med förslag till lag om förbud för krigsmanskap att deltaga i vissa sam¬ mankomster

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.

19 N:o 153.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till lag om förbud för krigsmanskap att deltaga i vissa sammankomster; gifven Stockholms slott den 4 maj 1906.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om förbud för krigsmanskap att deltaga i vissa sammankomster.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Karl Staaff.

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.

Förslag

till

Lag

om förbud för krigsmanskap att deltaga i vissa sammankomster.

Härigenom förordnas som följer:

Ar sammankomst utsatt att äga rum å ort, där krigsmanskap är samladt till tjänstgöring, och kan det på giltiga grunder antagas, att vid sammankomsten skola förekomma yttranden, hvilka åsyfta att utplåna känslan af plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräfva krigslydnaden, äge på stället varande högste befälhafvare förbjuda manskapet att deltaga i sammankomsten. Om förbudets meddelande aflåte befälhafvaren ofördröjligen underrättelse till j u stitiekansl er en.

Öfverträdelse af förbud, som här afses, vare ansedt såsom brott mot krigslydnaden, hvarom sägs i 87 § strafflagen för krigsmakten.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.

21 Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet ä Stockholms slott tisdagen den 24 april 1906.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staafe,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Tkolle, Statsråden: Tingsten,

Biesért,

friherre Marks von Wurtemberg,

SlDNER,

Hellner,

SCHOTTE, .

Berg,

Bergström.

Chefen för justitiedepartementet hans excellens herr statsministern anmälde ett inom departementet utarbetadt förslag till:

lag om förbud för krigsmanskap att deltaga i vissa sammankomster. Sedan förslaget blifvit uppläst, anförde departementschefen:

»Såsom jag redan vid en del föregående tillfällen haft anledning framhålla, har på senare tider inom vårt land bland krigsmanskapet och särskildt den värnpliktiga delen däraf påbörjats en agitation, hvilken, om ej ett kraftigt ingripande däremot sker, hotar att utplåna känslan af plikter mot fosterlandet och undergräfva krigslydnaden. I den mån denna agitation tager formen af upphetsning till brott mot krigslydnaden, skulle den enligt det af mig framlagda förslaget till lag om vissa ändringar

22 Kungl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 153.

i 10 kap. strafflagen, komma att drabbas af strängare straff än för närvarande. Agitationen har emellertid också sökt verka mera indirekt genom att undergräfva andan hos krigsmanskapet, genom att förhåna fosterlandskärleken, genom att framställa befälet såsom en fiende, hvilken allenast bör blifva föremål för hat och missaktning. Äfven mot dessa former af agitation måste samhället söka värna sig.

De medel, som härvid böra ifrågakomma, äro — utom ett kraftigt och fördomsfritt arbete å undanrödjande af bestående missförhållanden — i främsta rummet upplysning och uppfostran. Det är emellertid att befara, att enbart härigenom det åsyftade målet ej kan nås. Samhället måste äfven vara betänkt på att direkt söka undanhålla manskapet från dåliga inflytelser.

Krigstjänsten i ett land, hvars försvarssystem är byggdt på allmän värnplikt, får, såsom vid fyrfaldiga tillfällen af såväl Kungl. Maj:t som Riksdagen framhållits, icke betraktas enbart såsom en öfning, afseende att bibringa vederbörande vissa färdigheter. Den måste äfven vara en skola i kärleken till fosterlandet och medvetandet af plikter mot detta; och då fråga är om uppfostran, måste det uppenbarligen vara berättigadt att pålägga den det gäller att uppfostra de band, som ändamålet kräfver. Det är från denna synpunkt jag utgått vid utarbetande af det föreliggande förslaget. Någon inskränkning i yttrandefriheten innebära sålunda icke de ifrågasatta bestämmelserna.

Förslaget medger vederbörande befälhafvare rätt att, då sammankomst är utsatt att äga rum å ort, där krigsmanskap är samladt till tjänstgöring, förbjuda manskapet att deltaga i sammankomsten, om det på giltiga grunder kan antagas, att vid sammankomsten skola förekomma yttranden, åsyftande att utplåna känslan af plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräfva krigslydnaden. Med hvad sålunda föreslagits afses gifvetvis ej något försök att göra manskapet till ett tanke- och viljelöst redskap. Den enligt lagen befälet medgifna rätt får således t. ex. icke användas att öfver hufvud hindra manskapet att öfvervara sammankomster, där frågor af allmänt intresse behandlas, äfven om vid sådana sammankomster kritik skulle förekomma af bestående förhållanden, missförhållanden påpekas och dylikt. Hvad man velat förekomma är endast, att den armé och den flotta, som hafva till sin uppgift att utgöra det yttersta skyddet för vår rätt att vara till som ett fritt folk, att lefva under de former, som öfverensstämma med vår vilja och våra önskningar, utsättas för en rent anarkistisk påverkan sådan som den, hvilken försökts på senare tider. Med detta syfte förutsätter emellertid lagens handhafvande mycket omdöme från deras sida, åt hvilka handhafvandet

23 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.

anförtros. Befälet måste vid bedömande af, huruvida giltig anledning att meddela förbud föreligger, klart hafva för ögonen, att det är ett stort förtroende samhället visat detsamma genom att lägga en sådan makt i dess händer.

Klart är, att, om garantier skola vinnas för att en sådan makt, som förslaget afser att gifva, icke skall missbrukas, densamma icke bör lämnas hvilken befälhafvare som helst. Förslaget uppdrager också för hvarje ort lagens handhafvande åt högste befälhafvaren på platsen, sålunda t,' ex. i Stockholm åt öfverkommendanten och vid mötesplats för ett regemente dettas chef. Härigenom torde, såvidt möjligt, vara sörjdt för att den mogenhet i omdöme, som detta handhafvande kräfver, också i verkligheten skall förefinnas i hvarje särskildt fall.

En ytterligare garanti mot förhastade beslut har jag dessutom sökt finna genom den föreslagna bestämmelsen, att det för hvarje gång förbud meddelas skall åligga‘den befälhafvare, som meddelat detsamma, att ofördröjligen därom aflåta underrättelse till justitiekansleren. Genom denna bestämmelse synes mig en dubbel fördel komma att uppnås. Dels sörjes därigenom för att icke enbart militärt åskådningssätt kommer att göra sig gällande. Dels skärpes ansvarskänslan genom medvetandet om kontroll.

Beträffande förslagets bestämmelser i öfrigt, torde jag endast böra erinra, att under beteckningen sammankomst uppenbarligen falla alla möten, vare sig de afse öfverläggningar i ett eller annat ämne eller åhörande af föredrag och dylikt.»

_ Härefter hemställde departementschefen, att, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, högsta domstolens utlåtande öfver förslaget, af den lydelse bilagan C. vid detta protokoll utvisar, måtte inhämtas genom utdrag af protokollet.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten i nåder lämna bifall.

Ur protokollet:

Lennart Berglöf.

24 Kungl. Mapts Nåd. Proposition No 153.

Bilaga C.

Förslag

till Lagom förbud för krigsmanskap att deltaga i vissa sammankomster.

Häidgenom förordnas som följer:

Ar sammankomst utsatt att äga rum å ort, där krigsmanskap är samladt till tjänstgöring, och kan det på giltiga grunder antagas, att vid sammankomsten skola förekomma yttranden, hvilka åsyfta att utplåna känslan af plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräfva krigslydnaden, äge på stället varande högste befälhafvare förbjuda manskapet att deltaga i sammankomsten. Om förbudets meddelande aflåte befälhafvaren ofördröjligen underrättelse till justi tiekansleren.

öfverträdelse af förbud, som här afses, vare ansedt såsom brott mot krigslydnaden, hvarom sägs i 87 § strafflagen för krigsmakten.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.

25 Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Maj:ts högsta domstol tisdagen den 1 maj 1906.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Herslo w, Claéson, WlJKANDER, Billing, Bohman, Ramstedt, Westring.

T. f. byråchefen för lagärenden von Seth föredrog utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet den 24 april 1906, utvisande att högsta domstolens utlåtande skulle för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler inhämtas öfver upprättadt förslag till lag om förbud för krigsmanskap att deltaga i vissa sammankomster; varande förslaget såsom bilaga D fogadt vid detta protokoll.

Förslaget föranledde följande anmärkningar:

Justitieråden Claéson, Wijkander, Billing, Bohman, Ramstedt och Westring ansågo bestämmelsen om skyldighet för befälhafvare att ofördröjligen om beslut, som i förslaget omförmäles, aflåta underrättelse till justitiekanslern ej vara af behofvet påkallad och följaktligen böra ur förslaget utgå.

Justitierådet Herslow anförde: »Det fordras sannerligen icke synnerligt skarpsinne för att förutse, att kungörelse om sammankomst, hvarmed just åsyftas att, såsom det i förslaget heter, utplåna känslan af plikter

Bih. till Piksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 88 Häft. 4

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.

mot fosterlandet etc., kommer, särskildt om förslaget blifver upphöjdt till lag, att angifva ett helt annat ändamål för sammankomsten än det, som i själfva verket är därmed afsedt. Därest sammankomsten hålles i stad eller å plats, som omförmäles i 30 § af ordningsstadgan för rikets städer, innehåller denna stadga föreskrifter om sådana försiktighetsmått, som, under förutsättning att de behörigen iakttagas, väl ma anses tillräckliga till förekommande eller afstyrande af saväl brottslig agitation som oek annat ofog. Däremot saknas dylika föreskrifter beträffande sammankomst å annan ort. I afseende å sådan sammankomst kan den föreslagna anordningen lätt göras illusorisk. Ehuru således densamma icke torde blifva synnerligen betryggande och anordningen dessutom, då vederbörande befälhafvare äger betydligt enklare och mindre uppseendeväckande medel till förekommande af manskapets deltagande i dylik sammankomst, icke lärer ofta komma till användning, anser jag mig likväl icke böra afstyrka nämnda anordnings antagande på försök i aivaktan på mera ofelbara medels uppfinnande. Men hvad jag icke kan inse är behofvet och nyttan att särskildt i ifrågavarande fall för befälhafvaren framhålla justitiekanslern».

Ur protokollet Carl Lundquist.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.

27 Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inf or Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott fredagen d. 4 maj 1906.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle, Statsråden: Tingsten,

Biesert,

friherre Marks von Wurtemberg,

Tamm,

Sidner,

Hellner,

ScHOTTE,

Berg,

Bergström.

Justitieråden: Claéson,

WlJKANDER.

Chefen för justitiedepartementet hans excellens herr statsministern anmälde högsta domstolens genom utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden den 24 nästlidne april infordrade utlåtande öfver ett vid samma protokoll fogadt förslag till lag om förbud för krigsmanskap att deltaga i vissa sammankomster.

Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll anförde departementschefen:

»Jag har icke af hvad inom högsta domstolen yttrats kunnat rubbas i min uppfattning om lämpligheten af, att befälhafvare, hvilken meddelat förbud, som med förslaget afses, ålägges att ofördröjligen aflåta under-

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.

rättelse därom till justitiekansleren; och hemställer jag förty, att förslaget måtte, i oförändradt skick, jämlikt § 87 regeringsformen, genom nådig proposition för Riksdagen till antagande framläggas.»

Justitieråden Claeson och Wijkander åberopade hvad de vid ärendets behandling i högsta domstolen anfört.

Statsrådets öfriga ledamöter biträdde departementschefens hemställan;

och täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten, med bifall till denna hemställan, förordna, att till Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition i ämnet af den lydelse bilagan C till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Carl Landquist.

Stockholm 1906. Kungl. Boktryckeriet, P. Å. Norstedt & Söner.