med förslag till lag om ändrad lydelse af § 2 i förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.
43 N:o 10.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till lag om ändrad lydelse af § 2 i förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof; gifven Stockholms slott den 4 januari 1902.
Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen, föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse af § 2 i förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
Hj. L. Hammarskjöld.
44 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af § 2 i förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.
Härigenom förordnas, att § 2 i förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof skall erhålla följande ändrade lydelse:
Göres hos den i § 1 nämnda underrätt skriftlig ansökning om särskilda nämndens tillsättande, och visar sökanden, att Konungen godkänt behofvet af jordens eller lägenhetens afstående eller begagnande, samt att tiden, då den skall afstås eller upplåtas, blifvit genom Konungens förordnande eller parternes öfverenskommelse bestämd; utfärde rätten stämning på egare och andre, som uppgifvas i saken hafva del. Rätten föranstalte jemväl, att, till underrättelse för möjligen varande okände eller icke uppgifne rättsegare, tiden för ärendets företagande varder, såväl från predikstolen i den sockens kyrka, der fastigheten är belägen, som ock genom allmänna tidningarne, kungjord tre gånger, sista gången minst fjorton dagar före den dag, hvilken till sakens företagande är utsatt; och varde ärendet antecknadt i rättens inteckningsprotokoll, på landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden, så ock i intecknings- eller fastighetsboken anmärkt. Jordens eller lägenhetens
45 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.
egare, då lian höres, vare skyldig att hos rätten, i ändamål af instämning, uppgifva den, som i anseende till nyttjanderätt med honom del i saken häfver, vid äfventyr som i § 25 stadgas. Hos rätten skall jemväl företes bevis derom, huruvida jorden eller lägenheten är med inteckning besvärad; och egen parterne att, innan nämnden sättes, i laga ordning sin talan i fråga om ersättningens belopp och sättet för dess utgörande utföra.
Uppstår, vid fråga om jords eller lägenhets begagnande till utläggning af elektriska ledningstrådar, parterne emellan tvist, huruvida derigenom må förorsakas så betydlig skada, att jorden eller lägenheten lösas skall, eller om intrånget är af beskaffenhet, att ersättning derför, enligt hvad i § 1 mom. 2 stadgadt är, utgå bör, pröfve och afgöre rätten sådant, innan nämnden sättes. Anses ersättning för intrång böra ega rum, bestämme ock rätten, efter ty som intrånget finnes vara öfvergående eller fortfarande, huruvida slik ersättning skall utgå på en gång eller i årlig afgift under den tid, intrånget kommer att fortfara. Skall ersättningen utgå i årlig afgift, må rätten förordna, att ersättningstagaren efter förloppet af viss tid, som af rätten bestämmes, eger påfordra ny pröfning af afgiftens belopp.
Emot rättens beslut i dessa frågor må talan fullföljas i hofrätt genom besvär.
46 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen den 18 oktober 1901
i närvaro af:
Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim, Statsråden: Annerstedt,
herr von Krusenstjerna, grefve Wachtmeister,
Claéson,
Odelberg,
Husberg,
Palander,
Hammarskjöld.
Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt i underdånighet:
»Genom nådigt beslut den 22 sistlidne februari behagade Eders Kongl. Maj:t inhemta högsta domstolens utlåtande öfver förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, och till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i strafflagen. Med afseende å rätt till expropriation innehåller förstnämnda förslag, att, der Konungen, för någon orts förseende med belysning eller drifkraft eller för dylikt allmänt behof, pröfvat nödigt, att jord eller lägenhet, som tillhör enskild man, menighet eller inrättning, användes till framdragande af elektrisk ledning, skall hvad för ändamålet erfordras, emot ersättning, afstås eller upplåtas; att menighet dock ej är pligtig att inom område, för hvilket byggnadsstadgan för rikets städer eger tillämpning, eller inom faststäldt hamnområde afstå eller upplåta gata,
47 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.
torg, allmän plats eller vattendrag; samt att, då enligt förstberörda bestämmelse jord eller lägenhet skall afstås eller upplåtas, de i förordningen angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866 meddelade föreskrifter ega motsvarande tillämpning, dock att, der ersättningen skall utgå i årlig afgift, rätten må förordna, att ersättningstagaren efter förloppet af viss tid, som af rätten bestämmes, eger påfordra ny pröfning af afgiftens belopp. Vid granskning inom högsta domstolen af de sålunda föreslagna bestämmelserna anmärktes, att de fall, då för framdragande af elektrisk ledning expropriation vore medgifven enligt förslaget och enligt gällande expropriationsförordning, icke vore genom bestämda kännetecken skarpt skilda från hvarandra, hvithet förhållande kunde medföra afsevärda praktiska olägenheter i följd deraf, att förslaget med afseende å menighets skyldighet att tåla expropriation och beträffande ersättningstagares rätt att påfordra ny pröfning af ersättningens belopp afveke från expropriationsförordningen.
Enär Konungen bestämmer det område, som i hvarje särskildt fall skall vara föremål för expropriation, torde den omständigheten, att enligt förslaget vissa menighet tillhöriga områden äro fritagna från expropriation, medan detta icke är händelsen enligt expropriationsförordningen, allenast föranleda, att det vid Konungens pröfning af expropriationsansökan kan blifva nödigt att afgöra, huruvida det ena eller andra lagrummet eger tillämpning. Har Konungen medgifvit expropriation af något enligt förslaget undantaget område, framgår deraf utan vidare, att expropriationsförordningen ansetts vara i förevarande fall tillämplig.
Ehuru det i de flesta fall icke lärer kunna råda någon tvekan derom, på grund af hvilketdera lagrummet expropriation medgifvits, synes det dock, med anledning af den framstälda anmärkningen, vara önskvärdt att aflägsna olikheten mellan de bestämmelser, som domstol under den ena eller andra förutsättningen har att använda. Detta torde lämpligast ske på det sätt, att rätt för ersättningstagare att yrka jemkning i ersättningen kan, efter domstolens ompröfning, medgifvas i alla de fall, då ersättningen skall utgå såsom årlig afgift. För sådant ändamål erfordras ett tillägg i § 2 af expropriationsförordningen. Genom hänvisningen i den föreslagna lagen till föreskrifterna i nämnda förordning kommer detta tillägg att jemväl blifva tillämpligt å expropriation, som medgifves för det i förslaget afsedda ändamål.
Nämnda paragraf i expropriationsförordningen har på senare tid underkastats jemkning dels 1898 i syfte att förebygga missbruk af
48 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.
dödade inteckningar, dels innevarande år i sammanhang med den förändrade lagstiftningen om fullföljd af talan. De sålunda vid skilda tidpunkter verkstälda jemkningarne böra uppenbarligen bestå jemte hvarandra och måste derföre båda iakttagas i den nya lydelse af nämnda paragraf, som nu ifrågasättes.»
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst inom justitiedepartementet upprättadt förslag till lag om ändrad lydelse af § 2 i förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof, hemstälde han i underdånighet, att högsta domstolens utlåtande öfver detta förslag, hvilket under litt, A finnes detta protokoll bifogadt, måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, genom note ur protokollet inhemtas.
Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder lemna bifall.
Ex protocollo Au g. von Hartmansdorff.
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 10.
49 Bilaga litt. A.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af § 2 i förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.
Härigenom förordnas, att § 2 i förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof skall erhålla följande ändrade lydelse:
Göres hos den i § 1 nämnda underrätt skriftlig ansökning om särskilda nämndens tillsättande, och visar sökanden, att Konungen godkänt behofvet af jordens eller lägenhetens afstående eller begagnande, samt att tiden, då den skall afstås eller upplåtas, blifvit genom Konungens förordnande eller parternes öfverenskommelse bestämd; utfärde rätten stämning på egare och andre, som uppgifvas i saken hafva del. Rätten föranstalte jemväl, att, till underrättelse för möjligen varande okände eller icke uppgifne rättsegare, tiden för ärendets företagande varder, såväl från predikstolen i den sockens kyrka, der fastigheten är belägen, som ock genom allmänna tidningarne, kungjord tre gånger, sista gången minst fjorton dagar före den dag, hvilken till sakens företagande är utsatt; och varde ärendet antecknadt i rättens inteckningsprotokoll, på landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden, så ock i intecknings- eller fastighetsboken anmärkt. Jordens eller lägenhetens Bill. till lliksd. Prof. 1902. 1 Sami. 1 Afd. H Haft. 7
50 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N.:o 10.
egare, då lian höres, vare skyldig att hos rätten, i ändamål af instämning, uppgifva den, som i anseende till nyttjanderätt med honom del i saken häfver, vid äfventyr som i § 25 stadgas. Hos rätten skall jemväl företes bevis derom, huruvida jorden eller lägenheten är med inteckning besvärad; och egen parterne att, innan nämnden sättes, i laga ordning sin talan i fråga om ersättningens belopp och sättet för dess utgörande utföra.
Uppstår, vid fråga om jords eller lägenhets begagnande till utläggning af elektriska ledningstrådar, parterne emellan tvist, huruvida derigenom må förorsakas så betydlig skada, att jorden eller lägenheten lösas skall, eller om intrånget är af beskaffenhet, att ersättning derför, enligt hvad i § 1 mom. 2 stadgadt är, utgå bör, pröfve och afgöre rätten sådant, innan nämnden sättes. Anses ersättning för intrång böra ega rum, bestämme ock rätten, efter ty som intrånget finnes vara öfvergående eller fortfarande, huruvida slik ersättning skall utgå på en gång eller i årlig afgift under den tid, intrånget kommer att fortfara. Skall ersättningen utgå i årlig afgift, må rätten förordna, att ersättningstagaren efter förloppet af viss tid, som af rätten bestämmes, eger påfordra ny pröfning af afgiftens belopp.
Emot rättens beslut i dessa frågor må talan fullföljas i hofrätt genom besvär.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.
51 Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj ds högsta domstol onsdagen den 20 november 1901.
Andra rummet.
Närvarande:
Justitieråden: Lilienberg,
Huss,
Afzelius,
Wijkander,
Thollander,
Bohman,
' • - ■ ' •'i * iv i- ; - • • u
Cassel.
Tillförordnade byråchefen för lagärenden, konstituerade revisionssekreteraren Petrén föredrog:
note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 18 sistlidne oktober, utvisande, att Kongl. Maj:t i nåder förordnat, att högsta domstolens utlåtande skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhemtas öfver ett inom justitiedepartementet upprättadt. förslag till lag om ändrad lydelse af § 2 i förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof; varande föreslaget bilagdt detta protokoll.
Högsta domstolen lemnade förslaget utan anmärkning.
Ex protocollo Aug. von Hartmansdorff.
52 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott lördagen den 4 januari 1902, dervid Hans Kongl. Höghet Kronprinsen jemväl var tillstädes.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern friherre von Ottee,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim, Statsråden: herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Claéson,
Crusebjörn,
Odelberg,
Husberg,
Palander,
Hammarskjöld,
Westring,
Justitieråden: Lilienberg,
Lindbäck.
Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Hammarskjöld i underdånighet:
Högsta domstolens genom note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden för den 18 sistlidne oktober inhemtade utlåtande öfver det vid samma protokoll fogade förslag till lag om ändrad lydelse af § 2 i förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof; och hemstälde föredragande departementschefen,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.
att förslaget, som af högsta domstolen lemnats utan anmärkning, måtte, jemlikt § 87 regeringsformen, för Riksdagen till antagande framläggas.
Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lemna bifall; och skulle nådig proposition i ämnet, af den lydelse bilagan litt. A. vid detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas
Ex protocollo Aug. von Hartmansdorff.
Bih. till Itiksd. Prot. 1002. / Sami. 1 Afd. 8 Haft.
H