angående ändrad lydelse av §§ 8—11, 14, 16, 17, 21, 27—36, 42, 43, 51, 64, 74 och 77 i förordningen om kommu¬ nalstyrelse på landet den 21 mars 1862, av §§ 9—11, 15, 24, 28, 35, 36, 56, 66 och 78 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862, av §§ 6 8, 10, 14, 34 och 35 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862 och av §§ 3—5, 8, 13, 14, 20, 25—27, 31—33, 38—40, 59, 61 och 62 i förordningen om landsting den 21 mars 1862 m. in.

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

1 Nr 185.

Kungl. Majds nåcliga proposition till Riksdagen angående ändrad lydelse av §§ 8—11, 14, 16, 17, 21, 27—36, 42, 43, 51, 64, 74 och 77 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, av §§ 9—11, 15, 24, 28, 35, 36, 56, 66 och 78 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862, av §§ 6 8,

10, 14, 34 och 35 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862 och av §§ 3—5, 8, 13, 14, 20, 25—27, 31—33, 38—40, 59, 61 och 62 i förordningen om landsting den 21 mars 1862 m. in.; given Stockholms slott den 4 april 1913.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

a) lag om ändrad lydelse av §§ 8 —11, 14, 16, 17, 21, 27—36, 42, 43, 51, 64, 74 och 77 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862;

b) lag om ändrad lydelse av §§ 9—11, 15, 24, 28, 35, 36, 56, 66 och 78 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862;

c) lag om ändrad lydelse av §§ 6—8, 10, 14, 34 och 35 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862;

d) lag om ändrad lydelse av §§ 3—5, 8, 13, 14, 20, 25—27, 31—33, 38—40, 59, 61 och 62 i förordningen om landsting den 21 mars 1862; och

e) stadga om proportionellt valsätt vid vissa val inom landsting och stadsfullmäktige samt å allmän rådstuga.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Axel Schotte.

Bihang till Riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 188 Käft. (Nr 185.)

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Förslag

till

Xj a ^

om ändrad lydelse af §§ 8—11, 1.4, 16, 17, 21, 27—36, 42, 43, 51, 64, 74 cell 77 i förordningen om komimmalstyrelse på landet den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 8—11, 14, 16, 17, 21, 27—36, 42, 43, 51, 64, 74 och 77 i förordningen om komimmalstyrelse på landet den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 8.

En var myndig, välfräjdad svensk undersåte — —--över-

läggningar och beslut.

Enahanda rättighet tillkommer oskiftat dödsbo, däri myndig delägare finnes.

§ 9.

För fastighet, som innehaves av landbo eller arrendator, röstar innehavaren.

För oskiftat dödsbo, däri allenast en myndig delägare finnes, utövas rösträtten av denne. Åro i boet flera myndiga delägare, må de utse ett ombud att å kommunalstämma för boet talan föra.

För näring eller — — — — må ej röstas.

§ io.

Mom. 1. I överläggningar och beslut, som angå ärenden, gemensamma för hela kommunen, deltaga samtliga i kommunen röstberättigade.

Mom. 2. Angår ärende endast i mantal satt jord, tillkommer talan och rösträtt allenast dem, som sådan jord innehava.

I ärende, som nu sägs, tillkommer talan och rösträtt jämväl omyndig, bolag och oskiftat dödsbo.

För omyndig röstar förmyndaren eller, där flere äro förmyndare, den som desse bland sig utse.

Ej må för samfäld egendom mer än en person talan föra. För bolag må bolaget eller dess styrelse och för oskiftat bo delägarna i boet ombud utse.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 185.

§ 11-

Mom. 1. Röstvärdet beräknas för--— rösttal efter röstlängden.

Mom. 2. Där för deltagande —--------särskilt bestämda grunden.

Mom. 3. Vid beslut i fråga, som i § 16 tredje, fjärde och femte styckena samt § 17 andra stycket avses, äge en var röstberättigad lika röst.

§ 14.

Sedan taxeringslängden för — — — — dem belöpande rösttal. Åro i kommun flera valdistrikt för val av kommunalfullmäktige eller landstingsmannaval, skall längden uppläggas i särskilda delar, eu för varje valdistrikt, och skall i sådant fall upprättas sammandrag över de särskilda delarnas slutsummor. Längden upprättas i — — — — hos kommunalnämnden förvaras.

Huru denna längd — — — — vid kommunalstämman företedda.

§ 16-

Kungörelse om kommunalstämma utfärdas av ordföranden eller, i händelse av hans förhinder, av vice ordföranden, och skall innehålla bestämd uppgift om tid, ställe och överläggningsämne för sammanträdet. Kungörelsen uppläses minst fjorton dagar därförut i kyrkan. Hör till kommun jämväl annex- eller kapellförsamling eller finnes eljest inom kommunen annan kyrka än huvudkyrkan och hålles därstädes gudstjänst inom nämnda tid, skall kungörelsen uppläsas jämväl i sådan kyrka. År kommunalstämma utsatt till dag, då gudstjänst hålles, skall kungörelsen den dagen ånyo uppläsas.

För ärende, som fordrar så skyndsam handläggning, att kallelse icke medhinnes så tidigt, som nu är föreskrivet, må kommunalstämma kunna hållas efter kortare kallelsetid och även samma dag, då den pålyses; dock må vid sålunda utlyst stämma beslut ej fattas om utgift eller erläggande av bidrag därtill.

Beslutar kommunalstämma, att kungörelsen jämväl bör anslås å viss plats inom kommunen, skall ordföranden, där så ske kan, föranstalta därom.

Tillkännagivande om tid och ställe för kommunalstämma bör, såvida beträffande stämma för ärende, som fordrar skyndsam handläggning, hinder däremot ej möter, införas i en eller flera tidningar inom orten. Kommunalstämma beslutar, i vilken eller vilka tidningar sådant tillkännagivande skall införas, därvid sådana tidningar böra väljas, som genom spridning inom olika grupper av kommunens medlemmar bringa tillkänna-

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

givandet till de flestas kännedom. Förenar sig minst en tredjedel av de närvarande om viss tidning, skall tillkännagivandet införas i denna tidning.

Tillkännagivandet skall, såvida ej å kommunalstämma annorledes beslutits, innehålla underrättelse allenast om de viktigare ärenden, vilka icke enligt lag skola å kommunalstämman förekomma.

På kommunalstämma ankommande beslut, som bär ovan omförmälas, skola fattas å ordinarie kommunalstämma i december och avse nästföljande kalenderår.

Beslut, som enligt vad ovan sägs ankommer på kommunalstämma, skall i kommun, där kommunalfullmäktige finnas, tillhöra fullmäktige och skall beträffande sådant- beslut i tillämpliga delar gälla vad här ovan för kommunalstämmas beslut stadgas.

Ordföranden skall i god tid avsända tillkännagivande, som ovan sagts, för intagande i vederbörlig tidning, om möjligt minst åtta dagar före stämman.

Den omständigheten, att kungörelse om stämma, som blivit utsatt till dag, då gudstjänst hålles i annan kyrka än kommunens huvudkyrka, icke blivit berörda dag i förstnämnda kyrka uppläst eller att kungörelse ej blivit anslagen eller att tillkännagivande om stämma icke blivit i tidning införd, må ej utgöra hinder för stämmans hållande.

§ 17-

Tre ordinarie kommunalstämmor skola årligen hållas: en under senare hälften av mars månad för besluts fattande i anledning av berättelsen om föregående årets räkenskaper och förvaltning samt för val av ledamöter i valnämnd, enligt vad därom är särskilt stadgat; en i oktober för bestämmande av kommunens utgifts- och inkomststat enligt § 63; och en i december månad för granskning av såväl debiterings och uppbördslängden som röstlängden samt för anställande av val till de befattningar inom kommunen, vilka vid årets slut bliva lediga, ävensom av revisorer. 1 kommun inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län må förstnämnda två kommunalstämmor, därest skäl därtill föreligger, hållas högst fjorton dagar före eller högst fjorton dagar efter den eljest för dessa stämmor ovan stadgade tid;

Ordinarie kommunalstämma i december äger att för det nästföljande året besluta, å vilka dagar ordinarie kommunalstämma skall hållas, eller, därest vissa dagar icke lämpligen kunna bestämmas, huruvida ordinarie kommunalstämma skall utsättas till sön- eller helgdag.

Om kommunalstämma för val av kommunalfullmäktige och för val av landstingsmän ävensom om val av nämndemän är särskilt stadgat.

Den, vilken såsom — — — — av sagda förvaltning.

5 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

§ 21.

Mom. 1. Sedan överläggningen förklarats — — — som ordföranden biträder.

Mom. 2. Till beslut erfordras — — — ingående av borgen; e) frågor, varom i § 27 sägs.

Mom. 3. Beslut om beviljande — — — upplåning därav ske.

§ 27.

Vill kommunen åt — — — sådant vara tillåtet.

Förslag till avskaffande av kommunalfullmäktigskap må ej väckas förr, än fem år efter dess införande förflutit.

Om den röstövervikt, vilken till beslut i frågor, som bär ovan sägs, erfordras, stadgas i § 21 mom. 2; och skall sådant beslut bos Konungens befallningshavande ofördröjligen anmälas.

§ 23.

Mom. 1. Kommunalfullmäktiges antal bestämmes i förhållande till folkmängden sålunda, att:

kommun med 2,000 invånare eller därunder utser ........................ 12—20

» )) över 2,000 till och med 5,000 invånare utser ..... 21—25

» » » ö'000 » » » 10,000 » » 26—30

» )> » 10,000 invånare » ..... 31—40

Kommunens vid kommunalstämma röstberättigade invånare bestämma, inom nu stadgad begränsning, det antal kommunalfullmäktige, som bör för kommunen utses.

Mom. 2. I avseende å valbarhet till kommunalfullmäktig, ursäkt och avsägelse gäller vad i § 13 om ordförande i kommunalstämma stadgat är.

Kommunalfullmäktige väljas för fyra år, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skett.

I kommun, där val sker första gången, skall halva antalet fullmäktige eller, om detta icke är jämnt, det antal, som är närmast under hälften, utses för allenast två år, och böra dessa fullmäktige och de, som skola i fyra år kvarstå, utses genom särskilda val.

Särskilt val av fullmäktige för kortare tid än fyra år må ock, efter kommunalstämmans förordnande, ske, där sådant i anledning av fattat beslut om ökning av antalet fullmäktige varder nödigt, på det att hälften av hela antalet fullmäktige för kommunen eller, om detta icke är jämnt, det antal, som är närmast över eller under hälften, må kunna utses vartannat år.

6 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 185.

§ 29.

Mom. 1. För val av kommunalfullmäktige skall kommun med mer än 10,000 invånare indelas i valkretsar.

Vid valkretsindelningen iakttages, att varje krets kommer att utse minst sex, högst tjugu kommunalfullmäktige efter den beräkningsgrund, att i allmänhet en kommunalfullmäktig utses för varje tal, motsvarande det som erhålles, då kommunens mantalsskrivna folkmängd delas med antalet fullmäktige för hela kommunen; att delar av samma by eller hemman ej utan synnerliga skäl förläggas till olika valkretsar; att varje valkrets skall kunna omslutas med en sammanhängande gränslinje; samt att antalet fullmäktige för hela kommunen varder, i den män utan olägenhet kan ske, lika fördelat på de särskilda valkretsarna.

Indelningen i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets bestämmes, efter därom af kommunalnämnden uppgjort förslag, av kommunalstämma.

År kommun indelad i valkretsar, skola av det antal fullmäktige, som bör för hela kommunen på en gång och för samma tid väljas, så många utses i varje valkrets, som, efter förhållandet mellan hela antalet fullmäktige för kommunen och hela antalet fullmäktige för valkretsen, därå belöpa; och äger kommunalstämman enligt nu angiven grund bestämma, huru många fullmäktige skola i varje valkrets genom ett val utses.

Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Mom. 2. År kommun delad i valkretsar, bildar varje valkrets ett valdistrikt.

Därest det till följd av samfärdsförhållandena eller andra orsaker finnes lämpligt, må kommun, som ej är delad i valkretsar, ävensom valkrets delas i två eller flera valdistrikt.

Vill någon i kommunen eller beträffande kommun, som är delad i valkretsar, i valkretsen boende och till deltagande i val av kommunalfullmäktige berättigad väcka förslag om delning av kommunen eller valkretsen i valdistrikt eller om upphävande av eller ändring i redan skedd delning, göre framställning till Konungens befallningshavande. Ej må framställning bifallas, med mindre yttrande inhämtats från kommunalstämma. Delar av samma by eller hemman må ej utan synnerliga skäl förläggas till olika valdistrikt. I beslut om delning av kommun eller valkrets i valdistrikt skall jämväl angivas tiden för beslutets ikraftträdande och varde beslutet av Konungens befallningshavande kungjort.

År kommun delad i flera valdistrikt för val av landstingsmän, utgör sådant valdistrikt jämväl valdistrikt för kommunalfullmäktigval.

Mom. 3. Åro i kommun flera valdistrikt, äger röstberättigad val-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185. 7

rätt utöva allenast vid valförrättning inom det valdistrikt, där lian är mantalsskriven.

Medlem av kommunen, som icke är inom densamma mantalsskriven, tillhör det valdistrikt, inom vilket han äger fast egendom eller är för inkomst av kapital eller arbete till allmän bevillning uppförd. Åger han inom flera valdistrikt fast egendom, eller är han inom flera valdistrikt skyldig att erlägga bevillning för sådan inkomst, må vid mantalsskrivningen av honom själv bestämmas, vilket ibland dessa han för sin person önskar tillhöra.

Mom. 4. Valet sker med slutna sedlar. Därvid böra begagnas valsedlar av ofärgat, svenskt normalpapper nr 4, med rektangulär form, 17 centimeter långa och 10 centimeter breda samt utan kännetecken.

A valsedel må före namnen utsättas partibeteckning (partinamn eller annan beteckning i ord för viss grupp av valmän eller för viss meningsriktning).

Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det andra, och må utgöra högst två utöver det antal kommunalfullmäktige, valet avser. Av namnen anses så många, från början räknat, som motsvara antalet fullmäktige, avse själva fullmäktigvalet och de övriga allenast val av efterträdare åt avgången fullmäktig. Har å valsedeln medelst en linje avskilts ett mindre antal namn, från början räknat, anses dock allenast de sålunda avskilda främsta namnen avse själva fullmäktigvalet.

Ogin är valsedel:

till vilken använts papper, som på grund av dess färg eller beskaffenhet i övrigt företer sådan olikhet med det föreskrivna, att olikheten kan iakttagas genom den utskärning, som skall finnas i de, enligt vad här nedan sägs, föreskrivna valkuvert;

vilkens form eller storlek väsentligen avviker från vad i nämnda hänseenden ovan stadgats;

å vilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med avsikt där anbragt;

vilken upptager partibeteckning å annat ställe än ovanför namnen.

Upptager valsedel namn på någon, som ej är valbar, eller framgår i avseende å något där förekommande namn ej fullt otvetydigt, vem som därmed åsyftas, anses sådant namn såsom obefintligt. Åro å valsedel upptagna flera namn än ovan är medgivet, anses de sista öfvertaliga namnen såsom obefintliga. Valsedel, som lyder å färre namn än det antal fullmäktige, valet avser, vare ändock giltig.

Finnas i ett valkuvert två eller flera valsedlar, vare de alla ogilla.

Mom. 5. Val av kommunalfullmäktige förrättas i kommun, som icke är delad i valdistrikt, å kommunalstämma. Åro i kommun flera valdistrikt, förrättas valen i de särskilda valdistrikten å distriktsstämma.

8 Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Stämma för dessa val skall hållas under tiden från och med den 1 november till och med den 15 december å dag, som kommunalstämma det år val skall förrättas bestämmer. Val får ej äga rum å tider, då allmän gudstjänst hålles inom kommunen, samt skall fortgå minst två timmar före klockan tre eftermiddagen och minst två timmar efter klockan fem eftermiddagen. I kungörelse om stämma för kommunalfullmäktigval skall tiden för valet noggrannt angivas.

Äro i kommun flera valdistrikt, skall kommunalstämma det år val skall äga rum för varje valdistrikt bland de valberättigade inom distriktet utse någon att såsom ordförande vid distriktsstämma leda valet ävensom suppleant för honom. Till distriktsstämma utfärdas kallelse av ordföranden för stämman i den ordning, som för kallelse till kommunalstämma stadgas.

Röstlängd är, om valet äger rum å kommunalstämma, kommunens allmänna röstlängd. Åger valet rum å distriktsstämma, är den del av kommunens allmänna röstlängd, som avser valdistriktet, röstlängd.

I fråga om röstlängdens granskning och anmärkning mot densamma skall, då valet försiggår å distriktsstämma, förfaras på sätt för kommunalstämma är stadgat och skola de, som må utöva rösträtt å stämman, äga framställa anmärkning mot längden ävensom besluta över sådan anmärkning. Om röstberäkning galle vad för kommunalstämma är stadgat.

Ej må vid valet tal hållas eller tryckta eller skrivna upprop till de väljande tillåtas inom stämmolokalen.

Vid förrättningen, därvid stämmans ordförande biträdes av två av densamma utsedda personer, skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till storlek och beskalfenhet samt mitt på framsidan försedda med eu utskärning av ungefär sex kvadratcentimeters storlek, tillhandahållas valmännen för det ändamål, varom här nedan förmäles. Äro i kommun flera valdistrikt, skall, innan valkuvert utlämnas, därå intryckas eu stämpel, utvisande det valdistrikt, för vilket förrättningen äger rum. Omedelbart före röstningens början skall ordföranden visa de närvarande, att valurnan är tom.

Valmännen äga avgiva sina röster i den tur, de anmäla sig hos ordföranden, därest icke å förut hållen kommunalstämma beslutits, att valet skall ske efter upprop. Till valmannen utlämnas ett valkuvert för hans egen del samt ett kuvert för varje annan röstberättigad, för vilken han uppgiver sig vilja utöva rösträtt.

I stämmolokalen skola till lämpligt antal finnas avskilda platser, avsedda att möjliggöra för en var att med valhemlighetens bevarande kunna inlägga sin valsedel i kuvertet. För sådant ändamål skola dessa platser vara inrättade med skärmar eller annat dylikt, dock så anord-

Kung!,. Majts Nåd. Proposition Nr 185.

nät, att för såväl ordföranden som allmänheten är synligt, när en plats är upptagen; och åligger det ordföranden att vaka över att valmans förehavande där ej må av någon kunna iakttagas.

Valmannen har att vid någon av omförmälda särskilda platser inlägga sin valsedel i kuvertet på sådant sätt, att valsedelns baksida helt täcker utskärningen, varvid iakttages, att om han tillika utövar rösträtt för annan, särskild valsedel och valkuvert användas för denne. Sedan valkuvertet tillslutits, överlämnar valmannen utan dröjsmål personligen detsamma till ordföranden. Efter det ordföranden förvissat sig om, att den, för vilken valkuvert avlämnas, är i röstlängden upptagen såsom röstberättigad, och att i de fall, då valmanneh uppgiver sig vilja utöva rösträtt för annan, han är därtill behörig, ävensom tillsett, att kuvertet är behörigen stämplat men eljest på utsidan omärkt, att valsedeln, såvitt iakttagas kan, är av föreskriven beskaffenhet samt att valsedeln på ovan angivet sätt täcker utskärningen, antecknar ordföranden å den i utskärningen synliga baksidan av valsedeln tydligt det röstvärde, som tillkommer densamma, samt drager ett lätt synbart streck å valsedeln under hela den sålunda antecknade röstsiffran. Härefter nedlägger ordföranden kuvertet i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid namnet på den, vars rösträtt utövats, göres anteckning, att rösträtten begagnats. Valman, som på grund av kroppsligt fel är oförmögen att i föreskriven ordning avgiva sin röst, äge att till biträde vid röstningen anlita den, han själv därtill utser.

Ej må någon i annan ordning, än nu är sagd, utöva rösträtt. Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt med annat kännetecken eller däri finnes inlagd valsedel, vilken enligt vad iakttagas kan icke är av föreskriven beskaffenhet, eller däri valsedel ej är på ovan angivet sätt inlagd, varde ej mottaget.

Då uppehåll i valförrättningen sker, skall valurnan omsorgsfullt förseglas under minst två närvarandes sigill samt därefter sättas i säkert förvar; och bör, innan förseglingen vid förrättningens fortsättande borttages, ordföranden inför öppna dörrar förvissa sig om, att sigillen äro obrutna.

De valmän, som vid det klockslag, då uppehåll i valet göres eller valet skall sluta, eller, om valet skett efter upprop, vid uppropets slut äro tillstädes i stämmolokalen eller, om utrymme där saknas, å anvisad plats därintill men ej då hunnit deltaga i valet, äga rätt att i den ordning de anmäla sig avlämna sina valsedlar. När alla, som vid det för valets slut fastställda klockslag äga tillträde till valet, avlämnat sina valsedlar, förklare ordföranden röstningen avslutad.

Bihang till Riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 136 höft.

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Omedelbart därefter uttagas valkuverten ur valurnan och räknas oöppnade. I det protokoll, som skall föras vid förrättningen, antecknas antalet valkuvert. Vid avfattande av protokollet bör till ledning tjäna formulär, som av Kungl. Maj:t fastställes. Valkuverten inläggas härefter i hållfast omslag, som omsorgsfullt förseglas under minst två närvarandes sigill. De sålunda åsätta sigillen skola jämväl i protokollet avtryckas.

Sedan valprotokollet upplästs och dess riktighet bekräftats av ordföranden och två av de närvarande, avslutas förrättningen. Ordföranden insände därefter ofördröjligen till Konungens befallningshavande omslaget med valkuverten jämte valprotokollet. Sker insändandet med allmänna posten, skall försändelsen assureras.

Konungens befallningshavande skall vid offentlig, minst sex dagar förut i kommunens kyrkor kungjord förrättning sammanräkna de avgivna rösterna. Denna förrättning skall påbörjas, så snart omständigheterna det medgiva, och senast inom fjorton dagar från valets förrättande; och läte Konungens befallningshavande vid förrättningen föra protokoll.

Valets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning av nämnda protokoll. Med protokollets uppläsning är valförrättningen avslutad.

Underrättelse om valets utgång skall uppläsas i kommunens kyrkor samt, där så lämpligen kan ske, införas i ortstidning.

De avgivna valsedlarna skola av Konungens befallningshavande inläggas under försegling och förvaras intill utgången av den tid, för vilken valet gäller.

§ 30.

För rösternas sammanräknande skola valsedlarna ordnas i grupper.

Valsedlar utan partibeteckning utgöra tillsammans en grupp (den fria gruppen). Valsedlar med partibeteckning ordnas så, att sedlar med samma beteckning bilda en grupp (partigrupp).

Inom varje grupp skall, till den utsträckning som för utseendet av stadgat antal fullmäktige är nödig, genom särskilda sammanräkningar bestämmas ordning mellan de namn å gruppens valsedlar, vilka, enligt vad i § 29 mom. 4 sägs, avse själva fullmäktigvalet.

Härvid iakttages i fråga om den fria gruppen:

l:o) Vid första sammanräkningen gäller varje valsedel med hela det röstvärde, som finnes å sedeln antecknat. Det namn, som fått högsta rösttalet, bliver det första i ordningen.

2:o) Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel med hela sitt röstvärde, där icke något av de namn å sedeln, vilka avse själva fullmäktigvalet, erhållit rum i ordningen. Annan valsedel gäller med hälften av sitt röstvärde, där ett av dessa namn erhållit rum i ord-

11 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

ningen; med en tredjedel av röstvärdet, där två av dessa namn uppförts i ordningen; med en fjärdedel, där tre av dessa namn uppförts i ordningen; och. så vidare efter samma grund. För varje gång kommer det namn närmast i ordningen, som erhållit högsta rösttalet.

I fråga om partigrupp iakktages:

l:o) Upptaga valsedlar, vilkas sammanlagda röstvärde utgör mer än hälften av alla till gruppen hörande valsedlars hela sammanlagda röstvärde (gruppens rösttal), samma första namn, bliver detta namn det första i ordningen; upptaga valsedlar, som hava samma första namn och vilkas sammanlagda röstvärde utgör mer än två tredjedelar av gruppens rösttal, jämväl samma andra namn, bliver detta namn det andra i ordningen; upptaga valsedlar, som hava samma första och samma andra namn och vilkas sammanlagda röstvärde utgör mer än tre fjärdedelar av gruppens rösttal, jämväl samma tredje namn, bliver detta namn det tredje i ordningen; och så vidare efter samma grunder.

2:o) I den mån ordningen inom gruppen icke kan genom sammanräkningar enligt nyss angivna grunder bestämmas, skall vad här ovan är i fråga om den fria gruppen stadgat äga motsvarande tillämpning.

§ 31.

De platser, som äro att besätta, fördelas mellan de olika grupperna sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas den grupp, vilken för varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal. Plats, som blivit en grupp tilldelad, besättes genast så, att gruppens första plats tillerkännes den, vars namn är det första i ordningen inom gruppen, gruppens andra plats den, som bär andra namnet i ordningen, gruppens tredje plats den, som bär tredje namnet i ordningen, och så vidare efter samma grund, ärfflå att den, som är berättigad till platsen, redan fått sig tillerkänd plats från en eller flera andra grupper.

För den fria gruppen är jämförelsetalet det högsta rösttalet vid den enligt § 30 företagna forsta sammanräkningen inom gruppen, så länge gruppen ännu icke fått sig någon plats tilldelad; därefter högsta rösttalet vid andra sammanräkningen, så länge gruppen erhållit allenast en plats; och så vidare i fortsatt följd.

För partigrupp är jämförelsetalet lika med gruppens rösttal, så länge gruppen ännu icke fått sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet för varje gång så, att gruppens rösttal delas med det tal, som motsvarar antalet av de gruppen tilldelade platser, ökat med 1. Har samma person erhållit platser från två grupper (partigrupper eller partigrupp och den fria gruppen), skall dock, vid beräkning av det antal platser, som utdelats, vardera platsen anses blott så-

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

som en halv plats; har någon erhållit platser från tre grupper, anses varje sådan plats såsom en tredjedels plats; och så vidare efter samma grund.

Har eu grupp redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som motsvarar antalet av de namn å gruppens valsedlar, vilka, enligt vad i § 29 mom. 4 sägs, avse själva fullmäktigvalet, varde den från vidare jämförelse utesluten.

§ 32.

Mom. 1. Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas genom lottning.

Mom. 2. Hava vid valet kommunalfullmäktige icke blivit till föreskrivet antal utsedda, anställes ofördröjligen nytt val för besättande av den eller de återstående platserna.

Mom. 3. Avgår kommunalfullmäktig före den bestämda tjänstgöringstidens utgång, skall, på fullmäktiges anmälan, Konungens befallningshavande vid offentlig, minst sex dagar förut i kommunens kyrkor kungjord förrättning företaga ny röstsammanräkning inom den grupp, för vilken den avgångne blivit vald. Blev den avgångne vald för flera grupper, skall sammanräkningen ske inom den grupp, från vilken plats först tilldelats honom.

Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka upptaga den avgångnes namn för själva fullmäktigvalet. Valsedel beräknas äga sitt ursprungliga röstvärde, och detta skall tillgodoräknas den av de förut ej valda, vilkens namn står främst å sedeln.

Den, som erhållit högsta rösttalet, inträde såsom ledamot i den avgångnes ställe under återstoden av den för honom bestämda tjänstgöringstid.

Avgår jämväl sålunda utsedd ledamot före den bestämda tjänstgöringstidens utgång, förfares på enahanda sätt; och skall vid den nya röstsammanräkningen såsom förut hänsyn tagas blott till de valsedlar, vilka upptaga den först avgångnes namn för själva fullmäktigvalet.

Mellan lika rösttal skiljer lotten.

Konungens Befallningshavande läte vid förrättningen föra protokoll. Valets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning av nämnda protokoll. Med protokollets uppläsning är valförrättningen avslutad.

Underrättelse om valets utgång skall uppläsas i kommunens kyrka, samt, där så lämligen kan ske, införas i ortstidning.

Efter sammanräkningens avslutande skola valsedlarna åter inläggas under försegling.

Mom. 4. Finnes i fall, som i mom. 3 avses, å där omförmälda valsedlar icke namn å någon, som kan inträda såsom ledamot i den av-

Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 185.

gångnes ställe, skall platsen stå obesatt intill utgången av den tid, för vilken den avgångne blivit vald.

§ 33.

År någon missnöjd med valet, må lian däröver bos Konungen anföra underdåniga besvär; och skall lian, vid förlust av talan, sist inom en månad efter den dag, då valet avslutats, ingiva sina till Konungen ställda besvär till Konungens befallningshafvande, som genom kungörelse, vilken i tidning inom orten införes, utsätter viss kort tid, inom vilken underdånig förklaring må över besvären till Konungens befallningshavande avlämnas. Sedan den tid tilländagått, har Konungens befallningshavande att besvären jämte de förklaringar, som må hava inkommit, ävensom protokoll över valet, valsedlarna och övriga valet rörande handlingar ofördröjligen till Konungen insända för att i Dess regeringsrätt skyndsamt föredragas och avgöras.

Ej må i fråga om anmärkning mot röstlängd andra bevis gälla än de, som varit i laga ordning vid valförrättningen företedda.

§ 34.

Kommunalfullmäktige välja årligen bland sig en ordförande och en vice ordförande. Ej må den valde uppdraget sig afsåga, om han icke under nästföregående fyra år detsamma innehaft.

§ 35.

Följande ärenden må — — -— — (nuvarande § 33) — — — — ledamöter i kommunalnämnden.

§ 36.

Mom. 1. Kungörelse om sammanträde utfärdas av ordföranden eller, i händelse av hans förhinder, av vice ordföranden, och skall innehålla bestämd uppgift om tid, ställe och överläggningsämne för sammanträdet. Kungörelsen uppläses minst åtta dagar därförut i kyrkan. Hör till kommun jämväl annex- eller kapellförsamling eller finnes eljest inom kommunen annan kyrka än huvudkyrkan och hålles därstädes gudstjänst inom nämnda tid, skall kungörelsen uppläsas jämväl i sådan kyrka. År sammanträde utsatt till dag, då gudstjänst hålles, skall kungörelsen den dagen ånyo uppläsas.

För ärende, som fordrar så skyndsam handläggning, att kallelse icke medhinnes så tidigt, som nu är föreskrivet, må sammanträde kunna hållas efter kortare kallelsetid och även samma dag, då det pålyses; dock må vid sålunda utlyst sammanträde beslut ej fattas om utgift eller erläggande av bidrag därtill.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Besluta fullmäktige, att kungörelsen jämväl bör anslås å viss plats inom kommunen eller införas i en eller flera tidningar i orten, skall ordföranden, där så ske kan, föranstalta därom.

Skriftlig kallelse till sammanträdet, innehållande sådan uppgift, som ovan sägs, bör ock genom ordförandens försorg, såvitt möjligt är, senast fyra dagar förut delgivas en var fullmäktig eller ock med posten till honom översändas.

Mom. 2. Kommunalfullmäktige må ej ärende företaga eller däri besluta, såvida icke flera än hälften af dem äro tillstädes. År till följd af stadgandena i § 17 samt mom. 4 här nedan tillstädesvarande fullmäktig hindrad — — (nuvarande § 32)---inställas eller upplösas.

Mom. 3. Vid kommunalfullmäktiges sammanträden äga ordföranden och vice ordföranden i kommunalstämman samt ordföranden och vice ordföranden i kommunalnämnden, ändock att de icke äro kommunalfullmäktige, att vara tillstädes och i öfver]äggningarna, men ej i besluten, deltaga.

Mom. 4. Vid omröstning äger — — — (nuvarande § 34) — — — — kommunalstämma stadgat är.

§ 42.

I avseende på — — — tjänstgöringstid och avgång, gäller vad i § 28 mom. 2 är stadgat i avseende å kommunalfullmäktige.

Suppleanterna omväljas till hela antalet vartannat år.

§ 43.

Kyrkoherden eller den, hans ställe företräder, är berättigad att i sådana ärenden, som angå fattigvård, barnavård eller åtgärder för sedlighet, deltaga i kommunalnämndens överläggningar och beslut.

§ 51.

Vid kommunalnämndens sammanträden förer ordföranden protokoll eller är för dess ordentliga förande ansvarig. Han ombesörjer skriftväxlingen, emottager alla till nämnden ställda skrivelser och framställningar, ansvarar för räkenskapernas ordentliga förande, vårdar nämndens handlingar och håller över dem register.

De biträden, som vid utförande av dessa göromål kunna befinnas nödiga, må ordföranden antaga och entlediga.

Ordföranden äger tillgodonjuta ej mindre gottgörelse, som av kommunalstämman anslås, för de honom genom uppdraget åsamkade kostnader, såsom för skrivmaterialier, postporto samt skrivare- och räkenskapshjälp, än även arvode, därest kommunalstämman anser sådant böra till honom utgå. Vid bedömande av frågan, huruvida och till vilket belopp arvode skäligen må utgå, bör hänsyn tagas såväl till den ord-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

förande!! på grund av kommunens folkmängd eller utsträckning eller andra kommunens förhållanden åvilande göromål som till kommunens ekonomiska ställning.

§ 64.

Debiterings- och uppbördslängden----grund påförda kom-

munalutskylder. Åro i kommun flera valdistrikt för val av kommunalfullmäktige eller landstingsmannaval, skall längden uppläggas i särskilda delar, en för varje valdistrikt och skall i sådant fall upprättas sammandrag över de särskilda delarnas slutsummor.

Till bestyrkande av — — — — restantier och avkortningar.

§ 74.

Konungens befallningskavandes godkännande erfordras i fråga om förändring av kommunala områden, på sätt i §§ 2 och 3 sägs, samt för att giva gällande kraft åt beslut, vilka

a) röra kommunens indelning i valkretsar för val av kommunalfullmäktige ;

b) äro ämnade att såsom kommunalstadgar tillämpas, till befrämjande av sedlighet, hälsovård, vård om brandväsendet samt ordning och säkerhet inom kommunen;

c) röra gottgörelse eller arvode åt kommunalnämndens ordförande, som i § 51 omförmäles; eller

d) avse påläggande av avgifter, som erfordra uttaxering för längre tid än fem år.

Beslut, som sålunda — — —- — — — fastställelse föra klagan.

§ 77.

I Konungens befallningshavandes utslag må, där icke för vissa frågor annan ordning uttryckligen stadgad är, ändring sökas hos Kungl. Maj:t senast före klockan tolv å trettionde dagen efter delfåendet, dagen då det skedde likväl oräknad; dock att menighet, som klagar, äger tillgodonjuta femton dagar längre besvärstid än ovan sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1913. Kommunalfullmäktig, som är tillsatt med tillämpning av de före nämnda dag gällande stadganden, äger ej med sitt fullmäktigskap fortfara längre än till utgången av år 1913. Vid val av kommunalfullmäktige nämnda år skall tillämpas vad i § 28 mom. 2 tredje stycket stadgas. De i § 77 givna bestämmelser skola ej äga tillämpning å utslag, som före den 1 juli 1913 meddelats.

16 Kungl. Ma.j:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av §§ 9—11, 15, 24, 28, 35, 36, 56, 66 och 78 i förordningen om konmranalstyrelse i stad den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 9—11, 15, 24, 28, 35, 36, 56, 66 och. 78 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 9.

En var myndig, välfrejdad svensk undersåte — — — — — — oguldna stadsutskylder, är med den i § 10 stadgade inskränkning, berättigad att — — -—• — — — stadens medlemmar förbehållna.

Enahanda rättighet tillkommer oskiftat dödsbo, däri myndig delägare linnes.

§ io.

För oskiftat dödsbo, däri allenast en myndig delägare linnes, utövas rösträtten av denne. Åro i boet flera myndiga delägare, må de utse ett ombud att vid allmän rådstuga för boet talan föra.

För näring eller — — — — må ej röstas.

§ 11.

Mom. 1. Röstvärdet beräknas för — — — — än fyratio röster.

Mom. 2. Vid beslut i fråga, som i § 15 avses, äger en var röstberättigad lika röst.

§ 15.

Kallelse till allmän rådstuga skall av magistraten utfärdas samt kungöras minst fjorton dagar förut genom offentligt anslag. Kallelsen bör

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 185.

ock, om möjligt minst åtta dagar före sammanträdet, införas i en eller flera tidningar, som i staden utkomma, därvid sådana tidningar böra väljas, som genom spridning inom olika grupper av stadens invånare bringa kallelsen till de flestas kännedom. 1 december månad avgöres för nästföljande kalenderår å allmän rådstuga eller i stad, där stadsfullmäktige finnes, av fullmäktige, i vilken eller vilka tidningar sådan kallelse skall införas. Förenar sig därvid minst en tredjedel av de närvarande om viss tidning, skall kallelse införas i denna tidning.

Kallelsen skall innehålla — — — — — — sådan rådstuga fattas.

§ 24.

Mom. 1. Valet sker med slutna sedlar. Därvid böra begagnas valsedlar av ofärgat, svenskt normalpapper nr 4, med rektangulär form, 17 centimeter långa och 10 centimeter breda samt utan kännetecken.

A valsedel må före namnen utsättas partibeteckning (partinamn eller annan beteckning i ord för viss grupp av valmän eller för viss meningsriktning).

Namnen skola å valsedeln uppföras i eu följd, det ena under det andra, och må utgöra högst två utöver det antal stadsfullmäktige, valet avser. Av namnen anses så många, från början räknat, som motsvara antalet fullmäktige, avse själva fullmäktigvalet och de övriga allenast val av efterträdare åt avgången fullmäktig. Har å valsedeln medelst en linje avskilts ett mindre antal namn, från början räknat, anses dock allenast de sålunda avskilda främsta namnen avse själva fullmäktigvalet.

Ogill är valsedel:

till vilken använts papper, som på grund av dess färg eller beskaffenhet i övrigt företer sådan olikhet med det föreskrivna, att olikheten kan iakttagas genom den utskärning, som skall finnas i de, enligt vad här nedan sägs, föreskrivna valkuvert;

vilkens form eller storlek väsentligen avviker från vad i nämnda hänseenden ovan stadgats;

å vilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med avsikt där anbragt;

vilken upptager partibeteckning å annat ställe än ovanför namnen.

Upptager valsedel namn på någon, som ej är valbar, eller framgår i avseende å något där förekommande namn ej fullt otvetydigt, vem som därmed åsyftas, anses sådant namn såsom obefintligt. Aro å valsedel upptagna flera namn än ovan är medgivet, anses de sista övertaliga namnen såsom obefintliga. Valsedel, som lyder å färre namn än det antal fullmäktige, valet avser, vare ändock giltig.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 136 käft.

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Finnas i ett valkuvert två eller flera valsedlar, vare de alla ogilla.

Mom. 2. Valet får ej äga rum under tider, då allmän gudstjänst hålles inom staden, och skall fortgå minst två timmar före klockan tre eftermiddagen och minst två timmar efter klockan sju eftermiddagen.

I kungörelsen om valet skall tiden för detsamma noggrannt angivas.

Ej må vid valet tal hållas eller tryckta eller skrivna upprop till de väljande tillåtas inom vallokalen.

Vid valförrättning skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till storlek och beskaffenhet samt mitt på framsidan försedda med en utskärning av ungefär sex kvadratcentimeters storlek, tillhandahållas valmännen för det ändamål, varom här nedan förmäles. Därest staden är indelad i valkretsar, skall, innan valkuvert utlämnas, därå intryckas en stämpel, utvisande den valkrets, för vilken förrättningen äger rum. Omedelbart före röstningens början skall ordföranden visa de närvarande, att valurnan är tom.

Valmännen äga avgiva sina röster i den tur, de anmäla sig hos ordföranden, därest icke å allmän rådstuga beslutits, att valet skall ske efter upprop. Till valmannen utlämnas ett valkuvert för hans egen del samt ett kuvert för varje annan röstberättigad, för vilken han uppgiver sig vilja utöva rösträtt.

I vallokalen skola till lämpligt antal finnas avskilda platser, avsedda att möjliggöra för en var att med valhemlighetens bevarande kunna inlägga sin valsedel i kuvertet. För sådant ändamål skola dessa platser vara inrättade med skärmar eller annat dylikt, dock så anordnat, att för såväl valförrättaren som allmänheten är synligt, när en plats är upptagen; och åligger det valförrättaren att vaka över att valmans förehavande där ej må av någon kunna iakttagas.

Valmannen har att vid någon av omförmälda särskilda platser inlägga sin valsedel i kuvertet på sådant sätt, att valsedelns baksida helt täcker utskärningen, varvid iakttages, att om han tillika utövar rösträtt för annan, särskild valsedel och valkuvert användas för denne. Sedan valkuvertet tillslutits, överlämnar valmannen utan dröjsmål personligen detsamma till ordföranden. Efter det ordföranden förvissat sig om, att den, för vilken valkuvert avlämnas, är i röstlängden upptagen såsom röstberättigad, och att i de fall, då valmannen uppgiver sig vilja utöva rösträtt för annan, han är därtill behörig, ävensom tillsett, att kuvertet är behörigen stämplat men eljest på utsidan omärkt, att valsedeln, såvitt iakttagas kan, är av föreskriven beskaffenhet samt att valsedeln på ovan angivet sätt täcker utskärningen, antecknar ordföranden å den i utskärningen syn-

19 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

liga bak sidan av valsedeln tydligt det röstvärde, som tillkommer densamma, samt drager ett lätt synbart streck å valsedeln under hela den sålunda antecknade röstsiffran. Härefter nedlägger ordföranden kuvertet i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid namnet på den, vars rösträtt utövats, göres anteckning, att rösträtten begagnats. Valman, som på grund av kroppsligt fel är oförmögen att i föreskriven ordning avgiva sin röst, äge att till biträde vid röstningen anlita den, han själv därtill utser.

Ej må någon i annan ordning, än nu är sagd, utöva rösträtt. Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt med annat kännetecken eller däri finnes inlagd valsedel, vilken enligt vad iakttagas kan icke är av föreskriven beskaffenhet, eller däri valsedel ej är på ovan angivet sätt inlagd, värde ej mottaget.

Då uppehåll i valförrättningen sker, skall valurnan omsorgsfullt förseglas under minst två närvarandes sigill samt därefter sättas i säkert förvar; och bör, innan förseglingen vid förrättningens fortsättande borttages, valförrättaren inför öppna dörrar förvissa sig om, att sigillen äro obrutna.

De valmän, som vid det klockslag, då uppehåll i valet göres eller valet skall sluta, eller, om valet skett efter upprop, vid uppropets slut äro tillstädes i vallokalen eller, om utrymme där saknas, å anvisad plats därintill men ej då hunnit deltaga i valet, äga rätt att i den ordning de anmäla sig avlämna sina valsedlar. När alla, som vid det för valets slut fastställda klockslag äga tillträde till valet, avlämnat sina valsedlar, förklare ordföranden röstningen avslutad.

§ 28.

Mom. 1. Hava vid valet — — — — — de återstående platserna.

Mom. 2. Avgår stadsfullmäktig före---först tilldelats honom.

Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar,

vilka upptaga den avgångnes namn för själva fullmäktigvalet. Valsedel

beräknas äga sitt ursprungliga röstvärde, och detta skall tillgodoräknas den av de förut ej valda, vilkens namn står främst å sedeln.

Den, som erhållit — — — inläggas under försegling.

Mom. 3. Finnes i fall, — — — — — — avgångne blivit vald.

§ 35.

Kallelse till sammanträde — — — överläggning skola förekomma.

Om tidning utgives i staden, bör åtta dagar före sammanträdet eller, där saken ej tål sådant uppskov, minst (lagen förut tillkänna-

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

givande om sammanträdet, med uppgift å de ärenden, som därvid skola förekomma, i nämnda tidning införas. Om flera tidningar i staden utkomma, bör tillkännagivandet införas i den eller dem, där, enligt vad i § 15 sägs, kallelse till allmän rådstuga skall införas.

Magistraten skall särskilt skriftligen om sammanträdet underrättas.

§ 36.

Vid stadsfullmäktiges sammanträde----— — beredning utsedda

personer.

Skola två eller flera personer för dylik beredning utses, skall, där ej samtliga väljande äro ense, proportionellt valsätt användas.

Närmare bestämmelser om valsättet meddelas i särskild stadga.

§ 56.

Ledamöterna — — — — rådstugan.

Valen äro, där två eller flera personer skola utses, proportionella, om ej samtliga väljande äro ense.

Närmare bestämmelser om valsättet meddelas i särskild stadga.

§ 66.

Sedan debiterings- och uppbördslängden blivit upprättad, låter magistraten genom offentligt anslag och, om tidning utgives i staden, i densamma eller, om flera tidningar utkomma, i den eller dem, där, enligt vad i § 15 sägs, kallelse till allmän rådstuga skall införas, kungöra att längden — — — — — taga kännedom.

§ 78.

I Konungens befallningshavandes utslag må, där icke för vissa frågor annan ordning uttryckligen stadgad är, ändring sökas bos Kungl. Maj:t senast före klockan tolv å trettionde dagen efter delfåendet, dagen då det skedde likväl oräknad; dock att menighet, som klagar, äger tillgodonjuta femton dagar längre besvärstid än ovan sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1913; men skall ej äga tillämpning å utslag, som före den 1 juli 1913 meddelats.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

21 Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av §§ 6—8, 10, 14, 34 och 35 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 6—8, 10, 14, 34 och 35 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862 skola erhålla följande ändrade lydelse.

§

Mom. 1. Kallelse till valförrättningen — — — kungörelser vanligen intagas.

I kallelsen skall tiden för valförrättningen noggrannt angivas.

Mom. 2. Valet av stadsfullmäktige — — — tur börja valet.

§

En var myndig, välfrejdad svensk undersåte — —---oguldna

stadsutskylder, är, med den i § 8 mom. 1 stadgade inskränkning, berättigad att i val av stadsfullmäktige deltaga.

Enahanda rättighet tillkommer oskiftat dödsbo, däri myndig delägare finnes.

§ 8.

Mom. 1. För oskiftat dödsbo, däri allenast en myndig delägare finnes, utövas rösträtten av denne. Åro i boet flera myndiga delägare, må de utse ett ombud att vid valet för boet rösträtt utöva.

För näring eller — — — — må ej röstas.

Mom. 2. Röstägande är berättigad — —■ vittnens underskrift bestyrkt.

§ io.

Mom. 1. Valet sker med slutna sedlar. Därvid böra begagnas valsedlar av ofärgat, svenskt normalpapper nr 4, med rektangulär form, 17 centimeter långa och 10 centimeter breda samt utan kännetecken.

22 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 185.

Å valsedel må före namnen utsättas partibeteckning (partinamn eller annan beteckning i ord för viss grupp av valmän eller för viss meningsriktning).

Namnen skola å valsedeln uppföras i eu följd, det ena under det andra, och må utgöra högst två utöver det antal stadsfullmäktige, valet avser. Av namnen anses så många, från början räknat, som motsvara antalet fullmäktige, avse själva fullmäktigvalet och de övriga allenast val av efterträdare åt avgången fullmäktig. Har å valsedeln medelst eu linje avskilts ett mindre antal namn, från början räknat, anses dock allenast de sålunda avskilda främsta namnen avse själva fullmäktigvalet.

Ogin är valsedel:

till vilken använts papper, som på grund av dess färg eller beskaffenhet i övrigt företer sådan olikhet med det föreskrivna, att olikheten kan iakttagas genom den utskärning, som skall finnas i de, enligt vad här nedan sägs, föreskrivna valkuvert;

vilkens form eller storlek väsentligen avviker från vad i nämnda hänseenden ovan stadgats;

å vilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med avsikt där anbragt;

vilken upptager partibeteckning å annat ställe än ovanför namnen.

Upptager valsedel namn på någon, som ej är valbar, eller framgår i aArseende å något där förekommande namn ej fullt otvetydigt, vem som därmed åsyftas, anses sådant namn såsom obefintligt. Åro å valsedel upptagna flera namn än ovan är medgivet, anses de sista övertaliga namnen såsom obefintliga. Valsedel, som lyder å färre namn än det antal fullmäktige, valet avser, vare ändock giltig.

Finnas i ett valkuvert två eller flera valsedlar, vare de alla ogilla.

Mom. 2. Valförrättning får ej äga rum under tider, då allmän gudstjänst hålles inom staden, och skall fortgå minst två timmar före klockan tre eftermiddagen samt minst två timmar efter klockan sju eftermiddagen.

Ej må -vid valet tal hållas eller tryckta eller skrivna upprop till de väljande tillåtas inom vallokalen.

Vid valförrättning skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till storlek och beskaffenhet samt mitt på framsidan försedda med en utskärning av ungefär sex kvadratcentimeters storlek, tillhandahållas valmännen för det ändamål, varom här nedan förmäles. Innan valkuvert utlämnas, skall därå intryckas eu stämpel, utvisande den val-

23 Kungl. Maf.ts Nåd. Proposition Nr 185.

krets, för vilken förrättningen äger rum. Omedelbart före röstningens början skall ordföranden visa de närvarande, att valurnan är tom.

Valmännen äga avgiva sina röster i den tur, de anmäla sig hos ordföranden. jTill valmannen utlämnas ett valkuvert för hans egen del samt ett kuvert för varje annan röstberättigad, för vilken han uppgiver sig vilja utöva rösträtt.

I vallokalen skola till lämpligt antal finnas avskilda platser, avsedda att möjliggöra för en var att med valhemlighetens bevarande kunna inlägga sin valsedel i kuvertet. För sådant ändamål skola dessa platser vara inrättade med skärmar eller annat dylikt, dock så anordnat, att för såväl val förrättaren som allmänheten är synligt, när en plats är upptagen, och åligger det valförrättaren att vaka över att valmans förehavande där ej må av någon kunna iakttagas.

Talmannen har att vid någon av omförmälda särskilda platser inlägga sin valsedel i kuvertet på sådant sätt, att valsedelns baksida helt täcker utskärningen, varvid iakttages, att om han tillika utövar rösträtt för annan, särskild valsedel och valkuvert användas för denne. Sedan valkuvertet tillslutits, överlämnar valmannen utan dröjsmål personligen detsamma till ordföranden. Efter det ordföranden förvissat sig om, att den, för vilken valkuvert avlämnas, är i röstlängden upptagen såsom röstberättigad, och att i de fall, då valmannen uppgiver sig vilja utöva rösträtt för annan, han är därtill behörig, ävensom tillsett, att kuvertet är behörigen stämplat men eljest på utsidan omärkt,att valsedeln, såvitt iakttagas kan, är av föreskriven beskaffenhet samt att valsedeln på ovan angivet sätt täcker utskärningen, antecknar ordföranden å den i utskärningen synliga baksidan av valsedeln tydligt det röstvärde, som tillkommer densamma, samt drager ett lätt synbart streck å valsedeln under hela den sålunda antecknade röstsiffran. Härefter nedlägger ordföranden kuvertet i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid namnet på den, vars rösträtt utövats, göres anteckning, att rösträtten begagnats. Valman, som på grund av kroppsligt fel är oförmögen att i föreskriven ordning avgiva sin röst, äge att till biträde vid röstningen anlita den, han själv därtill utser.

Ej må någon i annan ordning, än nu är sagd, utöva rösträtt. Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt med annat kännetecken eller däri finnes inlagd valsedel, vilken enligt vad iakttagas kan icke är av föreskriven beskaffenhet, eller däri valsedel ej är på ovan angivet sätt inlagd, varde ej mottaget.

Då uppehåll i valförrättningen sker, skall valurnan omsorgsfullt förseglas under minst två närvarandes sigill samt därefter sättas i säkert

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

förvar; och bör, innan förseglingen vid förrättningens fortsättande borttages, valförrättaren inför öppna dörrar förvissa sig om, att sigillen äro obrutna.

De valmän, som vid det klockslag, då uppehåll i valet göres eller valet skall sluta, äro tillstädes i vallokalen eller, om utrymme där saknas, å anvisad plats därintill men ej då hunnit deltaga i valet, äga rätt att i den ordning de anmäla sig avlämna sina valsedlar. När alla, som vid det för valets slut fastställda klockslag äga tillträde till valet, avlämnat sina valsedlar, förklare ordföranden röstningen avslutad.

§ 14-

Mom. 1. Iiava vid valet — — — — — de återstående platserna.

Mom. 2. Avgår stadsfullmäktig före---först tilldelats honom.

Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka upptaga den avgångnes namn för sjalva fullmäktigvalet. Valsedel beräknas äga sitt ursprungliga röstvärde, och detta skall tillgodoräknas den av de förut ej valda, vilkens namn står främst å sedeln.

Den, som erhållit — — — — — — inläggas under försegling.

Mom. 3. Finnes i fall, — — --------avgångne blivit vald.

§ 34.

Val av samtliga ledamöter i beredningsutskottet skola företagas å första sammanträdet i april månad de år, val av stadsfullmäktige ägt rum.

Vid val av ledamöter i utskottet utses suppleanter till lika antal.

§ 35.

Val till beredningsutskottet ävensom, därest stadsfullmäktige till särskilt utskott eller kommitté för beredning överlämna visst eller vissa ärenden, val till sådant utskott eller kommitté äro, där två eller flera personer skola utses, proportionella, om ej samtliga väljande äro ense.

Närmare bestämmelser om valsättet meddelas i särskild stadga.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1913; och äger ledamot i beredningsutskottet, som är vald med tillämpning av förut gällande stadgan den, ej med samma uppdrag fortfara längre än till den 1 april 1915.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 185.

25 Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av §§ 3—5, 8, 13, 14, 20, 25—27, 31—33, 38—40, 59, 61 ocli 62 i förordningen om landsting den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, afl? §§ 3—5, 8, 13, 14, 20, 25—27, 31—33, 38—40, 59, 61 och 62 i förordningen om landsting den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 3.

För varje valkrets utses tillika suppleanter.

Konungens befallningskavande kungör i god tid före valen, i vilka valkretsar val av landstingsmän och suppleanter skall förrättas samt huru många landstingsmän därvid skola utses för varje valkrets.

§ 4.

Valen av landstingsmän och suppleanter äro omedelbara och ske med slutna sedlar.

Vid valen böra begagnas valsedlar av ofärgat, svenskt normalpapper nr 4, med rektangulär form, 17 centimeter långa och 10 centimeter breda samt utan kännetecken.

Å valsedel må före namnen utsättas partibeteckning (partinamn eller annan beteckning i ord för viss grupp av valmän eller för viss meningsriktning).

Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det andra. De må utgöra högst dubbelt så många som det antal landstingsmän, vilka skola utses för valkretsen; skall endast en landstingsman utses för valkretsen, må dock valsedel innehålla tre namn. Av namnen anses så många, från början räknat, som motsvara antalet landstingsmän, avse själva landstingsmannavalet och de övriga allenast valet av suppleanter. Har å valsedeln medelst en linje avskilts ett mindre antal namn,

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 188 höft. 4

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

från början räknat, anses dock allenast de sålunda avskilda främsta namnen avse valet av landstingsmän.

Ogill är valsedel:

till vilken användts papper, som på grund av dess färg eller beskaffenhet i övrigt företer sådan olikhet med det föreskrivna, att olikheten kan iakttagas genom den utskärning, som skall finnas i de, enligt vad här nedan sägs, föreskrivna valkuvert;

vilkens form eller storlek väsentligen avviker från vad i nämnda hänseenden ovan stadgats;

å vilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med avsikt där anbragt;

vilken upptager partibeteckning å annat ställe än ovanför namnen.

Upptager valsedel namn på någon, som ej är valbar, eller framgår i avseende å något där förekommande namn ej fullt otvetydigt, vem som därmed åsyftas, anses sådant namn såsom obefintligt. Åro å valsedel upptagna flera namn än ovan är medgivet, anses de sista övertaliga namnen såsom obefintliga. Valsedel, som lyder å färre namn än det antal landstingsmän, valet avser, vare ändock giltig.

Finnas i ett valkuvert två eller flera valsedlar, vare de alla ogilla.

§ 5-

1. Rätt att deltaga i landstingsmannaval tillkommer inom den kommun, där han är mantalsskriven, envar i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad.

2. Val av landstingsmän förrättas kommunvis.

År å landet kommun delad i två eller flera valdistrikt för val av kommunalfullmäktige, utgör sådant valdistrikt jämväl valdistrikt för landstingsmannaval. Kommun, som icke är delad på sätt ovan nämnts, bildar ett valdistrikt; dock att kommun, som till följd av samfärdsförliållandena eller andra orsaker finnes icke lämpligen böra utgöra ett enda valdistrikt, må delas i två eller flera. Vill någon i kommunen boende och till deltagande i landstingsmannaval berättigad väcka förslag om sådan delning av kommunen, som här ovan sägs, eller om upphävande av eller ändring i redan skedd delning, göre framställningtill Konungens befallningshavande. Ej må framställning bifallas med mindre yttrande inhämtats från kommunalstämma. Delar av samma by eller hemman må ej utan synnerliga skäl förläggas till olika valdistrikt. I beslut rörande delning i valdistrikt skall jämväl angivas tiden för beslutets ikraftträdande och varde beslutet av Konungens

27 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

befallningshavande kungjort. Över sådant beslut må besvär anföras i den ordning, som är bestämd för överklagande av Konungens befallningskavandes utslag i mål, vilka bedömas efter förordningen om kommunalstyrelse på landet.

3. Valman äger sin rösträtt utöva allenast vid valförrättning inom det valdistrikt, där kan är mantalsskriven.

Valman må ock sin rösträtt överlåta å annan vid förrättningen valberättigad; dock må ingen på grund av fullmakt utöva rösträtt för mer än en valman.

Fullmakten skall vara så upprättad som i förordningarna om kommunalstyrelse föreskrives.

4. A landet förrättas landstingsmannaval i kommun, som utgör ett valdistrikt, å kommunalstämma. Åro i kommun flera valdistrikt, förrättas valet i de särskilda valdistrikten å distriktsstämma. Höra delar av samma valdistrikt till olika valkretsar, väljer vardera delen för sin valkrets.

Valet, som skall förrättas å Marie bebådelsedag, får ej äga rum under tider, då allmän gudstjänst kålles inom kommunen, och skall fortgå minst två timmar före klockan tre eftermiddagen samt minst två timmar efter klockan fem eftermiddagen. I kungörelse om stämma för landstingsmannaval skall tiden för valet noggrannt angivas.

Åro i kommun flera valdistrikt, skall ordinarie kommunalstämma i december månad året innan val skall äga rum för varje valdistrikt bland de valberättigade inom distriktet utse någon att såsom ordförande vid distriktsstämma leda valet ävensom suppleant för honom. Till distriktsstämma utfärdas kallelse av ordföranden för stämman i den ordning, som för kallelse till kommunalstämma stadgas.

Röstlängd är, om valet äger rum å kommunalstämma, kommunens allmänna röstlängd. Åger valet rum å distriktsstämma, är den del av kommunens allmänna röstlängd, som afser valdistriktet, röstlängd.

I fråga om röstlängdens granskning och anmärkning mot densamma skall, då valet försiggår å distriktsstämma, förfaras på sätt för kommunalstämma är stadgat och skola de, som må utöva rösträtt å stämman, äga framställa anmärkning mot längden ävensom besluta över sådan anmärkning.

Om röstberäkning gälle, vare sig valet försiggår å kommunaleller distriktsstämma, vad för kommunalstämma är stadgat, dock att begränsning med hänsyn till kommunens hela röstetal ej skall vid röstberäkningen äga rum.

Ej må vid valet tal hållas eller tryckta eller skrivna upprop till de väljande tillåtas inom stämmolokalen.

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Vid förrättningen, därvid stämmans ordförande biträdes av två av densamma utsedda personer, skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till storlek och beskaffenhet samt mitt på framsidan försedda med en utskärning av ungefär sex kvadratcentimeters storlek, tillhandahållas valmännen för det ändamål, varom här nedan förmäles. Innan valkuvert utlämnas, skall därå intryckas en stämpel, utvisande det valdistrikt, för vilket förrättningen äger rum. Omedelbart före röstningens början skall ordföranden visa de närvarande, att valurnan är tom.

Valmännen äga avgiva sina röster i den tur, de anmäla sig hos ordföranden, därest icke å förut hållen kommunalstämma beslutits, att valet skall ske efter upprop. Till valmannen utlämnas ett valkuvert för hans egen del samt ett kuvert för varje annan röstberättigad, för vilken han uppgiver sig vilja utöva rösträtt.

I stämm olokalen skola till lämpligt antal finnas avskilda platser, avsedda att möjliggöra för en var att med valhemlighetens bevarande kunna inlägga sin valsedel i kuvertet. För sådant ändamål skola1 dessa platser vara inrättade med skärmar eller annat dylikt, dock så anordnat, att för såväl ordföranden som allmänheten är synligt, när en plats är upptagen; och åligger det ordföranden att vaka över att valmans förehavande där ej må av någon kunna iakttagas.

Valmannen har att vid någon av omförmälda särskilda platser inlägga sin valsedel i kuvertet på sådant sätt, att valsedelns baksida helt täcker utskärningen, varvid iakttaga, att om han tillika utövar rösträtt för annan, särskild valsedel och valkuvert användas för denne. Sedan valkuvertet tillslutits, överlämnar valmannen utan dröjsmål personligen detsamma till ordföranden. Efter det ordföranden förvissat sig om, att den, för vilken valkuvert avlämnas, är i röstlängden upptagen såsom röstberättigad, och att i de fall, då valmannen uppgiver sig vilja utöva rösträtt för annan, han är därtill behörig, ävensom tillsett, att kuvertet är behörigen stämplat men eljest på utsidan omärkt, att valsedeln, såvitt iakttagas kan, är av föreskriven beskaffenhet samt att valsedeln på ovan angivet sätt täcker utskärningen, antecknar ordföranden å den i utskärningen synliga baksidan av valsedeln tydligt det röstvärde, som tillkommer densamma, samt drager ett lätt synbart streck å valsedeln under hela den sålunda antecknade röstsiffran. Härefter nedlägger ordföranden kuvertet i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid namnet på den, vars rösträtt utövats, göres anteckning, att rösträtten begagnats. Valman, som på grund av kroppsligt fel är oförmögen att i föreskriven ordning avgiva sin röst, äge att till biträde vid röstningen anlita den, han själf därtill utser.

29 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Ej må någon i annan ordning, än nu är sagd, utöva rösträtt. Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt med annat kännetecken eller däri finnes inlagd valsedel, vilken enligt vad iakttagas kan icke är av föreskriven beskaffenhet, eller däri valsedel ej är på ovan angivet sätt inlagd, varde ej mottaget.

Då uppehåll i valförrättningen sker, skall valurnan omsorgsfullt förseglas under minst två närvarandes sigill samt därefter sättas i säkert förvar; och bör, innan förseglingen vid förrättningens fortsättande borttages, ordföranden inför öppna dörrar förvissa sig om, att sigillen äro obrutna.

De valmän, som vid det klockslag, då uppehåll i valet göres eller valet skall sluta, eller, om valet skett efter upprop, vid uppropets slut äro tillstädes i stämmolokalen eller, om utrymme där saknas, å anvisad plats därintill men ej då hunnit deltaga i valet, äga rätt att i den ordning de anmäla sig avlämna sina valsedlar. När alla, som vid det för valets slut fastställda klockslag äga tillträde till valet, avlämnat sina valsedlar, förklare ordföranden röstningen avslutad.

Omedelbart därefter uttagas valkuverten ur valurnan och räknas oöppnade. I det protokoll, som skall föras vid förrättningen, antecknas antalet valkuvert. Valkuverten inläggas härefter i hållfast omslag, som omsorgsfullt förseglas under minst två närvarandes sigill. De sålunda åsätta sigillen skola jämväl i protokollet avtryckas.

Sedan valprotokollet upplästs och dess riktighet bekräftats av ordföranden och två av de närvarande, avslutas förrättningen. Ordföranden insände därefter ofördröjligen till domhavanden omslaget med valkuverten jämte valprotokollet. Sker insändandet med allmänna posten, skall försändelsen assureras.

Domhavanden skall vid offentlig, minst sex dagar förut i valkretsens kyrkor, och, där så lämpligen kan ske, i ortstidning kungjord förrättning sammanräkna de avgivna rösterna. Denna förrättning skall påbörjas, så snart omständigheterna det medgiva, och senast inom fjorton dagar från valens förrättande.

Vid förrättningen biträdes domhavanden av två, av Konungens befallningshavande därtill förordnade personer, som, jämte domhavanden, med små namnunderskrifter bekräfta riktigheten av det vid förrättningen förda protokoll.

Valets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning av nämnda protokoll. Med protokollets uppläsning är valförrättningen avslutad.

Underrättelse om valets utgång skall uppläsas i valkretsens kyrkor samt, där så lämpligen kan ske, införas i ortstidning.

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

5. I stad förrättas valet inför magistraten.

Valet, som skall förrättas å Marie bebådelsedag, får ej äga rum under tider, då allmän gudstjänst hålles inom staden och skall fortgå minst två timmar före klockan tre eftermiddagen samt minst två timmar efter klockan fem eftermiddagen. 1 kungörelsen skall tiden för valet noggrannt angivas.

Om kallelse till valförrättningen, om rösträtt och dess utövning, om röstberäkning samt om röstlängdens granskning och anmärkning mot längden gäller vad för allmän rådstuga är stadgat.

I övrigt skall med avseende å valets förrättande i tillämpliga delar gälla vad här ovan i mom. 4 är föreskrivet.

I stad, som bildar egen valkrets, skall magistraten sammanräkna rösterna. Där sammanräkningen ej äger rum omedelbart efter själfva valet, skall vid valtillfället tid och ställe för sammanräkningen tillkännagivas.

För annan stadsvalkrets sammanräknas rösterna av magistraten i den folkrikaste staden; och skola till den myndighet de inom valkretsen i övrigt avlämnade valkuverten jämte valprotokollet ofördröjligen insändas. Sker insändandet med allmänna posten, skall försändelsen assureras.

Sammanräkningen av rösterna skall påbörjas inom sju dagar från valens förrättande; och skall tid och ställe för sammanräkningen minst tre dagar därförut kungöras i ortstidning.

Valets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning av protokoll över sammanräkningen. Med protokollets uppläsning är valförrättningen avslutad.

Underrättelse om valets utgång skall uppläsas i valkretsens kyrkor samt, där så lämpligen kan ske, införas i ortstidning.

6. Vid avfattande av protokoll över landstingsmannaval bör till ledning tjäna formulär, som av Kungl. Maj:t fastställes.

§ 8.

1. Sedan valet av — — — — — landstingsmännen blivit valda.

Vid varje ny sammanräkning tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka upptaga landstingsmannens namn för själva landstingsmannavalet. Valsedel beräknas äga sitt ursprungliga röstvärde, och detta skall tillgodoräknas den av de förut ej valda, vilkens namn står främst å sedeln. Den, som erhållit högsta rösttalet, eller där sammanräkningen avser grupp, vilken allenast fått sig tilldelad en plats, de två, som erhållit högsta rösttalen, äro valda till suppleanter.

31 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 185.

2. Vid valtillfället skall, särskilt för varje landstingsman, bestämmas den ordning, i vilken suppleanter från den grupp, för vilken han valts, skola i hans ställe inkallas. Härvid iakttages, att den eller de suppleanter, som utsetts genom den för landstingsmannen företagna sammanräkning, intaga plats framför annan suppleant; att suppleanter, som utsetts genom samma sammanräkning, intaga ordning inbördes efter sina rösttal, och att i övrigt företräde tillkommer suppleant, som blivit tidigare vald.

§ 13-

År någon missnöjd med valet, må han däröver hos Konungen anföra underdåniga besvär; och skall han, vid förlust av talan, sist inom en månad efter den dag, då valet avslutats, ingiva sina till Konungen ställda besvär till Konungens befallningshavande, som genom kungörelse, vilken i tidning inom orten införes, utsätter viss kort tid, inom vilken underdånig förklaring över besvären må avlämnas till Konungens befallningshavande, varjämte Konungens befallningshavande från domhavande eller magistrat, som verkställt röstsammanräkningen, infordrar de avgivna valsedlarna samt övriga valet rörande handlingar. Sedan den för förklarings avgivande bestämda tid tilländagått, har Konungens befallningshavande att besvären jämte de förklaringar, som må hava inkommit, ävensom protokoll över valet, valsedlarna och övriga valet rörande handlingar ofördröjligen till Konungen insända för att i Dess regeringsrätt skyndsamt föredragas och avgöras.

Ej må i fråga om anmärkning mot röstlängd andra bevis gälla än de, som varit i laga ordning vid valförrättningen företedda.

Skiljes den valde från uppdraget, skall Konungens befallningshavande ofördröjligen underrättas.

§ 14-

Konungens befallningshavande låter sådan underrättelse, som i § 13 sägs, ävensom, därest den valde hos landstinget laga ursäkt visat, tillkännagivande därom i länskungörelserna införa samt inkallar, om icke i följd av besvär över valet annan person förklarats vara vald, till ordinarie landstingsman den suppleant, som enligt den vid valtillfället bestämda ordning bör i stället inträda.

Förklaras hela valförrättningen olaglig, förordnar Konungens befallningshavande om ofördröjligt företagande av nytt val. Vid det nya valet gälle, med undantag av bestämmelsen om valdag, vad i §§ 4 och 5 här ovan är stadgat.

32 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

§ 20.

Kungörelse om urtima landsting skall utfärdas av Konungens befallningshavande och böra de ärenden, som därvid skola handläggas, i kungörelsen uppgivas. Kungörelsen skall minst fjorton dagar före den för mötet bestämda tid uppläsas i samtliga länets kyrkor, i vilka gudstjänst då hålles, ävensom av Konungens befallningshavande i god tid avsändas för intagande jämväl minst fjorton dagar före mötet i tidning inom länet.

Landstingets ordförande skall om mötet särskilt underrättas.

§ 25.

Vid varje lagtima landstings första sammanträde företages upprop av samtliga valkretsarna i länet, därvid de utsedda ombuden skola sina fullmakter förete. Framställes anmärkning emot ombuds behörighet att i landstinget taga inträde, äga de landstingsmän, vilkas fullmakter godkända blivit, att, efter fulländat upprop, däröver besluta; och må över sådant beslut klagan ej föras.

§ 26.

Sedan granskning av fullmakterna på sätt § 25 föreskriver ägt rum, utser landstinget bland tingets ordinarie ledamöter en ordförande och en vice ordförande för tiden intill nästa lagtima sammankomst.

Utgår under nämnda tid ordförandens eller vice ordförandens uppdrag att vara landstingsman, upphör jämväl befattningen såsom ordförande eller vice ordförande.

§ 27-

Den landstingsman, som bevistat de flesta landstingen eller, där två eller flera landstingsmän deltagit i lika många landsting, den av dem, som är till levnadsåren äldst, förer ordet, till dess ordförande blivit vald. Inträffar under mötet samtidigt förfall för både ordförande och vice ordförande, utses under enahanda ordförandeskap en av landstingets ordinarie ledamöter att tjänstgöra såsom ordförande, till dess förfallet upphört.

Vid samtidigt förfall för både ordförande och vice ordförande under tid, då landstinget ej är samlat till möte, skall ovannämnde äldste ledamot tjänstgöra såsom ordförande, till dess förfallet upphört.

Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 185.

33 Därest under tiden mellan landstingets lagtima sammanträden ordföranden avgår eller lians befattning eljest upphör, skall vice ordföranden tjänstgöra såsom ordförande intill nästa lagtima sammankomst. Skulle under samma tid jämväl vice ordföranden avgå eller hans befattning upphöra, skall bemälde äldste ledamot tjänstgöra såsom ordförande.

Ivonuugens befallningshavande kallar äldste ledamot till tjänstgöring, varom ovan är stadgat.

§ 31.

Landstinget må å lagtima möte för tiden intill nästa lagtima sammankomst bland tingets ordinarie ledamöter utse två eller flera personer att jämte ordföranden i tinget utgöra ett förvaltningsutskott, som skall hava att med förvaltningen av landstingskassan. taga den befattning samt att i övrigt handhava de åligganden, landstinget i särskild instruktion föreskriver.

Val av ledamöter och suppleanter i nämnda utskott äro, där två eller flera personer skola utses, proportionella, om ej samtliga väljande äro ense.

Ordföranden i tinget förer jämväl ordet i förvaltningsutskottet. Utskottet utser inom sig vice ordförande.

§ 32.

Rättighet att vid landstinget väcka nya frågor eller förslag tillkommer Konungens befallningshavande samt varje medlem av landstinget.

Nytt förslag bör, för att kunna komma under behandling vid landstingets lagtima möte, innefatta ett ämne inom landstingets befogenhet, vara skriftligen uppsatt och senast tjugu dagar före landstingets början avlämnat till sekreteraren, vilken det åligger ej mindre att över de avgivna förslagen upprätta en lista än även att låta på landstingskassans bekostnad trycka nämnda förslag och lista samt, såvitt ske kan, minst åtta dagar före landstingets början till varje medlem av tinget översända ett exemplar av dessa handlingar.

Till urtima landsting bör nytt förslag, skriftligen uppsatt, minst en vecka före landstingets början avlämnas till sekreteraren, som har att därom underrätta ordföranden.

Vad nu är stadgat angående tiden för förslags avlämnande utgör icke hinder för landstinget att, då synnerligen viktiga skäl därtill föranleda, genom särskilt beslut medgiva upptagande till behandling av ny fråga, som blivit väckt senare, dock före landstingets början.

Bihang till Riksdagens 'protokoll 1913. 1 saml. 136 käft.

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Ej må annan::'ny fråga än den, som blivit på ovan angivet sätt väckt, kunna komma under landstingets överläggning, såvida frågan icke blivit av Kungl. Maj:t till landstinget hänskjuten eller härleder sig från och står i sammanhang med ett förut i behörig ordning väckt förslag.

§ 33.

1. Landstingets förhandlingar skola--(nuvarande § 31) —

— — — lyckta dörrar hållas.

2. På föredragningslistan, som--— (nuvarande § 33)--

reglemente sin arbetsordning.

§ 38.

Där ett eller flera ärenden äro av den beskaffenhet, att de fordra en föregående beredning, må de överlämnas till särskilt för sådan beredning utsedda personer.

Skola två eller flera personer för dylik beredning utses, skall, där ej samtliga väljande äro ense, proportionellt valsätt användas.

§ 39.

1. För varje fråga — — — — — — —--— —---

— — — — delade, bestämma beslutet.

Val skola, där ej samtliga väljande äro ense, verkställas med slutna sedlar. Mellan dem, som, erhållit lika rösttal, skilje lotten.

2. 1 fråga om val, som, enligt vad i §§ 3 L och 38 stadgas, äro proportionella, meddelas närmare bestämmelser om valsättet i särskild stadga.

§ 40.

1. För att såsom — — — — — beslutet sig förenat:

a) beslut, att domsaga-------§ 2 mom. 3 är stadgat;

b) underkännande av någons behörighet att såsom ledamot i landstinget taga inträde eller medgivande, varom i § 32 fjärde stycket sägs;

c) påläggande av avgifter — — — — av väckta frågor.

2. Beslut om beviljande — — — upplåning därav ske.

§ 59.

Konungens befallningshavandes godkännande — —- — — — landstingets avgörande, nämligen:

35 Kungi. Maj.is Nåd. Proposition Nr 185.

a) fråga om behörighet att taga säte och stämma i landstinget eller om medgivande, varom i § 32 sägs;

b) tillämpning av de ■— — — stadgade bötesbestämmelser;

c) arbetsordning för landstinget och ordningsregler till efterrättelse vid landstingets sammankomster ävensom instruktion för landstingets förvaltningsutskott;

d) till- och avsättning--------för deras tjänstgöring;

e) underdåniga framställningar till Kung!. Maj:t; och

f) beslut om sådan — — — — — fattade, fastställda beslut.

§ 61.

Innan landstinget åtskiljes — — — — — — — — — och ledamöter underskrivet.

Dessa handlingar böra på landstingskassans bekostnad skyndsamligen tryckas och till länets kommuner, med ett exemplar till eu var av dem, utdelas, nämnda sammandrag i så god tid, att detsamma må kunna inom trettio dagar efter landstingets avslutande genom ordförandens i kommunalstämman försorg anslås i sockenstugan eller å ställe, som eljest för kommunalstämmans hållande är bestämt.

§ 62.

Besvär emot landstingets beslut må icke äga rum, såvida den klagande ej tilltror sig kunna visa, att hans enskilda rätt blivit genom beslutet kränkt eller att detsamma strider emot de i denna förordningstadgade grunder; och må han i ty fall inom sextio dagar från den dag, landstinget avslutats, till Konungens befallningshavande ingiva sina till Kungi. Maj:t ställda underdåniga besvär.

Konungens befallningshavande skall efter landstingets avslutande ofördröjligen i länskungörelserna ävensom i tidning inom länet införa tillkännagivande ej mindre om dagen för landstingets avslutande än även underrättelse om den tid, inom vilken de till Kung! Maj:t ställda besvären böra till Konungens befallningshavande ingivas ävensom därom, att landstingets beslut kommer att, på sätt i § 61 sägs, inom kommunerna anslås.

Vinnes ändring i — — — — — — — — —----må ej klagas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1913.

36 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185

Förslag

till

Stadga

om proportionellt valsätt vid vissa val inom landsting och stadsfullmäktige

samt å allmän rådstuga.

1 §•

Då inom landsting eller stadsfullmäktige eller å allmän rådstuga val äro proportionella, skall vid valens förrättande iakttagas, vad här nedan i 2—7 §§ är föreskrivet.

2 §•

Val skall förrättas med valsedlar, å vilka före namnen utsatts partibeteckning (partinamn eller annan beteckning i ord för viss grupp av de väljande eller för viss meningsriktning), men vilka i övrigt äro omärkta.

Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det andra.

Valsedlarna skola för att bliva gällande vara enkla, slutna, hoprullade och fria från överstrykningar. Sedel må ej upptaga flera, men väl färre namn än det antal personer, valet avser. Där något namn å sedeln är tvetydigt, galle den dock för övriga namn.

3 §■

De avgivna valsedlarna skola ordnas i grupper, så att sedlar med samma partibeteckning bilda en grupp.

Inom varje grupp skall, till den utsträckning, som för utseendet av stadgat antal ledamöter är nödig, bestämmas ordning mellan namnen å gruppens valsedlar. Härvid iakttages:

l:o) Upptaga valsedlar till antal av mer än hälften av hela antalet valsedlar inom gruppen (gruppens rösttal) samma första namn, bliver

.37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

detta namn det första i ordningen; upptaga valsedlar, som hava samma första namn och utgöra mer än två tredjedelar av gruppens rösttal, jämväl samma andra namn, bliver detta namn det andra i ordningen; upptaga valsedlar, som hava samma första och samma andra namn samt utgöra mer än tre fjärdedelar av gruppens rösttal, jämväl samma tredje namn, bliver detta namn det tredje i ordningen; och så vidare efter samma grunder.

2:o) I den mån ordningen inom gruppen icke kan enligt nyss angivna grunder bestämmas, skola särskilda sammanräkningar av namnens rösttal verkställas. Vid varje sådan sammanräkning gäller valsedel såsom hel röst, där icke något av sedelns namn erhållit rum i ordningen. Annan valsedel gäller såsom halv röst, där ett av sedelns namn erhållit rum i ordningen; såsom tredjedels röst, där två av namnen uppförts i ordningen; såsom fjärdedels röst, där tre av namnen uppförts i ordningen; och så vidare efter samma grund. För varje gång kommer det namn närmast i ordningen, som erhållit högsta rösttalet.

Till protokollet antecknas för varje grupp dess rösttal samt, där de under l:o) angivna grunder tillämpats, antalet av de valsedlar, som upptaga samma första namn eller samma första och andra namn, och så vidare, men eljest, för varje .särskild sammanräkning, röstvärdet för de olika valsedlarna och det rösttal, som för varje namn uträknats.

4 §•

1. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de olika valsedelgrupperna sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas den grupp, vilken för varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal. Plats, som blivit en grupp tilldelad, besättes genast så, att gruppens första plats tillerkännes den, vars namn är det första i ordningen inom gruppen, gruppens andra plats den, som bär andra namnet i .ordningen, gruppens tredje plats den, som bär tredje namnet i ordningen, och så vidare efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till platsen, redan fått sig tillerkänd plats från en eller flera andra grupper.

Jämförelsetalet är lika med gruppens rösttal, så länge gruppen ännu icke fått sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet för varje gång så, att gruppens rösttal delas med det tal, som motsvarar antalet av de gruppen tilldelade platser, ökat med 1. Har samma person erhållit platser från två grupper, skall dock, vid beräk-

38 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 185.

ning av det antal platser, som utdelats, vardera platsen anses blott såsom en halv plats; har någon erhållit platser från tre grupper, anses varje sådan plats såsom en tredjedels plats; och så vidare efter samma grund.

Har eu grupp redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som motsvarar antalet namn å gruppens valsedlar, varde den från vidare jämförelse utesluten.

2. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn står främst i ordningen inom den grupp, som bär största rösttalet.

Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas genom lottning.

6 §•

Vid val av suppleanter skall vad här ovan är i fråga om val av ledamöter stadgat äga motsvarande tillämpning.

i §•

Om den ordning, vari suppleanter böra inkallas till tjänstgöring i stället för ledamot, gälla följande regler:

l:o) Suppleant, utsedd från grupp med samma partibeteckning som den grupp, för vilken ledamoten blivit vald, bär företräde framför övriga suppleanter, och av dessa har den företräde, som utsetts från grupp med högre rösttal.

2:o) Av suppleanter från samma grupp har den företräde, vars namn blivit tidigare uppfört i den jämlikt 3 § bestämda ordning inom gruppen.

Den ledamot eller suppleant, som fått sig tillerkänd plats från två eller flera grupper, anses vald för den grupp, från vilken plats först tilldelats honom.

Denna stadga träder i kraft den 1 juli 1913.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

39 Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet ä Stockholms slott den 4 april 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård, Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström, friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

På inånga av de områden, som i vårt land äro lagda under den kommunala självstyrelsen, har sedan tiden för kommunalförordningarnas tillkomst — år 1862 — utvecklingen varit utomordentligt stark. De kommunala uppgifterna hava alltjämt vuxit; och på allt flera områden hava anspråk på kommunernas mellankomst uppstått. Ej underligt då, att brister och ofullständigheter i kommunalförordningarna framträtt i åtskilliga avseenden. På flera sådana brister har uppmärksamheten fästs genom skrivelser från Riksdagen, beslut i dess kamrar, framställningar från justitieombudsmannen, landsting och stadsfullmäktige o. s. v. Tiden synes mig också nu vara inne att söka åstadkomma vissa av de ändringar, som sålunda visat sig önskvärda. Bland de förslag, jag kommer att framlägga, hava några i viss mån politisk karaktär, syfta till att stärka personlighetsprincipen såsom grundval för den kommunala rösträtten eller att utsträcka och förbättra den proportio-

40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

nella metoden vid åtskilliga val, andra avse att underlätta deltagandet i det kommunala livet över huvud och åter andra att skapa snabbare och enklare avgöranden i åtskilliga ärenden, som kunna dragas under högre myndighets prövning.

I avseende å en stor avdelning av den kommunala verksamheten framlägger jag nu intet reformförslag, nämligen i avseende å kommunernas finanshushållning. Detta beror ingalunda därpå, att jag anser detta område ej vara i behov av viss omdaning. Den kommunala hushållningen synes mig tvärtom hava tagit dimensioner och upptagit verksamhetsgrenar, för vilka säkerligen ej alltid de för 50 år sedan skapade formerna räcka till. Jag vill blott erinra, att under det att år 1880 samtliga kommuners och landstings årsbudgeter balanserade med en totalsiffra av omkring 50 millioner kronor, utgjorde samma siffra för år 1910 omkring 205 millioner kronor. Kommunernas och landstingens skuldsumma uppgick 1880 till omkring 88 millioner kronor, medan samma summa år 1910 belöpte sig till omkring 609 millioner kronor.

Emellertid är det klart att — just emedan den kommunala finansförvaltningen vunnit sådan omfattning och berör så många och stora intressen — ett ingripande på detta område kräver noggrann utredning och mycken försiktighet. En utredning av kommunernas lånerätt är också påbörjad, men något resultat av densamma har ännu ej kunnat framläggas. I viss mån torde också frågan om kommunernas finansförvaltning sammanhänga med ordnandet av den kommunala beskattningen, som sedan några år är föremål för en omfattande undersökning.

Tvivelsutan tränger sig också fram i förgrunden frågan om eu utsträckning av den kommunala rösträtten, en fråga som ingalunda torde få anses slutgiltigt löst genom den normering av denna rösträtt, som ägde rum år 1909.

Men jämväl denna fråga sammanhänger intimt med frågan om det kommunala beskattnings väsendets ordnande samt statsmyndighetens ställning till den kommunala beskattningsrätten; den erfordrar dessutom eu ganska ingående statistisk utredning. Ej heller för nu berörda frågas upptagande torde därför tiden nu vara inne.

Av de ändringsförslag, jag för närvarande anser böra framläggas, upptager jag först frågan om avskaffandet av bolags och omyndigas kommunala rösträtt.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

41 I. Upphävande av den kommunala rösträtten för bolag och

omyndiga.

De rösträttsbestämmelser, som innehöllos i våra nu gällande kommunalförordningar vid deras antagande år 1862, vilade på en genomförd tillämpning av den principen, att, såsom de kommitterade, vilka avgivit förslag till nämnda förordningar, i sitt betänkande anföra, oskyldighet till bidrag till kommunens kassa och rösträttighet, enligt regeln, utgöra varandras villkor och förutsätta varandra, och att röstvärdet beräknas efter bidraget», med visst undantag allenast i fråga om de minsta skattdragare. Då bolagen voro skattskyldiga till staten och på den grund förpliktade att lämna bidrag till kommunernas utgifter, tillädes även bolagen rösträtt inom desamma. Tanken på att fördela den bolag tillkommande rösträtten på dess medlemmar efter deras andelar avvisades av kommitterade, »i betraktande därav, att det egentligen är näringen, som utgör grunden för bolagets rösträttighet, och att således det intresse, denna näring kunde äga uti kommunens beslut, måste vara detsamma för alla dess delar», varför kommitterade ansett bolaget böra såsom enhet representeras. På samma grunder medgavs utövning av kommunal rösträtt för omyndiga och stärbhus.

Det envar röstägande tillkommande rösttal skulle beräknas efter det honom åsätta fyrktal eller den honom påförda bevillning till staten. Bestämmelser saknades om begränsning uppåt av rösttalen.

Missnöje uppstod inom kort med anledning av det avgörande inflytande, som därför inom vissa kommuner tillkom de större skattebetalarna, bland dem bolagen, och redan under de närmaste åren efter kommunalförordningarnas tillkomst framträdde inom Riksdagen en opposition mot den bolagen tillerkända kommunala rösträtten.

Vid 1867 års riksdag, där förslag förelågo, bland annat, om ändringar i bestämmelserna om kommunal rösträtt, yttrade lagutskottet, att vad anginge rösträtten för aktiebolag, som av vissa motionärer förmenats böra ersättas med att varje särskild aktieägare tillädes rösträtt för sin andel i bolagets beskattade inkomst, mötte därvid den svårighet, att, till följd av föreskrifterna i bevillningsförordningen, inkomsten av rörelsen uppskattades och därför belöpande avgift påfördes varje bolag samfält och således delägarna icke var för sig debiterades för deras andelar däri; varjämte bevillningen skulle påföras bankbolag icke blott där Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 136 käft. 6

Historik.

1867: Lagutskottets utlåtande nr 67.

1868: Lagutskottets uti. nr 31.

1884: Motion A. K. nr 68 av herr Lisa Öl. Larsson.

42 Kungl. Maj:is Nåd. Proposition Nr 185.

huvudkontoret funnes, utan ock där bolagets rörelse vid avdel ningseller kommissionskontor bedreves, vilket i viss mån även gällde för annat bolag, vars rörelse dreves på flera ställen, så att det bleve nära nog en omöjlighet att bestämma rösträtten särskilt för varje bolagsman eller aktieägare. Utskottet avstyrkte därför förslagen i omförmälta syfte.

Första kammaren biföll lagutskottets avstyrkande hemställan, men andra kammaren antog ett av en reservant inom utskottet framställt förslag till ändrad lydelse av§ 10 mom. 3 i förordningen om kommunalstyrelse på landet samt § 11 mom. 2 i förordningen om kommunalstyrelse i stad av innehåll, att bolagsman skulle äga för proportionerlig, eller, där var och en av bolagsmännens andel inför vederbörande myndighet blivit offentligen uppgiven, för bestämd andel samt i aktiebolag för innehavande aktier i förhållande till bolagets hela upptaxerade inkomst utöva rösträtt i den kommun, där bolaget dreve sin verksamhet, samt att detsamma skulle gälla för delägare i oskiftat bo.

Till stöd för nämnda förslag framhölls i främsta rummet, att endast personer kunde äga rättigheter, att därför hela det stadgande, som vid bolag fäste rättigheter, innebure ett principiellt fel, att verkan av varje tvetydighet i gällande lag om, huruvida rättighet vore fästad vid ett objekt eller ensamt tillhörde personer, alltid vore fördärvlig, samt att vid den under samhällenas utveckling nästan oundvikliga striden om, huruvida rätten att deltaga i kommunala eller allmänna angelägenheter skulle anses förutsätta en av besittningen av någon egendom eller inkomst beroende självständig ställning, gåve varje sådan tvetydighet i lagen åt striden utseendet av att utgöra eu strid om, huruvida rättigheter borde vara fastade vid ting eller tillhöra personer.

Vid 1868 års riksdag väcktes ånyo åtskilliga förslag om ändringar i kommunalförordningarna, däribland i syfte, att rösträtt icke finge utövas för omyndigs egendom, aktiebolag eller oskiftat bo, men avstyrktes de i berörda syfte väckta förslagen av lagutskottet och föranledde icke någon Riksdagens åtgärd.

I samband med de yrkanden om den kommunala röstskalans begränsning, som sedermera med allt större skärpa framställdes inom Riksdagen, väcktes ock vid åtskilliga tillfällen ånyo frågan om avskaffande av de opersonliga rösterna.

Sålunda yrkades vid 1884 års riksdag i en inom andra kammaren väckt motion — under åberopande bl. a. därav, att det ej kunde vara vare sig klokt eller lyckligt att låta aktiebolag, vars delägare ofta nog vore anonyma och med kommunens behov och bästa alldeles obekanta, genom en nästan lika obekant och för kommunens sanna bästa likgiltig

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

person utöva rösträtt inom kommunen — att den i kommunalförordningarna aktiebolag tillerkända rösträtt måtte försvinna. Motionen avslogs emellertid av Riksdagen.

Sedan vid 1893 års riksdag fråga om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om förslag till ändrad lydelse av bestämmelserna angående den kommunala rösträtten på landet, bland annat, i syfte att rösträtten för bolag avskaffades, blivit väckt men avslagits av Riksdagen, biföll andra kammaren vid 1899 års riksdag, där åtskilliga förslag rörande den kommunala rösträtten framställts men avstyrkts av lagutskottet, ett inom utskottet reservationsvis framställt yrkande, att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t göra frågan om bolags kommunala rösträtt till föremål för förnyad utredning samt till Riksdagen inkomma med de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Som emellertid första kammaren biträdde utskottets hemställan, förföll skrivelseförslaget.

Fråga om upphävande av den rösträtt, som må utövas för omyndig, bolag och samfälld egendom, väcktes sedermera i samband med 1907 års rösträttsreform samt vid 1908 års riksdag i särskilda inom andra kammaren väckta motioner, i vilka påyrkades skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om en reform av den kommunala rösträtten på grundvalen av allmän och lika rösträtt för såväl män som kvinnor m. m. Den väckta frågan föranledde emellertid vid nämnda riksdagar icke någon Riksdagens åtgärd.

Vid 1911 års riksdag upptogs ånyo frågan i särskilda inom första och andra kammaren väckta motioner, men hemställde konstitutionsutskottet, till vars behandling motionerna hänvisades, att desamma, i vad de avsåge denna fråga, icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Ett flertal reservanter yrkade emellertid, att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t ville efter verkställd utredning låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar i gällande kommunala författningar, att den kommunala rösträtt, som tillkomme bolag och andra sam fånighet er, omyndig samt oskiftat bo, måtte upphävas. Till stöd för detta sitt yrkande anförde reservanterna:

»Såsom motionärerna erinrat, framträdde frågan om avskaffande av de juridiska personernas kommunala rösträtt nästan omedelbart efter det att denna rösträtt blivit införd genom 1862 års kommunalförfattningar. Redan 1867 var oppositionen emot densamma så stark, att andra kammaren då antog ett yrkande, enligt vilket bolags rösträtt

1899: Lagutskottets uti. nr 64.

1911: Motioner F. K. nr 67, 68 och 69 av hr Beckman m. fl., A. K. nr 186 av hr Branting m. fl. och A. K. nr 219, 220 och 221 av hr Staaff m. fl.

1911: Konstitutionsutskottets uti. nr 25.

44 Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 185.

1912: Motion A. K. nr 182 av hrWaldén m. fi. och konstitutionsutskottets uti. nr 84.

borde upphävas (och i stället delägare i bolag rösta för siu andel i bolaget, i proportion till dess taxerade inkomst). Denna opposition mot bolagens rösträtt kom sedermera att i viss mån sammansmälta med kravet på en begränsning av de höga röstetalen, vilka i regel innehades av bolag, och sistnämnda krav trängde småningom i förgrunden. Men vid sidan därav framträdde också — exempelvis i motioner 1884, 1893, 1899 — den ståndpunkten, att själva rösträtten för bolag såsom sådan vore förkastlig, och ett yrkande på utredning om upphävande av hela denna rösträtt antogs år 1899 av andra kammaren.

Det synes uppenbart, att tiden nu bör vara inne att på allvar återupptaga denna fråga, Den nya kommunala röstskalan har inom kommunerna, speciellt vid de olika kommunala valen, framkallat en stark stegring av intresset och livaktigheten, och inför denna nya kommunala livaktighet ter sig bolagens och i allmänhet de juridiska personernas rösträtt mer än någonsin såsom principiellt förkastlig. Utövandet av medborgerliga befogenheter inom kommunerna, särskilt röstning vid de olika valen, förutsätter en personlig prövning och eu personlig ställningtill de brännande frågorna, vilka endast äro till finnandes hos medborgare, ej hos opersonliga samfälligheter. Såsom motionärerna påvisat, gäller detta i första rummet landstingsvalen, med deras starkt utpräglade politiska karaktär, men också val inom kommunerna och andra kommunala angelägenheter.

Någon principiell orättvisa ligger icke i ett upphävande av de juridiska personernas rösträtt, då en sådan rösträtt, vilket även i motionen omnämnes, icke förekommer i de flesta andra länder, och då de olika samfälligheternas intressen hos oss liksom annorstädes i alla händelser komme att tillbörligt bevakas av de personer, som i dem äro delägare eller med dem äro på annat sätt förbundna, med dessas personliga röster. Ån mindre skulle ett sådant upphävande rubba första kammarens avsedda karaktär av en representation för de kommunala intressena, då dessa kommunala intressen naturligtvis göras gällande genom de röstberättigade medborgarna inom kommunerna lika väl som genom bolagen.»

Vid utlåtandets föredragning i kamrarna bifölls detsamma av första kammaren, varemot andra kammaren biföll reservationen med uteslutande av orden »för omyndig och oskiftat bo».

Frågan upptogs ånyo vid 1912 års riksdag i en inom andra kammaren väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående införande av allmän och lika kommunal rösträtt för såväl män som kvinnor m. m., med anledning av vilken motion konstitutionsutskottet hemställde, bland annat, att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville

Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 185.

efter verkställd utredning låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslagtill sådana ändringar i gällande kommunala författningar, att den kommunala rösträtt, som nu tillkommer bolag och andra samfälligheter, måtte upphävas.

I sitt utlåtande åberopade utskottet, under uttalande av sin anslutning därtill, det yttrande, som avgivits i ovanberörda mot 1911 års konstitutionsutskotts utlåtande avgivna reservation.

Konstitutionsutskottets hemställan bifölls i andra kammaren men avslogs av medkammaren.

Den kommunala självstyrelsens organisation och verksamhetsområde äro synnerligen olika i olika länder, huvudsakligen beroende på de växlande historiska förutsättningar, varunder densamma växt upp. Medan i vissa länder ett flertal samhälleliga uppgifter äro överlämnade till de kommunala organen, äro i andra dessas verksamhetsområde ganska inskränkt. Den handlingsfrihet, som tillerkänts de kommunala myndigheterna inom detta område, är även synnerligen olika. I vissa länder är i själva verket statsförvaltningens kontrollrätt över den kommunala så ingående, att icke mjmket återstår av kommunal självstyrelse. Uppenbart är, att dessa förhållanden icke kunna förbises vid en jämförelse av de i olika länder gällande rösträttsbestämmelser. Vid upptagande av frågan om en fortsatt demokratisering av den kommunala rösträtten skulle otvivelaktigt eu sådan jämförelse jämte därmed förbunden undersökning av ovanberörda förhållanden — särskilt av den kommunala beskattningsrätten — vara av stort intresse. För bedömande av nu föreliggande fråga kan en sådan undersökning, som otvifvelaktigt är ganska tidskräfvande och förbunden med vissa svårigheter, icke vara av större betydelse. Eu överblick över den kommunala lagstiftningen i Europa visar nämligen, att i de flesta länder, huru stora olikheter deras kommunalväsen än må förete, personlighetsprincipen så till vida trängt igenom, att allenast myndiga fysiska personer tillerkänts kommunal rösträtt. Rösträtt tillkommer icke juridiska personer eller förmyndare för omyndiga.

Största intresse erbjuda naturligen förhållandena i de två övriga nordiska länderna och i Finland, där den kommunala självstyrelsens gestaltning och innebörd äro mest överensstämmande med vår.

Den kommunala självstyrelsen i Finland bär uppvuxit å samma historiska grund som den svenska. De svenska kommunalförfattningarna av år 1862 hava tjänat som förebilder för de finska förordnin-

Främmande

lagstiftning.

Finland.

Norge.

Danmark.

46 Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 185.

garna angående kommunalförvaltning på landet den 6 Februari 1865 och kommunalförvaltning i stad den 8 december 1873. Förstberörda förordning har avlösts av förordningen den 15 juni 1898, varemot sistnämnda förordning, med däri den 15 augusti 1883 vidtagna ändringar, ännu tjänar till efterrättelse. Rösträtt tillkommer således inhemskt bolag inom kommun, till vilken detsamma erlägger utskylder. För omyndig röstar förmyndare och för oskiftat bo ett av delägarna i detsamma utsett ombud. Det rösttal, som tillkommer röstägande, är beroende av antalet honom påförda skattören. Sedan emellertid gällande lantdagsordning tillerkänt varje finsk man och kvinna av viss ålder lika politisk rösträtt, har kravet på den kommunala rösträttens ordnande å ny grund blivit allmänt. Fn kommitté tillsattes för revision av stadgandena om den kommunala rösträtten m. m., och överlämnade nämnda kommitté den 29 februari 1908 betänkande och förslag, vilket dock ännu icke blivit lag. Enligt detta förslag, som är baserat på den allmänna och lika rösträttens grund, tillkommer rösträtt, d. v. s. rätt att välja kommunal- och stadsfullmäktige, allenast fysiska personer. Valrätt tillkommer ej juridiska personer, oskiftat bo eller förmyndare för omyndiga. Rör emellertid ärendet endast i mantal satt jord, tillhör det ej kommunalfullmäktiges behandling utan skall handläggas å stämma med innehavarna av sådan jord, därvid rösträtt må utövas för juridiska personer, stärbhus och omyndiga.

Allmän och lika kommunal rösträtt är genomförd i Norge samt i Danmark beträffande val av representation i primärkommunerna.

I Norge regleras den kommunala självstyrelsen genom lagar av den 14 januari 1837 med däri genom tilläggslagar gjorda ändringar. Rösträtt tillkommer män och kvinnor, som äro norska medborgare, uppnått 25 år och i övrigt fylla vissa villkor, således endast fysiska personer men ej bolag eller andra juridiska personer. Rösträtt förloras vid omyndigförklaring och får ej för den omyndiges räkning utövas av förmyndaren.

Den kommunala rösträtten är i Danmark reglerad genom lagen om kommunala val den 20 april 1908. Rösträtt vid val av representationerna i socknar och städer äger envar man och kvinna, som har infödsrätt, uppnått 25 år, råder över sig och sitt gods samt jämväl fyller vissa andra villkor. Rösträtt tillkommer ej juridiska personer, oskiftat bo eller förmyndare å omyndigs vägnar.

Kung!.. 1Maj ds Nåd. Proposition Nr 185. 47

I såväl Frankrike, där den kommunala rösträtten, i likhet med den politiska, är allmän och lika, samt England och Holland, varest jämväl den kommunala självstyrelsen numera är i huvudsak byggd på den allmänna och lika rösträttens grund, som ock Belgien, där den kommunala rösträtten är förbunden med flerröstsystem, sakna juridiska personer rösträtt.

1 Tyskland och Österrike åter, varest kommunalväsendets utveckling i demokratisk riktning ännu ej fortskridit tillnärmelsevis så långt som hos oss samt, om än reformarbete pågår, de högstbeskattade genom bestämmelser om klassval, flerröstsystem o. s. v. tilldelats ett bestämmande inflytande i det kommunala livet, förekommer kommunal rösträtt jämväl för juridiska personer. Den kommunala självstyrelsen saknar i Tyskland enhetlig organisation. Ej endast mellan lagstiftningen i de olika staterna förefinnas stora skiljaktigheter, utan även inom dessa stater gälla understundom olika bestämmelser ide särskilda provinserna. I Preussen gälla i de sju östliga provinserna samt Schleswig-Holstein, Iiessen-Nassau och de Hohenzollernska arvländerna likartade bestämmelser. Inom landskommunerna i dessa provinser, där ursprungligen rösträtten var bunden vid jordbesittning, äga juridiska personer, som innehava fast egendom av viss omfattning, rösträtt, likaså förmyndare för omyndiga, som innehava sådan egendom. I stadskommunerna äro juridiska personer röstberättigade, därest de erlägga högre direkta statseller kommunalskatter än en av de tre högst beskattade invånarna i kommunen. I Westfalen äga juridiska personer rösträtt i såväl landssom stadskommuner under sistnämnda villkor. Däremot sakna juridiska personer rösträtt i Rhenprovinsen. I Wiirtemberg och Sachsen sakna juridiska personer rösträtt såväl i lands- som stadskommunerna. Den kommunala självstyrelsen är i Österrike reglerad dels genom rikslagstiftning, dels genom särskilda för de olika kronländerna beslutade lagar, dels ock genom vissa för särskilda kommuner gällande statut. Inländska juridiska personer äga i allmänhet rösträtt inom kommun, där de erlägga direkt skatt.

För att vinna såvitt möjligt tillförlitlig kännedom om, i vilken om- statistisk fattning kommunal rösträtt tillkommer bolag och andra samfälligheter, ufcredmnsomyndiga och oskiftade dödsbon, ävensom angående det omfång, vari rösträtt vid val av landstingsmän utövats inom kommuner, där den röstande icke varit mantalsskriven, har statistiska centralbyrån anbe-

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

fällts verkställa utredning av hithörande förhållanden. Sådan utredning har företagits med ledning av de kommunala röstlängderna för år 1910 och i fråga om ett mindre antal kommuner år 1911. Härvid hava de avsedda klasserna röstberättigade fördelats på följande grupper: grupp 1, statliga myndigheter och inrättningar; grupp 2, kommunala myndigheter och inrättningar; grupp 3, aktiebolag och solidariska bankbolag; grupp 4, sparbanker, försäkringsinrättningar och dylikt; grupp 5, föreningar för ekonomisk verksamhet; grupp 6, andra föreningar och stiftelser; grupp 7, stärbhus; grupp 8, omyndiga; grupp 9, på annan ort mantalsskrivna; samt grupp 10, enkla bolag. Till grupp 10 hava hänförts alla handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag och rederier, som ej äro aktiebolag, vilka uppförts i röstlängd såsom röstberättigade i strid mot bestämmelserna i gällande bevillningsförordning. Av skäl, som statistiska centralbyrån i sitt bilagda betänkande angiver, har utredningen måst begränsas till att omfatta endast antalet i röstlängd upptagna och röstetalet för ovannämnda grupper röstägande. Uet har icke kunnat utrönas, vilka i röstlängd upptagna på grund av bristande skattebetalning eller av annan orsak saknat rösträtt ej heller i vilken omfattning rösträtt utövats. Inom centralbyrån hava därför utarbetats tabeller, utvisande för varje kommun antalet såsom röstberättigade i röstlängd upptagna och rösttal för en var av berörda grupper. Över dessa tabeller hava vidare verkställts sammandrag, upptagande för varje stad och i fråga om landsbygden för varje valkrets för landstingsmannaval slutsummorna för de olika grupperna. Dessa sammandrag har statistiska centralbyrån överlämnat jämte eget utlåtande ävensom tabeller upptagande de röstägandes fördelning efter rösttalens storlek på enröstgrupper.

Av sammandrag för städerna inhämtas, att i städerna utgör antalet i röstlängd upptagna, tillhörande grupp 1, 24 med rösttalet 404, grupp 2, 193 med rösttalet 3,575, grupp 3, 3,691 med rösttalet 105,977, grupp 4, 149 med rösttalet 4,544, grupp 5, 534 med rösttalet 10,600 och grupp 6, 605 med rösttalet 8,935. Sammanlagda antalet i röstlängd upptagna tillhörande grupperna 1—6 är 5,196, eller 1.3 % av alla i röstlängd upptagna, med rösttalet 134,035, eller 3.4 % av summan i röstlängd upptagna rösttal. Antalet i röstlängd upptagna tillhörande grupp 7 är 4,831, eller 1.3 % av alla i röstlängd upptagna, med rösttalet 51,560, eller 1.3 % av summan i röstlängd upptagna rösttal. Antalet i röstlängd upptagna tillhörande grupp 8 år 5,387, eller 1.4 % av alla i röstlängd upptagna, med rösttalet 24,698, eller 0.6 % av summan i röstlängd upptagna rösttal.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

49 Av sammandrag för landsbygden inhämtas, att där utgör antalet i röstlängd upptagna, tillhörande grupp 1, 531 med rösttalet 6,706, grupp 2, 2,815 med rösttalet 13,461, grupp 3, 5,894 med rösttalet 102,726, grupp 4, 136 med rösttalet 1,297, grupp 5, 1,341 med rösttalet 7,877 och grupp 6, 901 med rösttalet 3,789. Sammanlagda antalet i röstlängd upptagna, tillhörande grupperna 1 — 6, är 11,618, eller 1.4 % av alla i röstlängd upptagna, med rösttalet 135,858, eller 3.6 % av summan i röstlängd upptagna rösttal. Antalet i röstlängd upptagna, tillhörande grupp 7, är 23,527, eller 2,8 % av alla i röstlängd upptagna, med rösttalet 84,784, eller 2.2 % av summan i röstlängd upptagna rösttal. Antalet i röstlängd upptagna, tillhörande grupp 8, är 1,678, eller 0.2 % av alla i röstlängd upptagna, med rösttalet 5,580, eller 0.1 % av summan i röstlängd upptagna rösttal.

Rörande den av statistiska centralbyrån verkställda utredningen hänvisas i övrigt till centralbyråns utlåtande med därtill hörande tabeller (bilaga I med därtill hörande tabeller).

Såsom ovan anförts, inneburo de rösträttsbestämmelser, som nu gällande kommunalförordningar ursprungligen innehöllo, en i det närmaste fullständigt genomförd tillämpning av principen, att skattskyldighet i en kommun medförde rösträtt i densamma samt att skattskyldigheten utgjorde måttstock för det inflytande, som tillkom en var särskild röstägande. Redan tidigt framträdde en opposition mot nämnda princip och vid 1867 års riksdag framhölls, såsom nämnts, personlighetsprincipens grundläggande betydelse även för den kommunala rösträtten samt påpekades skattskyldighetens egenskap av allenast rösträttsstreck. Denna åskådning, att personligheten måste vara grundläggande för rösträtten i kommunala angelägenheter, har även legat bakom de strider, som förts mot förmögenhetens avgörande inflytande inom kommunerna genom yrkandena på begränsning av de stora skattebetalarnas rösttal, liksom ock bakom det krav, som på senare tid med allt större styrka framställts å allmän och lika kommunal rösträtt. Åven enligt min mening måste personligheten anses vara grundläggande för den kommunala rösträtten. Bakom varje röst bör stå en person, som låter sin röstgivning bestämmas av sin efter moget övervägande bildade personliga uppfattning i de kommunala angelägenheterna. Skattskyldigheten kan endast betraktas såsom ett rösträttsstreck, icke såsom grund för krav på rösträtt, och därför måste — vilken uppfattning man än må hysa rörande behovet och lämplig- Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 136 höft. 7

Departe-

ments-

chefen.

50 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

heten av nämnda rösträttsstreck — den rösträtt, som enligt gällande bestämmelser tillkommer bolag och andra opersonliga sammanslutningar, betraktas såsom en anomali och därför böra avskaffas.

Genom den kommunala rösträttsreformen av år 1909 har vidare, med de större möjligheter till inflytande, som densamma medfört för de smärre skattebetalarna, intresset för och deltagandet i det kommunala livet väsentligt ökats. Kravet på ställningstagande även till de kommunala frågorna har blivit allmännare, och härmed har oegentligheten av den rösträtt, som tillkommer bolag och andra juridiska personer, kommit att framstå allt klarare. Särskilt i fråga om sådana kommunala val, där de politiska synpunkterna numera träda i förgrunden, såsom stadsfullmäktigval och landstingsmannaval, måste det inflytande, som kan utövas genom dispositionen över opersonliga röster, betecknas såsom i hög grad stötande.

Emot ett avskaffande av bolagens rösträtt har invänts, att deras intressen i de särskilda kommunerna därefter icke skulle kunna tillbörligen bevakas. Under frågans tidigare skede framställdes därför förslag om en fördelning av bolagens rösträtt å delägarna. Såsom emellertid redan då framhölls, möta mot en fördelning av bolagens röster å delägarna stora praktiska svårigheter, och att tillerkänna envar delägare i ett bolag rösträtt i den kommun, där bolaget driver sin rörelse, för den andel i bolagets inkomst, som belöper på honom, skulle medföra en ökning av bolagens inflytande i det kommunala livet och kan sålunda ej ifrågasättas. Ovan anförda farhåga torde ej heller enligt min mening böra tillmätas större vikt, då ju i regel inom kommunerna finnas personer, som på grund av delägarskap eller annat förhållande till de olika bolagen torde finna med sitt intresse överensstämmande att med sin personliga rösträtt bevaka dessas bästa. Jag tvekar därför icke att hemställa, att den kommunala rösträtt, som för närvarande tillkommer bolag och andra juridiska personer, måtte avskaffas.

Delvis enahanda synpunkter, som jag till stöd för denna min hemställan här ovan framhållit, gälla även i fråga om den rösträtt, som förmyndare äger utöva för omyndig. Den omyndige äger ej de personliga förutsättningar, som måste krävas av den, som tillerkännes medbestämmanderätt i de kommunala angelägenheterna, och hans skattskyldighet bör — såsom jag ovan utvecklat — ej i och för sig medföra, att rösträtt må utövas för honom eller rättare hans förmögenhet. Åven förmyndares rösträtt för omyndig bör därför enligt min mening upphöra.

‘Ktmgl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 185.

51 Det skulle kunna ifrågasättas att såsom följd av personlighetsprincipen avskaffa jämväl den rösträtt, som tillkommer stärbhus. Genom eu sådan åtgärd skulle emellertid ett icke ringa antal medborgare, som eljes innebava för rösträtt erforderliga kvalifikationer, berövas sin rösträtt. På grund av den äktenskapliga förmögenhetsgemenskapen ingår ej sällan all en röstägande kommunalmedlems egendom i ett stärbhus och, så länge stärbhuset är oskiftat, skulle nämnda röstägande vara i avsaknad av kommunal rösträtt. Detta skulle i synnerhet vara betänkligt, därest förhållandena i boet äro sådana — vilket torde ofta inträffa särskilt å landsbygden — att det vore önskvärt, att stärbhusdelägarna någon tid levde i oskiftat bo.

Emellertid gälla dessa skäl naturligtvis endast för myndiga delägare i boet. Att låta förmyndare utöva rösträtt för omyndig, som är delägare i oskiftat bo, under det förmyndares rösträtt för omyndig i övrigt borttages, måste vara mindre lämpligt. Jag anser således, att rösträtt bör få utövas allenast för sådant dödsbo, däri myndig delägare finnes, samt att, om de myndiga delägarna äro flera, de må såsom för närvarande utöva rösträtten genom ombud. Den eller de sålunda röstberättigade dödsbodelägarna rösta för hela boet. Detta innebär visserligen så till vida en inkonsekvens, som därigenom omyndigs inkomst kan inverka på röstvärdet, men den inkonsekvensen synes ofrånkomlig, så länge en röstskala, graderad efter inkomsten, bibehålles^ då man naturligtvis ej kan fingera ett arvskifte för bestämmande av särskilda rösttal för de olika delägarna.

Med anledning av det ovan anförda har jag utarbetat förslag till ändrad lydelse av §§ 8 och 9 i förordningen om kommunalstyrelse på landet, §§ 9 och 10 i förordningen om kommunalstyrelse i stad och §§ 7 och 8 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm, vilka förslag komma att av mig anmälas i sammanhang med övriga förslag till ändringar i nämnda förordningar, som jag har för avsikt att framlägga.

I ärenden, som angå endast i mantal satt jord, bör emellertid rösträtt få utövas jämväl för juridiska personer och omyndiga, därest de äga sådan jord, och får jag därför föreslå, att § 10 i förordningen om kommunalstyrelse på landet gives den ändrade lydelse, som härav betingas.

52 Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 185.

Härefter övergår jag till en fråga, som erbjuder åtskilliga beröringspunkter med den av mig bär ovan ombandlade, nämligen frågan om att inskränka rätten att deltaga i landstingsmannaval till den kommun, inom vilken röstägande är mantalsskriven.

H. Begränsning av rätten att deltaga i landstingsmannaval till den kommun, inom vilken röstägande är mantalsskriven.

i9ii: Motto- I särskilda vid 1911 års riksdag inom första och andra kammaren ”av hrKBeckG väckta motioner angående vissa ändringar i förordningen om landsting man m. fl. och hemställdes, bland annat, att Riksdagen måtte för sin del besluta sådana tv hr staaff8 tillä8ö i nämnda förordning, § 5 mom. 1 och 2, att vid val av landsm. fl. tingsmän såväl i stad som på landet medlem av kommun kunde utöva rösträtt endast inom den kommun, där han vore mantalsskriven.

Till stöd för denna hemställan anfördes, hurusom det vid dessa val framkallat stark uppmärksamhet och misstämning, att i en mängd kommuner röster i stor utsträckning avgivits av personer, bosatta inom andra kommuner, exempelvis, att personer, bosatta i städer, röstat vid val av landstingsmän inom en eller flera landskommuner för sina inom dessa belägna fastigheter såsom landsställen och sommarvillor. Man hade ansett, att detta stode illa tillsammans med landstingsmannavalens natur efter den nya ordningens genomförande, och hänvisat på den grundsats, som gällde för valen till andra kammaren, nämligen att ingen ägde rösträtt på mer än ett ställe, och detta i den kommun, där han vore mantalsskriven. Motionärerna ansåge, att denna uppfattning vore berättigad, och att rösträtt vid landstingsmannaval endast borde utövas inom den kommun, där vederbörande vore bosatt.

Konstitutionsutskottet, till vars behandling nämnda motioner hänvisades, anförde, att landstingsm ännu valen utgjorde blott ett led i den omfattande kommunala själfförvaltningen, samt att det enligt utskottets mening skulle innebära en orättvisa mot de personer, som vore röstberättigade i flera kommuner, att, som motionärerna föreslagit, vid val av landstingsmän begränsa dessa personers rösträtt blott till den kommun, där de vore mantalsskrivna. Konstitutionsutskottet avstyrkte därför motionärernas ifrågavarande hemställan.

Ett flertal reservanter yrkade emellertid, att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t ville efter verkställd utredning låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring i

1911: Konatitutionsutskofctets utlåtande nr 25.

53 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

förordningen om landsting, att vid val av landstingsman såväl i stad som på landet medlem av kommun kunde utöva rösträtt endast inom den kommun, där han vore mantalsskriven. Reservanterna yttrade, att det av motionärerna framställda yrkandet om en särskild föreskrift i fråga om rösträtt vid landstingsmannaval, nämligen att vid dessa val rösträtt finge utövas endast inom den kommun, där den röstberättigade vore bosatt, måste anses berättigat med hänsyn till dessa vals övervägande politiska karaktär. Det syntes för övrigt stridande mot hela grundtanken i den 1909 genomförda reduktionen av den kommunala röstskalan, att, såsom nu mycket ofta vore fallet, en person, som vore röstberättigad inom flera kommuner, kunde rösta vid landstingsmannaval med ett sammanlagt röstetal, som överskrede, ja mångdubbelt överskrede det fastställda maximum (40 röster).

Första kammaren biföll utskottets avstyrkande hemställan, varemot andra kammaren antog reservanternas nämnda skrivelseförslag.

Vidare hava de motioner, som vid 1907, 1908, 1911 och 1912 års riksdagar framburits inom andra kammaren med krav på allmän och lika kommunal rösträtt, innehållit förslag därom, att allenast den, som är mantalsskriven inom en kommun, skall vara medlem av och äga rösträtt i densamma. Dessa motioner hava icke föranlett någon Riksdagens åtgärd.

För utredning av förevarande fråga bar, såsom ovan nämnts, statistiska centralbyrån anbefallts att, i sammanhang med omförmälta undersökning av den juridiska personer tillkommande kommunala rösträtten, jämväl undersöka, i vilken utsträckning rösträtt inom kommunerna tillkommer och utövas av inom främmande kommuner bosatta personer.

Av den förebragta utredningen inhämtas, att i städerna upptagits i röstlängd såsom kommunalt röstberättigade 5,209 på annan ort mantalsskrivna, motsvarande 1.7 % av alla i röstlängd upptagna, med ett sammanlagt rösttal av 67,531, motsvarande 1.7 % av summan i röstlängd upptagna rösttal, samt att på landsbygden upptagits i röstlängd såsom kommunalt röstberättigade 17,633 på annan ort mantalsskrivna, .motsvarande 2.1 % av alla i röstlängd upptagna, med ett sammanlagt rösttal av 63,581, motsvarande 1.7 % av summan i röstlängd upptagna rösttal. Sammanlagda röstvärdet är som synes ungefär lika för städerna som för landsbygden, medan däremot antalet på annan ort mantals-

1912: Motion A. K. nr 182 av herr Waldén m. fl.

Statistisk

utredning.

54 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 185*

skrivna är mer än 3 gånger så stort för landsbygden som för städerna. Med avseende å förhållandet i nn förevarande hänseende inom olika städer och landstingsvalkretsar hänvisas till tabellerna till bilaga I. Däremot har det icke med ledning av de i röstlängderna gjorda anteckningarna kunnat utrönas, i vilken omfattning de till ifrågavarande kategori hörande röstberättigade använt sin rösträtt vare sig i allmänhet eller särskilt vid 1910 års landstingsmannaval. I detta hänseende hänvisas till statistiska centralbyråns utlåtande (bilaga I).

Beparte- Om personlighetsprincipen genomföres beträffande den kommunala

chefen rösträtten, kan det ifrågasättas att i sammanhang därmed begränsa rösträttens utövning till mantalsskrivningskommunen. 1 allt fall synes detta böra ske med avseende å de val, som ha väsentlig betydelse i politisk avseende.

I ett fall, nämligen beträffande landstingsmannavalen, anser jag frågan om nämnda inskränkning av valrätten redan nu kunna upptagas. Det lärer icke bestridas, att den politiska karaktären av dessa val blivit mer och mer förhärskande, och i samma mån har det också framstått såsom mera stötande, att personer kunnat deltaga i dessa val på flera ställen. Att just i fråga om dessa val med fullt genomförd politisk innebörd det stadgade röstmaximum kommit att överskridas, måste anses i hög grad stridande mot grunderna för den begränsning av den kommunala rösträtten, som genomfördes i sammanhang med 1909 års rösträttsreform. En rättelse härutinnan måste därför också vara en naturlig utveckling av andan i denna rösträttsreform.

Jag föreslår således, att bestämmelse meddelas därom, att rätt att deltaga i landstingsmannaval må tillkomma kommunalt röstberättigad allenast inom kommun, där han är mantalsskriven.

På grund av det anförda har jag utarbetat förslag till begränsning i ovan angivet hänseende av rösträtten vid val av landstingsman, varom bestämmelse lämpligen torde intagas i § 5 av förordningen om landsting.

Fråga!! om Innan jag övergår till de åtgärder, som synas påkallade för att

borttagande underlätta deltagandet i kommunala avgöranden, torde jag böra erinra

av full- om5 att Stockholms stadsfullmäktige i framställning den 18 november

maktsröst- 1912 anhållit, att Kungl. Makt täcktes till Riksdagen avgiva proposition lång t stad. ’ ° ■’

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 1S5. 55

därom, att sådan ändring av § 8 mom. 1 i gällande förordning om kommunalstyrelse i Stockholm måtte göras, att rätten att rösta genom fullmakt bleve i väsentlig mån inskränkt, så att den, som vid valtillfället icke personligen inställde sig, endast i det fall måtte beredas tillfälle att utöva sin rösträtt, att han på grund av yrke, tjänst eller sjukdom vore förhindrad att personligen avgiva sin röst.

I över denna framställning avgivet yttrande bär överståthållarämbetet förordat, att all fullmaktsröstning måtte för Stockholms vidkommande upphöra.

Den sålunda väckta frågan är värd all uppmärksamhet; men frågan måste enligt min mening sättas i visst samband med den av Riksdagen i skrivelse den 22 maj 1908 gjorda framställning om utredning, huruvida och under vilka villkor undantag måtte kunna göras från den i § 24 riksdagsordningen givna bestämmelsen, att rösträtt ej må utövas av annan valberättigad än den, som vid valtillfälle personligen inställer sig. Sistnämnda spörsmål, som ju närmast har avseende å sjömän och vissa statstjänare, som av sin tjänst hindras från utövande av sin rösträtt, är under utredning i justitiedepartementet, och lärer, enligt vad jag erfarit, denna utredning kunna förväntas föreligga å sådan tid, att ärendet kan föreläggas nästa års riksdag. Vid sådant förhållande synas jämväl åtgärder för borttagande eller begränsning av fullmaktsomröstmng lämpligen böra anstå, tills de förevarande bägge frågorna kunna i ett sammanhang föreläggas nästa års riksdag till avgörande.

in. Åtgärder till under!äitande av deltagandet i kommunala avgöranden.

Ett nödvändigt villkor för att den kommunala självstyrelsen skall väl fylla sitt ändamål är naturligen, att kommunernas röstberättigade medlemmar i stör sta möjliga utsträckning deltaga i de kommunala ärendenas avgörande. Så är emellertid icke förhållandet särskilt i kommunerna på landet inom stora delar av riket. Detta är dock ej alltid beroende på bristande intresse hos de röstägande utan ofta På de stora svårigheter, som för många bland dem äro förknippade med inställelse å de kommunala sammankomsterna. Överallt inom kommunerna finnas bland de röstägande grupper av personer, vilka icke utan mer eller mindre kännbar uppoffring kunna för allmänna angelägenheter använda delar av sin arbetstid, och åtskilliga av dem äro

56 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

1909: Motion A. K. nj 4 av hrr Lindhagen och Hellberg.

beroende av husbönder och arbetsgivare. Kommunalstämmornas utsättande till söckendagar medför för sådana röstberättigade svårighet, understundom hinder, för inställelse å desamma. Inom åtskilliga kommuner hava därför kommunalstämmorna, i synnerhet under senare år, plägat utsättas å sön- och helgdagar, men bär i andra kommuner så ej skett, även om skälig hänsyn till de röstberättigades intresse kunnat föranleda därtill.

Den med inställelse å kommunalstämmorna förbundna tidsförlusten och kostnaden blir i vidsträckta kommuner för avlägset boende röstägande betydande. Särskilt i de norra länen finnas kommuner med sådan utsträckning och med så ogynnsamma kommunikationsförhållanden, att det för invånarna i desammas avlägsnare delar till och med är omöjligt att infinna sig å de kommunala sammankomsterna, om ej tiderna för dessa väljas med särskild omtanke. I vidsträcktare kommuner medför vidare föreskriften om stämmokungörelsernas uppläsande i kommunens kyrka icke trygghet för att avlägset från kyrkan boende personer erhålla kunskap om stämmorna å sådan tid, att de kunna inställa sig vid desamma.

På ovanberörda förhållanden har också under de senare åren Riksdagens uppmärksamhet vid flera tillfällen varit riktad.

I motioner vid 1907, 1911 och 1912 års riksdagar hemställdes sålunda, att i § 17 av förordningen om kommunalstyrelse på landet skulle intagas föreskrift av innehåll, att de ordinarie kommunalstämmorna skulle hållas å sön- och helgdagar.

Dessa motioner föranledde dock icke någon Riksdagens åtgärd.

Vid 1909 års riksdag väcktes inom andra kammaren en motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående tillägg till kommunalförfattningarna, åsyftande att i kommuner av större utsträckning bereda de röstberättigade större möjlighet att deltaga i kommunala avgöranden. I motionen anfördes, bland annat, att i allmänhet lantbefolkningen vore på grund av de långa avstånden försatt i en särdeles ogynnsam ställningvid utövandet av sin politiska och kommunala medborgarrätt i förhållande till befolkningen i städer och liknande samhällen, samt att särskilt i så omfattande kommuner, som exempelvis lappmarkssocknarna, tillståndet ofta vore oefterrättligt.

Vid motionen fanns fogat ett utkast till kommunalförordning för de stora norrländska kommunerna av innehåll, att kommunal- och kyrkostämmor samt väghållningsskyldigas sammanträden inför vägstyrelsens ordförande och allmänningsdelägares sammanträden inför kommunalstämmans ordförande skulle, så långt ske kunde, förläggas till de inom kommunerna förefintliga marknadstider och s. k. kyrkhelger, att i kom-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

muner, där de röstberättigade vore beroende av s. k. förfallotid (då vattendragen varken bure eller bruste), inga stämmor eller sammanträden finge under sagda tid bållas för besluts fattande om utgift för kommunen, att de röstberättigade icke finge kallas till ny stämma eller nytt sammanträde, förrän sex veckor förflutit, sedan de sista gången varit inkallade, att tiden för de ordinarie stämmornas hållande med hänsyn till vad sålunda föreslagits utsträcktes, att kallelse till stämma eller sammanträde skulle ske genom kungörelse i sockenkyrkan och, där kapell funnes, i kapellet, såvitt gudstjänst där bölles under tiden för kungörelsens bekantgörande, samt att annons rörande stämma eller sammanträde skulle minst tre veckor före stämmans eller sammanträdets hållande med angivande av föredragningsärendena införas i den eller de ortstidningar, som av stämman för ett år i sänder bestämts.

Nämnda motion, vilken av lagutskottet enhälligt tillstyrktes, bifölls av andra kammaren, men avslogs av första kammaren. Någon Riksdagens åtgärd i anledning av motionen kom sålunda ej till stånd.

Vid 1912 års riksdag frambars emellertid i en inom andra kammaren väckt motion ånyo begäran om utredning av ovannämnda frågor, och har Riksdagen med anledning av motionen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 maj 1912 anhållit, det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, i livad mån särskilda åtgärder borde vidtagas för att i kommuner på landet av större utsträckning den kommunalt röstberättigade befolkningen måtte beredas utväg att, i större omfattning än för närvarande kunde äga rum, deltaga i kommunala avgöranden, samt för Riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Till stöd för sin anhållan anför Riksdagen i skrivelsen följande:

»Riksdagen vill till en början erinra därom, att statsrådet och chefen för civildepartementet i sitt anförande till statsrådsprotokollet den 2 februari 1912 rörande förslag till lag om ändrad lydelse av §§ 4 och 5 i förordningen om landsting m. m. uttalat, att de större kommunernas indelande i valdistrikt för landstingsmannavalens förrättande är en reform att eftersträva, men att med bestämmelser härom kunde tillsvidare anstå. I två av de motioner, som framställdes i anledning av ifrågavarande lagförslag, blev även betydelsen av en sådan åtgärd särskilt vitsordad. Vederbörande utskott instämde visserligen med departementschefen däri, att en distriktsindelning icke läte sig genomföras vid innevarande riksdag, men behjärtade lika med honom distriktsindelningens betydelse och uttalade den förhoppningen, att redan nästkommande års riksdag måtte bliva satt i tillfälle att pröva den betydelsefulla frågan. Det torde således finnas skäl att antaga, att den del av Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 saml. 136 höft. 8

1909:Lagutsk. uti. nr 26.

1912: Motion A. K. nr 224 av hr Lindhagen m. fl.

1912: Riksdagens skrivelse nr 116.

58 Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 185.

den av motionärerna upptagna frågan, som rör ändrade bestämmelser i fråga om landstingsmannavalens förrättande för att underlätta deltagandet i dessa val, med första kommer att underställas Riksdagens prövning.

Den av utskottet sålunda hävdade principiella uppfattningen beträffande behövligheten av distriktsindelning vid landstingsmannavalen synes emellertid Riksdagen med lika rätt kunna göras gällande även i fråga om andra kommunala val i de större kommunerna, och Riksdagen finner därför vad motionärerna i detta avseende anfört även hava fog för sig.

Såsom av motionärerna påpekas, väcktes vid 1909 års riksdag i Andra kammaren motion med i sak samma syfte som den nu förevarande. Nämnda motion föranledde visserligen, på grund av kamrarnas skiljaktiga beslut, icke någon Riksdagens åtgärd. Motionen blev emellertid av lagutskottet, som förehade densamma till förberedande behandling, enhälligt tillstyrkt, därvid utskottet, i sitt med anledning av motionen avgivna utlåtande n:r 26, efter att först hava lämnat en del statistiska uppgifter angående de i motionen närmast avsedda lappmarkssocknarnas areal och invånarantal, yttrade följande:

'För kommuner av nu angiven eller liknande omfattning kunna gällande bestämmelser i kommunalförfattningarna angående tiden för stämmors och sammanträdens allmänniggörande och hållande, sättet för rösträtts utövande m. m. icke anses vara lämpligt avpassade eller ens behörigen fylla sitt ändamål.

Såsom eljest skola här kommunal- och kyrkostämmor hållas å ett för hela kommunen gemensamt ställe å de därför i gällande författningar bestämda tider, och kungörelse därom kan enligt författningarna ske endast fjorton dagar eller en vecka eller ännu kortare tid förut. Under sådana förhållanden måste det givetvis ofta nog inträffa, att stämmors och sammanträdens hållande blir otillräckligt eller kanske alldeles icke bekantgjort för invånare i stora delar av kommunen, och detta ehuru måhända å stämman eller sammanträdet skola avhandlas ärenden av största vikt för invånarna. Men även om underrättelse om dylikt sammanträdes hållande skulle vunnit tillräcklig spridning, är det uppenbarligen synnerligen ofta fallet, att kommunens röstberättigade medlemmar äro förhindrade att komma tillstädes på grund av de stora avstånden, vägarnas dyrbarhet vissa tider m. in. Bestämmelserna i kommunalförfattningarna om rätt för röstägande att överlåta sin talan och rösträtt på annan röstägande äro tydligen, särskilt med den begränsning de erhållit, i ringa mån ägnade att avhjälpa dessa missförhållanden.’

Vad sålunda av 1909 års lagutskott i frågan anförts, synes Riksdagen fortfarande äga full giltighet.»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

59 Genom nådig remiss hava vederbörande länsstyrelser anbefallts att avgiva utlåtande i anledning av Riksdagens förevarande framställning.

I inkomna utlåtanden hava länsstju-elserna i Stockholms, Östergötlands, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs och Västmanlands län anfört allenast, att inom nämnda län icke funnes kommuner av sådan beskaffenhet, att åtgärder i det i Riksdagens skrivelse angivna syfte vore erforderliga.

Av Övriga i ärendet avgivna utlåtanden inhämtas i huvudsak följande.

Uppsala län: Länsstyrelsen anser, att något trängande behov av åtgärder i det i riksdagsskrivelsen angivna syfte icke förelåge i fråga om länets kommuner, bland vilka allenast Älvkarleby kommun, som på grund av där rådande förhållanden indelats i två valkretsar för riksdagsmannaval, kunde ifrågasättas komma att beröras av dylika åtgärder. Länsstyrelsen antoge emellertid såsom givet, att de åtgärder, som kunde ifrågasättas, gjordes beroende av vederbörande kommuners eget initiativ. Länsstyrelsen kunde knappast tänka sig, att kommunala frågor, vilka vore av beskaffenhet att kunna bliva föremål för överläggningar och beslut, skulle kunna handläggas på skilda orter och på skilda stämmor inom samma kommun. Däremot syntes knappast hinder förefinnas för att kommunala val skulle kunna behandlas på detta eller liknande sätt. Möjligen skulle då en kommun kunna tänkas finna förmånligt att i samband med dylik valordning inom kommunen tilllämpa de nu i mycket ringa omfattning använda stadgandena angående kommunalfullmäktige.

Södermanlands län: Länsstyrelsen anför, att något behov av särskilda bestämmelser i det i Riksdagens skrivelse angivna syfte icke i länet förelåge i fråga om andra kommunala avgöranden i landskommuner än möjligen landstingsmannaval.

Jönköpings län: Länsstyrelsen anser, att uppdelning av de större komnmnerna i valdistrikt för landstingsmannavalen borde företagas. Däremot borde distriktsindelning för andra kommunala val icke äga rum. De vanliga kommunala valen, d. v. s. val av ordförande och vice ordförande i kommunalstämma och kommunalnämnd, val av ledamöter i kommunalnämnd samt i kyrkoråd och skolråd m. m., förbereddes, åtminstone i regel, icke av särskilda valledningar och av tidningspressen, utan i allmänhet överenskommes vid själva stämman om, huru man skulle rösta, och ofta bestämdes valets utgång av de överläggningar, som ägde rum på själva stämman. Det vore ock synnerligen olyckligt,

Infordrade

yttranden.

60 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

om dessa val skulle förberedas på samma sätt som politiska val, ty de bleve då lätteligen alltför mycket påverkade av de olika politiska partiställningarna. De vanliga kommunala valen borde så mycket som möjligt företagas utan politisk hänsyn och endast med avseende på de valdas duglighet för de kommunala befattningarna. Dessa val syntes böra likställas med beslut i vanliga kommunala angelägenheter. Sådana beslut borde ej heller fattas genom rösternas upptagande på olika ställen i kommunerna. Åven röstning per post vore oanvändbar. De kommunala ärendena borde nämligen bliva föremål för diskussion på stämman, och kommunens medlemmar borde därför sammanträda med varandra för gemensam överläggning. Nu gällande förordning om kommunalstyrelse på landet lämnade tillfälle till en åtgärd, som skulle åtminstone till stor del råda bot på ifrågavarande olägenheter, nämligen inrättande av kommunalfullmäktige. Länsstyrelsen tillstyrkte beträffande de vidsträckta kommunerna i Norrland dels längre kungörelsetid än 14 dagar angående de ordinarie stämmornas och andra viktigare stämmors hållande samt stämmornas utsättande, så vitt möjligt, i samband med större högtider eller ting, dels rätt för röstägande att på grund av fullmakt föra talan eller utöva rösträtt för mer än en röstberättigad, dock endast för ett mycket begränsat antal personer. De största kommunerna borde uppdelas i särskilda kommuner, när förhållandena det medgåve.

Kronobergs län: Länsstyrelsen anför, att vad länet anginge, något

synnerligt behov icke förefunnes att bereda röstägande inom dess största kommuner större möjlighet till deltagande i avgörandet av kommunala angelägenheter. Att förordna om kommunernas indelning i distrikt ansåge länsstyrelsen med hänsyn till den kommunala enhetligheten, särskilt vad anginge angelägenheter av ekonomisk art, icke höra ifrågakomma. Likaledes torde ärendenas förberedande handläggning å bystämmor eller införande av kommunalfullmäktiginstitutionen icke vara för avsedda ändamålet tillfyllest. Däremot syntes det länsstyrelsen, som om föreliggande angelägenhet bäst och effektivast skulle bliva tillgodosedd, om kommunalstämmorna, särskilt de ordinarie, förlädes till sön- eller helgdag, och att det för sådant ändamål överlätes åt kommunerna själva att pröva och avgöra, om ett sådant förfarande vore för kommunerna behövligt. Föreskrift om ett effektivare kungörande av stämmorna ävensom en utsträckning av rätten att rösta med fullmakt torde ävenledes få anses ägnad att öka möjligheten till deltagande i kommunala avgöranden. — Vid länsstyrelsens utlåtande finnas fogade yttranden från kronofogdarna i länet samt från kommunalstämmorna i Tingsås, Algutsboda, Stenbrohults, Agunnaryds, Almundsryds, Urshult,

61 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Aringsås, Västra Thorsås, Moheda, Virestads, Ryssby, Berga, Vrå, Hinneryds och Hallaryds kommuner. Bland kronofogdarna anför kronofogden i Konga härads fögderi, att han ansåge lämpligt, att kommunalstämma i allmänhet hölles å sön- eller helgdag samt att rätten att genom fullmakt utöva rösträtt utsträcktes, samt kronofogden i Uppvidinge härads fögderi, att han ansåge, att distriktsindelning vore den enda effektiva åtgärden icke endast för vissa val utan jämväl i fråga om andra kommunala avgöranden samt att stämmorna borde hållas å helgdag, då vid stämmor, som hölles å söckendagar, merendels endast de närboende infunne sig. Kommunalstämman i Tingsås uttalar, bland annat, att alla stämmor borde hållas å sön- eller helgdag eller annan allmän fridag. Kommunalstämman i Algutsboda anför, att genom lag borde föreskrivas, att kommunalstämmorna skulle hållas å helgdag. Kommunalstämman i Stenbrohult anser önskvärt, att stämmorna hölles så vitt möjligt å sön- eller helgdagar, vilket vore i kommunen brukligt. Övriga kommunalstämmor förklara, att de för kommunernas del icke ansåge åtgärd erforderlig.

Kalmar län: Länsstyrelsen anför, att inom länet funnes några

kommuner av den omfattning, att genom en distriktsindelning eller annorledes åstadkomna lättnader vid avgörandet av allmänna angelägenheter kunde vara välkomna.

Gottlancls län: Länsstyrelsen förklarar, att länsstyrelsen instämde

i vad lagutskottet vid 1909 års riksdag i sitt utlåtande i ämnet anfört, men att, såvitt anginge Gottlands län, distriktsindelning för landstingsmannaval eller andra kommunala val knappast i fråga om någon kommun kunde anses av behovet påkallad.

Blekinge län: Länsstyrelsen föreslår, att för kommuner av viss

stor areal 'skyldighet stadgades att överlåta handläggning och avgörande av de till kommunalstämmas behandling hörande ärenden å kommunalfullmäktige, därvid enligt länsstyrelsens mening torde kunna ifrågasättas, huruvida icke, liksom vid val av stadsfullmäktige, proportionellt valsätt borde stadgas vid val även av kommunalfullmäktige. Bestämmelser borde meddelas, varigenom i fråga om nämnda kommuner ävensom andra större kommuner möjlighet bereddes för en uppdelning i valdistrikt för kommunala vals förrättande. Kallelse till kommunal- och kyrkostämmor skedde inom länet i regel genom — förutom kungörelse från predikstolen — tillkännagivande i en eller flera ortstidningar. Det vore av behovet påkallat, att i respektive författningar föreskreves, det kungörelse om kommunal-, väg- och kyrkostämma skulle, där så ske kunde, minst åtta dagar före stämman införas i en eller flera av vederbörande stämma bestämda ortstidningar, och att fullgörande därav gjor-

62 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

des till villkor för att stämman finge anses lagligen utlyst. — Vid länsstyrelsens utlåtande finnas fogade yttranden från länsmännen i länet. Av dessa anföra länsmannen i Kristianopels distrikt, att kungörelserna om stämmornas kallande borde införas i ortstidningarna, länsmannen i Ramdala distrikt, att kommunal- och kyrkostämmor i allmänhet inom distriktet förrättades å söndagar, men att en ovillkorlig föreskrift därom vore olämplig av religiösa skäl, varemot kungörelse om stämma minst åtta dagar förut i ortstidning borde föreskrivas (kungörelsen infördes redan i ortstidning på grund av stämmobeslut), länsmannen i Tvings distrikt, att kungörelse om kommunal- och kyrkostämma borde intagas i åtminstone en av ortens tidningar, minst åtta dagar före stämman, länsmannen i Hjortsberga distrikt, att stämmorna i allmänhet hölles å helgdagar, att i de flesta kommuner inom distriktet kungörelse om stämmorna infördes i ortstidning samt att en bestämmelse om skyldighet att införa kungörelse om stämmorna i ortstidningarna vore lämplig, länsmannen i Ronneby distrikt, att kommun för val borde uppdelas i valdistrikt, att kungörelse borde ske i ortstidning minst åtta dagar i förväg och stämma utsättas, om den hölles å helgdag, omedelbart efter gudstjänstens slut samt å vardag till kl. 12 m., och länsmannen i Asarums distrikt, att distriktsindelning ej vore erforderlig i fråga om kommunerna inom distriktet, men att skyldighet för stämmoordförandena att i en viss ortstidning införa annons om stämmans hållande borde stadgas. Övriga länsmän anse åtgärder ej erforderliga i fråga om de inom deras distrikt belägna kommuner.

Malmöhus län: Länsstyrelsen anser, att åtminstone beträffande de

ordinarie stämmorna skulle utan olägenhet kunna införas föreskrift om längre tid för kungörelse om deras hållande än den nu gällande, därest de kommunalt röstberättigade inom varje kommun funne sådan av förhållandena i orten betingad. Beträffande de av Riksdagen påpekade svårigheter, som föranleddes av de stora avstånden inom en kommun, syntes eu indelning av kommunen i särskilda distrikt erbjuda sig såsom den närmaste utvägen i fråga om kommunala val, vid vilka val skulle kunna så förfaras, att antingen stämman förflyttades från ena distriktet till det andra, i vilket fall valet i regeln torde i de enskilda distrikten komma att hållas på olika dagar, eller ock så att i ett eller flera distrikt valet förrättades inför vice ordföranden i stämman eller annan av stämman utsedd person. Båda förfaringssätten förutsatte, dels att röstlängden vore tillgänglig på den eller de platser, där stämman hölles, och dels att vid dessa valtillfällen skulle kunna framställas anmärkning mot vallängden och att sådan anmärk-

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 1S5.

ning skulle kunna vinna prövning. I fråga om andra kommunala avgöranden än val skulle de överklagade svårigheterna i viss mån kunna avhjälpas genom utsträckt rätt att överlåta talan å annan röstberättigad, vilket dock å andra sidan kunde befaras medföra konsekvenser av en alltför stor räckvidd. Det förefölle eljes länsstyrelsen, som om missförhållandena ej kunde undanröjas utan genom en ingående omdaning av den kommunala representationen.

Hallands län: Länsstyrelsen anser, att uppdelning av kommuner

i särskilda distrikt i och för underlättande av befolkningens deltagande i kommunala val eller andra kommunala ärenden icke torde, vad Hallands län vidkomme, vara av omständigheterna påkallad. Däremot vore en obligatorisk föreskrift om kungörande av kommunalstämmor genom anslag å de platser inom kommunen, som av kommunalstämman därtill utsetts, samt genom annons i en eller flera av ortens tidningar väl ägnad att bidraga till ett allmännare spridande bland kommunens medlemmar av kännedomen om en förestående kommunalstämma. Föreskriften, att ingen på grund av fullmakt finge föra talan för mera än en röstberättigad, borde enligt länsstyrelsens mening, antingen borttagas eller åtminstone ändras därhän, att rösträtt på grund av fullmakt kunde få utövas för två eller tre röstberättigade medlemmar av kommunen.

Älvsborgs län: Länsstyrelsen anför, att något behov av särskilda

anordningar för att bereda de röstberättigade lättare utvägar att deltaga i kommunala avgöranden, såvitt länsstyrelsen erfarit, icke inom länet tagit sig uttryck. I detta avseende syntes dock en del förbättringar kunna åstadkommas genom ändring i kommunallagarna. Sålunda behöfdes föreskrifter, som bättre än de gällande medförde trygghet för att kallelser till kommunal- och kyrkostämmor och tillkännagivanden om därvid förekommande öfverläggningsämnen komrne till allmänhetens ^kännedom i kommunens alla delar och att de röstberättigade kunde hinna komma tillstädes. Tillfälle borde i lagen medgivas till indelning av större kommuner i särskilda distrikt för landstingsmannaval och sådan kommun omedelbart rörande val, som lämpade sig för att handläggas vid delad förrättning. För underlättande av deltagandet i andra kommunala avgöranden än val syntes i lagstiftningsväg ej annat kunna göras än införande av uttryckliga bestämmelser om stämmornas hållande på för flertalet röstberättigade lämpliga ställen och tider. En utsträckning av rätten att genom ombud deltaga i kommunal- och kyrkostämma därhän, att ett och samma ombud finge föra talan för flera frånvarande, skulle visserligen bereda de röstberät-

64 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

tigade utväg att i större omfattning deltaga i de kommunala avgörandena, men komme helt visst att verka på ett sätt motsatt det av Riksdagen åsyftade.

Värmlands län: Länsstyrelsen anser, att av behovet vore påkal-

lade nya bestämmelser, ägnade att mera verksamt för ortsinvånarna sprida kännedom ej mindre om tid, då en kommunal- eller kyrkostämma skulle äga rum, än även om de överläggningsämnen, vilka därvid vore avsedda att behandlas. I förstnämnda hänseende skulle vara till gagn, att kungörelsen ansloges, utom i sockenstugan, å eu eller flera särskilda platser inom kommunen efter kommunalstämmans bestämmande. Däremot borde samma anordning, som ifrågasatts beträffande val av politisk innebörd, eller upptagande av valsedlar å skilda orter inom en kommun icke lämpligen antagas för kommunala val i allmänhet, ej heller vore en utvidgning av befogenheten för de kommunalt röstberättigade att genom fullmakt göra sin talan i kommunens angelägenheter gällande enligt länsstyrelsens mening tillrådlig.

Örebro län: Länsstyrelsen anser, att om än vissa valförrättningar

kunde tänkas så anordnade, att därvid lämnades bättre tillfälle till ett allmännare .deltagande, dock knappast alla kommunala val kunde så anordnas. I andra kommunala ärenden, vari diskussion och överläggning måste förekomma, kunde rösterna svårligen hopsamlas å flera ställen inom kommunen eller rösterna avlämnas postledes. De utvägar, som möjligen skulle kunna erbjuda sig, vore en utvidgning av kommunalfullmäktiginstitutionen och ett utsträckt användande av fullmakt.

Kopparbergs län: Länsstyrelsen hemställer, med instämmande uti

vad i riksdagsskrivelsen anförts, om bifall till Riksdagens i densamma gjorda hemställan.

Gävleborgs län: Länsstyrelsen anser, att mycket skulle vinnas,

därest föreskrifter meddelades därom, att eu kommuns samtliga stämmor skulle företrädesvis hållas å sön- eller helgdagar. Möjlighet torde vidare böra beredas kommuner med synnerligt stor utsträckning att hos länsstyrelsen göra framställning om kommunens uppdelning i valdistrikt för vissa val. Kommunalfullmäktiginstitutionen borde befrämjas genom bestämmelse om dylika fullmäktiges irtseende genom proportionella val. Att med ändring av nu gällande bestämmelse tillåta röstägande använda mer än en fullmakt ville däremot länsstyrelsen icke förorda.

65 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Västernorrlands län: Länsstyrelsen anför, att för val till Riksda-

gens andra kammare sju av länets kommuner till följd av deras utsträckning eller rådande samfärdsförliållanden uppdelats i valdistrikt samt att deltagandet i landstingsmannaval inom sådana kommuner givetvis skulle i avsevärd grad underlättas, om möjlighet gåves att även för dylika val indela kommun i två eller flera valdistrikt. Val i särskilda distrikt borde däremot ej äga rum i fråga om kommunalnämnd, kyrko- och skolråd, då dessa val vanligen företoges i samband med behandling av andra kommunala angelägenheter. Stämmorna borde bekantgöras på ett mera effektivt sätt än nu gällande författningar föreskreve, dock torde förlängning av kallelsetiden ej böra äga rum. Ett upphävande av den nu gällande begränsning i rätten för röstägande att överlåta sin talan och rösträtt på annan röstägande skulle enligt länsstyrelsens mening medföra större fara för ett sansat kommunalt liv än de olägenheter, som av nu gällande begränsning föranleddes.

Jämtlands lä?i: Länsstyrelsen anför, att inom länet funnes en del

kommuner, där behov av sådana åtgärder, som i riksdagsskrivelsen avsåges, kunde anses föreligga. I fråga om dylika åtgärder torde i första rummet böra tagas under övervägande att, vad anginge val, indela kommunerna i valdistrikt, icke blott såsom nu kunde äga rum för riksdagsmannaval utan även för landstingsmannaval och viktigare kommunala val. Liksom för riksdagsmannavalen torde initiativet därvid böra tillkomma valberättigade inom kommunen. Att däremot låta distriktsindelning avse ärenden, som behandlades å kommunalstämma i allmänhet, torde icke lämpligen låta sig genomföras. Möjligen torde det låta sig göra att förlägga åtminstone de viktigare kommunalstämmorna till tider, då det vore lättare för medlemmar från kommunens avlägsnare delar att komma tillstädes. Åtminstone borde det tillses, att sådana stämmor icke hölles å tider, då det vore omöjligt att komma tillstädes från en eller annan trakt av kommunen. Under alla förhållanden borde mera tillfredsställande och betryggande bestämmelser rörande kungörande av kommunalstämma införas, särskilt beträffande de ordinarie stämmorna och de, där viktigare beslut om kommunala utgifter skulle förekomma. Dock vore det icke tillrådligt att alldeles borttaga möjligheten att hålla kommunalstämma efter kortare tids kungörelse än den för vanliga fall fastställda. Jämte pålysning från predikstolen jämväl i kapellförsamling, då gudstjänst där hölles, skulle kungörelse införas i den eller de ortstidningar, stämman bestämde, och tilläventyrs även anslås. Bland de lättnader, som föreslagits, vore Bihang till llihsdagens protokoll 1913. 1 samt. 136 käft. 9

66 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

även utsträckt rätt att inställa sig genom fullmäktig ävensom rätt att insända röstsedel. Vad det sistnämnda förslaget anginge, torde, därest rättighet att insända röstsedel stadgades för vissa fall vid riksdagsmannaval, böra tagas under övervägande, om och i vad mån denna rätt skulle kunna utsträckas till landstingsmannaval och möjligen även andra kommunala val. I fråga däremot om utsträckt rätt att använda fullmäktig hyste länsstyrelsen betänkligheter. De grunder, som föranlett inskränkning i denna rätt, syntes nämligen alltför viktiga för att man skulle i detta stycke övergiva den ståndpunkt, kommunallagstiftningen för närvarande intoge. — Vid utlåtandet finnas fogade yttranden från kronofogdarna i länet, länsmännen i Ragunda, Fors, Refsunds, Hackas, Svegs, Lillherrdals, Ytterhogdals, Hede, Tännäs, Bergs och Rätans distrikt, kommunalstämmorna i Föllinge, Alanäs, Offerdals, Svegs, Linsells och Bergs kommuner samt ordföranden för kommunalstämman i Rätans kommun. Kronofogden i Jämtlands norra fögderi anser, att i fråga om tre kommuner inom fögderiet en uppdelning i distrikt för val av riksdagsmän, landstingsmän och möjligen även val av kommunala förtroendemän borde äga rum samt att kungörelse om stämma borde ske tidigare, anslås på lämpliga platser och intagas i minst två av länets tidningar. Kronofogden i Jämtlands östra fögderi anför, bland annat, att distriktsindelning av vissa kommuner borde äga ram för val av landstingsmän och kommunalfullmäktige. Beträffande åter andra kommunala val samt kommunala och kyrkliga ärenden kunde det, om distriktsindelning ägde rum, bliva förenat med svårigheter att finna lämpliga former för dylika angelägenheters ordnande, ity att ärendenas behandling lätt kunde lida av eu uppdelning och desammas avgörande onödigtvis fördröjas. Kungörelse om stämma borde utom uppläsning i kyrkor hållas viss tid anslagen å bestämda anslagstavlor och införas uti minst en för varje år eller följd av år bestämd ortstidning helst den, uti vilken länsstyrelsens kungörelse i allmänhet infördes. Kronofogden i Jämtlands södra fögderi anser, att vissa kommuner inom distriktet borde delas i kommunaldistrikt för behandlingav kommunala frågor, att kungörelse om stämma borde anslås å vissa anslagstavlor inom kommunen eller intagas i ortstidning, men att fullmaktsröstning ej borde i vidsträcktare mån medgivas. Länsmannen i Fors distrikt anser, att de i riksdagsskrivelsen ifrågasatta åtgärderna icke skulle medföra fördelar, som kunde uppväga de olägenheter och extra kostnader, som skulle bliva en följd av samma åtgärder. Uppdelandet av en kommun i olika valdistrikt komme att medföra behov av särskilda vallokaler, varjämte för de olika valdistrikten måste utses

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

lämplig person att leda förhandlingarna och mottaga de avlämnade röstsedlarna, enär större delen av de ärenden, kommunalstämman hade att behandla, likasom ock de val, vilka skulle ske inför kommunalstämmoordförandena, ej gärna kunde inom en kommun utsättas å olika tider. Då därtill komme, att val av vissa funktionärer svårligen kunde ske på annat sätt än gemensamt inför ordföranden i stämman för hela kommunen, så syntes den påtänkta ändringen ej lända till sådan fördel, som beräknat vore. I fråga om sättet för publicerandet av kungörelserna om stämmorna syntes dock det tillägget önskvärt, att utom den dittills sedvanliga pålysningen i kyrkan såväl i större som mindre kommuner annonsering skulle ske uti en eller två av ortstidningarna. Kommuna stämman i Föllin ge anser, att indelning av kommunen i valdistrikt vore önskvärd samt att kungörelse om stämma borde anslås å anslagstavlor i kommunens avlägsnare delar. Kommunalstämman i Offerdal anser kommunens uppdelning i tre valdistrikt för riksdagsmanna- och landstingsmannaval önskvärd. Kommunalstämman i Sveg anför, att för kommunens del annan förändring ej vore erforderlig än att kungörelserna om kommunal- och kyrkostämmor jämväl ansloges å vissa inom kommunen bestämda platser och därtill möjligen infördes i tidning, som av stämman bestämdes. Kommunalstämman i Linsell anser önskvärt, att kommunen indelades i två valdistrikt. Rörande övriga yttranden hänvisas till handlingarna i detta ärende.

Västerbottens län: Länsstyrelsen anför, att den närmast till hands liggande utvägen att nå det i riksdagsskrivelsen omförmälda syftemålet syntes vara en uppdelning av de i avseende på arealen största kommunerna, men att då dessa i regel också vore de fattigaste och glesast befolkade, en dylik utväg stötte på oöverstigliga svårigheter af ekonomisk art. Utvägen att — i likhet med vad som gällde för val till Riksdagens andra kammare och jämväl föreslagits för landstingsmannaval — bereda möjlighet till röstavlämning å flera ställen inom vissa kommuner syntes länsstyrelsen icke kunna komma till användning för kommunala avgöranden. Där förekomme ju i de allra flesta fall, att frågor avgjordes titan omröstning och man visste ju ej på förhand, i vilka frågor omröstning skulle ifrågakomma eller vilka förslag, som under frågornas handläggning skulle framkomma. Tänkbart vore väl, att i särskilda kommunalfrågor av synnerligen stor betydelse föreskriva avgörande genom obligatorisk omröstning och anordna flera röstavlämningsställen, men skulle avlägsna delar av kommunen kunna deltaga i avgörandet, fordrades dessutom, att frågorna ej vore av brådskande art, enär i motsatt fall en dylik procedur ej kunde medhinnas. Ytter-

68 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Ägare en svårighet mötte mot anordningar av ifrågarande slag, då det i de avlägsnare delarna av fattigare kommuner i många fall saknades tillgång på personer med erforderliga förutsättningar för att handhava kommunala uppdrag. En omständighet, som i länet ofta omöjliggjorde deltagandet i kommunala avgöranden, vore, att vägarna vissa tider av året vore fullständigt ofarbara. Hänsyn därtill hade vid kommunal- och kyrkostämmors utlysande ej alltid tagits och vore en lagändring i denna punkt måhända av betydelse. En av de ordinarie kommunal- och kyrkostämmorna skulle enligt lag hållas i oktober månad, men denna tid vore i länet ur angivna synpunkt den ogynnsammaste på hela året. Kunde därför, med hänsyn till andra på frågan inverkande omständigheter, tiden för dessa synnerligen viktiga stämmor förändi’as antingen så, att de framflyttades till september månad eller ock att de uppskötes till tid, då slädföre i regel vore att påräkna, vore mycket vunnet i den riktning, som avsåges i Riksdagens skrivelse. Motsvarande förändring skulle även behöva vidtagas i fråga om årets första ordinarie kyrkostämma, som nu enligt lag skulle hållas i maj månad, då snösmältningen, som merendels påginge under denna månad, mången gång gjorde vägarna oframkomliga. Om sålunda den största hänsyn borde tagas därtill, att vägarna inom länet vissa årstider voro ofarbara, måste givetvis beaktas, att svårigheterna att deltaga i kommunala avgöranden vore än större för befolkningen i de vidsträckta trakter av länet, som ej hade några vägar alls. Inom dessa trakter hade många orter postgång endast en eller annan gång i månaden. Så länge ingen avgörande förändring till det bättre i avseende på länets kommunikationer inträtt, kunde ej heller väntas, att befolkningen i dessa bygder skulle kunna i större omfattning deltaga i kommunala avgöranden. Av stor betydelse vore dock även för dem, som vore i saknad av vägar, att stämmor hölles å tider, då de ej vore helt instängda, utan kunde till fots taga sig fram till farbar väg. Medan å ena sidan vissa tider borde i möjligaste mån undvikas, då det gällde hållande av kommunal- och k}Tkostämma, borde å andra sidan föreskrift meddelas angående stämmors hållande så vitt möjligt å tider, då det kunde väntas, att allmogen skulle i stor utsträckning komma tillstädes för andra ändamål. Sådana tillfällen vore särskilt i länets lappmarkssocknar de s. k. kyrkhelgerna och marknaderna, dit i allmänhet mycket folk samlades. Åven om avgörandet av många frågor enligt sakens natur ej kunde rättas efter dylika förhållanden, torde det kunna genom meddelande av uttrycklig föreskrift förhindras, att exempelvis en kommunalstämma hölles söndagen näst efter en kyrkhelg, då det givetvis vore att beräkna, att be-

69 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

folkningen endast kunde i ytterst ringa omfattning återvända för att besöka stämman. Bland övriga utvägar att öka möjligheten för deltagande i kommunala avgöranden kunde tänkas utsträckt kungörelsetid — det hände ju ofta, att underrättelse om en stämma framkomme till avlägsna byar först efter det stämman hållits — och spridande av kungörelse på annat sätt än genom uppläsande i kyrkan. Den utsträckta kungörelsetiden borde med fördel kunna komma till användning i fråga om de ordinarie stämmorna, vilka möjligen rent av borde i lagstiftningsväg fixeras till vissa för hela landet eller särskilda län gemensamma dagar, men torde bliva föga användbar vid extra stämmor, som i regel utlystes för speciella ärenden av brådskande art. Utsträckning av rätten att överlåta sin rösträtt å annan person skulle medföra så vittgående konsekvenser och mötas av så många berättigade invändningar av skiftande slag, att den syntes länsstyrelsen böra lämnas ur räkningen såsom ett medel att öka deltagandet i de kommunala avgörandena.

Norrbottens län: Länsstyrelsen framhåller, att befolkningen i länet i icke så ringa omfattning kunde anses praktiskt taget utestängd från aktivt deltagande i det kommunala livet. Allmännare klagomål torde icke däröver försports, men denna omständighet borde givetvis icke föranleda uraktlåtenhet från lagstiftarens sida att vidtaga åtgärd, som kunde vara ägnad att hos denna befolkning framkalla större livaktighet och mera intresse för allmänna angelägenheter. En delning av de stora landskommunerna i två eller flera särskilda kommuner kunde ju synas innebära en enkel lösning av frågan, men skulle vid tillämpningen, vad länet vidkomme, stöta på oövervinneliga svårigheter och föranleda uppkomsten av kommuner, som skulle komma att sakna ekonomisk grundval för att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina kommunala åligganden. Kommunalfullmäktiginstitutionens införande i de kommuner, om vilka närmast vore fråga, vore nog ur flera synpunkter gagneligt. Men förutom det att kommunalfullmäktiges befogenhet enligt gällande lagstiftning vore i flera avseenden begränsad, torde man i allmänhet inom kommunerna icke vara böjd för att anförtro kommunens angelägenheter åt fullmäktige, och en lagbestämmelse, att kommunal- och kyrkofullmäktige skulle utses inom socknar med ett visst invånarantal och viss större ytvidd, vore icke att förorda. Vad landstingsmannavalen beträffade, hade länsstyrelsen förordat kommunernas indelning i valdistrikt, en anordning, som länsstyrelsen med avseende å andra rent kommunala val ansåge sig icke kunna tillstyrka. I fråga om kommunala val förelåge nämligen icke samma förhållande som beträffande riksdagsmannaval och val av landstingsman. Någon före-

70 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

gående offentlig’ diskussion om kandidater till kommunala befattningar plägade sålunda icke förekomma och torde väl lämpligen knappast kunna äga rum. Säkerligen främjades ett gott personval bäst genom gemensamma överläggningar vid för ändamålet utlyst stämma. Länsstyrelsen kunde ej heller biträda förslaget om sådan ändring av § 13 i gällande förordning om kommunalstyrelse å landet, att röstägande skulle vara berättigad att å stämma föra talan för flera röstägande. En sådan anordning skulle nämligen i stor utsträckning komma att medföra röstvärvning, något som givetvis icke borde uppmuntras. Däremot skulle med större fog kunna ifrågasättas, huruvida icke såsom verksam i det förevarande syftet och jämväl lämplig vore att anse en bestämmelse, att ordinarie kommunal- och kyrkostämmor samt den i lag föreskrivna vägstämman skulle förläggas till viss dag, om därjämte tillika bestämdes, att å andra stämmor ej finge fattas beslut om utgift, som med hänsyn till kommunens, församlingens eller vägdistriktets ekonomiska förhållanden kunde anses mera betydande. Man hade därvid naturligen att tillse, att stämmorna, så vitt eljest vore lämpligt, komme att hållas vid tider, då befolkningen kunde antagas mera allmänt besöka den ort, där stämmorna ägde rum, såsom exempelvis vid vissa helger. Man skulle sålunda kunna förlägga årets första ordinarie kommunalstämma till Mariebebådelsedag, kommunal- och kyrkostämmor, som för närvarande hölles i oktober och december, till respektive Mikaelisöndagen och tredje söndagen i december samt den kyrkostämma, som nu hölles i maj, till Annandag Pingst. Då någon helgdag icke infölle vid den tid, då den ordinarie vägstämman hölles, finge väl tiden för denna bestämmas till någon söndag i augusti, exempelvis den tredje. En bestämmelse, att stämmorna skulle förläggas till viss söneller helgdag, hade emellertid, på sätt inhämtades av de från ordförandena i kommunalstämmorna infordrade yttranden, på flera orter ansetts olämplig och länsstyrelsen kunde därför icke förorda en sådan bestämmelse. Föreskrift att stämmorna skulle hållas å vissa bestämda söckendagar syntes ej heller önskvärd, då trakter funnes, där stämmorna nästan undantagslöst hölles å sön- eller helgdag. Däremot ville länsstyrelsen ifrågasätta ett stadgande av innehåll, att det skulle åligga vederbörande att å viss angiven stämma, exempelvis för en treårsperiod i sänder, bestämma, å vilka dagar de ordinarie stämmorna skulle hållas, därvid beslutanderätten dock borde vara begränsad med hänsyn till i lag bestämda tider, med rätt emellertid till vissa av förhållandena inom olika, orter av behovet påkallade jämkningar, så att stämma kunde hållas viss kort tid före och efter den i lag eller författning eljest fastställda.

71 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Mot förenämnda förslag om viss begränsning i avseende å icke ordinarie stämmas befogenhet hade enligt länsstyrelsens förmenande i avgivna yttranden icke anförts skäl, som borde anses lägga hinder i vägen för en bestämmelse i sådant syfte. Frågor angående utgifter av mindre betydenhet skulle ju kunna behandlas å extra stämmor. För övrigt torde hinder ej föreligga mot att vid stämma, som hade att fastställa påföljande års utgifts- och inkomststat, besluta att i staten upptaga något lämpligt belopp till mötande av oförutsedda utgifter. Beträffande föreskrifterna för kommunal- och kyrkostämmas kungörande vore den ändring önsklig, att kungörelsetiden bestämdes till minst 14 dagar och att enahanda kungörelsetid föreskrefves beträffande vägs tårurna. Därjämte ansåge länsstyrelsen det kunna ifrågasättas, huruvida icke en ovillkorlig föreskrift borde meddelas, att kungörelse om stämma, där så ske kunde, skulle inom viss tid införas i ortstidning. Så förfores för närvarande i flertalet kommuner och allmänt vitsordades detta kungörelsesätts goda verkningar. Det torde dock vara mindre lämpligt att göra en stämmas giltighet beroende av, huruvida en kungörelse, som kunde hava blivit i god tid tillsänd en tidningsexpedition, verkligen ock tillräckligt tidigt influtit i tidningen, vars utgivare i detta avseende icke hade något ansvar. En föreskrift, att kungörelse om stämma skulle anslås å skilda ställen inom kommunen, skulle enligt länsstyrelsens mening knappast få någon betydelse och torde icke vara lämplig. — Vid utlåtandet finnas fogade yttranden från kronofogdarna i Luleå och Kalix fögderier samt från ordförandena för kommunalstämmorna i Ålvsbyns, Arvidsjaurs, Arjeplougs, Neder-Luleå, Över-Luleå, Jockmocks, Edefors, Råneå, Neder-Kalix, Över-Kalix, Gellivare, Neder- Torneå, Karl Gustavs, Över-Torneå, Hietaniemi, Pajala och Juckasjärvi kommuner. Kronofogden i Luleå fögderi anser, att en föreskrift av innehåll, att de röstägande finge på förhand till stämmans ordförande insända röstsedlar, då fråga vore om val eller annan angiven fråga, icke vore att tillråda, då ett sådant förfaringssätt säkerligen skulle lämna tillfälle till missbruk. Föreskrift om viss tids mellanrum mellan stämmorna skulle verka hinderligt. Eu förbättring skulle däremot kunna vinnas genom bestämmelser, att de ordinarie stämmorna skulle hållas å vissa bestämda dagar, att å andra stämmor icke finge fattas beslut om mera betydande utgifter samt att de extra stämmorna skulle bekantgöras genom kungörelse, vilken borde minst 14 dagar före stämman ej blott uppläsas i kyrkan, eventuellt även i kapell, där sådant funnes och gudstjänst i kapellet hölles, samt intagas i minst en inom kommunen spridd ortstidning, utan även med allmänna posten avsändas till samtliga

72 Kwujl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

postanstalter inom kommunen för att genast efter dess framkomst där anslås. Kronofogden i Kalix fögderi anför, att en bestämmelse om vissa dagar för de ordinarie stämmornas hållande skulle medföra stora svårigheter, då under vissa tider av året framkomligheten å vägarna vore synnerligen olika i olika trakter, samt att en bestämmelse om viss tids förlopp mellan de olika stämmorna vore olämplig. Likaså vore en inskränkning i de extra stämmornas befogenhet att besluta om utgifter betänklig. Den bästa utvägen vore införande av kommunalfullmäktiginstitutionen i de större kommunerna, därvid dock motsvarande valbestämmelser borde komma till tillämpning sona vid val av stadsfullmäktige. Annan ändring uti nu gällande förordning om kommunalstyrelse på landet borde ej äga rum än att bestämmelserna om val av stadsfullmäktige jämväl måtte gälla val av kommunalfullmäktige samt att föreskriften om kommunalstämmas utlysande matte ändras därhän, att kungörelse om ordinarie kommunalstämma ävensom sådan stämma, där beslut komme att fattas om utgift eller erläggande av bidrag därtill, skulle uppläsas i vederbörande kyrkor minst fjorton dagar före stämman, ävensom, där tidning inom orten funnes, inom samma tid införas i densamma. Kommunalstämmans ordförande i Ålvsbyn anför, att kungörelse om stämmorna borde intagas minst åtta daga! förut i den eller de tidningar, som kommunen bestämde, med undantag dock för stämma, å vilken brådskande ärende skulle behandlas. Föreskrift om anslag skulle medföra svårigheter. Han ansåge förslaget om viss dag för de ordinarie stämmorna lämpligt men hemställde om andra dagar än de av länsstyrelsen angivna. Kommunalstämmans ordförande i Arvidsjaur anser, att kommuner av stor utsträckning borde äga att själva bestämma tiden för stämmornas hållande och sättet för deras kungörande, vilka beslut dock borde underställas länsstyrelsens pi övning. Kommunalstämmans ordförande i Jockmock anser, att distriktsindelning borde kunna äga rum såväl för landstingsmannaval som andra kommunala val. Det borde vidare läggas i stämmans hand att bestämma tiderna för de ordinarie stämmorna, till vilka borde förläggas beslut om mera betydande utgifter, upptagande av lån m. m. Kungörelse om stämma borde ske minst 14 dagar i förväg och intagas i ortstidning. Om uppläsning av kungörelse jämväl i kapellförsamlings kyrka stadgades, kunde emellertid understundom svårighet uppstå att vid stämman erhålla kunskap om, huruvida sådan uppläsning ägt rum. Kommunalstämmans ordförande i Råneå anser, att distriktsindelning lämpligen kunde äga rum, dock endast för val av landstingsmän, däremot ej förandra kommunala val eller handläggning av övriga kommunala ärenden.

Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Bestämmelse om rätt att insända röstsedel vore olämplig. Kungörelse om stämma intoges för närvarande i ortstidning och vore en föreskrift därom, att kungörelse jämväl skulle anslås, icke behöflig. Inom kommunen liölles i regel stämmorna å lördagar och skulle en bestämmelse om de ordinarie stämmornas hållande å vissa sön- och helgdagar förorsaka ökad tidspillan och jämväl av religiösa skäl vara olämplig. Lösningen av frågan vore obligatoriskt införande av kommunal- och kyrkofullmäktige i alla kommuner med visst större invånarantal eller viss större ytvidd. Kommunalstämmans ordförande i Neder-Kalix avstyrker föreskrift om stämmornas hållande å sön- och helgdagar men anser föreskrift lämplig därom, att kungörelse om stämma skulle införas minst 14 dagar i förväg i den eller de ortstidningar, stämman i december för nästföljande år bestämt. Föreskrift om kungörelsens anslående skulle vara utan nytta. Kommunalstämmans ordföran de i Över-Kalix anser lämpligast, at.t kommunerna själva finge bestämma dagarna för ordinarie stämmornas hållande. Kommunalstämmans ordförande i Karl Gustav föreslår, att den ordinarie decemberstämman skulle äga att för följande år bestämma dagarna för de ordinarie stämmorna. Rörande övriga yttranden hänvisas till handlingarna i ärendet.

Det är uppenbart, att behovet av åtgärder i nu förevarande syfte är synnerligen olika i olika delar av vårt land, och av de inkomna yttrandena inhämtas, att, medan i vissa län olägenheter av nu rådande ordning icke försports, i andra åter stora svårigheter äro förbundna med ett mera allmänt deltagande i det kommunala livet.

Landskommunernas utsträckning och befolkningstäthet äro ju utomordentligt olika i olika trakter, och särskilt förstnämnda förhållande är naturligen av stor betydelse i förevarande hänseende. Enligt tillgängliga uppgifter hava av rikets landskommuner 2,064 en areal av högst två kvadratmil, 188 en areal överstigande två men ej fem kvadratmil, 53 en areal överstigande fem men ej tio kvadratmil, 26 en areal överstigande tio men ej femton kvadratmil, 16 en areal överstigande femton men ej tjugu kvadratmil samt 30 en areal överstigande tjugu kvadratmil. Uppgifterna återfinnas i bilaga II tab. A, varjämte i samma bilagas tab. B upptagits kommuner med ett ytinnehåll av över 20 kvadratmil.

Den stora utsträckning, som ett ej ringa antal landskommuner sålunda äger, medför givetvis i dessa kommuner särskilda svårigheter för de röstägande att inställa sig å de gemensamma stämmorna. Det kunde synas, som om den enklaste utvägen i fråga om nämnda kommuner vore en Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 136 höft. 10

Departe.

mentä-

chefen.

74 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 185.

delning av dem i två eller flera mindre kommuner, varigenom särskild hänsyn till dessa kommuner ej skulle i nu förevarande hänseende behöva tagas i lagstiftningsväg. Emellertid reser sig häremot i flertalet fall, på sätt jämväl några länsstyrelser framhållit, hinder av det skäl, att genom en sådan uppdelning skulle bildas kommuner, vilkas ekonomiska bärkraft bleve alltför ringa för de kommunala uppgifternas behöriga fyllande. 1 den mån nu antydda hinder ej förefinnes, måste emellertid eu uppdelning av de allra största kommunerna vara önskvärd. Tid efter annan hava också en och annan sådan uppdelning ägt rum, och lärer framgent uppdelning komma att ske i möjlig utsträckning. Men då antydda åtgärder allenast i enstaka fall kunna ifrågasättas, måste man söka finna utväg att, med bibehållande av den kommunala enheten, i görlig grad underlätta de röstberättigades i dylika kommuner deltagande i de kommunala angelägenheternas avgörande.

Att på sätt några av de hörda myndigheterna föreslagit underlätta detta deltagande genom att föreskriva obligatoriskt införande av kommunal representation inom de större landskommunerna torde emellertid ej böra ifrågasättas och skulle dessutom, så länge kommunalfullmäktiges befogenhet är begränsad, icke i allo fylla det avsedda ändamålet. Det direkta deltagandet i det kommunala livet torde också, och det ej minst i kommuner av större utsträckning och med ringare samfärdsel, verka väckande å intresset för allmänna angelägenheter samt bidraga till de medborgerliga insikternas höjande. Däremot kan det anses följdriktigt att för val av kommunalfullmäktige införa den proportionella valmetoden, varigenom otvivelaktigt inrättande av kommunalfullmäktiginstitutionen kommer att befrämjas i kommuner, där denna institution befinnes lämplig och en allmännare önskan om dess införande föreligger. Jag återkommer i annat sammanhang till denna fråga.

Beträffande förslaget att genom en indelning av de större kommunerna i distrikt för de röstberättigade underlätta deltagandet i de kommunala avgörandena torde det till eu början vara uppenbart, att andra kommunala angelägenheter än val icke lämpligen böra göras till föremål för handläggning å stämmor i särskilda distrikt av kommunen. Åven om en sådan handläggning skulle kunna tekniskt anordnas, måste dessa ärenden för att erhålla allsidig belysning och en prövning, vid vilken hänsyn ej övervägande tages till inom kommunens olika delar befintliga särintressen, behandlas å en för kommunen i dess helhet gemensam stämma.

Vidkommande åter de kommunala valen kunde det väl synas, som om ett allmännare deltagande i desamma borde kunna utan större olägen-

75 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

heter vinnas därigenom, att dessa val ägde rum distriktvis. Åtskilliga länsstyrelser hava också tillstyrkt en sådan anordning. Andra åter hava framställt betänkligheter däremot under framhållande, att de kommunala valen i regel icke förberedas på samma sätt som de, vilka äga eu politisk karaktär. Offentlig diskussion om kandidater till de kommunala befattningarna förekommer i allmänhet icke i större omfattning före valförrättningarna, och de överläggningar, som äga rum vid dessa förrättningar, äro ofta bestämmande för valens utgång. Ett skiljande i allmänhet av val till de kommunala befattningarna från sambandet med övriga kommunala ärenden synes därför knappast vara i alla avseenden önskvärt, och torde sålunda ett anordnande av dessa val inom särskilda valdistrikt åtminstone ej för närvarande böra ifrågasättas.

Samma skäl, som tala mot ett anordnande i särskilda valdistrikt, av valen till de kommunala befattningarna nämligen olämpligheten av desammas lösgörande från de för kommunen gemensamma stämmorna, där den gemensamma överläggningen måste antagas befordra ett gott personval, tala naturligen i än högre grad mot förslaget att tillåta de röstberättigade att med posten insända sina röstsedlar.

Från nu berörda synpunkter torde däremot hinder ej möta att i landskommun, där kommunal- representation — kommunalfullmäktige — finnas, anordna valen av dessa fullmäktige inom särskilda valdistrikt. Likaledes torde valen av landstingsmän kunna utan olägenhet företagas distriktsvis. Till frågan om dessa vals lämpliga anordnande återkommer jag emellertid längre fram.

En utsträckning vidkommande landskommunerna av rätten att på grund av fullmakt föra talan och utöva rösträtt för annan röstberättigad skulle otvivelaktigt, såsom i åtskilliga yttranden framhållits, medföra lättnader inom landskommunerna särskilt för avlägset boende att göra sin medbestämmanderätt gällande vid de kommunala avgörandena. Då jag emellertid hyser den mening, att fullmaktsröstningen, där den förekommer, i allmänhet snarare bör inskränkas än utvidgas, kan en ökad användning av full maktsröstning av mig ej ifrågasättas.

Därest emellertid bestämmelser införas, varigenom säkerhet så vitt möjligt erhålles för, att kommunalstämmorna utsättas å för flertalet röstberättigade lämpliga tider, samt att stämmorna kungöras i sådan ordning, att de röstberättigade erhålla kunskap om desamma i så god tid att de kunna infinna sig, skulle ej endast i landskommunerna i allmänhet de röstberättigades deltagande i kommunala avgöranden underlättas, utan förvisso, såsom jämväl åtskilliga länsstyrelser i sina avgivna

76 Tid för kommunalstämmorna■

Kimyl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 185.

yttranden framhållit, en väsentlig förbättring kunna vinnas även i fråga om de särskilda missförhållanden, som må vara rådande inom kommuner av större utsträckning eller eljest säregen beskaffenhet.

De ordinarie kommunalstämmorna äro som bekant tre och skola årligen hållas, en under senare hälften av mars månad, en i oktober och en i december månad. Inom nämnda tider bestämmes dagen av kommunalstämmans ordförande, vilken även utsätter dag för de extra stämmorna.

Av de i ärendet avgivna yttrandena inhämtas, att för närvarande i ett stort antal kommuner stämmorna i regel hållas å sön- eller helgdagar. Uppenbart är, att härigenom befordras ett allmännare deltagande i de kommunala avgörandena, då ju ett stort antal röstberättigade, vilka icke utan svårighet kunna för de kommunala angelägenheterna förfoga över sin arbetstid, lätteligen kunna å sön- eller helgdagar besöka stämmorna. Att, med vederbörlig hänsyn till de i olika delar av vårt land rådande vitt skilda förhållanden, i lag fixera de ordinarie kommunalstämmornas hållande till vissa sön- eller helgdagar inom stadgade tidsperioder möter emellertid ej ringa svårighet. På sätt länsstyrelsen i Norrbottens län framhållit, äro ej alltid förhållandena ens inom samma län så likartade, att med fördel vissa för länets kommuner gemensamma stämmodagar kunna fastslås. Tiderna måste för varje kommun bestämmas med hänsyn till inom densamma rådande förhållanden.

Pin ovillkorlig föreskrift om de ordinarie kommunalstämmornas hållande å sön- eller helgdag skulle visserligen ganska väl fylla det ändamål, man här vill vinna. Emellertid måste beaktas, att hänsyn härvidlag bör tagas till deras åsikter, som finna det mindre tillbörligt eller stötande att under söndag deltaga i kommunalstämma och att, där den allmänna åskådningen är sådan, en föreskrift av nyss antydd beskaffenhet kunde komma att verka motsatsen till vad som åsyftas eller ett allmänt deltagande i kommunens angelägenheter. Jag anser mig därför i förevarande hänseende icke böra föreslå, att man går längre, än att åt de röstberättigade inom kommunerna må överlämnas att själva bestämma, huruvida de ordinarie stämmorna skola hållas å sön-och helgdagar eller icke.

Trygghet för att stämmorna komma att utsättas å de med hänsyn till ortsförhållandena lämpligaste tider vinnes i fråga om kommuner med större utsträckning emellertid ej genom en föreskrift allenast, att de röstberättigade äga bestämma, att de ordinarie stämmorna skola hållas å sön- och helgdagar. Särskilt för de stora norrländska kommunernas del har framhållits, dels hurusom på grund av de klimatiska

77 Kung!., Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

förhållandena man under vissa tider på året endast med stora svårigheter kan taga sig fram på vägar och över vattendrag, under vilka tider en stor del av kommunens invånare äro urståndsätta att infinna sig å stämmor, dels ock att ett flitigare deltagande från de fjärrboendes sida i de kommunala avgörandena ej kan vinnas, såvida icke stämmorna förläggas till tider, då befolkningen i andra ärenden, t. ex. för att besöka marknader eller fira s. k. kyrkhelger, beger sig till kommunernas huvudorter. För dessa synpunkters behöriga beaktande torde det böra inrymmas de röstägande befogenhet att, därest de anse nödigt, bestämma å vilka dagar de ordinarie kommunalstämmorna skola hållas. Beslutanderätten härutinnan torde dock böra begränsas med hänsyn till de i lag bestämda tider, med undantag för kommuner, där vissa tider naturförhållandena göra ett strängt fasthållande vid nuvarande bestämmelser otjänligt och i fråga om vilka — på sätt länsstyrelserna i Västerbottens och ^Norrbottens län föreslagit — av berörda förhållanden påkallade jämkningar böra medgivas, så att åtminstone mars- och oktoberstämmorua må kunna hållas viss tid, före eller efter den i lag eljest fastställda. En dyrlik undantagsställning synes dock böra begränsas till de fyra nordligaste länen. Med hänsyn särskilt till vikten av att kommunens stat varder fastställd å sådan tid, att debiteringsarbetet ej försenas, kan dock tiden för sist berörda stämmor icke avvika alltför mycket från den hittills bestämda. Fn längre tid än 14 dagar före eller efter den i lag eljest stadgade tid synes näppeligen tillrådlig. En sådan utsträckning bör också kunna anses tillräcklig, för att i förhållande till naturomständigheterna lämpliga tider för berörda kommunalstämmor må kunna vinnas.

Beslut rörande tiderna för de ordinarie kommunalstämmornas hållande synes böra fattas å ordinarie kommunalstämma i december och avse följande kalenderår. Då alla kommunalmedlemmar böra hava lika intresse av att kommunalstämmorna utsättas till tider, som i görlig grad garantera möjlighet för kommunens medlemmar att mangrannt infinna sig å stämmorna, synes eventuell omröstning om sådan fråga böra företagas efter huvudtalet.

Enligt gällande bestämmelser skall kungörelse om kommunalstämma uppläsas från predikstolen i kommunens kyrka fjorton dagar eller minst en vecka därförut. Därest brådskande ärende förekommer, kan kungörelse äga rum ännu kortare tid före stämman. Om kommunalstämman det beslutar, skall kungörelsen jämväl anslås inom kommunen eller införas i ortstidning.

På sätt Riksdagen i sin ovannämnda skrivelse anfört, kan det under nuvarande förhållanden givetvis ofta nog inträffa, att stämmors

Kommunal-

stämmornas

kungörande.

78 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

hållande blir otillräckligt eller kanske alldeles icke bekantgjort för invånarna i störa delar av kommunen, eller ock att kännedom om stämma erhålles så sent, att inställelse å densamma ej kan medhinnas.

För att en förbättring må kunna vinnas härutinnan, torde till en början böra föreskrivas, att kungörelse om kommunalstämma skall uppläsas i kommunens kyrka minst fjorton dagar före stämman, såvida fråga ej är om utlysande av stämma för ärende, som fordrar skyndsam handläggning, då stämma må hållas jämväl efter kortare kungörelsetid. A sådan stämma må dock beslut ej fattas om utgift eller erläggande av bidrag därtill.

Omfattar kommun jämväl annex- eller kapellförsamling eller finnes eljest inom kommunen annan kyrka än huvudkyrkan, bör, om gudstjänst därstädes hålles under kungörelsetid, kungörelse om stämma uppläsas i behörig ordning i samband med sådan gudstjänst. Om stämma är utsatt till dag, då gudstjänst hålles, bör kungörelsen uppläsas jämväl å dagen för stämman. Emellertid skulle det ej sällan vara omöjligt att till stämman erhålla bevis därom, att å stämmodagen kungörelsen blivit uppläst i andra inom kommunen befintliga kyrkor än huvudkyrkan, och kan därför ej lämpligen kungörelsens uppläsning därstädes å nämnda dag göras till villkor för stämmans hållande. Detta torde dessutom icke vara behövligt, då en uppläsning av kungörelsen därstädes å nämnda dag med hänsyn till det i regel betydande avståndet mellan sådan kyrka och platsen för stämmorna är av mindre betydelse.

Av utlåtandena i ärendet inhämtas, att i ett stort antal kommuner kungörelserna om kommunalstämma införas i en eller flera ortstidningar, varemot anslag av kungörelserna, såvitt upplysts, endast i ringare omfattning förekommer. Med tidningspressens stora spridning nu för tiden i landet torde införande av underrättelse om kommunalstämma i tidning för visso vara det i regel säkraste medlet att sprida kännedomen om stämman. Sådant kungörande synes därför böra göras obligatoriskt. Däremot lärer eu föreskrift om anslag af kungörelsen å vissa platser inom kommunen dels i åtskilliga kommuner vara svår att efterleva, dels mångenstädes icke komma att medföra större praktisk nytta.

Jag anser mig därför böra föreslå den ändring i gällande bestämmelser, att tillkännagivande om tid och ort för kommunalstämma skall införas i ortstidning. Däremot torde en ovillkorlig föreskrift icke böra meddelas om intagande i nämnda tillkännagivande av underrättelse om överläggningsämne. I fråga om de ordinarie kommunalstämmorna är eu sådan underrättelse i regel så till vida mindre erforderlig, som vissa vik-

Kungt Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

tiga ärenden, vilka å dessa förekomma, äro i lag bestämda. Det synes därför i sådant hänseende vara tillräckligt föreskriva, att viktigare ärenden, som ej enligt lag skola vid stämman förekomma, skola i kallelsen i korthet angivas samt att det i övrigt må ankomma på kommunalstämman själv att bestämma, i vad omfattning överläggningsämnena skola angivas i den i ortstidning införda kungörelsen om stämman.

Det är naturligen av vikt, att nämnda tillkännagivande i ortstidning införes i dem av ortens tidningar, som läsas av eu avsevärd grupp av kommunens medlemmar. Endast därigenom kan det avsedda syftet uppnås, nämligen att tillkännagivandet erhåller största möjliga spridning bland kommunens medlemmar. Denna synpunkt har också framhållits av Riksdagens justitieombudsman i en till Kungl. Maj:t den 13 november 1907 avgiven framställning angående omarbetning av bestämmelserna i § 66 av förordningen om kommunalstyrelse i stad. Att i lag meddela några detaljerade regler för ett dylikt införande i ortstidning av kungörelse om kommunalstämma skulle uppenbart möta åtskilliga svårigheter. Ett allmänt uttalande i författningen om, att kungörelserna böra införas i den eller de tidningar i orten, som med hänsyn till sin spridning möjliggöra, att meddelandena träffa de flesta av kommunens medlemmar, torde vara tillräckligt.

Ehuruväl det torde få antagas, att i den mån vissheten om betydelsen av ett allmänt deltagande i de kommunala angelägenheterna växer, vederbörande stämmoordförande skulle komma att iakttaga full opartiskhet med avseende å valet av tidningar, synes dock önskvärt, att de röstberättigade själva få bestämma, i vilken eller vilka tidningar inom orten kungörelse om stämma bör intagas. För att dock i skälig grad förhindra majoritetsförtryck, torde det vara lämpligt tillika föreskriva, att om minst Va av de å den beslutande stämman närvarande påyrkar kungörelsens intagande i viss tidning, så också skall äga rum.

Av samma skäl, som förut anförts rörande omröstning efter huvudtalet i fråga om tiderna för de ordinarie kommunalstämmornas hållande, synes jämväl vid beslut om, i vilken eller vilka tidningar i orten stämmokungörelserna böra införas, envar röstberättigad böra äga lika röst. Lämpligast torde vara, att beslut, varom här är fråga, fattas å den ordinarie decemberstämman och gälla för det följande året.

Tillkännagivandet bör i tidning införas minst åtta dagar före stämman, så vida icke fråga är om stämma, som hålles för ärende av så brådskande natur, att detta ej medhinnes.

Det skulle för visso vara önskvärt, att göra införandet av nämnda tillkännagivande i de föreskrivna ortstidningarna till villkor för stäm-

1912: Motion A. K. nr 56 av hr Ste me.

1912: Riksdagens skrivelse nr 124.

80 Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 185.

mans laglighet, men detta torde knappast vara möjligt, så länge förpliktelse ej påvilar vederbörande tidningsutgivare att mot vanlig annonsavgift intaga offentlig myndighets meddelanden. Om emellertid förpliktelse stadgas för kommunalstämmans ordförande att i god tid till tidningarna insända tillkännagivande om stämma, torde detta medföra det önskade resultatet — kommunalstämmans bekantgörande genom tidning. Kommunalstämmans ordförande är vid ansvar för tjänstefel underkastad en dylik förpliktelse, och anledning saknas naturligen att befara, att tidningens utgivare ej i tidningen intager honom tillhandakommet tillkännagivande.

I anslutning till vad sålunda uttalats, har jag uppgjort förslag till ändrad lydelse av §§ 16 och 17 i förordningen om kommunalstyrelse på landet, ävensom förslag till mom. 3 i § 11 i samma förordning, vilka förslag jag anhåller att få anmäla i sammanhang med de övriga ändringar av nämnda författning, som jag längre fram föreslår.

Till de åtgärder, vartill justitieombudsmannens nyssberörda framställning kan föranleda beträffande stad, återkommer jag i annat sammanhang.

IV. Proportionell valsätt vid val av kommunalfullmäktige.

Med anledning av en vid 1912 års riksdag inom andra kammaren väckt motion har Riksdagen i skrivelse den 11 maj 1912 anhållit, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning och framlägga förslag till sådana ändringar i förordningen om kommunalstyrelse på landet, att valen till kommunalfullmäktige anordnades efter proportionell valmetod.

Till stöd för denna sin anhållan anför Riksdagen:

»Under det att jämlikt gällande kommunallagstiftning handhavandet av kommunens angelägenheter uti städer av viss storlek alltid måste överlämnas åt särskilt utsedde stadsfullmäktige, gäller det däremot som regel, att å landsbygden beslutanderätten utövas direkt av de röstberättigade å kommunalstämma. Rättighet är dock även förbehållen landskommunerna att, där kommunalstämman så beslutar, åt särskilt utsedda ombud, så kallade kommunalfullmäktige, överlämna kommunens beslu-

81 Kling!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 185.

tanderätt uti densamma berörande frågor, likväl med undantag av vissa angivna ärenden, nämligen sådana, som beröra försäljning, pantförskrivning eller utbyte av till kommunen donerad fast egendom, påläggande av avgifter, som erfordra uttaxering för längre tid än fem år, upptagande av lån, ställt på längre avbetalningstid än två år, samt justering av vissa längder liksom naturligtvis val av samtliga de personer, som skola hava säte och stämma i kommunalfullmäktige. Före år 1910 erfordrades för fattande av beslut om införande av kommunalfullmäktige, att kommunalstämman med mer än hälften av kommunens hela röstetal efter röstvärdet förenade sig därom, men numera är denna fråga upptagen bland dem, för vilkas avgörande erfordras majoritet, uppgående till 2/3 av de uti omröstningen deltagandes röster efter röstvärdet. Kommunalfullmäktige skola bestå dels av självskrivna ledamöter, nämligen de å kommunalstämma valda ledamöterna uti kommunalnämnden samt av kommunalstämman likaledes utsedda ordföranden och vice ordföranden i kommunalstämman, dels ock av ett antal å kommunalstämma likaledes valda fullmäktige till så stort antal, att hela antalet fullmäktige kommer att uppgå till fyra gånger så många som de valda medlemmarna av kommunalnämnden.

Då kommunalfullmäktige uti landskommunerna, trots de ovan angivna inskränkningarna uti deras befogenhet, i huvudsak hava alldeles samma uppgift som städernas stadsfullmäktige, kan Riksdagen ej finna annat, än att det av motionärerna framställda förslaget måste anses beaktansvärt.

Redan vid framläggandet av 1907 års rösträttsproposition fäste föredragande departementschefen uppmärksamheten därpå att, då proportionellt valsätt skulle komma att införas vid val av stadsfullmäktige, det med fog kunde sättas i fråga, att jämväl anordna valen till kommunalfullmäktige efter proportionell metod, och att härför talade dessa fullmäktiges egenskap att vara kommunens i många frågor beslutande representation. ’Att jag emellertid för närvarande’, yttrade departementschefen, ’ej velat föreslå någon ändring i gällande bestämmelser angående dessa val, har sin grund väsentligen i två omständigheter: den ena, att institutonen hittills kommit till användning i jämförelsevis få fall — — —; den andra, att enligt gällande bestämmelser en fjärdedel av kommunalfullmäktige utgöres av kommunalnämndens valda ledamöter, samt att ordföranden och vice ordföranden i kommunalstämman jämväl äro fullmäktige. Då någon anledning till ändring i sistnämnda förhållande icke föreligger, synes en förändrad ordning för valet av övriga fullmäktige knappast lämplig’.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 136 höft.

82 Infordrade

yttranden.

Kungl. Maj.is litad. Proposition Nr 185.

Såsom av detta yttrande framgår, anförde departementschefen i främsta rummet såsom skäl för uppskov med denna frågas avgörande, att kommunalfullmäktige endast uti ett fåtal kommuner kommit till användande. Detta skäl har dock ej längre samma betydelse, ty sedan den tiden har ytterligare ett antal kommuner funnit med sin fördel förenligt att införa denna institution, och säkerligen skulle ännu flera hava följt exemplet, om de blott kunnat vara förvissade om att inom dessa fullmäktige få de olika partiriktningarna företrädda i förhållande till deras storlek och betydelse. Den andra invändningen, som departementschefen hade att anföra, var, att ett proportionellt valsätt ej skulle kunna tillämpas vid utseende av samtliga fullmäktige, eftersom dels ordföranden och vice ordföranden i kommunalstämman, dels ock de av kommunalstämman genom majoritetsval utsedde ledamöterna av kommunalnämnden äro självskrivna. Denna olägenhet torde dock utan svårighet kunna undanröjas genom upphävande av bestämmelsen om självskrivna ledamöter. Antagligt är emellertid, att till följd av deras ställning inom kommunen ordföranden och vice ordföranden i kommunalstämman jämväl komma att utses till kommunalfullmäktige, och synes det Riksdagen böra bliva föremål för en särskild utredning, huruvida kommunalnämndens medlemmar efter självskrivenhetens upphörande böra som hittills utses av kommunalstämman eller detta överlämnas åt kommunalfullmäktige .»

Genom nådig remiss hava länsstyrelserna anbefallts att avgiva utlåtande i anledning av Riksdagens förevarande framställning. Av de inkomna utlåtandena inhämtas i huvudsak följande.

Länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Gottlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Ålvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens län tillstyrka Riksdagens i ovannämnda skrivelse gjorda framställning. Därvid åberopa åtskilliga av nämnda länsstyrelser såsom huvudskäl, att införande av proportionellt valsätt vid val av kommunalfullmäktige innebure en följdriktig utsträckning av denna valmetods tillämpning.

Länsstyrelsen i Örebro län förklarar sig icke hava något att erinra mot den gjorda framställningen.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser, att den proportiouella valmetodens tillämpning vid ifrågavarande val borde göras beroende av att 3^rkande därom framställdes av visst antal bland de väljande. Länsstyrelserna i Södermanlands och Jönköpings län anse, att nämnda valmetod ej borde komma till användning, därest ej beslut därom fattades

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 185.

med den i § 21 mom. 2 av förordningen om kommunalstyrelse på landet stadgade röstövervikt.

Den gjorda framställningen avstyrkes däremot av länsstyrelserna i Kronobergs, Kalmar, Hallands, Göteborgs och Bohus, Jämtlands och Västerbottens län. Av dessa länsstyrelser framhålles i allmänhet, att det vore skadligt eller i allt fall av underordnad betydelse, om vid dessa val den politiska partiställningen komme till uttryck och att därför skäl saknades för proportionellt valsätt. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför, att detta valsätt införts vid val av stadsfullmäktige närmast på den grund, att stadsfullmäktige i större städer jämväl vore eu politisk valkorporation, vilket ej vore fallet med kommunalfullmäktige, samt att det ej vore lämpligt att befordra sammanblandningen av politiska och kommunala synpunkter genom införande av proportionellt valsätt vid ifrågavarande val.

Det har vidare framhållits, att tillämpningen av den proportionella valmetoden ställde ganska stora anspråk på valförrättare!!, vilka anspråks uppfyllande näppeligen kunde i allmänhet förväntas av ordföranden i kommunalstämmorna. Farhågor i detta hänseende hava anförts av länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gottlands, Malmöhus och Hallands län, av vilka länsstyrelsen i Gottlands län föreslår inrättande av en särskild valnämnd och länsstyrelsen i Malmöhus län anser, att röstsammanräkningen borde överlämnas till kronofogdarna samt i övrigt liknande bestämmelser meddelas som i fråga om landstingsmannaval.

Däremot anför länsstyrelsen i Stockholms län, att ordförandena i stämmorna i de kommuner och municipalsamhällen, där införande av kommunalfullmäktiginstitutionen kunde ifrågakomma, finge antagas äga sådan vana vid skötande av allmänna värv och sådana insikter i allmänhet, att de kunde förvärva tillräcklig kännedom om den proportionella valmetodens teknik för att kunna på ett nöjaktigt sätt fungera såsom ordförande vid dylika val. Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller samma synpunkt samt anför vidare, att faran för ett oriktigt förfarande vid dessa val komme att i avsevärd grad förminskas, i den mån grunderna för det proportionella valsättet bleve kända genom upprepad användning av detsamma vid riksdagsmanna- och landstingsmannaval samt val av stadsfullmäktige, varjämte enligt länsstyrelsens mening val förrättar en borde bemyndigas att, där så erfordrades, på kommunens bekostnad anlita sakkunnigt biträde.

I sin ovannämnda skrivelse har Riksdagen förutsatt, att med införande av proportionellt valsätt vid val av kommunalfullmäktige skulle

84 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

följa upphävande av bestämmelsen om självskrivna ledamöter. Denna uppfattning' delas av länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Gottlands, Alvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs, Vasternorrlands och Norrbottens län, av vilka länsstyrelser de i Jönköpings, Alvsborgs och Norrbottens län särskildt tillägga, att kommunalfullmäktige borde äga själva välja ordförande och vice ordförande. Länsstyrelsen i Östergötlands län anför, att upphävande av de nu gällande bestämmelserna om självskrivenhet syntes kunna utan olägenhet ske, då väl kommunens mest förtjänta män dock komme att inväljas i fullmäktige.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser jämväl, att stadgandet om självskrivna ledamöter i kommunalfullmäktige borde upphävas, men framhåller, att i analogi med bestämmelserna i § 38 av förordningen om kommunalstyrelse i stad det borde stadgas rätt för kommunalnämndens ordförande eller, i händelse av hinder för honom, den, vilken nämnden bland sina ledamöter utsåge, att, ehuru icke ledamot av kommunalfullmäktige deltaga i dessas överläggningar, samt att det kunde ifrågasättas, om ej samma rätt borde medgivas ordföranden i stämman och vid förfall för honom vice ordföranden.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser, att, i händelse proportionell valmetod vid val av kommunalfullmäktige infördes, allenast ledamöterna av kommunalnämnden ej längre borde vara självskrivna medlemmar av kommunalfullmäktige, men att ordföranden och vice ordföranden i stämman fortfarande borde vara självskrivna och fungera såsom fullmäktiges ordförande och vice ordförande. Det vore nämligen enligt länsstyrelsens mening önskvärt, att nämnda personer fortfarande komme att tillhöra fullmäktige, och då det vore mindre lämpligt, att de underkastades det val, som alltid skulle ledas av den ene av dem, borde de vara självskrivna ledamöter.

Däremot anser länsstyrelsen i Uppsala län, att ett upphävande av bestämmelsen om självskrivna ledamöter i kommunalfullmäktige varken utgjorde en förutsättning för införande av proportionell valmetod eller över huvud vore tillrådligt. Det skulle vara att i hög grad beklaga, om kommunalfullmäktiginstitutionen försvagades genom upphävande av självskrivenheten för kommunalstämmans ordförande och vice ordförande samt för kommunalnämndens valda ledamöter. Skulle, i strid mot länsstyrelsens mening, införande av proportionellt valsätt anses förutsätta självskrivenhetens upphörande, vore detta tillräckligt skäl för länsstyrelsen att helt avstyrka den föreslagna reformen.

Länsstyrelsen i Hallands län, som avstyrker Riksdagens framställning, framhåller, att kommunens beslutanderätt vore delad mellan kom-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

munalstämma och kommunalfullmäktige, samt att, så länge kommunalnämndens medlemmar samt ordförande och vice ordförande i kommunalstämman vore självskrivna ledamöter av kommunalfullmäktige, den kontinuitet, som förutsattes för samverkan mellan kommunalstämman och kommunalfullmäktige vore bevarad, under det att denna kontinuitet utan tvivel skulle genom upphävande av ovan angivna ledamöters självskrivenhet gå förlorad.

Vidkommande frågan huruvida kommunalnämndens medlemmar efter självskrivenhetens upphörande borde såsom hittills utses av kommunalstämma eller av kommunalfullmäktige, hava länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Kristianstads, Ålvsborgs, Västernorrlands och Norrbottens län uttalat sig för en överflyttning av valet av kommunalnämnd till kommunalfullmäktige. Länsstyrelserna i Ålvsborgs och Norrbottens län anse, att kommunalfullmäktige borde utse jämväl ordförande och vice ordförande i kommunalnämnden. Länsstyrelsen i Kristianstads län föreslår, att sedan kommunalstämman bestämt antalet av såväl ledamöterna i kommunalnämnden som kommunalfullmäktige samt utsett de senare, dessa skulle inom sig välja kommunalnämndsledamöter efter proportionell grund.

I händelse av en reform i den av Riksdagen föreslagna riktning anse länsstyrelserna i Ålvsborgs och Norrbottens län, att en lämpligare grund för bestämmande av kommunalfullmäktiges antal än den nu gällande borde stadgas, i vilket hänseende sistnämnda länsstyrelse föreslår, att kommunalstämman borde medgivas att bestämma kommunalfullmäktiges antal i visst förhållande till kommunens invånarantal.

Länsstyrelsen i Ålvsborgs län ifrågasätter jämväl, att inskränkningarna i kommunalfullmäktiges befogenhet borde bortfalla utom i fråga om justering av kommunens debiterings- och uppbördslängd samt röstlängd.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser, att med hänsyn till vissa landskommuners stora utsträckning det vore högeligen önskvärt, att kommunalfullmäktiginstitutionen i större omfattning anlitades. Av kommunalfullmäktige kunde man vidare vänta större ansvarskänsla och mera följdriktighet vid handhavandet av kommunens angelägenheter än av en stämma. Måhända skulle den föreslagna reformen medföra, att kommunalfullmäktiginstitutionen komme till vidsträcktare användning. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser otvivelaktigt, att införande av proportionellt valsätt skulle medföra en avsevärd utsträckning av kommunalfullmäktiginstitutionens användning. Länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar och Hallands län tro däremot ej, att införande av proportionell

Det finska förslaget.

86 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

valmetod skulle medföra, att kommunalfullmäktige tillsattes i större omfattning.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att, samtidigt som proportionell valmetod infördes vid dessa val, skyldighet borde stadgas för kommuner av viss större utsträckning att utse kommunalfullmäktige.

I utlåtanden, som inhämtats av vederbörande länsstyrelser, hava municipalfullmäktige i Åtvidabergs och Åtvids municipalsamhällen, kornutiunalfullmäktige i Seffle, kommunalfullmäktige och kommunalnämnden i Kungsör samt kommunalfullmäktige i Sollefteå köping tillstyrkt Riksdagens ifrågavarande framställning, varemot municipalstämman i Ljungby, kronofogden i Sunnerbo härad, kommunalstämmorna i Kville och Örgryte, kommunalfullmäktige i Töreboda och kommunalstämman i Ragunda avstyrkt det väckta förslaget. Municipalstämman i Krokslätt anser, att vederbörande kommun borde äga besluta införande av proportionellt valsätt vid ifrågavarande val.

Municipalfullmäktige i Åtvidabergs och Åtvids municipalsamhällen anföra, att municipalnämndens ledamöter borde utses av fullmäktige. Kommunalfullmäktige i Seffle anse, att kommunalnämndens ledamöter samt ordföranden och vice ordföranden i kommunalstämman borde ha säte i kommunalfullmäktige.

Innan jag anger min ståndpunkt till förevarande fråga, torde jag böra omförmäla, att i Finland, där, såsom jag ovan erinrat, den kommunala självstyrelsen för närvarande är ordnad efter svenskt mönster, innebär det förut omförmälda, föreliggande förslaget om vissa ändringar i kommimalförfattniugarna en övergång för landskommunernas del till representationssystemet. \ De röstberättigade kommunmedlemmarna hava enligt förslaget allenast att vid särskilda valförrättningar utse kommunalfullmäktige, förstärkta fullmäktige och revisorer. Förslaget innebär alltså kommunalstämmans upphörande och förläggande av beslutanderätten i kommunens angelägenheter till kommunalfullmäktige, under vissa förhållanden i förstärkt antal. Kommunalfullmäktige utses genom proportionella val, med visst undantag för kommunerna inom lappmarkens härad. Vid val av kommunalfullmäktige väljas jämväl suppleanter för dessa. Kommunalfullmäktige utse bland sig ordförande och vice ordförande. Kommunalfullmäktige, som i övrigt företaga alla kommunala val, välja således jämväl ordförande,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185. 87

vice ordförande samt ledamöter och suppleanter i kommunalnämnden. Förslaget innehåller vidare den bestämmelse, att vid kommunalfullmäktiges sammanträden ordföranden i kommunalnämnden eller annan av nämnden därtill utsedd ledamot bör närvara för att med erforderliga upplysningar tillhandagå, med. rätt för honom att deltaga i överläggningarna men icke, så framt han ej tillika är vald till fullmäktig, i besluten. Uteblir kommunalnämndens ordförande eller hans ställföreträdare, hindrar sådant icke överläggning eller beslut.

Av skäl, som jag här ovan angivit, anser jag en föreskrift om obligatoriskt införande av kommunal representation i landskommunerna ej böra för närvarande ifrågasättas. Då en viss obenägenhet i allmänhet torde förefinnas hos de röstberättigade medlemmarna av våra landskommuner att till representanter överlämna beslutanderätten i kommunala angelägenheter, anser jag, att kommunalfullmäktiges befogenhet, ehuru vissa rätt så befogade anmärkningar kunna framställas, mot det sätt, varpå förhållandet mellan kommunalstämman och kommunalfullmäktige är ordnat i våra kommunalförfattningar, för närvarande icke heller bör utsträckas eller eljest förändras. Otvivelaktigt äro i vissa större kommuner förhållandena sådana, att införande av kommunalfullmäktiginstitutionen skulle medföra, att de kommunala uppgifterna bleve bättre tillgodosedda, och man bör därför ej genom en utvidgning av kommunalfullmäktiges behörighet möjligen motverka en vidsträcktare användning av kommunalfullmäktiginstitutionen i kommuner, där den eljes måhända skulle anses önskvärd och lämplig. Jag anser därför den nuvarande fördelningen av beslutanderätten i kommunala angelägenheter mellan kommunalstämman och kommunalfullmäktige böra bibehållas, till dess ett verkligt behov av förändring härutinnan visar sig föreligga.

Det hinder mot kommunalfullmäktiginstitutionens vidsträcktare användning, som, enligt vad Riksdagen antytt, möjligen kan ligga däri, att de röstägande icke äga säkerhet för att inom fullmäktige få olika meningsriktningar på samma sätt företrädda som vid kommunalstämma, bör emellertid enligt min mening undanröjas. Såsom av Riksdagen samt åtskilliga i ärendet hörda myndigheter framhållits, måste det anses följdriktigt, att användningen av den proportionella valmetoden utsträckes jämväl till valen av kommunalfullmäktige. Den proportionella valmetoden är redan införd vid val av landstingsmän och stadsfullmäktige. Detta skedde visserligen i samband med den politiska rösträttsreformens genomförande, närmast med hänsyn till landstingens

Departe-

ments-

chefen.

Proportionellt

valsätt.

Upphörande av ledamotskap på grund av självskrivenhet.

88 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

och stadsfullmäktiges i de större städerna egenskap av valkorporationer till Riksdagens första kammare, men denna landstingens och stadsfullmäktiges egenskap är förvisso ej, såsom i ett i ärendet avgivet jhtrande anförts, den enda eller huvudsakliga grunden därtill, att det proportionella valsättet ansetts böra komma till användning vid dessa val. Ej endast inom det politiska utan även inom det kommunala livet förekomma meningsbrytningar, som medföra gruppbildningar bland de röstägande, och de kommunala meningsgrupperna hava samma rätt att inom de kommunala representationerna erhålla ett efter deras styrka avpassat inlåtande som de politiska partierna vid de politiska valen. Hänsynen till motsättningarna inom det kommunala livet åberopades jämväl såsom skäl av dåvarande chefen för civildepartementet vid föredragning av frågan om införande av proportionellt valsätt vid val av stadsfullmäktige. Med väsentligt samma rätt som vid val av stadsfullmäktige bör naturligen det proportionella valsättet komma till användning inom landskommunerna vid val av kommunalfullmäktige.

Enligt gällande bestämmelser bestå emellertid kommunalfullmäktige, förutom av särskilt valda ledamöter, jämväl av ordföranden och vice ordföranden i kommunalstämman, vilka inom fullmäktige hava samma ställning, samt av kommunalnämndens valda medlemmar, samtliga såsom självskrivna ledamöter. För att syftet med den proportionella valmetodens införande skall vinnas, bör, såsom Riksdagen framhållit, nämnda kommunala förtroendemäns självskrivna ledamotskap av kommunalfullmäktige upphävas och samtliga fullmäktige utses genom val enligt proportionell metod. Emellertid har av vissa myndigheter erinrats, att därigenom kommunalfullmäktige skulle komma att berövas tillgång till den sakkunskap, omförmälda kommunala förtroendemän äga, och kommunalfullmäktiginstitutionen sålunda försvagas. Såsom den kommitté, vilken avgivit förslag till nu gällande kommunalförfattningar, uttalat, utgjorde hänsynen till den kännedom och erfarenhet om sakernas och förhållandenas enskildheter, som en vaken verksamhet på den verkställande myndighetens område naturligen alltid medförde, grunden till förslaget därom, att kommunalnämndens medlemmar skulle vara självskrivna ledamöter av fullmäktigskapet. Denna hänsyn bör dock enligt min mening icke nödvändigtvis medföra en dylik bestämmelse. Det är samma valmanskår, som väljer kommunalfullmäktige samt kommunalnämnd och kommunalstämmans ordförande och vice ordförande. Det måste därför antagas, att denna valmanskår, genom dessa förtroendemäns inval i fullmäktige, beaktar det behov av dessas sakkunskap, som kan föreligga därstädes. Skulle av olika

89 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 185.

skäl ifrågavarande kommunala förtroendeuppdrag beklädas med personer, som icke tillhöra fullmäktige, torde det behov av upplysningar, som möjligen kan föreligga hos kommunalfullmäktige, kunna fullt tillgodoses, därest ordföranden och vice ordföranden i kommunalstämman samt ordföranden och vice ordföranden i kommunalnämnden beredes sådan rätt att närvara vid kommunalfullmäktiges sammanträden och deltaga i deras överläggningar, som enligt § 38 av förordningen om kommunalstyrelse i stad tillkommer borgmästaren eller annan magistratsledamot i fråga om stadsfullmäktige. Behovet av en bestämmelse i förevarande riktning har såsom ovan nämnts beaktats i det finska förslaget, som ju jämväl innebär upphävande av allt ledamotskap i kommunalfullmäktige på grund av självskrivenhet, men anser jag icke nödigt att på sätt där skett stadga förpliktelse för någon av ovannämnda förtroendemän att närvara vid kommunalfullmäktiges sammankomster. Jag finner sålunda, att samtliga kommunalfullmäktige böra utses genom proportionella val samt att ordföranden och vice ordföranden i kommunalstämman ävensom ordföranden och vice ordföranden i kommunalnämnden böra berättigas att närvara vid kommunalfullmäktiges sammanträden och deltaga i fullmäktiges överläggningar, men ej i deras beslut, i annat fall än att de själva äro fullmäktige.

Att nu upptaga den även i Riksdagens förberörda skrivelse omnämnda frågan, huruvida efter självskrivenhetens upphörande kommunalnämndens ledamöter böra som hittills utses av kommunalstämman eller detta överlämnas åt kommunalfullmäktige, synes mig knappast böra ifrågasättas. Denna fråga synes nämligen efter ytterligare övervägande böra finna sin lösning i sammanhang med upptagande av frågan om lämpligt avgränsande av kommunalfullmäktiges och kommunalstämmas befogenhetsområden, en fråga åter, som står i det samband med kommunernas finanshushållning över huvud, att den lämpligast bör utredas i sammanhang med det ytterligare övervägande av förhållandena härutinnan, som jag förut ställt i utsikt.

Med hänsyn till den förlängning av tiden för kallelse till kommunalstämma, som här ovan föreslagits, kan det ej längre vara lämpligt, att för kallelse till fullmäktigsammanträde skall gälla vad som för kommunalstämma stadgas. En tid av åtta dagar för kallelse till fullmäktigsammanträde torde vara fullt tillräckligt. Vidare torde det böra stadgas, att, på sätt som finnes föreskrivet ifråga om stadsfuilmäktigsammankomst, skriftlig kallelse, såvitt möjligt, bör delgivas envar fullmäktig. Då

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 136 höft. 12

Kallelse till sammanträde.

90 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 185.

emellertid inom en landskommun svårigheter kunna möta mot delgivning av skriftlig kallelse, torde kallelsens översändande med posten böra vara tillfyllestgörande. Om mitt förslag om skriftlig kallelse av envar fullmäktig vinner bifall, torde ej kallelsens införande i ortens tidning böra ovillkorligen föreskrivas, då under nämnda förutsättning sådan föreskrift, som ju alltid medför utgift för kommunen, ej lärer vara erforderlig, utan bör det ankomma på fullmäktige att därom besluta efter omständigheterna.

Ordförande. Då enligt vad som nyss föreslagits kommunalstämmans ordförande

och vice ordförande ej längre skulle självskrivet innehava samma befattningar inom kommunalfullmäktige, lärer vara klart, att kommunalfullmäktige böra äga att inom sig utse ordförande och vice ordförande.

Kommunal-

fullmäktiges

antal.

Enligt nu gällande bestämmelser skola kommunalfullmäktige bestå, förutom av de självskrivna ledamöterna, av så många särskilt av kom-

munalstämman valda ledamöter, att hela antalet fullmäktige blir fyra gånger så stort som de valda medlemmarnas i kommunalnämnden. Efter det ifrågasatts att borttaga självskrivenheten i fullmäktige, behövas uppenbarligen andra bestämmelser i lag om det antal, till vilket kommunalfullmäktige skola utses. Att kommunerna tillerkännas rätt att utan vidare bestämma antalet, kan uppenbarligen ej ifrågakomma; antalet stadsfullmäktige är ej heller helt överlämnat åt stadskommunernas beslutanderätt. Lagen torde därför böra uppställa vissa gränser för antalet, men kommunalstämman berättigas att inom dessa gränser bestämma antalet kommunalfullmäktige. En dylik anordning, anslutande sig kommunens folkmängd, blir fullt analog med vad som är stadgat för stadsfullmäktige. Huru dessa folkmängdsgränser skola bestämmas, kan ju bliva föremål för olika meningar. För min del har jag emellertid funnit lämpliga bestämmelser härutinnan kunna i huvudsak anslutas till de för val av stadsfullmäktige gällande och vill i följd härav föreslå, att kommun med 2,000 invånare eller därunder må utse 12—20 fullmäktige, att kommun med över 2,000 till och med 5,000 invånare må utse 21—25 fullmäktige, att kommun med över 5,000 till och med 10,000 invånare må utse 26 — 30 fullmäktige, samt att kommun med över 10,000 invånare må utse 31—40 fullmäktige.

Val av kommunalfullmäktige torde böra förrättas i enahanda ordning som val av landstingsmän och stadsfullmäktige. Då jag emellertid har för avsikt att här nedan framlägga förslag om tillägg och ändringar i gällande bestämmelser om sistnämnda båda val, återkommer jag i sammanhang därmed till frågan om ordningen för valen av kommunalfullmäktige.

91 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Stadgandena om val av kommunalfullmäktige finnas upptagna i det förslag till ändrad lydelse av §§ 27—36 i förordningen om kommunalstyrelse på landet, som jag sedermera i sammanhang med övriga föreslagna lagändringar kommer att anmäla.

Då i några kommuner redan finnas kommunalfullmäktige, torde en särskild övergångsbestämmelse böra givas, i syfte att kommunalfullmäktige över allt må från och med år 1914 erhålla en på de nya stadgandena grundad sammansättning.

I detta sammanhang ber jag att få erinra, att innevarande års riksdag, i anledning av motion, på konstitutionsutskottets hemställan beslutat i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring av gällande bestämmelser i förordningarna om kommunalstyrelse i stad och om kommunalstyrelse i Stockholm, att vid val av stadsfullmäktige må utses suppleanter att inträda såväl vid ordinarie ledamots avgång som vid inträffande förfall.

Den fråga, som sålunda väckts av Riksdagen, .torde vara så omfattande att vederbörande stadsfullmäktige böra lämnas tillfälle att vttra sig över framställningen, innan den företages till avgörande. Då denna utredning, vilken emellertid ej kan fullbordas under loppet av nu pågående riksdag, föreligger i färdigt skick, bör i sammanhang därmed frågan om suppleantval till kommunalfullmäktige upptagas till prövning. För närvarande har jag därför ej heller i sistnämnda avseende funnit mig böra framlägga något förslag.

Men ej endast vid valen till de kommunala representationerna bör det proportionella valsättet komma till användning, utan torde detsamma jämväl böra tillämpas i viss utsträckning vid val inom dessa representationer.

Fråga om suppleanter för stadsfullmäktige.

92 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

1910: Motion A. K. nr 130 av hr 01au6Son.

1910: Konstitutionsutskottets uti. nr 6.

1911: Riksdagens skrivelse nr 137.

V. Proportionellt valsätt vid val av utskott och nämnder m. m. inom landsting och stadsfullmäktige,

I en vid 1910 års riksdag inom andra kammaren väckt motion föreslogs, att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa dels om utredning av, i vad mån genomförande av proportionellt valsätt vid i landsting förekommande val läte sig göra, och dels om framläggande för Riksdagen av de lagförslag, vartill denna utredning kunde giva anledning.

Konstitutionsutskottet, till vars behandling motionen hänvisades, avstyrkte densamma, därvid utskottet anförde, bland annat, att utskottet hölle före, att frågan om införande av proportionsprincipen vid val inom landstingen lämpligen borde vila, till dess under tillämpningen av de nya bestämmelserna rörande landstingens sammansättning visat sig, huruvida något behov av en ändring i sådant syfte verkligen förelåge, samt att utskottet ville påpeka, att eu annan fråga, nämligen om införande av proportionellt valsätt vid val inom stadsfullmäktige, syntes äga så nära samband med den av motionären väckta frågan, att, vid den enas upptagande till prövning, den andra näppeligen kunde lämnas obeaktad.

Motionen föranledde ej heller någon Riksdagens åtgärd.

Med anledning av fyra särskilda vid 1911 års riksdag väckta motioner har emellertid Riksdagen i skrivelse den 20 maj 1911, nr 137, anhållit, det täcktes Kungl. Maj:t efter verkställd utredning framlägga förslag till införande av proportionellt valsätt vid val av sådana lios stadsfullmäktige och landsting förekommande utskott och nämnder, vilkas egentliga uppgift vore att förbereda de hos nämnda korporationer förekommande ärenden.

Till stöd för denna sin anhållan anför Riksdagen i skrivelsen följande:

»Vid innevarande års riksdag har genom de i andra kammaren väckta motionerna, nr 126, 133, 215 och 227, framställts förslag om införande av proportionellt valsätt vid val av utskott, nämnder och styrelser m. m. inom landsting och stadsfullmäktige.

Såsom en av motionärerna omnämnt, föreslog enskild motionär vid fjolårets riksdag en skrivelse till Eders Kungl. Maj:t med begäran om utredning, i vad mån genomförande av proportionellt valsätt vid å landsting förekommande val läte sig göra, och om framläggande för Riksdagen av de lagförslag, vartill denna utredning kunde giva anled-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

ning. Vad konstitutionsutskottet i sitt käröver avgivna utlåtande hemställt, därom har jämväl av den ifrågavarande motionären erinrats.

Av de vid innevarande års riksdag avgivna motionerna avse

motionen nr 126 införande av proportionellt valsätt blott vid val inom stadsfullmäktige av drätselkammare, beredningsutskott eller andra städernas styrelser och utskott,

motionen nr 227 införande av proportionellt valsätt blott vid val inom landstingen av utskott för förberedande behandling av därstädes förekommande ärenden,

motionen nr 133 införande av proportionellt valsätt vid val såväl inom landsting' som stadsfullmäktige av utskott, styrelser, nämnder, kommittéer m. fl., och slutligen

motionen nr 215 införande av proportionellt valsätt vid val inom såväl landsting som stadsfullmäktige av drätselkamrar, styrelser, nämnder, utskott in. fl. förvaltande och utredande myndigheter och dessutom vid val inom kyrkostämma av representanter i folkskolestyrelse i stad.

I sitt utlåtande över den vid nästlidna års riksdag väckta motionen påpekade konstitutionsutskottet, att frågan om införande av proportionellt valsätt vid val inom stadsfullmäktige syntes äga så nära samband med den av motionären väckta frågan, att vid den enas upptagande till prövning den andra näppeligen kunde lämnas obeaktad. Riksdagen har vid förnyad prövning av det förevarande spörsmålet ej funnit skäl att frånträda denna allmänna ståndpunkt och anser sålunda, att, om över huvud proportionellt valsätt bör vid vissa val inom kommunala korporationer införas, bör det ske samtidigt för valen såväl inom landsting som inom stadsfullmäktige. På grund av vad i förevarande motioner anförts och med hänsyn till att det proportionella valsättet numera vunnit tillämpning vid val till landsting och stadsfullmäktige, finner Riksdagen grundad anledning föreligga att utsträcka detta valsätts tillämpning även till nu ifrågavarande korporationer. En utsträckning av det proportionella valsättets tillämpning i fråga om valen inom en annan kommunal korporation utöver dess tillämpning vid valen inom de nu nämnda korporationerna har emellertid föreslagits i motionen nr 215, där det ansetts, att för likformighetens skull i städer, där den nya lagen om folkskoleväsendet i vissa städer tillämpas även vid val av folkskolestyrelse, den häl vt av styrelsen, som väljes å kyrkostämma, bör utses genom proportionella val. Om emellertid det proportionella valsättet skulle komma att tillämpas även vid val å kyrkostämma av viss del av folkskolestyrelse i städerna, synes en följd härav vara, att detta valsätt borde tillämpas därjämte i fråga om val av skolråd. Då

94 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 185.

Infordrade

yttranden.

tillämpningen av det proportionella valsättet på grund av kyrkostämmans sammansättning torde medföra stora svårigheter och tidsspillan, och då motionären jämväl ej anfört något skäl, som skulle kunna anses påkalla eu sådan utsträckning av valsättets tillämpning, har Riksdagen ansett denna böra begränsas till de representativa kommunala korporationerna, landsting och stadsfullmäktige.

I fråga om de val, vid vilka det proportionella valsättet bör tilllämpas, hava i motionerna nr 126, 133 och 215 avsetts alla de val av särskilda styrelser, utskott, nämnder och kommittéer, som kunna förekomma inom någon av dessa kommunala representationer, under det att det i motionen nr 227 ansetts, att valsättets tillämpning borde begränsas till val av utskott, som hava att förbereda ärendenas behandling. I sitt utlåtande vid nästlidna års riksdag i föreliggande fråga uttalade konstitutionsutskottet, att, beträffande de landstingen åliggande val av nämnder, av ledamöter i styrelser, av revisorer m. m., proportionellt valsätt näppeligen kunde komma i fråga, så mycket mindre som vid de inom Riksdagen förekommande val, som kunna anses med vissa av dessa val jämförliga, majoritetsprincipen tillämpades. Då i fråga om sådana styrelser, nämnder eller kommittéer, som helt och hållet eller i allt väsentligt hava till uppgift att verkställa de kommunala myndigheternas beslut, det ej torde vara nödvändigt att bereda olika åsikter den möjlighet att komma till uttryck, som det proportionella valsättet avser, har Riksdagen ansett, att det proportionella valsättets tillämpning bör begränsas till sådana val inom stadsfullmäktige och landsting av nämnder och utskott, som huvudsakligen hava till uppgift att förbereda ärendenas behandling inom de kommunala representationerna.))

Genom nådig remiss hava överståthållarämbetet och länsstyrelserna anbefallts att, efter vederbörande landstings och stadsfullmäktiges hörande, avgiva utlåtande i anledning av Riksdagens förevarande framställning.

Med överlämnande av stadsfullmäktiges i Stockholm yttrande i ärendet anför överståthållarämbetet i avgivet utlåtande:

»Likasom eu församlings beslut bestämmes av flertalet, såvitt ej kvalificerad majoritet fordras, torde det ock böra tillkomma flertalet att utse de personer, vilka skola verkställa beslutet. Det kan härvid icke vara önskligt, att de skiljaktigheter, som vid beslutets fattande yppats, även göra sig gällande vid beslutets verkställande. Hos Riksdagen har ock gjort sig gällande den uppfattning, att proportionellt valsätt näppeligen borde ifrågakomma vid val av styrelser, nämnder och kommittéer, som helt och hållet eller i allt väsentligt hava att verkställa de kommunala

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

myndigheternas beslut. Sådana äro i landsortsstäder t. ex. drätselkammare och i Stockholm drätselnämnden, fattigvårdsnämnden och de andra nämnder, vilka omförmälas i §§ 4 och 36 av förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm..

Helt annat är förhållandet, då det gäller att utse ledamöter i utskott eller kommitté, som har till egentlig uppgift att förbereda ärendenas behandling inom de kommunala representationerna. Här må det anses önskligt, att genom användande av proportionellt valsätt de olika partiåsikterna må göra sig gällande vid den förberedande behandlingen. Därigenom vinnes dels att utredningen bliver mer allsidig, då olika uppfattningar må framhållas, och dels möjligheten av att före ärendets behandling hos den kommunala representationen motsättningar mellan de olika partiåsikterna kunna utjämnas. Överståthållarämbetet hemställer således om bifall till Riksdagens förevarande framställning.

Stadsfullmäktige hava framhållit, att ifrågavarande bestämmelser anginge, vidkommande Stockholm, endast stadsfullmäktiges beredningsutskott och stadsfullmäktiges valkommitté. Om beredningsutskottet stadgas i §§ 33—35 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm. Denna författning talar åter icke om valkommittén, om vilken bestämmes i § 28 av stadsfullmäktiges arbetsordning. Det synes överståthållarämbetet därför nödigt att, jämte det i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm inrymmes föreskrift om utskottsledamöternas utseende genom proportionellt val, jämväl bestämmelse meddelas därom, att på samma vis skola utses ledamöterna i de kommittéer, stadsfullmäktige utse för någon frågas utredande. Föreskriften kommer då att gälla så väl valkommittén som andra kommittéer, vilka stadsfullmäktige utse för utredning av viss fråga.

Lika med stadsfullmäktige håller överståthållarämbetet före, att val av samtliga ledamöter i beredningsutskottet böra förrättas vid första sammanträdet under arbetsåret det år, som nyval till stadsfullmäktige ägt rum, samt att suppleanter utses till lika antal som ledamöter.))

Stadsfullmäktige i Stockholm anföra i sitt yttrande:

»Till en början få stadsfullmäktige framhålla, att enligt deras förmenande till sådana i riksdagens hemställan omförmälda utskott och nämnder, vilkas egentliga uppgift är att förbereda förekommande ärenden, hos Stockholms stadsfullmäktige äro att hänföra allenast deras beredningsutskott jämte den av fullmäktige beslutade särskilda valkommitté. Hit är sålunda icke att räkna drätselnämnden, som författningsenligt har en helt annan huvudsaklig uppgift sig förelagd. Be-

06 Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 185.

träffande sättet för val till beredningsutskottet och valkommittén, så finna stadsfullmäktige, i överensstämmelse med vad riksdagen i sin förevarande skrivelse framhållit, att, sedan det proportionella valsättet vunnit tillämpning vid val av stadsfullmäktige, fullgoda skäl tala för detta valsätts tillämpning jämväl vid val av de korporationer under stadsfullmäktige, vilka hava till egentlig uppgift att förbereda hos stadsfullmäktige föreliggande ärenden. Det synes stadsfullmäktige kunna vara av vikt för befrämjandet av ett godt arbete inom fullmäktige, att i sådana spörsmål, där olika åskådningssätt representeras av olika partigrupper, dessa åskådningssätt få göra sig gällande redan vid beredandet av de olika ärendena. Utan att uttala sig om vilken metod, som lämpligast bör här tillämpas för det proportionella valsättet, få stadsfullmäktige alltså tillkännagiva sin anslutning till den av Riksdagen i dess skrivelse gjorda hemställan, med framhållande att till de i denna hemställan ifrågakomna korporationer äro hos stadsfullmäktige att hänföra allenast beredningsutskottet och valkommittén.

I samband med denna fråga har emellertid det spörsmålet uppställt sig för stadsfullmäktige, huru tillämpning av proportionellt valsätt kommer att ställa sig med nuvarande bestämmelserna dels om funktionstiden för medlemmarna av deras beredningsutskott dels ock i fråga om suppleanterna till beredningsutskottet. Enligt gällande bestämmelser i § 34 av huvudstadens kommunalförordning skall ledamot eller suppleant av beredningsutskottet fortfara i sin befattning, så länge han på grund av sitt uppdrag är stadsfullmäktig. Sedan numera, efter Riksdagens bifall till Eders Kungl. Maj:ts proposition i fråga, fyraåriga val till stadsfullmäktige, med omval för halva antalet vart annat år, komma att tillämpas, komma beredningsutskottets ledamöter att i allmänhet utses för eu tid av fyra år. Då emellertid val av halva antalet ledamöter skulle ske vartannat år, måste det ofta inträffa, att beredningsutskottets sammansättning efter nyvalet icke komme att motsvara förhållandet mellan de olika grupperna inom stadsfullmäktige. Det bleve därför nödvändigt att på något särskilt sätt anordna valet av ledamöter och suppleanter i de avgångnas ställe, lör att det kompletterade beredningsutskottet skulle komma att verkligen motsvara partigrupperingen inom stadsfullmäktige. Ett anordnande av valet sålunda torde emellertid möta stora svårigheter. Om däremot bestämmelserna i kommunalförordningen ändrades därhän, att beredningsutskottets ledamöter och suppleanter valdes för två år vid första sammanträdet under arbetsåret det år, som nyval till stadsfullmäktige ägt rum, skulle dessa svårigheter kunna undgås, i det att med sådana bestämmelser beredningsutskottets samtliga ledamöter komme att stå under omval samtidigt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition Nr 185.

97 Val av ledamöter i beredningsutskottet för så lång tid som 4 år medför dessutom den olägenheten, att avsägelser ofta kunna förekomma och föranleda fyllnadsval.

Stadsfullmäktige kunna med hänsyn till vad ovan är anfört icke finna annat än att införandet av proportionella val till beredningsutskottet kräver sådan ändring i kommunalförordningen, att omförmälda bestämmelse i § 34 av förordningen ersättes med ett stadgande av innehåll, att val av samtliga ledamöter av beredningsutskottet skola förrättas vid första sammanträdet under arbetsåret det år, som nyval till stadsfullmäktige ägt rum.

Valen till stadsfullmäktiges valkommitté äro ettåriga, varför några svårigheter vid tillämpning av proportionellt valsätt vid val till kommittén icke föreligga.

Beträffande gällande bestämmelser angående suppleanter för beredningsutskottets ledamöter, så stadgas ytterligare i § 34 i Stockholms kommunalförordning, att vid val av ledamöter i beredningsutskottet utses suppleanter till hälften av ledamöternas antal. Tillämpning av proportionellt valsätt vid val av beredningsutskottet kräver som en naturlig konsekvens, att vid förfall för ordinarie ledamot suppleant, tillhörande samma partigrupp som ifrågavarande ledamot, skall inträda i dennes ställe. Denna princip synes jämväl böra uttryckligen fastslås i bestämmelserna rörande suppleanterna till utskottet, såsom fallet är i fråga om suppleanterna i riksdagens utskott. De nuvarande bestämmelserna angående suppleanternas antal lämpa sig emellertid icke för genomförandet av principen. Utskottets ledamöter äro för närvarande tio förutom ordföranden och vice ordföranden, suppleanternas antal följaktligen fem.

Med detta ringa antal suppleanter kan inträffa, att ett parti, som är tillräckligt starkt att representeras bland de ordinarie ledamöterna i utskottet, icke är nog starkt för att insätta någon suppleant i utskottet. För ernående därav, att vid förfall för ordinarie ledamot i utskottet, i regel suppleant, tillhörande samma partigrupp som den ordinarie ledamoten, skall kunna inträda i dennes ställe, kräves följaktligen, att suppleanternas antal blir lika med ledamöternas.

Stadsfullmäktige, vilka icke ansett sig böra i sakens nuvarande läge framlägga bestämt formulerat förslag till ovanberörda förändringar i kommunalförfattningen, hava härmed allenast velat fästa uppmärksamheten på vikten av nämnda författningsändringar i samband med genomförandet av proportionellt valsätt vid val till beredningsutskottet.?)

Av övriga inkomna utlåtanden inhämtas huvudsakligen följande:

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 136 höft. 13

98 Kungl. Maj:ts Nåd. Preposition Nr 185.

Stockholms län: Länsstyrelsen förklarar sig biträda förslaget om införande av proportionellt valsätt vid val till sådana utskott och nämnder, som avses i Riksdagens ifrågavarande skrivelse. — Landstinget tillstyrker förslaget. — Stadsfullmäktige i Sigtuna hemställa, att det proportionella valsättet måtte införas i landsting och stadsfullmäktige i större städer, enär genom majoritetsvals bibehållande fara där torde förefinnas, att en mera allsidig utredning av förekommande ärenden kunde komma att saknas, men att det proportionella valsättet ej måtte göras obligatoriskt för de mindre städernas fullmäktige. Stadsfullmäktige i Vaxholm, som för ärendenas beredning tillsätta ett beredningsutskott, tillstyrka den föreslagna åtgärden, ehuru densamma enligt stadsfullmäktiges mening ej vore av behovet påkallad i mindre samhällen. Stadsfullmäktige i Öregrund anse införande av proportionellt valsätt för val av utskott inom stadsfullmäktige därstädes obehöfligt. Stadsfullmäktige i Södertälje anföra, att enligt gällande arbetsordning samtliga stadsfullmäktige vore fördelade å tre beredningsutskott samt att därför något behov av proportionellt valsätt ej gjort sig gällande.

Uppsala län: Länsstyrelsen åberopar såsom eget yttrande vad av landstinget och stadsfullmäktige i Uppsala anförts med tillägg, att vad landsting anginge, det av dem föreslagna fakultativa användandet av proportionellt valsätt syntes böra komma ifråga vid alla på landsting ankommande val och således icke uteslutande vid val av nämnder, utskott och styrelser. — Landstinget anför, att, därest bestämmelser om proportionellt valsätt borde meddelas, dylika bestämmelser vore lika av behovet påkallade vid val av styrelser, nämnder och kommittéer, som helt och hållet eller i allt väsentligt hade till uppgift att verkställa landstingets beslut. I annat fall vore det tänkbart, att en majoritet skulle kunna förhindra olika åsikter inom en minoritet att behörigen göra sig gällande. Inom landstinget hade man i allmänhet sökt få de skilda meningsgrupper, som kunnat beträffande ärendet förekomma, representerade. Landstinget hade intet principiellt att erinra däremot, att genom införande av proportionellt valsätt säkerhet vunnes för en sådan allsidig sammansättning av nämnder och utskott. Skulle emellertid ett sådant tidsödande valsätt införas, skulle detta medföra, att tingets sammanträden förlängdes med kanske flera dagar. Då detta skulle innebära en avsevärd olägenhet och då dessutom resultatet i de flesta fall vunnes genom hävdvunnet ömsesidigt tillmötesgående, borde tillämpningen av det proportionella valsättet i varje särskilt fall göras beroende därav, att före valet yrkande därom gjordes av exempelvis en femtedel av landstingets ledamöter. Framställdes icke sådant yrkande, borde valet

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 185.

förrättas på vanligt sätt. — Stadsfullmäktige i Uppsala hava avgivit liknande yttrande.

Södermanlands län: Länsstyrelsen anser en ovillkorlig föreskrift om skyldighet för stadsfullmäktige och landsting att vid val av utskott, nämnder och kommittéer av ifrågavarande slag alltid använda proportionellt valsätt vara obehöflig och olämplig. Därigenom skulle särskilt hos landstingen förorsakas betydande besvär och tidsutdräkt utan motsvarande gagn. Däremot ansåge länsstyrelsen, att för skyddande av minoriteternas rätt en lagbestämmelse vore lämplig därom, att hos landsting eller stadsfullmäktige skulle användas proportionellt valsätt, när yrkande därom framställdes av medlemmar till så stort antal, att de vid begagnande av proportionellt valsätt skulle såsom partigrupp kunna få sig tilldelad någon plats vid det ifrågavarande valet. — Landstinget, vars samtliga ledamöter erhålla plats i förberedande utskott, hemställer, att proportionellt valsätt skulle användas, när sådant påyrkades av landstingsmän till ett antal, ej understigande ledamotsantalet i den fåtaligaste av de partigrupper, av vilka landstinget vore sammansatt, forsa vitt denna grupp ägde det medlemsantal, att densamma vid användande av proportionell valmetod kunde göra sig gällande. — Stadsfullmäktige i Nyköping tillstyrka, att vid val såväl till stadsfullmäktiges beredningsutskott som ock till särskilda kommittéer, som av fullmäktige tillsättas för att utreda vissa frågor, proportionellt valsätt måtte tillämpas. Stadsfullmäktige i Eskilstuna tillstyrka framställningen, varemot stadsfullmäktige i Torshälla, Strängnäs och Mariefred avstyrka densamma. Stadsfullmäktige i Trosa avstyrka framställningen, såvitt densamma avsåge stadsfullmäktige, men tillstyrka densamma, såvitt den rörde landsting.

Östergötlands län: Länsstyrelsen tillstyrker lagstiftning i den föreslagna riktningen. — Landstinget har intet att erinra mot införande av proportionellt valsätt vid val av hos landstinget förekommande utskott och nämnder, där sådant valsätt lämpligen kunde ifrågakomma. — Stadsfullmäktige i Motala anse för stadens del intet behov av lagstiftning i föreslagen riktning föreligga. Stadsfullmäktige i Linköping, Norrköping, Söderköping och Vadstena hava däremot ej något att erinra mot proportionellt valsätt vid val av de i riksdagsskrivelsen avsedda utskott och nämnder, ej heller stadsfullmäktige i Skenninge, som tillsätta ett beredningsutskott. Stadsfullmäktige i Linköping, Norrköping och Söderköping anse dock, att sådant valsätt borde komma till användning, endast om yrkande därom före valet framställdes.

100 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Jönköpings län: Länsstyrelsen hemställer, att det borde överlämnas åt landsting och stadsfullmäktige att själva bestämma, huruvida proportionellt valsätt eller majoidtetsval skulle användas vid val av sådana utskott eller nämnder, vilkas egentliga uppgift vore att förbereda hos nämnda korporationer förekommande ärenden, att för dylika val måtte föreskrivas i huvudsak samma valmetod, som gällde för val af Riksdagens utskott, samt att för ändamålet ändringar måtte vidtagas dels i § 38 eller § 39 i landstingsförordningen och dels i § 36 i förordningen om kommunalstyrelse i stad. Länsstyrelsen anför, att inom länets landsting — där enligt arbetsordningen antalet ledamöter i de särskilda utskotten bestämdes vid varje möte och enligt gammal praxis samtliga ledamöterna i landstinget insattes i dessa, samt utskottsvalen skedde genom tolv elektorer, vilka fördelade ledamöterna på utskotten — knappast något behov av proportionellt valsätt vid utskottsvalen yppats. Enahanda torde förhållandet vara även vid flera andra landsting. Lagstiftaren borde därför ej ovillkorligen föreskriva det proportionella valsättet. Proportionellt valsätt borde endast förekomma vid val av utskott och nämnder, som hade till uppgift att förbereda ärendenas behandling inom landsting, såvitt anginge länets landsting således vid val av arbetsutskotten och den inom landstinget förekommande valnämnd. I fråga om stadsfullmäktige torde behov av det proportionella valsättet än mindre gjort sig gällande, frånsett möjligen de största städerna. Vid val av ledamöter i drätselkammare och styrelser för stadens förvaltande verk borde proportionellt valsätt ej ifrågakomma.

— Landstinget anför, att något behov av proportionellt valsätt vid landstingets val av utskott dittills icke yppat sig, samt, om detta oaktat sådant valsätt kunde anses böra inom landstingen införas, det åt varje landsting torde böra överlämnas att själv bestämma, huruvida proportionellt valsätt eller majoritetsval skulle inom landstinget användas.

— Stadsfullmäktige i Jönköping och Grenna avstyrka förslaget, stadsfullmäktige i Grenna, som tillsätta ett beredningsutskott, åtminstone i fråga om stadsfullmäktige i städer, som i likhet med Grenna, endast hade tjugu representanter. Stadsfullmäktige i Huskvarna, vilka jämväl välja beredningsutskott, däremot tillstyrka förslaget.

Kronobergs län: Länsstyrelsen anför, att genom utsträckning av det proportionella valsättet i den omfattning, Riksdagen ifrågasatt, bereddes visserligen åt olika åsikter större möjlighet att komma till uttryck redan vid ärendenas förberedande behandling och ökades såmedelst utsikterna icke blott för en allsidigare och grundligare utredning utan mången gång även för ett snabbare avgörande. Men å andra sidan kunde mot förslaget göras den erinran, att de utskott och nämn-

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

der, om vilka här vore fråga, i allmänhet hade att i så övervägande grad sysselsätta sig med frågor, i avseende å vilka den speciella sakkunskapen betydde vida mera än partiståndpunkten, att behörig hänsyn till tryggandet av den förra främst vore att förorda, vilket förhållande skäligen kunde föranleda tvivelsmål om lämpligheten av en sådan åtgärd som den av Riksdagen nu ifrågasatta. I varje fall borde, för det fall att en lagstiftning i nu ifrågasatta riktning skulle åvägabringas, därvid tagas under övervägande, huruvida icke åtminstone en viss valfrihet beträffande valsättet kunde inrymmas åt vederbörande korporationer, så att även val till sådana utskott och nämnder, som avsåges i Riksdagens skrivelse, allt framgent finge ske med tillämpning av majoritetsprincipen, i händelse sådan korporation därom fattade beslut med viss kvalificerad majoritet. — Landstinget tillstyrker förslaget. •— Stadsfullmäktige i Växjö anföra, att då ifrågavarande förslag för stadsfullmäktiges vidkommande endast kunde avse val av allmänna beredningsutskottet, men detta val borde grundas icke på politisk ståndpunkt utan på fackkunskap, avstyrktes införande av proportionellt valsätt inom stadsfullmäktige.

Kalmar län; Länsstyrelsen anför, att med hänsyn till den korta tid, landstingens sammanträden ägde fortgå, och det stora antalet ärenden, desamma hade att behandla, borde deras arbetsbörda icke utan trängande skäl ytterligare förstoras. Att införande av proportionella val inom landstingen skulle vålla dessa mycken besvärlighet, vore uppenbart. Då dessutom de inom denna korporation förekommande ärenden i regel icke vore av politisk natur samt något behov, åtminstone inom länet, icke yppat sig av införandet utav proportionellt valsätt vid tillsättandet av utskott och nämnder inom landstingen, ansåge länsstyrelsen sådant icke heller böra införas. Beträffande stadsfullmäktige åter, inom vilken korporation partiintressen oftare torde spela in, skulle det nog vara till fördel, om ärendena förbereddes av personer, tillhörande olika meningsgrupper. Då införandet av proportionellt valsätt ur denna synpunkt emellertid torde hava lika fog för sig vid tillsättandet av nämnder inom andra kommunala korporationer, torde stadsfullmäktige i detta hänseende icke böra intaga någon särställning. Länsstyrelsen ansåge sig därför sakna anledning förorda bifall till den av Riksdagen gjorda framställningen. — Kalmar läns norra landsting anför, att detsamma enligt arbetsordningen tillsatte fyra utskott, å vilka landstingets ledamöter fördelades. Vid sådant förhållande syntes det icke lämpligt, att för dessa utskottsval föreskriva proportionell valmetod. Därest däremot delegation, kommitté eller nämnd tillsattes

102 Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

för utredande av särskilda viktigare frågor, vore det lämpligt, att nämnda valmetod komme till användning, om yrkande därom före valförrättningens början av landstingsman framstäf des. Övriga val torde särskilt med hänsyn till tidsutdräkten icke böra verkställas genom proportionell valmetod. —- Kalmar läns södra landsting anser införande av proportionell^ valsätt icke av behovet påkallat, då varje landstingsman komme till användning i utskotten samt dessutom genom sådant valsätt landstingets arbete skulle väsentligt fördröjas. — Stadsfullmäktige i Kalmar tillstyrka förslaget, ehuru behov av den föreslagna lagändringen ännu ej därstädes visat sig. Stadsfullmäktige i Borgholm uttala sitt gillande av proportionella val till beredningsutskott och drätselkammare. Stadsfullmäktige i Västervik anse, att det proportionella valsättet endast bör användas vid tillsättande av stadsfullmäktiges beredningsutskott. Stadsfullmäktige i Vimmerby, som tillsätta ett beredningsutskott, anse, att det proportionella valsättet bör komma till tillämpning, endast om en fjärdedel av stadsfullmäktiges medlemmar sådant yrkade. Stadsfullmäktige i Oskarshamn, som icke välja beredningsutskott, anse dylikt valsätts införande icke för närvarande vara för dess del av förhållandena påkallat.

Gottlands län: Länsstyrelsen ansluter sig till vad landstinget och stadsfullmäktige i Visby i ärendet yttrat. — Landstinget och stadsfullmäktige i Visby anföra sammanstämmande, att genom införande av proportionellt valsätt skulle arbetet försvåras och förlängas utan att däremot svarande praktisk nytta skulle vinnas. Något behov av en sådan ändring av valsättet hade ej heller kunnat iakttagas. Däremot torde verklig skada kunna uppstå därigenom, att nämnder och utskott, avsedda att representera sakkunskapen, komme att besättas uteslutande med hänsyn till partiställningen. Landstinget och stadsfullmäktige avstyrkte därför bestämmelser i åsyftade riktningen.

Blekinge län: Länsstyrelsen, som tillstyrker framställningen, anför, att utskott och nämnder av ifrågavarande beskaffenhet förekomme inom länet dels hos länets landsting, som årligen plägade utse fem utskott för ärendenas förberedande behandling, nämligen: ett beredningsutskott, ett hälsovårdsutskott, ett undervisningsutskott, ett utskott för upprättande av förslag till inkomst- och utgiftsstat för påföljande år och ett utskott för granskning av landstingsmännens reseräkningar, dels ock hos stadsfullmäktige i Karlskrona ett beredningsutskott, hos stadsfullmäktige i Ronneby en valnämnd för förberedande av val inom fullmäktige och en byggnadsstyrelse för förberedande av frågor rörande stadens byggnader och hos stadsfullmäktige i Karlshamn ett beredningsutskott. Hos stadsfullmäktige i Sölvesborg förekomme inga permanenta utskott eller nämnder. — Lands-

103 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 185.

tinget tillstyrker förslaget men anser, att i sammanhang med valbestämmelserna borde utfärdas föreskrifter till förekommande av onödig tidsutdräkt vid valens förrättande. — Stadsfullmäktige i Karlskrona hava intet att erinra mot det väckta förslaget, varemot stadsfullmäktige i Ronneby, Karlshamn och Sölvesborg avstyrka detsamma.

Kristanstads län: Länsstyrelsen har intet att erinra mot bifall till Riksdagens ifrågavande framställning. — Landstinget tillstyrker densamma med erinran, att det syntes böra ifrågasättas, om ej de avsedda stadgandena kunde sålunda affattas, att valen jämväl finge verkställas med acklamation. — Stadsfullmäktige i Kristianstad tillstyrka framställningen. Stadsfullmäktige i Engelholm har intet att erinra mot densamma. Stadsfullmäktige i Simrishamn uttala sig för önskvärdheten av det proportionella valsättets införande vid val såväl av ledamöter i drätselkammaren, berednings- och valutskott, som ock vid utseende av kommittéer, tillsatta för utredning av särskilda frågor.

Malmöhus län: Länsstyrelsen anför, att mot den av Riksdagen föreslagna inskränkningen av det proportionella valsättets tillämpningkunde göras den anmärkning, att det ej alltid vore givet, huruvida en nämnd vore verkställande eller beredande. En drätselkammare vore enligt författningen både verkställande och beredande samt dessutom förvaltande. Hälsovårds- och byggnadsnämndernas uppgift vore, att hava inseende över hälsovården och byggnadsväsende! och däri inginge till betydlig del verksamhet för beredande av ärenden. Stadens budget uppgjordes efter beredning i stadens styrelser och drätselkammare. Länsstyrelsen ansåge vidare det över huvud oriktigt, att från det proportionella valsättets tillämpning utesluta nämnd eller styrelse, vars egentliga uppgift vore av verkställande art. De olika partiens representanter borde äga ett mot deras antal svarande inflytande och, då i fråga om ledamöterna i dessa nämnder och styrelser ej förutsattes annan kompetens än den, som en i kommunala värv betrodd man i allmänhet borde besitta, borde varje parti ha rätt att få insätta representanter även i dessa nämnder och styrelser. Från proportionella val borde däremot undantagas val till uppdrag, som krävde särskild kom petens. Vidare borde, därest annat yrkande ej framställdes, det stå landsting och stadsfullmäktige fritt att verkställa ifrågavarande val med acklamation. — Landstinget har intet att erinra mot införande av proportionellt valsätt i den av Riksdagen föreslagna omfattning. — Stadsfullmäktige i Malmö, som välja beredningsutskott, och stadsfullmäktige i Trelleborg tillstjrrka förslaget, dock med den modifikationen, att det borde stå stadsfullmäktige fritt, att, om ej annat yrka-

104 Kungl. Mag ds Nåd. Proposit ion Nr 1S5.

des, verkställa valen med acklamation. Stadsfullmäktige i Landskrona och Eslöv erinra allenast, att val borde få äga rum genom acklamation, om detta enhälligt beslötes. Stadsfullmäktige i Hälsingborg tillstyrka förslaget, dock med undantag för det fall, att valberedningens eller annat förslag enhälligt godkändes. Stadsfullmäktige i Lund tillstyrka införande av proportionellt valsätt vid val av utskott och nämnder, vilkas huvudsak' liga uppgift vore att bereda förekommande ärenden, dock ej vid val av för särskild utredning avsedda kommittéer, sålunda vad Lund anginge endast dess beredningsutskott, och med förbehåll att valsättets användande gjordes beroende på yrkande av något lämpligt mindre antal stadsfullmäktige. Stadsfullmäktige i Ystad anse jämväl, att det proportionella valsättets begagnande borde göras beroende på yrkande av viss del av stadsfullmäktige.

Hallands län: Länsstyrelsen anför, att som landstingens och stadsfullmäktiges huvuduppgifter icke folie inom det politiska området, vore det ej behövligt, att utskotten återspeglade den politiska partiställningen inom dessa korporationer. Länsstyrelsen ansåge därför tillräckliga skäl ej föreligga för införande av proportionellt valsätt vid ifrågavarande val. — Landstinget yttrar, att i de utskott, som förberedde de årligen återkommande ärenden, invaldes tingets samtliga tillstädeskomna medlemmar, vilka där grupperades med hänsyn till bästa kännedom om de till varje utskott hänvisade frågor. Vid val av dessa utskott vore proportionellt valsätt ej av behovet påkallat och knappast till gagn. Däremot kunde detta valsätt lämpligen användas i fråga om den niomannanämnd, som föresloge ärendenas fördelning å utskotten och dessas sammansättning, ävensom vid val av kommittéer och nämnder, som mellan tingen förberedde frågor. — Stadsfullmäktige i Halmstad och Varberg, vilka tillsätta beredningsutskott, anse den föreslagna lagändringen ej erforderlig, ej heller stadsfullmäktige i Laholm. Stadsfullmäktige i Falkenberg avstyrka densamma, såvitt anginge städer, som icke deltoge i landsting. Stadsfullmäktige i Kungsbacka avstyrka förslaget.

Göteborgs och Bolius län: Länsstyrelsen anser följdriktigt, att då valen till landsting och stadsfullmäktige äro proportionella, även vid ifrågavarande val inom dessa korporationer, det proportionella valsättet komme till tillämpning. Valsättets användning borde dock göras beroende av yrkande av något lämpligt mindre antal av respektive korporationers ledamöter. — Landstinget har intet att i ärendet erinra. — Stadsfullmäktige i Göteborg anföra, att något behov av den ifrågasatta reformen icke förelåge, samt att stadsfullmäktige, som årli gen förrättade val av omkring 150 styrelser och beredningar m. in.,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

hemställde att, därest det proportionella valsättet infördes, dess användande gjordes beroende av yrkande helst av något lämpligt mindre antal av stadsfullmäktiges ledamöter. Stadsfullmäktige i Kungälf avstyrka framställningen, såvitt anginge stadsfullmäktige i mindre städer. Stadsfullmäktige i Marstrand anse, att det proportionella valsättets användande borde vara beroende av yrkande från en fjärdedel av stadsfullmäktiges ledamöter. Stadsfullmäktige i Uddevalla anse, att proportionellt valsätt borde användas, om en femtedel av stadsfullmäktiges ledamöter det yrkade, samt att sådant valsätt borde tillämpas, förutom vid val av beredningsutskott, även vid val av drätselkammare och ledamöter av folkskolestyrelse. Stadsfullmäktige i Lysekil avstyrka framställningen. Stadsfullmäktige i Strömstad däremot tillstyrka införande av proportionellt valsätt, jämväl vid val av ledamöter i drätselkammaren.

Ålfsborgs län; Länsstyrelsen anser, att den föreslagna reformen skulle bliva till skada för den kommunala utvecklingen. Skulle proportionellt valsätt påbjudas, måste, vad landstingen anginge, antingen tiden för deras möten förlängas, varmed väl följde nödvändigheten att bevilja landstingsmännen arvoden, eller ock förenkling av valmetoden ske. — Landstinget tillstyrker framställningen men hemställer med hänsyn till faran av tidsutdräkt, att vid ifrågavarande utskotts och nämnders tillsättande måtte tillgå så, att, efter det de olika meningsgrupperna inom landstinget tilldelats ett mot deras styrka svarande antal platser i vederbörande utskott eller nämnd, grupperna finge rätt att själva utse på dem belöpande antal medlemmar, varigenom en väsentlig förenkling i proceduren skulle kunna vinnas. — Stadsfullmäktige i Vänersborg och Ulricehamn hava intet att erinra mot den i frågasatta reformen, varemot stadsfullmäktige i Alingsås och Amål avstyrka densamma. Stadsfullmäktige i Borås, som tillsätta beredningsutskott, anföra, att åtminstone därstädes intet behov förelåge.

Skaraborgs län: Länsstyrelsen anser hinder icke möta mot den föreslagna reformen under förutsättning, att det proportionella valsättet gjordes beroende av yrkande från åtminstone en minoritet av exempelvis en tredjedel av de röstande. — Landstinget tillstyrker förslaget. •— Stadsfullmäktige i Mariestad uttala, att, då behov av proportionella val inom staden icke yppats, saknade fullmäktige anledning tillstyrka bifall till framställningen. Stadsfullmäktige i Lidköping och Skövde, vilka för ärendenas beredning uppdela sig i beredningsavdelningar, ävensom stadsfullmäktige i Hj o tillstyrka förslaget, dock med den modifikationen att yrkande om proportionellt valsätts användande Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 136 höft. 14

106 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

torde i varje fall böra framställas av en viss minoritet. Stadsfullmäktige i Skara tillstyrka framställningen samt anse, att i detta sammanhang bestämmelse borde meddelas därom, att stadsfullmäktige varje år skulle utse ett beredningsutskott enligt proportionell valmetod. Stadsfullmäktige i Falköping anse, att proportionellt valsätt borde användas vid val av alla nämnder, styrelser o. s. v., därest yrkande därom inom stadsfullmäktige framställdes. Stadsfullmäktige i Tidaholm anse, att för stadens del behov av reform ej förelåge.

Värmlands län: Länsstyrelsen anser den föreslagna reformen beaktansvärd, allenast det proportionella valsättets tillämpning begränsades att omfatta endast de val, vilka avsåge sådana ständiga utskott eller nämnder, vilka uteslutande hade till uppgift att förbereda hos stadsfullmäktige eller landsting förekommande ärenden, och således icke finge gälla vid val av övriga nämnder m. m., särskilt icke stadsfullmäktiges eller landstings förvaltande organ. — Landstinget tillstyrker framställningen. — Stadsfullmäktige i Karlstad och Kristinehamn anse den proportionella valmetodens användning böra begränsas till allenast de val, som avsåge sådana ständiga utskott, vilka uteslutande hade till uppgift att förbereda inom stadsfullmäktige förekommande ärenden. Stadsfullmäktige i Filipstad och Arvika tillstyrka införande av proportionellt valsätt vid val av utskott och nämnder, vilkas uppgift är att förbereda de hos stadsfullmäktige och landsting förekommande ärenden.

Örebro län: Länsstyrelsen anser, att inom landstingen och stadsfullmäktige i rikets större städer kunde den proportionella valmetoden med fördel användas i den utsträckning, Riksdagen ifrågasatt, och hemställer, att om inom korporation, varom nu vore fråga, proportionel valmetod ansåges ändamålsenlig, sådan korporation finge besluta om dess införande med visst kalenderårs ingång, för den händelse framställning därom gjordes av en fjärdedel av antalet av dess ledamöter. — Landstinget anser, att den proportionella valmetoden borde införas vid ifrågavarande val, men att beträffande länets landsting, vars samtliga ledamöter fördelades på utskott, detta valsätt endast borde användas vid val av valnämnd och kommittéer, vid vilka ej alla ledamöter ifrågakomme. — Stadsfullmäktige i Örebro anföra, att stadsfullmäktiges samtliga ledamöter med undantag av ordföranden vore ledamöter i stadsfullmäktiges beredningsavdelningar, varför proportionellt valsätt icke vore med avseende å valet av dessa avdelningar erforderligt. Stadsfullmäktige hade däremot intet att erinra mot införande av det stadgande, att därest hos stadsfullmäktige förekommande ärenden be-

• Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition. Nr 185.

reddes av utskott eller nämnder, bestående av ett mindretal inom eller utom stadsfullmäktige utsedda ledamöter, proportionellt valsätt komme till användning vid val av sådana nämnder eller utskott. Stadsfullmäktige i Askersund tillstyrka proportionellt valsätt vid val av utskott, nämnder, drätselkammare ock folkskolestyrelse, men anse, att valsättet borde användas, endast om exempelvis 20 procent av de närvarande det yrkade. Stadsfullmäktige i Lindesberg anföra, att behov av den ifrågasatte reformen ej .yppat sig.

Västmanlands län: Länsstyrelsen har intet annat att erinra mot det väckta förslaget än att, särskilt såvitt stadsfullmäktige anginge, det proportionella valsättets tillämpning borde göras beroende av yrkande. — Laudstinge t har intet att erinra. — Stadsfullmäktige i Västerås, Köping och Arboga tillstyrka framställningen. Stadsfullmäktige i Sala anse det proportionella valsättets användande böra bero därpå, om yrkande av ledamot därom framställes. Stadsfullmäktige i Västerås, Arboga och Sala utse beredningsutskott.

Kopparbergs län: Länsstyrelsen tillstyrker den gjorda framställningen. — Landstinget anser, att proportionellt valsätt borde användas jämväl vid val av förvaltande myndigheter, men att valsättet borde tillämpas endast då omröstning påkallades. — Stadsfullmäktige i Falun anse proportionellt valsätt icke vara i förevarande hänseende av behovet påkallat, men att, därest detsamma likväl bleve lagstadgat, valsättet icke borde tillämpas i andra fall än när sådant av någon väljande påfordrades. Stadsfullmäktige i Hedemora anse den föreslagna reformen ej vara av behovet påkallad. Stadsfullmäktige i Säter anse behovet av den föreslagna reformen ej särskilt stor. Samtliga dessa stadsfullmäktige utse beredningsutskott.

Gävleborgs län: Länsstyrelsen anser det följdriktigt, att proportionellt valsätt införes vid ifrågavarande val inom stadsfullmäktige och landsting. Drätselkammarens uppgift vore i första hand den i § 55 av gällande författning om kommunalstyrelse i stad angivna att vara en förvaltande myndighet, men enligt den praxis, som utvecklat sig, hade drätselkammaren allt mera fått till uppgift att tillika vara en sådan utredande myndighet, som avsåges i § 36 av nämnda författning. Flertalet av de ärenden av större betydelse, vilka bleve föremål för stadsfullmäktiges avgörande, hade dessförinnan undergått behandling av drätselkammaren. Länsstyrelsen ansåge därför proportionellt valsätt böra komma till användning jämväl vid val av drätselkammaren. — Landstinget tillstyrker den föreslagna reformen. — Stadsfullmäktige i Gävle hava ej något att erinra mot införande av pro-

108 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

portionelit valsätt vid val av beredningsutskott, valnämnd och andra dylika förberedande utskott och nämnder, men anse sådant valsätt ej böra ifrågakomma vid val av drätselkammare, hälsovårdsnämnd, fattigvårdsstyrelse, belysningsstyrelse och andra dylika nämnder och styrelser. Stadsfullmäktige i Söderhamn och Hudiksvall, vilka utse beredningsutskott, anse behov av ändring i gällande bestämmelser ej föreligga.

Västernorrlands län: Länsstyrelsen anför, att en viss bestämd partigruppering torde framträda jämväl i fråga om åtskilliga kommunala frågor av större vikt och hade utgjort förutsättningen för införande av det proportionella valsättet vid val till landsting och stadsfullmäktige. Det vore därför följdriktigt, att till bibehållande av samma gruppering* det proportionella valsättet vunne tillämpning jämväl vid val inom de kommunala representationerna. Med hänsyn till det relativt ringa antalet ledamöter inom landsting och stadsfullmäktige torde icke några avsevärda praktiska olägenheter kunna vållas genom detta valsätts införande. — Landstinget tillstyrker Riksdagens framställning. — Stadsfullmäktige i Hernösand, Sundsvall och Örnsköldsvik anse anledning för närvarande icke föreligga att införa proportionella val. Stadsfullmäktige i Sundsvall och Örnsköldsvik utse beredningsutskott.

Jämtlands län: Länsstyrelsen anför, att den föreslagna reformen skulle skärpa partimotsättningarna och utöva ett skadligt inflytande på bedömandet av de ärenden, som tillhörde landsting och stadsfullmäktige, och anser därför icke några skäl tala för införande av dylikt valsätt vid ifrågavarande val. — Landstinget anför, att såvitt anginge landstinget, vars samtliga ledamöter toges i anspråk för tillsättande av utskotten, den ifrågasatta reformen icke för närvarande vore av behovet påkallad. — Stadsfullmäktige i Östersund anse jämväl behov av densamma icke för närvarande förefinnas.

Västerbottens län: Länsstyrelsen anser det ligga synnerlig vikt däruppå, att ledamöterna i utskott och nämnder inom ifrågavarande korporationer ej utsåges med hänsyn till parti utan valdes uteslutande på grund av duglighet och lämplighet för det uppdrag, varom det i varje fall vore fråga, varför den ifrågasatta reformen enligt länsstyrelsens mening varken vore behövlig eller lämplig. — Landsstinget anser sig icke kunna biträda det väckta förslaget om proportionellt valsätt, vilket valsätt skulle vålla alltför stor tidsspillan. — Stadsfullmäktige i Umeå och Skellefteå avstyrka jämväl förslaget.

Norrbottens län: Länsstyrelsen biträder Riksdagens ifrågavarande framställning. — Landstinget anför, att landstinget vid sitt första sammanträde plägade uppdela sig på fyra avdelningar för ärendenas

109 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

förberedande behandling, varigenom samtliga landstingsman, med undantag av ordföranden, komme att anlitas för utskottsarbete. På grund av denna praxis hade något mera framträdande behov av proportionellt valsätt vid sammansättningen av de förberedande nämnderna inom landstinget icke gjort sig gällande. Denna praxis kunde emellertid genom ett enkelt majoritetsbeslut när som helst frångås, varför landstinget ansåge sig böra tillstyrka den gjorda framställningen. — Stadsfullmäktige i Piteå anse det icke vara av behovet påkallat att vid förevarande val använda det tidsödande och omständliga proportionella valsättet. Stadsfullmäktige i Luleå och Haparanda hava däremot icke något att erinra mot den föreslagna reformen. Stadsfullmäktige i Luleå utse en beredningsnämnd.

Förutom länsstyrelser, landsting och stadsfullmäktige hava jämväl åtskilliga magistrater yttrat sig i ärendet.

Enligt det finska förslaget till nya kommunallagar skola val, som förrättas av kommunalfullmäktige och stadsfullmäktige, försiggå, där ej samtliga väljande äro ense, med tillämpning av proportionellt valsätt.

Ett stort antal val ankommer årligen på stadsfullmäktige och landsting.

I stad, där stadsfullmäktige finnas, är beslutanderätten i kommunala angelägenheter överlämnad till stadsfullmäktige. Stadsfullmäktige tillkommer ock att välja medlemmarna av de verkställande och förvaltande kommunala myndigheterna d. v. s. drätselkammaren och de styrelser och personer, till vilka enligt bestämmelserna i § 6 av förordningen om kommunalstyrelse i stad verkställighet och förvaltning under magistratens inseende överlämnats. Sådana styrelser äro exempelvis styrelser, som hava överinseendet över brandväsen, hamnväsen, parker och planteringar eller kommunala affärsföretag, såsom vatten-, gas- och elektricitetsverk, spårvägar, slakthus, saluhallar, renhållnings- och destruktionsverk, eller av kommunen inrättade kulturella och sociala anstalter, såsom vissa skolor, läsestugor, folkbibliotek, badhus, sjukhus och abnormanstalter.

Stadsfullmäktige hava vidare enligt stadganden i olika allmänna författningar att utse organ för vissa särskilda kommunala uppgifter, såsom fattigvårdsstyrelse, byggnadsnämnd och hälsovårdsnämnd. Stadsfullmäktige äga ock välja fosterbarnsnämnd, därest det anses nödigt att

Det finska förslaget.

På stadsfullmäktige ankommande val.

no

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

åt särskild styrelse uppdraga den befattning med fosterbarnsvården, som eljest tillkommer hälsovårdsnämnden, folkskolestyrelse i stad, där lagen angående folkskoleväsendet i vissa städer den 25 juni 1909 äger tilllämpning, i åtskilliga städer handels- och sjöfartsnämnd m. fl. Dessutom välja stadsfullmäktige ej sällan särskilda ledamöter av styrelser och direktioner samt revisorer för inrättningar och företag, som åtnjuta anslag av staden.

För beredning av förekommande ärenden utses i regel inom stadsfullmäktige dels ständiga dels tillfälliga utskott och kommittéer. § 36 i förordningen om kommunalstyrelse i stad innehåller föreskrift, att inom stadsfullmäktige väckt förslag ej må till omedelbart avgörande företagas, utan skall det först för utredning överlämnas till stadens drätselkammare eller annan av stadskommunen tillsatt styrelse, dit förslaget efter dess beskaffenhet hör, eller till särskilt för sådan beredning utsedda personer. Med anledning av denna bestämmelse utse flertalet stadsfullmäktige ett beredningsutskott för beredning av de inom stadsfullmäktige förekommande ärenden, som icke på grund av sin beskaffenhet böra remitteras till drätselkammaren eller särskild styrelse. Det förekommer även, att jämväl sådana ärenden skola passera beredningsutskottet. I några städer välja stadsfullmäktige icke ett allmänt beredningsutskott utan fördela sig på särskilda beredningsavdelningar. Hos åtskilliga stadsfullmäktige utses jämväl ett särskilt valutskott för beredning av de inom fullmäktige förekommande val.

I åtskilliga städer utse emellertid icke stadsfullmäktige något beredningsutskott ej heller fördela de sig å beredningsavdelningar, utan all beredning, som icke tillkommer särskilda styrelser, överlämnas till drätselkammaren.

För beredning av viktigare eller mera omfattande ärenden tillsättas ofta inom stadsfullmäktige särskilda tillfälliga utskott eller kommittéer.

Någon närmare redogörelse för förhållandena i de olika städerna kan icke med ledning av de inkomna yttrandena lämnas, då dessa i stor utsträckning icke innehålla uppgift om, huruvida ständiga utskott väljas inom stadsfullmäktige eller ej.

I Stockholm tillkommer enligt § 4 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm verkställighet och förvaltning de särskilda nämnder, avdelningar eller personer, som stadsfullmäktige för sådant ändamål utse. Sådana nämnder äro jämlikt § 36 i berörda förordning drätselnämnden och fattigvårdsnämnden.

Enligt § 33 i samma förordning utse vidare stadsfullmäktige bland sig högst tio personer att jämte ordföranden och vice ordföranden hos

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 185. 111

fullmäktige utgöra ett beredningsutskott, som skall hava, bland annat, att till föredragning bereda alla de ärenden, i vilka fullmäktige skola meddela utlåtanden eller beslut. Såsom stadsfullmäktige och överståthållarämbetet i sina yttranden omförmält, utses vidare inom fullmäktige en valkommitté för att bereda vissa inom fullmäktige förekommande val samt dessutom kommittéer för beredning av särskilda frågor.

I likhet med stadsfullmäktige hava landstingen att välja styrelser och direktioner för de av landstingen upprättade anstalter och inrättningar, såsom länslasarett, sjukstugor, tuberkulossjukhus, skyddshem, uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, folkhögskolor och yrkesskolor. Vidare äga landstingen att välja ledamöter i styrelser samt revisorer för anstalter och inrättningar, som åtnjuta anslag av landstingen, såsom vissa undervisningsanstalter, ävensom att på grund av föreskrifter i särskilda författningar förrätta åtskilliga val, exempelvis val av ledamöter och suppleanter i inskrivningsnämnd, inskrivningsrevision, rekvisitionsnämnd, terminsavgiftsnämnd vid de allmänna läroverken, markegångsdeputerade samt styrelseledamot och revisor i spritbolag in. fl.

De flesta landsting utse vidare vid lagtima möte — förutom tjänstemän — enligt bestämmelser, som finnas intagna i de för de olika landstingen gällande arbetsordningar, tre eller flera personer att i egenskap av förvaltningsutskott, förvaltningskommitté eller dylikt organ omhänderhava och förvalta landstingskassan. Detta förvaltningsutskott, i vilket landstingets ordförande ofta är självskriven ledamot, har jämväl att i övrigt mellan landstingets möten bevaka dess intressen och vidtaga de åtgärder till verkställande av landstingets beslut, som ej av detsamma till annan styrelse eller särskild förtroendeman överlämnats till verkställighet.

Då ett eller flera vid landstinget förekommande ärenden äro av den beskaffenhet, att de fordra en närmare utredning, må enligt § 38 i landstingsförordningen landstinget kunna åt vissa sina ledamöter överlämna sådana ärendens förberedande behandling. Med stöd av denna bestämmelse tillsätta landstingen, då de sammanträda å lagtima möte, i regel ett flertal ordinarie utskott under olika benämningar att bereda särskilda grupper av ärenden, såsom sjukvårdsärenden, undervisningsärenden, jordbruksärenden, kommunikationsärenden, förvaltnings- och finansärenden m. fl. Vidare utses understundom särskilda valnämnder eller valdeputerade att förbereda inom tinget förekommande val.

Inom åtskilliga landsting tagas samtliga ledamöter — med undantag

På landstingen ankommande val.

112 Departe-

ments-

chefen.

Kung!. Maj:ts Nåd. •Proposition Nr 185.

av ordföranden — i anspråk för de ordinarie utskotten. Ett landsting fördelar sig för ärendenas beredning i fyra avdelningar.

I skrivelse den 19 maj 1905, nr 184, i anledning av väckta motioner i fråga om proportionellt valsätt vid val av Riksdagens utskott m. m. framhöll Riksdagen, hurusom det vore synnerligen önskvärt, att redan vid ärendenas förberedande behandling minoritetens män lämnades tillfälle att, med den sakkunskap och erfarenhet de måste antagas äga i ej mindre mån än majoritetens, framföra de skäl och grunder, som från deras ståndpunkt borde bliva de bestämmande vid ärendenas slutliga behandling, samt hurusom det vore givet, att utredningen av de olika frågorna därigenom måste vinna i allsidighet och grundlighet, på samma gång som större möjlighet skulle förefinnas för en sammanjämkning av de olika åsikter, som vore inom Riksdagen representerade.

Vad Riksdagen här anför i fråga om de hos densamma förekommande ärenden måste anses äga giltighet även i fråga om de ärenden, som ankomma på stadsfullmäktige och landstingen. Enligt min mening kan det därför vara ej endast överensstämmande med rättvisans krav utan även ändamålsenligt, att genom proportionell valmetod de olika meningsgrupper, som finnas inom stadsfullmäktige och landsting, beredas tillfälle att göra sig hörda redan vid ärendenas förberedande behandling.

I sin skrivelse den 20 maj 1911 har Riksdagen uttalat, att den proportionella valmetoden bör begränsas till sådana val inom stadsfullmäktige och landsting av nämnder och utskott, som huvudsakligen hava till uppgift att förbereda ärendenas behandling inom de kommunala representationerna. I styrelser, nämnder och kommittéer, som helt och hållet eller i allt väsentligt hava till uppgift att verkställa de kommunala myndigheternas beslut, torde det däremot, anser Riksdagen, icke vara nödvändigt att bereda olika åsikter den möjlighet att komma till uttryck, som det proportionella valsättet avser.

Åven om jag skulle kunna vara benägen att ansluta mig till denna uppfattning i dess allmänhet, möta dock flera svårigheter för en dylik särdelning av de kommunala utskotten och styrelserna, närmast vidkommande sådana delegationer, som äro både utredande och verkställande. Det mest typiska exemplet på sådana torde drätselkammare i städerna få anses vara, framför allt i de städer, som ej tillika begagna sig av ett särskilt beredningsutskott. Enligt min mening kan man därför knappast strängt vidhålla den uppdelning Riksdagen förordat,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

utan får man med avseende å de särskilda delegationerna undersöka, huruvida deras karaktär är sådan, att proportionellt valsätt kan vara önskligt eller icke.

Vidkommande till en början stadsfullmäktige i andra städer än Stockholm torde det vara klart, att proportionell valmetod bör komma till användning vid val av de personer, som enligt § 36 i förordningen om kommunalstyrelse i stad utses för beredning av förekommande ärenden. De organ för vissa särskilda kommunala uppgifter, som det åligger stadsfullmäktige att utse, såsom fångvårdsstyrelse, byggnadsnämnd, hälsovårdsnämnd, fosterbarnsnämnd o. s. v., torde till sin verksamhet vara så i övervägande grad verkställande, att majoritetsval med avseende å dem fortfarande kan bibehållas. Annorlunda förhåller det sig med drätselkammare, vilken delegation, på sätt nyss erinrats, i flertalet städer har stora och omfattande uppgifter av utredande natur. Jag anser därför övervägande skäl tala för att föreslå proportionellt valsätt vid val av drätselkammare.

I anslutning till vad sålunda uttalats föreslår jag, att dels § 36 i förordningen om kommunalstyrelse i stad gives det tillägg, att vid de i nämnda § avsedda val skall användas proportionell valmetod, dels ock i § 56 i samma författning införas bestämmelser om att val av drätselkammare skall äga rum efter proportionell valmetod.

Beträffande val inom stadsfullmäktige i Stockholm torde det proportionella valsättet främst böra införas vid val av ledamöter i beredningsutskottet, den huvudsakligen utredande och kontrollerande delegationen därstädes. På sätt emellertid stadsfullmäktige och överståthållarämbetet erinrat, måste, för att beredningsutskottet skall erhålla en med meningsgrupperingen inom fullmäktige överensstämmande sammansättning, utskottet förnyas var gång nyval till fullmäktige ägt rum. Då halva antalet fullmäktige är underkastat nyval vart annat år, bör således val av beredningsutskott äga rum å första sammanträdet under tjänstgöringsåret det år, nyval ägt rum, samt ledamöterna därefter tjänstgöra i två år, då nytt val åter bör företagas. Suppleanter, som för närvarande utses till hälften av ledamöternas antal, torde med den nya ordningen böra väljas till lika antal som ledamöterna. Överståthållarämbetet har, på sätt förut omförmälts, hemställt, Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 136 höft. 15

114 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

att proportionellt valsätt vidare bör förekomma såväl vid utseende av förut omförmälda valkommitté som ock vid val av övriga utskott och kommittéer, som få till sig överlämnad visst eller vissa ärendens beredning. Då detta förslag synes mig förtjäna avseende, hemställer jag att särskild bestämmelse därom meddelas; och har jag med avseende härå följt de anvisningar, överståthållarämbetet meddelat och för vilka iag tidigare redogjort.

Med hänsyn till beredningsutskottets i Stockholm ställning och verksamhet torde skäl icke föreligga att här föreskriva proportionellt valsätt till drätselnämnden.

1 överensstämmelse med vad sålunda uttalats har jag utarbetat förslag till ändrad lydelse av §§ 34 och 35 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm.

De av mig föreslagna bestämmelserna om val av beredningsutskott torde böra träda i kraft först med ingången av tjänstgöringsåret det år nyval av stadsfullmäktige i Stockholm äger rum eller den 1 april 1915. Då under år 1913 val av ledamöter kan ske för fyra år, torde särskilt stadgande böra meddelas, att de sålunda utsedda ej äga fortfara med sitt nämnda uppdrag längre än till den 1 april 1915.

Vad slutligen angår landstingen torde det vara tydligt att proportionellt valsätt bör komma till tillämpning vid val av de ledamöter, till vilka landstinget enligt § 38 i förordningen om landsting överlämnar vissa ärendens beredning. Däremot kunna tilläventyrs olika meningar råda om vilket valsätt bör tillämpas vid val av de förvaltningsutskott eller motsvarande delegationer, som i regel pläga utses av landstingen, vanligen på grund av bestämmelser i av landstinget antagna arbetsordningar. Förvaltningsutskottets uppgift är visserligen till stor del verkställande och förvaltande, men såsom en ständig delegation av det i regel endast en gång om året sammanträdande landstinget kommer det att mellan sammanträdena i viss mån representera tinget. Ofta överlämnar landstinget också till sitt förvaltningsutskott att med landstingets myndighet avgöra en del ärenden, huvudsakligen ekonomiska, såsom lånekontrakts uppgörande m. m. Med hänsyn till arten och omfattningen av det verksamhetsområde, som i allmänhet tillkommer förvaltningsutskotten anser jag mig böra föreslå proportionellt valsätt jämväl vid val av nämnda utskott.

Vidkommande de val av styrelser och direktioner eller särskilda ledamöter av sådana eller revisorer, som enligt vad ovan sagts, ankomma

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 185.

på landstingen, torde övervägande skäl tala för att bibehålla nuvarande majoritetsvalsystem.

Med anledning av det sålunda anförda har jag utarbetat förslag till ändrad lydelse av §§ 31, 33, 38 och 39 landstingsförordningen.

Huruvida proportionellt valsätt, där sådant är föreskrivet, bör göras obligatoriskt eller bero på yrkande och i senare fallet, om sådant yrkande för att kunna vinna avseende bör framställas eller biträdas av mer än en person, är en fråga av enbart praktisk betydelse. Då emellertid användande vid ett val av proportionell valmetod alltid är något omständligt och tidsödande samt det måste anses ganska ändam ålslöst att tillgripa denna apparat i åtminstone de fall, då ingen äskar det eller överenskommelse träffats i förväg mellan de olika meningsriktningarna, vilka namn valsedeln skall upptaga, anser jag icke lämpligt att göra valsättet ovillkorligt. Att å andra sidan fordra, att viss procent av en församling skall påyrka detta valsätt för att det skall komma till användning, vore kanske mindre lyckligt och betryggande. Jag anser därför, att i de fall, där proportionell valmetod är förskriven, en enhällig överenskommelse om val i annan ordning bör tillåtas och således val kunna ske med acklamation.

Huru det proportionella valsättet för nu förevarande utskott och nämnder lämpligast bör ordnas, kan uppenbarligen göras till föremål för olika meningar. Enklast synes mig emellertid vara att härvid upptaga de bestämmelser, som gälla för val av Riksdagens utskott och med vilka, så vitt jag kunnat erfara, belåtenheten varit allmän. Visserligen blir därigenom förbjudet att stryka namn å sedel och ditskriva andra. Men då stadsfullmäktige och landsting äro mindre korporationer än Riksdagens kamrar, och valen således lätt böra kunna parti- eller gruppvis ordnas i förväg, kan ett dylikt förbud icke medföra några olägenheter. År någon missnöjd med en förut upprättad, tillgänglig valsedel kan han ju alltid skriva en helt ny valsedel. Jag har därför trott mig böra föreslå, att de i stadgan om val till Riksdagens utskott den 26 maj 1909 givna bestämmelser måtte komma i tillämpning; och torde dessa bestämmelser, vilkas inarbetande i kommunalförfattningarna skulle avsevärt tynga dessa, böra meddelas i en särskild av Kungl. Maj:t och Riksdagen antagen stadga. Jag skall i anledning härav också framlägga förslag till sådan stadga.

116 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Förordningen om kommunalstyrelse på landet innehåller inga bestämmelser om ärendenas beredning inom kommunalfullmäktige. Att i detta hänseende meddela föreskrifter torde icke vara erforderligt och

Ö

föreligger därför ej heller för närvarande behov av stadganden om proportionellt valsätt inom kommunalfullmäktige.

VI. Ändring av den proportionella metoden i fråga om val av suppleanter till iandstingsmän och efterträdare till stadsfullmäktige m. in.

1911. Biks- 1 skrivelse nr 138 anhöll 1911 års Riksdag, det täcktes Kungl.

Maj:t Pa grundvalen av de erfarenheter, som av dittills förrättade val vunnits eller möjligen kunde av 1911 års val vinnas, låta utreda, på vad sätt de brister, som visat sig vidlåda den nu tillämpade proportionella valmetoden, kunde avhjälpas, och till Riksdagen inkomma med det förslag, vartill denna utredning kunde giva anledning. I motiveringen framhöll Riksdagen, att i de till grund för skrivelsen liggande motionerna anförts, att den nu gällande proportionella valmetoden i tillämpningen visat sig vara behäftad med åtskilliga brister, särskilt i fråga om val av suppleanter till stadsfullmäktige och landstingsman.

Riksdagen ansåg därför, att gällande bestämmelser i fråga om val av suppleanter borde göras till föremål för en blivande utredning. Åtminstone såvitt man nu kunde bedöma, syntes det, som om de överklagade bristerna i nu gällande valmetod skulle till stor del kunna förekommas genom rangordningsregelns vidsträcktare tillämpning. Då emellertid de erfarenheter, som dittills förelåge, ej vore av den ingående beskaffenhet, att valsystemets brister och orsakerna därtill närmare kunde preciseras, hade Riksdagen ej funnit sig böra förorda, att utredningen skulle, såsom i åtskilliga av de förevarande motionerna föreslagits, begränsas till någon viss uppgiven del av det proportionella valsättet eller angiva på vad sätt den nu gällande valmetoden skulle förbättras. Å andra sidan borde den av Riksdagen ifrågasatta utredningen ej gå utanför ramen av den nu gällande valmetoden. Utredningen skulle sålunda avse att, utan rubbande av principerna för gällande valmetod, avhjälpa de brister, som den praktiska erfarenheten av metoden ådagalade.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

117 I anledning av denna riksdagsskrivelse har chefen för justitiedepartementet under år 1912 med Kung].. Maj:ts tillstånd tillkallat särskilda sakkunniga att verkställa utredning och avgiva förslag rörande ändringar i den proportionella valmetoden. Därjämte har en särskild bearbetning skett av materialet från 1910 års landstingsmannaval.

Då jag inhämtat, att de sakkunnigas förslag ej kunde beräknas Sakkunniga. föreligga i så god tid, att därpå skulle kunna grundas framställning till innevarande års riksdag, men nyssnämnda bearbetning ytterligare bestyrkt behovet av ändring av metoden för suppleantvalen, har jag, efter överläggning med chefen för justitiedepartementet, anmodat de sakkunniga att avgiva särskilt yttrande rörande lämpligaste sättet för avhjälpande av de brister i fråga om val av suppleanter till landstingsmän samt av efterträdare till stadsfullmäktige, varmed nu gällande proportionella metod måste anses behäftad, utan att ändring vidtages i valmetoden i övrigt. I anledning härav hava de sakkunniga avgivit följande yttrande:

»I fråga om nu nämnda val liksom om valen av efterträdare till riksdagsman gäller för närvarande, att vid sammanräkningen för dessa val hänsyn endast tages till de valsedlar, som upptaga den ordinarie riksdagsmannens, landstingsmannens etc. namn för huvudvalet; att valsedel beräknas äga- sitt ursprungliga röstvärde, och att detta tillgodoräknas alla förut ej valda, vilkas namn förekomma å sedeln; samt att den, som erhåller högsta rösttalet, blir vald.

Av erfarenheten från redan förrättade val framgår, att valmännen i regel ej visa något större intresse för valen till suppleanter eller efterträdare. Ofta använda sig alla valmännen av den inom vederbörande parti uppgjorda listan oförändrad, och då måste för avgörande lottning tillgripas. Då olikhet i rösttal ägt rum, har den oftast varit synnerligen liten, vadan avgörandet berott av ett fåtals vilja eller intresse. Enligt den företagna undersökningen rörande 1910 års landstingsmannaval tillsattes sålunda av de 955 suppleantplatserna å landsbygden 271 medelst lottning och 423 med en skillnad i rösttal av högst 40 röster mellan den valde och den honom i rösttal närmaste. I viss mån torde det nu antydda förhållandet vara föranlett av den missuppfattning, att ifråga om suppleant- och efterträdarvalen rangordningen liksom vid huvudvalen spelar en viss roll.

Om än de nu angivna missförhållandena i fråga om dessa val, såsom redan antytts, till viss grad bero därav, att valmännen ej förstå eller intressera sig för att riktigt begagna den nu gällande metoden, kan å andra sidan ej förnekas, att det måste betecknas såsom en verklig olägenhet, att valmännen ej äga möjlighet att uttrycka, vem de i första rummet önska vald till suppleant eller efterträdare.

Till avhjälpande härav ligger då närmast till hands att även vid ersättarevalen låta namnens ordning å valsedlarna inverka, d. v. s. medräkna å varje valsedel endast det namn, som 'av de förut ej valda står främst. Enligt vår mening låter detta sig också utan vidare väl göra. De anmärkningar, som i fråga om huvudvalen kunna göras gällande mot ett fullständigt genomförande av rangordningsprincipen under bibehållande av gällande reduktionsmetod, äga ej giltighet här, där fråga ju icke är om utdelning av flera mandat. En förändring av bestämmelserna om suppleant- och

118 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

efterträdarevalen i enlighet härmed föreslogs i motion till 1912 års riksdag av herr Petersson i Lidingö villastad.

Ett annat sätt för anordnande av dessa val med användande jämväl av rangordningsprincipen föreslogs i motion till samma riksdag av herr Nilson i Örebro. Enligt detta förslag skulle man vid ersättareval företaga en ny sammanräkning enligt samma grunder som ifråga om huvudvalet gälla och därvid betrakta den avgångnes namn såsom obefintligt. Meningen synes vara, att den nya sammanräkningen skulle företagas icke endast inom den samling sedlar, som upptager den avgångnes namn, utan inom hela gruppen. Förslaget har sin särskilda betydelse och torde utöva en viss större rättvisa för det fall, att den avgångne fått röster från två särskilda fraktioner inom partiet, av vilka den större på grund av reduktionsregelns verkan bidragit i mindre mån till hans val än den mindre fraktionen.

Ännu ett tredje sätt att anordna ersättarevalen har offentligen föreslagits, nämligen att låta efterträdare och suppleant utses icke närmast för att ersätta någon viss ordinarie utan för hela partiet, såsom förste, andre etc. ersättare. Otvivelaktigt är, att en sådan anordning skulle innebära åtskilliga fördelar, särskilt genom att bringa större reda i hithörande regler.

Mot de båda sistnämnda förslagen är emellertid särskilt att anmärka, att enligt desamma lätteligen kan inträffa, att en ordinarie som valts för en viss fraktion inom partigruppen, blir ersatt genom en person, utsedd från en annan fraktion, som röstat under samma partibeteckning, och torde fördenskull med den frihet ifråga om partibeteckningens användande, som gällande metod innebär, det näppeligen vara med denna förenligt att övergiva nuvarande regeln om att vid ersättareval hänsyn skall tagas endast till sedlar, innehållande den ordinaries namn.

I fråga om det tredje av de nu berörda förslagen är vidare att märka, att det innebär en betydande omkastning av nuvarande systemet och skulle medföra omarbetning helt och hållet av reglerna rörande ersättarevalen.

Med hänsyn till det sagda anse vi oss vid den partiella reform, varom nu är fråga, böra förorda antagande av det först upptagna förslaget såsom innebärande minsta avvikelse från vad nu gäller och utgörande enligt vår mening en naturlig konsekvens av den ändring i det genom 1907 års proposition framlagda förslaget, vilken av konstitutionsutskottet vidtogs genom införande av den nuvarande rangordningsregeln i fråga om huvudvalen.

Det har ifrågasatts, huruvida icke med fasthållande i huvudsak av nu nämnda synpunkter lämpligt vore att stadga sådan uppställning av valsedlarna, att endast de namn, som stode under strecket, finge tagas i betraktande vid ersättarevalen, vadan, om man ville, att ovan strecket förekommande namn skulle eventuellt komma i betraktande vid ersättare valen, dessa namn skulle upprepas under strecket. Vid övervägande av skälen för och emot en sådan anordning hava vi stannat vid att förorda, att frågan om ändring av bestämmelserna i denna riktning i alla händelser ej nu upptages, då en dylik ändring, formellt sett, måste anses innebära eu så betydande avvikelse från nuvarande stadganden, att den först i samband med lösningen av andra frågor rörande den proportionella valmetoden bör upptagas till avgörande.

De lagändringar, som vi alltså anse oss böra förorda, synas lämpligen kunna ske sålunda, att i 8 § av förordningen om landsting den 21 mars 1862 samt motsvarande stadganden i övriga ifrågavarande författningar orden »alla förut ej valda, vilkas namn förekomma å sedeln» utbytas mot »den av de förut ej valda, vilkens namn står främst å sedeln.»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185. 119

De hittills gällande bestämmelserna om val av suppleanter och efterträdare ha otvivelaktigt vant en av de svagaste punkterna i den år 1909 genomförda proportionella metoden. Då nu landstingsval skola förrättas år 1914, är det angeläget att till den tiden få de svåraste bristerna avhjälpta. Detta synes enligt de sakkunnigas förslag förutsätta en ganska ringa avvikelse från nuvarande bestämmelser och således kunna infogas i nu gällande stadganden, utan avvaktande av utredningens resultat i övrigt. Ytterligare en ändring i gällande bestämmelser om val av suppleanter för landstingsman torde böra i detta sammanhang företagas. Det proportionella valsättets ändamål är ju att förskaffa de olika meningsgrupperna det antal representanter, som svarar mot det antal valmän, som anslutit sig till de särskilda grupperna, och sålunda vid varje frågas avgörande ett mot samma antal svarande inflytande. För nämnda ändamåls förverkligande kräves, att i händelse av förfall för ordinarie ledamot i dennes ställe inträder en suppleant, tillhörande samma meningsgrupp som den ordinarie ledamoten. Enligt § 8 landstingsförordningen kan emellertid eu suppleant från en viss meningsgrupp komma att inträda i stället för en landstingsman, tillhörig en annan grupp. På sätt konstitutionsutskottet vid behandlingen av ovan omförmälda vid innevarande riksdag väckta motion om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om förslag till bestämmelser om val av suppleanter för stadsfullmäktige framhållit, måste den grundsatsen, att ersättare alltid skall tillhöra samma meningsgrupp som den ordinarie ledamoten — vilken grundsats kommit till uttryck i stadgandena om val av efterträdare till stadsfullmäktig — med hänsyn till det proportionella valsättets ändamål vara den principiellt riktiga. Denna grundsats bör därför enligt min mening även genomföras i fråga om val av suppleanter för landstingsmän. Då emellertid detta skulle medföra, att, därest viss grupp endast erhåller en plats, den för gruppen valde landstingsmannen skulle erhålla endast en suppleant, får jag vidare föreslå, att där vid suppleantvalet sammanräkningen avser grupp, vilken allenast fått sig tilldelad en plats, de två, som erhållit högsta rösttalen, skola vara suppleanter. Dessa skola naturligen intaga ordning inbördes efter sina rösttal.

I samråd med de sakkunniga har jag därför utarbetat förslag till ändrad lydelse av § 28 av förordningen om kommunalstyrelse i stad, § 14 av förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm och §§ 3 och 8 av förordningen om landsting ävensom förslag till bestämmelser om val av efterträdare till kommunalfullmäktige, vilka bestämmelser lämpligen torde intagas i § 32 av förordningen om kommunalstyrelse

Departe-

ments-

chefen.

1911: Riksdagens skrivelser nr 139 och 140.

1912: Kungl. prop. nr 27.

1912: Konstitutionsutskottets uti. nr 2.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

på landet. Dessa förslag får jag anmäla i sammanhang med de övriga ändringar, jag kommer att tillstyrka.

VII. Bestämmelser om ordningen vid val av landstingsman, stadsfullmäktige och kommunalfullmäktige m. m.

I särskilda skrivelser den 20 maj 1911, nr 139 och 140, anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj: t ville låta utreda dels på vad sätt de stadgande^ som gällde i fråga om val av ledamöter i Riksdagens andra kammare till tryggande av valhemligheten och för kontroll över röstsedlarnas avsändande, skulle kunna i lämpliga delar även föreskrivas för val av landstingsmän och stadsfullmäktige, dels ock huruvida icke i fråga om landstingsmannavalen med hänsyn till utsättande av valdag och valtider samt övriga anordningar för valförrättningen, de föreskrifter, som i dessa avseenden vore stadgade för val av ledamöter i andra kammaren, skulle kunna i tillämpliga delar gälla och anhöll Riksdagen tillika, att Kungl. Maj:t ville för Riksdagen framlägga de förslag, vartill dessa utredningar kunde giva anledning.

Över dessa Riksdagens skrivelser hördes samtliga länsstyrelser, magistrater och stadsstyrelser samt över skrivelsen nr 139 jämväl överståthållarämbetet.

Sedan styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar den 11 oktober 1911 hos Kungl. Maj:t gjort framställning om befrielse för häradshövdingarna från befattning med landstingsmannavalen, hördes länsstyrelser och magistrater även över denna framställning.

Härefter framlades för 1912 års riksdag proposition i ämnet och återfinnes i nämnda proposition redogörelse för innehållet av de från ovan berörda myndigheter inkomna yttranden. Jag torde få hänvisa till nämnda proposition, nr 27, och därför icke behöva nu ånyo redogöra för dessa yttranden.

Konstitutionsutskottet, till vars behandling propositionen hänvisades, hemställde om bifall till Kungl. Maj:ts förslag med vissa av utskottet däri verkställda ändringar, men stannade kamrarna vid propositionens behandling uti olika beslut och förföll sålunda frågan.

På sätt jag framhöll vid denna frågas föredragning sistlidna år, synes mig uppenbart, att vad som kan göras för beredande av ökade möjligheter för envar röstberättigad att deltaga i de så viktiga

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

landstingsmannavalen samt för att skydda valhemligheten och förekomma allt slags valtryck också bör göras. Enär emellertid min avsikt var, att de av mig då föreslagna bestämmelserna skulle så vitt möjligt vinna tillämpning redan vid samma års val, var jag förhindrad upptaga vissa stadganden, vilkas omedelbara tillämpning skulle hava medfört praktiska svårigheter. Hinder av sådan beskaffenhet föreligger ej nu, och anser jag mig därför i vissa hänseenden kunna föreslå mera genomgripande förändringar än de i fjolårets proposition ifrågasatta.

Landstingsmannaval förrättas i valkrets å landet kommunvis å kommunalstämma och i stad inför magistraten. På sätt här ovan framhållits medför emellertid vissa landskommuners betydande utsträckning, att de röstberättigade endast med stora svårigheter kunna deltaga i kommunala avgöranden, och möta naturligen i dessa kommuner enahanda svårigheter i fråga om inställelse vid landstingsmannavalen. Vidare är i många kommuner de röstberättigades antal så stort, att dessa val taga en avsevärd tid i anspråk, vilket för de väljande understundom medför betydlig tidsutdräkt. De olägenheter, som sålunda uppstå inom kommuner med större areal eller folkmängd, kunna förvisso säkrast undvikas därigenom, att sådana kommuner — i likhet med vad redan är medgivet i fråga om val av ledamöter i Riksdagens andra kammare — uppdelas i särskilda röstningsområden, valdistrikt.

I sin ovanberörda skrivelse den 20 maj 1911, nr 140, framhöll ock Riksdagen, efter omnämnande därav, att i två särskilda motioner ifrågasatts medgivande av delning av större kommuner i valdistrikt för ifrågavarande val, såsom sin mening, att erfarenheten av de förrättade landstingsmannavalen ådagalagt, att anordningarna för dessa val mångenstädes vore mindre lämpliga, särskilt i det avseendet, att avlämnandet av röstsedlarna för valmännen medförde tidspillan, varför särskilda föreskrifter, bland annat i ovanberörda hänseende, syntes vara av behovet påkallade.

Mot större kommuners indelning i valdistrikt för landstingsmannaval möter enligt min mening ej heller de betänkligheter, som förmått mig att avstyrka distriktsindelning för de kommunala ärendenas behandling och de kommunala valen i allmänhet. Landstingsmannavalen äga dels jämväl politisk innebörd, dels ett mera allmänt intresse än de kommunala valen och förberedas på grund därav i allmänhet genom pressdiskussion och av valledningar. Överläggning vid själva valförrättningarna är därför i regel ej av nöden för ett lämpligt personval. Härom hörda myndigheter hava ock allmänt tillstyrkt större kommuners

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 136 käft. 16

Landstings-

mannaval.

Valdistrikt.

122 Kring!. Maj:st Nåd. Proposition Nr 185.

1911: Motion A. K. nr 27 av hr Forsberg.

1911: Motion A. K. nr 262 av hr Sterner.

uppdelning i valdistrikt för nu ifrågavarande val. Jag framhöll även vid föredragning av de av mig förlidet år föreslagna författningsändringar i fråga om dessa val, att en reform i detta hänseende vore att eftersträva, ehuru åtskilliga svårigheter yppade sig vid lösningen av frågan med hänsyn därtill, att kommunens allmänna röstlängd skulle vara röstlängd vid landstingsmannaval och att kommunalstämmans ordförande hade att leda valet. I sitt betänkande uttalade också konstitutionsutskottet, med behjärtande av distriktsindelningens betydelse, den förhoppningen, att detta års riksdag måtte bliva satt i tillfälle att pröva den betydelsefulla frågan.

Förslag till densammas lösning anser jag mig därför nu böra framlägga.

Anordnandet av landstingsmannavalen i kommuner å landet, uppdelade i valdistrikt, kan äga rum efter två huvudlinjer: samtidiga val i alla kommunens distrikt eller successiva val i de särskilda distrikten. Båda dessa linjer hava förordats inom Riksdagen.

På sätt ovan nämnts, ifrågasattes vid 1911 års riksdag i två inom andra kammaren väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändring i gällande bestämmelser rörande val av landstingsmän, huruvida icke större kommuner lämpligen borde uppdelas i valdistrikt för ifrågavarande val. I den ena av dessa motioner uttalades den mening, att det vid närmare undersökning torde visa sig, att bestämmelserna om valdistrikt och valnämnd i lagen om val till Riksdagen till stor del kunde vara lämpliga även vid valen av landstingsmän, och att verkställigheten därav kunde uppdragas åt samma valnämnd. I den andra av dessa motioner anfördes, att landstingsmannavalen liksom valen till andra kammaren borde äga rum icke å kommunalstämma utan å särskild för ändamålet utsatt valdag — samma dag för hela valkretsen. För att ett val skulle kunna försiggå i flera valdistrikt och vallokaler, kunde vid sidan av kommunalstämmans ordförande valförrättare väljas inom kommun eller förordnas av Konungens befallningshavande. Ett annat sätt att vinna samma ändamål vore, att valet ägde rum under flera efter varandra följande dagar i de särskilda distrikten och vallokalerna inför samma valförrättare.

I Riksdagens ovanberörda skrivelse nr 140 med anledning av, bland andra, dessa motioner förekom intet uttalande, rörande vilken av nu berörda linjer kunde vara att föredraga.

Frågan om distriktsindelning för landstingsmannaval väcktes ånyo vid 1912 års riksdag i samband med behandlingen av Kungl. Maj:ts ovannämnda proposition.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

123 I en inom första kammaren väckt motion förordades sålunda, att 1912: Motion större kommuner på landet måtte varda för underlättande av röstningen K K- nr 92 vid landstingsmannaval indelade i valdistrikt, och. föreslogs, att valet Ekman. ' skulle äga rum vid kommunalstämma, som successivt hölles inom de särskilda valdistrikten. I detta hänseende framlade motionären förslag av innehåll, att kommunalstämma skulle äga besluta, att kommunen skulle för landstingsmannaval indelas i valdistrikt, vilket beslut dock, för att vinna bindande kraft, skulle underställas Konungens befallningskavandes prövning och fastställelse. Ågde valkretsindelning rum, skulle valet förrättas vid kommunalstämma, som hölles å särskilda i kungörelsen om stämman utsatta dagar under senare hälften av mars månad. Å sådan till särskilda dagar utsatt stämma finge annat ärende ej företagas än det, som anginge valet. Om rösträtt, dess utövning och överlåtande på annan, om röstberäkning samt om röstlängdens granskning och anmärkning mot längden skulle gälla vad för kommunalstämma vore stadgat, dock att begränsning med hänsyn till kommunens hela rösttal ej skulle vid röstberäkningen äga rum. Vore kommunen indelad i valdistrikt, skulle därjämte iakttagas, att anmärkning mot röstlängden finge göras och stämmans beslut däröver meddelas icke allenast vid förrättningens början å första dagen, utan jämväl då densamma å en följande dag inom annat distrikt toge sin början, samt att för varje dag, stämman påginge, ej finge i valet deltaga andra kommunens röstägande medlemmar än de, som tillhörde det valdistrikt, inom vilket stämman den dagen hölles, kommunens övriga röstägande medlemmar dock obetaget att deltaga i överläggning och beslut angående de anmärkningar, som för varje gång kunde mot röstlängden göras.

I en inom andra kammaren väckt motion hemställdes, att Riks- 1912: Motion dagen måtte besluta sådan ändring i förordningarna om landsting och A- K- nr 266 kommunalstyrelse å landet, att kommun, som på grund av folkmäng- av stedt”1 dens storlek, samfärdsförhållandena eller andra orsaker icke lämpligen borde utgöra ett enda valdistrikt, måtte medgivas rätt att indelas i två eller flera valdistrikt. Motionären ansåg, att de omläggningar, som genom en sådan indelning krävdes i fråga om röstlängd och valförrättare, lämpligast borde ske på det sätt, att röstlängder för distrikten erhölles såsom utdrag av kommunens allmänna röstlängd, upprättade av kommunalnämndens ordförande i januari månad det år, valet skulle äga rum, och att valen förrättades inför valnämnder, bestående av ordförande och två ledamöter jämte två suppleanter, valda vid kommunalstämma i december året innan valen skulle äga rum, och bland valmän, tillhörande det distrikt, där nämnden skulle tjänstgöra, samt att röst-

124 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

längdens slutliga justering torde kunna ske inför valnämnden på samma sätt som inför kommunalstämma.

1912: Konst!- Rörande de olika huvudlinjerna för frågans lösning påpekade kon- 8tituti°nsutskottet allenast, hurusom en anordning med successiva val ' i form av ajournerad stämma på olika platser omöjliggjorde valets förrättande å därtill lämpad gemensam dag för alla distrikten samt framhöll, att utskottet icke funne tillrådligt att utan ingående prövning även av den motsatta principen godtaga nämnda anordning.

^aeiits6" Att, på sätt inom Riksdagen föreslagits, förlägga valet av lands-

ehefen". tingsmän i kommuner å landet icke till kommunalstämma utan till Landsbygden, särskild förrättning — vare sig inför kommunalstämmans ordförande eller den valnämnd, som har ledningen av valen till Riksdagens andra kammare — anser jag mindre lämpligt. Såsom jag vid frågans föredragning sistlidet år framhöll, skall till grund för valet ligga kommunens allmänna röstlängd; ändringar däri kunna enligt gällande lagstiftning allenast fastställas av kommunalstämma, och behov kan föreligga (t. ex. i följd av betalning av resterande utskvlder eller överlåtelse av fast egendom) att omedelbart före ett val ändra anteckningarna i längden angående valrätt. En omläggning av nuvarande stadganden rörande behandlingen av berörda längd skulle medföra svårighet och torde därför ej böra ifrågakomma, om annan anordning befinnes möjlig. På sätt nedan vidare framhålles, torde en sådan möjlighet förefinnas. Jag anser därför, att landstingsmannavalen fortfarande böra förrättas å kommunalstämma eller, i fråga om kommun, som indelats i valdistrikt, i allt fall å stämma, som utan större avvikelser från gällande lagstiftning kan anförtros kommunalstämmas befattning ej mindre med ifrågavarande val än även med den valet föregående granskningen av röstlängden.

Den vid 1912 års riksdag motionsvis föreslagna anordning — successiva val å kommunalstämma, som hölles å särskilda dagar i kommunens valdistrikt — skulle otvivelaktigt kunna genomföras utan mera omfattande tilllägg till gällande bestämmelser. I händelse av en sådan anordning skulle i kommun, som indelats i valdistrikt, kommunalstämma för landstingsmannaval utsättas att taga sin början viss dag i ett av distrikten samt att fortsätta vissa dagar i övriga valdistrikt. Röstägande medlem av kommunen skulle äga utöva sin rösträtt endast vid stämmans hållande inom det valdistrikt, han tillhörde. Vid stämmans öppnande inom de olika valdistrikten skulle, innan val företoges, i vanlig ordning framställas förfrågan, huruvida någon ville göra anmärkning mot röstlängden, dock allenast såvitt densamma avsåge valdistriktet. Jämväl andra

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 185.

röstberättigade skulle få framställa sådan anmärkning samt deltaga i beslut med anledning av framställda anmärkningar.

Denna anordning skulle emellertid först och främst medföra, att gemensam valdag för kommunens olika valdistrikt omöjliggjordes. För min del anser jag dock, i likhet med vad åtskilliga magistrater och länsstyrelser i sina över Riksdagens skrivelse nr 140 avgivna yttranden framhållit såsom ett önskemål, att det är förenat med avsevärd fördel, att landstingsmannaval hållas å samma dag inom samtliga kommuner, tillhörande samma valkrets. Ett sådant förfaringssätt skulle leda till ökad ordning och reda och ett motsatt förhållande kunde främja obehörig valagitation. Den sistnämnda farhågan skulle naturligen vara än mer grundad, för det fall att valet inom samma kommun företoges å olika dagar.

Vidare är det, såsom här nedan ytterligare utvecklas, av vikt, att landstingsmannavalen utsättas till sådan dag, att största möjliga antal röstberättigade kunna deltaga. Detta försvåras, om inom samma kommun valet skall hållas å flera särskilda dagar, mellan vilka i så fall endast kortare tidrymder borde förflyta. Skulle i sådant fall vid valdagarnas bestämmande tillbörlig hänsyn tagas till de röstberättigade, exempelvis genom stämmans utsättande till en följd av söndagar, skulle denna anordning, förutom att den i kommuner med stor utsträckning för kommunalstämmans ordförande medförde ett flertal resor och bleve verkligt betungande, medföra hinder mot valets avslutande och sammanräkningens företagande inom kortast möjliga tid, ett förhållande, som vore särskilt olägligt, om ändrade bestämmelser rörande klagan över landstingsmannaval infördes, en fråga, vartill jag återkommer längre fram.

Om däremot landstingsmannavalen i kommuner, som indelats i valdistrikt, utsattes att hållas samma dag å särskilda stämmor inom de olika distrikten, distriktsstämmor, skulle därigenom vinnas dels den fördelen, att valen inom kommunen och därmed inom hela valkretsen kunde äga rum å samma dag, dels ock möjlighet att vid valdagens bestämmande uteslutande taga hänsyn därtill, att så stort antal röstberättigade som möjligt bereddes tillfälle att deltaga i valen.

En anordning av valen å dylika stämmor torde ej heller stöta på nämnvärda praktiska svårigheter eller med nödvändighet medföra större förändringar i gällande bestämmelser.

Vad först angår röstlängden i kommuner, som indelas i valdistrikt, måste i händelse av den nyss antydda anordningen av valen densamma uppläggas i särskilda delar för de olika valdistrikten. Lämpligen torde jämväl uppbörds- och debiteringslängden böra uppläggas på enahanda sätt. Då uppbörds- och debiteringslängden upptager de skattskyldiga efter deras hemvist, hemman efter hemman, — ett förläggande av de olika

126 Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition Nr 185.

delarna av samma hemman till olika valdistrikt kan betraktas som i regel uteslutet — skulle en sådan uppläggning av denna längd i delar vara lätt att genomföra. För kommunalnämnden skulle denna förändring av längderna ej medföra ökat besvär i annat hänseende, än att ett enkelt sammandrag av de särskilda delarnas slutsummor måste verkställas.

Då kommunalstämmans ordförande ej skulle kunna leda valet å de samtidigt förekommande distriktstämmorna, borde, å ordinarie kommunalstämma i december året innan landstingsmannaval skulle hållas, bland de röstberättigade inom varje valdistrikt utses en ordförande jämte suppleant att leda nämnda stämmor.

I distriktsstämma skulle deltaga endast inom valdistriktet röstberättigade. Vid stämman skulle under ledning av den för stämman utsedda ordföranden eller vid förfall för denne av hans suppleant valet företagas jämlikt den för distriktet upprättade röstlängden, sedan mot densamma vid stämman framställda anmärkningar prövats.

Med eu anordning av valet å samtidiga distriktsstämmor torde inom andra valdistrikt röstberättigade medlemmar av kommunen ej böra tillerkännas rätt att vid valet framställa anmärkning mot röstlängden, men även om valet företoges å kommunalstämma, som successivt hölles å särskilda dagar inom de olika distrikten, skulle å dessa dagar i regel allenast de komma tillstädes, som vore röstberättigade inom det distrikt, där stämman liölles. I själva verket skulle således jämväl i detta fall allenast de inom varje distrikt röstberättigade komma att vid stämman ägna röstlängden slutlig granskning. Övriga röstberättigade torde väl emellertid dessförinnan haft tillräckligt tillfälle att framställa de anmärkningar, vartill de kunna finna sig befogade. Den enda verkliga skillnaden mellan en distriktsstämma och kommunalstämma för landstingsmannaval i valdistrikt skulle sålunda bliva valledningen — för distriktsstämman särskilt utsedd ordförande och för kommunalstämman dess ordförande. Nödvändigheten att för distriktsstämmorna anlita särskilt utsedda ordförande torde emellertid ej böra väcka betänkligheter. Med det intresse och den vana vid kommunala angelägenheters handhavande och ledande, som nu torde vara ganska allmän inom kommunerna, kan det icke befaras, att inom de särskilda distrikten icke finnas att tillgå personer lämpade för uppdraget att leda distriktsstämmorna.

Då vid distriktsstämma allenast den del av röstlängden, som avsåge distriktet, skulle komma att finnas tillgänglig till ledning vid valet, skulle överlåtelse av talan och rösträtt å dylik stämma kunna tilllåtas allenast å person, som vore röstberättigad vid densamma. En sådan inskränkning i rätten att rösta genom ombud kan icke antagas vålla olägenheter, då röstberättigad såsom ombud naturligen i regel

127 Kungl. Maj:t Nåd. Proposition Nr 185.

använder närboende person, vilken sålunda i allmänhet skulle komma att tillhöra samma valdistrikt som fullmaktsgivaren.

Då med hänsyn till det sålunda anförda bestämda fördelar äro förenade med en anordning av valen å samtidiga distriktsstämmor samt väsentligare svårigheter icke synas vara därmed förknippade, anser jag mig böra föreslå nämnda anordning.

Den som, på sätt ovan nämnts, valts att såsom ordförande leda distriktsstämma skall med utsättande av tid och ställe utfärda kungörelse om densamma i den ordning, som för kungörelse om kommunalstämma är föreskriven.

I fråga om valets förrättande, förande av protokoll samt detsammas och valsedlarnas översändande till vederbörande domhavande skulle gälla enahanda regler, som då valet förrättas å kommunalstämma. Samtidigt som valprotokoll och valsedlar av ordföranden översändas till domhavanden höra de delar av röstlängden samt uppbörds- och debiteringslängden, som avse valdistriktet och som varit vid distriktsstämman tillgängliga, återställas till kommunalstämmans ordförande.

Rätt att göra framställning om kommuns uppdelande i valdistrikt bör — på sätt som finnes stadgadt i fråga om val till Riksdagens andra kammare — tillkomma eu var inom kommunen boende till deltagande i landstingsmannaval berättigad medlem av densamma. Sådan framställning torde böra göras hos Konungens befallningshavande, som äger besluta i ärendet. Framställningen bör ej kunna bifallas, utan att yttrande inhämtats från kommunalstämman.

.År kommun, i fråga om vilken sådan framställning göres, delad i valdistrikt tor val av ledamöter i Riksdagens andra kammare, bör naturligen i regel Konungens befallningshavande föreskriva samma distriktsindelning för valen av landstingsmän. Därigenom kommer det lättare att intränga i valmännens medvetande, vilket valdistrikt de tillhöra, och — då samma valställe får antagas komma till användning vid de olika valen inom samma valdistrikt — vart de skola begiva sig vid utövande av den dem tillkommande rätten att deltaga i de olika valen.

I fråga om kommuner, i vilka finnas kommunalfullmäktige, är det vidare min avsikt att här nedan föreslå, att sådana kommuner skola för underlättande av deltagandet i valen av dylika fullmäktige kunna delas i valdistrikt. Samma valmän deltaga emellertid i valen av landstingsmän som i valen av kommunalfullmäktige. Erfordras i kommun, för ernående av ett talrikare deltagande i sistnämnda val, att desamma förrättas distriktsvis, föreligger enahanda behov i fråga om landstingsmannavalen. Jag anser därför att, därest i kommun finnas två eller flera valdistrikt för val av kommunalfullmäktige, böra, utan att särskild fram-

128 Städerna.

Besvär över landstingsmannaval.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

ställning om distriktsindelning för val av landstingsman göres, jämväl dessa val äga rum å särskilda förrättningar inom berörda valdistrikt.

De ofta betydande avstånd, som i landskommunerna medföra behov av distriktsindelning för underlättande av de röstberättigades deltagande i landstingsmannavalen, sakna motsvarighet i städerna. Däremot äro där särskilda förrättningar för röstupptagningen understundom önskvärda för undvikande av alltför stora väljarskarors sammanförande med därav följande olägenheter såsom dröjsmål för de röstande, trängsel m. m.

Dessa olägenheter torde dock kunna undvikas även utan särskilt stadgande om indelning av stad i valdistrikt för ifrågavarande val. På sätt här nedan närmare angives i sammanhang med frågan om ändrade bestämmelser rörande stadsfullmäktigval kan magistraten redan med nu gällande bestämmelser vid nämnda val anordna särskild röstupptagning för de röstägande inom olika delar av staden. Intet hinder torde möta mot att magistraten, därest det visar sig erforderligt, jämväl vid landstingsmannavalen håller särskilda förrättningar för röstupptagning distriktsvis. Behov av föreskrifter om indelning i valdistrikt för landstingsmannaval torde därför icke föreligga för städernas del.

Efter nu angivna grunder har jag uppgjort förslag till ändring av § 5 i förordningen om landsting samt till härmed sammanhängande ändringar i §§ 14 och 64 i kommunalförordningen för landet, vilka förslag jag, i sammanhang med övriga föreslagna ändringar i dessa förordningar, längre fram anmäler.

Innan jag övergår till frågan om tiden för landstingsmannavalen och sättet för desammas ordnande, torde jag böra anmäla ett ärende, vars avgörande har betydelse särskilt för frågan om tiden för landstingsmannavalen.

Med anledning av en vid föregående års riksdag väckt motion om ändring i gällande bestämmelser angående klagan över val av landstingsmän har Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 maj 1912, nr 117, anhållit, det Kungl. Maj:t täcktes, efter verkställd utredning, låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring av gällande bestämmelser i fråga om besvär över landstingsmannaval, att dessa besvär kunde föras fram till prövning och avgörande av regeringsrätten.

Till stöd för sin anhållan anför Riksdagen i skrivelsen följande:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185. 129

»Den nya valordningens tillämpning vid landstingsmannavalen har medfört ett betydligt livligare deltagande i valen än vad tidigare varit fallet. Denna omständighet jämte den ökade politiska betydelse, som numera tillmätes dessa val, har åter haft till följd en väsentlig ökning av antalet överklagade val. Samtidigt härmed har också behovet av enhetliga avgöranden i dylika mål alltmer framträtt. Så länge Konungens befallningshavande är enda instans för dessa besvärsmåls prövning, kan detta behov knappast bliva tillgodosett, utan lärer härför erfordras införande av en gemensam slutlig instans — Kungl. Maj:t i regeringsrätten.

Riksdagen finner det kunna ifrågasättas, huruvida, sedan denna ändring vidtagits, Konungens befallningshavande bör bibehållas såsom lägre instans. Givetvis vore det, med hänsyn till det angelägna i att nu avsedda frågor hastigt avgöras, önskvärt, att besvären gånge direkt till regeringsrätten; men då å andra sidan det är av vikt, att regeringsrättens redan nu avsevärda arbetsbörda icke ökas mer än nödigt, så talar för länsstyrelsens bibehållande såsom första instans den omständigheten, att säkerligen, sedan prejudikat eu gång vunnits, ett icke obetydligt antal besvär komme att där bliva slutligt prövade och avgjorda. Riksdagen, som icke kunnat i frågans nuvarande läge bilda sig ett slutgiltigt omdöme på denna punkt, anser avgörandet härav böra bero på en utredning, som Riksdagen dock icke varit i tillfälle att själv verkställa. Vid detta förhållande har Riksdagen icke kunnat tillmötesgå motionärens önskan, att Riksdagen skulle framlägga ett formulerat förslag till lagtext i ämnet, utan ansett sig böra avlåta eu skrivelse i motionens syfte.»

I utlåtande, som från regeringsrätten inhämtats i ärendet, anför regeringsrätten, att densamma, som förutsatte, att någon förändringbeträffande den myndighet, som hade att taga befattning med röstsammanräkningen vid landstingsmannaval, ej för närvarande torde ifrågakomma, lika med Riksdagen ansåge, att besvär över dylika val borde få fullföljas hos Kungl. Maj:t i regeringsrätten. Om, på sätt även av målens natur finge anses påkallat, Kungl. Maj:ts befallningshavande bibehölles såsom mellaninstans, torde det antal mål av denna art, som komme att fullföljas till Kungl, Maj: t, ej bliva så stort, att andra till regeringsrätten hänvisade mål därigenom behövde nämnvärt tillbakasättas. Eu sådan ändrad anordning förutsatte emellertid, även om förkortningar vidtoges beträffande sammanräknings- och besvärsproceduren, att valen flyttades tillbaka till lämplig tidpunkt efter det ny kommunal röstlängd upprättats och granskats och i varje fall före den 15 januari.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 136 käft. 17

1912: Riksdagens skrivelse nr 117.

Utlåtande av regeringsrätten.

130 Kungl. Ma.j:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Föreningen

Sveriges

häradshöv-

dingar.

Yttranden från länsstyrelserna.

Departe-

ments-

chefen.

I ovan omförmälda av styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar gjorda framställning om befrielse för häradshövdingarna från befattning med landstingsmannaval ifrågasattes jämväl lämpligheten därav, att för prövning av besvär över landstingsmannaval tjugufyra myndigheter fungerade såsom sista instans, och framhölls även, att för mången syntes det synnerligen önskvärt, att regeringsrätten bleve den myndighet, som hade att pröva sådana besvär i första hand och sålunda även slutligt.

Över Riksdagens berörda framställning hava vederbörande länsstyrelser blivit hörda. Flertalet av dessa hava förklarat sig anse, att för vinnande av nödig enhet i tillämpningen Konungens befallningshavande ej borde vara enda och sista instans, utan att besvär borde kunna fullföljas till regeringsrätten. Åtskilliga av de hörda myndigheterna ansågo, att besvären borde prövas omedelbart av regeringsrätten, medan andra förmenade, att länsstyrelserna borde bibehållas såsom mellaninstans. Närmare utveckling av de grunder, som kunde tala för vardera av dessa två olika ståndpunkter, har dock i allmänhet ej givits. Av de inkomna yttrandena torde märkas de av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt i Jämtlands län avgivna. Förstnämnda länsstyrelse anför sålunda, att ett bibehållande av Konungens befallningshavande såsom mellaninstans komme att medföra en tidsödande omgång, att man icke behövde befara, att, sedan mera erfarenhet vunnits beträffande den proportionella valmetoden, besvär över landstingsmannaval skulle i större utsträckning förekomma, samt alt det därför kunde ifrågasättas, huruvida icke besvären borde direkt anföras hos regeringsrätten. Länsstyrelsen i Jämtlands län yttrar, att mot alternativet att bibehålla Konungens befallningshavande såsom mellaninstans mötte den betänkligheten, att tiden mellan valen och landstingets sammanträde vore för knapp för att medgiva ett besvärsförfarande genom två instanser, samt att mot alternativet att gorå regeringsrätten till enda besvärsinstans visserligen även mötte betänkligheter, men att dessa dock knappast syntes vara av den art, att de kunde lägga hinder i vägen för eu sådan anordning.

I likhet med Riksdagen finner jag det önskvärt, att bestämmelser meddelas, som möjliggöra, att besvär över landstingsmannaval kunna föras fram till prövning och avgörande av regeringsrätten. De nya valreglerna kunna lätteligen föranleda uppkomsten av likartade tvistefrågor, vilka kräva ett enhetligt avgörande, och det ökade deltagandet

Kung1. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 185.

i landstingsmannavalen och det större intresset för desamma efter valreformen medför även ett ökat krav från väljarnas sida på en prövning av valförrättningarnas laglighet, varigenom en konsekvent lagtillämpning vinnes. Den rättspraxis, som endast en gemensam sista instans kan skapa, skulle även komma att tjäna valmyndigheterna till ledning och därigenom i sin mån förekomma oriktigt förfaringssätt vid valförrättningarna. En gemensam högsta instans skulle därför enligt min mening hava en verklig uppgift att fylla.

Huruvida åter, därest regeringsrätten göres till gemensam högsta instans för besvär över dessa val, Konungens befallningshavande bör bibehållas såsom mellaninstans eller icke, torde närmast få anses vara en lämplighetsfråga. Ett bibehållande av Konungens befallningshavande såsom första instans skulle medföra den fördelen, att, i den mån prejudikat vunnes, ett allt större antal besvärsmål kunde beräknas komma att stanna hos Konungens befallningshavande. En sådan anordning skulle sålunda medföra lättnad för regeringsrätten. A andra sidan skulle med två instanser besvärens slutliga avgörande taga avsevärt längre tid i anspråk, än om regeringsrätten gjordes till enda instans. Landstingsmannavalen finge därför tillbakaflyttas, så att det komme att förflyta så lång tid mellan valen och mandatens början eller för varje fall nästa lagtima landsting, att en besvärsprocedur genom två instanser, ävensom, därest valet komme att i sista instans undanröjas, nytt val kunde medhinnas. Regeringsrätten har också framhållit att, därest Konungens befallningshavande bibehölles såsom första instans, valen måste flyttas tillbaka till lämplig tidpunkt efter det ny kommunal röstlängd upprättats och granskats och i varje fall före den 15 januari. Den kommunala röstlängdens granskning företages som bekant å den ordinarie kommunalstämman i december. Att utsätta valen att äga rum å nämnda stämma skulle, om det skedde efter det den nya röstlängden granskats och godkänts väl vara möjligt, men mot valens förrättande å decemberstämman synes, utom att andra viktiga och omfattande ärenden då skola förekomma, kunna med visst fog invändas, att därmed väl lång tid skulle förflyta mellan valet och de valdas inträde i sitt uppdrag. Ävenledes skulle svårigheter då möta mot att firma en lämplig för hela landet gemensam dag för denna stämma. Att ifrågasätta en ny stämma i januari för landstingsmannaval synes mindre tilltalande. Senare skulle, jämväl enligt regeringsrättens mening, valen ej kunna företagas, om Konungens befallningshavande bibehölles såsom mellaninstans. Åven om valen i stad tillbakaflyttades till den tid, då desamma för närvarande äga rum å landet, d. v. s. till mars månad, skulle eu besvärsprocedur genom två instanser ej medhinnas.

132 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Emellertid är det enligt min mening en avsevärd fördel att kunna förlägga valen till mars månad, enär dels det i och för sig är angeläget, att tiden mellan en valförrättning och början av det mandat, som med valet afses, ej alltför mycket utsträckes, dels ock på sätt här nedan närmare utvecklas en särskild dag i mars månad synes vara lämplig såsom gemensam valdag för riket. Att utsätta valen till mars månad skulle ock vara möjligt, om regeringsrätten bleve enda instans, då under tiden mellan mars och september månad såväl prövning av besvären hos regeringsrätten som eventuellt nya val skulle kunna medhinnas. Under gynnsamma förhållanden skulle till och med prövning av besvär över de nya valen kunna medhinnas av regeringsrätten före landstingets lagtima möte, vilket knappast under några omständigheter skulle kunna ske, därest två instanser stadgades, även om för sådant fall valen utsattes till dag före den 15 januari.

Befunnes det emellertid omöjligt eller förknippat med större svårighet att låta regeringsrätten vara enda instans i fråga om klagan över landstingsmannaval — liksom den är enda instans beträffande besvär över riksdagsmannaval — borde man dock överväga, huruvida icke, trots olägenheterna, landstingsmannavalen borde tillbakaflyttas till decemberstämman, eller i allt fall till stämma i januari. Men enligt min mening föreligga inga sådana omöjligheter eller avgörande svårigheter.

Mot ett stadgande av innehåll, att regeringsrätten skulle såsom enda instans pröva iirågavarande besvär, kan allenast åberopas den farhågan, att regeringsrätten därigenom skulle bliva alltför betungad. Emellertid utgjorde antalet besvär hos länsstyrelserna över 1910 års landstingsmannaval endast tjugutre och över 1912 års val allenast fjorton. Då det vidare föreligger grundad anledning antaga, att i och med ökad insikt i de nya valreglerna hos de myndigheter, som hava valen sig anförtrodda, antalet besvär kommer att nedgå, torde eu avsevärdare ökning av regeringsrättens arbetsbörda ej böra befaras, även om regeringsrätten göres till enda instans för prövningen av dessa besvär. Att under regeringsrättens omedelbara prövning förlägga allenast de besvär, som grunda sig å påstående om felaktig röstsammanräkning, skulle stöta på praktiska svårigheter, då naturligen i samma mål såsom grund för klagan kan åberopas så väl att röstsammanräkningen vore oriktig som att felaktigheter förelupit vid själva valförrättningen. Jag anser mig därför böra föreslå, att besvär över val av landstingsmän må fullföljas direkt hos regeringsrätten i enahanda ordning, som finnes föreskriven för besvär över val av ledamöter i Riksdagens första kammare.

133 Kung!. Mag ds Nåd. Proposition Nr 185.

I valkrets å landet skall enligt bestämmelserna i § 5 mom. 1 i förordningen om landsting val av landstingsman förrättas å första ordinarie kommunalstämman under året, som jämlikt § 17 i förordningen om kommunalstyrelse på landet skall hållas under senare hälften av mars månad. Till följd därav, att valet av landstingsmän mångenstädes efter de nya rösträttsbestämmelsernas genomförande tagit avsevärd tid i anspråk, har emellertid bestämmelsen om valets ovillkorliga förrättande å marsstämman i flera avseenden visat sig medföra olägenheter för de i valet deltagande.

I den till förra årets riksdag avlåtna propositionen i ämnet föreslogs ock, att den ovillkorliga föreskriften om landstingsmannavalens företagande å den ordinarie marsstämman måtte upphävas. För dessa val, vilka sålunda skulle lösgöras från sambandet med den ordinarie marsstämman, böra i stället föreskrifter meddelas om desammas företagande å sådan dag, att minsta möjliga svårighet möter för en var att deltaga i valen. I detta hänseende föreslår jag fortfarande, att viss gemensam valdag bestämmes. Dagen för valen blir därigenom en gång för alla känd, vilket också torde komma att medverka till ett livligt deltagande i valen.

Då sålunda en gemensam valdag bestämmes, måste man tillse, att såvitt möjligt vid dagens bestämmande inga berättigade hänsyn trädas för nära. Frågan om vilken dag, som från denna synpunkt är den lämpligaste, kan naturligen alltid bliva föremål för olika meningar. Uppenbart är, att valen böra utsättas till arbetsfri dag och, då här i landet för närvarande endast sön- och helgdagar kunna anses som arbetsfri dagar, torde man vara inskränkt till sådan dag. Att nämligen för nu förevarande val meddela bestämmelser om arbetsfrihet viss söckendag — inrätta en »bank-holiday» — torde för närvarande möta åtskilliga betänkligheter. För varje fall lärer frågan därom böra upptagas först i sammanhang med frågan om lagfästande av gemensam valdag för valen till Riksdagens andra kammare.

I föregående års proposition föreslogs, att kommunalstämma för landstingsmannaval skulle äga rum å fjärde söndagen i mars eller, om påskdagen då infälle, annandag påsk. Genom att sålunda förlägga valen till senare delen av mars vunnes den fördelen, att i mindre kommuner marsstämman kunde utsättas till valdagen och valen företagas å nämnda stämma. Vidare torde under berörda tid för de norra länens del särskilda trafiksvårigheter ej vara att befara. Emellertid ansåg sig konstitutionsutskottet med hänsyn till dem, som av religiösa betänkligheter ogärna deltoge i politiska och kommunala ärendens handläggning

Valdag och valtider.

Landsbygden.

Städerna.

] 34 Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

under söndag, böra föreslå, att den gemensamma valdagen förlädes till en annan arbetsfri dag under samma tid, nämligen Marie bebådelsedag, vilken dag icke ägde större helgdags natur. Visserligen torde fördelen av valdagens förläggande till nämnda dag icke från den angivna synpunkten vara mera betydande, då enligt gällande bestämmelser Marie bebådelsedag kan infalla å söndag, men anser jag mig så mycket mindre hava anledning att motsätta mig valens förläggande till den av utskottet föreslagna dagen, som den icke i något hänseende kan anses vara mindre ändamålsenlig än den av mig förut föreslagna. Jag hemställer därför, att föreskrift meddelas därom, att val av landstingsmän å landet skall äga rum Marie bebådelsedag.

I fråga om valtid, föreslår jag fortfarande, att valet, som naturligen ej får äga rum under gudstjänsttid, skall fortgå minst två timmar före kl. 3 e. m. och minst två timmar efter kl. 5 e. m. Därigenom böra nödiga garantier vinnas, att valmännen icke genom olämpliga valtider förhindras att begagna sin valrätt eller finna dess utövande väsentligt försvårad. Valtiderna böra i kungörelsen om stämman noggrannt — till klockslag för början och avslutande samt uppehåll i förrättningen — angivas, varom särskild föreskrift torde böra meddelas.

Enligt gällande bestämmelser förrättas i städerna val av landstingsmän inför magistraten å allmän rådstuga i senare hälften av maj månad. Då också för städernas del valets förrättande å viss söndagsyntes mig lämplig, föreslog jag i förut omförmälda proposition till fjolårets riksdag, att den .allmänna rådstuga, å vilken dessa val skulle företagas, måtte hållas å fjärde söndagen i maj eller, om pingstdagen då infölle, annandag pingst. Konstitutionsutskottet anförde emellertid att, ehuruväl samma skäl för valets förläggande till arbetsfri dag och fastställande av en gemensam valdag även kunde åberopas beträffande landstingsmannavalens förrättande i städerna, utskottet dock ej kunnat uraktlåta att fästa avseende vid de anmärkningar, som blivit framställda mot valets förläggande till en sön- eller helgdag uti maj månad, och de uttalade farhågorna, att det skulle kunna inträffa, att en sådan anordning i motsats till det avsedda syftet möjligen skulle kunna leda till ett minskande i stället för ett ökande av deltagandet i valet, då nämligen just under dessa dagar och särskilt under pingsthelgen ett icke obetydligt antal av städernas invånare plägade resa ut till landet. Utskottet framhöll även, att, de i städerna goda samfärdsmedlen och i allmänhet korta avstånden ej i tillnärmelsevis samma grad som oftast på landet påkallade, att de allmänna valen förlädes till sön- eller helg-

135 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 185.

dag, samt att genom utsättande av lämpliga valtider även på arbetsdagar tillfälle kunnat beredas det stora flertalet, som så önskade, att deltaga i valet.

Fördelen av en gemensam, i förväg känd dag för landstingsmannaval synes mig emellertid alltjämt uppenbar och bär i städerna väsentligt samma berättigande som för landsbygdens del. Härtill kommer, att, därest besvär över landstingsmannaval skola kunna hänskjutas till regeringsrätten, dessa val för städernas vidkommande måste avsevärt tillbakaflyttas — skulle två besvärsinstanser ifrågasättas, till januari månad. Någon särskild anledning att förlägga dessa val just till maj månad föreligger icke heller. Om förslaget om regeringsrätten såsom enda instans för. klagan över landstingsmannaval vinner bifall, måste dessa val jämväl i stad förrättas senast i mars månad. Vid nu antydda förhållanden anser jag, att jämväl städernas landstingsmannaval lämpligast böra förläggas till en för alla gemensam arbetsfri dag i mars månad och erbjuder sig då samma dag, som ifrågasättes för landsbygdens val, eller Marie bebådelsedag, helt naturligt såsom den lämpligaste. Det bör också kunna anses vara eu fördel, att landstingsmannavalen på detta sätt koncentreras. Med den övervägande politiska betydelse, dessa val numera äga, och det därmed följande upplysnings- och agitationsarbetet för valen,, kan det vara ganska önskvärt att på detta sätt i ett slag få valen, avgjorda; en del tänkbara manipulationer vid successivt inträdande val till samma valkorporation bliva därmed omöjliggjorda.

Då valen skola förrättas å viss helgdag, synes tiden på dagen för valet kunna bestämmas på sätt ovan angivits för landsbygden och således, vad eftermiddagen beträffar, böra fortgå minst 2 timmar efter klockan 5 e. m.

I de från rikets länsstyrelser och magistrater med anledning av Riksdagens skrivelse den 20 maj 1911, nr 140, infordrade utlåtanden vitsordades, att i stor utsträckning vid landstingsmannaval röstavlämning ägde rum efter anmälan hos ordföranden. Emellertid framhölls i en inom andra kammaren vid förra årets riksdag väckt motion, att i åtskilliga landskommuner valen alltid försigginge efter upprop och vore ordnade med hänsyn därtill på sådant sätt, att därav väsentliga praktiska fördelar vunnes. Enligt min mening torde vid ifrågavarande val, då en valman ej sällan röstar jämväl för annan röstberättigad, i regel röstning i tur som valmännen anmäla sig vara mest ändamålsenlig. Hinder torde dock ej böra läggas för röstning efter upprop, därest i viss. kommun sådan . ordning skulle, på sätt framhållits i ovannämnda motion, anses lämplig. I likhet med konstitutionsutskottet finner jag

Röstavläm-

ningen.

1912: Motion A. K. nr 264 av hrr Persson i Tallberg och Hansson i Bäck.

Valhemlighetens betryggande.

136 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 185.

därför skäligt förorda den bestämmelse, att valmännen skola äga avgiva sina röster i den tur, de anmäla sig hos ordföranden, därest icke å förut hållen kommunalstämma eller allmän rådstuga beslutits, att valet skall ske efter upprop.

För att biträda ordföranden vid valet torde å landet kommunalstämman före valet böra utse två av de närvarande, varom uttrycklig bestämmelse synes böra meddelas. Däremot torde i fråga om val i stad utseende av särskilda biträden icke påkallas, då magistraten ju är kollegial.

Beträffande vidare den viktiga frågan om åtgärder för valhemlighetens betryggande har, på sätt ovan nämnts, inom Riksdagen väckts förslag, att de bestämmelser, som i förevarande avseende gälla vid valen av ledamöter till Riksdagens andra kammare, också måtte bliva gällande vid landstingsmannavalen.

De bestämmelser, som härutinnan kunna vara av nöden, skola naturligen gälla dessa val såväl på landet som i stad.

I fråga om valen till andra kammaren föreskrives, som bekant, att valmannen skall å viss inom vallokalen befintlig, avskild plats, inrättad med skärm eller annat dylikt, i valkuvert, som tillhandahålles vid förrättningen, inlägga sin valsedel och, sedan han tillslutit kuvertet, ofördröjligen överlämna detsamma personligen till ordföranden, som nedlägger kuvertet i valurnan. Vid en överflyttning av dessa föreskrifter att jämväl gälla landstingsmannaval nödvändiggör emellertid den i fråga om dessa val gällande graderade röstskalan vissa särskilda bestämmelser rörande röstvärdets antecknande. Härvid torde huvudsakligen två möjligheter föreligga, antingen att röstvärdet antecknas å själva röstsedeln genom en härför avpassad öppning i kuvertet eller ock att röstvärdet antecknas på det tillslutna kuvertet samt vid röstsammanräkningen överföres å röstsedeln. Det sistnämnda förfaringssättet medför otvivelaktigt den bästa garantien för valhemligheten. En öppning i valkuvertet, som ju skall användas för valsedelns döljande, kommer att möjliggöra eu, låt vara ofullständig, inblick å valsedeln. En tilläventyrs befintlig olikhet i det till valsedeln använda papperets färgskiftning eller beskaffenhet i övrigt skulle därvid kunna röja, hur valmannen röstat. Därest åter röstvärdet antecknas å valkuvertet, måste vid detsammas öppnande och sedelns uttagande anteckning om röstvärdet verkställas å sedeln. Detta medför ökat besvär för den, som verkställer röstsammanräkningen. Möjlighet till ofrivilliga misstag är därvid ej heller alldeles utesluten. Valet mellan dessa båda utvägar, röstvärdets antecknande å valkuvertet eller å valsedeln genom ett å val-

137 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

kuvertet anbragt »fönster», är därför ganska vanskligt. Ett anlitande av sistnämnda utväg synes för varje fall lämpligen kräva, att föreskrifter meddelas därom, att valsedlarna skola äga lika utseende. Vid denna frågas föredragning sistlidna år ansåg jag mig icke kunna föreslå användande av valkuvert med »fönster», då av praktiska skäl närmare föreskrifter om valsedlarnas utseende icke kunde samtidigt meddelas. Min mening var ju, att de av mig föreslagna valbestämmelserna skulle komma till tillämpning redan vid valen i mars 1912, och både det därför varit att befara, att till nämnda tid anstalt om valsedlars tillhandahållande inom kommunerna icke allestädes kunnat träffas. Då hinder på grund av sådana hänsyn ej nu föreligger och inom Riksdagen övervägande sympatier uttalats för systemet valkuvert med »fönster», har jag därför ansett mig böra föreslå ett användande av sådana valkuvert, dock under förutsättning, att samtidigt bestämmelser meddelas om valsedlarnas utseende.

I fråga om valsedlarnas format anser jag en föreskrift om 17 centimeters längd och 10 centimeters bredd vara lämplig. Beträffande äter beskaffenheten av det papper, som må till valsedlarna användas, torde det ej vara tillräckligt att föreskrifva, att detsamma skall vara vitt. Olika slag av vitt papper kunna ofta lätt skiljas från varandra på grund av färgnyans, vars styrka ej är sådan, att papperet kan anses färgat, eller på grund av tjockleken, ytans beskaffenhet o. s. v. Det synes därför vara lämpligast föreskriva, att till valsedlar skall användas visst slag av ofärgat papper, exempelvis svenskt normalpapper 4. Valet av pappersslag har betingats av att ett gott, men ändock billigt papper skulle komma till användning. Med hänsyn till detta pappersslags storlek är ock valsedlarnas format satt. Den omständigheten, att valsedeln icke håller föreskrivna måtten eller att densamma är av annat papper än det föreskrivna, torde dock icke böra föranleda valsedelns kasserande, såvida förstnämnda avvikelser ej äro mera betydande samt det använda papperets färg och beskaffenhet ej så olika det föreskrivna papperets, att olikheten kan iakttagas genom det å valkuvertet anbragta »fönstret». Då det av mig förordade pappersslaget finnes tillgängligt i handeln, torde svårighet ej möta mot tryckning på förhand av valsedlar av här ovan föreskrivna beskaffenhet.

Under förutsättning att bestämmelser sålunda givas, som medföra säkerhet därför, att valsedlarna erhålla lika utseende, får valhemligheten jämväl genom införande av valkuvert med »fönster» anses till-

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 136 käft. 18

Lika format och utseende å valsedlar.

Valkuvert med »fönster».

138 Röstsammanräkningen.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

räckligt betryggad. Med sådana kuvert vinnes alltid den fördelen, att, då röstvärdet omedelbart vid valförrättningen antecknas å röstsedeln,. den överflyttning av röstvärdet från valkuvertet till valsedeln, som eljest erfordras, undvikes och därmed den av konstitutionsutskottet anmärkta olägenheten av möjliga misstag helt förebygges.

Jag anser mig därför nu böra upptaga den av utskottet föreslagna bestämmelsen, att valkuvert skall vara försett med en utskärning, varigenom valförrätt aren sättes i tillfälle att å själva valsedeln anteckna rösttalet. Utskärningen bör givas ett ytinnehåll av ungefär 6 kvadratcentimeter, vilket torde vara fullt tillräckligt för det avsedda antecknandet. Denna utskärning må givas den form (fyrkantig eller oval), som befinnes lämpligast. Valsedeln skall på det sätt inläggas i valkuvertet, att dess baksida helt täcker utskärningen. Å den sålunda synliga delen av valsedelns baksida skall val förrättaren anteckna rösttalet.

Därest valsedeln ej inlägges på föreskrivet sätt, kunde det inträffa, att röstvärdet av misstag bleve antecknat å kuvertets innersida. Valkuvert, i vilket röstsedeln ej blivit på föreskrivet sätt inlagd, bör därför ej av valförrättaren mottagas.

För att efter valsedelns uttagande ur valkuvertet tvekan ej skall kunna uppstå därom, från vilket båll det antecknade rösttalet bör läsas, föreslår jag, att valförrättaren ålägges att under hela rösttalet å röstsedeln draga ett lätt synbart streck.

På sätt jag vid ärendets föregående behandling framhöll, anser jag mig, med fullt beaktande av det omfattande arbete, som med landstingsmannavalen å landet lagts å domhavandena, dock icke kunna förorda, att annan myndighet betros med dessa sammanräkningar. Att överlämna dessa åt länsstyrelserna skulle avsevärt tynga dessa myndigheters stora, alltjämt ökade arbetsbörda. Eu särskild kommission är kanske framdeles att tänka på, men bör ej för närvarande ifrågasättas. Däremot är det önskvärt, att domhavanden erhåller biträde för ifrågavarande sammanräkning. Om två ansvariga biträden ställas till domhavandens förfogande, torde lian erhålla den lindring i det eljest emellanåt väl så betungande sammanräkningsarbetet, som är av behovet påkallad, och vinnes vidare en kontroll, som bör utesluta möjligheten av misstag. Dessa biträden torde böra förordnas av vederbörande länsstyrelse, och lärer sammanräkningsprotokollet böra av dem till riktigheten bestyrkas. J örordnande av sadana biträden, vilka torde böra erhålla dagtraktamente, exempelvis 15 kronor om dagen — jämte i förekommande fall reseersättning — kan ej orsaka statsverket någon avsevärd utgift. Kung!. Maj:t torde äga att om sådan ersättning förordna. Särskilt anslag för

139 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

detta ändamål torde icke för närvarande behöva anvisas utan kostnaden tills vidare utgå av förskottsmedel att i vanlig ordning anmälas till ersättande.

Till förekommande av att sammanräkningen av de avgivna rösterna uppskjutes längre än som kan vara behövligt, torde det vara lämpligt att bestämma, inom vilken tid från valet sammanräkningsförrättningen bör företagas. Uppenbart är, att sammanräkningen bör företagas snarast möjligt; dock ansåg jag mig i fjolårets proposition icke böra föreslå kortare tid än inom tjugu dagar från valet. Då emellertid med hänsyn till det förut förordade besvärsförfarandet över landstingsmannaval en ytterligare begränsning är önskvärd, synes tiden, inom vilken sammanräkningen bör påbörjas, kunna sättas till fjorton dagar eller dubbelt så lång tid, som 1912 års konstitutionsutskott föreslog för sammanräknandet^ för städernas vidkommande. I sammanhang härmed torde en jämkning böra ske i tiden för sammanräkningens kungörande.

I fråga om påbörjandet av röstsammanräkningen inför magistrat i stad torde, som konstitutionsutskottet, på sätt nyss erinrats, föreslagit, tiden kunna bestämmas till sju dagar.

De ändringar i övrigt, som jag anser önskvärda, och vilka ändringar ansluta sig till vad i sådant hänseende är stadgat rörande valen till andra kammaren, torde ej tarva särskild utläggning. En del modifikationer i vallagens bestämmelser hava påkallats därav, att landstingsmannavalen å landet skola äga rum å kommunalstämma eller därmed likställd förrättning, distriktsstämma. Att särskilda valsedlar och valkuvert erfordras, då rösträtt utövas jämväl för annan, torde utan vidare vara uppenbart. På sätt förut föreslagits skulle valrätt till landstingsman allenast få utövas i den valberättigades mantalskrivningsort.

I anslutning till vad sålunda anförts skola förslag framläggas till ändring av §§ 4 och 5 i förordningen om landsting.

/i 0

I sin skrivelse den 20 maj 1911, nr 139, anhöll Riksdagen om utredning på vad sätt de stadganden. som gälla i fråga om val av ledamöter i Riksdagens andra kammare till tryggande av valhemligheten m. in., skulle kunna i tillämpliga delar föreskrivas — förutom vid val av landstingsmän — jämväl vid stadsfullmäktigval. Jag övergår nu till dessa frågor och måste i samband därmed jämväl något vidröra bestämmelserna i övrigt för dessa vals anordnande.

För val av stadsfullmäktige skall stad med mer än 10,000 invånare indelas i valkretsar. Ursprungligen ankom det på stad, oavsett

Stadsful!-

mäktigvai.

Departe-

ments-

chefen.

Valdistrikts-

indelning

obehövlig.

Valen.

140 Kungl, Maj:ts Nåd, Proposition Nr 185.

invånarantal, att bestämma, huruvida staden skulle för val af stadsfullmäktige delas i valkretsar eller icke. Emellertid är det proportionella valsättet förenat med väsentligen större svårigheter, ju talrikare valmanskåren är och ju flera representanter samtidigt skola väljas. Nämnda valsätts tillämpning vid val av stadsfullmäktige i en större stad skulle därför medfört avsevärda olägenheter, om samtliga röstande tillåtits utöva sin rösträtt vid samma förrättning. I samband med det proportionella valsättets införande vid stadslullmäktigvalen intogs därför, för underlättande av samma valsätts användning, i § 22 av förordningen om kommunalstyrelse i stad ovillkorligt stadgande därom, att stad med mer än 10,00(3 invånare skulle indelas i valkretsar.

Jämlikt bestämmelserna i § 23 av nämnda förordning verkställas stadsfullmäktigvalen, då de ske samfällt, vid allmän rådstuga. År staden indelad i valkretsar, förrättas valen å dagar, som magistraten särskilt för varje valkrets utsätter, samt enligt den ordning i övrigt, som magistraten äger bestämma. Med stöd av dessa bestämmelser anordnar magistraten i städer, som äro delade i valkretsar, särskilda valförrättningar för de olika kretsarna.

^1 vissa städer indelar dessutom magistraten valkretsarna i röstningsområden, valdistrikt, och upptager rösterna vid förrättningar i de olika valdistrikten. Det har även förekommit, att stad, som icke är delad i valkretsar, av magistraten indelats i valdistrikt för ifrågavarande val.

Den anordning av valen, magistraterna sålunda med stöd av gällande bestämmelser verkställt, torde i regel hava varit i stort sett tillfredsställande. De röstberättigade hava i allmänhet haft tillfälle, särskilt under senare år, att utan allt för stor tidsspillan och omgång utöva sin rösträtt. De betydande avstånd, som för invånarna på landet ofta medföra hinder och svårighet vid utöfvandet av rösträtt och som för landskommunernas del är den förnämsta orsaken till behovet av distriktsindelning, sakna ju dessutom motsvarighet i städerna. Några bestämmelser om rätt att påkalla indelning av stad i valdistrikt torde därför icke för närvarande erfordras.

Val av stadsfullmäktige, som, där stad icke är delad i valkretsar, skall äga rum å allmän rådstuga, bör, om stad är delad i valkretsar, såsom för närvarande sker, förrättas särskilt för de olika kretsarna, d. v. s. varje valkrets bör utgöra ett röstningsområde. Valets anordnande inom de särskilda valkretsarna bör såsom hittills ankomma på magistraten. Att härom meddela bestämmelser i lag anser jag icke erforderligt. Rikets större städer äro ej sällan delade i ett flertal valkretsar, i vilka samtidiga val endast med svårighet låta sig ordnas. En

141 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

föreskrift om gemensam valdag anser jag således av praktiska skäl icke kunna ifrågasättas, och bör därför magistraten fortfarande äga anordna dessa val på samma eller olika dagar såsom den finner lämpligast.

En tillämpning å stadsfullmäktigvalen av de föreskrifter, som meddelats i fråga om valen av ledamöter i Riksdagens andra kammare till tryggande av valhemligheten, kräver enahanda hänsyn till den jämväl vid stadsfullmäktigvalen gällande graderade röstskalan, som enligt vad ovan framhållits måste tagas vid nämnda föreskrifters tillämpning å landstingsmannavalen. De av mig i fråga om sistnämnda val i omförmälda syfte föreslagna bestämmelser om särskilda valsedlar samt valkuvert med »fönster)) böra därför även tillämpas vid stadsfullmäktigvalen.

Såsom jag ovan nämnt, anser jag bestämmelser om viss valdag icke kunna ifrågasättas. Däremot anser jag lämpligt, att även i fråga om dessa val bestämmelser meddelas om valtiden, så att säkerhet vinnes därför, att tillräckligt tillfälle beredes de röstägande att avgiva sina röster å arbetsfri del av dagen; och synes därför valtiden, då stadsfullmäktigvalen icke sällan torde bli förlagda till arbetsdag, böra på aftonen något utsträckas i jämförelse med vad som föreslagits för de till helgdag förlagda landstingsmannavalen i stad, Med hänsyn härtill synes mig den av förra årets konstitutionsutskott för landstingsmannaval i stad föreslagna tid av två timmar efter kl. 7 e. m. lämplig.

I övrigt föreslår jag enahanda anordning av stadsfullmäktig valen som av landstingsmannavalen.

Besvär över stadsfullmäktigval torde fortfarande böra föras hos Konungens befallningshavande.

I fråga om stadsfullmäktigvalen i Stockholm torde enahanda stadsfuihnäkstadganden till valhemlighetens betryggande samt angående ordningen vid valen stadgas som vidkommande samma val i övriga städer.

I fråga om Stockholm — där enligt gällande valordning magistraten äger anordna röstupptagning distriktsvis inför av magistraten utsedde deputerade — anser jag mig, lika litet som för övriga städer, böra föreslå bestämmelser om rätt att påkalla indelning av valkrets i valdistrikt, då behov av sådana bestämmelser synes mig uppenbarligen icke föreligga.

I anslutning till vad jag sålunda anfört har jag uppgjort förslag till ändrad lydelse av § 24 i förordningen om kommunalstyrelse i stad och § 10 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm, vilka förslag

Kommunal-

fullmäktig-

val.

Departe-

ments-

chefen.

Valkretsindel■ ning.

Valdistr ikts indelning.

142 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

komma att av mig anmälas i sammanhang med förslag till andra ändringar av nämnda förordningar.

Av skäl, som jag här ovan närmare utvecklat, anser jag, att i kommun, där val av kommunalfullmäktige äger rum, den proportionella valmetoden bör komma i tillämpning vid dessa val.

Behov av valkretsindelning torde i fråga om sådana landskommuner visserligen icke föreligga i samma utsträckning och i samma grad som beträffande stadskommunerna, då landskommunernas invånarantal naturligen i regel är vida lägre än stadskommunernas. Emellertid äger ett ej ringa antal landskommuner mer än 10,000 invånare (se härom bilaga III) eller således ett invånarantal, som i fråga om stadskommun medför obligatorisk valkretsindelning. Då vidare landskommun med mer än 10,000 invånare, enligt vad jag ovan föreslagit, skall äga utse samma antal fullmäktige, som stad med ett invånarantal av 10,000—20,000, anser jag nödvändigt att i samband med införande av proportionellt valsätt vid val af kommunalfullmäktige meddela föreskrift därom, att sådan kommun skall, såvida kommunalfullmäktige inom densamma utses, indelas i valkretsar. Liksom i städerna böra i landskommun de kommunala myndigheterna äga besluta om sådan indelning. Beslutanderätten bör tillkomma kommunalstämma, men anser jag med hänsyn till vikten av sådant beslut samt de svårigheter, som ej sällan äro förknippade med en valkretsindelning på grund av mångfalden av de synpunkter, som därvid böra beaktas, kommunalstämmans beslut i sådan fråga böra underställas Konungens befallningshavandes prövning.

År kommun delad i valkretsar, bör varje valkrets utgöra ett röstningsområde eller valdistrikt, inom vilket särskild förrättning för ifrågavarande val skall äga rum.

Emellertid finnes ett flertal kommuner, vilkas invånarantal och jämväl det antal kommunalfullmäktige, som i händelse av fullmäktiginstitutionens införande skulle för desamma utses, ej är så stort, att valkretsindelning erfordras, men vilkas areal och kommunikationsförhållanden äro sådana, att det för underlättande av valdeltagandet måste anses önskvärt, att tillfälle beredes de valberättigade att utöva sin valrätt vid förrättningar inom. särskilda röstningsområden. Sådana kommuner böra kunna uppdelas i valdistrikt. Det kan vidare tänkas, att en valkrets inom en kommun måste givas en sådan utsträckning, att en indelning av densamma i valdistrikt är påkallad. Jag föreslår därför, att kommun, inom vilken val af kommunalfullmäktige äger rum

143 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

men som icke är indelad i valkretsar för dessa val, ävensom att, i fråga om kommun, som är indelad i valkretsar för val av kommunalfullmäktige, sådan valkrets må, därest det finnes lämpligt, delas i valdistrikt för dessa val.

På landsbygden hava de enskilda röstägande i växlande grad, beroende främst på läget av deras boningsorter, intresse av att deltagandet i dessa val liksom i landstingsmannavalen underlättas genom valdistriktsindelning. Det bör därför ej överlämnas till kommunerna att besluta om sådan indelning. Ett kring en huvudort i en landskommun boende flertal bör ej kunna förhindra, att densamma för underlättande av ett avlägset boende mindretals deltagande i val indelas i valdistrikt. Jag anser därför, att enskild röstägande bör vara berättigad att i enahanda ordning, som gäller i fråga om val av ledamöter i Riksdagens andra kammare och som föreslagits beträffande landstingsmannaval, göra framställning om indelning av kommun eller valkrets för val av kommunalfullmäktige i valdistrikt. Sådan framställning bör inges till vederbörande länsstyrelse, som skall äga att efter kommunalstämmans hörande därom förordna.

Finnes i kommun två eller flera valdistrikt för val av kommunalfullmäktige, bör i fråga om uppbörds- och debiterings- samt röstlängdernas uppläggande gälla, vad här ovan föreslagits för det fall, att distriktsindelning för val av landstingsmän kommit till stånd i kommun.

Införas kommunalfullmäktige i kommun, som är för val av landstingsman indelad i valdistrikt, höra valen av kommunalfullmäktige, utan att särskild framställning göres, äga rum distriktsvis inom samma valdistrikt.

Finnas ej i kommun valdistrikt för val av kommunalfullmäktige, skola valen äga rum å kommunalstämma. Skola valen ske distriktsvis, böra de förrättas å särskilda stämmor inom de olika valdistrikten i enahanda ordning, som föreslagits i fråga om landstingsmannaval i landskommun, som är uppdelad i valdistrikt för nämnda val.

Valen av kommunalfullmäktige torde böra äga rum vid stämma under tiden från och med den 1 november till och med den 15 december å dag, som av kommunalstämma det år valet skall äga rum bestämmes. Senare torde valen icke kunna företagas, för att röstsammanräkningen skall kunna medhinnas före ingången av nästföljande år, då mandaten taga sin början. Med en sådan föreskrift möter ej heller hinder, att i en kommun, där valen utan olägenhet kunna medhinnas vid den ordinarie decemberstämman, utsätta desamma till att äga rum å nämnda stämma.

Valen.

144 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

I kommun, som är indelad i valdistrikt, böra stämmorna i de särskilda valdistrikten hållas å gemensam dag för hela kommunen. Häremot möta ju ej svårigheter av sådan beskaffenhet, som i fråga om städerna lägga hinder i vägen för en för varje kommun gemensam valdag. I fråga om kommun, som är indelad i valdistrikt, bör kommunalstämma för varje valdistrikt utse ordförande att å distriktsstämma leda valet ävensom suppleant för honom.

Samma bestämmelser om valtid, som jag här ovan föreslagit i fråga om landstingsmannaval på landet, anser jag böra meddelas i fråga om kommunalfullmäktigval.

Valen av kommunalfullmäktige böra företagas i enahanda ordning som valen av landstingsman. Rörande valsedlar, valkuvert, röstlängd och densammas justering, rösträtt och överlåtande därav samt ordningen vid röstavlämningen böra, såväl då valen försiggå å kommunal- som distriktsstämma, gälla enahanda bestämmelser, som för motsvarande fall äro föreslagna i fråga om val av landstingsmän.

Att ålägga domhavandena sammanräkningen av de vid dessa val avgivna röster anser jag mig däremot ej kunna föreslå, och sex jag mig på den grund nödsakad hemställa, att röstsammanräkningen uppdrages åt länsstyrelserna. Kommunalfullmäktiginstitutionen tinnes ju för närvarande införd endast i ett mindre antal kommuner och, då anledning saknas antaga, att den kommer att införas i så stor utsträckning, att länsstyrelserna kunna bliva i avsevärdare grad betungade genom bestyret med dessa röstsammanräkningar, anser jag ej betänkligheter böra möta mot den föreslagna anordningen.

Därest Konungens befallningsliavande, såsom jag föreslagit, får sig ålagt att utföra röstsammanräkningen vid dessa val — såsom vid valen av ledamöter i Riksdagens andra kammare — måste besvär jämväl över dessa val anföras direkt hos Konungen (regeringsrätten).

Med anledning av vad jag sålunda samt här ovan i sammanhang med frågan om införande av proportionellt valsätt vid val av kommunalfullmäktige anfört, har jag uppgjort förslag till ändrad lydelse av §§ 21, 27 — 36, 42 och 74 i förordningen om kommunalstyrelse på landet.

På grund av stadgandena i §§ 79 och 80 i samma förordningbliva de av mig för landskommunernas del föreslagna bestämmelser utan särskilt därom given föreskrift gällande jämväl för köpingar och municipalsamhällen.

145 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Vin. Besvär över Koiuirigens befatlningshavaodes utslag I

kommunala mål.

I § 7 7 av förordningen om kommunalstyrelse på landet stadgas, att ändring i Konungens befallningsliavandes utslag i kommunala mål må, där icke för vissa frågor annan ordning uttryckligen är stadgad, sökas hos Kungl. Maj:t senast å sextionde dagen efter delfåendet. Enahanda besvärstid för överklagande av Konungens befallningsliavandes utslag bestämmes i § 78 av förordningen om kommunalstyrelse i stad, hvaremot i § 44 av förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd föreskrives, att i avseende å tiden för ändringssökande i utslag, som Konungens befallningshavande givit, skull gälla, vad särskilt är stadgat, d. v. s. den i förordningen den 14 december 1866 angående ändring av gällande stadganden om tid för besvärs anförande i mål, som handläggas av förvaltande myndigheter och ämbetsverk, föreskrivna besvärstid av fyrtiofem dagar i mål från Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län samt trettio dagar i mål från övriga orter inom riket, allt räknat från delfåendet och med femton dagars längre besvärstid för menighet, som klagar.

Med anledning av en vid 1911 års riksdag väckt motion har Riksdagen i skrivelse den 10 mars samma år, nr 29, anhållit, det Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring av § 77 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 och § 78 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862, att den däri stadgade tid för sökande av ändring i Konungens befallningshavandes utslag förkortades.

Till stöd för denna sin hemställan anför Riksdagen:

»Den besvärstid, som stadgats i förordningen om kommunalstyrelse på landet och förordningen om kommunalstyrelse i stad, var vid tidpunkten för dessa förordningars utfärdande utan tvivel av behovet påkallad. Samfärdsmedlens och särskilt järnvägarnas snabba utveckling hava emellertid medfört ändring i detta förhållande, och det torde kunna ifrågasättas, huruvida ens i någon del av landet så lång besvärstid, som i berörda kommunalförordningar stadgas, numera är behövlig. 1 andra hänseenden gällande klagotider hava efter hand förkortats. Sålunda har genom kungl. förordningen den 14 december 1866 angående ändring av gällande stadganden om tid för besvärs anförande i mål, som handläggas av förvaltande myndigheter och ämbetsverk, föreskrivits en besvärstid av fyrtiofem dagar i mål från de nordliga länen

Bihang till Riksdagens Protokoll W/3. 1 sand. 136 höft. 19

1911: Motion F. K. nr 25 av greve Spens och Riksdagens skrivelse nr 29.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 185.

Infordrade

yttranden.

Departe-

ments-

chefen.

och av 30 dagar i mål från övriga orter i riket, allt med femton dagars längre besvärstid för menighet. Genom lagen den 14 juni 1901 om ändring i vissa delar av rättegångsbalken bär tiden för anförande av besvär över hovrätts utslag eller beslut bestämts till trettio dagar.

Riksdagen anser, att den i § 77 i förordningen om kommunalstyrelse på landet och i § 78 i förordningen om kommunalstyrelse i stad stadgade besvärstid är längre än som numera erfordras. Den långa besvärstiden innebär också ett onödigt och för de kommunala intressenas tillgodoseende olämpligt framskjutande av den tidpunkt, då de fattade besluten vinna laga kraft. Riksdagen finner sålunda en förkortning av nu gällande besvärstid^' i fråga om kommunala beslut önskvärd. Emellertid torde böra undersökas, huruvida icke, därest en sådan ändring kommer till stånd, eu särskild besvärstid, på sätt ovannämnda förordning den 14 december 1866 stadgat, bör bestämmas för de nordliga länen ävensom för menigheter.»

Samtliga rikets länsstyrelser, hvilka genom nådig remiss anbefallts att yttra sig i anledning av denna Riksdagens framställning, hava i inkomna utlåtanden tillstyrkt, att omförmälta besvärstid måtte förkortas.

Av länsstyrelserna —- med undantag av länsstyrelserna i de fyra norra länen — hava åtskilliga föreslagit, att föreskrift borde meddelas av innehåll, att ifrågavarande besvär skulle anföras inom de i ovannämnda förordning av den 14 december 1866 stadgade tider, medan övriga länsstyrelser hemställt, att besvärstiden måtte fastställas till 30 dagar från erhållen del av utslaget, med visst tillägg för menighet, i hvilket hänseende i regel föreslagits 15 dagar.

Länsstyrelserna i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län anföra, att något behov av en särskilt för dessa län bestämd längre besvärstid icke numera förelåge, utan att den i förordningen den 14 december 1866 för övriga delar av riket stadgade besvärstiden av 30 dagar vore fullt tillräcklig. Länsstyrelserna i Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län framhålla härvid, att den för menigheter medgivna längre besvärstiden borde bibehållas. Länsstyrelserna i Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län erinra vidare, att i samband med en lagändring i här föreslagen riktning förordningen av den 14 december 1866 jämväl borde omarbetas på så sätt, att densamma bleve överensstämmande med kommunalförordningarnas bestämmelser i förevarande hänseende.

1 likhet med Riksdagen och de i ärendet hörda myndigheter anser jag den ifråga om Konungens befallningshavandes utslag i kommunala

Kungl. Maj.is Nåd, Proposition Nr 185

mål stadgade besvärstiden av 60 dagar böra förkortas. En besvärstid av så avsevärd längd är förvisso icke numera erforderlig för att bereda den med ett dylikt utslag missnöjde tillfälle att påkalla prövning av detsamma hos Kungl. Maj:t. Och naturligen bör, såsom ock Riksdagen framhållit, längre besvärstid än som verkligen erfordras icke stadgas och därigenom de meddelade utslagens laga kraft onödigt uppskjutas. En allmän besvärstid av, såsom länsstyrelserna föreslagit, 30 dagar anser jag vara fullt tillräcklig. Däremot skulle ett bestämmande av nämnda besvärstid till den i fråga om besvärsmål från domstolarna till hofrätterna gällande tid av 20 dagar enligt min mening innebära en för närvarande alltför stark förkortning. Därest en allmän besvärstid av 30 dagar stadgas, torde vidare, på sätt länsstyrelserna i de norra länen framhållit, det ej vara nödigt, att åt dessa län gives en undantagsställning. I detta hänseende vill jag erinra därom, att i fråga om utsökningsmål genom lagen den 14 juni 1901 om ändringar i vissa delar av utsökningslagen tiden för besvär över Konungens befallningshavandes utslag bestämts till 30 dagar i de fyra norra länen och Gottland samt att i fråga om domstolsmål en besvärstid av 45 dagar numera förekommer allenast beträffande mål från Norrbottens och Västerbottens lappmarker. Jag tvekar därför ej att i fråga om Konungens befallningshavandes utslag i nu förevarande mål föreslå en besvärstid av 30 dagar för alla delar av riket.

I fråga om den tidpunkt, från vilken besvärstiden skall löpa, anser jag mig icke kunna för närvarande föreslå ändring i den i detta hänseende gällande bestämmelse, att tiden skall räknas från det klagande erhållit del av det meddelade utslaget. Denna bestämmelse — som återfinnes, förutom i förordningarna om kommunalstyrelse, i förordningen den 14 december 1866 angående ändring av gällande stadgande!! om tid för besvärs anförande i mål, som handläggas av förvaltande myndigheter och ämbetsverk, i vissa instruktioner för ämbetsverk, i förordningen angående fattigvården med flera författningar — är så tillvida icke tillfredsställande, som densamma ej i varje fall lämnar en säker utgångspunkt för besvärstidens beräknande. Missuppfattningar förekomma därför emellanåt därom, huruvida ett utslag tagit åt sig laga kraft eller icke. Det måste alltid vara förenat med en viss olägenhet, att bevis om erhållen del av ett utslag skall vara avgörande för frågan, om emot detsamma anförda besvär skola anses inom rätt tid förda eller ej, och följaktligen det enda värnet däremot, att ett utslag, som i själva verket vunnit laga kraft, dragés under prövning av högre rätt, skall ligga i möjligheten att. framskaffa det ursprungliga delgivningsbeviset.

148 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 18ö.

Vidare har den i särskilda författningar meddelade föreskriften, att delgivning av Konungens befallningshavandes och kollegiernas utslag i ekonomi- och polismål, som röra antingen hela menigheter eller ett större antal enskilda personer, skall ske genom kungörande från vederbörande predikstolar, ofta varit föremål för olika uppfattningar och föranlett svårigheter. Riksdagen har också vid olika tillfällen uttalat sig för en inskränkning av uppläsandet av utslag och dylikt i kyrkorna. Min uppmärksamhet har ock varit riktad å behovet av eu omarbetning av hithörande bestämmelser, och en utredning av denna ganska omfattande fråga är påbörjad. Innan denna utredningslutförts och jag är i tillfälle framlägga förslag till ändring av samtliga de stadganden, i vilka denna bestämmelse återfinnes, torde emellertid i kommunalförordningarna böra bibehållas nu gällande härmed analoga bestämmelser.

Införande av samma besvärstid för de norra länen och övriga delar av riket beträffande mål, som avses i förordningen den 14 december 1866, anser jag jämväl, såsom länsstyrelserna i Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län påpekat, böra ske, men måste därmed anstå, tills ovan omförmälda utredning slutförts.

Då besluts fattande om fullföljd av talan å menighets vägnar otvivelaktigt medför viss tidsutdräkt, anser jag mig, i avvaktan på resultatet av nämnda utredning, vilken jämväl bör omfatta behovet för menighet av särskild längre besvärstid, böra föreslå, att tills vidare för menighet enahanda förlängning av tiden för besvär i nu ifrågavarande mål må äga rum, som i förordningen den 14 december 1866 finnes stadgad i fråga om där omförmälda mål.

Genom förkortande av besvärstiden i kommunalmål från 60 dagar till 30 dagar med 15 dagars förlängning för menighet böra dock vinnas de fördelar för de kommunala intressenas tillgodoseende, som Riksdagen med sin skrivelse den 10 mars 1911 närmast torde avsett.

I anslutning till vad sålunda anförts, kommer jag därför att i sammanhang med andra ändringar av kommunalförfattningarna framlägga förslag till ändring av § 77 i kommunalförordningen för landet och § 78 i förordningen om kommunalstyrelse för stad.

Järnte de ändringar i de kommunala författningarna, som jag med hänsyn till det av mig här ovan anförda har för avsikt föreslå, anser jag mig i detta sammanhang böra framlägga förslag till ytterligare

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

vissa ändringar i och tillägg till bestämmelser i dessa författningar, som synas mig icke längre motsvara tidsförhållandena eller eljest vara ändamålsenliga.

IX. Förslag till vissa ändrade bestämmelser i förordningen om kommunaistyrelse på landet

A. Kyrkoherdes rätt att deltaga i kommunalnämnds överläggningar

och beslut.

Den i § 43 av förordningen om kommunalstyrelse på landet upptagna bestämmelse om rätt för kyrkoherden eller den, hans ställe företräder, att deltaga i kommunalnämndens förhandlingar och beslut kräver enligt min mening omarbetning.

I fråga om grunden för denna bestämmelse anförde den kommitté, som avgivit betänkande och förslag till de nu gällande kommunalförordningarna, med framhållande av att fattigvården utgjorde en av kommunalnämndens uppgifter, att det vore särskilt med avseende på prästens, i följd av hans ämbete och såsom kyrkoböckernas handhavare, ägande närmare kännedom om de familjer och personer, där fattigdomen företrädesvis vore hemmastadd, som kommitterade föreslagit, att kyrkoherden eller den hans ställe företräder borde vara berättigad, ehuru ej förpliktad, att i kommunalnämndens förhandlingar och beslut taga del.

I förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871 har ock i 10 § 3 stycket intagits stadgande om rätt för kyrkoherden eller den, hans ställe företräder, att deltaga i de inom pastoratet för fattigvårds handhafvande utsedda styrelsers förhandlingar och beslut.

Sedan fråga om upphävande af kyrkoherdes rättighet att deltaga i kommunalnämndens förhandlingar och beslut vid 1868 års riksdag väckts, men, efter avstyrkande av lagutskottet, av Riksdagen avslagits, väcktes frågan ånyo vid 1911 års riksdag genom eu inom andra kammaren framställd motion, däri hemställdes, att Riksdagen ville för sin del besluta, att § 43 i förordningen om kommunalstyrelse på landet måtte ur förordningen utgå.

Konstitutionsutskottet, till vars behandling motionen hänvisades, hemställde, att densamma ej måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda. Till stöd för denna sin hemställan yttrade konstitutionsut-

1868: Motion A. K. nr .174 av br Olausson.

1911: Motion A. K. nr 127 av hr Bosson.

1911: Konstitutionsutskottets ut* låtande nr 8.

150 Kungl. Maj:ts Nåd. Pvoposition N:r 185.

skottet, efter anförande av vad ovannämnda kommitté åberopat såsom motiv till ifrågavarande bestämmelse:

»Den förnämsta grunden för stadgandet i § 43 i förordningen om kommunalstyrelse på landet synes med de anförda motiven ur kommunalkommitténs betänkande vara klar. Visserligen har kyrkoherde genom ifrågavarande bestämmelse rätt att deltaga i samtliga kommunalnämndens förhandlingar och beslut och sålunda har lagrummet fått en vidsträcktare innebörd, än vad som erfordrades för det syftemål, som närmast låg till grund för berörda stadgande. Men efter vad utskottet erfarit, har ej någon olägenhet härav försports, som kan föranleda någon inskränkning i denna kyrkoherdes rätt.

Enligt utskottets mening föreligga, utöver det nu anförda, även andra skäl för kyrkoherdes rätt att deltaga i kommunalnämnds förhandlingar och beslut.

Genom lagen om fosterbarns vård den 6 juni 1902 har kommunalnämnd, där icke särskild hälsovårdsnämnd eller fosterbarnsnämnd finnes, fått sig uppdraget att övervaka fosterbarnsvården i kommunen. Den kännedom, som kyrkoherde har om de personella förhållandena inom kommunen, synes utskottet genom hans rätt att deltaga i kommunalnämnds förhandlingar och beslut komma fosterbarnsvården till godo och utgör ett ytterligare skäl för det ifrågavarande stadgandet i § 43 i förordningen om kommunalstyrelse på landet.

I § 38 av sistnämnda förordning stadgas bland annat, att kommunalnämnden har att handhava och tillämpa de av kommunen beslutade, vederbörligen fastställda stadgar rörande sedlighet, säkerhet, sundhet och ordning inom kommunen. På grund av att, särskilt i förstnämnda afseende, de kyrkliga och borgerliga förhållandena så nära beröra varandra, att någon bestämd gräns näppeligen dem emellan kan dragas, och med hänsyn till kyrkoherdes ställning i allmänhet, synes det utskottet lämpligt, att kyrkoherdes rätt till deltagande i kommunalnämnds förhandlingar och beslut bibehålies.

I den motivering, som motionären fogat till sitt förslag, finner utskottet inga sakliga skäl vara anförda av beskaffenhet att föranleda upphävande av eller inskränkning i de kyrkoherden eller den, hans ställe företräder, i § 43 medgivna befogenheter.»

I en vid utlåtandet fogad reservation yrkade åtskilliga ledamöter av utskottet, att Riksdagen för sin del måtte besluta följande ändrade lydelse av ifrågavarande paragraf: Kyrkoherden eller den, hans ställe företräder, är berättigad att i sådana ärenden, som angå fattigvård eller åtgärder för sedlighet inom kommunen, deltaga i kommunalnämndens överläggningar och beslut.

151 Kimgl. Maj:ts Nåd: Proposition Nr 185.

1 iH stöd lör sitt yrkande anförde dessa reservanter:

))Den bestämmelse om kyrkoherdes rätt att deltaga i kommunalnämndens förhandlingar och beslut, vars upphävande motionären föreslår, tillkom närmast för att bereda honom plats vid behandlingen av ett visst slags ärenden, för vilka han på grund av sitt ämbete borde vara särskilt skickad, nämligen fattigvårdsärenden. Detta framgår av den motivering föi sagda bestämmelse, som anföres av den för kommunalförfattningarnas utarbetande tillsatta kommittén.))

Reservanterna yttrade vidare:

»Formuleringen av § 43 blev emellertid sådan, att kyrkoherden fick rätt att deltaga i alla kommunalnämndens förhandlingar och beslut, alltså ej endast i dem, som rörde fattigvården. Sannolikt berodde detta därpå, att före kommunalförfattningarnas tillkomst kyrkoherden varit själfskri ven ordförande i sockenstämman, som behandlade socknens allmänna angelägenheter, och att man ville giva honom någon ersättningför denna ställning.

De skäl, som förutnämnda kommitté på sin tid anförde för kyrkoheidens rätt att deltaga i fattigvårdsärendenas handläggning inom kommunalnämnden, finna vi i huvudsak ännu giltiga. Vi kunna alltså icke ansluta oss till motionärens mening, att § 43 skulle helt och hållet upphävas.

Ett annat område, där kyrkoherdens och hans ställföreträdares självskrivenhet i kommunalnämnden synes vara fullt motiverad, uto-öra de ärenden, som i förordningens § 38 hänföras under tillämpningen av kommunens stadgar rörande ^sedlighet’. Hithörande åtgärder stå uppen- .årligen i nära samband med prästens ämbetsuppgift, och enligt § 22 i förordningen om kyrkostämma tillhör dessutom 'sedernas vårdande’ även kyrkorådets uppgift.

■ r. . ^arem°f anse vi ingen anledning förefinnas att numera bibehålla inäga varande rätt för kyrkoherden rörande kommunalnämndens verksamhet i (ifrigt. En sådan rätt, så oinskränkt som den formulerats i § 43, strider mot principerna för kommunens självstyrelse. Kyrkoherdes och hans ställföreträdares självskrivna plats i kommunalnämnden torde lämpligen kunna inskränkas till behandlingen av de ovan anförda angelägenheter, för vilka det prästerliga ämbetet kan anses medföra särskild sakkunskap.»

Konstitutionsutskottets avstyrkande hemställan bifölls av första cammaren, hvaremot andra kammaren antog ofvannämnda reservationsvis framburna ändringsförslag.

152 Departe

uients-

cliefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Utan tvivel är kyrkoherdes rätt att icke på grund av val utan på grund av sin ställning såsom ämbetsman deltaga i] kommunalnämndens överläggningar och beslut eu avvikelse från den våra kommunalförfattningar eljest genomgående principen om kommunal självstyrelse. Den i § 43 givna bestämmelse torde därför enligt min mening icke böra bibehållas oförändrad. Men å andra sidan anser jag, i likhet med ovannämnda reservanter, kyrkoherdes rätt till säte och stämma i kommunalnämnden icke böra helt och hållet avskaffas. Det kan nämligen icke förnekas, att i fråga om vissa kommunalnämnden åliggande ärenden kyrkoherdens deltagande i nämndens överläggningar och beslut måste anses önskvärt med hänsyn till den personliga kännedom om kommunens medlemmar, som han på grund av sin ämbetsställning får antagas äga. Till dessa ärenden höra de, som angå fattigvård och fosterbarnsvård. Det skulle på åtskilliga ställen icke lända till fattigvårdens och barnavårdens fromma, om kyrkoherden berövades den möjlighet till direkt ingripande, som han äger genom sin rätt att i kommunalnämnden deltaga i sådana ärendens avgörande. Med hänsyn till kyrkoherdes ämbetsuppgifter och ställning som ordförande i kyrkorådet, vilket ju äger, bland annat, att i avseende på vad till sedernas vård hör vaka över efterlevnaden av därom gällande stadganden, torde det vara lämpligt, att kyrkoherden tilldelas säte och stämma i kommunalnämnden, da densamma fullgör nämnden åliggande uppgifter i fråga om sedligheten. Jag anser mig därför böra föreslå, att § 43 i kommunalförordningen för landet måtte erhålla den lydelse, som enligt vad ovan nämnts, vid 1911 års riksdag gillats av andra kammaren, allenast med den jämkning, som må föranledas därav, att till förekommande av tvivelsmål om lagrummets innebörd bland de ärenden, i vilkas handläggning kyrkoherden äger deltaga, särskilt må upptagas de som angå barnavård. Härigenom skulle kyrkoherde bibehållas vid rätt att deltaga i kommunalnämndens överläggningar och beslut i den omfattning, att det av lagstiftarna med gällande bestämmelse avsedda syfte fortfarande skulle vinnas.

Med hänsyn till det anförda har jag utarbetat förslag till ändrad lydelse av § 43 i förordningen om kommunalstyrelse å landet, vilket förslag av mig framdeles anmäles.

153 Ktmgl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 185.

B. Gottgöreise åt ordförande i kommunalnämnd.

Jämlikt bestämmelserna i § 51 av förordningen om kommunalstyrelse på landet skall ordföranden i kommunalnämnden fullgöra honom åliggande göromål utan annan ersättning än den gottgöreise för skrivmaterialier, postporto samt skrivare- och räkenskapshjälp, som av kommunalstämman anslås.

Med anledning av en inom andra kammaren väckt motion har Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 maj 1911, nr 141, anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och under vilka villkor det kunde medgivas kommuner å landet att åt ordförande i kommunalnämnden anslå särskild gottgöreise för med uppdraget förenat besvär samt för kostnader jämväl i andra fall än de i § 51 av förordningen om kommunalstyrelse på landet omförmälda, samt till Riksdagen inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Konstitutionsutskottet, som i avgivet utlåtande tillstyrkt det väckta skrivelseförslaget, har till stöd därför, efter åberopande av vissa från statistiska centralbyrån inhämtade uppgifter, yttrat, bland annat:

»Av vad utskottet anfört, torde framgå, både att kommunalnämndsordförandens arbetsbörda numera på åtskilliga ställen är av den omfattande beskaffenhet, att samhället ej skäligen kan utan särskild ersättning kräva dylikt arbete av någon medborgare, och att stadgandet i §51 av förordningen om kommunalstyrelse på landet på grund av detta förhållande i ett stort antal kommuner tillämpas antingen så, att anslaget till skrivmaterialier m. m. också innebär ersättning för med uppdraget förenade besvär, eller så, att ersättningen till kommunalnämndsordföranden uppfattas såsom väsentligen utgörande lön eller arvode. Efter utskottets mening är därför en ändring av § 51 i förordningen om kommunalstyrelse på landet av behovet påkallad.

För lösande av denna i flera hänseenden betydelsefulla fråga, synas erbjuda sig två olika sätt att gå tillväga, nämligen antingen att medgiva kommun rätt att under vissa förhållanden tillerkänna kommunalnämndsordförande ersättning för med uppdraget förenade besvär, eller att överflytta kommunalnämndsordförandens nuvarande arbetsbörda på en särskild kommunal tjänsteman. Denna senare utväg torde i viss utsträckning hava använts i stadskommunerna, då på grund av samhällets utveckling och stegrade krav särskilda kommunala funktioner Bihang till Riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 186 höft. 20

1911: Motion A. K. nr 185 av hr Berggren och Riksdagens skrivelse nr 141.

1911: Konstitutionsutskottets uti. nr 27.

154 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 185.

överlämnats till avlönade kommunala tjänstemän, vilka under de kommunala förtroendemännens överinseende hava att fullgöra det mera tidsödande och i tekniskt avseende krävande av det kommunala arbetet. Denna lösning av det föreliggande spörsmålet synes emellertid utskottet i flera hänseenden vara otillfredsställande för landskommunerna. Efter utskottets mening bör det nämligen lämnas kommunerna full frihet att besluta, huruvida de böra inrätta kommunala tjänstebefattningar och på dem överflytta någon del av kommunalnämndsordförandens göromål,, eller huruvida de böra bibehålla kommunalnämndsordförandeinstitutionen i dess nuvarande omfattning. Det förefaller därjämte utskottet, att eu särskild föreskrift i förordningen om kommunalstyrelse på landet om inrättande av en avlönad kommunal tjänstebefattning skulle med hänsyn till ett stort antal kommuner av mindre omfattning ej vara välbetänkt, då de göromål, som åligga kommunalnämndsordföranden inom dessa kommuner, visserligen äro för små för att påkalla någon särskild tjänsteman, men å andra sidan för stora för att man av en förtroendeman skulle kunna kräva arbete utan särskild ersättning.

Utskottet har därför stannat vid den meningen, att kommunen bör hava rätt att under vissa förhållanden och på vissa villkor tillerkänna kommunalnämndsordföranden ersättning för med uppdraget förenade besvär samt att därutöver särskilt gottgöra honom för de med uppdraget förenade direkta kostnaderna och sålunda även för sådana, som ej omnämnas i § 51 i förordningen om kommunalstyrelse på landet. Utskottet anser i likhet med motionären, att dessa spörsmål på grund av deras omfattning och betydelse lämpligast utredas genom Kungl. Maj:ts försorg.

Då efter utskottets mening ersättning åt kommunalnämndsordförande icke bör beredas i andra fall, än då ordförandens göromål äro av sådan omfattning, att arbete utan ersättning skäligen ej kan krävas, torde böra genom den avsedda undersökningen utrönas, först under vilka villkor kommun överhuvud bör kunna anslå ersättning åt ordförande, och vidare, under förutsättning att arvode beviljas, viss begränsning' av storleken av detsamma. Det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke kommunernas folkmängd och storlek kunna anses vara en lämplig utgångspunkt vid avgörandet av dessa frågor. Åtminstone synes det framgå av den av statistiska centralbyrån föranstaltade undersökningen, som om de nuvarande ersättningsbeloppens storlek i viss grad svarade mot kommunernas folkmängdstal, om man beräknar beloppen och folkmängden i medeltal per kommun inom de särskilda länen.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 185. 155

Sammanställningen ådagalägger, att de högre ersättningsbeloppen förekomma inom län, vilkas kommuner i medeltal hava en stor befolkning, och de lägre ersättningsbeloppen i län, där kommuner i medeltal hava eu liten befolkning.

Slutligen torde också i ett eventuellt lagförslag betryggande garantier böra uppställas till förekommande av missbruk av den rätt till ersättning, som kan komma att medgivas, och bör i samband därmed jämväl den rätt till gottgörelse för med uppdraget förenade direkta kostnader, som redan nu är stadgad eller därutöver kan komma att beviljas, noga begränsas, så att icke missbruk av denna gottgörelse kommer att äga rum, såsom nu understundom torde vara fallet.»

Med anledning av Riksdagens berörda skrivelse uppdrogs åt statistiska centralbyrån att från ordförandena i samtliga kommunal- och municipal- (eller köpings-) nämnder infordra uppgifter rörande beloppet å det eller de anslag, som kommunal- eller municipal- (eller köpings-) stämman för år 1910 beviljat ordföranden i nämnden. Tillika anbefalldes statistiska centralbyrån att utarbeta en sammanfattning av de inkomna uppgifterna och verkställa utredning angående de särskilda anslagsbeloppens förhållande dels till kommunernas, municipalsamhällenas och köpingarnas folkmängd, dels ock till kommunernas finanser och storlek.

Statistiska centralbyrån infordrade härefter uppgifter:

rörande beloppet av det eller (därest särskilda anslag beviljats ordföranden till lön eller arvode; gottgörelse för skrifmaterialier, postporto samt skrivare- och räkenskapshjälp; gottgörelse för andra ordförandens direkta kostnader eller annat ändamål) de särskilda anslag, som kommunal- eller municipal- (eller köpings-) stämman för år 1910 beviljat till ordföranden i kommunal- eller municipal- (eller köpings-) nämnden;

därest befattningen såsom ordförande i nämnden varit förenad med befattning såsom ordförande i stämman eller i särskild fattigvårdsstyrelse, huru stort belopp av varje särskilt anslag, som kunde i sådant fall anses hava utgått till ordföranden i hans egenskap av ordförande i nämnden;

därest icke särskilda anslag beviljats till a) lön eller arvode för ordförandens i nämnden med uppdraget förenade besvär, b) gottgörelse för skrivmaterialier, postporto samt skrivare- och räkenskapshjälp och c) gottgörelse för andra ordförandens direkta kostnader, huru stor del av de beviljade anslagen kunde i så fall beräknas hava avsetts för vart och ett av de under a), b) och c) nämnda ändamålen; samt

Infordrad statistisk utredning.

156 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 185.

Statistiska

centralbyråns

utlåtande.

rörande det antal arbetstimmar, som under 1910 ungefärligen kunde anses hava tagits i anspråk för ordförandens i nämnden göromål.

Sedan de infordrade uppgifterna inkommit till statistiska centralbyrån och den begärda bearbetningen därav verkställts, har statistiska centralbyrån jämte eget utlåtande till Kungl. Maj:t överlämnat dels en sammanfattning av de inkomna uppgifterna, fördelad i tre tabeller, upptagande, tabell 1 anslag till kommunalnämndens ordförande i landskommuner med undantag av köpingar, tabell 2 anslag till kommunalnämndens ordförande i köpingar, som bilda egna kommuner, och tabell 3 anslag till köpings- eller municipalnämndens ordförande i köpingar, som icke bilda egna kommuner, samt i municipalsamhällen, dels ock en utredning angående anslagens i landskommunerna förhållande till dessas inkomster och storlek. För denna utredning hava landskommunerna fördelats i tre grupper, grupp I, omfattande de kommuner, i vilka anslagen till nämndens ordförande tillika innefattat ersättning till honom såsom ordförande i stämma eller särskild fattigvårdsstyrelse, men uppgift saknas om, huru stor del av anslagen, som utgått till honom i egenskap av nämndens ordförande, grupp 11, omfattande kommuner av nyssberört slag, i vilka uppgifter om anslagens fördelning finnas, och grupp III, omfattande de kommuner, i vilka de beviljade anslagen uteslutande avsetts för nämndens ordförande såsom sådan. Utredningen återfinnes i sju tabeller, dels tabellerna 4, 5 och 6, upptagande folkmängd, inkomster och anslag till kommunalnämndens ordförande i landskommunerna, länsvis fördelade efter folkmängd, och avseende, tabell 4 grupp I, tabell 5 grupp II och tabell 6 grupp III, dels tabell 7, 8 och 9, upptagande folkmängd, inkomster och anslag till kommunalnämndens ordförande i landskommunerna, länsvis fördelade efter inkomsten och avseende, tabell 7 grupp I, tabell 8 grupp II, och tabell 9 grupp III, dels ock tabell 10, upptagande anslagens till kommunalnämndens ordförande i landskommunerna medelbelopp per 1,000 invånare och per 1,000 kronor kommunalinkomst.

I sitt utlåtande anför statistiska centralbyrån, bland annat:

De inkomna uppgifterna hade visat sig behäftade med mycket stora brister, ofullständigheter och till och med rena felaktigheter. På grund af omständigheter, som nedan vidare omförmäldes, kunde för öfrigt en fullt användbar utredning rörande de ifrågavarande funktionärernas avlöning och ersättningar icke verkställas annat än i sammanhang med eu utredning rörande kommunernas förvaltningskostnader i allmänhet. Uti ifrågavarande ärende skulle uppgifter först och främst lämnas rörande totala beloppet av de anslag, som beviljats till nämndens ordförande, sålunda oavsett

Kung!, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

om anslagen utgått till nämndens ordförande uteslutande i denna egenskap eller jämväl som ordförande i stämman eller i (särskild) fattigvårdsstyrelse. De därom lämnade uppgifterna vore emellertid icke sinsemellan jämförliga. Uppenbart vore, att beloppen i allmänhet skulle vara högre, där ordföranden i nämnden tillika varit ordförande i stämma eller fattigvårdsstyrelse, än där han endast varit ordförande i nämnden. Vidare framginge av de insända uppgifterna, att ersättningen till nämndens ordförande ej sällan avsåg jämväl andra kommunala uppdrag än de nu nämnda; sålunda kunde däri ingå ersättning till honom såsom ordförande i hälsovårdsnämnd, uppbördsman för utskylderna till prästerskapets avlönande m. m. I ett stort antal fall vore det uppgivna beloppet lägre än det verkliga, i det utgifter för blanketter, postporto m. in. bestritts direkt av kommunalkassan och icke vore inbegripna i den lämnade uppgiften. En annan omständighet, som inverkade störande vid en jämförelse, vore, att i åtskilliga kommuner och samhällen funnes anställda avlönade kommunalkamrerare, — kassörer eller — sekreterare, i vilket fall ingen eller mycket ringa ersättning utgått till nämndens ordförande. Vidare skulle uppgift lämnas om huru stor del av anslagens totala belopp, som utgått till nämndens ordförande såsom sådan. I ett stort antal fall hade emellertid sådan uppgift icke avgivits, många ordförande hade förklarat den önskade fördelningen vara omöjlig att utföra. Men även där uppgift lämnats eller där anslagens huvudsumma uteslutande avsåge nämndens ordförande såsom sådan, vore siffrorna ej jämförbara. Detta följde redan av vad ovan anförts beträffande utgifterna för blanketter och postporto m. m. samt anställandet av avlönade kommunala tjänstemän. Men därtill komme vidare, att i ett stort antal, säkerligen flertalet, kommuner särskild fattigvårdsstyrelse icke funnes, utan kommunalnämnden själv hade fattigvårdsärendena om händer. I en sådan kommun måste i regel ersättningen till nämndens ordförande bliva proportionsvis högre än i en kommun, där särskild fattigvårdsstyrelse funnes. Mycket ofta hade för övrigt de framställda frågorna missförståtts av uppgiftslämnarne. Sålunda hade i ett stort antal fall avdrag gjorts för den del av anslagen, som kunnat beräknas avse fattig vårdsgöromålen, ehuru kommunalnämnden själv varit fattigvårdsstyrelse och avdrag sålunda icke bort ske. Vanligen hade i sådant fall anslagen helt enkelt delats mitt itu. Anslagen borde vidare fördelas i 1) lön eller arvode för ordförandens med uppdraget förenade besvär; 2) gottgörelse för skrivmaterialier m. m.; samt 3) gottgörelse för andra ordförandens direkta kostnader. I endast det mindre antalet fall hade dock en verklig sådan fördelning utförts. Ofta hade sålunda det egentliga anslaget uppförts såsom lön, medan på den rad, som avsetts för gottgörelse för skrivmaterialier m. m. endast kostnaden för postporto o. d. upptagits. Vanligen hade dock hela anslaget rubricerats såsom dylik gottgörelse. I flera fall har uppgiftslämnaren förklarat, att detta skett, emedan kommunalförordningen förbjöde att lämna ordföranden ersättning för hans besvär; en ordförande tillfogade, att på grund därav skrivmaterialier ställde sig synnerligen dyra i hans kommun. Även om en sådan fördelning allestädes hade utförts så samvetsgrant som möjligt, skulle för övrigt siffrorna icke blivit jämförbara, då fördelningen i lön o. dyl. samt gottgörelse för skrivmaterialier in. m. blivit uteslutande beroende på om ordföranden själv utfört skriv- och rijkenskapsarbetet eller därtill använt avlönade biträden. En ordförande förklarade också i sin uppgift, att anslaget visserligen varit avsett till skrivbiträde, men då han själv utfört alla skrivgöromål, hade det kommit honom till godo såsom arvode. Slutligen skulle uppgift lämnas om det antal arbetstimmar per år, som finge anses hava tagits i anspråk för ordförandens göromål. I ett mycket stort antal fall hade uppgiftslämnaren förklarat en sådan uppgift omöjlig att avgiva, men även där uppgift lämnats vore den

158 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 1S5.

tydligen mycket ofta ganska godtycklig för att icke säga rent osannolik. Vad ovan i fråga om anslagens belopp yttrats rörande siffrornas jämförbarhet kunde för övrigt tillämpas även på uppgifterna om använd arbetstid. Några slutsatser syntes därför icke kunna dragas av dessa uppgifter. Beträffande själva behovet av en blivande lagstiftning i ämnet, så intygades detta livligt av ett stort antal ordförande i särskilda yttranden, som de bifogat sina uppgifter. Åtskilliga förklarade, att det sannolikt inom kort torde bliva omöjligt att finna någon person, som ville åtaga sig det otacksamma uppdraget såsom nämndens ordförande, därest icke hans arbete ersattes bättre än hittills. I ett och annat fall hade emellertid av vederbörande uppgiftslämnare yttrats, att kommunens eller samhällets fattigdom utgjorde hinder för att ordförandens arbete skulle kunna tillbörligen ersättas. Tvenne kommunalnämndsordförande, en i Södermanlands och en i Värmlands län, hade ställt sig på en principiellt annan ståndpunkt än alla övriga, som yttrat sig i frågan, i det de ansett, att ordförandeuppdraget fortfarande borde vara oavlönat. Beträffande den i tabellerna 4—10 upptagna utredningen anmärkte statistiska centralbyrån, att det kunnat ifrågasättas, huruvida en sammanställning av ifrågavarande anslag med kommunernas finanser bort göras med utgifterna eller med inkomsterna, samt att centralbyrån valt de senare, emedan dessa vore mindre fluktuerande än de de förra; bland inkomsterna vore nämligen icke inräknade upptagna lån. Att för en eller annan kommun även inkomsterna på grund av donationer m. m. kunde vara abnormt hög och sålunda giva en oriktig bild av kommunens finansiella bärkraft, hade icke kunnat undvikas, då uträknande av inkomstmedeltal för ett flertal år icke kunnat äga rum. Vid upprättande av dessa tabeller hade av ovan angivna skäl ingen hänsyn tagits till anslagens fördelning i lön eller arvode, gottgörelse för skrivmaterialier m. in. samt gottgörelse för andra ordförandens direkta kostnader.

Ett framläggande av den gjorda sammanfattningen, vilken upptager ett sammandrag av samtliga inkomna uppgifter och således är mycket vidlyftig, anser jag desto mindre kunna ifrågakomma, som densamma såsom statistiska centralbyrån framhållit på grund av primäruppgifternas beskaffenhet icke är synnerligen vägledande. Jag vill endast anmärka, att i fråga om 982 av rikets kommuner ett mellan 5 och 2,000 kronor växlande belopp av den till nämndens ordförande anslagna gottgörelse uppgivits utgöra honom tillkommande arvode, att det i detta hänseende uppgivna belopp icke uppgår till 100 kronor i 480 kommuner, uppgår till 100 men icke till 200 kronor i 283 kommuner, uppgår till 200 men icke till 500 kronor i 173 kommuner, uppgår till 500 men icke till 1,000 kronor i 37 kommuner, uppgår till och överstiger 1,000 kronor i 9 kommuner. I fråga om använd arbetstid variera uppgifterna mellan 10 och 3,120 timmar. Den använda arbetstiden har uppgivits understiga 100 timmar i 312 kommuner, uppgå till 100 men icke till 200 timmar i 435 kommuner, uppgå till 200 men icke till 300 timmar i 345 kommuner, uppgå till 300 men icke till 500 timmar i 521 kommuner, uppgå till 500 men icke till 1,000 timmar i

159 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

477 kommuner, uppgå till 1,000 men icke till 2,000 timmar i 175 kommuner, uppgå till 2,000 men icke till 3,000 timmar i 29 kommuner samt uppgå till och överstiga 3,000 timmar i 3 kommuner. I fråga om primäruppgifternas tillförlitlighet och jämförbarhet i dessa hänseenden påpekas emellertid, vad statistiska centralbyrån härutinnan anfört.

Beträffande den gjorda sammanställningen mellan ifrågavarande anslag och kommunernas folkmängd och inkomster hänvisar jag till tabellerna 4 — 10, som återfinnas å bilaga IV.

De kommunalnämnden enligt § 38 i förordningen om kommunalstyrelse. på landet åliggande uppgifter medförde redan vid tiden för förordningens tillkomst en ej ringa arbetsbörda. Denna arbetsbörda har emellertid sedermera i hög grad ökats både genom kommunernas egen utveckling och därigenom, att kommunalnämnden — såsom 1911 års konstitutionsutskott närmare angivit — genom åtskilliga författningar fått området för sin verksamhet väsentligen utvidgat. Jag erinrar i detta hänseende endast om de senare årens lagstiftning på det social området. Särskilt i kommuner med stor folkmängd och med industriella anläggningar torde kommunalnämndens arbetsbörda numera vara synnerligen betydande och understundom motsvara den, som åligger de verkställande kommunala myndigheterna i mindre städer.

Den å kommunalnämnden vilande arbetsbördan drabbar främst densammas ordförande. Förutom att han är pliktig att vid nämndens sammanträden föra protokoll eller vara för dess ordentliga förande ansvarig, ombesörja all skriftväxling, emottaga till nämnden ställda skrivelser och framställningar, ansvara för räkenskapernas ordentliga förande och vårda nämndens handlingar samt över dem hålla register, har han att i sin egenskap av ordiörande sätta sig in i nämnden åliggande ärenden samt att övervaka, att den verkställighet, som ankommer på nämnden, sker. Uppenbart är därför, att den ökning av kommunalnämndens arbetsuppgifter, som under årens lopp ägt rum, medfört eu avsevärd stegring av ordförandens arbetsbörda.

Till följd av denna ökning av den kommunalnämndens ordförande åliggande arbetsbördan har det ej sällan visat sig vara förenat med svårighet att finna för uppdraget lämpade personer, som äro villiga att utan ersättning åtaga sig detsamma, och i allt större utsträckning har ett verkligt behov att på något sätt bereda ordföranden i kommunalnämnden ersättning för besvär och tidspillan yppat sig. Enligt min mening måste detta behov tillgodoses. Betänkligheter hava visserligen framhållits mot ett frångående av den i våra kommunalförfattningar uttryckta principen, att kommunala förtroendeuppdrag skola vara o a v-

Departe-

ments-

chefen.

160 Kungl. Maj.is Nåd. Fr oposition Nr 1S5.

lönade, och uppenbart är, att det icke utan vidare kan fastslås, att innehavare av dylika uppdrag' böi’a få ersättning. En sådan grundsats skulle leda till ett betungande av kommunernas ekonomi, som icke vore tillrådligt. Jag anser ock, att kommunerna hava rätt att i regel av sina medlemmar kräva, att de utan ersättning verka för de kommunala uppgifternas fyllande. Men om ett kommunalt uppdrag på grund av kommunens utveckling och förhållandena i övrigt medför en sådan arbetsbörda, att uppdraget förutsätter en verkligt avsevärd uppoffring av tid och arbete, kan kommunen ej skäligen av den, som åtager sig uppdraget, kräva, att han skall fullgöra detsamma utan all ersättning. Såsom jag ovan framhållit, vila de kommunala göromålen främst på kommunalnämndens ordförande och medföra ofta för honom mycken tidsspillan och ett betungande arbete. Då jag vidare i likhet med konstitutionsutskottet anser, att det bör lämnas kommunerna full frihet besluta, huruvida aflönade kommunala tjänstebefattningar böra inrättas eller ej, och sålunda föreskrift om överflyttande av någon del av kommunalnämndsordförandens göromål å särskild kommunal tjänsteman enligt min mening ej bör ifrågasättas, anser jag, att den gällande principen, att kommunala förtroendeuppdrag böra vara oavlönade, icke kan upprätthållas i fråga om uppdraget att vara ordförande i kommunalnämnd. Ett ytterligare skäl härför är den fortskridande demokratiseringen å det kommunala området. Man måste nämligen tillse, att man ej genom att upprätthålla kravet därpå, att detta uppdrag skall vara oavlönat, begränsar kommunens röstberättigade medlemmars valrätt till ett relativt fåtal, som med hänsyn till förmögenhet och övriga personliga förhållanden äro i stånd att utan ersättning åtaga sig uppdraget, och därmed måhända avskär dem från möjligheten att för detsamma erhålla den person, som de främst velat hedra med sitt förtroende. Genom att strängt upprätthålla kravet därpå, att detta uppdrag skall vara oavlönat, skulle man sålunda kunna komma att beröva det karaktären av verkligt förtroendeuppdrag.

För bedömande av frågan, om särskild ersättning för arbete och tidspillan må i en kommun medgivas kommunalnämndens ordförande samt, därest ersättning bör utgå, beloppet av denna ersättning, böra två synpunkter vara avgörande, dels den arbetsbörda, som i kommunen vilar på nämndens ordförande, dels ock kommunens ekonomiska bärkraft.

Såsom ovan framhållits är ordförandens i kommunalnämnden arbetsbörda främst beroende av de kommunala göromålens omfattning, i vilket hänseende naturligen stor olikhet råder i de särskilda kommunerna. Härutinnan torde visserligen dessas folkmängd i regel vara en

Kung!. Maj:ts Nåd Proposition Nr 185.

ungefärlig mätare. Men även andra förhållanden spela in, såsom kommunens utsträckning, befolkningens fördelning inom densamma,' befolkningens ekonomiska ställning och rörlighet, inom kommunen drivna näringar o. s. v.

Ordförandens arbetsbörda är vidare beroende av den uppdelning av de kommunala göromålen, som inom de olika kommunerna må äga rum. I kommuner, där särskild fångvårdsstyrelse och hälsovårdsnämnd finnas, överflyttas å dessa en väsentlig del av de kommunala göromålen, varigenom kommunalnämndsordförandens arbetsbörda avsevärt minskas. Finnas därjämte i kommunerna anställda avlönade kommunaltjänstemän, kan understundom ordförandens uppgift i det närmaste inskränka sig till att leda förhandlingarna vid nämndens sammanträden.

Förutom hänsynen till den arbetsbörda, som må vila på ordföranden, måste vid bestämmandet av ersättningen för hans uppdrag afseende jämväl fästas vid kommunens ekonomiska bärkraft. Att icke i detta hänseende kommunernas inkomster är eu tillförlitlig mätare, är uppenbart, utan måste vid bedömandet härav hänsyn tagas jämväl till kommunernas övriga tillgångar, skulder, utgifter, inom kommunen befintliga skatteobjekt m. m.

Att genom föreskrifter i lagstiftningsväg ställa kommunernas rätt att avlöna kommunalnämndens ordförande i beroende av samtliga de synpunkter, som enligt vad ovan utvecklats böra vid frågans bedömande beaktas, är enligt min mening icke möjligt. Jag anser därför, att annan utväg här ej står till buds, än att det överlämnas till kommunerna själva att bestämma, huruvida till ordföranden i kommunalnämnden skall utgå ersättning för uppdraget ävensom storleken av denna ersättning. Kommunens medlemmar måste antagas äga kännedom om samtliga de omständigheter, som böra vid frågans bedömande beaktas, och böra därför vara i stånd att träffa ett riktigt avgörande. Då jag naturligen ej vill förneka, att det kan tänkas, att missbruk av denna avlöningsrätt skulle kunna förekomma, måste emellertid ett korrektiv häremot utfinnas. Jag tror dock icke, att ett sådant kan vinnas genom ett reglerande medelst detalj föreskrifter av denna avlöningsrätt, en reglering, som knappast torde vara möjlig att verkställa på ett fullt tydligt och för de växlande förhållandena i olika kommuner lämpligt sätt. Om kommunernas beslut, på sätt nedan närmare angives, underställas Konungens befall ningshavandes godkännande, torde vinnas en skälig garanti mot missbruk.

Då en kommunalnämndsordförande emellertid torde få vidkännas direkta utgifter, som icke kunna hänföras till de i § 51 för närvarande angivna, synes billigheten fordra, att han tillerkännes gottgörelse för

Bihang till Riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 136 käft. 21

162 Ktrngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

alla de med uppdragets fullgörande förenade utgifter. Huruvida, då kommunen anser arvode böra utgå till kommunalnämndens ordförande, lämpligen särskilda belopp böra anslås dels till sådan! arvode dels ock till gottgörelse för ovannämnda kostnader eller endast ett belopp bör anslås, innefattande såväl arvode som kostnadsersättning, är en praktisk fråga, vilken jag ej anser nödigt att i lagstiftningsväg reglera, utan bör det stå vederbörande kommun öppet att i detta hänseende förfara på sätt densamma finner för gott.

Den Konungens befallningshavande tillkommande prövningsrätten synes därför böra omfatta av kommunen beslutat anslag såväl till arvode som kostnadsersättning. För att Konungens befallningshavandes prövningsrätt icke måtte bli allenast eller övervägande av formell natur, torde böra i lagen inflyta bestämmelser, varigenom Konungens befallningshavande blir i tillfälle att reelt pröva en underställningsfråga av förevarande art. Jag anser därför nödigt, att en bestämmelse i § 51 i kommunalförordningen för landet införes i syfte, att vid fråga om ersättning till kommunalnämndens ordförande hänsyn skall tagas ej mindre till den vederbörande kommunalnämndsordförande åliggande arbetsbördan och de kostnader, som kunna antagas vara förenade med uppdraget, utan även till de särskilda kommunernas ekonomiska bärkraft.

Vad jag här ovan anfört om de kommunala göromål ens ökning i landskommunerna under senare årtionden och det därav föranledda behovet att bereda den kommunala förtroendeman, å vilken desamma främst vila, ersättning för hans besvär och tidsspillan, gäller jämväl och det understundom i lika hög grad såväl om köpingar, som bilda egna kommuner, som om municipalsamhällen och köpingar, som icke utgöra egna kommuner. Dessa samhällen utmärkas också ofta av en livlig kommunal utveckling. De av mig för landskommunernas del föreslagna bestämmelser bliva emellertid på grund av stadgandena i §§ 79 och 80 i förordningen om kommunalstyrelse på landet utan vidare gällande även för nämnda samhällen, i fråga om vilka särskilda bestämmelser i detta hänseende sålunda ej torde vara av nöden.

På grund av vad sålunda förekommit och anförts har jag uppgjort förslag till ändring av §§ 51 och 74 i kommunalförfattningen för landet, vilket förslag jag i sammanhang med andra ändringar av nämnda författning anmäler.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 1S5.

163 C. Rätt för kommun att antaga ör

Den städerna åliggande vården om brandväsendet liandhaves enligt bestämmelser i brandstadgan för rikets städer den 8 maj 1874 och städernas i överensstämmelse därmed upprättade brandordningar. Brandordning antages av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmänna rådstugan och underställes Konungens befallningshavande. Brandordning skall innehålla föreskrifter i vissa, i 3 § brandstadgan angivna hänseenden. Enligt 20 § brandstadgan skall vad i densamma är föreskrivet om stad i tillämpliga delar gälla även för köping; så ock för hamn, fiskeläge och annat ställe med större sammanträngd befolkning, då sådant av omständigheterna påkallas och Konungens befallningshavande, efter vederbörandes hörande, därom förordnar genom beslut, som skall underställas Kung! Maj:ts prövning. I övrigt saknas för landsbygden alla föreskrifter angående vård om brandväsendet.

I en till Kungl. Maj:t den 11 februari 1910 ingiven skrivelse har styrelsen för skånska brandkårsförbundet huvudsakligen anfört:

Saknaden av en brandstadga för landsbygden hade sedan långa tider tillbaka, framför allt i Skåne, den tätast bebyggda provinsen, gjort sig på flerahanda sätt kännbar, då det för befolkningen gällt att på ett nöjaktigt sätt ordna de förhållanden, som berörde dels skyddet mot eldfara, dels eldsläckningsväsendet.

I synnerhet hade bristen på några allmängiltiga föreskrifter rörande brandsyn gjort sig gällande, och ofantliga vore de värden, som onödigtvis ginge till spillo enbart på grund av saknaden av den nödvändiga kontroll, som bestode därnti, att alla fastigheter i en tätt befolkad landsbygd, likaväl som i städerna, till eldsäkerhetens fromma underkastades en sakkunnig syn en gång om året. Visserligen innehölle i allmänhet reglementena för de ömsesidiga brandstodsföreningarna, att brandsyner skulle årligen utföras av några delägare i föreningen inom de i densamma försäkrade fastigheter, men då det, åtminstone i Skåne, inträffade, att, särskilt i fabriks- och stationssamhällen, fastigheter vore försäkrade i aktiebolag, som icke kunde ålägga sina försäkringstagare effektiv brandsyn, så kunde det i ett samhälle inträffa, att, under det en del fastigheter av sin brandstodsförening vore underkastade en kontroll, som dock även den oftast vore bristfällig, sä vore andra därifrån alldeles befriade och således, från eldsäkerhetssynpunkt sett, en fara för hela samhället. Brandsynerna å Skånes tätt bebyggda landsbygd bleve sålunda mer eller mindre gagnlösa, även om de förrättades omsorgsfullt, vilket nu ofta icke vore fallet. Enda hjälpen torde vara, att varenda fastighet årligen besiktigades och detta av kompetenta brandsyningsmän, utsedda av någon kommunal myndighet.

Att få ordnade eldsläckningsförhållanden till stånd på landsbygden försvårades likaledes i hög grad därav, att det saknades föreskrifter om brandväsendet för denna, i vilket hänseende vi i jämförelse med andra kulturländer stode långt efter vår tid. Otaliga voro också de eldsvådor och stora de nationalekonomiska förluster, som därav bleve en följd. Lantbefolkningen, i vars givna intresse det vore att vara rustad mot elden,

Styrelsens för skånskabrandkårsförbundet framställning den 11 februari 1910.

1(54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185

Länsstyrelsens i Malmöhus län utlåtande.

gjorde nog på sina ställen ansatser till att ordna sitt brandväsen, men i saknad av nödiga lagstadganden vore det svårt att hålla intresset vid makt, vid andra tillfällen än då eldsolycka hemsökt dem.

Enligt lämnat uppdrag vid förbundets årsmöte anhölle därför styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte taga i övervägande, huruvida icke de antydda svåra missförhållandena med det allra snaraste skulle kunna avhjälpas genom utarbetande av en brandstadga för landsbygden.

Med anledning- av denna skrivelse infordrades yttrande från länsstyrelsen i Malmöhus län, som jämte eget utlåtande överlämnat ett protokoll, hållet vid sammanträde den 24 maj 1910 med representanter för samtliga brandstodsföreningar i Malmöhus län och skånska brandkårsförbundets styrelse, utvisande, att vid sammanträdet betonats vikten och betydelsen därav, att brandväsendet på landsbygden reglerades genom lagbestämmelser.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför i sitt utlåtande:

Ifrågavarande framställning torde avse att påpeka önskvärdheten därav, att allmänna lagbestämmelser gåves rörande brandväsendet å landsbygden med undantag för de orter, där brandstadgan för rikets städer ägde tillämpning. Konungens befallningshavande hade därför ansett sig kunna i sitt utlåtande bortse från köpingar och municipalsamhällen och endast fästa uppmärksamheten vid den övriga landsbygden. Konungens befallningshavande funne i likhet med styrelsen för skånska brandkårsförbundet, att en lagstiftning, avseende att möjliggöra ett bättre tillstånd i fråga om brandväsendet å landsbygden, vore av behovet påkallad. Däremot kunde Konungens befallningshavande för sin del ej förorda, att denna fråga ordnades genom en brandstadga, gällande för hela rikets landsbygd och innehållande allmänna bestämmelser om brandsyn, eldsläckning m. m. Förhållandena vore nämligen så väsentligt olika i olika orter, att en dylik stadga, som borde innehålla bestämmelser rörande sådana frågor, som vore för alla orter gemensamma, bleve föga innehållsrik och följaktligen av ringa värde.

Det kunde betecknas såsom en betänklig brist i lagstiftningen, att en kommun ej ägde erhålla fastställelse å brandordning. Om en sådan rätt tillkomme kommunen och deltagandet i eldsläckning gjordes till en medborgerlig plikt, där så av kommunalstyrelsen beslutades, skulle mycket vara vunnet för befrämjande av ett bättre brandväsende på landet. Men därtill borde ock enligt Konungens befallningshavandes förmenande en lagstiftning i ämnet inskränka sig. Det kunde visserligen ifrågasättas, huruvida det borde uppdragas exempelvis åt vederbörande länsstyrelser att avgöra, om eu orts förhållanden gjorde en brandordning behöflig och att för sådan händelse påbjuda, att en sådan infördes, men ansåge Konungens befallningshavande en dylik tvångsordning ej vara erforderlig, så mycket mindre som de fall, där behovet av en brandordning vore starkt, mestadels torde sammanfalla med de fall, där förutsättningarna för tillämpning av brandstadgan för rikets städer vore för handen.

På grund därav hemställde Konungens befallningshavande, att Kungl. Maj:t måtte taga i övervägande, huruvida skäl förefunnes för åvägabringande av en lagstiftning, enligt vilken kommun å landet ägde besluta antaga brandordning och få denna fastställd såsom angående andra särskilda ordningsföreskrifter för kommun vore stadgat.

Kungl. Maj:ts Nåd. "Proposition Nr - 185. 165

\ idare har från svenska skorstensfejare föreningens tredje krets den 20 augusti 1910 inkommit en skrivelse, däri behovet av lagstiftning i nu förevarande hänseende vitsordas.

Otvivelaktigt är, att förhållandena inom åtskilliga landskommuner i vissa trakter av vårt land äro sådana, att frånvaron av föreskrifter rörande brandväsendet medför kännbar olägenhet. Tilläventyrs kan det därför ifrågasättas att i sammanhang med eu omarbetning av brandstadgan för rikets städer, vilken stadga är i åtskilliga hänseenden föråldrad, överväga, huruvida vissa bestämmelser angående brandväsendet böra göras gemensamma för stad och land. Emellertid äger brandstadgan så nära sammanhang med byggnadsstadgan för rikets städer, att brandväsendets tidsenliga ordnande knappast kan igångsättas, förrän större klarhet vunnits om de ändringar i byggnadsstadgan, som, efter för något år sedan avslutad kommittébehandling, kunna anses erforderliga. Nämnda kommittés förslag är för närvarande remitterat till överintendentsämbetet för yttrande.

Såsom i nu förevarande ärende framhållits, torde emellertid behovet av stadganden angående brandväsendet i vissa landskommuner vara så trängande, att möjlighet bör beredas kommunerna att, i avvaktan på fullständigare lagstiftning i ämnet, själva fatta beslut om tillämpning av de föreskrifter, som för olika kommuners vidkommande kunna vara erforderliga.

Under det att för städerna brandstadgan innehåller vad som ovillkorligen åligger stadsinnevånarne i avseende å vården av brandväsendet samt brandordningarna skola därutöver meddela de föreskrifter, som erfordras för fullständigt och ändamålsenligt ordnande därav, kan däremot för landsbygden ingen skyldighet åläggas, men väl möjlighet beredas kommunerna att skapa sig visst skydd i förevarande avseende.

Rätten för en kommun att antaga ordningsstadgar för brandväsendet, torde kunna enklast vinnas på det sätt, att bland de kommunalstadgar, varom kommunalstämma äger fatta beslut och för vilkas giltighet Konungens befallningshavandes fastställelse enligt § 74 a) kommunalförordningen för landet erfordras, jämväl upptages vård om brandväsendet. Efter det någon erfarenhet vunnits om denna rätts utövande och de ordningsstadgar, som i sådant hänseende antagas, torde i sammanhang med brandstadgans för rikets städer omarbetande, bliva tillfälle att överväga, om och i vad mån allmänna reglerande bestämmelser kunna i förenämnda hänseende erfordras jämväl för landsbygden.

Departe-

ments-

chefen.

166 Justitieombudsmannens framställning den 13 november 1907.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

I anslutning till vad sålunda anförts bär jag därför uppgjort förslag till ändrad lydelse av § 74 i kommunalförordningen för landet, vilket beslag längre fram anmäles.

X. Förslag till vissa ändrade bestämmelser i förordningen om

kommunalstyrelse i stad.

Ändrade bestämmelser angående kungörelsen om debiterings- och itppbördslängdens framläggande för granskning m. m.

1 en till Kungl. Maj:t den 13 november 1907 ingiven framställning bar Riksdagens justitieombudsman till den uppmärksamhet, Kungl. Maj:t kunde finna saken förtjäna, anmält, att det syntes efter justitieombudsmannens mening önskvärt, att bestämmelserna i § 66 av förordningen om kommunalstyrelse i stad omarbetades i syfte, att dessa bestämmelser dels förtydligades dels bragtes i överensstämmelse med andra dithörande föreskrifter.

Till stöd för denna sin anmälan anför justitieombudsmannen:

»I en till mig insänd klagoskrift hava åtskilliga i Eskilstuna bosatta medlemmar av socialdemokratiska arbetarepartiet, bland dem ledamoten av Riksdagens andra kammare E. C. Kropp, påkallat min ämbetsåtgärd i anledning därav, att magistraten i nämnda stad plägade låta de i 18 och 66 §§ av förordningen angående kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 omförmälta tillkännagivanden ävensom andra allmänna kungörelser införas i tidningarna »Sörmlandsposten» och »Eskilstunakuriren», men däremot icke i den i Eskilstuna från och med 1906 års början utkommande tidningen »Folket». Klagandena erinrade, att tidningen »Folket», som utginge i en upplaga av mer än 10,000 exemplar, lästes av befolkningens breda lager, varför ett införande i tidningen av magistratens kungörelser skulle vara synnerligen lämpligt. Under åberopande av föreskrifterna i nyssnämnda §§ i förordningen angående kommunalstyrelse i stad yrkade klagandena tillika, att åtal måtte anställas mot magistraten för dess förhållande i saken.

Över klagomålen hörd genmälte magistraten, bland annat, att i de städer, där såsom i Eskilstuna flera tidningar utgivas, bestämmelserna i de av klagandena åberopade lagrummen borde anses hava blivit behörigen fullgjorda därmed, att kungörelserna införts i den eller de tidningar, i vilka allmänna påbud för staden vanligen meddelas. Magistraten yttrade vidare, att magistraten för denna sin uppfattning funnit stöd i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862 samt i de bestämmelser, som senare utkomna författningar innehålla om kungörande av ordnings- och hälsovårdsföreskrifter, brand- och byggnadsordningar m. fl. ärenden.

167 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 185.

Vid prövning av detta ärende tiar jag trott mig finna, att hithörande lagstadganden äro dels otydliga eller mindre följdriktiga dels otidsenliga. För att bjuda skäl för detta omdöme tillåter jag mig att erinra om lagstiftningens utveckling på ifrågavarande område.

Förordningen om socknestämmor i riket den 29 augusti 1843, vilken författning avsåg både landet och städerna — med undantag dock för Stockholm — stadgade 1 § 4, att socknestämma skulle pålysas å helgdag från predikstolen i socknens kyrka fjorton dagar, eller minst en vecka, innan stämman hölls. Enligt § 2 skulle kungörelse om sockenstämma utfärdas av vederbörande kyrkoherde eller annan prästman, som skulle föra ordet vid stämman.

Ursprunget till stadgandena om kommunala kungörelsers införande i tidning torde vara att söka i förordningen om socknestämmor i Stockholms stad den 16 mars 1847. Denna innehöll nämligen i § 4 mom. 1 föreskrifter om stämmas pålysande från predikstolen i vederbörande församlings kyrka, varefter samma § i mom. 2 stadgade följande: »Underrättelse om socknestämma skall i överensstämmelse med kungörelsen trenne gånger, om (let medhinnes, men minst en gång införas i det tidningsblad, där stadens styrelse låter sina kungörelser inflyta.» I särskilt fall, då sockenstämma kunde hållas efter blott en pålysning, skalle enligt 3 mom. i samma § kungörelse därom även å kyrkodörrarne anslås.

I det kommittéförslag, som legat till grund för 1847 års författning, anfördes till stöd för bestämmelserna i § 4 mom. 2 och 3 följande: »Då Comiterade ansett lämpligt, att underrättelse om en utsatt sockenstämma så allmänt, som möjligt, bliver meddelad, på det ingen av församlingens röstberättigade innevånare må kunna förebära okunnighet därom, eller utestängas från tillfälle att sin rätt vid sockenstämman bevaka, hava Comiterade föreslagit, att en sådan underrättelse i överensstämmelse med predikstolspålysningen bör i allmänna tidningarna införas, och i uppgivet fall jämväl å kyrkodörrarne anslås.»

Vid 1856—1858 års riksdag anhöllo ständerna, att Kungl. Maj:t täcktes låta, i sammanhang med upprättandet av förslag till författning om en länen omfattande kommunalrepresentation, överse de angående menighetsstyrelse såväl på landet som i städerna gällande författningar. Eu i anledning av denna ständernas anhållan tillsatt kommitté avgav den 31 oktober 1859 betänkanden och förslag i ämnet.

Av dessa förslag innehöllo förslagen till förordningar om kommunalstyrelse på landet och om kyrkostämma i nu ifrågavarande hänseende, att kallelse till kommunalstämma och kyrkostämma skulle ske genom pålysning från predikstolen. Däremot innehöll förslaget till förordning om kommunalstyrelse i stad i § 18 följande bestämmelse :

§ 18. »Kallelse till allmän rådstuga utfärdas av magistraten och kungöres stadens röstberättigade innevånare minst åtta dagar därförut genom anslag å rådhusets dörr samt kallelsens införande uti någon i staden utkommande tidning.

Kallelsen bör upptaga de ärenden, som till överläggning skola förekomma.»

Därjämte upptog sistnämnda förslag i § 80 en så lydande föreskrift:

§ 80. »Sedan debiterings- och uppbördslängden blivit upprättad, läte magistraten, genom anslag å rådhusets dörr och i stadens tidningar, kungöra, att längden under fjorton dagar finnes på rådhuset eller annat offentligt ställe att tillgå, på det en var bland stadens skattskyldige innevånare må kunna därav taga kännedom.»

Kommitténs motiv innehöllo icke några uttalanden, som skulle kunna tjäna till ledning vid en utläggning av de sålunda föreslagna stadgandena.

Kommitténs samtliga förslag blevo av Kungl. Maj:t med skrivelse av den 30 de-

168 Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition Nr 185

cember 1859 överlämnade till ständernas prövning. I en till Knngl. Maj:t den 26 oktober 1860 avlåten skrivelse avgåvo ständerna yttrande över förslagen till förordningar om kommunalstyrelse på landet, om kommunalstyrelse i stad och om kyrkostämma samt kyrko- och skolråd. I denna skrivelse yttrade ständerna, att de vid granskningen av huvudgrunderna uti förevarande lagstiftningsarbete nästan i allt funnit sig böra gilla vad kommitterade föreslagit, och att samma förhållande även i allmänhet ägde ram med förslagens enskildheter. I vissa punkter ansågo emellertid ständerna ändringar eller tillägg vara nödiga.

Sålunda yttrade ständerna angående § 18 i förslaget till förordning om kommunalstyrelse i stad:

»För närvarande lärer kallelse till stadsmenighets sammanträde vanligen kungöras fjorton dagar före sammanträdesdagen och då Rikets ständer icke finna skäl till avvikelse från denna sed, har densamma ansetts böra bibehållas såsom regel.. Men fall kunna inträffa, som undantagsvis fordra ett sammanträde av allmän rådstuga inom kortare tid och redan nästa dag, vadan Rikets ständer ansett en möjlighet även till så snara sammanträden böra medgivas. Då emellertid i sådana fall kallelsen måhända icke kan införas i någon tidning och ett offentligt anslag icke lärer vara tillräckligt att på så kort tid göra kallelsen bekant, torde densamma tillika böra kungöras på något annat sätt, såsom genom budskickning, uppläsande på stadens gator och torg eller dylikt, vars bestämmande för varje stad synes lämpligen kunna överlämnas åt dess rådstuga. Slutligen torde även vara nödigt att i denna § intaga 16:de §:ns i förordningen om kommunalstyrelse på landet stadgande, att å sådana sammanträden, vilka hållas efter kortare kallelsetid än den i allmänhet föreskrivna, icke få fattas beslut om utgifter eller uttaxering av nya utskylder.

Och lärer med iakttagande härav och med avseende jämväl därå, att i åtskilliga städer någon tidning ej utgives, §:n böra erhålla följande förändrade lydelse:

»Kallelse till allmän rådstuga utfärdas av magistraten samt kungöres minst fjorton dagar förut genom offentligt anslag. Utgives tidning i staden, varde kallelsen ock där införd. Kallelsen bör innehålla förteckning på de ärenden, som vid sammanträdet skola till överläggning förekomma.

För ärende, som fordrar så skyndsam handläggning, att kallelse icke medhinnes så tidigt, som nu är föreskrivet, må allmän rådstuga kunna hållas efter kortare kallelsetid, men icke förr än dagen efter den, da kallelsen kungjordes, vilket i sådana fall må ske genom offentligt anslag och på annat lämpligt sätt, som vid allmän rådstuga på förhand blivit bestämt. Dock må beslut om utgift eller uttaxering av nya utskylder vid sålunda utlyst allmän rådstuga ej fattas.»

Angående den föreslagna 80 § i samma författning hade ständerna däremot intet att erinra.

Den av ständerna förordade ändringen i § 18 godkändes av Kungl. Maj:t, och den föreslagna § 80 kom att såsom § 66 med oväsentliga redaktionsändringar inflyta i den utfärdade författningen i ämnet.

Förordningen om kommunalstyrelse i stad omfattade emellertid icke huvudstaden. För Stockholm utfärdades den 23 maj 1862 med upphävande av 1847 års sockenstämmoförordning i ämnet ny särskild författning.

Denna författning, som ännu gäller, innehåller i § 7 angående kallelse till val av stadsfullmäktige följande stadgande:

169 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

§ 7. »Kallelse till valförrättningen utfärdas av magistraten, samt kungöres för varje valkrets minst åtta dagar förut genom offentligt anslag å rådhuset, pålysning från predikstolarne i de församlingar, som till valkretsen höra, samt kallelsens införande i den tidning, varuti överståthållarämbetets kungörelser vanligen intagas.»

Enligt 24 § i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm skall en kort uppgift om de beslut, stadsfullmäktige fattat, införas i den tidning, vari överståthållarämbetets kungörelser vanligen inflyta.

Samma förordning föreskriver i § 50, att överståthållarämbetets utslag i vissa besvärsmål skola utgivas efter tillkännagivande, som skall vara senast två dagar förut anslaget å dörren till dess kansli och senast samma dag, utslaget utgives, meddelat i den tidning, vari överståthållarämbetet vanligen låter sina kungörelser inflyta.

Ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 innehåller i 20 § bestämmelser om sättet för meddelande av särskilda ordningsföreskrifter för stad. Sedan ett dylikt ordningsstadgande blivit av Konungens befallningshavande fastställt eller meddelat, skall detsamma ofördröjligen allmängöras av Konungens befallningshavande genom kungörelse, som skall tryckas likasom med bemälta myndighets kungörelser vanligen förfares, samt uppläsas i stadens kyrkor och, om tidning utgives i staden, införas i densamma eller, där flera tidningar utkomma, i den av dem, där allmänna påbud för staden vanligen meddelas.

Motsvarande bestämmelser hava givits i 2 § 4 punkten av byggnadsstadgan för rikets städer den 8 maj 1874 angående byggnadsordningen in. m., i 2 § 4 punkten .av den samma dag utfärdade brandstadgan för rikets städer beträffande brandordning etc. samt i 24 § 4 punkten av hälsovårdsstadgan för riket den 25 september 1874 i fråga om särskilda hälsovårdsföreskrifter.

Även i andra fall förekommer, att kungörelser om meddelade beslut skola införas i lokaltidningar. Enligt 11 och 13 §§ i förordningen angående försäljning av brännvin den 9 juni 1905 skall Konungens befallningshavandes beslut i en uppkommen fråga om upplåtande av ratt till detaljhandel med brännvin kungöras i den tidning i länets residensstad, där allmänna påbud för staden vanligen meddeles.

Vad först angår tolkningen av 18 § i förordningen angående kommunalstyrelse i stad, torde stadgandets tillkomst giva vid handen, att d.e i lagrummet föreskrivna kallelserna icke behöva införas i mer än en tidning. Detta var tydligt uttalat genom den formulering, lagrummet hade i kommittéförslaget, och häruti har den utfärdade förordningen icke gjort någon saklig ändring.

För tolkningen av 66 § åter kan icke någon vägledande upplysning hämtas vare sig från kommitténs motivering eller från uttalanden vid riksdagen 1859—60. Vid sådant förhållande är man för lagrummets utläggning hänvisad till dess ordalag.

Betraktar man spörsmålet från denna synpunkt, ser det nästan ut, som om kommittén, ständerna och Kungi. Maj: t ansett, att den i 66 § föreskrifna kungörelsen rörande debiterings- och uppbördslängden vore så mycket viktigare än kungörelsen enligt 18 § med kallelse till allmän rådstuga, att förstnämnda kungörelse borde införas i stadens tidningar i allmänhet, under det att kallelsen endast behövde införas i eu tidning.

Detta är emellertid ganska ovisst. Till en början må erinras, hurusom pluralformen »tidningar» ofta, särskilt på 1700-talet, användes för att beteckna en enda Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 136 käft. 22

170 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Infordrade

yttranden.

tidning. Att detta språkbruk kunnat fortleva ända in i vår tid, framgår därav, att vår officiella tidning alltsedan år 1844 utkommer under benämningen »Post- och ininrikes tidningar». I varje fall torde man vara berättigad påstå, att vid tiden för ifrågavarande författnings utfärdande gränssjrillnaden emellan språkformerna »tidning» och »tidningar» varit mindre skarpt uppdragen, än den nu är.

Men, även om man frånkänner den nu påpekade omständigheten varje betydelse och följaktligen uppfattar uttrycket »stadens tidningar» i 66 § på samma sätt, som om där stode »alla i staden utkommande tidningar», är emellertid en så vidsträckt tolkning av andra skäl omöjlig. Tidningsväsendets utveckling och särskilt uppkomsten av eu omfattande tidningslitteratur med helt andra syften än att meddela nyheter — jag lärer endast behöva erinra om skämttidningarna -- torde tillfullo ådagalägga orimligheten av en fordran, att magistraten i en större stad skulle vara skyldig att införa sina kungörelser av ifrågavarande beskaffenhet i alla där utkommande tidningar. Redan på grund härav torde ifråga om antalet tidningar, i vilka kungörelser enligt 66 § införas, ävensom beträffande val mellan särskilda tidningar en viss prövningsrätt böra tillerkännas vederbörande stadsstyrelse.

En naturlig gräns för denna prövningsrätt ligger i kungörandets ändamål, som uppenbarligen är, att det i kungörelsen innehållna meddelandet skall, såvitt möjligt är, behörigen komma till deras kännedom, som därav hava intresse. Från denna synpunkt torde man kunna uppställa den regel, att ifrågavarande kungörelse bör införas i dem av stadens nyhetstidningar, som läsas av en avsevärd grupp bland stadens skattskyldiga invånare.

Denna regel, som enligt det ovan utvecklade vilar på den förutsättning, att uttrycket »stadens tidningar» i 66 § betyder detsamma som »alla stadens tidningar», står emellertid avgjort i strid med de uttryckliga bestämmelserna om motsvarande kungörelser enligt förordningen angående kommunalstyrelse i Stockholm eller om kungörande av särskilda ordningsföreskrifter m. m. enligt ordningsstadgan för rikets städer in. fl. här ovan omförmälta särskilda författningar. Och då Stockholms invånare anses kunna åtnöjas med att kommunala kungörelser införas i en enda tidning, borde väl de övriga städernas invånare icke med fog kunna kräva, att dylika kungörelser införas i alla utkommande tidningar. Likaledes kan anmärkas, att giltigt skäl torde saknas för att kungörelserna enligt 66 § i förordningen om kommunalstyrelse i stad skulle införas i flera eller andra tidningar än de mången gång synnerligen viktiga tillkännagivandena enligt förutnämnda särskilda författningar.»

Genom nådig remiss hava länsstyrelserna anbefallts att, efter vederbörandes hörande, avgiva utlåtande i anledning av justitieombudsmannens framställning. Utlåtanden hava inkommit från länsstyrelserna, som jämväl överlämnat yttranden från magistrater och stadsfullmäktige i rikets städer.

Af länsstyrelsernas utlåtanden inhämtas i huvudsak följande. Länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Gottlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Värmlands, Gävleborgs och Västerbottens län tillstyrka justitieombudsmannens framställning samt föreslå, att § 66 ändras i överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i 20 § i ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868. Enligt nämnda

171 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

länsstyrelsers mening bör således i § 66 intagas föreskrift, att där omförmälda kungörelse skall, om tidning utgives i staden, införas i densamma, eller, där flera tidningar utkomma, i den av dem, där allmänna påbud för staden vanligen meddelas.

Länsstyrelserna i Kalmar, Västmanlands, Västernorrlands och Norrbottens län yttra, att kungörelse, som i § 66 avses, bör införas i den eller de tidningar, där allmänna påbud för staden vanligen meddelas.

Länsstyrelsen i Östergötlands län förmäler sig finna önskvärt, att ändring av § 66 sker i det av justitieombudsmannen angivna syfte.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser, att därest i stad flera tidningar utkomma, stadens kommunala representation bör äga besluta, huruvida kungörelsen skall genom magistratens försorg införas i en eller flera tidningar.

Länsstyrelsen i Hallands län anför, att stadens representation bör äga besluta, huruvida kungörelse skall införas i en eller flera tidningar samt i vilken eller vilka.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför, att därest i stad två eller flera tidningar utkomma, magistraten bör äga bestämma, om kungörelsen skall införas i en eller flera tidningar.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser, att kungörelsen bör införas i den stadens tidning, där magistratens kungörelser i allmänhet pläga intagas, men, där stadsfullmäktige så åstunda eller magistraten eljest i ändamål av kungörelsens största möjliga spridning till alla skattskyldiga finner lämpligt, jämväl i andra tidningar.

Länsstyrelsen i Örebro län hemställer om en sådan förändring av ifrågavarande föreskrift, att kungörelsen skall införas i den eller de tidningar, som bestämmas av stadsfullmäktige eller, där fullmäktige ej finnas, av allmän rådstuga.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser, att där förhållandena sådant medgiva och påkalla, myndigheterna böra äga att låta kungörelsen inflyta i två eller flera tidningar, som genom sin spridning kunna anses vara lämpliga bärare av underrättelser om de offentliga angelägenheterna.

Länsstyrelsen i Kronobergs län tillstyrker omarbetning av hithörande bestämmelser men anser, att därvid de kommunala myndigheternas annonseringsskyldighet ej bör utsträckas.

Länsstyrelsen i Alvsborgs län anser, att § 18 (nuvarande § 15) och § 66 i förordningen om kommunalstyrelse i stad böra så omarbetas, att av densamma framgår, att kungörelse endast behöver införas i en tidning.

172 Justitieombudsmannens skrivelse den 19 februari 1913.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför, att därest det skulle, mot vad länsstyrelsen förmodade, befinnas önskvärt, att kungörelse infördes i mer än den tidning, där allmänna påbud för staden vanligen meddelas, torde stadgande böra givas därom, att det ankommer på stadsfullmäktige eller i stad, där stadsfullmäktige icke finnas, på allmän rådstuga att besluta om kungörelsens införande jämväl i annan eller andra tidningar.

Länsstyrelserna i Kalmar, Blekinge och Västerbottens län påyrka, att vederbörande myndigheter åläggas att varje år kungöra, i vilken tidning deras kungörelser följande år komma att införas.

Länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län anse, att bestämmelsen i förevarande hänseende i § 18 (nuvarande § 15) bör givas enahanda lydelse som ifrågavarande föreskrift i § 66.

Av länsstyrelserna anser allenast länsstyrelsen i Uppsala län den av justitieombudsmannen förordade ändringen av § 66 icke av behovet påkallad.

Den 19 sistlidne februari har justitieombudsmannen inkommit till Kung!. Maj:t med en förnyad framställning i ämnet. Justitieombudsmannen anför:

»1 underdånig skrivelse den 13 november 1907 gjorde jag framställning om ändring av de i § 66 av förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 intagna bestämmelserna angående kungörande i tidning av tid och ort för granskning av debiterings- och uppbördslängd, i syfte att dessa bestämmelser måtte dels förtydligas dels ock bringas i överensstämmelse med andra hithörande föreskrifter.

Sedan ifrågavarande framställning gjordes, har jag genom vissa hos mig framburna klagomål kommit till insikt om önskvärdheten av en mera vittgående reform beträffande kungörelseförfarandet. Klagomålen hava gått ut därpå, att vederbörande magistrat, som enligt nu gällande bestämmelser äger beslutanderätt i fråga om val av tidningför införande av kungörelser angående stadens angelägenheter, skulle visat benägenhet att i förevarande avseende föredraga den tidning, vilkens åskådning närmast överensstämde med magistratsledamöternas egen. För min del tror jag ingalunda, att beskyllningar av dylik art äga egentligt fog. När en stads kungörelser införas i viss tidning med förbigående av annan tidning med olika partifärg, ehuru den senare har större läsekrets, torde detta hava sin naturliga orsak däri, att magistraten, som sedan gammalt låtit införa sina kungörelser i den

173 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

förra tidningen, ansett ett ombyte icke vara motiverat allenast därmed, att samma tidning sedermera överflyglats av en annan i fråga om prenumerantantalet.

Emellertid lärer det ligga i förhållandets natur, att så länge magistrat liar oinskränkt makt bestämma tidning, vari kungörelser angående stadens angelägenheter skola införas, magistraten ock lätt kan bliva utsatt för misstanke att vilja av partiskäl gynna viss tidning. Detta kan i min tanke icke anses tillfredsställande, då det naturligtvis måste ligga stor vikt däruppå, att magistratens opartiskhet är höjd Över varje tvivel. Jag tillåter mig därför hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte taga i övervägande, huruvida ej bestämmanderätten uti ifrågavarande avseende lämpligen borde överlämnas åt stadens invånare själva, d. v. s. åt stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmän rådstuga.»

Såsom justitieombudsmannen i sin den 13 november 1907 ingivna skrivelse framhållit, äro ifrågavarande i § 66 av förordningen om kommunalstyrelse i stad intagna kungörelsebestämmelser till sin affattning oklara och kunna särskilt med hänsyn till deras från andra likartade föreskrifter avvikande lydelse bliva föremål för olika tolkningar. Vidare torde nämnda bestämmelser, ävensom motsvarande stadgande i § 15 av berörda förordning, icke medföra full säkerhet därför, att det med kungörandet avsedda syftet — att bringa det i kungörelsen innehållna meddelandet, så vitt möjligt är, till samtliga deras kännedom, som beröras av detsamma — verkligen vinnes. Jag har därför ansett nämnda paragrafer böra undergå någon omarbetning.

Då i en stad två eller flera tidningar utkomma — jag avser naturligen endast sådana tidningar, som hava till huvudsaklig uppgift att sprida nyheter — uppkommer frågan, om förevarande kungörelser böra införas i allenast en av nämnda tidningar eller i flera. Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår, anse åtskilliga länsstyrelser, att införande bör äga ruin i allenast en av nämnda tidningar, nämligen i den av dem, i hvilken allmänna påbud för staden vanligen meddelas. Enligt dessa länsstyrelsers mening bör det således ankomma på magistraten att bland de i staden utkommande tidningar utse en, i vilken magistraten låter införa sina offentliga meddelanden. För att stadens invånare skola erhålla kännedom om, i vilken tidning de hava att söka berörda meddelanden, föreslå vidare några länsstyrelser, att föreskrift gives därom, att magistraten varje år skall kungöra, i vilken tidning dess offentliga meddelanden följande år komma att införas. Därmed

Departe-

ments-

chefen.

174 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185,

ansåges säkerhet vara vunnen, att dessa meddelanden erhölle tillräcklig spridning.

Mot en bestämmelse i nämnda riktning kunna emellertid befogade invändningar göras. Då flera tidningar utkomma i en stad, vända de sig i regel till skilda läsekretsar. De äro i allmänhet av olika politisk färg och deras läsekrets bestämmes ofta därav. Hava dessa tidningar läsekrets av en avsevärda-re storlek, är det uppenbart, att ett meddelande genom att införas i de olika tidningarna vinner en effektivare spridning än genom att införas i allenast en av dem, även om densamma är känd såsom ett officiellt annonsorgan. Då vidare inom en stad två eller högst tre tidningar torde hava en mera avsevärd spridning inom olika grupper av stadens invånare, bör ett införande i dessa tidningar ej vara i högre grad betungande, åtminstone ej ett införande av de viktiga kungörelser, som avses i §§ 15 och 66 av förordningen om kommunal styrelse för stad. Möjlighet bör därför finnas, att i en kommun, där flera tidningar utkomma, införa dessa kungörelser i mer än eu tidning, därest det med hänsyn till förhållandena i kommunen kan anses erforderligt för vinnande av en säker spridning av kännedomen om kungörelserna.

Avgörandet av frågan, huruvida nämnda kungörelsers införande i mer än en tidning är från ovan angivna synpunkt erforderlig, ävensom i vilken eller vilka tidningar desamma lämpligen böra införas, torde — såsom föreslagits i fråga om kungörelse om kommunalstämma — böra tillkomma den kommunala representationen, stadsfullmäktige, eller, där fullmäktige ej finnas, allmänna rådstugan. I likhet med justitieombudsmannen anser jag angeläget, att denna bestämmanderätt icke lägges i magistratens hand, då därigenom magistraten, såsom också av handlingarna framgår, lätt kan bliva utsatt för misstanken att vilja gynna viss tidning. Vidare är det ju kommunmedlemmarnas i sin helhet intresse, som främst skall iakttagas vid valet av tidning eller tidningar, och är det då naturligt, att det överlämnas till kommunmedlemmarna själva att bevaka detta sitt intresse.!

Jag föreslår därför, att i stad, där två eller flera tidningar utkomma, stadsfullmäktige eller, där stadsfullmäktige ej finnas, allmänna rådstugan må bestämma, i vilken eller vilka tidningar de i §§ 15 och 66 ornförmälda kungörelser skola införas.

Vid beslut å allmän rådstuga i förevarande fråga bör en var röstberättigad äga lika röst.

I likhet med vad jag ovan föreslagit beträffande kungörelse om kommunalstämma får jag även föreslå, att om minst 1/s av de beslu-

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185. 175

tande förena sig om viss tidning, ifrågavarande kungörelser skola införas i nämnda tidning.

I detta sammanhang liar jag även ansett mig böra föreslå, att kallelse till stadsfullmäktigsammanträde skall kungöras i ortstidning. Åven nämnda kallelse torde böra införas i den eller de tidningar, i vilka, enligt fattat beslut, ovanberörda kungörelser skola införas.

Då, såvitt angår Stockholm, någon särskild erinran icke blivit gjord mot de där gällande bestämmelser, synes anledning icke föreligga att för. närvarande föreslå ändring i desamma i den riktning, som jag för övriga städer ifrågasatt.

För den händelse dessa förslag vinna Kung!. Maj:ts och Riksdagens godkännande, torde böra övervägas, huruvida icke ändringar i motsvarande bestämmelser i ordningsstadgan, byggnadsstadgan och brandstadgan för rikets städer samt hälsovårdsstadgan för riket m. fl. författningar kunna vara påkallade, en fråga, till vilken jag efter omständigheterna torde få återkomma längre fram.

I anslutning till det sålunda anförda har jag utarbetat förslag till ändrad lydelse av §§ 11, 15, 35 och 66 i förordningen om kommunalstyrelse i stad, vilket kommer att av mig framdeles anmälas.

O o

0 XI. Förslag till vissa ändrade bestämmelser i förordningen om

landsting.

A. Kungörelse om urtima landsting.

Kallelse till urtima landsting sker, jämlikt bestämmelse i § 20 landstingsförordningen, genom av Konungens befallningshavande utfärdad kungörelse, vilken uppläses i länets kyrkor senast tre veckor före den för mötet bestämda tid. Såsom jag ovan i sammanhang med frågan o in ändrade bestämmelser rörande kallelse till kommunalstämma framhållit är emellertid numera införande av kallelse i tidning det säklaste medlet att sprida kännedomen om densamma. Jag anser mig därför böra föreslå, att jämväl ifrågavarande kungörelse införes i tidning. Införande torde böra äga rum i tidning inom länet.

Den i fråga om denna kungörelses uppläsande i kyrka stadgade tid av tre veckor före mötet anser jag vidare kunna förkortas till

1884: Motion A. K. nr 21 av hr Ljungman.

1891: Motion A. K. nr 158 av hr Ljungman.

1891: Lagutskottets utlåtande nr 13.

176 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

fjorton dagar. Därest sådan förkortning av kallelsetiden äger rum, måste tiden för ingivande av nytt förslag till landstings urtima möte bestämmas till en vecka före mötet. Åt bestämmelserna i denna § bör vidare givas den lydelse, att därav framgår, att föreskriften om kungörelsens uppläsning i länets kyrkor endast avser kyrkor, i vilka vid tiden för kungörelsens uppläsning gudstjänst hålles.

I anslutning till det anförda har jag uppgjort förslag till ändrad lydelse av § 20 landstingsförordningen, som kommer att av mig framdeles anmälas.

B. Rätt för landstinget att utse ordförande.

Enligt § 25 i landstingsförordningen, såsom detta lagrum ursprungligen lydde, var Kungl. Maj:t vid utseende av ordförande i landstinget icke begränsad till tingets ledamöter. Under tiden efter förordningens tillkomst inträffade det därför ej sällan, att till ordförande i landstinget utsågs landshövdingen i länet.

Främst i syfte att vinna ändring härutinnan föreslogs i en vid 1884 års riksdag inom andra kammaren väckt motion, att ifrågavarande bestämmelse skulle ändras därhän, att Kungl. Maj:t skulle äga att utse ordförande allenast bland landstingsområdets till landstingsmän valbara personer. Detta förslag vann emellertid icke Riksdagens bifall.

Vid 1891 års riksdag väcktes av samma motionär förslag om sådan ändring av § 25, att Kungl. Maj:t skulle äga att bland tingets ordinarie ledamöter utse ordförande. Lagutskottet, som tillstyrkte motionen, anförde, bland annat, att då landstingens sammansättning torde erbjuda full trygghet för lämpligheten av ett val inom dess egen krets och' förslaget därjämte till en viss grad innebure ett förverkligande av den princip av kommunal självstyrelse, varå jämväl landstingsförordningen vilade, tiden kunde anses vara inne för en förändring i den av motionären angivna riktning. Förslaget, som bifölls av andra kammaren, avslogs emellertid i medkammaren.

Sedan frågan ånyo väckts vid 1892 och 1894 års riksdagar samt lagutskottet, under åberopande av de av utskottet vid frågans behandling år 1891 anförda skäl, åter tillstyrkt förslaget, antogs detsamma vid 1894 års riksdag. § 25 erhöll härefter sin nuvarande lydelse genom förordning den 9 augusti 1894.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

177 Emellertid hade redan dessförinnan inom Riksdagen väckts förslag därom, att landstinget skulle givas rätt att själft inom sig utse ordförande och vice ordförande. Vid 1869 och 1870 års riksdagar antog andra kammaren förslag i sådan riktning men, då första kammaren biföll vederbörande lagutskotts avstyrkande hemställan, förföll vid dessa riksdagar den väckta frågan.

Sedan vid 1906 års riksdag förslag om skrivelse till Kungl. Maj:t i detta ämne avstyrkts av lagutskottet och av båda kamrarna avslagits, frambars vid sistlidet års riksdag ånyo förslag om en sådan skrivelse i en inom andra kammaren väckt motion, däri framhölls, hurusom det vore endast en konsekvent utveckling av den kommunala självstyrelsens princip, sådan den av ålder tillämpats i vårt land, att landstinget såsom den större, sekundära kommunen finge välja sin ordförande likaväl som den primära kommunen.

Konstitutionsutskottet, till vars behandling motionen hänvisades, hemställde i avgivet utlåtande om avslag å motionärens förslag, därvid utskottet anförde, att, såvitt utskottet funnit, några olägenheter av det sätt, på vilket den Kungl. Maj:t tillerkända rätten att utse landstingsordförande dittills utövats, ej kunnat påpekas. Tvärtom syntes vissa fördelar därmed vara förenade. I detta avseende ville utskottet särskilt framhålla, hurusom det med hänsjm till den starkt begränsade tiden för landstingets sammanträde vore av synnerlig vikt och understundom ett oavvisligt krav, att ordföranden ägde tillfälle att före sammanträdet, i den mån det kunde ske, bereda de ärenden, som vore avsedda att föreläggas landstinget. Under nuvarande förhållanden, då Kungl. Magt vore i tillfälle att i god tid före landstingets början utse ordförande, kunde detta krav tillgodoses. Därest åter landstinget självt skulle utse ordföförande, torde detta, även om ordförandens befattning liksom nu skulle fortfara intill nästa lagtima sammankomst, icke alltid komma att äga rum.

Konstitutionsutskottets avstyrkande hemställan bifölls av första kammaren, varemot andra kammaren anslöt sig till en vid utlåtandet fogad reservation, innebärande yrkande om bifall till skrivelseförslaget.

Otvivelaktigt är, att Kungl. Maj ds rätt att utse ordförande i landstinget innebär eu avvikelse från den kommunala självstyrelsens princip. I sitt ovannämnda utlåtande framhöll ock konstitutionsutskottet såsom skäl för att icke tillerkänna landstinget den övriga kommunala representationer tillkommande rätten att självt utse ordförande allenast de praktiska fördelar, som enligt utskottets mening vore förbundna därmed, att ordförande i landstingen utsåges av Kungl. Majd. Emot vad ut- Bihang till Riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 136 käft. 23

1912: Motion A. K. nr 180 av hr Säfstrand.

1912: Konstitutionsutskottets utlåtande nr 25.

Departe-

ments-

chefen.

178 Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 185

skottet i detta hänseende anfört, vill jag framhålla, att ej endast ordföranden utan även övriga ledamöter av landstinget (särskilt blivande utskottsordförande) torde vara nödsakade att före tingets sammanträde sätta sig in i de ärenden, som skola förekomma. På sätt jämväl lagutskottet vid 1906 års riksdag anfört, befordras därför i allmänhet de förslag, som skola föreläggas landstinget, omedelbart till trycket och översändas av sekreteraren före landstingets sammanträde till dess olika medlemmar. Dessa hava således i regel tillfälle att på förhand sätta sig in i förekommande frågor. Därest denna praxis bleve lagfästad, torde man icke rimligen behöva befara, att till landstingets ordförande komme att väljas en person, som icke äger den kännedom om förekommande ärenden, som fordras för en ändamålsenlig och snabb handläggning av desamma. Vidare är att märka, att, även om det överlämnas åt landstinget att utse ordförande, anledning saknas antaga, att icke landstinget genom att omvälja den ordförande, som visat sig för uppdraget skickad, komme att i regel söka undvika de möjliga olägenheter täta ombyten av ordförande tilläventyrs skulle medföra. Då det såsom ovan yttrats är med den kommunala självstyrelsens princip bäst överensstämmande, att landstinget tillerkännes rätt att självt utse ordförande — vilket även Kungl. Maj:t ofta vid ledighet beaktat genom att i avgående ordförandes ställe utse den av landstinget valde vice ordföranden — samt enligt min mening ett stadgande av sådan innebörd icke skäligen kan befaras medföra praktiska olägenheter, hemställer jag, att befogenheten för Kungl. Maj:t att utse ordförande i landstinget upphäves och landstinget tillerkännes denna befogenhet.

Såväl ordföranden som vice ordföranden böra väljas å lagtima möte för tiden till landstingets nästa lagtima sammankomst. Skulle ordförandens eller vice ordförandens mandat såsom landstingsman dessförinnan upphöra, skola de avgå från sina befattningar. Om förfall inträffar för ordföranden eller, om han skulle från sin befattning avgå under tiden mellan två lagtima landsting, bör vice ordföranden rycka in i ordförandens ställe. För det sällsynta fall, att jämväl vice oi-dföranden samtidigt vore av förfall hindrad eller under sådan tid avgått, torde utan olägenhet den landstingsman, som bevistat de flesta landstingen eller, om två eller flera deltagit i lika många landsting, den till levnadsåren äldste, kunna åläggas att fullgöra ordförandens åligganden.

På grund av vad jag sålunda anfört, har jag uppgjort förslag till ändrad lydelse av §§ 25—27 landstingsförordningen, vilket förslag av mig framdeles anmäles.

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

179 C. Motionstiden ti!! landstinget.

Vid nu pågående riksdag har i en inom andra kammaren väckt motion om ändrad lydelse av § 32 mom. 2 av förordningen om landsting hemställts, att den tid, inom vilken nytt förslag till landstinget bör vara inlämnat, bestämmes till 20 dagar.

Konstitutionsutskottet, till vars behandling motionen hänvisats, har tillstyrkt förslaget men samtidigt hemställt om tillägg till ifrågavarande § av innehåll, att då synnerligen viktiga skäl därtill föranledde, landstinget skulle äga genom särskilt beslut medgiva upptagande till behandling av ny fråga, som på stadgat sätt blivit väckt senare än föreskrivet vore, dock före landstingets början. Till stöd härför anförde utskottet:

»Emellertid har det redan nu visat sig förenat med olägenheter, att ett nytt förslag, som inkommit efter den stadgade tidens utgång, i intet fall får upptagas till behandling, så framt det ej blivit av Kung!. Maj:t till landstinget hänskjutet eller står i sammanhang med ett förut i behörig ordning väckt förslag. Trängande omständigheter lära också, efter vad för utskottet uppgivits, nödsakat landsting att understundom åsidosätta förordningens uttryckliga stadgande härom. Med hänsyn härtill, och då dessa olägenheter genom den föreslagna inskränkningen i motionstiden torde bliva än mer framträdande, har utskottet ansett sig böra föreslå ett sådant tillägg till § 32 i förordningen om landsting, att jämväl ett efter motionstidens utgång väckt nytt förslag må kunna upptagas till behandling.

Det synes dock utskottet tillrådligt, att föreskrift ges därom, att sådana senare väckta förslag i varje fall måste vara avlämnade till sekreteraren före landstingsmötets början, varjämte utskottet även ansett nödigt att bereda särskilda garantier mot missbruk av denna möjlighet att upptaga senare väckta förslag. 1 detta syfte föreslår utskottet, dels att landstinget må kunna medgiva upptagande av dylika förslag endast i sådana särskilda fall, då synnerligen viktiga skäl därtill föranleda, dels ock att för ifrågavarande medgivande skall erfordras två tredjedelar av de avgivna rösterna. Sistnämnda nya bestämmelse torde lämpligen kunna intagas som ett tillägg till 40 '§ mom. 1 b) av samma förordning.

Då utskottet anser, att Konungens befallningshavandes godkännande ej bör erfordras för att giva bindande kraft åt beslut rörande sådant medgivande, föreslås även ett tillägg till § 59 i berörda syfte.»

Utskottets förslag till ändrad lydelse av §§ 32, 40 och 59 har bifallits av Riksdagens båda kamrar.

1913: Motion A. K. nr 32 av hr Sterne.

1913: Konstitutionsutskottets uti. pr 6.

180 Departe-

ments-

chefen.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 185.

Den i § 32 stadgade tid av fjorton dagar före landstingets början, före vilken tid nytt förslag bör för att komma under behandling vara avlämnat till sekreteraren, måste naturligen, för att landstingets sekreterare skall, såsom ovan föreslagits, kunna medhinna att till trycket befordra och till landstingets ledamöter översända inkomna framställningar och förslag, förlängas. Den av Riksdagen för dess del beslutade tid av 20 dagar synes mig från nämnda synpunkt lämplig.

Då de framställningar och förslag, som skola föreläggas landstinget, åtminstone de, som komma från länsstyrelserna, i allmänhet avlämnas långt tidigare, torde, om såsom sista tidpunkt bestämmes tjugu dagar före landstingets början, sekreteraren i regel kunna medhinna att minst en vecka före tingets början till en var av dess ledamöter översända ett tryckt exemplar av de inom stadgad tid inkomna framställningar ävensom av den lista över nämnda framställningar, som det åligger sekreteraren att upprätta. Om i berörda hänseende föreskrifter i lag stadgas, borde det avsevärt underlätta landstingets arbetsbörda och möjliggöra att, åtminstone ännu någon tid, landstingens sammanträden kunna hållas inom nu gällande begränsning. Med ett stadgande av nu antydd art kunna också, på sätt förut erinrats, de betänkligheter, som förut ansetts kunna möta mot att låta landstinget själv utse ordförande, anses undanröjda.

Föreskrift om tryckning och utdelning av inkomna framställningar torde emellertid endast vara erforderlig beträffande framställningar, som skola behandlas vid landstingets lagtima möte. Vidare skulle motsvarande föreskrifter ifråga om urtima landsting, vid vilket ju blott förekommer ett eller annat särskilt ärende, medföra svårigheter och lägga hinder i vägen för den förkortning av tiden för kallelse till sådant landsting, som jag, enligt vad jag ovan utvecklat, anser önskvärd. Med hänsyn till den av mig föreslagna tid för kallelse till urtima landsting, anser jag, att den tid, före vilken nytt förslag till urtima landsting skall vara avlämnad, måste bestämmas till en vecka.

I likhet med Riksdagen finner jag det lämpligt, att landstinget tilldelas befogenhet att genom särskilt beslut medgiva, att fråga, som blivit på stadgat sätt väckt men efter föreskriven tid, dock före landstingets början, må upptagas till behandling. Därest för sådant beslut uppställes krav på två tredjedelar av de avgivna rösterna synes även mig tillräcklig garanti böra vinnas mot missbruk av en dylik befogenhet, så att Konungens befallningshavandes fastställelse å sådant beslut ej erfordras.

181 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Med anledning av vad jag sålunda anfört har jag, med upptagande av Riksdagens förenämnda förslag, kompletterat detsamma på sätt nyss antytts och vill således i sammanhang med andra ändringar av landstingsförordningen, framlägga härav påkallade förslag till ändrad lydelse av §§ 32, 40 och 59 landstingsförordningen.

o o

D. Förändrade bestämmelser om offentliggörandet av landstingets beslut och tiden för besvär mot detsamma.

Vidare torde den i § 61 av landstingsförordningen givna föreskrift om landstingshandlingarnas kungörande i länets kyrkor böra upphävas. Detta kungörande, vanligen uti en i det närmaste tom kyrka, har nedsjunkit till en ren formalitet och är dessutom betungande för prästerskapet, särskilt som kungörandet ej sällan tager avsevärd tid i anspråk och. understundom måste fortsättas två eller flera söndagar å rad. Då enligt § 62 i samma förordning tiden för besvär över landstingets beslut löper från det beslutet blivit på nämnda sätt kungjort, blir dessutom följden, att oskäligt lång tid kan förflyta, innan beslutet vinner laga kraft ocli kan bringas till verkställighet. Att, detta måste vålla stora svårigheter, särskilt då beslutets verkställande inom viss tid är av vikt såsom vid upptagande av lån, tillsättning av tjänster in. in., ligger i öppen dag. Det missnöje, som otvivelaktigt föreligger med ifrågavarande föreskrift, har även tagit sig uttryck, och har hemställan om förändrade bestämmelser i förevarande hänseende jämväl gjorts hos Kungl. Maj:t av landstinget och Konungens befallningshavande i Värmlands län i underdåniga skrivelser den 26 september 1911 och den 27 januari 1912.

Landstinget anför i sin nämnda skrivelse:

»Hos Värmlands läns landsting har av enskilda motionärer framställts förslag om sådan ändring av förordningen om landsting den 21 mars 1862, att den däri meddelade föreskriften om kungörandet i kyrkorna av landstingets beslut bleve upphävd samt ny bestämmelse bleve meddelad angående tiden för anförande av besvär mot landstingets beslut.

Motionärerna hava till stöd för sin framställning huvudsakligen anfört följande:

Enligt nu gällande föreskrift skola besvär mot landstingets beslut vara avgivna inom' 30 dagar från den dag, då besluten blivit i länets kyrkor kungjorda. Denna bestämmelse jämte det olika tillvägagångssätt, varpå vederbörande prästerskap fullgör sitt åliggande i fråga om kungörelsens uppläsande och ingivande om bevis härom,

182 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

har enligt vad erfarenheten givit vid handen föranlett, att en avsevärt lång tid kräves, innan ett landstingsbeslut kan vinna laga kraft, varav i många fall vållas, att åtminstone en del landstingsbeslut ej kunna bringas till verkställighet på tid, som därför varit avsedd.

Då kungörandet i kyrkorna av landstingets beslut numera, sedan tidningar finnas tillgängliga i snart sagt varje hem, måste anses sakna all betydelse som medel att bringa landstingets beslut till allmänhetens kännedom, torde den härom meddeladeföreskriften få anses föråldrad, och då härtill kommer, att föreskriften i fråga, i avseende på kungörandets betydelse för besvärs anförande mot landstingets beslut, till och med visat sig hinderlig för beslutens bringande till verkställighet samt densamma dessutom torde föranleda ett icke obetydligt och helt visst alldeles onödigt arbete för såväl prästerskapet som Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, hava motionärerna såsom sin mening uttalat, att tiden nu torde vara inne för upphävande av ifrågavarande föreskrift samt införande av ny bestämmelse rörande besvärstiden i fråga om landstingets beslut. Motionärerna hava i sistnämnda hänseende ej framställt något bestämt förslag utan endast ifrågasatt besvärstidens fastställande till viss dag efter landstingets avslutande.

Värmlands läns landsting delar till fullo den av motionärerna i ovannämnda hänseenden uttalade uppfattning, och får landstinget i anledning härav i underdånighet hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t vidtaga erforderliga åtgärder för åstadkommande av sådan ändring i förordningen om landsting den 21 mars 1802, att den däri meddelade föreskriften om kungörande i kyrkorna av landstingets beslut bleve upphävd samt tiden för besvärs anförande mot landstingets beslut bleve sålunda bestämd, att besvär skulle vara till Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande ingivna inom viss tid från den dag, då landstingets sammanträde avslutats.»

Med överlämnande av landstingets skrivelse anför Konungens befallningshavande :

»En ändring i nu gällande bestämmelser i ämnet är enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes mening synnerligen av behovet påkallad. Sålunda har det år från år visat sig, att det enligt § 61 i landstingsförordningen föreskrivna kungörandet av sammandraget av landstingsprotokollen än i den ena än i den andra församlingen icke kunnat åvägabringas inom vederbörlig tid. Oaktat tydliga stadganden i ämnet och mot uttryckligen gjorda anmaningar hava alltjämt skett försummelser i fråga om kungörandet, i regel väl endast i enskilda fall, men ändock lika menligt, inverkande. Så har även varit förhållandet med kungörandet av landstingets år 1911 fattade beslut; enligt vad landstingets sekreterare meddelat, hava de tryckta sammandragen av landstingsprotokollen för nämnda år för kungörande översänts till kyrkorna inom länet under början av sistlidna oktober månad, och, jämte det flertalet uppläsningsbevis ingått redan i mitten av samma månad, har kungörandet ägt rum i åtskilliga kyrkor långt senare, sedan påminnelser därom avlåtits, och i en kyrka, först efter upprepade erinringar, verkställts så sent som den 24 december 1911. Även uppläsningsbevisens erhållande har i många fall varit förenat med svårigheter och här därav kunnat föranledas dröjsmål med utrönandet, huruvida ett landstings beslut vunnit laga kraft eller icke. Från Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande tidigare vidtagna åtgärder till ernående av en bättre ordning i angivna avseende hava icke heller medfört åsyftad verkan.

I anslutning till vad landstinget i övrigt anfört till stöd för föreliggande fram-

183 Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 1S5.

ställning får Eders Kungl. Maj;ts befallningshavande alltså i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes efter den ytterligare utredning i frågan, som må finnas erforderlig, låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till ändrade stadganden i ämnet.»

Såsom jag ovan i sammanhang med frågorna om ändrade bestämmelser rörande kallelse till kommunalstämma och kungörelse om urtima landsting framhållit, kan icke längre kungörande i kyrka betecknas såsom lämplig form för delgivning av offentliga meddelanden utan är numera,, med den spridning, tidningspressen i allmänhet vunnit, otvivelaktigt införande af sådana meddelanden i tidning det säkraste medlet att sprida kännedomen om desamma. Införande i tidning bör därför i allmänhet föreskrivas jämte kungörande i kyrka eller i dess ställe. Vad angar nu föreliggande fråga möta ej enligt min mening betänkligheter däremot, att landstingshandlingarnas kungörande i kyrka helt avskaffas. I likhet med Värmlands läns landsting anser jag för sådant fall tiden för besvär mot landstingets beslut lämpligen kunna räknas från dagen för tingets avslutande. Full säkerhet därför, att kännedomen ■om nämnda dag erhåller tillräcklig spridning inom länet, vinnes förvisso, därest i händelse av ett sådant stadgande Konungens befallningshavande ålägges, att i länskungörelserna och i tidning inom länet skyndsamligen efter landstingets avslutande införa tillkännagivande om dagen därför. Uppenbart är, att Konungens befallningshavande därvid bör tillse, att tidningarna så väljas, att olika läsekretsar bliva tillgodosedda, Om vidare föreskrift meddelas därom, att det i § 61 omförmälda sammandrag av landstingets protokoll bör inom viss tid efter landstingets avslutande anslås inom länets kommuner i sockenstugorna eller å ställe, som eljest för kommunalstämmans hållande är bestämt, anser jag, att tillräckligt tillfälle beredes länets invånare att taga del av landstingets beslut, därom de flesta naturligen förut erhållit kännedom redan genom tidningarna. Det är också mycket sällan förekommande, att ett landstingsbeslut överklagas. Under tioårsperioden 1902 -1911 hava dylika besvär anförts sammanlagt allenast aderton gånger.

Med hänsyn därtill att tryckningen av ovannämnda sammandrag och översändandet av desamma till länets kommuner på vissa ställen i riket icke kan beräknas kunna äga rum med större skyndsamhet, torde den tid, inom vilken anslag av sammandraget bör hava ägt rum i kommunerna, ej lämpligen böra bestämmas kortare än till trettio dagar från dagen för. landstingets avslutande. Besvärstiden lärer därför böra bestämmas till sextio dagar från sistnämnda dag. Fastställandet av densamma såsom utgångspunkt för besvärstiden kommer i allt fall att medföra, att landstingens beslut taga åt sig laga kraft långt tidigare än med nu gällande bestämmelser.

Departe-

ments-

chefen.

184 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 185.

Tillkännagivandet i länskungörelserna och länets tidningar om dagen för landstingets avslutande torde jämväl böra innehålla underrättelse, inom vilken tid till Kungl. Maj:t ställda besvär mot landstingets beslut skola ingivas till Konungens befallningshavande, ävensom därom, att beslutet kommer att inom kommunerna anslå.

I anslutning härtill har jag utarbetat förslag till ändrad lydelse av §§ 61 och 62 i förordningen om landsting.

På grund av vad jag sålunda anfört, och då de föreslagna ändringarna synas böra bli gällande från den 1 juli 1913, hemställer jag

att Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att antaga förslag till:

a) lag om ändrad lydelse av §§ 8—11, 14, 16, 17, 21, 27—36, 42, 43, 51, 64, 74 och 77 i förordningen om kom mun al styrelse på landet den 21 mars 1862;

b) lag om ändrad lydelse av §§ 9—11, 15, 24, 28, 35, 36, 56, 66, och 78 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862;

c) lag om ändrad lydelse av §§ 6—8, 10, 14, 34 och 35 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862;

d) lag om ändrad lydelse av §§ 3—5, 8, 13, 14, 20, 25—27, 31—33, 38—40, 59, 61 och 62 i förordningen om landsting den 21 mars 1862; och

e) stadga om proportionellt valsätt vid vissa val inom landsting och stadsfullmäktige samt å allmän rådstuga; av innehåll, som bilagan till detta protokoll utvisar.

Till denna av statsrådets övriga medlemmar biträdda hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse, bilagan till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:

Nils Åd cl gr en.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

185 BILAGOR,

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 136 höft.

186 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Bilaga /.

Utredning rörande juridiska personers in. 11. kommunala

rösträtt.

I kungl. brev den 27 september 1912 anbefalldes Statistiska centralbyrån att verkställa en utredning angående den kommunala rösträtten för bolag och andra samfälligheter, för omyndig samt för oskiftat bo, ävensom angående utövandet av rösträtt vid val av landstingsmän även inom den kommun, där den röstande icke är mantalsskriven. För att underlätta en jämförelse med den kommunala rösträtten i sin helhet beslöts att som grundval för den sålunda anbefallda utredningen använda de kommunala röstlängderna för år 1910, vilka användes vid landstingsmanna- och stadsfullmäktigvalen samma år, enär i samband med statistiken över nämnda val även upprättades eu statistik över den kommunala rösträtten. I ett femtiotal mindre kommuner har emellertid 1910 års röstlängd icke kunnat tillrätta skaffas, utan har i dess ställe måst användas röstlängden för år 1911. Denna omständighet torde dock icke för utredningens resultat vara av någon betydelse, dä förändringarna i den kommunala rösträtten från år till år i stort sett äro mycket små.

Det använda materialets beskaffenhet har tyvärr nödvändiggjort eu rätt snäv begränsning av hela utredningen. Det hade naturligtvis varit i högsta grad önskvärt, om man för de röstägareklasser, utredningen var avsedd att omfatta, kunnat erhålla uppgift icke endast på antalet i röstlängderna upptagna utan även på antalet faktiskt röstberättigade, ävensom i vilken utsträckning de röstberättigade utövat sin rösträtt. Anteckningarna om oguldna kommunalutskylder eller andra skäl till rösträttens förlust hava emellertid i ett mycket stort antal röstlängder både för landskommuner och städer varit så otydliga och svårförstådda, att det visat sig omöjligt att på grundval av dessa uppgifter upprätta en statistik över antalet röstberättigade och icke röstberättigade. Ännu större hinder hava mött för en statistik över rösträttens användning. Anteckning skall visserligen göras i röstlängden för var och en som vid ett val utövar sin rösträtt, men dessa anteckningar bestå i de flesta fall endast av något tecken, ett streck, en hake eller dylikt, vars innebörd den utomstående ofta icke kan upp-

187 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 1S5.

fatta, då i samma röstlängd flera olika sådana tecken samtidigt förekomma. Detta står i samband därmed, att röstlängderna i regel använts vid flera val eller andra omröstningar, och att vid var och en av dessa anteckning om deltagande göres i röstlängden. Att upprätta

statistik över deltagandet i ett visst val, exempelvis landstingsmannavalen år 1910 eller stadsfullmäktigvalen samma år för de städer, som ej deltaga i landsting, har därför icke varit möjligt. Utredningen har sålunda måst begränsas till att omfatta endast antalet i röstlängd upptagna och röstetalet för de röstägareklasser, vilkas rösträttsförhållanden centralbyrån erhållit i uppdrag att utreda.

I överensstämmelse med den av Statsrådet och Chefen för Kungl. Civildepartementet gillade planen för utredningen har vid bearbetningen materialet fördelats på följande grupper:

Statliga myndigheter och inrättningar.

Kommunala myndigheter och inrättningar.

Aktiebolag och solidariska bankbolag.

Sparbanker, försäkringsinrättningar och dylikt. Föreningar för ekonomisk verksamhet.

Andra föreningar och stiftelser.

Stärbhus.

Omyndiga.

På annan ort mantalsskrivna.

Enkla bolag.

2 hava räknats alla röstägande, som ansetts vara av kommunal natur, såsom förutom den kyrkliga och borgerliga primärkommunen även läns, härads, tingslags och byars menigheter.

I grupp 4 ingå förutom sparbanker även hypoteksbanker och hypoteksföreningar, livränte- och kapitalförsäkringsanstalter, ömsesidiga livförsäkringsbolag och andra försäkringsinrättningar, pensionsinrättningar och dylikt.

Grupp 5 utgöres till övervägande del av det stora antalet kooperativa föreningar av olika slag.

Till grupp 6 hava förts alla andra föreningar än de ekonomiska, sällskap, ordnar, klubbar samt enskilda stiftelser och inrättningar, som icke varit av den natur, att de skola hänföras till någon annan grupp.

Grupp 10 omfattar slutligen alla handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag och rederier, som ej äro aktiebolag, vilkas delägare ej var för sig utan samfällt uppförts såsom röstägande. Dessa komma ej att på annat sätt beröras av eventuellt upphävande av juridiska personers rösträtt, än att deras röster fördelas på delägarna, såsom redan nu enligt be-

188 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

villningsförordningen bort ske och även flerstädes sker. Siffrorna i denna grupp få med anledning härav icke tagas som ett mått på antalet förefintliga enkla bolag, då de endast angiva antalet dylika samfällighet^, vilkas röstetal i strid mot förordningens stadgande icke fördelats på delägarna. På grund av denna grupps i föreliggande avseende olikartade karaktär i jämförelse med övriga grupper har densamma i tabellerna icke förts tillsammans med de övriga utan behandlats för sig.

Till de siffror, som i tabellerna meddelas å antalet röstägande inom varje grupp, torde några anmärkningar böra knytas i avseende på deras fullständighet.

Uppgifterna å antalet omyndiga måste anses betydligt för låga, då i många fall inga anteckningar om omyndighet finnas i röstlängderna. Så saknas t. ex. dylika anteckningar helt och hållet för Linköping, Landskrona och åtskilliga andra städer.

Siffrorna, som angiva antalet på annan ort mantalsskrivna personer, torde vara ganska osäkra, då dels anteckningar därom i vissa röstlängder helt och hållet saknas, och dels i åtskilliga andra röstlängder anteckningarna i detta avseende äro otydliga, så att därav icke med säkerhet kunnat avgöras, huruvida den röstägande varit mantalsskriven på annan ort eller icke.

Huvudresultaten av föreliggande utredning meddelas i bifogade tab. 1—6. Bearbetningen av materialet har skeft kommunvis och detaljerade tabeller hava upprättats över antalet röstägande inom de olika grupperna för varje kommun. Då det emellertid skulle hava blivit alltför vidlyftigt att i sin helhet publicera dessa tabeller, meddelas uppgifterna för landsbygden i tab. 1 endast i sammandrag för de valkretsar, vari riket år 1910 var indelat för val av landstingsman. Av samma skäl meddelas uppgifterna i tab. 5 och 6 endast i slutsummor för hela rikets landsbygd och städer, ehuru lika detaljerade tabeller med uppgifter för varje kommun hava utarbetats. Dessa finnas i manuskript tillgängliga i centralbyrån. Vid en sammanfattning av uppgifterna i tab. 1 och 2 rörande antalet i röstlängd upptagna och det sammanlagda röstetalet inom var och en av de olika grupperna erhållas följande huvudsiffror för hela riket, vid vilka emellertid bör erinras, att då en röstägande, som varit upptagen i röstlängden i mer än en kommun, blivit räknad två eller flere gånger, det verkliga antalet fysiska eller juridiska personer inom varje grupp måste hava varit icke obetydligt mindre, än vad dessa slutsummor utvisa:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

189 Landsbygd. Städer. Summa.

Hela antalet i röstlängd upptagna bolag och andra samfälligheter, stärblius, omyndiga och på annan ort mantalsskrivna utgjorde, såsom ovanstående siffror utvisa, på landsbygden 62,958 och i städerna 22,085 eller tillsammans för hela riket 85,043, med ett sammanlagt röstetal på landsbygden av 329,365 och i städerna 295,914. Medtagas av förut anförda skäl icke de enkla bolagen, erhålles för de övriga grupperna 1—9 ett antal röstägande av 54,456 på landsbygden och 20,623 i städerna samt ett sammanlagt röstetal av resp. 289,803 och 277,824. Sättas sistnämnda summor i relation till motsvarande antal och röstetal för samtliga i röstlängd upptagna, omfatta de röstägande inom grupperna 1—9 på landsbygden 6.6 % av antalet och 7.6 % av röstetalet för alla i röstlängd upptagna samt i städerna resp. 5.4 och 7.1 % av samtliga röstägandes antal och röstetal.

1 ovan anförda summor ingå emellertid röstägareklasser av väsentligt olika karaktär. Stärbhus, omyndiga och de på annan ort mantalsskrivna utgöra sålunda tre fristående grupper, under det att de övriga röstägande, med undantag av enkla bolag o. dyl., lämpligen kunna sammanföras till en gemensam grupp. En efter dessa grunder gjord sammanfattning av tab. 1 och 2 meddelas i tab. 3 och 4, vilka angiva dels i absoluta tal antal och röstetal för de röstägande inom de olika grupperna och dels i relativa tal samma röstägaregruppers förekomst inom varje län i förhållande till alla i röstlängd upptagna.

Såsom sistnämnda tabeller utvisa, utgjorde grupperna 1—6, som omfatta alla juridiska personer med undantag av stärbhus och enkla bolag, i förhållande till alla i röstlängd upptagna på landsbygden 1.4 %

190 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

i fråga om antalet och 3.6 % i fråga om röstetalet, samt i städerna resp. 1.3 och 3.4 %>. Samma gruppers relativa förekomst inom de olika länen var föga växlande. På landsbygden lågo motsvarande procenttal beträffande antalet röstägande mellan l.o% i Göteborgs och Bohus och Norrbottens län samt 2.7 % i Jämtlands län och beträffande röstetalet mellan 2.5 % i Skaraborgs och Norrbottens län samt 7.5 % i Jämtlands län. I städerna växlade motsvarande relativa tal i fråga om antalet mellan 1.0 % i de båda städerna Stockholm och Gävle samt 2.2 % i Västernorrlands och Norrbottens län och i fråga om röstetalet mellan 2.7 % i Stockholm samt 5.3 % i Västernorrlands län.

Stärbhusen (grupp 7) omfattade på landsbygden 2.8 % av antalet och 2.2 % av röstetalet för alla i röstlängd upptagna och i städerna

1.3 % av både antal och röstetal. För de omyndiga (grupp 8) uppgingo motsvarande tal på landsbygden till resp. 0.2 och 0.1 % och i städerna till resp. 1.4 och 0.6 %. De personer, som voro upptagna även i andra röstlängder än för den kommun, där de voro mantalsskrivna (grupp 10), omfattade på landsbygden 2.1 % av antalet och 1.7 % av röstetalet för alla i röstlängd upptagna och i städerna resp.

1.4 och 1.7 %. Inom de tre sistnämnda grupperna 7, 8 och 9 voro växlingarna mellan de olika länen ganska betydande, vilket dock åtminstone i fråga om de omyndiga och på annan ort mantalsskrivna, såsom förut framhållits, till en del torde bero på bristfällighet er i materialet.

Till belysning av en annan sida av de olika röstägaregruppernas karaktär meddelas i efterföljande tablå en översikt över medelröstetalet inom varje grupp.

191 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 185.

Av de olika grupperna visar på landsbygden den tredje, innefattande aktiebolag och solidariska bankbolag, det högsta medelröstetalet, under det att i städerna de till grupp 4 hörande sparbanker, försäkringsinrättningar o. dyl. hade ett något högre medelröstetal än aktiebolagen. De lägsta genomsnittliga röstetalen åter företedde både på landsbygden och i städerna de omyndiga. Jämföras medelröstetalen för de olika grupperna med motsvarande medeltal för alla i röstlängd upptagna, visa på landsbygden grupperna 1 — 5 ett högre medeltal men däremot de följande grupperna 6—9 ett lägre medelröstetal än alla i röstlängd upptagna. I städerna hade alla grupper med undantag endast av de omyndiga ett högre medelröstetal än samtliga röstägande.

Tab. 5 och 6 angiva slutligen i absoluta och relativa tal de röstägandes fördelning efter röstetalens storlek på enröstgrupper, varjämte till jämförelse härmed motsvarande uppgifter meddelas även för alla i röstlängd upptagna. Rörande detaljerna i denna fördelning torde vara tillräckligt att hänvisa till tabellerna, där de relativa talen tydligt framhäva de för varje grupp karakteristiska förhållandena. Här skall endast påpekas det relativt mycket stora antalet i grupp 2 (kommuner, i den vidsträckta bemärkelse detta begrepp här tagits), som på landsbygden tillhöra den lägsta röstgruppen; över halva antalet röstägande av detta slag, eller närmare bestämt 53.2 % av hela antalet, hade endast en röst. De flesta av dessa utgöras av byalag och andra smärre menigheter, vilka, i vissa delar av landet i stor utsträckning samfällt äga mindre fastigheter såsom sågar, kvarnar, fäbodar, grustag, gemensamhetsfisken o. dyl.

192 Kungl. Ma.j:ts Nåd, Proposition Nr 185.

Till Bil. I hörande

Tab. 1. Antal i röstlängd upptagna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

tabeller.

och deras röstetal. — Landsbygden.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 136 käft. 25

jKung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. ! (forts.). Antal i röstlängd upptagna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

och deras röstetal. — Landsbygden.

196 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. ! (forts.). Antal i röstlängd upptagna

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

och deras röstetal — landsbygden.

198 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. I (forts.). Anta! i röstlängd upptagna

199 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

och deras röstetal. — Landsbygden.

200 Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. 1 (forts.). Antal i röstlängd upptagna

201 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

och deras röstetal. — Landsbygden.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 136 höft. 26

202 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. 1 (forts.). Anta! i röstlängd upptagna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

och deras röstetal. — Landsbygden.

204 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. 1 (forts.)- Antal i röstlängd upptagna

205 Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

och deras röstetal. — Landsbygden.

206 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. ! (forts.). Äntå! i röstlängd upptagna

och deras röstetal.

Kung1. Mqj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

landsbygden.

208 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. i (forts.). Antal i röstlängd upptagna

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition Nr 185.

och deras röstetal. — Landsbygden.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 136 höft.

210 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. I (forts.). Äntå! i röstlängd upptagna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

och deras röstetal. — Landsbygden.

212 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. i (forts.). Antal i röstlängd upptagna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

och deras röstetal. — Landsbygden.

214 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. i (forts.). Antal i röstlängd upptagna

215 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

och deras röstetal. — Landsbygden.

216 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. i (forts.). Antal i röstlängd upptagna

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition Nr 1S5.

och deras röstetal. — Landsbygden.

Bihang till Riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 186 höft. 28

218 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. I (forts.). Antal i röstlängd upptagna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

och deras röstetal. — Landsbygden.

220 Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. ! (forts.)- Antal i röstlängd upptagna

221 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

och deras röstetal. — Landsbygden.

222 Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Ta!), i (forts.). Antal i röstlängd upptagna

Landstingsområden och valkretsar.

20 Kopparbergs län.

Falu domsagas Norra tingslag........................ !

Falu domsagas Södra tingslag........................ |

Hedemora tingslag....................................... ;

Folkare härad............................................. j

Leksands och Gagnets tingslag .....................

Eattviks tingslag ....................................... j

Mora, Orsa och Älvdals tingslag..................... ;

Sårna och Idre tingslag ............................... j

Malungs tingslag ........................................ j

Nås tingslag .............................................. ;

Grangärde gamla tingslag............................. .

Norrhärke gamla och Söderhärke gamla tingslag i

Summa

208 209 ,210 211 L

-215

21. Gävleborgs län.

Gästriklands domsagas första .............

Gästriklands domsagas andra..............

Gästriklands domsagas tredje .............

Gästriklands domsagas fjärde .............

Bollnäs domsagas första ...................

Bollnäs domsagas andra ...................

Sydöstra Hälsinglands domsagas första . Sydöstra Hälsinglands domsagas andra.

Bergsjö och Forsa tingslag................

Delsbo tingslag ...............................

Ljusdals tingslag ...........................

Arbrå och Järvsö tingslag .................

22. Västernorrlands län.

Selångers och Tana tingslag ............

Torps tingslag.......................

Summa

Transport

223 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

och deras röstetal. — Landsbygden.

224 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. I (forts.). Antal i röstlängd upptagna

225 Kung!. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 185.

och deras röstetal. — Landsbygden.

Bihang till Riksdagens protokoll IBIS. 1 samt. 136 käft. 29

226 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. ! (forts.). Antal i röstlängd upptagna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

och deras röstetal. — Landsbygden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. I (forts.). Äntå! i röstlängd upptagna

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

och deras röstetal. — Landsbygden.

230 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. I (forts.)- Antal i röstlängd upptagna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 18.5.

och deras röstetal. — Landsbygden.

232 Kungi. Maj:fs Nåd. 'Proposition Nr 185.

Tab. 2. Antal i röstlängd upptagna

233 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

och deras röstetal. — Städerna.

Grupp 3. Aktiebolag och solidariska bankbolag.

Antal i röstlängd upptagna.

Samman-

lagt

röstetal.

Grupp 4. Sparbanker, försäkringsinrättningar och dylikt.

Antal i röstlängd upptagna.

Samman-

lagt

röstetal.

Grupp 5. Ekonomiska föreningar.

Antal i

röstlängd

upptagna.

b ammanlågt

röstetal.

Grupp 6. Andra föreningar och stiftelser.

Antal i röstlängd upptagna.

Samman-

lågt

röstetal.

Grupp 7. Stärbhus.

Antal i röstlängd upptagna.

Samman-

lagt

röstetal.

27,324

1,467

2,555

2,780

9,953

1,407

1,733

2,134

2,225

1,989

in

2,262

350 769 57 i 84 61 86

3,288

34 I 23

1,507

1,618

3,404

64 Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 136 höft.

1,557

1,088

234 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 18o.

Tab. 2 (forts.). Antal i röstlängd upptagna

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

och deras röstetal. — Städerna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

236 Tab. 2 (forts.). Antal i röstlängd upptagna

237 Kung!, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

och deras röstetal. — Städerna.

288 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. 2 (forts.). Antal i röstlängd upptagna

239 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

och deras röstetal. — Städerna.

j 67

j 68

I

7 3

74 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. 2 (forts.). Antal i röstlängd upptagna

Kungl. Maj ris Nåd. Proposition Nr 185.

och deras röstetai. — Städerna.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 136 höft. 31

242 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. 2 (forts.)- Antal i röstlängd upptagna

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 185.

och deras röstetal. — Städerna.

244 Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. 2 (forts.). Antal i röstlängd upptagna

Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 185. 245

och deras röstetal. — Städerna.

246 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. 2 (forts.). Äntå! i röstlängd upptagna

247 Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 185.

och deras röstetal. — Städerna.

248 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. 2 (forts.). Årita! i röstlängd upptagna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

och deras röstetal. — Städerna.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 136 höft.

250 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. 2 (forts.). Antal i röstlängd upptagna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

och deras röstetai. — Städerna.

252 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. 3. Äntå! i röstiängd upptagna och deras röstetal

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

inom vissa grupper, sammandrag länsvis. Landsbygden.

Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 185.

25 4

Tab. 4. Antal i röstlängd upptagna och deras röstetal

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition Nr 185. 255

inom vissa grupper, sammandrag länsvis. Städerna.

256 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. 5. Fördelning

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

på enröstgrupper. Landsbygden.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 136 käft. 33

258 Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. 6. Fördelning

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

på enrostgrupper. Städerna.

260 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 185.

Bilaga IT.

Talj. A. Sveriges egentliga landskommuner (köpingarna ej inräknade), fördelade länsvis efter ytinnehållet.

Kungl. Ma.j:ts Nåd. Proposition Nr 185.

261 Tab. B. Kommuner med ett ytinnehåll över 2,000 kvadratkilometer.

262 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Anm. Enär arealuppgifterna för kommunerna särskilt inom de norrländska länen f. n. äro föremål för en allmän revision, är det möjligt, att en eller annan förändring kan komma att ske beträffande ovan anförda gruppering. Den torde dock icke komma att sträcka sig till do båda högsta storleksgrupperna, med undantag av Ström, vars areal i Statistiska Centralbyråns publikation redovisas gemensamt med Alanäs, men här återgives enligt Norrlandskommitténs statistik. I folkmängdssiffrorna för Frostviken och Undersåker äro icke inräknade siffrorna Frostvikens och Undersåkers lappförsamlingar, vilka uppgå till resp. 272 och 251.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 185. 263

Bilaga III.

Tab. Å. Antal kommuner å landsbygden, fördelade efter folkmängden d. 31 dec. 1910.

(Enligt den administrativa indelningen d. 1 jan. 1911).

264 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. B. Äntå! köpingar, som icke bilda egna kommuner, ävensom municipaisamhällen, fördelade efter folkmängden d. 31 dec. 1910.

(Enligt den administrativa indelningen d. 1 jan. 1911).

Anm. Folkmängden i dessa köpingar och municipaisamhällen är inräknad i de i tab. A. upptagna kommunernas folkmängd. I Kalmar län saknas municipaisamhällen.

■j(tungt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

265 Bilaga IV.

Tab. 4. Folkmängd, inkomster och anslag till kommunalnämndens ordförande i landskommunerna, länsvis fördelade efter folkmängd.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 136 käft.

266 Kiingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. 4. Folkmängd, inkomster och anslag till kommunalnämndens

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 185.

ordförande i landskommunerna, länsvis fördelade efter folkmängd. Grupp I.

268 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. 4. (Forts.). Folkmängd, inkomster och anslag till kommunalnämndens

Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 185.

ordförande i landskommunerna, länsvis fördelade efter folkmängd. Grupp I.

270 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. 5. Folkmängd, inkomster och anslag till kommunalnämndens

*) Såsom anslag A liar uppförts anslagens totala belopp och såsom anslag B den del därav, som aysetts för nämndens ord.

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

ordförande i landskommunerna, länsvis fördelade efter folkmängd. Grupp II.

förande såsom sådan.

272 Kung!. Mqj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. 5. (Forts.) Folkmängd, inkomster och anslag till kommunalnämndens

273 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

ordförande i landskommunerna, länsvis fördelade efter folkmängd. Grupp II.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 136 höft.-

35>

274 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. 6. Folkmängd, inkomster och anslag til! kommunalnämndens

275 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 185.

ordförande i landskommunerna, länsvis fördelade efter folkmängd. Grupp III.

276 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. 6. (Forts.) Folkmängd, inkomster och anslag till kommunalnämndens

277 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

ordförande i landskommunerna länsvis fördelade efter folkmängd. Grupp ill.

278 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. 7. Folkmängd, inkomster och anslag till kommunalnämndens

Ktmgl. Mcij.is Nåd. Proposition Nr 185.

ordförande i landskommunerna, länsvis fördelade efter inkomsten. Grupp I.

280 Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 185.

Talj. 7. (Forts.) Folkmängd, inkomster och anslag till kommunalnämndens

281 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr -185.

ordförande i landskommunerna, länsvis fördelade efter inkomsten. Grupp I.

3®

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 136 höft.

282 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. 8. Folkmängd, inkomster och anslag till kommunalnämndens

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

ordförande i landskommunerna, länsvis fördelade efter inkomsten. Grupp II.

284 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. 8. (Forts.). Folkmängd, inkomster och anslag till kommunalnämndens

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr. 185. 285

ordförande i landskommunerna, länsvis fördelade efter inkomsten. Grupp II.

286 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. 9. Folkmängd, inkomster och anslag till kommunalnämndens

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

ordförande i landskommunerna, länsvis fördelade efter inkomsten. Grupp III.

288 Kung!. Majcts Nåd. Proposition Nr 185.

L ä n.

5 0

8 9

j 12

15 1C

20 21 22

lätt.

Stockholms Uppsala

Södermanlands »

Östergötlands »

Jönköpings »

Kronobergs »

Kalmar »

Gottlands »

Blekinge »

Kristianstads »

Malmöhus

Hallands »

Göteborgs och Bolins » Älvsborgs »

Skaraborgs »

Värmlands »

Örebro 11

Västmanlands Kopparbergs >

Gävleborgs 1

Västernorrlands >

Jämtlands

Västerbottens <

Norrbottens >

289 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 185.

ordförande i landskommunerna, länvis fördelade efter inkomsten. Grupp iil.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 136 höft.

290 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Tab. 10. Anslagens till kommunalnämndens ordförande i landskommunerna medelbelopp per 1,000 invånare och per 1,000 kronors kommunalinkomst.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 185.

291 REGISTER

Sid.

Kung!. Maj:t proposition.............................. 1

Förslag till lag om ändrad lydelse av §§ 8—11, 14, 16, 17, 21 27—36, 42, 43, 51, 64,

74 och. 77 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 ... 2

Förslag till lag om ändrad lydelse av §§ 9—11, 15, 24, 28, 35, 36, 56, 66 och 78 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 .......... 16

Förslag till lag om ändrad lydelse av §§ 6—8, 10, 14, 34 och 35 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862 ................. 21

Förslag till lag om ändrad lydelse av §§ 3—5, 8, 13, 14, 20, 25—27, 31—33, 38—

40, 59, 61 och 62 i förordningen om landsting den 21 mars 1862 ......... 25

Förslag till stadga om proportionellt valsätt vid vi3sa val inom landsting och stadsfullmäktige samt å allmän rådstuga....................... 36

Utdrag- av statsrådsprotokollet den. 4 april 1913................. 39

I. Upphävande av den kommunala rösträtten för bolag och omyndiga...... 41

Historik.................................. 41

Främmande lagstiftning........................... 45

Statistisk utredning............................. 47

Departementschefens yttrande........................ 49

II. Begränsning av rätten att deltaga i landstingsmannaval till den kommun,

inom vilken röstägande är mantalsskriven................. 52

Historik.................................. 52

Statistisk utredning............................. 53

Departementschefens yttrande........................ 54

Frågan om borttagande av fullmaktsröstning i stad............. 54

III. Åtgärder till underlättande av deltagandet i kommunala avgöranden..... 55

Historik.................................. 56

Infordrade yttranden............................ 59

Departementschefens yttrande........................ 73

IV. Proportionellt valsätt vid val av kommunalfullmäktige............ 80

Historik...........•...................... 80

Infordrade yttranden............................ 82

Det finska förslaget............................. 86

Departementschefens yttrande........................ 87

Fråga om suppleanter för stadsfullmäktige................. 91

292 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Sid.

V. Proportionellt valsätt vid val av utskott och. nämnder in. m. inom landsting

och stadsfullmäktige............................ 92

Historik.................................. 92

Infordrade yttranden............................ 94

Det finska förslaget.............................109

På stadsfullmäktige ankommande val....................109

På landstingen ankommande val......................111

Departementschefens yttrande........................112

VI. Ändring av den proportionella metoden i fråga om val av suppleanter till landstingsman och efterträdare till stadsfullmäktige m. m............116

Historik..................................116

Sakkunnigas yttrande............................117

Departementschefens yttrande........................ 119

VII. Bestämmelser om ordningen vid val av landstingsman, stadsfullmäktige och

kommunalfullmäktige m. m........................120

Historik..................................120

Landstingsmannaval................. 121

Departementschefens yttrande........................124

Stadsfullmäktigval ............................139

Departementschefens yttrande........................140

Kommunalfullmäktigval..........................142

Departementschefens yttrande........................142

VIII. Besvär över Konungens hefallningshavandes utslag i kommunala mål.....145

Historik..................................145

Infordrade yttranden........................... . 146

Departementschefens yttrande........................146

IX. Förslag till vissa ändrade bestämmelser i förordningen om kommunalstyrelse

på landet.................................149

A. Kyrkoherdes rätt att deltaga i kommunalnämnds överläggningar och beslut. 149

Historik..............................149

Departementschefens yttrande....................152

B. Gottgörelse åt ordförande i kommunalnämnd..............153

Historik..............................153

> Infordrad statistisk utredning....................155

Statistiska centralbyråns utlåtande..................156

Departementschefens yttrande....................159

O. Rätt för kommun att antaga brandordning...............163

Inkomna framställningar m. in....................163

Departementschefens yttrande....................165

X. Förslag till vissa ändrade bestämmelser i förordningen om kommun alstyrelse

i stad...........................:.......166

Ändrade bestämmelser angående kungörelsen om debiterings- och uppbördslängdens

framläggande för granskning m. m.....................166

Justitieombudsmannens framställning den 13 november 1907 ...... 166

Infordrade yttranden.........................170

Kung!,. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 185. 293

Sid.

Justitieombudsmannens skrivelse den 19 februari 1913 .........172

Departementschefens yttrande.....................17g

XI. Förslag till vissa ändrade bestämmelser i förordningen om landsting.....175

A. Kungörelse om urtima landsting.................... 175

B. Katt för landstinget att utse ordförande.................170

Historik........................... 276

Departementschefens yttrande.....................177

C. Motionstiden till landstinget.......................179

Historik............................. 279

Departementschefens yttrande.....................280

D. Förändrade bestämmelser om offentliggörandet av landstingets beslut och tiden

för besvär mot detsamma.......................281

Departementschefens yttrande.....................Igg

Bilagor........................................285

Bilaga I. Utredning, rörande juridiska personers in. fl. kommunala rösträtt.....186

Till nämnda utredning hörande tabeller:

Tab. 1. Antal i röstlängd upptagna och deras röstetal. Landsbygden .... 192

” 2- ” “ ” >> » » » Städerna......232

» 3. Antal i röstlängd upptagna och deras röstetal inom vissa grupper,

sammandrag länsvis. Landsbygden...............252

” 4- Antal i röstlängd upptagna och deras röstetal inom vissa grupper,

sammandrag läusvis. Städerna................254

» 5. Fördelning på enröstgrupper. Landsbygden............256

» ' 6. Fördelning på enröstgrupper. Städerna..............258

Bilaga II. Tab. A. Sveriges egentliga landskommuner (köpingarna ej inräknade), fördelade länsvis

efter ytinnehållet........................ 260

» B. Kommuner med ett ytinnehåll över 2,000 kvadratkilometer........261

Bilaga III. Tab. A. Antal kommuner å landsbygden, fördelade efter folkmängden d. 31 dec. 1910 263 » B. Antal köpingar, som icke bilda egna kommuner, ävensom municipalsamhällen,

fördelade efter folkmängden den 31 dec. 1910............264

Bilaga IV. Tab. 4. Folkmängd, inkomster och anslag till kommunalnämndens ordförande i landskommunerna, länsvis fördelade efter folkmängd. Grupp I........266

» 5. Folkmängd, inkomster och anslag till kommunalnämndens ordförande i landskommunerna, länsvis fördelade efter folkmängd. Grupp IT ......270

» 6. Folkmängd, inkomster och anslag till kommunalnämndens ordförande i landskommunerna, länsvis fördelade efter folkmängd. Grupp III......274

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 saml. 136 käft. 38

294 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Sid.

Tab. 7. Folkmängd, inkomster och anslag till kommunalnämndens ordförande i landskommunerna, länsvis fördelade efter inkomsten. Grupp I........278

» 8. Folkmängd, inkomster och anslag till kommunalnämndens ordförande i landskommunerna, länsvis fördelade efter inkomsten. Grupp II.......282

» 9. Folkmängd, inkomster och anslag till kommunalnämndens ordförande i landskommunerna, länsvis fördelade efter inkomsten. Grupp III......286

» 10. Anslagens till kommunalnämndens ordförande i landskommunerna medel-

belopp per 1,000 invånare och per 1,000 kronors kommunalinkomst . . . 290

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918.