med förslag till lagar om vissa ändringar i strafflagen, om upphäfvande af förordningen den 1 juni 1819 angående sättet huru förfaras skall med sådana personers anhållande och till¬ talande, hvilka begå förbrytelser i ett af de förenade riken Sverige och Norge samt därefter afvika till det andra, och om ändrad lydelse af 7 § i strafflagen för krigsmakten den 7 oktober 1881
42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.
N:o 90.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till lagar om vissa ändringar i strafflagen, om upphäfvande af förordningen den 1 juni 1819 angående sättet huru förfaras skall med sådana personers anhållande och tilltalande, hvilka begå förbrytelser i ett af de förenade riken Sverige och Norge samt därefter afvika till det andra, och om ändrad lydelse af 7 § i strafflagen för krigsmakten den 7 oktober 1881; gifven Stockholms slott den 16 mars 1906.
Under åberopande af bilagda, i statsrådet och högsta domstolen förda protokoll, vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till: l:o) lag om vissa ändringar i strafflagen;
2:o) lag om upphäfvande af förordningen den 1 juni 1819 angående sättet huru förfaras skall med sådana personers anhållande och tilltalande, hvilka begå förbrytelser i ett af de förenade riken Sverige och Norge samt därefter afvika till det andra; och
3:o) lag om ändrad lydelse af 7 § i strafflagen för krigsmakten den 7 oktober 1881.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF.
Karl Staaff.
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.
43 Förslag
till Lagom vissa ändringar i strafflagen.
Härigenom förordnas, att 1 kap. 5 §, 8 kap. 23 §, 9 kap. 9 §, 10 kap. 4 § och 12 kap. 9 § strafflagen skola upphöra att gälla, samt att nedannämnda lagrum i samma lag skola erhålla följande ändrade lydelse:
8 Kap.
1 §•
Hvar som, i uppsåt:
1. att lägga riket under främmande makt, eller från riket söndra en därtill hörande del eller besittning; eller
2. att med våldsamma medel upphäfva eller ändra någon af rikets grundlagar; eller
3. att Konungen lif eller frihet beröfva eller honom från tronen uttränga; eller
4. att tronföljare eller annan prins, som till tronen arfvinge är, lifvet beröfva, eller någon af dem från tronföljden utestänga;
gör uppror, eller annan gärning, den där innefattar uppsåtets fullbordan eller försök därtill; en sådan förrädare miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid. Var faran ringa; då skall till straffarbete från och med sex till och med tio år dömas.
44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.
4 §•
Bär svensk man vapen emot riket, eller mot någon med detta i krig förbunden makt, miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid
5 §•
Har svensk man, genom uppmaning, eller eljest uppsåtligen, förmått främmande makt att med krig anfalla riket, eller makt, som med detta i krig förbunden är; miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.
6 §•
Svensk man, som
1. till främmande makt förråder krigsfolk eller andra invånare i riket, eller land, stad, fästning, pass eller annan försvarspost, tyghus, magasin, vapen- eller proviantförråd, fartyg, krigskassa eller annat dylikt, som tillhörer riket eller makt, som med detta i krig förbunden är, eller något sådant, i förrädlig afsikt, förstörer eller fördärfvar; eller
2. förleder rikets eller med detta förbunden makts krigsfolk att till fienden öfvergå, eller till uppror eller annan trolöshet; eller
3. i förrädlig afsikt hindrar användandet af rikets eller med detta förbunden makts krigsfolk emot fienden;
miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.
9 §•
Svensk man, som i krigstid understöder fienden med krigsförnödenheter eller lifsmedel, eller för honom uppenbarar krigsmaktens ställning eller rörelser eller något rådslag eller beslut därom, eller genom teckning eller annorledes meddelar honom underrättelse om försvarsverk, hamn, farled eller väg, eller bedrager krigsmakten med underrättelse, den han vet falsk vara, eller i förrädlig afsikt hyser eller döljer fiendens spejare eller krigsfolk, eller åt fienden värfvar eller anskaffar sådant folk, eller på annat dylikt sätt honom tillhandagår, dömes till straffarbete på lifstid eller från och med sex till och med tio år.
12 §.
Begår utländsk man, medan han i riket vistas eller i dess tjänst anställd är, brott, som i 4, 5, 6, 7, 8, 9 eller 10 § sägs; varde därför lika med svensk man straffad.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.
24 §.
Svensk man, som utan Konungens tillstånd later bruka sig såsom sändebud från främmande makt, i angelägenhet, som riket rörer, eller inlåter sig i underhandling därom med främmande makt eller dess sändebud, dömes till fängelse.
25 §.
Värfvar man utan Konungens tillstånd folk i riket till främmande krigstjänst; dömes till fängelse i högst sex månader eller böter.
Har någon genom handling, som nyss är sagd, eller genom annan åtgärd, som i lag eller annan af Konungen utfärdad författning är förbjuden, satt riket i fara för krig eller repressalier, varde, där han bort kunna inse faran, dömd till fängelse. Kom det till krig, må till straffarbete i högst två år dömas.
10 Kap.
5 §•
Förbryter man sig, såsom i 1 eller 2 § sägs, emot tjänsteman eller annan, den där icke innehafver ämbete eller sådant uppdrag, som i 1 § omtalas, men är förordnad eller vald att offentligt tjänsteärende förrätta eller annan allmän befattning utöfva, eller kallad att vid offentlig förrättning tillhandagå; dömes, i det fall, som i 1 § sagdt är, till straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex månader, men, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, till böter, och i det fall, som i 2 § sägs, till böter eller fängelse i högst sex månader.
Skall, till följd af Konungens förordnande, hvad i 19 kap. 11 och 12 §§ om statens kanal- eller .slussverk eller annan sådan vattenbyggnad eller järnvägsanläggning stadgadt är tillämpas å dylik inrättning, som af enskilda personer, rnenigheter eller bolag gjord är; gälle hvad i denna § är stadgadt äfven för det fall, att brott, som där omförmäles, begås emot person, som är vid sådan inrättning anställd.
46 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 90.
12 Kap.
18 §.
Har någon, antingen i uppsåt att begå förfalskning eller missbruk af svenska allmänna stämplar eller märken, eller af främmande allmänna stämplar eller märken, hvilka lika med svenska anses skola, eller att eftergöra eller förfalska mynt eller penningesedel, eller, med vetskap om annans uppsåt till sådant brott, förfärdigat eller anskaffat stamp, märkjärn, form eller annat verktyg, hvarmed förfalskningen verkställas skulle, och kommer ej brottet till fullbordan; varde ändock dömd till straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex månader.
Har någon utan behörigt uppdrag förfärdigat sådana stampar, märkjärn, formar eller verktyg, som i föregående moment omtalas; varde, ändå att han om uppsåt eller vetskap, som där sägs, ej öfvertygad varder, straffad med böter, högst etthundra riksdaler.
Har man, i fall som i denna § sägas, af egen drift det förfärdigade eller anskaffade förstört eller obrukbart gjort; vare från straff fri.
Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.
47 Förslag
till
L a g
om upphäfvande af förordningen den 1 juni 1819 angående sättet, huru förfaras skall med sådana personers anhållande och tilltalande, hvilka begå förbrytelser i ett af de förenade riken Sverige och Norge samt därefter
afvika till det andra.
Härigenom förordnas, att förordningen den 1 juni 1819 angående sättet, huru förfaras skall med sådana personers anhållande och tilltalande, hvilka begå förbrytelser i ett af de förenade riken Sverige och Norge samt därefter afvika till det andra, skall upphöra att gälla.
Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.
48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.
Förslag
till Lagom ändrad lydelse af 7 § i strafflagen för krigsmakten den 7 oktober 1881.
Härigenom förordnas, att 7 § i strafflagen för krigsmakten den 7 oktober 1881 skall erhålla följande ändrade lydelse:
Har svenskt krigsfolk, inom eller utom riket, gemensam tjänstgöring med krigsfolk från främmande stat, med hvilken Sverige är i förbund för krigs förande; då skall enhvar vid svenska krigsmakten anställd, som i sådan tjänstgöring begår brott emot person eller egendom, hörande till den med Sverige förbundna statens krigsmakt, dömas till straff, som finnes stadgadt för enahanda brott emot person eller egendom, hörande till svenska krigsmakten.
Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.
49 Utdrag af protokollet öfver justitiedep ar tern ents ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott fredagen den 2 februari 1906.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Sta afe,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle, Statsråden: Tingsten,
Biesert,
friherre Marks von Wurtemberg,
Tamm,
Sidner,
Hellner,
SCHOTTE,
Berg,
Bergström.
Chefen för justitiedepartementet hans excellens herr statsministern anförde:
»Sedan föreningen mellan Sverige och Norge blifvit upplöst, har grunden bortfallit för bibehållande af det särskilda skydd, som enligt gällande strafflag tillkommer dels föreningen, dels ock Norges rike, dess författning, statsinrättningar och ämbetsmän, liksom ock för att i fråga om förräderibrott med svensk man likställa norsk. De bestämmelser, som i dessa afseenden gifvas i 8, 9 och 10 kap. strafflagen, böra således borttagas.
Enligt 12 kap. 9 § strafflagen äro i fråga om skydd mot förfalskning eller missbruk norska allmänna handlingar, stämplar och märken likställda med svenska. Jämväl då fråga är om sådana förberedelser till förfalskning, hvarom stadgas i 18 § af samma kap., nämnas särskildt norska allmänna stämplar eller märken jämte svenska. Beträffande däremot handlingar, utfärdade af offentlig myndighet i andra främmande stater, innehåller
Bih. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 43 PLäft. 7
50 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.
10 § bestämmelser i sitt första stycke; och enligt andra stycket af denna § äger Eders Kungl. Maj:t förordna att sådana staters allmänna stämplar och märken skola njuta samma skydd som svenska, i hvilket fall jämväl 18 § blifver å dem tillämplig. Då anledning lärer saknas att under nuvarande förhållanden bibehålla den särskilda bestämmelse^ rörande norska allmänna handlingar m. in., torde 9 § böra upphäfvas. A norska allmänna handlingar skulle därefter 10 §:s första stycke blifva tillämpligt; och torde böra ankomma på förhandlingar med norska regeringen huruvida och i hvilken omfattning, efter afslutande af en på ömsesidighet grundad öfverenskommelse, norska allmänna märken och stämplar må i den ordning, som stadgas i andra stycket af 10 §, här i riket tillerkännas samma”skydd som svenska. I 18 § torde ordalagen böra jämkas så, att den särskilda bestämmelsen om norska stämplar och märken utgår.
Den enligt förordningen den 1 juni 1819 under föreningens bestånd gällande ordningen, att det ena landets undersåtar skulle, om de begått brott i det andra landet, men afvikit till hemlandet, därifrån utlämnas eller vara skyldiga efter stämning inställa sig för att inför domstol i det andra landet stå till svars för brottet, lärer icke vidare kunna bibehållas i den utsträckning nämnda förordning stadgar. Visserligen har den moderna uppfattningen på ifrågavarande område öfvergifvit den hittills i praxis merendels hyllade grundsatsen att icke till ett främmande land utlämna egna undersåtar. De, som omfattat de nyare åsikterna, hafva emellertid därvid ansett sig böra uppställa ganska vidtgående fordringar på garantier för den, hvars utlämnande ifrågasättes. Vidare är det en allmänt antagen regel, att öfverhufvudtaget icke bevilja utlämning för vissa slag af brott eller för ringare förseelser, där den rekvirerande statens intresse af den felandes bestraffning icke uppväger olägenheterna af och kostnaderna för hans utlämnande. I intet af dessa hänseenden motsvarar 1819 års förordning de uppställda anspråken på en modern utlämningstr aktat. Den bör således enligt mitt förmenande i förevarande delar upphäfvas; och i sammanhang därmed torde äfven 1 kap. 5 § strafflagen, som innehåller hänvisning till ifrågavarande förordning, böra upphöra att gälla. Jag åsyftar emellertid härmed icke någon större förändring i sak. Afslutandet snarast möjligt af en formlig utlämningstraktat med Norge blir nämligen efter de åt mig nu föreslagna åtgärderna ett önskemål. Därvid synes mig då äfven böra tagas i öfvervägande om ej de båda rikenas ömsesidiga intressen bäst tillgodoses genom en traktat, som så nära som möjligt ansluter sig till den af mig angifna, med innehållet i 1819 års förordning dock i stort sedt tämligen nära sammanfallande modernare uppfattningen i hithörande frågor.
51 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.
Nämnda förordning innehåller i öfrigt i 8 § bestämmelser, att den, som i Norge blifvit från äran dömd, fridlös förklarad eller landsförvist, skall i och med detsamma jämväl i Sverige, så länge ansvaret efter samma dom fortfar, vara ärelös, landsförvist eller fridlös, samt i 9 § stadgande, att norska mynt och papperspenningar skola i fråga om förfalskning eller utprångling åtnjuta samma skydd som svenska mynt och sedlar. Då de i 8 § nämnda straff sedan lång tid tillbaka icke vidare användas samt stadgandet i 9 § numera ersatts af motsvarande bestämmelser i 12 kap. strafflagen, torde jämväl 8 och 9 §§ i 1819 års förordning, såvidt de ännu kunna anses vara i kraft, böra upphäfvas och således förordningen i sin helhet förklaras icke vidare gälla.
I 7 § af strafflagen för krigsmakten, där stadganden meddelas, bland annat, för det fall att svenskt krigsfolk har gemensam tjänstgöring med norskt krigsfolk eller att utan sådan gemensam tjänstgöring svenskt krigsfolk är indraget i Norge eller norskt i Sverige, torde de särskilda bestämmelser, som hafva afseende härå, böra upphäfvas.
Med föranledande af hvad sålunda blifvit anfördt har jag låtit inom justitiedepartementet uppgöra
l:o) förslag till lag om ändring i vissa delar af strafflagen;
2:o) förslag till lag om upphäfvande af förordningen den 1 juni 1819 angående sättet, huru förfaras skall med sådana personers anhållande och tilltalande, hvilka begå förbrytelser i ett af de förenade riken Sverige och Norge, samt därefter afvika till det andra;
3:o) förslag till lag om ändrad lydelse af 7 § i strafflagen för krigsmakten den 7 oktober 1881.»
Departementschefen uppläste härefter dessa förslag, af den lydelse bilagorna F, G och H vid detta protokoll utvisa, samt hemställde i underdånighet, att högsta domstolens utlåtande öfver förslagen måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, genom utdrag af protokollet inhämtas.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Majestät Konungen i nåder lämna bifall.
Ur protokollet
Carl Lundquist.
52 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.
Bilaga F.
Förslag
till
Lag
om vissa ändringar i strafflagen.
Härigenom förordnas, att 1 kap. 5 §, 8 kap. 23 §, 9 kap. 9 §, 10 kap. 4 § och 12 kap. 9 § strafflagen skola upphöra att gälla, samt att nedannämnda lagrum i samma lag skola erhålla följande ändrade lydelse:
8 Kap.
1 §•
Hvar som, i uppsåt:
1. att lägga riket under främmande makt, eller från riket söndra en därtill hörande del eller besittning; eller
2. att med våldsamma medel upphäfva eller ändra någon af rikets grundlagar; eller
3. att Konungen lif eller frihet beröfva eller honom från tronen uttränga; eller
4. att tronföljare eller annan prins, som till tronen arfvinge är, lifvet beröfva, eller någon af dem från tronföljden utestänga;
gör uppror, eller annan gärning, den där innefattar uppsåtets fullbordan eller försök därtill; en sådan förrädare miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid. Var faran ringa; då skall till straffarbete från och med sex till och med tio år dömas.
53 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.
4 §•
Bär svensk man vapen emot riket, eller mot någon med detta i krig förbunden makt, miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.
5 §•
Har svensk man, genom uppmaning, eller eljest uppsåtligen, förmått främmande makt att med krig anfalla riket, eller makt, som med detta i krig förbunden är; miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.
6 §•
Svensk man, som
1. till främmande makt förråder krigsfolk eller andra invånare i riket, eller land, stad, fästning, pass eller annan försvarspost, tyghus, magasin, vapen- eller proviantförråd, fartyg, krigskassa eller annat dylikt, som tillhörer riket eller makt, som med detta i krig förbunden är, eller något sådant, i förrädlig afsikt, förstörer eller fördärfvar; eller
2. förleder rikets eller med detta förbunden makts krigsfolk att till fienden öfvergå, eller till uppror eller annan trolöshet; eller
3. i förrädlig afsikt hindrar användandet af rikets eller med detta förbunden makts krigsfolk emot fienden;
miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.
9 §•
Svensk man, som i krigstid understöder fienden med krigsförnödenheter eller lifsmedel, eller för honom uppenbarar krigsmaktens ställning eller rörelser eller något rådslag eller beslut därom, eller genom teckning eller annorledes meddelar honom underrättelse om försvarsverk, hamn, farled eller väg, eller bedrager krigsmakten med underrättelse, den han vet falsk vara, eller i förrädlig afsikt hyser eller döljer fiendens spejare eller krigsfolk, eller åt fienden värfvar eller anskaffar sådant folk, eller på annat dylikt sätt honom tillhandagår, dömes till straffarbete på lifstid eller från och med sex till och med tio år.
12 §.
Begår utländsk man, medan han i riket vistas eller i dess tjänst anställd är, brott, som i 4, 5, 6, 7, 8, 9 eller 10 § sägs; varde därför lika med svensk man straffad.
54 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 90.
24 §.
Svensk man, som utan Konungens tillstånd låter bruka sig såsom sändebud från främmande makt, i angelägenhet, som riket rörer, eller inlåter sig i underhandling därom med främmande makt eller dess sändebud, dömes till fängelse.
25 §.
Värfvar man utan Konungens tillstånd folk i riket till främmande krigstjänst; dömes till fängelse i högst sex månader eller böter.
Har någon genom handling, som nyss är sagd, eller genom annan åtgärd, som i lag eller annan af Konungen utfärdad författning är förbjuden, satt riket i fara för krig eller repressalier, varde, där han bort kunna inse faran, dömd till fängelse. Kom det till krig, må till straffarbete i högst två år dömas.
10 Kap.
5 §•
Förbryter man sig, såsom i 1 eller 2 § sägs, emot tjänsteman eller annan, den där icke innehafver ämbete eller sådant uppdrag, som i 1 § omtalas, men är förordnad eller vald att offentligt tjänsteärende förrätta eller annan allmän befattning utöfva, eller kallad att vid offentlig förrättning tillhandagå; dömes, i det fall, som i 1 § sagdt är, till straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex månader, men, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, till böter, och i det fall, som i 2 § sägs. till böter eller fängelse i högst sex månader.
Skall, till följd af Konungens förordnande, hvad i 19 kap. 11 och 12 §§ om statens kanal- eller slussverk eller annan sådan vattenbyggnad eller, järnvägsanläggning stadgadt är tillämpas å dylik inrättning, som af enskilda personer, menigheter eller bolag gjord är; gälle hvad i denna § är stadgadt äfven för det fall, att brott, som där omförmäles, begås emot person, som är vid sådan inrättning anställd.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.
12 Kap.
18 §.
Har någon, antingen i uppsåt att begå förfalskning eller missbruk af svenska allmänna stämplar eller märken, eller af främmande allmänna stämplar eller märken, hvilka lika med svenska anses skola, eller att eftergöra eller förfalska mynt eller penningesedel, eller, med vetskap om annans uppsåt till sådant brott, förfärdigat eller anskaffat stamp, märkjärn, form eller annat verktyg, hvarmed förfalskningen verkställas skulle, och kommer ej brottet till fullbordan; varde ändock dömd till straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex månader.
Har någon utan behörigt uppdrag förfärdigat sådana stampar, märkjärn, formar eller verktyg, som i föregående moment omtalas; varde, ändå att han om uppsåt eller vetskap, som där sägs, ej öfvertygad varder, straffad med böter, högst etthundra riksdaler.
Har man, i fall som i denna § sägas, af egen drift det förfärdigade eller anskaffade förstört eller obrukbart gjort; vare från straff fri.
Denna lag träder genast i kraft.
56 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 90.
Bilaga G.
Förslag
till
L a g
om upphäfvande af förordningen den 1 juni 1819 angående sättet, huru förfaras skall med sådana personers anhållande och tilltalande, hvilka begå förbrytelser i ett af de förenade riken Sverige och Norge, samt därefter
afvika till det andra.
Härigenom förordnas, att förordningen den 1 juni 1819 angående sättet, huru förfaras skall med sådana personers anhållande och tilltalande, hvilka begå förbrytelser i ett af de förenade riken Sverige och Norge, samt därefter afvika till det andra, skall upphöra att gälla.
Denna lag träder genast i kraft.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.
57 Bilaga 71.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af 7 § i strafflagen för krigsmakten den 7 oktober 1881.
Härigenom förordnas, att 7 § i strafflagen för krigsmakten den 7 oktober 1881 skall erhålla följande ändrade lydelse:
Har svenskt krigsfolk, inom eller utom riket, gemensam tjänstgöring med krigsfolk från främmande stat, med hvilken Sverige är i förbund för krigs förande; då skall enhvar vid svenska krigsmakten anställd, som i sådan tjänstgöring begår brott emot person eller egendom, hörande till den med Sverige förbundna statens krigsmakt, dömas till straff, som finnes stadgadt för enahanda brott emot person eller egendom, hörande till svenska krigsmakten.
Denna lag träder genast i kraft.
Bih. till Piksd. Prot. 1906. 1 Sand. 1 Afd. 43 Håft.
58 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.
Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Maj:ts högsta domstol tisdagen den 6 mars 1906.
Tredje rummet.
Närvarande:
Justitieråden: Carlson, Billing, Bohman, Westring, Hederstierna.
T. f. byråchefen för lagärenden von Seth föredrog: note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 2 februari 1906, utvisande, att högsta domstolens utlåtande skulle för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler inhämtas öfver upprättade förslag till lag om vissa ändringar i strafflagen, till lag om upphäfvande af förordningen den 1 juni 1819 angående sättet, huru förfaras skall med sådana personers anhållande och tilltalande, hvilka begå förbrytelser i ett af de förenade riken Sverige och Norge samt därefter afvika till det andra, samt till lag om ändrad lydelse af 7 § i strafflagen för krigsmakten den 7 oktober 1881; varande förslagen under litt. D, E och F bifogade detta protokoll.
Högsta domstolen lämnade förslagen utan anmärkning.
Ur protokollet:
Carl Lundquist.
Kungl. Majtfs Nåd. Proposition N:o 90.
59 Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott fredagen den 16 mars 1906.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,
Statsråden: Tingsten,
Biesért,
friherre Marks von Wurtemberg,
Tamm,
Sidner,
Hellner,
Schotte,
Berg,
Bergström,
Justitieråden: Wijkander,
Petrén.
Chefen för justitiedepartementet hans excellens herr statsministern anmälde:
Högsta domstolens genom utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden den 2 nästlidne februari inhämtade utlåtande öfver vid samma protokoll fogade förslag till lagar om vissa ändringar i strafflagen, om upphäfvande af förordningen den 1 juni 1819 angående sättet huru förfaras skall med sådana personers anhållande och tilltalande, hvilka begå förbrytelser i ett af de förenade riken Sverige och Norge samt därefter afvika till det andra, och om ändrad lydelse af 7 § i strafflagen för krigsmakten den 7 oktober 1881; och hemställde departementschefen, att förslagen, som af högsta domstolen lämnats utan anmärkning, måtte, jämlikt
60 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.
§ 87 regeringsformen, genom nådig proposition för Riksdagen till antagande framläggas.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten i nåder lämna bifall; och skulle proposition i äannet, af den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.
Ur protokollet:
Carl Lundquist.
Stockholm 1906. Kungl. Boktryckeriet,
P. A. Norstedt & Söner.