med förslag till lag om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 7.
1 N:o 7.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till lag om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884; gifven Stockholms slott den 21 december 1900.
Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen, föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigsto Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF.
L. Annerstedt. .
Pilt. till llihd. Vrot. 1001. 1 Samt. 1 A/d. 1 Raft. (Ko 7.)
I
2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884.
Härigenom förordnas, att 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884 skola erhålla följande ändrade lydelse:
1 §•
Föremål för inmutning och bearbetande af den, som sig dertill anmäler, äro de mineralfyndigheter, hvilka innehålla:
l:o) malmerna till följande metaller, nemligen: guld, silfver, platina, qvicksilfver, bly, koppar, jern med undantag af sjö- och myrmalmer, mangan, krom, kobolt, nickel, zink, tenn, titan, molybden, wolfram, vismut, antimon och arsenik;
2:o) svafvelkis, magnetkis och grafit.
Å kronojord, som står under kronans omedelbara förvaltning eller blifvit för kronans räkning till brukning på viss tid åt annan upplåten, kunna inmutas jemväl de mineralfyndigheter, hvilka innehålla apatit och magnesit.
Förut inmutad eller bearbetad mineral fyndighet, som blifvit sönad, må ånyo inmutas, så framt fyndigheten, enligt hvad ofvan är sagd!, utgör föremål för inmutning.
8 §•
Inom det inmutade området eller utmålet eger inmutaren uteslutande rätt att, med de vilkor och inskränkningar denna stadga inne-
3 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 7.
håller, bearbeta och tillgodogöra sig så väl deri inmutade .mineralfyndigheten som äfven andra inmutningsbara mineral, dock icke apatit och magnesit å annan jord än sådan kronojord, der inmutning af fyndigheter innehållande dessa mineral är lofgifven.
Förutom de mineral, hvilka inmutaren efter hvad nu är sagdt eger tillgodogöra sig, må öfriga mineraliska ämnen inom det inmutade området eller utmålet äfven af honom brytas, i den mån sådant är erforderligt för grufarbetets ändamålsenliga drifvande, och ege inmutaren deraf använda hvad för grufdriftens ändamål behöfves. Hvad sålunda icke användes må inmutaren ock behålla, så framt det icke af jordegaren mot erläggande af godtgörelse för brytnings- och uppfordringskostnader afhemtas, om inmutningspunkten är belägen i Norrbottens, Vesterbottens, Jemtlands eller Vesternorrlands län, inom ett år, men eljest inom sextio dagar efter tillsägelse. Jordegarens rätt i detta afseende utöfvas å kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller är till boställe anslagen, af kronoåboen eller boställsinnehafvaren.
Uppstår tvist om beloppet af den godtgörelse, hvarom nu är sagdt, gånge med bestämmandet deraf såsom i 12 § stadgas, dock att, der skiljemän anlitats, parterne skola stånda hvar sina kostnader och gälda hvardera halfva kostnaden för skiljemännens sammanträde; och värde tiden för afhemtandet räknad från det att godtgörelsens belopp blifvit slutligen bestämdt.
4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 februari 1900.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim, Statsråden: Wikblad,
Annerstedt,
herr von Krusenstjerna, grefve Wachtmeister,
Claéson,
Dyrssen,
Crusebjörn.
Departementschefen, statsrådet grefve Wachtmeister anförde härefter :
»Sedan hos Eders Kongl. Maj:t underdåniga ansökningar gjorts om tillstånd att å vissa områden å odisponerad kronoöfverloppsmark i Norrbottens län bearbeta magnesitfyndigheter, föreslog Eders Kongl. Maj:t i nådig proposition den 4 februari 1898 Riksdagen attjför tiden intill nästa lagtima riksdag medgifva, att Kongl. Maj:t skulle ega dels åt svenske män bevilja tillstånd att mot den årliga afgäld och under de vilkor i öfrigt, Eders Kongl. Maj:t bestämde, å kronojord inom visst å marken utstakadt område under en tid af högst SO år, med andras
0 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.
uteslutande, med arbete belägga och sig tillgodogöra anträffade magnesitfyndiglieter, med rätt för koneessionsinnehafvare att, derest vid upplåtelsetidens utgång dylik upplåtelse fortfarande blefve af Riksdagen medgifven, ega företrädesrätt till öfverenskommelse om fortsatt arbete med magnesitens tillgodogörande på de vilkor, Eders Kongl. Maj:t da på grund af sig företeende omständigheter kunde finna godt bestämma, dels ock åt sådan koneessionsinnehafvare för den tid, hvarunder koncessionen beviljats, till drifkraft för bearbetande af magnesitfyndigheter jemte dermed i sammanhang stående anläggningar upplåta i närheten af fyndställena belägna, af staten obegagnade vattenfall jemte erforderlig mark för vägar, för anläggning af verkstäder och arbetarebostäder samt för kraftledning, med skyldighet för koncessionsinnehafvaren att för sålunda åt honom upplåtna förmåner gälda visst årligt arrende, som skulle bestämmas genom särskild uppskattning före upplåtelsens medgifvande.
I underdånig skrifvelse den 13 maj 1898 anmälde Riksdagen, att Riksdagens kamrar angående omförmälda förslag fattat skiljaktiga beslut, till följd hvaraf frågan för nämnda riksdag förfallit.
Vid underdånig anmälan den 10 juni sistnämnda år af Riksdagens berörda skrifvelse, behagade Eders Kongl. Maj:t anbefalla kommerskollegium att, efter inhemtande af Eders Kongl. Mapts befallningshafvandes i Vesterbottens och Norrbottens län samt bergmästarens i norra bergmästaredistriktet yttranden, i sammanhang med afgifvande al infordradt underdånigt utlåtande i anledning af en af Riksdagen i underdånig skrifvelse den 12 maj samma år gjord framställning i fråga om tillgodogörande af statens jordegareandel i vissa grufföretag jemväl inkomma med utredning, huruvida i fråga om beredande af godtgörelse åt kronan för upplåtelse af rätt att å kronojord bearbeta magnesitfyndigheter äfvensom flera eller färre andra icke inmutningsbara mineral lämpligen borde tillämpas enahanda grunder, som kunde varda bestämda att gälla i fråga om upplåtelse af kronans jordegareandel i mineral, som vore föremål för inmutning.
Till åtlydnad häraf har kommerskollegium den 13 december 1898 afgifvit underdånigt utlåtande och dervid tillika öfverlemnat från Eders Kongl. Maj:ts ofvanbemälde befallningshafvande samt bergmästaren i norra bergmästaredistriktet inhemtade yttranden.
Af dessa myndigheter har bergmästaren förmält hufvudsakligen, att det icke med säkerhet vore kändt, huruvida inom norra bergmästaredistriktet på odisponerad kronomark förekomme förutom magnesit några andra icke inmutningsbara mineral i sådan myckenhet och på sådant
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.
sätt, att de skulle kunna tekniskt tillgodogöras, men att bergmästaren hölle för ganska sannolikt att så vore fallet.
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län har såsom sin mening uttalat, att för beredande af godtgörelse åt kronan för upplåtelse af rätt att å kronojord bearbeta magnesitfyndigheter äfvensom andra icke inmutningsbara mineral borde tillämpas enahanda grunder, som kunde blifva bestämda att gälla beträffande upplåtelse af kronans jordegareandel i sådana mineral, som vore föremål för inmutning.
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län har deremot ansett riktigast vara, att upplåtelse af rätt att å kronojord bearbeta magnesitfyndigheter skedde till hugade spekulanter efter fri täflan på de gynnsammaste vilkor, som efter hvarje särskildt falls beskaffenhet kunde ernås.
Efter att hafva erinrat, hurusom vid ett föregående tillfälle, på derom gjord ansökning och efter Riksdagens medgifvande, tillstånd att å kronojord bearbeta ett icke inmutningsbart mineral, nemligen apatit, meddelats, har kommerskollegium anfört följande.
Vissa olägenheter, som onekligen vore förenade med koncessionssystemet, gjorde sig särskildt gällande, då fråga vore om meddelande af tillstånd till bearbetande af icke inmutningsbara mineral inom de nordligaste länen, der dock dylikt tillstånd just ifrågakommit och äfven framdeles väl skulle hufvudsakligen ifrågakomma. Koncessionssystemet vore nemligen egnadt att återhålla intresset för upptäckandet af dylika mineralfyndigheter å kronojord till följd af ovissheten för upptäckaren, hvilken väl ofta vore obemedlad, att erhålla koncession. Vidare kunde det möta svårighet att bland flera sökande rättvist utse den, åt hvilken koncessionen borde lemnas, samt att, om koncessionen tilldelades någon annan än upptäckaren, bestämma den godtgörelse, som i allmänhet borde tillkomma den sistnämnde. Hämmandet af upptäckareintresset i fråga om mineralfyndigheter vore åter egnadt att motverka kulturen särskildt inom nämnda trakter af vårt land. Att alltid träffa lämpliga vilkor vid slutandet af aftal om bearbetandet af fyndigheter vore ej heller lätt. Härtill komme äfven, att vid upplåtelse af rätt till bearbetande af icke inmutningsbara mineral syntes böra bestämmas, bland andra vilkor, att koncessionsinnehafvaren skulle vara skyldig att, utan godtgörelse från kronans sida, underkasta sig det intrång, som kunde uppstå till följd af till äfventyrs skeende inmutning af fyndigheter inom de för brytning af icke inmutningsbara mineral upplåtna områden. Jeralikt föreskrifterna i 8 § af gällande grufvestadga egde emellertid
7 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.
inmutaren, der ej annorlunda vore särskild! öfverenskommet, endast i visst fall bryta icke inmutningsbara mineral inom inmutadt, område eller utmål och jordegaren såsom sådan, eller den, på hvilken han kunde hafva öfverlåtit sin rätt, finge icke alls sjelf bryta dylika mineral.. Hade inmutning egt rum å koncessioneradt område, kunde således inträffa att inom det inmutade området eller utmålet befintligt icke inmutningsbart mineral icke alls kunde tillgodogöras.
Under förutsättning att frågan om tillgodogörandet af jordegareandelen i inmutningsbara mineralfyndigheter å viss kronojord vunne sin lösning i den af Riksdagen i dess förenämnda skrifvelse den 12 maj 1898 angifna riktning, syntes det derföre kollegium ändamålsenligt att å dylik kronojord medgifva inmutning af sådana för närvarande icke inmutningsbara mineral, livilka derstädes förekomme i mera afsevärd mängd och som hade någon större betydelse för industrien och sålunda jemväl för det allmänna'. De skäl, som ur synpunkten af jordegarens intresse talade emot inmutningsrättens utsträckning å enskildes jord, syntes sakna giltighet för staten såsom jordegare i de fall, då en dylik utsträckning befunnes vara för det allmänna fördelaktig, helst det icke syntes kunna förutsättas, att staten för egen räkning skulle låta bearbeta fyndigheterna i fråga.
De nu icke inmutningsbara mineral, som det sålunda skulle ifrågakomma att göra inmutningsbara, syntes på grund af hvad nyss anförts för närvarande böra inskränkas till de båda ofvannämnda, nemligen magnesit och apatit. Verkstälda undersökningar hade nemligen gifvit vid handen, att magnesit i afsevärd mängd förekomme å odisponerad kronomark inom Norrbottens län, och vissa förhållanden antydde, att äfven apatit kunde i brytvärd mängd inom samma län förefinnas. Magnesiten hade inom vårt land redan vunnit och kunde antagas alltjemt komma att vinna utvidgad användning företrädesvis såsom eldfast material inom den metallurgiska industrien. Detta mineral vore sålunda af stor betydelse i synnerhet för Sveriges jernhandtering. Hvad af detsamma inom vårt land förbrukats hade uteslutande importerats från utlandet och det kunde alltså med fog anses vara för det allmänna af vigt, att å kronans mark befintliga magnesitfyndigheter i praktiskt syfte närmare undersöktes och, derest de visade sig arbetsvärda, blefve tillgodogjorda. Hvad apatiten anginge, så både detta mineral, såsom bekant, genom den deri ingående fosforsyran stort värde för beredning af gödningsämnen.
Någon olägenhet att mod afseende å dessa båda mineral tillämpa grufvestadgans föreskrifter syntes ej heller förefinnas. Att göra dem
8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.
inmutningsbara å viss kronojord genom ändring af 1 § i grufvestadgan ansåge kollegium emellertid mindre lämpligt, utan syntes detta böra ske genom en särskild författning.
På grund af hvad sålunda anförts bar kommerskollegium hemstält, att i särskild författning föreskrifter måtte meddelas af hufvudsakligt innehåll, ptt å jord, som blifvit för kronans räkning till brukning på viss tid åt annan upplåten eller stode under kronans omedelbara förvaltning, skulle, förutom de mineral fyndigheter, som omförmäldes i 1 § af grufvestadgan, äfven sådana mineralfyndigheter, hvilka innehölle magnesit och apatit, vara föremål för inmutning och bearbetande af den, som dertill anmälde sig, samt att jemväl i afseende å nyssberörda två slag af mineralfyndigheter grufvestadgan skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
I den af kommerskollegium uttalade åsigten att mineralierna magnesit och apatit böra förklaras inmutningsbara å viss kronojord instämmer jag. Deremot biträder jag icke kollega mening att bestämmelserna härom böra upptagas i en särskild författning, utan anser jag, att desamma lämpligen både kunna och böra inrymmas i grufvestadgan; och hemställer jag fördenskull, att handlingarne i ärendet måtte jemte utdrag af detta protokoll få öfverlemnas till justitiedepartementet för vidare åtgärd.»
Hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält, deri statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen bifalla.
Ex protocollo Sven Kölder.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.
9 Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen den 2 mars 1900
i närvaro af:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim, Statsråden: Wikblad,
Annerstedt,
herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Claéson,
Dyrssen,
Crusebjörn.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt i underdånighet :
»I underdånig skrifvelse den 13 maj 1898 anmälde Riksdagen, att i afseende på Eders Kongl. Maj:ts den 4 sistförutgångna februari till Riksdagen aflåtna proposition angående upplåtelse af rätt till bearbetande af jnagnesitför ekorn stel* å kronojord kamrarne fattat skiljaktiga beslut, till följd hvaraf frågan jemlikt § 63 riksdagsordningen förfallit.
Vid underdånig föredragning den 10 juni samma år af nämnda skrifvelse täcktes Eders Kong!. Maj:t i nåder anbefalla kommerskollegium att, i sammanhang med afgifvande af infordradt underdånigt utlåtande med anledning af en i Riksdagens underdåniga skrifvelse den 12 maj samma år gjord framställning i fråga om tillgodogörande af kronans jordegareandel i vissa grufföretag, jemväl inkomma med utredning, huruvida med Bih. till Rilcsd. Prat. IDOL l Barn!. 1 Afd. 1 Höft. 2
10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.
afseende å beredande af godtgörelse åt kronan för upplåtelse af rätt att å kronojord bearbeta magnesitfyndigheter äfvensom flere eller färre andra icke inmutningsbara mineral lämpligen borde tillämpas enahanda grunder, som kunde varda bestämda att gälla beträffande upplåtelse af kronans jordegareandel i mineral, som vore föremål för inmutning. Den sålunda anbefalda utredningen blef den 13 december 1898 af kommerskollegium afgifven.
Sedan frågan om tillgodogörande af kronans jordegareandel i inmutad grufva vunnit' sin lösning genom lagen den 20 oktober 1899 om ändrad lydelse af vissa §§ i grufvestadgan och genom den samma dag utfärdade nådiga kungörelsen om begagnande af kronans _ jordegareandel i grufva, anmäldes förberörda utredning den 23 nästlidne februari inför Eders Kongl. Maj:t af chefen för finansdepartementet, hvilken dervid, efter redogörelse för handlingarnes innehåll, yttrade, att lian instämde i den af kommerskollegium uttalade åsigten, att mineralen magnesit och apatit borde förklaras inmutningsbara å viss kronojord, men att han deremot icke biträdde kollegii mening, att bestämmelserna härom borde upptagas i en särskild författning, utan ansåge desamma lämpligen både kunna och böra inrymmas i grufvestadgan. Och behagade Eders Kongl. Maj:t, med bifall tillföredragande departementschefens på grund häraf' gjorda, af statsrådets öfrige ledamöter biträdda hemställan, förordna, att håndlingarne i ärendet skulle för vidare åtgärd öfverlemnas till justitiedepartementet.
Med _ anledning af hvad sålunda förekommit har jag låtit upprätta förslag till lag om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884, hvilket förslag det torde tillåtas mig att nu inför Eders Kong!. Maj:t framlägga.»
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ifrågavarande lagförslag, af den lydelse bilagan litt. C utvisar, hemstälde han i underdånighet, att högsta domstolens utlåtande öfver detsamma måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, genom note ur detta protokoll, med bifogande af utdrag af protokollet öfver finansärenden för den 23 februari, inhemtas.
Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder lemna bifall.
Ex protocollo Erik Öländer.
Kongil. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.
11 Kitt. C.
Förslag
till
...1 i r ‘r ■> 1 » ; * • 1 n, ’ ■ • I O i V. ‘ / ■ • , • ( ( ; . ■ f 2»*•'. ij > \ {' ' • * IV
Lag iöööbi "i:
om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884.
t - , , ■ i"’ . ■ • : *>0^1 1’ -V ^ ! • . • v *: ‘ '• * \ 'i i.1. , • r*
Härigenom förordnas, att 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884 skola erhålla följande ändrade lydelse:
^ ; , .... , ■ . : •* . , f -,1. '■.*£] v -"1 j -O. , -v t : i; . ’ HlXldVilÄVi
1 §• ’
Föremål för inmutning och bearbetande af den, som sig dertill anmäler, äro de mineralfyndigheter, hvilka innehålla:
l:o) malmerna till följande metaller, nemligen: guld, silfver, platina, qvicksilfver, bly, koppar, jern med undantag af sjö- och myrmalmer, mangan, krom, kobolt, nickel, zink, tenn, titan, molybden, wolfram, vismut, antimon och arsenik;
2:o) svafvelkis, magnetkis och grafit.
Å kronojord, som står under kronans omedelbara förvaltning eller blifvit för kronans räkning till brukning på viss tid åt annan upplåten, kunna inmutas jemväl de mineralfyndigheter, hvilka innehålla apatit och magnesia
Förut inmutad eller bearbetad mineralfyndighet, som blifvit sönad, må ånyo inmutas, så framt fyndigheten, enligt hvad ofvan är sagd!, utgör föremål för inmutning.
8 §•
Inom det inmutade området eller utmålet eger inmutaron uteslutande rätt att, med do vilkor och inskränkningar denna stadga inne-
12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.
håller, bearbeta och tillgodogöra sig så väl den inmutade mineralfyndigheten som äfven andra inmutningsbara mineral, dock icke apatit och magnesit å annan jord än sådan kronojord, der inmutning af fyndigheter innehållande dessa mineral är lofgifven.
Förutom de mineral, hvilka inmutaren efter hvad nu är sagdt eger tillgodogöra sig, må öfriga mineraliska ämnen inom det inmutade området eller utmålet äfven af honom brytas, i den mån sådant är erforderligt för grufarbetets ändamålsenliga drifvande, och ege inmutaren deraf använda hvad för grufdriftens ändamål behöfves. Hvad sålunda icke användes må inmutaren ock behålla, så framt det icke af jordegaren mot erläggande af godtgörelse för brytnings- och uppfordringskostnader afhemtas, om inmutningspunkten är belägen i Norrbottens, Vesterbottens, Jemtlands eller Vesternorrlands län, inom ett år, men eljest inom sextio dagar. efter tillsägelse. Jordegarens rätt i detta afseende utöfvas å kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller är till boställe anslagen, af kronoåboen eller boställsinnehafvaren.
Uppstår tvist om beloppet af den godtgörelse, hvarom nu är sagdt, gånge med bestämmandet deraf såsom i 12 § stadgas, dock att, der skiljemän anlitats, parterne skola stånda hvar sina kostnader och gälda hvardera halfva kostnaden för skiljemännens sammanträde; och varde tiden för afhemtandet räknad från det att godtgörelsens belopp blifvit slutligen bestämdt.
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 7.
13 Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kongl. Maj:ts högsta domstol tisdagen den 20 mars 1900.
Andra rummet.
Närvarande:
J ust.it ieråden: Skärm, Carlson, Afzelius, Lindhäck, Wijkander, Thollander, Cassel.
Tillförordnade byråchefen för lagärenden revisionssekreteraren Hammarskjöld föredrog i underdånighet:
note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj: t Konungen i statsrådet den 2 innevarande mars, utvisande, att Kongl. Maj:t i nåder förordnat, att högsta domstolens utlåtande skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhemtas öfver upprättadt förslag till lag om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884; varande berörda förslag bilagdt
detta protokoll. _ .
Högsta domstolens fleste ledamöter, som ansago sig icke höra ingå i granskning af förslaget från annan synpunkt än den rättsliga, funno detsamma i sådant hänseende icke föranleda anmärkning.
Justitierådet Carlson ansåg, att genom ändringar i 11 och 26 §§ grufvestadgan borde tydligen angifvas, att vid inmutning af fyndighet, innehållande apatit eller magnesit, det inmutade området och utmålet
14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.
icke. må omfatta annan jord än sådan kronojord, der inmutning af fyndighet innehållande dessa mineral är lofgifven.
Derjemte hemstälde justitierådet, att vid ärendets vidare behandling måtte komma under ompröfning, huruvida icke åt staten bör förbehållas uteslutande rätt att under viss tid för egen räkning inmuta redan kända fyndigheter.
Ex protocollo Erik Öländer.
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.
15 Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott fredagen den 21 december 1.900
i närvaro af:
Hans excellens herr statsministern friherre von Otter, Statsråden: Wikblad,
Annerstedt,
herr von Krusenst.terna, grefve Wachtmeister,
Claéson,
Dyrssen,
Crusebjörn,
Odelberg,
Husberg,
Justitieråden: Norberg,
Carlson.
Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt i underdånighet:
Högsta domstolens genom note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden för den 2 mars innevarande år inhemtade utlåtande öfver det vid samma protokoll fogade förslag till lag om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884; och hemstälde föredragande departementschefen, att förslaget, som af högsta domstolens fleste ledamöter lemnats utan anmärkning, måtte, jemlik!, § 87 regeringsformen, genom nådig proposition för Riksdagen till antagande framläggas.
16 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 7.
Justitierådet Carlson åberopade hvad han vid förslagets granskning inom högsta domstolen yttrat.
Statsrådets öfrige ledamöter biträdde föredragande departementschefens hemställan;
och behagade, med bifall till samma hemställan, Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i nåder förordna, att till Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition i ämnet, af den lydelse bilagan litt. B vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo Ang. von Hartmansdorff.
i
:: *.j f ■
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1901.
■
i