Kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyre?

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

samlingsstyre eller majoritets styre?

1972:32

Statens offentliga utredningar 1972:32 Civildepartementet

Kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyre?

Utredningen om den kommunala demokratin Stockholm 1972

ISBN 91-38-00203-5

Göteborgs Offsettryckeri AB, Sthlm 72.749 S

Innehåll

Sid. Förord Inledning Historik )ch bakgrund till utredningsuppdraget Gällande bestämmelser Pressdebitten om den kommunala styrelseformen Olika forner av majoritetsinslag i det kommunala styrelseskicket Hur fungerar det nuvarande systemet? Den parlamentariska situationen i kommuner och landsting Presslägei i kommunerna Kommumlt utskottssystem Kommunila budgetprocessen - snabbare valgenomslag Reglerad 3ch oreglerad förvaltning Lagstiftningsfrågor m. m Diskussioisfrågeställningar Bilagor

SOU 1972:2

.

5 g 13 19 21 28 33 38 44 49 53 56 58 60 63

Förord

Utredningen om den kommunala demokratin Kungl. Maj:t bemyndigade den 20 mars 1970 chefen för civildepartementet att tillkalla sakkunniga och experter för att göra en översyn av den kommunala demokratin (utredningen om den kommunala demokratin). Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom sakkunniga riksdagsledamoten Anna Lisa Lewén-Eliasson, ordförande, andre förbundsordföranden Bengt Blomdahl, riksdagsledamöterna Karl Boo och Claes Elmstedt, universitetslektorn Agne Gustafsson, riksdagsledamöterna Gördis Hörnlund, Hilding Johansson och Sigvard Larsson samt kommunalkonsulenten Göran Åstrand. Fr. o. m. den 1 januari 1972 förordnades riksdagsledamoten Nils Hörberg som sakkunnig i utredningen sedan riksdagsledamoten Sigvard Larsson på egen begäran blivit entledigad från utredningsuppdraget. Som experter åt utredningen har förordnats informationschefen i Svenska Kommunförbundet Lennart Edström (fr. o. m. den 13 september 1971) och kanslirådet i civildepartementet Lars Eric Ericsson (huvudsekreterare t. o. m. den 31 november 1971). Fil. lic. Sven-Runo Bergqvist är huvudsekreterare i utredningen (sedan den 1 december 1971) och socionom Lars Högdahl och fil. kand. Bertil Albertson tjänstgör som biträdande sekreterare. Utredningsuppdraget I direktiven till utredningen framhålls inledningsvis att den djupgående omvandling som kommunerna varit föremål för motiverar en översyn av formerna för medborgarinflytandet över den kommunala verksamheten. Även införandet av en gemensam valdag för de kommunala valen och riksdagsvalet ger anledning till överväganden i detta sammanhang. Riksdagen begärde år 1968 i samband med beslutet om den partiella författningsreformen att förberedelser skulle vidtas för en samlad översyn av den kommunala demokratin. I enlighet med denna riksdagens önskan hölls överläggningar mellan företrädare för de stora politiska partierna, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet samt för den SOU 1972:32

forskning om den kommunala demokratin som bedrivs med stöd av medel från riksbankens jubileumsfond. Av direktiven framgår vidare att partiernas och de kommunala förbundens representanter vid dessa överläggningar varit överens om ett par väsentliga utgångspunkter för översynen av den kommunala demokratin. En sådan utgångspunkt är de politiska partiernas centrala roll, när det gäller att vidga medborgarinflytandet över de kommunala frågorna. Det understryks i direktiven att den svenska demokratin är en representativ demokrati där medborgarnas inflytande utövas genom de politiska partierna. Effektiviteten i systemet beror ytterst på partiernas förmåga att forma och genomföra en politik som överensstämmer med medborgarnas önskningar. De grundläggande principerna för detta system skall givetvis inte rubbas. De åtgärder som de sakkunniga söker sig fram till bör syfta till att skapa förbättrade förutsättningar för systemet att verka. En annan utgångspunkt för utredningsarbetet, som det rått enighet om, är att kommunerna i så stor utsträckning som möjligt skall ges frihet att själva bestämma om formerna för sin verksamhet. I direktiven sägs att tillkomsten av större och bättre rustade kommunala enheter talar för att man strävar efter att öka kommunernas frihet i detta avseende. De sakkunniga bör därför i första hand överväga ändringar som gör det möjligt för kommunerna att vidta åtgärder men inte tvingar dem att göra det. Mot denna bakgrund skall utredningen behandla åtgärder för att förstärka den kommunala självstyrelsens lokala förankring. I detta sammanhang skall övervägas sådana frågor som inrättande av kommundelsråd, sockenråd e. d. eller utvidgning av rätten till delegation av den kommunala förvaltningen. Andra åtgärder som utredningen enligt sina direktiv skall överväga, är sådana som syftar till att förbättra förutsättningarna för information till förtroendemännen och medborgarna om den kommunala verksamheten under olika skeden av beslutsprocessen. Även åtgärder för att vidga och fördjupa kontakterna med föreningar och organisationer inom kommunen bör övervägas. Hit hör också frågan om vidgad information och fördjupad debatt i planfrågor. En särskild fråga i detta sammanhang, som också skall behandlas av utredningen, är formerna för insyn och inflytande i kommunala bolag och andra särskilda rättssubjekt. Utredningen har vidare från länsdemokratiutredningen fått övertaga uppdraget att pröva frågorna om minoritetsrepresentation i kommunernas styrelser — dvs. det som ibland i debatten har kallats "kommunal parlamentarism" eller majoritetsstyre — och kommunal- och landstingsrådens kommunalrättsliga ställning. Vidare skall utredningen kartlägga erfarenheterna från tillämpningen av de nya bestämmelserna om suppleanter för fullmäktige samt överväga frågan om en förläggning av mandattidens början för de representativa organen i nära anslutning till valen. Slutligen är utredningen oförhindrad att ta upp även andra frågor av väsentlig betydelse för formerna för medborgarinflytandet över den kommunala verksamheten. Utredningen har hittills tillsammans med kommunallagsutredningen 6

SOU 1972:32

avgivit betänkandet "Nya bestämmelser för utseende av suppleanter för kommunfullmäktige". Stencil C 1971:4. Utredningen och debatten om vidgat medborgarinflytande Av ovanstående redogörelse för utredningsdirektiven framgår att utredningen om den kommunala demokratin har ett omfattande utredningsuppdrag. Demokratifrågorna har diskuterats med stor intensitet under senare år. I den debatten har den kommunala demokratins problem spelat en stor roll. Samtidigt har sedan några år en omfattande forskning bedrivits kring frågor som hänger samman med den kommunala självstyrelsen. Utredningen om den kommunala demokratin skall enligt direktiven tillgodogöra sig resultatet av denna forskning. Utredningen har också sett som en av sina uppgifter att nära följa den pågående debatten och i den utsträckning det är möjligt söka tillföra den ett allsidigare faktaunderlag. Utredningen har därför ansett det vara lämpligt att successivt under arbetets gång redovisa resultat av sitt arbete. Föreliggande skrift behandlar endast en begränsad del av de frågor som utredningen om den kommunala demokratin har att studera. I skriften diskuteras frågan om minoritetsrepresentation i kommunernas styrelser, som enligt utredningsdirektiven om möjligt bör behandlas med förtur. Med skriften har utredningen i första hand velat vända sig till kommunala förtroendemän och politiska och andra organisationer med intresse för de kommunala frågorna. Ytterligare exemplar av skriften kan erhållas från AB Allmänna förlagets Distribution, Fack, 162 10 Vällingby 1. Ordertelefon: 08/89 01 20. Skriften innehåller inte några ställningstaganden från utredningens sida, utan syftet är att föra ut vissa med frågan sammanhängande problemställningar till allmän debatt. Vidare har det ansetts lämpligt att aktuellt material som utredningen insamlat på egen hand eller i samarbete med bl. a. Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet görs tillgängligt för allmänheten. I bilageform presenteras således ett relativt omfattande siffermaterial. Det är utredningens förhoppning att en på detta sätt vidgad debatt skall tillföra utredningen värdefulla synpunkter för de fortsatta övervägandena. Det är också värdefullt om organisationer och enskilda genom skrivelser eller på annat sätt för fram sina synpunkter till utredningen. Med hänsyn till utredningens arbetsuppläggning är det önskvärt att eventuella synpunkter når utredningen före 1 november 1972. Adressen är Utredningen om den kommunala demokratin, Civildepartementet, Fack, 103 20Stockholm 16. Stockholm i mars 1972 Utredningen om den kommunala demokratin

SOU 1972:32

Inledning

I debatten om den kommunala demokratin har bl. a. förekommit förslag om att införa s. k. kommunal parlamentarism. Därmed har oftast avsetts att den nuvarande bestämmelsen i 22 § kommunallagen (och motsvarande bestämmelser i landstingslagen och lagen om församlingsstyrelse) om rätt för minoritet att framtvinga proportionella val skulle slopas. Därmed skulle majoriteten i de beslutande församlingarna ges möjlighet att besätta samtliga poster i kommunens (landstingets) styrelser och nämnder. Diskussionen har emellertid huvudsakligen handlat om sammansättningen av kommunstyrelsen (förvaltningsutskottet). Ofta har det också förutsatts att kommunal parlamentarism skulle innebära att majoriteten besatte samtliga rådsposter, dvs. att de heltidsengagerade kommunala förtroendemännen skulle tillhöra den politiska majoriteten i fullmäktige och landsting. I andra sammanhang har man även talat om kommunal parlamentarism i de fall, där den politiska majoriteten besatt samtliga ordförandeposter i de kommunala styrelserna och nämnderna. Begreppet parlamentarism är inte lätt att sammanfatta i en exakt definition. Kortfattat torde emellertid parlamentarism kunna beskrivas som ett politiskt system där en regering - vare sig den bildats av ett eller flera partier - för sin ämbetsutövning har representationens (parlamentets) förtroende eller i varje fall tolereras av denna. Om regeringen förlorar parlamentets förtroende och lider nederlag i en central fråga avgår regeringen eller utlyser nyval. Parlamentarismen som princip förutsätter således att parlamentet är suveränt och kan utkräva ansvar av regeringen. Begreppet kommunal parlamentarism kan därför anses något oegentligt i strikt vetenskaplig mening, eftersom fullmäktige och landsting inte besitter samma suveränitet som riksdagen. Detta innebär att dessa organ inte kan utkräva ansvar av alla kommunala nämnders förvaltning. Genom bestämmelser i lag och författning har kommunala förvaltningsorgan beslutanderätt som inte faller inom fullmäktiges och landstingets kompentensområde. Enligt nuvarande kommunallagar är ett system motsvarande det som tillämpas på riksplanet sålunda inte möjligt i kommuner och landsting. Kommunstyrelsen (landstingets förvaltningsutskott) och de heltidsengagerade förtroendemännen är valda för viss tid, och voteringsnederlag i 8

SOU 1972:32

fullmäktige (landstinget) har i detta sammanhang inte någon betydelse för sammansättningen av dessa organ. Även i övrigt råder avgörande skillnader mellan styrelseskicket på riksplanet och på det kommunala planet. Det är sålunda inte lätt att hitta någon adekvat benämning för ett styrelseskick på det kommunala planet, som innebär en övergång från proportionella val till majoritetsval vid valet av kommunala förvaltningsorgan. Som en arbetsbeteckning har utredningen emellertid valt att använda kommunalt majoritetsstyre. I den fortsatta framställningen avser vi således att tala om majoritetsstyre i motsats till det samlingsstyre som idag tillämpas undantagslöst i de kommunala organen. Den kommunala organisationen Vid en diskussion om man i kommuner och landsting skall ha majoritetsstyre eller samlingsstyre är det naturligt att man utgår från den organisationsform som i dag tillämpas. Innan vi går vidare kan det därför vara lämpligt att något beröra de kommunala organens inbördes förhållanden. Vidare torde det vara av ett visst intresse att göra en jämförelse med förhållandena på riksplanet. Primärkommu n erna Kommunernas högsta organ är den direktvalda representationen, kommunfullmäktige, som svarar för de stora generella besluten t. ex. de viktiga ekonomiska besluten, budgeten, kommunalskatten och besluten om instruktioner och föreskrifter för nämndernas verksamhet. Kommunfullmäktige förrättar val till nämnder och andra kommunala uppdrag. (Se fig.l.) Kommunens centrala förvaltande och verkställande organ är kommunstyrelsen. Styrelsen skall bereda och verkställa fullmäktigeärenden, leda förvaltningen samt ha överinseende över de övriga nämndernas verksamhet. Den kan ge råd och anvisningar och även påkalla fullmäktiges uppmärksamhet om den anser att ett nämndbeslut är oskäligt. Men styrelsen kan inte ändra på beslut som annan nämnd har fattat och har inte några sanktionsmöjligheter. Kommunstyrelsen har gradvis fått en allt starkare ställning i kommunerna. Vid utarbetandet av 1953 års kommunallag har det varit en medveten strävan att kommunstyrelsen skall inneha ställningen som kommunens ledande och samordnande förvaltningsorgan. Ett ytterligare steg i den riktningen kan bli aktuellt vid den nu pågående omarbetningen av byggnadslagstiftningen. I direktiven till bygglagutredningen framhålls att det med hänsyn till de många intressen som skall sammanvägas vid den kommunala planläggningen finns starka skäl som talar för att kommunstyrelsen övertar en del av ansvaret för den kommunala planeringen från byggnadsnämnden. En sådan ordning skulle befordra den nödvändiga samordningen mellan den fysiska, den sociala och den ekonomiska planeringen, heter det i direktiven. SOU 1972:32

Figur I F'orenklad organisationsplan för primärkommuner, lanstingskommuner och rikstyret Primärkommunerna

Ex

på nämnder tillsatta för oreglerad förvaltning enligt K L

Personalnämnd

Fritidsnämnd

Biblioteksstyrelse

Ex

Kulturnämnd

på nämnder för specialreglerad förvaltning

Häslovårdsnämnd

Byggnadsnämnd

Skolstyrelse

Socialnämnd

Brandstyrelse

Landstingskommunerna

Ex

på nämnder tillsatta för oreglerad förvaltning enligt L L

, Socialnämnd

Undervisningsnämnd

Ex

på nämnder för specialreglerad förvaltning

1 Personalnämnd

Central byggnadskommitté

Sjukvårdsstyrelse

Omsorgsstyrelse

Riksstyret Riksdagen med riksdagsutskott

Regeringen med departementen

/

I \

Centrala förvaltningsmyndigheter (t ex ämbetsverken)

l i

Rättshjälpsnämnd

Av central betydelse för kommunstyrelsens ställning bland förvaltningsorganen är naturligtvis att den skall handha kommunens ekonomiska förvaltning. I samband med upprättande av förslag till kommunens budget skall kommunstyrelsen samordnade övriga kommunala nämndernas önskemål och göra upp ett förslag som skall föreläggas fullmäktige. Även i kommunens långsiktiga planering (t. ex. den kommunalekonomiska långtidsplaneringen, KELP) har kommunstyrelsen en central roll. Kommunstyrelsen företräder också i många sammanhang kommunen gentemot andra myndigheter, t. ex. vid avgivande av remissvar. Slutligen skall här nämnas, som exempel på kommunstyrelsens nyckelroll i den kommunala förvaltningen, att kommunstyrelsen skall ges tillfälle att avge yttrande i alla fullmäktigeärenden, som styrelsen inte har berett. Undantag från beredningstvånget gäller endast valfrågor och vissa ärenden av brådskande natur.1 Det är alltså ytterst kommunstyrelsen som avgör när ett ärende skall komma upp till behandling i fullmäktige och styrelsen bestämmer därigenom tempot i det kommunalpolitiska arbetet. Vid sidan om kommunstyrelsen finns ett stort antal nämnder som har uppgifter av beredande, förvaltande och verkställande karaktär. De kommunala nämnderna kan indelas i dels sådana nämnder som är tillsatta enligt speciallagstiftning, dels sådana som är tillsatta med stöd av kommunallagen på frivillig grund. Det vanligaste är att nämnderna enligt speciallagstiftningen är obligatoriska, vilket innebär att kommunen måste inrätta dem och följa de föreskrifter som finns beträffande organisation, arbetsformer, uppgifter osv. Exempel på obligatoriska nämnder är bl. a. byggnadsnämnd, hälsovårdsnämnd, skolstyrelse och socialnämnd. Några av de specialreglerade nämnderna är emellertid fakultativa, vilket innebär - såvida de inrättas - att speciallagstiftningens re.»Jer skall gälla. Om de inte inrättas skall som regel kommunstyrelsen ansva. a för de specialreglerade uppgifter, som annars skulle åligga den särskild.- nämnden. Bland de nämnder som är fakultativa återfinns b rand styrel se, civilförsvarsnämnd och arbetslöshetsnämnd. De specialreglerade nämnderna handhar inte enbart verkställighet och förvaltning av fullmäktiges beslut utan har enligt speciallagstiftningen även vidsträckta egna befogenheter på områden där fullmäktige inte kan ingripa. Således avgör hälsovårdsnämnden när sanitära olägenheter föreligger och kan besluta om åtgärder för att undanröja dessa. Socialnämnden prövar självständigt behovet av socialhjälp och beslutar om storleken av hjälpen. Kommunfullmäktige har naturligtvis stort inflytande även över verksamheten i de specialreglerade nämnderna genom sin rätt att utse ledamöter och genom att man beviljar anslag. Men fullmäktige äger interätt att inskränka anslagen på ett sådant sätt att verksamheten for en specialreglerad nämnd förhindras. Dessa ärenden får icke avse utgift eller anvisning av medel därtill eller avhändande av kommunen tillhörig egendom, inte heller efterskänkande av någon kommunens rättighet (19 § KL). 10

SOU 1972:32

De kommunala nämnder som tillsätts för oreglerad förvaltning med stöd av kommunallagen är samtliga fakultativa (frivilliga). Beträffande dessa har fullmäktige fullständig frihet att bestämma om arbetsuppgifter, organisation m.m. När det däremot gäller t. ex. valbarhet, valsätt, protokollsföringsskyldighet gäller i stort sett samma regler som för kommunstyrelsen. Exempel på fakultativa nämnder för oreglerad förvaltning är personalnämnd, fritidsnämnd, biblioteksstyrelse och kulturnämnd. En speciell form av kommunala förvaltningsorgan utgör de kommunala bolagen och stiftelserna. Stockholms organisation avviker något från de övriga kommunernas. Vid sidan om kommunstyrelsen finns en borgarrådsberedning, som består av de politiskt valda borgarråden. Dessa är föredragande - men inte själva ledamöter - i kommunstyrelsen. Borgarrådsberedningen har till uppgift att bereda ärenden som skall behandlas i kommunstyrelsen och har därigenom kommit att få en stark ställning. Borgarråden som är nio till antalet ansvarar var och en för en s. k. rotel, under vilken ett antal av de övriga kommunala nämnderna sorterar och där respektive borgarråd normalt är ordförande. Landstingskommunerna Bestämmelserna för landstingskommunernas organisation är till stor del överensstämmande med motsvarande bestämmelser för primärkommunerna, även om det finns vissa väsentliga skillnader. Det högsta beslutande organet i landstingskommunen är landstinget som således motsvarar kommunfullmäktige i primärkommunerna. (Se fig. 1.) Detta organ sammanträdde tidigare i allmänhet en gång om året till s. k. lagtima möte, dvs. oktobermötet. Vid behov kunde landstinget sammanträda till urtima möte. Dessa begrepp är nu avskaffade och landstinget kan numera sammanträda så ofta som det är påkallat. I allmänhet hålls landstingsmöten några få gånger per år, men i vissa landsting - t. ex. Stockholms läns landsting - sker det oftare. För att tillgodose de enskilda landstingsledamöternas möjligheter till inflytande och kontroll skall finnas s. k. landstingsutskott, som skall bereda alla ärenden som skall behandlas av landstinget. Dessa utskott kan numera arbeta även mellan landstingsmötena. Undantag från regeln om utskottsberedningen har gjorts för Stockholms läns landsting, där sådan beredning är frivillig och f. n. inte förekommer. Vid sidan om förvaltningsutskottet finns nämnder tillsatta både enligt speciallagstiftningen och med stöd av landstingslagen. De specialreglerade "obligatoriska" nämnderna har emellertid en annan ställning än i primärkommunerna, eftersom de inte måste tillsättas; förvaltningsutskottet kan nämligen träda i deras ställe. Detta har inneburit att landstingskommunerna uppvisar en synnerligen varierande förvaltningsorganisation. Vidare varierar förvaltningsutskottets arbetsuppgifter avsevärt mellan olika landsting. Som exempel på nämnder som kan förekomma vid sidan om förvaltningsutskottet kan nämnas: dels sjukvårdsstyrelse, rättshjälpsSOD 1972:32

nämnd och omsorgsstyrelse för psykiskt utvecklingsstörda vilka tillsätts enligt speciallagstiftning, dels socialnämnd, undervisningsnämnd, lönenämnd och central byggnadskommitté vilka tillsätts endast med stöd av landstingslagen. Vid sidan om dessa organ finns dessutom regelmässigt lokala organ för specialreglerad förvaltning t. ex. sjukhusdirektioner för driften av sjukhus på lokal nivå samt lokala nämnder som ansvarar för det löpande arbetet vid folkhögskolor och sjuksköterskeskolor. Jämförelse med riksstyret Vid en jämförelse med styrelsen på riksplanet kan konstateras att de kommunala nämnderna inte har någon motsvarighet där. Regeringen är det enda politiskt sammansatta organet som har beredande och expedierande funktioner. (Se fig. 1.) I spetsen för de centrala förvaltningsmyndigheterna återfinns visserligen numera ofta en lekmannastyrelse, men denna kan inte jämföras med de kommunala nämnderna. Lekmannastyrelserna, som utses av regeringen, representerar i princip inte partierna även om parlamentariker ofta finns med i dessa styrelser. Syftet med lekmannastyrelserna är ofta att tillföra sakkunskap utifrån och att ge representation för intressen som direkt berörs av myndighetens verksamhet t. ex. intresseorganisationerna. Ett annat motiv kan vara att ge medinflytande åt andra verk med närbesläktade uppgifter. Ärenden som avgöres av riksdagen behandlas i regel av utskott. Dessa organ saknar motsvarighet i primärkommunerna, där ärendena vandrar direkt från kommunstyrelsen till fullmäktige. I landstingskommunerna upprätthålls denna funktion av landstingsutskotten men i allmänhet utför dessa i motsats till riksdagens utskott inte något egentligt utredningsarbete. Landstingsutskotten saknar egen kansliorganisation och experter. Till sist bör observeras den skillnad som ligger i att den kommunala förvaltningsorganisationen indelas i en specialreglerad och en oreglerad sektor. Denna indelning kan av naturliga skäl inte finnas på riksplanet, eftersom riksdagen har suverän beslutanderätt.

12 SOU 1972:32

Historik och bakgrund till utredningsuppdraget

Kommunalt majoritetsstyre är inte någon ny företeelse i vårt land. Majoritetsprincipen tillämpades nämligen i olika former fram till demokratiseringens fullföljande i början på detta århundrade. Successivt har sedan den proportionella valprincipen utsträckts för val till allt fler kommunala organ, och tillämpas numera i flertalet interna val såväl i kommunerna som i landstingen. Kravet på ett återinförande av majoritetsprincipen aktualiserades så sent som på 1960-talet efter hand som den allmänna debatten om den kommunala demokratin intensifierades. Jämsides med detta har emellertid även rests krav på att bestämmelserna om det proportionella valsättets tillämpning skall utvidgas ytterligare till att gälla även i de få fall där de inte gäller idag. Majoritetsprincipens tillämpning vid sekelskiftet Under de tidigare skedena i kommunernas historia tillämpades majoritetsprincipen vid val såväl till de kommunala församlingarna, dvs. fullmäktige och landsting, som de inom dessa valda styrelserna och nämnderna. I samband med det demokratiska genombrottet skedde även ett genombrott för den proportionella valmetoden. Det gällde att ge de olika intressegrupperna i vårt land möjlighet till aktivt medinflytande inom ramen för det politiska systemet. I samband med 1909 års rösträttsreform infördes proportionella val till landsting och stadsfullmäktige. Samma system genomfördes för val till kommunalfullmäktige år 1913 och för val till kyrkofullmäktige vid denna institutions inrättande år 1930. Dessa bestämmelser kom dock inte att tillämpas genomgående, eftersom reglerna om inrättande av representativa församlingar inte var obligatoriska. I städer under en viss storlek kunde alltjämt de röstberättigade medborgarna utöva sin bestämmanderätt genom deltagande i s. k. allmän rådstuga. I landskommunerna förekom s. k. kommunalstämma, och i de kyrkliga kommunerna s. k. kyrkostämma.1 1 Kyrkostämma finns alltjämt kvar i församlingar med under 1 000 invånare. I dessa kan man emellertid frivilligt inrätta kyrkofullmäktige. (5 § LFS)

SOU 1972:32

Föreskrifter om proportionellt val motiverades med att det ansågs önskvärt att redan vid ärendenas beredning ge minoriteten möjlighet att med den sakkunskap och erfarenhet, som de måste antagas ha i lika stor utsträckning som majoriteten, framföra sin mening. Vidare utgick man från att utredningen av de olika frågorna därigenom måste vinna i allsidighet och grundlighet, på samma gäng som möjligheterna att sammanjämka de olika åsikter, som var representerade inom det beslutande organet, skulle bli större (prop. 1913:185). Det proportionella valsättet utsträckes Frågan om utsträckning av det proportionella valsättet till att omfatta även vissa val inom kommunala församlingar upptogs första gången i en motion år 1910 (KU nr 6), vilken avslogs. Redan år 1911 beslöt emellertid riksdagen med anledning av nya motioner att hos Kungl. Maj:t begära utredning och förslag i ämnet (KU nr 21). Man gjorde därvid en skillnad mellan beredande och verkställande organ; endast vid val till den förra typen av organ ifrågasattes proportionella val. Förslag i ämnet framlades i samma proposition år 1913, varigenom nyssnämnda reform beträffande kommunalfullmäktigvalen föreslogs. Landstingets förvaltningsutskott och drätselkammare i stad samt sådana organ hos landsting och städer, som helt eller väsentligen hade beredande uppgifter, skulle enligt propositionen väljas proportionellt, om inte landstinget eller fullmäktige var ense om valet. Vid riksdagsbehandlingen godkändes propositionen med den ändringen, att det proportionella valsättet skulle användas om detta begärdes av ett visst antal väljande. Härigenom åsyftades att skapa en garanti mot onödig användning av metoden (KU nr 25). Motionsvis framförda yrkanden om en ytterligare utsträckning av det proportionella valsättets tillämpningsområde avslogs. Frågan återupptogs i motioner även åren 1915, 1916 och 1918 men avslogs av riksdagen. I samband med de stora reformerna beträffande rösträtten m. m. vid urtima riksdagen år 1918 genomfördes emellertid proportionellt valsätt till bl. a. kommunalnämnd, kyrkoråd och skolråd. Samtidigt hemställde riksdagen hos Kungl. Maj:t om utredning rörande ytterligare utsträckning av det proportionella valsättet. En sådan reform skulle, som framgått av det anförda, närmast få betydelse i fråga om de fakultativa nämnderna, beträffande vilka 1913 års princip ännu upprätthölls. Den begärda utredningen ledde emellertid inte till något positivt förslag, och fastän riksdagen år 1928 i anledning av en ny motion åter avlät en skrivelse till Kungl. Maj:t i ämnet medförde inte tillkomsten av de nya kommunallagarna år 1930 någon ändring (KU nr 30). Med frånträdande av sin tidigare ståndpunkt avslog riksdagen denna gång motioner om utvidgning av det proportionella valsystemets tillämpningsområde.

14 SOU 1972:32

1946 års

kommunallagskommitté

En ytterligare utsträckning av det proportionella valsystemet genomfördes först vid tillkomsten av nu gällande kommunallagar. I sitt betänkande år 1952 med förslag till kommunallag m. m. (SOU 1952:14) klargjorde 1946 års kommunallagskommitté både grunderna för ställningstagandet år 1930 och kommitténs egen syn på det proportionella valsättet. Kommittén anförde följande: Det synes kommittén, som om avvisandet vid 1930 års riksdag av tanken på en vidgad tillämpning av det proportionella valsättet framför allt bottnade i de svårigheter som äro förenade med metodens användning vid val av sådana nämnder, för vilka finnas författningsbestämmelser om speciella valbarhetsgrunder eller successiv förnyelse. Dylika bestämmelser saknas i fråga om nämnder för oreglerad förvaltning och kunna därför lämnas åsido i nu förevarande sammanhang. Konstitutionsutskottet åberopade också, att den proportionella metoden skulle ge partisynpunkterna alltför stor betydelse vid nämndvalen. Emellertid lärer det redan nu förhålla sig så i det stora flertal kommuner, där de olika politiska meningsriktningarna deltaga aktivt i det kommunala arbetet, att man väljer ledamöter i de olika nämnderna efter proportionalitetens grunder. De regler, som gälla för val av kommunalnämnd och drätselkammare ha alltså kommit att efterlevas även vid tillsättningen av övriga förvaltningsorgan. Det anses som rimligt och rättvist, att en meningsriktning, som är företrädd i kommunens beslutande organ, får tillfälle att i förhållande till sin styrka öva inflytande på de kommunala angelägenheternas handhavande också på berednings- och verkställighetsstadierna ävensom vid den egentliga förvaltningen. Denna uppfattning är så fast rotad i det allmänna medvetandet, att man stundom såsom övergrepp och maktmissbruk karakteriserar sådana enstaka fall, där en majoritet utnyttjat sin rätt att bestämma över sammansättningen av en nämnd. För egen del vill kommittén tillägga, att den proportionella valmetodens användning stundom är ägnad att utjämna de politiska motsättningarna, snarare än att understryka och skärpa dem. Under nämndernas beredningsarbete får de olika gruppernas representanter tillfälle att taga del av varandras synpunkter och kunna på detta sätt ofta ena sig om förslag till lösning av föreliggande frågor. Härigenom kunna partipolitiskt färgade debatter i fullmäktige undvikas och överläggningarna föras i en mera förtroendefull och saklig anda. Med hänsyn till det anförda förordar kommittén, att de bestämmelser om användning av den proportionella valmetoden, som nu finns i fråga om val av kommunalnämnd, drätselkammare, revisorer och revisorssuppleanter samt särskild beredning, skola vara tillämpliga även vid val av kommunens nämnder för ej reglerad förvaltning (22 § förslaget till kommunallag). Krav på återgång till

majoritetsprincipen

I två - likalydande - socialdemokratiska motioner till 1966 års riksdag (1:32 och 11:59) som framlades som enskilda aktualiserades frågan om en övergång från proportionella val till majoritetsval beträffande kommunens styrelse och landstingens förvaltningsutskott. Motionärerna inledde med att framhålla att tanken på att i Sverige införa permanenta samlingsregeringar konsekvent har avvisats och att det ansetts att regeringen i normala fall bör utses enligt parlamentarismens principer. I den parlamentariska demokratin uppstår en naturlig motsättSOU 19^2:32 2

ic

ning mellan den sittande regeringen och oppositionen. Olika alternativ i sakfrågan utarbetas och meningsbrytningarna redovisas öppet inför medborgarna, framhöll motionärerna. Oppositionen bedriver en ständig kritisk granskning av regeringens arbete, och på grundval av diskussionen mellan partierna tar medborgarna ställning i valen till riksdagen. Motionärerna menade att ett sådant system skapar goda förutsättningar för en stimulerande och engagerande debatt, vilket i sin tur bidrar till att fördjupa och befästa den politiska demokratin. Motionärerna framhöll att proportionalismens princip, som används på det kommunala planet, kom till då kommunerna var små och hade obetydliga arbetsuppgifter och det därför fanns en strävan från den tidens makthavare att i möjligaste mån dämpa verkningarna av de snabba omvälvningarna i samhället och åstadkomma enighet i fråga om hur de kommunala problemen borde lösas. I motionerna pekades vidare på de senaste årtiondenas enorma expansion som ställt kommunerna inför helt nya arbetsuppgifter, samtidigt som kommunerna genom sammanläggningar både till yta och folkmängd blivit större och viktigare enheter. Motionärerna ansåg att samregerandet i kommunerna har en förlamande inverkan på den politiska debatten, eftersom det i stället för att stimulera till öppet redovisade åsiktsskillnader frestar till tidigare kompromisser mellan partierna. Debatten förs alltför sällan i fullmäktigeförsamlingarna, där den rätteligen hör hemma, utan i kommunens styrelse. I kombination med övriga ambitioner att nå fram till gemensamma uppfattningar resulterar detta i orimliga svårigheter för allmänheten att urskilja partigränserna. Systemet blir, enligt motionärerna, ännu mer tvivelaktigt i takt med att de s. k. borgarråds- och stadssekreterarbefattningarna blir allt vanligare. Mot denna bakgrund begärde motionärerna en utredning och översyn av rätten till minoritetsrepresentation och därmed sammanhängande problem för den kommunala demokratin. Motionärerna förordade för sin del ett system, där en majoritet i fullmäktige och landsting skulle beredas möjlighet att tillsätta alla platser i kommunens styrelse respektive förvaltningsutskott. Oppositionens behov av insyn skulle kunna tillgodoses genom proportionell representation i de kommunala nämnderna. I sitt utlåtande över de ovan refererade motionerna (KU nr 20) betonade utskottet de viktiga fördelar för den kommunala självstyrelsen, som det proportionella valsättet otvivelaktigt har medfört; främst genom det krav på samarbetsvilja och samarbetsförmåga, som utvecklats under ett för kommunalförvaltningen betydelsefullt utvecklingsskede. Emellertid har, enligt KU, systemet lika otvivelaktigt också haft mindre tillfredsställande verkningar i vissa hänseenden. Det synes svårt att bestrida att systemet kunnat verka hämmande på den kommunala debatten. Utskottet ansåg att bl. a. övergången till ailt större kommuner skulle kunna komma att medföra en förändrad situation, där det proportionella valsättets bibehållande vid val till kommunernas styrelser inte längre framstår som önskvärt utan i stället ett närmande till riksstyrelsens parlamentariska principer ter sig befogat. 16

SOU 1972:32

Utskottet förordade därför en förutsättningslös prövning av frågan i samband med det då pågående utredningsarbetet inom länsdemokratiutredningen. Utskottets utlåtande var inte enhälligt utan utskottets borgerliga ledamöter betonade i en reservation den utomordentliga betydelse för den kommunala självstyrelsen som det proportionella valsättets tillämpning inneburit: "De krav på vilja och förmåga till samarbete, som systemet innebär, representerar så stora värden att det måste vara angeläget att slå vakt om dem även under den utveckling, som den kommunala självstyrelsen nu undergår mot större primärkommuner och förstärkt länsdemokrati." Reservanterna ansåg inte att det fanns några bärande skäl för att pröva frågan om en övergång till parlamentariskt styrelsesätt i kommunerna efter riksstyrelsens mönster. Riksdagen biträdde utskottets mening - efter en omröstning som inte till alla delar följde partigränserna - och i enlighet med riksdagens beslut (rskr 101) uppdrog Kungl. Maj:t den 27 maj 1966 åt länsdemokratiutredningen att förutsättningslöst utreda frågan om minoritetsrepresentationen i kommunernas styrelser och därmed sammanhängande spörsmål. I direktiven framhölls att ett av de spörsmål, som hänger samman med minoritetsrepresentationen i kommunernas styrelser, är frågan om de heltidsengagerade förtroendemännens ställning i kommuner där mer än en sådan förtroendeman utses. Frågan härom borde därför, enligt direktiven, särskilt övervägas i detta sammanhang. Val av heltidsengagerade förtroendemän Som framgått av vad som tidigare sagts har frågan om en återgång från proportionella val till majoritetsval av kommunernas styrelser aktualiserats i riksdagen först i mitten på 1960-talet, medan utvecklingen i början av 1900-talet gick mot en utvidgad tillämpning av den proportionella valmetoden. I debatten under senare år har emellertid även funnits en åsiktsriktning som hävdat att det proportionella systemet fungerat så bra att det borde utvidgas ytterligare till att gälla även vid tillsättandet av heltidsengagerade förtroendemän. Frågan om de heltidsengagerade förtroendemännens, vanligen kallade kommunal- resp. landstingsråd, ställning har således aktualiserats motionsvägen i riksdagen. Därvid har krävts en utredning, dels av dessa förtroendemäns kommunalrättsliga ställning, dels av möjligheten att vid tillsättande av dessa befattningar tillämpa proportionella val. I detta sammanhang skall endast den senare frågan behandlas. I två likalydande enskilda högermotioner till 1968 års riksdag (1:304 och 11:382) krävdes att möjligheten att tillämpa proportionella val vid tillsättande av kommunal- och landstingsråd skulle utredas. Motionärerna erinrade om den utveckling som lett till inrättande av kommunalråds- och landstingsrådsbefattningar och sade sig räkna med att antalet befattningar av denna art kommer att öka i takt med förverkligandet av den nya kommunindelningen. Motionärerna uttalade att ifrågavarande befattningar enligt gällande kommunallagar saknar kommunalrättslig förankring och att detta kan vara en brist i olika SOU 1972:32

sammanhang. Ansvarsfrågan är oklar och även ställningen gentemot de kommunala nämnderna, kommunens styrelse och fullmäktigeförsamlingen varför motionärerna krävde att rådens kommunalrättsliga ställning skulle utredas samtidigt som de hävdade att bestämmelser om val också borde fastställas. Enligt motionärernas mening borde därvid den i 22 § KL angivna propotionella valmetoden kunna tillämpas. Utskottet hänvisade i sitt utlåtande över motionerna (KU nr 30), dels till uppdraget åt länsdemokratiutredningen att särskilt beakta de heltidsengagerade förtroendemännens ställning i kommuner där mer än en sådan utses, dels till riksdagens förslag till regeringen, i samband med beslutet om den partiella författningsformen, att dra upp riktlinjerna för en samlad översyn av den kommunala demokratin. Utskottet framhöll att de frågor som sammanhänger med det ökande heltidsengagemanget av förtroendemän inte skulle kunna förbigås i detta sammanhang och ansåg sig därför inte kunna tillstyrka någon riksdagens åtgärd med anledning av motionerna. Riksdagen avslog också motionerna. Samma motionsyrkande återkom året därpå (1969,1:253 och 11:337), varvid utskottet hänvisade till sitt tidigare ställningstagande (KU nr 35). Även denna gång avslog riksdagen motionsyrkandena. Efter förberedande överläggningar med företrädare för de stora politiska partierna, Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet samt för den forskning om den kommunala demokratin som bedrivs med stöd av medel från riksbankens jubileumsfond gavs chefen för civildepartementet, statsrådet Lundkvist, den 20.3.1970 bemyndigande att tillkalla en utredning rörande översyn av den kommunala demokratin. Enligt direktiven borde spörsmålet om minoritetsrepresentation i kommunernas styrelser och frågan om de heltidsengagerade förtroendemännens ställning i kommuner där mer än en sådan utses behandlas i sitt sammanhang med övriga spörsmål som rör den kommunala demokratin. Utredningen om den kommunala demokratin fick därför överta ifrågavarande två uppdrag från länsdemokratiutredningen, som därmed avslutat sitt arbete. Även vid 1971 års riksdag aktualiserades frågan om proportionell fördelning av heltidsengagerade kommunala förtroendemän. (1971:545, enskild c-motion). Motionärerna ansåg det vara önskvärt att även kunna finna någon form av proportionell fördelning av övriga ordförande- och vice ordförandeposter liksom att val av arbetsutskott inom nämnder och styrelser borde ske proportionellt. Motionärerna föreslog därför att utredningen om den kommunala demokratin skulle få i uppdrag att utreda frågan om utvidgning av rätten att begära proportionella val att gälla samtliga val som företas av landsting och kommunfullmäktige samt val som företas av styrelser och nämnder, utsedda av landsting och kommunfullmäktige. Utskottet hänvisade i sitt yttrande (KU nr 44) till direktiven för utredningen om den kommunala demokratin och ansåg att motionärernas önskemål i väsentliga delar därmed kunde anses tillgodosedda.

18 SOU 1972:32

Gällande bestämmelser

Bestämmelserna ang. proportionellt val för utseende av ledamöter i kommunala nämnder återfinns i 22 § kommunallagen (KL), 32 § landstingslagen (LL) och 25 § lagen om församlingsstyrelse (LFS). Proportionellt val skall tillämpas, om det begäres av minst så många väljande, som motsvarar det tal, vilket erhålles om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Principen är att en grupp, som är tillräckligt stor för att ha chans att placera ett mandat vid proportionell fördelning, skall kunna genomdriva att valet göres proportionellt. Detta innebär att om tre ledamöter skall väljas, skall valet ske proportionellt om det begäres av minst 1/4 av ledamöternas antal, om fyra skall väljas av minst 1/5 av antalet ledamöter osv. Om yrkande om proportionellt val framställts, skall valet omfatta samtliga platser, som vid tillfället skall besättas.1 Bestämmelserna är tillämpliga på val av kommunstyrelsen och på de s. k. fakultativa - frivilliga - nämnderna samt på val av revisorer och revisorssuppleanter samt ledamöter av särskilda organ med minst två ledamöter, vilka tillsätts för beredning av ärenden som skall avgöras av vederbörande kommuns beslutande organ, dvs. kommittéer av olika slag. De är även tillämpliga på val av församlingsdelegerade och, i Stockholm, suppleanter till dessa delegerade. Den särskilda kommunallagen för Stockholm (KLSthlm) innehåller i 23 § en bestämmelse, som något avviker från de övriga kommunallagarnas vad gäller det proportionella valsättets närmare tillämplighet. Sålunda omfattas varken borgarrådsberedningen eller de fakultativa nämnderna av stadgandet. Praxis är emellertid att den proportionella metoden används. Det förtjänar att understrykas att vid tillsättning av heltidsengagerade förtroendemän inte några vare sig obligatoriska eller fakultativa regler finns om proportionella val. Exempel: Om på ett fullmäktigesammanträde 30 ledamöter är närvarande och val skall ske till en nämnd på fem personer skall proportionellt val ske om det begäres av 3 0 = 5 dvs, fem ledamöter. SOU 1972:32

Specialreglerade nämnder för vilka 22 § KL är tillämplig är skolstyrelse, socialnämnd, barnavårdsnämnd, byggnadsnämnd, beredskapsoch civilförsvarsnämnd, familjebidragsnämnd, arbetslöshetsnämnd, däremot icke nykterhetsnämnd och hälsovårdsnämnd. Förfarandet vid proportionellt val regleras i 1955 års lag om proportionellt valsätt. Den proportionella metoden har genomgående tillämpats i de fall där författningsbestämmelserna gett utrymme därför. Detta innebär att så gott som samtliga val inom kommunernas representativa församlingar har skett i enlighet med den proportionella metoden.1 Detta har medfört att såväl majoritetspartiet/partierna som minoritetspartiet/partierna finns representerade i kommunstyrelsen och de övriga kommunala nämnderna.

1 I praktiken går detta i regel till på det sättet att de olika partigrupperna i förväg kommer överens om hur många ledamöter var och en skall föreslå till de olika nämndvalen. Detta sker med utgångspunkt från hur många poster partierna skulle fa om man genomförde ett proportionellt val. 20

SOU 1972:32

Pressdebatten om den kommunala styrelseformen1

Bakgrund Kraven på en reformering av det kommunala styrelseskicket i riktning mot större majoritetsinslag är, som tidigare konstaterats, av tämligen sent datum. Debatten i pressen startade egentligen först då frågan aktualiserades i riksdagen i mitten av 60-talet. Dessförinnan förekom sporadiska inlägg där frågan om ökat majoritetsinslag behandlades tillsammans med andra kommunaldemokratiska frågor. Men intresset för denna fråga föreföll inte vara särskilt stort. I samband med den tidigare omnämnda riksdagsmotionen 1966 fick emellertid frågan aktualitet och diskuterades i såväl tidskrifter som dagspress. Inläggen knöt då an till den tidigare debatten om den kommunala demokratin som hade intensifierats i slutet av 50-talet. Främst var det yngre debattörer från olika partier som krävde en förändring. Efter någon tid, sedan riksdagen begärt utredning av frågan, avstannade debatten. Den aktualiserades på nytt efter 1970 års val, i samband med valet till kommunala nämnder och besättandet av kommunalrådsposter. Vid det senare tillfället fick emellertid diskussionen en stark anknytning till förhållandena i den egna kommunen, och berörde mindre den principiella delen av frågan. I detta avsnitt redovisas de viktigaste argumenten för och emot majoritetsstyre såsom de framställs i tidskriftsartiklar och dagspress. Framställningen gör således inte anspråk på att vara fullständig, utan utgör endast ett kortfattat referat av pressdebatten. Utredningen tar för egen del inte ställning till de olika argumentens hållbarhet, utan redovisar referat och citat från olika artiklar förutsättningslöst. Olika synsätt på värdet av kompromissen Ett genomgående tema i pressdebatten hos anhängarna av kommunalt majoritetsstyre är att den kommunala självstyrelsen behöver stimuleras 1 Detta avsnitt bygger på en genomgång av dagspress och tidskrifter. Härvid har använts pressarkivet vid statsvetenskapliga institutionen i Uppsala samt Svenskt Tidskriftsindex.

SOU 1972:32

på olika sätt. Man vänder sig mot det kommunala samregerandet därför att det karakteriseras av överdriven kompromissanda: "De viktiga besluten fattas i slutna rum genom att partiernas representanter kompromissar ihop sig. Partierna framträder inte med olika kommunalpolitiska program." Kompromissen angripes utifrån två utgångspunkter. Den ena är att kompromissen i sig anses leda till "urvattnade lösningar på de kommunala frågorna", dvs. att partierna glömmer bort de ideologiska aspekterna på kommunalpolitiken. Den andra är att kompromissen har negativa verkningar för den kommunala demokratin t. ex. genom att den verkar förlamande på den kommunala debatten. Detta minskar i sin tur medborgarnas möjligheter till insyn, menar man. Förekomst av ideologiska åsiktsskillnader När det gäller de ideologiska aspekterna hävdar man att många politiska frågor, t. ex. inom markpolitikens och bostadspolitikens område, skulle kunna ge upphov till lika stora motsättningar på det kommunala planet som på riksplanet. Det gällande systemet tenderar dock att sudda ut skillnaderna mellan partierna: "Det är ett bedrägeri mot väljarna att försöka dölja och utsläta de politiska motsättningarna, som måste finnas i kommunalpolitiken." Man hänvisar också till att den kommunala expansionen medfört att förutsättningarna för den kommunala självstyrelsen har förändrats. Detta har inneburit att de kommunala frågorna efter hand har blivit mera politiska, menar man. Rent kvantitativt är numera den kommunalpolitiska sektorn minst lika omfångsrik som den rikspolitiska sektorn. Anhängare av samlingsstyre har i allmänhet en annan syn på kompromissen. De anser att det är värdefullt för det kommunala styret att de olika partigruppernas företrädare ges tillfälle att dryfta spörsmålen i kommunens styrelse och söka få till stånd en lösning som alla kan ena sig om. Detta innebär maktfördelning, menar man, och den allsidiga sammansättningen ökar tillgången på sakkunniga, samtidigt som det tvingar ledamöterna till saklighet. Flera av samregerandets försvarare - om än inte alla - har också den uppfattningen att de kommunala frågorna är "opolitiska" till sin karaktär: "De kommunala frågorna är ändå till huvuddelen sådana, där eventuella meningsskiljaktigheter mera gäller praktiska frågor än partipolitiskt synsätt." Enligt denna åsiktsriktning är kompromissviljan i kommunerna således snarast en följd av att de kommunala frågorna är opolitiska. På denna punkt går en viktig skiljelinje i debatten. Anhängarna av kommunalt majoritetsstyre ser problemet främst som ett problem sammanhängande med den kommunala organisationen och menar att en ny kommunal styrelseform skulle minska benägenheten för kompromisser. Flera anhängare av kommunalt samlingsstyre - men inte alla uppfattar däremot förekomsten av kompromisser mera som en följd av att de kommunala frågorna i stor utsträckning är "opolitiska och av praktisk natur". Man menar därför att en förändring av styrelseskicket 22

SOU 1972:32

till rnajoritetsstyre inte skulle komma att präglas av mera ideologiska motsättningar än hittills. Om majoriteten tilläts besätta alla poster i kommunstyrelsen, men minoriteten fick finnas kvar i andra kommunala nämnder, skulle kompromisserna mycket väl kunna ske i de sistnämnda organen. Möjligheter att skapa debatt, information och insyn Den andra utgångspunkten för kritiken av den s. k. kompromissandan, vid sidan av den ideologiska argumenteringen, är att kompromissen anses ha negativa verkningar för den kommunala demokratin. Huvudargumentet är att kompromissen verkar förlamande på den kommunala debatten. Fullmäktigeledamöterna - i första hand minoriteten -hindras att opponera sig mot ett förslag, eftersom partikamraterna redan bundit sig i kommunstyrelsen. En lojalitet och solidaritet utvecklas mellan ledamöterna i de olika kommunala organen, som verkar debatthämmande. Samregerandet gör att partiernas representanter ofta känner sig mera lojala mot den "inre cirkeln" än mot det egna partiet. Partigränserna suddas lätt ut då man år efter år arbetar tillsammans i en "trång krets", som så småningom blir ett "väl samspelt gäng". Ett annat skäl, enligt kritikernas mening, till att debattintensiteten är låg är att fullmäktigeledamöter, partimedlemmar och väljare inte får tillräcklig information om vilka beslutsalternativ som föreligger innan kompromisserna sker. Medborgarna måste få möjlighet att informera sig om ärendenas gång genom förvaltningen - inte bara se de slutgiltiga kompromisserna. Bristen på information till medborgarna sammankopplas med deras möjligheter att utöva inflytande på de kommunala besluten. Kritikerna kräver "klara politiska alternativ att välja mellan" och att medborgarna skall få "ett verkligt inflytande över kommunalpolitiken". En aspekt som nära anknyter till frågan om medborgarnas insyn och inflytande är möjligheterna att utkräva ansvar av förtroendemännen. Samlingsstyre medför, menar flera kritiker, att det aldrig sker något egentligt politiskt ansvarsutkrävande. Väljarna vet inte vilka av förtroendemännen, som har ansvaret för ett fattat beslut, eftersom alla är överens. Det som saknas, menar man, är en opposition som granskar de ansvarigas beslut och som ställer olika frågor under debatt. På riksplanet finns denna rollfördelning inbyggd i systemet, ansvarsförhållandena är helt klara för väljarna. En kommunstyrelse däremot kan begå "häpnadsväckande misstag", men ändå beviljas ansvarsfrihet av fullmäktige, eftersom personer från alla stora fullmäktigegrupper varit medansvariga. Bland samlingsstyrets försvarare ser man med skepsis på den typ av debatt som ett majoritetsstyre eventuellt skulle föra med sig. Somliga går så långt att de menar att det är en fördel om "partipolitiskt färgade debatter" i kommunfullmäktige kan undvikas. De som argumenterar så poängterar ofta att den kommunala självstyrelsen har en mycket lång tradition i vårt land och att den egentligen har "sina rötter i det förtroendefulla samrådet". Andra anser, utan att framhäva samregeringstraditionen, att den SOU 1972:32

nuvarande ordningen är att föredra för den sakliga prövningens skull och att den debatt som nu förs är mera resultatgivande än den "uppvisningsdebatt", som kan bli följden av att man genomför kommunalt majoritetsstyre. Huvudargumentet hos samlingsstyrets anhängare är annars att man bör förbättra den kommunala demokratin på andra vägar än genom att införa majoritetsstyre. För att skapa debatt finns det redan medel, menar man. "Partierna och ledamöterna av fullmäktigeförsamlingarna har enligt kommunallagarna möjlighet att genom motioner och interpellationer föra fram frågor till debatt och beslut. Möjlighet till initiativ och reservationer i de kommunala nämnderna finns för alla dess ledamöter. Sedan skall väl debatten föras för sakens skull och ej för debattens egen skull." Man rekommenderar således ett flitigare användande av de möjligheter, som redan står till buds samtidigt som man framhäver att debatten måste vara saklig. Medborgarnas insyn vill man förbättra via ökad pressbevakning och informationsverksamhet. Det gäller att sälja de kommunalpolitiska händelserna bättre inom ramen för det nuvarande systemet. Det behövs med andra ord "ett mera utvecklat PR-sinne" på det kommunala planet. När det gäller kraven på en klarare rollfördelning mellan majoritet och opposition menar man vidare att det är felaktigt att göra jämförelser med förhållandena på riksplanet på det sätt som flera av kritikerna gjort. Att man har en klarare rollfördelning i rikspolitiken beror inte så mycket på systemet, som på mera distinkta gränsdragningar i sakfrågorna. En återblick på de tecknade huvuddragen i debatten visar att anhängarna av kommunalt majoritetsstyre ägnar stort utrymme åt att kritisera det nuvarande systemet. Huvudtemat är att samlingsstyret i kommunerna karakteriseras av "överdriven kompromissanda", vilket dels resulterar i ideologiskt urvattnade lösningar på de kommunala frågorna, dels har negativa verkningar för den kommunala demokratin som sådan. Betydligt mindre utrymme ägnas åt frågan hur ett nytt system enligt majoritetsprincipen bör utformas, samt vilka problem som eventuellt kan uppstå i ett sådant system. Oppositionens arbetsmöjligheter I den socialdemokratiska motionen vid 1966 års riksdag, som initierade en utredning av denna fråga, menar man att oppositionens behov av insyn vid majoritetsstyre skulle tillgodoses genom proportionell representation i övriga kommunala nämnder. Majoriteten skulle således besätta alla poster endast i kommunstyrelsen. Detta tycks vara den allmänna uppfattningen hos majoritetsstyrets talesmän. Endast någon enstaka gång har den meningen framförts att majoriteten skulle besätta samtliga poster såväl i kommunstyrelsen som i övriga kommunala organ. Flera debattörer menar att motionärerna endast tänkt på hur man skall inrätta det för majoriteten i kommunerna, men glömt bort att det ur demokratisk synpunkt är mest angeläget att ge oppositionen goda arbetsvillkor. I några inlägg hävdas att den kommunala oppositionen skulle förlamas om minoritetens rätt till representation i kommun24

SOU 1972:32

styrelsen slopades. Kommunstyrelsen har en sådan ställning över förvaltning, finanspolitik och planering, att man måste räkna med, att en kommunal opposition "skulle stå sig ganska slätt utan den möjlighet till direkt överblick och insyn över kommunalpolitiken, som endast representation i kommunstyrelsen kan ge". Det skulle inte vara möjligt för minoriteten att lägga fram alternativ på grundval av insyn i övriga kommunala nämnder, menar man. Anhängarna av majoritetsstyre anser att kritikerna av ett sådant system gör det hela alltför svårt för sig. Man hänvisar till att systemet fungerar bra på riksplanet. I riksdagen sitter oppositionen i utskotten och får därigenom insyn i det politiska arbetet. Samma bör gälla i de kommunala "utskotten" dvs. i de kommunala nämnderna, menar man. Denna uppfattning kan inte kritikerna av majoritetsstyre instämma i. De menar att det är fel att jämföra de kommunala nämnderna med riksdagsutskotten, eftersom de inte ligger på samma nivå i organisationen. I kommunerna finns det många frågor som går direkt till kommunens styrelse och därifrån till fullmäktige utan att passera någon annan nämnd. Det finns nämligen inte någon "obligatorisk utskottsremiss" i kommunerna; endast den bestämmelsen att samtliga frågor i fullmäktige med undantag av valfrågor och särskilt brådskande ärenden - måste vara beredda i kommunens styrelse. Oppositionen kan därför inte lägga fram alternativ till majoritetens förslag. Man måste komplettera det nuvarande systemet med obligatorisk remiss av fullmäktigefrågor till något organ där oppositionen finns företrädd. Många menar att kommunalt majoritetsstyre förutsätter ett kommunalt utskottssystem - mellan kommunstyrelsen och kommunfullmäktige - med ett eller flera utskott där frågorna kunde slutligt beredas innan de gick till fullmäktige. Denna uppfattning framförs även av anhängare till majoritetsstyre. Kritikerna menar emellertid att kommunalt majoritetsstyre enligt riksmodell med utskottsväsende skulle bli alltför tungrott och tidsödande för att bli användbart i kommunerna. Effektiviteten i den kommunala förvaltningen skulle bli lidande. Kritikerna av majoritetsstyre framhåller också den nackdel som minoriteten skulle ha vid majoritetsstyre av att inte kunna använda den centrala förvaltningsapparaten i kommunen. Om majoriteten dessutom skulle besätta alla kommunalrådsposter skulle oppositionen komma i ett hopplöst underläge. Denna aspekt berörs inte så mycket av majoritetsstyrets talesmän. Några antyder dock att man nog får tänka sig att heltidsanställa en oppositionsledare i vissa kommuner; samt att tillhandahålla oppositionen utredningsresurser. En annan fråga som berörs är pressituationen i kommunerna. Några kritiker frågar sig hur det går för den minoritet som inte har någon tidning spridd inom kommunen. Kommer den att kunna föra en kraftfull opposition gentemot majoritetens politik? Så långt som pressdöden fortskridit i vårt land torde det finnas kommuner där det i praktiken endast finns tidningar från det ena politiska blocket. Parlamentarismen som princip förutsätter att det finns en faktisk möjlighet till byte vid styret. Oppositionen bör hela tiden ha känslan av att ett maktskifte finns inom möjligheternas ram; endast då kan man SOU 1972:32

räkna med att den kommer att utgöra en aktiviserande faktor i politiken. På det kommunala planet, menar kritikerna, kan emellertid den geografiska röstfördelningen medföra att något eller några partier får monopol på majoriteten i vissa delar av landet. Man frågar sig därför hur vital den opposition kommer att vara, "som vet med sig, att den inte har någon chans att bli i majoritet i kommunen". I detta sammanhang påpekas också att det finns kommuner där majoritetsförhållandena är oklara. I dessa kan det bli vanligt med lokala "regeringskriser", menar man. Detta skulle inte heller vara till någon fördel för den kommunala demokratin. Tvärtom skulle detta kunna innebära att dessa kommuner förlorade sin handlingskraft. Olikheter i kompetens Anhängarna av majoritetsstyre jämför ofta styrelseskicket på riksplanet med det som tillämpas i kommunerna och menar att den jämförelsen utfaller till majoritetsstyrets förmån. Samlingsstyrets talesmän å sin sida menar att skillnaderna är för stora för att det skall vara meningsfullt att göra en sådan jämförelse. I den föregående karakteristiken av debatten har denna motsättning framkommit på flera ställen. Här skall slutligen ytterligare en aspekt på detta tema belysas. Samlingsstyrets anhängare har i flera inlägg hävdat att jämförelser mellan riks- och kommunalnivån är missvisande därför att riksdagen och kommunfullmäktige inte har samma kompetens. Riksdagens lagstiftningsmakt är obegränsad i en demokrati; den är suverän även gentemot kommunerna och bestämmer arten och graden av delegering till kommunala organ. En parlamentarisk regering är ansvarig endast inför parlamentet, medan en kommunal "regering" med underlydande nämnder har ett delat ansvar genom att man i kommunerna har såväl en reglerad som en oreglerad förvaltning. Fullmäktige kan därför inte utkräva ansvar av alla nämnders hela förvaltning och samtliga beslut. Till sist framhåller några av samlingsstyrets anhängare också värdet av att kommuner kan göra anspråk på att ha en enig kommunstyrelse — med representanter från olika partier - bakom sig vid kontakter och uppvaktningar hos myndigheter och institutioner. Detta skapar mera tyngd åt kommunens krav och önskemål, menar man. Samtidigt vore det en avsevärd nackdel för minoriteten om den inte fick vara med vid dessa tillfällen. Några anser också att ett majoritetsstyre på det kommunala planet skulle öka förekomsten av "pressure group politics" dvs. påtryckningar i det fördolda från olika intressegrupper. Genom att även minoriteten finns med i alla förvaltningsorgan stävjas dessa påtryckningar, menar man. Sammanfattningsvis kan sägas att debatten om kommunalt majoritetsstyre kännetecknats av en mångfald argument för och emot den ganska genomgripande förändring av det kommunala styrelseskicket som det här är fråga om. Den relativt kortfattade karakteristik av diskussionen som här gjorts kan därför inte göra anspråk på att täcka in alla aspekter av detta omfattande frågekomplex. I flera fall har det varit nödvändigt att 26

SOU 1972:32

göra generaliseringar som kanske inte ger full rättvisa åt alla argument och inlägg. Syftet har emellertid inte heller varit att behandla varje problem uttömmande, utan endast att teckna de viktigaste argumentationsiinjerna i debatten.

SOU 1972:32

Olika former av majoritetsinslag i det kommunala styrelseskicket

Av de föregående avsnitten framgår att man kan tänka sig olika former av majoritetsinslag i den kommunala förvaltningsordningen. Dessa former kan sägas falla in på en skala, där den fullständiga majoritetsprincipen återfinns på den ena sidan och den fullständiga proportionalitetsprincipen på den andra. Med en viss förenkling skulle man kunna skissera fem alternativ, vart och ett med olika grader av majoritetsmarkeringar. Dessa omfattar dock inte alla tänkbara kombinationer, utan bör närmast ses som ett försök till konkretisering av några av de tankegångar som förekommit i debatten. Fem alternativ med olika grader av majoritetsinslag 1. Ett alternativ som framskymtat någon enstaka gång i pressen är ett fullständigt genomfört majoritetsstyre, dvs. att majoriteten i den beslutande församlingen - fullmäktige eller landsting - enligt lagen skulle tillåtas besätta alla posterna i de beredande och förvaltande organen. Detta skulle innebära den mest långtgående förändringen i jämförelse med det system som tillämpas i dag. Majoriteten skulle ensam få ansvaret för de tunga funktioner som utförs av de kommunala nämnderna. För att trygga minoritetens rätt till insyn och garantera en reell möjlighet att driva oppositionspolitik måste detta system för primärkommunernas del kombineras med ett väl utbyggt utskottssystem. Sannolikt skulle det bli nödvändigt att ha ett utskott för varje sektor av den kommunala förvaltningen. Utskotten skulle i princip få arbeta efter samma mönster som riksdagsutskotten. På landstingssidan skulle förändringarna behöva bli mindre omfattande, eftersom det där med undantag för Stockholms läns landsting redan finns ett utskottssystem. Man torde dock få tänka sig att utskotten, liksom även landstingsmötet, fick sammanträda betydligt oftare än som nu sker, och att utskotten utrustades med egna utredningsresurser. 2. De flesta anhängarna av kommunalt majoritetsstyre tänker sig ett mera begränsat majoritetsstyre. I allmänhet menar man att det räcker om fullmäktige- resp. landstingsmajoriteten tillåts besätta alla posterna i 28

SOU 1972:32

kommunstyrelse resp. förvaltningsutskott, men att minoriteten skall finnas representerad i de övriga kommunala nämnderna. Mera sällan framgår det klart hur man tänker sig fördelningen av kommunalrådsposter (landstingsrådsposter) och ordförandeposter. Men eftersom det redan i dag står majoriteten fritt att besätta alla dessa poster torde man i allmänhet mena att denna möjlighet bör finnas kvar även i ett system där man mera genomgående går in för majoritetsprincipen. Även i detta system kan det bli aktuellt att bygga in något slags utskottssystem mellan kommunstyrelsen och kommunfullmäktige för primärkommunernas del. Mycket talar nämligen för att det inte räcker med endast representation i de kommunala nämnderna — kommunstyrelsen undantagen — om oppositionen skall ges möjlighet att presentera alternativa förslag till majoriteten. Detta sammanhänger med den synnerligen starka ställning som kommunstyrelsen intar i kommunerna. I vissa kommunala frågor har kommunstyrelsen ensam beslutanderätt och i andra svarar den så gott som ensam för beredningen inför fullmäktigebesluten. (Se vidare avsnittet om "den kommunala organisationen" sid. 9.) 3. Ett ännu mera begränsat majoritetsinslag kan också tänkas, nämligen samlingsstyre med majoritetsinslag, där man i ett system som i övrigt karakteriseras av proportionalitetsprincipen bygger in vissa majoritetsmarkeringar. Majoriteten kan således göra anspråk på alla heltidsarvoderade förtroendeposter och/eller alla ordförandeposter i de kommunala nämnderna. Detta innebär att minoriteten finns representerad i alla kommunala organ, men att majoriteten markerar sin ställning som största politiska block i kommunen/landstinget. I detta fall finns det inte något skäl att inrätta något utskottssystem eftersom minoriteten redan har full insyn i de beredande organen. Om man går ytterligare ett steg och tillämpar proportionalitetsprincipen till fullo kan ytterligare två alternativ urskiljas: 4. Enligt ett alternativ fördelas samtliga förtroendeposter i de kommunala organen proportionellt enligt gällande regler. Vidare fördelas kommunalrådsposter, landstingsrådsposter samt ordförandeposter frivilligt mellan partierna enligt den proportionella metoden. Denna ordning skulle kunna benämnas samlingsstyre utan majoritetsinslag enligt praxis. 5. Enligt ett annat alternativ fördelas förtroendeposterna i samtliga kommunala nämnder proportionellt mellan partierna på samma sätt som ovan. Men den proportionella fördelningen av kommunal- och landstingsrådsposterna samt ordförandeposterna regleras i lagstiftningen och ger på det sättet principens tillämpning en fastare form. I det sistnämnda fallet - som kan benämnas samlingsstyre utan majoritetsinslag enligt lag kommer det således inte att kunna uppstå någon tveksamhet om hur fördelningsprincipen skall tillämpas i det ena eller det andra fallet. Till sist skall något beröras behovet av lagstiftningsändringar för de fem alternativ som skisserats i det föregående. Alternativ 1 och 2 kräver en ändring av 22 § i kommunallagen (KL) och 32 § i landstingslagen (LL) i den meningen att tillämpningen av proportionellt val inskränkes. Alternativ 5 innebär en ändring av samma lagrum så att tillämpningen av SOU 1972:32

detta valsätt utvidgas. För alternativ 3 och 4 däremot krävs inte någon lagändring. I detta sammanhang bör emellertid göras det påpekandet att majoritetsstyre - dvs. alternativ 1 och 2 - naturligtvis kan införas redan i dag om minoriteten frivilligt väljer att avstå från sin rätt att kräva proportionellt val. Detta tillämpas emellertid inte, såvitt bekant, i någon kommun. Huvud frågeställning Syftet med de olika alternativ som skisserats ovan har, som påpekats inledningsvis, inte varit att täcka in alla kombinationer av kommunala styrelseformer utan att med utgångspunkt i proportion alitetsprincipens respektive majoritetsprincipens tillämpning göra ett försök att konkretisera vilka olika grader av majoritetsinslag som kan tänkas i den kommunala förvaltningen. Inom ramen för dessa olika alternativ kan emellertid också vidtagas andra åtgärder som kan vara av intresse vid en diskussion om kommunalt majoritetsstyre. I det referat från pressdebatten, som redovisats i det föregående, har olika sådana åtgärder framkommit. Men det torde ändå vara på sin plats att något återkomma till detta i det här sammanhanget, eftersom det kan bidra till att göra bilden av de olika alternativen ovan mera fullständig. Inom ramen för kommunalt samlingsstyre — enligt alternativ 3,4 och 5 - har det framförts olika förslag till åtgärder, som utgör alternativ till ett eventuellt införande av kommunalt majoritetsstyre. I syfte att stimulera den kommunala demokratin har det i kommunerna tillsatts särskilda utredningar som arbetat med förslag t. ex. för att stimulera den lokala debatten. Som exempel kan nämnas åtgärder för att påskynda behandlingen av motioner som väckts i fullmäktige bl. a. genom att införa bestämmelser som garanterar att väckt motion måste föreläggas kommunfullmäktige inom en viss tid. En annan åtgärd som har varit aktuell är ett utvidgande av protokollföringen i fullmäktige så att det skulle föras fullständiga diskussionsprotokoll som underlag för debatt och ansvarsutkrävande, på samma sätt som sker i riksdagen. Vidare har några större kommuner utgivit en s. k. kommunalkalender, som gör att de förtroendevalda, allmänheten och pressen lätt kan inhämta konkreta upplysningar rörande den kommunala förvaltningen m.m. Även ökad användning av informationsbroschyrer och vidgad annonsering bör nämnas i detta sammanhang. En central fråga när det gäller att skapa debatt är också partiernas och deras fullmäktigegruppers behandling av budgeten innan den behandlas i fullmäktige. Här måste det ses som en självklarhet att olika alternativ redovisas, om det finns delade meningar. I syfte att stimulera debatten anordnas på olika håll i landet en "allmän ekonomisk debatt" vid annan tidpunkt än på hösten då man regelmässigt fastställer budgeten. En sådan mera allmän debatt kan exempelvis knyta an till fastställandet av ramar för den kommande budgetbehandlingen, behandlingen av den kommunalekonomiska långtidsplaneringen (KELP), eller till framläggandet av en 30

SOU 1972:32

investeringsplan. Även särskilda åtgärder för att stimulera debatten i planfrågor har aktualiserats i en rad kommuner, främst i form av informationsmöten, utställningar, referensgrupper bestående av lekmän etc. Sist men inte minst bör nämnas olika åtgärder för att öka partimedlemmarnas aktivitet i de kommunala frågorna. Likaså åtgärder i syfte att stärka partiernas ekonomiska resurser och arbetsmöjligheter. Denna uppräkning av åtgärder som kan vidtagas inom ramen för ett samlingsstyre är naturligtvis långt ifrån fullständig, men torde kunna räcka för att anknyta till resonemanget ovan angående olika inslag av majontetsmarkeringar. Huvudfrågeställningen i den debatten har just varit vilka åtgärder som kan vidtagas inom det nuvarande samlingsstyrets ram för att stimulera den kommunala demokratin; samt om sådana åtgärder skulle vara tillräckliga; eller om någon form av kommunalt majoritetsstyre skulle vara en bättre lösning. / vilken utsträckning förekommer majoritetsmarkeringar i kommuner och landsting? Som en bakgrund till en diskussion om dessa frågor torde det även vara av betydande intresse att studera i vilken utsträckning kommunerna och landstingen, inom det nuvarande samlingsstyrets ram, har valt att markera sin majoritetsställning genom att besätta alla ordförande- och vice ordförandeposter och/eller heltidsengagerade förtroendeposter. Till att börja med kan konstateras att heltidsengagerade förtroendemän finns i 200 kommuner eller i ca 43 % av det totala antalet komminer. I 48 kommuner, dvs. i ca 11 %, finns det flera än en heltidsmgagerad förtroendeman. 1 13 kommuner besätter majoriteten alla dessa poster - två poster i 10 kommuner och tre poster i tre komminer - och i de övriga 36 kommunerna fördelas posterna mellan majoriteten och minoriteten. På landstingssidan finns det heltidsengagerade förtroendemän i 17 landsting. I 14 av dessa har man flera än en förtroendeman på heltid. Även landstingen är det vanligast med proportionell fördelning av rådspo:terna. Majoritetsprincipen tillämpas i tre av landstingen (Södermanlands, Örebro och Västmanlands läns landsting). När det gäller fördelningen av ordförandeposter är bilden ungefär densanma. En konsekvent genomförd majoritetsprincip, dvs. att majoriteten besätter alla ordförande- och vice ordförandeposter, tillämpas i ca 8% elbr i 35 kommuner.1 Om man i denna grupp även inräknar de komminer där minoriteten besatt en ordförande- eller vice ordförandepost ökar årtalet kommuner till 42 eller till 9 %. På landstingssidan tillämpas majorititsprincipen i det närmaste konsekvent i två av landstingen, nämligen i Vistmanlands läns landsting och i Norrbottens läns landsting. En annan fördelningsprincip som naturligtvis också kan sägas utgöra ett viss: mått av majoritetsmarkering, även om den vad gäller andelen 1 Dessitom besattes i Holmöns kommun, AC län, alla ordförande- och vice ordförandeposter från "Samlingslistan", vilken erhållit samtliga mandat i fullmäktige.

SOU 19^2:32 3

poster kan hänföras till den proportionella principen, är att majoriteten besätter alla ordförandeposter och ger minoriteten vice ordförandeposterna. Denna princip tillämpas konsekvent i 56 kommuner eller i 12 % av det totala antalet kommuner. Om undantag accepteras för en nämnd förekommer detta i ca 14 procent av kommunerna och i åtta landsting. Ett ännu måttligare uttryck för majoritetsmarkering är att majoriteten besätter ordförandeposterna i flertalet s. k. "tunga" nämnder, såsom t. ex. kommunstyrelsen, byggnadsnämnden, skolstyrelsen och socialnämnden på den kommunala sidan och t. ex. förvaltningsutskottet, sjukvårdsstyrelse och central byggnadskommitté på landstingssidan, men delar med sig av övriga poster till minoriteten. Denna variant tillämpas i stor utsträckning i de fall då majoriteten inte valt att på annat sätt markera sin ställning. I både kommuner och landsting förekommer naturligtvis en rad mellanformer, vid sidan av dem som behandlats ovan, som av praktiska skäl inte kan ägnas uppmärksamhet här. Syftet med denna beskrivning är endast att få fram några urskiljbara mönster som ger en vägledning om vilka principer för fördelning av olika uppdrag som tillämpas i kommuner och landsting. I bilaga 2 och 3 redovisas emellertid fördelningen av förtroendemannaposterna för varje landsting och kommun. Sammanfattningsvis kan konstateras att samlingsstyre med påtagliga majoritetsinslag (alternativ 3) som yttrar sig i att majoriteten besätter alla kommunal- resp. landstingsrådsposter där det finns flera än en, och/eller alla - eller så gott som alla - presidieposter förekommer i mindre än 10 % av kommunerna och landstingen.

32 SOU 1972:32

Hur fungerar det nuvarande systemet?

I pressdebatten har anhängare till kommunalt majoritetsstyre, som tidigare konstaterats, ofta kritiserat det nuvarande samlingsstyret för att bl. a. verka hämmande på den kommunala debatten. Även anhängare till samlingsstyret är missnöjda med rådande förhållanden och vill söka åstadkomma ökad kommunal debatt, exempelvis genom ett flitigare användande av motions- och interpellationsinstituten. Mot bakgrund av detta torde det vara av intresse att peka på några undersökningsresultat, som på ett eller annat sätt kan utgöra relief åt en diskussion omkring dessa problem. Det har tyvärr inte varit möjligt att få fram aktuellt undersökningsmaterial som på ett mera direkt sätt belyser frågan om kommunalt majoritetsstyre. Genom den mångåriga forskning som den s. k. kommunalforskningsgruppen bedrivit vid de statsvetenskapliga institutionerna föreligger emellertid ett omfattande bakgrundsmaterial om den kommunala sektorn. Denna grupps arbete har inte primärt varit inriktat på att belysa frågan om kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyre, men flera av de frågeställningar som där avhandlats har indirekta beröringspunkter med denna fråga. Av utrymmesskäl har det inte varit möjligt att i detta sammanhang göra mera än ett axplock ur kommunalforskningsgruppens material. Om utförligare redovisning önskas hänvisas till forskningsgruppens skriftserie "Den kommunala självstyrelsen" (Almqvist & Wiksells förlag) eller till gruppens otryckta avhandlingsserie. När det gäller uttolkningen av resultaten från de refererade undersökningarna skall nämnas vissa förhållanden som bör finnas med i bilden. Till att börja med har kommunalforskningsgruppens kommunurval på 36 kommuner inte utvalts i syfte att vara riksrepresentativt. Gruppen vill därför inte hävda, utifrån strikt statistiska utgångspunkter, att resultaten exakt avspeglar hur det står till i landets samtliga kommuner. Vidare omfattar kommunurvalet till vissa delar kommuntyper, t. ex. små glesbygdskommuner, som försvinner i och med kommunindelningsreformens fullföljande. En annan källa till osäkerhet är att vissa av de studerade förhållandena kan ha förändrats efter undersökningstillfället, eftersom det i allmänhet är några år sedan undersökningarna genomfördes. SOU 1972:32

Detta innebär att resultaten i det följande bör tolkas med försiktighet. Utredningen vill inte göra gällande att de är relevanta till alla delar idag i varje enskild kommun, men menar att de kan vara av intresse som en jämförelse med annat material eller förvärvade erfarenheter som finns på det lokala planet. För en utförligare resultatredovisning och närmare beskrivning av de refererade undersökningarna hänvisas till bilaga 4. Enighet och konflikt i fullmäktige och kommunstyrelsen I en undersökning om beslutsfattandet i primärkommunerna, som bygger på en genomgång av 10 000 ärenden i 36 kommuner, har man ansett sig kunna konstatera att enigheten är stor inom de kommunala organen. I det undersökta materialet, som omfattar en genomgång av protokoll för hela 1967, förekom i fullmäktige i allmänhet endast ett yrkande i varje ärende. Flera yrkanden i ärendena var vanligare i fullmäktige än i kommunstyrelsen, men var som helhet sällsynta i båda organen. Oenighet och konflikt i form av voteringar och reservationer var även det ovanligt. Den något mindre enigheten i fullmäktige kan, anser forskarna, förklaras av att andra intressegrupperingar vid sidan om de partipolitiska är betydligt vanligare i fullmäktige än i kommunstyrelsen. Av undersökningen framgår att oenigheten i allmänhet tycks gälla frågor av mindre partipolitisk betydelse. På fullmäktigenivån var utskänkningsärenden och kommunala organisationsfrågor klart överrepresenterade bland konfliktärenden. Undersökningsresultaten visade vidare att enigheten inte bara var hög inom de kommunala organen. Detta gällde även mellan beredande och beslutande organ. Störst fann man överensstämmelsen vara mellan kommunstyrelsens arbetsutskott och kommunstyrelsen. I 23 av 36 kommuner överensstämde arbetsutskottets och kommunstyrelsens ställningstagande i samtliga undersökta ärenden. I hälften av de undersökta kommunerna förekom inte några betydelsefulla förändringar i fullmäktiges beslut i förhållande till kommunstyrelsen. Även här återkom kommunala organisationsfrågor och utskänkningsärenden bland konfliktärendena; dessutom fritids- och turistärenden. Däremot var det ovanligt att det inte rådde beslutsöverensstämmelse i t. ex. socialvårdsärenden och beslut rörande inkomst- och utgiftsstaten. Sammanfattningsvis ansåg man sig kunna konstatera genom undersökningen att enigheten inom och mellan de kommunala organen var stor, om man studerade de kommunala protokollen. Vidare att oenighet - vid de fåtal tillfällen det förekom - vanligtvis gällde frågor som var av mindre partipolitisk och ekonomisk betydelse. Det bör emellertid observeras att överensstämmelsen mellan kommunstyrelsen samt övriga kommunala nämnder inte studerades i denna undersökning. En jämförelse med enigheten i riksdagen skulle vara av intresse i detta sammanhang men går inte att genomföra på grund av brist på jämförbara data. Det allmänna intrycket är emellertid, enligt forskare som studerat voteringar i riksdagen, att enigheten skulle framstå som hög även där om man relaterade voteringarna till hela den mängd av ärenden som man har att ta ställning till. Enigheten förefaller vara mindre i riksdagen än i 34

SOU 1972:32

kommunerna, men skillnaden skulle sannolikt inte vara så iögonenfallande. En intressant frågeställning är naturligtvis också vilken giltighet som dessa resultat har i de större kommuner som nu har bildats eller kommer att bildas. Många menar nog att det har skett en partipolitisk skärpning efter sammanläggningarna. Svaret på den frågan kan inte ges i detta sammanhang, men frågan bör finnas med i bilden i diskussionen och kommer att belysas i det fortsatta utredningsarbetet. Väljarnas uppfattning om enighet och konflikt i kommunalpolitiken I en annan undersökning, som vände sig till ett urval av väljare vid 1966 års val, ställdes några frågor om intervjupersonernas uppfattning och åsikt om enighet resp. oenighet bland kommunalmännen. Av resultaten frän den undersökningen kunde man konstatera att i genomsnitt mellan 5 till 10 procent av väljarna tyckte sig finna att kommunalpolitiken präglades av enighet och sämja. Andelen var något mindre i stora än i små kommuner. Mellan 25 och 35 procent sade sig ha märkt oenighet, men ansåg att sådant ändå förekom sällan. Även här var andelen något mindre i stora än i små kommuner. Mellan 10 och 20 procent ansåg att det hände att det uppstod oenighet, men visste inte själv hur ofta detta inträffade. De som tyckt sig märka att kommunalpolitiken präglades av hög grad av oenighet mellan kommunalmännen uppgick till mellan 6 och 25 procent. I tätortskommuner och i större kommuner uppgick andelen till omkring 20 % och i landsbygdskommunerna till omkring 6 %. I Stockholm tyckte omkring 50 % av väljarna att kommunalpolitiken i hög grad präglades av oenighet. När det gällde väljarnas egen åsikt om enighet framgick att endast en liten andel av väljarna ansåg att kommunalpolitikerna var alltför angelägna om att komma överens. Denna grupp uppgick inte i något fall till mer än 6 procent av de väljare som besvarat föregående fråga. Den vanligaste åsikten hos väljarna om kommunalpolitiken var att man tyckte att det var bra som det var. Ungefär 1/3 av väljarna hade den åsikten. Sammanfattningsvis konstaterades i undersökningen att flertalet av väljarna inte hade upplevt kommunalpolitiken som iögonenfallande konfliktfylld. Vidare att väljarna oftast hade den åsikten att det förekom lagom med oenighet i kommunalpolitiken. Endast ett fåtal ansåg att kommunalpolitikerna var för angelägna om att komma överens. Lokal partiorganisation - partigrupp i fullmäktige I en undersökning 1968 som även den genomfördes i kommunalforskningsgruppens urval på 36 kommuner belystes partiaktiviteten på den lokala nivån. Enligt resultaten från undersökningen höll partiernas lokalorganisationer i genomsnitt tre medlemsmöten per år i små kommuner och drygt det dubbh antalet i stora kommuner. SOU 1972:32

Förekomsten av diskussion om kommunala frågor på partimöten befanns variera. I en tredjedel av partiorganisationerna i småkommuner och i två tredjedelar i stora kommuner hade sådana diskussioner förekommit på både medlemsmöten och styrelsemöten. Endast i ett mindre antal partiorganisationer — främst i småkommunerna - förekom det aldrig diskussion om kommunala frågor. Vidare fann man att 80-90% av fullmäktigeledamöterna i småkommunerna deltog i partimöten. En siffra som sjönk i de stora kommunerna till under 70 procent. Partigrupperna i fullmäktige sammanträdde i de minsta kommunerna i genomsnitt fyra gånger per parti och år. I de största kommunerna uppgick motsvarande siffra till tio. Mellan 25 procent och 45 procent av partigrupperna uppgav sig ha gemensamma gruppmöten med ett eller flera andra partier. Sammanfattningsvis kunde konstateras genom undersökningen att det var relativt vanligt med diskussioner om de kommunala frågorna såväl i partiernas fullmäktigegrupper som i partiernas lokalorganisationer. Vidare att förekomst av sådan diskussion i partierna var vanligare i de stora kommunerna än i de små. En intressant frågeställning i anslutning till detta, som inte finns belyst i någon undersökning, är relationen mellan fullmäktigegrupperna och de förtroendevalda i kommunstyrelsen. I detta sammanhang torde det bl. a. vara av intresse att diskutera och undersöka vilken information och vilka möjligheter till påverkan som tillkommer fullmäktigeledamöterna.

Partierna och de kommunala nämnderna I två undersökningar rörande skol- resp. fritidssektorerna har det partipolitiska inslaget i det kommunala nämndarbetet blivit föremål för undersökning av kommunalforskningsgruppen. Studierna gäller förhållandena under 1969. På en fråga om vilken betydelse partiet haft för ett ställningstagande i nämnden svarade en relativt stor andel att partiet haft "betydelse i åtskilliga frågor". Detta gällde båda sektorerna. Vidare kunde undersökarna konstatera att partiet bedömdes ha större betydelse i de stora kommunerna än i de små. Mellan 50-80 procent av ledamöterna i skolstyrelsen uppgav att man deltagit på partimöten och där diskuterat skolfrågor under det senaste året. Motsvarande siffror för fritidssektorn var mellan 40 och 75 procent. Denna partiaktivitet tog sig emellertid sällan uttryck i form av oenighet i nämnden. Partiskiljande diskussioner, voteringar och reservationer var således sällsynta. Detta resultat har man kommit fram till dels genom att intervjua sekreteraren i nämnden, dels genom protokollstudier. Avslutningsvis kan konstateras att de refererade undersökningarna tyder på att partiskiljande frågor inte var så vanliga i kommunerna, vid de tillfällen då undersökningarna gjordes. Detta gällde såväl fullmäktige, kommunstyrelse som övriga nämnder. Visserligen avspeglar protokollen inte alla skiljaktigheter i en kommun, men de kan vara intressanta så till 36

SOU 1972:32

vida att det torde vara främst dessa skillnader som kommer till medborgarnas kännedom. Väljarna föreföll på det hela taget nöjda med den ordning som rådde, och ansåg att det förekom lagom grad av oenighet i kommunalpolitiken. Som framgått av det föregående bör inte resultaten tolkas alltför bokstavligt, eftersom det har inträffat saker - främst kommunsammanläggningar - sedan undersökningarna gjordes som gör att förhållandena kan se annorlunda ut idag. De redovisade resultaten torde dock kunna tjäna som en utgångspunkt för en diskussion om hur det nuvarande samlingsstyret fungerar.

SOU 1972:32

Den parlamentariska situationen i kommuner och landsting

En relativt vanlig tanke hos majoritetsstyrets anhängare är att ett sådant system skulle medföra en mera kraftfull och ideologiskt betonad politik på det kommunala planet än den politik som i dag föres inom samlingsstyrets ram. Majoriteten i fullmäktige och landsting förutsätts således i mindre utsträckning vara benägen att samarbeta med minoriteten när den ensam har möjlighet att besätta alla poster i kommunstyrelsen resp. förvaltningsutskottet samt eventuellt också i övriga kommunala organ. Denna tanke äger måhända giltighet i flera fall, t. ex. då ett enda parti har en klar majoritet. I andra fall, då det parlamentariska läget är mera oklart, finns det dock mycket som talar för att situationen skulle bli sådan att man även i ett majoritetssystem skulle vara hänvisad till ett utbrett samarbete mellan partierna. Även kommunerna och landstingen kan i ett oklart majoritetsläge drabbas av "regeringskriser" där den ena partikonstellationen får avlösa den andra vid makten med korta mellanrum. I vissa fall torde även den situationen uppstå att ett mycket litet parti eller någon partilös ledamot i fullmäktige resp. landsting kommer att kunna utöva en vågmästarroll. Om detta skulle bli vanligt kan det naturligtvis vara en nackdel att införa kommunalt majoritetsstyre. Majoritetsläget efter 1970 års val Mot bakgrund av resonemanget ovan torde det vara av intresse att något beröra majoritetsförhållandena i kommunerna och landstingen, även om det av naturliga skäl inte är möjligt att på förhand med säkerhet förutsäga hur den parlamentariska situationen skulle gestalta sig vid ett eventuellt införande av kommunalt majoritetsstyre. Efter 1970 års val erhöll: S egen majoritet i 146 primärkommuner C " " " 14 Fp " " " 1 Summa 161 38

SOU 1972:32

I sammanlagt 161 av rikets 464 kommuner fanns således förutsättningar för ett parti att ensamt besätta posterna i kommunstyrelsen, eller samtliga förtroendeposter i de kommunala nämnderna, om någon form av kommunalt majoritetsstyre hade tillämpats. I de övriga kommunerna skulle den parlamentariska situationen ha varierat mellan kommunerna. I vissa kommuner kanske ett organiserat samarbete mellan två eller flera partier hade varit naturligt för att åstadkomma en majoritet. I andra skulle lösningen måhända ha varit att en minoritet bestående av ett eller flera partier fått lita till stöd eller tolerans från partier som de ej haft organisatoriskt samarbete med. För att belysa majoritetsförhållandena är det inte ovanligt att man sammanför socialdemokraterna och vänsterpartiet kommunisterna å ena sidan och centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet å den andra. En sådan uppdelning av partierna innebär emellertid generaliseringar av det politiska läget på det kommunala planet, som bör förses med reservationer. I vissa kommuner är denna uppdelning av partierna inte relevant, därför att andra partigrupperingar framstår som mera naturliga. I andra kommuner åter finns det "lokala småpartier" utan riksanknytning, men som i det praktiska arbetet ofta lierar sig med något eller några av rikspartierna. Vidare kan en enkel tudelning av partierna på detta sätt lätt uppfattas som att det rör sig om fast organisserade partiblock. Detta är emellertid inte fallet. Sålunda förekommer, i de 45 kommuner där socialdemokraterna har majoritet tillsammans med vänsterpartiet kommunisterna, inte något organiserat samarbete mellan partierna i form av gemensamma sammanträden för fullmäktigegrupperna eller på annat sätt. En uppdelning av partierna enligt ovan angivna "grupper" bör således inte uppfattas alltför bokstavligt. Men den kan ändå vara naturlig som en illustration till majoritetsläget. Man finner då att socialdemokraterna har majoritet ensamma eller tillsammans med vänsterpartiet kommunisterna i 191 kommuner. Vidare att centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet tillsammans har majoritet i 222 kommuner. I detta läge skulle rent "lokalbetonade partier" utan anknytning till rikspartierna kunna spela en vågmästarroll i 34 kommuner. Kristen demokratisk samling skulle erhålla denna ställning i 17 kommuner. För landstingen gäller efter 1970 års val att socialdemokraterna har egen majoritet i 11 av de 23 landstingen. Vidare har socialdemokraterna och vänsterpartiet kommunisterna tillsammans majoritet i ett landsting. De borgerliga partierna har tillsammans majoritet i åtta landsting. I landstingen kan, till skillnad mot vad som gäller för primärkommunerna, antalet ledamöter i den representativa församlingen utgöra ett jämnt tal. I två av landstingen har således de borgerliga partierna tillsammans exakt lika många mandat som socialdemokraterna. I ett landsting utgör kristen demokratisk samling "tungan på vågen". Stabiliteten i majoritetsläget En annan aspekt som bör beröras i detta sammanhang är hur stabila majoritetsförhållandena är i kommunerna och landstingen. Ovan har SOU 1972:32

konstaterats att det kan vara en nackdel att införa majoritetsstyre om majoritetsläget skulle vara alltför oklart och kommunala "regeringskriser" skulle bli vanliga. Omvänt kan också med viss rätt hävdas att ett alltför stabilt majoritetsförhållande kan utgöra en nackdel. Förutsättningen för att den kommunala debatten skall intensifieras efter en övergång till kommunalt majoritetsstyre torde vara att oppositionen har en rimlig chans att kunna erövra makten. I annat fall kan man förmoda att den inte kan känna entusiasm inför uppgiften att kritisera den förda politiken. Undersökningar visar också mycket riktigt att partiaktiviteten ökar i kommunerna i ett läge då majoritetssituationen är instabil. Förutsättningarna för att partierna skall föra kampanj i lokala frågor ökar liksom även annan valrörelseaktivitet. När det gäller stabiliteten i majoritetsläget går det relativt enkelt att beskriva förhållandena i landstingen genom att belysa utvecklingen under en följd av år. För primärkommunerna däremot ställer det sig betydligt svårare p. g. a. de indelningsändringar som ägt rum vid två tillfällen under efterkrigstiden. I denna framställning användes därför något olika tillvägagångssätt för att belysa graden av stabilitet i landstingen och i kommunerna. I figur 2 presenteras till att börja med en politisk karta som visar hur majoritetsförhållandena i landstingen varit under perioden 1947-1970 om man gör en uppdelning efter de borgerliga partierna å ena sidan och socialdemokraterna ensamma eller tillsammans med vänsterpartiet kommunisterna å den andra. Av denna framgår att majoritetsförhållandena varit påfallande stabila under denna period. Endast i fyra landsting har det vid något tillfälle skett en omkastning i majoritetsläget. I de landsting där socialdemokraterna betecknats vara i majoritetsställning har partiet i övervägande antalet fall haft egen majoritet. I många landsting har mandatövervikten till förmån för majoriteten varit betydande under hela perioden. I Norrbotten exempelvis har socialdemokratemas majoritet ensam eller tillsammans med vänsterpartiet kommunisterna i allmänhet överstigit 15-20 mandat och i Skaraborg har de borgerliga partiernas mandatövervikt aldrig varit under 10 mandat. (Se bilaga 5.) Ett annat påfallande drag, som framgår av kartskissen, är att vi i vårt land har mycket tydliga regionala skillnader i den politiska strukturen. I mellersta och norra delarna av landet har socialdemokraterna haft majoritet ensamma eller tillsammans med vänsterpartiet kommunisterna i flertalet landsting under hela perioden, medan de södra delarna av landet i flertalet fall har haft en borgerlig mandatövervikt. Undantag i söder utgör Malmöhus läns landsting som under samtliga mandatperioder haft en socialdemokratisk majoritet. Majoritetsläget i kommunblocken För primärkommunernas del ställer det sig, som påpekats ovan, inte lika enkelt att göra jämförelser över en längre period. I detta fall användes därför en annan teknik för att åskådliggöra graden av stabilitet. Sådana kommuner där majoriteten, bestående av ett eller flera partier, kan 40

SOU 1972:32

Figur 2. Politiska majoritetsförhållanden i landstingen 1 9 4 7 - 1 9 7 0 .

Landsting där socialdemokraterna haft majoritet ensamma eller tillsammans med vänsterpartiet kommunisterna under samtliga perioder.

Landsting där centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet tillsammans hafl majoritet under samtliga perioder. Majoriteten har förändrats vid minst ett va under samtliga perioder.

O I

50 i

lOOkm I

tillgodoräkna sig mera än 55 % av väljarna har karakteriserats som "stabila", medan kommuner med procentandelar därunder har räknats som "instabila". Denna gräns är naturligtvis godtyckligt vald, men erfarenhetsmässigt har det visat sig att förskjutningar i väljarkåren utöver denna gräns är mycket sällsynta i vårt land. Från en undersökning om majoritetsförhållandena i kommunblocken, som utredningen låtit utföra, presenteras först partiernas procentuella röstandel. Därefter redovisas några tabeller som belyser hur majoritetsläget ter sig om man gör den generaliseringen att man sammanför partierna i "grupperingar" på samma sätt som skett ovan. Undersökningen har i huvudsak genomförts på grundval av valresultaten i riksdagsvalen 1960 och 1970. Utgångspunkten för fördelningen på kommunblock har varit kommunblocksindelningen 1.1.1971, som omfattar 272 kommunblock.1 I tabell 1 redovisas samtliga partiers storlek i de olika kommunblocken enligt resultatet av 1970 års val. Av tabellen framgår att centerpartiet och folkpartiet har absolut majoritet i ett kommunblock vardera. Socialdemokraterna har egen majoritet i 86 kommunblock. I 49 av dessa har partiet erhållit mer än 55 % av rösterna. Utöver detta kan noteras, som en randanmärkning, att KDS och Vpk har mindre än fyra procent i 227 resp. 163 kommunblock. Moderata samlingspartiet ligger under denna gräns i 10 och folkpartiet i 4 kommunblock. Av undersökningen kan naturligtvis även utläsas annat som är av allmänt intresse, men som kan utelämnas i en framställning

Tabell 1 Kommunblockens politiska struktur (1970 års val). Partiemas storlek i de olika kommunblocken. Partiprocent 0 0,1 - 3,9 4,0 - 5,9 6,0 - 9,9 10,0 - 14,9 15,0 - 19,9 20,0 - 24,9 25,0 - 29,9 30,0 - 34,9 35,0 - 39,9 40,0 - 44,9 45,0 - 4 9 , 9 50,0 - 54,9 55,0 - 5 9 , 9 60,0 - 64,9 65,0 - 6 9 , 9 70,0 - 74,9 Summa

M

_ 10 38 86 100 30 5 1

-

1 1

272 C

FP

KDS

S

Vpk

_ -

_

10 227 30 6

_ -

5 163 45 43 7 5 4

9 32 70 45 51 28 24 10 2 1

-

4 7 70 91 64 24 8 3

-

-

272 272

_ -

1 7 11 24 42 45 56 37 30 16 2 1

272 272

_ _ _ — — — 272

Undersökningen har utförts för utredningens räkning av ledamoten Göran Åstrand. För närmare redogörelse rörande tillvägagångssätt och en utförligare resultatredovisning hänvisas till bilaga 6. SOU 1972:32

som koncentreras på frågan om kommunalt majoritetsstyre. Den intresserade hänvisas till bilaga 6 där en utförligare resultatredovisning återfinns och där även bakgrundsmaterialet är återgivet. 1960

1970 Antal block (%)

Antal block (%)

Kommunblock där de borgerliga partierna tillsammans har mer än 55 % av rösterna

(29,0)

(32,3)

Kommunblock där ingen partigruppering erhållit mer än 55 % av rösterna (instabila block)

(30,9)

(33,6)

Kommunblock där socialdemokraterna ensamma eller tillsammans med vänsterpartiet kommunisterna har mer än 55 % av rösterna

(40,1)

(34,2)

(100,0)

(100,1)

Summa

Om man sammanför socialdemokraterna och vänsterpartiet kommunisterna å ena sidan och centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet å den andra kommer andelen "stabila" kommunblock att öka. Av sammanställningen ovan framgår att huvuddelen av kommunblocken eller drygt 2/3 kan karakteriseras som "stabila", enligt 55procentsgränsen. Detta resultat gäller oavsett om man studerar majoritetsförhållandena vid 1960 eller 1970 års val. Om man väljer högre gränser finner man att flera kommunblock har en majoritet som grundar sig på upp till 70 % eller mera av väljarkåren. Majoritet för: socialdemokraterna ensamma eller tillsammans med vänsterpartiet kommunisterna

Majoritet för: centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet

7 0 %

-69%

64 %

59 %

54 *

54°* 59 *

64*

69*

32 Summa 123 1970

16 Summa 128

*

Summa 149 12

20 Summa 144

En fördelning av 1970 års valresultat på kommunblock visar, som framgår av sammanställningen ovan, att majoriteten i 36 av kommunblocken har stötts av mer än 70 % av väljarkåren. Motsvarande siffra för 1960 års val var 49 kommunblock. Om vi i stället väljer 60 %-gränsen kan vi konstatera att drygt 40 % av kommunblocken har en majoritet som är av den storleksordningen eller större. Resultatet gäller både för 1960 och 1970 års valresultat. 42

SOU 1972:32

Figur 3. Majoritetsförhållandena vid 1970 års riksdagsval i kommunblocken enligt indelningen 1.1.1971. (55-procentsgränsen.)

Teckenförklaring: Kommunblock där socialdemokraterna ensamma eller tillsammans med vänsterpartiet kommunisterna har mer än 55 procent av väljarkåren. Kommunblock dar centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet tillsammans har mer än 55 procent av väljarkåren.

Kommunblock där majoriteten bygger på mindre andel än 55 procent av väljarkåren.

it

lOOkm J

Av sammanställningen framgår vidare att socialdemokraterna skulle ha fatt majoritet ensamma eller tillsammans med vänsterpartiet kommunisterna i 149 resp. 144 av kommunblocken enligt valresultaten 1960 och 1970. Detta motsvarar en andel på cirka 53 resp. 55 procent av kommunblocken. Förskjutningen från det ena till det andra valtillfället uppgår således till knappt 2 procent. I figur 3 redovisas en karta över hur majoritetsförhållandena i kommunblocken ter sig i olika delar av landet om man grupperar blocken enligt 55 %-gränsen. Av kartan som grundar sig på 1970 års valresultat kan stora regionala skillnader utläsas då det gäller majoritetsförhållandena. I stora delar av södra Sverige har de borgerliga partierna tillsammans stöd från mera än 55 procent av väljarkåren och i stora delar av Norrland har det socialdemokratiska partiet en majoritet ensamt eller tillsammans med vänsterpartiet kommunisterna som överstiger denna gräns. 1 sina huvuddrag påminner detta om den regionala fördelningen i politiskt avseende, som tidigare kunnat konstateras för landstingens del. (Jfr figur 2.) Sammanfattningsvis kan konstateras att majoritetsläget i kommunerna och landstingen är tämligen stabilt, om man sammanför socialdemokratiska partiet och vänsterpartiet kommunisterna å ena sidan och centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet å den andra. Endast i fyra landsting har det skett någon omkastning i majoritetsläget under tiden 1947-1970, om man gör denna uppdelning. Om man studerar majoritetsförhållandena i kommunblocken - dvs. i de kommunala enheter som kommer att finnas genomgående från den 1 januari 1974 - finner man att en förändring av majoritetsläget ter sig osannolik i två tredjedelar av kommunblocken. Slutligen kan konstateras att den politiska strukturen i vårt land kännetecknas av tydliga regionala skillnader i den meningen att socialdemokraterna har "stabil" majoritet ensamma eller tillsammans med vänsterpartiet kommunisterna främst i Norrland, medan de borgerliga partierna tillsammans främst uppnår 55 procent av väljarkåren i de södra delarna av landet. Ovannämnda resultat angående majoritetsläget i kommuner och landsting innebär emellertid inte, som påpekats ovan, att den parlamentariska situationen är klar. Om ett parti har egen majoritet framstår naturligtvis situationen som okomplicerad. Men om flera partier måste samverka för att en majoritet skall åstadkommas eller om en minoritet får styra enbart med tolerans från andra partier kommer lokala faktorer in i bilden. Detta gör att det inte är möjligt att med säkerhet förutse vilken lösning som framstår som mest naturlig i det ena eller det andra fallet.

SOU 1972:32

Pressläget i kommunerna

Lokaltidningarna - en viktig informationskanal Vid övervägandena angående konsekvenserna av ett eventuellt införande av kommunalt majoritetsstyre i kommunerna bör man även ha med i bilden "majoritetens" respektive "oppositionens" möjligheter att via olika informationskanaler bedriva opinionsbildning. Av tidigare undersökningar, främst inom kommunalforskningsgruppen, har det framkommit att lokalpressen är den helt dominerande informationskanalen från förtroendemän till medborgarna mellan valrörelserna. Tidningsredaktionerna refererar ständigt kommunfullmäktiges sammanträden och bevakar tämligen regelbundet de övriga kommunala organens verksamhet. Under valtid aktiveras andra informationskanaler, men även då är lokaltidningarna av mycket stor betydelse. I samband med valrörelsen sker den förändringen att tidningarna ökar det opinionsbildande materialet på ledarplats. Vidare förekommer en omfattande bevakning av lokala valmöten och andra inslag i valkampanjen. En avsaknad av reell konkurrens mellan flera lokaltidningar innebär en brist ur opinionsbildningens synpunkt oavsett vilket kommunalt styrelseskick som tillämpas. Det förefaller emellertid inte orimligt att situationen blir besvärligare om kommunalt majoritetsstyre tillämpas. Oppositionen kan då hamna i det läget att den dels saknar insyn i kommunens beredande organ, dels saknar tillräckliga möjligheter att via pressen föra ut sin oppositionspolitik. Visserligen finns det anledning att förmoda att andelen kommuner med en reell konkurrens mellan flera lokaltidningar i viss mån ökar som en följd av kommunsammanläggningarna. Men detta hindrar inte att denna frågeställning förtjänar en närmare belysning i detta sammanhang. 1 detta avsnitt har de politiska majoritetsförhållandena i kommunblocken jämförts med pressläget. Därvid har kommunblocken uppdelats på samma sätt som ovan i block där, å ena sidan socialdemokrater ensamma eller tillsammans med vänsterpartiet kommunisterna har majoritet, och där å andra sidan centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet har majoritet. Detta innebär att det även i detta fall varit nödvändigt att 44

SOU 1972:32

göra generaliseringar, som inte tar hänsyn till avvikelser i enskilda kommunblock. Denna uppdelning bör således inte uppfattas alltför bokstavligt. (Se även sid. 39.) Konkurrenssituationen mellan lokaltidningarna i kommunblocken Det är svårt att ange någon gräns för hur stor del av medborgarna i kommunen som bör läsa en tidning för att det informativa och opinionsbildande materialet skall nå ut till en rimlig andel av befolkningen. Uppgifter angående de s. k. opinionsförmedlarnas andel av väljarkåren i Sverige talar väl närmast för att tidningen bör nå åtminstone omkring 20 % av hushållen i kommunen. Alla avgöranden av detta slag måste dock bli godtyckliga.1 Med hänsyn till svårigheterna att finna någon oantastbar norm för att avgränsa tidningarnas "effektiva" spridningsområde redovisas nedan resultaten efter två alternativa avgränsningar. Enligt det första alternativet anses ett parti ha tillgång till lokaltidning om denna sprids till lägst 20 % av hushållen i kommunen. Enligt det andra alternativet är kravet på hushållsspridning reducerat till 10%. Denna sista gräns förefaller dock vara alltför låg. Att ställa kravet högre, t. ex. 30%, skulle på ett avgörande sätt minska antalet kommunblock där båda partiblocken har tillgång till lokaltidning eftersom konkurrensförhållandena på tidningsmarknaden är sådana att andra tidningar - dvs. i de flesta fall de socialdemokratiska tidningarna - mycket sällan sprids till fler än 30 % av hushållen. I tabell 2 redovisas en genomgång av tidningsstatistiken, som avser pressläget i kommunerna 1970.2 Om vi väljer 20 % hushållstäckning som gräns för att en tidning skall anses utgöra lokalt organ för ett parti ser vi att båda partiblocken disponerar lokaltidning i 43 % av kommunblocken. Om vi minskar våra krav på hushållstäckning och nöjer oss med 10 % täckning blir motsvarande uppgift 61 %. Av tabellen framgår även att av alla kommunblock där valfrihet saknas är det endast i tre — Kiruna, Gällivare och Söderhamn som den helt dominerande tidningen är socialdemokratisk. De borgerliga partierna saknar pressorgan i ytterligare 4 kommuner. I dessa - som ligger i Dalarna - uppger den dominerande tidningen inte någon partitillhörighet. Vi kan alltså konstatera att socialdemokraterna saknar tidning (20 %-gränsen) i 54 % av kommunblocken medan de borgerliga partierna saknar tidning (20 %-gränsen) i 2 % av kommunblocken. Det är väl känt att partiernas pressandel liksom röstandel varierar starkt regionalt. Kommunblockens fördelning på de fem kategorierna i tabellen redovisas därför på bifogad karta. (Se figur 4.) Som framgått av tabellen kommer denna karta i stort sett att spegla den socialdemokratiskapressens regionala fördelning. Vi ser att de kommunblock där endast 1 För kommunblocken runt Stockholm, Göteborg och Malmö har tidningar som utgivits på dessa orter betraktats som lokaltidningar. Som avgränsning av storstadsområdena har i det följande använts blockregionindelningen i TS-boken.

Genomgången har utförts för utredningens räkning av fil. lic. Bengt-Owe Birgersson. Källa TS-boken 1971. SOU 1972:32

Tabell 2 Pressläget 1970 i kommunblocken (enligt indelningen 1.1.1971). Konkurrenssituation

Antal kommunblock

Andel av samtliga kommunblock

Både soc.demokratiska och borgerliga tidningar med spridning i lägst 20 % av hushällen

43%

Borgerliga tidning i lägst 20 % och soc. dem. i lägst 10 % och högst 20 % av hushållen

18%

Borgerliga tidningar i lägst 20 % och soc. dem. i högst 9 % av hushällen

36%

Soc. dem. tidningar i lägst 20 % och borgerliga i högst 19 % av hushållen

1 %

Soc. dem. tidningar och tidningar utan partitillhörighet i lägst 20 % och borgerliga tidn. i högst 19 % av hushällen

1 %

borgerliga tidningar läses är koncentrerade till Götaland och norra Mälardalen. Om vi tillämpar 20 %-kravet på hushållstäckningen kommer i södra Sverige i stort sett endast östra Småland, Blekinge och Malmöregionen att uppvisa pressorgan från båda partiblocken. I Norrland är situationen helt annorlunda. I denna del av landet är pressorgan från båda partiblocken det normala förhållandet. Majoritetens respektive oppositionens tillgång till lokaltidning En intressant frågeställning då det gäller ett eventuellt införande av kommunalt majoritetsstyre är i vilken utsträckning som "majoriteten" resp. "oppositionen" har tillgång till lokaltidning. Genom att jämföra valresultatet i 1970 års val omräknat på kommunblock med de ovan redovisade uppgifterna rörande tidningssituationen går det att få en översiktlig bild av hur det förhåller sig i detta avseende. I tabell 3 har kommunblocken fördelats dels efter pressituation, dels efter politisk majoritet. Av tabellen framgår att "majoriteten" skulle ha tillgång till egen tidning enligt 20 %-gränsen i 2182 av de 272 kommunblocken . I 54 3 av blocken - alla med socialdemokraterna i majoritetsställning - skulle majoriteten sakna eget språkrör. I samtliga 128 kommunblock där de borgerliga partierna har majoritet finns även borgerliga tidningar i minst 20 % av hushållen. Om vi i stället koncentrerar oss på oppositionens villkor finner vi att den saknar lokaltidning i 1014 av 272 kommunblock. De borgerliga partierna har tillgång till eget språkrör i 137 av de 144 block där de utgör opposition, och saknar tidning i 7 kommunblock. 1

1 16 av dessa har dock Arbetet en spridning i hushållen, som överstiger 10 %. Antalet utgör summan av (34+17+77) + (83+3+4) Antalet utgör summan av 32+22. 4 Antalet utgör summan av 17+77+3+4. 2

46 SOU 1972:32

Figur 4. Pressläget 1970 i kommun blocken (enligt indelningen 1.1.1971.

Både socialdemokratiska och borgerliga tidningar i lägst 20% av hushållen. Borgerliga tidningar i lägst 20% och socialdemokratiska i 10—20% av hushållen.

Borgerliga tidningar i lägst 20% och socialdemokratiska i högst 9% av hushållen. Socialdemokratiska tidningar i lägst 20% och borgerliga i högst 19% av hushållen. Socialdemokratiska tidningar i lägst 20% och tidningar utan partitillhörighet i lägst 20% samt rporgerliga i högst 19%.

lOOkm

Figur 5. Oppositionens tillgång till lokalpress i kommunblocken 1970 (enligt indelningen 1.1.1971.)

Oppositionen har tillgång till tidningar med spridning i högst 10 % av hushållen. S + VPK i opposition. Oppositionen har tillgång till tidningar med spridning i 10—19% av hushållen. S + VPK i opposition. Oppositionen har tillgång till tidningar med spridning i högst 19 % av hushållen. M + FP + C i opposition. Oppositionen har tillgång till tidningar med spridning i lägst 20 % av hushållen.

Tabell 3 Kommunblocken fördelade efter pressituation och politisk majoritet (1970). Pressituation

Majoritet för Centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet tillsammans

Socialdem okraterna ensamma eller tills, med vänsterpartiet kommunisterna

Både socialdemokratiska och borgerliga tidningar med spridning i lägst 20 % av hushållen

83 Borgerliga tidningar i lägst 20 % av socialdem. i lägst 10 % och högst 20 % av hushållen

17.

Borgerliga tidningar i lägst 20 % och socialdem i högst 10 % av hushållen

3 2 ^ / 5 4

^ 9 4 7 7 /

2 2 /

Endast socialdem. tidningar över 20 % av hushällen Socialdem. tidningar och tidningar utan partifärg i lägst 20 % och borgerliga tidningar i högst 19 % av hushållen Summa

144 Av de 128 kommunblock där socialdemokraterna skulle vara i oppositionsställning har de tillgång till egen lokaltidning i 34 block. I 94 kommunblock eller i cirka 3/4 av dem där socialdemokraterna skulle komma att utgöra opposition är de också utan lokalt pressorgan. Kartan över pressläget 1970 i kommunblocken visar på stora och välkända regionala skillnader. Vi kan även ur tabellen ovan utläsa ett samband mellan presstyrka och politisk majoritet. Socialdemokraterna har egen press i 63 % av de kommunblock där majoriteten är "socialistisk!' Av kommunblocken med borgerlig majoritet har socialdemokraterna egen press i 27 %. Dessa uppgifter tyder på att det även finns stora skillnader mellan olika delar av landet om man jämför pressituation och politisk majoritet. För att belysa de regionala skillnaderna redovisas en karta över oppositionens tillgång till lokalpress 1970 i kommunblocken. (Se figur 5). Eftersom borgerliga tidningar finns i alla kommunblock - enligt 20 %-kravet - utom sju visar kartan en bild som till stora delar är beroende av den socialdemokratiska pressens psridning i olika delar av landet. De kommunblock där oppositionen saknar tidning visar en tendens till koncentration i det inre av Götaland samt i Skåne och Västsverige. I stora delar av Norrland däremot förefaller de tidningsmässiga förutsättningarna för oppositionen vara tillräckliga. Sammanfattningsvis kan konstateras att pressläget i kommunerna i många fall synes ge dåliga förutsättningar för den politiska oppositionen att på ett effektivt sätt kunna fullgöra sin funktion. Sammanställningen av tidningsdata och röstsiffror visar att oppositionen - om man tillämpat SOU 1972:32 4

kommunalt majoritetsstyre vid 1970 års val i kommunblocken - skulle saknat egen lokaltidning i 101 kommunblock. I nästan samtliga fall, eller i 94 av blocken, skulle det ha varit den socialdemokratiska oppositionen som fått klara sig utan ett eget språkrör. Vi är då inne på den mera vidsträckta frågan om vilka åtgärder som kan vidtagas för att garantera oppositionen goda arbetsmöjligheter. Denna frågeställning behandlas utförligare i det följande avsnittet, där tonvikten läggs på frågan om ett eventuellt inrättande av ett kommunalt utskottsväsende.

48 SOU 1972:32

Kommunalt utskottssystem

En fråga som bör tillmätas stor betydelse, när det gäller ett eventuellt införande av kommunalt majoritetsstyre, är hur man skall garantera oppositionen goda arbetsmöjligheter. Flera åtgärder är tänkbara i detta sammanhang. I stora kommuner där majoriteten besätter flera kommunalrådsposter - men minoriteten saknar kommunalråd - kan det t. ex. diskuteras om man inte borde arvodera en "oppositionsledare", även om det i vissa fall torde bli svårt för en opposition, bestående av flera partier, att ena sig om en sådan ledare. Ett motiv för en sådan åtgärd är att förtroendemännen på det lokala planet, till skillnad från ledamöterna i riksdagen, i huvudsak är hänvisade till att fullgöra sina förtroendeuppdrag på fritiden. En annan åtgärd som skulle kunna vidtagas vore att utrusta oppositionen med kansliresurser, som i någon mån kunde uppväga majoritetens tillgång till kommunkansliets tjänstemän. Vidare förefaller det rimligt att man överväger möjlighterna för minoriteten att i ökad utsträckning få utnyttja kommunens tjänstemän för mindre utredningsuppgifter, föredragningar etc. Problemet med oppositionens arbetsmöjligheter torde emellertid inte kunna lösas på ett likartat sätt i alla typer av kommuner. Ovannämnda åtgärder kan uppfattas som naturliga i de stora kommunerna - som redan i dag har flera heltidsengagerade förtroendemän och ett stort antal tjänstemän - men kan naturligtvis upplevas som mera verklighetsfrämmande i de små kommunerna. I vissa fall är det möjligt att även kostnadsaspekten kommer in i bilden, även om dessa åtgärder i flertalet fall inte torde komma att påverka den kommunala ekonomin på något avgörande sätt. Den principiellt sett intressantaste frågan, när det gäller att garantera oppositionen goda arbetsmöjligheter, torde emellertid vara inrättandet av ett eventuellt utskottssystem i kommunerna. Som redan framhållits ovan synes detta vara en angelägen åtgärd om oppositionen skall kunna beredas reella möjligheter att framlägga egna alternativ till majoritetens förslag innan ärendena går vidare till fullmäktige. (Jfr sid. 29.) Det torde inte vara nödvändigt i detta sammanhang att utreda i detalj hur ett sådant system skulle kunna utformas, men vissa aspekter bör beröras. SOU 1972:32

Till att börja med kan konstateras att en utskottsberedning mellan kommunstyrelsen och fullmäktige inte är något nytt för kommunernas del. Förr fanns i en del primärkommuner ett s. k. allmänt beredningsutskott, som på sätt och vis hade denna funktion. I mitten på 50-talet fanns det ett sådant utskott i ett hundratal städer. Det allmänna beredningsutskottet fungerade något olika i olika kommuner, men dess viktigaste funktion synes i allmänhet ha varit att verka som en "parlamentarisk utjämningsinstans" i mera politiskt betonade frågor. Det förekom emellertid även att utskottet hade befogenhet att i sista hand avge yttrande i praktiskt taget alla ärenden, som skulle behandlas i fullmäktige. Beredningsutskottets ställning i den kommunala organisationen kom därför att variera i betydande utsträckning. I 1953 års kommunallag har lagstiftarna velat markera att kommunens styrelse vid sidan av fullmäktige skall ha en egen maktsfär och fungera som kommunens "regering". I enlighet med detta synsätt skall kommunens styrelse i princip vara sista beredningsinstans för fullmäktigeärenden. Lagen förbjuder inte inrättandet av allmänna beredningsutskott, men ett sådant organs möjligheter att såsom sista beredningsinstans framföra självständiga förslag är begränsade i likhet med fullmäktigeledamots möjligheter att vid fullmäktigebehandlingen göra yrkanden. Yrkandet måste med andra ord hålla sig inom den ram ärendet fick efter styrelseberedningen. (Se Kaijsers kommentarer i kommunallagarna del II i anslutning till 19 § och 30 §.) Allmänt beredningsutskott förekom i något enstaka fall ända in på 1960-talet, men finns numera inte kvar, såvitt det är bekant, i någon kommun. Detta torde bero på att det inte förelegat något behov av ytterligare en beredningsinstans eller parlamentarisk utjämningsinstans före fullmäktige då minoriteten varit representerad i kommunstyrelsen. En fråga som bör studeras närmare vid ett eventuellt införande av kommunalt majoritetsstyre är vad ett utskottssystem skulle innebära för den kommunala förvaltningsordningen. Ett karakteristiskt drag i den nuvarande arbetsfördelningen mellan de beslutande och de beredande organen på det kommunala planet är att de förstnämnda saknar egna utredningsresurser. Av detta följer att återremisser och återkommande bordläggningar är vanliga som ett utjämnande inslag i det kommunala livet. I riksdagen har det nyinrättade återremissinstitutet använts mycket sparsamt. Om ett utskottsväsende med eget utredningskansli skulle utvecklas i kommuner och landsting är det troligt att återremisser och bordläggningar skulle bli mindre vanliga. Inrättandet av ett kommunalt utskottsväsende skulle emellertid betyda att det tillkommer ytterligare en instans i beredningsprocessen. I normalfallet skulle frågan behandlas både i kommunstyrelsen och i någon av de övriga kommunala nämnderna - ibland i flera omgångar — och sedan skulle frågan eventuellt gå ut på remiss till berörda utanför själva förvaltningen. Därefter skulle följa utskottsbehandling och slutligen beslut i kommunfullmäktige. I jämförelse med beredningen på riksplanet blir denna ordning som 50

SOU 1972:32

synes mera omfattande genom att de kommunala nämnderna kommer in i bilden. På riksplanet finns inte någon motsvarighet till dessa nämnder utan där är det regeringen ensam som svarar för beredningen med hjälp av departementen. Det finns således en principiell skillnad härvidlag som bör uppmärksammas. Om man skulle tänka sig ett system liknande det som tillämpas på riksplanet genomfört på den kommunala nivån skulle det innebära att all beredning inför fullmäktige skulle centraliseras till kommunens "regering" dvs. kommunstyrelsen. De övriga kommunala nämnderna skulle avskaffas och den förvaltande funktionen, dvs. verkställandet av de politiska besluten, skulle utföras av de olika delförvaltningarna. Dessa skulle då få karaktären av "ämbetsverk" eventuellt med en lekmannastyrelse i ledningen. Den skillnad som här kommer till uttryck är en följd av att man på det kommunala planet inte gör någon boskillnad mellan beredande funktioner och förvaltande (verkställande) funktioner. Båda dessa funktioner utövas av de kommunala nämnderna. Av detta följer att det inte går att jämställa riksdagens utskott med de kommunala nämnderna. Riksdagsutskotten utövar endast en beredande funktion och har inte något att skaffa med verkställigheten av besluten på det sätt som de kommunala nämnderna har. Vidare utgör utskotten det sista ledet i beredningsprocessen innan frågorna avgörs i riksdagen. I kommunerna däremot skall kommunstyrelsen alltid beredas tillfälle att yttra sig innan ärendena går vidare och avgörs i fullmäktige. Från denna regel undantas endast valärenden samt ärenden som fordrar skyndsam handläggning. I det sistnämnda fallet får det dock ej röra sig om utgift eller anvisning av medel; ej heller om avhändande av kommunen tillhörig egendom eller efterskänkande av kommunens rättighet (19 § KL). Utifrån detta torde man kunna konstatera att ett kommunalt majoritetsstyre med utskottssystem skulle bli mera omständligt att tillämpa än det parlamentariska system som tillämpas på riksnivån. Visserligen skulle man teoretiskt kunna tänka sig att genomföra detta system fullt ut också på den kommunala nivån - även om detta aldrig framförts som ett alternativ i debatten - men man skulle då förlora andra betydelsefulla värden som är förbundna med den kommunala demokratin, t. ex. det förhållandet att de kommunala förtroendemännen kan följa tjänstemännens förvaltningsåtgärder på nära håll i de kommunala nämnderna. För landstingens del är en hel del av det som behandlats ovan om kommunala utskott ej relevant, eftersom man där redan har landstingsutskott bestående av landstingsmän. Beredningstvånget i landstingen är således dubbelt och omfattar, dels beredning av förvaltande nämnd eller kommitté eller härför avsedd person eller personer, dels beredning av särskilt utskott. (Se 30 § LL.) Undantag från denna regel har gjorts för Stockholms läns landsting, där beredning av särskilt utskott är frivillig.1 Skälet för att ha beredningsutskott på landstingsplanet har varit att öka landstingsledamöternas möjlighet till insyn och kontroll. Landstinget sammanträder som bekant mera sällan än kommunfullmäktige; framför Se lag med särskilda bestämmelser om Stockholms läns landstingskommun 7 §. SOU 1972:32

allt beroende på landstingsområdets geografiska utbredning och därmed sammanhängande kommunikationsproblem. I gengäld har förvaltningsutskottet rätt att i vissa hänseenden företräda landstinget mellan dess möten. Förvaltningsutskottets ställning är således något annorlunda än den som tillkommer kommunens styrelse. (Jfr 5 § KL och 4 § LL.) Den dominerande ställning som förvaltningsutskottet kommit att inta har ofta varit utsatt för kritik. Det är mot den bakgrunden man får se att beredningsutskotten numera - sedan 1965 - även kan utses för tid mellan landsting. (Se 20 § LL.) I landstingen tillämpas dubbelt beredningstvång i kombination med samlingsstyre. Detta gör att man får proportionell och lika sammansättning både i beredningsutskotten och i nämnderna. I flera fall har det också visat sig att även personsammansättningen mellan utskott och motsvarande nämnd i stor utsträckning varit överensstämmande. Bedömningen av sakfrågorna har därför i stort sett blivit densamma i utskotten och i nämnderna, och tidsutdräkten har inte blivit så markant. Några slutsatser om vad det skulle betyda i form av tidsutdräkt om kommunalt majoritetsstyre med dubbelt beredningstvång infördes, kan därför inte dras utifrån erfarenheterna från landstingen. Sammanfattningsvis kan konstateras att det synes vara svårt att bestrida att beredningen av ärendena kommer att bli mera komplicerad i ett system med kommunalt majoritetssystem med utskottsväsende än den är i ett system med kommunalt samlingsstyre. Detta torde gälla oavsett om man jämför med ett system utan utskottsväsende som i primärkommunerna eller ett system med beredningsutskott som i landstingen.

52 SOU 1972:32

Den kommunala budgetprocessen — snabbare valgenomslag

En annan frågeställning som sammanhänger med den kommunala förvaltningsordningen är vilka konsekvenser ett kommunalt majoritetsstyre skulle komma att få för den kommunala budgetbehandlingen. I det nuvarande systemet tillämpas den ordningen att oppositionen, dvs. minontetspartierna, finns med på alla stadier vid utarbetandet av budgeten. Kommunalt majoritetsstyre i någon form däremot skulle innebära att oppositionen ställdes utanför vissa eller alla moment i budgetprocessen. Enligt det mest långtgående alternativet (alt. 1), dvs. fullständigt majoritetsstyre, skulle oppositionen inte alls delta och enligt det mndre långtgående alternativet (alt. 2), dvs. begränsat majoritetsstyre, skulle oppositionen inte delta i kommunstyrelsens arbete. Detta torde innebära att budgetarbetet inte kan bedrivas som hittills utan att man får vidtaga vissa förändringar, exempelvis förlänga budgetfristerna - dvs. senarelägga den tidpunkt då budgeten skall vara slutbehandlad av kommunfLllmäktige - för att oppositionen skall få möjligheter att arbeta fram alternativ till majoritetens budgetförslag. Det kommunala budgetarbetet Arbetet med den kommunala årsbudgeten börjar i många kommuner redan under våren, och i några av de största kommunerna redan upp till ett år innan budgeten slutbehandlas av fullmäktige. I en medelstor kommun börjar nämnderna sitt budgetarbete under maj månad. Förslagen til. specialstater skall vara avlämnade till kommunstyrelsen före den 1 september. Det är dock inte ovanligt att kommunstyrelsen begär in nämncernas förslag vid en tidigare tidpunkt. Kommunstyrelsens slutbehandling skall sedan vara avklarad före september månads utgång innan budgeten slutgiltigt fastställs i oktober månad av kommunfullmäktige1 (13 § och 54 § KL). I Stockholm skall budgetförslaget fastställas av kommunfillmäktige vid sammanträde senast den 8 december (14 § KLS). 1 I undantagsfall kan kommunfullmäktige nöja sig med att fastställa skattesatsen före oktober månads utgång och skjuta på behandlingen av utgifts- och inkomststat till semst den 31 december (13 § KL). Kommunstyrelsen kan då dröja med slutbehandlirgen till och med utgången av november (54 § KL).

SOU l c 72:32

Av detta kan konstateras att kommunstyrelsen enligt lagen har garanterats minst en månad för det direkta arbetet med budgetförslaget. I många fall får styrelsen även längre tid på sig. Detta torde ge en viss vägledning om hur lång tid oppositionen minst bör ha på sig, vid ett kommunalt majoritetsstyre enligt modell 2, för att granska majoritetens förslag och eventuellt utarbeta motförslag. Vid ett genomförande av modell 1, där oppositionen hela tiden utestängs från insyn i budgetarbetet, skulle emellertid krävas betydligt längre tid än en månad. I de stora kommunerna kan det vara tveksamt om en månad räcker för oppositionens del, ens i modell 2. Det är främst där som kommunstyrelsen behöver längre tid på sig för sitt budgetarbete. Det är också där som en bristande insyn utgör den största nackdelen för oppositionen, eftersom budgetarbetet är mera omfattande och komplicerat än i en liten kommun. I vissa kommuner skulle det eventuellt visa sig nödvändigt att dela upp kommunfullmäktiges budgetbehandling på ett flertal sammanträden för att oppositionen skulle få en reell möjlighet att påverka budgetbehandlingen. För kommunerna i allmänhet förefaller en förskjutning av tidpunkten för den slutgiltiga budgetbehandlingen med cirka en månad vara möjlig utifrån praktiska synpunkter. Ytterligare förlängning av budgetfristen skulle däremot vara svårare att genomföra, eftersom de nya skattesatserna för kommunalskatten skall börja tillämpas fr. o. m. årsskiftet. Innan dess skall de nya skattsedlarna tryckas och skickas ut till arbetsgivare och arbetstagare; detta tar några veckor i anspråk. Det kommunala budgetarbetet har emellertid också beröringspunkter med utarbetandet av finansplanen i statsverkspropositionen. Finansdepartementet begär in uppgifter från kommunerna om deras investeringsplanering genom en enkät vars svar skall vara departementet tillhanda senast en vecka in i november. Dessa svar torde till stor del grundas på de kommunala budgetbesluten i oktober. Om fastställelsen av budgeten förskjuts med en månad innebär det således den nackdelen att kommunerna måste avlämna enkätsvaren innan de slutgiltiga budgetbesluten tagits. Enligt uppgift är det nämligen omöjligt med hänsyn till arbetet med finansplanen att senarelägga tidpunkten för enkätens besvarande. För Stockholms del, som redan nu har en förlängd budgetfrist till den 8 december, skulle en ytterligare förskjutning vara omöjlig, eftersom man då skulle komma ett stycke in på det nya året innan skattesatsen kunde fastställas. Önskemål om ett snabbare valgenomslag I detta sammanhang bör också uppmärksammas svårigheten att kombinera kommunalt majoritetsstyre med ett snabbare valgenomslag på det kommunala planet. Med snabbare valgenomslag avses att kommunfullmäktiges och de kommunala förvaltningsorganens mandatperioder inte skall börja löpa som nu den 1 januari, utan att de skall börja så nära valet som möjligt. Motiveringen för detta är bl. a. att det har ansett stötande ur demokratisk synpunkt att en föråldrad väljarmajoritet skall ha det avgörande inflytandetöverutformningenavbudgeten för nästkommande år. 54

SOU 1972:32

Om man räknar med att budgetfristen inte kan skjutas längre än till senare delen av november månad torde det bli problematiskt att få tiden att räcka till. Oppositionen bör enligt resonemanget ovan ha cirka en månad på sig för att granska majoritetens budgetförslag i en utskottsberedning. Det innebär att kommunstyrelsen måste vara klar senast vid månadsskiftet oktober—november. Om man räknar med att den tillträdande kommunstyrelsen åtminstone bör få tre veckor på sig att arbeta fram sitt förslag innebär det att styrelsen måste få börja sitt arbete den första veckan i oktober, dvs. 2—3 veckor efter valet som hålls tredje söndagen i september. På denna korta tid torde det bli synnerligen svårt att hinna med både att sluträkna valet och att klara av proceduren att välja kommunstyrelse och eventuellt även de andra förvaltningsorganen.

SOU 1972:32

Reglerad och oreglerad förvaltning

Traditionellt brukar man uppdela den kommunala aktiviteten på två principiellt åtskilda sektorer: dels en som innefattar rent lokala angelägenheter där kommunerna åtnjuter full frihet inom ramen för kommunallagarna, dels en som innefattar angelägenheter, som visserligen har lokal anknytning, men som främst bärs upp av ett nationellt intresse. Inom den sistnämnda sektorn är det fråga om uppgifter som genom speciallagstiftning delegerats till kommunerna under villkor som i större eller mindre utsträckning begränsar kommunernas handlingsfrihet. Vid övervägandena rörande kommunalt majoritetsstyre kommer man även in på förhållandena mellan stat och kommun. Till att börja med kan konstateras att staten är suverän i sin bestämmanderätt, medan kommunerna kan sägas ha fått sin kompetens fastställd av riksdagen. Detta innebär principiella skillnader som inte saknar betydelse för utformningen av styrelseskicket på de båda nivåerna. Det är också att märka att kommunernas roll i samhället har förändrats under årens lopp. I äldre tider var kommunerna befolkningssvaga enheter med jämförelsevis små resurser och begränsade uppgifter, principiellt åtskilda från statens. Mönstret för 1862 års kommunallagstiftare var att statsuppsikten borde vara begränsad till ett minimum och att dess syfte i huvudsak skulle vara att trygga den enskildes rättssäkerhet. Den ekonomiska, tekniska och sociala utveckling som därefter ägt rum har emellertid i grunden förändrat den kommunala självstyrelsens förutsättningar och innehåll. Under senare decennier har kommunerna, samtidigt som de förstärkts i ekonomiskt avseende, kommit att sköta en allt större del av samhällets serviceuppgifter. Länsdemokratiutredningen konstaterar i sitt betänkande "Författningsfrågan och det kommunala sambandet" (SOU 1965:54) följande: "Förhållandet mellan stat och kommun kännetecknas inte längre av bestående boskillnad i uppgifter och i grunden olikartade intressen utan av gemenskap i arbetet för medborgarnas bästa, ständiga förskjutningar i den inbördes arbetsfördelningen, kontinuerligt samarbete i mångskiftande former och ömsesidigt beroende." När det gällt att reglera arbetsfördelningen har det inte varit fråga om någon principiell åtskillnad mellan statligt och kommunalt, utan avgöran56

SOU 1972:32

dena har träffats från fall till fall utifrån praktiska, administrativa och ekonomiska överväganden. Utvidgningen av det kommunala verksamhetsfältet har skett genom en omfångsrik speciallagstiftning som medfört att beslutanderätt på det lokala planet på det ena området efter det andra har delegerats till kommunerna. Denna delegation har fått sådan omfattning att kommunerna i dag delar ansvaret med staten för utbyggnaden av samhällets service inom flertalet samhällssektorer. Det delade ansvaret kommer till uttryck inte minst inom samhällsplaneringens område. I detta sammanhang bör också erinras om den utbyggda planering, som håller på att utvecklas på riksplanet i form av ekonomisk långtidsplanering, regional utvecklingsplanering samt fysisk riksplanering. Denna planering torde komma att ställa ökade krav på kommunernas planeringsberedskap, vilket samtidigt innebär att det ömsesidiga beroendeförhållandet mellan stat och kommun sannolikt kommer att öka ytterligare i framtiden. På grund av den ovan beskrivna utvecklingen i förhållandet mellan stat och kommun har den kommunalrättsliga uppdelningen i en reglerad och en oreglerad sektor förlorat mycket av sin praktiska betydelse. Ansvarsförhållandena mellan stat och kommun är i dag betydligt mer komplicerade än vad en enkel tudelning av den kommunala sektorn kan antyda. Samhällsutvecklingen har drivit fram ett ökat beroendeförhållande mellan stat och kommun. Detta har gjort att det i dagens läge inte går att göra någon självklar uppdelning mellan riks- och kommunalpolitiska frågor. Åtminstone torde det vara svårt för medborgarna att göra denna uppdelning. Ansvarsutkrävandet på det kommunala planet är mera komplicerat än på riksplanet, eftersom de ansvariga politikerna i kommunerna även har att genomföra en lång rad uppgifter som har delegerats från statsmakterna. Detta förhållande bör uppmärksammas vid en diskussion om eventuellt införande av kommunalt majoritetsstyre, eftersom denna styrelseform innebär att majoriteten i särskilt hög grad blir ansvarig för den förda politiken. Olikheter i kompetens förefaller således medföra olika förutsättningar för majoritetsstyre på det centrala och det lokala planet.

SOU 1972:32

Lagstiftningsfrågor m. m.

I en diskussion om ett eventuellt införande av majoritetsstyre måste även lagstiftningsfrågorna beröras. Om man önskar ett helt likformigt system i alla kommuner och landsting blir lösningen lagtekniskt enkel. Det skulle innebära att man i kommunallagen införde en bestämmelse om att majoritetsval skall tillämpas vid val till samtliga kommunala förvaltningsorgan eller endast vid val av kommunstyrelsen beroende på om man stannar för alternativ 1 eller alternativ 2. Att införa tvingande bestämmelser för kommunerna i fråga om ett eventuellt införande av majoritetsstyre skulle emellertid stå i strid med ett ofta uttalat önskemål att lämna kommunerna så stor frihet som möjligt när det gäller formerna för medborgarinflytandet över den kommunala verksamheten. I direktiven för utredningen har också uttalats att ett sådant synsätt skall vara en utgångspunkt för utredningens arbete. En frivillig tillämpning av majoritetsprincipen aktualiserar emellertid frågan om majoriteten eller minoriteten skall få avgöra om majoritetsval skall tillämpas. Enligt gällande lagstiftning (22 § KL) ligger avgörandet hos minoriteten, dvs. om minoriteten frivilligt avstår från sin möjlighet att genomdriva proportionellt val kan kommunalt majoritetsstyre införas utan lagändring. Som framgått tidigare i promemorian har detta inte tillämpats i någon kommun. Om man vill ha till stånd en förändring i detta avseende torde det därför få förutsättas att möjligheten att genomdriva proportionellt val endast skall tillkomma majoriteten i fullmäktige. Om majoriteten då vill ha majoritetsval får minoriteten finna sig i detta, men majoriteten kan också efter eget skön dela med sig av posterna. Om man väljer att öppna en möjlighet för kommunerna att införa kommunalt majoritetsstyre torde sålunda bestämmelserna om proportionellt val i 22 § KL få slopas. Några praktiska problem aktualiseras även av ett eventuellt införande av kommunalt majoritetsstyre. Ett sådant problem är vad som skall ske om t. ex. kommunstyrelsen/ förvaltningsutskottet förlorar fullmäktiges/landstingets förtroende eller tolerans. På riksplanet har regeringen möjlighet att avgå i en sådan 58

SOU 1972:32

situation. På det kommunala planet däremot väljs kommunstyrelsen och förvaltningsutskottet för hela mandatperioden, och saknar således möjlighet att avgå mellan valen. Om kommunalt majoritetsstyre införes vore det därför konsekvent att göra det möjligt för kommunstyrelsen och förvaltningsutskottet att avgå under löpande mandatperiod. Man kommer då även in på frågan om nyval. I riksstyret förordnar konungen om nytt val i hela riket till riksdagen, om detta begäres av statsministern. Efter nyval må förordnande om sådant val ej ånyo meddelas förrän fem månader förflutit från den nyvalda riksdagens första sammanträde (108 § RF). Om i ett system med kommunalt majoritetsstyre kommunstyrelsen/förvaltningsutskottet skall ha möjlighet att avgå aktualiseras frågan om kommunalt nyval. Om en nyvalsmöjlighet ej funnes skulle man få försöka bilda underlag för en ny "regering" på annat sätt, t. ex. genom att ett nytt val av kommunstyrelse eller förvaltningsutskott förrättas av kommunfullmäktige resp. landstinget. Detta skulle sannolikt innebära svårigheter i vissa parlamentariska situationer. En annan fråga som också bör diskuteras är om riksdagens rätt att avgiva misstroendeförklaring mot ledamot av statsrådet skall överföras även till den kommunala nivån. För att sådan förklaring skall komma till stånd fordras att mer än hälften av riksdagens ledamöter stöder förslaget. Yrkande om misstroendeförklaring upptas till prövning om det väcks av minst en tiondel av riksdagens ledamöter (107 § RF). På den kommunala nivån skulle ett sådant institut innebära att fullmäktige och landstinget skulle kunna avge misstroendeförklaring mot ledamot av kommunstyrelse/förvaltningsutskott och eventuellt även ledamöter av andra kommunala nämnder. Dessa frågor liksom flera av dem som berörts översiktligt tidigare i promemorian bör naturligtvis göras till föremål för ytterligare kartläggning i det fortsatta utredningsarbetet. Här torde det emellertid räcka med denna relativt kortfattade beskrivning som närmast är att betrakta som en exemplifiering av de praktiska frågor, som behöver lösas vid en eventuell övergång till kommunalt majoritetsstyre.

SOU 1972:32

Diskussionsfrågeställningar

Syftet med denna promemoria har varit, dels att presentera ett antal problemställningar i anslutning till frågan om vilken styrelseform som är den lämpligaste på det kommunala planet, dels att redovisa några fakta som kan ligga till grund för en debatt om den kommunala demokratin i allmänhet och om det kommunala styrelseskicket i synnerhet. Promemorian kan emellertid inte göra anspråk på att täcka in mer än några av de väsentligaste aspekterna i hela detta frågekomplex. I detta avsnitt skall några frågor uppställas som belyser huvudfrågeställningen dvs. om samlingsstyre eller majoritetsstyre är den lämpligaste styrelseformen på den kommunala nivån. Förtjänster och brister hos det kommunala samlingsstyret Till att börja med kan det vara värdefullt att diskutera förtjänster och brister hos den kommunania självstyrelsen som den nu fungerar. De kommunalpolitiska frågorna är dels principiella till sin innebörd, dels praktiska. Detta bör naturligsvis komma till uttryck i den kommunala debatten och vid beslutens fattande. I den allmänna debatten har man menat, att betydande enighet föreligger i beslutsfattandet, även i principfrågor. Är kompromissen i den utsträckning som den nu förekommer till fördel eller till nackdel för den kommunala demokratin? Det påstås att det kommunala samlingsstyret — såsom det nu fungerar — förlamar den kommunala principdebatten och att partigränserna i kommunalpolitiken suddas ut. Finns det fog för denna uppfattning? Om man anser att det finns brister i den kommunala självstyrelsen är det naturligt att först ställa frågan vad som kan göras för att avhjälpa dessa inom ramen för det nuvarande samlingsstyret. Vissa åtgärder som t. ex. att förbättra den kommunala informationen och förtroendemännens arbetsförhållanden har berörts i denna promemoria. Vilka andra åtgärder kan vara aktuella? I detta sammanhang bör man även ta ställning till vilken grad av majoritetsinslag som skall tillämpas inom ramen för det gällande systemet. 60

SOU 1972:32

Ett steg i riktning mot kommunalt majoritetsstyre är att ordförandeposter och/eller kommunalråds- och landstingsrådsposter tillsätts enligt majoritetsprincipen. Skulle detta vara till fördel för den kommunala självstyrelsen? Andra har emellertid menat att man bör gå den motsatta vägen och fastslå den proportionella principens tillämpning i lag. Skulle detta vara lämpligt? För- och nackdelar med kommunalt majoritetsstyre Efter en diskussion om det nuvarande systemet är det naturligt att diskutera för- resp. nackdelar med olika former av kommunalt majoritetsstyre. I promemorian berörs, dels fullständigt majoritetsstyre, som innebär att majoriteten besätter posterna i alla kommunala nämnder, dels begränsat majoritetsstyre, som innebär att posterna i kommunstyrelsen liksom ordförandeposter och kommunal- och landstingsrådsposter fördelas enligt majoritetsprincipen. Vad skulle kommunalt majoritetsstyre innebära för partierna och deras deltagande i den kommunalpolitiska debatten? Skulle det bli klarare linjer om man införde någon form av majoritetsstyre? I detta sammanhang bör man komma in på frågan hur oppositionen skall arbeta om majoritetsläget är stabilt, dvs. om förutsättningarna för en växling vid makten är små. Vidare bör man diskutera vilken betydelse pressituationen har för oppositionens möjligheter att föra ut sina alternativa förslag i kommunala frågor till allmänheten. Skulle allmänheten få mera information om kommunalt majoritetsstyre infördes? I promemorian konstateras att det finns många starka skäl som talar för att kommunalt majoritetsstyre kräver att ett utskottssystem inrättas. Vad skulle detta i så fall innebära för effektiviteten i det kommunala förvaltningsarbetet? Vidare påpekas att ansvarsutkrävandet på det kommunala planet är något mera komplicerat än på riksplanet, eftersom de ansvariga politikerna i kommunerna även har att genomföra en lång rad uppgifter som har delegerats från statsmakterna. Vad skulle kommunalt majoritetsstyre innebära när det gäller det kommunala ansvarsutkrävandet? Utöver dessa frågeställningar kan naturligtvis uppställas vissa andra, men dessa torde vara de väsentligaste. Utredningen har för sin del inte tagit ställning beträffande frågan om kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyre utan hoppas att denna promemoria kommer att stimulera till en förutsättningslös diskussion om vilken styrelseordning, som är lämpligast på den kommunala nivån.

SOU 1972:32

Bilageförteckning

Bilaga 1 Litteraturförteckning 64 Bilaga 2 Uppgifter rörande heltidsengagerade förtroendemän samt ordföranden och vice ordföranden i vissa av landstingens nämnder . . . 66 Bilaga 3 Uppgifter rörande heltidsengagerade förtroendemän, samt ordföranden och vice ordföranden i vissa av kommunernas nämnder . 70 Bilaga 4 Några forskningsresultat 100 Bilaga 5 Majoritetsförhållandena i landstingen 1947-1970 110 Bilaga 6 Majoritetsförhållanden och partistruktur i kommunblocken 1960 och 1970 Hl

SOU 1972:32 5

Bilaga 1

Litteratur

Förteckning över ett urval böcker, småskrifter och statliga utredningar rörande den kommunala demokratin och den kommunala självstyrelsen. Böcker och småskrifter Barkfeldt, Bengt m. fl. Den kommunala självstyrelsen del III, Partierna nominerar, Kommunalforskningsgruppen, Uppsala 1971. Birgersson, Bengt Ove m.fl. Den kommunala självstyrelsen del II, Medborgarna informeras, Kommunalforskningsgruppen, Uppsala 1971. Brändström, Dan. Län Landsting Kommuner, regional och lokal förvaltning i Sverige, Lund 1971. Calmfors, Hans. Att vara kommunal förtroendeman, Stockholm 1971. Fiskesjö, Bertil. Kommunal demokrati (i boken Pär-Erik Back (red.) Modern demokrati). Furhoff, Lars. Kommunal skendemokrati, Uppsala 1961. Gustavsson, Agne. Hur går det med demokratin?, Värnersborg 1971. Gustavsson, Agne. Partierna och författningsfrågan 1918-1970, Lund 1971. Gustavsson, Agne. Försvar för folkstyret, Lund 1971. Jönsson, Rolf(xed.). Kommunerna inför 1970-talet, Lund 1970. Jonnergård, Gustav. Staten och kommunerna, Stockholm 1965. Kajser, Fritz. Kommunallagarna del I och II med kommentar, Stockholm 1959 resp. 1972. Körberg, Ingvar och Blomgren, Lars-Erik, Vår kommun, Stockholm 1970. Kronvall, Kai m. fl. Partipressen i dag, Lund 1971. Lundkvist, Lennart. Förvaltningen i det politiska systemet, Lund 1971. Molin, Björn m. fl. Offentlig förvaltning. Stats- och kommunalförvaltningens struktur och funktioner, Stockholm 1970. Nilsson, Ulf. Har vi makt att förändra? Kommunaldemokrati - kritik och förslag, Stockholm 1971. Sköld, Lars. Kommunalkunskap, Stockholm 1969. Nilsson, L.G. m. fl. (red.). Demokrati och förvaltning, Lund 1970. 64

SOU 1972:32

Lundkvist, Lennart och Petersson, Harry (red.). Byråkrati och demokrati, Lund 1971. Strömberg, Håkan. Kommunalrätt, Lund 1970. Törnquist, Harry och Wirsäll, Nils-Erik. Kommunaldemokrati i fara, Stockholm 1962. Wallin, Gunnar m. fl. Kommunerna i förvandling, Uppsala 1969. Westerståhl, Jörgen. Den kommunala självstyrelsen del I, Ett forskningsprogram, Kommunalforskningsgruppen, Uppsala 1970. Åstrand, Göran. Kommuner på 70-talet, Skara 1970. Åstrand, Göran m. fl. Vi skapar vår miljö, Uppsala J971. Åsvärn, Gunnar. Hur planeras ditt samhälle, Kristianstad 1968. Hundra år under kommunalförfattningarna, Stockholm 1962. Statliga utredningar SOU 1952:14 Förslag till kommunallag. SOU 1952:47 Kommunal folkomröstning. SOU 1953:25 Det proportionella valsättet vid landstingsval. SOU 1954:17 Om proportionella val inom kommunala representationer. SOU 1961:9 Principer för en ny kommunindelning. SOU 1961:54 Ersättning för kommunala förtroendeuppdrag. SOU 1963:64 Landstingets organisation och arbetsformer. SOU 1965:6 Om den kommunala självstyrelsens lokala förankring. SOU 1965:40 Kommunala bolag. SOU 1965:54 Författningsfrågan och det kommunala sambandet. SOU 1966:60 Offentlighet och sekretess. SOU 1966:72 Ekonomiska förmåner till kommunala förtroendemän med heltidstjänstgöring. SOU 1967:58 Enhetlig kommuntyp. SOU 1968:35 Storlandstingets författning. SOU 1968:47 Förvaltning och folkstyre. SOU 1968:48 Dagspressens situation. SOU 1969:19 Ny valteknik. SOU 1969:48 Vidgad samhällsinformation. SOU 1970:27 Allmänna val på våren? SOU 1970:62 Utbetalning av kommunalskatt. SOU 1971:4 Kommunalaval. SOU 1971:13 Utvecklingstendenser inom offentlig sektor. SOU 1971:16 Regional utveckling och planering. SOU 1971:72 Maskinell teknik vid de allmänna valen. SOU 1971:84 Kommunal kompetens.

SOU 1972:32

Bilaga 2

Uppgifter rörande heltidsengagerade förtroendemän, samt ordföranden och vice ordföranden i vissa av landstingens nämnder.

Uppgifter som presenteras i denna bilaga bygger på material som insamlats för utredningens räkning av Svenska landstingsförbundets avdelning för ekonomi och administration. Tabellerna avspeglar förhållandena i landstingen den 1.1.1971. Av utrymmesskäl har det inte varit möjligt att redovisa uppgifter för mer än vissa nämnder. De nämnder som finns medtagna torde emellertid vara de viktigaste. Benämningarna på nämnderna varierar mellan olika landsting. I tabellerna har angivits den benämning som är vanligast förekommande. I tabellerna har använts följande partibeteckningar: Moderata samlingspartiet Folkpartiet Centerpartiet Socialdemokraterna Vänsterpartiet Kommunisterna

66 M FP C S VPK

SOU 1972:32

•a c t i . 00

^ 8 8 •a ~ 2

E

O si) O u^ .So : "J "3 JL 5

S oo

<J 00 CO 00

O

•a

,

i "2

Ä P

-3 C

o 3 :c3 O M C

o CM

CQ

P3

£

C

tu tu

O

00 00 (_)

U U w

«£ §8 >>

U

^

<£, w

U U S

w

O

^^

oo

U tu co oo

O co

i ^ $£. CO

S oo tu S

V t£, U O £-00 co O co co tu co

o

CJ CJ tu co oö^ oö^ U w O co co co

o

-a c

O eu tu ^ ^ ^-00 ^ a .

CO

O tu U co oo

oowoooooococoooooooCoo

O

co u U co

uS

-a c

S(C) FP(S VPK

;w ^ y so rC O oj C :c3 •3 O Ä 3 C

t-

oSootuooootucoS

Suu Ess

tucotuoOcoOtuO

co O co oo co

u

ye3g CO S

a,

CO

JU "O J j «J C p

o

s jj^s tu u

^

fc co tu oo O > oo O co co co co

"> * c

OJ -Q

'

c

E o

>

C

C OJ

U

I fl til

cooooooooooococooö'

UH

:S ^ C . O > "S 3 "3

M M U U U W U M O

c so

fc,fcUft<UU.^onM

tu co a

co CO

oo tu

U U u oo oo oo oo oo

t* p Z ' w ^ l i y ^ O o o O U c o c o tuOOoococococo^oo'coUco

(sa i» -ie

"C sa fe O

£ 2

-i 3

- - ^ ^ • P - l I—* /-^ ^ - . , - - , ^

PH ,—, CL, ^~,

«"tyyyyytut.u OSOcocooooo^oo'cocococo

*3

•3 5 C3

*

St

"Q . : 0

^ g "g

q T) c d so so C :0 B

r"3 Å - Jr

SOU 1972:32

561?

— so 60 3 SO a g ^ -3 r -c Er o C3

3 C

so

•o — S £? S

SS*

> z 67

> E

pa c

i

< >

A.§

—3 t/i

c

c -g g H > C

ii o. TöS . § Di "~

U

:

M •5 «

U

"3 s

£2 - i S

u 2 c Us B P c JHÄS •S,.i £• O

, «5 c

•o -a .s J. ^ tu > C 3 *

=0 3 1 i 5 U. > C 3 in

O 1-1 3

IS'0-1

.8 Q.

68 SOU 1972:32

Rotel 8 Byggnadsoch fastighetsfrågor

"P M X C 00

"T >* O rt

Rotel 7 Trafikfrågor

OO

Rotel 1 Finansfrågor

Rotel 2 Planeringsfrågor

Rotel 3 Lönefrågor

Rotel 4 Hälso- och sjukvårdsfrågor

Rotel 5 Sociala frågor

fa

Rotel 6 Utbildn. och kulturfrågor

O ,o o x ;

c •o c ä

SOU 1972:32

v.' 13 ^

O Se

<J

§1

T3

•- 73 g "g •+-< ic3 tj) 5

oo

"2

§?.§

O

o X3 C

u

CJ

-C ° ° =Ä o .g

- £ ° -g ^ oo

0 § C 3 : g

CJ

oo

S

.„ 2 a> T3 ,»5^2 c

5ä fe u

U

c

O -3? t/5 <?

O0O0O0O0O0O0

OO

O0O0O0

o- oo

s

>-•

OS c

*w>

oo oo oo O O oo O

_

_

—,

_

>CJCJoooooooooo(Joo

ort

C

tu

e "o o o oo

C

00 C

< is -2

CO (N V ) N

(N SO M

e js £?2 a « ^ 3 ao 73 g ap o .2 <*> <D r ; c +•> -£ O S3 —' ** «5 i_ i-, rt :Q

jO-:0 D oo o s2 ui S o

( N H m p i n H N M H O O

c

—

D

o x) o * i

>-i :cd :c3 :c3

: < ö o O > 0 > ^ > Z

Bilaga 3

Uppgifter rörande heltidsengagerade förtroendemän samt ordföranden och vice ordföranden i vissa av kommunernas nämnder

Uppgifterna som presenteras i denna bilaga bygger på material som härrör från en enkätundersökning som Utredningen om den kommunala demokratin genomfört i samarbete med Svenska kommunförbundet. Tabellerna avspeglar förhållandena den 1.7.1971. Av utrymmesskäl har det inte vara möjligt att redovisa uppgifter för mer än vissa nämnder. De nämnder som finns medtagna torde emellertid vara de viktigaste. Benämningen på nämnderna varierar mellan olika kommuner. I tabellerna har angivits den benämning som är vanligast förekommande. I tabellerna har använts följande partibeteckningar: Moderata samlingspartiet Folkpartiet Centerpartiet Socialdemokraterna Vänsterpartiet kommunisterna Kristen demokratisk samling Partilös

M FP C S VPK KDS -

Rent lokala partier som saknar anknytning till rikspartierna betecknas som övriga (Övr.). Tabell 1. Partitillhörigheten för ordföranden och vice ordföranden i vissa av kommunernas nämnder den 1.7.1971. Ordföranden resp. vice ordföranden markeras i tabellens övre del med o resp. vo. Om kommunen har inrättat social centralnämnd lämnas tomt för rutan som gäller barnavårdsnämnd och socialnämnd. Kommunerna redovisas länsvis: Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län 70

Sid. 72 72 72 74 74 SOU 1972:32

Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

74 76 76 76 76 78 78 80 80 82 82 84 84 84 86 86 86 88 88

SOU 1972:32

Län

Stockholm Botkyrka Danderyd Djurö Ekerö Gustavsberg Haninge Huddinge Järfälla Lidingö Nacka Norrtälje Nynäshamn Salem Sigtuna Sollentuna Solna Sorunda Stockholm Sundbyberg Södertälje Tyresö Täby Upplands-Bro Upplands-Väsby Vallentuna Vaxholm Värm dö Ösmo Österåker Uppsala Dannemora Enköping Håbo Hållnäs Oland Söderfors Tierp Tierpsbygden Uppsala Vendel Västland Älvkarleby Österlövsta Östhammar Södermanland Daga Eskilstuna Flen Gnesta Katrineholm Nyköping Oxelösund Strängnäs

12 Kommunstyrelse

Central Personal byggnadsoch/eller lönei lämnd kommitté

Brandstyrelse

Fastighetsnäm nd

Byggnadsnäm;tid

Idrotts och/ Skoleller fritids- styrel se nämnd

o

vo

o

vo

o

vo

o

vo

vo

vo

vo

o

vo

S M Övr M S S S

FP FP

S

C

S

M

S M

FP C

S M

C FP

S

FP M S

S S S FP S S

S M FP FP S

sFP M S M FP

s c sM

C FP FP S S C S FP M S S

FP FP

S S FP

S M Övr C S S

M FP Övr S S M S FP M S S S

s

M FP C S FP FP FP FP C S S S S FP S

sFP

s S s s sFP FP

s s s s s sM sM sFP S C FP S

s s

S C

C S

sFP

s s s c c

c c s s s c s c c s s s

c s s s s s sFP

sFP c c c c s s

s s s

FP

S S S M FP

FP FP FP S S

s sFP C

S

M S

s

cFP

sFP M M M C

FP M S S S S S M

M FP S

M

S S FP

FP C S

M S

S S S S FP FP S M C

C FP S S C

cs c sM

S C

FP S

sFP

FP

S

S C

S

s c c s s s

s s

M FP S

s sFP FP

c c s

S

s s s s s

c cM sFP

FP

c s s

S

s s s

s s cM

S

s c M C

M FP

M

s s c

M C

s s

S

c s FP

s sM

s FP S

sM C

M S

s c

C C

S FP C

c s s

C M

s c

S

cM

S S S

s s

C C

M

s

s s s c

c c c cFP

s

S

s s

s s

s s sM C

S

FP C S M

C

Övr FP S

C

s

s

FP

FP C S

s s s c s s c s c sM

s c s s s sFP s s cM C C S FP S

s s

M C S S FP

s s

S FP FP S FP S S C

FP

cFP s s s s sFP

s s c s c c s s

SOU 1972:32

M C

s s sFP s s c s

s sFP sFP S

s c cFP C

s s s sFP s sFP

S VPK C FP FP M C S

sM S

s s sFP s c c s cFP FP

M C

s s

C

s

S M S C

cs c s c s M

s s s C s s C s c s c sKDS s s s c FP S S

s s s s s

cFP FP C C FP

s c

s s sFP sFP S M FP FP C M FP S S

sFP S

sM S FP S C

sFP s c s s s c

FP C

s sFP s

s s s s s s s sFP s cFP sM S S S

C

s FP S C

sFP s s s c s s M

s s

FP C

s s sM

C C

s c

Kulturnämnd

Social centralnämnd " Barnavårds- Nykterhets- Socialnämnd nämnd nämnd

Hälsovårdsnämnd

o

vo

o

vo

o

vo

s c

FP

s

Ovr

cFP s s M

s s c c sFP

M Ovr C

cM s sFP

M S M S FP C M S

s

FP

sM s s c c M FP

FP

s

sFP S

S

S

FP

s

C

s s

s

C M

M

s

s S

s s s s c

M FP S C S

s s s sM sM

s s s s s s sM

S FP FP M M M C S

Övr S C

s c c

s s sFP

C M C

c s

s s

c c

s

s s KDS FP

S

s s SOU 1972:32

C

s

FP S S S

S

cM FP C

-

s c

FP S

FP S Övr C S FP S S M M C

sFP

FP FP C

s s s s

S FP

FP S S

s sM s sFP s s cFP

vo

s FP

FP

FP

S

FP

o

S S S

FP FP S S

vo

M

FP S S S S S

s c

ss s s cFP

o

-

s sS M FP FP C S M C C FP

s s

M

FP FP

s s s c sFP S

VPK S

sFP

c s

S C

M FP

c

S

C C

c s cFP s s

C C FP

s c C

C C

s sFP

-

S

FP

c s ss s s cc M s s s s

GeneralAntalet mandat i fullmäktige planekommitte

C FP S M S S

32 M

s s s s s c c sFP

FP

C M FP S

s s ss s

FP

s sM C C

s c ss s c sFP FP

S S S

C C C

s

s

S S S S

FP M S C

S

S

VPK C

FP M KDS Övr

Totalt

24 11 11 15 21 29 23 23 11 23 24 18 12 22 20 22 11 46 23 31 20 18 17 21 17 15 10 18 16

2 1 0 2 3 3 4 3 2 3 2 2 1 2 2 3 1 7 3 2 3 1 2 2 1 0 0 2 1

6 4 0 8 4 11 8 7 4 6 15 3 5 10 8 6 9 10 4 10 6 8 7 6 9 5 6 7 7

11 10 9 9 4 12 11 12 9 11 8 5 7 8 13 11 2 22 7 10 11 12 5 8 8 7 3 6 8

6 19 0 7 3 6 5 6 15 11 6 2 6 6 8 9 2 16 4 8 5 12 4 4 6 4 0 2 7

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

0 0 10 0 0 0 0 0 0 1 2 0 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 5 0 0

49 45 30 41 35 61 51 51 41 55 57 30 31 49 51 51 25 101 41 61 45 51 35 41 41 31 24 35 39

18 22 19 11 18 18 19 14 38 19 15 24 11 17

3 1 0 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 1

8 3 2 14 6 5 8 5 3 7 6 1 13 4 4 3 1 1 6 3 2 12 2 2 16 17 10 9 4 2 7 2 0 3 2 1 7 2 2 13 4 4

1 1 0 0 1 0 0 1 0 1 1 0 3 0

0 0 0 0 0 2 0 0 0 0 0 1 0 1

35 49 35 25 41 25 30 31 81 35 25 31 25 40

12 43 23 17 27 35 20 22

1 4 1 0 1 0 2 1

13 4 11 14 10 5 7 4 9 7 12 7 3 4 10 9

0 0 1 0 1 0 0 1

0 0 0 0 0 0 0 0

35 79 45 31 49 61 31 49

5 7 5 3 4 7 2 6

Län

Trosa Vagnhärad Vingåker Östergötland Aska Boxholm Finspång Linköping Mjölby Motala Norra Kinda Norrköping Stcgeborg Söderköping Södra Kinda Tjällmo Vadstena Vald em ars vik Vikbolandet Västra Kinda Ydre Åtvidaberg Ödeshög Jönköping Anderstorp Aneby Burseryd Eksjö Gislaved Gnosjö Hjälm seryd Hylte Jönköping Nässjö Reftele Sävsjö Södra Mo Tranås Unnaryd Vaggeryd Vetlanda Villstad Värnamo Kronoberg Alvesta Lessebo Ljungby Markaryd Tingsryd Uppvidinge Växjö Älmhult

Kommunstyrelse

Personal Central och/eller byggnadslönenämnd kommitté

Brandstyrelse

Fastighetsnämnd

Byggnadsnämnd

o

vo

o

vo

o

vo

o

vo

o

vo

o

vo

vo

S C S

M S FP

c

S

C

s C

s c c

M S S

S S S

M C C

S S S

M Övr FP

S

FP

C

S S

C

S C

C

C

M C S C C C S S M M C S M C M C C S S

s s c s s c sM M C S S C C C C

s c FP M C C

sFP C

sFP S C

cM S M S C FP C

C

sFP s

C S

s c

s s c s s s c c s c c s c sFP s s s cFP sFP M M C S C S

s c c sFP s s s s s s c s s c s

s

VO

S FP

S S

FP

S

FP M

S

s s c s s

c s s c

FP

C

sFP

C

S

C

s s

S M

S C

c s

S

cM

M S

FP

s c

S

FP

C

s c

FP M

c

S

c

S

M

C

S

s s c

cM C

s

FP C C FP S Övr C C C S

c s c s c cFP s s s s c c s c

FP

FP

FP S S

s c M C

S C C C S

M C S

s S

S

S S

S

s sFP

S S

FP FP

s

M

S S

cFP s sFP s c sM M S S FP

M S C

s s c s

c s c

S M S

M S

-

FP

FP

S

FP

M

s

C

c

S

S M C

s s s s c sM

sM FP

s s s s sFP

S S

C C

FP C FP C C M M C C M M S C

-

M M

S S

S FP FP FP FP S M C M M C FP FP C M C M C C

FP M S C

M S C M M FP S FP

* Ordförande finns ej. Sammankallande S.

s

SOU 1972:32

sÖvr

Idrotts och/ Skoleller fritids- styrelse nämnd

s s

FP

s s s c c sM C

c sFP s s c c c s sM

C

s sFP FP C M C S

s s c c s

M S FP

C FP M

M

s s sFP S C

s cM sFP S

sM S C

s s M s

sFP C C C C M C M C

C

s s cFP s cI P

sFP

s c s

M S C

s s M

s

C

sFP

M S S

C

s s s s sFP M C C

s c s s c s s s

M

FP FP C C

s cM C C C M M FP S C

s sFP M

S S

s s s sFP M

S C FP S C M S M S S C FP S FP M C FP S S

M S C

c cM C S

Ku lturnämnd

Soc ial cen tralnämnd Barnavård s- Nykterhet;>- Socialnämnd nammd näm nd

o

vo

o

vo

o S C

S

C

C

s sM S S C

c s s

M C

s s c

S

s s c s cFP FP

C

-

s sFP M S

C

C

s s

C FP C

C

M S C

C

c

M C

c M

s

sM

M C C M C C

s c c s s

C M FP S C

c s s

s M S

M S S FP S

sÖvr S C M C M S S C

FP M KDS Övr

Totalt

_

S S C

10 17 17

0 0 1

3 10 8

4 3 6

3 4 2

0 1 1

0 0 0

20 35 35

C

15 22 33 36 26 31 13 43 9 17 9 11 18 22 12 17 10 26 16

0 3 1 3 1 2 0 3 0 0 0 0 0 1 0 0 0 0 0

12 3 4 10 2 3 9 6 5 15 13 9 13 5 5 9 9 4 12 4 4 11 11 11 17 3 5 11 4 6 20 1 3 9 1 3 7 4 5 14 4 5 18 3 5 13 3 7 13 6 4 9 4 4 14 4 5

1 1 1 3 1 0 2 0 1 1 2 1 1 1 2 1 2 2 2

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 2 0 0 0 0 0

35 41 55 79 51 55 35 79 35 39 35 25 35 49 40 41 35 45 41

s s

11 10 8 19 20 12 6 16 36 25 8 14 6 18 5 14 17 14 17

0 0 0 0 1 0 0 0 1 1 0 0 0 1 0 2 1 0 1

4 5 11 7 15 5 13 8 6 4 11 5 14 5 16 0 16 15 14 9 18 3 11 7 11 9 8 7 13 1 9 0 17 6 11 4 14 7

5 5 7 6 3 7 2 4 9 6 4 7 4 5 8 0 5 5 7

0 2 0 3 1 3 2 0 4 2 2 2 1 2 0 3 3 1 3

0 0 0 0 0 3 6 5 0 0 0 0 0 0 4 13 0 0 0

25 35 35 49 35 41 35 41 81 57 35 41 31 41 31 41 49 35 49

s sFP s c s s s

18 23 17 20 14 18 25 21

2 4 1 3 2 3 2 1

17 7 17 13 17 13 16 14

5 6 3 4 7 6 6 5 4 8 3 4 8 10 5 7

1 0 1 2 0 0 0 1

0 0 0 0 4 0 0 0

49 41 49 49 49 41 61 49

C

s C

C

FP M S C

s s c s s M

S

FP

M

C

C

S

C S C

C

s

M C

S S

s c

s

s cM s M

S

sFP s s sFP sFP s c s sM S

FP S M C

s

C

M S

s cFP

SOU 1972:32

VPK C

M

FP

FP FP

S

M M FP C S

S

s

s s c c c s s c c s c cM

c

c c

M S S S

C S

vo

s M

M S

sFP

FP S FP

o

S

s s

vo

An talet mandat i fullmäktig e

M S C

C

FP

o

Generalplanekommitté

sFP s M

S

-

vo

Hälsovård lanäm nd

M C C C

c

s cFP S FP KDS FP FP C S C

c c s s s s c s s s

FP

FP

C S

M M

C

C

cM

sFP

FP Övr

S M

s s c

C C M FP S FP C M FP S C C FP M M C C S M C M

s s s M FP S C M C C C

s c c s c sFP

S

s

s*

S C M S FP C S

s s s cM FP S C FP S

FP S C

s c s

s

c

Län

Kalmar Borgholm Emmaboda Fliseryd Hultsfred Högsby Kalmar Mönsterås Mörbylånga Nybro Oskarshamn Torslund a Torsås Vimmerby Västervik Ålem Ölands-Åkerbo Gotland Gotland Blekinge Fridlevstad Hasslö Jämjö Karlshamn Karlskrona Nättraby Olofström Ronneby Rödeby Sölvesborg Kristianstad Bjärnum Broby Bromölla Båstad Degeberga Glimåkra Hjärsås Hässleholm Hästveda Kivik Klippan Knislinge Kristianstad Kvidinge Loshult Näsum Oppmanna och Vånga Osby Perstorp Riseberga Simrishamn Sösdala Tollarp 76

Kom nunstyrelse

o

vo

C S S S C S S S S S C

M C C C

c c s c c

M S C S S

FP

S

C

S S S C FP FP C C C C

s c s s s s s s s c s s c

FP

s s

FP C M M S S Övr S

s c s s

M C M C

s

Övr C C M C

s

S FP S S M C FP S S

s s c c c cÖvr

Central Personal byggnad soch/eller lönenämnd komi nitté o

vo

s

M

FP S S

S M C

S S

M M

S S S

C M C

S M M C S FP

C C

S

s

S

M S M

vo

M S

C C

M FP

C S M

S M S M

M S övr S

S S M C C

M M S M S C S S

s c c

S

M S S

C FP FP

S S

FP C

S

C

S S

Övr FP

S

C

M

S

cS

sM

s

C S

S

S C S

c

s

FP

c sFP

C

S

M

sFP

c s M FP

FP S

C

s C

s s c s s FP

S Övr C S FP FP C

s s s c

M FP M S

c

S

FP

S

s

FP

0 S

vo

Övr

M S

FP FP S

s

S C

FP S M C FP M C S C

s s c s

C S

s c sM s s s c sFP cÖvr S

c

M

s s sM

C M M S

c s

s s

Idrot ts och/ Skoleller fritids- styrelse nämnd

o

vo

o

vo

o

vo

M S S M M S S FP S FP M S M S C C

S C

C

C S

S C

s s s M

S C C S C C

M C C S

s c s s sM

c sM

s c s s

C

c

s

s s s s s

M

FP

Övr

cS

s

o

S

c s

sM S

vo

S

FP S S S M S

Fastighets- Byggiladsnämnd nämnd

o

M

S

Branc styrelse

M

s

C

sFP C

s c cFP

s cs s

s c cs c

cM

sM

s

Övr

C C

s C

sFP

C

FP M FP M S S Övr C S C M M M FP C S

SOU 1972:32

s s s c sM FP

c sÖvr FP S S

s sM FP

s

s s s

M

Övr M S S

C

C

c s c s

cM

s

s cM s s s c

c

s

c

s

s

M

M S

S FP S

c sFP

s s sFP

s s cM s s C

c

FP C

S FP S

S S FP S

M C

S FP S FP

FP M S M

s s s cM

M S M S S C FP S Övr

S S S C M S S M

C C C C

Övr

Övr

M C FP M M S C

S S

s FP

s s s C s

s s c s

cFP

C C C C C

s

M FP C S FP C S

s s s s s s s s s C

s FP s s s sÖvr s s C M FP S S C S

M S S M C

sM

Kulturnämnd

Social centralnämnd Barnavårds- Nykterhets- Socialnämnd nämnd nämnd

Hälsovårdsnämnd

Generalplanekommitte

Antalet mandat i fullmäktige

32 M

VPK

C S C

s

s s s c

s

c

c FP

S FP S M

s c c s FP s M s

s s c s c c

M

c s M

s s s Övr M c FP c s M S c s

s c C s M s FP M

FP

FP

s

FP

S

c S FP FP M

C FP C S

FP

s s

C C

S FP S S

c

s

s s

Ovr C

M S FP

s s M

C

s FP

FP FP S C

s FP C FP FP

FP M

M FP S

s FP

s s s

M M FP C

s

FP

M S S S C C M M

s s c S

s

VPK C FP C C C M S

FP M

FP C KDS S FP S

s s c FP C

C VPK Övr

s FP C

M

s FP

C

M

SOU 1972:32

s s s s s FP

FP

FP

M C

FP FP S

FP

M

FP

FP

s

s

FP

s s M

FP S M FP

S C

s s c FP S s FP S M S s FP FP S s Ovr S c FP S M Övr

S

M C M C C

s s s s s

C

s FP

FP C S C

s

C M S C

s FP s c Ovr Ovr c C c

VPK Ovr

Ovr

S

M

S M S C FP

FP S M S S

FP

M

FP

M

VPK C

FP M KDS Övr

Totalt

10 20 13 21 17 30 16 15 22 27 8 13 17 39 15 9

2 1 1 1 2 2 2 0 2 2 0 0 1 3 2 1

17 13 5 15 12 0 7 11 13 8 15 16 20 15 7 17

4 8 3 4 1 4 4 6 2 6 0 10 3 5 4 5 4 6 6 7 2 6 3 7 3 7 7 9 2 4 3 3

0 0 0 2 2 1 2 0 2 1 0 2 1 2 1 2

0 0 0 0 0 18 0 0 0 0 4 0 0 0 0 0

41 41 24 49 41 61 35 35 49 51 35 41 49 75 31 35

13 1 12 2 18 0 26 3 26 1 12 1 21 2 25 2 12 1 24 2

13 3 3 2 11 6 8 6 6 13 7 3 8 5 12 6 6 4 8 7

4 0 4 5 4 2 4 4 2 7

1 1 1 1 0 0 1 0 0 1

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

35 20 40 49 50 25 41 49 25 49

15 0 16 0 25 3 11 0 12 0 12 1 20 0 20 1 11 0 12 0 15 0 22 0 31 0 10 0 9 0 12 2

10 4 4 6 4 3 4 3 2 20 8 9 12 6 4 6 3 2 5 3 0 9 9 6 16 2 5 9 6 8 6 3 4 6 4 3 11 11 8 10 0 0 6 1 2 0 0 0

2 2 0 1 1 1 0 2 1 0 0 0 0 0 2 0

0 4 0 0 0 0 2 0 0 0 3 0 0 9 0 11

35 35 37 49 35 25 30 47 35 35 31 35 61 29 20 25

15 0 15 1 16 1 13 0 17 0 11 0 14 0

12 8 8 11 11 10 8

3 0 4 1 5 0 6 0 6 0 5 0 5 1

0 2 0 0 0 6 0

35 35 35 35 41 35 35

5 4 5 5 7 3 7

Län

Tomelilla Tyringe Vinslöv centralkommun Vinslöv Vittsjö Åstorp Ängelholm Örkelljunga Örkened Östra Ljungby Malmöhus Bara Billesholm Bjuv Bjärsjölagård Blentarp Burlöv Dalby Ekeby Eslöv Genarp Helsingborg Härslöv Höganäs Hörby Höör Kävlinge Landskrona Lomma Lund Löddeköpinge Malmö Månstorp Rang Sjöbo Skanör Ealst. Skurup Staffanstorp Svalöv Svedala Södra Sandby Trelleborg Veberöd Vellinge Vollsjö Ystad Östra Färs Halland Eldsberga Enslöv Falkenberg Fjärås Get inge Halmstad Harplinge 78

Kommunstyrelse

Personal Central och/eller byggnadslönenämnd kommitté

o

vo

o

vo

o

vo

C S

s

M

s

S

C

S C

FP S S C S C

c

S M M C C M S S S C

s s s sM s C

FP

s s s s s c s cM sFP S FP S

M C C

s s M

s s S

C FP M S S FP S M S M S S C FP S C

M C S C M C C C M S S C

sFP S C

s c c c c c c s c

cFP FP C C

FP

S

S M

C

s

M

sS

C

s

FP S

s s s

FP

FP

S S

s c s s s s

S

C

s c c s s M C

C

c M

M M S

S C M

S S C

FP FP S

s c

M

_

S

s s s s s s

C

sFP

FP C

S

c M

sFP s

FP Övr S C

s c

FP

s s

s s c c

s

c

C

c Övr C FP FP

s

C

s

M

S

Fastighetsnämnd

o

vo

o

FP

C

C

-

s

C

FP

C S

s s

C

s

s c c s c

FP

FP C

cFP

S M

FP

s c

FP FP

c cÖvr

M S C S

C

s

C

S

-

M S C

sÖvr S FP S C

c

FP

Byggnadsnämnd

Idrotts och/ Skoleller fritids- styrelse nämnd

vo

o

vo

o

vo

o

vo

M C

S C

C FP

FP C

FP C

s

FP

FP C S

s sFP

FP M Övr

s cM FP FP

M S S S FP

S C C M S C FP S

FP S

S S

s c c s s s cM s M

s s c cM

C C

s s sFP

S

M

S S C M

M

s s s s s

FP

s

Brandstyrelse

s s

FP

s

s FP M

s s sFP

M

s

FP M

M

s

s

M

C

s

FP S C S FP C C C

s

FP

C

s

C

C

c s s M FP S S M S FP FP M C C S

s s c s cFP FP C C C C S S C

SOU 1972:32

S S Övr FP S

FP

sS C FP S FP S S

sM S FP C FP S M C S C FP S

s sFP C

s

M S M FP C C

sM

M FP S M C

s s s

s s s s s sFP s

FP S

sFP M FP S C FP S M C M C S Övr S

-

s cFP s sFP s c c s c

S S

s s

sFP C M M FP C S C

s c

M S S S M S S C FP

s s s c s c c c c sFP s c sFP s

s

FP M S C C

s s cM s s s cM S S M C M S S C

c c s c c cM C C M S Övr S C S

cM FP C C C C C

sM

M

s s s M C C C S S S C C S

sFP M FP S S

s

FP S C S FP S S

s c cFP sFP C S C S S M M M C S

[ulturämnd

Social cen tralnämnd Barnavård s- Nykterhel:s- Socialnämnd nämnd nämnd

An talet mandat i fullmäktig ;e

s

VPK C

FP M KDS Övr

Totalt

o

vo

vo

vo

o

vo

FP FP

FP M

S S

S M

M S

C C

s s

C C

S FP

15 12

0 2

13 15

7 5

5 4

1 1

0 0

41 39

S FP

FP M C FP

S C FP S C

S

c s c

s sFP

C C FP

C S C S M C FP S

S C

S

FP FP C C

FP S M

FP M M M S FP FP S

13 10 9 21 19 13 11 11

0 0 0 0 0 0 2 0

3 14 10 6 13 12 7 14

5 4 6 5 6 5 4 4 6 10 6 11 3 2 0 0

0 0 2 0 1 3 0 0

0 0 3 0 0 0 0 10

25 35 35 35 49 45 25 35

S

FP

S

C

sÖvr

-

s s M

s s cFP

s sÖvr FP S

s c c

s s s

14 20 24 9 11 23 18 16 23 16 40 13 18 11 12 23 27 21 24 14 33 15 12 16 5 17 16 18 20 12 29 13 18 7 24 8

0 1 0 0 0 1 0 0 0 0 2 0 0 0 0 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

10 4 7 7 5 2 0 0 0 17 4 4 18 3 3 6 5 6 10 3 4 6 2 1 15 6 5 11 2 6 10 15 14 9 3 5 8 6 8 16 9 3 12 7 6 10 4 3 4 6 6 8 7 9 7 10 10 9 5 3 7 11 10 13 2 5 7 6 10 10 5 2 6 4 9 14 3 3 11 5 9 15 4 4 8 4 3 7 1 3 10 6 6 11 4 3 8 4 5 19 5 4 11 7 7 18 5 4

0 0 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 1 2 1 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

0 0 11 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 3 0 0 0 0 0 0 0 0 2 1 4 0 0 0 7 0 0 0 0 0 0

35 35 35 35 35 41 35 25 49 35 81 30 41 41 41 40 45 45 51 31 61 35 35 35 25 41 41 41 35 30 51 31 35 35 49 35

14 11 16 10 14 22 12

0 0 0 0 0 2 0

13 15 20 19 10 8 12

4 2 3 3 2 8 2

0 0 0 0 0 0 0

0 0 4 0 0 0 0

35 30 49 35 30 45 30

M S FP

—

S S

s s S

M

s s M FP

C C

C

s

P 3

Generalplanekom mitte

vo I

[

Häl sovan isnän md

sc M

S M C

FP S

S

s s cFP

FP M C S

C Övr S

* s

c s c s M C

s

s s M M FP S S C

Övr

S C

s -

c s c c

c c c

cM

s c s c

FP S

FP S SOU 1972:32 6

FP

c

s

FP C

s s s c s s cFP FP M S S FP M S S M S M M FP M FP S S

s s s c cFP s c c cM S C

S FP C S

s sFP s s cFP C M S S FP FP S M S S

s s sFP Övr C C FP C S M

sFP

FP

s s s s s s c s s

s c c FP FP C M

s

C C

s s c c

c c c s

s c c sFP

c c s s

s M

s

c

C

C C S

M S

s c c s s s FP C

s s M S C

s s sFP Övr S M M C FP C S C

s c s M s FP S C

c c c c c s s

s

FP S C

s c s c s M s C c s s sFP

s

s

M

s

M

s

M

s

C

FP FP

C

s c s M s

FP

s s M S

s s C s c s cM C C C C M C

s s s s sFP C

s s c s

M

s s

M

s

M

FP

S

C

s

s

4 2 6 3 4 5 4

Kommunstyrelse

Personal Central och/eller byggnadslönenämnd kommitté

o

vo

o

Hishult Knäred Kungsbacka Kvibille Laholm Löftadalen Onsala Oskarström Ränneslöv Söndrum Torup Varberg Veinge

C C M C C C M S C M S C C

M M S S

Göteborg och Bohus Askim Göteborg Härryda Kungälv Lysekil Munkedal Mölndal Orust Partilie Smögen Stenungsund Strömstad Styrsö Svarteborg Södra Sotenäs Sörbygden Tanum Tjörn Tossene Uddevalla Öckerö

FP M FP s FP s FP sFP S S C FP s S c FP s Övr Övr C S C s Övr. Övr FP C S FP FP C cFP M FP sFP FP sFP M

Län

Älvsborg Alingsås Bengtsfors Bjärkc Bollebygd Borås Brålanda Dals-Ed Dalsjöfors Dalstorp Fristad Frändefors Färgelanda Gä sene Hemsjö Herrljunga Högsäter Hnkerum Lerum Lilla Edet 80

FP C FP M S C C

c

Övr C C C M S FP C C FP S

s c s c c s c s s

vo

C

s c

S C

M Övr C

S

c s sÖvr s

S C

sM

cFP

FP

S

FP

S

s c sFP

M M

C S

M S S C

FP C

s

sFP

C

s

s

s C

FP

C

s sFP

s c c c s c

C

s

M C

s

M

M

FP

FP FP S S FP S FP

s sFP

C S

s

M S S C

s

FP FP

FP S

M

s

S FP

M S

FP Övr M

Övr S

Övr C S C C FP

s

cFP

FP

s

S M M

FP FP FP

s s c

C

s

S

c

S

c

c s

M S

C

C M C

C FP S C

M

sM s s M C

C

Byggnadsnämnd

FP

S

C

s

s

s

FP

Idrotts och/ Skoleller fritids- styrelse nämnd

vo

o

M

c

s sFP

FP

C

-

c

vo

o

Fastighetsnämnd

Brandstyrelse

M C

s c s s M C

s s sFP M C

s

M

s cFP C C C

s c s

FP FP FP FP S

FP S

s

FP

s sFP

FP C C C C

S C M FP

s c c s c c

S

FP FP C FP

s sFP

sFP

C FP

M FP

S C

C FP

sM

S FP

FP S

M M C C S

C

S FP FP C S C

FP S C FP C M C

c cS

S S C C

s s c c

s s M

C

FP C C

sFP

FP

C

M FP M FP S

SOU 1972:32

s

S M M C S C M FP FP C S C

s c

s sÖvr

S S FP S C

FP S S

FP C Övr

FP M S S C FP C C M FP S

c

C

s s s s

s sÖvr

S S S S M C C M C S C

s c s sM

FP FP M C S

C

M

FP FP Övr FP C Övr Övr S FP C FP S FP S

s s

s sFP

cM

s c c cFP

FP C FP

s FP s Övr

Övr S FP FP FP M C

FP S

C

FP C C

s s s

FP FP C Övr FP FP Övr C S FP M FP S FP M

s

S C S

c c s c s c s s cM

cM sFP FP M S

s s

Övr M

sM M M

sFP

s

M M C C

s cFP

C

FP

FP FP

C

C

FP S C

s

s c

Social centralnämnd Barnavårds- Nykterhets- Socialnämnd nämnd nämnd

Hälsovårdsnämnd

Generalplanekommitte

Antalet mandat i fullmäktige

32 S

VPK C

3 6 13 12 14 6 6 17

0 0 0 0 0 0 0 0

11 14 10 10 17 2 18 4 21 4 5 5 3 3

3 3 8 4 5 3 4 2

8 14 14 15 11

0 0 0 0 0

23 4 13 19 19

4 0 8 0 4 0 6 0 3 0

6 33 15 19 23 19 25 13 15 2 15 18 2 8 17 5 11 7 15 27 9

0 6 2 1 1 0 4 0 3 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 3 0

3 14 8 7 27 8 7 11 6 10 12 7 5 8 4 9 4 3 8 18 6 11 10 7 4 14 5 0 0 0 10 8 4 9 8 3 0 0 0 10 6 4 6 8 0 15 6 9 15 9 6 5 22 6 3 5 2 12 12 7 7 12 10

18 21 7 14 27 5 11 19 9 11 5 14 8 5 12 4 5 13 21

0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 0 0 0 0 0 0 1 1

6 10 4 13 6 3 13 9 4 9 4 8 8 10 9 20 2 6 18 5 4 13 6 7 16 5 5 13 6 9 17 3 5 10 2 4 17 6 10 3 4 0 9 8 5 23 3 0 16 5 9 7 13 6 11 5 3

FP FP

FP M

FP

M M FP

KDS C FP C

M M

C S

s

c c c c

c FP

C

C FP C

s s s s

s s FP

M

FP

FP

C S C

S

-

C

s c s

C FP C S

s

C

c

C

C

FP FP FP C S S C S M C FP Ovr Ovr Ovr C C S M C C S C s C C FP C FP FP S S FP S

FP

C

c FP

M M

FP S S S FP s c CS CS FP C FP S Ovr Ovr Ovr C S S FP Ovr Ovr C Ovr s FP S C FP FP C C FP FP FP C M S FP

Ovr

FP

c c M s FP C c s c s M FP FP FP

s s FP C S FP S

c s s s

FP S

S M FP C C M C M S C M

s c SOU 1972:32

FP

M S M Ovr M S C FP S S s S Ovr C M FP C C s M FP C Ovr M C M C M C M S

M

S C

c s s c c c c s FP s FP s C s C c C FP C M FP C C

s

C

C M C C

FP

S FP S S C

C FP c FP c S c FP M M C S FP M M Ovr M S S FP FP M C S

FP S S S FP M S C

FP

s FP s s s Ovr s FP

s FP C M FP C S S

s s c c M FP C C C

s s

FP

81 FP M KDS Övr

0 5 4 5 2

0 0 0 0 0 1 0 0

Totalt 20 25 41 35 41 35 20 25

0 0 0 6 0

35 31 35 51 35

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 2 0 0 0 0 1 0 0 3

0 0 0 0 0 0 0 0 0 18 3 0 27 3 4 0 0 0 0 0 0

31 81 41 49 41 35 61 41 41 20 41 39 31 31 35 35 41 41 25 61 41

1 2 1 0 0 2 3 0 0 0 1 0 0 0 0 0 0 1 0

0 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 13 1 5 0 0 0

39 45 35 35 54 35 41 45 35 40 31 30 41 25 35 35 35 41 41

Län

Mark Mellerud Nödinge Redväg Sand hult Skepplanda Starrkärr Svenljunga Tranem o Trollhättan Ulricehamn Viskafors Vårgård a Vänersborg Västra Tunhem Åmål Åsunden Skaraborg Dimbo Essunga Falköping Fröjered Frökind Fågelås Grästorp Gudhem Gullspång Götene Habo Hjo Hökensås Karlsborg Kvänum Larv Lidköping Mariestad Mullsjö Skara Skövde Stenstorp Tib ro Tidaholm Töreboda Vara Vart ofta Vilske Värmland Arvika Eda Ekshärad Filipstad FinnskogaDalby Forshaga Grums Gustav Adolf 82

Kommunstyrelse

Personal Central och/eller byggnadslönenämnd kommitté

o

vo

vo

vo

C C S

s s

M M

S S

S FP S

C

c c c s c c s

FP

s c

FP

s s s c c s M C M C FP S C

c

M C

c cFP FP FP FP FP FP C S

s c c c c

FP S

s s FP s sFP S C

s s M C C

s s

FP

s cFP s s cM s S S S S

s s s s s s s

FP M S S M M

s s s s

C

s s s s

s s cÖvr

s c s

M S C

s

S S

s c

FP

s s

FP C

c

M S M S

M S C

C FP

cFP FP

s s

s

S

Brandstyrelse

vo

S

C

M

C

-

KDS

M S FP

S C S

FP S S

c

s c

c

cM M

S

M S

FP FP

C

S

FP

s sFP FP M

c

s

M

c

s

M S S S M FP M FP C

FP M FP C S

s s s

M

S

S

C

FP C C M S

s

FP

FP M

S S C

s S C

s c s

s s s s s s

M M C

FP S C

vo

o

vo

vo

C M S C FP C

S S FP FP S S C

C

s

s s c c c s c c s s s c s s sFP

FP FP S

S C

FP S M C C

vo

C

FP C C M S S C

M S

s

S FP M M S

s s sFP

s s M FP FP C M C

M FP FP M S FP M C C FP FP

s s s s FP

S S

sM

c

s s sFP S C

s s s M

S

FP FP S FP C

M S S

FP FP M M C C M FP S S M S M C

sM C

5 FP FP FP

-

s c

0 FP C M FP

C

s

Byggnadsnämnd

M

M

s s FP

Fastighetsnämnd

S

S C M FP S S

s SOU 1972:32

c c c s c c s s s s c c s cM c c cM s sFP

Idrotts och/ Skoleller fritids- styrelse nämnd

s s cM S FP C C

s c s c

FP S

s cFP s c s

M C M M FP C S

s s

s c

FP C C S M S FP S

s sFP sFP s C c

C

FP M S S

sFP

cFP

M M

FP M

S S

FP

s c

FP

M

S M

C C

s c M FP C M S C

c c s s cFP

s c c s

C M M C

C

s

s

M

M C C C C FP S C C C

s s s -

s

s s s cÖvr s

FP C M S M S

-

s cM C M

C C

S

c c c

FP S

c s c

sM

M

C

FP S C FP

s s s s

FP S FP S

S

s s s s

s s cÖvr

s s s s s sM S M M FP

C

s s S

Social centralnämnd

Hälsovårdsnämnd

Barnavårds- Nykterhets- Socialnämnd nämnd nämnd vo

FP

S M FP S S M S FP FP

s c FP

FP FP S M

FP S C

C C M

M FP S C FP C S S FP

s c FP s C s c c M

FP S C M

S C FP

C s FP s

c

M

S

S

S

S S S S FP

c M FP

S

C

s s

s

s

FP FP FP C FP FP S S

s

FP C

C

FP C M FP FP

C FP S

M S M S S M C

s

S

s

s s FP FP M S M

FP FP

S Övr

SOU 1972:32

FP S

FP C FP FP M S C C

s s s c s s c

FP

s

FP

C FP M M S FP M S C

s s c s s

FP C

c s

M M S M C M

Antalet mandat i fullmäktige

32 S

VPK C

22 15 18 6 14 9 15

0 2 0 1 0

FP C FP FP S S FP M S FP

s C C

s s c M M

C C FP S

C FP FP

C C FP C C

FP C M C C C M S FP S S S

s c

S S S FP

s S

c c c M

S S S S

FP S S C

s

FP C FP M FP M M C

s

FP FP FP S C M M S M C C

S S M Övr

C FP

13 16 4 17 11 15

FP M KDS Övr

8 4 1 6 8 3

0 1 0 3 0 0 1

13 0 17 0 27 2 11 0 19 1 9 0 19 1 19 2

15 4 13 5 9 9 6 6 10 2 14 9 6 11 6 5

8 6 4 6 3 8 4 3

1 0 0 1 0 1 0 0

19 10

10 14

5 6

1 0

0 0

10 7 16 9 5 12 8 10 16 15 11 13 11 16

M

FP

FP

M S FP C S

s

M FP M M FP M

s c s FP s FP s C c c S s M s S FP s

Generalplanekommitte

17 18 8 13 15 14 15 13 11 10 7 16 9 15 14 12 11 8 12 7 14 8 16 10 13 4 9 3 17 15 18 17

19 20 11 19 23 10 15 14 14 9

FP

5 10 4 4 7 6 7 4 4 6 5 6 3 3 7 8 5 6 3 7 7 4 3 2 5 11 6 9

Totalt 49 41 31 40 40 31 35

0 0 0 0 0 0 0 0

41 41 51 30 35 41 41 35 41 35

0 0 0

o o o o o o

35 41 36 31 30 31 39 35 41 41 35 33 35 35 35 35 49 49 35 49 59 35 35 25 41 41 35 40

o o o 5 0 2 0 0

o o o o o o o o o o 4

24 23 14 25

3 1 2 3

10 8 4 O 9 4 4 0 10 1 2 1 5 4 4 0

O O O O

49 41 30 41

21 16 25 12

5 1 2 O

5 2 2 0 3 3 2 0 9 3 2 0 0 0 0 0

4 O O 8

39 25 41 20

Län

Hagfors Hammarö Karlstad Kil Kristinehamn Munkfors Norra Ny Norra Råda Storfors Sunne Säffle Torsby Töcksmark Ullerud Årjäng

Kommunstyrelse

Personal Central och/eller byggnadslönenämnd kommitté

vo

o

vo

vo

S S S FP S S

S S C

s

s

S S

s sM sFP

S M S S

s sFP

s

C

s

s

s s s s s

s s s

FP

s

s

s

s

Örebro Askersund Degerfors Glanshammar Hallsberg Hällefors Karlskoga Kumla Laxå Lindesberg Ljusnarsberg Nora Örebro

s s c s s s s s s s s s

c s ss s s c c c s cs

s s s s s s s s s s M s

FP S

s s s s s s c s s

c s s s cÖvr s s

Västmanland Arboga Fagersta Hallstahammar Heby Kungsör Köping Norberg Sala Skinnskatteberg Surahammar Västerås

s s s c s s cs s s s

s s s s c s s

s s s

s s s

s s s c

s c s s s

s

s ss s s

s s s s ss s c s

s s c

s c s s c

s s

C

84 Övr

s c s s c s

FP C C S

s s s cFP C S

sFP

-

FP

s sFP

FP

s c s c s s c s

s

s

c

s

s

vo

sS

c

c c c s c s s c c s s

s

s

s s s c cs s s s M

s

M S

s cFP

s c

s s s

sFP

C

M

s

FP

s cFP

S S C

s s

M FP

FP S

FP

vo

s c s

s s c s s s

s

o

s c

s s s s c sFP

Kopparberg Avesta Borlänge Falun Gagnef Hedemora Leksand Ludvika Malung Mora Ore Orsa Rättvik Siljansnäs Smedjebacken

s s s c c s

c c

M FP

Fastighets- Byggnadsnämnd nämnd

Brandstyrelse

vo

vo

o

vo

-

s S C FP M S C S

S S FP C S FP S

S S S FP C

s

S S C S S S

C

s CS s sVPK cFP

s s s s

s s s s cM

S S C M FP S M S S C

s sFP S

FP

s s s

s s s

_

_

FP

s

C

C FP M C FP

s

M S FP

s s FP s s s

C S C

s s

cFP

s s

s s s s s s

s s s c s s

s s s c ss s

FP

FP

s sFP

s s s

s sFP

s s sFP s s cs s s s

s s s s cs s

M

M C

s s s s ss s

S C

s s c s s s s s cFP

s c sFP

s s s s s

C C

S

s

M

S S S S

s

c s

s s

FP

FP C

M

—

C S

c

s c

-

ss c s s s c c c

s

s s s

M

s s c s s

M

s s s

FP S

FP

s c

S S FP S S

C

M S M S S S

Idrotts och/ Skoleller fritids- styrelse nämnd

s c s s M s c sÖvr s SOU 1972:32

M

ss c M

s c c c sM s s

cS s s s s s

FP

FP

s s

FP Övr C S FP C

C M S C S

s sÖvr s

s s s s s c s s s

FP

s s s cFP FP Övr S

s s s s s c c s s FP c

FP

s sFP

cc c s s c

Fl VI

s s Öi s

Kulturnämnd

Social centralnämnd Barnavårds- Nykterhets- Socialnämnd nämnd nämnd

Hälsovårdsnämnd

Generalplanekommitte

Antalet mandat i fullmäktige

32 S

VPK C

21 20 29 19 25 27 12 23 22 16 19 21 12 21 13

3 2 2 1 2 2 2 5 0 0 2 4 0 2 0

3 2 3 4 11 10 12 9 8 8 4 5 6 2 4 4 6 4 15 5 18 5 0 0 8 8 8 2 15 6

s s s c c c s s

20 26 10 23 25 29 20 21 24 21 16

1 2 0 1 4 4 2 2 1 3 1

11 7 16 11 5 8 8 6 13 6 6

FP

13 13

vo

s s

FP

s s FP s s s s s s c c s s s

s s s c FP s c s s s s c c c c

s s FP s s s s KDS s s s s FP

c s s s s c FP c s c

s

FP M FP

s c

M

s

c s

FP FP S

s s s s s s s

s FP

FP

s s s s s

FP Öv C S FP

S

s FP C

s s FP s s c FP

FP

FP M S S M S

s M S

s s S S S

c M

S

s s FP FP S C M S

s s s

M S KDS M S

23 26

s c s s M M

s s

S S S S S IP

s s s s s

FP

s c

S S

s s

FP s

s c s s s s M

c c s

FP

s c s s c s s

C

-

s s

c

FP

Ovr KDS Ovr S SOU 1972:32

s s s

s

FP

c s s c s s

c

s s

s s

s c s s — c s s s

45 41 35 45 39 51 41 41 49 35 35

3 3

0 0

65 41 41

2 3 2 1 2 0 4 1 2 3 0 0 0 2

12 5 3 15 6 3 16 11 6 15 0 0 11 4 3 11 6 3 9 5 3 13 7 3 19 5 4 7 3 0 10 3 2 15 5 4 13 0 0 6 4 2

0 0 0 1 1 1 0 0 0 0 0 1 4 0

0 0 0 5 0 0 0 0 0 0 4 0 3 0

49 61 61 41 41 35 51 49 49 24 31 41 31 41

s

s

c

4 0 0 0 0 0 0 4 0 0 3

27 34 26 19 20 14 30 25 19 11 12 16 11 27

FP

s

Ovr

2 1 0 1 0 0 2 2 1 1 1

49 41 45 49 35 49 39 39 65

s c c c s s c

c s

4 3 3 2 5 4 6 3 3 2 6 4 6 3 4 2 6 4 3 1 5 3

0 0 0 0 0 0 0 0 0

s

c s

30 31 61 45 49 39 25 39 35 41 49 45 35 35 41

0 0 0 1 1 0 0 0 0

c M s s c s s

s c

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 20 0 0 0

6 5 3 15 4 2 10 7 3 9 6 3 5 3 3 17 7 4 7 3 2 5 3 2 11 12 6

s

s s

0 0 0 0 1 0 0 0 0 0 1 0 1 0 2

3 2 2 2 2 1 2 3 3

s s c c FP c s c s M c VPK

1 2 9 4 5 1 3 3 3 5 4 0 6 2 5

32 18 23 28 21 20 25 26 33

s

c s c s

Totalt

s s FP s s FP s s

c c s s c s s

s c s

FP M KDS Övr

FP VPK M S FP c Ovr C

Län

Säter Söderbärke Vansbro Ål Älvdalen Gävleborg Alfta Arbrå Bergsjö Bollnäs Gnarp Gävle Hanebo Harm ånger Hassela Hofors Hudiksvall Ljusdal Ockelbo Ovanåker Rengsjö Sandviken Söderhamn Västernorrland Bjärtrå Boteå Fjällsjö Härnösand Indals-Liden Kramfors Mat fors Nju runda Noraström Nordingrå Ramsele Sollefteå Stöde Sundsvall Timrå Ullånger Ytterlännäs Ange Örnsköldsvik Jämtland Alsen Berg Bräcke Fors Frostviken Föllinge Hallen Hammerdal Hede Högdal Kall 86

Kommunstyrelse

vo

C

s

s s s

FP

cFP

M

C

C C C

s s

s c s s s s s s s s s c s s

FP C FP

s s c c s s s s c s s s

s s s s s s s s c s s s s s s c s s s

c c s

M

s s sFP s s s c s s s

c s s s c c s s s

FP

FP

c s c s s c c c c c s s s c c

Personal Central och/eller byggnadslönenämnd kommitté o

vo

sFP c cFP s s s s s s s s M

C

s

o

vo

FP

s

S

FP

Brandstyrelse

o

vo

S FP

FP S

M

c

FP

S

C C

FP s VPK S

s c

s

M

s s

s

c s

s s s s s VPK

S C S

s s

s s

s c s c c

FP C

s c s

M

S FP S S S FP S

s s s s cM

s

FP

S C

s s s

s s s s

c cFP

s

S

M

s

C

s

FP

s s s s s s c c s s s s s s s c

S

FP

s s c s sFP C C C FP C

vo

c

FP

S

S

s c

s s

s c

s c s

s s c s

c s s c

s s

M

s s s

FP

sFP

s

FP

s

FP

s

C FP

FP M C

s Övr C

s

o

vo

o

vo

FP S S M C

s c c s s

C

S

C

s s cC sÖvr C

s s s c

S C

M FP S FP S

s sFP

sFP

M

s

FP

vo

s s s

c

s

s s s s c c s s s s s s s s s s c s s s s s s s FP

c

Idrotts och/ Skoleller fritids- styrelse nämnd

o

s c s s s s s s c s s

C

s sFP s s

FP

s c

s

c s s s

M

FP C FP

o

s

S C

Fastighets- Byggnadsnämnd nämnd

s SOU 1972:32

cFP s c s -

s s s s c s s s

C C FP S

s sFP C

s s c

FP FP KDS FP C C S s

s s s cFP

FP C

FP C C FP

s

sM S S S S

s s

S

c c s s c s c s s s c c cM s c s c c

s s c s s s sFP

s s s s s c s s s c c

c s cFP

M M S FP S C Övr S

C

s c

s

FP M

s c s s s

c s s s s s s s s s

cS c

s

-

FP

s c s cFP s s s s sFP C

s s s s s s s s s s s s s

s s s

s c s sFP C

s s

s s c

c c s s c s c s c s c c c c s c s c s

cM

c s

M

s s s s s c s s s s sFP

s s s

FP

s s s c Q

FP FP

s sFP C

s s s

Social centralnämnd o . x, i , ^ . • n Barnavårds- Nykterhets- Socialnämnd nämnd nämnd

Hälsovårds-

Generalplanekom-

nämnd

mhté

32 FP S S S

c FP

s FP

s s sFP

FP

s c c c c

s

s c

cFP C

s s c c c s s s sVPK VPK s s s s cM c S s s S S S S

s c

S FP

s c s c c c cFP

s s

c s

s

M

c s

s s

s ss c

s cs s KDS c S c s cc ss c s s c s c s s c s c

s s

c s

c

s

c s

s s

sFP sFP

s c s M

Ovr

FP s FP s VPK s S cFP FP S s

s s c s s s s s c s s

c c s s sVPK sFP

FP S S

S S S C S

S C S S C

s ss c c s s s s s s s s

s c s s c c FP FP

s c s c c

FP FP C

s

c

M

FP S

s S

SOU 1972:32

S S C

s s s s

s s s c c s s

S Ovr FP FP

s

s s s s

M

s cM s Ovr s Ovr M s s s

C S

s

s s

s

Antalet mandat i fullmäktig

S

VPK C

FP M KDS

17 17 23 10 19

0 0 3 0 0

15 10 17 7 13

5 3 5 6 6

3 1 2 1 3

1 0 1 0 1

12 15 9 19 12 42 17 16 15 24 20 23 23 21 8 30 30

0 4 3 4 0 5 3 2 3 6 5 6 0 0 3 4 5

13 4 10 8 10 2 10 5 0 0 10 12 11 3 12 3 8 3 6 3 16 4 13 5 12 4 11 6 7 1 9 5 9 4

1 2 1 2 0 6 1 1 1 2 3 2 2 2 1 3 3

1 1 0 1 0 0 0 1 0 0 1 0 0 1 0 0 0

15 20 21 22 17 26 14 21 13 9 19 28 14 32 30 13 24 22 31

2 3 5 2 1 6 2 4 2 0 3 3 2 4 4 0 3 3 3

6 11 10 13 12 6 10 6 15 11 9 12 11 10 9 14 8 10 14

1 0 1 5 2 2 3 4 2 2 0 2 2 9 4 3 2 4 7

1 1 2 6 2 1 1 1 2 2 3 4 1 6 1 2 2 1 3

0 0 0 1 1 0 0 0 1 1 1 0 1 0 1 2 1 1 3

11 18 23 15 18 16 9 18 17 19 9

1 1 1 0 0 0 0 0 2 3 0

7 13 6 5 3 10 13 12 8 3 7

3 4 3 4 0 4 5 3 4 0 3

3 3 2 1 0 3 3 2 1 0 1

0 1 0 0 0 2 0 0 0 0 0

Län

Kälarne Lillhärdal Mors il Offerdal Ragunda Revsund Rödön Ström Stugun Sveg Tännäs Undersåker Åre Östersund Västerbotten Bjurholm Burträsk Bygdeå Dorotea Fredrika Holmsund Holmön Hörnefors Lycksele Lövånger

Mala

Nordmaling Norsjö Nysätra Skellefteå Sorsele Sto rum an Sävar Umeå Vilhelmina Vindeln Vännäs Åsele Norrbotten Arjeplog Arvidsjaur Boden Gällivare Haparanda Jokkmokk Kalix Kiruna Luleå Pajala Piteå Älvsbyn Överkalix Övertorneå

88 Kommunstyrelse

Personal Central och/eller byggnadslönenämnd kommitté

o

vo

vo

o

vo

vo

S S S C

c sFP

s s s c

S

s

S

C

S S FP S S

C

FP S

s s c sÖvr S

s cFP C FP C

s s s sÖvr S M C S C

c s s FP M C C

sFP C

s s s s s s s s s s s s s s s

s c s s c c s s s s s sM c s sFP Övr S S M FP S S C FP S

s

s c M

c

s

s

M S

M

S

FP S

C FP

S

c

C

s s s s Övr Övr S C

sFP

C FP S

s s cFP

FP FP

s

C

o

vo

vo

vo

S Övr S C S

C

s

S

c

s sFP

S C

s s sM

S C

c c s c s s c s s s sFP c s

vo

M

s

s

c

s

C FP C M C S

s s

S C

sFP

FP S M S C VPK

S C FP S FP S S

s s s

C C

s sFP

s cM

FP

S C FP C

FP C S

FP S

S S S

s s

Idrotts och/ Skoleller fritids- styrelse nämnd

M C C C FP

sFP

S S S

Byggnadsnämnd

sS

s

c

FP

FP

s s s s s s s s s

S FP VPK VPK M S VPK S C FP C

s s s

s s s s

sFP sFP c s s s s M s

S C

c s s FP C

c s c s s s

FP C

s c s s C c C s s sKDS KDS s s s S C s C sFP M FP S

FP S FP

s s s Övr

C

s s s s s s VPK s s s s s s c s s s s c c

Fastighetsnämnd

M C

FP

C

S S

M S FP S

s s sFP s cFP

C

FP

Brandstyrelse

S FP S

s

M C C S S Övr S

s sFP sFP

C M C

sFP

VPK S S C s M s FP c S S s

s

s s sM s s s s

SOU 1972:32

s s s s s c c c

M

S S S

s s s s s s s s sM

sFP C

s

FP FP M S C FP S

sFP C C

s sFP C C

s s sVPK M

s s C s

c s s s s

FP

s s sFP C C

s sFP s

C C

c c c s s s Övr

s s s s s s Övr

sS

C FP C

FP FP S FP C S FP S FP FP S S C FP S

s s s s s s s s s s s s c

sM

sFP S FP FP S FP S S FP C C

s c VPI cVP] c VPI sVP] sM s s s s

Barnavårds- Nykterhets- Socialnämnd nämnd nämnd

M FP FP FP

M

M S

S C

S

M

S FP

s s s s c s s sFP FP

S

sFP FP

FP

Övr M

FP

sKDS s sFP

C FP S M S

C C

S

s

s s s s

FP C C FP

32 S

VPK C

20 12 18 10 16 20 19 25 11 21 11 12 13 35

3 0 0 0 3 1 1 0 1 2 0 0 0 2

M S C C Ovr S

11 10 12 15 12 20 0 17 22 5 16 14 13 7 33 13 17 10 22 17 13 18 16 15 22 25 20 17 18 25 23 30 20 30 19 17 14

s s

M C

c c c

sFP M S

FP

Övr S C FP

Antalet mandat i fullmäktige

FP S S

FP FP

FP FP S

Generalplanekommitte

FP

C M

FP

C FP

Hälsovårdsnämnd

Social centralnämnd

Kulturnämnd

SOU 1972:32

FP FP

s c s s s Övr S FP C S S

sM s c s c s c sFP

FP

s s s s Övr Ovr S S FP FP C C C C S FP S C

s cM

s

C

s s s s s s s s s s s s s c

s s cVPK C VPK

s s s c s s c s

C

Övr

Övr

s cVPK s s s s s s Övr Ovr Övr

Ovr

sFP

s s s s sFP

C FP C

FP

s c s s cFP C C C C S

s sM M C S

FP FP KDS S

s s sFP M C FP S

s sM VPK

s SS s S s VPK s s s s s sVPK Sc

FP

8 3

FP M KDS Övr

Totalt

2 3

35 20 35 25 31 35 40 40 25 40 20 25 30 75

7 2 9 3 0 0 7 4 6 0 7 3 0 0 7 3 6 7 18 10

2 0 3 2 2 2 0 3 2 2 0 3 3 9

0 0 0 0 1 0 1 0 0 1 0 0 1 1

0 0 0 1 0 2 0 0 0 0 1 0 2 0 0 1 0 0 0 1 0 0 0

7 8 12 5 10 4 3 6 4 3 3 4 0 0 5 2 6 9 9 6 4 7 8 4 6 7 12 6 11 11 4 6 7 10 12 5 12 11 6 7 10 7 12 5 6 5

4 3 1 0 1 1 0 0 3 4 1 3 2 4 5 1 3 2 5 2 3 4 2

1 1 1 0 0 0 0 1 4 1 1 2 1 1 1 3 3 1 1 2 2 2 1

0 0 3 0 0 0 17 0 1 0 0 0 0 0 3 1 0 0 0 0 0 0

31 31 31 25 20 30 17 25 45 25 30 31 31 30 61 31 41 30 51 35 35 41 30

6 6 5 9 4 7 4 9 7 8 4 7 4 7

5 6 7 4 9 3 7 3 10 6 9 7 5 12

3 4 5 3 4 3 2 6 7 2 3 3 1 1

1 2 5 5 5 3 3 2 5 3 3 1 1 5

1 1 2 0 0 0 0 1 2 1 2 2 0 0

0 0 0 0 2 1 0 1 0 1 0 0 3 0

31 41 49 41 41 35 41 45 61 41 51 39 31 39

0 0 0 0 19 1 5 4 9 0 0

Tabell 2 De heltidsengagerade förtroendemännens partitillhörighet och ordförandeskap i vissa av kommunernas nämnder den 1.7.1971 En siffra efter partibeteckningen innebär att partiet har fler än en heltidsengagerad förtroendeman. Dessa betecknas då t. ex. Si, So. Endast kommuner som har heltidsengagerade förtroendemän ingår i tabellen Kommunerna redovisas länsvis: Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

91 92 92 92 93 93 93 93 94 94 94 95 95 95 96 96 96 97 97 97 98 98 99 99

SOU 1972:32

Kl o •g > « c c « « c - C S C B) M 3 -

•8 o f i •§ c 2 ° £' - C ^ °u O E wg s s o 3 O .~ T3 M C '

rac 0c :S uEt M

TI

0 O •o

OJ

•0

00 2

o ^ C

*<U

i >> •a

raE <u 6

•n c

•a c -ra E 03

"3

ra:ra > C X

IN

TI

:0 V-. •d

C T !

O c

^

:racE

ra T)

V

:0 T3

O

-0

v:

M

U

C

E

r u ra>,X! :rca ._ , •O

tu

C

tu

^ m m 0 - —1 _

m m <N 00 00

tu on 00

••0

T)

O

•o B

c

Ta-

e

ra* > .-cra -o

vi.

C

<L>

-o • a

"3 £

Oä^te fa

o

1. 83

-2 -o o g.

0H U tU

•g -a g i

S s

t

<-i

<D 60 c«

E

M

_,

•a -o W>TJ c i c >.ra:ra O ra xi C c

ö g £ ^ :s

S tu

:C *~* T i —*

U

<E a> S a>

O

O ra X tS

SL

:ra

£

•3

_3

•- "ra O

<c ra •33 X0 0

•o — g •o -a

c

,

, -jj

6ÖT3 c

••0

<-.

•3

>. ra o -p

' U, (U ^ O ra o X) c M E

O T3

•d c E

O

,• 1 3 (1) .53 r-> ri.

:

o £ § r § =5 I S C

0 D

:ra J2

C

-3 3

E XI

C O

0 T3

ra w

,

•a c S COM V5 S U - U v i t t .

tU

00 tu

S

ra 0v. c ra ra O >,

-raC

6Ij

o 3 « "2 a c ^ fe O -tV "5 U 5 «<" sr c « 3 JJ£ X P O= = 12 M 3 2X O -o E S S"£x c

ra c X — • ra OJ

:0

•3

c/:

BO

.3

3 -L ">

ra .— <u ra >->

o

00 S 00 00 00 S U. U c/i tu

tu tu

N H H N V )

rt

0tu 00

CU

00 tu 00 S

ra

a> X - T3 1-. E C C • 3 0 8 E 'c? E C 3 E 0 Se H c 0 :ra M M _3 O «5 O u ra "rai - 00 "C 2* c •a 3 V5 C rau O 0 C3 •a M c :ra •— X3 l M

:r3a -0 O c ^

:—

s

«

c — S C tS -g :§

C

E

E

"O

»i. *o °

0)

(S ^ - ( N r t H

lflO\(N

-3

32 •c ra •= 2 ^ t i M "Ö BfiflC 2 o ra ra 3 .p or; oa O X X

^

o X C ' ra J ^ _- t w «J P r° ra O >. 2P öp ö ö H =5 >» J Z Z Z w ooooöoooH S> 2 2 C cM ^ r - :ra -3

C

•a -o c c

ra ra•S c a a.

=5 -s o S t H D D

:ra i i E 2

CO

.-

2:

C

£ 'u E (u 2 ra P 0 g:o si CJ • 3

3 <*-

ra -a _ra •a > " 3 zzv-. v*. | 5 c ra "raO:-a O Q "Hu? ^ •-/

(N

m ^r

VO

Or~

u J2 a c — > cö q S 03 c S s o s c E g C c

T3

T3 -03 - °

C

fc

<u C

c

2 c S •- >. •o & g E-o T3 — Q. C 5 *; a) "S O a

•o -a .2 2 « Ä C =eg oS :o3

CD

<+-!

OS

•O -O o

•a

:0 •"

58-SS* I >5 c >> CD :os O

« C X

on tu

C

•O os i C "O T3 c V. E B C os .3 :o3 O

03 X> >

C

,i- c i2 i O

os "33 B

.g — £

& "^

J5 c .S <-> S 'C :cT3 •" . _ T3 :0 '-' i , c iS C > i rt :o3 O 03 X> C C

•O T3 -g 3 E >5 C M W :c« O oS <2 J= C :0

U

"O —<

u-, eu P

«

•H-g 2

|

o

O S i3 »

£ « * &-» é ~ Å

O

c B >• « o 'S os o X> c ^ c

i

CD

on on u

6 o

"g

tu ^ - <u c

c

D. oS a -o ;03 C <•- os . _ C CD 2

O

É '

•< i i u

i° .* "K c 58- s » O-S E 2

g*g

C

•

i

:0

<D

C

A

c

•*

C « <D t CA w

o c; o s . -

a-

Qui

(J on oo U- on

on on on on on

on U- on U

on on on on on

Pu on tu on U

ID

U on on U- on

•a c

«

>, rt jO

CJ

o ^

Isrs

"os

•— -O i O i os • - -— oS J - (D

on U on on

E E

;

on U on on on U

0 SE

c

™ -

-1 ^

-1

U

"3

- 3 00 -H ^H -H

C os CD "O

m

"^

:

« to

a .&

03 W

EJ. C °o3 .SÄ o< —

g

2 c 8 "Si* C 03 >% 05 UJ u- O U Z

ii

E :c«c S

s ,5 « CD :d

r\

—

X i 2 03 O on H >

o °° _

S N

IO H

13 ÖO

H

^

rt

_

(S

1; t* c

.S

'Q^ be

O O :

•fe £ E :£, o o -a 0 tu -J S S Z O

o

u u

SS

ej

on

U

o

O

on on on on to

M U

O

CL,

—

CJ O on U. on

UwtflUU

(J on u.

w

wU

a. -H U U on U- on

U w w U U

O on u. U on on O

on on on on

on on on on on

on U

£ E

=1 r-H

— H

HIOIO

_ | rt -H ^H <N

-H -H —

< N --H

<N —<

C

C

ig 60

C

"Sa

Jönkö Burser Eksjö Gislav Jönkö Nässjö

C -a 5. J*

•O m O

~

^ 60 {?. > 0) c/I C t 60 O. Q,

, g ± S.2,.5 & ^ < _} JJf- 3

|

60 E cCr t Reftele Tranås Vaggery Vetland Värnam

&

c S

c

E

1!

I M

12, *

Ö E1

_ S o 3 £ P S E £ E£ ^ UJ X U Z O X

O O

-S J2

C r t r t e ^ e C e CL,

•o o £ £ c rt £ -3 •o »ca -o c E Ö E c

oo u

J s C 4 > 0 : c « ä 0 3 O . _ X) , * C U Ji! C

00 00 S

•o — ä t s

•o -o - ^ E

J? C :rt o r t :rt O (DÄ > C

c o :5 •o —' tu , i O

c

C >* tu :rt as c x : c

O rt X> > C m r^ ~ •o XJ ^ C

<H O

ed . * C

c ^ O E

•i .y

T3 x>

e

:

O E S -5 S o" =3 :c 2 •o — "Ö <*-< tu &0 c/3 2 X) x l M X) C O cd X) C C

•ö x i * i -2 E J? C rt <U :rt O rt <2 X C

«

c

C rt

tu >> et) _ O X C .*^

O

E

S oo

x) tu ^ <u g fc; C O, rt — .g :rt rt . - C tu — C c

c ,

3 rt C J "u "E •o ° ~ xl — c 8 " g c

2 OO 00 00 00

•ä i -S I § i 8 Öi2 5 * E « «

oo oo oo oo

oo U- oo oo 2

oooo

oo

oo S oo

oo oo

!§ oo

oo S oo

oooooooo

•-

o

E fc 5 :rt E c

J5 T*. "7! «i _b tU iZ -g tu

< x: >. rt ;0

,—I ,—I O

= 2 c M c c c t; feexra c : ^^CA £ *- x> M ••~ ^ ,<^ tU

.—I .—I

.—IfNOO

I—I

o C ^ o

S

ä :0 „

rt

Xj

•o -o

i* i : — 's >

S i 1S * £

• i : >-i :

^J rt e« 2 ^o oa ^ ^ O oo

^ 03 X £ O :<

u9 - x.

fep:2 feo j *

c? > 'B ^5

CU : 0 tu

W KK > J J 2

> 3 X>

•o « i . X) x: xi = « rt tu tu *i

oo oo H >"

X3 O x3 eu —, i ~ es ro

oo ftI—|OH

oo

U

0-

on t u bu

on

U

2 CO al

fe.S — 'S 2<D o .t- O

m

_w

4=

:«

CJ

60 !5

^-^ . 3

<«-H

M *; P •a S -5

OH

0-

OH

Hl

OH

tin tU

tu tu

OH

tU oo

.s-8 M

"2 -* C

C

"-1

g.§ >

H c » B i

2 g

:§ « 2 C 0 0'•^ >> P — to •« OH

U U w U

OH

OH

• .§ j - C C C o 3 —

OH

— tU 00 — tU

u u

-g ? I a

CHOCO

rt

C

O

."2 Q OH

OH

— — t u t u oo t u t u

U U w U

OH

OH

OH

OH

OH OH

U

<J tU tU

ti

o

^ H —- •—1 ^ H

O

t-

—i

l-H

O

e

slöv kenb lmsta rberg

^3

-5 E

UJ tu X

•o ^ 0 <

<M JH

>

S <->

6c

•o i s 5 - S Ä •i

*•"'

W5 " ^

TZ

:

e

fc

-

>

C

3 C

D

°

C - o "O

-Ö « :£, 2 oo H H D

'c o

I i 02 Z D X

U- oo

oo t u Un oo

"c 2n "op ort 3

3 C — J3

= 1" o S

o

U

St u

-* s • B S E H

o

60 <D T 3

rrt 73

c bl

3 »ca

s*

1-H

s O, 60

-= y O O °T3

C A.

"5 C

o -o *H

ni

B

SEW

— 3

U t)

»i 60 -O oo

C

IN

o c -g O ' <«

-5

_,

i-i _

T3

c

2K «J =J 2 5 : S E 3

H 5 >°<°<

> ca c S & rt g» C M g C

si

P 5 S E E S E

« » O :sl a o O .-, TJ . * C V M A

G «

CD i -*-» i f D •" T

a*'g-o TD - ac S O -o 2 ^

CJ

i2 u o « c •a -a 43 "2 E O ca . c > c S —i • " a :0 ~ r<+-« ^ )CT3p

"P -O 'o C sg o :=_ T3

:Q •"

Jr c >> <o ••<& O CO c .c c :Q

-

T3 *£) •H

C>5 C

£ "2 £ m oca

ca X> >

•O T3 ^ E O

« ^

C

tn

<D _ i

<D

"2 "Ö O >, U

d

^

(A

13 i; O

fl M X ) C C >> ca :ca ca JO C C

<2 tu t» , c T3 T3

5 ^93! i <M

tu

J= <D

2 *° « >> O § 5 -K <*« <D ^ T3 T3 C

M c« c i ; M "O C *-<

Jr C <u >< ca o ' 3

O

U oo

00 00 C/3 00

O

O oo

oo oo oo o o

oo tu oo oo O

O oo

oo oo oo oo oo

ca o j o C M E

p i -O CU ;_r o Jr :S c & ca — O c_ ca . _ C D ca c

i,

O .V c*_ • *

c/5 JU

:

-•g CD (O

-5 p -3§i 1 i I £ _t . <" 5 c

C— CU Cu 0-i

. <u

Ä :0 G J* e -U? <u U

t»

— 13

m .„

c

u

i

O

i

h

oo oo oo oo

oo t u U. tu [JU

O

CU C C- Cu O) — t u t u _ -

U U

oooooooooo

oo tu oo

oo oo

2 -5 "S B b % c 5 « £ tS £ c ! 6 ca ca -o

Hl

>>

V > Kl -

^ < u u , O K

»

tineh ra Rå ne

:0 : P to c3 :0 S J< •* 'C ^ ca .2 « oo oo c o ö -J S Q

lstad

5 cu 8«ts

tka

ca

jstad ms fors

6f BO M _

o, .S •-* ca

3 3

i- O 3

Sxä UJ ^ Z oo

I c EM- & S £3 T : x <~ •& oo H

, o CD u « «J J S %J U. OD— — i-, v c/5 D ca :ca ca

=0 < Q X X *

E "Q 3.S

oo oo

at

> M oo U O

OH

w

OO <J UH

S

05 73 C/3

( f l M t f ^l

r 1 00 rfl L>

-H

>

0-

oo oo oo oo oo

U

co oo

1ra PC •H :TO

O) C

C -H —I

^H <N

H(f|

O o •a a>

( N ( S N rt rt ^H^Hr-H

TO oTO

ts

c 3 -J'

O

^

Västmän Arboga Fagersta Hallsta-

1 £?2

T3 O

-I

E :1/3 0 M £ 60-3.C c a

^

^ ^

oo >

3 :0

O

E

a TO

ft. -s

3 T: 0O > O roa T O t u Q . CD

*

TO TO T 3

3 « £h i>.

P. A o — > CJD OS O X

- r ^ ^ -P

C c T) 5} TO : 0 = -2, OS 00 00

o C O — C/5

< _

— T3

OW —

tN

fl > ra CraCra cra rac C ra ,8) c c 3 fl c ra g ra co :0 E EM fl ra E E i 0 C 0) M a o C flU -V0 :ed 't.

UH

O

-a>

c

ra C 0)C Sa _ra

••o (t-i

i

•a

o

•a i-.

o fl ra

v

Jr C : g °ra :rt O ra -C > C

fl

eu ra T3

•o -a M £ E Jr C >> « : « O ra c .c c

•2 -a £ ^

E

Jr c « . « « O ra x> > C Ut

iO Jr c 3 :ra O ra j * c

"S "O "o 5.

fl fl 2 4= Ö •£ E JT C 4 j

o s

M-H

0>

CJ)

fl

T3

M T 3

C/3

- j - :ra

—

C

O ra .o C c

fl T : * ; *3 c U ra vw Ä

c

jO — T3

ta « c T, "2 «3 O ra Ä

di

M 60 •„

>->

ra

O

«M

U

c

O JO C J*!

C

o

S u ,1

•a

o

'—p

0 c u.

b

ra Brao IS :rca ^u o E , (3', o •a o .>, , C ™ ^ c

4-1

•""

Bfl

c*.1 " ^ S ... X^ C wl a> •*-* m "*~^ *- rag

i/3 co t/5 A

co oo U

oo oo oo co co

fl Jr. S

o

c

5 E

co oo oo

oo oo oo oo oo

i

o

i

c

t^ j -

c

fl

*•*

cu

«

ra <->

c

—lO.

oo oo O oo co tu u

^3 C _ra -ra w c o ra

3 V3 « 5 t ! £ C _,

ra

E ±3 "-1 .Jg •£ °ra C

— -a

on Pu u

:ra

< i . %%£ g E — o o i j .{3

s?«2 S 8 , 1 ^

O > U.

•1^'S c -

g

S

S CQ U- Ö- S oo «< :

O

-C O,

73 73 73 73

73 73 73 73 73 73

a. ti

a

SwwSUcfl

73 73 73 73 73

73 73 73 73 73 73 73

S O C/2

OO 73 CO 7 1 M

1/1 7 1 CO 75 CO 7 1 CO

° E

E 3 O 73

^

' '-*- — -' a — "O *D 'O OÖO -•

N

ro

Norr bo 11 Arjeplog Arvidsjau Boden

Västerbo Lycksele Mala Skellefte,

(N -H m

» c ca js :c«

cS

OK

v

c »ca j g

3 2 -

— .O • *

i i) > u

•U U J OH (C K O

Bilaga 4

Några forskningsresultat

I denna bilaga redovisas några forskningsresultat från kommunalforskningsgruppens material. Initiativet till kommunalforskningsprogrammet togs hösten 1963. Statens råd för samhällsforskning beviljade anslag till planerings- och förberedelsearbete under 1964 och 1965. Året därpå kunde arbetet sättas igång i full skala. Forskningsprogrammet som gavs namnet "Kommunal indelning kommunal självstyrelse" finansieras av Riksbankens jubileumsfond. Syftet med programmet är att belysa om och i så fall hur den pågående samhällsutvecklingen, de växande kommunala uppgifterna, och de nya riktlinjerna för den kommunala indelningen förändrar den kommunala självstyrelsens villkor. Enligt anslagsansökan har forskningsgruppen ambitionen att forskningsresultaten skall kunna tjäna som underlag vid överväganden rörande eventuella kommunala organisations- och indelningsreformer i framtiden. I forskningsprogrammet deltar alla statsvetenskapliga institutioner i riket. Av utrymmesskäl har det endast varit möjligt att göra ett axplock från de resultatsammanställningar, som forskningsgruppen utarbetat. Den intresserade hänvisas därför till forskningsgruppens skriftserie "Den kommunala självstyrelsen", Almqvist och Wiksells förlag, eller till gruppens otryckta avhandlingsserie. Huvuddelen av undersökningarna har genomförts i det s. k. A-urvalet, som består av 36 kommuner. Dessa kan grupperas i sex kommunklasser med olika kommunstorlekar och tätortsgrader. Inom varje kommunklass kan sedan kommunerna indelas i två grupper efter andelen socialdemokratisk röstning (< 50 % eller > 50 %). Kommunurvalet drogs i februari 1966. Uppgifterna angående kommunstorlek gäller den 31.12.1964 och andelen boende i tätort gäller förhållandena 1960. Andelen socialdemokratisk röstning avser förhållandena efter andrakammarvalet 1964. När det gäller uttolkningar av resultaten i det följande bör några påpekanden göras. Till att börja med är inte kommunurvalet representativt. Resultaten 100

SOU 1972:32

Kommunalforskningsgruppens urvalskommuner fördelade efter storleksoch tätortsklass. Tätortsklass

A >90% tätortsboende B 30-90 % tätortsboende C <30% tätortsboende

Storleksklass I

II

III

- 8 000 inv.

8 0 0 0 - 3 0 000 inv.

30 0 0 0 - inv.

Höör Bodafors Karlsborg Hultsfred Torshälla Sveg

Ängelholm Alingsås Strängnäs Nybro Köping Sandviken

Karlskrona Borås Uppsala Hälsingborg Uddevalla Gävle

Skurup Visnum Ramsjö Fliseryd L. Mellösa Åsele

Värnamo Skara Mora köping Mjölby Arvika Överkali x

Ätran St. Mellösa Bygdeå Härslöv Osmo Mörsil

avspeglar således inte - utifrån strikt statistisk mening - förhållandena i landets samtliga kommuner. Detta har inte varit forskningsgruppens avsikt, utan meningen har varit att man genom en exprimentell forskningsansats skall studera vad som händer om vissa urvalsvariabler förändras, nämligen kommunstorlek och tätortsgrad. Vidare omfattar kommunurvalet till vissa delar kommuntyper som försvinner i och med kommunindelningsreformens fullföljande. Detta gäller t. ex. de små glesbygdskommunerna. Till sist bör observeras att resultaten som redovisas i det följande bygger på undersökningar som genomfördes för något år sedan. Vissa av de studerade förhållandena kan således ha förändrats sedan undersökningstillfället. Dessa förhållanden innebär naturligtvis att resultaten bör tolkas med försiktighet. I det presenterade materialet ansvarar varje uppgiftslämnare för riktigheten av lämnade sifferuppgifter, samt för hållbarheten av de slutsatser som har dragits. Enighet och konflikt i fullmäktige och kommunstyrelsen1 I en undersökning om beslutsfattandet i primärkommunerna, som bygger på en genomgång av 10 000 ärenden i 36 kommuner, har man funnit att enigheten är stor inom de kommunala organen. I det undersökta materialet - som omfattar hela år 1967 - förekom i 1 /,. Myhlback, Det formella beslutsfattandet i primärkommunerna, stencilerad licentiatavhandling, Uppsala 1969.

SOU 1972:32

fullmäktige endast ett yrkande i 94 % av alla ärenden. Motsvarande siffra för kommunstyrelsen är 98,5 %. Några systematiska skillnader mellan kommuner av olika storlek och tätortsgrad finns inte. Flera yrkanden förekom i fullmäktige i 2,7 % av ärendena och i kommunstyrelsen endast i 0,9 %. Oenighet eller konflikt framträdde i 3,3 % av fullmäktiges ärenden. Av dessa var 1,9% voteringsärenden. Votering och reservation förekom i 1,4%. I kommunstyrelsen förekom praktiskt taget aldrig oenighet i beslutsfattandet; i det undersökta materialet endast i 0,6 % av ärendena. Dessa värden tyder på att enigheten i beslutsfattandet genomgående är mycket hög och att enigheten är högst i kommunens styrelse. Den något lägre enigheten i fullmäktige synes ha ett samband med förekomsten av andra grupperingar än de partipolitiska. Sådana sammanslutningar är nämligen betydligt vanligare i fullmäktige än i kommunstyrelsen. En jämförelse med enigheten i riksdagen skulle vara av intresse i detta sammanhang men går inte att genomföra på grund av brist på jämförbara data. Det allmänna intrycket är emellertid - enligt forskare som studerat voteringar i riksdagen - att enigheten skulle framstå som hög även i riksdagen om man relaterade voteringarna till hela mängden ärenden som strömmar förbi. Enigheten förefaller vara mindre i riksdagen än i kommunerna, men skillnaden skulle sannolikt inte vara så iögonfallande om man gjorde en jämförelse med den här typen av siffror. Vid intervjuer med fullmäktiges och kommunstyrelsens sekreterare har det framkommit att det är vanligast med nykterhets-, idrotts- och regionala grupperingar i fullmäktige. I kommunstyrelsen är regionala grupperingar vanligast. Antalet kommuner - av de 36 undersökta kommunerna - som har den här typen av grupper framgår av följande uppställning.

Idrott Nykterhet Religiösa Regionala Övriga

Fullmäktige

Kommunstyrelsen

7 9 4 7 2

1 3 1 5 -

Av undersökningen framgår också vilken typ av ärenden som ledde till konflikt eller var konfliktladdade. Utskänkningsärenden och kommunala organisationsfrågor är på fullmäktigenivå klart överrepresenterade bland konfliktärendena. På styrelsenivå förekommer däremot nästan aldrig konflikt i utskänkningsärenden; förmodligen beroende på att nykterhetsgrupperingar är mindre vanliga på denna nivå än på fullmäktigenivån. På alla nivåer förekommer konflikt i mark- och planfrågor, åtminstone någon gång. Med hänsyn till att detta är den dominerande ärendegruppen (20 % av alla ärenden) är emellertid mark- och planfrågor klart underrepresenterade bland konfliktärendena. Det är inte bara enigheten inom de kommunala organen som är hög. Detta gäller även överensstämmelsen mellan beredande och beslutande 102

SOU 1972:32

organ. Störst är den mellan kommunstyrelsens arbetsutskott och kommunstyrelsen. Mellan dessa båda organ var överensstämmelsen fullständig i 23 av 36 kommuner. Mellan fullmäktige och kommunstyrelsen var överensstämmelsen fullständig i 18 av de 36 studerade kommunerna. Bland ärenden utan beslutsöverensstämmelse är det vissa ärenden som återkommer oftare än andra. Detta gäller t. ex. kommunala organisationsfrågor, fritids- och turistärenden samt utskänkningsärenden. Däremot är det ovanligt att det inte råder beslutsöverensstämmelse i t. ex. socialvårdsärenden och ärenden som rör el-, gasverk, hamnar m. m. Det sistnämnda gäller även beslut som har att göra med inkomst- och utgiftsstaten. I denna typ av ärenden förekom beslutsöverensstämmelse mellan kommunens styrelse och fullmäktige i alla kommuner utom en. Sammanfattningsvis kan konstateras att enigheten inom och mellan de kommunala organen är stor, om man studerar de kommunala protokollen. Visserligen återger inte dessa alla konflikter som kan ha förekommit, men resultaten är ändå intressanta, eftersom det borde vara främst det som syns i protokollen som kommer till medborgarnas kännedom. Vid de fåtal tillfällen som enigheten i beslutsfattandet inte är fullständig, gäller det vanligtvis frågor som är av mindre partipolitisk betydelse och frågor som har mindre ekonomisk innebörd. Anledningen till oenighet är ofta att det bildats grupperingar över partigränserna. Väljarnas uppfattning om enighet och konflikt i kommunalpolitiken1 I en undersökning som vänt sig till ett urval av väljare vid 1966 års val, har några frågor ställts om intervjupersonernas uppfattning och åsikt om enighet resp. oenighet bland kommunalmännen. Av resultatet framgår att genomsnittligt mellan 5 till 10 procent av väljarna tycker sig finna att kommunalpolitiken präglas av enighet och sämja. Andelen är något mindre i stora än i små kommuner. (Se tabell 1) Mellan 25 och 35 procent säger sig ha märkt oenighet, men anser att sådant ändå förekommer sällan. Även här är andelen något mindre i stora än i små kommuner. Mellan 10 och 20 procent av de intervjuade anser att det händer att det uppstår oenighet, men vet inte själva hur ofta detta inträffar. De som tyckt sig märka att kommunalpolitiken präglas av hög grad av oenighet mellan kommunalmännen uppgår till mellan 6 och 25 procent. I tätortskommuner och i större kommuner uppgår andelen till omkring 20 % och i landsbygdskommunerna till omkring 6 %. I Stockholm tycker omkring 50 % av väljarna att kommunalpolitiken i hög grad präglas av oenighet. När det gäller väljarnas egna åsikter om enighet och oenighet framgår att en liten andel av väljarna anser att kommunalpolitikerna är alltför angelägna att komma överens. Inte i något fall uppgår denna grupp till mer än 6 procent av de väljare som besvarat föregående fråga, dvs. har haft någon uppfattning om i vilken utsträckning enighet förekommer i kommunerna. (Se tabell 2) 1

Uppgifterna har lämnats av fil. lic. Lennart Månsson.

SOU 1972:32

Tabell 1. Väljarnas uppfattning om förekomsten av enighet och oenighet i kommunalpolitiken i hemkommunen. (Källa: kommunalforskningsgruppens intervjuundersökning bland väljare 1966) Kommunstorlek

Tätortsgrad

III 10,1

9,3

3,7

17,0 34,9 18,1 19,8

17,7 28,8 17,7 26,5

18,5 25,3 27,1 25,4

99,9

100,0

100,0

10,4

7,0

11,5 36,9 9,7 31,5

18,9 31,1 14,3 28,7

Summa procent

100,0

100,0

C. 1. Tycker kommunalmännen är eniga 2. Händer att de bli oeniga men IP vet ej hur ofta 3. Händer att de blir oeniga men mera sällan 4. Kommunalmännen är ofta oeniga 5. Ingen uppfattning om enighet - oenighet Summa procent

10,0

A. 1. Tycker kommunalmännen är eniga 2. Händer att de blir oeniga men IP vet ej hur ofta 3. Händer att de blir oeniga men mera sällan 4. Kommunalmännen är ofta oeniga 5. Ingen uppfattning om enighet - oenighet Summa procent B. 1. Tycker kommunalmännen är eniga 2. Händer att de bli oeniga men IP vet ej hur ofta 3. Händer att de blir oeniga men mera sällan 4. Kommunalmännen är ofta oeniga 5. Ingen uppfattning om enighet - oenighet

12,7 34,2 6,5 36,6 100,0

Stockholm 1. Tycker kommunalmännen är eniga 1,6 2. Händer att de blir oeniga med IP vet 18,1 ej hur ofta 20,9 3. Händer att de blix oeniga men mera sällan 49,5 4. Kommunalmännen är ofta oeniga 9,9 5. Ingen uppfattning om enighet - oenighet 00,0 Summa procent 100,0

Göteborg

Malmö

9,3

6,3

19,1 24,5 29,9 17,2 100,0

19,0 25,3 18,4 31,0 100,0

Den vanligaste åsikten hos väljarna om kommunalpolitiken är att man tycker att det är bra som det är, dvs. att kommunalpolitikerna varken kan anses visa alltför stor eller alltför liten benägenhet att komma överens. Ungefär hälften av väljarna har den åsikten att det är bra som det är. Önskemålen om enighet och lugn i kommunalpolitiken väger över önskemålen om ökad politisk strid. Mer av enighet önskas av 10-15 procent av väljarna. En markant högre siffra uppvisas av Stockholm, där 1/3 av väljarna anser att man borde göra ökade ansträngningar för att komma överens. Sammanfattningsvis kan sägas att en mindre andel av väljarna tycker sig ha märkt att oenighet förekommer ofta bland kommunalpolitikerna. 104

SOU 1972:32

Tabell 2. Väljarnas egna åsikter om enighet och oenighet i kommunalpolitiken i hemkom- • nen. (Källa: kommunalforskningsgruppens intervjuundersökning bland väljare 1966) Kommunstorlek

Tätortsgrad

I

II

III

A. 1. Alltför angelägna om att komma överens 2. Bra som det är 3. För lite angelägna om att komma överens 4. Ingen åsikt om enighet - oenighet 5. Frågan ej ställd 1 Summa procent

5,4 38,5 13,7 5,4 37,0 100,0

2,9 34,9 13,1 5,0 44,1

6,2 30,1 14,6 5,0 44,1

100,0

100,0

B. 1. Alltför angelägna om att komma överens 2. Bra som det är 3. För lite angelägna om att komma överens 4. Ingen åsikt om enighet - oenighet 5. Frågan ej ställd 1 Summa procent

5,2 37,3 10,6 3,7 43,2

3,4 34,0 11,2 3,7 47,7

100,0

100,0

C. 1. Alltför angelägna om att komma överens 2. Bra som det är 3. För lite angelägna om att komma överens 4. Ingen åsikt om enighet - oenighet 5. Frågan ej ställd 1 Summa procent

1. Alltför angelägna1 komma överens 2. Bra som det är 3. För lite angelägna om att komma överens 4. Ingen åsikt om enighet - oenighet 5. Frågan ej ställd 1 Summa procent

3,4 35,6 7,0 4,7 49,3 100,0

Stockholm

Göteborg

Malmö

2,7 32,4 31,9 4,9 28,0

5,4 34,8 20,1 3,4 36,3

4,0 29,5 12,1 4,1 50,3

99,9

100,0

100,0

1 Åsiktsfrågan om enighet - oenighet i kommunalpolitiken ställdes ej till de IP som inte kunnat besvara endera av frågorna ang. uppfattningen om graden av enighet - oenighet bland kommunalmännen i den egna kommunen, (jfr tabell 1).

Flertalet har inte upplevt kommunalpolitiken som iögonenfallande konfliktfylld. Väljarna har oftast den åsikten att det förekommer lagom med konflikter i kommunalpolitiken. Endast ett fåtal anser att kommunalpolitikerna är för angelägna att komma överens. Lokal partiorganisation - partigrupp i fullmäktige1 En annan frågeställning av intresse i detta sammanhang är partiaktiviteten på den lokala nivån. Detta gäller såväl den lokala partiorganisationen som partiernas fullmäktigegrupper. I en undersökning i kommunalforsknings1 A Gunnmo, Huvudorganisation tiatavhandling, Umeå 1968.

SOU 1972:32

partigrupp - fullmäktige, stencilerad licen-

gruppens urval på 36 kommuner genomfördes 1968 en kartläggning av detta. Enligt resultaten från undersökningen håller partiernas lokalorganisationer i genomsnitt tre medlemsmöten per år i små kommuner och drygt det dubbla antalet i stora kommuner. Man kan också säga att där partierna är små har de bara ett par medlemsmöten per år. Sedan ökar det när partierna blir större så att de har ett möte varannan månad. Styrelsemötena följer samma tendens och antalet ligger ungefär på samma nivå. Benägenheten att diskutera kommunala frågor på partimöten varierar. En tredjedel av partiorganisationerna i småkommuner och två tredjedelar av dem i stora kommuner har sådana diskussioner både på medlemsmöten och styrelsemöten. Det är bara ett mindre antal partiorganisationer i de mindre kommunerna som aldrig diskuterar kommunala frågor. Hos de partiorganisationer som diskuterar kommunala frågor sker inte detta på alla möten utan antalet möten med denna typ av diskussion ligger genomgående lägre än totalantalet medlemsmöten respektive styrelsemöten. I medelstora kommuner finns hos en tredjedel av partiorganisationerna ett tidsmässigt samband mellan partimötena och fullmäktigesammanträdena. I övriga kommuner är det bara någon enstaka partiorganisation som har ett sådant samband. I små kommuner deltar 80-90 procent av fullmäktigeledamöterna i partimötena medan siffrorna sjunker under 70 procent i de stora kommunerna. Andelen närvarande fullmäktigeledamöter vid partimöten sjunker med fullmäktigegruppens storlek. De frågor som oftast diskuteras i de lokala partiorganisationerna är sådana som gäller vatten- och avloppsanläggning, gator och vägar, skolbyggnadsfrågor, byggande av ålderdomshem och fritidsanläggningar. Budgetförslagen diskuteras också mycket ofta i huvudorganisationerna, liksom naturligtvis kommunsammanläggningsfrågan. I små kommuner, där befolkningsutvecklingen ofta är ogynnsam, är frågor om ålderdomshembyggande, skolbyggande och industrilokalisering mera frekventa än andra. I medelstora kommuner är det frågor med anknytning till stadsplanering inbegripande kommunikationsplanering och bebyggelseplanering som diskuteras. Typiska frågor i de största kommunerna är frågor om stadsplanering, kommunens markanskaffning och den kommunala förvaltningens organisation. Så snart ett parti har tre eller flera representanter i fullmäktige kan man i allmänhet tala om en fungerande partigrupp, dvs. att man har någon typ av formaliserad verksamhet. Antalet gruppsammanträden är i de minsta kommunerna i genomsnitt fyra per parti och år. I de största kommunerna är motsvarande siffra tio medan den i de medelstora kommunerna ligger något högre. Det är ganska vanligt att flera partier regelbundet har gemensamma gruppsammanträden. Mellan 25 och 45 procent av partigrupperna har uppgivit att de regelbundet har gemensamma gruppmöten med ett eller flera andra partier. Om man därtill lägger antalet som uppgivit att de har gemensamma gruppmöten ibland blir siffrorna högre. Det är framförallt 106

SOU 1972:32

de borgerliga partierna som har gemensamma gruppmöten. Ibland är det två borgerliga partier som samarbetar och ibland tre. Detta tycks bero på deras mandatmässiga styrka i kommunen. En annan form av samarbete mellan partierna är gruppledarträffar. Dessa är vanliga när man inte har regelbundna gemensamma gruppmöten. I första hand är det de tre borgerliga partiernas gruppledare som träffas, men det förekommer också sådana träffar mellan socialdemokratiska och borgerliga gruppledare. I ett läge med majoritetsstyre i kommunerna torde det bli vanligare att höga krav kommer att ställas på partisammanhållningen. Det bör därför vara av intresse att se hur bunden en gruppmedlem är av gruppen under rådande förhållanden, dvs. i ett system med samlingsstyre. Undersökningen visar helt klart att det inte är ovanligt att det förekommer meningsskiljaktigheter inom grupperna. När en sådan fråga står på dagordningen måste man fråga sig hur man förfar i grupperna. För det första beror det på frågornas karaktär. Trosfrågor och nykterhetsfrågor får gruppmedlemmen ta ställning till helt efter eget samvete. I andra frågor däremot är det inte ovanligt att man företar voteringar i partigruppen för att få majoritetsläget klarlagt. Antalet voteringar kan bli rätt många i en del grupper. I allmänhet uppfattas voteringsresultatet som riktmärke för hur gruppmedlemmarna sedan skall ställa sig i fullmäktige. Om en gruppmedlem trots allt tänker rösta mot majoritetens uppfattning är det ofta praxis att han meddelar detta till gruppledaren före fullmäktigesammanträdet. En mera kvalificerad form av bindning av gruppens medlemmar är när det fattas formella beslut på gruppmötet hur gruppen skall rösta i fullmäktige. Mellan en tredjedel och drygt hälften av grupperna fattar sådana beslut och av dessa är det ett relativt stort antal som har fattat flera sådana beslut. I vissa fall över tio, under den tid — 1,5 år — som undersökningen omfattar. När det gäller den form av enskild aktivitet från gruppmedlemmarnas sida som tar sig uttryck i motioner och interpellationer är det regel i större kommuner att detta skall anmälas i gruppen innan motionen eller interpellationen kommer upp i fullmäktige. I de små kommunerna har gruppmedlemmarna betydligt större frihet att handla efter eget huvud pä den punkten. En form av bindning av fullmäktigeledamöterna är det också när man i partiorganisationerna diskuterar vilka ståndpunkter de skall inta i olika frågor. Omkring hälften av partiorganisationerna har uppgett att de diskuterar vilken ståndpunkt deras representanter skall inta. Den valde representanten kan nog inte ställa sig helt oförstående till dessa synpunkter om han skall kunna räkna med att bli nominerad även vid nästa kommunala val. En skärpning av den här relationen är när partiorganisationer inte bara diskuterar ståndpunktstagandet utan dessutom rekommenderar fullmäktigeledamöterna att inta en viss ståndpunkt. I runda tal en femtedel av partiorganisationerna har rekommenderat sina representanter att rösta på ett visst sätt i åtminstone någon fråga. Hur reagerar man då i partiorganisationen om man finner att fullmäkSOU 1972:32

tigeledamöterna inte handlat som man skulle ha velat? Tolv procent av partiorganisationerna i de små kommunerna och 35 procent i de största kommunerna har vid något tillfälle uttryckt missnöje med sina representanter i fullmäktige. I tio partiorganisationer har man diskuterat att vidta åtgärder mot fullmäktigeledamöter som inte handlat i enlighet med de intentioner som framkommit vid partimöten. Av dessa har åtta diskuterat att inte åternominera ifrågavarande fullmäktigeledamot vid nästa val. De övriga två har diskuterat tillrättavisning. Partierna och de kommunala nämnderna' Partiernas betydelse för nämndarbetet har blivit föremål för kartläggning i undersökningar bl. a. rörande skol- och fritidssektorerna. Studierna gäller förhållandena under 1969. I undersökningarna har man, dels intervjuat förtroendemän och chefstjänstemän i de aktuella nämnderna, dels studerat de kommunala nämndprotokollen. På en fråga vilken betydelse partierna haft för deras ställningstaganden i skolstyrelsen har 60 procent av förtroendemännen i de största kommunerna svarat att partierna har haft betydelse i åtskilliga frågor. I små glesbygdskommuner uppgår denna andel till drygt 30 procent. I de största kommunerna har drygt 10 procent ansett att partierna praktiskt taget saknat betydelse för deras ställningstaganden i skolstyrelsen, och i de minsta kommunerna har omkring 30 procent haft denna åsikt. Även inom fritidssektorn tillmäter förtroendemännen partiet större betydelse om de representerar stora kommuner än om de är verksamma i små kommuner. Ungefär 60 procent av förtroendemännen från stora kommuner tillmäter partierna betydelse i åtskilliga frågor, medan motsvarande siffra för de små kommunerna uppgår till 15-20 procent. Procentandelen förtroendemän som anser att partiet praktiskt taget saknar betydelse för deras ställningstaganden i fritidsfrågor uppgår till 35-40 procent i de små kommunerna och ca 20 procent i de stora. I de stora kommunerna är samtliga ledamöter - i de kommunala organ som studerats - partimedlemmar. I de små kommunerna däremot saknar 5 procent av skolstyrelseledamöterna och 10 till 80 procent av ledamöterna i fritidsnämnd eller motsvarande organ - partitillhörighet. En relativt stor andel av förtroendemännen uppger att de deltagit i partipolitisk aktivitet under undersökningsåret. Mellan 75-80 procent av de intervjuade i de största kommunerna uppger att de deltagit i partiverksamheten och där diskuterat frågor som berört den egna nämndens verksamhet, dvs. skolfrågor resp. fritidsfrågor. Motsvarande andel i de mindre kommunerna uppgår till 40-50 procent. Forskarna har även intervjuat chefstjänstemännen i skolstyrelsen och fritidsnämnden (motsvarande), och därvid frågat i vilken utsträckning som diskussionen enligt deras mening följer partilinjer. 1 Uppgifterna för skolsektorn har lämnats av fil. kand. Toivo Hovslagare och för fritidssektorn av fil. kand. Kjell Lundmark.

108 SOU 1972:32

Resultatet visar att flertalet av chefstjänstemännen har svarat att partiskiljande diskussioner förekommer mycket sällan. Av de 36 tjänstemän som besvarat frågan för skolsektorn har 25 avgivit detta svar, sju har menat att sådana diskussioner förekommer ganska sällan och fyra att det förekommer ganska ofta. Tjänstemännen som svarar för fritidssektorn har varit 34 till antalet. Av dessa har 27 svarat mycket sällan, fem har svarat ganska sällan och två har menat att partiskiljande diskussioner förekommer ganska ofta. För skolsektorn har konstateras att chefstjänstemännen från de stora kommunerna har en annan bedömning av förekomsten av partiskiljande diskussioner än sina kollegor i småkommunerna. Om dessa uppgifter skulle var korrekta skulle partiskiljande frågor vara vanligare i de stora än i de små kommunerna. När det gäller fritidssektorn är svaren mera samstämmiga mellan intervjupersoner från olika kommuntyper. Av protokollsstudierna har forskarna kommit fram till att voteringar och reservationer är sällsynta i skolstyrelser och fritidsnämnder (motsvarande) i de undersökta kommunerna. Man har i princip följt ett centralt ärende i varje kommun. Ärendena kan ha sträckt sig över flera år och kan ha aktualiserat ett flertal beslut i de undersökta nämnderna. Av de 36 ärenden på skolsektorn som följts på detta sätt har både voteringar och reservationer förekommit i ett ärende och inom fritidssektorn där man studerat 27 ärenden har detta förekommit i tre fall.

SOU 1972:32

Bilaga 5.

Majoritetsförhållandena i landstingen 1947-1970 1

B framför siffra anger att centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet tillsammans haft majoritet. S framför siffra anger att socialdemokraterna haft majoritet ensamma eller tillsammans med vänsterpartiet kommunisterna. Kursivering anger absolut majoritet för socialdemokraterna.

Landstingskommun

1947-50

1951-54

1955-58

1959-62

1963-66

1967-70

B Stockholms län C Uppsala D Södermanland E Östergötland F Jönköping G Kronoberg Hjsj Kalmar norra Hg Kalmar södra I Gotland K Blekinge L Kristianstad M Malmöhus N Halland 0 Göteborg o Bohus P Älvsborg R Skaraborg S Värmland T Örebro U Västmanland W Kopparberg X Gävleborg Y Västernorrland Z Jämtland AC Västerbotten BD Norrbotten

SI 3 S 1 S10 S 9 B12 B 5 B 2 B 5 B 6 B 2 B 7 S 6 B 6 B 8 B 7 B16 S10 Sll S 9 S 9 SI 7 SI 7 S 1 B 5 S21

S 3 S 1 S10 S 8 BIO B 3 B 1 B 2 B 5 S 2 B 6 S 8 B 8 BIO Bil B16 S 7 S10 Sll SI 3 S14 SI 7 S 2 B 1 S21

S 1 S 4 S 7 S 5 B 9 B 5 S 3 B 2 B 5 B 1 B 5 S 2 B 7 B 3 B 8 B13 S10 S 9 S10 S10 S18 S17 S 6 B 5 S26

jämnt S 1 S 4 S 6 B 7 B 5 B 1 B 3 B 5 S 1 Bil S 2 B 7 B 2 BIO B18 S10 S 7 SI 2 S 8 SI 7 S18 S 1 B 1 S29

S 3 S 4 S 9 S 7 B 2 B 4 jämnt S 1 B 1 S 7 B 5 S 6 B 7 B 3 B 5 BIO S16 Sll SI 6 S13 S25 S22 S 3 S 1 S34

B17 B 1 S 6 S 6 Bil BIO B 3 B 3 B 7 S 3 B12 S 4 B 9 B 8 B14 B20 S 6 S 9 S 9 S 5 57 7 S14 S 1 B 4 S22

Summa S

13S

14S

14S

13S

16S

12S

Summa B

12B

1 IB

HB

HB

8B

13B

i Siffrorna anger mandatövervikten i respektive landsting. 110

SOU 1972:32

Bilaga 6

Majoritetsförhållanden och partistruktur i kommunblocken 1960 och 1970

I. Undersökningens uppläggning1 Valen 1960 och 1970 Undersökningen har haft till huvudsyfte att visa majoritetsförhållandena i kommunblocken. För att fylla det dubbla syftet att ge perspektiv och att vara aktuell har undersökningen genomförts på grundval av valresultaten 1960 och 1970. Därvid har i valdistrikt som ingår i kommunblocken partiernas röster sammanförts. Den kommunblocksindelning som gällde den 1 januari 1971 har varit utgångspunkt för fördelningen. Indelningsplanerna, som omfattar 272 kommunblock, har för att få enhetlighet i fördelningsprinciperna följts konsekvent. Efter de sammanläggningar som trädde i kraft 1971 är antalet primärkommuner 464 st. Att valresultatet i riksdagsvalet 1960 - för perspektivets skull - har använts i undersökningen beror på den stora förekomsten av lokalpolitiska listor i kommunalvalen 1958, 1962 och 1966, vilket gjort det svårt att avläsa partistruktur och majoritetsförhållanden med utgångspunkt från dessa. Poströsterna, som i riksdagsvalet inte redovisas valdistriktsvis, har tillagts partiernas röster i vallokalerna enligt en nedan redovisad vägningsmetod. Två undersökningsprinciper Undersökningen har för valet 1970 kommit att genomföras efter två olika linjer. Dels med utgångspunkt från valresultatet i kommunalvalet 1970, dels med utgångspunkt från riksdagsvalet 1970, varvid i det sista fallet poströster vägts och fördelats på partierna efter samma princip som tillämpats på 1960-års riksdagsval. Som tidigare framhållits förekommer i många kommuner lokalpolitiska listor och lokalt förekommande partier vilket omöjliggör den redovisning av partistruktur som varit undersökningens huvudändamål. Undersökningen har därför för valet 1970 icke 1 Undersökningen har genomförts för utredningens räkning av ledamoten Göran Åstrand.

SOU 1972:32 8

helt kunnat byggas på kommunalvalets resultat, detta ä^en beroende på att kommunblocken i ett antal fall inte helt följer de gamla kommungränserna. I sådana fall har riksdagsvalets siffror använts. Undersökningen har därför vad gäller valet 1970 genomförts efter två olika principer. I 189 kommunblock har de korrekta valresultaten i 1970 års kommunalval redovisats. Detta har gällt färdigbildade block där lokala listor icke förekommit, eller ett antal kommuner som ingår i block där blockbildningen kommer att gälla hela kommuner och där samlingslistor icke förekommit i någon kommun. I 78 kommunblock har riksdagsvalets siffror använts och samma vägning av poströster som använts i alla kommunblock för 1960 års val har tillämpats. För 5 kommunblock har en kombination av de bägge metoderna ansetts vara befogad. I dessa kommunblock (Uppsala och Östhammar i Uppsala län, Göteborg, Trollhättan i Älvsborgs län och Örebro i Örebro län) har kommunalvalsresultaten legat till grund för beräkningen utom för en obetydlig del av rösterna (i Trollhättan 0,1 %, i Örebro 1,9 %, i Göteborg 0,6 % och i Uppsala 2,2 % - endast i Östhammar är fördelningen mellan riks- och kommunalvalsröster annorlunda då nämligen 30,3 % är baserade på riksdagsvalet). De kommunblock som fått sina röstetal beräknade på riksdagsvalet med vägt antal poströster har i tabell 5 markerats med ett v. De fem ovan nämnda kommunblocken har markerats med (v). Felmarginal Den tillämpade undersökningsmetoden ger ett resultat som ligger inom en felmarginal på maximalt 1 % och oftast inom ramen för en felmarginal på 0,1 %. Skillnader föreligger dock mellan partiernas röstetal i riksrespektive kommunalval. Ett visst sådant röstbyte förekom 1970 mellan socialdemokraterna och vänsterpartiet kommunisterna å ena sidan och centerpartiet och moderata samlingspartiet å den andra. Moderater och socialdemokrater har ett något bättre resultat i kommunalvalet än i riksdagsvalet och för vänsterpartiet kommunisterna och centerpartiet är förhållandet omvänt. Eftersom dessa glidningar inte berör det inbördes förhållandet mellan de borgerliga partierna å ena sidan och socialdemokraterna och vänsterpartiet kommunisterna å andra sidan har dessa faktorer icke bedömts minska undersökningens värde. Partiernas röstetal och procentandel kommunblocksvis kan dock — i någon mån — påverkas av skillnaden mellan resultat i riks- respektive kommunalvalet. Markeringarna ger besked om vilken metod som använts. Statistiska centralbyrån redovisar i valstatistiken följande valresultat 1970

riksdagsval kommunalval

112 M

C

FP

KDS

S

VPK

Övriga

11,5 11,7

19,9 19,7

16,2 16,3

1,8 1,8

45,3 45,6

4,8 4,4

0,4 0,5

SOU 1972:32

Poströster Undersökningen - som primärt gjorts för att visa majoritetsförhållanden och partistruktur i procent och icke i s. k. "korrekta" valresultat - har genomförts med en speciell teknik för att väga poströster. Till partiernas i vallokal avgivna röster har tillagts ett "beräknat" antal poströster per parti. I undersökningen har därvid i princip använts samma metod som författningsutredningen utnyttjade i sin undersökning om majoritetsval (SOU 1958:29). Metoden formulerades i den undersökningen sålunda: "Varje parti i kretsen tilldelades den andel av partiets poströster som svarade mot kretsens andel av partiets direkt avgivna röster. Om således av ett partis direkt avgivna röster a % avgavs i en viss krets skulle partiet i denna tillföras a % av partiets poströster i området." Med andra ord. Om ett parti i en valkrets hade 2,5 % av partiets röster i hela länsvalskretsen skulle partiet i denna valkrets erhålla 2,5 % av partiets i hela länsvalskretsen avgivna poströster. Några andra vägningsmetoder har prövats men förkastats. I denna undersökning har dock en viss justering vidtagits i den ovan angivna principen för att erhålla ett mer "korrekt" röstetal. När beräkningen (enligt ovan) av poströstandelen vidtagits har det för alla partier erhållna beräknade poströstsandelen vidtagits har det för alla partier erhållna beräknade poströststalet jämförts med det i valstatistiken redovisade antalet poströster i valkretsen. Om det erhållna valet över- eller understigit det korrekta talet har en proportionell justering verkställts. Genom denna justeringsteknik har antalet invägda poströster kommit att överensstämma med såväl partiernas i länsvalkretsen erhållna poströster som bruttoantalet poströster i valkretsen. Undersökningen har genomförts med hjälp av valstatistik från Statistiska centralbyrån1

1 Riksdagsmannavalen, del I, 1960, Statistiska centralbyrån. Allmänna valen 1970, del 1, riksdagsmannavalen. Statistiska centralbyrån. Kommunalvalet 1970, Statistiska centralbyråns handskrivna bakgrundsmaterial (genom vänligt tillmötesgående ställt till vårt förfogande).

SOU 1972:32

II. Undersökningsteknik Ett exempel: Valet 1970 Kommunblock: Hagfors, Värmlands län Vägt valresultat (eftersom samlingslista förekommer i kommunalvalet i Gustaf-Adolf) Partiernas vallokalsröster i riksdagsvalet 1970 Ingående kommuner

M

C

Gustaf Adolf Hagfors Norra Råda Summa röster

KDS

FP

VPK

Ovr.

12 147 125

59 425 371

13 278 225

1 16 20

371 3 866 1 887

37 522 378

1 10 3

6 124

14 Poströstning: FP

M Partiernas vallokalsröster i relation till partiers vallokalröster i Värmland

VPK

KDS

Övr. S:a

6 124

34 834

18 642

1 761

84 369

8 083

2,1

2,5

2,8

2,1

7,3

11,6

4,0

2,1

2,5

2,8

2,1

7,3

11,6

Röster i kommunen i % av hela länet

4,0

% vallokalsröster i relation till antalet poströster för partiet i Värmland

X

X

X

X

X

X

X

3 740

3 598

4 205

9 370

122 Beräknat antal poströster

1 076 907

Korrekt antal poströster

diff. 169 dvs 15,8%

Beräknat antal poströster justerat med 15,8% per parti

12 67

Antal poströster

18 100

-

5 VPK

Övr. 14 5

Fördelning mellan partierna: M

KDS

FP

C

S

Antal vallokalsröster Antal poströster

284 67

855 76

516 100

37 6

6 124 571

937 82

Antal röster i kommunblocket:

6 695

1 019

%-andel

3,6

9,6

6,4

0,4

69,2

Fördelning mellan partigrupperingar: (C+FP+M)

(S+VPK)

Övriga

Antal röster %-andel

1 898 19,6

7 714 79,7

62 0,6

%-andel om övriga partier undan tas

19,7

80,3

114 SOU 1972:32

10,5

19 0,2

III. Tabellsammanställning Tabell 1. Kommunblockens politiska struktur (1970 års val) Partiernas storlek i de olika kommunblocken Partiprocent

0 M

C

_

0,1- 3,9 4,0- 5,9 6,0- 9,9 10,0-14,9 15,0-19,9 20,0-24,9 25,0-29,9 30,0-34,9 35,0-39,9 40,0-44,9 45,0-49,9 50,0-54,9 55,0-59,9 60,0-64,9 65,0-69,9 70,0-74,9

10 38 86 100 30 5 1

Summa

_ -

1 1

-

KDS

_

10 227 30 6

4 7 70 91 64 24 8 3

9 32 70 45 51 28 24 10 2 1

-

FP

-

-

— _ — _ -

1 S

VPK

_ _ _ _ 1 7 11 24 42 45 56 37 30 16 2 1 272

5 163 45 43 7 5 4

_ _ _ _ _ _ _ _ _ 272

Tabell 2. Kommunblockens politiska struktur (7960 års val) Partiernas storlek i de olika kommunblocken Partiprocent

M

C

FP

-

-

-

0,1- 3,9 4,0- 5,9 6,0- 9,9 10,0-14,9 15,0-19,9 20,0-24,9 25,0-29,9 30,0-34,9 35,0-39,9 40,0-44,9 45,0-49,9 50,0-54,9 55,0-59,9 60,0-64,9 65,0-69,9 70,0-74,9 75,0-79,9 80,0-

1 4 67 81 75 30 10 2

1 4 45 90 69 45 10 5 1

1 1

13 12 35 58 42 53 26 17 11 3 2

-

-

-

272 SOU 1972:32

-

2 S

— _ -

VPK

Övriga

_

251 21

174 38 40 11 3 5 1

-

— — — — -

_ _ _ _ _ _ _ — _ — _ — -

2 5 13 17 21 50 47 53 30 19 11 3 1

Tabell 3. Kommunblockens politiska struktur (7970 års val) Antal kommunblock i länen redovisade efter deras politiska struktur. Län

Stockholms Upplands Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

116 Antal block med majoritet för M, C och FP tillsammans

Antal block med majoritet för socialdemokraterna ensamma eller tillsammans med vänsterpartiet kommunisterna

70%-

6569%

6064%

5559%

5054%

5054%

5559%

6064%

6570%

70%-

-

-

2 1 3 2

—

-

-

9 1 2 3 1 1 3

-

3 2 1

1 2

-

-

-

-

2 1 2 3 3 2

-

-

1 2 2

-

12 Summa

1 2 2 2 1

2 4 2

2 2 2

-

-

2 2

3 5

-

-

-

-

-

1 4

1 3

-

1 1

-

-

-

2 1 2 2 3 1 2

3 3 5 2

-

2 2 3 1 1 1 1 3 3

4 3 4

-

-

-

-

-

1 2

-

3 3 3

-

— — 1 1 1

-

1 2 1 2 1 2 3

— 1

-

3 2 3 2 2 2 1

1 1

— — — — 1

— 4 1 2

-

3 1

-

-

-

-

4 4 1 1 3 1

2 3

Summa

2 2

-

144 SOU 1972:32

Tabell 4. Kommunblockens politiska struktur {I960 års val) Antal kommunblock i länen redovisade efter deras politiska struktur. Län

Stockholms Upplands Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

SOU 1972:32

Antal block med majoritet för M, C och Fp tillsammans

Antal block med majoritet för socialdemokraterna ensamma eller tillsammans med vänsterpartiet kommunisterna

70%-

6569%

-

-

1 1 2 2

-

_ -

-

2 2 1 4 3 2

1 1 1 1 2 2

-

-

15 Summa

6064%

5559%

5054%

5054%

5559%

-

-

7 2 1

4 1 1 3 1 1 3

4 1 3 2

3 3 1 1 1

-

— 2

-

2 1 1

— — -

4 2

— —

2 1 3

_

1 3

2 4 4

_

_

2 2 7 2

2 4 1 1

_

_

1 2

1 3

_ -

_

3 3

-

-

-

44 Summa

_ _

1 2 1 4 1 2 1 3

_ — 2

_

6064% 3

_

_ _

1 2

_ _ _ _ 1

_

_ _ _ _

1 1

_ _ _ _ _ _

2 1 3

_

2 2

_

_

_

2 2 2 3 1 1

_ -

3 3 1 1 3

-

-

3 2 2 2 3 3 2 1 4

_

6570%

_ 2

_ _ _

_ _ _

1 1

7 3 5 2 2

_ _ 1 2 2

_ _ _

Tabell 5 Kommunblockens politiska struktur och beräknade majoritetsförhållanden (1960 och 1970 års val) För kommunblocken i tabellen har använts den blockindelning som gällde den 1.1.1971. Kommunblockens invånarantal den 1.1.1971 har avgivits under blocknamnet i tabellen. I de två vänstra sifferkolumnerna anges beräknat antal röster (inbegripet poströster) samt den procentuella fördelningen, dels för partierna M, C och FP, dels för partierna S och Vpk. I denna del av undersökningen har således KDS och eventuella övriga partier utelämnats. I den övriga delen av tabellen redovisas i sju sifferkolumner beräknat antal röster samt procentuell andel för varje parti, varvid i gruppen övriga partier har inräknats KFML och olika lokala partier. I denna del av undersökningen har således samtliga partier ingått vid procentberäkningen. På en särskild rad redovisas antalet poströster för varje parti. Dessa röster ingår alltså även i den övre sifferraden som anger antalet röster totalt (både vallokalsröster och poströster). Markeringen v eller (v) förekommer längst till höger i tabellen i anslutning till redovisningen av 1970 års val. Denna markering innebär att partiernas röstetal beräknats efter en vägning av antalet poströster (Jmf avsnittet om undersökningens uppläggning).

Kommunblocken redovisas länsvis enligt följande: Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län 118

119 121 122 122 124 125 126 127 127 128 130 131 132 134 136 137 139 141 142 144 145 145 146 148 SOU 1972:32

FP

KDS

VPK

Ovr

3 364 113 51,5

264 5 4,0

-

5 762 587 47,8 3 458 150 26,0

505 39 4,2 238 10 1,8

46 12 0,4 6 1

%

-

%

4 235 892 24,0 1 779 55 45,4

418 67 2,3 152 2 4,0

309 60 1,8 2 0,1

%

253 24 3,9 277 4 6,1

9 7 0,1 7 1 0,2

röster poströster

-

2 378 224 36,4 2 622 80 57,4

941 167 14,8

73 14 1,2

3 297 405 52,0

349 34 5,5

43 7 0,7

röster poströster

960 18 13,0

1420 84 19,2

-

3 497 114 47,2

345 6 4,7

25 4 0,3

röster poströster

2 042 495 9,7

3 654 523 17,3

4 130 666 19,6

142 29 0,7

9 883 1 367 46,8

1 159 98 5,5

96 26 0,4

röster poströster

1 882 180 12,4

872 16 5,7

3 258 200 21,4

-

7 787 250 51,1

1 411 23 9,3

15 3 0,1

röster poströster

2 890 614 9,8

4 540 673 15,3

6 359 1 041 21,5

343 49 1,1

13 096 2 062 189 1 691 44,3 7,0

301 53 1,0

röster poströster

1 159 108 13,8

495 10 5,9

1 959 118 23,3

-

4 365 138 51,8

440 6 5,2

6 1 0,1

2 936 664 12,2

3 366 500 14,0

5 722 990 23,8

293 61 1,2

10 557 1 375 43,8

1 075 106 4,5

113 35 0,4

6 457 680 43,8

342 10 2,3

3 387 200 23,0

-

4 214 160 28,6

349 10 2,4

7 2

röster poströster

-

%

8 307 2 783 37,6

2 111 521 9,6

4 691 1 445 21,3

146 43 0,7

5 928 1 166 26,9

807 147 3,6

72 49 0,3

röster poströster

4 217 465 25,2

542 13 3,2

3 541 245 21,2

-

7 517 265 45,0

881 18 5,3

13 2 0,1

röster poströster

5 048 1635 19,9

3 020 530 11,9

5 464 1 310 21,6

143 33 0,6

9 941 1 642 39,3

1 464 191 5,8

234 47 0,9

röster poströster

M,C, FP

S, VPK

M

2 907

3 628

1 105 107 16,9

467 10 7,1

1 335 85 20,4

-

1487 307 12,3 6 133 680 46,2

1 566 225 13,0 507 11 3,8

2 609 336 21,7 2 920 195 22,0

73 14 0,6

7 152 2 304 40,5 588 55 15,0

1 518 376 8,6 786 16 20,0

3 871 1 040 21,9 612 38 15,6

157 39 0,9

1 136 250 17,6 570 50 12,5

1 265 151 19,5 312 6 6,8

1 367 205 21,1 777 45 17,0

69 9 1,1

601 161 9,5

1035 138 16,3

1 155 110 15,6

Stockholms län 1. Botkyrka 26 743

2. Danderyd 27 705

3. Ekerö 12 609

4. Gustavsberg 12 942

5. Haninge 46 098

6. Huddinge 54 588

7. Järfälla 49 397

8. Lidingö 36 308

9. Nacka 48 532

SOU 1972:32

44,5

55,5

5 662

6 267

47,5 9 560

52,5 3 696

72,1

27,9

12 541

4 653

72,9 1 986

27,1 1 931

50,7

49,3

3 768

58,9 1 659

41,1 2 899

36,4

63,6

2 577

3 646

41,4

58,6

3 535

3 842

47,9

52,1

9 826

11 042

47,1

52,9

9 198

39,5

60,5

13 798

15 158

47,6

52,4

4 805

42,9

57,1

12 024

11 632

50,8

49,2

10 186

4 563

69,1

30,9

15 109

6 735

69,2

30,8

8 300

8 398

49,7

50,3

13 532

54,3

45,7

-

-

röster poströster

%

-

röster poströster röster poströster röster poströster

% röster poströster

% röster poströster

% % % % % % röster poströster

% röster poströster

%

% % %

10. Norrtälje 38 348

11. Nynäshamn 18 158

M,C, FP

S,VPK

M

C

FP

11 062

10 131

3 047 180 14,4

9519 295 44,9

612 10 2,9

5 1

47,8

4 387 90 20,7

-

52,2

3 628 345 17,1

12 104

10 735 47,0

6 516 805 28,0

2 847 487 12,2

377 64 1,6

10 046 1 160 43,2

689 60 3,0

40 6 0,2

röster poströster

53,0

2 741 660 11,8

5 336

813 80 10,2

721 15 9,1

1 081 61 13,6

500 8 6,3

-

4 836 150 60,8

röster poströster röster poströster röster poströster

32,9 70

12. Sigtuna 26.298

13. Sollentuna 38 004

15. Stockholm 740 486

16. Södertälje 99 323

62,0 2 347

53,8

46,2

6 083

6 084

50,0

50,0

7 084

6 584

51,8

48,2

11 714

9 370

55,6

44,4 23 602

19 026 44,6

55,4

23 652

28 551

45,3

54,7

237 503 234 991 50,3

49,7

232 956

241 906

49,1

50,9

14 586

17 437

45,6

54,4

38,0

18 Täby 38 892

6 568

2 735

17. Tyresö 27 174

4 033

14. Solna/Sundbyberg 83 756

67,1

22 434

26 682

45,7

54,3

1 262

1 670

42,7

57,3

6 336

6 338

50,0

50,0

5 916

3 999

59,7

40,3

12 856

7 739

62,4

37,6

KDS

S

VPK

Övr röster poströster

%

%

%

74 16 0,7

5 936 778 55,6

632 63 5,9

15 13 0,1

814 54 16,0

-

2 214 78 43,5

133 2 2,6

10 1 0,2

2 064 395 16,8

102 20 0,8

5 503 715 44,8

581 59 4,7

19 3 0,2

röster poströster röster poströster

728 196 6,8

1 773 196 16,6

1 532 328 14,3

912 95 17,9

1 009 23 19,8

1 332 355 10,8

2 687 374 21,9

%

%

%

2 995 295 21,9

709 14 5,2

3 380 205 24,7

-

5 960 190 43,6

624 10 4,6

17 2 0,1

3 194 761 14,8

3 154 471 14,6

5 366 914 24,9

392 47 1,8

8 409 1 181 39,1

961 106 4,5

56 36 0,3

8 253 900 19,3

1 340 35 3,1

9 433 620 22,1

-

20 358 740 47,7

3 244 65 7,6

45 14 0,1

röster poströster

7 331 2314 13,7

5 445 1 215 10,2

10 876 2 574 20,4

628 149 1,2

25 035 4 169 46,9

3 516 430 6,6

586 104 1,1

röster poströster

1476 100 0,3

röster poströster

% röster poströster

%

%

%

110432 13 543 23,3

13 051 114 020 540 7 053 2,8 24,1

-

203 542 31 449 7 402 632 42,9 6,6

82 479 29 890 16,9

47 714 102 763 6 102 9 827 27 143 1 422 21,0 1,2 9,8

207 601 34 305 36 392 4 724 7,0 42,5

7 419 1 311 1,5

röster poströster

5 735 572 17,9

3 391 68 10,6

16 108 511 50,3

1 329 23 4,1

14 2

röster poströstei

385 88 0,7

röster poströstei

röster poströstei

5 460 334 17,0

-

%

%

%

5 681 1490 11,3

8 723 1 182 17,4

8 030 1 706 16,0

747 143 1,5

24 338 2 844 48,4

2 344 231 4,7

399 35 13,7

166 4 5,7

677 40 23,2

-

1480 48 50,8

190 3 6,5

0,1

%

22 13 0,2

5 553 695 43,7

785 64 6,2

25 11 0,3

röster poströstei

405 8 4,1

8 2 0,1

röster poströstei

608 119 2,9

299 53 1,5

röster poströste

1 327 280 10,4

1 798 241 14,1

3 211 415 25,2

2 905 305 29,3

721 17 7,3

2 290 150 23,1

-

3 594 125 36,2

4 783 1403 22,7

3 321 698 15,8

4 752 1 100 22,5

181 53 0,9

7 131 1 177 33,8

SOU 1972:32

%

%

%

%

19 UpplandsBro 11 044

20 UpplandsVäsby 19 045

21 Vallentuna 12 739

M,C, FP

S,VPK

1 088

45,7

54,3

2 027

2 325

46,6

53,4

1 600

2 565

38,4

61,6

3 775

4 758

44,2

55,7

2 140

1 757

54,9

45,1

3 819

2 857

57,2

42,8

3 056

2 607

54,0

46,0

5 745

4 704

55,0

45,0

9 283

7 764

22 Vaxholm/ Österåker 20 390

Uppsala län 1. Fnköping 38 069

54,5

45,5

10 881

10 247

51,5

48,5

5 908

43,4

56,6

4 491

6 199

42,0

58,0

31 369

27 811

2. Tierp 21 321

3. Uppsala 130 327

4. Älvkarleby 10 276

5. Östhammar 18642

SOU 1972:32

53,0

47,0

39 663

33 645

52,7

47,3

1 043

4 752

18,0

82,0

1 475

4 879

23,2

76,8

6 479

6 709

49,1

50,9

5 263

5 526

48,8

51,2

M

C

FP

KDS

S

VPK

Övr

357 43 17,8

306 9 15,3

253 22 12,6

_ -

1 050 35 52,4

38 1 1,9

_ -

röster poströster

557 137 12,6

831 97 18,9

639 89 14,5

38 3 0,9

2 106 231 47,9

219 13 5,0

12 2 0,2

röster poströster

570 68 13,7

339 7 8,1

691 48 16,6

-

2 359 82 56,6

206 4 4,9

-

röster poströster

912 210 10,5

1 321 206 15,2

1 542 317 17,8

142 28 1,6

4 326 550 49,8

432 57 5,0

17 10 0,2

röster poströster

718 65 18,4

784 14 20,1

638 35 16,4

-

1 616 47 41,5

141 1 3,6

-

röster poströster

970 197 14,3

1 514 120 22,3

1 335 219 19,6

84 27 1,2

2 658 277 39,1

199 20 2,9

36 8 0,6

1 073 116 18,9

608 13 10,7

1 375 88 24,2

-

2 473 91 43,6

134 3 2,4

13 2 0,2

1606 376 15,3

1926 339 18,3

2213 420 21,0

60 13 0,6

4510 615 42,9

194 27 1,8

9 6 0,1

röster poströster

2 639 268 15,5

4 265 66 25,0

2 379 153 14,0

-

7 591 188 44,5

173 2 1,0

-

röster poströster

2 258 610 10,5

6 093 565 28,3

2 530 521 11,8

350 95 1,6

9 902 1 003 46,0

345 55 1,6

28 9 0,1

769 66 7,4

2 352 38 22,5

1410 76 13,5

-

5 779 135 55,4

129 1 1,2

-

röster poströster

598 132 5,3

2 791 181 24,9

1 102 158 9,8

399 60 3,6

6 185 563 55,2

14 10 0,1

119 10

röster poströster

-

%

10 574 1 324 17,9

8 219 168 13,9

12 576 999 21,2

-

26 218 859 44,3

1 593 30 2,7

-

röster poströster

9 973 3 187 12,8

15 097 1 866 19,4

14 593 3 303 18,7

1 544 362 2,0

32 991 4 037 42,3

2 654 319 3,4

1 051 240 1,3

182 18 3,1

307 5 5,3

554 30 9,6

-

4 557 90 78,6

195 2 3,4

-

234 104 3,6

713 120 11,1

528 164 8,2

56 15 0,9

4 640 279 72,0

239 29 3,7

33 7 0,5

röster poströster

1626 132 12,3

3 244 45 24,6

1609 86 12,2

-

6 345 135 48,1

364 6 2,8

-

röster poströster

1 044 226 9,4

3 209 224 28,8

1 010 210 9,0

238 39 2,1

5 104 507 45,7

422 55 3,8

134 11 1,2

% % % % % röster poströster

% röster poströster

% %

% röster poströster

% %

% röster poströster

% röster poströster

% % % röster poströster

%

M, C, FP

S, VPK

M

C

FP

Södermanlands lä n 1. Eskilstuna 60 94 076

17 784

28 135

38,7

61,3

4 889 480 10,6

3 541 65 7,7

9 354 500 20,4

-

22 021

31 173

41,4

58,6

4 383 941 8,1

8 108 830 15,0

9 530 1 413 17,6

852 129 1,6

4 898

6 041

44,8

55,2

1 473 135 13,5

1 937 28 17,7

1 488 78 13,6

5 228

5 962

46,7

53,3

1 323 305 11,6

2 538 284 22,3

7 711

10 785

2 117 210 11,4

2. Flen 18 375

3. Katrineholm 32 796

41,7

58,3

11 769

42,0

58,0

10 486

14 134

42,6

57,4

12 420

16 136

43,5

56,5

1 236

3 114

28,4

71,6

2 164

5 742

27,4

72,6

5 537

50,6

49,4

6 548

6 189

51,4

48,6

2 834

3 150

47,4

52,6

2 902

3 096

48,4

51,6

Östergötlands län 1. Boxholm 60 6 383

1 613

2 434

39,9

60,1

2 456

39,7

60,3

4 335

8 586

4. Nyköping 46 628

5. Oxelösund 15 156

6. Strängnäs 20 610

7. Vingåker 9 671

2. Finspång 24 765

33,6 122

66,4

KDS

S

VPK

Övr

26 763 750 58,3

1 372 30 3,0

-

28 773 2 400 192 2 476 53,2 4,4

36 29 0,1

röster poströster

-

5 865 137 53,6

176 3 1,6

-

röster poströster

1 367 269 12,0

191 45 1,7

5 702 572 50,1

260 40 2,3

3 2

röster poströster

-

%

2 540 46 13,7

3 054 164 16,5

-

10 495 273 56,7

290 6 1,6

-

röster poströster

1 729 365 8,3

3 877 340 18,6

2 913 512 13,9

558 62 2,7

11 410 868 54,7

359 31 1,7

14 9 0,1

3 636 374 14,8

3 471 72 14,1

3 379 197 13,7

-

13 736 396 55,8

398 10 1,6

-

3 304 899 11,3

5 583 634 19,1

3 533 659 12,1

645 114 2,2

15 536 1 460 53,2

600 75 2,1

22 15 0,1

475 54 10,9

205 5 4,7

556 34 12,8

-

2 830 81 65,1

284 6 6,5

-

röster poströster

462 125 5,8

671 115 8,4

1031 199 12,9

84 7 1,0

578 57 7,2

14 6 0,1

röster poströster

1 919 207 17,1

1477 31 13,2

2 275 131 20,3

-

5 164 673 64,5 5 437 153 48,5

100 3 0,9

-

röster poströster

1 692 440 13,0

2514 204 19,4

2 342 429 18,0

245 43 1,9

5 940 553 45,7

249 35 1,9

9 7 0,1

574 50 9,6

1 080 19 18,0

1 180 60 19,7

-

3 066 68 51,2

84 2 1,4

-

%

415 40 6,8

1 335 74 21,8

1 152 133 18,8

132 22 2,1

2 944 174 48,0

152 11 2,5

3 3

röster poströster

-

%

392 29 9,7

933 21 23,1

288 17 7,1

-

2 127 51 52,6

307 3 7,6

-

317 79 7,6

1 060 82 25,6

237 45 5,7

76 7 1,8

2 182 194 52,6

274 19 6,6

2 2

-

1 333 140 10,3

1 744 46 13,5

1 258 105 9,7

-

8311 280 64,3

275 5 2,1

-

SOU 1972:32

röster poströster

% % %

% röster poströster

% röster poströster

% röster poströster

% % % % röster poströster

% röster poströster

3. Kisa 10 492

70 M, C, FP

S, VPK

M

5 064

9 285

1 192

2 356

1 516

35,3

64,7

302 8,1

15,9

10,3

4 399

2 652

1 239

2 467

693 36 9,8 582 88 8,4

5. Mjölby 24 627

62,4

37,6

17,6

35,0

2 492

996 158

2 580

14,4

37,2

12,4

16,2

290 43 4,2

2 476

1 934

2 539

1 574

20,1

12,4

3 783

1 543

46,1

53,9

355 9,8

24,8

10,1

11 574

16 347

3 738

3 691

4 145

41,4

58,5

13,4

13,2

14,8

12 229

17 453

2 870

5 320

4 039

41,2

58,8

807 9,4

26 558

39 774

6 304

469 81 3,1

7 476 49,0

307 4 2,4 492 39 3,2

-

15 258

1 089

15 3,9

149 49,8

54,6

-

10 246 1 508 2 096 249 13,9 2,0

38 434 2715 4 395 341 52,0 3,7

551 86 0,7

10815 1 378 14,6

12,4

60,0 41 149

42,8

57,2

9 701 2 630 13,1

3 454

2 270

1 236

613 34

902 56,5

60,3

39,7

21,6

28,0

10,7

-

3 501

2 406

979 230

1 939

583 110 9,5

207 30 3,4

2 394

575 42 9,6 476 81 7,8

-

3 024

110 14 1,8

-

967 20

16,0

31,7

2 805

3 170

986 98

1 244

46,9

53,1

16,5

20,8

2 905

3 099

653 154

1 776

10,7

29,0

2 257

51,6 1 007

497 35

1 105

655 33

69,1

30,9

15,2

33,9

20,1

1 896

305 38

1 116

475 50

10,5

38,3

16,3

3 061 40,7

30,2 4 468 59,3

747 54 9,9

823 48

19,8

10,9

1 491

13 11

23 3,4

112 8,2

40,7

-

37 486 2 288

13,3 8 202

59,3

3 3

— -

17,5 5 457

40,0

69,8

-

16 304 1 149 1 384 79 3,8 53,6

30 762

48,4

820 49,9

698 106 2,3

12 899 1 016 19,4

0,1 4

-

51,4

15,3

35,7

-

58 37 0,1

48,6

1 492

30 476 2 603 2 493 238 45,9 3,9

6 047

52,2

36,7

-

-

7 968

12 8 0,1

30 3,8

12 123 10 879 2 033 1 319 1 923 244 16,4 18,3 3,1

47,8

59,6

481 64 3,3 67 1 1,0 12 6 0,2

26 780 2 014

8 242 2 065 12,4

6 818

816 Övr

-

33 079

70 SOU 1972:32

8 677

2 585

31 244

9. Valdemarsvik 60 9 146

11. Åtvidaberg 13 058

6 625

-

10. Ydre 4 358

9 522

VPK 8 804

17,8

8. Söderköping 9 641

28 794

S

423 50 2,9

53,7

7. Norrköping 121 531

24 824

37,5

159 KDS

46,3

6. Motala 48 589

FP

4 158 62,5

4. Linköping 104 642

C

195 21 6,7

-

2 230

-

39,0

0,7 12 5 0,2

-

203 39,1

93 50,6

247 47,6

29,6

816 61 28,0 4 366

94 58,0 123

146 2 2,4 184 17 3,0 40 1 1,2 5 2 0,2

102 1 1,4

9 2 0,1

-

11 . Ödeshög 6 087

M,C, FP

S,VPK

3 161

4 925

39,1

60,9

2 422

1 570

70 Jr nköpings län 1. Aneby 6 328

2. Eksjö 18 203

3. Gislaved 26 010

4. Gnosjö 7 672

5. Hyltebruk 11 181

6. Jönköping 107 768

7. Nässjö 33 586

8. Sävsjö 11 499

60,7

39,3

2 182

1 593

57,8

42,2

2 977

1 083

73,3

26,7

1 167

69,2

30,8

6 848

4 346

61,2

38,8

6 591

4 465

59,6

40,4

7 584

5 459

58,1

41,9

8 774

6 327

58,1

41,9

2 454

1 396

63,7 2 781

36,3 1 497

65,0

35,0

4 239

2 848

59,8

40,2

4 371

2 774

61,2

38,8

26 624

28 333

48,4

51,6

32 116

31 153

50,8

49,2

10 064

9 364

51,8

48,2

11 062

10 181

52,1

47,9

4 689

2 050

69,6 124

30,4

M

C

FP

KDS

S

VPK

Övr

694 112 8,3

1 651 95 19,7

816 137 9,7

302 32 3,6

4 916 266 58,6

6 3 0,1

3 3

röster poströster

-

%

562 43 14,1

1 368 29 34,2

492 27 12,3

-

1 532 32 38,3

-

röster poströster

1,0

-

0,1

%

448 92 11,3

1 303 66 32,9

431 82 10,9

180 21 4,6

1 574 87 39,8

19 2 0,5

-

röster poströster

776 53 19,1

1 056 19 26,0

1 145 56 28,2

-

1 053 24 25,9

röster poströster

0,7

-

568 74 14,0

1 261 74 31,0

787 81 19,4

280 22 6,9

1 163 83 28,6

4 2 0,1

röster poströster

1 953 163 17,4

2 695 61 24,1

2 200 133 19,6

-

4 275 176 38,2

71 3 0,6

1 526 439 13,0

3 133 285 26,7

1 932 388 16,5

680 156 5,8

4 449 531 37,9

16 11 0,1

1 695 120 13,0

3 876 75 29,7

2013 104 15,4

-

5 284 152 40,5

175 3 1,3

2 081 245 13,4

4 472 253 28,8

2 221 271 14,3

404 66 2,6

6 123 388 39,5

204 22 1,3

520 31 13,5 637 62 13,8

1 105 11 28,7 1 462 55 31,7

829 35 21,5 682 58 14,8

-

322 23 7,0

1 331 32 34,6 1 413 63 30,6

65 1 1,7 84 4 1,8

1 036 75 14,6

2 675 45 37,7

528 26 7,4

-

2 777 68 39,2

71 1 1,0

-

835 125 11,5

3 037 182 41,8

499 64 6,9

109 13 1,5

2 723 193 37,5

51 4 0,7

7 2 0,lv

röster poströster

9 348 882 17,0

5 306 140 9,7

11 970 821 21,8

-

26 964 1 369 1 015 39 49,1 2,5

-

röster poströster

8 195 1 836 12,3

11 359 1 134 17,0

12 562 2 177 18,8

3 360 472 5,0

29 044 2 721 43,6

2 109 210 3,2

46 25 0,1

röster poströster

2 695 213 13,9

3 518 77 18,1

3 851 222 19,8

-

8931 299 46,0

433 11 2,2

-

röster poströster

2 346 456 10,7

5 308 388 24,1

3 408 535 15,5

736 119 3,3

9 558 1 176 43,5

623 68 2,8

13 7 0,1

röster poströster

1 280 99 19,0

2 169 44 32,2

1 240 68 18,4

-

1 975 60 29,3

75 1 1,1

röster poströster

SOU 1972:32

-

-

%

% % röster poströster

%

5 4

röster poströster

-

% %

4 3

röster röster

-

%

15 1 0,3v 1

-

röster poströster

röster poströster

%

röster poströster

% röster poströster

% % % % % % %

9. Tranås 19 097

10. Vaggeryd 11 046

11. Vetlanda 28 842

12. Värnamo 29 350

Kronobergs län 1. Alvesta 19 248

2. Lessebo 8 467

3. Ljungby 26 054

4. Markaryd 11 814

60 S, VPK

M

C

FP

KDS

S

VPK

Övr

4 833

2 034

1 137 159 15,6

2 596 142 35,6

1 100 133 15,1

417 47 5,7

1 921 124 26,3

113 8 1,6

-

röster poströster

-v

%

1 818 142 18,0

1 328 26 13,2

2 160 121 21,4

-

4 538 143 45,0

235 6 2,3

röster poströster

0,1

%

1 364 327 11,2

2 261 211 18,6

2012 383 16,5

718 171 5,9

5 392 508 44,3

426 37 3,5

7 4 0,1

röster poströster

1 217 74 18,7

1 324 19 20,3

1 327 60 20,4

_ -

2419 61 37,1

229 5 3,5

_ -

röster poströster

999 143 13,7

1 932 109 26,4

1 033 128 14,1

501 59 6,8

2 578 171 35,2

270 21 3,7

-

röster poströster

-v

%

2 686 197 16,5

4 477 83 27,5

2 808 150 17,3

_ -

5 978 181 36,8

314 7 1,9

_ -

röster poströster

%

2 007 377 11,1

6 252 407 34,5

2 387 407 13,2

951 122 5,3

6 170 442 34,0

367 37 2,0

3 2

röster poströster

3 775 70 25,5

2 381 123 16,1

_ -

5 781 171 39,0

316 6 2,1

_ -

%

2 579 180 17,4

röster poströster

2 353 364 13,1

5 013 337 27,9

2 652 407 14,7

1 215 175 6,7

6 237 492 34,7

514 45 2,8

3 3

röster poströster

-

%

2 158 146 20,2

3 178 59 29,8

1 118 70 10,5

-

3 960 123 37,1

253 4 2,4

-

röster poströster

1440 169 12,4

3 888 241 33,6

1 280 147 11,1

342 39 3,0

4 220 302 36,5

400 25 3,5

4 1

611 47 11,2

911 21 16,6

388 30 7,1

-

3 177 121 58,0

388 7 7,1

538 110 9,8

943 89 17,1

368 76 6,7

53 15 1,0

3 137 292 56,9

470 30 8,5

2 762 163 19,8

4 458 78 31,9

1 850 113 13,3

-

4 624 122 33,1

267 3 1,9

-

2 076 296 12,8

5 743 363 35,3

2 080 296 12,8

434 47 2,7

5 499 381 33,8

437 30 2,7

7 2 -v

1 006 64 16,6

1423 26 23,4

741 45 12,2

-

2 708 83 44,6

195 3 3,2

:

669 119 9,6

1 794 157 25,7

916 121 13,1

323 37 4,6

2 803 243 40,1

477 26 6,8

6 5 0,1

70,4

29,6

5 306

4 773

52,6

47,4

5 637

5 818

49,2

50,8

3 868

2 648

59,4 3 964

2 848

40,6

58,2 9 971 61,3

38,7

10 646

6 537

62,0 8 735

38,0 6 097

58,9 10018

41,1 6 751

59,7

40,3

6 454

60,5

39,5

6 608

4 620

58,9

41,1

1 910

3 565

41,8 6 292

34,9

65,1

1 849

3 607

33,9

66,1

9 070

4 891

65,0

35,0

9 899

5 936

62,5

37,5

3 170

2 903

70 SOU 1972:32

M, C, FP

52,2

47,8

3 379

3 280

50,7

49,3

-

% %

%

% röster poströster

%

-

röster poströster

% röster poströster 0,1

% röster poströster

% röster poströster

% röster poströster

% röster poströster

%

5. Tingsryd 15 030

6. Uppvidinge 12 020

7. Växjö 59 028

3. Hultsfred 19 567

C

6 272

3 130

2 426 110 25,8

3 179 38 33,8

667 30 7,1

1673 243 17,3

3 583 230 37,1

871 122 9,1

66,7

33,3

6 127

3 405

64,3

35,7

3 746 48,8

51,2

14 392

11 520

55,5

44,5

19 624

15 270

56,2

43,8

4 886 55,3

44,7 4 381

53,7

46,3

5 014

1 947

72,0

28,0

4 729

2 028

70,0

30,0

2 432 52,6

47,4

3 481

3 621

49,0

51,0

6 434

5 504 46,1 5 626

6 363 53,1

46,9

3 029

2 843

51,6

48,4

51,8

48,2

12 765

14 772

46,4 70

2 190

5. Kalmar 52 774

3 950

5 079

53,9

4. Högsby 8 337

4 164 53,5

2. Emmaboda 11 797

M

3 934

70 Kalmar län 1. Borgholm 10 442

S,VPK

46,5

8. Älmhult 15 289

M,C, FP

53,6

15 345

17 028

47,4

52,6

FP

KDS

S

VPK

Övr

-

2 844 61 30,4

286 2 3,0

-

122 13 1,3

3 065 207 31,7

340 22 3,5

1 119 75 14,4

1 889 35 24,3

605 40 7,8

-

3 520 118 45,3

644 9 8,2

811 141 10,5

2 374 149 30,6

561 83 7,2

71 12 0,9

3 333 281 43,0

601 36 7,8

6 150 507 23,7

5 325 116 20,6

2917 222 11,3

-

10 771 390 41,6

5 088 973 14,3

9 474 829 26,6

5 062 969 14,2

630 94 1,8

röster poströster

% röster poströster -v

-

röster poströster

% 1 1

röster poströster

749 12 2,9

-

röster poströster

13 990 1 280 121 1 343 3,6 39,3

91 34 0,3v

172 2 1,9

-

%

% röster poströster

% röster poströster

1 881 122 21,3

2 217 42 25,0

788 52 8,9

-

3 778 115 42,8

1 478 245 15,3

2 702 183 28,0

899 166 9,3

180 28 1,9

4 085 287 42,4

296 25 3,1

5 2 0,1

röster poströster

1 093 72 15,7

3 316 62 47,6

605 39 8,7

1 861 50 26,7

86 1 1,2

-

-

röster poströster

1 074 166 15,6

3 066 165 44,5

589 123 8,6

122 15 1,8

1 795 236 26,1

233 25 3,4

4 4 0,1

791 53 17,1

1 381 21 29,9

260 14 5,6

-

2 055 54 44,5

135 2 2,9

-

729 120 10,1

2 167 164 30,0

585 115 8,1

91 12 1,3

3 372 331 46,8

249 31 3,5

6 6 0,1

2 092 142 17,5

3 117 59 26,1

1 225 82 10,3

-

5 346 150 44,8

158 2 1,3

-

565 82 4,5

5 310 429 42,3

316 30 2,5 227 3 3,9

%

% röster poströster

% röster poströster

% röster poströster

% röster poströster

% 1 1

1 588 282 12,6

3 651 251 29,1

1 124 171 9,0

1 182 74 20,1

1 259 21 21,4

588 34 10,0

-

2616 64 44,6

846 142 14,8

1 644 116 28,8

324 64 5,7

273 36 4,8

2 389 168 41,8

227 24 4,0

6 351 548 23,1

3 131 82 11,4

3 283 271 11,9

-

14 130 516 51,3

642 13 2,3

-

5 442 1 416 16,3

5 563 607 16,7

4 340 1 079 13,0

718 150 2,2

15 890 2 080 47,7

1 138 159 3,4

195 62 0,6v

SOU 1972:32

%

röster poströster

%

röster poströster poströster röster poströster

% röster poströster

% röster poströster

%

6. Mönsterås 13416

7. Mörbylånga 9 865

8. Nybro 22 200

9. Oskarshamn 25 728

11. Vimmerby 17 100

12. Västervik 42 322

S, VPK

M

C

3 210

3 742

1424 109 20,5

1 139 23 16,4

647 47 9,3

1 101 180 13,2

1 748 131 20,9

644 104 7,7

1 399 94 21,5

2 109 40 32,5

1 105 185 17,0

46,2

53,8

3 493

4 479

43,8

56,2

4 023

2 472

61,9

38,1

4 112

2 316

64,0

36,0

6 777

7 393

47,8

52,2

6 433

7 219

47,1

52,9

5 900

8 124

42,1

57,9

6 537

8 971

42,2

57,8

3 465

1 608

68,3

31,7

3 309

1 572

67,8

32,2

6 666

3 459

10. Torsås 7 571

M,C, FP

65,8

34,2

6 681

3 981

62,7

37,3

10 585

13 715

43,6

56,4

11 240

14 816

43,1

56,9

19 294

11 414

FP

KDS

S

VPK

Övr

-

3 426 65 49,3

316 6 4,5

-

371 69 4,4

4 034 369 48,3

445 30 5,3

3 3

515 33 7,9

-

2 414 65 37,2

58 1 0,9

2 386 156 36,6

621 98 9,5

81 11 1,2

2 242 178 34,4

74 7 1,1

0,lv

%

2416 157 17,1

3 302 61 23,3

1 059 68 7,5

-

6 813 181 48,1

580 8 4,1

-

röster poströster

1 661 356 11,7

3 676 353 26,0

1 096 271 7,7

481 78 3,4

6 528 815 46,2

691 82 4,9

9 6 0,1

2 798 187 20,0

1410 24 10,1

1 692 107 12,1

-

7 789 207 55,5

335 4 2,4

-

2 087 387 13,0

2 603 204 16,2

1 847 337 11,5

511 71 3,2

8 377 667 52,3

594 45 3,7

1 024 40 20,2

1 892 20 37,3

549 20 10,8

-

1 585 24 31,2

0,5

847 88 16,6

2 062 102 40,5

400 60 7,9

210 20 4,1

1 566 108 30,7

6 2 0,1

3 3 0,1

1 772 119 17,5

4 159 80 41,1

735 48 7,3

-

3 378 97 33,4

81 1 0,8

röster poströster

1 552 284 14,2

4419 327 40,5

710 105 6,5

236 35 2,2

3 787 368 34,7

194 12 1,8

1 1

röster poströster

4 280 350 17,6

4 283 96 17,6

2 022 161 8,3

-

12 911 422 53,1

804 17 3,3

-

3 342 875 12,5

5 418 557 20,3

2 480 520 9,3

567 138 2,1

13 552 1 264 1 458 122 4,7 50,9

26 15 0,1

röster poströster

5 075 373 16,5

10 495 182 34,2

3 724 204 12,1

11 217 370 36,5

-

röster poströster

3 900 747 11,7

11 391 792 34,3

4 430 553 13,3

305 56 0,9

12 766 1 178 38,4

336 72 1,0

123 56 0,4v

röster poströster

2 583 217 16,4

1 932 33 12,3

1 754 78 11,1

870 8 5,5

röster poströster

-

8 630 225 54,7

röster poströster

% röster poströster

%

-

röster poströster

% 4

röster poströster

% röster poströster

% röster poströster

% 5 3

röster poströster

-

röster poströster

%

% röster poströster

% %

% röster poströster

% %

Gotlands län 1. Gotland 53 835

62,8

37,2

19 721

13 102

60,0

40,0

6 269

9 500

39,8

60,2

%

0,6

%

Blekinge län 1. Karlshamn 31 915

SOU 1972:32 9

%

2. Karlskrona 59 265

3. Olofström 17 672

4. Ronneby 29 712

5. Sölvesborg 15 220

M, C, FP

S, VPK

7 710

11 649

39,8 17 573

60,2 17 443

50,1

49,9

18 108

19 742

47,8

52,2

3 103

4 201

42,5

57,5

3 640

4 990

42,2

57,8 8 498

6 572 43,6

56,4

8 256

10 236

44,6

55,4

4 041

3 946

50,6

49,4

4 395

4 992

46,8

53,2

3 142

4 199

42,8

57,2

3 304

5 015

39,7

60,3

1 451

3 443

29,6

70,4

1 771

4513 M

FP

KDS

VPK

Ovr 8 3

röster poströster

—

%

16 14

röster poströster

-

%

266 2 3,6

4 479 322 50,2

511 27 5,7

6 3 0,1

röster poströster

418 3 2,8 822 112 4,4

-

röster poströster

153 25 0,8

8 080 210 53,6 9 414 787 50,5

2 1

röster poströster

-

3 816 79 47,8

1 582 130 16,6

1433 224 15,0

154 19 1,6

4 649 359 48,7

130 1 1,6 343 21 3,6

-

%

1468 61 18,4

4 3

röster poströster

-

%

793 60 10,8

1 182 19 16,1

1 167 53 15,9

-

4 022 106 54,8

637 99 7,4

1 764 109 20,4

903 122 10,5

319 45 3,7

416 29 8,5

409 6 8,4

626 27 12,8

337 44 5,3

845 44 13,3

1 707 106 28,0

-

10 374 932 52,7 16 605 495 47,5

1 275 91 6,5 838 11 2,4

7 651 1 908 19,8

724 123 1,9

18 622 2 433 48,3

1 120 143 2,9

1 054 18 14,4

847 39 11,6

-

3 935 104 53,9

804 168 9,0

1 649 168 18,5

1 187 205 13,3

284 40 3,2

1 981 164 13,1

2 421 43 16,1

2 170 99 14,4

-

1 506 362 8,1

4 428 361 23,7

2 322 483 12,5

1 598 99 20,0

975 13 12,2

1 380 240 14,5

1 894 472 9,6 4711 457 13,5

3 423 366 17,4 4 405 112 12,6

2 393 470 12,2 8421 450 24,1

323 63 1,6

3 669 917 9,5

6 788 796 17,6

1 202 96 16,5

2. Bromölla 10 748

3. Båstad 10 477

28,2

71,8

4 763

1 344

%

78,0

4. Hässleholm 46 719

5 106

22,0 1491

77,4

22,6

14 779

9 906

59,9

40,1

16 460

11 586

58,7

41,3

4 768 306 55,2

—\

-

3 083 77 63,0

360 6 7,4

—

589 65 9,2

89 10 1,4

4 063 210 63,7

450 33 7,1

-

2 309 22 37,8

747 21 12,2

-

1 338 19 21,9

1 254 217 18,6

2 714 130 40,3

1 138 178 16,9

132 33 2,0

1485 114 22,1

4 527 343 18,3

6 286 101 25,5

3 966 184 16,1

-

9 637 243 39,0

3 650 669 12,5

8 265 643 28,3

4 545 717 15,5

1 198 191 4,1

11 080 843 37,9

SOU 1972:32

0,1 6 3 0,1 269 8 1,1 506 53 1,7

% %

177 4 2,4 247 20 2,9

-

%

röster poströster

Kristianstads län 1. Broby 14 624

röster poströster

— -

—\ — 2

— — 7 4

röster poströster

%

5. Klippan 16 206

6. Kristianstad 65 347

7. Osby 13 770

45,1 4 632

53,6

46,4

19 144

17 486

52,3

47,7

20 302

20 893

49,3

50,7

4 201

3 636

53,6

46,4

4 279

4 218

11. Åstorp 10655

13. Örkelljunga 8 749

49,6

1 778

1 544

53,5

46,5

2 178

50,4

49,6

7 947

4 778

62,5

37,5

7 709

5 344

59,1

40,9

5 495

2 890

65,5

34,5

5 127

2 926 36,3

2 674

2 756

49,2

50,8

2 890

45,8

54,2

8 909

5 288

62,8

37,2

10 166

6 305

61,7

38,3

1 496

70,8

29,2

3 639

1 545

70,2

29,8

70 SOU 1972:32

50,4

63,7

12. Ängelholm 26 115

4 111

54,9

10. Tomelilla 12 977

4 999

5 355

9. Simrishamn 20 372

S, VPK

8. Perstorp 7 954

M, C, FP

FP

KDS

VPK

Övr

-

1 940 167 21,3

2 004 33 22,0

1 055 49 11,6

-

4 008 111 44,0

1 319 283 13,1

2 761 260 27,4

1 275 238 12,7

86 16 0,9

4 468 410 44,3

103 2 1,1 164 20 1,6

6 150 503 16,8

4 861 84 13,3

8 133 381 22,2

17 157 473 46,8

329 8 0,9

5 439 1 121 13,0

7 871 718 18,8

6 992 1 087 16,7

696 108 1,7

20 435 1 512 48,8

1 262 101 16,1

1 926 32 24,6

1 013 47 12,9

-

3 395 86 43,3

458 78 1,1 241 6 3,1

933 124 10,7

2419 131 27,6

927 103 10,6

255 30 2,9

3 886 207 44,4

332 25 3,8

762 70 22,9

604 11 18,2

412 23 12,4

-

1478 51 44,5

66 2 2,0

-

röster poströster

632 127 14,2

955 93 21,5

624 86 14,0

54 6 1,2

2 048 217 46,1

130 10 2,9

—

röster poströster

2 630 157 20,7

2 835 35 22,3

2 482 88 19,5

4 754 100 37,4

-

-

röster poströster

0,2

2 087 259 15,8

3 422 172 26,0

2 200 287 16,7

119 18 0,9

5 226 319 39,7

118 14 0,9

3 2

röster poströster

1 452 73 17,3

2 430 26 29,0

1 613 52 19,2

-

2 883 50 34,4

-

röster poströster

0,1

1 086 125 13,2

2 590 117 31,4

1 451 117 17,6

190 22 2,3

2 922 152 35,4

4 1 0,1

röster poströster

1 154 73 21,3

988 14 18,2

532 22 9,8

-

2 730 68 50,3

26 1 0,5

-

819 167 12,8

1 394 123 21,9

677 119 10,6

67 12 1,1

3 295 287 51,7

122 15 1,9

-v

%

4 392 317 30,9

2 968 45 20,9

1 549 67 10,9

—

5 235 124 36,9

53 1 0,4

-

röster poströster

3 308 630 19,7

4 541 368 27,1

2317 379 13,8

247 41 1,5

6 104 484 36,4

201 22 1,2

46 26 0,3v

1 596 101 31,1

1 271 16 24,8

764 30 14,9

-

1 481 30 28,9

0,3

1405 166 25,3

1 481 102 26,7

753 73 13,6

365 57 6,6

1 540 91 27,7

5 2 0,1

röster poströster

% 4 röster 2 poströster —v %

-

röster poströster

10 8

röster poströster

-

röster poströster

%

%

% röster poströster —v %

%

%

% %

% % röster poströster

% röster poströster

%

-

röster poströster

% röster poströster

% 3 2 0,1

röster poströster

%

Malmöhus län 1. Bjuv 13 226

2. Eslöv 26 205

3. Helsingborg 100 559

4. Höganäs 19 002

M,C, FP

S,VPK

2 002

4 495

30,8

69,2

2 641

5 066

34,3

65,7

8 021

6 298

56,0

44,0

8 423

7 341

53,4

46,6

25 119

29 628

45,9

54,1

32 480

48,4

51,6

5 107

4 916

51,0

5. Hörby 11 704

6 366 53,5

46,5

5 872

1 774

7. Kävlinge 14 554

9. Lomma 12 342

23,2

5 467

1 908

74,1

25,9

3 796

1 609

70,2

29,8

3 846

1 785

68,3

31,7

4 070

4 049 49,9

4 027

4 925

45,0

55,0

7 755

12 870

37,6

62,4

14 381

37,4

62,6

1 884

2 394

76,8

50,1 70

8. Landskrona 37 759

5 533

6. Höör 8 875

49,0

44,0

56,0

3 552

3 238

52,3

47,7

M

C

FP

KDS

S

VPK

Ovr röster poströster %

722 38 11,1 581 101 7,5

902 10 13,9

378 12 7,5

-

4 399 65 67,7

96 2 0,1

-

1 420 97 18,4

640 83 8,3

24 4 0,3

4 901 304 63,4

165 22 2,1

röster poströster —v %

2 199 161 15,4

4 147 60 29,0

1675 75 11,7

-

6 264 125 43,7

34 1 0,2

-

röster poströster %

1 698 269 10,6

4 676 362 29,3

2 049 314 12,8

176 27 1,1

7 318 436 45,9

23 18 0,2

9 6 0,1

röster poströster %

14811 1 237 27,1

3 298 104 6,0

7 010 410 12,8

28 604 666 52,2

1 024 18 1,9

-

röster poströster %

10 719 2 680 16,8

8 041 1 013 12,6

11 657 2 262 18,3

679 173 1,1

30 393 2 087 242 3 360 3,3 47,7

199 64 0,3

röster poströster %

2 386 190 23,8

1451 21 14,5

1 270 53 12,7

-

4 909 103 49,0

0,1

_

5 495 408 45,3

38 7 0,3

9 6 0,1

1 760 27 23,0

14 0,2

röster poströster % röster poströster %

2331 561 19,2

2 256 231 18,6

1 779 328 14,7

233 52 1,9

1 101 67 14,4

2 490 30 32,6

2 281 81 29,8

-

711 105 9,4

3 304 187 43,5

1 452 158 19,1

222 28 2,9

1 876 93 24,7

32 4 0,4

1 248 86 23,1

1 481 20 27,4

1 067 46 19,7

-

1 597 30 29,5

0,2

röster poströster %

878 184 15,3

1 922 161 33,6

1 046 164 18,3

89 16 1,6

1 763 131 30,8

22 3 0,4

-v

röster poströster %

872 47 10,7

1 668 19 20,5

1 530 53 18,8

4 031 58 49,6

-

0,2

_

röster poströster %

695 114 7,8

2 276 152 25,4

1 056 140 11,8

4 1

4 908 331 54,8

17 3 0,2

2 2 0,1

röster poströster %

4 109 328 19,9

1 556 22 7,5

2 090 104 10,1

-

12 556 276 60,9

314 5 1,5

-

röster poströster %

2 951 651 12,6

2 668 252 11,4

2 991 577 12,8

448 94 1,9

14 018 1 339 59,8

363 46 1,5

901 70 21,1

607 7 14,2

376 14 8,8

-

2 370 44 55,4

24 1 0,6

1 277 218 18,8

1 232 112 18,1

1 043 167 15,4

3 223 219 47,5

15 5 0,2

2 1

SOU 1972:32

röster poströster %

1 -v

-

11 6

_ 1

röster poströster %

röster poströster % röster poströster % röster poströstei %

10 . Lund 79 868

11 Malmö 288 410

12 Sjöbo 13 286

13. Skurup 10 487

14. Svalöv 12 065

M, C, FP

S, VPK

M

17 748

15 810 47,1

4 546 87 13,5

4013 337 12,0

-

52,9

9 189 1 139 27,4

25 637

22 671

53,1

46,9

7 962 2 116 16,3

9 218 1 166 18,8

8 457 1 908 17,3

349 76 0,7

66 008

83 117

44,3

55,7

43 048 3 666 28,9

8 250 163 5,5

14 710 830 9,9

80 769

97 576

45,3

54,7

27 528 5 895 15,3

23 410 2 674 13,0

29 831 5 287 16,6

1 258 220 0,7

6 110

2 741 31,0

3 590 38 40,6

1 220 37 13,8

—

69,0

1 300 64 14,7

5 889

2 847

67,4

32,6

862 148 9,8

3 944 263 45,0

1 083 138 12,4

29 4 0,3

4 172

2 845

846 62 12,1

2 653 33 37,8

673 23 9,6

—

626 107 8,8

2 725 182 38,4

657 83 9,3

1 151 72 15,5

2 605 31 35,1

839 201 10,7

59,5

40,5

4 008

3 019

57,0

43,0

4 214

3 206

56,8

43,2

4 365

3 478

55,7

44,3

8 735

11 075

44,1

55,9

9 276

12 210

43,2

56,8

2 331

15. Trelleborg 36 167

16. Vellinge 13 221

17. Ystad 24 091

53,2

46,8

4 638

2 961

61,0

39,0

7 874

49,8

50,2

8 053

8 004

50,2

49,8

1 571

6 482

64,1

35,9

FP

KDS

VPK

Övr

15 614 520 46,5

196 9 0,6

21417 2 369 43,8

1 254 197 2,6

262 90 0,5v

80 371 2 746 1 864 41 53,9 1,8

röster poströster

% röster poströster

% röster poströster

%

92 137 8 099 51,2

5 439 622 3,0

513 152 0,3v

röster poströster

2 730 33 30,8

-

röster poströster

0,1

2 828 168 32,2

19 3 0,2

4 1 0,lv

röster poströster

%

2 838 50 40,4

-

röster poströster

0,1

63 9 0,9

3 004 177 42,4

15 2 0,2

458 16 6,2

-

3 191 56 43,0

2 781 259 35,4

745 124 9,5

4 1 0,1

3 474 262 44,3

0,1

%

3 393 277 17,1