('med förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regeringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen',)

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37. 1

N:o 37.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regeringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen; gifven Stockholms slott den 7 februari 1908.

Under åberopande af bifogade i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlägga följande 1 ö

Förslag

till ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 28, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regeringsformen, §§ II, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

Regeringsformen.

§ 17. l:o. Konungens domsrätt skall uppdragas minst tolf af Honom ut­ nämnda, lagkunniga män, hvilka fullgjort hvad författningarna föreskrifva dem, som uti domareämbeten må nyttjas, samt i sådana värf ådagalagt insikt, erfarenhet och redlighet. De kallas justitieråd och utgöra Konun­ gens högsta domstol. Deras antal må ej ökas utöfver tolf, så vida ej Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Höft. (N-.o 37.) 1

2 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 37.

Konungen och Riksdagen, i den ordning 87 § 1 inom. stadgar, besluta, att högsta domstolen skall på »tidningar arbeta; och varde i sådant fall såväl justitierådens antal med iakttagande af hvad ofvan är sagdt som ärendenas fördelning mellan afdelningarna i samma ordning bestämda. 2:o. Konungens rätt att pröfva och afgöra de mål, som jämlikt för­ fattningarna få hos Konungen fullföljas genom besvär i statsdepartementen, skall i den omfattning, som bestämmes i särskild lag, stiftad af Konungen och Riksdagen samfälldt enligt den i 87 § 1 inom. stadgade ordning, uppdragas minst sju af Konungen utnämnda män, som förvaltat civil be­ ställning samt däruti ådagalagt insikt, erfarenhet och redlighet. De kallas regeringsråd och utgöra Konungens regeringsrätt. Minst tre fjärdedelar af hela antalet regeringsråd skola hafva fullgjort livad författningarna före­ skrifva dem, som uti domareämbeten må nyttjas. Närmare bestämmelser om regeringsrättens sammansättning och tjänst­ göring meddelas i omförmälda lag.

§ 18. Regeringsrätten tillkommer det äfven att, i mål af beskaffenhet att kunna tillhöra dess slutliga pröfning, upptaga och afgöra alla ansökningar, att Konungen må bryta dom åter, som vunnit laga kraft, eller återställa laga tid, som försuten är. Alla öfriga sådana ansökningar skola af högsta domstolen afgöras.

§ 19. Inkomma till Konungen ifrån domstolar och ämbetsmän förfrågnin­ gar om lagens rätta mening i sådana fall, som till domares åtgärd höra, äge högsta domstolen att de sålunda sökta förklaringar gifva.

§ 21 . Två ledamöter af högsta domstolen och en af regeringsrättens lag­ farna ledamöter skola tillsammans utgöra Konungens lagråd. Lagrådet tillkommer att afgifva utlåtande öfver de förslag till stif­ tande, upphäfvande, ändring eller förklaring af lagar eller författningar, hvilka för sådant ändamål blifva af Konungen öfverlämnade. Där så prötvas nödigt, må Konungen för visst ärende till extra ordinarie ledamöter af lagrådet förordna högst tre män af sådan skicklighet och förtjänst, som uti 17 § 1 mom. sägs.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. o

Närmare bestämmelser om tjänstgöringen i lagrådet meddelas i sär­ skild, af Konungen och Riksdagen jämlikt 87 § 1 inom. gemensamt be­ slutad lag. § 22 .

l:o. Uti högsta — — — — stadgar. 2:o. I regeringsrätten kunna mål pröfvas och afgöras af fem leda­ möter, så ock af fyra, där tre af dem äro om slutet ense.

§ 23.

Alla högsta domstolens och regeringsrättens beslut utfärdas i Konun­ gens namn och med Dess höga underskrift eller under Dess sekret.

§ 25.

Till föredragning och afgörande i regeringsrätten skola ärendena be­ redas i det departement, hvartill de, enligt den i 6 § omförmälda fördel­ ning, höra. § 26.

Konungen äger att i brottmål göra nåd, mildra lifsstraff samt åter­ gifva ära och till kronan förverkadt gods. öfver ansökningar därom höre Konungen dock regeringsrätten, beträffande mål af beskaffenhet att kunna tillhöra dess slutliga pröfning, men i andra mål högsta domstolen; och fatte Konungen Sina beslut uti statsrådet. På den brottslige — — — — (lika med nuvarande § 25) — — — — dömd.

§ 34.

Statsministern — — — — uppbära. Justitieråd eller rege­ ringsråd må ej tillika annat ämbete innehafva eller utöfva.

§ 87.

Ro. Riksdagen äger — — — — afgöras. Beslutar Riksdagen för sin del någon ny lag eller gammal lags upphäfvande eller förändring, aflämnas förslag därom till Konungen, som inhäinte statsrådets och lag­ rådets tankar däröfver, och, sedan Han Sitt beslut fattat, meddele Riks­ dagen antingen Sitt samtycke till dess åstundan eller Sina skäl att det

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

vägra. Kan Konungen — — — — antagande. Finner Konungen godt någon lagfråga för Riksdagen framställa, äske Han statsrådets och lagrådets yttrande däröfver, samt meddele Sin proposition tillika med be­ rörda yttranden åt Riksdagen, som med frågan vidare förfar, såsom i Riks­ dagsordningen sägs. 2:o. ' Riksdagen äge — — — — kyrkomöte, öfver förslag angående dylik lag skola, på sätt i mom. 1 sägs, statsrådets och lagrådets tankar inhämtas och jämte Konungens proposition, då sådan göres, Riks­ dagen meddelas. Har ej — — — — antagande.

§ 99.

Justitieombudsmannen må, när han det nödigt anser, kunna ölvervara högsta domstolens, regeringsrättens, nedre justitierevisionens — — — — äskar. § 101 .

Skulle den oförmodade — — — — ära och egendom, eller regeringsrätten eller eu eller flera af dess ledamöter funnes hafva af sådan orsak vid pröfning af besvärsmål uppenbarligen orätt förfarit, vare justitie­ ombudsmannen •— — — — befordra.

§ 102 .

Denna domstol, som riksrätt kallas, skall i sådant fall bestå af presi­ denten uti Konungens och rikets Svea. hofrätt, hvilken däruti före ordet, presidenterna uti alla rikets kollegier, vid tilltal emot högsta domstolen fyra de äldsta regeringsråd, men, när regeringsrätten är tilltalad, fyra de äldsta justitieråd, äfvensom, i båda fallen, högste befälhafvaren öfver de i hufvudstaden tjänstgörande' trupper, högste närvarande befälhafvaren för den vid hufvudstaden förlagda delen af flottan, tvenne de äldsta råd i Svea hofrätt och det äldsta råd i hvarje af rikets kollegier. Då antingen justitiekansler en eller justitieombudsmannen finner sig befogad att högsta 'domstolen eller regeringsrätten samfälldt eller särskilda enderas ledamöter inför riksrätten tilltala, äske han — — — — tjänst.

§ 103.

Lagtima Riksdag skall hvart tredje år, på sätt riksdagsordningen stadgar, tillsätta en nämnd, som äge att döma, huruvida högsta domstolens

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 5 och regeringsrättens samtliga ledamöter gjort sig förtjänta att i deras viktiga kall bibehållas, eller om vissa af dem, utan bevisligen begångna fel och brott, hvarom föregående § handlar, likväl kunde anses böra från detta kall skiljas. Beslutar denna nämnd efter omröstning i den ordning, som i riksdagsordningen sägs, att någon eller några af högsta domstolens eller regeringsrättens ledamöter skola anses — — — — belopp.

§ 104. Ej må Riksdagen ingå i någon särskild pröfning af högsta dom­ stolens eller regeringsrättens beslut, eller någon allmän öfverläggning där­ om uti nämnden förefalla. § 106. Finner utskottet — — — — inför riksrätten, och gånge här­ med som i 101 och 102 §§ om tilltal emot regeringsrätten föreskrifves. Då statsi'ådets ledamöter — — — — varder.

Riksdagsordningen.

§ ii- År någon missnöjd — — — — insända, för att i Dess rege­ ringsrätt skyndsamt föredragas och afgöras.

§ 43. Ej må statsrådsledamot, justitieråd eller regeringsråd i utskott eller val till utskott deltaga; ej heller — — — — förekomma.

§ 54. Konungens skrivelser — — — — jämväl af lagrådets yttrande.

§ 69. Lagtima Riksdag skall — —- — — döma, huruvida högsta dom­ stolens och regeringsrättens samtliga ledamöter gjort sig förtjänta att i

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

deras viktiga kall bibehållas, eller om vissa af dem, utan bevisligen be­ gångna fel och brott, hvarom regeringsformens 102 § handlar, likväl kunna anses böra från detta kall skiljas. Denna nämnd träder samma dag den blifvit vald tillsammans. Nämndens samtliga ledamöter — — — — föreskrifves. 1 enahanda ordning förfares sedan med omröstningar angående re­ geringsrättens ledamöter.

Tryckfrihetsförordningen.

§ 2 .

4:o. I grund af — — — — högsta domstolen, regeringsrätten, lagrådet, nedre justitierevisionen — — — — som helst. Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen iakt­ tagas : Att protokoll — — — — icke uppenbara. Att ej några — — — — femtio riksdaler. Att mobiliseringsplaner — — konfiskeras. Att, i hvad — — ■— — femtio riksdaler. Det skall — — — —- —- sexton skillingar. Att protokoll —- — — — sexton skillingar. Att ingen — — — — — sexton skillingar. Att utdrag — — — — — femtio riksdaler. Att uppgifter — — — —- femtio riksdaler. Att de från — —- — —- femtio riksdaler. Att ansökning — — — — femtio riksdaler. Att sådant — — — — — hufvudsaken. I öfrigt — — — — — stadgadt är.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med afl kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Albert Petersson.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 7

Utdrag af protokollet öfver justitiedeparternentsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott fredagen den 7 februari 1,908.

N afvalkande:

Hans excellens herr statsministern L indman , Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena T roll ®, Statsråden: A lbert P etersson , A lfred P etersson , H ederstierna , H ammarskjöld , S\VARTZ, grefve H amilton , grefve E hrensvärd , M alm .

Efter gemensam beredning med öfriga departementschefer anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson ånyo det af landshöfdingen Hj. L. Hammarskjöld afgifna underdåniga betänkande om inrättande af en administrativ högsta domstol eller regeringsrätt. Sedan föredragande departementschefen redogjort för betänkandets innehåll, anförde han: »Att pröfningen i högsta instans af administrativa besvärsmål bör i Behof vet af största möjliga utsträckning öfverflyttas från Kung!. Maj:t i statsrådet till annan myndighet, lärer i det underdåniga betänkandet vara öfvertygande profning af visadt. Ur synpunkten af den enskilda rättssäkerheten och, framför allt, Zärsmål med hänsyn till de allt större kraf, hvilka statslifvets utveckling ställer på regeringsmaktens organisatoriska verksamhet, måste den nuvarande ord-

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57 .

ningen framstå såsom otillfredsställande. Den i betänkandet lämnade ut­ redning angående möjliga sätt för frågans lösning synes mig ock gifva vid handen, att eu ny myndighet, eu ny domstol bör inrättas med hufvud­ saklig uppgift att pröfva administrativa besvär. Ett lämpligt namn på denna myndighet torde vara regeringsrätt, en benämning, hvarmed man sedan gammalt i den offentliga diskussionen gjort sig förtrogen. Gränsen Det är klart, att icke alla administrativa besvärsmål äro ägnade att mellan rege­ i sin helhet öfverflyttas från regeringen till regeringsrätten. 1 de förslag ringens och regerings­ om bildandet af eu sådan domstol, hvilka under årens lopp framkommit, rättens be­ har det sålunda alltjämt förutsatts, att själfva personvalet i befordrings­ hörighet. frågor skall tillhöra Kungl. Maj:t i statsrådet. Och äfven i åtskilliga öfriga mål synes ett allmänt intresse hafva den öfvervägande betydelse, att deras afgörande bör vara regeringsmakten förbehållet, eller, från en annan synpunkt sedt, den enskildes intresse vara så svagt, att det ökade skydd för verkliga rättigheter, hvilket man genom besvärsmålens upp­ dragande åt en administrativ högsta domstol söker vinna, icke där har någon uppgift att fylla. Hvar och huru gränsen är att draga mellan regeringens och regeringsrättens kompetens, är emellertid en synnerligen svårlöst fråga. Behörighets­ Det underdåniga betänkandet bygger i detta afseende på den frågans lös­ princip, att frågor om rättstillämpning böra anförtros åt regeringsrätten, ning enligt betänkandet medan frågor om blott lämpligheten eller ändamålsenligheten af beslut eller (kvalitativ åtgärd afgöras af regeringen. Det uppvisas, hvilka svårigheter möta vid metod). en följdriktig tillämpning af denna princip. Ofta förekomma frågor om rättstillämpning i intim förening med andra frågor, exempelvis i be­ fordringsmål, där iakttagandet af laga former alltid kan blifva föremål för rättslig pröfning; ofta är det tvifvelaktigt, om de föreliggande frågorna hafva karaktären af rättstilläinpningsfrågor; ej sällan innefattas i samma mål mera fristående frågor af tämligen olika natur, till exempel, i vägdelningsmål, frågorna om och huru en väg bör indelas till allmänt underhåll. Dessa svårigheter lösas — enligt betänkandet —- på det sätt, att hvarje administrativt besvärsmål, utan undantag, hänvisas till regeringsrätten, som likväl äger pröfva det allenast ur rättsliga synpunkter enligt regler nära öfverensstämmande med dem, hvilka i kommunalförfattningarna äro gifna i fråga om den enskildes rätt till besvär. Stundom kan eu sådan pröfning vara tillfyllest för målets afgörande, antingen därför att allenast rättstilläinpningsfrågor äro föremål för besvären eller emedan en prelimi­ när dylik fråga löses på sådant sätt, att vidare pröfning uteslutes. Rege­ ringsrätten har då att slutligen döma i målet. Men om däri förekommer fråga, hvars afgörande beror på bedömande af besluts eller åtgärds lämp-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 9

%het och ändamålsenlighet, skall regeringsrätten öfverlämna dylik fråga till föredragning i statsrådet. I sådant fall blir alltså samma mål, ehuru visserligen ur olika synpunkter, pröfvadt af både regeringsrätten och rege­ ringen. Den föreslagna lagen om regeringsrätten angifver vissa grupper af mål, som kunna anses typiska för de båda möjliga förfaringssätten: att regeringsrätten ensam afgör målet eller hänskjuter det, i större eller mindre del, till Kungl. Maj:t i statsrådet. Onekligen synes den sålunda föreslagna 'kvalitativa’ bestäm­ ningen af regeringsrättens kompetens erbjuda åtskilliga beaktansvärda för­ delar. Lagstiftaren befrias från den vanskliga uppgiften att, genom all­ männa bestämmelser eller en detaljerad uppräkning, afgöra hvilka mål skola pröfva^ af regeringsrätten, hvilka i statsrådet, och den underord­ nade myndigheten eller parten behöfver likväl ej stanna i ovisshet, om sättet för talans fullföljd. Åt lagtexten kan gifvas en koncis affattning. Det stränga genomförandet af en bestämd princip kan ej heller undgå att verka tilltalande. Vid den behandling, som inom justitiedepartementet ägnats nu Olägenheter föreliggande. fråga och hvari de enligt Kungl. Maj:ts beslut den 31 Mrvidmaj 1907 tillkallade sakkunnige tagit del, har emellertid den sålunda föreslagna anordningen väckt betänkligheter. Den dubbla föredragningen i samma mål kan lätt innebära en misshushållning med tid och arbetskraft och synes redan af sådan orsak mindre tillrådlig. Allvarligare synes m i odock vara, att själfva pröfningen af den i målet förda klagan ofta lärer blifva lidande på, att den icke i allo verkställes af samma myndighet. Man äfventyra^, att det samlade helhetsintryck af alla omständigheterna i ett mål, hvilket lämnar så god vägledning för bedömande af målets skilda delar, icke kommer till sin fulla rätt. Tvånget för den profvande mvndigheten att i sitt afgörande begränsa sig till vissa delar af målet, till vissa grunder för besvären, kan sålunda försätta den i sämre ställning än den myndighet, hvars beslut öfverklagas. Och vidare torde man för ingen del hafva kommit ifrån de svårigheter i fråga om gränsbestämningen mellan regeringens och regeringsrättens kompetens, hvilka man genom den nu ifrågavarande ordningen velat undvika eller lösa; de äro blott flyttade från lagstiftningens område in på lagtillämpningens. Den före­ slagna norm, efter hvilken regeringsrätten skulle hafva att själf utstaka gränserna för sin behörighet, synes nämligen ej vara sådan, att den därvid lämnar erforderlig ledning, Väsentligen hämtad från kommunallagarna, där den afser att till skydd för kommunernas autonomi inskränka myndigheternas granskning till formella frågor, måste den blifva Bih. till Iiiksd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Höft. 2

10 Kunt/l. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

otydlig eller missvisande, då den får till uppgift att reglera jämväl eu materiell pröfningsrätt. Det kan befaras — helst i betraktande af det ofta mindre rediga och klara sätt, hvarpå besvärsskrifterna äro affattade —, att de rent formella frågorna, hvilka delar af besvären borde falla under regeringsrättens pröfning och huru, vid öfverlämnande af ett mål till före­ dragning i statsrådet, resultatet af denna pröfning borde angifvas, komine att inom regeringsrätten föranleda täta diskussioner. Tid och skarp­ sinne blefve sålunda offrade på frågor, hvilka för själfva målet saknade betydelse, och en benägenhet för formalism kunde lätt vinna insteg. Den tanken ligger äfven nära, att en alltför snäf begränsning af regerings­ rättens kompetens blefve till skada för den auktoritet, som bör tillkomma en myndighet med uppgift att döma i Konungens namn. Eu domstol, hvilken i ett flertal fall blott hade att utföra den enkla granskningen, huruvida målet är desert eller icke, kunde svårligen i den allmänna meningen anses likvärdig med regeringen eller vår nuvarande högsta domstol. Jag bör tillägga, att det icke synes möjligt finna en regel, hvilken, med uppgift att begränsa regeringsrättens kompetens ur samma synpunkter som den i förslaget upptagna, bättre än denna fyller sitt ändamål. Departe- De olägenheter, hvilka sålunda synts mig vara förknippade med det mentsche- sätt, hvarpå gränserna för regeringsrättens verksamhetsområde blifvit i lag- *7behörig-9 förslaget utstakade, torde äga den betydelse, att man bör tillgripa den hetsfrågan an(jra utväg, som i betänkandet anvisas: en i lagen verkställd, fullt uttömtionsmetod). mande fördelning af besvärsmål en i sådana, som i sin helhet afgöras af regeringsrätten, och andra, hvilka behandlas i rent administrativ väg. Lämpligast sker sådan fördelning, på sätt i betänkandet finnes angifvet, genom eu uppräkning, enumeration, af de mål, som äro att hänföra till den ena af grupperna. Alla icke uppräknade mål falla inom den andra. Gifvet är att, vid en tillämpning af enumerationsmetoden, principen om regeringsrättens befogenhet att pröfva alla frågor om rättstillämpning, men ej heller andra, icke kali strängt genomföras. Till eu början är det klart, att i de mål, hvilka förbehållas regeringen, frågorna om målets behöriga fullföljd och om den underordnade myndighetens formella kompe­ tens äro af rättslig natur, likasom att verkliga incidenspunkter af sådan art kunna där förekomma. I regeln lärer dock pröfningen af dylika frågor vara af den enkla beskaffenhet, att den väl kan försiggå vid målets afgörande hos Kungl. Maj:t i statsrådet och att något men för skötseln af viktigare regeringsärenden ej kan häraf vållas. Skulle i något fall af­ görande! synas tvifvelaktigt, står det alltid regeringen öppet att infordra utlåtande från regeringsrätten. Vidare och om en verklig lättnad skall

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 11

vinnas i statsrådets arbetsbörda, lärer det vara af nöden, att till regerings­ rätten öfverflyttas mål, Indika kunna synas i öfvervägande grad falla inom området för administrationens fria pröfning. Såsom exempel på dylika mål nämner jag mål angående vägdelning, däld frågor om vägs egenskap af allmän väg, om medgifvande till annan vägbredd än den såsom regel föreskrifna, om färjas storlek och beskaffenhet med flera dylika spörsmål af mången kunna anses sakna rättstillämpnings karaktär. Att åt regerings­ rätten anförtro äfven frågor, med afseende å hvilka de administrativa myndigheterna hafva eu mera obunden pröfningsrätt, synes dock icke i och för sig kunna väcka betänklighet. Äfven de allmänna domstolarna hafva ofta att träffa sitt afgörande efter skälighets- eller lämplig hetsgrunder, exempelvis i vattenaflednings- och uppdämningsmål, i mål om skadestånds belopp, och så vidare. Det kan ej antagas, att regeringsrätten skall, där ett diskretionärt bedömande bör äga rum, anlägga eu främmande syn­ punkt, att den skall sakna sinne för den själfständighet, det initiativ, som bör utmärka administrationen. Men väl måste det anses önskligt, att man icke undanhåller regeringsrätten hvarje fråga, där ett friare utrymme är lämnadt åt omdömet, och sålunda gifver anledning till, att hos dess medlemmar stadgas ett ensidigt juridiskt betraktelsesätt. Om det sålunda icke kan eller bör ifrågakomma att åt regerings­ rätten uppdraga allenast rättstillämpningsfrågor och hos regeringen kvarhålla alla frågor, som kunna anses bero på bedömande af besluts eller åtgärds lämplighet, måste dock utskiftningen af mål mellan regeringen och rege­ ringsrätten verkställas med ständig hänsyn till, att mål af hufvudsakligen rättslig ^karaktär höra komma under den administrativa domstolens pröf­ ning. A andra sidan böra uppenbarligen de mål bedömas af regeringen, i Indika afgörande! har den vikt för det allmänna, att deras öfverflyttning, tvärt emot syftet med reformen, kunde sägas innebära ett försvagande af regeringsmakten. Men jämte dessa, två ledande grundsatser äro äfven andra omständigheter förtjänta af beaktande och göra sig med växlande styrka gällande i fråga om olika slag af mål. Huru öfverflyttningen skall i detalj genomföras, måste naturligen kunna i en mängd fall vara föremål för olika meningar. I särskilda tabeller, hvilka torde få bifogas protokollet (bilaga A), har jag låtit verk­ ställa en uppdelning af de åren 1899—1906 hos Kungl. Magt i stats­ rådet afgärda besvärsmål i två grupper, efter som målen synts mig vara af beskaffenhet att böra pröfvas af regeringsrätten eller af Kungl. Magt i statsrådet. Tabellerna äro upprättade med ledning af dels den statistik för åren 1899—-1903, hvilken är bearbetad i det underdåniga betänkandet,

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57 .

dels en efter samma grunder gjord ytterligare statistik, omfattande åren 1904—1906.» Föredraganden lämnade nu en sammanfattande framställning af ta­ bellernas innehåll samt fortsatte härefter: Närmare »Det torde tillåtas mig att, särskilt för vissa mer betydande slag af belysning af departe­ mål, något redogöra för de skål, hvilka vid uppgörandet af tabellerna varit ments­ bestämmande för målens hänförande till ena eller andra gruppen. I sam­ chefens förslag. manhang härmed kunna äfven åtskilliga fall behandlas, hvilka i tabellerna icke kommit till synes. Befordrings­ Jag har redan nämnt, hurusom befordringsmål synas framför andra mål. ägnade att afgöras af Kungl. Maj:t i statsrådet. Klart är emellertid, att detta icke gäller om sådana fall af tjänstetillsättning, där det väsentligen afgörande är ett medborgerligt val och offentlig myndighets åtgärd in­ skränker sig till en formell pröfning af valresultatet jämte eu auktorisation däraf. Exempel härpå erbjuder tillsättning af prästerliga tjänster i konsistoriella gäll, af vissa läraretjänster vid folkskolan, af rådmansbefattningar utom Stockholm. I dessa fall har den valde ett verkligt rättsanspråk på tjänstens erhållande, och det allmännas intresse att för samhällsarbetet förvärfva de bästa och skickligaste krafterna har ej här ansetts behöfva genom administrationen tillvaratagas. På liknande sätt kan det sägas, att klagan öfver förslag till besättande af ämbete eller tjänst bör pröfvas af Kungl. Magt i statsrådet, om för­ slaget uppgjorts af myndighet — hofrätt, domkapitel, skolråd —, men af regeringsrätten, om det bestämts genom en valförrättning, exempelvis förslag till borgmästaretjänst. Härvid är dock att märka, att skolråds förslag till besättande af läraretjänst får öfverklagas, först sedan själfva valet blifvit å kyrkostämman verkställdt. Under det att val till prästerlig tjänst ej må äga rum förrän förslag vunnit laga kraft eller däröfver anförda besvär slutligen afgjorts, är det sålunda ej sällsynt, att besvär rörande tillsättning af folkskolelärare­ tjänst innefatta klagan öfver både skolrådets förslag och valförrättningen å kyrkostämman. Huru i sådant fall bör förfaras med besvärens pröf­ ning, därom torde jag få yttra mig i annat sammanhang. Äfven kan det förtjäna erinras, att i några fall af tjänstetillsättning, där i regeln en valförrättnings resultat är bindande för den offentliga myndigheten, särskilda omständigheter undantagsvis förläna denna en viss frihet. Och frågan om det sätt, hvarpå denna frihet brukats, bör då be­ dömas af Kungl. Maj:t i statsrådet. Vid val till konsistoriel! prästlägenhet inträffar sålunda stundom, att domkapitlet äger till tjänsten nämna den bland vissa sökande, som kapitlet pröfvar därtill mest lämplig.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 13

Besvär rörande tjänstledighet eller förordnande att förvalta tjänst torde böra pröfvas af regeringen. Men förhållandet synes mig vara annor­ lunda med sådana förordnanden, som, oafsedt innehafvet af tjänst, på grund af bestämmelser i särskilda lagar och författningar utgöra nöd­ vändig förutsättning för, att eu viss förrättning kommer till stånd. Det typiska fallet i sådant afseende är förordnande till landtmäteriförrättning. För närvarande upptager högsta domstolen besvär öfver Konungens befallningshafvandes beslut rörande dylikt förordnande, men i det underdåniga betänkandet föreslås den förändrade anordning, att besvären skola pröfvas af regeringsrätten. Detta förslag synes mig böra följas; och det gifves enligt mitt förmenande intet skäl, hvarför ej regeringsrätten också skulle hafva att i sista hand afgöra frågor om förordnande att förrätta vägdelning och syn enligt dikningslagen eller flottningsstadgan eller att utföra annan dylik för­ rättning — frågor, som nu i besvärsväg fullföljas hos Kungl. Maj:t i statsrådet. Tabellerna upptaga ej något mål, däri fråga är om Konungens be­ falla ngshafvandes beslut rörande förordnande för allmänt ombud — för tillsyn öfver banker, öfver brännvinsbolags verksamhet, och så vidare. Skulle någon gång klagan härutinnan föras, torde pröfningen böra till­ komma regeringen. Frågor om afsked från tjänst böra i allmänhet ankomma på afgörande hos Kungl. Maj:t i statsrådet. På sätt i det underdåniga betänkandet framhålles, lära dock de fall böra undantagas, i hvilka fråga är om disciplinär bestraffning. Med dylika fall torde vara att jämställa mål om tjänstemans afstångande från tjänstgöring under tid, då han är ställd under åtal. En klass af besvärsmål, som lärer komma att få ökad betydelse, utgöres af de mål, hvilka angå förening af statstjänst med annan tjänste­ befattning. ^ Ehuruväl frågor om tolkning af förbudet mot sådan förening lämpa sig för pröfning af regeringsrätten, torde, med hänsyn till sättet för befordringsmålens slutliga afgörande, jämväl besvär rörande tillstånd till förening af tjänster böra i sista instans handläggas af Kungl. Maj:t i statsrådet. Frågor om stipendieutdelning lära regelmässigt vara af beskaffenhet att afgörandet, liksom i flertalet befordringsmål, ankommer på eu pröfning af sökandenas personliga kvalifikationer. Huruvida regeringsrätten bör vara kompetent för de undantagsfall, där, på sätt i betänkandet framhålles, stipendietillsättning sker uteslutande på grund af eu rättslig pröfning, måste betraktas såsom en underordnad fråga. I detta sammanhang kan anmärkas, att de icke så alldeles sällsynta klagomålen öfver underkännande utaf aflagda kunskapsprof näppeligen kunna anses ägnade för administrativ dom­ stols behandling.

14 Kungl. May.U Nåd. Proposition N:o 37.

Mål om le- Underordnade statsorgan hafva i ej få fall att utöfva en reglerande komisk lag- myndighet, som är nära besläktad med Konungens ekonomiska lagstiftstiftnings ningsmakt och kan betraktas såsom ett utflöde af denna. Det synes mig karaktar. natUrligt, att regeringen bör äga pröfva de klagomål, hvartill sättet för denna myndighets begagnande kan gifva anledning. Till en början kan erinras därom, att vissa centrala verk — lotsstyrelsen, generalpoststyrelsen med flera — hafva att meddela ordnings­ föreskrifter, reglementen och instruktioner för underlydande personal och jämväl att, i större eller mindre utsträckning, bestämma om de anstalter och inrättningar, som höra under dem. Häraf kommer sig att, på sätt tabellerna utvisa, sådana från allmänhetens sida väckta framställningar, som röra skenet från fyrar, tid för telefonstations öppenhållande och dylikt, kunna i besvärsväg dragas under Kungl. Maj:ts bedömande. Likaså fastställas vissa instruktioner och reglementen af lokala myndigheter, t. ex. instruktion för vägstyrelse, reglemente för drätselkammare (Kungl. Maj-.ts befallningshafvande); reglemente för folkskolor, instruktion för folkskole­ inspektör (domkapitel). Om besvärsmål rörande dessa ämnen gäller otvifvel­ aktigt — hvad Riksdagen i sin skrifvelse om inrättande af en regerings­ rätt yttrar med särskildt afseende å befordringsmålen —, att de stå i det omedelbara samband med de ärenden, som tillhöra departementens verk­ samhet i öfrigt, att de böra af regeringsmyndigheten behandlas. Särskildt vill jag framhålla, att äfven när besvären närmast angå tjänstinnehafvares skyldighet att ställa sig till efterrättelse gifna föreskrifter, att bestrida viss tjänstgöring, sammanhanget med rent administrativa frågor dock synes mig vara så starkt, att målet icke lämpligen bör pröfvas af den admi­ nistrativa domstolen. En annan hithörande klass af administrativa förfoganden äro de beslut, hvarigenom till allmän efterrättelse fastställas stadgar eller före­ skrifter i afseende å sedlighet, hälsovård, allmän ordning och säkerhet. Stundom skall dylikt beslut underställas Kungl. Maj:ts pröfning, och besvär komma då att erhålla eu mera underordnad betydelse. Detta är händelsen ej blott när Kung]. Maj:ts befallningshafvande förordnat, att inom område å landsbygden skall tillämpas hvad för rikets städer är föreskrifvet i gäl­ lande ordnings-, byggnads-, brand- eller hälsovårdsstadga, utan jämväl om befallningshafvanden i afseende å den allmänna hälsovården i siad eller därmed likartad! ämne funnit ett stadgande behöflig!, som icke antagits af stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan. I andra fall är fråga om fastställelse af kommunala beslut, hvilka äro afsedda att tillämpas såsom kommunalstadgar och ej äga gällande kraft utan Kung]. Maj:ts befallningshafvandes godkännande. Slutligen kunna ordningsföreskrifter af allmännare

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 15

syftning meddelas af såväl Kungl. Maj:ts befallningshafvande som magistrat eller polismyndighet, utan att beslutet därom behöfver vare sig underställas eller vara töranledt af framställning från vederbörande kommunala myn­ dighets sida. Jag hänvisar i detta afseende till 20 § ordningsstadgan för rikets städer. Förvaltande ämbetsmyndigheter hafva vidare en ganska omfattande befogenhet att ordna och reglera de former, i hvilka det ekonomiska lifvet må röra sig. De besvär, hvartill en dylik de underordnade statsorganens verksamhet kan gifva upphof, röra en tredje grupp af sådana beslut, hvilka såsom närbesläktade med akter af Konungens ekonomiska lagstift­ ningsmakt böra lämpligen komma under regeringens bedömande. Det är här ej fråga om föreskrift eller åtgärd, som riktar sig mot viss enskild man, exempelvis sådant föreläggande eller förbud, som Kungl. Maj:ts befall­ ningshafvande jämlikt lagen angående skydd mot yrkesfara meddelar en yrkesidkare. Jag åsyftar administrativa beslut af större räckvidd, såsom meddelande af föreskrifter om sättet för utöfvandet af visst slags näring eller verksamhet eller fastställande af regler för sådan af menighet eller enskilda bildad inrättning eller sammanslutning, som står i det ekonomiska samtundslifvets tjänst. Hit höra, bl. a., meddelande af bestämmelser rörande fiskets vård och lämpliga bedrifvande inom visst område, fastställande af reglementen för hyrkuskar och stadsbud, för särskilda, genom menighetsföreningar tillkomna stiftelser på landet, för föreningar af näringsidkare, til­ låtelse till marknads hållande och beslut om indragning eller flyttning af marknad, fastställande af taxor, af ordning för ömsesidigt försäkrings­ bolag, hvars verksamhet endast afser att meddela försäkring af egendom inom ett län, och så vidare. Nära sistnämnda grupp af administrativa beslut stå åtskilliga mål, i hvilka afgörandet kan få karaktären af ekonomisk politik. Jämväl dessa synas mig böra förbehållas Kungl. Magt i statsrådet, och det­ samma gäller mål, som angå allmän ordning och säkerhet. I de flesta hithörande mål är fråga om rätt att idka vass rörelse eller näring eller om en anläggning eller ett företag, hvartill polismyndighets tillstånd er­ fordras, således i allmänhet om koncessioner och däremot svarande förbud. Men äfven andra mål, hvilka röra tillsynen öfver industriella yrken eller öfver penningväsendet, blifva enligt nyssnämnda grundsatser förda under regeringens afgörande. Tabellerna upptaga sålunda i den kolumn, som är afsedd för mål tillhörande regeringens pröfning, mål om bergmästares föreskrift angående ordningen för grufdrift, mål om vidtagande af åtgärder beträffande liflörsäkringsbolags räkenskaper och förvaltning, med flera dylika.

16 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Skog smål. I flertalet af de mål rörande skogshushållningen, hvilka fullföljas genom besvär i statsdepartementen, lärer utgången väsentligen bero af den åsikt angående rationella sättet för skogens nyttjande, som den profvande myndigheten omfattar. Hvad särskild! angår målen om disposition af skogsafkastning från boställe — den talrikaste gruppen af de i tabellerna antecknade skogsmålen —, så är tillika att märka, hurusom därmed ana­ loga frågor i månget fall inkomma till Kung!'. Maj:t genom underställning och följaktligen blifva föremål för afgörande hos regeringen. Sålunda skall, jämlikt 28 § i nu gällande förordning angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket, fråga om disposition af skogsafkastnirsg eller skogsarrende vid sådant ecklesiastikt boställe, som af menighet inköpts eller af enskild för ändamålet donerats, alltid underställas Kung!. Maj:ts pröfning. Och i fråga om annat boställe skall, enligt hvad 20 § i samma förordning stadgar, bestämmandet af den andel i skogsafkastningen, som må tilläggas boställshafvaren, understundom öfverlämnas till Kungl. Maj:t. Vid nu nämnda förhållanden måste det synas lämpligt, att jämväl besvärsmålen af ifrågavarande slag pröfvas af regeringen. Härför talar ock den omständighet, att i dessa mål dispensfrågor äro synnerligen vanliga.

Mål rörande En ganska betydande kategori af mål rörer tillstånd och förbud, rjiandferin- som meddelas enligt författningarna om försäljning af brännvin, af vin gen. och Öl och af tillagade alkoholfria drycker samt svagdricka. I det under­ dåniga betänkandet fram hålles, att dessa mål, såvidt de angå tillstånd till försäljning eller tillfällig inskränkning i beviljad rättighet, äro likartade med mål om andra koncessioner eller politiförbud. Det anmärkes emellertid, att mål om indragning af eller inskränkning i gästgifvares försäljningsrätt böra afgöras på rent rättslig väg, och det antydes tillika, att äfven andra forsaljningsrätf igheter kunna härutinnan vara jämförliga med gästgifvares. Uppsikten öfver rusdryckshandteringen synes mig dock så nära sammanhänga med regerings­ maktens förfoganden beträffande sedlighet, allmän ordning och säkerhet, att tillämpningen af förutnämnda författningar bör i sista hand bero af Kungl. Maj:t i statsrådet äfven i de fall, där det gäller ett mera betydande ingrepp i den enskildes rättssfär. Att frågor om antalet försäljningsställen, om pröfning af anbud å öfvertagande af försälj riingsrättigheter med flera dylika spörsmål måste äfven i högsta instans behandlas rent administrativt, synes vara oomtvistligt.

Byggnads- Tillstånd, förbud och förelägganden enligt byggnadsstadgan och vårdsmål hälsovårdsstadgan, eller enligt särskilda byggnads- och hälsovårdsordningar, utgöra i en mängd fall föremål för besvär. Om alla nu ifrågavarande mål lärer gälla, hvad i det underdåniga betänkandet yttras om byggnadsmålen,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

att de ganska djupt ingripa i enskilda rättsförhållanden och från en annan sida sedt kunna sägas angå de enskildas skyldigheter gent emot det allmänna.

Men det synes mig vidare obestridligt, att hithörande förhållanden äro i

författningarna så ingående reglerade, att de väl lämpa sig för rättslig pröfning. Och då härtill kommer, att mål af nu förevarande slag, på samma gång som de kännbart beröra den enskilde, ofta måste från det allmännas synpunkt framstå såsom skäligen obetydliga, tvekar jag ej att hänvisa dem samtliga till regeringsrättens slutliga afgörande. Jag erinrar på samma gång, att, såsom jag förut påpekat, klagomål öfver ordningsoch hälsovårdsföreskrifter af allmännare innebörd torde böra komma under bedömande af Kungl. Maj:t i statsrådet.

I det underdåniga betänkandet anföres, att vägmålen äro af blandad Vägmål och beskaffenhet och angå än rättsfrågor än rent administrativa frågor. Men filning»det framhålles tillika, att frågor af båda slagen faktiskt mycket ofta före­ komma i samma mål; och detta förhållande säges kunna föranleda att, med afvikelse från det principiellt riktiga, vägmålen i sin helhet hänvisas till fullföljd hos blott en af de ifrågavarande högsta instanserna. Med min uppfattning om de lämpliga gränserna mellan regeringens och regeringsrättens behörighet är en sådan ordning för fullföljd den enda. möjliga. Måhända kan det ock sägas, att en väsentlig artskill­ nad icke består emellan, exempelvis, frågor om fördelning af skyldigheten att underhålla allmänna vägar och frågor om sådana vägars anläggning, indragning eller förändring — i betänkandet anförda såsom hvar i sitt hän­ seende typiska. Äfven pröfning af sistnämnda frågor torde kunna anses innefatta en rättstillämpning, då ju lagen angifver, under hvilka förutsättningår den ena eller andra åtgärden bör vidtagas. Enligt sakens natur måste väl härvid en vidsträckt diskretion vara myndigheten förbehållen, men äfven vid vägunderhållets fördelning är hänsyn att taga till en mängd omständigheter, hvilkas betydelse torde kunna uppskattas blott efter skälio— hetsgrunder. . Hvad enligt min mening måste göra det synnerligen önskvärd!, att pröfningen af vägmål uppdrages åt regeringsrätten, är deras ofta vidlyftiga och. invecklade beskaffenhet. De äro ock, såsom tabellerna utvisa, ganska talrika. Då man har till syfte att minska regeringens arbete genom att befria den från afgörandet af vissa besvärsmål, måste alltså en öfverflytt­ ning af nu ifrågavarande mål framstå såsom för ändamålet i särskild grad lämplig. Riksdagen har ock omnämnt vägmål, utan undantag, bland exemplen på de mål, hvilka synts Riksdagen böra handläggas af den administrativa högsta domstolen. Bill. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Höft. ' 3

18 Kungl. Maj-M Nåd. Proposition N:o 37.

Eu omständighet, soin ej får förbises, är ock, att en öfverflytt­ ning af vägmålen till regeringsrätten skall undanröja det kanske väsent­ ligaste hindret för en annan administrativ reform: den af löneregleringskommittén föreslagna indragningen af mellaninstansen för dessa mål. Härom torde jag få tillfälle att i det följande något vidare orda. Mången vill kanske anse, att frågan om t. ex. sträckningen af allmän väg kan för en hel landsända vara af den vikt, att den styrande makten bör därom bestämma. Häremot kan invändas, att nu gällande ordning för ifrågavarande ärendens pröfning synes hvila på en i viss mån annan uppfattning. Pröfningen är nämligen anförtrodd åt lokal myndighet, utan att det ansetts nödigt föreskrifva, att dess beslut skall underställas regerin­ gen. Å andra sidan är dock tillika att märka, hurusom för utförande af viktigare vägföretag statsbidrag i regeln erfordras och Kungl. Maj:t åt sådan anledning beredes tillfälle att i viss mån bestämma om dylika företag. Jag tillåter mig slutligen erinra att, enligt hvad i det underdåniga betänkandet upplyses, de preussiska förvaltningsdomstolarna handlägga frågor, huruvida en väg skall tagas i anspråk för allmän samfärdsel eller skall förlora egenskapen af allmän väg. Om sålunda vägmålen i allmänhet hänvisas till regeringsrätten, torde det ej vara lämpligt att göra undantag för frågor om beviljande af sär­ skilt tillstånd, såsom att uppföra byggnad på visst mindre afstånd från vägens kant eller att uppsätta grind. Hvad nu yttrats om vägmålen gäller väsentligen äfven mål om flottning.

MAI om ut- I det underdåniga betänkandet framhålles, hurusom vissa anspråk på utbetalning af statsmedel kunna, därest de icke i administrativ väg ' vunnit Kungl. Maj:ts bifall, göras gällande i vanlig rättegång._ Hit höra anspråk på ersättning för olycksfall i arbete, för skada i följd af järn­ vägs drift — öfver hufvud taget anspråk, som härledas från något rätts­ förhållande af privat natur mellan staten och den enskilde. Att för sådana anspråk stänga domstolsvägen lärer ej kunna ifrågasättas. Men det skulle åter icke väl öfverensstämma med regeringsrättens ställ­ ning, att dess afgörande komme under allmän domstols pröfning. Antingen höra alltså i mål, hvarom nu är fråga, besvär öfver den underordnade för­ valtningsmyndighetens beslut liksom hittills afgöras af Kungl. Maj:t i statsrådet eller må rätten till fullföljd bortfalla. Då det ej synes lämpligt att afstånga den enskilde från möjligheten att få underordnad myndighets beslut i dylikt mål pröfvadt i administrativ ordning, innan han såsom sista utväg tillgriper rättegång, torde någon ändring i nu gäl­ lande regler icke böra vidtagas.

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 37. 19

Mål om afiöningsförmåner och reseersättning af statsmedel eller om pensionsafgifter och pensionsrätt, enligt gällande föreskrifter, finnas i den uti betänkandet föreslagna lagen om regeringsrätten upptagna bland sådana, som höra till regeringsrättens slutliga afgörande. Otvifvelaktigt påkalla ock dessa mål en rättslig behandling. Emellertid göra sig här i viss mån samma hänsyn gällande som nyss nämnts i fråga om åtskilliga andra mot stats­ kassan riktade anspråk. Exempel saknas nämligen ej därpå, att de all­ männa domstolarna ansett sig oförhindrade pröfva talan om lön eller pen­ sion, ehuru denna redan blifvit af Kungl. Maj:t i statsrådet ogillad. Vill man ansluta sig till lagförslaget uti ifrågavarande afseende, lärer förty, i öfverensstämmelse med hvad förut är sagdt, böra meddelas sådana stad­ gande^ att mål af nu berörda art icke vidare komma att upptagas af de allmänna domstolarna. En dylik ändring i gällande rätt torde ock vara väl­ grundad. De anspråk på lön eller dylika förmåner, hvilka tillkomma statstjänaren, äro icke att bedöma efter några som helst privaträttsliga regler; de hafva sin grund i det genom tjänsteanställningen uppkomna publika rätts­ förhållandet och hämta därifrån sitt innehåll. Det synes då äfven natur­ ligt, att de må göras gällande allenast i administrativ process; och eu sådan uppfattning ligger utan tvifvel till grund för stadgandet i 10 kap. 26 § rättegångsbalken, att de mål, som någons ämbete och tjänst röra, pröfves och dömes af dem, som Konungen vård och inseende däröfver betrott häfver. Enligt min mening kunde för anspråk, hvarom nu är fråga, en särskild instansordning lämpligen inrättas efter ungefärligen följande regler. Vederbörande verks eller inrättnings beslut får icke af den missnöjde öfverklagas, men han äger efter stämning å verket eller inrättningen utföra sin talan vid kammarrätten; besvär öfver dess beslut pröfvas af regeringsrätten. Ett lagförslag i sådan riktning torde jag framdeles få underställa Eders Kungl. Maj:ts pröfning.

Det har inträffat, att hos Kungl. Maj:t genom besvär fullföljes an­ sökan, som utan stöd i aftal eller författning gjorts hos lägre förvaltnings­ myndighet. Tabellerna upptaga sålunda mål, anhängiggjordt hos medicinal­ styrelsen, om rätt att i enskild byggnad inleda vatten från hospitals vattenledning. Uppenbart synes vara, att regeringsrätten ej bör hafva att skaffa med dylika frågor. En annan stundom förekommande besvärsanledning är, att förvaltande verk ej godkänt entreprenadanbud eller annat erbjudande att inga aftal. Jämväl sådana mål torde böra komma under bedömande af Kungl. Maj:t i statsrådet. Om jag tillägger, att mål angående sökt fastställelse å menighets beslut böra, på sätt ock i det underdåniga betänkandet är framhållet,

20 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

afgå ras af Kung!. Maj:t i statsrådet, torde jag hafva särskild! omnämnt hvarje mer betydande grupp af besvärsmål, hvilken synes mig ägnad att fortfarande tillhöra regeringens pröfning. Jag har äfven redogjort för de viktigaste slagen af sådana mål, som jag, i motsats till betänkandets för­ fattare, anser kunna och höra. öfverflyflas från regeringen till slutligt af­ görande hos regeringsrätten. Det lärer nu åligga mig att undersöka, huru de till sitt innehåll Speciell nio tivering- til! sålunda antydda kompetensreglerna böra i lagtext uttryckas. Att de icke ennmeratiO' kunna inrymmas i regeringsformen, utan böra upptagas i eu särskild lag, nen. hvartill regeringsformen hänvisar, ligger i öppen dag. Olika sätt Det första spörsmål, som härvid framställer sig, är, Indika mål skola för dess i enumerationen alses — de, som tillhöra regeringsrättens afgörande, eller verkstäl­ lande. de, hvilkas pröfning sker hos Kungl. Maj:t i statsrådet. I det förslag till stadga för regeringsrätten, hvithet år 1856 fram­ lades af Kungl. Maj:t för Rikets Ständer, var, i öfverensstämmelse med det då hyllande grundlagsförslaget i ämnet, regeringsrättens kompetens förutsatt såsom regel, och de undantagsfall, som borde komma under regeringens bedömande, voro i blott fem punkter angifna. Min i anslutning till ta­ bellerna lämnade redogörelse torde ock väcka den föreställning, att genom eu dylik enumeration tyngande vidlyftighet skulle bäst kunna undvikas, öfverskådlighet och reda vinnas. De mål, hvilka fortfarande böra hem­ falla under regeringens pröfning, kunde synas ägnade att sammanföras under några få allmänna rubriker; regeringsrättens behörighet omfattar däremot en mångfald olikartade mål, såsom redan framgår af den i det underdåniga betänkandet gjorda uppräkningen, hvilken dock ingalunda gör anspråk på fullständighet. Vid närmare öfvervägande torde det dock finnas vara vådligast och tryggast att låta enumerationen afse de till regeringsrätten hänförliga målen. Att med den otvetydighet och klarhet, som ett lagbud bör äga, affatta de allmänna regler, ‘ hvilka jag angifvit såsom normgifvande för regeringens kompetens, lärer nämligen icke vara möjligt. Väljer man åter att uppräkna de grupper af mål, som böra pröfvas åt regeringsrätten, möta väl äfven på denna väg stora svårigheter, men de flesta af dessa grupper äro dock redan nu definierade i de för förvaltningsmyndigheter gällande instruktioner med flera författningar, hvilka sålunda erbjuda god ledning. Vidare måste man räkna med möjligheten, att vid enumerationens verkställande förbisetts något eller några af alla de olika slag utaf admi­ nistrativa besvärsmål, hvartill mängden af gällande lagar och författningar kan gifva upphof, liksom ej heller får förglömmas, att lagstiftningen allt-

Kanal. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 21

jämt skall skapa nya fall. Anser man ensidigt, att dessa förbisedda eller nya fall komma under bedömande af Kungl. Magt i statsrådet, bör enumerationen gälla de mål, som upptagas af regeringsrätten, och tvärtom. Att ur denna synpunkt ett uppräknande af de till regeringsrätten hänförliga målen är att föredraga, kan ej vara tvifvelaktigt. Med den vidsträckta rätt till talans fullföljd, som i vårt land är medgifven, kunna nämligen hos Kungl. Maj:t anföras besvär i de mest olikartade ämnen, hvilka snarare bort genom ansökan omedelbart bringas under Kungl. Maj:ts pröfning och som hos eu administrativ domstol icke kunna erhålla annat än en blott formell behandling. Det kan sålunda befaras, att eu regel, som läte hvarje i lagen ej särskildt omnämndt mål bedömas af regeringsrätten, understun­ dom kunde leda därhän, att regeringsrätten komnie att behandla mål, hvilka enligt sakens natur bort, såsom hittills, afgöras af regeringen. Och eu befogenhet för regeringsrätten att i dylika, i lagen ej uppräknade fall hänskjuta målet till afgörande hos Kungl. Maj:t i statsrådet synes icke kunna medgifvas, därest man ej vill uppgifva fördelarna af fasta behörighetsgränser. Om däremot lagens tystnad kommer att till regeringen föra något mål, som på grund af sin beskaffenhet är ägnadt att bedömas af den administrativa domstolen, erbjuder regeringens otvifvelaktiga rätt att in­ fordra domstolens utlåtande ett godt medel att minska den oegentlighet, hvartill kompetensreglerna sålunda gifvit anledning. 1 sådan händelse blifva utsikterna för en god pröfning åtminstone ej ringare än enligt nuvarande ordning.

Enligt min mening bör alltså lagen om regeringsrätten innefatta eu Enumeratio­ nen bär afse uppräkning af de mål, som falla inom området för regeringsrättens be­ mål, tillhö -1 hörighet. För att såvidt möjligt göra den vidlyftiga uppräkningen öfver- rande rege­ ringsrätten. siktlig, torde målen böra sammanföras i vissa hufvudgrupper. Att härvid följa ärendenas fördelning enligt gällande departementalstadga synes dock ej lämpligt. Grupperingen lärer böra verkställas efter målens inre sam­ hörighet.

Med det underdåniga betänkandets författare är jag ense därom, att i. Mål om riksdags­ mål om riksdagsmannaval, om afsägelse af riksdagsmannauppdrag och om mannaval val till ombud vid kyrkomöte, hvilka nu afgöras i högsta domstolen, böra m. fl. af regeringsrätten pröfvas, äfvensom att detta bör utsägas i riksdagsord­ ningen och förordningen om allmänt kyrkomöte. Då det likvisst synes önskvärd!, att lagen om regeringsrätten fullständigt angifver dess kompe­ tens, torde ifrågavarande mål böra upptagas jämväl i enumerationen, som lämpligen kan med dem begynnas.

22 Kling v. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

I sammanhang med dessa mål torde i lagen böra nämnas mål om annat val till befattning eller uppdrag, om val för upprättande af förslag därtill och om den valdes afsägelse. Denna rubrik skulle omfatta de fall af tjänstetillsättning och af förslag till tjänst, hvilka, enligt hvad jag förut antydt, böra pröfvas af regeringsrätten; vidare val till kommunala befatt­ ningar, afsägelser däraf, val af hufvudmän och styrelseledamöter i spar­ bank, och så vidare. Det lärer ej möta svårighet att skilja mellan ett val, sådant som här afses, och en omröstning inom kollegial myn­ dighet. 2. Mål om Härefter torde kunna till en grupp sammanföras mål, som angå m<bes?uttS antingen kommunala och därmed likartade beslut eller frågor om bygg­ nader, som skola underhållas af menigheterna, och fattigvårdsfrågor —ämnen, Indika regelmässigt äro föremål för dylika beslut. I lagen synas dessa beslut böra angifvas såsom beslut af landsting eller af kommun, annan menighet eller deras representationer. Under regeringsrättens be­ dömande skulle således föras, bland annat, beslut af municipalfullmäktige, vägstämma, allmänningsdelägare och allmänningsstyrelse. Jag har förut nämnt, att jag, lika med det underdåniga betänkandets författare, anser besvärsmål rörande sökt fastställelse å menighets beslut böra pröfvas af Ivungl. Magt i statsrådet. 1 betänkandet äro de kommunala mål, hvilka i motsats härtill böra komma under regeringsrättens bedömande, ru­ bricerade såsom angående 'den lagliga giltigheten’ åt meddeladt beslut. Ett sådant uttryckssätt kan vara berättigad^ när man, såsom i betänkandet, endast åsyftar kommuns eller landstings beslut, hvilka få öfverklagas alle­ nast på vissa i författningarna angifna grunder. Men då regeringsrättens kompetens skall utsträckas till andra menighetsbeslut, beträffande hvilka besvärsrätten ej är sålunda begränsad, t. ex. beslut af vägstämma, kunde det med skäl anses tvifvelaktigt, hvad som borde förstås med beslutets lagliga giltighet. Det synes ej heller möjligt att genom en annan formu­ lering direkt angifva, hvilka mål rörande menighetsbeslut böra, i motsats till målen om sökt fastställelse därå, tillhöra regeringsrättens afgörande. Man torde därför böra välja den utväg att i enumerationen helt allmänt upptaga mål angående ifrågavarande beslut och i en tilläggsbestämmelse göra undantag för det fall, att besvären röra sökt fastställelse. Då emellertid fastställelse ofta måste vägras af skäl, som utgör giltig anledning till besvär och således regelmässigt pröfvas af regeringsrätten, t. ex. att beslu­ tet strider med allmän lag eller författning eller annorledes öfverskrider deras befogenhet, som fattat det, synes för upprätthållandet af rättstillämp­ ningens enhet nödigt föreskrifva, att regeringsrätten skall afgifva utlåtande i målet. För det fall, som någon enstaka gång inträffar, att i samma mål

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 23

är fråga både om besvär öfver beslutet och om — hos underordnad myn­ dighet sökt — fastställelse därå, torde äfven böra gälla, att regeringsrätter, skall med eget utlåtande öfverlämna målet i dess helhet till Kungl. Maj:t i statsrådet. Det framhålles i det underdåniga betänkandet, att kommunala be­ svärsmål rörande skolväsendets ordnande intaga en särställning på grund af den tillsynsrätt, som domkapitlet äger. Med begagnande af denna rätt företager domkapitlet ej sällan en pröfning, som går utöfver eller på sidan af de hos domkapitlet anförda besvär. Lämpligen torde dessa mål be­ handlas på samma sätt som de, i hvilka fråga är om sökt fastställelse å menighets beslut. Besvärsmål om allmän byggnad, som skall af menighet underhållas, och om fattigvården äro i månget fall vanliga kommunala mål, och så till vida har om deras bedömande redan blifvit taladt. Särskilt må här framhållas, att mål om uppförande af skolhus ofta torde röra folkskoleundervisningens ordnande, och att beslut om fattigvårdssamhälles indelning i rotar och om tillsättande af särskild nämnd för pröfning af beslut om vägrad fattigvård skola underställas Kungl. Maj:ts befallningshafvande. 1 öfrigt är här fråga om, exempelvis, nämnda myndighets föreläggande att bygga och inreda tingshus eller att vidtaga vissa anordningar vid fattigvårdsinrättning. Någon ändring åsyftas ej beträffande talans fullföljd i de fattigvårdsmål, hvilka för närvarande afgöras af kammarrätten såsom sista instans. 1 detta sammanhang torde jag fä göra en allmän anmärkning be­ träffande enumerationens verkställande. Jag afser det förhållande, att, såsom nyss är antydr i fråga om vissa byggnads- och fattigvårdsmål, samma mål kärr blifva att hänföra under flera af de i enumerationen använda rubriker. Den oegentlighet, som möjligen kan anses ligga häri, torde ej vara ägnad att förvilla. Att undvika den skulle ej vara möjligt utan besvärliga och tyngande omskrifningar. Såsom en särskild grupp torde i enumerationen böra upptagas mål 3. Mål om om sammankallande af menighet eller dess representation. menighets samman­ Måf om aflöningsförmåner synas kunna sammanställas med pensions- kallande. målen. Åt förstnämnda slag af mål lärer härvid kunna gifvas så om­ 4. Mål om fattande rubrik, att därunder falla icke blott mot statskassan riktade an­ aflöningsförmåner. språk utan ock andra af förvaltningsmyndigheterna handlagda tvister om löneförmåner. De viktigaste sådana tvister torde vara de, hvilka uppkomma emellan församling eller enskilda hennes medlemmar samt församlingens prästerskap, kyrkobetjäning eller folkskolelärare och angå frågan, huru och till hvad belopp de senares löningsrättigheter skola enligt lag, fast-

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

ställda löneregleringar eller särskilda öfverenskommelser utgöras. Väl föreslås af löneregleringskominittén att, med upphörande af den beslutande­ rätt, hvilken hittills tillkommit administrativa myndigheter, såväl nämnda tvister som tvister om tydning och tillämpning af gällande bestämmelser om barnmorskors löneförmåner måtte öfverlämnas till de allmänna dom­ stolarna. Men kommittén framhåller tillika att, om en regeringsrätt komme till stånd, dessa mål måhända borde behandlas af regeringsrätten i sista instans. Och i öfverensstämmelse med hvad jag förut yttrat om statstjänares anspråk på aflöningsförmåner håller jag före, att ifrågavarande mål fortfarande böra handläggas i administrativprocessens former. Att under aflöningsförmåner inbegripes provision, anmärknings- och aktoratsarfvode, ersättning för viss förrättning eller visst uppdrag, bo­ stadsförmån, hyresbidrag, sjukvård, beklädnadsersättning med mera dylikt, synes böra särskilt utsägas. Likaså måste angifvas, att fråga är allenast om sådana förmåner, som skola utgå enligt gällande föreskrifter eller öfverenskommelser. Ett förbehåll därom får dock tydligen ej så för­ stås, att regeringsrättens kompetens skulle vara utesluten, så snart skälighetspröfning kan äga rum. Förbehållet måste anses uppfylldt i hvarje fall, då arfvode eller annan förmån författningsenligt skall utgå, äfven om beloppet kan af myndighet fritt bestämmas. Till regeringsrättens afgörande skulle alltså höra, exempelvis, frågor ej blott om häradsskrifvares eller kronofogdes utan jämväl om landskamrerares eller landträntmästares rätt till provision för uppbörd af enskilda inrättningars utgifter likasom äfven mål om arfvode till ombud för tillsyn öfver brännvinsbolags verksamhet. Och om, på sätt i betänkandet föreslås och äfven jag finner lämpligt, tvister emellan landtmätare och deras vikarier eller medhjälpare om lön och arfvode öfverflyttas från högsta domstolen till regeringsrätten, torde äfven dessa tvister innefattas under den allmänna rubriken 'mål om aflöningsförmåner’. Att däremot tvister om landtmätares arfvodesråkningar icke beröras af nu föreslagna bestämmelse, följer däraf, att dessa mål enligt gällande lag skola anhängiggöra genom stämning till domstol. Pensionsmålen torde, i anslutning till ordalag, som i gällande regle­ menten brukas, kunna rubriceras såsom mål om delaktighet i eller afgifter till pensionsinrättning och om pensionsrätt. Det synes ock höra uttryck­ ligen angifvas, att med pensionsinrättning är att likställa annan sådan allmän anstalt eller kassa och med pension annan dylik förmån. Jag nämner som exempel understöd från småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt. Mål om rese- Mål om resekostnads- och traktamentsersättning torde böra nämnas sär­ och trakta- skilda då ju påstående därom kan väckas af sådan anledning, att det ej gärna mentsersättning.

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 37. 25

kan sågas afse godtgörelse för viss förrättning eller visst uppdrag eller eljest angå aflöningsförmåner. Dessutom lärer höra tilläggas en allmän rubrik för mål om annan Mål om anersättning af statsmedel, enligt därom gällande föreskrifter. Det förslag till lag om regeringsrätten, som innehålles i det underdåniga betänkande^ statsmedel. upptager två hithörande slag af mål, nämligen mål om godtgörelse af stats­ medel för understöd åt sjöfolk och nödställda svenska undersåtar samt mål om ersättning af statsmedel för kreatur, som nedslaktats i följd af smitto­ sam sjukdom. . Men rubriken torde vidare få betydelse särskildt såsom ett komplement till bestämmelsen om aflöningsförmåner. I fall, där det må­ hända kan synas ovisst, huruvida ett yrkande afser sådana förmåner, skall det ofta vara otvifvelaktigt, att frågan dock gäller ersättning af stats­ medel. Exempelvis kunna nämnas mål, där anspråk framställts af krono­ fogde eller länsman om ersättning för telefonafgifter enligt kungörelsen den 17 juni 1904. Jag liar förut framhållit, hurusom det måste anses i viss mån olämp­ ligt, att mål, hvilka pröfvats af regeringsrätten, därefter blifva anhängiggjorda vid de allmänna domstolarna. Hvad angår nyss berörda ersättningsmål, synes man genom utmärkandet af att målet skall röra tillämp­ ning af författningar, som reglera frågor om ersättning just af statsmedel, hafva för åtminstone de flesta fall förebyggt en dylik mindre god ordning för anspråkens bedömande. Det är sålunda klart, att ett ersättningsyrkande, som väl är riktadt mot kronan, men stödjer sig på vanliga pri­ vaträttsliga grunder, t. ex. på bestämmelserna i lagen om köp och byte af lös egendom, icke blifver att hänföra under ifrågavarande rubrik af enumerationen. Det må tillåtas mig påpeka, att den behörighetsregel i fråga om ersättningsanspråk, hvilken jag nu förordat, synes ganska nära öfverens­ stämma med motsvarande föreskrift i 1856 års förslag till stadga för regeringsrätten. Från dennas pröfning och afgörande undantogos enligt nämnda förslag besvär angående annan utbetalning af statsmedel än sådan som på grund af gällande författning påyrkas’. Den i det underdåniga betänkandet föreslagna lagen om regerings- Mål om rätten upptager bland de typiska exemplen på mål, hvilka böra af regerings- statsbidrag. rätten slutligen afgöras, sådana som angå statsbidrag till sjukkassor eller till folkskoleväsendet. Härmed likartade äro mål om understöd åt folk­ bibliotek, om statsbidrag till uppfostringsanstalter för vanartade och i sed­ ligt afseende försummade barn, om understöd till utflyttning i följd af laga skifte, och ännu andra. Alla mål af ifrågavarande slag torde kunna samman­ fattas under rubriken hnål om sådant bidrag eller understöd af statsmedel, Bill. till Piksd. Prof. 1908. 1 Sami 1 Afd. Raft. '27. 4

26 “ Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

som statskontoret eller Kungl. Maj:ts befallningshafvande enligt gällande författningar må bevilja eller skall på rekvisition utbetala’. När åter Kungl. Maj:t beviljat ett understöd att utanordnas på vissa villkor, hvilkas fullgörande myndighet har att kontrollera, synes det naturligt, att fråga, huruvida villkoren blifvit uppfyllda, i sista hand pröfvas i statsrådet. Några dylika fall finnas antecknade i tabellerna. 5. Mål om Tullbehandlingsmålen torde kunna upptagas i samma afdelning af 'tullbehand­ enumerationen som mål om taxering' till skatt eller annan afgift (brännling, beskatt­ nings■ och vinsförsäljningsafgift) samt mål om debitering eller indrifning af utskyld er räkenskaps- eller andra avgifter, exempelvis annuiteter å odlingslån. mål. Det lagförslag om regeringsrätten, som läses i det underdåniga be­ tänkandet, nämner särskild! mål om kommunmedlems skyldighet att till kommunens gemensamma utgifter lämna bidrag. Och denna rubrik torde äfven med de af mig i öfrigt förordade bestämmelser blifva erforderlig. Väl synas ifrågavarande mål i regeln antingen hafva karaktären af vanliga kommunala besvärsmål eller ock falla under nyss angifna, omfattande be­ teckning för debiterings- och exekutionsmål. Men fråga om kommun­ medlems bidragsplikt kan jämväl uppkomma i annan ordning och bör själffallet äfven då i sista instans pröfvas af regeringsrätten. Till nu förevarande grupp af mål böra ock föras anmärknings- eller redogörelsemål, reskontreringsmål samt mål om afkortning och afskrifning, ordinarie såväl som extra ordinarie. \ idare höra hit mål om restitution af utskylder, böter eller andra allmänna medel — t. ex. erlagd tull samt redovisningsmål af det slag, som nämnes i § 1 mom. 15 af den för kammarrätten gällande instruktion. Sistberörda mål torde, med afseende å ordalagen i landshöfdinginstruktionen § 31 mom. 18 och nådiga cirku­ läret den 19 december 1902, kunna sägas angå förvaltning af eller redo­ visning för kyrkors, prästerskapets, undervisningsverks eller fromma stif­ telsers inkomster eller ägodelar. Tabellerna upptaga sådana mål, fullföljda i ecklesiastikdepartementet från kammarrätten, kammarkollegium och Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Om besvär anföras öfver statskontorets beslut rörande fördelning af brännvinsförsäljningsmedel eller skogsvårdsafgifter, bör pröfningen af be­ svären tillhöra regeringsrätten. Likaså måste fördelning till återbetalning af lån från odlingslånefonden — hvarom besvär anförts hos Kungl. Maj:t under den tid, tabellerna omfatta —, anses böra i sista instans ankomma på regeringsrättens afgörande. Nu berörda mål synas kunna uppräknas i sammanhang med förut nämnda beskattnings- och räkenskapsmål. 1 afseende på talans fullföljd emot kammarrättens utslag i de säker­ ligen mycket sällsynta mål, hvarom förmäles i § 1 mom. 8 af instruktionen

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 27

för kammarrätten och som angå vissa Kungl. Majtts befall ni ngshafvandes förordnanden, gäller hvad i allmänna lagen tinnes föreskrifvet för sökande af ändring i hofrätts dom. Jag vill nu visserligen icke förneka, att, på sätt kammarrätten i sitt utlåtande öfver löneregleringskommitténs betän­ kande framhållit, högsta domstolens befattning med dessa mål lämpligen må kunna upphöra, ej heller att regeringsrätten må vara närmare än regeringen ätt handlägga dem i sista instans. Då de emellertid torde vara af samma natur som de redan nämnda debiterings- och indrifningsmålen, lära de, efter en eventuell öfverflyttning, utan vidare blifva hän­ förliga till de mål, som skola upptagas af regeringsrätten. Mål om debetsedelslösen (instruktionen § 1 mom. 9) lära ej äga den praktiska betydelse, att de behöfva upptagas i enumerationen.

Härefter kunna i enumerationen lämpligen följa de mål, Indika röra jorden åliggande skatter och besvär eller eljest angå rättsförhållanden med afseende å fastigheter. 1 allmänhet finnas dessa mål upptagna i den för kammarkollegium gällande instruktion, och jag torde i min följande fram­ ställning få betjäna mig af hänvisningar till densamma. Främst synas böra nämnas skattläggningsmål samt öfriga mål om 6 i. Mål om grund­ grundskatter och därmed jämförliga utskylder (frälseränta, landgille, land­ skatter. skyld, kyrkotionde). Härmed sammanhänga mål om markegångsprisen. Väl är det sannt, att nu berörda mål icke ofta förekomma och att de med åren måste blifva allt sällsyntare. Men de kunna dock ännu en tid framåt äga betydelse och äro otvifvelaktigt af beskaffenhet att böra pröfvas af regeringsrätten. Tabellerna upptaga ock åtskilliga hithörande mål, fullföljda från kammarkollegium genom besvär i finansdepartementet. Hvad särskildt angår skattläggning, kan sådan äfven framgent ifrågakomma för bestäm­ mande af skatteköpeskilling, när denna bör uträknas efter räntan, eller då Kungl. Maj:t föreskrifvit, att afgäld skall bestämmas af skattläggningsmän. Jordeboksmålen, hvarom talas i § 4 mom. 1 af instruktionen, torde7. Jordeboksmål. kunna, med större fullständighet än där skett, angifvas såsom mål om fastställande af jordebok, om upptagande i eller uteslutande ur jorde­ bok af fastighet eller särskild anteckning samt om ändring i förhållande, hvarom uppgift finnes. i jordebok införd. Härunder falla äfven de i instruktionen ej nämnda mål om ändring i fastighets nummer eller jord­ natur. Instruktionens § 3 mom. 3 bemyndigar kammarkollegium att pröfva och afgöra frågor om de uti instruktionen eljest ej nämnda förmåner, rättigheter och skyldigheter, som åtfölja hemman, jord och lägenheter på

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

grund af deras särskilda natur och egenskap samt icke äro af beskaffenhet att tillhöra domstol eller böra underställas Kungd. Maj:ts pröfning. En dylik supplerande behörighetsregel torde ock i fråga om regeringsrätten böra gifvas och synes kunna i enumerationen inpassas närmast efter rubriken för jordeboksmålen. 8 . Mål om Likasom mål angående grundskatterna ännu förefinnas,,så uppkomma jorden iIlig - oc]j a,llt fortfarande mål, hvilka äro att bedöma enligt författningar rö­ rande det bortdöende indelningsverket. Tabellerna upptaga sålunda mål om disposition af roteringskassa, om rekrytering, om indelt soldats rätt till afsked, och så vidare. Samtliga dessa mål torde kunna inrymmas under rubriken mål om rust- och rotehållares rättigheter och skyldigheter samt öfriga mål rörande indelnings- och roteringsverket. 1 sammanhang härmed synas böra uppräknas mål, hvilka, i likhet med de nyssnämnda, angå jorden påhvilande extra ordinarie skyldigheter och besvär. Mål rörande lotsningsskyldigheten torde lämpligen angifvas med de uti instruktionen § 3 mom. 1 d) nyttjade ordalag. Dock lärer böra utmärkas, att regeringsrättens behörighet omfattar äfven frågor rörande lotsningspliktiga lägenheter och om utbyten af boningsplatser för lotsar. Däremot synas det utan vidare vara klart, att under mål om lotshemmans 'förmåner och friheter samt skyldigheter’ är att hänföra jämväl ett mål om sådan ersättning, som — enligt § 4 mom. 3 i förordningen angående lots­ hemman in. in. den 9 juli 1862 — bör tillerkännas skatteägaren, i hän­ delse värdet af de lotsen tilldelade förmåner öfverskjuter värdet af lotshemmansfriheterna. För betecknande af målen om väghållningsbesvärets utgörande synas uttrycken i § 3 mom. 2 d) kunna med allenast någon jämkning användas. Grindmålen, hvarom förmäles i § 4 mom. 2 e), torde böra särskildt näm­ nas; likaså mål om rätt att hafva byggnad utmed väg. Mål, hvilka röra gästgifverihållningen och skjutsväsendet, omtalas i § 3 inom. 2 e) och f). Då gästgifverihållningen numera utgör blott en särskild prestation för skjutsväsendet, torde rubriken'mål rörande skjutsväsendet’ vara tillräckligt vid för att omfatta samtliga ifrågavarande mål. Blefve gästgifveri­ hållningen särskild nämnd, kunde måhända häraf föranledas den icke afsedda tolkning, att mål om indragning af eller inskränkning i gästgifvares utskänkningsrättigheter skulle tillhöra regeringsrättens pröfning. Det torde finnas naturligt, att jämte nyss omförmälda kommunikationsmål upptagas mål om flott- och farleder och att till samma grupp jämväl hänföras mål om strömrensningar och om samfälld tångtäkt [instruk­ tionen § 4 mom. 2 b), c) och f)].

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31. 29

Till en grupp torde kunna sammanställas mål, däri fråga är om 9. Mål om rättigheter rättigheter till jord, som ej tillhör enskild. Jag åsyftar här förnämligast till jord, som sådana mål, som finnas upptagna uti instruktionens § 5, mom. 6 samt de ej tillhör enskild. fyra första punkterna af mom. 5, och har i fråga om lagtextens affattning allenast några anmärkningar att göra. Aborättsmålen synes böra gifvas en så vidsträckt rubrik, att därunder falla icke blott mål om stadgad åborätt enligt nådiga brefvet den 5 februari 1808, utan äfven mål om besittningsrätt till kyrkohemman, hospitalshemman samt Huitfeldtska stipendieinrättningens hemman och om så kallade perpetuella arrenden. Mål om optionsrätt till arrende lärer böra nämnas särskild^ så att därunder innefattas äfven mål rörande annat arrende än sådant, som omtalas i mom. 5 d), t, ex. arrende af kronans jordbruksdomän. Att åter fastställande af arrendevillkor hänföres till regeringsrätten när fråga är om prästerskapet och kyrkor anslagen jord, men icke när arrendet gäller en domän, torde finnas naturligt, om man erinrar sig de privata intressen (löningstagarens), som i förra fallet kräfva beaktande. De i mom. 6 berörda mål, som äro att föra inom regeringsrättens behörighetsområde, synas lämpligen kunna sägas angå åtnjutande af de rät­ tigheter, hvilka i afseende å de till innehafvare af vissa ämbeten och tjänster eller till kyrkor och fromma stiftelser anslagna hemmans disponerande och besittning må vara vederbörande förunnade. Det är klart, att här­ under icke inbegripas sådana mål som, exempelvis, mål om fastställande af hushållningsplan för boställsskog eller om bestämmande af den andel i be­ hållna skogsafkastningen, som af domänstyrelsen må tilläggas boställshafvaren. Exempel på stadgandets tillämpning skall man däremot finna, när fråga är om innebörden af gällande hushållningsplan eller då tvist föreligger, huruvida innehafvare af ecklesiastikt boställe äger, jämlikt upplåtelsebref (dier på annan grund, fri dispositionsrätt öfver skogen. Det synes, att gränsen mellan ifrågavarande mål och målen om aflöningsförmåner ofta torde vara svår att uppdraga. Efter det sålunda uppräknats mål angående rättigheter till jord, som 10. Mål om] ej tillhör enskild, torde i enumerationen lämpligen följa mål om upp­ skatteköp m. m. låtelse under enskild äganderätt af sådan jord. Dessa mål, hvarom för­ märs i § 6 mom. 2—5 af instruktionen, angå skatteköp och nybygges omförande till skatte. Det torde böra tillkomma Kungl. Maj:t i statsrådet att pröfva be­ It. Ajsönd­ svärsmål angående jordafsöndring, när fråga är om afsöndring från boställen ring smål ;i m. fl. eller vissa andra publika hemman eller lägenheter, som icke besittas under stadgad åborätt, och då följaktligen, jämlikt kungörelsen den 27 juni 1896, vederbörande ämbetsverks tillstånd erfordras. Men man behöfver ej därför

30 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

anse, att äfven de fall, då det ankommer på Kung!. Maj :ts befallningshafvande att tillåta afsöndring från fastighet under enskild äganderätt eller stadgad åborätt, böra i nämnda ordning behandlas. Försåvidt den pröfning, befallningshafvanden härvid har att anställa, rörer den kamerala frågan om stamfastighetens förmåga att bära utskylderna, efter det mer än en femte­ del af ägovidden afsöndrats, är den uppenbarligen af annan art än den, som, enligt ordalagen i berörda kungörelse, afser 'boställets, hemmanets eller lägenhetens framtida nytta och förkofran’. Och när det gäller så starka privata intressen som ägares eller a bos, synes mig frågan, huruvida stamfastighetens jordbruk blir genom afsöndringen märkligen försvagadt — hvartill Kungi. Maj:ts befallningshafvande jämlikt lag den 31 augusti 1907 har att i de norra länen taga hänsyn — lämpligen böra pröfvas af den administrativa domstolen. Märkas bör äfven, att i visst fall, enligt lag den 4 maj 1906, Kungl. Maj:ts befallningshafvandes tillstånd till afsöndring •ej må vägras. Att mål om fastställelse å afsöndring lämpa sig för rege­ ringsrättens bedömande, är gifvet. Då nu ansökan om Kungl. Majds befallningshafvandes tillstånd till afsöndring ofta göres i samband med att fastställelse begäres, tvekar jag ej att till regeringsrätten förlägga afgörandet af hvarje besvärsmål om afsöndring från sådan fastighet, som är en­ skild tillhörig eller upplåtits under stadgad åborätt. Mål om afgäld från afsöndrad lägenhet böra i enumerationen sär­ skilt nämnas. Flertalet sådana mål torde numera angå afsöndringar från boställen eller andra publika hemman och lägenheter, men äfven för jord, som afsöndrats från fastighet under enskild äganderätt eller stadgad åbo­ rätt, kan afgäld blifva att fastställa jämlikt lag den 25 maj 1905; och aflösning af afgäld, enligt lag den 19 april 1907, kan blott ifråga­ komma beträffande jord af sistnämnda natur. Besvär rörande i lagen den 25 maj 1905 föreskrifven fördelning af utskylder böra ock pröfvas af den administrativa högsta domstolen. Och då ännu kan förekomma sådan för­ delning af mantal mellan stamhemman och afsöndrad lägenhet, hvarom äldre afsöndringsförfattningar innehöllo bestämmelser, torde äfven mål om dylik fördelning böra medtagas i uppräkningen. I lag den 4 maj 1906 föreskrifves för vissa fall pröfning, huruvida 'fastighet är af beskaffenhet att den må förvärfvas af bolag eller förening. Såsom i det underdåniga betänkandet anmärkes, lärer denna pröfning vara af rättslig natur; och detsamma torde gälla om den pröfning, Kungl. Maj:ts befallningshafvande har att anställa, när jämlikt lag den 16 juni 1905 tillstånd sökes till ägostyckning. Mål härom synas i enumerationen kunna nämnas i samband med afsöndringsmålen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 31

Jag lärer i detta sammanhang böra erinra, att enligt löneregleringskommitténs förslag (II sid. 63—65) klagan icke får föras öfver kammar­ kollegiets beslut i besvärsmål, hvilka, efter samma förslag, handläggas af kollegium såsom andra instans. Vinner den sålunda föreslagna ordningen Eders Kungl. Maj:ts gillande, blifva de flesta af de rubriker öfverflödiga, hvilka, enligt hvad jag nu yttrat, borde i lagen om regeringsrätten upptagas för mål om rättigheter till jord, som ej tillhör enskild, om upp­ låtelse under enskild äganderätt af sådan jord samt om afsöndring. Och äfven för mål om markegångsprisen skulle, jämlikt berörda förslag, kammarkollegium blifva högsta instans. Instruktionen för kammarkollegium upptager åtskilliga mål, hvilka icke hittills af mig omnämnts och som jag ej heller anser böra uppräknas i lagen om regeringsrätten. I vissa hithörande mål torde besvär numera vara ytterst sällsynta. Sålunda lärer fråga om öde hemmans och lägen­ heters upptagande näppeligen vidare förekomma under andra förhållanden, än att tvist i ämnet tillhör allmän domstols pröfning. Och de i § 4 mom. 2 nämnda mål rörande jus patronatus torde, på sätt erinras i löneregleringskommitténs betänkande (II sid. 36), få anses vara öfverflyttade till handläggning af domstol. Andra af ifrågavarande mål synas mig åter vara af den beskaffenhet, att de böra i sista instans afgöras af Kungl.. Maj:t i statsrådet. Hvad särskildt angår sådana mål, som nu motsvara de uti instruktionen upptagna målen om kronofjärdingsmansbesvärets utgörande, bör, enligt min mening, regeringen pröfva fråga såväl om antalet fjärdingsmän för en eller flera socknar som angående den till fjärdingsman utsedda personens lämplighet för befattningen. Flertalet öfriga mål angående fjärdingsmansbestyrets utgörande äro på samma gång mål om menighets beslut eller val och komma af sådan anledning under regeringsrättens be­ dömande.

Afvittrings- och storskiftesmål torde böra sättas som en grupp för 12 . Afvittsig. Huruvida regeringsrätten bör blifva högsta instans i skiftesmål, är ringsmål. en fråga, hvartill jag torde få i det följande återkomma. På sätt i det underdåniga betänkandet föreslås, lära från högsta 13 . Mål om domstolen kunna till regeringsrätten öfverflyttas mål om Kungl. Maj:ts^[or.*w"ffe befallningshafvandes åtgärder till befordrande af landtmäteriförrättningars * rättning' fortgång och behöriga verkställighet samt om landtmätares afstångande från rätt till nya förordnanden. Dessa mål synas lämpligen kunna sam­ manföras med de mål om befallningshafvande!^ förordnande till viss för­ rättning, hvilka jag i det föregående omtalat såsom ägnade att behandlas af regeringsrätten.

m Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

14. Regi- I ett sammanhang torde höra upptagas mål om inmutning, om med- Stremål3S delande af patent och om skeppsmätning samt de registreringsmål, hvilka i den uti betänkandet föreslagna lagen om regeringsrätten angifvas höra till dess slutliga afgörande. Enligt min mening kunna ock till regerings­ rätten lämpligen hänvisas mål om utmålsläggning samt om förändring af fartygs namn; och gifvet är, att den i nyssnämnda lagförslag gjorda upp­ räkningen af register, som där blott har exemplifierande betydelse, nu måste erhålla ett fullständigande tillägg. Mål om registrering af sjuk­ kassa skulle eljest falla utom regeringsrättens behörighet. Stundom kan stadfästelse af reglemente äga ungefärligen samma karaktär, som eljest tillkommer en registreringsåtgärd. Så är förhållandet enligt lagen om sparbanker. Då stadfästelse sökas å reglemente för sådan bank, har nämligen Kungl. Maj:ts befallningshafvande att meddela stadfästelsen, så snart reglementet finnes öfverensstämma med sparbanks­ lagen samt med lag och författningar i öfrig!. Någon vidare pröfningsrätt tillkommer ej befallningshafvande!). Det är tydligt, att detta fall ej är fullt analogt med, t. ex., stadfästelse af ordning för ömsesidigt försäkrings­ bolag, hvars verksamhet endast afser att meddela försäkring af egendom inom ett län. Ty enligt lagen om försäkringsrörelse har Kungl. Maj:ts be­ fallningshafvande att pröfva ej blott bolagsordningens öfverensstämmelse med lag och författning, utan äfven om och i hvad mån särskilda bestäm­ melser därutöfver må erfordras. När man nu anser registreringsfrågor böra hemfalla till regeringsrättens bedömande, kunde följdriktigheten synas kräfva, att jämväl därmed likartade ärenden om stadfästelse blefve i sista instans underkastade enahanda pröfning. Jag håller dock före att, vid bestämmandet af kompetensreglerna för Kungl. Maj:t i statsrådet och re­ geringsrätten, det är af sådan vikt, att dessa regler blifva formellt enkla och lätt öfversiktliga, att man därför kan offra något af den stränga inre konsekvensen. 15. Mål om Såsom angående rent personliga förhållanden torde kunna hopföras personliga ma] om mantals- och kyrkoskrifning, lysning till äktenskap, skillnad i mdenan trolofning, utfärdande af skiljebref och anteckning i kyrkobok. Sist­ nämnda rubrik, hvilken icke återfinnes i den uti det underdåniga betän­ kandet föreslagna lagen, lärer omfatta jämväl de i samma lag särskildt nämnda mål om utträde ur svenska kyrkan. Mål om antagande af släktnamn höra äfven till denna grupp. Jag torde böra anmärka, att, enligt löneregleringskommitténs förslag, mantalsskrifningsmålen icke vidare skulle få från kammarrätten fullföljas. Kammarrätten har ock ansett sig böra lämna förslaget i denna del utan erinran.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 33

I en grupp synas kunna upptagas mål om meddelande i särskilda 16. Byggfall af tillstånd, förbud eller föreläggande jämlikt författningar och före- uhovårds skrifter rörande den allmänna hälsovården samt städernas och andra sam- * ‘mål ** hällens byggnads- och brandväsen. Att under den allmänna hälsovården inbegripes fosterbarns vård, torde härvid böra angifvas. De byggnads- och hälsovårds mål, hvarom här är fråga, röra i all­ mänhet beslut af de nämnder, åt hvilka närmaste inseendet öfver sam­ hällets bebyggande eller hälsovården är anförtrodt. Dock kan äfven Kungl. Maj:ts befallningshafvande, oberoende af klagan öfver sådant beslut, gifva föreläggande, som enligt nu föreslagna bestämmelse kommer under rege­ ringsrättens bedömande, t. ex. föreläggande för fader att låta vaccinera barn. A andra sidan är klart, att ifrågavarande kommunala nämnder kunna meddela äfven beslut, som ej hafva karaktär af tillstånd, förbud eller föreläggande, och dessa beslut blifva pröfvade af Kungl. Maj:t i statsrådet. I sådant hänseende kan anföras byggnadsnämnds beslut rörande kvarters indelande i byggnadstomter. Kyrkotukt torde kunna fattas så vidsträckt, att därunder höra jämväl 17. Mål om flertalet af de uppgifter, som tillkomma kyrkorådet enligt de tre första punkterna af § 22 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd ningsmål. den 21 mars 1862. Delvis härmed sammanfallande äro frågor om uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn och om åtgärd, jäm­ likt folkskolestadgan, mot tredskande föräldrar eller målsmän. Mål om kyrkotukt torde alltså lämpligen upptagas tillsammans med mål om sådan uppfostran, som nyss nämndes, och om skolpliktiga barns skiljande från föräldrar eller målsmän. I anslutning till målen om disciplinär bestraffning och om afstån­ gande från tjänstgöring synas böra nämnas de (under andra rubriker ej hänförliga) mål om böter och viten, som böra ankomma på regeringsrättens pröfning. Den viktigaste klassen af sådana mål äro de, som röra böter enligt värnpliktslagen. Vidare höra hit mål angående böter, om hvilkas ut­ tagande Kungl. Maj:ts befallningshafvande äger förordna jämlikt åtskilliga andra författningar, såsom bevillnings- och mantalsskrifningsförordningarna. Mål om böter för vanvård af nummerhäst förekomma i tabellerna. Nämnas böra ock böter och viten för underlåtenhet att hörsamma kallelse, hvilka kunna ådömas enligt kommunallagarna och närstående författningar, äfven­ som böter för utevaro från vissa kommunala delegationers sammanträden. Besvärsmål angående böter för utevaro från landstings eller kommunal representations sammankomst äro att hänföra under mål om sådan för­ samlings beslut. Att i de förut berörda byggnads- och hälsovårdsmålen Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Höft. 5

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

förbud och förelägganden kunna meddelas vid vite, är tydligt; stundom kan ock sålunda stadgadt vite blifva i administrativ väg utdömdt. Erinras må vidare, att kommunalnämnd äger ålägga de i särskilda ordningsstadgar utsatta böter och viten, dock allenast för erkända öfverträdelser. Med Kungl. Maj:ts befallningshafvandes tillsyn öfver penninginrättningar är förknippad befogenhet att förelägga och fälla till vite; men jag har redan förut antydt, att besvärsmål härom böra komma under regeringens bedömande. De mål om böter och viten, hvilka enligt det nu anförda böra i enumerationen särskilt upptagas, torde kunna angifvas såsom mål om bötesansvar och om föreläggande eller utdömande af annat vite än sådant, som må stadgas vid meddelande af föreskrift eller förbud enligt författ­ ningar rörande banker eller andra penninginrättningar. Om besvär öfver kammarrättens utslag i mantalsskrifningsmål ej vidare få äga rum, synes det naturligt, att kammarrätten blifver sista in­ stans jämväl för målen om böter enligt mantalsskrifningsförordningen. Nu ifrågavarande afdelning af enumerationen torde ock böra upptaga mål om häktads vård och behandling och om verkställande af straff. Hvad angår mål om åläggande af tvångsarbete, hvilka enligt det underdåniga betänkandet skulle öfverflyttas från högsta domstolen till regeringsrätten, tillåter jag mig erinra, att Kungl. Maj:t den 21 juni 1907, efter betänkandets afgifvande, tillsatt en kommitté med uppgift, bland annat, att utarbeta förslag till den förändrade lagstiftning angående lösdrifvares behandling, som må finnas erforderlig och lämplig. I den offent­ liga diskussionen har ock framställts kraf om, att lösdrifvaremålen skola frångå Kungl. Maj:ts befallningshafvande och ankomma på de allmänna domstolarnas pröfning. Då kommittén således utan tvifvel lärer uppmärk­ samma äfven frågan om ändring af processen i lösdrifvaremål, torde, i afvaktan på kommitténs blifvande utredning, den nuvarande ordningen för dessa måls pröfning i högsta instans böra tillsvidare lämnas orubbad. Jag kan ej heller finna tillräckliga skäl föreligga att i fråga om mål angående återkallelse af villkorligt medgifven frihet låta högsta dom­ stolen såsom sista instans ersättas af regeringsrätten. 18. Hand- Till sist torde böra i lagen nämnas mål om handräckning, t. ex. raCmål9S' för inställelse inför kommunalnämnd eller kyrkoråd, när den ej kunnat genom viten framtvingas.

Ytterligare Med nyssnämnda grupp af mål skulle alltså uppräkningen vara afk°regler?S" slutad. Men fullt uttömmande behörighetsregler vore dock ej gifna. Jag har redan nämnt, hurusom det beträffande några i enumerationen upp-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 35

tågna mål synes nödigt föreskrifva, att regeringsrätten under viss förutsättning skall med eget utlåtande öfverlämna målet till afgörande hos Kungl. Maj:t i statsrådet. Och ytterligare föreskrifter af liknande art torde erfordras. När nämligen ett mål af viss beskaffenhet genom enumerationen hänföres till regeringsrättens bedömande, blifver därmed intet uttryckligen sagdt om regeringsrättens kompetens för den händelse, att i ett dylikt mål till pröfning förekommer jämväl annat ämne än det, som i lagen upp­ tagits för målets karakterisering. Väl torde det vara uppenbart, att re­ geringsrätten är behörig handlägga äfven ett mål af sådan mera omfattande natur, därest det icke i något afseende faller utom ramen för de i enu­ merationen angifna frågor, utan blott utgör en kombination af flera, hvart för sig till regeringsrätten hänförliga mål. Men det låter tänka sig, att ett mål angår ämnen, af Indika något men ej alla uppräknats i lagen. Och säkerligen skulle regeringsrätten, om ej annat uttryckligen stadgades, icke hafva något att skaffa med ett dyffikt mål. Att regeringsrätten sålunda blefve helt och hållet ställd utanför be­ svärens pröfning, skulle dock tydligen ej vara lämpligt. Här torde böra gälla samma regel, som jag ansett mig kunna förorda i fråga om vissa kommunala mål, att nämligen regeringsrätten skall afgifva utlåtande i målet och därefter hänskjuta det till regeringens bedömande. Svaret är härmed gifvet på den af mig förut berörda frågan om förfarandet i det fall, att besvär rörande tillsättning af folkskoleläraretjänst innefatta klagan öfver både skolrådets förslag och själfva valet å kyrko­ stämman. Det må framhållas, hurusom nyssnämnda regel icke kan medföra sådana olägenheter, som jag trott vara förknippade med den i det under­ dåniga betänkandet föreslagna anordning. Sålunda bör genom enumera­ tionen vara förebyggd hvarje tvekan om, när ett hänskjutande till Kungl. Maj:t i statsrådet skall äga rum. Och målets skilda delar komma att underkastas en enhetlig pröfning. För öfrigt är att märka, att regerings­ rätten gifvetvis är oförhindrad förordna om klyfning af ett besvärsmål, däld skilda frågor blifvit utan inre sammanhang hopförda. Säkerligen skall ifrågavarande regel blott i enstaka undantagsfall behöfva tillämpas. Att med besvär förenas ansökan om meddelande af dispens eller om Besvär jämte an­ vidtagande af annan åtgärd, hvilken skulle på Kungl. Maj:ts beslut i stats­ sökan. rådet ankomma, torde, pa sätt ock är iakttaget i den lag om regerings­ rätten, som föreslås i det underdåniga betänkandet, icke böra föranleda, att jämväl besvären afgöras af regeringen. Den pröfning, som en sådan ansökning påkallar, är till sin natur fullt skild från pröfningen af besvären och griper ej in på området för denna.

36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Besvär i Annat kunde förhållandet synas vara med det i samma lagförslagunderställ­ lika behandlade fall, att ett mål såväl genom besvär som genom under­ ningsmål. ställning inkommit till Kungl. Maj:t. Underställningen bringar under Kungl. Maj:ts bedömande alla omständigheterna i ett mål, äfven de for­ mellt rättsliga, exempelvis frågan om det underställda beslutets lagliga tillkomst. Huruvida besvär anförts eller icke är, efter underställningens begrepp, likgiltigt för frågan om vidden och arten af pröfningen i målet. Sålunda har Kungl. Maj:t i flera fall, där underdånig ansökning gjorts om fastställelse å kommuns beslut, afslagit ansökningen på grunder, som kunnat i besvär åberopas, t. ex. därför att de beslutande öfverskridit sin befogenhet eller att ärendet icke blifvit i laga ordning handlagdt. I 1856 års förut af mig omnämnda förslag till stadga för regeringsrätten fanns ock föreskrifvet, att besvär angående beslut, hvilka efter författningarna borde underställas Kungl. Maj:ts pröfning, voro undantagna från regerings­ rättens pröfning och afgörande. Eu dylik regel skulle emellertid medföra, att besvär af fullt enahanda slag blefve pröfvade än af regeringen, än af regeringsrätten, och synes därför ej tillrådlig. Äfven i nu ifrågavarande afseende torde alltså lagförslaget böra följas, m. a. o., regeringsrättens be­ hörighet att pröfva besvär bör ej lida intrång af att ett besvärsmål jäm­ väl underställningsvis inkommit till Kungl. Maj:t. Möjligen kunde det ifrågasättas, att i underställningsmål, som är af beskaffenhet att besvär i målet skulle tillhöra regeringsrättens pröfning, dennas utlåtande ovillkorligen borde inhämtas, ehvad besvär anförts eller ej. Men en föreskrift därom skulle leda utöfver gränserna för hvad eljest lagstadgats såsom regeringsrättens uppgift — att handlägga besvärsmål. Det lärer, såsom ock i det underdåniga betänkandet afses, få ankomma på Kungl. Maj:t i statsrådet, huruvida regeringsrättens utlåtande bör i under­ ställningsmål infordras. Däremot anser jag — och kan jämväl härutinnan stödja mig på betänkandet —, att då en ansökan om dispens eller dylikt är förknippad med besvär, som regeringsrätten pröfva!, regeringsrätten bör hafva afgifvit sitt utlåtande öfver ansökningen, när denna föredrages i statsrådet. Tydligt är, att sådan föredragning ej erfordras, om redan pröfningen af besvären ledt till det resultat, hvithet med ansökningen åsyftas. Utan särskild bestämmelse i lagen torde det vara klart, att Kungl. Maj:ts beslut bör expedieras under ett, när i anledning af ansökan eller underställning ett afgörande hos regeringen följer på regeringsrättens pröfning af besvären. I förslaget af år 1856 förekom ett stadgande, som de i det under­ dåniga betänkandet förordade kompetensregler skulle göra mindre behöflig!, men som synes mig väl värd t att till sitt väsentliga innehåll återupptagas,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31. 37

då man vill gifva sådana regler enligt enumerationsmetoden. Jämlikt berörda förslag ägde regeringsrätten i visst fall underställa ett ärende Kungl. Maj:ts pröfning i statsrådet, om än någon ansökan ej blifvit i ärendet gjord. Sådan rätt förefanns, om — efter hvad regeringsrätten vid ärendets handläggning funnit — enskild person eller menighet komme att, genom tillämpning af hvad lag och författningar i ämnet bjöde, tillskyndas sådan tunga att till lättnad däri skäligen borde medgifvas antingen något undantag från gäl­ lande stadganden, såvidt sådant vore förenligt med andras lagliga rätt, eller något bidrag af allmänna medel. En dylik befogenhet för regerings­ rätten synes vara en naturlig motsvarighet till Kungl. Maj:ts i statsrådet rätt att infordra den administrativa domstolens utlåtande och torde vid en tillämpning af enumerationsmetoden ej kunna utan olägenhet undvaras.

Det skall nu icke förnekas, att enumerationen såsom normgifvande för regeringsrättens kompetens är i vissa afseenden underlägsen den kva­ litativa gränsbestämningen. Medan sålunda, enligt den i det underdåniga betänkandet föreslagna ordning, regeringsrätten inom mången kategori af mål kunnat allt efter målens växlande beskaffenhet bestämma sättet för besvärens slutliga pröfning, måste vid enumerationsmetodens tillämpning en sådan smidighet i förfarandet umbäras. Det kan vidare ej förebyggas, att samma fråga uppkommer till afgörande än hos Kungl. Maj:t i stats­ rådet och än hos den administrativa domstolen. Jag har ock redan i annat sammanhang påpekat, hurusom enumerationen lätteligen kan vara eller, med lagstiftningsarbetets fortgång, blifva ofullständig. Hvad sålunda kan anmärkas mot enumerationsmetoden synes mig dock vara af jämförelsevis liten betydelse. Har vid bestämmandet af regeringens och regeringsrättens inbördes kompetens hänsyn tagits till alla de besvärsmål, hvilka under de senaste åtta åren pröfvats af Kungl. Maj:t i statsrådet, lärer något praktiskt viktigt fall ej kunna vara förbi­ gånget. Ej heller skall det möta svårighet' att, om ett verkligt behof däraf visat sig, ändra eller fullständiga den i lagen gjorda uppräkningen. 1 flertalet af de fall, då regeringen kan hafva att bedöma eu eljest till regeringsrättens pröfning hörande fråga, skall enligt lagens bestämmelse ett utlåtande i frågan föreligga från regeringsrätten. Dennas förut af mig antydda befogenhet att underställa ett besvärsmål regeringens pröfning skall säkerligen ock, liksom den rätt Kungl. Maj:t i statsrådet äger att in­ fordra den administrativa domstolens utlåtande, i sin mån bidraga till, att olägenheterna af enumerationen göras mindre kännbara. Till sist må påpekas, att en tillämpning af enumerationsmetoden icke behöfver förringa den trygghet i afseende på sättet för fullföljd, som,

38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

efter hvad jag förut sagt, skänkes enskilda klagande och underordnade myn­ digheter genom den i det underdåniga betänkandet förordade anordningen. Hvilken af de ifrågavarande två metoderna än användes för bestämmandet af regeringens och regeringsrättens kompetens, kunna besvären i hvarje mål ställas till Konungen och ingifvas i vederbörande statsdepartement. Det är först sättet för besvärens handläggning, som röner inverkan af, huru behörighetsfrågan blifvit löst.

Skrifvelse I underdånig skrifvelse den 12 nästlidne december har Svenska från Svenska patentombudsföreningen framställt vissa önskemål i fråga om en blifvande patent­ ombuds- administrativ högsta domstols befattning med patent- och registreringsföreningen. ärenden. Skrifvelsen afser förnämligast, att regeringsrätten måtte erhålla befogenhet icke blott att handlägga besvärsmål, utan äfven att på ansökan afgöra frågor, hvilka för närvarande allenast i vanlig rättegång kunna finna sin lösning. 1 sistnämnda hänseende framhållas särsbildt frågorna om ett patents beroende af ett annat, om en persons eller firmas rätt att på grund af uppfinningens föranvändning få utöfva densamma, oaktadt patent därå meddelats annan, samt om revision af patentanspråks omfatt­ ning. Föreningen uttalar ock den önskan, att åtgörande! af besvärsmål i patentfrågor måtte hos regeringsrätten föregås af eu utredning i rent tekniskt afseende och att behandlingen därstädes af andra patentärenden äfven måtte ordnas så, att såväl rent teknisk som patentteknisk sakkunskap däri får utöfva inflytande. Med anledning af den sålunda gjorda framställningen tillåter jag mig erinra, att patent- och registreringsverket i särskilda underdåniga skrivelser den 28 oktober 1905 och den 26 oktober 1906 hemställt om en revision af gällande patent- och varumärkeslagstiftning och att, jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 14 december 1906, vissa förberedande utredningar i sådant syfte blifvit igångsatta. I samma skrifvelser har ock väckts fråga om en förändrad organisation af verket. Då föreningens ifrågavarande framställning i väsentliga delar på det närmaste sammanhänger med be­ rörda spörsmål, hvilka i en snar framtid torde komma att ånyo inför Kungl. Maj:t anmälas, lärer den böra i samband med dem behandlas, och det vore förhastadt att, innan erforderlig allsidig utredning i ämnet vun­ nits, vidtaga de af föreningen önskade ändringarna i patentlagstiftningen. Till regeringsrätten synes i allt fall, på sätt i det underdåniga betänkandet framhålles och jag jämväl i det föregående påpekat, icke böra utan tvingande skäl hänvisas andra mål än besvärsmål. I hvad den afser behofvet af teknisk utredning i besvärsmål om patent, skall föreningens skrifvelse utan tvifvel vinna tillbörligt beaktande vid målens beredning till föredragning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 39

Riksdagen förutsätter i sin skrifvelse om inrättande af en regerings­ rätt, att denna skall, jämte det den blifver en högsta dömande instans,°få till sin andra väsentliga uppgift att afgifva utlåtanden öfver förslag till ekonomiska och administrativa lagar och författningar. Men jag har nu att för Eders Kungl. Maj:t i underdånighet anmäla jämväl Riksdagens skrifvelse den 28 sistlidne maj, hvaruti anföres, bland annat, att såsom en åtgärd i syfte att lätta högsta domstolens arbete med laggranskning synes kunna ifrågakomma öfverflyttande å regeringsrätten af granskning af alla utom den rena civil-, kriminal- och kyrkolagstiftningen liggande lagförslag. Frågan om ordnandet af en regeringsrättens laggranskande verk­ samhet är sålunda på det närmaste förbunden med spörsmålet om åtgärder till minskning i högsta domstolens arbetsbörda, och jag anhåller därför att i detta sammanhang få påkalla Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet för sistnämnda viktiga ärende.

Det förslag till ändring i vissa delar af 30 kap. rättegångsbalken, Högsta domsom af Kungl. Maj:t framlades för 1907 års riksdag, afsåg att minska betsbörda! arbetsbalansen i högsta domstolen medelst införande af en summa revisibilis och revisionsskillingens höjande. Propositionen vann icke Riksdagens bifall. Såsom skäl härför angifves i sistberörda skrifvelse hufvudsakligen, att det af Kungl. Maj:t föreslagna medlet, hvilket så lätt framstode såsom en olikhet inför lagen, syntes Riksdagen icke öfverensstämma med den upp­ fattning rörande parters rättighet att fullfölja talan, som hos landets befolkning allmänt gör sig gällande. Och Riksdagen säger sig anse det icke vara uteslutet, att andra lika verksamma medel kunna erbjuda sig till frågans lösning. I så­ dant hänseende framhålles såsom tänkbara åtgärder — förutom, på sätt redan är nämndt, att å regeringsrätten öfverflytta en del af högsta domstolens laggranskningsarbete — att höja antalet justitieråd med ytterligare tre, att helt eller delvis befria högsta domstolen från dess nuvarande befattning med ansökningsärenden, och att utesluta vissa klasser af mål från rätten till fullföljd. Huruvida de af Riksdagen åberopade skälen för afslag å förenämnda proposition verkligen kunna anses äga den betydelse, man sålunda velat tillmäta dem, må lämnas därhän. Det torde i allt fall vara visst, att Riksdagens bifall för närvarande icke är att påräkna till något förslag, som söker lösa frågan på den i propositionen angifna väg. Att eu ök­ ning af antalet justitieråd med ytterligare tre måste väcka betänkligheter, an­ märktes af mig, då jag tillstyrkte Kungl. Maj:t att förelägga Riksdagen för­ slaget om ändring i 30 kap. rättegångsbalken. Och ett afstångande af vissa klasser utaf mål från fullföljd har synts mig, om än möjligt att genomföra, dock icke kunna verkställas i den utsträckning, att därigenom

40 Kungi. Majds Nåd. Proposition N:o 37.

vunnes någon afsevärd minskning i högsta domstolens arbetsbörda. Desto nödvändigare bar jag funnit det vara att tillse, i hvad mån högsta domstolen må kunna befrias från de göromål, hvilka ligga vid sidan af dess egentliga uppgift såsom lagskipande myndighet, i främsta rummet — på sätt jag jämväl vid nyssberörda tillfälle inför Kung!. Maj:t framhöll — huruvida högsta domstolens laggranskande verksamhet må kunna upphöra eller i allt fall inskränkas och därjämte inordnas under sådana former, att den icke i den omfattning, som för närvarande är fallet, inkräktar på den för lagskipningen val behöflig» arbetstiden.

Lagpransle- Mot sådan ändring af grundlagarna, att hela den i § 87 regerings­ nvngen. formen omförmälda lagstiftning komme att försiggå utan medverkan af justitieråd, kunna anföras tungt vägande skäl. Man har hos oss vant sig att i den granskning af lagförslag, som landets högsta domare utöfva, se den säkraste borgen ej blott för lagarnas praktiska tillämplighet, men för upprätthållandet af enhet och konsekvens i lagstiftningen, för bevarandet af hvad i den svenska rätten är egenartad! och värdefullt. Säkerligen kan det ej bestridas, att eu sådan uppfattning är i stort sedt välgrundad. Och å andra sidan lärer det vara oneklig!, att genom justitieråd ens del­ tagande i behandlingen af lagförslag tillföres högsta domstolen ett mått af erfarenhet om lagarnas tillkomst och sylten, som måste blifva till båt­ nad för rättstillämpningen. Betydelsen häraf får ej heller underskattas. Riksdagens anvisning att uppdela arbetet med laggranskningen mellan regeringsrätten och högsta domstolen, så att till regeringsrätten fördes alla lagförslag utom den rena civil-, kriminal- och kyrkolagstiftningens om­ råde, till högsta domstolen de öfrig», kunde synas bjuda en tillfreds­ ställande lösning. Men, till en början, det skulle icke blifva möjligt att i lagen på ett nöjaktigt sätt uppdraga gränsen mellan de ifrågasatta två lagstiftningsområdena. Man finge, såsom i det underdåniga betänkandet skett, åt regeringen anförtro att i hvarje särskild! fall bestämma, till hvilkendera af de båda högsta domstolarna remiss borde ske — eu utväg, som måste anses mindre god. Den stora mängden af s. k. blandade lagar komme vidare i allt fall att bereda svårigheter. Och, framför allt, en fördelning af laggranskningsarbetet enligt den utaf Riksdagen uttalade grundsats skulle låta, högsta domstolen fortfarande blifva sysselsatt med sådant arbete i en omfattning, som vore afgjordt hinderlig för dess dömande verksamhet. Jag har låtit inom justitiedepartementet uppgöra en förteckning öfver samtliga de lagförslag, hvilka under tioårsperioden 1897 —1906 varit föremål för högsta domstolens yttrande. Söker man med led­ ning af denna förteckning, som torde få biläggas dagens protokoll (bi-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 41

laga B), bilda sig en föreställning om, i hvari mån granskningen af de till högsta domstolen remitterade förslagen kunde tänkas Överflyttad å en regeringsrätt, skall man tvifvelsutan medgifva riktigheten af min nyss ut­ talade mening. Vid de öfverläggningar, hvilka jag haft tillfälle föra med de för ut­ redningen af frågan om en regeringsrätt särskildt tillkallade sakkunnige, väcktes af hänsyn till nu i korthet angifna omständigheter den tanken till lif, att granskningen af samtliga författningsförslag, ehvad de folie inom det i § 87 regeringsformen angifna lagstiftningsoinråde eller tillhörde Konungens ekonomiska lagstiftning, lämpligen borde uppdragas åt ett kollegium, sammansatt af ledamöter från högsta domstolen och regerings­ rätten och med sådan granskning till sin enda uppgift. En dylik delega­ tion, hvilken kunde benämnas lagrevisionen, borde utgöras af två justitie­ råd och ett regeringsråd, förordnade att för viss tid, exempelvis två år, tjänstgöra i lagrevisionen. Förordnande skulle kunna förnyas, dock allenast inom vissa gränser. För behandling af särskildt ärende utaf större vikt skulle extra ordinarie bisittare kunna utses, högst tre. Yttrande från lagrevisionen borde ovillkorligen inhämtas öfver förslag till lagar, som stiftas i den uti § 87 regeringsformen stadgade ordning; i öfriga fall finge det ankomma på regeringens skön, om och af hvilken myndighet granskning skulle verkställas. Genom laggranskningens ordnande på nu antydda sätt syntes man kunna åt lagskipningen vinna mycken tid och arbetskraft, utan att behöfva gå miste om någon af den nuvarande ordningens väsentligare fördelar. Högsta domstolen skulle icke vidare blifva i sin dömande verksamhet störd af lagstiftningsarbetet. Redan i och för sig betydde detta en ökad arbets­ tid af omkring tio veckor årligen, men dessutom borde tagas i beräkning den lättnad i arbetet utom ämbetsrummet, som friheten från laggransk­ ning innebure för de dömande justitieråden och som syntes kunna med­ gifva någon inskränkning af deras ferier. Äfven om man tänkte sig ett antal af blott tjugu justitieråd, följaktligen aderton dömande, skulle år­ ligen kunna af högsta domstolen slutbehandlas ej obetydligt flera mål än för närvarande är fallet. Den nyttiga växelverkan mellan lagstiftning och lagskipning, som uppstår genom högsta domstolens befattning med lag­ förslag, skulle jämväl för framtiden åtminstone i någon mån bevaras. Man undginge de svårigheter, hvilka möta vid hvarje försök att annorledes än som skett genom §§ 87 och 89 regeringsformen skilja mellan olika slag af författningar, och genom sin sammansättning blefve lagrevisionen väl ägnad att behandla äfven förslagen till blandade lagar. Mellan lagrevisio­ nens tre ordinarie ledamöter borde, till fromma för enhetligheten och där- Bih. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Håft. 6

42 Kungi. Majds Nåd. Proposition N:o 37.

för ock auktoriteten af dess utlåtanden, kunna komma till stånd ett in­ timare samarbete än som för närvarande kan påräknas mellan dem, hvilka inom högsta domstolen deltaga i granskningen af ett lagförslag. Man kunde äfven i allmänhet förvänta mindre tidsutdräkt vid lagärendenas be­ handling inom en lagrevision än inom högsta domstolen, där cirkulations­ tiden ofta måste blifva lång. För det stora flertalet förslag borde de ordinarie ledamöternas granskning vara tillfyllest, men om förstärkning funnes nödig, läge i anordningen med extra ordinarie bisittare en möjlig­ het att anlita de för det särskilda fallet värderikaste krafterna. Sedan inom justitiedepartementet uppgjorts ett förberedande utkast till författningsförslag angående lagrevisionen, i öfverensstämmelse med nu angifna hufvudgrunder, delgaf jag högsta domstolens ledamöter det­ samma med anmodan att afgifva yttrande, hvilka författningsändringar kunde, särskildt under förutsättning att en administrativ högsta domstol blefve inrättad, finnas önskvärda beträffande högsta, domstolens befattning med ansökningsärenden och lagförslag samt huruvida och i hvilken rikt­ ning åtgärder i öfrigt borde vidtagas för att det måtte blifva högsta dom­ stolen möjligt att utan menlig tidsutdräkt behandla dit inkommande mål. Sådant yttrande har nu blifvit. till mig öfverlämnadt. Jag har tillika att meddela, att de statistiska uppgifter om högsta domstolens arbete, hvilka innehållas i bilaga till protokollet öfver justitiedepartementsärenden för den 8 mars 1907, nu blifvit fullständigade med siffror för nästlidet år, så att statistiken omfattar åren 1861—1907.» Föredragande departementschefen redogjorde härefter för nyssnämnda yttrande och statistik, intagna i bilagorna C och D vid detta protokoll, samt anförde vidare: »De allra flesta af högsta domstolens ledamöter hafva funnit den an­ ordning tillfredsställande, som i berörda utkast anvisats i fråga om lag­ granskningen, eller åtminstone ej velat motsätta sig inrättandet af en lag­ revision enligt de i utkastet angifna grunder. Det torde ej heller kunna förnekas, att denna anordning skulle medföra vissa beaktansvärda fördelar, hvilka ej på annan väg stå att vinna. Enligt min mening är för öfrigt nämnda förändring i fråga om laggranskningen den enda, som under nuvarande förhållanden kan föreslås med utsikt till fram­ gång. I betraktande af dessa omständigheter och då det för lättande af högsta domstolens arbetsbörda lärer oafvisligen vara af nöden, att dom­ stolen befrias från sin ^granskande verksamhet i den form, hvari den­ samma nu utöfvas, anser jag mig kunna och böra tillstyrka, att laggransk­ ningen förlägges till en lagrevision.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 43

_ Då benämningen la ^revision kan leda tanken på ett ämbetsverk med uppgift att granska den bestående lagstiftningen och framlägga förslag till reformer i densamma, synes mig lämpligt att utbyta sagda benämning mot la grad. Beträffande frågan, huru de ordinarie ledamöterna i lagrådet skola utses, torde det ur flera synpunkter finnas mest lämpligt, att valet uppdrages åt de domstolar, bland hvilkas ledamöter valet skall ske, så att högsta dom­ stolen utser de två justitieråden och regeringsrätten det regeringsråd, som skall tjänstgöra i lagrådet. Förordnande för extra ordinarie ledamot att deltaga i granskning af visst lagförslag torde böra meddelas af Kungl. Maj :t>; och lärer man böra för extra ordinarie ledamot uppställa samma kompetensvillkor som för justitieråd stadgas i § 17 regeringsformen. Mot förslaget, att tjänstgöringstiden för ordinarie ledamot af lag­ rådet skall i regel vara två år, har ej någon anmärkning framställts. Då det emellertid kan tänkas, att granskning af ett omfattande lagförslag pågår vid öfvergången från en tjänstgöringsperiod till en annan, lärer det blifva nödigt föreskrifva, att, därest lagrådet under en tvåårsperiod börjat handlägga ett ärende men, då perioden slutar, ej hunnit fullborda arbetet därå, de afgående ledamöterna skola fortfarande bestrida tjänst­ göringen under ärendets vidare behandling. Skulle justitieråd eller regeringsråd afgå från sitt ämbete, medan han är ledamot i lagrådet, bör, till förekommande att periodindelningen förryckes, den, som i den afgångnes ställe insättes i lagrådet, erhålla för­ ordnande allenast för den återstående delen af tjänstgöringsperioden. Om förfall för ordinarie ledamot i lagrådet nödvändiggör, att vikarie utses, bör denne naturligtvis tjänstgöra blott under förf alistiden. _ Såsom ett flertal justitieråd påpekat, är det angeläget, såväl att de justitieråd, hvilka blifva ledamöter i lagrådet, dessförinnan deltagit i lagskipningen inom högsta domstolen under icke allt för kort tid som ock att tjänstgöringen i lagrådet icke, genom upprepad indelning till sådan tjänst­ göring för samma ledamot, erhåller karaktär af en fast befattning, skild från justitierådsämbetet. De föreskrifter, hvilka i sådant syfte föreslagits, torde äfven vara lämpliga, nämligen att justitieråd först efter två års tjänstgöring i högsta domstolen må inträda i lagrådet samt att den, som under eu tvåårsperiod tjänstgjort i lagrådet, ej må ånyo utses till dylik tjenstgöring förr än fyra år efter periodens slut. Sistnämnda stadgande torde dock med hänsyn till de fall, då någon under blott en del af en period gjort tjänst i lagrådet, böra modifieras sålunda, att minst ett års tjänstgöring i lagrådet under en period medför, att vederbörande ej får åter utses till sådan tjänstgöring förr än fyra år från periodens

44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

utgång förflutit. Enahanda föreskrift torde böra meddelas beträffande det i lagrådet tjänstgörande regeringsrådet, allenast med den af det mindre antalet regeringsråd betingade skillnad, att återinträde i lagrådet kan äga rum redan efter två års förlopp. Äfven den inom högsta domstolen föreslagna befrielse från tjänst­ göring i lagrådet för justitieråd, som uppnått en lefnadsålder af sextio år eller en tjänsteålder i högsta domstolen af femton år, finner jag väl mo­ tiverad; och torde jämväl innehaf af regeringsrådsämbete under femton år eller ledamotskap i högsta domstolen och regeringsrätten under tillhopa så lång tid böra fritaga justitieråd från tjänstgöring i lagrådet. Rörande de ordinarie ledamöternas i lagrådet åligganden synes ej annan föreskrift vara erforderlig, än att de alla skola deltaga i samtliga ärenden, som ankomma på lagrådets handläggning, hvarjemte det torde böra bestämmas, att justitieråd eller regeringsråd, fastän han börjat tjänstgöra i lagrådet, dock är skyldig att i högsta domstolen eller regeringsrätten deltaga i den slutliga behandlingen af ärenden, hvilkas handläggning i hans närvaro påbörjats. Särskilda föreskrifter i fråga om ordnandet af lagrådets arbete torde ej behöfva meddelas. Det lärer vara uppenbart, att lagrådet äger bestämma om tiderna för sessioner och hemarbete med mera dylikt, men ock att, när flera lagförslag samtidigt föreligga till granskning, lagrådet bör till­ mötesgå regeringens önskningar i afseende å turen för ärendenas behand­ ling. Jag förutsätter alltså, att ett mera omfattande och långvarigt granskningsarbete kan blifva tillfälligtvis skjutet åt sidan med hänsyn till ange­ lägenheten af ett annat ärendes skyndsamma handläggning. Den ledighet, som en hvar af lagrådets ledamöter skall äga att hvarje år åtnjuta, torde med hänsyn till arbetets ansträngande beskaffen­ het böra bestämmas till inalles tre månader- Af nu förordade stadgande!! angående lagrådet lärer endast det hufvudsakligaste böra erhålla grundlags natur. I regeringsformen torde så­ lunda principerna för lagrådets sammansättning inrymmas och dess upp­ gift angifvas, medan i fråga om de närmare bestämmelserna rörande tjänstgöringen hänvisas till särskild lag, stiftad enligt § 87 regeringsformen. Eu grupp af mål, hvilkas afskiljande från högsta domstolen i större eller mindre utsträckning ofta varit ifrågasatt, utgöres af sådana ansökningsärenden, i hvilka högsta domstolen på grund af särskilda stad­ gande!! har att afgifva yttranden, men hvilkas afgörande tillkommer Kungl. Maj :t i statsrådet. Bland dessa ärenden äro ansökningarna om nåd i brottmål de viktigaste.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 37. 45

I fråga om nådeansökningarna hafva högsta domstolens flesta leda­ möter nu uttalat den mening, att högsta domstolens befattning med dem borde i allmänhet upphöra. Undantag skulle dock göras för an­ sökningar, som gälla lifdömda, hvarjämte vissa justitieråd förordat äfven andra undantag. Det hufvudsakliga skäl, som anförts för upphäfvande af stadgandet om högsta domstolens hörande i nådemål, är, att de flesta af dessa ärenden vore af sådan beskaffenhet, att fördelen af att i dem erhålla högsta domstolens yttrande icke uppvägde värdet af den arbetstid, de i högsta domstolen kräfde. Mot förslaget, att högsta domstolens befattning med nådemålen skulle upphöra, synas mig dock ganska stora betänklig­ heter möta. Skall högsta domstolen ej vidare höras öfver nådeansökningar, bör — därom är man ganska allmänt ense — justitieråds deltagande i statsrådet vid dessa måls afgörande bibehållas; och det lärer, på sätt jäm­ väl inom högsta domstolen framhållits, blifva nödvändigt att bereda de justitieråd, hvilka skola närvara i konseljen, tillfälle att taga del i den förberedande behandling inom statsrådet, som ifrågavarande ärenden komme att underkastas. Då dylik justitieberedning, vid hvilken vederbörande revisionssekreterare borde föredraga nådemålen, säkerligen skulle erfordras minst hvar fjortonde dag och kanske ofta hvarje vecka, inses lätt, att en sådan anordning skulle verka hindrande och störande på arbetet såväl inom statsrådsberedningen som inom högsta domstolen. Till minskande af dessa olägenheter, hvad högsta domstolen angår, har visserligen föreslagits, att skyldigheten att närvara i justi ti ekonselj skulle i främsta rummet åläggas de justitieråd, hvilka tjänstgöra i lagrådet. Sådant skulle dock enligt min mening medföra alltför störande afbrott i lagrådets arbete. 1 allt fall torde den tidsvinst, som skulle för högsta domstolen uppkomma, därest den befriades från nådemålen, ej blifva stor. Man torde nämligen kunna taga för afgjordt, att, då högsta domstolen naturligen fortfarande skulle vara skyldig att på grund af remiss i särskild! fall afgifva yttrande öfver nådeansökning, högsta domstolen äfven framgent komme att taga befattning med de flesta nådemål, hvilkas afgörande erbjuder någon svårighet. I själfva verket skulle domstolen således vinna befrielse allenast från sådana nådemål, hvilka såsom klara ej taga synnerlig tid i anspråk. Med hänsyn till hvad jag nu anfört synes man ej böra afstå från den obestridliga fördel, som högsta domstolens nuvarande deltagande i nådeansökningarnas behandling medför särskild! ur synpunkten af kon­ tinuitet i benådningsrättens utöfning. Att dock i vissa sällsynta undan­ tagsfall yttrande öfver nådeansökning toi*de böra afgifvas af regerings­ rätten i stället för af högsta domstolen, skall jag i annat sammanhang påvisa.

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Anser jag mig sålunda icke böra tillstyrka någon väsentlig förändring 1 fråga om högsta domstolens befattning med nådemålen, är förhållandet ett annat beträffande öfriga ansökningsärenden, i hvilka högsta domstolens hörande i särskilda författningar är föreskrifvet, nämligen ansökningar om äktenskapsskillnad, som jämlikt nådiga förordningen den 27 april 1810 beviljas af Kungl. Maj:t i statsrådet, ansökningar af personer, som genom otrohet vållat äktenskapsskillnad, om tillstånd jämlikt 13 kap. 2 § giftermålsbalken att ingå nytt äktenskap, ansökningar om. lof att före lagstadgad ålder träda i äktenskap (1 kap. 6 § giftermålsbalken) samt frågor om andra dispenser eller tillåtelser, hvilka efter all­ männa lagen eller dithörande författningar bero på Kungl. Maj:ts af­ görande i statsrådet. Samtliga dessa ärenden äro i allmänhet af synner­ ligen enkel natur och, inom de särskilda grupperna, mycket likartade. Det torde därför icke kunna bestridas, att de ovillkorliga föreskrifterna om högsta domstolens hörande i dessa fall kunna utan olägenhet upphäfvas. Skulle afgörande! af något enstaka ärende erbjuda vanskligheter af en eller annan art, står det ju Kungl. Maj:t fortfarande öppet att i sådant ärende inhämta högsta domstolens yttrande till ledning för frågans bedö­ mande. Jag kan sålunda ej finna hinder möta att bereda högsta dom­ stolen den, visserligen ej betydande, lindring i dess åligganden, som af­ skaffande! af domstolens i lag föreskrift^ befattning med nu omhandlade ansökningsärenden skulle medföra. I sådant syfte torde förenämnda 1810 års förordning böra ändras så, att stadgandet om högsta domstolens hörande i där afsedda ansökningsärenden upphäfves och föreskrift meddelas, att an­ sökningar i sådana ärenden skola ingifvas till justitiedepartementet i stället för till justi ti erevisionsexpeditionen. Vidare lärer § 2 af instruktionen för nedre justi ti erevisionen den 16 december 1901 böra erhålla den ändrade lydelse, att revisionssekreterarnas befattning med ansökningsärenden, som afgöras i statsrådet, begränsas till att gälla nådemålen. Ett slag af ansökningsärenden, hvari högsta domstolen ej blott afgifver utlåtanden, utan meddelar beslut, utgöres af sådana ansökningar rö­ rande egendom af fideikommissnatur, som, enligt nådiga förordningen, huruledes rättelse och förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må sökas ra. in., den 3 april 1810, skola behandlas i likhet med ansökningar om lagförklaring. Åf flera ledamöter i högsta domstolen har erinrats, att dessa ärenden borde afskiljas från högsta domstolen, och äfven jag finner en sådan åtgärd önsklig. Mål af detta slag tillhöra ej domstolens egent­ liga verksamhetsområde och äro, om de än icke förekomma i större antal, dock ej sällan ganska tidsödande. Inom högsta domstolen hafva yppats olika meningar om, hvar handläggning af fideikommissmålen borde äga

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 47

rum, efter det högsta domstolen därifrån befriats. Af några ledamöter har så­ lunda uttalats, att afgörandet af ifrågavarande ärenden borde förläggas till Kungl. Maj:t i statsrådet, medan en ledamot ansett, att högsta domstolens befattning därmed borde öfverflyttas till regeringsrätten. Det torde af hvad jag yttrat om regeringens och regeringsrättens behörighet i besvärs­ mål framgå, att jag vill ansluta mig till den förra meningen. Redan den omständighet, att fideikommissmålen anhänggöras genom ansökan, gör inig obenägen att öfverföra dem till regeringsrätten; och afgörandet i dessa mål har onekligen i hög grad karaktären af dispens. Med afseende å de rättsliga synpunkter, hvilka kunna vara att beakta, torde det likväl vara lämpligt, att regeringsrätten afgifver utlåtande i målen. Jag föreslår därför sådan ändring af förordningen den 3 april 1810, att ansökningar af be­ rörda art komma att, efter regeringsrättens hörande, på chefens för justitiedepartementet föredragning pröfvas af Kung]. Maj:t i statsrådet. I samband med frågorna om granskning af lagförslag och om de Justitieansökningsärenden, som nu förekomma i högsta domstolen, har väckts konseljen. Råga, huruvida stadgandet i § 26 regeringsformen om två justitieråds närvaro i statsrådet, då justitieärenden där föredragas, bör kvarstå. Hvad i detta afseende först angår lagärendena, bör väl, sedan ett lagråd öfvertagit laggranskningen, ej ifrågakomma, att andra än ledamöter af lagrådet vid lagärendenas handläggning inträda i konseljen. Enligt min mening* ä,i emellertid, sedan lagrådet afgifvit utlåtande öfver ett lagförslag, ytter­ ligare medverkan från dess sida vid ärendets behandling ej erforderlig. Ledamöternas i lagrådet deltagande i konseljen skulle för öfrigt ej blifva af någon egentlig betydelse, om de ej finge närvara jämväl vid ärendets behandling inom statsrådsberedningen, och ett sådant deltagande i stats­ rådets arbete skulle vålla hinder i lagrådets egentliga verksamhet. Det jag nu yttrat om lagärendena torde äga motsvarande tillämpning äfven å nådemålen, i hvilka högsta domstolens utlåtande fortfarande skulle in­ hämtas. Hvad angår öfriga ansökningsärenden kunde det åter ifrågasättas, att högsta domstolens medverkan dock borde bibehållas så till vida, att vid deras afgörande två justitieråd äro tillstädes. Det torde likväl be­ träffande dessa i regeln enkla ärenden vara tillfyllest, att Kungl. Maj:t kan i. tveksamma fall infordra högsta domstolens yttrande. På grund af hvad jag sålunda anfört finner jag mig böra föreslå sådan grundlagsändring, att ej andra än statsrådets egna ledamöter komma att öfvervara de justitie­ ärenden, som förekomma hos Kungl. Maj:t i statsrådet. En förändring, som förordats af högsta domstolens majoritet, är, att Skifteshögsta domstolen skulle befrias från behandling af skiftesmålen, hvilka målen. synts vala af den natur, att de kunde afgöras af regeringsrätten.

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Äfven enligt min mening finnes skäl för det antagande, att regerings­ rättens sammansättning skall göra denna domstol väl ägnad att handlägga nämnda mål, och ur denna synpunkt skulle jag således icke vara obenägen att tillstyrka den ifrågasatta förändringen. Men spörsmålet om dessa ärendens bedömande i sista instans kan, på sätt i det underdåniga be­ tänkandet framhålles, icke slutligen pröfvas annat än i sammanhang med den allmänna revision af skiftesstadgan, som för närvarande förberedes af särskilda kommitterade. Och när jag i det följande går att yttra mig om regeringsrättens arbete och tjänstgöringen därstädes, torde jag få tillfälle att anföra ännu en omständighet, hvilken synes mig bestämdt tala emot att under nuvarande förhållanden söka genomföra skiftesmålens öfver­ flyttande till regeringsrätten. Afgift för Ett nytt uppslag i fråga om åtgärder för minskande af arbetsbalansen fullföljd af | högsta domstolen har inom domstolen gjorts genom det af många bland esvarsm (jegg jeclamöter omfattade förslaget, att fullföljden af besvärsmål skulle beläggas med en afgift, motsvarande revisionsskillingen i vanliga tvistemål. Den tanke, som sålunda kommit till uttryck, synes mig värd beaktande. Huruvida och i hvilken omfattning den bör förverkligas, lärer dock ej kunna afgöras utan en ingående undersökning, som icke kan medhinnas inom den närmaste tiden. Denna utväg till balansens nedbringande torde man således för närvarande få lämna ur räkningen. Antalet Äfven under antagande, att de ifrågasatta åtgärderna för beredande justitieråd. af lättnad i högsta domstolens arbete blefve genomförda, har inom högsta domstolen beräknats, att antalet dömande justitieråd måste fortfarande ut­ göra 21, intill dess balansen nedbragts till normal storlek, och mot denna beräkning har icke någon erinran inom domstolen framställts. Vid sådant förhållande är en minskning af nämnda antal desto mindre möjlig, därest, såsom jag föreslagit, endast vissa af berörda åtgärder för när­ varande vidtagas. Jag ser mig därför nödsakad föreslå, att högsta dom­ stolen skall utgöras af 23 ledamöter, af hvilka 2 afses för tjänstgöring i lagrådet. Skall justitierådens antal vara 23, erfordras ändring af § 17 rege­ ringsformen, enligt hvilken § största antalet utgör 21. Att därvid i §:en intaga en ny maximibestämmelse synes knappast vara nödigt, då antalet justitieråd fastställes genom särskild, af Konungen och Riksdagen gemen­ samt stiftad lag. Högsta domstolens ledamöter synas i allmänhet anse, att, därest lag­ granskningen uppdrages åt ett lagråd, den årliga ledighet, som hvar och en af domstolens ledamöter för närvarande åtnjuter, kan inskränkas med två

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 49

veckor. Den arbetstid, som härigenom vinnes, måste dock till en del tagas i anspråk för tillgodoseende af det behof af ökade arbetskrafter, som föranledes däraf, att genom laggranskningens afskiljande från högsta domstolen antalet ärenden, hvilka kunna handläggas af endast fem ledamöter, väsentligt minskas och således under åtskilliga veckor, som nu äro afsedda för tjänstgöring å femmansafdelning, tjänstgöringen måste bestridas af sju justitieråd. I betraktande af dessa omständigheter torde i fråga om antalet veckor för högsta domstolens tjänstgöring på särskilda af delningar lämpligen kunna föreskrifvas, att under den del af året, som ej upptages af öfiiga jul- och påskferier, tjänstgöring skall äga rum 8 veckor på en afdelning, 17 veckor på tre afdelningar och den återstående tiden på två afdelningar. Sammanlagda antalet sessionsveckor skulle enligt en sådan bestämmelse blifva 103, hvarvid beräknats, att femmansafdelning skulle tjänstgöra tillhopa 14 veckor. Det kan sättas i fråga, huruvida den anordning af högsta domstolens tjänstgöring, som jag nu föreslagit, bör stadgas såsom allenast provisorisk, med föreskrift, att efter viss tids förlopp justitieråd ens antal och därmed äfven antalet sessionsveckor skall minskas, eller om de nya stadgandena skola gifvas utan inskränkning med afseende å tiden för deras tillämpning. Då emellertid för närvarande ej torde ens tillnärmelsevis kunna bestämmas någon tidpunkt, vid hvilken balansens afarbetande kan antagas hafva så fortskridit, att inskränkning kan ske i justitierådens antal, synes det senare vara att föredraga. Om och när sådant låter sig göra, kunna ju för­ ändrade stadganden utan längre tidsutdrägt bringas till stånd. Slutligen vill jag ej underlåta uttala, att verklig och varaktig bot för den öfverklagade långsamheten i rättsskipningen uti högsta instansen ej lämpligen kan vinnas på annan väg än den, hvilken, såsom jag förut antydt, ej lärer kunna för närvarande beträdas, eller genom inskränkningar i fullföljdsrätten eller anordningar, som medföra liknande verkan. I fråga om högsta domstolen har jag slutligen att yttra mig an* Plenimål. gående den af åtskilliga justitieråd ifrågasatta ändring i bestämmelserna om måls handläggning i plenum. Redan vid tillkomsten af den första i ämnet utfärdade stadgan, af år 1876, gjordes den mening gällande, att föremålet för högsta domstolens samfällda afgörande borde vara allenast den fråga, som föranledt hänskjutande af ett mål till plenum, och att så­ ledes målet i öfrigt borde afgöras af den afdelning, där det förekommit. Stadgan blef emellertid ej affattad i enlighet härmed, och detta har med­ fört de inom högsta domstolen påpekade olägenheter. Därest ifrågavarande stadgande så afFattas, att ej ovillkorligen hela målet skall hänskjutas till plenum, utan öfverlämnande af endast viss fråga medgifves, lärer häraf, Bih. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Häft. 7

50 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

såvidt jag kan finna, ej vara att befara någon menlig verkan. Tvärtom har man att räkna, ej blott med den tidsvinst, som säkerligen i de flesta fall skall uppstå, utan äfven därmed, att föreskriften om måls hänskjutande till plenum måhända blifver, till nytta för rättsskipningens enhet, oftare tillämpad ån under nuvarande förhållanden, då i tveksamt fall nödvändig­ heten af ett vidlyftigt måls förnyade föredragning i hela dess vidd kan tänkas inverka på afgörandet af frågan, om plenibehandling skall äga rum eller ej. På sålunda anförda skäl får jag tillstyrka den föreslagna föränd­ ringen. Att den afdelning, som beslutat plenum angående viss fråga, skall vid domens meddelande vara skyldig iakttaga hvad om denna fråga blifvit i plenum bestämdt, torde ej vara nödigt att uttryckligen föreskrifva. Utom nu berörda ändring i föreskrifterna om plenimålen torde några ytterligare böra däri företagas såsom följd af andra, af mig föreslagna lag­ ändringar. Sålunda lärer stadgandet, att alla justitieråden skola, där laga hinder icke möter, deltaga i plenum, böra begränsas så, att det ej gäller de justitieråd, hvilka göra tjänst i lagrådet. Och hvad angår föreskriften, att vissa mål, som fordra skyndsamt afgörande, ej skola öfverlämnas till plenum, dår sådant mål förekommer under tiden från och med den 1 juni till och med den 15 september, torde berörda tidrymd kunna inskränkas till månaderna juni, juli och augusti. Vid affattandet af nämnda föreskrift synes nämligen hafva varit förutsatt, att alla tre afdelningarnas samlande till plenum efter sommarferierna ej skulle kunna ske före oktober månads ingång, men sådant lärer för framtiden låta sig göra redan i midten af september.

Regerings- Jag torde nu hafva att underställa Eders Kungl. Maj:t de hittills organisa- förbigångna frågorna om regeringsrättens organisation och därmed sammantion m. m. hängande ämnen. Efter den gruppering af besvärsmålen 1899—1906, som innehålles i de af mig förut omnämnda tabeller, skulle hos regeringsrätten årligen till afgörande förekomma i medeltal 831 mål. Att beräkna den tid, som för handläggning af dessa mål skulle åtgå, kan naturligtvis ej med någon säkerhet låta sig göra. Dock torde man utan fara för misstag kunna förutsätta, att de 160 sessionsdagar, kvilka i betänkandet antagits vara fullt tillräckliga för besvärsmålen, skola förslå till pröfningen af nämnda antal mål äfven med den omläggning af grunderna för regeringsrättens behörighet, som af mig förordats. Regeringsrättens årliga tjänstgöringstid bör emellertid icke be­ räknas lägre än 40 veckor, motsvarande 200 sessionsdagar. Om nu, på saft jag ifrågasatt, arbetet med handläggning af besvär blifver regerings­ rättens enda regelmässiga uppgift, torde det alltså vara ej blott utan be-

Kung!. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 37. 51

tänklighet, men ganska lämpligt att detta arbete något ökas utöfver hvad som ligger i en öfverflyttning af mål från Kungl. Maj:t i statsrådet. Jag har i sådant hänseende redan nämnt, att pröfningen af vissa mål, som nu fullföljas till högsta domstolen, synes kunna uppdragas åt regeringsrätten. Dock skulle härigenom icke någon afsevärd ökning i dennas arbete uppstå. Framför allt torde här kunna ifrågakomma att in­ draga mellaninstansen för åtskilliga mål, Indika äro af beskaffenhet att böra öfvergå från regeringen till regeringsrätten. Jag tänker särskilt på flera betydande kategorier af mål — om väghållning, skjutsning och flott­ ning som för närvarande handläggas af kammarkollegium, men enligt löneregleringskommitténs^ förslag skola från de lokala myndigheterna full­ följas omedelbart till Konungen. Och jag erinrar, att de anmärkningar mot eu sådan förenklad instansordning, hvilka från kollegiets sida fram­ ställts, väsentligen förlora i betydelse, därest sista instansen varder rege­ ringsrätten, ej Kungl. Maj:t i statsrådet. Det synes mig obestridligt, att nu åsyftade administrativa reform, hvilken torde kunna utan dröjsmål genomföras, erbjuder ett godt sätt att, inom ramen för regeringsrättens egentliga uppgifter, taga i anspråk den tid, som sysslandet med de från Kungl. Maj:t i statsrådet öfverflyttade besvärsmålen lämnar regeringsrätten öfrig. Onekligen vore det en för de ändamål, hvilka man genom inrättandet af en administrativ högsta domstol närmast velat vinna, mera främmande anordning att åt denna domstol uppdraga pröfningen af skiftesmålen. Att åter vidtaga båda de antydda åtgärderna skulle, innan någon erfarenhet ännu förvärfvats om storleken af regeringsrättens arbetsprodukt, vara alltför äfventyrlig!. Måhända skulle häraf blifva följden, att hos regeringsrätten redan 'i början af dess verk­ samhet uppstode en tyngande balans. I detta sammanhang torde det tillåtas mig att påpeka en omständig­ het af intresse i fråga om enumerationens verkställande. Vissa af de mål, hvilka jag ansett böra upptagas i lagen om regeringsrätten, blifva onek­ ligen för närvarande så sparsamt fullföljda till Kungl. Maj:t, att deras omnämnande måhända kunde synas onödigtvis belasta, enumerationen. I sådant hänseende kan erinras om de uti instruktionen för kammarkollegium nämnda målen om strömrensningar och tångtäkt. Löneregleringskommitténs förslag om mellaninstansens indragning gäller emellertid äfven dessa mål, hvilka alltså, om kommittéförslaget gillas, kunna antagas blifva mindre sällsynta i högsta instans. För att åskådliggöra hvad en indragning af kammarkollegium såsom mellaninstans skulle betyda för den högsta instansens arbete, har jag låtit öfver några viktigare slag af mål, inkomna till kammarkollegium, upp-

52 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

råtta en förteckning för åren 1899 samt 1903—1906. Förteckningen är uppgjord i öfverensstämmelse med den, som finnes intagen i löneregleringskommitténs tryckta betänkande (del II, sidorna 52 57) och afser åren 1900—1902. En särskild tablå innehåller ett sammandrag af de båda för­ teckningarna och upptar tillika, för hvarje år, antalet hos Kungl. Maj:t afgjorda mål åt hvarje särskildt slag. Denna tablå äfvensom en annan dylik, afseende i kammarrätten handlagda taxeringsmål, torde få biläggas protokollet i detta ärende (bilaga E). Af löneregleringskommittén har hemställts, att kammarrätten skulle i debiterings- och beskattningsmal blifva högsta instans. Häremot hafva dock från kammarrättens sida uttalats starka betänkligheter, och jag har ej heller i min föregående framställning räknat med en sådan änd­ ring i afseende å talans fullföljd i nämnda mål. Att någon indragning af kammarrätten såsom mellaninstans i taxeringsmålen ej kan ifrågakomma, torde med full tydlighet framgå af sistberörda tablå. Det lärer emellertid icke tillkomma mig att för Eders Kungl. Maj:t framlägga författningsförslag i senast behandlade ämnen. Jag har blott haft att framhålla det samband, som råder mellan frågorna om en rege­ ringsrätt och om förändringar i de underordnade administrativa myndig­ heternas organisation och verksamhet. Beslut­ 1 det underdåniga betänkandet är föreslaget, att regeringsrätten skall förhet. vara beslutför med fem ledamöter och med fyra, om alla fyra äro ense om slutet. Eu sådan regel skiljer sig från motsvarande bestämmelse om hofrätterna såtillvida, att i dessa domstolar fyra utgöra domfört antal äfven om blott tre äro ense, men den öfverensstämmer i allo med hvad i regeringsformen är stadgadt om ringare mål i högsta domstolen. Mot femtalet såsom norm för regeringsrättens domförhet torde intet vara att erinra. Men om undantaget från regeln är i allo välgrundad!, synes kunna ifrågasättas. Jag åsyftar nu ej, huruvida, principiellt sedt, skäl må föreligga att i mål, om hvars afgörande ett visst mått af enighet råder inom domarekollegiet, åtnöjas med beslut af ledamöter till lägre an­ tal än som eljest anses erforderligt för ett godt domslut. Detta har väl från betydande håll förnekats; men sadant undantag från regeln om domfört antal lärer så hafva ingått i det allmänna föreställnings­ sättet hos oss, att det torde kunna uppställas äfven med afseende å regeringsrätten. Undantaget lärer emellertid få anses h\ ila på den be­ traktelse, att enighet mellan så många domare, som motsvara pluraliteten af det i normala fall beslutför antalet, innebär garanti för en riktig pröfning. 1 öfverensstämmelse härmed torde stadgandet om domförhet kunna i allo blifva detsamma för regeringsrätten som för hofrätt. Den

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 31. 53

strängare undantagsbestämmelsen för högsta domstolen får anses bero därpå, att utaf dess ledamöter i allmänhet sju skola deltaga i målens af­ görande. Om, på sätt jag antagit, lösdrifvaremålen och målen om åter­ Ferier. kallelse af villkorligt medgifven frihet icke förläggas till regeringsrätten, torde dess arbete kunna afbrytas för två månader af sommaren. Väl kan det ej anses uteslutet, att ett mål af brådskande art kräfver behand­ ling under ferierna, exempelvis ett mål om riksdagsmannaval, när urtima riksdag är inkallad. Och regeringsrätten bör naturligtvis då sammanträda. Men dylika fall torde vara så sällsynta, att de knappast spela någon roll vid bedömandet af, huru regeringsrättens arbete må kunna ordnas. Med hänsyn alltså därtill, att regeringsrättens verksamhet kan under Antal leda­ möter. en afsevärd del af sommaren ligga nere, samt till mängden af de fall, då enligt min mening regeringsrätten bör vara domför med fyra ledamöter, synes regeringsrätten tillsvidare kunna utgöras af blott sju regeringsråd. Af dessa skulle visserligen en, på grund af ledamotskap i lagrådet, icke alls vara att påräkna för arbetet inom regeringsrätten, men det åter­ stående antalet synes dock vara tillfyllest, äfven i betraktande af den suppleanttjänstgöring, som vid förfall måste ifrågakomma. Hvad angår regeringsrättens organisation i öfrig!, hänvisar jag till Organisa­ det underdåniga betänkandet Möjligheten att kunna till regeringsråd tion i (ifrigt. utnämna äfven icke lagfarna män torde vinna ökadt värde, därest regermgsrättens behörighet sträckes utom den rena rättstillämpningens område. Äfven i fråga om målens beredning och föredragning åberopar jag Målens be­ hvad i betänkandet anföres. Dock må det tillåtas mig framhålla, att expe­ redning och föredrag­ ditionscheferna näppeligen kunna med sina öfriga göromål förena tjänst­ ning. göring hos regeringsrätten. Ofta torde det finnas lämpligt, att Konungen förordnar någon eller några af departementets yngre tjänstemän att, kanske för vissa slag af mål, vara föredragande i regeringsrätten; i något departe­ ment — exempelvis jordbruksdepartementet, om kammarkollegium upphör att vara mellaninstans i väg- och flottningsmål — kan måhända en byrå­ chef hafva till hufvudsaklig uppgift att handlägga de mål, som tillhöra regeringsrättens pröfning.

I Riksdagens underdåniga skrifvelse angående inrättande af en re- Ändringar geringsrätt begärdes tillika utredning af frågan om de förändringar i af-1 t?* seende å statsrådets och statsdepartementens organisation, hvilka i sam- departeband härmed funnes påkallade. Sedermera har Riksdagen dels i skrifvelse sentens den 19 maj 1905 hos Kung!. Maj:t anhållit om utarbetande af förslag tion.

54 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

till inrättande af ett nytt statsdepartement, omfattande handel, industri och sjöfart, dels i skrifvelse den 20 mars 1907 begärt att Kungl. Maj:t, vid pröfningen af spörsmålet om ett sådant nytt departement, äfven ville taga under ompröfning frågan om sociala regeringsärendens sammanförande under detta eller annat departement, med angifvande i benämningen å departementet af detta dess verksamhetsområde. Med skrifvelse den 10 april 1907 har vidare Svenska teknologföreningens styrelse öfverlämnat en af föreningens andra sektion i mars 1907 fattad resolution, däri framhålles behofvet af nya departement för handel, industri och sjöfart samt för kommunikationer och allmänna arbeten. Slutligen har jag ock att i detta sammanhang anmäla särskilda skrifvelser från Stockholms köpmannaförenings handelskammare, Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare, handels­ kammaren i Göteborg, handelskammaren i Gäfle samt Smålands handels­ kammare. Samtliga dessa skrifvelser framhålla såsom ett önskemål, att 1905 års Riksdags förslag måtte upptagas till pröfning snarast möjligt och framför sedermera väckta förslag om inrättande af nya statsdeparte­ ment. Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare hemställer tillika, att vid sådan pröfning måtte tagas i öfvervägande, huruvida det icke bör beredas möjlighet för departementschef att, utan föregående föredragning inför Konungen, själf afgöra vissa ärenden. I denna hemställan har Små­ lands handelskammare instämt. Det underdåniga betänkandet upptager till besvarande frågan, huru­ vida en minskning i de konsultativa statsrådens antal må i och för sig anses påkallad eller försvarad med hänsyn till den lättnad i regeringens arbete, som ernås genom att vissa af dess hittillsvarande uppgifter öfvertagas af en administrativ högsta domstol. Frågan besvaras nekande; och de grunder, hvilka i betänkandet härför andragas, synas mig icke kunna vederläggas. De vinna för öfrig! i styrka, därest, på sätt af mig ifråga­ satts, jämväl efter regeringsrättens bildande rättslig pröfning af besvärs­ mål fortfarande förekommer inom statsrådet. Däremot synes det mig antagligt, att regeringsrättens inrättande kan göra en ändrad fördelning af ärendena mellan statsdepartementen önsk­ värd och sålunda äga ett visst samband äfven med de frågor, hvilka ge­ nom Riksdagens förberörda två senaste skrifvelser underställts Kungl. Maj:ts pröfning. Den utredning, som härutinnan erfordras, är väl ännu icke verk­ ställd, men det är min förhoppning, att förslag i dessa ämnen skola i en nära framtid kunna föreläggas Eders Kungl. Maj:t. Och tydligt torde vara, att inrättandet af en administrativ högsta domstol på intet sätt försvårar lösningen af frågorna om de nya departementen, utan blott skall i sin

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 55

man underlätta ett tillmötesgående af de i riksdagsskrifvelserna uttalade önskemålen.

Det fram hålles i det underdåniga betänkandet, att medan flerstädes Konflikti utlandet särskilda anordningar vidtagits för lösande af kompetenskon- iwris^iktionflikter mellan domstolarna, förvaltningsj urisdiktionen och administrationen, alla. stadganden därom saknas i Sverige. Ett ordnande af konflikt]uris­ diktionen hos oss syntes vara önskvärdt, och behofvet däraf kunde -anses ökadt i stället för minskadt genom regeringsrättens upprättande. Jag vill ej förneka, att frånvaron af föreskrifter i nu berörda hän­ seende utgör en brist i vår lagstiftning. Men i praktiken torde några afsevärda olägenheter häraf icke hafva försports; ej heller kan jag tro, att sådana skulle blifva mera att befara, sedan en regeringsrätt kommit till stånd. Och ehuruväl, på sätt i betänkandet anmärkes, det ej lärer möta några svårigheter att åt en konfliktdomstol förläna en lämplig samman­ sättning, synes mig frågan om reglering af konflikt]urisdiktionen vara i andra afseenden rätt vansklig och kräfva ingående pröfning. Med denna frågas behandling torde alltså kunna och böra tillsvidare anstå.

Jag öfvergår nu till att, i anslutning till det underdåniga betänkandet, Speciell ur redaktionell synpunkt behandla frågan om, Indika grundlagsän- ™iiiverin2 dringar böra i föreliggande ämnen vidtagas; och jag torde få tillfälle att lagsändrini _ sammanhang därmed underställa Eders Kungl. Maj ds pröfning äfven garna' vissa hittills förbigångna spörsmål af saklig innebörd. Att i § 7 regeringsformen göra ett förbehåll för ärenden, hvilkas afgörande uppdrages åt regeringsrätten, och sålunda vitsorda deras egen­ skap af verkliga regeringsärenden synes mig ej rätt öfverensstämma med den princip, som jag, på sätt förut är yttradt, anser böra följas vid utstakningen af gränserna för regeringsrättens kompetens. Jag har i annat sammanhang framhållit, att det nuvarande stadgandet i §17 regerings­ formen om ett högsta antal justitieråd torde böra utgå. De grundläggande bestämmelserna om regeringsrätten, Indika lämpligen kunna intagas i ett nytt moment af samma §, synas böra få eu motsvarande affattning. I likhet med författaren af det underdåniga betänkandet anser jag, att inrättandet af en ny högsta instans för administrativa mål, med be­ fogenhet jämväl att granska vissa lagar och författningar, icke bör för­ anleda någon inskränkning i högsta domstolens myndighet att afgifva lag­ förklaring. Uppenbart synes mig vara, att ej heller det af mig framställda förslaget om ett lagråd påkallar någon förändring härutinnan.

56 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Däremot lärer det ej låta väl förena sig med den sidoordnade ställ­ ning, som efter min uppfattning bör tillkomma regeringsrätten i förhål­ lande till högsta domstolen och Kungl. Maj:t i statsrådet, att högsta dom­ stolen äger återbryta dom och återställa försutten tid jämväl i mål af be­ skaffenhet att kunna tillhöra regeringsrättens slutliga pröfning. I öfver­ ensstämmelse med hvad tidigare varit föreslaget, torde § 18 regeringsformen höra ändras så, att regeringsrätten beträffande sådana mål öfvertager högsta domstolens behörighet uti ifrågavarande hänseende. En motsvarande ändring torde böra vidtagas i stadgandet om högsta domstolens hörande öfver nådeansökningar. Under 'brottmål’ i § 25 re­ geringsformen lära nämligen inbegripas äfven sådana mål om ansvar, som nu afgöras hos Kungl. Maj:t i statsrådet, men hvilka jag antagit böra öfverflyttas till regeringsrätten. Ansökningar att af nåd vinna befrielse från värnpliktsböter blifva sålunda för närvarande öfverlämnade till före­ dragning i högsta domstolen; och i öfverensstämmelse härmed är i det underdåniga betänkandet föreslaget, att yttrande öfver ansökan, som af regeringsrätten hänskjutes till Kungl. Maj:t i statsrådet, icke skall afgifvas, om ansökningen är af beskaffenhet att böra i högsta domstolen föredragas. Äfven enligt de kompetensregler, som jag ansett mig böra föreslå till in­ tagande i den blifvande lagen om regeringsrätten, skulle det, därest rege­ ringsformens bestämmelser om Konungens benådningsrätt bibehölles oför­ ändrade, kunna inträffa, att regeringsrätten, högsta domstolen och Kungl. Maj :t i statsrådet måste hvar i sin tur taga befattning med samma kanske synnerligen enkla fråga om bötesansvar. Då detta ej vore rimligt, torde, på sätt jag redan antydt, regeringsformen böra ändras så, att yttrande öfver nådeansökan skall afgifvas af regeringsrätten beträffande sådana mål, som äro af beskaffenhet att kunna tillhöra dess slutliga pröfning, men i andra mål af högsta domstolen. Att jämväl i öfrigt regeringsrätten är att i konstitutionellt afseende behandla iika med högsta domstolen, synes mig naturligt. De vid det underdåniga betänkandet fogade förslag torde, såvidt afvikelse!' icke på­ kallas af hvad jag ofvan anfört i fråga om högsta domstolens befattning med justitieärender! och regeringsrättens beslutförhet, härutinnan i allmän­ het böra följas. Konungens I en punkt — frågan om Konungens rösträtt i de mål, hvilkas före­ nt röster, dragning och afgörande "han finner för godt att öfvervara — är jag dock tveksam, huruvida likställigheten mellan regeringsrätten och högsta dom­ stolen bör vinnas på det sätt, som i betänkandet föreslås, eller att Konun­ gen tillägges sådan rösträtt jämväl i regeringsrätten.

j Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 57

Tvenne gånger, åren 1823 och 1840, bär Kungl. Maj:t till Riks­ dagen gjort framställning om upphäfvande af berörda, i § 21 regerings­ formen stadgade kungliga prerogativ. Propositionerna afslogos, hufvudsak­ ligen af det skäl att nationen sedan urminnes tider vore van att anse högsta domaremakten såsom utöfvad af monarken; det vore därför fara att, om folket icke finge i högsta domaremaktens beslut vörda Konungens dom, försök möjligen skulle göras att hos Konungen pei’sonligen vinna rättelse i förment liden orätt samt att sålunda ännu en instans kunde uppstå. Med nya lagberedningen, hvilken i sitt så kallade principbetän­ kande om rättegångsväsendets ombildning påpekade önskvärdheten af det kungliga prerogativets bortfallande, måste jag dock anse de åberopade skälen för afslag å propositionerna vara, i allt fall numera, föga hållbara. Kunde det redan i propositionen år 1840 sägas, att tidens fordringar gjorde en närmare utveckling af ämnet för densamma öfverflödig, så synes det nu vara en uppenbar anakronism att vid inrättandet af en ny domstol stadga rätt för Konungen att deltaga i dess öfverläggningar och beslut. Frågan är val af nästan uteslutande formell betydelse, och jag skulle ej ansett nödigt eller lämpligt att ensamt för sig underställa Eders Kungl. Maj:t ett förslag om upphäfvande af det ifrågavarande grundlagsbudet. Men ställd inför alternativet att, för ernående af önskvärd likformighet mellan regeringsrätten och högsta domstolen, föreslå antingen att utsträcka stadgandets tillämpningsområde eller att helt och hållet upphäfva det, finner jag mig böra välja den senare utvägen. Befogenhet att afgifva lagförklaringar skulle, såsom förut är nämndt, icke tillkomma regeringsrätten. Den önskade öfverensstämmelsen mellan regeringsrättens och högsta domstolens ställning kan således icke utgöra någon direkt anledning att upphäfva jämväl det stadgande, att Konungens röster skola inhämtas och beräknas i alla. frågor om förklaringar öfver lagen, änskönt han icke deltagit i högsta domstolens öfverläggningar där­ om. Skulle emellertid, på sätt jag i det föregående hemställt, fideikommiss­ målen blifva öfverflyttade från högsta domstolen till Kungl. Maj:t i stats­ rådet, kommer nämnda stadgande att sakna all verklig betydelse, och för dess bibehållande, sedan den principala bestämmelsen om Konungens två röster bortfallit, torde näppeligen kunna anföras giltigt skäl. Därest åter fideikommissmålen fortfarande skola behandlas såsom frågor om förklaring af allmän lag, måste jag anse, att nu ifrågavarande stadgande lämnar rum för välgrundad anmärkning. Alltjämt kommer det då att inträffa, att Konungen nödgas jämte högsta domstolens ledamöter besluta i ett mål, hvarom han icke velat med dem öfverlägga och på hvars utgång han saknar all möjlighet att inverka. Det är ju nämligen blott därest justitiej Bill. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Häft. 8

58 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

råden stannat fyra mot tve, som Konungens två röster kunna diktera beslutet. Svårligen kan detta anses vara en tillfredsställande ordning. Frånsedt alltså de ofta uttalade konstitutionella betänkligheterna vid att Konungen kan i ärenden rörande lagförklaring öfverröstas af högsta domstolen, medan han i samma ärenden har veto mot Riksdagen, anser jag att, i sammanhang med den grundlagsändring jag nyss förordat, jäm­ väl nu ifrågavarande bestämmelse bör försvinna. Hela nuvarande § 21 skulle sålunda utgå ur regeringsformen. Det lediga rummet i paragrafföljden synes lämpligen kunna intagas af be­ stämmelserna om lagrådet. Om dessa bestämmelser lärer jag här blott hafva att anmärka, att det regeringsråd, som förordnas till tjänstgöring i lagrådet, ovillkorligen torde böra utses bland regeringsrättens lagfarna ledamöter. Då det nuvarande innehållet i § 26 regeringsformen skulle alldeles bortfalla, torde stadgandet i § 25 dit öfverflyttas — med den förändring, hvarom jag förut talat — och under sistnämnda paragrafnummer ingå en. bestämmelse om ärendenas beredning till föredragning och afgörande i regeringsrätten.

Under hänvisning till hvad jag nu yttrat, anhåller jag att få för Eders Kungl. Maj:t framlägga förslag ej mindre till ändring af rikets grundlagar än äfven till de särskilda författningar om högsta domstolen, regerings­ rätten och lagrådet, hvartill regeringsformen skulle hänvisa, samt till lagar om ändring i förordningen angående allmänt kyrkomöte och i 1810 års förordningar beträffande äktenskapsskillnader och fideikommisser. Den lag, hvilken åsyftar ändring i förordningen om äktenskapsskill­ nader, är såtillvida af annan natur än de öfriga föreslagna lagarna, som det kunde ifrågasättas att genomföra berörda ändring oberoende af grundlagsreformen. Men jämväl denna lag synes mig, då den ju kommer att verka till någon ökning af statsrådets arbete, äga det samband med grund­ lagsförslaget, att dess ikraftträdande bör förbindas med det slutliga an­ tagandet af sistnämnda förslag. Det är uppenbart, att inrättandet af en administrativ högsta dom­ stol kommer att, såsom ock af det underdåniga betänkandet framgår, för­ anleda ändring äfven i andra än nu nämnda författningar. Förslag där­ till torde dock ej behöfva nu framläggas. Under min föregående framställning har jag haft upprepade anled­ ning-ar påpeka, att den slutliga lydelsen af lagen om regeringsrätten måste i flera punkter bero af frågor, hvilka torde finna sin lösning innan lagen träder i kraft, men ännu ej 8ro i det skick att författningsför-

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

slag kunnat underställas Eders Kungl. i ~ . . .. Maj:ts pröfning. Särskilt xtjcij . ls piuiumy. oarsKiiat har jag erinra! om den ifrågasätta förändrade organisationen af kam­ markollegium och kammarrätten och om det samband, som består mellan denna reform och förslaget om eu regeringsrätt. Jag vill därför nu betona, att detta samband väl är af betydelse i fråga om enumerationen men ej lärer kunna äga någon egentlig inverkan på öfriga delar af nyssnämnda lag och således i allt fall icke bör utgöra något som helst inder för, att frågan om inrättandet af en administrativ högsta domstol i edan nu förelägges Riksdagen till principiell lösning'.» Föredraganden uppläste nu förslag till im il? fn,dra,dnjyde1ISe af §§ 17’ 18> 19’ 21’ 22> 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regeringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riks­ dagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen; 2») lag angående Kungl. Majds högsta domstols tjänstgöring på atdelnmgar; ° ° 1 3:o) stadga angående måls handläggning i vissa fall af Kungl. Maj-ts högsta domstols af delningar samfält; 4:o) lag om Kungl. Majds regeringsrätt; 5:o) lag om tjänstgöringen i Kungl. Majds lagråd; i , arK*ra8 lydelse af § 7 i förordningen angående allmänt kyrkomöte den 16 november 1863; , J:o) o0™ ändring i förordningen angående äktenskapsskillnader den 2 1 april 1810; och ... , 8:0) laf om ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes rättelse och förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må sökas, samt Hvad i afseende på fardag af fideikommissegendom kommer att iakttagas- „ M v^ande de under 2:o)-8:o) anmärkta förslag af den lydelse, bilagorna 1 ~ M vid detta protokoll utvisa. ö ... Härefter hemställde föredraganden, att förstnämnda förslag måtte förelaggas Riksdagen till pröfning i grundlagsenlig ordning och att högsta domstolens yttrande öfver förslagen i öfrigt måtte genom utdrag af pro­ tokollet inhämtas. ® 1

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna bifall; och skulle till Riksdagen aflåtas nådig proposition af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Erik Öländer.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31, 61

Bilaga A.

Tabeller,

upptagande hos Kungl. Maj:t i statsrådet afgjorda besvärsmål^ 1899 — 1906 .

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

63 Ju.

Justitiedepartementet.

1899—1906.

Regeringsrätten. Statsrådet.

Justitiekanslersämbetet.

mål. Målens beskaffenhet. mål Målens beskaffenhet. 1 skiljande från stadsfiskalstjänst 2 beslutsatt ej vidtaga åtgärd i an' (disciplinärmål). ledning al anmälan mot under­ ordnad myndighet.

Hofrätt.

4 förordnande af vikarie för tjänst­ ledig häradshöfding 1. borgmäs­ tare (i ett fall utan sökt inskränk­ ning i vikariens tjänstebefogenhet). 1 beviljande af tjänstledighet utan sökt rätt till återinträde.

Fångvårdsstyrelsen.

ersättning för _ fångforsling (In- 3 befordran, struktionen lör fånggevaldiger d. 21/is 1865; K. Br. d. 5/is 1887, i d. fVia 1888). > aflöningsförmåner. V to afskedande af vaktbetjänt i anled­ ning af otillbörligt förhållande (disciplinärmål).

Kammarkollegium.

4 flyttning af tingsställe. 2 ])lats för tingshusbyggnad. 1 föreläggande för visst tingslags tmgshusbyggnadsskyldige att inom viss tid hafva verkställt ombyggnad af tingshuset.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37,

Ju. 64

Statsrådet. Regeringsrätten.

Ant“l Målens beskaffenhet. Målens beskaffenhet mål. 1 föreläggande för tingshusbyggnadsskyldige att inom viss tid upp fora nytt tingshus, gemensamt användande under byggnadstiden för domsagans tre härader af det ena häradets tingshus.

Statskontoret.

2 aflöningsförmåner (dyrtidstillägg).

Kammarratten.

26 anmärkningsmål (i 3 fall ansökan om eftergift, som ej medgång).

Patent- och, Registreringsverket.

104 vägrad registrering af varumärken.

Konungens Befallningshafvande. 42 aflöningsförmåner eller rese- och 4 befordran (i ett fall förordnande traktamentsersättning [däribland såsom stadsfiskal). 1 anmälan af fånge dels att stads­ mål om ersättning för tjänstgö­ fiskal och polisbetjänte begått ring såsom tolk, för utförande å tjänstens vägnar af åtal, för hand­ mened, dels att honom förvägrats boklån från fängelsets bibliotek läggning af mål såsom särskild ordförande i häradsrätt,för tjänst­ m. m. 1 utländsk lösdrifvares hemsändande. göring såsom sakkunnig ledamot af rådstufvurätt; godtgörelse för 1 tingshus upplåtande till offentlig utgifven ersättning åt vittnen förrättning. eller målsägare i brottmål, för af magistrat förskjutna vittnesersättningar, för utbetalda kost­ nader för fångtransport (i 6 fall medgafs ersättning, hvarpå kla­ ganden ej hade rättsligt an­ språk)]. 1 val af rådman. 1 skiljande från stadstjänarebefattning (disciplinärmål). 2 fånges anspråk på arbetsförtjänst; fånges rätt att mottaga besök.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

65 Ju.

Regeringsrätten. Statsrådet.

Antal Antal mål. Målens beskaffenhet. Målens beskaffenhet. mål.

Magistrat. 2 uppgifven felaktighet vid borg­ mästarval.

Tvångsuppfostringsanstalts styrelse. 1 aflöningsförmåner.

Nedre Justitierevisionen.

1 befordringsmål (förordnande).

Landtförsvarsdepartementet. L.

1899—1906.

Arméförvaltningen. 46 aflöningsförmåner eller rese- och 2 befordran. traktamentsersättning (Aflönings- 2 ersättning på grund af aftal (1 reglementet, K. K ang. dyrtids- mål ang. godtgörelse på grund af tillägg m. m.). uteblifven leverans hänvisadt till 4 anmärkningsmål. skiljemän). 1 portionsersättning åt värnpliktig 1 kasserande af leverans. under permission. 1 utbekommande af visst, klaganden 1 ersättning till länsveterinär för af besiktningskommissionen tillbesiktning af rus t håll shästar erkändt belopp såsom ersättning (Taxa för veterinärs tjänsteför- för skada å till truppförband uträttningar d. 19/io 1888). legda hästar. 1 ersättning för sjukhusvård åt värn­ pliktig (Tjänstgöringsregl. för armén, Del I, Kap. VI). 4 rust- och rotehållare ålagda böter för uraktlåtenhet att afhämta de nummerhästar, hvilka af veder­ börande kommission för utackordering blifvit klagandena tillde­ lade (besluten undanröjda såsom olagliga). Bill. till Rilcsd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Raft. 9

L. 66 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 37.

Regeringsrätten. Statsrådet.

Antal Antal Målens beskaffenhet. Målens beskaffenhet. mål. mål.

Kammarrätten.

255 anmärkningsmål. 1 restitution af för rusthåll erlagd vakansafgift. 1 aflöningsförmåner (Kammarrätten förklarade sig obehörig).

Kamm arkollegium.

3 åborätt till soldattorp å kronoall­ männing. 1 flyttning af soldattorp.

Konungens Befallningshafvande.

232 böter för försummad mönstring, 1 yrkande om ansvar och ersättning uteblifvande från inskrifnings- för värnpliktigs hämtande till förrättning, försummad adress­ vapenöfning (hänvisadt till juanmälan m. m. (Yärnpliktslagen stitiekanslern). d. b/e 1885, d. 12/e 1901, Inskrif- 1 ifrågasatt förpliktande för hästningsförordningen d. 22/i 2 1892, uttagningsnämnd att uppgöra ny d. 5/i 2 1901; Lag ang. mönstring förteckning öfver hästägare, hvilaf hästar och fordon för utrönande ka det åläge att lämna hästar af bärens krigsberedskap d. 11/ b för krigsmaktens ställande på 1900). krigsfot (afvisadt, rätt till besvär 12 böter för vanvård af nummerhäst ej medgifven). (K. F. d. 2/9 1783, K. F. d. 9/3 1 ersättning för skador å till trupp­ 1694, K. Res. d. 3/s 1727, § 32, förband utlegda hästar. K. Res. d. 16/io 1723, § 19; K. Br. 1 öfverflyttande af förvaltningen af d. 23/6 1806, Tjänstgöringsregl. V ästmanlands regementes knekteför armén, Del III, Kap. III, legomedelskassa till K. B. i länet

§ 6). (K. Br. d. 12/ b 1905).

56 rust- och rotehållares rättigheter 1 befrielse från inkvarteringsskyl­ och skyldigheter. dighet. 1 restitution af erlagd rotevakansafgift (K. K. d. 29/n 1901 ang. indelningsverkets upphörande). 5 rese- och traktamentsersättning. 6 disposition af roteringskassa (In­ struktionen för förvaltningen af

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

67 L.

Regeringsrätten. Statsrådet.

Antal Antal Målens beskaffenhet. Målens beskaffenhet. mål. mål.

uddemantalskassorna iGfäfleborgs län d. 7/s 1855), jfr sid. 70. 1 ansvar å uteblifven ledamot i inskrifningsrevision (K. F. d. 16/7 1886).

Direktionen öfver arméns pensionskassa.

3 skyldighet att erlägga pensionsafgift [Regi. för arméns pensions­ kassa d. 26/2 1904, för arméns änke- och pupillkassa]. 1 rätt till pension. 1 återbärande af viss del utaf upp­ buren fyllnadspension.

Vissa militära myndigheter.

8 rekrytering (föreläggande att an- 3 befordran, skaffa antaglig rekryt, fällande till vite för underlåtenhet häraf), [K. K. ang. generalmönstringarna vid arméns regementen och kårer d. 7* 1887; K. Br. d. 14/s 1684 (2 st.), d. 16/s 1692; rotekontrakten], 1 ersättning för en störtad nummer­ häst [öfverlämnadt till Arméförvaltmngen (Arméförvaltningens Kung. d. 14/ j 1885, d. 28/ia 1888, d. 3/t 1891 och d. *7u 1899)]. 2 remontering (anmärkning mot för rusthåll inköpt remont). 1 underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa (K. Br. d. 6/s 1881 och Arméförvaltningens Kung. d. 14/s 1881 ang. förändring i be­ stämmelserna om underhåll från kassan). 1 pensionsafgift.

L. 68 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37 .

Regeringsrätten. Statsrådet.

Antal Målens beskaffenhet. Målens beskaffenhet. mål. 18 indelt soldats rätt till afsked (K. K. d. V* 1887, K. K. d. 2/i2 1905). 1 yrkande af icke vapenföra, hemförlofvade värnpliktige att ut­ bekomma penningbidrag (öfverlämnadt till arméförvaltningen). 1 ordningen i arrest (Tiänstgöringsregl. för armén, De! I, Kap. X).

Andra.

1 felaktighet vid val af ledamot i direktion öfver knektelegomedelskassa.

S. Sjöförsvarsdepartementet.

1899—1906.

Marinförv ältning en.

18 aflöningsförmåner (i ett fall bevil- 2 befordran, jades inkvarteringsbidrag utöfver gällande föreskrifter, i ett fall tillika ansökan om gratifikation eller löneförbättring). 5 rese- och traktamentsersättning. 2 skyldighet att erlägga eller sättet för beräknande af retroaktiv gratialafgift till flottans pen­ sionskassa. 1 rätt för f. d. sjöman att utbekom­ ma å sparbank innestående aflöningsmedel (Regi. för flottan). 1 marinförvaltningens åtgärd att till irotokollet anteckna sitt ogil-

f ande af från officer inkommen

rapport.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Regeringsrätten. Statsrådet.

Antal Antal Målens beskaffenhet. mål. mål. Målens beskaffenhet.

Lotsstyr elsen. 3 aflöningsförmåner. 6 befordran (i ett fall vägran att

1 beslut om partiell återbäring af

antaga extra lots till ordinarie lotsafgift (hänvisadt till domstol), på grund af klent färgsinne),

1 beräkning af ränta å retroaktiv 3 tillstånd^ till utförande af kajbygg­

gratial afgift till flottans pen­ nad i Ångermanälfven, anläggan­ sionskassa. de eller användande af brygga, ang. skenet från tvä fiskefyrar, villkor för användande af lotsplate tilldelade lotskuttrar. (Tjänstgöringsregl. för lotsverket d. 15/j 1881; K. F. ang. lotsverket d. 15/s 1881.)

Kammarkollegium. 1 roteringsskyldigbet. 1 ersättning åt ägare af lotshemman för lotsningsprestationer utöfver värdet af lotshemmansfrihehrna (K. F. d. 9/7 1862 ang. lotshemman m. m.). 1 löneförmåner åt lots från lotshem­ man (K. F. d. 9/7 1862; Tjänstgöringsregl. för lotsverket).

Kammarrätten.

22 anmärkningsmål (i 4 fall eftergift, i 2 ansökan därom afslagen).

Generaltullstyrelsen.

3 skeppsmätning (rätta dräktigheten, 1 ersättning för obehörigt förfarande skyldighet till ommätning). vid mätning (hänvisadt till dom­ stol).

Konungens Befallningshafvande.

75 värnpliktsböter (i 8 fall var med besvären förenad ansökan om be­ frielse från fredsöfning).

S.

70 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Regeringsrätten. Statsrådet.

Antal Målens beskaffenhet. Målens beskaffenhet. mål. 8 syn å rotetorp. 1 rätt för innehafvare af båtsmanstorp till byggnadsvirke och ved­ brand. 3 vakanssättning. 1 restitution af vakansafgifter (öfverlämnadt till Kammarrätten). 1 disposition af röteringskassa (In­ struktionen för uddemantalskassorna i Gäfleborgs län d. 7/s 1855), jfr sid. 67. 1 understöd åt värnpliktig för extra tjänstgöring utöfver lagstadgad tjänstgöringstid (återförvisadt).

Direktionen för K. flottans pensionskassa.

11 pensionsrätt (K. K. d. 2/i 2 1904; Regi. för pensionering af flottans gemenskap d. s 1/ k > 1879). 5 pensionsafgift. 1 skyldighet att ingå såsom delägare i kassan.

Direktion för navigationsskola.

1 aflöningsförmåner.

C. Civildepartementet.

1899—1906.

Generalpoststyrelsen. 2 aflöningsförmåner. 19 befordran, tillsättning af tjänst. 9 disciplinäråtgärd (i ett fall åter­ 1 pröfning af entreprenadanbud. kallelse af förordnande för viss 1 tillstånd att efter uppnådd pen­ tid). sionsålder kvarstå i tjänsten. 1 reseersättning. 1 skyldighet att under tjänstledighet 1 återbekommande af böter för kors- afstå viss del af lönen. bandsmissbruk.

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 37. 71

Regeringsrätten. Statsrådet.

mål1 Målens beskaffenhet. Målens beskaffenhet.

2 uteslutande ur tidningsregistret, intagande i tidningstaxan och befordran såsom tidningskorsband (K. F. d. 27/ b 1904). 1 rätt att utbekomma postförsändel­ ser med viss ofullständig adress.

Telegrafstyrelsen.

2 aflöningsförmåner. 5 befordran. 1 disciplinärmål. 1 sökt utsträckning af tjänstgörings­ tiden vid telefonstation. 1 inregistrering af telegramadress (Regi. för telegrambefordringen i riket d. 8/4 1904, § 11).

Järnväg sstyr elsen.

7 aflöningsförmåner. 1 afsked med pension (i förtid). 16 disciplinärmål (däraf 2 ang. afsätt­ 21 befordran (i ett fall tolkning af ning). aftal om viss personals öfver- 1 restitution af biljettlösen. tagande vid inköp af enskild järnväg). 2 pröfning af leveransanbud. 1 aflöningsförmåner (ej hos Järnvägs­ styrelsen påyrkats någon rätt, endast gjorts framställning om visst medgifvande för framtiden). 1 tillstånd att försälja vissa biljetter för statsbanorna. 1 giltighetsområde för länsmans fri­ biljett å statens järnvägar (tolk­ ning af K. Br.).

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

1 rätt för enskild järnväg att an­ ordna ny hållplats (därjämte an­ sökan). 1 tåghastighet vid passerandet af en växel.

72 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Regeringsrätten. Statsrådet.

Antal Antal Målens beskaffenhet. Målens beskaffenhet. mål. mål.

Medicinalstyrelsen.

17 rese- och traktamentsersättning o. d. 19 befordran. 2 ersättning för utförande af eller 1 entledigande af t. v. förordnad biträde vid rättsmedicinsk obduk­ lasarettssyssloman. tion (K. Stadg. 29/i 1886, §§ 4, 1 fråga huruvida brunnsläkare skulle 13). för viss plats förordnas. 1 ersättning för biträde vid värde­ 1 vägrad fastställelse af utaf stads­ ring i anledning af jordbyte (§ 5 fullmäktige antagen instruktion i K. K. ang. nämndemäns rätt för stadsläkare. till ersättning för extra förrätt­ 3 pröfning af leverans 1. entreprenad­ ningar m. m. d. 30/i 2 1863). anbud. 1 förbud att t. v. utöfva barnmorske- 1 rätt till inledande af vatten från yrket (Regi. för barnmorskor 28/n hospitals vattenledning i enskild 1856. § 9). byggnad. 2 lasarettsläkare meddeladt förstän­ 1 beräkning af semestertid (får under digande, debitering af medicin ett år icke använd semester till­ (disciplinärmål). godoräknas under det följande?). 1 ersättning för kreatur, som ned- 1 anmälan mot läkare för utfärdande slaktats på grund af smittosam af intyg att klaganden vore sin­ sjukdom (K. K. d. 15/io 1897, nessjuk. K. F. d. 23/9 1 887), jfr sid. 77, 1 tjänsteårsberäkning för extra pro­ 92, 96. vinsialläkare (fråga huruvida för 1 ifrågasatt rätt till pension för sjuk­ läkare antagen arfvodestaxa, stri­ sköterska. dande mot Läkartaxan d. sl/io 1890, utgjorde hinder för tjänste­ årsberäkning).

Pdksför säkring sanstu Iten.

1 inträde såsom delägare i barnmor- 4 befordran. skornas pensionsanstalt (Reglem. 4 utbetalning af lifränta, ersättning d. S1/i 2 1904). för skada till följd af olycksfall i arbete (Lag d. b/i 1901).

F ö rs ä k ring sinspektionen.

1 befordran. 1 lifförsäkringsbolags redovisning af försäkringsfond (§§ 120—125 af Lag om försäkringsrörelse d. 24/7 1903). 1 skyldighet för brandstodsförening att vara underkastad bestäm-

Regeringsrätten. Statsrådet.

Antal Målens beskaffenhet. ^ Målens beskaffenhet. mål. melserna i Lag om försäkrings­ rörelse d. 24/7 1903 (besvären åter­ kallade). 1 vidtagande af vissa åtgärder i af­ seende å lifförsäkringsbolags rä­ kenskaper ock förvaltning.

Kammarrätten.

no anmärkningsmål (i 28 beviljades

eftergift). 2 afskrifning af en postverkets ford­ ran). 2 debitering af utskylder (Bev.:F. O., kommun allagarna). 1 debitering af grundskatt för ett boställe.

Statskontoret.

5 aflöningsförmåner (inkl. dyrtidstillägg). 2 reseersättning o. d.

Kammarkollegium.

76 vägmål (om egenskapen af allmän 2 förordnande af fjärdingsman, be­ väg, anläggning eller omlägg­ stridande af fjärdingsmannaning af väg, vägdelning, inkomst- befattning (Lag d. 29/ä 1899). och utgiftsstat för vägkassa, stats­ bidrag, vägskatt, grindmål (x/i 1899—S1/s 1900) jfr sid. 77, 92, 95. 9 flottningsmål (K. F. 31/i 2 1880) jfr sid. 76, 92 f., 95. 3 inrättande af allmän farled; för­ bud mot eller stadgande af villkor för begagnande vintertiden af dylik; åtgärder till förbättrande af viss allmän farled (K. F. d. _ S1/i2 1880). 1 inrättande af skjutsstation (K. Stadg. d. 31/5 1878). 2 fastställelse af afsöndring (Lag d. 27/6 1896).

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 21 Raft. 10

C. 74

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

Regeringsrätten. Statsrådet.

Antal Antal Målens beskaffenhet. Målens beskaffenhet. mål. mål.

Kommerskollegium.

1 dyrtidstillägg. 1 rätt till erhållande af styrmans- 1 ändring af fartygs namn. bref (K. F. d. 22/n 1878). 1 utmalsläggning (hänvisadt till domstol).

Patent- och Begist rening sverket.

38 vägradt patent. 1 befordran. 2 registrering af aktiebolag. 1 » s> järnvägsaktiebolag.

Landtmäteristyrelsen (1899—8,/s 1900). 1 befordran.

Domänstyrelsen.

1 länsmans rätt till boställes virkesafkastning (K. F. d. 26/i 1894, §§ 20, 26).

Landsting.

2 rätt till afsägelse af uppdrag att vara ledamot af lasarettsdire k tion, val af ledamot i dylik direktion (Lasarettsstadg. d. ls/io 1901). 2 beslut om anslag (fråga huruvida landstinget öfverskridit sin be­ fogenhet). 2 tecknande af aktier i järnvägs­ aktiebolag (fråga om landstingets befogenhet och om beslutet fattats med erforderlig majoritet). 1 länslasaretts förändring till sjuk­ stuga.

Direktion för pensionsinrättning.

2 rätt till pension, afkortning af pension.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31. 75 C.

Regeringsrätten. Statsrådet.

Antal Målens beskaffenhet. Målens beskaffenhet. mål.

Konungens Befallningshafvande.

431 kommunala besvärsmål (inkl. val). 40 befordran, förordnande, tillsättning 216 byggnadsmål [äfven mål, i hvilka af tjänst. meddelats eller vägrats tillstånd 79 fastställelse å menighets beslut till visst byggnadsföretag eller o. dyl. [ordningsstadgar, särskilda ock gifvits föreläggande (vid vite) hälsovårdsstadgar, byggnadsord­ att vidtaga eller borttaga viss ning, brandordning, tomtindel­ anordning eller förbud mot fort­ ning. tomtreglering, matvarusättning af visst byggnadsarbete; stadga, lappby ordning, reglemente jämväl inräknade 1 mål om för­ för drätselkammare, sökt fast­ farande vid tomtmätning samt ställelse å indelning af socken­ 12 mål om skyldighet att sten­ vägar (afvisadt), villkor för järn­ sätta gata, för samhälle att ut­ vägsspårs nedläggande i gata, lägga gata, skyldighet att be­ renhållningsstadga, hamnord­ kosta gatuläggning, gaturenhåll­ ning, reglemente för auktions­ ning eller gatuunderhall, befogen­ kammare, stadga för elektriska het för magistrat att meddela ledningar, reglemente för tings­ föreskrifter rörande omläggning husnämnd, reglemente för erhål­ af gata, skyldighet för enskild lande af vatten från stads vatten­ att utlägga trottoar till viss verk, bestämmelser rörande tribredd, att utlägga trottoar och kinundersökning, taxa å afgifter rån nsten utanför tomt] (By ggn ads- för plats till salustånd, sökt vites­ stadgan; vederbörande bygg­ förbud mot försäljning af krams­ nadsordning). fågel, pensionering af tjänsteman, 4 skyldighet att fullgöra vid brand­ underhåll af bro, regleringsplan syn meddelade föreskrifter, viss (i flera fall äfven kommunala inrättnings förklarande för eld­ besvärsmål)]. farlig (2). 28 tillämpning å visst område af ord- 53 förbud eller tillåtelse enligt Hälso­ ningsstadgan för rikets städer vårdsstadgan. eller därmed jämförlig stadga 12 förelägganden enligt Hälsovårds­ (tillika underställning). stadgan (t. ex. att utrymma bo­ 123 koncession 1. (vites)förhud, medde­ stadslägenhet, anordna skilda led­ lande af ordningsföreskrifter o. dyl. ningar från afloppsrör och vatten- (t. ex. beviljande af torgdag, rätt klosetter, tömma och rengöra till utskänkning, förbud mot maltdrankgraf, vidtaga vissa anord­ drycksförsäljning, förbud mot ningar inom slaktbod, borttaga skjutning, tillstånd till lotteri, vissa anordningar invid bageri, anläggning af bergbana, pantvidtaga åtgärder till förekom­ låneri, stenfiske i Öresund, sill­ mande af vattendrags förorenande fiske med not, upplag af eller genom spillvatten eller af andra handel med sprängämnen eller sanitära olägenheter, att inrätta eldfarliga oljor, fridlysning af flera afträden i gård, föreläggande visst område, utförande af mu-

C. 76 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

» Regeringsrätten. Statsrådet.

Antal Målens beskaffenhet. ' mål Målens beskaffenhet. mål. för kommun att skaffa lokal för sik å vinstugor 1. gårdar i stad, vård af difterisjuka personer), cirkusföreställning, fastställelse

49 debitering eller utmätning af ut- af föreningsstadgar, förbud för

skylder, restitution af kommunal- ångfartyg att anlöpa vissa bryg­ utskylder. gor, elektriska anläggningar, as­

31 rese- och traktamentsersättning. faltkokning, flyttning af drosk-

14 disciplinärmål. station? positivspelning, ångbåts­ 22 aflömngsförmåner (däraf i tre fall trafik vintertiden, biljard, spräng­ ersättning för extra förrättning; ning, väganordning eller säker­ ersättning för upprättande af hetsanordningar vid järnvägs­ vägtalslängd; ersättning såsom station, vitesförbud för ölutledamot i särskild nämnd enligt körare, tillstånd att upplåta lokal Lag d. 24/ b 1895 ang. anskaffande för danstillställningar, förbud mot af hästar och fordon för krigs­ danstillställning, tillåtelse till maktens behof; 1 mål ang. skyl­ skjutbana, platsanskaffningsbyrå, dighet för stad att lämna bostad tiden för öppenhållande af ser­ eller hushyra åt viss lärare hän- vera gslokal, vitesförbud mot visadt till domstol), kvarstannande å utskänknings- 7 ersättning till kronofogdar och lokal, tillåtelse att idka bygg­ länsmän för telefonafgifter (K. K. nadsverksamhet, att afstånga en­ d. 17/« 1904 ang. ersättning åt skild bro, att vara automobilkronofogdar och länsmän för förare, att med automobil befara vissa utgifter äfvensom för tele­ vissa vägar eller frakta varor å fonafgifter). allmän landsväg, upplag af trä­ 2 flottningsmål (1899). Jfr sid. 73, 92, varor å tomt, tillstånd för lapp­ 95. man att inflytta till viss by med 11 sökt handräckning för försörjnings- sina renar, förbud att intaga till­ pliktigs inställande eller hem- fällig försäljningsplats å torg i förskaffande, för utbekommande stad, rätt för utvandraragent att af böter (laga förfall), till verk­ använda viss person som ombud, ställighet af stadsfullmäktiges sökt tillstånd för järnväg att beslut rörande arbetsinrättning, omlägga en väg (bifall skulle i för en persons inställande å arbets­ detta fall vålla ändring i stads­ inrättning. plan), sökt förbud mot fortsät­ 7 införande i handels- eller förenings- tande af gatuarbete, af K. B. registret. meddelade föreskrifter i anled­

7 statsbidrag till vägundersökningar ning af utbruten epidemisk sjuk­

(3), till sjukkassa (4). dom; rör. ordningen å utskänk-

4 skyldighet till vaccinering (Regi. ningsställe i stad m. fl. orter).

för skyddskoppympningen i riket 2 disposition af stadsjord, jordbyte d. 29/ d 1853). mellan stad och enskild person. 2 restitution af böter, 13 skyldighet till tjänstgöring eller

1 afvittring (besvären återkallade). åtgärds vidtagande för magistrat,

Jfr sid. 96. kronofogde, länsman, härads-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 77

Regeringsrätten. Statsrådet.

Antal Målens beskaffenhet. Målens beskaffenhet. mål. 1 ersättning för kreatur, nedslaktadt skrifvare, fjärdingsman, kommui anledning af smittosam sjuk­ nalstämmoordförande, klockare, dom (K. F. d. 15/io 1897, K. F. hamnstyrelse, skyldighet att de­ d. 23/s 1887, Art. III) jfr sid. 72, bitera och uppbära vissa brand- 92, 96. stodsafgifter. 4 skyldighet för kommun att om­ 1 ifrågasatt utfärdande af föreskrifter händertaga sinnessjuk person, om ersättning i visst fall åt ut~ skyldighet att intagas å fattig­ öfvare af fält.skärsyrket å viss ort. gård. 1 beloppet af uppbördssäkerhet. 11 vägmål (däraf 2 öfverlämnade till 1 utskrifning från sinnessjukanstalt. Kam.koll., 2 ang. ändring i plan 1 föreläggande att från hamn bort­ för allmän väg). skaffa ett skeppsvrak (Landsh.- Jfr sid. 73, 92, 95. instr.). 2 skyldighet för viss person att er­ 9 godkännande af offentlig samlings­ sätta utfördt väglagningsarbete lokal, antal platser i dylik, förbud o (B. B 25. 8 o. 11). mot teaters upplåtande för all­ 1 återbäring af provision för debite­ mänheten (Ö.St.-Ämb:s Kung. d. ring, indrifning och redovisning *9/ b 1888). af brandstodsmedel (K. ,K. d. 22/io 2 byggnadsnämnds befogenhet att 1886, § 6). besluta anmälan till åtal eller 1 klagan af medellös person öfver genom allmän åklagare anhängig­ honom debiterade kostnader för göra talan om borttagande af delgifvande af stämning. viss inredning. 1 val af ombudsman hos brandstods­ 1 återbekommande af vittneslön m. m. bolag (afvisadt). (enligt hofrätts beslut skulle statsverket vidkännas kostna­ derna för vittnesersättningarna. K. B. tillerkände klaganden en­ dast visst, hos K. B. deponeradt belopp). 2 sökt åläggande att åtala viss per­ son, anställande af åtal mot tjänsteman. 5 ordningen för fiske. 1 sökt inställande af laga skifte (på grund af förment felaktighet). 1 landtmätares skiljande från förord­ nande på grund af jäf. 2 häktads (häktads konkursbos) rätt att utfå penningar, tagna i förvar vid häktningen. 7 vägran af K. B., polismyndighet, drätselkammare, kommunalstämmoordförande, revisor för gransk-

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

C. 78

Regerin gsrätten. Statsrådet.

Antal Antal Målens beskaffenhet. Målens beskaffenhet. mål. mål. ning af kommunalstämmas räken­ skaper eller kommitté för af­ gifvande af förslag ang. regle­ ring af municipalsamhälle att tillhandahålla vissa handlingar. 2 anbringande af grindar vid kors­ ning mellan järnväg och väg, borttagande af landsvägsgrindar vid korsning med järnväg (och ersättande med grindar utan be­ vakning). 1 införande i länskungörelser af cir­ kulär från bergmästare. 1 bostadsförhållandena i viss stad (målet desert; K. B:s öfverklagade resolution och de af K. B. i målet pröfvade handlingar ej bilagda besvärsskriften). 1 behörighet att meddela förordnande för af köpings kommunalnämnd såsom polisbetjänte anställda personer. 1 af drätselkammare enskild person lämnadt tillstånd att å stadens torg för viss tid uppföra en ba­ rack. 1 förständigande att till Ö.St.-Åmb. redovisa vissa penningmedel (§ 143 Utsökningslagen). 1 skyldighet att anhängiggöra talan om expropriation för en järnvägs­ anläggning (§ 24 i K. F. d. ä‘V4 1866). 1 framställning af trafikanter vid enskild järnväg om upphäfvande af en utaf järnvägens trafikchef utfärdad tjänsteorder. 1 magistrats beslut att konstitutorial (ej fullmakt) skulle å viss be­ fattning utfärdas. 1 giltigheten af träffad förlikning i jordatvist. 2 åläggande för järnvägsaktiebolag att vidtaga åtgärder till skyd-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 79 C.

Regeringsrätten. Statsrådet.

Antal Målens beskaffenhet. ^m&l Målens beskaffenhet. mål. dande af älfs stränder vid färjställe; anläggande af en järn­ vägsbro öfver Gröta älf. 1 sökt föreläggande för järnväg att vidtaga åtgärder till förekom­ mande af hinder i trafiken å vägoch gatuöfvergång invid bangård (K. B. ansåg sig obehörig). 1 utseende af skiljeman i tvist om brandskadeersättning (återförvisadt för meddelande af ny be­ svärshänvisning). 10 mål hänvisade till domstol, resp. afvisade.

Finansdepartementet

1899—1906.

Generalpoststyrelsen (1899).

1 förening af tjänster.

Telegrafstyrelsen (1899).

1 befordran.

Kammarkollegium.

28 åborätt [tillvaro af åborätt, tvist 1 befordran (förordnande), mellan enskilda om åborätt, på­ stående om åboledighet, anta­ gande af åbo å krononybygge; 2 mål hänvisade till domstol (K. Förbi. d. Vt 1752; K. Br. d. 2*/io 1782; K. Br. d. 5/2 1808; Kam. koll. Kung. d. 22/2 1808)1. Jfr sid. 83, 91.

F. 80 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37.

Regeringsrätten. Statsrådet.

Antal Målens beskaffenhet. Målens beskaffenhet. mål. 31 skatteomföring af krononybygge (K. Br. d. % 1817 m. fl.), 6 skatteköp (K. K. d. l5/i 2 1848; K. Cirk. d. 19/s 1870). 19 jordeboksmål. 2 fastställelse af markegångspris.

1 restitution af penningafrad (fråga

huruvida viss afgäld utgör grund­ skatt eller arrende),

1 fördelning till återbetalning af lån

ur odlingslånefonden (återförvisadt till K. B.). (K. Br. d. 27/ b 1898.) 1 fråga om vissa lägenheters jord­ natur. 1 skyldighet att till statsverket ut­ göra ränta och lösen för krono­ tionde af vissa delar af förut­ varande hospitalshemman, 1 inlösen för statsverkets räkning af kronotionde. 1 ersättning af statsmedel för utbe­ tald frälseränta af vissa hemmansdelar (K. K. d. 8/2 1888). 1 skattläggning af lägenheter å grufskog (K. Br. d. 19/3 1828).

Statskontoret.

1 anmärkningsprovision å stämpel­ 1 befordran.

medel. 2 pröfning af säkerhet för lån ur

1 aktoratsprovision i balansmål, manufäktursförlagsfonden.

1 utbekommande af begrafnings- 1 utbetalning mot viss säkerhet af

hjälp. lån från fonden för rederinärin­

1 restitution af för mycket erlagd gens befrämjande.

stämpelafgift.

Kommerskollegium.

5 grufmål (vägrad matsedel; mat­ 3 befordringsmål (inkl. förordnande).

sedel å sönad grufva; utmåls- 3 flyttning af marknad (Landshöfd.läggning). instr. § 31 mom. 10; K. Br. d. 7/« 2 registrering åt fartyg, förändring 1841 och Kommerskoll. Kung. d. af fartygs namn (K. F. d. 27/n 28/6 s. å.; K. Br. d. u/6 1788). 1891). 4 hvilostånd och villkoren därför.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31. 81 F.

Regeringsrätten. Statsrådet.

Antal Antal Målens beskaffenhet. Målens beskaffenhet. mål. mål. 1 af bergmästare föreskrifven åtgärd betr. ordningen för grufdrift.

Kammarrätten. 2009 beskattningsmål. 25 taxering till afgift för brännvinsförs älining. 61 mantalskrifnin gsmål. 35 anmärkningsmål, 6 afkortnings- eller afskrift) ingsmål. 5 restitution af erlagdt skattebelopp (3; däraf 2 ang. för mycket erlagd . grundskatt), stämpelafgift eller penningafrad.

1 debitering af annuitet å ett od-

lingslån.

1 stämpelförsäljare debiterad ränta

å icke i laga tid redovisade stämpelmedel.

1 aktoratsarfvode.

4 mål, hänvisade till domstol eller af Kammarrätten rätteligen afvisade.

Generaltullstyrelsen.

118 tullbehandling. 6 befordringsmål (inkl. förordnande). 42 vägrad restitution af tull vid åter- 1 förstärkt tullbevakning vid på kla­ utforgel eller vägrad tullfri åter- gandens bekostnad anordnad tull­ införsel, återbetalning af tull. station.

1 restitution af böter enligt tull­ 1 tillstånd för fartyg att från ut­

stadgan. rikes ort direkt ingå till viss

1 aflöningsförmåner. lastageplats.

1 abandonnerande för tullen af skadadt nederlagsgods. 2 utbekommande af auktionsmedel för bärgadt gods, ersättning för varor, sålda å tullauktion. 1 ersättning för gods, som genom tullbetjänings förvållande för­ farits. 1 utländsk konsuls klagan öfver att tulluppsyningsman i hans ställe utfärdat sundhetspass.

Bih. till Riksd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 21 Häft. 11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

F. 82

Regeringsrätten. Statsrådet.

Antal Målens beskaffenhet. Målens beskaffenhet. mål.

Patent- och Registreringsverket.

195 vägradt patent. 5 ansökan om patent förklarad för­ fallen. 1 förlängning af tiden för uppfin­ nings bringande till verkställig­ het inom riket. 12 registrering af aktiebolag 1. upp­ gift ang. aktiebolag. 4 registrering af mcnster och mo­ deller.

Domänstyrelsen (1899).

5 reseersättning. 1 kronoarrendators anspråk på er­ sättning för minskad virkesafkastning (hänvisadt till dom­ stol).

Konungens Refältning skafvande.

2 fördelning af brännvinsmedel. 262 försäljning af spirituösa, vin och 2 restitution af tillverkningsskatt för maltdrycker (tillstånd till dylik brännvin, som exporteras (K. K. försäljning, antagande af anbud d. 8/i2 1882). å brännvinsförsäljning, inrät­ 8 arfvode till kontrollör vid malt- tande eller öfverlåtande af för­ krossning (K. F. d. 17/e 1903 sälj ningsrättigh et, in skränkning § 9 mom. 5, §§ 14, 15, 25), vid eller utsträckning i tiden för denaturering af brännvin (K. F. utöfning af försäljningsrättighet, d. 10/u> 1890, § 14 i lydelse enligt förbud mot utöfning af försälj­ K. K d. 5/5 1899), godtgörelse ningsrättighet, ordnande af uttill tillsyningsman vid bränn- skänkningsrörelse i - stad, öfver­ vinsnederiag för på nederlaget flyttning af utskänkning till an­ upplagd brännvinskvantitet (K. nan lokal, fördelning af gemen­ Stadg. d. 23/9 1887), restitution sam rätt till minuthandel och af kontrollkostnader, fråga huru­ utskänkning, ifrågasatt privile­ vida brännvinskontrollörs arf­ gium å brännvinsförsäljningsvode tillkomme hans konkursbo rätt; vägrad ansvarsfrihet för (hänvisadt till domstol). styrelse för spritbolag, anmärk­ 26 registrering af förening för eko­ ning mot spritbolags förvaltning, nomisk verksamhet, handels- åläggande för styrelse för dylikt anmälan. bolag att redovisa- visst af sty-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 83

Regeringsrätten. Statsrådet.

mål Målens beskaffenhet. , Målens beskaffenhet.

2 aflöningsförmåner, däraf ett mål relsen såsom arfvode uttaget beang. skyldighet för stadskassör lopp). att återbära af honom innehållen 1 tillstånd att sälja denatureradt ersättning för provision å bränn- brännvin. vinsförsäljningsmedel (h ä.nvisadt 1 tillståndsbevis för maltkrossning till domstol). och tillverkning af maltdrycker. 13 rese- och traktamentsersättning. 1 förordnande af kontrollörer vid 9 val af ledamöter i bevillningsbe- maltdryckstillverkning. redning eller taxeringsnämnd, 12 tillstånd till gårdfarihandel (6), af ombud för markegångssätt­ pantlånerirörelse (5), verksamhet ning, af sjömanshusdirektion, af såsom kommissionär för anställ­ ledamöter i styrelsen för spar­ ning åt sjöfolk. bank och funktionärer inom sty­ 1 sökt ändring af firma för folkbank relsen. och förklarande att sparbanks­ 7 restitution af konsulatafgifter, af lagen vore å densamma tillämplig. afgift för rätt att i Sverige idka 31 sparbanksmål [fastställelse af regle­ handel. mente för sparbank, disposition 2 taxering och utmätning för oguldna af öfverskottsmedel eller reserv­ kommunalutskylder, båtsmäns fond, anmärkning mot sparbanks debitering. förvaltning, sparbankskontors 1 stämpelbeläggning å tillståndsbevis. flyttning, beviljande af pension 1 åborätt till krononybygge. Jfr sid. åt tjänsteman (2)]. (Lag. d. 29 ji 79, 91. 1892, §§ 3, 15, 21). 1 allmänningsdelägares beslut rö­ 4 fastställelse af stadgar för förening rande förvaltningen af allmän- och dess understödsfond, regle­ ningen (klaganden förmenade be­ mente för kassa, ändring af stad­ slutet vara olagligen tillkommet gar för lotteri. och kränka hans enskilda rätt). 2 behörighet att föra befäl å passa­ gerareångfartyg, återkallelse af meddeladt tillstånd att å dylikt fartyg föra befäl (K. F. d. 22/n 1878 i lydelse enligt K. F. d. 6/s 1880 samt K. K. d. 20/i 1882 och d. 7/n 1890). 2 indelning i bevillningsberedningsdistrikt. 1 framställning om entledigande af ordförande i bevillningsberedning. 1 rätt för änka att taga del af hennes aflidne mans själfdeklaration. 1 återställande af borgen för stäm­ peluppbörd.

F. 84 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Regeringsrätten. Statsrådet.

Antal Antal Målens beskaffenhet. * Målens beskaffenhet. mål. mål. 2 flyttning af marknad, ändrad be­ nämning å marknad (hänvisade till Kommerskoll.). 2 utsyning af skog å f. d. bergsallmänning (1899). 1 föreskrifter af inspektör öfver elek­ trisk anläggning (fråga huruvida rätt till besvär öfver beslutet vore medgifven). 1 utseende af skiljeman. 1 sökt tillstånd att bibehålla nyttjanderätten till en lägenhet under indraget boställe. 1 utbekommande af viss del af köpe­ skilling för exekutivt försåld fastighet. 1 vägran att mot lösen utlämna ut­ drag af protokoll från utskänkningsaktiebolags sammanträde. 4 utbekommande af jordägares andel i hviloståndsafgift (2 mål, hvaraf 1 hänvisadt till domstol), rätt att i stället för fullgörande af arbetsskyldighet erlägga afgift för ut­ mål; återbekommande af enligt § 41 Grrufvestadgan erlagda afgifter för vissa grufvor (beroende af tvist vid domstol). 1 kronoarrendators anspråk att lyfta expropriationsmedek 1 förbud mot ändring af å kommunal­ stämma beslutad sträckning af väg. 1 klagan öfver magistrats beslut att utlysa extra bolagsstämma för aktiebolag (ej upptaget till pröf­ ning).

Postsparbanlcsstyr elsen.

1 utbekommande af medel, innestående å postsparbanksbok.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37: 85 F.

Regeringsrätten. Statsrådet.

Antal Antal Målens beskaffenhet. Målens beskaffenhet. mål. mål.

Direktion för pensionscinstalt.

17 rätt till pension (civilstatens pensionsinrättning, handelsflottans pensionsanstalt). 1 beräkning af afgift för bibehållande af delaktighet i civilstatens änkeoch pupillfond. 1 rätt att utan erläggande af vidare afgifter kvarstå såsom delägare i civilstatens pensionsinrättnings änke- och pupillfond. 1 utbetalning af, enligt klagandens förmenande, förfallna pensions­ belopp från K. teatrarnas pensionsinrättning.

Ecklesiastikdepartementet. E.

1899—1906.

Medicinalstyrelsen.

2 reseersättning. 1 befordran. 1 klagan af badorts ägare att viss person af medicinalstyrelsen för­ ordnats till läkare och ej till intendent vid badorten.

Kammarkollegium.

68 kommunala besvärsmål (byggnads­ 5 afsöndring från boställe. frågor, debitering för byggnad, 1 framställning af kyrkoherde rö­ skolväsen, aflöningsförmåner). rande upplåtande på viss tid af 64 löneförmåner för församlings präs­ mark från ett honom på lön an­ terskap, kvrkobetj aning eller slaget boställe till byggnads­ skollärare, skyldighet att bidraga tomter (återförvisadt). till prästerskaps eller kyrkobe- 2 af K. B. o. domkapitel församling tj anings aflöning, debitering af gifvet föreläggande att uppföra dylikt bidrag. skolhus.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

E. 86

Regeringsrätten. Statsrådet.

Antal "y Målens beskaffenhet. Målens beskaffenhet. mål. 1 afhysande från kyrkostad (af Kam.- 1 lagligheten af verkställd ekono­ koll. rätteligen afvisadt). misk besiktning å kapellpredi- 1 optionsrätt till arrende af en kyrko- kantsboställe. lägenhet. 1 afgäldsbelopp för afsöndradt om­ råde. 1 fastställelse å församlings beslut om afgäld till kyrka för ett kyrkan tillhörigt, af kyrkoherden disponeradt gatuhus. 3 sättet och villkoren för utarren­ dering af ett klaganden på lön anslaget mensalhemman (K. Br. d. 12/n 1858, d. n/7 1862); an­ tagande af arrendeanbud å stom­ hemman, arrendebelopp å ett till klag. utarrenderadt område. 1 församlings skyldighet att till domkapitlet redovisa vissa prästlönemedel.

Statskontoret.

1 statsbidrag till underhåll af van- 1 vägran att utanordna af Konungen artade och i sedligt afseende beviljadt understöd till föreläsförsummade barn. ningsförening (enär stadgade vill­ 10 aflöningsförmåner. kor icke ansågos uppfyllda). 1 reseersättning.

Kammarrätten.

164 anmärkningsmål (i 90 eftergift). 5 debitering af utskylder till kyrka och prästerskap. 2 skyldighet för församling att redo­ visa medel för expropriation af jord från kyrkoherdeboställe, för patronus att redovisa för kyrko­ tionde. 1 afskrifningsmål. 1 afkortningsmål.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 87 E.

Regeringsrätten. Statsrådet.

Antal Målens beskaffenhet. Målens beskaffenhet. mål.

Domänstyrelsen. 2 redovisningsskyldighet för stånd- 16 disposition af prästboställes skogsskogslikvidmedel. afkastning. 1 hnshållningsplan för kyrkohem­ man.

Konungens Befallningshafvande.

102 kommunala besvärsmål (häraf 14 2 tillämpning å visst område af öfverlämnade till Kam.koll., 6 hälsovårdsstadgans föreskrifter af K. B. rätteligen afvisade, rörande stad. 1 återförvisadt). 3 fastställelse af särskilda ordnings- 218 statsbidrag till folkskoleväsendet stadgar, renhållningsstadga, reg­ (i 53 fall dispens). lemente för välgörenhetsstiftelse. 2 statsbidrag till kommunalbibliotek, 1 föreläggande för kyrkostämmas till vanartade eller i sedligt af­ ordförande att afgifva statistisk seende försummade barns upp­ redogörelse öfver församlingens fostran (K. K. d. 1904). räkenskaper. 71 förändring af släktnamn (K. E. d. 1 köpeanbud å del af område, som 5/i2 1901). jämlikt Kungl. Maj ris medgif­ 32 aflöningsförmåner (6 öfverlämnade vande finge, fördeladt i tomter till Kam.koll., 11 till Stats­ från sälj as boställe. kontoret, 1 hänvisadt till dom­ 1 skolråds förbud för folkskollärare stol). att låta två småskolebarn under­ 18 reseersättning (4 mål öfverlämnade visas i folkskolan (afvisadt af till Statskontoret, 1 hänvisadt K. B.). till domstol). 1 understöd från en donationsfond

1 ersättning för kostnader vid hand- . (afvisadt af K. B.).

lingars öfversändande till lands­ arkiv (K. K. d. 22/ä 1899, § 15, K. Br. d. 24/ b 1901). 31 (skol-)barns skiljande från hemmet. 7 fattigvårdsmål. 8 kyrkoskrifningsort, skyldighet att aflämna flyttningsbetyg (K. F. ang. kyrkoböckers förande d. 6/8 1894). 5 handräckning för inställande inför kyrkoråd och för uttagande af böter och viten, ålagda af kyrko­ råd för underlåtenhet att hör­ samma kallelse, för fattighjons öfversändande till Norge (1).

E. 88 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Eege ringsrätten. Statsrådet.

ltJjl Målens beskaffenhet. mål Målens beskaffenhet.

6 förbud och tillstånd enligt Hälso­ vårdsstadgan (1899). 1 vägran att taga befattning med församlings begäran om anstånd med uppförande af skolhus. 2 föreläggande för patronus att redo­ visa för kyrkans inkomster (K. Cirk. d. 19/iä 1902). 1 föreläggande för församling att vidtaga vissa åtgärder till be­ tryggande af kyrkans bestånd. 1 gäldande med statsmedel af läkares sjukresa (Läkareinstruktionen d. 31/io 1890, Medicinalstyrelsens Cirk. d. 28/2 1896). 3 påförande af afgift till präster­ skapets aflöning (däraf 2 öfverlämnade till Kam.koll.). 1 sökt åläggande för utmätningsman att uttaga vissa utsbylder (afvisadt). 1 utmätning för uttagande af kyrko­ tionde och landskyld (hänvisadt till domstol). Ecklesiastikt konsistorium, eller biskop. 98 kommunala besvärsmål (val m. m.). 82 skolväsendets ordnande (däraf 32 45 disciplin ärmål (äfven varning), kommunala besvärsmål; i vissa kyrkotuktsmål. fall underställning hos dom­ 1 församling af domkapitel meddeladt kapitlet, i andra domkapitlet föreläggande att afskeda lära­ uppsiktsrätt) [Folkskolestadgan rinna på grund af otillbörligt §§ 10, 15, 22, 26, 32, 34, 65, 70; förhållande (Folkskolestadgan § jfr K. F. d. 21/3 1862 ang. kyrko­ 23 mom. 1, § 18 mom. a). stämma m. m. § 2 mom. 1—4, § 46]. 1 afskedande af vaktmästare (Eforus). 207 befordringsmål (däraf 28 ang. för­ 6 aflöningsförmåner (i 1 mål dom­ slag och val till folkskollärare-, kapitlet obehörigt; 1 mål öfver- klockare- eller organisttjänst; lämnadt till Statskontoret). tillika kommunala besvärsmål). 11 skillnad i trolofning, utfärdande 1 rätt för patronus att till kyrko­ af skiljebref. herde kalla viss person (i anled­ 8 lysning till äktenskap, utfärdande ning af tvist om patronatsrätten af lysningsattest. hänvisadt till domstol). 9 anteckning i kyrkobok, kyrkoskrif- 1 patronatsrätt (hänvisadt till dom­ ningsort. stol).

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 37. 89 E.

Regeringsrätten. Statsrådet.

Antal Målens beskaffenhet. f Målens beskaffenhet. mål.

1 sökt åläggande för församling att

1 åtgärder för besättande af en e. o. fullgöra viss byggnadsskyldighet prästerlig befattning. å kyrkoherdeboställe. 4 stipendieutdelning. 1 folkskollärares rätt till erhållande af afsked vid viss tidpunkt (Folk­ skolestadgan § 30). 1 återkallande af missiv för e. o. prästman. 1 uppsägning af på obestämd tid antagen lärarinna. 6 tjänstledighet. 11 skyldighet till tjänstgöring. 3 af församlings kyrkoråd beslutad instruktion för församlingens organist. 3 förständigande för kyrkoherde att vid inventering af vissa församlingskassor tillhandahålla veder­ börliga handlingar och medel, sökt föreläggande för skolrådso.rdförande att förete viss hand­ ling, vägran att lämna vissa upp­ gifter ur kyrkobok. 1 domkapitels beslut att föreskrifva insändande af grafkassas räken­ skaper (därjämte ansökan). 1 revision af kyrko- och skolräkenskaper. 1 rätt för vice pastor att flytta pastorsexpedition från en till annan annexförsamling. 1 vägran att uppläsa kungörelse. 1 begäran om syn å donationshem man. 1 användande af läroverks byggnads­ fond (Läroverksstadg. d. 1/n 1878 § 125). 2 användande af räntemedel från donationsfond. 1 äktenskapsjäf (Gr. B. 7:3; K. F. d. ”/# 1872, Lag d. 27e 1896). 1 admitterande till konfirmations­ undervisning. 1 hemställan att anskaffa ersättning för inställda gudstjänster. Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Håft. 12

Kung!. May.ts Nåd. Proposition N:o 37.

E. 90

Regeringsrätten. Statsrådet.

Antal Målens beskaffenhet. Målens beskaffenhet. mål. 2 förening af tjänster, af skolråd påyrkad skyldighet för folkskol­ lärare att” vid afskedstagande från folkskollärartjänsten jämväl frånträda därmed förenade kloc­ kare- och organistbefattningar (Folkskolestadgan § 27, K. Stadg. d. 4/e 1894).

Konungens Befallningshafvande och domkapitel eller biskop.

3 kommunala besvärsmål (inköp af 12 skolväsendets ordnande (däribland äfven kommunala besvärsmål, 1 orgel, delning af församlingen, anställande af en skolläkare). mål öfverlämnadt till Kam.- 1 optionsrätt till stomhemman. koll.). 1 anställande och aflönande af pastors­ adjunkt (öfverlämnadt till Kam­ markoll.). 2 fastställelse af ritning till begraf­ ningsplats, till utvidgning af kyrkogård (K. Er. d. 3/i° 1805, d. 18/ b 1849, Hälsovårdsstadgan § 12 ). 1 sökt befrielse från kyrkoherde­ boställes deltagande i ett dikningsföretag (fråga, huruvida K. F. d. 6/7 1849 vore tilllämplig).

Universitetskanslern. 3 aflöningsförmåner. 10 befordringsmål (inkl. förordnande). 10 stipendietil Isättning. 1 disciplinär bestraffning. 1 åläggande af viss tjänstgöring. 2 ifrågasatt upphäfvande af fakultets beslut att godkänna viss examen. 1 öfverlåtelse af arrenderätten till prebendeprästgård.

Öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk. aflöningsförmåner. 18 befordran (inkl. förslag). 1 hänvisning till visst läroverk för undergående af mogenhetsexa­ men. 3 bedömande af lärjunges insikter eller uppförande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 91

Regeringsrätte». . Statsrådet.

Antal Antal Målens beskaffenhet. Målens beskaffenhet. mål. mål.

Akademiskt konsistorium eller motsvarande myndighet.

20 befordringsmål (förslag). 1 besparing af stipendium (Veten­ skapsakademien) . 1 tillstånd att rixbba fornlämning (Vitterhets-, historie- och antikvi­ tetsakademien).

Styrelse för lägre undervisningsverk. 1 aflöningsförmåner (öfverlämnadt 31 befordringsmål. till statskontoret). 1 skyldighet för lärare till viss tjänstgöring. 1 förständigande att icke använda viss undervisningsmetod. 1 bestämmande af begynnelse- och slutdagar för terminer vid vissa skolor.

Direktion för pensionskassa. 52 pensionsrätt eller pensions belopp. 1 anspråk på viss ersättning, framställdt af vice pastor i ett pas­ torat, af hvilket prästerskapets änke- och pupillkassa då uppbar inkomsterna.

Kuratorerna för Hviifeldtska stipendieinrättningen. 1 företrädesrätt till åboskap. Jfr 2 rätt att bryta sten å stipendiesid. 79, 83. hemman och villkoren därför. 1 tvist mellan åbo och stipendie­ inrättningen om bättre rätt till expropriationsmedel (hänvisadt till domstol).

Diverse myndigheter. 1 ersättning för utbetalning och redo­ 1 befordringsmål. visning af Malmö barnhusfonds 1 stipendietillsättning. medel (K. Br. d. 7* 1877, d. 22/2 9 underkännande i mogenhetsexamen. 1878). 2 underkännande i de skriftliga mogenhetspröfningarna.

Kungl. Majäs Nåd. Proposition N:o 37.

Jo. 92

J or dforuksdepartementet.

74 1900-1906.

Regeringsrätten. Statsrådet.

Antal Antal Målens beskaffenhet. Målens beskaffenhet. mål. mål.

Medicinalstyrelsen.

4 ersättning för kreatur, nedslaktadt på grund af smittosam sjukdom (K. F. ang. kammande af smittosamma sjukdomar bland hus­ djuren d. ®/ia 1898, §§ 39—42), jfr sid. 72, 77, 96. 3 reseersättning (Taxa för veterinärs tjänsteförrättning d. 19/io 1888 § 1 mom. 1).

Kammarkollegium.

255 vägmål (anläggning eller omlägg­ 1 ang. ett för längre tid sedan medning af allmän väg, egenskap af deladt tillstånd att bygga i vat­ allmän väg, vägdelning, under­ ten. håll af väg, afsyning af väg, 1 förbud mot skogsafverkning på inkomst- och utgiftsstat för väg- Grottland. kassa, skyldighet att utgöra väg­ skatt, debitering af vägskatt, uppförande af byggnad utmed väg, ordnande af vinterväghåll­ ning, ersättning för snöplogning, anbringande af skyddsvärn eller annan skyddsanordning, färjhållning, upphörande af skyldig­ het att erlägga bro- eller färjpengar vid öfverfart af viss bro eller älf, statsbidrag, grindmål). Jfr sid. 73, 77, 95. 72 flottningsmål (anordnande eller reg­ lering af allmän flottled, tillstånd till flottning och villkoren därför, lämnande eller återkallande af tillstånd till viss anordning, sökt

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 37. 93 Jo.

Regeringsrätten. Statsrådet.

Antal Antal Måltns beskaffenhet. Målens beskaffenhet. mål. mål. handräckning för borttagande af timmerbom och förbud mot flott­ ning, reglering af flottning, upp­ tagande af sjunket virke, afsy­ ning af flottbyggnader, åtgärder till betryggande af samfärdseln mellan by och fritt vatten i flottled, inrättande af virkesskiljningsställe eller vidtagande af annan anordning ock kostna­ derna därför, förbud mot flottning af visst virke m. m.). Jfr sid. 73, 76, 95. 25 fastställelse af jordafsöndring (K. F. d. 6/s 1881, Lag d. 27/6 1896). 6 mantalsfördelning. 7 skjutsningsmål (skyldighet attvara föreståndare vid skj utsstation eller att bestrida skjutsning, då entreprenad ej kommit till stånd, förändring af gästgifveri till skjutsstation, ordnande af skjutsningsskyldighet, sammansättning af skjutslag). 5 fördelning till återbetalning af lån från odlingslånefonden för vattenafledningsföretag (K. K. d. 13/e 1845, K. K. d. a/n 1848).

Statskontoret. 2 aflöningsförmåner. 3 reseersättning.

Kammarrätten. 77 ' anmärkningsmål.

Domänstyr elsen.

3 reseersättning. 15 utsyning af skog, fastställelse af 1 disciplinär åtgärd. hushållningsplan [däraf 1 mål 1 aflöningsförmåner. ang. fastställelse af hushållnings- 3 ersättning för tjänsteförrättning plan för boställe, 7 mål ang. ut­ (Taxa på arfvode för skogsförrätt- syning af eller hushållningsplan

Jo. 94

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Regeringsrätten. Statsrådet.

Antal Målens beskaffenhet. Målens beskaffenhet. mål. ningar d. 12/ii 1875; K. K. ang. för skog å lappmarkshemman och kostnadsersättning till lands­ 2 mål ang. utsyning af under­ stats- och ecklesiastika tjänste­ måligt virke å enskilda hemmans män för en del resor in. m. d. skogar och fastställelse af afverk- «/• 1899). ningsberäkning för hy i Väster­

1 optionsrätt vid utarrendering af bottens län (K. F. d. 1903)],

kronolaxfiske (K. K. d. 10/u 1882 (K. F. d. 26/i 1894, Domänsty­ § 7 enligt lydelse i K. K. d. 18/7 relsens Cirk. d. 27/i 1903). 1887). 1 tillstånd att bryta sten å indraget boställe. 1 tillstånd för j ägmästare att bo utom reviret. 1 befordran. 1 förflyttning till annan tjänst. 4 antagande af anbud (köpeanbud å ' kronojord). 1 ersättning för skadade träd, som ingått i försåldt virke från krono­ park. 1 utbekommande af köpeskilling för beslagtaget virke. 1 begäran om öfverlåtelse af arrende till kronohemman.

L cmätmäteristyrelsen.

3 befordran.

LandtbruJcsstyrelsen.

1 ersättning till distriktsveterinär 1 befordran,

för vissa tuberkulinundersökningar. Konungens Befallningshafvande.

24 fattigvårdsmål [kommuns beslut 7 tillstånd till sj ösänkning, utdikning

att vägra fattigvård, skyldighet af myr (Lag d. 2% 1879, § 13;

att för viss egendom lämna sär- K. K. d. S1/i2 1879). skildt tillskott, fattigas kvar- 27 stadga för bedrifvande af fiske, hållande å fattiggård, ersättning särskilda bestämmelser för visst för lämnad fattigvård, tvist mel­ fiske, ordningsföreskrifter för lan socken och fattigvårdsrote, fiske, förbud mot fiske med not, ersättning åt länsman för fattigs tillstånd till visst fiske, föränd­ inställande, föreläggande för fat- ring af tid för visst fiske, till-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 95 Jo.

Regeringsrätten. Statsrådet.

Målens beskaffenhet. Målens beskaffenhet.

tigvårdsstyrelse att vidtaga vissa stånd till användande af viss anordningar vid fattigvård sin­ fiskredskap. rättningen, flyttning af fattighus, 2 rätt att upptaga i flottled sjunket uppförande af nytt fattighus, virke (öfverlämnade till Kam.­ kostnad för vård och underhåll koll.; § 18 Flottningsstadgan ej af minderårig (Lag ang. uppfost­ tillämplig). ran åt vanartade och i sedligt I tillstånd att kvarbo å viss krono­ afseende försummade barn d. 13/s mark. 1902, §o 23, § 26 mom. 1)]. 5 disposition af sockens understöds- 3 sökt tillstånd till ägostyckninaJLae: fond. d. «/• 1905). 1 sökt förbud mot viss ångbåtstrafik 1 allmänningsstyrelses beslut att ut­ vintertiden i farled. arrendera fiske. 1 antagande af köpeanbud. 1 interimsflottning. Jfr sid. 73, 76, 92. 1 ändring af reglemente för härads­ 32 vägmål [val af vägstyrelse och allmänning. revisorer, vägskatt, dess debite­ 1 föreläggande att vidtaga vissa åt­ ring och uppbörd, iståndsättande gärder för desinfektion i anled­ af väg, rätt för järnväg att om­ ning af svinsjuka. lägga väg, ifrågasatt ställande af 2 fattigvårdsmål [sockens indelning säkerhet för svängbros under­ i fattigvårdsrotar, ändring af håll, verkställande af vägdelning, dylik indelning (underställning statsbidrag, af K. B. meddeladt _ hos K. B.)]. åläggande för landtmätare att på 19 inskränkning af gästgifvares rätt rund af felaktigheter på egen att försälja vin och maltdrycker,

f ekostnad ånyo å marken utstaka förbud mot försäljning af vin och

de särskilda väglotterna (utslaget maltdrycker vid gästgifveri. upphäfdt, hänvisning till domstol), 1 ersättning för synekostnad (hän­ fördelning till underhåll af väg visad! till domstol). å stads område (B. B. kap. 25, K. 1 ny uppskattning af förbättring å Res. på städernas besvär d. 1(i/io hemman genom sjösänkning (Lag 1723 och d. 17/i 2 1724, K. Br. d. d. 2% 1879, § 6i). Vn 1826, K. Cirk. s. d., (aflysning 1 sökt fyllnad i ägoområde för by af väg(Yäglagen,K. Br.d. 17/<il828 (erhållande af byn utaf Konun­ och Kam.koll. Kung. d. 9/& 1828 gens befallningshafvande tiller­ ang. rätt domstol i fråga om en­ känd men vid afvittring den­ skilda utfartsvägar för byar) samma ej tilldelad jordareal). omläggning af väg, förslag om 1 jägmästare meddeladt föreläggande anläggning af nya vägar, byg­ att verkställa sådan undersök­ gande af vägbro], däraf 6 öfver- ning, som i § 2 af Lag om vård lämnade till Kam.-koll. Jfr sid. af enskildas skogar d. 2i/i 1903 73, 77, 92. omförmäles (jfr K. K. d. */* 1906). 20 reseersättning, ersättning för 1 rätt att hugga vindfällen å all­ tj änsteförrättning, aflöningsför- männing. måner.

96 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Regeringsrätten. Statsrådet.

Antal Målens beskaffenhet. Målens beskaffenhet. mål. 4 skjutsnin gemål (2 öfverlämnade till 2 förvaltningen af häradsallmänning Kam.-koll.; 2 om gästgifveris i ' eller sockens besparingsskog. stad inskränkande till skjuts­ 1 eftergift å arrende för kungsgård station och om godkännande af (K. K. d. 10/n 1882 p. 15, 21, 26). gästgifvare). 1 föreläggande för sjösänkningsbolag 8 afvittring (K. Stadg. om afvittring att företaga vissa arbeten.. i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker d. 80/ b 1873 in. fl.). Jfr sid. 76. 1 beslagsprovision å köpeskilling för olofligt afverkadt virke. 1 ersättning för nedslaktade djur (svinsjuka) (K. F. d. 9 In 1898, §§ 39—41) jfr sid. 72, 77, 92.

Landsting. 1 beslut om entreprenadbidrag för skjutshållning vid gästgifveri.

Alnarps landtbruksinstitut.

1 ersättning för viss tjänsteförätt­ ning.

Veterinärinstitutet.

1 stipendieutdelning.

Summa 6,649 831.0 81.75 1,482 185.2 18.25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 101

Bilaga B.

Förteckning

öfver

författningsförslag, hvarmed högsta domstolen tagit befattning

1897 — 1906 .

(I kolumn angifva de främsta siffrorna antal dagar, siffrorna inom parentes årtal.)

Förslag, hvaröfver Riksdagsbeslut i Riksdagen ännu anledning af ej beslutat.

Slutbe­ Föredrag­ handling proposi­ annat ning. efter cir­ tion. initiativ. kulation.

Ctiftennälsbalkeu.

(ändring i vissa delar af 6. B.; ändrad lydelse af 1: 8 och 10: 13 H. B.; » > » 70 § U. L.; » > i 5 § 'Konkurslagen; boskillnad; ändring i vissa delar af K. F. huru gäld vid dödsfall betalas skall m. m. >*/» 1862; huru vid skillnad i äktenskap med makarnas bo förhållas skall.m. m.) Anteckning i kyrkobok af utrikes slutna äktenskap 1 (UT) 1(97) — — ! Vissa rättsförhållanden af internationell natur ... ) Äktenskaps afsilande inför svensk diplomatisk eller \ 14 (02) — — 1 (03)

1

Ärfdabalken.

Oäkta barns arfsrätt efter moder och mödernefränder 1 (04) 1 (oi) — —

\

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 119

Bilaga C.

Protokoll vid sammanträde med högsta domstolens ledamöter måndagen den 25 november 1907. *

1 skrifvelse den 21 september 1907 hade herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet Albert Petersson, med bifogande af ett inom departementet upprättadt förberedande utkast till grundlagsändringar in. m. i och för inrättande af en administrativ högsta domstol eller regeringsrätt, anmodat högsta domstolens äldste ledamot att inhämta och meddela depar­ tementschefen yttranden från högsta domstolens ledamöter, hvilka författ­ ningsändringar de, särskildt under förutsättning att en administrativ högsta domstol blefve inrättad, funne önskvärda beträffande högsta domstolens befattning med ansökningsärenden och lagförslag samt huruvida och i hvil.ken omfattning åtgärder i öfrigt enligt deras mening lämpligen borde vid­ tagas för att det måtte blifva högsta domstolen möjligt att utan menlig tidsutdräkt behandla dit inkommande mål. Med anledning häraf hade högsta domstolens ledamöter med undan­ tag af justitierådet Wijkander, som af sjukdom var hindrad att infinna sig, nu sammanträdt och afgåfvo hvar för sig följande yttranden:

Justitierådet Sundberg: Med den provisoriska förstärkning af högsta domstolens arbetskrafter, som skedde i enlighet med lagen den 20 juni 1905, afsåga att söka inom rimlig tid nedbringa den då befintliga, alltför betydande balansen af oafgjorda mål till sådan omfattning, som kunde öfverensstämma med den rättssökande allmänhetens befogade anspråk på en snabb rättsskipning. Det var emellertid uppenbart, såsom ock vid frågans behandling inom högsta domstolen och i statsrådet uttryckligen betonades, att den provisoriska förstärkningen icke kunde medföra afsedt resultat under annan förutsätt­ ning, än att verksamma lagändringar skyndsamt vidtoges i syfte att lindra högsta domstolens arbetsbörda.

120 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

I sådant syfte föreslogos i nådig proposition till 1907 års riksdag åtskilliga ändringar i 30 kapitlet rättegångsbalken, gående ut på dels vissa inskränkningar i rätten att från hofrätt till konungen fullfölja talan i vädjade mål och brottmål dels ock höjande af revisionsskillingen, genom hviika åtgärder beräknades vara att förvänta en betydande minskning af antalet inkommande revisionssaker och brottmål. Denna proposition vann emellertid icke riksdagens bifall. Och någon minskning i högsta dom­ stolens arbetsbörda har ej heller på annat sätt skett, utan frågan om hviika åtgärder böra vidtagas för att sätta domstolen i stånd att inom rimlig tid afgöra dit fullföljda mål och ärenden är fortfarande olöst. Det har ock visat sig, såsom vid dessa förhållanden var att vänta, att effekten af den provisoriska åtgärd, som vidtogs år 1905, knappast sträckt sig ens så långt som till att förhindra ökning af balansen. Under år 1906 minskades densamma visserligen något litet, nämligen — med bort­ seende af ansökningsärendena — från" 1,809 mål (däraf 1,042 revisions­ saker) till 1,753 mål (däraf 1,038 revisionssaker). Men, såvidt ännu kan bedömas, kommer år 1907 att visa ett mycket ogynnsammare resultat. Under de första tio månaderna af året bär nämligen antalet inkomna revi­ sionssaker uppgått till 40 mera än under motsvarande tid af år 1906; hvar­ emot, hufvudsakligen på grund af den under år 1907 förekomna vidlyf­ tigare och på andra göromål inkräktande laggranskningen, antalet afgjorda mål under år 1907 understiger arbetsresultatet för år 1906, i det att, medan under år 1906 till och med den 31 augusti meddelades 358 domar och 544 utslag, motsvarande siffror den 31 augusti 1907 utgjort allenast 256 och 483. Af de siffror, som sålunda föreligga, synes afgjordt kunna antagas, att vid slutet af år 1907 balansen kommer att ej obetydligt öfver­ stiga den vid årets början befintliga. Och då den arbetsbörda, som påhvilar högsta domstolen, för hvarje år växer såväl i fråga om antalet på domstolens behandling ankommande mål och ärenden som med hänsyn till dessas beskaffenhet och omfattning, förefinnes den största sannolikhet för att, äfven med bibehållande efter 1908 års utgång af omförmälda provi­ soriska förstärkning i arbetskrafterna, balansen af oafgjorda mål, hvilken redan nu är så stor, att den i fråga om revisionssakerna motsvarar unge­ fär två års arbetsprodukt, för framtiden kommer att växa med årligen stegradt belopp. Behofvet af lagändringar, som förmå att afhjälpa de rå­ dande missförhållandena, har således blifvit synnerligen trängande. Jag instämmer till fullo i hvad som inom högsta domstolen den 13 december 1904, vid då förekommen behandling af den föreliggande frågan, framhållits därom, att botemedlet i främsta rummet bör sökas i arbets­ bördans minskning, alldenstund å ena sidan det icke kan ifrågasättas högre

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 37. 121

arbetsintensitet hos domstolsledamöterna, än som nu äger rum, samt å andra sidan en stadigvarande ökning af ledamöternas antal och deras för­ delning till tjänstgöring på flera än två afdelningar äro förenade med olägenheter åt sådan art, att dessa åtgärder böra komma i betraktande endast i andra hand, för såvidt och i den mån det visar sig icke vara möjligt att på annat sätt uppnå målet. _Då det, med hänsyn till den utgång omförmälda proposition till 1907 års riksdag erhöll, icke torde vara skäl att nu ifrågasätta ett återupp­ tagande åt de i propositionen framlagda förslag, synes, såsom vid den föreliggande frågans tidigare behandling inom högsta domstolen framhållits, den utväg, som i första hand bör anlitas för arbetsbördans minskning, vara att befria domstolen från befattning med ärenden, hvilka ligga utan­ för densammas egentliga uppgift såsom lagskipande myndighet, nämligen granskning af lagförslag samt afgifvande af yttranden i ansökningsärencfen, hvilkas afgörande tillkommer konungen i statsrådet. Lag granskning en har med det rastlösa lagstiftningsarbete, som pågår i vårt land, svällt ut mera än något annat af högsta domstolens arbets­ områden. Medan under femårsperioden 1871—1875 föredragningen af lagförslag upptog i medeltal allenast 12 dagar årligen, steg medeltalet un­ der åren 1899—1903 till 45,6 dagar; och sedan dess har antalet dagar, upptagna af lagföredragning, utgjort 50 år 1904, 64 år 1905 och 56 år 1906. Under de tio första månaderna af år 1907 har sådan föredragning pågått i 79 dagar; och man torde med säkerhet kunna beräkna, att vid årets slut antalet föredragningsdagar under året kommer att uppgå till minst 90 dagar, motsvarande 18 sessionsveckor. För de närmaste åren är e.n ytterligare ökning häraf antagligen att motse med hänsyn till de många synnerligen omfattande lagförslag, som för närvarande äro under utarbe­ tande inom lagberedningen samt af kommittéer och sakkunnige. Då här­ till kommer, att föredragningen af remitterade lagförslag ej kan uppskjutas och denna således erhåller företräde framför annan föredragning samt att laggranskningen af de däri deltagande ledamöterna kräfver ett betydande hemarbete, är det uppenbart, i huru hög grad högsta domstolens dömande verksamhet lider af den nuvarande anordningen och att en förändring här­ utinnan med det snaraste måste äga rum. Närmast till hands synes härvid ligga att, på sätt vid frågans be­ handling inom högsta domstolen den 13 december 1904 föreslogs, alldeles befria domstolen från laggranskningen. Då emellertid starka betänklig­ heter yppats mot att helt och hållet slita det nu bestående bandet mellan lagstiftningen och lagskipningen samt afstå, från de fördelar, den af högsta domstolen verkställda granskningen af lagförslag obestridligen medför, har Bill. till Piksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Käft. 16

122 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

nu o-enom det med departementschefens skrifvelse öfverlämnade förslaget tanken riktats på att, med bibehållande af lagförslags granskning genom ledamöter af högsta domstolen, söka afskilja laggranskningen från dom­ stolens öfriga göromål på sådant sätt, att fortgången af domstolens dö­ mande verksamhet göres fullständigt oberoende af laggranskningens större eller mindre omfattning; och har i sådant syfte ifrågasatts att, i samman­ hang med inrättande af en regeringsrätt, öfverflytta laggranskningen till en särskild institution, en s. k. lagrevision, i hvilken ett visst antal justi­ tieråd skulle inträda såsom ledamöter för viss tid för att sedermera återgå till sin dömande verksamhet. Den utväg, på hvilken nämnda förslag söker lösa den svåra, frågan, synes vara tillfredsställande. Med en sammansättning, såsom förslaget innehåller, af 2 justitieråd och 1 regeringsråd samt för särskilda fall till­ kallade sakkunnige torde krafvet på insikt och erfarenhet hos de laggranskande vara ganska väl tillgodosedt. En så beskaffad lagrevision torde ock från vissa synpunkter komma att erbjuda fördelar framför den nuvarande anordningen. Med hänsyn nämligen till det mindre antalet i granskningen deltagande och då dessa kunde odeladt ägna sig åt granskningsarbetet, skulle det säkerligen icke möta någon svårighet att åstadkomma önskligt samarbete, något, som nu knappast kan äga rum i det öfvervägande antal fall, där cirkulation befinnes nödvändig.^ En tjänstgöringstid för justitieråden i lagrevisionen af, såsom före­ slagits, två år torde vara lämpligen afpassad. Det ligger emellertid makt uppå att tillse, såväl att de justitieråd, hvilka blifva ledamöter i lagrevi­ sionen, verkligen dessförinnan inom högsta domstolen förvärfvat erforder­ lig erfarenhet i lagskipning^ som ock att tjänstgöringen i lagrevisionen icke, genom upprepad indelning till sådan tjänstgöring för samma leda­ möter, erhåller karaktär af en fast befattning, skild från justitierådsämbetet. För vinnande af dessa ändamål torde böra föreskrifvas, att justitie­ råd ej må tjänstgöra i lagrevisionen förr än han viss tid,, t. ex. två år, beklädt justitierådsämbete och att den, som tjänstgjort i lagrevisionen under en tvåårsperiod, ej må ånyo utses därtill, förr än efter förloppet af viss tid, t. ex. fyra år, från tjänstgöringstidens slut. Billig hänsyn till de äldre justitieråden torde ock kräfva, att de fritagas från skyldighet att vara underkastade tjänstgöring i lagrevisionen, hvilken tjänstgöring kan tänkas blifva mycket betungande. Sådan befrielse synes böra bestämmas med hänsyn dels till viss uppnådd lefnadsålder, t. ex.o60 år, dels ock till viss tjänstgöringstid såsom justitieråd, t. ex. 15 år. Åt högsta domstolen torde öfverlämnas att, med iakttagande af angifna grunder, indela sina ledamöter till tjänstgöring i lagrevisionen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 123

Under förutsättning att en lagrevision varder inrättad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad nu sagts, torde den ledighet, som högsta domsto­ lens medlemmar nu åtnjuta, kunna inskränkas med högst två veckor om året. En rätt betydande arbetstid åtgår inom högsta domstolen för afgif­ vande af yttranden öfrer ansökningar om nåd i brottmål äfvensom öfver andra ansökningar, hvilkas slutliga pröfning sker af konungen i statsrådet. Antalet sådana ärenden utgjorde under åren 1899 — 1903 i årligt medeltal 618 och uppgick år 1904 till 637, år 1905 till 630 och år 1906 till 667. Deras behandling inom högsta domstolen har beräknats upptaga en tid af ungefär 5 sessionsveckor årligen. Då de flesta af dessa ärenden äro af sådan beskaffenhet, att fördelen af att i dem erhålla högsta domstolens yttrande ieke uppväger värdet af den arbetstid, de kräfva, torde högsta domstolens befattning med dem böra upphöra, dock med undantag för lifdömdes nådeansökningar. Skulle eljest i något mera svårlöst fall högsta dom­ stolens yttrande anses erforderligt, finnes ju alltid möjlighet att genom särskild remiss inhämta sådant. Blifva således ansökningar af förevarande art i regeln ej föremål för behandling inom högsta domstolen, torde bestämmelsen om två justitieråds närvaro i justitiekonselj vid ansökningarnas slutliga profning fortfarande böra bibehållas. Däremot synes samma bestämmelse böra undergå sådan ändring, att vid behandling af lagärenden justitierådens närvaro ej må på­ kallas. Kommer en lagrevision till stånd, kan möjligen befinnas lämpligt, att vid justitierådens indelning till tjänstgöring skyldigheten att närvara i justitiekonselj i främsta rummet ålägges de justitieråd, hvilka äro leda­ möter i lagrevisionen. Jag anser mig vidare höra förorda sådan författningsändring, att högsta domstolen befrias från behandling af ärenden, som innefatta besvär öfver utslag, meddelade i skiftesmal. Dessa ärenden, hvilka hafva beräk­ nats upptaga högsta domstolens tid omkring 6 sessionsveckor årligen, sy­ nas vara af den natur, att de kunna öfverflyttas till den tilltänkta rege­ ringsrätten. Synnerligen önskvärdt är att söka i någon mån hejda tillströmningen till högsta domstolen af besvärsmål , särskildt de kriminella besvärsmålen, af hvilka många kunna röra sig om helt obetydliga intressen, men ändock vara ganska vidlyftiga och taga i anspråk en högst oskälig del af högsta domstolens arbetstid. En lämplig utgallring af dessa mål synes kunna vinnas genom att belägga fullföljden af dem till högsta domstolen med en afgift, mot­ svarande revisionsskillingen i vanliga tvistemål. Visserligen bör icke ifrågasättas att på sådant sätt försvåra för en tilltalad, som blifvit till

124 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

ansvar dömd, att få frågan om sin straffskuld dragen under högsta dom­ stolens pröfning. Men med iakttagande häraf torde i öfrig! icke kunna anföras tillräckliga skäl för den åtskillnad i förevarande afseende, som förefinnes mellan revisionssaker och andra mål. Att vissa mellan parter tvistiga rättsfrågor skola fullföljas genom besvär och icke i den för tvistemål i allmänhet stadgade ordning, har säkerligen icke sin grund däri, att man velat bespara klagandepart kost­ nader af nu ifrågavarande art. Rimlig anledning saknas'till denna lättnad vid fullföljden af civila besvärsmål. Och att i brottmål uppkommen fråga om skadestånd eller annan fråga af civil natur skall få, i olikhet med de rena tvistemålen, afgiftsfritt dragas under högsta domstolens pröfning torde numera så mycket hellre sakna fog, som det beror helt och hållet på underrättens pröfning, huruvida ett vid underrätten behandladt mai skall fullföljas i högre rätt såsom tvistemål eller såsom brottmål. Hvad åter angår målsägares fullföljd af ansvarstalan, synes en följdriktig tillämpning af den tanke, som ligger till grund för den år 1905 införda inskränk­ ningen i allmän åklagares rätt att fullfölja talan, leda därhän, att måls­ ägare helt och hållet afskäres från behörighet att i ansvarsfråga fullfölja talan mot hofrätts utslag. Och någon obillighet kan fördenskull ej ligga i att i stället fordra en viss afgift af målsägaren vid sådan fullföljd. Jag anser alltså sådana författningsändringar böra vidtagas, att full­ följden af besvärsmål, civila och kriminella, belägges med en afgift till lika belopp med den stadgade revisionsskillingen och under villkor i öfrigt, svarande mot de för revisionsskilling gällande bestämmelser, dock med befrielse härifrån för tilltalad, som är till ansvar dömd och i själfva an­ svarsfrågan fullföljer talan. Högst sannolikt är, att härigenom skulle åstadkommas en ej obe­ tydlig minskning i antalet fullföljda besvärsmål. Att med någon grad af tillförlitlighet uppskatta den vinst i arbetstid, som sålunda skulle tillföras högsta domstolen, är dock gifvetvis ej möjligt. Huruvida de åtgärder, hvilkas vidtagande jag nu ifrågasatt för åstad­ kommande af minskning i högsta domstolens arbetsbörda, äro tillräckliga för att i framtiden, då den nu förefintliga balansen af oafgjorda mål blif­ va nedbragt till lämplig storlek, medgifva, att arbetet inom högsta dom­ stolen bedrifves på allenast två afdelningar, låter sig ej med säkerhet af­ göra. Uppenbart synes mig emellertid vara, att afarbetande af balansen icke på sådant sätt kan äga rum, utan att för detta ändamål arbete på tre afdelningar under större eller mindre del af året är oundgängligen nödvändigt. Hvilket antal ledamöter, som för arbetets utförande erfordras, beror på såväl huru lång tid af året arbete å tre afdelningar beräknas böra äga

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

rum som ock i hvad mån det anses gå för sig, att arbetet bedrifves å af­ delning, bestående af allenast fem ledamöter. ' Då de af mig ifrågasatta åtgärder till lindrande af högsta domstolens arbetsbörda — frånsedt hvad som yttrats angående lagförslag och skiftes­ mål — hufvudsakligen gå ut på att afskira tillströmningen till högsta domstolen af ringare mål och i betraktande jämväl däraf, att de till högsta domstolen fullföljda målen visat sig år för år tilltaga i omfång, torde högre arbetsprodukt icke kunna medhinnas än i medeltal 15 mål i hvarje sessionsvecka. Med beräkning häraf och med hänsyn till det ständigt växande antalet af inkommande mål synes vara nödvändigt, om balansrås afarbe­ tande skall kunna tänkas vara verkställd inom något så när rimlig tid, att arbete å tre afdelningar äger rum under så lång tid af hvarje°år, som erfordras för att uppnå en årlig arbetstid af minst 100 sessionsveckor. Såsom förut vid behandling af den föreliggande frågan framhållits, tala starka skäl för att icke gifva alltför vidsträckt tillämpning åt grund­ lagens bud därom, att i högsta domstolen ringare mål få pröfvas och af­ göra af fem ledamöter, och således för att arbete å 5-inans-afdelning icke må förekomma annat ån försavidt tillgång på ringare mål finnes till före­ dragning inför domstolen. Då, såsom nyss antydts, vid bifall till de af mig föreslagna åtgärder tillgången på ringare mål kan väntas blifva min­ skad, torde för uppehållande af ifrågavarande grundlagsbud vara nödvändigt, att behandling af mål å 5-mans-afdelning beräknas förekomma alle­ nast i den omfattning, som för närvarande äger rum, eller i hvarje fall endast obetydligt därutöfver. Erinras må härvid, att lagföredragnin^eu nu sker så godt som uteslutande å 5-mans-afdelning. Med fasthållande af denna synpunkt beträffande arbete å 5-mansafdelning och med beräkning af en arbetstid af minst 100 sessionsveckor årligen, kan det åsyftade ändamålet, balansens afarbetande, uppenbarligen icke vinnas med ett antal af 18 justitieråd, förutom de justitieråd, som skola tjänstgöra som ledamöter i lagrevisionen. Icke ens ett antal af 20 ledamöter synes kunna göra till fylles, enär med detta antal den erforderliga arbetstiden kan, äfven under förutsättning att på grund af leda* möternas befrielse från laggranskningen deras ledighet inskränkes med 2 veckor årligen, uppnås endast på det sätt, att arbete å 5-mans-afdelning äger . rum under 20 sessionsveckor. Det synes fördenskull icke kunna undvikas,, att antalet dömande ledamöter bibehålies vid det nuvarande an­ talet justitieråd eller 21. Med detta antal kan, under nyss angifna förut­ sättning af inskränkning i ledigheten, tjänstgöringen så ordnas, att dom­ stolen erhåller 103 sessionsveckor under året utan att arbetet behöfver bedrifvas å 5-mans-afdelning under längre tid än 14 veckor. På ;rrund

126 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37.

häraf anser jag det nuvarande antalet justitieråd böra ökas med så många ledamöter, som erfordras för uppehållande af tjänstgöringen i lagrevisionen eller eldigt det framlagda förslaget 2 justitieråd. Genom bifall härtill skulle för en tid framåt, hvars längd ej nu kan bedömas, högsta domstolen komma att under en del af året arbeta på tre afdelningar. Bland de olägenheter, som härmed äro förenade, framträder skårpast svårigheten att uppehålla enhet i lagskipning^^ För det fall, att denna enhet sättes i fara, har i stadgan angående måls handläggning i vissa fall af högsta domstolens afdelningar samfälldt den 20 juni 1905 anvisats den utväg att hänskjuta mål till afgörande i plenum. Gifvet är emellertid, att domstolens sammanträdande till plenum medför en betyd­ lig förbrukning af arbetstid, särskildt på grund af de bestämmelser i stadgan, hvilka icke tillåta hänskjutande till plenum annorledes än medelst öfverlämnande till samfälldt bedömande af ett mål i hela dess vidd, äfvensom plenum påkallas allenast för pröfning af viss fråga, som uppkommit i ett för öfrigt synnerligen vidlyftigt mål och som är af beskaffenhet att kunna utgöra föremål för särskild omröstning. För att nu, utan allt för stort inkräktande på de särskilda afdelningarnas arbetstid, stadgan skall kunna vinna tillämpning i den mån, som önskligt är, synes mig en ändring i densamma böra vidtagas på så sätt, att afdelning, som med anledning af något inför afdelningen föredraget mål vill påkalla plenum, må äga att till afgörande i plenum hänskjuta antingen målet i hela dess vidd eller ock, därest afdelningen pröfvar så kunna ske, allenast viss i målet upp­ kommen fråga, för hvars afgörande plenum är erforderligt. Det torde böra anmärkas, att en ändring i denna riktning jämväl ur andra syn­ punkter är högeligen önskvärd. Slutligen må erinras, att då de af mig ifrågasatta åtgärderna er­ fordra ändring i gällande grundlag och således ej kunna komma till stånd tidigare än under år 1909, ändring nu torde böra vidtagas i lagen an­ gående högsta domstolens tjänstgöring på afdelningar den 20 juni 1905 i syfte att den därigenom införda provisoriska anordningen må bibehållas äfven någon tid efter 1908 års utgång.

Justitierådet Borgström: Jag är ense med justitierådet Sundberg utom därutinnan att jag anser anledning icke föreligga att nu upptaga det enligt min uppfattning synnerligen svårlösta spörsmålet huruvida fullföljandet af underdånig talan i besvärsmål bör beläggas med afgift, motsvarande den stadgade revisionsskillingen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 127

Justitierådet Trygger: I fråga om sättet att nedbringa den befintliga balansen i högsta domstolen och för framtiden förhindra uppkomsten af sådan vidhåller jag den mening, som jag vid granskningen förra året af förslag till lag om ändring i vissa delar af 30 kap. rättegångsbalken uttalade, nämligen att det åsyftade målet bäst vinnes genom att begränsa domstolens pröfning hufvudsakligen till rättsfrågan eller åtminstone inskränka rätten att föra ny bevisning i högsta instansen. Jag inser visserligen, att åtskilliga för­ ändringar i processen vid de lägre instanserna utgöra förutsättningar för en dylik reform, men dessa nya stadganden kunna hållas inom så mått­ liga gränser, att deras utarbetande icke behöfver afsevärdt fördröja refor­ mens ikraftträdande. Utom fördelen af en snabbare rättskipning skulle en dylik begränsning af domstolens pröfningsrätt i dit fullföljda mål jäm­ väl i det afseendet vara gagnande för rättskipningen inom vårt land, att högsta domstolens domslut efter all sannolikhet därefter blefve mera väg­ ledande för de lägre instanserna i deras lagtolkning. Den moraliska kraf­ ten hos dessa domslut blefve ock större, då domstolens pröfning sålunda komme att hufvudsakligen gälla ett område, där domstolens ledamöter måste anses äga större kompetens än de domare, som dömt i de lägre instanserna. Genom en anordning, sådan som den nu ifrågasatta, blefve man ock befriad från nödvändigheten att göra annan ändring i fråga om dom­ stolens befattning med lagstiftningen än den, som kan föranledas af in­ rättandet af en regeringsrätt. Att åter, på sätt blifvit föreslaget, för att vinna mera tid för högsta domstolens dömande verksamhet upprätta en s. k. lagrevision, bestående af, bland andra, två för en tid af 2 år till deltagande däri utsedde justitieråd, synes mig vara en åtgärd, så främ­ mande för den tanke, som ligger till grund för grundlagens bud om högsta domstolens deltagande i lagstiftningen, att den måste anses i realiteten innebära ett afskaffande af högsta domstolens laggranskning. Men dess värre skulle en dylik lagrevision, så vidt jag förstår, medföra något ännu betänkligare, nämligen antingen en förvandling af justitieministersämbetet till en kollegial myndighet och i samband därmed ett förflyktigande af det med ämbetet förenade ansvar för principtrogna och målmedvetna lagstiftningsinitiativ eller ock ett neddragande af den ställning, som bör tillkomma rikets högsta domare. Det förra blefve fallet, därest de i lag­ revisionen deltagande justitieråden, kanske i följd af sin särskilt fram­ stående förmåga, finge ett dominerande inflytande på lagstiftningen; det senare åter skulle inträffa, om dessa justitieråd icke mäktade fatta sin

128 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

uppgift högre än att de nedsjönke till ett slags formsättare af justitie­ ministerns lagstiftningstankar. Af nu anförda skäl skulle jag föredraga, att laggranskningen helt och hållet borttoges från högsta domstolen, framför det att eu lagrevision af ifrågasatt art inrättades. Ofvergår jag därefter till nådemål och öfriga ansökningsärenden, instämmer jag i fråga om dem med justitierådet Sundberg, dock med den modifikation beträffande de förstnämnda, att nådeansökan, som sker i samband med fullföljd af talan i högsta domstolen, bör i hittills stadgad ordning behandlas. Én dylik anordning är visserligen formelt sedt an­ griplig, men i realiteten erbjuder den afsevärda fördelar. Hvad angår skiftesmål är jag ense med justitierådet Sundberg. Likaledes synes det mig lämpligt, att nedsättande af en revisionsskillingen motsvarande afgift föreskrifves jämväl i besvärsmål; dock må i kriminella besvärsmål den tilltalades rätt till fullföljd icke göras däraf beroende. Däremot torde i alla mål, med undantag af sådana, där hofrätt är första instans, talan enbart i fråga om rättegångskostnad ej böra få hos Kungl. Maj:t fullföljas. Beträffande till sist det af justitierådet Sundberg gjorda uppslaget i fråga om förändrade bestämmelser angående måls hänskjutande till ple­ num, finner jag detta väl värdt beaktande.

Justitierådet Petrén: I allt väsentligt är jag ense med justitierådet Sundberg. Emeller­ tid anser jag mig böra än ytterligare betona, att allenast under förut­ sättning att alla de af justitierådet Sundberg till minskande af högsta domstolens arbetsbörda föreslagna åtgärder eller ock andra åtgärder af motsvarande verkan varda vidtagna, grundad förhoppning finnes, att den nu befintliga stora balansen skall med den föreslagna organisationen kunna inom rimlig tid blifva afarbetad. Med hänsyn till den stegring af antalet inkommande mål, som otvifvelaktigt är att förutse, synes det mig för öfrigt vara föga sannolikt, att de föreslagna åtgärderna skola visa sig till­ räckliga, för att efter balansens afarbetande högsta domstolen må kunna, såsom önskvärdt vore, med indelning till tjänstgöring på allenast två afdelningar medhinna den domstolen påhvilande arbetsbörda. För att vinna detta ändamål torde nog framdeles ytterligare åtgärder för arbetsbördans minskning behöfva vidtagas, och lärer det därvid icke kunna undgås att ånyo upptaga frågorna om stadgande af en summa revisibilis och om revisionsskillingens höjande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 129

Justitieråd^ hänvisade vidare till följande af honom gjorda beräk­ ningar : För bedömande af frågan, huruvida de föreslagna åtgärderna äro tillräckliga för att åstadkomma den nuvarande balansens afarbetande inom rimlig tid, måste man taga hänsyn till — utom balansens storlek — dels den arbetsprodukt, som kan medhinnas under hvarje sessionsvecka, och dels det antal mål, som kan väntas skola årligen inkomma. Hvad arbetsprodukten beträffar, så utgjorde denna — därest man verkställer beräkningen så, att antalet afgjorda mål fördelas på de sessionsdagar, då lagföredragning icke ägt rum — under de sista fem åren (1902—1906) i medeltal 15,2 mål i veckan. Då emellertid en del af de dagar, under hvilka enligt den officiella statistiken lagföredragning pågått, ej helt och hållet upptagits häraf utan delvis användts för föredragning af mål, är den sålunda beräknade arbetsprodukten något för hög. I själfva verket torde ej hafva medhunnits öfver 15 mål i veckan. Såvidt ännu kan be­ dömas lärer ej heller under innevarande år bättre resultat komma att upp­ nås. Vid sådant förhållande och då, såsom erfarenheten gifver vid handen, målen i genomsnitt blifva allt mera vidlyftiga och invecklade, kan man enligt min mening ej beräkna att arbetsprodukten skall för framtiden komma att i nämnvärd grad öfverstiga 15 mål i veckan, äfven under för­ utsättning att högsta domstolen befrias från ansökningsärenden. Skulle åtgärder blifva vidtagna, som hindra tilloppet till högsta domstolen af enklare mål, är det än tydligare att högre arbetsprodukt ej kan påräknas. 1 fråga om antalet inkommande mål visar statistiken, att detta sedan lång tid tillbaka varit stadt i stegring. Så utgjorde — fattigvårdsmålen frånräknade för den tid sådana fingo fullföljas till högsta domstolen — de inkommande målen 1880-1884 1885-1889 1890-1894 1895-1899 1900-1904 1905 1906 i årligt medeltal i årligt medeltal i årligt medeltal i årligt medeltal i årligt medeltal 1,129 1,178 1,201 1,200 1,228 1.341 1,338. Hvad revisionssakerna enbart angår, så inkommo under 1880-talet under 1890-talet 1900—1904 1905 1906 i årligt medeltal i årligt medeltal i årligt medeltal 448 493 526 597 590.

Under innevarande år hafva till oktober månads utgång inkommit 40 revisionssaker mera än under motsvarande tid sistlidet år, hvaremot antalet inkommande mål af andra slag synes hålla sig vid ungefär samma siffra som i fjol. Hela antalet för år 1907 synes således böra beräknas till omkring 1,380. Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami, 1 Afd. 27 Höft. IT

130 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Med de angifna siffrorna för ögonen kan man ej gärna antaga, att ökningen nu skall upphöra, utan måste man vid alla beräkningar utgå från att en ej obetydlig stegring af antalet inkommande mål jämväl för framtiden är att förvänta. Vid 1906 års slut utgjorde balansen 1,753 mål. Under år 1906 minskades balansen af revisionssaker med 4. Till den 1 november 1907 hafva gifvits 80 domar mindre än under samma tid 1906 och inkommit 40 revisionssaker mera. Således kan antagas att balansen af revisions* saker under 1907 kommer att ökas med 116 (80+40—4). Balansen af besvärs- och skiftesmål minskades under år 1906 med 52. Under tiden till den 1 september 1907 meddelades 61 utslag mindre än under samma tid 1906. Antagligen komma, med hänsyn till den myckna lagföredragningen, färre utslag än i fjol att gifvas jämväl under årets sista °4 månader och minskningen i arbetsprodukt i fråga om ut­ slagen således under hela året blifva mera än 61. Om man emellertid beräknar minskningen till endast 61 och antager antalet inkommande be­ svärs- och skiftesmål till detsamma som under år 1906, skulle under år 1907 balansen af besvärs- och skiftesmål ökas med 9 (61—52). Hela balansen skulle således under år 1907 ökas med minst 125 mål och följaktligen vid 1907 års slut komma att utgöra minst 1,878 mål (1,753+125). ‘ 1 För hvardera af åren 1908 och 1909 kan antalet inkommande mål icke beräknas lägre än till det för 1907 antagna eller 1,380. Därest lagföredragningen, som under 1907 kommer att upptaga minst 18 veckor, under 1908° och 1909 beräknas upptaga endast 15 veckor om året, skulle arbetsprodukten under ett hvart af dessa båda år blifva 86X15 = 1,290 mål samt balansen under hvardera året ökas med 90 mål och således vid 1909 års utgång utgöra 2,058 mål -(1,878+90+90). Skulle de före­ slagna grundlagsändringarna komma att träda i kraft vid slutet af 1909 års°riksdag och högsta domstolen således under sommaren och hösten 1909 blifva befriad från lagföredragning och ansökningsärenden, bör resultatet under år 1909 emellertid ställa sig gynsammare, så att balansen vid 1909 års slut i sådan händelse torde kunna beräknas till omkring 2,000 mål. Därest balansen af skiftesmål (omkring 150 mål) vid 1909 års slut kan öfverflyttas från högsta domstolen, minskas balansen till omkring 1,850 mål. För tiden efter 1910 års början, då de föreslagna åtgärderna skulle vara genomförda, synes följande beräkning kunna göras. På 103 sessionsveckor medhinnas efter 15 mål i veckan 1,545 mål. Då högsta domstolen befrias från ansökningsärenden, hvilka beräknats upptaga en tid af 5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31. 131

veckor, skulle härtill komma ytterligare 75 mål och arbetsresultatet så­ ledes blifva 1,620 mål om året. Såsom förut antydts, torde det emellertid icke vara sannolikt, att en så hög arbetsprodukt (omkring 153A mål i veckan) i längden kan uppnås. Antalet inkommande mål torde efter fram­ räknande af skiftesmålen (81 år 1906) kunna beräknas till något öfver 1,300. Något ytterligare afdrag på grund af den. föreslagna afgiften för fullföljd af besvärsmål anser jag ej böra göras, då den minskning, som häraf uppkommer, sannolikt fullt uppväges däraf, att den ofvan angifna arbetsprodukten 1,620 mål torde vara för högt beräknad. Den årliga afarbetningen af balansen skulle således komma att utgöra omkring 300 mål. På fyra år, d. v. s. till slutet af år 1913, skulle balansen alltså vara nedbringad från 2,000 resp. 1,850 till 800 resp. 650 mål. Antagligen är dock denna beräkning för sangvinisk och balansens nedbringande till lämplig storlek kommer nog, särskildt med hänsyn till den sannolika ök­ ningen af antalet inkommande mål, att taga ett eller annat år längre tid. Att redan nu söka bestämma någon tidpunkt, då antalet dömande justitie­ råd skulle börja att nedbringas under 21, synes därför icke tillrådligt.

Om inga andra åtgärder vidtagas än inrättande af den föreslagna lagrevisionen och bestämmande af de dömande justitierådens antal till 21, skulle till en början kunna beräknas en årlig balansminskning af allra högst 150 mål. Den årliga arbetsprodukten bör nämligen då, enligt hvad ofvan angifvits, kunna uppskattas till 1,545 mål, under det att antalet in­ kommande mål, som i år synes komma att uppgå till 1,380, för år 1910 ej torde kunna beräknas till mindre än 1,400. Balansens nedbringande till lämplig storlek skulle således kunna ske på omkring 10 år allenast under den otroliga förutsättning att under hela denna tid antalet inkom­ mande mål icke ökades i någon afsevärd grad. Antager man åter att de inkommande målen ökas med 15 om året, blifver resultatet att vid 1920 års slut balansen skulle vara nedbringad från 2,000 till 1,175 mål och att då åter eu ökning skulle börja. Sätter man den årliga ökningen af inkommande mål till allenast 10, skulle balansen vid 1924 års slut vara nedbringad till 800 för att då åter börja stiga. Det synes därför med största sannolikhet kunna förutsägas att, med bestämmande af de dömande justitierådens antal till 21, den föreslagna åtgärden att förlägga laggranskningen till en lagrevision icke enbart för sig kommer att blifva tillräcklig för uppnående af det åsyftade ändamålet, balansens afarbetande inom rimlig tid.

132 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Justitierådet friherre Marks von Wiirtemberg: Jag instämmer med justitieråden Sundberg och Petrén men vill till hvad af dem blifvit anfördt för min del lägga följande. Hvad angår laggranskningen anser jag det böra framhållas, att den nuvarande anordningen icke lämnar högsta domstolens, af lagskipningsgöromålen strängt upptagna ledamöter möjlighet att åt nämnda gransk­ ning ägna så mycket arbete som enligt min uppfattning vore önskvärdt. Då härtill kommer, att, såsom justitierådet Sundberg erinrat, samarbete mellan högsta domstolens ledamöter icke i erforderlig omfattning kan äga rum i det stora antal lagärenden, där cirkulation af handlingarna finnes nödvändig, hyser jag intet tvifvel om, att, från lagstiftningssynpunkt sedt, den olägenhet, som skulle kunna anses ligga i den ifrågasatta minskningen af antalet i granskningen deltagande justitieråd, mer än uppväges däraf, att dessa kunna så godt som uteslutande och under verk­ ligt samarbete ägna sig åt granskningen. Beträffande behandlingen af nådeärenden finner jag mig desto hellre böra biträda justitierådet Sundbergs förslag, som detta, äfven bortsedt från den minskning i högsta domstolens arbetsbörda, som skulle följa af dess genomförande, synes mig innebära fördelar. Enligt min uppfattning höra i dessa ärenden lagskipningssynpunkter visserligen i väsentlig grad men icke uteslutande göra sig gällande, och med hänsyn härtill anser jag det önskvärdt, att behandlingens tyngdpunkt förlägges till justitiekonseljen och icke, såsom nu lätt kan blifva fallet, till högsta domstolen. Att, såsom man framkastat, växlande politiska åskådningar skulle, om högsta domstolens yttranden bortfölle, kunna göra sig gällande vid nådefrågornas afgörande, synes mig uteslutet redan med hänsyn till det inflytande på afgörandet, som skulle tillkomma de i konseljen deltagande justitieråden, ett inflytande som enligt sakens natur städse måste blifva af största betydelse. Skulle emellertid, i motsats till hvad jag håller före, någon ytterligare garanti i nämnda afseende finnas påkallad, synes eu sådan stå att vinna genom tryckfrihetsförordningens ändrande därhän, att statsråds­ protokollen i nådeärenden blefve tillgängliga för allmänheten. Sant är att ett bortfallande af högsta domstolens yttranden i nådeärenden skulle i viss mån medföivi ökadt arbete för regeringen och särskilt för chefen för justitiedepartementet; men häri kan jag från den af mig intagna ut­ gångspunkt icke se någon afgörande betänklighet mot justitierådet Sundbergs förslag. Hos oss likasom i andra länder, om hvilkas statsförfattning jag har mig något bekant, torde behandlingen af nådeärenden böra räknas bland eu justitieministers hufvuduppgifter, och den omständigheten, att hans och hans kollegers tid skulle, om den ifrågasatta ändringen genom­

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 133

fördes, kunna komma att i något högre grad än för närvarande upptagas åt dessa ärenden, lärer ej kunna åberopas såsom skäl mot den föreslagna anordningen, om denna i Girigt finnes rationell. Det har blifvit antydt, att äfven efter upphäfvande af nuvarande grundlagsbud om högsta dom­ stolens yttrande i nådefrågor dylikt yttrande måhända skulle komma att inhämtas i ett så stort antal fall, att den beräknade lindringen i dom­ stolens arbetsbörda i väsentlig grad uteblefve. Något dylikt synes mig dock ej vara att befara, om innebörden af den ifrågasatta grundlagsför­ ändringen uppfattas så, som af mig blifvit framhållet. Remiss till högsta domstolen torde då, liksom den för närvarande högst undantagsvis före­ kommer i fall, där domstolens yttrande ej är i grundlag föreskrifvet, endast i sällsynta fall komma i fråga, helst om man, såsom jag för min del förordar, undviker hvarje uttryckligt omnämnande i grundlagen af dylikt yttrandes afgifvande i andra fall, än där fråga är om ' döds­ straff'. I den skrifvelse, som innefattar Riksdagens svar a Kungl. Maj:ts innevarande är framlagda förslag om ändring i vissa delar af 30 kap. rättegångsbalken, har Riksdagen, med förkastande af nämnda förslag, gifvit anvisning på vissa andra utvägar, som enligt Riksdagens mening kunde ifrågakomma för afhjälpande af det nuvarande missförhållandet mellan högsta domstolens arbetsmaterial och domstolens arbetskrafter; och har Riksdagen i sådant afseende ansett det böra tagas under öfvervägande, bland annat, huruvida man icke, i stället för att, såsom Kungl. Maj:ts förslag innebar, göra. rätten till fullföljd i högsta domstolen beroende af ett visst penningevärde, skulle kunna från fullföljd utesluta vissa klasser af mål. Ett steg i denna riktning, hvilket enligt min mening lämpligen skulle kunna tagas, vore att, på sätt ett antal af högsta domstolens leda­ möter hemställde, då år 1904 frågan om åtgärder för balansens minsk­ ning förevar i domstolen, i allmänhet låta bero vid hofrättens utslag i mål angående förseelser, som falla utom området för grundlag, allmän strafflag, strafflagen för krigsmakten och strafflagen för präster. 1 öfrigt kan enligt urin tanke någon lämplig och effektiv begränsning af rätten till ändringssökande i högsta domstolen icke vinnas på nämnda, af Riks­ dagen antydda väg. Eu inom justitiedepartementet utarbetad öfversikt af utländsk lagstiftning i ämnet, hvilken tillhandahållits högsta domsto­ lens ledamöter, torde utvisa, att i hvarje fall de begränsningar af denna art, som annorstädes genomförts eller föreslagits, icke lämpligen kunna tjäna till förebild för svensk lagstiftning. Till sist anser jag mig höra hemställa till öfvervägande, huruvida icke, till förebyggande däraf, att åklagaretalan mot hofrätts utslag full­

134 Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

följes i andra fall, än där något verkligt samhällsintresse sadant kräfver, och högsta domstolens arbetstid sålunda utan tillräckligt skäl upptages med åklagaremål, stadgandet i 30 kap. 7 § rättegångsbalken bör undergå någon jämkning, så att däraf fullt otvetydigt framgår, att dylik talan bör ifrågakomma endast då det finnes synnerligen angeläget.

Justitierådet Silverstolpe: Det enda verkligen effektiva medlet att åstadkomma jämvikt mellan högsta domstolens arbetsprodukt och dit inkommande arbetsmaterial utgöres, enligt min tanke, af en lagstiftning, som väsentligt inskränker full­ följden af mål till högsta domstolen. Jag skulle därför helst velat nu tillstyrka införande af en summa revisibilis, höjande af revisionsskillingens belopp, inskränkning af allmän åklagares och målsägandes rätt att föra klagan i brottmål, förbud att fullfölja talan allenast beträffande rättegångs­ kostnad o. s. v. Om en dylik lagstiftning, i hufvudsaklig öfverensstäm­ melse med det af Kungl. Maj:t i proposition till innevarande års Riksdag framlagda förslag, komme till stånd, skulle, såsom jag vid nämnda för­ slags granskning i högsta domstolen närmare framhållit, de åtgärder, som i öfrigt kunde erfordras till förekommande af balans, icke behöfva blifva synnerligen omfattande. Da emellertid Riksdagen förkastat detta förslag, lärer väl tanken på eu sådan lagstiftning för närvarande få anses uteslu­ ten, och måste i så fall frågans lösning sökas i en annan riktning.. I första rummet synes härvid böra tagas i öfvervägande möjligheten att befria högsta, domstolen från befattningen med vissa slag af ärenden. De ärenden, som i sådant afseende nu torde kunna komma i fråga, åro lagförslag, skiftesmål och ansökningsärenden. Hvad lagförslagen beträffar anser jag högsta domstolens granskning af desamma, såvidt de afse allmän civil- eller kriminallag, vara af största betydelse för vinnande af visshet om deras praktiska tillämplighet. Jag kan därför icke förorda, att högsta domstolen befrias från arbetet med nämnda granskning, med mindre densamma öfverflyttas a en särskild in­ stitution af sådan sammansättning, att den i nyss angifna hänseende er­ bjuder samma trygghet som högsta domstolen. Den uti det öfverlämnade utkastet till grundlagsändringar föreslagna lagrevisionen fyller, enligt min mening, härutinnan icke måttet. I granskningen af allmän civiloch kriminallag skulle, om denna institution upprättades, kunna komma att deltaga endast två personer med större erfarenhet i tillämpningen af sådan lag, under det laggranskningen i högsta domstolen verkställes af minst fem personer med dylik erfarenhet. Dessutom är det fara värdt, att den i utkastet föreslagna rätten för Rungl. Maj:t att förordna ända

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 37. 135

till tre extra ordinarie ledamöter i lagrevisionen skulle leda därhän, att denna institution, däri de två justitieråden ofta kunde befinna sig i mi­ noritet, komme att i själfva verket nedsjunka till ställningen af en byrå under justitiedepartementet. 1 alla händelser torde det vara uppenbart, att ett uttalande af en så beskaffad institution icke skulle kunna erhålla samma auktoritet som ett utlåtande af högsta domstolen. En så genom­ gripande och till sina följder oberäknelig åtgärd som att låta högsta domstolens befattning med granskningen af förslag till allmän civil- och kriminallag upphöra synes mig så mycket mindre böra vidtagas, som därigenom icke längre kan vinnas det tillförene eftersträfvade önskemålet att få högsta domstolens arbete begränsadt till allenast två af delningar. Antalet inkommande mål är nämligen numera så stort, att äfven om högsta domstolen befrias från all laggranskning och från behandlingen af samtliga skiftesmål och sådana ansökningsärenden, hvilkas slutliga pröf­ ning sker af Konungen i statsrådet, två afdelningar icke medhinna att afgöra återstående under året inkomna mål. På grund af det nu an­ förda finner jag mig böra afstyrka inrättandet af den föreslagna lag­ revisionen och hemställa, att högsta domstolens laggranskningsskyldighet bibehålies i fråga om förslag till allmän civil- och kriminallag. Däremot torde, om den ifrågasatta Regeringsrätten kommer till stånd och erhåller lämplig sammansättning, å densamma kunna öfverflyttas skyl­ digheten att granska en del lagförslag, som falla utom den allmänna civiloch kriminalrättens områden. Härigenom skulle kunna vinnas den för­ delen, att högsta domstolens laggranskningsarbete, som under innevarande år företett en betänklig ökning, kunde begränsas till ungefärligen den tid, detsamma under de föregående åren kraft, utgörande i medeltal för åren 1902—1906 56 dagar. Hvad därefter angår skiftesmälen kunna desamma närmast hänföras till administrativa ärenden, helst om däri uppkommande frågor af tviste­ måls natur blifva med större regelbundenhet, än nu är fallet, hänvisade till särskilt utförande vid laga domstol. Vid sådant förhållande synas betänkligheter icke böra möta att låta klagan i skiftesmål från ägodelningsrätt fullföljas till administrativ myndighet, exempelvis landtmäteristyrelsen, möjligen förstärkt med en eller flere i skiftesfrågor erfarna domare. Skulle någon ytterligare instans i dylika mål anses erforderlig, därvid dock i alla händelser ägostyckningsmål samt frågor om fastställelse å skiften och ägoutbyten borde vara uteslutna, torde denna instans böra utgöras af den föreslagna regeringsrätten. Vidkommande slutligen ansökning särendena synas såväl nådeansökningar, hvilka göras utan samband med klagan i själfva målet eller det-

136 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37.

sammas underställning, som ansökningar om upplösning af äktenskap eller äktenskapsförbindelse samt om tillstånd att ingå äktenskap kunna i allmänhet utan högsta domstolens hörande afgöra^ af Kungl. Maj:t i statsrådet under förutsättning, att stadgandet om två justitieråds närvaro i konseljen vid dylika ärendens föredragning bibehålies och dessa justitie­ råd beredes tillfälle att deltaga i don förberedande behandling inom stats­ rådet, som dessa ärenden lära komma att underkastas. Äfven ansök­ ningar om rätt att försälja, utbyta eller inteckna egendom af fideikommiss­ natur torde utan olägenhet kunna behandlas i enahanda ordning och deras afgörande sålunda förläggas från högsta domstolen till Kungl. Maj:t i stats­ rådet. I alla dessa fall bör det likväl vara Kungl. Maj:t obetaget att, om ärendets beskaffenhet därtill särskild! föranleder, inhämta högsta domstolens yttrande. Af hvad ofvan blifvit anfördt rörande de inkommande målens antal är redan klart, att äfven om högsta domstolen befrias från granskningen af en del lagförslag, som icke hänföra sig till allmän civil- eller kriminal­ lag, samt från befattningar med skiftesmålen och med nyss angifna ansökningsärenden, de återstående målens afgörande icke kan medhinnas af högsta domstolen, utan att densamma indelas till arbete på tre afdelningar. Då en fördelning af högsta domstolens arbete på tre afdelningar så­ lunda komme att blifva permanent, måste därvid, enligt min tanke, såsom ett oeftergiflig! villkor uppställas, att å hvarje afdelning skola tjänstgöra sju ledamöter, allenast med det undantag, att vid behandling af lagären­ den ledamöternas antal kan, såsom nu, nedsättas till fem. Af de mål, Indika efter frånskiljande af skiftesmålen och förenämnda ansökningsärenden skulle återstå till handläggning, utgöres nämligen allra största delen af sådana, som från hofrätterna dragas under högsta domstolens pröfning, och det kan svårligen anses öfverensstämmande med reglerna för en god instansordning att i någon större utsträckning låta målen i en högre in­ stans afgöras af samma antal domare som i den lägre. Vid de förhand­ lingar, som föregingo framläggandet af förslaget till nu gällande lag om högsta domstolens tjänstgöring på afdelningar, betonades inom högsta dom­ stolen uttryckligen den provisoriska karaktären af nuvarande anordning, enligt hvilken en af högsta domstolens tre afdelningar är sammansatt af endast fem ledamöter, och framhölls därvid af såväl mig som andra, att om arbetet på tre afdelningar skulle fortgå någon längre tid, hvarje af­ delning borde bestå af sju ledamöter. För uppehållande af tjänstgöringen på tre afdelningar med sju leda­ möter å hvarje erfordras, att högsta domstolens ledamotsantal ökas till tjugufyra. Det kan visserligen ej förnekas, att olägenheter äro förknip­ pade med eu sådan ökning, såväl i afseende å upprätthållandet af nödig

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 137

enhet i lagskipningen som i fråga om möjligheten att till justitierådsbefattningarna erhålla fullt kompetenta personer. För min del anser jag dock dessa olägenheter „ mer än val uppvägas af den större trygghet be­ träffande målens grundliga pröfning, som måste ligga däri, att alla tre afdelningarna äro sammansatta af sju ledamöter, och jag tvekar därför icke att förorda vidtagandet af sådana författningsändringar, att en dylik anordning kan blifva genomförd. Om högsta domstolen samtidigt befrias från befattningen med de ärenden, som här ofvan föreslagits, och ledamotsantalet vid granskning af lagförslag inskränkes till fem, kan för be­ handling af öfriga mål och ärenden beräknas en arbetstid å 7-mansafdelningar af omkring 100 sessionsveckor, hvilken torde vara tillräcklig att icke blott förhindra uppkomsten af vidare balans utan äfven efter hand bortarbeta den nu befintliga. Skulle framdeles en lagstiftning, hvarigenom fullföljden af mål till högsta domstolen väsentligt inskränkes, komma till stånd, möter naturligt­ vis intet hinder att efter balansens bortarbetande, som då bör kunna ske fortare, successivt i mån af ledamöters afgång nedbringa ledamotsantalet, så att detsamma kommer att stå i lämpligt förhållande till den minskade arbetsbördan.

Justitierådet Quensel: Mot inrättande af en lagrevision i hufvudsak så anordnad, som i chefens för justitiedepartementet utkast angifves, har jag intet att invända, under den förutsättning likväl, att icke därigenom minskning sker i det nuvarande antalet af 21 dömande ledamöter i högsta dom­ stolen. 1 betraktande af balansens nuvarande tillstånd och vanskligheten af alla på förhand gjorda beräkningar angående densammas nedbringande måste jag nämligen bestämdt förorda, att de tre justitierådsämbeten, som provisoriskt inrättats för balansens afarbetande, måtte för sådant ändamål bibehållas, till dess erfarenheten visat, att balansen verkligen nedbringats till skälig storlek. I händelse högsta domstolen såsom sådan befrias från laggransknin­ gen, anser jag justitierådens ledighet kunna något — med högst två veckor — förkortas. Beträffande öfriga åtgärder till lättande af högsta domstolens arbets­ börda åberopar jag min i högsta domstolen den 13 december 1904 uttalade mening.

Bill. till Piksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Håft. 18

138 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Justi tierådet Gr ef ber g: Vid öfvervägande af frågan, om hvilka åtgärder böra vidtagas för att högsta domstolen må kunna utan menlig tidgutdräkt behandla dit in­ komna mål och ärenden, har man att tillse, att lagskipningen skall kunna hålla jämna steg med beräknade antalet inkommande mål och ärenden samt därutöfver verka så, att den nuvarande betydliga balansen minskas. Med hänsyn till de åsikter, som rörande denna fråga uttalats och gjort sig gällande vid bestämmandet af justitierådens nuvarande antal och vid behandlingen af Kungl. Maj:ts proposition till innevarande års riksdag angående ändring i vissa delar af 30 kapitlet rättegångsbalken, synes mig hvarken någon vidare ökning af de i lagskipningen deltagande justitierådens antal eller någon begränsning i rätten att fullfölja talan i vissa mål och ärenden böra för närvarande ifrågasättas. Att från denna rätt utesluta vissa klasser af mål synes mig vara en åtgärd, som innebär stora svårigheter, såvidt klassindelningen skall följdriktigt genomföras och sålunda all godtycklighet vid uppdragande af gränserna undvikas. Då det icke gärna kan ifrågasättas annat, än att de från rätten till fullföljd uteslutna klasserna skulle allenast vara mål af föga vikt och betydenhet, kommer en dylik anordning i hvarje fall att ringa verka till en snabbare rättskipning. En väsentlig höjning af revisionsskillingen skulle däremot visserligen kraftigt bidraga till ernående af det afsedda målet, men då ringa eller ingen utsikt tinnes att vinna bifall härtill, ehuru en sådan åtgärd, såvidt icke denna afgift i och för sig saknar förnuftig grund, vore fullt befogad till följd däraf, att penningvärdet betydligt fallit, lämnas äfven denna utväg å sido. Då det sålunda torde vara nödvändigt att välja andra medel än de nyssnämnda för att befordra en snabbare lagskipning inom högsta in­ stansen, lär annan utväg i första hand ej kunna vinnas, än att högsta domstolen 'befrias från all laggranskning. Ofverflyttas denna i stället på en särskild lagrevision, torde det emellertid vara nödigt att i lagrevisionen insätta två eller flera justitieråd, som något eller några år deltagit i arbetet inom högsta domstolen, och vid sådant förhållande skulle en dylik an­ ordning föga eller alls icke bidraga till en snabbare lagskipning, med mindre än ätt justitierådens antal ökades med det antal, som komme att tjänstgöra i lagrevisionen. Det närvarande antalet justitieråd torde så­ lunda böra för lagskipningen tills vidare, på sätt här nedan angifves, bibehållas och justitieråds tjänstgöring i lagrevisionen bestämmas växelvis i viss ordning. Högsta domstolens åliggande enligt särskilda författningar att af­ gifva utlåtanden i ansökningsärenden synes, utom beträffande nådeansök-

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 31. 139

ningar, kunna upphöra. Hvad åter angår sistnämnda ansökningar torde med hänsyn därtill, att den nuvarande anordningen bör väsentligt bidraga till kontinuitet och jämnhet i utöfning af benådningsrätten, någon ändring härutinnan ej böra ifrågakomma. Arbetet inom högsta domstolen har så ordnats, att två justitieråds närvaro i statsrådet, då justitieärenden där föredragits, icke föranledt någon tidsutdräkt med arbetets fortgång. Någon ökad arbetskraft genom att justitieråden befrias från detta åliggande i fråga om nådeansökningar är således icke att förvänta. De betänkligheter, som möta emot anordningen med 5-mans-afdelning, torde minskas, ifall å sådan afdelning i synnerhet behandlas ringare mål och ärenden, samt afdelningen tillägges befogenhet att, då med af­ seende _ å yppade skiljaktiga meningar eller målets vikt och beskaffenhet så pröfvas nödigt, för af görandet tillkalla två justitieråd, som enligt indel­ ningen äro fria från tjänstgöring, men skyldiga att på kallelse inträda så­ som suppleanter. Det är klart, att, såvidt man vill undvika att justitierådens arbetsbörda härigenom i afsevärd mån ökas, en dylik åtgärd endast i undantagsfall bör äga ruin. Detta syfte torde väsentligen befordras där­ igenom, att å 5-mans-afdelningen företrädesvis behandlas, utom ar.sökningsärenden och krigsrättsmål, mål och ärenden, som i allmänhet äro af ringa vikt eller af föga invecklad beskaffenhet. Exempelvis synes hit kunna räknas: tvister om någon skall förklaras omyndig eller myndig eller om förordnande eller entledigande af förmyndare; mål af hvad beskaffenhet som helst, då fråga endast är om ersätt­ ning för rättegångskostnader; mål om uppfostringsbidrag; mål rörande brott och förseelser, vare sig emot allmän lag eller särskild författning, med undantag af dels underställningsmål och dels mål, däri någon hålles häktad eller är dömd till urbota straff eller åklagare eller målsägande fullföljer talan emot öfverrätts utslag, hvarigenom den tilltalade befriats från honom ådömd urbota bestraffning, eller däri någon är tilltalad för brott, som är i lagen belagdt med dödsstraff, eller för brott emot tryckfrihetsförordningen eller däri annan öfverrätt än krigsdomstol dömt såsom första instans. Skola skiftesmålen fortfarande handläggas i högsta domstolen, hvar­ till torde finnas grundade skäl, lär väl ej hinder i allmänhet möta att i afgörandet af dessa mål deltaga endast 5 justitieråd. Då antalet mål åt större omfång och mera invecklad beskaffenhet under senare tider tillväxt och utan tvifvel kommer att fortfarande till­ växa, synes vanskligt antaga, att genom särskildt vidtagna åtgärder af-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o ,37. 141

för lagskipning»!, som för närvarande äger rum, någon minskning af balansen ej antagas, utan tvärtom kommer denna efter några års förlopp att ökas. Utgår man åter ifrån att, såsom förordas, nuvarande arbetsindelning under någon tid eller till och med 1909 års utgång bibehålies, men att från och med 1910 högsta domstolen befrias från laggranskningen och behandlingen af ansökningsärenden af här ofvan angifna slag, torde kunna beräknas att härigenom vinnes för afgörande af mål 14 veckor, hvaraf 3 veckor anses tillkomma genom att högsta domstolens utlåtanden ej vidare erfordras i nämnda ärenden.

skulle härigenom den årliga afarbetningen utgöra 14X15,5 =217

Enär emellertid efter beräkning af nuvarande sessionstid för lagskipning»), 90 veckor, antalet åtgjord;) mål antages, på sätt ofvan anmärkts, för åren 1907—1909 uppgå till 4,185 samt antalet inkomna mål för åren 1910 —1912 måste, under antagande att i medeltal sker en ökning af 21 mål, för dessa 3 år beräknas till 63 mål utöfver det antal, som ansetts inkomma för åren 1907— 1909, eller till 4,077 -j- 63 = 4,140, så afarbetas vidare

o ' Återstående balans vid 1912 års utgång 949 mål.

Befrielse från laggranskningen och afgifvande! af utlåtanden öfver . vissa ansökningsärenden är således icke tillfyllestgörande för att vid ut­ gången af år 1912 åter nedbringa de dömande justitierådens antal till 18. Det torde därför anses nödigt att inskränka tiden, då justitieråden åtnjuta ferier eller ledighet för hemarbete med skyldighet att på kallelse inställa sig till tjänstgöring såsom suppleanter. Vid öfvervägande af frågan härom bör emellertid tagas i betraktande, att arbetsintensiteten ökas genom att mål komma att upptaga den tid, som förut användts för afgifvande af utlåtanden i ansökningsärenden, och genom ofvan angifna anordning med 5-mans-afdelningen. Befrielsen från laggranskningen föranleder äfven att längre tid måste användas för att taga kännedom om nya lagar och för­ fattningar. Det är således endast under förutsättning, att annan utväg ej finnes att tillgå, som inskränkning i ledigheten kan tillstyrkas. Tjänst­ göringsskyldigheten torde dock i hvarje fall ej ökas med mera än två veckor, motsvarande, enär ej gärna kan ifrågasättas att utsträcka arbetet å 5-mans-afdelning, sex sessionsveckor å 7-mans-afdelning.

142 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Ifall så ordnas, kan ytterligare afgöras årligen 6X15,5 = 93 mål.

o ' " Återstående balans 670 mål

hvilket antal är betydligt mindre än hälften af de vid 1906 års slut balan­ serade målen samt vida understiger antalet af de för hvart och ett af åren från och med 1888 balanserade målen. Skall högsta domstolen med ett antal af 18 dömande ledamöter kunna förebygga tillökning af en sålunda beräknad balans, förutsattes, att antalet inkommande mål åtminstone, icke tillväxer. Då ett motsatt för­ hållande är sannolikt, torde förr eller senare framtvingas åtgärder, hvari­ genom en alltför stark tillströmning af mål hämmas. Om, såsom blifvit ställdt i utsikt, vissa mål och ärenden, hvilka nu fullföljas i högsta dom­ stolen, öfverflyttas till en administrativ högsta instans, samt denna åtgärd vidtages i en mera afsevärd mån, synes kunna antagas, att högsta dom­ stolen med nyssnämnda antal ledamöter skall förmå att en längre tid framåt hålla balanserade mål och ärenden inom måttliga gränser. Slutligen anmärkes, att under innevarande år lagföredragningen redan upptagit vida längi’e tid än här ofvan för år beräknats. Fortfar detta förhållande under de närmaste åren, följer naturligtvis däraf, att den beräknade balansen, hvilken grundats, bland annat, därå, att under åren 1907—1909 till landöredragning skulle erfordras sammanlagdt 33 sessions- O O O o veckor, icke oväsentligt ökas.

Justitierådet Grissel: I fråga om behofvet af lagstiftningsåtgärder till minskning af högsta domstolens arbetsbörda åberopar jag hvad justitierådet Sundberg anfört. I likhet med honom anser jag det vara oafvisligen nödvändigt, att högsta domstolen snarast möjligt befrias från den domstolen enligt nu gällande bestämmelser åliggande befattning med granskning af lagförslag; och anser jag mig därför kunna instämma i förslaget att detta bestyr måtte öfverflyttas till en särskild institution, den s. k. lagrevisionen, organiserad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad han förordat. I öfrigt får jag förklara: att jag i fråga om ansökning särendena åberopar hvad justitierådet Silverstolpe anfört, att jag i fråga om skiftesman är ense med justitierådet Sundberg, samt att jag hvad angår den väckta frågan att belägga fullföljden af besvärsmål med en afgift, motsvarande revisionsskillingen, instämmer med

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 143

justitierådet Trygger; och är jag med honom ense jämväl beträffande full­ följden af mål, däri fråga är endast om rättegångskostnad. I fråga om nödvändigheten att öka antalet justitieråd åberopar jag hvad justitierådet Sundberg anfört.

Justitierådet Westring: Jag instämmer i det väsentliga med justitierådet Sundberg, allenast med följande modifikationer. Beträffande ansökningsärendena anser jag lika med justitierådet Silverstolpe, att högsta domstolens utlåtande bör afgifvas öfver nådeansökningar, som förekomma i sammanhang med besvär, att äfven fidei­ kommissärenden böra öfver flyttas till afgörande i statsrådet på enahanda sätt som öfriga ansökningsärenden, samt att såsom förutsättning för genom­ förande af den ifrågasatta nya anordningen i afseende å ansökningsärendena bör gälla, att de justitieråd, som skola närvara vid dessa ärendens af­ görande i statsrådet, få deltaga i den förberedande behandling, som lärer komma att inom statsrådet anordnas. För att förekomma, att härigenom högsta domstolens arbetsordning alltför mycket rubbas, synes det böra uppdragas i främsta rummet åt ledamöterna i lagrevisionen att i stats­ rådet öfvervara behandlingen af ansökningsärendena. I fråga om förslaget att med afgift belägga fullföljden af talan i besvärsmål förenar jag mig med justitierådet Borgström.

Justitierådet Bamstedt: Jag biträder i hufvudsak hvad justitierådet Sundberg anfört utom beträffande ansökningsärenden, i afseende hvarå jag delar justitierådet Silverstolpes mening, samt förslaget att med afgift belägga fullföljd af talan i besvärsmål och frågan om ändring i förfarandet vid måls hand­ läggning af högsta domstolens afdelningar samfälldt. I sistnämnda båda frågor anser jag mig för närvarande ej kunna göra något bestämdt ut­ talande.

Justitierådet Bohman: Beträffande frågan om högsta domstolens befattning med ansök­ ningsärenden delar jag den af justitierådet Silverstolpe uttalade åsikt. 1 öfrigt är jag i allt väsentligt ense med justitierådet Sundberg, dock att jag instämmer i hvad justitierådet Trygger erinrat i frågan att belägga tullföljden af besvärsmål med en revisionsskillingen motsvarande afgift. o

144 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Justitierådet Billing: Jag är i hufvudsak ense med justitierådet Sundberg. I en punkt är jag dock af annan mening än han, nämligen såvidt rörer frågan, huruvida.— under förutsättning att högsta domstolen i regel befrias från befattning med ansökningsärenden — bestämmelsen om tvenne justitieråds närvaro vid dylika ärendens afgörande i statsrådet bör bibehållas. Det kan för­ väntas att i juridiskt tvifvelaktiga fall Kungl. Maj:t inhämtar högsta domstolens yttrande och i sådan händelse synes justitieråds närvaro i kon­ seljen vara öfverflödig. I andra fall åter förutsättes, om annars hela an­ ordningen skall hafva någon reell betydelse, att de två justitieråd, som skola närvara vid ärendes afgörande, dessförinnan deltaga i den förbere­ dande handläggningen af detsamma inom statsrådsberedningen, och det inses lätt huru tidsödande och för lagskipningsarbetet inom högsta domstolen eller arbetet i lagrevisionen störande ett dylikt arrangement måste blifva. För min del anser jag mig därföre böra hemställa att i detta: hänseende nu gällande bestämmelse upphäfves. I likhet med justitierådet Silverstolpe anser jag det vara synnerligen önskvärdt, att högsta domstolen befrias från befattningen med de ofta nog förekommande ansökningsärendena rörande fideikommissegendom. Hand­ läggningen af dessa ärenden, hvilka ej sällan äro af ringa materiell bety­ denhet, synes med nu gällande procedur utgöra ett slöseri med tid och krafter, som kunde bättre användas.

Justitierådet Thollander: Utan att frångå den uppfattning, jag tillförene uttalat i fråga om högsta domstolens befattning med laggranskningen, anser jag mig dock icke under nuvarande förhållanden kunna afstyrka den föreslagna anord­ ningen med eu lagrevision. Då därigenom en del af det arbete, som nu ofta måste förläggas till den för hvila från arbete afsedda ledighetstid, blefve högsta domsto­ lens ledamöter besparad, kunde denna ledighetstid i någon mån, t. ex. med 2 veckor, förkortas. Beträffande nåd ansökningarna anser jag, att den garanti mot deras be­ handling från ensidig politisk synpunkt, som ligger i nuvarande anordning, icke bör eftergifvas och att dessa ärenden således böra behandlas i nu stadgad ordning. Ansökningar om äktenskapsskillnad och om dispens synas mig där­ emot i regel kunna behandlas utan högsta domstolens medverkan. Att" rubba den stadgade ordningen för afgifvande af lagförklaringar, däri inbegripna fideikommissärenden, synes mig icke böra ifrågakomma.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31. 145

Skiftesmålens öfverflyttning från högsta domstolen till den blifvande regeringsrätten anser jag vara eu lämplig åtgärd till minskning af högsta domstolens arbete. För öfrigt instämmer jag i justitierådet Petréns yttrande därom, att man icke torde kunna undgå att framdeles ånyo upptaga frågorna om in­ förande af en summa revisibilis och revisionsskillingens höjande.

Justitierådet Claeson: Den genom regeringsformen bestämda anordning, att högsta domstolen skall afgifva utlåtande öfver vissa lagförslag, har varit till oskattbart gagn för Sveriges land och folk. Många omogna eller mindre väl genomtänkta lagförslag hafva genom de yttranden, högsta domstolen öfver dem afgifvit, blifvit ställda i sin rätta belysning. I en mängd fall, då förslagen hämtats från utländsk rätt, har hög­ sta domstolen uppvisat, hurusom förslagen icke harmonierade med svensk rättsåskådning och våra säregna förhållanden. Det är ock naturligt, att högsta domstolen, som står i den intimaste beröring med rättsskipningen i riket och är i tillfälle att bättre än någon annan myndighet öfverskåda, huru lagtillämpningen ter sig i olika fall, skall vara särskild! lämpad för att öfverse och granska lagförslagen innan de slutligen pröfvas. Kändt är att under den långa tid, snart ett sekel, högsta domstolen afgifvit ut­ låtanden öfver lagförslagen, högsta domstolens yttranden tillvunnit sig en stor auktoritet och tillit, så att, sedan lagförslagen blifvit efter högsta domstolens anvisningar omarbetade, de vanligen antagits af Konung och Riksdag. Denna mödosamt förvärfvade auktoritet i ett viktigt samhälls­ intresse synes nu vara meningen att bortkasta. Enligt min åsikt är det ingalunda någon god regeringsgrundsats att nedrifva befintlig auktoritet. Staten krafvel' för sitt bestånd, att all auktoritet stödjes och befästes. Hvarje nedrifvande däraf bidrager att lossa samhällsfogarne. Det är nu föreslaget, att det högsta domstolen förut ombetrodda arbetet med granskning af lagförslag i stället skall öfverlämnas åt en lag­ revision, sammansatt af två justitieråd och ett regeringsråd samt vidare högst tre lagfarna män, hvilka senare skola vara extra ordinarie ledamö­ ter af lagrevisionen. Detta förslag synes mig ganska egendomligt. Med hänsyn därtill att högsta domstolen är öfverhopad med mål vill man be­ fria högsta domstolen från arbetet med laggranskningen för att högsta domstolen uteslutande må kunna ägna sig åt rättsskipningen. Men på samma gång vill man beröfva högsta domstolen två justitieråd, hvilka Ständigt skola vara upptagna på annat håll. Häri ligger enligt min me­ ning en motsägelse. Den sålunda föreslagna, hybrida formen för en lag- Bih. till Riksd. Prof. 1308. 1 Sami. 1 Afd. 21 Käft. 19

146 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

revision kan ingalunda af mig tillstyrkas. Genom att från högsta dom­ stolen låna två justitieråd vill man gifva sken åt, att högsta domstolen medverkar vid lagstiftningsarbetet, oaktadt något utlåtande aldrig kommer att utgå i högsta domstolens namn. Men tillika har man sörjt för att justitierådens mening kan i lagrevisionen paralyseras därigenom, att extra ordinarie ledamöter förordnas. Den närmaste framtiden kommer sanno­ likt att förete en period af jäsning och svallning i samhället i ännu hög­ re grad än den, i hvilken vi nu äro midt uppe, och det nervösa, forcerade arbete, hvarmed allting nu skall bedrifvas, kommer att återverka på rege­ ringen. Täta växlingar inom densamma får man förmodligen bevittna, och dylika växlingar komma helt säkert att mycket inverka på samman­ sättningen af de extra ordinarie ledamöterna i lagrevisionen. Enligt min uppfattning bör högsta domstolen fortfarande taga del i lagstiftningsarbetet. Men då detta är stadt i en rask utveckling, sjmes högsta domstolens medverkan blott böra kräfvas i de viktigare delarne af lagstiftningen, nämligen beträffande de lagar, hvilka afses i 87 § regerings­ formen. Däremot torde det öfverlämnas åt den blifvande regeringsrätten att yttra sig öfver förslag till lagar och författningar rörande rikets all­ männa hushållning, om hvilka 89 § regeringsformen handlar. Därest högsta domstolen vidare skall vara med om lagstiftnings­ arbete, torde en ytterligare ökning af justitierådens antal erfordras. Detta synes kunna ske genom att bilda en ytterligare afdelning, hvilken har att i främsta rummet afgifva yttranden öfver lagförslag och, om sådana ej föreligga till behandling, afdöma vanliga i'ättegångsmål. Emot en sådan ökning har invändts, att det skulle blifva svårare att då uppehålla enheten i rättsskipningen i högsta instans. Denna an­ märkning tillerkänner jag för min del föga betydelse, ty svårigheterna i detta hänseende ökas knappt nämnvärdt genom en mindre utvidgning af högsta domstolen. Redan nu tjänstgöra stundom på en gång tre lagski­ pande afdelningar, och den af mig ifrågasatta fjärde afdelningen blir nog i hög grad upptagen med lagstiftningsfrågor. Jämväl har mot sådan ökning erinrats, att det skulle blifva svårt att med lämpliga personer återbesätta lediga justitierådsämbeten. Under de femton år jag dels i högsta domstolen, dels i statsrådet deltagit i öfverläggningar om befordringar till dessa ämbeten, och under hvilken tid tjugo personer blifvit utnämnda till justitieråd, hafva vid nästan alla till­ fällen flera personer ifrågasatts såsom kompetenta. Då för åtskilliga år tillbaka under loppet af tre månader icke mindre än fyra justitieråds­ ämbeten blefvo lediga, däraf två i följd af dödsfall, ett genom afskeds­ tagande efter uppnådd pensionsålder och ett därigenom, att innehafvaren

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37. 147

af detsamma inkallades i statsrådet, mötte ej svårigheter att erhålla lämp­ liga efterträdare. Det synes mig alltför pessimistiskt att förmoda att icke inom nedre justitierevisionen, rikets hofrätter, högskolornas juridiska fa­ kulteter, häradsrätterna och rådstufvurätterna fullt kvalificerade personer finnas att tillgå, när något justitierådsämbete skall återbesättas. Beträffande nådeansökningar synes mig Konungens benådningsrätt stå i så nära sammanhang med rättsskipningen, att jag ej kan tillstyrka, att högsta domstolen beröfvas sin grundlagsenliga rätt att yttra sig öfver desamma. Det föreslagna surrogatet, att två justitieråd skulle jämte che­ fen för justitiedepartementet och ett konsultativt statsråd behandla dessa ansökningar vågar jag ej tillråda. Däremot har jag ej något att erinra vid att högsta domstolen be­ frias från att yttra sig öfver frågor rörande skillnad i äktenskap med flera ansökningsärenden, hvilka nu afgöras af Konungen i statsrådet, sedan hög­ sta domstolen afgifvit sitt utlåtande. Högsta domstolens befattning med fideikommissärenden torde kunna öfverflyttas till regeringsrätten. Det synes mig tvifvelaktigt om behandlingen af skiftesmålen i sista instans bör förläggas från högsta domstolen till regeringsrätten eller an­ nan myndighet. Visserligen skulle genom en sådan förflyttning mycken tid i högsta domstolen besparas för afdömande af egentliga rättstvister. Men skiftesmålen kräfva för sitt behöriga afgörande en viss förening: af o o o juridisk skicklighet och praktisk blick, som blott är att förvänta hos do­ mare med större erfarenhet. Synnerligen önskvärdt vore, om restriktiva åtgärder kunde vidtagas för att förebygga att en mängd obetydliga mål fullföljas till högsta dom­ stolen. Då emellertid förslag i denna riktning, som förevarit vid 1907 års riksdag, icke tillvunnit sig Riksdagens bifall, och det är anledning för­ moda, att andra förslag i samma ämne, om de under närmaste tiden fram­ ställas, röna samma öde, synes mig att för närvarande ej något kan här­ utinnan åtgöras.

Justitierådet Lindbäck: Beträffande frågan om laggranskningsarbetets ordnande synes man — med fasthållande såsom utgångspunkt att för afarbetande af balansen antalet i lagskipningen deltagande justitieråd fortfarande under sannolikt ganska lång tidrymd måste vara minst 21 — i främsta rummet böra taga under öfvervägande, om icke i högsta domstolen genom ökning af leda­ möternas antal till 26 kunde bildas en särskild afdelning af fem justitie­ råd, hvilka växelvis med högsta domstolens öfrige ledamöter under viss

148 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3 7.

tidsperiod exempelvis två år i sänder sysselsatte sig med granskningen af lagförslag och endast å de antagligen kortare tider, då tillgång på sådant arbete ej funnes, deltoge i behandlingen af mål och ärenden inom högsta domstolen. Grenom en sådan anordning vunnes, bland annat, att laggransk­ ningen fortginge vid sidan af högsta domstolens öfriga verksamhet utan att denna däraf lede hinder eller intrång; att högsta domstolens utlåtan­ den i lagärenden erhölle ökadt värde, när de.komme att framgå såsom resultatet af samarbete mellan ledamöter, hvilka finge väsentligen ägna sin tid och sina krafter åt en enda uppgift, laggranskningen; att denna kunde bedrifvas med betydligt större skyndsamhet än som är möjligt under nuvarande förhållanden, då arbetet med cirkulerande lagförslag ofta fördröjes till följd af lagskipningsgörotnålen; samt att åt högsta domstolen komme att i hufvudsakligen samma utsträckning som hittills bevaras det tillfälle till förvärfvande af djupare insikt i lagarna och grunderna för desamma, hvilket till stort gagn för högsta domstolens dömande verk­ samhet dess deltagande i lagstiftningsarbetet medför. Att åter, såsom nu föreslagits, för ändamålet inrätta en lagrevision, bestående af två justitieråd, en ledamot i den ifrågaställda regeringsrätten och vid behof några tillfälligt adjungerade ledamöter kan, efter min uppfattning, icke anses innebära en tillfredsställande lösning af spörsmålet. Högsta dom­ stolens laggranskande verksamhet har, såsom jag tror vara allmänt erkändt, visat sig äga stor betydelse för lagstiftningen och i framstående grad främjat dess utveckling i rätt riktning. Grunden härtill torde förnämligast vara, att den vidsträckta öfverblick öfver hela lagväsendet och detsamma vidlådande brister, som justitieråden genom sin tjänstgöring äro i tillfälle att förvärfva, göra dem särskild! skickade att under samarbete med hvar­ andra fullgöra ifrågavarande lika svåra som maktpåliggande granskningsvärf äfvensom att detta utöfvas af så stort antal justitieråd samfälldt, att de olika synpunkter, ur hvilka frågorna kunna och böra skärskådas, i regeln vinna tillbörligt beaktande. Det kan enligt min tanke icke för­ väntas, att ett lika godt resultat skall kunna ernås, i händelse gransknin­ gen anförtros åt en lagrevision, däri blott några justitieråd ägde säte och stämma och de adjungerade ledamöterna, hvilka gifvetvis måste i ganska stor utsträckning anlitas, ej i regeln torde komma att innehafva samma fullt oafhängiga och opartiska ställning, som justitierådsämbetet medför. En särskild anledning, som förpliktar till synnerlig varsamhet, innan man beslutar att utbyta den gamla bepröfvade institutionen för laggranskning mot en ny och opröfvad sådan, ligger däri, att under de närmaste decen­ nierna efter all sannolikhet så väl omfattande och viktiga delar af vårt civila lagverk som ock vår i många hänseenden föråldrade allmänna straff­

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 149

lag komma att underkastas omdaning. Jag behöfver knappast erinra, af huru stor vikt det måste vara att vid åvägabringande af så genomgripande för­ ändringar i den bestående rätten äga tillgång till de förnämsta krafter, som stå att erhålla, icke allenast för de nya lagarnas utarbetande utan ock för deras granskning. — Mot anordnande, på sätt ofvan blifvit anfördt, af en laggranskningsafdelning inom högsta domstolen torde knappast med fog kunna göras annan invändning än att, med hänsyn till det större antal ledamöter, hvaraf högsta domstolen i följd af sagda anordning skulle bestå, understundom svårighet kunde yppas att rekrytera domstolen med fullt lämpliga personer. För min del tror jag dock, att svårighet i detta hänseende skall göra sig gällande endast undantagsvis och i hvarje hän­ delse icke i sådan grad, att man fördenskull bör öfvergifva tanken på lag­ granskningens bibehållande inom högsta domstolen. I öfrigt torde böra beaktas att då under de tider af året, högsta domstolen är ordnad på tre afdelningar, blott två suppleanter finnas att tillgå vid inträffande förfall för någon eller några af de å berörda afdelningar tjänstgörande nitton justitieråd och dessa suppleanter måste vara att påräkna för att lagskipningsarbetet i högsta domstolen må kunna utan afbrott fortgå, det skulle kunna inträffa att vid längre sjukdomsförfall för något af de i lagrevisio­ nen deltagande justitieråden blott ett justitieråd komme att deltaga i gransk­ ningen af måhända de viktigaste civila och kriminella lagförslag, hvilket uppenbarligen vore särdeles olämpligt. Till förebyggande häraf torde knappast gifvas något annat medel än att ytterligare en ledamotsplats utöfver de två nya sådana platser, som lagrevisionen kräfde, borde inrättas i högsta domstolen, på det att vid förfall för något af de i lagrevisionen arbetande justitieråden suppleant alltid skulle kunna där inträda. Om och i den mån det ej blefve af nöden att i lagrevisionen inkalla suppleant skulle naturligtvis den nye ledamoten tjänstgöra i högsta domstolen, hvari­ genom den fördel bereddes att, när högsta domstolen arbetade på tre af­ delningar, den tredje af dessa endast i undantagsfall behöfde vara sam­ mansatt af allenast fem ledamöter. För öfrigt är jag i hufvudsak ense med justitierådet Sundberg, utom därutinnan att jag anser den ifrågasatta ändringen i stadgan den 20 juni 1905 ej lämpligen böra vidtagas, samt att jag biträder den af justitierådet Trygger uttalade mening, att nådansökan, som sker i samband med full­ följd af talan i högsta domstolen, bör i hittills stadgad ordning behandlas. Skulle emellertid betänkligheter anses möta mot att låta föreskriften rö­ rande högsta domstolens hörande öfver nådansökningar, gjorda af andra än till döden dömde eller utan samband med fullföljd af talan i högsta domstolen, helt och hållet bortfalla, torde i hvarje fall någon olägenhet

■

150 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

ej kunna följa däraf, att berörda föreskrift inskränktes så, att högsta dom­ stolens yttrande icke behöfde i regel afgifvas öfver dels förnyade ansök­ ningar om nåd, dels sådana ansökningar, som afsåge allenast befrielse från eller nedsättning af bötesstraff, dels ock ansökningar rörande befrielse från ådömd påföljd af förlust af medborgerligt förtroende, Kungl. Maj:t natur­ ligtvis obetaget att, med hänsyn till förekomna omständigheter, till högsta domstolens hörande remittera jämväl nådansökningar af nu särskild! angifven beskaffenhet.

Justitierådet Carlson: Jag instämmer i justitierådet Sundbergs yttrande i hvad det angår behofvet af lagstiftningsåtgärder i det i departementschefens skrifvelse angifna syfte och biträder samma justitieråds förslag i fråga om lag­ ärenden. Af de ansökningsärenden, i hvilka högsta domstolen afgifver utlå­ tande till Konungen i statsrådet, äro endast nådemålen och ansökningarna om upplösning af äktenskap och äktenskapsförbindelser af någon betydelse i nu ifrågavarande hänseende. Sistnämnda grupp af ärenden torde vid en antagligen snart före­ stående revision af "lagstiftningen i ämnet blifva hänvisade till underdom­ stolarnas upptagande. Hvad åter angår nådemålen torde kunna antagas, att dessa komma att i någon mån minskas i följd af den nya lagstiftningen om villkorlig straffdom och villkorlig frigifning. Med afseende härå och då det enligt min mening skulle vara myc­ ket hinderlig! för arbetet i högsta domstolen eller lagrevisionen, om två justitieråd skulle öfvervara ansökningsärendenas föredragning i statsråds­ beredningen, vill jag icke nu ifrågasätta någon inskränkning i högsta domstolens skyldighet att afgifva utlåtande i dessa ärenden, utan föreslår jag i stället upphäfvande af föreskriften om justitieråds närvaro vid dessa ärendens föredragning i statsrådet. Af största vikt är att söka åstadkomma en minskning af de inkom­ mande revisionssakerna, hvilkas antal fortfarande växer. Detta mål vinnes, enligt min mening, säkrast och bäst genom en lämplig höjning af revisionsskillingens belopp. Beträffande brottmålen och öfriga mål, som från hofrätterna full­ följas genom besvär, anser jag en förändring i den riktning justitierådet Sundberg angifvit vara ensidig och af behofvet påkallad. Äfven om de nu ifrågasatta eller andra lika omfattande åtgärder för minskande af högsta domstolens arbetsbörda kunna antagas komma

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 151

till stånd under den närmaste tiden, torde det vara lämpligt att, för möj­ liggörande af en afarbetning af balansen, justitierådens antal och tjänst­ göring för närvarande bestämmas på sätt justitierådet Sundberg föreslagit.

Justitierådet Huss: Jag är i hufvudsak ense med justitierådet Sundberg, dock att jag ej biträder hvad han föreslagit i fråga om ändring i förfarandet vid måls handläggning af högsta domstolens afdelningar samfäldt samt anser att nådansökningar, som göras i sammanhang med fullföljd af talan i högsta domstolen, böra i hittills stadgad ordning behandlas; och instämmer jag uti hvad justitierådet Trygger anfört dels beträffande rätt att fullfölja talan hos Kungl. Maj:t enbart i fråga om rättegångskostnad dels ock vid­ kommande förslaget att med afgift belägga fullföljd af talan i besvärsmål.

Justitierådet Lilienberg: Förslaget om en lagrevision vill jag äfven gifva min röst, dock en­ dast under den uttryckliga förutsättning, att domstolens nuvarande tjänst­ göringstid icke genom borttagande af ledamöter minskas. I alla händelser borde, om nämnda förslag icke antages, 89 § regeringsformen ändras, så att domstolens yttrande ej erfordras i administrativa lagfrågor. Äfven upphörandet af de obligatoriska utlåtandena i ansökningsärenden kan jag tillstyrka; likaså skiftesmålens öfverflyttning, helst om det sker till en särskild öfverdomstol. Men jag måste för min del se hela denna sak äfven från andra synpunkter, som hittills allt för litet berörts. Den för närvarande så godt som obegränsade rätten att fullfölja mål från hofrätterna begagnas i den grad, att i det närmaste hvart 4:e vademål och hvart 3:e brottmål dragés under högsta domstolens pröfning, och detta oaktadt hofrätternas beslut fastställas i 80 procent af de förra och naturligtvis ändå oftare i brottmålen. Men hvarken kostnader eller besvär förmå att stäfja begäret att draga ut på tiden med rättegångar, ofta af ringa vikt och värde. Dära-f följa stora kostnader för statsverket; för målens föredragning måste hofrätterna beröfvas en stor mängd du­ gande krafter och för att reda undan denna massa af mål arbetar en för våra förhållanden redan nu oformligt stor högsta domstol, som till alltför stor dej är upptagen endast med bevisningsfrågor och obetydliga rättsfall. Åtgärder, som Kungl. Maj:t vid senaste riksdag föreslog, för att hämma detta starka tillflöde af mål, mötte endast motvilja, och det torde därför förr eller senare blifva nödvändigt att inslå på en annan väg, men detta icke blott för nu föreliggande ändamål. Vår domstolsorganisation och processordning äro behäftade med fel, som äfven i och för sig fordra

152 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

att afhjälpas. Såsom sådana vill jag påpeka de ofta förefintliga bristerna i den sakliga utredningen och processledningen, brister, som inverka yt­ terst menligt på rättsfrågornas afgörande, och så den oerhörda långsam­ heten i såväl de civila som brottmålens behandling, en långsamhet, som gemensamt vidlåder flertalet mål i alla tre instanserna och utgör en verk­ lig olycka för rättstillståndet i landet. Särskilt landtdomstolarna torde behöfva förstärkning i både ett och annat afseende. Om reformer, som alltför länge åsidosatts, blifva vidtagna till af­ löpande af ofvan antydda brister, skall säkert äfven inskränkningar kunna göras i rätten att fullfölja målen i högsta domstolen, vare sig genom rent förbud, t. ex. i de fall att båda de lägre instanserna kommit till samma slut, eller genom bevisfrågans och rättsfrågans åtskiljande. På denna väg, men enligt min öfvertygelse endast på denna, kan den nu förevarande frågan lösas på ett verkligt tillfredsställande och var­ aktigt sätt.

Justitierådet Herslow: Hvad angår förslaget om inrättande af en s. k. lagrevision, så inser jag visserligen, i likhet med flera justitieråd, att denna anordning är ägnad att medföra åtskilliga afsevärda olägenheter på samma gång den ingalunda kan ersätta den laggranskning, som f. n. åligger högsta, dom­ stolen; men för den händelse den af mig i det den 13 dec. 1904 till då­ varande justitieministern afgifna, utlåtande förordade utvägen att, med änd­ ring af 89 § regeringsformen, befria högsta domstolen från befattning med lagförslag af ekonomisk eller administrativ natur skulle befinnas sakna utsikt att vinna framgång, finner jag, med hänsyn till nödvändigheten att bereda högsta domstolen erforderlig tid till fyllande af dess egentliga upp­ gift, mig nödsakad att biträda berörda förslag. Den af flera justitieråd gjorda framställning, att såsom villkor för rättighet att i besvärsmål fullfölja talan skulle, med undantag för visst fall, stadgas erläggande af en afgift, motsvarande revisionsskillingen i tvis­ temål, kan jag för min del icke förorda. Utom det att en dylik pålaga skulle med revisionsskillingen dela den anmärkta olägenheten att verka olika för ekonomiskt olika lottade parter, komme densamma säkerligen att lika litet som revisionsskillingen med dennas nuvarande belopp vara i stånd att förekomma obehörig fullföljd af talan. Beträffande de öfriga åtgärder, som kunna komma ifråga för åstad­ kommande af jämvikt emellan högsta domstolens arbetsprodukt och dess arbetsmaterial, har jag i mitt förutnämnda utlåtande redan sökt angifva åtskilliga så beskaffade åtgärder och skulle därför nu kunna inskränka mig

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 37.

till att hänvisa till hvad jag i samma utlåtande anfört. Särskildt vill i a odock dåra! framhålla följande. ö Då, med hänsyn till den i allt raskare tempo tilltagande industriella utvecklingen, rättegångarnas antal och omfång med säkerhet kunna antagas skola allt mer och mer ökas, så torde, därest icke statsmakterna anse lin hafva rad och tillfälle att allt framgent fortskrida på den hittills inskurna vägen att gång efter annan med korta mellantider öka antalet af högsta domstolens ledamöter, något annat fullt verksamt medel till åstadkommande åt sagda jämvikt icke kunna uppletas än ett kraftigt begränsande af kate-

f.° , de ig0r’ som få hos hö£sta domstolen fullföljas. Vid sådant

föikallande och enär högsta domstolens förnämsta uppgift måste vara att i egenskap af central domstol för hela riket upprätthålla enheten och kon­ sekvensen i lagskipningen, synes den erforderliga reformen förnämligast hora ga därpå ut, att högsta domstolen befrias från att sysselsätta sig med sadana frågor, som från juridisk synpunkt sakna principiell betydelse, d v. s. h vilkas afgörande icke kan bilda något prejudikat, i det att 'bedöman­ det åt desamma hvarken innefattar tolkning af visst lagbud eller faststäl­ lande af viss rättsgrundsats. Bland de frågor, som sålunda lämpligen kunna afskiljas från högsta domstolens bedömande, torde frågan om fak­ tum den rena sakfrågan böra sättas i främsta rummet, enär pröf­ ning^ af densamma icke kan vara af prejudicierande betydelse, men är den detalj af högsta domstolens arbete, som f. n. upptager dess mesta ar­ betstid, pa samma gång denna pröfning icke klöfver mer än den förmåga af sundt omdöme, som väl måste förutsättas vara att finna hos enhvar hvilken bhfvit ombetrodd att vara domare i första eller åtminstone andra instansen. Om emellertid lagstiftaren i betraktande af den svaghet, som onek­ ligen vidlåder den nuvarande organisationen af eu stor del af våra underrätter och jämväl med hänsyn till det otillfredsställande däri, att, i händelse en annan uppfattning åt sakfrågan gjort sig gällande hos hofrätten än i un­ derrätten, det ovillkorligen skulle i denna del stanna vid hofrättens afgö­ rande, anser sig icke böra gå så långt som att helt och hållet befria hög­ sta domstolen från pröfning af sakfrågan, torde dock utan fara för rättesäkerheten en sådan befrielse, på sätt och under förutsättning som jag i förrberorda utlåtande angifvit, kunna medgifvas i det fall att underrätt och hofrätt i denna fråga kommit till samma slut. , 1-öfrig!; synes högsta domstolens befattning med såväl tvistemål som brottmål böra väsentligen återföras till den begränsning, som 1734 års lag­ stiftare anvisat åt högsta lagskipande myndigheten, nämligen att mera vara en revisionsmstans än appellationsdomstol; och torde därjämte nödiga åtgärder

Bill. till Piksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Höft. 20

154 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

böra vidtagas till undvikande såvidt möjligt af dubbel föredragning af ett och samma mål. ... Om en regeringsrätt kommer till stånd, synes densamma lämpligen kunna öfvertaga handläggningen af ägodelningsrättsmålen i högsta domsto-

Det lärer vara nödvändigt, att det nuvarande antalet af justitieråd, som sysselsätta sig med lagskipningen, bibehålies intilldess arbetsbalansen i högsta domstolen blifvit nedbragt till rimligt omfång; men sedan sa skett, torde, med införande af de af mig nu och i ofvannämnda utlåtande förordade förändringar af högsta domstolens åligganden, uppkomsten åt ny balans efter all sannolikhet vara för en längre framtid förebyggd, äf­ ven om justitierådens antal minskas till 16, fördelade på två atdelmngar.

In iidem Erik Öländer.

158 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Bilaga F.

Förslag

till

Lag

angående Kung!. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på afdelningar.

Med upphäfvande af lagen den 20 juni 1905 angående Kungl. Maj :ts högsta domstols tjänstgöring på afdelningar förordnas som följer:

1 §• Kungl. Maj:ts högsta domstol skall utgöras af tjugutre justitieråd, af hvilka två, enligt hvad därom är särskild! stadgadt, tjänstgöra i lagrådet. Högsta domstolen arbetar på afdelningar, på sätt nedan sägs.

2 §. Åtta veckor hvarje år skall högsta domstolen arbeta på en afdel­ ning, sjutton veckor på tre afdelningar och under den öfriga tiden af året utom öfliga jul- och påskferier på två afdelningar.

3 §• Afdelningarna äro lika behöriga att upptaga de till högsta domstolens handläggning hörande ärenden, hvilkas fördelning endast beror af den ordning, hvari de enligt gällande föreskrifter anmälas.

4 §• Med iakttagande af hvad ofvan är föreskrifvet äga de i högsta dom­ stolen tjänstgörande justitieråden sig emellan fördela tjänstgöringsskyldig­ heten.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 159

5 §•

Angående måls handläggning i vissa fall af högsta domstolens afdelningar samfälldt är särskildt stadgadt.

Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarige­ nom Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §8 17 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, i04 och 106 re­ geringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryck­ frihetsförordningen, varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Makt anmäldt.

160 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Bilaga G .

Förslag

till

Stadga

angående må!s handläggning i vissa fall af Kungl. Wiaj:ts högsta domstols afdelningar samfälldt.

Med upphäfvande af stadgan den 20 juni 1905 angående måls hand­ läggning i vissa fall af Kungl. Maj:ts högsta domstols afdelningar sam­ fälldt förordnas som följer: Mom. 1. Finner någon af högsta domstolens afdelningar, vid öfverläggning till dom, å afdelningen rådande mening afvika från rättsgrundsats eller lagtolkning, som förut varit af högsta domstolen antagen; da må afdel­ ningen förordna, att målet i hela dess vidd eller, där sadant pröfvas kunna ske, allenast viss i målet uppkommen fråga skall af högsta domstolens afdelningar samfälldt afgöras; och böra, där laga hinder icke möter, alla justitieråden med undantag åt dem, hvilka tjänstgöra i lagrådet, i sådant afgörande deltaga. Hafva i särskilda, för afdelningen kända domar mot hvarandra stri­ dande åsikter, i fråga om viss rättsgrundsats eller lagtolkning, på olika tider gjort sig inom högsta domstolen gällande, äge hvad ofvan föreskrifvet är tillämpning endast i det fall att afdelningen finner den rå­ dande meningen afvika från den senast meddelade domen.

Mom. 2. Hvad i föregående moment stadgadt är atser ej mål, som från krigsdomstol dragés under Konungens pröfning; ej heller mål, som angår

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 161

häktad person eller eljest enligt särskild föreskrift fordrar skyndsamt af­ görande, där sådant mål förekommer under juni, juli eller augusti må­ nader.

Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106' regerings­ formen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihets­ förordningen varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t anmäldt.

Bill. till Riksd, Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Häjt. 21

162 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Bilaga H.

. F ö r s 1 a g-

till

Lag

om Kung!. !aj:ts regeringsrätt.

1 §• Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall utgöras af sju regeringsråd, af hvilka en, enligt hvad därom är särskildt stadgadt, tjänstgör i lagrådet. Med iakttagande att regeringsrättens arbete skall fortgå minst fyrtio veckor om året äga de i regeringsrätten tjänstgörande ledamöterna sig emellan fördela tjänstgöringsskyldigheten.

2 §• Af de mål, som jämlikt författningarna få hos Kungl. Maj:t full­ följas genom besvär i statsdepartementen, skola, med de undantag hvarom i 3 § sägs, till regeringsrättens upptagande och afgörande höra: l:o) mål om riksdagsmannaval, om afsägelse af riksdagsmannauppdrag; mål om val till ombud vid kyrkomöte; mål om annat val till befattning eller uppdrag, om val för upprät­ tande af förslag därtill, om den valdes afsägelse; 2:o) mål om beslut af landsting, af kommun, annan menighet eller deras representationer; mål om nybyggnad, inredning eller reparation af allmän byggnad, som af menighet skall byggas och underhållas, om stället för sådan bygg­ nads uppförande; mål angående fattigvården; 3:o) mål om sammankallande af menighet eller dess representation;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31. 163

4:o) mål om aflöningsförmåner, därunder inbegripet provision, an­ märknings- och aktoratsarfvode, ersättning för viss förrättning eller visst uppdrag, bostadsförmån, hyresbidrag, sjukvård, beklädnad sersättning och dylikt, om delaktighet i eller afgifter till pensionsinrättning eller annan sådan allmän anstalt eller kassa, om rätt till pension eller dylik förmån, allt enligt gällande föreskrifter eller överenskommelser; mål om resekostnads- och traktamentsersättning, om annan ersättning af statsmedel, enligt därom gällande författningar; mål om sådant bidrag eller understöd af statsmedel, som statskon­ toret eller Kungl. Maj:ts befallningshafvande enligt gällande författningar må bevilja eller skall på rekvisition utbetala; 5:o) mål om tullbehandling; mål om taxering till skatt eller annan afgift; mål om debitering eller indrifning af utskylder eller andra afgifter; mål om skyldighet för medlem af kommun eller annan menighet att till dess gemensamma utgifter lämna bidrag; mål om restitution af utskylder, böter eller andra allmänna medel; anmärknings- eller redogörelsemål, reskontreringsmål, mål om af­ kortning eller afskrifning; mål om förvaltning af eller redovisning för kyrkors, prästerskapets, undervisningsverks eller fromma stiftelsers inkomster eller ägodelar; mål om fördelning af brännvinsförsäljningsmedel eller skogsvårdsafgifter; mål om fördelning till återbetalning af lån utaf allmänna medel; 6:o) skattläggningsmål, öfriga mål om grundskatter eller därmed jämförliga utskylder; mål om markegångsprisen; 7:o) mål om fastställande af jordebok, om upptagande i eller ute­ slutande ur jordebok af fastighet eller särskild anteckning, om ändring i förhållande, hvarom uppgift finnes i jordebok införd; de i denna § eljest ej nämnda mål om förmåner, rättigheter och skyldigheter, livilka åtfölja fastighet på grund af dess särskilda natur och egenskap; 8:o) mål om rust- och rotehållares rättigheter och skyldigheter, öfriga mål rörande indelnings- och roteringsverk et; mål om hemmans och lägenheters indelning till lotsning, om utbyten af boningsplatser för lotsar eller af lotsningspliktiga hemman och lägen­ heter, om dessas förmåner, friheter och skyldigheter; mål om anläggning, indragning eller förändring af allmänna vägar, af broar och färjor därå, om deras underhåll sommar- och vintertiden, om

164 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

vägdelning, om rätt att hafva byggnad utmed väg eller att därå hafva grind, om tid för grinds öppenhållande; mål rörande skjutsväsendet; mål om allmän flottled och farled samt sättet och villkoren för deras begagnande; mål om strömrensningar och skyldighet att därtill bidraga; mål om ordningen och sättet för begagnande af samfälld tångtäkt; 9:o) mål om tillvaro af eller företräde till stadgad åborätt eller stän­ dig besittningsrätt till hemman eller lägenhet, som tillhör kronan, menighet eller allmän inrättning; mål om anläggning af och frihetsår för nybyggen; mål, huruvida jord tillhörig kyrkor i Lunds och Göteborgs stift skall enligt gällande författningar under prästgård eller annat visst hemman brukas, mål om beloppet af den afgift, som däraf bör till kyrkanerläggas; mål om villkor för utarrendering af prästerskapet eller kyrkor an­ slagen jord, som enligt hvad författningarna stadga skall under arrende upplåtas; mål om optionsrätt till arrende; mål om åtnjutande af de rättigheter, hvilka i afseende å de till innehafvare af vissa ämbeten och tjänster eller till kyrkor och fromma stiftelser anslagna hemmans disponerande och besittning må vara veder­ börande förunnad e; 10:o) mål om rättighet till och villkoren för skatteköp af kronan, menighet eller allmän inrättning tillhörig fastighet, som jämlikt författ­ ningarna får till skatte försäljas, om fastställande af skatteköpeskilling; mål om nybygges omföring till skatte och villkoren därvid; ll:o) mål om afsöndring från fastighet under enskild äganderätt eller stadgad åborätt; mål om afgäld från afsöndrad lägenhet, om fördelning af mantal eller utskylder mellan stamfastighet och afsöndrad lägenhet; mål, huruvida fastighet är af beskaffenhet att den må förvärfvas af bolag eller förening, mål om tillstånd till ägostyckning; 12:o) afvittrings- och storskiftesmål; 13:o) mål om Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut rörande för­ ordnande till landtmäteriförrättning, vägdelning, syn rörande dikning, vattenafledning, flottning eller annan dylik förrättning, om befallnings hafvandens åtgärder till befordrande af landtmäteriförrättningars fortgång och behöriga verkställighet, om landtmätares afstångande från rätt till nya förordnanden; 14:o) mål om inmutning eller utmålsläggning;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 165

mål om meddelande af patent, om registrering af varumärken eller af mönster och modeller; mål om anteckning i aktiebolags-, försäkrings-, förenings-, handelseller annat dylikt register, om anmälan att idka näring; mål om registrering af fartyg, om förändring af fartygs namn, om skeppsmätning; 15:o) mål om antagande af släktnamn; mål om mantals- eller kyrkoskrifning, lysning till äktenskap, skillnad i trolofning, utfärdande af skiljebref, anteckning i kyrkobok; 16:o) mål om meddelande i särskilda fall af tillstånd, förbud eller föreläggande jämlikt författningar och föreskrifter rörande den allmänna hälsovården, härunder inbegripet fosterbarns vård, samt städernas eller andra samhällens byggnads- och brandväsen; 17:o) mål om kyrkotukt, om uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn, om skolpliktiga barns skiljande från föräldrar eller målsmän; mål om disciplinär bestraffning, om afstångande från tjänstgöring; mål om bötesansvar, om föreläggande eller utdömande af annat vite än sådant, som må stadgas vid meddelande af föreskrift eller förbud enligt författningar om banker eller andra penninginrättningar; mål om häktads vård och behandling, om verkställande af straff; 18:o) handräckningsmål.

3 §.

Därest i mål, hvarom under 2:o) af 2 § förmäles, klagan rörer myndighets beslut i anledning af sökt fastställelse å landstings, menighets eller dess representations beslut, eller mål, som i första eller andra stycket af samma punkt sägs, angår skolväsendets ordnande, skall regeringsrätten, med eget utlåtande, öfverlämna målet i dess helhet till Kungl. Maj:ts af­ görande i stasrådet. Samma lag vare, där besvärsmål angår flera ämnen, af hvilka något, men ej alla angifvits i 2 §.

4 §•

År med besvär förenad ansökning om meddelande af dispens eller om vidtagande af annan åtgärd, hvilken skulle på Kungl. Maj:ts beslut i statsrådet ankomma, eller har beslut, hvarom i besvären är fråga, under­ ställts Kungl. Majt:s pröfning, vare det ej hinder för att regeringsrätten pröfvar besvären.

166 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Skall, efter det besvären blifvit af regeringsrätten afgjorda, ansök­ ning, som nyss är nämnd, föredragas inför Ivungl. Maj:t i statsrådet, afgifve regeringsrätten sitt utlåtande däröfver. Därest vid handläggning af besvärsmål regeringsrätten skulle finna, att från gällande stadganden skäligen borde medgifvas något undantag, hvarom ansökan ej blifvit i målet gjord, äge regeringsrätten att, med eget utlåtande, underställa målet Kungl. Maj:ts pröfning i statsrådet.

5 §.

Föredragande i regeringsrätten vare, efter Kungl. Maj:ts i statsrådet bestämmande, "ämbets- eller tjänsteman i det statsdepartement, hvartill det ärende, som skall föredragas, enligt stadgad fördelning hörer. Om anmälan till föredragning och om föredragningsturen förordnar Kungl. Maj:t i statsrådet, efter regeringsrättens hörande.

[6 §.

Innan besvärsmål i regeringsrätten föredrages, skall det vara, genom nödiga förklaringars och upplysningars inhämtande, af föredraganden berådt. Finner regeringsrätten erforderligt, att ytterligare någon varder öfver besvären hörd, meddele därom föreskrift. Om vittnesförhör, där sådant äskats, äge regeringsrätten ock förordna.

Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26,^34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regerings­ formen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihets­ förordningen, varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t anmäldt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 167

Bilaga I.

Förslag

till

Lag

om tjänstgöringen i Kung!. iV!aj:ts lagråd. Härigenom förordnas som följer:

1 §• De ordinarie ledamöterna af Kungl. Maj:ts lagråd skola, med iakt­ tagande af föreskrifterna i 2—5 §§, utses, de två justitieråden af högsta domstolen och regeringsrådet af regeringsrätten. Där laga hinder icke möter, böra alla justitieråden eller regeringsråden i sådant ärende deltaga.

2 §• Tjänstgöringsperiod för ordinarie ledamot är två kalenderår. Har vid tjänstgöringsperiods utgång behandlingen af något ärende påbörjats men ej hunnit afslutas, skola de afgående ledamöterna bestrida tjänst­ göringen under ärendets vidare handläggning.

3 §■ Afgår ordinarie ledamot från sitt justitieråds- eller regeringsrådsämbete, utses annan ledamot i hans ställe. Far han förfall, tjänstgöre under tiden den därtill utses. 4 §• Justitieråd må ej tjänstgöra i lagrådet förr än han minst två år beklädt justitierådsämbete.

168 Kungl. Majäs Nåd. Proposition N:o 37.

Sedan under en tjänstgöringsperiod justitieråd eller regeringsråd minst ett år tjänstgjort i lagrådet, må justitieråd först fyra år och rege­ ringsråd först två år efter periodens slut ånyo utses att där tjänstgöra.

5 §.

Har justitieråd uppnått sextio års ålder eller minst femton år inne­ haft justitieråds- eller regeringsrådsämbete, må han ej utan sitt begifvande utses att tjänstgöra i lagrådet.

6 §•

Lagrådets ordinarie ledamöter skola deltaga i handläggningen af alla i lagrådet förekommande ärenden. Sedan justitieråd eller regeringsråd börjat tjänstgöra i lagrådet, skall han utan hinder däraf deltaga i slutbehandling af mai eller ärende, hva! med han förut i högsta domstolen eller regeringsrätten tagit befattning. Ledamot i lagrådet är berättigad att årligen åtnjuta tre månaders ledighet å tid, som lagrådet bestämmer.

Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom Riksdagen bifallit Kungi. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regerings­ formen, §§H, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihets­ förordningen, varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t anmäldt. Första tjänstgöringsperioden för ordinarie ledamöter i lagrådet skall utgå vid slutet af kalenderåret näst efter det denna lag trädt i kraft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 169

Bilaga K.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af § 7 i förordningen angående allmänt kyrkomöte den 16 november 1863.

Härigenom förordnas, att § 7 i förordningen angående allmänt kyrko­ möte den 16 november 1863 skall erhålla följande ändrade lydelse: Klagan öfver val till ombud vid kyrkomöte fullföljes hos Konungen genom underdåniga besvär, som inom trettio dagar efter valet skola i justitiedepartementet ingifvas, för att i Konungens regeringsrätt skynd­ samt föredragas och afgöras.

Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106' 1 ’egeringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfri­ hetsförordningen, varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t anmäldt.

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Höft. 22

170 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Bilaga L.

F ii r s I a g

till

Lag

om ändring i förordningen angående äktenskapsskillnader den 27 april 1810.

Härigenom förorclnas, att den i förordningen angående äkten­ skapsskillnader den 27 april 1810 meddelade föreskrift om högsta dom­ stolens hörande öfver ansökning om Konungens tillåtelse till skillnad i äktenskap skall upphöra att gälla samt att i följd häraf sådan ansökning skall ingifvas icke, såsom i sagda förordning är stadgadt, till justitierevisionsexpeditionen utan till justitiedepartementet.

Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 re­ geringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen, varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t anmäldt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 171

Bilaga M.

Förslag-

till

Lag

om ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes rättelse och förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må sökas, samt hvad i afseende på fardag af fideikommissegendom kommer att iakttagas.

Med ändring af hvad förordningen den 3 april 1810, huruledes rättelse oeh förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må sökas, samt hvad i afseende på fardag af fideikommissegendora kommer att iakttagas, innehåller häremot stridande, förordnas härigenom, att ansökningar, som afses i sagda förordning, skola ingifvas till justitiedepartementet och, efter regeringsrättens hörande, pröfvas af Kungl. Maj:t i statsrådet.

Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101 102, 103, 104 och 106 regerings­ formen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihets­ förordningen, varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t anmäldt.