med förslag till ny förordning angående bevillning af fast egen¬ dom samt af inkomst

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.

1 M:o 47.

Kungl. Majds nådiga proposition till Riksdagen med förslag till ny förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst; gifven Stockholms slott den 15 februari 1907.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga närlagda förslag till ny förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst jämte instruktion för taxeringsmyndigheterna.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Carl Sivartz.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami 1 Afd. 34 Höft.

2 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.

Förslag

till

Förordning angående bevillning af fast egendom samt

af inkomst.

Nuvarande lydelse:

Bevillning af

1 §•

För all inom riket belägen fast egendom, hvartill ock räknas frälseränta, skall, med de undantag, som i 4 § upptagas, bevillning utgöras efter fastighetens uppskattade värde.

Denna bevillning utgår:

a) för jordbruksfastighet med kronor samt

b) för all annan fastighet och frälseränta med fem öre för hvarje fulla etthundra kronor af uppskattningsvärdet.

Föreslagen lydelse: fast egendom.

1 §•

För all inom riket belägen fast egendom, hvartill ock räknas frälseränta, skall, med de undantag, som i 4 § upptagas, bevillning utgöras efter fastighetens för löpande året fastställda taxeringsvärde.

sex öre för hvarje fulla etthundra

b) för all annan fastighet och frälseränta med fem öre för hvarje fulla etthundra kronor af taxeringsvärdet.

2 §. 2 §.

Bevillning för fast egendom er- Bevillning för fast egendom erlägges af ägaren, utom i följande lägges af den, som för löpande aret

3 Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse.

fall, då bevillningen utgöres af inne- författningsenligt mantal sskrifvits eller hafvåren, nämligen: lort mantalsskrifvas såsom ägare eller

innehafvare af fastigheten. Bevillningen erlägges af ägaren utom i följande fall, då bevillningen utgöres af innehafvaren, nämligen:

a) för jordegendom, som besittes med stadgad åborätt eller är af allmän myndighet eller af stiftelse till begagnande mot lifstidsstädja upplåten, för i stad befintlig så kallad ofri tomt, hvarifrån innehafvaren ej må skiljas, så länge han erlägger tomtören eller utan att vederbörlig lösen gifves, samt för skogsområde, som blifvit upplåtet till bergsbandteringens understöd, till sågverk eller kanalbolag eller ock innehafves af stad eller annan menighet;

b) för jordegendom eller annan fastighet, som antingen är till boställe eller eljest på lön anslagen, så vida ägaren enligt 4 § a) eller b) är från fastighetsbevillning fri och hela fastigheten är åt endast en person upplåten;

c) för lägenhet, som är till besittning på viss tid eller på lifstid från annan egendom afsöndrad.

3 §•

1 mom. Fast egendom skall uppskattas till sitt verkliga värde. Detta värde bestämmes med ledning af de om hvarje särskild egendoms storlek, beskaffenhet och afkastning inhämtade upplysningar samt erhållna uppgifter om areal och olika ägoslag samt arrende- eller hyresafgifter, köpeafhandlingar och värderingar för egendomens belåning eller försäkrande mot brandskada.

2 mom. Frälseräntas kapitalvärde uppskattas till tjugu gånger det belopp, hvartill samma ränta efter nästföregående års markegång uppgått, så framt icke räntan, i enlighet med 14 § kungl. kungörelsen den 11 maj 1855, utgår efter medelmarkegångspris, i hvilket fall detta senare bör läggas till grund för beräknandet af räntans belopp. Dock iakttages, att frälseräntas kapitalvärde alltid sättes i fulla hundratal kronor, så att möjligen öfverskjutande belopp icke beräknas.

3 mom. Det värde, hvartill fast egendom blifvit uppskattad, skall utan förnyad uppskattning bibehållas oförändradt under fem år, därest

4 Kungl. Moj-.ts Nåd. Proposition N:o 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

icke under tiden mellan två på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar sådana inträffade förhållanden, som i 2 § af den för taxeringsmyndigheterna utfärdade instruktionen närmare omförmälas, påkalla förändrad värdering.

4 mom. Uppskattning af värdet å sådan fast egendom, som omförmäles i 4 § c), äger icke rum.

4 §•

Fastighetsbevillning erlägges icke af

a) staten;

b) akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk och barmhärtighetsinrättningar: för dem tillhöriga allmänna platser, tomter och byggnader;

kommuner och andra menigheter: för dem tillhöriga, inom deras eget område belägna allmänna platser, tomter och byggnader;

regementen och officerskårer: för deras vid mötesplatser till begagnande under mötena uppförda byggnader; samt

enskilda personer eller samfund: för dem tillhöriga kyrkor och bönehus; allt dock endast så framt nu omförmälda allmänna platser, tomter,

byggnader, kyrkor och bönehus icke lämna ägaren någon inkomst; börande i motsatt fall fastighetsbevillning utgöras för så stor del af fastighetens taxeringsvärde, som enligt den i instruktionen för taxeringsmyndigheterna bestämda grund motsvarar inkomstbeloppet;

c) ägare af kanal, järnväg och annan farväg eller farled samt flottled: för den mark, som af anläggningen upptages, äfvensom för själfva kanal- och vägbyggnaden, hvarunder jämväl inbegripas de för anläggningens begagnande erforderliga stationshus, verkstäder och andra byggnader; och

d) ägare eller innehafvare af d) ägare eller innehafvare af lägenhet med tillhörande åbyggnad, lägenhet med tillhörande åbyggnad, då lägenhetens hufvudsakliga värde då lägenhetens hufvudsakliga värde utgöres af åbyggnaden och ej öfver- utgöres af åbyggnaden och ej öfverstiger 500 kronor, därest lägenhetens stiger 500 kronor, därest lägenhetens innehafvare ej eljest erlägger bevill- innehafvare ej eljest erlägger bevillning af fast egendom eller inkomst ning af fast egendom eller hans in-

5 Xungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.

•Nuvarande lydelse:

eller hans inkomster, däri inbegripet det hyresvärde, åbyggnaden kan äga, ej öfverstiga 500 kronor; skolande hvad i denna punkt stadgas äga tillämpning jämväl i det fall, att någon äger byggnad å mark, som af annan äges eller innehafves.

Föreslagen lydelse:

komster, däri inbegripet det hyresvärde, åbyggnaden kan äga, ej öfverstiga 500 kronor; skolande hvad i denna punkt stadgas äga tillämpning jämväl i det fall, att någon äger byggnad å mark, som af annan äges eller innehafves.

5 §•

Vid uppskattning af fast egendom skola särskilda värden, slutande å fulla hundratal kronor, utsättas:

a) å jordbruksfastighet:

för hvarje hemman och jordlägenhet eller, om hemmanet eller lägenheten består af två eller flera brukningsdelar eller afsöndring af jord därifrån ägt rum, för hvarje sådan brukningsdel eller jordafsöndring; samt

för skogsområde, som omförmäles i 2 § a);

b) å annan fastighet:

för tomt i stad, köping och därmed jämförlig ort;

för åbyggnad å sådan tomt;

för lägenhet med tillhörande åbyggnad, då lägenhetens hufvudsakliga värde utgöres af åbyggnaden;

för byggnad, belägen på jordbruksfastighet, men icke afsedd för det därå drifna jordbruk eller dit hörande näring;

för fiske, som är i jordebok särskilt upptaget; samt

för frälseränta.

6 §.

Fast egendom taxeras inom den ort, där egendomen är belägen.

Bevillning för inkomst af kapital och arbete.

7 §•

För all behållen inkomst, vare 1 mom. För inkomst, vare sig sig af kapital eller arbete, skall, med af kapital eller af arbete, hvilken i

6 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse:

de undantag, som i ] 1 § omförmälas, bevillning erläggas med en för hundra af inkomstbeloppet.

Föreslagen lydelse:

nedan angifven ordning taxeras, skall, med de undantag, som i 11 § omförmälas, bevillning erläggas med en half för hundra af inkomstbeloppet.

2 mom. Skattskyldig taxeras för den inkomst, han åtnjutit under det nästföregående året.

8 §•

1 mom. Till inkomst af kapital räknas:

a) ränta af utlånade eller i räntebärande obligationer nedlagda eller hos penniDgförvaltande verk eller enskilde insatta penningar; samt

b) krono- och kyrkotionde eller ersättning därför, som åtnjutes af patronus ecclesise.

2 mom. Till inkomst af arbete räknas:

a) inkomst af rörelse eller yrke, såsom:

l:o) af bergsbruk, kalk- och stenbrott jämte därtill hörande verk, inrättningar och näringar; kvarnar och sågverk; fabriker, mekaniska verkstäder, brännvinsbrännerier och andra för varors tillverkning eller förädling anlagda inrättningar; mejerihandtering, potatismjölfabriker och andra binäringar till jordbruket, i den mån de icke afse tillgodogörande af eget jordbruks produkter; penningrörelse, handelsrörelse, skeppsrederi, sjöfart, handtverk eller annan näring;

2:o) af till allmän trafik upplåten kanal, järnväg eller annan farled samt flottled; och

3:o) hvad som förvärfvas genom utöfning af vetenskap, konst eller handaslöjd;

b) inkomst och förmån af tjänst eller särskilt uppdrag, såsom: aflöning, arfvode, traktamente, sportler, bostad, därest icke fastighetsbevillning därför af löntagaren utgöres, och annan med allmän eller enskild tjänst förenad förmån; så ock den behållna inkomst, som, enligt gällande föreskrifter, kan vid lediga ecklesiastika sysslor tillfalla de under konsistoriernas vård eller annan allmän förvaltning ställda kassor;

•c) pension, årligt understöd (gratifikation), lifränta eller undantagsfÖrmån;

7 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

d) all annan i denna § ej särskilt omförmäld inkomst, som icke är genom fastighetsbevillning beskattad.

9 §• 9 §.

Skyldige att utgöra inkomstbevillning äro:

a) svensk medborgare, som är i riket bosatt: för all den inkomst, han åtnjuter, vare sig här eller från utrikes ort;

b) svensk medborgare, som icke är i riket bosatt: för den inkomst, han härifrån åtnjuter;

c) utländing, som är i riket bosatt eller bär uppehållit sig såsom resande vare sig fortfarande under ett år eller under större delen af tre på hvarandra följande år, eller som här idkar näring, eller härifrån uppbär lön eller pension: för den inkomst, som af honom här förvärfvas eller härifrån åtnjutes eller ock, utifrån införd, här användes.

Hvad här ofvan — — — — dock att för inkomst, som åtnjutes

af vanliga handelsbolag —--

— — inkomst.

Skyldige att utgöra inkomstbevillning äro:

a) svensk medborgare, som är i riket mantals skr ifven: för all den inkomst, han åtnjutit, vare sig här eller från utrikes ort;

b) svensk medborgare, som icke är i riket mantalsskrifven: för den inkomst, han härifrån åtnjutit;

c) utländing, som är i riket bosatt, äfvensom sådan utländing, hvilkens vistelse här utan andra än tillfälliga afbrott fortfarit under det nästföregående året eller under större delen af de tre närmast före taxeringsåret förflutna åren: för den inkomst, som af honom här förvärfvats eller härifrån åtnjutits eller ock, utifrån införd, här användts;

d) annan utländing: för inkomst af näring, som han här bedrifvit, samt för lön eller pension, som han härifrån uppburit.

Hvad här ofvan säges om enskild person galle ock i tillämpliga delar om menigheter, samfund, stiftelser, verk och inrättningar samt andra juridiska personer, i den mån de icke äro i denna förordning från inkomstbevillning frikallade, äfvensom om oskiftadt stärbhus och bolag,

8 Kungl. Maj:ts Nuvarande lydelse:

10 §•

Grunder för inkomsternas beräknande.

1 mom. Inkomst af kapital och arbete taxeras för det löpande året.

2 mom.

a) Inkomst af kapital och annan inkomst af arbete än lön eller pension upptages med det belopp, hvartill inkomsten under nästföregående året uppgått, med iakttagande likväl dels att inkomsten första året den åtnjutes, äfvensom då den icke åtnjutits för hela föregående året, skall upptagas med det belopp, hvartill densamma, enligt de upplysningar taxeringsmännen kunnat förskaffa sig, skäligen må anses för det löpande året uppgå, dels ock att, då inkomsten under det löpande året upphör, densamma upptages med det belopp, som, med det nästföregående årets inkomst till beräkningsgrund, motsvarar den tidrymd af det löpande året, för hvilken inkomsten åtnjutes.

b) Med allmän eller enskild

åd. Proposition N:o 47.

Föreslagen lydelse:

därunder jämväl inbegripna sådana, som enligt särskild författning äro skyldiga afstå sin vinst; dock att för inkomst, som åtnjutits af vanliga handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag och rederier, som ej äro aktiebolag, bevillning utgöres af delägarne, en hvar efter hans andel af bolagets inkomst.

10 §.

9 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

tjänstebefattning förenad lön så ock pension upptages med det belopp, hvartill densamma för det löpande året blifvit i stat eller annorledes bestämd; börande däremot med tjänstebefattning förenade tjänstgöringspenningar, dagaflöning, sportelersättning och obestämda eller extra inkomster beräknas på sätt under a) är föreskrifvet.

c) Vikariatsarfvode, arfvode för uppdrag af öfvergående beskaffenhet och all dylik tillfällig inkomst, som härflutit af annan den skattskyldiges verksamhet än hans redan till beskattning taxerade tjänst, rörelse eller yrke och som tillfallit honom så sent under ett år, att densamma icke kunnat af det årets taxerings- eller pröfningsnärand beräknas, taxeras till bevillning det näst därpå följande året.

d) Lön och annan inkomst, som utgår i spannmål eller persedlar, upptages med det kontanta belopp, den efter senast för orten fastställdt markegångspris utgör.

3 mom. Vid beräkning af in- 1 mom. Vid beräkning af skattkomst utaf kapital och arbete må skyldigs inkomst nästföregående år afdrag icke ske: må afdrag icke ske:

a) för den skattskyldiges och hans familjs utskylder och lefnadskostnader samt därtill hänförliga utgifter;

b) för arrende- eller hyresvärde b) för arrende- eller hyresvärde

—— —- — som enligt 4 § är fri å sådan, kanal, järnväg och annan från bevillning; farled samt flottled tillhörande mark

och byggnad, som enligt 4 § varit fri från bevillning;

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Samt. 1 Afd. 34 Höft.

10 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

c) för ränta å den skattskyldiges eget, i hans rörelse eller yrke ned lagda kapital;

d) för hvad som användes till fast--— — — skuld.

d) för hvad som användts till fast egendoms förbättring, tillökning af inventarier eller kapitalafbetalning å skuld.

2 mom. Däremot må afdrag ske:

l:o) vid beräkning af inkomst utaf kapital:

för ränta å upplånadt kapital;

2: o) vid beräkning af inkomst utaf arbete:

a) för det genom fastighetsbe-

4 mom. Däremot må afdrag ske: vid beräkning af inkomst utaf kapital:

för ränta å upplånadt kapital; vid beräkning af inkomst utaf arbete:

a) för det genom — — —

--som af ägaren begagnas till vinning beskattade, hyresvärdet mot-

— — — — — sägs; svarande belopp af fem för hundra

af taxeringsvärdet å fastighet, som af ägaren begagnats till utöfvande af sådan verksamhet, hvarom i 8 § 2 mom. o) l:o) och 3:o) sägs;

b) för ränta å lånt rörelsekapital;

c) för omkostnader för bedrifvande af rörelse eller yrke, såsom: arrende- eller hyresafgift, underhåll af fastighet och inventarier, aflöning, föda och öfriga kostnader för de i och för rörelsen använda biträden och arbetare samt andra därmed jämförliga utgifter;

d) för kostnader, som är o före- d) för kostnader, som varit förenade med utöfning af vetenskap, nade med utöfning af vetenskap,

konst eller handaslöjd; konst eller handaslöjd;

e) för hvad — — — — — e) för hvad som anvisats till be-

än där arfvodes- eller traktamente- stridande af de med erhållna tjänster tagare är bosatt; 'eller uppdrag förenade särskilda kost-

nader, såsom resekostnadsersättning, å stat uppförd häst- och båtlega, officerares lönetillägg för tjänstehästar samt fourageringsersättning, anslag till skrifmaterialier, kontorshyra och andra expenser, dagaflöning eller traktamente för förrättning

11 Kungl. Maj:18 Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

å armat ställe än tjänstemans eller i förrättningen deltagande persons vanliga boningsort, arfvode, dagaflöning eller traktamente för kommendering utom station, fältaflöning under krigstid samt arfvode eller traktamente för riksdag eller revision å annan ort, än där arfvodes- eller traktamentstagaren varit bosatt;

/) för följande----- /) för följande med ämbete och

såsom sådan, åligger utgöra — — tjänst förenade utgifter, nämligen:

—;---ersättning icke är särskildt den afgift tjänsteman, såsom sådan,

anvisad. ålegat utgöra till pensions-, änke-

och pupill- eller annan understödskassa, aflöning eller annan ersättning till vikarie eller tjänstebiträde, prästernas i jordeboken upptagna utlagor, i den mån de icke äro eftergifna, ränta och amorteringsbidrag till öfverbyggnadsamorteringsfonden ' för prästgårdarna i Skåne, samt kostnader för sådana särskildt anbefallda tjänsteresor, för hvilka ersättning icke varit särskildt anvisad.

11 §•

Undantag från de i 7—10 §§ meddelade stadganden.

1 mom. Bevillning för inkomst af 1 mom. Bevillning för inkomst kapital eller arbete äger icke rum: af kapital eller arbete äger icke rum,

när den skattskyldiges sammanräk- när den skattskyldiges sammanräknade årsinkomster, däri inbegripna nade årsinkomster, däri inbegripna äfven hustruns, understiga 500 kronor, äfven hustruns, understigit 500 kronor.

Uppgå dessa inkomster icke till Hafva dessa inkomster icke upp- 1,200 kronor, äro 450 kronor, uppgå gått till 1,200 kronor, äro 450 krode till 1,200 kronor, men icke till nor, hafva de uppgått till 1,200 1,800 kronor, äro 300 kronor af kronor, men icke till 1,800 kronor,

inom annan kommun än den, där den skattskyldig är mantalsskrifven, samt ej heller af bolag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

inkomsten af kapital och arbete fria äro 300 kronor af inkomsten af kafrån bevillning. pital och arbete fria från bevillning.

Det belopp, för hvilket bevillning sålunda icke äger rum eller som får från uppskattad inkomst såsom bevillningsfritt afdragas, må å ort, där kostnaden för bostad är synnerligen hög i jämförelse med förhållandet inom riket i allmänhet, äfvensom undantagsvis i de fall, där särdeles ömmande omständigheter (talrik familj, långvarig sjuklighet, olyckshändelse och dylikt) förekomma, ökas; dock så att denna ökning, vare sig den äger rum på grund af hög bostadskostnad eller ömmande omständigheter eller båda dessa skäl, icke må för någon skattskyldig öfverstiga 200 kronor.

Befrielse från eller lindring i Befrielse från eller lindring i bevilluingen, hvarom här stadgas, får bevillningen, hvarom här stadgas, får dock icke åtnjutas af enskild skatt- dock icke åtnjutas af enskild, skattskyldig för inkomst, som beskattas skyldig för inkomst, som beskattas

inom annan kommun än den, där den skattskyldige är mantalsskrifven, eller, om taxeringen af ser under nästföregående år afliden persons inkomst, där lian då varit mantalsskrifven, samt ej heller af bolag.

För inkomst, som afliden person i lif stiden åtnjutit, må taxeringsmyndighet kunna medgifva befrielse från bevillning, därest behållningen i boet ej öfverstigit 5,000 kronor samt den aflidne efterlämnat änka, • oförsörjda barn eller andra siärbhusdelägare, som varit beroende af honom för sin försörjning.

För bevillning, som påföres för inkomst, hvilken afliden person i lifstiden åtnjutit, soaré stärbhuset icke med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftadt, soaré bodelägare icke för mera än hvad af bevillningen å hans lott belöper och i intet fall med mera än hans lott i boet utgör.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.

In O

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

2 mom. Från utgörande af inkomstbevillning frikallas:

a) staten;

b) kyrkor, akademier och vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk, stipendiefonder, pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar jämte andra fromma stiftelser: för all annan inkomst än den i 8 § 2 mom. b) nämnda;

landsting, hushållningssällskap, landsting, hushållningssällskap, städer och andra menigheter: för så- städer och andra menigheter: för sådan inkomst, som icke härflyter af dan inkomst, som icke härflutit af rörelse eller yrke; rörelse eller yrke;

allmänna hypoteksbanken, allmänna hypotekskassan för Sveriges städer och bypoteksföreningar;

järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare; samt

sparbanker, som afses i lagen af den 29 juli 1892, äfvensom sådana ränteoch kapitalförsäkringsanstalter, som afse att bereda vinst endast åt insättare;

c) medlem af konungaätten: för af staten anvisadt anslag samt för inkomst af kapital;

d) främmande makters härvarande beskickningar och konsulat tillhörande personer jämte deras betjäning:

om de icke åro svenska medborgare: för all annan inkomst än den, som utgöres af från Sverige uppburen allmän eller enskild pension eller erhålles genom här idkad rörelse;

om de åro svenska medborgare: för den inkomst, de åtnjuta af sin tjänst hos den främmande makten;

e) utländing, som här vistas för att idka studier; samt

/) lappallmogen: för inkomst af renskötsel. . .....

d) olönad svensk konsul: för annan inkomst än den, han härifrån åtnjutit;

e) främmande makters härvarande beskickningar och konsulat tillhörande personer jämte deras betjäning:

om de icke äro svenska medborgare: för all annan inkomst än den, som utgjorts af från Sverige uppburen allmän eller enskild pension eller erhållits genom här idkad rörelse;

om de äro svenska medborgare: för den inkomst, de åtnjutit af sin tjänst hos den främmande makten;

f) utländing, som här vistas för att idka studier; samt

g) lappallmogen: för inkomst af

renskötsel.......... . -

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse:

12 §.

Föreslagen lydelse:

Beskattningsort.

Skattskyldig taxeras för inkomst af kapital och arbete: a) patronus ecclesioe: för inkomst a) patronus ecclesise: för inkomst af tionde eller ersättning därför: där af tionde eller ersättning därför: där

inkomsten utgår;

b) bank-, järnvägs- och kanalbolag: där bolagets rörelse drif ees, vare sig genom hufvud-, ofdelningseller kommissonskontor eller vid större och mindre stationer;

c) annat bolag: å den eller de orter, där bolagets rörelse eller någon hufvudsaklig gren däraf på mera själfständigt sätt eller i afsevärd omfattning drifves; men i fall sådana bestämda orter icke förefinnas: där bolaget har sin styrelse;

d) handlande, fabriksägare samt annan yrkes- och näringsidkare: för inkomst af rörelsen eller yrket: å den eller de orter, där rörelse eller yrke

inkomsten utgått;

b) den, som drifver bankrörelse: för inkomst däraf: där rörelsen genom hufvud-, afdelnings- eller kommissionskontor utöfvats;

den, som idkar järnvägsdrift: för inkomst däraf : där kontor och stationer varit belägna;

den, som idkar kanaldrift: för inkomst däraf: där kontor funnits samt å hvarje ort, som af kanalanläggningen berörts;

den, som med hjälp af ledning tillhandahåller vatten eller elektrisk energi: för inkomst däraf: där vattenverk eller kraftstation varit förlagda, där kontor funnits samt där vatten eller elektrisk energi förbrukats;

c) bolag: för inkomst af annan rörelse än sådan, hvarom i b) stadgas: å den eller de orter, där bolagets rörelse eller någon hufvudsaklig gren däraf på mera själfständigt sätt eller i afsevärd omfattning drifvits; men i fall sådana bestämda orter icke föi-efunnits, äfvensom för inkomst af kapital: där bolaget har sin styrelse;

d) handlande, fabriksägare samt annan yrkes- och näringsidkare: för inkomst af rörelsen eller yrket: å den eller de orter, där rörelse eller yrke

15 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.

Nuvarande lydelse:

eller någon hufvudsaklig gren däraf på mera själfständigt sätt eller i afsevärd omfattning idkas; dock skola handlande i de städer, hvilka innefatta flera församlingar, för den handelsrörelse de därstädes idka, äfvensom de skattskyldige, hvilkas rörelse eller yrke utöfvas på flera orter, men endast kortare tid på hvarje ort, taxeras inom den församling, där de äro mantalsskrifna;

Föreslagen lydelse:

eller någon hufvudsaklig gren däraf på mera själfständigt sätt eller i afsevärd omfattning idkats; dock skola handlande i de städer, hvilka innefatta flera församlingar, för den handelsrörelse de därstädes idkat, äfvensom de skattskyldige, hvilkas rörelse eller yrke utöfvats på flera orter, men endast kortare tid på hvarje ort, taxeras inom den församling, där de äro mantalsskrifna;

e) ägare af fartyg, hvaruti flera hafva del: för inkomst af fartyget: där hufvud- eller korrespondentredaren är mantalsskrifven; eller om sådan ej finnes: där fartyget har sin hemort;

f) de under konsistoriernas vård eller annan offentlig förvaltning ställda kassor: för den i 8 § 2 mom. b) omförmälda inkomst vid lediga ecklesiastika sysslor: i den ort, där densamma eljest bort beskattas;

g) utrikes boende, här i riket icke mantalsskrifven löntagare: för lön från svenska statsverket: i Stockholms stad och S:t Nikolai församling; samt

h) utrikes boende pensionstagare: h) utrikes boende pensionstagare:

för pension från svenska statsverket för pension från svenska statsverket

eller allmän inrättning: där pensionen utbetalas.

För annan inkomst än den här ofvan i denna § omförmälda taxeras skattskyldig: där han är mantalsskrifven ; eller om han icke är inom riket mantalsskrifven: där han inom riket hufvudsakligen vistas.

eller allmän inrättning: där pensionen utbetalats.

För annan inkomst än den här ofvan i denna § omförmälda taxeras skattskyldig: där han är mantalsskrifven ; eller om han icke är inom riket mantalsskrifven: där han inom riket hufvudsakligen vistas; eller då sådan ort ej finnes: där inkomsten hufvudsakligen åtnjutits.

Afliden persons inkomst af sådan beskaffenhet, som i nästföregående stycke afses, taxeras: där den aflidne senast varit mantalsskrifven; eller om han icke varit inom riket mantalsskrifven:

16 Kungl. Majds Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

där han inom riket hufvudsakligen vistats; eller då sådan ort ej finnes: där inkomsten hufvudsakligen åtnjutits.

Om taxeringsmyndigheter och om uppgifter till ledning vid taxering.

13 §. 13 §.

Taxering eller uppskattning af Taxering eller uppskattning af hvarje fast egendoms värde och hvarje hvarje fast egendoms värde och hvarje skattskyldigs årliga inkomst verk- skattskyldigs årliga inkomst verkställes af bevillningsberedningar samt ställes af taxeringsnämnder och pröfi taxer ing snämnder och pr öfning snämn- ningsnåmnder, hvilkas sammansätter, hvilkas sammansättning och ålig- ning och åligganden här nedan beganden här nedan bestämmas. stämmas.

14 §.

Till ledning vid taxeringen skola följande uppgifter meddelas:

l:o) de år, då allmän fastighetstaxering skall verkställas:

o) af stadsdomstol samt domare på landet:

uppgift å beloppet af den vid senaste försäljning betingade köpeskilling för hvarje fast egendom, hvarå, efter det enahanda uppgift sist meddelades, lagfart på grund af köp beviljats; börande i denna uppgift, hvilken skall angifva köpares och säljares namn samt köpeafhandlingens datum, anmärkas, när försäljningen skett af föräldrar till barn, om och i så fall till hvilket belopp i köpeskillingen inbegripits godtgörelse för inventarier eller inbärgad gröda, om förbehåll gjorts om s. k. undantagsförmåner samt om köpet skett å exekutiv eller konkursauktion;

b) af direktion för hypoteksinrättning:

uppgift å det värde, hvartill hvar och en i samma hypoteksinrättning till belåning anmäld fast egendom blifvit uppskattad vid därå, efter det enahanda uppgift senast meddelades, för dylikt låns erhållande anställd och godkänd värdering;

2:o) hvarje år:

o) af styrelse öfver brandförsäkringsinrättning eller dess agenter eller vederbörande brandstodskommitté:

17 Kungl. Ma j ds Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

uppgift rörande försäkringsvärdet å de i 5 § b) omförmälda hus och byggnader; börande denna uppgift, hvilken skall meddelas särskildt för hvarje fastighet, afse samtliga hit hörande byggnader, hvilka blifvit mot brandskada försäkrade under den tid af samma år och det näst föregående, för hvilken enahanda uppgift icke förut meddelats;

b) af statsdepartement jämte b) af statsdepartement jämte hvarje ämbetsmyndighet eller ämbets- hvarje ämbetsmyndighet eller äm-

verk, vare sig statens, stads eller menighets, äfvensom af styrelse för allmän inrättning eller stiftelse, där ämbets- eller tjänsteman, vaktbetjänt eller annan äger utbekomma aflöning eller pension:

uppgift angående hvar och en person för det löpande året tillkommande fast lön eller pension, äfvensom under nästföregående år uppburna särskilda belopp af tjänstgöringspenningar, dagaflöning, traktamente, arfvode, uppmuntrings-, mil- eller felräkningspenningar, portions-, inkvarterings- eller beklädnadsersättning, provision eller gratifikation och andra löneförmåner, hvarjämte, då med tjänstebefattning följer fri kost, boställe, bostad eller löningsjord eller inkomst af sportler, expeditionslösen, bötes- eller beslagsandelar eller andra obestämda eller extra inkomster, sådant bör i uppgiften särskildt antecknas ;

c) af förmyndarekammare eller gode män för tillsyn å förmynderskap:

uppgift angående sammanlagda beloppet af hvarje omyndigs inkomst

af kapital för nästföregående år, för så vidt den uppgått till minst 500 kronor;

d) af agent för utländskt försäkringsbolag:

uppgift angående antalet försäkringar och premiebeloppet för näst- Bih. till Piksd. Prof. 1907. 1 Samt. 1 Afd. 34 Höft. 3

betsverk, vare sig statens, stads eller menighets, äfvensom af styrelse för allmän inrättning eller stiftelse, där ämbets- eller tjänsteman, vaktbetjänt eller annan ägt utbekomma aflöning eller pension:

uppgift angående de a/hvar och en person under nästföregående år uppburna särskilda belopp af lön, tjänstgöringspenningar, dagaflöning, traktamente, arfvode, uppmuntrings-, mileller felräkningspenningar, portions-, inkvarterings- eller beklädnadsersättning, provision eller gratifikation och andra löneförmåner äfvensom pension, hvarjämte, då med tjänstebefattning följt fri kost, boställe, bostad eller löningsjord eller inkomst af sportler, expeditionslösen, böteseller beslagsandelar eller andra obestämda eller extra inkomster, sådant bör i uppgiften särskildt antecknas;

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

föregående år inom agenturens område, äfvensom beloppet af utbetalda återförsäkringspremier;

e) af styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt eller står under offentlig kontroll, samt af annat bolag eller rederi, så ock af en kvar annan, som under nästföregående år varit taxerad för inkomst af rörelse eller yrke till belopp af minst 5,000 kronor:

enahanda uppgift, hvarom i b) stadgas, angående lön- och arfvodestagares samt öfriga arbetares löneförmåner.

I uppgift, hvarom i 2:o) b) och e) stadgas, må icke något slag af de vederbörande tillkommande aflöningsförmåner uteslutas, äfven om enligt denna förordning afdrag för någon del däraf må vara vid taxeringen medgifvet; dock att pension eller gratifikation å belopp, understigande 200 kronor, må från sådan uppgift uteslutas, då för den, som åtnjutit dylik pension eller gratifikation, annan inkomst ej uppgifves.

15 §.

Verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt eller står under offentlig kontroll, skall till ledning vid taxeringen af sin inkomst hvarje år aflämna bestyrkt utdrag af verkets eller bolagets senast af slutade räkenskaper, utvisande beloppet af hela den under räkenskapsåret uppkomna vinst, ränta å eget kapital inräknad; skolande vid detta utdrag fogas bestyrkt afskrift eller tryckt exemplar af verkets eller bolagets revisionsberättelse för senaste räkenskapsår.

15 §.

Verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt eller står under offentlig kontroll, skall till ledning vid taxeringen af dess inkomst hvarje år aflämna skriftlig uppgift, utvisande beloppet af dess inkomst nästföregående år af kapital och arbete. Vid uppgiften skall fogas bestyrkt afskrift af in- och utgående balansräkning samt vinst- och förlustkonto för senaste räkenskapsår, hvarmed, då räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår, förstås det räkenskapsår, som gått till ända närmast före den 1 mars det år, taxeringen sker. Bestyrkt afskrift eller tryckt exemplar af verkets eller bolagets revisionsberättelse för samma räkenskapsår bör ock till ledning för taxeringen, så fort ske kan, aflämnas.

19 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

16 §.

1 mom. Skattskyldig, som enligt de i denna förordning meddelade bestämmelser icke är pliktig att afgifva uppgift till taxeringen, vare dock skyldig att efter anmaning, som i 22 § 2 mom. sägs, lämna uppgift å det belopp, hvartill hans inkomst af kapital eller arbete det nästföregående kret uppgått.

2 mom. En hvar skattskyldig är det i öfrigt obetaget att meddela upplysningar, som kunna tjäna till ledning vid hans taxering.

17 §.

Uppgifter beträffande inkomst af rörelse eller yrke, som drifves på två eller flera orter, skola särskild! angifva, huru, enligt den skattskyldiges åsikt, det beskattningsbara inkomstbeloppet bör fördelas på en hvar af de orter, där enligt 12 § inkomsten bör beskattas, och skall, i fråga om inkomst af bankrörelse skattskyldig, som drifver sådan rörelse, vid uppgifterna foga utdrag af de särskilda kontorens månadsrapporter, upptagande balansen å in- och utlåningsräkningarna vid hvarje månads slut.

§•

Uppgifter beträffande inkomst af rörelse eller yrke, som drifvits på två eller flera orter, skola särskildt angifva, huru, enligt den skattskyldiges åsikt, det beskattningsbara inkomstbeloppet bör fördelas på en hvar af de orter, där enligt 12 § inkomsten bör beskattas, och skall dels i fråga om inkomst af bankrörelse skattskyldig, som drifvit sådan rörelse, vid uppgifterna foga utdrag af de särskilda kontorens månadsrapporter, upptagande balansen å in- och utlåningsräkningarna vid hvarje månads slut, dels den, som idkat järnvägsdrift, uppgifva hvarje stations trafikvärde i öfverensstämmelse med hvad 3 § instruktionen för taxeringsmyndigheterna innehåller, dels ock beträffande inkomst af företag, som afser att med hjälp af ledning tillhandahålla vatten eller elektrisk energi, den skattskyldige uppgifva den kommun, där vatten eller elektrisk energi förbrukats, eller, om föi'brukning ägt rum inom olika kommuner, bruttoinkomsten däraf inom hvarje särskild kommun.

20 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse: 18 §.

Skyldighet — — förvaltning.

19 §.

För annan än enskild person åligge uppgiftsskyldigheten vederbörande styrelse, förvaltning eller ombud.

20 §.

Skattskyldig — — — — — ved erbörande bevillning sberednings ordförande.

21 §.

De i 14, 15, 16 och 17 § omförmälda uppgifter skola upprättas särskilt för hvarje kommun på landet och hvarje territoriell församling i stad samt före den 1 april aflämnas, antingen direkt till ordföranden i vederbörande bevillning sberedning eller ock i Stockholm till öfverståthållare-

Föreslagen lydelse:

18 §.

Skyldighet att afgifva uppgift, hvarom i denna förordning sägs, åligge för omyndig eller sådan frånvarande, för hvilken god man af domstol förordnats, förmyndaren eller gode mannen för hvad han har under sin förvaltning samt för oskijtadt stärbhus den, som i boet sitter, ehvad han är delägare eller syssloman.

19 §.

För annan än enskild person och oskiftadt stärbhus åligge uppgiftsskyldigheten vederbörande styrelse, förvaltning eller ombud.

20 §.

Skattskyldig, som önskar upplysning rörande beskaffenheten af honom åliggande uppgiftsskyldighet och sättet för dess fullgörande, äge att för sådant ändamål hänvända sig till vederbörande taxeringsnämnds ordförande.

21 §.

De i 14, 15 och 17 §§ omförmälda uppgifter skola upprättas särskilt för hvarje kommun på landet och hvarje territoriell församling i stad samt före den 1 mars aflämnas, antingen direkt till ordföranden i vederbörande taxeringsnämnd eller ock i Stockholm till öfverståthållare-

21 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

Nuvarande lydelse:

ämbetet och i öfriga orter till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län, magistraten i den stad eller kronofogden i det fögderi, där taxeringen anses skola äga rum eller den skattskyldige är bosatt. Sådana uppgifter må kunna i betaldt bref med allmänna posten insändas.

Med aflämnande af uppgift från verk eller bolag till ledning för dess egen taxering må dock njutas anstånd till utgången af april månad; och därest hinder möter att, innan bevillningsberedningens sammanträde afslutats, aflämna sådan uppgift, må densamma, efter därom hos beredningens ordförande gjord skriftlig anmälan, i stället till kronans ombud hos taxeringsnämnden aflämnas så fort ske kan och i hvarje händelse före den 1 juni.

22 §.

1 mom. Därest------

må bevillningsberedningens ordförande eller kronans ombud hos taxeringsnämnd eller hos pröfningsnämnd — — — — — ofullständig.

Föreslagen lydelse:

ämbetet och i öfriga orter till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län, magistraten i den stad eller kronofogden i det fögderi, där taxeringen anses skola äga rum eller den skattskyldige är bosatt.

Möter för verk eller bolag hinder att före den 1 mars aflämna uppgift till ledning för dess egen taxering, och göres skriftlig anmälan därom före samma dag hos ordföranden i taxeringsnämnden, må anstånd med uppgiftens afgifvande åtnjutas, dock att i sådan händelse uppgiften skall så fort ske kan och i hvarje fall före den 1 maj aflämnas till ordföranden.

Uppgifterna må ock kunna på uppgiftspliktigs eget äfventyr i betaldt bref med allmänna posten insändas.

22 §.

1 mom. Därest uppgift, som i 15 eller 17 § omförmäles, icke inom föreskrifven tid afgifvits eller ock afgifven sådan uppgift befinnes i visst afseende ofullständig, må taxeringsnämndens ordförande eller kronans ombud hos pröfningsnämnd, i händelse sådant finnes för taxeringen erforderligt, om förhållandet göra anmälan, i Stockholm hos öfverståthållareämbetet, i öfriga städer hos magistraten samt å landet till länsmannen i orten, hvilka myndigheter det därefter åligger att ofördröjligen

22 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse:

2 mom. Upplysning, som i 16 § 1 mom. sägs, äge såväl bevillningsberedningens ordförande som kronans ombud hos taxeringsnämnd eller hos pröfningsnämnd att införda i enahanda ordning, som finnes i 1 mom. af denna § föreskrifven.

23 §.

1 mom.- Yarder uppgift, som i 14 § omförmäles, icke inom föreskrifven tid aflämnad, äge bevillningsberedningens ordförande eller kronans ombud hos taxeringsnämnd eller hos pröfningsnämnd att densamma infordra.

Föreslagen lydelse:

mot bevis tillställa den försumlige anmaning att inom åtta dagar efter anmaningens mottagande afgifva fullständig uppgift vid äfventyr, som i 24 § sägs. Sådan anmaning skall, där infordrandet föranledts af ofullständighet i aflämnad uppgift, jämväl innehålla underrättelse, i hvilket afseende uppgiften befunnits ofullständig.

2 mom. Uppgift, som i 16 § 1 mom. sägs, äge såväl taxeringsnämndens ordförande som kronans ombud hos pröfningsnämnd att infordra i enahanda ordning, som finnes i 1 mom. af denna § föreskrifven.

Den, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, så ock delägare i vanligt handelsbolag eller i kommanditbolag må dock, därest dylik uppgift från honom af taxeringsnämndens ordförande infordras å sådan tid, att enligt stadgandet i nästföregående moment uppgiften bär afgifms före den 1 maj, efter anmälan åtnjuta anstånd med uppgiftens aflämnande till april månads utgång.

23 §.

1 mom. Varder uppgift, som i 14 § omförmäles, icke inom föreskrifven tid aflämnad, äge taxeringsnämndens ordförande eller kronans ombud hos pröfningsnämnd att densamma infordra.

23 Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

2 mom. Är den uppgiftspliktige icke offentlig myndighet eller tjänsteman, må infordrandet jämväl kunna äga rum genom Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hvilken äger därvid förelägga lämpligt vite.

3 mom. För — — — — — 3 mom. För taxeringen eljest

hvarförutom bevillning sberedningens erforderlig officiell uppgift skall, då

ordförande äfvensom kronans ombud hos taxeringsnämnd eller hos pröfningsnämnd må-----ledning.

begäran därom framställes, af vederbörande ämbetsverk lämnas; hvarförutom taxeringsnämndens ordförande äfvensom kronans ombud hos pröfningsnämnd må äga att taga del af sådana hos domare eller domstol förvarade handlingar, som i beskattningsafseende kunna tjäna till ledning.

4 mom. Efter anmaning, som i 22 § 2 mom. sägs, vare ock andra verk eller bolag samt enskilda arbetsgivare än de i 14 § 2:o e) nämnda pliktige att aflämna sådan uppgift angående lön- och arfvodestagares samt öfrige arbetares löneförmåner, som i sistnämnda författningsrum omförmäles.

24 §.

Underlåter någon att inom stadgad tid afgifva enligt 15 § eller 17 § föreskrifven uppgift eller att inkomma med sådan särskilt infordrad uppgift eller upplysning, som i 22 § omförmäles, hafve förlorat rätten att fullfölja talan i fråga om beloppet af den inkomst, som uppgiften eller upplysningen skolat afse.

Underlåter någon att inom stadgad tid afgifva enligt 15 § eller 17 § föreskrifven uppgift eller att inkomma med sådan särskilt infordrad uppgift, som i 22 § omförmäles, hafve förlorat rätten att fullfölja talan i fråga om beloppet af den inkomst, som uppgiften skolat afse.

Hörsammar ej i 15 § omförmäldt verk eller bolag, som fått emottaga revisionsberättelse för senaste räkenskapsår, anmaning enligt 22 § att till ledning för taxeringen aflämna sådan berättelse, vare förlustigt rätten att fullfölja klagan öfver taxeringen.

24 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 47.

Nuvarande lydelse:

Hörsammar den, som på grund af förordningens föreskrift eller enligt 22 § 2 mom. erhållen anmaning varit pliktig aflämna uppgift eller upplysning, men underlåtit afgifva sådan eller aflämnat ofullständig uppgift eller upplysning, icke honom tillställd anmaning att afgifva fullständig uppgift eller upplysning, böte ett belopp, svarande mot tio procent af den bevillning, som inom beredning sdistriktet varder den skattskyldige påförd för den inkomst, som uppgiften eller upplysningen skolat afse.

Gitter den uppgiftsskyldige visa äge bär stadgad påföljd icke rum.

Genom aflämnande af sådan uppgift till ledning för egen taxering, som i förordningen om inkomstskatt omförmäles, anses dock i denna för-

Föreslagen lydelse:

Hörsammar icke den, som på grund af förordningens föreskrift eller enligt 22 § 2 mom. erhållen anmaning varit pliktig aflämna uppgift, men underlåtit afgifva sådan eller aflämnat ofullständig uppgift, honom tillställd anmaning att afgifva fullständig uppgift, böte ett belopp, svarande mot tio procent af den bevillning, som inom taxeringsdistriktet varder den skattskyldige påförd för den inkomst, som uppgiften skolat afse.

giltig ursäkt för underlåtenheten,

Genom aflämnande af sådan uppgift till ledning för egen taxering, som i förordningen om inkomstskatt omförmäles, anses dock i denna förordning stadgad skyldighet att afgifva dylik uppgift äfven vara full-

ordning stadgad skyldighet att afgifva dylik uppgift äfven vara fullgjord, utom hvad angår uppgift af sådan uppgiftspliktig skattskyldig, som drifver rörelse eller yrke å mera än en ort.

gjord i fråga om den ort, där uppgift enligt inkomstskatteförordningen aflämnats.

§•

Vid underlåtenhet att behörigen fullgöra hvad i 14 § och 23 § 4 mom. stadgas vare den försumlige, därest han är offentlig tjänsteman, underkastad ansvar såsom för annat tjänstefel, men böte eljest tjugufem kronor.

26 §. 26 §.

Utan-----taxeringen, Utan hinder af uteblifven upp-

äter bevillning sberedning en att föreslå gift och med rätt att pröfva, i hvad samt taxerings- och pröfningsnämn- mån afgifven uppgift är af beskaffen-

25 Proposition N:o 47.

Föreslagen lydelse:

het att höra läggas till grund för taxeringen, äga taxerings- och pröfningsnämnderna att bestämma och fastställa skattskyldigs taxering.

27 §.

1 mom. Granskning af de skattskyldiges till ledning för egen taxering lämnade uppgifter skall verkställas endast af vederbörande taxeringsmyndighets ordförande med biträde i hvarje särskildt fall af den ledamot taxeringsmyndigheten utser, äfvensom hos pröfningsnämnd kronans ombud. I granskning hos taxeringsnämnd skall därjämte den af Kungl. Maj.ts befallningshafvande förordnade ledamoten deltaga.

För innehållet af sålunda granskad uppgift må icke inom taxeringsmyndighet lämnas vidare redogörelse än som för taxeringen oundgängligen erfordras.

Dylik uppgift må ej, utan att Dylik uppgift må ej, utan att den skattskyldige skriftligen med- den skattskyldige skriftligen medgifvit uppgiftens offentliggörande, gifvit uppgiftens offentliggörande, vara tillgänglig för andra än de vara tillgänglig för andra än de perpersoner, hvilka, enligt hvad nyss är soner, hvilka, enligt hvad nyss är sagdt, skola granska uppgiftens inne- sagdt, skola granska uppgiftens innehåll, kronoombud hos taxeringsnämnd håll, samt de ämbets- och tjänstemän, och pröfningsnämnd samt de ämbets- hvilka i och för sin befattning däraf och tjänstemän, hvilka i och för sin erhålla del, och må ej heller utan befattning däraf erhålla del, och må den skattskyldiges skriftligen afej heller utan den skattskyldiges gifna samtycke i taxeringsnämnds skriftligen afgifna samtycke i taxe- eller pröfningsnämnds protokoll inringsnämnds eller pröfningsnämnds tagas i vidare mån, än som må oundprotokoll intagas; skolande efter taxe- gänglingen erfordras på grund af föreringsårets utgång omförmälda upp- skriften i 2 mom.; skolande, utomifall, gifter i försegladt konvolut öfver- där besvär fullföljas, omförmälda upplämnas till vederbörande kronofogde gifter efter taxeringsårets utgång hos Bih. till Biksd. Prot. 1907. 1 Sarnl. 1 Afd. 34 Höft. 4

Kungl. Maj:ts Nåd. Nuvarande lydelse:

derna att bestämma och fastställa skattskyldigs taxering.

27 §.

Granskning af de skattskyldiges till ledning för egen taxering lämnade uppgifter skall verkställas endast af vederbörande taxeringsmyndighets ordförande med biträde i hvarje särskildt fall af den ledamot, taxeringsmyndigheten utser. I granskning hos taxeringsnämnd eller pröfningsnämnd skall jämväl kronoombud deltaga.

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

Nuvarande lydelse:

eller magistrat, hos hvilken de skola behörigen förvaras, intill dess fem år förflutit, hvarefter de förstöras.

Föreslagen lydelse:

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i försegladt konvolut behörigen förvaras, intill dess fem år förflutit, hvarefter de förstöras.

2 mom. Följes icke af skattskyldig lämnad uppgift vid hans taxering, skola skälen därför tydligen angifvas genom anteckning af taxeringsnämnden å den skriftliga uppgiften och af pr öfning snämnden i dess protokoll, och skall tillika underrättelse i hvad mån afvikelse skett och om skälen därför i rekommenderadt bref med allmänna posten den skattskyldige kostnadsfritt, så fort ske kan, tillsändas.

Taxeringsmyndigheternas sammansättning och befogenhet.

1: o) Bevillning sberedning ärna.

28 §.

Hvarje kommun skall i allmänhet utgöra ett beredning sdistrikt. I Stockholm äger öfverståthållareämbetet att bestämma antalet af de bevillning sberedning ar, som där skola till-

it) Taxeringsnämnderna.

28 §.*

De på taxering beroende fastighetsvärden och inkomstbelopp bestämmas af den för sådant ändamål, på sätt nedan stadgas, utsedda taxeringsnämnd.

29 §.

Hvarje kommun skall i allmänhet utgöra ett taxering sdistrikt. I Stockholm äger öfverståthållareämbetet att bestämma antalet af de taxeringsnämnder, som där skola tillsättas,

Jämför 40 § nu v. lyd.

27 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse:

sättas, samt det distrikt, hvarje bevillning sberedning skall omfatta. För annan stad, hvarest flera bevillningsberedningar erfordras, äger Kungl. Maj:ts befallningshafvande att, efter magistratens hörande, bestämma beredningarnas antal och beredningsdistrikten. På landet måKungl. Maj :ts befallningshafvande fördela större kommuner i två eller flera beredningsdistrikt äfvensom förena två eller flera mindre kommuner till ett beredning sdistrikt.

Till ordförande och föredragande i bevillning sberedning skall Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordna lämplig, helst inom beredning sdistriktet bosatt person. Sådant förordnande meddelas för tiden intill det år, då nästa allmänna fastighetstaxering äger rum, Kungl. Maj:ts befallningshafvande dock obetaget att, därest anledning därtill förekommer, återkalla detsamma.

29 §.

Bevillning sberedning utgöres af, jämte ordföranden, visst antal för hvarje år, på sätt här nedan stadgas, utsedde ledamöter.

I stad skola dessa ledamöter, till antal af tre, högst fem, väljas af stadsfullmäktige eller, där stadsfullmäktige icke finnas, af allmän råd-

Föreslagen lydelse:

samt det distrikt, hvarje taxeringsnämnd skall omfatta. För annan stad, hvarest flera taxeringsnämnder erfordras, äger Kungl. Maj:ts befallningshafvande att, efter magistratens hörande, bestämma taxeringsnämndernas antal och taxering sdistrikten. På landet må Kungl. Maj:ts befallningshafvande fördela större kommuner i två eller flera taxeringsdistrikt äfvensom förena två eller flere mindre kommuner till ett taxering sdistrikt.

30 §.

Ordförande i taxeringsnämnd förordnas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Sådant förordnande meddelas för tiden intill det år, då nästa allmänna fastighetstaxering äger rum, Kungl. Maj:ts befallningshafvande dock obetaget att, därest anledning därtill förekommer, återkalla detsamma.

Taxeringsnämnd utgöres af, jämte ordföranden, en af Kungl. Maj.ts befallningshafvande för hvarje år förordnad ledamot samt visst antal för hvarje år, på sätt här nedan stadgas, valde ledamöter.

I stad skola dessa ledamöter, till antal af tre, högst fem, väljas af stadsfullmäktige eller, där stadsfullmäktige icke finnas, af allmän rådstuga bland sådana inom taxering sdistriktet boende personer, hvilka

28 Kungl. Maj:ts Nåd.

Nuvarande lydelse: stuga bland sådana inom beredningsdistriktet boende personer, hvilka under senast förflutna år därstädes erlagt fastighets- eller inkomstbevillning. På landet skola ledamöter i bevillning sberedning, till antal af två, högst sex, väljas på kommunalstämma bland de i orten bosatta personer, hvilka under sist förflutna år erlagt fastighets- eller inkomstbevillning inom distriktet. Äro flera kommuner förenade till ett beredningsdistrikt, skola för hvarje kommun väljas högst tre ledamöter i beredningen, med iakttagande likväl att antalet ledamöter i beredningen icke må i något fall öfverstiga sex.

Vid samma tillfälle, som ledamöterna i bevillning sberedningen utses, skall äfven förrättas val af suppleanter, motsvarande minst hälften af de ordinarie ledamöternas antal, samt ordningen suppleanterna emellan bestämmas. För öfrigt bör vid val af både ordinarie ledamöter och suppleanter tillses, att, så vidt möjligt är, såväl fastighetsägare som näringsidkare och löntagare komma att i beredningen äga säte och stämma.

30 §.

1 mom. Genom utfärdad allmän kungörelse underrättar Kungl. Maj:ts befallningshafvande i början

Proposition N:o 47.

Föreslagen lydelse:

under senast förflutna år därstädes erlagt fastighets- eller inkomstbevillning.

På landet skola ledamöter i taxeringsnämnd, till antal af två, högst sex, väljas på kommunalstämma bland de i orten bosatta personer, hvilka under sist förflutna år erlagt fastighets- eller inkomstbevillning inom distriktet. Äro flera kommuner förenade till ett taxering sdistrikt, skola för hvarje kommun väljas högst tre ledamöter i taxeringsnämnden, med iakttagande likväl att antalet valda ledamöter i taxeringsnämnden icke må i något fall öfverstiga sex.

Vid samma tillfälle, som ledamöterna i taxeringsnämnden väljas, skall äfven förrättas val af suppleanter, motsvarande minst hälften af de valda ledamöternas antal, samt ordningen suppleanterna emellan bestämmas. För öfrigt bör vid val af både ordinarie ledamöter och suppleanter tillses, att, så vidt möjligt är, såväl fastighetsägare som näringsidkare och löntagare komma att i taxeringsnämnden äga säte och stämma.

31 §.

1 mom. Genom utfärdad allmän kungörelse underrättar Kungl. Maj:ts befallningshafvande i början af hvart

jKung!. Maj:ts Nåd.

Nuvarande lydelse:

af hvart och ett år de skattskyldige om de personer, hvilka komma att inom hvarje ort såsom ordförande leda bevillning sberedning ens arheten för samma år, samt om de särskilda beredning sdistrikt, däruti länet blifvit indeladt, hvarjämte Kungl. Maj:ts befallningshafvande meddelar föreskrift om det antal beredning sledamöter, som inom hvarje beredningsdistrikt skall väljas, samt om hvad i öfrigt vid dessa val bör iakttagas. TJti denna kungörelse erinras vederbörande om skyldigheten att aflämna de uppgifter, som i afseende på den förestående bevillningstaxeringen skola meddelas, samt om påföljden för uraktlåtenhet därutinnan, hvarjämte underrättelse meddelas om tid och ställe för uppgifternas aflämnande äfvensom därom, att skattskyldig, som önskar upplysning rörande beskaffenheten af honom åliggande uppgiftsskyldighet och sättet för dess fullgörande, äger att för sådant ändamål hänvända sig till vederbörande bevillning sberednings ordförande.

2 mom. Val af ledamöter och suppleanter i bevillningsberedningen skola förrättas före den 15 februari; börande genast efter valförrättningens slut den, som därvid fort ordet, om valet underrätta ej mindre de valde än ordföranden i beredningen.

Proposition N:o 47.

Föreslagen lydelse:

och ett år de ekattskyldige om de personer, hvilka komma att inom hvarje ort såsom ordförande leda och hvilka af Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnats att såsom ledamöter deltaga i taxeringsnämndens arbeten för samma år, samt om de särskilda taxering sdistrikt, däruti länet blifvit indeladt, hvarjämte Kungl. Maj:ts befallningshafvande meddelar föreskrift om det antal ledamöter af taxeringsnämnden, som inom hvarje taxering sdistrikt skall väljas, samt om hvad i öfrigt vid dessa val bör iakttagas. Uti denna kungörelse erinras vederbörande om skyldigheten att aflämna de uppgifter, som i afseende på den förestående bevillningstaxeringen skola meddelas, samt om påföljden för uraktlåtenhet därutinnan, hvarjämte underrättelse meddelas om tid och ställe för uppgifternas aflämnande äfvensom därom, att skattskyldig, som önskar upplysning rörande beskaffenheten af honom åliggande uppgiftsskyldighet och sättet för dess fullgörande, äger att för sådant ändamål hänvända sig till vederbörande taxeringsnämnds ordförande.

2 mom. Val af ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnden skola förrättas före den 15 februari; börande genast efter valförrättningens slut den, som därvid fört ordet, om valet underrätta ej mindre de valde än ordföranden i taxeringsnämnden.

30 Kung!. Maj.-ts Nåd. Nuvarande lydelse:

31 §.

På det bevillning sberedning ens ledamöter må äga tillfälle att inhämta nödig kännedom om sina åligganden, bör erforderligt antal exemplar af denna förordning med därtill hörande instruktion och formulär genom Kungl. Maj:ts befallningshafvandes försorg öfverlämnas i stad till magistraten och på landet till ordföranden i kommunalstämman för att genast efter valet tillhandahållas en hvar af beredningens valde ledamöter. Sådant

Proposition No 47.

Föreslagen lydelse-.

32 §.

Magistratsperson*, kronofogde, häradsskrifvare eller länsman må ej utan laga förfall kunna afsäga sig erhållet förordnande att vara ordförande eller ledamot i taxeringsnämnden.

Hvarje annan person vare skyldig att, såvida han är inom taxering sdistriktet bosatt samt icke de fem nästföregående åren deltagit i taxering sarbetet inom distriktet eller är af laga förfall hindrad, emottaga uppdrag att vara ordförande eller ledamot i taxeringsnämnden.

Inträffar ** för ledamot förfall för inställelse vid utsatt sammanträde, bör sådant ofördröjligen anmälas för ordföranden, så att före sammanträdet suppleant hinner tillkallas.

33 §.

På det taxeringsnämndens ledamöter må äga tillfälle att inhämta nödig kännedom om sina åligganden, bör erforderligt antal exemplar af denna förordning med därtill hörande instruktion och formulär genom Kungl. Maj:ts befallningshafvandes försorg öfverlämnas i stad till magistraten och på landet till ordföranden i kommunalstämman för att genast efter valet tillhandahållas en hvar af taxeringsnämndens

* Jämför 37 § nuy. lyd.

** Jämför 44 § nuv. lyd.

31 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse:

exemplar skall jämväl nyutsedd ordförande i bevillning sberedning tillställas.

I Stockholm tillhandakålles nämnda författning vederbörande ordförande och ledamöter i beredningarna omedelbart af öfverståthållareämbetet.

Föreslagen lydelse:

valde ledamöter och suppleanter. Sådant exemplar skall jämväl tillställas nyutsedd ordförande i taxeringsnämnden och af Kungl. Maj.ts befallning shafvande för ordnad ledamot.

I Stockholm tillhandahålla nämnda författning vederbörande ordförande, ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnderna omedelbart af öfverståthållareämbetet.

32 §.

34 §.

Bevillning sberednings ordförande 1 mom. Taxeringsnämnds ordföåligger särskildt: rande, hvilken är föredragande hos

nämnden, åligger särskildt:

a) att samla, ordna, numrera och granska de för taxeringen aflämnade uppgifter och anmälningar, vidtaga föreskrifna åtgärder för uteblifna eller eljest erforderliga uppgifters införskaffande, därvid bör tillses, att genom infordrande af sådana upplysningar, som i 16 § 1 mom. omförmälas, ledning vinnes för taxering af jämväl sådana skattskyldige, hvilka icke äro pliktige att utan särskild anmaning aflämna uppgifter, samt i öfrigt söka att inhämta upplysningar till ledning för en noggrann och tillförlitlig taxering äfvensom att, då anledning till tillämpning af 25 § förekommer, därom göra anmälan hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande för den åtgärd, som för sådant ändamål må på sagda myndighet ankomma;

b) att bestämma tid och ställe b) att bestämma tid och ställe för beredningens sammanträde samt för taxeringsnämndens sammanträde därom ofördröjligen ej allenast under- samt därom ofördröjligen ej allenast rätta ledamöterna i beredningen, utan underrätta ledamöterna i taxeringsnämnden, utan äfven på lämpligt sätt och i god tid meddela de skattskyldige inom taxering sdistriktet underrättelse; börande sammanträdena utsättas så tidigt, att samtliga taxeringsnämnderna i hvarje län senast den

äfven på lämpligt sätt och i god tid meddela de skattskyldige inom beredning sdistriktet underrättelse; börande beredning ssammanträdena, hvilka på landet alltid skola hållas inom distriktet, utsättas så tidigt, att samtliga

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse:

beredningarna senast den 31 maj må hafva afslutat sina arbeten;

c) att vid beredningens sammanträden föra ordet, tillhandahålla och meddela ledamöterna alla i och för taxeringen erhållna uppgifter och upplysniDgar, med den inskränkning, hvartill stadgandena i 27 § föranleda, i taxeringslängden på behöriga ställen anteckna uppgifternas nummer, uppgiga salu-, hypoteks- och brandförsäkringsvärden å fastigheter äfvensom, därest skattskyldig gjort sig skyldig till försumlighet, hvarom i 24 § förmäles, därom göra anteckning i längden; skolande därjämte särskild förteckning å sådana försumlige taxeringsnämnden meddelas; samt

d) att, då inkommen uppgift å aflöning eller pension eller annan

Föreslagen lydelse:

15 maj och i Stockholm senast den 15 juni må hafva afslutat sina arbeten, hvarjemte iakttages, att sammanträdena hållas inom staden eller distriktet, dock att för landet utsedd taxeringsnämnd äfven må sammanträda i närbelägen stad;

c) att vid taxeringsnämndens sammanträden föra ordet, tillhandahålla och meddela ledamöterna alla i och för taxeringen erhållna uppgifter och upplysningar, med den inskränkning, hvartill stadgandena i 27 § föranleda, i taxeringslängden på behöriga ställen anteckna uppgifternas nummer, uppgifna salu-, hypoteksoch brandförsäkringsvärden å fastigheter äfvensom, därest skattskyldig gjort sig skyldig till försumlighet, hvarom i 24 § förmäles, därom göra anteckning i längden; skolande därjämte särskild förteckning å sådana försumlige meddelas kronans ombud hos pr öfning snämnden;

d) att vid taxeringen efter sorgfällig beredning göra de anmärkningar och framställningar, hvartill han för en behörig taxering finner sig äga anledning;

e) att angående de ärenden, där sådant erfordras, föra protokoll; börande protokollet justeras inför nämnden och justeringen bestyrkas genom å protokollet tecknadt intyg af två ledamöter;

f) att, då inkommen uppgift å aflöning eller pension eller annan

33 Kungl. Maj:ts Nåd. Nuvarande lydelse:

dylik inkomst afser person, som ej är inom distriktet mantalsskriVen, till vederbörande afsända uppgiften eller transsumt af densamma och i senare fallet därom verkställa anteckning å uppgiften.

33 §.

Till bevillningsberedningens ordförande skall å landet häradsskrifvaren och i stad vederbörande tjänsteman senast den 20 april, vid bot af tre kronor för hvarje Överskjutande dag, hafva aflämnat på mantalslängden grundade, enligt fastställda formulär uppställda längder, upptagande samtliga inom beredningens distrikt belägna fastigheter, å hvilka jämlikt 5 § särskilda taxeringsvärden skola sättas, äfvensom fastigheternas ägare Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami.

Proposition No 47.

Föreslagen lydelse: dylik inkomst afser person, som ej är inom distriktet mantalsskrifven, till vederbörande afsända uppgiften eller transsumt af densamma och i senare fallet därom verkställa anteckning å uppgiften;

g) att i rekommenderadt bref med allmänna posten, så fort ske kan, tillsända skattskyldig, hvilkens uppgift icke blifvit vid hans taxering följd, underrättelse att och i hvad mån afvikelse skett och om skälen därför; samt

h) att, då sådant påfordras, afgifva förklaring öfver skattskyldigs besvär angående taxering.

2 mom. Ben af Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnade ledamoten i taxeringsnämnden åligger särskildt att, i den mån sådant påkallas, biträda ordföranden * det förberedande taxering sarbetet.

35 §.

Till taxeringsnämndens ordförande skall å landet häradsskrifvaren och i stad, utom Stockholm, vederbörande tjänsteman senast den 15 mars, vid bot af tre kronor för hvarje Överskjutande dag, hafva aflämnat på mantalslängden grundade, enligt fastställda formulär uppställda längder, upptagande samtliga inom taxeringsdistriktet belägna fastigheter, å hvilka jämlikt 5 § särskilda taxeringsvärden skola sättas, äfvensom fastighe- 1 Afd. 34 Häft. 5

34 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse:

eller i fall, som i 2 § sägs, deras innehafvare. Dessutom böra vid samma tillfälle till beredningens ordförande aflämnas tillräckligt antal tryckta blanketter till taxeringslängden öfver inkomstbevillaingen, uti hvilken enligt fastställdt formulär uppgjorda längd beredningen införer alla de personer, som beredningen anser skyldige att dylik bevillning inom distriktet erlägga. I stad böra beredningarna till dessa längders upprättande och kompletterande åtnjuta nödigt biträde af vederbörande uppbörds- eller annan därtill utsedd tjänsteman.

Senast den 20 mars skola till beredningens ordförande aflämnas, på landet af kommunalstämmas ordförande och i stad, utom Stockholm, genom magistratens försorg, såväl de i 53 § 3 mom. omforma] da afskrifter af nästföregående års taering släng der som äfven de i 51 och 63 §§ omförmälda utdrag af protokollen hos det årets vederbörande taxeringsnämnd och pr öfning snämnd.

I öfverensstämmelse med den för taxeringsmyndigheterna utfärdade särskilda instruktion och under tilllämpning af de i denna förordning stadgade grunder åligger det beredningen att föreslå och uti förberörda längder införa det fastighetsvärde och det inkomstbelopp, för hvilket bevillning skall inom beredningsdistriktet påföras hvarje skattskyldig,

Föreslagen lydelse:

ternas ägare eller i fall, som i 2 § sägs, deras innehafvare. Dessutom böra vid samma tillfälle till taxeringsnämndens ordförande aflämnas tillräckligt antal tryckta blanketter till taxeringslängden öfver inkomstbevillningen, uti hvilken enligt fastställdt formulär uppgjorda längd taxeringsnämnden införer alla de personer, som nämnden anser skyldige att dylik bevillning inom distriktet erlägga. I stad böra taxeringsnämnderna till dessa längders upprättande och kompletterande åtnjuta nödigt biträde af vederbörande uppbördseller annan därtill utsedd tjänsteman.

Före januari månads utgång skola till taxeringsnämndens ordförande aflämnas, på landet af kommunalstämmas ordförande och i stad, utom Stockholm, genom magistratens försorg, de i 39 § 4 mom. och 50 § 3 mom. omförmälda afskrifter af taxeringslängder och pröfningsnämndens särskilda längder för nästföregående år.

I öfverensstämmelse med den för taxeringsmyndigheterna utfärdade särskilda instruktion och under tillämpning af de i denna förordning stadgade grunder åligger det taxeringsnämnden att bestämma och uti taxering släng derna införa det fastighetsvärde och det inkomstbelopp, för hvilket bevillning skall inom taxering sdistriktet påföras hvarje skatt-

35 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o i7.

Nuvarande lydelse:

med iakttagande därvid att uppskattad inkomst af rörelse, yrke eller eljest, allt efter som inkomsten deltager i vägunderhåll eller ej, införes i vederbörlig kolumn, på sätt bilagda formulär n:r 5 utvisar; och bör beredningen därvid följa den inom samma ort senast upprättade mantalslängd, hvilken för sådant ändamål skall, sedan densamma blifvit i föreskrifven tid och ordning granskad, jämte alla därtill hörande uppgifter och handlingar senast den 20 april tillställas ordföranden i ortens bevillningsberedning.

Föreslagen lydelse:

skyldig, med iakttagande därvid, att uppskattad inkomst af rörelse, yrke eller eljest upptages på sätt bilagda formulär n:r 5 utvisar; och bör taxeringsnämnden därvid följa den inom samma ort senast upprättade mantalslängd, hvilken för sådant ändamål skall, sedan densamma blifvit i föreskrifven tid och ordning granskad, jämte alla därtill hörande uppgifter och handlingar senast den 15 mars tillställas ordföranden i ortens taxeringsnämnd.

Taxeringslängderna underskrifvas af taxeringsnämndens ordförande och

ledamöter.

Finnes inom distriktet municipalsamhälle, skola de inom detta samhälle förekommande fastighetsvärden och inkomstbelopp i längderna särskildt angifvas och sammanföras. Om af fastighet endast en del faller inom municipalsamhällets område, skall i anteckningskolumnen anmärkas, huru stor del af fastighetens hela värde belöper å sagda del af fastigheten.

34 §.

Beslut må icke kunnas fattas af bevillning sberedning, som omfattar blott en kommun eller en del däraf, därest icke ordföranden och minst två ledamöter äro närvarande, ej heller af beredning, omfattande två eller flera kommuner, med mindre, utom ordföranden, en ledamot från hvarje kommun är tillstädes; börande i allt fall, då ordinarie ledamot i beredningen är frånvarande, vederbörande suppleant ofördröjligen tillkallas.

36 §.

Beslut må icke kunna fattas af taxeringsnämnd, som omfattar blott en kommun eller en del däraf, därest icke ordföranden och minst två valda ledamöter äro närvarande, ej heller af taxeringsnämnd, omfattande två eller flera kommuner, med mindre, utom ordföranden, en vald ledamot från hvarje kommun är tillstädes; börande i allt fall, då ordinarie ledamot i taxeringsnämnden är frånvarande, vederbörande suppleant ofördröj ligen tillkallas.

36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

Nuvarande lydelse:

Därest vid föreslående af fastighetsvärde eller inkomstberäkning skiljaktighet i meningarna inom beredningen uppstår, skola beloppm upptagas i öfverensstämmelse med den mening, som de flesta ledamöterna yttrat, eller, om rösterna utfalla lika, med den, som ordföranden biträdt; och åligger det ordföranden att i de fall, då hans mening icke gjort sig gällande, uti taxeringslängdens anteckningskolumn särskildt upptaga den taxering, han ansett böra föreslås; varande det jämväl hvar och en af de öfriga ftemfm^sledamöterna obetaget att få sin särskilda mening för taxeringsnämnden anmäld, så vida densamma, skriftligen affattad, till beredningens ordförande aflämnas.

Föreslagen lydelse:

Taxeringsnämnds * vid utlyst sammanträde närvarande ledamöter äga att, om det för taxer ingsförrättningens fortgång erfordras och utsedd suppleant för tillfället icke finnes att tillgå, inkalla annan till ledamot valbar person att i förrättningen deltaga.

Uppstå * * skiljaktiga meningar bland taxeringsnämndens ledamöter och måste omröstning för frågans afgörande anställas, skall denna vara öppen .och den mening blifva gällande, hvilken flertalet bland ledamöterna biträdt, eller, om rösterna utfalla lika, den, som länder till den skattskyldiges förmån. Kan denna grund ej tilllämpas, galle den mening, ordföranden biträder. Det åligger ordföranden att i de fall, då hans mening icke gjort sig gällande, uti taxeringslängdens anteckningskolumn särskildt upptaga den taxering, han ansett böra bestämmas-, varande det jämväl hvar och en af de öfriga ledamöterna obetaget att få sin särskilda mening till protokollet antecknad, så vida densamma, skriftligen affattad, till taxeringsnämndens ordförande aflämnas.

35 §.

Bevillningsberedningens förslag, behörigen summerade, tillika med mantalslängden jämte de till hvardera hörande uppgifter och öfriga handlingar skola senast den 6 juni

Jämför 44 § nuv. lyd. * * Jämför 49 § nuT. lyd.

37 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

af beredningens ordförande aflämnas, i Stockholm till öfverståthållareämbetet och i öfriga städer till magistraten; börande, utom hvad Stockholms stad angår, vid berörda handlingar jämväl fogas de enligt 33 § beredningens ordförande tillhandakomna afskrifter af föregående årets taxeringslängder och protokollsutdrag *. Sagda myndigheter skola senast fjorton dagar före taxeringsnämndens sammanträde kungöra, att ifrågavarande förslag blifvituppgjordt och aflämnadt samt att kännedom om detsammas innehåll kan på angifvet ställe inhämtas; åliggande det i Stockholm öfverståthållareämbetet och i öfriga städer magistraten att till taxeringsnämnden öfverlämna beredningens förslag och mantalslängden jämte alla öfriga enligt denna § till dem aflämnade handlingar.

På landet skola beredningens förslag, behörigen summerade, senast den 6 juni af beredningens ordförande öfverlämnas till kommunalstämmans ordförande, som det åligger ofördröjligen efter mottagandet kungöra, att ifrågavarande förslag blifvit uppgjorda och aflämnade samt att kännedom om deras innehåll kan på angifvet ställe inhämtas. Förslagen skola sedermera af honom till vederbörande kronofogde öfversändas så tidigt, att desamma kunna komma denne till hända tio dagar före taxerings-

* Jämför 39 § 1 mom. föresl. lyd.

38 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

nämndens sammanträde. Mantalslängden med tillhörande uppgifter samt taxeringsuppgifterna och öfriga beredningens ordförande tillhandakomna handlingar skola af honom efter förrättningens slut tillställas vederbörande kronofogde, hvilken det åligger till taxeringsnämnden medföra såväl samtliga dessa handlingar som ock beredningens förslag.

36 §.

Skattskyldig, som är missnöjd med beredningens förslag, äger att hos taxeringsnämnden uppgifva de skäl och styrka de förhållanden, på grund hvaraf han anser detta förslag böra ändras eller ogillas.

37 §.*

Magistratsperson, kronofogde eller länsman må ej utan laga förfall kunna afsäga sig erhållet förordnande att vara ordförande i bevillningsberedningen.

Hvarje annan inom beredningsdistriktet bosatt person vare skyldig att, såvida han icke de fem nästföregående åren deltagit i distriktets bevillningsberedning eller är af laga förfall hindrad, emottaga uppdrag att vara ordförande eller ledamot i be-

Jämför 32 § föresl. lyd.

39 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

redningen. Utom distriktet bosatt person är icke utan sitt eget medgifvande skyldig att sådan befattning sig åtaga.

38 §. *

Där ordföranden i bevillningsberedningen, utan att af laga förfall vara hindrad, icke vidtager erforderliga åtgärder för beredningens sammanträde eller underlåter att inom föreskrifven tid aflämna beredningens förslag och öfriga handlingar, vare han förfallen till böter af femtio kronor. Infinner han sig icke å den af honom för beredningens sammanträde utsatta ort och tid, böte tjugufem kronor. Ledamot af beredningen eller tillkallad suppleant, som utan laga förfall från sammanträdet uteblifver, böte tio kronor.

39 §.

Ordförande i bevillningsberedning skall jämväl inställa sig hos taxeringsnämnden för samma ort samt äger, äfven om han är vald till ledamot af nämnden, åtnjuta traktamentsersättning under tiden för sin närvaro vid nämnden med sex kronor om dagen och kostnadsersättning för sin resa till och från nämndens sammanträdesort, då resan sker med skjuts, efter tre kronor för milen,

* Jämför 40 § 1 mom. föresl. lyd.

40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

men, då resan sker på ångfartyg eller järnväg, med ett belopp, motsvarande i förra fallet afgiften för enkel hyttplats eller, då hytt ej förekommer, en salongsplats och i senare fallet afgiften för plats i första klassens vagn eller, där sådan ej finnes, i andra klassens.

2:o) Taxeringsnämnderna.

40 §.

De på taxering beroende fastighetsvärden och inkomstbelopp bestämmas af den för sådant ändamål utaf de skattskyldige, på sätt nedan stadgas, utsedda taxeringsnämnd *. Taxeringsdistrikts område bestämmes af Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Det utgöres i allmänhet af hvarje särskild stad samt på landet af två, tre eller fyra beredningsdistrikt, men, där Kungl. Maj :ts befallningshafvande pröfvar sådant nödigt, må sistnämnda antal ökas eller minskas äfvensom större stad fördelas i flere taxeringsdistrikt. Hvart och ett taxeringsdistrikt har sin taxeringsnämnd, hvilken bör hålla sina sammanträden inom staden eller distriktet; dock må för landet utsedd taxeringsnämnd äfven sammanträda i närbelägen stad.

41 §.

Efter därtill af städernas magistrater samt kronofogdarne och härads-

Jämför 28 § föresl. lyd.

41 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

skrifvarne för det löpande året uppgjorda förslag, som före april månads utgång skola till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet insändas, bestämmer Kungl. Maj:ts befallningshafvande viss tid, efter den 20 juni, samt ställe för taxeringsnämndernas sammanträden. Därvid bör tillses, att på landet vederbörande kronofogde och häradsskrifvare må kunna öfvervara hvarje taxeringsnämnds sammankomst samt att de bemälda nämnder åliggande taxeringsförrättningar senast den 20 juli kunna vara afslutade.

42 §.

Så fort sig göra låter utfärdar Kungl. Maj:ts befallningshafvande allmän kungörelse angående anställande af val till ledamöter i taxeringsnämnderna samt tid och ställe för nämndernas sammanträden. Denna kungörelse bör jämväl innehålla bestämda föreskrifter om hvad vederbörande tjänstemän samt de skattskyldige hafva att med hänsyn till dessa nämnder iakttaga, äfvensom angående samma nämnders och deras ledamöters åligganden. Senast inom fjorton dagar efter den, då denna kungörelse blifvit på vanligt sätt i församlingen offentliggjord, utlyses å landet kommunalstämma för anställande af omförmälda val. I stad förrättas valen inför magistraten af

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami, 1 Afd, 34 Eäft.

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse

stadens vid allmän rådstuga eller vid val af stadsfullmäktige röstberättigade invånare efter den vid allmänna rådstugan eller val af stadsfullmäktige gällande röstgrund; och skall, då stad är delad i flere taxeringsdistrikt, hvarje distrikt för sig utse sina ledamöter i taxeringsnämnden.

43 §.

På landet bör antalet af hvarje taxeringsnämnds ledamöter vara nio, då taxeringsdistriktet icke utgöres af mera än en kommun. Omfattar åter taxeringsdistriktet två kommuner, skall taxeringsDämnden bestå af tio ledamöter, bland hvilka fem utses af hvardera kommunen; och om tre eller flere kommuner tillhöra samma taxeringsdistrikt, bör hvarje kommun utse i förra fallet fyra och i senare tre ledamöter i detta distrikts taxeringsnämnd.

I stad skall likaledes taxeringsnämnd bestå af nio ledamöter, då taxeringsdistriktet omfattar blott ett beredningsdistrikt. Inbegripas åter två beredningsdistrikt under ett taxeringsdistrikt, skola ledamöterna i taxeringsnämnden vara tio, däraf fem utses från hvartdera beredningsdistriktet; och då taxeringsdistriktet omfattar tre eller flera beredningsdistrikt, utses från hvarje beredningsdistrikt i förra fallet fyra och

4o

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

i det senare tre ledamöter i taxeringsnämnden.

Vid samma tillfälle, som ledamöterna i taxeringsnämnden väljas, bör äfven förrättas val af suppleanter, motsvarande minst hälften af de ordinarie ledamöternas antal, samt ordningen suppleanterna emellan bestämmas.

44 §.

För att vara valbar till ledamot i taxeringsnämnd erfordras att inom taxeringsdistriktet hafva under nästföregående år utgjort fastighets- eller inkomstbevillning; börande åtminstone en af dem, som utses till ledamöter i taxeringsnämnden, hafva deltagit i årets bevillningsberedning. Vid valet skall först denne ledamot och sedan öfrige ledamöter i taxeringsnämnden utses. För öfrigt bör vid ifrågavarande val tillses, att, såvidt möjligt är, såväl fastighetsägare som näringsidkare och löntagare komma att i nämnden äga säte och stämma.

Efter valets förrättande bör den, som därvid fört ordet, om detsammas utgång skyndsamt underrätta, i Stockholm öfverståthållareämbetet och på landet kronofogden, samt därvid tilllika meddela hvilka bland de valde i årets bevillningsberedningar deltagit; skolande i stad magistraten och på landet kronofogden underrätta

44 Kungl. Maj.is Nåd. Fr oposition No 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

de valde ledamöterna och suppleanterna om det dem gifna uppdrag, hvarvid tillika till en hvar af de valde, som icke i beredningen deltagit, skall öfverlämnas ett exemplar af denna förordning.

Den, som valts till ledamot i taxeringsnämnden, är, så vida han icke af laga förfall därifrån hindras, skyldig att detta uppdrag fullgöra.

Inträffadt förfall bör ofördröjligen anmälas för magistraten eller kronofogden, så att före nämndens sammanträde suppleant hinner inkallas.

Ledamot i taxeringsnämnd eller tillkallad suppleant, som utan anmäldt laga förfall uteblifver från nämndens sammanträde, böte fem kronor. Taxeringsnämnds vid utlyst sammanträde närvarande ledamöter äga att, om det för taxeringsförrättningens fortgång erfordras och utsedd suppleant för tillfället icke finnes att tillgå, inkalla annan till ledamot valbar person att i förrättningen deltaga.

TaxeriDgsnämnd får icke träda i verksamhet eller fortsätta sina göromål, så vida icke de närvarande vederbörligen valde eller tillkallade ledamöterna utgöra minst två tredjedelar af det antal, hvaraf nämnden bör bestå.

45 §. 37 §.

Landshöfdingen i länet är berättigad att i taxeringsnämnds öfverläggningar, men icke i besluten del-

Landshöfdingen i länet är berättigad att i taxeringsnämnds öfverläggningar men icke i besluten deltaga.

45 Kungl. Mag ds Nåd. Propositioti No 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

taga. Då landshöfdingen är närvarande, före han ordet; ägande eljest nämnden att inom sig med slutna sedlar välja ordförande, och bör vid sådant val ordet föras af den till lefnadsåren äldste bland nämndens ledamöter.

46 §.

1 mom. Under taxeringsnämnds sammanvaro bör alltid kronoombud vara tillstädes för att efter sorgfällig granskning af bevillningsberedningens förslag göra de anmärkningar och framställningar, hvartill han för iakttagande af kronans rätt finner sig äga anledning. Detta ombud, bvilket det dessutom åligger noga tillse, att anteckningarna i taxeringslängden varda verkställda i öfverensstämmelse med nämndens beslut, förordnas i stad af Kongl. Maj:ts befallningshafvande ; och bör företrädesvis därtill utses den person eller någon af de personer, som enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förordnande deltagit i samma års bevillningsberedning. På landet är kronofogden i orten kronoombud bos taxeringsnämnden.

2 mom. Protokollet bos taxeringsnämnden föres i Stockholm af person, som därtill af öfverståthållareämbetet förordnats, och i öfriga städer af en utaf magistraten utsedd person, så vida icke denna proto-

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse

kollsföring åligger någon viss, där anställd tjänsteman. På landet skall sagda protokoll föras af kronofogden.

Af nämndens beslut föranledda anteckningar i taxeringslängden skola under sammanträdet verkställas på landet af häradsskrifvaren och i stad antingen af den person, magistraten förordnat att i sådant afseende vid bevillningstaxeringen biträda, eller af den tjänsteman, hvars åliggande dessa anteckningars verkställande tillhör; och äro samtlige desse tjänstemän äfvensom vederbörande bevillningsberednings ordförande pliktige att nämnden med upplysningar tillhandagå.

3 mom. * Skulle taxeringsnämnden i ett eller annat hänseende icke iakttaga denna förordnings föreskrifter eller icke verkställa taxeringen i öfverensstämmelse med upplysta och bestyrkta förhållanden, åligger det kronoombudet, häradsskrifvaren och ordföranden i vederbörande bevillningsberedning att sådant genast anmärka. Dylik anmärkning äfvensom nämndens i anledning däraf meddelade yttrande skola i protokollet intagas.

47 §.

Har kronofogde, häradsskrifvare eller annan person, som det åligger

Jämför 40 § 2 mom. föresl. lyd.

4 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagm lydelse:

att enligt 46 § 1 och 2 mom. vara tillstädes och tjänstgöra vid taxeringsnämnds sammankomst, därifrån utan laga förfall uteblifvit efter den för nämndens sammanträde utsatta tid eller har hans dessförinnan inträffade förfall icke blifvit vederbörligen anmäldt, böte han tjugufem kronor.

Därest ordföranden i bevillningsberedningen utan laga förfall från nämndens sammanträde uteblifvit, böte tio kronor.

Kan*, till följd af en eller annan anledning, taxeringsförrättningen icke företagas eller fortgå, bör anmälan därom af nämnden göras hos Ivungl.

Maj:ts befallningshafvande, som då vidtager den åtgärd, förhållandet finnes påkalla.

48 §.

Skulle taxeringsnämnden vid granskningen af bevillningsberedningens förslag finna erforderligt, att från ämbetsverk och myndigheter, styrelser och förvaltningar eller enskilde ytterligare uppgifter och upplysningar inhämtas, skall sådant ske genom kronans ombud hos nämnden.

Därest uppgift eller upplysning, som, vare sig opåmint eller efter anmaning af kronans ombud hos taxeringsnämnd, skolat afgifvas till ledning vid taxeringen, icke meddelats,

Jämför 40 § 3 mom. föresl. lyd.

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse:

åligger det sagda ombud att därom göra anmälan hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som om förhållandet meddelar kronans ombud hos pröfningsnämnden underrättelse samt vidtager den ytterligare åtgärd, hvartill anledning kan förefinnas.

49 §. *

Uppstå skiljaktiga meningar bland taxeringsnämndens ledamöter och måste omröstning för frågans afgörande anställas, skall denna vara öppen och den mening blifva gällande, hvilken flertalet bland ledamöterna biträdt, eller, om rösterna utfalla lika, den, som länder till den skattskyldiges förmån. Kan denna grund ej tillämpas, galle den mening, ordföranden biträder.

50 §.

Taxeringsnämnds sammankomster hållas inom slutna dörrar; dock är skattskyldig berättigad att inför nämnden företräda för att meddela upplysningar rörande taxeringen, i hvad den honom angår.

51 §.

Så vidt utan hinder för taxeringsforrättningens fortgång sig göra låter, bör begärd upplysning om den af taxeringsnämnden skattskyldig på-

Föreslagen lydelse:

38 §.

Taxeringsnämnds sammankomster hållas inom slutna dörrar; dock är skattskyldig berättigad att inför nämnden företräda för att meddela upplysningar rörande taxeringen, i hvad den honom angår.

Så vidt utan hinder för taxeringsförrättningens fortgång sig göra låter, bör begärd upplysning om den af taxeringsnämnden skattskyldig påförda taxeringen honom på stället meddelas.

Jämför 36 § föresl. lyd.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N.o 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

förda taxering honom på stället meddelas.

Dessutom och på det hvar och en skattskyldig må komma i tillfälle att erhålla kännedom om de hos taxeringsnämnden skedda ändringar i bevillningsberedningens förslag, åligger det den, som fört nämndens protokoll, att, senast fjorton dagar efter det taxeringsförrättningarna inom fögderi eller stad blifvit afslutade, aflämna, i Stockholm till öfverståthållareämbetet, i öfriga städer till magistraten och på landet till kommunalstämmans ordförande, för hvarje kommun på landet och hvarje beredningsdistrikt i stad utskrida utdrag af sagda protokoll, utvisande alla af nämnden beslutade förändringar uti och tillägg till beredningens förslag. Dessa protokollsutdrag skola under viss bestämd och vederbörligen kungjord tid, som icke må understiga fjorton dagar, på lämpligt och därvid äfven tillkännagifvet ställe hållas de skattskyldige till hända.

52 §.

Justeringen af det hos taxeringsnämnden förda protokoll skall verkställas inför nämnden eller senast åtta dagar efter nämndens sammanträde inför ordföranden jämte minst två af nämnden utsedde ledamöter.

Justeringen bestyrkes genom å protokollet tecknadt intyg af nämndens

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 34 Häft.

.-ty

M , I

50 Kungl. Majds Nåd.

Nuvarande lydelse:

ordförande och två ledamöter. Så snart de i 51 § omförmälda protokollsutdrag äro utskrida, bör protokollet aflämnas till den tjänsteman, som det tillhört att anteckningarna i taxeringsår!gden verkställa. Denna längd underskrifves af både nyssbemälde tjänsteman och kronoombudet, hvarjämte riktigheten af däruti skedda, på taxeringsnämndens beslut grundade anteckningar äfven vitsordas af ordföranden och två ledamöter i samma nämnd.

53 §.

Proposition No 47.

Föreslagen lydelse:

39 §.

1 mom. Senast fem dagar efter det taxeringsnämndens förrättningar afslutats, skall taxeringsnämndens ordförande, på landet till häradsskrifvaren och i stad till vederbörande tjänsteman öfverlämna de upprättade taxering släng derna jämte mantalslängden med till densamma hörande uppgifter och öfriga handlingar äfvensom taxeringsnämndens protokoll; hörande, utom hvad Stockholms stad angår, därvid jämväl fogas de enligt 35 § taxeringsnämndens ordförande tillhan dakomna af skrifter af taxering slängder och pröfning snämndens särskilda längder för föregående året.*

Inom samma tid skall taxeringsnämndens ordförande till Kungl. Maj:ts befallningshafvande insända de skrijtliga uppgifter och upplysningar,

Jämför 35 § nuv. lyd.

Öl

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.

Nuvarande lydelse:

1 inom. Sedan taxeringsnämndernas förrättningar inom stad eller fögderi afslutats, skall i stad vederbörande tjänsteman och på landet häradsskrifvaren ofördröjligen uträkna samt i taxeringslängden införa de bevillningsafgifter, som på grund af taxeringsnämndernas beslut skola påföras.

2 mom. Senast den 15 augusti skola taxering sprotokoll och längder med sammandrag jämte tillhörande handlingar äfvensom afskrifterna af föregående årets taxeringslängder till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet insändas, på landet omedelbart af vederbörande häradsskrifvare och i stad genom magistratens försorg; varande i annat fall den tjänsteman, hvars försumlighet föranledt inträffadt dröjsmål, förfallen till böter af tre kronor för hvarje dag, hvarmed ofvan bestämda tid öfverskrides.

I Stockholm bör den tjänsteman, som det tillhör att anteckningarna i taxeringslängden verkställa, inom

Föreslagen lydelse:

som aflämnats till ledning vid taxeringen.

2 mom. Efter emottagande af taxering släng derna åligger det på landet häradsskrifvaren och i stad vederbörande tjänsteman ej mindre att ofördröjligen uträkna och i taxeringslängden införa de bevillningsafgifter, som på grund af taxeringsnämndernas beslut skola påföras, samt summera längderna, än äfven att genom granskning af taxering släng derna efterforska möjligen förelupen missskrifning eller annan o-riktig anteckning och till kronans ombud hos pröfningsnämnden skriftligen framställa de anmärkningar, hvartill granskningen gifvit anledning.

3 mom. Före den 20 juni skola taxering släng derna med sammandrag och mantalsläng derna jämte tillhörande handlingar äfvensom afskrifterna af taxeringslängder och pr öfning snämndens särskilda längder för föregående året till Kungl. Maj:ts befallningshaf'-, vande i länet insändas, på landet omedelbart af vederbörande häradsskrifvare och i stad genom magistratens försorg; varande i annat fall den tjänsteman, hvars försumlighet föranledt inträffadt dröjsmål, förfallen till böter af tre kronor för hvarje dag, hvarmed ofvan bestämda tid öfverskrides.

I Stockholm bör den tjänsteman, som det tillhör att anteckningarna i taxeringslängden verkställa, senast

52 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

Nuvarande lydelse:

samma tid och vid enahanda äfventyr till öfverståt hållareämbetet inlämna taxering sprotokoll och längder med tillhörande handlingar.

3 mom. Afskrift af taxeringslängderna, i hvad de angå hvarje särskild kommun på landet, skall jämväl senast den 15 augusti af häradsskrifvaren tillställas vederbörande kommunalstämmas ordförande för att genom hans försorg i den ordning, som i 51 § föreskrifves, hållas de skattskyldige tillhanda; börande afskriften sedermera af ordföranden förvaras för att, på sätt i 33 § stadgas, öfverlämnas till ordföranden i påföljande årets bevillning sberedning.

I stad, utom Stockholm, skall genom magistratens försorg afskrift af taxeringslängderna för hvarje särskilt beredning sdistrikt i samma ordning hållas de skattskyldige tillhanda samt påföljande år öfverlämnas till vederbörande ordförande i det årets bevillning sberedning ar.

Föreslagen lydelse:

den 15 augusti och vid enahanda äfventyr till öfverståthållareämbetet inlämna taxering släng der med tillhörande handlingar.

4 mom. Afskrift af taxeringslängderna, i hvad do angå hvarje särskild kommun på landet, skall jämväl före den 20 juni af häradsskrifvaren tillställas vederbörande kommunalstämmas ordförande, hvilken det åligger att under viss bestämd och vederbörligen kungjord tid, som icke må understiga fjorton dagar, på lämpligt och därvid äfven tillkännagifvet ställe hålla afskriften de skattskyldige tillhanda; börande afskriften sedermera af ordföranden förvaras för att, på sätt i 35 § stadgas, öfverlämnas till ordföranden i påföljande årets taxeringsnämnd.

I stad, utom Stockholm, skall genom magistratens försorg afskrift af taxeringslängderna för hvarje särskilt taxer in g sdistrikt i samma ordning hållas de skattskyldige tillhanda samt påföljande år öfverlämnas till vederbörande ordförande i det årets taxeringsnämnder.

40 §.

1 mom. * Där ordföranden i taxeringsnämnden, utan att af laga förfall vara hindrad, icke vidtager erforderliga åtgärder för taxeringsnämndens sammanträde eller under-

Jämför 38 § nuv. lyd.

53 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

låter att inom föreskrifven tid affinna taxeringsnämndens längder och öfriga handlingar, vare han förfallen till böter af femtio kronor. Infinner han sig icke å den af honom för taxeringsnämndens sammanträde utsatta ort och tid, böte tjugofem kronor. Ledamot af taxeringsnämnden eller tillkallad suppleant, som utan laga förfall från sammanträdet uteblifver, böte tio kronor.

2 mom. * Anser ordföranden, att taxeringsnämnden i ett eller annat hänseende icke iakttager denna förordnings föreskrifter eller icke verkställer taxeringen i öfverensstämmelse med upplysta och bestyrkta förhållanden, åligger det honom att sådant genast anmärka. Dylik anmärkning äfvensom nämndens i anledning däraf meddelade yttrande skola i protokollet intagas.

3 mom. ** Kan till följd af en eller annan anledning taxeringsförrättningen icke företagas eller fortgå, bör anmälan därom af taxeringsnämndens ordförande göras hos Kungl. Majrts befallningshafvande, som då vidtager den åtgärd, förhållandet anses påkalla.

54 §.

Innan taxeringsnämnden upp

Innan taxeringsnämnden upp- Innan taxeringsnämnden upplöses, skall nämnden bland sina med- löses, skall nämnden bland sina med-

* Jämför 46 § 3 mom. nuv. lyd. ** Jämför 47 § nu v. lyd.

54 Kungl. Maj:ts Nåd.

Nuvarande lydelse: lemmar föreslå i Stockholm fyra, men i öfriga städer och på landet tre personer till ledamöter i samma års pröfningsnämnd, hvarvid bör tillses, att, såvidt möjligt är, bland de föreslagna finnas såväl fastighetsägare som näringsidkare och löntagare.

Om de personer, som sålunda hlifvit af taxeringsnämnden föreslagna att enligt stadgandet i 57 § utses till ledamöter i pröfningsnämnden, skall i Stockholm taxeringsnämnds ordförande, i öfriga städer magistraten och på landet kronofogden ofördröjligen meddela Kungl. Maj:ts befallningshafvande underrättelse.

55 §.

1 mom. Skattskyldig, som icke åtnöjes med vederbörande taxeringsnämnds beslut, i hvad honom rörer, så ock vederbörande kommun eller vägstyrelse, som är missnöjd med taxeringsnämnds beslut, må däri söka ändring hos pröfningsnämnden genom besvär, hvilka, skriftligen affattade, skola senast innan klockan tolf å fjortonde dagen före den, då pröfningsnämnden sammanträder, eller, om fjortonde dagen är helgdag, å nästföljande dag till Kungl. Maj:ts befallningshafvande ingifvas; dock att besvär mot beslut af taxeringsnämnd i Stockholms stad må ingifvas senast klockan tolf å åttonde dagen f öre pröfningsnämndens sammanträde, eller,

Fr oposition No 47.

Föreslagen lydelse:

lemmar föreslå två personer till ledamöter i samma års pröfningsnämnd, hvarvid bör tillses, att, såvidt möjligt är, en är fastighetsägare och den andre näringsidkare eller löntagare ; skolande förslaget i nämndens protokoll intagas och bestyrkt utdrag af protokollet i denna del af nämndens ordförande ofördröjligen till Kungl. Maj:ts befallningshafvande insändas.

42 §.

1 mom. Skattskyldig, som icke åtnöjes med vederbörande taxeringsnämnds beslut, i hvad honom rörer, så ock vederbörande kommun eller vägstyrelse, som är missnöjd med taxeringsnämnds beslut, må däri söka ändring hos pröfningsnämnden genom besvär, hvilka, skriftligen affattade, skola senast före klockan tolf på dagen i hvarje lån den 15 juli och i Stockholm den 31 augusti eller, om då är helgdag, nästföljande dag till Kungl. Maj:ts befallningshafvande ingifvas; börande de skattskyldige genom den i 45 § om förmälda kungörelsen härom erinras.

55 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse:

om åttonde dagen är helgdag, ä nästföljande dag; börande de skattskyldige genom den i 58 § omförmälda kungörelse härom erinras.

2 mom. Enahanda municipalsamhälle i fråga värde belöper leta område.

3 ro) Pröfning snämnderna.

56 §.

För att granska taxeringarna samt pröfva och afgöra anförda besvär eller annars framställda anmärkningar i anledning af taxeringsnämndernas vidtagna åtgärder och beslut skall en pröfningsnämnd årligen under senare hälften af september månad sammanträda för hvart och ett län i länets residensstad och för Stockholms stad i Stockholm; ägande denna nämnd att, efter tagen erforderlig kännedom om hvad taxeringslängder samt protokoll äfvensom aflämnade uppgifter innehålla och noggrann pröfning af alla nämnden underställda frågor och förhållanden, meddela sådana rättelser och ändringar i eller göra sådana tillägg till den verkställda taxeringen, hvilka finnas af rättvisa och billighet samt en författningsenlig och jämlik beskattning påkallade.

57 §.

Pröfningsnämnd skall bestå af tjugu, högst trettio ledamöter, hvilka

Föreslagen lydelse:

2: o) Pr öfning snämnderna.

43 §.

För att granska taxeringarna samt pröfva och afgöra anförda besvär eller annars framställda anmärkningar i anledning af taxeringsnämndernas vidtagna åtgärder och beslut skall en pröfningsnämnd årligen sammanträda för hvart och ett län i länets residensstad och för Stockholms stad i Stockholm; ägande denna nämnd att, efter tagen erforderlig kännedom om hvad taxeringslängder samt protokoll äfvensom aflämnade uppgifter innehålla och noggrann pröfning af alla nämnden underställda frågor och förhållanden, meddela sådana rättelser och ändringar i eller göra sådana tillägg till den verkställda taxeringen, hvilka finnas af rättvisa och billighet samt en författningsenlig och jämlik beskattning påkallade.

44 §.

Pröfningsnämnd skall bestå af tio, högst femton ledamöter, hvilka

besvärsrätt,

om huru stor del af en fastighets hela taxeringså den del af fastigheten, som faller inom municipalsamhäl-

56 Kungl. Maj:ts Nåd.

Nuvarande lydelse:

Kungl. Maj:ts befallningshafvande äger utse bland de af taxeringsnämnderna därtill föreslagna personer. Bland ledamöterna i pröfningsnämnden skall minst hälften och i Stockholms stad minst en fjärdedel vara ägare af fast egendom; och böra nämndens ledamöter så utses, att nämnden, såvidt förhållandena medgifva, kommer att utgöras af ett efter beskattningens belopp och mängden af de skattskyldige skäligen lämpadt antal dels näringsidkare och dels löntagare, samt att inom nämnden icke saknas tillförlitlig kännedom om länets särskilda delar, dessas ekonomiska tillstånd och hufvudsakliga näringar.

Den, som till ledamot i pröfningsnämnd blifvit utsedd, men utan vederbörligen anmäldt laga förfall vid nämndens sammankomst sig icke infinner, skall bota tio kronor.

58 §.

Uti därom utfärdad kungörelse uppgifver Kungl. Maj:ts befallningshafvande dem, som till ledamöter i pröfningsnämnden blifvit utsedde, samt underrättar länets invånare om

Proposition No 47.

Föreslagen lydelse:

Kungl. Maj.ts befallningshafvande äger utse bland de af taxeringsnämnderna därtill föreslagna personerna. Bland ledamöterna i pröfningsnämnden skall minst hälften och i Stockholms stad minst en fjärdedel vara ägare af fast egendom; och böra nämndens ledamöter så utses, att nämnden, så vidt förhållandena medgifva, kommer att utgöras af ett efter beskattningens belopp och mängden af de skattskyldige skäligen lämpadt antal dels näringsidkare och dels löntagare, samt att inom nämnden icke saknas tillförlitlig kännedom om länets särskilda delar, dessas ekonomiska tillstånd och hufvudsakliga näringar.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande utser i enahanda ordning jämväl suppleanter till antal motsvarande minst hälften af antalet ordinarie ledamöter i nämnden.

Den, som blifvit till ledamot i pröfningsnämnd utsedd eller i stället för ordinarie ledamot inkallad, men utan vederbörligen anmäldt laga förfall vid nämndens sammankomst sig icke infinner, skall bota femtio kronor.

45 §.

Uti därom utfärdad kungörelse uppgifver Kungl. Maj:t befallningshafvande dem, som till ledamöter och suppleanter i pröfningsnämnden blifvit utsedde, samt underrättar lä-

57 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse:

tid och ställe för nämndens sammanträde; och åligger det Kungl. Maj:ts befallningshafvande att i god tid låta ett exemplar af denna kungörelse en hvar af nämndens ledamöter tillställas, hvarjemte genom sagda myndighets försorg förteckning öfver de inkomna besvärsskrifterna med kortfattad redogörelse för de i besvären gjorda yrkanden bör, så fort ske kan, till ledamöterna öfversändas; dock att sådan förteckning icke erfordras för ledamöterna i Stockholms stads pröfningsnämnd.

Föreslagen lydelse:

nets invånare om tid och ställe för nämndens sammanträde; slcolande tiden bestämmas sålunda, att nämndens arbeten må vara afslutade i hvarje län senast den 10 augusti och i Stockholm senast den 31 oktober/ och åligger det Kungl. Maj:ts befallningshafvande att i god tid låta ett exemplar af denna kungörelse en hvar af nämndens ledamöter och suppleanter tillställas, hvarjämte genom Kungl. Majrts befallningshafvandes försorg förteckning öfver de inkomna besvärsskrifterna med kortfattad redogörelse för de i besvären gjorda yrkandena bör, så fort ske kan, till ledamöterna och suppleanterna öfversändas; dock att sådan förteckning icke erfordras för Stockholms stads pröfningsnämnd.

59 §• 46 §.

Vid pröfningsnämndens sammankomster skall landshöfdingen i länet vara ordförande, med rättighet att deltaga i nämndens öfverläggningar, men icke i dess beslut i annat fall än nedan sägs. Är landshöfdingen hindrad att dessa sammankomster bevista, äge nämnden att själf genom val med slutna sedlar bland sina ledamöter utse ordförande, och bör vid sådant val ordet föras af den till lefnadsåren äldste bland nämndens ledamöter.

Uppstå under pröfningsnämndens öfverläggningar skiljaktiga meningar bland nämndens ledamöter och måste till följd däraf omröstning anställas, skall omröstningen vara öppen och den mening blifva gällande, hvilken flertalet bland ledamöterna biträdt, eller, om rösterna utfalla lika, den, som länder till den skattskyldiges förmån. Kan denna grund ej tillämpas’ galle den mening, som biträdes af ordföranden.

Bill. till Biksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Ajd. 34 Höft. 8

58 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

60 §. 47 §.

Såsom kronans ombud och för upplysningars meddelande bör landskamreraren samt för Stockholm kamreraren vid öfverståthållareämbetets afdelning för uppbördsärenden öfvervara pröfningsnämndens sammankomster med skyldighet att efter sorgfällig beredning göra de anmärkningar och framställningar, hvartill han för iakttagande åt kronans rätt och i öfrigt för en behörig taxering finner sig äga anledning.

För granskning af afgifna taxeringsuppgifter, taxer ing släng derna och hos pr öfning snämnden anförda besvär må, om och i den mån Kungl. Maj:ts befallningshafvande pröfvar sådant nödigt, landskamrerare erhålla ledighet från öfriga med tjänsten förenade göromål under tiden efter det taxering shandling ärna från häradsskrifvaren eller magistraten, enligt stadgandet i 39 §, till Kungl. Maj:ts befallningshafvande inkommit och till dess pröfningsnämndens sammanträde afslutats.

61 §.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande äger, där så anses erforderligt, kalla bevillning sberednings ordförande äfvensom kronans ombud hos taxeringsnämnd och häradsskrifvare att, för upplysningars meddelande, före och under pröfningsnämndens sammankomst infinna sig å den ort, där nämnden sammanträder.

48 §.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande äger, där så anses erforderligt, kalla taxeringsnämnds ordförande att, för upplysningars meddelande, före och under pröfningsnämndens sammankomst infinna sig å den ort, där nämnden sammanträder.

59 Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 47.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

62 §.

Protokollet vid pröfningsnämndens aammankomater förea och de af nämndena bealut föranledda anteckningar i taxeringslängderna samt i den uti 63 § om förmälda särskilda längd verkställas af den eller de personer, som Kungl. Maj :ts befallningshafvande därtill förordnat. Sådant förordnande får icke meddelas åt någon, som i annan egenskap skall hos pröfningsnämnden vara tillstädes.

J usteringen af det hos pröfningsnämnden förda protokoll skall verkställas inför nämnden eller senast fjorton dagar efter nämndens sista sammanträde inför ordföranden jämte minst två af nämnden därtill utsedde ledamöter, hvilka skola inställa sig på ordförandens kallelse. Justeringen bestyrkes genom ett af nämndens ordförande och två ledamöter å protokollet tecknadt intyg.

63 §.

1 mom. Alla pröfningsnämndens beslut skola upptagas i nämndens protokoll, där jämväl, i händelse skattskyldig underlåtit att afgifva honom enligt 22 § af kronans ombud hos nämnden affordrad uppgift eller upplysning, anteckning om sådan försumlighet bör ske. Fastighets- och

49 §.

Protokollet vid pröfningsnämndens sammankomster föres och de af nämndens beslut föranledda anteckningar i taxeringslängderna samt i den uti 50 § omförmälda särskilda längd verkställas af den eller de personer, som Kungl. Maj:ts befallningshafvande därtill förordnat. Sådant förordnande får icke meddelas åt någon, som i annan egenskap skall hos pröfningsnämnden vara tillstädes.

Justeringen af det hos pröfningsnämnden förda protokollet skall verkställas inför nämnden eller senast fjorton dagar efter nämndens sista sammanträde inför ordföranden jämte kronans ombud och minst två af nämnden därtill utsedde ledamöter, hvilka skola inställa sig på ordförandens kallelse. Justeringen bestyrkes genom ett af nämndens ordförande och två ledamöter å protokollet tecknadt intyg.

50 §.

1 mom. Alla pröfningsnämndens beslut skola upptagas i nämndens protokoll, där jämväl, i händelse skattskyldig underlåtit att afgifva honom enligt 22 § af kronans ombud hos nämnden affordrad uppgift eller upplysning, anteckning om sådan försumlighet bör ske. Fastighets- och

60 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse:

inkomsttaxering, som till följd af pröfningsnämndens beslut tillkommit eller blifvit fastställd annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall upptagas i särskild längd, däruti de protokollsparagrafer, som innehålla dylika beslut, böra angifvas. Kronoombudet åligger att med sin underskrift å såväl taxeringslängderna som nyssnämnda särskilda längd vitscfrda däruti, enligt pröfningsnämndens beslut, införda förändringar eller gjorda tillägg. Den*, som fört pröfningsnämndens protokoll, åligger att i Stockholm till öfverståthållareämbetet och i länen till vederbörande magistrater eller kommunalstämmors ordförande före oktober månads utgång, vid bot af fem kronor för hvarje dag, hvarmed den sålunda bestämda tiden öfverskrides, aflämna för hvarje beredningsdistrikt i stad och hvarje kommun på landet utskrida utdrag af nämnda protokoll, utvisande alla af pröfningsnämnden beslutade förändringar uti och tillägg till de af taxeringsnämnderna vidtagna taxeringsåtgärder. Dessa protokollsutdrag, hvilka jämväl skola innehålla underrättelse om hvad den, som med pröfningsnämndens beslut icke åtnöjes, har att iakttaga, skola hållas de skattskyldige till hända under viss tid af minst fjorton dagar, hvarom kungörelse bör på vanligt sätt ofördröj-

Föreslagen lydelse:

inkomsttaxering, som till följd af pröfningsnämndens beslut tillkommit eller blifvit fastställd annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall upptagas i särskild längd, däruti de protokollsparagrafer, som innehålla dylika beslut, böra angifvas. Kronoombudet åligger att med sin underskrift å såväl taxeringslängderna som nyssnämnda särskilda längd vitsorda däruti, enligt pröfningsnämndens beslut, införda förändringar eller gjorda tillägg.

Jämför 50 § 3 mom. föresl. lyd.

61 Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

Nuvarande lydelse:

ligen utfärdas; börande, utom hvad Stockholm angår, i denna kungörelse upptagas namn och hemvist för de skattskyldige, i afseende å hvilkas taxering pröfningsnämnden vidtagit ändring. På sätt i 33 § stadgas, skola nyssnämnda protokollsutdrag påföljande år öfverlämnas till vederbörande ordförande i det årets bevillningsberedningar.

1 * Stockholm skall utdrag af pröfningsnämndens protokoll, \ hvad det innehåller beslut om ny taxering eller förhöjning i den af taxeringsnämnden verkställda taxering, senast den 15 december vederbörande skattskyldig tillställas.

2 mom. Inom tre veckor efter pröfningsnämndens sista sammanträde skola, utom hvad Stockholms stad angår, taxeringslängder jämte tillhörande handlingar, taxeringsnämndernas protokoll samt de hos pröfningsnämnden förda längder öfversändas till vederbörande häradsskrifvare eller magistrat för debiteringens verkställande.

De i 53 § 3 mom. omförmälda afskrifter af föregående årets taxeringslängder skola hos Kungl. Maj:ts

Föreslagen lydelse :

2 mom. Inom tre veckor efter pröfningsnämndens sista sammanträde skola, utom hvad Stockholms stad angår, taxeringslängder jämte tillhörande handlingar, med undantag af uppgifter och upplysningar, som af skattskyldig aflåmnats till ledning för hans egen taxering, taxeringsnämndernas protokoll samt de hos pröfningsnämnden förda längderna genom Kungl. Maj:ts hefällningshafvandes försorg öfversändas till vederbörande häradsskrifvare eller magistrat för debiteringens verkställande.

De i 39 § 3 mom. oraförmälda afskrifterna af taxeringslängder och pröfningsnämndens särskilda längder

* Jämför 60 § 4 mom. föresl. lyd.

62 Krngl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

befallningshafvande kvarstanna för för föregående året skola hos Kungl. att där förvaras. Maj :ts befallningshafvande kvarstanna

för att där förvaras.

3 mom. * Senast den 8 september skall häradsskrifvaren, vid bot af tre kronor för hvarje dag, hvarmed den sålunda bestämda tiden öfverskrides, tillställa vederbörande kommunalstämmors ordförande afskrift af de hos pröfningsnämnden förda längderna, i hvad de angå hvarje särskild kommun på landet. Dessa afskrifter skola hållas de skattskyldige till hända under viss tid af minst fjorton dagar, hvarom kungörelse bör på vanligt sätt ofördröjligen utfärdas; börande i denna kungörelse upptagas namn och hemvist för de skattskyldiga, i afseende å hvilkas taxering pröfningsnämnden vidtagit ändring.

I stad, utom Stockholm, skall genom magistratens försorg afskrift af pröfningsnämndens längder, såvidt staden rörer, i samma ordning hållas de skattskyldiga till hända.

På sätt i 35 § stadgas, skola afskrifterna påföljande år öfverlämnas till vederbörande ordförande i det årets taxeringsnämnder.

4 mom. * I Stockholm skall utdrag af pröfningsnämndens protokoll, i hvad det innehåller beslut om ny taxering eller förhöjning i den af taxeringsnämnden verkställda taxe-

Jämför 63 § 1 mom. nuv. lyd.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47. 63

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

ringen, senast den 10 november vederbörande skattskyldig tillställas.

64 §.

A pröfningsnämndens sammanträdesort icke bosatta ledamöter i denna nämnd samt de kronans ombud hos taxeringsnämnd, häradsskrifvare och bevillning sberedning sordfärande, som på Kungl. Maj:ts befallningshafvandes kallelse från annan ort för upplysningars meddelande före eller under pröfningsnämndens sammankomst sig infunnit, äro berättigade att åtnjuta traktamentsersättning med sex kronor om dagen samt resekostnadsersättning-----deltaga.

51 §.

A pröfningsnämndens sammanträdesort icke bosatta ledamöter i denna nämnd samt de taxering snämndsordförande, som på Kungl. Maj:ts befallningshafvandes kallelse från annan ort för upplysningars meddelande före eller under pröfningsnämndens sammankomst sig infunnit, äro berättigade att åtnjuta traktamentsersättning med femton kronor om dagen samt resekostnadsersättning, då resan sker med skjuts, efter tre kronor för milen, men, då resan sker på ångfartyg eller järnväg, med ett belopp, motsvarande i förra fallet afgiften för enkel hyttplats eller, då hytt ej förekommer, en salongsplats och i senare fallet afgiften för plats i första klassens vagn eller, där sådan ej finnes, i andra klassens.

Enahanda ersättning tillkommer äfven ledamot af pröfningsnämnden, som, på annan ort bosatt, efter kallelse af ordföranden inställer sig för att i protokollsjusteringen deltaga.

65 §. 52 §.

I Stockholms stad skola de åligganden, som Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande inom öfriga delar af riket med hänsikt till pröfningsnämnden fått sig uppdragna, tillhöra öfverståthållareämbetet; kommande äfven, hvad Stockholm beträffar och såvidt härom meddelade före-

64 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

skrifter äro där tillämpliga, alla andra Kungl. Maj:ts befallningshafvande, i afseende på taxeringarna och därmed sammanhängande frågor, tillhörande bestyr att åligga öfverståthållareämbetet, som alltså har att af vederbörande tjänstemän och skattskyldige emottaga enahanda förslag och uppgifter med flera handlingar, som i landsorten skola till Kungl. Maj:ts befallningshafvande aflämnas.

Vid Stockholms stads pröfningsnämnds sammankomst må, då öfverståthållaren icke är tillstädes, underståthållaren i hans ställe vara ordförande.

66 §.

1 mom. Har skattskyldig icke hos pröfningsnämnd öfverklagat taxeringsnämnds beslut, i hvad honom rörer, och varder den hos taxeringsnämnden åsätta taxering af pröfningsnämnden lämnad oförändrad eller nedsatt, må skattskyldig icke emot pröfningsnämnds beslut föra vidare talan än angående höjning af sålunda nedsatt taxering till det af taxeringsnämnden åsätta belopp.

Eljest må — — — — — fråga, hvarom i 55 § 3 mom. sägs, — — — — — som ock de till bevillning sberedningen och, bemälda nämnder i frågan ingifna handlingar — — — — — påkalla.

53 §.

1 mom. Har skattskyldig icke hos pröfningsnämnden öfverklagat taxeringsnämnds beslut, i hvad honom rörer, och varder den hos taxeringsnämnden åsätta taxeringen af pröfningsnämnden lämnad oförändrad eller nedsatt, må skattskyldig icke, utom i fall, som nedan säges, emot pröfningsnämnds beslut föra vidare talan än angående höjning af sålunda nedsatt taxering till det af taxeringsnämnden åsätta beloppet.

Eljest må besvär öfver pröfningsnämnds beslut anföras af skattskyldig, som icke till följd af stadgandet i 24 § förlorat rätt till talan, äfvensom af kronans ombud, af vederbörande kommun eller vägstyrelse eller rörande fråga, hvarom i 42 § 2 mom. sägs, af municipalsamhälle; och skola besvären, ställda till kammarrätten, ingifvas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande före klockan tolf å sista helgfria dag i december månad det år taxeringen ägt rum, vid påföljd att besvären eljest icke varda

KungL Maj.is Nåd. Proposition N:o 47. 65

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

till pröfning upptagna. Sedan öfver inkomna besvär förklaring från vederbörande infordrats och tillsedt blifvit, att vid besvärshandlingarna varda fogade så väl utdrag af taxeringslängd och .beskattningsnämndernas protokoll, i hvad de den öfverklagade taxeringsfrågan angå, som ock de till bemälda nämnder i frågan ingifna handlingar, insänder Kungl. Maj.ts befallningshafvande till kammarrätten samtliga handlingarna med de upplysningar och erinringar, som besvären anses påkalla.

Skattskyldig, hvilkens uppgift angående hans inkomst icke blifvit af taxeringsnämnden följd och till hvilken underrättelse därom icke blifvit under i uppgiften angifven adress i den ordning, som i 27 § 2 mom. föreskrifves, afsänd, i Stockholm före den 1 augusti och annorstädes före den 15 juni, äge ock, därest han ej enligt 24 § förlorat sin talan, att, utan hinder däraf att han icke hos pr öfning snämnden öfverklagat taxeringen, i här ofvan stadgad tid och ordning anföra besvär hos kammarrätten angående sin inkomsttaxering, i hvad denna bestämts till annat belopp eller efter annan fördelningsgrund än den skattskyldige uppgifva.

2 mom. Så snart ofvan stadgade besvärstid gått till ända, öfversänder Kungl. Maj:ts befallningshafvande till kammarrätten förteckning å anförda besvär.

Bill. till Iiiksd. Prof. 1 Sami. 1 Afä. 34 Höft.

66 Kungl. Maj.is Nåd. Nuvarande lydelse:

67 §.

Har skattskyldig blifvit för samma inkomst taxerad å mer än en ort eller har någon taxerats för inkomst å ort, där han icke enligt bestämmelserna -i 12 § varit skattskyldig för något slag af inkomst och ej heller mantalsskrifven, äge han att öfver sålunda vidtagen obehörig taxering hos kammarrätten anföra besvär, hvilka inom natt och år, efter det att bevillning på grund af den obehöriga taxeringen honom affordrats, skola ingifvas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län, där taxeringen ägt rum, hvarefter med ärendet förfares i enahanda ordning, som i 66 § 1 mom. stadgas.

4:o) Allmänna föreskrifter.

68 §.

1 inom. Ordförande i och ledamot af bevillning sberedning samt ledamot af taxeringsnämnd eller pröfningsnämnd må endast den vara, som råder öfver sig och sitt gods samt är i besittning af medborgerligt förtroende.

2 mom. Sådan ordförande och af sitt uppdrag enahanda skydd och försäkra riksdagsman.

Proposition No 47.

Föreslagen lydelse:

54 §.

Har skattskyldig blifvit för samma inkomst taxerad å mer än en ort eller har någon taxerats för inkomst å ort, där han icke enligt bestämmelserna i 12 § varit skattskyldig för något slag af inkomst och ej heller mantalsskrifven, äge han att häröfver hos kammarrätten anföra besvär, hvilka, vid påföljd att besvären eljest icke varda till pröfning upptagna, skola inom natt och år, efter det att bevillning honom affordrats, ingifvas till Kungl. Maj :ts befallningshafvande i län, inom hvithet taxering skett, hvarefter med ärendet förfares i enahanda ordning, som i 53 § 1 mom. stadgas.

Hvad sålunda är föreskrifvet galle jämväl för det fall, att någon obehörigen upptagits såsom skattskyldig för fast egendom.

3:o) Allmänna föreskrifter.

55 §.

1 mom. Ordförande i och ledamot af taxeringsnämnd samt ledamot af pröfningsnämnd må endast den vara, som råder öfver sig och sitt gods samt är i besittning af medborgerligt förtroende.

ledamot åtnjuter i och för utöfningen säkerhet, som rikets grundlagar till-

67 Kungl. Maj:ts Nåd.

Nuvarande lydelse:

69 §.

1 mom. Ordförande i och ledamot af bevillningsberedning, taxeringsnämnd och pröfningsnämnd skall — — — — — samt på heder och samvete föreslå, bestämma och fastställa taxeringen, så att densamma varder i möjligaste måtto jämlik och rättvis.

2 mom. Ordförande i och ledamot af bevillningsberedning, taxeringsnämud och pröfningsnämnd samt kronans ombud hos dylik nämnd och biträdande tjänsteman får icke, utom vid beredningens och vederbörande nämnds sammanträde, yppa innehållet af skattskyldigs meddelade uppgift eller upplysning; och må de under öfverläggningarna inom sagda beredning eller nämnder lämnade upplysningar — —---godtgöra.

Proposition N:o 47.

Föreslagen lydelse:

56 §.

1 mom. Ordförande i och ledamot af taxeringsnämnd och pröfningsnämnd skall vid fullgörandet af sitt uppdrag ställa sig till ovillkorlig efterrättelse de föreskrifter, denna förordning och den till ledning för taxeringsmyndigheterna utfärdade instruktionen innehålla, samt, efter sorgfällig granskning och samvetsgrann pröfning af meddelade uppgifter och för öfrigt upplysta eller kända förhållanden, efter bästa förstånd samt på heder och samvete bestämma och fastställa taxeringen, så att densamma varder i möjligaste måtto jämlik och rättvis.

2 mom. Ordförande i och ledamot af taxeringsnämnd och pröfningsnämnd samt kronans ombud hos pröfningsnämnd äfvensom beskattningsnämnd biträdande tjänsteman får icke, utom vid vederbörande nämnds sammanträde, yppa innehållet af skattskyldigs meddelade uppgift eller upplysning; och må de under öfverläggningarna inom nämnderna lämnade upplysningar och yttrade åsikter rörande enskildes ekonomiska ställning icke på något sätt utspridas. Den häremot bryter vare, därest han på grund af tjänstebefattning erhållit kännedom om det yppade förhållandet, underkastad ansvar såsom för tjänstefel och straffes eljest.

68 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse:

3 mom. Ordförande i och ledamot af bevillning sberedning, taxeringsnämnd och pröfningsnämd skall afträda — — — — — aflöning.

4 mom. Ofvanstående 1, 2 och 3 mom. skola vid hvarje bevillningsberednings, taxeringsnämnds och pröfningsnämnds första sammanträden uppläsas.

70 §.

1 mom. Till ersättning åt ordförandena i bevillning sberedning ärna, till arfvoden åt kronans ombud vid taxeringsnämnd i stad och för protokollsföringen hos sådan nämnd samt för protokollsföringen och andra anteckningar under pröfningsnämndens sammankomster, till kostnad för tryckning eller utskrift af förteckningar öfver de till pröfmDgsnämnden inkomna besvärsskrifter äfvensom till vedergällning för det i samband med taxeringsförrättningarna för öfrigt lämnade biträde af städernas tjänstemän eller andra personer, som icke

Föreslagen lydelse:

med böter från och med tjugufem till och med femhundra kronor.

Har genom sådant yppande af hvad hemligt hållas bort skada uppkommit, vare den felande därjämte skyldig skadan till fullo godtgöra.

3 mom. Ordförande i och ledamot af taxeringsnämnd och pröfningsnämnd skall afträda såväl då fråga förekommer om hans egen, hans föräldrars, barns eller syskons taxering som ock då fråga är om taxering af bolag, hvars styrelse han tillhör, eller af skattskyldig, af hvilkan han uppbär aflöning.

4 mom. Ofvanstående 1, 2 och 3 mom. skola vid hvarje taxeringsnämnds och pröfningsnämnds första sammanträden uppläsas.

57 §.

1 mom. Till ersättning åt ordförandena och de af Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnade ledamöterna i taxeringsnämnderna, till arfvoden för protokollsföringen och andra anteckningar under pröfningsnämndens sammankomster, till kostnad för tryckning eller utskrift af förteckningar öfver de till pröfningsnämnden inkomna besvärsskrifter äfvensom till vedergällning för det i samband med taxeringsförrättningarna för öfrigt lämnade biträde af städernas tj änstemän eller andra personer, som icke äga att vid samma förrätt-

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47. G9

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

äga att vid samma förrättningar be- ningar beräkna rese- och traktaräkna rese- och traktamentsersättning, mentsersättning, må hvarje pröfningsmå hvarje pröfningsnämnd, med un- nämnd, med undantag af Stockdantag af Stockholms stads, för hvil- holms stads, för hvilken nedanståken nedanstående särskilda stadgande ende särskilda stadgande gäller, angäller, använda och fördela högst ett vända och fördela högst ett belopp, belopp, motsvarande tre procent af motsvarande fyra procent af de förde forsta 100,000 kronor, hvartill sta 50,000 kronor, hvartill länets länets hela bevillningssumma efter hela bevillningssumma efter denna denna förordning för året uppgår, förordning för året uppgår, tre profet procent af därpå följande 50,000 cent af därpå följande 100,000 krokronor och en procent af allt hvad be- nor, två procent af därefter följande villningssumman öfverstiger 150,000 100,000 kronor och en procent af

kronor; dock får, om än denna be- allt hvad bevillningssumman öfvervillningssumma sedermera skulle visa stiger 250,000 kronor; dock får, sig öfverstiga dess af pröfningsnämn- om än denna bevillningssumma den beräknade belopp, hvarken någon sedermera skulle visa sig öfverstiga ytterligare, kostnadsersättning eller dess af pröfningsnämnden beräknade vedergällning än den då beviljade belopp, hvarken någon ytterligare för samma år utdelas eller ett sådant kostnadsersättning eller vedergällning öfverskott tagas i beräkning vid be- än den då beviljade för samma år stämmande af enahanda ersättning utdelas eller ett sådant öfverskott och vedergällning under ett följande tagas i beräkning vid bestämmande år, börande vid de särskilda ersätt- af enahanda ersättning och vederningarnas bestämmande afseende fäs- gällning under ett följande år; bötas på. för uppdragets utförande er- rande vid de särskilda ersättningarforderlig skicklighet, tid och arbete, nas bestämmande afseende fästas på Landsstatstjänsteman, som i och för för uppdragets utförande erforderlig tjänsten är skyldig att närvara vid skicklighet, tid och arbete. Landstaxeringsförrättning, äger icke att statstjänsteman, som i och för tjändärför åtnjuta arfvode af bevillningen. sten är skyldig att närvara vid taxe-

ringsförrättning, äger icke att därför åtnjuta arfvode af bevillningen.

2 mom. Angående det för ofvan uppgifna ändamål af pröfningsnämnden anvisade belopp och dess fördelning bör till Kungl. Maj:ts befallningshafvande aflåtas särskildt utdrag af nämndens protokoll, hvarefter det beviljade beloppet i vanlig ordning utbetalas af länets landtränteri och med bifogande af sagda protokollsutdrag i kronoräkenskaperna redovisas.

70 Kungl. Maj.ts Nåd.

Nuvarande lydelse:

3 mom. Till bestridande af kostnaderna för blanketter till taxeringslängder, till ersättning åt ordförandena i bevillning sberedning ärna, till arfvode åt kronans ombud och för protokoll sfär ing en samt andra anteckningar under taxeringsnämndernas och pröfningsnämndernas sammankomster äfvensom till vedergällning för det i samband med taxeringsförrättningarna för öfrigt lämnade biträde af personel-, som icke äga att vid samma förrättningar beräkna traktamentsersättning, må af Stockholms stads pröfningsnämnd användas och disponeras ett belopp, som svarar emot högst eu och en half procent af samma stads efter denna förordning utgående hela bevillningssumma för året; gällande jämväl för bemälda pröfningsnämnd det i 1 mom. af denna § gjorda förbehåll för det fall, att bevillningssumman skulle komma att öfverstiga pröfningsnämndens beräkning. Om det af pröfningsnämnden sålunda beviljade belopp och detsammas fördelning skall underrättelse genom utdrag af nämndens protokoll meddelas statskontoret, hvarifrån beloppet utbetalas.

4 mom. Ersättning med 50 öre arket för den afskrift af taxeringslängderna, hvilken det enligt 53 § 3 mom. åligger häradsskrifvaren att

Proposition N:o 47.

Föreslagen lydelse:

3 mom. Till bestridande af kostnaderna för blanketter till taxeringslängder, till ersättning åt ordförandena och de af öfver ståthallareämbetet förordnade ledamöterna i taxeringsnämnderna, till arfvode åt kronans ombud, till arfvode för anteckningar under taxeringsnämndernas och pröfningsnämndens sammankomster samt för protokollsföringen hos pröfningsnämnden äfvensom till vedergällning för det i saraband med taxeringsförrättningarna för öfrigt lämnade biträde af personer, som icke äga att vid samma förrättningar beräkna traktamentsersättning, må af Stockholms stads pröfningsnämnd användas och disponeras ett belopp, som svarar emot högst två och en half procent af samma stads efter denna förordning utgående hela bevillningssumma för året; gällande jämväl för bemälda pröfningsnämnd det i 1 mom. af denna § gjorda förbehåll för det fall, att bevillningssumman skulle komma att öfverstiga pröfningsnämndens beräkning. Om det af pröfningsnämnden sålunda beviljade beloppet och detsammas fördelning skall underrättelse genom utdrag af nämndens protokoll meddelas statskontoret, hvarifrån beloppet utbetalas.

4 mom. Ersättning med 50 öre arket för de af skrifter af taxeringslängderna, som det enligt 39 § 4 mom. och 50 § 3 mom. åligger härads-

71 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

Föreslagen lydelse:

skrifvaren att till kommunalstämmas ordförande aflemna, samt den i 51 § bestämda rese- och traktan! entskostnadsersättning enligt därå ingifna, vederbörligen granskade räkningar äfvensom godtgörelse till den, hvilken, i anledning af landskamrerare jämlikt 47 § beviljad ledighet från vissa tjänstegöromål, förordnas att samma göromål förrätta, motsvarande landskamrerares tjänstgöring spenning ar, böra, utan sammanblandning med de i föregående tre moment omförmälda taxeringskostnader och arfvoden med flera utgifter, utbetalas för länen af vederbörande landtränteri och för hufvudstaden af statskontoret.

5 mom. Statskontoret åligger att till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länen efter rekvisition utlämna erforderligt antal exemplar af denna förordning äfvensom blanketter till taxeringslängder, jämte sammandrag, samt till pröfningsnämndernas längder, för att genom Kungl. Maj:ts befallningshafvandes försorg vederbörande tillställas. För Stockholms stad ombesörjer öfverståthållareämbetet tryckning och tillhandahållande af blanketter till taxeringslängder.

Nuvarande lydelse:

till kommunalstämmas ordförande affinna, samt den i 39 och 64 §§ bestämda rese- och traktamentskostnadsersättning bär efter granskning af därå ingifna räkningar, utan sammanblandning med de i föregående tre moment omförmälda taxeringskostnader och arfvoden med flera utgifter, utbetalas för länen af vederbörande landtränteri och för hufvudstaden af statskontoret.

71 §.

a

1 mom. Åtal för förseelse, som i 69 § 2 mom. omförmäles, anhängiggöres vid allmän domstol.

Då till följd af uraktlåtet fullgörande af de i denna författning meddelade föreskrifter eller af annan orsak eljest fråga uppstår om tilllämpning af däruti stadgadt böte3ansvar, skall af vederbörande kronoombud, ordförande eller ledamot i bevillning sberedning, taxeringsnämnd

,58 §'

1 mom. Åtal för förseelse, som i 56 § 2 mom. omförmäles, anhängiggöres vid allmän domstol.

Då till följd af uraktlåtet fullgörande af de i denna författning meddelade föreskrifter eller af annan orsak eljest fråga uppstår om tilllämpning af däruti stadgadt bötesansvar, skall af vederbörande kronoombud, ordförande eller ledamot i taxeringsnämnd eller pröfningsnämnd

72 Kung!,. Maj ds Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse:

eller pröfningsnämnd eller annan behörig person anmälan därom göras bos Kungl. Maj ^befallningshafvande, som, efter pröfning af härvid förekommande förhållanden, förordnar om uttagandet af de böter, hvartill en eller annan finnes hafva gjort sig förfallen, samt vidtager de åtgärder, som anmäld försummelse eller uteblifven verkställighet af hvad i denna förordning stadgas för öfrigt kan påkalla.

Förseelse, som i 69 § 2 mom. omförmäles, må ej af allmän åkla-

gare

åtalas, där ej

målsägande den-

samma till åtal angifvit.

2 mom. Den, som icke nöjes åt Kungl. Majrts befallningshafvandes beslut, hvarigenom han, på grund af ofvan åberopade stadganden, blifvit fälld till böter, äger att, med iakttagande af hvad i allmänhet är stadgadt angående böters nedsättning och dylika utslags Överklagande, öfver .det meddelade beslutet anföra besvär hos kammarrätten, hvilka besvär böra vara dit inkomna innan klockan tolf å trettionde dagen efter erhållen del af samma beslut.

3 mom. Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

Föreslagen lydelse:

eller annan behörig person anmälan därom göras hos Kungl. Maj :ts befallningshafvande, som, efter pröfning af härvid förekommande förhållanden, förordnar om uttagandet af de böter, hvartill en eller annan finnes hafva gjort sig förfallen, samt vidtager de åtgärder, som anmäld försummelse eller uteblifven verkställighet af hvad i denna förordning stadgas för öfrigt kan påkalla.

Förseelse, som i 56 § 2 mom. omförmäles, må ej af allmän åklagare åtalas, där ej målsägande densamma till åtal angifvit.

2 mom. Den, som icke nöjes åt Kungl. Maj ds befallningshafvandes beslut, hvarigenom han, på grund af ofvan åberopade stadganden, blifvit fälld till böter, äger att, med iakttagande af hvad i allmänhet är stadgadt angående dylika utslags Överklagande, öfver det meddelade beslutet anföra besvär hos kammarrätten, hvilka besvär böra vara dit inkomna innan klockan tolf å trettionde dagen efter erhållen del af samma beslut.

72 §. 59 §.

Af bevillning sberedning, faxe- Af taxeringsnämnd eller pröfringsnämnd eller pröfningsnämnd be- ningsnämnd behandlad taxeringsfråga handlad taxeringsfråga må icke, till må icke, till följd af gjord anmärk-

7:]

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

följd af gjord anmärkning eller an- ning eller anförda besvär eller af förda besvär eller af annan anled- annan anledning, återförvisas till ning, återförvisas till samma bered- samma nämnds förnyade behandnings eller nämnds förnyade behand- ling. Ej heller må någon förklaling. Ej heller må någon förkla- ringsskyldighet bemälda nämnder ringsskyldighet bemälda beredning åläggas. eller nämnder åläggas.

73 §• 60 §.

1 mom. Inom kammarrättens revisionsafdelning må vid granskning af kronoräkenskaperna anmärkning visserligen framställas beträffande den af vederbörande tjänsteman för skattskyldig uträknade bevillning äfvensom till rättelse däraf, att oriktig person upptagits såsom skattskyldig för fast egendom, men däremot icke i afseende å verkställd taxering, i annan mån än för så vidt den afser skattskyldig medgifven lindring i bevillningen; ägande kammarrätten i anledning af sålunda framställd anmärkning föreskrifva erforderlig rättelse.

2 mom. Om kammarrätten vid pröfning af anförda besvär i taxeringsmål finner, att taxering verkställts å orätt ort eller underlåtits eller ej skett till riktigt belopp å rätt ort, äger kammarrätten, efter vederbörandes hörande, vidtaga erforderliga rättelser i taxering å ort, som vederbör; dock att skattskyldigs hela taxering i sådant fall icke må höjas utöfver hvad taxeringsmyndigheterna bestämt, därest besvären icke innefatta yrkande om sådan höjning. Jämväl må, om någon af kammarrätten befrias från bevillning på den grund, att annan person bort uppföras till utgörande af densamma, kammarrätten öfverflytta taxeringen å denne.

74 §• 61 §.

Den, som icke åtnöjes med kammarrättens utslag i taxeringsmål, äger .att däri hos Konungen söka ändring genom besvär, hvilka före klockan tolf å sextionde dagen efter erhållen del af utslaget skola till finansdepartementet ingifvas tillika med bevis om dagen, då klaganden af utslaget erhöll del; skolande borgen för kostnad och skada icke erfordras.

78 §• 62 §.

1 mom. Besvär, om hvilka i denna förordning förmäles, må jämte tillhörande handlingar kunna, under iakttagande af stadgad tid och ord-

Bih. till BiJcsd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 34 Haft. 10

74 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

ning, på klagandens eget äfventyr i betaldt bref med allmänna posten insändas till den myndighet, till hvilken besvären skola enligt förordningen ingifvas.

2 mom. Den, som vill öfver taxeringsnämnds eller pröfningsnämnds beslut anföra besvär, är berättigad att, då han i sådant afseende anmäler sig hos vederbörande myndighet eller tjänsteman, kostnadsfritt erhålla för dylikt besluts Överklagande erforderligt utdrag af taxeringslängden samt af nämndens protokoll; och må ej heller lösen fordras för andra protokollsutdrag och expeditioner, som till följd af vederbörande nämnders beslut böra utfärdas.

76 §. 63 §.

I de städer, där magistrat ej finnes, skola alla bestyr och åligganden, nämnda myndighet enligt denna förordning fått sig uppdragna, tillhöra stadsstyrelsen.

Debitering, uppbörd, afkortning och redovisning.

77 §. 64 §.

Sedan pröfningsnämndernas förrättningar afslutats, skola de bevillningsafgifter, som enligt föreskrifterna i denna förordning böra utgå för de af taxerings- och pröfningsnämnderna bestämda fastighetsvärden och inkomstbelopp, i författningsenlig ordning debiteras samt utan hinder af anförda besvär öfver taxering eller debitering uppbäras.

78 §. 65 §.

Har skattskyldigs taxering i anledning af anförda besvär öfver pröfningsnämnds beslut blifvit upphäfd eller nedsatt, eller har eljest frihet från eller lindring i bevillning blifvit skattskyldig medgifven, äger den skattskyldige att hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län, hvarest taxeringen skett, på anmälan kostnadsfritt återfå den bevillning, som af honom erlagts utöfver hvad som rätteligen skolat utgå.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 47. 75

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

79 §• 66 §.

Den enligt uppbördsboken hvarje skattskyldig påförda bevillning skall upptagas å hans för samma år utfärdade debetsedel, hvilken bör upptaga:

a) taxeringsvärdet å hvarje den skattskyldiges inom samma socken på landet eller uppbördsdistrikt i stad belägna fasta egendom samt beloppet af den däraf utgående bevillning 5

b) den skattskyldiges uppskattade inkomst af kapital eller arbete, enligt 11 § medgifvet afdrag samt påförd bevillningsafgift.

Dessutom bör debetsedeln innehålla underrättelse om hvad skattskyldig, som vill öfverklaga honom påförd bevillningsafgift, har att i sådant hänseende iakttaga.

80 §■ 67 §.

Uppbörden af bevillningen verkställes vid de allmänna kronouppbördsstämmorna under enahanda kontroll och ansvarighet i afseende å de influtna medlen, som för andra årligen utgående kronoutskylders erläggande och emottagande äro stadgade, i följd hvaraf gällande uppbördsförfattningar skola tillämpas jämväl på bevillningsuppbörden och därmed förenade bestyr.

81 §.

Har skattskyldig, sedan mantalsskrifning förrättats, afstått sin egendom till borgenärer eller efter den 1 maj det år, för hvilket bevillning senast honom påförts, med döden afgått, bör, utan afvaktan af konkursmassans eller stärbhusets utredning, den för honom belöpande och vederbörligen bevakade bevillningen gäldas utaf hans afträdda eller efterlämnade tillgångar.

82 §• 68 §.

Utom den afkortning af påförd Afkortning af bevillning för inbevillning för inkomst af kapital eller komst af kapital eller arbete sker på

76 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

arbete, hvilken föranledes af bristande grund af bristande tillgång i den tillgång till dess gäldande, får afkort- ordning, som i uppbördsreglementet ning äga rum endast af bevillning för stadgas.

lön, pension eller dylik inkomst, som Den för fast egendom utgående genom dödsfall, afsked eller annan or- bevillningen får icke afkortas. sak under årets lopp upphört, i hvilket fall sådan bevillning blott erlägges för den tid, hvarunder löneinkomsten eller andra med tjänstebefattning förenade fördelar af den skattskyldige eller hans rättsinnehafvare åtnjutits.

Sker afkortning och nedgår den inkomst, som varit föremål för bevillning, härigenom till sådant belopp, att frihet från eller lindring i bevillningen enligt 11 § 1 mom. bort åtnjutas, må dylik frihet eller lindring vid afkortningen medgifvas.

Den för fast egendom utgående bevillning får icke afkortas.

Angående sättet för afkortning stadgas i uppbördsreglementet.

83 §. 69 §•

Vid bevillningens redovisande skall hvad gällande instruktioner och författningar stadga rörande redogörelser och räkenskaper för andra till statskontoret ingående årliga skattebidrag tjäna till efterrättelse.

84 §. 70 §.

1 mom. Sammandrag af taxe- 1 mom. Sammandrag af taxeringslängderna, upptagande jämväl ringslängderna, upptagande jämväl den påförda bevillningen och upp- den påförda bevillningen och upprättadt i öfverensstämmelse med här- rättadt i öfverensstämmelse med härvid fogadt formulär, skall årligen vid fogadt formulär, skall årligen för Stockholms stad inom årets slut för Stockholms stad före den 15 nooch för annan stad samt för fögderi vember och för annan stad samt för

77 Kungl. Maji.s Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse:

före den 15 december insändas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

2 mom. På grund af dessa sammandrag och sedan de vid deras granskning anmärkta förhållanden blifvit förklarade eller rättade, böra inom Stockholms stad af därvarande uppbördsverk och inom länen af landskontoren uppgöras särskilda sammandrag öfver hvart och ett läns hela bevillning, hvilka sistnämnda sammandrag, därtill tryckta blanketter genom statskontorets försorg vederbörande tjänstemän tillhandahållas, skola af Kungl. Maj:ts befallningshafvande till nämnda verk insändas före slutet af januari månad påföljande år.

Föreslagen lydelse:

fögderi före den 1 oktober insändas till Kungl Maj:ts befallningshafvande.

2 mom. På grund af dessa sammandrag och sedan de vid deras granskning anmärkta förhållanden blifvit förklarade eller rättade, böra inom Stockholms stad af därvarande uppbördsverk och inom länen af landskontoren uppgöras särskilda sammandrag öfver hvart och ett läns hela bevillning, hvilka sistnämnda sammandrag, därtill tryckta blanketter genom statskontorets försorg vederbörande tjänstemän tillhandahållas, skola af Kungl. Maj:ts befallningshafvande till nämnda verk insändas före den 1 december.

3 mom. Så snart de till statskontoret inkomna sammandragen hunnit därstädes granskas och med enahanda sammandrag för de nästföregångna åren jämföras, bör ett generalsammandrag för hela riket inom statskontoret upprättas samt genom detta verks försorg från trycket utgifvas och med allmänna tidningarna utdelas.

85 §. 71 §.

För den händelse att restantierna å bevillningen inom någon ort skulle, utan att ett sådant förhållande af giltiga orsaker föranledts, uppgå till ett anmärkningsvärdt högt belopp, åligger det statskontoret att låta vidtaga den eller de åtgärder, som finnas vara af omständigheterna påkallade och för restantiernas skyndsamma indrifvande erfordras.

Denna förordning skall tillämpas från och med den 1 januari 1908 till slutet af det år, under hvars lopp ny bevillning af fast egendom samt af inkomst varder af Riksdagen fastställd.

78 Kungl. Mapis Nåd. "Proposition N:o 47.

Instruktion för taxeringsmyndigheterna.

Nuvarande lydelse;

Föreslagen lydelse:

Uppskattning af fast egendoms värde.

1 §• 1 §■

Värdet af fast egendom föreslås Värdet af fast egendom bestämoch bestämmes med ledning af: mes med ledning af:

l:o) jordbruksegendom tillhörande areal i åker, äng, skogs- eller betesmark jämte särskilda förmåner, såsom vattenfall, torfmosse, lastageplats, fiske, som ej är i jordebok särskildt upptaget, m. m. äfvensom utsäde och kreatursbesättning vid egendomen; börande härvid jämväl behörigt afseende föstas vid egendomens läge, de särskilda ägoslagens och skogens beskaffenhet samt beloppet af de grundskatter och öfriga allmänna utskylder, med undantag af bevillningen, hvarmed egendomen är belastad; skolande, då frälseränta förenats med äganderätten till den jord, hvaraf sådan ränta dittills utgått, vid bestämmandet af fastighetens värde detsamma ökas med ett belopp, motsvarande räntans kapitalvärde beräknadt efter 5 procent;

2:o) egendomens vid verkställd värdering för erhållande af lån från hypoteksinrältning antagna värde, så vida sådan värdering skett under nästföregångna fem år och det egendomen därvid åsätta värdet sedermera icke blifvit i väsentlig mån förändradt;

3:o) den för sådan, under loppet af nästföregångna fem år, försåld egendom senast betingade köpeskilling, så vida icke därunder inbegripits godtgörelse för inventarier eller växande gröda, eller köpet afslutats mel-

Kungl. Maj-is Nåd. Proposition No 47. 79

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

lan nära anhöriga, eller vid försäljningen förbehåll gjorts om så kallade undantagsförmåner, eller därvid förekommit andra särskilda omständigheter, som skäligen anses hafva inverkat på köpeskillingens bestämmande utöfver eller under egendomens verkliga värde; börande vid bestämmande af detta värde afseende icke fästas å beskaffenheten af sådana byggnader, som på egendomens afkastning icke hafva något egentligt inflytande, likasom värdet af kreatur, redskap och andra inventarier eller förlag vid jordbruksfastighet icke heller må vid fastighetsvärdets bestämmande tagas i beräkning;

4:o) årliga liyres- eller arrendesumman för uthyrd eller bortarrenderad egendom, så vida icke särskilda förmåner eller åligganden blifvit därunder inbegripna, såsom rättighet till inventariers begagnande, arbetsbiträde från annan egendom och skogsfång utöfver husbehof m. m., eller skyldighet att uppodla, reparera och uppföra byggnader eller utföra andra arbeten å den arrenderade egendomen samt inom kort tid densamma afträda, eller så vida icke, efter hvad vid jämförelse mellan denna och närbelägna egendomar af lika storlek och beskaffenhet sig visar, hyres- eller arrendebeloppet blifvit bestämdt med afseende å slakt- eller andra kända förhållanden mellan ägaren och hyresmannen eller arrendatorn;

5:o) brandförsäkring svärdet å de i stad och på dess område eller i köping och därmed jämförlig ort befintliga egendomars åbyggnad samt å bruks-, kvarn- och fabriksbyggnader på landet äfvensom å andra där uppförda hus och byggnader, hvilka icke begagnas för jordbruket och dess binäringar tillhörande rörelse, samt å sådan åbyggnad på särskilda lustetällen och därmed jämförliga mindre lägenheter, som utgör dessas egentliga värde, så vida icke brandförsäkringsvärdet skulle understiga det belopp, som på grund af andra omständigheter kan anses motsvara de brandförsäkrade husens och byggnadernas verkliga värde;

6:o) läget och arealen af hvar och en i stad, köping eller därmed jämförlig ort belägen egendom med därtill hörande särskilda förmåner.

Då taxering af fast egendom ej kan verkställas enligt här ofvan upptagna grunder, bör egendomens värde upptagas till det belopp, som motsvarar uppskattningsvärdet å andra i närheten belägna jämförliga egendomar, på hvilka dessa grunder kunnat tillämpas; åliggande det vederbörande taxeringsman att vid taxeringen tillämpa den eller dem af här ofvan angifna taxeringsgrunder, som anses bäst leda till egendomens uppskattning till dess verkliga värde.

80 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Då fast egendom, som under sistförflutna fem år blifvit såld eller undergått ofvan omförmälda värdering, uppskattas högre eller lägre än den senast betingade köpeskillingen eller den godkända värderingssumman, så ock då förändring göres i det senast fastställda taxeringsvärdet, böra de särskilda skäl, hvilka därtill föranledt, i taxeringskandlingarna eller nämndens protokoll antecknas. Abyggnader å stadsegendom samt öfriga i femte punkten här ofvan uppräknade hus och byggnader få ej, utan på enahanda sätt tillkännagifven särskild anledning, upptagas till lägre värde än det, för hvilket samma byggnader äro hos allmän brandförsäkringsinrättning emot brandskada försäkrade, ej heller till lägre värde än det, som motsvarar den behållna hyresafkastningen, kapitaliserad efter fem procent.

I de fall, då uti fast egendoms uppskattningsvärde ingå både jordbruksfastighet och sådana byggnader eller inrättningar, hvilka icke begagnas för jordbruket och dess binäringar tillhörande rörelse, skall hela det uppskattade fastighetsvärdet fördelas, så att särskildt utsättes värdet af själfva jordbruksfastigheten med de egendomen tillhörande, för jordbruket och dess ändamål afsedda bostads- och andra byggnader, samt särskildt värdet af alla öfriga byggnader och inrättningar, för hvilka bevillning anses böra utgöras.

2 §■

2 §•

Allmän uppskattning af fast egendom enligt de i bevillningsförordniDgen och denna instruktion föreskrifna grunder skall verkställas år 1898 och sedermera hvart femte år, från nämnda år räknadt.

Allmän uppskattning af fast egendom enligt de i bevillningsförordningen och denna instruktion föreskrifna grunder skall verkställas år 1908 och sedermera hvart femte år, från nämnda år räknadt.

Har under tiden mellan två på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar brandförsäkringsvärdet å byggnader i stad och på dess område eller å öfriga i 1 § 5 mom. af denna instruktion uppräknade hus och byggnader blifvit ökadt eller minskadt, eller fast egendoms värde antingen genom ny- eller tillbyggnader, nya fabriksanläggningar eller andra inrättningar blifvit i betydligare mån förhöjdt eller genom inträffad eldsvåda, vattenflöde eller af annan dylik anledning märkligen förminskats

81 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse: _ Föreslagen lydelse:

i förhållande till dess uppskattade värde, då bör detta värde jämkas efter de förändringar, egendomen undergått.

Det taxeringsvärde, som blifvit fast egendom åsatt under tiden mellan två på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar, bör vid först därefter inträffande sådan taxering å ny o pröfvas.

Uppgår fast egendoms värde icke till 100 kronor, skall detsamma införas endast i den för anteckningar afsedda kolumn i taxeringslängden. Likaså skall endast i nämnda kolumn införas värdet å sådan lägenhet eller byggnad, för hvilka, jämlikt 4 § d) bevillningsförordningen, fastighetsbevillning icke erlägges.

Uppskattning af inkomst af bergsbruk och därtill hörande näringar samt kvarnar och fabriker m. fl. verk och inrättningar.

3 §.

Vid beräkningen af den behållna årliga inkomsten utaf bruk och fabrik samt annan därtill hänförlig inrättning jämföres värdet af där under senast förflutna året tillverkade eller förädlade varor med värdet af härvid använda råämnen, jämte öfriga med dessa varors tillverkning eller förädling förenade kostnader; börande taxeringsmännen om dessa värden och kostnader förskaffa sig tillförlitliga och fullständiga underrättelser.

4 §■

Yid beräkning af den behållna inkomsten af mjöl- och såg- samt Bill. till Biksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Åfd, 34 Käft.

82 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse

andra kvarnar afses ej allenast kvarnarnas storlek och stenparens, ramarnas och sågbladens samt stamparnas och valkarnas antal, utan hufvudsakligen mäld- och skogs- samt vattentillgången jämte tulltäktens belopp och det tillfälle till mjöl- eller brädhandel m. m., som läget och kommunikationsmedlen bereda.

Uppskattning af inkomst genom skeppsrederi, sjöfart, handel, bankrörelse och handtverk samt annan jordbruket icke tillhörande näring.

5 §.

Med ledning af de i afseende på fartyg föreskrifna uppgifter angående läste- eller tontal, byggnadsmaterial och anbringad ångmaskins drifkraft m. m. uppskattas fartygsägarens inkomst eller fraktförtjänst efter fartygets storlek och beskaffenhet samt de, så vidt kändt är, under näst föregångna år verkställda resors äfvensom besörjda varu- och persontransporters förmånlighet.

6 §.

Skeppare, ångfartygsbefalhafvare, styrmän, maskinister samt matroser och andra sjömän taxeras till bevillning för sina inkomster genom

Kimgl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

arfvoden, kaplake och så kallade hyror in. m., äfvensom för värdet af fri kost och andra förmåner efter enahanda beräkningsgrunder, som äro stadgade för den vid industriella foretag eller i enskild tjänst anställda personals inkomstbevillning.

7 §•

Den inkomst, handlande, handtverkare eller annan näringsidkare äger af sin rörelse, uppskattas, med fast afseende å härvid förekommande allmänna eller tillfälliga förhållanden, efter rörelsens beskaffenhet och det belopp, hvartill den årliga varuomsättningen eller tillverkningen uppgår, antalet af de vid rörelsen biträdande eller använda personer, dessas befattningar och lönevillkor, afsättnings- och arbetstillfällen, handelsbodars och verkstäders läge jämte öfriga omständigheter, som anses inverka .på förmånligheten af idkad handel eller annan näring. Skulle taxeringsmännen sakna närmare kännedom rörande verkliga beskaffenheten af den rörelse, om hvars beskattning fråga är, och aflämnade uppgifter icke innehålla tillfyllestgörande upplysning därom, höra de, på sätt dem lämpligast synes, förskaffa sig de underrättelser, som erfordras för rörelsens rättvisa beskattning.

84 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 47. Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

8 §•

Med afseende å hvad i 12 § b) af förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst stadgas angående ort, där inkomst af bankrörelse skall beskattas, iakttages, att, då rörelsen drifves vid flera kontor, alla omkostnader och förluster under räkenskapsåret af sådan beskaffenhet, att vid beskattning afdrag därför äger rum, påföras rörelsen i dess helhet, hvarefter beräkningen af den del af beskattningsbara inkomsten, som belöper å hvarje särskild! kontor, sker på följande sätt. De belopp, som enligt kontorets månadsrapporter vid hvarje månads slut balanserats å kontorets in- och utlåningsräkningar, sammanläggas och summan delas med månadernas antal, hvarefter den sålunda erhållna kvoten anses utvisa medelbeloppet af kontorets in- och utlåning för året. Efter det förhållande, hvari denna inoch utlåning stål* till den på enahanda sätt bestämda, sammanlagda in- och utlåningssumman för alla kontoren, uträknas den del af beskattningsbara inkomsten, som bör taxeras i den ort, där kontoret är beläget. Utelöpande postremissväxlar och egna banksedlar inräknas icke i in- och utlåningsrörelsen.

Uppskattning af inkomst.

3 §•

Med afseende å hvad i 12 § b) af förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst stadgas angående ort, där inkomst af bankrörelse skall beskattas, iakttages, att, då rörelsen drifvits vid flera kontor, alla omkostnader och förluster under räkenskapsåret af sådan beskaffenhet, att vid beskattning afdrag därför äger rum, påföras rörelsen i dess helhet, hvarefter beräkningen af den del af beskattningsbara inkomsten, som belöper å hvarje särskild! kontor, sker på följande sätt. De belopp, som enligt kontorets månadsrapporter vid hvarje månads slut balanserats å kontorets in- och utlåningsräkningar, sammanläggas och summan delas med månadernas antal, hvarefter den sålunda erhållna kvoten anses utvisa medelbeloppet af kontorets in- och utlåning för året. Efter det förhållande, hvari denna inoch utlåning står till den på enahanda sätt bestämda, sammanlagda in- och utlåningssumman för alla kontoren, uträknas den del af beskattningsbara inkomsten, som bör taxeras i den ort, där kontoret är beläget. Utelöpande postremissväxlar och egna banksedlar inräknas icke i in- och utlåningsrörelsen.

85 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Vidkommande järnvägsbolags inkomst af järnvägsdrift iakttages först, att därunder ej inräknas bolagets inkomst af sådan rörelse, som icke direkt sammanhör med själfva järnvägsdriften, t. ex. rederirörelse, ej heller sådan inkomst, hvilken är genom fastighetsbevillning beskattad, såsom arrenden, hyror och dylikt.

Inkomsten af järnvägsdriften fördelas till beskattning på följande sätt.

Tio procent af inkomsten taxeras i den eller de orter, där järnvägen nästföregående år haft kontor, och fördelas detta belopp, där orterna äro flera, dem emellan efter den grund, taxeringsmännen finna skälig. Återstoden fördelas mellan järnvägens stationer efter deras trafikvärde. En stations trafikvärde skall beräknas lika med halfva summan af järnvägens bruttoinkomst af stationens afsända och anlända godstrafik (ilgods, styckegods och vagnslastgods), ökad med järnvägens bruttoinkomst af vid stationen försålda personbiljetter. Gods, som i samtrafik eller i transitotrafik inkommit från främmande bana, räknas såsom afsändt från öfvergångsstationen; likaså räknas till annan bana utgående gods såsom anländt till öfvergångsstationen. Såsom järnvägens station räknas härvid äfven af densamma använd, annan järnväg tillhörig station. Den del af järnvägens beskattningsbara inkomst af järnvägsdriften, som enligt denna

86 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

beräkning belöper på en station, taxeras i den kommun, där stationen är belägen. Tillhör stationsområdet flera kommuner, fördelas den beskattningsbara inkomsten af stationen till taxering mellan dessa kommuner efter hvad som pröfvas skäligt.

Har järnvägsbolag för egen räkning trafikerat främmande bana, skall för taxeringen resultatet af rörelsen å hvardera banan för sig fastställas. För detta ändamål beräknas först bolagets behållna inkomst af rörelsen i sin helhet, med tillägg af skatter och öfriga utgiftsposter, för hvilka afdrag författningsenligt icke äger rum, men dock utan afdrag vare sig för ränta å gäld eller för ersättning, som bolaget i någon form haft att utbetala för nyttjande af den främmande järnvägen. Det på detta sätt bestämda totala driftöfvershottet fördelas därefter mellan de trafikerade banorna efter det sammanlagda trafikvärdet af hvardera banans stationer; stationernas trafikvärden beräknas därvid, såsom om banorna utgjorde en enda järnväg, dock att för station, som tillhört båda banorna, stationens uträknade trafikvärde uppdelas i två trafikvärden, allt efter som stationens trafik hänfört sig till den ena eller den andra banan. Från den del af driftöfverskottet, som enligt denna beräkningsgrund kommer på den främmande järnvägen, afdrages den ersätt-

87 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

ning, bolaget haft att utbetala för nyttjandet af den främmande järnvägen, jämte ränta, som kan anses belasta driften å densamma; återstoden, som utgör det trafikerande bolagets beskattningsbara inkomst af den främmande banan, skall, sedan tio procent tillgodoräknats den eller de orter, där bolaget haft kontor, fördelas till beskattning mellan den främmande banans stationer i förhållande till deras förut bestämda trafikvärde. Från den del af driftöfverskottet, som faller på bolagets egen järnväg, göres afdrag för ränta å gäld, som belastar denna järnväg, hvarefter återstoden, sedan jämväl däraf tio procent tillgodoförts den eller de orter, där bolaget haft kontor, fördelas till beskattning mellan samma järnvägs stationer efter deras trafikvärde. Den beskattningsbara inkomst, ägaren af den främmande järnvägen har af densamma, skall likaledes, sedan tio procent af inkomsten tillgodoräknats den ort, där ägaren haft kontor för järnvägen, fördelas mellan stationerna å denna järnväg efter deras trafikvärden.

På liknande sätt förfares, om järnvägsbolaget trafikerat flera främmande banor.

I fråga om kanalbolag iakttages, att af den beskattningsbara inkomsten af kanaldriften, hvari icke inberäknas inkomst af fastighet, för hvilken bolaget erlagt fastighetsbevillning, ej heller inkomst af rörelse, som

88 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse;

icke direkt sammanhör med kanalrörelsen, såsom t. ex. rederirörelse, tjugo procent tillräknas den eller de kommuner, där bolaget nästföregående år haft kontor, börande detta belopp, där kommunerna äro flera, fördelas till beskattning dem emellan efter den grund, taxeringsmännen finna skälig. Återstoden fördelas till beskattning mellan de kommuner, som af kanalanläggningen berörts, i förhållande till vissa för dessa kommuner bestämda fördelning stal. Dessa fördelningstal, som efter kanalbolagets hörande fastställas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande att lända till efterrättelse, till dess annorlunda förordnas, erhållas genom att till kilometertalet af kanalens längd inom hvarje kommun lägga antalet slussar inom kommunen. Kanallängden, hvartill endast hänföras sträckor, som först genom kanalföretaget gjorts segelbara, räknas i kilometer och tiondedelar däraf, hvarvid bråkdel, som ej uppgår till full tiondedel, bortfaller. Utgör kanalanläggning på någon sträcka gräns mellan två kommuner, uppdelas fördelningstalet för denna sträcka lika på hvardera kommunen.

Yid taxering af företag, som afser att med hjälp af ledning tillhandahålla vatten eller elektrisk energi, skall hälften af den beskattningsbara inkomsten upptagas i den kommun, där vattnet eller den elektriska energin förbrukats, eller, då förbrukningen

8!»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

ägt rum inom olika kommuner, fördelas dem emellan i förhållande till bruttoinkomsten däraf inom hvarje särskild kommun. Den andra hälften taxeras i den kommun, där vattenverk eller kraftstation samt kontor varit förlagda, och fördelas, om vattenverk eller kraftstation samt kontor legat å olika orter, till beskattning emellan dessa orter efter den grund, som taxeringsmännen finna skälig.

9 §• 4 §.

Utländing, som efter därtill enligt särskild författning förvärfvad rätt reser omkring i landet och för egen eller annans räkning bjuder ut till försäljning eller försäljer af honom medförda eller eljest i riket befintliga varor, skall erlägga bevillning i enlighet med de i 7—12 §§ af bevillningsförordnmgen bestämda grunder; skolande hvad sålunda är vordet stadgadt äga tillämpning äfven i det fall, att utländing medför utländska varor, som förut blifvit under en eller annan form rekvirerade.

10 §. 5 §.

Hvar och en skattskyldig bör för sin inkomst genom handel, handtverk eller annan näring taxeras till bevillning efter inkomstens verkliga belopp, antingen den näring, hvarigenom inkomsten erhålles, idkas för den skattskyldiges egen räkning eller af honom bedrifves såsom kommissionär eller innehafvare af annan persons yrkesrätt; och då den vid bevillningstaxeringen för ett eller annat yrke påförda beskattning icke medför eljest saknad rättighet för den skattskyldige till utöfvandet af detta yrke, så äro taxeringsmännen icke pliktige att undersöka och pröfva behörigheten till detsammas idkande.

Bih. till Bilad. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 34 Käft.

90 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 47. Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Uppskattning af inkomst utaf allmän eller enskild tjänst eller särskildt uppdrag.

11 §. 6 §.

I allmänhet bör vid bevillningstaxeringen hvarje löntagares inkomst, så vidt den utgöres af bestämd lön eller visst antingen i penningar eller spannmål och andra naturap er sedlar utsatt belopp, upptagas på grund af därå erhållen officiell eller behörigen styrkt uppgift, hvarvid spannmåls jämte andra in natura utgående varors och persedlars värde beräknas efter ortens senast fastställda markegångspris och sådana persedlar, som icke

åsättas de värden, som persedlarne

finnas i markegångstaxan uppförda, inom orten anses äga.

Med allmän eller enskild tjänstebefattning förenad förmån af fri bostad beräknas till det belopp, som i årlig hyra inom samma ort vanligen erlägges för en bostad af enahanda antal lika beskaffade rum och lägenheter. Där tillfälle till sådan jämförelse saknas eller särskilda förhållanden förekomma, bestämmes nyssnämnda förmåns värde efter annan, enligt taxeringsmännens åsikt tilllämplig beräkningsgrund. I de fall, då ämbets- och tjänsteman, såsom boställshafvare, bör erlägga fastighetsbevillning för bostället, skall han icke taxeras till inkomstbevillning för sin förmån af fri bostad på samma ställe.

12 §.

De med ämbeten och tjänster eller andra befattningar förenade obestämda och till beloppet växlande inkomster taxeras enligt kända eller

Med allmän eller enskild tjänstebefattning förenad förmån af fri bostad beräknas till det belopp, som i årlig hyra inom samma ort vanligen erlagts för en bostad af enahanda antal lika beskaffade rum och lägenheter. Där tillfälle till sådan jämförelse saknas eller särskilda förhållanden förekomma, bestämmes nyssnämnda förmåns värde efter annan, enligt taxeringsmännens åsikt tillämplig beräkningsgrund. I de fall, då ämbetsoch tjänsteman, såsom boställshafvare, erlagt fastighetsbevillning för bostället, skall han icke taxeras till inkomstbevillning för sin förmån af fri bostad på samma ställe.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse

uppgifva förhållanden och med fäst afseende å sådana tillfälliga omständigheter, som under senaste tiden inverkat på dessa inkomsters belopp; börande därjämte såsom ledning för uppskattningen af dylika extra inkomster eller så kallade sportler, vid tillämpliga fall, följas den beräkningsgrund, som iakttagits vid bestämmandet af årlig ersättning åt innehafvare af likartad tjänst, då sådan därmed förut förenad inkomst upphört.

13 §.

I afseende på skattskyldigs taxering för inkomst såsom fullmäktig eller ombud för andra personer tillämpas, där sådant sig göra låter, hvad rörande taxering af löntagares till beloppet obestämda inkomster är stadgadt.

Uppskattning af inkomst genom räntebärande kapital samt andra här ofvan icke omförmälda tillgångar.

14 §.

Sedan all annan inkomst, för hvilken bevillning skall utgöras, är beräknad, bör inkomsten af fruktbärande kapital bestämmas till hvad taxeringsmännen, på grund af egen kännedom samt alla meddelade eller eljest

92 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

tillgängliga upplysningar, anse denna inkomst verkligen utgöra. Saknas annan tillförlitlig beräkningsgrund, då skall jämförelse anställas emellan, å ena sidan, den skattskyldiges alla sammanlagda kända årsinkomster af fast egendom, rörelse, yrke, tjänst, pension, lott i bolag och annan, särskild bevillning underkastad inkomstkälla samt, å andra sidan, den skattskyldiges alla sannolika lefnadskostnader. Skillnaden eller det belopp, hvarmed lefnadskostnaderna kunna finnas öfverskjuta nämnda sannolika årsinkomster, anses då utgöra den skattskyldiges inkomst af kapital.

Yid beräkning af skattskyldiges okända lefnadskostnader i stad, köping eller därmed jämförlig ort må desamma i allmänhet icke anses vara lägre än i nedanstående förhållande till beloppet af den årliga hyra, den skattskyldige erlägger för de af honom och hans egen familj begagnade rum och lägenheter, eller sålunda att, när denna hyra stiger öfver 300 till och med 500 kronor, lefnadskostnaderna och således äfven den skattskyldiges årsinkomster anses uppgå till minst tre gånger hyrans belopp; när hyran är högre än 500 till och med 1,000 kronor, lefnadskostnaderna anses vara fyra gånger hyrans belopp; när hyran är högre än 1,000 till och med 1,500 kronor, lefnadskostnaderna anses vara fem gånger hyrans belopp, samt, när hyran är högre än 1,500 kronor, lefnadskostnaderna anses uppgå till minst

93 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

sex gånger hyresbeloppet; ankommande det på taxeringsmyndigheterna att bestämma, i hvad mån hyresbelopp, som icke uppgår till mer än 300 kronor, må läggas till grund för inkomstberäkning.

I afseende å dem, som bebo egna hus, uppskattas hyresvärdet för de rum och lägenheter, hvilka de för sig och familj begagna, genom jämförelse med andra lika beskaffade lägenheter.

I öfrigt böra taxeringsmännen härvid taga i betraktande, huruvida talrik familj, ämbetsåligganden eller annat förhållande nödsakat till begagnande af flera och dyrare rum än vanligt, och om af sådan anledning kan vara skäligt att göra nedsättning i den efter nyssnämnda grunder beräknade inkomst, eller om underhåll af hästar och åkdon, talrik betjäning m. m., som, då sådant icke för den skattskyldiges yrke erfordras, utmärker ett yppigare lefnadssätt, lämnar anledning till beräkning af högre inkomst.

Förluster, af hvilka kapitalet drabbats under året näst före det, hvarför bevillning påföres, afräknas från ägarens kapitalförmögenhet, och erlägges bevillning för den afkastning, återstående kapitalbeloppet anses lämna.

94 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Allmänna föreskrifter.

15 §• 7 §.

Huruvida skattskyldigs tillfälliga årsförlust (t. ex. genom kreaturssjukdom, skeppsbrott, varulagers förstöring och dylikt) bör betraktas såsom minskning i årets inkomst eller såsom kapitalförlust, pröfve taxeringsmyndigheterna efter rörelsens och förlustens storlek och beskaffenhet.

16 §.

Enär aktiebolag eller enskildt bankbolag skall erlägga bevillning både för ränteinkomsten af hela det i bolaget nedlagda kapitalet och för den vinst, som rörelsen därutöfver lämnar, så böra de enskilda delägarne icke taxeras för inkomst från samma bolag.

17 §.

Där bevillning sberedning föreslår eller taxerings- eller pröfningsnämnd beslutar tillämpning af den i 11 § 1 mom. af bevillningsforordningen stadgade bestämmelse om ökning af det belopp, för hvilket bevillning icke äger rum, eller som får från uppskattad inkomst såsom bevillningsfritt afdragas, skall af beredningen i taxering släng den och af taxering seller pröfningsnämnd i dess protokoll noggrann redogörelse meddelas, då ökningen är för viss ort allmän på grund af hög bostadskostnad om de i orten rådande förhållanden här-

8 §•

Enär aktiebolag eller enskildt bankbolag skall erlägga bevillning både för ränteinkomsten af hela det i bolaget nedlagda kapitalet och för den vinst, som rörelsen därutöfver lämnat, så böra de enskilda delägarne icke taxeras för inkomst från samma bolag.

9 §•

Där taxerings- eller pröfningsnämnd beslutar tillämpning af den i 11 § 1 mom. af bevillningsförordningen stadgade bestämmelsen om ökning af det belopp, för hvilket bevillning icke äger rum, eller som får från uppskattad inkomst såsom bevillningsfritt afdragas, skall af taxeringsnämnden i taxering släng den och af pröfningsnämnd i dess protokoll noggrann redogörelse meddelas, då ökningen är för viss ort allmän på grund af hög bostadskostnad, om de i orten rådande förhållanden härutinnan och, då ökningen grundar

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47. 95

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

utinnan och, då ökningen grundar sig på ömmande omständigheter, för sig på ömmande omständigheter, för dessas beskaffenhet i hvarje särdessas beskaffenhet i hvarje sär- skildt fall. skildt fall.

18 §.

Vid tillämpning af 11 § 1 mom. i bevillningsförordningen, angående befrielse från eller lindring i bevillning för inkomst af kapital eller arbete, skall den behållna afkomsten såväl af skattskyldig tillhörande fast egendom som ock af sådan särskildt beskattad rörelse, som drifves i bolag eller idkas å annan ort än den, där den skattskyldige är mantalsskrifven, tagas i beräkning vid bestämmandet af hans sammanräknade årsinkomster, hvarvid i fråga om fast egendom iakttages, att inkomst af jordbruksfastighet beräknas till 6 procent och inkomst af annan fastighet till 5 procent af taxeringsvärdet. Om sålunda skattskyldig finnes i sin mantalsskrifningsort hafva t. ex. 450 kronors inkomst af kapital eller arbete samt tillika äger stadsfastighet, taxerad till 2,000 kronor, och hvilken alltså bör upptagas till 100 kronors afkomst, så att hans sammanräknade årsinkomst uppgår till 550 kronor, får enligt föreskriften i andra stycket af det ifrågavarande momentet, jämfördt med hvad ofvan sagts, sådan skattskyldig tillgodonjuta bevillningsfrihet för ett belopp af 450 kronor och kommer sålunda i det

10 §.

Vid tillämpning af 11 § 1 mom. i bevillningsförordningen, angående befrielse från eller lindring i bevillning för inkomst af kapital eller arbete, skall den behållna afkomsten nästföregående år såväl af skattskyldig då tillhörande fast egendom som ock af sådan särskildt beskattad rörelse, som drifvits i bolag eller idkats å annan ort än den, där den skattskyldige är mantalsskrifven, tagas i beräkning vid bestämmandet af hans sammanräknade årsinkomster, hvarvid i fråga om fast egendom iakttages, att inkomst af jordbruksfastighet beräknas till 6 procent och inkomst af annan fastighet till 5 procent af taxeringsvärdet. Om sålunda skattskyldig finnes i sin mantalsskrifningsort hafva haft t. ex. 450 kronors inkomst af kapital eller arbete samt tillika ägt stadsfastighet, taxerad till 2,000 kronor, och hvilken alltså bör upptagas till 100 kronors afkomst, så att hans sammanräknade årsinkomst uppgått till 550 kronor, får enligt föreskriften i andra stycket af det ifrågavarande momentet, jämfördt med hvad ofvan sagts, sådan skattskyldig tillgodonjuta bevillningsfrihet för ett belopp af 450 kronor

96 Kungl. Maj:ts Nåd.

Nuvarande lydelse: förutsatta fallet icke att erlägga någon bevillning för inkomst, hvaremot den skattskyldige, som, jämte 450 kronors inkomst af kapital, tilllika åtnjutit exempelvis 2,000 kronors inkomst af aktier, skolat erlägga full bevillning för de 450 kronorna. Hav den skattskyldige 1,100 kronors inkomst af kapital eller arbete, 400 kronors inkomst af aktier samt därjämte äger jordbruksfastighet till ett taxeringsvärde af 5,000 kronor med 300 kronors däraf beräknad afkomst och således i sammanräknade årsinkomster åtnjuter tillhopa 1,800 kronor, kommer bevillning att, utan medgifvande af något afdrag, honom påföras för hans först berörda inkomst af 1,100 kronor o. s. v.

Proposition No 47.

Föreslagen lydelse:

och kommer således i det förutsatta fallet icke att erlägga någon bevillning för inkomst, hvaremot den skattskyldige, som, jämte 450 kronors inkomst af kapital, tillika åtnjutit exempelvis 2,000 kronors inkomst af aktier, skall erlägga full bevillning för de 450 kronorna. Har den skattskyldige haft 1,100 kronors inkomst af kapital eller arbete, 400 kronors inkomst af aktier samt därjämte ägt jordbruksfastighet till ett taxeringsvärde af 5,000 kronor med 300 kronors däraf beräknad afkomst och således i sammanräknade årsinkomster åtnjutit tillhopa 1,800 kronor, kommer bevillning att, utan medgifvande af något afdrag, honom påföras för hans först berörda inkomst af 1,100 kronor o. s. v.

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 47.

97 Formulär No 1.

T axeringslängd

öfver fast egendom, för hvilken bevillning erlägges,

i N. N. socken, N. N. härad och N. N. län

för år 19

i

1 Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 34 Häft.

98 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 47.

Förrättningsstället N. N. den ... maj 19...

Taxeringsnämnden

N. N.

Ordförande.

N. N. N. N.

Af Kungl. Maj:ts befallningshafyande förordnad ledamot.

N. N. N. N.

Anmärkningar.

l:o. Den skattskyldiges namn och titel samt egendomens namn, nummer och mantal skola vara af häradsskrifvaren

2:o. Sedan pröfningsnämnden slutat sin förrättning, skola från denna nämnds längd i taxeringslängden införas de tillförlitlig uppgift å det verkliga taxeringsvärdet.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 47. 99

införda, då längden till taxeringsnämndens ordförande aflämnas.

ändringar, som af pröfningsnämnden blifvit beslutade, så att taieringslängden alltid för hvarje fastighet innehåller

.#

l''*

..

.... . •

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 47.

3 OJ

Formulär No 2.

Taxeringslängd

öfver fast egendom, för hvilken bevillning erlägges,

i N. N. stad af N. N. län

för år 19

102 Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 47.

N. N. den ... maj 19...

Taxeringsnämnde

N. N.

Ordförande.

N. N.

Af Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnad ledamot.

N. N.

N. N.

N. N.

Anmärkningar.

l:o Den skattskyldiges namn och titel, egendomens beskaffenhet samt husets eller gårdens nummer jämte kvarterets

2:o. Sedan pröfningsnämnden slutat sin förrättning, skola från denna nämnds längd i taxeringslängden införas de tillförlitlig uppgift å det verkliga taxeringsvärdet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47. 1015

namn skola vara af vederbörande tjänsteman införda, då längden till taxeringsnämndens ordförande aflämnas. ändringar, som af pröfningsnämnden blifvit beslutade, så att taxeringslängden alltid för hvarje fastighet innehåller

0 I

v. " .

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 47.

10 Formulär N.r 3.

Af N. N. läns pröfningsnämnd beslutade ändringar i taxeringen af

Bih. till Biksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1‘Afd. 34 Häft.

106 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

N. N. den ........................ 19...

N. N.

Riktigheten af

Anmärkning.

Sedan längden blifyit afslutad, skall uti fögderisammandraget af taxeringslängderna införas sammanlagda sätt formuläret n:r 7 närmare visar.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.

ofvanstående längd vitsordas åt N. N.

Kronoombud.

beloppet af den utaf pröfningsnämnden beslutade förhöjning eller minskning jämte därå uträknad bevillning, på

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

109 Formulär N:o 4.

Taxeringslängd

öfver sådan staten samt kommuner och menigheter, allmänna undervisningsverk och barmhärtighetsinrättningar m. fl. tillhörig fast egendom, för hvilken bevillning enligt 4 § bevillningsförordningen

icke erlägges,

i N. N. socken, N. JT. härad och N. 1ST. län

för år 19

no

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

Förrättningsstället N. N. den ... maj 19.... Taxeringsnämnden N. N.

Ordförande.

N. N. N. N.

Af Kungl. Maj:s befallningshafvande förordnad ledamot.

N. N. N. N.

Summa af taxeringsnämnden åsätta värden ....................

Den af pröfningsnämnden beslutade förhöjning utgör alltså > > > > minskning > >

Anmärkningar.

l:o Ägaren (och innehafvare^ samt egendomens namn, nummer och mantal skola vara af häradsskrif- 2:o Sedan längden blifvit afslutad, skall uti fögderisammandraget af taxeringslängderna införas sammanning, på sätt formuläret n:o 7 närmare visar.

Kungt. May.ts Nåd. Proposition No 47.

in

Taxeringsnämndens anteckningar.

Hela värdet utgör 5,000 kronor. För 1,000 kronor erlägges bevillning.

N. N. den .................. 19...

N. N.

Att de af pröfningsnämnden beslutade ändringar äro riktigt införda, vitsordas af

' N. N. Kronoombud.

«

varen införda, då längden till taxeringsnämndens ordförande afiämnas.

lagda beloppet af den utaf pröfningsnämnden beslutade förhöjning eller minskning jämte därå uträknad bevill-

Kungl. Ma]-As Nåd. Proposition No 47.

113 Formulär N:r 5.

Taxeringslängd

öfver

inkomstbevillningen

och

inkomstskatten

inom

och

län

för år 19

Bill. till BiJcsd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 34 Käft.

114 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

Förrättningsstället N. N...................... maj 19...

Taxeringsnämnden N. N.

Ordförande.

N. N. N. N.

Af Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordna! ledamot.

N. N. N. N.

Anmärkningar.

l:o. Sedan pröfningsnämnden slutat sin förrättning, skola från denna nämnds längd i taxeringslängden införas de ändlig uppgift å det beskattningsbara inkomstbeloppet. .

2 o Då skattskyldig har inkomst af flera yrken, näringar eller tjänster, bör, där specifikation däraf ej kan pa annat satt 3:0: Om arrendator af sådan staten tillhörig jordbruksfastighet, för hvilken fastighetsbevillning icke erlägges, är uppmed afseende å debitering af vägskatt och kommunalutskylder såväl inkomst- som bevillningsbeloppen särskild! upp- 4-o Då uppgift affordrats skattskyldig, bör beviset därom taxeringslängden bifogas.

6-o. Såsom inkomst af pension upptagas äfven: årligt understöd, gratifikation, lifränta och undantagsförman.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 47.

11;')

dnngar, som af pröfningsnämnden blifvit beslutade, så att taxeringslängden alltid för hvarje skattskyldig innehåller tillföråstadkommas, underrättelse därom i anteckningskolumnen införas.

S^på^tt detta fomulTw. °Ct ** r0rehe ellel' yrke eHer tjänst’ >,e,,sion eller kaPital> b«ra

‘

<

■

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 47.

\

Formulär N:o 6.

Af

läns

pröfningsnämnd

beslutade ändringar i taxeringen

till

inkomstbevillning och inkomstskatt

för år 19.....

s

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

(g k p J4?

Taxering enligt bevillnings-

Af taxeringsnämnden

uppskattad inkomst

pr

p

►ö

pr

GG

P

er © o P-

3/5

=-

g © E3* Ct‘ er; p

CD (-»j

§

s!§

TO To

fl> <rt-

a ^

B O" pr s

S pr a ^

CD

B

TO

c»

er*

B

Cl

Er

pr

3 B

E

Ef

3‘

Af

uppskat-

E

N. N. socken.

Brukspatronen J. E.|

Bergström............I Bäbelöf .

F. grosshandlaren E.

Berg .............

Sömmerskan Klara Jansson ..........

Arrendatorn A. Karlsson.....................

Änkefru E. Jakobson

Alby .. Rimbo

1,000|

7,5001

Vellnora kungsgård Ekeby ..........

Summa

Den af pröfningsnämnden beslutade förhöj ning utgör alltså ..............................

minskning utgör alltså ........................

och förhöjning utöfver minskningen.........

Säger

8,600

2,000

10,000

1,200

11,000

7,500

1,200

11,000

7,600

12,100

20,600

2,300

10,600i

12,400

19,860

2,760

22,900 300 N. N. den

22,600

1,600

9,000

10,600

N. N.

Riktigheten af ofvan-

Anmärkning.

Sedan längden blifvit afslutad, skall uti fögderisammandraget af taxeringslängderna införas sammanlagda bekomstskatt, på sätt formuläret N:o 7 närmare visar.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 47.

stående längd vitsordas af

N. N.

Kronoombud.

loppet af den utaf pröfningsnämnden beslutade förhöjning eller minskning jämte därå uträknad bevillning och in-

i

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 47.

121 Formulär N:r 7.

Sammandrag

af

taxeringslängdeifta i N. N. fögderi (stad) af N. N. län

för år 19

1(5

Pih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 34 Häft.

122 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 47.

Enligt b e vill-

#

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47. 123

N. N. den

N. N.

Häradsskrifvare.

N. N. den

N. N.

Häradsskrifvare.

124 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

Formulär N:r 8

Sammandrag dels öfver kevillningen af fast egendom samt af inkomst äfvensom

dels ock öfver inkomstskatten

Kungi. M aj ds Nåd. Proposition N:o 47.

öfyer taxeringsvärdet å sådan fast egendom, för hvilken bevillning icke erlägges, i —........................... län för år 19

*t /

/

i

-k

Kunr/l. Maj ds Nåd. Proposition No 47.

127 Utdra;) af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 15 februari 1907.

härvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle, Statsråden: Tingsten,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

PtOOS,

JUHLIN,

SWARTZ.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde i underdånighet :

Såsom jag i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 nästlidne januari angående beräkningen af statsverkets inkomster för år 1908 redan haft tillfälle meddela, hafva inom finansdepartementet utarbetats förslag till ändringar i bevillnings- och inkomstskatteförordningarnas bestämmelser i fråga om beskattningsåret och taxeringsmyndigheterna äfvensom till ändrade föreskrifter rörande tiden för uppbörd af kronoutskylder med mera.

Då jag nu anhåller att få anmäla de upprättade förslagen till ändringar i bevillnings- och inkomstskatteförordningarna, ber jag att till en

Verkställda

förarbeten.

128 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

början få redogöra för de härutinnan verkställda förarbetena, och nödgas jag därvid, för att i ett sammanhang gifva en fullständigare framställning i ämnet, till någon del upprepa hvad jag i mitt förenämnda yttrande anfört.

Genom nådigt beslut den 27 maj 1904 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet att tillkalla särskilda sakkunniga för att enligt de närmare föreskrifter, departementschefen ägde meddela, inom departementet biträda med utarbetande af förslag till de förändrade bestämmelser i gällande bevillningsförordning och förordning om inkomstskatt, som kunde af förhållandena påkallas. De personer, hvilka af chefen för finansdepartementet på grund af detta nådiga bemyndigande tillkallades, inkommo den 6 december 1904 dels med förslag till förordning om skatt af inkomst och förmögenhet samt om inkomstskatt å aktiebolag och andra juridiska personer, dels ock med förslag till ändrad lydelse af vissa paragrafer i bevillningsförordningen med flera författningar.

Af de afgifna förslagen innebar det förstnämnda en i det närmaste fullständig omgestaltning af inkomstskatten, i det denna utbildats till en ren och allmän inkomstskatt.

Genom att med afseende på beskattningssättet likställa inkomst af fast egendom resp. jordbruksnäring med annan inkomst bröt sålunda förslaget med den dualism, hvaraf vår direkta skattelagstiftning alltjämt är präglad, och afsåg att däri införa ett fullt enhetligt inkomstbegrepp. Inkomsten af fast egendom resp. jordbruksnäring skulle nämligen enligt förslaget icke längre beskattas under formen af skatt på en till vissa procent af fastighets taxeringsvärde i förväg beräknad afkastning, utan beskattningen skulle grundas på en uppskattning af ägarens resp. brukarens verkliga inkomst af fastigheten resp. jordbruket med dess binäringar. I anslutning vidare till den uppfattning, enligt hvilken vederbörlig hänsyn till olika inkomstkällors inbördes olika skattekraft icke kan tagas, utan att man går utanför inkomstbeskattningens ram, ställde förslaget vid sidan af den sålunda genomförda allmänna inkomstskatten en skatt på förmögenhet efter mönstret af utländska modärna skattelagar, afsedd att motsvara det kraf på en starkare beskattning af den så kallade fonderade inkomsten, som Eiksdagen framställt i sin skrifvelse den 14 maj 1902 angående en inkomstskatt för år 1903. I syfte att så vidt möjligt afpassa inkomstskatten efter skatteförmågan var i förslaget principen af skatteprogression bibehållen, om och i en något modifierad form, medan å andra sidan förslaget sökte tillgodose behofvet af en bättre afvägd skattedegression, i hvilket af-

Kungl. May.t Nåd. Proposition No 47.

seende särskild t förtjänar nämnas den rätt till afdrag, som förslaget tillerkände familjeförsörjare för underhållet af familjen tillhörande minderåriga barn. Vidare sökte förslaget att åt bestämmelserna angående den subjektiva skatteplikten gifva eu tydligare affattning och innehöll därjämte bestämmelser i syfte att närmare angifva omfattningen af det nya inkomstbegrepp, som lagts till grund för förslaget. Beskattningen af aktiebolag och andra så kallade juridiska personer, hvilken för närvarande sker efter enahanda grunder som beskattningen af enskilda skattskyldigas inkomst, i den mån samma grunder öfver hufvud äro tillämpliga å den förra kategorien, hade iklädts formen af en särskild inkomstskatt, ordnad fristående från den egentliga, allenast för fysiska personer afsedda inkomstskatten och utan progression i förhållande till inkomstens storlek men för aktiebolag och enskilda bankbolag med progression i förhållande till utdelningsprocentens storlek. Om jag slutligen nämner, att bestämmelserna rörande deklarationsförfarandet i väsentliga stycken omarbetats särskildt i syfte att ordna uppgiftsskyldigheten för fastighetsägare och jordbrukare, så att densamma icke blefve för betungande, men å andra sidan, behörigen fullgjord, komme att lämna till resultat ett tillfyllesgörande material för uppskattningen, tror jag mig hafva i allmänhet antydt grunddragen af de sakkunniges förslag till skatt å inkomst och förmögenhet.

Vidkommande förslaget till ändrad lydelse af vissa delar af bevillningsförordningen var detta förslag hufvudsakligen att anse såsom ett följdförslag, afseende sådana ändringar i och tillägg till förordningens bestämmelser, . som synts erforderliga för att på områden, där så kunde ske, åvägabringa motsvarighet mellan de båda skatteförordningarnas bestämmelser. De öfriga förslagen, som afsågo mindre detaljändringar i uppbördsreglementena, mantalsskrifningsförordningen och förordningen angående kyrkoböckers förande, torde icke i detta sammanhang erfordra vidare omnämnande.

På grund af nådig remiss afgaf kammarrätten den 31 december 1904 underdånigt utlåtande öfver samtliga omförmälda förslag. Med anledning af kammarrättens därvid framställda erinringar beträffande såväl vissa af hufvudgrunderna som åtskilliga detaljer, underkastades därefter själfva hufvudförslaget förnyad ompröfning och utredning.

Under detta reformarbete, hvars allmänna syftning äfven jag omfattar, har det emellertid blifvit allt mera uppenbart, att en tillfredställande ordning af landets direkta skatteväsen öfver hufvud icke kan vinnas annorledes än efter genomförandet af helt nya bestämmelser i fråga om beskattningsåret Bih. till Iiiksd. Prof. 1907. 1 Samt. 1 Afd. 34 Höft. 17

130 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

jämte en omorganisation af taxeringsmyndigheterna. De invecklade och svårtillämpliga bestämmelser om beskattningsår, som för närvarande gälla, vålla en högst betänklig oreda i beskattningsförhållandena. Detta tillstånd har förvärrats, sedan inkomstskatteförordningen tillkommit. Ohållbarheten af den nuvarande ordningen har nämligen framträdt i en skarpare dager genom införandet af en deklarationsplikt, som på grund af sakens natur måste afse det föregående året, medan taxeringen i regel afser det löpande året. Detta förhållande, som medför, att deklarationen ofta kommer att sakna betydelse för taxeringen, har också stått hindrande i vägen för anordnande af ett enklare och således för den uppgiftspliktige lättare fullgjordt deklarationsförfarande än det nuvarande, a. andra sidan är det otvifvelaktigt, att den nuvarande, allt sedan år 1861 kvarstående anordningen af taxeringsmyndigheterna, hvilken inrättats för en uppskattning, som från början i öfvervägande grad grundades å rent yttre kännetecken, icke lämpar sig för ett skattesystem, som i allt större utsträckning bygges på den principen, att den skattskyldige själf i första hand taxerar sin inkomst.

Om alltså de båda nu antydda reformerna redan i och för sig äro synnerligen önskvärda, så framstå de också som oeftergifliga betingelser för den genomgående omgestaltning af skattelagstiftningen, som, enligt hvad jag nyss nämnt, är inledd. Särskildt bör en omorganisation af taxeringsmyndigheterna föregå inkomstskattens ombildning till en ren och allmän inkomstskatt med taxering af inkomst af jordbruk. Denna senare reform skulle också nära sammanhänga med införandet af en förmögenhetsskatt, som i sin ordning skulle ställa nya kraf på taxeringsmyndigheterna. En genomgående omarbetning af skattelagstiftningen med hänsyn till de år, som de olika bestämmelserna afse, är äfven en nödvändig förutsättning för den förenkling af hela deklarationsförfarandet med allt hvad därmed sammanhänger, som af flera skäl är önskvärd.

Jämväl inom Riksdagen har uppmärksamheten blifvit fäst å behofvet af båda de nu berörda reformerna såsom både i och för sig behöfliga och tillika naturliga förutsättningar för ett fortsatt framgångsrikt reformarbete.

Sålunda erinrades redan i Riksdagens förut nämnda skrifvelse den 14 maj 1902, hurusom det i afsevärd mån olikartade taxeringsförfarande, som i och med införande af inkomstskatt jämte deklarationsplikt komme till stånd, syntes nödvändiggöra en omorganisation af taxeringsmyndigheterna. Båda frågorna kommo därefter, den sistnämnda dock ej i hela sin vidd, under behandling vid 1905 års lagtima Riksdag i anledning af två

131 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 47.

inom Riksdagen väckta motioner, hvilka dock, af vederbörande utskott afstyrkta, icke föranledde någon vidare åtgärd från Riksdagens sida. Utskottets hemställanden föregingos emellertid af en motivering, däri befogenheten af ändringar i föreslagen riktning erkändes, och grundades afstyrkandet hufvudsakligen därå, att frågan om förändring i de af motionärerna berörda hänseenden med visshet antoges skola blifva föremål för ompröfning vid den genomgripande revision af gällande skattelagstiftning, som utskottet funne vara i väsentliga delar erforderlig.

Sedan vid förarbetena inom finansdepartementet för en sådan revision uppmärksamhet äfven ägnats dessa frågor, utarbetades därstädes en framställning i ämnet, innefattande en redogörelse för de allmänna synpunkter, som för frågornas bedömande ansetts vara af betydelse, äfvensom för de förutsättningar, under hvilka deras lösning syntes kunna genomföras. I hufvudsak ifrågaställdes däri, att nästföregående årets inkomst undantagslöst skulle utgöra föremål för taxering, att de båda taxeringsinstanser, som bevillningsberedning och taxeringsnämnd för närvarande utgöra, ombildades till en instans, samtidigt därmed att åtgärder vidtoges i syfte att tillföra den sålunda nybildade taxeringsinstansen erforderlig sakkunskap och därigenom bereda ökad garanti för taxeringsresultatens riktighet, samt att ej mindre debiteringen än äfven uppbörden skulle, hvad angår såväl statssom kommunalskatt, försiggå samma år taxeringen sker.

På anmodan af dåvarande chefen för finansdepartementet genom remiss den 27 september 1905 inkommo härefter Kungl. Maj:ts samtliga befallningshafvande med vederbörande magistraters och uppbördsförvaltningars yttranden samt egna utlåtanden öfver innehållet i berörda framställning, särskildt hvad anginge de åtgärder, som för de sålunda ifrågasatta förändringarnas genomförande i stad och på landet kunde anses nödiga.

Vid anmälan häraf den 22 juni 1906 beslöt Kungl. Maj:t, att den ifrågasatta anordningen skulle ' underkastas en noggrann pröfning utöfver den redan utförda, i syfte att utröna dess praktiska genomförbarhet och dess användbarhet såsom grundval för nya förordningar i hithörande delar.

Enligt mig meddeladt nådigt bemyndigande tillkallade jag därefter ytterligare tre sakkunnige för att inom finansdepartementet verkställa granskning och eventuell omarbetning af de ifrågaställda nya bestämmelserna.

I detta sammanhang anser jag mig böra närmare redogöra för de Beskattningsbrister i nu gällande lagstiftning angående beskattningsåret, hvilka synas ärmig påkalla den ändring, jag omnämnt.

132 Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 47.

Enligt såväl bevillningsförordningen som inkomstskatteförordningen afser taxeringen för närvarande i regel att fastställa (Nt löpande årets inkomst. Uppenbarligen ligger häri en brist redan så till vida, som det löpande årets inkomst icke kan vara till det exakta beloppet känd, förrän året gått till ända. Skattelagstiftningen har också nödgats taga hänsyn härtill. Lön eller pension skall visserligen upptagas med det belopp, hvartill densamma blifvit för det löpande året bestämd i stat eller annorledes. Men icke ens denna grundsats har kunnat helt genomföras, utan afkortning af påförd skatt har måst medgifvas för det fall, att lönen eller pensionen upphört under det löpande året. För öfrig inkomst af arbete samt för inkomst af kapital gäller däremot såsom hufvudregel, att den skall beräknas till det belopp, hvartill samma inkomst under nästföregående året uppgått, d. v. s. att inkomstkällan skall anses under löpande året lämna lika stor utkastning som under nästföregående året. Har den skattskyldige emellertid icke haft inkomst af samma inkomstkälla under nästföregående året eller har han haft inkomst däraf endast under en del af det nästföregående året, kan regeln icke tillämpas. För detta fall är därför föreskrifvet, att taxeringen skall upptagas med det belopp, hvartill inkomsten enligt de upplysningar, taxeringsmännen kunnat förskaffa sig, skäligen må anses uppgå för det löpande året. Taxeringen blir således beroende af en mera godtycklig uppskattning af den ifrågavarande inkomstkällans möjliga afkastning, och det är naturligtvis endast i sällsynta undantagsfall som en sådan uppskattning kan träffa det riktiga beloppet. Om inkomst, som skattskyldig åtnjutit hela nästföregående året, under det löpande året men före dess utgång upphör, kan kufvudregeln icke heller tillämpas. I sådant fall skall inkomsten upptagas med det belopp, som med det nästföregående årets inkomst till beräkningsgrund, motsvarar den tidrymd af det löpande året, för hvilken inkomsten åtnjutes. Denna bestämmelse kan väl göras gällande, då inkomstkällan upphör så tidigt under året, att den skattskyldige hinner hos pröfningsnämnden påkalla bestämmelsens tillämpande. Men i alla de fall, då sådant icke kan ske, är föreskriften faktiskt satt ur giltighet. Den är icke heller förenad med något stadgande om afkortning. Om en persons rörelse upphör t. ex. under oktober månad, får han- i regel på grund af denna föreskrift, sammanställd med gällande processuella regler, ändock erlägga skatt för ett helt års inkomst. Taxeringen blir följaktligen i detta fall oriktig.

Det finnes emellertid en grupp af inkomster, hvars taxering icke är ordnad genom de af mig omnämnda bestämmelserna. Det är sådana in-

133 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 47.

komster af arbete, som icke härflyta af någon varaktig inkomstkälla, såsom tillfälliga arfvoden, tillfälliga spekulationsvinster och dylikt. Att för en uppskattning af dylik inkomst under löpande året lägga till grund nästföregående års förhållanden är tydligen till följd af sakens natur uteslutet. Har inkomsten tillfallit den skattskyldige så tidigt under året, att den kan af det årets taxeringsmyndigheter beräknas, sker därför taxeringen på grund af uppskattning af löpande årets inkomst. Om åter inkomsten tillfallit den skattskyldige efter pröfningsnämndens sammanträde, skulle den blifva obeskattad. För att undvika detta har gällande skattelagstiftning tillgripit en nödfallsutväg. Den föreskrifter nämligen, att inkomster af ifrågavarande slag i detta fall skola eftertaxeras, d. v. s. inkomst från föregående år skall sammanslås med inkomsten under det löpande året.

Genom alla dessa bestämmelser blir den inkomst, som skall utgöra föremål för taxeringen, ett ytterst heterogent begrepp.

Principen att inkomst taxeras för det löpande året har således vid genomförandet i vår skattelagstiftning försetts med en mängd kompletterande bestämmelser, som i många fall upphäfva själfva principen. Det sätt, hvarpå grundsatsen är genomförd, kan också sägas visa, huru ohållbar den är. Det är i hufvudsak egentligen endast i teorin, som det löpande årets inkomst beskattas. I praktiken måste inkomsterna uppdelas i fyra olika slag, hvilka hvar för sig behandlas på ett särskildt sätt, nämligen

l:o) en grupp af inkomster, som taxeras till det belopp, hvartill de bestämts för det löpande året,

2:o) en grupp af inkomster, som taxeras efter en uppskattning af hvad de kunna antagas utgöra under det löpande året,

3:o) en grupp af inkomster, som taxeras till det belopp, som samma inkomstkälla gifvit nästföregående år, och

4:o) en grupp af inkomster, som taxeras för nästföregående år.

De invändningar, jag gjort mot den nuvarande skattelagstiftningens bestämmelser i detta hänseende, hafva ingalunda betydelse endast ur teoretisk synpunkt. Bristen på klarhet i själfva utgångspunkten leder nödvändigtvis till osäkerhet och orättvisor vid den praktiska tillämpningen. Särskildt påfallande framträda stundom svårigheterna vid behandlingen af den tredje gruppen af inkomster, de som skola taxeras till det belopp, samma inkomstkälla gifvit nästföregående år. Svårigheten består här i att afgöra, om en inkomstkälla är identisk med en, som den skattskyldige haft under nästföregående år. Den nuvarande lagstiftningen lämnar ingen vägledning i denna fråga. Praxis har emellertid varit ganska sträng vid

134 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

bedömandet af uppkomna frågor om en inkomstkälla under löpande året varit densamma som nästföregående år. Så snart någon afsevärd förändring inträdt i de lokala förhållandena, har det sålunda ofta ansetts uppkomma en ny inkomstkälla. Om t. ex. en person här i kufvudstaden flyttat sin handelsrörelse från en församling till en annan, har det gjorts gällande, att en ny inkomstkälla uppstått, hvaraf följden blifvit, att han skolat för sin inkomst taxeras, ej till det belopp, rörelsen nästföregående år lämnat, utan till det belopp, den kunde antagas afkasta under det löpande året. Den, som har någon erfarenhet af tillämpningen af de nuvarande skatteförordningarnes föreskrifter om beskattningsåret, känner väl till, huru ofta klagandetalan bragts på fall, därför att den klagande misstagit sig om hvilket års förhållanden lagligen skolat vara bestämmande för taxeringen.

Från den skattskyldiges synpunkt måste på taxeringen ställas det kr af vet, att densamma icke öfver stiger hans verkliga inkomst. Med de nuvarande taxeringsbestämmelserna kan detta kraf i många fall icke uppfyllas. I alla de fall, då taxeringen beror på ett antagande om det löpande årets inkomst, är det endast slumpvis taxeringen kan träffa det verkliga beloppet, och många gånger blir därför otvifvelaktigt taxeringen för hög. Och taxeringsförfarandet kan i allt fall icke erhålla den smidighet, att det kan anpassa sig efter alla de växlande förhållanden, i hvilka den skattskyldige med afseende å sin inkomst under året kan komma. Sålunda kunna, såsom jag redan antydt, på taxeringsmyndigheternas åtgärder icke inverka sådana förändringar i den skattskyldiges verksamhet, som inträffa under de sista månaderna af året. Man kan visserligen därvid invända, att botemedel häremot finnes i möjligheten att reservationsvis klaga hos pröfningsnämnden för att såmedels i fall af behof hålla öppen hesvärsrätten till de högre instanserna. Emellertid ligger det i öppen dag, att en sådan utväg, hvilken den skattskyldige för öfrigt oftast icke på förhand kan veta sig behöfva tillgripa, endast undantagsvis kan komma till användning, och i allt fall bör i detta hänseende icke förglömmas, att den för höga taxeringen dock medför ökade kostnader för den skattskyldige både genom de i regel oundvikliga utgifterna för själfva taxeringsprocessen och därigenom att han under den längre eller kortare tid, som hinner förflyta innan målet afgöres, måste afvara det utbetalade för höga skattebeloppet.

Å andra sidan bör från statens synpunkt taxeringen motsvara det anspråket, att all inkomst verkligen blir beskattad. Äfven härutinnan brister det nuvarande systemet i många afseenden. Först kommer därvid

135 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

i betraktande, att genom uppskattningen af det löpande årets sannolika inkomst taxeringen naturligtvis i flera fall blir för lag. Men vidare måste det ofta inträffa, att inkomst första året den åtnjutes icke alls taxeras. Äfven om det kan antagas, att inkomsten af verksamhet, som tager sin början före taxeringsnämndernas sammanträden, i regel blir taxerad, är det dock uppenbart, att verksamhet, som börjar därefter men före pröfningsnämndens sammanträde, ofta icke varder beskattad på grund af att pröfningsnämnden icke erhåller kännedom därom. Och beträffande sådan verksamhet, som tager sin början efter pröfningsnämndens sammanträde, är det säkerligen å andra sidan regel, att den icke blir föremål för taxering. Förutsättningen för att taxering af sistnämnda slags inkomst skulle kunna ske, vore, att kronans ombud eller vederbörande kommun eller vägstyrelse genom anförda besvär framställde yrkande därom, men sådant kan uppenbarligen endast undantagsvis komma i fråga. Och då det icke är inkomst af tillfällig beskaffenhet, kan ej heller eftertaxering äga rum nästföljande år.

De anmärkta bristerna kunna afhjälpas endast därigenom, att till grund för taxeringen lägges inkomsten för ett enda fullt bestämdt år. Och skall föremålet för taxeringen vara gifvet i verkligheten, kan detta uppenbarligen icke vara något annat än det nästföregående årets inkomst. Genom att beskattningen bestämmes efter nästföregående årets inkomst, vinner man, att taxeringen alltid kommer att afse en inkomst, som redan förvärfvats och om hvars storlek således faktiska upplysningar kunna vinnas. Taxeringen blir i intet fall beroende af ett mer eller mindre sannolikt antagande om hvilken inkomst den skattskyldige kan komma att åtnjuta under året.

Olägenheten af att vid taxeringen sammanblanda inkomster från två olika år framträder särskildt skarpt vid inkomstskattetaxeringen. En sådan sammanblandning kan enligt nuvarande lagstiftning äga rum på två olika sätt. För det första förekommer, såsom jag nämnt, en verklig eftertaxering, en taxering för nästföregående år. Om den skattskyldige därjämte har inkomst, som bör taxeras för det löpande året, uppkommer således under ett och samma år taxering af inkomst för två år. Vidare kan det hända, att en person ett år blir taxerad dels för en inkomst af den natur, att den bör beräknas efter det belopp, som en inkomstkälla lämnat nästföregående år, och dels för sådan inkomst, som bör upptagas med det belopp, hvartill den under löpande året uppgår. Han kan då blifva taxerad för en inkomst, som är väsentligen högre än den, han under löpande året åtnjuter. Detta betyder mindre vid bevillningen, som erlägges

136 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

en gång för hvarje inkomstdel med en proportionell procentsats. Men

vid inkomstskatten betyder ett sammanslående af olika års inkomster till taxering på en gång också en höjd skattesats, lör att undvika den

orättvisa, som ligger häri, är det vid en progressiv skatteskala särdeles angeläget, att taxeringen fastställer den inkomst, den skattskyldige verkligen har under ett bestämdt år. Detta mål kan uppenbarligen vinnas endast på det sätt, att det nästföregående året genomgående lägges till grund för

taxeringen.

Denna fordran har, såsom jag redan antydt, blifvit långt mera angelägen än förut genom den i sammanhang med inkomstskatten införda själ/dektarationsplikten. Då den skattskyldige ålägges att själf uppgifva sin inkomst till taxering, är det gifvet, att det måste vara inkomsten för

ett redan afslutadt år, som skall uppgifvas. Den skattskyldige har alltså för närvarande att uppgifva sin inkomst under nästföregående år till ledning för taxeringen af hans inkomst under det löpande året. Detta är eu i ögonen fallande oegentlighet. För den stora allmänheten måste detta förhållande framstå såsom särdeles främmande och obegripligt. Den, som på heder och samvete afgifver deklaration om sin inkomst, väntar naturligtvis, att hans deklaration skall följas vid taxeringen. Faktiskt kan han emellertid blifva taxerad för en helt annan inkomst, utan att taxeringsmyndigheterna på något sätt dragit hans uppgifter i tvifvelsmål. Denna omständighet är tydligen icke ägnad att stärka allmänhetens känsla för deklarationens betydelse. Det måste likaledes förefalla den uppgiftspliktige föga motiveradt, att han skall behöfva deklarera inkomst, som han åtnjutit nästföregående år, äfven i det fall, att inkomstkällan upphört eller inkomsten utgöres af lön eller pension, så att deklarationen i verkligheten saknar hvarje betydelse för taxeringen.

Då jag sålunda starkt betonar olägenheterna af den nuvarande lagstiftningen med afseende på beskattningsåret, bör jag samtidigt framhålla, att på grund af de taxeringsföreskrifter, för hvilka jag redogjort, den nu gällande ordningen i stort sedt kan i ett afseende, nämligen i fråga om sådana af en fortgående verksamhet härflytande inkomster, som verkligen taxeras till det belopp, de utgjort nästföregående år, sägas innebära hvad som med den ifrågasatta reformen åsyftas. Inkomsten taxeras visserligen för det löpande året, men då den upptages med nästföregående års belopp, blir detta för en regelbundet fortgående verksamhet i hufvudsak en taxering af nästföregående års inkomst. Eeformen får därför materiellt inverkan väsentligen på sådana inkomster, som skola taxeras till det belopp, de ut-

\ \

folkskola.

Stadens

Tyybiu?;

mark.

Stadens\

mark'

artULem

etahlrsse

meniet

JiTLsktlcLes

mark

'lejd pal) eib

tU Ihres

taLsläg^

JanTramä-

tLonsbod,

JjTLs~kild.es ägor

Skala,

1: 4000

Mete!

H J-LM-fr

SituationsplaiL

öfver

hd. h asp Hals ilig enhetern a tl.t 67

samt 68 och 69

vid,

Visby.

l ololil,li«*u .Still» l il \l»rsl StnrUI»

137 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

göra under löpande året, det vill säga lön eller pension, inkomst af verksamhet som tager sin början under löpande året, tillfälliga inkomster och dylikt. Bedan härutinnan måste reformen anses vara af stor vikt. Men härutöfver må jag erinra om den genomgripande betydelse, den har därigenom, att den utgör förutsättning för och öppnar möjlighet till den angelägna omgestaltningen i ett mycket viktigt hänseende af skattelagstiftningens materiella bestämmelser. Under den nuvarande ordningen är det nämligen icke möjligt att för inkomstskattetaxeringen träffa den verkliga inkomst, som uppkommer af fast egendom och särskildt af jordbruk, och lagstiftningen har därför också måst nöja sig med en för alla fall fastslagen beräkningsgrund för denna inkomst, något som i hög grad aflägsnar den antagna skatteformen från den rena inkomstskatten. Endast om man taxerar nästföregående årets inkomst, kan man undanröja detta bestämda hinder för en tillfredsställande uppskattning af den verkliga inkomst, fast egendom lämnar, och för läggandet af beskattningen på den eller dem, som inkomsten verkligen tillfaller. Eeformen kommer därjämte att till gagn för såväl det allmänna som den enskilde införa reda och enkelhet i taxeringsförfarandet. Och den gör det möjligt att gifva skattelagstiftningen i allmänhet en enklare och lättfattligare form. Om detta vid hvarje lagstiftning måste anses vara en viktig sak, så blir det tydligtvis dubbelt angeläget på ett område, där staten kräfver enskildes direkta medverkan såväl under form af deklaration som i och för själfva taxeringsarbetet.

Då det tillförene några gånger varit ifrågasatt att i vår skattelagstiftning införa den grundsatsen, att taxeringen skulle gälla det nästföregående årets inkomst, har däremot invändts hufvudsakligen, att det skulle förflyta alltför lång tid emellan det inkomsten åtnjutits och skatten därför betalades. Det skulle medföra svårighet för den skattskyldige att gälda skatten, hvilket i synnerhet blefve fallet då inkomst upphört, a andra sidan blefve följden häraf, att skatten komme att lämna staten mindre afkastning än som beräknats. Jag medger, att beaktansvärda skäl kunna anföras till stöd för det påståendet, att skattebetalningen särskildt i vissa fall skulle blifva väl betungande, nämligen då inkomsten upphört genom dödsfall och betalningsskyldighet således skulle komma att åligga stärbhusdelägare för inkomst, som den aflidne i lifstiden åtnjutit. Enligt min mening höra därför också särskilda åtgärder vidtagas för att i dylika fall lindra stärbhusdelägarnes betalning af skatt för den dödes inkomst, och jag skall senare redogöra för huru jag tänkt mig, att denna angelägenhet bör ordnas.

Bih. till Biksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 34 Käft.

138 Taxerings-

myndig-

Merna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

I öfrigt kan den öfverklagade olägenheten i någon mån förekommas därigenom, att tiden för uppbörden af utskylderna flyttas tillbaka och således närmare tiden, då inkomsten åtnjutits. I sådant hänseende är det min afsikt att föreslå, att kronouppbörden, som nu äger rum under januari, februari, mars eller undantagsvis i april året efter det taxeringen skett, skall hållas redan i november eller december under det år taxeringen verkställts.

För att en sådan ändring i uppbördstiden må kunna genomföras, erfordras emellertid nödvändigtvis, att taxeringsarbetet hvarje år varder afslutadt tidigare än nu är fallet. Detta kan emellertid lätteligen ske genom minskande af taxeringsinstansernas antal från tre till två. Jag är härmed inne på den af mig förut berörda frågan om en omorganisation af taxeringsmyndigheterna.

Den organisation af taxeringsmyndigheterna, som genom 1861 års bevillningslagstiftning kom till stånd och ännu består, kan sägas vara i hufvudsak kännetecknad däraf, att de ur de skattskyldiges egen krets valda taxeringsmännen skola på grund af sin allmänna kännedom taxera den skattskyldiges inkomst till hvad den i medeltal och efter ett mera yttre bedömande af den inkomstkälla, hvarom i hvarje särskild! fall är fråga, kan anses utgöra. Det är med hänsyn härtill och då naturligtvis en dylik uppskattning kan blifva desto bättre och mera allsidigt gjord, ju flera med den skattskyldiges allmänna förhållanden förtrogna personer däri taga del, som man skapat denna rad af taxeringsinstanser, som utgöres af bevillningsberedningen, taxeringsnämnden och pröfningsnämnden.

Sedan i vårt taxeringssystem numera införts ett tämligen vidsträckt deklarationst vång, h vilket enligt min åsikt nu bör ytterligare utsträckas, har taxeringen tydligen erhållit och erhåller alltmera en annan karaktär. Med genomförandet af den föreslagna reformen angående beskattningsåret kan skatteplikten få en mera bestämd och klar formulering. Det blir alltså för den deklarationsskyldige betydligt lättare att afgifva en riktig deklaration. Han behöfver bland annat icke vidare i fråga om inträffade förändrade förhållanden under löpande året meddela de uppgifter, som nu under rubriken »frivilliga upplysningar» ofta blifva mera omfattande än själfva deklarationen. Under sådana förhållanden komma taxeringsmyndigheterna att börja sitt arbete med ett långt mera tillförlitligt material än för närvarande. Det behöfves i regel icke vidare någon uppskattning i förut vanlig mening, utan allenast ett kontrollerande och möjligen fullständigande af de skattskyldiges uppgifter, så att dessa blifva fullt korrekta och sålunda angifva den be-

139 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

skattningsbara inkomstens verkliga belopp. Det Ur hufvudsakligen för en dylik kontroll, man vid en genomförd obligatorisk själfdeklaration har att sörja, och det är företrädesvis med hänsyn härtill, som taxeringsapparaten bör inrättas. Och själfva denna kontroll underlättas i väsentlig mån, om taxeringen undantagslöst gäller inkomsten för ett redan afslutadt år, samt af den större klarhet i taxeringsbestämmelserna, som till följd häraf kan vinnas.

Något hinder synes mig därför icke böra möta för den reduktion af taxeringsinstansernas antal, som äfven är nödvändig för påskyndandet af taxeringsarbetet och införandet af en tidigare uppbörd. Enligt min mening böra således de båda lokala taxeringsmyndigheterna, bevillningsberedningen och taxeringsnämnden, sammanslås till en. Denna, som lämpligen torde kunna kallas taxeringsnämnd, bör organiseras i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den nuvarande bevillningsberedningen och med ungefärligen motsvarande taxeringsområde. Det viktiga och för taxeringsresultatet i stort sedt afgörande arbete, som åligger och fortfarande skulle åligga ordföranden i den första taxeringsinstansen, lägger ovillkorligen hinder i vägen för att göra verksamhetsområdet för denna instans väsentligen större än de nuvarande beredningsdistrikten. En sådan anordning påkallas äfven af nödvändigheten att ledamöterna äga en tämligen noggrann kännedom om personer och förhållanden inom distriktet.

Den hufvudsakligaste invändning, som framställts mot minskning af taxeringsinstansernas antal och som särskilt framförts af kommunalskattekommittén, har varit, att den skulle vara äfventyrlig för fastighetstaxeringen. Då emellertid den nya taxeringsnämndens distrikt skulle ungefär sammanfalla med beredningsdistriktet, skall man utan tvifvel hos densamma finna all önskvärd lokalkännedom beträffande taxering af fast egendom. Och å andra sidan synes det genom pröfningsnämndens granskning af de primära taxeringsmyndigheternas beslut vara tillräckligt sörj dt för fastighetstaxeringens jämnhet. Icke heller hänsynen till denna i regel endast hvart femte år återkommande taxering lärer därför böra ställa sig hindrande emot reformen.

Hvad beträffar den ifrågasatta organisationen af den primära taxeringsmyndigheten, får jag i öfrigt framhålla, att hos denna myndighet icke skulle komma att finnas representant med särskildt uppdrag att bevaka kronans intressen. Någon annan därtill lämplig tjänsteman än kronofogden, hvilken enligt nu gällande bevillningsförordning är kronoombud hos taxeringsnämnderna på landet, skulle icke i allmänhet vara att tillgå i lands-

140 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

kommunerna. Men det är uppenbart, att kronofogden med alla sina öfriga omfattande tjänsteåligganden icke kan hinna att deltaga i taxeringsarbetet hos fögderiets alla taxeringsnämnder, sådana dessa enligt hvad jag anfört skulle organiseras. Särskildt kronoombud hos dessa nämnder synes också kunna undvaras. Under nuvarande förhållanden kan ordföranden i bevillningsberedningen i stort sedt anses hafva samma skyldigheter som kronoombudet hos den nuvarande taxeringsnämnden. Ordförandena i bevillningsberedningarna hafva också hittills utan några afsevärda anmärkningar bevakat kronans intressen, och det synes därför under den nya organisationen kunna utan vidare anförtros åt dem att å det allmännas vägnar öfvervaka, att taxeringen verkställes i behörig ordning. I allt fall skulle tillfälle fortfarande finnas att anlita kronofogde såsom ordförande i en eller flera af taxeringsnämnderna inom fögderiet. Om det egentliga uppbördsarbetet, såsom jag föreslår, förlägges till sådan tid på året, att detsamma och därmed följande bestyr mindre än hittills taga kronofogdarnas tid i anspråk under de månader, taxeringen pågår, lära dessa tjänstemän i långt större utsträckning än för närvarande kunna ägna sig åt taxeringsarbetet i den första instansen.

Den af mig nu berörda omständigheten synes emellertid påkalla vidtagande af någon åtgärd för att förstärka sakkunnig elementet hos den primära taxeringsmyndigheten. Om Kungl. Maj:ts befallningshafvande berättigades att utan afseende å vederbörandes boningsort utse, utom ordförande, äfven en ledamot i taxeringsnämnden, skulle icke blott nämnden erhålla en förstärkning, som genom själfständighet och opartiskhet säkerligen skulle främja behörig taxering, utan äfven ordföranden kunna få ett värdefullt och i större taxeringsdistrikt eller vid tillfälliga förfall ofta oumbärligt biträde i det förberedande taxeringsarbetet.

Denne ledamot bör uppenbarligen erhålla skälig godtgörelse för uppdraget. Likaledes bör ordföranden i taxeringsnämnden tillförsäkras en ersättning, som motsvarar omfattningen och betydelsen af det honom anförtrodda arbetet. Endast under sådan förutsättning kan man påräkna att erhålla för uppdraget skickade personer. Och det bör starkt betonas, att hela taxeringsresultatet dock ytterst heror på att ordförandena i den första taxeringsinstansen med sakkunskap, intresse och omsorg ägna sig åt utförandet af sitt viktiga uppdrag. För beredandet af sådan godtgörelse bör den så kallade bevillnings- och inkomstskatteprocenten höjas. Jag tror mig emellertid kunna med visshet förutsäga, att den ökade utgift, som sålunda må uppkomma, skall på grund af stegradt initiativ till en effektiv

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 47. 141

taxering medföra en långt mera ökad afkastning af de ifrågavarande skatterna.

Taxeringsnämndens taxeringar skulle sedermera likasom enligt den nuvarande ordningen granskas af pröfningsnämnden, hvilken äfven skulle afgöra anförda besvär. Hos denna myndighet bör mindre kräfvas personalkännedom än sakkunskap. I anledning häraf och för påskyndande af nämndens arbete bör ledamöternas antal väsentligt inskränkas. I nära anslutning till hvad kommunalskattekommittén föreslagit, lärer sålunda antalet ledamöter i pröfningsnämnden lämpligen kunna bestämmas till tio, högst femton.

Jag anhåller att härefter få beröra en annan högst nödig reform på De direkta den direkta statsbeskattningens område, som lämpligen kan genomföras i sammanhang med och på grund af förändrade bestämmelser om beskattningsår och uppbördstid. Härmed syftar jag på det redan i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari innevarande år omförmälta förhållandet, att hvarje års Riksdag nu bestämmer inkomstskatten för ett annat år än bevillningen och att inkomstskatten icke inflyter i kronans kassa under det år, i hvars riksstat den är upptagen, utan först under det nästföljande året.

Riksdagen åtager sig nu bevillning för det löpande året. Taxeringen för denna bevillning äger rum under löpande året och bevillningen är, på grund af den förändring, som genomfördes af 1900 och 1901 årens Riksdagar, upptagen i riksstaten för det nästföljande året, under hvars lopp den äfven erlägges. Inkomstskatten åtager sig däremot Riksdagen för det nästföljande året. Skatten är upptagen i nästföljande års riksstat, taxeringen verkställes under detta år, och skatten inflyter först under året därefter, det andra sedan Riksdagens beslut om skattens upptagande fattats.

Bevillningsförordningen och inkomstskatteförordningen för ett visst år äro således beslutade af olika Riksdagar. Den bevillningsförordning, som gällde t. ex. år 1906, var beslutad samma år, under det att den då tillämpade inkomstskatteförordningen antagits redan af Riksdagen 1905. Inkomstskatteförordningen är emellertid i många hänseenden beroende af bevillningsförordningen. Skulle det löpande årets Riksdag önska göra en ändring i bevillningsförordningen för det löpande året, möter i regel hinder därför, af det skäl att lydelsen i inkomstskatteförordningen för samma år bestämts redan af nästföregående års Riksdag. En möjlighet att ordna saken skulle ju ligga däri, att löpande årets Riksdag ändrade den nästföregående år fastställda inkomstskatteförordningen, men uppenbarligen bör sådant ej

142 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

gärna ifrågakomma. Om emellertid bevillningsförordningen ändrades af löpande årets Eiksdag, skulle följden kunna blifva, att de båda förordningarna för året finge olika lydelse i jämlöpande stycken. Detta skulle naturligtvis verka förvirrande och göra tillämpningen af förordningarna osäker. Om ändringen i bevillningsförordningen afsåge en punkt, till hvilken inkomstskatteförordningen endast hänvisade, så blefve härigenom den redan fastställda inkomstskatteförordningen materiellt ändrad. Det kunde rent af inträffa, att inkomstskatteförordningen i något afseende icke alls kunde tillämpas, i det fall att de förutsättningar i bevillningsförordningen, på hvilka den bygger, ändrats. Eiksdagens frihet att besluta om bevillningsförordningen för det löpande året är följaktligen på detta sätt klafbunden af föregående Eiksdags beslut om inkomstskatteförordningen.

Men äfven i ett annat hänseende är det med den nuvarande ordningen för Eiksdagen omöjligt att vidtaga ändringar i bevillningsförordningen. Den omständigheten, att Eiksdagen fastställer bevillningsförordningen för det löpande året, medför nämligen den olägenheten, att förändringar i densamma måste träda i kraft, medan taxeringen pågår. Berör förändringen den del af taxeringsförrättningen, som redan fullbordats, kan den naturligtvis icke genomföras. Eiksdagen har i sådant fall förlorat makten att bestämma lydelsen af årets bevillningsförordning. För att en ändring skall komma till stånd, kan då den utvägen användas, att, sedan ändringen beslutats, densamma icke kungöres, förrän den förrättning, för hvilken den skulle äga tillämpning, är afslutad för året, och på detta sätt ernår man, att nästföljande års taxering i denna del kommer att ske efter den grund, som Eiksdagen det löpande året bestämt. Faktiskt innebär detta, att Eiksdagen fastställer bevillningsförordningen för det nästföljande året. Denna metod, att uppskjuta kungörandet af en utaf Eiksdagen antagen förändring i bevillningsförordningen till dess den icke längre kan tillämpas för det löpande året, synes under nuvarande förhållanden vara den enda möjligheten att åstadkomma en ändring i bevillningsförordningen, för så vidt den berör den tidigare delen af taxeringsförrättningen eller sådana delar, af hvilka den nästföregående år fastställda inkomstskatteförordningen är beroende. Att ett sådant sakernas tillstånd icke väl öfverensstämmer med grundlagens anda, torde vara uppenbart.

Det måste således vara ett önskemål, att inkomstskatten likasom bevillningen beviljas för ett och samma år, så att lydelsen af bevillningsoch inkomstskatteförordningarna för detta år bestämmes af samma Eiksdag, samt att tillämpningen icke behöfver inträda, förrän förordningarna af

143 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

Riksdagen laststiillts och därefter hunnit i vederbörlig ordning kungöras. Detta mål vinnes genom den af mig ifrågasatta anordningen angående beskattningsåret synnerligen enkelt. Riksdagen åtager sig bevillning och inkomstskatt åt det löpande årets inkomst, men taxeringen för båda skatterna uppskjutes till nästföljande år. Skatteförordningarna tillämpas icke förrän med året efter det, under hvilket de blifvit af Riksdagen fastställda. Förändringar i desamma kunna ske samtidigt för båda förordningarna och i god tid, innan dessa förändringar behöfva tillämpas. Om vidare båda skatterna upptagas i riksstaten för det nästföljande året, ernås, med genomförande af den af mig förut omnämnda ändrade uppbördstiden, den fördelen, att icke blott såsom nu bevillningen utan äfven inkomstskatten komma att inflyta i kronans kassa under det år, i hvars riksstat de äro upptagna.

Med den anordning, jag föreslagit, skulle också helt och hållet försvinna en viss konstitutionell oegentlighet, som är förknippad med den nuvarande ordningen för bevillningsförordningens promulgerande. Från och med genomförandet åren 1900—1901 af den förändrade metoden för bevillningens upptagande i riksstaten har bevillningsförordningen fastställts att lända till efterrättelse, till dess annorlunda af Riksdagen förordnas. Enligt det förevarande förslaget skulle hela tillämpningen af bevillningsförordningen falla under nästföljande år, då taxering samt debitering och uppbörd skulle äga rum. Om således någon Riksdag ville fastställa nya bestämmelser angående den bevillning, Riksdagen åtager sig, så skulle dessa bestämmelser icke träda i kraft förrän med ingången af nästföljande år. Den gamla bevillningsförordningen kunde alltså fortfara att gälla till slutet af året, och det funnes intet hinder mot att bevillningsförordningen i enlighet med grundlagens bud kunde utfärdas att lända till efterrättelse »intill slutet af det år, under hvars lopp den nya bevillningen af Riksdagen fastställd blifver.»

Sedan jag härmed i dess hufvuddrag tecknat den reform, jag åsyftar, Sakkunniges återgår jag till redogörelsen för de åtgärder, som vidtagits för utarbetande ut>erlningaf författningsbestämmelser i ämnet.

På grund af Kungl. Maj:ts bemyndigande i beslut den 22 juni 1906 anmodade jag fem uppbördsman i skilda ställningar, nämligen en landskamrerare, en kronofogde, två häradsskrifvare och en kronokassör i stad, från olika delar af landet, att under ledning af de sakkunnige, som jag enligt samma beslut tillkallat, taga i öfvervägande, hvilka ändringar som med minsta möjliga rubbning i nu gällande anordning skulle för reformens genomförande behöfva vidtagas med afseende å tid och ordning för mantals-

144 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

skrifning, taxering, debitering och uppbörd. Dessa uppbördstjänstemän afgåfvo därefter ett yttrande, som jag anhåller att få såsom bilaga foga vid dagens protokoll.

Det förslag, som detta yttrande innehåller, finner jag vara ändamålsenligt och kunna, såsom dessa praktiskt erfarna uppbördstjänstemän vitsordat, utan svårighet bringas till verkställighet. Mantalsskrifning skulle således förrättas i hittills vanlig ordning. Allenast med afseende på tiden för mantalslängdernas öfverlämnande och sättet för deras tillhandahållande för granskning behöfde några smärre rubbningar ske. Taxeringsuppgifternas aflämnande skulle tillbakaflyttas en månad eller till den 1 mars, och anstånd därmed skulle medgifvas endast sådana uppgiftspliktige, för hvilka det skäligen kunde anses föreligga någon svårighet att till nämnda dag medhinna uppgiftens afgifvande, nämligen sådana som äro skyldiga att föra handelsböcker, allt i syfte att taxeringsarbetet i den första instansen skulle vara afslutadt senast den 15 maj. Därefter skulle pröfningsnämndens sammanträde hafva ägt rum före den 10 augusti, hvaruppå debiteringen skulle vidtaga och uppbörden verkställas under tiden från och med den 1 november till och med den 15 december. I yttrandet behandlas därjämte andra i samband härmed stående ämnen, på hvilka jag icke nu torde behöfva inlåta mig. Då yttrandet icke afsåg städerna Stockholm och Göteborg, lämnades vederbörande tjänstemän därstädes tillfälle att uttala sig angående den uppgjorda arbetsordningen, hvilken därvid i tillämpliga delar lämnades utan erinran.

Jag uppdrog därefter åt de af mig tillkallade sakkunnige att enligt de af mig nu angifna allmänna grunderna och den föreslagna arbetsordningen utarbeta förslag till författningsbestämmelser i ämnet. Tillika anmodade jag dem att i några fristående detaljer inom skattelagstiftningen, i hvilka behof af ändring af Riksdagen påpekats eller eljes gjort sig gällande och till hvilka jag senare skall återkomma, föreslå de förändrade bestämmelser, som kunde erfordras.

De sakkunnige ingåfvo den 21 november 1906 till finansdepartementet sitt förslag, hvilket innehöll förslag till bevillningsförordning och till inkomstskatteförordning äfvensom till vissa ändringar i väglagen, förordningarna om kommunalstyrelse på landet och i stad, skjutsstadgan, mantalsskrifningsförordningen och uppbördsreglementet jämte några andra smärre författningar. Tillika innefattade förslaget en plan angående öfvergången till det nya beskattningssy stemet.

Kung!. Maj ds Nåd, Proposition N:o 47. 145

Hvad själfva skatteförfattningarna beträffar, skulle den ifrågasatta reformen medföra ändring af ett flertal paragrafer i de nuvarande bevillningsocb. inkomstskatteförordningarna. Vidare skulle, vidkommande särskilt bevillningsförordningen, i följd af reformen eller af annan anledning en del paragrafer behöfva borttagas, så att en omnumrering af paragraferna i allt fall blefv e erforderlig. Med afseende härpå och ehuru reformen lämnar de materiella bestämmelserna väsentligen orubbade samt det ej heller åsyftats att i detta sammanhang införa allenast redaktionella ändringar, äfven om sådana eljes kunde anses påkallade, har åt förslaget gifvits formen af helt och hållet nya förordningar om bevillning och om inkomstskatt.

Öfver bland annat de föreslagna förordningarna om bevillning och om inkomstskatt har kammarrätten den 17 december 1906 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande.

Beträffande själfva hufvudfrågan, att taxeringen skulle afse nästföre- Kammargående års inkomst, har kammarrätten, som vid föregående tillfällen, d^SaitvZgsförslag därom förelegat, utan större meningsskiljaktighet med stor bestämd- årethet afstyrkt införandet af denna grundsats i vår skattelagstiftning, nu låtit sina betänkligheter därutinnan falla och alltså förordat det framlagda förslaget. Kammarrätten vitsordar således, att de nu gällande reglerna angå’ ende beskattningsåret, såsom erfarenheten nogsamt bekräftat, medföra ganska störa svårigheter vid tillämpningen, att samma regler stundom föranleda till att skattskyldig blir taxerad för inkomst från två år på en gång,

Stundom till att inkomst varder alldeles obeskattad, samt att den bristande öfverensstämmelsen mellan den tid, som afses med taxeringen, och den tid, som själfdeklarationen åsyftar, gjort olägenheterna af gällande föreskrifter än större och vållat ett tämligen allmänt missnöje med de nuvarande förhållandena å detta område.

_ Två ledamöter i kammarrätten hafva dock varit skiljaktiga och vidhållit den meningen, att taxeringen bör omfatta det löpande årets inkomst.

Till stöd härför hafva de hufvudsakligen hänfört sig därtill, att vid öfvergången till det nya systemet dubbelbeskattning icke kunde undvikas, i det att ett och samma års inkomst blefve föremål för två års taxeringar. Om de föreslagna öfvergångsbestämmelserna har jag redan den 12 nästlidne januari yttrat mig och vill i detta sammanhang endast erinra, att nämnda bestämmelser torde hafva af den ena reservanten missförståtts, i ty att de icke, såsom han synes hafva föreställt sig, föranleda till en skattetunga, ökad med en och en half årsskatt, utan allenast till ett hälft års extra statsbe- Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami, 1 Afd. 34 Raft. 19

146 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

skattning. I öfrigt kafva båda reservanterna framhållit den svårighet, som skulle uppstå att betala skatten, sedan inkomsten upphört och själfva inkomstkällan icke längre finnes kvar. Jag påpekar häremot, att äfven enligt nuvarande föreskrifter såväl stats- som kommunalskatt måste betalas en icke oansenlig tid efter det nämnda förhållanden inträdt, samt att den öfverklagade olägenheten i detta afseende bör i någon mån afhjälpas genom den föreslagna tillbakaflyttningen af uppbörden. I allt fall står det för mig klart, att hänsynen till en dylik olägenhet, som väl dock får antagas hvarje år träffa endast ett fåtal skattskyldige, och till den förminskade afkastning, skatten till följd af ökad afkortning på grund af bristande tillgång till dess gäldande kan komma att lämna, icke bör få förhindra en reform, för hvilken eljes så öfvervägande skäl tala.

Båda reservanterna hafva därjämte framställt ett förslag i frågan, hvilket jag anser mig höra med några ord bemöta. De anse nämligen, att de af mig åsyftade fördelarne skulle vinnas på det sätt, att taxeringen likasom nu förklarades afse det löpande årets inkomst men undantagslöst upptoges med det belopp, hvartill inkomsten nästföregående år uppgått. Härigenom skulle ernås, att taxering sista gången ägde rum under det år, då inkomsten upphörde. Det är dock uppenbart, att en dylik metod, hvilken emellertid ej är oförsökt utomlands, är behäftad med betänkliga brister. För det första lämnar den ingen regel för beskattningen af inkomst första året, sådan åtnjutes. Antingen måste därför förslaget kompletteras med föreskrift i detta hänseende, hvilken otvifvelaktigt skulle komma att lida af det nuvarande systemets fel, eller ock varder den skattskyldige skattefri för första året. Men vidare måste metoden medföra, att det sista arets inkomst antingen icke alls eller endast till en del körnare att med afseende å beloppet inverka på taxeringen. Om inkomsten upphörde vid ett årsskifte, skulle den skattskyldige för det sista året, då inkomsten åtnjutes, taxeras till det belopp, inkomsten utgjort nästföregående år, och till det sista årets inkomstbelopp toges icke hänsyn vid någon taxering. Därest inkomsten upphörde under årets lopp, t. ex. efter fem månader, skulle väl principen konsekvent genomförd innebära, att den skattskyldige för det sista året taxerades för fem månaders inkomst, beräknad till fem tolftedelar af nästföregående års inkomst. I detta fall skulle sju tolftedelar af nästföregående års inkomst och inkomsten under det sista årets första fem månader icke i fråga om beloppet blifva föremål för taxering. Dessa nu angifna resultat skulle i olika fall ställa sig fördelaktiga eller ofördelaktiga för den skattskyldige. Jag framhåller häremot, att den af mig föreslagna metoden

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47. 147

föranleder till att all inkomst varder taxerad till det verkliga beloppet, ingenting mera och ingenting mindre.

Såväl kammarrättens majoritet som reservanterna hafva upptagit eu fråga, Taxering af som äfven jag nyss förklarat mig anse vara förtjänt af särskild uppmärksamhet,’ nämligen frågan om taxering af afliden persons inkomst. Grunden för inkomstbeskattningen, enligt hvilken staten för sina ändamål utkräfver bidrag i förhållande till hvars och ens inkomst, måste anses innebära, att af den inkomst, en medlem af staten förvärfvar, en vederbörlig andel bör tillkomma staien. Häremot kan icke anses strida den omständigheten, att med hänsyn till de egna nödvändiga behofvens företrädesrätt skatt icke eller endast delvis pålägges inkomst till mindre belopp. Den, som ville iakttaga en omtänksam hushållning, borde utan tvifvel efter hand afsätta af sin inkomst den del, som komme att utgå till det allmänna, och för egna behof förfoga endast öfver återstoden. Det kan således sägas, att den, som förvärfvar inkomst, därigenom ådrager sig en skatteskuld till det allmänna, och i samma mån som stärbhus är pliktigt att betala annan den aflidnes gäld, bör det såsom regel betala hans ifrågavarande skuld. Om därför det systemet införes, att nästföregående års inkomst taxeras, bör uppenbarligen taxeringen omfatta äfven inkomst, som nästföregående år åtnjutits af en då eller sedermera före taxeringsförrättningen afliden person. Detta har också en statsfinansiell betydelse, sorti icke bör underskattas. En annan sak är emellertid, om billighetsskäl tala för att staten icke gör sin skattefordran gällande i full utsträckning. De sakkunniges förslag innehåller af sådan anledning, att stärbhus skall endast med tillgångarna i boet svara för skatt, som påföres för den aflidnes inkomst. Ett dylikt stadgande, som innebär allenast, att urarfvagörelse icke behöfver ske för skattens skull’ har dock, sammanställdt med det förhållandet, att utskylder utgå med förmånsrätt, naturligtvis icke någon större praktisk betydelse. ° Det torde också vara nödvändigt att gå längre. Äfven i fall tillgångarna i boet öfverstiga skulderna, kunna förhållandena ofta vara sådana, att erläggandet af utskylderna skulle synnerligen hårdt drabba stärbhusdelägarna, såsom exempelvis om dessa äro änka, oförsörjda barn eller andra personer, om hvilkas underhåll den aflidne varit pliktig att draga eller eljes dragit försorg. För sådana fall synes en möjlighet böra finnas att bereda eftergift eller lindring i skattebetalningen.

Med afseende härå hafva tre af kammarrättens ledamöter ifrågasatt, att inkomst, som nästföregående år tillfallit en samma år afliden person’

148 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 47.

i regel icke skulle göras till föremål för taxering. Men om inkomsten härflutit af kapital eller af rörelse, som stärbhuset fortsatt, borde taxering af denna inkomst ske, dock icke så att inkomsten taxerades såsom den aflidnes inkomst, utan så att den inräknades i den inkomst, stärbhuset såsom sådant åtnjutit. Till detta förslag kan jag dock icke ansluta mig. Enligt min mening skulle det å ena sidan föranleda till befrielse från skatt i många fall, då en sådan icke vore af omständigheterna påkallad. Sålunda finnes icke något skäl att befria ett välbergadt stärblius eller ett stärbhus, som består af aflägsna släktingar, från skyldighet att erlägga skatt för inkomst, som den aflidne haft af annan inkomstkälla än kapital eller rörelse. Vidare kan naturligtvis ställningen i boet vara sådan, att, äfven om den rörelse, som den aflidne idkat, tilläfventyrs upphör omedelbart efter dödsfallet, stärbhuset mycket väl äger förmåga att gälda skatt för den aflidnes inkomst af rörelsen. Å den andra sidan skulle förslaget i vissa fall medföra en till och med skärpt skattskyldighet för stärbhus, som fortsatt den aflidnes rörelse. I regel fortsättes väl sådan rörelse åtminstone någon tid efter dödsfallet, och om sådant skedde, skulle stärbhuset, äfven om rörelsen för stärbhuset ginge med förlust och ställningen måste uppgifvas, ådraga sig ansvarighet för skatten för den aflidnes inkomst af rörelsen. Därjämte skulle bestämmelsen kunna föranleda till försök att genom formella anordningar gifva rörelse, som fortsättes, sken af att vara en ny rörelse, i syfte att undkomma skattskyldighet för den aflidnes inkomst. Slutligen bör anmärkas, att enligt förslaget bestämmelsens tillämpning skulle vara beroende af den tillfälliga omständigheten, om dödsfallet inträffat före eller efter årsskiftet. Stärbhuset efter en person, som aflidit den 31 december, skulle befrias från skatt, under det att för stärbhuset efter en den 1 januari afliden person icke skulle finnas någon möjlighet att vinna sådan befrielse. Enligt min åsikt åter böra äfven förhållandena under taxeringsåret inverka på frågans bedömande. Den sammanblandning, som skulle äga rum af den aflidnes inkomst och stärbhusets inkomst, synes icke heller vara att tillråda, utan böra dessa inkomster vid taxeringen särskiljas. De ifrågavarande ledamöterna i kammarrätten hafva såsom stöd för sin mening äfven anfört, att staten i allt fall lägger en särskild skatt på afliden persons k var låtenskap. Häremot behöfver endast erinras, att dessa skatter icke hafva något med hvarandra att göra. Bevillningen och inkomstskatten höra anses såsom den aflidnes gäld, hvilken afräknas från boets behållning. Arfsskatten åter drabbar den, som kvarlåtenskapen tillfaller, och beräknas på behållningen i boet. :

149 Kung!. Ma.j:ts Nåd. Proposition N:o 47.

Tre andra ledamöter hafva åter framställt ett förslag, som synes mig anvisa den väg, hvilken bör följas. De hafva föreslagit, att taxeringsmyndigheterna, livilka äfven för närvarande äga att vid bestämmandet af det bevillningsfria afdraget utöfva en diskretionär pröfning, skola erhålla rätt att, när ömmande omständigheter föreligga, inom vissa gränser bestämma, i hvad mån befrielse från taxering må stärbhus medgifvas. Visserligen kan det icke förnekas, att en sådan rätt har sina betänkligheter, i det att densamma ju möjligen kan missbrukas och i allt fall föranleda till ojämnhet i beskattningen. Men då en dylik anordning synes högeligen önskvärd och man utan tvifvel kan tänka högt om taxeringsmyndigheternas opartiskhet och goda : vilja, biträder jag detta förslag. Skattefriheten synes mig böra göras beroende af den behållning, som enligt upprättad bouppteckning finnes i boet, sålunda att befrielse från skatt för den aflidnes inkomst må kunna medgifvas, då behållningen i boet ej öfverstiger 5,000 kronor och den afiidne efterlämnat änka, oförsörjda barn eller andra stärbhusdelägare, som varit beroende af honom för sin försörjning. Såsom jag förut antydt, anser jag, att sådan skattefrihet må beviljas äfven i det fall, att dödsfallet skett under taxeringsåret. Jag har på grund af hvad jag sålunda anfört låtit omarbeta förslaget i det syfte, jag nu angifvit.

För hvad kammarrätten i öfrigt anfört får jag tillfälle att efter hand redogöra, då jag nu öfvergår till att, i den mån sådant kan anses erforderligt, i korthet beröra de särskilda punkter, i hvilka ämnet sönderfaller.

Om taxeringen skall afse nästföregående års inkomst, uppkommer frågan, Beskattningshvilket års mantalslängder skola följas vid taxeringen, eller med andra ord, i hvilken kommun — den skattskyldiges mantalsskrifningsort för nästföregående år eller hans mantalsskrifningsort för löpande året — sådan inkomst, som skall beskattas i mantalsskrifningsorten, bör blifva föremål för taxering.

Enligt min mening måste af praktiska skäl frågan besvaras sålunda, att beskattningsorten skall vara det löpande årets mantalsskrifningsort. Eljes skulle den, som flyttat under nästföregående år från en kommun till en annan, icke blifva taxerad i sin boningsort. Han skulle vidare afgifva deklaration icke i den kommun, där han är bosatt, utan i en annan kanske långt aflägsen ort. Vid sådant förhållande skulle all förhandling emellan taxeringsmyndigheterna i beskattningsorten och honom angående deklarationen och hvad därmed sammanhänger försvåras eller omöjliggöras. Utskylderna skulle i sådant fall erläggas å en annan ort än där han vistades, hvilket skulle å. ena sidan medföra besvär eller kostnader för den skattskyldige

150 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

och å andra sidan otvifvelaktigt leda till att skatterestantierna högst betydligt ökades. Och då kommunal skattskyldighet utkräfves och kommunal rösträtt i regel inträder året efter taxeringen, skulle han ännu andra året efter afflyttningen erlägga kommunalutskylder till den förra kommunen, likasom hans kommunala rösträtt därstädes skulle framskjutas till inemot två år efter det han lämnat kommunen. Slutligen skulle, därest mantalspenningar såsom hittills debiteras för det löpande året, och till ändring därutinnan föreligger ingen anledning, mantalslängderna för två år komma att ligga till grund för debiteringen, hvarigenom debiterings- och uppbördsarbetet skulle väsentligen förökas. Det synes mig uppenbart, att alla dessa skäl afgjordt tala för att taxeringen bör ske i det löpande årets mantalsskrifningsort.

Däremot måste gifvetvis beskattningsorten för sådan inkomst af rörelse eller yrke, som till bevillning taxeras i den ort, där rörelsen eller yrket idkas, hänföra sig till nästföregående års förhållanden. Om en person år 1907 idkat rörelse i Uppsala men år 1908 har sin verksamhet förlagd till Stockholm, skall naturligtvis 1907 års inkomst af rörelsen i Uppsala vid taxeringen år 1908 upptagas därstädes och icke i Stockholm. I sådant fall blir intresset för den kommun, där rörelsen utöfvats, att erhålla skattebidrag af den där förvärfvade inkomsten afgörande för frågan.

FvfÅningen*" ^ ^ föregående har jag yttrat mig allenast om taxering af inkomst.

’ Det är med afseende på denna taxering, som missnöjet med nu rådande för-

hållanden framträdt. Emellertid uppställer sig nu det spörsmålet, om en ändring af beskattningsåret vid inkomsttaxeringen bör föra med sig äfven en ändring af beskattningsåret i fråga om fastighetstaxeringen, så att skattskyldig skall taxeras för den fastighet, han haft nästföregående år, och icke för den fastighet, han äger under löpande året. Härvid är det dock klart, att spörsmålet gäller allenast bevillningstaxeringen och icke inkomstskattetaxeringen. Vid sistnämnda taxering, däri för närvarande en beräknad afkastning af fast egendom upptages såsom inkomst, är det fråga om att

sammanräkna den skattskyldiges hela inkomst af alla inkomstkällor under

ett år, och det kan således icke ifrågasättas annat än att, då taxeringen i öfrigt skall afse nästföregående års inkomst, samma grundsats skall tillämpas äfven i fråga om den beräknade inkomsten af fastighet, så att taxeringen till inkomstskatt omfattar beräknad afkomst af fast egendom, som den skattskyldige ägt eller innehaft under nästföregående år.

Beträffande åter fastighetsbevillningen, synas mig hufvudsakligen prak-

151 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 47.

tiska skäl öfvervägande tala för att någon rubbning icke göres i de bestående förhållandena och att således, äfven sedan reformen genomförts i fråga om inkomsttaxeringen, fastigketsbevillning erlägges för löpande året, d. v. s. för hvarje fastighet af den, som för löpande året mantalsskrifvits såsom ägare eller med ägare likställd innehafvare af fastigheten. De grunder, som, enligt hvad jag förut anfört, påkalla, att inkomsttaxeringen afser nästföregående års inkomst, gälla ej heller i och för sig angående fastighetstaxeringen. Om det också på visst sätt kan synas, som om det vore mest följdriktigt, om båda taxeringarne skedde för samma år, så kan det å andra sidan icke heller förnekas, att fastighetsbevillningen utgör eu beskattning af så egenartad beskaffenhet, att den i mycket måste följa sina egna regler.

Om fastighetsbevillningen skulle erläggas för nästföregående år, skulle detta innebära bland annat, att den utginge enligt ett nästföregående år bestämdt taxeringsvärde. Hvarje år skulle således taxeringsvärde åsättas den fasta egendomen i riket utan något under det året föreliggande praktiskt syfte; taxeringen skulle ske i och för den bevillning, som nästföljande år skulle utgå. Man finge följaktligen årligen laborera med två särskilda fastighetstaxeringslängder: den ena, som upprättats nästföregående år, skulle ligga till grund för löpande årets debitering och uppbörd, den andra upprättades under året för att nästföljande år tjäna samma ändamål. Bevillningsbeloppet, hvilket bland annat af redovisningsskäl bör upptagas i taxe: ringslängden, skulle under löpande året införas i nästföregående års längd. Därest, såsom jag tror mig hafva nyss ådagalagt vara nödvändigt, vid inkomsttaxeringen skulle följas löpande årets mantalslängder, men fastighetsbevillningen skulle erläggas för nästföregående år och således debiteras enligt nästföregående års mantalslängder, skulle för ett och samma års debitering och uppbörd två olika års mantalslängder ligga till grund. Att härigenom debiterings- och uppbördsarbetet, till hvilket kortast möjliga tid måste anslås, skulle öfver höfvan försvåras, ligger i öppen dag.

Slutligen får jag för denna frågas bedömande framhålla en synpunkt, som principiellt synes hafva en mycket stor betydelse, äfven om densamma icke rent praktiskt kan tillerkännas så stor vikt. Därest fastighetsbevillningen skulle erläggas på grund af nästföregående års taxeringsvärde, komme det oftast att inträffa, att taxeringsvärdet blefve bestämdt i första taxeringsinstansen, innan ännu Riksdagen beslutat, att någon bevillning på grund däraf skulle utgöras. Om jag tänker mig reformen genomförd år 1908, måste i många fall det årets taxeringsnämnder, hvilkas

152 Kung!. Nåd. Proposition No 47.

arbeten böra vara afskräde senast den 15 maj, hafva bestämt de taxeringsvärden, efter hvilka bevillning år 1909 skulle erläggas, innan ännu 1908 års Riksdag åtagit sig bevillning att utgå år 1909. Ty Riksdagens beslut om bevillningen fattas på grund af sakens natur i slutet af Riksdagen, och det händer ju numera icke ofta, att detta beslut är fattadt och kungjordt redan den 15 maj. Man må icke invända, att samma förhållande äger rum redan under den nuvarande ordningen. Bevillningsberedningen får väl nu föreslå taxering, innan Riksdagen åtagit sig någon bevillning, men det är först taxeringsnämnden, som bestämmer taxeringen, och denna sammanträder enligt nu gällande stadganden icke tidigare än den 21 juni, alltså efter det Riksdagens beslut om bevillningen hunnit fattas och kungöras:

Denna sak synes mig således böra ordnas på det sätt, att inkomsttaxeringen afser nästföregående års inkomst .men fastighetsbevillningen erlägges af löpande årets ägare eller innehafvare af fast egendom. Sålunda skulle, så vidt nu är i fråga, 1907 års Riksdag åtaga sig inkomstbevillning och inkomstskatt att betalas år 1908 enligt taxering år 1908 af 1907 års inkomst samt fastighetsbevilluing att. erläggas år 1908 af 1908 års ägare eller innehafvare af fast egendom på grund af 1908 års fastighetstaxering.

I sitt utlåtande i ämnet har kammarrätten också utan förbehåll anslutit sig till denna mening. Kammarrätten har därvid åberopat hufvudsakligen de af mig nu angifna skälen, kvarjämte kammarrätten till stöd för sin uppfattning, såsom mig synes, fullt riktigt anfört, att den, som förvärfvat fast egendom, därmed har att omedelbart inträda i de rättigheter inom stat och kommun, som fastighets innehafvande betinga, och häraf bör följa, att äfven bevillningsplikten inträder fortast möjligt.

Den uppställda regeln kan emellertid medföra, att eu skattskyldig får under ett och samma år erlägga bevillning två gånger för afkastnrngen af sitt kapital- Om han år 1908 haft kapitalet utlånadt mot ränta och år 1909 har det plaeeradt i fastighet, får han år 1909 utgöra bevillning både för 1908 års ränteinkomst och för den fastighet han äger år 1909. Med afseende på inkomstskatten inträffar däremot icke liknande resultat, då denna i allo skulle utgå på grund af nästföregående års förhållanden, Hvad bevillningen beträffar, bör man ihågkomma, att någon dubbeltaxering dock icke uppkommer, så att samma års inkomst blefve två gånger beskattad. Saken är allenast den, att inkomster från två olika år kunna komma att beskattas under ett och samma år. Då bevillningen är en. proportionell skatt, ökas således icke härigenom skattebördan, den endast sammantränges

Kung}-. Maj-Ja Nåd. Proposition N:o 47. 158

pa en kortare tid. Och det är att märka, att det är endast i det sannolikt ej så ofta förekommande fall, att omplaceringen af kapitalet sker vid ett årsskifte, som två hela års intäkter på detta sätt upptagas till beskattning under ett år. Det låter sig visserligen icke förnekas, att eu sålunda hopad beskattning i vissa fall kan blifva oläglig för den skattskyldige, men det är min öfvertygelse, att olägenheten, som i regel kan drabba endast ägare af kapital och således skattskyldige i eu ekonomiskt gynnsam ställning, dock icke skall visa sig vara af den art, att fördenskull ett annat system för fastighetsbeskattningen bör väljas. Ej heller synes detta böra föranledas af det motsatta fallet, nämligen att den, som vid ett års slut säljer sin fastighet och därigenom erhåller kapital, hvarå han nästföljande år uppbär ränta, sistnämnda år icke kommer att taxeras till bevillning vare sig för fastigheten eller för ränteinkomst af det kapital, som genom försäljningen frigjorts.

I sammanhang härmed anhåller jag att få beröra en fråga, som af de sakkunniga upptagits och af hvilkens lösning sedan länge ett starkt behof gjort sig gällande. Den för hvarje år för en fastighet påförda fastighetsbevillningen är till sin natur odelbar. Om fastigheten under året byter ägare, påföres icke fastighetsbevillningen hvarje ägare i förhållande till den del af året han ägt fastigheten, utan för hvarje år endast eu person. Men hvilken af flera ägare under ett år bevillningen bör påföras, är icke i lagstiftningen bestämdt. De olika ägarne emellan ordnas väl denna sak oftast genom aftal vid öfvergången af äganderätten. Detta gör emellertid icke ett reglerande genom lagstiftningen obehöfligt. Ett sådant kräfves bland annat för åstadkommande af reda och konsekvens vid taxeringen. I praxis har emellertid frågan besvarats på olika sätt. Enligt en mening skulle den böra upptagas såsom skattskyldig, som ägt fastigheten största delen af året. Denna tolkning skulle således göra taxeringen beroende af en omständighet, om hvilken den första taxeringsinstansen icke kan äga någon kännedom. En annan mening, som åtminstone de senare åren mera allmänt omfattats är, att den bör taxeras för fastigheten, som äger den vid årets början. Jag ansluter mig till denna, äfven af de sakkunnige biträdda uppfattning, hvilken innebär, att den, som bör mantalsskrifvas för fastigheten, skall upptagas såsom den skattskyldige. Om sålunda en person före årets ingång inköpt en jordbruksfastighet för att tillträda densamma den 14 mars, bör han mantalsskrifvas för fastigheten och på denna grund äfven taxeras därför. Hvad som i detta afseende gäller om ägare, bör naturligtvis gälla äfven om innehafvare, som är lag- Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Af cl. 34 Höft. 20

154 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

ligen pliktig erlägga fastighetsbevillning. Äfven kammarrätten har omfattat den sistnämnda meningen och gjort allenast en formell erinran, i enlighet med hvilken de sakkunniges förslag blifvit förtydligadt.

Såsom jag redan nämnt, upptager det framlagda förslaget äfven åtskilliga ändringar i gällande skattelagstiftning, hvilka beröra mera fristående delar af densamma. Till större delen kunna äfven dessa anses vara af mera formell natur. Ett ändringsförslag, afseende fördelningen af inkomst af järnvägs- och kanaldrift samt elektriska kraftledningar och vattenledningar, är närmast föranledt af särskilda ”Riksdagens skrivelser i ämnet.

Beskattnings- ] underdånig skrifvelse den IT maj 1904 anhöll nämligen Eiksdagen,

Vomst af att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Eiksdagen framlägga förslag af järnvägs- till införande i gällande bevillningsförordning af närmare bestämmelser rö- °drift°>elek- rande beskattningsort för inkomst af kanal- och järnvägsdrift. Denna betrisk Mmn^gkattniugsfråga syntes Eiksdagen vara af den vikt, att den kräfde en nog- °1edningn grann och omfattande utredning, hvarvid särskildt borde beredas vederbörande kanal- och järnvägsförvaltningar tillfälle att yttra sig i ärendet. Med anledning häraf har Kungl. Maj:t genom nådig remiss den 31 december 1904 anbefallt öfverståthållarämbetet och Kungl. Maj:ts samtliga befallningshafvande i länen att, efter det vederbörande kanal- och järnvägsförvaltningar beredts tillfälle att yttra sig, afgifva utlåtande öfver Eiksdagens ifrågavarande skrifvelse. Sedan dessa yttranden och utlåtanden inkommit, har äfven denna fråga öfverlämnats till de särskildt tillkallade sakkunnige, hvilka därefter i sitt förslag till ny bevillningsförordning infört bestämmelser i ämnet. Med anledning af de erinringar, som inom kammarrätten framställts vid förslagets granskning, har detsamma därefter varit föremål för ytterligare bearbetning, och anhåller jag att få till närmare motivering af det nu föreliggande slutliga förslaget anföra följande.

Hvad först beträffar frågan om beskattning af järnväg, kan icke den uppfattningen i verkligheten göras gällande, att en järnväg erhåller sin inkomst till viss bestämd del från hvar och en af sina stationer, och att uppgiften för taxeringen således endast skulle vara att med tillräcklig noggrannhet fastställa inkomsten från hvarje station. Ett järnvägsföretag är till sin natur eu enhetlig affär; om denna affär såsom helhet gifver ett öfverskott, har järnvägsbolaget en viss beskattningsbar inkomst. Hänsynen till den kommunala beskattningen nödvändiggör emellertid en uppdelning af bolagets samlade nettoinkomst. Denna uppdelning göres uteslutande af

15ö

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

skattetekniska skälden har ingen reell motsvarighet i järnvägens ekonomi och måste alltså utföras efter lämplighetshänsyn.

Enligt mitt förmenande bör vid en sådan fördelning af ett järnvägsbolags beskattningsbara inkomst hufvudsaklig vikt läggas därå, att fördelningsgrunden blir så enkel som möjligt, och att de olika kommuner, där bolaget drifver rörelse, få tillgodoräkna sig en andel i den beskattningsbara inkomsten något så när i proportion till omfattningen af den rörelse, bolaget drifver inom hvarje kommun. Dessa fordringar kunna bäst tillgodoses, om man fördelar järnvägsbolagets beskattningsbara inkomst på de olika stationerna i förhållande till rörelsens omfattning vid dessa stationer. Svårigheten är då endast att finna ett lämpligt mått på rörelsen vid stationerna. Hitintills har man härvid plägat taga hänsyn endast till stationens trafik, beräknad på det ena eller andra sättet. Detta mått är visserligen icke alltid fullt riktigt; ty det finnes många stationer, som hafva en ganska ringa egen trafik, men likväl äro mycket stora och hafva en talrik personal. Sådana finnas exempelvis bland stationer, som utgöra knutpunkter för flera banor och därför hafva en betydande vagnväxling att ombesörja, stationer, där lokomotivstallar äro förlagda, samt rangeringsstationer. Man kunde alltså ifrågasätta, att vid fördelningen hänsyn skulle tagas icke blott till stationens trafik utan också till stationens storlek, sådan den framträder i personalens antal eller i stationens årliga utgifter. Emellertid föra de enskilda järnvägarne i vårt land i regel ingen statistik, hvarur data för en sådan uppdelning kunde hämtas. Man är därför hänvisad till att i de särskilda stationernas trafik finna en måttstock för fördelningen af nettoinkomsten.

Då uppgiften emellertid endast kan vara att för hvarje station bestämma ett fördelningstal, som i det stora hela är ett tillförlitligt uttryck för stationens betydenhet, bör man vid beräkningen af ett sådant fördélningstal endast taga hänsyn till de båda stora trafikgrupperna, godstrafik (ilgods, styckegods och vagnslastgods) och persontrafik. Jag har därför ansett, att för hvarje station bör beräknas ett fördelningstal, benämndt »trafikvärde», lika med halfva summan af järnvägens inkomst af stationens anlända och afsända godstrafik, ökad med järnvägens inkomst af vid stationen försålda personbiljetter.

Hvad sålunda först beträffar godstrafiken, har det visat sig nödvändigt att taga hänsyn jämväl till den anlända godstrafiken. Den från en station afsända godstrafiken kan nämligen icke anses på ett tillfredsställande sätt karaktärisera stationens betydenhet, då förhållandet mellan an-

156 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

länd och afsänd godstrafik ofta ställer sig mycket olika på de olika stationerna. Detta är särskildt fallet för banor, som hafva en öfvervägande trafik i den ena riktningen. Den ena stationen på en sådan bana har måhända en mycket stor afsänd godstrafik, men en ringa anländ godstrafik; för den andra stationen är förhållandet omvändt. Båda stationerna äro kanske lika betydande. Men deras relativa betydenhet framstår i en riktig dager, först om man till grund för beräkningen af stationens trafikvärde lägger ett medeltal af stationens afsända och anlända godstrafik. Endast med eu sådan beräkningsgrund erhåller man öfverhufvud en tillfredsställande måttstock för godstrafikens omfattning vid hvarje station.

Det är emellertid uppenbart, att eu stations betydenhet ur godstrafikens synpunkt icke mätes af stationens uppbörd af godstrafik. Ty det beror på yttre, tillfälliga omständigheter, om frakten erlägges vid afgångsstationen eller vid ankomststationen. Man måste af detta skäl räkna med medeltalet af järnvågens inkomst af stationens anlända och afsända godstrafik. Eu sådan beräkningsgrund användes också redan af ett flertal enskilda järnvägar.

Det återstår att bestämma, efter hvilka grunder godssamtrafik och godstransitotrafik skola tillräknas de särskilda stationerna. Vidhåller man, att fördelningstalets uppgift endast är att karaktärisera stationens betydenhet, så är det uppenbart, att ingen del af dessa trafikgrupper rimligen kan tillräknas en mellanliggande station, som endast passeras af den ifrågavarande trafiken. En sådan station behöfver ju i regel icke göras större, därför att den genomgående trafiken växer. Däremot måste, såsom redan är antydt, öfvergångsstationer till andra banor ofta vara stora stationer med talrik personal, utan att detta förhållande tillbörligen framträder i sådan stations egna trafik. Här erbjuder sig sålunda ett lämpligt tillfälle att taga hänsyn jämväl till denna omständighet vid bestämmande af sådan stations trafikvärde.

Detta sker enklast därigenom, att godstrafik, som inkommer från främmande bana, räknas såsom afsänd från öfvergångsstationen och godstrafik, som afgår till främmande bana, räknas såsom anländ till öfvergångsstationen. Öfvergångsstationen får ju på detta sätt sitt medeltal af afsänd och anländ godstrafik betydligt ökadt och erhåller därmed, såsom rimligt är, ett större trafikvärde. Ett sådant beräkningssätt är för närvarande i bruk på flera enskilda järnvägar för fördelning af sam- och transitotrafik.

Hvad åter beträffar persontrafiken, är det först och främst tydligt,

157 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

att den icke kan uppvisa samma ojämnhet i fråga om proportionen mellan afvand och anländ trafik, som godstrafiken gör. Det är därför ohehöfligt att särskildt beräkna afsänd och anländ persontrafik. Eu beräkning af den anlända persontrafiken kan för öfrigt icke med säkerhet utföras, bland annat därför att, om en och samma biljett gäller till flera olika stationer, såsom särskildt vid lokal- och zontariffer ofta kan blifva fallet, man icke vet, hur långt biljetten begagnas.

Den säkraste och samtidigt från järnvägsstatistisk synpunkt enklaste grunden föi. en uppskattning af en stations betydelse för persontrafiken är därför utan tvifvel järnvägens inkomst af vid stationen försålda personbiljetter.

En stations betydelse för trafiken i dess helhet torde enligt det nu sagda bäst karaktäriseras genom ett »trafikvärde», som är lika med medeltalet af järnvägens inkomst af stationens anlända och afsända godstrafik, ökadt med järnvägens inkomst af vid stationen försålda personbiljetter. För järnvägsbolags taxering i de olika kommunerna bör, med en inskränkning som jag strax skall nämna, bolagets hela beskattningsbara inkomst af järnvägsdriften fördelas på järnvägens olika stationer i förhållande till deras sålunda beräknade trafikvärden. Genom det föreslagna taxeringssättet blir alltså bolagets inkomst fullständigt taxerad. Det är för detta ändamål ingalunda nödvändigt, att alla poster i järnvägens bruttoinkomst användas till beräkning åt fördelningstalen. Flera af dessa poster äro för öfrigt af den natur, att man svårligen kan finna en rationell grund för deras uppdelning på de skilda stationerna. Detta gäller t. ex. om inkomsten af posttrafik. En sådan inkomst skulle man kanske önska fördelad efter stationernas förut bestämda trafikvärden. Men en sådan kalkyl skulle uppenbarligen endast tjäna till att öka trafik värdenas absoluta storlek, medan ju deras relativa storlek, och därmed den slutliga fördelningen af den beskattningsbara inkomsten, blefve oförändrad. En dylik uppdelning af öfriga poster i bruttoinkomsten efter de redan bestämda trafikvärdena skulle alltså vara ändamålslös.

. En uppdelning af järnvägsbolags beskattningsbara inkomst på de olika stationerna efter nu angifna grunder synes mig äga betydande fördelar, bland hvilka jag vill framhålla, att fördelningsgrunden blir lagfäst och fullt klar, att beräkningen förutsätter ett minimum af statistiskt material, samt att själfva uträkningen blir den enklast möjliga. Därmed vinner man, att järnvägsbolagen icke besväras med någon onödig arbetsbörda, men också att fördelningens riktighet lätt kan kontrolleras, och att sålunda tvister angående taxeringen så vidt möjligt förhindras. Denna fördelningsmetod

158 Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 47.

har också den fördelen, att, enligt hvad den i ämnet föreliggande utredningen gifver vid handen, genom densamma minsta möjliga förändring töjde komma att göras i nu brukliga sätt för fördelningen; för de icke få järnvägar, hvilkas fördelningsmetoder redan nu i hufvudsak ansluta sig till den här föreslagna, torde förändringen blifva mycket ringa.

Genom den nu angifna fördelningsmetoden bestämmes den beskattningsbara inkomsten vid hvarje station. I det fall att stationsområde tillhör flera kommuner, kräfves alltså en kompletterande bestämmelse om hui stationens inkomst skall fördelas till beskattning dessa kommuner emellan. De sakkunnige hade föreslagit, att fördelningen skulle ske i lika delar. Kammarrätten åter har ansett lämpligare, att fördelningen öfverlämnades åt taxeringsmännens fria skön, och har jag för min del anslutit mig till denna senare uppfattning.

Vid fördelning af ett järnvägsbolags beskattningsbara inkomst till taxering inom olika kommuner synes det emellertid lämpligt, att någon del tillräknas hufvudkontoret och sålunda taxeras å den ort, därifrån rörelsen hufvudsakligen ledes. Detta har också flerstädes varit brukligt. Svårigheten är endast att träffa ett riktigt mått för ifrågavarande andel. Kungl. Maj;ts befallningshafvande i Kalmar län har ansett, att den borde bestämmas till åtminstone en femtedel af hela den beskattningsbara inkomsten. Eu sådan beräkningsgrund skulle emellertid för en järnväg med ett mycket stort antal stationer leda till, att den ort, där hufvudkontoret är beläget, blefve oproportionerligt gynnad i förhållande till orter med äfven ganska .störa stationer.

Den andel, som bör tillräknas hufvudkontoret, har enligt det af ite sakkunnige utarbetade förslaget satts betydligt lägre, nämligen till fem procent af hela den beskattningsbara inkomsten. I denna punkt har kajamarrätten anmärkt, att om järnvägsbolag har flera förvaltningskontor än hufvudkontoret, en del af inkomsten af driften borde tillräknas hvarje kommun, där sådant kontor finnes. Kammarrätten hav vidare ansett, att den andel, som bör belöpa å hufvud- och andra kontor gemensamt, bör beräknas till tio procent och fördelas kontoren emellan efter taxeringsmännens skön. Jag har ansett mig böra ansluta mig till hvad kammarrätten sålunda föreslagit.

Af den beskattningsbara inkomsten af järnvägsdriften böra alltså först sammanlagdt tio procent tillräknas den eller de orter, där järnvägen har kontor. Återstoden af den beskattningsbara inkomsten af järnvägsdriften fördelas till taxering mellan de kommuner, där stationerna äro belägna, i

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47. 159

förhållande till hvarje stations enligt de gifna reglerna beräknade trafik värde.

De numera rätt talrika fall, då järnvägsbolag jämte egen järnväg trafikerar äfven främmande bana, föranleda i beskattningshänseende rätt betydande svårigheter. Grunden till dessa särskilda svårigheter ligger däri, att rörelsen drifves under så olika betingelser på den egna och på den främmande banan. 1 normala fall innesluter det trafikerande bolagets inkomst af den egna banan ränta å anläggningskapitalet, medan dess behållna inkomst af den främmande banan ej innesluter sådan ränta. Under sådana förhållanden kan man tydligen icke fördela bolagets hela beskattningsbara inkomst på båda banornas stationer efter enahanda beräkningsgrund. Genom en dylik likformighet skulle nämligen det trafikerande bolagets ränta å den egna banans anläggningskapital blifva fördelad jämväl mellan den främmande banans stationer, hvilket uppenbarligen vore ett fel. Detta fel framstår i en ännu skarpare dager, om man tager i betraktande, att den inkomst, ägaren af den främmande banan har af densamma, en inkomst, som i normala fall just motsvarar ränta å denna banas anläggningskapital, måste fördelas till beskattning uteslutande mellan denna banas stationer. Jämväl hvad angår ränta å lånt driftskapital, synes riktigt, att hänsyn tages därtill, huruvida gälden belastar eller kan anses belasta den ena eller andra banan.

Jag anser sålunda, att då järnvägsbolag jämte egen bana trafikerar äfven främmande bana, det ekonomiska resultatet af järnvägsdriften bör beräknas särskildt för hvardera banan. Detta kan ske endast därigenom, att sedan drijtsöfverskottet, hvarmed jag i det följande förstår vinsten af trafiken efter afdrag för sådana drifts- och underhållskostnader, som vid taxering författningsenligt få afdragas, dock ej för räntor eller för ersättning för nyttjande af den främmande banan, beräknats för driften i dess helhet, detta öfverskott uppdelas på de olika banorna, hvarefter det öfverskott, som sålunda kommer på hvarje särskild bana, belastas med vederbörande räntor och arrende. Därmed är vid beräkningen af den beskattningsbara inkomsten från hvardera banan vederbörlig hänsyn tagen till de olika ekonomiska villkor, under hvilka bolaget trafikerar de särskilda banorna.

Hvad angår ägaren af den främmande banan, skall han taxeras för den ersättning, han erhåller för upplåtelsen af banan, efter afdrag för ränta å i banan nedlagdt kapital. Inalles kommer alltså med det föreslagna beräkningssättet skatt för inkomst att erläggas i samma omfattning för båda banorna. Skattebeloppen komma också att stå i ett riktigt förhållande

160 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

till det verkliga ekonomiska resultatet för de olika järnvägarna. Därmed synes högsta möjliga rättvisa skipad mellan de till skatt berättigade kommunerna.

Det återstår alltså endast den hufvudsakligen tekniska uppgiften att fastställa grunden för en fördelning af det totala driftsöfver skottet på de båda banorna. En uppdelning af bruttoinkomsten möter inga svårigheter. Äfven driftskostnaderna kunna nog fördelas på de skilda banorna. Men för en sådan fördelning finnas inga fasta grunder, och det skulle blifva alltför vidlyftigt och kompliceradt att i en författning angifva sådana. Det har under sådana förhållanden synts lämpligare att direkt fördela det totala driftsöfverskottet mellan banorna och att för denna fördelning begagna sig af de grunder, som, enligt hvad jag förut anfört, skulle gälla för fördelningen af en järnvägs beskattningsbara inkomst mellan dess stationer. Det totala driftsöfverskottet skulle alltså fördelas mellan de trafikerade banornas samtliga stationer efter deras trafikvärden, beräknade så, som om banorna utgjorde en enda järnväg. Af denna fördelning framgår, hur stort driftsöfverskottet är på hvardera banan.

Taxeringen af en järnvägsdrift, sådan som den nu ifrågavarande, krafvelalltså följande beräkningar. Först har man att beräkna det trafikerande bolagets inkomst af trafiken i dess helhet efter afdrag af sådana driftsoch underhållskostnader, som författningsenligt få afdragas, men utan afdrag af räntor å lånt kapital eller af ersättning, som bolaget i en eller annan form kan hafva att utbetala för nyttjandet af den främmande banan. Detta driftsöfverskott bör fördelas mellan banorna i förhållande till deras stationers trafikvärden, beräknade så, som om banorna utgjorde en enda järnväg. Fördelningen sker enklast därigenom att för hvarje särskild bana dess stationers trafikvärden sammanläggas till ett »bantrafikvärdes, hvarefter driftsöfverskottet fördelas mellan banorna i förhållande till dessa bantrafikvärden. Härvid bör iakttagas, att trafikvärdet för station, som tillhör båda banorna, uppdelas i två trafikvärden, ett för hvardera banan; dessa trafikvärden beräknas med ledning af det sätt, hvarpå stationens gods- och persontrafik fördelar sig på de båda banorna.

Sedan man sålunda funnit det driftsöfverskott, som skall anses hafva uppkommit på hvardera banan, har man att därifrån afdraga ränta å gäld, allt efter som den belastar den ena eller andra banan, samt, beträffande den främmande banan, ersättning för nyttjandet af densamma.

Kammarrätten har anmärkt, att såsom villkor för afdrag för ränta vid taxering af inkomst, som uppstått genom att järnvägsbolag trafikerat en främmande bana, torde böra närmare angifvas, att skulden skall vara ådragen

161 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

just för trafiken a den främmande banan, såsom för anskaffande af rullande materiel, hvilken eljest varit obehöflig, eller dylikt. Om man emellertid erinrar sig, att det trafikerande bolaget under alla omständigheter har rätt till afdrag för räntan å hela skulden, så torde man finna, att ett sådant stadgande endast skulle kunna verka till eu förskjutning i fördelningen af bolagets beskattningsbara inkomst till förmån för den främmande banan. Då intet skäl härför finnes, har jag ansett lämpligare att, såsom de sakkunnige föreslagit, vid beräkning af den beskattningsbara inkomsten af den främmande banan afdrag medgifves för den ränta, »som kan anses belasta driften a densamma». Denna formulering inrymmer möjlighet för taxeringsmännen att efter bästa skön fördela bolagets skuld mellan de båda banorna.

Genom de sålunda gjorda beräkningarna är det trafikerande bolagets beskattningsbara inkomst af hvardera banan bestämd. Denna beskattningsbara inkomst bör, sedan tio procent af densamma tillgodoräknats de orter, där bolaget har kontor, sedan fördelas till beskattning mellan vederbörande banas samtliga stationer i förhållande till deras förut beräknade trafikvärden.

Härjämte bör tydligen ägaren af den främmande banan taxeras för sin beskattningsbara inkomst af denna bana. Denna inkomst fördelas i vanlig ordning till beskattning mellan vederbörande kontor och banans stationer.

Trafikerar järnvägsbolag utom egen järnväg flera främmande banor, kan den nu angifna beräkningen genomföras på liknande sätt. Detta fall vållar alltså inga särskilda svårigheter, och torde det sålunda vara tillräckligt, att en enkel hänvisning gifves till de fullständiga reglerna för det enklare fallet.

En beräkning enligt nu angifna grunder af det trafikerande bolagets beskattningsbara inkomst för de olika banorna kan naturligtvis understundom gifva det resultat, att förlust visar sig hafva uppstått på eu eller flera banor, medan vinst uppstått på de öfriga. I sådant fall får förlusten icke vid bevillningstaxeringen afdragas från vinsten. Det trafikerande bolaget blir emellertid till följd däraf högre beskattadt, än det skulle blifvit, om hela dess järnvägsdrift betraktats såsom en enhetlig rörelse. Häri ligger en afvikelse från hvad nu torde vara brukligt, men denna afvikelse betingas af nödvändigheten att vid taxeringen fästa sig vid resultatet af järnvägsdriften för hvarje särskild bana för sig. För öfrigt torde den skärpning i beskattningen af järnvägsbolag, som understundom kan komma att föranledas af de nu föreslagna bestämmelserna, icke äga någon större praktisk betydelse, helst det får antagas, att järnvägsbolag endast undantagsvis och för någon kortare tid trafikerar främmande bana med förlust.

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 34 Höft. 21

162 Kanaldrift.

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition No 47.

Jag öfvergår nu till frågan om kanalbolags taxering a olika orter. Gällande bestämmelser hafva mestadels tolkats så, att kanalbolagen taxerats å de orter, där de haft sina uppbördskontor. Bolagets beskattningsbara inkomst har i enlighet härmed fördelats mellan dessa orter i förhållande till den vid hvarje kontor influtna uppbörden. Detta beräkningssätt har sin styrka i sin enkelhet. Kanalbolaget kan utan Svårighet uppgifva de för fördelningen erforderliga data. Men i öfrigt är det synnerligen otillfredsställande.

Först och främst har mot denna fördelningsmetod med rätta anmärkts, att då alla afgifter, som enligt reglemente och taxa böra erläggas för fart genom kanalens olika distrikt, betalas på en gång vid första uppbördsstationen, de olika uppbördsstationernas inkomster icke på något sätt utgöra ett mått på omfattningen af den rörelse, som drifves i kanalens olika distrikt. Det har därför yrkats, att fördelningen borde göras efter storleken af den uppbörd, som enligt kanalens reglemente och taxa belöper å hvarje kanalstation. Af den i ämnet gjorda utredningen framgår emellertid, att en sådan fördelningsgrund icke kan tillämpas, enär kanalbolagens räkenskaper icke utvisa, huru stor del åt uppbörden rätteligen är att hänföra till de olika stationerna. Icke heller skulle genom en dylik fördelningsmetod alla olägenheter blifva helt undanröjda.

Redan den principen, att hela den beskattningsbara inkomsten fördelas till beskattning mellan de kommuner, där kanalens uppbördskontor äro belägna, är i grunden ohållbar. Ty ett uppbördskontor vid en kanal har ingalunda samma betydelse som t. ex. en järnvägsstation har för en järnväg. Ett kanalbolag förlägger sina uppbördskontor, där det ur bekvämlighets- och kontrollsynpunkt befinnes lämpligt; och man kan icke såsom regel säga, att rörelsen på dessa platser bedrifves i någon större omfattning eller med någon större intensitet än å andra delar af kanalen. Uppbördskontorens förläggning är sålunda icke något för den egentliga kanaldriften karaktäristiskt eller väsentligt kännemärke. Uppbördskontor en äro i regeln också mycket få. Så t. ex. hade Göta kanal enligt årsberättelsen för år 1904 endast 8 uppbördsstationer, medan reglementet upptager icke mindre än 43 ordinarie lastnings- och lossningsplatser och kanalen för afgifternas beräkning är indelad i 16 distrikt. En dylik koncentration af uppbörden till några få platser är naturligtvis förmånlig för kanalens administration, men den kan på intet vis betraktas såsom ett uttryck för den verkliga fördelningen af rörelsen och inkomsterna på kanalens olika delar.

Det kan under sådana förhållanden icke vara riktigt, att kommu-

163 Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 47.

nornas beskattningsrätt göres kolt ock hållet beroende af h vilka platser kanalförvaltningen väljer såsom uppbörds,ställen. Med en sådan metod är det nämligen fara värdt, att endast ett fåtal af de kommuner, genom hvilka kanalen går, får rätt till beskattning af kanalinkomsten, medan billigt är, att sådan rätt tillerkännes alla dessa kommuner. Ett kanalföretags uppgift är nämligen att tillhandahålla en väg, och bör således kanalrörelsen anses drifvas å hvarje ort, genom hvilken kanalen går fram.

Om denna princip godkännes, återstår endast frågan, huru kanalbolagets beskattningsbara inkomst skall till beskattning fördelas mellan de kommuner, som af kanalen beröras. Enklast skulle naturligtvis vara att såsom fördelningsgrund välja kanalens längd inom hvarje särskild kommun. .Dock synes eu viss hänsyn böra tagas till kanalens dyrbaraste delar, slussarna, därigenom att man räknar hvarje sluss lika med eu viss längd vanlig kanalsträcka. I enlighet härmed räknas i det föreliggande förslaget hvarje sluss lika med eu kilometer kanalsträcka. Till grund för fördelningen af kanalbolags beskattningsbara inkomst skall nämligen enligt förslaget för hvarje kommun bestämmas ett fördelningstal, som är lika med kilometertalet af kanalens längd inom kommunen, ökadt med antalet slussar inom kommunen.

Denna metod har den afsevärda fördelen, att fördelningsgrunden kan fastslås för så lång tid, som kanalanläggningen förblifver i väsentligen oförändradt skick. Uppenbarligen vinnes också med förslaget en synnerligen likformig fördelning af beskattningsrätten mellan de kommuner, för hvilka eu sådan rätt kan ifrågasättas; och näppeligen torde någon befogad invändning mot rättvisan i denna fördelning kunna göras. Ej heller torde en fördelning, som hvilar på så enkla och fasta grunder, komma att gifva anledning till några tvister.

För genomförandet af den nya ordningen erfordras, att fördelningstalen blifva fastställda i god tid före den 1 mars det år, förändringen träder i kraft. Detta är tydligen en rent administrativ uppgift, som icke har något med taxeringen att göra och som därför lämpligen bör öfverlämnas åt Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Dessa myndigheter skulle alltså hafva att fastställa fördelningstalen, sedan vederbörande kanalbolag aflämnat nödiga uppgifter angående kanalens längd och antalet slussar inom hvarje kommun. De en gång fastställda fördelningstalen skulle sedan allt framgent lända till efterrättelse, intill dess förändring af kanalen kan föranleda fastställandet af nya fördelningstal.

Äfven beträffande kanalbolag ansågo de sakkunnige skäligt att tillräkna den kommun, där hufvudkontoret är beläget, någon andel i beskatt-

164 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

ningsrätten. Kammarrätten tiar härvid anmärkt, att öfverhufvud hvarje ort, där kanalbolag bär kontor, borde vara berättigad till beskattning af viss del af inkomsten. Jag bär, liksom i frågan om beskattning af järnvägar, anslutit mig till denna uppfattning. Men då sålunda kanalbolag skulle komma att beskattas för inkomst äfven vid uppbördskontoren, bar jag ansett, att det totalbelopp, som skulle tillräkna^ kontoren tillsammans, i fråga om kanalen icke kunde sättas lägre än tjugo procent af den beskattningsbara inkomsten. Detta belopp bör delas mellan hufvudkontoret och kanalens andra kontor, efter som taxer ingsin armén finna skäligt. Därigenom blir det möjligt att vid uppbördskontoren beskatta så stor del af inkomsten, som med hänsyn till där utför dt kontorsarbete kan vara rimligt. Återstoden fördelas till beskattning mellan de kommuner, som af kanalen beröras, i förhållande till deras af Kungl. Maj:ts befallningshafvande enligt i det föregående angifna grunder fastställda fördelningstal.

Med hänsyn till taxeringen af såväl järnvägs- som kanalbolag torde några förtydligande bestämmelser behöfvas angående begränsningen af den inkomst, som bör vara föremål för den i det föregående angifna fördelningen. Till sådan inkomst bör tydligen icke hänföras inkomst af rörelse, som drifves själfständigt utan att enligt sakens natur äga samband med järnvägs- eller kanaldriften, ej heller inkomst af fastighet, för hvilken bolaget erlägger fastighetsbevillning. Om t. ex. ett järnvägsbolag drifver rederirörelse eller äger fastighet, som icke är att hänföra till sådan fastighet, som omförmäles i bevillningsförordningens 4 § c), bör alltså inkomst häraf fråndragas bolagets nettoinkomst enligt bokslutet, innan man verkställer den uppdelning af inkomsten på olika kommuner efter fördelningstal, hvarom i det föregående är taladt.

Elektrisk led- j skrifvelse af den 23 maj 1906 anhöll Riksdagen, det Kungl. Maj:t vattenled- täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till införande i ning. gällande bevillningsförordning af närmare bestämmelser rörande beskattningsort för inkomst af elektriska ledningar och därmed sammanhängande beskattningsföremål, som beröra flera kommuner.

Efter det tillfälle att yttra sig öfver denna framställning lämnats vederbörande, som kunde vara af frågan intresserade, inkommo från fyra aktiebolag, hvilka syssla med elektrisk kraftöfverföring, särskilda yttranden i ämnet. De åsikter, som däri uttalades om huru inkomst af ifrågavarande slag borde fördelas emellan de olika beskattningsorterna, voro emellertid af mycket skiftande innehåll.

165 KungI. Maj;tg Nåd. Proposition N;o 47.

Vid behandling af detta ärende har det visat sig, att samma beskattningsgrunder, som borde tillämpas på företag, soin afser att med hjälp af ledning tillhandahålla elektrisk energi, också i alla delar borde gälla för beskattning af vattenledningsverk. Som beskattningen af denna senare klass af företag föranledt åtskilliga tvister de intresserade kommunerna emellan, bär jag ansett, att regler för den interkommunala fördelningen borde gifvas, som omfattade båda de nu nämnda klasserna af företag.

Med afseende å det materiella innehållet i dessa regler hafva de sakkunnige ansett den omständigheten, att vatten eller elektrisk energi tillhandahålles genom ledningar, böra föranleda, att företaget taxerades för rörelse, där vatten eller elektrisk energi förbrukades. Naturligtvis bör sådant företag taxeras jämväl i de kommuner, där rörelse efter allmänna grunder bör anses bedrifven, d. v. s. där vattenverk eller elektrisk kraftstation ligga eller företaget har kontor. De sakkunnige hafva därför föreslagit, att företagets beskattningsbara inkomst rimligen bör till lika delar taxeras efter den ena och den andra af nu nämnda hufvudgrunder. Hälften af den beskattningsbara inkomsten borde således taxeras i förbrukningsorten eller, där förbrukning äger rum inom flera olika kommuner, fördelas till beskattning dem emellan i förhållande till bruttoinkomsten däraf inom hvarje särskild kommun. Häremot har kammarrätten erinrat, att beskattning icke borde ske inom kommun, där förbrukningen till äfventyrs vore mycket obetydlig. Kammarrätten önskar på denna grund, att fördelning skall ske mellan kommuner, där förbrukning i af sevärd omfattning skett. Ett sådant stadgande skulle uppenbarligen motiveras därmed att en taxering af smärre inkomstbelopp skulle förorsaka såväl taxeringsmyndigheterna som den skattskyldige alltför stort besvär i förhållande till de fördelar, som därigenom kunde uppnås. I förevarande fall ligger dock saken annorlunda. Det är väsentligen enklare att göra fördelningen, om grunderna för fördelningen äro fullt bestämda. Det måste vara mycket svårt för den skattskyldige att vid sin deklaration först frånskilja de kommuner, där förbrukningen icke haft »afsevärd omfattning». Yisar det sig sedan, att taxeringsmyndigheterna hafva en annan uppfattning om hvad som skall anses såsom »afsevärd» förbrukning, måste hela fördelningen med de måhända rätt vidlyftiga beräkningar, som denna föranleder, göras om. Ur enkelhetens synpunkt har jag alltså ansett mig böra fasthålla därvid, att beskattning skall ske inom hvarje kommun, där förbrukning ägt rum.

Beträffande fördelningen af den andra hälften af den beskattningsbara inkomsten torde bestämda regler icke kunna fastslås, utan bör en sådan

Beskattnings ort i allmän het vid hecillningstaxeringen.

166 Kungl. Maj;in Nåd. Proposition N;o 47.

fördelning för hvarje särskildt fall kunna verkställas efter de allmänna grunder, som tillämpas vid taxering af annan rörelse, som drifves å flera orter.

Beträffande affattningen af 12 § bevillningsförordningen, hvilket lagrum innehåller stadgandena om beskattningsort vid bevillningstaxeringen, har kammarrätten med afseende å mom. b), som atser beskattningsort för inkomst af bankrörelse samt järnvägs- och kanaldrift och enligt sin nuvarande lydelse gäller för sådan inkomst endast, då den åtnjutes af bolag, anmärkt, att föreskriften borde aftättas sålunda, att den afsåge ifrågavarande rörelse äfven då den idkas af förening eller enskild. Tillika har kammarrätten föreslagit, att uttrycklig bestämmelse, som nu saknas, borde meddelas, hvarest bolag, som jämte järnvägsdrift eller annan verksamhet, som omförmäles i mom. b), idkar annan rörelse, bör taxeras för inkomst däraf, likasom hvarest bolag bör beskattas för inkomst af kapital. Jag anser dessa erinringar befogade och har därför låtit omarbeta förslaget i öfverensstämmelse med hvad kammarrätten därom hemställt.

Sedan i 12 § bevillningsförordningen under särskilda littera angifvits de speciella bestämmelser angående beskattningsort, som ansetts erforderliga, meddelas i paragrafens sista stycke enligt dess nuvarande lydelse generella föreskrifter i ämnet. Dessa föreskrifter, hvilka på grund häraf förklaras afse all annan bevillningspliktig inkomst än den, i afseende å orten för hvars beskattande specialbestämmelser äro gifna, stadga såsom allmän beskattningsort inkomsttagarens mantalsskrifning sort eller, om han icke är inom riket mantalsskrifven, den ort, där han inom riket hufvudsakligen vistas. Sistnämnda ort utgör således i afseende å inkomst, hvarom här kan blifva fråga, beskattningsort först och främst för skattskyldige, som icke biff vit, men bort blifva mantalsskrilna här i riket, — i praxis har dock i flera fall sådan skattskyldig taxerats å den ort, där han bort mantalsskrifvas — vidare för sådana utländska medborgare, livilka äro skatt* skyldiga för inkomst, som, utifrån införd, här användes, samt slutligen för främmande makters härvarande beskickningar och konsulat tillhörande personer jämte deras betjäning, som icke äro svenska medborgare och ej heller underkastade mantalsskrifning härstädes.

Däremot saknas bestämmelse om beskattningsort för svensk undersåte, som bosatt sig å utrikes ort och af sådan anledning icke blifvit eller bort blifva här mantalsskrifven, men hvilken härifrån åtnjuter inkomst åt kapital eller under form af enskild pension — författningen angifver

167 Kung]. Maj;fn Nåd. Proposition N:o 47.

nämligen beskattningsort ondast i fall pension utgår från svenska statsverket eller allmän inrättning och således är af allmän natur — lifränta och dylikt.

Den lucka i lagstiftningen, hvarå jag nu fäst uppmärksamheten, synes lämpligen böra suppleras genom ett tillägg, och då den inkomst, hvarom här är fråga, är af beskaffenhet att enligt gällande regler böra för hvarje skattskyldig äfven vid bevillningstaxeringen sammanföras till beskattning å en ort, har i förslaget upptagits eu bestämmelse, enligt hvilken inkomst i de förutsatta fallen skall taxeras å ort, hvarifrån inkomsten hufvudsakligen åtnjutes.

Slutligen har i paragrafen med anslutning till de sakkunniges förslag och med iakttagande af eu vid kammarrättens granskning framställd erinran införts föreskrift om beskattningsort för afliden persons inkomst i de fall, då frågan därom icke kan anses vara genom förut befintliga stadganden reglerad.

Gällande kufvudbestämmelser om hvem skatteplikt bär i riket för»ubjekinkomst af kapital och arbete åligger samt angående omfattningen af denna JkyWgliäm. skatteplikt ur synpunkten af den skattskyldiges förhållanden i statsborgerligt eller domieilafseende hafva i inkomstskatteförordningen och bevillningsförordningen en olika affattning. Hvad sålunda till en början angår svensk medborgares skatteplikt, är enligt bevillningsförordningen afgörande för dennas omfattning, huruvida han är i riket bosatt eller icke, medan enligt inkomstskatteförordningen skattepliktens större eller mindre utsträckning för den svenske medborgaren beror däraf, huruvida han är här i riket mantalsskrifven eller icke. För inkomstskattens vidkommande äger härutöfver sistnämnda omständighet betydelse jämväl i andra afseenden, nämligen hvad angår rätten till afdrag för skuldränta och förlust samt den effektiva skatteplikten, sådan denna framgår af skatteskalan.

Medan nu enligt bevillningsförordningen svensk medborgare, som är i riket bosatt, är skyldig att utgöra inkomstbevillning för all den inkomst, han åtnjuter, vare sig här eller från utrikes ort, föreligger i enahanda utsträckning skyldighet att erlägga inkomstskatt för här i riket mantalsskrifven svensk medborgare. Å andra sidan är svensk medborgare, som icke är i riket bosatt resp. mantalsskrifven, skattskyldig allenast i fråga om sådan inkomst, som han härifrån åtnjuter.

ISTu förhåller sig väl så, att begreppen mantalsskrifven och bosatt i regel täcka hvarandra, ity att enhvar, som är här i riket bosatt, äfven

168 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 47.

utlänning med undantag af den, som åtnjuter exterritorialitet, skall här mantalsskrifvas. Men mantalsskrifningsbegreppet är så till vida vidsträcktare, som äfven här faktiskt icke bosatta personer äro underkastade mantalsskrifningsplikt. Mantalsskrifvas här skall nämligen en hvar svensk undersåte, som icke öfvergifvit riket och bosatt sig å utrikes ort.

Det synes mig uppenbart, att de båda förordningarnas bestämmelser i förevarande afseende böra bringas till öfverensstämmelse med hvarandra, och därvid bör enligt min mening företräde gifvas åt inkomstskatteförordningens föreskrift, hvilken hänför skatteplikten och dess omfattning till mantalsskrifning. Såsom dåvarande chefen för finansdepartementet i sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 11 januari 1902 vid anmälan af förslaget till inkomstskatteförordning yttrade, lärer skäl icke finnas, hvarför en i Sverige mantalsskrifven svensk medborgare, som några år af hälsoskäl eller för idkande af studier vistas utomlands, skall i beskattningshänseende behandlas olika mot andra svenska medborgare. I ännu högre grad gäller detta om sådana personer, hvilka hafva aflönad anställning i rikets tjänst å utrikes ort, helst dessa personer i det främmande landet åtnjuta exterritorialitet. I anslutning härtill har i 9 § mom. a) och b) bevillningsförordningen ordet bosatt utbytts mot ordet mantalsskrifven.

I fråga om en viss klass i utlandet bosatta men här mantalsskrifna svenska medborgare äger emellertid ett särskildt förhållande rum, som torde påkalla eu undantagslagstiftning, nämligen i fråga om innehafvare af olönade konsulära befattningar i utlandet, hvilka, äfven om de i öfrig! icke äga någon förbindelse med hemlandet, dock på grund af sin anställning i rikets tjänst äro underkastade mantalsskrifningsplikt härstädes. Verkan häraf blir med nu gällande lagstiftning en vidgad skattskyldighet enligt inkomstskatteförordningen, ity att denna skattskyldighet, som därjämte utkräfves under den progressiva beskattningens former, omfattar jämväl all den inkomst, de förvärfva i eller åtnjuta från utlandet. Och genomfördes utan vidare den af mig nyss föreslagna ändringen i 9 § bevillningsförordningen, skulle samma verkan inträda med afseende på bevillningen. Jag finner detta innefatta eu af förhållandena icke påkallad hårdhet i beskattningen, som ingalunda är af mig åsyftad med berörda ändring och som det vidkommande inkomstskatten synes mig angeläget att snarast möjligt få undanröjd. Men det innebär icke endast eu obillighet emot dem, utan tillika ur mera allmän synpunkt en olägenhet, hvars betydelse icke får underskattas. Af skäl, som ligga i öppen dag, är det nämligen särskildt för tillvaratagandet af statens kommersiella intressen gagneligt,

169 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 47.

om ifrågavarande beställningar kunna i största möjliga utsträckning anförtros åt svenska köpmän med vidsträckta och lifliga affärsförbindelser inom konsulatets verksamhetsområde samt därjämte i god ekonomisk ställning, men lika naturligt är, att den stränga skatteplikten till hemlandet måste verka afskräckande och alstra obenägenhet för uppdraget. Då detta uppdrag i ekonomiskt afseende icke innebär eller för framtiden kommer att innebära någon lockelse — utom kontorskostnadsersättning, som är från skatteplikt frikallad, hafva de olönade konsulerna allenast att påräkna sportler enligt expeditionstaxan, hvilken inkomst efter konsulatafgifternas bortfallande belöper sig till eu obetydlighet — kan i själfva verket den svenske köpman, som mottager detsamma, anses göra hemlandet eu tjänst, och det synes mig ej vara med statens värdighet förenligt att i gengäld härför pålägga honom en ökad skattetunga. Jämförelsen med andra i utlandet bosatta köpmän af svensk nationalitet, hvilka hafva »öfvergifvit» riket och följaktligen, såsom här ej mantalsskrifna, skatta allenast för härifrån åtnjuten inkomst, bidrager också att göra de olönade konsulernas ställning i förevarande afseende odiös.

Efter hvad jag erfarit, hafva väl hittills endast de personliga på mantalsskrifningen beroende afgifterna påförts sådana olönade konsuler, som härifrån icke åtnjuta inkomst — ett förhållande, som torde få tillskrifvas den omständigheten, att ifrågavarande tjänsteinnehafvare icke afgifvit eller anmanats afgifva själfdeklaration, hvadan kännedom saknats angående deras inkomstförhållanden -— men tydligt är, att härutinnan när som helst en ändring kan påkallas, därest någon åtgärd icke vidtages till förebyggande däraf.

Jag anser mig här böra omnämna, hurusom en framställning, i syfte att få den anmärkta obilligheten i gällande lagstiftning om inkomstskatt undanröjd, förelegat till finansdepartementets handläggning. I ämbetsskrifvelse till hans excellens herr ministern för utrikes ärendena den 11 juni 1903 har nämligen de dåvarande förenade rikenas generalkonsul i Barcelona Malte Améen, under åberopande af en skriftväxling i ämnet mellan honom och innehafvaren af olönade vice konsulatet i Alicante och Valencia, framhållit obilligheten i den nu bestående ordningen och den fara, densamma innebure med hänsyn till de olönade konsulatbefattningarnas framtida besättande. Sedan denna framställning öfverlämnats till finansdepartementet för den vidare handläggning, hvartill densamma kunde befinnas gifva anledning, . infordrades genom nådig remiss den 11 juli nyssnämnda år utlåtande i ärendet från kammarrätten, som förklarade framställningen ej föranleda annat yttrande från dess sida, än att vederbörande borde hänvisas Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 34 Raft. 22

170 Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.

att, för den händelse de blefve här i riket mantalsskrifva eller här taxerades till inkomstskatt eller dömdes till ansvar för underlåtenhet att afgifva själfdeklaration, söka ändring i laga ordning.

Vid den därefter följande beredningen inom finansdepartementet har det till en början varit ifrågasatt, att svensk undersåte, som vore i rikets tjänst å utländsk ort anställd men ej åtnjöte lön af svenska staten, skulle vara från mantalsskrifning befriad. Häraf hade blifvit en omedelbar följd bland annat, att hans skattskyldighet här i riket kommit att afse allenast härifrån åtnjuten inkomst.

Riktigare synes mig dock vara, att reformen i fråga begränsas till en ändring i själfva skattelagen. Att man för att vinna själfva hufvudsyftet skulle välja ett medel, som i sina verkningar når längre — befrielse från mantalsskrifningsskyldighet medför nämligen äfven förmåner åt annan art, såsom frihet från erläggande af mantalspenningar och sjukvårdsafgift samt från de personliga afgifterna till prästerskapet — synes mig icke påkalladt. I hvarje fall skulle vid eu ändring i afseende å mantalsskrifningspliktens omfattning svårligen låta sig göra att likställa alla innehafvare åt olönade konsulatbefattningar, då det ju alltid kan inträffa, att en del åt dem såsom ägare af fast egendom eller delägare i inhemska företag alltjämt hafva så starka förbindelser med hemlandet, att en ändring i deras ställning i mantalsskrifningsafseende icke bör ifrågasättas. Men däraf skulle å andra sidan blifva en följd, att den, som åtnjöte någon inkomst från hemlandet af nyss antydd art samt på grund häraf ansåges fortfarande böra här föras i mantal, jämväl blefve bibehållen vid skyldigheten att här skatta äfven för sin inkomst i utlandet, hvilket jag finner obilligt.

I detta afseende hafva de sakkunnige föreslagit, att en bestämmelse måtte införas i båda skatteförordningarna därom, att olönad svensk konsul eller vice konsul skulle vara befriad från skattskyldighet för annan inkomst än den han härifrån åtnjutit. Härvid har kammarrätten anmärkt, att stadgandet borde förtydligas sålunda, att han befriades från skatt för annan inkomst än den han på grund af tjänst eller eljes härifrån åtnjutit. Med de inskjutna orden har kammarrätten uppenbarligen åsyftat, att konsul borde skatta för inkomst, som han beredde sig genom expeditionslösen och dylikt, och att sådan inkomst icke kunde anses såsom härifrån åtnjuten. Om det också kunde anses principiellt riktigt, att konsul beskattades för dylik inkomst, synas mig dock öfvervägande skäl tala för att sådan beskattning icke varder honom ålagd. Enligt hvad för mig blifvit upplyst, lärer inkomst, hvarom nu är fråga, uppgå till så obetydligt belopp, att beskatt-

171 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

ningen däraf ur statsfinansiell synpunkt icke kar någon soin helst betydelse. Å andra sidan skulle det, om inkomsten förklarades beskattningsbar, kunna bända, att olönad konsul, hvilken icke afgifvit och ej varit skyldig afgifva själfdeklaration, blefve taxerad för inkomst af ifrågavarande slag, utan att inkomsten uppgått till beskattningsbart belopp, eller, om inkomsten någon gång utgjort beskattningsbart belopp, taxerad till för högt belopp, och i sådant fall blefve det i regel, på grund af hans bristande kännedom om taxeringen och det långa afståndet från hans boningsort, för honom omöjligt att inom laga tid öfverklaga taxeringen, utan ban nödgades erlägga den påförda skatten. Det synes mig vara angeläget förekomma, att sådant inträffar, särskildt som ifrågavarande konsuler, såsom jag förut framhållit, genom att åtaga sig uppdraget måste anses göra hemlandet en tjänst och då icke lämpligen böra utsättas för dylikt obehag.

Med hänsyn till den i senaste konsulatförordningen begagnade terminologien, enligt hvilken med uttrycket konsul betecknas förevarande slags tjänstemän af alla grader, således äfven generalkonsul och vice konsul, torde äfven i beskattningsförordningarne böra användas endast uttrycket konsul såsom afseende alla graderna.

Därför biträder jag på det sätt de sakkunniges förslag, att jag hemställer, det i skatteförordningarnas bestämmelser om den subjektiva skattskyldigheten måtte intagas föreskrift om att olönad svensk konsul skall vara frikallad från bevillning och inkomstskatt för annan inkomst än den han härifrån åtnjutit.

På grund af ämnenas nära sammanhang ber jag att få bär upptaga Diplomaters frågan om befrielse för svenska diplomater i utlandet och aflönade konsuler från skatt för någon del af de till dem under aflöningstitel utgående (Nyhet. anslag.

I den af 1906 års Riksdag fastställda aflöningsstaten för Sveriges diplomatiska och konsulära tjänstemän är aflöningen till de å utländsk ort anställda tjänstemännen uppdelad i särskilda rubriker, nämligen lön, hyresbidrag och ortstillägg. I sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 30 april 1906 angående regleringen af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel för år 1907 anförde hans excellens herr ministern för utrikes ärendena, att, utom en del af hyresbidraget, enligt hans mening äfven någon del af ortstillägget borde vara skattefri, ehuru tiden icke medgåfve framläggande för 1906 års Riksdag af förslag i detta hänseende. Denna mening kan jag dock ej biträda. Till stöd därför har åberopats den omständigheten,

172 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

att ortstillägget närmast vore att anse såsom representationspenningar. Häremot må emellertid erinras, att, såsom den kommitté, hvilken afgifvit förslag till den nya aflöningsstaten, också framhållit, äfven åtskilliga ämbetsmän i hemlandet få vidkännas representationskostnader, utan att det ifrågasatts, att de därför skulle åtnjuta skattefrihet för någon del af sin aflöning, och jag kan icke finna något skäl, hvarför diplomaterna och konsulerna skulle i beskattningsafseende behandlas på annat sätt. Yid bedömandet af denna fråga synes mig också behörig hänsyn böra tagas till det förhållandet, att diplomater och konsuler äro befriade från kommunal skattskyldighet för sina löneinkomster, hvilket ju innebär en afsevärd lindring i deras skattebörda.

Däremot delar jag den uppfattningen, att en del af hyresbidraget bör undantagas från beskattning. Detta omfattar nämligen för ett flertal af ifrågavarande tjänstemän, enligt hvad som i staten uttryckligen angifves, äfven anslag till kanslilokal. Det vore uppenbarligen obilligt, om vederbörande skulle vara skyldiga betala skatt för anslaget i denna del. Då båda skatteförordningarna redan nu medgifva, att vid taxering afdrages hvad som anvisats till bestridande af kontorshyra, kan emellertid äfven de diplomatiska och konsulära tjänstemännens rätt till befrielse från skatt för anslaget till kanslilokal anses vara erkänd. Yid tillämpningen möter dock svårighet därutinnan, att anslaget icke är till beloppet bestämdt utan, såsom jag nämnt, ingår i en aflöningspost, som i öfrigt otvifvelaktigt är att hänföra till beskattningsbar inkomst. Det har därför under utredningen inom finansdepartementet varit ifrågasatt att genom specialbestämmelser reglera denna fråga. Emellertid finner man, att förutnämnda kommitté hemställt, att af hyresbidraget måtte, såvidt beskattningen angår, anslaget till kanslilokal anses utgöra för ministrar eu sjättedel samt för chargés d’affaires, generalkonsuler och konsuler en tredjedel, och då emot en sådan uppdelning någon erinran icke synes vara att göra, lärer densamma böra följas vid taxeringen. På grund häraf och då tillämpningen i detta afseende tillkommer taxeringsmyndigheterna för en enda ort, nämligen S:t Nikolai församling i Stockholm, hvarigenom konsekvens vid taxeringen är att förvänta, torde något särskildt stadgande i detta ämne icke vara erforderligt.

Utlänningars Hvad härefter angår utländsk medborgares skatteplikt här i riket,

skatteplikt. me(i(ielas hufvudbestämmelserna därom i 9 § bevillningsförordningen och 12 § förordningen om inkomstskatt, och bestämmes dess omfattning af båda förordningarna på ett fullkomligt likartad! sätt, med undantag däraf, att

173 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

den senare förordningen upptager såsom föremål för skattskyldighet jämväl utdelning a aktier i inländska aktiebolag och å lotter i enskilda bankbolag.

Genom dessa bestämmelser förklaras nu utländsk undersåte, som är i riket bosatt eller här uppehållit sig såsom resande vare sig fortfarande under ett år eller under större delen af tre på hvarandra följande år eller som här idkar näring eller härifrån uppbär lön eller pension, vara här skattepliktig för den inkomst af kapital och arbete, som här förvärfvas eller härifrån åtnjutes eller ock, utifrån införd, bär användes.

Af denna sammanställning följer bland annat, att utländsk undersåte, som här icke är bosatt eller uppehållit sig såsom resande under den angifna tidrymden, men hvilken här idkar näring eller härifrån uppbär lön eller pension, skall anses pliktig att här utgöra inkomstbevillning och inkomstskatt äfven för utifrån införd inkomst, som af honom under ett tillfälligt uppehåll här i riket användes. En så vidsträckt skatteplikt, om den nu ens är afsedd, synes alltför obillig för att kunna godkännas, på samma gång föreskriftens värde praktiskt sedt måste skattas mycket lågt. Så väl för lön- och pensionstagaren som för den, hvilken här drifver näring, tillgodoses otvifvelaktigt i förevarande fall statens anspråk på skatt i tillräcklig grad, därest hans skatteplikt begränsas till inkomst, som af honom här förvärfvas eller härifrån åtnjutes.

I fråga vidare om den skattskyldighet, som för närvarande åligger utländsk medborgare, hvilken bär uppehåller sig såsom resande, var sådan utlänning ännu enligt 1876 års bevillningsförordning frikallad från skatteplikt till svenska staten. Den nuvarande föreskriften tillkom i enlighet med skattereglermgskommitténs förslag och motiverades af bevillningsutskottet vid 1883 års Riksdag med hänvisningen till åtskilliga utländska staters lagstiftning i motsvarande ämne. Äfven om det i och för sig ingalunda kan anses obilligt, att en så pass långvarig vistelse, som gällande lagstiftning förutsätter, grundlägger skattskyldighet i ett eller annat hänseende i förhållande till det land, där vistelsen ägt rum, tillåter jag mig dock anmärka, att bestämmelserna med sin nuvarande affattning vid en tolkning efter ordalydelsen föra längre än rimligt är. Så skulle exempelvis en utlänning, som för längre tid tillbaka uppehållit sig här fortfarande under ett år eller under större delen af tre på hvarandra följande år, vara underkastad skatteplikt för en inkomst, som han långt senare här förvärfrar eller härifrån åtnjuter eller för hvad han under ett senare tillfälligt besök här använder åt utifrån införd inkomst. Jag antager visserligen, åttioen sådan tolkning knappast skulle kunna göra sig gällande, men

174 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 47.

jag kan i allt fall icke finna det riktigt, att en dylik bestämmelse kvarstår, oafsedt att det måste förefalla högeligen tvifvelaktigt, huru skattskyldigheten i dessa fall med vårt taxerings- och uppbördssätt skall kunna göras effektiv. Förutsättningen för stadgandets tillämplighet bör således gifvetvis vara, hvad väl äfven åsyftats, att den för skattskyldigheten grundläggande vistelsen utan nämnvärdt afbrott efterföljes af ett fortsatt uppehåll samt att skattskyldigheten begränsas till sådan inkomst, som därunder här förvärfvats eller härifrån åtnjutits eller af den skattskyldige införts utifrån för att här förbrukas. Att emellertid äfven med en sådan begränsning bestämmelsernas värde, praktiskt taget, väsentligen kommer att bero af vederbörande taxeringsnämndsordförandes och kronoombuds påpasslighet att låta tillställa sådan skattskyldig anmaning att deklarera, behöfver icke påpekas. Stadgandena i fråga hafva emellertid omarbetats i de syften, jag anfört.

Deklarations- Enligt gällande inkomstskatteförordning åligger skyldighet att afgifva

Plikt självdeklaration dels vissa verk och bolag, dels annan skattskyldig, som nästföregående år varit taxerad till bevillning eller inkomstskatt för minst

2.000 kronors inkomst eller nästföregående år åtnjutit minst 2,000 kronors inkomst af beskaffenhet att böra taxeras till inkomstskatt, dels ock den, som nästföregående år varit taxerad för eller åtnjutit inkomst till lägre belopp än 2,000 kronor, såframt han taxerats för eller åtnjutit minst

1.000 kronors inkomst af fast egendom, ränta eller utdelning å aktier.

Det är gifvet, att taxeringsarbetet underlättas efter hand som deklara-

tionstvånget utsträckes, så att taxeringsmyndigheterna för sina åtgärder erhålla underlag af allt flera skattskyldiges uppgifter angående deras inkomstförhållanden. Yäl få beskattningsmyndigheterna redan nu upplysningar angående ett stort antal mindre inkomsttagare, nämligen de, som äro anställda i annans tjänst, genom de uppgifter, arbetsgivare äro skyldiga aflämna. Men utom det att dessa uppgifter icke innehålla besked om annan inkomst än sådan, som härflyter af tjänst, således icke om inkomst af fast egendom, rörelse eller kapital, så hafva taxeringsmyndigheterna icke i aflämnade uppgifter någon ledning vid taxeringen af de stora grupper skattskyldiga, som icke hafva anställning i annans tjänst och hvilkas inkomst af rörelse eller yrke taxerats till eller utgjort lägre belopp än 2,000 kronor. Å andra sidan innebär det för ifrågavarande skattskyldige själfva en beaktansvärd fördel att afgifva själfdeklaration, både på det sätt att de därigenom få anledning att framställa yrkande om afdrag för dem tilläfventyrs

175 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.

åliggande skuldränta, och sålunda att de komma i åtnjutande af den processuella förmån, som ligger däri, att afgilVen själfdeklaration bör presumeras vara riktig. Från båda synpunkterna sedt främjas således genom utsträckt deklarationstvång eu behörig taxering.

Vid den obligatoriska själfdeklarationons införande i vår skattelagstiftning var det också förutsatt, att skyldigheten därtill skulle utsträckas efter hand som kännedomen om detta institut hunnit tränga igenom. Sedan själfdeklarationsprincipen nu tillämpats under några år, torde också tiden vara inne att under densamma införa flera skattskyldiga. Med hänsyn till vårt tolks allmänna bildningsnivå lärer hinder däremot ej möta ur den synpunkten, att själfva ifyllandet af deklarationsformuläret skulle innebära för stora svårigheter. Fn utsträckning bör nu så mycket hellre ifrågasättas, som deklarationen, efter genomförande af den föreslagna bestämmelsen att taxeringen skall afse nästföregående års inkomst, alltid kommer att omedelbart tjäna till ledning för taxeringen, hvilket icke nu är förhållandet, samt genom en utsträckt deklarationsplikt den föreslagna omläggningen af taxeringsmyndigheterna skulle underlättas.

De sakkunnige hafva därför föreslagit, att deklarationsplikt skulle åligga en hvar enskild, som nästföregående år varit till inkomstskatt taxerad, hvilket således skulle i regel fästa deklarationsskyldigheten vid minst 1,000 kronors taxerad inkomst. Om man på detta sätt nedflyttade gränsen, skulle den nuvarande föreskriften, enligt hvilken deklarationstvång äfven hänföres till viss taxering enligt bevillningsförordningen, kunna utan olägenhet upphöra. Med borttagandet af den nu befintliga bestämmelse, genom hvilken skyldigheten att deklarera gjorts beroende jämväl af åtnjuten inkomst, åsyftades, att deklarationsplikten skulle komma att grundas å ett rent faktiskt sakförhållande, nämligen huruvida vederbörande nästföregående år varit taxerad eller icke, hvilket tvifvelsutan vore en stor fördel. För den samvetsgranne deklaranten kan nämligen den nuvarande anordningen, hvilken subsidiärt förutsätter ett slags förtaxering af honom själf, mången gång medföra svårigheter och obehag. Så obestämdt som det inkomstbegrepp är, hvarmed vår direkta skattelagstiftning ännu laborerar, är det förvisso ofta icke någon lätt sak för deklaranten att veta, om hvad han förvärfvat t. ex. genom fastighetsförsäljning bör räknas med, då det för honom gäller att för sig själf afgöra, huruvida han är deklarationsskyldig eller icke. Svårigheter kunna beredas jämväl af frågan om hvad han i hvarje särskild! fall må äga att vid beräkningen afdraga.

\ id granskning af de sakkunniges förslag har kammarrätten väl lämnat

176 Tidgad besvärsrätt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

utan anmärkning bestämmelsen om utsträckning af deklarationstvånget i fråga om beloppet, ehuru kammarrätten erinrar, att därigenom antalet afgifna deklarationer kommer att högst väsentligt ökas, men däremot har kammarrätten förordat bibehållandet af den anordningen, att deklarationsplikten göres beroende jämväl af åtnjuten inkomst. Kammarrätten anför, att eljes den, som ett år åtnjutit och fortfarande åtnjöte 1,000 kronors inkomst eller däröfver men icke taxerats därför, skulle genom den honom medgifna friheten från själfdeklaration kunna under en mer eller mindre lång tid allt framgent undgå beskattning. Särskildt för taxering året efter det, då skattskyldig börjat komma i åtnjutande af inkomst, vore det af vikt att bibehålla den nu gällande principen. Ehuru, såsom jag redan antydt, goda skäl enligt min mening tala för den af de sakkunnige intagna ståndpunkten och ehuru jag förutsätter, att den af dem uteslutna bestämmelsen skulle suppleras genom det ökade anmaningsförfarande, som bör förväntas från taxeringsnämndernas ordförande, har jag dock med hänsyn till de af kammarrätten framställda invändningarna funnit mig böra hemställa, att med den i detta afseende föreslagna ändringen må få anstå, tills erfarenhet vunnits om huru den nya taxeringsapparaten kommer att verka. Jag har därför låtit omarbeta förevarande stadgande i enlighet med hvad kammarrätten därom föreslagit.

Deklarationsförfarandet beröres i ytterligare flera hänseenden af det föreliggande förslaget. I ett stycke sammanhänga ifrågasatta ändringar med en föreslagen utvidgning af besvärsrätten i taxeringsmål, hvarom Kiksdagen gjort framställning.

I den skrifvelse af den 19 maj 1905, hvarmed Kiksdagen för Ivungl. Maj:t anmälde sitt beslut angående en inkomstskatt för år 1906, erinrade Kiksdagen, hurusom gällande förordning om inkomstskatt i 34 § 3 mom. föreskrefve, att, därest af skattskyldig lämnad taxeringsuppgift icke följdes vid hans taxering, skälen härför borde tydligen angifvas af bevillningsberedning genom anteckning å den skriftliga uppgiften och af annan taxeringsmyndighet i dess protokoll, äfvensom att underrättelse därom skulle med allmänna posten den skattskyldige kostnadsfritt, så fort ske kunde, tillsändas. Enligt hvad inom Riksdagens bevillningsutskott meddelats, hade emellertid inträflat, att vederbörande myndigheter underlåtit att tillsända skattskyldig dylik underrättelse. Följden häraf hade blifvit den, att den skattskyldige, först sedan han emottaga sin debetsedel och tiden för anhängiggörande af talan mot vederbörande taxeringsmyndighets beslut gått till

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition No 47. 177

ända, erhållit kännedom därom, att den till ledning vid taxeringen lämnade uppgiften icke följts vid taxeringen. Någon rättelse i den beslutade taxermgsåtgärden kunde under sådana förhållanden icke stå att vinna, hvarigenom en tilläfventyrs orättvis beskattning icke heller kunde undanröjas. Det ville emellertid synas, som om i de fall, där en dylik försummelse visats vara för handen, skattskyldig borde medgifvas rätt att, oaktadt den eljes stadgade besvärstiden tilländalupit, ändock föra talan mot den ifrågavarande taxeringsåtgärden.

I enlighet med bevillningsutskottets hemställan anhöll därför Kiksdagen, att Kungl. Maj.t ville i sammanhang med utarbetande af förslag till förändrade bestämmelser rörande inkomstskatten taga under öfvervägande, i hvad mån stadgandet i 34 § 3 mom. inkomstskatteförord 11 ingen, att, då af skattskyldig lämnad uppgift icke följes vid hans taxering, underrättelse därom skall med allmänna posten den skattskyldige kostnadsfritt tillsändas, kunde fullständigas därhän, att skattskyldigs rätt att föra talan mot beskattnmgsmyndighets beslut utsträcktes i det fall, att sådan underrättelse icke kommit skattskyldig tillhanda.

Den sålunda ifrågasatta utsträckningen — hvilken rätteligen äfven ör medgifvas i det uti Riksdagens skrifvelse icke omnämnda fallet, att underrättelse kommit skattskyldig till banda, men först efter utgången af stadgad fatalietid för anförande af besvär hos pröfningsnämnden eller i hvarje fall så sent, att han icke haft skäligt rådrum för besvärs afgifvande

n..^imer äfven vara af billighet påkallad. Såsom jag redan förut anfört, bör i ett beskattningssystem med obligatorisk själfdeklaration den skattskyldige i regel kunna förvänta, att af honom lämnad uppgift följes vid taxeringen, och då därtill kommer, att skattelagstiftningen inrymmer föreskrift, att afvikelse från deklarationen skall genom taxeringsmyndighetens försorg delgifvas den skattskyldige, bör det icke skäligen läggas honom till last, om han i saknad af sådan underrättelse tryggar sig vid att taxeringen bestämts i enlighet med hvad han uppgift, och om han således icke vidtager särskilda åtgärder för att erhålla kännedom om taxermgsresultatet i syfte att i fall af behof anföra besvär inom därför utsatt tid. Med afseende å den nuvarande ordningen må emellertid framhållas hurusom anledningen därtill, att deklaration icke följes, mycket ofta just ligger däri att deklaration och taxering afse olika år, så att en deklaration, om än aldrig så riktig, mången gång icke kan följas vid taxeringen. Kommer den af mig föreslagna reformen i fråga om beskattningsår till utförande undanröjes denna anledning.

Bih. till RiJcsd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 34 Höft.

178 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 47.

Den ifrågavarande extra besvärsrätten synes mig lämpligen böra anordnas sålunda, att i de förutsatta fallen besvär öfver taxeringsnämnds beslut må, utan hinder däraf att klagan icke förts bos pröfningsnämnden, anföras direkt bos kammarrätten inom den ordinarie fatalietiden, det vill säga före klockan tolf den sista belgfria dagen i december månad. Till en sådan anordning gifver den med reformen angående beskattningsåret sammanhängande ändrade uppbördstiden af sig själf uppslag. I fråga om afvikelse, som gjorts af pröfningsnämnden, behöfver nämligen efter förändringens genomförande icke någon extra besvärsrätt medgifvas. Da uppbörden skall äga rum i november eller senast den 15 december samt debetsedlar skola hållas de skattskyldige till banda minst tio dagar före uppbördsstämman, erhålla sålunda de skattskyldige genom debetsedeln i tillräckligt god tid före den nämnda fatalietidens utgång kännedom om den åsätta taxeringen och den afvikelse från lämnad deklaration, som taxeringen kan innebära. Det gäller följaktligen endast att tillförsäkra de skattskyldige extra besvärsrätt, i det fall att taxeringsnämnden afvikit från deklarationen. Denna rätt’ bör emellertid vara beroende af att taxeringsnämndens ordförande icke behörigen fullgjort sin underrättelseplikt, hvarom full bevisning måste förutsättas.

I sådant afseende hafva de sakkunnige föreslagit, å ena sidan att underrättelsen skulle afsändas i rekommenderadt bref med allmänna posten, för att sålunda det måtte lätt kunna styrkas, att afsändandet skett, samt nöjaktig garanti vinnas om att underrättelsen komme vederbörande till hända, och å den andra sidan att den extra besvärsrätten skulle äga rum i det fall, att den skattskyldige icke erhållit underrättelsen minst en half månad före utgången af besvärstiden till pröfningsnämnden, hvarom i fall af tvist utredning skulle kunna erhållas genom medverkan af de postala myndigheterna. Häremot har kammarrätten anmärkt, att den särskilda besvärsrätten icke borde göras beroende af att den skattskyldige ej erhållit underrättelsen. Kammarrätten anför i fråga härom, att bevisningen om den uteblifna framkomsten i många fall skulle möta stora svårigheter. Särskildt gällde detta, då underrättelse tillsändts stärbhus, bolag eller annan juridisk person. Vidare kunde fråga uppstå, om i det fall, där skattskyldig icke själf utkvitterat försändelsen från postverket, vederbörande kronoombud skulle styrka, att behörig person gjort det å den skattskyldiges vägnar, eller om detta utan vidare skulle presumeras och således besvärsrätten vara afskuren, så snart någon för den skattskyldige mottagit försändelsen och denne senare icke kunde styrka, att försändelsen ej kommit honom till

179 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.

banda. Med afseende härå föreslår kammarrätten, att såsom villkor för rätt till besvärs anförande direkt hos kammarrätten måtte kräfvas allenast, att underrättelse om afvikelse från skattskyldigs själfdeklaration icke blifvit under i deklarationen uppgifven adress afsänd i rekommenderadt bref minst en månad före utgången af besvärstiden till pröfningsnämnden.

I ett vid kammarrättens utlåtande fogadt skiljaktigt yttrande, om hvilket tre af ämbetsverkets ledamöter förenat sig, framställes till denna frågas lösning ett annat förslag, som jag ber att få med några ord omnämna. Jhäri ifrågasättes, att en hvar, som lämnat uppgift om sin inkomst, utan att densamma följts, och som icke enligt 24 § bevillningsförordningen förlorat sin talan — d. v. s. inkommit med uppgiften för sent —, skulle äga att anföra besvär direkt hos kammarrätten. Besvärsrätten skulle således icke bindas vid försummad eller uteblifven underrättelse. Och vid sådant förhållande kunde hela underrättelseförfarandet bortfalla. Det synes mig icke kunna förnekas, att härigenom lämnats ett fyndigt och genom sin enkelhet synnerligen tilltalande uppslag. Det skulle utesluta alla tvister, om delgifning af afvikelse skett i behörig ordning. Och det skulle, säkerligen till fromma för taxeringsarbetet i öfrigt, i icke ringa grad förminska taxeringsnämndsordförandenas arbete. Emellertid finner man vid närmare granskning, att metoden också har sina stora betänkligheter. Såsom i ett annat särskildt yttrande af en ledamot i kammarrätten framhållits, skulle nämligen en dylik anordning otvifvelaktigt leda därhän, att till skada för de skattskyldige och ökning af de högre instansernas redan nu synnerligen tunga arbetsbörda en mängd mål faktiskt skulle gå förbi pröfningsnämnden, hvilken annars genom rätten att begagna sina ledamöters personkännedom och med sina enklare former för arbetet kunnat lättare än de högre instanserna förhjälpa de skattskyldige till sin rätt. Men därjämte skulle anordningen innebära en olägenhet, som enligt min mening bör tillerkännas en större betydelse än hänsynen till ökningen i ämbetsmyndigheternas arbetsbörda. Den, som afgifvit deklaration, bör hafva rätt att, om taxeringen icke bestämmes enligt hans uppgift, erhålla underrättelse icke blott om afvikelsen utan äfven om shälen därför. Han bör erhålla sådan underrättelse såväl med afseende därpå, att hans uppgift lämnats på heder och samvete, som för att han må veta, huru han skall anlägga sin besvärstalan, om han vill öfverklaga taxeringen. Och det är vidare icke likgiltigt för honom, om han får ändring redan hos pröfningsnämnden eller om det sker i högre instans, ty i senare fallet nödgas han vid den vanliga uppbördstiden utbetala skatten för den tilläfventyrs för höga taxeringen och

Själfdeklaration enligt bevillningsförordning en.

180 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.

under en längre eller kortare tid ligga ute med penningar, som lian kanske har svårt att undvara och som han därjämte, om han i högre instans får taxeringen rättad, icke kan återfå utan besvär och ofta icke utan kostnader.

Då jag på grund häraf icke kan förorda sistnämnda anordning, har jag vid öfvervägande af de sakkunniges och kammarrättens förslag i denna fråga funnit mig böra ansluta mig till det senare. Det torde nämligen vara påtagligt, att bevisningen om att den skattskyldige behörigen erhållit underrättelse om afvikelse från deklarationen i talrika fall skulle erbjuda stora svårigheter. Och det synes också vara för ändamålet tillräckligt, att delgivning af sådan afvikelse anses verkställd redan därigenom att underrättelse blifvit under i deklarationen uppgifven adress af sänd i rekommenderadt bref. Med den fulländning, postförbindelserna numera äga, skulle härigenom vinnas nöjaktig garanti för en praktiskt sedt effektiv delgifning. Af den skattskyldige bör det fordras, att han anordnar sina postala förhållanden så, att bref, som afsändas till honom i den ordning, jag förutsatt, verkligen komma honom till hända äfven under tillfällig bortovaro. Därjämte skulle bevisningen om delgifningens verkställande i detta fall ej erbjuda någon svårighet, då den vore fullgjord genom företeende af det kvitto, som från postverket utlämnats vid hrefvets afsändande. Om, såsom kammarrätten föreslagit, tiden bestämmes till en månad före utgången af besvärstiden till pröfningsnämnden, hinner säkerligen i alla orter inom landet den skattskyldige både att erhålla brefvet och att därefter affatta och inkomma med eventuella besvär. Uppenbarligen skall den skattskyldige, äfven om underrättelsen afsändts senare eller om underrättelse icke alls afsändts men han ändock fått kännedom om afvikelsen, i många fåll det oaktadt i sitt eget intresse icke underlåta att hos pröfningsnämnden påkalla granskning af taxeringen, liksom pröfningsnämnden hör vara befogad att till pröfning upptaga för sent inkomna besvär af sådan skattskyldig, som på grund af försummad delgifning af afvikelse äger föra talan direkt hos kammarrätten. Särskildt för skattskyldige i Stockholm hör detta få betydelse, därför att debetsedlar här utlämnas till de skattskyldige redan på grund af taxeringsnämndens uppskattning och taxeringsresultatet således i allt fall kommer till de skattskyldiges kännedom före pröfningsnämndens sammanträde.

På grund af beskattningsförordningarnas formella uppställning måste ändringar i fråga om taxeringsprocessen inläggas i bevillningsförordningen. Inkomstskatteförordningen innehåller nämligen i detta ämne endast en an-

181 Kunyl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.

visning i 3 G § om att hvad bevillniugsförordningen stadgar angående besvär öfver taxeringsmyndighets beslut rörande taxering i tillämpliga delar gäller jämväl vid taxering enligt inkomstskatteförordningen. Den ifrågasatta föreskriften om vidgad besvärsrätt måste således införas i bevillningstörordningen, och vid sådant förhållande kommer denna besvärsrätt att afse icke blott inkomstskattetaxeringen, såsom Riksdagens skrifvelse förutsätter, utan också, hvilket uppenbarligen äfven eljes är önskligt, bevillningstaxeringen, så vidt denna afviker från deklaration, som afgifvits på grund af bevillningsförordningens stadganden. Man finner emellertid, att dessa stadganden i sin nuvarande lydelse icke äro sådana, att eu vidgad besvärsrätt i åsyftade fall kan vid dem bindas.

Enligt bevillningsförordningen åligger det verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt eller står under offentlig kontroll, att till ledning vid taxeringen af dess inkomst aflämna bestyrkt utdrag af verkets eller bolagets senast afslutade räkenskaper, utvisande beloppet af hela den under räkenskapsåret uppkomna vinsten, ränta å eget kapital inräknad, och skall vid detta utdrag fogas bestyrkt afskrift eller tryckt exemplar af verkets eller bolagets revisionsberättelse för senaste räkenskapsåret. Om verket eller bolaget idkar rörelse på två eller flera orter, skall därjämte uppgifvas, huru enligt den skattskyldiges åsikt det beskattningsbara inkomstbeloppet bör fördelas på en hvar af de orter, där inkomsten bör beskattas. Idkar verket eller bolaget sådan rörelse, angående hvilken den vid bevillningsförordningen fogade instruktionen innehåller specialbestämmelser i fråga om inkomstens fördelning emellan flera beskattningsorter, skall verket eller bolaget också tillhandahålla det material, enligt hvilket fördelningen skall verkställas. Sålunda är det redan nu föreskrifvet, att bankbolag skall aflämna utdrag af de särskilda kontorens månadsrapporter, upptagande balansen å in- och utlåningsräkningarna vid hvarje månads slut. Enligt det föreliggande förslaget skulle, såsom jag redan utvecklat, särskilda bestämmelser meddelas angående fördelning mellan flera beskattningsorter af inkomst, som härflyter af järnvägsdrift eller af företag, som afser att med hjälp af ledning tillhandahålla vatten eller elektrisk energi, för hvilket ändamål förslaget äfven upptager föreskrift, att verk eller bolag, som drifver sådan rörelse, skall ingifva upplysning om de förhållanden, hvilka skola vara bestämmande för fördelningen.

I öfrigt är någon obligatorisk själfdeklaration icke i bevillningsförordningen genomförd. Andra skattskyldiga än verk eller bolag äro icke

182 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

pliktiga att utan anmaning aflänma uppgift till ledning för sin egen bevillningstaxering. Däremot äro dessa andra skattskyldiga pliktiga att efter anmaning lämna dylik uppgift, och uppgiftens innehåll är för detta fall bestämd på samma sätt som för motsvarande uppgift enligt inkom stskatteförordningen, nämligen sålunda att uppgiften skall innehålla besked om det belopp, hvartill vederbörandes inkomst af kapital eller arbete det nästföreågende året uppgått.

Om man nu inför rätt för den, med hvilken ej i vederbörlig ordning delgifning skett om afvikelse vid taxeringen från lämnad uppgift, att å extra ordinär väg öfverklaga taxeringen, måste därför förutsättas, att den lämnade uppgiften varit sådan, att den kunnat omedelbart följas. Detta får också anses vara förhållandet med den uppgift, som, efter hvad jag nyss sagt, skall atlämnas efter anmaning. Denna uppgift bör nämligen afse icke den behållning, som t. ex. vinst- och förlustkonto utvisar, utan den beskattningsbara inkomsten, d. v. s. behållningen med behöriga tillägg eller afdrag. Ått så är förhållandet, synes mig ligga i öppen dag, då innehållet i denna uppgift beskrifves på samma sätt som innehållet i motsvarande uppgift enligt inkomstskatteförordningen och sistnämnda uppgift otvifvelaktigt skall angifva den beskattningsbara inkomsten. Då båda förordningarna begagna samma uttryck, måste deras ifrågavarande bestämmelser uppenbarligen också tolkas på samma sätt.

Annat är däremot förhållandet med den obligatoriska själfdeklaration, som bevillningsförordningen föreskrifver, d. v. s. den, som skall afgifvas af vissa verk och bolag. Denna deklaration, som endast skall omfatta utdrag af vinst- och förlustkonto, åtföljdt af revisionsberättelse, behöfver nämligen icke och kan i regel ej heller angifva den beskattningsbara inkomsten. Det är endast i undantagsfall, som den behållna inkomsten enligt vinstock förlustkonto stämmer med den beskattningsbara inkomsten. För den sistnämndas beräknande innehåller bevillningsförordningen föreskrifter om vissa tillägg, som skola göras, och afdrag, som äro medgifna, och efter iakttagandet däraf uppkommer ett resultat, som oftast i hög grad afviker från den behållning, bokslutet utvisar. Särskilt bör framhållas, hurusom förordningens föreskrift om att vid taxering afdrag ej må ske för erlagda utskylder, kvilka dock naturligtvis i regel afföras i räkenskapen, i de flesta tall föranleder till sådan afvikelse. Vidare må erinras om att liknande afvikelse uppstår till följd af stadgandena, att å ena sidan endast ränta å lånt rörelsekapital, men ej ränta å s. k. anläggningskapital får afräknas vid bevillningstaxeringen för inkomst af rörelse, under det räkenskapen upp*-

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47. 183

tager all ränta å gäld, samt å andra sidan vid beräkningen af dylik inkomst afdrag får ske för det genom fastigketsbevillningen beskattade hyresvärdet å fastighet, som af ägaren begagnas för rörelsen, medan afdrag därför oftast icke sker vid räkenskapsföringen. Ytterligare omfattar för en fastighetsägare en ordnad bokföring äfven inkomst af den fasta egendomen, men vid inkomsttaxeringen för bevillning skall denna inkomst icke upptagas. Slutligen verka reglerna angående afdrag för värdeförminskning å fäst egendom och inventarier mycket ofta till åstadkommande af olikhet mellan den bokförda behållningen och den beskattningsbara inkomsten.

Det är på grund häraf uppenbart, att utdraget af vinst- och förlustkonto, hvilket väl kan tjäna till ledning vid taxeringen, dock icke är i författningen afsedt att omedelbart följas vid taxeringen och att detta icke heller kan af den skattskyldige förväntas. Men vid sådant förhållande kan det icke vara lämpligt, att om sådan »uppgift» behörigen rättas och kompletteras för taxeringsändamål, t. ex. genom tilläggande af utskylder, underrättelse därom skulle lämnas den skattskyldige, och allra minst att, om dylik underrättelse ej vederbörligen delgifvits, den skattskyldige skulle få i extra ordinär väg öfverklaga taxeringen. Hvad vidare angår verk eller bolag, som drifver rörelse å två eller flera orter, skall det å hvarje ort aflämna utom räkenskapshandlingar, hvarom jag förut talat, äfven uppgift om huru enligt dess åsikt det beskattningsbara inkomstbeloppet bör emellan de särskilda orterna vid taxeringen fördelas. Ehuru författningen här nämner »det beskattningsbara inkomstbeloppet», kan stadgandet icke fattas så, som den skattskyldige skulle vara pliktig att i uppgiften angifva detta belopp. Om man nämligen sammanställer detta stadgande, hvilket återfinnes i 17 § bevillningsförordningen, med hufvudföreskriften i 15 §, finner man, att hans skyldighet i fråga om deklaration af inkomstbeloppet inskränker sig till aflämnande af räkenskapshandlingarne. Han behöfver enligt 17 § endast angifva den fördelningsgrund, han anser lämplig, och har fullgjort sin skyldighet genom att förklara, att en viss kvotdel, t. ex. hälften eller en tredjedel, bör taxeras på den ena eller andra orten. Men om nu taxeringsmyndigheten å någon ort valt en annan fördelningsgrund och tillika allenast till följd däraf att t. ex. utskylder tillagts beräknat totalinkomsten till ett annat belopp än bokslutet innehåller, vore det också tydligen orimligt, om försummad delgifning af ett sådant beslut skulle medföra extra besvärsrätt.

Lösningen af denna fråga är emellertid lätt att finna. Den ligger däri, att äfven med afseende på den obligatoriska själfdeklaration, som en-

184 Kungl. Ma.j:ts Nåd. Proposition N:o 47.

ligt bevillningsförordningen åligger verk och bolag, föreskrifves, att den likasom deklarationen efter anmaning enligt bevillningsförordningen och all deklaration enligt inkomstskatteförordningen skall innehålla en uppgift om det belopp, hvartill inkomsten af kapital och arbete nästföregående år, d. v. s. den beskattningsbara inkomsten, såvidt den skattskyldige kunnat efter bevillningsförordningens bestämmelser beräkna den, uppgått och att i sammanhang därmed de räkenskapshandlingar, som nu enligt sistnämnda förordning utgöra själfva deklarationen, reduceras till sitt naturliga ändamål, att vara bilagor till deklarationen. Härigenom får man en verklig inkomstdeklaration, som kan läggas till grund för taxeringen, och ernås en sådan anordning, som kan förbindas med underrättelseplikt i fall af afvikelse och med extra besvärsrätt, om underrättelse ej behörigen afsändts.

I fråga om formen för denna deklaration kunde man tänka sig, att deklarationen skulle afgifvas på liknande formulär som det med afseende å inkomstskatten fastställda. Detta innebure visserligen en enkel lösning, så till vida att den skattskyldige endast hade att göra så många afskrifter af sin uppgift för inkomstskatten som erfordrades för deklarationen å de orter, där rörelsen idkades. En dylik anordning skulle äfven kunna ifrågasättas, därför att deklarationen då komme att afgifvas under den försäkran på heder och samvete, som inkomstskatteförordningen fordrar. Jag anser emellertid icke en sådan utväg vara lämplig. Deklarationen enligt inkomstskatteförordningen upptager nämligen inkomstarter, som icke hafva någon betydelse för inkomsttaxeringen på grund af bevillningsförordningen, såsom inkomst af fast egendom samt inkomst genom utdelning å aktier och banklotter. Det skulle ej vara påkalladt att ålägga den skattskyldige att å alla orter uppgifva dylik inkomst, som lagligen skall beskattas endast å en ort, hvarjämte sekretessen skulle därigenom äfventyras. Och hvad försäkran på heder och samvete beträffar, underskattar jag visserligen ej den inverkan, densamma kan utöfva på deklarationens innehåll, men jag är ej heller böjd att göra för stor skillnad mellan en sådan försäkran och en af den skattskyldige utan densamma undertecknad uppgift. En annan möjlighet vore att vid bevillningsförordningen foga ett särskildt formulär, som skulle upptaga endast sådan inkomst, som bör taxeras till bevillning och eventuellt fördelas emellan flera orter. Häraf kunde dock uppstå betänkliga olägenheter. Det kunde säkerligen ej undvikas, att skattskyldig förväxlade de båda formulären och således för inkomstskattedeklarationen begagnade det i sådant afseende ofullständiga formuläret för bevillningstaxeringen. Att trycka och tillhandahålla två slags formulär skulle för öfrigt förorsaka

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 47. 185

eu del utgifter äfvensom besvär för vederbörande, som skulle ombesörja deras distribution.

Det är tvifvelsutan för ändamålet onödigt att föreskrifva någon viss form för den ifrågavarande deklarationen. Den skulle endast behöfva innehålla den fordrade inkomstuppgiften, behörigen undertecknad, men eljes kunna iklädas den form, som den skattskyldige funne lämplig. Hela den ändring, som erfordrades, vore alltså, att i 15 § bevillningsförordningen skulle insättas ett stadgande, att verk eller bolag, som där omförmäles, skulle skriftligen uppgifva beloppet af sin inkomst nästföregående år af kapital och arbete. Vidkommande rörelse, som idkas å mera än en ort, behöfdes icke någon ändring i författningen, ty om den skattskyldiges förslag till fördelning af inkomsten mellan de olika orterna angåfve endast vissa kvotdelar, så innebure detta dock, sammanställdt med hvad uppgiften innehölle om den beskattningsbara totalinkomsten, äfven en uppgift om det belopp, som enligt den skattskyldiges mening skulle tillkomma hvarje ort. Säkerligen skulle i allt fall många verk och bolag, likasom nu ofta skett, finna det enklast att endast låta afskrifva sin inkomstskattedcklaration och inlämna ett exemplar däraf å hvarje ort.

Då deklaration enligt inkomstskatteförordningen är mera omfattande än deklaration enligt bevillningsförordningen och densamma därjämte genom det fastställda formulärets uppställning skall innehålla sådana upplysningar, att den omedelbart kan läggas till grund äfven för bevillningstaxeringen, skulle det innebära ett alldeles onödigt besvär, om verk och bolag, som äro deklarationsskyldiga enligt båda förordningarna, behöfde för de olika taxeringarna å eu och samma ort aflämna dubbla uppgifter. Det är allenast af sådana verk och bolag, Indika skola taxeras å mera än en ort, som man måste kräfva särskild! fullgörande af den i hvardera förordningen bestämda uppgiftsskyldigheten. Därför innehåller också bevillningsförordningen i sin nuvarande lydelse en bestämmelse, att genom aflämnande af sådan uppgift till ledning för egen taxering, som omförmäles i inkomstskatteförordningen, anses i bevillningsförordningen stadgad skyldighet att afgifva dylik uppgift äfven vara fullgjord, utom hvad angår uppgift af sådan uppgiftspliktig skattskyldig, som drifver rörelse eller yrke å mera än en ort. Härigenom erhåller man väl af sådan skattskyldig behöriga uppgifter å hvarje ort, äfven i det fall att inkomstskattetaxeringen skall ske i en kommun, där verket eller bolaget icke är skattskyldigt till inkomstbevillning. Men af stadgandets affattning blir det, något som näppeligen varit åsyftadt, en följd, att ett verk eller bolag, som idkar rörelse Bill. till Piksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 34 Raft. 24

186 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 47.

endast å en ort och således skall där taxeras till inkomstbevillning, men hvars styrelse har sitt säte å en annan ort, hvarest inkomstskattetaxeringen följaktligen skall äga rum, icke hehöfver aflämna någon uppgift i den ort, där rörelsen idkas. Det är visserligen föreskrifvet, att bevillningsberedningsordföranden i inkomstskatteorten skall ombestyra uppgiftens delgifvande i erforderliga delar med vederbörande i den ort, där bevillningstaxeringen skall ske. Om ordföranden då skall afskrifva hela uppgiften i nämnda delar, d. v. s. med inbegripande af räkenskapsutdrag och revisionsberättelse, medför detta för honom ett rätt betungande arbete, och om han inskränker sig till allenast en kortfattad upplysning, erhåller taxeringsmyndigheten i bevillningsorten ett otillräckligt underlag för sin taxeringsåtgärd, i allt fall ett mindre tillfredsställande än om verket eller bolaget vore ålagdt att själf afgifva uppgift äfven å denna ort. Då det icke synes böra möta någon betänklighet att för detta fall ålägga verk och bolag att aflämna uppgift å båda orterna, har jag låtit affatta ifrågavarande stadgande i 24 § bevillningsförordningen sålunda, att befrielse från deklaration enligt bevillningsförordningen medgifves endast i fråga om den ort, där uppgift enligt inkomstskatteförordningen aflämnats. Härigenom bör dock icke föreskriften i 38 § inkomstskatteförordningen om att vederbörande i inkomstskatteorten skall, då uppgift å inkomst utvisar, att skattskyldig bör taxeras till bevillning å annan ort, ombestyra uppgiftens behöriga delgifvande, bortfalla. Sådan delgifning är nämligen af vikt med afseende å andra skattskyldige än verk och bolag, och den har betydelse äfven i fråga om verk och bolag både i kontrollsyfte och för det fall att uppgift i bevillningsorten till äfventyrs icke aflämnats.

I denna ordning ber jag att få upptaga en hemställan, som kammarrätten gjort i fråga om aflämnandet af uppgifter af sådan uppgiftspliktig skattskyldig, som drifver rörelse å två eller flera orter. Kammarrätten ifrågasätter nämligen, om icke den lättnaden borde beredas dylik skattskyldig, att han finge fullgöra sin uppgiftsplikt genom att deklarera å ett ställe, hvarvid deklarationerna, i hvad de afsåge inkomst af rörelsen, skulle afgifvas i så många med ortbeteckning försedda exemplar, som motsvarade antalet orter, där rörelsen drifves, och sedermera af den mottagande myndigheten öfversändas till vederbörande myndigheter i de andra kommunerna. Genom föreskrift om ett enda ställe för uppgifters aflämnande skulle ock, säger kammarrätten, lättare kontroll vinnas öfver uppgiftsskyldighetens behöriga fullgörande.

De i detta ämne redan befintliga föreskrifterna synas mig emellertid

187 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

varu tillfredsställande. Bcvillningsförordningen innehåller nämligen i sin 21 §, att ifrågavarande uppgifter, upprättade särskilt för hvarje kommun på landet och hvarje territoriell församling i stad, få aflämnas i Stockholm till öfverståthållarämbetet och i öfriga orter till Ivungl. Maj.ts befallningshafvande i det län, magistraten i den stad eller kronofogden i det fögderi, där taxeringen anses skola äga rum eller den skattskyldige är bosatt. Härigenom iir den lättnad, kammarrätten anser vara önskvärd, redan beredd, så till vida att vederbörande stabsmyndighet är pliktig att af den uppgiftsskyldige emottaga uppgifterna för samtliga orter och sedan ombesörja deras distribution. Kammarrättens syfte måste fördenskull antagas vara, att äfven ordföranden i taxeringsnämnden för det distrikt, där den skattskyldige är bosatt, skulle åläggas att emottaga samtliga uppgifterna och verkställa deras öfversändande till de andra kommunerna. Jag kan för min del icke finna detta vara erforderligt eller ens lämpligt. Då den uppgiftspliktige har tillfälle att vända sig till en statsmyndighet i orten för att få distributionen utförd, synes tillräcklig hänsyn till hans bekvämlighet redan vara tagen. Att ålägga taxeringsnämndens ordförande detta bestyr skulle endast onödigtvis öka arbetet för denne i allt fall svagt honorerade funktionär. Och om ett otillräckligt antal med ortbeteckning icke försedda deklarationer till honom insändes, hvarigenom den uppgiftsskyldige förlorade sin besvärsrätt i fråga om taxeringen å den eller de orter, till hvilka uppgift af sådan anledning icke kunde öfversändas, skulle taxeringsnämndens ordförande komma i den egendomliga belägenheten att nödgas afgöra, å hvilken eller hvilka orter denna påföljd skulle inträda. I denna del har jag fördenskull lämnat de sakkunniges förslag utan ändring.

Jämte det jag föreslår en sålunda utvecklad obligatorisk själfdeklaration Räkenskapsi och för bevillningstaxeringen, som jag nyss nämnt, biträder jag de sak- handliniJarkunniges förslag, att verk och bolag måtte åläggas förete afskrift af hela vinst- och förlustkontot —- ej allenast det utdrag därur, utvisande slutresultatet, som nu är föreskrifvet — äfvensom afskrift af in- och utgående balansräkning. Att äga tillgång till vinst- och förlustkontot skulle sätta taxeringsmyndigheterna i tillfälle att säkrare bedöma den skattskyldiges inkomstförhållanden. Men det är dock icke tillfyllest, då ju kändt är, hurusom afskrifningar, verkande till minskning af vinsten, ofta ske å vederbörande specialkonton och således icke komma till synes i det afslutande vinst- och förlustkontot. För bedömandet af de gjorda afskrifningarnas storlek

Revisionsbe-

rättelse.

188 Kimgl. Maj.is Nåd. Proposition No 47.

kan balansräkningen erbjuda ledning och tjänar härigenom till kontroll af vinst- och förlustkontots riktighet.

Sakkunnigförslaget upptager, i öfverensstämmelse med hvad kammarrätten i sitt yttrande den 31 december 1904 förordat, en föreskrift, hvarigenom skyldighet för verk eller bolag att afkunna revisionsberättelse uttryckligen göres beroende däraf att sådan berättelse verkligen afgifvits. Äfven jag anser en sådan anordning vara synnerligen önskvärd, att skyldigheten att förete revisionsberättelse icke längre ingår såsom ett nödvändigt led i deklarationspliktens fullgörande, utan får en fristående karaktär. De nuvarande bestämmelserna i detta ämne, sammanställda med föreskrifterna om påföljd för underlåtenhet med afseende å deklarationspliktens fullgörande, innebära, att därest revisionsberättelse ej fogas vid deklaration och laga ursäkt härför ej visas, deklarationsplikten icke anses behörigen fullgjord. Bolaget äfventyrar vid sådant förhållande, om yrkande därom framställes, att förklaras förlustigt rätten att klaga öfver taxeringen, en påföljd, som kan blifva kännbar nog. I fråga om hvad med laga ursäkt skall förstås är praxis ej fullt enig, men hittills torde såsom sådan icke hafva godkänts ensamt åberopandet af den omständigheten, att revisionsberättelsen ej blifvit färdig. I det fall att dröjsmålet beror af underlåtenhet från bolagets sida att i tillräckligt god tid aflämna räkenskaperna till revision, kan väl häremot ej vara så mycket att erinra, men orimlig blir påföljden, när skulden ligger hos revisorerna. Ofta kan det för öfrigt vara svårt att afgöra, hvar felet rätteligen bör anses ligga, och taxeringsproceduren lämpar sig mindre väl för afgöranden af dylik art. Då deklarationsföreskrifterna i det hela ej kunnat fullständigt anpassas efter civillagstiftningen i dessa ämnen — enligt denna får ju anstå med hållande af ordinarie bolagsstämma åtta månader efter räkenskapsårets slut och med afgifvande af revisionsberättelse, därför stadgats en minimitid af tre veckor, ända till åtta dagar före stämman —- synes lämpligt att på områden, där sådant utan olägenhet kan ske, lätta förfarandet för deklaranten, och jag vågar hålla före, att ett dylikt tillfälle erbjuder sig just vid ordnandet af nu ifrågavarande detalj i deklarationsförfarandet. Att äga tillgång till revisionsberättelsen kan icke i samma grad, som gäller i fråga om bokslutet, anses nödvändigt för taxeringen, helst åt samma berättelse mången gång gifves en tämligen knapphändig affattning, men den är obestridligen i allmänhet till nytta och bör därför alltjämt hållas taxeringsmyndigheterna till hända. Den naturliga förutsättningen för att sådant skall kunna ske, nämligen

189 Ku/ngl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.

<let faktiska förhållandet att revisionsberättelse blifvit afgifven, beror emellertid ytterst af andra personers åtgöranden, och jämväl denna omständighet synes mig påkalla en väsentligen annan anordning af förevarande detalj i deklarationsförfarandet än den, lagstiftningen ansett sig böra föreskrifva i fråga om de egentliga räkenskapshandlingarna, för hvilkas företeende inom föreskrifven tid bolaget ensamt bör svara. Yäl bör det alltså åligga den kategori af skattskyldiga, hvarom här är fråga, att inkomma med revisionsberättelse, när sådan afgifvits, men föreskriften härom bör äga karaktären allenast af en vanlig ordningsföreskrift. Uteblifver revisionsberättelsen och anses nödigt äga tillgång till densamma, må den af taxeringsmyndigheterna i vanlig ordning infordras. Först i den händelse att bolag, som fått emottaga revisionsberättelse, ej ställer sig anmaningen till efterrättelse och sålunda visar tredska, bör enligt min mening påföljden af talans förlust inträda.

Deklaration skall i hvarje fall afse inkomsten nästföregående år af kapital och arbete. För det icke ovanliga fall att någon för sin affär antagit ett räkenskapsår, som icke sammanfaller med kalenderåret, saknas emellertid bestämmelse, hvilket räkenskapsår skall anses vara det nästföregående i förhållande till taxeringsåret; och har, efter hvad erfarenheten ådagalagt, saknaden af föreskrift härutinnan vållat icke ringa villrådighet. Men ej nog härmed. För att deklaranten skall anses hafva behörigen fullgjort sin deklarationsplikt, erfordras ju enligt sakens natur, att deklarationen afser rätt år, eljes äfventyrar han att förklaras förlustig rätten att fullfölja talan emot taxeringen. Yrkanden i sådan riktning hafva äfven framställts, där någon befunnits hafva deklarerat för ett räkenskapsår, som fäller för långt tillbaka i tiden för att kunna godkännas såsom det rätta året. Numera torde i praxis tämligen allmänt anses, att deklarationen skall afse det räkenskapsår, som närmast föregått taxeringsförrättningarna det år, taxeringen sker. Och då enligt nuvarande bestämmelser den ordinarie deklarationstiden utlöper och taxeringsarbetet sättes i gång vid april månads början, godkännes, såvidt nu är i fråga, allenast en deklaration, som afser ett räkenskapsår, utlöpande under tiden emellan den 31 mars det ena året och den 31 mars det nästföljande året, då taxering sker och deklaration afgifves, så att exempelvis ett bolag, hvars räkenskapsår börjar den 1 mars, för 1907 års taxering rätteligen har att deklarera resultatet af verksamheten under räkenskapsåret den 1 mars 1906—den 28 februari 1907, medan omvändt ett bolag, som gör bokslut senare på året än den 31 mars

Räken-

skapsår.

190 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

t. ex. den 1 juni, har att deklarera för räkenskapsåret den 1 juni 1905— den 31 maj 1906.

I fråga härom har kammarrätten hemställt, att en bestämd föreskrift måtte införas i båda skatteförordningarna om hvilket räkenskapsår som afses och i sådant afsende, i enlighet med nämnda praxis samt till följd af den förändrade tid för deklarations aflämnande, som förslaget innehåller, förordat det räkenskapsår, som närmast gått till ända före den 1 mars under taxeringsåret. En ledamot uttalade emellertid såsom sin mening, att uttrycket nästföregående år borde i det förutsatta fallet förklaras afse det räkenskapsår, som tilländagått närmast före den 1 januari det år, taxeringen verkställes. Det är tydligt, att genom en anordning i enlighet med denna senare uppfattning ett väsentligen ökadt tidsutrymme skulle tillförsäkras deklaranten att ordentligen fullgöra sin uppgiftsskyldighet. Men å andra sidan skulle den också föranleda, att till grund för taxeringen komme att i vissa fall läggas förhållandena under en tid, som vore alltför aflägsen från taxeringsåret. Ett bolag, som valt ett räkenskapsår, hvilket utlöper mellan den 1 januari och den 28 februari, skulle t. ex. år 1907 deklarera för ett räkenskapsår, som tilländagått så långt tillbaka i tiden som före den 1 mars 1906, hvilket icke synes lämpligt. Genom den rätt, som fortfarande skulle bibehållas för den, som är skyldig föra handelsböcker, att efter allenast en enkel anmälan få anstånd med deklarationen under två månader, torde också vederbörande erhålla nödigt rådrum för räkenskapens afslutande och deklarationens afgifvande. Härtill kommer, att det icke torde ofta förekomma, att räkenskapsår ställes på den tid i början af året, som nu åsyftas, hvadan icke heller någon rubbning i den redan vedertagna tillämpningen synes vara af behofvet påkallad. För min del gifver jag därför företräde åt den af kammarrättens pluralitet omfattade meningen och har i enlighet härmed låtit i förslagen insätta bestämmelser i sådant syfte.

Tid för af- Enligt nu gällande föreskrifter skall deklaration i regel vara afgifven

l<UM&raUor/'före den 1 april. Såsom jag redan haft tillfälle att nämna, innebära förslagen, att den tid, som är anvisad för deklarations upprättande och aflämnande, skall förkortas med en månad eller till den 1 mars. I fall uppbörden skall kunna verkställas under samma år, som taxeringen sker, måste taxeringsarbetet påbörjas tidigare än hvad nu är fallet. Att under de första åren, då inkomstskatteförordningen tillämpades, de skattskyldige beredts en så lång tid som tre månader för afgifvandet af deklarationer,

191 Kungl. Maj ds Nåd. Fr oposition No 47.

liar utan tvifvel varit fullt befogadt, men att, sedan uppgiftsskyldigheten under liera år tillämpats och allmänheten vunnit erfarenhet å detta område, bibehålla den från början så rikligt tillmätta tiden för deklarationsskyldighetens fullgörande, synes icke vara behöfligt. Utan någon olägenhet torde man således kunna inskränka tiden till utgången af februari månad. Under sådana förhållanden skulle taxeringsarbetet kunna taga sin början redan med mars månads ingång. Däraf blir en följd, att de handlingar, som af vederbörande myndigheter skola aflämnas till ordföranden i den första taxeringsinstansen, också måste komma honom tillhanda tidigare än nu. Men för taxeringsarbetets jämna gång är det också af vikt, att deklarationerna inkomma i god tid. På grund häraf och då erfarenheten visat, att många skattskyldiga utan trängande skäl begagnat sig af den rätt, som nu utan inskränkning är de skattskyldige medgifven, att efter anmälan åtnjuta anstånd med aflämnande af deklaration, är det nödigt att begränsa denna rätt åt sådana skattskyldiga, hvilka kunna anses hafva någon större svårighet att inom årets två första månader uppgifva sin beskattningsbara inkomst under nästföregående år. För sådant ändamål innehålla förslagen, att anstånd icke må medgifvas andra skattskyldiga än dem, som äro skyldiga att föra handelsböcker. Då emellertid för inkomst, som åtnjutes af vanligt handelsbolag eller kommanditbolag, icke bolaget själf utan delägarne äro skattskyldiga, under det att plikten att föra handelsböcker åligger bolaget, bör, såsom kammarrätten erinrat, anstånd också kunna erhållas af skattskyldig, som är delägare i dylikt bolag, äfven om han ej själf är skyldig att föra handelsböcker. Den begränsning af tiden för deklarations afgifvande, som sålunda föreslagits, blir så mycket mera nödvändig, som det är synnerligen angeläget, att den första taxeringsinstansen hinner handlägga taxeringen af så många skattskyldiga som möjligt. Eljes skulle pröfningsnämnden, hvilkens arbetsbörda efter omorganisationen af taxeringsmyndigheterna i allt fall kommer att betydligt ökas, i många fall behöfva taxera i första hand, något som på grund af sakens natur bör inskränkas till det minsta möjliga.

I båda skatteförordningarna saknas för närvarande föreskrift om hvem uppgiftsskyldighet för oskiftadt stärbhus åligger. Denna brist har i för- stårbhus. slagen supplerats genom en från 11 kapitlet rättegångsbalken hämtad föreskrift, enligt hvilken den, som i boet sitter, ehvad han är delägare eller syssloman, har att fullgöra denna skyldighet. I sammanhang härmed har 19 § bevillningsförordningen underkastats en jämkning i redaktionen.

192 Underrättels<^förfärandet.

Förvarande eif deklaration.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

En sammanställning af föreskrifterna i 34 § 3 mom. och 38 § d) inkomstskatteförordningen gifver vid handen, att ordförande i den första taxeringsinstansen är pliktig att i underrättelsen till skattskyldig, hvilken» uppgift icke blifvit följd, meddela äfven skälen till afvikelsen, ehuru detta icke otvetydigt framgår af själfva hufvudstadgandet. Beträffande underrättelse af enahanda slag, som skall från pröfningsnämnden meddelas, saknas däremot uttrycklig föreskrift härutinnan. Det heter nämligen endast, att skälen skola tydligen angifvas i protokollet, och har med anledning häraf i praxis ansetts tillfylles att inskränka innehållet i underrättelsen till ett naket meddelande därom att uppgiften icke blifvit följd. Denna ofullständighet har i förslagen supplerats.

Yidare hafva på vederbörliga ställen i bevillningsförordningen inrymts uttrycklig bestämmelse om skyldighet att, där deklaration icke följts, om skälen härtill underrätta den skattskyldige. En dylik anordning har själfständig betydelse med afseende å bevillningstaxeringen i fråga om verks eller bolags taxering å annan ort än den, där styrelsen har sitt säte. Inkomstskatteförordningens föreskrifter kunna icke utan vidare antagas gälla härutinnan, enär skyldigheten för ordförande i den första taxeringsinstansen att verkställa erforderligt meddelande uttryckligen säges vara. ett särskild! enligt inkomstskatteförordningen honom åliggande bestyr. Med afseende härå och på de skäl, jag andragit i fråga om den extra ordinära besvärsrätten, är det nödvändigt att i bevillningsförordningen införa stadgande om underrättelseplikt i här åsyftade fall.

Den vikt, som det enligt min mening ligger uppå att den skattskyldige erhåller underrättelse om skälen för afvikelse från deklaration, utesluter begagnandet af den utväg, som kammarrätten anvisat, eller att å ort, såsom i Stockholm, där debetsedlar utfärdas redan efter det taxeringsnämndens arbeten af slutats och före det pröfningsnämnden sammanträder, underrättelse finge anses meddelad genom debetsedelns öfversändande. Å debetsedeln skulle svårligen skälen kunna angifvas, hvartill kommer, att taxeringsnämndens ordförande, hvilken underrättelseplikten i detta fall bör åligga, icke har någon befattning med debetsedlarne.

Med stöd af bestämmelsen att ingifna deklarationer skola efter taxeringsårets utgång i försegladt konvolut öfverlämnas till förvar hos vederbörande kronofogde eller magistrat för att efter fem år förstöras, pläga, efter hvad som blifvit upplyst, några Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke låta deklarationerna åtfölja handlingarna i mål, hvari besvär till kam-

193 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

marrätten fullföljts. Då det emellertid i regel Ur af nöden att äga tillgång till deklarationen vid besvärens pröfning, får densamma med anledning häraf i ett icke ringa antal fall särskilt infordras. Häraf vållas tidsutdräkt, och målens afgörande fördröjes. Till förekommande af dessa olägenheter har i de nu utarbetade förslagen giltigheten af nämnda bestämmelse uttryckligen begränsats till sådana fall, där besvär ej fullföljas.

Föreskriften att deklarationerna skola förvaras hos vederbörande kronofogde eller magistrat har, hvad kronofogden beträffar, haft sin naturliga förklaring däri, att han på grund af sin tjänst varit kronoombud hos taxeringsnämnden. Om han nu icke vidare tages i anspråk för sådant ändamål, torde jämväl hans befattning med deklarationernas förvarande böra upphöra. Och då desamma endast i sällsynta undantagsfall äro erforderliga vid taxering ett följande år, lära de, äfven hvad stad angår, utan olägenhet kunna för framtiden förvaras hos Kung!. Maj:ts befallningshafvande, som på rekvisition af vederbörande skulle äga att tillhandahålla från tidigare år förvarade uppgifter.

I anslutning till hvad kammarrätten i sitt utlåtande den 31 decemberKlagan öfver 1904 förordat, upptager förslaget till bevillningsförordning föreskrift, hvar-o6eÄ^^te*“ igenom proceduren för den skattskyldige vid klagan däröfver att han obehörigen taxerats för samma inkomst å mera än en ort underlättas sålunda att, då taxering skett inom olika län, skattskyldig lämnas fritt att ingifva sina besvär till hvilken af Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande han finner för sig bekvämast. Man kan nämligen icke begära af skattskyldig, att han i hvarje fall skall med säkerhet kunna afgöra, hvar den obehörig a taxeringen ägt rum, helst denna fråga stundom kan vara tämligen vansklig att afgöra.

Af samma skäl bör äfven den medgifna klagofristen få räknas från det bevillning på grund af någondera taxeringen honom affordrats. Det har nämligen inträffat, att skattskyldig godvilligt likviderat den debetsedel, som grundas på den obehöriga taxeringen i tro att denna vore den rätta eller i saknad af vetskap om att han för samma inkomst taxerats jämväl å annan ort, hvilken befinnes hafva varit rätta beskattningsorten. Det kan alltför väl hända, att, innan debetsedeln på grund af denna senare taxering presenteras honom till likvid, ett år gått till ända, räknadt från dagen för den förra skattelikviden, och skattskyldig skulle således i detta fall hafva försuttit klagotiden, därest man fasthölle, att tiden ovillkorligen skulle räknas från det bevillning på grund af den obehöriga taxeringen affordrats honom.

Bill. till Riksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 34 Höft. 25

194 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

Den mildring i förfarandet, som med anledning häraf föreslagits, torde för öfrigt, åtminstone hvad angår fatalietidens beräknande, öfverensstämma med den praxis, som i senare tid följts.

Då det synts vara angeläget, att jämväl, där obehörig fastighetstaxering ägt rum, rätt att klaga inom natt och år uttryckligen fastslås — eu dylik rätt torde i praxis redan vara medgifven — har bestämmelse i sådant syfte fått i förslaget inflyta. Ilar misskrifning eller annan sådan felaktighet vid taxeringsförfarandet förelupit och föreligger således ej någon verklig taxering, hör däremot i öfverensstämmelse med hvad för närvarande får anses gälla rättelse när som helst kunna vinnas.

Akttiebolags Med afseende därpå att delägare i inländskt aktiebolag eller enskildt och bankbo- bankbolag är pliktig erlägga inkomstskatt för utdelningen från bolaget, för utöfning1 uedgifver inkomstskatteförordningen afdrag vid bolagets egen taxering för den verkställda utdelningen. Härvid är till följd af den större grad af skatteförmåga, som aktiebolags inkomst, då den öfverstiger ett visst förhållande till det inbetalade aktie- eller lottkapitalet, måste anses äga, fogad den inskränkningen, att afdraget för utdelning icke må öfverskjuta sex procent af det inbetalade kapitalet, äfven om utdelningen uppgått till högre belopp. Förordningen utsäger dock icke hvit ket års utdelning det är som får afdragas, om det är den utdelning, som under löpande året verkställes för nästföregående år, eller den, som bestämts nästföregående år för ett tidigare år. I praxis löstes denna fråga i början af inkomstskatteförordningens tillämpning, så vidt till min kännedom kommit, undantagslöst sålunda, att afdrag medgafs för utdelningen för det nästföregående året. Emellertid har undersenaste tid i några fall äfven gjort sig gällande den andra uppfattningen eller att afdrag skall göras för den utdelning, som under nästföregående år bestämts. I syfte att på detta område genomföra en konsekvent tillämpning hafva de sakkunnige i sitt förslag till inkomstskatteförordning i dess 9 § infört en föreskrift, enligt hvilken afdraget uttryckligen hänför sig till den för nästföregående året bestämda utdelningen, d. v. s. den utdelning, som under löpande året bestämmes att utgå för nästföregående året, och de hafva därtill lagt den begränsningen, att afdrag skulle få ske endast för utdelning, som göres af nästföregående års vinst, men icke för utdelningen, i den mån därtill användas från tidigare år besparade vinstmedel.

Förslaget i sistnämnda del har kammarrätten afstyrkt. Kammarrätten anser det obilligt att vägra bolaget afdrag för utdelning, som sker af dess under längre tid tillbaka intjänta inkomster, särskildt vid det förhållandet

V.)b

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

att dessa beskattats hos bolaget, när de förvärfvades. En dylik begränsning skulle i (ifrigt i sin män drifva vederbörande bolag till att hellre genast utdela iin bespara årsvinsten, hvilken påföljd ur liera synpunkter kunde vara mindre fördelaktig. Denna kammarrättens mening finner jag mig kunna biträda och har därför låtit ur förslaget utgå de ord, emot livilka kammarrättens ifrågavarande erinran är riktad.

Men kammarrättens majoritet har tillika afstyrkt de sakkunniges förevarande förslag i öfrigt och således hemställt, att det afdrag, som vid bolagets taxering får ske för utdelning till delägarne, förklaras skola afse den utdelning, som verkställts det nästföregående året. Till denna uppfattning kan jag däremot icke ansluta mig. Såsom i en reservation vid kammarrättens utlåtande framhålles, måste det nämligen ligga i sakens natur, att den utdelning, hvilken vid tillämpning af ifrågavarande stadgande får afdragas, skall afse samma års inkomst, som taxeringm gäller, och icke ett annat års. Taxeringen och afdraget böra hänföra sig till ett och samma års inkomst, då ju i regel utdelningen göres beroende af och bestämmes på grund af resultatet af det års rörelse, för hvilket utdelningen sker, medan utfallet af ett föregående års rörelse härvid saknar direkt betydelse. Till stöd för den mening, som gjort sig gällande inom kammarrätten, har ej heller kunnat anföras, att den är den logiskt riktiga, utan kammarrätten har allenast åberopat, att praktiska skäl tala för den sålunda förordade anordningen. Härmed åsyftar kammarrätten, att för många bolag utdelningen för nästföregående år icke skulle vara vid tiden för taxeringsnämndens sammanträde till beloppet bestämd, hvadan taxeringsnämnden i flera fall skulle sakna kännedom om hvilket belopp som finge afdragas. Detta torde visserligen vara riktigt, ehuruväl de allra flesta bolag lära hafva hållit sina ordinarie bolagsstämmor hvarje år före den 15 maj (i Stockholm före den 15 juni). Emellertid måste det för beskattningens ändamålsenliga ordnande kräfvas, att bolagen så vidt möjligt påskynda räkenskapsafslutningen, revisionen och hållandet af bolagsstämma så, att vederbörliga uppgifter kunna ingifvas till taxeringsmyndigheterna inom därför förutsatt tid. Men om det i några fall skulle möta oöfverstigliga hinder att hålla bolagsstämma före den tid, då taxeringsnämndens arbete skall vara afslutadt, kan bolaget hos pröfningsnämnden påkalla ifrågavarande afdrag, likasom, för den händelse beslut om utdelning icke skulle kunna fattas förrän efter pröfningsnämndens sammanträde, bolaget kan genom att reservationsvis anföra besvär hos pröfningsnämnden hålla sin rätt öppen att hos kammarrätten framställa yrkande om afdrag för ut-

A fdrag för förlust.

196 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

delningen. Visserligen kan detta sägas medföra någon olägenhet för bolaget. Under nuvarande förhållanden hafva dock icke några större praktiska svårigheter vppat sig af denna anordning, och äfven om dessa skulle i någon mån ökas, därigenom att taxeringen skall ske tidigare än för närvarande, synes mig någon afgörande vikt icke böra tillmätas desamma, helst det i de allra flesta fall torde stå i vederbörande bolags makt att förekomma dem genom att, såsom jag nyss nämnde, påskynda bolagsstämmas hållande. Ingen kan vara mera än jag böjd för att tillerkänna de praktiska skälen den största betydelse, men jag kan dock icke, för att befrämja hvad som förmenas vara mest praktiskt, tillstyrka en anordning, som, utom det att den ej är principiellt riktig, i vissa fall kan medföra betänklig orättvisa vid taxeringen just af de skattskyldige, hvilkas intresse den skulle tjäna. Ty det ligger i öppen dag, att den metod, för hvilken kammarrätten uttalat sig, kan, om resultatet af bolagets verksamhet växlar under olika år, förminska eller rent af omintetgöra bolagets rätt till afdrag för verkställd utdelning. Om t. ex. ett bolags rörelse år 1907 icke lämnar behållen afkastning och utdelning till delägarne således ej äger rum år 1908, men rörelsen år 1908 går med vinst, så att utdelning sker år 1909, skulle enligt kammarrättens mening bolaget icke vid 1909 års taxering af 1908 års inkomst få göra afdrag för någon utdelning, utan afdrag för den år 1909 verkställda utdelningen skulle ske först vid eventuell taxering år 1910 af 1909 års inkomst. Men om rörelsen år 1909 går med förlust, så att år 1910 någon taxering icke kan äga rum, så kommer bolaget ej i åtnjutande af afdrag för berörda utdelning, ty då finnes ingen inkomst, hvarifrån afdrag kan ske. Tänker man sig, att ett bolags rörelse hvart annat år går utan vinst och hvart annat år lämnar vinst, hvaraf utdelning verkställes, skulle bolaget öfver hufvud aldrig få tillgodonjuta afdrag för utdelningen. I allmänhet taget medför denna metod, att hvarje gång ett bolags rörelse under ett år icke lämnat beskattningsbar inkomst — och sådant kan ju hända de flesta bolag — bolaget också går miste om rätten att vid taxeringen åtnjuta afdrag för den utdelning, som nästföregående år verkställts till delägarne. Sammanställer man åter, såsom det gjorts af de sakkunnige, hvilkas förslag jag således biträder, afdragsrätten med den inkomst, som taxeringen afser och hvaraf i regel utdelningen sker, erhåller bolaget under alla förhållanden det afdrag, som lagstiftningen åsyftat.

Då bestämmelsen i 8 § 2 mom. andra stycket inkomstskatteförordningen angående beräkning af sådan förlust å rörelse eller yrke, som får

197 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N;o 47.

vid inkomstskattetaxeringen afdragas under rubriken generella afdrag, enligt hvad erfarenheten visat ofta blifvit missförstådd därutinnan, att i sådant afdrag inberäknats äfven hyresvärdet å fast egendom, som begagnas i rörelsen eller yrket, har det ansetts nödigt att tydligare inskärpa den regel, nämnda stadgande innehåller, och har därför mom. 3:o i de särskilda anvisningarna för ledning vid inkomstskattetaxeringen i sådant syfte erhållit en mera utförd affattning än hvad nu är förhållandet.

I den vid bevillningsförordningen fogade instruktionen för taxerings-Ingf^ff^en myndigheterna kvarstå ännu från äldre tider åtskilliga bestämmelser, hvilka ringsmyndigmed afseende å den numera införda själfdeklarationen dels äro obehöfliga laterna. dels icke böra tillämpas samt i allt fall genom de ändrade tidsförhållandena måste anses hafva fått en skäligen naiv anstrykning. Det har också vid föregående utredningar i syfte att omarbeta bevillningsförordningen ifrågasatts att borttaga dessa bestämmelser. Ehuru det vid denna revision af den direkta skattelagstiftningen, såsom jag ännu en gång ber att få framhålla, i allmänhet icke åsyftats att vidtaga allenast formella förändringar, äfven om de eljes kunde anses önskvärda, hafva dock i det nu upprättade förslaget till bevillningsförordning de föråldrade stadgandena i instruktionen funnits böra bortfalla. På denna grund hafva 3—7 och 12—14 §§ i den nuvarande instruktionen fått i förslaget utgå.

Utom i de hänseenden; jag redan berört, innehålla förslagen några smärre ändringar eller förtydliganden i författningsbestämmelserna jämte tillhörande taxeringslängder och deklarationsformulär, hvilka icke torde erfordra närmare motivering. Det återstår mig endast att med några ord omnämna en del föreslagna stadganden rörande taxering sförfarandet.

Då debiteringen i Stockholm är anordnad på annat sätt än i riket (ifrigt, måste tiderna för taxerings- och pröfningsnämndernas arbeten därstädes också bestämmas annorlunda, likasom på grund af taxeringsarbetets större omfattning längre tid måste däråt tillmätas. Med afseende härå och då debetsedlar i hufvudstaden utskrifvas och utlämnas före pröfningsnämndens sammanträde, samt uppbörden alltså kan vidtaga kort efter detta sammanträdes afslutande, innehålla sålunda förslagen, att i Stockholm taxeringsnämndernas sammanträden skola vara afslutade senast den 15 juni och att pröfningsnämnden, hvars sammanträde kan taga sin början i första hälften af september, skall hafva fullgjort sitt arbete senast den 31 oktober.

198 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 47.

Protokolls- Hos den nuvarande taxeringsnämnden skola alla dess beslut tagas till ^taxerings- protokollet, hvars förande fördenskull är ålagdt viss tjänsteman eller särnämnd. skildt förordnad person. Hos den nya taxeringsnämnden skulle likasom hos den nuvarande bevillningsberedningen någon särskild protokollsförande icke kunna påräknas, och protokoll skulle ej heller i allmänhet erfordras. Likasom hos bevillningsberedningen lärer nämligen anteckning, som i anledning af taxeringsnämndens beslut bör ske till pröfningsnämndens eller dess kronoombuds kännedom, kunna verkställas å deklarationen eller i taxeringslängden. I den mån protokollsföring skall ske, måste densamma åläggas taxeringsnämndens ordförande, men denne, hvilkens tid kommer att upptagas af själfva taxeringsarbetet, bör icke lämpligen ytterligare betungas mera än nödigt är. I det af mig förut åberopade, af tillkallade uppbördstjänstemän afgifna yttrandet är också förutsatt, att protokoll skall föras endast i fråga om bestämmandet enligt 19 och 23 §§ bränn vinsförsäljningsförordningen af det litertal brännvin, hvarför försäljningsafgift i vissa fall skall utgå, och rörande förslag till ledamöter i pröfningsnämnden. Äfven enligt min åsikt bör protokollsföringen hos taxeringsnämnden inskränkas till ett minimum. Utöfver de i nämnda yttrande angifna fallen torde emellertid protokoll vara erforderligt i det uti 46 § 3 mom. bevillningsförordningen enligt dess nuvarande lydelse omförmälda fallet, att taxeringsnämnd anses i något afseende förfara oriktigt, hvarjämte skriftligen aflämnad skiljaktig mening af någon taxeringsnämndens ledamot (34 § nuvarande lydelsen) lämpligen torde böra intagas i protokollet. I sistnämnda fall skulle atfattningen af protokollet icke förorsaka något nämnvärdt besvär. Enligt min mening bör det i öfrigt icke förbjudas taxeringsnämnden att, om den så skulle önska, i protokollet redogöra för skälen till ett fattadt beslut. Särskilt kan man tänka sig, att beslut om att på grund af ömmande omständigheter icke påföra bevillning eller inkomstskatt för afliden persons inkomst eller om att afslå framställd begäran om dylik befrielse skäligen bör i vissa fall protokollföras. axenngs•- Vid pröfning hos kammarrätten eller Kungl. Maj:t af anförda besvär

förandes i taxeringsmål är det af synnerlig vikt att genom yttrande från en represkyldighet att sentant för den lokala taxeringsmyndigheten erhålla upplysning om grunderna idaringi{axe- för verkställd taxering, det sätt hvarpå inkomst beräknats o. d. Under ringsmål. nuvarande förhållanden infordras också i regel förklaring i dylika mål från kronans ombud hos taxeringsnämnden, hvarjämte Kungl. Maj:ts befallningshafvande i några län, till fromma för utredningen, pläga anmoda vederbörande bevillningsberednings ordförande att afgifva yttrande. Då nu en-

199 Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition N:o 47.

ligt förslaget kronoombud icke vidare skall vara närvarande lins taxeringsnämnden, måste man tillse, att från någon annan funktionär meddelas de upplysningar, som äro erforderliga för taxeringsbesvärs bedömande. Af landskamreraren, hvilkens skyldighet att afgifva förklaring naturligtvis bör kvarstå, kan det i regel icke begäras, att han skall vara i stånd att lämna nödig utredning angående taxeringsnämndens åtgöranden. Det kan därför icke undvikas, att i taxeringsnämndsordförandens åligganden måste ingå skyldighet att, då sådant anses erforderligt, afgifva förklaring öfver skattskyldigs besvär angående taxeringen, så vidt densamma varit föremål för behandling hos taxeringsnämnden. Uppenbarligen kan hans arbete härigenom å vissa orter komma att icke oväsentligt förökas, men härtill bör i stället tagas skälig hänsyn vid bestämmandet af det till honom utgående arfvodet.

Redan under nuvarande förhållanden möta svårigheter för landskam- Viss ledighet rerare att inom den begränsade tiden mellan taxeringsnämndernas och kamrerare. pröfningsnämndens sammanträden hinna bereda alla de ärenden, som böra underställas pröfningsnämndens granskning. För att under eu i vissa fäll ännu mera begränsad tid medhinna dessa göromål, Indika med hänsyn till primärmyndigheternas inskränkning till en måste blifva mera omfattande än hittills, synes tillfälle böra beredas landskamreraren att ostörd af andra göromål helt ägna sig åt taxeringsarbetet. Därför är föreslaget, att landskamrerare må utan minskning i löneförmåner — i analogi med hvad som gäller för länsbokhållare vid upprättande af landsboken — kunna erhålla ledighet från öfriga med tjänsten förenade göromål under tiden från det taxeringshandlingarna till honom öfverlämnats och till dess pröfningsnämndens sammanträde afslutats, i den mån sådan ledighet af Kungl. Maj:ts befallningshafvande pröfvas nödig för utförande af arbetet vid pröfningsnämnden. Den ersättning, som bör tillkomma den, hvilken förordnas att under tiden bestrida de göromål, från hvilka landskamreraren erhållit ledighet, torde böra, till beloppet motsvarande landskamrerares tjänstgöringspenningar, utgå från det å sjunde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till kostnader för allmänna bevillningens uttaxering.

Af de utgifter, som skola bestridas med den s. k. bevillnings- och Bevillning»inkomstskatteprocenten, skulle med den föreslagna omorganisationen af faxe- ^skatte?™* ringsmyndigheterna bortfalla arfvodena till kronans ombud hos taxerings- centen. nämnderna. Å andra sidan skulle ersättning utgå till de ledamöter i samma nämnder, som Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreslagits skola utse. ilen framför allt böra arfvodena till ordförandena i den första taxeringsinstansen ansenligt höjas, på det att af ordförandena måtte kunna

200 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

kräfvas det intresserade och nitiska arbete, som är den oeftergifliga förutsättningen för en effektiv taxering. Fördenskull innebära förslagen, att bevillnings- och inkomstskatteproeenten skulle — utom hvad beträffar Stockholms stad, där de nu gällande grunderna ansetts bereda möjlighet till en nöjaktig godtgörelse — utgå efter i någon mån förändrade grunder, så att för de minsta länen, hvilka med den nuvarande anordningen blifvit jämförelsevis bäst tillgodosedda, skulle uppstå allenast en mindre förhöjning, under det att i de medelstora och största länen procenten skulle uppgå till väsentligen högre belopp. I sådant syfte skulle af inkomstskatten utgå samma procent som af bevillningen samt den gräns, där en stegrad procent skulle upphöra, framflyttas från 150,000 kronor till 250,000 kronor. För det fall, att bevillning och inkomstskatt utgå med vanligt belopp, har sålunda af de sakkunnige uppgjorts ett förslag, enligt hvilket bevillningsprocenten skulle få utgöra högst tre procent af de första 50,000 kronor, hvartill länets hela bevillningssumma uppgår, två procent af därpå följande 100,000 kronor, en och en half procent af därefter följande 100,000 kronor och en procent af allt hvad bevillningssumman öfverstiger 250,000 kronor, samt inkomstskatteproeenten bestämmas efter samma grunder. Eesultatet utvisar, att, under det bevillnings- och inkomstskatteproeenten år 1905 utgått med tillhopa omkring 212,000 kronor, densamma efter de föreslagna grunderna, tillämpade på 1905 års taxeringssiffror, skulle höjas med inemot hälften. Från och med år 1909 synas mig också dessa grunder böra tillämpas med afseende å beräkningen af bevillnings- och inkomstskatteprocenten. I fråga om år 1908 inträffar emellertid, om mitt förslag till öfvergångsanordning vinner godkännande, ett särskildt förhållande, som påkallar speciella bestämmelser i förevarande hänseende för detta år. Om, såsom berörda förslag innebär, inkomstbevillningen och inkomstskatten på grund af taxeringen år 1908 uttagas endast med hälften af det vanliga beloppet, skulle enligt de ifrågasatta beräkningsgrunderna procenten komma att högst afsevärdt understiga den för normala fall åsyftade summan och således icke lämna tillgång till en tillfredsställande godtgörelse för taxeringsarbetet nämnda år. Det är dock uppenbart, att detta arbete år 1908 icke skulle förorsaka mindre utan tvärtom i följd af den allmänna fastighetstaxering, som då skall verkställas, större besvär för de därmed sysselsatta än eljes i regel kommer att blifva fallet, och att detsamma därför icke heller bör ersättas med lägre arfvode. I följd häraf och med beaktande däraf att fastighetsbevillningen emellertid skulle utgöras efter vanlig skattesats, har i de författningsförslag, som jag nu anmäler, upptagits en annan beräkningsgrund,

201 Kanyl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.

enligt hvilken bevillning»- och inkomstskutteprocenten såväl i Stockholm som i länen skulle komma att uppgå till sådant belopp, att en skälig ersättning äfven år 1908 kan vederbörande beredas. Vid 1908 års Riksdag bör därefter, såsom jag antydt, den förändringen vidtagas, att procentsatserna nedbringas till de i de sakkunniges förslag upptagna. I detta sammanhang må för öfrigt ytterligare framhållas, att höjningen förnämligast är afsedd att komma den första taxeringsinstansen till godo och allenast i ringare man att användas till godtgörelse för arbetet vid profningsnämnden, livilket hittills synes hafva i relativt hög grad kommit i betraktande vid de verkställda fördelningarna af bevillning»- och inkomstskatteprocenten.

Beträffande öfvergången till det föreslagna nya systemet med afseende °iZ&n' på beskattningsår har jag uttalat mig redan till statsrådsprotokollet den 12 nästlidne januari, och ber jag nu att allenast få erinra därom, att mitt yttrande på de skäl, jag då anförde, utmynnade däri, att 1907 års Riksdag borde åtaga sig dels en bevillning af fast egendom samt af inkomst att utgå enligt nu gällande regler på grund af taxering år 1907 med ledning åt deklaration om 1906 års inkomst och betalas vid uppbördsstämma å hittills vanlig tid eller i början af år 1908, dels en bevillning af fast egendom och en half bevillning af inkomst att utgå enligt den föreslagna nya bevillningsförordningen på grund af taxering år 1908, därvid för inkomstbevillning skulle taxeras 1907 års inkomst, dels ock en half inkomstskatt att utgå enligt den föreslagna nya förordningen i detta ämne på grund af taxeling år 1908 af 1907 års inkomst, och skulle sistnämnda bevillning äfvensom inkomstskatten uppbäras å tid, som framdeles kunde blifva därför bestämd.

Med afseende därå, att den inkomstbevillning och den inkomstskatt, som skulle utgå på grund af 1908 års taxering, skulle erläggas med allenast hälften af det vanliga beloppet, innehålla de uppgjorda författningsförslagen, bevillningsförordningen i 7 § och inkomstskatteförordningen i 11 §, föreskrifter om att inkomstbevillning och inkomstskatt skola utgöras med endast en half procent af taxerad inkomst resp. beräknadt belopp, efter hvilket skatt utgår. Dessa lagrum böra således af 1908 års Riksdag vid beslut angående taxering år 1909 återföras till sin nuvarande lydelse, så att inkomstbevillningen och inkomstskatten på grund af nämnda taxering komma att utgöras med en hel procent.

I fråga om uppbördstiden har jag förut nämnt, att denna kan och Uppbördstid. bör infalla under tiden från och med den 1 november till och med den Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 34 Höft. 26

202 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

15 december. Angående de ändringar i det allmänna uppbördsreglementet och i uppbördsreglementet för Stockholm, Indika häraf påkallas och som emellertid icke skola träda i kraft förrän under 1908 års lopp, torde Kring! Maj:t, därest Riksdagen godkänner den ifrågasatta reformen med afseende å beskattningsåret, Aid framdeles skeende anmälan fatta beslut.

I det yttrande, som statskontoret och kammarrätten gemensamt afgifvit öfver de sakkunniges förslag till dylika ändringar, hafva ämbetsverken väl lämnat förslaget, så vidt det angår uppbördstiden, utan erinran men beträffande uppbörden för själfva öfvergångsåret framställt ett alternativt förslag, som jag anser mig böra i detta sammanhang beröra.

Enligt de sakkunniges plan för öfvergången skulle den ändrade uppbördstiden tillämpas redan under öfvergångsåret 1908, så att, efter det kronoutskylder på grund af 1907 års taxering er lagts i hittills vanlig ordning i början af år 1908, kronoutskylder på grund af 1908 års taxering skulle betalas å den nya uppbördstiden eller i november—december 1908, dock att därvid inkomstbevillning och inkomstskatt skulle utgå endast med hälften af det vanliga beloppet. Sedermera skulle kronoutskylder pa grund af 1909 års taxering erläggas i november—december 1909, hvarmed den nya ordningen vore genomförd.

Ämbetsverken hafva i detta ämne anfört, att hållandet af två upphör dsstämmor under år 1908 kunde förutses komma att förefalla de skattskyldige i viss mån betungande. Särskildt kunde, vid det förhållandet att vid den senare uppbördsstämman år 1908 skulle erläggas eu hel bevillning af’ fast egendom men endast eu half bevillning af inkomst och eu half inkomstskatt, en sådan uppfattning komma att göra sig gällande bland de skattskyldige, som vore fastighetsägare. Förändringen innebure visserligen i själfva verket endast, att den uppbördsstämma, som enligt nuvarande ordning skulle hållas i januari—mars 1909, enligt den nya ordningen afhölles i november—december 1908. För att lätta öfvergången hade emellertid ämbetsverken tänkt sig möjligheten af att fördela de utskylder till kronan, som enligt planen skulle erläggas å den senare uppbördsstämman år 1908, t. ex. sålunda att å sistnämnda stämma skulle uppbäras tre fjärdedelar af kronoutskvlderna och vid eu särskild uppbördsstämma å hittills vanlig tid år 1909 återstående en fjärdedel af kronoutskylderna jämte landstingsskatt, vägskatt och andra afgälder, hvilka debiteras, indrifvas och redovisas i sammanhang med kronoutskylderna. Detta skulle visserligen innebära en förökad kostnad för kontrollen vid stämmorna, hvilken ökade kostnad kunde beräknas till omkring 40,000 kronor för hela riket, men

203 Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 47.

skulle i öfrigt icke medföra afsevUrda svårigheter. Någon annan förändring i de uppbördsböeker, som i hvarje fall skulle upprättas för uppbördsstämman hösten 1908, beböfde icke vidtagas än att en särskild kolumn däri infördes för hvad som skulle erläggas vid höststämman 1908 och en kolumn för hvad som förfölle till betalning vid vårstämman 1909. Däremot blefvo det erforderligt, att särskilda debetsedlar utfärdades för en hvar af stämmorna. Därigenom komme visserligen den enskildes debetscdelslösen att ökas, likasom uppbördsförvaltningarnas arbete komme att stegras, men dessa omständigheter syntes icke böra få lägga några afgörande hinder i vägen för den ifrågasatta anordningen.

Det af ämbetsverken sålunda framställda förslaget synes mig visserligen möta afsevärda betänkligheter. Att anordna en extra uppbördsstämma innebär igångsättandet af en mycket vidlyftig apparat såväl för själfva uppbördens verkställande som med afseende på alla erforderliga föregående och efterföljande åtgärder, såsom särskild uppställning af uppbördsboken, utskrifvandet af dubbla debetsedlar, kungörelser, dubbel redovisning och dubbel restindrifning. Det medför besvär och ibland äfven kostnader både för dem, som skola erlägga utskylderna, och i synnerhet för uppbördsmännen, Indika sistnämnda ej kunna påräkna någon nämnvärd godtgörelse därför. Ty om det också är riktigt, såsom ämbetsverken erinrat, att debetsedelslösen komme att i vissa fall ökas, så är det å andra sidan äfven påtagligt, att debetsedelslösen, till följd af gällande grunder för dess beräknande, i flera fall skulle minskas, i det att lösen för två debetsedlar för många skattskyldige och just dem, som få betala lösen efter de högre lösensatserna, komme att understiga lösen för en debetsedel. Vidare kan den andra uppbördsstämman inträffa å tid, då taxeringsarbetet år 1909 skall taga sin början, och den kan därför i någon mån verka hinderligt för detta arbete, vid h vilket kronofogdarna böra i främsta rummet anlitas. Slutligen bör det också fasthållas, att utskyldsbeloppen för ett stort antal skattskyldige blifva så små, att en delning däraf icke kan vara ändamålsenlig. Detta gäller icke blott om sådana skattskyldiga, som endast hafva att erlägga personliga afgifter och hvilka också skulle få uppdela sina utskylder på två stämmor, utan äfven om dem, som äro taxerade för fastighet till ringa taxeringsvärde eller för inkomst till lågt belopp. Den, som i sin mantalsskrifningsort taxeras t. ex. för 500 kronors inkomst och således, om han icke har att utgöra andra utskylder, allenast skall erlägga bevillning med 25 öre, skulle få dela detta belopp så, att han på första stämman erlade 19 öre och på den andra 6 öre jämte öfriga afgifter, som

204 Kungl. Mag ds Nåd. Proposition No 47.

uppbäras i sammanhang med kronoutskylderna. I sammanhang härmed anser jag mig böra, gent emot hvad ämbetsverken anfört därom att den af de sakkunnige föreslagna uppbördsmetoden skulle kunna förefalla särskild! fastighetsägarna betungande, erinra, att dessa dock torde hafva den minsta anledningen till missnöje, ty för dem i deras egenskap af fastighetsägare medför reformen icke någon som helst beskattning utöfver den ordinära, under det att inkomsttagarna i vissa fall blifva föremål för en extra beskattning.

Då jag emellertid är angelägen att söka undanröja hvarje hinder för den enligt min mening så önskvärda reformen och således äfven vill i möjligaste mån motverka alla verkliga eller förmenta anledningar till missnöje med öfvergångsanordningen, är det, särskild! om Riksdagen skulle uttala sig därför, min afsikt att tillråda Kungl. Maj:t att bestämma, det uppbörden af kronoutskylderna på grund af 1908 års taxering och i samband därmed debiterade utgifter skall verkställas å två uppbördsstämmor i den ordning, ämbetsverken föreslagit. Dock synes det mig kunna ifrågasättas, att eu delning icke må ske, därest hela utskyldssumman understiger ett visst mindre belopp, exempelvis två kronor, samt att det må lämnas skattskyldig öppet att å den första uppbördsstämman betala hela utskyldssumman.

I sitt utlåtande hafva ämbetsverken påpekat, att med afseende å de bestämmelser, som innehållas i afslutade kontrakt angående arrende af kronoegendomar, särskilda föreskrifter torde vara erforderliga för ordnande af uppbörden af dylika arrendeafgifter, för den händelse tiden för de ordinarie uppbördsstämmoma komme att ändras. Häröfver har domänstyrelsen sedermera afgifvit yttrande. Vidare hafva statskontoret och kammarrätten erinrat, att markegångssättningarna kunde böra ske tidigare än nu i och för utbetalning vid uppbördsstämmoma af de ersättningar, som skola utgå på grund af nådiga förordningen den 23 juli 1869 angående förändring af grundräntor och kronotionde. I detta ärende har kammarkollegium anbefallts att yttra sig, och torde båda dessa frågor framdeles få hänskjutas till Kungl. Majrts pröfning.

Mantalsskrif- Såsom jag framhållit, innebär mitt förslag, bland annat, att taxeringsnmg' arbetet hvarje år skall ej mindre sammanträngas på kortare tid än äfven taga sin början tidigare under året än nu är fallet. För att vinna detta syfte måste, såsom jag redan antydt, då jag nyss talade om tiden för deklarations afkunnande, några ändringar vidtagas i gällande mantalsskrifningsförordnings bestämmelser angående mantalslängdernas glanskning och öfver-

205 Kungl. Maj:fn Nåd. Proposition N:o 47.

lämnande till taxeringsmyndigheterna. Det förslag, som upprättats till dylika ändringar och hvilket endast berör rent administrativa delar af förordningen, torde jag framdeles få inför Kungl. Maj.t anmäla, därest Eiksdagen godkänner de ifrågasatta föreskrifterna rörande taxeringsförfarandet. Emellertid anser jag mig böra redan nu meddela, i hvilka afseenden sådana ändringar ära af nöden.

Taxeringen inom hvarje kommun verkställes med ledning af kommunens mantalslängd för året, och är i sådant afseende föreskrifvet, dels att å landet häradsskrifvaren och i stad utom Stockholm vederbörande tjänsteman skall till ordföranden i den första taxeringsinstansen aflämna på mantalslängden grundade, enligt fastställda formulär uppställda längder, upptagande samtliga inom taxeringsdistriktet belägna fastigheter, å hvilka särskilda taxeringsvärden enligt därom gällande bestämmelser skola sättas, äfvensom fastigheternas ägare eller i fall, då innehafvare är pliktig erlägga fastighetsbevillning, deras innehafvare, dels ock att den första taxeringsinstansen skall Dd taxering af fast egendom och inkomst följa den inom orten senast upprättade mantalslängden, hvilken för sådant ändamål skall, sedan densamma blifvit i stadgad tid och ordning granskad, jämte alla därtill hörande uppgifter och handlingar tillställas bemälde ordförande.

Det förberedande taxeringsarbetet påbörjas enligt den nuvarande ordningen senast med april månads ingång, och i öfverensstämmelse därmed är i gällande bevillningsförordning stadgadt, att förenämnda taxeringslängd och mantalslängd skola aflämnas till ordföranden i bevillningsberedningen senast den 20 april. Då enligt den föreslagna nya bevillningsförordningeu taxeringsarbetet är afsedt att igångsättas senast med mars månads ingång, inrymmer förslaget i sin 35 § en föreskrift, att längderna skola aflämnas senast den 15 nuyys.

Emellertid innehåller gällande mantalsskrifningsforordning i 11 § i likhet med bevillningsförordningen eu bestämmelse angående mantalslängdens aflämnande till bevillningsberedningens ordförande senast den 20 april. Denna bestämmelse bör således äfven ändras till likhet med det föreslagna stadgandet i bevillningsförordningen, att aflämnandet skall ske senast den 15 mars, kvarjämte i denna paragraf bör iakttagas den förändring, som föreslagits i benämningen å den första taxeringsinstansen, från bevillningsberedning till taxeringsnämnd.

Ordningen för mantalslängdens granskning är enligt den af mig nyss angifna paragrafen i mantalsskrifningsförordningen den, att mantalslängden med tillhörande handlingar samt det vid mantalsskrifningen hållna protokollet skola före den 25 mars af mantalsskrifningsförrättaren aflämnas till

206 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 47.

vederbörande pastor, hvilken har att med församlingshoken jämföra mantalslängden och å särskild förteckning, som sistnämnda längd bifogas, upptaga de vid granskningen uppkommande anmärkningarna samt inom tolf dagar efter emottagandet afkunna samtliga handlingarna å landet till kommunalstämmans ordförande och i stad till magistraten. Kommunalstämmans ordförande och magistraten skola därefter ofördröjligen kungöra, att mantalslängden finnes å uppgifvet ställe inom distriktet för granskning tillgänglig. Och det är kommunalstämmans ordförande och magistraten, som det åligger att sedermera tillställa ordföranden i ortens bevillningsberedning mantalslängden med bilagor, hvaremot de skola till mantalsskrifningsförrättaren återställa protokollet.

Enligt hvad verkställd utredning gifver vid handen, kan mantalsskrifningsförrättarens arbete, särskildt med afseende därå att han, som i regel vid ifrågavarande tid varit upptagen af kronouppbörden, enligt förslaget skulle befrias från bestyr därmed, påskyndas så, att han redan i början af mars månad kan aflämna mantalslängden till pastor. Likaledes har det befunnits, att den åt pastor för granskningen anslagna tiden kan inskränkas till tio dagar. Om således längden skall komma taxeringsnämndens ordförande till banda senast den 15 mars, bör det föreskrifvas, att mantalsskrifningsförrättaren skall aflämna den till pastor före den 5 mars. Men vid sådant förhållande blir icke någon tid öfrig för att genom kommunalstämmans ordförande eller magistraten hålla längden tillgänglig för offentlig granskning. Utan någon olägenhet torde också, såsom jämväl redan vid behandlingen inom Riksdagen år 1894 af det då framlagda förslaget till nu gällande mantalsskrifningsförordning blef i en vid bevillningsutskottets betänkande i ämnet fogad reservation ifrågasatt, föreskriften därom kunna bortfalla. Erfarenheten har nämligen visat, att det tillfälle, som sålunda beredts vederbörande däraf intresserade att granska längden, i ytterst ringa grad blifvit begagnadt. Emellertid synes det mig lämpligen böra i stället föreskrifvas, att mantalslängden skall under den tid, densamma finnes hos mantalsskrifningsförrättaren och pastor, hållas tillgänglig för den, som däraf önskar taga del. Af den föreslagna ändringen måste vidare följa, att det blir pastor, som skall ombesörja längdens och därtill hörande handlingars öfverlämnande till taxeringsnämndens ordförande samt protokollets återställande till mantalsskrifningsförrättaren.

Enligt den särskilda ordning, som i 16 § mantalsskrilningsförordningen är stadgad i fråga om mantalsskrifningen i Västerbottens och Korrbottens läns lappmarker, förrättas mantalsskrifningen af vederbörande länsman, och

Kungl. Maj in Nåd. Proposition N:o 47

aligger det denne att efter mantalsskrifningens slut och senast före februari månads utgång afkunna mantalslängden med därtill hörande bilagor till den tjänsteman, som har att upprätta taxeringslängd öfver fast egendom. På det att sistnämnda längd må hinna uppgöras före taxeringsarbetets början, sådant detta anordnats i den föreslagna nya bevillningsförordningen, måste tiden för mantalslängdens afkunnande ändras till före januari månads utgång. I detta ärende hafva landskamrerarne i de båda länen på anmodan afgifvit yttrande och därvid förklarat, att hinder icke möter för en dylik ändring.

I det uppgjorda förslaget till ändringar i uppbördsreglementet har föreslagits, att häradsskrifvare skall befrias från skyldighet att tjänstgöra såsom kontrollant vid uppbördsstämma, och det har därvid förutsatts, att länsman skulle kunna förordnas till sådan kontrollant. Nu är i 7 § mantalsskrifningsförordningen föreskrifvet, att vederbörande länsman skall tillstädesvara vid mantalsskrifningen, och i 14 § stadgas, att länsman, som utan anmäldt giltigt förhinder uteblifver från mantalsskrifning, gör sig förfallen till böter. Då det i många fall torde komma att inträffa, att uppbördsstämma infaller å tid, då mantalsskrifningsforrättning jämväl pågår, har det ifrågasatts, att skyldigheten för länsman att närvara vid mantalsskrifning borde upphäfvas eller åtminstone göras beroende däraf att hinder af uppdrag att vara uppbördskontrollant icke förefinnes. Som emellertid sådant uppdrag, därest det kommer att åt länsman anförtros, måste vara att hänföra till giltigt förhinder, hvarom i 14 § mantalsskrifningsförordningen förmäles, synes mig den ifrågaställda föreskriften icke vara af behofvet påkallad.

De erforderliga ändringarne i mantalsskrifningsförordningen inskränka sig därför till de bestämmelser i 11 och 16 §§, om Indika jag förut talat.

Till sist anhåller jag att få i korthet yttra mig angående reformens inverkan på den beskattning, hvilken såväl primärkommunerna som de större skattningen. kommunerna, såsom väghållningsdistrikt och landsting, äga pålägga.

De af kommunerna beslutade utskylder, som utgå i förhållande till allmänna bevillningen, utdebiteras för närvarande på grund af de bevillningstaxeringar, Indika ägt rum under samma år, som beslutet om utdebiteringen fattats. På grundvalen af 1907 års bevillningstaxeringar skola alltså utgå de utskylder, som beslutas af landstingen i september månad samt af väghållningsdistrikt och primärkommuner under senare tid samma år.

Vid en sådan ombildning af statens skattelösen, att det nästföregående

•208

Kung!-. Maj;t* Nåd. Proposition No 47.

årets inkomst blir föremålet för taxeringen, skulle det kunna synas, som om konsekvensen fordrade, och det krafvet har också framställts, att kommunalutskylderna debiterades först på grund af de taxeringar, som ägde rum under året efter det kommunens stat biff vit af kommunalstämma eller stadsfullmäktige fastställd. Af praktiska skäl lärer man emellertid icke kunna godkänna en dylik reform på kommunalbeskattningens område. Följden häraf måste blifva, att de skattskyldige skulle under samma års höst utgöra såväl stats- som kommunalskatt, men en sådan anordning vore säkerligen outförbar med hänsyn till de svårigheter, den skulle bereda de skattskyldige. Därjämte framstår såsom ett alldeles afgörande hinder den omständigheten, att i sådan händelse kommunalstämman och stadsfullmäktige, som fastställde kommunens stat för nästföljande år, skulle sakna hvarje något så när pålitlig kännedom om storleken af de skatteobjekt, på kvilka kommunens utskylder skulle fördelas. Kännedomen härom är emellertid synnerligast för de mindre skattekraftiga kommunerna af den största betydelse vid statens uppgörande. På grund häraf torde en förändrad ordning med afseende på den kommunala beskattningen icke kunna ifrågasättas, så länge denna sammanhänger med taxering för statsbeskattningen.

Om också dessa skäl icke äga samma styrka i fråga om landstingsmedel och vägskatt, skulle emellertid landstingens och väghållningsdistriktens ekonomiska förhållanden högst väsentligt rubbas, om landstingsmedel och vägskatt utdebiterades efter följande årets taxeringar och således uppbures först vid sistnämnda års slut eller omkring tre fjärdedels år senare än nu. I anledning häraf och då följdriktigheten dessutom synes bjuda, att reglerna för debitering af de primära kommunernas och öfriga kommuners utskylder äro, så vidt ske kan, likartade, torde det vara lämpligt att icke i förevarande afseende göra några rubbningar i nu gällande bestämmelser, helst uppbördsarbetet enligt förslaget skulle så anordnas, att landstingsmedel och vägskatt allt fortfarande kunde upptagas i sammanhang med de imder löpande året debiterade kronoutskylderna. Förslaget medför för öfrigt för landstingen och väghållningsdistrikten den fördelen, att landstingsmedlen och vägskatten blifva för vederbörande tillgängliga flera månader tidigare än nu, enär uppbörden skulle äga rum i november och december månader under löpande året i stället för under nästkommande års första kvartal.

I fall således de nuvarande förhållandena på kommunalbeskattningens område i det afseende, jag nu berört, lämnas oförändrade, gäller det att undersöka, om kommunalbeskattningen påverkas af det så att säga blan-

20! l

Kung!. Maj:tv Nåd. Proposition N:o 47.

dåde system i fråga om bevilliiiiigen, som reformförslaget innefattar, i det att taxeringen till inkomstbevillning skall ske på grundval af nästföregående årets inkomst och taxeringen till fa stigb et sb e vi 11 ni n g på grund af löpande årets förhållanden. Då t. ex. år 1908 skall taxeras 1907 års inkomst och därvid äfven sådan inkomst, som år 1907 åtnjutits af eu samma år afliden person, kan man nämligen knappast anse, att åtminstone från den skattskyldiges synpunkt den inkomstbevillning, som utgår på grund af taxeringen år 1908, är bevillning för år 1908, medan däremot fastighetsbevillningen på grund af 1908 års taxering uppenbarligen är bevillning för år 1908. Man finner emellertid, att den kommunala skattskyldigheten, sådan den är uttryckt i gällande kommunallagar, är oberoende af hvilket år bevillningen för statens vidkommande afser. Skyldigheten att erlägga kommunala bidrag hänför sig till bevillningen enligt »senast fastställda» eller »näst förut upprättade» taxeringslängder. Den bevillningstaxeringslängd, som år 1908 uppgöres på grund af taxering af 1907 års inkomst och 1908 års fastighetsvärden, är således den »senast fastställda» eller »näst förut upprättade», då det i slutet af år 1908 gäller att fastställa den kommunala utdebiteringen, hvaraf följer, att för 1907 års inkomst och på grund af 1908 års fastighetsvärden skola utgöras de kommunalutskylder, som erläggas år 1909. I fråga om taxeringsorten innehåller förslaget, såsom jag förut anfört, att denna i nämnda fall skall med afseende å sådan inkomst, som bör taxeras i mantalsskrifningsorten, vara 1908 års mantalsskrifningsort och med afseende å sådan inkomst af rörelse eller yrke, som skall tagas till taxering, där rörelsen eller yrket idkas, den ort, där rörelsen eller yrket idkats år 1907. För reglerande af den kommunala skattskyldigheten kräfves allenast en ändrad affattning af 57 § förordningen om kommunalstyrelse på landet, så att detta lagrum bestämdt afpassas efter de nya taxeringsförhållandena.

I fråga om kommunalförordningarna äfvensom skjutsstadgan erfordras därjämte ett särskildt stadgande, som reglerar den ifrågavarande skattebördans fördelning och den kommunala rösträttens beräknande med hänsyn till det förhållandet, att inkomstbevillningen på grund af 1908 års taxering skall utgå med halfva beloppet, under det hel bevillning utgöres för fast egendom. Då med den nedsättning i inkomstbevillningen, som af omständigheterna påkallas, icke åsyftas att rubba grunderna för fördelningen af kommunala och dylika utskylder de skattskyldiga emellan eller för beräkning af kommunal rösträtt, måste ett öfvergångsstadgande meddelas i syfte att 1908 års kommunalutskylder för inkomst skola debiteras och rösträtt Bih. till Riksd, Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 34 Häft. 27

210 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 47.

beräknas som om inkomstbevillning blifvit fastställd att utgå med eu procent.

Samma förhållande betingar jämväl ett stadgande i samma riktning med afseende på de afgifter till prästerskapets aflöning, hvilka enligt vissa lönekonventioner skola gäldas i proportion till bevillningen.

Att afgifva förslag om dessa bestämmelser samt om behöfliga ändringar i väglagen, hvilka sistnämnda redan blifvit hos Kungl. Maj:t anmälda, ankommer emellertid på cheferna för civil-, ecklesiastik- och jordbruksdepartementen.

Innan jag företager uppläsning af de upprättade förslagen till beskattningsförordningar, bör jag framhålla, att reformen i fråga om beskattningsåret medför för de inkomsttagare, som äro med vid öfvergången, eu med ett år förlängd kommunal skattskyldighet. Detta beror därpå, att 1907 års inkomst taxeras två gånger, både år 1907 och år 1908. Däraf blir nämligen följden, att kommunal skattskyldighet inträffar för 1907 års inkomst dels på grund af samma års taxering och dels på grund af 1908 års taxering. För den kommunalt skattskyldiga befolkningen i sin helhet medför detta icke någon extra belastning, då till följd af kommunalskattens karaktär att vara en repartitionsskatt icke på denna väg hvarje år uttages mera än hvad som erfordras för fyllande af föreliggande behof. För de flesta enskilda kommer det att dröja länge, innan den sålunda utsträckta kommunala skattskyldigheten gör sig gällande, och vid sådant förhållande skall den helt visst också visa sig mindre kännbar. Med afseende på vissa juridiska personer, t. ex. ett bolag, som alltjämt fortsätter, kan det till och med sägas, att den praktiskt taget aldrig framträder. Att förändringen emellertid för en eller annan kan komma att innebära en ganska afsevärd olägenhet, är visserligen sant. Dock är det min lifliga öfvertygelse, att denna omständighet icke kan anses vara af den beskaffenhet, att densamma bör hindra den reform, som eljes ur så många viktiga synpunkter är önskvärd.

Föredragande departementschefen uppläste härefter förslagen till förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst och till förordning om inkomstskatt samt yttrade vidare:

Jag tillåter mig erinra, att jag i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 nästlidne januari föreslagit, att i riksstaten för år 1908 måtte såsom inkomster uppföras:

dels inkomstskatt att utgå på grund af taxering under år 1908, med 6,750,000 kronor.

211 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N;o 47.

dels bevillning af fast egendom samt af inkomst att åtgå på grand af taxering under innevarande år, med 10,500,000 kronor,

dels och bevillning af fast egendom samt af inkomst att utgå på grund af taxering under år 1908, med 6,750,000 kronor.

Förstnämnda bevillning skulle utgå enligt nu gällande bevillningsförordning, hvilken följaktligen borde lända till efterrättelse intill innevarande års slut. För den senare bevillningen skulle ligga till grund det af mig upplästa förslaget till ny bevillningsförordning.

På grund af hvad jag anfört hemställer jag i underdånighet, att Kungl. Maj:t täcktes i särskilda nådiga propositioner föreslå Eiksdagen

dels att antaga det af mig nu anmälda förslaget till ny förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst jämte instruktion för taxeringsmyndigheterna,

och dels att till upptagande i riksstaten för år 1908 åtaga sig en särskild bevillning af 6,750,000 kronor under namn af inkomstskatt att på grund af taxering år 1908 utgå enligt det af mig nyss upplästa förslaget till förordning om inkomstskatt; börande denna inkomstskatt på enahanda sätt som bevillningen af fast egendom samt af inkomst af vederbörande vid de för betalning af kronoutskylder på grund af år 1908 verkställd taxering infallande uppbördsstämmorna uppbäras samt i behörig ordning redovisas.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle anförde:

På sätt statsrådet och chefen för finansdepartementet i sitt till protokollet nyss afgifna yttrande erinrat, hemställde diplomat- och konsulatkommittén, att den skattefrihet, beskickningschefer, generalkonsuler och konsuler borde åtnjuta för bestridande af kanslilokal, skulle för beskickningschefer bestämmas till en sjättedel samt för generalkonsuler och konsuler till eu tredjedel af hyresbidraget. Häremot fann kommittén väl billighetsskäl tala för att jämväl den del af ortstillägget, som kunde anses motsvara representationsutgifter, skulle vara skattefritt, men ansåg sig likväl förhindrad att kunna tillstyrka något förslag i sådant syfte, — detta under påpekande att samma billighetsskäl kunde med lika rätt göras gällande i fråga om åtskilliga högre ämbetsmän i hemlandet, såsom statsrådsledamöter, landshöfdingar m. 11.

I det statsrådsanförande, som åtföljde framläggandet inför Eiksdagen af den nya organisationen för diplomat- och konsulatväsendet, yttrade jag vid omnämnande af kommitténs nu ifrågavarande förslag, bland annat, att jag i hufvudsaklig öfverensstämmelse med kommittén funne förändrade grunder böra vidtagas beträffande diplomatiska och konsulära tjänstemäns

212 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 17.

beskattning, så att, på sätt kommittén föreslagit, åtminstone en del af hyresbidraget blefve skattefritt, samt att det äfven borde tagas under öfvervägande, huruvida icke skattefrihet jämväl borde åtnjutas för en del af ortstillägget, hvilket ju närmast vore att anse såsom representatiouspenningar. Tiden medgaf emellertid icke framläggande för den då församlade Kiksdagen af något förslag i detta hänseende.

Emellertid har statsrådet och chefen för finansdepartementet i det nu för Kungl. Maj:t framlagda förslaget till ny förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst äfvensom till förordning om inkomstskatt å ena sidan på anförda skäl ansett något särskildt tillägg beträffande hyresbidraget icke vara erforderligt utan antagit, att i allt fall de af kommittén föreslagna grunderna för hyresbidragets bestämmande skulle med tillämpning af gällande stadganden i ämnet vinna efterföljd af vederbörande taxeringsmyndighet, å andra sidan förklarat sig icke kunna biträda den af mig uttalade uppfattning, att skattefrihet för viss del af ortstillägget borde åtnjutas.

Den åsikt i frågan, som jag vid nyss berörda tillfälle antydde, har jag icke funnit anledning att frångå. Jag anser det därför äfven vara min skyldighet att nu inför Kungl. Maj:t något närmare redogöra för de grunder, hvaruppå enligt min mening en med billighet och rättvisa öfverensstämmande beskattning af ifrågavarande tjänstemäns löner lämpligen kan byggas.

Som bekant utgå de löneförmåner, som uppbäras af utomlands anställde diplomatiske och konsuläre tjänstemän, i allmänhet under tre olika lönetitlar: lön i egentlig mening, hyresbidrag och ortstillägg. Medan lönen alltid för tjänstemän af enahanda grad utgår med samma belopp, växla däremot hyresbidraget och ortstillägget efter lefnadskostnaderna å den ort, där tjänstemannen är anställd. Beträffande hyresbidraget ingår i detta jämväl ersättning för hållande af kansli. I fråga om ortstillägget åter är att märka, att häri inbegripas såväl tjänstgöringspenningar som äfven ersättning för de högre lefnadskostnader, som betingas antingen af förhållandena å anställningsorten eller ock af tjänstemannens representativa ställning.

Med det nu anförda sammanhänger äfven, att ifrågavarande tjänstemän i allmänhet åtnjuta vida högre löneförmåner än tjänstemän i motsvarande grad i hemlandet. Allbekant är, att ministrarnas löner uppgå till belopp, hvartill någon motsvarighet icke för öfrigt finnes inom vår tjänstemannakår. (Sålunda exempelvis ministern i London 60,000 kronor, ministern i S:t Petersburg 57,000 kronor, ministern i Berlin 48,000 kronor etc.). Men ena-

213 Kungl. Majl s Nåd. Proposition N:o 17.

banda, ehuru mindre i (igenhållande, ilr förhållandet med tjänstemännen i lägre grader. Legationsråden i London, Paris och S:t Petersburg uppbära i lön 13,200 kronor samt legationsrådet i Berlin 10,800 kronor. Lönen för motsvarande tjänstemän i Sverige (kansliråd) är endast 6,400 kronor. Samma är äfven förhållandet med tjänstemännen inom konsulskåren.

Bet förefaller mig uppenbart obilligt att underkasta ifrågavarande tjänstemän skattskyldighet för samtliga af dem uppburna löneförmåner. Deras statstjänst tvingar dem att vara bosatta å orter med dyrare lefnadsvillkor än hemlandets eller att hafva deras lefnadsordning inrättad på dyrare vis än eljes i allmänhet är fallet. Uppbärandet af de höga löneförmånerna är således endast i ringa mån att anse såsom en tjänstemannen personligen tillkommande fördel. Och obilligheten af en dylik skattskyldighet blir tydligen större, i den mån en progressiv beskattning tillämpas, hvilken kännbarare drabbar högre lefnadsinkomster.

Emot hvad jag ofvan anfört synes mig icke rimligen kunna invändas, att jämväl åtskilliga andra statstjänstemän, såsom särskildt inom järnvägstur valtningen är fallet, åtnjuta visst särskildt lönetillägg, på grund däraf att deras tjänstgöring är förlagd till ort, där dyrare lefnadskostnader råda. Dylika tillfälliga lönetillägg, som endast beröra eu del af den tjänstemannakår, hvarom fråga är, och som för öfrigt äfven i förhållande till öfriga löneförmåner utgöra eu obetydlighet, kunna svårligen jämföras med ett lönesystem, hvilket i sin helhet hvilar på ett konsekvent genomförande af den grundsatsen, att löneförmånerna skola växla efter lefnads- och representationskostnaderna å tjänstgöringsorten, och som därför för innehafvaren af likställda tjänstebefattningar också medför eu sådan olikhet i löneförmåner, att den ene kan åtnjuta ända till gånger högre lön än den andre (ministern i London har 60,000 kronor i lön, hvaremot ministern i Bryssel har endast 24,000 kronor).

Jag finner mig slutligen böra betona, att då jag sistförflutna år ansåg mig kunna i hufvudsak förorda kommitténs förslag till lönestat för ifrågavarande tjänstemän, oaktadt för åtskilliga af dem lönerna syntes mig, så vidt tillgängligt materiel för frågans bedömande utvisade, synnerligen knappt tillmätta, detta skedde under förutsättning att skattefrihet för viss del af hyresbidraget och ortstillägget skulle komma tjänstemännen till godo.

Om således enligt mitt förmenande billigheten ovillkorligen krafvelsärskilda undantagsbestämmelser beträffande i utlandet anställda diplomatiska och konsulära tjänstemäns skattskyldighet, kan jag väl förstå, om me-

214 Kuttgl. Majds Nåd. Proposition N:o 47.

ningarna äro delade om lämpligaste sättet för densammas begränsande. Åtskilliga svårigheter möta härutinnan.

Till en början kunde det möjligen ifrågasättas, huruvida det icke borde öfverlåtas åt vederbörande taxeringsmyndighet att med ledning af de uppgifter, som kunde erhållas från utrikesdepartementet, bestämma det afdrag, som skäligen borde tillkomma tjänstemannen. Därvid borde tagas i beräkning dels kostnaden för hållande af kanslilokal, hvilken kostnad redan på grund af nu gällande bestämmelser bör medföra skattefrihet, dels ock de högre lefnadskostnader, som kunde följa vare sig af tjänstemannens representativa ställning eller af prisförhållandena å anställningsorten.

Det synes mig dock kunna befaras, att, på samma gång en dylik anordning skulle medföra eu betydande skriftväxling, säkerheten för att densamma skulle leda till ett rättvist resultat vore ganska ringa. De uppgifter, hvarpå taxeringsmyndigheten skulle stödja sitt beslut, måste, för att kunna tillerkännas något värde, inhämtas från tjänstemännen själfva. Men utan tvifvel skulle det vara förenadt med betydande svårigheter att underkasta dessa, säkerligen efter subjektiva grunder lämnade och från vidt skilda håll inkommande uppgifter eu verklig kontroll.

För åstadkommande af enkelhet och reda synes det mig därför, äfven om mindre oegentligheter i enstaka fall skulle uppstå, ändamålsenligare att bestämma afdraget till eu viss på förhand bestämd del af hyresbidraget och ortstillägget. Hvad hyresbidraget angår, bör därvid till en början tagas i beräkning kostnaden för hållande af kanslilokal. Diplomat- och konsulatkommittén har, på sätt jag ofvan vidrört, föreslagit, att ministrar borde med hänsyn härtill åtnjuta skattefrihet för en sjättedel af hyresbidraget samt generalkonsuler och konsuler till en tredjedel af hyresbidraget. Emellertid synes mig jämväl hvad ministrarne angår skattefriheten böra bestämmas till en tredjedel af hyresbidraget. För ämbetets skull måste nämligen dessa hyra större bostadsvåningar än som motsvarar deras eget personliga, behof. Med hänsyn härtill är äfven det dem tillkommande hyresbidraget bestämdt. Med beaktande af de förändringar, som den af Kungl. Maj:t föreslagna och af Riksdagen antagna organisationen företer till skillnad från kommittéförslaget, synas mig således ministrar, ministerresidenter, generalkonsuler, konsuler äfvensom de vicekonsuler, som förestå eget vicekonsulat och således själfva hålla kanslilokaler, böra åtnjuta skattefrihet för eu tredjedel af hyresbidraget.

Hvad öfriga tjänstemän angår, finner jag mig icke för dem böra ifrågasätta någon skattefrihet för hyresbidraget, äfven om skäl därtill kan an-

215 Kungl. Maj.In Nåd. Proposition No 47.

ses föreligga i den omständigheten, att bostadshyror gemenligen i utlandet äro högre än i Sverige.

I fråga om ortstillägget kan jag icke dela kommitténs ofvan återgifna betänklighet emot att viss del af detsamma skulle vara skattefritt.

Just den omständighet, att ifrågavarande tjänstemäns löner äro uppdelade i särskilda lönetitlar, af kvilka ortstillägget hufvudsakligen är afsedt att utgöra ersättning för de högre lefnadskostnaderna å tjänstgöringsorten eller för de med tjänsten förenade representationskostnader, gör det lättare att fastställa den skattefria delen häraf än när lönen, såsom fallet är med de af kommittén i detta sammanhang omnämnde tjänstemän, utgår i en enda summa. Endast så till vida föreligger en viss svårighet som i ortstillägget äfven ingå tjänstgöringspenningar. Statskontoret, hvilket i dess öfver kommitténs betänkande afgifna underdåniga utlåtande hemställde, att ortstillägget måtte uppdelas i ortstillägg och tjänstgöringspenningar, föreslog, att de senare måtte fastställas till en tredjedel af ortstillägget. I nådiga kungörelsen angående villkoren och förbehållen för åtnjutande af de från den 1 oktober 1906 fastställda nya löneförmåner för beskickningar och konsulat är äfven stadgadt, att ministers ställföreträdare icke får uppbära mera än en tredjedel af det till befattningen anslagna ortstillägg. Det synes således åtminstone för nyssnämnda tjänstemän, som skulle tjänstgöringspenningarna beräknats ingå med en tredjedel i ortstillägget; och torde denna beräkning äfven ifråga om andra i utlandet anställda tjänstemän lämpligen kunna användas. Med åberopande af hvad jag således anfört anser jag mig böra hemställa, att diplomatiska och konsulära tjänstemän måtte för två tredjedelar af ortstilläget åtnjuta skattefrihet.

Enligt de af mig nu föreslagna grunderna för beskattning skulle exempelvis

leg.-rådet » » leg.-sekr. gen.-kous. konsuln »

vicekons.

* Förestår eget vicekonsulat och håller således sjalf kanslilokal.

216 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.

Det synes mig, som om en närmare granskning af ofvanstående siffror icke kan sägas gifva vid lianden, att genom de af mig föreslagna grunderna för beskattningen af ifrågavarande tjänstemäns löneförmåner en i förhållande till andra likställda tjänstemän obillig förmån skulle kunna anses vara dem beredd.

I detta sammanhang tillåter jag mig påpeka, att i vårt grannland Norge nu ifrågavarande tjänstemän åtnjuta skattefrihet för vida större bråkdel af lönen än jag velat ifrågasätta. Sålunda skola ministrarna skatta för allenast 8,000 kronor af dem tillagda löneförmåner.

Med anledning af det af statsrådet och chefen för finansdepartementet gjorda uttalandet, att vid bedömande af denna fråga behörig hänsyn syntes böra tagas till det förhållandet, att diplomater och konsuler äro befriade från kommunal skattskyldighet, ber jag få framhålla, att den ifrågavarande skattefriheten för diplomater och konsuler, hvilken icke har afseende på deras inkomster af annan inkomstkälla än tjänsten, finnes medgifven redan i nådiga förordningarna om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862 och om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863, och att således principen om viss frihet för å utländsk ort anställda tjänstemän från skatt till kommun och kyrka sedan länge varit erkänd.

Mot hvad förslaget i öfrigt innehåller har jag intet att invända.

Statsrådets öfriga ledamöter instämde med föredragande departementschefen.

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Eegenten biföll hvad statsrådets flesta ledamöter sålunda hemställt, och skulle nådiga propositioner till Eiksdagen aflåtas af den lydelse, bilagorna litt. vid detta protokoll utvisa.

Ex protocollo:

A. W. Cygnceus.

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 47.

217 Bilaga.

Under förutsättning, att taxering till bevillning och inkomstskatt, kommer att afse nästföregående årets inkomst och icke, såsom för närvarande är regel, löpande årets, att taxering, debitering och uppbörd verkställas under ett och samma år, samt ait antalet taxeringsmyndigheter i orten inskränkes till två, nämligen en taxeringsmyndighet i bygden, här nedan benämnd beredningsnämnden, och en taxeringsmyndighet för länet, pröfningsnämnden, hafva undertecknade utarbetat följande arbetsordning för mantalsskrifnings-, taxerings-, debiterings- och uppbördsarbetet för riket i dess helhet med undantag för Stockholm och Göteborg.

Mantalsskrifning urna för nästföljande år förrättas såsom nu årligen x emellan den 15 november och årets slut.

Senast den 1 mars aflämnar mantalsskrifningsförrättaren mantalsläng- Hen till vederbörande pastor för granskning.

Inom den 10 mars öfversänder pastor längden till beredningsnämndens ordförande.

Längden skall icke, såsom nu är föreskrifvet, öfversändas å landet till kommunalstämmans ordförande och i stad till magistraten för att hållas allmänheten tillgänglig för granskning. Däremot skall den hållas tillgänglig för dylikt ändamål såväl hos mantalsskrifningsförrättaren som hos pastor.

Taxeringarna verkställas, såsom redan angifvits, af två nämnder, beredningsnämnden och pröfningsnämnden.

Beredningsnämnden bildas i hufvudsak efter mönster af bevillningsberedningen. Konungens befallningshafvande förordnar ordförande och en ledamot i nämnden. Ersättning bör utgå till ordföranden och den af Konungens befallningshafvande förordnade ledamoten. Vid nämndens sammanträde föres ej protokoll i annan mån än i fråga dels om bestämmandet, på sätt i 19 och 23 §§ af kungl. förordningen den 9 juni 1905 stadgas, af det litertal brännvin, hvarför skatt i vissa fall skall utgå, dels om uppgörande af förslag till ledamöter i pröfningsnämnden.

Före den 1 februari öfversändas å landet från kommunalstämmans Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 34 Häft. 28

218 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

ordförande och i stad från magistraten till beredningsnämndens ordförande afskrifter af föregående årets taxeringslängder samt af taxeringsprotokoll.

Före februari månads utgång aflämnar å landet häradsskrifvaren och i stad vederbörande tjänsteman till beredningsnämndens ordförande upplägg till fastigbetstaxeringslängder och blanketter till taxeringslängder öfver inkomstbevillningen och inkomstskatten.

Före den 1 mars aflämna uppgiftspliktige till vederbörande deklarationer och öfriga föreskrifna uppgifter till ledning vid taxeringen, dock att i fråga om sådan skattskyldig, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, uppgiftspliktig skall äga att efter anmälan till den 1 maj åtnjuta anstånd med aflämnande af deklaration.

Beredningsnämndens sammanträden skola vara afslutade senast den 15 maj.

Omedelbart efter nämndens sammanträde och senast 5 dagar efter sammanträdets afslutande öfversänder nämndens ordförande dels ej mindre mantals- och taxeringslängderna än äfven afskrifter af nästföregående årets taxeringslängder, å landet till häradsskrifvaren och i stad till vederbörande tjänsteman, hvilka det åligger att komplettera taxeringslängderna genom att uträkna och införa bevillningen, det belopp hvarefter inkomstskatt skall utgå, samt inkomstskattens belopp, äfvensom att summera längderna, dels till Konungens befallningshafvande deklarationerna och öfriga till ledning vid taxeringen lämnade uppgifter. Det åligger därjämte å landet häradsskrifvaren och i stad vederbörande tjänsteman att granska taxeringslängderna och till kronoombudet hos pröfningsnämnden före den 20 juni skriftligen framställa de anmärkningar, hvartill granskningen gifvit anledning.

Före den 20 juni insänder å landet häradsskrifvaren och i stad magistraten mantals- och taxeringslängderna äfvensom afskrifterna af nästföregående års taxeringslängder till Konungens befallningshafvande. Afskrifter af löpande årets taxeringslängder skola inom samma tid i den i 53 § 3 mom. bevillningsförordningen stadgade ordning hållas tillgängliga för de skattskyldige.

Pröfningsnämnden består af lämpligt antal ledamöter, utsedda, efter förslag af beredningsnämnderna, af Konungens befallningshafvande, och sammanträder under landshöfdingens ordförandeskap så tidigt, att dess arbeten kunna vara afslutade senast den 10 augusti.

Längderna öfver de af pröfningsnämnden beslutade ändringar i och tillägg till de af taxeringsnämnden upprättade taxeringslängderna äfvensom

219 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

sistnämnda längder, mantalslängderna och öfriga taxer ingshandlingar med undantag af deklarationerna öfversändas inom tre veckor efter pröfningsnämndens sista sammanträde, å landet till vederbörande häradsskrifvare och i stad till magistrat för debiteringens verkställande.

Det åligger häradsskrifvaren att senast den 8 september emot ersättning enligt den i 70 § 4 mom. bevillningsförordningen stadgade grund till kommunalstämmans ordförande öfversända utdrag af pröfningsnämndens längder.

Deklarationerna förvaras efter afslutandet af pröfningsnämndens arbeten bos Konungens befallningshafvande intill dess fem år förflutit, hvarefter de förstöras.

Den allmänna uppbörden förrättas under tiden den 1 november—den 15 december hvarje år.

Före den 15 september skall kronofogde i samråd med häradsskrifvare samt magistrat inkomma med förslag angående tider och ställen för uppbördsstämmorna.

Kronodebetsedlarna tillhandahållas de skattskyldige i nu stadgad ordning 10 dagar före uppbördsstämman.

Uppbördsboken insändes sex dagar före uppbördsstämman till Konungens befallningshafvande.

Kedogörelse öfver uppbörden afgifves i specialräkningen den 31 december. Redovisning af medel, som icke influtit vid uppbördsstämmorna, afgifves den 30 april. Den balansrelation, som numera upprättas den 31 augusti, erfordras sedermera icke.

Villkor för tillämpande af ofvan angifna arbetsordning äro,

att landskamreraren för taxeringsarbetet erhåller ledighet från öfriga tjänstegöromål, under tiden från den 20 juni till afslutandet af pröfningsnämndens arbeten, i den mån sådant för fullgörandet af arbetet vid nämnden erfordras;

att häradsskrifvaren befrias från skyldighet att kontrollera uppbörden, hvilket uppdrag kan anförtros åt länsman eller annan lämplig person efter Konungens befallningshafvandes förordnande, därvid kontrollanten bör åtnjuta ersättning för uppdraget, en ersättning, som synes böra utgå enligt resereglementet efter samma grunder som för häradsskrifvare är eller blir stadgadt;

220 Kungl. Ma.j;ts Nåd. Proposition N:o 47.

att kronofogde beredes ersättning för det ökade och på kort tid hopade arbetet med uppbördsredovisningen under december månad; samt

att bestämmelsen därom att statsbidraget till vägunderhållet in natura skall afräknas å kronouppbörden bortfaller och utbytes mot bestämmelse, att bidraget må öfverlämnas till vägstyrelsen för att tillhandahållas väghållarne antingen kontant eller på hittills merendels vanligt och lämpligt befunnet sätt genom afräkning å kommunalutskylderna.

Enligt den upprättade arbetsordningen skulle länsman kunna tagas i anspråk såsom kontrollant vid uppbördsstämmorna, hvilka i många fall torde komma att infalla å tider, då mantalsskrifningsförrättningarna jämväl pågå. Den nu stadgade skyldigheten för länsman att närvara vid dylik förrättning bör alltså upphäfvas eller göras beroende därpå, att hinder af uppdrag af ofvan angifven beskaffenhet icke möter.

För undvikande af missförstånd har i ofvanstående förslag den första taxeringsmyndigheten erhållit benämningen bered tiingsnämnd, men vilja vi uttala den meningen, att denna myndighet lämpligen bör benämnas taxeringsnämd.

Stockholm den 29 augusti 1906.

Stockholm, tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, 1907.