angående rätt för Konungen att i vissa fall låta justitieråd eller regerings¬ råd bibehålla pensionär ätt vid afgång från ämbetet före uppmådd pensionsålder

K ungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 125.

1 Nr 125,

Kung!. Maj:t.s nådiga proposition till Riksdagen angående rätt för Konungen att i vissa fall låta justitieråd eller regeringsråd bibehålla pensionär ätt vid afgång från ämbetet före uppmådd pensionsålder; gifven Stockholms slott den 10 mars 1911.

Under åberopande af bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva att, om justitieråd eller regeringsråd afgått eller afgår från sitt ämbete för fullgörande af något af Kungl. Maj:t meddeladt uppdrag, hvarmed rätt till pension icke är förenad, men för hvilket ersättning af statsmedel utgår, Kungl. Magt må äga förordna, att hvad i fråga om justitieråds- eller regeringsrådsämbete är stadgadt angående rätt för innehafvaren att erhålla pension af statsmedel mot uppfyllande af de för denna rätt honom åliggande förpliktelser skall gälla i afseende å berörda uppdrag, så länge den från sådant ämbete afgångne uppdraget innehar.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Carl Hederstiern a.

Bihang till Riksd.prot. Wll. 1 Sami. I Afd. Höft. 80. (Nr 125.)

9 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 125.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen den 10 mars 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube, Statsråden: Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Efter gemensam beredning med cheferna för civil- och -finansdepartementen anförde t. f. chefen för justitiedepartementet statsrådet Hederstierna:

»Enligt 2 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension äger denna lag icke tillämpning i fråga om justitieråds- eller regeringsrådsämbete. Genom de särskilda stadgande!], som meddelats angående de med berörda ämbeten förenade pensionsförmåner, har emellertid, jämte det justitieråden och regeringsråden förklarats vara berättigade till eu pension af 8,000 kronor och skyldiga att erlägga en pensionsafgift af 860 kronor årligen, förordnats, att dessa ämbetsmän i öfrig! skola vara undei'kastade bestämmelserna i nämnda lag. Hvad i 8 § i densamma stadgas därom, att tjänstinnehafvare, som af går från tjänsten utan att vara skyldig därtill enligt bestämmelserna i lagens 6 §,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 12ö.

o

med visst undantag icke skall vara berättigad till pension, gäller alltså äfven beträffande justitieråd och regeringsråd.

Ifrågavarande ämbetsmän intaga i förhållande till andra sådana eu undantagsställning i det afseendet, att deras ämbeten icke kunna för kortare eller längre tid få uppehållas af vikarier. De personer, som tjänstgöra såsom ledamöter i högsta domstolen eller regeringsrätten, skola nämligen, enligt hvad af § 17 regeringsformen framgår, vara af Konungen till ämbetet utnämnda. Ett justitieråd eller regeringsråd kan därför ej heller erhålla tjänstledighet för fullgörande af annat offentligt uppdrag. Befinnes det vara angeläget att för ett dylikt få anlita en ledamot i högsta domstolen eller i regeringsrätten, låter detta — bortsedt från de fall, då uppdragets fullgörande kan vara förenligt med fortsatt ämbetsutöfning, — sig icke göra utan att han afgår från sitt ämbete. Sådant har som bekant någon gång förekommit. Sålunda har befattningen såsom ordförande i den nu arbetande lagberedningen från början varit beklädd af en person, som för att öfvertaga densamma a I gal t ur högsta domstolen, och innehafves nu af en annan person i samma ställning. Vid ett tillfälle har justitieråd erhållit afsked för att blifva ordförande i en af Eders Kungl. Maj:t tillsatt kommitté. Ett nytt fall, då det kan blifva fråga om att för särskild! uppdrag anlita innehafvare af dylikt ämbete, kommer att föreligga, om den föreslagna arbetsdomstolen blir inrättad. Vid föredragning af frågan angående framställning till Riksdagen om anslag till bestridande af kostnaden för en sådan domstol bär framhållits, att vid beräkning af den erforderliga aflöningen till domstolens ordförande hänsyn borde tagas därtill, att det t. ex. kunde finnas önskvärd! att till befattningen utse ledamot af högsta domstolen.

I nu omförmälda och liknande fall medför det uppdrag, för hvars öfvertagande afsked från förut innehafdt ämbete beviljas, icke någon pensionsrätt. Jag vill i detta afseende erinra om, att lagberedningen är uppförd å extra stat, och att, enligt hvad det föreslås, tillsvidare så skall blifva förhållandet äfven med arbetsdomstolen. Ett justitieråd eller regeringsråd, som för fullgörande af dylikt uppdrag afgår från sitt ämbete och därigenom förlorar den med detta förenade pensionsrätt, ställes sålunda utan trygghet att komma i åtnjutande af pension.

Visserligen torde den afgångne vanligen kunna anse sig äga förhoppning om att, efter uppdragets fullgörande eller när förhållandena eljest därtill föranleda, åter erhålla ordinarie statstjänst, i den mån sådant lämpligen låter sig göra. En väsentlig risk i fråga om pensionsförhållandena är dock jämväl under angifna förutsättning förbunden med afbrottet i den ordinarie anställningen. Ännu starkare gör olägenheten af att pensionsrätt saknas

4 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 125.

sig gällande, om det uppdrag, till hvilket ett justitieråd eller regeringsråd öfvergått, är af varaktig natur och hans fortsatta innehafvande af detsamma är från allmän synpunkt önskvärdt. Det är nämligen knappast antagligt, att han skall befinnas villig att på längden behålla uppdraget och afstå från återvändande till ordinarie statstjänst, med mindre hans pensionsrätt är betryggad.

Tydligen kan det icke ifrågasättas, att innehafvaren af ett så viktigt ämbete, som ledamotskap i högsta domstolen eller regeringsrätten innebär, skall lämna detta för ett annat offentligt uppdrag, utan att å ena sidan uppdraget är af synnerligen stor allmän betydelse samt å andra sidan vederbörande ämbetsmans förutsättningar att på ett gagnande sätt fylla detsamma äro särdeles framstående och jämväl öfverträffa dem, som finnas hos andra personer, åt hvilka uppdraget skulle kunna anförtros. Aro förhållandena sådana, då är det också ett betydande statsintresse, att icke de villkor, som kunna bjudas, försvåra eller omöjliggöra att för uppdraget förvärfva den rätte mannen. Visserligen kan tagas för gifvet, att en person med de egenskaper, som här förutsättas, skall vara benägen att ställa sig till det allmännas förfogande, äfven om härmed följer någon personlig uppoffring, men det är dock såväl af grannlagenhetsskäl påkalladt som ock i öfrigt lämpligt, att icke större anspråk än nödigt är i detta afseende må ställas på honom. En viss uppoffring måste ju ur trygghetens synpunkt alltid vara förenad med utbyte af ett med fullmakt försedt ämbete mot ett på lösare grunder hvilande uppdrag.

Jag anser därför åtgärder böra vidtagas i syfte, att justitieråd eller regeringsråd vid eu förflyttning af berörda slag må få behålla den honom tillkommande pensionsrätt orubbad, en förmån, som andra ämbetsmän åtnjuta därigenom att de för dylika uppdrags fullgörande icke behöfva afgå från sina ämbeten utan allenast erhålla tjänstledighet. För detta ändamåls vinnande erfordras framställning till Riksdagen. Endast uppdrag, som meddelas af Konungen och för hvilka ersättning af statsmedel utgår, torde därvid böra komma i betraktande. Äfven bland dessa kunna emellertid’ finnas sådana, med hvilka ifrågavarande förmån icke skäligen kan förbindas. Densamma bör nämligen ifrågakomma blott då, såsom förut angifvits, anledningen till vederbörande ämbetsmans afgång är, att hans öfvertagande af ett uppdrag af stor betydelse befinnes vara påkalladt af det allmännas intresse. Då begränsningen i detta afseende svårligen kan på ett tillfredsställande sätt uppdragas genom en allmän regel, synes det lämpligen böra tillkomma Konungen att i det särskilda fallet förordna om pensionsrättens bibehållande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 125.

o

l sakens natur ligger, att fall af nu angifna beskaffenhet ganska sällan kunna förekomma, och att kostnaderna för omförmälda utvidgning af pensioneringen alltså icke kunna blifva betydande. Erinras må också att statsverket skulle tillföras i någon mån ökade bidrag till en pensionering, som följer redan af gällande bestämmelser. För närvarande är den, som utträder ur ordinarie statstjänst, därmed fri från erläggande af pensionsafgift. Erhåller han efter någon tid ånyo ett ämbete, inträder han i den med detta förbundna pensionsrätt, utan att någon retroaktivafgift åligger honom. Tillämpning af de nu föreslagna bestämmelserna skulle medföra skyldighet att betala pensionsafgifter äfven under mellantiden.

Den befogenhet att föreskrifva pensionsrättens bibehållande, som synes böra tilläggas Konungen, torde lämpligen kunna närmare bestämmas så, att Konungen skall äga förordna, att hvad i fråga om justitieråds- eller regeringsrådsämbete är stadgadt angående rätt för innehafvaren att erhålla pension af statsmedel mot uppfyllande af de för denna rätt honom åliggande förpliktelser skall gälla i afseende å det uppdrag, till hvilket justitieråd eller regeringsråd öfvergått, så länge han detsamma innehar. Af denna affattning följer, att de allmänna bestämmelserna i pensionslagen — med undantag endast för hvad där stadgas om pensioners och pensionsafgifters belopp — fortfarande skola äga tillämpning i fråga om den afgångne ämbetsmannen, samt att han alltså bl. a. skall äga att räkna tjänsteår, jämväl om uppdraget icke eljest skulle berättiga honom härtill, samt vara förpliktad att vid viss lefnadsålder mot erhållande af pension lämna uppdraget.

Statskontoret, hvars utlåtande i detta ärende genom nådig remiss inhämtats, har funnit den undantagsställning justitieråd och regeringsråd intoge därutinnan, att deras ämbeten icke finge uppehållas af vikarie, innebära grundad anledning att ifrågasätta afvikelse för deras vidkommande från eljest allmängiltiga grundsatser inom det civila pensionsväsendet, på samma gång som med hänsyn till nämnda undantagsställning all fara för vidtgående och betänkliga konsekvenser måste anses utesluten. På grund häraf och med hänsyn jämväl till de förutsättningar, som enligt föreliggande förslag uppställts för medgifvande af pensionsrättens bibehållande, har statskontoret ansett sig kunna tillstyrka framställning till Riksdagen i ämnet.

Statskontoret har dock velat fästa uppmärksamheten därå, att det åsyftade målet eller undanröjande af risken i pensionshänseende vid ämbetets frånträdande före uppnådd pensionsålder icke fullständigt vunnes genom den föreslagna anordningen. Därest nämligen uppdragets innehafvare genom sjukdom varaktigt förlorade sin arbetsförmåga, kunde han

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 125.

tydligen hvarken fullfölja uppdraget eller ånyo utnämnas till någon ordinarie statstjänst. Men han syntes icke heller med tillämpning af det föreslagna stadgandet kunna erhålla pension under annan förutsättning än att han uppnått stadgad pensionsålder. Vore detta icke fallet, erfordrades enligt 6 § c) pensionslagen — förutom oförmåga för framtiden till tjänstgöring — tillika att under fem på hvarandra följande år hafva i följd af sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra. Detta villkor syntes icke kunna uppfyllas af innehafvare af uppdrag. Emellertid måste ju antagas, att ett sådant fall blefve tämligen sällsynt. På grund häraf och då en allmän bestämmelse till undanröjande af risken jämväl i nu afsedda fall svårligen läte sig uppställa, syntes lämpligen frågan om pension få i sådant fall underställas Riksdagens pröfning.

Hvad statskontoret sålunda påpekat har äfven förut under ärendets behandling varit föremål för öfvervägande, men har jag lika med statskontoret ansett, att under berörda förhållanden framställning till Riksdagen i det särskilda fallet är den enda lämpliga utväg, som står till buds. En viss ökad trygghet för att pension i dylikt fall skall beviljas synes dock vinnas därigenom, att rätten till pension under normala förhållanden blir på förhand fastslagen. Jag tillåter mig också erinra om, att för den händelse ett i tjänst kvarstående justitieråd eller regeringsråd blefve i följd af sjukdom, vanförhet eller lyte varaktigt ur stånd att tjänstgöra, det med hänsyn till arbetets fortgång inom vederbörande domstol säkerligen icke vore möjligt att afvakta den tid efter fem år, då pensionsrätt enligt lag skulle inträda, utan finge jämväl i sådant fall särskild framställning om pension göras hos Riksdagen.

Hvad nu yttrats har endast afsett pension af statsmedel och sålunda icke de från civilstatens änke- och pupillkassa utgående pensionerna. T hvad mån åtgärder behöfva och lämpligen kunna vidtagas för att i förut omförmälda fall bevara rätten till jämväl dessa senare pensioner torde icke i detta sammanhang böra upptagas till pröfning, då för nämnda ändamål icke erfordras någon framställning till Riksdagen.»

Föredraganden hemställde härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva att, om justitieråd eller regeringsråd afgått eller afgår från sitt ämbete för fullgörande af något af Konungen meddeladt uppdrag, hvarmed rätt till pension icke är förenad, men för hvilket ersättning af statsmedel utgår, Konungen må äga förordna, att hvad i fråga om justitieråds- eller regeringsrådsämbete är stadgadt angående rätt för innehafvaren att erhålla pension af statsmedel mot uppfyllande af de för denna rätt honom åliggande förpliktelser

7 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 125.

skall gälla i afseende å berörda uppdrag, så länge den från sådant ämbete afgångne uppdraget innehar.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle till Riksdagen aflåtas nådig proposition i ämnet åt den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet Israel Myrberg.