Doc 1910:166
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
23 Nr 166.
Kungl. Maj:ts nådig a proposition till Riksdagen med förslag till lag angående upphäfvande af lagen den 1 juli 1898 om anteckning i kyrkobok af utrikes slutna äktenskap-, gifven Stockholms slott den 15 april 1910.
Under åberopande af bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående upphäfvande af lagen den 1 juli 1898 om anteckning i kyrkobok af utrikes slutna äktenskap.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Albert Petersson.
24 Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 166.
Förslag
till
Lag
angående upphäfvande af lagen den I juli 1898 om anteckning i kyrkobok
af utrikes slutna äktenskap.
Härigenom förordnas, att lagen den 1 juli 1898 om anteckning kyrkobok af utrikes slutna äktenskap skall upphöra att gälla.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
25 Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms slott fredagen den 18 mars 1910.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube, Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
SwARTZ,
grefve Hamilton, grefve Ehhensvärd,
Malm,
Lindström,
Nyländer, von Sydow.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Petersson anförde:
»Den 22 sistlidne oktober anmälde jag inför Kungl. Maj:t Riksdagens skrifvelse den 4 april 1908, hvari Riksdagen hemställt om vidtagande af åtgärder för införande af förenklade bestämmelser i fråga om anteckning i kyrkobok rörande från utlandet återinflyttade svenskar, särskildt med afseende å deras äktenskapsförhållanden. Till behandling upptogs därvid skrifvelsen i hvad den åsyftade lättnader i sättet för svenska undersåtars styrkande af sin hinderslöshet, och beslöt Kungl. Maj:t att öfver ett i detta syfte upprättadt förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet till äktenskap, lagrådets utlåtande skulle inhämtas. Sedan i anledning af lagrådets yttrande vissa ändringar vidtagits i förslaget, blef detsamma förelagdt Kyrkomötet till godkännande. I skrifvelse den 26 november 1909 har kyrkomötet anmält, att det godkänt ifrågavarande förslag.
Bill. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 125 Höft.
26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
Utom nu berörda ämne afser emellertid Riksdagens skrifvelse jämväl lättnader dels i fråga om anteckning i kyrkobok af utrikes slutna äktenskap samt andra familjeförhållanden såsom barns födelse, dop m. m. och dels beträffande styrkande af hinderslöshet för personer, som under vistelse utrikes blifvit upptagna till medborgare i annat land.
Bestämmelser om anteckning i kyrkobok i allmänhet lämnas af Konungen i administrativ ordning och äro nu upptagna i nådiga förordningen angående kyrkoböckers förande den 6 augusti 1894. Stadgandena om anteckning af utrikes slutna äktenskap äro däremot gifna i särskild lag af den 1 juli 1898. Beträffande anledningen, hvarför Kungl. Maj:t öfverlämnat åt Riksdagen att gemensamt med sig besluta i denna fråga, framhöll dåvarande chefen för justitiedepartementet vid lagens behandling i riksdagen, att i lagen berördes en grundsats, hämtad från den internationella privaträtten, nämligen att äktenskapets form skall bedömas efter lex loci, och att, då dittills i svensk lag saknats uttryck för denna regel, Kungl. Maj:t syntes hafva handlat riktigast genom att förelägga denna fråga till Riksdagens godkännande och antagande.
Sedan 1898 års lag tillkom, hafva emellertid i vår lagstiftning införts direkta stadganden om i hvilka fall äktenskap, som ingåtts å utrikes ort utan att svensk lags föreskrifter blifvit iakttagna, skola här i riket hållas giltiga, nämligen genom lagen om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap den 8 juli 1904, där §§ 6, 7 och 9 i 1 kap. behandla denna fråga. I 6 § utalas just ofvanberörda hufvudregel, att där äktenskap å utrikes ort slutits i form, som lagen å den ort föreskrifver, skall äktenskapet här i riket anses vara i behörig form afslutadt.
I omförmälda skrifvelse har Riksdagen uttalat önskvärdheten af att fordringarna för utrikes slutna äktenskaps antecknande i kyrkobok blefve lättade och i sådant afseende särskild! föreslagit, att betyg, utfärdadt af vederbörande pastor, tillhörande kyrkosamfund, som efter pröfning befunnits äga i detta afseende betryggande ordnade kyrkliga förhållanden, samt affattadt enligt fastställdt formulär och försedt med vederbörande församlings sigill, skulle tillerkännas full giltighet i Sverige utan vidare attestering; och borde enligt Riksdagens mening ett sådant betyg äga fullt vitsord ej blott i fråga om ingånget äktenskap eller hinderslöshet till äktenskap utan äfven beträffande öfriga förhållanden, hvilka vore af beskaffenhet att böra i kyrkobok antecknas, såsom uppgifter om barns ålder, dop etc.
Domkapitlen, hvilka hörts öfver Riksdagens skrifvelse, hafva väsentligen inskränkt sig till att tillstyrka Riksdagens förslag i denna del. Endast ett af domkapitlen har hemställt om afslag därå.
Kurujl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 166.
27 Med sitt ifrågavarande förslag torde Riksdagen icke hafva afsett att göra någon rubbning i nyssnämnda uti 1 kap. 6 § af 1904 års lag upptagna regel. Då en dylik rubbning ej heller synes böra ifrågakomma, lärer en bestämmelse om tillerkännande af vitsord åt intyg af präst i visst utländskt kyrkosamfund böra förutsätta att på offentligt föranstaltande utredts, att vigsel inför sådan präst jämväl inom den främmande stat, där vigseln förrättats, anses såsom behörig form för äktenskaps ingående. Under denna förutsättning finner jag intet vara att invända mot Riksdagens förslag, hvilket onekligen innebär en icke oväsentlig lättnad i ifrågavarande hänseende särskildt för hemvändande svensk-amerikanare. En ändring af de nu gällande bestämmelserna om anteckning i kyrkobok af utrikes slutna äktenskap anser jag följaktligen böra vidtagas.
Denna ändring torde emellertid enligt min mening icke böra ske genom införande i 1898 års lag af nytt stadgande i angifna riktning. Sedan genom 1904 års lag i civilrättslig ordning bestämts, under hvilka förutsättningar i utlandet slutna äktenskap skola här i riket hållas för giltiga, saknas tydligen tillräcklig anledning, hvarför bestämmelserna om anteckning i kyrkobok af dylika äktenskap, d. v. s. de närmare bestämmelserna huru för anteckning i kyrkobok styrkas skall, att ett enligt 1904 års lag giltigt äktenskap föreligger, längre skola i motsats mot andra regler angående kyrkobokföringen vara gifna i form af lag, utan synes Konungen böra äga att äfven i ifrågavarande hänseende gifva de behöfiiga reglerna. Jag ärnar därför föreslå, att 1898 års lag upphäfves, hvarigenom Konungen omedelbart återvinner rätten att i fråga om anteckning i kyrkobok af utrikes slutna äktenskap meddela nödiga bestämmelser. Då omförmälda förordning af den 6 augusti 1894 för närvarande är föremål för omarbetning genom särskilda inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga, torde de bestämmelser, som hädanefter böra gälla om anteckning i kyrkobok af utrikes slutna äktenskap, lämpligen kunna infogas i själfva denna förordning.
I enlighet med hvad jag nu anfört har jag låtit inom justitiedepartementet upprätta förslag till lag om upphäfvande af lagen den 1 juli 1898 om anteckning i kyrkobok af utrikes slutna äktenskap. Den föreslagna lagen lärer böra träda i kraft samtidigt som ändringarna i förordningen angående kyrkoböckers» förande, och innefattar med hänsyn härtill förslaget rätt för Konungen att bestämma när lagen skall träda i kraft.
I fråga om styrkandet af hinderslöshet till äktenskap för personer, som under vistelse i utlandet upptagits till medborgare i främmande stat, gälla bestämmelserna i förberörda lag af den 8 juli 1904 och i förordningen af samma dag, huru utländsk undersåte, som vill träda i äktenskap
28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
inför svensk myndighet, må styrka, att hinder mot det äktenskaps afstötande ej är för handen. Såsom i Riksdagens berörda skrifvelse antydts, är det för medborgare i Nordamerikas förenta stater i de flesta fall omöjligt att anskaffa sådana intyg, som i dessa författningar afses. I Förenta staterna finnas nämligen icke några myndigheter, som äro behöriga att utställa dylika intyg. Genom utrikesdepartementet har försök gjorts att få till stånd en öfverenskommelse i ämnet, men har detta försök strandat på Förenta staternas vägran, motiverad därmed att äktenskapslagstiftningen därstädes tillkommer de särskilda staterna.
Till undanrödjande af nu anmärkta svårigheter har i ärendet ett af domkapitlen föreslagit, att sådan ändring måtte vidtagas i 1904 års lagstiftning, att den komme att gälla allenast mot de länder, hvilka i likhet med Sverige biträdt den i Haag den 12 juni 1902 afslutade konvention, hvars grundsatser i nämnda lagstiftning utförts. Gent emot de länder, däribland Förenta staterna, som icke anslutit sig till konventionen, borde gälla lättare former.
Till detta förslag kan jag icke ansluta mig. Att redan så snart efter tillkomsten af 1904 års lagstiftning vidtaga en dylik genomgripande förändring af densamma synes mig icke ens böra ifrågasättas. Hvad angår de svensk-amerikanare, som återvändt till Sverige för att här bosätta sig, är att märka, att numera i regel ingen svårighet möter för dem att redan en kort tid efter hitkomsten blifva upptagna till svenska medborgare, och kunna de därefter för styrkande af sin hinderslöshet åberopa sig å de för svenskar gällande bestämmelserna. Vidare bör framhållas, att enligt ett flertal amerikanska staters lagar rätten att ingå äktenskap pröfvas efter lagen å den ort, där äktenskapet ingås, och att följaktligen vid äktenskaps ingående i Sverige dessa staters undersåtar jämlikt 1 kap. 2 § andra punkten i nämnda lag äga med afseende å sin rätt att ingå äktenskap åberopa sig å svensk lag. I hvad mån genom ändringar i omförmälda förordning ytterligare lättnader kunna beredas utlänningar, är en fråga, till hvilken jag vid senare tillfälle skall återkomma.»
Sedan föredraganden härefter uppläst omnämnda förslag till lag angående upphäfvande af lagen den 1 juli 1898 om anteckning i kyrkobok af utrikes slutna äktenskap, af den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, hemställde han, att lagrådets utlåtande öfver förslaget måtte för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, genom utdrag af protokollet inhämtas.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten lämna bifall.
Ur protokollet Israel Myrberg.
Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition Nr 166.
29 Bil.
Förslag
till
Lag
angående upphäfvande af lagen den 1 juli 1898 om anteckning i kyrkobok
af utrikes slutna äktenskap.
Härigenom förordnas, att lagen den 1 juli 1898 om anteckning kyrkobok af utrikes slutna äktenskap skall upphöra att gälla.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
Utdrag af protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd tisdagen den 12 april 1910.
Närvarande:
Justitieråden: Quensel,
friherre Marks von Wurtemberg, Petrén,
Regeringsrådet Wall.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet den 18 mars 1910, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas öfver ett inom justitiedepartementet upprättadt förslag till lag angående upphäfvande af lagen den 1 juli 1898 om anteckning i kyrkobok af utrikes slutna äktenskap.
Förslaget, som finnes bilagdt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet af andre ledamoten å justitiedepartementets afdelning för lagärenden, hofrättsrådet Gustaf Appelberg.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet Erik Öländer.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
31 Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott fredagen den 15 april 1910.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube, Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
SwARTZ,
grefve Hamilton, grefve Ehrensvärd.
Malm,
Lindström,
Nyländer, von Sydow.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Petersson anmälde lagrådets genom utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden för den 18 mars 1910 inhämtade utlåtande öfver upprättadt förslag till lag angående upphäfvande af lagen den 1 juli 1898 om anteckning i kyrkobok af utrikes slutna äktenskap; och hemställde föredraganden, att förslaget, som af lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom nådig proposition Riksdagen till antagande föreläggas.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten lämna bifall; och skulle till Riksdagen af-
o 7 O
låtas proposition af den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet Erik Öländer.