronor 4,700: —

') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Andra hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor

4,700:

5 Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat:

„ [2.] att, för genomförande af delning af Norra

Ångermanlands domsaga i två nya domsagor, anslaget till häradshöfdingarne under Svea hofrätt måtte ökas med..................................................

■"o" ----------------

samt de till häradshöfdingen i Norra Ångermanlands domsaga anslagna tjenstgöringspenningar fördelas på sätt, åberopade statsrådsprotokoll upptager;

kommande, i händelse af bifall härtill, det i 1900 års riksstat under rubrik »Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat» uppförda anslag, 666,287 kronor, att förhöjas till 670,787 kronor;

Fångvården:

[3.] att lönen höjes med 700 kronor för kamreraren vid centralfängelset å Långholmen och med 500 kronor för en hvar af kamrerarne vid centralfängelserna å Nya Varfvet samt i Karlskrona och Landskrona äfvensom vid tvångsarbetsanstalterna å Svartsjö och i Norrköping eller med tillhopa 3,200 kronor, att utgå af bestämda anslaget till fångars vård och underhåll under enahanda vilkor, som föreskrifvits för innehafvare af lön å nu gällande af Riksdagen antagna lönestat för tjensteman vid fångvårdsanstalterna;

[4.] att lönen för direktören vid centralfängelset å Nya Varfvet höjes med 500 kronor och skrifvarearfvodet till direktören vid tvångsarbetsanstalten i Norrköping med 200 kronor för år, eller tillhopa 700 kronor, att af bestämda anslaget till fångars vård och underhåll utgå under enahanda vilkor, som i punkt 3 här ofvan är sagdt;

[5.] att, i händelse under nionde hufvudtiteln gjord framställning om direktören vid indragna centralfängelset å Norrmalm Carl Robert Wibergs öfverflyttning på allmänna indragningsstaten bifalles, minska bestämda

Transport kronor

4,500: —

9,200: —

6 Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor 9,200: —

anslaget till fångars vård och underhåll med belopp, motsvarande å nämnda anslag för denna befattning anvisade löneförmåner, eller 3,700 kronor;

[6.] att ytterligare minska samma anslag med den del af arfvodet till presterligt biträde vid fängelserna å Långholmen, som denne varit pligtig frånträda, derest tjenstebostad, såsom nu skett, kunnat åt honom anvisas, eller 300 kronor;

kommande, i händelse af bifall till omförmälda framställningar beträffande fångvården, bestämda anslaget till fångars vård och underhåll, som nu utgör 499,100 kronor, att uppgå till 499,000 kronor och sålunda minskas med 100 kronor, samt följaktligen och då andra förändringar i fångvårdsanslaget ej föreslås, detta anslag i sin helhet, som nu utgör 1,695,975 kronor, att upptagas till 1,695,875 kronor och således minskas med 100 kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

I dessa har Ivongl. Maj:t icke att föreslå någon

förändring. ______

Summa ökning kronor 9,200: —

Om från den sålunda föreslagna ökningen dragés den likaledes föreslagna minskningen i anslaget till

fångvården.......................................................................... »_100: —

återstår såsom i de ordinarie anslagen föreslagen ökning kronor 9,100: —

Andra hufvudtitelns ordinarie anslag utgöra enligt

nu gällande riksstat........................................................... kronor 3,842,450: —

Om härtill lägges ofvan angifna ökning i samma anslag..................................................................................... »_9,100: —

så komma de ordinarie anslagen under denna hufvud-

titel att uppgå till............................................................ kronor 3,851,550: —

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

7 Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under andra hufvudtiteln, vill Kongl. Maj:t, på sätt förutnämnda protokoll öfver justitiedepartementsärenden vidare innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1901 bevilja:

[7.] för fortsatt uppehållande af lagbyråns verksamhet............................................................................... kronor 25,000: —

[8.] till arfvoden åt krigshofrättens ordförande

och militäre ledamöter......................... » 3,250: —

[9.] för uppförande af nya hägnader vid vissa

fängelser................................................................. » 34,600: —

[10.] för uppförande af ett bostadshus åt vaktbe-

tjente vid länsfängelset i Stockholm................................ » 21,500: —

[11.] för förändrad inredning af en flygel vid centralfängelset å Långholmen 60,000 kronor, deraf för

år 1901............................................................................... » 15,000: —

[12.] för beredande af dyrtidstillägg för år 1900 åt en del tjensteman och betjente i justitiedepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt till justitiedepartementet hörande embetsverk och kårer, förslagsvis » 108,000: —

Summa kronor 207,350: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för år 1900 upptagen och sådan den nu är af Kongl. Maj:t föreslagen, utfaller sålunda:

1900. 1901.

ordinarie anslag 3,842,450:— 3,851,550:—således ökning kronor 9,100: — extra » 94,700:— 207,350:— » » » 112,650: —

summa kronor 3,937,150: — 4,058,900: — således ökning kronor 121,750: —

8 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

Tredje hufvudtiteln,

innefattande anslagen till utrikesdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 629,250 kronor, vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti biiagda statsrådsprotokoll öfver utrikesdepartementsärenden den 13 innevarande månad,*) föreslå,

att nedannämnda ordinarie anslag må af Riksdagen anvisas att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande och under enahanda vilkor som hittills, nemligen:

Kabinettskassans utgifter:

[1.] departementschefen, ministern för

utrikes ärendena................................................ kronor 24,000: —

[2.] utrikesdepartementet.......................... » 32,365: —

[3.] ministerstaten.................................... » 350,647: —

[4.] militärattachéer................................... » 8,471: —

[5.] skrifmaterialier, expenser och extra utgifter.................................................. » 63,517: — 479,000: —

Konsulskassans utgifter:

[6.] utrikesdepartementet...... kronor 8,857: —

[7.J konsulsstaten .................. » 241,510: —

[8.] skrifmaterialier, expenser

och extra utgifter......................... »_17,433: — 267,800: —

eller efter afdrag af hvad som häraf beräknas kunna bestridas af inflytande konsulat- och expeditions-

afgifter...................................................................... 107,800: — 160,000: —

summa kronor 639,000: —

Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena:

[9.] svenska kyrkan i Paris........................................... » 2,950: —

tillsammans kronor 641,950: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Tredje hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

9 Extra anslag.

Under åberopande af hvad i ofvannämnda statsrådsprotokoll öfver utrikesdepartementsärenden för den 13 innevarande månad finnes antecknadt, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att under denna hufvudtitel å extra stat bevilja:

[10.] för fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater»...... kronor 4,500: —

[11.] till ersättning för de af statskontoret förskottsvis bestridda kostnaderna för Sveriges deltagande i den inter-

nationela fred skonferensen i Haag.........................................T. » 15,500: —

[12.] till beredande af dyrtidstillägg för innevarande år åt en del tjensteman och betjente i utrikesdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli, såsom förslagsanslag..... » 3,850: —

tillsammans kronor 23,850: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den tinnes i riksstaten för år 1900 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t, nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

Bill. till Riksd. Prof. 1900. Ua Sami. l:a A/d.

10 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 1900.

Fjerde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i 1900 års riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................. kronor 26,767,678: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

ersättningar......................................... »_698,400: —

tillsammans kronor 27,461,078: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll öfver landtförsvarsärenden den 13 innevarande januari,*) föreslå Riksdagen beträffande

Aflöning och rekrytering m. m.:

[1.] a) att, med godkännande af det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till stat för Karlsborgs artillericorps, medgifva, att denna corps må omorganiseras på sätt nämnda stat utvisar, äfvensom att under öfvergångstiden uppkommande besparingar å de till corpsen anvisade anslagsmedel må användas till bekostande af de två nya kompaniernas första uppsättning och utrustning;

b) att staten för Vermlands fältjägarecorps måtte på det sätt ändras, att de till korpraler, vice korpraler, jägare och spel anvisade 400 nummerlöner höjas från 65 kronor till 150 kronor, men att de nu å staten uppförda inqvarteringspenningar måtte derur uteslutas ;

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Fjerde hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

c) att medgifva, att sqvadronstrumpetarne vid Kronprinsens husarregemente må i fråga om månadslön och lega likställas med det öfriga manskapet vid regementet, samt att aflöningsstaten för nämnda regemente måtte i öfverensstämmelse härmed ändras;

d) att vid bifall till hvad under a), b) och c) föreslagits, öka anslaget till aflöning och rekrytering

m. m., nu kronor 8,608,524, med................................... kronor

till kronor 8,740,181;

Ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljons-

läkarne:

[2.] att, vid bifall till hvad under [1.] a) föreslagits,

öka förevarande anslag, nu kronor 41,911, med............ »

till kronor 43,176;

Inqvarteringskostnader:

[3.] att, vid bifall till hvad under [1.] a) föreslagits, öka anslaget till inqvarteringskostnader, nu kronor

172,470, med...................................................................... »

till kronor 173,220;

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation:

[4.] att ej mindre den till marinregementets qvarstående personal utgående aflöning samt det afskedad personal från samma regemente enligt 1888 års Riksdags beslut och nådiga brefvet den 31 maj samma år tillkommande pensionstillägg, än äfven den auditörerne J. M. A. Grenander och C. F. A. von Post tillkommande aflöningsfyllnad må från och med innevarande år få utgå från anslaget till »ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation», i den mån detta kan ske utan öfverskridande af anslagets i riksstaten anvisade slutsumma, hvilken derför torde för år 1901 uppföras med oförändradt belopp;

131,657

1,265

750 Transport kronor 133,672

12 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor

Remontering och skoning m. m. för garnisonerade arméns hästar:

[5:] att öka anslaget till remontering och skoning m. in. för garnisonerade arméns hästar, nu kronor

172,270, med...................................................................... »

till kronor 190,770;

Ridskolan:

[6.] att öka anslaget till ridskolan, nu kronor

30,000, med.......................................................................

till kronor 40,000;

Artillerist utskolor:

[7.] att, vid bifall till hvad under [1.] a) föreslagits, öka anslaget till artillerist utskolor, nu kronor

26,175, med........................................................................

till kronor 27,625;

Det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets vapenöfningar:

[8.] att, vid bifall till hvad under [24.] föreslås, höja anslaget till det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets vapenöfningar, nu kronor

1,134,110, med...................................................................

till kronor 1,160,640;

De värnpligtiges vapenöfningar:

[9.] att, vid bifall till hvad under [24.] föreslås, öka anslaget till de värnpligtiges vapenöfningar, nu

kronor 3,148,020, med......................................................

till kronor 3,201,080;

133,672: —

18,500: —

10,000: —

1,450: —

26,530: —

53,060: —

Transport kronor 243,212: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor

Arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materiel:

[10.] att, vid bifall till hvad under [1.] a) föreslagits, öka anslaget till arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materiel,

nu kronor 1,430,155, med................................................. »

till kronor 1,448,475;

Mathållning vid garnisonerade armén:

[11.] att, vid bifall till hvad under [1-] a) föreslagits, öka anslaget till mathållning vid garnisonerade

armén, nu kronor 1,421,830, med i jemnadt tal........... »

till kronor 1,456,430;

Arméns munderingsutrustning:

[12.] att öka anslaget till arméns munderingsutrust-

ning, nu kronor 1,946,440,

dels med...................................................................... »

dels ock, vid bifall till hvad under [1.] a) föreslagits, med......................................................................... »

till kronor 2,063,451;

Arméns intendentur- och sjuk vård sträng

samt

diverse intendenturbehof:

[13.] att anslagen till »arméns intendentur- och sjukvårdsträng», nu 83,855 kronor, samt till »diverse intendenturbehof», nu 33,323 kronor, måtte få med hvaramkra sammanslås till ett reservationsanslag benämndt »arméns diverse intendentur- och sjukvårdsbehof», samt att detta anslag måtte få med 117,178 kronor i riksstaten uppföras näst efter anslaget till »arméns riiunderingsutrustning».

243,212: —

18,320: —

34,600: —

101,000: — 16,011: —

Transport kronor 413,143: —

14 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1000.

Transport kronor

Armén» kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den garnisonerade armén:

[14.] att, vid bifall till hvad under [1.] a) föreslagits, höja anslaget till arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den garnisonerade armén, nu

kronor 213,378, med-......................................................... »

till kronor 217,446;

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären:

[15.] att förevarande anslag, nu kronor 3,000,000,

måtte ökas med i rundt tal.............................................. »

till kronor 3,330,000;

Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland:

[16.] att öka anslaget till omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland, nu kronor 1,786,083,

dels med...................................................................

dels ock, vid bifall till hvad under [5.] föreslagits,

med.......................................................................................

till kronor 1,819,483;

Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland:

[17.] att öka anslaget till fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland, nu

kronor 249,000, med........................................................ »

till kronor 291,600; _

413,143: —

4,068: —

330,000: —

11,400: —

22,000: —

42,600: —

Summa kronor 823,211: —

15 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

Beträffande öfriga under fjerde hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon förändring.

Lägges till ofvannämnda förhöjning........................ kronor 823,211: —

summan af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt nu

gällande riksstat................................................................ » 27,461,078: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till.................................................... kronor 28,284,289: —

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den 13 innevarande januari tinnes antecknadt, föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:

[18.] att ej mindre för tillfällig löneförbättring åt underbefäl med flera å extra stat för år

1901 bevilja ett anslag af....................... kronor 301,000: —

än äfven medgifva, att från nämnda anslag må under år 1901 till nedan omförmälde befattningsinnehafvare utbetalas tillfälliga löneförbättringar med följande belopp och under samma vilkor som aflöningen under de aflöningstitlar, hvartill de, enligt hvad nedan säges, skola utgöra tillägg, nemligen:

dels till dagaflöningen under tjenstgöring:

för fanjunkare, styckjunkare, regementstrumslagare och regementstrumpetare samt intendenturcorpsens förvaltare 50 öre;

för sergeanter, hautboister, stabs-, sqvadrons- och batteritrumpetare äfvensom

Transport kronor 301,000: —

16 Kongl. Maj\ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor

fältmusikanter vid Vermlands fältjägarecorps, Gotlands infanteriregemente, Hallands bataljon, Vesternorrlands regemente och Blekinge bataljon, trumslagare och hornblåsai’e vid Gotlands infanteriregemente samt Hallands och Blekinge bataljoner äfvensom trumpetare vid Gotlands artillericorps 40 öre;

för gevärshandtverkare och pistolsmeder vid den icke garnisonerade armén 20 öre

för korpraler vid den icke garnisonerade armén 25 öre;

för vicekorpraler vid den icke garnisonerade armén 40 öre;

dels till lönen för vaktmästarne vid intendenturcorpsen 180 kronor; dels till månadsarfvodena: för distinktionskorpraler och l:e konstaplar vid garnisonerade armén, skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente 3 kronor;

för korpraler och 2:e konstaplar vid garnisonerade armén, skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente 3 kronor; och

för vicekorpraler vid garnisonerade armén, skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente 3 kronor;

[19.] att för tillämpning af värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning in. m. på extra stat för år 1901 bevilja ett belopp af... »

[20.j att bevilja 3,390,470 kronor till fortsatt tillverkning vid statens gevärsfaktori af 55,000 gevär och 5,000 karbiner samt

Transport kronor

301,000:

53,000

354,000

17 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor

att af detta belopp för 1901 å extra stat

anvisa.......................................................... »

till anskaffande af 15,000 gevär och 5,000 karbiner;

[21.] att för anskaffning af ammunition för eldhandvapen bevilja en summa af 3,390,000 kronor samt deraf på extra stat för år

1901 anvisa ett belopp af........................ »

hvaraf 300,000 kronor afsedda för utvidgning af aminunitionsfabrikens afdelning å Karlsborg.

[22.] att för anskaffning af ny fältartillerimateriel och ammunition bevilja 12,000,000 kronor och deraf på extra stat för år 1901

anvisa en sjettedel eller............................ »

[23i] att dels medgifva, att den till minflankeringsbatteri vid inloppet till Göteborg för år 1900 anslagna återstoden af en-per-millefonden må, i den mån sådant utan hinder för nämnda batteris fullbordande kan ske, användas äfven till försänkningarne derstädes, dels och för fortsatt stärkande af landets fasta försvar bevilja 4,853,100 kronor samt till utgående under år 1901

deraf anvisa............................................... »

[24.] att af det utaf 1899 års Riksdag till anskaffning af lakan och handdukar åt den icke garnisonerade armén och de värnpligtige beviljade belopp anvisa till utgående på extra stat under år 1901 återstående.... » [25.] att till betäckande af kostnader för anskaffande af inventarier till kasernetablissementena för Andra Svea artilleriregemente och Norrlands dragonregemente

på extra stat för år 1901 anvisa............ »

[26.] att till anskaffning af 95,000 ammunitionsgördlar med hylsor för bajonettbalja på

Transport krono]1

354,000: — 1,116,000: —

954,000: —

2,000,000: —

2,147,500: —

209,072: —

17,550: —

6,798,122: —

Bill. (ill Rilcad. Prof. U)00. l:a Samt. hd Afd.

18 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor

extra stat bevilja 855,000 kronor samt för år 1901 deraf anvisa.......................... »

[27.] att för anskaffning af 65,135 meter kläde och 8,390 meter yllefoder, att användas såsom för truppförbanden vid mobilisering erforderligt förlag, å extra stat bevilja 572,000 kronor samt till utgående under år 1901 deraf anvisa..................... »

[28.] att till anskaffning af erforderliga, till den personliga fältrustningen hörande beklädnads-, utrednings- och remtygs- m. fl. persedlar för såväl sjette arméfördelningens fyra från bataljoner till regementen genom 1892 års härordning omorganiserade infanteri truppförband, som för de genom samma härordning nyuppsatta artilleriregementena, Karlsborgs artillericorps och trängbataljonerna, på extra stat bevilja i jemnadt tal 1,000,000 kronor samt till utgående under år 1901 deraf anvisa................................................ »

[29.] att för täckande af uppkommen brist i anslaget till arméns munderingsutrustning på extra stat bevilja 404,000 kronor samt deraf för år 1901 anvisa................ »

[30.] att för år 1901 till reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän anvisa... »

med rättighet för Kongl. Maj:t att få under följande år använda hvad af anslaget kan under året besparas;

[31.] att till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande på extra stat för

år 1901 bevilja......................................... »

med rättighet för Kongl. Maj:t att få under följande år använda hvad af anslaget kan under året besparas;

6,798,122: — 427,500: —

190,670: —

500,000: —

202,000: — 9,000: —

160,000: —

Transport kronor 8,287,292:

19 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor

[32.] att till ökade utgifter för krigshögskolan anvisa ett belopp af 28,000 kronor samt deraf på extra stat för år 1901 bevilja. » [33.] att till uppförande af exercishus å Vesterbottens regementes mötesplats bevilja å

extra stat för år 1901 ett belopp af------ »

[34.] att för verkställande af reparationer och ändringar af tvättinrättningen vid Karlberg

anvisa å extra stat för år 1901.............. »

[35.] att, med antagande af de af Yesterås stad gjorda erbjudanden om upplåtelse af mark till ny mötesplats för Vestmanlands regemente m. in., dels medgifva,

att östra delen af den kronan tillhöriga lägenheten Kungsängen, till eu areal af 29.207 hektar, å en år 1897 upprättad karta utmärkt med n:ris 1—32, måtte få till mötesplats för nämnda regemente användas;

att den kronan tillhöriga lägenheten K lockartorpet n:r 1 måtte, på sätt och under vilkor kammarkollegium föreslagit, få utbytas mot annan af staden Vesterås lemnad mark af motsvarande godhet och värde;

att mötesplatserna Salbohed och Utnäslöt med derå befintliga, kronan tillhöriga byggnader, i den mån dessa ej kunna till regementets nya mötesplats förflyttas, måtte få försäljas och derför inflytande belopp användas till uppförande af de för regementet erforderliga byggnader å sistnämnda plats, samt

att ett belopp af 128,000 kronor måtte få för regementets förflyttning till Vesterås användas af

Transport kronor

8,287,292: —

14,000: — 38,000: — 14,000: —

8,353,292: —

20 Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor 8,353,292: —

Vestmanlands regementes knektelegornedelskassa;

dels ock för bestridande af öfriga för regementets förflyttning erforderliga kostnader bevilja ett belopp af 201,000 kronor samt på extra stat för år 1901

deraf anvisa hälften eller......................... » 100,500: —

[36.] att för utförande under innevarande år af försöksmobilisering och dermed sammanhängande fälttjenstöfningar vid den eller de delar af hären, Kongl. Maj:t bestämmer, äfvensom för anställande af mönstring med hästar och fordon, som erfordras för krigsmaktens ställande på

krigsfot, å extra stat för år 1901 bevilja » 480,000: —

[37.] att till gäldande af ett utaf statskontoret utgifvet förskott på extra stat för år 1901

bevilja......................................................... » 4,719: —

[38.] att till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet den 8 i denna månad angifna grunder, af dyrtidstillägg för innevarande år åt en del af den personal, som åtnjuter aflöning från fjerde hufvudtitelns medel, å extra stat för år 1901

anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af » 985,000: —

_Summa kronor 9,923,511: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1900 års riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Makt nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

1900. 1901.

Kong!. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1900.

21 Femte hufvudtiteln,

innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.

I afseende på regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu gällande riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:

kontant.......................................................................... ..... kronor 7,458,031: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter................... » 4Q5; _

ersättningar.................................. » 26,404: _

tillsammans kronor 7,484,840: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll öfver sjöförsvarsärenden den 13 i denna månad,*) föreslå Riksdagen beträffande

Aflöning för flottans kårer och stater:

[1.] att godkänna stater för flottans officerskår, för reservofficersaspiranter vid flottan, för flottans underofficerskår, för flottans sjömanskår, för flottans skeppsgossekår, för flottans mariningeniörstat, för flottans läkarestat, för de militära befattningar vid flottan, hvilkas innehafvare, derest de icke åtnjuta boställe i kronans hus, erhålla inqvarteringsbidrag i penningar, samt å dagaflöning till officerare, underofficerare och läkare vid flottan från anslaget till aflöning för flottans kårer och stater, af den lydelse bilagorna n:r 7—15 vid ofvannämnda protokoll utvisa, att tillämpas i den mån Riksdagen dertill beviljar anslag;

’) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Femte hufvudtiteln”.

22 Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1900.

[2.] att — med uteslutande ur riksstaten af anslaget å 114,000 kronor till ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län — för genomförande under år 1901 af nyssnämnda stater för personal vid flottan, med undantag af staten för skeppsgossekåren, i den omfattning bilagorna n:r 16—23 vid samma protokoll utvisa, i riksstaten för år 1901 höja anslaget till aflöning för flottans kårer och stater från 1,773,452 kronor till 2,544,482 kronor, eller med............................................. kronor

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna:

[3.] att i riksstaten för år 1901 höja reservationsanslaget till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna från 286,550 kronor till 323,060 kronor, eller

med...................................................................................... »

Naturaunderhåll:

[4.] att i riksstaten för år 1901 höja förslagsanslaget till naturaunderhåll från 419,870 kronor till 492,470 kronor, eller med................................................

Flottans nybyggnad och underhåll:

[5.] att i riksstaten för år 1901 höja anslaget till flottans nybyggnad och underhåll från 1,300,000 kronor till 1,725,000 kronor, eller med...............................

Skeppsgosseskolan:

[6.] att dels, med godkännande af ny stat för skeppsgosseskolan af den lydelse bilagan n:r 26 vid förutnämnda protokoll utvisar, i riksstaten för år 1901 höja anslaget till skeppsgosseskolan från 8,780 kronor till 9,980 kronor, eller med.....................................-.......

771,030: —

36,510: —

72,600: —

425,000: —

1,200: —

Transport kronor 1,306,340: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor

dels ock medgifva, att den nya staten må tillämpas jemväl på de nuvarande skollärarne;

kommande vid bifall härtill anslaget till undervisningsverken att i sin helhet höjas från 50,920 kronor till 52,120 kronor;

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna:

[7.] att det till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna erforderliga penningeanslag må upptagas till enahanda belopp, hvartill inkomsten af titeln fyr- och båkmedel beräknats, eller 1,500,000 kronor, och följaktligen, med inberäkning af deri ingående friheter och ersättningar 409 kronor, utföras med 1,500,409 kronor; hvarvid Kongl. Maj:t tillika förutsätter, att de å inkomsttiteln fyr- och båkmedel uppkommande öfverskott fortfarande må såsom hittills få användas för de med anslaget afsedda ändamål;

Undervisningsanstalter för sjöfart:

[8.] att dels, med godkännande af förändrad stat för navigationsskolorna i riket af den lydelse bilagan n:r 27 vid ofvanberörda protokoll utvisar, i riksstaten för år 1901 höja anslaget till undervisningsanstalter för sjöfart från 86,150 kronor till 101,300 kronor, eller med » dock under vilkor, att den föreslagna höjningen i anslaget, i hvad den föranledes af inrättande af maskinistafdelning vid navigationsskolan i Hernösand, må utgå endast om nämnda stad förbinder sig att upplåta och för framtiden underhålla tjenlig lokal äfven för maskinistafdelning vid sagda skola, dels ock medgifva, att den nya staten må tillämpas jemväl å nuvarande tjensteinnehafvare vid navigationsskolorna;

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in.:

[9.] att för jemnande af hufvudtitelns slutsumma förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved

1,306,340

15,150

Transport kronor 1,321,490

24 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor 1,321,490: — m. in., nu utgörande 47,019 kronor, må höjas till

47,084 kronor, eller med.............. » 65: —

Summa kronor 1,321,555: —

Om härifrån afdrages det till uteslutning ur riksstaten föreslagna anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad

af Kalmar län............ » 114,000: —

blifver den föreslagna höjningen på det hela å de ordinarie anslagen................. kronor 1,207,555: —

Lägges härtill slutsumman af femte hufvudtitelns

ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat ............ » 7,484,840: —

skulle femte hufvudtitelns ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till......................................... kronor 8,692,395: —

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet den 13 innevarande januari finnes antecknadt, föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:

[10.] att af det anslag å 13,200,000 kronor, som af 1899 års Riksdag beviljades till anskaffning af ny krigsfartygsmateriel, anvisa på extra stat för år 1901

återstående........................................................................ kronor 7,823,500: —

[11.] att af det till försättande i fullt tidsenligt skick af l:a kl. pansarbåtarna Svea, Göta och Thule beviljade anslag å 5,920,000 kronor anvisa på extra

stat för år 1901 återstående............................................. » 2,420,000: —

[12.] att till ändring af 2:a kl. pansarbåtarna Thordön och Tirfing bevilja ett anslag af 660,000 kronor och deraf på extra stat för år 1901 anvisa........... » 100,000: —

[13.] att till ammunition för stridsfartyg^! anvisa på extra stat för år 1901 återstoden af det utaf 1899

års Riksdag derför beviljade anslag med...................... » 315,000: —

Transport kronor 10,658,500: —

25 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket IDOG.

Transport kronor 10,658,500: —

[14.] att till anskaffning af torpeder anvisa på extra stat för år 1901 återstoden af det utaf 1899 års Riksdag derför beviljade anslag med 91,900 kronor, äfvensom till försöksskjutning med torpeder bevilja

5,000 kronor, och således för anskaffning af torpeder

m. m. å extra stat för år 1901 uppföra sammanlagdt » 96,900: —

[15.] att på extra stat för år 1901 bevilja till

skjutförsök........................................................................... » 15,000: —

[16.] att till bestyckning af befästningarna vid Carlskrona och batterierna vid Fårösund bevilja ett anslag af 1,146,900 kronor och deraf på extra stat för

år 1901 anvisa................. » 852,500: —

Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att på extra stat för år 1901 bevilja till

[17.] minväsendet..................................................— » 200,000: —

[18.] anläggning af ett pumpverk för den nya

dockan i Carlskrona............. » 85,000: —

[19.] anläggning af en koldepot, beredande af ökadt utrymme för kol å flottans varf i Carlskrona

samt uppköp af Waleska kol............................................ » 628,145: —

[20.] anordnande af minförsvar vid inloppet till

Göteborg ....................................................................... » 730,000: —

[21.] tillfällig löneförbättring åt underbefäl vid Carlskrona artillerikår............. » 6,200: —

i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen att medgifva, att från sistnämnda anslag må under år 1901 till nedannämnda befattningshafvare vid sagda artillerikår utbetalas tillfälliga löneförbättringar med följande belopp och under samma vilkor som aflöningen under de aflöningstitlar, hvartill de, enligt hvad nedan sägs, skola utgöra tillägg, nemligen:

till dagaflöningen under tjenstgöring för styckjunkare 50 öre och för sergeanter 20 öre samt

till månadsarfvodena för l:e konstaplar, 2:e konstaplar och l:a kl. artillerister 3 kronor;

[22.] löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan » 1,860: —

Transport kronor 13,274,105: —

Bill. till Riksd. Prot. 1900. l:a Sand. 1:a Afd.

26 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1900.

Transport kronor 13,274,105: —

[23.] beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 8 i denna månad angifna grunder, af dyrtidstillägg för innevarande år åt en del tjensteman och betjente i sjöförsvarsdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt till sjöförsvarsdepartementet hörande embetsverk, kårer och

stater, såsom förslagsanslag............................................... » 198,000: —

Slutligen föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen

[24.] att medgifva, att dyrtidstillägg, i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 8 i denna månad beträffande dyrtidstillägg för vissa statens tjensteman och betjente angifna grunder, må för år 1900 utgå till tjensteman och vaktmästare vid flottans pensionskassa.

tillsammans kronor 13,472,105: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1900 års riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

1900. 1901.

ordinarie anslag 7,484,840: — 8,692,395: — således ökning kronor 1,207,555: —

extra » 13,134,760:— 13,472,105:— » » » 337,345: —

summa kronor 20,619,600: — 22,164,500: — således ökning kronor 1,544,900: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

27 Sjette hufvud titeln,

innefattande anslagen till civildepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................ kronor 5,817,939: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter........................................................................ » 7,730: —

ersättningar................................................................ » 6,231: —

tillsammans kronor 5,831,900: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll öfver civilärenden den 13 innevarande månad, *) föreslå beträffande

Kommerskollegium:

[1.] att Riksdagen må medgifva, dels att i den för kommerskollegium faststälda stat uppföres aflöning för ytterligare en aktuarie å den statistiska afdelningen med lön af 1,800 kronor, som efter 5 år kan höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor, samt tjenstgöringspenningar 1,200 kronor;

dels ock att det i staten för kommerskollegium upptagna anslag å 17,500 kronor till »juridiskt biträde, amanuenser och andra extra biträden, graf kar tekontoret, vikariatsersättningar, renskrifning in. m.» förhöjes med 4,400 kronor eller till 21,900 kronor;

) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjette llllfvildtitclll”.

28 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

kommande, i händelse af bifall härtill, anslagstiteln

»kommerskollegium» att höjas med................................. kronor

eller från 64,600 kronor till 72,000 kronor;

Öfverståthållareembetet:

[2.] att Riksdagen må medgifva, att det under denna anslagstitel uppförda ordinarie anslag å 12,200 kronor till aflöning åt exekutionsbetjeningen i Stockholm må höjas med.............................-...............-...........

eller till 16,000 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill, hela anslagstiteln att höjas från 87,422 kronor till 91,222 kronor;

Landsstaterna i länen:

[3.] att Riksdagen må medgifva, att länsnotarierne och länsbokhållarne i Jemtlands och Norrbottens län må hvar för sig uppbära i lön 1,500 kronor och i tjenstgöringspenningar 1,000 kronor, tillsammans 2,500 kronor, samt efter tio års väl vitsordad tjenstgöring ett ålderstillägg till lönen å 500 kronor, äfvensom att landträntmästaren i Norrbottens län må erhålla lön 2,500 kronor och tjenstgöringspenningar 1,300. kronor, tillsammans 3,800 kronor, jemte ålderstillägg till lönen till belopp af 500 kronor efter fem års väl vitsordad tjenstgöring;

[4.] att anslaget till landsstaterna i länen må, med anledning af ett boställes indragning, höjas med 800 kronor;

kommande, i händelse af bifall till hvad i dessa båda punkter föreslagits, anslaget till »landsstaterna i länen (deraf 120,000 kronor reservationsanslag)» att höjas från 2,702,441 kronor till 2,705,541 kronor eller med »

Väg- och vattenbyggnadsstaten:

[5.] att reservationsanslaget till expenser för allmänna arbeten må höjas från 30,000 kronor till 35,000 kronor eller med................................................................ *

7,400:

3,800:

3,100:

5,000:

Transport kronor

19,300:

29 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport, kronor

kommande, i händelse af bifall härtill, anslagstiteln väg- och vattenbyggnadsstaten med följande ändrade lydelse: »väg- och vattenbyggnadsstaten (deraf två särskilda reservationsanslag, till expenser för allmänna arbeten och till vägundersökningar, hvartdera å 35,000 kronor)» att höjas från 150,000 kronor till

155,000 kronor eller med 5,000 kronor;

Skiften och afvittringar:

[6.] att Riksdagen må dels medgifva, att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1901 för afvittringslandtinätarne i Vesterbottens och Norrbottens län kunna komma att understiga 2,500 kronor för dem, som tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjensteman godtgöras af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken, dels ock för år 1901 åt föredraganden af afvittringsärendena i Norrbottens län samt till skrifbiträde åt honom bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt honom anslagna belopp;

Statens jernvägstrafik:

[7.] att Riksdagen må medgifva, att i staten öfver fasta arfvoden för personal vid statens jernvägar må uppföras arfvoden till följande nya tjensteman, nemligen inom styrelsen: två byrådirektörer och en byråingeniör, samt vid distrikten: två baningeniörer;

Patent- och Registreringsverket:

[8.] att Riksdagen, med godkännande för år 1901 af samma utgiftsstat för patent- och registreringsverket, som faststälts för år 1900, må medgifva,

att afgifterna för patent samt för registrering af varumärken äfvensom af mönster och modeller må användas till bestridande af de utgifter, hvilka- i enlighet,

Transport kronor

19,300: —

19,300: —

30 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor 19,300: —

med den godkända utgiftsstaten för patent- och registreringsverket betingas af tillämpning ej mindre under år 1901 af förordningen angående patent och lagen om skydd för varumärken, än äfven under åren 1900 och 1901 af lagen om skydd för vissa mönster och modeller; samt

att afgifterna för registrering af aktiebolag och föreningar för ekonomisk verksamhet och för andi’a uppgifter till aktiebolags- och föreningsregistren äfvensom för anmälanden till handelsregistren må användas till bestridande af de utgifter, hvilka antingen i enlighet med nyssberörda utgiftsstat betingas af tillämpning under år 1901 af lagen om aktiebolag, lagen om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, och lagen om registrering af bankaktiebolag, eller ock af Kongl.

Maj:t finnas betingade af tillämpning under år 1901 af lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, lagen om handelsregister, firma och prokura tillika med lagen om ändring i vissa delar af sistnämnda lag samt lagen om handelsbolag och enkla bolag;

Arbetareförsäkringen:

[9.] att Riksdagen må medgifva, att Kongl. Maj:t må ega för år 1901 använda de till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta belopp, i mån af behof, dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor, under enahanda vilkor, som i Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1899 (n:r 65) äro angifna, dels ock till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens försorg

af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.__

Summa ökning kronor 19,300: —

Om till förestående ökning lägges de ordinarie anslagens nuvarande slutsumma............................................ »_5,831,900: —

komma sjette hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå till kronor 5,851,200: —

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1900.

31 Extra anslag.

Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll öfver civilärenden för den 13 innevarande januari,

[10.] att under denna hufvudtitel må å extra stat beviljas till handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna................................. kronor ■ 4,500:

[11.] att för arbetsstatistiska undersökningar må beviljas ett anslag af 20,000 kronor och deraf på extra stat för år 1901 anvisas

ett belopp af............................................... » 10,000:

att under ifrågavarande hufvudtitel må vidare å extra stat beviljas till:

[12.] fortsatt utgifvande af »polisunderrättelser» » 15,000: —

[13.] aflöning m. m. åt särskild polisstyrka på

landet............................. » 95,000:

[14.] ersättning för juridiskt biträde åt de svenska lapparne i Norge samt till lappfogdar och lappförmän äfvensom ordningsmän inom lappbyarne............................—......... » 17,500:

[15.] undersökningar af mindre hamnar och farleder in. m.................................................- » 10,000:

[16.] att för undersökning m. m. af åtskilliga uppgifna kanal- och segelleder i mellersta Sverige må beviljas ett anslag af

173,000 kronor och deraf på extra stat

för år 1901 anvisas ett belopp af............ » 44,000:

att under ifrågavarande hufvudtitel må vidare å extra stat beviljas till:

[17.] bestridande af statsverkets andel i kostnaden

för vägdelningar, såsom förslagsanslag.... » 50,000: —

[18.] aflöningar och öfriga utgifter vid Ultuna

landtbruksinstitut........................................ » 31,000:

[19.] uppehållande af undervisningen vid mejeri-

institutet vid Alnarp..........—................... »_8,000: —

Transport kronor 285,000:

32 Kongl. Majds nåd. prop. n:o 1, om. statsverket 1000.

Transport kronor

[20.] bidrag till bestridande af kostnaderna för

allmänna landtbruksmöten........................ »

[21.] prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten

för husdjur, redskap, maskiner in. m_____ »

[22.] bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas behof........................................ »

[23.] bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt inom

Norrbottens län.................. »

[24.] understöd åt frökontrollanstalter................ »

[25.] utbildande af eu elev i boskapsskötsel och

mejerihushållning................... »

[26.] understöd åt svenska mosskulturföreningen » [27.] att Riksdagen må

dels medgifva att för tjensteman vid Sveriges geologiska undersökning, som hädanefter antages eller redan är anstäld vid undersökningen med aflöning i lägsta lönegraden, aflöningen bestämmes till

3,000 kronor, och att denna aflöning må efter innehafvares af sådan beställning väl vitsordade tjenstgöring under en tid af fem år, räknade från och med året näst efter det, då han antagits, ökas med 500 kronor och således årligen utgå med 3,500 kronor, vidare efter fem års enahanda tjenstgöring höjas till 4,000 kronor och slutligen efter fem års sådan tjenstgöring ökas med 500 kronor samt således från och med sextonde tjensteåret utgå med 4,500 kronor årligen,

dels ock för de geologiska undersökningarna bevilja ett extra anslag för år 1901 till belopp af..................................... »

att under ifrågavarande hufvudtitel må vidare å extra stat beviljas till:

Transport kronor

285,000: —

7,500: — 12,500: —

31,000: —

6,250: — 10,000: —

1,000: — 15,000: —

96,000: —

464,250: —

Kong1. Maj:ts nåd. ■grop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor

[28.] anställande af en andre instruktör i husslöjd och personligt ålderstillägg till andre instruktören Jonas Wallander...................... »

[29.] bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås och till aflönande af en andre lärare vid samma skola................................ »

[30.] understöd åt Göteborgs handelsinstitut och

Frans Schartaus praktiska handelsinstitut

i Stockholm................................................. »

[31.] befrämjande af afsättning i främmande länder

af alster af svensk industri och svenska

näringar....................................................... »

[32.] handelsstipendier............................................. »

[33.] bergsskolorna i Filipstad och Falun............. »

[34.] stationerande af ett armeradt ångfartyg vid

rikets kuster för åstadkommande af ordning och skydd vid fiskets bedrifvande »

[35.] anordnande af fabriksinspektion.................... »

[36.] ersättning till sjömanshusen.......................... »

[37.] förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen, med rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf detta belopp under innevarande år af tillgängliga medel förskjuta 25,000 kronor...................... »

[38.] ersättning för åtskilliga af statskontoret

förskottsvis bestridda utgifter..................... »

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:

[39.] att, i afbidan på omreglering af konsulatafgifterna, för att till svenska fartygsrederier må kunna, enligt de närmare bestämmelser Kongl. Maj:t kan finna godt meddela, återbetalas fyra femtedelar af hvad under samma år kan komma att utgifvas såsom konsulatafgifter för rederierna tillhöriga fartyg, på extra stat för

år 1901 anvisa ett förslagsanslag å........ »

[40.] att för år 1901 anvisa å riksstatens sjette hufvudtitel, till utförande af nya bygg-

Transport kronor

464,250: —

3,000: —

4,800: —

20,000: —

15,000: — 20,000: — 14,000: —

25,000: — 33,000: — 30,000: —

100,000: — 124,850: —

175,000: -

1,028,900: —

Bill. till Riked. Prof. 1900. l:n Sami. l:a Afd.

34 Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 7, om statsverket 1900.

Transport kronor

nader och anläggningar vid statens järnvägstrafik, med rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf detta belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel utanordna 1,254,400 kronor,........................ »

[41.] att för år 1901 anvisa å riksstatens sjette hufvudtitel, för utläggning af ytterligare ett jernvägsspår mellan Huddinge och Tumba jern vägsstationer, med rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf detta belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel utanordna 300,000

kronor,......................................................... »

[42.] att för år 1901, till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade jernvägar, anvisa å riksstaten utom hufvudtitlarne 5,000,000 kronor; *)

[43.] att till fullbordande af statsbanan från Boden till Ytter-Morjärv för år 1901 bevilja å riksstaten utom hufvudtitlarne ett anslag af 771,000 kronor; *)

[44.] att till fortsättning af statsbanan mellan Gellivare och riksgränsen för år 1901 anvisa 10,100,000 kronor, med rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf detta belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel utanordna 3,600,000 kronor; **)

[45.] att, till fortsättning af statsbanan från Göteborg till Skee, för år 1901 anvisa 2,000,000 kronor; **)

[46.] att till statsbanan mellan Krylbo och Örebro för år 1901 anvisa:

för kompletteringsarbeten å bandelen Krylbo—Frövi........... kronor 1,670,000: —__

Transport kronor 1,670,000: — kronor

1,028,900: —

3,225,000: —

900,000: —

5,153,900: —

*) Se vidare här nedan pag. 73.

**) Se vidare här nedan pag. 78.

35 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor 1,670,000: — kronor

för vexel- och säkerhetsanordningar vid stationer och mötesplatser » 117,000: —

eller tillsammans kronor 1,787,000: — med rätt för Kongl. Maj:t att låta förskottsvis under innevarande år af tillgängliga, medel utanordna detta belopp;*)

[47.] att af det till bestridande af kostnaderna för upprensning å uppgifna platser af inomskärsfarled mellan Marstrand och Lysekil samt mellan Hunnebostrand och Fjellbacka beviljade anslag å 404,440 kronor på extra stat för år 1901 anvisa

återstående erforderliga beloppet.............. »

[48.] att, under förbehåll att det i statsrådsprotokollet angifna, af stadsfullmäktige i Kalmar gjorda åtagande behörigen fullgöres, till bestridande af kostnaderna för utvidgning af segelrännan genom Kalmar sund från 60 till 80 meters bottenbredd på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af......................................................... »

Vidare föreslår Kongl. Magt, att under ifrågavarande hufvudtitel må ytterligare å extra stat för år 1901 beviljas till:

[49.] bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller

eljest mindre goda vägar .......................... »

[50.] understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader samt

upprensning af åar och farleder............ »

[51.] understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att minska frostländigheten för närliggande bygd,.......................... »

Transport kronor

5,153,900: —

31,000: —

80,000: —

1,000,000: — 300,000: —

400,000: — 6,964,900: —

') Se vidare här nedan pag. 78.

36 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverlcet 1900.

Transport kronor 6,964,900: —

hvarjemte Kongl. Maj:t föreslår, att i afseende å de tre sistnämnda anslagen må gälla de vilkor och bestämmelser, som i statsrådsprotokollet omförmälas.

Vidare anmärkes här:

[52.] att, enligt 1898 års Riksdags beslut, skola till odlingslånefonden under år 1901 af riksgäldskontor, i mån af behof, öfverlemnas medel till så stort belopp, som jemte de till fonden ingående annuiteter å odlingslån kan erfordras till fyllande af högst 1,000,000 kronor; samt [53.] att, enligt 1896 års Riksdags beslut, blifvit för år 1901 beviljade till understödjande medelst lån af enskilda jernvägsanläggningar 1,500,000 kronor.

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen [54.] att till beredande, i enlighet med de 4 statsrådsprotokollet den 8 i denna månad angifna grunder, af dyrtidstillägg för innevarande år åt en del tjensteman och betjente i civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt till civildepartementet hörande embetsverk och kårer å extra stat för år 1901 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af.......................... » 1,654,000: —

tillsammans kronor 8,618,900: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1900 års riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

1900. 1901.

Kongl. Maj:t$ nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

37 Sjunde hufvudtiteln.

innefattande anslagen till finansdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................ kronor 20,747,860: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter................................................. »_30: —

tillsammans kronor 20,747,890: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 13 innevarande månad,*) föreslå beträffande

Postverket:

[1.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt statsrådsprotokollet för den 13 innevarande januari tillstyrkta ändringar i postverkets stater, må för år 1901 bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till

10,755,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen, hvarigenom anslaget till postverket skulle ökas med........... kronor 450,000: —

Och föreslår derjemte Kongl. Maj:t Riksdagen att medgifva, att, i enlighet med de grunder, som på generalpoststyrelsens förslag varda af Kongl. Maj:t fastställa, må från och med innevarande år tills vidare af anslaget till uppbörds- och frimärkesprovision utgå full godtgörelse till de postförvaltare, kontrollörer och postexpeditörer, hvilkas inkomst af uppbörds- och frimärkesprovisionen minskas, i följd deraf att från innevarande års ingång nya postexpeditörsbefattningar tillkommit;

Transport kronor 450,000: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjunde hufvudtiteln”.

38 Kongl. May.ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor

Telegrafverket:

[2.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt ofvannämnda protokoll öfver finansärenden tillstyrkta ändringar i telegrafverkets stater, må, under Kongl.

Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna finnas af behofvet påkallade, såsom reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket för år 1901 anvisa enahanda belopp, 1,610,000 kronor, hvartill inkomsterna af telegrafmedlen beräknats, samt tillika medgifva, att det öfverskott, som kan å dessa inkomster uppstå, må af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets och telefonväsendets tidsenliga utveckling och förbättring; blifvande härigenom anslagets slutsumma i riksstaten ökad med....................................................................................... »

Tullverket:

[3.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt förut omförmälda protokoll öfver finansärenden tillstyrkta ändringar i tullverkets stater, må för år 1901 bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas slutsumma svarande belopp af 2,982,200 kronor, att såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen, hvarvid

uppstår en ökning i anslagets nuvarande belopp af...... »

Och föreslår derjemte Kongl. Maj:t Riksdagen att medgifva, att ej mindre det belopp af 129,489 kronor 11 öre, som jemlikt nådigt bref den 10 november 1899 blifvit af generaltullstyrelsen under samma år förskottsvis utbetaldt till aflöning åt extra biträden vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakningen samt till 1900 års räkenskaper balanseradt, än äfven det belopp, som, i den mån aflöning till erforderliga extra biträden vid lokaltul Iförvaltningen samt kustoch gränsbevakningen skulle visa sig icke kunna utgå af det å lokalförvaltningens stat för innevarande år

Transport kronor

450,000: —

100,000: —

178,000: —

728,000: —

39 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor

uppförda anslag till vikariatsersättning, extra biträden m. m. samt under året uppkommande besparingar å den ordinarie aflöningsstaten, kan komma att högst med 200,000 kronor, efter Kongl. Maj:ts bemyndigande, af generaltullstyrelsen under samma år för nyssberörda ändamål förskjutas, må af tullmedlen för år 1900 godtgöras;

Skogsväsendet:

[4.] att Riksdagen må

dels i den för skogsstaten gällande stat uppföra ytterligare 1 öfverjägmästare och 15 jägmästare med de för dem i statsrådsprotokollet angifna aflöningsförmåner samt 97 kronojägare äfvensom höja jägmästarens i Arjepluog tjenstgöringspenningar med 200 kronor;

dels medgifva, att kronojägares tjenstgöringspenningar må utgå för kronojägare i de sex norra länen äfvensom i Vermland med 600 kronor samt för kronojägare i öfriga delar af riket med 500 kronor;

dels för nu nämnda ändamål höja det bestämda anslaget för skogsstaten från dess nuvarande belopp,

451,408 kronor, med 287,100 kronor till 738,508 kronor;

dels, med godkännande af den ändring i skogsinstitutets stat, att anslaget till expenser ökas till 5,000 kronor och anslaget till de praktiska öfningarna till

8,000 kronor, höja anslaget för statens skogslärovei'k, nu 50,500 kronor, med 4,500 kronor till 55,000 kronor;

dels höja reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet från nuvarande beloppet, 1,010,892 kronor, med 489,100 kronor till 1,499,992 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet erhåller följande uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten.... kronor 738,508: —

» statens skogs-

läroverk...... » 55,000: — kronor 793,508: —_

Transport kronor 793,508:— kronor

728,000: —

728,000: -

40 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor 793,508: — kronor

förslagsanslag: till ålderstillägg åt skogsstaten och

skogsinstitutets lärarepersonal » 84,400: —

reservationsanslag:

» enskilda skogsundervisnin-

gen...............kronor 4,800: —

* kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i

allmänhet........ » 1,499,992:— » 1,504,792: —

Summa kronor 2,382,700: — hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet

i dess helhet skulle ökas med....................................... »

dels ock medgifva, att till bestridande af de kostnader för kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet, till hvilka det för år 1900 för berörda ändamål anvisade reservationsanslag icke lemnar tillgång, må, efter Kongl. Maj:ts bemyndigande, af domänstyrelsen under år 1900 förskjutas ett belopp af högst 135,000 kronor, att af samma års skogsinedel ersättas;

Till belöningar för rofdjurs (lödande:

[5.] att af det under sjunde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till belöningar för rofdjurs dödande må, enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna godt meddela, användas ett årligt belopp af högst 5,000 kronor såsom bidrag till belöningar för dödande af sjelar, under vilkor att statsbidraget icke må utgå med högre belopp, än som motsvarar hvad vederbörande hushållningssällskap eller landsting, hvart för sig eller i förening, utbetalat såsom belöningar för inom området dödade sjelar, och ej i någon händelse med mer än 3 kronor för hvarje dödad sjel.

728,000: —

780,700: —

Transport kronor 1,508,700: —

41 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor 1,508.700: —

Beträffande öfriga under sjunde hufvudtiteln upp- ,

förda ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon

förändring. ____

Summa kronor 1,508,700: —

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie

anslag enligt nu gällande riksstat................................... » 20,747,890: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till.................................................... kronor 22,256,590: —

Extra anslag.

Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll öfver finansärenden för den 13 innevarande januari, att under denna hufvudtitel må å extra stat beviljas till

[6.] arfvode för en assistent å finansdepartementets

bankbyrå............................................................................. kronor 5,000: —

[7.] ordnande och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet af förut beviljadt anslag å

15,000 kronor återstående beloppet................................. » 5,000: —

[8.] ersättning för af statskontoret gjorda förskott » 211,911: —

[9.] dels arfvoden åt adjungerade

kammarrättsråd...................................... kronor 12,800: —

dels ock arfvoden åt amanuenser samt extra biträden, flitpenningar och

renskrifningskostnad............................. » 8,300: — » 21,100: —

[10.] dels utförande af de redan beslutade telefonledningarna Stockholm—Malmö, Svinesund—Malmö och Haparanda—Pajala, utöfver förut dertill anslagna belopp, ytterligare.......kronor 267,500: —

Transport kronor 267,500:— kronor 243,011: —

Bih. till Riksd. Prof. 1900. l:a Sami. l:a Afd. G

42 Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor 267,500:— kronor

dels ock anordnande af två nya telefonledningar mellan Malmö och

Hildesborg............................................. » ' 70,000: — »

[11.] anläggning af vissa telefonledningar af förut

dertill beviljadt anslag å 2,994,000 kronor................... »

[12.] Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen att medgifva, att det öfverskott af 5,357 kronor 64 öre, som uppstått å det af Riksdagen på extra stat för år 1898 för anordnande af en telegrafförbindelse mellan Gotland och Dalarö öfver Gotska Sandön och Hufvudskål- beviljade anslag å 176,000 kronor, må användas till bestridande af kostnaden för berörda telegrafförbindelses utsträckande från Dalarö till Stockholm.

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare att på extra stat bevilja till

[13.] förstärkning af arbetskrafterna vid tullverket................................................................................... x

[14.] underhåll och reparationer af publika byggnader ..................................................................................

[15.] yttre restaurering af Örebro slott en tiondedel af det beviljade anslaget, 44,000 kronor, att utgå

under i statsrådsprotokollet angifvet vilkor med........... »

[16.] uppförande af ny flygelbyggnad vid länsresidenset i Kalmar............................................................ »

[17.] arfvoden åt amanuenser och extra biträden

å domänstyrelsens skogsafdelning..................................... »

[18.] aflöning åt domänintendenter och uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna........... »

[19.] resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsvis................................................................................ »

[20.] afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen samt i Kopparbergs län............................ »

[21.] reglering af flottleder i Norrbottens och

Kopparbergs län.............................................................»

i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen att medgifva, att de afgifter, som läggas å flottningen, må för enahanda ändamål disponeras; _

243,011: —

337,500: — 1,000,000: —

228,400: — 50,000: —

4,400: — 89,000: — 10,100: — 43,200: — 40,585: — 150,000: — 100,000: —

Transport kronor 2,296,196: —

43 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor 2,296,196: —

[22.] skogsodlingens befrämjande ............................ » 50,000: —

[23.] inköp af skogbärande eller till skogsodling

tjenlig mark................................. » 1,500,000: —

[24.] gäldande af årspremie för brandförsäkring af operabyggnaden i Stockholm..................................... » 18,314: —

[25.] beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet den 8 i denna månad angifna grunder, af dyrtidstillägg för innevarande år åt en de! tjensteman och betjente i finansdepartementets afdelning af Kongl.

Maj:ts kansli samt till finansdepartementet hörande

embetsverk och kårer, förslagsvis.................................... » 1,172,000: —

tillsammans kronor 5,036,510: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för år 1900 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

1900. 1901.

Åttonde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................ kronor 13,679,084: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter........................................................................ » 2,500: —

ersättningar........................................... » 513,088: —

tillsammans kronor 14,194,672: —

44 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 1900.

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden för den 13 i denna månad,*) föreslå Riksdagen beträffande

Nationalmuseum:

[1.] att för tillämpning af staten för Nationalmuseum, sålunda ändrad som i nämnda statsrådsprotokoll angifvits, höja anslaget till Nationalmuseum, nu

58,850 kronor, med............................................................ kronor

eller till 60,000 kronor;

Universiteten:

[2.] att till ett för läroämnet kyrkohistoria afsedt fast docentstipendium inom den teologiska fakulteten vid universitetet i Upsala på ordinarie stat bevilja ett

anslag af...........................................................................- »

[3.] att på ordinarie stat för universitetet i Upsala

bevilja ett anslag af.........................................................- »

för att, tillika med nu befintligt anslag af 500 kronor till en amanuens, användas till aflöning åt en assistent vid den patologiska institutionen derstädes;

[4.] att till aflöning åt en amanuens vid den zootomiska institutionen vid universitetet i Upsala på

ordinarie stat uppföra ett anslag af............................. »

[5.] att för ökande af lönerna åt vissa vaktbetjente vid universitetet i Upsala, i enlighet med det i förenämnda statsrådsprotokoll omförmälda förslag, bevilja

ett ordinarie anslag af...........................................-......—

[6.] att för höjande af den till laboratorn i experimentel fysiologi vid universitetet i Lund nu utgående aflöningen från 3,000 kronor till 4,500 kronor, af hvilket belopp 1,500 kronor skola utgöra tjenstgöringspenningar, på nämnda universitets stat bevilja ett ordinarie anslag af................................................................... »

under vilkor att den tjenstgöringsskyldighet, som hittills ålegat befattningens innehafvare, må kunna ökas

på sätt Kongl. Maj:t kan finna skäligt bestämma;_

. Transport kronor

1,150: —

1,500: —

1,000: —

500: —

2,200: —

1,500: —

7,850: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Åttonde hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor

7,850:

[7.] att till materiel in. m. för den rättsmedicinska institutionen vid universitetet i Lund på ordinarie stat

bevilja ett anslag af.....................................................

[8.] att för underhåll och förkofran af ett kliniskt laboratorium vid sjukvårdsinrättningarna i Lund på ordinarie stat för universitetet i Lund bevilja ett anslag af..........................................................................

[9.] att till ökning af de nu till materiel för de anatomiska och histologiska institutionerna vid universitetet i Lund utgående anslag af 2,800 kronor för den förra och 750 kronor för den senare på ordinarie

stat bevilja ett belopp af.................................................. »

[10.] att dels såsom aflöning till en ny vaktmästare vid universitetetsbiblioteket i Lund bevilja ett ordinarie

anslag af.............................................................................. »

dels medgifva, att såväl denne vaktmästare som innehafvare af de nu vid universitetet i Lund befint-

liga vaktmästare^ensterna vid de anatomiska, astronomiska, fysiologiska, fysiska, kemiska, inedicinskt-kemiska och patologiska institutionerna samt biblioteket må ega att komma i åtnjutande af två ålderstillägg, hvartdera å 100 kronor, efter 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, med rätt för en hvar af nämnde vaktmästare att räkna sig till godo den tid han derförut varit utan afbrott såsom vaktmästare med full tjenstgöring i universitetets tjenst anstäld,

dels ock förklara, att ifrågavarande ålderstillägg skola utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag »ålderstillägg»;

[11.] att, för höjande af det till aflönande af trädgårdsdrängar vid universitetets i Lund botaniska institution nu bestämda belopp, 800 kronor, till 2,000 kronor, bevilja ett ordinarie anslag af............................ »

kommande, under förutsättning af bifall till hvad under punkterna 2—11 föreslagits, ordinarie anslaget till universiteten, nu 812,224 kronor, att ökas med tillhopa 12,500 kronor eller till 824,724 kronor;

500: —

1,000: —

500: —

600: —

1,200: —

Transport kronor

13,650: —

46 Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

[12.] att till arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska laboratorium på ordinarie stat bevilja ett

belopp af............................................................................. »

[13.] att medgifva förhöjning i det till institutets fysiologiska anstalts underhåll och drift utgående årliga anslag från 2,000 kronor till 3,000 kronor, eller med » [14.] att till höjande af aflöningen för laboratorn i bakteriologi vid institutets patologisk-anatomiska institution till 4,500 kronor, hvaraf 1,500 kronor skola utgöra tjenstgöringspenningar, bevilja på ordinarie stat

ett anslag af........................................................................ »

med förklarande att förordnande för laboratorn må från och med början af år 1901 utfärdas utan inskränkning till viss tid;

kommande, i händelse af bifall till hvad under punkterna 12—14 föreslagits, ordinarie anslaget till Karolinska mediko-kirurgiska institutet, nu uppgående till 197,950 kronor, att ökas med tillhopa 4,400 kronor, eller till 202,350 kronor;

Allmänna läroverken:

[15.] att öka anslaget till praktisk utbildning af

blifvande lärare vid de allmänna läroverken med........

eller från 20,500 kronor till 31,500 kronor;

vid bifall hvartill reservationsanslaget till allmänna läroverken, nu 3,049,361 kronor, kommer att ökas till 3,060,361 kronor;

Folkundervisningen:

[16.] att för beredande af medel för tillgodoseende af vissa lärares och lärarinnors rätt till ålderstillägg öka anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande med..................................................................... »

13,650: —

900: —

1,000: —

2,500: —

11,000: —

700: —

Transport kronor 29,750:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n-.o 1, om statsverket 1900.

47 Transport kronor

[17.] att dels höja förslagsanslaget till understöd åt folkhögskolor från nuvarande belopp af 55,000 kronor

med...................................................................................... »

eller till 120,000 kronor;

dels medgifva, att af anslaget må såsom understöd åt sådana i verksamhet varande folkhögskolor i riket, som visat sig gagneliga och af Kongl. Maj:t pröfvas vara i behof af dylikt understöd, utgå

a) till folkhögskola, som pågår minst 20 veckor, högst 3,000 kronor,

b) till qvinlig folkhögskola, som pågår omkring 12 veckor, högst 1,800 kronor,

c) till qvinlig kurs, som samtidigt med manlig folkhögskola pågår med väsentligen skild undervisning, högst 1,000 kronor,

d) till en andra årskurs vid af staten understödd folkhögskola högst 2,000 kronor, dock endast för såvidt i samma kurs ett antal elever, motsvarande minst fjerdedelen af dem, som under närmast föregående läsår genomgått den första årskursen, fortfarande begagna undervisningen; samt derjemte

e) till anordnande af parallelafdelningar vid folkhögskola, då sådant pröfvas vid undervisningen i öfningsärnnena vara oundgängligen erforderligt, extra anslag af högst 1,000 kronor för hvarje dylik skola;

allt under vilkor att landsting, kommuner eller enskilde, hvar för sig eller gemensamt, till vederbörande skola eller kurs lemna bidrag, hvilka, inberäknadt skolafgifter, sammanlagdt uppgå till minst enahanda belopp som statsbidraget, samt att berättelse öfver skolans eller kursens verksamhet årligen af skolstyrelsen ingifves såväl till Kongl. Maj:t som till vederbörande landsting,

dels ock tillåta, att af ifrågavarande förslagsanslag ett belopp af högst 3,000 kronor må enligt de närmare bestämmelser, som Kongl. Maj:t kan finna lämpligt meddela, användas till understöd för utbildning af lärare och lärarinnor vid folkhögskolor;

29,750: — 65,000: —

Transport kronor 94,750: —

48 Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor

[18.] att dels, för sin del, godkänna de i ofvannämnda statsrådsprotokoll angifna grunder för utdelande af statsbidrag till främjande af undervisningen i slöjd, med rätt för Kongl. Maj:t att, när i särskilda fall omständigheterna dertill föranleda, meddela understöd af statsmedel för ifrågavarande ändamål utan länder deraf att någon afvikelse från nämnda grunder egt rum,

dels ock höja det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag med titel »bidrag till aflönande af lärare i slöjd vid folkskolorna», nu uppgående till 110,000 kronor, med .................................... »

eller till 240,000 kronor;

[19.] att dels i fråga om aflönande i vissa fall af vikarie för extra ordinarie eller biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola samt för lärare eller lärarinna vid mindre folkskola eller småskola godkänna följande grunder, nämligen:

1) att, derest vid folkskola anstäld extra ordinarie lärare eller lärarinna, till hvilkens aflöning bidrag af allmänna medel utgår, på grund af sjukdom åtnjuter tjenstledighet och vid folkskolelärareseminarium examinerad vikarie för honom eller henne är förordnad under oafbrutet minst en månad af den faststälda undervisningstiden af åtta månader om året, vikarien för den tid, hvarunder hans förordnande varar, skall åtnjuta arfvode efter antingen minst 600 kronor eller minst 500 kronor för nyssnämnda undervisningstid, allt eftersom tjenstinnehafvarens minimilön uppgår till eller understiger 600 kronor, eller i förra fallet 75 kronor och i senare fallet 62 kronor 50 öre för läsmånad, hvarje månad beräknad till 30 dagar, hvarjemte vikarien skall förses med tjenlig, skolan närbelägen bostad, bestående af ett rum, med vedbrand, eller ock erhålla ersättning derför, beräknad efter minst 50 kronor för åtta månaders undervisningstid, äfvensom med belopp, som af skoldistriktet bestämmes, undfå godtgörelse för resekostnad, der sådan ifrågakotnmer;

94,750

130,000

Transport kronor 224,750

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor

2) att, då biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola eller lärare eller lärarinna vid mindre folkskola eller småskola, till hvilkens aflöning bidrag af allmänna medel utgår, på grund af sjukdom åtnjuter tjenstledighet, arfvode till vikarie skall beräknas sålunda, att, derest vid småskoleseminarium examinerad eller af folkskoleinspektör enligt § 6 i kongl. kungörelsen den 5 juni 1885 angående lönetillskott af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor pröfvad vikarie är förordnad under oafbrutet minst en månad af den faststälda årliga undervisningstiden, vikarien för den tid, hvarunder hans förordnande varar, åtnjuter arfvode efter minst 300 kronor för åtta månaders undervisningstid eller 37 kronor 50 öre för läsmånad, hvarje månad beräknad till 30 dagar, och i öfrigt samma förmåner som vikarie för extra ordinarie lärare vid folkskola samt, om oexaminerad vikarie förordnas, till denne utgår arfvode efter 250 kronor för åtta månaders undervisningstid eller 31 kronor 25 öre för läsmånad och i öfrigt samma förmåner, som tillkomma examinerad vikarie;

3) att, om enligt läkarebetyg sjukdom, på grund hvaraf extra ordinarie eller biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola eller lärare eller lärarinna vid mindre folkskola eller småskola erhåller ledighet och vikarie för honom eller henne förordnas på sätt ofvan sägs, är sådan, att densamma gör läraren eller lärarinnan oförmögen att vederbörligen uppehålla sin tjenst, men ej af sådan beskaffenhet, att vid betygets utfärdande läkaren kan med visshet intyga, att sjukdomen för all framtid hindrar den sjukes återinträde i tjenstgöring, samt läraren eller lärarinnan icke uppnått sextio års ålder och i vederbörlig ordning förklarats berättigad till helt ålderdomsunderstöd, vikariens aflöning skall utgöras sålunda, att tjenstinnehafvaren af sin lön afstår ett belopp, motsvarande en fjerdedel af vikariens kontanta minimiaflöning, samt två tredjedelar af

Transport kronor

Bih. till Riksd. Prof. 1900. 1:a Sami. l:a Afd.

224,750

224,750

50 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor

samma minimiaflöning utgå af statsmedel och återstoden erlägges af skoldistriktet, hvilket det jemväl skall åligga att förse vikarien med bostad jemte vedbrand eller ock lemna honom ersättning derför äfvensom att, der så ifrågakommer, godtgöra honom resekostnad;

4) att, då oexaminerad vikarie förordnas, statsbidrag till dennes aflöning må på nämnda sätt utgå, derest folkskoleinspektör vitsordar, att vikarien befunnits duglig;

5) att, der läkarebetyg ej kan utan synnerlig kostnad eller svårighet anskaffas, nyssnämnda bestämmelser i fråga om vikariens aflöning skola, derest genom intyg af vederbörande skolråds ordförande vitsordas, att läraren eller lärarinnan under ledighet varit af sjukdom urståndsatt att vederbörligen uppehålla sin tjenst, gälla, ändock att sjukdomens beskaffenhet icke blifvit genom läkarebetyg ådagalagd, likväl ej för längre tid än högst tre månader;

6) att, då enligt läkarebetyg sjukdom, på grund hvaraf icke ordinarie lärare eller lärarinna erhållit tjenstledighet, är af sådan beskaffenhet, att läraren eller lärarinnan till följd deraf är urståndsatt att vidare återinträda i tjenstgöring, vikariens aflöning skall utgöras af läraren eller lärarinnan utan tillskott af allmänna medel eller bidrag af skoldistriktet;

7) att icke ordinarie lärare eller lärarinna, som uppnått sextio års ålder och i vederbörlig ordning förklarats berättigad till helt ålderdomsunderstöd, skall, då på grund af sjukdomsfall behof af vikarie för honom eller henne intrader, ensam utgöra vikariens aflöningsförmåner; samt

8) att hvad här är föreslaget icke gäller i fråga om tjenstledighet, som åtnjutes af vikarierande lärare eller lärarinna, utom i det fall att nämnda lärare eller lärarinna uppehåller tillfälligtvis ledig befattning;

dels beträffande grunderna för nu gällande stadganden om aflöning af vikarie för sjuk ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola medgifva den jemkning,

224,750

Transport kronor 224,750

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket li)00.

51 Transport kronor

att deri omförmälda läkarebetyg må vara af enahanda innehåll med hvad här ofvan under mom. 3) föreslagits ;

dels ock, i stället för det nu befintliga förslagsanslag å 40,000 kronor, med titel »bidrag till aflönande i vissa fall af vikarie för ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola», uppföra, under benämning »bidrag till aflönande i vissa fall af vikarie för lärare eller lärarinna vid folkskola eller småskola», ett förslagsanslag å 75,000 kronor för att i enlighet med såväl redan bestämda som här ofvan föreslagna grunder användas såsom bidrag till aflönande i vissa fall af vikarie för sådan ordinarie, extra ordinarie och biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola samt lärare eller lärarinna vid mindre folkskola och småskola, som af sjukdom urståndsättes att fullgöra sin tjenst, med rätt för Kongl. Maj:t att, när i särskilda fall omständigheterna dertill föranleda, meddela understöd af statsmedel för ifrågavarande ändamål utan hinder deraf att någon afvikelse från nämnda

grunder egt ruin; utgörande förhöjningen alltså............ »

och kommer, i händelse Riksdagen beviljar de i denna punkt samt punkterna 16—18 äskade medel, ordinarie anslaget till folkundervisningen, nu 5,528,025 kronor, att ökas med tillhopa 230,700 kronor eller till 5,758,725 kronor;

De tekniska läroverken:

[20.] att, för att möjliggöra ombildning af den nu i staten för tekniska högskolan upptagna professuren i allmän och tillämpad fysik till en professur i elektroteknik, på ordinarie stat för högskolan bevilja till aflöning åt en extra lärare i tillämpad värmelära ett

anslag af..........................................................................

[21.] att för höjande af den till professorn i grufvetenskap vid tekniska högskolan från staten utgående aflöning från dess nuvarande belopp, 4,700 kronor, till

6,000 kronor, deraf 4,000 kronor skola utgöra lön och

224,750: —

35,000: —

2,000: —

Transport kronor 261,750: —

52 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket WOO.

Transport kronor

2,000 kronor tjenstgöringspenningar, bevilja ett ordinarie anslag af.—.............................................................. »

kommande, under förutsättning af bifall till hvad under punkterna 20 och 21 föreslagits, ordinarie anslaget till de tekniska läroverken, nu 450,075 kronor, att ökas med tillhopa 3,300 kronor, eller till 453,375 kronor;

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

[22.] att öka ordinarie anslaget till medicinalstyrelsen från dess nuvarande belopp, 78,650 kronor,

till 85,550 kronor, eller med............................................ »

deraf till aflöning åt ett medicinalråd 6,400 kronor, att utgå med 4,400 kronor såsom lön och 2,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar, samt beträffande återstående beloppet, 500 kronor, till förhöjning af det i styrelsens stat upptagna anslag till medikamentsräkningars granskning, vikariatsersättning, renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden, hvilket sistnämnda anslag i sådant fall skulle komma att uppgå till 16,500 kronor,

äfvensom medgifva, att lönen för innehafvaren af ifrågavarande medicinalrådsembete må, i likhet med hvad som gäller för de nuvarande ledamöterna i medicinalstyrelsen, kunna efter fem år ökas med 600 kronor;

[23.] att för inrättande af ytterligare en provinsialläkaretjenst i Norrbottens län ordinarie anslaget till medicinalstyrelsen med dithörande stater må höjas med » äfvensom att af den nu odisponerade delen af anslaget till fixa tjenstgöringspenningar må användas

1,000 kronor för denna nya provinsialläkaretjenst;

kommande, vid bifall till hvad som föreslagits i punkterna 22 och 23, ordinarie anslaget till medicinalstyrelsen med dithörande stater, nu 502,250 kronor, att ökas med tillhopa 9,400 kronor eller till 511,650 kronor; _

261,750:

1,300:

6,900:

2,500

Transport kronor 272,450

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n.-o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor

Hyresersättning åt provinsialläkare:

[24.] att för beredande af hyresersättning åt innehafvaren af den under punkten 23 nämnda läkaretjenst det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag med titel »hyresersättning åt provinsialläkare», nu högst 103,500 kronor, må ökas med..........

eller till högst 104,250 kronor;

Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen:

[25.] att, på det barnmorskelärarne vid barnmorskeundervisningsanstalterna i Stockholm och Göteborg må kunna årligen komma i åtnjutande af en och en half månads semester, derest medicinalstyrelsen finner sådan ledighet kunna utan hinder för göromålens behöriga gång medgifvas, dessa anstalters ordinarie statsanslag må höjas med 125 kronor till vikariatsersättning vid hvardera anstalten eller sammanlagd t med............................................................................

[26.] att för anskaffande och vidmakthållande af erforderlig undervisningsmateriel vid barnmorskeundervisningsanstalten i Stockholm det till anstalten utgående årliga anslag må höjas med..........................-.........

kommande vid bifall härtill och till hvad under nästföregående punkt föreslagits, anslaget till barnmorskeundervisningen och barnbördshusen, nu 42,108 kronor, att ökas med sammanlagdt 750 kronor eller till 42,858 kronor;

Naturhistoriska riksmuseum:

[27.] att till höjande af museets årliga expens-

medelsanslag bevilja.....................................................

hvarigenom museets ordinarie anslag, nu uppgående till 76,450 kronor, skulle komina att ökas till 77,450 kronor; __

272,450: —

750: —

250: —

500: —

1,000: —

Transport kronor 274,950: —

54 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor 274,950: —

Lasaretts underhåll:

[28.] att anslaget till serafimerlasarettet må höjas

från sitt nuvarande belopp, 82,100 kronor, med.......... » 37,900: —

eller till 120,000 kronor;

kommande, vid bifall härtill, ordinarie anslaget till lasaretts underhåll, nu 97,874 kronor, att ökas till 135,774 kronor;

Hospitals underhåll:

[29.] att medgifva, att vid hospital eller asyl för sinnessjuke anstäld tjensteman, i hvilkens aflöningsförmåner ej redan ingår lyse, må, om han är å anstalten boende och elektrisk belysning der anordnats, kunna efter medicinalstyrelsens pröfning få på statens bekostnad elektrisk belysning i sin bostad;

[30.] att den med sysslomansbefattningeu vid Nyköpings hospital förenade aflöning må bestämmas att efter den nuvarande innehafvarens afgång skola utgå med kontant 2,800 kronor, deraf två tredjedelar lön och en tredjedel tjenstgöringspenningar, jemte boställsvåning, ved och lyse;

kommande bifall härtill och till hvad som föreslagits under punkten 29 icke att föranleda någon ändring i det till 900,000 kronor uppgående förslagsanslaget till hospitals underhåll;

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.:

[31.] att detta förslagsanslag, nu upptaget till

23,066 kronor, må höjas med........................................... » 2: —

eller till 23,068 kronor;

Summa ökning kronor 312,852: —

Om till förestående ökning lägges de ordinarie anslagens nuvarande slutsumma....................................... » 14,194,672: —

komma åttonde hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå till................................................................................... kronor 14,507,524: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

55 Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln, vill Kongl. Maj:t, på sätt omför mäkla protokoll öfver ecklesiastikärenden vidare innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja i afseende å

Riks- och landsarkiven:

[32.] till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman i

riksarkivet........................................................................... kronor 1,700: —

[33.] till fortsatt utgifvande i tryck genom riksarkivet af sådana skrifter och handlingar, som äro af

vigt för fäderneslandets historia,................................... » 3,000: —

[34.] till fortsatt utgifvande genom riksarkivet af »Svenska riksdagsakter jemte andra handlingar, som höra till statsförfattningens historia under tidehvarfvet 1521—1718»,...................................................................... » 1,500: —

Nationalmuseum:

[35.] till vård, underhåll och tillökning af statens

konstindustriela samlingar................... » 5,100: —

[36.] för anordnande af nattlig bevakning vid na-

tionalmuseibyggnaden......................................................... » 2,000: —

[37.] för restaurering af taflor, tillhörande statens i nationalmusei förråd, i landsortsmuseer och å de kongl. slotten, företrädesvis Gripsholm, befintliga konstsamlingar, af förut baviljadt anslag................................ » 5,000: —

[38.] för biträde vid vård och tillhandahållande af handtecknings- och gravyrsamlingen äfvensom för vetenskaplig bearbetning af samlingarna................................. » 2,500: —

Lifrustkammaren:

[39.] för tillsyn, underhåll och vård af samlingarna.................................................................................. » 5,800: —

Transport kronor 26,600: —

56 Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor

Domkapitlens expeditioner:

[40.] för beredande af löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa expeditioner........................................ »

[41.j för betäckande af brister i domkapitlens expeditionskassor samt för oförutsedda, oundgängliga behof vid deras expeditioner................................................ »

Universiteten:

[42.] till arfvode åt en lärare vid universitetet i Upsala i finsk-ugriska språk..................—........-.........- »

[43.] för anställande under ytterligare sex år vid universitetet i Upsala af lektorer i tyska, franska och engelska språken 36,000 kronor, deraf för år 1901 — »

[44.] för uppehållande af undervisningen och examinationen i geografi vid universitetet i Upsala............ »

[45.] till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket i Upsala.................................. »

[46.] till inköp åt' konsthistorisk undervisningsmateriel, att införlifvas med Upsala universitets museum för bildande konst................................................— »

Kongl. Maj:t föreslår vidare Riksdagen att

[47.] medgifva, att det utaf 1899 års riksdag för till- och ombyggnader samt dermed förbundna förbättringar vid akademiska sjukhuset i Upsala vilkorligt beviljade anslag, 201,188 kronor, må utgå utan hinder deraf att de utaf Riksdagen vid anslagets beviljande fästade vilkor icke blifvit i allo uppfylla, samt att af nämnda anslag, hvaraf redan anvisats 150,000 kronor till utgående år 1900, på extra stat för år 1901 anvisa återstående beloppet ................................................- »

Ytterligare vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja i afseende på universiteten:

[48.] till uppförande och utrustning, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar och_

Transport kronor

26,600: —

3,716: — 5,000: —

2,500: —

6,000: — 1,000: — 3,500: —

5,000: —

51,188: —

104,504: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor

förslag, af en ny laboratoriebyggnad för institutionen för allmän och analytisk kemi vid universitetet i Upsala ett anslag af 294,408 kronor och deraf för år 1901 »

[49.] för utgifvande i tryck af vederbörligen granskade anteckningar efter föreläsningar, hållna inom juridiska fakulteterna vid rikets universitet, ett anslag af » att användas eldigt de närmare föreskrifter Kongl.

Maj:t kan finna godt bestämma;

[50.] till lektorer i tyska, franska och engelska språken vid universitetet i Lund af förut beviljadt anslag » [51.] såsom personligt lönetillägg för år 1901 åt kamreraren vid universitetet i Lund Oscar Gerhard

Regnell................................................................................ »

deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar;

[52.] såsom särskild! arfvode för år 1901 åt docenten vid universitetet i Lund Sven Otto Magnus Söderberg........................................ »

att utgå med vilkor att Söderberg under nämnda år egnar sin tjenst åt universitetets i Lund historiska museum samt mynt- och medalj kabinett;

[53.] för uppehållande af undervisning i entomologi och vård af de entomologiska samlingarne vid

universitetet i Lund.......................................................... »

[54.] till aflöning åt en assistent i matematik vid

universitetet i Lund.................................. »

[55.] till aflöning åt en assistent vid växtfysiologiska laboratoriet vid botaniska institutionen i Lund.... » [56.] till arfvode åt en instrumentmakare vid fysiologiska institutionen i Lund................................... »

[57.] till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket i Lund........................................................ »

[58.] till inköp af möbler, instrument m. m- för den rättsmedicinska institutionen vid universitetet i

Lund................................................................................... »

[59.] till inredning och utrustning af ett kliniskt laboratorium vid sjukvårdsinrättningarne i Lund......... »

Transport kronor

13ih. till Rikad. Prot. 1900. l:a Sami. 1:a Afd.

104,504: —

150,000: — 4,000: —

6,000: —

750: —

3,000: —

3,000: — 1,500: — 1,500: - 500: — 2,500: —

2,400: —

10,000: —

289,654: — 8

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket IB00.

58 Transport kronor 289,654:

Kongl. Maj:t föreslår vidare Riksdagen att

[60.] dels medgifva, att det af Riksdagen år 1897 beviljade extra anslag af 168,000 kronor till ny- och tillbyggnad för biblioteket vid universitetet i Lund må i stället användas för uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med derför nu uppgjorda ritningar och förslag, af eu till Helgonabacken förlagd nybyggnad för nämnda bibliotek,

dels ock för samma nybyggnad bevilja ett ytterligare extra anslag af 195,000 kronor samt häraf på extra stat för år 1901 anvisa.................................. » 100,000:

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att på extra stat bevilja i afseende å

Karolinska inediko-kirurgiska institutet:

[61-] till arfvode åt en amanuens vid institutets medicinska poliklinik å serafimerlasarettet............ » 900:

[62.] till arfvode åt en amanuens vid institutets oftalmiatriska poliklinik å serafimerlasarettet................. » 900:

[63.] till arfvode åt eu amanuens vid institutets gynekologiska klinik............................... » 900:

[64.] till en pediatrisk klinik vid Kronprinsessan

Lovisas vårdanstalt för sjuka barn ...................... » 1,800:

och till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm... » 2,800:

under vilkor, hvad sistnämnda anslag beträffar, att Stockholms stad för polikliniken tillskjuter samma belopp för år 1901;

[65.] till bekostande af teckningar i vetenskapliga ändamål vid institutet........................ » 1,500:

[66.] till anskaffande och underhåll af materiel för oftalmiatriska kliniken vid institutet................................ » 500:

[67.] till aflönande af ett vaktmästarebiträde vid institutets bakteriologiska laboratorium.......................... » 500:

[68.] till täckande af den del af bristen i institutets allmänna materielanslag för år 1897, hvilken afser poster, ingående i 1898 års räkenskaper........................ » 1,691:

Transport kronor 401,145:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

59 Transport kronor

Allmänna läroverken och pedagogierna:

[69.] till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de allmänna läroverken och pedagogierna, att utgå efter

samma grunder som för innevarande år......................... »

[70.] till arfvoden åt extra och vikarierande ämnes-

lärare vid de allmänna läroverken................................... »

[71.] för beredande af tillfälle till utsträckning af undervisningen å reala linien vid allmänna läroverket i Hernösand till och med sjunde klassen....................... »

till aflönande af en extra ordinarie lektor;

kommande, under förutsättning af bifall härtill samt till hvad under punkten 70 föreslagits, det extra anslaget för år 1901 till arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna läroverken att utgöra sammanlagdt 150,000 kronor;

Högre skolor för qvinlig ungdom:,

[72.] till resestipendier åt föreståndarinnor och lärarinnor vid högre skolor för qvinlig ungdom och samskolor, under de vilkor och bestämmelser Kongl.

Maj:t kan finna godt föreskrifva...................................... »

Högre lärarinneseminariet:

[73.] för beredande åt lärare och lärarinnor vid seminariet af tillfällig löneförbättring, att utgå efter

samma grunder som för innevarande år........................ »

[74.] för uppehållande af den valfria fjerde årskursen vid seminariet ........................................................ »

och för undervisning i huslig ekonomi vid seminariet

och dermed förenade normalskolan för flickor..........— »

[75.] för uppförande af en för statens normalskola för flickor afsedd byggnad, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar, samt för verkställande af vissa ändrings- och reparationsarbeten i

Transport kronor

401,145: —

429,725: — 148,000: —

2,000: —

6,000: —

3,250: — 3,000: — 5,000: —

998,120: —

60 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket It)00.

Transport kronor

seminariets och normalskolans nuvarande lärohus, ett anslag af 315,187 kronor och deraf för år 1901........... »

Folkundervisningen:

[76.] för uppehållande under år 1901 af undervisningen uti de vid folkskolelärareseminariet i Göteborg och folkskolelärarinneseminariet i Kalmar anordnade parallelklasser äfvensom för stipendier åt elever

i dessa klasser....................................................................

[77.] till uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar, af erforderliga byggnader för ett folkskolelärarinneseminarium i Landskrona ett anslag af 224,000 kronor och deraf för år 1901... äfvensom för begynnande af verksamheten vid nämnda seminarium vid början af höstterminen 1900 samt uppehållande af undervisningen vid seminariet under

samma termin äfvensom vår- och höstterminerna 1901 »

[78.] för anordnande af en parallelklass vid folkskolelärareseminariet i Vexiö................................................... »

[79.] till beredande af löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminariema samt arfvoden åt teckningslärare för extra tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier enligt samma grunder, som för år 1900 blifvit bestämda................................................................................ »

[80.] till understöd, enligt de närmare bestämmelser Kongl. Maj:t kan finna godt föreskrifva, åt mindre bemedlade manliga och qvinliga lärjungar vid sådana

folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel__________ »

[81.] till resestipendier åt folkskolelärare och folkskolelärarinnor, enligt de vilkor och bestämmelser, som

Kongl. Maj:t kan finna skäligt föreskrifva..................... »

[82.] till uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med derför uppgjorda ritningar och förslag, af en gymnastikbyggnad vid folkskolelärarinneseminariet i Kalmar 50,000 kronor och deraf för år 1901............ »

Transport kronor

998,120: — 115,187: —

14,300: —

124,000: —

17,800: — 11,200: —

36,300: —

25,000: — 4,000: —

30,000: — 1,375,907: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor

[83.] ett anslag af.................................................... »

att, sedan från Jockmocks sockens skogsmedelsfond ett belopp af 10,000 kronor tillskjutits, användas till betäckande af i öfrigt nödiga kostnader för uppförande vid Murjeks stationssamhälle, å staten tillhörig mark, af de för seminariet för bildande af lappska småskolelärare och småskolelärarinnor jemte bostäder för seminarieelever erforderliga byggnader, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med derför uppgjorda ritningar och förslag;

De tekniska läroverken:

[84.] till förstärkning af lärarekrafterna vid tek-

niska högskolan................................................................. »

[85.] till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i Stockholm.................................................. »

samt till inköp och underhåll af inventarier och undervisningsmateriel vid samma skola.................................... »

eller tillhopa 2,750 kronor;

[86.] till uppehållande af verksamheten vid tekniska elementarskolan i Norrköping: till betjeningens aflöning kr. 250: —

» lyshållning, uppvärmning m. m................. » 1,300: — kr. 1,550: —

tekniska elementarskolan i Malmö: dels under läsåret 1900—1901: till betjeningens aflöning kr. 850: —

» lyshållning, uppvärmning in. in................. » 1,550: —

» en parallelafdelning i

första årskursen........ » 3,000: —

dels ock under höstterminen 1901:

4/o af nyssnämnda tre belopp, tillhopa utgörande 5,400 kronor............... » 2,400:

Transport kr. 7,800:— kr. 1,550:— kronor

1,375,907: — 44,450: —

14,300: — 2,000: — 750: —

1,437,407: —

62 Kongl. Alaj:ts nåd. prop. n:o t, om statsverket 1900.

Transport kr. 7,800:— kr. 1,550:

till en parallelafdelning i

andra årskursen........... » 1,550:— » 9,850:

samt tekniska elementarskolan i Borås: till be-

tjeningens aflöning__________ » 850: —

» lyshållning, uppvärmning m. m............... » 1,600: — » 2,450:

eller sainmanlagdt.........................................................

Kongl. Maj:t föreslår vidare Riksdagen

[87.] dels att medgifva, att en teknisk elementarskola må upprättas i Hernösands stad, under vilkor att staden såväl, i enlighet med af dess stadsfullmägtige gjordt erbjudande, för skolan bekostar nödiga och efter nutidens kraf fullt lämpliga lokaler uti särskild för ändamålet uppförd byggnad å välbelägen tomt och medgifver rätt till fri vattenförbrukning, som ock för framtiden underhåller byggnaden samt anskaffar och kostnadsfritt tillhandahåller tillräcklig lokal för skolan, intill dess berörda särskilda läro verk shus hunnit blifva färdigt och åt skolan upplåtet,

dels ock att för inrättande af en första årsklass af nämnda skola från början af höstterminen 1901 på

extra stat för samma år bevilja ett anslag af.............. »

[88.] att till understöd för tre år åt lägre tekniska yrkesskolor under det i statsrådsprotokollet omförmälda vilkor samt till bestridande af kostnader för inspektion af dessa skolor bevilja ett extra anslag af 180,000 kronor och deraf för år 1901............................ »

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att på extra stat bevilja i afseende å

— kronor

»

Gymnastiska centralinstitutet:

[89.] till aflönande af en extra lärare i sjukgymnastik vid institutet..................................................... »

1,487,407: —

13,350: —

10,000: —

60,000: —

2,500: —

Transport kronor 1,523,257:

Kongl. Majds nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1900.

63 Transport kronor

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

[90.] dels till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper................................................................. »

dels ock till ökadt biträde hos medicinalstyrelsen

vid hospitalsärendenas behandling..................................... »

dock under förbehåll att deraf innehålles ett belopp, motsvarande hvad seraf!merordensgiHets förre sekreterare T. A. Billbergh kan komma att af de till honom för år 1901 i ersättning för sekreterareaflöning frän allmänna indragningsstaten utgående medel afstå till bekostande af biträde åt medicinalstyrelsen vid handläggning af sekreteraregöromål å hospitalsafdelningen;

Sanatorier:

[91.] för åstadkommande af ett sanatorium för lungsotspatienter i södra Sverige återstoden af förut beviljadt anslag................................................................. »

Barnmorskeundervisningen och harnhördshusen:

[92.] till anordnande af repetitionskurser för äldre barnmorskor och till beredande, så vidt ske kan, af fri bostad eller hyresbidrag åt deltagarinnorna deri under den tid, de genomgå dessa kurser,................................. »

Vetenskapsakademien:

[93.] till anskaffande för Stockholms observatorium af eu ny meridiancirkel jemte ett nytt astronomiskt pendelur ............................................................................ »

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

[94.] till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet och vården af de under akademiens

1,523,257: —

1,200: — 7,500: —

250,000: —

2,000: —

33,000: —

Transport kronor 1,816,957: —

64 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n.-o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor

inseende stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening 4,000 kronor,

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets fornlemningar m. m. 3,200 kronor

samt till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum 2,000 kronor,

eller tillhopa....................................................................... »

Naturhistoriska riksmuseum:

[95.] till inköp och insamling af naturalier vid museets afdelning för arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till bestridande af andra med arbetena vid afdelnirigen förenade utgifter » [96.] till vård, underhåll och förkofran af museets etnografiska samling ....................................................... »

Meteorologiska centralanstalten:

[97.] dels till upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst vid anstalten..................................... »

deraf 500 kronor såsom personligt tillägg i arfvodet åt nuvarande amanuensen vid anstalten Hugo Emanuel Hamberg och 3,000 kronor såsom anslag till vetenskapligt biträde vid väderlekstjensten,

dels ock till upprätthållande af eu meteorologisk station i Gellivare............................................................- »

Undervisningsanstalter för döfstumma och hlinda:

[98.] för uppehållande af undervisningen vid läroanstalterna i Vadstena och Bollnäs för öfveråriga döfstumma................. »

[99.] till handtverksskolan i Kristinehamn för blinda »

[100.] för uppehållande af förskolans för blinda å Tomteboda verksamhet...................................................... »

1,816,957: —

9,200: —

2,000: — 7,300: —

9,050: —

300: —

30,800: — 10,000: —

8,600: —

Transport kronor 1,894,207: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

65 Transport kronor

[101.] till tryckning af blindskrifter....................... »

samt till understöd åt blindlärareelever och reseunderstöd åt blindlärare........ ................................................... »

[102.] till förhyrande af lokal för förskolan för

blinda i Vexiö ..............................................................

under medgifvande tillika, att den besparing af hyresmedlen, som kan uppstå derigenom att skolan under år 1901 kommer att inflytta i egen lokal, må användas dels för bestridande af kostnaderna för den hyrda lokalens återställande i dess förutvarande skick och dels till bekostande af skolans flyttning till den egna lokalen;

Undervisningsanstalter för vanföra och lyfta:

[103.] till understöd, i öfverensstämmelse med de i omförmälda statsrådsprotokoll angifna grunder, åt de i Göteborg, Karlskrona, Helsingborg och Stockholm af föreningarne för bistånd åt vanföra inrättade undervisningsanstalter för vanföra och lyfta samt för bekostande af dessa anstalters inspektion............................ »

Hospitalsvården:

[104.] till underhåll af Jerfsö sjukhus för spetelske »

[105.] till inköp för Nyköpings hospitals räkning af det invid hospitalet belägna, Nyköpings stad tillhöriga, fattighus med tillhörande tomt samt till utförande af de för fattighusets omändring till anstalt för sinnessjukas vård erforderliga byggnadsarbeten...... »

Vidare anmärkes här, att Kongl. Maj:t i särskild proposition den 22 december 1899 föreslagit Riksdagen, bland annat, att

[106.] dels till uppförande af de för en å utarrenderade förra landshöfdingebostället Restad i Naglums socken af Elfsborgs län förlagd asyl för sinnessjuke erforderliga byggnader samt anläggning af spårväg och

Transport kronor

Bill. till liiksd. Prof,. 1900. 1:a Sami. 1:a Afd.

1,894,207: — 2,500: —

1,200: —

4,000: —

t.!;l . ,!!

10,000: —

18,000: —

41,750: —

1,971,657: —

66 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor

vattenledning till asylen m. in., dels ock till ersättning åt egendomens nuvarande arrendator för det han före arrendetidens utgång frånträder arrendet bevilja ett anslag af 2,613,700 kronor och deraf på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af............................................ »

Slutligen föreslår Kongl. Maj:t, Riksdagen, i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden, att på extra stat bevilja i afseende å

Diverse anslag:

[107.] till svenska fornskriffcsällskapet..................... »

[108.] för beredande af religionsvård åt svenske sjömän i utländska hamnar samt åt andra derstädes sig

uppehållande landsmän................................................... »

[109.] till anställande af tre kontraktsadjunkter inom Södra lappmarkens kontrakt samt de delar af Vesterbottens andra och tredje kontrakt, som tillhöra

lappmarken, återstoden af förut beviljadt anslag......... »

samt till resekostnadsersättning åt, dessa kontraktsadjunkter likaledes återstoden af förut beviljadt anslag » [110.] till anställande af två kontraktsadj unkter inom Vesterbottens fjerde kontrakt af förut beviljadt

anslag........................................... »

till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadj unkter af förut beviljadt anslag.............................................. »

samt till två stipendier för utbildande vid universitet af prester, förtrogna med finska språket, likaledes af förut beviljadt anslag ........................................ »

[111.] till resestipendier åt prestman under de vilkor och bestämmelser Kongl. Maj:t kan finna godt

föreskrifva........................ »

[112.] till Nordiska museet....................................... »

[113.] till understöd, på de vilkor Kongl. Maj:t kan finna lämpligt bestämma, för utgifvande äfven under år

Transport kronor

1,971,657: —

378,700: —

2,000: — 15,000: —

6,000: — 750: —

4,000: — 500: —

1,500: —

5,000: — 25,000: —

2,410,107: —

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1900.

67 Transport kronor

1901 af tidskriften »Nyare bidrag till kännedom om

de svenska landsmålen och svenskt folklif»...............»

[114.] för åstadkommande af en utförlig ordbok

öfver Gotlands folkmål af förut beviljadt anslag.......... »

[115.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nordiskt medicinskt arkiv»................................ »

[116.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Acta mathematica» ...........................,......... »

[117.] till understöd, under de vilkor Kongl. Maj:t kan finna skäligt bestämma, åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen,............................................................................... »

[118.] till understöd, under de vilkor Kongl. Maj:t kan finna skäligt bestämma, åt de vid Upsala enskilda läroverk och Ateneum för flickor i Stockholm samt af Göteborgs allmänna folkskolestyrelse anordnade undervisningskurser för utbildande af lärarinnor i huslig

ekonomi.............. »

[119.] för underhåll och tillsyn af de i riket inrättade vattenhöjdmätningsstationerna m. m.................. »

[120.] för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter................................................................................ »

att mot redovisningsskyldighet ställas till svenska nykterhetssällskapets förfogande för ändamålet;

[121.] till understöd åt kuranstalten Sans Souci invid Upsala på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvas

lämpliga,....................... »

[122.] till understöd åt Stockholms alkoholisthem

på vilkor, som af Kongl. Maj:t, pröfvas lämpliga,......... »

[123.] för uppförande af en kapellbyggnad i södra Bergnäs by i hufvudsaklig öfverensstämmelse med af öfverintendentsembetet uppgjord ritning, under förutsättning att till kapellbyggnaden efter af vederbörande jägmästare, der så erfordras på bekostnad af de byamän, hvilka vid sammanträde den 6 mars 1898 åtagit sig ansvara för byggnadens underhåll, verkstäld utstämpling från kronoskog kostnadsfritt utfås det för byggnaden erforderliga virke............................................... »

Transport kronor

2,410,107: —

3,650: — 1,100: — 3,000: — 3,000: —

K) j G 1 j.i _ t"-

65,000: —

6,300: — 2,800: — 4,000: —

3,000: — 7,500: —

_ 6,000: —

2,515,457: —

68 Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1000.

Transport kronor 2,515,457: —

[124.] för bestridande af kostnaderna för vissa utredningar rörande presterskapets löneförhållanden m. in.

såsom förslagsanslag.......................................................... » 10,000: —

[125.] till det af Stockholms läraresällskap grundade pedagogiska biblioteket i Stockholm...................... » 2,500: -—

[126.] till beredande, i enlighet med de i stadsrådsprotokollet öfver finansärenden den 8 i denna månad angifna grunder, af dyrtidstillägg för innevarande år åt en del tjensteman och betjente i ecklesiastikdepartementets afdelning af Kongl. Majrts kansli samt till ecklesiastikdepartementet hörande embetsverk och

kårer, såsom förslagsanslag............................................... » 522,000: —

[127.] till ersättning för belopp, som af statskontoret förskottsvis utbetalts,................................................ »___19,719: —

Summa kronor 3,069,676: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1900 års riksstat upptagen och sådan den nu blifvit af Kongl. Maj:t för år 1901 föreslagen, utfaller sålunda:

1900. 1901.

Nionde hufvudtiteln,

omfattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Pensionsstaten:

I afseende å denna stat, för hvilken gällande riksstat upptager kontant 1,628,798 kronor, föreslår Kongl. Maj:t enligt bilagda statsrådsprotokoll*)

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Nionde hufvudtiteln”.

69 Kongl. Majds nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1900.

[1.] att Riksdagen må för manskap af indelta armén, som efter ingången af år 1901 afskedas, höja de från Vadstena krigsmanshuskassa utgående gratial till 36 kronor i tredje klassen och 24 kronor i fjerde klassen och för sådant ändamål uppföra å riksstatens nionde hufvudtitel under pension sstaten, näst efter nuvarande anslaget till sagda kassa, ett nytt ordinarie anslag, stort

83.000 kronor med benämning »förhöjning i gratial.en åt afskedadt iridelt manskap», att ifrågavarande kassa för bestridande af kostnaderna för ofvannämnda gratialförhöj ning oafkortadt tillgodokomma;

[2.] att Riksdagen må medgifva,

dels att de pensioneringsgrunder, som, i öfverensstämmelse med Riksdagens beslut, blifvit i nåder faststälda att gälla enligt nådiga kungörelsen den 24 november 1876 för pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar med den deruti genom nådiga brefvet den 6 juni 1879 gjorda ändring samt enligt nådiga skrifvelsen den 22 juni 1877 för pensionering af personalen och vaktbetjeningen vid marinförvaltningen, mariningeniörstaten och kongl. flottans civilstat, må jemväl tillämpas vid pensionering af personalens vid flottans poliskår, med undantag af poliskommissarien vid flottans station i Stockholm, dock att, hvad angår poliskommissarien vid flottans station i Karlskrona samt öfverkonstapel, det aflöningsbelopp, hvarå pensionsbeloppet skall beräknas, må utgöra för den förre 1,400 kronor och för öfverkonstapel 1,000 kronor; äfvensom att för den af nämnda personal, med nyssnämnda undantag, hvilken efter uppnådda 65 lefnads- och minst 35 tjensteår erhåller afsked, fyllnadspensionen skall utgå med skilnaden mellan det för pensionens beräknande faststälda belopp, med inberäkning af ålderstillägg och pensionen;

dels ock att för innehafvaren af de förenade väbels- och poliskommissariebefati ningarna vid flottans station i Stockholm fyllnadspension må utgå med det belopp, som erfordras för att hans pensionsförmåner skola utgöra

1.000 kronor eller, om han vid afsked efter uppnådda 65 lefnads- och minst 35 tjenstår innehaft nämnda förenade befattningar i 5 år, 1,100 kronor och i 10 år, 1,200 kronor;

[3.] att Riksdagen, i afseende å kostnaderna för småskolelärares in. ji. ålderdornsunderstödsanstalts förvaltning och verksamhet under år 1901, må medgifva,

att Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga; samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter i öfrigt under nämnda år erforderliga medel må åt Kongl. Maj:t, i den mån influtna afgifter icke ftro att tillgå, anvisas af tillgängliga statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i den mån de under aret ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

70 Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1000.

Om till det till uppförande under denna stat föreslagna anslaget för förhöjning i gratialen åt afskedadt

indelt manskap.................................................................. kronor 83,000: —

lägges summan af ordinarie anslaget till pensionsstaten

enligt nu gällande riksstat................................ ............ » 1,628,798: —

skulle anslaget till pensionsstaten enligt Kongl. Maj:ts

förslag sluta å ett belopp af............................................ kronor 1,711,798: —

Allmänna indragningsstaten:

För allmänna indragningsstaten är i nu gällande riksstat anvisadt kontant 1,800,652 kronor.

Beträffande denna stat föreslår Kongl. Maj:t:

[4.] att direktören vid indragna centralfängelset å Norrmalm Carl Robert Wiberg, predikanten vid samma fängelse August Löfgren samt kamreraren vid indragna kronoarbetsstationen å Tjurkö Theodor Oralil må få å allmänna indragningsstaten öfverflyttas, med rätt för dem att å sagda stat från och med år 1901 under sin återstående lifstid uppbära årlig lön till belopp, Wiberg af 5,175 kronor, Löfgren af 1,300 kronor och Grahl af 2,300 kronor, dock med vilkor, beträffande Wiberg, att, i händelse han efter förflyttning till indragningsstaten befordras i statens eller kommunens tjenst, han skall vara pligtig att i allo frånträda lönen å indragningsstaten, derest denna understiger eller är lika med den nya lönen, samt att å lönen å indragningsstaten, derest den öfverstiger berörda nya lön, vidkännas mot denna senare svarande afdrag, och angående Löfgren, att, derest han, efter förflyttning till indragningsstaten, på statens, kyrkans eller kommunens stat erhåller högre aflöning än den, hvartill hans inkomster såsom predikant vid Danviks hospital nu uppskattats, eller 1,600 kronor, lönen å indragningsstaten skall minskas med skilnaden mellan besagda högre aflöning, å ena, och nyssnämnda belopp, 1,600 kronor, å andra sidan, eller upphöra, der denna skilnad uppgår till 1,300 kronor;

[5.] att för fodermarsken vid ridskolan å Strömsholm Fredrik Leonard Widlund må å allmänna indragningsstaten uppföras en, hälften af hans årslön vid ridskolan motsvarande pension af 350 kronor, att af honom under hans återstående lifstid årligen åtnjutas, med beräkning från och med månaden näst efter den, då han blifvit eller varder från foderinarsktjensten entledigad;

[6.] att murmästaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad Nils Johan Nilsson må från och med månaden näst efter den, då han varder från sin befattning entledigad, under sin återstående lifstid åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten till belopp af 800 kronor årligen;

71 Kongl. Maj:ts nåd. prof). n:o 1, om statsverket 1900.

[7.] att för lektorn vid sjökrigsskolan Johan Erik Lindgrens enka Anna Constantia Lindgren, född Kjerrström, må å allmänna indragningsstaten uppföras en pension af 400 kronor, att af henne från 1900 års början årligen åtnjutas, så länge hon förblifver enka;

[8.] att underofficerskorpralen vid andra eldarekompaniet N:o 54 H. N. Ståhls enka Selma Lovisa Ståhl, född Svensson, må å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 237 kronor 50 öre, att utgå från och med den 1 oktober 1899 under hennes återstående lifstid, så länge hon lefver ogift;

[9.] att föreståndaren för nautisk-meteorologiska byrån, f. d. kommendörkaptenen Fredrik Salomon Malmberg må vid afgång från tjensten få å allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp af 5,000 kronor för år räknadt, att utgå från och med månaden näst efter den, hvari han erhållit nådigt afsked;

[10.] att vaktmästaren vid universitetsbiblioteket i Lund Carl Fredrik Lundberg och kursorn vid samma universitet Nils Peter Johnsson må från och med månaden näst efter den, hvarunder en hvar af dem erhåller afsked från sin ifrågavarande befattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension, Lundberg till belopp af 600 kronor och Johnsson till belopp af 750 kronor;

[11.] att teckningsläraren vid allmänna läroverket i Luleå Erik Olof Nordlinder må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom beviljadt från hans berörda befattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension till belopp af 625 kronor;

[12.] att musikläraren vid högre allmänna läroverket i Malmö Johan August Rose'n må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom beviljadt från hans berörda befattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp af 1,250 kronor;

[13.] att läraren i musik och sång vid allmänna läroverket i Helsingborg Nikolaus Hagström må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom beviljadt från hans berörda befattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension till belopp af 1,250 kronor;

[14.] att musikläraren vid Eksjö lägre allmänna läroverk Frans Jolian Håkanson må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom beviljadt från hans berörda befattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension till belopp af 450 kronor;

[15.] att läraren i musik och sång vid allmänna läroverket i Visby Wilhelm Söhrling må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom beviljadt från hans berörda befattning, under sin återstående

72 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension till belopp af 1,100 kronor;

[16.] att å allmänna indragningsstaten må uppföras dels för f. d. öfverläkaren vid Vexiö hospital Johan Fredrik Liedholms enka Elise Sofie Christiana Liedholm, född Rosenbrock, en årlig pension af 800 kronor, att utgå från början af år 1900 och så länge hon förblifver enka, dels ock för hvartdera af Liedholms barn Gottfrid Jakob Fredrik Christopher och Clara Vilhelmina ett årligt understöd af 200 kronor, att utgå från början af samma år och till dess understödstagaren uppnått aderton år eller, hvad dottern beträffar, om hon dessförinnan träder i gifte, till dess sådant skett;

[17.] att å allmänna indragningsstaten må för år 1901 anvisas ett anslag å 10,000 kronor, att, enligt de närmare bestämmelser Kongl. Maj:t kan finna godt meddela, användas till understöd af högst 350 kronor åt sådana äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligt skött sin tjenst, men derifrån

erhållit afsked före år 1867; samt

[18.] att anslaget till allmänna indragningsstaten må höjas med 7,150 kronor eller från 1,800,652 kronor

till......................................................................................... kronor 1,807,802: —

Lägges härtill anslaget till pensionsstaten....................... » 1,711,798: —

blifver slutsumman af nionde hufvudtitelns ordinarie

anslag för år 1901............................................................- kronor 3,519,600: —

Extra anslag.

Beträffande extra anslag å denna hufvudtitel föreslår Kongl. Maj:t:

[19.] att å extra stat för år 1901 må anvisas ett förslagsanslag af 1,540,000 kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering med faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående.

73 Kongl. Maj;ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 190Ö.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för år 1900 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

1900. 1901.

ordinarie anslag 3,429,450: — 3,519,600:— således ökning kronor 90,150: — extra » 1,540,000: — 1,540,000: —

summa kronor 4,969,450:— 5,059,600:— således ökning kronor 90,150: —

De under de särskilda hufvudtitlarne äskade anslag för år 1901 utgöra sålunda:

Ordinarie: Extra: Summa:

Härtill komma de belopp, hvilka Kongl. Maj:t i sammanhang med reglering af utgifterna under sjette hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att till utgående under år 1901 utom hufvudtitlarne å riksstaten anvisa, nemligen :

till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade jernvägar.............................kronor 5,000,000: —

till fullbordande af statsbanan

mellan Boden och Ytter-Morjärv » 771,000: — kronor 5,771,000: —

De riksgäldskontorets utgifter för riksdags- och revisionskostnader samt räntor och af betalningar å statsskulden in. m., hvilka Kongl. Maj:t, med åbero-

Transport kronor 136,688,000: —

10 Bih. till Riksd. Prot. 1900. l:a Sami. l:a Afd.

74 Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 7, om statsverket 1900.

Transport kronor 136,688,000: — pande af omförmälda protokoll öfver finansärenden den 13 innevarande januari, *) anser böra i riksstaten uppföras, äro:

riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. m.,

förslagsvis....................................kronor 792,000: —

räntor och afbetalningar å statsskulden............... kronor 14,802,300: —

efter afdrag af de ti 11 riksgäldskontoret ingående rånte- och

kapitalbetalningar » 4,251,300: —

förslagsvis...................................... kronor 10,551,000:— » 11,343,000: —

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare, under åberopande af nyssnämnda protokoll, att afsätta

till arbetareförsäkringsfonden..................................... » 1,400,000: —

samt till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande................ » 250,000: —

Summan af dessa belopp...,.......................................kronor 149,681,000: —

utvisar totalsiffran af de i riksstaten förekommande utgifter, hvilka sålunda uppgå till enahanda belopp, hvartill statsverkets tillgångar för år 1901 här ofvan beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:

Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

Riksstat för år 1901.

76 Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1900.

Riksstat

Kronor.

Tillgångar och inkomster:

öfverskott å statsregleringarna för år 1898 och föregående år .....

Af öfver skottet å 1899 års statsreglering...........................................

Statsverkets inkomster :

ordinarie inkomster....................................................... 23,901,000

bevillningar.................................................................. 96,440,000

Af Riksbankens vinst för är 1899

24,340,000

3,000,000

120,341,000

2,000,000

Summa kronor

149,681,000

Kongl. Maj:rs nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

för år 1901.

78 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

Kongl. Maj:t föreslår i sammanhang härmed enligt beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 13 innevarande januari,*) att Riksdagen må medgifva, att vid statsregleringen för år 1901 de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841 angifna grunder i afseende å dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarne fortfarande må blifva gällande.

Utgifter utom riksstaten.

Beträffande slutligen de under sjette hufvudtiteln omförmälda anslag: till fortsättning af statsbanan mellan Gellivare

och riksgränsen.................................................................. kronor 10,100,000: —

till fortsättning af statsbanan från Göteborg till

Skee ................................................................................ » 2,000,000: —

samt till statsbanan mellan Krylbo och Örebro.... » 1,787,000: —

eller tillsammans kronor 13,887,000: —

föreslår, jemlik! nyssnämnda statsrådsprotokoll,*) Kongl. Maj:t, som anser det omförmälda sammanlagda beloppet böra bestridas af upplånta medel, att samma belopp, 13,887,000 kronor, må anvisas till utgående af riksgäldskontoret.

Samtliga de i denna proposition åberopade eller för öfrig! med statsregleringen sammanhang egande handlingar skola Riksdagens statsutskott tillhandahållas; och Kong!. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Hans Wachtmeister.

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

Stockholm 1900. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Bilagor

till

Kongl. Majrts nådiga proposition

om statsverket år 1900.

Inkomstberäkningen.

Utgifterna å I-—IX hufvudtitlarne. Finansplanen.

Propositionens justering.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

3 Inkomstberäkningen.

Utdrag af protokollet öfver Jinansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari 1900.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim, Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna, grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Restadius.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister anhöll att få underställa Kongl. Maj:ts pröfning de delar af statsregleringen vid nu instundande riksdag, som rörde beräkningen af statsverkets tillgångar för de behof, hvilka vid ifrågavarande statsreglering borde fyllas, dervid departementschefen, efter att hafva anmält statskontorets den 9 december nästlidet år afgifna berättelse om statsverkets tillstånd och förvaltning, hvilken berättelse finnes detta protokoll bilagd under litt. A, vidare anförde:

Beträffande först resultatet af 1898 års statsreglering har statskontoret i underdånig skrifvelse den 25 juli sistlidet år anmält, att å

1898 änt tlaltreglerinij.

4 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

statsverkets inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag uppstått

ett nettoöfverskott af........................................................ kronor 22,666,515:6 4

hvartill borde läggas:

af myntverkets behållning för år 1898 enligt

nådiga brefvet den 5 maj år 1882 ........................ „ 1,608,553: —

besparing å nionde hufvudtitelns anslag »bidrag till folkskolelärares pensionering)) ................ „ 500: —

odisponerade behållningar å en del extra

statsanslag ........................................................................ „____ 64,427: 6 4

så att öfverskottet på det hela uppginge till .... kronor 24,339,996: 28.

I samma skrifvelse redogjorde statskontoret jemväl för den i rikshufvudboken under benämning af »fonden för reserverade medel» upplagda särskilda räkning öfver öfverskott och brister i statsregleringarna, hvaraf inhemtas, att behållningen å denna fond vid 1898 års början

utgjorde ................................................................................ kronor 48,160,220: 3 9

hvartill komme ofvannämnda öfverskott ................ „ 24,339,996^2 8

tillsammans kronor 72,500,216: 6 7

att, om derifrån afräknades hvad i 1898 års riksstat blifvit anvisadt att från fonden utgå .... „ 14,229,000: —

uppkomme det belopp af ............................................ kronor 58,271,216: 6 7,

hvartill enligt 1898 års rikshufvudbok behållningen å ofvannämnda särskilda räkning vid samma års slut uppginge; samt att af denna behållning vore disponerade enligt 1899 års riksstat 12,615,000 kronor och enligt 1900 års riksstat 21,316,000 kronor, i följd hvaraf återstode att disponera en summa af 24,340,216 kronor 67 öre; och hemställer jag, att detta belopp måtte få under benämning öfverskott å statsregleringarna för dr 18.98 och föregående år tagas i beräkning för 1901 års statsreglering, dervid summan torde få jemnas till 24,340,000 kronor.

is99 års Såvidt hittills kan vara kändt och beräkneligt, hafva följande öfver-

,lateregien-ng. nppgtått å 1899 års statsreglering:

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

I öfrigt å en del inkomsttitlar uppkommande öfverskott kunna antagas ungefärligen motsvara de brister, som å andra inkomsttitlar uppstått.

Enligt rikshufvudboken för år 1898 hade å samma års förslagsanslag uppstått:

brister ............................................................................ kronor 4,591,684:9 1

besparingar ................................................................ „ 2,550,074: 9 9

eller en nettobrist af............................................... kronor 2,041,609:92.

I nämnda besparingar ingick äfven besparing å det från riksgäldskontoret utgående anslaget till riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. m., räntor och afbetalningar å statsskulden med 1,544,406 kronor 91 öre. Af 1899 års enahanda anslag innestodo hos statskontoret vid årets slut 400,507 kronor 27 öre, och, enligt meddelande från riksgäld skontoret, lärer en återbäring till statskontoret af derifrån lyftade medel vara att förvänta till belopp af 1,283,768 kronor 72 öre. Besparingen å detta förslagsanslag skulle sålunda för år 1899 belöpa sig till omkring 1,684,000 kronor. Emellertid torde med säkerhet kunna antagas, att utgifterna å en del andra förslagsanslag, exempelvis lindring i rustnings-och roteringsbesvären, ersättning till städerna för mistad tolag, lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor med flera, uppstått brister till afsevärda belopp, och torde med afseende å anförda förhållanden nettobristen å 1899 års förslagsanslag kunna beräknas uppgå till omkring 2,000,000 kronor.

Om från beräknade öfverskottet å inkomsterna för år 1899 ............................................................ kronor 28,399,000: —

dragés denna nettobrist ............................................. „ 2,000,000: —

skulle öfverskottet å 1899 års statsreglering blifva omkring ............................................................................ kronor 26,399,000: —.

I fråga om dispositionen af detta öfverskott finner jag väl icke anledning att ifrågasätta annat, än att den nu under en längre tid iakttagna praxis, att öfverskottet för det år, som närmast föregått det, under hvilket statsregleringen för ett visst gifvet år uppgjorts, icke tagits i beräkning för denna statsreglering, utan reserverats för den närmast följande, äfven denna gång må i hufvudsak tillämpas.

Jag anser mig likväl böra förorda, att en jemförelsevis mindre del af det ifrågavarande betydande öfverskottet nu tages i anspråk för genomförande af en åtgärd, som redan vid de två senaste statsregleringarna bragts å bane och afser att för framtiden bereda ökad stadga åt statsregleringen.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 7

Då jag den 14 januari 1898 understälde Eders Kongl. Maj:ts pröfning frågan om beräkningen af statsverkets inkomster för då närmast förestående statsregleringsperiod, ifrågasatte jag, huruvida icke skäl kunde förefinnas att åt en del af det, enligt hvad redan då kunde förutses, betydliga öfverskottet å 1897 års statsreglering söka bereda en sådan användning, att derigenom på ett verksamt och varaktigt sätt bereddes styrka åt kommande statsregleringar. Det hade nemligen sedan längre tid tillbaka anmärkts såsom en oegentlighet, att flera inkomsttitlar och främst bland dem bevillningen af fast egendom samt af inkomst inflöte till statsverket först under året näst efter det, till bestridande af hvars utgifter de påräknats. Tydligt vore, att, om anordningar kunde vidtagas, genom hvilka sagda inkomster kunde beräknas såsom tillgång för det år, under hvilket de verkligen inflöte, härigenom skulle för all framtid beredas en mot ifrågavarande inkomsters belopp svarande tillökning i statsverkets rörelsekapital eller kassaförlag. Det vore endast en tidsfråga, när den direkta beskattningen komme att intaga ett mera betydande rum i statens skattesystem än dittills, och det vore icke länge sedan en tilläggsbevillning till lika belopp med bevillningen utgick. Det vore derföre önskvärdt, att en förändrad ordning för särskild!, bevillningens upptagande i riksstaten läte sig genomföras.

Eders Kongl. Maj:t fann godt förordna om närmare utredning af den sålunda väckta frågan.

Sedan den sålunda föreskrifna utredningen blifvit af vederbörande myndigheter verkstäld, föreslogos i den till 1899 års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof åtgärder för reformens genomförande, men frågan vann då ej sin lösning.

Det lärer ej kunna förnekas, att det ligger en oegentlighet deruti, att, då riksstaten för ett visst år uppgöres, bland de tillgångar, som påräknas för att möta detta års utgifter, upptagas inkomster, hvilka inflyta först, året derefter. I en enskild hushållning skulle ett sådant tillvägagående anses afgjordt olämpligt; i statens kunna olägenheterna i viss mån motvägas derigenom, att statsverket besitter ett kassaförlag, som vid behof träder emellan med förskott. Men i ögonen fällande är, på sätt jag tillförene till statsrådsprotokollet anfört, att statsregleringen skulle beredas en väsentligt ökad styrka, derest anledningarna till detta årligen återkommande, så att säga normala behof af förskott undanröjdes, likasom det väl äfven måste anses naturligast, att de under ett år beräknade utgifter täckas af under samma år inflytande inkomster.

De inkomster, som inflyta först året efter statsregleringsåret, äro grundskatt, kavalleriregementenas hästvakansspanmål, afgifter för per-

8 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

sedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet, den af rusthåll utgående trosspassevolansafgiften, tillfälliga rotevakansafgifter, soldatvakansafgift, båtsmansvakansafgift, arrendemedel, mantalspenningar och bevillning af fast egendom samt af inkomst. Af dessa inkomsttitlar äro samtliga, med undantag af arrendemedlen, mantalspenningarne och bevillningen, af sådan natur, att de jemlikt föreskrifterna i lagarne af den 2 december 1892 komma att inom kort upphöra att utgå eller ock ersättas de skattskyldige till hela sitt belopp, och torde derföre, på sätt till statsrådsprotokollet den 13 januari 1899 anfördes, skäl saknas att vidtaga någon förändring i fråga om tiden för deras upptagande i riksstaten, likasom, af skäl som till nämnda statsrådsprotokoll anfördes, med åtgärden i fråga om arrendemedlen och mantalspenningarne torde kunna anstå. Deremot anser jag, med fästadt afseende på statsverkets nuvarande gynsamma läge, tidpunkten synnerligen lämplig för ett förnyadt upptagande af frågan om bevillningens uppförande i riksstaten ett år senare än för närvarande eger rum.

Det mål, som nu närmast bör eftersträfvas, är, att den bevillning, som inbetalas vid uppbördsstämman i början af ett visst gifvet år — 1900, 1901 eller 1902 — äfven upptages i riksstaten för samma år.

Har man vunnit detta, är reformen genomförd, ty sedan har man endast att fortgå på samma väg. Svårigheten ligger i öfvergången till den nya ordningen. 1000 års Riksdag åtager sig, enligt nu gällande ordning, en bevillning att upptagas i lOOl års riksstat, men att inflyta först år 1.902. Nu vill man exempelvis, att den bevillning, som inflyter år 1902, äfven skall upptagas i riksstaten för år 1902. Men den bevillning, som enligt 1900 års Riksdags beslut inflyter år 1902, kan icke upptagas i 1902 års riksstat, emedan den redan förut är upptagen i 1901 års riksstat och icke kan tjena två gånger. Då man öfvergår till en sådan ordning, att bevillningen användes till bestridande af statsutgifterna det år, under livilket den inflyter, är det klart, att, om allt i öfrigt går som dittills och inga särskilda åtgärder vidtagas, två särskilda bevillningar komma att sammanträffa under ett år. Lika klart är, att de särskilda åtgärder, som måste vidtagas för att undvika detta sammanträffande under ett år af två bevillningar, måste bestå deri, att en årsbevillningsumma elimineras bort. Det är detta, som fordras för den nya ordningens genomförande.

Genast bör erinras, att detta borteliminerande af en årsbevillningssumma icke kan ske derigenom, att de skattskyldige befrias från utgörande af ett års bevillning. Detta vore visserligen den enklaste utvägen, men, så länge bevillningen utgör grunden för politisk och kom-

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 9

munal rösträtt äfvensom för flerahanda utskylder och afgifter, kan den icke för ett år undvaras. Be vill ningen måste således som förut årligen påföras och utgöras. Häri inträder ingen ändring. Åtgärderna för bortelimineringen af en årsbevillningssumma måste inskränkas till riksstaterna, så att, medan bevillningens utgörande ostördt fortgår, riksstaten så uppgöres, att en sådan bevillningssumma kan undvaras, vare sig nu utelemnandet i sin helhet förlägges till en riksstat eller fördelas på två. På detta sätt invinnes, kan man säga, ett år och sammanträffandet af två bevillningar under ett år förebygges.

För uteslutandet i sagda syftemål af en årsbevillningssumma ur riksstaten hafva hufvudsakligen tre särskilda utvägar varit ifrågasatta. Två af dem hafva afsett att låta uteslutningen i sin helhet drabba ett års riksstat. Enligt den utväg, som ifrågasattes i den till 1898 års Riksdag aflåtna statsverksproposition, skulle 1900 års Riksdag icke åtaga sig någon bevillning för år 1901, men 190! års Riksdag åtaga sig bevillning för samma år, 1901, att inbetalas år 1902. Här vore det således året 1901, som skulle, i den bemärkelse jag nyss tagit ordet, invinnas, i det att 1900 års bevillning, betalbar år 1901, upptoges i riksstaten för år 1900 och 1901 års bevillning, betalbar år 1902, upptoges i 1902 års riksstat, medan 1901 års riksstat uppgjordes utan beräknande af någon bevillning.

Enligt en annan utväg, föreslagen af statskontoret och kammarrätten i underdånigt utlåtande af den 19 november 1898, skulle i stället staten för året 1900, så att säga retroaktivt, uppgöras utan bevillning.

1900 års Riksdag skulle nemligen besluta, att den i riksstaten för samma år, 1900, redan uppförda bevillningen skulle ur densamma uteslutas och ersättas med andra tillgångar samt i stället öfverflyttas till riksstaten för år 1901. Då den sålunda till öfverflyttning föreslagna 1900 års bevillning inflyter år '1901 och enligt förslaget skulle uppföras i

1901 års riksstat, vore förändringen redan sistnämnda år genomförd. Den bevillning, som 1901 års Riksdag för samma år, 1901, skulle åtaga sig, skulle naturligen upptagas i riksstaten för år 1902, hvilket år den inflyter.

Jag behöfver icke nu mot hvarandra väga dessa båda förslag. Mot båda har erinrats, att, ehuru enligt såväl det ena som det andra förslaget bevillning hvarje år skulle af de skattskyldige erläggas, likväl enligt båda förslagen riksstaten för ett år — enligt det förstnämnda förslaget 1901 och enligt det senare 1900 — skulle uppgöras utan anlitande af bevillning, och att, då i § 9 riksdagsordningen stadgas, att till ledamöter i Första Kammaren äro, bland andra, valbara män, som Bill. till liihäd. Prof. 1900. 1 Sami. l Aid. 2

10 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

minst tre år näst före valet skattat för viss inkomst af kapital eller arbete, tvekan skulle kunna uppstå, huruvida en person kan anses hafva »skattat» ett år, i hvars riksstat ingen bevillning finnes upptagen. Frågan härom beror på tolkning af sagda grundlagsparagraf, och, äfven om man skulle anse den såsom möjlig anmärkta tolkningen mindre sannolik, kan ej förnekas, att försigtigheten bjuder att icke utsätta sig för den eventualiteten, att, efter skedd framflyttning af bevillningen, åt paragrafen komme att i domstolsväg gifvas en sådan tolkning, att grundlagsbestämmelserna om valbarhet till Första Kammaren skulle i väsentliga delar för en tid mista sin tillämplighet.

Den tredje utvägen för åvägabringande af bevillningens framflyttning är den, som föreslogs i den till 1899 ars Riksdag aflåtna statsverksproposition. Enligt denna skulle bevillningen icke i sin helhet uteslutas ur något års riksstat, men en årsbevillningssumma ändock uteslutas derigenom att, i två riksstater bevillning toges i beräkning endast till halfva beloppet mot det vanliga. ibOO års Riksdag skulle för år 1.901 åtaga sig en bevillning att upptagas i 1.90/ års riksstat och inbetalas år 1.902, allt således i vanlig ordning, men med den skilnad, att bevillningen endast skulle utgå med halfva beioppet af den nuvarande bevillningen eller med 3 öre för hvarje fulla 100 kronor af det uppskattade värdet af jordbruksfastighet, med 2£ öre för samma belopp af det uppskattade värdet af annan fastighet och frälseränta samt i procent af uppskattad beskattningsbar inkomst. Vidare skulle /.90l års Riksdag för år 1.902 åtaga sig likaledes half bevillning att upptagas i 1.902 års riksstat och inbetalas samma år 1.902. Förändringen vore härmed genomförd, då den bevillning, 1902 års Riksdag åtoge sig för år 1903, komme att sistnämda ar inflyta o. s. v.

Mot detta förslag kan icke riktas samma anmärkning som mot de båda förut omförmälda, i det att bevillning icke allenast erlagts hvarje år, utan äfven upptagits i riksstaten för hvarje år. I två års riksstater upptages bevillning endast till hälft belopp, men hvarje år erlägges bevillning till fullt belopp, i det att den halfva bevillning, som 1900 års Riksdag för år 1901 skulle åtaga sig, skulle inbetalas år 1902 vid samma uppbördsstämmor, då den bevillningshälft, som 1901 års Riksdag skulle åtaga sig för år 1902, vore afsedd att inbetalas.

I fråga om berörda förslag anfördes vidare till statsrådsprotokollet den 13 januari 1899, att några ändringar i hittills gällande bestämmelser emellertid erfordrades. Om än, såsom statskontoret och kammarrätten i deras ofvan omförmälda utlåtande af den 17 november 1898

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 11

anfört, åtgärderna för bevillningens påförande måste vidtagas under året näst före det, då bevillningen erlades, och dessa åtgärder måste förberedas och delvis verkställas redan innan Riksdagen kunde komma i tillfälle att besluta om den bevillning, som skulle i nästföljande års riksstat uppföras och samma år erläggas, syntes det dock icke vara nödvändigt att, såsom af embetsverken ifrågasattes, från sjelfva bevillningsförordningen utbryta och i en särskild tills vidare och intill dess annorlunda förordnades gällande författning upptaga alla de i bevillningsförordningen nu befintliga föreskrifter om uppskattning af fast egendom samt af inkomst genom dertill särskildt, utsedda taxeringsmyndigheter, om verkställighet af och besvärs anförande öfver dessa myndigheters beslut, om debitering, uppbörd och redovisning äfvensom instruktionen för taxeringsmyndigheterna. Då nemligen taxeringsnämnderna sammanträdde först efter den 20 juni samt den af Riksdagen efter den nya ordningens införande antagna bevillningsförordning kunde utfärdas och vara tillgänglig före denna tid, vore dessa nämnder i tillfälle att tillämpa de af Riksdagen sist antagna bevillningsstadgar. De föregående taxeringsåtgärderna afsåge hufvudsakligen insamlande af erforderliga uppgifter, och bevillningsberedningarne uppgjorde endast förslag till uppskattningar, hvilket arbete alltid komme de blifvande taxeringarne till godo, äfven om de blifvit verkstälda efter den förut gällande bevillningsförordningen. Då det för öfrigt vore antagligt, att med bevillningsförordningen måste företagas en väsentlig omarbetning med anledning af det förslag, som från den af Eders Kongl. Maj:t tillsatta komité för utredning angående sättet för kommunalbeskattningens skiljande från bevillningen vore att förvänta, borde för det dåvarande ändringar i bevillningsförordningen begränsas så långt möjligt vore. Af 1898 års Riksdag hade såsom vanligt föreskrifvits, att då gällande bevillningsförordning skulle lända till efterrättelse för år 1899 och intill slutet af det år, under hvars lopp ny förordning angående denna bevillning blefve af Riksdagen faststäld. Då det beslut om bevillningen för 1901, hvilket 1900 års Riksdag komme att fatta, måste kunna omedelbart tillämpas, på det att samma bevillning måtte kunna under år 1901 inflyta, hade det antagits, att 1899 års Riksdag skidle besluta om då gällande bevillningsförordnings tillämpning, icke till slutet af år 1900, utantill dess annorlunda af Riksdagen förordnades; hvarjemte det ansetts klart, att de i sjelfva bevillningsförordningen intagna skattesatserna »sex öre», »fem öre» och »en för hundra» skulle af 1899 års Riksdag ändras till respektive »tre öre», »två och ett hälft öre» samt »en half procent». Om till äfventyrs erforderlig höjning af det i § 70 af då gällande

12 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

bevillningsförordning till viss procent af bevillningssumman bestämda belopp, som skulle användas till arfvoden och bestridande af andra kostnader för taxeringen, komme 1900 års Riksdag att besluta.

Sagda förslag ledde dock, såsom ofvan blifvit antydt, icke till åtgärd, då hel bevillning af nästlidet års Riksdag togs i anspråk för uppgörande af staten för år 1900. I utlåtande n:o 33 med förslag till den af Riksdagen faststälda bevillningssummans utgörande anförde emellertid samma Riksdags bevillningsutskott, bland annat, att enligt utskottets åsigt en bevillning, som Riksdagen åtoge sig för ett visst år, alltid måste vara den bevillning, som efter verkstäld taxering påfördes den för samma år mantalsskrifna befolkningen; och det syntes derför kunna ifrågasättas, huruvida det icke vore lämpligare att bestämma, att, sedan J.Ö00 års Riksdag — jag inskjuter bär i stället för de af utskottet anförda årtal, dem, om hvilka nu är fråga — åtagit sig half bevillning för år 1901 att upptagas i 1901 års riksstat och inbetalas år 1902, 1Ö01 års Riksdag skulle åtaga sig ytterligare half bevillning för samma år (men ej för 1902), likaledes att inbetalas år 1902, men att upptagas i sistnämnda års riksstat.

Nekas kan ej, att öfvergången till den nya ordningen i vissa afseenden varder underlättad, derest hädanefter såsom hittills den bevillning, som t. ex. år 1901 påföres de skattskyldige, äfven anses vara 1901 års bevillning, ehuru den uppföres i 1902 års riksstat, hvilket då bör ske med angifvande att den utgör 1901 års bevillning. Om den bevillning, som påföres år 1901, i olikhet med hittills anses utgöra bevillning, icke för år 1901, utan för år 1902, i hvars riksstat den uppföres, kan i fråga om kommunalutskylder, landstingsskatt, bidrag till skjutsentreprenader m. fl. afgifter, som utgå i visst förhållande till bevillningen, ovisshet stundom tänkas uppstå, till hvilket års bevillning de vore hänförliga, och vissa rubbningar härigenom kunna uppkomma. Och vidare vinnes den fördelen, att de båda halfva bevillningar, som enligt 1900 och 1901 årens Riksdagars beslut skulle åtagas att utgå år 1902, så väl den ena som den andra vore bevillningar för år 1901 — då 1901 års Riksdag åtager sig half bevillning för år 1901, torde denna lämpligen förklaras jemte den af 1900 års Riksdag förut åtagna bevillningen för 1901 utgöra samma års bevillning — och derföre kunna i de debetsedlar, som skola liqvideras vid 1902 års uppbörsdsstämmor, sammanföras till en summa. Detta har den fördelen, att ingen som helst rubbning behöfver ske i beräkningen af de kommunalutskylder, som skola påföras i förhållande till 1901 års bevillning. Om deremot 1901 och 1902 årens bevillningar endast skulle utgå med halfva det nor-

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 13

mala beloppet, måste antingen i kommunernas debiterings- och fyrktalslängder för dessa år skatten per fyrk — under i öfrigt lika skattebebof — fördubblas eller ock en öfvergångslag utfärdas, enligt hvilken för de ifrågavarande åren en fyrk påfördes för hvart femte i stället för hvart, tionde öre o. s. v. Detta undvikes naturligtvis om båda bevillningshälfterna, i stället för till olika, hänföra sig till samma år. I sådant fall erfordras ej heller förändrade bestämmelser i fråga om beloppet af den så kallade bevillningsprocenten eller provisionen för uppbörden af bevillningen.

Någon tvekan om grundlagsenligheten deraf, att 1901 års Riksdag i riksstaten för år 1902 uppför en för år 1901 åtagen bevillning lärer ej kunna uppstå. 1901 års Riksdag har att reglera staten för år 1902, att — för att använda ordalagen i § 62 regeringsformen — pröfva statsverkets behof och en deremot svarande bevillning sig åtaga. Bevillningen skall användas för 1902 års behof, men grundlagen lägger intet hinder i vägen för dess påförande redan år 1901 till inbetalning år 1902. Erinras må, att 1867 års Riksdag, som anvisat en summa af 1 \ million riksdaler, att för anskaffande af tidsenliga vapen till stärkande af rikets försvarskraft utgå med \ million under år 1867 och 1 million under år 1868, såsom bidrag till täckande af denna anslagssumma beviljade en särskild tillägsbevillning att under namn af vapenskatt utgå på grund af 1867 års bevillningstaxering och inbetalas vid de under år 1868 infallande uppbördsstämmor, äfvensom att 1879 års Riksdag, som åtog sig en tilläggsbevillning för år 1880, att utgå på grund af sistnämnda års bevillningstaxering och inbetalas vid 1881 års uppbördsstämmor, tillika, såsom bidrag till betäckande af en å statsregleringen för år 1878 uppkommen brist åtog sig en särskild tilläggsbevillning att utgå på grund af bevillningstaxeringen för det löpande året — 1879—och inbetalas vid 1880 års uppbördsstämmor.

Genomförandet af den nu ifrågavarande åtgärden rörande bevillningen kräfver, såsom redan blifvit erinradt, samverkan af 1900 och 1901 årens Riksdagar. Hela åtgärden gestaltar sig synnerligen enkel. För målets vinnande kräfves af 1900 års Riksdag allenast, att densamma i vanlig ordning åtager sig bevillning för år 1901, dock endast till halfva beloppet af det normala, samt besluter om bevillningsförordningens tillämpning, icke till slutet af det år — 1901 — under hvars lopp, ny förordning angående bevillningen varder af Riksdagen faststäld, utan till dess annorlunda af Riksdagen förordnas. 1901 års Riksdag har derefter att åtaga sig bevillning till enahanda belopp, med

14 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

den afvikelse likväl från den vanliga ordningen, att bevillningen åtages för samma år, 1901.

Om man skulle antaga, att, efter det 1900 års Riksdag vidtagit de åtgärder, som på den ankomma för reformens genomförande, 1901 års Riksdag mot förmodan skulle undandraga sig att lemna sin medverkan till dess fullföljande, i det att sistnämnda Riksdag icke, såsom enligt planen för reformen vore afsedt, endast åtoge sig half bevillning för år 1901, utan i stället i hittills vanlig ordning åtoge sig hel bevillning för år 1902, erfordras en förändring i beloppet af den s. k. bevillningsprocent, som enligt § 70 i bevillningsförordningen af den 3 december 1897 skall af 1901 års bevillning användas till arfvoden och bestridande af andra kostnader för taxeringen. Enligt mom. 1 i berörda § eger i hvarje län pröfningsnämnden för ändamålet använda och fördela högst ett belopp, motsvarande 3 procent af de första 100,000 kronor, hvartill länets hela bevillningssumma uppgår, 2 procent af derpå följande 50,000 kronor och 1 procent af allt hvad bevillningssumman öfverstiger 150,000 kronor. I Stockholms stad eger pröfningsnämnden enligt mom. 3 i samma § för enahanda ändamål disponera ett belopp, som svarar mot högst 1 £ procent af samma stads hela bevillningssumma för året. Om 1901 års Riksdag icke, utöfver den af 1900 års Riksdag beslutade halfva bevillningen för 1901, åtager sig ytterligare en half bevillning för samma år, kommer årets bevillningssumma endast att uppgå till hälften af hvad den under normala förhållanden skulle utgjort och bevillningsprocenten följaktligen äfven att bestiga sig till allenast hälften af det normala beloppet. Det besvär och de kostnader i och för bevillningstaxeringen, till hvilkas bestridande bevillningsprocenten anvisats, äro emellertid oförändrade, och synes derföre, under den nu antagna förutsättningen, lämpligt, att 1901 års Riksdag, utan ändring af ordalydelsen i § 70, särskilt beslutar, att vid beräkning af de belopp, som jemlikt sagda § mom. 1 och 3 må för år 1901 af vederbörande pröfningsnämnder högst användas till bestridande af arfvoden och andra kostnader för taxeringen, till grund för beräkningen för hvarje län och för Stockholms stad må läggas en bevillningssumma, uppgående till dubbla beloppet af det, hvartill bevillningssumman enligt taxeringslängderna för året uppgår.

I fråga slutligen om den anordning, som, under förutsättning att den nu ifrågasatta förändringen beträffande sättet för bevillningens upptagande i riksstaten kommer till stånd, erfordras för att revision af räkenskaperna rörande de statsinkomster, som komme att i riksstaten upptagas ett år senare än för närvarande och sålunda anses tillhöra

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 15

detta senare år, ändock komme att ega rum på samma tid och i samma ordning som nu, torde, på sätt statskontoret och kammarrätten i ofvan omförmälda underdåniga utlåtande af den 19 november 1898 föreslagit, böra dermed så förfaras, att bevillningen fortfarande upptages i uppbördsräkenskaperna (fögderiernas och städernas specialräkningar) för det år, hvarunder debitering af bevillningen eger rum, dock endast inom linien för att i räkenskaperna för det följande året, då bevillningen inflyter, utföras i kolumn, samt med iattagande att alla handlingar rörande debitering och uppbörd af bevillningen bifogas uppbördsräkenskaperna för förstnämnda år. Jemlikt nådiga brefvet den 5 juli 1884 lärer på statskontoret ankomma att vidtaga de jemkningar i räkenskapsformulären, som af förändringen påkallas.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t — under förklarande att, då Eders Kongl. Maj:t anser bevillningen af fast egendom samt af inkomst böra upptagas i riksstaten för det år under bvilket den inflyter, samt denna åtgärd böra på sådant sätt genomföras, att 1900 års Riksdag för år 1901 åtager sig bevillning till hälften af det nu utgående beloppet att uppföras i sistnämnda års riksstat samt att 1901 års Riksdag likaledes för samma år åtager sig bevillning till hälften af det nu utgående beloppet att uppföras i riksstaten för år 1902, Eders Kongl. Maj:t förty icke ifrågasätter, att instundande Riksdag skulle åtaga sig större bevillning af fast egendom samt af inkomst än till belopp af 3,000,000 kronor — ville i särskild nådig proposition föreslå Riksdagen att besluta, att 1 och 7 §§ af nådiga förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst den 3 december 1897 skola erhålla följande förändrade lydelse, nemligen:

i §■

För all inom riket belägen fast egendom, hvartill ock räknas frälseränta, skall, med de undantag, som i 4 § upptagas, bevillning utgöras efter fastighetens uppskattade värde.

Denna bevillning utgår:

a) för jordbruksfastighet med tre öre för hvarje fulla ett hundra kronor samt

b) för all annan fastighet och frälseränta med två och ett hälft öre för hvarje fulla ett flundra kronor af uppskattningsvärdet.

Uppgår den sålunda uträknade bevillningen icke till jemnt öretal, nedsättes bevillningen6 belopp till närmast lägre jemna öretal.

16 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Ordinarie inkomster.

Grundskatt.

Skogsmedel.

7 §•

För all behållen inkomst, vare sig af kapital eller arbete, skall, med de undantag, som i 11 § omförmälas, bevillning erläggas med en half för hundra af inkomstbeloppet.

Under förutsättning af bifall härtill skulle i riksstaten för år 1901 inkomsttiteln bevillning af fast egendom samt af inkomst allenast upptagas med 3,000,000 kronor, eller med hälften af det belopp, hvartill inkomsttiteln enligt statskontorets beräkning skulle uppgå. I ersättning härför borde af 1899 års, enligt hvad jag redan haft tillfälle nämna till 26,399,000 kronor beräknade öfverskott böra för den nu förestående statsregleringen tagas i anspråk ett belopp af 3,000,000 kronor; och hemställer jag förty, att i förslaget till riksstat för år 1901 måtte såsom tillgång få af öfverskottet å 1899 års statsreglering upptagas berörda belopp, 3,000,000 kronor.

I fråga om beräkningen af statsverkets inkomster för år 1901 och dervid först de ordinarie inkomsterna, anhåller jag att rörande en ifrågasatt omflyttning af en mindre inkomstpost mellan två ordinarie inkomsttitlar få anföra följande.

Statskontoret, som den 1 mars 1898 afgaf infordradt underdånigt utlåtande angående förändring i gällande föreskrifter om åsättande af grundskatt m. in., fäste i detta sammanhang uppmärksamheten, bland annat, å den rekognitionsafgift, som jemlikt nådiga brefvet den 29 januari 1824 åsätta kronoskogar, hvilka till vissa jerngrufvor upplåtits att för grufvornas behof och nytta begagnas. I fråga om denna rekognitionsafgift erinrade statskontoret, att densamma, som enligt lemnad utredning uppginge till sammanlagdt 222 kronor 10 öre, icke vore i kronans jordeböcker upptagen, utan redovisades i räkenskaperna såsom grundskatt. Då till följd af föreskriften i lagen den 2 december 1892 angående afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter inkomsttiteln grundskatt med år 1904 torde komma att ur riksstaten utgå, skulle, enligt hvad statskontoret vidare anförde, rekognitionsafgiften framdeles komma att under annan inkomsttitel redovisas, hvadan och då denna afgift vore att anse såsom afgäld för rätt till begagnande af vissa kronans skogar, statskontoret hölle före, att rekognitionsafgiften borde upptagas bland skogsmedlen och såsom sådana redovisas.

I infordradt underdånigt utlåtande af den 30 september nästlidet år hafva kammar- och kommerskollegierna anfört, att, om ock inkomst-

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 17

titeln grundskatt ej, på sätt statskontoret antagit, skulle komma att utan vidare försvinna med år 1904, det likväl syntes föreligga giltig anledning att redan nu till annan inkomsttitel omföra ifrågavarande rekognitionsafgift, hvilken i afseende å redovisningen syntes kunna jemnställas med de skogsräntor, som funnes omnämnda i nådiga kungörelsen den 26 maj 1899 angående förändring i gällande föreskrifter om åsättande af grundskatt m. m.; och hemstälde alltså embetsverken, i anslutning till hvad statskontoret härutinnan föreslagit, att rekognitionsafgiften måtte afföras från titeln grundskatt och redovisas såsom skogsmedel.

Då för den föreslagna öfverflyttningen af rekognitionsafgiften till skogsmedlen tala väsentligen enahanda skäl, som föranledt de nyssnämnda skogsräntornas omföring från titeln grundskatt till skogsmedlen, är jag sinnad att vid blifvande underdånig anmälan af det ärende, för hvilket jag nu delvis redogjort, föreslå, att rekognitionsafgiften från och med år 1901 öfverföres till skogsmedlen. Ehuru en dylik åtgärd, med afseende å berörda afgifts jemförelsevis obetydliga belopp, icke inverkar på beräkningen af någondera af de båda inkomsttitlarna, har jag likväl i detta sammanhang ansett mig böra omnämna förhållandet.

Skogsmedlen, som i riksstaten för år 1900 äro upptagna med

4.600.000 kronor, äro af statskontoret för år 1901 beräknade till

5.500.000 kronor. Sagda medel hafva år 1898 belöpt sig till 7,554,845 kronor och år 1899 till 7,133,290 kronor. I skrifvelse af den 29 sistlidne december har domänstyrelsen meddelat mig, att, på grund af nu kända eller beräkneliga förhållanden, skogsmedlen för år 1900 kunna antagas komma att uppgå till 7,740,553 kronor.

Med stöd af dessa uppgifter och då jag är sinnad föreslå Eders Kongl. Maj:t att af nästkommande Riksdag äska en icke obetydlig höjning i anslaget till skogsväsendet för åvägabringande i sin mån af en mera intensiv hushållning å statens skogar, anser jag skogsmedlen för år 1901 böra beräknas till 5,800,000 kronor, med hvilket belopp jag alltså hemställer, att skogsmedlen må i riksstaten för sagda år upptagas.

Beträffande öfriga ordinarie inkomster hemställer jag, att desamma må upptagas i riksstaten med de af statskontoret beräknade belopp.

Tullmedlen, i riksstaten för år 1900 upptagna med 45,200,000 kronor, äro af statskontoret för år 1901 beräknade till 46,000,000 kronor. Denna summa motsvarar den afjemnade medelinkomsten, 45,917,337 kronor, under treårsperioden 1896—1898. Tullmedlen hafva influtit Bih. till Biksd. Prot. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 3

Bevillning ar. Tullmedel.

Bevillning af fast egendom samt af inkomst.

Inkomsternas

uppställning.

IB Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

år 1897 med ............................................ kronor 43,537,911: —

„ 1898 „ „ 52,012,881: —

„ 1899 „ „ 60,400,413: —

eller i medeltal för dessa tre år med „ 51,983,735: —

Den starka stegringen i tullmedelsuppbörden under de två senast tilländagångna åren har icke berott på några under dessa år vidtagna tullförhöjningar, utan är i hufvudsaklig mån att tillskrifva landets ökade konsumtionsförmåga, om ock derjemte en eller annan mera tillfällig orsak bidragit, såsom då den på grund af det ogynsamma utfallet af 1898 års sockerbetskörd framkallade sockerimporten under år 1899 medfört en ökning af sockertullen i jemförelse med föregående år af nära 3,000,000 kronor. Nedsättning i tullsatser, som faststälts till sina nuvarande belopp, ej i främsta rummet för att tillföra statsverket inkomster, utan för att bereda skydd åt landets näringar, lärer ej böra ifrågasättas; och om äfven helt naturligt ganska starka vexlingar i tullinkomsterna kunna från det ena året till det andra inträffa, synes mig likväl en beräkning, enligt hvilken tullinkomsterna under år 1901 skulle komma att understiga 1899 års enahanda inkomster med närmare 14 | millioner kronor, vara försigtigare än nödvändigheten bjuder. Då det i öfrigt icke kan vara önskvärdt, att en alltför stor åtskilnad uppkommer mellan det belopp, hvartill en inkomsttitel beräknats, och det, hvartill den i verkligheten uppgår, anser jag en höjning i den af statskontoret föreslagna beräkning böra ega rum; och hemställer jag, att tullmedlen må för år 1901 beräknas till ett belopp, som med 3,000,000 kronor öfverstiger den af statskontoret beräknade afkastningen, 46,000,000 kronor, eller således till 49,000,000 kronor, hvilken summa i allt fall med omkring 3,000,000 kronor understiger den ofvan angifna medelinkomsten för treårsperioden 1897—1899.

Hvad derefter angår öfriga bevillningar, får jag, hvad bevillningen af fast egendom samt af inkomst beträffar, med åberopande af hvad jag förut anfört rörande denna bevillning, hemställa, att densamma må i riksstaten upptagas till hälften af det af statskontoret beräknade belopp eller 3,000,000 kronor, samt att öfriga hit hänförliga inkomsttitlar må beräknas till de belopp, statskontoret föreslagit.

Ehuru jag hemställer, att statsverkets inkomster för år 1901 må med de belopp jag föreslagit få i statsverkspropositionen upptagas i den ordningsföljd, som hittills varit iakttagen, och likaledes med den vanliga fördelningen i ordinarie inkomster och bevillningar, torde det

Inkomstberäkningen; statsrådsprotokollet. 19

tillåtas mig att, likasom vid föregående tillfällen egt rum, här låta införa en gruppering af dessa inkomster, som bättre än den sedvanliga uppställningen lemnar en öfversigt af dessa inkomsters olika natur ur finansiel synpunkt och närmare sammanför inkomster af närbeslägtad art. Denna öfversigt angifver såsom

Statsverkets inkomster:

A. Inkomster, som ej utgöra skatter:

arrendemedel ..........

skogsmedel ..........

jernvägstrafikmedel

postmedel ............

telegrafmedel .......

bötesmedel ..........

extra uppbörd

kronor 2,200,000: —

„ 5,800,000: —

„ 10,000,000: —

„ 11,590,000: —

„ 1,610,000: —

„ 290,000: —

„ 100,000: — 31,590,000: —

B. Skatter:

a) allmänna:

tullmedel ......... kronor 49,000,000:

bränvinstillverk-

ningsskatt ...... „

hvitbetssockertillverkningsafgift „

stämpelmedel ..... „

mantalspenningar „ bevillning af fast egendom samt af inkomst......... „

b) af viss fastighet:

grundskatt ......... kronor 960,000: —

kavalleriregementenas häst-

vakansspanmål „ 270,000:—_______ ___________

Transport kronor 1,230,000: — 84,700,000: — 31,590,000:

18,000,000:

9.000. 000

5.000. 000 700,000

3,000,000: — 84,700,000: —

Riksbankens

vinstmedel.

20 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor 1,230,000: — 84,700,000: — 31,590,000: —

afgifter för persedelunderhållet vid rusthålls-

infanteriet ...... „

trosspassevolans-

.............. „

tillfälliga rote-

vakansafgifter „

soldatvakansafgift „

båtsmansvakans-

afgift ............... „

c) särskilda afgifter:

fyr- och båkmedel kronor 1,500,000: — >

kontrollstämpel-

niedel ............... „ 40,000: —

bevillningsafgifter för särskilda förmåner och

rättigheter.........._„________850,000: - 2,390,000: — 88,751,000: —

Summa kronor 120,341,000: —

49,000: —

19,000: —

175,000: —

38,000: —

150,000: — 1,661,000: —

Enligt mig från fullmäktige i riksbanken tillhandakommen uppgift är riksbankens behållna vinst för år 1899 approximativt beräknad till 4,355,000 kronor.

Af riksbankens behållna årliga vinst skola, jemlikt 26 § i lagen om Sveriges riksbank den 12 maj 1897, minst 10 procent afsättas till bankens reservfond, intill dess denna uppgått till minst 25 procent af bankens grundfond, hvilket ännu icke skett.

Under de senaste tjugufem åren har, med undantag för åren 1885, 1887 och 1898, för hvilka hela bankovinsten bibehållits åt banken, minst hälften af sagda vinst öfverlemnats åt statsverket. Jag hemställer, att Eders Kongl. Maj:t ville hos Riksdagen göra framställning, att af riksbankens vinst för år 1899 måtte för statsverkets behof anvisas ett belopp af 2,000,000 kronor, att från riksbanken utbetalas de tider under år 1901, Riksdagen bestämmer.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 21

Om, under förutsättning af bifall till hvad jag nu föreslagit, till slutsumman af statsverkets ofvan beräknade inkomster ....................................................................... kronor 120,341,000: —

läggas:

det af mig såsom öfverskott å statsregleringarna för år 1898 och föregående år beräknade belopp ................................................................. „ 24,340,000: —

af öfverskottet å 1899 års statsreglering „ 3,000,000: —

och af riksbankens vinstmedel för år 1899 „ 2,000,000: —

så erhålles för statsregleringen för år 1901 en

tillgång af ....................................................... kronor 149,681,000: —

De af föredragande departementschefen sålunda i afseende å beräkningen af statsverkets ofvan omförmälda tillgångar och dermed sammanhängande ämnen gjorda hemställanden och förslag, i hvilka statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla.

Ex. protooollo: Waldemar Roos.

Bih. till liiksd. Prot. J900. 1 Sami. 1 Afd.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

1 Bil. Litt. A.

' tfii-ab

Till Konungen.

!1i:

Till åtlydnad af föreskriften i § 2 af den för statskontoret gällande instruktion får embetsverket härmed underdånigst afgifva berättelse om statsverkets inkomster för sistförflutna år jemte förslag till deras beräknande för år 1901.

I detta hänseende får statskontoret till en början dels åberopa sin under den 29 sistlidne augusti afgifna underdåniga berättelse om Bill. till Riksd. Prot. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 1

2 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

statsverkets tillstånd och förvaltning år 1898, hvarmed öfverlemnats ett tryckt exemplar af det kapitalkonto till rikshufvudboken för samma år med dertill hörande tablåer och bilagor, som blifvit härstädes upprättadt, dels ock i underdånighet hänvisa till statskontorets underdåniga skrifvelse den 25 derförutgångne juli, angående riksbokslutet för år 1898, deri statskontoret beträffande resultatet af nämnda års statsreglering anmält, att å statsverkets inkomster samt ordinarie och extra ordinarie

förslagsanslag uppstått ett nettoöfverskott af..... kronor 22,666,515:6 4

hvartill borde läggas:

af myntverkets behållning för år 1898, enligt

nådiga brefvet den 5 maj 1882, .................... » 1,608,553: —

besparing å nionde hufvudtitelns anslag »bidrag till folkskolelärares pensionering» ..... » 500: —

odisponerade behållningar å en del extra statsanslag .................................................................... » 64,427: 6 4

så att öfverskottet på det hela uppginge till..... kronor 24,339,996: 28.

Vidare anfördes i samma skrifvelse, beträffande förhållandet med den uti rikshufvudboken under benämning af »fonden för reserverade medel» upplagda särskilda räkning öfver öfverskott och brister i statsregleringarne, att behållningen å denna fond vid 1898 års början utgjorde ............................................................................. kronor 48,160,220: 3 9

hvartill komme ofvannämnda öfverskott.............. » 24,339,996: 2 8

summa kronor 72,500,216: 6 7 att om derifrån afräknades hvad i 1898 års riksstat blifvit anvisadt att från fonden utgå ...... » 14,229,000: —

uppkomme det belopp af ......................................... kronor 58,271,216:67,

hvartill, enligt 1898 års rikshufvudbok, behållningen å nyssnämnda särskilda räkning vid samma års slut uppginge; samt att af denna behållning vore disponerade enligt 1899 års riksstat 12,615,000 kronor och enligt 1900 års riksstat 21,316,000 kronor, i följd hvaraf återstode att disponera en summa af 24,340,216 kronor 67 öre.

Vid upprättande af sitt förslag till inkomstberäkning för år 1901, hvilket innefattas uti här bifogade tabell litt. a), har statskontoret fäst afseende dels å medeltalen af de senaste tre årens inkomstbelopp, angifna å tabellen litt. b), dels derpå huruvida inkomsterna varit i jemnt stigande eller fallande, dels ock på de vid vissa titlar förekommande särskilda förhållanden, för hvilka statskontoret får här nedan närmare redogöra.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

3 Ordinarie inkomster.

Grundskatt. Genom nådiga förordningen den 11 september 1885 föreskrefs, bland annat, att skattefrälseräntor och kronotionde, som innehades under enskild eganderätt, samt arbets- och hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom skulle, derest anbud derom af vederbörande egare framstäldes inom ett år från kungörelsens utfärdande, för statsverkets räkning på vissa vilkor inlösas, samt att inlösta räntor och kronotionde skulle med iakttagande af de beräkningsgrunder, som gälde för utgörande af kronans räntor och tionde näst före utfärdandet af kongl. kungörelsen den 11 maj 1855 angående de i ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och förenkling, omsättas enligt föreskrifterna i nämnda kungörelse och kongl. förordningen den 23 juli 1869 samt till statsverket utgöras för tiden från räntornas och kronotiondens indragning, hvarvid för desamma skulle gälla enahanda bestämmelser som för annan till staten utgående grundskatt. Genom nådiga kungörelsen den 13 juli 1887 förordnades, att sådan inlösen skulle fortfarande ega rum, derest vederbörande egare derom gjorde anmälan inom utgången af år 1888. Tiden för anmälan om inlösen af skattefrälseräntor m. m. blef vidare utsträckt genom nådiga kungörelsen den 29 maj 1891 till utgången af år 1892 och senast genom nådiga kungörelsen den 8 mars 1895 till utgången af år 1896.

Löseskillingarne för skattefrälseräntor och kronotionde, om hvilkas inlösen anbud inkommit till kammarkollegium och derstädes intill den 1 innevarande månad handlagts, hafva, enligt uppgift från kammararkivet, beräknats utgöra:

för skattefrälseräntor.......................................... kronor 3,113,728: 7 o

» kronotionde ................................................... » 122,271: 5o

tillsammans kronor 3,236,000: 2o.

Någon inlösen af hofveriskyldighet har, enligt hvad samma uppgifter gifva vid handen, icke blifvit af kammarkollegium beviljad.

För inlösen af skattefrälseräntor och kronotionde voro i riksstaterna för åren 1887—1891 anvisade tillhopa 3,070,000 kronor, hvilka till fullo utgifvits; hvarförutom, jemlikt nådiga brefvet den 3 december 1897, för samma ändamål under förskottstitel af statskontoret anordnats dels år 1898 kronor 9,858: 8 5, hvilka af innevarande års Riksdag ersatts, dels ock under år 1899 kronor 2,090: 7 5. Sammanlagda

4 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

beloppet af hvad för ifrågavarande ändamål utgifvits utgör alltså 3,081,949 kronor 60 öre.

Enligt lagen den 2 december 1892, angående afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter, skola de skatter och utlagor, som med tillämpning af bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 5 juni 1885, angående nedsättning i samma grundskatter, samt § 4 i ofvan berörda nådiga förordning den 11 september sistnämnda år, angående inlösen af skattefrälseräntor m. m., blifvit nedsatta med trettio procent, afskrifvas under loppet af tolf år, räknadt från och med år 1893, i sådan ordning, att, under iakttagande i tillämpliga delar af föreskrifterna i berörda nådiga kungörelse, skatterna och utlagorna nedsättas från och med hvart och ett af åren 1893, 1894, 1896, 1898, 1900 och 1902 med tio procent af det belopp, hvarå nedsättningen enligt nämnda kungörelse beräknats, hvarefter återstoden af skatterna och utlagorna från och med år 1904 skall eftergifvas.

Enligt den utredning, som meddelats i de vid Eders Kongl. Maj:ts till 1892 års urtima Riksdag aflåtna nådiga propositioner angående afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter med flere dermed sammanhang egande ämnen bifogade utdrag af protokollet öfver finansärenden den 14 oktober samma år, beräknades den grundskatt, hvarå afskrifning kunde ega rum, utgöra 4,604,819 kronor 29 öre. Tio procent derå motsvara 460,481 kronor 92 öre, eller i rundt tal 461,000 kronor. I riksstaten för år 1900 är grundskatten upptagen med 983,000 kronor, deri till följd af ytterligare afskrifning icke bör ifrågasättas någon nedsättning för år 1901. Men då å inkomsttiteln under en följd afår uppstått brister till stigande belopp:

kronor 19,583: 3 0 „ 18,043: 34

„ 22,943: 9 2

„ 22,885: 30

„ 27,656: 48

vill det synas statskontoret som om grundskatten borde af detta skäl i riksstaten för år 1901 upptagas med ett till 960,000 kronor nedsatt belopp.

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål erlägges, årligen och intilldess annorlunda kan varda förordnadt, af rusthållen vid det afsutna kavalleriet och blef i riksstaten för år 1900 beräknad till 270,000 kronor. Beroende på vexlande markegångspris, har denna afgäld, som

år 1894 „ 1895 „ 1896 „ 1897 „ 1898

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 5

för år 1898 influtit med 284,441 kronor 68 öre och i medeltal för åren 1896—1898 belöpt sig till 276,065 kronor, i tabellen upptagits med oförändradt belopp, 270,000 kronor.

Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet. Enligt 1885 års Riksdags beslut, och nådiga kungörelsen den 23 december 1885 öfvertog statsverket från och med år 1886 den rusthållarne vid rusthållsinfanteriet åliggande skyldighet att anskaffa och underhålla beklädnads-, bevärings- och remtygspersedlar, under vilkor att till staten med eganderätt samtidigt öfverlemnades af rusthållarne anskaffade motsvarande persedlar till det antal och i det skick, som för godkännande vid generalmönstring erfordrades, och att rusthållarne för besvärets upphörande erlade en årlig ersättning af 20 kronor af hvarje rusthållsnummer att af Eders Kongl. Maj:t för persedlarnes anskaffande och underhåll användas. Ifrågavarande afgifter redovisades till en början hos arméförvaltningen under det å riksstatens fjerde hufvudtitel då uppförda reservationsanslag »till anskaffande och underhåll af beklädnads-, bevärings-, remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar vid det berustade kavalleriet och det berustade infanteriet.» Till följd af viss vid 1888 års riksdag gjord förändring med berörda reservationsanslag samt för åstadkommande af förenkling i redovisningen upptogos från och med år 1890 dessa »afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet» bland statsverkets inkomster, hvilken inkomsttitel uppfördes med ett efter rusthållens dåvarande antal, 2,545, beräknadt belopp af

51,000 kronor. Inkomsttiteln har emellertid varit i ständigt sjunkande och har under senaste treårsperiod i medeltal uppgått till endast 49,840 kronor. Med anledning häraf och då vid det afsutna kavalleriet de effektiva rusthållens antal, som år 1898 utgjorde 2,477, innevarande år, enligt här förvarade handlingar, uppgår till 2,455, hemställer statskontoret i underdånighet, att inkomsttiteln må beräknas till 49,000 kronor.

Trosspassevolansafgiften. På grund af med vederbörande rusthållare träffade och genom särskilda resolutioner faststälda aftal, enligt Indika Kongl. Maj:t och kronan åtagit sig att både i freds-och krigstid ombesörja anskaffandet, underhållandet och fortskaffningen af rusthållsregementenas och kårernas tross, äfvensom tillhandahållandet af trosskuskar och trosshästar, fullt munderade, emot en viss, från hvarje helt rusthåll utgående passevolansafgift, erlägges af rusthållarne vid nedannämnda regementen sådan afgift till följande belopp, nemligen:

3 kronor 75 öre i fredstid och 4 kronor 37 öre i krigstid vid de skånska indelta kavalleriregementena enligt kongl. resolutionen den

6 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

18 december 1775; vid Vestgöta regemente enligt kongl. resolutionen den 18 mars 1776 och vid Smålands husarregemente och Smålands grenadierkår enligt kongl. resolutionen den 2 maj 1776;

4 kronor 37 öre både i freds- och krigstid vid Östgöta kavalleriregemente (andra lifgrenadierregementet) enligt kongl. resolutionen den 21 maj 1776; och

4 kronor 75 öre för alla tider vid lifregementet till häst (lifregementets dragon-, husar- och grenadierkår er) enligt kontrakt den 15 januari 1778.

Denna statsinkomst var i riksstaterna för åren 1878—1894 beräknad till 26,000 kronor och belöpte sig för treårsperioden 1890—1892 till 26,515 kronor, deraf

för 1,000 rusthåll vid skånska husarregementet kronor 3,750: ......

för 1,000 rusthåll vid skånska dragonregementet „ 3,750: —

summa kronor 7,500: —

Enligt 1892 års urtima Riksdags beslut och nådiga brefvet den 30 maj 1893 skola emellertid rusthållen vid sistnämnda båda regementen, de tillfälligt karlvakanta genast och de öfriga i mån af dåvarande ryttares afgång, för regementenas ombildning till värfvade sättas på vakans mot erläggande såsom vakansafgift af ett belopp, motsvarande de i lagen af den 5 juni 1885, med deri i vederbörlig ordning beslutade förändringar, rustningstungan vid dessa regementen åsätta värden, med rätt för rusthållarne att tillgodonjuta den lindring, som i lagen bestämdes, men mot viss stadgad skyldighet beträffande aflemnande eller underhåll af nummerhäst. Uti den sålunda faststälda väkansafgiften ingår jemväl trosspassevolansafgiften, hvilken alltså, i den mån vakanssättningen fortgår, kommer att upphöra. Enligt ett vid Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen den 14 oktober 1892, angående förbättrad härordning, fogadt förslag till öfvergång från nuvarande till föreslagna organisationen för dessa båda regementen skulle regementenas ombildning från indelta till värfvade kräfva en tid af 25 år. Uti sin underdåniga skrifvelse den 6 december 1893, med förslag till beräknande af statsverkets inkomster vid nästföljande statsreglering, yttrade statskontoret, att med afseende å den ringa betydenhet denna statsinkomst och särskildt den del deraf, som motsvarade afgifterna från nyssnämnda båda regementen, egde, syntes det statskontoret som en årligen, under hela den tid vakanssättningen komme att försiggå, skeende, efter vakanssättningen rättad minskning af inkomsttiteln ej vore behöflig, utan borde

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 7

redan då från inkomstberäkningen kunna uteslutas hela beloppet af den trosspassevolansafgift, som erlades för rusthållen vid dessa regementen. Denna statskontorets uppfattning blef af Eders Kongl. Maj:t gillad och af Riksdagen biträdd; och är i anledning häraf denna inkomsttitel, .för år 1894 beräknad till 26,000 kronor, i riksstaterna från och med år 1895 upptagen med ett med summan af afgifterna för de båda nämnda regementena, 7,500 kronor, minskadt belopp, eller i jemnadt tusental 19,000 kronor, hvilken summa af berörda skäl uppförts i bifogade tabell, ehuru trosspassevolansafgift i medeltal för åren 1896_

1898 influtit med 23,696 kronor.

Tillfälliga rotevakansafgifter. Enligt § 1 i lagen den 2 december 1892, angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären, skall i dessa besvär på sätt och under iakttagande af de särskilda bestämmelser och undantag, som i lagen omförmälas, lindring ega rum, att årligen utgå från och med år 1893 med fyratio procent, från och med år 1894 med femtio procent, från och med år 1896 med sextio procent, från och med år 1898 med sjuttio procent, från och med år 1900 med åttio procent och från och med år 1902 med nittio procent, allt af dessa besvärs uppskattade värde, samt från och med år 1904 med hela beloppet af samma värde; varande dels i lagens § 2 stadgadt, att vid uppskattning af rustnings- och roteringsbesvären för det i § 1 angifna ändamål prestationerna för hvarje rusthåll och rote skola, vid båtsmanshållet kompanivis samt för tiden intill år 1900 vid rust- och rotehållet i öfrigt regements- och kårvis, bestämmas till de i §§:na nämnda värden, samt dels i § 3 föreskrifvet, att år 1899 och derefter hvart tionde år, hvarje gång för de närmast följande åren, rustnings- och roteringsbesvärens värde skall för det i § 1 angifna ändamål af Eders Kongl. Maj:t bestämmas efter viss föregående utredning.

Då kännedom om de värden, som kunde varda bestämda att gälla från och med år 1900, saknades vid tiden för afgifvande af statskontorets förslag till inkomstberäkning för samma år, lades till grund för beräkningen af nu ifrågavarande inkomsttitel de i ofvannämnda lag bestämda värden å rustnings- och roteringsbesvären.

Enligt nådiga kungörelsen den 27 sistlidne oktober, angående ny uppskattning af rustnings- och roteringsbesvären vid indelta armén, bär emellertid Eders Kongl. Maj:t förorduat, att vid uppskattning af rustnings- och roteringsbesvären vid indelta armén för det i § 1 af nämnda lag angifna ändamål skola under tio år, räknadt från 'början af år 1900, prestationerna för hvarje rusthåll eller rote bestämmas till

8 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

de i kungörelsen angifna förändrade värden, hviska statskontoret nu lagt till grund för beräkningen af denna inkomsttitel.

Tillfälliga rotevakansafgifter inflyta:

af rusthåll och rotar för uraktlåten rekrytering;

af de vid 1878 års början till statsverket tillsvidare indragna afgifterna af åtskilliga till underofficerares aflöning förut anslagna vakanta rusthåll och rotar;

af rusthåll och rotar vid infanteriet, som jemlikt 1892 års urtima Riksdags beslut samt nådiga brefven den 2 december 1892, den 28 september 1893, den 5 oktober 1894, den 15 november 1895 och den 15 april 1898 blifvit vakanssatta för infanteriets omorganisation;

af rusthåll vid skånska husar- och dragonregementena, hvilka i mån af ryttarnes afgång, jemlikt samma Riksdags beslut och nådiga brefvet den 30 maj 1893, blifvit satta på vakans för regementenas ombildning till värfvade;

af dubbelrotar vid Jemtlands hästjägarekår, hvilka jemlikt nämnda Riksdags beslut blifvit vakanssatta för kårens ombildning till värfvadt regemente.

Belöpande afgifter för sådana rusthåll och rotar vid båtsmanshåll, som jemlikt nådiga kungörelsen den 13 juli 1887 angående båtsmanshållets sättande på vakans inflyta, skola redovisas under titel »båtsmansvakansafgift»; dock hafva, på sätt statskontoret i föregående berättelser angående statsverkets inkomster meddelat, afgifterna för de år, hvarunder vakanssättningen medgifvits, i räkenskaperna upptagits under förevarande inkomsttitel.

Afgifterna för uraktlåten rekrytering, som år 1898 uppgingo till 7,544 kronor 49 öre, hafva i medeltal för åren 1889—1898 utgjort 8,718 kronor 46 öre och i medeltal för åren 1894—1898 6,539 kronor 57 öre. Då inkomsten emellertid är af vexlande natur och åren 1896 och 1897 endast uppgick till respektive 4,741 kronor 55 öre och 4,656 kronor 95 öre, torde den icke böra beräknas till högre belopp än 5,000 kronor.

För de vid 1878 års lönereglering till statsverket indragna rusthåll och rotar kunna, enligt härstädes på grund af de uti nådiga kungörelsen den 27 sistlidne oktober faststälda värden verkstäld beräkning, vakansafgifterna för år 1901 antagas komma att, efter afdrag af 80 procent lindring, erläggas med omkring 19,000 kronor.

Vakansafgifterna af de för indelta infanteriets omorganisation vakanssatta rusthåll och rotar, hvilkas antal, enligt här förvarade handlingar för innevarande år, utgör 126 af de förra och 1,152 af de senare,

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 9

kunna, med beräkning efter förenämnda värden och sedan medgifven lindring blifvit afdragen, antagas år 1901 inflyta med omkring 52,710 kronor.

Enligt till statskontoret från länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län inkomna handlingar i fråga om den rusthållen vid skånska husar- och dragonregementena för innevarande år tillkommande lindring i rustningsbesväret har vakanssättning för regementenas ombildning till värfvade egt rum för 475 rusthåll vid det förra och 490 rusthåll vid det senare regementet. Vakanssättningen har beräknats år 1900 komma att fortgå sålunda, att med visshet kunde antagas, att under nämnda år rustningen komme att effektivt fullgöras af högst 410 rusthåll vid hvardera regementet eller vid båda regementena 820 rusthåll. Enligt meddelande från landtförsvarsdepartementet har effektiva rusthållens antal vid dessa båda regementen beräknats vid 1901 års slut utgöra högst 360 vid hvardera eller vid båda regementena tillsammans 720. Vakansernas antal skulle alltså komma att år 1901 uppgå till omkring 640 vid hvartdera regementet, eller tillsammans 1,280. Vakansafgifterna, beräknade efter de i nådiga kungörelsen den 27 sistlidne oktober

bestämda värden, skulle oafkortade uppgå till:

vid skånska husarregementet ............................ kronor 224,000: —

» » dragonregementet .......................... » 217,600: —

tillsammans kronor 441,600: — Om härifrån dragés å rusthållen belöpande

rustningsunderstöd, beräknade till ............. » 2,000: —

återstå kronor 439,600: —

derå lindring skall tillgodonjutas med 80 % eller 351,680 kronor. Ifrågavarande vakansafgifter kunna alltså beräknas år 1901 inflyta med omkring 89,920 kronor.

Af handlingarne angående den rotehållen vid Norrlands dragonregemente för innevarande år tillkommande lindring inhemtas, att vakanssättningen för detta regementes ombildning till värfvadt fortgått så, att intill innevarande år 120 nummer äro satta på vakans. Vakanssättningen har beräknats år 1900 fortgå sålunda, att 68 dubbelrotar komme att under år 1900 utgöra roteringen effektivt, i följd hvaraf vakansernas antal, då regementet består af 200 dubbelrotar, alltså skulle komma att uppgå till 132. Enligt en från vederbörande fördelningschef till statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet inkommen uppgift, af hvilken statskontoret undfått del, kommer antalet rotar, som Bih. till Biksd. Prof. 1900. 1 Sand. 1 Afä. 2

10 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

under år 1901 fullgöra roteringen effektivt, att uppgå till omkring 70. Vakansernas antal skulle alltså blifva omkring 130, och vakansafgifterna, beräknade efter det i nådiga kungörelsen den 27 sistlidne oktober

bestämda värde, skulle oafkortade uppgå till ......... kronor 42,900: —

Om härifrån dragas de å rotarne belöpande roterings-

understöd, approximativt beräknade till ............... » 5,000: —

återstå kronor 37,900: —

hvarå lindring bör tillgodokomma rotarne med 80 % eller 30,320 kronor. Dessa vakansafgifter kunna alltså beräknas år 1901 inflyta med omkring 12,580 kronor.

Inkomsttiteln kan alltså för år 1901 approximativt beräknas sålunda:

Afgifter för uraktlåten rekrytering .......................... kronor 5,000: —

Vakansafgifter för rusthåll och rotar, indragna till statsverket i följd af ny lönereglering för arméns befäl, ................................................................ » 19,000: —

Dito för dito dito, indragna till statsverket för indelta infanteriets omorganisation, ........................ » 52,710: —

Dito för rusthåll, indragna för skånska husar- och dragonregementenas ombildning till värfvade

regementen,................................... ............................ » 89,920: —

Dito för dubbelrotar vid Jemtlands hästjägarekår, indragna för kårens ombildning till värfvadt

regemente,........................................................ » 12,580: —

summa kronor 179,210: —

hvartill komma afgifter för under år 1901 eventuelt vakanssatta rotar och rusthåll vid båtsmanshållet samt rotefrihetsmedel; hemställande statskontoret, att inkomsttiteln må beräknas till 175,000 kronor.

Soldatvakansafgiften kan, enligt härstädes, på grund af förenämnda genom nådiga kungörelsen den 27 nästlidne oktober faststälda värden samt med iakttagande af 80 %> lindring, verkstäld approximativ beräkning, antagas för år 1901 inflyta med följande belopp, nemligen: Afgifter af ny ordinarie rotering för 810,041 rotar kronor 29,979: 04 Dito för 3 rotar i Sårna, Idre och Hede byar i Kopparbergs län ............................................................. » 12: —

Dito af bergslagsrotar:

hel afgift för 5,7 3 3 rotar ................... 229: 2 8

half dito för 362,5 9 5 » .................... 7,139: 86 » 7,369: 14

eller tillsammans kronor 37,360: 18 Transport kronor 37,360: 18

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 11

Transport kronor 37,360: 18

hvartill komma knekterotefrihetsmedel, beräknade till )> 40: —

och retroaktiva afgifter m. m., som torde inflyta med

omkring ........................................................ »__500: —

summa kronor 37,900: 18,

hvilket belopp, afjemnadt till 38,000 kronor, torde få upptagas i riksstaten för år 190i.

Båtsmansvakansafgiften. Vid 1887 års riksdag beslöts, att båtsmanshållet skulle sättas på vakans samt derigenom inflytande vakansafgifter, beräknade efter de i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären den 5 juni 1885 bestämda värden, ingå bland statsverkets inkomster; dock finge vakanssättningen under öfvergångstiden till den i sammanhang dermed beslutade organisationen af en sjömanskår icke ega rum med mera än en åttondedel af dåvarande effektiva rotar årligen. Den tillökning i båtsmansvakansafgiften, som härigenom vore att påräkna, antogs uppgå i jemnadt tal till 45,000 kronor för hvart och ett af de följande åren. I sjelfva verket har tillökningen för hvart och ett af åren 1888—1892, under hvilka år afkortning å afgifterna egde rum med trettio procent, belöpt sig endast till:

år 1888 (inkomst af vakanssättningen kronor 37,033: 81) kronor 37,033: 81 » 1889 ( » » » » 73,328:4 9) » 36,294:6 8

» 1890( » » » » 108,197: 91) » 34,869:42

» 1891 ( » » » » 137,199:52) » 29,001:61

» 1892 ( » » » » 163,657: ol) » 26,457:49.

Under år 1893, då lindring egde rum med fyrtio procent, belöpte sig inkomsten af vakanssättningen till 160,074: 19.

För åren 1894 och 1895, då lindring var medgifven med femtio procent, och för åren 1896 och 1897, då lindringen utgjorde sextio procent, belöpte sig inkomsten:

år 1894 till................................................................. kronor 148,990:4 6

» 1895 » ............................................................... » 166,707:12

» 1896 » .............................................................. » 148,701: 83

» 1897 » ............ » 169,974: 93.

För år 1898, då lindring utgick med sjuttio procent, belöpte sig inkomsten till 166,746 kronor 93 öre.

Med afseende å den fortgående vakanssättningen och deraf motsedda ökning i inkomst vidtogs vid beräkningen för år 1900 icke någon

12 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

förändring i den för år 1899 antagna beräkningen 150,000 kronor, ehuru lindring för år 1900 skall utgå med åttio procent. Då i sistnämnda förhållande ingen förändring inträder år 1901, hemställer statskontoret, att båtsmansvakansafgiften, under hvilken inkomsttitel jemväl ingå afgifter af ny båtsmansrotering, af utsockne frälsehemman i Halland och af städernas båtsmanshåll m. in., må i riksstaten för år 1901 upptagas med enahanda belopp, hvartill denna afgift är i 1900 års riksstat uppförd, eller 150,000 kronor.

Arrendemedlen blefvo, med fäst afseende å den enligt Riksdagens beslut fortgående försäljningen af mindre kronoegendomar och då inkomsten alltsedan år 1893 varit i fallande, i riksstaten för år 1897 upptagna med ett från 2,400,000 kronor till 2,300,000 kronor nedsatt belopp, hvilken beräkning bibehölls äfven i riksstaten för år 1898. I riksstaten för år 1899 upptogs denna statsinkomst med ett till 2,200,000 kronor ytterligare nedsatt belopp, hvilket, oaktadt inkomsten fortfarande var i fallande, men likväl intet år understigit 2,300,000 kronor, bibehölls jemväl vid beräkningen lör år 1900. Under sistförflutna år har den influtna inkomsten ytterligare sjunkit till 2,261,366 kronor, hvilket emellertid icke torde böra föranleda någon ytterligare nedsättning, hvadan inkomsttiteln i bifogade tabell fortfarande upptagits med 2,200,000 kronor.

Mantalspenningarne, som med hänsyn till inkomstens stigande tendens i riksstaten för år 1900 upptogos med ett till 700,000 kronor förhöjdt belopp och i medeltal under åren 1896—1898 influtit med 717,906 kronor, hafva i bilagda tabell upptagits med enahanda belopp som för år 1900.

Bötesmedel. Denna inkomsttitel, i 1900 års riksstat beräknad till

250.000 kronor, är visserligen af tillfällig beskaffenhet, men då inkomsten under en följd af år varit i stark stegring och årligen från och med 1896 öfverskridit 290,000 kronor samt för år 1898 influtit med 352,757 kronor, torde densamma kunna uppföras i riksstaten för år 1901 med ett till 290,000 kronor förhöjdt belopp.

Kontrollstämpelmedlen uppgingo i medeltal för åren 1893—1895 till 33,228 kronor, för åren 1894—1896 till 36,904 kronor, för åren 1895—1897 till 41,888 kronor samt för senaste treårsperioden till 48,131 kronor. Med hänsyn till den fortgående stegringen i denna inkomst torde kontrollstämpelmedlen, som i 1900 års riksstat upptagits till 30,000 kronor och för år 1898 influtit med icke mindre än 55,791 kronor 99 öre, kunna för år 1901 i riksstaten uppföras med ett till

40.000 kronor förhöjdt belopp.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 13

Fyr- och båkmsdel, hvilka från och med år 1894 varit i riksstaten upptagna till 1,400,000 kronor, uppfördes, med hänsyn till inkomsttitelns stigande tendens, i riksstaten för år 1900 med ett till 1,500,000 kronor förhöjdt belopp, hvilket upptagits i bifogade tabell.

Telegrafmedlen äro i riksstaten för år 1900 upptagna med 1,510,000 kronor och hafva, enligt hvad statskontoret inhemtat, af telegrafstyrelsen beräknats för år 1901 till 1,610,000 kronor, hvilken summa i bilagda tabell upptagits.

Jernvägstrafikmedel. Efter hvad statskontoret inhemtat, har jernvägsstyrelsen, hvilken det jemlikt § 3 i nådiga instruktionen för styrelsen med underlydande distriktsförvaltningar den 15 oktober 1897 åligger att före utgången af november månad hvarje år till Eders Kongl. Maj:t afgifva förslag till beräkning af den behållna inkomst af statens jernvägar, som må upptagas i riksstaten för året näst efter det påföljande, beräknat denna inkomsttitel för år 1901 till 10,000,000 kronor; varande detta belopp upptaget i omförmälda tabell.

Skogsmedlen, hvilka upptagas uti 1900 års riksstat med 4,600,000 kronor, hafva utgjort:

år 1896 ........................................................ kronor 4,242,128: —

» 1897 ........................................................... d 5,426,312: —

» 1898 .......................................................... » 7,554,845: —

eller i medeltal för dessa tre år ............ » 5,741,095: —

Enligt från domänstyrelsen erhållen uppgift hafva statsverkets skngsmedelsinkomster under innevarande års tre första qvartal belöpt sig till 6,213,281 kronor. I händelse skogsmedelsuppbörden under fjerde qvartalet komme att motsvara uppbörden under samma qvartal af sistlidet år, 439,422 kronor, skulle inkomsten af skogsmedel för år 1899 alltså komma att uppgå till 6,652,703 kronor och öfverstiga den senast antagna beräkningen med något öfver 2,000,000 kronor. I detta sammanhang anser sig statskontoret böra erinra derom, att Eders Kongl. Maj:t genom särskilda nådiga bref den 26 sistlidne maj dels bemyndigat domänstyrelsen att till bestridande af de kostnader för kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet, till hvilka det för innevarande år för berörda ändamål anvisade reservationsanslag icke lemnade tillgång, under innevarande år förskjuta ett belopp af högst 106,000 kronor att af samma års skogsmedel ersättas, dels ock bemyndigat Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län att mot en köpeskilling af 1,500,000 kronor för kronans räkning inköpa åtskilliga Klotens aktiebolag tillhöriga egendomar i

14 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Örebro och Kopparbergs län, hvilken köpeskilling, enligt nådig föreskrift, förskottsvis utbetalats af statskontoret mot ersättning af innevarande års skogsmedel, hvarjemte Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 29 mars innevarande år bemyndigat domänstyrelsen att, för vidtagande af vissa åtgärder till bekämpande af insekten nunnans härjningar, af innevarande års skogsmedel använda ett belopp af 175,000 kronor.

Ehuru denna statsinkomst är beroende af förhållanden, som ej på förhand kunna med någon säkerhet beräknas, torde dock, med hänsyn till de senare årens starka stegring, skogsmedlen kunna i riksstaten för år 1901 upptagas med ett till 5,500,000 kronor förhöjdt belopp.

Extra uppbörd. Denna inkomsttitel har visserligen under de senare åren afsevärdt öfverskridit det beräknade beloppet, men då titeln är af fullkomligt tillfällig och vexlande natur, torde densamma böra i riksstaten för år 1901 upptagas med oförändradt belopp af 100,000 kronor.

Bevillningar.

Tullmedlen hafva enligt räkenskaperna inbragt:

år 1896 ....................................................... kronor 42,201,218: —

» 1897 ..................................................... » 43,537.911: —

» 1898 ........................................................ » 52,012^881: —

eller i medeltal för dessa tre år............ » 45,917,337:-—

För januari—november månader innevarande år hafva, enligt meddelande från generaltullstyrelsen, debiterade tullmedlen utgjort 55,769,375 kronor och skulle, i händelse uppbörden för innevarande månad blefve lika med den för december månad sistlidet år, eller 4,698,000 kronor, för innevarande år uppgå till 60,467,375 kronor.

Denna statsinkomst befinner sig alltså under de två sista åren i en stark stegring, med anledning hvaraf en väsentlig förhöjning i beräkningen från det i 1900 års riksstat upptagna belopp af 45,200,000 kronor kunde anses påkallad, men med afseende derpå att statens inkomst särskildt af tullmedel beror på konjunkturförhållanden, hvilka icke låta sig med någon tillförlitlig grad beräknas för den tid 1901 års statsreglering afser, finner sig statskontoret böra hemställa, att tullmedlen för nyssnämnda år beräknas till ett mot medelinkomsten under åren 1896—1898 svarande afjemnadt belopp af 46,000,000 kronor.

Postmedlen. Statskontoret har inhemtat, att generalpoststyrelsen

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 15

vid afgifvande af förslag till postverkets inkomst- och utgiftsstater, som böra till nästkommande års Riksdags pröfning öfverlemnas, beräknat inkomsten af postmedlen till 11,590,000 kronor, hvadan denna summa blifvit å bilagda tabell uppförd.

Bevillning saf gifter för särskilda förmåner och rättigheter. De särskilda afgifter, som innefattas under denna titel, hafva enligt räkenskaperna debiterats med:

Denna inkomsttitel var för år 1898 beräknad till 850,000 kronor, men med fäst afseende å den minskning i bankbolags sedelutgifning, som under innevarande år tilläfventyrs kunde ega rum i följd af stadgandet i § 41 i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1898, beräknade sistnämnda års Riksdag bevillningsafgifterna för särskilda förmåner och rättigheter för år 1899 till ett nedsatt belopp af 750,000 kronor. Omförmälda lagrum innehåller, bland annat, att enskilda banker eg a att intill utgången af år 1903 utgifva egna sedlar, samt att från början af år 1899 till utgången af år 1903 enskild bank, som, efter minst tre månader förut hos chefen för finansdepartementet derom gjord anmälan, afstått från sin rätt att utgifva egna sedlar samt icke indragit något af sina den 1 januari 1896 befintliga afdeluingskontor, eger åtnjuta hos riksbanken vissa förmåner.

Med sistlidne års utgång upphörde eu enskild sedelutgifvande bank, Vesterbottens enskilda bank, med sin rörelse, som då öfvertogs af ett nybildad t bankaktiebolag. De bevillningsafgifter denna bank erlagt hafva under sistförflutna femårsperiod i medeltal utgjort 29,937 kronor.

16 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Enligt hvad statskontoret inkemtat har styrelsen för Mälareprovinsernas enskilda bank hos chefen för finansdepartementet anmält, att bankens delegare å ordinarie bolagsstämma den 8 sistlidne mars besluta, att banken vid 1902 års utgång skall upplösas för att ombildas till bankaktiebolag. I öfrig! har ingen anmälan, som haft afseende å upphörande af enskilda bankers sedelutgifning, till finansdepartementet inkommit.

Då denna inkomst under senaste åren befunnit sig i stegring och i medeltal för åren 1896—1898 uppgått till 981,306 kronor samt för år 1898 influtit med icke mindre än 1,065,422 kronor, anser sig statskontoret höra, oafsedt möjligheten deraf att en eller annan bank kommer att redan under de begge närmaste åren upphöra med sin sedelutgifning, hemställa, att ifrågavarande statsinkomst måtte i riksstaten för år 1901 upptagas med det belopp, 850,000 kronor, hvarmed inkomsttiteln var uppförd i riksstaten för år 1898.

Stämpelmedlen, som för år 1900 beräknats till 4,700,000 kronor, hafva utgjort:

år 1896 ....................................................... kronor 5,240,923: —

» 1897 ........................................................... » 5,957,170: —

j) 1898 .......................................................... » 6,845,553: —

eller i medeltal för dessa tre år ............ 3> 6,014,549: —

Stämpelafgiften för spelkort, som före den 1 juli 1896 utgått med 1 krona 50 öre och derefter med 50 öre för hvarje kortlek, ingick i nämnda belopp med:

år 1896 ............................................................. kronor 83,661: —

3> 1897 ............................................................. )3 111,832: —

3) 1898 ............................................................. 33 128,422: —

Under januari—november månader innevarande år hafva i länens ränterier och till statskontoret influtit stämpelmedel med 7,466,000 kronor, deraf 100,578 kronor kortstämplingsafgift, och skulle, i händelse uppbörden för innevarande månad blefve lika med den för december månad sistlidet år, stämpelmedlen för innevarande år uppgå till 8,036,018 kronor, deraf 112,646 kronor kortstämplingsafgift. Härvid bör erinras, att häri ingår stämpelafgift för en bouppteckning med omkring 1,800,000 kronor.

Enligt i finansdepartementet utarbetade uppgifter för åren 1896, 1897 och 1898 å beloppet af de stämplar, som användts till nedannämnda handlingar, har detta belopp utgjort:

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 17

Ny förordning angående stämpelafgiften är af Eders Kongl. Maj:t utfärdad under den 2 sistlidne juni, men denna innefattar icke någon förändring, som torde för beräkningen af denna inkomsttitel vara af betydelse.

Den stegring, denna inkomst under senare år utvisar, synes statskontoret påkalla en höjning i inkomsttitelns beräkning, men då den väsentligaste delen af skattetiteln är af vexlande natur, torde större förhöjning icke böra vidtagas, än att stämpelmedlen i riksstaten för år 1901 upptagas med ett belopp af 5,000,000 kronor.

Bränvinstillverhiingsskatt. Enligt räkenskaperna har bränvinstillverkningen i riket utgjort:

år 1894 „ 1895 „ 1896 „ 1897 „ 1898

utgörande medeltalet för femårsperioden

liter 33,068,884 „ 34,886,895

32,804,168 36,295,172 38,654,829 35,141,990.

ii

liter.

Medeltalet för femårsperioden 1893—1897 uppgick till 33,755,239

Tillverkningen under* innevarande år intill den 1 i denna månad liar, enligt meddelande från finansdepartementets kontroll- och justerings-

byrå, uppgått till.................................................................. liter 39,630,679,3

och om härtill lägges tillverkningen under december

månad sistlidet år ........................................................ „ 6,984,391, i

skulle, under förutsättning att sistnämnda litertal komme att motsvara tillverkningen för samma månad innevarande år, detta års tillverkning blifva liter 46,615,070,4.

Beträffande tillverkningsskatten meddelas följande öfversigt för femårsperioden 1894—1898.

Bill. Ull Riksd. Prof- 1900. 1 Sand. 1 Afd.

18 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Bränvinstillverkningsskatten är för år 1900 af Riksdagen beräknad til] 17,000,000 kronor.

Enligt hvad förestående öfversigt utvisar belöpte sig statsverkets behållna inkomst af bränvinstillverkningsskatten år 1898 till 19,005,359 kronor. Under innevarande år intill den 1 dennes är dylik skatt inbetald med 18,336,632 kronor 85 öre, och under förutsättning att inkomsten för denna månad kommer att inflyta med lika stort belopp som under december månad sistlidet år, eller 2,322,916 kronor 60 öre, skulle årets inkomst uppgå till 20,659,549 kronor 45 öre. Om derifrån afräknas hvad för denatureradt bränvin under innevarande år blifvit eller än vidare kan varda restitueradt, här förslagsvis beräknadt till

1,100,000 kronor, skulle återstå 19,559,549 kronor 45 öre. Den starka stegringen i denna statsinkomst torde böra föranleda en höjning i beräkningen till 18,000,000 kronor.

Hvitbetsnockertillverkningsafgift. Under nedannämnda tillverkningsår, hvilka jemlikt nådiga förordningen den 19 maj 1893 räknas från och med den 1 september till och med den 31 augusti nästföljande år, har, enligt erhållna uppgifter från finansdepartementets kontrolloch justeringsbyrå, vid samtliga fabriker inom landet afverkats följande myckenhet betor:

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 19

Enligt meddelande från ofvannämnda byrå har afverkningen under nu löpande tillverkningsår utgjort:

oktober ....................................................................... ton 186,741,8

november..................................................................... » 282,125,9

tillhopa ton 468,867,7.

Under motsvarande tid sistlidet år utgjorde betafverkningen

377,347,3 ton.

Inkomsten af denna skattetitel har utgjort för kalenderår:

år 1894 » 1895 » 1896 » 1897 )) 1898

kronor 4,723,275: —

» 7,139,148: —

» 7,726,387: —

» 11,008,906: —

» 6,317,671: —

I medeltal för de tre åren 1896—1898 har inkomsten belöpt sig till 8,350,988 kronor.

Enligt meddelande af ofvannämnda kontroll- och justeringsbyrå har tillverkningsafgiften under januari—november månader innevarande år debiterats med 5,792,454 kronor 7 öre. Under december månad 1898 afverkades 101,277,2 ton betor, och om myckenheten af under innevarande månad afverkade betor blefve lika med afverkningen under december månad 1898, skulle den debiterade afgiften för innevarande månad komma att, efter 12 kronor 33 öre per ton, belöpa sig till 1,248,747 kronor 88 öre och 1899 års inkomst till 7,041,201 kronor 95 öre.

Denna statsinkomst är i 1899 års riksstat uppförd med 9,000,000 kronor. Innevarande års Riksdag ansåg, att minskningen i inkomsten af ifrågavarande skattetitel under år 1898 icke borde föranleda nedsättning i beräkningen för år 1900. Orsaken till nyssberörda minskning läge i den svaga skörden af hvitbetor nästlidet år och vore sålunda af tillfällig natur. Härtill komme, att från och med nu pågående tillverkningsårs början, den 1 september innevarande år, endast en fabrik egde åtnjuta nedsättning i utbytesberäkningen. Då betafverkningen hvarje år till största delen afslutades före december månads utgång samt utbytet från och med den 1 september 1900 skidlc jemväl vid denna fabrik beräknas enligt den i allmänhet gällande grund, eller 10,5 procent, kunde nämnda förmån icke synnerligen inverka på den under år 1900 från ifrågavarande fabrik inbytande skatten, på

20 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

grund hvaraf hvitbetssockertillverkningsafgiften upptogs i riksstaten för år 1900 med 9,000,000 kronor, hvilket belopp jemväl blifvit uppfördt i vidfogade tabell.

Bevillning af fast egendom samt af inkomst, i nästkommande års riksstat uppförd med 6,000,000 kronor, har belöpt sig år 1896 till 5,730,320 kronor, år 1897 till 6,108,078 kronor och år 1898 till 6,746,055 kronor, eller i medeltal för dessa tre år till 6,194,818 kronor; hemställande statskontoret, att denna statsinkomst måtte i riksstaten för år 1901 upptagas med oförändradt, belopp 6,000,000 kronor.

Stockholm den 9 december 1899.

Underdånigst:

ALB. ANDERSON.

C. G. SYLVAN. F. W. HOFFSTEDT. CHR. L. TENOW.

Föredragande.

C. Kinberg.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

21 Tab. Litt. a.

Statsverkets inkomster.

22 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Statsverkets

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

inkomster.

Tab. Litt. b.

1 Utgifterna.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 januari

1900.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim, Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna, grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Restadius.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister anförde i underdånighet:

I en till Eders Kongl. Maj:t iugifven skrift hafva embete- och tjensteman inom statsdepartement! och andra derunder lydande, till Stockholm förlagda embetsverk, under åberopande af den betydande Bih. till Rilcsd. Prot. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 1

prisstegring, som i hufvudstaden inträdt å nästan alla slag af lefnadsförnödenheter, i underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Magt täcktes vidtaga åtgärder för afhjelpande af de svårigheter, hvaruti nämnda samhällsklass i allmänhet blifvit genom prisstegringen försatt, dervid hufvudsakligen anförts, att denna prisstegring, hvars tryckande verkningar högst få af hufvudstadens invånare torde undgå att erfara, gifvetvis måste drabba dem tyngst, hvilka, såsom förhållandet vore med statens embets- och tjensteman, för fyllandet af sina lefnadsbehof vore hänvisade till en bestämd inkomst; att den aflöning, statens embets- och tjensteman för närvarande åtnjöte, derjemte dels för flertalet vore faststäld redan för omkring 20 år sedan, efter hvilken tid en betydande nedgång i permingevärdet egt rum, och dels ej heller kunnat från början så tillmätas, att den medgåfve en ökning af utgifterna i den grad, nu rådande priser med nödvändighet påkallade; att följden af eu otillräcklig aflöning för statens tjenare i regel måste blifva, att de, hvilka ej hade ett kapital att tillita, drefves att antingen helt och hållet öfvergifva statens tjenst för att söka sin utkomst på områden, der ett dugande arbete bättre ersattes, eller ock beträda skuldsättningens farliga väg, i båda fallen säkerligen till skada för staten; att en af sakkunnig person verkstäld, den underdåniga skriften bilagd statistisk utredning rörande den inträffade prisstegringens omfattning och höjd utvisade, att genom prisstegringen värdet af sökandenas aflöning numera minskats med 25 å 30 procent i förhållande till värdet af samma aflöning vid tiden för dess fastställande; att, om således tillvaron af ett betänkligt missförhållande emellan de nuvarande lefnadskostnaderna och den till sökandena utgående aflöningen finge anses ådagalagd, det å andra sidan vore alldeles ovisst, huru länge detta missförhållande på grund af de höga prisernas fortvaro skulle komma att räcka, samt att sökandena till följd häraf anhölle om eu tillfällig löneförbättring, sådan den under liknande förhållanden förut af Eders Kongl. Maj:t beredts embets- och tjenstemännen i form af så kalladt dyrtidstillägg.

Innan jag går att redogöra för hvad statskontoret, som i ärendet hörts, i sitt underdåniga utlåtande af den 30 sistlidne november anfört, tillåter jag mig till en början återkalla i minnet hvad som förekom åren 1873 och 1874, då frågan om dyrtidstillägg åt statens embetsoch tjensteman varit föremål för behandling hos Eders Kong]. Maj:t och Riksdagen. Af det vid Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition till 1874 års Riksdag angående statsverkets tillstånd och behof fogade statsrådsprotokoll öfver finansärenden den 19 december 1873 inhemtas,

hurusom med afseende på den betydliga stegring i priset på bostäder, bränsle, arbetsbiträden, åtskilliga delar af beklädnad samt de oundgängligaste födoämnen, som efter 1856—1858 årens lönereglering egt rum, statsdepartementens chefer på nådig befallning i början af september månad 1873 anmodat embetsverk och myndigheter att en hvar för sina embete- och tjensteman inkomma med underdånigt förslag, i den mån de kunde anses af omständigheterna påkallade, i syftning af löuevilkorens förbättring vare sig genom eu fast löneförhöjning på ordinarie stat eller genom ett tillfälligt efter prisförhållandena lämpadt lönetillägg. De utlåtanden och förslag, som i följd deraf inkommit från förvaltningens särskilda grenar, hade vid jemförelse inom statsdepartementen befunnits icke blott i föreslagna anordningars särskilda delar, utan äfven i de allmänna grundsatser, som vid deras uppgörande tagits till ledning, innefatta en mångfald så stor och vexlande mellan så olika åsigter i fråga om arbetsfördelning, lönegrader, aflöningens fördelande i lön och tjenstgöringspenningar m. m., att dessa ämnens sammanföring till ett öfverskådligt helt och deras bearbetande till ett förslag, som kunde göras till föremål för Eders Kongl. Maj:ts och derefter för Riksdagens pröfning, befunnits omöjligt att verkställa under den korta tid, som till riksmötets början återstode. För frågans bringande till eu lycklig lösning fann Eders Kongl. Maj:t derföre nödigt att åt en komité uppdraga att, efter tagen kännedom af de inkomna yttrandena, afgifva underdånigt utlåtande och förslag rörande reglering af de förvaltande embetsverkens och myndigheternas löneförhållanden, med rätt att dervid jemväl, i den mån komiterade kunde finna det af omständigheterna påkalladt, göra framställning om förändringar i dåvarande organisation af förvaltningspersonalen och anordning af dess arbete.

I afbidan på en dylik omfattande regleringsplan och då det syntes ovedersägligt, att de dåvarande aflöningsbeloppen, jemförda med stegrade pris och deraf beroende lefnadsbehof, påkallade förhöjning, men en sådan på sakens dåvarande ståndpunkt ej kunde, med undantag för vissa stater, der slutlig reglering på grund af redan vunnen erfarenhet ansågs kunna ega rum, såsom för häradshöfdingeembetena samt Eders Kongl. Maj:ts kansli, ske under annan form än genom ett tillfälligt och i sjelfva sin benämning motiveradt dyrtidstillägg, vid hvars bestämmande hänsyn måste företrädesvis tagas till den allmänna prisstegringens inverkan på lefnadsbehofven, sävidt denna kunde oberoende af rent individuel förhållanden uppfattas i sammanhang med allmängiltiga förutsättningar, beslöt Eders Kongl. Maj:t på grund deraf och

enär efter föregående regleringen priset å de allmännaste lefnadsbehofven såsom ett helt betraktade ökats, såvidt erfaras kunde, med minst 30 procent, aflåtande till Riksdagen af den nådiga framställning, att för hvarje å rikets stat uppförd penningelön eller arfvode, der icke af särskild anledning blefve annorlunda bestämdt, måtte anvisas för åren 1874 och 1875 ett dyrtidstillägg, hvartdera året af 30 procent; dock icke högre än 1,500 kronor för något aflöningsbelopp, dervid rörande dyrtidstilläggets utbetalning borde till vederbörande verks och myndigheters efterrättelse stadgas de inskränkningar, att dylikt tillägg till den, som af statens medel åtnjöte lön eller arfvode för två eller flera befattningar, finge utbetalas endast för en af dessa, nemligen för den, som medförde högsta aflöningen, eller, derest denna på mer än ett ställe vore lika, för den af dem, till hvilken han först blifvit befordrad, samt att å dyrtidstillägget skulle afdragas hvad tjenstens innehafvare på grund af särskildt medgifvande egde uppbära såsom personel godtgörelse för upphörda inkomster i tjensten.

I underdånig skrifvelse den 17 maj 1874 anförde Riksdagen, att det med afseende å de stegrade pris på de flesta förnödenheter, som efter förenämnda allmänna lönereglering för de civila tjenstemännen egt rum, vore uppenbart, att statens embete- och tjensteman, hvilka för sin utkomst vore hänvisade till en viss betämd inkomst, befunne sig i afseende å aflöningsförhållanden i vida sämre ställning än den, som genom samma reglering dem bereddes. Då emellertid under den korta tid, som förflutit, sedan statsregleringen för år 1874 af Riksdagen faststäldes, någon så betydlig förändring i prisförhållandena icke egt rum, att den skulle kunna anses nödvändiggöra rubbning af samma statsreglering och påkalla förhöjningar i aflöningar, som till en del för eu redan förfluten tid belöpte, ansåg Riksdagen någon förbättring för samma år i redan faststäld aflöning icke böra medgifvas annorlunda än i särskilda undantagsfall, der omständigheterna dertill föranledde. Beträffande åter de för år 1875 ifrågasatta dyrtidstillägg för sådana embetsverk och stater, för hvilka reglering icke blifvit föreslagen, hade Riksdagen funnit sådana tillägg i allmänhet icke lämpligen böra annorlunda än på det af Eders Kongl. Maj:t angifna sätt eller efter en för alla lika procentberäkning bestämmas; men denna procentberäkning hade ej endast grundats på förhållandet af den alllmänna prisstegringen, utan hade dervid jemväl tagits hänsyn dertill, att icke den utgående aflöningen med dyrtidstillägget komme att uppgå till sådant belopp, att deraf kunde uppstå svårighet vid en blifvande definitiv lönereglering. Vidare hade dervid iakttagits, att, då fråga vore endast om en tillfällig, af

den stegrade lefnadskostnaden föranledd löneförbättring, sådan förbättring icke kunde anses för de embetsman, som vore med högre löner försedda, vara af nöden eller åtminstone icke erfordrades i lika grad som för dem, hvilkas aflöning vid tiden för dess reglerande endast varit afsedd för uppehållandet af en tarfligare lefnadsställning.

Efter att hafva från dessa olika synpunkter skärskådat frågan hade Riksdagen såsom allmän grund för pröfningen af framställningarne om dyrtidstillägg för år 1875 antagit den mening, att sådant tillägg borde utgå med 20 procent å alla löner och arfvoden, som ej öfverstege 5,000 kronor, att å löner och arfvoden från 5,000 kronor till och med 9,000 kronor, tillägget, der sådant beviljades, borde utgöra

1,000 kronor, samt att å löner eller arfvoden, som öfverstege 9,000 kronor, något dyrtidstillägg icke borde medgifvas; och hvad anginge vilkoren för utbetalning af dyrtidstilläg hade Riksdagen godkänt de af Eders Kongl. Maj:t i sådant hänseende föreslagna inskränkningar.

I sitt förenämnda underdåniga utlåtande har statskontoret anfört, hurusom af den vid den nu föreliggande framställningen fogade statistiska utredningen inhemtades, att efter den lönereglering för rikets civila embete- och tjenstemän, som egde rum i slutet af 1870-talet och början af 1880-talet och som sedermera utgjort den väsentliga grunden för de civila aflöuingsförkållandena, priset i hufvudstaden å bostäder och lifsförnödenheter såsom ett helt betraktade stigit med minst 25 procent. Det ville ock med afseende å den alltjemt fortgående stegringen synas, som skulle någon nedgång i lefnadskostnaderna ej vara att emotse under innevarande år och sannolikt ej heller under år 1901. Med anledning häraf och på grund af hvad i den underdåniga framställningen i öfrigt anförts, ansåge statskontoret åtgärd böra vidtagas för att åt embets- och tjenstemännen i de till Stockholm förlagda embetsverken för de berörda två åren bereda eu löneförbättring, hvilken syntes böra beräknas å den för hvarje embete eller tjenst af Eders Kong!. Maj:t och Riksdagen bestämda aflöning, ålderstillägg och personliga lönetillägg deri dock ej inräknade, samt utgå för de med lägre lön försedda tjenstemännen med belopp, som någorlunda motsvarade skilnaden mellan värdet af aflöningen för det närvarande och värdet deraf vid tiden för dess fastställande, och för embets- och tjenstemän, som åtnjöte högre aflöning, efter någon lägre beräkning, med iakttagande i bådadera fallen att, der med embete eller tjenst följde rätt till fri bostad, löneförbättringen borde i någon mån minskas, enär embets- eller tjensteman, som åtnjöte dylik förmån ej i samma grad

som de, hvilka ej deraf vore i åtnjutande, berördes af de stegrade lefnadskostnaderna. Statskontoret tilläte sig i sådant hänseende föreslå, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de grunder, som af 1874 års Riksdag följdes vid pröfning af då föreliggande framställningar om dyrtidstillägg, hos Riksdagen göra framställning om beviljande för hvartdera af åren 1900 och 1901 af dyrtidstillägg åt embets- och tjensteman, hvarom nu vore fråga, i syfte att sådant tillägg måtte, der ej för särskilda fall någon afvikelse kunde anses böra ega rum, utgå med 20 procent å aflöning, som ej öfverstege 5,000 kronor, samt å aflöning utöfver 5,000 kronor med 1,000 kronor, under iakttagande att, för den händelse embets- eller tjensteman åtnjöte fri bostad, det honom eljest tillkommande dyrtidstillägg borde minskas med en fjerdedel; och syntes det statskontoret jemväl böra föreslås, ej mindre att i de fall, der aflöningen utgjordes af arfvode, dyrtidstillägget måtte erhålla enahanda natur, men att eljest två tredjedelar af dyrtidstillägget skulle betraktas såsom lön och en tredjedel såsom tjenstgöringspenningar, än äfven att i fråga om dyrtidstilläggens utbetalning till den, som af statens medel åtnjöte lön eller arfvode för två eller flera befattningar, stadgades enahanda inskränkningar, som bestämdes rörande de af 1874 års Riksdag beviljade dyrtidstilläggen; varande af statskontoret tillika uppgjord eu beräkning öfver de belopp, som med tillämpning af nu föreslagna grunder skulle i dyrtidstillägg tillkomma ifrågavarande embets- och tjenstemän, med undantag af Sveriges geologiska undersökning, jernvägsstyrelsen, rikets allmänna kartverk och den till tulistaten i Stockholm hörande personalen, beträffande hvilka statskontoret af angifna skäl icke kunnat uppgifva de för dessa verk belöpande dyrtidstillägg. Tillika hemstälde statskontoret, att anslagen för år 1900 måtte, i likhet med hvad som under enahanda förhållanden egde rum år 1874, upptagas såsom tillägg till 1900 års riksstat samt anvisas att utgå från den vid 1898 års slut till 24,340,216 kronor 67 öre uppgående odisponerade behållning å fonden för reserverade medel.

I en till Eders Kongl. Maj:t. ingifven petition hafva vidare 265 postmästare, postkontrollörer och postexpeditörer i underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos nästa Riksdag äska ett tillfälligt anslag att utgå redan under loppet af år 1900 och ända tills postverket erhölle ny normalstat, på det att utom annat vederbörande posttjenstemän måtte komma i åtnjutande af dyrtidstillägg antingen såsom tillfällig löneförbättring eller såsom tillfällig hyresersättning, till belopp och på vilkor, som Eders Kongl. Maj:t med hänsyn till lefnads-

omkostnaderna å respektive orter ansåge sig böra bestämma för vederbörande tjen stegrader.

öfver såväl berörda petition som ock först omförmälda framställning, i hvilken jemväl tjenstemän hos generalpoststyrelsen förenat sig med tjenstemän från andra centrala embetsverk i hufvudstaden, har bemälda styrelse på grund af särskilda nådiga remisser afgifvit underdånigt utlåtande, deri styrelsen, med förmälan tillika att hos styrelsen gjorts framställningar i enahanda syfte dels af åtskilliga grupper af posttjenstemän, dels ock af vaktmästarne hos generalpoststyrelsen och af postvaktbetjente å vissa orter, hemstält, att Eders Kongl. Maj:t behagade till Riksdagen göra framställning, att dyrtidstillägg för år 1900 måtte i enlighet med de grunder, som blefve för statens verk i allmänhet faststälda, och de särskilda regler, som derutöfver, på generalpoststyrelsens underdåniga förslag, kunde blifva af Eders Kongl. Maj:t i nåder bestämda, utgå till de lägre aflönade bland postpersonalen, samt att, om för statens verk i allmänhet medgåfves dyrtidstillägg äfven åt personal med högre aflöningsförmåner, än som tillkomme den del af postpersonalen, styrelsen nu närmast afsett, jemväl andra postverkets embets- och tjenstemän måtte i lika mån med motsvarande personal inom andra verk få komma i åtnjutande af dyrtidstillägg.

Med anledning deraf att i först omförmälda framställning förenat sig med öfrige embets- och tjenstemän i till Stockholm förlagda embetsverk jemväl embets- och tjenstemän i telegrafstyrelsen, tjenstemän och ritbiträden vid rikets allmänna kartverk samt Sveriges geologiska undersöknings tjenstemän, hafva infordrade underdåniga utlåtanden afgifvits af telegrafstyrelsen, för såvidt framställningen anginge styrelsens embets- och tjenstemän, rikets allmänna kartverk, för såvidt framställningen afsåge personalen vid berörda kartverk, samt Sveriges geologiska undersökning, i hvad framställningen beträffade tjenstemännen hos sistnämnda embetsverk; och hafva samtliga dessa embetsverk i underdånighet tillstyrkt bifall till ifrågavarande framställning.

I särskilda underdåniga skrivelser hafva ledamöterna, tjenstemän och betjente dels i Göta hofrätt dels ock i hofrätten öfver Skåne och Blekinge anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för afhjelpande af de svårigheter, som föranledts af den betydande prisstegring, hvilken i hela riket inträdt å nästan alla slag af lifsförnödenheter.

Vidare hafva sekreteraren och de i Stockholm bosatta kassörerna vid fortifikationen hos Eders Kongl. Maj:t gjort, af chefen för fortifikationen tillstyrkt underdånig ansökning om tillfällig förbättring i deras aflöningsförmåner; och har statskontoret, som erhållit nådig befallning

att häröfver afgifva underdånigt utlåtande, dervid hemstält, att, enär de af statskontoret i dess förstnämnda underdåniga utlåtande om beredande af tillfällig löneförbättring åt embets- och tjenstemän vid statens till Stockholm förlagda embetsverk för en dylik löneförbättring anförda skäl egde tillämplighet jemväl å sistbemälde sökande, Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om beviljande af dyrtidstillägg jemväl åt dessa.

Sedan underdåniga framställningar i enahanda syfte gjorts dels af telegrafdirektören N. R. Curman med flera för de ordinarie tjenstemännen vid Stockholms centraltelegrafstation med underlydande filialstationer, dels af Sofie Bildt med flera telegrafister vid telegrafverket för landsortens qvinliga telegrafkår, dels ock af de manliga ordinarie tjenstemännen vid Göteborgs, Malmö och Sundsvalls telegrafstationer, så har telegrafstyrelsen på grund af särskilda nådiga remisser häröfver afgifvit underdåniga utlåtanden, deri styrelsen tillstyrkt aflåtande af proposition till Riksdagen om anslag af uppgifvet belopp såsom dyrtidstillägg till vissa tjenstemän af kommissarie-, assistent- och telegrafistgraderna.

Hos Eders Kongl. Maj:t hafva vidare direktören och lektorerna vid skogsinstitutet samt den derstädes anstälda planteringsvaktaren af anförda orsaker i underdånighet anhållit om en tillfällig förbättring i nu utgående aflöningar; och hafva såväl domänstyrelsen som statskontoret, hvilka i ärendet hörts, tillstyrkt bifall till berörda ansökning.

Efter det embets- och tjenstemän hos generaltullstyrelsen samt vid tullverkets i Stockholm lokalförvaltning förenat sig i förstomförmälda, af öfriga embets- och tjenstemän vid statens till Stockholm förlagda embetsverk gjorda framställning, har generaltullstyrelsen, som anbefalts att öfver framställningen i berörda afseende afgifva underdånigt utlåtande, dervid meddelat, att från lokaltullförvaltningen samt kustoch gränsbevakningen i olika delar af riket till styrelsen inkommit framställningar i enahanda syfte, äfvensom, efter det styrelsen verkstält utredning rörande förevarande fråga omfattande samtliga i tullverkets tjenst anstälda embets- och tjenstemän samt betjente, hemstält, att Eders Kongl. Maj:t behagade aflåta nådig proposition till Riksdagen om beviljande för hvardera af åren 1900 och 1901 af dyrtidstillägg åt tjenstemän samt betjente vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning.

Slutligen hafva i en till Eders Kongl. Maj:t ingifven underdånig ansökning vaktmästarne i högsta domstolen, statsdepartementen och andra derunder lydande till Stockholm förlagda embetsverk anhållit,

att Eders Kong!. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om beviljande af en tillfällig förbättring i sökandenas nuvarande aflöning med 30 procent, till stöd hvarför sökandena särskildt framhållit, hurusom ej mindre hyreskostnaderna dels på grund af stegringen i materiel och arbetskostnader, dels i följd af för Stockholm säregna förhållanden ökats med ett belopp, som för de smärre lägenheter, som för sökandena ifrågakomma, utgjorde fulla 50 procent och derutöfver af hvad förut varit vanligt, än äfven prisen å lifsförnödenheter ökats med ett belopp, som i medeltal motsvarade 40 procent af äldre priser, hvilken stegring uppenbarligen vore mest kännbar för den del af statens tjenare, hvilkas afiöningar helt naturligt beräknats, mera än de högre stäldes, med enbart afseende på fyllande af de oumbärliga behofven; och då den ifrågasatta löneförbättringen, för att fylla sitt ändamål, borde snarast möjligt medgifvas, hafva sökandena anhållit, att densamma måtte få räknas från ingången af innevarande år samt bestämmas nu eller sedermera för så lång tid framåt, som de nu rådande undantagsförhållandena med afseende på lifsförnödenheternas pris föranledde.

Statskontoret, som jemväl anbefalts att häröfver afgifva underdånigt utlåtande, har dervid, under åberopande af hvad statskontoret anfört i här ofvan omförmälda utlåtande angående beredande af dyrtidstillägg åt embete- och tjenstemän inom statsdepartement^ och andra embetsverk i Stockholm, hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om beviljande för hvartdera af åren 1900 och 1901 af dyrtidstillägg åt ifrågavarande vaktmästare.

De många till Eders Kongl. Maj:t inkomna framställningarna om dyrtidstillägg föranleda mig till en början till den erinran, att, då lönerna för en tjenstemannaklass reglerats genom fastställandet af aflöningsstat för vederbörande embetsverk eller kår, detta naturligen skett med full vetskap derom, att prisen på förnödenheter af olika slag vexla från år till annat och att sålunda den lön, staten består, icke har samma köpkraft det ena året som det andra. Den höjning af den allmänna prisnivån, som under många svängningar fram och tillbaka under tidernas lopp gör sig gällande på grund af den ekonomiska lagen om penningens sjunkande värde, framkallar emellertid tid efter annan behofvet af löneregleringar, hvilka då helt naturligt resultera uti nya lönestater med förhöjda aflöningsbelopp. En sådan lönereglering har gemenligen föregåtts af en öfvergångstid, under hvilken dyrtidstillägg medgifvits. Sakens natur medför, att en återgång från den högre aflöning, som ett dylikt dyrtidstillägg innebär, måste, helst om dyrtids- Bih. till lii/csd. Prot. 11)00. 1 Sam. 1 Afä. 2

tillägget åtnjutits under något längre tid än allenast ett år, vara förenad med mycken svårighet. Försigtigheten bjuder derföre, att, innan dyrtidstillägg medgifves, noga pröfva, huruvida den prisstegring, som skall motivera lönetillägget, är af den art och den stabilitet, att den häntyder på en definitiv höjning af den allmänna prisnivån, eller om den tilläfventyrs är att hänföra till de nyss omtalade svängningar i prisen, på hvilka en löntagare måste vara beredd.

Resultatet af den statistiska utredning rörande prisförhållandena i Stockholm, som finnes bifogad den af tjenstemän vid statsdepartementen och de centrala embetsverken m. 0. gjorda framställning om dyrtidstillägg, sammanfattas sålunda, att, om det ena väges mot det andra, lefnadskostnadernas stegring i Stockholm från 1879 till 1899 uppgått till 25 procent. Hvad lifsmedlen angår, motväges visserligen den inträdda stegringen i priset på ett antal dylika till en viss grad af den betydliga nedgången i priset på så vigtiga artiklar som socker, kaffe, hvetemjöl och mjölk, men stegringen under rubrikerna hyra, bränsle och tjenstefolkslöner är, så väl hvad hufvudstaden som det öfriga landet angår, otvifvelaktigt mycket betydande och kändt är, att en ytterligare höjning af hyresbeloppen allmänneligen inträdt sistlidne höst.

En granskning af den tabell, i hvilken nyssnämnda utredning innefattas och som upptager prisuppgifter för åren 1879, 1880, 1884, 1886, 1895, 1897 och januari—augusti 1899, utvisar emellertid, att, med undantag hufvudsakligen för rubriken tjenstefolkslöner, prisstegringarna i mera afsevärd utsträckning och mera allmänt inträda först i kolumnen för år 1899. Äfven om på grund af kända förhållanden prisstegringen i väsentlig mån kan anses hafva inträdt redan år 1898, har man, synes det mig, ännu icke rätt att i de antydda stegringarne se mer än en tillfällig prishöjning — om ock medgifvas måste, att inga tecken för närvarande tyda på en snar nedgång i prisen.

Jag finner sålunda ställningen icke ännu vara sådan, att jag för närvarande skulle eg a skäl tillstyrka medgifvandet af ett allmänt dyrtidstillägg till statstjenstemännens löner. Skulle ett sådant anses böra ifrågakomma, är det för öfrigt klart, att det borde medgifvas samtliga klasser af tjenstemän, icke allenast dem, som nu petitionerat. Men, ehuru tiden, såsom sagdt, icke ännu synes mig vara inne att på grund af rådande prisförhållanden vidtaga eu vare sig provisorisk eller definitiv löneförhöjning, kan staten, som ju i stor skala är arbetsgifvare, lika litet som en enskild sådan undandraga sig pligten att tillse, att dess arbetstagare icke må lida verklig nöd. Detta bör icke förutsättas kunna

inträffa i fråga om dem bland statens tjensteman, som äro i åtnjutande af en något högre aflöning. Det åt dera tillmätta lönebeloppet erbjuder en marginal, inom hvilken under ett år af dyr tid lefnadsbehofven böra kunna begränsas, ehuru naturligen en, om ock tillfällig, nedsättning i en under billigare tider intagen lefnadsställning icke utan svårighet kan ega rum. På annat sätt gestaltar sig deremot förhållandet, då det blir tal om de lägst aflönade statstjenarne, om betjentklassen i dess helhet och de lägsta aflöningskategorierna bland tjenstemännen. Hvad dessa statens tjenare beträffar, äro de naturligen i hög grad beroende af vexlingarna i prisen och om dem torde kunna sägas, att de i regeln icke kunna, utan att verkligt betryck uppstår, vidkännas eu mera afsevärd inskränkning i de tillgångar, hvilka de för sitt lifsuppehälle påräknat.

Omständigheterna synas mig derföre vara sådana, att staten bör gent emot de lägst aflönade bland sina tjenare träda hjelpande emellan med ett tillfälligt tillskott till deras löner. Detta lönetillskott torde lämpligen böra bestämmas till 20 procent af aflöningen, dock att, der bostadselier boställsförmån in natura åtnjutes, tillskottet, med afseende på den högst betydande andel, de stegrade hyrorna intaga bland de ökade lefnadskostnaderna, bör utgå med allenast 10 procent af aflöningen. Att lönetillskottet, hvilken lämpligen kan benämnas ndyrtid stillägg)), ehuru det skulle bestås i mindre omfattning, än den i hvilken dylika vid föregående tillfällen utgått, i första rummet bör tillkomma samtliga statens betjente, framgår af det förut anförda. Hvar gränsen i fråga om tjenstemännen bör dragas, kan vara föremål för någon tvekan. Då man utgår från den förutsättningen, att dyrtidstiilägget endast bör tillkomma de lägst aflönade tjenstemännen, erbjuder likväl den för flertalet civila tjenstemannakårer faststälda fördelningen i lönegrader en lämplig anknytningspunkt. Dyrtidstillägg torde i enlighet härmed endast böra medgitvas de tjensteman, hvilkas aflöning icke öfverstiger den, som bestås civila tjensteman i första lönegraden, med iakttagande dervid att till utgångspunkt för beräkningen tages den normala aflöningen, det vill säga aflöningen utan ålderstillägg i denna lönegrad eller

3,000 kronor. Dyrtidstillägg skulle således icke tillkomma tjensteinnehafvare till högre belopp, än att hans aflöningsförmåner jemte dyrtidstillägget uppgå till 3,600 kronor.

Oundvikligt är, att vissa ojemnheter uppkomma, då gränsen för rätten till dyrtidstillägg skall sättas vid en bestämd punkt på aflöningsskalan. Anmärkningar, hvilkas befogenhet icke kan jäfvas, låta nog

rikta sig mot förhållanden, som varda en följd af en sålunda bestämd gräns. Det bör sålunda icke möta svårighet att uppvisa fall, då en yngre, ogift tjensteman erhåller, men en äldre tjensteman, som är familjefader och endast åtnjuter obetydligt högre lön än den förre, icke erhåller. dyrtidstillägg. Då nu emellertid icke är fråga om beredande af dyrtidstillägg till statens tjenstemän i allmänhet, utan man endast afser att bereda de lägst aflönade bland statstjenarne ett tillfälligt understöd, synes skäl icke vara för handen att meddela dess mera detaljerade bestämmelser, utan fastmera att låta alla tjenstemän och betjente inom eu faststäld lönegräns vederfaras lika förmåner.

Följande grunder torde böra uppställas för medgifvandet af dyrtidstillägg, nemligen:

att, der aflöningen utgöres endast af penningar, dyrtidstillägget utgår med 20 procent af densamma;

att, der åter aflöningen består dels af penningar och dels af bostads- eller boställsförmån in natura, vare sig denna är i stat beräknad till visst belopp eller icke, dyrtidstillägget utgår med 10 procent af det kontanta aflöningsbeloppet;

att dyrtidstillägg beräknas å lön, tjenstgöringspenningar, ålderstillägg, kontant bostads- eller inqvarteringsersättning och arfvode samt tillfällig löneförbättring, men icke å missräkningspenningar samt skrifvarearfvode;

att, om tjensteinnehafvare har mera än en tjenst, summan af hans aflöningsförmåner vid de särskilda tjensterna lägges till grund för beräkningen, huruvida och till hvilket belopp dyrtidstillägg bör tillkomma honom;

att dyrtidstillägg icke tillkommer tjensteinnehafvare till högre belopp, än att hans till grund för beräkningen liggande aflöningsförmåner, inberäknadt värdet af bostad eller boställe, der sådant är i stat angifvet, jemte dyrtidstillägget uppgå till 3,600 kronor; att dyrtidstillägget anses tillhöra lönen; samt att äfven amanuenser med fast arfvode erhålla dyrtidstillägg.

För utrönande af det belopp, hvartill ett enligt förestående grunder utgående dyrtidstillägg för år 1900 skulle uppgå, hafva uträkningar verkstälts, enligt hvilka beloppet skulle utgöra: för tjenstemän och betjente under justitiedepartementet....................‘....................'............................ kronor 107,787: —

för tjenstemän och betjente under utrikesdepartementet (å Sveriges andel i aflöningen) ......... » 3,829:4 1

Transport kronor 111,616:41.

985,000: — 197,680: 36 1,653,040: 2 6

1,171,687: 16

Transport kronor 111,616:41. för tjensteman och betjente under landtförsvarsdepartementet .................................................... »

tör tjensteman och betjente under sjöförsvarsdepartementet (utom lotsverket) .......................... »

för tjensteman och betjente under civildepartementet ....................................................................... »

(deraf å statsjernvägarnes personal belöpa

1,313,000 kronor och å patent- och registreringsverket 11,345 kronor.) för tjensteman och betjente under finansdepartementet ........................................................................ »

(deraf belöpa å tullverket kronor 286,242: 5 o, å postverket kronor 684,613 och å telegrafverket — telefonväsendet oberäknadt — kronor 130,144.)

för tjensteman och betjente under ecklesiastikdepartementet ............................ » 521,930: 9 5

Summa kronor 4,640,955: 14

Härtill komma: för lotsverket 37,750 kronor, för statens telefonväsende 150,000 kronor och för postsparbanksbyrån 14,176 kronor. Beträffande dessa verk utgå aflöningsbeloppen från respektive fyroch båkmedlen, telefonmedlen samt postsparbankens inkomster, hvilka medel Eders Kongl. Maj:t eger disponera till bestridande af aflöningarna inom de respektive verken.

Då med afseende på den karakter af ett tillfälligt understöd åt de lägst aflönade statstjenarne, det föreslagna dyrtidstillägget skulle erhålla, bäst öfverensstämmer, att detsamma icke nu beviljas för en period, som ligger något längre fram i tiden, utan hänför sig till nu bestående förhållanden, anser jag mig böra förorda, att Eders Kongl. Maj:t nu endast begär anvisande af dyrtidstillägg för år 1900, lemnande till framtida pröfning, huruvida sådant äfven för år 1901 må varda erforderligt. Strängt taget borde måhända rätteligen de för år 1900 ifrågasatta dyrtidstilläggen upptagas i en särskild tilläggsstat till 1900 års riksstat, men, då dylika rubbningar i en redan faststäld riksstat i möjligaste mån böra undvikas, synes en sådan anordning vara att föredraga, att dyrtidstilläggen upptagas i 1901 års riksstat; lärande Eders Kongl. Maj:t, om dessa dyrtidstillägg af Riksdagen beviljas, vilja anbefalla statskontoret att under år 1900 förskjuta beloppen.

I fråga om dyrtidstilläggen till jernvägs-, post-, telegraf- och tull- Bih. till Biksd. lJrot. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 3

staterna samt patent- och registreringsverket, skulle visserligen, då den normala aflöningen till personalen vid dessa verk utgår af verkens egna medel, kunna ifrågasättas, att äfven dyrtidstilläggen borde af samma medel utgå. Detta skulle, hvad jernvägsstaten samt patentoch registreringsverket angår, hafva den betydelse, att, då af jernvägstrafikmedlen endast det beräknade nettoöfverskottet upptages i riksstaten och de till patent- och registreringsverket inflytande afgifter, af hvilka kostnaderna för detta verk bestridas, alls icke uppföras i riksstaten, ej heller dyrtidstilläggen till personalen skulle komma till synes i riksstaten. Reservationsanslaget till telegrafverket upptages, oberoende af den summa, hvarå telegrafverkets stater sluta, i riksstaten till samma belopp, hvartill telegrafmedlen beräknats, hvadan, om dyrtidstillägget till telegrafpersonalen skulle utgå direkt af nämnda medel, dyrtidstiilägget ej skulle föranleda någon, ökning i riksstaten. Då nu emellertid endast är fråga om beredande af ett tillfälligt understöd åt de lägst aflönade bland statens tjenare, synes lämpligast, att hela dyrtidstilläggssumman, utgörande, enligt hvad jag redan meddelat, 4,640,955 kronor 14 öre, fördelad på de särskilda hufvudtitlarne som extra anslag å 1901 års riksstat uppföres. Omfattande uträkningar, hvilka i regeln hänfört sig till hvarje person särskildt, hafva verkstälts för utrönande af det belopp, till hvilket ett dyrtidstillägg enligt ofvan angifna grunder skulle uppgå. Full noggrannhet har naturligen icke kunnat uppnås, då i flera fall tillämpningen af grunderna är beroende på löntagarens individuel förhållanden — således ej enbart på de i vederbörande stater upptagna siffror — och sagda förhållanden kunna under året vexla. Åt de extra anslagen till dyrtidstillägg torde derföre böra gifvas egenskapen af förslagsanslag.

I det förestående har jag icke vidrört gjorda framställningar om beredande af dyrtidstillägg äfven åt extraordinarie telegrafister och telefonister; kommande denna fråga att i annan ordning behandlas.

Hvad föredragande departementschefen sålunda anfört, deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen godkänna; och skulle utdrag af detta protokoll tillställas de öfriga departementen för behörigt iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna under vederbörande hufvudtitlar i riksstaten.

Ex protocollo:

Sven Köhler.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1900.

Första hufvudtiteln

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari 1900.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim, Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna, grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

RESTADroS.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister anförde vidare:

Beträffande regleringen af första hufvudtiteln hemställer jag, att i propositionen angående statsverkets tillstånd och behof må för

Ordinarie anslag

under denna hufvudtitel beräknas enahanda belopp, som nu finnes för sagda ändamål anvisadt, eller 1,320,000 kronor.

Bih. till Riksd. Prat. 1900. 1 Samt. 1 Afd.

2 I fråga om

Första hufvudtiteln.

Extra anslag

under denna hufvudtitel anförde departementschefen:

Yttre restaurering af Stockholms slott.

M

Yttre restau rering af Stockholms slott.

Hvad statsrådet sålunda hemstält och föreslagit beträffande anslagen under första hufvudtiteln behagade Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ex protocollo: Waldemar Boos.

Sedan med anledning af en utaf Eders Kongl. Maj:t gjord framställning 1897 års Riksdag för yttre restaurering af Stockholms slott beviljat 500,000 kronor och deraf på extra stat för hvartdera af åren 1898, 1899 och 1900 anvisat en femtedel eller 100,000 kronor, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att å extra stat för år 1901 af nämnda anslag bevilja ytterligare en femtedel eller 100,000 kronor.

Häruti instämde statsrådets öfrige ledamöter.

t

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1900.

Andra hufvudtiteln,

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott lördagen den 13 januari 1900

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim, Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna, grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Restadius.

Departementschefen statsrådet Annerstedt föredrog de frågor, som rörde regleringen af andra hufvudtitelns stat, och yttrade dervid beträffande

Ordinarie anslag.

Justitiedepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

[L]

Under förutsättning, att den af Eders Kongl. Maj:t beslutade Hsjfjngt af proposition med förslag till lag om straffregister varder af Riksdagen dlplnementL

BIL till Riksd. Vrot. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 1 afdelning af

Kongl. Maj:ti kansli.

2 Andra hufvudtiteln.

bifallen, lära erforderliga medel för straffregistrets handhafvande böra anvisas. Enligt nyssnämnda lagförslag skall straffregistret finnas i justitiedepartementet; det skall innehålla uppgifter angående dem, som genom utslag af rikets domstolar blifvit dömda till dödsstraff, straffarbete eller fängelse eller för snatteri till böter eller förklarats ovärdiga att i rikets tjenst nyttjas eller att föra andras talan inför rätta eller blifvit för brott stälda under framtiden, och skall för en hvar, om hvilken blifvit så dömdt, från domstolen lemnas särskild uppgift till registret; uppgifterna skola i justitiedepartementet hållas ordnade efter de dömdes namn; dragés målet under högre rätts pröfning, skall om dess utgång derstädes uppgift lemnas till registret, likasom i fall, der Konungen af nåd efterskänker eller mildrar straff eller annan påföljd, hvarom straffregistret skall innehålla upplysning, anteckning derom bör göras. Fångvårdsstyrelsen skall till registret lemna uppgift dels å dem, som från straffanstalterna frigifvits efter undergående af bestraffning för vissa brott, dels ock å aflidna fångar; uppbördsman, som indrifvit för snatteri ådörnda böter, skall anmäla sådant till registret; straffuppgift skall ur registret afskiljas, då högre rätts beslut dertill gifver anledning, då den dömde aflidit, eller då nittio år förflutit från hans födelseår; och slutligen skall utdrag af registret meddelas i de i förslaget angifna fall.

På sätt särskilde komiterade, hvilka den 30 september 1892 aflemnat underdånigt förslag till förordning angående straffregister, beräknat, skulle hela antalet straffuppgifter, som årligen komme att till straffregistret insändas, uppgå till omkring 3,500 eller i medeltal ungefär 12 för hvarje söckendag, hvartill komme ingående meddelanden om utståndet straff, högst 8 i medeltal för hvarje dag, samt ett mindre antal underrättelser om bland fångar inträffade dödsfall; hvarje uppgift skulle komma att vid anstalten förvaras under en tid af 65 år i medeltal, och anstalten skulle, sedan den nått sin fulla utveckling, komma att innehålla omkring

227,500 uppgifter; om upplysning komme att begäras rörande alla för gröfre och ringare brott tilltalade och rörande dem, som häktats för lösdrifveri, skulle enligt komiténs beräkning dagligen komma att expedieras omkring 50 meddelanden; men då en mycket stor del af de tilltalade lagförts endast för ringa förbrytelser, ansåg komitén, att siffran i verkligheten blefve lägre.

Såsom af mig den 14 januari 1897, då enahanda fråga var föremål för behandling inför Eders Kongl. Maj:t, redan framhållits, synes, med afseende å sammanhanget mellan de nya straffuppgifterna och de uppgifter, som enligt gällande bestämmelser skola för rättsstatistiken insändas till justitiedepartementet, straffregistret lämpligast kunna föras

Andra hufvudtiteln.

i detta departements statistiska byrå. Ett särskildt diarium bör derstädes inrättas, upptagande, förutom statistiska ärenden, alla till straffregistret inkommande uppgifter och förfrågningar med anteckning om vidtagna åtgärder. Alla uppgifter måste, innan de inläggas i sina fack, underkastas en omsorgsfull granskning, hvarvid bör tillses, att de äro affattade i föreskrifven form, att de innehålla allt hvad de skola innehålla, att inga otydligheter förekomma med mera. I händelse något är att anmärka mot en straffuppgift, bör skrifvelse med begäran om nödiga rättelser eller kompletteringar genast aflåtas till vederbörande. När straffuppgift är i det skick, att den kan inläggas i sitt fack, bör af densamma tagas en afskrift för att användas för rättsstatistiken. Straffuppgifterna skola sedermera ordnas och inläggas i sina fack. När begäran om registerutdrag inkommer, skall vederbörligt fack genomgås och svar expedieras. Om ingen straffuppgift rörande den ifrågavarande personen finnes och svaret således blifver helt enkelt nekande, torde en anteckning i diariet vara tillfyllest för kontroll derå, att svar blifvit behörigen expedieradt, men i annat fall bör ett koncept uppsättas och justeras samt en utgående expedition i öfverensstämmelse dermed utfärdas. Å straffuppgifterna skola, när anledning dertill förekommer, verkställas anteckningar om högre domstols beslut, om verkstälda straff med mera.

Det arbete, som förandet af straffregistret och meddelandet af begärda upplysningar derur kräfver, synes, på sätt komitén ock antagit, kunna verkställas af byråchefen för statistiska ärenden i justitiedepartementet med tillhjelp af en kanslisekreterare, hvilken jemväl bör föra diariet, samt nödigt skrifbiträde. Den närmare fördelningen af göromålen mellan byråchefen och kanslisekreteraren torde icke, innan nödig erfarenhet under arbetets utförande vunnits, böra definitivt fastslås, utan göromålens behöriga gång till en början bäst befordras, om de båda samfäldt deltaga i arbetet och således utan bestämd fördelning af göromålen lemna hvarandra det biträde, som af behofvet påkallas. Byråchefen bör följaktligen, utöfver ledningen och kontrollen af arbetet i dess helhet, jemväl personligen deltaga i göromålen i alla deras detaljer. Ansvaret för straflfregistrets behöriga handhafvande måste emellertid hvila å byråchefen, som derför sjelf bör granska hvarje inkommen straffuppgift samt, i händelse af behof, genom skriftvexling med vederbörande inhemta de för rättelsers vinnande eller straffuppgifters kompletterande erforderliga upplysningar och sålunda bringa straffuppgifterna i det skick, att de kunna i registerskåpen inläggas, likasom det torde böra tillkomma byråchefen att å straffuppgifterna

4 Andra hufvudtiteln.

gorå anteckningar om högre domstols beslut och om verkstälda straff äfvensom att afskilja uppgifter ur registret i de fall, då sådan åtgärd skall vidtagas, samt tillse, att diariet föres med ordning och fullständighet, att svar å inkomna förfrågningar blifva noggrant och skyndsamt expedierade, samt i allmänhet att allt arbete med straffregistret blifver behörigen fullgjordt. Då byråchefens tid synes blifva fullt upptagen med det arbete, som för straffregistrets handhafvande tillika med rättsstatistikens bearbetning kräfves, torde det icke kunna ifrågasättas, att han skall fortfarande vara underkastad den förpligtelse, som vid 1878 års lönereglering blef med afseende å beskaffenheten af byråchefens dåvarande göromål honom ålagd, nemligen att antingen sjelf verkställa eu del af de beräkningar, som kunde af biträden utföras, eller ock med någon del af sin egen aflöning bekosta hvad till räknebiträden åtginge utöfver det af anslaget till amanuenser, vikariatsersättningar, renskrifning med mera för närvarande till biträde åt byråchefen anvisade belopp 2,000 kronor. Det arbete, som byråchefen på grund af omförmälda särskilda förpligtelse haft att bekosta, torde, "derest han icke sjelf medhinner detsamma, för framtiden böra bestridas af nyssnämnda anslag, hvaraf jemväl bör utgå kostnaden för skrifbiträde, som i och för straffregistrets förande och deraf föranledd expedition blifver af nöden. I nämnda anslag, hvars nuvarande belopp icke medgifver bestridande af dessa kostnader, erfordras följaktligen en tillökning med

2,000 kronor, hvilken förhöjning synes vara tillräcklig för fyllande af det ökade behofvet.

Det sätt, på hvilket sålunda den för straffregistrets förande erforderliga personalen skulle åvägabringas, synes mig fortfarande vara det lämpligaste. Dock torde under den tid, som måste förflyta, till dess straffregistret nått sin fullständiga utveckling, den årliga kostnaden för registrets förande kunna i någon mån nedbringas derigenom, att under sagda tid, då göromålen ännu icke uppnått sin fulla omfattning, byråchefen tills vidare handhafver desamma, biträdd af, i stället för en kanslisekreterare, en vid den statistiska byrån, i likhet med hvad som eger rum å registratorskontoret i nedre justitierevisionen, anstäld kanslist med aflöning enligt följande tilläggsstat:

1 kanslist:

lön

1,500

tjenstgörings-

penuingar

1,200

summa jefter 5 år kan lönen höjas med 500 kronor 2,700 ioch efter 10 ar med ytterligare 500 kronor.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t, behagade föreslå Riksdagen:

Andra hufvudtiteln.

att, under förutsättning att propositionen med förslag till lag om straffregister varder af Riksdagen bifallen, öka anslaget till justitiedepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli dels, enligt förestående förslag till tilläggsstat, med aflöning till en kanslist 2,700 kronor och dels med förhöjning i anslaget till amanuenser, vikariatsersättningar, renskrifning med mera 2,000 kronor, hvadan hela anslaget till justitiedepartementets afdelning af kansliet, nu upptaget till 35,800 kronor, skulle i 1901 års riksstat uppföras med 40,500 kronor;

samt att för åtnjutande af de i tilläggsstaten upptagna löneförmåner stadga enahanda vilkor, som äro föreskrifna för innehafvare af löner å 1878 års aflöningsstat.

Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat.

L2/J

Under år 1878 ingåfvo Norra Ångermanlands domsagas represen- xorr^Tngertanter i Riksdagens andra kammare en underdånig ansökning, att maniands Eders Kongl. Maj:t ville hos Riksdagen göra framställning, att nämnda dom,a9adomsaga, som utgöres af Nätra, Nordingrå, Själevads och Arnäs tingslag, måtte vid dåvarande iunehafvaren häradshöfdingen Johan Åkerbloms afgång delas i två domsagor sålunda, att Nätra och Nordingrå tingslag komme att utgöra den ena domsagan samt Själevads och Arnäs tingslag den andra.

Såsom skäl för ifrågavarande anhållan hafva sökandena hufvudsakligen anfört, att sedan antalet invånare i Norra Ångermanlands domsaga, med en areal af icke mindre än 62,81 qvadratmil, ökats till mera än 43,000, det måste förutsättas, att rättsskipningen icke kunde af en häradshöfding handhafvas på ett tillfredsställande sätt; att i anledning af domsagans vidsträckta omfång och den årligen växande mängden af domarens göromål domareembetet ock under senare tiden utöfvats af två personer, som troligen dermed haft full sysselsättning; samt att den tillökning i folkmängden och antalet af industriela anläggningar, som kunde antagas blifva en följd af norra stambanans framdragande genom en del af domsagan, torde komma att än ytterligare öka domarens göromål och försena rättsskipningen.

De särskilda tingslagens invånare hafva öfver ansökningen blifvit

6 Andra hufvudtiteln.

hörda inför domhafvanden genom socknevis valda ombud, hvilka enhälligt biträdt sökandenas framställning.

Dessutom äro yttranden i ärendet afgifna af två domhafvande, som förordnats att samtidigt förvalta hvar sin del af domsagan, af Eders Kong). Maj:ts befallningshafvande i Vesternorrlands län och af Svea hofrätt. De båda domhafvandena hafva vitsordat behofvet af domsagans delning och funnit detsamma bekräftadt genom sin erfarenhet, i det att de för närvarande hade full sysselsättning med domsagans skötande.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande har, under erinran, hurusom samma myndighet redan vid fråga om delning af dåvarande Södra Ångermanlands domsaga framhållit behofvet af jemväl Norra Ångermanlands domsagas delning, yttrat, att de skäl, som då anfördes för sistnämnda domsagas delning, sedan dess icke förringats utan fast hellre så stadgats, att de numera innebure en oafvislig nödvändighet, hvadan Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrkte delning, på sätt sökandena hemstält.

Svea hofrätt har med hänsyn till mängden af de vid domstolarna inom domsagan förekommande mål och ärenden, domsagans vidsträckta område och autalet af dess invånare, hvilka förhållanden föranledt, att domsagans förvaltning alltsedan den 1 februari 1882, med undantag allenast af fjorton dagar under 1885 års sommar, varit delad mellan två domhafvande, ansett domsagans delning vara af behofvet synnerligen påkallad, i följd hvaraf och då det i ansökningen föreslagna sättet för domsagans delning, hvilket blifvit förordadt ej mindre af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande och den ene tillförordnade domhafvanden än äfven af samtliga menigheter inom domsagan, hvilka i ärendet yttrat sig, beredde domsagans befolkning fördelen af den snabbare lagskipning, kongl. förordningen den 17 maj 1872 afsåge att åvägabringa, och såväl derigenom som i öfrigt syntes vara egnadt att tillgodose ortens intressen, hofrätten bemstälde, att Norra Ångermanlands domsaga måtte vid nuvarande innehafvarens afgång från embetet delas i två domsagor, bestående den ena af Själevads och Arnäs tingslag och den andra af Nätra och Nordingrå tingslag.

Enligt statistiska centralbyråns ofliciela uppgift funnos den 31 december 1898 i Nätra och Nordingrå tingslag tillsammans 24,318 invånare och i Själevads och Arnäs tingslag tillhopa 25,871 invånare.

På de skäl, som för domsagans delning blifvit anförda, synes densamma vara af behofvet påkallad; och torde delningen böra ske sålunda, att Nätra och Nordingrå två tingslag komma att utgöra en domsaga, hvilken lämpligen kan benämnas Nätra och Nordingrå domsaga, och

Andra hnfvudtiteln.

att Själevads och Arnäs båda tingslag bilda en domsaga under benämning Själevads och Arnäs domsaga. Som häradshöfdingeembetet för närvarande är obesatt, torde intet hinder möta för delningens omedelbara verkställande.

Beträffande det anslag, som för delningens genomförande erfordras, äro åt domhafvanden i den odelade domsagan af statsmedel anvisade

4,500 kronor i lön och 2,400 kronor såsom tjenstgöringspenningar. Då invånarnes och de afgjorda målens antal är något högre i Själevads och Arnäs än i Nätra och Nordingrå tingslag, torde tjenstgoringspenningarna böra, i öfverensstämmelse med de vid reglering af häradshöfdingarnes löneförmåner följda grunder, på de båda nya domsagorna sålunda fördelas, att på Själevads och Arnäs domsaga komma 1,300 kronor och på Nätra och Nordingrå domsaga 1,100 kronor. Då anledning att föreslå beredande af förvaltningskostnadsbidrag ej förefinnes, skulle domsagans delning således för statsverket medföra en ökad utgift af allenast beloppet af en häradshöfdingelön eller 4,500 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för delning af Norra Ångermanlands domsaga, på sätt af mig nu blifvit ifrågasatt, i stället för de åt domhafvanden i nämnda domsaga å ordinarie stat anvisade aflöningsbelopp af tillsammans 6,900 kronor, å ordinarie stat bevilja:

för häradshöfdingen i Nätra och Nordingrå domsaga:

lön ...... kronor 4,500: —

tjenstgöringspenningar..................................... „ 1,100: — 5;600: —

för häradshöfdingen i Själevads och Arnäs domsaga:

lön ..................................................... kronor 4,500: —

tjenstgöringspenningar...................................... ,, 1,300:— 5,800: —

Genom bifall härtill skulle det i nu gällande riksstat under rubrik »Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat» uppförda anslag, 666,287 kronor, förhöjas till 670,787 kronor.

Fångvården.

I underdånig skrifvelse har fångvårdsstyrelsen anmält, att samtliga kamrerare vid de centrala fångvårdsanstalterna, med undantag af kamreraren vid tvångsarbetsanstalten i Landskrona, anhållit om vidtagande

[3J

Höjning af lönen för kamrer artre vid vissa fångvårds anstalter.

8 Andra hufvudtiteln.

af åtgärd till beredande åt dem af förbättrad aflöning, motsvarande deras uppbördsansvar och den förlust, de lidit i inkomster. Dessa, hvilka till väsentlig del berodde på afskrifningsprocent å de under kamrerarnes vård befintliga proviantvaror samt på kamrerarne tillkommande så kallad utminuteringsprocent å artiklar, som fångarne egt af sin arbetsförtjenst under namn af premievaror tillhandla sig ur förråd vid centralanstalterna, hade nemligen under årens lopp betydligt sjunkit i följd af minskning i fångantalet och ändrade föreskrifter rörande fångarnes arbetsförtjenst.

Fångvårdsstyrelsen har med afseende å denna framställning anfört, att den kamrerarne tillkommande afskrifningsprocent utginge af statsmedel på grund af nådiga afskrifningsreglementet den 11 augusti 1812, Den härpå beroende inkomsten, till hvilken uttryckligen togs hänsyn, då kamrerarnes aflöningar af 1874 års Riksdag reglerades till sina nuvarande belopp, hade sedan denna tid nedgått synnerligast vid de centrala fångvårdsanstalterna å Långholmen och i Karlskrona. På grund hufvudsakligen af det dåvarande höga fångantalet vid dessa anstalter utgjorde nämnda inkomst i medeltal för de fem åren 1870— 1874 vid den förra anstalten 1,430 och vid den senare 1,150 kronor, under det att densamma för år 1898 uppgick till endast 715 och 560 kronor vid samma anstalter. Under de senaste femton åren hade berörda inkomst vid de särskilda anstalterna visserligen i mån af fångantalet och prisen å förnödenheterna vexlat men dock i det hela taget stält sig någorlunda konstant. Utminuteringsprocenten, som likaledes af ålder utgått till kamrerarne, utgjorde ersättning till dem för besvär och tidspillan genom bestyret med premievarorna och för förlust genom deras utminutering. Den hade utgjort tolf procent å varornas inköpspris och godtgjordes kamrerarne genom höjning af detta samt betalades sålunda af fångarnes arbetsförtjenst. Beträffande den betydelse, de så kallade premievarorna egt med hänsyn till kamrerarnes sportelinkomster, erinrade fångvårdsstyrelsen, att vid de centrala fångvårdsanstalterna medgifvande förr lemnats fångarne att af sin rätt stora arbetsförtjenst använda hufvudsakligare delen till inköp af premievaror men att numera inskränkning häri skett i fångvårdens intresse, så att blott en mindre myckenhet af ett fåtal födoämnen hädanefter få såsom premievaror tillhandahållas fångarne. Men denna inskränkning hade för kamrerarne medfört, att deras på utminuteringsprocenten grundade inkomst sjunkit till eu sådan obetydlighet, att den kunde anses hafva i det närmaste upphört.

Andra hufvudtiteln.

9 Om den obetydliga ännu återstående ovissa inkomsten i utminuteringsprocent ej medräknades, utgjorde kamrerarnes förmåner enligt gällande stat med tillägg af i medeltal för de sista femton åren beräknad afskrifningsprocent. följande belopp:

hvartill komme åt en hvar af kamrerarne ålderstillägg med 300 kronor efter fem och ytterligare 200 kronor efter tio år samt tjenstebostad och löneved eller ersättning derför. För direktören och redogöraren vid centralfängelset i Göteborg, hvilken åtnjöte, förutom bostad och vedbrand, i lön som direktör 1,500 kronor och i arfvode som redogörare 500 kronor samt dessutom två ålderstillägg om tillsammans 500 kronor, uppginge afskrifningsprocenten i medeltal till 90 kronor, så att hans sammanlagda inkomst med frånräkning af ålderstilläggen utgjorde omkring 2,090 kronor.

Med särskild hänsyn till den betydliga uppbörd, som anförtroddes åt fångvårdens kamrerare, måste det ligga i statens intresse, att de icke aflönades så knappt, att de, såsom för närvarande vore förhållandet, nedtvingades i ekonomiska bekymmer. Till afhjelpande af nu inträdda missförhållanden ansåge styrelsen såväl billighet som klokhet fordra, att kamrerarnes inkomster höjdes till belopp, ej understigande hvad vid afvägandet af deras nu å bestämda anslaget till fångars vård och underhåll uppförda aflöningar torde beräknats; och ansåge styrelsen detta böra ske dels genom höjning af sjelfva lönen dels genom beredande af arfvoden, motsvarande den inkomst, som under de senare tiderna genom mistad utminuteringsprocent gått för dem Bih. till Riksd. Vrot. IDOG. 1 Sand. 1 Afd. 2

10 Andra hufvudtiteln.

förlorad. Då emellertid fråga af styrelsen väckts om indragning af centralfäugelset i Malmö, borde beträffande kamreraren derstädes i nämnda afseenden för närvarande icke sättas i fråga annan åtgärd, än att åt honom för den tid, fängelset kunde komma att bibehållas, bereddes ersättning för den förlorade utminuteringsprocenten.

Kamreraren vid centralfängelset å Långholmen, hvilket vore det största i riket, borde enligt styrelsens åsigt aflönas något högre än öfrige kamrerare. Styrelsen ansåge derför skäligt, att lönen höjdes med 700 kronor för kamreraren vid centralfängelset å Långholmen och med 500 kronor för eu hvar af de öfrige kamrerarne, med undantag af kamreraren i Malmö, samt att ersättningsarfvoden för förlorad utminuteringsprocent medgåfves kamrerarne med uppgifha belopp.

Hvad fångvårdsstyrelsen sålunda anfört anser jag mig böra biträda, såvidt angår förslaget till löneförhöjning såsom ersättning för minskad afekrifningsprocent, till hvilken inkomst uttryckligen togs hänsyn, då kamrerarnes aflöningar af 1874 års Riksdag reglerades och deri minskning i följd af förändrade förhållanden vid fångvården följaktligen torde böra af staten ersättas. Då utminuteringsprocenten deremot icke synes vid löneregleringen hafva tagits i betraktande, och densamma för öfrigt, enligt hvad fångvårdsstyrelsen anfört, utgör ersättning för besvär och tidspillan genom bestyret med premievarornas anskaffande och utminutering samt för den dervid uppkomna förlust, men dessa bestyr och sagda förlust minskas i samma mån som utminuteringsprocenten upphör, torde fångvårdsstyrelsens hemställan beträffande ersättning för utminuteringsprocent icke böra föranleda någon framställning till Riksdagen.

Jag får alltså i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Majrt täcktes föreslå Riksdagen:

dels att lönen höjes med 700 kronor för kamreraren vid centralfängelset å Långholmen och med 500 kronor för en hvar af kamrerarne å Nya Varfvet och Svartsjö samt i Karlskrona, Landskrona och Norrköping, att utgå af bestämda anslaget till fångars vård och underhåll, dels ock att föreskrift meddelas, att fö* åtnjutande af de sålunda tillökade löneförmåner, tillsammans 3,200 kronor, skola gälla enahanda vilkor, som föreskrifvits för innehafvare af lön å nu gällande af Riksdagen antagna lönestat för tjensteman vid fångvårdsanstalterna.

Andra hufvudtiteln.

11 Fångvårdsstyrelsen har vidare, med erinran att de centrala fångvårdsanstalterna å Nya Varfvet och i Norrköping numera biifvit ordnade och utvidgade för ändrad eller ny användning, framhållit, dels att härigenom det förra fängelset iuträdt i likställighet med centralfängelserna å Långholmen och i Malmö, samt att å Nya Varfvet de vanliga fängelsedirektörsgöromålen ökats genom den större omtanke, som der måste egnas åt fängelsearbetena, hvilka derstädes drifvas, icke såsom i allmänhet annorstädes genom entreprenörer utan af fångvården sjelf och för dess räkning, samt genom underhållsbestyren för den mängd kronan tillhörande byggnader, som läge spridda på det synnerligen vidsträckta fängelseområdet, dels ock, rörande anstalten i Norrköping, att efter dennas nu skedda förändring till tvångsarbetsanstalt för qvinuor direktörens göromål derstädes biifvit betydligt mer betungande än förr, bland annat genom den ökning i skrifgöromåien, som biifvit en följd af anstaltens större och i medeltal till mera än 150 qvinuor uppgående fångpersonal samt den stora omsättning, som deri på grund af de korta tvångsarbetstiderna egde rum. Styrelsen ansåge derför rättvist, såväl att lönen till direktören vid centralfängelset å Nya Varfvet höjdes från sitt nuvarande belopp, 3,000 kronor, till enahanda belopp, hvarmed den utginge för direktörerna ä Långholmen och i Malmö, eller till 3,500 kronor, som ock att skrifvarearfvodet till direktören vid tvångsarbetsanstalten i Norrköping, hvilket nu vore bestämdt till 300 kronor, för framtiden utginge med samma belopp som motsvarande arfvode vid samtliga de centrala fångvårdsanstalterna för män, eller med 500 kronor för år.

[4-]

Höjning af lönen för direktören vid centralfängelset å Nya Varfvet samt af skrifvarearfvodet till direktören vid tvångsarbetsanstalten i Norrköping.

Med hänsyn till storleken af fångvårdsanstalterna å Nya Varfvet och i Norrköping synes billigheten fordra, att direktörslönen vid det förstnämnda fängelset och direktörens skrifvarearfvode vid det senare höjas till de af fångvårdsstyrelsen föreslagna belopp.

Jag hemställer derför i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att lönen för direktören vid centralfängelset å Nya Varfvet höjes med 500 kronor och skrifvarearfvodet till direktören vid tvångsarbetsanstalten i Norrköping med 200 kronor eller tillsammans 700 kronor för år, att af bestämda anslaget till fångars vård och underhåll utgå under enahanda vilkor, som

12 Andra hufvudtiteln.

föreskrifvits för innehafvarne af lön å nu gällande af Riksdagen antagna lönestat för tjensteman vid fångvårdsanstalterna.

[5.] Kamreraren vid kronoarbetsstationen å Tjurkö, Theodor Grahl,

^ZaZTcen- hvilken På grund af konstitutorial å denna befattning åtnjutit 1,200 traifängeiset å Kronor lön och 300 kronor arfvode jemte bostad och vedbrand, blef, NRrmwX »' e^ter ^et kronoarbetsstationen med utgången af juli månad 1894 indragits, ■predikanten af Eders Kongl. Maj:t iörklarad berättigad att i afbidan på utredning af fän eamVa huruvida skäl kunde föreligga att till Riksdagen göra framställning

Löfgren» »amt om pension åt honom å allmänna indragningsstaten, åtnjuta ett hans kamreraren samtliga löneförmåner motsvarande belopp af 2,300 kronor efter år VlkronodarbeZ räknadt. Enligt nådig proposition till 1895 års Riksdag uppfördes stationen å Grahl å allmänna indragningsstaten med en hans lön motsvarande framöfver- pension af 1,200 kronor. Men Grahl instämde derefter till Stockholms flyttning daii- rådstufvurätt Kongl. Maj:t och kronan med yrkande, att Grahl, som Zingsstaten9 fran 1896 års början icke kommit i åtnjutande af förenänmda med kamreraretjensten förenade löneförmåner, måtte utbekomma så stor del af dessa löneförmåner, uppskattade till 2,300 kronor om året, som vid blifvande dom i saken kunde vara till betalning förfallen. I dom den 28 maj 1896 förpligtade rådstufvurätten Kongl. Maj:t och kronan att till Grahl utgifva den för de fem första månaderna af 1896 förfallna andel af samtliga Grahl tillkommande löneförmåner. Hofrätten ogillade visserligen, med ändring af rådstufvurättens dom, Grahls i saken förda talan, men Kongl. Maj:t har, på Grahls ändringssökande, i dom den 17 maj 1899, enär Grahl icke blifvit från sin befattning entledigad samt af i öfrigt anförda skäl, pröfvat lagligt att, med ändring af hofrättens dom, fastställa rådstufvurättens beslut. På underdånig ansökning af Grahl om aflönings åtnjutande för tid efter ingången af juni månad 1896 rnedgaf Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 21 juli 1899, att till Grahl finge af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll från och med den 1 juni 1899, till dess annorlunda kunde varda förordnadt, utbetalas aflöning efter 2,300 kronor för år.

Innan rättegången med Grahl blifvit afgjord, hemstälde i underdånighet fångvårdsstyrelsen — som utgick från den förutsättning, att samtliga sådana befattningshafvande vid centralfängelset å Norrmalm och det dermed förenade kronohäktet, hvilka icke kunde vid detta fängelses förestående indragning förflyttas till tjenstgöring vid andra fångvårdsanstalter men hade berättigade anspråk att det oaktadt få för sina innehafvande tjenster fortfarande åtnjuta aflöning eller ersätt-

Andra hnfvndtiteln.

ning derför, skulle för pensions erhållande öfverflyttas å allmänna indrag ningsstaten — att Eders Kongl. Maj:t täcktes dels medgifva, att efter centralfängelsets indragning följande aflöningsförmåner finge tills vidare intill år 1898 af fångvårdsanslägen utbetalas till nedannämnda befattning skafvande vid fängelset, nemligen till direktören C. R. Wiberg:

lönen vid centralfängelset..................................................... kronor 3,000 —

arfvodet vid kronohäktet ........................... „ 300 —

två ålderstillägg, tillsammans.......................................... „ 700 —

vederlag för mistad bostad ................................................... „ 1,000 —

ii ii ii ve(^....................................... >i___175

Summa kronor 5,175 —

hvaremot ett till Wiberg utgående skrifvarearfvode å 400 kronor efter upphörandet af Wibergs tjenstgöring icke vidare syntes böra till honom utgå,

och till predikanten August Löfgren:

arfvodet vid centralfängelset............................................... kronor 1,400 —

„ „ kronohäktet .................................................... „ 300 —

ett ålderstillägg........................................................................ „ 500 —

hyresersättning ............................................................ „ 600 —

vederlag för mistad ved........................................................ ,, 100 —

Summa kronor 2,900 —

dels och föreslå Riksdagen att öfverflytta Wiberg och Löfgren till allmänna indragningsstaten med rätt för dem att derå från början af år 1898 uppbära pension, Wiberg med 5,175 kronor och Löfgren med 2,900 kronor.

I häröfver infordradt underdånigt utlåtande tillstyrkte statskontoret bifall till fångvårdsstyrelsens hemställan, i hvad den afsåg Wiberg. Beträffande Löfgren, för hvilkens befattningar såväl vid centralfängelset som vid kronohäktet icke å stat uppförts lön utan endast arfvode af respektive 1,400 och 300 kronor, förklarade sig statskontoret väl anse, att Löfgren borde tills vidare och intill dess han kunde användas vid annan straffanstalt eller vinna annan befordran i statens eller kyrkans Tjenst, få af fångvårdsmedel tillgodonjuta berörda arfvoden med ålderstillägg jemte hyresersättning och vederlag för mistad vedbrand, hvaremot statskontoret, med afseende derå att någon lön ej vore förenad med Löfgrens befattningar vid fångvården och hans anställning såsom predikant alltså icke kunde anses vara så fast, att han vid indragningen af predikantsbefattningen skulle ega rätt att för all framtid bibe-

14 Andra hufvudtiteln.

hållas vid dermed förenade aflöningsförmåner, fann sig icke kunna tillstyrka Löfgrens öfverflyttande på allmänna indragningsstaten.

Genom nådigt bref den 29 januari 1897 förklarade Eders Kongl. Maj:t, att Löfgren finge bibehållas vid sina aflöningsförmåner till den 30 april 1897, men att Eders Kongl. Maj:t ej funnit skäl att hos Riksdagen göra framställning om Löfgrens öfverflyttande på allmänna indragningsstaten. I fråga om Wiberg deremot föreslog Eders Kongl. Maj:t 1897 års Riksdag att medgifva uppförande åt honom å allmänna indragningsstaten af ett mot hans förenämnda aflöningsförmåner svarande belopp af 5,175 kronor. Vid behandling af denna fråga anförde Riksdagen, under åberopande af rådstufvurätteris dom i rättegången mot Grahl och enär denna rättegång då vore på hofrättens pröfning beroende, att vid detta förhållande Riksdagen ansåge, att, innan slutligen blifvit afgjordt, huruvida Kongi. Maj:t och kronan skulle anses skyldig att vid en tjensts indragning godtgöra tjensteinnehafvaren till större belopp, än som motsvarade sjelfva den med tjensten förenade lönen, det icke vore lämpligt bestämma, hvilket belopp borde för Wiberg å allmänna indragningsstaten uppföras, samt att frågan om Wibergs öfverflyttande å nämnda stat derför borde tills vidare anstå.

På särskilda framställningar från fångvårdsstyrelsen har derefter Eders Kongl. Maj:t medgifvit, att Wibergs löneförmåner må till och med år 1900 till honom utbetalas af fångvårdsmedel.

Efter det rättegången mot Grahl blifvit afgjord, har olvanbemälde Löfgren i underdånig ansökning anhållit, att då genom Kong!. Maj:ts dom i sagda rättegång syntes hafva uppkommit ett prejudikat, som styrkte Löfgrens rätt att utan afseende å de förfogandeu, som vidtagits med den tjenstebefattning, hvartill han konstituerats, fortfarande åtnjuta de med tjensten förenade förmåner, Eders Kongl. Maj:t ville vidtaga åtgärder i syfte, att Löfgren för tiden efter den 1 maj 1897 måtte komma i åtnjutande af de honom såsom predikant vid centralfängelset och kronohäktet å Norrmalm tillkommande löneförmåner till belopp af 2,900 kronor för år räknadt.

Fångvårdsstyrelsen har i anledning af domen angående Grahl samt Löfgrens nyssnämnda ansökning i underdånighet anfört, att, försåvidt genom sagda dom finge anses vara slutligen afgjordt, att kronan skall vara skyldig vid eu tjensts indragning godtgöra konstituerad innehafvare deraf med hela den aflöning, som honom i tjensten tillförsäkrats, torde Wiberg, hvilkens tjeusteställning i förevarande afseende syntes vara fullkomligt likartad med den, som Grahl intagit, böra anses fortfarande berättigad att uppbära aflöning, motsvarande honom till-

Andra hufvndtiteln.

försäkrade förmåner, tillsammans 5,175 kronor. Och då de Wiberg och Grahl tillkommande aflöningar syntes lämpligast böra för framtiden utgå från allmänna indragningsstaten, hemstälde styrelsen, att Eders Kongl. Maj:t måtte dels förnya sin till 1897 års Riksdag aflåtna proposition om Wibergs öfverflyttande å allmänna indragningsstaten, med rätt för honom att under vissa vilkor å sagda stat från och med år 1901 uppbära årlig lön till belopp af 5,175 kronor, dels ock föreslå Riksdagen att å allmänna indragningsstaten, uppföra den Grahl nu tillerkända aflöning att från och med 1901 af honom uppbäras med 2,300 kronor för år; hvarjemte styrelsen hemstält, huruvida icke Eders Kongl. Maj:t, för den händelse Eders KoDgl. Maj:t skulle pröfva skäligt bifalla Löfgrens ansökning, täcktes finna lämpligt föreslå Riksdagen att, jemväl åt Löfgren uppföra hans aflöning å allmänna indragningsstaten under enahanda vilkor som för Wiberg.

Statskontoret har, med afseende å hvad i ärendet nu förekommit, i underdånighet hemstält, att Eders Kongl. Maj:t, täcktes hos Riksdagen göra framställning om Wibergs, Grahls och Löfgrens öfverflyttande å allmänna indragningsstaten med rätt för dem att derå från och med år 1901 uppbära eu hvar de af fångvårdsstyrelsen för honom tillstyrkta belopp under de vilkor och inskränkningar beträffande Wiberg och Löfgren, som af nämnda styrelse föreslagits.

Beträffande Löfgren har jag inhemtat, att han den 8 februari 1899 förordnats att vara predikant vid Danviks hospital med en aflöning af 1,000 kronor jemte fri bostad. Då sålunda Löfgren numera kommit i åtnjutande af eu med sagda förmåner förenad presterlig tjenst, synes den för honom å indragningsstat föreslagna ersättning höra minskas med, förutom nyssnämnda kontanta belopp 1,000 kronor, jemväl hyresersättningen 600 kronor, och Löfgren å indragningsstat böra beredas en ersättning af 1,300 kronor.

På grund af hvad sålunda förekommit får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t, täcktes föreslå Riksdagen:

att direktören vid indragna centralfängelset å Norrmalm Carl Robert Wiberg, predikanten vid samma fängelse August Löfgren samt kamreraren vid indragna kronoarbetsstationen å Tjurkö Theodor Grahl måtte få å allmänna indragningsstaten öfverflyttas med rätt för dem att å sagda stat från och med år 1901 under sin återstående lifstid uppbära årlig lön till belopp, Wiberg af 5,175 kronor,' Löfgren af

16 Andra hufvudtiteln.

1,300 kronor och Grahl af 2,300 kronor; dock med vilkor, beträffande Wiberg, att, i händelse han efter förflyttning till indragningsstaten befordras i statens eller kommunens tjenst, han skall vara pligtig att i allo frånträda lönen å indragningsstaten, derest denna understiger eller är lika med den nya lönen, samt att å lönen å indragningsstaten, derest den öfverstiger berörda nya lön, vidkännas mot denna senare svarande afdrag, och angående Löfgren, att, derest han efter förflyttning till indragningsstaten på statens, kyrkans eller kommunens stat, erhåller högre aflöning än den, hvartill hans inkomster såsom predikant vid Danviks hospital nu uppskattats, eller 1,600 kronor, lönen å indragningsstaten skall minskas med skilnaden mellan besagda högre aflöning, å ena, och nyssnämnda belopp, 1,600 kronor, å andra sidan, eller upphöra, der denna skilnad uppgår till 1,300 kronor.

I händelse af bifall till denna framställning skulle från bestämda anslaget till fångars vård och underhåll kunna afföras hvad derifrån hittills utgått till aflönande af direktören vid centralfängelset och kronohäktet å Norrmalm, nemligen lön 3,000, arfvode 300 och skrifvarearfvode 400 kronor eller tillsammans 3,700 kronor.

Det i Wibergs aflöning ingående ålderstillägg, 700 kronor, utbetalas från förslagsanslaget till dylika tillägg, och bostads- samt vedbrandsersättningarna, 1,175 kronor, utgå från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll. Emellertid hafva de efter gällande grunder upprättade och af Eders Kongl. Maj:t godkända stater till ålderstillägg under en lång följd af år visat sig öfverskrida den i anslaget derför beräknade summan, och då jemväl förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, hvilket för år 1898 varit faststäldt till något högre belopp än för år 1900, under förstnämnda år, enligt hvad fångvårdsstyrelsen anmält, i någon mån öfverskridits, samt utgifterna å anslaget i anledning af nu rådande höga pris å proviant- och andra förnödenheter icke kunna förväntas under den närmare framtiden komma att nedgå, torde någon nedsättning af dessa anslag såsom en följd af öfverflyttning till allmänna indragningsstaten af aflöningen till Wiberg icke böra ifrågasättas. Nedsättning i fångvårdsanslagen med deraf till Grahl och Löfgren anvisade aflöningsbelopp har redan förut skett en-

Andra Imfvudtiteln.

ligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 31 maj 1895 och den 20 maj 1898. Annan anledning till förändring af nyssnämnda två förslagsanslag torde ej heller förefinnas.

För presterligt biträde vid fängelserna å Långholmen finnes å bestämda anslaget till fångars vård och underhåll uppfördt arfvode af 2,400 kronor med vilkor att, derest tjenstebostad kunde åt samma biträde beredas, afdrag å arfvodet, skulle göras med 300 kronor. Sedan numera dylik bostad anvisats, får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att från bestämda anslaget till fångars vård och underhåll afföra sistnämnda belopp 300 kronor.

Hvad fångvårdsstyrelsen i anledning af underdåniga framställningar från bevakningspersonalen vid rikets fängelser angående förbättrade lönevilkor hemstält, torde ej böra föranleda annan åtgärd än den, som kan varda till beredande af dyrtidstillägg åt vissa statens tjensteman vidtagen. Beträffande ordinarie anslagen till fångvårdsstyrelsen samt till värd och underhåll af läns- och kronohäkten finnes icke anledning att ifrågasätta förändring.

Bifalles hvad ofvan hemstälts, kommer bestämda anslaget till fångars vård och underhåll, som nu utgör 499,100 kronor, att upptagas till .................................................................... kronor 499,000: —

samt fångvårdsanslaget i sin helhet, som nu

utgör 1,695,975 kronor, att upptagas till ............ „ 1,695,875: —

(Kriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag har jag icke att föreslå någon förändring.

Extra anslag.

För fortsatt uppehållande af lagbyråns verksamhet torde Eders Kong], Maj:t föreslå Riksdagen:

Bih. till Riksd. Prat. 1900. 1 Samt. 1 Afd.

[6].

Minskning af bestämda anslaget till fångars vård och underhåll.

Öfriga ordinarie anslag.

[7]-

Lagbyrån.

18 Andra hufvudtiteln.

[8]. Krigshofrätt en.

[9.]

Nya hägnader och fånggårdar vid länsfängelserna i Malmö och Örebro samt vid kronohäktet i Uddevalla.

att på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af 25,000 kronor.

I sammanhang härmed torde angående lagbyråns verksamhet under år 1899 böra meddelas, att lagbyrån under nämnda år utarbetat, förutom åtskilliga författningsförslag af mindre omfattning, förslag till lag om inteckning i fartyg äfvensom förslag till ändrad lydelse af 17 och 31 kap. rättegångsbalken jemte dermed sammanhängande författningar. Härförutom hafva ledamöter i lagbyrån inför högsta domstolen föredragit vissa lagförslag.

Då, efter det högsta domstolen i anledning af utarbetadt förslag till lag om krigsdomstolar och rättegången derstädes, enligt hvilket krigshofrätten skulle i väsentlig mån omorganiseras, afgifvit yttrande af beskaffenhet att föranleda en genomgripande omarbetning af förslaget, frågan om krigshofrättens organisation ännu icke kommit i det skick, att densamma kan för Riksdagen framläggas, hemställer jag

i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen:

»

att för år 1901 till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och militäre ledamöter på extra stat anvisa enahanda belopp, som för närmast föregående år dertill anslagits, eller 3,250 kronor.

På sätt af protokollet öfver justitiedepartementsärenden den 13 juni 1899 angående regleringen af andra hufvudtitelns stat framgår, hade fångvårdsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 30 sept. 1898 anfört, att reservationsanslaget till vård och underhåll af läns- och kronocellfängelserna, hvilket vid 1882 års riksdag bestämdes till 30,000 kronor, alltsedan bibehållits oförändradt vid sagda belopp, som jemte vissa kommuners bidrag af tillsammans omkring 2,400 kronor om året utgjorde den tillgång, som för nyssnämnda ändamål stode till fångvårdsstyrelsens förfogande. Efter 1882 hade emellertid dels uppförts nya kronohäkten och dels anordnats nya bostäder åt vaktbetjente, hvilket i förening med den omständighet, att behofvet, af underhåll af tängelserna i män af deras ålder ökats, under det att priset å byggnadsmaterialier och dagsverken betydligt stigit, föranledr, att allt större svårighet mött att få reservationsanslaget att räcka till för de arbeten, som för fängelsebyggnadernas vidmakthållande varit mest nödvändiga. Hvad särskilt, anginge de vid fängelserna befintliga plank, som i all-

Andra hufvudtiteln.

mänhet vore uppförda för omkring fyrtio till femtio år sedan, hade dessa, så länge de ännu kunnat repareras, erhållit det nödtorftiga underhåll, reservationsanslaget kunnat medgifva utan äfventyr för beståndet af andra vigtigare byggnadsdelar; men planken vid vissa fängelser hade nu börjat visa sig till stomme och beklädnad så uppruttna, att de icke vidare kunde tjena sitt ändamål eller repareras utan måste ersättas med nya hägnader. Detta behof hade under de senaste åren visat sig så trängande, att fångvårdsstyrelsen nödgats att i sina underdåniga förslag till stater å reservationsanslaget upptaga nybyggnad af fånggårdarne vid en del af fängelserna. Men följden deraf, att sålunda betydliga summor undandragits det egentliga byggnadsunderhållet, hade blifvit, att i och för sig synnerligen behöfliga reparationsarbeten måst år efter år uppskjutas, till dess det nu blifvit nödvändigt att bereda utväg för deras verkställande. I följd häraf och då reservationsanslaget hade till uppgift att lemna nödiga medel till vidmakthållande af befintliga fängelsebyggnader och sålunda icke torde böra till sitt belopp bestämmas efter ett tillfälligt och mera sällan återkommande behof såsom det ifrågavarande, hvilket borde betraktas såsom nybyggnad och tillgodoses genom anvisande af extra anslag, hemstälde fångvårdsstyrelsen, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om anvisande af ett extra anslag å 73,500 kr. för uppförande af nya hägnader och fånggårdar vid ett antal af rikets länsoch kronocellfängelser. Med anledning af denna hemställan fann sig Eders Kongl. Maj:t böra till 1899 års Riksdag göra framställning om ett anslag ä 31,305 kronor till nya hägnader och fånggårdar vid fyra länsfängelser, hvilket anslag ock af Riksdagen beviljades.

Under hänvisning till sin ofvanberörda skrifvelse har fångvårdsstyrelsen den 19 sistlidne oktober inkommit med instrument öfver besigtningar, som under år 1899 verkstälts vid vissa länsfängelser samt kronohäktet i Uddevalla, äfvensom beräkningar af kostnaden för ombyggnad af fånggårdar och hägnader vid sagda fängelser; och har fångvårdsstyrelsen hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för uppförande af nya hägnader och fånggårdar vid samma fängelser anvisa ett extra anslag af 46,500 kronor. Sagda handlingar utvisa, att vid besigtningar, som efter förordnande af vederbörande magistrater företagits vid kronohäktet i Uddevalla samt länsfängelserna i Malmö och Örebro, fånggårdarne vid kronohäktet och såväl fånggårdar som omfattningshägnader vid länsfängelserna vore i så dåligt skick, att deras ombyggande ansetts nödvändigt. Enligt beräkning, som af fångvårdsstyrelsens arkitekt uppgjorts med ledning

20 Andra hnfvndtiteln.

af de värderingar af dessa ombyggnadsarbeten, som verkstälts vid sjelfva besigtningarna eller efter besigtningarna af sakkunnige män, som i dem deltagit, skulle kostnaden för nämnda ombyggnadsarbeten uppgå till 34,600 kronor, om samtliga ombyggnaderna utfördes af tegel, och till 31,200 kronor, om fånggårdarne byggdes af sten och omfattningshägnaderna af trä.

Då emellertid trakten närmast fängelset i Örebro vore till stor del bebyggd med trähus, från hvilka, derest träplank uppfördes, eldfara kunde hota fängelset, och den beräknade skilnaden i kostnad för hägnader af tegel och af trä vid länsfängelset i Malmö vore obetydlig, eller endast 400 kronor, har fångvårdsstyrelsen ansett tegel böra användas till alla de nu ifrågavarande ombyggnaderna.

Beträffande fånggårdarne vid länsfängelset i Malmö har fångvårdsstyrelsen meddelat, att ombyggandet af dessa visserligen varit upptaget till belopp af 4,500 kronor i den af Eders Kongl. Maj:t faststälda stat å reservationsanslaget till vård och underhåll af läns- och kronohäkten för år 1898, men att ombyggnaden det oaktadt i anseende till den högre kostnad, arbetet visat sig betinga, samt nödvändigheten af anslagets anlitande för andra oförutsedda arbeten, i särskild promemoria upptagna till belopp af 6,460 kronor 17 öre, icke kunnat komma till verkställighet.

Då af hvad sålunda förekommit framgår, att ett oafvisligt behof förefinnes, att medel anvisas till ombyggnad af hägnader och fånggårdar vid ofvannämnda tre fängelser, samt hvad fångvårdsstyrelsen anfört synes utgöra giltigt skäl för jemväl hägnadernas uppförande af sten, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att för uppförande af nya hägnader och fånggårdar vid länsfängelserna i Malmö och Örebro samt vid ki-onohäktet i Uddevalla för år 1901 anvisa ett extra anslag af 34,600 kronor.

[10.1 I underdånig skrifvelse den 24 januari 1899 har fångvårdsstyrelsen

Bostadshus åt anfört, att 1890 års Riksdag på framställning af Eders Kongl. Maj:t vidiänsfängei- dels bifallit, att, till de å ordinarie stat uppförde vaktbetjente vid fångst tStoeMoJm. vården, som vore gifta eller euklingar med famil j och icke på kronans bekostnad åtnjöte förmånen af fri bostad, finge utgå hyresersättning till belopp af högst 150 kronor för år, och dels medgifvit Eders Kongl. Maj :t att, om och i den mån besparing uppstode å förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, å samma anslag utanordna medel till an-

Andra hufvudtiteln.

skaffning af de ytterligare bostadslägenheter, som för den vid fångvårdsinrättningarna anstälda bevakningspersonal pröfvades nödiga, försåvidt sådana bostadslägenheter kunde i kronans redan befintliga hus utan nybyggnad beredas. Genom de bostäder, som i följd häraf blifvit anordnade, jemte förut befintliga vaktbetjentsbostäder hade numera något mera än halfva antalet af fångvårdens gifta vaktbetjente blifvit beredda fria bostäder i kronans hus. Hvad de öfriga anginge, hade de genom erhållande af hyresersättning i allmänhet kunnat anskaffa bostäder utan afsevärda tillskott frän dem sjelfva till hyrans betalande. Men i de större städerna, der under senare åren bostadshyrorna i synnerlig grad uppdrifvits, hade för de vaktbetjente, som uppbure hyresersättning, uppstått ett förhållande, hvarigenom de blifvit satta i särdeles ofördelaktig ställning i jemförelse med sina kamrater å andra platser, så mycket mera som i de större städerna de numera i allmänhet höjda lefnadskostnaderna icke obetydligt öfverstege samma kostnader å andra orter, och derigenom svårigheten ytterligare ökats att af den i allt fall rätt begränsade vaktbetjentslönen jemväl betala det nödiga tillskottet till bostadshyran. Hvad särskilt anginge hufvudstaden, der nu påpekade missförhållande för de vaktbetjente, som uppbure hyresersättning, måste i jemförelsevis hög grad göra sig kännbart, blefve detsamma för fängelserna å Långholmen inom den närmaste tiden afhjelpt genom utförandet af den af Eders Kongl. Maj:t medgifna inredningen af 16 vaktbetjentsbostäder i gamla straffängelsets södra länga. I fråga om det nya länsfängelset i Stockholm, hvilket i slutet af år 1898 tagits i bruk, hade styrelsen hoppats, att af de enligt nådiga brefvet den 31 maj 1895 för detta och andra fängelsebyggnadsarbeten till styrelsens disposition stälda medel så stora besparingar skulle vinnas, att erforderligt belopp skulle deraf kunna anvisas till uppförande i sammanhang med. den öfriga fängelsebyggnaden af ett mindre bostadshus åt vaktbetjente vid fängelset. Men då i följd af den under senare åren inträdda betydliga stegringen af arbetslöner och pris å byggnadsmaterialier samt andra under byggnadstiden tillstötande omständigheter numera visat sig, att dessa medel till fullo ätginge för de arbeten, som blifvit genom nyssnämnda nådiga bref föreskrifna, kunde behofvet af ett bostadshus för vaktbetjente vid ifrågavarande länsfängelse icke afhjelpas på annat sätt än genom anvisande för ändamålet af särskilt, anslag. Enligt gällande stat vore vid detta fängelse anstälde, förutom tre vaktqvinnor, en vaktmästare och sex vaktkonstaplar. Af dessa hade vaktmästaren familjebostad åt sig anordnad i fängelsets ekonomiflygel, och åt eu vaktkonstapel, hvilkens hustru

22 Andra hufvndtiteln.

tjenstgjorde som portvakt, kade upplåtits fängelsets af ett rum och kök bestående portvaktslägenhet. Vaktqvinnorna och en vaktkonstapel, som vore ogift, bebodde för ogifta afsedda rum inom fängelset. De öfriga fyra vaktkonstaplarne uppbure hyresersättning till belopp af 150 kronor för år. I afgifvet tjenstememorial hade fängelsets direktör meddelat, att smärre lägenheter på ett rum och kök i den del af staden, der fängelset vore beläget, betingade eu årlig hyra af 300 å 325 kronor, men att derstädes rådde sådan brist å dylika lägenheter, att det under hösten 1898 varit omöjligt att der få hyra en sådan. Deremot hade det lyckats en af konstaplarne att hyra en från en handelslägenhet afskild och derför jemförelsevis billig bostad om två rum och kök i fängelsets närhet för ett årligt pris af 406 kronor. Eljest kostade tvårumslägenheterna i denna del af staden 450 å 500 kronor eller till och med mera. De återstående tre konstaplarne hade nödgats hyra så långt bort från fängelset som i Vasastaden och Karlbergsallén, der de för sina lägenheter, hvilka bestode af ett rum och kök, betalade 250 å 275 kronor för år. De konstaplar, som erlade i hyra 275 och 406 kronor, hade för att skaffa sig något bidrag till denna utgift mottagit främmande personer i sina hem som »inneboende». Det vore tydligt, att de förhållanden, hvarom direktören sålunda upplyst, måste vara till skada både för fängelset och konstaplarne. Genom hyresersättningens otillräcklighet frestades de senare att hyra sig bostäder, hvarhelst sådana kunde billigast erhållas. Härigenom och genom bristen på lämpliga lägenheter i fängelsets närhet förlorade fängelset den med hyresersättningarnas införande för fångvårdsbetjente jemväl för fångvården afsedda fördelen, att dess betjente skulle kunna skaffa sig bostäder inom sådana afstånd från fångvårdsanstalterna, att deras tjenstgöring icke blefve deraf lidande. Och konstaplarne sjelfve ginge genom de länga afstånden till sina hem till stor del förlustige den välbehöfliga hvila från tjensten, som fristundernas tillbringande i hemmen borde bereda. För öfrigt torde den vederqvickelse, som ett väl ordnadt hemlif vore egnadt att skänka, i väsentlig mån gå förlorad för konstaplarne, om de icke ens kunde behålla sina anspråkslösa hem för sig sjelfva utan nödgades att, såsom med några af dem nu vore fallet, för hyresutgiftens nedbringande dela bostäderna med »inneboende». Slutligen torde med hänsyn till den afgörande betydelse, som prisfrågan måste ega vid valet af bostad, den fara finnas för handen, att en lägenhet komme att hyras, som vore för trång för familjen, osund och kanske dertill belägen bland en af ekonomiskt betryck eller annat förfall sjunken omgifning, från hvars inflytande det måste vara af vigt för fängelset

Andra hufvudtiteln.

att draga konstaplarne. Då det sålunda af mångahanda skäl vore synnerligen angeläget att bereda ifrågavarande konstaplar bostäder vid sjelfva fängelset, hade styrelsen låtit uppgöra ritningar till en byggnad å fängelsetömten i två våningar med två bostadslägenheter i hvarje våning och till en enligt bilagdt kostnadsförslag beräknad kostnad af

21,000 kronor.

På grund al hvad sålunda anförts har styrelsen hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till uppförande af ett bostadshus åt vaktbetjente vid länsfängeiset i Stockholm bevilja ett extra anslag af 21,000 kronor.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län, som blifvit i ärendet hörd, har, med vitsordande af fångvårdsstyrelsens uppgifter angående svårigheten för vaktbetjeningen att mot något så när skälig ersättning skaffa sig lämpliga bostäder i hufvudstaden och med tillkännagifvande, att intet vore att erinra mot det uppgjorda byggnadsförslaget, förordat bifall till fångvårdsstyrelsens framställning.

I infordradt underdånigt utlåtande har öfverintendentsembetet anfört, att em betet icke funnit anledning till erinran mot de ifrågavarande ritningarna men beträffande det dertill hörande kostnadsförslag ansett sig böra anmärka, att då en deri upptagen post å 359 kronor för oförutsedda utgifter torde få anses otillräcklig, samma förslags slutsumma, 21,000 kronor, borde höjas till 21,500 kronor.

Härefter har direktören vid länsfängeiset på anmodan inkommit med uppgift å vaktkonstaplarnes bostäder och hyresbelopp från den 1 oktober 1899, utvisande, att två af dem, efter att förgäfves hafva i fängelsets närhet sökt bostäder på ett rum och kök, ej långt från fängelset förhyrt lägenheter om två rum och kök för 400 och 406 kronor men sett sig nödsakade att inhysa så kallade inneboende, samt att de två andra konstaplarne i Vasastaden hyrt lägenheter om ett rum och kök för 280 kronor.

Då af hvad sålunda förekommit synes framgå, att det vore synnerligen önskligt, att åt ifrågavarande fyra vaktkonstaplar bereddes fri bostad i fängelsets närhet, får jag, med afseende tillika å den af öfverintendentsembetet framstälda anmärkning mot det uppgjorda kostnadsförslaget, i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att för uppförande af ett bostadshus åt vaktbetjente vid länsfängeiset i Stockholm för år 1901 anvisa ett extra anslag af 21,500 kronor.

24 Andra hufvud titeln.

.HM

Ostra natteeUflygelns vid centralfängelset å Långholmen inredande med celler för enrumsfängar.

Fångvårdsstyrelsen bär vidare i underdånig skrifvelse den 17 mars 1899 erinrar, att styrelsen vid afgifvande af underdånigt yttrande rörande vissa ändringar i 1885 års lösdrifvarelag anmält, hurusom centralfängelset : Malmö icke längre torde behöfva för sitt nuvarande ändamål tagas i anspråk utan i händelse af behof skulle kunna upplåtas till tvångsirbetsanstalt, dertill det väl lämpade sig icke blott på grund af sina -stora arbetssalar utan ock genom sin tillhörande cellbyggnad, hvilken senare genom sina 137 dagceller erbjöde önsklig möjlighet att afskilja företrädesvis unge lösdrifvare sins emellan och från de äldre. Sä länge lösdrifvarelagens nuvarande bestämmelser fortfore att gälla, förelåge visserligen icke behofvet att inrätta en ytterligare anstalt för tvångsarbetare och i sådant syfte indraga centralfängelset i Malmö såsom straffanstalt. Men å ena sidan torde omtänksamheten fordra, att på förhand sådana anordningar planlades, hvilka från fångvårdens sida möjliggjorde tillämpningen af de förändrade lagbestämmelser beträffande lösdrilvares behandling, styrelsen föreslagit såsom enligt dess åsigt nyttiga och nödiga; och ä andra sidan kunde styrelsen icke förbise, att, oafsedt detta, sådana förhållanden numera inträdt, att centralfängelsets i Malmö indragning såsom straffanstalt måste anses från ekonomisk synpunkt med nödvändighet päfordrad. Styrelsen hade derför ansett sig utan afvaktan å den möjliga framgången af sitt förslag till förändringar i lösdrifvarelagen redan nu böra till Eders Kong!. Maj:t ingå med framställning i afseende ä nämnda fängelses utrymmande och de åtgärder, hvilka såsom förutsättning härför erfordrades. Af tabell, upptagande för åren 1892—1898 medeltalet af de vid de manliga centralfängelserna, nemligen de å Långholmen, i Malmö och å Nya Varfvet intagna fångar, alla dömde till straffarbete på längre tid än två år, framginge, att såsom en naturlig följd dels af de genom lagen den 20 juni 1890 för vissa fall inträdda lindrigare straffbestämmelser och dels af den utsträckning af enrumsstraffets användning, som genom lagen den 29 juli 1892 inträdde, gemensamhetsfångarnes antal nedgått till mindre än tredjedelen, under det att enrumsfångarnas antal samtidigt stigit till betydligt mera än det tredubbla. Då gemensamhetsfångarnes antal så starkt sjunkit, hade deraf måst blifva en följd, att utrymmet inom centralfängelserna, som varit inredda hufvudsakligen för mottagande af detta slag af fångar, till betydlig del stode utan användning. De tre manliga centralfängelserna innehölle sålunda sammanlagdt 700 för gemensamhetsfångar afsedda nattceller, under det att antalet sådana fångar under år 1898 i medeltal utgjorde allenast 247. Det framginge häraf, att antalet centralfängelser för män under nuvarande

Andra hufvndtiteln.

förhållanden kunde och borde nedbringas. Vid samma fängelser funnes nu celler för enrumsfångar till ett antal af 508, medan enrumsfångarnes medelantal under år 1898 uppgick till 404. Vid centralfängelset i Malmö funnes 284 nattceller och, såsom förut erinrats, 137 celler, afsedda för enrumsfångar. Om nu detta fängelse ej vidare toges i anspråk för straffångar, skulle för dessa återstå 416 nattceller för gemensamhetsfångar, nemligen 300 vid centralfängelset å Långholmen och 116 å Nya Varfvet, samt 371 celler för enrumsfångar, nemligen 200 å Långholmen och 171 å Nya Varfvet. Dessa siffror visade, att, i händelse Malmöfängelset utrymdes, ett öfverskott af 169 nattceller för gemensamhetsfångarne dock fortfarande skulle förefinnas, men att en brist af 33 celler för enrumsfångar skulle uppkomma, allt under beräkning efter medelantalet fångar under år 1898. Då nyssnämnda stora antal nattceller, 169, skulle stå utan användning, och anledning vore att antaga, att gemensamhetsfångarnes antal komme att ännu mera nedgå, erbjöde sig såsom den enligt styrelsens åsigt mest lämpliga åtgärden till fyllande af bristen på celler för enrumsfångarne och vinnande af nödig reserv deraf att omändra och med dylika celler inreda en af nattcellflyglarne vid centralfängelset å Långholmen, hvarigenom en för det närvarande alldeles öfverflödig byggnad åter skulle komma till gagn. I sådant afseende syntes den östra flygeln i följd af sitt läge vara den mest passande. Enligt hvad verkstäld utredning gåfve vid handen och på sätt vid skrifvelsen fogade, af styrelsens arkitekt uppgjorda ritningar och kostnadsberäkningar utvisade, kunde för en kostnad af 60,000 kronor, med omändring af nämnda flygels 150 nattceller, erhållas 72 för enrumsfångar afsedda celler, med afseende å storlek och öfriga anordningar jemförliga med de å senare tider inredda celler för enrumsfångar. Efter genomförandet af den sålunda föreslagna förändringen skulle vid centralfängelserna å Långholmen och å Nya Varfvet finnas 266 nattceller för gemensamhetsfångar och 443 celler för enrumsfångar.

Kronans årliga utgifter för centralfängelset i Malmö, med afdrag för kostnaderna för fångarnas underhåll med mera, som ju vid deras förflyttning till annat fängelse skulle qvarstå, belöpte sig till omkring

70,000 kronor. Visserligen skulle till en tid en stor del af detta utgiftsbelopp qvarstå, derest fängelset icke mera skulle varda för fångvårdsändamål användt, enär under denna förutsättning aflöningar fortfarande måste utgå till den derstädes anstälda tjenstepersonal, som ej kunde till andra platser inom fångvården förflyttas; men styrelsen hade dock redan inskränkt antalet af sagda personal genom att, der så ske kunnat, Bill. till Rihsd. Prof. 1900. 1 Samt. 1 Afd. 4

26 Andra hufvudtiteln.

Jemna uppkomna ledigheter obesatta, och läte sig angeläget vara att, i den mån detta utan äfventyrande af fängelsets säkerhet läte sig göra, härmed vidare fortsätta. Genom fängelsets utrymmande skulle ock undgås åtskilliga i annat fall förestående kostnader för reparationer och nya anordningar till belopp af 52,000 kronor. Skulle åter en förändrad lösdrifvarelagstiftning medföra, att Malmö centralfängelse behöfde tagas i användning såsom tvångsarbetsanstalt, skulle nedläggandet af straffängelsets verksamhet medföra en vinst, motsvarande kostnaderna både för den nödiga tjenstepersonalens aflönande och för anordnandet af en ny tvångsarbetsanstalt. Om än bebofvet af nyssnämnda reparation i detta fäll skulle qvarstå, blefve likväl utgiften härför obetydlig, jernjord med de belopp, hvilka för sistberörda nybyggnadsändamål skulle erfordras.

På grund af det sålunda anförda och under erinran, att fängelsets indragning icke kunde ske, förr än ombyggnaden å Långholmen hunne fullbordas, hemstälde styrelsen, att Eders Kongl. Maj:t måtte medgifva, att den östra nattcellflygeln vid centralfängelset å Långholmen finge under de närmaste åren omändras så, att den komme att innehålla, i stället för nuvarande 150 nattceller, 72 celler för enrumsfångar, samt för nämnda arbetes påbörjande från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll för år 1899 anvisa ett belopp af 15,000 kronor.

Sedan fångvårdsstyrelsen emellertid i skrifvelse den 11 sistlidne juli anmält, att nämnda förslagsanslag för år 1898 något öfverskridits och antagligen komme att fortfarande för någon tid visa sig väl knappt beräknadt, fann Eders Kongl. Maj:t enligt nådigt beslut den 20 sistlidne oktober, enär förslagsanslaget desto mindre borde för ifrågavarande arbeten användas, som, enligt hvad fångvårdsstyrelsen dåmera upplyst, anslaget i allt fall sannolikt komme att öfverskridas, fångvårdsstyrelsens hemställan ej kunna bifallas.

I sitt den 29 september 1899 afgifua förslag angående anslagen till fångvården för år 1901 har fångvårdsstyrelsen hemstält, att Eders Kongl. Maj:t på de i skrifvelse» den 17 nästförutgångne mars af styrelsen anförda skäl täcktes föreslå Riksdagen att för ofvanberörda ändamål anvisa ett extra anslag för år 1901 af 60,000 kronor

Då på de skäl, fångvårdsstyrelsen anfört, det synes lämpligt, att såsom förberedande åtgärd till centralfängelsets i Malmö indragning eller förändring till tvångsarbetsanstalt ena nattcellflygeln å Långholmen inredes till celler för enrumsfångar, och, efter hvad af fångvårdsstyrelsens skrifvelse framgår, sagda arbete bör kunna med ett belopp af

Andra hufvndtiteln.

15,000 kronor påbörjas, får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att för östra nattcellflygelns vid centralfängelset å Långholmen inredande med celler för enrumsfångar på extra stat bevilja 60,000 kronor och för påbörjande af sagda arbete till utgående under år 1901 af detta anslag anvisa 15,000 kronor.

Under åberopande af hvad chefen för finansdepartementet till [12.1 statsrådsprotokollet den 8 i denna månad anfört i fråga om beredande Dyrtidstillägg. åt statens betjente och de lägst aflönade bland dess tjensteman af ett dyrtidstillägg för år 1900 att uppföras i riksstaten för år 1901, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen:

att till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet den 8 i denna månad angifna grunder, af dyrtidstillägg för innevarande år åt en del tjensteman och betjente i justitiedepartementets afdelning af Eders Kong). Maj:ts kansli samt till justitiedepartementet hörande embetsverk och kårer å extra stat för år 1901 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp åt 107,787 kronor, utjemnadt till 108,000 kronor.

Statsrådets öfrige ledamöter biträdde hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält;

och täcktes Hans Maj:t Konungen dertill i nåder lemna bifall.

Ex protocollo Auq. von Hartmansdorff.

Tredje hufvudtiteln.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 13 januari 1900.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim, Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna, grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Restadius.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena föredrog regleringen af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel för år 1901 och yttrade beträffande:

Bih. till Riksd. Prot. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 1

2 Tredje hufvudtiteln.

Ordinarie

anslag

[1.]

[2.]

[3.]

[4-]

[5.]

Ordinarie anslag.

»Med afseende å kabinettskassans utgifter för år 1901 beräknades behofvet i det budgetförslag, som förelädes Eders Kongl. Maj:t den 30 sistlidne november, till 680,500 kronor för de Förenade Rikena tillsammans. Som Eders Kongl. Maj:t emellertid denna dag vid förnyad underdånig föredragning i sammansatt svenskt och norskt statsråd af samma budgetförslag behagat i nåder besluta, att det såsom lön för en tredje militärattaché uppförda belopp, 6,000 kronor, icke skulle i förslaget upptagas, utgör kabinettskassans utgiftsbehof 674,500 kronor. Af detta belopp skulle Sverige bestrida dels hela det till hemliga utgifter beräknade anslaget, 9,900 kronor, dels ock af återstoden, 664,600 kronor, enligt vedertagen proportion, 12/n eller 469,100 kronor, således tillhopa 479,000 kronor.

Af de i budgetförslaget ingående anslag är löneanslaget till departementschefen, ministern för utrikes ärendena, uppfördt med samma belopp som i nu gällande riksstat, eller 24,000 kronor.

Samma förhållande eger rum med anslaget till utrikesdepartementet, som alltså upptagits till 32,365 kronor.

Anslaget till minister staten är — genom den af Eders Kongl. Maj:t den 30 november och denna dag föreslagna öfverflyttningen från konsulskassan till kabinettskassan af det hittills såsom kontorsbidrag utgående anslaget till Kongl. nederländska beskickningen i Tokio samt genom den föreslagna förhöjningen af anslaget till Eders Kongl. Maj:ts beskickning i Madrid — ökadt från 478,750 kronor till 496,750 kronor, af bvilket senare belopp enligt proportionen 12: 5 belöper på Sverige 350,647 kronor.

Till följd af Eders Kongl. Maj:ts ofvan omförmälda, förut denna dag i sammansatt statsråd fattade nådiga beslut, upptages anslaget till militärattachéer med oförändradt belopp eller 8,471 kronor

Det gemensamma anslaget till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter har för år 1901 beräknats till samma belopp, som det i budgeten för år 1900 upptagna, eller 95,900 kronor. Den på Sverige belöpande andelen deraf, som i 1900 års budget utgjorde 63,523 kronor, har i budgetförslaget för 1901, för vinnande af hela hundratal i slutsummorna för Sveriges och Norges andeler i kabinettskassans utgifter, uppförts med ett till 63,517 kronor jemkadt belopp.

Hvad konsulskassan angår, äro inkomster och utgifter i detta budgetförslag beräknade till 622,900 kronor, deraf 267,800 kronor beräknats be-

Tredje hufvudtiteln. 3

löpa på Sverige och 355,100 kronor på Norge, efter proportionen mellan de under år 1898 till konsulskassan influtna konsulatafgifter af svenska och norska fartyg, svenska och norska expeditionsafgifter samt statsanslagen från båda rikena. Denna proportion, som utgjorde 42,9925 % för Sverige och 57,0075 % för Norge, har jemväl lagts till grund vid fördelningen af utgifterna under de särskilda rubrikerna.

Dessa äro:

Utrikesdepartementet. Af det från konsulskassan beräknade bidraget, 20,600 kronor, är alltså den svenska andelen uppförd med 8,857 kronor.

Konsulsstaten■ Slutsumman utgör 561,750 kronor och har således ett belopp af 241,510 kronor uppförts för Sverige.

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter. Af det beräknade anslaget till denna rubrik, 40,550 kronor, har den svenska andelen blifvit utförd med 17,433 kronor.

Under utgifter, som bestridas af svenska statsmedel allena, uppföres understöd åt svenska kyrkan i Paris med oförändradt belopp af 2,950 kronor.

Extra anslag.

o

A tredje hufvudtiteln finnes i riksstaten för 1900 uppfördt endast ett extra anslag, nämligen för utgifvande af »Sveriges traktater».

Den framstående lärde, som genom utgifvandet af detta verk beredt sig ett varaktigt minne, afled den 17 sistlidne mars. Efter kanslirådet O- S. Rydberg har professorn vid Upsala universitet O. Alin på uppdrag af min företrädare i embete!, åtagit sig arbetets fullföljande. Den nye utgifvaren har om verkets fortskridande lemna! följande redogörelse:

»Såsom af förut afgifna redogörelser för ai’betets fortgång synes, hade kanslirådet Rydberg, då han den 17 mars sistlidet år af döden kallades från fullföljandet af detta sitt storartade verk, sedan år 1891 samtidigt arbetat på tvenne afdelningar deraf, den ena omfattande tiden 1630—1814, den andra tiden från och med år 1815. Arbetets tyngdpunkt låg emellertid på den senare afdelningen, hvaraf ett band, omfattande tiden 1815—1845, utkom år 1896, och ett band, omfattande tiden 1846—1867, år 1898. För att denna afdelning af verket måtte kunna så skyndsamt som möjligt föras fram till det år, som för närvarande är bestämdt att blifva dess slutpunkt, år 1900, har hela arbetet under den del af sistlidet år — från den 24 april — hvarunder dess ledning varit mig anförtrodd, nedlagts på denna afdelning och

[6.]

[7.]

[8.]

[9.]

Extra anslag. [10.]

4 Tredje hufvudtiteln.

med det resultat, att dess 3:dje band, hvaraf vid kanslirådet Rydbergs död fem ark förelågo färdigtryckta, kommer att denna månad utgifvas. Detta band omfattar.tiden 1868-—1877 och utgör ungefär fyratio ark. Under innevarande år är 4:de bandet af den afdelning af traktatverket, som omfattar tiden från och med år 1815, afsedd att utgifvas. Detta band skall, likasom det som nu utgifves, utgöra ungefär 40 ark. Samtidigt med arbetet derå skall arbetet å den förra afdelningens 5:te band återupptagas.»

Jag hemställer, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för fortsatt utgifvande af »Sveriges Traktater» för år 1901 bevilja ett extra anslag af 4,500 kronor.

[11.] Vidare får jag erinra, att Eders Kongl. Maj:t genom nådiga bref den 19

maj och den 27 oktober 1899 anbefalt statskontoret att till utrikesdepartementet utbetala godtgörelse för de af departementet förskottsvis bestridda kostnaderna för Sveriges deltagande i den under år 1899 i Haag hållna fredskon-

ferensen, uppgående till 15,499 kr. 81 öre; och får jag i underdånighet

hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning att till gäldande af nämnda utaf statskontoret under förskottstitel utbetalda belopp må å extra stat för år 1901 anvisas motsvarande summa, som för

undvikande af öretal i riksstat»! torde uppföras med 15,500 kronor.

[12.] Under åberopande af hvad chefen för finansdepartementet till statsråds-

protokollet den 8 i denna månad anfört i fråga om beredande åt statens betjente och de lägst aflönade bland dess tjensteman af ett dyrtidstillägg för innevarande år att uppföras i riksstaten för år 1901, får jag, med förmälan att summan af de utrikesdepartementets tjensteman och betjente, enligt de af Eders Kongl. Maj:t faststälda grunder, tillkommande dyrtidstillägg utgör 5,425 kronor, deraf enligt den vedertagna proportionen för Sveriges och Norges deltagande i kabinettskassans utgifter, 12: 5, på Sverige belöper 3,829 kronor 41 öre och på Norge 1,595 kronor 59 öre, i underdånighet föreslå, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till beredande af dyrtidstillägg för innevarande år åt en del tjensteman och betjente i utrikesdepartementets afdelning af Eders Kongl. Maj:ts kansli å extra stat för år 1901 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af 3,850 kronor, motsvarande i afrundadt tal Sveriges andel i ifrågavarande dyrtidstillägg.

Tredje hufvadtiteln. 5

På grund af hvad jag nu i olika punkter anfört och föreslagit, får jag i underdånighet hemställa:

att Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen för år 1901 äska de anslag under tredje hufvudtiteln, som finnas intagna i kolumnen b af den i likhet med hvad föregående år egt rum utarbetade tablå, som torde böra fogas vid denna dags protokoll såsom bilaga A;

att de ordinarie anslagen måtte föreslås att utgå mot nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande och under enahanda vilkor som hittills;

och att afskrifter af protokollen vid föredragning i sammansatt statsråd den 30 sistlidne november angående de Föi'enade Rikenas konsulära representation i Ostasien och angående den för de Förenade Rikena gemensamma utrikesbudgeten för år 1901 samt denna dag angående samma utrikesbudget måtte såsom bilagor B och C åtfölja protokollet öfver denna föredragning.»

Jemlikt öfrige statsrådsledamöters tillstyrkande

behagade Hans Maj:t Konungen, med gillande af det föredragna förslaget till riksstatens tredje hufvudtitel för år 1901 samt af hvad herr ministern för utrikes ärendena i öfrigt hemstält och föreslagit, befalla, att afskrift af detta protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas för att tjena till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.

In fidem: Fredrik Rappe.

6 Tredje hufvud titeln.

Sil. A.

Tredje hufvudtiteln.

7 Anmärkningar.

(Till kabinettskassans utgifter bidrager Sverige med 12/17 och Norge med * 5/17. Anslagen till ministerstaten och till militärattachéer äfvensom till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter må användas utan hinder af deras fördelning å särskilda utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år. (Sverige bestrider allena löneanslaget till departementschefen, men, för vinnande af ofvan angifna l< proportion mellan slutsumman för Sveriges andel och slutsumman för Norges andel i kabinettskassans utgifter, är Norges bidrag till anslagsrubriken 5 beräknadt högre än proportionen.

5 I slutsumman, Kr. 95,900, ingår för hemliga medel Kr. 9,900, att betalas af Sverige ensamt.

Konsulskassans utgifter bestridas med dels de vid de lönade konsulaten inflytande konsulatafgifter af svenska och norska fartyg samt expeditionsafgifter (angående beräkningen af dessa båda slag af afgifter, se sid. 22—24 här nedan), dels statsanslag, till livilka Sverige bidrager med */7 °°h Norge med 3/7 (se svensk-norska konsulatkomiténs den 4 november 1876 afgifna betänkande sid. 53 och följ. samt sid. 170 och följ., jmfr konsulatförordningen den 4 november 1886, § 126).

8 Tredje hufvudtiteln.

Bil. B.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms slott den 30 november 1809.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens norske herr statsministern Blehr, Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claeson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Restadius,

Thilesen,

L0VLAND.

l:o.

T. f. chefen för utrikesdepartementet hans excellens herr statsministern föredrog i underdånighet frågan om de Förenade Rikenas konsulära representation i Ostasien:

Med anledning af till utrikesdepartementet ingångna upprepade klagomål öfver den genom nådigt beslut den 11 november 1870 träffade ordning af de Förenade Rikenas konsulära representation i Japan behagade Kongl. Maj:t vid underdånig föredragning i sammansatt statsråd den 14 maj 1897 besluta att åt lämplig person, som för tillfället borde förses med diplomatisk karakter, lemna i uppdrag att begifva sig till Japan och Kina för att undersöka bästa sättet för de Förenade Rikenas representation i dessa

Tredje hufvudtiteln.

länder, och genom nådigt beslut i ministerielt statsråd samma dag behagade Kongl. Maj:t uppdraga åt dåvarande legationssekreteraren vid Kongl. Maj:ts beskickning i London O. Gude att i egenskap af ministre plénipotentiaire ad hoc begifva sig till Japan och Kina för att utföra ifrågavarande uppdrag enligt den instruktion, som för ändamålet borde honom af ministern för utrikes ärendena meddelas.

Sedan minister Gude i hemlanden rådgjort med såväl svenske som norske exportörer tillträdde Gude resan från Havre den 17 juli 1897 och återvände till Marseille den 4 mars 1898 efter att hafva besökt Tokio, Yokohama, Kobe, Kioto och Nagasaki i Japan, Peking, Tientsm, Chefoo och Shanghai i Kina samt dessutom Hongkong, Saigon och Singapore. e

Af minister Gudes efter hemkomsten afgifna rapport hade följande trenne delar offentliggjorts i »Svensk Export» och »Beretninger om Handel og Söfart» för 1898 nemligen:

1. Berättelse om handels- och sjöfartsförhållandena i Japan.

* * * * » i Kina.

3. Sveriges och Norges handel på Kina och Japan.

Rapportens öfriga delar utgjordes af:

4. Förslag till de Förenade Rikenas konsulära representation i Ostasien.

* * * » » diplomatiska » » »

6. Rapport angående de Förenade Rikenas sjöfart på Ostasien.

Uti rapportens 4:de del rörande de Förenade Rikenas konsulära representation i Ostasien, som herr statsministern nu utbad sig att få i underdånighet föredraga och som i öfversättning finnes detta protokoll bilagd, hade minister Gude på anförda skäl

framstält följande förslag till ordnande af de Förenade Rikenas konsulära representation i Japan och Kina.

A. Japan.

}■ Upprättande af ett lönadt generalkonsulat för hela Japan i Kobe med särskilt distrikt omfattande dels ön Nippon vesterom departementen Kanagawa, Gifon, Aichi och Tson, dels öarne Shikouku, Awaji och Oki. Aflöningsförmånerna skulle utgöras af:

generalkonsulns lön............................

anslag till japansk tolk och skrifvare beräknad konsulatafgift ......................

kr. 17,000 » 1,000

1 R500 kr. 19,500.

2. Upprättande af ett olönadt konsulat i Yokohama med distrikt omfattande öarne Yeso och Kurilerna, den östliga delen af ön Nippon innefattande departementen Kanagawa, Gifon, Aichi och Tson äfvensom den öster om dessa belägna delen, ön Badd med

Bih. till Biksd. Prot. 1900. 1 Sami. 1 Afd.

10 Tredje hufvudtiteln.

närliggande öar äfvensom ögruppen Bottin. Konsulatärendena skulle anförtros åt den nederländske vicekonsuln mot

anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet af............,...... kr. 2,000

äfvensom beräknad konsulatafgift.^.^,..................-........—* » 1,200 kr. 3,200.

.•:-ncjt'fo^y->'■.kn.jn r-- :.>■■ ■ . -n - A; ! ""

■i-3. Upprättande af ett lönadt konsulat i Nagasdki med distrikt omfattande öarne Kiuschiu, Iki, Isushima äfvensom de närliggande Liou-Kiou-öarne. Aflöningsförmånerna skulle utgöras af:

konsulns lön .,...,,.4..,-—'.........m-w.....

anslag till japansk tolk och skrifvare beräknad konsulatafgift ......................

kr. 15,000 » 1,000

» 2,000 kr. 18,000.

4. Upprättande af ett olönadt konsulat i Twatutia vid hamnstaden Tamsui med distrikt omfattande ön Formosa med rättighet för innehafvaren att uppbära konsulatafgift.

B. Kina.

1. Bibehållande af det nuvarande generalkonsulatet i Shanghai för hela Kina såsom lönadt och med särskilt distrikt, omfattande provinserna Kiangsu, Chekiang och Fokien, samt hamnarne vid Yangtsekiang-floden, Aflöningsförmånerna skulle utgå sålunda:

generalkonsulns lön................. ......................................-........

kontorsanslag mot redovisningsskyldighet.........—..........-................

lön för sekreterare ..............................................................................

beräknad konsulatafgift......................................—-..............................

mot det då utgående anslaget af kr. 28,000 jemte konsulatafgifter.

kr. 18,000 » 6,000 » 9,000

» 5,200 kr. 38,200

2. Upprättande af ett lönadt konsulat i Honglong för Syd-Kina med distrikt omfattande den britiska kolonien Victoria och de kinesiska provinserna Kwang-tung och ön Hai-nan. Aflöningsförmånerna skulle utgå sålunda:

konsulns lön...................................................................................-....... kr. 15,000

anslag till kinesisk tolk och skrifvare.............................................,,» 1,000

beräknad konsulatafgift............................... ....................................... * 2,500 kr. 18,500.

3. Upprättande af ett lönadt konsulat i Tientsin för Nord-Kina med distrikt omfattande provinserna Chili och Shangtung. Aflöningsförmånerna skulle utgå sålunda.

Tredje hufvudtiteln.

konsulns lön ...............i............i—.............

anslag; till kinesisk tolk och skrifvare........

beräknad konsulatafgift....................

C. Singapore.

kr. 15,000 » 1,000

» 2,600 kr. 18,600.

''it j.hoiif

tv ir'ky.ni in)

; -h V>i ri-M <u:[

Upprättande af ett lönadt konsulat i Singapore med distrikt omfattande Stråke Settlements. Aflöningsförmånerna hade föreslagits sålunda:

konsulns lön .............................,...........................r -..........-.................—i k*- 16,000 .

anslag till kontorskostnader .............................-............-.........■ > 3,000 kr. ;19,000.

Genomförandet af minister Gudes ofvannämnda förslag beräknades då medföra en ökad utgift för konsulskassan af kr. 92,000 förutom reseersättningar till konsulerne.

D. Vladivostok.

Tillsättande i denna stad af en handelsagent utan lön.

E. Ersättning för konsulernas resekostnader.

Utan att formulera något förslag uppgjorde minister Gude en beräkning af kostnader såväl vid resor inom distriktet som för resan ut till Ostasien. Beträffande de förra ansåg han dock, att dagtraktamentet icke torde kunna sättas under kr. 20.

För hvad anginge Shanghai, hade minister Gude derjemte påpekat ändamålsenligheten af att derstädes inköpa ett hus till embetsbostad för generalkonsuln.

Med skrivelser den 22 november 1898 hade minister Gudes ofvannämnda förslag remitterats tillyttrande af kommerskollegium och Kongl. Norska regeringens departement för det inre.

Herr statsministern, som erinrade, hurusom dels genom nådigt beslut den 4 augusti 1899 den för kontorsbiträdet vid generalkonsulatet i Shanghai anvisade lön höjts med kr. 3,000 eller till kr. 9,000 årligen, dels genom nådigt beslut den 29 september 1899 anslaget till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet vid sagda generalkonsulat höjts med 2,000 kr. eller till kr. 6,000 för år, genom hvilket senare beslut den af minister Gude väckta frågan om inköp af ett konsulathus kunde anses hafva förfallit, redogjorde derefter för de från kommerskollegium och Kongl. Norska regeringen afgifna underdåniga utlåtanden.

12 Tredje hafradtiteln.

Uti sitt den 29 september 1899 afgifna, af Kongl. Norska regeringen tillträdda underdåniga betänkande, som finnes detta protokoll bilagdt, hade departementet för det inre, som ansett sig böra anmoda vederbörande börskomitéer att, såvidt möjligt med tillkallande af representanter för skeppsfarten och andra intresserade, underkasta Gudes förslag en ingående granskning och derefter öfver detsamma afgifva yttrande, till en början redogjort för de från börskomitéerna ingångna yttranden, äfvensom för innehållet af en från direktörerna i »det Oversöiske kompani» inkommen skrifvelse den 21 augusti 1899 angående det föreslagna generalkonsulatet i Kobe, samt derefter, och under framhållande af hurusom departementet, oaktadt hvad utrikesministern vid föredragning i sammansatt statsråd den 13 januari 1899 anfört angående ändamålsenligheten af upprättandet af en beskickning i Kina, funne sig böra fasthålla vid sitt i underdånigt utlåtande den . 3 i samma månad gjorda uttalande, hvarigenom afstyrktes upprättandet af en beskickning i Peking, för egen del anfört,

angående Japan,

att departementet tillstyrker upprättandet af ett lönadt generalkonsulat för Japan med station i Kobe, med årlig lön för generalkonsuln af kr. 18,000 samt till kontorskostnader — den inbegripet tolk- och skrifvarearvode — kr. 3,000 mot redovisningsskyldighet samt med rätt för generalkonsuln att enligt insända och af utrikesdepartementet godkända räkningar från konsulskassan erhålla godtgörelse för utresa till Japan och återresa efter embetets frånträdande; vid generalkonsulatet inflytande konsulat- och expeditionsafgifter antog departementet böra i likhet med vid andra lönade konsulat ingå i konsulskassan;

att departementet tillråder upprättandet af ett oleönadt vicekonsulat i Yokohama med ett anslag till kontorskostnader af kr. 1,000 utan rpdovisningsskyldighet, för så vidt det skulle visa sig vanskligt att utan sådant anslag få flatsen tillfredsställande besatt;

att departementet tillstyrker upprättandet a ett olönadt vicekonsulat i Nagasaki, sa framt dess upprättande icke föranleder någon kostnad;

att departementet deremot ej finner sig kunna tillstyrka upprättande af ett vicekonsulat i nordligaste delen af Japan eller på ön Formosa;

att departementet förutsätter, att efter omordnandet af konsulatväsendet i Japan, det hittills från konsulskassan utgående kontorsbidraget af kr. 4,000 till nederländska beskickningen i Tokio kommer att, derest detsamma anses fortfarande böra utgå, öfverföras till ministerkassan;

att departementet, ehuru det är enigt med Gude i afseende å betydelsen af, att, med hänsyn till i Japan och Kina rådande förhållanden, dervarande underordnade konsulära representanter tilldelas en så hög rang som möjligt, dock af hänsyn till dithörande bestämmelser i konsulatförordningen, med hvars förutsättningar den af Gude föreslagna anordningen att gifva de underordnade konsulära representanterna titel af konsuler, ehuru de i administratift hänseende skulle lyda under vederbörande generalkonsul, skulle strida, icke finner sig kunna tillstyrka en sådan ordning och ej heller att i stället för vicekonsulat upprättas konsulat, som efter gällande bestämmelser tilläggas särskilda embetsdistrikt;

Tredje hufvudtiteln.

angående Kina,

att departementet icke finner sig kunna tillstyrka upprättandet af lönade konsulat i Tientsin och Hongkong, utan anser för behofvet tillräckligt, att det lönade generalkonsulatet i Shanghai bibehålies med distrikt omfattande kinesiska riket och Hongkong, och tillstyrker departementet,

att lönen för generalkonsuln bestämmes till kr. 24,000 utan förpligtelse att som hittills af densamma bekosta utgiften för resor inom distriktet;

att generalkonsuln erhåller ett bidrag till kontorskostnader af kr. 6,000 mot redovisningsskyldighet;

att lönen för vicekonsuln i Shanghai bestämmes till kr. 9,000 eller samma belopp, som enligt nådig resolution den 4 Augusti 1899 anslagits till aflöning åt generalkonsulns nuvarande biträde;

att såväl generalkonsuln som vicekonsuln tillerkännes godtgörelse för utresa till och återresa från Kina i likhet med hvad föreslagits för generalkonsuln i Japan;

att vicekonsulerna i Kina, så länge de uppbära konsulatafgifter, icke tillerkännas något kontorsbidrag;

att med afseende å godtgörelse för konsulernas resor inom distrikten någon afvikelse från konsulatförordningens bestämmelser icke bör för Ostasien särskildt införas.

Slutligen anför departementet, att, da man enligt departementets förmening icke bör arbeta för en sådan omordning af förhållandena i Japan och Kina som den nu föreslagna utan att saken förelagts Stortinget, departementet tillråder, att vederbörande belopp, under förutsättning af nådigt bifall till departementets ofvan anförda förslag, upptagas i det förslag till utrikes budget, som skall föreläggas nästa Storting. För hvad Kina angår, förutsättes, att den föreslagna omorganisationen under ingen omständighet träder i verket, förrän generalkonsulsbefattningen i Shanghai efter inträdd ledighet ånyo tillsättes.

Det af Gude föreslagna upprättandet af en handelsagentur i Vladivostok och af ett lönadt konsulat i Singapore förklarar sig slutligen departementet icke kunna tillstyrka.

Uti sitt den 24 oktober 1899 afgifna underdåniga utlåtande hade kommerskollegium, efter att hafva redogjort för handels- och sjöfartsnämndernas författningsenligt afgifna yttranden samt ett från styrelsen för Sveriges exportförening infordradt uttalande, för egen del anfört, att kollegium bestämdt förordade en sådan anordning af de Förenade Rikenas konsulära representation i Kina och Japan, att åtminstone den högsta ledningen af vårt konsulatväsende derstädes blefve anförtrodd åt lönad generalkonsul af svensk eller norsk nationalitet och att förty, med bibehållande för Kina af generalkonsulatet i Shanghai, ett lönadt generalkonsulat upprättades äfven för Japan.

14 Tredje hufvudtiteln.

Kollegium yttrar vidare:

»Rörande omfattningen i öfrigt af de Förenade Rikenas konsulära representation i Ostasien, har kollegium ansett sig böra fästa särskildt afseende vid hvad från norsk sida härutinnan ansetts erfoderligt. Det är nämligen redan i det föregående framhållet, och det framgår äfven af statistiken, att sjöfarten med svenska fartyg i de östasiatiska farvattnen hittills varit och ännu är mycket obetydlig, samt att enahanda är förhållandet med den direkta handeln mellan Sverige och Ostasien.

För Norge åter är, äfven om dess handel på Ostasien torde vara utan nämnvärd betydelse, sjöfarten med norska fartyg på dessa trakter och fraktfarten mellan olika orter derute likväl ansenlig.

För det närvarande måste det alltså vara i alldeles öfvervägande grad med särskild hänsyn till Norges sjöfart, som frågan om omfattningen af den gemensamma konsulära representationen bör tagas i betraktande, medan åter denna fråga, hvad beträffa! Sveriges intressen, hufvudsakligen torde hafva sin betydelse i den utveckling, befintligheten af ett ordnadt konsulatväsen kan förväntas i framtiden medföra för våra handels- och sjöfarts förbindelser med dessa trakter.

Med hänsyn härtill har kollegium ansett det icke böra ifrågakomma att från svensk sida, allenast med blicken fäst på en eventuell framtida utveckling, nu påyrka upprättande af konsulär representation i Ostasien i vidsträcktare omfattning, än hvad från norsk sida anses erforderligt för Norges intressen.»

Kollegium, som derefter redogör för inredepartementets betänkande, hvilket. blifvit

kollegium delgifvet, yttrar slutligen:

»Hvad sålunda af Kongl. Norska regeringen föreslagits och hemställts i fråga om de Förenade Rikenas konsulära representation i Kina och Japan, biträder äfven kollegium; dock anser kollegium, med afseende å hvad minister Gude anfört rörande angelägenheten af att konsulära tjensteman i Ostasieu intoge en så god social ställning som möjligt, de Förenade Rikenas konsulära representanter i Yokohama och Nagasaki böra våra konsuler i stället för, såsom af Kongl. Norska regeringen föreslagits, vicekonsuler.

Konsulatens distrikt torde böra omfatta den respektive staden, hvadan sagda städer alltså borde undantagas från generalkonsulns i Kobe distrikt, men åt denne icke desto mindre uppdragas inseendet öfver nämnda konsuler, på sätt i § 12 af konsulatföiordningen förutsättes kunna ske i land utom Europa.

Genom sådan anordning skulle visserligen enligt nu gällande bestämmelser dessa båda konsuler komma att odeladt uppbära utom expeditionsafgifterna äfven konsulatafgifterna uti ifrågavarande hamnar, hvilka afgifter uppgått i medeltal under åren

pg95 1898 i Yokohama till kr. 1,390 och i Nagasaki till kr. 2,100 årligen, men

då med denna anordning något särskildt anslag till kontorskostnad till konsulatet i Yokohama icke torde böra utgå, komme skillnaden i kostnad för upprättande af konsulat i stället för vicekonsulat i Yokohama och Nagasaki icke att blifva af någon nämnvärd betydelse, hvaremot en sådan anordning möjligen skulle underlätta erhållandet af lämpliga personer till befättningarne.

Tredje hiifvudtiteln. 15

Af enahanda skäl synes, då generalkonsulatet i Shanghai blir ledigt och en reglering af detsamma ifrågakommer, de nuvarande vicekonsulaten i Hongkong och Tientsjn böra förändras till konsulat med distrikt, det förra af britiska kolonien Victoria och det senare af staden Tientsin eller möjligen något område derutöfver, hvilka distrikt således skulle undantagas från generalkonsulatets i Shanghai distrikt, med bibehållande likväl af generalkonsulns inseende öfver nämnda konsuler. Dessa konsuler skulle då också ega odeladt behålla konsulat- och expeditionsafgifterna i likhet med andra olönade konsuler.

Äfven rörande öfriga delar af minister Gudes förslag biträder kollegium Kongl. Norska regeringens mening, dock med uttalande, beträffande frågan om upprättandet af en handelsagentur i Vladivostok, att, äfven om denna fråga icke nu i sammanhang med ordnandet af de Förenade Rikenas konsulära representation finnes böra föranleda någon åtgärd, frågan derför icke bör, hvad Sverige beträffar, anses förfallen. Hvad om de kommersiella förhållandena å nämnda plats blifvit upplyst, synes nämligen kollegium vara förtjent af uppmärksamhet. Frågan härom synes emellertid lämpligen böra tagas i öfvervägande vid behandling af frågan om användningen af anslaget till handelsstipendier eller eljest i sammanhang med åtgärder från statens sida till befrämjande al export af svenska varor.»

- t , ... \ • (l., v., 1

Herr statsministern yttrade derefter:

»Af ofvanstående redogörelse för innehållet af de från kommerskollegium och departementet för det inre inkomna yttranden framgår, att dessa myndigheter icke ansett sig kunna förorda upprättande af lönade konsulat i Ostasien i den omfattning som af minister Gude föreslagits. Den af myndigheterna förordade anordningen anser jag som ett minimum, men jag finner mig dock, vid det förhållande att Norges intressen för närvarande 'äro de öfvervägande i Ostasien, icke föranlåten att, gent emot de uttalanden som framkommit från norsk sida, för närvarande hos Eders Kongl. Maj:t tillstyrka eu mera ytterliggående reglering. Jag har således icke ansett mig kunna tillstyrka Gudes förslag angående upprättande af lönade kousulat i Nagasaki, Tientsin, Hongkong och Singapore eller af ett olönadt konsulat på Formosa och en handelsagentur i Vladivostok” ehuru jag särskildt beträffande Nagasaki anser upprättandet af ett lönadt konsulat derstädes synnerligen önskvärdt. Ty den sedan flera år tillbaka tjenstgörande konsuln, tyske konsuln Muller-Beeck, anhöll redan år 189(1 att i anseende till konsulatgöromålens mängd befrias från uppdraget såsom svensk och norsk konsul, och det var endast på grund af upprepade uppmaningar från vår sida och under förutsättning af en snart förestående aflösning som Miiller-Beeck förmåddes att stanna. Den nu föreslagna ordningen med upprättandet af ett olönadt vicekonsulat i Nagasaki motsvarar endast föga våra intressen, enär det. enligt min åsigt torde blifva mycket svårt, om ens möjligt, att bland dervarande köpmän finna en lämplig kandidat för tillvaratagandet af skeppsfartens intressen; hittills har det åtminstone icke lyckats att få anvisning på eu sådan person.

16 Tredje hufvudtiteln.

I sammanhang med frågan om omregleringen af generalkonsulatet i Shanghai och upprättandet af ett lönadt generalkonsulat i Kobe torde det tillåtas mig framhålla lämpligheten af att de blifvande innehafvarne af dessa befattningar äfvensom af vicekonsulsbefattningen i Shanghai ega juridisk utbildning. Visserligen är det numera endast i Rina, der anstälde konsuler ega rätt och skyldighet att utöfva jurisdiktion och sålunda hora besitta juridisk utbildning, men en sådan torde jemväl vara af behofvet påkallad hos de lönade konsulerna i Japan, der de nya lagarnes tillämpning gent emot vår handel och sjöfart bör följas med uppmärksamhet.

Enligt departementets för det inre åsigt bör med verkställandet af generalkonsulatets i Shanghai reglering anstå, intill dess generalkonsulsbefattningen blifver ledig. Häiemot har jag intet att anmärka och vill nu endast erinra, att genom anställande af en lönad vicekonsul den hittills utgående aflöningen (kr. 9,000) till ett biträde hos generalkonsuln kommer att bortfalla.

I sitt ofvannämnda förslag har minister Gude framhållit önskvärdheten af, att de underordnade konsulattjenstemännen i Kina och Japan erhölle titel af konsul, och i sitt underdåniga utlåtande den 24 oktober 1899 har kommerskollegium, på sätt ofvan anförts, tillstyrkt detta förslag. I sitt underdåniga betänkande den 29 sept. 1899 har departementet för det inre deremot funnit sig af hänsyn till hithörande bestämmelser i konsulatförordningen, mot hvilka en sådan anordning enligt departementets åsigt skulle strida, for det närvarande icke kunna tillstyrka densamma lika litet som upprättandet af sjelfständiga konsulat med särskilda distrikt. Oafsedt frågan angående anordningens öfverensstämmelse med förutsättningarna i konsulatförordningen eller ej, anser jag mig icke heller för närvarande kunna tillråda, att något beslut härom fattas, så länge det icke med bestämdhet kan förutses, att lämpliga kandidater för öfvertagande af en olönad konsulsbefattning kunna erhållas.

Med departementet för det inre är jag enig, att några särskilda föreskrifter angående konsulernas inspektionsresor utöfver de i konsulatförordningen redan intagna icke äro af behofvet påkallade, samt att det på grund af Kongl. Maj;ts beslut den ^november 1870 till Eders Kongl. Maj:ts beskickning i Tokio utgående bidrag af kr. 4,000 för år öfverflyttas från konsulskassan till kabinettskassan, under förutsättning af att nu ifrågasatta organisation vinner Riksdagens och Stortingets bifall.

Under samma förutsättning skulle, i den utsträckning som i konsulatförordningen föreskrifves för lönade konsulat, konsulat- och expeditionsafgifterna i och med den nya organisationens ikraftträdande tillfalla konsulskassan. Enligt de af minister Gude uppgjorda beräkningar skulle desamma utgöra, för Shanghai kr. 7,750 samt för Kobe kr. 3,100.

Såsom ofvan omförmäldt, har departementet för det inre i sitt underdåniga betänkande den 29 september 1899 förutsatt, att man för Norges del icke borde anordna de i orenade Rikenas konsulära representation i Japan och Kina utan att ärendet förelagts Stortinget. Departementet ville tillråda, att de af departementet föreslagna belopp, derest de vunne nådigt bifall, måtte uppföras i det förslag till utrikesbudget, som

Tredje hufvudtiteln. 17

korn me att föreläggas nästa Storting. För egen del har jag så mycket mindre att erinra häremot, som frågan om anslagets förhöjning kommer att föreläggas äfven den svenska Riksdagen. För öfrigt måste den anordning som nu ifrågasättes alltid betraktas som provisorisk och behöfva ändras och förbättras, allt efter som vår kännedom om och våra förbindelser med Ostasien utvecklas.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder medgifva, att i förslaget till de Förenade Rikenas utrikesbudget för år 1901 upptages följande organisation af de Förenade Rikenas konsulära representation i Ostasien:

dels att i staden Kobe upprättas ett lönadt generalkonsulat med distrikt omfattande kejsarriket Japan,

att de vid hufvudstationen inflytande konsulat- och expeditionsafgifter äfvensom de från vicekonsulsstationerna inflytande konsulatafgifter redovisas till konsulskassan i enlig-

het med de för lönade konsulat i allmänhet gällande bestämmelser, att å konsulskassan anvisas att årligen utgå:

lön för generalkonsuln i Kobe ..............................................................................kr. 18,000

anslag till kontorskostnader att inför utrikesdepartementet redovisas............... » 3,000

Summa kr. 21,000,

att generalkonsulatets innehafvare tillerkännes rätt till ersättning för resekostnader enligt ingifna och godkända räkningar till och från Kobe vid ut- och hemresan;

dels att å konsulskassan till ett olönadt vicekonsulat i Yokohama, i händelse af behof, anvisas ett årligt anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet af kr. 1,000;

dels att i staden Shanghai vid inträffande ledighet upprättas ett lönadt generalkonsulat med distrikt omfattande Kinesiska Riket och britiska kolonien Hongkong;

att de vid hufvudstationen inflytande konsulat- och expeditionsafgifter äfvensom de från vicekonsulsstationerna inflytande konsulatafgifter redovisas till konsulskassan i enlig-

het med de för lönade konsulat i allmänhet gällande bestämmelser; att å konsulskassan anvisas att årligen utgå:

lön för generalkonsuln i Shanghai ...................................................................... kr. 24,000

» » vicekonsuln till samma belopp som genom Eders Kongl. Maj:ts beslut

den 4 augusti 1899 bestämts för kontorsbiträdet.................................... » 9,000

anslag till kontorskostnader att inför utrikesdepartementet redovisas enligt

Eders Kongl. Maj:ts beslut den 29 sept. 1899............................................. » 6,000

Summa kr. 39,000

att generalkonsulatets och vicekonsulsbefattningens innehafvare tillerkännes rätt till ersättning för resekostnader enligt ingifna och godkända räkningar till och från Shanghai vid ut- och hemresan;

liih. till Rikad. Prof. 1900. I Sami. 1 A/d.

18 Tredje hufvudtiteln.

dels slutligen, under förutsättning af upprättandet af ett lönadt generalkonsulat i Kobe, att det nu från konsulskassan under rubriken kontorskostnader utan redovisningsskyldighet jemlikt Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 11 november 1870 till beskickningen i Tokio utgående anslag af kr. 4,000 för år öfverflyttas till kabinettskassan under rubriken ministerstaten.

Till denna hemställan, deruti öfrige närvarande svenske och norske statsrådsledamöter i underdånighet sig förenade, behagade Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall.

2:o.

Herr statsministern anhöll nu att få föredraga förslag till de Förenade Rikenas gemensamma utrikesbudget för år 1901 och anförde i underdånighet:

Uti den faststälda utrikesbudgeten för år 1900 äro de särskilda utgiftsposterna på Tcabinettshassan upptagna till följande bolopp:

ministern för utrikes ärendena.......................................... kr. 24,000

utrikesdepartementet ......................................................... » 45,850

ministerstaten ....... » 478,750

militärattachéer ............... » 12,000

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter .................. » 95,900

eller tillsammans kr. 656,500

I det förslag till utrikesbudget för år 1901, för hvilket jag nu ber att få för Eders Kongl. Maj:t redogöra, har jag uppfört utgiftsrubrikerna ministern för utrikes ärendena, utrikesdepartementet samt skrifmaterialier, expenser och extra utgifter med oförändrade belopp, hvaremot slutsummorna af de öfriga två rubrikerna, ministerstaten och militärattachéer, blifvit förhöjda, den förra rubriken med kr 18,000 från kr. 478,750 till kr. 496,750 och den senare med kr. 6,000 från kr. 12,000 till kr. 18,000.

Förhöjningen å rubriken minister staten har föranledts dels deraf, att det hittills jemlikt nådiga beslutet den 11 november 1870 från konsulskassan såsom kontorsbidrag utgående anslaget af kr. 4,000 till Kongl. nederländska beskickningen i Tokio, hvilken tillvaratager de Förenade Rikenas diplomatiska intressen i Japan, blifvit, i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts förut denna dag fattade nådiga beslut angående omreglering af konsulatväsendet i Ostasien, öfverflyttadt till kabinettskassan under nu ifrågavarande rubrik, dels ock att jag ansett mig böra föreslå ökning af anslaget till Eders Kongl. Maj:ts beskickning i Madrid med kr. 14,000.

Anslaget till sistnämnda beskickning utgjorde enligt 1765 års ministerreglemente rdr hamb. banco 7,720, motsvarande kr. 30,880, deraf kr. 28,000 för ministern och kr. 2,880 för en legationssekreterare. Sedermera undergick detta anslag tid efter annan för-

Tredje hufYudtiteln. 19

ändring och upptogs i 18*59 års stat till rdr hamb. banco 4,500, motsvarande kr. 18,000, utgörande allenast traktamente för eu ministerresident. Vid sistnämnda belopp bibehölls anslaget till år 1877, då traktamentet höjdes med kr. 2,000.

Redan kort derefter framhöll dåvarande ministerresidenten i nämnda stad vid flere särskilda tillfällen såväl otillräckligheten af berörda traktamente till följd af de i Madrid rådande höga lefnadskostnaderna, som ock behofvet af anställande vid beskickningen af en legationssekreterare för att biträda beskickningschefen vid handläggningen af de alltjemt växande göromålen och vid förfall för ministern kunna öfvertaga beskickningen. Vid underdånig föredragning den 20 december 1880 af de Förenade Rikenas utrikesbudget för 1882 förklarade också dåvarande ministern för utrikes ärendena, att han skulle hafva velat föreslå Eders Kongl. Maj:t att af Riksdag och Storting begära medel till förstärkning af de löner å ministerstaten, hvilka visat sig vara otillräckliga, såsom fallet synnerligen vore med den, som utginge till ministern i Madrid, äfvensom till anställande vid beskickningen derstädes af en legationssekreterare, men att han afhölle sig derifrån allenast på den grund, att statsverkens dåvarande ställning fortfarande påbjöde ett uppskof. Vid framläggande för Eders Kongl. Maj:t den 21 december 1883 af förslag till utrikesbudget för 1885 återkom utrikesministern till frågan. Jemte framhållande att ministern i Madrid icke utan att till sitt förfogande ega ett biträde kunde medhinna utförandet af de talrika göromålen på beskickningen, hemstälde utrikesministern, att i Madrid finge anställas en legationssekreterare med lön af kr. 6,000 och med rätt att af beskickningschefen uppbära ersättning för bostad och vivre äfvensom arfvode såsom chargé d’affaires under ministerns frånvaro; hvarjemte ministern för utrikes ärendena föreslog, att den otillräckliga lönen för beskickningschefen, hvilken med afseende på de vigtiga underhandlingar, som blefvo honom under 1882 anförtrodda, erhållit rang af ministre plénipotentiaire, måtte höjas från kr. 20,000 till kr. 33,000. Dessa förslag vunno dock icke Riksdagens bifall, hvarför den till norska Stortinget gjorda framställning i ärendet återtogs.

Sedermera och efter det besparing å annan post uppkommit, ökades ministerlönen i Madrid under år 1887 med kr. 2,000 till kr. 22,000, med hvilket belopp den fortfarande utgår. Legationssekreterare eller annat biträde åt ministern har icke blifvit vid beskickningen anstäld.

Jemväl den nuvarande innehafvaren af ministerposten i Madrid har vid upprepade tillfällen framhållit ministerlönens otillräcklighet. Lefnadskostnaderna i Madrid hade under de senare åren alltjemt ökats, så att Madrid nu utan tvifvel vore en af de dyraste hufvudstäder i Europa. Enligt en af ministern afgifven detaljerad uppgift å de en gift beskickningschef i Madrid påhvilande nödvändiga utgifter, kunde dessa icke sättas lägre än till kr. 32,000.

Derjemte har ministern flera gånger påpekat det ohållbara i det nuvarande förhållandet, att beskickningschefen lemnades utan hvarje arbetshjelp och sålunda vore hänvisad till att sjelf af egna medel bekosta erforderlig sådan. På grund dels af de i Spanien rådande invecklade administrativa förhållandena, dels ock af mängden af för nämnda land säregna reklamationsärenden, hade, enligt hvad af ministern anförts, beskick-

20 Tredje hufvndtiteln.

ningen ovilkorligen behof af ett praktiskt biträde med kännedom om såväl spanska förhållanden i allmänhet som de lokala förhållandena i Madrid, personligen bekant med de särskilda underordnade myndigheterna och mäktig särskildt spanska språket. I snart sagdt hvarje angelägenhet, som beskickningen egde att handlägga, erfordrades det, och särskildt vid behandlingen af de talrika reklamationsmålen, förutom skriftliga framställningar — i regeln på spanska — till de centrala embetsverken, upprepade muntliga anbefallningar och påminnelser hos de olika underordnade myndigheter, genom hvilka ärendet skulle passera. För verkställande af dessa ständigt återkommande förhandlingar med de underordnade tjenstemännen äfvensom för utförande af öfversättnings- och andra kansliarbeten hade ministern hemstält, att vid beskickningen måtte anställas en fast kanslist med en lön af exempelvis kr. 4,000 om året. För beklädande af en sådan post funnes en lämplig kandidat i en i Madrid bosatt norrman, hvilken vore anstäld hos ministern såsom privatsekreterare, efter att förut under en följd af år hafva innehaft samma befattning hos deu nästföregående beskickningschefen, och som egde vana vid ärendenas behandling i de olika spanska embetsverken.

För min del är jag öfvertygad om nödvändigheten att höja den för ministerposten i Madrid nu fastställda lön. Det är en känd sak, att lefnadskostnaderna i Madrid äro synnerligen höga, och den utredning som verkställts har ställt utom allt tvifvel, att den nuvarande lönen är alldeles otillräcklig, i all synnerhet för en gift beskickningschef, äfvensom att den icke kan sättas lägre än till kr. 32,000, för att motsvara de utgifter, som påhvila postens innehafvare. Den nuvarande ministerns företrädare i embetet, som äfvenledes var gift, representerade visserligen de Förenade Rikena på ett fullt värdigt sätt oaktadt den otillräckliga lönen, men detta berodde på, att han vid sidan af sin lön egde en betydande enskild förmögenhet, ett undantagsförhållande, hvartill man väl icke kan eller bör taga hänsyn vid fastställande af aflöningen för en beskickning. Erfarenheten har för öfrigt visat, att de flesta af dem, som hos oss egna sig åt den diplomatiska banan, icke besitta nämnvärda egna tillgångar, och för tjensten måste det vara till gagn, att någon dylik hänsyn ej behöfver tagas, hvarken när inträdessökande skola antagas, eller vid befordran eller förflyttning.

Likaså är jag öfvertygad om det behöfliga i en ökning af personalen vid beskickningen i Madrid. De intressen, hufvudsakligen af ekonomisk art, som denna beskickning har att bevaka, äro ingalunda ovigtiga. De Förenade Rikenas handel och sjöfart på Spanien äro redan nu betydande och befinna sig i stadig ökning. Beskickningens mellankomst i hithörande ärenden tages oupphörligt i anspråk, och frukterna af dess bemödanden äro ock påtagliga. Sålunda, för att endast anföra en sida af dess verksamhet, lyckas det beskickningen icke sällan att genom sin bemedling hos de spanska myndigheterna erhålla lättnader för våra fartyg i gällande karantänsbestämmelser samt att utverka befrielse från böter, som för öfverträdelse af tull- och andra reglementen blifvit ådömda svenska och norska rederier och affärsmän, äfvensom återbetalning af tulldifferenser, uppkomna genom origtig tillämpning af tulltaxan och tullreglementet — allt fall som, på grund af i Spanien gällande stränga bestämmelser i hithörande ämnen och i

Tredje hufvudtiteln. 21

öfrio-t säregna förhållanden, derstädes torde inträffa oftare än i de flesta andra länder. Ensamt under det senast förgångna året uppgick, enligt beskickningens arbetsredogörelser, den sammanlagda summan af sålunda återbördade belopp till i det närmaste 44,000 pesetas och året derförinnan till öfver 73,000 pesetas.

Den erforderliga arbetshjelpen kan beredas genom anställande vid beskickningen af antingen en legationssekreterare eller en kanslist. På grund af hvad ministern i Madrid anfört angående det arbete, som skulle af biträdet utföras, anser jag, då man ställes inför valet, att en fast anställd kanslist, som man kan göra räkning på att få behålla under en längre tidsrymd, är att föredraga framför en legationssekreterare, som oftare ombytes. Genom anställande af en kanslist åstadkommes också en besparing, då löneförmånerna för en legationssekreterare näppeligen skulle kunna sättas lägre än till kr. 10,000 om året, medan det årliga arfvodet för en kanslist enligt ministerns förslag kunde bestämmas till allenast kr. 4,000.

Jag har alltså i 1901 års budgetsförslag upptagit anslaget till beskickningen i Madrid med ett med kr. 14,000 förhöjdt belopp i följande poster:

lön till ministern ............................................................... kr. 32,000

arfvode till en kanslist ...................................................... » 4,000

tillhopa kr. 36,000.

Derest, såsom jag vågar hoppas, det nu framställda förslaget om löneförhöjning och arbetsbiträde till ministern i Madrid, vinner Riksdagens och Stortingets bifall, torde Eders Kongl. Maj:t vilja besluta en sammanslagning af beskickningen i Lissabon med den i Madrid — en åtgärd, som redan förut varit påtänkt. Det lönade generalkonsulatet i Lissabon skulle då bibehållas, derest ett sådant pröfvas fortfarande behöfligt, men dess innehafvare icke längre förses med diplomatisk karakter, på sätt nu är fallet, utan ministern i Madrid, som skulle erhålla titeln af envoyé, blifva ackrediterad jemväl vid portugisiska hofvet. Eu anordning såsom den nu angifna skulle enligt min förmening i praktiskt hänseende visa sig bättre och verksammare än den nuvarande, och möjligen ock medföra någon besparing.

För närvarande finnas på utrikesdepartementets stat uppförda löner till två militärattachéer, hvardera lönen å kr. 6,000. De nuvarande innehafvarne af dessa löner åro anställde, den ene i Paris och den andre i Sfi Petersburg, men tidtals har en af lönerna uppburits af den i Berlin anstälde. Behofvet af att hafva en ständig militärattaché i Berlin, för att på nära håll följa det tyska krigsväsendets utveckling äfvensom tillhandagå de talrika svenske och norske officerare, som för sin utbildning eller för utförande af militära uppdrag utsändas till Tyskland, är påtagligt. För tillfället har man hjelpt sig med att derstädes som militärattaché anställa en svensk officer likasom förut under någon tid en norsk, som befunnits villig att utan särskild aflöning från utrikesdepartementet hufvudsakligen af egna medel bekosta sitt uppehälle utomlands, men, förutom att eu sådan anordning icke alltid kan vara att påräkna, torde den i hvarje händelse få betraktas som

22 Tredje hufvudtiteln.

en nödfallsutväg, som endast undantagsvis bör tillgripas. Lönen för denne tredje militärattaché torde böra sättas till samma belopp som en hvar af de båda nuvarande militärattachélönerna eller kr. 6,000 om året; och har derför i budgetförslaget rubriken militärattachéer blifvit ökad med berörda belopp.

En jemförelse mellan kabinettskassans utgifter enligt den fastställda budgeten för 1900 och enligt det nu framlagda förslaget för 1901 visar följande skiljaktigheter:

Ordinarie utgifter:

Af slutsumman för 1901 års utgiftsförslag belöper på Sverige

hela anslaget till hemliga utgifter .................................... kr. 9,900

samt af återstoden, kr. 670,600, enligt den vedertagna proportionen 12: 5.................................................................................. » 473,365

tillsammans kr. 483,265

samt på Norge ........................................................................» 197,235

Summa kr. 680.500.

Summan af de från kabinettskassan utgående expeläanslöner och pensioner har under innevarande år minskats med den pension å kr. 6,000 om året, som uppburits af numera aflidne f. d. envoyén F. T. Lindstrand. Som emellertid under innevarande år en af de Förenade Rikenas ministrar uppnått pensionsåldern och under nästinstundande år ytterligare en uppnår samma ålder, har jag icke ansett mig böra ifrågasätta ändring af den i 1900 års budget för denna utgiftspost upptagna siffra. Fn annan förändring rörande ifrågavarande rubrik, hvilken dock icke inverkar på dess slutsumma har inträffat derigenom, att Eders Kongl. Maj:ts minister i Paris envoyén F. Due, vid erhållande af nådigt afsked från ministerposten den 7 februari innevarande år, fått sig tillerkänd en årlig pension af kr. 6,000, att utgå från och med den 1 derpåföljande maj, samt att den till envoyén H. Åkerman utgående expektanslön till samma belopp, kr. 6,000 för år, genom hans utnämnande till minister i Paris från samma tid bortfallit.

Konsulskassans inkomster af konsulatafgifter beräknades i 1900 års budgetförslag till kr. 291,900. Med ledning af beloppet af de konsulskassan tillkommande konsulatafgifter för 1898 kan antagas, att ett ej obetydligt högre belopp än det nyssnämnda

Tredje hufvndtiteln.

kommer att under år 1901 inflyta till konsulskassan vid de konsulat, hvilka redan nu till utrikesdepartementet redovisa för konsulatafgiftsuppbörden. Härtill kommer att, derest det förslag till organisation af de Förenade Rikenas konsulära representation i Ostasien, hvilket jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut denna dag upptagits i förevarande budgetförslag, vinner Riksdagens och Stortingets bifall, till konsulskassau komma att ingå de vid generalkonsulaten i Kobe och Shanghai inflytande konsulatafgifter, beräknade till ett sammanlagdt belopp af kr. 10,850 för år. Jag anser mig derför kunna hemställa, att för åstadkommande af jemvigt emellan konsulskassans inkomst- och utgiftsposter konsulskassans inkomst af konsulatafgifter måtte för år 1901 få upptagas med ett till kr. 324,900 ökadt belopp. Jag erinrar härvid, att uppkommande öfverskott å konsulskassan, enligt Eders Kongl. Majtts beslut den 4 december 1893, skola fördelas mellan Sverige och Norge efter proportionen af de båda rikenas bidrag till konsulskassan såväl genom statsbidrag som genom erlagda konsulat- och expeditionsafgifter. Inkomsten torde således med ledning af de under 1898 influtna konsulatafgifter kunna upptagas med följande belopp:

från Antwei-pens distrikt:

från hufvudstationen ........................................................... kr. 8,700

» vicekonsulaten............................................................ » 1,900 kr_ 10,600

från Archangels distrikt ...................................................................................... » 1,700

» Barcelonas » ...................................................................................... » 4,900

» Bilbaos » ............................................................................-.......... » 6,700

» Genuas distrikt:

4,800

13,700

20,000

9,000

3,100

22,700

Transport kr. 97,600

24 Tredje hufvudtiteln.

Transport kr. 97,600

från Leiths distrikt:

från hufvudstationen ............................................................ kr. 3,100

» vicekonsulaten............................................................... » 19,800 , 22,900

'» Lissabons distrikt.......................................................................................... » 3,800

» Londons distrikt:

från hufvudstationen ............................................................ kr. 34,700

» vicekonsulatet i Cardiff................................................ » 14,500

» » i Liverpool .......................................... » 10,300

> » i Newcastle.......................................... » 24,900

» » i The Hartlepools .............................. t 4,400

» de öfriga vicekonsulaten............................................. » 51,950 » 140,750

» Lybecks distrikt:

från hufvudstationen ............................................................ kr. 4,300

» vicekonsulaten............................................................ » 3,400 » 7,700

» Newyorks distrikt ....................................................................................... » 29,800

» Rigas distrikt:

från hufvudstationen ........................................................... kr. 5,000

» vicekonsulaten........................................ » 2,200 » 7,200

» Rio de Janeiros distrikt:

från hufvudstationen ................................... kr. 3,700

» vicekonsulaten............................................................... » 3,700 » 7,400

» Shanghais distrikt.......................................................................................... » 7,750

Summa kr. 324,900,

hvaraf med ledning af 1898 års siffror i runda tal kr. 100,427 eller 30,9i procent antagas belöpa på svenska och kr. 224,473 eller 69,09 procent på norska fartyg.

Konsulskassans inkomster af expeditionsafgifter, som för 1900 beräknades till kr. 18,000, torde kunna uppföras med samma belopp. På grund af 1898 års uppbörd kunna ifrågavarande afgifter i runda tal beräknas utgöra för svenska ärenden omkring kr. 7,337 eller 40,76 procent, för norska ärenden kr. 10,591 eller 58,84 procent samt för sådana ärenden, hvilka äro att betrakta såsom för båda rikena gemensamma, kr. 72 eller 0,4o procent.

Om till den beräknade inkomsten af konsulatafgifter ............................. kr. 324,900

samt af expeditionsafgifter.................................................................................... » 18,000

läggas statsbidrag till samma belopp, hvarmed dessa under en följd af år utgått och jemväl för 1900 blifvit beviljade, nämligen kr. 160,000 från Sverige och kr. 120,000 från Norge eller tillsammans .......................................... » 280,000

skulle konsulskassans inkomster komma att utgöra i det hela........................ kr. 622,900.

Tredje liufvudtiteln. 25

Beträffande härefter konsulskassans utgifter upptages bidraget till utrikesdepartementet med oförändradt belopp, kr. 20,600.

I fråga om rubriken löner och arfvoden inträder ökning

dels på grund af Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut denna dag, att i förslaget till de Förenade Rikenas utrikesbudget för år 1901 skall ej mindre upptagas lön för en

generalkonsul i Kobe........................................................................... kr. 18,000

samt lön för en vicekonsul i Shanghai............................................. > 9,000

än äfven den nuvarande lönen till generalkonsuln i Shanghai,

kr. 18,000, ökas till kr. 24,000 eller med ....................................... » 6,000

dels och derigenom, att vice konsulslönen i Newyork genom nådigt beslut den 17 innevarande månad blifvit ökad från kr.

6,000 till kr. 9,000 eller med ............................................................ » 3,000 kr. 36,000

Ä andra sidan inträder minskning i rubriken derigenom, dels att den genom nådiga beslutet den 4 augusti innevarande år till kr. 9,000 årligen förhöjda, men i budgeten för 1900 till.............................................................................................. kr. 6,000

upptagna lön till biträdet vid generalkonsulatet i Shanghai kommer att bortfalla från den tid, den nya vicekonsulslönen vid generalkonsulatet börjar att utgå;

dels att de för vicekonsuln i Newyork i 1900 års stat uppförda två ålderstillägg å tillhopa ................ .................................... » 1,000

upphört att utgå genom den senaste innehafvaren af befattningen Chr. Ravns den 30 sistlidne juni skedda utnämning till konsul i Newyork;

dels och att lönen för generalkonsuln i Köpenhamn blifvit jemlikt nådigt beslut den 27 nästlidne oktober nedsatt från kr.

15,000 till kr. 12,000 eller med........................................................ » 3,000 » 10,000

utgörande sålunda hela ökningen på ifrågavarande rubrik............ kr. 26,000.

En ytterligare, denna rubrik rörande förändring, hvilken dock icke inverkar på rubrikens slutsumma, är, att Eders Kongl. Maj:t den 4 augusti innevarande år, jemte förklarande att de Förenade Rikenas konsulat i Archangel skall upphöra att benämnas generalkonsulat, beslutat, att till innehafvaren af konsulsbefattningen skall anslås en lön af kr. 8,000 för år och en resekostnadsgodtgörelse i ett för allt af kr. 4,000 för år, sålunda tillhopa kr. 12,000, eller samma belopp som i 1900 års budget är uppfördt såsom lön åt generalkonsuln i Archangel.

I afseende å anslag till hontorshostnader mot redovisningsshyldighet uppstår ökning derigenom, att Eders Kongl. Maj:t dels genom nådigt beslut den 29 sistlidne september Bill. till Rikad. Prof. 1900. 1 Smil. 1 A/d. 4

26 Tredje hnfvudtiteln.

bestämt, att ifrågavarande anslag till generalkonsulatet i Shanghai skall från och med

1899 års början höjas från kr. 4,000 till kr. 6,000, sålunda med ..................... kr. 2,000

dels ock genom förut omförmälda nådiga beslutet af denna dag förordnat, att i budgetförslaget för år 1901 skall för generalkonsulatet i Kobe upptagas anslag till kontorskostnader att inför utrikesdepartementet redovisas af ............ » 3,000

kommande sålunda denna rubrik att ökas med ...............................................—. kr. 5,000.

Anslagen till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet hafva minskats med det jemlikt nådiga beslutet den 11 november 1870 till beskickningen i Tokio nu utgående

belopp af ..............-................................................................................................ kr. 4,000

hvilket, såsom ofvan omförmälts, på grund af Eders Kong]. Maj:ts förut åberopade nådiga beslut af denna dag skall, under derför gifven förutsättning, till kabinettskassan under rubriken ministerstaten öfverflyttas. Ä andra sidan

har konsulskassans förevarande anslagsrubrik ökats med..................................... » 1,000

hvilket belopp, jemlikt sistnämnda beslut, skall i händelse af behof anvisas de Förenade Rikenas olönade vicekonsulat i Yokohama. Hela minskningen å

anslagsrubriken utgör således ................................................................................ kr. 3,000.

Utgifterna till pensioner hafva icke undergått någon förändring.

Hvad beträffar posten skrifmaterialier, expenser och extra utgifter, som i 1900 års budgetförslag upptogs med kr. 35,550, får jag i underdånighet hemställa, det densamma måtte under rubriken diverse utgifter ökas med kr. 5,000, motsvarande approximativt beräknade ersättningar dels till vikarier, som på grund af vakans eller ordinarie innehafvare meddeladt uppdrag förordnas att förestå lönad konsuls-, vicekonsuls- eller kontoristbefattning på annan ort än der vikarie är bosatt, för kostnaderna för de af dem i anledning af förordnandena företagna resor, kr. 3,000, dels ock, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts förut denna dag fattade nådiga beslut, till de blifvande innehafvarne af de föreslagna lönade konsulära befattningarna i Japan och Kina för resekostnaderna till och från tjenstgöringsorten vid ut- och hemresan.

Konsulatförordningen medgifver för närvarande icke ersättning för konsulattjenstemäns på grund af förordnanden företagna resor. Dylika förordnanden förekomma regelbundet, ehuru antalet förordnanden kunna variera under olika år. Sålunda har under de 3 senaste åren förekommit:

år 1899:

Yicekonsulsförordnande i Newyork (från Havre)

Generalkonsuls d:o » London ( » Leith)

Konsuls d:o » Leith ( » London)

Generalkonsuls d:o » Antwerpen ( » London).

Tredje hufvndtiteln.

år 1898:

Vicekonsuleförordnande

D:o d:o

Konsuls d:o

Generalkonsuls d:o D:o d:o

D:o d:o

i Köpenhamn (från Helsingfors)

» Cardiff ( » London)

» Newyork ( » Genua)

» Barcelona ( » London)

» Antwerpen ( » London)

» Archangel ( » S:t Petersburg).

år 1897:

Geueralkonsulsförordnande i Genua (från Lybeck)

Vicekonsuls d!o » Bordeaux ( » Paris); hvarjemte vikarier förordnats att uppehålla kontoristbefattningarna vid generalkonsulatet i London. Som det emellertid i de flesta fallen är omöjligt att förutse, när ett dylikt vikariatförordnande kan inträffa, eller hur lång tid detsamma kan komma att räcka, är det oundvikligt, att en vikarie, som utan uppskof och på obestämd tid eger att på befallning begifva sig till annan tjenstgöringsort, får vidkännas jemförelsevis dryga kostnader, för hvilka .ingen ersättning för närvarande beredes honom. Jag anser derför rättvist, att vikarien under sådana omständigheter af statsmedel får ersättning enligt ingifna och godkända räkningar för åtminstone sina resekostnader till och från den tillfälliga tjenstgöringsorten. Det belopp af kr. 3,000 för år, som nu förslagsvis uppförts till sådan resekostnadsgodtgörelse, torde under vanliga förhållanden vara tillräckligt.

Konsulskassans utgifter år 1901 skulle alltså omfatta:

utrikesdepartementet .........................................................................................--- kr. 20,600

konsulsstaten:

a) löner och arfvoden..........................................................--- kr. 410,900

b) anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet » 81,000

c) anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet » 58,300

d) pensioner..........................................................................* 11,550 » 561,750

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter..................................................... 8 40,550

Summa utgifter kr. 622,900.

Denna summa motsvaras af den ofvan gjorda inkomstberäkningen.

En sammanställning af beräkningarna för 1900 och 1901 skulle hafva följande utseende:

Inkomster: 1900. 1901. Ökning. Minskning.

statsverkens bidrag..........-............. ... kr. 280,000 kr. 280,000 —

konsulatafgifter....................................... » 291,900 » 324,900 kr. 33,000

expeditionsafgifter ...... » 18,000 18,000 — *

Summa kr. 589,900 kr. 622,900 kr. 33,000 —

28 Tredje hufyudtiteln.

De summor, som för tillfälliga och oförutsedda utgifter samt till betäckande af möjligen bristande inkomster skulle behöfva begäras af Stortinget, anser jag böra i likhet med föregående år beräknas till kr. 12,000 för kabin ettskassan och kr. 16,000 för konsulskassan. För Sveriges del lärer Eders Kong], Maj:t vilja af Riksdagen begära samma dispositionsrätt öfver uppkommande besparingar, som hittills varit medgifven.

Jag hemställer i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t behagade öfver de af mig uppgjorda förslag och beräkningar infordra Kongl. Norska regeringens betänkande.

Till hvad hans excellens herr statsministern sålunda hemställt och deruti öfrige närvarande svenske och norske statsrådsledamöter i underdånighet sig förenade, behagade Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall.

In fidem:

C. H. Strömfelt.

i

Tredje hufvudtiteln.

29 Bilaga N:o 1.

Minister 0. Gndes rapport öfveren honom i nåder anbefald resa till Japan och Kina för undersökning af bästa sättet för organisation af de Förenade Rikenas representation i dessa länder.

IV.

De Förenade Rikenas konsulära representation i Ostasien.

FrågaD, huruvida upprättandet af en egen konsulskår må anses nödvändigt för att skydda de Förenade Rikenas intressen i Japan och Kina, bör, för att kunna tillfyllestgörande besvaras, betraktas från tre väsentligt olika sidor af konsulär verksamhet i dessa länder. Den bör ses från handelns, från sjöfartens och från juriediktionens synpunkter.

Om man tager hänsyn till den roll, en konsul kan spela i afseende å utvecklingen af de Förenade Rikenas handel, är det tydligt, hvilken stor skilnad, såväl ifråga om förmåga som vilja att tjena detta mål, som förefinnes mellan en egen konsulskår och en konsulskår, som i första hand tjenar sitt eget land och först i andra hand de Förenade Rikena. Bristen på förmåga hos den sistnämnda härleder sig till en del ur bristande kunskap. Man kan icke räkna på att en främmande makts konsulära tjenstemän skola ega nödig kunskap om de Förenade Rikenas produktion och de egenskaper hos de olika varorna, som skulle göra dessa lämpliga till att konkurrera med andra länders produkter på den särskilda marknad, konsulerna äro satte att öfvervaka och iakttaga. Äfven med den bästa vilja lära de dock i allmänhet icke ega förmåga att lemna så tillfyllestgörande upplysningar angående de utsigter, den främmande marknaden erbjuder, som ofta erfordras för att vägleda hemlandets produktion till frambringande af konkurrensdugliga varor. De äro alltför upptagna af samma arbete i sitt eget lands intresse. Brist på kännedom om skandinaviska språk, handelscoutumer och arbetsmetoder tillkommer dessutom såsom hindrande egenskap; och äfven om förmåga skulle finnas hos mången af

30 Tredje hufvudtiteln.

dessa, för tillvaratagande af de Förenade Rikenas intressen antagna främmande konsulattjenstemän, äro de ofta rent af i saknad af vilja. Detta gäller i alla de tillfällen, då våra länders intressen komma i konflikt med en dylik tjenstemans eget lands intresse. Hans pligt förbjuder honom helt enkelt att tillvarataga våra intressen på bekostnad af hans eget lands, om han är »consul missus» för det landet, och hans vilja lär i allmänhet bindas af samma hänsyn, äfven om han är en »consul electus» af en främmande nationalitet. Hos en dylik träder också ofta skötandet af hans egna affärer hindrande i vägen för hans verksamhet såsom representant för våra länder. Isynnerhet gäller detta i Ostasien, hvarest alla leveranser till allmänna inrättningar ske genom »licitation». Inbjudan sker till inlemnande af »tenders», anbud på ett visst kvantum af en viss vara. Om konsulns egen firma handlar med denna vara, lär han i sitt eget intresse väl akta sig för att öka antalet konkurrenter genom att underrätta våra producenter om ett sådant tillfälle till afsättning. Detta är ur handelns synpunkt den vigtigaste invändningen mot att såsom konsuler anställa personer, hvilka antingen i egenskap af »consules missi», för sitt eget lands, eller såsom köpmän, för sin egen verksamhets skull, kunna komma i konflikt med ett fackmessigt och effektivt utöfvande af konsulär verksamhet för våra länder.

Från sjöfartens sida är det också allt skäl att önska upprättandet af en egen konsulskår. Af alla kaptener, jag träffat under min resa i östern, hör jag detsamma. De önska icke många konsulat, men att de, som anses nödvändiga, besättas med skandinaver och helst med särskildt utsända konsuler. Här spela språk och kännedom om våra sjöfartsförhållanden den vigtigaste rollen. Fn främmande konsul kan, isynnerhet om han är »consul missus» för ett annat land, visserligen handlägga vanligen förekommande konsulatgöromål, såsom in- och utklareringar, af- och påmönstringar, på ett tillfredsställande sätt, men frågan gestaltar sig annorlunda, så snart det gäller konsulns uppträdande såsom sjöfartens representant gentemot de lokala myndigheterna, hvilket i de många mål, som här kunna uppstå till följd af missförstånd och de lägre lokala myndigheternas, särskildt polisens, ofta brutala och hänsynslösa uppträdande, kan blifva nödvändigt. Här erfordras för en tillfyllestgörande representation mera än som kan begäras af en främmande makts representant, först och främst den kännedom om våra språk och våra sjömäns förhållanden, som kan gifva honom ett klart begrepp om den förevarande sakens betydelse och vigt samt om värdet af befälhafvares eller besättnings förklaringar. Gäller detta för en främmande »consul missus», gäller det naturligtvis i ännu högre grad för en främmande »consul electus», som ju, utom att han saknar kunskap i sjörätt, aldrig kan hafva samma auktoritet gentemot de lokala myndigheterna som en utsänd konsul. Detta är en sak af stor vigt i Östern, der intet embete respekteras, som icke är utrustadt med full officiel auktoritet. Och »consules electi» på en plats, der det eljest fins »consules missi», åtnjuta icke den auktoritet, som i många fäll är nödvändig och i hvarje fall önsklig.

Konkurrensen spelar också hvad sjöfarten angår en icke obetydlig roll. Det är klart, att i de fall, då en främmande makts »consul missus» kan låta sitt eget lands fartyg komma i åtnjutande af en eller annan förmån framför våra fartyg, det är hans pligt

Tredje hufvudtiteln. 31

såsom sitt eget lands representant att först och främst låta denna förmån komma de förstnämnda fartygen till godo. Eu köpmanskonsul å andra sidan, som i allmänhet sjelf är befraktare, ofta agent för ett af de stora japanska eller kinesiska ångfartygsbolagen, stundom sjelf redare, befinner sig inför frågan om pligt eller eget intresse bör ega företräde, och det är icke tvifvelaktigt, att vågskålen kommer att luta åt det håll, som är fördelaktigast för vederbörande sjelf. Men härmed äro icke våra rederier betjenta.

Om man betraktar frågan angående fördelen af en egen konsulskår i jemförelse med representation genom främmande antingen »consules missi» eller »electi» ur jurisdiktionens synpunkt, skall fördelen af egna konsuler blifva ännu mera i ögonen fallande. Det må erinras, att konsulerna i dessa länder ega fullständig domaremyndighet i alla mål, som röra deras respektive länders undersåtar, såväl sinsemellan som i förhållande till andra europeer och de infödda japanerna eller kineserna. Det är helt enkelt en omöjlighet för en utländing, äfven om han är »consul missus» och möjligen jurist, att kunna döma enligt svensk eller norsk rätt, hvari han saknar till och med den allra enklaste kunskap. När härtill kommer svårigheten för många af vårt sjöfolk att uttrycka sig på ett främmande språk, är det klart, att våra landsmän utan egen sakkunnig representation och domareinyndighet befinna sig i en mycket ofördelaktig ställning jemfördt med andra länders undersåtar. Detta är af den allra största betydelse för vår sjöfart och för landsmän, som hafva bosatt sig eller tänka på att bosätta sig i dessa aflägsna länder. Det har också redan i många fall visat sig, att svårigheter uppstått af denna orsak.

Det kunde för många synas som om i framtiden denna uppfattning endast skulle gälla ifråga om Kina, hvarest naturligtvis den konsulära jurisdiktionen ännu i oöfverskådliga tider måste blifva beståndande, men icke beträffande Japan, hvarest denna jurisdiktion skall upphöra från de nva traktaternas trädande i kraft år 1899. Jag vill i detta hänseende citera ett uttalande — i ett bref, som jag sedermera under »Nagasaki» tillåter mig intaga i sin helhet — af vår representant, tyske konsuln Mliller-Beeck i Nagasaki, en man med stor erfarenhet och af erkänd duglighet. Han säger i sin skrifvelse till utrikesdepartementet den 8 januari 1897 bland annat följande, som visar, dels hvad slags ärenden under senaste tiden förekommit i Nagasaki, dels hans uppfattning af ställningen i Japan med hänsyn till jurisdiktionen efter traktaternas ikraftträdande:

»Då de flesta norrmän endast ofullkomligt tala engelska, och de främmande konsuler, som förestå de svensk-norska konsulaten, icke förstå norska, lida de norska intressena mycket på grund af denna omständighet. Detta olyckliga förhållande gör sig isynnerhet gällande beträffande alla jurisdiktionela ärenden. Under förra året infördes i detta konsulats matrikel öfver norska medborgare 4 norrmän, och redan hafva flera klagomål anmälts för konsulatet.

Dessa ärenden hafva dock dels kunnat afgöras genom vänskaplig öfverenskommelse utan rättsligt afgörande, dels afvisats. De angingo betalning af utestående fordringar, fordringar angående lön, tvister angående ett hyreskontrakt och en anklagelse för stöld.

32 Tredje hufvndtiteln.

Ett brottmål mot cn svensk för våld mot hans styrman öfverlemuades till konsulatet i Kobe till dess vidare handläggning. Vidare utfärdades två arresteringsorder mot tvenne rymda matroser.

Dessutom förorsakade under förlidet år det norska ångfartyget »Freyass sammanstötning med en japansk ångare här i hamnen m$nga förhandlingar, liksom konsulatet fortfarande hade att göra med »Skarpsno»-målet.

Enligt min ringa åsigt kommer upphäfvandet af den konsulära jurisdiktionen sommaren 1899 att med afseende å konsulernas verksamhet endast öka deras arbete, då redan blott på grund af de tvistande parternas bristande kännedom om hvarandras språk talrika meningsskiljaktigheter och missförstånd måste uppstå, och här tala — frånsedt några af prefekturens tjensteman — de japanske embetsmännen, såvidt de öfver hufvud taget tala något främmande språk, endast en högst bristfällig engelska.

Särskildt i sjöfartsärenden kan man med säkerhet emotse många reklamationer, då det för ögonblicket icke finnes något hamnreglemente och icke någon hamnkapten. Men häri torde eu förändring ske efter 1899. De till ett hamnreglemente hörande straff' skola då utan tvifvel gifva de vid full ankringsfrihet vana fartygsbefälhafvarne anledning till klagomål o. s. v. De japanske tull- och polistjenstemännens anspråksfulla uppträdande och deras benägenhet att alltid framställa den obetydligaste öfverträdelse såsom ett verkligt brott, kommer också ofta att gifva konsulerna tillfälle att uppträda i den lugnt tänkande medlarens roll. »Skarpsno»-målet visar på det tydligaste, huru äfven norska intressen kunna utsättas för att komma i fara.»

Jag måste helt och hållet instämma i dessa uttalanden. Afskaffandet af den konsulära jurisdiktionen i Japan skall icke, i hvarje fall under den första mansåldern, medföra någon minskning af de fall, i hvilka eu konsul har att uppträda såsom medlare och tolk mellan tvistande parter, utan tvärtom öka dem. Och den stämning af högdragenhet, ren fiendtlighet och delvis hat mot alla främlingar, som nu visar sig hos den japanska befolkningen, hos hvilken de i krigen vunna segrarne stigit åt hufvudet på ett för europeiska intressen farligt sätt, kommer att gifva anledning till många slitningar och sannolikt ofta blodiga uppträden, hvarvid en duglig konsuls energiska ingripande till skyddande af nationela intressen kommer att behöfvas.

Men härtill erfordras särskildt utsända konsuler och helst sådana med juridisk utbildning. Till Kina, der en konsul när som helst kan komma att uppträda såsom domare, borde aldrig skickas andra än juridiskt utbildade konsuler.

Jag måste derför på det hela taget gifvet förorda, att vi till Japan utsända egna konsuler i stället för de främmande dels »consules missi», dels »electi», som nu representera våra länders intressen derute.

Då jag från detta allmänna åskådningssätt gjort ett undantag beträffande Yokohama, har det skett af särskilda skäl, som angifvas under den särskilda redogörelsen för förhållandena i denna stad.

För hvad Kina angår måsto jag förorda utsändandet af flere yrkeskonsuler än den ende, som vi nu hafva i Shanghai.

Tredje hufvudtiteln.

33 Japan.

I detta land hafva vi hittills representerats af de holländska konsulerna. Detta är ännu fallet i Yokohama, der Holland sedan ett par år tillbaka representerats genom en utsänd yrkes-(vice)konsul, för närvarande hr van Reuss. Deremot hafva köpmanskonsuln hr Braess i Kobe och tyske konsuln Miiller-Beeck i Nagasaki upphört att vara holländska konsuler. I Kobe äro de holländska intressena anförtrodda åt den ryske, i Nagasaki åt den franske konsuln. I Kobe ansågo holländarne det nödvändigt att i saknad af en egen utsänd konsul i alla fall representeras af en främmande »consul missus», och den ryske konsuln åtog sig värfvet. Emellertid förklarade såväl den ryske konsuln i Kobe som den franske i Nagasaki, att de omöjligen kunde åtaga sig också de svenska och norska intressena, då dessas ordentliga skötande skulle kräfva för mycken tid. Följden häraf blef, att hr Braess i Kobe och konsul Miiller-Beeck i Nagasaki fortfarande representera Sverige och Norge. Begge hafva emellertid, hr Miiller-Beeck flere gånger skriftligen, hr Braess muntligen till mig, förklarat, att detta endast sker provisoriskt och i afvaktan på att snart se posterna besatta med utsända yrkes-konsuler, något som de begge ansågo alldeles nödvändigt.

Att en dylik olämplig sakernas ordning icke kan fortfara, torde vara tydligt, och af min föregående utredning af frågan följer, att, till och med om man på de platser, der vi hittills varit representerade, skulle kunna finna personer, hvilka såsom »consules electi» eller köpmanskonsuler skulle vara lämpliga och villiga att åtaga sig värfvet såsom våra representanter, måste jag på det bestämdaste afråda valet af sådana personer. Till och med om någon af de på dessa platser etablerade främmande yrkes-konsuler skulle befinnas villig att åtaga sig värfvet, skulle jag icke i vår handels och sjöfarts intresse kunna tillråda att vi begagna oss uteslutande deraf.

De öppna hamnar, der det nu kan blifva fråga om anställande af konsuler äro: Kobe, Yokohama, Nagasaki och Hakodate. Nijgata har alltför ringa betydelse för att bomma i betraktande, hvaremot det kan vara värdt att taga under öfvervägande, huruvida icke Tamsui på Formosa bör göras till station för en konsul.

Kobe.

När jag i mitt förslag till en egen konsulär representation för de Förenade Rikena i Japan nämner Kobe först och som den vigtigaste platsen samt föreslår upprättandet derstädes af ett generalkonsulat för hela Japan, sker det på följande grunder.

Det har redan i min redogörelse för Japans handel blifvit nämndt, att Kobe i jemförelse med Yokohama, den enda plats, som i detta afseende skulle kunna göra Kobe rangen stridig, har gått framåt med jettesteg och redan, hvad införseln af främmande varor angår, har öfverflyglat sin rival. Kobe är in- och utförselshamn för de störa och rika industristäderna Osaka och Kyoto och kommer att växa i betydelse allt

Bill. till Riksd. Prof. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 5

34 Tredje hufYudtiteln.

efter som dessa städers industri ökas, och behofvet af europeiska varor tilltager. När Yokohamas export ännu (1896) visar högre siffror (yen: 61,696,108) än Kobes och Osakas (41,459,141), har detta förhållande sin orsak i den stora exporten derifrån af silke, hvilken likväl icke eger betydelse för oss. Huru Kobe gått framåt beträffande import i jemförelse med Yokohama, ses af följande tabell.

Kobe, som sålunda utgör medelpunkten för Japans import och den naturliga exporthamnen för de stora industrierna, är också f. n. centrum för sjöfarten på Japan. Under 1895 föll på Kobes och Osakas del 36x/2 procent af till hela Japan ankomna fartyg mot 18 V2 på Yokohamas. Af den sammanlagda drägtigheten föll 37 V2 procent på förstnämnda mot 21 procent på sistnämnda plats. År 1896 inkommo (i första inklarering) till Kobe och Osaka 497 fartyg från utlandet med en drägtighet af 665,876 ton, till Yokohama 299 med 514,952 ton. Motsvarande tal för 1895, för Kobe och Osaka 358 fartyg med 452,365 ton, för Yokohama 249 fartyg med 420,252 ton, utvisa ökningen under 1896.

Förhållandet mellan de olika staternas deltagande i sjöfarten på Kobe framgår af följande tabell öfver år 1895 dit ankomna fartyg.

Tredje hufvudtiteln.

Att Frankrike står framför Japan och Norge i tonnage har sin orsak i de stora oceanångarne, som gå i fast route (messageries maritimes).

År 1896 nedgick antalet norska fartyg, som inklarerades till Kobe, till 71 ångfartyg med 54,000 tons drägtighet och år 1897 till 41 ångfartyg med 37,717 ton. Det stora tonnaget åren 1895 och 1896 grundade sig på den höga fraktmarknaden under och efter kriget med Kina, under det året 1897 väl snarare representerar förhållandenas normala tillstånd. Till Yokohama inkommo under åren 1895, 96 och 97 respektive 9, 17 och 19 norska ångfartyg samt under 1895 1 svenskt ångfartyg. Det visar sig alltså, att till och med 1897, då den norska ångfartygsflottan nedgick till hälften af hvad den representerade 1895, var den dock dubbelt så stor som i Yokohama.

Konkurrensen med de engelska, tyska och japanska fartygen är stor, och ett vaket öga och energisk kraft äro nödvändiga för att tillvarataga vår sjöfarts intressen på denna vigtiga plats.

Men dessutom finnes ett ytterst vigtigt skäl att utse Kobe till säte för en generalkonsul för Japan i dess läge i centrum mellan de tre vigtiga städerna Yokohama och hufvudstaden Tokio i öster samt Nagasaki i sydvest. I fall vi få en egen diplomatisk representation i Tokio och konsuler på båda de andra nämnda platserna, kommer generalkonsuln i Kobe alltid att vara i stånd att på kort tid kunna begifva sig till hvilken som helst af dessa platser. .Jernvägsförbindelsen med Yokohama och Tokio sätter honom i stånd till att på omkring 16 timmar begifva sig dit. Jernvägen till Nagasaki kommer sannolikt att fullbordas i en mycket snar framtid, och med ångfartyg kommer man redan nu- på halfannan dag från I£obe till Nagasaki. Det kommer således icke att finnas någon svårighet för den blifvande generalkonsuln att i förekommande vigtigare fall personligen konferera med ministern i Tokio och konsulerna i Yokohama och Nagasaki samt eventuelt verksamt ingripa.

36 Tredje hufvudtiteln.

Om på denna plats sättes en erfaren och energisk man, kommer han, med de utmärkta post- och telegrafförbindelser, som nu finnas i Japan, att kunna icke blott följa utvecklingen af handel och industri öfver hela landet, utan också befrämja sjöfartens intressen med hela styrkan af den auktoritet, hans ställning gifver honom.

Då handeln, industrien och sjöfarten mer och mer koncentrera sig i Kobe, blir också konkurrensen mellan de olika länderna större och större just på denna plats. Om än det engelska inflytandet ännu är öfvervägande äfven här, börjar dock det tyska att i de flesta brancher starkt framträda, och det just i de rigtningar, hvari våra intressen skulle kunna göra sig mera gällande än de olyckligtvis hittills hafva gjort. En stor import af jern och stål eger rum, och — om än de svenska jernoch stålprodukterna ännu blott funnit ringa afsättning på grund af sin alltför goda kvalitet och höga priser — är det dock icke absolut omöjligt att tänka sig en utvidgning af vår marknad, om vi ville rätta vår produktion något mera efter det här förefintliga behofvet. Det kan icke heller råda något tvifvel derom, att med tiden japanerna skola lära sig att sätta värde på en bättre vara, och att marknaden då skall öppnas. Att till handelsmuseet i Osaka skicka en sändning profver på svenska jern- och stålprodukter, spik och verktyg är att anbefalla såsom ett lämpligt medel för att visa, hvad som hos oss i den rigtningen kan presteras. Jag besökte detta museum, och direktören förklarade sig synnerligen villig att taga emot och på ett fördelaktigt sätt utställa artiklar, som skickades honom. Detsamma torde gälla beträffande andra artiklar från våra länder såsom prof på vår träindustri, trämassa och papper.

Andra län- Storbritannien, Tyskland, Nordamerikas Förenta Stater och Kina hafva egna yrkesders konsu- konsuler i Kobe. Engelske konsuln representerar också Osterrike-Ungern, den tyske ler i Kobe. Italien; Kyssland, Frankrike och Spanien hafva yrkeskonsuler, som dock endast hafva titel af vice-konsul. Den ryske representerar sedan 1897 också Holland, den franske Portugal.

Köpmans-konsuler representera Sverige och Norge, Danmark, Belgien, Peru och Hawaii.

Att icke ofvannämnda stormakter hafva generalkonsuler i Kobe, beror dels derpå, att en del af deras diplomatiska representanter (så förhåller sig med England, Italien och Spanien) tillika äro generalkonsuler för Japan, dels derpå att deras konsulära representation ordnats, innan Kobe vuxit upp till den betydelse, staden nu har och framgent kommer att få. Jag har upprepade gånger hört erfarne kolleger i Tokio gilla planen att i detta hänseende lägga hufvudvigten på Kobe.

Aflöning. Hvad bestämmandet af aflöningen för en generalkonsul beträffar, komma härvid flera omständigheter i betraktande. Det kan visserligen sägas, att det är jemförelsevis billigt att lefva i Kobe liksom i Japans öfriga större städer, i det att såväl hyra för hus som de flesta nödvändighetsartiklar såsom kött, fisk, ris, the etc. äro billigare än i Europa, men dervid får icke förbises, dels att prisen på dessa varor och särskildt hyrorna befinna sig i jemnt stigande, dels att prisen på alla importerade varor som erfordras för ett europeiskt hushåll äro betydligt dyrare.

Tredje hufvudtiteln. 37

Dernäst bör man lägga märke till, att en yrkeskonsuls ställning i socialt hänseende är en annan, än den han intager i Europa. Faktiskt representerar konsuln härute statens såväl exekutiva som administrativa makt. Han är domare och polischef, ingen rättstvist kan slitas utan att vädja till hans afgörande, ingeli försäljning eller köp kan afslutas på ett rättsgiltigt sätt utan hans medverkan, intet arf tillträdas, intet äktenskap ingås, utan att det sker under hans tillsyn och registrering. Landets invånare se upp till honom som till den der representerar europeisk statsmyndighet och rätt, och europeerna se i honom sitt naturliga försvar och värn i alla frågor, som beröra skyddandet af deras och deras familjers personer, egendom och intressen. Följden är, att det också fordras mera af dem i afseende å yttre uppträdande och representation, än hvad som fordras af en yrkes-konsul i Europa, och ett visst yttre uppträdande är nödvändigt för att upprätthålla ställningens anseende.

Vidare är en konsul härute tvungen att lefva på samma fot som sina kolleger. Gemensamma intressen att bevaka gentemot de infödda myndigheterna och det gemensamma uppträdandet såsom konsuls-kår göra, att konsulerna i dessa länder ständigt underhålla och måste underhålla förbindelsen sinsemellan, och det deraf följande sociala umgänget gör, att en konsul, som är dåligt aflönad och icke kan lefva på samma fot som kollegerna, snart förlorar sitt inflytande. '

Till jemförelse anföras här några af de främmande konsulernas löner.

Den engelske generalkonsuln i Yokohama har 1,000 £ St. = 25,000 francs; den engelske konsuln i Kobe 900 £ St. = 22,500 francs, båda dock väl att märka med fri bostad.

Den tyske konsuln i Kobe har 18,000 mark = 22,500 francs per år och fri bostad.

Den spanske generalkonsuln i Yokohama har 20,000 guld-pesetas = 20,000 francs (något mindre på grund af den låga kursen på pesetas) allt i allt, fördeladt i 7,500 såsom personlig lön, 7,500 i representationspenningar och 5,000 i kontorsanslag utan redovisningsskyldighet. Konsuln i Kobe på samma sätt tillsammans 13,000 pesetas.

Den belgiske konsuln i Yokohama har 17,000 francs per år samt alla inkomster af expeditionsafgifterna, som ofta vid försäljning och köp af hus till eller af belgiska undersåtar uppgå till höga belopp. Dock anses hans aflöning för otillräcklig efter den stora stegringen af prisen på alla lifsförnödenheter och skall med snaraste ökas.

Slutligen har den holländske vicekonsuln i Yokohama, som är den sämst aflönade, 6,000 fl. = 12,000 francs, men förslag har gjorts att höja detta belopp, som visat sig absolut otillräckligt.

Jag anser, att ett belopp af 17,000 kronor per år utan kontorsanslag men med rättighet att tills vidare behålla konsulatafgifterna, som år 1897 uppgingo till yen 962 och kunna anslås till 1,500 kronor, med tillägg af 1,000 kronor till en japansk tolk, skall vara tillräckligt för eu generalkonsul i Kobe för att upprätthålla postens värdighet.

38 Tredje hufvudtiteln.

Konsulatets budget skulle alltså se ut på följande sätt:

konsulns lön .................................................................. 17,000 kronor

till japansk tolk............................................................ 1,000 »

Summa 18,000 kronor

Om de beräknade konsulatafgifterna c:a ............ 1,500 »

tilläggas, komma generalkonsulns sammanlagda inkomster att utgöra c:a.................................................. 19,500 kronor

Då i trots af de för ögonblicket höga frakterna ingen sannolikhet finnes för en synnerligen stor ökning af det norska tonnaget på Kobe, i det att fluktuationerna väl äro för snabbt vexlande på fraktmarknaden här för att locka särdeles många af våra fartyg hit ut från de också hemma ökade frakterna, tror jag det finnes grundad anledning anse 1897 års tonnageafgift för ett medeltal, som kommer att fortfarande hålla sig någorlunda jemnt, såvida icke extraordinära händelser såsom t. ex. ett krig åter skulle medföra en plötslig, stor ökning af tonnaget, såsom under åren 1894—95.

Generalkonsulatets distrikt bör omfatta hela Japan, derunder inbegripet de under generalkonsulatet hörande konsulatens eller vicekonsulatens särskilda distrikt. De särskildt uncfer generalkonsulatet hörande distrikten blifva då: den del af ön Nippon, som ligger vester om departementen Kanagawa, Gifon, Aichi och Tson, samt öarne Shikouku, Awaji och Oki.

Yokohama.

Såsom den näst vigtigaste hamnen i hänseende till handel och sjöfart samt på grund af dess läge i hufvudstaden Tokio’s omedelbara närhet kommer Yokohama i betraktande vid afgörandet af frågan om upprättande af egna konsulat i Japan. Såsom handelsstad har den, oafsedt att den är den största exporthamnen för silke, sin stora betydelse såsom hamn för millionstaden Tokio, hvarför allt som föres till denna stad med dess rika omnejd går genom Yokohamaköpmännens händer. Om också stadens införsel, såsom nämnts under Kobe, sjunkit till siffror, som äro lägre än denna stads, är dess handel öfverhufvudtaget ännu större än Kobes, i det den 1895 utgjorde 53 °/o af hela Japans utrikes handel emot Kobes 38 °/o. År 1896 infördes till Yokohama för 72,803,799 yen och utfördes för 61,696,108 yen.

År 1896 inklarerades från utlandet till Yokohama 239 ångfartyg med 465,152 ton och 60 segelfartyg med 49,800 ton. Af ångfartyg utklarerades 166 med 356,612 ton och af segelfartyg 57 med 37,838 ton.

De svenska och norska fartygens antal i Yokohama har betydligt ökats under de senare åren, såsom framgår af följande tabell:

staden, som ligger på ett afstånd af blott en timmes järnvägsresa från Tokio, för hvad angår den utrikes handeln och sjöfarten på visst sätt representerar hufvudstaden. Alla de stora firmorna i östern äro här representerade.

Jag skulle också obetingadt hafva föreslagit upprättandet af ett eget konsulat i Yokohama, om förhållandet icke vore, att holländarne, som hittills tillvaratagit våra intressen i Japan, för omkring två år sedan tillsatt en yrkes-konsul i Yokohama. Före denna tid tillvaratogos våra konsulära intressen af den holländska beskickningen i Tokio på det sätt, att antingen ministern sjelf eller legationssekreteraren ett par gånger i veckan reste ned till Yokohama för att handlägga de vigtigare ärendena. Det är tydligt, att denna ordning var i hög grad otillfredsställande. Sedan yrkes-konsuln blef tillsatt, har emellertid en stor förändring inträdt i detta förhållande. Vi hafva i de två konsuler, hr van Walrée och hr van Reiiss, som hittills beklädt embetet, haft särdeles dugliga och nitiska konsuler, som med kraft tillvaratagit våra intressen. Hr van Walrée blef under allmän saknad förflyttad till Shanghai hösten 1897, men hr van Reiiss, som strax efter sin ankomst möttes af det norska fartyget »Alette»s förlisande och omsorgen om den räddade men på allt totalt utblottade besättningen, fick dervid tillfälle på ett utmärkt sätt visa icke endast sin vilja utan också sin förmåga att bistå våra landsmän.

När härtill kommer, dels att våra länders export icke står i något konkurrensförhållande till den holländska, dels att den holländska sjöfarten på Japan är så godt som ingen, och konsuln således icke lätt riskerar att komma i någon pligtkonflikt genom att representera såväl sitt eget som våra land, förefaller det mig fullt tillfredsställande, att våra intressen fortfarande anförtros åt den holländske vicekonsuln i Yokohama. Såväl den holländske ministern som hr van Reiiss hafva sjelfva förklarat sig icke hafva något emot en sådan sakernas ordning; dock har hr van Reiiss anhållit om ett kontorsanslag, enär de på grund af den stadigt växande norska sjöfarten tilltagande göromålen göra det nödvändigt för honom att hålla eget kontor härför i stadens affärskvarter, hvilket icke skulle vara af nöden, om han endast representerade de holländska intressena. I det jag här intager en öfversättning af hans skrifvelse till mig i denna fråga, kan jag icke annat än varmt förorda denna hans anhållan, som också ansågs fullt befogad af minister Testa i Tokio. Herr van Reiiss skrifver:

»Med anledning af vårt samtal angående det svensk-norska konsulatets göromål här tillåter jag mig meddela, att dessa för det mesta bestå af ärenden, som röra den nor-

40 Tredje hufvudtiteln.

ska sjöfarten. Alla sjöfartsärenden koncentrera sig här i »settlementet», den del af Yokohama, der alla kontor finnas, och dessa ärenden göra det alldeles nödvändigt att hafva konsulatets kansli der för att när som helst kunna stå till kaptenernas och sjöfolkets förfogande.

Det nederländska yrkeskonsulat, som jag här representerar, fordrar icke detta. Dess göromål röra mest den här bosatta, icke alltför talrika holländska koloniens intressen. Denna kolonis medlemmar äro nästan utan undantag bosatta på »The Bluff», den del af Yokohama, der europeerna hafva sina bostäder. Icke heller nödvändiggör den omfattande korrespondensen med handelshus i Holland och holländska Indien något kontor i »the settlement.» I fall jag derför endast representerade Holland, skulle jag hafva mitt kansli i min privata bostad på »the Bluff», på samma sätt som konsulerna för Spanien, Belgien, Österrike-Ungern och Mexico, samtliga yrkeskonsuler.

Det svensk-norska konsulatets ärenden tvinga mig emellertid att i sjöfartens intresse hålla kansli i stadens handelscentrum och förorsaka mig på detta sätt ej obetydliga utgifter, hvarigenom inkomsterna af konsulatafgifterna från de skandinaviska fartygen nästan alldeles beröfvas mig.

Emellertid har, efter det japansk-kinesiska kriget, också i Sverige och Norge ett mycket större intresse för detta land visat sig, än som förut var fallet, och derför har också korrespondensen med skandinaviska handelshus tilltagit i betydlig grad. Om härtill läggas notariela och jurisdiktionela ärenden, som fordra mycken tid, måste det medgifvas, att återstoden af konsulatafgifterna endast utgöra en särdeles ringa ersättning för det häfda arbetet. Härtill komma också utgifter för alla register och skrifmaterialier samt den japanska tolken, hvars halfva tid säkerligen är upptagen af svenska och norska ärenden.

Från början af mars månad kommer kontorshyran, som nu utgör 70 yen*, att stiga till 80 yen per månad. I det stora hela kan jag säga, att konsulatets utgifter belöpa sig till öfver 1000 yen. Ä andra sidan har jag konsulatafgifterna, som under de senaste fem åren belöpte sig till:

år 1893.............

» 1894..............

» 1895..............

» 1896 ..............

» 1897...............

alltså i medeltal yen 405,66

Om nu den norska sjöfarten bibehåller sig oförändrad på samma höjd som år 1897, uppkommer intet betydande deficit, men genom en minskning i denna sjöfart skulle mitt arbete med svenska och norska ärenden, som jag med glädje åtager mig, förorsaka mig

yen 81,31 » 154,24

» 399,04 » 436,98

» 956,77

* 1 yen = c:a l/s/4 eng. mynt.

Tredje hufvudtiteln. 41

direkta utgifter, hvilka i betraktande af den ringa aflöning, som från Hollands sida kommer mig till del, skulle blifva mycket kännbara för mig.

Jag tillåter mig derför anmoda Eders Högvälborenhet att hos h. exc. hr ministern för utrikes ärendena anhålla om ett kontorsbidrag åt mig af 1,500 å 2,000 yen. Eders Högvälborenhet torde nog vara öfvertygad om det berättigade häri. Jag skulle i ett sådant bidrag se ett erkännande af och ett vederlag för det arbete i den svenska och norska handelns och sjöfartens intresse, som jag så gerna åtager mig.»

I det jag, såsom ofvan sagts, på det varmaste får förorda denna konsul van Reiiss’ anhållan, tillåter jag mig föreslå ett kontorsanslag till konsulatet i Yokohama utan redovisningsskyldighet af 2,000 kronor om året. Anledningen, hvarför jag icke anser mig kunna förorda ett så högt belopp som det af konsuln såsom lägst uppförda belopp af 1,500 yen = c:a 2,625 kronor, är den, att, om det också f. n. icke finnes någon särdeles stor utsigt till en ökning af den norska sjöfarten, det dock icke heller kan sägas vara någon anledning tro, att den skall mycket understiga hvad den varit under 1897. Uppskattas inkomsten för de nästkommande åren till mellan 7 och 800 yen, är enligt min åsigt ett bidrag af 2000 kronor tillräckligt, och jag är säker på, att det af konsul van Reiiss kommer att mottagas med tacksamhet.

Ett eget konsulat med utsänd yrkes-konsul skulle icke på ett värdigt sätt kunna upprätthållas i Yokohama under en utgift af minst 14,000 kronor i lön och 1,000 till japansk tolk, som tillika tjenstgör som japansk skrifvare. När vi derför kunna behålla en så duglig och intresserad representant som den nuvarande mot en relativt så ringa utgift, förefaller det mig, i hvarje fall tills vidare, ändamålsenligt att begagna oss häraf.

Jag har under Kobe anfört en del af de öfriga ländernas konsulers aflöning, som också här kan tjena till jemförelse.

För att visa huru göromålen vid konsulatet i Yokohama tilltagit, sedan posten besattes med den holländske yrkeskonsuln, anför jag här antalet in- och utgående expeditioner:

Dessa siffror representera, väl att märka, endast in- och utgående skrifvelser, som blifvit inregistrerade. I allmänhet har detta blott skett med den första in- eller utgående skrifvelsen i ett ärende, under det eljes inga senare in- eller utgående skrifvelser rörande samma ärende erhållit eget nummer, så att skrifvclsernas antal väl minst bör fördubblas. Af nämnda expeditioner år 1897 angingo 56 sjöfartsärenden, 16 handelsfrågor, 1 fiskeriärende, 2 sanitära frågor, 21 jurisdiktionela, 14 pass-, och 10 personliga ärenden.

Bill. till 1 tiknd. Prat. 1900. 1 Sami. 1 Afd.

G

42 Tredje hufvudtiteln.

Af skrifvelserna ankommo från och afgingo till

Utrikesdepartementet .................................................. 0 5

Kommers Kollegium...................................................... 2 4

Inredepartementet ........................... 5 8

Beskickningen i Tokio.......................................... 4 6

Angående skriftvexlingen med beskickningen i Tokio märkes, att expeditionernas ringa antal måste tillskrifvas lättheten att få tillfälle till muntliga förhandlingar, som i många fall gjort korrespondens öfverflödig.

Konsulns distrikt bör omfatta: öarne Yezo och Kurilerna, den östliga delen af ön Nippon, omfattande departementen Kanagawa, Gifon, Aichi och Tson cell dem som ligga öster om dessa, liksom ön Sado med närliggande öar och ögruppen Bonin.

Nagasaki.

Denna stad, som ligger på ön Kiuschiu’s vestra kust med en förträfflig hamn, är den egentliga kolhamnen för alla fartyg i trade på Kinas, Koreas och Ostsibiriens kuster. Dels inlöpa fartygen der för att förse sig med bunkerkol, dels intaga de kolläst för andra hamnar efter att hafva lossat sin ris-, socker-, bön- eller petroleumlast i Japan. Enligt den officiela statistiken är också de inklarerade fartygens antal större i denna än i någon annan japansk hamn, i det att det år 1896 uppgår till 691 första gångens inklareringar med 1,028,731 ton. De två torrdockorna locka också många fartyg dit, under det man i Yokohama och Kobe är hänvisad till marinens torrdocka i Yokohama för att verkställa rengöringar eller reparationer, och der är det svårt att få plats. Nu finnas i Nagasaki tre skeppsvarf, der fartyg af en storlek af ända upp till 6,000 ton byggas. Såsom handelsstad står Nagasaki långt efter de två andra nämnda hamnarne. Förr i tiden var ön eller rättare halfön Decima den enda plats, der europeer — likväl endast holländare — hade tillstånd att nedsätta sig och drifva handel i begränsad skala. Holländarne hafva emellertid icke förstått bevara sin fördelaktiga ställning der, och Nagasaki har som handelsplats icke följt med den eljes snabba utvecklingen af Japans hamnstäder. Följden har blifvit den, att de öfriga städerna på Kiuschiu söka tillfredsställa sina behof af utländska varor i Kobe och Yokohama, hvars stora handelshus draga fördelen häraf. Det ser dock ut, som om en förändring snart skulle inträffa häri. Ännu finnes blott ett verkligt stort handelshus i Nagasaki, nemligen den skotska firman Holme, Ringer & C:o, som beherskar stadens handel, eger största delen af skeppsvarfven och har så godt som monopol på handeln med engelska kol (Cardiff-kol), afsedda för de många japanska och utländska krigsfartygen liksom till annan skeppsfurnering. Det förhåller sig nemligen så, att krigsfartyg icke, eller åtminstone blott i nödfall, kunna begagna japanska kol. Emellertid hafva dock under sista tiden flere andra handelshus dykt upp, och utsigt finnes, att Nagasaki i en snar framtid kommer att draga till sig hela afsättningen till de öfriga städerna på Kiuschiu. Det blir derför lättare för nya, börjande affärsföretag att slå sig fram här, der utsigt finnes till en städse ökad

Tredje hufvudtiteln. 43

marknad och relativt obetydlig konkurrens på platsen. Konkurrensen från Kobe och Yokohama kommer efter all sannolikhet icke heller att blifva betydande, ty de gamla fast etablerade handelshusen i Kobe och Yokohama antagas icke skola vilja göra störa ansträngningar för att behålla sin nuvarande dominerande ställning, ifall de se, att de mötas af ett energiskt uppträdande från en plats, som ligger så nära afsättningsorterna. De hafva dessutom så många andra och närmare liggande intressen att bevaka.

Det finnes således också all anledning antaga, att Nagasaki i en snar framtid skall få en i hög grad ökad betydelse som handelsplats, och man kan endast önska, att ett svenskt eller norskt handelshus här ville försöka eröfra en plats också för våra produkter. Skeppsvarfven förbruka naturligtvis en hel del jern och stål, för hvilka artiklar, liksom kanske för trälast, en marknad torde kunna eröfras genom energiskt arbete. Likaledes för skeppsförnödenheter, så mycket mera som ett sådant hus väl kunde temligen säkert räkna på samtliga norska fartyg såsom kunder, hvilket skulle vara af icke så litet värde för en börjande affär.

Till stöd för upprättandet af en särskild konsulspost för de Förenade Rikena i Nagasaki kan jag icke anföra något bättre, än hvad vår förre representant, tyske konsuln Miiller-Beeck skifver i sin rapport rörande denna fråga till Kongl. utrikesdepartementet den 8 januari 1897. Han säger häri:

»Efter det japansk-kinesiska kriget har ett jemnt stigande varuutbyte mellan de östasiatiska hamnarne uppstått, särskilt börjar Nagasaki blifva en mer och mer vigtig hamn för transit och reparationer. Öppnandet af en ny torrdocka (N:o 2) i november 1896, påbörjandet af jernvägen härifrån till Takeo med anknytning till Kiuschiu-banan bör framkalla en liflig handelsförbindelse med ön Kiuschius störa handelsstäder, som nu äro svårt tillgängliga härifrån.

Likaså bör öppnandet af nya hamnar på den Koreanska kusten, den redan öppnade förbindelsen med Formosa och den år från år stigande trafiken på de sibiriska hamnarne höja sjöfarten på Nagasaki, som geografiskt ligger i skärningspunkten för alla förbindelselinier på Nord-Kina, Korea och Ostsibirien.

Af hänsyn till det växande antalet norska fartyg, som deltaga i denna trade, förekommer det mig önskligt, att en Kongl. svensk-norsk konsularembetsman sättes att undersöka och att tid efter annan till sin regering insända berättelser rörande dessa förhållanden samt framför allt att vaka öfver och skydda de i Ostasien använda norska fartygens intressen och samtidigt lemna handelsverlden i hemlandet sådana upplysningar som skulle kunna främja dess intressen. Dessa uppgifter förmår, enligt min ringa åsigt, en utländsk köpman eller ett främmande lands konsul, som här representerar de svenska och norska intressena, aldrig lösa. Redan sjelfva bristen på kännedom om de svenska och norska språken och skandinaviska förhållanden föranleder dessa herrar att förhålla sig passiva, liksom å andra sidan svenska och norska undersåtar blott i nödfall komma till konsulatet för att bedja om råd eller bistånd. Under tidigare år, till 1889, var det endast få norska fartyg, som besökte hamnen, och icke heller bodde der norrmän i land. Att eu härvarande köpman fick titel af tillförordnad konsul för Sverige och Norge,

44 Tredje hufvudtiteln.

var blott en utmärkelse, som knappast medförde någon förpligtelse. På detta sätt kom det sig, att under många år inga register blefvo ordentligt förda och inga lagböcker anskaffade. Ja, ännu den dag i dag är har det icke genom något officielt dokument fastslagits, huruvida den person, som här förestår konsulatet, kan upptaga (notariela) protokoll i personrättsliga ärenden, eller hur långt hans jurisdiktionela myndighet sträcker sig. Nu för tiden kräfva de norska intressena, hvilka år för år ökas i Ostasien, att en norsk konsulat-tjensteman skyddar och befordrar dem.

Till denna hamn ankommo af svensk-norska fartyg:

År 1889 ................................................ 44 ångfartyg om 35,712 ton.

* 1890................................................ 19 > » 11,778 >

1891 ................................................ 45 » s> 27,272 »

» 1892................................................ 22 » » 19,310 »

» 1893................................................ 41 » , 28,106 »

» 1894................................................ 37 » » 27,146 »

» 1895............................................... 83 » » 70,469 »

» 1896 ................................................ 77 » » 61,860 »

I de öfriga hamnarne på ön Kiuschiu, der det är främmande fartyg tillåtet inlöpa, om de äro befraktade för japansk räkning, är resultatet följande:

In- och utlöpande:

Af denna tabell framgår, att de svensk-norska fartygens fart på Kiuschius fyra hamnar tilltagit i hög grad.

Under året 1895 besöktes ön af 173 svensk-norska fartyg med en sammanlagd drägtighet af 180,608 ton.

Sjöfarten på Nagasaki visar stora vexlingar, i det förhållandet ställer sig så, att ju mindre sjöfarten på Nagasaki är, desto lifligare är den på öns öfriga hamnar.

I de ofvannämnda, icke för utländingar öppnade hamnarne på Kiuschiu finnas inga främmande konsuler. Det är derför konsulns i Nagasaki pligt att hålla ett öga på sjöfarten i dessa hamnar och i de fall, då sådant erfordras, skydda dess intressen. Detta har flere gånger varit nödvändigt under den tid, jag förestått konsulatet. Senast i an-

Tredje hufvndtiteln. 45

ledning uf att ångfartyget »Skarpsno» i Kuchinotsu år 1896 skulle beläggas med kvarstad. Med hänsyn till Nagasakis ofvan omtalade geografiska läge tillåter jag mig vördsamt anmärka, att konsuln här jemnt måste hålla ett öga på den norska sjöfarten på Sibiriens kust, ty der förekommande brottmål, olyckshändelser och sjöolyckor kunna först när ångfartygen komma söderut öfver Nagasaki blifva anmälda och eventuelt här afgöras.

Kunskap i svensk och norsk sjörätt synes mig nödvändig för att förhindra, att norska fartygsbefälhafvare i höga norden tillåta sig egenmäktigheter, som skada rederierna och assuransbolagen. Ångaren »Hövdingss strandning på Sibiriens kust torde tjena till bevis härför. Officerarne och manskapet sändes hit för att hemförskaffas, och likaså blef en annons om vrakets försäljande offentliggjord, utan att konsuln här underrättades om, att det norska ångfartyget strandat och kondenmerats. Först senare, efter det kaptenen ankommit och afgifvit förklaring, blef saken klarerad.

Då de fleste norrmän endast bristfälligt tala engelska, och de främmande konsuler, som förestå de svensk-norska konsulaten, icke förstå norska, lida de norska intressena mycket på grund af denna omständighet. Detta olyckliga förhållande gör sig isynnerhet gällande beträffande alla jurisdiktionela ärenden. Under förra året infördes i detta konsulats matrikel öfver norska medborgare 4 norrmän, och redan hafva flere olika klagomål anmälts hos konsulatet (etc. etc. se sid. 3 och 4).

Enligt min ringa mening kan man i betraktande af de redan befintliga och alltjemnt växande intressena, särskildt de norska, icke fästa sig vid de obetydliga årliga kostnader, som skulle vara förbundna med utsändandet af en vicekonsul hit. Man behöfver i detta afseende endast taga hänsyn till aflöningen, då konsulatafgifterna täcka kontorskostnaderna. Afgifterna uppgingo 1896 till yen 1,639,33 (1 yen — 1,7 5 kronor).

Om man anslår till lön yen 7,500 (15,000 mark) och till bostad kronor 2,100 (2,400 mark) per år, skola de på befattningen stälda anspråk härigenom tillfredsställas, då den nye konsuln kan förena kontorslokalen med sin privata bostad. Om såsom embetsdistrikt tilldelas konsulatet icke blott Syd-Japan utan också hamnarne i Korea och Sibirien, komma uppgifter att föreligga konsuln, som icke blott skola komma den norska sjöfarten, utan äfven den svenska och norska handeln gemensamt till godo, liksom också å andra sidan många af de i nämnda länder bosatta skandinaver skola i Nagasaki kunna finna ett stöd.

Jag tillåter mig vördsamt erinra derom, att flere norrmän äro delegare i ett rysktjapanskt hvalfiskeri, och att genom färdigbyggandet af de sibiriska jernvägarne handeln med nordiska produkter tilltager. Hvarför skulle icke också norske köpmän kunna taga del i denna trade, liksom i den import af trälast till Japan, som nu eger rum från Nordamerika?

Jag vill härmed hafva antydt, att genom utsändande af en nitisk, påpasslig embetsman omkostnaderna för hans aflöning kunna till stor del ersättas.»

Jag kan fullständiga ofvnnstående meddelanden med uppgiften att till den 29 december 1897 under årets lopp inkommit 61 norska ångfartyg, alltså en minskning från 1896 af 16 fartyg. Hvad konsulatets verksamhet i öfrigt beträffar, utvisar registx-et för 1896 ett antal af 168, för 1897 ett antal af 100 sjelfstäudiga expeditionsnummer jemte

46 Tredje hufvudtiteln.

deraf föranledda åtgärder. Emellertid kunna dessa siffror icke gifva någon bild af omfånget af konsulatets skriftliga verksamhet, sådan den skulle komma att gestalta sig, ifall en egen konsul utsändes, då konsulns verksamhet hittills naturligtvis har inskränkt sig till det allra nödvändigaste. Särskilt har konsulatet måst afstå från att insända berättelser eller rapporter till utrikesdepartementet i Stockholm eller inredepartementet i Kristiania, liksom man också endast i de mest trängande fall vändt sig till beskickningen i Tokio, då en tysk konsul icke är berättigad afgifva dylika berättelser utan särskild tillåtelse från utrikesministeriet i Berlin.

Hr Thiel, som under hr Muller-Beeck’s tjenstledighet förestod konsulatet, var af den mening, att en svensk-norsk »consul missus» skulle få minst en 500 expeditionsnummer per år att handlägga. Tillika uttalade han såsom sin åsigt, att Nagasakis betydelse skulle under den närmaste framtiden betydligt ökas, och att det endast behöfdes en vise energi från vår sjöfarts och handels sida för att blifva delaktiga i det uppsving, som handeln på de kinesiska, koreanska och sibiriska hamnarna skulle få under de närmaste åren.

Förhållandena beträffande konsulatet i Nagasaki vid min ankomst till Japan voro, att den tyske konsuln hr Muller-Beeck hade anhållit att blifva befriad från förordnandet, då detta var förbundet med så mycket arbete för honom, att den franske konsuln hr Steenackers, som provisoriskt öfvertagit det holländska konsulatet, hade förklarat sig af samma orsak icke kunna åtaga sig representerandet af de svenska och norska intressena, och att derför hr Muller-Beeck hade lofvat tills vidare fortsätta sin verksamhet, dock endast i afvaktan på ett snart ordnande af förhållandena. Strax efter min ankomst skref jag till hr Thiel, som förestod konsulatet, med förfrågan, dels huruvida han trodde, att hr Muller-Beeck fortfarande godhetsfullt ville tillvarataga våra intressen i afvaktan på ett snart ordnande efter min hemkomst af frågan om konsulatets besättande, dels huruvida, för den händelse hans chef icke kunde antagas vilja gå in härpå, någon person funnes i Nagasaki, åt hvilken man trygt kunde anförtro öfvertagandet af konsulatet.

På denna förfrågan svarade mig hr Thiel,

att han sjelf under den tid, han förestod konsulatet, med nöje ville fortsätta att tillvarataga våra intressen,

att han icke vågade uttala en bestämd åsigt om, hvad hr Miiller-Beeck vid sin hemkomst i februari 1898 i detta hänseende skulle besluta, men

att han antog, att denne, ifall det blott vore säkert, att ett ordnande af vår representation på platsen tagits under slutligt öfvervägande, också skulle vara villig fortsätta med sin verksamhet för oss, till dess saken afgjorts, och slutligen

att han hade så mycket större anledning tro detta, som det skulle visa sig ogörligt att i Nagasaki finna en person lämplig att provisoriskt öfvertaga befattningen. Han tilläde, att i de länder, der en konsuls rättsliga pligter och befogenhet äro af en vidtomfattande och komplicerad natur, en representation genom andra än yrkeskonsuler vore till stor skada för det representerade landet, ty slitningar med kollegerna på grund af missförstånd angående rättsfrågor, intressekonflikter samt bristande kännedom om praxis kunna icke undvikas. Särskildt i Nagasaki är valet mellan personer, som skulle kunua

47 Tredje hufvudtiteln.

egna sig åt en sådan verksamhet, ytterst begränsad^ Kandidater felas icke, som på grund af dels titelsjuka, dels spekulation på de inflytande inkomsterna, skulle vara beredda att öfvertaga posten, men deras sociala ställning är icke sådan, att man med godt samvete skulle kunna föreslå dem.

Efter det jag under mitt uppehåll i Nagasaki grundligt öfverlagt med hr Thiel och dervid måst dela hans uppfattning, att man icke utan uppoffrande af ganska vigtiga vilkor för en värdig representation skulle kunna finna någon, som ville åtaga sig befattningen, och då hr Thiel tillika uttalade såsom sin öfvertygelse, att hr Miiller-Beeck nog skulle fortsätta att förestå vårt konsulat, om dess besättande snart kunde förväntas, måste jag, med uttalande af Kongl. Maj:ts regerings tack för anbudet, nöja mig härmed. Emellertid tillåter jag mig vördsamt att kraftigt yrka på, att detta afgörande fattas så snart som möjligt. Ty på denna år efter år allt vigtigare plats tål det slutliga ordnandet af vår representation intet uppskof.

Jag tillåter mig alltså att, med stöd af hvad ofvan utvecklats och af såväl hr Miiller- Beeck och hr Thiel som minister Testa i Tokio varmt förordats, föreslå upprättandet af ett svenskt-norskt. konsulat i Nagasaki, hvars innehafvare bör vara eu utsänd yrkeskonsul med juridiska kunskaper.

De makter, som hafva yrkeskonsuler i Nagasaki, aflöna dem på följande sätt:

Konsulns

aflöning.

Härvid är att märka, att de franska och spanska konsulaten i Nagasaki äro konsulat af 2 klassen, och att Frankrikes och Spaniens sjöfart, när man bortser från den franska postångfartygslinien, är nästan ingen. År 1896 ankom således hvarken något franskt eller spanskt fartyg till Nagasaki.

Såsom man af ofvan anförda bref från hr Miiller-Beeck torde hafva sett, föreslår han konsulns aflöning sålunda:

lön .......................................................................................... 7,500 yen = 15,000 mark

anslag till hus ........................................................................ 2,100 kr. = 2,400 »

hvartill skulle komina konsulatafgifterna, hvilka år 1896 uppgingo till.......... ................................................ 1,639 yen = c:a 2,850 kr. — c:a 3,300 »

Summa 20,700 mark.

48 Tredje hufvndtiteln.

Denna af hr Miiller-Beeck föreslagna summa motsvarar i rundt tal kronor 18,500. Jag får också här tillstyrka hr Muller-Beeck’s förslag och föreslår vördsamt följande beräkning för en svensk-norsk yrkeskonsuls i Nagasaki aflöning, sådan jag på grund af för ögonblicket gällande priser på hus och lifsförnödenheter anser den vara tillräcklig:

konsulns lön............................................................................................................ kr. 15,000

till japansk tolk.................................................................................................... » 1,000

Summa kr. 16,000,

hvartill komma beräknade konsulatafgifter (i medeltal) .................................... kr. 2,000.

Konsulns sammanlagda inkomster skulle alltså utgöra...................................... kr. 18,000.

liv ad konsul Muller-Beeck’s förslag att låta hamnarne i Korea och Ostsibirien innefattas i Nagasalds konsulatdistrikt angår, är denna tanke nog rigtig och skulle visst i många fall visa sig praktisk, såsom det af honom anförda exempel bevisar. Hvad särskilt Korea angår, tror jag dock man bör vänta, till dess vi i likhet med de flesta andra sjöfarande nationer fått genom traktat ordnade förhållanden till detta rike. Jag anser det snara afslutandet af en dylik traktat absolut nödvändigt för vår tilltagande sjöfart på de koreanska hamnarne, der vi nu tills vidare stå alldeles rättslösa. Så snart en traktat, som tillförsäkrar oss samma rättigheter som öfriga traktatmakter, blifvit afslutad, torde det nog visa sig nödvändigt att upprätta ett eget konsulat i Chemulpo, hufvudstadens hamn. Men jag ser icke någon tillräcklig grund att nu genast utvidga Nagasakis konsulatdistrikt till att omfatta Koreas hamnar. Man måste i dylikt fall anhålla om konsulns erkännande af den koreanska regeringen, hvilket kanhända icke vore så lätt att erhålla, innan vi ega en traktat, och i alla fall skulle lemna ett föga tillfredsställande resultat.

Beträffande de sibiriska hamnarne är det ju möjligt, att den ryska regeringen skulle erkänna eu på annan plats boende konsul. Hvad man vet är endast, att den icke tillstädjer, att någon utländsk konsul stationeras i någon af de ostsibiriska hamnarne. Under dessa förhållanden är det väl bättre att ordna denna fråga så som Tyskland gjort, genom tillsättande af en handelsagent i Vladivostok, hvarom mera i min särskilda rapport rörande denna stad.

I hvarje fall är detta ett steg, som måste föranleda särskilda underhandlingar med den ryska regeringen, och jag kan derför icke nu föreslå inbegripandet af de sibiriska hamnarne i Nagasakis konsulatdistrikt, som bör omfatta:

öarne i Kiuschiu, Iki och Isushima, liksom de närliggande Liou-Kiou öarne.

Hakodate.

Den norska sjöfarten på Hakodate började först 1895, under hvilket år in- och utklarerades 4 norska ångfartyg med 4,145 tons drägtighet. Samma antal fartyg med 3,017 tons drägtighet besökte hamnen 1896. För 1897 föreligga ännu inga uppgifter rörande sjöfarten, men det fins ingen grund att tro, att den tilltagit eller under den

Tredje hufvudtitelii. 49

närmaste framtiden kommer att tilltaga i någon större grad, då kustfarten dit upp företrädesvis utföres af japanska ångfartygsbolag, som också skola göra allt för att icke insläppa andra i traden. Af andra makter är det endast England och Ryssland som hålla, det förstnämnda en konsul, det sistnämnda en vicekonsul på platsen. De är nog också de enda i Hakodate bosatta europeer, och valet af en vicekonsul för de Förenade Rikena, måste derför nödvändigtvis falla på en af dessa herrar.

Jag kan emellertid icke finna anledning föreslå upprättandet ens af ett olönadt vicekonsulat på denna plats, som ännu är alltför obetydlig för såväl sjöfarten som den internationela handeln. År 1896 inklarerades der sålunda allt i allt endast 84 fartyg, hvaraf 21 ångfartyg. Den sammanlagda drägtigheten utgjorde endast 26,719 ton. Stadens sammanlagda import af främmande varor hade ett värde af 330,716 ven, exporten ett värde af 884,425.

Jag tillåter mig derför i ödmjukhet föreslå, att det olönade vicekousulatet i Hakodate, som hittills stått obesatt, tills vidare icke återupprättas.

Formosa.

Ännu föreligger ingen officiel statistik rörande hvarken sjöfart eller handel på den genom kriget förvärfvade ön Formosa. Emellertid vet man, att japanerna, hvilka för öfrigt lika litet som förr kineserna lyckats göra sig till fullständiga herrar öfver de vilda infödda stammarne, arbeta kraftigt för att tillgodogöra sig och bruka landets rika hjelpkällor. Det är derför all anledning antaga, att handelsförbindelserna skola tilltaga, och att tillfällena för svenskt och norskt tonnage att deltaga i rörelsen skola blifva talrikare än hittills.

Aren 1896 och 1897 ankommo till och afgingo från hamnar på Formosa följande antal svenska och norska fartyg:

1896:

Ankommo: Svenska. Norska.

Ton.

Afgingo:

Svenska. Norska.

Ton.

50 Tredje hufvndtiteln.

Visserligen har tonnaget nedgått från 1896 till 1897, men detta kan bero på särskilda omständigheter, och det är som sagdt all anledning att tro, att traden kommer att ökas, så snart lugnare förhållanden inträda på ön. Dess isolerade läge gör det också ömkligt att der hafva en representant, som i fall af behof kan lemna vår sjöfart den hjelp och det skydd, som här ofta äro af nöden.

England, Frankrike, Tyskland och Spanien representeras i Twatutia (Tamsui) genom yrkeskonsuler, Nordamerikas Förenta Stater och Holland genom köpmanskonsuler. Då våra intressen här icke äro betydligare än att de mycket väl kunna anförtros åt en olönad vicekonsul, och en till mig från flere håll väl rekommenderad man hr P, Schabert, af tysk nationalitet och holländsk konsularagent på platsen, har anmält sig till posten såsom svensk och norsk konsul i Twatutia, den plats der alla de främmande konsulerna bo, genom jernväg förbunden med hamnen Tamsui och hufvudstaden Takao, tillåter jag mig härmed vördsamt föreslå, att ett olönadt konsulat med rätt att behålla samtliga konsulatafgifter må upprättas i Twatutia, samt att befattningen besättes med hr P. Schabert.

Rekapitulation.

Förslag angående svenska och norska konsulat i Japan.

1. Generalkonsulat i Kobe:

Generalkonsulns lön ........................................................................... 17,000 kronor

Anslag till japansk tolk och skrifvare ............................................. 1,000 »

Summa anslag 18,000 kronor.

När härtill läggas konsulatafgifterna beräknade till 1,500 kronor, kommer generalkonsulns hela årliga inkomst att uppgå till 19,500 kronor.

2. Konsulat i Yokohama:

Kontorsanslag....................................................................................... 2,000 kronor

3. Konsulat i Nagasaki:

Konsulns lön...............................................................-...................... 15,000 »

Anslag till japansk tolk och skrifvare ...........................................- 1,000 »

Summa anslag 16,000 kronor.

När härtill läggas konsulatafgifterna beräknade till 2,000 kronor, kommer konsulns årliga inkomst att uppgå till 18,000 kronor.

4. Olönadt konsulat i Twatutia (Tamsui) på ön Formosa med rätt att behålla konsulatafgifterna.

Summa anslag för konsulat i Japan 36,000 kronor.

Tredje hufvudtiteln. 51

Då jag i här afgifna förslag angifvit samtliga föreslagna konsulära representanter såsom generalkonsuler och konsuler, har det skett, emedan jag fått den bestämda uppfattning af allt hvad jag hört och sett i Japan såväl som i Kina, hvarför mitt uttalande också gäller sistnämnda land, att det skulle vara mindre lämpligt att utnämna vicekonsuler här i Östern på platser, der det fordras så mycket sjelfständig verksamhet som på dem det här är fråga om. Den auktoritet som åtföljer en representant försedd med konsuls titel ocli värdighet kan här aldrig förvärfvas af en vicekonsul, och detta gäller, väl att märka, lika val i förhållande till de infödda myndigheterna som i förhållande till kollegerna, de öfriga makternas representanter. Det gäller nu för oss att häfda den ställning, vi genom våra energiska redares verksamhet hafva uppnått, och att ytterligare arbeta på dess utveckling samt dessutom att upparbeta en så godt som ny marknad för våra produkter. Vi måste då också ställa våra representanter på samma fot- som de andra konsulerna. Om vi icke kunna aflöna dem fullt så högt som stormakterna, så böra vi i alla fall icke gifva dem lägre rang, till följd hvaraf de också, rent formelt sett, vid alla tillfällen blefve nödgade att vara de sista och att derigenom känna sig små och utan inflytande. Då de i alla fall måste aflönas med samma belopp, skulle intet vinnas ur budgetmessig synpunkt, men mycket, som beror på härvarande förhållanden, gå förloradt. Det är deremot icke min mening, då jag föreslår, att konsuler utnämnas i stället för vicekonsuler, att dessa konsuler skola intaga en annan ställnino- o-entemot generalkonsuln i landet än den som vicekonsuler skulle haft. Tvärtom är det meningen, att de i administrativt hänseende skola stå under generalkonsulns kontroll, att deras rapporter böra insändas genom honom, för att han må kunna få den nödiga öfverblicken, och att de i vigtigare mål skola inhemta hans råd eller i förekommande fall hans order.

Jag har inhemtat många af mina erfarna kollegers i Tokio mening i denna fråga, och alla delade de här ofvan utvecklade åsigter.

Hvad vi behöfva i Östern är energiska, dugliga arbetare, som, utom att de ega juridiska kunskaper, äro fullt förtroliga med våra länders sjöfart, handel och industri och som äro besjälade af ifver för att främja våra intressen; helst icke för gamla män, ty klimatet gör allt arbete svårt och tröttande. De böra dessutom vara personer med ett visst uppträdande, ty härute lägges mera vigt på många yttre saker än som göres i Europa. Man hör alltid det omdömet om de olika konsulerna: »He is a gentleman» eller »he is not a gentleman». Det kan för många tyckas, som om detta skulle vara en sak af underordnad vigt, om blott duglighet och pålitlighet förefunnes. Jag kan försäkra, att de, som möjligen hysa denna tro, taga betydligt fel och känna icke förhållandena i den fjerran Östern.

Kina.

De Förenade Rikenas nuvarande konsulära representation i Kina utgöres af ett löuadt generalkonsulat i Shanghai med en dermed förenad lönad kontoristbefattning samt

52 Tredje hufvudtiteln.

elfva olönade vicekonsulat i hamnstäderna Amoy. Canton, Chefoo, Chinkiang, Foochow, Hankow, Newchwang, Ningpo, Swatow, Tientsin, Victoria eller britiska kolonien Hongkong.

Jag har i inledningen till denna min rapport med förslag till omorganisation af var konsulära representation i Ostasien sökt visa, hur föga effektiv en representation genom olönade köpmanskonsuler, som dertill endast hafva rang såsom vicekonsuler, är i den yttersta österns länder. Jag har likaledes sökt visa, att besättandet af dessa vicckonsulat med personer af engelsk eller tysk nationalitet, alltså våra farligaste konkurrenter, gör, att deras verksamhet i allmänhet inskränker sig till de af sjöfarten föranledda löpande ärenden. Jag vill icke upprepa mig sjelf genom att här ingå i detaljer, utan endast fastslå, att de af mig på de olika platserna gjorda erfarenheter till fullo bevisat detta, och att flere af dessa våra konsulära tjensteman sjelfva öppenhjertigt sagt mig, att det icke lian vara annorlunda. En af dessa sade mig bland annat, att det var omöjligt för honom såsom stor importör att kraftigt uppträda gentemot de lokala myndigheterna till förmån för t. ex. ett norskt fartyg, som på ett eller annat sätt lidit orätt af dessa, af det enkla skälet, att han derigenom med säkerhet skulle komma på spänd fot med vederbörande myndigheter, och detta skulle nästa gång komma att gå ut öfver honom sjelf och den af honom drifna affär.

Med all aktning för de utmärkta tyska köpmän, som nu representera oss i Kina, kan jag dock icke underlåta att framhålla, hurusom det varit ett misstag att anställa dem. Ty de äro i sin egenskap af såväl befraktare som köpmän våra värsta konkurrenter. Engelsmännen äro det också, men de sitta inne med så mycket, att de knappast kunna åtaga sig mera än de hafva, eller göra i alla händelser icke så stora ansträngningar för att ernå mera, hvaremot tyskarne sträfva att eröfra sig en ställning och arbeta derför så mycket ifrigare. Den ofantliga utvecklingen af den tyska handeln och sjöfarten utgör ett bevis på deras arbete och resultatet deraf samt måste väcka beundran. Men att låta våra riken representeras af personer tillhörande detta folk, hvilka naturligtvis endast arbeta för egen räkning, är och måste blifva ett misstag. Hädanefter böra vi derför vid besättandet af de vicekonsulsposter, som anses nödvändiga i Kina, företrädesvis anställa skandinaver och, om sådana icke skulle finnas, personer tillhörande någon af de europeiska nationer, som icke på ett så pregnant vis deltaga i täflingsstriden om eller i hvarje fall icke äro våra direkta konkurrenter på marknaden i Östern. Om åter lämpliga personer tillhörande denna kategori icke skulle kunna erhållas, böra engelsmän föredragas framför tyskar.

Att den nuvarande organisationen af våra konsulatförhållanden i Kina, med endast ett yrkeskonsulat i Shanghai och för öfrigt blott köpmanskonsuler i de öfriga delarna af det ofantliga riket, är alldeles otillräcklig för tillvaratagandet af våra intressen, så som de redan nu hafva utvecklat sig, och ännu mera otillräcklig såsom det nödvändiga och verksamma stödet för en ytterligare utveckling af våra handels- och sjöfartsintressen på denna mer och mer sig öppnande rika marknad, torde vara temligen tydligt för hvar och en, som följt händelsernas snabba utveckling i Östern. På grund af de intryck och

53 Tredje bufvudtiteln.

erfarenheter, jag samlat under min resa i Kina, der jag besökte Peking, Tientsin, Chefoo, Shanghai och Hongkong, står det klart för mig, såväl att vår nuvarande konsulära representation är otillräcklig, som att en utvidgad och bättre fördelad representation genom dertill lämpliga, intresserade och energiska män skall få den allra största betydelse för utvecklingen af vår handels och sjöfarts deltagande i den nya, nu uppblomstrande verksamheten i den fjerran Östern.

Frågan blir då: hvar böra dessa nya konsulat förläggas för att verka bäst? Svaret synes mig naturligast utfalla sålunda: med bibehållande af generalkonsulatet i Shanghai och upprättandet af två nya yrkeskonsulat, ett för Nordkina och ett för Sydkina, dela vi landet i tre distrikt, som hvart för sig blir öfverskådligt, och der konsuln kan arbeta sig in i förhållandena och derigenom utföra ett effektivt arbete.

Att Shanghai såsom hufvudsäte för all europeisk verksamhet i Kina, såväl handel som sjöfart, bör bibehållas såsom hufvudstation och säte för en generalkonsul, som fortfarande bör vara generalkonsul för hela Kina, dock med mellersta Kina såsom särskildt konsulatdistrikt, torde icke vara tvifvel underkastadt. Af 590 under 1896 till Kinas samtliga hamnar ankomna norska fartyg inklarerades i Shanghai 200.

Att Hongkong bör vara säte för den konsul, som skall hafva sitt verksamhetsfält i Sydkina, synes, i trots deraf att staden icke är kinesisk utan en engelsk koloni, vara lika sjelfklart, som att Shanghai bör vara säte för generalkonsuln. Ty ingen af de sydkinesiska städerna kan mäta sig med Hongkong i afseende å betydelse såsom handelsoch sjöfartsstad. Sålunda ankommo under 1896 till det närliggande och för öfrigt mäktiga kinesiska handelscentrum Canton endast 18 norska fartyg mot 101 till Hongkong.

Svårare förefaller det deremot onekligen att välja sätet för konsuln för Nordkina. Här står man inför alternativet Tientsin eller Newchwang. Då jag i nedanstående vördsamma förslag har föredragit Tientsin framför Newchwang, i trots af att sistnämnda plats visar ett större antal inklareringar af norska fartyg än den förstnämnda (under 1896: 62 mot 45), är det, emedan Tientsin har större betydelse i allmänhet — såsom det europeiska kulturarbetets förpost i norr och såsom den plats, hvarifrån eröfringen af det gamla Kinas fasta hufvudstad och hittills säkra bålverk mot alla framsteg, nemligen Peking, skall utgå. Redan nu är jernvägen mellan dessa två städer öppnad såsom en första löpgraf, och på 3 till 4 timmar förflyttas man nu från Tientsin till det himmelska rikets heliga stad. Från hamnplatsen Taku till Tientsin far man med tåg på ett par timmars tid. Dessutom skall, om mitt förslag om upprättande af en beskickning i Peking vinner bifall, befintligheten af ett så nära beläget konsulat vara af ovärderlig nytta för våra intressen på grund af lättheten till samarbete mellan dessa två myndigheter.

Shanghai.

De Förenade Rikenas generalkonsulat i Shanghai torde i sina årsberättelser hafva hållit Kong], utrikesdepartementet ä jour med den snabba utveckling, handel och sjöfart hafva undergått i denna stad. Jag behöfver derför här icke annat än nämna de

54 Tredje hufvudtiteln.

vigtigaste punkterna till bevis för Shanghai’s betydelse såsom import- och exporthamn samt såsom fraktmarknad.

Jag hemtar nedanstående siffror och upplysningar närmast från »The Itnperial Maritime Customs’» redogörelse för Shanghais handel och sjöfart under 1896 och måste uttryckligen fästa uppmärksamheten derpå, att vid dessa beräkningar 1 haikwan tael anses lika med 3 sb. 4 d. engelskt mynt, under det dess värde senare sjunkit till 2 sh. 7 d.

Platsens inkomster af dess handel och sjöfart utvisa en summa af haikwan taels 7,891,486, eller eu ökning af l3/^ million taels jemfördt med föregående år. Om inkomsten af exporttullen undantages, utvisa alla öfriga inkomstkällor en stor ökning. Sålunda införseltullen 89% (mest för styckegods, metaller, rå bomull och petroleum) och tonnageafgifterna 5,37 %.

Värdet af importerade främmande varor uppgår till 130 null. taels, utvisande en ökning af 31 mill. mot föregående år. Återutförseln till utlandet representerar 31/2 mill. taels mot nästan 6 mill. år 1895. Den stora nedgången häri beror dock väsentligen på den omständigheten, att Newchwang år 1895 en tid räknades till utlandet (besatt af japanerna) och att många fraktaftal slötos från Hongkong direkt till Vladivostok och Korea. De importerade bomullsvarornas värde steg från 42 mill. taels 1895 till 64 mill. 1896. Nålar ökades med 3V4 mill. mille eller med 100%. Fönsterglas, mest begagnadt på platsen i fabriker och andra byggnader, steg från 57,297 till 82,453 lådor. Metaller utvisa en betydlig ökning, med undantag för bly och tenn. Den största ökningen utvisar jern till spik, gammalt jern, jernvaror och stål. Under det amerikansk petroleum steg från 16 mill. gallon under 1895 till 25x/2 mill. gallon år 1896, men likväl ännu understiger 1894 års »rekords-import, har rysk petroleum icke gjort framsteg; deremot visade sig under årets lopp petroleum från Sumatra för första gången på marknaden med 1,58 mill. gallon. Denna import är i starkt stigande och synes utlofva stor användning af våra fartyg och möjligen af skandinaviska lådbräder.

Värdet af exporterade kinesiska produkter uppgick till 55 mill. taels, en minskning af 15 mill. från 1895. Till denna minskning bidrager rå bomull med 61/2 mill. på grund af ökad efterfrågan på platsen och höjda priser, dernäst silkestyckegods med 1%, råsilke med 51/4 och spunnet silke med IV2 mill. taels. Silkemarknadens tryckta ställning var förorsakad af minskad förbrukning i Europa och den nästan fullständiga bristen på efterfrågan från Amerikas Förenta Stater. De höga arbetslönerna, som stego från 15—22 till 30—35 (mexikanska) dollar-cents per dag, gjorde, att produktionen af spunnet silke blef mycket dyr; den steg på tre år från haikwan taels 450—500 per picul* till haikwan taels 650—700, under det att de priser, till hvilka kunde säljas, icke uppgingo till dessa belopp, så att silkespinnerierna ledo kännbara förluster. Likaså har exporten af the sjunkit.

Handeln med andra platser på Kinas kust utvisar en import af inemot 54 mill. och en export af 16 mill. taels, det mesta häraf i skandinaviska (norska) fartyg.

* 1 picul = 100 catties = 133Vs pund avoirdupois = 60,453 kilogram.

Tredje hnfvudtiteln. 55

Sjöfarten visar 7,002 inklarerade fartyg med sammanlagdt 7,964,036 ton, eu ökning af 193 fartyg och 560,384 ton från 1895. Denna ökning har egt rum väsentligen under kinesisk och skadinavisk (norsk) flagg.

Följande lista visar de olika nationernas deltagande i sjöfarten på Shanghai.

Antal och drägtighet af till Shanghai under år 1896 inklarerade och utklarerade

O c? O

fartyg fördelade efter de olika nationernas flaggor.

Ångfartyg.

Inklarerade:

Segelfartyg.

Inklarerade:

56 Tredje hufvmltiteln

Ångfartyg.

U tklarerade:

Segelfartyg.

Utklarerade:

När man bortser från kinesiska fartyg, se vi också här, liksom i de flesta andra ostasiatiska hamnar, att Norge intager den 3:dje platsen bland de sjöfarande nationerna, representerade i denna hamn, i det att vi komma omedelbart efter England och Tyskland.

I Shanghai hafva alla de förnämsta i Kina och Japan etablerade bankinrättningar* sina hufvudsäten, liksom äfven de förnämsta handelshusen, såväl engelska som tyska och franska, här hafva sina hufvudkontor.

* Se min rapport N:o II, Kina.

Tredje hnfvudtiteln. 57

Värdet af Shanghais hela handel har från 1894, då den utgjorde

i import från utlandet .............................. haikwan taels 30,485,714

i import från Kina.................................... » » 6,269,184

i export...................................................... » » 45,340,093

summa import och export » » 82,094,991,

och till 1896, då den utgjorde

i import från utlandet .............................. haikwan taels 42,466,210

i import från Kina.................................... » » 10,737,873

i export ...................................................... » j> 41,831,213

summa import och export » s 95,035,296,

stigit med omkring 13,000,000 hkw. taels, och Shanghai är i detta afseende vida öfverlägset de öfriga, för europeer öppna kinesiska handelsstäderna. Den dernäst vigtigaste staden, Tientsin, representerar således ännu blott litet öfver hälften (hkw. taels 51,316,367) af värdet af Shanghais hela omsättning; derefter kommer Canton med hkw. taels 46,160,343 och Hankow med en totalsumma af hkw. taels 44,306,493. Swatow följer med öfver 27 millioner, Newchwang och Chinkiang med öfver 22 millioner.

Alla i handeln på Kina intresserade europeiska makter hafva generalkonsuler eller konsuler i Shanghai. Jag skall här för jemförelses skull meddela, hvilka aflöningar några af dessa embetsman hafva.

England aflönar sin generalkonsul, som samtidigt är »chief justice», med £ st. 2,000 (c:a 36,000 kronor), dessutom en konsul, som samtidigt är »assisting judge> med £ st. 1,200 (c:a 21,600 kronor), 3 vicekonsuler, 1 «chief clerk» (kanslist) och en vaktmästare med från 700 till 200 £ st. Alla hafva de fri bostad.

TysTdands generalkonsul i Shanghai uppbär 30,000 mark, vicekonsuln 12,000, tolkensekreteraren 12,000 och konsulatsekreteraren 7,200. Samtliga hafva fri bostad.

Frankrike gifver sin generalkonsul i Shanghai 50,000 francs och fri bostad, dessutom motsvarande löner åt de underordnade.

Österrike-Ungern aflönar sin generalkonsul med i allt 50,000 francs.

Spaniens generalkonsul uppbär 25,000 francs, som nu föreslagits skola ökas till

30.000 francs.

Holland bär just i dessa dagar utnämnt en yrkeskonsul i Shanghai, hvilkens lön jag ännu icke kunnat få veta. Miuisterresidenten i Peking är tillika generalkonsul för hela Kina och har i lön 15,000 floriner. Denna lön, som visat sig alldeles otillräcklig, skall dock nu ökas. Hollands generalkonsul för Sydkina (Hongkong) har likaledes

15.000 floriner (1 fl. = c:a l,so francs). Enligt hvad den holländske ministern i Peking meddelade mig, vore det nu meningen, att Shanghai skulle göraB till generalkonsulat liksom Hongkong, och att båda skulle aflönas med 30,000 francs, hvaraf dock kostnaderna för kontor samt kinesisk tolk och skrifvare skola bestridas.

Bih. till Riksd. Prat. 1900. 1 Sami. 1 Afd.

58 Tredje hnfvudtiteln.

Danmark, som nyligen upprättat ett eget generalkonsulat i Shanghai, aflönar sin konsul med 15,500 kronor, fördelade i lön 6,000 kronor, traktamente 8,000 kronor och kontorsanslag 1,500 kronor.

Belgien har lönade konsuler i Shanghai, Tientsin, Hankow och Hongkong, hvar och en med 18,000 francs. Konsuln i Shanghai dock med ett tillägg af 1,000 francs till tolk. De Förenade Rikenas generalkonsul i Shanghai är f. n. aflönad med

lön ............................................................................................,..................... 18,000 kronor

kontorsanslag................................................................................................... 6,000 >

summa 24,000 kronor

hvartill kommer inkomsten af samtliga konsulatafgifter vid hufvudsta-

tionen i Shanghai (i genomsnitt från 1895—97).................................... 3,522 »

och hälften af konsulatafgifterna vid de under generalkonsulatet f. n.

hörande 11 vicekonsulaten (i genomsnitt från 1895—97) ............... 6,132 »

Generalkonsulns hela inkomst blir alltså...................................................... 33,654 kronor.

Denna summa har uppkommit genom en genomsnittsberäkning af de i de olika hamnarna influtna konsulatafgifterna under de 3 sista åren.

Jag intager här för öfversigtens skull den i departementet för det inre utarbetade tabellen öfver generalkonsulatets och vicekonsulatens inkomst af konsulatafgifter för norska och svenska fartyg, beräknad i genomsnitt för de 3 åren 1895—1897.

Vid generalkonsulatet Norska fartyg. Svenska fartyg. Tillsammans.

kr. 14,934: 86

kr. 852: 45

kr. 15,787: 31.

Tredje hufvudtiteln. 59

Visserligen är Shanghai nu icke längre den billiga uppehållsort som det förr var, men den lön, som f. n. enligt ofvanstående beräkning utgår till vår generalkonsul, måste dock sägas vara val riklig. Det han ju hända, att vår nu blomstrande sjöfart åter minskas, men utsigterna tyda, såvidt jag kan inse, snarare på motsatsen. Genom att på lämpligt sätt fördela de från vicekonsulaten inflytande medlen mellan de tre nu föreslagna konsulaten kommer man att förhindra, att konsulatafgifterna i oproportionerlig mängd strömma till endast en ort, samtidigt hvarmed man kommer att tillgodogöra sig dessa medel genom att använda dem till förbättring af de två andra konsulatens löner.

Jag föreslår derför vördsammast, att de till hafvet gränsande kinesiska provinserna delas mellan generalkonsulatet i Shanghai och de två nu föreslagna nya konsulaten på så sätt, att generalkonsulatet, utom att vara generalkonsulat för hela riket, som sitt särskilda distrikt skulle få sig tilldelade provinserna Kiangsu, Chekiang, Fokien och hamnarna vid Yangtsekiaugfloden. De under generalkonsulatet lydande vicekonsulaten

skulle då blifva:

i Hankovv (hälften af konsulatafgifterna i genomsnitt) ................................... kr. 932

i Chinkiang ( » » ) .................................... » 123

i Ningpoo ( » » • )j -r-.- » —

i Foochow ( » » ) ...............................—- » 254

i Amoy ( » • •» ) ....................wjJ............ » 392

Summa konsulatafgift- vid vicekonsulaten kr. 1,701.

Detta belopp skulle alltså tillfalla generalkonsuln, som, när inkomsten af hufvudstationens konsulatafgifter kronor 3,522 tillägges, i allt skulle af dessa afgifter uppbära en summa af kronor 5,223 eller i rundt tal kronor 5,200.

Om generalkonsulns lön bibehålies sådan den nu är uppförd i budgeten, skulle hans sammanlagda inkomster kunna beräknas på följande sätt:

lön........................................................................................ kr. 18,000

kontorsanslag....................................................................— * 6,000

Summa anslag kr. 24,000

beräknade konsulatafgifter................................................... » 5,200

Summa inkomster kr. 29,200

Denna lön förefaller mig stå i lämpligt förhållande till de Förenade Rikenas framstående ställning såsom sjöfarande nation. Den kan förefalla väl hög i jemförelse med t. ex. Tysklands representants inkomster, men härvid får icke glömmas, att Tyskland låtit bygga ett sannskyldigt palats för sin representant i Shanghai, så att han icke har några utgifter för hus etc. Äfvenså må man icke lemna ur sigte, att prisen på hus och alla lifsförnödenheter äro i jemnt stigande, och att derför en lön, som tilltages knappare än nu föreslagits, snart skulle visa sig för liten.

60 Tredje lnifvudtiteln.

Enligt en beräkning liknande den här ofvan beträffande Shanghai skulle konsulatet i Hongkong, ifall dess distrikt blefve bestämdt att omfatta provinserna Kvangtung och Hainan, få hälften af de vid vicekonsulaten i Swatow och Canton liksom hela beloppet af de i sjelfva Hongkong inflytande konsulatafgifterna eller tillsammans kronor 2,514, i rundt tal 2,500. Konsulatet i Tientsin åter, med distrikt omfattande provinserna Chili och Shantung, skulle af vicekonsulaten i Newchwang och Chefoo samt af Tientsin sjelft uppbära ett sammanlagdt belopp af kr. 2,593 eller i rundt tal 2,600.

Den naturliga fördelningen af provinserna med hänsyn till dessa konsulats läge medför alltså en icke alltför stor skilnad i fördelningen af konsulatafgifterna, när Shanghais stora betydelse tages i betraktande.

Jag bör redan nu påpeka, att det för visso snart skall visa sig nödvändigt att bygga eget hus åt generalkonsulatet i Shanghai. Detta är emellertid en fråga, som kan grundligare undersökas genom vår representant på platsen. Jag måste här inskränka mig till att upprepa hvad generalkonsul Bock på min anmodan meddelade mig. Hr Bock skrifver:

»En tomt passande för konsulat.

På »Bund» fins ingen mark att få. Om någon vore till salu, skulle den kosta minst 20,000 taels pr mow (1 mow är 7,260 engelska qvadratfot eller omkring 84 X 84 qvadratfot).

Eu centralt belägen tomt kan möjligen erhållas för 7,000 taels pr mow; för 15,000 taels kunde ett passande jordområde fås. En lämplig konsulatbyggning skulle kosta omkring 10,000 taels.

I betraktande af den stora svårigheten att erhålla lämpligt hus, i förening med stigande hyror samt den störa betydelse Shanghai fortfarande torde få för de Förenade Rikenas handel, sjöfart och andra intressen, får jag bestämdt tillråda, att staten inköper tomt och bygger konsulat, det vill säga: embetslokaler samt privatbostäder för generalkonsuln och vicekonsuln.

Shanghai den 27 januari 1898. Carl Boc]c s

Att en aflönad sekreterare på en så vigtig plats som Shanghai är nödvändig, har ju redan erkänts i och genom upprättande af denna befattning. Försöksvis anslogs åt denne sekreterare en lön af 6,000 kronor. På grund af förhållandena i Östern och den sociala ställning, konsulära embetsman der intaga, kan det icke råda något som helst tvifvel om, att detta belopp är för lågt tilltaget. Jag konfererade med flere af konsulerna derute, och vi kommo till det resultat, att en aflöning af kr. 9,000 om året skulle vara lagom för denna befattning.

Mitt vördsamma förslag är således, att generalkonsulatet i Shanghai bibehålies med följande budget:

generalkonsulns lön kontorsunslag...........

Tredje hufvud titeln.

kr. 18,000 > 6,000

kr. 24,000

sekreterarens lön................................................................. » 9,000

Summa anslag: kr. 33,000.

Om till generalkonsulns fasta inkomster ........................ kr. 24,000

läggas de beräknade konsulatafgifterna ........................... » 5,200

kommer hans årliga inkomst att uppgå till...................... kr. 29,200.

Hongkong.

Såsom redan nämnts i mina föregående rapporter angående Japans och Kinas handel, finnes ingen handelsstatistik för den engelska kolonien Victoria (Hongkong). Man kan derför icke gifva någon med siffror stödd framställning af denna städs ofantliga betydelse såsom handelsplats. Det kan vara tillräckligt att anföra, att en stor del af de till Kina, Japan, Korea och Sibirien införda varor gå öfver Hongkong i transit. Såsom förut påpekats, sker detta ofta, emedan köpmän i Japan och Kina derigenom blifva i stånd att dölja varornas produktionsort, hvilket i många fall ligger i deras intresse. Af den kinesiska »Maritime Customs'» statistik ses emellertid, att Hongkong vida öfverträffar hvarje annan plats eller hvarje annat land i afseende å såväl import som export till Kina, i det dessa, som år 1893 uppgingo till ett sammanlagdt belopp af 129,181,223 haikwan taels, under 1896 redan stigit till 145,409,590 haikwan taels, under det att hela Storbritanniens import och export till Kina nämnda år endast utgjorde respektive 39,823,987 och 55,853,436 haikwan taels.

För de Förenade Rikena är Hongkong af den allra största betydelse på grund af den framstående roll våra fartyg spela i den stora fraktfarten på denna plats och på grund af de många fraktaftal, som der afslutas till så godt som alla ostasiatiska hamnar. Som ingen statistik finnes, kan jag icke uppgifva vår sjöfarts betydelse i jemförelse med andra nationer, men antagligen intaga vi äfven här 3:dje platsen, efter Storbritannien och Tyskland. Deremot meddelar mig vår vicekonsul på platsen följande tabell öfver våra länders deltagande i sjöfarten under de sista 6 åren:

1892 ................................. 34 ångfartyg .................................... 39,772 ton

1893 ................................. 60 » 65,803 »

1894 ................................. 77 » 71,132 >

1895 ................................. 127 » 145,360 *

1896 ....................,............ 101 » .................................... 98,006 »

1897 ................................. 162 » 162,109 »

Af de under sistnämnda år inlconma fartyg voro 12 svenska och 148 norska, de förra med 14,172, de senare med 146,379 ton. Två fartyg med 1,558 ton qvarlågo i hamnen från 1896.

62 Tredje hufyudtiteln.

Den störa ökningen under 1897 grundar sig dels på den omständighet, att liera norska fartyg voro förhyrda i »timecharter» mellan Nordamerikas Förenta Stater och Kina, dels på den betydligt ökade traden på Syd-Kina, under det traden på Nord-Kina visar ett tillbakagående från föregående år.

Enligt hvad jag hörde af vår vicekonsul på platsen, har dess handel under 1897 varit tryckt på grund af penningekuapphet och den låga kursen. Huru mycket som importerats af skandinaviska varor, är icke möjligt att få veta, på grund af att statistik saknas. Dock kunde jag konstatera, att mindre partier svenskt jern och stål importerats, fastän till föga tillfredsställande priser. I Hongkong såg jag för första gången i Östern åter svenska säkerhetständstickor, men måste tyvärr äfven här höra, att dessa såväl som de norska nästan alldeles försvunnit ur marknaden, och att utsigterna nog voro små för att kunna återeröfra den förlorade ställningen, med mindre kursen skulle stiga betydligt. Man är visserligen fullt öfverbevisad om den svenska och norska varans öfverlägsenhet öfver den japanska, men den stora massan af förbrukare tyckas finna den sistnämnda god nog, och dess pris är så lågt, att det hindrar hvarje konkurrens från Europa. Antagandet af guldmyntfoten i Japan har i detta hänseende icke spelat någon väsentlig roll, då kursskilnaden mellan 1 jap. yen och 1 mex. dollar (det också i Hongkong brukliga mynt) under loppet af 1897 i genomsnitt endast utgjorde några få procent.

Med norska konserver, bränvin, kondenserad mjölk och smör hafva en del affärer gjorts, och dessa skulle hafva framvisat ett ännu bättre resultat, om icke andra länder såsom Amerika och Australien i så hög grad konkurrerat med varor skickade under konsignation till mycket låga priser.

Någon export till de Förenade Rikena synes icke hafva egt rum från Hongkong. Några direkt gjorda förfrågningar från Sverige och Norge ledde icke till afslutande af affärer. De flesta af våra köpmän tyckas uppköpa sina varor i Europa. Jag intager likväl följande engelska prislista öfver vissa exportartiklar, som måhända kunna locka

till inledande af mera direkta förbindelser:

Cassia Lignea .......................

Cassia broken .......................

Staraniseed Oil.......................

Cassia Oil 75/80 % Aldehyd

Staraniseed..............................

Cassia buds ..........................

Gallnuts...................................

Bristles Black Assorted........

» »B..................

» » A. .................

» » Extralong.....

Tredje hufvild titeln. 63

Äf ofvanstående ses, att, om Hongkong ännu spelar så godt som ingen roll för vår handel, har det så mycket större betydelse för vår sjöfart både såsom lossnings- och lastningsplats och såsom befraktningscentrum. Om derför ett konsulat skulle upprättas för Syd-Kina, kunde, ehuru Hongkong är en engelsk koloni, ingen annan plats komma i betraktande, ty det i närheten liggande Canton är, om också icke få norska fartyg (år 1896 inklarerades 19 ångfartyg med 17,115 ton) der anlöpa, dock af långt mindre betydelse för fraktfarten. I Hongkong skall en konsul alltid kunna iakttaga fraktmarknaden och vara till stor nytta för vår sjöfart.

De flesta stater hafva också väl aflönade yrkeskonsuler på platsen. Tyskland: 1 generalkonsul med 24,000 mark; Frankrike: 1 generalkonsul med 28,000 francs; Österrike- Ungern: föreslår i dessa dagar upprättandet af ett konsulat i Hongkong; Holland: 1 generalkonsul med 15,000 floriner ( lfl. — 1,50 frcs.); Belgien: eu konsul med 18,000 francs. Spanien har sina konsuler i Syd-Kina i Canton och Amoy på grund af den lifliga trafiken mellan dessa och andra sydkinesiska hamnar samt Filippinerna. Aflöning 20,000 francs hvar.

Om också Hongkong såsom engelsk koloni och säte för civila och militära engelska myndigheter med deraf följande större lyx och representation nog måste anses vara en dyrare vistelseort än de flesta andra städer i Östern, tror jag likväl, att eu lön af 15,000 kronor, med tillägg af beräknade konsulatafgifter 2,500 kronor årligen, tillsvidare kan anses tillräcklig.

Mitt vördsamma förslag är alltså,

att i staden Hongkong upprättas ett aflönadt konsulat, med distrikt omfattande den engelska kolonien Victoria och de kinesiska provinserna Kvangtung och Hainan, hvarjemte, såsom en följd häraf, vicekonsulaten i Swatow och Canton läggas under detta

konsulat;

att konsulns lön måtte bestämmas till .............................................kronor 15,000

anslag till kinesisk tolk och skrifvare ......................................... » 1,000

beräknade konsulatafgifter ............................................................... » 2,500

Summa inkomster kronor 18,500.

Tientsin.

Tientsin har under de senaste två årtiondena gått framåt i förvånande grad. Der förr endast fanns en kinesisk stad med några få börjande europeiska firmor, reser sig nu längs floden Peihos’ stränder eu vackert och regelmässigt anlagd europeisk handelsstad med stora varumagasin, banker, affärsbyggnader, hoteller och all den komfort och lyx, som i form af klubbar o. s. v. följa den europeiska storhandelns invasion i dessa aflägsna trakter. Liksom i Shanghai är kommunalväsendet här deladt mellan engelsmän och fransmän, hvarjemte i Tientsin det tyska elementet gör sig starkt gällande. Nya affärslokaler öppnas alltjemt, och stora massor af europeiska och amerikanska varor staplas upp i hamnstaden Taku, der nu stora kajer äro dels redan uppförda, dels före-

64 Tredje hufvudtiteln.

slagna. Man tänker också på att muddra upp floden ända till sjelfva Tientsin, så att omlastningen på jernvägen eller på läktare i Taku åtminstone delvis skall kunna undvikas. Maskiner till jernvägar och till de nyöppnade fabrikerna äfvensom till arsenalen införas i ansenliga kvantiteter, och i maskintraden från New York via Suezkanalen och indiska ocean (kanske det märkligaste prof på den moderna rederiverksamheten) äro flera stora norska, i synnerhet bergensiska ångfartyg jemnt upptagna. Peking är nominel! ännu icke öppnadt för europeer och deras handel, men likväl hafva redan tre olika (deribland en dansk, hr Kjerulf) europeiska köpmän i längre tid haft tillåtelse drifva handel der, och nu äro de flesta östasiatiska banker också etablerade i hufvudstaden. Jernvägen är, såsom redan blifvit sagdt, färdigbygd från Tientsin till utanför Pekings murar, och Tientsins betydelse kommer att ökas mer och mer, allt efter som Peking och hela dess rika omnejd öppnas för europeiskt inflytande och europeiska varor. De rika kollagren vester om Peking och Shansidistriktets stora mineralrikedomar skola, om banan fortsättes så som påtänkts, i en snar framtid öka Tientsins betydelse och hela Nord- Kinas handelsutveckling i ofantlig grad. Redan nu har jernvägslinien norrut från Tientsin till Shanghaikwan öppnat de stora kolgrufvorna, kända under namnet Kaipinggrufvorna, för export. Hittills hafva de väsentligen tillgodosett de lokala behofven i Tientsin. Stadens betydelse såsom medelpunkt för reformarbetet efter kriget synes deraf, att de nya undervisningsanstalterna, såsom universitetet, skolor för sjö- och landtkadetter, telegrafskola och medicinsk skola, samtliga äro upprättade i Tientsin.

Stadens in- och utförsel framgår af följande tabell för 1896:

utländska varor (netto) ........................... haikwan taels 29,490,949

kinesiska varor (netto) ........................... » » 13,263,578

Summa införsel haikwan taels 42,754,527 export (netto) .......................................... » » 8,561,840.

De största siffrorna på importlistan uppnår rysk petroleum, hvaraf infördes 3,246,000 gallon, dernäst amerikansk, 2,743,200 gallon. Af nålar infördes 1,512,950 mille och af tändstickor 1,411,869 gross, mest japanska. Dernäst komma bomullsvaror med shirtings 1,297,470 och af »americau sheetings» 1,085,977 stycken. Af jern, nail rod och bar infördes 31,247 piculs*, af stål 23,243 piculs. Hur mycket häraf, som är af svenskt ursprung, är omöjligt att uppgifva, då, såsom förut anmärkts, statistiken tager den europeiska kontinenten i ett såsom exportfaktor, utan att skilja på de olika nationerna, med undantag för hvad beträffar Ryssland.

Hvad våra länder skulle kunna exportera till Tientsin skulle närmast vara stål och jern, trådspik, trämassa för papperstillverkning, omslagspapper, byggnadsmateriel såsom färdiga dörrar och fönster, möjligen färdigbygda trähus, för öfrigt smärre ting såsom elektriska apparater, petroleum-kokare och konserver.

Af stor vigt är att hafva en vaksam konsul på denna plats, emedan bland annat alla arsenalens behof af jern och stål här utbjudas till anbud.

* 1 picul = 100 catties = 13373 eng. läs. = 60,543 kilogram.

Tredje hufvudtiteln. 65

Sjöfarten på Tientsin (hamnstaden Taku) illustreras bast genom följande tabell:

Ångfartyg.

Inklarerade:

Segelfartyg.

Inklarerade:

Ångfartyg.

Utklarerade:

Bill. till Riksd. Prof. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 9

Tredje hufvudtiteln

Segelfartyg.

Utklarerade:

(56

Jag fogar härtill den jemförande tabellen öfver utklarerade fartyg tillhörande olika nationer under de senaste fem åren:

Af denna tabell framgår först och främst den gradvisa ökningen af antalet norska fartyg under de sista tre åren och den plötsliga ökningen från 22 år 1895 till 46 år 1896; säkert har antalet senare ökats. Anmärkningsvärdt är, att medan sammanlagda antalet fartyg af alla nationer tillsammans icke stigit synnerligen från 1895 till 1896, antalet tyska fartyg nedgått från 128 under förstnämnda till endast 8 under

67 Tredje hufvudtiteln.

sistnämnda år. Detta förklarar den stora ökningen i antalet norska fartyg; vi hafva, med andra ord, undanträngt den tyska konkurrensen, som höll på att blifva alldeles öfvermäktig.

Af öfriga makter, som här äro representerade, aflönar England sin konsul med £ st. 1,100 = c:a 19,800 kronor (fri bostad), Tyskland sin med 24,000 mark och fri bostad (dessutom anslag till tolk-sekreterare 10,000 och till kontorist 5,400 mark), Frankrike sin med £6,000 francs, Belgien sin med 18,000 francs, båda med fri bostad.

Jag anser, att en lön af 15,000 kronor med tillägg af de beräknade konsulatafgifterna i Tientsin, Chefoo och Newchwang, sammanlagdt 2,593 kr. eller i rundt tal 2,600 kr., torde vara tillräcklig för en representant för de Förenade rikena, åtminstone till en början. Hus äro icke billiga, hvaremot prisen på alla lifsmedel äro låga.

Mitt vördsamma förslag går alltså ut på,

att ett lönadt konsulat upprättas i Tientsin med distrikt omfattande provinserna Chili och Shantung, hvarjemte, såsom följd häraf, vicekonsulaten i Chefoo och New-

chwang läggas under detta konsulat;

att konsulns lön måtte bestämmas till............................................. kronor 15,000

anslag till kinesisk tolk och skrifvare ............................................. 8 1,000

med beräknade konsulatafgifter............................—.......................... 8 2,600

Summa inkomster kronor 18,600.

Angående nödvändigheten af ett särskildt anslag till kinesisk tolk och skrifvare gälla här samma synpunkter som beträffande Japan. Ett dylikt anslag beviljas af nästan alla stater oberoende af vederbörande konsuls lön och andra inkomster, emedan det anses för en alldeles nödvändig fast utgift för konsulatet, hvilken bör ersättas af staten.

Rekapitulation.

Förslag till svenska och norska konsulat i Kina.

1. Generalkonsulatet i Shanghai:

Generalkonsulns lön...................................... kronor 18,000

Kontorsanslag .............................................— 8_b,000

kronor 24,000

Vicekonsulns lön............... _*_9,000

Summa anslag kronor 33,000 33,000

När till generalkonsulns fasta inkomster...... » 24,000

läggas beräknade konsulatafgifter................ 8 5,200

kommer hans sammanlagda årliga inkomst

att uppgå till ..............-........................... kronor 29,200__

Transport 33,000

68 Tredje hufvudtiteln.

2. Konsulatet i Tientsin:

Transport 33,000

Konsulns lön................................................... kronor 15,000

Anslag till kinesisk tolk och skrifvare ...... » 1,000

Summa anslag kronor 16,000 16,000

Beräknade konsulatafgifter ........................ » 2,600

Summa inkomster kronor 18,600

3. Konsulatet i Hongkong:

Konsulns lön ................................................... kronor 15,000

Anslag till kinesisk tolk och skrifvare ...... » 1,000

Summa anslag kronor 16,000 16,000

Beräknade konsulatafgifter.............................. » 2,500

Summa inkomster kronor 18,500

Summa anslag till konsulaten i Kina ..................... kronor 65,000.

Singapore.

*The Straits Settlements», hvilka förr hörde under »the Kast India Company’s» jurisdiktion, gjordes till en »Crown colony» år 1867. De bestå af den stora ön Singapore. den mindre Penang, Malacca och provinsen Wellesley på fastlandet, ytterligare en landremsa och ön Pangkor, tillsammans kända under namnet »The Dinclings», Cocos (jama och Christmas ön. Provinsen Wellesley producerar socker och skall, om en jernväg ledes till det inre, sannolikt få stor betydelse. Malacca tyckes befinna sig i stagnation, sedan det upphört att vara exportort för halföns produkter. Dess enda exportartikel af betydelse är nu tapioca (sago), som produceras i stora kvantiteter med kinesiskt kapital och arbete. Numera kan det endast kallas en förstad till Singapore och kommer att förblifva så, tills det lyckas kineserna att tillgodogöra sig det fruktbara landet, något som dess egna malajiska befolkning är alltför försoffad för att försöka sig på.

Ehuru visserligen Singapore tagit åt sig en del af den förmånliga omsättning, som egde rum mellan Penang och de närliggande under Englands protektion stående malajiska staterna, visar dock statistiken en jemn ökning i sistnämnda kolonis inkomster.

Singapore är en af Ostasiens intressantaste städer. Dess läge mellan grönskande höjder, den rika tropiska vegetationen och dess mångfärgade befolkning tilldraga sig genast den resandes uppmärksamhet. Man är ju äfven från andra städer i östern van vid något af hvarje med hänsyn till de olika raser, som visa sig, men ingenstädes finnes något så brokigt som i Singapore, ty här mötas den infödde malajen och den inflyttade kinesen, kling en, javanesaren, araben, seedy-boy’en, dyak’en och bugis blandas om hvarandra, alla klädda, så vidt de öfverhufvud taget hafva något på sig, som är värdt att nämna, i de mest brokiga klädningsstycken. Bland dessa röra sig hvitklädda och med hvita hjelmar försedda europeer, engelska officerare, engelska, tyska, franska och

Tredje hufnidtiteln. 60

holländska köpmän. Men Singapore eger utom äran att vara världens förnämsta frihamn i vår tid också flere andra särskilda egenskaper, som utmärka det framför öns andra städer, nemligen dess märkvärdiga historia full af blodsutgjutelser och omhvälfningar, än holländskt, än engelskt allt efter krigslyckan, tills det år 1830 hamnade under det ostindiska kompaniets jurisdiktion och 1867 upphöjdes till »Crown colony»; dess geografiska läge på den sydligaste spetsen af Asiens fastland, »hörnet» mellan Ostasien och den öfriga delen af verlden; och slutligen dess egenskap af att vara en af det engelska verldsherradömets vigtigaste militära stödjepunkter. Utan denna starkt befästa plats med dess ofantliga kollager skulle det nästan vara omöjligt för England att intaga den dominerande ställning i den fjerran östern, som det har.

Singapores befolkning räknar 5,254 europeer och amerikaner, deri inberäknad den engelska garnisonen af 1,160 man, 3,589 eurasier (afkomma efter europeer och infödda kvinnor), 121,908 kineser, 35,992 infödda malajer, 16,035 af olika indiska raser och 1,776 af andra nationaliteter såsom araber, japaner, siameser, singhaleser etc. etc., i allt en befolkning af 184,554 invånare. Det torde observeras, att kineserna äro de talrikaste. De äro också de driftigaste. De äro mellanhänder vid nästan hvarje handel, som afslutas. De stora europeiska handelshusen skulle icke kunna uträtta mycket utan den hjelp de få af sina kinesiska »shrofls» eller »compradors». Det gäller här som öfverallt i Östern: kinesen är handelsmannen »par excellence». Ja, äfven om man blott skall köpa ett obetydligt föremål af en malajisk handtverkare eller köpman, ser man genast en utanför stående kines blanda sig i saken, uppträda som mellanhand mellan köpare och säljare, utjemna meningsskiljaktigheter i fråga om varans värde och afgöra affären så, att båda parterna anse sig hafva gjort en god handel. Tusentals missnöjda kineser lemna sin hemort för att nedsätta sig under den fria engelska flaggan, som tillförsäkrar dem likhet inför lagen, handelsfrihet ocli fast bestämda skatter i stället för mandarinernas tyranni och godtyckligheter. Många medlemmar af hemliga politiska kinesiska sällskap flykta hit för att undgå mandarinernas förföljelser. Talrika hemliga politiska sällskap hafva också bildats i Singapore till stor förargelse för det himmelska rikets regering, som icke har underlåtit att högljudt beklaga sig häröfver. Genom ett dekret af 1890 förbjödos officielt dessa politiska »Umtriebe», men det är en öppen fråga, huruvida detta förbud mot bildandet eller existensen af dessa sällskap helt och hållet har kunnat utrota dem; det är väl snarare antagligt, att de fortfarande existera, men endast så mycket hemligare.

Singapores betydelse såsom import- och exporthamn framgår af följande tabell:

införsel utförsel

1893 ......................................£ st, 13,878,537 £ st. 11,889,813

1894 ................ » 14,041,750 » 12,005,991

1895 ...................................... » 14,472,688 » 12,085,213

1896 ..................................... » 14,901,507 » 12,447,668.

70 Tredje hufvudtiteln.

. Häri äro icke in- ocii utförsel af guld- och silfverplantsar eller myntsorter inberäknade.

De Förenade Rikena deltaga icke i denna handel; dock synes Sverige under 1895 hafva utfört för 4,128 mexikanska dollars till Singapore. Hvaraf dessa varor utgjordes, har det likväl icke lyckats mig konstatera. Vilkoren för skapandet af en export från våra länder till Straits Settlements torde, såvidt jag kunnat erfara, vara ungefär desamma som beträffande Kina och Japan. Svenskt jern och stål skulle ega samma utsigter här som der, ifall prisen kunde sättas lika lågt som de engelska, hvilka här äro öfvervägande. Till Singapore infördes år 1895 för £ st. 2,009,145 och år 1896 för £ st. 1,487,682 i metaller. Jag gjorde mig särskildt underrättad angående möjligheten att importera lådbräder från Norge och Sverige. Det uppgafs för mig, att de lådor, som här användes för försändelser af »petroleumtins», tillverkades af trä från Straits Settlements sjelft och voro så billiga, att amerikanerna icke kunde konkurrera med lådbräder af deras billigaste slag, nemligen Oregon Pine. Lådan levererades här till 17 å 18 cents stycket (1 mex. dollar = 100 cents = 1 sh. 10 1/v d. engelskt mynt, februari 1898). Storleken l'.8Va" X 1'3" X 101/i". Brädernas tjocklek för sidor, lock och botten Va1', för ändstyckena 3/4"- Dessutom meddelades det mig, att man mer och mer upphörde att använda lådor till inpackning af »petroleumtins» såsom varande onödiga. Bleckbehållarne sändas i ångfartygen sådana de äro, i det risken af förlust på grund af läckning visat sig vara mindre än den med inpackningen i trälådor förbundna kostnaden. Det synes alltså vara ringa utsigt till export af denna artikel, i motsats till hvad förhållandet är på Java och Sumatra, hvarifrån den mesta petroleum, utföres inpackad i norska lådor. Emellertid är ökningen af exporten af rysk petroleum, för hvilken här i Singapore tyckes finnas en hufvudupplagsplats för kringliggande land och städer, så stor, att man icke kan veta, om icke under förändrade förhållanden en marknad kan uppstå äfven här. En omständighet, soin dock gör en sådan eventualitet mindre sannolik, är att det nu bygges allt flera tankbåtar för petroleum, hvilka föra varan direkt utan inpackning från en upplagsplats till en annan. Derför ser man också nu, att petroleumreservoarer byggas öfverallt i de stora hamnstäderna, Saigon, Hongkong, Shanghai etc. etc.

Utsigterna för export hit af färdigbygda hus, som borde kunna gifva ett rikligt utbyte, hafva, såsom jag hört, omöjliggjorts derigenom, att de här talrikt uppträdande hvita myrorna på otroligt kort tid förstöra allt mjukt trä. Det är endast det jernhårda »hardwood» från det inre af landet, som kan motstå dem och det i alla fall endast för eu kortare tid. Till och med af petroleum genomdränkta lådbräder, som någon tid legat i lagerrummen, blifva uppätna. Om något medel kunde uppfinnas mot detta onda, skulle säkert såväl Kina som de sydligare delarne af Asien blifva en god marknad för våra vackert bygda, praktiska och billiga färdiggjorda hus. Alla, för hvilka jag visat de få ritningar och planer, jag medförde, blefvo mycket intagna af desamma och förespådde dem en god framtid — om myrorna kunde öfvervinuas.

Någon införsel af trälast eger icke ruin, då behofvet tillgodoses genom landets egen tillgång deraf.

Tredje hnfvudtiteln. 71

Huruvida dessa här ofvan nämnda och andra varor kunna hafva någon utsigt att vinna inträde i Singapore och Straits Settlements, kommer här såsom i Kina att bero på om en skandinavisk firma etablerar sig på platsen och kan göra uppoffringar i början för att införa varorna, eller om en exportfirma i hemlanden, som härute eger pålitliga agenter eller filialer, vill göra detsamma. Att hvarje sådant företag bör understödjas af vårt konsulat, och att ett dylikt stöd kan ega en helt olika betydelse, om vi på platsen få en yrkeskonsul, säger sig sjelft.

Då Singapore med hänsyn till sjöfarten på grund af sitt läge bildar likom en mellanlänk mellan Europa, Indien, holländska Indien och det fjerran Östern, är det klart, att det för hela året sammanlagda tonnaget är ganska imponerande. Följande tabell utvisar de under 1896 in- och utklarerade fartygen efter nationalitet.

Inklarerade Utklarerade

Af dessa inkommo 4,458 samt afseglade 4,461 med last.

Af de under 1896 ankomna lastade svenska och norska fartyg voro 15 svenska och 47 norska. Dessutom ankommo 9 i barlast, hvilkas nationalitet jag icke fått mig uppgifven.

Under 1897 växte tonnaget emellertid i öfverraskande grad, i det de norska fartygens antal uppgick till 133 med 126,809 ton, de svenska deremot nedgingo till 7 med 8,267 ton, tillsammans 140 fartyg med 135,076 ton. Att vi i trots af detta imponerande tonnage endast blifva n:o 4 i raden af här representerade nationer, beror derpå, att holländarne här rycka upp med den talrika flotta, som ombesörjer den lokala trafiken och handeln med Sumatra och Java, hvarjemte också medräknas den holländska ångfartygslinien på Europa med dess i fast route gående stora tonnage. Detta sistnämnda

Utsändande af yrkeskonsul nödvändigt.

Konsulns

aflöning.

72 Tredje liufvudtiteln.

förhållande spelar här liksom i öfriga ostliga hamnar en stor roll äfven vid uppskattandet af det franska och tyska tonnaget.

Liksom Hongkong är den stora befraktningsplatsen för frakter norrut till Kinas nordliga hamnar. Japan och Sibirien, är Singapore centrum för befraktningar inom ett ofantligt nät, som sträcker sig från Bombay öfver Colombo, Calcutta, Sumatra, Java, Borneo, Bangkok, Saigon, Canton, Hongkong, Filippinerna och ända till Shanghai med mellanliggande hamnar. Ris, socker och petroleum norrut och kol söderut äro de väsentligaste af de frakter, som erbjudas. Oaktadt mycket af det gods, som går till de platser, som anlöpas af de stora, i fast route gående engelska, tyska och franska ångfartygslinierna, ombesörjes af dessa, finnes tillräcklig sysselsättning för våra fartyg i frakterna på dessa och mellanliggande hamnar. Det var derför också vår härvarande vicekonsul Mr Craig’s mening, att ingen anledning fans att befara en minskning af vårt tonnage här under den närmaste tiden. I synnerhet trodde lian, att traden till och från Bangkok skulle ökas betydligt och sysselsätta många fälttyg. På samma sätt den alltjemnt växande petroleum- och sockertraden från holländska Indien till Kina och Japan.

För farten på Bangkok skola i synnerhet moderna fartyg med stor drägtighet (cirka 2,000 ton) och ringa djupgående visa sig praktiska. Barren utanför Bangkok är endast 13,6 fot (engelska) djup, och fartyg, som vilja gå i denna trade, böra derför icke vara mycket mera djupgående för att undgå nödvändigheten af att lossa för mycket i läktare utanför barren, hvilket naturligtvis förorsakar extra kostnader. För öfrigt gälla här samma vilkor för erhållande af goda frakter, som utvecklats under »sjöfart på Japan och Kina»: sidoportar å mellandäck och anordningar för infödda passagerare samt helst icke under 10 mils fart.

Af det föregående inses, hvilken betydelse Singapore har för sjöfarten, och det gäller för oss att nu begagna de medel, som stå till vårt förfogande, för att befästa och ytterligare utveckla den fördelaktiga ställning, vår sjöfart uppnått här ute. Då vårt tonnage under ett år, 1897, som eljes icke kan sägas hafva varit synnerligen förmånligt för sjöfarten, uppgått till nästan det dubbla mot föregående årets, synes detta utgöra ett godt förebud för framtiden. Det första och vigtigaste medlet för detta ändamål är anställandet af en utsänd, duglig yrkeskonsul, fullt förtrolig med våra sjöfartsförhållanden och fraktmarknaden i det hela, så att han kan vara i stånd att genom sina rapporter lemna våra redare snabba och tillförlitliga underrättelser om fraktmarknadens ställning in. nr Tv det är sant, hvad den norska konsulatkomitén af 1891 säger i sitt förslag: »Komitén anser sig i synnerhet böra förorda Singapore såsom station för den eventuelle fast aflönade konsuln, såväl på grund af hamnens centrala läge, som emedan den år medelpunkten för den asiatiska sjöfarten, hvarifrån det också är lättast att öfverskåda fraktmarknaden i sin helhet, och hvarest för visso också alla hithörande upplysningar lättast införskaffas.»

När jag här framkommer med förslag till konsulns aflöning, måste jag, jemte det jag hänvisar till de allmänna synpunkter, jag tillåtit mig framhålla i fråga om förslaget

Tredje hufvud titeln. 73

rörande Japan och Kina, vördsamt fästa uppmärksamheten derå, att en konsuls ställning i Singapore blir mera representativ än i de öfriga af Österns städer, i det han här kommer i social beröring icke blott med sina kolleger, konsulerna för öfriga representerade nationer, utan också med kolonialregeringen med guvernören i spetsen och alla hans departementschefer samt med den militära administrationen.

Häraf följa sociala förpligtelse!', som icke kunna undvikas, utan att man ställer sig alldeles utanför hela det sociala lifvet, hvilket åter medför ett förringande af ställningens anseende och värdighet, något hvarmed våra länder icke skulle vara betjenta härute, der det just gäller att vinna en position.

Jag har gjort mig underrättad om hyror, tjenstfolks löner etc. och finner prisen, i allmänhet sedt, ungefär lika dem i Kina och Japan.

Följande här representerade magter aflöna sina yrkeskonsuler på nedan angifna sätt:

Tyskland (generalkonsul) 24,000 mark, 1 sekreterare ä 8,000 och 1 sekreterare ä 6,000 mark, fria bostäder.

Frankrike (generalkonsul) 28,000 francs eib fri bostad (sekreterarnes löner icke särskildt omnämnda i budgeten).

Holland (generalkonsul) 15,000 floriner, (1 fl. — c:a 1,50 frcs).

Jag antager, att en lön af 16,000 kr. med 3,000 kr. i kontorsanslag utan rätt till konsulatafgifter skall vara tillräcklig för en svensk och norsk konsul för att upprätthålla sin ställning. Konsulatafgifterna utgjorde år 1896 mexik. dolk* 1,151 och år 1897 mexik. dolk 2,741.

Konsulns distrikt bör omfatta hela kolonien Straits Settlements, och vicekonsulatet i Penang bör bibehållas och besättas med en köpmans-konsul.

Till Penang inkommo under 1896:

antal ton

svenska fartyg ...........................................-................ 9 8,901

norska fartyg ............................................................... 15 9,969.

Penangs betydelse som handelsplats framgår af följande tabell öfver in- och utförsel.

Införsel Utförsel

1895 .................................................. £ st. 4,848,416 4,584,666

1896 .................................................. » 5,109,270 4,869,926.

De till vicekonsulatet i Penang inflytande konsulatafgifter uppgingo 1897 till mex. dolk 322.

* 1 mex. doll. nu = 1 sh. 10 Va d.

Bill. till liiksd. Prot. WHO. I Samt. 1 Afd.

74 Tredje liufvudtiteln.

Vladivostok.

Det var min plan att genast efter min ankomst till Japan i augusti månad begagna den varma årstiden, under hvilken i alla fall icke mycket kunde der uträttas, till en resa till Yladivostok för att undersöka förhållandena och möjligheten för ett större deltagande från våra länders sida i den med ilande hast tilltagande importen till denna vigtiga hamn af europeiska industrialster. Det visade sig tyvärr, att det händelsevis icke gick något ångfartyg dit från Japan förr än under senare hälften af september, och så länge kunde jag icke vänta; jag måste derför uppgifva planen och använda tiden till att företaga den nödvändiga resan till Peking för att framlemna mina kreditbref till kejsaren af Kina.

Jag kan icke nog beklaga, att denna min tilltänkta resa icke kunde blifva af, ty jag är fullt öfvertygad, på grund af allt jag hörde i Japan och Kina af kompetenta affärsmän, att icke någon plats finnes i Ostasien, der vissa af våra länders industriartiklar skulle kunna finna en lättare och mera lönande marknad än i Yladivostok. Såsom den trans-sibiriska jernvägens ändpunkt, den ryska Stillahafs-flottans koncentrerings- och upplagsplats, förposten till den för möjliga operationer i yttersta Östern afsedda talrika ryska armén, erbjuder denna plats, som sjelf ännu producerar så godt som ingenting, naturligtvis den rikaste marknad för alla förnödenhetsartiklar af så godt som hvarje slag, från maskiner och ångfartyg, rails och jern samt stålvaror af alla slag ända ned till konserver, bränvin, Öl och stearinljus. Allt af god vara, som föres dit, kan räkna på eu snabb omsättning och höga priser. De stora skogarne i Ostsibirien äro ännu så godt som orörda, träförädlingsmaskiner komma derför att blifva och äro redan en af de vigtigaste nödvändighetsartiklarne. Ja, jag tror mig trygt kunna säga, att dugliga svenska eller norska yrkesmän med tillräckligt kapital för att anlägga sågverk och hyfvelverk etc. derute kunna vara säkra om att göra goda affärer.

I Yokohama och senare i Shanghai träffade jag en ung svensk köpman, hr M.

Lindskog, som just kommit från Vladivostok, der han tydligen med flit och insigt studerat förhållandena, med en utvidgning af våra handelsförbindelser för ögonen. Jag bad honom gifva mig en resumé af sina intryck derifrån och mottog också från honom nedanstående skildring med den deri intagna intressanta skrifvelsen i samma ämne från i Vladivostok bosatte svenske ingeniören Nordström. Jag intager här dessa två skildringar, emedan jag genom samtal med andra, med förhållandena i Vladivostok bekanta män försäkrat mig om att de återgifva en rigtig uppfattning af dessa förhållanden.

Hr Lindskog, som nu etablerat sig i Shanghai tillsammans med en engelsman under

firma »Bickerton & C:o», har agent i Vladivostok, och affärer kunna således inledas och afslutas genom honom, något hvartill jag på det bästa rekommenderar honom, då jag, såsom redan förut nämnts i min rapport om våra handelsförbindelser med Kina, anser honom för en sträfsam och ärlig ung man med stort intresse för utvecklingen af våra länders export till det fjerran Östern.

Tredje hufvudtiteln. 75

Likaledes får jag på det enträgnaste uppmana våra industriidkare att icke underlåta att begagna sig af ingeniör Nordströms i hans ofvan omförmälda bref gjorda erbjudande att stå till tjenst med hjelp och upplysningar.

Hr M. Lindskogs skrifvelse lyder sålunda:

»Vladivostok ligger på 43°,7" nordlig latitud och 131°,54" östlig longitud vid södra ändan af en lång halfö omsluten af Peter den Stores Bugt.

»Af alla hamnar i Ost-Sibirien är Vladivostok såväl i politiskt som kommersiell hänseende ojemförligt den mest betydande, i synnerhet som hamnen nu genom den nyligen från Danmark inköpta isbrytaren hålles öppen hela året.

»Staden med sitt storartade läge är på trenne sidor omgifven af höga, branta kullar, af hvilka några äro starkt befästade. Under större delen af året ligga i hamnen flera ryska pansarbåtar, minbåtar samt krigsfartyg från olika nationer. Äfven handelsflottan är under sommaren temligen stor, och en liflig rörelse råder vid stränderna.

»Vladivostok är väl anlagdt med breda gator och stora byggnader, bland hvilka senare må nämnas barackerna, jernvägsstationen, museum, ryska kyrkan, guvernörens hus samt hrr. Kunst & Albers affärsbyggnader.

»En särdeles vacker park är belägen i stadens centrum, och flottans musikkår spelar derstädes tvenne gånger i veckan under sommarmånaderna. — Vidare finnas i Vladivostok två stora hotell, ett gymnasium för gossar, ett institut för flickor samt tvenne sjukhus.

»Importen till Vladivostok ökas för hvarje år, både hvad qvantiteten och qvaliteten beträffar, då deremot exporten, som till stor del består af skinn och hudar, förblifver jemförelsevis ringa.

»Den firma, som otvifvelaktigt har största inflytandet på den ostsibiriska marknaden, är hrr Kunst & Albers, hvilken tillika med sina filialer i Blagoweschensk och Nikolajewsk har sitt ombud med samma firmanamn i Hamburg.

»Bland andra mera betydande importfirmor i Vladivostok må nämnas Tschourin & Co. (rysk), G. H. Langelutje (tysk) samt Walden & Lindholm (finsk). Sistnämnda firma har stora petroleumupplag strax utanför staden. — Firman Scheveleff & Co. äger en tändsticksfabrik, som förser hela Ostsibirien med denna vigtiga artikel.

»Dessutom finnas några mindre europeiska firmor, hvilka hafva sina förbindelser på Kina och Japan.

»Innan jag vidrör frågan, om hvad som bör göras för införandet af svenska och norska alster i Sibirien, vill jag härmed påpeka, att Sverige har i Vladivostok en man, ingeniör Nordström, hvilken under sin treåriga vistelse derstädes hunnit att noggrant studera förhållandena i hela Amurlandet och således bör vara i stånd att bättre än mången annan kunna döma om saken i fråga. Herr Nordström har till mig inlemnnt en skrifvelse af följande innehåll:

'Att lemna några bestämda uppgifter öfver hvad som till Vladivostok ankommer och hvarifrån är ej möjligt. Det finnes visserligen en komité, som skall lemna statistiska upplysningar, men det material, denna har att tillgå, omöjliggör ett mera i delalj

76 Tredje hufvudtiteln.

gående arbete. Vi finna dock af komiténs berättelse för 1894, att Vladivostok besökts af 153 fartyg om tillsammans 198,931 ton, deraf 7 norska om 9,627 ton medförande 117,883 ton diverse varor. — Utförseln har varit 36,086 ton varor hufvudsakligast till Nicolnjevsk Sakhalin samt till större delen transitogods.

'Till Nicolajevsk ankom under samma år 36 fartyg om 30,191 ton, deraf 3 norska om 2,159 ton lastade med 23,653 ton varor.

'På enskild väg har jag funnit, att Vladivostok till den 1 November 1897 besökts af 215 fartyg om tillsammans 248,433 ton, hvaraf 27 st. om tills. 27,377 ton varit norska. Men som af de senare »Pronto» besökt hamnen 8, »Bygdö» 5 och »Oslo» 2 gånger, så reduceras det verkliga antalet norska båtar, som under detta års seglationstid besökt hamnen, till 15 st. om tills. 16,912 ton. De flesta af dem äro befraktade pr. månad.

’De firmor härstädes, som mest befatta sig med befraktning af fartyg, äro Konst & Albers, Scheveleff & Co., J. H. Langelutje samt Tschourin & Co.

'Lämpligaste båtar för fraktfart norr om Vladivostok äro de om 700,850 ton samt grundgående, emedan Nicolajevsk ej kan besökas af mer än 14 fot djupgående fartyg. — Under denna sommar har norska ångaren »Bygdö» för hrr. Kunst & Albers räkning gjort en tur till Anadyr. Denna är den nordligaste plats på ostsibiriska kusten, hvarest ryska tjensteman äro stationerade. Dessa erhålla post och proviant en gång under sin två månaders sommar och en gång under vintern medelst en rentransport, som då utgår från Habarosk.

'Under min treåriga vistelse i östra Sibirien har jag sett mera maskiner, redskap, materialer och industrialster af alla slag än tillförne under hela mitt lif. Ytterst litet af detta har dock varit af svenskt fabrikat. De flesta industriidkande länder, deribland äfven Finland, hafva varit väl representerade.

'Till Amur- och Ussurifloderna hafva under de två sista åren Creytons verkstad i Abo levererat en ångare försedd med tvenne hjul och en mindre propellerbåt, samt Brobyggnadsbolaget i Helsingfors två ångare, hvardera med tvenne hjul och ett hjul i aktern. Af sistnämnda konstruktion hafva under samma tid levererats tre ångare från England och två från Holland — detta för regeringens räkning. — Jag har dessutom sett flera ångare af olika konstruktioner, hvilka anländt för enskildas behof och äro afsedda för bogsering och passageraretrafik på floderna. Brobyggnadsbolaget i Helsingfors har till Vladivostok levererat en bogserbåt med en maskin om 200 ind. hkr. och skola under nästa år (1898) leverera ännu två ångare. Från Creytons verkstad äro åtta torpedobåtar under ihopsättning härstädes. — En holländsk mek. verkstad har levererat ett stort mudderverk, flera jernpråmar samt en flytande lyftkran för ånga. Flera mudderverk och jernpråmar hafva förut levererats för floderna, och tvenne nya skola komma under nästa år. — Från Norge hitkom för 2 år sedan två hvalångare om 90 fots längd med kanoner och full utrustning, och för några månader sedan reste en norsk sjökapten hem för att beställa och hitföra en dylik båt för en härvarande firmas räkning. — För öfrigt hafva under de tre sista åren anländt en myckenhet af lokomobiler, flerfaldiga sorters maskiner, ångpannor, pumpar, kranar, verktyg, redskaper och materialer.

77 Tredje hufyudtiteln.

'Upptagen med mitt arbete här har jag ej kunnat förhindra, att en cirkelsåg med lokomobil samt en trähyflingsmaskin under september månad af herr Sovoroff reqvirerades från Amerika. En annan firma, Kalarito & Co, har dock lofvat att ej beställa maskineri från Amerika utan att först göra förfrågan om svenska träförädlingsmaskiner. Af dylika maskiner bör åtskilligt kunna säljas såväl på kusten som in i landet, blott man lyckades få någon att börja använda dem, så de stora i ögonen fallande fördelarna blefve bekanta. Att dessa äro behöfliga här synes bland annat deraf, att under detta år 2,500 standard hyfladt virke ankommit från Amerika, och 4,000 äro redan köpta för nästa år.

'Smidesjern, stål, spik och plåt, hvaraf massor korrugerad galvaniserad takplåt, som här är allmänt taktäckningsämne, förbrukas årligen i stora qvantiteter. Behofvet häraf har under senaste åren varit så stort, att härvarande firmor i allmänhet haft sitt höstlager utsåldt före årets slut. — Hösten 1895 åtog sig min principal att vid sin såg vid Behinfloden bygga 27 st. större däckade pråmar att levereras under följande sommar. För att kunna utföra detta arbete måste vi beställa flera tusen skrufbultar från Japan samt ifrån Kina och Japan köpa större delen af den gröfre spiken. Förliden höst hadejag i uppdrag att göra ritningar och förslag till en byggnad vid Kronans transportflotta vid Amur och Ussuri, men som jern och spik redan på nyåret ej fanns att få, blef det ej någon byggnad utaf. — Det hufvudsakligaste af maskiner, verktyg, stål och jern kommer från England och Tyskland; dock äro landtbruksmaskiner och redskap, hvaraf hittills litet erfordrats, nästan uteslutande amerikansk tillverkning. Jag har i höst sett några rens- eller kastmaskiner fullkomligt lika de svenska s. k. Wallamaskinerna, som syntes vara af tyskt fabrikat. En del amerikanska plogar äro oftast för tunga och svårhandterliga för härvarande förhållanden. Såsom regel vid urval af redskap och verktyg bör man gifva de lättare företräde, synnerligast som dessa oftast äro de billigaste.

'Ett ölbryggeri finnes här, men mycket Öl kommer från Tyskland, Ryssland, Amerika och Japan. En J/l butelj tyskt Öl kostar här i regeln rub. 1,2o; det billigaste ryska 60 kopek. För några år sedan fauns endast danskt smör om 1 funt = 0,4095 kg. i hermetiskt tillslutna bleckburkar, men detta år hafva äfven holländarne hitsändt ett proflager. Dessa burkar kosta i handeln rub. 1. Ost ankommer från skilda håll utom från Sverige. Kondenserad, osockrad norsk mjölk äfvensom preserverad fisk är mycket omtyckt. Alla konserver hafva stor marknad här. Hos firmorna Kunst & Albers och J. H. Langeliitje kan man ibland få se något af svensk tillverkning såsom Eskilstuna- 8miden, lampor från herr Böhlmark i Stockholm, ekspik, papp m. in. Allt har godt rykte om sig, men prisen äro något för höga. L. M. Erikssons telefoner åro ej alldeles obekanta, och mycket torde i en snar framtid härutinnan vara att göra, synnerligast som Vladivostok ännu saknar allmän telefonledning.

'Det synes som om svenska industriidkare begått en stor försummelse angående den sibiriska marknaden, hvaraf andra nationer vetat att i tid begagna sig. Men skulle de svenska industrialstren nå äfven hit, kan ännu ofantligt mycket göras, om tiden genast tages i akt. Jag vill härmed säga min tanke om på hvad sätt denna marknad bör kunna vinnas.

78 Tredje hnfvudtiteln.

'Tillfölje af de stora afstånden, svårigheten med ryska språket samt den kostnad, som är förenad med ett ombuds uppehälle och resor härstädes, kan ej, såsom fallet är hemma, en firma utsända en resande, som genom sin provision och vanligen lilla lön skall underhålla sig, utan staten måste först och främst bidraga med nödiga belopp, och äfven flera firmor måste sammansluta sig. Att utsända stipendiater till sådana ryska centra som St. Petersburg, Moskva, Odessa in. fl. är utan tvifvel ett godt sätt att få svenska alster införda i Ryssland, men i Vladivostok duger det ej att uteslutande handla efter denna metod. Här måste finnas ett välsorteradt proflager å maskiner, maskindelar, verktyg, jern, stål samt andra löuande artiklar samt i förening med detta en större reparationsverkstad och en god firma såsom ombud och representant för nämnda lager och verkstad. Som det är förenadt med många svårigheter, ja, nästan omöjligt att utskeppa större, färdiggjorda maskiner, och som för öfrigt Vladivostok är i saknad af en bättre verkstad, är detta det bästa och enda sättet att få de svenska maskinerna och det svenska jernet och stålet i allmänt bruk. Det råder ett ständigt klagomål och krångel vid mottagandet af färdiggjorda maskiner från Europa och Amerika, men genom en dylik verkstad och med svenskt material bör sådant kunna afhjelpas och enligt min och ryska ingeniörers åsigt skulle denna både betala sig sjelf och äfven bidraga till det lika nödvändiga proflagrets underhåll.

'Det är min sanna önskan att snart få se Sverige och svenska alster väl representerade i Sibirien, och skall jag med nöje stå till tjenst med nödig hjelp och vidare upplysningar.’

»Af denna rapport framgår nödvändigheten af att de Förenade Rikena snarast möjligt må blifva väl representerade i Ost-Sibirien.

»Såsom varande slutpunkten för den transsibiriska jernvägen och dessutom utgörande hufvudorten för all import till Ost-Sibirien är och förblifver Vladivostok utan tvifvel den lämpligaste plats, hvarest denna representation skulle hafva sin verksamhet.

»Det faller af sig sjelf, att skola ryssarne kunna öfvertygas om fördelen af att använda svenska och norska artiklar, måste det finnas ett fullständigt proflager i Vladivostok, lämpligt placeradt och med god tillsyn. Såsom representant för nämnda lager fordras en firma, hvars ledare är rysk eller finsk och känd med sibiriska förhållanden. Firman, som uteslutande skulle arbeta för införandet af svenska och norska alster i Ost- Sibirien, skulle vara väl representerad i Nicolajevsk, Habarosk och Blagovesaliensk. I förening härmed skulle i Vladivostok upprättas en reparationsverkstad, som staden f. n. är i stort behof af.

»Hufvudsaken är, att det som shall göras, må göras genast, enär i annat fall det torde blifva omöjligt att alls få se våra artiklar i den ostsibiriska marknaden. Tyskar och snart nog amerikanare få allt mer och mer insteg i Vladivostok, och det kommer helt säkert ej att dröja länge, innan konkurrensen derstädes blir lika stor som i Japan och andra platser.

»Som Sibirien ej är det enda land i den aflägsna östern, hvilket bör uppmärksammas af våra länders exportörer, torde det vara till fördel för dessa att genom en härvarande

Tredje hufvudtiteln. 79

firma förena den svenska exporten till Kina med exporten till Sibirien, emedan exporten tijl Vladivostok och äfven Nicolajevsk är till stor del beroende af europeiska affärshus i Kina.

Shanghai den 12 januari 1898.

(undert.) M. Lindskog.»

Enligt föreliggande upplysningar besöktes Vladivostok år 1894 af 153 fartyg med sammanlagdt 198,931 tons drägtighet, hvaraf 7 norska om 9,627 ton. År 1897 har sagda hamn till den 1 november varit besökt af 215 fartyg med sammanlagdt 248,433 tons drägtighet, hvaraf 27 om sammanlagdt 27,377 ton voro norska, De norska fartygens antal har alltså sedan 1894 nästan fyrdubblats och befinner sig, såsom jag hört, i jemnt stigande. Något svenskt fartyg har, såvidt jag kunnat erfara, icke besökt hamnen.

Det har icke varit mig möjligt att anskaffa något statistiskt material, som skulle kunna läggas till grund för en beräkning af storleken eller värdet af den export, som f. n. eger rum från de Förenade Rikena till Vladivostok. Af den föregående redogörelsen framgår dock, att denna export ännu är jemförelsevis obetydlig, men att god utsigt finnes, att den kan ökas i högst betydlig grad, i fall våra exportörer ville gripa sig saken energiskt an.

Dessa två omständigheter, vår tilltagande sjöfart och den goda utsigten för en utmärkt marknad för våra produkter, gör det nödvändigt, att från statens sida göres hvad göras kan för att skydda våra intressen. Under vanliga förhållanden skulle Vladivostok naturligtvis hafva blifvit ett verksamhetsfält — och jag kan tillägga, ett rikt sådant — för en konsul. Men, såsom bekant, nekar den' ryska regeringen att mottaga främmande makters konsuler i Ost-Sibirien, och det återstår då intet annat än att hjelpa sig fram på sätt Tyskland gjort, nemligen genom att anställa en så kallad handelsagent, som visserligen icke erkännes såsom konsul på platsen, men dock tillätes utföra de väsentligaste af en konsuls åligganden och taga sig an det lands och dess undersåtars intressen, som han representerar. Jag tillåter mig vördsamt uttala såsom min åsigt, att det skulle vara af största betydelse för utvecklingen af våra länders sjöfart och handel, om vi kunde blifva representerade af en inflytelserik man i Vladivostok. Jag anser det derför som en stor lycka, att Vladivostoks obetingadt mest framstående affärsman hr A. Dattan, innehafvare af platsens förnämsta firma hrr Kunst och Albers, anhållit om min medverkan till uppfyllande af hans önskan att blifva utnämnd till Kongl. svensk och norsk handelsagent i Vladivostok. Han är sjelf befraktare af många norska fartyg och säger sig också vara mycket intresserad i vår export. Han berömmes af alla, hos hvilka jag hört mig före, såsom en sällsynt duglig och energisk man. Generalguvernören öfver Ost-Sibirien, som jag träffade på en af mina resor, sade, att vi icke kunde få en bättre man. Han är af tysk nationalitet och »Kaperi. Deutscher Handelsagent». Liksom lian nu fått tillåtelse af de ryska myndigheterna att hissa tyska riksflaggan på sitt hus, sä kommer han också att erhålla nödig tillåtelse att hissa de Förenade Rikenas unions-

80 Tredje hufvudtiteln;

gös, ifall han blir utnämnd. Flaggfrågan spelar, såsom förut nämnts, en vigtig roll i Östern. Herr Dattan har vidare förklarat, att han utom Tyskland endast önskar representera Sverige och Norge, då han har mest att göra med norska fartyg och är intresserad i deras trade och vår handel öfverhufvudtaget. Han har två skandinaver i sin tjenst. Dessutom sysselsätter firman 7 k 8 prokurister och sammanlagdt 180 personer. Såsom den förnämste importören på platsen kommer lian säkert att kunna uträtta mycket för vår handel.

Jag vågar derför ödmjukligen föreslå, att snarast möjligt en olönad Kongl. svensk och norsk handelsagentur upprättas i Vladivostok, och att posten besättes med hr A. Dattan.

Konsulernas För de resor, som oftast skola komma i fråga, särskildt generalkonsulns i Kobe resor reseersätt- till Nagasaki och Yokohama eller Tokio, kan ett fast reglemente angående reseersättning och tung ar. dagtraktamente med lätthet fastställas. Biljettprisen ställa sig ungefär lika för befordran med ångfartyg som med jernväg mellan Kobe och Nagasaki, i det att de för begge befordringssätten uppgå till omkring 15 yen (1 yen = 2 sh. 1 d.). Från Kobe till Yokohama kostar jernvägsbiljetten (allt 1 klass) 10,5 3 och till Tokio 11 yen. Ångbåtsbiljetten från Kobe till Yokohama 12 och tur och retur 18 yen. På ångfartyget äro också måltiderna inberäknade. På de japanska fartygen far man nu för 6 yen utan måltider mellan nämnda hamnar, men man måste komma öfverens med kaptenen om europeiska måltider, som i allmänhet serveras för 3 yen per dag eller 1 yen per måltid.

Hotellen lemna rum med full kost (den så kallade »american plan», som följes öfverallt här i Östern) för ett belopp af 5—7 å 8 yen per dygn, allt efter rummets beskaffenhet. Om så en resande konsul skall hafva sina öfriga utgifter för vagn eller i hvarje fall »jinrikska», för de på grund af klimatet nödvändiga förfriskningar, för drickspenningar och befordran af bagage ersatta, torde omkring 11 ä 12 yen eller 20 kronor om dagen vara det minsta belopp, som kan anslås till dylik ersättning. På de japanska jernvägarne gifves ingen rabatt för returbiljetter. Enligt ofvanstående skulle t. ex. en fyra dagars resa från Kobe till Yokohama eller vice versa ersättas sålunda:

jernvägsbiljett tur och retur = 21,ob yen ......... c:a 36,oo kronor

4 dagar å 20 kronor................................................... 80,oo »

Summa 116,oo kronor

Från Kobe till Nagasaki eller vice versa:

biljett (ångfartyg eller jernväg och ångfartyg) tur

och retur = 30 yen ............................................. 52,bo kronor

4 dagar ä 20 kronor................................................... 80,oo »

Summa 132,bo kronor

Tredje hufvudtiteln. 81

Beträffande beräknandet af jernvägs-biljett mellan Kobe och Yokohama skulle man kunna invända, att tur och retur med ångfartyg (europeiska eller amerikanska) kostar endast 18 yen, och att man derför icke borde beräkna mera i fråga om ersättning. Men då ångfartyg icke gå hvarje dag, måste det öfverlemnas åt konsuln sjelf att afgöra sättet att resa, då eljest lätt eu större utgift kunde förorsakas genom att konsuln skulle blifva nödsakad vänta på ett ångfartyg en eller två dagar.

För andra möjligen förekommande resor inom landet, såsom t. ex. för att lemna bistånd vid strandningar etc., måste räkning inskickas för sjelfva resan, hvaremot 20 kronor i traktamente per dygn öfverallt bör kunna anses tillräckligt. Jag måste dock uttryckligen tillägga, att denna summa redan nu af kolleger och konsuler, med hvilka jag öfverlade härom, ansågs för ganska lågt tilltagen, då prisen på allt äro i jemnt stigande. Under de senaste 10 åren hafva sålunda prisen på lifsförnödenheter stigit med 30 %. Det kan således lätt hända, att om några år ofvannämnda belopp för traktamente måste ökas, för att icke tjensteresorna skola medföra en direkt förlust för vederbörande embetsman.

' För en eventuel minister i Japan bör anslås 30 kronor i traktamente per dag under tjensteresor, då han, hvar han än uppehåller sig, måste hafva häst och vagn och äfven måste bo annorlunda på hotel än konsulerna. Det är för en minister alldeles omöjligt, här såväl som i Kina, att företaga officiela besök eller visiter i allmänhet utan vagn med helst två hästar. En sådan kan fås för 3—4 yen per dag.

Kostnaderna för resan ut äro desamma på de engelska, tyska och franska linierna. Dock är den sistnämnda att föredraga på den grund, att vin och Öl, konjak och lemonad serveras »å discrétion», så att de extra utgifterna derigenom minskas i högst väsentlig grad. Prisen på denna linie äro:

Från Marseille till: 1 klass- 2 klass- 3 klass- 4 klass' utan kosi

Singapore....................................francs' 1,400 930 510 — —

Hongkong, Shanghai ............... » 1,715 1,150 635 400 311

För familjer lemnas följande reduktioner: barn under 3 år resa fritt, mellan 3 och 12 för hälft pris, äldre barn lika med fullvuxna, men å hvarje biljett för såväl fullvuxna som barn öfver 12 år 15 % afdrag.

Af de flesta här representerade nationer betalas reseersättning för hela familjen och en tjenare. Franska diplomater och konsuler hafva till och med rätt att medtaga föräldrar. För manliga tjenare betalas på de franska ångfartygen 4 klass med installering å 3 klass. För barnpiga betalas till och med endast 4 klass utan kost, och det blir såvidt möjligt sörjdt för, att hon får liggplats tillsammans med barnen på 1 klass och sina måltider med dem gratis.

Bih. till Riksd. Prot. 1900. 1 Sami. 1 Afd.

82 Tredje hufvudtiteln.

Bil. C.

Utdrag af 'protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms slott den 13 januari 1900.

Närvarande: ’

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Hans excellens norske herr statsministern Blehr,

Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von KrusensTJERNA, grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Restadius,

Thilesen,

Lövland.

l:o.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena föredrog i underdånighet förslaget till de Förenade Rikenas gemensamma utrikesbudget för 1901 samt Norska regeringens den 29 nästlidne december deröfver afgifna underdåniga betänkande.

Herr ministern anförde:

»Det budgetförslag, som förelädes Eders Kong!. Maj:t den 30 sistlidne november, innehöll, hvad kahinettskassan beträffar, några förhöjningar i beräkningen af utgifterna å ministerstaten samt för militärattachéer.

I fråga om anslaget till beskickningen i Madrid har departementet för det inre i det utlåtande, som ligger till grund för norska regeringens betänkande, förordat

Tredje hufvudtiteln.

såväl höjande af ministerns lön från kr. 22,000 till kr. 32,000, som anvisande af kr. 4,000 åt en kanslist vid beskickningen. I förra afseendet uttalar departementet, att det har sig bekant, att Madrid är en mycket dyr lefnadsort, och, då afseende fästes vid dervarande beskicknings betydelse för Norges näringar, hufvudsakligen med anledning af de invecklade och stränga spanska tullbestämmelserna, framstår det för departementet såsom önskvärdt, att befattningen är så aflönad, att ekonomiska hänsyn icke lägga hinder i vägen för, att densamma vid hvarje tidpunkt kan vara besatt på bästa möjliga sätt.

I fråga om kanslisten yttrar departementet, att departementet af hänsyn till beskickningens betydelse och till hvad i utrikesdepartementets förslag blifvit framhållet, finner sig likaledes kunna uttala sig för, att till aflöning åt en kanslist uppföres ett belopp af kr. 4,000, hvilken anordning faller sig icke obetydligt billigare, än om man nödgades skrida till anställande af en legationssekreterare.

Departementet instämmer ock deruti, att ministern i Madrid, om dervarande beskickning erhåller så förbättrade vilkor, som afses genom ifrågavarande förslag, bör öfvertaga de diplomatiska funktionerna äfven i Portugal. Departementet förutsätter härvid, att den till generalkonsulatet i Lissabon anslagna aflöning vid inträffande ledighet nedsättes till kr. 12,000, äfvensom att man söker uppväga den nu föreslagna ökningen i kabinettskassans utgifter genom framtida sänkning i aflöningen för andra beskickningar, hvarhelst sådant kan på något sätt visa sig utförbart.

I anledning häraf hemställer jag, att i beräkningen af utgifterna å ministerstaten måtte under »beskickningen i Madrid och Lissabon» uppföras: envoyé extraordinaire och ministre plénipotentiaire kr. 32,000 samt kanslist, arfvode kr. 4,000.

Departementet tillstyrker likaledes, att det hittills å konsulskassan såsom anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet uppförda belopp af kr. 4,000 för Kongl. Nederländska beskickningen i Japan måtte öfverflyttas å kabinettskassan. Jag hemställer derför, att å ministerstaten måtte uppföras under »beskickningen i Tokio»: anslag till kanslikostnader kr. 4,000.

Förslaget om ökande af anslaget till militärattachéer med ett belopp af kr. 6,000 till en tredje militärattaché har departementet förklarat sig icke kunna biträda. Enligt departementets förmenande tillhöra utgifter af ifrågavarande slag rätteligen hvartdera rikets militärbudget, och om äfven departementet icke anser sig böra gå ända derhän att föreslå uteslutande ur den gemensamma utrikesbudgeten af hela utgiftsposten militärattachéer, så har detta sin grund endast deri, att departementet icke finner förhållandet vara af sådan betydelse, att departementet anser nödigt att motsätta sig en anordning, som nu en gång är antagen. Att utvidga denna anordning till att omfatta ännu en tredje post bör emellertid efter departementets förmenande icke kunna komma ifråga.

Jag delar ingalunda departementets åsigt, att utgifter för militärattachéers anställande vid beskickningarna rätteligen tillhöra hvartdera rikets militärbudget. Desse tjensteman hafva nämligen att vid de beskickningar, der omständigheterna påkräfva

84 Tredje hufvudtiteln.

anställandet af en särskild person för att följa det främmande landets utveckling på försvarsväsendets område och för att tillhandagå landsmän, som utsändas med militärt uppdrag, utföra en del af de tjenstepligter, som åligga beskickningarna i allmänhet och som derför vid de beskickningar, der någon militärattaché icke finnes anstäld, utföras af ministern eller legationssekreteraren. Ett anslag af unionella medel för militärattachéers utsändande låter derför helt säkert väl försvara sig;. Enär emellertid Norska regeringen icke anser sig kunna tillträda förslaget, hvilket sålunda skulle komma att sakna regeringens stöd i Stortinget, anser jag mig icke böra tillråda Eders Kongl. Majestät att nu framlägga det.

Med iakttagande häraf skulle slutsumman för Icabinettsleassans utgifter under år 1901 uppgå till kr. 674,500 för de Förenade Rikena tillsammans. Af detta belopp bestrider Sverige ensamt det till hemliga utgifter beräknade anslaget, kr. 9,900. Återstoden, kr. 664,600, torde, enligt den vedertagna proportionen 12 till 5, fördelas sålunda, att med afrundning af slutsiffran till närmaste hundratal Sveriges andel beräknas till kr. 469,100 och Norges till kr. 195,500. En obetydlig rubbning uppkommer visserligen härigenom i proportionen mellan rikenas bidrag, men den är dock endast skenbar, emedan i utrikesdepartementets räkenskaper hänsyn till den rätta proportionen alltid tages, och skilnaden godtgöres hvartdera landet, så att uppkommen besparing eller brist i hvarje fall noggrant fördelas efter den angifna proportionen.

I fråga om JconsulsJcassan har departementet för det inre förklarat sig icke hafva något att erinra vid beräkningen af konsulat- och expeditionsafgifter för 1901.

Departementet erinrar emellertid derom, att i sammanhang med utrikesdepartementets budgetförslag för 1900 ett förslag förelegat, att den nuvarande konsulatafgiften af 6: 3 5 per ton skulle afskaffas, och att de för konsulatväsendet nödiga medlen skulle åvägabringas dels genom ökade statsanslag, dels genom höjda expeditionsafgifter och en vederbörande konsulatembetsman tillfallande fartygsafgift af 1 till 5 kronor, allt efter fartygets storlek. Departementet är emellertid fortfarande af den förmening, att konsulatafgiften, som i Norge utgår på grund af lagen af den 15 juni 1878, bör upphäfvas och att de för konsulatväsendet nödiga medlen böra åvägabringas genom statsanslag och expeditionsafgifter, samt att de afgifter, som det kunde finnas billigt ålägga sjöfarten, skulle utgå i form af afgift till statsverket i öfverensstämmelse med norska grundlagens § 75, a.

Skilnaden mellan svensk och norsk uppfattning rörer sig alltså för närvarande derom, huruvida fartyg, som anlöpa en främmande hamn, skola erlägga någon mindre afgift till konsulerna, eller om de böra vidkännas en skatt till staten. Enighet åter råder om önskvärdheten af den nuvarande konsulatafgiftens nedsättande. Jag kan endast för min del uttala den förhoppning, att ärendet må upptagas till pröfning under en nära framtid, möjligen i sammanhang med några andra reformer på konsulatväsendets område.

Mot de föreslagna utgifterna under konsulskassans olika rubriker har departementet icke gjort någon anmärkning, utan tvärtom förordat såväl den ifrågasatta nya organi-

85 Tredje hufvudtiteln.

sationen af konsulatväsendet i Ostasien, som ock den föreslagna förhöjningen af anslaget till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter med kr. 5,000 för att kunna bereda resegodtgörelser åt de konsulattjenstemän, som erhålla vikariats förordnanden, äfvensom åt de lönade konsulerna i Kina och Japan.

Konsulskassans utgifter skulle i öfverensstämmelse härmed komma att för år 1901 uppgå till ett belopp af kr. 622,900 att betäckas af dels inflytande konsulatafgifter dels statsanslag till oförändrade belopp af kr. 160,000 för Sverige och kr. 120,000 för Norge.

På grund af hvad jag nu anfört, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t behagade besluta att af Riksdagen och Stortinget äska de för utgifternas bestridande nödiga anslag, att utgå såväl för kabinettskassan, så vidt angår de af Sverige och Norge gemensamt bestridda anslagen, som för konsulskassan efter den för de båda rikenas bidrag till sådana utgifter hittills tillämpade proportion.

Med hänsyn såväl till de för Sverige och Norge olika statsregleringsperioderna, som till den olika dispositionsrätt öfver besparingar å ifrågavarande anslag, hvilken i de båda rikena under senare år varit bestämd, får jag slutligen föreslå,

att af Riksdagen måtte för 1901 begäras kr. 479,000 (kr. 9,900 + 469,100) till kabinettskassan och kr. 160,000 till konsulskassan, att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till anslagens användande och under enahanda vilkor som hittills;

och att af Stortinget måtte för budgetterminen 1 april 1900—31 mars 1901 äskas kr. 191,525 till kabinettskassan och kr. 120,000 till konsulskassan, förutom hvad i konsulatafgifter af norska fartyg samt expeditionsafgifter kan komma att under samma period inflyta, äfvensom derutöfver ett anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter af kr. 28,000, hvaraf kr. 12,000 för kabinettskassan och kr. 16,000 för konsulskassan.»

Uti hvad sålunda blifvit hemstäldt och föreslaget, förenade sig det sammansatta statsrådets öfriga ledamöter, hvarvid norska statsrådsafdelningen tillika yttrade, att den anslöte sig till kongl. Norska regeringens betänkande;

och behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla hvad herr ministern för utrikes ärendena hemstält och föreslagit.

Ex protocollo: Fredrilc Kappe.

86 Tredje hufvudtiteln.

Sveriges och Norges gemensamma utrikesbudget för år 1901.

I.

Kabinettskassan:

Kronor.

1. Ministern för utrikes ärendena.................... 24,000

2. Utrikesdepartementet................................. 32,365

3. Ministerstaten___________________________________________ 350,647

4. Militärattachéer ........................................ 8,471

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter... 63,517

Summa kronor 479,000

Norge.

Kronor.

13,485

146,103

3,529

32,383

195,500

II. Konsulskassan:

6. Utrikesdepartementet.......... 8,857 11,743

7. Konsulsstaten__________________ 241,510 320,240

8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter.. 17,433 23,117

267,800 355,100

Afgår hvad som häraf beräknas kunna bestridas

af inflytande konsulat- och expeditionsafgifter. 107,800 235,100

Summa kronor 160,000 120,000

Beräkning öfver kabinettskassans utgifter för år 1901.

1. Ministern för utrikes ärendena ............................................

2. Utrikesdepartementet__________________________________________________________

3. Ministerstaten:

a. Traktamenten m. m.

Beskickningen i Berlin:

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire 48,000 Legationssekreterare......................................... 6,000 54,000

Tillsammans

Kronor.

24.000 45,850

496,750

95,900

674,500”

20,600

561,750

40,550

342.900 280,000

Kronor.

24,000

45,850

Transport 54,000

69,850

Tredje liufvudtiteln.

87 Transport 54,000 Beskickningen i Bryssel och Haag:

Ministre Plénipotentiaire............................. 20,000

Beskickningen i Konstantinopel:

Ministre Plénipotentiaire............................ 10,000

Beskickningen i Köpenhamn:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 36,000

Legationssekreterare....................... 5,000 4] ^00

Beskickningen i London:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 60,000

Legationssekreterare....................... 8,000 68,000

Beskickningen i Madrid och Lissabon:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire...................... 32,000

Kanslist, arfvode............................ 4,000 36,000

Beskickningen i Paris:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 60,000

Legationssekreterare............... 8,000 68,000

Beskickningen i S:t Petersburg:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire......................... 60,000

Legationssekreterare ..................... 8,000 68,000

Beskickningen i Bom:

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire ................................................. 29,000

Beskickningen i Tokio:

Anslag till kanslikostnader.............. 4,000

Beskickningen i Washington:

(Toocfkr “iaom «enl!‘'alkonsul> Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 24,000

Legationssekreterare, lön............. 6,000

D:o, tjenstgöringspenningar 4,000 34^00

69,850

Transport 432,000

69,850

88 Tredje hufvudtiteln.

Transport 432,000

Beskickningen i Wien:

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plé-

nipotentiaire............................................- 32,000 464,000

b. Exjpektanslöner och Pensioner................ 32,750

I

4. Militärattachéer:

1 Militärattaché................................................ 6,000

1 d:o ................................................ 6,000

69,850

496,750

12,000

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser......................... 31,000

b. Ekiperingspenningar........................ 10,000

c. Hemliga utgifter.......................................... 9,900

d. Ofriga extra utgifter.................... 45,000 95,900

Summa kronor 674,500

Beräkning öfver konsulskassans inkomster och utgifter för år 1901.

Inkomster:

Svenska statsverkets bidrag.............. .......

Norska statsverkets bidrag........................

Konsulatafgifter, förslagsvis:

inom Antwerpens konsulsdistrikt..................... 10,600

» Archangels » 1,700

» Barcelonas » 4,900

» Bilbaos » 6,700

» Genuas » 4,800

» Hamburgs » 13,700

a Havres » 20,000

» Helsingfors’ » .............;....... 9,000

» Kobes » 3,100

» Konstantinopels » 400

Kronor.

160,000

120,000

Transport 74,900

280,000

Tredje hufvudtiteln.

Transport 74,900

inom Köpeuhamns konsulsdistrikt .................. 22,700

s Leiths » 22,900

> Lissabons » 3,800

* Londons » 140,750

» Lybecks » 7,700

» Newyorks » — .......... 29,800

* Rigas » 7,200

» Rio de Janeiros » -----............. 7,400

» Shanghais » , .................. 7,750 324,900

Expeditionsafgifter, förslagsvis.............................. 18,000

Summa kronor

280,000

622.900 U tgifter:

6. Utrikesdepartementet

7. Konsulsstaten:

20,600

a. Löner och arfvoden:

Antwerpen, Generalkonsuln, lön ......... 13,000

Archangel, Konsuln, » 8,000

resekostnadsersättning 4,000 12,000

Barcelona, Generalkonsuln, lön ........ 12,000

Bilbao, Konsuln, » ......... 10,000

Genua, Generalkonsuln, » 12,000

Hamburg, » » 15,000

Havre, » . » 14,500

Vicekonsuln, » 5,000 19,500

Bordeaux, » * ......... 6,000

Helsingfors, Generalkonsuln, » ......... 15,000

Kobe, » .......... 18,000

Joinför mlnisterataten. Konstantinopel, Ministre Plénip. » 10,000

Drogman, » 7,000 17,000

Köpenhamn, Generalkonsuln, » 12,000

Vicekonsuln, » 4,500 16,500

Uppbur konsuiatafgiftor. Helsingör, » 2 3,900

2:ne ålderstillägg 1,000 4,900

Leith, Konsuln, lön .......16,000

Lissabon, Generalkonsuln, > ......... 15^000

Transport 201,900

Bill. till Riktd. Prof. 1900. 1 Sami. 1 Afd.

20,600

90 Tredje hufvndtiteln.

b. Anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet:

Antwerpen.................. 4,500

Archangel................... 2,500

Barcelona........................................................ 2,000

Bilbao......................................................... 2,500

Genua............................................................. 2,500

Hamburg....................... 5,500

Havre............................................. 4,500

Helsingfors ............... 4,000

Kobe ............................................... 3,000

Köpenhamn......................................... 4,500

Leith ............................................................. 6,000

Lissabon................... 4,000

London ............................................... 11,000

till underhåll af generalkonsulatets hus... 4,000 15,000

Transport 60,500 410,900

20,600

20,600

Tredje hufvudtiteln.

Transport 60,500 410,900

Lybeck.......................................................— 3,500

Newyork__________________________________________________________ 8,000

Riga............................................................... 3,000

Shanghai....................................»;................... 6,000 81,000

c. Anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet:

Alexandrin.............................Avsit.ci.....w-iS.i..... 3,500

Alger............................... 2,000

Bordeaux......................................i....:.:—........... 2,000

Buenos Ayres....................____*.-r____j................. 4,000

Cardiff....................... 7,000

Gibraltar...................................rr...................- 2,000

Havana.............................................—-...... 3,000

Kiel................................................................ 800

Liverpool..,..................................................... 5,000

Marseille.......... 1,500

Melbourne................. 6,000

Montevideo........................... 2,000

Neapel............................................................ 3,000

Newcastle........................................-............... 4,000

Pirsus________________ 1,000

Rio de Janeiro.................................................- 4,000

San Francisco..........................................-....... 4,000

Tanger.................. 1,500

Tunis.....................................::j...................... 1,000

Yokohama ..................................................— LOPP 58,300

d. Pensioner.......................................—------------------- 11,550

8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser..................................... 8,550

b. Konsulernes embetsutgifter ..................................... 20,000

c. Diverse utgifter....................................................... 12,000

20,600 '

iipqqU

561,750

40,550

Summa kronor

622,900

92 Tredje hufyudtiteln.

Uppgift öfver de från kabinettskassan och konsulskassan för närvarande utgående

expektanslöner och pensioner.

Från Kabinettskassan.

Jemt. Nådigt

beslut af den Pensioner: Kronor.

10 Juli 1884 F. d. Envoyén Herr O. M. Björnstjerna................................. 6,000

7 Febr. 1899 » » F. Due............... ........................................ 6,000

6 Sept. 1895 » Ministern C. Burenstam .............................................. 5,000

15 April 1869 » Ministerresidenten Friherre L. Wrede........................... 4,000

Summa kronor 21,000

Från Konsulskassan.

Jeml. Nådigt

beslut af den Pensioner: Kronor.

30 Dec. 1898 F. d. Generalkonsuln C. Juhlin-Dannfelt______________ 4,000

24 April 1885 Generalkonsuln G. Hegardts enka ............ 800

16 Okt. 1898 i> C. Falsens enka................ 800

9 Juli 1896 Konsuln A. Kirseboms enka ..... 700

29 Maj 1874 Yicekonsuln Hambros enka................ 400

9 Juli 1896 » J. J. G. Nicolaysens enka............. 400

6 Juli 1825 Aflidne Konsulatsekreteraren Frumeries dotter Anna Carolina____ 225

Summa kronor 7,325

t

Tredje liufrudtiteln.

93 Kongl. Maj:ts i Nåder faststälda Stat för Utrikesdepartementet;

att tillämpas från och med d. 1 Januari 1900;

Gifven Stockholms Slott den 30 december 1899.

Statens slutsumma af sextiosextusenfyrahundrafemtio kronor kommer att af nedanstående anslagsmedel utgå, nemligen:

1) Anslaget å svenska riksstatens tredje hufvudtitel:

Utrikesdepartementet...................................................-.......... kr. 32,365

2) De Förenade Rikenas anslag till Utrikesdepartementet å den gemen-

samma konsulskassan.............................................................. 20,600

3) Norska statsverkets anslag till Utrikesdepartementet....................... » 13,485

Summa kronor 66,450

Fjerde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver landtfor svar särenden, hållet inför Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari 1900.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim, Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna, grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn och Restadius.

Departementschefen, statsrådet Crusebjörn anhöll att få underställa Kongl. Maj:ts pröfning frågan om reglerandet af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1901 och att i sammanhang dermed få föredraga följande till Kongl. Maj:t inkomna skrivelser och framställningar i de delar, de icke förut blifvit inför Kongl. Maj:t anmälda, nemligen:

Bill. till Riksd. Prat. 1900. 1 Sami. '1 Afd. 1 Raft.

2 Fjerde hufvudtiteln.

arméförvaltningens å artilleridepartementet underdåniga skrifvelse den 16 november 1899, angående dess behof af ordinarie statsmedel för år 1901;

generalfälttygmästare^ underdåniga skrifvelse den 15 november 1899, angående arméförvaltningens å artilleridepartementet behof af extra ordinarie anslagsmedel för år 1901;

arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet underdåniga skrifvelse den 15 november 1899, angående dess medelsbehof för år 1901;

arméförvaltningens å intendentsdepartementet underdåniga skrifvelse den 3 november 1899, angående dess behof af ordinarie statsmedel för år 1901;

arméförvaltningens å intendentsdepartementet underdåniga skrifvelse den 7 november 1899, angående dess behof af extra anslagsmedel för år 1901;

arméförvaltningens å civila departementet underdåniga skrifvelse den 8 december 1899, angående beräkning af anslaget till ersättning åt vissa löntagare till följd af arméns omorganisation;

en af arméförvaltningen å civila departementet jemte eget yttrande den 5 december 1899 öfverlemnad underdånig skrifvelse från chefen för Vermlands fältjägarecorps, angående höjning af corpsens manskapsaflöning;

arméförvaltningens å artilleri-, intendents- och civila departementen den 19 december 1899 aflåtna skrifvelse med utredning och förslag angående erforderliga anslagsökningar till följd af Karlsborgs artillericorps’ omorganisation;

arméförvaltnigens å civila departementet underdåniga skrifvelse af den 21 november 1899 med öfverlemnande af chefens för Kronprinsens husarregemente underdåniga framställning angående löneförbättring för sqvadronstrumpetarne vid nämnda regemente;

chefens för krigsskolan underdåniga skrifvelse den 9 september 1899 om beredande af medel för nyinredning af tvättinrättningen vid Karlberg m. in. äfvensom arméförvaltningens å fortifikations- och civila departementen deröfver afgifna underdåniga utlåtande;

inspektörens för kavalleriet underdåniga skrifvelse den 13 oktober 1899 med förslag till uy stat för ridskolan samt arméförvaltningens å civila departementet deröfver afgifna underdåniga utlåtande;

inspektörens för kavalleriet underdåniga skrifvelse den 2 november 1899, angående ökning af medelinköpspriset för remonter, samt arméförvaltningens å intendentsdepartementet deröfver afgifna underdåniga utlåtande;

3 Fjerde hufvudtiteln.

statskontorets underdåniga skrifvelse den 9 december 1899 angående statsregleringen för år 1901 under fjerde hufvudtiteln;

särskilda af chefen för VI arméfördelningen den 28 november 1899 och af chefen för I arméfördelningen den 8 december samma år till departementschefen aflåtna skrivelser med uppgift å antalet rust- och rotehåll, som kunde antagas komma under år 1901 effektivt utgöra rustning och rotering vid skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente;

arméförvaltningens å intendentsdepartementet underdåninga skrifvelse den 24 november 1899, angående medel till fortsatt anskaffning af lakan och handdukar för den icke garnisonerade armén och de värnpligtige;

chefens för VI arméfördelningen underdåniga skrifvelse den 3 juni 1899, angående uppförande af exercishus för Vesterbottens och Vesternorrlands regementen, äfvensom arméförvaltningens å fortifikations- och intendentsdepartementen deröfver afgifna underdåniga utlåtande;

arméförvaltningens å intendentsdepartementet underdåniga skrifvelse den 27 oktober 1899, angående anskaffning af inventarier för Norrlands dragonregementes kasernetablissement i Umeå m. m.;

t. f. inspektörens för militärläroverken underdåniga skrifvelse den 17 februari 1899, angående' ökning af elevantalet vid krigshögskolan, äfvensom t. f. chefens för generalstaben och arméförvaltningens å civila departementet häröfver afgifna underdåniga utlåtanden;

centralstyrelsens för Sveriges frivilliga skytteföreningar underdåniga skrifvelse den 28 november 1899 angående extra anslag för år 1901 till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande;

chefens för V arméfördelningen underdåniga skrifvelser den 6 mars och den 13 oktober 1893 samt den 17 november 1896, angående ändrad mötesplats för Vestmanlands regemente äfvensom följande myndigheters i detta ärende afgifna underdåniga utlåtande nemligen arméförvaltningen å artilleri-, fortifikations-, intendents- och civila departementen, domänstyrelsen, kammarcollegium, Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vestmanlands län samt chefen för generalstaben;

t. f. chefens för generalstaben underdåniga skrifvelse den 7 december 1899, angående anställande af försöksmobilisering under år 1900; samt chefens för fortifikationen och generalfälttyggmästarens underdåniga skrifvelse den 14 november 1899, angående extra ordinarie anslag till rikets fästningsbyggnader med bestyckning under åren 1901 och 1902.

Departementschefen yttrade härvid beträffande de

4 Fjerde luifvudtitel».

Ordinarie anslagen.

Aflöning och rekrytering m. m.

. . Frågan om fästningsartilleripersonalens omorganisation är visser-

detta^nsiag. %en ännu icke så utredd, att ett fullständigt förslag till densammas lösning kan för Riksdagen framläggas, men det oaktadt tvekar jag dock ej af skäl, för hvilka jag härmed går att redogöra, att redan nu fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på detta för vårt försvar så vigtiga spörsmål.

Af den redogörelse för personalfrågans utveckling vid vårt fästningsartilleri under adertonhundratalet, som lemnats af den genom nådigt bref den 14 maj 1897 tillsatta komitén för utredning rörande landets fasta försvar, och som finnes återgifven i det till Riksdagens ledamöter utdelade sammandraget af komiténs betänkande, framgår hurusom, jemnsides med det fasta försvarets tillbakagång, äfven fästningsartilleripersonalen minskats och detta i så hög grad att, medan denna personal år 1815 utgjorde 16 kompanier med tillsammans 960 mans numerär eller 40 procent af artilleriets hela nummerstyrka, densamma år 1892 uppgick till endast 7 kompanier med en sammanlagd styrka af 444 man eller 13 procent af artilleriets numerär. Visserligen, anföra komiterade, hade sedan dess Karlskrona artillericorps, organiserad på. 4 kompanier med en sammanlagd manskapsstyrka af 360 man, tillkommit, men hela personalen uppginge dock vid tidpunkten för afgifvandet af komiténs betänkande, i juli 1898, till endast 804 man, utgörande 21 procent af artilleripersonalen. Denna svaga stamstyrka vore uppenbarligen för sitt ändamål alldeles otillräcklig, hvadan komiterades förslag måste, oaktadt mobiliseringsbehofvet blifvit satt så lågt som rimligen kunde ske, förutsätta en efter våra förhållanden högst afsevärd ökning i fästningsartilleriets stampersonal, »allra helst», heter det i komiténs betänkande, »som regeringens vid 1892 års urtima Riksdag framlagda förslag till omorganisation af fästningsartilleriet af Riksdagen genom inskränkningar i den föreslagna artillericorpsen å Karlsborg i så hög grad reducerades, att fästningsartilleriets å fastlandet stamanstälda manskapsstyrka genom 1892 års förbättrade härordnings antagande minskats från 512 till 412 man.»

På grund häraf föreslog komitén, att fästningsartilleripersonalen, utom Gotlands artillericorps’ fästningskompani, skulle organiseras på 2 regementen, nemligen ett sjöfästningsartilleriregemente om 12 kom-

Fjerde hufvudtiteln. 5

panter, tillhörande sjöförsvarsdepartementet samt afsedt för befästningarne vid Vaxholm och Oscar Fredriksborg, Karlskrona och Göteborg, och ett landfästangsartilleriregemente om 10 kompanier, hörande under landtförsvarsdepartementet och afsedt för befästningarne vid Karlsborg och Boden.

Emellertid föranledde dels de skiljaktiga meningar rörande sjöfästningsartilleripersonalens organisation, som uttalats af vederbörande myndigheter, hvilka haft att yttra sig öfver komiténs förslag, dels ock den under senaste tid väckta frågan om det fasta minförsvarets öfverflyttande från flottan till sjöfästningsartilleriet, att Eders Kongl. Maj:t under den 17 sistlidna november tillsatte en komité, bestående af representanter från armén och flottan, åt hvilken komité uppdrogs verkställandet af utredning rörande ny organisation af sjöfästningsartilleriet och fasta minförsvaret jemte sammanhang härmed egande frågor. Komitén började sina arbeten den 30 i nämnda månad, och torde desamma kunna afslutas så tidigt, att ett fullständigt förslag till ordnandet af denna vigtiga del af försvarsväsendet kan för nästkommande års Riksdag framläggas.

Hvad åter beträffar frågan om landfästningsartilleripersonalens organisation, står densamma visserligen i nära samband såväl med frågan om anläggandet af den föreslagna fästningen vid Boden som ock med spörsmålet om sjöfästningsartilleriets omorganisation, enär de båda grenarne af fästningsartilleriet gifvetvis böra erhålla en i viss mån likartad sammansättning, men då den ifrågavarande fästningen kräfver en jemförelsevis lång tid för sin fullbordan, och behofvet af en fullständigt organiserad besättningsstyrka först gör sig gällande, då densamma närmar sig sin fullbordan, torde, i betraktande af att, såsom förut är nämndt, utredning af frågan om sjöfästningsartilleriets omorganisation nu pågår, utan olägenhet kunna tillsvidare anstå med afgifvandet af ett fullständigt förslag till landfästningsartilleriets organisation, äfven om anslag till fästningens påbörjande, i enlighet med hvad jag i det följande kommer att hemställa, nu skulle äskas. För bedömande emellertid af den omfattning, en dylik organisation bör erhålla, torde jag få hänvisa till det förslag till landfästningsartilleriets organisation, som afgifvits af förutnämnda komité för ordnandet af det fasta försvaret och för hvilket tab. IX a) och c) i dess betänkande lemna nödig öfversigt.

Om jag således icke nu är i tillfälle att afgifva ett definitivt förslag till landfästningsartilleriets organisation, sedan förutom Karlsborg äfven en befästningsanläggning vid Boden tillkommit, anser jag likväl

6 Fjerde hufvudtiteln.

nödvändigt att redan nu åtgärder vidtagas till förberedande af en sådan organisation och på samma gång för fyllande af den betydande brist i artilleripersonal, som förefinnes såväl vid vår nuvarande enda landfästning, Karlsborg, som ock för handhafvande af den nu befintliga positionsmaterielen. Bästa sättet härför synes då vara att organisera Karlsborgs artillericorps i öfverensstämmelse med den ursprungliga, i Eders Kongl. Maj:ts proposition till 1892 års urtima Riksdag angifna planen.

Jag tillåter mig i detta hänseende erinra, hurusom i det af t. f. chefen för generalstaben afgifna betänkande, hvilket låg till grund för berörda proposition, nämnda artillericorps’ uppgift angafs vara dels att tillgodose fästningens behof af stamartilleripersonal vid en mobilisering och dels att medgifva afdelandet af erforderlig personal för betjenande af den positionsartillerimateriel, som vore afsedd till bestyckning af de å strategiskt vigtiga punkter anlagda provisoriska befästningame. Corpsen föreslogs organiserad på 4 kompanier med en befälskader af 1 öfverstelöjtnant och chef, 1 major, 4 kaptener af l:a klassen, 3 kaptener af 2:a klassen, 1 regementsqvartermästare, 8 löjtnanter af l:a klassen och 5 underlöjtnanter jemte 24 underofficerare, i stabstrumpetare, 1 förste bataljonsläkare och en manskapsstyrka af 300 man samt tygstat. Förslaget till aflöningsstat utvisade en slutsumma af 240,192 kronor 35 öre.

Härvid är dock att märka,' att, enligt nämnda förslag, till den nya corpsen skulle öfverflyttas Göta artilleriregementes båda på Karlsborg förlagda fästningskompanier med tillsammans 6 officerare, 6 underofficerare och en manskapsstyrka af 112 man, hvadan antalet af de beställningar, som skulle tillkomma, ganska väsentligt understeg det i den föreslagna staten angifna.

Riksdagen biföll emellertid endast på det sätt Eders Kongl. Maj:ts förslag, att de ofvannämnda Göta artilleriregemente tillhörande båda fästningskompanierna skildes från fältartilleriet och bildade en särskild corps med en personal af 1 major och chef, 1 kapten af l:a klassen, 1 kapten af 2:a klassen, 2 löjtnanter af l:a klassen, 2 underlöjtnanter, 6 underofficerare och 112 man samt en mindre tygstat.

Motivet för detta Riksdagens beslut framgår af dess särskilda utskotts utlåtande, hvaruti, i likhet med statsutskottet vid 1892 års lagtima Riksdag, utskottet förklarar sig finna den för Karlsborg afsedda artillericorpsen vara »mindre af nöden, helst utskottet vore af den mening, att densamma utgjorde en mera speciel och fristående del af arméns organisation». På samma gång hemställer utskottet dock, att, då de båda på Karlsborg redan befintliga fästningskompanierna, i hän-

Fjerde hufvudtiteln. 7

delse Eders Kongl. Maj:ts förslag i denna del blefve afslaget, men den förbättrade härordningen i öfrigt godkändes, skulle komma att bilda en fristående qvarlefva af den gamla organisationen, nämnda kompanier måtte organiseras såsom en sjelfständig corps under egen chef. Detta blef ock, såsom ofvan nämnts, Riksdagens beslut.

Det torde emellertid vara uppenbart, att derest en fästning, hvilken som helst, skall kunna fylla sin uppgift, måste densamma ega en fullt utbildad och behofvet motsvarande artilleribesättning. Detta varder emellertid, hvad Karlsborg beträffar, vid mobilisering så långt ifrån fallet, att äfven om fästningens omfång inskränkes till hvad 1897 års befästningskomité föreslagit, och mobiliseringsbehofvet beräknas så knappt som möjligt, med nuvarande organisation af artillericorpsen en brist uppstår af icke mindre än 24 officerare, 71 underofficerare och, om ett obestämdt, men i alla händelser ringa antal f. d. konstaplar, som kunna stå till hands, ej beräknas, 290 konstaplar, att nu endast tala om befälet och underbefälet. Någon möjlighet att från fältartilleriets personal, redan i och för sig otillräcklig för behofvet, och dessutom oöfvad i handterandet af fästningspjeser, fylla ens någon del af denna brist förefinnes icke. Såvida ej särskilda åtgärder vidtagas, kan följaktligen fästningen icke försvaras af brist på utbildad artilleripersonal, långt mindre då kan den personal, som finnes, förslå äfven till skötandet af positionsartillerimaterielen.

Härtill kommer ock, att Karlsborgs artillericorps’ nuvarande organisation är förenad med betydliga olägenheter med afseende på fredstjenstgöringen, förorsakade af den allt för knappa befälstillgången, hvarför det hittills vant nödvändigt, trots det mindre lämpliga deri, att årligen ditkommendera personal från fältartilleriet.

Organiseras deremot corpsen i enlighet med 1892 års förslag, och denna organisation genomföres på den såsom lämplig ansedda tidrymden af 3 år, räknad från och med nästkommande år, varder vid slutet af nämnda tid icke allenast fästningens behof af artilleripersonal nöjaktigt tillgodosedt utan personal äfven öfrig för betjening af åtminstone en del af positionsartillerimaterielen. Eu afsevärd svaghet i vår nuvarande arméorganisation vore härmed undanröjd. De senaste årens krig och i synnerhet kriget mellan Spanien och Eörenta staterna gifver oförtydbart vid handen af hvilken oerhörd vigt utbildningen af artilleripersonalen — den ombord på örlogsfartygen såväl som den på fästningarne — intager. Den materiel, denna personal har att handhafva, är för värdefull att lemnas i oöfvade händer, och endast med en skicklig ledning är dess tillbörliga verkan att förvänta.

8 Fjerde hufvudtiteln.

Med Karlsborgs artillericorps’ organiserande såsom här blifvit föreslaget vore ock en vigtig förberedelse gjord för den ytterligare utveckling af artilleripersonalen, som blir af behofvet påkallad af ett påbörjande af befästningarne vid Boden. I den mån de der ifrågasatta befästningsarbetena fortgå och fullbordas, måste artilleripersonal derstädes förläggas, och synes då lämpligast, att dylik personal dit till en början förflyttas från Karlsborg för att der i vanlig ordning ersättas med nyantagen personal. Med all säkerhet skall härigenom den för Boden behöfliga personalens uppsättning på bästa sätt befrämjas.

Slutligen skulle genom den föreslagna organisationen fredstjenstgöringen vid Karlsborgs artillericorps kunna bedrifvas, utan att behöfva ditkommendera personal från andra truppförband till förfång för utbildningen vid dessa.

Af hvad jag nu i underdånighet anfört torde framgå, att äfven, innan den blifvande fästningen vid Boden kräfver särskild artilleribesättning, ökningen af vår nuvarande fästningsartilleripersonal är en tvingande nödvändighet, som icke längre kan uppskjutas, och att början till denna ökning bör göras med uppbringandet af Karlsborgs artillericorps till den styrka, som denna corps skulle erhållit, om Eders Kongl. Maj:ts förslag vid 1892 års urtima Riksdag till corpsens organisation vunnit Riksdagen bifall.

Det förslag till stat för Karlsborgs artillericorps, som jag låtit upprätta (bil. I) öfverensstämmer i fråga om befälskader, manskapsstyrka m. m. i allo med det för urtima Riksdagen framlagda organisationsförslaget, endast med följande mindre afsevärda ändringar:

l:o) den i 1892 års förslag upptagne »förste bataljonsläkare» med 1,800 kronors lön och 3 kronors dagaflöniug har på grund af Eders Kongl. Maj:ts med 1893 års Riksdag fattade beslut i fråga om bataljonsläkarebeställningarne vid armén ersatts af en »bataljonsläkare» med 900 kronors lön och. 2 kronors dagaflöning, och skillnaden mellan de sålunda föreslagna aflöningsbeloppen bör, på sätt jag framdeles under [2.] kommer att föreslå, läggas till anslaget till »ökad aflöning åt de till tjensteåldern äldste batalj onsläkarne»;

2:o) den i 1892 års förslag uppförde informationsofficeren med arfvode af 400 kronor, har p>å grund af 1895 års Riksdags beslut i fråga om ersättning åt informationsofficerarne förslagsvis tilldelats ett arfvode af 500 kronor;

3:o) rustkammarsmedernas och stockmakarnes löner hafva jemlikt 1898 års Riksdags beslut upptagits till 700 kronor för hvardera i stället för 600 kronor enligt 1892 års förslag;

4:o) på grund af Eders Kongl. Maj:ts utaf 1896 års Riksdag god-

Fjerde hufvudtiteln. 9

kända förslag rörande förändrad uppställning af fjerde hufvudtiteln hafva ur staten utbrutits och till särskilda anslag öfver flyttats de i 1892 års förslag uppförda kostnaderna för servisersättning, portionsersättning åt underofficerare, beklädnad och underhåll åt manskap samt kaserneringskostnader, hvarjemte det i samma förslag uppförda särskilda anslag för skrifmaterialer nu uppförts under rubriken expenser;

5:o) för vinnande af likhet med andra nu gällande stater för arméns truppförband, har benämningen »beklädnadsersättning» utbytts mot »beklädnad)).

Den sålunda föreslagna staten slutar å ett kostnadsbelopp af 157,625 kronor 55 öre, som, derest den af mig föreslagna omorganisationen varder genomförd, bör bestridas från anslaget till aflöning och rekrytering m. m. Från detta anslag utgår nu för nämnda corps, enligt gällande stat, 56,849 kronor, hvadan anslaget alltså behöfver ökas med 100,776 kronor 55 öre eller, i jemnadt tal, 100,777 kronor.

Beträffande den anslagsökning i öfrigt, som af den ifrågasatta omorganisationen skulle erfordras, har arméförvaltningen å artilleri-, intendents- och civila departementen uti gemensamt utlåtande den 19 nästlidne december hänvisat till nedanintagna tablå:

10 Fjerde hufvudtiteln.

Arméförvaltningen har jemväl erinrat, att då för närvarande funnes å Karlsborgs artillericorps’ stat uppfördt ålderstillägg af 300 kronor för en förrådsförvaltare, samt i den nja staten ytterligare en förrådsförvaltarebeställning med enahanda förmån funnes upptagen, det kunde komma att inträffa att till personal vid corpsen årligen finge utbetalas sammanlagdt 600 kronor i ålderstillägg. Då emellertid anslaget till ålderstillägg är af förslagsanslags natur och så nyligen som år 1898 höjdes från 9,500 kronor till 30,000 kronor, torde någon ökning i detsamma nu icke påfordras.

Hos Riksdagen torde enligt hvad arméförvaltningen tillika hemstält böra äskas medgifvande att, på sätt vid uppsättning af nya trupper under en följd af år egt rum, använda de under öfvergångstiden på samtliga titlar uppkommande besparingar till bekostande af de nya kompaniernas första uppsättning och utrustning, äfvensom att få tillämpa den nya staten i den mån Eders Kongl. Maj:t pröfvar sådant kunna ske; och har jag i sistnämnda afseende i statens Öfverskrift infört, att densamma skulle tillämpas i den mån Eders Kongl. Maj:t funne skäligt derom förordna.

Beträffande inqvarteringen af den personal, hvarmed Carlsborgs artillericorps blefve ökad, torde det, med hänsyn till omöjligheten att uti eller i omedelbar närhet af Carlsborgs fästning kunna få hyra enskilda bostäder, vara nödvändigt, att naturainqvartering beredes förkela personalen.

Kostnaden för denna naturainqvartering torde, såsom 1897 årsbefästningskomité föreslagit, lämpligen kunna bestridas af de vid försäljning af kronan tillhöriga tomter i Stockholm, i Göteborg och å Vaxholm inflytande medel. Af köpesumman för de redan slutsålda fotgardestomterna återstår nemligen ännu en behållning af något öfver

450,000 kronor och af försäljningsbeloppet för de ännu osålda hästgarde stomterna samt tomterna å kommendantsängen i Göteborg torde med säkerhet ett öfverskott utöfver hvad af dessa medel redan blifvit disponeradt uppstå af omkring 11 a million kronor.

Emellertid torde jag framdeles få i underdånighet underställa Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning ett detaljeradt förslag till ordnandet af ifrågavarande inqvartering.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

a) att, med godkännande af det vid detta protokoll fogade förslag till stat för Karlsborgs artilleri-

11 Fjerde hufvudtiteln.

corps, medgifva, att denna corps må omorganiseras på sätt nämnda stat utvisar, äfvensom att under öfvergångstiden uppkommande besparingar å de till eorpsen anvisade anslagsmedel må användas till bekostande af de två nya kompaniernas första uppsättning och utrustning.

De till manskapet vid Vermlands fältjägarecorps enligt stat utgående förmåner skilja sig i betydlig mån med afseende å såväl aflöningsslag som belopp från hvad likstäldt manskap, tillhörande den icke garnisonerade armén i öfrigt, eger åtnjuta. Under det nemligen de med corpsens manskap fullt jemförlige menige eller de så kallade fast anstälde volontärerna vid sjette arméfördelningens med flere truppförband i nummerlön af statsmedel bekomma 150 kronor årligen, erhåller manskapet vid Vermlands fältjägarecorps i årslön endast 65 kronor jemte 10 kronor i inqvarteringspenningar förutom ett visst belopp såsom lega.

Sedan den af Eders Kongl. Maj:t i nåder tillsatta komité för utarbetande af förslag till ändringar i gällande förvaltningsreglementen för armén uti sitt den 5 maj 1897 afgifna underdåniga betänkande angående nytt aflöningsreglemente för armén framhållit, hurusom några oöfverstigliga hinder icke syntes möta för åvägabringande af öfverensstämmelse i aflöningshänseende mellan manskapet vid Vermlands fältjägarecorps och nämnda fast anstälde volontärer, har chefen för eorpsen uti underdånig skrifvelse den 11 augusti 1899 hos Eders Kongl. Maj:t gjort framställning i enahanda syfte och dervid anfört, bland annat, att till följd af de synnerligen obetydliga aflöningsförmåner, som kunde erbjudas manskapet vid eorpsen, rekryteringen alltmer försvårats och för närvarande utfallit så ogynsamt. att af corpsens 400 manskapsnummer icke mindre än 108 vore vakanta. Jemfördes aflöningsförmånerna för corpsens manskap med dem, som åtnjötes af menige vid indelta armén, befunnes de knappast utgöra 50 procent af den indelta soldatens. Andra regementen, hvilka värfvade sitt manskap inom de orter, hvarest corpsens rekrytering hufvudsakligen egde rum, kunde genom att erbjuda vida bättre förmåner, lättare erhålla manskap. Corpschefen har derför hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder låta vidtaga åtgärder, ledande derhän, att årslönen för menige vid fältjägarecorpsen — utgörande, inqvarteringspenningarne inberäknade, 75 kronor måtte uppgå till 150 kronor för år, samt att det å corpsens stat upptagna

o

12 Fjerde hufvudtiteln.

rekryteringsanslag måtte höjas med så stor summa, att gratifikationer till dem, hvilka utförde värfning vid corpsen, skulle kunna ökas från hittills utgående 10 ^kronor till samma belopp, som nu erbjödes andra truppförbands värfvare i orten, eller 40 kronor för hvarje anvärfd rekryt. Med beräkning af en årlig värfning af 130 man skulle sålunda rekryteringsanslaget vid corpsen behöfva höjas från 4,640 kronor till 8,540 kronor samt anslaget till nummerlöner enligt angifna grunder böra ökas från 30,000 kronor till 60,000 kronor för år.

Uti häröfver afgifvet yttrande har chefen för tredje arméfördelningen förklarat sig finna ifrågavarande framställning desto mera beaktansvärd, som den närvarande bristen af omkring 25 procent i corpsens manskapsnumerär uppstått, oaktadt tillfälle hittills funnits, att af tillgängliga besparingar från föregående år bereda manskapet något bättre förmåner än årsanslagen kunnat medgifva. Då emellertid dessa besparingar snart vore förbrukade, kunde man emotse, att corpsens rekrytering inom kort skulle blifva ännu mera försvårad än nu, i synnerhet som de fördelar, hvilka kunde erbjudas värfvarne, vore vida högre vid andra värfvade truppförband. Arméfördelningschefen ansåge dock att det till corpsen nu utgående rekryteringsbidraget tillsvidare borde bibehållas oförändradt.

Vid öfverlemnande af handlingarne i detta ärende har arméförvaltningen å civila departementet uti sin ofvanuämnda underdåniga skrifvelse den 5 december 1899 erinrat, hurusom det varit att emotse, att Vermlands fältjägarecorps’ stamtrupp icke i längden skulle kunna hållas fulltalig för den aflöning, som nu utginge till det obefordrade manskapet, helst de med detta manskap i öfrigt fullt jemförliga fast anställde volontärerna vid de norrländska infanteriregementena, Gotlands infanteriregemente samt Hallands och Blekinge bataljoner i årslön uppbure dubbelt så mycket. De af corpschefen och arméfördelningschefen anförda skäl torde ock med nödvändighet påkalla en aflöningsförhöjning, för hvilken jemväl talade fördelen, att derigenom en för endast nämnda corps bestående aflöningskategori för manskap komme att försvinna. Arméförvaltningen ansåge sig derför böra i underdånighet tillstyrka eu förhöjning i årslönen för manskapet vid Vermlands fältjägarecorps till 150 kronor. Vidkommande rekryteringspenningarne, funnes visserligen sådana ej ännu å stat anvisade vid de öfriga ofvan uppräknade truppförbanden, men det hade befunnits nödvändigt att år efter år tillhandahålla de norrländska bland dessa dylika anslagsmedel genom särskilda nådiga anvisningar, hvadan de förhoppningar, man hittills kunnat hysa om detta behofs temporära art, icke syntes blifva förverkligade. Under

Fjerde hufvudtiteln. 13

sådant förhållande torde det icke böra sättas i fråga att nu indraga det redan befintliga rekryteringsbidraget vid Vermlands fältjägarecorps, hvaremot arméförvaltningen ansåge det af corpschefen gjorda förslaget om äfven detta bidrags ökning icke böra bifallas.

Nummerstyrkan på stat vid denna corps utgjorde 400 man. För beredande af årslön med 150 kronor till en hvar af dessa erfordrades ............................................................................ kr. 60,000: —

För närvarande funnes å stat anvisade för 400 nummerlöner å 65: — ..................................... kr. 26,000: —

samt för inqvarteringspenningar, hvilka

komme att upphöra .............................. » 4,000: — » 30,000: —

Den behöfliga anslagsförhöjningen skulle alltså utgöra... kr. 30,000: —

På sätt ofvan blifvit anfördt, torde billigheten fordra, att manskapet vid Vermlands fältjägarecorps erhåller lika aflöningsförmåner med ofvannämnda fast anställa volontärer, med hvilka de numera i öfrigt äro likstälda. Då härtill kommer att all möjlig omsorg bör egnas deråt att corpsens personal hålles fulltalig samt vid bifall till ifrågavarande förslag en af de i allt fall mångtaliga kategorierna för aflöning åt arméns manskap skulle försvinna och ett steg, om ock ringa, tagas till uppnående af önskvärd enhet i berörda afseende, får jag, som i allo ansluter mig till den af arméförvaltningen i ämnet uttalade åsigt, härmed i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

b) att staten för Vermlands fältjägarecorps måtte på det sätt ändras, att de till korpraler, vice korpraler, jägare och spel anvisade 400 nummerlöner höjas från 65 kronor till 150 kronor, men att de nu å staten uppförda inqvarteringspenningar måtte derur uteslutas.

I nådigt bref den 4 december 1885 har Eders Kongl. Maj:t, jemte fastställande af förändrade grunder för manskapets anställning, tjenstgöring och aflöning vid en del af Göta artilleriregemente samt vid Wendes artilleriregemente och Kronprinsens husarregemente, tillika

14 Fjerde hufvudtiteln.

förklarat, att, beträffande spelet vid dessa regementen, komme att tills vidare förblifva vid hvad dittills i berörda hänseenden varit gällande. Ehuru bestämmelserna angående aflöning åt spelet vid nämnda artilleriregementen sedermera blifvit förändrade, har likväl, enligt aflöningsreglementet den 8 juli 1898, det vid Kronprinsens husarregemente anstälda spel af manskapsklassen fortfarande bibehållits vid samma aflöningsförmåner, som till detsamma utgingo vid tiden för utfärdandet af ofvanberörda nådiga bref.

Före den år 1892 beslutade förbättrade härorganisationen funnos vid detta regemente anstälda sex sqvadronstrumpetare och tolf extra trumpetare, men då regementet derefter organiserades på fem sqvadroner, indrogos en sqvadronstrumpetare och två extra trumpetare, i sammanhang hvarmed benämningarna ändrades till »stabstrumpetare», för de förra, och »sqvadronstrumpetare» för de senare. Af dessa äro stabstrumpetarne, i likhet med förhållandet vid åtskilliga andra truppförband, beträffande aflöningen likstälda med underofficerare, under det att sqvadronstrumpetarne tillhöra manskapsklassen, men äro lägre aflönade än manskapet, oaktadt spel af samma klass vid andra garnisonerade truppförband åtnjuta full manskapaflöning. Då nemligen för allt manskap, som aflönas enligt system II i aflöningsreglementet, äro anvisade månadslön med 10 kronor och lega med 40 kronor de två första tjensteåren och 80 kronor de följande, äro för trumpetarne af manskapet vid Kronprinsens husarregemente anslagna i månadslön endast 7 kronor och i lega blott 20 kronor under alla tjensteåren förutom arfvode med 3 kronor i månaden.

Under erinran härom har chefen för regementet i underdånighet anhållit, att sqvadronstrumpetarnes löneförmåner måtte förbättras, samt i sådant afseende hemstält, att månadslönen och legan måtte höjas till enahanda belopp som för manskapet, samt att i arfvodet måtte för detta år göras ett tillfälligt tillägg af ytterligare tre kronor i månaden.

Arméförvaltningen å civila departementet har, med öfverlemnande af regementschefens ofvanberörda, af vederbörande arméfördelningschef förordade framställning, i underdånighet tillstyrkt bifall till densamma, i hvad den afser höjning af månadslönen och legan. För den begärda tillfälliga höjningen i arfvodet har arméförvaltningen dock ej funnit skäl föreligga, hvaremot förvaltningen ansett, att den ifrågasatta höjningen i månadslönen och legan borde utgå äfven för innevarande år och då bestridas från fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar.

Den tillökning i kostnad, som skulle blifva eu följd af den till-

15 Fjerde hufvudtiteln.

styrkta höjningen i aflöningen till sqvadronstrumpetarne, beräknas åt arméförvaltningen på följande sätt:

till bestridande af månadslön till 10 trumpetare i 12 månader å 10

kronor i månaden......................................................................... kr. 1,200: —

samt till lega, under förutsättning att af denna personal 2 befunne sig inom de två första tjensteåren, men att 8 vore till tj ensten äldre,

för 2 trumpetare å 40 kr.......................................... 80: —

» 8 » » 80 » ....................................... 640: — hr. 720: —

eller tillsammans kronor 1,920: —

hvadan, då för denna personal funnes å staten anvisade till

lön.................................................................................... 840: —

lega ................................................................................. 200: — hr. 1,040: —

den erforderliga anslags förhöj ningen skulle uppgå till kronor 880: —

Då det måste anses billigt, att sqvadronstrumpetarne vid Kronprinsens husarregemente, i likhet med trumpetare af samma klass vid andra truppförband, erhålla samma månadslön och lega som manskapet, och då den närvarande skiljaktigheten i deras aflöningsförmåner i förhållande till det öfriga manskapets innebär en oegentlighet, som torde höra undanrödja^, så mycket hellre som kostnaden härför är jemförelsevis obetydlig, anser jag den underdåniga ansökningen i denna del förtjena nådigt afseende, och ämnar jag framdeles, derest denna min uppfattning vinner Eders Kongl. Maj:t,s och Riksdagens bifall, i underdånighet underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning, huruvida den förböjda aflöningen bör med anlitande af de till Eders Kongl. Maj:ts förfogande stående medel utgå jemväl för innevarande år.

Beträffande åter den af regementschefen begärda tillfälliga höjningen i sqvadronstrumpetarnes arfvode under år 1900 med tre kronor i månaden, anser jag, i likhet med arméförvaltningen, den underdåniga framställningen i denna del ej böra föranleda åtgärd.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

c) att medgifva, att sqvadronstrumpetarne vid Kronprinsens husarregemente må i fråga om månadslön

16 Fjerde hufyudtiteln.

och lega likställas med det öfriga manskapet vid regementet, samt att aflöningsstaten för nämnda regemente måtte i öfverensstämmelse härmed ändras.

Beträffande den ökning af utgifter under anslaget till aflöning och rekrytering m. m., som skulle föranledas af nådigt bifall till hvad jag här ofvan under a), b) och c) föreslagit, ber jag få erinra att, såsom jag ofvan nämnt, anslaget, vid bifall till min hemställan under a), skulle behöfva förhöjas med 100,777 kronor. Ett nådigt bifall till min hemställan under b) skulle föranleda en anslagsförhöjning af 30,000 kronor. Och slutligen skulle detta anslag, derest hvad jag under c) här ofvan hemstält vinner nådigt godkännande, behöfva ökas med 880 kronor. Anslaget skulle alltså förhöjas med sammanlagdt 131,657 kronor.

På grund häraf hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

d) att, vid bifall till hvad under a), b) och c) föreslagits, öka anslaget till aflöning och rekrytering

m. m., nu ...................................... kronor 8,608,524: —

med ....................................... » 131,657: —

till..................................................... kronor 8,740,181: —

Ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne.

[2.] Såsom ofvan under [1. a] i underdånighet erinrats, fanns i Eders

ökning af Kongl. Maj:ts för 1892 års urtima Riksdag framlagda förslag till detta anslag. gtat för Karlsborgs artillericorps upptagen en »förste bataljonsläkare» med aflöning, uppgående till sammanlagdt 2,895 kronor. Någon dylik beställning blef icke af Riksdagen uppförd i den stat för corpsen, som Riksdagen godkände, men i den stat för Karlsborgs artillericorps, som jag under nyssnämnda punkt föreslagit Eders Kongl. Maj:t att nu förelägga Riksdagen, har upptagits en »bataljonsläkare» med sammanlagdt 1,630 kronors aflöning. Skälet till denna förändring af 1892 års förslag är, såsom jag redan förut anfört, att söka i Eders Kongl. Maj:ts med 1893 års Riksdag fattade beslut angående batalj onsläkarebeställningarne vid armén. Med stöd af samma beslut synes mig skillnaden mellan berörda två aflöningsbelopp, eller 1,265 kronor, böra läggas till anslaget till ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne.

17 Fjerde hufvudtiteln.

Jag får alltså hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, vid bifall till hvad under [1. a] föreslagits, öka förevarande anslag,

nu ....................................................... kronor‘41,911: —

med...................................................... J> 1,265: —

till.......................................................... kronor 43,176: —

Inqvarteringskostnader.

Derest den af mig under [1. a] här ofvan föreslagna omorga- [3.] nisationen af Karlsborgs artillericorps varder genomförd, kommer, ökning af enligt hvad arméförvaltningen i sin ofvanberörda skrifvelse af den 19 detta anBlag' december sistlidet år omförmält, årlig servisersättning att erfordras för

1 öfverstelöjtnant, 1 major och 8 kaptener med 30 kronor till hvardera, eller tillhopa....................................................................kronor 300: —

för 8 löjtnanter, 5 underlöjtnanter, 1 bataljonsläkare och 2 förrådsförvaltare med 24 kronor till hvar

och en, eller tillsammans...................................................... » 384: —

samt för 8 styckjunkare, 16 sergeanter, 1 stabstrumpetare, 1 tygunderofficer, 2 besigtningsrustmästare,

2 tygskrifvare, 2 handtverksmästare, 8 rustkammarsmeder och 4 stockmakare med 12 kronor till hvardera,

eller tillsammans ..................................................................... » 528: —

Summa kronor 1,212: —

Då den för servisersättning åt corpsens personal beräknade andel af anslaget till inqvarteringskostnader för närvarande utgör...............................................................kronor 462: —

erfordras alltså, derest omorganisationen genomföres,

en ökning af nu ifrågavarande anslag med..................... kronor 750: —

Med anledning häraf hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, vid bifall '.till hvad under [l.^a] föreslagits, öka anslaget till inqvarteringskostnader,

Dill. till Riksd. Prot. W00. 1 Samt. 1 A/d. 1 Häft.

18 Fjerde hufvudtiteln.

[4-]

Anslaget

oförändradt.

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation.

I riksstaten för år 1897 upptogs af 1896 års Riksdag under ofvanstående benämning ett anslag, afsedt för bestridande af vissa i förutvarande stater upptagna aflöningsförmåner, som skulle utgå allenast så länge innehafvande af vissa befattningar i desamma qvarstode. Uti det inom landtförsvarsdepartementet uppgjorda förslag, som låg till grund för Eders Kongl. Maj:ts proposition till nämnda Riksdag i livad den rörde förändrad uppställning af fjerde hufvudtiteln, tablå 1, folio H., bil. 2, återfinnes fullständig redogörelse för de utgifter, som skulle med detta anslag bekostas. Anslaget bestämdes af Riksdagen

till............................................................................................... 56,822 kronor,

men i följd af inträffad afgång bland de embete- och tjenstemän, för hvilka anslaget vore afsedt, minskades

detsamma sedermera af 1897 års Riksdag till ............... 53,500 »

af 1898 års Riksdag till.................. 47,000 »

och af 1899 års Riksdag till .................................................. 40,885 »

I sin ofvannämnda skrifvelse den 8 december 1899 har arméförvaltningeu å civila departementet erinrat, att den till marinregementets qvarstående personal utgående aflöning samt de afskedad personal från samma regemente enligt 1888 års riksdagsbeslut och nådiga brefvet den 31 maj 1888 tillkommande pensionstillägg tillförne utgått från statsanslaget till »marinregementet», men, sedan detta anslag vid 1893 års riksdag blifvit från och med år 1894 med hela sitt belopp öfverflyttadt till det nya statsanslaget för »det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning», från detta senare anslag. Då emellertid vid den af 1896 års Riksdag beslutade förändrade uppställningen af hufvudtiteln sistnämnda jemte flera andra anslag uppgingo i statsanslaget för »aflöning och rekrytering», blef detta senare anslags belopp beräknadt sålunda, att derunder ej kom att inbegripas de för marinregementet, enligt hvad ofvan blifvit sagdt, erforderliga medel. Anslaget till »aflöning och rekrytering» bildades nemligen af de sammanlagda summorna af alla de bestående truppförbandens aflöningsstater — med undantag af de under omorganisation varande kavalleriregementenas — hvadan derå ej funnes anvisade medel för det indragna marinregementet. Enligt arméförvaltningens åsigt hade detta förfaringssätt väl varit riktigt, men medel bort för marinregementets indragningsstat på annat ställe i riks-

Fjerde hufvudtiteln. 19

staten reserveras och den härför lämpligaste platsen ansåge arméförvaltningen hafva varit det särskilda förslagsanslaget till »ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation».

Å detta statsanslag ansåge arméförvaltningen vissa aflöningsfyllnadsbelopp för auditören vid Vestgöta regemente J. M. A.. Grenander och auditören vid lifregementet till fot G. F. A. von Post jemväl bort upptagas.

För Grenander funnes å anslaget såsom aflöningsfyllnad uppfördt ett belopp af 920 kronor, och om dertill lades det för auditör enligt 1892 års lönereglering bestämda arfvodet, 500 kronor, vore således för hans aflönande anvisade tillhopa 1,420 kronor eller det belopp, som vid 1875 års lönereglering bestämdes såsom auditörs-aflöning, men.enär Grenander egde rätt att beräkna sin aflöning efter 1833 års aflöningssystem, hade såsom fyllnad i aflöningen åt Grenander bort, utöfver redan anvisade 920 kr., upptagas ytterligare ett belopp af omkring 400 kr.

Hvad åter von Post anginge vore förhållandet, att vid lifregementet till fot för närvarande funnes två auditörer med rätt till aflöning efter 1875 års aflöningsgrunder, af hvilka tjenstemän en qvarstode från lifregementets grenadiercorps, den andre från Nerikes regemente. För dessas aflönande med hvardera 1,420 kronor hade bort å ifrågavarande ersättningsanslag uppföras, icke — såsom skett — två poster å 920 kronor hvardera, utan ett belopp å 920 kronor och ett å 1,420 kronor, på det att, med inräkning af auditörsarfvodet å nya staten, 500 kronor, de erforderliga två lönebeloppen å 1,420 kronor hvartdera skulle blifva att tillgå. Enligt nuvarande bestämmelser måste således i anmärkta hänseende en brist af 500 kronor årligen i aflöningsmedlen uppstå.

Då, enligt hvad sålunda framhållits, å riksstaten icke funnes anvisade medel, vare sig till marinregementets qvarstående och afgångna personal, eller till aflöningsfyllnad åt de båda auditörerna, hade arméförvaltningen nödgats förskjuta de erforderliga beloppen mot ersättning, som blifvit af Eders Kongl. Maj:t för åren 1897 och 1898 anvisad från fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar. Dessa utgifter vore emellertid af den art, att de borde upptagas i riksstaten, helst anledningen dertill att sådant icke egt rum redan vid 1896 års riksdag torde få sökas allenast i ett vid en så vidtomfattande omreglering af hufvudtiteln lätt förklarligt förbiseende.

Den utgift, som härigenom skulle komma att under någon tid drabba ifrågavarande anslag, skulle, att döma efter förhållandena under år 1899, blifva,

20 Fjerde hufvudtiteln.

för marinregementets personal......................................... kronor 2,403

» auditören Grenander omkring...................................... » 400

» » von Post............................................................ » 500

eller tillsammans omkring kronor 3,303

[5.] Då utgifterna å förevarande anslag för nästlidet år, enligt hvad armé-

dettainani. förvaltniage? upplyst, torde komma att uppgå till icke fullt 39,000 kronor och alltså sjunkit med omkring 1900 kronor under den beräkning, som legat till grund vid bestämmandet af anslaget för innevarande år, och sannolikheten talar för att en liknande minskning under detta år kommer att inträda, lärer någon höjning af anslaget för år 1901 ej erfordras äfven om förenämnda till omkring 3,303 kronor beräknade utgifter skulle till detsamma öfverflyttas; och får jag med anledning häraf i underdånighet hemställa, det Eders Kong!. ~Maj:t behagade föreslå Riksdagen,

att ej mindre den till marinregementets qvarstående personal utgående aflöning samt det afskedad personal från samma regemente enligt 1888 års Riksdags beslut och nadiga brefvet den 31 maj samma år tillkommande pensionstillägg, än äfven den auditörerne J. M. A. Grenander och C. F. A. von Post tillkommande aflöningsfyllnad må från och med innevarande år få utgå från anslaget till »ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation», i den mån detta kan ske utan öfverskridande af anslagets i riksstaten anvisade slutsumma, hvilken derför torde för år 1901 uppföras med oförändradt belopp.

Remontering och skoning m. m. för garnisonerade arméns hästar.

Genom nådigt bref den 5 april 1889 har Eders Kongl. Maj:t, på förslag af dåvarande remonteringskommissionen, bestämt femhundra kronor såsom det lägsta och niohundra kronor såsom det högsta pris, hvilket finge erläggas för remont, som för statens räkning inköptes.

Fjerde hufnidtiteln. 21

Med erinran härom och under förmälan att chefen för remonteringsstyrelsen, hvilken det, jemlikt föreskrifterna i § 2 mom. 3 af nådiga kungörelsen den 9 juli 1896 angående remonteringen vid värfvade armén, ålåge att upprätta förslag öfver erforderliga medel för de årliga remontuppköpen, förklarat, att han för innevarande år nödgades föreslå en ökning i medelinköpspriset från sjuhundra till åttahundra kronor per remont, har inspektören för kavalleriet i sin ofvan omförmälda skrifvelse den 2 november nästlidet år anfört, att den utveckling, industrien och jordbruket, särskildt inom landets hästproducerande provinser, under de senaste årtiondena uppnått, medfört en alltjemt ökad efterfrågan på arbetshästar, i följd hvaraf och då dylika hästar, hvilkas uppfödande vore förenadt med mindre risk och mindre kostnader än hvad vore fallet med den till ridbruk afsedda remonten, icke desto mindre betingade ett pris, som i regeln öfverstege 700 kronor och understundom uppginge ända till 1,200 kronor, allt flere hästegare öfvergått till uppfödandet af arbetshästar, under det att tillgången på dugliga remonter för armén i jemnbredd dermed aftagit. Om än arméns remontering hittills kunnat försiggå för ett medelpris af sjuhundra kronor per remont, kunde man dock, enär allt flere hästuppfödare vägrade att antaga det pris, som af remonteringsstyrelsen kunde erbjudas, befara att remontmarknaden allt hastigare komme att försämras, såvida ej staten genom remontprisets ökande härför i tid satte en gräns. I annan händelse komme intresset för frambringande af det för armén erforderliga hästmateriel att ytterligare aftaga och remonttillgången inom kort blifva så ringa, att härigenom betydande kostnader och olägenheter skulle uppstå.

Inspektören för kavalleriet har derför hemstält, att inköpspriset för remonter måtte höjas, det lägsta till sexhundra och det högsta till ett tusen kronor, samt i sammanhang härmed föreslagit, att, enär, enligt § 2 mom. 8 i ofvannämnda nådiga kungörelse, remonter vid inköpet skulle mäta minst 1,45 meter bakom sadeln, men det visat sig, att hästar med denna höjd vanligen vore för klena att motsvara de fordringar, som nu måste ställas på den för krigsbruk afsedda hästens uthållighet och förmåga att i hvilken terräng som helst bära en belastning af ända till 130 kilogram, Eders Kongl. Maj:t täcktes meddela den ändring i nämnda stadgande, att remont skulle vid inköpet ega en höjd bakom sadeln af minst 1,47 meter.

Uti detta ärende har arméförvaltningen å intendentsdepartementet afgifvit underdånigt utlåtande och deri anfört, att enär det antal remonter, som, med tillämpning af bestämmelserna i ofvanberörda nådiga

22 Fjerde hufvudtiteln.

kungörelse, i medeltal årligen skulle inköpas, uppginge vid de värfvade beridna truppförbanden till 185 och vid indelta kavalleriet i Skåne och Norrland, efter genomförd omorganisation, till 220, den föreslagna höjningen i remontpriset, uppgående, med särskild hänsyn till den föreslagna ändringen i föreskrifterna om remonternas storlek, till imedeltal 100 kronor, komme att medföra en ökning i förevarande anslag af

18,500 kronor och i anslaget till »omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland» af 22,000 kronor. Mot denna beräkning, fortsätter arméförvaltningen, torde visserligen kunna invändas, att till statsverket ännu icke öfverlemnats samtlige nummerhästar vid det omorganiserade kavalleriet, men enär omsättningen bland hästarna vid denna del af kavalleriet, på grund hufvudsakligen af beskaffenheten hos de till kronan öfverlemnade rusthållshästarna, hittills varit och under omorganisationstiden fortfarande torde blifva så stor — ända till 11 procent årligen — att de i sistnämnda anslag för remonteringen ingående beloppen icke vore för ändamålet tillräckliga, komme den besparing, som under vanliga förhållanden kunnat antagas uppstå genom den nu föreslagna anslagsökningen, att helt och hållet erfordras till täckande af de ökade remonteringskostnader, som, enligt hvad sålunda angifvits, kunde förutsättas komma att fortfarande under omorganisationstiden uppstå.

Då, på sätt inspektören för kavalleriet framhållit, under de senare åren en afsevärd stegring å hästprisen inom landet inträffat, i följd hvaraf ökade utgifter för remonteringen vid de beridna truppförbanden påkallas för erhållande af fullt dugliga remonter, samt det obestridligen är af största vigt, att statens för armén afsedda hästar ega den styrka och uthållighet, som oundgängligen fordras för att kavalleriet skall kunna fylla de ansvarsfulla pligter, som i nutidens krig äro detta vapen ålagda, anser jag förevarande framställning vara synnerligen behjertansvärd.

Med beslut om den föreslagna ändringen af § 2 mom. 8 i ofvannämnda nådiga kungörelse torde emellertid böra anstå, till dess sig visat, huruvida Riksdagen medgifver de ifrågasatta anslagshöjningarna.

Ett bifall till dessa skulle, på sätt ofvan blifvit nämndt, föranleda ändring i såväl förevarande anslag som i anslaget till omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland, och får jag, som ej haft något att anmärka mot arméförvaltningens beräkning af de erforderliga anslagsbeloppen samt sedermera torde få återkomma till frågan

23 Fjerde hufvudtiteln.

om höjandet af sistnämnda anslag, i underdånighet hemställa, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen

att öka anslaget till remontering och skoning m. m. för garnisonerade arméns hästar,

nu .. .............................................................. kr. 172,270: —

med.............................................................. p 18,500:

till kronor 190,770: —

Ridskolan.

Enligt § 1 i det för ridskolan å Strömsholm den 5 augusti 1892 _ [6.]

utfärdade nådiga reglemente har skolan till ändamål i första rummet d°tt“l“|slaaff att åt det vid kavalleriet inträdande befäl bereda undervisning i ridning, veterinärlära och hofbeslag in. m. samt vidare att utbilda stallmästare och beridare äfvensom att lemna nödig undervisning i ridning åt de officerare af de öfriga truppslagen, som deraf kunna vara i behof. Skolan är närmast afsedd för 12 ordinarie elever, af hvilka 10 i kavalleriofficerskursen och 2 i lärokursen för stallmästare- och beridareelever.

Med erinran härom har kavalleriinspektören i sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 13 oktober 1899 framhållit, hurusom bestämmelserna rörande elevernas antal väl motsvarade förhållandena före genomförandet af 1892 års förbättrade härorganisation, då medeltalet af elever i allmänhet utgjorde 13 å 14 årligen, men att derefter det ökade officersantalet vid kavalleriet samt isynnerhet artilleriets, fortifikationens och trängens större behof af stallmästare och ridlärare föranledt en ökning i elevantalet till i medeltal 16 å 17. Det oaktadt hade emellertid ett ej ringa antal kavalleriofficerare icke kunnat kommenderas till ridskolan året efter deras befordran till officerare, i följd hvaraf de under sitt första tjensteår ej lämpligen kunnat användas såsom ridinstruktörer. Till nu pågående kurs vid ridskolan hade sålunda sex underlöjtnanter vid kavalleriet icke kunnat kommenderas.

Vid krigsskolan på Karlberg genomginge 17 elever utbildning för befordran under år 1899 till kavalleriofficerare, och då härtill komme, att tre officerare af andra vapenslag ej kunnat kommenderas till nu pågående ridskolekurs samt antagligen komme att dertill ånyo anmälas, kunde sålunda ett antal af 26 elever ifrågasättas för kommendering till 1900 års kurs.

I den mån utländska ridskolor blefve mindre tillgängliga för våra kavalleriofficerare, vore det äfven nödvändigt att bereda skicklige svenska

24 Fjerde hufvudtiteln.

ryttare tillfälle till omkommendering vid ridskolan å Stömsholm, hvilken numera kunde anses fullt jemnbördig med de bästa i utlandet.

På grund häraf och då möjlighet äfven borde beredas för omkommendering till skolan af de kavalleriofficerare, hvilka ej på ett tillfredsställande sätt kunnat tillgodogöra sig undervisningen under en första kurs, har . kavalleriinspektören hemstält om vidtagande af åtgärder för sådan utvidgning af skolan, att såsom ordinarie elever måtte kunna årligen kommenderas 14 officerare af kavalleriet samt 2 officerare af andra vapenslag, de sistnämnda för genomgående af lärokursen för stallmästareelever. I följd af den vid urtima Riksdagen beslutade omorganisationen af kavalleriet erfordrades deremot ej vidare att några beridareelever vid skolan utbildades.

En utvidgning af skolan kräfde emellertid fastställande för densamma af ny och förhöjd stat, och en sådan betingades jemväl deraf, att flere af posterna i den gällande staten äfven med skolans nuvarande organisation visat sig vara otillräckliga i följd af den prisstegring å förnödenheter m. m., som under senare åren inträda

Summa erforderliga medel, utöfver de för skolan nu anslagna, kr. 10,000:

25 Fjerde hufvudtiteln.

Såsom skäl för de sålunda äskade förhöjningarne i anslagets särskilda titlar anför kavalleriinspektören: att de för räkenskapsföraren ökade göromålen gjorde för honom nödigt att använda särskildt skrifbiträde; att med hänsyn till nuvarande höga arbetspris aflöningen till de för skolan erforderliga stallbetjenter ej torde kunna sättas lägre än till 2 kronor 50 öre om dagen; att otillräckligheten af det för stallbetjenter i gällande stat upptagna belopp under flere år beredt skolans förvaltning de största svårigheter; att, enär allt flera af slottsrummen å Strömsbolm behöft för skolan tagas i anspråk, kostnaderna för ved redan länge öfverskridit det derför nu anslagna beloppet, 1,000 kronor; att anslaget för oförutsedda behof, för närvarande upptaget till 350 kr., under senare åren visat sig vara fullkomligt otillräckligt och borde höjas jemväl med hänsyn till nödvändigheten att kunna möta möjliga prisstegringar å kostnaderna för fourrage m. m.; samt att öfriga begärda höjningar i statens olika titlar påkallades af den föreslagna ökningen i elevantalet.

Skolans utvidgning förorsakade emellertid äfven att ökadt utrymme åt stallbetjeningen måste beredas. I ridskolans nuvarande s. k. fodermarskbyggnad funnes endast 3 boningsrum disponibla för hästskötare, med utrymme för högst 7 personer. Om antalet skötare höjdes till 10, erfordrades således rum för ytterligare 3, utom för 1 å 2 skötare af extra hästar samt för de menige, hvilka kommenderades till skolan för skötande af de från kavalleriregementena för inridning öfverlemnade nyantagna remonter.

För afhjelpande af detta behof borde fodermarskhuset tillbyggas, hvilket enligt uppgjord ritning jemte kostnadsförslag kräfde en utgift af 2,614 kronor 30 öre.

Härjemte har kavallerinspektören framlagt förslag till de ändringar i ridskolans reglemente, hvilka i händelse af bifall till hans ofvanberörda framställningar blefve behöfliga.

Arméförvaltningen å intendentsdepartementet, som i detta ärende afgifvit underdånigt yttrande, har icke haft något att anmärka mot de gjorda beräkningarne vare sig beträffande höjningen af skolans årliga utgifter eller i fråga om fodermarskliusets tillbyggnad.

Det af inspektören för kavalleriet väckta förslag om utvidgning af ridskolan anser jag mig af de skäl, för hvilka jag ofvan redogjort, böra på det kraftigaste tillstyrka, dock med erinran, att, enär anslaget Bill. till Itiksd. Prof. 11)00. 1 Sami. 1 Afd. 1 lläft. 4

26 Fjerde hufyudtiteln.

till skolan utgår för kalenderår, men den föreslagna ökningen i elevernas antal — vid det förhållande att ridskolekursen pågår från den 1 oktober ena året till samma dag påföljande år — icke kan ske före den 1 oktober det år, för hvilket ökadt anslag erhållits, besparingar första året kunna emotses, tillräckliga att därmed bestrida kostnaden för tillbyggnaden af fodermarskhuset. Med afgörandet af frågan om anvisande af medel för sistnämnda ändamål torde derför kunna tillsvidare anstå, och då jemväl pröfningen af framställningen om vissa ändringar i det af Eders Kongl. Maj:t utfärdade nådiga reglemente för ridskolan är beroende af, huruvida den ifrågasatta utvidgningen af skolan vinner Eders Kongl. Majrts och Riksdagens bifall samt nödiga medel dertill beviljas, anhåller jag att framdeles få dertill återkomma.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att öka anslaget till ridskolan nu kr. 30,000: — med................................................................ » 10,000: —

till.................................................................... kr. 40,000

Artilleriskjutskolor.

Åberopande hvad jag ofvan under [1 a] anfört i fråga om ny stat för Karlsborgs artillericorps samt med hänvisning till den af arméförvaltningen lemnade utredning rörande deraf påkallade anslagsförhöjningar (bil. II), hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t

behagade föreslå Riksdagen

*

att, vid bifall till hvad under [1 a] föreslagits, öka anslaget till artilleriskjutskolor,

nu ............................................................ kronor 26,175: —

med ................................................. » 1,450: —

till .............................................. kronor 27,625: —

Det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets

vapenöfningar.

Derest Eders Kongl. Maj:t täckes bifalla min framställning härnedan under [24.] om anvisande på extra stat för år 1901 af åter-

27 Fjerde hufvudtiteln.

stående beloppet utaf de af 1899 års Riksdag beviljade medel till anskaffning af lakan och handdukar åt den icke garnisonerade armén och de värnpligtige, måste förevarande vapenöfningsanslag ökas med 26,530 kronor för underhåll och tvätt af nämnda persedlar.

Jag hemställer således, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, vid bifall till hvad under [24.] föreslås, höja anslaget till det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets vapenöfningar,

nu ..................................................... kronor 1,134,110: —

med .................................................. » 26,530: —

till .................... kronor 1,160,640: —

De värnpligtiges vapenöfningar.

Om min framställning här nedan under [24.] angående anvisande på extra stat för år 1901 af återstoden utaf det belopp, som af 1899 års Riksdag beviljades till anskaffning af lakan och handdukar åt den icke garnisonerade armén och de värnpligtige varder godkänd, måste för underhåll och tvätt af nämnda persedlar höjning i förevarande anslag ske med 53,060 kronor; och får jag med anledning häraf hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, vid bifall till hvad under [24.] föreslås, öka anslaget till de värnpligtiges vapenöfningar,

nu ...................................................... kronor 3,148,020: —

med ................................................ »_53,060: —

till ..................................... kronor 3,201,080: —

Arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar

och materiel.

Under [1. a] här ofvan har jag omförmält, att ett bifall till min [10.] der gjorda hemställan om nådigt godkännande af ny stat för Karlsborgs ökning åt artillericorps skulle, enligt den af arméförvaltningen verkstälda utred- detta ‘in9lag' ning (bil. II), föranleda en ökning i nu förevarande anslag af 18,320 kronor.

.[9.]

Ökning af detta anslag.

28 Fjerde hufyudtiteln.

På grund häraf hemställer jag, att Eders Kongl. Mai:t täcktes föreslå Riksdagen •

att, vid bifall till hvad under [1. a] föreslagits, öka anslaget till arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materiel

nu ..................................................... kronor 1,430,155: —

med .............................. »_18,320: —

till ..................................................... kronor 1,448,475: —

Mathållning vid garnisonerade armén.

[11.] Med hänvisning till den af arméförvaltningen (bil. III) lemnade

detta'anslag. utredmng rörande den förhöjning i förevarande anslag, som komme att erfordras i följd af den under [1. a] föreslagna omorganisation af Karlsborgs artillericorps, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen,

att, vid bifall till hvad under [1. a] föreslagits, öka anslaget till mathållning vid garnisonerade armén.

nu....................................................... kronor 1,421,830: —

med i jemnadt tal ........................ » 34,600: —

till kronor 1,456,430: —

Arméns munderingsutrustning.

[12.] Enligt de af Eders Kongl. Maj:t den 22 juli 1875 gifna förnyade

detta'anslag, kådiga instruktioner för beklädnadsdirektionerna vid indelta roterade infanteriregementen och corpser samt för beväringsbeklädnadsdirektionerna vid indelta roterade infanteri- samt afsutna kavalleriregementen och corpser skulle de särskilda anslagsbelopp, hvilka nämnde direktioner egde uppbära för bestridande af kostnaderna för underhåll och nyanskaffning af manskapets beklädnad, beräknas för stammen i förhållande till antalet effektiva nummer och för beväringen enligt uppgjord plan öfver manskapsstyrkan vid hvarje truppförband, och sålunda i intetdera fallet med hänsyn till det verkliga antalet af manskapets tjenstgöringsdagar under året. De för beklädnaden afsedda medlen utbetalades, hvad beträffade stammen, från anslaget till »lif- och släpmunderingar vid rotehållsregementena och Vermlands fältjägarecorps», samt hvad vidkom

29 Fjerde hufyudtiteln.

beväringsmanskapet, från anslaget »försvarsverket till lands i allmänhet». Det tillkom beklädnadsdirektionerna vid hvarje truppförband att till förvaltning och redovisning mottaga de till truppförbandet anslagna beklädnadsmedlen, af hvilka bildades särskilda beklädnadskassor för stam och för beväring. Den del af kassornas medel, som pröfvades under någon längre tid icke komma att användas, finge göras fruktbärande genom inköp af statsobligationer, utlåning mot säkerhet af inteckning m. m.

Vid rusthållstr upp erna åter bekostades manskapets beklädnad af rusthållarna intill åren 1885 och 1886, då beklädnadsskyldigheten öfvertogs af statsverket.

Genom beklädnadsreglementet af den 23 september 1887 ändrades grunderna för beräkningen af munderingsunderhållet vid indelta armén, Vermlands fältjägarecorps, Gotlands infanteriregemente, beväring sbataljonerna och beväring en på det sätt, att hänsyn skulle tagas, icke till stammens effektiva nummerantal eller beväringsstyrkan enligt uppgjord plan, utan till det verkliga antalet tjenstgöringsdagar, hvarjemte förvaltningsdirektionerna, som trädt i stället för de förutvarande beklädnadsdirektionerna, fingo från arméförvaltningen öfvertaga det direkta bestyret med underhållet af kappor samt, med några få undantag, jemväl remtygs- och utredningspersedlar. På Eders Kongl. Maj:ts förslag sammanfördes härefter af 1888 års Riksdag alla de statsmedel, som afsågos för munderingsunderhållet vid indelta infanteriet, Vermlands fäljägarecorps och Jemtlands hästjägarecorps till ett anslag af allmänt anslags natur, hvaremot de för det berustade kavalleriet erforderliga beklädnadsmedlen, enligt beslut vid 1884 års Riksdag, utgingo från ett reservationsanslag.

Munderingskassorna bibehöllos emellertid alltjemt åtskilda för stam och beväring och kassornas besparingar qvarblefvo vid respektiva truppförband till vederbörande förvaltningsdirektioners omedelbara förfogande och förvaltning.

Hvad angår den garnisonerade armén innefattades vid nämnda tid de då gällande bestämmelserna om munderingsunderhållet vid stammen i särskilda för olika truppförband utfärdade förvaltningsreglementen, enligt hvilka förvaltningsdirektionerna hade att mot uppbärande af visst årsanslag, utgående från statsanslaget »försvarsverket till lands i allmänhet», ansvara för persedlarnes underhåll och ersättande med nya i mån af förslitning. Dessa årsanslag beräknades jemväl i förhållande till det å stat upptagna antalet tjenstgöringsdagar, men utbetalades från arméförvaltningen endast i mån af behof, så att uppkomna behållningar i årsanslagcn qvarstodo under arméförvaltnirigens vård, ehuru reserverade

30 Fjerde hufvudtiteln.

för hvarje särskild! truppförbands behof under kommande år. Under slutet af 1880-talet blef emellertid, på grund af tid efter annan gifna nådiga föreskrifter, vid garnisonerade armén den ändring vidtagen, att munderingsanslagen för stammen beräknades efter verkliga tjenstgöringsdagar och ej efter det å stat upptagna dagantalet.

Vid den af 1892 års urtima Riksdags beslut föranledda uträkning rörande den ökning, som i hufvudtitelns särskilda anskaffningsanslag påkallades med tillämpning af de utaf Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen godkända prissättningar, sammanslogos alla för arméns munderingsutrustning afsedda medel till ett gemensamt statsanslag af reservationsanslags natur, kalladt arméns munder ing sutrustning, med undantag af de från vapenöfnings- och skolanslag för samma ändamål utgående belopp, bvilka alltjemt bibehöllos under dessa senare anslag.

En följd af denna sammanslagning, hvilken på Eders Kongl. Maj:ts förslag af 1896 års Riksdag gillades, bar blifvit, att skilnaden vid truppförbanden emellan stammens och beväringsmanskapets munderingsmedel upphäfts och att sålunda för hvarje truppförbands behof beräknas ett för stam- och beväringsmanskap gemensamt årligt munderingsanslag, hvarjemte numera också enbet för armén i dess helhet genomförts derutinnan, att de å dessa årsanslag uppkommande behållningar, reserverade för hvart regementes egen räkning, qvarblifva bos arméförvaltningen intill des« de för afsedt ändamål reqvireras.

I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse af den 3 november 1899 hemställer arméförvaltningen å intendentsdepartementet om förhöjning i statsanslaget till arméns munderingsutrustning, h vil k et alltjemt från och med år 1897, då det först började utgå, visat sig vara otillräckligt. Såsom skäl för den begärda höjningen anför arméförvaltningen:

Utaf de, i enlighet med gällande bestämmelser i nådiga beklädnadsreglementet den 23 september 1887 och förvaltningsreglementena för garnisonerade armén, af arméförvaltningen faststälda årsanslagen för munderingsunderhållet vid arméns särskilda truppförband hade under åren 1897 och 1898 följande belopp afsetts att utgå från ifrågavarande statsanslag nemligen:

för år 1897 ..................................................................... kronor 2,058,885: 52

5 5) 1898 ...................................................................... x> 2,045,094: 30

eller tillhopa kronor 4,103,979: 82,

31 Fjerde hufvudtiteln.

under det att i riksstaten vore för såväl dessa som arméförvaltningens direkta utgifter för munderingsunderhållet för hvartdera året anvisade blott 1,939,191 kronor eller för båda åren tillsammans 3,878,382 kronor.

Arméförvaltningen hade alltså för munderingsunderhållet vid armén, med undantag af det under omorganisation stående kavalleriet i Skåne och Norrland, under dessa tvenne år varit nödsakad att från anslaget till arméns munderingsutrustning såsom årsanslag åt munderingskassorna anvisa 225,597 kronor 82 öre, eller i medeltal ungefär 112,800 kronor för hvartdera året, utöfver livad som för utrustningen i dess helhet funnits i riksstaten upptaget. Härförutom hade från anslaget. fortfarande måst utgå de utgifter, hvilka det tillkomme armé förvaltningen att direkt bestrida. Dessa förhöjda anslag hade, i den mån de af truppförbanden tagits i anspråk, måst betäckas från munderingskassornas hos arméförvaltningen innestående behållningar. I den mån vederbörande truppförband behöfde använda dessa tillgångar för de med dem afsedda ändamål, måste medel anskaffas för beloppens återgäldande. Det vore uppenbart, att med ett så betydligt öfverskridande af det årliga statsanslaget, i hvilket öfverskridande någon minskning icke vore att motse, den dag ej kunde vara aflägsen, när kassornas hos arméförvaltningen innestående behållningar vore förbrukade, och åtgärder måste derför i tid vidtagas såväl för vinnande af tillgång till täckande af redan befintlig brist som ock för beredande af sådan förhöjning, att detta anslag måtte för framtiden blifva tillräckligt till täckande af samtliga enligt gällande föreskrifter detsamma åliggande utgifter.

Till frågans belysande samt för utredande af anledningen dertill, att detta statsanslag, omedelbart efter dess upptagande i riksstaten under dess nuvarande benämning och natur, kommit att visa sig för sitt ändamål otillräckligt, har arméförvaltningen lemnat nedanstående redogörelse för såväl anslagets tillkomst som de förändringar, hvilka under senare åren vidtagits beträffande de statsanslag, hvilka från ingången af år 1897 sammanförts till reservationsanslaget »till arméns munderingsutrustning.»

På sätt inhemtades af tablå 5 fol. 5 och 15 till det inom landtförsvarsdepartementet utarbetade, för 1896 års Riksdag framlagda förslag till ändrad uppställning af riksstatens 4:de hufvudtitel, hade detta anslag bildats

af de för beklädnadsunderhållet afsedda delar af förutvarande anslaget till »försvarsverket till lands i allmänhet», nemligen:

32 Fjerde hufVudtiteln.

från titeln de värfvade regementenas beklädnad ...................................................... kr. 882,587: 40

» beväringsmanskapets utredning ......... » 741,802: 60

» förlorade persedlars ersättande......... » 300: — ^ gg4 690- _

af anslaget till »beklädnad och utredning m. in. för indelta infanteriet, Vermlands fältjägarecorps och Jemtlands

hästjägarecorps» ................................................................... 366,073: 57

samt af anslaget »till anskaffande och underhåll af beklädnads-, bevärings-, remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar vid det berustade kavalleriet»... 81,248: —

S:a kr. 2,072,011: 57

Af dessa tillgångar hade till redovisning under anslaget till omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland öfverförts 139,728 kronor 95 öre, och skulle sålunda till munderingsutrustning vid armén i öfrigt återstå 1,932,282 kronor 62 öre. Den nämnd, som granskat omförmälda förslag, hade emellertid erinrat, dels att från ofvan angifna summa borde afföras det för gevärsunderhållet vid rusthållsinfanteriet afsedda belopp 10,192 kronor, dels ock att till anslaget borde läggas 17,100 kronor 16 öre, ökadt behof af munderingsmedel för VI arméfördelningens infanteritruppförband, och hade Riksdagen, i enlighet med dessa yrkanden, för år 1897 faststält anslaget för »arméns munderingsutrustning» till 1,939,191 kronor.

Enär den af nämndens erinringar föranledda anslagsförhöjningen afsåg ökning af tillgångarna under »beklädnad och utredning m. m.», kunde samtliga för beklädnadsunderhållet under anslaget till arméns munderingsutrustning anvisade medel sammanföras sålunda nemligen:

för de värfvade garnisonerade truppförbanden............ kr.

» beväringsmanskapet..................................................... »

» förlorade persedlars ersättande................................... »

» beklädnad m. m. vid icke garnisonerade infanteriet » » d:o d:o d:o rusthållskavalleriet .................. »

882,587: 40 741,802: 60 300: — 372,981: 73 81,248: —

S:a kr. 2,078,919: 73

och om härifrån droges för det omorganiserade kavalleriet afsedda................................................................... kr. 139,728: —

erhölles det af Riksdagen i rundt tal anvisade beloppet » 1,939,191: —

Af ett upprättadt sammandrag öfver beklädnadskassornas utaf arméförvaltningen faststälda årsanslag för 1897, — det sista år, hvarunder

fjerde hufvudtiteln. 33

anslag faststäldes särskildt för stam och särskildt för beväring, — framginge, att de till kassorna från anslaget till arméns munderingsutrustning utgående årsanslagen enligt ofvan angifna gruppering för-

delades sålunda nemligen:

a) för de värfvade garnisonerade truppförbanden...... kr. 812,832: 80

b) » beväringsmanskapet ................................................ » 767,486: 43

c) » det icke garnisonerade infanteriet ..................... » 406,007: 25

d) » rusthåll skavalleriet ................................................... » 72,559: 04

S:a kr. 2,058,885: 52,

hvilket gåfve vid handen, att de anvisade tillgångarne öfverskridits ined följande belopp, nemligen under grupp b) med kronor 25,683: 83 och under grupp c) med 33,025: 52, samt att de under nämnda år från anslaget till arméns munderingsutrustning för truppförbanden, utom det omorganiserade kavalleriet, anvisade årsanslagen

till munderingsunderhållet......................................................... 2,058,885: 52

öfverstege nämnda statsanslag................................................ 1,939,191: —-

med kronor ................................................................................... 119,694: 52.

Då de vid omförmälda förslag till hufvudtitelns förändrade uppställning fogade tabeller och sammandrag gåfve vid handen, att det belopp, som öfverförts till munderingsunderhållet vid det omorganiserade kavalleriet, utgått från grupp a), hade det under denna grupp upptagna ursprungliga anslaget nedbringats till sådant belopp, att återstoden af ofvan angifna anslagsbrist folie på denna grupp.

Otillräckligheten af de under grupp a) upptagna an slagstillgångar ansåge arméförvaltningen härleda sig deraf att truppförbandens årsanslag numera beräknades efter verkliga antalet tjenstgöringsdagar, under det att förut i flere värfvade regementens stater upptogs ett bestämdt årsanslag till beklädnaden.

En minskning i antalet tjenstgöringsdagar skulle visserligen under de sista åren hafva inträdt i följd af ökadt antal vakanser bland manskapsklassen, om icke samtidigt ett ännu större antal af det manskap, som beräknats vara permitteradt, ej begagnat sin ledighet, utan föredragit att stanna i tjenstgöring.

Anledningen till ökning af anslagsbehofven under grupp b) funne arméförvaltningen vara den, att beväringens nummerstyrka samt antalet af de värnpligtiges tjenstgöringsdagar öfverskridit, hvad i berörda hänseenden förutsatts vid beräknadet af de utaf den nya härordningen föranledda ökade medelsbehofven.

Bih. till Riksd. Prot. W00. 1 Sami. 1 Afd. 1 IUft. 5

34 Fjerde hufvudtiteln.

Hvad slutligen beträffade bristen i de under grupp c) anvisade tillgångarna, hufvudsakligen bildade af det anslag, som fordom varit i riksstaten upptaget under benämning »lif- och släpmunderingar vid rotehållsregementena och Vermlands fält]'ägarecorps», vore enligt arméförvaltningens uppfattning denna brist beroende deraf, att de anvisade medlen visat sig vara för afsedt ändamål otillräckliga långt innan de blifvit till det nya gemensamma anslaget öfverförda.

Anslaget till lif- och släpmunderingar, hvilket från och med år 1879 varit i riksstaten upptaget med 304,063 kronor, höjdes väl vid 1888 års Riksdag till 385,583 kronor genom dithörande dels från anslaget för »försvarsverket till lands i allmänhet» af 55,000 kronor, för anskaffning och underhåll af kapotter samt remtygs- m. fl. persedlar vid rotehållsinfanteriet, dels af det såsom sjelfständigt anslag i riksstaten förut upptagna beloppet 26,520 kronor till »trossens underhåll», men någon ökning i medel till bestridande af det ursprungliga anslaget åliggande utgifter hade genom denna anordning icke egt rum. Någon dylik ökning hade icke heller varit förenad med den vid 1889 års Riksdag vidtagna åtgärd att höja detta anslag, från och med sistnämnda år benämndt »beklädnad och utredning m. in. för indelta infanteriet, Vermlands fältjägarecorps och Jemtlands hästjägarecorps», till 436,583 kronor, enär denna höjning uteslutande betingats' af skyldighet för Kronan att öfvertaga munderingsunderhållet vid det berustade infanteriet.

Efter afförande från sistnämnda anslagsbelopp af vissa utgifter, som i följd af den förbättrade härordningen skulle upphöra, men tillförande åter af åtskilliga utgifter, som efter härordningens genomförande tillkommo, samt efter ytterligare afskiljande af vissa procent till intendentur- och sjukvårdsträng, allt enligt hvad den vid oftanämnda förslag fogade tablå V, fol. 16 närmare innehölle, hade detta anslag ingått i det gemensamma munderingsanslaget med ofvan upptagna 366,073 kronor 57 öre. — Härvid ansåge sig dock arméförvaltningen böra erinra, dels att i det ursprungliga anslaget till lif- och släpmunderingar icke ingått några medel till bekostande af intendentur- och sjukvårdsträng, dels ock att vid samtliga sist omförmälda truppförband de från statsanslaget till lif- och släpmunderingar m. m. utfallande årsanslagen för beklädnadsunderhållet till och med utgången af år 1887 beräknats efter visst årsanslag, till storleken oberoende deraf, om truppen till större eller mindre del varit till militärt]enstgöring eller arbete kommenderad, då deremot, såsom ofvan blifvit nämndt, från och med ingången af år 1888 årsanslagen beräknades efter verkliga tjenstgörings-

35 Fjerde hufvudtiteln.

dagar. Grunderna för dessa årsanslags beräknande hade sålunda ändrats, utan att någon motsvarande ändring i anslagets, storlek; egt ruin.

Att förhöjning i anslaget till lif- och släpmunderingar påkallats af de ändrade grunderna för beräknandet af beklädnadskassornas arsanslag, framginge emellertid med tydlighet deraf, att å nämnda anslag till och med år 1887 årligen uppstått större eller mindre öfverskott, 4:de hufvudtitelns allmänna besparingar till godo, under det att år 1888, vid tilllämpning af de ändrade föreskrifterna för beräknandet af arsanslagen till munderingsunderhållet vid ifrågavarande truppförband, å anslaget uppstod en brist af 22,347 kronor 11 öre, men då detta anslag, lika som det nya anslaget till beklädnad och utredning m. m., i hvilket lifoch släpmunderingsanslaget sedermera uppgått, varit af allmänt anslags natur, hade härigenom någon större olägenhet af anslagets otillräcklighet icke uppstått, enär uppkommande brister årligen täckts från öfverskott å andra bland hufvudtitelns anslag af samma natur.

Härförutom borde icke lemnas oanmärkt, att ändrade rekryteringsförhållanden med deraf föranledda större årskontingenter vid rekrytskolorna, särskildt vid VI arméfördelningens truppförband samt vid Hallands och Blekinge bataljoner, föranledt en ökning i kostnaderna för beklädnadsunderhållet, ganska afsevärdt öfverskridande det af omförmälda granskningsnämnd beräknade beloppet 17,100 kronor 16 öre.

Till närmare belysande af angifna förhållanden har armeförvaltningen hänvisat till ett uppgjordt sammandrag öfver årsanslagen för beklädnadsunderhållet vid indelta roterade infanteriet och Vermlands fältjägarecorps, hvaraf framgår, att dessa anslag år 1887 uppgått till sammanlagdt 281,797 kronor 69 öre, under det att motsvarande anslag för det icke garnisonerade infanteriet, med undantag af f. d. rusthållsinfanteriet, för år 1897 belöpt sig till 361,478 kronor 73 öre.

Då storleken af de årliga munderings anslagen grundade sig på antalet tjenstgöringsdagar vid arméns särskilda truppförband, men detta antal åter vore beroende på en del tjenstgörings- m. fl. förhållanden, öfver livilka arméförvaltningen icke egde någon bestämmanderätt, mötte det för arméförvaltningen oöfverstigliga hinder att med framtida tjenstgöringsförhållanden såsom grund beräkna storleken af nu erforderliga årliga anslagsförhöjning. För arméförvaltningen återstode det sålunda endast, att med ledning af sista årens anslagsbehof föreslå den förhöjning, som för den närmaste framtiden kunde antagas oundgängligen erforderlig.

Såsom af det ofvan anförda framginge, hade bristen i anslaget uppgått till i medeltal omkring 112,800 kronor för hvart och ett af

36 Fjerde hufvudtiteln.

åren 1897 och 1898, för såvidt afsåges beklädnadskassornas behof. Armé förvaltningen både emellertid att från anslaget bestrida jemväl en del för munderingsunderhållet i dess helhet erforderliga utgifter, hvilka kunde beräknas till omkring 4,200 kronor. Under förutsättning att de

16.000 kronor, som för närvarande tillfördes munderingsanslaget från Norrbottens hästjägaresqvadrons fond, fortfarande kunde påräknas, skulle den nu erforderliga anslagsförhöjningen sålunda böra bestämmas till

101.000 kronor för år räknadt, i följd hvaraf anslaget till arméns munderingsutrustning, nu i riksstaten upptaget till 1,946,440 kronor, borde från och med år 1901 upptagas med 2,047,440 kronor.

Slutligen har arméförvaltningen framhållit nödvändigheten deraf, att till täckande af den brist i anslagets tillgångar, som på grund af ofvan anförda förhållanden under åren 1897—1899 redan uppstått och kunde antagas ytterligare under innevarande år uppstå, i sammanhang med förestående anslagsökning beviljades ett extra anslag af 404,000 kronor, motsvarande sammanlagda beloppet af bristen under hvart och ett af nämnda fyra år.

Vid urtima Riksdagen år 1892 beräknades för munderingsutrustning till de värnpligtige 2,124,000 årliga tjenstgöringsdagar, men alldeles uppenbart lärer vara, att detta dagantal, i ett land stadt i den utveckling som Sverige, så hänge årsklasserna icke begränsas, oupphörligen måste stiga och sålunda också påkalla häremot svarande stegrade anslagskraf. Då detta dagantal numera vuxit till i det närmaste 200,000 öfver det ursprungligen beräknade, fordras sålunda för närvarande efter 35 öre för tjBotgöringsdag ett årligt tillskott af inemot 70,000 kronor för de värnpligtig munderingsutrustning i hvad denna år 1892 ansågs betinga. Men ej allenast denna ökning af tjenstgöringsdagarnas antal kräfver växande anslagstillgångar för arméns munderingsutrustning, utan sådana måste jemväl beredas med anledning af de i den enskilde soldatens utrustning ständigt nytillkommande persedlar, som vapenteknikens framsteg och lärdomar, hemtade från utländska arméer, påvisa såsom oumbärliga. Detta senare skäl för ökning af anslaget gäller naturligtvis icke endast de värnpligtige utan med lika berättigande den stamanstälde soldaten. Att sålunda de beräkningar, som vid tiden för urtima Riksdagens beslut år 1892 upprättades å kostnaderna för arméns munderingsutrustning, numera icke kunna vara tillfyllest, lärer vara sjelfklart.

Under de senaste åren hafva, enligt hvad ofvan framhållits, på grund af nyss åberopade omständigheter, de anvisade medlen för arméns mun-

Fjerde hufvudtiteln. 37

deringsutrustning visat sig alldeles otillräckliga, och arméförvaltningen har varit nödsakad att tillfälligtvis, för täckande af de härvidlag uppkomna bristerna, tillgripa innestående, för olika truppförband reserverade behållningar å anvisade årsanslag. Man skulle ju kunna vara frestad antaga, att, då betydande behållningar å de för truppförbanden af arméförvaltningen anvisade årsanslagen förefinnas, dessa anslag blifvit för högt tillmätta, derest icke de från truppförbanden årligen inkommande persedelredogörelserna, som påvisa högst betydande brister i denna utrustning, hvilka ej närmelsevis kunna täckas medelst dessa behållningar, bestämdt jäfvade ett dylikt antagande.

Anledningen till dessa behållningar är också att söka derutinnan, att försök för vinnande af den för armén mest tillfredsställande utrustning pågå, och att vederbörande regementsförvaltningar, i afvaktan på utgången af dessa försök och deraf föranledda modellförändringar, såvidt möjligt undanskjutit den annars behöfliga nyanskaffningen.

De för munderingsutrustningens kompletterande hos arméförvaltningen af truppförbandens årsanslag tillfälligtvis innestående behållningar, äro sålunda redan beräknade och afsedda för täckande af brister i munderingsutrustningen, till hvilkas fyllande de oundgängligen erfordras.

Derest min framställning under [1 a] härofvan angående omorganisation af Karlsborgs artillericorps vinner nådigt bifall, måste, enligt den inom arméförvaltningen verkstälda utredning (bil. III), nu förevarande anslag höjas med 16,011 kronor.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt och af den utredning, arméförvaltningen i sitt underdåniga utlåtande förebragt, får jag, som anhåller att sedermera under [29.] få återkomma till frågan om äskande af extra medel till betäckande af den uppkomna bristen i detta anslag, härmed i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att öka anslaget till arméns

munderingsutrustning, nu ........... kronor 1,946,440: —

dels med ........................................ » 101,000: —

dels ock, vid bifall till hvad

under [1 a] föreslagits, med » 16,011: —

kronor 2,063,451: —

till

38 Fjerde hnfvudtiteln.

Arméns intendentur- och sjukvård strän g samt diverse intendenturbehof.

[13.] Arméförvaltningen å intendentsdepartementet har i sin ofvannämnda

sammanBiag- skrifvelse den 3 november 1899 i underdånighet föreslagit, att de för mD*ansiagessa närvarande i riksstaten uppförda båda reservationsanslagen till arméns »intendentur- och sjukvårdsträng» samt till »diverse intendenturbehof» måtte med hvarandra sammanslås till bildande af ett nytt anslag under titel »arméns diverse intendentur- och sjukvårdsbehof». Såsom stöd för detta förslag har arméförvaltningen anfört, att anslaget till diverse intendenturbehof visat sig alldeles otillräckligt till täckande af de utgifter, som från detsamma borde bestridas, då deremot det förstnämnda anslaget årligen lemnat afsevärda reservationer, tillräckliga att, om de kunnat dertill användas, täcka det andra anslagets brister.

Anledningen dertill att anslaget till diverse intendenturbehof visat sig otillräckligt, framginge af en jemförelse mellan de tabeller och sammandrag, som funnes fogade vid det för 1896 års Riksdag framlagda förslaget till förändrad uppställning af fjerde hufvudtiteln. Enligt tab. 5 fol. 5 och 24 hade nemligen genom sammanslagning af åtskilliga under det förra anslaget till »försvarsverket till lands i allmänhet» upptagna titlar bildats ett anslagsbelopp af 33,397 kronor 5 öre, afsedt för intendentur- och sjukvårdsförråden i Stockholm och å Karlsborg. Häraf hade emellertid 17,324 kronor öfverförts till anslaget för omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland, under det att för den öfriga armén afsetts återstoden 16,073 kronor 5 öre, hvilket belopp af den nämnd, som haft att granska berörda förslag, sammanslagits med ett för troféer m. m. afsedt anslag å 16,850 kronor till bildande af det i riksstaten för år 1897 första gången upptagna anslaget till diverse intendenturbehof. Då de flesta af de under anslaget för »försvarsverket till lands i allmänhet» upptagna utgifts!itlar, som bildat det ursprungligen föreslagna anslaget för intendentur- och sjukvårdsförråden i Stockholm och å Karlsborg, redan förut årligen i regeln öfverskridits, läge det i öppen dag, att det sålunda bildade anslaget till diverse intendenturbehof, särskildt efter nyss omförmälda öfverföring till omorganisationsförslaget, måste blifva otillräckligt.

39 Fjerde hufvudtiteln.

Under åberopande af de utaf arméförvaltningen anförda skäl, och då utgifterna under ifrågavarande båda anslag i vissa afseenden äro ganska likartade, i följd hvaraf tvekan mången gång lärer uppstått, huruvida en utgiftspost rättast bort å det ena eller andra anslaget bokföras, samt genom den föreslagna åtgärden sålunda torde vinnas förenkling och lättnad i bokförings- och redovisningshänseende, får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva,

att anslagen till »arméns intendentur- och sjukvårdsträng», nu 83,855 kronor, samt till »diverse intendenturbehof», nu 33,323 kronor, måtte få med hvarandra sammanslås till ett reservationsanslag benämndt »arméns diverse intendentur- och sjukvårdsbehof», samt att detta anslag måtte få med 117,178 kronor i riksstaten uppföras näst efter anslaget till »arméns munderingsutrustning».

Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den garnisonerade armén.

Såsom jag ofvan under [1. a] anfört samt af arméförvaltningens i [14.] denna fråga’ lemnade utredning (bil. III) inbemtas, skulle, vid bifall till min hemställan om antagande af ny stat för Karlsborgs artillericorps, e a an8 ag' nu ifrågavarande anslag behöfva förhöjas med 4,068 kronor. Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, vid bifall till hvad under [1. a] föreslagits, höja anslaget till arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den garnisonerade armén,

nu ...................................................... kronor 213,378: —

med ...................................... »_4,068: —

till kronor 217,446: —

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

Enligt § 11 i lagen den 2 december 1892, angående lindring i [15.] rustnings- och roteringsbesvären, skola de rust- och rotehållare, hvilka

40 Fjerde hufvudtiteln.

utgöra besvären effektivt eller genom erläggande af vakansafgift till regemente eller corps, erhålla lindring i nämnda besvär medelst utbetalning till en hvar af dem af ett efter vederbörlig uppskattning bestämdt belopp, för hvilket ändamål nu ifrågavarande anslag blifvit anvisadt. Enligt 1900 års riksstat utgår detta anslag med 3,000,000 kronor, deri dock ej är inberäknad belöpande lindring för ännu ej vakanssatta rusthåll och rotar vid Skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente, hvilken lindring skall gäldas af det särskilda anslaget till »fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland.»

Under erinran härom har statskontoret uti sin ofvan omförmälda skrifvelse den 9 december 1899 anfört, att med beräkning efter de genom nådiga kungörelsen den 27 oktober 1899 bestämda nya värden å rustnings- och roteringsprestationerna, lindringen, som under åren 1900 och 1901 utginge med 80 % af hela värdet, komme att för sistnämnda år erfordra ett belopp af sammanlagdt 3,633,099 kronor 24 öre, hvaraf belöpte på Skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente 302,879 kronor 11 öre samt på öfriga indelta truppförband 3,330,220 kronor 13 öre.

I enlighet med statskontorets hemställan får jag sålunda i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att förevarande anslag

nu .................................................... kronor 3,000,000: —

måtte ökas med i rundt tal ..... » 330,000: —

till .................................................. kronor 3,330,000: —

Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland.

[16.] Ökning af detta anslag.

Såsom Eders Kongl. Maj:t behagade erinra sig, äro Skånska husaroch dragonregementena samt Norrlands dragonregemente för närvarande under omorganisation från indelta till värfvade truppförband, hvilken omorganisation kommer att pågå under ännu obestämbar tid, beroende af den längre eller kortare tidrymd, som förflyter till dess det före omorganisationens början antagna indelta manskapet hunnit afgå från innehafvande beställningar samt rust- och rotehållsnumren i mån deraf kunnat vakanssättas. Under hela omorganisationstiden komma kost-

Fjerde hufvudtiteln. 41

naderna för dessa truppförband att bestridas dels af rust- och rotehållare i den mån vakanssättningen ej blifvit genomförd, och dels i öfrigt af statsmedel, dock att vederbörande rust- och rotehållare, som effektivt fullgöra rustning och rotering, ega att af statsmedel åtnjuta ersättning för dessa besvärs uppskattade värde, i den mån lindring i besvären skall ega rum.

I 1897 års riksstat uppfördes, i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts förslag, första gången nu ifrågavarande anslag, från hvilket skola bestridas alla utgifter, som för omförmälda tre regementen under omorganisationstiden erfordras, hvarefter anslaget kommer att ur riksstaten utgå och dess belopp fördelas å de anslag, hvarifrån kostnaderna för öfriga värfvade truppförband bestridas.

Samtliga utgifter för ifrågavarande tre regementen beräknades vid

1896 års Riksdag komma att efter genomförd omorganisation uppgå till 2,033,613 kronor 90 öre, men då ett visst antal rust- och rotehållare tillsvidare komme att utgöra rustnings- och roteringsbesvären effektivt, blef häraf ett belopp, motsvarande fulla värdet af de vid regementena icke vakanssatta 1,150 nummer, beräknade efter 300 kronor för hvarje nummer, eller 345,000 kronor, öfverfördt till ett särskilt anslag under benämning -»fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland», från hvilket sedermera vid hvarje Riksdag skulle i den mån vakanssättningen vid de tre regementena fortginge, till omorganisationsanslaget öfverföras ett belopp, motsvarande vakansafgifter enligt nyssnämnda beräkning för de sedan föregående Riksdag vakanssatta numren. Anslaget till omorganisationen, hvilket således i

1897 års riksstat upptogs med (2,033,613: 90 — 345,000) i jemnadt tal 1,688,614 kronor, blef sedermera af ofvan angifna orsak vid 1897 och

1898 årens riksdagar ökadt med sammanlagdt 96,000 kronor, förutom 1,469 kronor för beredande af höjd aflöning åt beställningsmän, samt upptogs sålunda i 1899 års riksstat med 1,786,083 kronor. Anslaget till fortgående vakanssättning af ifrågavarande regementen uppfördes i nämnda riksstat med 249,000 kronor, motsvarande, efter 300 kronor för hvarje nummer, 830 nummer, som antagits skola under året effektivt fullgöra rustnings- och roteringsskyldigheten. Då emellertid det sedermera visade sig, att detta antagande hvilade på oriktiga grunder, enär, enligt de vid 1898 års slut lemnade uppgifter, antalet nummer, som under år 1900 kunde antagas effektivt fullgöra rustningen och roteringen, öfverstege den för år 1899 beräknade siffran, blef anslaget för regementenas omorganisation för år 1900 uppfördt med oförändrad! belopp.

hih. till Rikttd. Prol. IDOG. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft.

G

42 Fjerde hufvudtiteln.

Enligt de uppgifter, som från vederbörande arméfördelnings- och regementschefer kommit mig tillhanda, kan antagas, att antalet nummer, som under år 1901 effektivt fullgöra rustningen och roteringen, kommer att uppgå till 360 rusthåll vid hvart och ett af Skånska husaroch dragonregementena och 72 rotar vid Norrlands dragonregemente eller tillhopa 792 nummer. Antalet af de nummer, som komma att vakanssättas, skulle alltså uppgå till (830 — 792) 38, i följd hvaraf med tillämpning af ofvan omförmälda grunder för anslagens bestämmande ett belopp af 11,400 kronor bör till »omorganisationsanslaget» öfverföras från anslaget »till fortgående vakanssättning». Visserligen inträffar nu, att äfven sistnämnda anslag måste väsentligt förhöjas, beroende på de ökade värdena å rustnings- och roteringsprestationerna, men dessa ökade värden kunna icke föranleda dertill att vid beräkning af det belopp, som skall till omorganisationsanslaget öfverföras, värdet å de vakanssatta numren sättes till högre belopp än det af Riksdagen förut bestämda eller 300 kronor. Jag anser sålunda, att ifrågavarande anslag bör, jemlikt de af 1896 års Riksdag godkända grunder för dess beräkning, höjas med ett belopp af (38 x 300) 11,400 kronor, som öfver fly tf as från anslaget »till fortgående vakanssättning».

Om min framställning här ofvan under [5.] angående ökning af medelinköpspris för remonter vinner bifall, måste, på sätt jag der omförmält, förevarande anslag ytterligare ökas med ett belopp af 22,000 kronor.

På grund af hvad jag nu anfört, får jag alltså i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att öka anslaget till omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland, nu kronor 1,786,083: —

dels med.................................... » 11,400: —

dels ock, vid bifall till hvad under [5.] föreslagits, med ............ » 22,000: —

till kronor 1,819,483: —

Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland.

[17-]

Ökning af detta anslag.

För uppkomsten af och ändamålet med detta anslag har jag under nästföregående punkt i underdånighet redogjort. I dess ofvan omförmälda skrifvelse den 9 December 1899 har statskontoret anmält, att, med beräkning af de genom nådiga kungörelsen den 27 oktober samma