med förslag till lag om utförande och nyttjande af elektrisk anläggning för telegrafera eller telefonering utan tråd
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
1 N:o 20.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till lag om utförande och nyttjande af elektrisk anläggning för telegrafera eller telefonering utan tråd; gifven Stockholms slott den 20 januari 1905.
Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om utförande och nyttjande af elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
Ossian Berger.
Bih. till Riksd. prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 13. Höft. (N:o 20.)
2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 20.
Förslag
till
Lag
om utförande cell nyttjande af elektrisk anläggning för telegrafering eller
telefonering utan tråd.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Vill någon här i riket utföra elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd, till allmänt eller enskildt bruk, söke Konungens tillstånd till företaget.
2 §•
Å fartyg, som är afsedt till sjöfart, må utan särskildt tillstånd anbringas inrättning för telegrafering eller telefonering utan träd; dock må inrättning, som utan tillstånd anbringats, endast användas medan fartyget är på resa och ej befinner sig inom hamnområde.
3 §•
Tillstånd, hvarom i 1 § sägs, må af Konungen meddelas endast för viss tid. Vid tillstånds meddelande föreskrifver Konungen, under förbehåll af enskild rätt, på hvilket sätt och under hvilka villkor anläggningen må utföras och nyttjas.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
4 §•
Hvar, som utan Konungens tillstånd eller i strid mot de vid meddelande af tillstånd gifna föreskrifter utför eller nyttjar anläggning, som i 1 § afses, eller nyttjar inrättning, som i 2 § sägs, annorledes ån där är medgifvet, straffes med böter från och med tjugufem till och med ett tusen kronor, där ej å öfverträdelsen straff är i allmänna strafflagen utsatt.
5 §•
Har anläggning, som i 1 § afses, blifvit utförd utan Konungens tillstånd eller i strid mot de vid meddelande af tillstånd gifna föreskrifter, eller har af Konungen meddeladt tillstånd till sådan anläggnings utförande sedermera af Konungen förklarats förverkadt, eller har inrättning, som i 2 § sägs, blifvit nyttjad annorledes än där är medgifvet, ankomme på Konungens befallningshafvande att vidtaga erforderlig åtgärd till förekommande af anläggningens eller inrättningens nyttjande.
B §•
Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.
7 §-
Hvad i denna lag är stadgadt afser icke anläggning för kronans räkning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1906.
4 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
Utdrag ur ‘protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen den 7 oktober 1904.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer, von Friesen,
VIRGIN.
Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet Berger:
»I underdånig skrifvelse den 26 maj 1903 har telegrafstyrelsen anfört följande:
Under senaste tid hade försöken att medelst telegrafering utan tråd sända meddelanden mellan orter, belägna äfven på jämförelsevis längre afstånd från hvarandra, alltmera krönts med framgång. Äfven om ännu mycket återstode att fullborda, innan telegraferingen utan tråd uppnådde samma säkerhet och tillförlitlighet som den nu brukliga telegraferingen genom metallisk ledare och vunne samma användning i det praktiska lifvet som denna, syntes dock den tid ej vara långt aflägsen, då telegraferingen utan tråd komme att intaga ett viktigt rum i den allmänna samfärdseln.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
5 Såväl i Sverige, inom Eders Kungl. Maj:ts flotta, som än mer i utlandet hade telegraferingen utan tråd redan börjat att icke obetydligt användas för att åstadkomma förbindelse mellan fartyg ute på hafvet sinsemellan och med fastlandet. Resultaten af de gjorda försöken hade i allmänhet visat sig tillfredsställande, äfven om alltemellanåt utväxlingen af telegrammer mellan de för telegraferingen upprättade stationerna hindrats af störningar mellan dessa, och telegrammer, afsedda för en station, äfven uppfångats af en annan.
Denna på grund af telegrafapparaternas ännu bristande fullkomlighet rådande olägenhet gjorde det emellertid nödvändigt att vid inrättandet af stationer för ombesörjande af telegrafering utan tråd noga tillse, att de anlades så, att de icke störande kunde inverka på hvarandra. Detta syntes icke kunna ske på annat sätt, än att staten, därest den icke för sig förbehölle rätten att anlägga och betjäna dylika stationer, utöfvade en viss kontroll öfver desamma.
Genom nådiga kungörelsen den 20 april 1883, däruti förordnats, att å kronans mark eller inom området för allmän landsväg, statens eller sådan enskild järnväg, som åtnjöte förbindelse med statens telegrafnät, af enskild person eller bolag icke finge upprättas telegraf-, telefon- eller likartad förbindelse, såframt icke Eders Kungl. Maj:t därtill lämnat nådigt tillstånd, hade staten erhållit kontroll öfver de anläggningar af ifrågavarande slag, som vore af längre utsträckning, och därjämte möjlighet att vid tillståndets medgifvande föreskrifva sådana villkor, som staten funne för sig ändamålsenliga. Det syntes därför telegrafstyrelsen lämpligt, att staten förbehölle sig liknande rättigheter beträffande de anläggningar, som af enskilda kunde komma att anordnas för telegrafering utan tråd.
Därigenom kunde nämligen bland annat vinnas enhetlighet i det system, som för telegrafering utan tråd komme till användning, hvilket åter svårligen blefve fallet, om enskilda bolag utan vidare kunde bildas för uppfinningens tillgodogörande, enär de säkerligen skulle betjäna sig af sådana apparater och anläggningar, som bäst öfverensstämde med deras intresse. Därjämte erhölle staten möjlighet att, när så vore erforderligt, själf anordna de stationer för telegrafering utan tråd, hvilka af en eller annan orsak icke lämpligen borde af enskilda upprättas och begagnas, och kunde äfven, när så vore af nöden, i dessa förbindelser erhålla en ersättning för den nu brukliga telegraferingen, då dennas ledningar eller kablar af en eller annan anledning blifvit tillfälligtvis obrukbara.
Vid de förhandlingar, hvilka blifvit förda af telegrafstyrelsen med representanter för Eders Kungl. Maj:ts flotta, hade dessa varit af samma uppfattning som telegrafstyrelsen och därvid särskild! framhållit, huru
6 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
önskvärd!, för rikets försvar det vore, att staten utöfvade nödig kontroll öfver berörda anläggningar, enär därigenom en samverkan skulle kunna anordnas mellan telegrafstyrelsen å ena sidan och armén och flottan å den andra vid bestämmande af lämpliga platser för de stationer, som hade att ombesörja telegraferingen utan tråd.
Blefve i lag stadgadt, att Eders Kungl. Maj:ts tillstånd för dylika anläggningars utförande erfordrades, och föreskrefves vid tillståndets medgifvande vissa villkor för anläggningens anordnande och begagnande, erhölles för rikets försvar viktiga fördelar. Dels kunde ett samarbete komma till stånd vid skötseln af de till allmänhetens bruk upplåtna telegrafstationerna och dem, som hufvudsakligen för försvarets räkning kom me att upprättas, dels kunde äfven uti berörda villkor föreskrifvas, att den enskilda anläggningen och dess personal skulle i händelse af krig ställas i försvarets tjänst och därigenom vinnas såväl behöfliga stationer för försvaret och ett antal i telegrafering utan tråd fullt öfvade telegrafister som äfven tiygghet att för försvarets skötande afsedda telegrammer ej uppfångades af obehöriga.
Då det kommit till telegrafstyrelsens kännedom, att enskilda personer vore betänkta att upprätta stationer för telegrafering utan tråd, och sådana anläggningar, om de en gång kommit till stånd, icke lätt torde kunna förmås att upphöra med sin verksamhet eller inordna den under framdeles meddelade allmänna föreskrifter, hade telegrafstyrelsen ansett sig böra med stöd af hvad ofvan anförts, hvilket äfven syntes i allmänhet äga tillämplighet beträffande den jämväl under utveckling varande uppfinningen att Telefonera utan tråd, i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj: t täcktes utfärda nådigt stadgande därom, att af enskild person eller bolag icke finge inom riket upprättas eller begagnas station för telegrafering eller telefonering utan tråd, såframt icke Eders Kungl. Maj:t därtill lämnat tillstånd.
Efter nådig remiss hafva cheferna för generalstaben och flottans stab i gemensamt underdånigt utlåtande af den 4 augusti 1903 förklarat sig till fullo dela de åsikter, som i telegrafstyrelsens motivering funnes angifna såsom stöd för den gjorda hemställan, och därför tillstyrkt stadgande i enlighet med telegrafstyrelsens förslag.
Den fråga, som sålunda blifvit af telegrafstyrelsen väckt, synes mig förtjäna det största beaktande. Det är endast några få år sedan försöken att öfversända meddelanden genom elektricitetens medverkan utan användande af ledningstråd kröntes med den framgång, att metoden kunde anses vara praktiskt användbar. Men med stor snabbhet har sedermera det nya samfärdsmedlet utvecklats. Ännu synes väl detsamma icke hafva någon
Kungl. Mctj:ts JSåd. Proposition N:o 20. 7
afsevärd betydelse för meddelanden mellan olika platser på land. Däremot har den trådlösa telegraferingen eller, såsom den äfven kallas, gnisttelegraferingen visat sig kunna med fördel användas för fortskaffande af meddelanden öfver vattnet, särskildt mellan fartyg och land eller mellan faidyg inbördes. För sådana meddelande^ har också den nya uppfinningen redan i stor omfattning kommit i bruk. A eu mängd ställen vid kusterna äro stationer för trådlös telegrafering inrättade, likasom apparater härför finnas anbragta på många fartyg. Särskildt hafva de olika ländernas krigsflottor skyndat sig att vidtaga anordningar för användningen af det nya kommunikationsmedlet.
Inom vårt eget land har uppfinningen hittills kommit i bruk endast inom flottan. Sålunda hafva alla våra pansarbåtar och torpedkryssare erhållit gnistsignalmateriel, hvar jämte för flottans behof tre fasta signalstationer upprättats. De försök, som sedan 1899 pågått inom flottan, hafva visat lyckade resultat. Det kan emellertid med visshet förutses, att det ej kommer att dröja länge, innan jämväl här i landet den enskilda företagsamheten kommer att göra sig till godo denna uppfinning. Också lära, enligt hvad telegrafstyrelsen erfarit, enskilda personer vara betänkta på att här upprätta stationer för telegrafering utan tråd.
Lika med telegrafstyrelsen finner jag det vara välbetänkt, att det nya kommunikationsmedlet icke lämnas att alldeles oberoende af statsmyndigheterna fritt utveckla sig. Till de skäl, som telegrafstyrelsen härför åberopat, komma yttermera hänsyn till den nya uppfinningens stora betydelse i fråga om den internationella samfärdseln. Med anledning häraf har redan under 1903 en konferens mellan åtskilliga af Europas stater ägt rum för förhandling angående vissa bestämmelser, som borde meddelas för gnisttelegraferingen. En ny konferens, till hvilken äfven Sverige mottagit inbjudan, var afsedd att hållas under innevarande oktober månad, men har blifvit uppskjuten till ännu ej bestämd dag under nästa år. Ett godkännande från Sveriges sida af bestämmelser, som sålunda i den internationella samfärdselns intresse kunna komma att föreslås, förutsätter emellertid en viss inskränkning i friheten att göra anläggningar för trådlös telegrafering.
Hvad innehållet af den ifrågasatta lagstiftningen angår, synes mig, att det för närvarande är lämpligast att inskränka sig till ett förbud för anläggningar af ifrågavarande art, med mindre Eders Kungl. Maj:t gifvit sitt tillstånd därtill. Eders Kungl. Maj:t blir då i tillfälle att i hvarje särskildt fall pröfva, huruvida från det allmännas synpunkt hinder för anläggningen må anses förefinnas, äfvensom föreskrifva de särskilda villkor för anläggningens inrättande, som ur sådan synpunkt må finnas nödiga. Tillstånd
8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
bör lämpligen icke gifvas mera än på viss tid, och torde det vara lämpligast, att det förbehålles Eders Kungl. Magt att bestämma dess längd.
Förbudet torde böra afse alla anläggningar inom riket. Dock synes man böra tillåta fartyg, som äro afsedda för sjöfart, att utan särskild! tillstånd förskaffa sig apparat för telegrafering och telefonering utan tråd samt nyttja densamma, medan fartyget är å resa.
Förutom hvad nu är sagdt, torde den ifrågasatta lagstiftningen böra innehålla stadgande om ansvar för öfverträdande af de meddelade föreskrifterna.
I öfverensstämmelse med hvad jag nu yttrat har jag låtit uppgöra förslag till lag om utförande och nyttjande af elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd.»
Sedan departementschefen härefter uppläst berörda lagförslag, af den lydelse bilagan litt. C vid detta protokoll utvisar, hemställde han i underdånighet, att högsta domstolens yttrande öfver förslaget måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom note ur protokollet inhämtas.
Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lemna bifall.
Ur protokollet Carl Lundquist.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
9 Bil. litt. C.
Förslag
till
Lag
om utförande och nyttjande af elektrisk anläggning för telegrafering eller
telefonering utan tråd.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Vill någon här i riket utföra elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd, till allmänt eller enskildt bruk, söke Konungens tillstånd till företaget.
2 §•
o
A fartyg, som är afsedt till sjöfart, må utan särskildt tillstånd anbringas inrättning för telegrafering eller telefonering utan tråd; dock må inrättning, som utan tillstånd anbringats, endast användas medan fartyget är på resa.
3 §.
Tillstånd, hvarom i 1 § sägs, må af Konungen meddelas endast för viss tid. Vid tillstånds meddelande föreskrifver Konungen, under förbehåll af enskild rätt, på hvilket sätt och under hvilka villkor anläggningen må utföras och nyttjas.
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 13 Håft.
10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
4 §•
Hvar, som utan Konungens tillstånd eller i strid mot de vid meddelande af tillstånd gifna föreskrifter utför eller nyttjar anläggning, som i 1 § afses, eller nyttjar inrättning, som i 2 § sägs, annorledes än där är medgifvet, straffes med böter från och med tjugufem till och med ett tusen kronor, där ej å öfverträdelsen straff är i allmänna strafflagen utsatt.
5 §•
Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.
6 §•
Hvad i denna lag är stadgadt afser icke anläggning för kronans räkning.
Denna lag träder i kraft den
KungI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
11 Utdrag af 'protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Maj:ts högsta domstol tisdagen den 18 oktober 1904.
Tredje rummet.
Närvarande:
Justitieråden: ClaéSON,
Hellström,
Billing,
Bohman,
Quensel.
Tillförordnade byråchefen för lagärenden, konstituerade revisionssekreteraren Hellner föredrog:
Note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 7 oktober 1904, hvaraf inhämtades, att Kungl. Maj:t förordnat, att högsta domstolens utlåtande skulle, jämlikt § 87 regeringsformen, genom note ur protokollet inhämtas öfver uppgjordt förslag till lag om utförande och nyttjande af elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd; varande förslaget under litt. A bilagdt detta protokoll.
Emot förslaget framställdes följande anmärkningar:
2 §•
Då uttrycket »medan fartyget är på resa» torde kunna så tolkas, att därmed afsåges hela den tid, fartyget använde mellan afgångs- och
12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 20.
slutliga destinationsorten, hvarhelst än fartyget därunder uppehölle sig och således exempelvis äfven under det fartyget för tillfället läge i hamn, men sådant uppenbarligen icke öfverensstämde med förslagets syfte, hemställde högsta domstolen, att ofvannämnda uttryck måtte mot lämpligare sådant utbytas.
Enligt förslaget skulle den, som obehörigen utförde eller nyttjade anläggning eller inrättning, hvarom här vore fråga, icke drabbas af annan påföljd än straff, och anläggningen skulle alltså kunna bibehållas i oförändradt skick. Då detta icke torde vara lämpligt, ansåg högsta domstolen, att i förslaget borde inrymmas bestämmelse om åtgärd, hvarigenom framtida bruk af sådan anläggning eller inrättning omöjliggjordes.
Ur protokollet Carl Lundquist.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
13 Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet infÖr Hans Maf.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen den 20 januari 1905.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Gyldenstolpe,
Statsråden: Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer, von Friesen,
Virgin,
Justitieråden: Skarin,
Cassel.
Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Berger i underdånighet:
Högsta domstolens genom note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden för den 7 oktober 1904 inhämtade utlåtande öfver ett vid protokollet fogadt förslag till lag om utförande och nyttjande af elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering utan träd.
Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll yttrade föredragande departementschefen:
14 Kungl. Maj tis Nåd. Proposition N:o 20:
»På grund af den anmärkning, som gjorts mot affattningen af slutorden i 2 §, har en redaktionell jämkning skett i nämnda §.
Vid 4 § bär högsta domstolen uttalat såsom sin åsikt, att i förslaget borde inrymmas bestämmelse om åtgärd, hvarigenom framtida bruk af obehörigen utförd eller nyttjad anläggning eller inrättning omöjliggjordes. En bestämmelse i sådant syfte skulle säkerligen vara lämplig. Det synes mig dock, att man svårligen kan i lagen bestämdt angifva, hvilken åtgärd i hvarje särskiidt fall bör vidtagas såsom den tjänligaste att förhindra framtida bruk af dylik anläggning eller inrättning. Det torde därför vara mest ändamålsenligt att här ej stadga annat än att det ankommer på Konungens befallningshafvande att vidtaga den åtgärd, som må erfordras till förekommande af anläggningens eller inrättningens nyttjande. I fråga om anläggning, som med Konungens tillstånd blifvit utförd, torde emellertid, då Konungen äger föreskrifva, på hvilket sätt och under hvilka villkor anläggningen må nyttjas och alltså äfven har befogenhet att sätta tillståndets förverkande såsom påföljd af föreskrifternas öfverträdande, Konungens befallningshafvandes ingripande ej vara behöfligt för annat fall än då Konungen förklarat tillståndet förverkadt. Ett stadgande af detta innehåll har blifvit infördt såsom 5 §, i följd hvaraf nummerföljden för följande §§ blifvit ändrad.»
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst förslaget i dess ändrade lydelse, hemställde han, att förslaget måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom nådig proposition föreläggas Riksdagen till antagande.
Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna bifall; och skulle nådig proposition i ämnet af den lydelse, bilagan litt. B. vid detta protokoll utvisar, till Riksdagen afl ätas.
Ur protokollet
Aug. von Hartmansdorff.
Stockholm 1906. Kungl. Boktryckeriet, P. Å. Norstedt & Söner.