SOU

Information och medverkan i kommunal planering : rapport

Beteckning: SOU 1974:50
Typ: SOU

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Utredningen

den kommunala demokratin

Information

och

medverkan r

kommunal

planering

SMU]

1974:50

*E* * i* Statens offentliga utredningar 1974:50 ä Kommundepartementet

Information och

medverkan i

kommunal

planering

Rapport

Utredningen om den kommunala demokratin Stockholm 1974

ISBN 91-38-01964-7

gçmunløuaøøaags

AB, Stockholm 1974 Göteborgs Offsettryckeri .

Innehåll

Utredningen om den kommunala demokratin Utredningsuppdraget . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ll Avlämnade betänkanden och publikationer 13 Avgränsning till andra utredningar 13 Rapportens innehåll och syfte 13

Information och medverkan i den kommunala planeringen under efterkrigstiden 17 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 Några allmänna utvecklingsdrag under efterkrigstiden . . . . . . . . . 18 Den offentliga sektorns expansion . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . l8 Ekonomisk utveckling och strukturförändring . . . . . . . . . . . . 19 Ökat tätortsboende . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 Ökad statlig planering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 Planeringen under 1950-talet 20 1947 års byggnadslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 Översiktlig planering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 Detaljplanering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 Den kommunala planeringen under 1960-talet och början av 70-talet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 1959 års byggnadsstadga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 Bostadsbyggandets expansion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 Nya planformer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28 Ökade projektstorlekar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 Nya upphandlingsformer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 lnsyn och påverkan genom program . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 Tidsaspekten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 De kommunala organens roll i planeringsprocessen . . . . . . . . . . . 31 Debatten om medinflytande i planeringen . . . . . . . . . . . . . . . . 34 Något av kritiken i debatten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 Något om planeringsdebattens bakgrund 36 Statens planverk 37

Miljö och ekonomi 39 Kommunala initiativ

Utvecklingstendenser Planeringens omfattning, betydelse och inriktning

Sanering och upprustning Kommunförbundets utvecklingsarbete . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bygglagutredningen

Sammanfattning

Exempel på vidgar informationxutbyte vid region- och generalpla-

nering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45 Inledning 46 Information och debatt kring Stockholms regionplanearbete Information och kommuner 47 från landsting och opinionsgrupper 47 Verksamhet inom partier, organisationer

Information massmedier 48

genom Remissförfarande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48

resultat från intervjuundersökningen . . . . . . . 49 Några allmänna 50

Detifortsatta planarbetet

om Nackablocket 51 Informationskampanjen Tyck . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51 Uppföljning av kampanjen 53 Några erfarenheter i Skellefteås . . . . . . . . . . . . S3 Referensgrupper generalplanearbete 54 Några erfarenheter om aktuella planeringsprogram i Skellefteå Informationskampanj 54 kommun i samband med utställningen . . . . . . . . . . . . . . 55 Undersökning 55 Information och debatt kring Lidingö generalplaneskiss 56 Uppföljning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 Studiecirklar 57 Föreningar 57 Förtroendevalda . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 Medverkande innehåll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . S8 Remissvarens 59 Sammanfattning

och medverkan vid nyexploazering . . . . . . . . . . . . . 61 Information . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61 Inledning i Halmstad 62 Fyllingeprojektet 64 Förslag till program . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65 Kommunfullmäktiges antagande framförda vid intervjuer . . . . . . . . . . . . . . 65 Några erfarenheter 65 Uppföljning 67 Information om pågående planering i Gislaved 68 Erfarenheter Lambohovi Linköping . . . . . . . . 68 Planeringen av bostadsområdet i projektgrupp 68 Utarbetande av program- och skissförslag 69 Brett upplagt remissförfarande 69 Utställning 69 Broschyr

Föreningsmöten och pressbevakning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 Slutlig utformning av planen och antagande av kommunfullmäktige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 Erfarenheter enligt intervjupersoner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 Program för planeringen av Bergsättersområdet i Motala . . . . . . . . 71 * Erfarenheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72 l Områdesplan för Östra Skogås i Huddinge . . . . . . . . . . . . . . . . 72 Några erfarenheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75 Planeringen av centrala Sicklaön i Nacka kommun . . . . . . . . . . . 75

Kontinuerligt informationsutbyte under planeringsprocessen . . 75 Erfarenheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76 M 70-projektet i Märsta, Sigtuna kommun . . . . . . . . . . . . . . . . 77 Arbetets uppläggning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77 Referensgrupper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78 Utställning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79 Beslut i de kommunala organen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 Några erfarenheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 Detaljutformning av närmiljön i Lindöområdet i Norrköping . . . . 80 Erfarenheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81 Försök i Lund med direkt konsumentmedverkan vid utformningen av bostäder och närmiljö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 82 Erfarenheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 82 Utformning av grönområde i stadsdelen Norrliden i Kalmar . . . . . 83 Utställning och enkäter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83 Uppföljning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83 Utformning av Centrala Parken i Orminge, Nacka kommun . . . . . 84 Kvartersgården Kojan i Halmstad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 85 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86

Information och medverkan vid uppföljning och komplettering av miljön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89 Stiftelsen Hyresbostäder i Örebro . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90 Erfarenheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91

(jrannskapsarbete i bostadsområdet Kristallen i Luleå . . . . . . . . .

91 Erfarenheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93 Längbro torgi Örebro . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93 Erfarenheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94 Information och medverkan kring centrumplaneringen iTrollhättan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94 Erfarenheter enligt intervjupersoner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95 Nyhemsområdet i Halmstad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96 Erfarenheter enligt intervjupersoner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98 Samråd i förtätningsområden i Nacka . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98

Några erfarenheter enligt intervjuer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 Samråd kring trafiksaneringen i Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . 99 Kontaktmöten och samrådsgrupper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100

Arbetsformer, gruppstorlekar m m

Samrådets roll i planeringsprocessen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 102 Allmänna erfarenheter av trafiksamråden 103 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

av några olika metoder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Erfarenheter Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106 Trycksaksinformation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107 Vidgad utställning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108 Utformning och innehåll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109 Informationseffekt och återföring . . . . . . . . . . . . . . . . 110 Allmänna informations- och debattmöten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 112 Vidgat muntligt samråd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 112 Förnyelseområden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 114 Vidgat remissförfarande och remissinstanser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 l 5 Val av tidpunkt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115 Allmänna erfarenheter 118 Referensgrupper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119 Fasta referensgrupper erfarenheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 120 Några allmänna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121 Intervjuer och enkäter 122 Information i skolor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123 Samhälls-/grannskapsarbete 125 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . 127 Problemområden och diskussionspunkter 127 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 127 Representativ demokrati . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 128 Vidgad medverkan i planfrågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 130 Planmaterialets utformning . . . . . . 132 Tidpunkten för informationsutbyte i planeringsprocessen och ansvarsfördelning i planeringen . . . . . . . . . . . . 134 Organisation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 136 Planeringens inriktning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 136 Sammanfattning

Bilagor

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 139 1. Kommunal planeringilingland 139 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 140 Planeringsmyndigheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 141 Planlagstiftningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 141 1947 års planeringslag 141 1968 års planeringslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 142 Planeringsdebatten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . om allmänhetens medverkan . . . . . 142 Planformer och bestämmelser 142 Strukturplaner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 144 Lokala planer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Skeffingtonrapporten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 146 Skeffingtonrapportens rekommendationer . . . . . . . . . . . . . . 146 Rapportens roll i debatten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 147 Centrala anvisningar och pågående utvecklingsarbete . . . . . . . . . 148 Anvisningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 148 Pågående utvecklingsarbete inom miljödepartementet . . . . . . . 148 London of Islington borough . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 150 Informationsnämnd . , . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 151 Kontakten med lokala föreningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 151 Kontaktmöten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 152 Planinformation i Tollington . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 153 Allmänna erfarenheter i Islington . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 155 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 155 Birmingham Information kring strukturplanearbetet . . . . . . . . . . . . . . . . 156 Förnyelseområden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 157 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 159

2. Information och medverkan i dansk planering . . . . . . . . . . . 161 Inledning och bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 161 Den offentliga planeringen i det danska förvaltningssystemet . . 161 Utvecklingen av planeringen och planlagstiftningen i Danmark efter kriget . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 162 Översikt över förhållandena och debatten kring offentlighet och allmänhetens deltagande i planeringen . . . . . . . . . . . . . . . . . 164 Kommunala initiativ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 165 Bestämmelser om offentlighet i lagstiftningen . . . . . . . . . . . . . . 165 Bestämmelser angående allmänhetens möjligheter till insyn i den politiska processen . . . . ._ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 165 Bestämmelser angående allmänhetens möjligheter att ta del av planeringsmaterial . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 166 Bestämmelser angående information och medverkan i den regionala planeringen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 166 Bestämmelser angående information och medverkan i den kommunala planeringsverksamheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . 168 Bestämmelser angående information och medinflytande på frågor som berör närmiljön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 170 Sammanfattning av bestämmelserna i lagstiftningen . . . . . . . . 170 Initiativ och försök inom den offentliga sektorn . . . . . . . . . . . . 171 Översikt över initiativens karaktär och utbredning . . . . . . . . . 171 Exempel från regional planering . . . . . . . . , . . . . . . . . . . . . 173 Regionplanering i Köpenhamnsområdet (1971-1974) . . . . . 173 Exempel från kommunal planering på översiktlig nivå, t ex generalplaner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 174 Helsingörs långtidsplan (1971-1972) . . . . . . . . . . . . . . . . 174 Konferenser i Silkeborg (1971-1973) . . . . . . . . . . . . . . . 176 Herlevs, Karlebo och Spöttrups kommuner . . . . . . . . . . . . 178 Planering på mellannivå, t ex stadsplaner . . . . . . . . . . . . . . . 179 Holstebro kommun, exempel på medbestämmande vid upprät-

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 180 tande av byggnadsplan (1972) Herlevs kommun, exempel på omröstning i ett stadsplaneären-

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 181 de (1971) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 181 Exempel på sanering kommun . . . . . . . . . . . . . . . . . . 181 Helsingörs (1972-1974) Köpenhamn (1973-) . . . . . 182 Fastighetsägarnas saneringsbolag, vid nybyggande . . . . 183 Medverkan vid utformningen av närmiljön

Experiment med tät-Iågbebyggelse i Köge. Statens byggforsk- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 184 ningsinstitut av den offentliga sektorns initiativ och experi- Sammanfattning 185 ment . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 185 Sammanfattning

3. Medverkan och kommunal information i planfrågor. Exempel

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 187 från Norge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 187 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 187 Fysisk planläggning i Norge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 188 Planmyndigheter och plantyper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 191 Informationsskyldighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 192 Debatten om planeringen information . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 194 Aktiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 194 Molands generalplan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 194 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 194 Generalplanen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 195 Askims centrumplan 195 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 196 Centrumplanen och utställningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 197 Tromsø generalplan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 197 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 198 Generalplanen av informationen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 198 Uppläggning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 199 Erfarenheter informationsverksamhet . . . . . . . . . . . . . . . 200 Bergens kommuns . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200 Informationskontoret . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 202 Erfarenheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 202 Baerumslångtidsskisser 202 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - informationen till befolkningen . . . . . . . . 202 Långtidsskisserna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 203 Erfarenheter 205 Bostadsrättsföreningar - bostadsbyggnadsföreningar . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 205 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 205 Exemplet Furuset . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 207 Sammanfattning

209 4. Litteraturförteckning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 209 Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 209 Rapporter och studier kring försöksverksamhet

SOU [974250

Övrig litteratur Uppsatser, tidskriftsartiklar m m Långland Danmark

Förord

Utredningen om den kommunala demokratin

Kungl. Majzt bemyndigade den 20 mars 1970 chefen för civildepartementet att tillkalla sakkunniga och experter för att göra en översyn av den kommunala demokratin (utredningen om den kommunala demokratin). Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom sakkunniga riksdagsledamoten Anna Lisa Lewén-Eliasson, ordförande, förbundsordföranden Bengt Blomdahl, riksdagsledamöterna Karl Boo och Claes Elmstedt, universitetslektorn Agne Gustafsson, riksdagsledamöterna Gördis Hörnlund, Hilding Johansson och Sigvard Larsson samt kommunalkonsulenten Göran Åstrand. Fr. 0. m den 1 januari 1972 förordnades riksdagsledamoten Nils Hörberg som sakkunnig i utredningen sedan riksdagsledamoten Sigvard Larsson på egen begäran blivit entledigad från utredningsuppdraget. Som experter åt utredningen har förordnats informationschefen i Svenska kommunförbundet Lennart Edström (fr. 0. m. den 13 september 1971) och statssekreteraren i kommundepartementet Lars Eric Ericsson (huvudsekreterare t. o. m. den 31 november 1971). Fil. lic. Sven-Runo Bergqvist är huvudsekreterare i utredningen (sedan den l december 1971) och socionom Lars Högdahl, fil. kand. Bertil Albertson och fil. lic. Anders Ek tjänstgör som biträdande sekreterare.

Utredningsuppdrager I direktiven till utredningen framhålls inledningsvis att den djupgående omvandling som kommunerna varit föremål för motiverar en översyn av formerna för medborgarinflytandet över den kommunala verksamheten. Även införandet av en gemensam valdag för de kommunala valen och riksdagsvalet ger anledning till överväganden i detta sammanhang. Riksdagen begärde år 1968 i samband med beslutet om den partiella författningsreformen att förberedelser skulle vidtas för en samlad översyn av den kommunala demokratin. I enlighet med denna riksdagens önskan hölls överläggningar mellan företrädare för de stora politiska partierna, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet samt för den forskning om den kommunala demokratin som bedrivs med stöd av medel från riksbankensjubileumsfond.

l 2 Förord SOU l974z5O

Av direktiven framgår vidare att partiernas och kommunförbundens representanter vid dessa överläggningar varit överens om ett par väsentliga utgångspunkter för översynen av den kommunala demokratin. En sådan utgångspunkt är de politiska partiernas centrala roll, när det gäller att vidga medborgarinflytandet över de kommunala frågorna. Det understryks i direktiven att den svenska demokratin är en representativ l demokrati där medborgarnas inflytande utövas genom de politiska l partierna. Effektiviteten i systemet beror ytterst på partiernas förmåga att forma och genomföra en politik som överensstämmer med medborgarnas önskningar. De grundläggande principerna för detta system skall givetvis inte rubbas. De åtgärder som de sakkunniga söker sig fram

till bör syfta till att skapa förbättrade förutsättningar för systemet att verka. En annan utgångspunkt för utredningsarbetet, som det rått enighet om, är att kommunerna i så stor utsträckning som möjligt skall ges frihet att själva bestämma om formerna för sin verksamhet. I direktiven sägs att

tillkomsten av större och bättre rustade kommunala enheter talar för att l

man strävar efter att öka kommunernas frihet i detta avseende. De l

sakkunniga bör därför i första hand överväga ändringar som gör det l

möjligt för kommunerna att vidta åtgärder men inte tvingar dem att göra l det. Mot denna bakgrund skall utredningen behandla åtgärder för att förstärka den kommunala självstyrelsens lokala förankring. l detta sam- ( av kommundels- i manhang skall övervägas sådana frågor som inrättande råd, sockenråd e. d. eller utvidgning av rätten till delegation av den å kommunala förvaltningen. å Andra åtgärder som utredningen enligt sina direktiv skall överväga, är l sådana som syftar till att förbättra förutsättningarna för information till ä förtroendevalda och medborgare om den kommunala verksamheten under olika skeden av beslutsprocessen. Även åtgärder för att vidga och i inom kom-

fördjupa kontakterna med föreningar och organisationer munen bör övervägas. Hit hör också frågan om vidgad information och

fördjupad debatt i planfrågor. En särskild fråga i detta sammanhang, som också skall behandlas av utredningen, är formen för insyn och inflytande i kommunala bolag och andra särskilda rättssubjekt. Utredningen har ä vidare från länsdemokratiutredningen fått övertaga uppdraget att pröva g l ikommunernas -- dvs. frågorna om minoritetsrepresentation styrelser det som ibland i debatten har kallats ”kommunal parlamentarism” eller - och kommunal- och landstingsrådens kommunalrättsmajoritetsstyre liga ställning. Vidare skall utredningen kartlägga erfarenheterna från tillämpningen av de nya bestämmelserna om suppleanter för fullmäktige samt överväga frågan om en förläggning av mandattidens bör/an för de representativa organen i nära anslutning till valen. Dessutom erhöll 1972 genom tilläggsdirektiv i utredningen på våren uppdrag att utreda frågan om närvarorätt för de anställdas representanter i kommunala nämnder samt överförande av beslutanderätt i frågor av intresse för personalen till s. k. partsammansatta organ. Samma år erhölls

sou 1974:50 Förord 13

uppdraget att kartlägga småpartiernas roll i den kommunala demokratin. Slutligen är utredningen oförhindrad att ta upp även andra frågor av väsentlig betydelse för formerna för medborgarinllytandet över den kommunala verksamheten.

Avlämnade betänkanden och publikationer

Utredningen har hittills tillsammans med kommunallagsutredningen avgivit delbetänkandet Nya bestämmelser för utseende av suppleanter för kommunfullmäktige Stencil C 1971:4. Utredningen har vidare samlat in ett omfattande material till underlag för sin bedömning av lämpliga åtgärder för att förbättra medborgarinflytandet i kommunerna. Sådant material har tidigare vid ett par tillfällen offentliggjorts för att tillföra den allmänna debatten ett aktuellt underlag. Det gäller dels diskussionspromemorian Kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyre” SOU 1972:32, dels undersökningsrapporten Rapport ang. kommunal information m. m. SOU 1972:52.

Avgränsning till andra utredningar

Under arbetets gång har utredningen haft kontakter fortlöpande med andra statliga utredningar som är verksamma på områden som ligger nära utredningens uppdrag. När det gäller information och medverkan i planfrågor är bygglagutredningen och boendeutredningen i första hand aktuella. En avgränsning till dessa utredningar har tillämpats som innebär att bygglagutredningen främst behandlat de lagstiftningsmässiga aspekterna och boendeutredningen huvudsakligen frågor som hänger samman med bostadskonsumenternas inflytande över sin bostadsmiljö. Utredningen om den kommunala demokratin behandlar mera generellt medborgarnas insyn och medverkan i planeringsprocessen. Bygglagutredningen och boendeutredningen har under 1974 avgivit betänkanden, där frågor som berör den kommunala demokratin har behandlats (SOU 1974:21 resp. SOU l974rl7). Med anledning härav har utredningen om den kommunala demokratin funnit det lämpligt att offentliggöra ett material, som kan utgöra ett bidrag till den allmänna debatten angående planfrågorna.

Rapportens innehåll och syfte

Föreliggande rapport begränsas till att behandla information och medverkan i planfrågor. l utredningens arbete ingår som framgår av direktiven att allmänt överväga över den kommunala medborgarinflytandet verksamheten. Utredningen har därvid ägnat betydande utrymme åt de politiska partiernas verksamhetsformer samt deras lokala arbetsförutsättningar. Speciella studier har genomförts för att detta. Även belysa folkrörelseorganisationernas roll har uppmärksammats. Studier har vidare genomförts bl. a. rörande lokala aktionsgrupper. Detta material redovisas enrellertid inte i denna skrift, utan kommer att presenteras i sitt större

14 Förord

sammanhang i utredningens huvudbetänkande. l den här rapporten har varit de försök som genomförts i kommunerna för att utgångspunkten åstadkomma ökad information och medverkan i planfrågor. Rapporten behandlar i huvudsak medborgarinflytandet i frågor som rör av den fysiska miljön, dvs. planeringsåtgärder som utformningen En väsentlig orsak till

utförts med stöd av gällande byggnadslagstiftning.

denna är att den allmänna debatten hittills till stor del begränsning handlat om den typen av planering. Ett annat skäl är att utredningen därigenom velat göra en avgränsning som överensstämmer med bygglagutredningens arbete. med det första avsnittet i föreliggande rapport är att relativt Syftet beskriva bakgrunden till den aktuella debatten. l de följande ingående avsnitten läggs tyngdpunkten vid en redovisning av några försök till vidgat i planeringen som hittills förekommit i svenska kommuner. deltagande Det har därvid inte varit avsikten att göra en fullständig kartläggning av försöksverksamheten, utan syftet har varit att få fram exempel som visar erfarenheter och problem från så många metoder och planeringssituationer som möjligt. Innehållet är en sammanställning av forskningsrapporter och material från kommunerna som har kompletterats med intervjuer med förtroendeoch andra personer som deltagit i försöken. Genom att valda, tjänstemän av hittillsvarande erfarenheter och problem är det göra en summering utredningens förhoppning att debatt och ytterligare försök och forskning skall kunna initieras utifrån ett förbättrat kunskapsläge. De lokala förutsättningarna har varierat starkt unellan olika kommuner. Det innebär att alltför slutsatser inte bör dras av enskilda långtgående En mer ingående redovisning av resultat och erfarenheter från exempel. försöken görs därför i stället i avsnitt fem som innehåller en genomgång av erfarenheterna metodvis. Det sjätte och sista avsnittet är ett försök att belysa några frågor och som framkommit i den hittillsvarande försöksverksamproblemområden heten. Utredningen finner det angeläget att dessa aspekter blir föremål för diskussion och uppmärksamhet i fortsatt debatt och försöksverksamhet. Som bilagor ingår redogörelser för förhållanden och erfarenheteri övriga nordiska länder och England. Med denna skrift har utredningen i första hand velat vända sig till förtroendevalda och andra organisationer med kommunala och politiska intresse för de kommunala Ytterligare exemplar kan erplanfrågorna. hållas från AB Allmänna Förlagets distribution, Fack, 162 10 Vällingby, Ordertelefon 08-89 01 20. tar i denna rapport inte ställning till vilka åtgärder som Utredningen kan vara lämpliga för att främja ett ökat intresse och inflytande från medborgarna i planfrågor. Avsikten är att denna fråga skall vidareutveck- 1 las i huvudbetänkandet som avses publiceras under 1975. Planfrågorna kommer då att behandlas tillsammans med övriga frågor som berör information och medverkan i den kommunala verksamheten. V Det är vår förhoppning att en på det sättet vidgad debatt skall V tillföra utredningen värdefulla synpunkter för de mera slutgiltiga över-

F örora 15

vägandena. Det är också värdefullt om organisationer och enskilda genom skrivelser eller på annat sätt för fram sina synpunkter till utredningen. Adressen är Utredningen om den kommunala demokratin, Kommundepartementet, Fack, 103 10 Stockholm.

Stockholm i maj 1974

Utredningen om den kommunala demokratin

Information och medverkan i den kommunala

planeringen under efterkrigstiden

Inledning

Den kommunala planeringen har under senare år blivit en av de mest debatterade kommunala frågorna. För att ge en bakgrund till den aktuella debatten behandlas i detta avsnitt några utvecklingsdrag i den kommunala planeringen under efterkrigstiden. l den allmänna debatten har den kommunala ofta beskriplaneringen vits som en alltför sluten process, oåtkomlig för insyn och påverkan från stora av medborgare. grupper Samtidigt har det påpekats att starka ekonomiska intressen och sektorsbundna tekniska standardkrav alltför lätt har kunnat få gehör i beslutsfattandet. Kritiken har utmynnat i krav på en förbättrad information och ökade möjligheter till medverkan och medinflytande från större grupper av förtroendevalda och allmänhet. En vidgad debatt kring planeringen har ansetts värdefull av olika skäl. Dels därför att planeringsbesluten skulle komma i bättre samklang med den allmänna meningen och att större hänsyn skulle kunna tas till dem som i sitt dagliga liv berörs av besluten. Dels därför att en större aktivitet och medverkan har ett egenvärde i ett demokratiskt beslutsfattande. Debatten om den kommunala planeringen har uppstått under en period då det svenska samhället genomgått omfattande förändringar. Det är inte alltid möjligt att skilja ut den kritik som riktat sig mot planeringsprocessen från den som gällt andra förhållanden. Det finns därför skäl till att något kortfattat beröra den allmänna som utvecklingen en bakgrund. Under de senaste åren har planeringen exempelvis inte begränsats till markanvändningen. Det har ansetts nödvändigt att planeringen också ges ett socialt innehåll och en realistisk ekonomisk grund. Vid sidan av den fysiska planeringen har därför flera andra former av kommunal planering vuxit fram. De genomgripande förändringarna i förutsättningarna har också påverkat sättet att bedriva planeringsarbetet i kommunerna. Tyngdpunkten i detta avsnitt läggs därför vid en beskrivning av förutsättningarna för planeringen ur demokratisk synvinkel under olika delar av efterkrigstiden samt en redogörelse för vilken ställning som olika intressenter haft i planeringsprocessen. De politiska partierna intar en särställning i ett modernt folkstyre. Det

18 och medverkan under efterkrigstiden

Information

är partiernas uppgift att samla medborgarna omkring sina politiska mål och idéer. Partierna kanaliserar och ger uttryck åt medborgarnas önskemål de politiskt förtroendevalda. Det politiska ansvaret genom utkrävs av väljarna i allmänna val. sidan och intressegrupper, som Vid om partierna finns organisationer önskemål verksamheten. I har krav, och synpunkter på den kommunala olika intressen gällande i samband med planeringsprocessen gör sig därför det kommunala beslutsfattandet. Detta växelspel är emellertid svårt att belysa i ett historiskt perspektiv. Vissa begränsningar bör därför påpekas. Redogörelsen baseras på en litteraturgenomgång och på vissa kompletterande Analyser av beslutsprocessen i kommunal planering intervjuer. har emellertid börjat förekomma först under senare år, framförallt genom att enstaka projekt följts upp. I övrigt är litteraturen på området i hög orienterad. En sammanvägning av hur olika utvecklingsgrad plantekniskt från demokratisk synpunkt kan därför vara drag påverkat planeringen i organisation och beslutsprocess har skett vansklig. Förändringarna successivt och på olika sätt i olika kommuner. Den följande beskrivningen utgör inte någon detaljerad analys, utan syftar endast till att skissera några huvudlinjer i utvecklingen.

allmänna utvecklingsdrag under efterkrigstiden Några

Det hävdas att många faktorer har haft stor betydelse för kan naturligtvis den kommunala utveckling under efterkrigstiden. Ett försök planeringens att beskriva några av dem ger därför en ofullständig bild. Men åtskilliga av allmän karaktär har varit så genomgripande i det svenska förändringar samhället att de bör finnas med i bakgrunden även när mer detaljerade frågor behandlas.

Den offentliga sektorns expansion

Av betydelse är den höjda ambitionsnivån inom den grundläggande offentliga sektorn. De konkreta resultaten av de ökade samhälleliga har till stor del framkommit genom den kommunala verksamåtagandena heten. Särskilt gäller detta olika former av samhällelig service. Utbyggnaden av skolsektorn, den sociala servicen, fritidssektorn och bostadsbygär några exempel där kommunernas uppgifter ökade gandet på områden snabbt under 50- och 60-talen. Expansionen har fått genomgripande inverkan på både den kommunaoch innehåll. resultat 1a planeringens omfattning Planeringens på dessa områden har samtidigt mycket påtagligt av stora grupper av upplevts Det har berört många näraliggande frågor som bostadens medborgare. och utformning och den närmaste omgivningens sociala närmiljöns innehåll.

Informarion och medverkan under

efterkrigstiden

Ekonomisk utveckling och strukturförándring Den kommunala planeringen har vidare påverkats på ett avgörande sätt av den snabba ekonomiska tillväxten under de senaste decennierna. Tillväxten har utgjort en förutsättning för den offentliga verksamhetens ökning. Den har medfört större möjligheter till val mellan olika alternativa planlösningar. Men den har också inneburit förändringar i produktionsförhållandena som efter hand givit nya förutsättningar för den kommunala planeringen och ökat behovet av sådan. Ett exempel på sådana förändringar är den omfördelning av befolkningen som skett mellan olika näringsgrenar. Framför allt har sysselsättningen inom jord- och skogsbruk minskat kraftigt. En motsvarande ökning har i stället skett inom servicesektorn. Även förändringarna inom de olika näringsgrenarna är betydelsefulla. Tendensen mot produktion i större enheter har varit stark under hela efterkrigstiden men särskilt markant från mitten av 1960-talet. Strukturrationaliseringen inom varuproduktionen har också haft sin motsvarighet inom tjänstesektorn. Denna utveckling har påverkat levnadsbetingelsema för många människor.

Ökat tátortsboende Stora grupper av befolkningen har flyttat från glesbygd till tätorter. År 1950 bodde ca 66 procent av landets befolkning i tätorter medan motsvarande andel 1970 utgjorde 81 procent. För den kommunala planeringen har effekterna varierat mellan olika kommuner och regioner. Kommuner med större och medelstora tätorter upplevde särskilt under 60-talet problem med att möta de nya krav som blev följden av den snabba befolkningsökningen. I kommuner med en mer utspridd bosättning och befolkningsminskning uppstod däremot svårigheter med att kunna bibehålla den service som man haft i befolkningssvaga kommundelar. Det ökade tätortsboendet har ansetts innehålla två olika och till synes tendenser motstridiga i bebyggelsemönstret koncentration och spridning. Koncentrationen har motiverats av krav på samordning av tekniska anläggningar, drift- och förvaltningsekonomi m. m. En spridning av tätortsbebyggelsen har framför allt uppstått som en följd av ökad rörlighet och ökad utrymmesstandard i stadsplaneringen. En annan tendens har varit att industrier, bostäder, service, handel etc. i större utsträckning samlats i väl avgränsade områden. Bakgrunden torde främst vara de företagsekonomiska fördelar som legat i en samordning av verksamheter med likartade behov av service, kommunikationsleder m. m. Hygieniska skäl och ändrade stadsbyggnadsprinciper är ytterligare exempel på orsaker. En viktig förutsättning för denna utveckling har varit den ökade rörlighet som uppkommit genom bl. a. utbyggt vägnät och ökat innehav av privatbilar. Denna utveckling har i sig skapat förutsättningar för en avsevärd förbättring av levnadsstandarden med en betydande av den ökning

oc/Lmedverkan under

20 Information efterkrigstiden

allmänna servicenivån. av de beskrivna dragen i utvecklingen har emellertid även fått Några negativa effekter på miljön. Uppbyggnaden av nya samhällen har medfört ett stort behov av följdinvesteringar, som av ekonomiska skäl inte kunnat i takt med Industrisamhällets utveckling mot genomföras nybyggandet. och urbanisering har därför inte sällan kritisebefolkningskoncentration rats. De snabbt bostadsområdena har ansetts medföra en uppväxande och torftig med dåliga förutsättningar för social kontakt enformig miljö och gemenskap.

Ökad statlig planering

Genom en ökad under det senaste årtiondet har den statlig planering kommunala planeringen efter hand kommit att ingå som en del av ett större Den kommunala planeringen hämtar i ökad utplaneringssystem. sträckning sitt underlag från regionalt och riksomfattande utredningsmaterial och dess resultat ingår i olika former av överkommunal planehar kommunernas planering övergått från att vara en ring. Samtidigt renodlad till att bli samhällsplanering i vidare bemärkelse fysisk planering där även ekonomiska och sociala aspekter på kommunens utveckling å beaktas. g normering, lånebestämmelser etc. har skett i Statlig styrning genom fråga om bostäder, service m. m. har de ökade kommunala uppgifterna, den snabba Sammantaget förändringen inom produktion, bosättning, transportväsende etc. skärpt kraven i kommunerna. Planeringens funktion har på planberedskap ändrats i mot att bli ett instrument för att samordna och riktning förverkliga ekonomiska, sociala och miljömässiga mål. I många kommudå man skulle möta de nya kraven eftersom det ner uppstod svårigheter saknades planeringsresurser. Vid diskussionerna kring kommunindelningav 60-talet en viktig roll. en i början spelade den kommunala planeringen effektiv och en samordnad använd- En tillräckligt översiktlig planering ansågs kräva större kommunala enheter. ning av resurserna Allmänt sett kan konstateras att flera olika förhållanden på ett väsentligt sätt har förändrat förutsättningarna för den kommunala plane- I det följande belyses mera ingående hur detta påverkat planeringen. från demokratisk synpunkt, samt planeringens innehåll ringsprocessen och omfattning. ,j

Planeringen under 1950-talet

1 94 7 ârs b yggnadslag

i första hand genom byggnadslagcn vars Den fysiska planeringen regleras utvecklas i byggnadsstadgan. Därför kan det vara bestämmelser i detalj att ta en tidpunkt då lagstiftningen förändrades som utgångsnaturligt för en beskrivning av SO-talets planering. Genom 1947 års punkt

Information och medverkan under efterkrigstiden Zl

byggnadslag infördes regler för planering och som i sina byggande huvuddrag varit oförändrade sedan dess. Med denna lagstiftning som grund utvecklades en praxis som givit dess planeringen nuvarande inriktning. Kommunerna fick genom 1947 års byggnadslag ett ökat ansvar för planeringen genom att all tätbebyggelse skulle föregås av kommunal planläggning. Vid samma tidpunkt fick kommunerna huvudansvaret för

bostadsförsörjningen. Byggnadslagen gav kommunerna en exklusiv rätt att utföra den fysiska planeringen. De planformer som reglerades i lagen var Översiktsplaner (region- och och generalplaner) detaljplaner (stadsoch byggnadsplaner). l praktiken lämnades det åt kommunerna själva att bedöma behovet av översiktlig skulle planering. Detaljplaner däremot enligt lagen upprättas för all och fastställas tätbebyggelse av statliga myndigheter. l 1947 års byggnadsstadga betonades byggnadsnämndens kontrollerande och övervakande roll. Nämnden gavs en självständig ställning, den lydde under särskilda och författningar dess sammansättning skilde sig från de övriga kommunala nämndernas. Förutom förtroendevalda ingick en ledamot som i städerna och i landskommunerutsågs av magistraten na av länsstyrelsen. Dessutom hade vissa andra befattningshavare rätt att närvara vid nämndens sammanträden. l nämnden förutsattes praktisk erfarenhet i byggnadsfrågor vara företrädd och i städerna skulle den ledamot som utsågs av magistraten om möjligt vara lagfaren. Stor vikt lades således vid de tekniska och juridiska aspekterna på byggnadsnämndemas funktion. Detta var naturligt mot bakgrund av de begränsade och i regel detaljerade uppgifter som nämnderna hade. Det finnas behov ansågs allmänt av att ha sakkunskap företrädd bland nämndens ledamöter vilket inte sällan torde ha inneburit att andra intressegrupper fått mindre utrymme. Byggnadsnämnden hade under 50-talet en central i kommunens ställning byggande och planering eftersom huvuddelen av intresset i det kommunala planarbetet riktades mot detaljplaneringen.

Översiktlig planering

Åtskilliga större och medelstora kommuner emellertid påbörjade tidigt översiktligt planarbete i enlighet med den nya byggnadslagstiftningen även om syfte och metoder för planeringen inte sällan var oklara. Det tiotal regionplaneförbund som sammanlagt har bildats tillkom nästan alla i slutet av 1940-talet eller i början av 1950-talet. i Översiktlig planering form av generalplanering var betydligt Historiska undersökvanligare. ningar har visat att det 1947 pågick sådan planering orter. på ett tjugotal l början av 50-talet hade antalet ökat till ett hundratal. Fram till 1960 hade sammanlagt ca 300 generalplaner Exakta om upprättats. uppgifter generalplaneringens omfattning finns dock inte beroende på svårigheter att klart definiera denna typ av planläggning. Planområdenas omfattning, ambitionsgraden i planerna och planernas status har varit mycket olika. Organisation och arbetssätt var skiftande när det gällde den översikt-

under

22 Information ochlmedverkan efterkrigstiden

liga planeringen. Ledningen av generalplanearbetet låg i en del fall hos

l andra fall tillsattes en särskild generalplanekombyggnadsnämnden. mitté eller beredning. Därigenom kunde underlaget för den översiktliga

breddas. Ofta ingick ledamöter från kommunstyrelse, byggplaneringen nadsnämnd och andra organ som var betydelsefulla för planarbetet.

av Jan Stigare anlitades vanligen utomstående Enligt en undersökning konsultföretag för planarbetet. Av de 300 generalplaner som upprättades

svarade konsultföretag för ca två tredjedelar. Ett par fram till 1960 var dominerande och mönsterbildande utarbetade nästan företag som hälften av dessa. I mindre kommuner var det vanligt att distriktslantmätai att upprätta generalplan. De re och länsarkitekter gavs uppdrag anlitade för översiktligt planarbete var kommuner som egna tjänstemän även om antalet ökade mot slutet av SO-talet. relativt fåtaliga Planarbetet pågick som regel under lång tid. Vanligen tog det fyra till

men planarbetet sträckte sig inte sällan fem år att upprätta en generalplan, över en betydligt längre tid. Planerna baserades vanligtvis på data som under av arbetet. Det förelåg därför en risk för att insamlats inledningen delar av var inaktuella redan innan planarbetet planbedömningarna av det underlagsmaterial som hunnit resultera i något förslag. Mycket kunde dock användas i detaljplaneringen redan under den tid togs fram

som generalplanearbetet pågick

i slutet av 40-talet ställdes inför uppgiften att När kommunerna innebar detta att nya krav ställdes på de förtroenupprätta generalplaner Planernas var ofta svårt att avgränsa. Långsiktiga bedömdevalda. syfte fick omfattande statistik- och prognosunderlag. ningar grundas på ett fram i den snabba förändringstakt som kännetecknar Problemen växte de det moderna industrisamhället. Samtidigt tog det lång tid att utarbeta

översiktliga planerna. fick därför en relativt obetydlig funktion Den översiktliga planeringen kommuner. Planerna fick inte sällan skjutas åt sidan när deras i de flesta sattes i praktisk tillämpning. Genom styrande förmåga på allvar på prov i de flesta fall inte avsågs leda fram till att det översiktliga planarbetet fastställd kunde det jämställas med övrigt kommunalt utredningsarplan bete. föreskrevs, dels samråd med länsarkitekt och I 1947 års byggnadsstadga med för allmänheten att övriga myndigheter, dels offentlighet möjlighet under minst en månad (BS 1947 § 20). granska generalplaneförslaget av att som skulle komma att beröras av den Betydelsen markägare fick kännedom om generalplanen underefterföljande detaljplaneringen även vikten av att blev föremål för ströks. Det betonades planen och kritik vid Planen fick därför inte allmän granskning upprättandet.

undandras offentligheten. kommunal hos en större allmänhet Intresset för översiktlig planering så stort under 50-talet även om det ökade successivt. var emellertid inte Planerna naturligtvis uppmärksamhet i de kommunala organen. ägnades förefaller ofta ha gällt tekniska och Men den allmänna planeringsdebatten

1 iöversiktsplaner, Uppsala 1969 Stigare, Jan: Industriområden

Information och medverkan under efterkrigstiden 23

metodiska problem; inte sällan begränsad till experter t. ex. på området, inom arkitektkåren. Risken för markspekulation ansågs motivera sekretess särskilt under tidiga skeden av planarbetet. I en undersökning av Lars Orrskog som avser den här tiden har påvisats svårigheterna att finna former lämpliga för redovisning av översiktliga planer. Detta anses ha inneburit att planförslagen kom att fungera mindre väl som underlag för politiska beslut och för diskussion bland allmänheten. På plankartorna visades markanvändningen 15 till 20 år framåt i tiden. Uppgifter om befintlig användning saknades eller kunde endast med svårighet utläsas. Den språkliga utformningen ofta tex-tdelen gjorde svårtillgänglig för lekmän. Redogörelsen för vilka som den problem föreslagna markanvändningen skulle lösa och vilka konsekvenser ett

genomförande skulle kunna få var otillräcklig)

Detaljplanering Även när det gällde detaljplaneringen dröjde det naturligtvis innan kommunerna hade hittat formerna. Behovet av detaljplaner växte också snabbt. När byggnadsnämnden formellt eller konsult i givit en tjänsteman uppdrag att upprätta plan utarbetade denne inte sällan ett färdigt förslag på egen hand. I mindre kommuner anlitades ofta konsulter och experter vid de statliga länsmyndighetema för de relativt fåtaliga och till omfattningen begränsade planeringsuppdragen. Otillräckliga planeringsresurser hos många kommuner medförde även att markägare som exempelvis industriföretag och byggintressenter på egen hand eller med hjälp av plankonsulter upprättade detaljplaner. Stora och medelstora kommuner inrättade i ökande utsträckning särskilda stadsarkitektkontor under byggnadsnämnden. Enligt 1947 års byggnadslag skall både allmänna och enskilda intressen ”tillbörligen beaktas vid planläggningen (BL § 4). Föreställningarna om vilka intressen och krav som vid denna avvägning borde ges möjlighet att komma till tals har skiftat. Formellt gällde det länge i stort sett en avvägning mellan två parter, enskilda markägare och ”det allmänna”. Markägare och andra sakägare med formell besvärsrätt hade i allmänhet en stark ställning i förhållande till den planerande myndigheten. Det var ofta en förutsättning för genomförandet att planeringen någorlunda väl överensstämde med dessa intressenters önskemål. När planernas omfattning och komplexitet efter hand ökade blev det mer angeläget att redan tidigt i planarbetet samråda med intressenter som kunde påverka genomförandet. Särskilt i de större kommunerna utvecklades främst ett ökat samrådsförfarande mellan planförfattare och närmast berörda kommunala förvaltningar, statliga och myndigheter, markägare byggintressenter. Samråd med industriföretag, handel och näringslivsorganisationer blev i mer betydelsefulla planfrågor också vanligt både i

lOrrskog, Lars: Nio fysiska Översiktsplaner - en analys av plandokument, Rapport R50:1973 från Byggforskningen.

under

24 Information och medverkan efterkrigstiden

fråga om detaljplaner och översiktliga planer. kan att kommunala planer på 50-talet Sammanfattningsvis sägas framför allt medan den översiktliga planeringen avsåg detaljplanering, fick en relativt funktion i de flesta kommuner. obetydlig Behovet av en utvecklad planering för att möta samhällets förändringar hade ännu inte vuxit så starkt. Kommunerna hade i allmänhet sig inte och ekonomiska resurser för planering. De översiktegna personella som utarbetades av konsulter med begränsad kännedom om liga planer, lokala förhållanden blev ofta engångsföreteelser, som inte kom att

genomföras i praktiken. av att få fram i vissa fall ha inneburit att Behovet planer synes fick ett icke ansvar för att på egen hand planteknikerna obetydligt innan de behandlades i de kommunala organen. I utarbeta planförslag hade man börjat program för planarbeliten utsträckning göra allmänna tet av den typ som blivit vanligare under senare år. Vid sidan av de närmast berörda kommunala organen var det främst och markägare, samt i vissa fall statliga myndigheter, byggintressenter handel och industri eller deras organisationer, som kom i företag inom kontakt med planarbetet. för den kommunala hos en större allmänhet var Intresset planeringen under 50-talet men utvecklingen medförde ett växande intresse. inte stort

kommunala under 1960-talet och början av

Den planeringen

1970-talet

SO-talets planering kvarstod även Många av de drag som kännetecknade under 60-talet. De förändrade förutsättningar som uppstått under av en växande industri och ökad inflyttning till 50-talet bl. a. till följd tätorterna medförde emellertid krav på en mer utvecklad kommunal allmänt tillmätas större vikt och betydelplanering. Planeringen började aktiva medverkan i planarbetet ökade. Detta sen av de förtroendevaldas medförde även ökade krav på medverkan från allmänheten när planer

utarbetades.

1 95 9 árs b yggnadsstadga

Den förändrade situationen motiverade en omarbetning av byggnadsstadsom fortfarande gäller 1974, markerades gan. l 1959 års byggnadsstadga,

den förändrade inställningen till planeringen på flera sätt.

med övriga kommunala nämnder. Byggnadsnämnden jämställdes Vidare underströks betydelsen av samordning mellan byggnadsnämnden framför allt kommunstyrelsens dåvarande och övriga kommunala organ, I den utredning som föregick den nya byggnadsstadgan motsvarighet. vara uttalat i kommuner som motsvarade sades behovet av samordning städer. I mindre kommuner ansågs det inte utgöra något medelstora i förvaltningarna var litet och de eftersom antalet personer problem

Information och medverkan under efterkrigstiden 25

förtroendevalda var i mindre utsträckning specialiserade. För att förankra de översiktliga planerna i de politiska organen förordade samma utredning att dessa planer skulle antas av kommunens fullmäktige. Därigenom skulle avsikten att fullfölja planerna dokumenteras. Men det hade också uppstått ett ökat behov av informationsutbyte med en vidare krets av intressenter och allmänhet under tidigare skeden av planarbetet än vad som varit vanligt. I 1959 års byggnadsstadga tillkom därför även ett direkt krav på ett vidgat samråd under planläggningsarbetet. Samråd skall alltså ske med kommunens styrelse eller annat organ som kommunens fullmäktige bestämmer, lånsarkitekten samt övriga myndigheter, sammanslutningar och enskilda personer som kan ha ett väsentligt intresse av frågan (BS § 14). l förarbetet till byggnadsstadgan framhöll departementschefen att det framstod som nödvändigt att planförfattaren på ett så tidigt stadium som möjligt gjorde sig underrättad om olika intressenters synpunkter på frågan. Men man fick ej bortse från att det med hänsyn till allmänna intressen ibland kunde vara befogat att omge planläggningen med viss sekretess. Det ansågs inte heller alltid nödvändigt och ibland direkt olämpligt att hålla sakägare kontinuerligt underrättade om de lösningar som planförfattaren kom fram till. Enligt sekretesslagen § 8 kan offentligheten begränsas i fråga om handlingar som upprättats i stadsplane- eller generalplanefrågor. De behöver inte utlämnas förrän förslag till plan blivit tillgängligt för granskning dvs. utställt enligt byggnadslagstiftningens regler. Det föreligger däremot inget hinder för den handläggande myndigheten att besluta om att ge offentlighet åt utredningsmaterial, planskisser m. m. på vilket stadium i planeringsprocessen som den finner lämpligt (SekrL § 40). Det ursprungliga motivet för paragrafens tillkomst var att förhindra markprishöjningar. Statens planverk påpekade i ett brev till byggnadsnämnderna 1969 att det bl. a. till följd av den förändrade kommunindelningen, ökade möjligheter till kommunala markförvärv och en förbättrad kommunal markberedskap sällan fanns behov av sådan sekretess (Statens planverk Dnr U 2204/69). I förarbetena till byggnadsstadgan diskuterades även om man skulle ange vilka myndigheter på kommunal och statlig nivå som samrådsskyldigheten skulle omfatta. Men med hänsyn till svårigheterna att hålla en sådan uppräkning aktuell ansågs det olämpligt att reglera omfattningen av samrådsförfarandet i själva författningen. Vilka sammanslutningar och enskilda personer som i övrigt kan anses ha ”väsentligt intresse av frågan och därmed bör kontaktas för samråd lämnas åt planupprättaren att bedöma. Undantag utgör markägare, innehavare av servitut eller arrendator med flera sakägare som torde ha en ovillkorlig rätt att bli inbegripna i samrådet (BS § 17). För att möjliggöra kontroll infördes i stadgan en föreskrift om att det samråd som ägt rum skulle redovisas för fastställelsemyndigheten (BS § 16). Underlåtenhet att efterkomma samrådsbestämmelsen skulle kunna utgöra skäl för att vägra fastställelse. Byggnadsstadgan (BS 17 §) innehåller vissa detaljerade föreskrifter om

26 Information och medverkan under efterkrigstiden

Figl Några deltagare i planeringsprocessen (Heldragen lin/e markerar föreskrifter enligt gällande lagstiftning) Kommun- Statens Riksdag förbundet planverk Regering Löns- l myndigheter : Råd- Rödoch Lagstiftning givning anvisningar Stadga Fastställelse i Samråd : l | 1

Fullmäktige

Kommunstyrelse

Övriga Byggnadsnümnd nämnder | I l Utställning Information Samråd Samråd l l l Sakägare Allmänheten

Fig. 2 Exempel på beslutsgången i ett planärende Byggnadsnämnden utarbetar förslag §j Samrådmed lönsarkitekt, kommunstyrelsem fl i)

L_____._

Preliminärremisstill kommunstyrelsen ä) Byggnadsnämnden utarbetar nytt förslag ä)

_._:T__._1___1____:__1__1

Utställning av förslagetsamtremisstill berördaorganoch allmänhet

li*

§7 omarbetning i byggnadsnämnden och behandlingi kommunstyrelsen m h t inkomnaanmärkningaroch yttranden

Behandlingoch antagandei fullmäktige C Fastställelseprövningav länsstyrelsen §

Lama;

Ev. förnyadekontakter mellan kommunoch lünsarkitekt C Faststöllelse i; Ev, besvär §)

SOU |974:50 Information och medverkan under 27

efterkrigstiden

hur kommunala planeringsorgan skall förfara för att inhämta olika intressenters synpunkter i planfrågor samt för att sprida kännedom om företagna planeringsåtgärder. Innan plan antages skall den utställas för granskning. Under den tid planen är utställd kan den som inte är nöjd med förslaget framställa anmärkningar till den myndighet som ansvarar för utställandet. För regionplan får utställningstiden inte sättas kortare än tre månader och i övriga fall minst tre veckor. Före den bestämda tidens början skall kungörelse om utställandet ske i den eller de tidningar, i vilka kommunala meddelanden för orten införs. Innan förslag till stadsplan eller byggnadsplan ställs ut skall markägare och vissa andra sakägare som berörs underrättas skriftligen. Samma gäller för generalplan som helt eller delvis skall fastställas (kung. den 9 juni l967/nr 328). Om ändring görs i planförslag sedan det varit utställt till granskning, skall det i princip utställas på nytt. Fig. l och 2 visar några deltagare i planeringsprocessen resp. ett exempel på beslutsgången i ett planärende.

Bostadsbyggandets expansion Formerna och förutsättningarna för den kommunala planeringen har i hög grad påverkats av utvecklingen inom bostadsbyggandet. Detta har också avspeglats i den allmänna debatt kring den kommunala planeringen som uppstod under senare delen av 60-talet. Vid början av 1960-talet låg årsproduktionen av nya bostäder på något under 70 000 lägenheter. Byggandet ökade därefter betydligt under hela 60-talet men särskilt markant från mitten av decenniet. En topp nåddes 1970 med ca 110000 producerade lägenheter. Samtidigt med den kraftiga ökningen i antalet blev de nya bostäderna större och fick förbättrad utrustning, vilket innebar ett ännu större ianspråktagande av resurser än vad antalet lägenheter antyder. Denna situation ställde stora krav på kommunernas planering. Till följd av bristande ekonomiska, personella och organisatoriska resurser förmådde inte alla kommuner hålla en tillräckligt långsiktig planberedskap för de snabbt ökade behoven. Byggnadsstyrelsen som då var central statlig tillsynsmyndighet för den kommunala planeringen påtalade i en rapport 1964 den otillräckliga planberedskapen i många kommuner. En väsentlig orsak till svårigheterna ansågs vara bristen på kunniga och erfarna planerare. Vidare kritiserades den kommunala planeringens system och arbetsmetodik. Planarbetet ansågs i alltför hög grad ha varit inriktat på detaljer. För att få till stånd en effektivare översiktlig planering förordades en etappindelning av planarbetet. Syftet var att de ansvariga skulle kunna styra processen bättre och flera personer skulle kunna arbeta parallellt med klara förutsättningar. För att de förtroendevalda skulle kunna överblicka konsekvenserna av besluten i följande etapper borde man i större utsträckning inrikta sig på att tidigt klarlägga olika alternativ. Byggnadsstyrelsen konstaterade även att detaljplanen alltmer kommit

28 Information och medverkan under efterkrigstiden SOU l974:50

att förlora i betydelse. Tiden för planernas antagande i kommunala organ

och fastställelseprövning hos statliga myndigheter hade i stor utsträck-

ning kommit att sammanfalla med tiden för projektering av bebyggelsen. Igångsättning kom inte sällan i nära anslutning till fastställelsen av planerna. Fastställelsen sades därigenom ofta ha blivit illusorisk. Enligt byggnadsstyrelsens mening borde läsningen i detaljerna komma i ett senare skede som låg närmare bebyggelsens projektering. En ökad samordning mellan detaljplanerings- och projekteringsskede skulle kunna medföra att fördröjande effekter genom detaljändringar i planerna då kunde undvikas]

Nya planformer Den uppkomna situationen medförde efter hand förändring av planeringsmetoderna och i de olika planformernas innehåll. Ofta uppstod ett starkt behov av att få fram en aktuell översiktlig plan utan alltför tidsödande utredningsarbete som kunde ligga till grund för det ofta brådskande detaljplanearbetet. Det gällde särskilt i expanderande stora och medelstora kommuner. Generalplaneringen tenderade därför att i mindre utsträckning gå in på detaljfrågor. I ökad utsträckning försökte man hålla flera alternativ öppna. För att brygga över avståndet mellan översikts- och detaljplaner blev det allt vanligare främst vid större utbyggnadsprojekt att man upprättade en mellanform av plan som inte regleras i lag. Dessa s. k. dispositionsplaner innehöll de mer detaljerade momenten i generalplaneringen men lämnade utrymme för förändringar i områdets detaljutformning då den formella stadsplanen upprättades. En större del av kommunens styrning på miljöutformningen kom i sådana fall att överföras till dispositionsplanen. Tidigt utsedda byggherrar kunde därigenom utföra en större del av detaljplanearbetet med ledning av denna plan. En ökad sammansmältning mellan detaljplaneringen och den efterföljande projekteringen blev också vanligare. Utvecklingen inom byggnadstekniken ansågs motivera att den tidigare detaljstyrningen genom stadsplaner ersattes med mer flexibla planer. Detaljplanen blev i sådana fall mer en formell registrering av de överväganden som tidigare gjorts i översiktliga sammanhang. Även från informationssynpunkt kan denna utveckling ha haft be- - och tydelse. Byggnadslagens översiktliga planformer regionplaner - fördes i inte fram till fastställelse hos statliga

generalplaner regel

myndigheter. De blev därigenom inte heller underkastade lagstiftningens krav på information. Reglerna om samråd, utställning, antagande m. m. var därför i praktiken obligatoriska endast i fråga om detaljplaner. När detaljplanerna minskade i betydelse till förmån för icke lagreglerade planformer förefaller det därför sannolikt att detta fått effekter även på allmänhetens och förtroendevaldas möjligheter att få information och att påverka planeringen.

1 Aktuellt från byggnadsstyrelsen 1964, del 2.

Information och medverkan under efterkrigstiden 29

Ökade projekrstorlekar

En ökning av projektstorlekarna framträdde i bostadsbyggandet under senare hälften av 60-talet. En styrning mot större och mer långsiktiga projekt erhölls genom att riksdagen 1966 beslutade att inrätta en särskild planeringsram för industriellt bostadsbyggande. var att tillvarata Syftet stordriftsfördelar i byggandet. Projekt med minst l 000 lägenheter skulle inrymmas i ramen och förhandsbesked om bostadslån kunde statligt erhållas. Flera statliga utredningar uttalade under slutet av sig också 60-talet och början av 70-talet för bostadsbyggande i stora enheter i syfte att pressa ned produktionskostnaderna. Enligt bostadsstyrelsens sammanställningar av de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen för perioden 1970-74 beräknades det att drygt en fjärdedel av landets flerfamiljshusproduktion skulle komma att ske i projekt med mer än l 000 lägenheter. Detta motsvarade dock inte mer än ett par procent av det totala antalet projekt. Storstadsområdena och kommuner över 50 000 invånare svarade för nästan av de största samtliga projekten. Av Stockholmsområdets flerfamiljshusbyggande beräknades ungefär hälften ske i projekt med mer än l 000 lägenheter.

Nya upphandlings former

Den större skalan i bostadsprojekten och ambitionerna att motverka kostnadsstegringarna medförde också att formerna för upphandling förändrades. Syftet var i regel att bereda ökade möjligheter för byggnadsentreprenörerna att välja material och detaljutforma produktionen på det från kostnadssynpunkt fördelaktigaste sättet. En uppmärksammad upphandlingsform som i hög grad ansågs uppfylla dessa önskemål var totalentreprenaden som började förekomma i mitten av 60-talet. Andelen lägenheter i som flerfamiljshus byggdes genom totalentreprenad ökade successivt. Enligt bostadsstyrelsens beräkningar beträffande andelen allmännyttiga bostadsföretag utgjorde 25 procent l969 vilket steg till 34 procent 1972. Det utmärkande draget för är att totalentreprenaden företag i byggnadsbranschen inbjuds att ge anbud på ett helt utbyggnadsprojekt. Jämfört med traditionella former för där anbud upphandling begärs på ett detaljerat underlag medför det bl. a. att vissa beslut överförs från byggherre till byggföretag. De krav som det färdiga bostadsområdet skall uppfylla formuleras av byggherren i ett mer eller mindre detaljerat program. Entreprenören har det samlade ansvaret för den tekniska utformningen och genomförandet. l de fall programmen varit detaljerade har noggranna standardkrav angivits för utformningen av yttre och inre bostadsmiljö. Ofta har underlaget för anbudsgivningen utarbetats av byggherreföretagen medan den kommunala styrningen främst inriktas på den mer översiktliga planeringen.

och medverkan under efterkrigstiden SOU l974z50

30 Information

Insyn och påverkan genom program

I den diskussion som förekommit har det framförts kritik mot de nya har bl. a. varit att planformerna och upphandlingsformerna. Motiveringen de kan medföra ökade för förtroendevalda och allmänhet att svårigheter få insyn i och möjlighet att påverka planeringen. har främst ansetts ligga i att ett omfattande program i Svårighetema förväg måste utarbetas för hela detaljplanerings- och projekteringsprocessen om en styrning skall uppnås. måste detaljerade och kunna förutse de Programmen göras mycket i förutsättningarna som kan komma fram under möjliga förändringar processens lopp. Å andra sidan har det långt gående detaljering av sagts att en alltför programmen kan innebära att en del av kostnadsfördelarna går förlorade. Det framhölls bl. a. av byggindustrialiseringsutredningen (SOU 1971:52). (SOU 1972:40) underströk vikten av att Byggkonkurrensutredningen kommunen vid preciserar krav och önskemål i ett totalentreprenad genomtänkt program, att noggrann uppföljning sker av detaljprojekteoch att kontroll av den färdiga bebyggelsen utförs. Ett ökat ringen kommunalt i detaljutformningen av den planerade bostadsengagemang skulle till ett vidgat konsumentinflytande över miljön ge möjlighet bostadsbyggandet genom de politiska organen. l synnerhet innan några omfattande erfarenheter av dessa nya planoch fanns förekom det att programskrivningen var upphandlingsformer vag. Det torde ha inneburit risk för att en del av de kommunala organens beslutanderätt kom i fråga om bl. a. bostadsområdenas detaljutformning att överföras till byggherrar och byggföretag. Genom att programmen inte sällan varit språkligt och tekniskt komplicerade torde dessutom svårigheter ha uppstått när det gällt att föra ut dessa till diskussion bland större grupper av förtroendevalda och allmän-

het. Diskussion för- och nackdelar med olika anbud synes vidare ha kring försvårats att det ofta inte varit möjligt att direkt jämföra olika genom anbud sinsemellan. Anbuden har vart för sig kunnat innebära mycket skiftande där olika delar kunnat värderas subjektivt. Från lösningar företrädare för konsumentintressen har det hävdats att boendemiljökvaliteter i allmänhet värderats lågt medan ekonomiska synpunkter på och underhåll i större utsträckning varit utslagsgivande. byggande l den allmänna debatten har producent- och teknikerinflytandet över ofta kritiserats. Man har hävdat att det medfört en bostadsplaneringen överdriven Byggkostnaderna anses ha fått alltför produktionsanpassning. stor vikt vid valet av stadsplanelösningar. För att och allmänhet ökad möjlighet att påverka ge förtroendevalda även har kommunerna i vissa fall utarbetat s. k. detaljutformningen Det innebär att förslag till stadsplan, hustyper, markbereferensprojekt. handling etc. utvecklas utifrån programmet. Referensförslaget kompletterar det verbalt formulerade programmet till ledning för entreprenören.

SOU l974:50 Information

och medverkan under efterkrigstiden 31

Tidsaspekten

Ett annat som särskilt problem i bostadsbyggandet synes ha utgjort en svårighet för ett större allmänt intresse under planarbetets gång är den långa tid som ofta förflyter mellan planeringsbeslut och genomförande. Projektens ökade storlek motiverade att de kommunala fäste organen större avseende vid dispositionsplaner än vid den detaljerade planeringen. Tiden mellan de förtroendevaldas behandling av planfrågan och till dess den färdiga miljön var en realitet blev sannolikt Det därigenom längre. har inte varit ovanligt att 6 - 8 år förflutit mellan dispositionsplanearbete och byggande. På många områden har värderingarna i stadsbyggandet kunnat förändras väsentligt under den tiden. Ett är de exempel på detta höjda kraven på boendeservice. Ett annat är trafikfrågorna där den ökade privatbilismen inneburit att tidigare principer och värderingar har ifrågasatts. Den snabba utbyggnaden av stora bostadsområden har inte sällan även medfört samordningsproblem mellan olika kommunala sektorer. Detta föranledde i flera uppmärksammade fall en intensiv debatt i slutet av 60-talet och början av 70-talet. Sammanfattningsvis medförde det snabbt ökade bostadsbyggandet under 60-talet att planeringens beslutsprocess, metodik och organisation genomgick en markant förändring i många kommuner. Den översiktliga planeringen fick ökad tyngd särskilt i de mest expansiva kommunerna. Bristen på planerare och övriga resurser för planarbetet synes i många fall ha utgjort ett besvärande problem som medfört att planeringen ofta måst utföras under stark tidspress. I bostadsbyggandet riktades de kommunala organens intresse i större utsträckning mot dispositionsplanearbetet medan av detaljutformningen bostadsmiljön i högre grad kom att utformas ienlighet med de krav som industriellt byggande i stor skala uppställt. Detta har medfört att kommunerna fått utveckla nya styr- och kontrollfunktioner.

De kommunala organens roll i planeringsprocessen

Kommunala planeringsorgan. Enligt gällande vilar byggnadslagstiftning det huvudsakliga ansvaret för den fysiska i kommunerna planeringen på byggnadsnämnderna. Men under 60-talet kunde en av förskjutning ansvaret iakttas från byggnadsnämnd till Detta hade kommunstyrelse. bl. a. ett samband med framväxten av den kommunalekonomiska

långtidsplaneringen. Den kommunala blev planeringen en kommunalpolitisk fråga av stor betydelse för en mängd sidor av samhällsutvecklingen. De ekonomiska följderna av planeringen framträdde tydligare bl. a. genom ökad storleki projekten. Med de ökade kommunala åtagandena i fråga om service blev det också viktigare att förutse kostnadseffekterna. Ansvaret för kommunens ekonomi och för av olika samordningen verksamheter vilade på kommunstyrelsen. Det var därför att naturligt kommunstyrelsen, särskilt i större kommuner med utvecklad planering, övertog ett större ansvar för planeringen.

och medverkan under efterkrigstiden SOU l974z50

32 Information

Framför allt gällde detta den översiktliga planeringen där kommunstyrelsen i ökad utsträckning tog initiativ till och angav riktlinjer för planarbetet. Byggnadsnämndens roll blev då att utarbeta planer i enlighet med kommunstyrelsens riktlinjer. l vissa kommuner inrättades en särskild planeringsfunktion direkt under kommunstyrelsen. Byggnadsnämndens uppgifter begränsades då till ansvar för detaljplanering, byggnadslovgivning och kontrollerande uppgifter. Antalet tjänstemän i de kommunala förvaltningar som deltog i planarbetet ökade kraftigt, särskilt från senare delen av 60-talet. Kommunfullmäktige. Kommunfullmäktige har oftast haft en begränsad roll i planeringen vilket har samband med den gällande lagstiftningen. Ofta har uppgifterna begränsats till ett formellt antagande av detaljplaner. Även denna formella procedur har kunnat delegeras till byggnadsnämnden om det ansetts lämpligt (BL § 26). har mera sällan blivit föremål för fullmäktiges översiktliga planer Lagen har krävt fullmäktiges antagande endast i de fall ställningstagande. kommunen velat gå vidare med planen för att få den fastställd av högre myndighet. l vissa fall har generalplan antagits av kommunfullmäktige trots att avsikten inte varit att föra den vidare till fastställelse. Motivet har då varit att få en bättre förankring av planen i kommunens förtroendevalda organ. I vissa kommuner har fullmäktige antagit dispositionsplaner men det förefaller inte ha varit särskilt vanligt förekommande. Allmänt sett kan konstateras att diskussionen om planfrågor i ökade avsevärt under 60-talet. Även om inte planerna fullmäktige den formella behandlingen enligt byggnadslagstiftningen har genomgått de således ofta tagits upp till diskussion i kommunfullmäktige. Det har som regel skett i samband med att markköp och andra frågor med till mer detaljerad planering behandlats. I samband med de anknytning senaste årens debatt har det dock i åtskilliga kommuner inom fullmäktigeförsamlingarna framförts ökade krav på större insyn i tidigare skeden av planeringsprocessen.

Övriga nämnder och styrelser. Den höjda ambitionsnivån och åtföljan-

de behov av samordning mellan olika kommunala organ har resulterat i ett större intresse för planfrågor från nämnder och styrelser som tidigare inte ansetts direkt berörda av planfrågor. Skolfrågorna och frågor kring den kommunala servicen är exempel på områden där andra nämnder och styrelser än de rent planerande haft anledning att direkt medverka i planeringen. Detta ökade intresse började uppkomma i mitten av 60-talet. l första hand torde intresset ha inriktats på att bevaka att tillräckliga markutrymmen i lämpliga lägen avsattes i planerna för skolor, serviceinstitutioner m. m. Efter hand har intresset breddats till en medverkan även i mera övergripande frågor. I slutet på 60-talet började sålunda socialnämnder och hälsovårdsnämnder i vissa kommuner ägna större uppmärksamhet åt miljöfrågorna i vidare bemärkelse. Genom att påverka planeringen hoppades man kunna arbeta meri förebyggande syfte. I den debatt som förts kring olika facknämnders roll i planeringsarbetet kritiserats för att det varit alltför tekniskt och har planmaterialet

”Nâüwüüluex r u,

HI. k

.Irrnümiäüg

:r .

“

:k|f§i.T$m “WWW

h. m Bagêens fjarigierx

| .Ii , ueu ,n

I k _ _ .V ,w Grödinge 4:11/ “* » »i bN/PLAN 1973FORSTOCKHOLMS LAN

stratjonska rta

|ansdelen

dra

wbostadsomráden medhögregradavmarknynjande° bostadsområden medlägregradavmarknynjande arbetsområden medhögregradavmarknytljande arbetsområden medlägregradav marknynjands fritidsbebyggelseomráden områden förjord- ochskogsbruk rekreationsomráden milixára Itznráden flygfalt utrednmgsområde lunnelbanor SJ- järnvägar SL - järnvägar motorvagar andravagarmedskildakörbanor övngavägar kommunnamn övrigageografiska namn

5 10 km

3. Hlusfrafionskorta

Fig HH regionplan

4-.

..,...ao:

4. Hlustrafionskarto ?Hi generalplon

E* s c › N 1N c A R aocaa acswossasvccmss -L695 arvnosaeevrsemsi 1 xnncrm (UASKCLA gaawsxsra. amma :M41 STÅUSÖWSCFWPUM Åw-3KCLÅ EWTKEQ anar: -mass »m ;anasrsovmåmsn. 20m F09 vnaxmnc oss aaazrsoma 3EMANNÄU LEKPAPK woacvsauaxccurws Ev aeoaavmuxssøøzrs A; \ , V

.v45

TuwNaaANA BKLVÅG HyVUCGÅNGSTRÃK , anansruoa Ä

.n._{a!_q,:,

swwAsissxoLA V SJUKHJS _ H V_ , TUNNFLEANEUPDGANG cargzanümauscanøö $.« AFJGRANSAPJDE essvscmssompzâaaw vARDEFULL FORNLÄMNING .111353424 S--BANA

LLUSTRATIONSPLAN TILL

ENERALPLAN FÖR DEL AV

OLLENTUNA KOMMUN

YSVED FÄBODA ALBODA

KALA 1120000 MAJ I972

å y _ :vad . i x “ xxxxw a 5 4* ;l S\\\\Y ..___ G u

U un:

, \\ .xmxw

få »nu

=5 f”

,/›,› Q7

äø/au

b n

:mätning:

OLÅGS on sx - v ,

. izsznvonwlo: roa - _AummvÄNDAnÅL

_ocr-ø* MW

_ $ %

*v .,r * i

l ,r _ . i l-- ( _ sarecøguuuom*pk pgAusoasLAcef* V .Qansbzlugknunuvv r . _ › “i ._ j . __.__ Iadlpiunu un; g “ *- . nen?hemmen avsedd ulluna-Mun: s- m annan omuaaugrans Easluvwlnñsuqtans -.oransmuu tj uvsøum: all usls|a|lus x-o_o-| Fovhyualmal annu_ omuaøbmxogurum. i Annan plan f : oáxuluu;org Park cumpumnng › amnagmacx 77-, x Områøé imuiüwnwanaaman\. Område 1a:bosleçlnanøumát_ ,w nu Eguauuomraøe \ , fj_ v Emme v5:riiunsrlormålorglagnon v/ v * omge betecknmür . x m. - Mark som mi:va.bebygga: ,/\\\ / Galahad cánnanue galuhcia- Annan murkhom Anlul vhmngur Mark uugangng torundenaldusko ledmngql

Beñygnuucøxa PÅ GRUNDKARTANx V

-ñ-*âä omm lovvusngnei-,euer samlélu amma. RA \ *aâyggnua x \ › _ Vas , ; x “ man.K W ** Slødmw u... v - -r Smku ;gfj Sankmuvk . _ :ågg Nnvlkurvev_ 4 vlvsnoL Fushgneubuezknyngar \ .m Vaqhdjd Polygenwpil .. Punug-“uuunan x_- *

M54- P IN L?Y |ql r , 159m SKALA W000 , . » l , 4, r l. z

_ A .

- - a., . Fng 6. Del av

g \ .\ - - {

. › .. r , stadsplanekarta

, a l. .rr*--...,.,.-.-..] ,. f _› ›- c: q \ * v

- . j g med . 3 °

Il I I an ustruhonsp

t 1

.å . , \ Å v x .

f u , 7 å

,W 1. il å 5 1-1!- 5 å

- ,z 4 v.: ,

VV / I I

ä, \, › \

Information och medverkan under

efterkrigstiden 33

teoretiskt inriktat. Man har ansett att de förtroendevaldas att möjligheter hinna tillgodogöra sig innehållet därigenom begränsats. Erfarenheter från många kommuner tyder på att det iförsta hand varit tjänstemännen i de olika förvaltningarna som haft möjlighet att engagera sig i dessa frågor. De förtroendevaldas medverkan i tidiga skeden. När planeringsfrågornas betydelse ökade ifrågasattes också om den traditionella planeringsprocessen kunde ge de förtroendevalda tillräcklig möjlighet att påverka och styra planarbetet. Ofta hade konsulter eller kommunala tjänstemän

arbetat fram förslag relativt långt på grundval av knapphändiga instruk-

tioner. När resultatet presenterades för de förtroendevalda var det ofta svårt att göra väsentliga förändringar, har det hävdats i debatten. Under framför allt 50-talet betraktades planfrågorna ofta som relativt okomplicerade och i stor utsträckning av teknisk natur. De samlade bedömningarna hos tjänstemännen kunde därför vägledas av professionella Men den ökade synpunkter. omfattningen av översiktlig planering och ökade projektstorlekar bl. a. inom har medfört en bostadsbyggandet uppsplittring av planeringsarbetet. De olika specialisterna har var för sig fått svårare att överblicka arbetet. Det förstärkte betydelsen av att planeringsansvariga organ samt andra nämnder och styrelser tidigt kunde komma in i planeringen för att ange riktlinjer och samordna arbetet. Behovet av klart uttalade mål för planeringen förstärktes också genom att större del av ansvaret för bebyggelsens detaljutformning överlåts till förvaltande och producerande företag. Ett starkare inslag av programstyrning från de förtroendevalda har därför ofta efterlysts. För att underlätta detta har man i vissa kommuner delat in planeringsprocessen i skeden där de förtroendevalda inledningsvis ger målsättningar och program för det fortsatta arbetet. l sådana diskussioner har ofta även representanter för kommunens övriga nämnder och styrelser deltagit. önskemålen om program har inte sällan framförts av de tjänstemän och konsulter som varit ansvariga för utarbetandet av förslag eftersom de känt osäkerhet om beslutsfattarnas prioriteringar. Särskilt i större projekt som utförs under tidsbrist torde det också ha setts som en stor fördel att successivt kunna låsa olika moment i planeringen för att minska risken för tidskrävande omarbetningar. En svårighet som ofta påpekats i sammanhanget är att de förtroendevalda kan ha svårt att i tidiga skeden binda sig vid ett program. Sådana program har därför ofta blivit allmänt hållna. En del av problemen kvarstår därigenom när generella principer och programförutsättningar skall översättas till täthet, gruppering av hus och anläggningar etc. om inte de förtroendevalda deltar även i senare skeden av planarbetet. Markägare, byggföretag, byggherrar, detaljhandel m. fl. ekonomiska intressenter har haft en stark ställning i planeringen eftersom genomförandet av planerna ofta varit beroende av om de ansett att deras intressen har tillgodosetts. Samråd i ett tidigt skede av planarbetet med dessa intressenter har därför tillmätts ökad vikt vid utarbetande av komplicerade och omfattande planer där varje funktion ingår som en nödvändig del. Som framgått av det tidigare har byggherrar i ökande utsträckning

34 och medverkan under efterkrigstiden

Information

deltagit i tidiga samråd och medverkat i planeringsarbetet under 1960talet. Intressenter inom framför allt byggnadssektorn har ofta kunnat utöva påverkan genom att köpa upp mark som varit lämpligt belägen för utbyggnad eller kunnat förväntas bli föremål för andra förändringar. Denna möjlighet till påverkan har minskat genom markpolitiska åtgärder under 60- och 70-talen. Kommunernas förbättrade möjligheter till markförvärv har också medfört att alternativa lösningar lättare kunnat utformas i planeringen. I större kommuner medförde ett ökande byggande av förorter krav på att den kommersiella servicen i större utsträckning skulle föras ut till de nya bostadsområdena. Den ökade vikten av butiksservice på nära avstånd från bostäderna medförde att detaljhandeln och dess organisationer under 60-talet kom i närmare kontakt med den kommunala planeringen. Det ansågs ofta vara viktigt att förutsättningarna för önskad servicenivå kunde klarläggas tidigt i planeringen. Sammanfattningsvis bör nämnas kommunstyrelsens ökade betydelse för planeringen i många kommuner. I takt med att planeringens roll som styrinstrument förstärktes kom även kommunfullmäktige och övriga nämnder att i högre grad uppmärksamma och aktivt engagera sig i planeringen. Särskilt gällde det de tidigaste skedena av planarbetet där det blev allt mer angeläget att de förtroendevalda organen fick möjlighet att ange riktlinjer för arbetet.

Debatten om medinflytande i planeringen

En bred allmän debatt kring kommunal planering och om frågan hur en större allmänhet skulle kunna medverka i planeringen började åren 1967-68. Den blev mycket intensiv under de närmast följande åren särskilt i samband med byggandet av flera mycket omfattande förortsområden i storstadsregionema. Dessa projekt blev något av en katalysator för ett uppdämt missnöje framför allt hos grupper och organisationer som inte haft direkta kanaler till planerande och byggande myndigheter. Massmedierna deltog mycket aktivt i opinionsbildningen och förstärkte i ett växelspel den opinion som växte fram. Det ökade intresset vidgades till att omfatta all kommunal planering men ett utmärkande drag var den starka anknytningen till frågor som rörde närmiljön. Intresset begränsades därvid inte till planerade förändutan inriktades i lika hög grad på vad som kunde göras för att ringar förbättra eller motverka en försämring av den befintliga miljön. Debatten började i storstäderna. Men den korn efter hand att omfatta även medelstora och mindre kommuners problem där enstaka nlaner och projekt blev föremål för ett mer allmänt intresse. I slutet av 60-talet började grupper och föreningar uppstå som eller enbart inriktade sitt intresse på planerings- och huvudsakligen områden miljöfrågor. Grupper av boende inom begränsade exempelvis stadsdelar eller bostadsområden - ordnade sammankomster för att

Informar/on och Inet/verkan under

efterkrigstiden 35

diskutera aktuella gemensamma frågor inom området och för att genom aktioner av olika slag ge sina önskemål om miljöutformningen till känna. Grupper med lokal anknytning av typen byalag hade oftast lösa former för sin verksamhet och var i många fall av tillfällig karaktär. Undersökningar som utförts i Stockholmsområdet har visat att inslaget av ungdomar och personer med hög utbildning var starkt. Byalag bildades först i storstadsregionema men har senare tillkommit även i kommuner iandra delar av landet. Det Ökade allmänna intresset förstärkte även lokala föreningars aktivitet i planerings- och miljöfrågor och en betydande del av den nya opinionen fördes fram genom dessa.

Något av kritiken i debatten

l den allmänna debatten riktades kritik mot både den fysiska och den sociala miljön. l synnerhet i storstadsområdena sades den fysiska miljön ha blivit till enformig sin utformning och omänsklig till sin skala. Samhällsplaneringen påstods i stor utsträckning vara styrd av ekonomiska intressen och en omänsklig teknologi som medförde ökade

miljörisker för

människorna. Särskilt i storstäderna uppmärksammades de miljöproblem som den snabbt ökade bilismen medfört. Kritik riktades också mot planeringen för att det inte fanns tillräckligt med daghem, fritidshem, ungdomslokaler, lekplatser m. m. i nya bostadsområden. Det hävdades också att stadsplaneringen kommit att förstärka redan existerande brist på jämlikhet och på så sätt isolera stora grupper av människor från social gemenskap. Planeringen sades också påskynda en allt större koncentration av arbetsplatser och serviceområden vilket medförde långa resavstånd från och till bostaden. De förtroendevalda kritiserades för bristande insikt i planfrågor. Kritikerna menade också att många förtroendevalda inte kände till allmänhetens dagliga problem och att de överlämnat alltför stor del av sin beslutanderätt till tekniker. Detta sades ha inneburit bristande förankring av de kommunala besluten bland både förtroendevalda och allmänhet. Många menade att förhållandena kunde förbättras genom att information och ökat deltagande för förtroendevalda och allmänhet arbetades in i planeringsprocessen som viktiga moment. Förutom att lokala förhållanden och enskilda större projekt kritiserades framfördes också mer principiellt inriktad kritik mot den kommunala planeringsprocessen. Den ansågs ha varit alltför sluten och begränsad till ett fåtal Det hävdades deltagare. att planeringsarbetet i stället borde bedrivas så att de människor som skall leva i den färdiga miljön ges möjlighet att medverka. Företrädare för social och medicinsk sakkunskap borde få tillfälle att tidigt framlägga sina synpunkter. Detta skulle kunna balansera det

inflytande som t. ex. markägare, bostadsproducen-

ter, handel, industri och trafikens organisationer ansågs ha i planeringsprocessen. Vidare betecknades det som inkonsekvent att markägare och de som äger sin bostad kan påverka besluten i fråga om närmiljöns utformning medan hyresgäster inte har samma möjligheter.

medverkan under

36 Information och efterkrigstiden

Något om planeringsdebattens bakgrund

faktorer torde ha medverkat till att ge planeringsdebatten dess Många och intensitet i slutet av 60-talet. Även om samhällsutveckinriktning

i stort inneburit positiva förändringar avseende bostadsstandard

lingen och allmänt höjd levnadsnivå, upplevdes vissa förändringar som negativa. Den snabba av samhället torde i vissa fall ha medfört förändringen miljömässiga försämringar. En debatt om naturmiljön som börjat några år till att även stadsmiljön och industrisamhällets tidigare vidgades gälla nackdelar överhuvud taget. Den torde även ha spelat en roll. I det höjda utbildningsnivån kan också nämnas den internationella rörelse för ökat inslag sammanhanget fram under 1960-talet framför allt inom den av direktdemokrati som växte

yngre generationen. blev en central i debatten. Det starkt ökade Bostadsplaneringen fråga var en naturlig förklaring till detta. Men sannolikt påverkades byggandet intresset också av den tradition av social etik som länge funnits kring

bostadsfrågorna. Ett ökat antal vetenskapliga studier, utredningsrapporter m. m. samt ett förbättrat statistiskt underlag på både riks-, region- och kommunal nivå riktade mot eftersatta grupper i samhället. Det uppmärksamheten att stora delar av befolkningen hade svårigheter att tillgodogöra påvisades förbättrade servicen och små förutsättningar att göra sina krav sig den hörda. grupper vilkas förhållanden och önskemål Exempel på några var handikappade, äldre, personer som saknar bil, uppmärksammades låginkomsttagare och grupper med bristfällig utbildning. Tillväxten och andra tätorter medförde att stora grupper av storstäder fick klart för de skulle komma att påverkas av av medborgare sig att l vissa fall kom det ökade bostadsbyggandet att påverka planeringen. redan etablerade bostadsområden och deras omgivningar. Den expanderande statliga vågmyndigheter och kommunala privatbilismen tvingade att omvärdera och bygga ut vägsystem som myndigheter tidigare planer hade blivit föråldrade genom de nya förutsättningarna. Men osäkerhet om hur planerna skulle kunna påverka demånga kände ras situation. Vissa grupper upplevde sannolikt den kommunala planeeffekter som något negativt och fick av den anledningen ett ökat ringens intresse för Samtidigt torde också många människor ha blivit frågorna. medvetna om att mer än tidigare kunde användas som instruplanerna för i mer positiv från ment att påverka utvecklingen riktning exempelvis bl. a. genom att den översiktliga planeringen fått en mer miljösynpunkt, betydelsefull roll. En större allmänhet fick därigenom anledning att följa den av utvecklingen som kunde utövas och försöka påverka styrning

genom planerna. Det har förts en motsvarande diskussion även i andra länder och det

kan inte uteslutas att detta i någon mån inspirerat även den svenska debatten. Ett stort intresse och en bred debatt växte exempelvis fram i Den amerikanska kritiserades för USA i början av l960-talet. planeringen att den förstärkte sociala skillnader mellan klasser och raser. Omfattande

Information och medverkan under 37

efterkrigstiden

innerstadssaneringar genomfördes för att bereda plats för kommersiella funktioner vilket drabbade den fattigaste delen av befolkningen. Effekterna påvisades i ett stort antal vetenskapliga arbeten. En rörelse växte fram där ofta välutbildade och professionella planerare utarbetade alternativa planer och agerade som företrädare för de grupper som påverkades av planeringsåtgärderna (advocacy planning). Medborgarinflytande (Citizen participation) blev ett honnörsord som togs upp av Kennedyadministrationen. I England startade debatten om planeringen i mitten av 60-talet. Frågan om information och medintlytande gavs en framträdande plats i den engelska planeringslagen 1968 och blev föremål för utredstatligt nings- och anvisningsarbete. En redogörelse för de engelska förhållandena ges i bilaga 1. Förhållandena i dessa länder är i viktiga avseenden olika vårt lands, vilket också gav debatten en något annan inriktning. l USA och England var bl. a. saneringsproblemen mer dominerande och direkt kopplade till planeringsdebatten. I de övriga nordiska länderna har dessa frågor diskuterats jämsides med debatten i Sverige. Mest påminner debatten i Danmark om våra förhållanden. Men i de övriga länderna förefaller den inte ha varit lika intensiv som i vårt land. En redogörelse för förhållandena i Danmark och Norge ges i bilagorna 2 och 3.

Statens planverk För att en större allmänhet skulle kunna få möjlighet till insyn och kunna påverka planeringen förordade statens planverk i december 1969 i brev till landets byggnadsnämnder en ökad offentlighet i planärenden. Vidare förordades en så vid tolkning som möjligt av byggnadsstadgans bestämmelser om samråd. I ökad utsträckning skulle även andra än sakägare kunna ges möjlighet till samråd redan då planerna utarbetades. Rekommendationerna kompletterades 1971 med en kartläggning av de resultat som erhållits fram till årsskiftet 1970-71. En arbetsgrupp på planverket som studerat erfarenheterna konstaterade att endast ett fåtal kommuner hade etablerat någon rutin för handläggning av planärenden med hänsyn till önskemålet om insyn och medverkan från större medborgargrupper. Vissa kommuner hade för enstaka åtgärder försökt inhämta synpunkter från allmänheten. Gruppen ansåg emellertid att det påfallande ofta hade iakttagits att ”seriösa försök att engagera kommuninvånarna kring en enstaka viktig planeringsfråga mötts av ringa gensvar från allmänhetens sida. Utfallet har varit av endast obetydligt värde för det fortsatta planeringsarbetet och vidare försök i samma riktning har därför uteblivit.” En viktig förklaring ansågs vara att planmaterialet ofta inte hade lämpat sig för information till en bred publik. Arbetsgruppen ansåg att planeringsfrågor som läggs fram för en oförberedd allmänhet sannolikt uppfattas som alltför fackmässiga för att väcka något spontant intresse. Ett levande och starkt medborgerligt intresse för planeringsfrågor ansågs

38 och medverkan under

Information efterkrigstiden

kunna påräknas endast om kommunen medvetet och kontinuerligt bygger upp och underhåller ett sådant. Beträffande kommuner som gjort mer omfattande insatser för fördjupad insyn i planeringsarbetet kan det undantagslöst konstateras att det inom förvaltningen verkar någon eller flera (förtroendemän och/eller tjänstemän) med särskilt personer intresse för dessa frågor.” Planverkets skrivelser ägnades stor uppmärksamhet i pressen. I den allmänna debatten har det emellertid framhållits att de ofta inte gav tillräcklig ledning för direkta initiativ i kommunerna.

Större bredd i debatten Planeringens ökade betydelse och det höjda allmänna intresset har kommit till uttryck i de politiska partiernas arbete. Det växande intresset har lett till ökad diskussion inom fullmäktigegrupperna. Det har också förekommit många initiativ till mer omfattande diskussioner inom och att man vänt sig till en större allmänhet med partiorganisationerna information och inbjudningar till medverkan. Lokala partiorganisationer har också på många håll fungerat som remissinstanser i kommunala planfrågor och ordnat offentliga utställningar, möten m. m. isyfte att nå ut till större grupper av kommuninvånare. Föreningar och intresseorganisationer har i många fall arbetat för att skapa opinion kring planeringsfrågor. I en del fall genom att gå ut med egen information till allmänheten i form av flygblad, trycksaker, möten osv. I andra fall genom diskussioner och studieaktivitet bland medlemmarna. Ofta har det skett i anslutning till att remissvar utarbetats eller för att framföra synpunkter, önskemål och krav till kommunen. Hyresgästföreningarna har inte sällan varit de första organisationerna i kommunerna, som mer formellt blivit inkopplade vid samråd i planfrågor. Hyresgäströrelsen började på ett aktivt sätt intressera sig för kommunala planfrågor i slutet av 1960-talet. I ett miljöpolitiskt program krävde Hyresgästernas Riksförbund 1968 bl. a. att hyresgästavdelningarna skulle bli remissinstanser. Vid den tidpunkten var endast en av de totalt 175 avdelningarna remissinstans. Antalet kommuner där hyresgästavdelningar fått formell ställning som remissinstans ökade därefter snabbt. År 1974 hade antalet stigit till ett 80-tal avdelningar och

.aiqa4

dessutom fungerade ytterligare ett antal avdelningar som informella remissorgan i vissa större planfrågor. Idrottsorganisationer, handikapporganisationer, fastighetsägareföreningar m. fl. har på många håll varit påtryckningsgrupper i planfrågor. Ibland som remissinstanser men ofta också genom att organisationerna varit företrädda av förtroendevalda iolika kommunala organ. Byalag och opinionsgrupper har försökt påverka det kommunala beslutsfattandet genom sin opinionsbildning. De har mera sällan direkt engagerats i :i remissarbete eller andra former för samråd. iÅ I den allmänna debatten har den kommunala planeringen ofta kritise- a rats med hänvisning till de svårigheter som finns för enskilda som berörs i

il--- 542060

7. Debatten om har ofta

Fig planeringen göHf möjligheterna HH aktivitet

och sfimu|ans i Foto: Hans Lars Lindbom

närmiljön. Bovin, (Nedan)

r « a s *

“Qiwågggfxä

_Lf

...:.5i..:r.;;.; arr

ha. .7 ,

8. Särskilt i storstäderna mer e||er mindre organiserade

Fig började grupper bi|da för en battre miljö.

opinion Foto: Jan E. Car|sson, Kenneth Jonasson (Nedan)

i u

. “w Fig 9. Frågan om olmor i Stockholm var under våren 1971

Kungsfrödgårdens

ett stort debattömne. Foto: Nüchac] Röhr/ Gösta (312150

Miliöinxu/enteriing (Sfocknoim)

i med medlemmar från den

Fig 10. Rinkeby

socialdemokratiska och Foto: C|as Barkman föreningen hyresgöstföreningen.

Fig H . Demonstration

Information och medverkan under efterkrigstiden 39

av planeringsåtgärder att kunna komma till tals med myndigheterna i skeden då planeringen fortfarande kan påverkas. Den gällande byggnadslagstiftningen har ansetts ge andra än sakägare mycket små möjligheter att få information och på formell väg kunna direkt till ge sina synpunkter de planerande organen.

Åtskilliga undersökningar som utförts visar att de enskilda kommunin-

vånarnas att få information främst är beroende möjlighet av lokalpressens bevakning av frågorna och värdering av nyhetsmaterialet. Denna bevakning har under senaste åren blivit betydligt intensivare.

Miljö och ekonomi

Sambandet mellan fysisk planering och kommunernas ekonomi blev mer markerat från 60-talet. En väsentlig orsak var ökade kommunala uppgifter på olika samhällsområden. Det var en allmänt uttalad önskan att kommunerna så långt som möjligt skulle ha ansvaret för de nya och utökade uppgifterna i fråga om utbildning, social service, planering m. m. Genom den kommunala självstyrelsen skulle medborgarna bäst kunna påverka sina egna förhållanden.

Samtidigt innebar förändringarna att kraven på kommunernas ekonomi

och organisation ökade och att de förtroendevaldas uppgifter blev väsentligt mer omfattande. Stora krav ställdes på samordning och planering i kommunerna. Planeringsproblemen gav sig till känna med olika i styrka olika kommuner bl. a. beroende på storlek, och befolkningsförhållanden allmän utvecklingstakt. Kommuner med snabb fick inte sällan expansion problem med att anpassa sin förvaltningsorganisation och ekonomi till de nya villkoren. Den ökade diskussionen kring planfrågor som i började slutet av 60-talet kom i synnerhet i kommuner med snabb befolkningstillväxt att innebära starkt ökade krav på kommunala insatser som ofta hade stora konsekvenser för ekonomin. I den allmänna debatten inte framgick alltid sambandet mellan miljökrav och ekonomi tydligt.

Kommunala initiativ

Debatten kring kommunernas planering har fortsatt in på 70-talet och på många håll har formerna för en större medverkan från allmänheten utvecklats. Den lagstiftning som reglerar kommunernas information i planfrågor är som framgått av relativt begränsad om fattning och förhållandevis oprecis. Några av de mest väsentliga kraven är offentlighet i fråga om handlingar och fullmäktiges sammanträden. Den kräver vidare kungörelseannonsering, samråd med i första hand mark- och andra sakägare samt utställning av planförslag. En stor del av kommunerna har ansett att det är nödvändigt att förankra sin planering hos medborgarna genom åtgärder som går utöver lagstiftningens minimikrav. Som komplettering till pressinformation och annan opinionsbildning har de ibland gått ut med särskild information till allmänheten. Därigenom har man kunnat förbättra förutsättningarna för

och medverkan under efterkrigstiden

40 Information

en meningsfull debatt innan formella och informella bindningar uppstått. Många olika vägar har prövats särskilt under de senaste fem åren och varierande erfarenheter har framkommit. Men alltjämt råder osäkerhet om hur ett ökat informationsutbyte bäst skall kunna främjas. Till en del i liten utsträckning samlats och kan det antas bero på att erfarenheterna gjorts tillgängliga för kommuner och allmänhet. En viss uppfattning om försökens omfattning och inriktning ger en som utredningen om den kommunala demokratin och enkätundersökning Svenska kommunförbundet genomförde 1971. Enligt undersökningen av landets kommuner att de under det senaste året uppgav ca 40 procent hade vidtagit för att öka intresset för kommunala någon typ av åtgärder planer. De vanligaste åtgärderna var förlängd utställningstid (l 10 kommuinformation i pressen (60 kommuner), informationsmöten (90 ner), kommuner) och broschyrer (20 kommuner). I vissa fall hade mer omfattande insatser uppgav att nya rutiner för gjorts. Några kommuner information och samråd hade införts iplanarbetet. [andra fall hade man framför allt vid större projekt förändrat planeringsprocessen för tillfälligt och enskilda kommunmedlemmar möjlighet att att ge organisationer framföra synpunkter. av enkätundersökningen har utredningen om Som en komplettering den kommunala demokratin samlat in skriftligt material om denna försöksverksamhet och utfört intervjuer med personer i kommunerna som kunnat Efter hand som ytterligare ge sin syn på erfarenheterna. försöksverksamhet kommit i gång och blivit känd för utredningen genom pressbevakning, kontakter med kommunerna m. m. har utredningen också följt denna. l de följande huvudavsnitten redovisas några av de initiativ som tagits i kommunerna. Tyngdpunkten läggs vid kortfattade beskrivningar av plade metoder som använts för information och samråd neringsprojekten, samt i någon mån även andra lokala förhållanden av betydelse. Exemplen har grupperats i första hand efter om planeringsåtgärderna gällt: El region- och generalplanering El nyexploatering och förnyelse av befintlig bebyggelse och miljö. U komplettering

Vissa av de beskrivna försöken har dokumenterats och utvärderats av kommuner eller forskare. Det har i sådana fall varit naturligt att behandla och erfarenheter från de försöken något mer ingående än förutsättningar övriga.

Utvecklingstendenser

Behovet av en bred diskussion och medborgerlig förankring av planeär beroende av vilken omfattning och betydelse den kommunala ringen kommer att få. Förutsättningarna för en demokratisk beplaneringen slutsprocess påverkas också av förändringar i planeringens organisation

Information och medverkan under 41

efterkrigstiden

och beslutsprocess liksom de ramar för den kommunala planeringen som en förändrad plan- och byggnadslagstiftning kan komma att sätta upp.

Planeringens omfattning, betydelse och inriktning Enligt vad som framgått av bakgrundsbeskrivningen var kommunal planering tidigare i stort sett liktydigt med planering av markanvändningen enligt byggnadslagstiftningen. Denna planering var i huvudsak inriktad på tätorterna. Under den senaste femårsperioden har en helt ny planeringssituation uppstått. Några viktiga händelser i tiden som skapat den nya situationen är den förändrade kommunindelningen, de ökade kraven på kommunal service samt statens ökade deltagande isamhällsplaneringen t. ex. genom länsplanering och fysisk riksplanering. Den fysiska riksplaneringen har medfört att ytterligare aspekter tillförts den kommunala planeringen. En lagändring genomfördes 1972 som innebar att även glesbebyggelse som tidigare var undantagen från kravet på planläggning nu skall lämplighetsprövas. Detta har medfört behov av kommuntäckande planer för markanvändningen. För de kommuner som inte inom den närmaste tiden har möjlighet att upprätta fullständiga planer har statens planverk föreslagit upprättande av s. k. kommunöversikter. Detta är ett enklare bedömningsunderlag som skall kunna ge underlag för bedömning av plan- och byggnadslovsärenden. Planmaterialet skall samtidigt kunna utgöra information till allmänheten om vilka förutsättningar som gäller i kommunen för fastighetsbildning och byggande. Genom arbetet med kommunöversikterna har även många kommuner som tidigare inte haft anledning att ägna sig åt översiktlig planering nu börjat med detta. I samband med arbetet på kommunöversikterna har också dessa kommuner fått anledning att vidta särskilda åtgärder för att aktivt informera och ta kontakt med allmänheten.

Sanering och upprustning

Stor del av uppmärksamheten i den kommunala planeringen torde under de närmaste åren komma att riktas mot upprustning av befintliga miljöer. I den allmänna debatten har ofta betonats betydelsen av att sådana åtgärder sker med hänsyn tagen till sociala aspekter och på ett sådant sätt att de som berörs ges möjligheter till insyn och medverkan. Detta har också understrukits i boendeutredningens betänkande SOU 1974:17.

Kommunförbundets utvecklingsarbete För att utveckla metoder för en integrerad kommunal långtidsplanering har ett arbete pågått inom Kommunförbundet under de senaste åren. En grundtanke i detta arbete är att all planering i en kommun skall utgå från samma förutsättningar. Planeringsarbetet börjar med att man arbetar fram och efter diskussioner i de politiska organen antar dessa gemensamma planeringsförutsättningar. Antagande bör ske isåväl kommunstyrelse som fullmäktige och betraktas som en central del av planeringsprocessen.

42 och medverkan under efterkrigstiden

Information

Även andra kommunala planer förutsätts enligt denna modell. bli föremål för antagande eller fastställelse av fullmäktige. Exempelvis förvaltningsplaner, programplaner, fysiska planer, finansiella planer och personaladministrativa planer. Den kommunala organisationen är av tradition huvudsakligen vertikalt uppbyggd vilket innebär att samma organ svarar för alla funktioner (planering, genomförande, underhåll) inom ett verksamhetsområde. För att underlätta en samordning mellan olika sektorer i den kommunala förvaltningen började man i vissa kommuner i början av 70-talet särskild projektorganisation i större planeringsfrågor. Grundtantillämpa ken är att man för projektet samlar representanter för de olika intressenterna till en temporär organisation som ett komplement till den ordinarie organisationen. Kommunförbundet har utvecklat en modell som fått stor spridning. Den har i regel omfattat: l. En projektledningsgrupp bestående av förtroendevalda och ev. tjänstemän 2. Arbetsgrupper bestående av företrädare för olika kommunala förvaltningar 3. Referensgrupp bestående av företrädare för myndigheter, intressenter och organisationer utanför de kommunala förvaltningarna. Genom att förtroendevalda från olika kommunala organ ingår i har förutsättningar kunnat skapas för en bred projektledningsgruppen insyn och medverkan från olika kommunala sektorer redan i ett tidigt skede av planeringen. Projektledningsgruppen administrerar planeringen i intentioner. Alternaenlighet med uppdragsgivarens (kommunstyrelsens) tivt kan kommunstyrelsens arbetsutskott, eventuellt kompletterat med ledamot från byggnadsnämnden, utgöra ledningsgrupp. Av naturnågon grupp inte bli särskilt stor. Modellen isig kan därför liga skäl kan denna inte sägas ha löst problemet med att få en bredare politisk förankring av En risk som påtalats i sammanhanget är att ett fåtal ledande planeringen. förtroendevalda i onödan binds upp av underhandsbeslut iledningsgruppen. En eller flera projektgrupper, oftast bestående av enbart tekniker och andra tjänstemän, bereder och verkställer ledningsgruppens beslut. [vissa fall utför de själva inga speciella uppgifter, utan är kontaktmän från de berörda förvaltningarna. I referensgrupperna kan ingå representanter för olika kulturella och sociala förvaltningar, statliga myndigheter, föreningar och intresseorganisationer.

Bygglagu tredningen Betingelserna för förtroendemannainflytande och allmän debatt torde g också påverkas av framtida förändringar i plan- och byggnadslagstiftningen. Bygglagutredningen har i sitt principbetänkande (SOU 1974:21) föreslagit förändringar i de nuvarande planinstituten. De nya planformerna skall enligt förslaget vara tre. Kommunplanen föreslås omfatta hela

SOU l974:50

Information och medverkan under efterkrigstiden 43

kommunen och gälla den långsiktiga Kommundelsmarkanvändningen. planen reglerar utvecklingen i relativt stora områden som bostads- och arbetsområden, industrier, större anläggningar för kommunikationer m. m. Byggnadsplarzen skall omfatta mindre områden och kunna reglera flera aspekter samt med större detaljeringsgrad kunna styra förändringar i miljön. Enligt förslaget skall större vikt än vad som nu är fallet läggas vid den översiktliga planeringen. För kommunplaner och kommundelsplaner föreslås obligatoriskt antagande av kommunfullmäktige och godkännande resp. fastställelse av länsstyrelse. En allmän riktlinje i förslaget är att planerna i större utsträckning skall anknytas till förändringsåtgärder. Planernas föreslås därför i giltighet princip bli tidsbegränsad.

Sammanfattning

Den ekonomiska och tekniska utvecklingen med åtföljande i förändringar produktionsapparatens struktur och lokalisering, befolkningsomilyttning m. m. har medfört ett ökat behov av planering i kommunerna under efterkrigstiden. Samtidigt har ambitionsnivån i den offentliga sektorn höjts. Ansvaret för genomförandet av de nya uppgifterna har till stor del lagts på kommunerna vilket ytterligare förstärkt behovet av samordnande och styrande planeringsinstrument. De nya och större kommunala enheterna har givit förutsättningar för en mer omfattande och långsiktig planering med styrande verkan. Statliga åtgärder på många områden har särskilt under senare år kommit att påverka förutsättningarna för den kommunala planeringen. Samtidigt har kommunernas i ökad planering utsträckning kunnat ingå som underlag för statlig planering. Genom att planeringen tilldelats en mer betydelsefull roll i kommunerna har den också blivit föremål för allmän diskussion i högre grad än tidigare. En allmän standardhöjning och ökade kommunala resurser har också givit för fler alternativ förutsättningar i planeringen. De från demokratisk synpunkt naturliga kraven på insyn och inflytande för medborgarna över frågor av väsentlig betydelse för kommunens utveckling har ställts från olika håll - från större grupper av förtroendevalda, lokala partiorganisationer, intresseorganisationer och från enskilda kommunmedlemmar. Den kommunala planeringen var under 50-talet i hög grad inriktad på detaljplanering medan översiktliga planer i allmänhet hade en relativt begränsad betydelse som styrmedel. l stor utsträckning utarbetades översiktliga planer av konsulter eftersom kommunerna i allmänhet saknade egen personal för dessa uppgifter. Allmänhetens intresse för den kommunala planeringen var i regel litet men ökade efter hand. Under 1950-talet och större delen av 60-talet var det i första hand kommunala organ med nära anknytning till samt byggande statliga länsmyndigheter som deltog i plansamråd. Samrådsförfarandet mellan kommunala planeringsorgan och övriga kommunala nämnder och styrel-

under SOU l974:50

44 Information och medverkan e/?erkrrgstiden

ser fick ökad betydelse under 60-talet. ett starkare intresse för planeringsfrägorna inom de Detta har medfört lokala Vid slutet av 60-talet startade en diskussion partiorganisationerna. och en större allmänhet skulle kunna om hur också konsumentintressen få bättre till insyn och inflytande över den kommunala möjligheter Det kraftigt ökade bostadsbyggandet var särskilt betydelseplaneringen. fullt för denna utveckling, i synnerhet i större tätortskommuner. blev mer uppmärksammade under 60-talet Genom att miljöfrågorna ökade kraven på ett aktivt deltagande från flera förtroendevalda i plane-

ringsarbetet. förändrade roll och ökade komplexitet torde De kommunala planernas svårigheter för allmänheten när det gäller att i många fall ha medfört av miljön. Många kommuner har överblicka och påverka utformningen i de kommunaefter hand försökt lösa dessa problem genom förändringar och genom en aktiv information med möjlighet la organens arbetsformer

till återföring av synpunkter.

.hann-Au

3 å 1 á ä á

Exempel på vidgat informationsutbyte vid regionoch generalplanering

Inledning

Den ökade diskussionen i planfrågor har lett fram till att åtskilliga kommuner försökt förbättra informationen om pågående planering och ge större möjligheter till återföring av synpunkter från allmänheten. l flera fall har sådana åtgärder vidtagits i fråga om den mest översiktliga planeringen i form av region- och generalplaner. Sådana planer anger huvuddragen för markanvändning och utveckling i hela kommuner eller stora delar av en kommun. Det har ofta ansetts särskilt angeläget att en bred diskussion kan komma till stånd kring dessa planer eftersom dei hög grad blir normgivande för mer detaljerad planering. översiktliga planer berör oftast ett stort antal människor vilkas förhållanden är mycket varierande. Detta innebär att det kan vara svårt att sammanfatta planerna så att de upplevs som angelägna för en större allmänhet. Samtidigt berör de emellertid nästan alla invånare i något avseende. Det gäller tex ifråga om trafikförhållanden, bostäder, butiksservice och kommunala anläggningar. En betydande svårighet består ofta i att väcka intresse och att hålla det levande under så lång tid som översiktligt planarbete i regel sträcker sig över. Under senare år har det också i många kommuner utvecklats en rullande planering som innebär att planarbetet pågår mer eller mindre kontinuerligt. Men den långa tid som arbetet pågår innebär samtidigt att det finns många tillfällen att välja på för att få en bred diskussion.

Kommunerna har närmat sig problemen på olika sätt. Det gäller både

ifråga om det skede då man försökt engagera allmänheten och metoderna för information och medverkan. lnformationskampanjer av mer omfattande slag har främst förekommit i större tätortskommuner. Men även mindre och glesare befolkade kommuner har under senare år börjat med särskilda informationsåtgärder genom att översiktligt planarbete fått större betydelse och omfattning även i dessa kommuner. I det följande återges som exempel några försök att åstadkomma vidgad medverkan vid översiktlig planering. Flertalet exempel behandlar relativt stora försöksprojekt. l flera fall har erfarenheterna av dessa försök studerats genom särskilda l första undersökningar. hand återges dessa undersökningar men i regel har även kompletterande intervjuer utförts med kommunala företrädare.

46 Region- och generalplanering

Information och debatt kring Stockholms regionplanearbete

När den kommunala planeringen i slutet av 1960-talet började bli föremål för intresse och debatt bland en större allmänhet var det framför allt Stockholmsområdets problem som blev uppmärksammade. Det var främst frågor som hade ett nära samband med den snabba expansionen i regionen som väckte debatt. De miljömässiga problem som den medfört och kunde väntas medföra i framtiden var dominerande. Regionplanering har pågått i Stockholmsområdet sedan i början av 50-talet. Men det var inte förrän under senare hälften av 60-talet som den kom att uppmärksammas i någon större utsträckning bland allmänheten. Regionplanearbetet innebar att problemen kring områdets tillväxt blev behandlade på ett samlat sätt. De bedömningar och analyser som gjordes i de sammanhangen blev därför ofta en naturlig utgångspunkt även för diskussioner kring andra planerings- och miljöfrågor. Omarbetning av en inaktuell plan resulterade 1966 i att ett skissförslag till regionplan presenterades - Skiss 66. Syftet var att den skulle utgöra underlag för en programdiskussion. Skissen baserades på tre alternativa prognoser för befolkningsutvecklingen. Samtliga innebar en kraftig tillväxt av invånarantalet i regionen. Den skickades för yttrande till ett stort antal remissinstanser, huvudsakligen myndigheter och vissa större organisationer. Information till en större allmänhet gavs genom att regionplaneskissen ställdes ut på några platser i regionen. I samband med utställningen uppmanades allmänheten att komma med synpunkter men endast ett fåtal svar kom in den vägen. Många av remissinstanserna var starkt kritiska till planskissen och det prognosmaterial som den grundades på. Men det var framför allt genom artiklar i dagspress och fackpress som en allmän debatt kring frågorna utvecklades. Oenighet och debatt mellan ett antal framträdande vetenskapsmän och experter på området medförde att underlagsmaterial och preliminära förslag blev noggrant analyserade. Genom debatten påvisades regionplaneringens ökade betydelse och de effekter som förslaget skulle kunna få. Det gällde en mängd områden som var av direkt och påtagligt intresse för regionens invånare, t.ex. lokaliseringen av bostäder och arbetsplatser. Regionplaneringen som tidigare hade ansetts vara en fråga för ett fåtal experter upplevdes nu som mycket betydelsefull för stora grupper av regionens invånare. Detta ledde till en intensiv opinionsbildning kring regionplanearbetet inom partiorganisationer, intresseorganisationer, föreningar, grupper och bland enskilda. På grundval av den allmänna debatten och de synpunkter som kommit fram i remissvaren började ett förslag till plan utarbetas som var avsett att kunna antas och fastställas. Ett förslag till markanvändningsplan presenterades i slutet av 1970. l-luvudförslaget i Regionplan 70 gällde tiden fram till 1985. Dessutom skisserades tre alternativ för regionens tänkta uppbyggnad år 2000.

Region- och generalp/anering 47

Information frân landsting och kommuner

Från årsskiftet 1970/71 överfördes ansvaret för regionplaneringen till Stockholms läns landsting. När Regionplan 70 framlades beslöt landstinget vidta vissa åtgärder för att göra planmaterialet för en tillgängligt större allmänhet. lades Tyngdpunkten vid utställningar och skriftligt informationsmaterial. Sammanlagt satsades omkring 500 000 kronor på denna typ av information. Åtgärderna följdes upp bl.a. med en omfattande studieverksamhet inom organisationer och grupper. Stockholm läns landsting lät i efterhand utföra undersökningar av effekten av dessa åtgärder och om debatten 70. Dels kring Regionplan gjordes en kartläggning av kommunernas, partiernas och massmediernas aktiviteter. Dels utfördes telefonintervjuer med 2 000 slumpmässigt utvalda personer i Stockholms län. I den följande är redogörelsen uppgifter som berör allmänhetens deltagande och debattens omfattning huvudsakligen hämtade från dessa

undersökningan

En utställning kring regionplaneförslaget anordnades för allmänheten i

Nybropaviljongen i Stockholm. Under tre månader kring årsskiftet 1970/71 besöktes den av omkring 25 000 personer. Utställningen kompletterades under våren 1971 med en vandringsutställning som användes av de flesta kommunerna i länet. Den kompletterades ofta med lokalt material. I vissa kommuner utställdes samtidigt alternativa förslag till regionplanen som framställts av lokala partiorganisationer och andra

sammanslutningar. Antalet besökare varierade betydligt beroende på hur stora anstängningar kommunerna gjort för att belysa lokala aspekter och anordna speciella aktiviteter kring utställningen. Enligt den uppföljande intervjuundersökningen hade 14 procent av länets invånare besökt någon utställning om regionplaneförslaget. I samband med utställningarna anordnade kommunerna ofta informationsmöten. Från regionplanekontoret deltog i vissa fall tjänstemän som föredragshållare. Av de intervjuade uppgav sig fyra procent ha besökt något offentligt möte om förslaget. Två att mötet procent angav anordnats av någon kommun. Hösten 1971 skickade ut landstinget en informationstidning om regionplanen till samtliga hushåll ilänet. Läsarna inbjöds att komma med

synpunkter på regionalplaneförslaget. Drygt 400 brev kom in som sammanlagt var underskrivna av ett tusental personer. I intervjuundersökningen uppgav något under hälften att de sett informationstidningen och 17 procent hade läst den. Av dem som läst tidningen tyckte hälften att de fått en uppfattning 1 om vad förslaget gått ut på och att den gav underlag Undersökning av Stockför en diskussion holins läns landsting i om planen. De som hade sett tidningen men inte läst anknytning till inforden angav att de inte haft tid, inte varit intresserade eller att den verkat mationen kring Regionsvårtillgänglig. plan 70, Planeringskontoret, Stockholms läns landsting, 1972.

Verksamhet inom partier, organisationer Kleberg, M.: Information och opinionsgrupper kring Riegionplan 70, Samtliga fem partier som var representerade Sveriges Radio, Publiki landstinget anordnade ett stort antal och programforskningsoffentliga möten kring Partierna hade regionplaneförslaget. avdelningen, 1972.

SOU [974150 48 Region- och gencra/planering

en omfattande diskussions- och studieverksamhet i form av också kring ett förberett material m.m. studiecirklar, rådslag med diskussioner Detta förekom också i stor omfattning i andra organisationer, föreningar, I första hand i samband med att de byalag och opinionsgrupper. Studie- och diskussionsmaterial sammanställdes av utarbetade remissvar. av remisshandlingar och annat matcorganisationerna själva på grundval rial som fanns tillgängligt. ha deltagit aktivt Sammanlagt beräknas ett par tiotusental medborgare Ett flertal partiorganisationer, föri studiearbete kring regionplanen. utarbetade också som ett resultat av de omfattande eningar och grupper diskussionerna egna alternativa förslag till regionplan. Många partier och andra sammanslutningar gav ut egna debattskrifter och flygblad till hushållen. och delade ut speciella informationstidningar Omkring 50 procent av de tillfrågade i intervjuundersökningen uppgav att och informationsblad. Drygt en de brukar läsa partiernas broschyrer och informationsblad, tredjedel uppgav att de läser alla sådana broschyrer det som 10 procent det som gäller viss fråga och 8 procent huvudsakligen kommer från visst parti. En procent angav att de besökt något offentligt möte om regionplanen som anordnats av politiskt parti.

Information genom massmedier

en omfattande bevakning av regionplanen. Totalt Tidningarna hade motsvarade det som skrevs ca 80 helsidor av det vanliga dagstidningsfortre timmars sändningstid och TV sände matet. Radion hade sammanlagt ett speciellt regionalt timslångt program om regionplanen. visade att drygt 90 procent av länets invånare Intervjuundersökningen av planfrågor. Men det framgick att var mycket eller något intresserade intresset avtar ju större område planeringen gäller. Vid undersökningen att de alltid läser sådant som behandlar planering av uppgav 37 procent bostadsområdet och närmiljön. En tredjedel av de svarande läser alltid om kommunens En åttondel uppgav att de det som skrivs planering. a av länet i sin helhet eller större alltid läser sådant som rör planeringen ei delar av det. Ytterligare omkring 50 procent av intervjupersonerna

uppgav att de ibland läser det som skrivs i dessa frågor. i. Drygt en tredjedel av intervjupersonerna uppgav att de skulle lyssna till i regionalradion om de kände till att det skulle ett inslag om regionplanen andel sändas och i övrigt hade möjlighet att lyssna. En något mindre skulle kanske göra det och en tiondel skulle inte lyssna. Den femtedel som inte kände till förslaget besvarade inte denna fråga.

Remissförfarande

remissbehandlades under ca ett års tid. Den formella remiss- Förslaget omgången omfattade sammanlagt 140 myndigheter, näringslivsorgan, idrotts- och naturvårdsorganisationer m.fl. Förfackliga organisationer, utom de officiella remissinstanserna lämnade ytterligare ett 80-tal andra och skriftliga synpunkter. Av dessa var 20 föreningar organisationer

SOU l974z50 Region- och genera/p/anering 49

politiska föreningar, 20 övriga organisationer samt 40 byalag och miljövårdsföreningar. Totalt omfattade remissyttrandena ca 4 000 sidor maskinskriven text. Därav kom hälften från de officiella remissinstanserna medan andra hälften var synpunkter och förslag från och enskilda. organisationer Dessutom hade vissa byalag och miljövårdsorganisationer organiserat omfattande namninsamlingar mot regionalplaneförslaget eller mot vissa delar av det. Tiden som avsattes för remissbearbetning och förberedande av beslut om ändringar i planen var mycket kort i förhållande till det omfattande materialet. Bearbetningen av materialet utfördes av regionplanekontoret under tid. några få månaders I en första omgång sammanställdes alla yrkanden som framförts i remissvar och pressdebatt. Till varje referat angavs i regel också det huvudmotiv som anförts och vem som framfört yrkandet. Antalet sidor minskades därigenom till 700 som tillställdes de förtroendevalda i landstingets planeringskommitté. l ett andra steg sorterades yrkandena i grupper efter vilken fråga de behandlade. Sedan regionplanekontoret kommenterat remissinstansernas yrkanden överlämnades det sammanställda materialet, som omfattade ca 400 sidor, till planeringskommittén.

Några allmänna resultat från intervfuundersäkningen

Av de intervjuade hade nästan fyra femtedelar hört talas om regionplaneförslaget. Nära hälften hade diskuterat hemma eller i sin regionplanen bekantskapskrets. Drygt en tredjedel hade diskuterat den med arbetskamrater och sex procent hade deltagit i studiecirkel. Fjorton procent uppgav att de hade tagit ställning till De förslaget. som tagit ställning ombads att antingen muntligen till intervjuaren elleri brev ge sina synpunkter. Av de 250 personer som det rörde sig om gav 150 muntliga synpunkter och ett 30-tal lämnade brevsvar. Genomgående hade personer i de äldsta och yngsta åldersklasserna deltagit mindre än den förvärvsaktiva gruppen mellan 25 och 64 år. Vidare pâvisades större intresse för frågan bland män än bland kvinnor. Det ställdes också frågor om vilka vägar som ansågs bäst för att påverka lokala och regionala (tabellen planeringsfrågor på nästa sida). De intervjuade fick ta ställning till de fyra alternativa vägarna partipolitisk verksamhet, byalag, specialinriktade föreningar eller uppvaktning. De olika alternativen ställdes parvis mot varandra. Enligt undersökningsrapporten förelåg det en klar skillnad mellan lokala och regionala frågor. När det gällde lokala frågor ansåg de intervjuade att specialföreningar och byalag kunde gc större möjlighet till påverkan. I regionala frågor däremot gavs en stark övervikt för partipolitisk verksamhet. Nedan lämnas resultaten från två parvisa jämförelser.

SOU [974150 50 Region- och general/planering

Lokala Regionala frågor frågor % %

29 57 Partipolitisk verksamhet bäst 49 18 Byalag bäst 27 Kan ej ta ställning _ 22 31 51 Partipolitisk verksamhet bäst 38 22 Specialinriktade föreningar bäst 31 27 Kan ej ta ställning

Det fortsatta planarbetet

Redan under remisstiden för förslaget till Regionplan 70 pågick utredningsarbete som förberedelse till utarbetande av förslag till en slutlig och formell version av planen, Regionplan 73. Det startades bl.a. en omfatav en lägre befolkningsutveckling. De krav och tande studie om följderna synpunkter som kommit fram i debatten och genom det omfattande remissmaterialet medförde förändringar på flera väsentliga punkter i det

ursprungliga förslaget. betraktades som en formell version av det tidigare Det nya förslaget Ambitionsnivån i landstingets informationsåtgärder och aktiviförslaget. teten bland allmänheten blev därför betydligt lägre än vid Regionplan 70. Förutom formell utställning, remiss till myndigheter och några större underrättades de som avgivit yttrande över Regionplan 70 organisationer om den nya planen. Ett 60-tal organisationer och enskilda yttrade sig i remissvar. Men många organisationer menade att de genom sina yttranden över Regionplan 70 hade utvecklat sina synpunkter tillräckligt. De ansåg det därför inte meningsfullt att avge ännu ett yttrande. är det avsikten att skall ske i l fortsättningen regionplaneringen sexårsperioder med en indelning av planeringsprocessen i fyra etapper:

l) programarbete 2) samråd och politisk behandling 3) planutredningar och 4) samråd och politisk behandling. Det första samrådsskedet läggs in så snart program för det fortsatta för planens innehåll och utformning kan arbetet föreligger och principer anges tillräckligt konkret. Det andra samrådsskedet följer när ett planföri ett mera genomarbetat skick. l princip skall förslaget slag föreligger efter samrådsförfarandet med vidtagna förändringar kunna föras fram till formell och i landstinget. Båda perioderna av utställning antagande samråd leder fram till behandling och beslut i landstingets politiska

organ.

Region- och genera/planering 51

Informationskampanjen Tyck om Nackablocket”

En av de första större insatserna för att engagera allmänheten i planfrågor ägde rum i Nacka kommunblock 1969-70. Inför den förestående sammanläggningen hade ett förslag till blockplan utarbetats av de tre kommunerna Nacka, Boo och Saltsjöbaden. innehöll sex olika Förslaget alternativ till framtida utbyggnad av den nya kommunen. För att få igång en debatt i kommunerna om blockplanens alternativ innan några bindande beslut hade fattats vidtogs en rad åtgärder. För att täcka kostnaderna till kampanjen anslogs 130 000 kronor. I första hand riktade sig informationsåtgärderna till politiska, fackliga och övriga organisationer, studiegrupper och skolor men avsikten var också att ge enskilda möjligheter att framföra sina åsikter om planeringen. Några av de mest framträdande inslagen i kampanjen återges här i korthet. En ingående beskrivning av uppläggning och erfarenheter finnsi en skrift som publicerades sedan kampanjen avslutats Genom att sätta upp stora affischtavlor med tillspetsade frågor och annonser i lokala tidningar försökte man få uppmärksamhet kring kampanjen. De tjänstemän som ledde kampanjen utarbetade en presentation av blockplanen. Den publicerades i en speciell informationstidning som sändes till samtliga hushåll i kommunblocket. I denna tidning ingick också en svarsblankett som innehöll ett tjugotal till preciserade förslag olika planeringsâtgärder. Dessutom fanns möjlighet att lägga till ytterligare förslag och önskemål. Läsaren uppmanades att prioritera sex förslag och sända in svaret. Vidare engagerades tjänstemän och förtroendevalda som telefonväktare. Vid ett tillfälle sändes detta i regionalradion. För organisationer och studiegrupper framställdes ett särskilt diskussionsmaterial som bestod av studiehandbok, stillfilm m.m. Återföringen av synpunkter och önskemål förutsattes främst ske genom direkta kontakter med förtroendevalda och kommunala tjänstemän. Avsikten var också att studiecirklarnas diskussioner kring planförslaget skulle leda fram till en skriftlig sammanfattning av de synpunkter som framförts. Vid möten föreningarnas fördes protokoll. Därigenom kunde synpunkter och önskemål föras tillbaka till planeringsorganen. Alla de ca 300 kända föreningarna i de tre kommunerna tillskrevs av kampanjledningen och uppmanades att medverka. Studiecirklarnas verksamhet bedrevs i samarbete med de olika studieförbunden. Kampanjledningen och blockplaneutredarna deltog aktivt som inledare vid föreningarnas möten. Vidare anordnades särskilda inledande informationsmöten bl.a. för förtroendevalda, lärare och studieorganisatörer.

Uppföljning av kampanjen

En sammanfattning och utvärdering av informationskampanjen gjordes av kampanjledningen i samarbete med tre universitetsstuderande. Av undersökningarna framgick bl.a. att drygt 90 procent av Nackablockets kände 1 Blücher G & Nilsson R: befolkning till att det pågick en informationskampanj av något När folket skulle tycka, slag. Endast en liten del av dessa kunde emellertid ge uttryck för någon 1971.

52 Region- och general/planering

uppfattning om de olika planalternativen. hade det varit ett huvudsyfte att Vid uppläggningen av kampanjen allmänheten till diskussion i studiecirklar och i föreningar. engagera kom det 20 studiecirklar som hade totalt 290 Sammanlagt igång sammankomster. Antalet deltagare i cirklarna var ca 250 personer. En allmän erfarenhet blev att studiecirklarnas verksamhet tog längre tid än beräknat. Om man ser till sammansättningen av studiecirklarna så visade oftast var i övre medelåldern. De hade vidare det sig att deltagarna relativt och var medlemmar i flera föreningar. Orsaken till hög inkomst att de var intresserade av att de deltagit var enligt intervjuundersökningen planfrågor eller att någon bekant övertalat dem att gå med. Många av deltagarna var sedan tidigare bekanta med någon annan person i cirkeln. Mer än hälften av deltagarna hade aldrig tidigare deltagit i någon studiecirkel. Flertalet av de intervjuade uppgav att de skulle vara intresserade av att delta i flera studiecirklar. Omkring fem procent av befolkningen deltog i förenings- och organisationsmöten som behandlade planförslaget. Sammanlagt anordnades ett 40-tal föreningsmöten med tillsammans ca 2 000 deltagare. Villaägareförvar mest aktiva. Partierna hade ett relativt litet antal möten. eningarna De som deltog i föreningsmötena kunde karaktäriseras på ungefär samma sätt som deltagarna i studiecirklarna. Vidare hade de flesta redan varit aktiva och intresserade av planeringsfrågor och hade stor tidigare tilltro till sin egen förmåga att påverka. med den del av allmänheten som kommit i kontakt med En jämförelse enbart att läsa informationstidningen visade tydliga kampanjen genom var mindre förskillnader. Den senare gruppen hade lägre inkomster, eningsaktiv, mindre intresserad och hade lägre utbildning än den grupp som deltagit i studiecirklar och möten. Undersökarna av detta slutsatsen att de som haft de minsta drog och de sämsta förutsättvalmöjligheterna när det gäller bostadsmiljön för att själva lösa sina problem också haft svårast att framföra ningarna åsikter i tal sina synpunkter. Dels på grund av bristande rutin att utforma och skrift, dels genom en känsla av att det var omöjligt att verkligen

påverka beslutsprocessen. Erfarenheterna av skolelevernas deltagande blev positiva i gymnasiet och fackskolan. Under de 16 medan intresset var mindre i grundskolan som telefonväktarna ringde omkring 50 personer. Till kvällar tjänstgjorde telefonväktarprogram fick man 276 samtal. Sveriges Radios regionala Studiematerialet fick i allmänhet ett positivt mottagande. Men i intervjusvaren förekom viss kritik mot materialet för att det varit ensidigt inriktat och alltför svårt att sätta sig in i. Informationstidningen blev kritiserad för att den varit för kompakt och svårtillgänglig. Det angavs vidare att den inte tillräckligt tagit upp och konsekvenser av olika alternativ. Vidare hade principiella frågor tidningen delats ut samtidigt med flera andra gruppkorsband. Detta ansågs ha bidragit till att uppmärksamheten kring den minskat. som Drygt 800 personer deltog genom att sända in de svarskuponger fanns i informationstidningen. Det motsvarade något under två procent

Region- och generalplanering 53

av de hushåll som fått tidningen. Vid en speciell utdelning till ca l 000 hushåll vid en mer noggrant vald tidpunkt fick man svar från 14 procent av hushållen. Utvärderingen visade vidare att de synpunkter som kom in under kampanjen ofta varit punktvisa och i huvudsak berört endast de svarandes egen situation. Resultatet kunde därför främst användas beträffande vissa lokala frågor.

Några erfarenheter

I den skrift om projektet som publicerats efteråt gav de tjänstemän som lett kampanjen några avslutande synpunkter på erfarenheterna. En väsentlig brist i kampanjen ansågs vara att de förtroendevalda och partiorganisationerna kommit att delta alltför lite. Man betonade att det första steget i riktning mot en vidgad diskussion om planeringen bör vara att en större del av de förtroendevalda och andra politiskt aktiva deltar. En erfarenhet av kampanjen var att lokala och kontroversiella problem engagerar mest. Särskilt för föreningsdiskussionerna skulle det ha behövts ett material som varit mer inriktat på lokala problem. Det hade också visat sig att frågor och måste vara konkreta problem för att väcka allmänhetens intresse. Samtidigt konstaterades att det kan vara svårt för kommunen att gå ut med kritisk information för att ge ett intressant diskussionsunderlag. l stället ansåg man att och pressen partiernas organisationer måste stå för kritiken, eventuellt med kommunalt stöd. Slutligen underströks vikten av att massmedierna deltar i informationen och att kommunens material får en lättillgänglig språklig utformning. Tolkningarna av de resultat som framkom vid undersökningarna av kampanjens effekter har i vissa fall skilt sig åt. Det har bl. a. hävdats att resultaten bedömts alltför kritiskt, att kampanjen fått många positiva effekter och givit värdefulla erfarenheter för framtida för att få åtgärder större bredd i plandiskussionernal

Referensgrupper i Skellefteås generalplanearbete

Skellefteå kommun använder sig av en projektorganisation i planeringsarbetet. Kommunstyrelsens arbetsutskott utgör för fem ledningsgrupp projektgrupper som var och en svarar för olika typer av planeringsarbete som översiktsplanering, detaljplanering osv. Till projektgruppernas hjälp kan referensgrupper utses och kallas. storlek och Referensgruppernas sammansättning har varierat med hänsyn till planeringsobjektet. Ibland har deltagarna hämtats enbart från kommunala organ. I andra fall har det också ingått företrädare för bostadskonsumenter, politiska och fackliga organisationer, ideella föreningar, fastighetsägareförening och handel. Ett exempel är arbetet med generalplan för Boliden. Referensgruppen har i det fallet bestått av representanter för kommunstyrelsen, Skolstyrel- 1 Se Lex. Eriksson, sen, fritidsnämnden, socialnämnden, Gruvindustriarbetareförbundets avd Stig: Kommunal Tidskrift 85, Boliden AB och det kommunala bostadsföretaget. har hållit nr 19/1971. Gruppen

54 Region- och generaIp/anering

sammanträden under gång. Vid sammanträdena har fyra planarbetets diskussionsprotokoll förts som vidarebefordrats bl.a. till ledningsgruppen.

Några erfarenheter

att man - Systemet med referensgrupper har varit värdefullt genom kunnat få fram fler väsentliga lokala synpunkter. - En betydande svårighet är att få gruppdeltagare som upplever frågorna

som så angelägna att de vill lägga ner den tid som behövs. - som tillsatts vid planering för ett Erfarenheterna av en referensgrupp bostadsområde visade att det var svårt att göra frågorna tillräckligt nytt för gruppdeltagarna. Referensgruppen för Bolidens generalplan gripbara bättre eftersom det funnits en konkret verklighet att hänvisa har fungerat till. önskemål att - I ett fall då referensgrupp användes var det ett uttalat skulle diskutera frågorna med en större krets av medlemgruppdeltagarna material, diabildsserier m.m. frammar i sina organisationer. Skriftligt ställdes men diskussionen breddades inte nämnvärt.

om aktuella i

Informationskampanj planeringsprogram

Skellefteå kommun

i Skellefteå under benäm- Hösten 1972 pågick en informationskampanj växer i Skellefteå”. var att informera allmänheten och ningen ”Det Syftet ge underlag för en bred diskussion om viktiga aktuella planeringsprogram. avseende fästes vid frågor som berörde fysisk riksplanering och Stort Huvudvikten lades vid en utställning som anordnades av regionalpolitik. i samarbete med Riksutställningar. I kampanjen medverkade kommunen också Svenska kommunförbundet och vissa statliga centrala och regionala

myndigheter. etablerades med studieförbunden och skolorna. För att Ett samarbete studieverksamhet utarbetades en handledning för lärare och underlätta cirkelledare. Dessutom framställdes ett studiematerial som syftade till att och uppföljande diskussioner. underlätta förberedelser, utställningsbesök arbetshäfte med frågor, diskussions- Det bestod av utställningskatalog, m.m. Sammanlagt deltog omkring l 200 och arbetsuppgifter, ljusbilder personer i studiecirkelarbete som anknöt till informationskampanjen. var relativt omfattande med en uppläggning som gav Utställningen kulturella Den anordnades inne i stark anknytning till regionens miljö. Skellefteå. En fortsättning i begränsad omfattning förekom centrala orter utanför Skellefteå i samband med emellertid även i fyra mindre lokala diskussionsmöten. antalet besökare vid utställningen i Skellefteå upp- Det sammanlagda än hälften deltog i organiserade besök i gick till ca 7 000. Något mindre studiecirklar eller andra grupper medan övriga kom som skolklasser, enskilda besökare. debattkvällar ordnades under utställningstiden med Tolv offentliga

Region- och generalplanering 55

teman som anslöt till utställningen. Sammanlagt besöktes de av omkring l OOO personer. Möten som hölls i centralorten, Skellefteå, fick med något undantag en anslutning om bara 25-75 personer, medan de som ordnades i de mindre tätorterna ofta drog ett par hundra personer. Genom att ha ett särskilt rum i utställningslokalen där det fanns planeringslitteratur och ljud-bildband försökte man tillgodose behovet av uppföljning och diskussion. Detta utnyttjades främst av skolklasser och studiecirklar för diskussioner och för att lösa uppgifter i det arbetshäfte som ställts samman om utställningen.

Undersökning i samband med utställningen Enn uppföljande undersökning utfördes vid Sociologiska institutionen i Umeål. Syftet var att klarlägga vilka som besökte utställningen kön, ålder, utbildning och socialgrupp - samt att ge en bild av vad besökarna tyckte om utställningens omfattning och svårighetsgrad. Ett frågeformulär delades ut till besökarna vissa dagar. Omkring 2/3 av dem som fick formuläret besvarade det. Undersökningen visade att personer under 20 år var starkt överrepresenterade bland besökarna. Av dem som besvarade enkäten hade omkring 25 procent folkskola, 35 procent grundskola och ca 30 procent folkhögskola, gymnasium/fackskola/yrkesskola eller akademisk utbildning. Större delen av de studiecirkeldeltagare som besökte hade utställningen folkskola som högsta utbildning. Drygt en fjärdedel av besökarna ur socialgrupp tre hade fått den första informationen om utställningen genom studiecirklar. Den övervägande delen av besökarna uttryckte sig positivt om utställningen. Den ansågs intresseväckande och pedagogisk. Men många anförde att den var alltför omfattande och innehöll för mycket text som i flera fall varit svår att förstå. Detta var speciellt hindrande för mindre läsvana personer och för sådana som inte kunde eller ville ägna någon längre tid åt besöket. De organiserade besöken ökade efter hand. I rapporten drar författaren slutsatsen att man med hänsyn till detta bör ha ganska lång utställningstid. Samarbetet med studieförbunden visade att man kunde nå ut med utställningen till flera. Utställningsbesöket kunde samtidigt göras mera givande som förberedelse för diskussioner. Genom kontakterna med skolorna nådde man en stor av grupp ungdomar i kommunen. Samarbetet med studieförbunden medförde också att många äldre personer med starkt tre inslag från socialgrupp kom i kontakt med planeringsfrågorna.

1 Jönsson Gunilla: Ut-

Information och debatt kring Lidingö generalplaneskiss ställningen “Det växer i

Skellefteå, men hur? , kommun tillsatte 1971 en kommitté lin publikundersökning, Lidingö med uppgift att behandla Sociologiska inst i Umeå frågor om allmänhetens insyn och inflytande iden kommunala verksam- 1973.

56 Region- och genera/p/anering

heten. Kommittén föreslog i januari 1972 åtgärder för att få till stånd en bred debatt kring en skiss till generalplan för kommunen som skulle utarbetas. Syftet var att förbättra förtroendemännens beslutsunderlag om olika organisationers och enskilda genom att ge dessa ökad kännedom medborgares synpunkter på generalplaneskissen”. Huvudvikten lades vid ett vidgat remissfärfarande till organisationer och andra intressesammanslutningar. Ett 80-tal sammanslutningar i kommunens föreningsregister kontaktades under våren 1972. De uppmanades att under hösten samma år delta i studiecirklar, anordna mötesserier m.m. för att få så många medlemmar som möjligt aktiva i remissbehandlingen av planskissen. Ett omfattande och särskilt bearbetat studiematerial framställdes av kommunen. I studiematerialet preciserades ett antal frågeområden som det ansågs särskilt önskvärt att svaren behandlade. Partiorganisationerna företrädare som var villiga att ställa upp för information och utsåg diskussion i studiecirklar och på föreningsmöten. Innan kampanjen inleddes inbjöds förtroendevalda och företrädare för föreningar och studieförbund till diskussioner kring hur studieverksamheten skulle läggas upp. Mer begränsade aktiviteter igångsattes för att sprida information och bereda en större allmänhet möjligheter att lämna synpunkter. Två nummer av kommunens egen informationstidning, som sprids till alla hushåll i kommunen, ägnades huvudsakligen åt generalplanen. I tidningen förteckningar över föreningar som ämnade delta i remissarbetet, ingick och förtroendevalda som var villiga att medverka. Vidare fanns ett enkätformular som innehöll ett mindre antal frågor om generalplanen. Av 13 000 utsända enkätformulären återkom fyra procent besvade ungefär rade. En utställning anordnades som huvudsakligen var öppen på dagtid. Vidare annonserade kommunen om den pågående kampanjen i lokalpressen. Lokalpressen hade också en omfattande bevakning av kampanjen och införde ett stort antal insändare. Huvuddelen av insändarna orsakades direkt och indirekt av att en särskild organisation - Rädda Lidingö bildades mot generalplanen. Gruppen bedrev en mycket aktiv opinionssom bl.a. tog sig uttryck i att 6 600 namnunderskrifter samlades bildning in mot planen. Namnlistorna lämnades tillsammans med ett uttalande som föreningens remissvar.

Uppföljning Informationen och debatten generalplanen följdes upp av två kring forskare institutionen i Stockholm på uppdrag av vid Statsvetenskapliga

kommunen och utredningen om den kommunala demokratin

Vid den uppföljande undersökningen gjordes intervjuer med samtliga 1 Häggroth, Sören & Wallin, Gunnar. Vidgat studiecirkelledare och föreningsordförande. medborgarinllytande En enkät skickades till studiecirkeldeltagare och personer som bedömvid generalplanering, des ha medverkat aktivt i föreningarnas remissarbete. Av studiecirkeldel- Lidingö kommuns utredtagarna svarade 82 procent och av föreningsmedlemmarna 79 procent. ningar, 1974.

Fig 12. om

Informafionstidningen Regionplan 70 som skickades ut

HH a||a hushåll i Stockholms-

regionen Hur skall vi forma

STOCKHOLMS-

REGIONEN?

wucnmn

i. Här är

förslaget

m: a. :mn-tan Mum u» nu 00mm: man» panna-arr*

till

regionplan

i stam

drag

Var med och

Fig 13. UtstöHningen om Region-

Din

säg mening!

plan 70 i Nybropaviiiongen,

Stockholm. Foto: Svenskt Pressfoto

Ixlkez utrymme 3 får fritidugvevr

g T(w°äa.._,

Figv M. Sfudiecirke| inom Stockholmscentern kring Regionplan 70

det4000-sidigo av en del av remissmotericüet om Fig 15. Bearbetning

70. Foto: Regionplon John Wah|b§j

.t ggaüt

å, Nackablocket;

i o i

øå AFärv|

ågonsüi

tunneb

ik:

bana,“%

...uu-t-_unø-_m-.uuamn r- ›. -

Fig 16. Affischer med utmanande frågor sattes upp runt om 1 Nacka-

b|oc|ef. Foto: Herbert Backhofen

Fig 17. Sfudiecirk|ar var den Form av medverkan som man väntade

sig mest av i (Ur boken När folket skulle fycka)

Nackakampanjen

e _ i ., _..._._J

. . w- *W Dum, wsmøroks

imJNAlQEPTERÅ.

om cuålvfåwffwm

K. (MIN:

mmm PAVERKA DEN?

18. i Skellefteå kombinerades med en omfattande studie-

Fig Utställningen

aktivitet. Foto: Lundmark

Ingvar

Markanvändning i Lidingö år 2.000 Ulbyggnadselnppcr

i 13%. “\ .,_. w.. \ . z 423%. . p. 1 \ , F0

Ett omfattande studiematerial framställdes för att underlätta för

Fig 19.

och allmänhet att diskutera förslaget till generalplan för

föreningar Bilden kan illustrera att information om

Lidingö. svårigheterna göra översiktlig planering gripbar för en större publik (Ur Vårt Lidingö

nr 2/72)

SOU I974:50 Region- och generaIp/arlering 57

Studiecirklar Tre studieförbund organiserade ll studiecirklar. Till detta sammanlagt kom en cirkel som anordnades i egen regi av en villaägareförening. I flera fall fick studiecirklarna en bestämd profil genom att de rekryterades från viss förening, främst från partiorganisationer. I de elva studiecirklarna deltog sammanlagt 124 personer. Av uppföljningen framgick att studiecirklarna haft i genomsnitt åtta sammankomster.

Föreningar Ungefär hälften av de 80 föreningar som uppmanades delta i remissarbetet avlämnade remissvar. Huvuddelen av svaren kom från villaägareföreningar (15), partipolitiskt anknutna organisationer (8), bostadsrättsföreningar, byalag m. fl. (5) och näringslivsorganisationer (4). Vissa av de tillfrågade föreningarna ingick i andra organisationer som svarat. Om även dessa, främst båtsällskap och idrottsföreningar, inräknas kan fyra femtedelar av de tillfrågade föreningarna sägas ha svarat. Föreningarnas aktivitet riktade sig i mycket liten utsträckning till en större allmänhet. I stället ägnade de sig internt åt att analysera remissmaterialet och utarbeta svar. Föreningarnas arbetsformer varierade starkt. En tredjedel av föreningarna anordnade ett extra medlemsmöte i samband med remissarbetet. Men i övriga fall var det styrelsen eller en särskilt tillsatt arbetsgrupp som ensam utarbetade remissvaret. Sammanlagt omkring 200 föreningsmedlemmar beräknas ha medverkat vid utformningen av svaren.

Förtroendevalda De förtroendevalda som skulle hjälpa remissinstanserna med råd och synpunkter utnyttjades i liten utsträckning. Enligt undersökningsrapporten anses det bero på att det inom de flesta fanns föreningar egna medlemmar som var väl insatta i frågorna. l stället medverkade förtroendevalda i kommunala organ i oväntat stor som utsträckning vanliga deltagare i studiecirklarna och i föreningarnas remissarbete. Omkring hälften av kommunfullmäktiges ledamöter i deltog exempelvis sådant remissarbete. Undersökningen visade att förtroendevalda som deltagit i studiecirklar och föreningars remissarbete genomgående varit mer aktiva än andra deltagare.

Medverkande En väsentlig fråga är vilka grupper av kommunmedlemmar som deltog i remissarbetet. l undersökningen konstaterades att bland dem som deltagit i remissarbetet var företagare och högre tjänstemän överrepresente-

58 Region- och generalplanering

rade. Anställda inom industri och service deltog jämförelsevis i betydligt mindre utsträckning. Om man ser till bostadstyp hos dem som deltog framgår av rapporten att de villaboende var dominerande. Den ojämna var framträdande i både föreningar och studiecirklar men rekryteringen mindre markant i studiecirklarna. Detta gällde bl.a. i fråga om kön, ålder, Deltagarnas bedömning av sin aktivitet var vidare yrke och bostadstyp. högre i cirklarna än i föreningarna. Undersökningen visade att diskussionen i studiecirklar och föreningar ofta hade begränsats till ett mindre antal personer. Ändå ansåg de flesta att det remissvar som föreningen eller cirkeln avlämnade i deltagarna stort överensstämde med den egna uppfattningen i frågan. Remissmaterialet fick på det hela taget deltagarnas godkännande. Å andra sidan uppgav åtskilliga av föreningsmedlemmarna att deras inläseller obefintlig. En mycket klar majoritet menade ning varit översiktlig vidare, att erfarenheterna av kampanjen i dess helhet var så goda att den borde upprepas i liknande former i andra kommunala frågor. De kritiska gällde främst att kommunen styrt verksam- Synpunkterna heten i alltför hög grad genom att ange förutsättningar som generalskulle Detta hade emellertid skett medvetet i planearbetet utgå från. syfte att underlätta arbetet för organisationerna.

Remissvarens innehåll Ett med det vidgade remissförfarandet var att förse väsentligt syfte kommunens förtroendevalda med ett beslutsunderlag som innehöll vitt skilda åsikter om generalplaneförslaget. De medverkande föreningarna uppmanades att i första hand ge synpunkter på ett antal särskilt angivna problemområden i generalplaneförslaget. Remissinstanserna skulle exempelvis ange lämplig fördelning av bostadsbyggandet på olika hustyper, lämplig förläggning av tillkommande bebyggelse och lämplig turordning i de planerade bostadsområdenas utbyggnad. En granskning av remissvarens innehåll gav besked om att kommunens rekommendation inte följts i alla delar. Men huvuddelen av remissinstanserna hade behandlat så principiellt viktiga frågor som Lidingös maximala och bostadsbyggandets fördelning i utbyggnad, kommunikationssystemet olika delar av kommunen. Detsamma gällde exploateringsgraden och bostadsproduktionens fördelning på olika hustyper. I påfallande hög grad framfördes i kritiken även alternativa förslag. Större delen av remissinstanserna undvek emellertid att ta upp ekonomiska till diskussion trots att ett omfattande underlag fanns frågor anser att orsaken dels var att de ekonotillgängligt. Rapportförfattarna miska frågorna bedömts som komplicerade, dels att det ansetts ligga utanför intressesammanslutningarnas verksamhetsområde att ta ställning i Vissa remissorgan avstod vidare sådana övergripande prioriteringsfrågor. från att behandla det planekonomiska spörsmålet, eftersom de ansåg att de ekonomiska utredningarna hade grundats på felaktiga förutsättningar. Den bredaste inriktningen i sina remissvar uppvisade hyresgästförening-

Region- och generaIp/anering 59

en, de socialdemokratiska organisationerna, studiecirklarna och de moderata partiorganisationema. Dessa behandlade ca två tredjedelar av de 19 frågeställningar som generalplaneförslaget indelats i. Något snävare intresseområde hade bl.a. opinionsgrupperna och näringslivsorganisationerna som visade intresse för hälften av frågeställningarna. Snävast intresseinriktning hade villaägarföreningarna, bobyalagen, stadsrättsföreningarna, KDS, idrottsföreningarna och de enskilda personer som inkommit med remissyttranden. Det noterades också att sättet att utarbeta remissvaren hade viss betydelse för innehållets bredd. Det framgick av att remissorgan som hade medverkat i studiecirkelverksamhet uppvisade en bredare inriktning i sina svar än andra. De kommunala fortsatta organens behandling av frågan tyder på att man bl. a. velat tillmötesgå önskemål remissopinionens om en lägre befolkningsutveckling för kommunen.

Sammanfattning

I detta avsnitt har några exempel redovisats där kommunerna försökt främja en bred diskussion kring frågor om eller pågående regiongeneralplanering. Även om exemplen inte kan ge någon fullständig bild av vad som gjorts i kommunerna kan de ge en uppfattning om inriktningen i hittillsvarande försök när det gäller dessa plantyper. I flera av exemplen har kommunerna lagt upp omfattande program för information och medverkan. Man har i flera fall gått ut brett med skriftlig information till hushållen, utställningar m. m. Därigenom har en stor del av invånarna blivit upplysta om att planarbete pågått. Svårigheten att åstadkomma en återföring av synpunkter till de planerande har man försökt organen lösa på olika sätt. I flera fall har en omfattande opinionsbildning kommit igång inom organisationer, massmedier m. m. Detta har under pågående planarbete kunnat tillföra diskussionen i de beslutande organen nya synpunkter. Intresserade organisationer och enskilda har ofta uppmanats att avge skriftliga svar. En fördel med detta har ansetts vara att svaren lätt kunnat bearbetas och tas in som kompletterande beslutsunderlag. Sammantaget tyder erfarenheterna på att det ofta innebär stora svårigheter att få till stånd en inträngande diskussion bland den bredare allmänheten kring övergripande planeringsproblem. l allmänhet synes frågorna inte upplevas som tillräckligt näraliggande. Försöken visar dock att det går att åstadkomma ett väsentligt breddat deltagande även när det gäller översiktlig planering. Frågorna har ofta ansetts vara så svåra och tidskrävande att sätta sig in i att relativt ingående studier krävts för att kunna ge väl övervägda synpunkter. En lösning har då varit att särskilt inrikta ansträngningarna på studieverksamhet och diskussioner framför allt i organisationer, föreningar och skolor. Ett annat sätt att få en reaktion från allmänheten

60 Region- och generaIp/anering

har varit att tillsätta referensgrupper som tillsammans med kommunens representanter diskuterat planfrågor. Erfarenheterna visar att föreningar, organisationer och andra sammanslutningar kan lägga ner ett stort arbete på studieverksamhet och remissarbete när det gäller region- eller generalplaner. Men en förutsättoch aktivt deltagande från organisationer har ofta varit ning för ett brett att de givits god tid till förberedelser.

Information och medverkan vid

nyexploatering

Inledning

Många av de försök som gjorts för att intressera och engagera en större allmänhet i planeringsfrågor har gällt nybyggnadsprojekt. Från senare hälften av 1960-talet upprättades särskilt i större tätortskommuner dispositionsplaner och områdesplaner som avsåg utbyggnad av hela bostadsområden. Dessa planer blev ofta av stor betydelse för styrningen av utbyggnaden medan stadsplanerna fick en underordnad roll. Eftersom planerna skulle få långsiktliga verkningar på många människors dagliga miljö och ekonomiska konsekvenser för kommunerna ansågs medverkan från en större allmänhet särskilt angelägen vid planarbete av det slaget. Förutsättningarna för information och medverkan har emellertid varit speciella i flera avseenden. Vid utbyggnader av större har omfattning möjligheterna att anknyta till kända förhållanden och situationer i många fall varit begränsade vilket försvårat en diskussion bland allmänheten. Det har ofta varit svårt att klargöra komplicerade och tekniska frågor på ett så enkelt sätt att en större allmänhet kunnat sätta sig in i problemen. Planerna har lätt kunnat uppfattas som rent teoretiska och tekniska vilkas konsekvenser varit svåra att få en föreställning om. Ofta har det varit utmärkande att man inte på förhand känt till vilka som i framtiden skulle utnyttja den omgivning man planerat för. Inga eller endast ett fåtal av de framtida brukarna har bott eller varit verksamma i området vid tidpunkten för planläggningen. Reaktionerna från brukarna har därför ofta kommit fram först när inflyttning skett. svårigheterna att få till stånd ett direkt meningsutbyte med de framtida brukarna har i vissa fall medfört att man istället inbjudit organisationer att lämna synpunkter på program och förslag till planer. De har därigenom i viss utsträckning kunnat företräda de framtida brukarna. l andra fall har speciella referensgrupper tillsatts med företrädare för brukarna eller deras intresseorganisationer. Dessa grupper har tillsammans med planmyndigheterna diskuterat utformningen av det aktuella projektet. I det följande redovisas exempel från sju kommuner som försökt vidga diskussionen arbete med dispositionsplaner kring pågående eller stadsplaner. Flera av de exempel som gäller dispositionsplaner har gällt enstaka större projekt där planarbetet organiserats på speciellt sätt. De kan därför

Nvexploarering

inte sägas vara typiska för dessa kommuners sätt att bedriva planarbete. Det torde vara mindre sannolikt att lika omfattande åtgärder för information kring arbetet kan bli något normalt återkommande inslag. Två av försöken är helt eller delvis utvärderade genom särskilda undersök- När det gäller de övriga bygger framställningen på material som ningar. utredningen samlat in. När som regleras i stadsplan har det det gäller detaljerade frågor oftast varit markägare och andra sakägare som ansetts ha tidigare anledning att samråda med planförfattarna. Hyresgäster och andra boende har i mindre utsträckning haft möjlighet att direkt medverka vid och produktionsförberedelser. Bland exemplen finns även detaljplanering försök att få en bredare diskussion kring detaljplaneringen. Även om detaljplanen oftast relativt noga anger markanvändning och inom planområdet så finns det i de flesta fall ett visst bebyggelse för variationer när det gäller närmiljöns utformning. T. ex. vid utrymme utformningen av gemensam parkmark, friytor, planteringar och färgsättning av bebyggelse. Det kan därför finnas skäl att också ta upp medinflytandeaspekterna när det gäller det utformningsskede som följer när stadsplan utarbetats, dvs. då bebyggelsen projekteras. Avslutningsvis redovisas därför ytterligare fyra exempel där de boende fått ett större ansvar för den detaljerade utformningen av miljön.

Fyllingeprojektet i Halmstad

I planeringsdebatten under slutet av 1960-talet riktades kritik mot det som tekniker och ett fåtal specialiserade sades stora inflytande politiker ha i planeringsprocessen. Det framstod som nödvändigt att skapa förutockså för större grupper att påverka bl. a. den planering som sättningar hade betydelse för boendemiljön. Med utgångspunkt i denna debatt utvecklades i Halmstad en modell för planeringsarbetet som gick ut på att i ett tidigt skede informera och samverka med allmänhet och berörda kommunala organ. Dessa tankar utvecklades vid årsskiftet 1969/70 i samband med att planförberedelser gjordes för ett större bostadsområde som avsågs få omkring 10 000 invånare. Området gavs arbetsnamnet Fyllinge. Programarbete för projektet ägde rum under senare hälften av 1970. Det ägnades stor uppmärksamhet i pressen och i den aktuella planeringsdebatten. Planeringsprocessen tänktes indelad i sju skeden från (1) målsättning och programskrivning, (2) alternativa dispositionsplaner, (3) slutlig dispo- (4) detaljplaner, (5) projektering, (6) genomförande till (7) sitionsplan, uppföljning, förändring och komplettering. Den följande redogörelsen behandlar beslutsprocess och informationsåtgärder i skede l eftersom projektet sedan avbröts. En utgångspunkt för planeringsarbetet var att målen för den tilltänkta skulle formuleras klart av många människor i samverkan. utbyggnaden Det skulle ske innan översiktliga och mer detaljerade planer började E

Nyexploarering 63

utarbetas. Verklig påverkan på planeringen från större grupper av förtroendevalda och allmänhet ansågs bäst kunna ske på programstadiet. Då målen formulerats var avsikten att ett program skulle diskuteras och antas av kommunfullmäktige för att kunna utgöra grund för det fortsatta arbetet. Vidare skulle en total och integrerad eftersträvas. Arbetet planering skulle omfatta samtliga viktiga aspekter funktion. Det skulle på områdets därför ske i samverkan mellan olika förvaltningar. Det ansågs viktigt att tillföra programdiskussionen från kunskaper olika ämnesområden. Som underlag för programdiskussionerna gjordes en genomgång av pågående debatt inom olika kunskapsområden. Detta sammanställdes av tjänstemännen till ett kompendium. Vidare utarbetades ett material som behandlade de lokala förutsättningarna för planeringen av Fyllingeområdet. En projektgrupp tillsattes för att leda arbetet på programstadiet. Byggnadsnämndens och kommunalstyrelsens ordörande var ordförande resp. vice ordförande i projektgruppen. I övrigt bestod den av ledande tjänstemän från alla de förvaltningar i kommunen som hade någon form av egen planeringsverksamhet eller på annat sätt berördes. En motivering för gruppens tjänstemannakaraktär var att man därigenom ville förhindra ”tidiga politiska bindningar som skulle kunna verka hämmande på den efterföljande, öppna allmänna debatten”. Den stora målsättningsdiskussionen i projektgruppen förbereddes genom att projektgruppen indelades i 13 mindre som arbetsgrupper samlade information om var sitt ämnesområde. bestod av Arbetsgrupperna fem personer samt en representant för projektledningen som fungerade som samordnare mellan arbetsgrupperna. För att berika diskussionen i projektgruppen och ge möjlighet till tidiga samråd inbjöds representanter för bl a landsting, statliga myndigheter, hyresgästförening och handelns organisationer att delta. Denna s. k. yttre referensgrupp bestod sammanlagt av femton personer. Ett förslag till program för planeringen av Fyllingeområdet utarbetades under sommaren och hösten 1970. Först genom att arbetsgrupperna diskuterade sina olika ämnesområden och slutligen genom att projektgruppen behandlade hela programmet. Detta skedde under en tre dagar lång sammankomst där även referensgruppen deltog. Arbetsgruppernas resultat utgjorde då underlag för diskussionerna. Arbetsgruppernas och projektgruppens protokoll sammanställdes i nästan obearbetat skick till en broschyr. Den var från början avsedd endast för intern information men den kom att användas även för att informera allmänhet och förtroendevalda. delades ut vid de Broschyren utställningar som anordnades och fanns tillgänglig hos bildningsförbunden, på stadsbiblioteket och på bostadsförmedlingen. Den användes också som underlag för en debatt med allmänheten som hölls i början av november 1970. I broschyren allmänheten uppmanades att ge sin mening till känna genom att skriva till kommunfullmäktiges ledamöter. En mera lättfattlig och illustrerad broschyr för allmänheten som skulle ha utarbetats kom inte till utförande.

64 Nyøxploarering

För att bredda debatten anordnades i samarbete kring programarbetet med Halmstads konstnärsklubb en utställning som belyste frågeställningar som var aktuella i Fyllingeområdet. Utställningen ägde rum i två av stadens varuhus med en vecka på varje ställe. På båda utställningsplatserna förekom det debatt- och informationsmöten på kvällstid. Mötena besöktes av 100 respektive 80 personer. Önskemål framfördes bl. a. om en bättre utemiljö, närhetsbutiker, mindre och mera familjära ålderdomshem, kulturell service och pensionärshotell. Vidare framfördes synpunkter på översiktliga planfrågor som stadens tillväxt och Fyllingeområdets läge i förhållande till Halmstads centrum. om Fyllinge förekom även i fyra av Halmstads skolor. Utställningar Eleverna i grundskolans alla stadier fick i olika ämnen syssla med planeringen av området och inbjöds att komma med förslag och synpunkter. Elevernas arbete samlades och utställdes senare under tre veckor i rådhuset. och ideella föreningar anordnade debat- Ett tiotal olika partipolitiska ter där kommunens förtroendevalda och tjänstemän informerade och deltog i diskussionen. l samband med att projektgruppen tillsattes anordnades en presskonför riks- och lokalpress, där man redogjorde för syftet med ferens och den metodik som skulle användas. Detta resultera- Fyllingeprojektet de i flera tidningsartiklar och radioinslag. Vid projektgruppens tre dagar för att sammanfatta arbetsgruppernas resultat inlånga sammankomst bjöds pressen vilket framför allt lokalpressen uppmärksammade. Genom pressen riktades vidare allmänhetens intresse mot den utställi varuhusen. Likaså följdes debatterna med allmänning som anordnades heten och skolungdomarnas arbeten och utställningar av pressen. En fråga som blev särskilt uppmärksammad av massmedierna var lokaliseringen av detaljhandel. Alternativen gällde om den skulle helt förläggas inom området eller om de framtida invånarna delvis skulle bli hänvisade till att använda ett externt lokaliserat varuhus. Denna principiella debatt ansågs även ha ett riksintresse som resulterade i ett TV-program.

Förslag till program måldiskussioner, yttranden från de kommunala nämn- Projektgruppens framkomna vid utställningar, debatter och skolderna samt synpunkter ungdomens arbete lades till grund för ett programförslag för Fyllingeproinnehöll riktlinjer för bostadsutformning, trafik, komjektet. Förslaget munal och kommersiell service m. m. När det gällde butiksservice sattes två alternativ Det ena innebar att områdets service delvis skulle upp. täckas av ett större varuhus lokaliserat utanför bostadsområdet. l det andra fallet skulle mindre butiker förläggas i själva området. Programmet underställdes kommunala nämnder, statliga myndigheter samt organisationer för mera formella remissyttranden som underlag för ställningstagande. Många av remissinstanserna hade kommunfullmäktiges redan tidigare kunnat framföra synpunkter på programmet genom sina representanter i projektgruppen och referensgruppen. Men genom detta

Nyexpløatering 65

formella remissförfarande ville man försäkra ytterligare sig om att förslaget var förankrat hos myndigheter och organisationer.

Kommunfullmäktiges antagande

Efter den formella remissbehandlingen gjordes vissa ändringar i programförslaget. Delade meningar uppstod beträffande om varuhuset frågan vilket medförde att det dröjde 10 månader innan kommunfullmäktige kunde besluta att anta förslaget. När det slutliga programmet antagits av kommunfullmäktige var avsikten att alternativa förslag till dispositionsplan skulle kunna presenteras under våren 1972. Denna presentation försköts ett par gånger för att slutligen skjutas upp på obestämd tid. Orsaken var främst minskat behov av bostadsbyggande och prioritering av andra områden i kommunen.

Några erfarenheter framförda vid intervjuer

- Mycket få bland allmänheten tog kontakt med de förtroendevalda med anledning av den uppmaning som gick ut. - Diskussion och återföring hade kunnat bli bättre om fler förtroendevalda deltagit vid möten i ideella föreningar och intresseorganisationer. - Pressen gjorde felaktigt lokaliseringen av externvaruhuset till en huvud-

fråga. - Bakgrunden till den sneda debatten var ett tidigt politiskt beslut om

varuhuset. Detta var också den enda fråga kring vilken debatten i fullmäktige kom att kretsa. Diskussionen slutade med att man enade sig om en skrivning som inte förpliktade till något. - Största gensvaret kom från skolorna. Man fick många intressanta förslag till utställningen. De flesta hade barn och teckningarna åldringar som huvudpersoner och många föreställde Det var djur. värdefullt att barnens och de äldres behov kom fram i debatten eftersom de i normala fall inte är med vid utformningen av miljön. - Särskilt givande var den tre dagars diskussion som hölls med referens-

gruppen. Ledamöterna i referensgruppen tvingades att ta ställning och att ta hänsyn till andra krav som framfördes. - Genom att förslaget tillställdes de kommunala nämnderna för remissyttrande redan på programstadiet undgick man den lättvindiga behandling som annars är vanlig. Flera nämnder hade särskilda sammanträden för denna fråga. Bl. a. blev skolfrågorna på det sättet bättre belysta.

Uppföljning

Försöket att bredda diskussionen kring Fyllingeprojektet följdes under 1972 upp av forskare vid sociologiska institutionen i Lund. I en rapport 1 Amman, Gömngz redovisades erfarenheter av allmänhetens medverkan samt de förtroende- Siksiö, 01a:

Informatio-

valdas och roll .

tjänstemännens

En enkätundersökning utfördes Eâgâlâfäáiââsâ ägieigi),

med ett slumpmässigt urval av Halm- Sociologiska inst_ stads befolkning (71 procent av de tillfrågade svarade). Den visade att 39 Lunds Univ. 1973

66 Nyexploarering

av halmstadsborna kände till att Fyllingeområdet var tänkt som procent nästa stora bostadsområde i Halmstad. Av en annan undersökning som redovisats i samma rapport (svarsfre-

kvens 60 procent) framgick att dagspressen varit den helt dominerande Vidare kunde man av denna undersökning konstainformationskanalen. närhet om tera att geografisk spelade en viss roll när det gällde kunskap och aktivt deltagande i det nya områdets planering. visa att informationen om Fyllinge i Undersökningarna ansågs vidare var första hand skapade intresse hos en liten grupp som redan tidigare såväl av denna som av andra typer av kommunal information. intresserad var intresserade kunde inte nås i någon De grupper som inte på förhand av information i de former som förekom. T. ex. större utsträckning utställningar eller informationsmöten. genom broschyrer, målet att få en stor allmänhet att aktivt delta i en Det ursprungliga ha lyckats mindre väl. Rapdebatt om programförslaget ansågs därför som kan ha medverkat till detta. portförfattarna anger några faktorer

i vissa delar svår för en - Informationsbroschyren var tungläst och

lekman att få grepp om. saknades. - En analys av vilka man ville rikta sig till med informationen Allmänheten betraktades som en enhetlig grupp som ansågs mottaglig

för ett och samma budskap. än väntat. - Det visade sig att utställningar hade mindre dragningskraft varit att en aktiv och kritisk - En utgångspunkt för försöket hade skulle resultera i framstötar direkt till de hållning från allmänheten förtroendevalda. Detta förekom inte i någon nämndvärd utsträckning

vilket medförde att det inte fanns några alternativa vägar för att föra

tillbaka allmänhetens synpunkter. - Den tid som under första fasen ägnades åt informationsutbyte med

allmänheten var för kort.

för Fyllinge ansågs framför allt ha lett till att de förtroen- Planeringen i kommunen blivit bättre och devalda och de högre tjänstemännen

informerade än vanligt. Genom att de olika förvaltningarnas tidigare

utarbetade utkast till programförslag kom de in i planeringstjänstemän stadium än vad som var normalt. Den processen på ett mycket tidigare som detta medförde kom dock huvudsamordning i planeringsarbetet de ledande tjänstemännen i kommunen. sakligen att omfatta med kommunens fullmäktigeledamöter framkom att de Vid intervjuer utöver den information som lämnats från projektgruppen i regel hade blivit informerade genom partigrupperna. Ingen av de tillfrågade angav

medlemskap i nämnder som någon viktig informationskålla. förbättrade informationen föreföll ha uppskattats mest av de Den som hade en mindre framträdande ställning i de fullmäktigeledamöter kommunala organen. var de förtroendevalda positivt inställda till att Med något undantag allmänheten informerades stadium av planeringen. I flertalet på ett tidigt fall hade de emellertid inte varit särskilt aktiva för att föra ut information om det planerade bostadsområdet. De hade inte heller i någon större

sou 1974:50

/Vyexploarering 67

utsträckning kontaktats av personer i kommunen som haft synpunkter på innehållet i programförslaget. Enligt forskningsrapporten betraktade de förtroendevalda till övervägande del Fyllingeprojektet som ett isolerat experiment.

Information om pågående i Gislaved

planering

Hösten 1972 anordnade byggnadsnämnden i Gislaved under en månad en utställning om all pågående planering i kommunen. Den omfattade aktuella översiktliga planer samt förslag och skisser till detaljplaner som vid utställningstillfället var under arbete. Till hade även utställningen utarbetats ett idéförslag till centrums framtida utformning i fråga om bl. a. bostadsbebyggelse och trafiksystem. För utställningen användes en lokal som låg i anslutning till kommunens bibliotek och gymnasieskola. I utställningen ingick modeller av ett par bostadsområden samt centrumområdet. Fria lokaler, frivilligt arbete från tjänstemän och förtroendevalda samt användning av befintligt material medförde att kostnaderna för utställningen inklusive material och arkitektarvoden inte uppgick till mer än 4 000 kr. Kostnaden för frivilligt arbete beräknades till ett ungefär lika stort belopp. Modellerna som redan funnits tidigare tillgängliga hade kostat cirka 15 000 kr. I samband med utställningen uppmanades besökarna att lämna skriftliga synpunkter. Det gällde dels att ge fria synpunkter på kommunens dels att besvara ett mindre antal direkta frågor. Frågorna gällde planering, bl. a. biltillgänglighet och gemensamhetsanläggningar i bostadsområdena. De direkta frågorna besvarades av cirka 200 personer medan 150

använde sig av möjligheten att ”fritt ur hjärtat”

lämna skriftliga synpunk» ter och idéer. Exempel på frågor som man framfört synpunkter på var typ av bostäder, lägenheternas fördelning på olika storlekar, kommunens nya förvaltningsbyggnad, gemensamhetslokaler, integration i boendet och trafikföringen i centrum. I fråga om de detaljplaner som ställdes ut framfördes synpunkter bl. a. på möjligheterna att bevara nuvarande kuperade terräng och stenmurar i området. Det gällde vidare hur en skola skulle placeras med hänsyn till trafiksäkerheten. I utställningslokalen anordnades ett informations- och debattmöte

kring kommunens planering. Till informationsmötet kom cirka 80 personer vilket innebar att lokalen blev fullsatt. På mötet fanns representanter för flera kommunala organ som placerade sig bland publiken. En stor del av de närvarande var aktiva genom att fråga och diskutera. Bland annat framfördes synpunkter på tätheten i bebyggelsen. Kritik framfördes mot att man inte fick se något resultat av sitt tyckande och att planerna i vissa fall såg alltför färdiga ut. Utställningen medförde också att diskussioneri konkreta frågor senare togs upp med bl. a. köpmannaförening, hantverksförening och handikapporganisationer. Eftersom utställningen fanns i skolan kunde den lätt användas i undervisningen. Från skolan framställdes också önskemål om ytterligare

SOU l°74:50 68 Nvexploarering

och diskussioner kring frågor om planeringen i Gislaved. information att för kommunen VlC sex Detta tillgodosågs genom representanter tillfällen deltog vid gymnasieskolans undervisning i samhällsplanering.

Erfarenheter

- Utställningen fick ett stort antal besökare med bra spridning i fråga om i anslutning till skola och åldrar och kategorier i övrigt. Placeringen bibliotek medverkade till detta. Inbjudan att besöka utställningen gick även ut till kommunens förtroendevalda. Många av de förtroendevalda besökte Det medförde bl. a. en livligare debatt om utställningen. frågorna på partigruppernas möten. - Störst intresse väckte skisser och idéförslag som inte såg alltför

färdiga” ut. - De inlämnade Synpunkterna var värdefulla men från planeringsmyndigskulle utbytet ha blivit större om man heternas synpunkt troligen preciserat de direkta frågorna mer. - Flera av de inlämnade har använts praktiskt. Kontakt togs i förslagen efterhand med förslagsställarna som då fick möjlighet att utveckla sina

idéer. än väntat. - Utställningen gav ett mycket bättre gensvar hos allmänheten och mer ekonomiska beräkningar skulle Fler alternativa planlösningar emellertid ha varit önskvärda.

av bostadsområdet Lambohov i Linköping

Planeringen

kommun av 1970-talet att under perioden Linköpings avsåg i början kallat Lambohov ca 5 km från 1974-1984 bygga ett nytt bostadsområde Linköpings centrum. -- En allmän för området i januari 1968 och »Uarkitekttävling utlystes avgjordes i december samma år. Lambohovsområdet skulle enligt tävlingslades i

»ssmê-;uumasmm

Det vinnande förslaget programmet byggas för ca 15 000 invånare. huvudsak till grund för det fortsatta planarbetet. *

Utarbetande av program- och skissförslag i projektgrupp

bearbetades under överinseende av en ledningsgrupp Tävlingsförslaget arbetsutskott, chefstjänstemän och en som bestod av kommunstyrelsens för det kommunala bostadsbolag som utsetts till byggrepresentant herre. och skissförslag till dispositionsplan för Lambohov Programfanns ett utförligt underlag för presenterades i maj 1971. l programmet som grundades på huvuddragen i den aktuella allmän programdiskussion Man betonade bl. a. att planeringens sociala samhällsplaneringsdebatten. konsekvenser på boendemiljön måste analyseras jämsides med de teknis-

ka problemen.

Nyexp/oarering 69

Brett upplagt remissfårfárande

Det utarbetade programmet och skisserna utsändes för yttrande till ett tjugotal kommunala nämnder, styrelser och bolag. För kännedom och med möjlighet att avge yttrande skickades handlingarna till ytterligare ett trettiotal instanser. Förutom statliga, landstingskommunala och kyrkliga myndigheter ingick även hyresgästföreningen, villaägareföreningen, köpmanna- och konsumtionsföreningar, idrottsföreningar, föräldraföreningar, handikappförbund och studentkåren. Vid bedömningen av vilka föreningar och grupper som på detta sätt skulle särskilt informeras och beredas tillfälle att yttra sig kom däremot de politiska ungdomsföreningarna, byalag, m. fl. att falla utanför.

Utställning

Kommunen arrangerade under tre månader drygt en utställning om planförslaget. En särskild pressvisning av utställningen anordnades. Utställningen besöktes av uppskattningsvis 8 000-10 000 personer. Största antalet besökare kom på lördagarna. Till kom utställningen främst - framför ungdomar allt skolungdom av olika kategorier. l några fall förlade kommunala nämnder sina sammanträden till utställningslokalen.

Broschyr

Inför utställningen hade man utarbetat en illustrerad broschyr. Den innehöll en orientering om de viktigaste frågorna i planarbetet och visade vilka lösningar som föreslogs. Broschyren skickades till remissinstanserna, samtliga kända föreningar och organisationer, skolor och till enskilda som begärde att få den. Broschyren delades också ut till besökarna vid utställningen. l broschyren ingick även ett frågeformulär. Formuläret innehöll dels plats för synpunkter på planens program och föreslagna lösningar, dels ett s. k. standardspel. Det innebar att den som svarade kunde välja extra standard till bostäderna inom vissa ekonomiska ramar. Exempelvis bastu, närlokal, flyttbara mellanväggar och torkskåp. För varje alternativ angavs vilken merkostnad det skulle medföra för hyresgästerna. Antalet personer som fyllde i formuläret blev litet - ca 190. Huvuddelen av svaren kom från utställningsbesökarna. Grupper av skolbarn som besökte utställningen medförde en klar överrepresentation av yngre åldersgrupper. Av de svarande var ca hälften under 20 år och omkring fyra femtedelar var under 30 år. Som exempel kan det ändå vara värt att nämna några resultat från den sammanställning som gjorts av kommunen. Svaren visade att närlokal och flyttbara mellanväggar i lägenheterna som skulle belasta hyran med 15 resp lO kr/månad fick de högsta värdena. I enkäten fanns även en fråga om vilket av dispositionsplaneförslagets två alternativ till lokalisering av parkeringsplatser man föredrog. Det ena alternativet innebar att parkeringsplatserna skulle förläggas inom bostadsområdet med 200 högst

70 Nyexp/oarering

I det andra skulle de placeras i utkanten av området meters gångavstånd. med maximalt gångavstånd av 500 meter. Mer än 4/5 av de svarande det senare alternativet. Omkring häften av de svarande lämnade föredrog även ytterligare någon form av kommentar till planförslaget.

Föreningsmöten och pressbevakning

Från kommunens sida togs inte några initiativ till att bilda studiecirklar, anordna allmänna diskussionsmöten eller dylikt. Men vid möten som anordnades från stadsplanekontoret samt vissa spontant deltog personal förtroendevalda. medverkade mindre än väntat och behand- Lokalpressen Det förekom emellertid ett lade endast vissa punkter i planförslaget. flertal insändare i de lokala tidningarna.

Slutlig utformning av planen och antagande av kommunfullmäktige

remissförfarande vidtog ytterligare en

När utställning och avslutats

under hösten 1971 och våren överarbetning av dispositionsplaneförslaget i fråga om tätheten i området 1972. På grund av delvis nya prioriteringar ändrade krav på gångavstånd och service genomgick och därav följande en omfattande omarbetning. Det omarbetade förslaget planförslaget sändes därefter remiss till statliga och kommunala myndighepå formell ter samt till ett mindre antal organisationer däribland hyresgästförening-

en. om vid ett extra Kommunfullmäktige informerades planförslaget i december 1971. Samtliga partigrupper hade särskilda fullmäktigemöte Ijuni 1972 beslutade kommunsammanträden kring Lambohovsplanen. till som underlag för fullmäktige att anta förslaget dispositionsplan

detaljplanearbetet.

Erfarenheter enligt intervjupersoner

- De kommunala nämnderna var mest aktiva vid programremissen. anordnade inom sig Hyresgästföreningen ett par möten och bildade för olika planeringsfrågor. Dessutom visade skolungdomarna grupper ett betydande intresse. - Erfarenheterna visade att ett vidgat remissförfarande förutsätter att Synpunkterna kom trots allt man är ute i god tid. De mest intressanta från de vanliga remissinstanserna. - Under den första remissomgångens behandling 1971 var intresset som störst hos allmänheten. Det gällde bl.a. inom de politiska ungdomsförskolungdomen och i de kommunala bunden, hyresgästföreningen, nämnderna. Kritiken riktade sig framför allt mot den föreslagna

exploateringsgraden i området. visade mindre intresse än - Lokalpressen som är viktig opinionsbildare

väntat.

SOU l974z5O

N yexploatering 71

- Svarsblanketterna blev en besvikelse, eftersom endast en liten del av utställningsbesökarna utnyttjade möjligheten att på det sättet ge synpunkter. En möjlig orsak till att så få formulär lämnades in är att presentationen kan ha varit oöverskådlig. En annan förklaring är att man inte kände sig direkt berörd av detta projekt som låg relativt långt fram i tiden.

Program för planeringen av Bergsättersomrâdet i Motala

Kommunfullmäktige i Motala har fattat principbeslut om en fast rutin för handläggning av programfrågor i alla viktigare planärenden. Enligt detta beslut skall följande åtgärder vidtas:

1. Informationsmaterial till grund för målsättnings- och programdiskussion utarbetas av stadsplanekontoret (främst bestående av illustrerande skisser och en sammanfattning av inventeringar och annat programunderlag). 2. Materialet remitteras till kommunala nämnder och styrelser, intresseorganisationer och föreningar. Vidare skall information ges till pressen. 3. Remissvaren behandlas av byggnadsnämnden som antar ett handlingsprogram. 4. Byggnadsnämnden utställer handlingsprogrammet för allmänheten samt informerar kommunens styrelse och fullmäktige. För att öka kommunmedlemmarnas inflytande på samhällsplaneringen utarbetades 1970 ett underlag för programdiskussion för ett föreslaget bostadsområde - Bergsättersområdet. Genom att informationsmaterialet presenterades redan på programstadiet fanns mycket få i förväg bindande förutsättningar för planeringen. Det fanns många alternativ till utformning av bostadsområdet. Allmänhetens möjligheter att de påverka kommande planerna ansågs därför stora. Materialet bestod av ett enkelt stencilerat häfte. På ett lättförståeligt sätt behandlades förutsättningar enligt generalplanen, boendestandard, hustyper, trafik, allmänna lokaler, butiksservice och friytor. l anslutning till texten för varje ämnesområde fanns frågor som skulle besvaras. Detta diskussionsunderlag utsändes på remiss samtidigt till allmänheten, kommunala nämnder och styrelser samt övriga berörda organ. Stort avseende fästes vid att nå kommuninvånarna i deras egenskap av medlemmar i föreningar och studieförbund. Man skrev till alla föreningar som fanns i kommunens föreningsregister och tillställde dem studiematerial. Alla studieförbunden medverkade genom att anordna studiecirklar. Även enskilda kommunmedlemmar att ta del av diskussionsuppmanades materialet och lämna synpunkter. Häftet med diskussionsmaterial fanns tillgängligt på bl. a. byggnadsnämndens expedition, biblioteket och ivissa butiker. Under den två månader långa remisstiden kom det in 52 svar varav 20 från enskilda Man räknade personer. med att minst 500 personer hade medverkat vid utarbetandet av svaren i föreningar och studiecirklar. litt

SOU l974i5O 72 N_ vexploatering

ordnade en tvådagarskonferens där medlemmarav de politiska partierna na diskuterade programmet. Om man bortser från arbetskostnaden kostade informationsâtgärderna ca 3 000 kr. för kommunen.

Erfarenheter

- Erfarenheterna från Bergsättersområdet tyder på att diskussionsmate- I det rialet och de frågor som ställdes upp var något för svårtillgängliga. fortsatta arbetet har man för avsikt att arbeta fram ett enklare material med större andel bilder. - Byggnadsnämnden tog stor hänsyn till svaren i det fortsatta planarbetet. Vissa avvikande bedömningar i nämnden berodde fram allt på att ekonomiska frågor tillmättes större betydelse än vad som skett bland allmänheten. - Diskussionerna ägde rum på programstadiet. Arbetet med att upprätta förslag till plan dröjde ett par år. Det visade sig då att synen på flera förändras Bl. a. planaspekter hunnit sedan programmet upprättades. diskussionen hade ökat förväntningarna ansågs genom att den tidigare att allmänheten informerades om de förändringar som det väsentligt i förhållande till det ursprungliga tankarna. vidtagits

Områdesplan för Östra Skogås i Huddinge

Vid av den nya stadsdelen Östra Skogås har Huddinge planeringen kommun Tid avsattes för använt sig av en modifierad planeringsprocess. information och medverkan från allmänheten i flera skeden av planarbeindelades i de fyra huvudskedena program, altertet. Planeringsarbetet nativa förslag till områdesplan, områdesplan och stadsplan. Genom att urskilja ett särskilt programskede i planeringsarbetet ansågs det möjligt att vinna flera fördelar. Dels kunde ramar och förutsättningar för den fortsatta redan från början slås fast. Dels planeringsprocessen kunde kommunala organ och den allmänhet som berördes av projektet att framföra synpunkter och påverka planarbetet i ett tidigt ges möjlighet skede. tidsförlust eftersom programskedet Någon ansågs inte behöva uppstå skulle komma att sammanfalla med den tid då nödvändiga utredningar servicebehov etc. skulle utföras. Däremot ansågs det för grundläggning, finnas goda förutsättningar för att man skulle kunna vinna tid isenare och förslag kunde skeden av planeringsprocessen genom att synpunkter beaktas redan tidigt. fattade beslut 1971 om att exploateringen skulle Kommunfullmäktige komma till stånd och angav en ram för hur många lägenheter som skulle byggas. I ett tidigt skede beslöts också att två alternativa områdesplaner

Nvexp/øarering 73

skulle utarbetas varav den ena med lägre bebyggelse. Kommunstyrelsen var huvudman och uppdragsgivare för exploateringen. För att möjliggöra ett brett deltagande av olika intressenter och ansvariga kommunala organ beslöt kommunstyrelsen att en särskild projektorganisation skulle skapas. Arbetet leddes av en projektledningsgrupp som bestod av nio ledamöter från de närmast berörda förtroendevalda organen. l gruppen ingick företrädare för kommunstyrelsen, byggnadsnämnden, tekniska nämnden och sociala Centralnämnden. Dess uppgift var att fatta beslut i viktiga principfrågor och i sådana frågor som på något väsentligt sätt kunde påverka planarbetet. Vidare fanns en projektgrupp med tjänstemän från alla kommunala förvaltningar som berördes av projektet samt representanter för byggherren samt projektadministratören Svenska Bostäder. Gruppen hade till uppgift att bereda och verkställa beslut som fattats i ledningsgruppen. På grund av gruppens storlek var den inte arbetande i egentlig mening, utan dess sammanträden hade mera karaktär av diskussions- och informationsmöten där olika förvaltningars synpunkter kunde ställas emot varandra. I stället utfördes arbetet i första hand iarbetsgrupper som bildades informellt under ledning av projektadministratören. Till arbetsgruppernas sammanträden kallades de kommunala tjänstemän som direkt berördes av frågorna. Resultatet av gruppernas arbete redovisades för projektgruppen. Programskedet inleddes med en inventering och av beskrivning området, regionala förutsättningar och beslut som tidigare fattats angående området. Tre s. k. programgrupper som var sammansatta på ungefär samma sätt som projektgruppen fick i uppdrag att arbeta fram förslag till program för Östra Skogås. Det sammanställda inventeringsmaterialet utgjorde underlag för de tre programgruppernas diskussioner. Programgrupperna utarbetade målsättningar för var sina ämnesområden som i huvudsak omfattade - områdets naturliga förutsättningar och struktur - samhällsservice och rekreation samt - kommersiell service, trafik och bostäder. På grundval av programgruppernas arbete utarbetades ett samlat programfönrlag. Förslaget och det fullständiga utredningsmaterialet sändes på remiss till nämnder och styrelser samt till politiska föreningar och andra organisationer, totalt 55 remissinstanser. kom ett Sammanlagt 40-tal remissvar in från 12 kommunala organ och från 28 politiska organisationer, intresseorganisationer och ideella föreningar. Kommunen uppmanade även enskilda kommuninvånare att framföra synpunkter på förslaget. En broschyr som innehöll en sammanfattning av programförslaget utarbetades av kommunen. Den sändes till alla hushåll i den del av kommunen (ca 10 000 inv.) som ansågs närmast berörd av projektet. Enskilda personer som ville ge synpunkter på förslaget att uppmanades skicka in en särskild sida i broschyren. skulle i första hand Synpunkterna sändas till förtroendevalda och partier vilkas adresser angavs i broschyren.

74 yexp/oatering

Det var endast ett 30-tal personer samt tre skolklasser som på det sättet använde sig av möjligheten att spontant höra av sig till kommunen. Eftersom svaren i första hand skulle adresseras till partier och förtroendevalda är det emellertid inte möjligt att helt avgöra vilken effekt denna uppmaning hade. stadsdelens tillkomst och Många av dem som hörde av sig ifrågasatte framförde synpunkter på om bebyggelsen skulle vara låg eller hög. Båda de frågorna låg utanför programmets omfattning, eftersom områdets tillkomst var en förutsättning och fördelningen på olika bebyggelsetyper skulle komma in i ett senare skede av planarbetet. Synpunkter med den kunde därför inte beaktas i programmet, utan de kommunala inriktningen organen uppsköt sitt ställningstagande till svaren till ett senare skede i planarbetet. Remissvaren sammanställdes, behandlades i projektorganisationen och vidarebefordrades till kommunstyrelsen som tog ställning till programmet genom ett formellt beslut. Med utgånspunkt i programmet utarbetades två alternativa förslag till områdesplan för Östra Skogås - varav ett innebar att ett högsta antal våningar för bebyggelsen angavs. Förslagen utställdes och isamband med det anordnades offentliga möten och ett förnyat brett remissförfarande under hösten 1973. De två alternativa med beskrivningar och kartor utsändes planförslagen tillsammans med produktions- och hyreskalkyl på remiss under drygt tre månader sommaren 1973. Sammanlagt kom det in 45 remissvar. Därav 20 från politiska organisationer, intresseorganisationer och föreningar. Det övervägande antalet remissinstanser som tog ställning till alternativen förordade låghusalternativet. Ett 20-tal remissinstanser tog inte ställning eller krävde omarbetning av båda förslagen. en informationsbroschyr framställdes som redovisade de Ytterligare båda förslagen. I den ingick också kostnadskalkyler och hyror för de båda alternativen. Broschyren skickades ut till alla hushåll i berörda områden och mottagarna uppmanades på nytt att framföra synpunkter på förslagen. Omkring 25 privatpersoner framförde skriftliga synpunkter. Planförslagen och de inkomna Synpunkterna behandlades iprojektledoch kommunstyrelsen. ljanuari 1974 beslutade kommunningsgruppen fullmäktige att det alternativ som innebar låghusbebyggelse skulle utgöra områdesplan sedan vissa bearbetningar och kompletterande utredningar utförts. det uppgjorda arbetsprogrammet innebär skede 3 utarbetande Enligt av slutlig områdesplan. Det färdiga förslaget skall överlämnas till byggnadsnämnden för handläggning varefter förslaget antas av sedvanlig kommunfullmäktige. Skede 4 skall innehålla utarbetande av stadsplaner som därefter skall överlämnas till byggnadsnämnden för handläggning.

yexpløatering 75

Några erfarenheter

- En erfarenhet blev att vissa remissinstanser tog alltför liten hänsyn till kostnadsaspekterna. - Ett påtagligt resultat var att de som direkt arbetade med projektet fick anledning att i högre grad än vanligt diskutera alternativa lösningar. - De omfattande diskussionerna medförde kring projektet bl.a. krav på lägre exploateringsgrad. - Krav på att boendekostnaderna för de båda alternativen skulle klarläggas gjorde det nödvändigt att göra en mer detaljerad redovisning av planerna än vad som annars skulle varit fallet.

Planeringen av centrala Sicklaön i Nacka kommun

Kontinuerligt informationsutbyte under planeringsprocessen Vid planering för ett framtida centrum i Nacka kommun tillsatte kommunstyrelsen 1970 en särskild arbetsgrupp av tjänstemän med samordnande_ funktion. Gruppen skulle genom att följa arbetet i olika kommunala organ och förebygga kollisioner mellan olika organs beslut. I dess uppgifter ingick även att informera och hålla kontakt med intresserade organisationer och enskilda i kommunen. Arbetsgruppen samlade kontinuerligt in och sammanställde material från olika organ som deltog i planeringsarbetet. Detta sammanställdes till rapporter som skickades en gång per månad till kommunala organ, intresserade föreningar och enskilda. Sammanlagt tillfrågades 120 föreningar om de var intresserade av denna information kontinuerliga och om de fortlöpande under planeringsarbetet ville ge synpunkter på det utskickade materialet. Omkring 60 föreningar svarade positivt och av dem var 30 aktiva genom att lämna synpunkter. Även andra intresserade enskilda fick materialet men det framgick att de flesta av dessa var aktiva i föreningar. Mottagarna ombads att ge synpunkter på materialet och att besvara aktuella frågor som utarbetats i anslutning till detta. Inkomna synpunkter infördes i det material som utskickades följande månad. l genomsnitt fick man in fem svar på varje utsändning. Konkreta och väsentliga frågor gav bäst resultat. Störst intresse visade närboende, och hyresgästförening villaägareföreningar. Kostnaderna för material kunde hållas låga genom att arbetsgruppen kunde påverka utformningen av informationsmaterialet redan då det utarbetades inom fackförvaltningarna. Man angav klart vilken av typ material som behövdes och betonade vikten av att kartor och text skulle vara lättlästa även för folk utanför fackmannakretsar. Kartor offsettrycktes vilket möjliggjordes genom en förenklad ritteknik. Under arbetets gång höll gruppen kontakt med kommunstyrelsen. En kommitté som var utsedd av kommunstyrelsen fick regelmässigt information genom föredragningar innan man gick ut till allmänheten och andra kommunala organ. Vidare deltog gruppen i nämndernas, partiorganisatio-

76 N_ vexploalering

nernas och sammanträden, där man sammanfattade de föreningarnas I de fall önskemål om väsentliga problemen i samband med planeringen. framförts deltog även stadsarkitekten. l speciella upplysningar på förhand i efterhand.

andra fall kunde gruppen lämna begärda upplysningar

och föreningar visa-

Förtroendevalda, förvaltningar, partiorganisationer

de stort intresse för denna information. Arbetsgruppen deltog i genomsnitt i två möten ett hundratal möten under per vecka eller sammanlagt den tid verksamheten pågick. Arbetet anses ha resulterat i att en vidare krets av människor än vad som varit vanligt kunde intresseras för planfrågor. Bland de förtroendevalda fick man särskilt stort gensvar hos dem som tidigare inte varit särskilt väl insatta i planeringsfrågor. Genom gruppens arbete kunde alla förtroendevalda och intresserade bland allmänheten vara säkra på att de fick om delarna av underlagsmaterialet och alla kännedom de väsentliga beslut. Vidare kunde och pressen få en aktuell och viktiga föreningarna samlad information direkt från ett ställe, istället för som tidigare från Genom att föreningar och byalag informerades och varje fackförvaltning. kunde de samordna sin i många fall deltog aktivt med att ge synpunkter verksamhet med den kommunala planeringen.

Erfarenheter

innebar - lnformationsgruppens obundna förhållande till förvaltningarna att den efter kontakt med kommunstyrelsen kunde agera fritt gentemot den intresserade allmänheten. Tidigare erfarenheter hade visat att fackförvaltningarna själva ofta inte vågat besvara frågor utifrån. - Erfarenheterna av de frågor man ställde i cirkulationsmaterialet var att man fick svar och synpunkter då man konkretiserade frågorna. - De som var mest aktiva med att skriva var de som bodde närmast centrala Sickalön och därmed skulle bli mest berörda. kunde förtroendevalda, för- - Genom informationsgruppens arbete eningar och andra intresserade vara säkra på att de fick allt det väsentliga materialet om planeringen. - Genom verksamheten kunde man nä en vidare krets av människor t.ex. i föreningar och partiorganisationer, iförvaltbland allmänheten ningarna och bland de förtroendevalda. - En erfarenhet av verksamheten var att det tog omkring ett halvt år innan föreningarna aktivt började intressera sig. mer - Förvaltningarna hade ofta inte något eget intresse av att framställa lättläst material. lnformationsgruppen fick därför trycka på och tala om vilket material som behövdes. med 1ikn.ande - Sedan centrum-projektet avslutats har en kontaktman funktioner fortsatt informationsverksamheten, nu inriktad på pågående generalplanearbete.

uvmzuøw n namn... MGGBIAKT mvaha;

anta-az: 9E...I_x _ s FRANUDA mäns! . ANUEMUW

å? i å / å 1

LINUS KLNER AV i

HÅR KOMMEE BUSSEH MED HEJ VAD DET aAa -1

Lm us ?Ä sm HÃLL?LAT5 ?kx JOBBET BUSSGATAN

r . §05

REp/N

ET sm:

SPÖN n BACKEH

vu) HÃLLPLATSEN KILAKIN u” SKÄRMTAK FRÅN BUSSHÅLL-

Lmys

SKOLA BUNK MH AFFARN oc» Kom NAT. PLATS nu. BOSTÄDERNA

E7621

._._

LINUS KNALLAR HEMÃT

3 -

BpsseATA ocwCvRNe

VÄGAR MED SKAEM TAK

. Ni »n

HAN SKDMR LITE MED UNGARNA

En broschyr om

planeringen av ett nytt

[AMBIIIIIIV

bostadsområde i

21. informationsbroschyr om Lambohov i Linköping

Fig

i «

BROSCHYR

Komlnochlnul!! r ,

, x 4 i _

Fig 22. Många som passerade förbi

fog en broschyr. Foto:

Jacob Cedersfröm

Fig 23. Modell över Lambohovomrödet. Ger detta en

föreställning

om hur det b|ir i verldigheten? Foto: Jacob Cedersfröm

Fig 24. Foto inuti modellen med kamera.

taget specialufrustad

Foto: Jacob Cedersfröm

WÃW@§

Wáüiüiâjâeâ

m /láá/Åâüwøowu NÄR

Yçmu/awéw

MÄE°3$T®©E°3NÖÅ

C§©@

GÖÖBRIW ©M @EÄN@EDN@EN

.mniiwq .HW i

Nililfå

?Gäåieä

, 82% m

;

DEEIDJB©M ?UML

UJTSEEMEIENBBS©EN

[Füöâäñâêâwü TEWERQM

Uh_ i

©©üü .SE EEER BIDEERD

mixa

›--- -. .

\\* x . \

7 O

W i?”

WWMWUQW

“YWW

25. informationstidning fill hushållen i Märsta om M 70-planeringen

Fig

Ali/exploatering 77

M 70-projektet i Märsta, kommun Sigtuna

En ny samhällsdel kallad Brista skulle enligt preliminära planer ha börjat byggas 1975 i Märsta. För det förberedande program- och planeringsarbetet pågick en försöksverksamhet med nya planeringsrutiner från april 1971 till mars 1972. Projektet var en första tillämpning av ett forskningskallat M 70 vid avdelningen program för bostadsplanering vid Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg. Sigtuna kommun beslöt använda M 70-programmet för att upprätta översiktsplan för Bristaområdet. Konsult AB blev Byggnadsstyrelsens administrativt ansvarigt. Som ledare för arbetet engagerades professor Johannes Olivegren. Diskussionsunderlag, av arbetet och uppläggning redovisning av resultatet dokumenterades fortlöpande under arbetets gång i en serie rapporter. Arbetet inleddes med inventeringar av planförutsättningar m.m. som avslutades i början av oktober 1971. Det egentliga utformningsarbetet pågick därefter i ca fyra månader. Resultatet som bestod av fem olika förslag till dispositionsplan redovisades på en utställning i mars 1972.

Arbetets uppläggning

Ett uttalat må] var att planarbetet skulle genomföras på ett sådant sätt att allmänheten hade full insyn i projektet redan från början och så att dittills vunna erfarenheter från bostadsplanering kunde utnyttjas. Tanken var att planeringsarbetet skulle utföras genom en samordning av flera olika deltagargruppers insatser. De grupper som urskildes var kommunens förtroendevalda oeh tjänstemän, allmänheten, forskare från olika fackomrâden med anknytning till planering samt arkitekter och andra specialister inom fysisk planering. Under hela projektet användes flera olika arbetsformer jämsides. S.k. storseminarier inledde och avslutade varje viktigt skede i planeringsarbetet. Till dessa inbjöds alla intresserade till diskussion om redovisade resultat och uppläggning av det fortsatta arbetet. Vid seminarier med deltagare för olika ansvars-, kunskaps- och intresseområden diskuterades mera detaljerade angreppssätt och lösningar Det på uppkomna frågor. egentliga utformningsarbetet ägde rum vid s.k. arbetsdagar med relativt få deltagare från olika kategorier. Förtroendevalda och tjänstemän deltog genom att en särskild grupp utsågs bestående av förtroendevalda i kommunstyrelse och nämnder, ledarna för fullmäktiges samt chefstjänstemännen partigrupper i kommunen. Sammanlagt bestod gruppen av ett 40-tal personer varav flertalet var förtroendevalda. Utformningsgrupperna redovisade under arbetets gång sina förslag för den kommunala gruppen. Kommunstyrelsen och byggnadsnämnden höll vidare vissa gemensamma sammanträden. Allmänheten hade möjligheter att delta i M 70 på följande sätt: - Genom att ta kontakt med förtroendevalda och tjänstemän i den kommunala gruppen. Dessa personer hade enligt fullmäktigeprotokoll skyldighet att efter kallelse närvara vid seminarier och arbetsdagar.

78 N yexploatering

- Genom direkt deltagande i seminarieverksamhet. - Genom skolorna i årskurs 7 och 9 i ämnet samhällskunskap. Eleverna kunde vidare genom teckningar och uppsatser framföra sin syn på Bristaområdets planering. - Genom där deltagarna valts ut slumpmässigt bland samtalsgrupper kommunens invånare.

Allmänheten fick vidare information om M 70 genom bibliotek, affischer En tecknad annonsering, samt genom massmediernas bevakning. skickades ut till alla hushåll i Märsta. Särskild information gavs broschyr vidare till föreningar, företag och organisationer. Forskare deltog i seminarier och under arbetsdagar för att planeringsarbetet skulle tillföras erfarenheter från så många olika kunskapsområden som möjligt. Arkitekter som engagerats för planeringsarbetet arbetade i fem s.k. utformningsgrupper. Tyngdpunkten i planarbetet låg på dessa grupper. förberedde seminarier och arbetsdagar samt vida- Utformningsgrupperna reutvecklade vad dessa sammankomster lett fram till. Från hösten 1971 fram till våren 1972 utarbetade de var sitt förslag till dispositionsplan i samarbete med varandra och med övriga deltagare enligt det ovan beskrivna arbetssättet.

Referensgrupper För att mer direkt sätt få in allmänheten i diskussioner om på ett planutformningen tillsattes s.k. samtalsgrupper. Syftet var att de under arbetets gång skulle diskutera med de arkitekter som utarbetade planförslagen. skulle så långt möjligt vara representativa för befolk- Samtalsgruppema Erfarenheter från andra kommuner där man försökt ningen i kommunen. från allmänheten hade visat att vissa få in synpunkter på planeringen blivit överrepresenterade. Genom att välja ut deltagarna slumpgrupper mässigt hoppades man få en mer representativ grupp av kommuninvånare än om man skickat ut en allmän inbjudan. Med hjälp av statistiska utvaldes vart femtionde hushåll i kommunen, tillsammans centralbyrån 233 hushåll. Åtta samtalsgrupper bildades » var och en från ett avgränsat bostadsområde i kommunen. l varje grupp ingick 15 till 30 hushåll. Referensgrupperna träffades tre till fem gånger under hösten 1971 och våren 1972. Före samtalskvällarna kallades deltagarna per brev och telefon. Åt dem som önskade ordnades barnvakt och under sammankomsten serverades en enkel förtäring. Varje hushåll som deltog erhöll en viss ekonomisk ersättning för sin medverkan. Grupperna fick själva bestämma hur de skulle arbeta och vilka frågor som skulle behandlas. För att få en konkret anknytning till översiktliga diskuterades vid den första sammankomsten förslag till förplanfrågor framfördes till bättringar av deltagarnas egna bostadsområden. Förslagen de bostadsförvaltande företagen. Vid de följande samtalen övergick man till att behandla det pågående dispositionsplanearbetet.

Nyexploatering 79

Från början fanns inte några förtroendevalda med i samtalsgrupperna. Anledningen var att man trodde att de därigenom skulle komma att styra diskussionerna. Efter förfrågningar beslöts att de förtroendevalda som ville skulle kunna delta som observatörer. Ett mindre antal utnyttjade denna möjlighet. Åttio hushåll eller omkring en tredjedel av urvalet deltog minst en gång i samtalsgrupperna. Om man ser till olika kategorier förekom stora skillnader i benägenheten att delta. Barnfamiljer sålunda i större deltog utsträckning än barnlösa och ensamstående. Särskilt markant var det låga deltagandet bland ensamstående. Medelålders visade likaså personer större intresse än andra åldersgrupper. Den genomsnittliga inkomsten var vidare betydligt högre bland deltagare än bland icke-deltagare. Andelen deltagande bland de utvalda ökade med stigande inkomst. Exempel på detta är att av de 75 utvalda hushåll som hade en årsinkomst understigande 20 000 kr. deltog endast 17 procent medan de 13 hushåll som fanns i intervallt 50 000-60 000 kr. deltog till 77 procent. Vidare framgick av en uppföljning som gjorts att deltagarna i allmänhet hade högre utbildning och oftare läser om samhällsplaneringsfrågor än de som inte deltog. Deltagarna var positiva till arbetsformen och trodde att man genom diskussionen hade kunnat påverka planernas utformning. Trots att man i detta fall gjort ett slumpmässigt urval blev samtalsgrupperna genom det stora bortfallet dåligt representativa för kommunens befolkning som helhet. Av rapporten framgår emellertid att det fanns deltagare från de flesta kategorier. Bland de 80 hushåll som deltog hade sålunda 32 en hushållsinkomst som understeg 30000 kr. per år. Vidare fanns bland deltagarna pensionärer, barn och personer med enbart obligatorisk skolutbildning även om det långt ifrån motsvarade deras

andel av den totala befolkningen*

Utställning

Under 15 dagar i mars 1972 presenterades resultaten av M 70-arbetet på en utställning. Huvudsakligen redovisades utformningsgruppernas material men även t. ex. skolornas teckningar och modeller visades. Informationen om att utställningen pågick gavs genom annonsering, affischer samt genom att en informationsbroschyr utformad som en serietidning skickades till kommunens alla hushåll. för utställ- Program ningen och andra aktiviteter i anslutning till den skickades till alla som tidigare visat intresse för M 70, vissa universitets- och högskoleinstitutioner samt till berörda myndigheter. Utställningen var enligt uppgift hela tiden välbesökt. Förutom enskilda besökare kom även ett stort antal organisationer, 1 skolor och företag med Norrbom, Bengt: Allgrupper. En stor del av besökarna var fackfolk ej bosatta i kommunen. mänhetens deltagande Speciella ordnades för kommunens .iAM 70, Rapport 1972:113, visningar anställda och för partigrup- M 70-pr0jektet, Chalmers perna i kommunfullmäktige. Tekniska Högskola, Göteborg 1972.

80 Nvexploarering

Beslut i de kommunala organen

Kommunens till det fortsatta arbetet innebar att .nan ställningstagande enligt ett alternativt program i första hand skulle satsa på en utbyggnad vid ett befintligt område och uppskjuta Bristaprojektet. Den viktigaste faktorn var att utbyggnadstakten i kommunen hade förändrats. Ett fullföljande skulle ha medfört en alltför utsträckt utbyggför att servicekraven skulle kunna tillgodoses. Andra orsaker nadsperiod var svårigheter att få en fungerande kollektivtrafik och risk för bullerstörningar från flygplatsen vid Arlanda. beräknades från början till totalt 2,5 milj. kr. l Planeringskostnaden kommunens avtal med konsultföretaget hade införts en bestämmelse om att kommunen skulle kunna bryta projektet då 1,4 milj. kr. förbrukats. Kommunen använde Beloppet avskrevs eftersom sig av denna möjlighet. större delen av det utförda planeringsarbetet inte ansågs vara direkt användbart vid framtida utbyggnad.

Några erfarenheter

- Den traditionella formen av översiktlig planering medför mycket små för de förtroendevalda att påverka planeringen eftersom möjligheter stadsarkitekten eller motsvarande genom sina sakkunskaper lätt dominerar. Vid normala blir därför ofta endast 20-30 personer projekt informerade och i möjlighet att påverka. l M 70 däremot deltog minst 200 personer inom olika kommunala organ. - Det är svårt att säga om det är bra eller dåligt använda pengar. Man bör emellertid sätta kostnaden på ca 1,5 milj. kr. i relation till den totala av Bristaområdet som skulle uppgått till ca kostnaden för byggandet 375 milj. kr. - En av de största svårigheterna med M 70 var att nå ut med information Ett förhållande som sannolikt försvårade en mer till allmänheten. allmän debatt kring M 70-projektet var att planeringen gällde en helt för en konkret diskussion kring de ny stadsdel. Förutsättningarna alternativa bland lekmän blev därigenom sämre än om man förslagen kunde anknyta till befintliga och väl kända förhållanden.

av i Lindöområdet i Norrköping Detaljutformning närmiljön

en bostadsutställning i Norrköping. Isamband med År 1971 anordnades av bostadskonsumenter. Den utställningen bildades en referensgrupp av närmiljön i ett område med ca 40 skulle delta i utformningen friliggande småhus av olika typer som skulle byggas. i referensgruppen, som bestod av tio personer, valdes ut ur Deltagarna mantalsregistret. En ombudsman från Hyresgästföreningen utsågs desssammansättning blev tillfredsutom att ingå i referensgruppen. Gruppens ställande med bra spridning av deltagarna ur representativitetssynpunkt på åldrar, kön, yrken m. m. ett halvt år till för sitt arbete. Gruppen hade ungefär förfogande

SOU l974z50

Nyexploatering 81

Stadsplan för området var upprättad redan då referensgruppen bildades. Genom att det var fråga om en utställning var det inte möjligt för gruppen att valet påverka av hustyper. Detta gällde också husens placering. Gruppens uppgift var att ge förslag till utformning av den yttre miljön inom de ovan angivna ramarna. En av gruppens huvuduppgifter i fråga om närmiljöns utformning var att föreslå lämplig utformning och inredning av en närlokal inom en viss kostnadsram. Vidare skulle gruppen ge förslag till inredning av två hus samt uttala sig om vilken hustyp den fann bäst ur olika synpunkter. rekommendationer Gruppens om hustyp tänktes senare kunna ge vägledning åt kommunala myndigheter i Norrköping vid val av lämplig hustyp. För att få impulser gjorde referensgruppen vid ett tillfälle en

studieresa

som bekostades av kommunen. Referensgruppen samlades drygt ett tiotal gånger. Vid första sammankomsten var ett kommunalråd ordförande. De följande sammankomsterna leddes av en av gruppdeltagarna. Arbetet bedrevs av referensgruppen på egen hand. Kommunalrådet och en arkitekt som engagerats av utställningsarrangören kallades vid vissa tillfällen. Arkitekten deltog inte i arbetet förrän ett förslag från gruppen förelåg som man kunde diskutera. Gruppen presenterade till förslag utformning av närlokal, lekplatser, trafikföring och inredning av husen. I den ursprungliga stadsplanen var parkeringsplatserna placerade centralt i området med möjlighet till infart från flera håll. Gruppen föreslogi stället säckgatssystem med garagen samlade i ena delen av området. Man föreslog vidare att en kolonistuga som fanns i området skulle bevaras som lekstuga och ingå i områdets gemensamma anläggningar. Referensgruppens förslag påverkade stadsplanen så att man fick en lägre gående trafikseparering. Gruppens skiss till utformning av närlokalen användes direkt efter av arkitekten renritning och kolonistugan ställdes i ordning av kommunen för att användas som lekstuga. En förening för förvaltningen av gemensamhetslokalerna (närlokal och lekstuga) bildades på kommunens initiativ.

Erfarenheter

- Erfarenheterna av gruppens verksamhet var mycket positiva. Gruppens förslag följdes nästan helt. Några nämnvärda kostnader inte. uppstod - Samtliga gruppdeltagare var intresserade av arbetet och i deltog sammanträdena även om vissa deltagare var mindre aktiva än andra. Referensgruppens möjligheter att påverka områdets utformning begränsades av att man hade relativt kort tid på sig och av att stadsplanen var färdig redan då gruppen kopplades in. - I verkligheten visade sig trafiksepareringen inte fungera särskilt bra eftersom de som flyttat in i området vill köra bil ändra fram till dörren. Endast ett fåtal av de nyinflyttade visade intresse för den förening som skulle förvalta Åsiktsövergemensamhetsanläggningarna. ensstämmelsen och intresset skulle ha kunnat bli bättre om de boende själva deltagit i planeringsarbetet.

82 Nyexpløarering

Försök i Lund med direkt konsumentmedverkan vid

utformningen av bostäder och närmiljö

har en grupp arkitekter vid Lunds Tekniska Högskola I experimentsyfte försök med att få de blivande brukarna att delta i den detaljerade gjort utformningen av sin egen bostadsmiljö. Verksamheten har pågått sedan

1972. skall bestå av tät och låg småhusbebyggelse i Den tänkta bebyggelsen har låg produktionskostnad och tanken är en och två våningar. Hustypen att husen lätt skall kunna byggas till när behov och önskemål uppstår. direkt med brukarna ansågs innebära flera fördelar. Gruppdiskussioner Genom att de framtida brukarna själva skulle delta väntade man sig att för en aktiv medverkan och att det det skulle finnas goda förutsättningar arbete som utfördes skulle bli ambitiöst. Vidare antog man att brukarna lättare skulle acceptera resultatet av planeringen eftersom man själv varit

med diskussioner och beslut. Tanken på att de boende själva skulle delta i utformningen presenterapå Lunds stadsbibliotek 1972. Ett des först i samband med en utställning som anmälde intresse vid utställningen informerades om 90-tal familjer vid ett par möten. Då det framkom att det ursprungligen projektet tilltänkta området inte var möjligt att ta i anspråk för denna typ av intresse ur. bebyggelse drog sig en stor del av dem som anmält Den grupp som kvarstod bestod av 28 hushåll. I gruppen ingick några medan resten var familjer. Ungefär hälften äldre och yngre ensamstående var arbetare medan de övriga var akademiker och av gruppdeltagarna Gruppen deltog i ett tiotal sammankomster under våren och tjänstemän. indelades i två grupper om 14 familjer vardera. hösten 1973. Deltagarna För individuella arbeten gjordes ytterligare en indelning i grupper om sju

personer. var att deltagarna inte skulle En utgångspunkt för gruppdiskussionerna behandla vissa detaljer av teknisk och estetisk karaktär. För övrigt skulle tillsammans med arkitekterna diskutera allt som gällde utdeltagarna av hus och närmiljö. Bl.a. gemensam lokal i bostadsområdet, formning till stomme i husen, rumsindelning och ljusförhållanden. Inredförslag och inre skulle däremot utföras av de boende ning detaljutformning

själva.

Erfarenheter

.maxar

=. ,v - Gruppdeltagarna kom till mötena nästan mangrant. - Under det första mötet var gruppdeltagarna reserverade och vågade men de blev efter hand mer aktiva och självsäkra. Vissa inte ta initiativ var mer aktiva än andra men alla var inställda på att flytta till deltagare området om projektet kunde realiseras. - De äldre var svårare att få med iresonemangen men deltog hela tiden. - hade bestämda om gemensamhetslokalen och Deltagarna uppfattningar önskemål var stora kök, öppna rum och den yttre miljön. Övriga utanför området. Intresset för den föreslagna utbyggbarbilparkering

Nyexploatering 83

heten var däremot litet. I stället ville man från början ha husen stora och välutrustade, vilket medför att husen kommer att bli dyrare än beräknat. Ett argument för detta som ofta återkom var att man ville ha möjlighet att sälja huset.

- Kostnaderna har bestått

i den tid som lagts ner av de arkitekter som diskuterat med gruppen samt ritarbete. I runda tal kan kostnaden beräknas till l 500 kr. ner familj.

Utformning av grönområde i stadsdelen Norrliden i Kalmar

Under 197l-l972 genomfördes ett försök med aktivt från de deltagande boendes sida i utformningen av ett större centralt grönområde i stadsdelen Norrliden i Kalmar. Området var vid försökets början endast delvis bebyggt. Åtgärderna för att vidga inflytandet riktade sig därför till dem som redan bodde där. Försöket utfördes av statens institut för byggnadsforskning i samråd med kommunen.

Utställning och enkäter

Försöket inleddes med en utställning i en lokal i området där idéförslag visades för allmänheten. Med hjälp av teckningar illustrerades bl.a. de aktiviteter som barn och vuxna kunde tänkas ägna sig åt i parken. En attitydundersökning i enkätform utsändes samtidigt till ett urval av 500 boende i åldrarna 13-60 år i de redan delarna av utbyggda Norrlidenområdet. De svarande ombads att uppge vilka aktiviteter de helst ville ägna sig åt i parken. Personliga intervjuer utfördes vidare med ett urval personer äldre än 60 år. För att få synpunkter från barn anordnades gruppdiskussioner i områdets låg- och mellanstadieskola. Detta lades till grund för ett planförslag som visades i den ovannämnda utställningslokalen. Ett stormöte med gruppdiskussioner anordnades. Ännu en enkät utsändes tillsammans med planförslaget, utförligt presenterat i text och bild i form av enkla planskisser med förklaringar. Mottagarna ombads dels att föreslå förändringar i förslaget, dels också utföra en etappindelning av genomförandet i tid. för detta Underlag utgjorde en prislista för olika anordningar samt ekonomiska ramar för tre etapper med två år mellan varje. Ur svaren på den andra enkäten hämtades utförandet synpunkter på detaljutformningen, i tiden och på anordningar som borde utgå. Skolan i området deltog återigen. Eleverna skrev uppsatser och skisser och visade även hur de ville att området skulle användas. Därefter reviderades förslaget och överlämnades till kommunen.

Uppföljning Försöket har dokumenterats och utvärderats av statens institut för byggnadsforskning. Den första av de båda enkäterna som utsändes gav relativt hög

Nyexploarering

svarsfrekvens (76 procent). Den andra enkäten som rörde planförslaget och som sändes ut ett år senare besvarades av endast ett 80-tal personer Författaren anför som huvudorsak till men i gengäld mycket utförligt. den låga Svarsfrekvensen att betydligt större arbetsinsats denna gång krävdes av dem som skulle besvara enkäten. Bidragande kan också ha skulle kunna förverkligas samt varit att man inte var säker på att förslaget brister i stadsdelen att i första hand att andra ansågs mer angelägna avhjälpa. Stormöte och utställningar var väl annonserade men besöktes av få. Kontakterna med skolbarnen visade en tydlig förmåga och vilja hos dessa I Norrlidenförsöket var barnens att engagerat delta i miljöutformningen. motstridiga. Författaren anser och de vuxnas Önskemål på många punkter att det var viktigt att barnen kom till tals eftersom föräldrarna ibland överbetona vikten av säkerhet, renlighet och ordning på ett sätt tycktes som kan stå i strid med barnens behov av en mångsidig och utvecklande

omgivning. Metoder och erfarenheter diskuteras utförligt irapporten. Författaren anser att den valda enkätmetoden är utvecklings- och tillämpbar, framför allt där intressenterna är relativt många, exempelvis i bostadsområden eller stadsdelar. På det sättet anses det möjligt att få in önskemål och från en stor del av de boende. Men författaren betonar att synpunkter bör ägnas särskild uppmärksamhet så att låg informationsproblemet liten läsvana m.m. inte blir ett hinder. Norrlidenförsöket som utbildning, behandlade för deltagarna välkända och närbelägna platser visade att det fanns såväl klart uttalade önskemål som en vilja att påverka.

Utformning av Centrala Parken i Orminge, Nacka kommun

När dåvarande Boo kommun hösten 1970 påbörjade markarbeten i den centrala parken i Västra Orminge protesterade kringboende hyresgäster mot den tänkta Bl.a. var man kritisk till planeringen av utformningen. vegetationen i området. Som ett resultat av hyresgästernas synpunkter stoppades det pågående arbetet och fritidsnämnden anordnade ett allmänt möte i området. Alla som bodde i området inbjöds att vid mötet lämna egna förslag till Vid mötet utformning av parken. Mötet samlade ett hundratal personer. presenterades alternativa skissförslag till markbehandling av parken som .några dagar i förväg utarbetats vid en sammankomst med boende och en representant för hyresgästföreningen. kontaktkommitté och HSB:s samarbetskom- Hyresgästföreningens mittéer samordnade insamlingen av de boendes åsikter om utformningen en utställning och diskussionsmöten i området. l av parken. De anordnade _ , __ _ Harvard, Ingegerd: . _ _ _ _ __ 4 __ till utstallningen utsandes till samtliga lagenheter 1 Nomidengömöket _ en En skriftlig inbjudan Stadsdels grönytor 00h området som förvaltades av HSB, totalt 1 300 hushåll. Ca 300 personer de medverkam hörsammade kallelsen. Ett 40-tal lämnade skriftliga svar och de flesta

b°°_“des .. , .

.. .. . . planeringen, Rapport framforde ocksa och onskemal till besokarna muntliga synpunkter från Byggforskningen, möte ett 70-tal 1974. arrangörerna. Ett i hyresgästföreningens regi samlade

Nyexploatering 8 5

personer som mycket aktivt deltog i mötet. Dessutom förekom mindre sammankomster i samarbetskommittéema samt träffar för representanter för hyresgästföreningar och samarbetskommittêer.

En föräldraförening gjorde en enkätundersökning till föräldrarna inom det aktuella rektorsområdet. Av drygt 500 utskickade formulär besvarades hälften.

Hyresgästerna var helt eniga om att parkområdet borde användas för

verksamheter för alla boende. Man ville inte ha dyrbara planteringar, utan i stället borde det finnas möjlighet att efter hand göra förändringar i områdets användning.

Önskemål som framfördes gällde tlex. träffpunkter och motionsanläggningar, bad och parklek. Andra förslag var lekhus, bygglekpalts med vattenlek, odlingsland och eldplats. Det vanligaste önskemålet bland barnen var en djurlekplats.

En bestående arbetsgrupp av planfackmän som bodde i området omsatte de insamlade önskemålen till ett detaljerat och kostnadsberäknat planförslag. Förslaget ställdes ut, diskuterades och bearbetades i ett par omgångar. Förslaget antogs i december 1970 av Boo fritidsnämnd. Efter vid årsskiftet

kommunsammanslagningen utvecklades förslaget

ytterligare i samarbete med parkkontoret i Nacka. Vid centruminvigningen i Västra Orminge i mars 1971 ställdes det ut på nytt. l september antogs förslaget av kommunfullmäktige i Nacka.

Sammanlagt deltog omkring 800 av områdets 6 000 invånare genom att i någon form säga sin mening om parkens utformning. Förutsättning-

arna för en aktiv medverkan från de boende anses ha varit särskilt gynnsamma vid planeringen av Ormingeparken. Ett detaljerat planförslag fanns från början och fungerade som utgångspunkt vid omprojekteringen.

Väl fungerande organisationer fanns etablerade i området. Genom att hyresgästerna bott i området en tid hade de hunnit bilda sig en klar uppfattning om vad parken var för något, vilka möjligheter den rymde

och framför allt vilka behov man upplevde starkast

K vartersgârden K ojan i Halmstad

Bostadsområdet Vallås i Halmstad är indelat i områden som grupperats kring fritidsparker med tillhörande kvartersgårdar. En av dessa kvartersgårdar, Kojan, började byggas 1970. En projektgrupp som bestod av tre arkitekter och en journalist lade fram vissa l ombyggnadsförslag för den ännu inte färdiga byggnaden. Eleverna i klass Tirsén, Hans: Parklvv-6 i det berörda rektorsområdet inbjöds att medverka planering och medintlymed förslag till tande, Arkitektur nr hur kvartersgården och parken skulle se ut. För det ändamålet utarbetade 12/1971 gruppen undervisningsmaterial om boendemiljön som ställdes till lärarnas Centrala Parken i V. förfogande. Vidare framställde man en arbetsbok som bl.a. beskrev vad Orminge - synpunkter en kvartersgård är, olika vilken och önskemål av de aktiviteter, utrustning som behövs samt vad det skulle kosta. boende hösten 1970, HSB:s samarbetskom- Ett tiotal klasser gjorde 31 grupparbeten under ca en månad. Dess- mittéer, Hyresgästutom förekom ett antal enskilda föreningens kontaktteckningar och berättelser. Arbetsuppkommitté i giften berördes i stort sett inom alla skolämnen och förutom att klippa, V. Orminge (stencil)

sou |974;50

86 Nyexploarering

klistra och måla fick eleverna välja tyg och möbler, växter och redskap

samt räkna ut kostnaden för sina förslag. Frågor om organisation, skötsel, kostnader m.m. ledde till betydligt mer vilka som skulle utnyttja lokalen, omfattande diskussioner än väntat. Detta präglade också en rad förslag där eleverna b1.a. tagit stor hänsyn till de äldres och handikappades

möjligheter att använda kvartersgården. ställdes ut till diskussion bland invånarna i Vallås. De färdiga förslagen stora insatser för att sprida information och Enskilda personer gjorde Vallåsborna men utan större skapa diskussion bland de nyinflyttade

framgång. Vid den slutliga utformningen av inredningen togs hänsyn till hela det materialet. Ekonomiska och tekniska förhållanden medförde framkomna emellertid vissa begränsningar i fråga om den yttre utformningen.

Sammanfattning

I detta avsnitt har redovisats exempel på försöksverksamhet som gällt har omfattande för information och nyexploatering. Framförallt åtgärder förekommit i samband med att ny bostadsbebyggelse medverkan

planerats. med region- eller generalplanering har dock förutsättning- I jämförelse arna för ett större varit annorlunda. Vanligen har inga eller deltagande brukarna varit bosatta i planområdet vid endast ett fåtal av de framtida Vid större projekt har det inte sällan tidpunkten för planeringsarbetet. formerna för utbyggnad. Samtidigt har rått osäkerhet om de lämpligaste stor för de framtida brukarna. planeringsbesluten ofta fått betydelse starka motiv för att främja en bred debatt Detta har i många fall utgjort

kring planarbetet. exemplen är att man fäst stort Ett gemensamt drag för de flesta Arbetet har bedrivits avseende vid de tidiga skedena av planeringsarbetet. varit vanligt och ofta har med större öppenhet än vad som tidigare alternativa program, skisser och förslag utarbetats. att engagera förtroendevalda och I större projekt har man eftersträvat och intresseområden. Ofta har detta experter från olika kunskapssamarbete av en särskild projektorganisation. När det gäller givits formen med en större allmänhet har referensgrupper, informationsutbytet kontakt med skolor och studieförbund, samt vidgat informationsmöten, remissförfarande varit vanligt. Ofta har särskilt diskussionsunderlag framställts av kommunen. Det finns också exempel på att en särskild inrättats för att under planeringsarbetet kontinuerinformationsfunktion hålla kontakt med olika förtroendevalda organ, förvaltningar, ligt föreningar och enskilda. har framförallt varit beroende av projektens Skillnader i uppläggningen mindre eller för närmiljöns omfattning. I projekt planeringsarbete i större utsträckning kunnat inriktas på direkt utformning har åtgärderna kontakt med brukarna. mer haft karaktär av försöksverk- I vissa av exemplen har åtgärderna tillfällen än av återkommande insatser för kontakt samhet vid enstaka

N yexploatering 87

och information. Andra kommuner har satsat på en regelbundet återkommande information och debatt kring planfrågorna. Erfarenheterna från mer omfattande har visat att informationsprojekt åtgärderna i regel medfört att större grupper av förtroendevalda och tjänstemän blivit bättre och tidigare informerade än vad som annars varit vanligt. svårigheterna att få större grupper av allmänheten att känna sig motiverade att delta i diskussioner kring planfrågor av den här typen har emellertid ofta varit påfallande. Det har inte sällan behövts ett relativt omfattande informationsmaterial och aktiva insatser från förtroendevalda och tjänstemän för att på ett enkelt sätt klargöra konsekvenserna av olika alternativa lösningar. I regel förefaller resultatet ha blivit bäst om diskussionen kunnat ta kända förhållanden som utgångspunkt. Informationen om planeringen har i regel nått ut till en stor del av kommunernas invånare genom till hushållen massmedier, broschyrer etc. Genom informationsåtgärderna har debatten i kommunala och organ partiorganisationer ofta blivit livligare. Den direkta återföringen av synpunkter från allmänheten har organiserats på olika sätt. T. ex. genom diskussionsmöten och svarskuponger. svårigheterna att få synpunkter från mer än en begränsad grupp av kommuninvånare genom dessa metoder har emellertid ofta uppmärksammats. Erfarenheterna från större planeringsprojekt visar att kontakter med föreningar, organisationer och skolor har givit bäst gensvar. I frågor som gäller närmiljöns utformning förefaller återföring och en direkt medverkan från de framtida brukarna lättare ha kunnat uppnås.

26. som M

Fig Flygblad inbjöd

. . l

Norrhdenborno l Kalmar att 06m /9

Ofxáfçâffegz/Jâjfjázgâmágføøiâu

ge synpunkter på utformningen

“V 5

*m*

PARKEN I NORR LIDEN

Kalmar smdvil) u: norrlidenborna skavaramed ochbestämm omparken 1 Norrllden, densom .nLräckL-r sxgfrånBerga koloniområde 1vänner nu Kalmar-amd 1ö: er.

Föreu.årsedan svamdc 350norrndenbor frånI) Årachuppåt påfrågoromvaddevm sysslamed utowms x bosudsamrådev.. Hed utgångspunkt. håndenundsrsbknmgcv. harstatens. immun. för byggndsforskning gjorten förslagnu parkutførrmirxg.

pewavul v: nuVisae:-narrudenbor ochrasynpunkter på. Detskaskaviden.:Lcmöze xBcrgnvxksskolan: matsal torsdagen den18november kl 19di vi unsnnvnana skadiskuter-A förslnget videnkoppkaffe. Doboendes synpunkter komer au nl enavgörande betydelse rör vadsom skallutför och11Xlk3n_05d.n_1r_1g§f§lid. v1är därför mycket. angelägna omD ms-dverkan. Enbeskrivning avfär-slaget 1text.ochbudsamett.frågeformulär har :; un 500norrlidenbor. Sådana härcen mms sKalmamemc. utstalln lokalför allaandra som vill ha.vx argladaommånga också h vararrum:kicknrin frågeformulåret..I uzszäunxngnoknmen ställscckså förslaget s sinhe1› het.ut. Den ar öppen 0.114 november klockan 13.15.

VÄLKOMNA! 27. Vad

på SAT!) IFISTITTJFFÖRZ-((”›GF5AIATDY)E1.ICITJZG

Norrlidenporken skulle kunna

användas För

SKDÄDIGT .2 JA, MEN QOLIGT! åyçøzkø/é- jaaama.bara a///zäy//t _f/arp_ 95m* ny z, ,g/0:a /cw era tarm ;z v*ny, p m, /vc NÅGONSTANS ATT VAQA m, . , . r , 440W, 7 05%» As: ”z .M-usumv 5x/

›/La?l1./h /çvz/zx _ pa :wa/add5a.- Mr * om0.14.swla.

u/xç,

rzáxxmyøa vw /a:ha a L “por al _ r ,\ .x L my: u//G/ \ . . rxw/,c/ Aoha m away.

n, gvxáaz/LZ/wza; L s/uW/u/ al rama] e /W/ggaz m 2. s/

, s 14/11 om,mer.ka; L,(lamm/May i m1/ . a en vx_ , .\_

15,3/;rå/L 51/15, ?få ;Qi

x_ J,.,“yg%

__ m1VA a

///{ A75 \\.\\ *yâåg k)

Fig 28. Del av

illusfrationsplon

över Norr|idenparken som viso- _ des på ufsföHning och som också in-/ gick i enkütmofe-á

RA@HusHA ákäw

riolef

29. HH av kvarfersgörden i Halmstad Fig Förslag utformning Kojan Fig 30. EH av barnens Förs|ag som genomfördes

SOU l974z50

Information och medverkan vid och

uppföljning

komplettering

miljön

Inledning

En annan aspekt är kommuninvånarnas till kontakt med möjlighet planerande och förvaltande organ under den tid då planeringens resultat ger sig till känna och då större ingrepp som upprustning eller sanering planeras. Vid den inventering som utredningen har gjort har det inte framkommit något större antal försök i kommunerna som gällt uppföljning eller sanering av befintliga miljöer. Förutsättningarna för en aktiv medverkan från en större allmänhet torde emellertid vara relativt goda i sådana fall. Om planeringen ses som en ständigt pågående process framstår medinflytande under brukarskedet som särskilt motiverat eftersom det i regel sträcker sig över många årtionden. De förutsättningar som ursprungligen legat till grund för planeringen förändras ofta kort tid. Mindre på relativt förändringar och kompletteringar förekommer mer eller mindre kontinuerligt. Sådana förändringar behöver inte alltid föranleda förändringar i befintliga planer. Ändå kan ingrepp i närmiljön ofta ha stor betydelse för brukarnas trivsel och möjligheter att använda sin miljö. Detta gäller kanske i särskilt hög grad frågor som rör bostadsmiljön. Boendeutredningen har i sitt betänkande Solidarisk bostadspolitik” (SOU 1974:17) betonat vikten av att de boende ges ökade möjligheter till inflytande över sin egen bostadsmiljö. I bostadsområden som funnits till i några år behöver i regel kompletteringar göras i bostäderna och den närmaste omgivningen till följd av förslitning och genom att nya behov uppstått. Förhållandena är ofta väl kända i detalj hos invånarna och det finns förutsättningar för att förslag och synpunkter skall ha mognat fram under lång tid. Genom stöd till befintliga kanaler som t. ex. hyresgästernas organisationer och genom att skapa kompletterande former torde det i många fall finnas goda möjligheter till en aktiv medverkan från många boende. Erfarenheter från löpande kontakter med brukarna torde också i större utsträckning än vad som hittills skett kunna föras in som underlag för framtida planering. Vid omfattande ingrepp i befintlig miljö i form av t. ex. sanering, upprustning av bostäder eller förtätning av bebyggelse finns i regel ett stort antal berörda vars synpunkter på planering och genomförande är väsentliga.

av mil/än 90 Uppföljning och komplettering

l det följande redogörs först för några exempel på försök som gjortsi kommunerna för att förbättra de löpande kontakterna med brukarna. behandlar allmänhetens medverkan vid större Ytterligare några exempel ingrepp i befintlig miljö. Till övervägande delen baserar sig redogörelserna på material som utredningen samlat in.

Stiftelsen Hyresbostäderi Örebro

Stiftelsen Hyresbostäder startade 1970 en omfattande verksamhet för att förbättra boendemiljön i nära kontakt och samverkan med de boende. Under 1970 sändes ett informationsbrev till Stiftelsens september samtliga hyresgäster. De inbjöds att delta i en förslagstävling som gällde

olika för att förbättra boendemiljön. Vidare anordnades en

åtgärder för barn och dessutom uppmanades de boende att lämna teckningstävling in klagomål och synpunkter på sina bostadsområden. Detta resulterade i att 300 förslag, 450 teckningar och 160 klagomål kom in. En månad senare inbjöds alla hushåll till ett och synpunkter möte i respektive stadsdel. Samtidigt utsändes ett informapå kvällstid tionsblad om en barn- och ungdomsträff i stadsdelen. Under ca en månads tid ordnades sammankomster i var och en av de nio stadsdelarna. Sammanlagt besökte l 200 personer mötena. Programmet vid mötena innehöll bl. a. information, diskussion och underhållning. Synpunkter som framfördes i diskussionen antecknades. I varje område avslutades mötet med att hyresgästerna utsåg en s. k. samrådsgrupp. Samrådsgrupperna, som bestod av sex, sju personer, avsågs bli permamenta organ med uppgift att vara en kanal för hyresgästerna genom vilken de skulle kunna framföra önskemål och förslag till kommunala organ och till bostadsstiftelsen. För att underlätta kontakten ingick också en representant för bostadsstiftelsen i varje grupp. första uppgift var att med bostadsstiftelsen disku- Samrådsgruppernas tera och fatta beslut i de frågor som tagits upp av de boende dels vid informationsträffarna, dels genom förslagstävlingen. Samtidigt med att de boendes förlades samrådsgrupperna fick de även uppgift om vad förslag förslagen skulle kosta att genomföra. När allt material som kommit in hade gåtts igenom skickade ett brev till alla sina hyresgäster. I brevet talade man om bostadsföretaget och förslag som kommit in om förändringar och hur många synpunkter av bostäderna, den yttre miljön m. m. Det förklarades att förbättringar och att en del återstod att utreda och en del åtgärder redan hade vidtagits lämna förslag om. Med brevet följde också en skrivelse där områdets egen samrådsgrupp presenterade sig. viktigaste funktion på längre sikt förutsattes vara Samrådsgruppernas att hålla kontakt med övriga hyresgäster och bostadsstiftelsen, samt att information. Dessutom var avsikten att de skulle fungera som sprida referensgrupper i planeringsfrågor vid produktion av nya bostäder. För att fungera som en kontaktlänk har samrådsgrupperna anordnat informations- och diskussionsmöten för hyresgästerna i resp. områden.

och

Uppföljning komplettering av mil/ön 91

l bostadsområdet Brickebacken har samrådsgruppen fått en något annorlunda sammansättning och funktion än i övriga områden. Representanter för hyresgästerna deltar där i ett organiserat samarbete med personal från alla de serviceorgan som finns i områdets centrum. Förutom bostadsstiftelsen är skola, barnstuga, handel, föreningsgård m. fl. representerade. Samrådsgruppen har haft regelbundna sammankomster där problem, önskemål och för områdets förutsättningar funktion har diskuterats.

Erfarenheter

- Viss kverulans förekom i början i samband med informationskampanjen men detta har efter hand slagit över i positiv riktning. Samtidigt har medvetenheten ökat om att det finns många olika krav som ibland står i konflikt med varandra. - Erfarenheterna har visat att hyresgästföreningen borde ha varit engagerad i verksamheten. - Inom bostadsföretagets förvaltning kunde vissa negativa reaktioner märkas på grund av ovana vid den nya situationen. - De önskemål som framförts genom samrådsgrupperna har t. ex. gällt önskemål om cykelrum, lekplatser eller synpunkter på exteriörfärgerna i området, åtgärder för att förhindra barnolycksfall, utökning av antalet parkeringsplatser och förbättrad belysning i

områdena.

- Aktiviteten i samrådsgrupperna har under senare tid minskat i en del grupper, främst till följd av svårigheter att komplettera grupperna när ledamöter flyttat från området. - Den form av samverkan som utvecklats i Brickebacken har inneburit att medinflytandet inte har begränsats till boendet. Hela områdets funktion har diskuterats i samrådsgruppen mellan och hyresgäster företrädare för olika serviceorgan.

Grannskapsarbete i bostadsområdet Kristallen i Luleå

Grannskapsarbete är en beteckning för en metod för att genom samhällsinitiativ aktivera befolkningen i redan etablerade bostadsområden. Flera projekt har förekommit under senare år. I regel har arbetet inriktats på områden med sociala problem av något slag. Bostadsområdet Kristallen i Luleå bebyggdes under 1960-talet. Kristallen har ca 3 000 invånare. Utmärkande för området är bl. a. att det har en ojämn befolkningsfördelning. Nästan en fjärdedel av invånarna är barn under sex år. Vidare är flyttningsfrekvensen hög. År 1972 fick drygt 20 procent av lägenheterna nya hyresgäster. Det finns avsevärda brister i boendemiljön som det anses viktigt att komma till rätta med. Grannskapsarbetet i Kristallen började under våren 1973. Det initierades av psykiatriska verksamheten som är en del av landstingets verksamhet. Arbetet i området har letts av en psykolog som i

92 Uppföljning och komplettering av ;ml/ön

inledningsskedet ägnade en dag iveckan år Kristallen. Syftet har varit att förbättra miljön genom de boendes egen medverkan. Genom gemensamma aktiviteter har man vidare velat motverka den sociala isolering som många unga nyinflyttade familjer är utsatta för. Det anses särskilt viktigt att förbättra förhållandena med tanke på den stora andelen barn i området. Man har sett arbetet i området som långsiktigt utan någon särskild tidsram. Från början bestämde man sig för att inte vända sig till utan i stället rikta sig generellt till hela någon speciell problemgrupp befolkningen. Arbetet inleddes med en noggrann kartläggning av förhållandena i området. Den bestod för det första av att bakgrundsuppgifter samlades in bl. a. i fråga om boendeförhållanden, ekonomi, befolkningens sammansättning och tillgängliga resurser för arbetet. För det andra genomfördes en intervjuundersökning i 60 hushåll. Detta för att få en representativ bild av hur invånarna själva upplevde den totala situationen, få fram allmänna önskemål om förändringar i närmiljön och upplysningar om huruvida invånarna själva var villiga att medverka till eventuella förändringar. Som ett tredje led togs kontakt med en del representanter för berörda institutioner för att informera och få deras syn på Kristallen. Innan man startade arbetet i området bildades även en s. k. idégrupp till området som var sammansatt av personer med anknytning bl. a. bostadsföretag, skola, kyrka, fritidsnämnd och socialvård. Syftet var att ingående informera, få fram kritik, idéer och förslag och att medlemmarna skulle informera och diskutera vidare på sina arbetsplatser. Gruppen samlades ett par gånger för att sedan efter hand övergå till att bli en lokalt förankrad grupp genom att allt fler kristallenbor slöt sig till den. Det första aktiva arbetet bland de boende började i maj 1973. Personer som medverkat i ett liknande projekt (Fagersjö i Stockholm) informerade vid ett tillfälle då ca 200 personer deltog. Gårdsgrupper har bildats och en trafikgrupp har startat för att undersöka möjligheterna att minska störningarna från trafiken i området. Särskilda arbetsgrupper för gemensamma lokaler och utgivning av en egen tidning har tillsatts. Under hösten ett program för arbetet för Riksbyggen och det presenterades kommunala bostadsbolaget. Fastighetsägarna har ställt upp med lokaler som funnits men tidigare varit stängda. Förslag till ombyggnad av nuvarande cykelstallar till gemensamhetslokaler har mottagits positivt av fastighetsägarna. Vid ett möte i slutet av 1973 inbjöds alla föreningar med anknytning till området för att diskutera en samordning av resurserna. Kontakten med kommunens socialförvaltning har hållits genom att den tjänsteman som ansvarar för sociala frågor i området själv bor i Kristallen. Vidare har man varit angelägen om att hålla goda kontakter med pressen. Kostnaderna för arbetet har varit låga. Den person från psykiatriska verksamheten som i början arbetade med detta en dag i veckan var avlönad av landstinget. Kommunen har bidragit till att täcka kostnaden för den tidning som ges ut. Genom att ordna kvartersfester har man fått ihop pengar till resten av verksamheten.

ang. Längbro Tor-g

us. VVQL

STADSPLAN

:ac VILL Bo

2= (VAR I car-v ...ns .11 .Åugy

LA HUSCT LL Bussen

BYGGNADE-

NÄMND 2=

pAnKKoN-ron

TFIAFIK-

PLANERING 1=

Parkkontor har

Kommunens gjort ett försiag ti11 förändringar vid Längbro

torg. Man reagerar bl a mot trafikföringen kring torget. Om detta försiag kunna genomföras krävs en stadsplaneändring för torget och då kommer

{ia11 erörda fastighetsägare att kontaktas.

Vi anser att alla som bor såiedes inte kring torget, enbart fastighetsägarbör ges ti11fä11e att komma med synpunkter och försiag.

Vi inbjuder Er därför ti11 en information om förhåiiandena kring Längbro torg och om våra förslag, med möjligheter ti11 diskussion och frågor.

VAR: Barnstugan på Längbro Torg

NÄR: Onsdagen den 23 och torsdagen den 24 februari, öppet melian k1 19-21.

VÄLKOMNA!

ÖREBRO KOMMUN

BYGGNADSNÃMNDEN

Fig 31. Flygblod som delades ut ti|| de boende kring i Örebro

Längbro torg

»i . 77 *Jüvüx *I ._ / . Lyx 4

z” Vi. HÅL.: å / 771.nu-

Skisser tiH alternativa lös- r

Fig 32. ningar för Längbro torg

33. Vad innebär alternativen Fig

För trivse|n i området?

Fig 34. Er. viktig del av grannskapsorbefet i kvarteret KristoHen i Lu|eå har varit GH ordnc: fritidsaktiviteter. Foto: Tore Johnson

MEDBORGARHUSET

13-22 NOV.

se UTSTÄLLNINGEN

SAMVERKAN

B l BYGGA UNDER SOClALT ANSVAR

9Bra boslader med god standard i Omraden som ger trygg och snmulerande Irvsmnho God samhallsservrce lm aHn . TlLL OVERKOMLIGT PRIS! Det är en stark men rim|ig målsättning. Vi tror att vi kan nå den genom samarbete med hyresgästerna -i samrádsgrupper i alia bostadsområden.

STIFTELSEN HYRESBOSTÄDER

Orehuo I

Tel 119880 Dr0nnu|g9alar\27 nämna

NR5, 7, 10 NR 3 ?lambda ;er oss andra pböier! Tänk cm man hade en egen WRG r

35. Stiftelsen Hyresbostäders uts üHning med några av hyresgösfernos

Fig

förslag

och

Uppföljning komplettering av mil/ön 93

Erfarenheter

- I det första steget har det varit de mer välanpassade som aktiverats.

Projektet är långsiktigt och man hoppas att med tid_en fä större bredd. Genom att ständigt knyta nya människor till aktiviteterna vill man undvika att en liten grupp dominerar arbetet. - Erfarenheterna har visat att det är viktigt att så fort som möjligt få en lokal förankring och att ge invånarna ett personligt ansvar. Småningom hoppas man att de som initierat verksamheten skall bli onödiga. - Pressens behandling av kvarteret Kristallen och dess invånare var tidigare starkt negativ. Det visade sig snart att lokalpressen med stort och positivt intresse följde vad som började ske i Kristallen.

Längbro torg i Örebro

Även planering för mindre förändringar i den lokala miljön har ofta väckt stort intresse hos allmänheten. Ett kan hämtas från exempel Örebro kommun. Vid en ändring av trafikförhållandena vid Längbro torg ville kommunen informera de kringboende om vad som skulle hända och ge dem en möjlighet att påverka förändringen. Omläggningen av trafiken motiverades av att det vid torget fanns en genomfartsgata som orsakat flera olyckstillbud. Information och diskussion med de boende ske ansågs bäst kunna genom möten i området. Omkring 700 hushåll omkring torget inbjöds till två möten på kvällstid genom flygblad som delades ut i brevlådorna och i områdets butiker. Dessutom informerade lokaltidningarna och regionalradion om mötena. En viktig förutsättning ansågs vara att man gav mötena en informell karaktär så att de man ville nå verkligen vågade yttra sig. Mötena förlades därför till en barnstuga i området. Under de båda dagarna kom drygt 140 personer, varav större delen var medelålders och äldre. Nästan alla besökare hade fått kännedom om mötena genom de utdelade flygbladen. Endast ett tiotal att de uppgav fått information om mötena genom tidningar eller radio. Vid mötet första dagen deltog en förtroendevald från byggnadsnämnden samt tjänstemän från stadsarkitektkontor, parkkontor, gatukontor och trafikbyrå. Under andra dagen deltog enbart tjänstemän från kommunen. Tre olika förslag till förändringar hade utarbetats. De presenterades på skärmar och med hjälp av over head-projektor. De olika alternativen diskuterades mellan besökarna och kommunens i smårepresentanter grupper vid det utställda materialet. På förslag av besökarna sattes en påse upp i lokalen för skriftliga förslag och synpunkter. Det resulterade under den första dagen i ett femtiotal svar och den andra omkring femton. I svaren uttalade man sig dels om vilket alternativ som föredrogs, dels lämnades mer allmänna synpunkter på förhållandena i området. De önskemål som framfördes vid mötena uppges ha påverkat det slutliga valet av alternativ för trafikregleringen.

94 Uppföljning och komplettering av miljön

Erfarenheter

en sammanfattning av erfarenheterna från försöket som gjorts Enligt av kommunen anses det relativt stora intresset från allmänheten bero på:

- Omfattande och en tillfällig trafikomläggning som ledningsarbeten väckt många människors intresse. - som fick ökad tyngd genom omnämnande i press och radio Flygbladen - Lokalens läge och karaktär - Besökarna kunde komma och gå som de ville

Erfarenheterna för kommunens representanter ansågs vara värdefulla genom att:

- man fick en personlig kontakt med de boende i området - man fick reda på att intresset för den egna miljön är stort - man fick veta att många besökare inte trodde att deras förslag och synpunkter skulle kunna påverka utformningen

Värdet för besökarna ansåg man främst låg i att:

- de fick tillfälle att träffa dem som arbetade med problemen och höra

deras argument - de kunde framföra sina synpunkter och komma med frågor direkt till

planerarna - de kunde träffa sina grannar och diskutera gemensamma problem med dem.

Information och medverkan kring centrumplaneringen

i Trollhättan

I Trollhättans kommun pågick under mitten av 60-talet en omarbetning av kommunens Arbetet omfattade även en idéskiss till s. k. generalplan. De kommunala tog emellertid aldrig ställnzng till centrumplan. organen åren inriktades det översiktliga detta förslag. Under de närmast följande planarbetet på att lösa ytterområdenas markanvändning på längre sikt. åter aktuell 1969. framlade då ett Frågan blev Byggnadsnämnden för planeringen av centrum. Ett femtontal firågor förslag till målsättningar kunna för en diskussion 01m en formulerades som tänktes utgöra grund mer detaljerad målsättning för behandling av centrumfrågorma. politisk kommunens förtroendevalda, handeln, lokala Förslaget tillställdes och andra sammanslutningar för yttrande. Flertalet partiorganisationer från företrädare för kommunen valr de svarade men enligt uppgift synpunkter som kom in alltför vaga för att kunna ligga till grund fiör en detaljerad programskrivning. För arbetet med centrumutredningen tillsattes en tillfällig arbetsgrupp. - ordförandena i kommunstyrelsen, I gruppen ingick tre förtroendevalda och kommunfullmäktige - samt åtta tjänstemâni med byggnadsnämnden till kommunens planerings- och ekonomifunktioner. anknytning

och

Uppföljning komplettering av miljön 95

Arbetsgruppen presenterade den 1 februari 1972 en centrummodell med skissförslag till markanvändning med indelning i utbyggnadsetapper. I utredningsrapporten ingick förslag, målsättningar och inventeringar som legat till grund för arbetet. Rapporten hade utformats särskilt med tanke på att den skulle kunna diskuterats i olika kommunala organ och i en vid krets av allmänheten. Den skickades till kommunala organ, statliga myndigheter, organisationer och föreningar för synpunkter. Remissvar kom in från ett tiotal lokala partiorganisationer, detaljhandelsintressenter och kommunala nämnder. l remissvaren efterlystes bl.a. ytterligare alternativ och ekonomiska kalkyler. En informationscentral inrättades där ett omfattande skissoch planmaterial samt en modell över centrum ställdes ut. Utställningen som pågick under omkring en månad besöktes av ungefär l 700 personer. Affischer om utställningen spreds till skolor och industrier. Beträffande skolorna ansågs det i vissa fall vara svårt att passa in de kommunala planfrågorna i undervisningen eftersom man läser blockämnen. Närmast berördes undervisningen i årskurs åtta. Sex skolklasser besökte utställningen. I samband med utställningen delades frågeformulär ut. Flertalet frågor var utformade med fasta svarsalternativ och gällde trafikförhållandena och den kommersiella servicen i centrum. Dessutom fanns utrymme för fria synpunkter om kollektivtrafiken och centrumutredningens förslag. Under utställningstiden lämnades 200 svar. En fråga som gällde kollektivtrafiken visade att många önskade sig en förändrad uppläggning av turlistorna. Centrumutställningen behandlades i alla lokala tidningar. Kommunfullmäktige informerades om förslaget en timme före ett ordinarie sammanträde. Flertalet fullmäktigeledamöter och infann Alla pressen sig. organisationer och andra intresserade som begärde särskild information fick besök av företrädare för kommunens planeringsorgan. Muntlig information och diskussioner förekom i 25 kommunala lokala nämnder, partiorganisationer, arbetsgrupper inom partierna som arbetade med remissvar, föreningar och intresseorganisationer. Vid dessa möten deltog byggnadsnämndens eller kommunstyrelsens ordförande tillsammans med byggnadsnämndens tjänstemän. Sammanlagt blev omkring 1 000 personer på detta sätt informerade om det pågående planarbetet. Sedan inkomna behandlats synpunkter i arbetsgrupp, byggnadsnämnd och kommunstyrelse beslutade kommunfullmäktige i april 1973 om vissa riktlinjer för planarbetet i centrum.

Erfarenheter enligt intervjupersoner

- Den första remissomgången kring programutkast för centrumplaneringen genomfördes då planarbetet ännu inte hade nått tillräcklig konkretion. De synpunkter som kom fram i programskedet gav dock viss ledning för det fortsatta arbeteLTidpunkten då skissförslag förelåg var bättre lämpad för att en meningsfull diskussion skulle kunna

96 Uppföljning och komplettering av miljön

uppstå. - Remissförfarandet gav så positiva erfarenheter att kring skissförslaget det kommer att upprepas i framtiden i liknande planfrågor. - och det skriftliga materialet gav ett över Informationscentralen bra resultat. De stora grupperna av kommunens invånare förväntan nåddes emellertid inte på detta sätt. - Genom att de personer från byggnadsnämnden som informerade på möten hade god lokalkännedom kunde man diskutera även detaljer

som inte direkt behandlades i skissförslaget. och föreningar - Ett viktigt resultat bestod i att partiorganisationer aktiverades till diskussion kring planfrågor vilket annars inte skulle ha

skett.

Nyhemsområdet i Halmstad

Halmstads kommun bedrev 1972 till 1973 arbete med en dispositions- Området är ett halvcentralt äldre bostads- och plan för Nyhemsområdet. och upprustning. En arbetsområde som ansågs vara i behov av förnyelse form som tidigare utarbetats för modifierad av en planeringsmodell av Fyllingeområdet användes (se sid 62). Planeringsmodellen planeringen innebär att mer arbete än vanligt läggs ner på de tidiga planeringsskedena. vid att få till stånd ett meningsutbyte mellan Stor vikt läggs vidare och allmänhet redan i det skede då målen förtroendevalda, tjänstemän för planeringen formuleras. Uppläggning och organisation av planarbetet är i grova drag följande:

- Arbetet leds av en styrgrupp. Den består av kommunens heltidsengasamt byggnadsnämndens ordförande. Gruppen gerade förtroendemän i utredningsarbetet. angav de mål som man i första hand önskade pröva arbetets erforderliga bedömningar av arbetets Under gång gör gruppen inriktning och avgränsning. I den ingår företrädare för - Utredningsarbetet utförs av en arbetsgrupp. Stadsarkitektkontoret, gatukontoret, drätselkonfastighetskontoret, toret samt huvudkonsulten. Huvudintressenterna för saneringens genomförande deltar som adjungerade medlemmar. l arbetsgruppens bl. a. att inventera områdets möjligheter, att göra uppgifter ingår av olika nödvändiga delutredningar för att belysa konsekvenserna val, att utföra och att sammanställa utställnings- ; hyreskostnadskalkyler material och pressmaterial. När det slutliga programmet antagits dispositionsplan och exploateringsutsammanställer arbetsgruppen redning. - Samråd sker under arbetets gång med en planeringsgrupp” och en l den förra ingår representanter för alla kommunala ”samrådsgrupp”. * för utomkommunala organ och organ och i den senare representanter grupper, bl. a. företrädare för brukarna genom hyresgästföreningen De båda grupperna informerar i j i och handikapporganisationerna. om sin situation och sina önskemål. inledningsskedet

och

Uppföljning komplettering av miljön 97

- Information ges till allmänheten genom pressen. Presskonferenser anordnas och utförligt pressmaterial presenteras i varje viktigt delmoment. - Beslut fattas om det för av de slutliga programmet planeringen kommunala instanserna (KF, KS, BN) sedan allmänheten givits tillfälle att yttra sig.

Arbetet inleddes i januari 1972 med ett informationsmöte för projektets styrgrupp, arbetsgrupp, planeringsgrupp och samrådsgrupp. Under våren utfördes de inventeringar och utredningar som var nödvändiga som underlag och styrgruppen formulerade förutsättningar och preliminära mål. Materialet sammanställdes av arbetsgruppen och förelades grupperna vid ett gemensamt möte där man diskuterade målsättningsfrågor. De frågor som diskuterats vid gruppernas möte togs upp på en utställning för allmänheten i rådhuset. Under de tio dagar som den var öppen besöktes den av 3 000 personer. Dessutom ordnades mindre utställningar i stadsbiblioteket, en biblioteksfilial samt på ett varuhus i Nyhemsområdet. Diskussion centrum kring trafik, och service presenterades på skärmar medan olika alternativa sätt att bebygga omrâdet redovisades med hjälp av modeller. De utställda modellerna hade också filmats med hjälp av en kamera utrustad med periskop. Besökarna fick av filmen ett intryck av att de rörde sigi Nyhemsområdet. Filmen visade följande alternativ: - Nyhem utan förändringar ›- Nya hus i 4 våningar, gamla hus rivna - Nya hus i 3 våningar, gamla hus rivna - Nya hus i 3 våningar, gamla hus i bra skick sparade - Nya hus i 2,5 våningar, gamla hus i bra skick sparade - Nya hus i 3 våningar samt radhus, gamla hus i bra skick sparade.

Vid utställningen ombads besökarna fylla i ett frågeformulär som bl.a. innehöll frågor om hur stor del av den äldre bebyggelsen man ville ha bevarad. l utställningsmaterialet och enkätformuläret fanns kalkyler på vad det skulle kosta att riva resp. bevara delar av den existerande bebyggelsen. Något under 200 personer besvarade enkäten. Av enkätsvaren framkom önskemål om att en stor del av den gamla bebyggelsen skulle bevaras samt att låghusbebyggelse föredrogs. Allmänheten fick tillfälle att diskutera programmet med representanter för styrgruppen och arbetsgruppen vid ett möte ijuni månad. Mötet besöktes av ett 80-tal personer. Det förekom också speciella möten inom lokala partiorganisationer i området. Med stöd av det arbete som utförts av arbetsgruppen, planeringsgruppen och samrådsgruppen samt de diskussioner som förts med allmänheten sammanställde ett till för styrgruppen förslag program Nyhems planering. Styrgruppen informerade kommunfullmäktige, kommunstyrelse och byggnadsnämnd om planeringsläget. Det slutliga programmet innebar att större delen av den befintliga

av miljön 98 Uppföljning och komplettering

skulle De hus som skulle nybyggas skulle inte bli bebyggelsen sparas. högre än två och en halv våning. Efter förnyad utställning och behandling i byggnadsnämnden anslöt sig kommunstyrelse och kommunfullmäktige På grundval av detta program utarbetades ett till styrgruppens förslag. förslag till dispositionsplan för området.

Erfarenheter enligt intervjupersoner

- Den använda organisationen gav de förtroendevalda bättre möjligheter i de tidiga skedena. Med traditionellt förfarande att följa planarbetet skulle de förtroendevalda ha blivit mer uppbundna. - Samrådsgruppens verksamhet bestod mest i att den tog emot information om projektet. Den bestod av 20-30 deltagare. Man hade ingen tanke på att den skulle ha någon viss lämplig storlek utan ville försöka få in så många intressenter som möjligt. - Utkastet till innebar en relativt hög exploateringsgrad. De program som bodde i området samt övrig allmänhet visade en klar önskan om Debatterna exploateringsgraden fick ett lägre exploatering. kring avgörande inflytande över den slutliga planen. Till detta bidrog också ekonomiska skäl. - Enkätsvaren förstärkte intrycken från tidigare möten med allmänheten. - Reklammaterialet av diskussionen. Det finns risk för att tog loven alltför fina modeller och material förtar en del intresse. perfekt Modellerna kostade drygt 15 000 kronor. - Den allmänhet som kom till informationsmötet i området av rent intresse var få. De som kom var i regel intresserade av att bevaka sina fastighetsintressen vilket var en missräkning. - Planuppläggningen behandlades alltför välvilligt av pressen. Man endast utan att självständigt försöka tränga in i återgav intervjuer frågorna.

Samråd i förtätningsområden i Nacka

har ett omfattande för förnyelse av äldre Nacka kommun program har det förekommit ett villabebyggelse. I samband med planeringsarbetet omfattande samrådsförfarande. I ett område som är aktuellt för planeringsåtgärder inbjuds samtliga och deras föreningar till informationsmöten. Vid denna fastighetsägare första information har inga planförslag utarbetats av kommunen. Man endast om att man tänker plan för området. informerar upprätta information om hur plan- Kommunens förvaltningar ger en allmän läggning går till, om kostnader för breddning av gator och framdragning m. m. Planarbetet sker därefter successivt av ledningar, fastighetsbildning kontakter mellan kommunens tjänstemän och fastighetsunder täta i mindre grupper om ca 15 personer, där ägarna. De senare är indelade

Uppföljning och komplettering av mil/ön 99

deltagarna har något gemensamt intresse, t. ex. att de bor vid samma gata. På grundval av samråden utarbetas flera planalternativ som sänds på bred remiss.

Några erfarenheter enligt intervjuer

- Erfarenheterna har visat att det är viktigt att ha mött människorna i området innan planeringsarbetet börjar. Därigenom har man kunnat klarlägga förutsättningarna och få en uppfattning om de boendes inställning. Sådant framgår inte av det statistiska material man har. » Erfarenheterna visar att nästan alla fastighetsägare har kommit till

smågruppernas sammanträden. Gruppstorleken har varit lämplig för denna form av diskussion. v Fördelarna med detta förfarande består främst i att de som berörs av planläggningen får vara med under utarbetandet av planerna. 7- När arbetet inleddes hoppades man att de ingående diskussionerna med de berörda skulle göra det möjligt att genomföra förändringar relativt snabbt. Men eftersom många motstridande krav uppkommit har genomförandet oftast dragit ut på tiden.

Samråd kring i Stockholm trañksaneringen

Stockholms trafikpolitiska kommitté tog hösten 1973 initiativ till ett brett upplagt samrådsförfarande kring pågående trafiksanering i Stockholm. Verksamheten pågick under omkring ett halvt år fram till april 1974. Under tiden utfördes kompletterande utredningar. Tyngdpunkten i samrådet lades vid kontakter med lokala föreningar. Avsikten var att representanter för alla intresserade lokala föreningar skulle kunna diskutera stadsdelsvis trafiksaneringen med företrädare för de kommunala myndigheterna. Anledningen till att man i första hand ville ha representanter för föreningar var att samrådet skulle bli relativt krävande för både kommunens representanter och de som skulle delta från allmänheten. Bristande resurser medförde att man inte ansåg sig kunna ställa upp med information i alla föreningar. En fördel med

samrådsgrupperna ansågs vara att de skulle medge ett samråd också mellan olika organisationer. Olika intressen skulle därigenom kunna brytas mot varandra redan i samrådsgrupperna. Någon representativitet i fråga om deltagarna eftersträvades inte. Syftet med samrådet var att bredda medborgarinflytandet iplanarbetet och tillgodogöra sig lokal men inte sakkunskap att förändra beslutsprocessen. Underlaget för diskussionerna omfattade dels förslag till trafikpolitiskt program för hela Stockholm, dels till förslag Översiktsplaner för trafiksanering i innerstaden och i äldre ytterstadsområden. Materialet publicerades i utförliga rapporter och i sammanfattande Ett broschyrer. sammandrag gavs också i ett extra trafiknummer av kommunens informationstidning Stockholm som sprids till alla hushålli kommunen.

SOU l94:5O 100 Uppföljning och komplettering av miljön

i kommunen. Det presenterades även genom utställningar på två ställen Dessutom utarbetades ett studiepaket för föreningar och självverksamhet. sändes ut till alla centralt och lokalt Rapporterna och broschyrerna verksamma organisationer som bedömdes vara engagerade i trafikfrágor. att medverka hörde Till de föreningar som på så sätt blev direkt inbjudna de lokala politiska organisationerna, föräldraföreningar, hyresgäst-, fastig-

hetsägar- och villaägarföreningar, företagarföreningar, byalag m. fl. Sammaterial om kommumanlagt fick över fyra hundra lokala organisationer för den stadsdel där nens trafikprogram samt förslag till trafiksanering

resp. förening var verksam. till ett femtiotal centrala Vidare skickades hela utredningsmaterialet i kommunen. De inbjöds att delta i en samrädsgrupp som organisationer skulle diskutera dvs. kommunens trafikenbart trafikprogrammet, i stort. Till denna grupp inbjöds förutom de lokala föreningarnas politik centrala även fackliga organisationer och intresseorganisaorganisationer tioner med anknytning till trafiken. Bland de inbjudna var exempelvis

transportarbetarnas fackförening, taxi, motororganisationerna, FCO, handikapp- och miljöorganisahandelskammaren, köpmannaförbundet,

tioner.

Kontaktmöten och samrádsgrupper

en inbjudan till ett av de Med samrådsmaterialet fick organisationerna tio kontaktmöten som ordnades runt om i kommunen som upptakt till

var för alla, tid och plats publicerades i samrådet. Mötena öppna trafiknumret av tidningen Stockholm och i dagspressen. Vid kontakt-

mötena lämnades information om det planerade samrådet, trafikprooch gavs tillfälle till diskussion grammet och trafiksaneringsplanerna i området. Anmälningsblanketter till det kring aktuella trafikfrågor samrådet delades ut till representanter för föreningar och fortsatta enskilda intresserade. På kontaktmötena anmälde sig utöver de särskilt inbjudna föreningarför eller emot vissa trafikleder, bostadsna t.ex. lokala sammanslutningar gatuföreningar etc. rättsföreningar, pensionärsföreningar, miljögrupper, och dessutom en del privatpersoner utan föreningsanknytning. Alla som anmälde från början, sig fick delta. Det hade inte planerats i så fall skulle bli alltför stora eftersom man befarat att samrådsgrupperna I sin inbjudan till försärskilt i de största trafiksaneringsområdena. kommittén t.o.m. föreslagit, att flera föreningarna hade trafikpolitiska

skulle ena sig om två gemensamma representanter. eningar om möjligt lokala samrådsgrupper tillsammans med de De som anmält sig bildade som arbetat med planer för området. kommunala tjänstemän trafikprogrammet och trafiksa- Samrådsgrupperna gick i detalj igenom Samman- v framlade synpunkter och alternativa förslag. neringsförslagen, femhundra personer isamrådet. Deltagarförteckning lagt deltog omkring över samrådsgrupperna publicerades i pressen så att de som önskade

kunde framföra sina synpunkter direkt till dem som medverkade. till trafikpolitiska kommit- Allmänheten inbjöds även att skriva direkt

Fig 36. Några bidrag från barnens feckningsröviingåfiftelsen Hyresbostäder i Örebro

Fig 37.

Samrådsgruppen

bostadsområdet”

Brickebacken i Orebro

§EF\NTL\6 BEñYGGEI/?E

\ m. FMGANTEN

\ 4l .14 v, IA Å\ \ “Kv .á Xx

Fig 38. i Halmstad

Nyhemsomrödef 39. i Halmstads radhus om förnye|se av Nyhemsomrödet

Fig UfstöHning

NYHEMññbtÅN HAKHN Lomma KYRKA

i wrr QEN.TF\OM vw 75mm Vxox/KN

information och diskussfon

Fig 41. Kontokfmöte i Årsta, Stockhoim, för

*rrofiksmeringen Foto; Gösta mage

kring

F ig 42 . Samrödsg rupp

Uppföljning och komplettering av miljön 101

tén. Alla. synpunkter som kom in på detta sätt anmäldes och behandlades i samrådsgrupperna. Sammanlagt kom det in ett par hundra brev samt flera nanmlistor med olika krav.

Arbetsformer, gruppstorlekar m. m.

Varje samrådsgrupp bestämde själv sina arbetsformer. Kommunens tjänstemän ställde endast vissa minimikrav i fråga om behandlingen av samrådsmaterialet, inkomna brev och opinionsyttringar m.m. Som regel fungerade tjänstemän från kommunen som ordförande och sekreterare vid mötena, men i vissa fall valdes funktionärerna bland andra samrådsdeltagare. Tjänstemännen svarade även för utskrifter, utsändningar och de kompletterande utredningar som var möjliga inklusive uppritning och teknisk bedömning av samrådsdeltagamas motförslag. Några samrådsgrupper blev ohanterligt stora för ett intensivt arbete och delades därför upp. l något fall efter geografiska delområden men i regel på ett sätt som någorlunda motsvarade hela gruppens intresse- och politiska profil. De uppdelade grupperna fungerade som ett slags utskott och avrapporterade sitt arbete i den stora samrådsgruppen. Samrådsgrupperna hade i genomsnitt sex möten, nästan alltid på kvällstid. Normalt deltog mellan tjugo och fyrtio personer i sammanträdena, därav minst tre från kommunen. Minst en trafikplanerare deltog och vanligen ytterligare någon fackman. En annan regel som man försökte iaktta var att om möjligt ha medarbetare från stadsbyggnadskontoret, gatukontoret och fastighetskontoret med på varje möte. Kommunens stod tjänstemän för föredragningarna utom då gruppmedlemmar redovisade egna eller då utomstående förslag experter tillkallats. l allmänhet var det fråga om representanter för landstinget eller kollektivtrafikbolaget. I vissa fall kallades också representanter för sådana kommunala som normalt inte förvaltningar deltog i samrådsarbetet, främst hälsovårdsförvaltningen.

Samrâdets roll i planeringsprocessen

Samrådet ägde rum i ett läge då ett utförligt planeringsunderlag och ett diskussionsutkast till trafikpolitiskt program men innan publicerats, några politiska ståndpunkter tagits. Genom att offentliggöra materialet hade trafikpolitiska kommittén godtagit den allmänna inriktningen, men kommitténs ledamöter ville inte påverka samrådet att aktivt genom medverka i diskussionerna eller genom några uttalanden under samrådstiden. Samrådet blev därför huvudsakligen en fråga mellan organisationernas representanter och kommunens Kommittén tjänstemän. höll sig på olika vägar orienterad om samrådsarbetet dels genom rapporter från de tjänstemän som deltog, dels genom kontakter inom sina partiorganisationer. Ibland deltog kommittéledamöter även som åhörare i samrådsmöten. Sättet att rapportera resultatet har beslutats av samrådsgrupperna på olika sätt. l några fall har man inom gruppen arbetat ut och godkänt en rapport, i andra fall överlämnar man protokoll från mötena. Kommittén

102 Uppföljning och komplettering av mil/ön

som innehåller åtskilligt mera än det har på så sätt fått ett stort material, som faller inom kommitténs ansvarsområde. Materialet kommer därför

och delar av det tillställas andra kommunala organ. Ett att bearbetas, som utöver trafiksaneringsplanerna omfattar samlat förslag till trafikplan och trafikpolitiskt program, väntas kunna antas av komtrafikledsplan ett år efter slut. Innan dess är munfullmäktige drygt samrådsperiodens som varit representerade i samråden det avsikten att de organisationer

skall få materialet för kännedom och eventuellt yttrande.

Allmänna erfarenheter

kommittén kommer att sammanfatta och redovisa Trafikpolitiska av samråden under sommaren 1974. Följande erfarenheter erfarenheterna från dem som planerat och lett grundar sig på preliminära bedömningar

verksamheten. Kommitténs var att deltagarna inte nödvändigtvis grundinställning för sitt område eller sin organisation, syftet var skulle vara representativa att tillföra lokal sakkunskap. Detta redovisades upprepade planarbetet togs upp av gånger, då frågan om samrådsdeltagares representativitet eller av medverkande organisationer. Men de kommunala andra deltagare i samrådet har som huvudintryck att tjänstemän som medverkade representativitet för sina organisationer var god och att deras deltagarnas kontakter bakåt under arbetets gång som regel var välutvecklade. Styrel-

och i flera fall samtliga medlemmar hölls informeser, föreningsmöten

rade på olika sätt och kunde påverka sina representanter. aktivitet varierade men tämligen slumpartat. l Deltagarnas givetvis där vissa åsiktsriktningar föreföll överrepresenterade och några grupper särskilt intensivt märktes en tendens att deras drev sina ståndpunkter komma eller delta i diskussionen. l motståndare slutade på mötena av åsikter, och allmänhet gav dock mötena exempel på en vid spridning

debatten var öppen och livlig. Från vissa håll kritiserades kommunens tjänstemän för försök att styra

hade vid sina förberedelser för samrådet diskussionen. Tjänstemännen uppmärksammat dessa risker, och försökte vinnlägga sig om ett neutralt

Den kritik som trots detta framkom gällde bl. a. begränsuppträdande. till ämnet trafiksanering och andra därmed sammanhängande ningen inom Stockholms kommuns beslutanderätt. Vissa trafikfrågor som föll att tjänstemännen försökte hålla regionala deltagare ville inte acceptera Vägverkets eller grannkommunernas frågor, landstingets trafikpolitik, samrådsdiskussionen. Tydligast märktes denna planering etc. utanför

kritik i den samrådsgrupp som behandlade trafikprogrammet.

uppfattning spelade rent partipolitiska frågor en Enligt tjänstemännens roll i diskussionerna. Inställningen till biltrafiken och dess underordnad och negativa effekter för olika funktioner och i skilda miljöer positiva varierade dominerade debatten. Ett genomgående drag var att attityden i samrådsdeltagarnas bostadsområden. lnnerstadsmed trafiktrycket var - oberoende av politisk hemvist - genomgående mest grupperna mot bilismen som helhet och samrådsdeltagarna från villaomrestriktiva

Uppföljning och komplettering av miljön -103

rådena mer inställda på en liberal Direkta restriktioner ville trafikpolitik. de senare huvudsakligen ha riktade mot lokal genomfartstrafik i bostadsområdena. Det anses sannolikt att samrådet har förlängt Förplaneringsarbetet. dröjningen anses emellertid inte vara lika stor som den tid som samråden pågått eftersom man under alla förhållanden hade behövt räkna med en allmän diskussion och viss tidsutdräkt innan beslut kunde ha fattats. Kostnaderna för samrådet anses svåra att uppskatta. En jämförelse bör göras med en situation då samma omfattande skulle planeringsfrågor behandlas utan denna form för organiserad medverkan från allmänheten. En viss erfarenhet av detta finns genom de försök med trafiksanering på Östermalm som inleddes drygt ett år före samrådsperioden. Information och kontakter med allmänheten förekom i olika former, både planerade och oplanerade det senare på grund av en oväntat livlig offentlig debatt. Uppskattningsvis anses Östermalmsförsöket ha varit lika arbetskrävande och kontaktverksamheten lika kostsam som samrådet för

någon av de övriga innerstadsdelarna.

En kostnad som inte skulle ha kommit

i fråga utan samrådet är tryckning och distribution av stora upplagor av samrådsmaterialet. Totalt rörde det sig om cirka 200 000 kronor. För samrådsmötena själva inklusive förberedelser m. m. engagerades ett femtiotal tjänstemän, därav ett tiotal på heltid. dessa tjänstemän tillhörde Samtliga den fasta personalen. Därutöver fick sekreterare anställas tillfälligt för utskrifter, utsändning m. m. Kostnaderna för denna extrabelastning samt ersättningar för tjänstemännens medverkan i mötena uppskattas till ca 50 000 kronor.

Sammanfattning

Detta avsnitt har ägnats åt att beskriva några fall där kommuner eller kommunala bostadsföretag försökt intressera och engagera allmänheten till att medverka dels under brukarskedet dels vid större förändringari miljön. Utredningens uppföljning av sådana försök tyder på att antalet fall där särskilda åtgärder från kommunerna är relativt vidtagits få trots att förutsättningarna för en aktiv medverkan torde vara förhållandevis

gynnsamma. De initiativ som tagits under brukarskedet har haft till syfte att skapa former för samarbete mellan de boende och att öka tilltron till den egna förmågan att förändra och förbättra miljöförhållandena. Man har försökt uppnå detta genom att förstärka existerande former för kontakt och genom att skapa kompletterande kanaler för direkt kontakt med kommunala organ och bostadsföretag.

Erfarenheterna tyder på att även relativt små förändringar i miljön är väsentliga att ta upp till diskussion mellan den allmänhet som berörs och kommunen. En stor del av invånarna i ett mindre område kan genom relativt enkla informeras åtgärder och kallas till givande diskussioner. samråd med personer som väl känner till de befintliga förhållan- Tidiga

av miljön 104 Uppföljning och komplettering

dena synes ofta kunna tillföra planeringsunderlaget väsentliga synpunk-

ter. Vid större förändringar i miljön har avsikten ofta varit att skapa debatt l sådana fall har kontakter med lokala då program eller skisser utarbetas. varit en viktig kanal. Återföringen har skett bl. a. genom föreningar och debattmöten. I de mycket omfatremissförfarande, samrådsgrupper som förekommit i Stockholms komtande samråd kring trafiksanering eftersträvats både i kontakter med förmun har en lokal anknytning utarbetats. eningar och då informationsmaterial

Erfarenheter av några olika metoder

Inledning

l det förra avsnittet redovisades med hjälp av exempel hur några kommuner försökt bredda deltagandet i planering och miljöutformning. Så långt möjligt redovisades också erfarenheterna av olika åtgärder. En beskrivning av enskilda fall har emellertid vissa svagheter. Det är inte sällan svårt att tydligt urskilja erfarenheterna av de enskilda åtgärderna, eftersom flertalet försök inneburit en kombination av flera olika åtgärder. Erfarenheterna av olika åtgärder är som regel bundna till de speciella förutsättningar som varit rådande i försökskommunen vid tidpunkten för försöket. Som en ytterligare konkretisering redovisas därföri detta avsnitt några vanliga metoder var för sig. Syftet är att belysa för- och nackdelar med varje metod och att ge redovisningen en viss allmängiltighet genom att erfarenheterna samlas från så många kommuner som möjligt. Underlaget utgörs av de erfarenheter som kommit fram i de exempel som beskrivits. Men därutöver bygger framställningen på försöksverksamhet från ytterligare ett antal kommuner som av utrymmesskäl inte kunnat redovisas i de tidigare avsnitten. Genomgången av kommunernas försöksverksamhet har visat att ett stort antal åtgärder vidtagits. Men i många fall är det fråga om varianter av ett mindre antal metoder. Därför har ett försök gjorts att renodla de olika metoderna genom att urskilja några gemensamma drag. Några begränsningar i en redovisning av detta slag bör nämnas. Redovisningen bygger på den försöksverksamhet som blivit känd under arbetets gång. Det är därför inte möjligt att göra några anspråk på fullständighet. Avsikten är inte heller att värdera eller rangordna de olika metoder som beskrivs inbördes. De metoder som behandlas är sådana som särskilt använts i planfrågor. Däremot berörs endast i förbigående kommunernas information genom press, radio/TV, annonsering m. m. Dessa metoder kommer att behandlas i utredningens huvudbetänkande i samband med allmänna frågor kring kommunernas information. Vid insamling och sammanställning av erfarenheterna av olika metoder har särskilt avseende fästs vid i vilken utsträckning åtgärderna kunnat: l. förbättra de förtroendevaldas möjligheter att sätta sig in i plane-

lO6 av olika Inetoder SOU l9“4:50

Erfarenheter några

ringsfrågorna, delta aktivt i planeringsarbetet och öka sin kännedom om medborgarnas önskemål, 2. förbättra medborgarnas möjligheter att förstå planeringsfrågorna, delta i planeringsarbetet och påverka resultatet, 3. tillföra planförslagen synpunkter som förbättrar planeringsunderlaget samt 4. inordnas i den kommunala beslutsprocessen utan alltför stor kostnad och fördröjning av planarbetet. Med utgångspunkt i dessa kriterier sammanfattas förutsättningar och erfarenheter för varje metod.

Trycksaksinformation

Den enkätundersökning som utredningen genomförde 1971 visade att det förekommer relativt ofta att kommuner framställer särskilda trycksakeri form av broschyrer, tillfälliga informationstidningar m. m. Ofta har det skett i samband med större planfrågor. Utformningen av materialet har varit mycket varierande från obearbetade sammanställningar av protokoll till mycket väl genomarbetade och Oftast har trycksakerna skickats till alla påkostade trycksaker. hushåll i kommunen som helhet eller till det område som antingen särskilt berörts I några fall har materialet riktats till vissa av planåtgärder. grupper av medborgare eller enbart till organisationer och kommunalt förtroendevalda. l regel har trycksakerna distribuerats med post. Men det har också ofta förekommit att informationsmaterialet gjorts tillgängligt på bibliotek,i skolor och butiker. I kommuner där en kommunal informationstidning utges har det förekommit att aktuella planfrågor tagits upp i artiklar eller i särskilda temanummer. Det finns också exempel på att sådan information ingått som en del av ett studiematerial till organisationer och andra som velat tränga in i frågorna. Studiematerialet har i övrigt ofta bestått av djupare planhandlingar eller bearbetningar av dem, arbetsuppgifter, handledning för studiecirkelledare m. m. Erfarenheterna tyder på att det ofta varit svårt att göra informationen tillräckligt konkret och därmed intresseväckände. En förutsättning för större allmänt intresse för planfrågor har ofta varit att det funnits och kontroversiella problem att diskutera. En tillspetsade frågeställningar avvägningsfråga i det sammanhanget är vad kommunen bör göra och vilken uppgift som bör tillkomma partierna och andra opinionsbildare. Gemensamt för olika former av trycksaksinformation är främst att de är metoder för enkelriktad information från planeringsmyndighet till allmänhet. Det har därför ofta varit svårt att bedöma effekten av åtgärderna utan relativt omfattande intervju- eller enkätundersökningar. För att ge möjlighet till en återföring av synpunkter från mottagarna kan det ibland vara möjligt att kombinera metoden med andra åtgärder.

Erfarenheter av nâgra olika metoder

Det har t. ex. förekommit att mottagarna att skicka in uppmanats synpunkter på särskilda frågeblanketter. Erfarenheterna visar att kostnaderna i vissa fall kan vara jämförelsevis höga. Det gäller t. ex. om informationsmaterialet utformas på ett yrkesmässigt och ambitiöst sätt eller om det görs få begränsningar i fråga om spridningen. En nackdel är att det kan ta relativt lång tid att framställa ett väl genomarbetat material. En fördel är att informationsmaterialet enkelt och snabbt kan spridas när det är utarbetat.

Vidgad utställning

Den vanligaste formen av utställning i planfrågor är den som enligt byggnadslagsstiftningen skall förekomma då en plan utarbetats och föreligger i form av ett färdigt förslag. Denna form av utställning riktar sig huvudsakligen till berörda sakägare. Det utställda materialet består som regel endast av formella som plankarta handlingar och plantext. Men särskilt i fråga om översiktliga planer har förfarandet i många kommuner utvecklats till mer omfattande utställningar som vänder sig till en bred allmänhet. Utställningarna kan då betraktas som jämförliga med andra frivilliga informationsåtgärder. Sådana utställningar har ofta använts för att presentera färdiga förslag till planer. Men det har även förekommit i tidigare skeden av planarbetet än vad lagstiftningen förutsatt. Det har då gällt t. ex. en lägesredovisning av pågående inventerings-, program- eller ett skissarbete. lbland har utställningen upprepats vid ett eller flera tillfällen under arbetets gång. I andra fall har man valt att redovisa alla planer som varit under arbete samtidigt. Med hjälp av bilder, modeller, filmvisning m. m. har en mer fullständig bild kunnat ges av befintliga förhållanden och förslag. Det är vanligt att företrädare för kommunens planeringsmyndigheter är närvarande vid större för att kunna utställningar ge vägledning. information och svara på frågor från besökare. För att nå en bredare publik har öppethållandet ofta anpassats för besökare som inte kan komma under ordinarie arbetstid. Erfarenheterna visar att en utställning också kan göras lättare tillgänglig genom placering i lokaler dit många människor har andra ärenden, t. ex. varuhus, bibliotek, väntsalar och arbetsplatser. Ett annat sätt är att visa vandringsutställningar i kommundelar eller bostadsområden. l några kommuner finns permanenta utställningslokaler för kommunal information där planfrågor är ett vanligt tema. Planutställningar av omfattande slag är ofta tämligen dyra p. g. a. höga kostnader för lokal, material, konsulter eller egen personal i samband med utarbetandet, för personal i lokalen etc. Det är inte ovanligt att en stor utställning kostar 25 000 kronor att framställa och visa. Sambandet mellan kostnader och informationsvärde av en utställning är dock inte alltid given. Det finns erfarenheter som visar att det inte är

metoder

108 Erfarenheter av nâgra olika

den fulländade formen och de påkostade bilderna som väcker intresse hos den besökande allmänheten. arbetsmaterial som idéförslag och alternativa l vissa fall har tillgängligt användas som ett konkret och intresseväckande utställskisser kunnat Detta material kan ha fördelen att inte ser alltför ”färdigt” ningsmaterial. ut och därigenom lättare väcker diskussion. Erfarenheterna från flera kommuner tyder på att en stor del av besökarna på kommunala planutställningar består av fackmän, fastighetsägare och studerande från skolor och bildningsförbund.

Utformning och innehåll

utarbetade och påkostade l många fall har även mycket omsorgsfullt lockat få besökare. l allmänhet förklaras detta av att man utställningar lyckats mindre väl med någon av följande förutsättningar:

Ä- att informationen om utställningen verkligen nått ut till en stor

allmänhet, - att utställningslokalen haft ett lättillgängligt läge, - att det varit ett aktuellt och intresseväckande material som presenterats på ett överskådligt sätt områden - att utställningen anknutit till förhållanden och geografiska som besökarna känt till.

l kombination med andra aktiviteter och med speciella inbjudningar studieförbund m. fl. har intresset kunnat höjas, ofta för en till skolor, obetydlig merkostnad. De särskilda satsningarna på utställningar har som regel syftat till att ge väcka frågor och stimulera till debatt. Men hur väl man information, samt i vilken situation och lyckats har i hög grad berott på utformningen Erfarenheterna har visat att utställningar på vilket sätt den presenterats. och att beskriva sammanhang som lätt lämpar sig bäst för att ge impulser kan överblickas av besökaren. fall har även större utställningar lagts upp efter samma l många mönster som de lagstadgade utställningarna med huvudvikten lagd vid markanvändningskartor. Sådana riktar sig främst till sakägare i syfte att men de är vanligen av visa på vilket sätt planerna berör deras egendom litet intresse utanför den kretsen. Utställningar som riktar sig till allmänmaterial för att heten kräver erfarenhetsmässigt ett mycket lättillgängligt besökarna skall kunna göra sig en föreställning om vad förslagen innebär.

Det gäller särskilt dem som berör större plansammanhang. Erfarenheterna också vinner på om de tyder på att utställningarna lätt kan anknyta det som visas till kända läggs upp så att besökaren Om det gällt t. ex. centrumplaner eller förhållanden i sin omgivning. ändringar av befintliga detaljplaner_ har allmänheten som regel visat större Särskilt välbesökta har intresse än om det gällt mer översiktliga planer. blivit där antalet människor som omeutställningar i saneringsområden l flera komdelbart berörs i regel är större än i nyexploateringsområden. i de centrala delarna muner har man haft svårt att engagera allmänheten

SOU l974:5O Erfarenheter av olika metoder Izâgra

av kommunen medan utställningar i kommunernas ytterområden ochi mindre tätorter i regel varit välbesökta.

lnformationseffekt och âterföring

I många fall är det svårt att bilda sig en uppfattning om utställningars informationseffekt även om antalet besökare är stort. Man vet vanligen inte vem man når eller om besökarna kunnat tillgodogöra sig utställningen. Det framkommer inte heller vad de besökande anser om förslagen. För att fâ fram detta kan man kombinera utställningen med någon form av tvåvägskommunikation. Informations- och debattmöteni anslutning till utställningen kan ge besökarna en möjlighet att reagera på den information som ges. I vissa fall har man även använt sociologiska undersökningar. Det är vidare vanligt att besökarna uppmanas att skriftligen ställa frågor och lämna synpunkter på det utställda materialet. Det har därvid visat sig värdefullt om den intresserade får möjlighet att följa upp sina synpunkter. Det kan t. ex. ske genom att upplysningar ges om hur inlämnade förslag kommer att behandlas samt vilka möjligheter som finns att få eventuella frågor besvarade. Erfarenheterna visar emellertid att det är svårt för lekmän att genom en utställning och dess eventuella kringarrangemang hinna sätta sig in i frågorna. Det blir därför som regel inte möjligt att uttrycka synpunkter annat än i mycket allmänna begrepp eller i fråga om detaljer. Antalet inkomna svar har därför ofta blivit litet. De synpunkter som lämnats in har i regel kommit från speciella grupper som varit särskilt motiverade eller haft lätt för att uttrycka sig skriftligen. Det bästa resultatet tycks ha kunnat uppnås om ett fåtal relativt väl avgränsade problemområden angivits kring vilka besökarna ombetts skriva ner sina synpunkter. På så sätt har man i några kommuner kunnat få in synpunkter som tillfört planarbetet nya fakta och aspekter. Men det har även förekommit att frågorna preciserats alltför långt. Det har då medfört att något nytt inte har tillförts. Syftet med dessa standardiserade frågor har varit att få en uppfattning om opinionen. Men detta har visat sig omöjligt med denna metod, eftersom man inte vetat något om representativiteten hos de besökande. Samma svårigheter har uppstått då omröstning utförts mellan olika alternativ bland utställningsbesökare. Sammanfattningsvis kan konstateras att planutställningen som informationsmetod erfarenhetsmässigt lämpar sig bäst för en aktiv och informationssökande publik. För att förmedla information kring mer omfattande frågor synes det ofta vara en fördel om den kan kombineras med andra åtgärder. Erfarenheterna visar att en återföring av förslag och synpunkter från besökarna förutsätter en kombination med andra metoder. Det kan t. ex. gälla informations- och debattmöten eller att det ges möjlighet att lämna skriftliga synpunkter. l det senare fallet kan uppmaningar att lämna synpunkter om begränsade frågeställningar tillföra nya aspekter. Försök att standardisera svaren har visat sig mindre meningsfulla, eftersom det är

l l0 av olika metoder

Erfarenheter nâgra

svårt att bedöma representativen hos dem som svarar. Vad slutligen gäller kostnaderna tyder erfarenheterna från omfattande de ofta blir relativt kostsamma och kräver lång utställningar på att förberedelsetid.

Allmänna informations- och debattmöten

Allmänna informationsmöten och debatter anordnade av kommunen ger möjlighet till diskussion och personlig kontakt mellan dem som svarar för och dem som blir berörda eller av annan anledning är planeringen intresserade. Formerna för sådana möten varierar bl. a. beroende på diskussionsämne, när i planeringsprocessen mötet arrangeras och hur mötet planeras och leds. Vanliga varianter av informationsmöte är paneldebatter och av förtroendevalda där frågor ställs direkt eller lämnas in i utfrågningar förväg. Det har också förekommit att kommunen i större planfrågor valt att informera förtroendevalda, press och annan allmänhet i anslutning till kommunfullmäktiges eller kommunstyrelsens sammanträden. lnformationsmöten anordnas mycket ofta i anslutning till utställningar som då kan ge en utgångspunkt för diskussion. Lokaler som ofta används är museer, bibliotek och skolor. Någon förtroendevald deltar i regel som ordförande. Ofta är flera förtroendevalda närvarande som representanter för olika kommunala nämnder. Det har emellertid inte varit ovanligt att kommunen enbart av tjänstemän. Erfarenheterna visar att representerats direktkontakten med allmänheten även i detaljerade frågor som regel har varit mycket värdefull. I några kommuner har det varit rutin att alla framförda synpunkter antecknats och senare skickats vidare till berörda organ i kommunen. Vissa kommuner regelbundet återkommande informationsmöten i

anordnar

kommundelar eller bostadsområden. Av naturliga skäl blir sådana möten oftast inte enbart inriktade på planfrågor. För att i förväg väcka intresse för möten kring lokala frågor har det förekommit att brev, flygblad, eller annat informationsmaterial delats ut till hushållen i ombroschyrer rådet. Vid möten för större planfrågor har annonsering och inbjudningar till organisationer i vissa fall ansetts lämpligare. Ett sätt att göra informationsmöten mer intressanta är att vanligt inleda med av diabilder från det område som berörs av visningar åtgärderna. Det har i sådana fall varit till stor fördel om man samtidigt kunnat visa fotografier, modeller, modellfilm eller dylikt som kunnat ge en föreställning om planerade förändringar. Erfarenheterna mer tid till diskussion och tyder på att det behövs än för formella anföranden från kommunens representanter. l frågor många fall har det därför varit lämpligt att begränsa antalet talare och inskränka deras anföranden till att bli så korta och översiktliga som möjligt. Det är sällan något tvärsnitt av kommuninvånarna som deltar i möten kring planfrågor. Ett urval av kommuninvånare sker redan genom att

Erfarenheter av nâgra olika metoder ll l

endast intresserade går till mötena. De som deltar aktivt är oftast ytterligare en mycket mindre grupp. Det har ofta påtalats att ett fåtal väl initierade dominerar mötet. För att få fler aktiva har man därför ibland använt sig av gruppdiskussioner med gott resultat. Även mötesledarna och de förtroendevalda har då suttit med i grupperna. Möten kring lokala frågor har ofta mötts av stort intresse hos allmänheten. Särskilt förefaller det gälla för där förnyelseområden mötena ofta varit välbesökta och en intensiv debatt har förts. l sådana fall har det i många fall framkommit nya synpunkter från de boende i området. Många kommuner har gjort den erfarenheten att intresset för informationsmöten i regel är större i kommunens äldre ytterområden än i nyare centrala tätortsdelar. En annan iakttagelse är att diskussionen ofta inte begränsar sig till planfrågor även om detta från början varit avsikten. Särskilt gäller detta vid möten i mindre tätorter och kommundelar där de flesta tänkbara problem kan komma upp till debatt. Några andra allmänna erfarenheter av informations- och debattmöten är att det ibland uppstått svårigheter då ansvariga förtroendevalda inte varit närvarande vid möten och debatter. Men även i de fall förtroendevalda varit närvarande har det ofta förekommit att tjänstemännen fått delta flitigast i diskussionen. I många fall har de nämligen visat sig att detaljlösningar tilldragit sig störst intresse. Det har varit fallet även då det varit fråga om översiktlig planering. Ofta har det varit ett problem att kunna avgöra vilket eller vilka skeden av planeringsarbetet som varit bäst lämpade för möten. Avvägningen har gjorts olika i de försök som studerats. Å ena sidan har det ibland varit svårt att få intresse för frågorna i tidiga skeden. Då informationsmöten anordnats innan något arbete utförts har diskuspå planerna sionerna ofta uteblivit. Man har haft svårigheter att finna konkreta diskussionspunkter. Å andra sidan har inte sällan skisser och preliminära förslag kunnat uppfattas som slutgiltiga och definitiva av mötesdeltagarna. Det har i sin tur kunnat begränsa debatten. Sammanfattningsvis kan konstateras att deltagarna ofta företräder speciella intresseinriktningar. Erfarenheterna visar att det kan vara till fördel då diskussionen därigenom har breddats till och nya aspekter kunskapsområden. Men en svårighet är att avgöra hur allmänt omfattande olika synpunkter är. Om frågorna har stark lokal är det anknytning erfarenhetsmässigt lättare att få en bred sammansättning av deltagarna. Om såväl ansvariga förtroendevalda som tjänstemän deltagit vid mötet har det varit möjligt för den deltagande allmänheten att direkt få en reaktion på frågor och synpunkter som framförts. för Förutsättningarna att undvika missförstånd om planeringsåtgärdernas innebörd har därigenom ofta kunnat förbättras. Erfarenheterna visar att möten av detta slag lämpar sig bäst om man riktar sig till grupper som redan har ett aktivt intresse. Men det är svårare att nå stora grupper av kommunmedlemmar.

metoder 112 Er/árenherer av nâgra olika

Förutsättningarna för att förbättra beslutsunderlaget i planeringen är bäst vid lokala och konkreta frågor där enskilda erfarenhetsmässigt personer och grupper ofta har ingående kunskaper. Omfattande mötesverksamhet kräver stora arbetsinsatser från ett ofta mycket begränsat antal förtroendevalda och tjänstemän som är väl insatta Kostnaderna torde däremot vara relativt små jämfört med i frågorna. j t. ex. omfattande utställningar. Förberedelser och genomförande har ofta kunnat ske under kort tid vilket inneburit att nämnvärd fördröjning av planarbetet som regel inte har behövt uppstå.

Vidgat muntligt samråd

Nuvarande byggnadslagstiftning kräver att den som upprättar en plan skall samråda med vissa myndigheter och andra intressenter. Med undanstyrelse och länsarkitekten preciserar inte lagstifttag för kommunens ningen vilka intressenter som bör komma i fråga. Det anges inte heller under vilka former samrådet skall ske eller vid vilken tidpunkt under planeringsarbetet det bör äga rum. Traditionellt brukar samråd ske framför allt mellan planförfattare och _ kommunala och statliga myndigheter samt med markägare och andra g varierar emellertid avsevärt mellan olika komsakägare. Uppläggningen muner. I vissa kommuner har man vidgat samrådsförfarandet även till andra än dessa traditionella intressenter. Förutom kan det exempelvis gälla hyresgäster, närboende sakägare eller föreningar som företräder de berörda. Det är vanligt att kommunen genom brev kallar till särskilda sammanträden under planarbetets gång. l andra fall anordnas inte någon särskild sammankomst. De berörda då istället genom brev eller annons att besöka någon ansvarig uppmanas förtroendeman eller tjänsteman i kommunen. Samråd med många smågrupper av intressenter är tids- och arbetskrävande. Det har därför oftast använts vid planläggning av mindre - Om ett stort antal intressenter anses g områden detaljplanläggning. i berörda har man i stället ofta funnit remissförfarande vara lämpligare. Vidgat samrådsförfarande i tidiga skeden har i vissa fall också kombinerats med remissförfarande i senare stadier av planarbetet. Det finns exempel på kommuner där man rutinmässigt tillämpar offentliga samråd i flera skeden av planeringsprocessen. Det har gällt i i fråga om såväl dispositionsplaner som program,- skiss- och förslagsskede detaljplaner. Förutom enskilda markägare är fastighetsägareföreningar, och vägföreningar vanliga deltagare. Men samråden är villaägareföreningar och får därför i större planfrågor närmast karaktär öppna för allmänheten av informations- och debattmöten.

Pömyelseomrâden samråd i större omfattning har ofta kommit till användning vid Muntligt planläggning i förnyelseområden. I dessa fall är som regel många direkt

SOU l974z50

Erfarenheter av nâgra olika metoder

berörda av planeringsåtgärderna. I några fall som gällt komplettering av villabebyggelse har Samråden lagts upp så att man i mindre samlats flera grupper gånger under planarbetets gång. Erfarenhetsmässigt har det i regel krävts en allmän orientering om vad planläggning är och vad den syftar till innan egentliga plandiskussioner kunnat börja. Erfarenheten har visat att detta varit en uppskattad möjlighet för de berörda att i flera skeden direkt få lägga fram sina synpunkter för kommunens förtroendevalda och tjänstemän. Men från vissa kommunala förtroendemän och tjänstemän har det också framkommit kritiska synpunkter på samråden. Man har menat att det som tillförts beslutsunderlaget skulle ha kunnat åstadkommas med mindre omfattande insatser från kommunen. De nya impulser man hade hoppats kunna få genom dessa kontakter har i stor utsträckning uteblivit. l förnyelseområden har förslag till förändringar ofta mött ett kompakt motstånd. Även om omfattande samråd ägt rum under planarbetets gång har det inte sällan visat sig att de verkliga problemen framkommit först vid markförhandlingarna. l andra fall kallas rutinmässigt både både sakägare och nyttjare som t. ex. hyresgäster till samråd i förnyelseområden som skall bli förmå! för planeringsåtgärder. Samråden kan exempelvis ske kvartersvis. Vid sammankomsterna som brukar vara ett par timmar visar man alternativa planskisser samt ljusbilder som illustrerar vad planeringen kommer att innebära. Under sammanträdena förs noggranna anteckningar. Vid dessa samråd har både sakägare och nyttjare varit väl representerade. Erfarenheterna har givit vid handen att den tidiga informationen om bakgrunden till planerade har kunnat förändringar minska antalet anmärkningar i senare skeden av planläggningen. Om det visat sig att det inte gått att få någon förståelse för behovet av förändring hos sakägare och boende har man lagt ner förslaget helt eller för en tid. Några nackdelar som anförts är att ett brett upplagt samrådsförfarande är arbetsamt och att det i regel måste ske på kvällstid. Det kräver vidare stor pedagogisk talang av kommunens företrädare genom att de skall kunna förklara även komplicerade enkelt överväganden och kortfattat. Erfarenheter från andra kommuner tyder på att förtroendevalda ibland har haft svårigheter att hinna delta vid tidskrävande kontakter av detta slag. Sammanfattningsvis kan konstateras att den personliga kontakt som utvecklats vid samråden i många fall ansetts vara mycket betydelsefull för planärendenas fortsatta Erfarenheterna behandling. visar att det är viktigt att förutom tjänstemän även förtroendevalda deltar. För den allmänhet som deltar har det inneburit att man direkt till ansvariga förtroendemän och tjänstemän kunnat framföra synpunkter innan några lösningar uppstått i form av upprättade planer eller fattade detaljbeslut. Särskilt har detta visat sig vara värdefullt i fråga om förnyelse av befintlig bebyggelse eller annan ändring av befintliga miljöer. Uppfattningarna om i vilken utsträckning sådana diskussioner verkligen tillför planerna något väsentligt i kvalitativt hänseende går emellertid ibland isär.

olika metoder

114 Erfarenheter av nâgra

samråd med diskussioner i mindre grupper kan vara Ett omfattande arbetskrävande för kommunens företrädare. Men en fördel är att mycket arbete på förberedelse i form det inte behöver läggas ner särskilt mycket av skriftligt informationsmaterial och kartor. Problem och frågor kan

ofta klaras ut direkt vid sammankomsten.

Vidgat remissförfarande

och informella samråd med närmast berörda kommunala nämn- Muntliga der och förvaltningar samt statliga myndigheter har i många kommuner med ett skriftligt remissförfarande: l samband ersatts eller kompletterats av remissinstanser skulle därmed har man frågat sig om inte kretsen kommunala nämnder och styrelser samt till kunna vidgas till flera organisationer och enskilda kommunmedlemmar. har infört ett remissförfarande i planfrågor där Vissa kommuner och intressenter är fasta remissinstanser. Det har gällt organisationer villaägareföreningar, föräldrat. ex. hyresgästförening, handelskammare, I de fall kommunerna använt sig av föreningar och idrottsföreningar. med fasta remissinstanser i alla planärenden har antalet ett system organisationer i regel begränsats till ett fåtal. kommuner använder brett remissförfarande till Andra sig av ett Det kan organisationer och enskilda i fråga om enstaka viktiga planer. centrumplaner och t. ex. gälla översiktliga planer som dispositionsplaner, I sådana fall är det att alla föreningar och generalplaner. vanligt som kan förväntas ha något intresse av planfrågor inbjuds , organisationer i att delta. Ibland har inbjudan också gått ut till alla organisationer oberoende av deras intresseinriktning. I kommunens föreningsregister vissa fall förekommer det emellertid att de politiska partiernas organisaundantas eftersom de förutsätts hålla en direkt kontakt med de tioner förtroendevalda i kommunens planeringsorgan. i som varit remissinstanser har i Antalet organisationer och föreningar vissa fall varit över 50. I enstaka fall har antalet svar blivit betydligt större. För att nedbringa antalet remissinstanser har man i någon enstaka till kontaktmän som företräder flera kommun skickat remissmaterialet föreningar med likartad intresseinriktning. En speciell form av remissförfarande är s. k. öppen remiss som innebär och enskilda inbjuds att att vem som helst t. ex organisationer, företag svara. Inbjudan att ge synpunkter genom remissvar ges då ofta genom

annonser i pressen eller genom en broschyr till hushållen. distribuerat skriftlig information till I samband med att kommunen kommunmedlemmar i vissa fall uppmanats att hushållen har enskilda skicka in synpunkter eller besvara ett frågeformulär. på vissa planaspekter har man avvisat krav på ett formellt remissför- I åtskilliga kommuner och Som motivering för sin farande till föreningar organisationer. har dessa kommuner bl. a. anfört att: inställning

- de informella kontakterna är så väl utvecklade att det inte behövs

Erfarenheter av olika metoder nâgra

organisationerna redan har företrädare som samtidigt är valda representanter i kommunala organ - remissförfarandet skulle innebära tidsförskjutningar - hos remissinstanserna experter skulle utarbeta remissvaren - det skulle vara svårt för de kommunala organen att välja ut planer som är lämpliga att remittera - kontakter mellan personliga organisationer och förtroendevalda är att föredra eftersom det ger en mer obunden diskussion.

Val av tidpunkt och remissinstanser

Den tidpunkt i planeringsprocessen då remissförfarandet tillämpas varierar. Det är vanligt att planärenden remitteras först när ett förslag föreligger. Särskilt vid större projekt har emellertid brett remissförfarande ofta använts redan i tidigare skeden. Det har t. ex. förekommit att en remissomgång anordnats redan på programstadiet, och upprepats vid ett eller flera tillfällen under planarbetets gång. l de fall remissförfarandet inte är formaliserat görs urvalet av remissinstanserna i de flesta kommuner av tjänstemännen i den förvaltning som svarar för planarbetet, t. ex. stadsbyggnadskontoret. Bedömningen av inkomna remissvar görs likaså i regel inom denna förvaltning. Vanligen sammanställer och kommenterar de också förslag och kritik som framförts i svaren. Det är vanligt att föreningar anordnar studiegrupper, arbetsgrupper och speciella medlemsmöten i samband med remissarbetet. Remissförfarande har i vissa fall kombinerats med studiecirkelverksamhet. Det finns flera exempel på att organisationer tagit initiativ till Studieverksamhet. Kommunerna har också initierat sådan genom studieförbunden. En förutsättning har ofta varit att detta kunnat förberedas i god tid.

Allmänna erfarenheter

De kommuner som prövat brett remissförfarande har i regel positiva erfarenheter. Remissvaren innehåller ofta värdefulla och nya synpunkter aspekter på planfrågorna. Om förfarandet används i tidiga skeden av planeringen anses det kunna medverka till att ändringar i senare skeden kan undvikas. De remissinstanser som ombetts yttra sig har i allmänhet svarat. I många fall har också andra organisationer och sammanslutningar svarat även om de inte fått någon formell inbjudan. Remissförfarande till nämnder och styrelser kan ge en bredare krets av förtroendevalda i kommunen möjlighet att sätta sig in i frågorna. [större planfrågor har det förekommit att nämnderna haft speciella sammanträden för att diskutera remissvaren. Organisationer och föreningar har i många fall uttalat sin uppskattning av remissförfarandet. De anser sig därigenom ha fått tillgång till en ny kanal till de kommunala myndigheterna. Ivissa organisationer diskuteras remissvaren ingående bland medlemmarna. I andra fall är det styrelsen eller någon speciellt intresserad medlem som utarbetar svaret. I några kommuner har det vidgade remissförfarandet inneburit ökat intresse för

metoder SOU |974:50

116 Erfarenheter av nâgra olika

i organisationer och kommunala nämnder sedan det använts planfrågor Detta har bl. a. tagit sig uttryck i att föreningar anordnat några gånger. allmänna möten kring planeringsfrågor. Från föreningar och andra remissinstanser har det ofta hävdats att det varit svårt att sätta omfattande planmaterial. Det har sig in i ett varit svårt att överblicka konsekvenserna på de områden som från deras 3 synpunkt varit intressanta. Särskilt i de tidigaste skedena av planarbetet i kan det för planeringsmyndigheten vara svårt att utforma ett tillräckligt Detta har i konkret underlagsmaterial och preciserade frågeställningar. vissa fall i remissvaren i form av missuppfattningar eller _ återspeglats som framförts från allmänheten blivit alltför genom att de synpunkter Det har även förekommit att Synpunkterna varit alltför detaljerade. allmänna i förhållande till det pågående planarbetet. Det kan ha tagit sig t. ex. genom att detaljfrågor behandlats i samband med regionuttryck eller att översiktliga blivit dominerande frågor i planearbete problem samband med planer som gällt närmiljöfrågor. Förhållandena även kommunala nämnder och gäller i viss utsträckning l flera kommuner har man påpekat svårigheterna för den sociala styrelser. är mest från social sektorn att definiera de frågor som väsentliga

synpunkt. Särskilt i större frågor har det visat sig värdefullt med särskilda eller bearbetat planmaterial. En annan sammanfattningar pedagogiskt rekommenderats väg, som valts i något fall, har varit att förvaltningarna att utforma planmaterialet på visst sätt så att det skall vara lättillgängligt för allmänheten. En väsentlig fråga är vilken effekt ett brett remissförfarande får på planeringsprocessens längd. I större planeringsprojekt har det ofta ansetts lämpligt att dela in planeringsprocessen i steg och efter hand låsa vissa avsnitt för att få stadga i arbetet. Remissförfarande förefaller i sådana fall merarbete eller fördröjning av som regel inte ha inneburit något större planarbetet. I de kommuner som haft brett remissförfarande har man endast i undantagsfall ansett att det medfört några tidsförluster. Men det anses allmänt vara viktigt att remissinstanserna får god tid på sig för att svaren skall hinna bli väl genomarbetade. Omfattande planfrågor kräver ofta att och får möjlighet att planera mötes- och föreningar organisationer studieverksamhet Ofta behöver också särskilt studielång tid i förväg. material utarbetas. I något fall har referensgrupper, med representanter för större organijämsides med remissförfarande. Remissinstansema sationer, tillämpats har då som regel inte tillfört diskussionen så mycket, eftersom mar. redan fått de ”tunga remissinstansernas syn tidigare genom referensgrupperna Referensgrupperna anses från kommunens synpunkt 1:a varit på frågorna. lättare att passa in i planarbetet. Deltagarna har direkt kunnat ge uttryck hos det samhällsorgan eller den organisation som de för inställningen representerat. En nackdel har sagts vara att det allmänt sett blir besvärligare att komma till avgörande ju fler som deltar. I andra fall har man tyckt sig

SOU I974:50

Erfarenheter av nâgra olika metoder ll7

märka att remissinstanserna i sina svar inte beaktat kostnadsaspektema utan ägnat sig åt snäv intressebevakning.

En avgörande fråga är på vilket sätt de inkomna Synpunkterna kan föras in i planeringsprocessen. Erfarenheter visar att ett omfattande remissmaterial ibland kan vara svårhanterligt särskilt om tidsmarginalema är små. I större kommuner har remissvaren i vissa betydelsefulla planfrågor omfattat tusentals sidor. Det visar på nödvändigheten av att sammanställningarna görs överskådliga och lättillgängliga om de skall kunna fungera som

beslutsunderlag. Remissvaren har i många fall inne-

hållit synpunkter både av allmän karaktär och av mer detaljerat slag som inte varit anknutna enbart till den aktuella planen. Ibland har det därför ifrågasatts om en kort sammanställning utförd av kommunens tjänstemän

kan göra rättvisa åt det ofta omfattande och mångsidiga materialet.

Ett förfarande som tillämpats och som underlättar sammanställningen är att remissanvisningar utarbetas. För att försäkra sig om att svaren skall

bli tillämpliga har remissinstanserna i vissa fall uppmanats att särskilt behandla några angivna problemområden eller frågeställningar. Det är då nödvändigt att de uttrycks på ett förutsättningslöst sätt så att de inte

kommer att styra svaren.

Sammanfattningsvis kan konstateras att remissförfarande i tidiga skeden av planarbetet erfarenhetsmässigt ger de förtroendevalda i olika nämnder och styrelser goda att möjligheter diskutera och påverka planerna från olika aspekter och intresseområden. För att detta skall kunna ske är det ofta väsentligt att remisstiden är väl tilltagen. En annan

förutsättning är att planmaterialet inte är alltför tekniskt utformat utan

gör det att lätt möjligt urskilja de aspekter som berör nämndens arbetsområde.

Erfarenheterna visar också att remissförfarande till organisationer möjliggör diskussioner bland medlemmarna. I större frågor kan detta kombineras med studiegrupper. Erfarenheterna visar att det i sin tur kan få långsiktiga positiva effekter för intresset för planfrågor. Förutsatt att

rutiner skapas i kommunen för att föra in remissvaren i planeringsprocessen kan ett stort antal olika intressen få möjlighet att framföra sina synpunkter i planeringen.

För att få en återföring till remissinstanserna har det visat sig ha ett

positivt värde att i efterhand skicka remissammanställningar och ev. planförslag till remissinstanserna.

Remissförfarandet kan även utvidgas till enskilda intresserade. Även om detta sker torde stora grupper av medborgare ha svårigheter att utnyttja denna möjlighet.

Erfarenheterna visar också att remissförfarandet kan förbättra beslutsunderlaget genom att sakkunskap från olika områden kan tillföras planarbetet. Men för att Synpunkterna skall kunna föras in i planeringen är det ofta lämpligt att remissförfarandet sker i ett tidigt skede. Samtidigt är då svårigheterna ofta stora att få problemen gripbara. Om noggrann information givits på förhand om vilka problem som behandlas i olika skeden har vissa fördelar kunnat uppnås. Man har lättare kunnat undvika att remissinstanserna ägnat sitt intresse åt alltför översiktliga eller alltför

118 av olika Inetodør

Erfarenheter nägra

erfarenhetsmässigt ofta blivit fallet annars. Det detaljerade aspekter vilket kan emellertid innebära vissa nackdelar om svaren i alltför hög grad i

behandla vissa frågeställningar. förväg begränsas till att Om kommunen tillämpat remissförfarande till kommunala organ och

har det i allmänhet inte behövt medföra någon och statliga myndigheter eller när kretsen breddats. väsentlig ökning av kostnader tidsåtgång remissförfarandet i sig oftast inte verkar fördröjande på Även om anses det ändå vara en viktig förutsättning för ett planeringsprocessen för att gott resultat att man är ute i god tid. Detta är ofta nödvändigt skall kunna utarbetas och en bred medlemsaktivitet diskussionsmaterial svar skall kunna komma igång i föreningar. Ingående analyser av inkomna är stort.

kan vara tidskrävande om antalet remissinstanser

z i

Referensgrupper i

för att ha en rådgivande funktion till kom- Referensgrupper tillsätts har varit att kunna knyta personer med munens planerande organ. Syftet till planarbetet. Delsärskild intresseinriktning eller särskilda kunskaper invånare vars tagarna kan också representera någon grupp av kommunens uppfattas som väsentliga att höra under planarbetets gång. synpunkter med stora svårigheter att finna de Det är ofta omöjligt eller förenat områden. Referensgrupper kan då framtida brukarna av nyplanerade för direkt medverkan från framtida nyttjare. tillsättas som en ersättning Genom att låta företrädare för olika organisationer ingå i referensgrupper för att väsentliga aspekter inte försumhar man försökt skapa garantier

mats i planarbetet. har fördelen att antalet deltagare kan hållas tillräck- En referensgrupp för att medge en diskussion mellan deltagarna och planerama. ligt litet av medborgare vara Samtidigt kan många olika intressen och grupper

företrädda. Med hänsyn till sammansättning och syfte kan man sålunda urskilja två

av referensgrupper. Dels sådana som består av en viss kategori huvudtyper av representanter för medborgare. Dels sådana som är sammansatta kommunala och statliga myndigheter m. fl. organisationer, i den förstnämnda typen av grupper har i några fall valts ut Deltagarna har man hoppats få en mer representativ grupp slumpmässigt. Därigenom än om man t. ex. skickat ut en allmän inbjudan eller valt deltagare bland

bostadssökande. har det framför allt varit vanligt Vid det senare slaget av referensgrupper m. fl. ombetts att utse en eller flera att organisationer, föreningar som kan framföra gruppens synpunkter vid diskussioner representanter med kommunens företrädare. Exempel på organisationer är handikapp-

och idrottsorganisationer. I vissa fall har föreningar, hyresgästförening kommunala nämnder även ingått representanter för statliga myndigheter,

och kommunala bostadsbolag. och styrelser, företag, markägare verksamhet har varierat något i de fall Syftet med referensgruppernas har referensgruppens uppgift varit enbart där de förekommit. Vanligen

Erfarenheter av nâgra olika metoder

att diskutera och ge synpunkter under planarbetets gång. Det har emellertid förekommit att gruppdeltagarna även har fungerat som informationskanaler mellan de planerade myndigheterna och sina respektive organisationer eller myndigheter. Deltagarna antas då hålla kontakt med och diskutera med medlemmarna frågorna i sina organisationer. I enstaka fall har det varit en huvuduppgift för deltagarna att följa planeringsarbetets utveckling för sina uppdragsgivares räkning. Antalet deltagare i referensgrupperna har varierat men omkring tio tycks vara vanligt. Erfarenheter tyder på att en referensgrupp inte bör ha mer än högst tjugo deltagare. I något fall där referensgruppen varit större har dess funktion främst varit att ta emot information. I de flesta fall har förtroendevalda inte deltagit direkt i referensgruppens arbete. Genom att föra diskussionprotokoll vid sammanträdena har man någon gång i sin helhet vidarebefordrat till de förtroendevalda de synpunkter som framkommit. Men oftare har de förtroendevalda fått sammandrag av diskussionerna. I allmänhet har referensgruppema arbetat i nära kontakt med arkitekter och kommunala tjänstemän. Men det finns exempel på referensgrupper som arbetat mycket självständigt. I regel har det då funnits någon i gruppen som varit väl insatt i förutsättningarna för kommunal planering. Erfarenheter tyder på att det kan vara svårt att få grupperna representativa. Detta har varit fallet även om slumpmässigt urval använts eftersom vissa kategorier av kommuninvånare varit mer motiverade att delta än andra. l vissa fall har byggherreföretag tillsatt referensgrupper bestående av bostadskonsumenter som då fungerar som företagets rådgivare i dess kontakter med kommunen. Det har också förekommit att förvaltande bostadsföretag tillsatt samrådsgrupper eller referensgrupper. De har bestått av hyresgäster som haft till uppgift att informera andra hyresgäster samt att följa upp och ge synpunkter på bostadsområdenas skötsel, utrustning m. m. En viktig fråga i det sammanhanget är hur sådana grupper skall förhålla sig till ev. hyresgästorganisationer.

Fasta referensgrupper

Referensgrupper är inte alltid anknutna till särskilda projekt. Ett system med fasta samrådsgrupper med representanter för organisationer eller kategorier av kommuninvånare har prövats i ett flertal kommuner. Många kommuner har startat ett mer institutionaliserat informationsutbyte med olika organisationer eller grupper av kommuninvånare t. ex. pensionärer och handikappade. Planeringsfrågor är ett av många områden som kan tas upp i sådana permanenta samrådsgrupper. l en mindre kommun tillämpar man ett system med en samrådsgrupp i vilken större diskuteras planfrågor i tidigt skede. Kommunala organ, föreningar, organisationer och företag har på kommunens förfrågan utsett kontaktmän. sammanträder Samrådsgruppen med kommunens plankommitté som består av kommunstyrelsens arbetsutskott

av olika metoder

120 Erfarenheter nâgra

ordförande. Remissförfarande och kontaktmän samt byggnadsnämndens kommun metoder som kompletterar varandra. När förslag är i denna utarbetats sänds dessa på remiss till respektive organ.

Erfarenheterna av verksamheten visar att man fått största intresset och

deltagandet från de kontaktmän som redan tidigare haft någon erfarenhet och kommunalt arbete. Representanternas kontakt av planfrågor med sina uppdragsgivare har varierat från person till person. I enstaka fall har remissvaren visat en annan inställning än vad representanterna givit

uttryck för vid sammanträdena. I en annan kommun har man försökt få de boende i ett förnyelseomsom uppmanats hålla råde att utse kontaktpersoner. Representanterna har företrätt sitt kvarter i diskussioner med kontakt med sina grannar kommunen. Men enligt företrädare för kommunen har detta fungerat

endast i vissa delar av området.

Några allmänna erfarenheter

att göra frågorna tillräckligt konkreta I flera fall har man haft svårigheter Diskussionerna har antingen blivit alltför allmänna eller för deltagarna. Särskilt har detta varit vid diskussioner kring för detaljerade. påtagligt bostadsområden som skall nybebyggas. För att undvika detta har det i en att ha ett utkast till en plan färdigt innan del fall ansetts lämpligt Om gruppens verksamhet gällt diskussionerna i referensgruppen börjat. där man haft en konkret verklighet att hänvisa till har det ofta planer varit lättare att få en givande diskussion. verksamhet är mycket beroende på Resultatet av en referensgrupps och intresse hos deltagarna. Detta har i några fall varit ett kunskaper motiv för att inte välja gruppdeltagarna slumpmässigt. kritiserats med motivering att det I vissa fall har referensgrupperna som kommer fram genom deras verksamhet är önskelistor med punktkrav

som t. ex. simhallar och mycket parkmark. där medlemmarna i Deltagandet har i regel varit högt i de kommuner utsetts av organisationer. Kostnaderna har vanligen varit begrängruppen sade. Ledararvoden och material har varit de väsentliga posterna. de försök med referensgrupper som före- Sammanfattningsvis tyder endast i begränsad utsträckning delkommit på att de förtroendevalda arbete. Kontakten mellan gruppen och de förtagit i referensgruppemas och andra tjänstetroendevalda har huvudsakligen gått över arkitekter att de förtroendevalda fått informamän. l några fall har det förekommit eller genom en avslutande sammantion genom diskussionsprotokoll komst. som ett diskussionsforum måste Om en referensgrupp skall fungera vara relativt litet. Även om flera grupper bildas blir antalet deltagare som kan delta mycket begränsat. I således antalet kommuninvånare företräda olika kategorier och stället förutsätts de som deltar i grupperna Valet avgörande för intressen i kommunen. av deltagare blir därigenom allsidigheten i de synpunkter som framförs. som informationskanaler för Om referensgrupper skall kunna fungera

Erfarenheter nâgra olika metoder 121

föreningar, organisationer m. fl. torde det vara en viktig förutsättning att gruppdeltagarna håller täta kontakter med sina medlemmar. Referensgrupper gör det möjligt för deltagarna att på nära håll följa planeringsarbetet och direkt till dem som är ansvariga framföra synpunkter. För den planerande myndigheten är det relativt lätt att vidarebefordra all väsentlig information till gruppen och att omedelbart få reaktioner från personer som har erfarenheter från vitt skilda områden. Metoden har stora fördelar i tidiga skeden av planeringsprocessen då det finns stort behov av att få in synpunkter från många håll men då det erfarenhetsmåssigt är svårt att få något större intresse hos allmänheten. Erfarenheterna visar slutligen att direktkontakten mellan dem som svarar för planeringsarbetet och referensgruppen i regel medför liten risk för tidsförskjutningar. Från kostnadssynpunkt torde referensgrupper inte heller innebära någon större belastning.

Intervjuer och enkäter

Användning av intervju- och enkätmetoder kan sägas vara ett standardiserat muntligt samrådsförfarande remissförfarande. resp. skriftligt Dessa metoder är framför allt lämpade då de planerande organen saknar eller behöver ett bättre underlag och konstruktiva från synpunkter invånarna. I regel ger de däremot inte något större utrymme för dialog mellan myndigheterna och kommunmedlemmarna. Intervju- och enkätmetoderna medger att ett stort antal personer kan kontaktas till förhållandevis rimliga kostnader. En annan fördel är att svaren kan bli representativa för större grupper av kommunmedlemmar beroende på vilka urvalsprinciper som utnyttjas. Vid användningen av dessa metoder är det emellertid att nödvändigt också vara uppmärksam på de svårigheter som finns inbyggda. Det gäller främst utformningen av lämpliga och relevanta frågor, lämplig ordningsföljd och formulering av dessa så att en tolkning av svaren möjliggörs. Intervjuer har den fördelen att de ger stor flexibilitet i förhållandet mellan den som frågar och dem som svarar. lntervjuaren kan använda visuella hjälpmedel, utveckla frågorna och uppehålla de svarandes intresse. Å andra sidan kan det finnas risk för att intervjuaren påverkar eller misstolkar svaren. Lägre kostnader, enklare kodning och frånvaro av intervjuarpåverkan är tydliga fördelar med enkäter. Begränsningarna är emellertid uppenbara. Frågorna måste vara enkla, de måste sättas upp i lämplig följd och det är i allmänhet svårt att få hög svarsprocent, vilket kan ge en snedvridning av svaren. En annan fråga som måste övervägas är om frågorna skall vara öppna eller slutna. Öppna eller fria svarsfrågor har fördelen att de ger den svarande möjlighet att ge fylliga fullständiga svar på frågorna. Den svarandes uppfattningar kan uttryckas på hans eget sätt, spontant och kanske provokativt. Frågor av denna typ är lätta att ställa, svåra att besvara

- ...a SOU l974:50 w-...n

122 Erfarenheter av nâgra olika metoder

.z.v.m..\..,

precist och kan vara svåra att analysera, då ofta stora mängder informa- tion skall tolkas, vilket kan ge upphov till missuppfattningar och felaktig-

heter. Slutna frågor är sådana där den svarande ges att antal svarsalternativ. är nödvändig vid utformningen av svarsalternativ för att Stor försiktighet undvika snedvridning av svaren. Slutna frågor är lätta att besvara, kräver och resultaten är lätta att beräkna. En av de litet eller inget skrivande främsta nackdelarna är emellertid att den svarande leds in i tankebanor som han kanske inte spontant skulle kommit in på. Dessutom kan sådana irritera den svarande om de ger en känsla av att alternativen inte i frågor ger rättvisa åt hans åsikter. från flera kommuner har visat att intervjuer och Erfarenheter enkäter kan vara användbara till andra åtgärder. Främst har komplement

problem som varit välbe-

det gällt om man haft lokala och avgränsade kanta och av intresse att påverka för de flesta som tillfrågats. Metoderna har exempelvis använts för att få fram de boendes synoch utrustning av grönområden eller vid trafikpunkter på utformning sanering. I det senare fallet har ibland en kartskiss och en svarskupong med några enkla svarsalternativ skickats ut per post till de boende i mindre områden. I flera fall har man därigenom fått en ganska hög och därigenom en god uppfattning om invånarnas åsikter. svarsprocent Vid användning av enkäter har erfarenheterna visat att det kan vara j; som sänds ut skall vara utformat bl. a. i svårt att avgöra hur det material fråga om: - - t. ex. beträffande språklig utformning samt skala och svårighetsgrad utformning i övrigt av kartor och annat illustrationsmaterial - omfång - dvs. hur mycket arbete den som skall besvara enkäten vill

lägga ner på att läsa och fylla i formulär - aktualitet - vilken aktualitet och närhet ett problem måste ha för att och därmed ge utbyte vid en allmän det skall upplevas som väsentligt förfrågan i enkätform.

Information i skolor

Initiativ till kontakter med skolor har ofta givit starkt gensvar. Skolorna av kommunalt informationsmaterial inte är i regel intresserade mottagare minst I många fall har de själva tagit initiativ och framfört om planering. om aktuell information. Direkt muntlig information har ofta önskemål och lektioner av förtroendevalda och arkitekter. givits i form av föredrag där teckningarna senare ställts ut tillsammans med Teckningstävlingar, har förekommit i flera kommuner. Uppsatsskrivning och planförslag, samtal med arkitekter kring utformningen av lekplatser och övrig närmiljö har likaså prövats med framgång. Exempel på mer detaljerade uppgifter är att eleverna deltagit i utformningen av skolgårdar. I en kommun anordnades en tävling i skolorna om färgsättning av husfasader. Fasadritningarna lämnades ut till eleverna genom skolornas

E/j/árenhetez av olika metoder

några

teckningslärare. Intresset blev mycket stort och flera av förslagen har enligt uppgift använts. Sammanfattningsvis har erfarenheter från flera kommuner visat på stort intresse hos skoleleverna för att delta i miljöutformningen. Det anses också vara särskilt viktigt att synpunkter från eleverna kommer fram vid planeringen eftersom de i det sammanhanget ofta är en eftersatt grupp som har små möjligheter att göra sig hörd. Att informera och fråga skolelever kräver emellertid speciella metoder som sannolikt behöver utvecklas ytterligare.

Samhälls-/grannskapsarbete

Begreppet samhällsarbete kommer av det engelska uttrycket community work som är en metod att arbeta med problem för social förändring. Metoden bygger på idén att människorna i framför allt underprivilegierade områden genom egen aktivitet skall kunna förbättra sina förhållanden. Under efterkrigstiden har metoden tillämpats i stor utsträckning i Holland, USA och England. Med inspiration från dessa utländska försök har ett tiotal liknande projekt startats i Sverige under de senaste fem åren. De flesta har lagts upp som forskningsprojekt medan det i övriga fall varit kommunerna som tagit initiativet. Några syften med verksamheten i olika projekt har sagts vara: att kontinuerligt informera invånarna och deras organisationer - att medverka till ett utökat aktivitetsutbud genom kontakter med organisationer, föreningar etc. i området - att bryta handlingsförlamningen hos invånarna och få dem att göra något åt sin situation att skapa medvetenhet om problemen i området - att aktivera invånarna till att uttrycka behov och formulera mål för förändringen - att öka gemenskapen i området.

I flera fall har samhällsarbetet satts in i äldre bostadsområden i behov av sanering och upprustning. Under senare år har det emellertid förekommit att åtgärderna också inriktats på nyare områden som varit eller löpt risk att bli problemområden i något avseende. Den typen av projekt har under senare tid benämnts grannskapsarbete. Inriktningen i arbetet har varierat mellan olika projekt i första hand beroende på situationen i området. I de äldre områdena har verksamheten haft en närmare anknytning till rent socialt arbete än i de nyare områdena, där tyngdpunkten lagts vid ökad aktivitet och förebyggande socialt arbete genom grannsamarbete och ökade kontakter de boende emellan. l andra fall har en arbetsgrupp huvudsakligen haft en samordnande funktion mellan olika myndigheters åtgärder i området.

Arbetet hari de flesta fall inletts med en kartläggning av befolkningens

levnadsvillkor, behov och önskemål. En projektgrupp, som ofta består av

l24 Erfarenheter av olika metoder SOU l974:50 några

försöker utifrån dessa utgångspunkter identifiera och socialarbetare, formulera i området. Genom en strategisk placering i stadsproblemen

delen och deltagande i de aktiviteter som finns har projektgruppen

strävat efter att få kontakt med olika grupper av invånare. I de flesta fall har arbetsgrupperna avstått från hjälpåtgärder i enskilda fall. Man har i stället siktat på att göra insatser för att förbättra miljöni stort medan individuella åtgärder hänskjutits till befintliga sociala organ. Kopplingen till organisationer i området har ofta betraktats som väsentlig. En försvårande omständighet har ofta varit att organisationerna varit dåligt utbyggda i dessa områden. Anskaffning av lokaler för samvaro och information har varit väsentliga inslag i flera av projekten. I lokalerna har anordnats möten och fritidsaktiviteter. I några fall har man inrättat ett informationscentrum i området som haft funktionen att dels informera invånarna i området om sociala frågor, pågående kommunal planering, aktiviteter i föreningar, organisationer m. m., dels samla in synpunkter från de boende och föra dem vidare till bostadsföretag och kommunala organ. Förtroendevalda har i vissa fall inbjudits till diskussioner om verksamheten och om problem i området. I något fall har förtroendevalda från socialnämnden följt verksamheten kontinuerligt. l flera av områdena har det utgivits lokala tidningar som behandlat de aktiviteterna. De har i regel utgivits av arbetsgrupperna men pågående åtminstone i ett fall har det också förekommit att en lokal partiotganisation givit ut en egen tidning som anknutit till arbetet. Sambandet med egentlig kommunal fysisk planering har huvudsakligen varit uttalat i saneringsområden. Erfarenheter visar att muntlig ir.formation i sådana områden varit att föredra medan trycksaker i regel väckt litet intresse; Det har inte sällan uppstått svårigheter att definiera samhällsarbetarnas vilket i några fall lett till konflikter mellan dem ›ch de uppgifter, kommunala myndigheterna. Erfarenheterna visar att det vid metodens framtida tillämpning är en väsentlig fråga hur man skall kunm finna former för att knyta förtroendevalda och befintliga organisatiorer närmare arbetet. Sammanfattningsvis kan sägas att tjänstemän från framför allt sociala stått för kontakten med allmänheten i de områcen där förvaltningar projekten pågått. En förklaring till att de förtroendevalda inte deltagit i större utsträckning kan vara att mönstret för verksamheten hämtxts från länder där den lokala självstyrelsen varit mindre långtgående är i vårt land. har inriktats ge information och sanla in Projektarbetet på att synpunkter från grupper av medborgare som vanligen har små möjigheter att få kontakt med förvaltande och planerande myndigheter. Ettväsenti metoden har varit att invånarna i området genon egen ligt inslag aktivitet medverkat i försöken att skapa en bättre fysisk och socia miljö. Stora grupper av invånarna i områden av detta slag har inga koitakter med förtroendevalda eller myndigheter, och organisations- och föenings-

Erfarenheter av nâgra olika metoder l25

liv är sällan utvecklat. Genom att kommunen skapar kompletterande kanaler och svarar för en samordningsfunktion i området torde underlag för planering och annat beslutsfattande kunna förbättras genom denna typ av verksamhet. Flertalet projekt har inneburit att flera personer på heltid ägnat sig åt verksamheten. En stor del av arbetet har i sådana fall gått åt till socialt arbete som annars fått utföras sätt. Det på andra finns emellertid exempel på mindre omfattande åtgärder av rådgivande, aktiverande och initierande karaktär som inte behövt innebära större ekonomiska insatser från kommunens sida.

Sammanfattning

Försöksverksamheten har i många av kommunerna varit av engångskaraktär. Initiativet till de åtgärder som studerats har ofta tagits av någon enstaka person som varit intresserad av försök personligt att bredda deltagandet och informationen i planeringen. Förutsättningarna för försöksverksamheten har varierat mellan kommunerna och vid olika tillfällen i samma kommuner, vilket försvårar generaliseringar av erfarenheterna. En allmän bedömning av olika studerade metoder i förhållande till de inledningsvis uppställda kriterierna torde främst visa på följande erfarenheter: Det första önskemålet var att åtgärderna bör bidra till att förbättra de förtroendevaldas möjligheter att sätta sig in i planarbetet, delta aktivt och öka sina kunskaper om medborgarnas önskemål. Detta förefaller framför allt ha uppfyllts vid användningen av vidgat samrådsförfarande, informationsmöten och i viss mån vidgat remissförfarande, t. ex. genom att nämnder och styrelser engagerat sig i remissarbetet. Ett vidgat remissförfarande till organisationer och andra intresserade har ofta bidragit till att öka de förtroendevaldas om den kunskaper specialintresserade allmänhetens synpunkter på frågorna. Värdet av referensgrupper och enkät- och intervjuundersökningar torde ur de förtroendevaldas synpunkt främst ha bestått i att de kunnat få ett mera fullständigt beslutsunderlag. Enligt det andra önskemålet borde vidare åtgärderna så långt som möjligt öka allmänhetens möjligheter att sätta sig in i planeringsproblemen och förbättra kommunmedlemmarnas möjligheter att delta i och påverka planeringen. önskemålet tycks främst ha uppfyllts genom ett vidgat samrådsförfarande eller informationsmöten även om deltagandet inte sällan begränsar sig till redan aktiva grupper, vilket även gäller utställningar. Vid användningen av referensgrupper är antalet deltagare avsiktligt begränsat till ett fåtal. Vidgat remissförfarande tycks innebära avsevärt ökade förutsättningar för intresserade, särskilt inom föreningar och organisationer att skaffa sig information, diskutera och påverka planeringen. Enkäter och intervjuer

126 Erfarenheter av nâgra olika metoder a?

inte den svarande någon information men ger i någon i

ger i regel

inom ramen för de i

utsträckning tillfälle till deltagande och påverkan

fördel :i

aspekter som undersökningen syftar till att belysa. En väsentlig

med metoden är emellertid att den vid en någorlunda hög svarsprocent

inte begränsas till enbart särskilt motiverade personer. var att åtgärderna skulle bidra till att förbättra Det tredje önskemålet planeringsunderlaget. Erfarenheterna tyder på att det vid vidgat samrådsförfarande och informationsmöten finns förhållandevis goda förutsättskall kunna tillföras, särskilt i fråga om ningar för att viktiga synpunkter

detaljerade aspekter. Ett remissförfarande har visat sig kunna ge förslag och synvidgat och ge en garanti för att de punkter från speciella kunskapsområden intressen som remissinstanserna företräder inte blir bortglömda. att höra synpunkter från Referensgrupper har vidare givit en möjlighet finner väsentde kategorier eller intressen som man i planeringsorganet

och intervjuer möjliggör också att informationsinhämtandet liga. Enkäter koncentreras till vissa grupper av medborgare och speciella frågor som år kan därigenom ge en möjlighet till särskilt väsentliga. Undersökningen . kontroll av lämpligheten i tidigare bedömningar. ut. lätt skall kunna inordnas i, . Det fjärde önskemålet att åtgärderna framför allt ifråga om referensgrupper som i planeringsprocessen uppfylls förenade med små kostnader och liten tidsåtgång. Vidgat regel varit samrådsförfarande och informationsmöten har i vissa fall ställt stora krav

på ett fåtal personer som varit insatta i frågorna, men åtgärderna tycks

inte vara särskilt kostnadskrävande. har inte sällan varit förenade med stora kostnader, ochi Utställningar normalfallet krävt relativt läng förberedelsetid. har i regel varit relativt lätt att inordna i Vidgat remissförfarande särskilt om remissförfarande ändå tillämpats till statplaneringsprocessen I undantagsfall har ett brett remissförliga och kommunala myndigheter. att ett omfattande material blivit tidsödande att samfarande medfört manställa, analysera och föra in i planarbetet. med användning av enkät- och intervjumetoder Urvalsundersökningar utan att har vid mindre omfattande frågor använts med kort förberedelse särskilt stora kostnader uppstått. Samma sak torde gälla även i de fall då invånare. man riktar sig till någon särskild grupp av kommunens

L i I 9 d E u u rr u sv . o i

o -

.Ö R

Ö -l

o, D

wo J (7

vrå:) mig

° G

six:

-G 0000905013 E n i...

_Ria_

.FB u::__.."*_" .. l- _\ \e e \ -exçx, .p V . p _“\ \-_-_.,

who-E- äns-nå.. 3-.,

._- . . . . . _. _ _ _ . _-______. ° __*_ ___E ___ »ii O? v -_›

_______4/ _ ____ ___________75_O

“Ef”t4b“i-':"'%=§""4"“jé%'-"':;âê

“ ““g ga Å ;5-3==:;:_

Nwavsgaums

51sl 1” I

U w

_it-L-

A9- 1. ii

:ps

é, *få .

wa»

sag

I v* / i

r\:*:7_;v=3.

Fig 43. Det kan ofta vara svårt för en lekman att bilda en

sig uppfattning om

vad kan

planerade förändringar innebära. Sfadsplanekarfan visar en planerad frafikied i Uppsala

Området före oc In e fo] .T e r e n O n .I .LI örandef av . Fig g planen

44:_

Foto: Orion Wikforss

“ vw »L v W .. ”WWW” - w. . - A

L-aaesmgww» . “

L- « M- - › “xw * ;za.«»:,;,“ * v .›.«,, “I$“V* ”j”. * Awad» v “i : V ?:å\?:n“d . m _ vw *Wåäxrxg *v * W . \ vu..., ájçw- . .. v_

sou 1974:50 127

Problemområden och

diskussionspunkter

Inledning

Som framgått av föreliggande rapport har det varit en intensiv debatt om i kommunerna planfrågorna under de senaste åren. Planeringens resultat har ifrågasätts, och formerna för planeringens bedrivande har stått i centrum för diskussionen. Den försöksverksamhet, som beskrivits i de föregående avsnitten, har uppvisat både positiva och negativa erfarenheter. Försöken har visat att det är svåra problem, som kommunerna här har givit sig i kast med. Verksamheten bör emellertid ses som ett led i en utvecklingsprocess, där det hela tiden gäller att pröva och finna nya former för medborgarinflytandet. Enligt vad utredningen erfarit finns ett stort intresse i kommunerna för att pröva nya former för information och medverkan i planfrågorna. Utredningen finner det också önskvärt att så sker, och att den allmänna debatten tillföres nya erfarenheter. Den redovisade försöksverksamheten har visat att det finns allmängiltiga problem av såväl praktisk som principiell natur, som bör uppmärksammas i detta sammanhang. Syftet med detta avsnitt är att mera skissera översiktligt några problemområden och frågeställningar, som framstår som angelägna att ägna uppmärksamhet i den allmänna debatten och i fortsatt försöksverksamhet.

Representativ demokrati

l en representativ demokrati kommer medborgarinflytandet till uttryck främst genom att de förtroendevalda fattar beslut på kommuninvånarnas uppdrag. De senaste årens utveckling som medfört en alltmer vittomfattande och komplicerad planering har i avsevärd utsträckning ökat kraven på de förtroendevalda. har kommit Planeringen att gripa in på allt fler områden av den kommunala verksamheten, som samtidigt svårigheterna att överblicka både översiktliga och detaljerade sammanhang ökat. En viktig frågeställning är därför hur man skall åstadkomma bättre arbetsförutsättningar för de förtroendevalda i samband med planeringen. I den försöksverksamhet som utredningen studerat har denna aspekt som

128 Problemomrâden och diskussionspunkrer

någon dominerande plats. Men det finns exempel på regel inte intagit försök att vidga kretsen av förtroendevalda, som kontinuerligt följer i olika skeden. Det därvid som önskvärt att utveckla

planeringen framstår

formerna för medverkan från förtroendevalda även i andra nämnde: än kommunstyrelsen och byggnadsnämnden. Det gäller vidare fullmäktigeledamöternas möjligheter att följa planeringsprocessen. Den allmänna gäller om det är möjligt att förändra beslutsfrågan och arbetsforrnerna så att det underlättar de förtroendevaldas underlaget arbete. att åstadkomma olika alternativ dis- Bl.a. bör förutsättningarna kuteras, liksom möjligheterna att skapa lämpliga beslutssituationer. av den ekonomiska, sociala och fysiska Det gäller sammanvägningen Men även avvägningen mellan översiktlig planering och planeringen. bör finnas med i bilden. Hur skall den översiktliga detaljplanering behandlas av olika förtroendevalda? Vilka former planeringen lämpligen bör finnas för de förtroendevaldas kvalitetsstyrning av detaljerna i

planeringen? etc. demokratin intar även de politiska en I den representativa partierna Partierna samlar medborgarna omkring politiska mål och särställning. idéer. Partierna kanaliserar och ger uttryck för medborgarnas önskemål som har det politiska ansvaret inför väljarna. I genom de förtroendevalda, det kommunala beslutsfattandet medverkar partierna till en sammanvägning av olika intressen och önskemål. Denna betydelsefulla funktion, har i det moderna motiverar att deras roll i som partierna folkstyret, Det gäller såväl partiernas allmänna planeringsprocessen uppmärksammas. mellan arbete och arbetsförutsättningar som gränsdragningen partiernas det arbete som bedrivs av den kommunala förvaltningen. I den försöksverksamhet som utredningen studerat har i allmänhet inte roll i försöken renodlats. Det finns erfarenheter från försök där partiernas så att partierna när man lagt upp verksamheten fyllt en avsevärd funktion och reaktionen Men i vissa fall har det gällt återföringen på informationen. försöksverksamheten bedrivits utan samordning med partiernas verksamhet. I andra åter har partierna funnits med i bilden, men mera indirekt. Det förefaller därför vara av betydande intresse att partiernas roll i detta sammanhang diskuteras såväl utifrån mera principiell synvinkel, som utifrån de praktiska förutsättningarna för deras arbete. I detta sammanhang bör även diskuteras olika åtgärder för att underlätta för partierna att kanalisera medborgarnas önskemål och synpunkter på planfrågorna. Det gäller bl. a. uppläggningen av planeså att utrymme ges för partiaktivitet i olika skeden av beslutsringen Inte minst synes det angeläget att partiernas möjligheter att processen. delta vid formulerandet av olika alternativa planprogram uppmärk-

sammas.

Vidgad medverkan i planfrågor

För att den representativa demokratin skall fungera väl är det väsentligt mellan medborgare och förtroendemed ett rikligt informationsutbyte valda även mellan valen. Därvid är det önskvärt med ett så stort

Problemomrâden och diskussionspunkter 129

deltagande som möjligt och med en omfattande diskussion innan besluten är fattade. Med utgångspunkt i resultatet av detta är det sedan de förtroendevaldas uppgift att fatta besluten. En awägning måste ske mellan olika synpunkter och önskemål bl. a. mot av en bakgrund ekonomisk prioritering. De förtroendevalda därefter uppbär det politiska ansvaret inför väljarna. l kommunernas försöksverksamhet har man prövat en lång rad av åtgärder för att på detta sätt åstadkomma en vidgad medverkan och en komplettering av den representativa demokratin. Vid sidan av de politiska partierna fyller folkrörelseorganisationer och intressegrupper en viktig funktion när det gäller att kanalisera medborgarnas önskemål i planfrågor. I många fall har också de försöksverksamheter som utredningen studerat inneburit att man tagit fasta på detta förhållande genom att t.ex. använda sig av utvidgade remissförfaranden och referensgrupper. Men man har som regel inte begränsat deltagandet på förhand, utan velat bereda alla medborgare som önskat att möjlighet delta. Möjligheterna till en vidgad medverkan begränsas av flera

emellertid

orsaker: För organisationer och intressegrupper kan det röra sig om bristande ekonomiska och personella resurser för att klara av de ökade aktiviteterna. För enskilda medborgare kan den tid som står till förfogande utgöra en begränsning. Kommunernas insatser innebär därför i stor utsträckning att åtgärder vidtagits för att på olika sätt underlätta ett vidgat deltagande. Erfarenheterna från de ovan beskrivna försöksverksamheterna tyder som regel på att man genom de olika åtgärderna kunnat få en väsentligt större del av kommuninvånarna att delta i plandiskussionerna. Det kan vidare konstateras att de synpunkter som framförts i flertalet fall har breddat beslutsunderlaget stadium på ett tidigare i planeringsprocessen. I vissa fall har det i den allmänna debatten ifrågasätts om de åtgärder som har vidtagits har varit värt besväret. Det har då inte sällan hänvisats till att andelen som deltagit endast en minoritet utgör av kommunens invånare. Det har även hävdats att aktiviteterna från kommunernas sida har inneburit fördröjningar i planeringsprocessen. Den sistnämnda frågan har för många kommit att framstå som en huvudfråga i sammanhanget. Det är naturligtvis inte möjligt att mera generellt utvärdera betydelsen av olika insatser. Det måste emellertid betraktas som ett värde i sig att flera medborgare bereds ökade till möjligheter medverkan. Därigenom ökar möjligheterna att få en belysning av frågeställningarna från olika utgångspunkter. l många fall torde även informationsåtgärderna vara väl motiverade även från snäv effektivitetssynpunkt. En något förlängd planeringsprocess i syfte att skapa utrymme för en vidgad medverkan torde i många fall ha medfört att negativa medborgarreaktioner på ett senare stadium kunnat undvikas. Det bör även finnas med i bedömningen att en snabbt genomförd planering, utan aktiva ibland informationsinsatser, medfört reaktioner som gjort att stora delar av planarbetet fått uppskjutas och göras om. Det viktigaste skälet för en utvidgad medverkan är att planeringens

130 Prob/emomrâdøn och diskussionspunkter

resultat önskemål. Men erfarenheterna från skall uppfylla medborgarnas försöken visar inte sällan att de som kommit att delta inte utgör något tvärsnitt av medborgarna. Möjligheterna till vidgad medverkan har främst utnyttjats av dem som har stora förutsättningar att engagera sig aktivt. Detta är måhända inte så anmärkningsvärt, men i detta avspeglar sig ett

väsentligt problemområde. i detta sammanhang är hur man skall få synpunkter från En kärnfråga som inte olika de grupper spontant reagerar på egen hand eller efter Naturligtvis är detta inte någon homogen medinformationsåtgärder. borgargrupp, men det principiella problemet torde vara allmängiltigt. För att nå dessa medborgare med information och få en återföring har traditionella metoder som förutsätter visst mått av aktiv medverkan som t. ex. informationsmöten, utställningar och remissförfarande inte visat sig tillräckliga. Men det finns vissa erfarenheter som tyder på att man genom olika verksamhet kunnat få fram synpunkter från slag av uppsökande som annars inte brukar vara aktiva. Det framstår som medborgare önskvärt att denna blir föremål för särskild uppmärksamhet i aspekt fortsatt försöksverksamhet och i den allmänna debatten. Det gäller alltså om det går att utveckla metoder där informationsinsatserna i planeringsprocessen inriktas på en viss grupp i syfte att de förtroendevaldas beslutsunderlag. Det förefaller intreskomplettera sant i detta sammanhang att t. ex. utvidga användningen av moderna

intervjutekniker, för att belysa vissa kommuninnevånares levnadsbetingelser och hur samhällsplaneringen påverkar dem. Men även användningen bör kunna prövas i ökad utsträckning. l samav speciella referensgrupper band med utvidgat remissförfarande till organisationer kan diskuteras särskilda för att underlätta utarbetande av svar från vissa föråtgärder Det kan t.ex. vara föreningar som representerar grupper vilkas eningar. det bedöms som angeläget att få in i beslutsunderlaget. Utan synpunkter förefaller erfarenheten visa att sådana insatser någon ingående analys borde i ökad utsträckning när det gäller t.ex. olika grupper av prövas pensionärer, invandrare och handikappade.

Planmaterialets utformning

som bör ägnas stor uppmärksamhet är även hur Ett problemområde skall utformas för att bli lättillgängligt för stora medborplanmaterialet gargrupper. har visat att ofta har varit alltför Erfarenheterna planmaterialet inriktat för lekmän för att direkt kuntekniskt och språkligt otillgängligt na användas som information till allmänheten. Men det är inte bara textmaterialet som visat sig vara svårförståeligt. l många fall har det också gällt illustrationsmaterial i form av kartor, diagram m.m. lnvändningarna riktas mot materialet för att det inte alltid utvisat hur har även kunnat och enskilda skulle kunna påverkas vid förhållandena för olika grupper ett genomförande av planen. Erfarenheterna tyder vidare på att planmaterialet inte sällan uppfattats som alltför definitivt för att kunna stimulera till diskussion. Även påkos-

Problemomrâden och diskussionspunkrer l3l

tade illustrationer har kunnat bibringa intrycket att besluten redan varit fattade och att det endast gällt att informera om vad som skall komma att ske. Intresset har i allmänhet blivit större om de frågor som behandlatsi planen kunnat kopplats ihop med deltagarnas egna observationer och med förhållanden som varit välkända. av detaljerad karaktär Planfrågor l har därför ofta mötts av ett betydligt större intresse än översiktliga frågor. Vidare har planerade förändringar i befintlig bebyggelse och känd miljö i regel väckt större uppmärksamhet än planering för ny bebyggelse. För att en inträngande diskussion skall uppstå har erfarenheterna visat att det som regel är en förutsättning att ett konkret diskussionsunderlag utarbetas. Formerna för ett sådant underlag har som framkommit i den här rapporten varit mycket varierande. Trycksaker och utställningar med skärmar och modeller har dominerat men också andra hjälpmedel har använts. När det gäller mer omfattande har en utredningsmaterial förkortad version av planen ofta visat sig värdefull för gruppdiskussioner. En sådan sammanfattning har i vissa fall kunnat göras mer intressant om frågeställningar formulerats kring de mest väsentliga problem som materialet behandlat. När föreningar och organisationer engagerats har det ofta påpekats att det är viktigt - eller går att mångfaldiga att materialet finns tillgängligt i så många exemplar att alla intresserade lätt kan ta del av det. I vissa fall har man valt att arbeta med förenklade skisser 0.d. som sedan lätt kunnat mångfaldigas och även användas med audivisuella hjälpmedel. Planer, särskilt detaljerade sådana, är ofta utformade enbart som en karta med ett fåtal skriftliga bestämmelser. Erfarenheter visar emellertid att planmaterialet kan göras mer lättillgängligt genom att även detaljerade plankartor färgsätts. Användning av lätt förståeliga beteckningar* och välkända namn torde förbättra möjligheterna att sätta sig in i planerade förändringar. Språket bör också kunna utformas så att det blir mera lättförståeligt och så att syfte och mål för planens olika delar framgår klart. För att göra frågorna lättare att förstå förefaller det ofta nödvändigt att skilja ut frågeställningar och problem, som dels är av betydelse för dem man riktar sig till, dels fortfarande är påverkbara. En åtgärd som det förefaller av intresse att pröva i detta sammanhang är utarbetande av beskrivningar av vad ett eller flera alternativa förslag innebär för olika berörda grupper. Sådana beskrivningar, konsekvensbeskrivningar, kan rikta in sig på att konkretisera frågorna för boende, arbetstagare, barn, åldringar m. fl. Det gäller t. ex. hur olika vardagssituationer kommer att te sig i den miljö som blir resultatet om planerna genomförs. De skulle möjligen kunna användas i kombination med vidgat remissförfarande, studiecirklar, vidgat muntligt samråd, referensgrupper etc. Eventuellt skulle förutsättningarna kunna förbättras för därigenom en ökad medverkan även från grupper som vanligen varit mindre väl företrädda i de försök som hittills förekommit. Om de beslutande organen uttalar sig för att vissa gruppers förhållanden bör belysas särskilt ingående kan ökad tyngd läggas vid att beskriva deras situation redan då

132 Problemomrâderz och diskussionspunktez

för planeringsarbetet samlas in. underlag att få fram ett konkret och intresseväckande diskus- Möjligheterna och sionsunderlag beror också på vilka frågor som behandlas i planarbetet av kommunmedlemmar som man i första hand riktar sig vilka grupper till. Erfarenheter från det nyligen påbörjade arbetet med kommunöver-

av aktuellt material väckt sikter tyder på att en relativt enkel bearbetning och bland enskilda som haft intresse av stort intresse i organisationer

naturvårdsfrågor m. m. är även hur man skall kunna konkretisera de En viktig frågeställning ekonomiska och sociala effekter som ett genomförande av planerna kan

få. Problemen är i det avseendet väsentligt större än när det gäller att

beskriva de fysiska konsekvenserna. och det kan därför vara Det krävs ofta ett väl genomarbetat underlag sådana redan i tidiga skeden av svårt att genomföra beskrivningar Dessutom är det ofta först när de ekonomiska konsekvenplanarbetet. att diskutera serna av olika alternativ är klarlagda som det är meningsfullt

prioriteringar. därför som önskvärt i arbetet på detta område att Det framstår förbättrade metoder för att åskådliggöra ekonomiska och sociala konse-

kvenser av olika planalternativ utvecklas. erfarenheterna inte Sammanfattningsvis tyder på att planmaterialet och tekniskt komplicerat. Det är sällan uppfattas som svårtillgängligt att diskutera hur materialet skall kunna därför ett viktigt problemområde

göras mera lättillgängligt. allt gälla utvecklandet av olika planmaterial, som ger Det synes framför ett mera fullständigt visuellt intryck av den framtida miljöutformningen, lättare kan Det gäller vidare att och som dessutom mångfaldigas. omfattande och åstadkomma en nedbrytning av problemen på mindre I detta sammanhang förefaller det vara därmed konkreta frågeställningar. av intresse att t. ex. pröva olika möjligheter till konsekvensbeskrivningar

Förbättrade metoder bör utvecklas för att f_

för olika berörda grupper. = ekonomiska och sociala konsekvenser av olika planalternaåskådliggöra tiv. Slutligen bör den språkliga utformningen ägnas ökad uppmärk-

samhet.

för informationsutbyte i planeringsprocessen Tidpunkten

som kan särskiljas från de försöksverksam- Ett annat problemområde är vid vilken tidpunkt informations- L heter, som utredningen studerat,

utbyte bör äga rum. att 7x har visat att det av praktiska skäl förefaller lämpligt Erfarenheterna i bestämda skeindela i konkreta planeringsprojekt planeringsprocessen E och beslut hänförts. Ofta den. Till varje skede har då vissa arbetsmoment anknutits direkt till flera sådana har åtgärder för informationsutbyte har skett efter stadier i planarbetet. Indelningen av planeringsarbetet

organisation m. m. olika principer beroende på planeringssituation, Betydelsen av att klara riktlinjer för planarbetet ges redan från början

alltmer kommit att inriktas på har ökat bl. a. genom att planeringen

Problemomrâden och

diskussionspunkler

översiktliga bedömningar och stora utbyggnadsprojekt. Detta har särskilt vid större planeringsprojekt ibland motiverat att ett särskilt programskede urskils då förutsättningar och mål för planeringen skall klarläggas. Det har vidare varit vanligt att det efterföljande arbetet indelats grovt i ett skisskede och ett förslagsskede. Vid planeringsverksamhet som syftat till att förbereda byggande har det bl. a. från informationssynpunkt även ansetts önskvärt att skilja ut ett projekteringsskede och ett genomförandeskede. Det är inte avsikten att diskutera olika möjligheter till skedesindelningar av planprocessen i denna skrift. Men det är många frågeställningar som reser sig i detta sammanhang. En fråga är om det finns någon eller några tidpunkter i planeringsarbetet där åtgärder för information och medverkan är särskilt angelägna. Generella bestämningar till något visst skede i planeringsprocessen torde vara svåra att göra bl. a. med hänsyn till att och detaljeringsgrad organisation av arbetet varierar. Men det har framstått som önskvärt att en bred diskussion kommer till stånd så tidigt som möjligt, helst redan då inventeringar görs. Genomgången av försöksverksamheten visar också att tidig information och åtgärder för medverkan redan på programstadiet är av stor betydelse både i fråga om översiktliga och mer detaljerade planer. Dels har man därigenom kunnat få ett bättre underlag för besluten, dels har det ansetts kunna innebära fördelar från effektivitetssynpunkt genom att tidskrävande omarbetningar kunnat undvikas. Men erfarenheterna visar också att det ofta är svårt att konkretisera planmaterialet medan planarbetet befinner sig på programstadiet. Detta är därför ett problem som bör ägnas ökad uppmärksamhet. Under de senaste åren har planering imindre kommit att utsträckning bli en engångsföreteelse och mer en kontinuerligt pågående process där uppföljning av planeringsresultat kan betraktas som ett särskilt skede. Försöksverksamheten har visat att återföringen av erfarenheterna från tidigare planering inte sällan blivit otillräckligt uppmärksammad. Erfarenheterna visar att en sådan återföring kan ha flera syften. För det första kan systematiska kontakter med brukarna av befintliga miljöer ge värdefulla synpunkter och erfarenheter som kan förbättra planeringsunderlaget i en framtida planering. Vid planering för nybyggnadsområden har man ofta betonat svårigheterna i att få till stånd ett informationsut byte med framtida boende. Den långa planeringstiden har inneburit att det varit omöjligt att veta vilka som skulle komma att använda den miljö som planeras. I många fall har emellertid nya bostadsområden ofta givits en tämligen likartad utformning. För att förbättra planeringsunderlaget för ny bostadsbebyggelse synes därför systematisk kartläggning av t. ex. den sociala miljön i redan inflyttade områden kunna ge värdefull ledning. Genom en nära medverkan från de boende kan människors många upplevelser och erfarenheter av bostadsmiljön tillföras det övriga underlaget. Detta förefaller emellertid ha skett endast i begränsad utsträckning hittills. Även om bostadsproduktionen kan väntas få en ökad inriktning mot i befintlig finns förändringar bebyggelse det anledning att betona värdet av försök med en sådan mera systematisk även i återföring

134 Problemomrâden och diskussionspttnkrer

nyproduktionen. För det andra har syftet varit att komplettera och förbättra resultatet av den tidigare I befintliga bostadsområden har brukarna planeringen. ofta haft långvariga erfarenheter och väsentliga synpunkter på möjliga förbättringar av sin boendemiljö. När det gäller befintliga bostadsmiljöer har regelbundna kontakter med partiernas lokalföreningar, hyresgästeroch villaägareföreningar varit en naturlig form för sådan ganisationer I vissa fall har det ansetts lämpligt att komplettera detta uppföljning. att bilda särskilda eller referensgrupper. Initiativ genom samrådsgrupper har tagits både av kommuner och bostadsföretag. försök med ett närmare samarbete I förnyelseområden är ytterligare med brukarna särskilt motiverade dels med hänsyn till att förutsättningarna för att engagera allmänheten i regel är goda, dels med tanke på av befintliga områden sannolikt kommer att att sanering och förnyelse spela en ökad roll i de närmaste årens samhällsplanering. kan konstateras att tidpunkten för informations- Sammanfattningsvis är en frågeställning som ofta återkommit i den utbytet i planprocessen bedrivna försöksverksamheten. Det gäller möjligheten att indela planeringsarbetet iolika skeden så att kan ske till informationsaktiviteter. Det en lämplig koppling vidgade framför allt önskvärt att få till stånd ökade erfarenheter av synes informationsinsatser på programstadiet. det förutsättningarna för en återföring av erfaren- Slutligen gäller heterna från områden, dels sådana områden som relativt befintliga nyligen färdigställts, dels sådana som är mogna för förnyelse.

och ansvarsfördelning i planeringen Organisation

som också bör är inom vilka Ett problemområde uppmärksammas organisatoriska ramar planeringen skall bedrivas, samt arbetsfördelningen mellan olika organ. Under de senaste åren har gradvisa förändringar ägt En sådan utvecklingstendens är rum, som skapat nya förutsättningar. kommunstyrelsens ökade roll i planeringen framför allt när det gäller den En annan tendens är de olika facknämndernas översiktliga planeringen. växande betydelse i planeringssammanhang. Denna successiva utveckling motiverar att uppmärksamhet riktas mot den praktiska arbetsfördelningen och formerna för informationsutbytet mellan de olika beredande och verkställande organen. En annan frågeintresse ur demokratisk är komställning av principiellt synvinkel munfullmäktiges roll i planeringsprocessen. Erfarenheterna synes visa att debatterna i fullmäktigeförsamlingarna har ökat under de Senaste åren. Försök har också visat att det finns förutsättningar att öka intresset från ett större antal fullmäktigeledamöter. Det har t. ex. och deltagandet på ett tidigt stadium. Men detta förefaller vara gällt programdiskussioner en frågeställning som bör ägnas ökad uppmärksamhet. Framför allt gäller det vid vilken tidpunkt fullmäktigedebatten bör äga rum, samt utform-

ningen av diskussionsunderlaget.

SOU |974:50 Problemomrâden och diskussionspunktez l35

Den kommunala planeringen har under senare år fått betydelse för allt fler delar av den kommunala och statliga verksamheten. Ökade krav från allmänheten har ställt krav på att ytterligare intressenter skall få möjligheter att spela en roll i planeringsprocessen. Det ökade behovet av information och samråd har i många fall lett till att man upplevt den traditionella planeringsprocessen som svårarbetad. För att överbrygga den kommunala förvaltningens sektoriella indelning av uppgifterna har man i ökad utsträckning skapat en tillfällig och projektorienterad arbetsorganisation. Erfarenheterna visar att detta har varit till fördel från samordningssynpunkt. Företrädare för olika kunskapsområden har kunnat delta direkt i arbetet i projektgrupper och referensgrupper. En ledningsgrupp bestående av förtroendevalda från olika förvaltningsområden har diskuterat principella frågor och problem av programkaraktär samtidigt som man har kunnat följa arbetet kontinuerligt. Denna nya arbetsorganisation bör emellertid även diskuteras utifrån förutsättningarna för medinflytande för andra förtroendevalda och för medborgarna. Det gäller då t. ex. formerna för ett ständigt pågående informationsutbyte med övriga kommunala organ. Vidare det gäller möjligheterna att vidga medborgarnas medverkan i anslutning till projektarbetet. Utvecklingen på byggnadsområdet under de senaste åren har vidare inneburit att förvaltande och producerande företag fått en ökad roll vid utformningen av närmiljön. Samtidigt har emellertid kunnat iakttas hur dessa frågor fått en alltmer framträdande plats i den allmänna debatten. Detta aktualiserar naturligtvis de kommunala organens ansvar i dessa sammanhang. Men därutöver har frågan väckts om det inte finns uppgifter som med fördel skulle kunna överlåtas på brukarna själva eller deras organisationer. Erfarenheterna från vissa försöksverksamheter visar att lokala föreningar och sammanslutningar har engagerats i detaljutformningen av bostadmiljön. l vissa fall förefaller de ha fått en så stor självständighet i sitt arbete att man torde kunna tala om en faktisk delegation. Denna utveckling aktualiserar dels frågan om fördelningen av arbetet och ansvaret mellan och de kommunala byggnads/bostads-företagen

organen, dels frågan om brukarnas eller konsumenternas inflytande över

sin närmiljö. Å en sidan är det nödvändigt att kommunala som planeringsorgan ansvarar för planering och miljöutformning beslutar i frågor av betydelse för många individer och grupper. Å andra sidan kan det finnas utformningsfrågor av betydelse för trivseln i bostads- och arbetsområden som inte berör andra än de boende och verksamma i ett begränsat område. Sammanfattningsvis kan konstateras att det skett en successiv förändring när det gäller arbetsfördelningen i planeringen. Kommunstyrelsen har fått en ökad betydelse samtidigt som de olika facknämnderna spelat en större roll i planeringssammanhang. Framför allt synes det väsentligt att uppmärksamma i den fortsatta diskussionen och försöksverksamheten; arbetsfördelningen mellan de kommunala organen inbördes,

Problemomrâden och diskussionspunkter 136

samt olika anmellan dessa organ och bostads- och byggnadsföretagen svariga organs uppgifter gentemot brukarna/konsumenterna.

Planeringens inriktning

Markens användning för olika ändamål har länge varit det dominerande för kommunernas planering. Under senare år har det inom föremålet för större åt ramen den fysiska planeringen ägnats uppmärksamhet sociala och ekonomiska konsekvenser. Jämsides med de vanliga markhar även utredningsplaner utarbetats som gällt användningsplanerna sektorer och aspekter på kommunernas utveckling. I många fall speciella stor även för annan kommunal planering. Ett har de haft betydelse exempel är planer för trafikreglering och utbyggnad av vägsystem där för har haft stor betydelse för kommuövrigt även den statliga planeringen nernas bedömningar. Men begreppet kommunal planering har också fått en vidare innebörd genom att nya former för ekonomisk planering och verksamhetsplanering av olika slag har utvecklats. Behovet av sådana bedömningar på längre sikt har upplevts starkare i kommunerna och nya krav har tillkommit Dessa planer anger i hög grad villkoren även för den genom lagstiftning. I den allmänna debatten har dessa planformer fysiska planeringen. emellertid blivit mindre uppmärksammade. Från demokratisk synpunkt är det emellertid ofta av lika stor betydelse att exempelvis den ekonomiska långtidsplaneringen och bostadsbyggnadsi kommunen blir föremål för uppmärksamhet och en programmet diskussion bland förtroendevalda och allmänheten. Vidare har ingående den ökade samordningen mellan statlig och kommunal planering medfört att även andra än kommunens egna måste föras in i planer diskussionen. att föra ut sådana planer till mer omfattande diskussion svårigheterna har samtidigt ofta varit stora. Till skillnad från markanvändningsplanerna att hänvisa till. Det ställs finns det oftast inte någon fysisk verklighet diskussionsdärför i regel större krav både på den som skall utarbeta som man vill intressera till att medverka. underlag och på den allmänhet därför uppgift att förbättra Mycket tyder på att det är en angelägen förutsättningar och metoder för en vidgad medverkan även när det gäller dessa former av kommunal planering.

Sammanfattning

med detta avsnitt har varit att översiktligt skissera några problem- Syftet utifrån erfarenheterna i den studerade förområden och frågeställningar söksverksamheten. För utredningen framstår det som angeläget att dessa i den allmänna debatten och i fortsatt frågor ägnas ökad uppmärksamhet försöksverksamhet. är därvid hur man skall åstadkomma bättre En viktig frågeställning arbetsförutsättningar för de förtroendevalda isamband med planeringen. Partiernas roll i planprocessen måste också ägnas stor uppmärksamhet.

SOU l974:50

Problemomrâden och diskussionspunkter [37

När det gäller den utvidgade medverkan framstår det som angeläget att utveckla metoder för att få in synpunkter från de medborgare som inte brukar vara aktiva. Planmaterialets utformning är en annan frågeställning som bör uppmärksammas. Även tidpunkten för informationsutbytet i planprocessen är ett problemområde som bör finnas med i bilden. Slutligen gäller det arbetsfördelningen i planeringen samt planeringens inriktning på ett allt vidare fält.

sou 1974:50 139

Bilaga 1 Kommunal i

planering England

Inledning

Vid sidan om de nordiska länderna är England kanske det land som har de största likheterna med vårt vad gäller den kommunala självstyrelsens allmänna roll. Vidare har man där en demokratidebatt som i många avseenden har paralleller med den debatt som pågår i vårt land. Under de senaste åren har man bedrivit ett utredningsarbete som behandlat bl. a.:

Cl den kommunala organisationen och dess arbetsformer, Cl den kommunala indelningen samt Cl insyn och medborgarinflytande i planeringen.

En jämförelse mellan olika länder erbjuder naturligtvis betydande problem, eftersom varje land har sina egna administrativa särdrag. Några skiljaktiga förhållanden måste uppmärksammas även om den organisatoriska utvecklingen erbjuder så många likheter som i England och Sverige. Det bör t. ex. beaktas att kommunerna i England enbart har en begränsad beskattningsrätt. Vidare bör skillnader beträffande det lokala valsystemet med successiv förnyelse och majoritetsval observeras. Valdeltagandet är som regel lågt - ca 50 procent - och partiernas ställning på den lokala nivån är relativt svag ijämförelse med svenska förhållanden. Utredningen om den kommunala demokratin företog under tiden 22 - 28 juli 1973 en studieresa till England. Syftet med resan var att studera förhållandena i England med tonvikten lagd på några av de frågeställningar som utredningen skall belysa i sitt arbete. Information och medintlytande i planfrågor diskuterades framför allt vid utredningens besök på det engelska miljödepartementet (Department of Environment), de två största kommunförbunden samt i de tre kommunerna Islington, Birmingham och Warwickshire. Erfarenheter och material kring planeringsfrågor som utredningen samlade in i samband med sin resa redovisas i denna bilaga. Redogörelsen har begränsats till att avse England och Wales eftersom lagstiftning och ansvarsfördelning i fråga om planering är något annorlunda i övriga delar av Storbritannien.

140 Bilaga 1. Eng/and

Planeringsmyndigheter

Efter andra världskriget diskuterades i Storbritannien en kommunindel-

ningsreform som skulle kunna underlätta återuppbyggnaden. Övervägandena resulterade i att man i stället för att förändra den kommunala stannade för en viss omfördelning av uppgifterna mellan indelningen olika kommunala nivåer. Genom 1947 års planeringslag, Town and Act, överfördes sålunda ansvaret för planeringen från Country Planning nivån (district councils and borough councils) till den primärkommunala de större kommunala enheter som till sin omfattning ungefärligen motsvarar de svenska landstingskommunerna (counties and county medförde en kraftig minskning av antalet boroughs). Förändringen planeringsmyndigheter i England och Wales - från drygt l 400 till 145.

Koncentrationen medförde behov av kontakt och samordning med att county councils skulle samråda primärkommunerna. Lagen föreskrev med lägre nivåer vid upprättandet av planer. Det var även vanligt att en och vissa lokala kontrollfunktioner del av ansvaret för planläggningen till En annan möjlighet att öka den delegerades primärkommunerna. var att tillsätta nämnder som ansvarade för lokala anknytningen speciella olika av planarbetet mellan nivåerna delar av ett county. Uppdelningen varierade betydligt beroende på de lokala förhållandena. En kommunreform som diskuterats under lång tid genomfördes den l 1974. Genom denna förändrades dels den kommunala indelningen, april mellan olika kommunala nivåer. dels uppgiftsfördelningen - nu [ndelningsförändringen innebär att England - utom Stor-London består av 44 counties. Av dem är 38 non Metropolitan counties som i storlek varierar från 270 000 till 1,5 miljoner invånare. För sex storstadsområden De benämns metropolitan caunties gäller vissa särbestämmelser. och har ett invånarantal från 1,2 till 2,8 miljoner. På den primärkommusom i storlek ligger mellan nala nivån finns något över 300 myndigheter 75 000 och 100 000 invånare. I Stor-Londonområdet genomfördes redan i mitten av 1960-talet med Greater London Council förändringen som den överordnade och 32 primärkommuner som kallas myndigheten London boroughs. Ansvaret för planeringen delades upp så att counties ansvarar för den s. k. strukturplaneringen och andra planeringsfrågor av översiktliga De nya primärkommunernas uppgifter består i att regional betydelse. svara för lokala planer och byggnadsreglering. of Envi- Från 1970 är det engelska miljödepartementet (Department ronment) den centrala myndigheten för kommunal planering i England. indelas i tre huvudområden: kommunala sty- _ Departementets uppgifter relse- och utvecklingsfrågor, bostadsförsörjning och byggande samt trans- För område finns en minister som ansvarar inför portfrågor. varje (Secretary of State). Departementets uppgifter i departementschefen om den kommunala består främst i att utfärda fråga planeringen och rekommendationer och att utöva en kontrollerande anvisningar funktion. Genom regionala kontor kan nära kontakter hållas mellan och de lokala under 2statliga myndigheter planeringsmyndigheterna ›

planarbetet.

sou 1974:50 l4l Bilaga l. England

Planlagstiftningen

194 7 árs planeringslag Ett väsentligt syfte med 1947 års lagstiftning var att få en översiktlig planering som lade tonvikten vid långsiktiga mål för utvecklingen. Planerna skulle därigenom inte bli lika definitiva som tidigare varit fallet utan kunna tas upp till omprövning vid varje ny fråga. De lokala planmyndigheterna skulle själva utföra planarbetet men fastställelse av departementet krävdes i fråga om såväl översiktliga som mer detaljerade planer. Omfattande anvisningar om vad en plan skulle innehålla utfärdades av de centrala myndigheterna. Detta plansystem tillämpades i ungefär två årtionden utan nämnvärda förändringar men åtskilliga nackdelar hade redan tidigt kunnat konstateras. Påtagliga svårigheter uppstod bl. a. i form av stor anhopning av planer hos den centrala planmyndigheten. En annan nackdel bestod i att även om planerna var ämnade att innehålla endast de stora linjerna imarkanvändningen så kom de bl. a. genom karteringstekniken att bli alltför detaljerade, vilket medförde att de uppfattades som definitiva på ett missledande sätt. Med en snabbare ekonomisk och social utvecklingstakt blev det också svårt att hålla planerna aktuella. Dessutom ansågs de ofta otillräckliga i fråga om sitt innehåll eftersom de fortfarande var starkt inriktade på att kontrollera markanvändningen. Lagstiftningen från 1947 föreskrev vissa informationsåtgärder som exempelvis formell utställning av planförslag och kungörelseannonsering. Samråd med intressenter av olika slag var vanligt under planarbetets gång men i övrigt förekom information och kontakter med allmänheten i regel inte förrän färdiga planförslag förelåg. Även i det avseendet ansågs lagstiftningen otillräcklig. Under mitten av 1960-talet utarbetades en ny planlag som på väsentliga punkter skilde sig från 1947 års lag.

I 968 års planeringslag Den nya planeringslagen från 1968 (omarbetad l97l med mindre ändringar) anvisar nya typer av planer som skall betona en positiv planering för en god miljö mer än en negativ kontroll av markanvändningen. Då lagen infördes angavs de huvudsakliga syftena med det nya plansystemet vara E] att medge en övergripande syn på planeringsproblemen i på grundval av fysisk, ekonomisk och social planering, EI att minska administrativa dröjsmål i planeringen och förenkla proceduren bl. a. genom att den centrala planeringsmyndighetens kontroll begränsades till en översiktlig plan av programkaraktär medan kontrollen a-v mer detaljerade planer i princip delegerades till de lokala planmyndigheterna samt D att medverka till att ge allmänheten förbättrad information och ökade möjligheter till medverkan redan i tidiga skeden av planeringsarbetet.

142 SOU l974z50 Bilaga l. Eng/and

l förarbetena till lagen heter det att ”ett av regeringens huvudsyften är att garantera större möjligheter till diskussion kring viktiga förändringar medan planerna fortfarande är under utarbetande och kan påverkas av de människor som de kommer att beröra. I 1968 års planeringslag infördes regler om samråd och information bland allmänheten en lagstadgad rätt som gav intresserade och berörda att medverka (participate) även i tidiga skeden av planarbetet.

Planeringsdebatten starka betoning av medborgarinflytandet i planeringen bör ses Lagens av den intensiva debatt bli mot bakgrund kring dessa frågor som började allmän under mitten av 1960-talet då den nya lagstiftningen utarbetades. Kraven på medinflytande begränsades inte till planfrågor utan synes ha varit en del av en större rörelse för ökad demokratisering inom ett brett fält av samhällelig verksamhet. En förklaring till att just planeringen blev föremål för så stor uppmärksamhet har ansetts vara att den som en relativt ny verksamhet ofta hade bedrivits på ett experimentellt sätt utan att man samtidigt hunnit utveckla kontroller och rutiner. Uppmärksammade förändringar som hade ett direkt samband med planeringen skapade en kritisk inställning till ”planerarna och utvecklade en opposition mot framtida planering. Den snabba tätortsutvecklingen i Storbritannien, där byggandet av nya städer och motorvägar utgjorde markanta inslag, hade vidare medfört att ett betydligt större antal människor blivit direkt berörda av planeringsförslag.

Planformer och bestämmelser om allmänhetens medverkan

Planeringslagen (Town and Country Planning Act 1971) anvisar två huvudtyper av planer. Dels en översiktlig strukturplan (structure plan), dels mer detaljerade lokala planer (local plans) som utarbetas inom ramen för en strukturplan. Plansystemet innebär att endast strukturplanen behöver fastställas av departementet medan den lokala planmyndigheten i regel själv fastställer lokala planer. En förutsättning för att detta skall fungera har ansetts vara att de lokala planerna blir väl system förankrade hos allmänheten i de områden som berörs av planläggningen. ställer upp krav på information och medverkan från i Lagstiftningen allmänheten i flera skeden av planeringsprocessen. De grundläggande ; bestämmelserna om information och medborgarintlytande i planeringen ges i del II av planlagen, 8 och 12 §§.

Stru kturplaner Strukturplanen behandlar de långsiktiga målen för de närmaste 20 åren. för olika 5 Den skall däremot inte exakt ange markens användning ändamål, vägar eller fysiska gränser. Planen omfattar i allmänhet hela

sou 1974:50 Bilaga 1. England 143

planeringsmyndighetens område. Men särskild strukturplan kan dessutom upprättas för större tätbebyggda områden eller för områden där snabb tätortstillväxt planeras. Planen skall baseras på en inledande inventeringsundersökning (survey) som identifierar och beskriver problem i planområdet. Inventeringsarbetet utgör en väsentlig del av planeringsarbetet och förutsätts pågå kontinuerligt. Undersökningen skall omfatta de förhållanden som man kan förvänta sig kommer att påverka områdets utveckling t. ex. fysiska och ekonomiska förhållanden, befolkningsförhållanden och transportsystem. En rapport med de sammanställda resultaten av undersökningen skall tillställas departementschefen. Rapporten betraktas inte som någon egentlig del av planen men utgör underlag för utarbetandet av strukturplan. Den lokala planmyndigheten skall enligt lagstiftningen försäkra sig om att ”tillräcklig” information ges om undersökningsrapporten eller annat väsentligt material som kommit fram vid inventeringsarbetet samt om de frågor som myndigheten föreslår skall komma att behandlas i planen. Det förslag till strukturplan som upprättas skall diskutera de problem som belysts i undersökningsrapporten, prioritera och anvisa områden där åtgärder behöver vidtas på både lång och kort sikt. Den skall också behandla typ av åtgärder, deras omfattning och i genomförbarhet ekonomiska termer. Vidare skall den belysa förhållandet till utvecklingen i angränsande planområden om detta kan anses ha betydelse för planen. En strukturplan består huvudsakligen av textdelen i vilken planmyndigheten anger de väsentliga målen för utvecklingen, men den skall åtföljas av diagram samt annat illustrerande och beskrivande material som planmyndigheten anser vara lämpligt för att förklara planens intentioner. Enligt de tillämpningsföreskrifter som utarbetats skall inte diagram utföras på karta av traditionellt slag. Ett diagram över exempelvis transportnätet skall i fråga om vägar endast visa huvudvägnätet och de punkter där sekundärleder korsar. Planen skall ange områden, action areas, där större förändringar i form av nyexploatering, förnyelse eller förbättringar skall ske inom en angiven tidsperiod. Dessa områden skall anges endast ungefärligt för att undvika att ge intryck av att planen är definitiv. Myndigheten skall vidare se till att den allmänhet som kan förväntas vilja framföra synpunkter på innehållet i planen får kännedom om denna sin rätt och ges tillräcklig möjlighet att utnyttja den. Lagen skiljer sålunda mellan å ena sidan krav beträffande undersökningsrapporten om vilken man skall ge information och å andra sidan det föreslagna planinnehållet om vilket både information och möjlighet att framföra synpunkter krävs. Strukturplanen skall för att bli gällande godkännas av departements» chefen. Departementschefen har rätt att göra förändringar i planen som en del av sitt beslut. Planen kan också fastställas till viss del eller med reservationer. Planhandlingarna skall åtföljas av en redogörelse för åtgärder som vidtagits för att informera och bereda allmänheten möjlighet att framföra synpunkter under planarbetets gång. Det som

144 Bilaga I. England

av dels på vilka sätt myndigheten informerat om krävs är en redovisning dels på vilket sätt man berett allmänheten undersökningsrapporten, möjlighet att medverka under utarbetandet av förslag. Vidare skall anges till framförda eller varför man inte hur man tagit hänsyn synpunkter ansett sig kunna göra detta. skall anges att denna redogörelse finns tillgänglig tillsaml kungörelse mans med planen. I princip kan departementschefen avvisa planen om han finner att de åtgärder som vidtagits är otillräckliga. Planen skickas då tillbaka med föreskrift om vilka ytterligare åtgärder som bör vidtas. De nya bestämmelserna om rätt att framföra synpunkter och få dem av den lokala planeringsmyndigheten redan under planens prövade utarbetande kompletteras med en rätt att inge erinringar mot det slutliga Planförslag som skall fastställas skall vidare vara tillgängligt planförslaget. för granskning senast från den dag då det underställs departementschefen med angivande av den tid inom vilka erinringar kan inges till departementschefen. Personer som anfört erinringar har rätt att bli hörda i en offentlig hearing av en person som är utsedd av departementschefen. Strukturplanens karaktär av program medför emellertid att erinringar som gäller marki normalfallet inte blir aktuella förrän de mer detaljerade användningen lokala planerna utarbetats.

Lokala planer

De lokala planerna utarbetas inom ramen för en fastställd strukturplan. Utarbetandet inleds på samma sätt som för en strukturplan med ett

om denna undersökning behöver dock inte

inventeringsskede. Rapport redovisas skall bestå av karta och plantext samt separat. Själva planerna annat beskrivningsmaterial som bedöms lämpligt av den lokala planmynanger tre typer av lokala planer som kan digheten. Lagstiftningen användas för olika ändamål. (district plans) som vanligen omfattar ett större område Distriktsplaner t. ex en mindre stad eller en del av en storstad där förändringar i markanvändningen avses fortgå under lång tid. (action area plans) som utarbetas för områden som Aktionsplaner att utsättas för omfattande genom nyexploatering, . kommer förändringar i eller upprustning. Åtgärdernas art och områdets omfattning förnyelse ha indikeras i strukturplanens allmänna förslag. Akmåste tidigare för områden som angivits i strukturplanen skall utarbetas så . tionsplan snart det är praktiskt möjligt. la Subjektplaner (subject plans) som upprättas för att möjliggöra ingåeni de behandling av speciella frågor eller aspekter. T. ex. för utformningen av trafikanläggningar, för behandlingen av områden som är värdefulla för L naturvård och rekreation eller för bevarande av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Subjektplaner upprättas då distrikts- eller aktionsplaner inte hunnit upprättas eller inte anses erforderliga. Det bör också tilläggas att planer för olika ändamål kan upprättas för samma område. Detaljeringsgraden i planerna förutsätts även kunna variera

SOU |974:50 145 Bilaga 1. England

betydligt bl. a beroende på om kommunala skall organ eller privatföretag stå för genomförandet. Planerna behöver i normalfallet inte fastställas av den centrala under planmyndigheten förutsättning att de upprättas inom ramen för fastställd strukturplan och att den upprättande myndigheten anses kunna hantera rätten att själv godkänna planen med ansvar och har tillräckliga resurser för det. Den centrala planeringsmyndigheten förbehåller rätten att sig dock själv fastställa lokala planer om den finner detta lämpligt. Förarbetena till planeringslagen anger att det kan komma att ske i fråga om planer av nationell betydelse, mycket kontroversiella planer eller planer av ovanlig teknisk komplexitet. Den lokala planeringsmyndigheten skall sända in en kopia av lokal plan till departementschefen tillsammans med en redogörelse för de åtgärder som vidtagits för att informera och försäkra allmänhetens sig om medverkan i planarbetet. l fråga om information och medverkan från allmänheten skall de lokala planniyndigheterna följa samma procedur som gäller för strukturplaner. Dvs. det relevanta undersökningsmaterialet och planförslaget skall offentliggöras och det skall finnas möjlighet för dem som så önskar att komma med synpunkter och förslag. skall Myndigheten överväga dessa synpunkter innan den upprättar förslag till plan. Departementet skall även i detta fall ta ställning till om tillräckliga åtgärder har vidtagits och kan om det anses motiverat överta fastställelseprövningen. När en lokal plan utarbetats men ännu ej antagits av planmyndigheten skall kopior göras tillgängliga för allmänhetens granskning med angivande av inom vilken tid erinringar kan framföras. Genom att departementet normalt inte skall godkänna planen skall emellertid riktas erinringar direkt till den lokala planmyndigheten, som också tar ställning till dessa. Personer som ingivit erinringar har rätt att bli hörda vid en hearing (public inquiry) av en utomstående inspektör som utses av departementet. Syftet är att värdera det berättigade i de invändningar som framförts mot planen och ge underlag för en bedömning av om det finns anledning att göra förändringar i planen. Innan planmyndigheten antar planen skall den överväga den rapport som inspektören avger. Den skall ta ställning till var och en av rapportens rekommendationer samt ge offentlighet åt sina ställningstaganden och inspektörens rapport. Det beskrivna förfarandet skall tillämpas även vid ändring i lokal plan. l samband med att lagen infördes ställdes frågan om inte planeringsmyndigheten dömer i egen sak om den utan central kontroll själv skall ta ställning till de erinringar mot planen som kommer in. Då lagen behandlades i parlamentet förklarades att godkännandet av planen i första hand är en administrativ process. Det stora ansågs innebära fördelar att lägga ansvaret för bedömningen på den lokala planeringsmyndigheten själv eftersom denna har överblick över alla detaljer, vilket man inte utan omfattande utredningsarbete kan skaffa sig på central nivå. Markanvändningskontrollen utövas genom en utvidgad form av byggnadslov som (planning permissions) i regel handläggs av den lokala myndigheten. Besvär över byggnadstillståndsfrågor kan anföras hos departementschefen som delegerar avgörandet till särskilda inspektörer.

146 Bilaga I. England

Skefñngtonrapporten

allmänna riktlinjer för myndigheternas handlande i Lagen ger endast om information och medverkan. Den kräver att tillräckliga” fråga vidtas för att informera allmänheten och bereda möjlighet till åtgärder medverkan För att ge underlag för rekommendationer om i planarbetet. hur den nya lagen skulle tillämpas tillsattes 1968 en statlig utredning kallad Skeffingtonkommittén. Kommitténs uppdrag bestod i att överväga och framlägga omhur medborgarinflytandet bäst skulle kunna förslag säkerställas inledande skeden. redan i planeringsarbetets Kommittén publicerade 1969 resultaten av sitt arbete i rapporten and Planning. innehåller en allmän genomgång av People Rapporten där man redovisar principer och problem i samband planeringsprocessen med en förbättrad information och ett ökat medinflytande i olika planskeden. Rapporten belyser också olika deltagares roll i planerings- Stort utrymme av olika metoder processen. ägnas vidare åt en genomgång för information och medinflytande i planeringen. Rapporten avslutas med att kommittén i nio punkter sammanfattar sina rekommendationer.

Skeffingtonrapportens rekommendationer

l.Allmänheten i ett bör hållas underrättad under hela planområde strukturplaner och lokala planeringsarbetets gång både när det gäller Olika metoder bör användas och särskilt bör den lokala pressens planer. och radions medverkan säkras.

2. När beslutet att upprätta en plan fattats bör en första information ges. avser att informera allmänheten och Den bör ange hur myndigheten innehålla ett schema som utvisar huvudvägarna för medborgarinflytande och i vilka skeden av planeringsprocessen, som planeringen kan påverkas. Även om det bör finnas fullständiga möjligheter till offentlig debatt bör den inte fortsätta under obegränsad tid.

3. Synpunkter som kommer in bör fortlöpande beaktas i planarbetet, men dessutom bör särskilda tidpunkter utsättas då tillfälle till meningsoch deltagande ges. Planeringsmyndigheterna bör söka koncenyttringar med allmänheten till två stadier i planarbetet. Dessa trera kontakterna stadier som gäller för både strukturplaner och lokala planer är

av huvudalternativen i planeringsarbetet samt a) vid presentationen b) vid presentationen av planförslaget.

Står alternativa öppna bör myndigheten redovisa dem, planlösningar ange vilket alternativ den föredrar och motiven för sitt ställningstagande.

möten inom sitt område i 4. Planmyndigheterna bör överväga att anordna att tillkomsten av samarbetsorgan för lokala föreningar syfte främja (community forums). Dessa organ skulle kunna ge lokala organisationer möjlighet att tillsammans diskutera planering och andra frågor av betydelse för deras område. Community forums skulle också kunna ha

SOU l974z5O Bilaga 1. England

funktioner som att motta och distribuera information i planfrågor samt att främja bildandet av grannskapsgrupper.

5. Planeringsmyndigheterna bör eftersträva att utforma informationen så att man når de människor som bor i planområdet. Ansträngningarna bör rikta sig till både organisationer och enskilda. Informationen bör möjliggöra en mer ingående orientering för dem som önskar sådan.

6. Lokala kontaktmän (community development Officers) bör utses för att engagera de människor som inte är anslutna till organisationer. Kontaktmännens uppgift skulle vara att stimulera till diskussion bland medborgarna, att informera folk i sin omgivning och att föra fram medborgarnas synpunkter till myndigheterna.

7. Allmänheten bör underrättas om vad framförda förslag har lett fram till eller varför de inte har accepterats.

8. Allmänheten bör uppmuntras till att delta i planarbetet genom att hjälpa till med undersökningar och andra aktiviteter samt att framföra synpunkter.

9. Bättre kunskaper om planering är nödvändiga. Större insatser bör göras för att förmedla mer information och bättre utbildning om planering både genom undervisningen och till allmänheten i stort. Endast om det finns en bättre allmän förståelse för planeringens syfte och metoder kan planeringsmyndigheternas ansträngningar att vinna allmänhetens medverkan i planeringen bli framgångsrika.

Utredningen betonar även att framgången med ett utökat medborgarinflytande i hög grad beror på _de förtroendevalda i kommunerna. Man understryker att de förtroendevalda i detta arbete behöver stöd av tjänstemän som är specialiserade på planeringsfrågor, informationsfrågor m. m. men att det alltid är de förtroendevalda som skall styra aktiviteten.

Rapportens roll i debatten

Skeffingtonrapporten har väckt stor uppmärksamhet både i England och utanför landet. Rapporten har ofta varit utgångspunkt i den engelska pressdebatten om information och medinflytande, och den har i många fall kommit att fungera som handbok för planeringsmyndigheterna. Många planeringsmyndigheter har lagt upp med planeringsprocessen hänvisning till rapportens rekommendationer. Även om mottagandet i stort varit positivt har det inte saknats rösteri den engelska debatten som ansett att kommitténs rekommendationer varit alltför entusiastiska och saknat förutsättningar för att kunna tillämpas i verkligheten. l den diskussion som förekommit har kritik riktats mot rapporten för att den alltför lite behandlar planeringen som en politisk process - en fördelning av värden. har Enligt många kritiker vidare de förtroendevaldas roll blivit otillräckligt belyst av utredningen liksom de praktiska problem som kan uppkomma i samband med tillämpningen av lagen och kommitténs rekommendationer.

sou 1974:50 148 Bilaga l. England

Centrala anvisningar och pågående utvecklingsarbete

Anvisningar

i juni 1972 ett cirkulär med Det engelska miljödepartementet utgav till bestämmelser om medborgarinflytande i anvisningar lagstiftningens . Även om det i huvudsak ansluter sig till Skeffingtonrappor-

planeringen

i viss mån den kritik som riktats tens rekommendationer så återspeglas

mot rapporten. Cirkuläret blir ytterlilägger stor vikt vid att inte planeringsprocessen eller kostsam och att de lokala förhållandena skall avgöra gare utdragen skall tillämpas. Endast ett minimum av föreskrifteri hur lagstiftningen anses därför motiverat. fråga om information och medborgarinflytande men de lokala planeringsmyndigheterna avgör Lagens krav skall uppfyllas som är lämpliga. själva vilka förslag och rekommendationer l cirkuläret fastslås emellertid nödvändigheten av att planeringsmyn-

digheterna redan vid planeringens början

D klargör att man vill stimulera framförandet av synpunkter,

skall framföras samt D visar på vilket sätt sådana synpunkter som myndigheten fastlagt. Av den skall det D redovisar den tidsplan klart framgå när allmänheten skall ha möjlighet att påverka plane-

ringen.

åt kommitténs slutsatser som t. ex. l vissa fall ger man ökat eftertryck eftersom dessa medier att press och radio bör ges goda arbetsmöjligheter och kostnadsfria metoder för information. utgör effektiva andra instämmer man inte helt i kommitténs På några punkter kommitténs mening att rekommendationer. Detta gäller exempelvis bör ta initiativ till att bilda ett särskilt organ för ökat planmyndigheterna lokala Man anser visserligen att detta kan samarbete mellan föreningar. men huruvida detta är praktiskt och hur det skall göras är vara värdefullt

en fråga som måste avgöras lokalt. om särskilda lokala kontaktmän för Beträffande kommitténs förslag med de icke föreningsanslutna medborgarna anser att hålla kontakten att utse sådana enbart isamband med utarbetanman att det är onödigt att försäkra sig om det av planer. Man kan i stället uppnå mycket genom de förtroendevalda är väl informerade om pågående planarbete, att som vidtas för att informera planernas innehåll och om de åtgärder eller kontroversiella förslag bör allmänheten. Vid mera betydelsefulla områdena ge sin syn på lämpliga sätt att förtroendevalda från de berörda och de bör engageras i diskussionerna med informera allmänheten

allmänheten.

Pågående utvecklingsarbete inom miljödepartementet

of Environment skall småningom hela Enligt uppgift från Department Då det nya planeringssystemet är helt landet omfattas av strukturplaner.

Cirkulär 52/72, Department of Environment.

Bilaga 1. England 149

genomfört beräknas omkring 80 strukturplaner täcka hela landet. Något bestämt antal som kommer att behövas har inte angivits. Planeringsmyndigheterna är fria att besluta om de vill upprätta egna planer eller göra det tillsammans med angränsande områden. Bristande planeringsresurser, kommunindelningsreformen samt införandet av ett helt nvtt vstem och tänkande i planeringen anses medföra att det nya systemet inte kan börja fungera fullt ut ännu på några år. Till slutet av år 1975 räknar man emellertid med att hälften av planmyndigheterna skall ha upprättat strukturplaner. Planeringen enligt det nya systemet påbörjas för varje område först efter särskilt beslut av departementet. För övriga områden gäller alltjämt bestämmelserna enligt tidigare lagstiftning. Detta har motiverats med att man successivt vill skaffa sig erfarenheter av det nya systemet. Sommaren 1973 fanns till strukturplaner utarbetade förslag färdigt hos drygt ett tiotal planeringsmyndigheter medan arbete inom ett stort antal pågick andra. En uppföljning under våren 1974 har givit vid handen att departementet ännu inte formellt hade godkänt Det finns därför någon strukturplan. ännu inte någon som utvisar praxis vad lagens krav på tillräckliga åtgärder innebär i fråga om information och medverkan från allmänheten. Vid utredningens besök på departementet förmodade man dock från departementets sida att kraven i ett inledningsskede inte skulle bli särskilt höga. Enligt departementets erfarenheter har det på den lokala nivån ofta förekommit osäkerhet om hur man skall gå tillväga för att bäst uppfylla lagstiftningens bestämmelser. Detta har även bekräftats vid utredningens besök hos lokala planmyndigheter och kommunförbund. Det har exempelvis ansetts vara oklart hur lång tid som bör avsättas för att informera och engagera allmänheten i planeringsarbetets olika skeden. Man har hävdat att det gäller att finna en lämplig balanspunkt mellan å ena sidan de insatser som görs för att få en större del av kommunmedlemmama att medverka och å andra sidan effektiviteten i förvaltningen. Från departementets sida framhölls även svårigheterna att få fram ett intresse för de övergripande planfrågorna hos en st.örre allmänhet. Den mest väsentliga uppgiften anses därför vara att utveckla metoder för allmänhetens medverkan i den långsiktiga och strategiska planeringen. Genom departementet har ett forskningsarbete påbörjats kring de försök till utökat medborgarinflytande som för närvarande pågår på olika håll i landet. Hela projektet väntas pågå under minst fem år. Syftet är E] att klarlägga för- och nackdelar med olika för tillvägagångssätt allmänhetens medverkan i planeringsprocessen så att departementet på ett effektivt sätt kan fungera som rådgivare åt de lokala planeringsmyndigheterna och allmänheten samt E] att skaffa departementet underlag för bedömning av planeringsmyndigheternas informationsåtgärder vid fastställelse av planer. I första hand kommer man att följa upp hur planeringsmyndigheterna genomför sina egna program för att ge information och bredda deltagan-

sou 1974:50 150 Bilaga 1. England

det i planeringen. Men därutöver har departementet tagit vissa egna initiativ till försöksverksamhet, exempelvis i fråga om referensgrupper där olika organisationer är representerade samt lokala kontaktmän. I ett delprojekt följer man i samarbete med universitetsinstitutioner försök till vidgat medborgarinflytande och information i fem pågående planeringsmyndigheter som valts ut med tanke på att förutsättningarna skall vara så olika som möjligt. Forskare från universiteten deltar som De följer och dokumenterar bl. a. hur observatörer i planeringsarbetet. de rekommendationer som utfärdats tillämpas i fråga om informationsman ger information och bereder möjlighet för utbud, på vilka stadier allmänheten att medverka, användningen av alternativa planer, samordmellan olika kommunala organ och de förtroendevaldas arbetsförningen Preliminära kommer att publiceras efter hand utsättningar. rapporter med början under sommaren 1974. På departementets uppdrag utförs vidare vissa specialundersökningar. man att ge ut en handbok om hur enkät- och intervju- 1974 planerar kan användas i planfrågor. Ett annat pågående forskundersökningar studier av hur informationsmaterial lämpligen bör ningsarbete gäller utformas för att bäst kunna förstås av allmänheten.

London borough of Islington

I många engelska kommuner pågår försök att engagera en större del av invånarna i frågor som rör kommunens utveckling och planering. Islingdiskuterade kommunens erfarenheter ton är ett exempel där utredningen med förtroendevalda och tjänstemän. är en av Londonregionens 32 självständiga kommuner med Islington 200 000 invånare. Kommunen har traditionellt haft en dominerandrygt i Storde andel arbetarebefolkning. P. g. a. arbetsmarknadssituationen London har befolkningssammansättningen under de senaste årtiondena snabbt förändrats i riktning mot en växande andel medelklassbefolkning och en allt större invandrare. Den senare gruppen utgör i vissa grupp områden 30 procent av invånarna. Invånarna i Islington har i liten grad i de kommunala frågorna. Valdeltagandet i de kommunala engagerats valen är mycket lågt, i regel omkring 30 procent. att öka allmänhetens intresse för kommunala frågor och om För sikt stimulera till ett ökat valdeltagande har man möjligt på längre vidtagit en rad åtgärder. Försöken till ett vidgat medborgarinflytande på av de förtroendevalda i olika områden bedöms som mycket väsentliga kommunen. I det senaste kommunvalet var frågan om information och

medinflytande en av de viktigaste kampanjfrågorna. Nästan hela kommunens yta är tätbebyggd med stor andel gammal vilket innebär att så gott som varje plancringsåtgärd innebär bebyggelse att någon befintlig bebyggelse måste rivas. En stor del av ansträngningarhar därför förekommit i samband med na för att engagera allmänheten för sanering och förnyelse i äldre stadsdelar. planering har varit för den diskussion som Skeffingtonrapporten utgångspunkt

Bilaga 1. England 151

förts om lämpliga åtgärder. Studiecirklar har bl. a. anordnats inom majoritetspartiet för diskussioner kring rapporten.

In formationsnámnd

En särskild nämnd under har tillsätts kommunstyrelsen för att ha en samordnande och rådgivande funktion i frågor som rör information och kontakt med allmänheten. l nämnden ingår representanter för samtliga fasta nämnder i kommunen. Nämnden har till uppgift

D att samla kunskaper av teoretisk och praktisk art i fråga om information, samråd och medverkan,

D att vara rådgivande och biträda de fasta nämnderna i frågor som rör deras kontakter med allmänheten,

D att uppmuntra information och medverkan hos allmänheten i det kommunala arbetet genom lokala kontaktmöten och konferenser,

D att hålla kontakt med grupper, föreningar och utbildningsinstitutioner m. fl.

D att utge en kommunal tidning fyra gånger om året,

D att rapportera med jämna mellanrum till kommunstyrelsen samt

D att rekommendera vidare åtgärder till kommunstyrelsen i frågor som gäller samråd och medverkan.

Kontakten med lokala föreningar

Vidare eftersträvar man att kontinuerligt hålla kontakt med föreningar och lokala grupper. Erfarenheterna har visat att lokala föreningar har en stor uppgift att fylla bl. a. genom att ge synpunkter på planskisser och förslag. Många olika slag av åtgärder har vidtagits för att förbättra kontakterna med lokala föreningar och grupper. Som exempel kan följande nämnas: En särskild kontakttjänsteman har till uppgift att hålla kontakt med existerande föreningar och och initiera grupper bildandet av nya föreningar. Han skall genom en aktivt uppsökande verksamhet ge information till föreningar och ta initiativ till sammankomster där invånarna kan samlas för att diskutera frågor som berör deras område. Genom kontaktmannens verksamhet man kunna hoppas bygga upp en bank av information och erfarenheter. Var sjätte vecka sänds ett informationsblad ut till alla de ca S00 föreningar som finns i kommunen. är att informationsbladen Meningen skall innehålla upplysningar som föreningarna behöver för sin verksamhet. Två gånger om året kallas därför föreningarna till en diskussion om vad man vill ha information om. Det är meningen att råd och anvisningar skall utarbetas för föreningar kring varje aspekt på det kommunala livet. Erfarenheter från lokala föreningar och grupper kommer att ligga till grund för detta arbete

152 Bilaga 1. England

eftersom det är föreningarnas behov som skall tillgodoses. Alla föreningar kan på begäran kostnadsfritt få dagordningen för vilken eller vilka nämnder de önskar. Denna service har tillkommit för att göra det möjligt för föreningar att få reda på vad som pågår inom ett verksamhetsområde. De har då också möjlighet att ta kontakt speciellt med de förtroendevalda före nämndens sammanträde. Omkring 60 föreningar uppgavs uttnyttja denna service för minst en nämnd. Kommunens kontaktman deltar även regelbundet vid föreningarnas möten för att redogöra för sitt arbete och för att ge information i Samarbetet med föreningarna innebär också att förspeciella frågor. ofta kommer till kontaktmannen för att diskutera eningsrepresentanter sina problem. För att hjälpa lokala föreningar att mer effektivt kommunicera med sina medlemmar, med varandra och med kommunala organ har det på flera ställen i kommunen anordnats möjlighet för föreningarna att utan annan kostnad än för materialet kunna använda skrivmaskiner, stencilapparater och fotokopieringsmaskin. Efter önskemål från föreningar görs också en lista upp var fjortonde dag över de byggnadslovsansökningar som kommit in. Listan är tillgänglig för alla föreningar som så önskar. Ett kortregister har vidare sammanställts över alla sammanslutningari kommunen. En lista med namn på föreningarna med namn och adress till deras kontaktmän har skickats ut till samtliga föreningar. Registret har försetts med index som gör det möjligt att lätt urskilja föreningar med olika intresseinriktning och geografiskt verksamhetsområde. Initiativ har också tagits för att intressera skolorna och för att främja tillkomsten av hyresgästföreningar, i framför allt förnyelseområden.

Kontaktmöten En väsentlig del av nämndens verksamhet går ut på att ordna möten av olika slag: Allmänna (forum) för att med allmänheten diskutera E kontaktmöten frågor som rör hela kommunen. Sådana möten har bl. a. förekommit i fråga om trafikplaneringen, utformning och lokalisering av lekplatsamt hur informationen till allmänheten ser, grönområdenas placering skall läggas upp. På dessa möten deltar framför allt företrädare för föreningar och lokala grupper. Lokala kontaktmöten för att diskutera frågor av lokalt intresse t.ex. D nriljöförbättringar. för att diskutera speciella frågor och frågor av teknisk [_| Kontaktmöten natur som t. ex. åtgärder för att underlätta de handikappades förhållanden. l ett område som är aktuellt för detaljplanering inbjuds genom brev alla boende i området till ett informations- och debattmöte. Mötet är även för andra än de som bor i området, och dessutom inbjuds öppet

sou 1974:50 I.

Bilaga England l53

olika lokala organisationer som fackföreningar, m. fl. hyresgästföreningar l inbjudningsbrevet anger man också namnet på en person som man kan kontakta i kommunen för ytterligare information och diskussion. Antalet personer som bjuds in varierar mellan 60 och 300 personer. Vid mötet visar man en tidsplan för åtgärderna och redovisar med hjälp av skisser vad planen skall behandla. Erfarenheterna visar att de flesta människor som bor i det berörda området kommer till möten av detta slag. Ett par dagar efter mötet besöker man det aktuella området med en husvagn till vilken folk kan komma och ställa frågor och få upplysningar om planskisserna. I förnyelseområden har kontakterna ofta fungerat bättre om det funnits lokala föreningar. Man försöker därför få föreningar bildade som kan representera varje gata och område och som där kan fungera som en kommunikationskanal till planeringsorganen. Trots många svårigheter anser man sig hittills ha lyckats relativt väl med sina försök att engagera allmänheten i planeringen. Några problem som nämndes vid utredningens besök var: att få de förtroendevaldas tid att räcka till, att man måste ha inte enbart allmänhetens stöd för sina åtgärder utan även regeringens, att få allmänheten att tänka långsiktigt och förstå att det kan ta lång tid att genomföra planerna, att klargöra hur det allmänna och långsiktiga intresset måste vägas mot det individuella och detaljerade, att undvika att planerna uppfattas som definitiva, att visa att det lönar sig att delta i diskussionerna men att besluten slutligen skall fattas av den folkvalda representationen, samt att göra det tekniska språk som används i samband med planering förståeligt för allmänheten. lnformationsnämnden har ambitionen att nå alla kategorier av befolk- En allmän erfarenhet som gjorts är emellertid ningen. att de grupper som är svårast att kommunicera med är de som är sämst ställda i ekonomiskt avseende och i utbildningshänseende medan det erfarenhetsmässigt är lättare att få kontakt med folk ur medelklassen. invandrarna har varit svårast att aktivera och att nå med information. En särskilt kontaktkommitté har tillsatts av kommunen för att försöka förbättra relationerna mellan invandrare och samhället i övrigt. Man är noga med att all information som går ut skall vara lätt att förstå. Varje förvaltning har rekommenderats att med tanke på detta granska alla brev som går ut. l brev och annat informationsmaterial skall alltid sättas ut namnet på någon person som man kan ta kontakt med tör frågor och vidare upplysningar.

Planinformation i Tollington

Ett exempel på tidig planinformation är det försök som gjordes för stadsdelen Tollington i början av 1972. Kommunen informerade

154 1.

Bilaga England

allmänheten när det första inventeringsarbetet slutförts och presenterats i en rapport. Detta var ett av de första försöken som gjordes att få ett större gensvar från allmänheten. Man väntade sig inte att det skulle vara lätt att få något intresse från allmänheten. Området betraktades som ett Andra svårigheter bestod i att det inte fanns någon problemområde. tradition att delta i kommunala frågor och att det saknades etablerade kommunikationskanaler. En annan nackdel var att någon egentlig plan inte kunde presenteras i detta skede. Erfarenheterna har dokumenterats och har senare använts för att förbättra uppläggningen av informationsåtgärder i det fortsatta arbetet. En informationsbroschyr utarbetades som spreds till hushåll, företag och organisationer i området. Broschyren var tämligen omfattande (28 sidor). Den hade en relativt formell uppläggning, vilket motiverades med att man ville förse allmänheten med ett fullständigt material likartat det som de förtroendevalda fått som beslutsunderlag. Broschyren innehöll även frågeformulär och inbjudan att ge synpunkter på det presenterade materialet. blev kritiserad dels för att distributionen inte omfattat Broschyren lokala dels för att den ansågs vara alltför svårtillopinionsgrupper, Av detta drog man slutsatserna att informationsmaterialet i gänglig. framtiden borde vara kortare och mer informellt men att ytterligare borde finnas tillgängliga som komplement. En förberedande handlingar sammankomst bör också ordnas med lokala grupper där man kan diskutera informationsmaterialets utformning. i broschyren besvarades av relativt få personer. Om- Frâgeformuläret kring 450 formulär kom in vilket motsvarar ungefär tre procent av hushållen i området. Vid framtida. försök ansåg man att man borde ge mer information på formulären, utforma dem enklare och för att få en kontakt om möjligt i distribustörre personlig engagera lokala föreningar tion och insamling. Ett möjligt alternativ ansågs vara personliga intervjuer med ett urval av befolkningen. En utställning anordnades på tre ställen under fem dagar. Utställningen ansågs vara framgångsrik i fråga om informationsvärde och presentation. Särskilt stort intresse väckte de bidrag till utställningen som lämnats in från skolelever. Utställningen besöktes av 2 500 personer vilket motsvarar av områdets Kritik riktades mot att alltför lite sex procent befolkning. information givits om utställningen. l viss utsträckning påpekades också svårighetsgraden i kartor och skrivet material. För att ge en lokal kontaktpunkt i distriktet användes en husvagn som besökte tolv ställen under lika många dagar. l denna hade man bildvisning med bandade kommentarer. Omkring 500 personer besökte husvagnen. möten anordnades på tre ställen i området. Deltagandet blev Offentliga inte högt trots omfattande åtgärder för att informera om dem. Totalt 300 samt 15-20 förtroendevalda vid varje möte. deltog personer Diskussionen var livlig men det framgick klart att publiken inte gjorde samma åtskillnad mellan olika aspekter och olika myndigheters ansvarsområden som man gjort i de planer som presenterades.

Bilaga I . England

Allmänna erfarenheter i Islington

Allmänna erfarenheter av försöken hittills visar att de förtroendevalda har blivit mer aktiva. Både de förtroendevaldas och tjänstemännens anseende hos allmänheten har förbättrats. Man anser att det är ett långsiktigt arbete att bygga ett större förtroende upp mellan myndigheter och allmänhet. Syftet är att öka medvetenheten om lokala frågor och om hur den kommunala verksamheten fungerar. Redan efter kort tid har man emellertid kunnat iaktta skillnad i attityderna. Tidigare protester har i många fall övergått i utarbetande av konstruktiva förslag. “Befolkningen i kommunen vet att vi menar allvar med våra försök och man har sett resultat. Åtgärderna för att uppnå ett större intresse och medverkan från allmänheten begränsas inte till planfrågor. Man har försökt åstadkomma en politisk mobilisering av större grupper av kommuninvånare. Detta har uppfattats som särskilt mot bakgrund angeläget av det låga deltagandet i de kommunala valen. En särskild rådgivande nämnd har tillsatts för att ta initiativ till och leda kontaktskapande och aktiverande åtgärder. Man har haft ambitionen att aktivera även de medborgare som vanligen inte är aktiva i kommunala frågor. Som ett led i detta har man tagit initiativ till att anställa en särskild kontaktperson som har till uppgift att initiera sammankomster och bildandet av grupper och föreningar. Ansträngningar att engagera och informera de stora grupperna av invandrare i kommunen är ett annat exempel på denna ambition. Föreningar och organisationer har erfarenhetsmässigt varit mycket värdefulla att samarbeta med vid planeringsarbetet. Man tar därför regelmässigt initiativ till att bilda nya föreningar då planarbete inleds i ett område. Kontaktmannen har även till att hålla kontakt uppgift med existerande föreningar och förse dem med information om pågående planeringsarbete. Förtroendemännens betydelse i strävandena att åstadkomma en mer demokratisk planering understryks. Intresset bland de förtroendevalda har varit stort. Genom att delta i möten och annan kontaktverksamhet har deras ställning och anseende stärkts.

Birmingham

Birmingham är en av Englands viktigaste städer från industriell, kommersiell oeh administrativ Staden synpunkt. har växt kraftigt alltsedan det industriella genombrottet på 1800-talet men under senare år har befolkningsutvecklingen stagnerat och vänts i en minskning, framför allt beroende på en vikande i sysselsättning basindustrierna. Antalet invånare i själva staden har p. g. a. utflyttning och minskat födelseöverskott gått ned med omkring 100 000 under den senaste tioårsperioden till ungefär en miljon invånare. Utflyttningen sker främst till övriga delar av West-Midlandsregionen som är mycket expansiv. Omkring tio procent av Birminghams invånare utgörs av invandrare som huvudsakligen är

156 Bilaga I. England

inom manuella yrken, handel och service. sysselsatta Under tid har man bedrivit en omfattande bostadssanering i lång Slumområden har rivits och ersatts med nya bostäder. Birmingham. med annat har detta dock inte kunnat Tillsammans nybyggande efterfrågan på bostäder, utan en besvärande brist på moderna tillgodose bostäder kvarstår. Ett annat dominerande planeringsproblem är de svåra trafikproblemen istadens centrala delar. För att lösa dessa och andra problem har man under de senaste åren dels i form av en strukturplan för hela arbetat med långsiktiga planer dels ett omfattande stadssaneringsprogram. I dessa stadsområdet, har man eftersträvat en ökad medverkan från allmänplaneringsprojekt heten.

Information kring stmkturplanearbetet

har man informerat allmänheten l enlighet med den nya planeringslagen stadium. Innan startade sändes en broschyr ut på ett tidigt planarbetet till alla hushåll. Den innehöll information om planeringsarbetets syfte, skulle behandla och för arbetet. Vidare angavs vad planen tidsplan då medverkan från allmänheten var särskilt önskvärd samt tidpunkter adress till de organ som ansvarar för planarbetet. Planarbetet har därefter indelats i tre huvudskeden som vart och ett avslutats information till allmänheten. Informationen har med utförlig gällt:

l. resultatet av den förberedande inventeringsundersökningen, 2. alternativa lösningar samt 3. det slutliga förslaget till strukturplan. I omfattade av förhållanden och formulering av Skede inventering mål. En sammanfattning av den mycket omfattande undersökningsraptill allmänheten. Den innehöll redogörelse för aktuella porten spreds förhållanden i fråga om befolkning, bostäder, utbildning, social service, rekreation, sysselsättning, kommersiell service, transporter och miljö. avslutades med att målsättningarna för Birminghams struktur- Rapporten plan angavs i 32 punkter. Skede 2 innebar utarbetande av alternativa utvecklingsstrategier. l detta skede skisserades utvecklingsalternativ dels pä kort sikt fram till 1981, dels på längre sikt fram till slutet av 1980-talet. För det långa tidsperspektivet skisserades följande två alternativ:

med ianspråktagande av mark allt eftersom den blir a) Spridd utveckling Detta alternativ är i stort sett en fortsättning på den tillgänglig. hittillsvarande politiken och medger en tillväxt av regionens centrala

delar.

Alternativet innebär att förändb) Punktvis utveckling av bebyggelsen. till de spårbundna trafikmedlen ringar i första hand sker i anslutning så att fler människor att använda kollektiva färdmedel. uppmuntras

Bilaga I. England

Med utgångspunkt i båda huvudalternativen uppställdes utvecklingsalternativ med kortare tidsperspektiv. Innan fullmäktige tog ställning till alternativen vidtog man åtgärder för att få till stånd en allmän diskussion kring det material som utarbetats. De olika alternativen presenterades i en informationstidning som skickades ut till samtliga hushåll. Tillsammans med ett introduktionsbrev skickades tidningen också till sammanlagt 650 skolor, föreningar, partiorganisationer etc. Lokalpressen hade en serie artiklar och vidare informerade lokalradion om det pågående planarbetet. Genom dessa åtgärder informerades allmänheten om att en strukturplan höll på att utarbetas. Återföringen av synpunkter förutsattes ske bl. a. genom: D möten i stadshuset offentliga och i olika stadsdelar, D frågeformulär till hushållen i informationstidningen samt D intervjuundersökning med ett slumpmässigt urval.

I tidningens frågeformulär ombads läsarna att ta ställning till de alternativa förslagen genom att besvara tio frågor varav en var öppen för fria synpunkter. Resultatet blev att 3 600 personer besvarade frågeformulärct, över 400 skrev brev och omkring 200 ringde in kommentarer som spelades in genom ett telefonsvararsystem. Vid utredningens besök i juli 1973 pågick förberedelser till skede 3. Under skede 3 skulle förslag till strukturplan utarbetas de enligt alternativ som stadens beslutat. Man hade för fullmäktigeförsamling avsikt att då starta ännu en omfattande kampanj för att ge information och möjlighet för allmänheten att ge synpunkter. Vid utredningens besök framhöll stadens representanter att det största värdet låg i att en stor del av invånarna blivit medvetna om att det pågår arbete med en strukturplan. Informationen hade startat en omfattande debatt i massmedierna och bland traditionellt aktiva och intresserade grupper av allmänheten. Det ökade intresset väntades få effekt även på lång sikt. Man ansåg att det skulle bli lättare att informera om planfrågor i framtiden genom att ett större intresse skapats hos allmänheten.

Förnyelseomráden Birmingham har en mycket omfattande äldre bostadsbebyggelse. Stadssaneringen anses nu ha nått en tröskel, där det inte i så stor längre utsträckning gäller att riva slumområden som att förhindra att ytterligare områden får en försämring av sin bostadsmiljö. För att så långt möjligt undvika rivning har kommunen antagit ett omfattande för program upprustning. Programmet har ansetts möjligt att genomföra endast ifullt samförstånd med berörda lokala intressen som fastighetsägare, nyttjanderättshavare, hyresvärdar, hyresgäster m. fl. Metoder för att få en bred medverkan har utvecklats under de senaste två åren. l programmet utskiljer man tre huvudtyper av områden som skall bli föremål för åtgärder.

SOU l974z50 158 Bilaga I. England

l. Saneringsområden (Redevelopment areas). Åtgärderna innebär rivning och upprensning av områden med uttjänt bostads- och industribebyggelse. Ett projekt som omfattar ca 900 ha håller på att genomföras och beräknas vara avslutat 1977. l sådana områden etableras bl. a. rådgivningscentraler med socialarbetare, och hembesök görs för att informera.

areas), vilket innebär att II. Upprustningsområden (General improvement områdena skall rustas upp och att ägarna kommer att få bidrag till och reparationer. Genom att etablera tillförsikt inför förbättringar framtiden i områdena hoppas man kunna uppmuntra fastighetsägarna till att förbättra sina hus.

(Renewal areas). l vissa områden är en del av llLFörnyelseområden bostäderna möjliga att rusta upp medan andra måste rivas. I 26 förnyelseområden har man sammanlagt 15 000 bostäder, varav ungefär 60 procent före 1980. Genom att stora områden måste rivas beräknas vara uttjänta finns det stora möjligheter till förbättringar i de kvarvarande bostädernas närmiljö. Denna av områdena presenteras för allmänheten grova indelning genom brev och allmänna möten. I regel hålls tre möten i varje område under arbetets gång. På mötena deltar tjänstemän från olika kommunala förvaltningar tillsammans med förtroendevalda. l. Vid det första mötet ges en detaljerad presentation av vad som gjorts i områden. Diabilder och annat informationsmaterial används. andra Förslag uppmuntras och man tar initiativ till att bilda lokala föreningar. Därefter inspekteras varje fastighet och ägarna presenteras en lista över förbättringar som anses nödvändiga dels för att statliga upprustningslån skall kunna dels sådana förbättringar som allmänt kan bidra till beviljas att förlänga områdets livslängd. 2. Vid ett andra möte några månader senare presenteras ett skissförslag. l-lusägare och föreningar ger synpunkter på förslaget. 3. På det sista mötet presenteras det slutliga förslaget med samtliga gjorda. Till den sammankomsten har också kostnadsbekompletteringar räkningar utförts. När de inledande mötena bildas projektgrupper som är ägt rum verksamma i områdena. De är tvärfackligt sammansatta t. ex. av hälsovårdsinspektör, stadsplanerare, arkitekter, lantmätare och fastighetsvärderare. sammansättningen av grupperna varierar beroende på förhållandena finns en grupp bestående av i varje område. Över projektgruppsnivån medlemmar från olika expertkategorier som följer programmets genomförande och samordnar gruppens arbete med den översiktliga strategin. Ett omfattande samarbete har ofta förekommit med föreningar, lokala m. fl. innan åtgärder för information satts aktionsgrupper några aktiva in. Men i många fall har åtgärderna medfört att föreningar bildats som kunnat samordna önskemål för varje kvarter eller gata. F örhållandena har varierat men ambitionen är att uppnå en maximalt konstruktiv medver-

Bilaga 1. Eng/and 159

kan från allmänheten. Utöver de täta kontakterna mellan och allmänheten grupperna framställs också nyhetsblad som delas ut till hushållen som förklarar programmet och broschyrer som gäller speciella frågor som exempelvis lånemöjligheter, juridiska frågor och andra problem som behöver förklaras ingående,

Sammanfattning

Avslutningsvis kan konstateras att en jämförelse mellan England och vårt land vad avser planfrågor är av betydande intresse. Naturligtvis innebär det svårigheter att göra organisatoriska jämförelser. Det finns betydelsefulla skillnader i de politiska systemen som tar sig uttryck i bl. a. lågt valdeltagande i England och en relativt sett underordnad roll för de politiska partierna. Men förhållanden och utvecklingstendenser på planeringsområdet i England uppvisar många gemensamma drag med vad som kunnat iakttas i Sverige. Debatten om medborgarinflytande i den kommunala planeringen har t. ex. varit likartad även om den startade ett par år tidigare i England. Ett annat gemensamt drag är det starkt behovet upplevda av översiktlig, och långsiktig planering i vilken de väsentliga förutsättningarna integrerad och målen för utvecklingen kan läggas till grund för en mer detaljerad planering. En skillnad som bör noteras är dock att planeringen i England under hela efterkrigstiden har varit koncentrerad till ett relativt litet antal kommunala myndigheter med ansvar för befolkningsmässigt mycket stora områden. De centrala statliga myndigheternas möjligheter till styrning har samtidigt varit stora. Enligt den nya planlagstiftningen skall endast de överordnade planerna (strukturplanerna) som utarbetats av counties fastställas av central myndighet. De mer detaljerade lokala planerna behövs normalt inte fastställas av statliga myndigheter. Samtidigt med att denna förändring infördes tillkom utvidgade bestämmelser om allmänhetens medverkan i planläggningen. Planlagstiftningen understryker vikten av att allmänheten i varje planområde informeras och ges möjlighet att medverka i planeringsprocessen så att planer som utarbetas får en bred förankring bland dem som kommer att påverkas. Detta anses bl. a. vara en förutsättning för att de lokala planmyndigheterna på egen hand skall kunna svara för fastställelsen av detaljerade planer. Planeringsprocessen är skedesindelad enligt den nya planlagstiftningen. Till olika skeden har kopplats bestämmelser om information och medborgarinflytande. Myndighet som upprättar plan skall sålunda informera allmänheten om resultatet av den inledande inventeringsundersökningen. Under utarbetandet av själva planen skall möjlighet ges att framföra synpunkter på planens innehåll, och då ett slutligt men ännu ej antaget

160 Bilaga l. England

förslag föreligger skall erinringar kunna framföras. Den ingående lagreglehar medfört stort behov av anvisningar och rådgivning till de ringen om hur lagens bestämmelser skall tolkas. lokala planmyndigheterna råder osäkerhet om hur stora krav som skall ställas för att Alltjämt lagstiftningens intentioner skall anses vara uppfyllda. Någon praxis på detta område har ännu ej utvecklats. Det utrednings- och anvisningsarbete som utförts i England för ett vidgat medborgarinflytande i planeringen

belyser dessa problem. Av intresse är också det fortsatta anvisningsarbetet inom det engelska miljödepartementet och den pågående försöksverk-

samheten i kommunerna. är lslingtons Ett exempel som kan vara värt att särskilt uppmärksamma kontakter med kommunens föreningar. Vidare initiativ till regelbundna en särskild kontaktman med uppsökande och initiativhar man anställt

tagande uppgifter. Ett annat exempel är Birminghams erfarenheter av en öppen planering i omfattande där de boende kontinuerligt hålls inforförnyelseprojekt finns också erfarenheter från merade om planeringsarbetet. I Birmingham arbete med strukturplan. Vid strukturplanearbetet har planepågående ringsprocessen indelats i skeden med klart angivna tidpunkter inlagda för information och medverkan från allmänheten.

Bilaga 2 Information och medverkan i dansk

planering

Georg Gottschalk och Jens Christian Tonboe

Inledning och bakgrund

Dansk offentlig planering och förvaltning är inte uppbyggd på samma sätt som i Sverige och har inte heller genomgått samma utveckling. Inför den följande redovisningen av försöken med ökad insyn i den fysiska planeringen i Danmark är det därför nödvändigt att inledningsvis beskriva planeringsverksamheten i förvaltningssystemet, att redogöra för utvecklingen av planeringsverksamheten och planlagstiftningen samt referera debatten om ökad insyn i planeringen. Som bakgrund till kommunernas initiativ i dessa frågor och för de senaste lagändringarna är det också nödvändigt att redovisa medborgarnas möjligheter som de framgår av den gällande lagstiftningen.

Den offentliga planeringen i det danska förvaltningssystemet

Det danska förvaltningssystemet kan liksom det svenska indelas i en riks-, en regional- och en kommunal nivå. På riksnivån i Danmark har man direkt ministerstyre, dvs. departementscheferna direktadministrerar de verksamhetsområden de har politiskt ansvar för utan medverkan från några, i förhållande till departementen, självständiga centrala ämbetsverk med definierade ansvarsområden. De flesta funktioner nivån handhas på den regionala av landstingen medan länsstyrelserna spelar en undanskymd roll. På den kommunala nivån skiljer sig styrelseskicket främst genom att man har långt färre än i de svenska kommunfullmäktigeledamöter kommunerna samt att motsvarigheten till saknas. kommunstyrelsen Kommunerna styrs i stället genom utskott bestående av fullmäktigeledamöter som lämnar in förslag till kommunfullmäktige. Budgetutskottet intar en särställning då det skall utvärdera de ekonomiska konsekvenserna av förslagen från de andra utskotten. Borgmästaren är ordförande i kommunfullmäktige, ordförande i budgetutskottet samt chef för den kommunala förvaltningen. I några av de större kommunerna är förvaltningen uppdelad i ett antal förvaltningsenheter som var och en leds av en ”rådman”. ”Rådmannen har valts av kommunfullmäktige. Offentlig planering äger rum på alla de tre nämnda nivåerna men har

162 Bilaga 2. Danmark

karaktär nivåerna. Den statliga planeringen är inte samma på alla huvudsakligen en sektorsplanering, t.ex.motorvägsplanering, järnvägsplauniversitetsplanering m.m. Samordning av nering, flygfältsplanering, sker nästan uteslutande genom statsbudgeten medan dessa sektorsplaner det nästan inte äger rum någon koordinering genom fysisk riksplane-. kan dock utfärda riksplanedirektiv till de myndighering. Miljöministern ter som ansvarar för samordningen på den regionala och den kommunala nivån. Statens väsentligaste roll i den fysiska planeringen är således dels att fastställa vissa normer, dels att vara fastställande myndighet för regionala

och kommunala planer av olika slag. På den regionala nivån sker både sektorsplanering och fysisk områdesäger främst rum inom landstingen i form av planering. Sektorsplaneringen m.m. Efter den l april 1974 svarar sjukhusplanering, vägplanering i nära samarbete med kommunerna även för den regionala landstingen fysiska planeringen. På regional nivå finns även en del andra organ med planeringsuppgifter, t.ex. det skhuvudstadsrådet och Køgebugtutskottet. Vissa planeringsornivå är inte rent politiskt sammansatta. gan på regional På den kommunala nivån äger större delen av den egentliga fysiska planeringen rum. Bland de viktigaste plantyperna kan nämnas generalplaoch stadsplaner båda ner (dispositionsplaner) (partielle byplanvedtaegter), med grund i stadsplanelagen. Dessa plantyper och några andra utarbetas och beslutas av kommunen samt fastställs av miljödepartementet. Sanekan utarbetas antingen av kommunen eller av särskilda ringsplaner I båda fallen beslutar dock kommunen, och miljödeparsaneringsbolag. tementet fastställer saneringsplanerna. Utöver de ovan nämnda plantyperna finns det på den kommunala nivån en hel rad mindre utnyttjade

plantyper. Hela planlagstiftningen på den kommunala nivån håller på att revidekommer ras. Stadsplanelagen och byggnadslagens planeringsbestämmelser att förenklas och samlas i en lag rörande kommunal planering. l den nya sannolikt bestämmelser om starkt utökad offentlighet att lagen kommer införas. och vissa sällan utnyttjade planer . Sektorsplaner, saneringsplaner är de enda verkställighetsplanerna. l dessa fall griper offentliga myndighe- Vid är privata . ter aktivt in och genomför planerna. övriga plantyper initiativ avgörande för att uppgjorda planer verkställs.

i Danmark efter

Utvecklingen av planeringen och planlagstiftningen

kriget j var, bortsett från De planlagar som antogs kort före andra världskriget inriktade på den kommunala planeringen där konflikternaturvårdslagen, na mellan industri- och hade uppstått under den _ bostadsbyggnation till städerna från mitten av l800-talet. Bortsett _ kraftiga inflyttningen från föreskrifterna för reglering av befintlig bebyggelse och saneringspla- g nerna var alla plantyperna restriktiva. Dessa två plantyper var de enda

Bilaga 2. Danmark

verkställighetsplanerna då det till dem var knutna en tidsplan samt en budget. Efter kriget blev den expanderande tillväxten av städerna som möjliggjordes genom bilismen ett huvudproblem. 1949 års stadsregleringslag medförde att det inrättades i de större stadsutvecklingsutskott städerna, något som också inrättades i andra tillväxtområden senare. Dessa utskott skulle utarbeta stadsutvecklingsplaner för att förhindra en oreglerad tillväxt. Slutet av 1950-talet och hela 1960-talet karaktäriserades av koncentrationstendenser och tillväxt inom både det privata näringslivet och den sektorn. offentliga Det skapades allt fler regionplaner, som inte-hade sin grund i någon lag, genom ett samarbete mellan de kommuner som låg i de större städernas tillväxtområden.

Centraliseringstendenserna inom den offentliga sektorn tog sig uttryck

i frivilliga kommunsammanläggningar från mitten av 1960-talet samt i

kommunreformens första fas 1970 då landets cirka 1 200 kommuner och 23 landsting reducerades till 277 kommuner respektive 14 landsting. Vid samma tillfälle försvann uppdelningen i de tre tidigare kommuntyperna: städer, köpingar och landskommuner. Samtidigt med kommunreformen 1970 trädde också stads- och lanti kraft brukszonlagen varvid stadsregleringslagen av 1949 upphävdes. De tidigare utlagda inner- respektive mellanzonerna blev stadszoner och resten av landet blev lantbrukszoner eller sommarstugeområden. Nya stadszoner kunde endast genom planering i form av stadsplaner upprättas eller med stöd av byggnadsstadgan. Under samma skedde period en rationalisering av byggnadslagstiftningen genom att stadsbyggnadslagen till att omfatta utvidgades hela landet. Ett undantag utgjorde dock Köpenhamn som behöll sin byggnads-

lag från 1939. Även saneringslagen ändrades, först 1959 och senare 1969 då saneringsbolag efter svenskt mönster infördes. Vidare förnyades naturvårdslagen 1969. I slutet av 1960-talet genomfördes således mycket omfattande ändringar, dels i landets administrativa dels inom indelning, planlagstiftningen. Inom planeringsverksamheten blev särskilt stads- och lantbrukszonlagen ett viktigt styrmedel. l det sammanhanget brukar man tala om den första etappen i planlagsreformen. I början av 1970-talet har konflikterna omkring markutnyttjandet ägt rum på regional nivå på grund av den förut omnämnda koncentrationen inom det privata näringslivet. Det har bl. a. avspeglat sig i byggandet och i den ändrade butiksstrukturen. För att lösa dessa regionala konflikter trädde den 1 april 1974 riks- och regionplanlagen samt lagen om regionplanering i huvudstadsområdet i kraft. Genom den införda lagstiftningen skall det i hela landet utarbetas regionplaner. Regionplanlagarna har kallats den andra etappen i planlagsreformen. Tredje etappen i planlagsreformenirör samordningen av de många kommunala plantyperna till en ny stadsplanelag. Ett lagförslag med den innebörden framlades i folketinget i maj 1974.

sou 1974:50 164 Bilaga 2. Danmark

och debatten kring offentlighet och allmän- Översikt över förhållandena

hetens deltagande i planeringen

om av planer samt om medborgarnas Bestämmelserna offentliggörande har istort sett att komma med påpekanden över planförslag möjligheter varit oförändrade från 1925 till 1969. 1925 innehöll bestämmelser om att varje Den första stadsplanelagen skulle ha personligt meddeenskild fastighetsägare och inteckningsägare av ett rekommenderat brev när ett förslag till stadsplanebelande i form i kommunfullmäktige. Samtidigt skulle det offentstämmelser togs upp lntresserade hade därefter möjligligt kungöras att planen var upprättad. och invändningar mot het att inom en viss tid komma med påpekanden hade införts av hänsyn till det framlagda planförslaget. Reglerna primärt och endast sekundärt av hänsyn till behofastighetsägarnas rättssäkerhet Senare har dessa regler i nästan vet av information till allmänheten.

samma form överförts till många andra planlagar. under 1960-talet en stark tillväxt och en Som förut nämnts skedde den och den privata sektorn stark koncentration inom både offentliga På landsbygden tog sig denna utsamtidigt med ett intensivt byggande. nedläggning av skolor, sjukhus veckling uttryck i befolkningsminskning, l de större städerna märktes utvecklingen i bussturer och privat service. i form av nya stora industri- och bostadsområden, tillväxten av periferin och större väganläggningar. Centraliseringssträvancentrumomvandlingar sektorn resulterade bl.a.i kommunreformen. den inom den offentliga till häftig debatt. Det gällde t.ex. Flera av följdverkningarna gav upphov av den offentliga och privata servicen i landsbygdsdistrikten utarmningen avståndet mellan väljare och valda i de nya storkommusamt det större vidare föroreningar och miljöförstöring som på några nerna. Det gällde och det ingreppen i form av ställen följde av utvecklingen gällde och totalsaneringar i befintliga bostadsområden. väganläggningar för protester. Tidigare var Debatten tog sig också uttryck i nya former mot formella anmärkningar från fastighetsägare de flesta protester planer berördes. På senare år har det kommit spontana protester vars egendom som Lexskolnedläggningar, större väganläggmot en rad enskilda projekt Innehållet i protesterna har ofta ningar i städerna och saneringsplaner. formen har varierat från insamling av varit tekniskt orienterat och över allmänna möten till aktioner som ockupationer namnunderskrifter betonade och bättre av fastigheter. Senare blev protesterna mer politiskt

Det miljögrupper och medborgarföreningar organiserade. upprättades och att arbeta mer medvetet i opinionsbildande (byalag) dessa började börjat ta initiativ till att upprätta syfte. l vissa fall har grupperna själva för att avvakta planmyndigheternas åtgärder. Många planer i stället och att experimentera med kommuner tog upp utmaningen började att öka offentligheten, t.ex.i form av allmänna möten, skilda initiativ för utställningar, hearings och seminarier i planfrågor. och medinflytande samt kommunernas Kraven på ökad offentlighet Det skedde först i experiment har även satt spår i planlagstiftningen. 1973 nya regionplanlagen ochdärefter i den antagna saneringslagen senast i det nya förslaget till lag om kommunplanering.

SOU I974:50 Bilaga 2. Danmark 165

Kommunala initiativ

Kommunernas initiativ för att informera och få allmänheten i indragen planeringsprocessen i högre grad än vad som fastslås i planlagstiftningen har i stor utsträckning inspirerats av allmänhetens och den protester debatt dessa medfört. Även kommunreformen har spelat en roll i detta sammanhang genom att den medfört en allmän debatt om den kommunala demokratin i de nya kommunerna. Ett annat skäl till.kommunernas initiativ på detta område har varit kraven på större medinflytande på andra områden isamhället, t.ex.i skolorna, på arbetsplatserna och i organisationerna, krav som även de framkommit som följd av de allt större enheterna. Slutligen torde många politiker och planerare vara föregångsmän i fråga om ökad offentlighet i planeringen eftersom de ansett att den ökade planeringsverksamheten och dess konsekvenser för stora medborgargrupper på ett naturligt sätt bör följas upp genom en ökad öppenhet i planeringsprocessen.

om offentlighet i

Bestämmelser lagstiftningen

En första uppfattning om invånarnas möjlighet att få information om och kunna utöva inflytande på den kommunala kan man få planeringen genom den lagstiftning som styr planeringsprocessen och den politiska verksamheten. Det rör sig dels om kommunallagen, som gäller för både landsting och kommuner, dels om lagen om offentlighet iförvaltningen. Även de egentliga planlagarna, t. ex. lagen om riks- och regionplanering, stadsplanelagen samt saneringslagen ger viss vägledning i detta sammanhang. Slutligen rör det sig om de skilda reglerna för invånarnas medbestämmanderätt när det gäller utformningen och underhållet av närmiljön. Dessa formella bestämmelser ger emellertid en mycket ofullständig bild. Bestämmelserna verkar endast styrande på planeringsprocessen i den meningen att det därigenom fastställs vissa ramar för vad som skall respektive inte skall göras. Huvudregeln är att bestämmelserna föreskriver ett minimum av vad som skall ske, men de utesluter inte att man kan gå vidare vilket också mycket ofta sker i praktiken. Redovisningen av praxis utifrån lagstiftningen är också ofullständig därför att en del av den planering som förekommer inte har grund i någon lag och därför inte heller är underställd de bestämmelser som reglerar informationen till och inflytandet för invånarna. Ett exempel på detta är den regionplanering som förekom på åtskilliga ställen i landet innan regionplanelagen trädde i kraft.

Bestämmelser angáende allmänhetens möjligheter till insyn i den politiska processen Bestämmelserna om allmänhetens möjligheter att delta i den politiska processen i landstingens och kommunernas planeringsverksamhet åter-

sou |974:50 166 Bilaga 2. Danmark

finns i kommunallagen. Enligt kommunallagens § 10 är kommunfullmäkmöten offentliga vilket innebär att allmänheten i tiges och landstingens har möjlighet att övervara behandlingen av och besluten i alla princip planfrågor. Överläggningarna i ett visst ärende kan dock ske bakom lyckta dörrar när det befinnes nödvändigt eller önskvärt p. g.a.sakens beskaffenhet”. Det händer att planeringsfrågor, särskilt allmänna stadsplaner, behandlas bakom lyckta dörrar under hänvisning till den bestämmelsen. av planärenden äger inte rum i kommunfullmäktige, utan Beredningen sker i ett utskott som disponerar kommunens administration och/eller kommunens stadsplanekonsulter för sitt arbete. Invånarna har inte möjlighet att delta i beredningsprocessen. Därigenom utestängs allmänheten från en väsentlig informationskälla och möjlighet att utöva inflytande. Flera kommuner har av det skälet velat hålla öppna utskottsmöten men det har inte tillåtits av inrikesdepartementet.

Bestämmelser angáende allmänhetens möjligheter att ta del av planeringsmaterial En annan möjlig väg att få information om planeringsverksamheten har allmänheten genom lagen om offentlighet i förvaltningen. Lagens § l fastslår att envar som fordrar att få ta del av det material som tillhör ett visst ärende under beredning eller som har beretts inom den offentliga sektorn har rätt till detta. En förutsättning är dock att man kan ange de speciella ärenden vilkas dokument man önskar få se. Man kan således inte

med stöd av lagen kräva att få se förvaltningens handlingar på egen hand.

Liksom den svenska lagstiftningen medger undantag från offentlighetsprincipen så medger även den danska lagstiftningen detta. Dessa undantag är inte direkt definierade i lagen om offentlighet inom förvaltningen. Principiellt används emellertid samma argument mot offentlighet inom förvaltningen som när det gäller offentlighet inom den politiska processen. Lagen om offentlighet i förvaltningen är således inte någon säker väg för den medborgare som önskar information om den offentliga planeringen. För det första är det en besvärlig väg genom att man skall vända sig och be att få ta del av respektive ärende. För det andra till myndigheten är det risk för att myndigheten tolkar lagen så att man nekar att lämna ut vissa handlingar. l-lur lagen fungerar i praktiken är således helt avhängigt dels av hur aktiva enskilda invånare är, dels av hur positiva enskilda av information om myndigheter är. Lagens verkliga värde mot bakgrund den offentliga fysiska planeringen ligger däri att den manar till offentlighet och att den inte på något sätt förhindrar att myndigheterna på detta område går utöver de minimikrav som lagen uppställer.

Bestämmelser angáende information och medverkan i den regionala

planeringen De regler som återfinns i lagen om riks- och regionplaneringen angående allmänhetens information och medverkan i den regionala planeringen

sou 1974:50 Bilaga 2. Danmark 167

innebär sätt på många en nyskapelse i förhållande till motsvarande tidigare bestämmelser i de övriga planlagarna. Med utgångspunkt i den kontakt som skall ske med invånarna kan planeringsprocessen delas upp i fyra etapper. I den första etappen skall landstinget offentliggöra flera alternativa skisser till regionplan, skisser som grundar sig på förhandlingar med enskilda kommuner. Samtidigt som dessa skisser offentliggörs skall en redovisning av respektive skiss, förutsättningar, konsekvenser och relation till andra tidigare planer offentliggöras. Landstinget och kommunfullmäktigeförsamlingarna inom landstingsområdet skall också svara för en upplysningskampanj med att framkalla syfte en offentlig debatt om planeringens målsättning och innehåll. Landstinget mottar hänvändelser, förslag och påpekanden angående de offentliggjorda förslagen till regionplan. Minst sex månader skall avsättas för denna debattfas. I nästa etapp offentliggör landstinget det preliminära förslaget till regionplan. Förslaget har utarbetats mot bakgrund av den förutvarande debatten och inkomna förslag samt mot bakgrund av ytterligare förhandlingar med kommunerna inom landstingsområdet. som försla- Samtidigt get till regionplan offentliggörs ges en utförlig redovisning för detsamma där bl.a. de anmärkningar som man mottagit angående de tidigare offentliggjorda skisserna skall återfinnas. Inom en fyramånadersperiod har landstingets invånare, berörda kommunfullmäktigeförsamlingar och andra instanser möjlighet att framföra anmärkningar mot det framlagda förslaget. Dessa anmärkningar skall utvärderas av landstinget och biläggas förslaget när det insändes till miljöministern för fastställelse. Tredje etappen består i att den regionplan som departementet fastställt (efter ev. ändringar) offentliggörs av landstinget. Hur detta skall ske har dock icke närmare föreskrivits. En fjärde etapp i proceduren med offentliggörandet kring regionplanerna utgörs av en redogörelse som skall landstinget offentliggöra vartannat år efter det att en regionplan har fastställts. Av redogörelsen skall det framgå hur intentionerna i regionplanen genomförts och om utvecklingen av den övriga planeringen inom landstingsområdet ståri överstämmelse med regionplanen. Lagen har först nyligen trätt i kraft varför det är för tidigt att säga något om hur dess bestämmelser kommer att verka i praktiken. Det saknas ännu på många områden konkreta anvisningar om hur proceduren skall genomföras. Det gäller t.ex. för offentliggörandet av de olika förslag och redogörelser som omnämns i lagen. Vidare gäller det frågan om hur intensiv debatten skall vara samt hur många olika instanser och grupper landstinget skall höra. Vad som senare kommer att fastslås kommer att vara beroende av erfarenheterna. allmänhetens Principerna angående information och medverkan kommer emellertid redan nu att överföras även till den kommunala planeringen genom den lagöversyn som pågår. Information och medverkan från allmänhetens sida regleras även när det gäller viss annan planering på regional nivå. Ett exempel är då naturskyddsområde skall avsättas. När det reses krav på en eventuell fredning kungörs detta i de lokala tidningarna och de berörda undermarkägarna

168 Bilaga 2. Danmark

rättas med ett rekommenderat brev. Ett möte avhålls i saken för berörda som också kallas via de lokala tidningarna. Det är parter och intresserade, dock endast de berörda markägarna, rättighetsinnehavare, offentliga och eventuellt naturskyddsföreningar som kan utöva något myndigheter När fredningsnämnden har fattat beslut skall det egentligt inflytande. meddelas med brev till de berörda markägarna, offentliga institutioner som beslutet i tidningarna. Därefter har de ovan m. fl. samtidigt kungörs nämnda parterna möjlighet att anföra besvär.

Bestämmelser information och medverkan i den kommunala

angáende

planeringsverksamheten

Den kommunala sker i allt väsentligt utifrån bestämmelserna planeringen i stadsplanelagen, byggnadslagen, väglagen samt saneringslagen. och stadsplaner, har sin De två vanligaste plantyperna, generalplaner intar dock en särställning grund i stadsplanelagen. Dispositionsplanerna då de inte direkt omnämns i lagen. Vidare har planerna inte som övriga bindande verkan för allmänheten, utan reglerar endast planer någon Dessa förhållanden har särkommunens förhållande till departementet. då de medför att dispositionsplanerna inte skild betydelse i sammanhanget offentlighetsbestämmelser och således är underställda stadsplanelagens formellt inte skall offentliggöras. Normalt kräver miljödepartementet för kommunens invånare när de dock idag att planerna offentliggörs behandlas i kommunfullmäktige.

För stadsplaner gäller följande bestämmelser. När kommunfullmäktige i minst har antagit ett förslag till stadsplan skall det framläggas offentligt tre veckor som är bekvämt tillgängligt för kommunens på ett ställe invånare. Stadsplaneförslaget ställs i de flesta fall normalt ut på stadshu- Det åligger kommunen att informera set eller i några orter på biblioteken. allmänheten om offentliggörandet av stadsplaneförslaget, t.ex. genom skall berörda fastighetsägare och meddelande i lokalpressen. Samtidigt underrättas Inom en period av minst sex inteckningsägare skriftligt. från ställs ut har alla möjlighet att veckor det att stadsplaneförslaget komma med påpekanden och ändringsförslag till den framlagda planen. Inkomna och förslag skall utvärderas av kommunen och de anmärkningar som inte tillmötesgås skall biläggas planen när den insändes till miljödeför fastställelse. Om departementet anser att planen skall partementet ändras skall den ev. ställas ut på nytt enligt den procedur som redovisats ovan. När fastställts av departementet åligger det planen slutgiltigt kommunen att informera allmänheten, något som normalt sker i lokal-

pressen. Byggnadslagens bestämmelser angående offentliggörande av de planer som reglerar skilda stadsdelars bebyggelsetyp och markutnyttjande (bygär i stort sett identiska med den stadsplanelagen föreskriningsvedtaegter) Den enda skillnaden är att fastighetsägare och inteckver för stadsplaner. besked om att planerna ställs ut. ningsägare inte behöver ges skriftligt

sou |974:50 169 Bilaga 2. Danmark

Vissa andra mindre betydelsefulla och mer detaljerade med plantyper stöd i byggnadslagen skall inte offentliggöras utan endast meddelas fastighetsägare och övriga berörda. Den senast antagna saneringslagen är mer vittgående när det gäller allmänhetens information och möjligheter att medverka. Saneringsplaneringen består av tre delar. l kommuner med mer än 25 000 invånare utarbetas först mer generella Översiktsplaner och tidplan som skall gälla för en längre tidsperiod. Det rör sig vanligtvis dels om klassificering av egendom efter kvalitetskriterier, dels om planer för saneringsområden och saneringsfastigheter med angivande av tidpunkter för saneringsingreppen. Vanligtvis krävs att kommunens översiktsplan för sanering offentliggörs när den är utarbetad, medan det för närvarande inte finns några regler för av de offentliggörande tidsplaner som följer efter översiktsplanen. Det sistnämnda förhållandet beror huvudsakligen på att det för närvarande ännu är ganska få kommuner som har arbetat med tidsplaner. De enskilda saneringsplaner, som utarbetats av kommunen eller av saneringsbolag, skall föreläggas saneringsområdets ägare och hyresgäster första gången när de är färdiga som förslag. Det är således inte tal om något egentligt offentliggörande, utan endast att de omedelbart berörda skall ha information om förslagets innebörd. Bolaget eller kommunen skall informera invånarna och ägarna om planinnehållet och dess genomförande, dvs. om rivningsbeslut, reparationer och förbättringar. Information skall också ges om de ersättningslägenheter som finns för dem som berörs av ett saneringsprojekt och om den hyreshjälp som kan utgå till de eventuellt högre hyror som gäller för dessa ersättningslägenheter. För att det skall finnas tid till debatt och för att man skall hinna med att framföra anmärkningar mot planen får bolaget eller kommunen besluta om planen först sex veckor efter det att berörda parter informerats om planinnehållet. Enligt lagen skall informationen till fastighetsägarna och hyresgästerna ske på lämpligt sätt” utan någon närmare beskrivning av hur detta skall ske. Formuleringen har gjorts för att möjliggöra ett senare beslut som mer detaljerat reglerar proceduren. De regler som tillkommit senare tillför inte lagen mycket nytt, dock understryks det att fastighetsägarna i denna fas bör informeras direkt om planförslagets innehåll genom skriftligt besked. Ännu pågår emellertid försök med skilda metoder för att få erfarenhet, varför det är rimligt att anta att det kommer att gå någon tid innan regler för hur proceduren skall ske fastställes. Om en saneringsplan skall utarbetas av ett saneringsbolag skall offentliggörandet ske efter samma procedur som redovisats ovan, dock med den skillnaden att inkomna anmärkningar skall sändas till kommunen. De anmärkningar och förslag från första etappen som saneringsbolaget inte tar hänsyn till bilägges planen när den översändes till kommunen för godkännande. Om det är kommunen själv som skall genomföra planeringen hoppar man över denna andra fas. Kommunen översänder tillsammans planen med de förslag och anmärkningar som icke beaktats till bostadsdepartementet för fastställelse,

l70 sou 1974:50 Bilaga 2. Danmark

och när beslutet föreligger skall ägarna till berörda fastigheter erhålla besked. Därefter har berörda fastighetsägare sex veckor på sig skriftligt att inkomma till bostadsdepartementet med anmärkningar på de punkter där deras egendom är berörd av den framlagda planen.

Bestämmelser information och medinflytande pa frågor som

angáende berör närmiljön

Bostadsinnehavarnas rättigheter när det gäller underhåll och förbättringar

av deras bostäder samt hur fria tomtarealer skall utnyttjas är i princip

desamma i Danmark som i Sverige. Det innebär således att bostadsinnehavarnas rättigheter huvudsakligen baseras på bostadens egendomsrättsdvs. graden av inflytande för bostadsinnehavarna ökas liga förhållanden, med en större äganderätt. Bland de skillnader som finns mellan Danmark och Sverige kan när det bostadsinnehavarnas möjligheter att påverka närmiljön kan gäller nämnas att det i Danmark ivissa fall krävs att småhusägare inom ett visst bestämt område skall bilda en villaägareförening. I dessa fall kan föreningen fatta beslut som gäller föreningens hela område, dvs. de enskilda fastighetsägarna avstår ifrån en viss del av sitt inflytande över den egna fastigheten mot att i stället få inflytande på hela områdets utformning.

Sammanfattning av bestämmelserna i lagstiftningen

I stort sett kan man urskilja tre grunder för lagstiftningen om offentlighet i planeringsverksamheten. För det första är det hänsynen till rättsäkerheten, dvs.en strävan efter att garantera att invånarnas, särskilt fastighetsägarnas och inteckningshavarnas, lagbundna rättigheter iakttas vid all planering. För det andra är det hänsynen till demokratin, dvs.en strävan att säkra största möjliga och likvärdiga informationsutbud och inflytande när det gäller planering. För det tredje är det hänsynen till planeringens kvalitet, dvs.en strävan att försöka garantera att så många idéer som möjligt prövas, att så stor hänsyn som möjligt tas till dessa idéer samt att fel så långt möjligt undviks genom att allmänheten bereds möjlighet att medverka i planeringen. För den lagstiftning som berör offentlighet i den politiska processen, dvs. kommunallagen och delar av lagen om offentlighet, är det främst hänsyn till demokratin som ligger bakom bestämmelserna om offentlighet. Det må dock framhållas att de demokratiska kraven inte tillgodoses särskilt väl i de aktuella lagarna ty genom bestämmelsernas relativt förmedlas endast viss information medan få tillfällen till passiva karaktär medges. Vidare kan det antas att varken information eller medinflytande vilket kan diskuteras bl. a. inflytande är jämt fördelad bland medborgarna, från demokratiska utgångspunkter. När det gäller bestämmelserna i planlagstiftningen har det allt över-

SOU l974:50 Bilaga 2. Danmark 171

skuggande skälet hittills varit rättssäkerhetshänsyn, särskilt när det gäller reglerna för detaljplaneringen. Det framför allt framgår av de många särbestämmelserna för fastighetsägarna och inteckningsägarna. Rättssäkerhetshänsynens hittillsvarande dominans i lagstiftningen har i praktiken inneburit att hänsynen till likvärdig information och inflytande kommit i andra hand, eftersom rättssäkerhetsaspekten inneburit att man fäst sär- “ skild vikt vid en begränsad grupps - fastighetsägarnas rättigheter. Hänsyn till kvaliteten på planeringen innebär inte heller att man bör fästa särskild uppmärksamhet vid en viss grupp invånare. Sett utifrån kvalitetssynpunkt kan medverkan i planeringen från allmänhetens sida för att tillvarata rättsäkerhetsaspekter bli något negativt, ty invånarnas bidrag till planeringen under nuvarande villkor blir protester, dvs. försök att undgå något. Allmänheten binds dessutom i hög grad av de framlagda förslagen och har svårt att bidra med nya, positiva förslag som kan förbättra planerna.

Förhållandet mellan de tre inledningsvis redovisade grunderna för bestämmelser angående offentlighet i planeringsverksamheten är på ett sätt mer komplicerade än de framställts då såväl rättssäkerhetsproblemet som hänsynen till en spridd och likvärdig information samt medinflytande kan sägas vara ett demokratiproblem. En ev. konflikt mellan dessa grunder faller i så fall inom demokratibegreppet. Om det tidigare var så att hänsyn till rättssäkerheten dominerade så håller situationen f.n.på att förändras så att hänsynen till demokratin och kvaliteten spelar en allt större roll. Detta framgår tydligt av de nya lagarna, t. ex. saneringslagen och icke minst när det gäller lagen om riksoch regionplanering. En ännu tydligare omsvängning kommer att förmårkas när den nya lagen om kommunernas planeringsverksamhet behandlas i folketinget någon gång under innevarande år (1974). Lagen siktar direkt mot en ökad demokratisering av planeringsverksamheten. Både när det gäller generalplanering och stadsplaneplanering kommer det att krävas betydligt större offentlighet och ges tillfälle till mer debatt än vad som f.n. är fallet. Vidare kommer en del av särbestämmelserna angående information till fastighetsägarna m. fl. att utgå i den nya lagen. Minst lika viktigt som de ovan relaterade tendenserna i lagstiftningen är vilka åtgärder som enskilda kommuner och landsting vidtar för att öka informationen och förbättra invånarnas möjligheter att delta i planeringsverksamheten. Som kommer att framgå av följande avsnitt så ligger hänsyn till demokratin samt planeringens kvalitet bakom de initiativ som vissa kommuner och landsting tagit på detta område.

Initiativ och försök inom den sektorn

offentliga

Översikt över initiativens karaktär och utbredning

I förra avsnittet underströks det att inte lagstiftningen ger någon fullständig bild av invånarnas information och medverkan i den offentliga

172 Bilaga 2. Danmark

planeringen. Genom lagstiftningen får man endast en uppfattning om bakgrunden och förutsättningarna för denna verklighet. Det är inte endast invånarna som upplever att de formella bestämmelutan detsamma har ett stort antal kommuner erkänt serna är otillräckliga, att råda bot på. I det följande ges en mer allmän översikt och försökt i danska kommuner och därefter en mera över vad som förekommer av vad som äger rum på skilda planeringsnivâer i detaljerad beskrivning några utvalda kommuner. För att beskriva i kontakterna mellan myndigheter och allmändjupet het kan följande kategorier användas som en allmän referensram:

kommunikation utöver den formellt lagfästa (politiska val, -ingen utställning av planer m.m) - dvs. information från myndigheterna till allenvägskommunikation, mänheten om träffade och kommande beslut - dvs. diskussion mellan myndigheter och alltvåvägskommunikation, mänhet om eventuellt kommande åtgärder - medbestämmande från allmänhetens sida när konkreta beslut skall

fattas - beslutanderätt för allmänheten på speciella områden.

som är av intresse i Det är främst de fyra sistnämnda kategorierna detta sammanhang. Danska kommunförbundet företog i december 1972 en undersökning av skilda initiativ på planeringssidan efter komangående omfattningen munreformen den l/4 1970. Det bör observeras att undersökningen inte ger någon heltäckande bild av förhållandena i dag, dels beroende på att den är ett och ett halvt år gammal, dels på grund av att den är behäftad med ett relativt stort bortfall (ca 12 procent). visar att det endast är cirka 15 procent av kommuner- Undersökningen na som under den period som undersökningen omfattar inte har företagit utöver det man är tvingad till enligt lagstiftningen för att något särskilt informera allmänheten om kommunens aktiviteter i allmänhet och för att kontakt med invånarna. De flesta kommunerna använkomma i närmare som informationskanal. För cirka 17 procent av der lokaltidningen kommunerna är pressen enda kanalen till allmänheten. Cirka 25 procent av kommunerna har själva utgivit broschyrer och liknande med informatill allmänheten och i cirka 45 procent av kommunerna har det If tion speciella frågestunder i samband med kommunfullmäktigearrangerats där invånarna kunnat få information från kommunen. sammanträdena, Frågorna är antingen skriftliga och inlämnade i förväg eller också tas de upp direkt under frågestunderna. _ av kommunerna har det arrangerats allmänna i I nästan 85 procent för att orientera allmänheten om kommunens aktiviteter. I cirka möten av kommunerna har dessa allmänna möten rört sig speciellt 40 procent har dock varit ett vanligt om planeringsverksamheten. Planeringsfrågor ämne också på övriga möten och sammanlagt har det getts information på allmänna möten. om planering i cirka 60 procent av kommunerna De ovan nämnda rör sig om envägskommunikation men i exemplen

Bilaga 2. Danmark

cirka 40 procent av kommunerna har man gått vidare för att få allmänheten att medverka mera intensivt. I hälften av dessa fall, dvs.i cirka 20 procent av kommunerna, har det gällt fysisk planering. Det har arrangerats seminarier och tillsatts arbetsgrupper. Samarbete om olika arrangemang har ägt rum med föreningar, organisationer och andra grupper av kommuninvånare. Dessa senare arrangemang har inte alltid varit offentliga för alla kommunens invånare. Vid vissa tillfällen har det varit en bestämd förenings medlemmar som fått delta och ibland har deltagandet varit begränsat till ett bestämt bostadsområdes invånare. De flesta av dessa arrangemang kan betecknas som tvåvägskommunikation eller diskussion. Däremot har samarbetet vid få tillfällen varit så konkret och verklighetsförankrat att det har varit tal om egentligt medbestämmande vid beslutsfattandet för allmänhetens vidkommande. Det må dock i sammanhanget sägas, att formella hänsyn till bl.a. kommunallagens bestämmelser om kommunfullmäktiges kompetens i många fall försvårar ett sådant deltagande. I tre eller fyra fall har beslutanderätten i planfrågor delegerats på ett sådant sätt att man kan tala om direkt deltagande från allmänhetens sida vid beslutsfattandet. Dessa exempel gäller underordnad och detaljerad planering.

Exempel från regional planering - Regionplanering i Köpenhamnsområdet (1971 1974) Det första exemplet på en regionplanering där allmänheten medverkat i större utsträckning förekom i Köpenhamnsområdet 1971 - 1973, dvs innan lagen om riks- och regionplanering antagits och vunnit laga kraft. Regionplanerådet, som var ett planeringsorgan för Köpenhamn, Frederiksborg och Roskilde landstingsområden samt Köpenhamns och Fredriksbergs kommuner, offentliggjorde i november-december 1971 två rapporter med planeringsförutsättningar och alternativa skisser till en regionplan. Därefter följde en mycket intensiv period med debatter och hearings under första kvartalet 1972. De två rapporterna offentliggjordes samt gjordes tillgängliga för alla till ett relativt lågt pris. Rapporterna sändes ut till alla kommunfullmäktigeoch landstingsledamöterna inom regionen, till ledamöterna i folketinget och regeringen, till kommunala och statliga förvaltningar samt till regionplanerådets övriga kontakter. Planförslagen sändes på remiss till landsting, kommuner och skilda samhällsorgan. Alla intresserade organisationer hade möjlighet att yttra sig. Regionplanerådet verkade dessutom för att ge största möjliga offentlighet åt planförslagen och inbjöd var och en att komma med kommentarer. Utöver vanliga pressmeddelanden arrangerades särskilda presskonferenser. Material och information gavs till alla som bad om det och en vandringsutställning visades på flera ställen inom regionen. Under debattperioden registrerades mer än 600 artiklar om regionplaneringen.

174 Bilaga 2. Danmark

Regionplanerådets medarbetare ställde sig till förfogande som föredragshållare och inledare överallt inom regionen och medverkade under perioden vid cirka 70 möten. Mötena arrangerades som regel av landsting, kommuner, föreningar och organisationer. I kranskommunerna till Köpenhamn hölls det särskilt många möten. Mötesdeltagarna var för det mesta en begränsad krets av politiker, tekniker, ämbetsmän, partimedlemmar osv. men 20 av mötena i kommunerna var offentliga. Sammanlagt torde cirka 7 000 personer ha deltagit varav cirka 3 000 bevistade offentliga möten. På grundval av yttrandena från statliga myndigheter, landsting, kommuner, organisationer, föreningar samt enskilda personer och mot bakgrund av pressdebatten samt referaten från de många mötena reviderade regionplanerådet de framlagda alternativen. Det slutliga förslaget till regionplan offentliggjordes på våren 1974. Det kan noteras att även de skånska kommunalförbunden yttrade sig över planen, som nu kommer att utgöra underlag för det nybildade huvudstadsrådets regionplanering. Regionplaneringen hade innan huvudstadsrådet bildades den l april 1974 inte något underlag i lagstiftningen och detta har haft betydelse för man 1971 - 1972. omfånget av den informationskampanj planlade Genom att utarbeta planen mot bakgrund av en mycket intensiv och omfattande offentlig debatt har man givit den en styrka som den annars inte skulle ha haft. På så sätt torde möjligheterna att realisera planen ha ökat.

Exempel frán kommunal planering pâ Översiktlig nivá, t. ex. generalplaner De flesta kommunala initiativ för att informera och ge invånarna möjlighet att delta i arbetet med den fysiska planeringen förekommer i samband med kommunernas översiktliga planering. Temat för sådana initiativ är ofta kommunens framtid. Fysisk och ekonomisk planering diskuteras där gemensamt eller också rör det sig om att lägga fram ett bestämt förslag till generalplan. De metoder man använder sig av i dessa sammanhang är vanligtvis utställningar eller allmänna möten där alla invånare i kommunen kan delta ev. efter anmälan. Seminarieformen med grupparbeten håller dock på att bli vanligare. Initiativen i många kommuner när det gäller den översiktliga planeringen hänger bl.a. samman med att det är en svår uppgift som angår hela kommunen och att man därför önskar invånarnas stöd och gärna vill höra eventuella idéer och önskemål. Hur detta skall ske är inte reglerat utan kommunerna måste därför själva finna vägar för de kontakter man önskar.

Helsingörs långtidsplan (1971 - 1972)

Helsingörs långtidsplan utgör ett exempel på ett relativt traditionellt sätt att arbeta i planeringssammanhang även om man bör anmärka att åt-

Bilaga 2. Danmark 175

gärderna varit mer omfattande än på andra ställen. Kommunen hade med av konsulter hjälp i fysisk och ekonomisk planering låtit utarbeta en större rapport om kommunens långtidsplaner 1970 - 2000. Rapporten i november presenterades 1971. l rapporten presenterades ett antal huvudalternativ för kommunens cenutveckling: tralisering/decentralisering av de kommersiella aktiviteterna och snabb eller dämpad utbyggnad av kommunen. Därutöver presenterades ett antal mera konkreta förslag på både det fysiska och ekonomiska området. Det var nödvändigt för kommunfullmäktige att välja mellan dessa alternativ innan den egentliga generalplanen och den ekonomiska planeringen kunde konkretiseras. I den situationen ville man höra allmänhetens mening. l första omgången planlades två allmänna möten samt en stadsplaneutställning som skulle öppna samtidigt med det första mötet. Det första mötet var förbehållet informerande inlägg från kommunens planeringskonsulter samt frågor från allmänheten till konsulterna. Det andra mötet var ett debattmöte med en panel med representanter för de politiska partierna och planerarna, som skulle besvara och kommentera frågor från allmänheten. I samband med stadsplaneutställningen arrangerades två föredrag, ett om landskapsplanering och ett om offentlighet i planeringsfrågor. Utställningen presenterade det viktigaste av bakgrundsmaterialet och huvudalternativen. Rapporten var rikt illustrerad med både och äldre nya teckningar och bilder från kommunen. Huvuddragen i rapporten återgavs dessutom i en sexsidig broschyr som utdelades gratis både vid utställningen och vid de bägge allmänna mötena. Huvudrapporten kunde dessutom köpas av intresserade genom hänvändelse till kommunen. På utställningen uppmanades de besökande att lämna eventuellt skriftliga kommentarer och förslag i en särskild förslagslåda. Till det första mötet kom cirka 700 och till det andra omkring 800 personer. Intresset översteg klart kommunens och allmänförväntningar hetens lust att ställa frågor var även större än man hade räknat med och inrättat sig efter. Det förorsakade vissa praktiska problem när det gällde att styra debatten och koncentrera diskussionen till särskilda ämnesområden vid varje givet tillfälle. Ofta var anmärkningarna från salen utan egentligt sammanhang med mötets ämne och därför verkade de mycket förvirrande. På de två första mötena hann man inte fram till de frågor om kommunen önskade reaktion på. Man kunde inte heller ge alla som önskade det möjlighet att yttra Kommunen sig. beslöt därför att arrangera ännu ett möte ;som en

fortsättning på det andra dvs. med

samma panel. Till detta möte kom cirka 200 personer, men inte heller på detta möte hann man med att diskutera de olika områdena tillfredsställande. På grund av detta arrangerades ett fjärde möte, som bevistades av cirka 250 personer. Trots att det på många punkter kan riktas kritik mot denna form för kontakt mellan kommunens politiker och administration samt allmänheten tycks kommunen på det stora hela taget vara nöjd med resultatet.

sou 1974:50 176 Bilaga 2. Danmark

kommer att framgå i det följande, dock arbetat Kommunen har, vilket i samband med diskussionerna kring planeringen av med andra tekniker

stadskärnan. under debattperioden framstod det Mot bakgrund av vad som framkom en decentraliserad planlösning. Dvs. ganska klart att allmänheten föredrog av de centrala delarna, ett bevarande av den gamla stadskärnan avlastning moderat Det var framför utbyggnad och en mycket utbyggnadstakt. kommunfullmäktige föredrog och som man senare också den planlösning fastställde i den generalplan som antogs i april 1973.

Konferenser i Silkeborg (1971 - 1973)

i Silkeborg på Jylland (ca 45 000 inv.) var en av de första kommunerna att få med allmänheten mera aktivt i såväl den Danmark som försökte

fysiska som den ekonomiska planeringen. liksom i en rad andra kommuner i 1970 hade man i Silkeborg Danmark infört en frågestund i samband med kommunfullmäktigesam-

emellertid att kontakten med allmänheten manträdena. Man upplevde sättet. Man beslöt därför att välja en inte blev tillräcklig på det effektivare Detta skedde i samband med att man väg att nå allmänheten. stadsplaner om utbyggnad av på våren 1971 stod inför några konkreta till ett kommersiellt och offentligt servicecenter. stadskärnan i Silkeborg en tvådagarskonferens som i vissa avseenden Man valde att arrangera man senare startade i Helsingör. När det gällde liknade de arrangemang försökte man bygga på de erfarenheter man fått arrangemanget i övrigt

vid försöken i Nackablocket i Sverige. och av Arrangemanget började med en presskonferens utdelning

informationsmaterial tre veckor innan konferensen skulle äga rum. Detta senare dvs. en vecka före konferensen. Det upprepades knappt två veckor i de rikstäckande tidningarna, radio och TV förekom inslag och intervjuer och lokaltidningarna. Allmänheten samt i de lokala annonsorganen att delta genom att anmäla sig till konferensen. Samtidigt uppmanades Kommunen lät utarbeta en med anmälan erhöll de konferensmaterialet. skiss som utställdes dagarna innan plan i form av en provisorisk det väsentligaste underlaget för diskussiokonferensen. Skissen utgjorde nerna. Vidare arrangerades en tävling där de bästa skriftliga förslagen

Man mottog sammanlagt 15 förslag. premierades. önskade ett urval av befolkningen som Kommunen representativt på konferensen. För att vara säker på att det inte endast blev deltagare etablerade intressegrupper som deltog i mötet så inbjöd kommunen på från 80 organisationer och förhand representanter drygt föreningar, Man också representanter för den lokala lokala institutioner. inbjöd Utöver de särskilt inbjudna fanns statliga förvaltningen och landstinget. ”vanliga” invånare. det plats för cirka 200-300 Första kvällen behandlade man allmänna stadsplanepå konferensen problem diskuterades på konfeproblem på riksnivå. Silkeborgs specifika rörde kommunens framtid. rensens andra dag. Diskussionen sig om fanns bägge dagarna. Under konferensens första dag bestod _ Frågepaneler

SOU l974:50 Bilaga 2. Danmark 177

panelen av ledamöter från folketinget, experter och representanter för olika institutioner på högre nivå. Panelen andra dagen hade lokal prägel med representanter för olika serviceområden och invånare i allmänhet. Mötena bevistades av cirka 600 personer vardera kvällen. De flesta var där bägge kvällarna. Av 430 särskilt inbjudna kom 280 och utan särskild inbjudan kom 380. Cirka 60 procent av mötesdeltagarna hade således inte fått särskild inbjudan. Genom kommunens undersöktes försorg vilka som deltog. Det visade sig att 38 procent var personer med högre utbildning eller som fortfarande studerade, cirka 33 procent var egna företagare och resterande 19 procent (bortsett från de 10 procent som utgjordes av folk anställdai kommunen) betecknades som övriga”. Mötesdeltagarna kan inte på något sätt betecknas som representativa för invånarna i kommunen. Det verkar inte troligt att metoden med att inbjuda särskilda personer har ökat representativiteten då det visat sig att folk som är medlemmar i föreningar och särskilt i styrelserna i allmänhet har högre utbildning och status i förvärvslivet än övriga personer. Problemet med debatten på mötena löstes inte heller på ett sätt som var helt tillfredsställande för kommunen, då de långa inledningarna samt paneldeltagarnas inlägg dominerade mötena på bekostnad av bidragen från allmänheten. Allmänheten var inte särskilt talträngd vare sig det berodde på ämnenas relativt okonkreta och generella karaktär, den stora församlingen eller de långa inledningarna. Erfarenheterna från en budgetkonferens på hösten 1971 tyder emellertid på att om ämnet är intressant och konkret så får man både mer representativa mötesdeltagare och livligare debatt. I maj 1972 arrangerades ytterligare ett allmänt möte i Silkeborg varvid den ekonomiska långtidsplaneringen behandlades. Enligt kommunens uppfattning blev resultaten från denna mötesserie bättre och bättre inte endast beroende erhöll större på att arrangörerna erfarenhet, utan också beroende på att allmänheten efter hand blev mer inställd på att engagera sig i kommunens och att delta i angelägenheter debatten. Den bakgrundskunskap detta kräver hann etableras först efter någon tid. Det mest omfattande arrangemanget i Silkeborg ägde rum i november 1972 och gällde det nyligen startade Kommunen generalplanearbetet. hade i samarbete med konsulter nått fram till ett stadium då man kunde presentera olika skisser för stadens utveckling. Man ville höra allmänhetens mening om dessa skisser och eventuellt andra möjliga vägar innan kommunfullmäktige skulle välja det alternativ som man skulle arbeta vidare med. November månad utnämndes till stadsplanemånad och i början av månaden utsändes en broschyr till alla hushåll med sex principförslag till generalplan. Detta följdes upp genom en stadsplaneutställning som vandrade runt i kommunen inom loppet av en vecka. På utställningen fanns alltid en medarbetare från kommunens närvastadsplaneavdelning rande. Därefter arrangerades ett stort allmänt möte där cirka 600 personer

l78 Bilaga 2. Danmark

Mötet var tänkt som en inledning till det egentliga samarbetet deltog. med allmänheten. Man sökte därför endast att ge ytterligare information i allmänhet, dels om de sex principförslagen till dels om planeringen generalplan. På mötet och omedelbart därefter bildades 20 arbetsgrupper med cirka 300 deltagare som hade anmält sitt intresse. Grupperna sammansattes så allsidigt som möjligt geografiskt och yrkesmässigt, de utrustades med nödigt material och vad de i övrigt önskade samt leddes eller biträddes av en av kommunen utsedd sekreterare. På huvudbiblioteket i kommunen arrangerades en specialutställning av stadsplanelitteratur som stod till gruppernas disposition. Under ett par sammanträden de framlagda förslagen, kommenterade dem genomarbetade grupperna och kom med nya idéer. Därefter arrangerades ett nytt allmänt möte där refererade sina synpunkter. Referaten kommenterades av grupperna för kommunen samt av olika experter. 500-600 personer representanter deltog i mötet. Kommunen som innehöll föredrag och referat utgav senare en rapport och en från de bägge mötena samt de 20 arbetsgruppernas rapporter utvärdering av dessa. Planeringen löpte vidare på så sätt att kommunen i mars 1973 tog till huvudlinjerna i generalplanen bl.a. utifrån de principiell ställning riktlinjer som det var möjligt att få ut av grupprapporterna och de allmänna mötena. 1973. Den slutgiltiga generalplanen antogs i december Någon utvärdering av allmänhetens betydelse i sammanhanget har ännu inte företagits. En sak må dock framhållas i sammanhanget även om det inte kan sägas ha varit någon avsedd effekt. Offentlighetskampanjen sade i en intervju, inneburit att det blev hade, enligt vad borgmästaren lättare att komma till en gemensam ståndpunkt i kommunalbetydligt fullmäktige än det skulle ha varit annars. Debatten hade således påverkat politikerna vilket får ses som ett tecken på inflytande. Bedömer man detta arrangemang utifrån medbestämmandesynpunkt om den kan det sägas att det är ganska väl ägnat att sprida information planläggning som pågår, vilket har ett värde i sig. Däremot torde det vara mindre ett brett och reellt inflytande från allmänheägnat att kanalisera tens sida då det startade för sent, när målsättningen och alternativen redan skisserats. Därtill slutade det för tidigt innan de egentliga besluten skulle tas.

Herlevs, Karlebo och Spöttrups kommuner

Herlev, en kommun nordväst om Köpenhamn med cirka 25 000 invånare i september 1971 en debattdag om det framtida utnyttjandet arrangerade områden i kommunen. Kommunen ville framför av ännu inte utbyggda som inte dagligdags deltar i den allt engagera den del av allmänheten offentliga debatten. med debattdagen omnämndes i lokalpressen i 5-6

Arrangemanget

veckor. Alla invånare hade möjlighet att anmäla sig. Kommunen sände ut - cirka 8 000 - och det kom cirka 230 inbjudan till samtliga hushåll anmälningar.

Bilaga 2. Danmark 179

Mötet arrangerades en lördag och varade en hel dag med föredrag, grupparbeten och allmänt möte. Kommunen svarade för förplägnad samt för barntillsyn. Det skapades huvudämnen arbetsgrupper omkring fyra där folk fördelade sig efter intresse. samt Grupprapporterna de förslag som utarbetades redigerades och lades fram vid det allmänna mötet där samtidigt en panel med kommunfullmäktigeledamöter deltog. Förutom inlägg från salen under mötets gång kom det fram cirka 150 olika förslag från arbetsgrupperna. Karlebo, en kommun på Nordsjälland med cirka 8 000 invånare, arrangerade ijanuari 1972 en tvådagars konferens med temat ”Vad skall vi göra med kommunen?” Det var inte tal om något speciellt planeringsproblem, utan om en allmän upptakt inför kommande och fysisk ekonomisk planering på alla nivåer och områden i kommunen. Konferensen inleddes med föredrag. Därefter anordnades grupparbeten och avslutningsvis ett allmänt möte. Vem som helst kunde anmäla sig men deltagarantalet var begränsat till 100 personer. Det visade sig att deltagarna på konferensen var en mycket homogen grupp, nästan uteslutande folk med hög utbildning varav flera med utbildning som hade anknytning till Resultatet av planering. konferensen blev därför en mycket och grundlig, kompetent ingående behandling av den föreliggande situationen och framtidens möjligheter. Mycket litet av det som kom fram under konferensen kunde emellertid antas representera den stora allmänhetens önskemål och idéer. Politiker, ämbetsmän och planeringskonsulter fanns till hands under grupparbetena men de utnyttjades mycket litet. direkt kommuni- Någon kation mellan kommunens representanter och allmänheten kom därför

aldrig igång under konferensen. Spöttrup, en kommun på Nordjylland med cirka 7000 invånare började i november/december 1973 sitt arbete med i generalplanen samverkan med allmänheten i en utsträckning som var mindre i de vanlig flesta andra kommuner av den typen. Från kommunens sida ville man inte följa dåvarande bostadsdepartementets hemställan om att låta en planeringskonsult överta arbetet. Kommunen ville i stället ha planeringen utförd av kommunens egna tekniker i ett samarbete mellan politiker och allmänhet. för Riktlinjerna generalplanen skall dras upp vid ett antal lokala allmänna möten. Därefter skall en arbetsgrupp av särskilt intresserade tillsättas. Kommunens tjänstemän skall därefter i samarbete med politikerna och allmänheten försöka att konkretisera de idéer och önskemål som förs fram i en

generalplan angående kommunens framtida utveckling.

Planering pa mellannivâ, ”t. ex. stadsplaner

För upprättande av kommunala generalplaner gäller att de planeringsuppgifter man skall lösa i stort sett är av samma till slag från kommun kommun. Det medför att de initiativ som utnyttjas för att offentliggöra planerna därför normalt är likartade och kan oberoende av utnyttjas vilket ställe, vilken kommun det än gäller. För planeringen på mellanni-

180 sou 1974:50 Bilaga 2. Danmark

inte detta förhållande. En stadsplan kan t.ex. handla om vån gäller trafiksanering i ett bostadsområde, om ett köpcentrum, ett nytt stadshus eller ett nytt industriområde. En vägplan utformas på olika sätt beroende på om det är en lokal landsväg, en väg på landet eller en genomfartsledi en stad. I dessa fall är det olika grupper av allmänheten som berörs på skilda sätt. De initiativ för offentliggörande som används idessa sammanhang har därför en mycket individuell karaktär och kan inte omedelbart jämföras utan att man har bakgrunden klar för sig. När man värderar dessa initiativ bör man beakta att de i högre grad än när det gäller översiktliga planer led och Supplement i den planeringsprocess och ingår som ett integrerat informationsgivning som är fastslagen i förväg.

Holstebro vid upprättande av

kommun, exempel på medbestämmande .byggnadsplan (1972) l Holstebro, en kommun på Västjylland med cirka 35 000 invånare, har man försökt att etablera ett medbestämmande från allmänhetens sida när det gäller utarbetande av byggnadsplan dvs. en detaljerad plan för hur ett visst område skall utnyttjas. I Holstebro rör det sig om ett bostadsområde på cirka l 500 fastigheter som skall uppföras i fem etapper under loppet av tio år. Inom området skall radhus, tät-låg bebyggelse och småhus. Vidare skall det uppföras finnas både offentlig och privat service i området. Kommunfullmäktige 1972 en stadsplan för området men det var endast en antog ijanuari ramplan som inte fastlade detaljerna. Tanken bakom försöket är att de kommande invånarna i respektive etappområde såvitt möjligt själva skall utforma sina egna delar av området i samarbete med kommunen. varje enskild väg inom området kan t.ex. Fastighetsägarna omkring framställa önskemål om att få samtliga fastigheter införda i fastighetsresom en enda stor fastighet där endast vägnätet är fastlagt. gistret kan därefter antingen koncentreras eller Byggandet på fastigheten önskemål. Likaså får de kommande invånarna inom vissa spridas alltefter ramar bestämma antalet och arten av gemensamhetsanläggningar och deras placering inom området. Medel till gemensamhetsanläggningarna utgör en del av tomtpriset och står därför till fastighetsägarnas disposition. På ett nytt område som detta är det svårt att avgöra vem det är som skall och vid vilken detta ha inflytandet på utformningen tidpunkt skall äga rum. Beslutet att använda området som bostadsominflytande råde är en sak som angår hela kommunen och det bestäms igeneralplan och stadsplan. Normalt fastställs detaljerna i stadsplanen och ibland sker det i generalplanen. Genom att fastställa bara ramarna och genom att vänta så länge som möjligt med att fastställa detaljerna kan kommande invånare, för vilka detaljerna är särskilt betydelsefulla, få största möjliga inflytande på utformningen av sitt bostadsområde.

Bilaga 2. Danmark 181

Herlevs kommun, exempel på omröstningi ett stadsplaneärende (197 l)

På våren 1971 lyckades Herlevs kommun att lösa ett trafikproblem i ett befintligt bostadsområde på ett icke traditionellt sätt. Kommunen hade en längre tid försökt att öka trafiksäkerheten genom att differentiera motortrafiken och gångtrafiken inom de skilda bostadsområdena. På flera ställen hade man från kommunens sida planerat att inte belägga huvudvägarna samt att hindra ovidkommande genomfart i bostadsområdena. Dessa idéer hade förts fram vid åtskilliga allmänna möten utan att man uppnått någon tillfredsställande reaktion i den ena eller den andra riktningen. Från kommunens sida ville man nu försöka en annan metod i ett av bostadsområdena. Kommunen utarbetade två för förslag trafiksystemet i området. Förslag A hade gång- och cykelbanor och medgav genomfart med motorfordon. Förslag B hade gång- och cykelbanor men medgav inte genomfart med motorfordon i området. De bägge förslagen utsändes därefter tillsammans med en förklaring och en röstsedel till alla invånare i kvarteret som fanns upptagna på röstlängden till folketingsvalet. Tillsammans med det utsända materialet följde en rekommendation från kornmunens trafiksäkerhetsutskott där man förordade alternativ B. I omröstningen, som var skriftlig och hemlig, deltog 63 procent av invånarna och flertalet av dessa - 74 procent - röstade på förslag B. lnvånarnas val antogs därefter av kommunfullmäktige då fullmäktige fattade beslut i enlighet med alternativ B. Metoden att anordna om olika omröstning planer har diskuterats mycket under senare år. På olika ställen har det föreslagits att man skulle anordna omröstning men i få fall har det genomförts. Ett av problemen med omröstning är att den endast är vägledande, rådgivande för kommunen. Ett annat problem är att det endast är vid sådana planer som närmast berör invånarna man kan formulera konkreta och meningsfulla alternativ som lämpar sig för omröstning.

Exempel pá sanering

Helsingörs kommun - (1972 1974)

I Helsingör är saneringsaktiviteterna integrerade i det översiktliga stadsplanearbetet och kommunen svarar själv för saneringsplaneringen. Som tidigare omnämnts går den översiktliga planeringen i Helsingör ut på att skapa ett centrum utanför själva stadskärnan för att därigenom kunna avlasta de centrala delarna av staden. Detta medför att det är möjligt att bevara stadskärnan någorlunda intakt och att förbättra den genom reparationer och vissa rivningar. Allmänhetens till anslutning denna översiktliga politik visade sig som tidigare omnämnts b1.a.vid de stora allmänna mötena 1972. Kommunen 1973 en sociologenomförde gisk undersökning där 500 familjers uppfattning om saneringspolitiken undersöktes, och det visade sig då att de flesta ställde sig positiva till de saneringsprinciper som kommunen arbetade efter. Ett saneringsförslag från 1973 som gällde ett område i centrum av

sou 1974:50 182 Bilaga 2. Danmark

man använder sig av i staden kan tjäna som exempel på de metoder

Helsingör. 1973 utsände kommunen en broschyr med tre alternativa I september skisser till sanering. Broschyren gick ut till fastighetsägare och hyresgäster till Tre veckor därefter samtidigt som den gav information pressen. möte med fastighetsägare och hyresgäster. Meavhölls ett gemensamt var delade och principer och detaljer diskuterades ningarna på mötet mellan olika mötesdeltagare. Vissa var inte tillfreds med de lösa skisserna,

utan ville ha klara besked om vad som skulle ske. Det rådde dock enighet om att det skulle saneras och att det företrädesvis skulle ske genom

reparationsarbete samt att det skulle skapas flera fria ytor i de bebyggda

områdena. Från och med en vecka efter det allmänna mötet kunde fastighetsägare avtala om tid för individuella möten med kommunens och hyresgäster Det var företrädesvis fastighetsägarna som utnyttjade detta tekniker. Dessa möten resulterade i en rad konkreta ändringsförslag. erbjudande. Mot av dessa överläggningar utarbetades två reviderade bakgrunden Kommunfullmäktige rekomförslag till kommunens fastighetsutskott. menderades att anta det ena av de bägge förslagen, något som ännu inte

ägt rum (maj 1974). bestämmelser utöver l förhållandet till saneringslagens gick kommunen den Sociologiska undersökde där angivna kraven, genom att låta utföra att avhålla möten med berörda fastighetsägare och ningen och genom

hyresgäster.

Fastighetsägarnas saneringsbolag, Köpenhamn (1973 )

I samband med den förut omnämnda saneringslagen från 1969 upprättadels Allmänna Saneringsbolaget, dels Fastigdes två stora saneringsbolag hetsägarnas Saneringsbolag.

Fastighetsägarnas saneringsbolag hade, kort efter det att ändringarnai

till saneringsplan klart för ett saneringslagen antagits 1973, ett förslag i det sammanhanget att använda område i Köpenhamn. Bolaget började sig av nya former för information. sedan l97l. Principen bakom Förslaget hade varit under utarbetande var att man ville undgå problemställningen bevarandesanering förslaget som möjligt, dels kontra totalsanering. Dels genom att bevara så mycket över en så lång tidsperiod att genom att låta saneringen äga rum avflyttningen skulle kunna omplaceinvånarna på grund av den naturliga ras inom området. 1971 som handlade om att saneringspla- En tidningsartikel på hösten oro i kvarteret. Bolaget offentliggjorde då ner var på gång skapade och lovade invånarna att omedelbart den förberedande saneringsskissen skulle få information om planerna och att de i god tid före saneringen de skulle få möjlighet att diskutera dem. 1973 var ett mer detaljerat förslag klart. Förslaget_ På sommaren Samtidigt översändes först till fastighetsägarna, pressen och lokalradion. invånare. I broschyren omtalades att utsändes broschyrer till samtliga

2. Danmark Bilaga 183

invånarna kunde få exemplar av förslaget på bolagets kontor. Efter detta hölls ett antal mindre möten med invånarna. Under de följande tre månaderna kunde fastighetsägarna och hyresgästerna få ytterligare information. De kunde även komma med ändringsförslag till bolagets kontor. De ovan nämnda mötena resulterade i mindre det skedde ändringar, t. ex. ändringar angående fritidsområdena, och två rivningar uppgavs. Det reviderade förslaget offentliggjordes i april 1974 och sändes därefter vidare till kommunen. När rivningarna och reparationerna börjar, avser bolaget att upprätta ett tillfälligt informationskontor i området. Invånarna kan där få ytterligare information bl.a. om återinflyttning och de kan föreslå ytterligare detaljändringar för enskilda fastigheter. l förhållande till bestämmelser saneringslagens om offentlighet har Fastighetsägamas Saneringsbolag gått längre. För det första genom att informera invånarna via pressen redan på skisstadiet (vilket skedde innan ändringarna i saneringslagen trädde i kraft), för det andra genom att hålla många möten i kvarteret med invånarna, för det att tredje genom förhandla med fastighetsägarna och hyresgästerna i tre månader i stället för sex veckor och för det fjärde genom att upprätta tillfälliga informationskontor i ombyggnads- och rivningsfasen. De metoder som Helsingörs kommun och Fastighetsägamas Saneringsbolag använt sig av har således i vissa fall varit annorlunda utformade. Bägge har emellertid varit mer vittgående än vad saneringslagens nya bestämmelser om offentlighet kräver. Samtliga metoder har varit försök och man vill nu försöka att få ytterligare erfarenheter vid fortsatta försök under kommande planeringsprojekt. Det kan t. ex. omnämnas att Fastighetsägarnas Saneringsbolag har planer på att försöka få in berörda invånare ännu tidigare i processen. Bolaget kommer vid tre planeringsobjekt under 1974 att försöka inhämta förslag från invånarna innan bolaget självt har utarbetat några förslag.

Medverkan vid utformning av närmiljön vid n yb yggande

Vid nybyggande är det särskilt svårt att skapa möjligheter för inflytande från invånarnas sida när det gäller utformningen av närmiljön. Svårigheterna beror framför allt på att man inte vet vilka de kommande invånarna är samt att de flesta funktioner skall vara färdiga vid inflyttningen eller kort därefter. I Danmark har två skilda sätt använts för att försöka lösa dessa problem. Den ena metoden är den s.k. flcxibilitetsmetoden som tidigare omnämnts i exemplet med bostadsplaneringen i Holstebro kommun. Metoden har när det gäller planteringar, gång- och cykelvägar och andra mindre frågor lång tradition bakom sig inom det allmännyttiga bostadsbyggandet. Först under senare år har man från de allmännyttiga bostadsbolagens sida börjat att experimentera för att utvidga användandet av metoden. Den andra metoden består i att redan från värva de början

184 Bilaga 2. Danmark

invånarna och låta dem delta ihela förloppet från skisstadiet kommande till Metoden har hittills använts endast i Köge kommun inflyttningen. som initiativtagare och konsult åt med Statens Byggforskningsinstitut invånarna. Efter svenskt mönster skulle man också kunna tänka sig en tredje delta i planeringen. Referensmetod nämligen att låta referensgrupper skulle då ha en sammansättning som motsvarar de kommande grupperna invånarnas. Metoderna har ännu inte använts i Danmark.

Experiment med tät-lågbebyggelse i Köge. Statens Byggforskningsinstitut

Statens Byggforskningsinstituts experiment i Köge bygger på ett grundligt förarbete. Det började 1969 genom tillsättandet av en tvärvetenskaplig som skulle undersöka villkoren för tät- lågbebyggelse. Arforskargrupp med betet pågick därefter i ett antal etapper som var och en avslutades utsändandet av en rapport. ett seminarium för forskare, I den första etappen arrangerades Vidare en debattbok om sociala byggproducenter m. fl. utgavs

miljöproblem. I andra och tredje etappen gav man ut en rapport med exempel på samt en rapport om planeringsproblem som existerande tät- lågbyggnation bestod av en tävling om tät- lågbebyggelse. bestod i att man inbjöd de projektledare som Den femte etappen premierats eller vilkas projekt man inköpt till ett experiment som gick ut på Som ett led i det arbetet inatt försöka realisera tät- lågbebyggelse. för kommunen, den statliga förbjöd SBI i maj 1972 representanter finanskretsar och forskningsinstitut till en arbetskonferens. valtningen, Konferensen följdes upp genom experimentet i Köge. I oktober 1972 anordnade man en veckas värvnings- och upplysningsi kommunen. I bostadsområden ställdes det upp fyra kampanj fyra tillfälliga upplysningskontor, och på stadens torg arrangerades ett tält med m.m. Under veckan besöktes kontoren och utställutställning, ljusbilder 150 intresserade anmälde sig för vidare ningen av flera tusen personer. Av dessa 150 har cirka 50 familjer deltagit i deltagande i experimentet. av sin kommande bostad och sitt kommande bostadsomhela planeringen har beräknats kunna börja på sommaren 1975. råde. Byggandet Som en uppföljning av experimentet planerar SBI att ge ut en handbok vill bygga tät- lågbyggnation i bolagsform. för personer som gemensamt boken kommer att i ännu ett experiment som Utkast till prövas Erfarenheförmodligen kommer att äga rum i Esbjerg på västra Jylland. terna från det försöket kommer att inarbetas i den slutliga utgåvan av

handboken. Förutom att ha varit ett experiment med inflytande från kommande invånare har det också varit tal om ett forsknings- och utvecklingsarbete sätt. Arbetet har varit mycket omfattande då det gällt en på ett helt nytt Det omfattande dokumentationsmaterialet och experiny boendeform. skulle emellertid kunna ge kommuner, mentets positiva mottagande

Bilaga 2. Danmark

bostadsbolag och kommande invånare möjligheter att fortsätta med nya experiment med betydligt mindre resurser.

Sammanfattning av den offentliga sektorns initiativ och experiment Det torde inte råda någon tvekan om att man på många ställen har nått en demokratisering av planeringsprocessen och en kvalitetsförbättring av planerna i den meningen som redovisades i förra kapitlet. Initiativen är inte lika utbredda och inte lika systematiska på alla ställen. Men under alla omständigheter har den generella informationsnivån och höjts grunden lagts för en kvalitativ ändring av planeringsprocessen på lång sikt. De nya metoderna kommer att slå igenom mera allmänt efter hand, och de vunna erfarenheterna kommer att kunna utgöra grund för mera utförliga lagbestämmelser på området.

Sammanfattning

Den utveckling som alltsedan 1970 har ägt rum vad avser allmänhetens deltagande i planeringen i Danmark genom invånarnas protester, initiativ från den offentliga sektorn och ändringar i lagstiftningen är tecken på en avgörande förändring i planeringsverksamhetens karaktär. Utöver den tidigare uppfattningen om planeringen som en övervägande teknisk aktivitet har man också numera erkänt planeringens politiska aspekter. Detta innebär att man inser att planeringen, vid sidan av den tekniska behandlingen, kräver en politisk-demokratisk behandling som är mera omfattande än tidigare. Redan på nuvarande stadium har man nått många resultat i det avseendet, t.ex:

- informationen om den offentliga planeringen och därmed allmänhetens kunskap om den har ökat betydligt. flera personer har medverkat i processen och flera har utövat inflytande. - det ökade engagemanget och den ökade kommunikationen isamband med planeringsprocessen har medfört ett ökat engagemang i politiska frågor och en ökad social integrering. « har vid flera tillfällen blivit förbättrad planeringen på ett avgörande sätt då den tagit hänsyn till flera förhållanden och idéer som framkommit under processen från allmänhetens sida. - de lokala enheterna, kommunerna, där den mesta planeringen förekommer och där den bästa kontakten med allmänheten finns, har blivit stårkta vilket utifrån demokratisk synpunkt är värdefullt. Ett flertal problem har dock inte kunnat lösas med de olika initiativ som tagits. Vissa av dessa problem har direkt skapats genom de nya metoderna. Åtskilliga undersökningar och experiment liksom de våldsamma protester som riktats mot planeringen tyder på det. Det torde

186 SOU 197450 Bilaga 2. Danmark

dock vara så att man aldrig kan tillfredställa alla önskemål samtidigt. Man kan särskilt peka på följande problem: - försöken med utökad information och metoder för att få allmänheten att delta i är mycket ojämnt fördelade mellan olika planeringen kommuner och dessutom används de osystematiskt av de enskilda kommunerna. - även om kretsen av de personer som informerar och medverkar har blivit större är den nästan aldrig representativ för alla invånare i ekonomiskt och socialt hänseende. Om planeringen baseras för mycket grupper är det mera betänkligt än om på sådana icke representativa planeringen föreslagits endast av den valda kommunfullmäktigeförsamlingen eller något annat politiskt organ. - såsom de flesta initiativ har varit upplagda dvs som ett erbjudande till allmänheten beror allmänhetens inflytande på den aktivitet och de resurser som kan mobiliseras vid varje givet tillfälle. Förfarandet ger inte endast flera möjligheter till de välutbildade och välinformerade utan också till de välorganiserade. Av dessa skäl ser man ofta att påtryckningsgrupper och föreningar av olika slag utövar ett oproporstort inflytande genom dessa initiativ. Även om detta tionerligt sker öppet torde det likväl vara betänkligt när man vet att inflytande det också normalt förekommer försök att påverka just från dessa gruppers sida via mera dolda vägar. -initiativ som påstås vara ett uttryck för demokratisering ger mycket till inflytande om det primära målet är att vinna ringa möjlighet allmänheten för vissa bestämda synpunkter. -även från ekonomisk synpunkt kan den ökade offentligheten ha negativa konsekvenser, ty den kräver inte endast resurser och medför utan den innebär också risk för att planeringsverksamheten förlänges, som kan fördyra eller direkt förhindra planeringens markspekulation genomförande. Det senast anförda argumentet talar dock egentligen inte mot en ökad för det första förekommer det spekulation även när offentlighet, ty planeringen är hemlig, och för det andra torde det vara mera rimligt och direkt t.ex.via och en lämpligt att lösa problemet beskattningsregler aktiv, offentlig markpolitik. En del av dessa problem torde uppenbarligen lösas genom den kommande planering där det kommer att krävas en lagen om kommunal mera omfattande och likartad procedur och där det också uppenbarligen kommer att krävas att man lägger fram reella alternativ för allmänheten. Dock återstår det att lösa två väsentliga problem, dels hur man skall kunna dels hur man skall kunna uppnå lika engagera fler medborgare, är speciellt aktuella för den sämst ställda inflytande. Dessa två problem delen av befolkningen. måste man använda mer uppsökande och För att lösa detta problem aktiverande metoder tillsammans med större delegering av resurser och kompetens. I detta avseende finns sannolikt mycket att lära av engelska och amerikanska erfarenheter.

SOU [974150

Bilaga 3 Medverkan och kommunal information

i planfrågor. från Exempel Norge

Trygve Solheim, Norsk institutt for by- og regionforskning.

Inledning

Den följande framställningen består av två huvuddelar. Den första delen behandlar den fysiska planläggningen i Norge som den har utvecklats under senare år och debatten omkring den. Vidare beskrivs den informationsplikt som kommunerna har gentemot allmänheten i planfrågor. I den andra delen presenteras exempel på aktiv information kring planfrågor i kommuner av olika typer och storlek.

Fysisk planläggning i Norge

I Norge, liksom i de flesta västeuropeiska länder har en omfattande offentlig planläggning vuxit fram efter det andra världskriget. Bakgrunden till denna utvidgning av den offenliga sektorn är att den privata sektorn inte kan klara av att lösa sina egna problem i tillräcklig grad. Vidare har vissa sidor inom den privata sektorn sådana konsekvenser för vissa grupper av befolkningen att en mer ingående reglering ansetts önskvärd ur samhällelig synpunkt. Det var först den ekonomiska planläggningen som utvecklades med utgångspunkt från den omfattande ekonomiska krisen under mellankrigstiden. Men även ifråga om den fysiska utbyggnaden blev det enighet om att offentliga ingrepp genom planläggning var nödvändiga. Medan den ekonomiska planläggningen i första hand rörde styrmedel på det nationella planet, hade den fysiska planläggningen sin utgångspunkt i de lokala enheterna. Ursprungligen hade den i stort sett begränsat sig till brandföreskrifter som angav minimiavstånd mellan husen och föreskrifter om att vissa byggnadsmaterial inte fick brukas inom tätorterna. Senare utvecklades mer omfattande regleringar främst i fråga om tätbebyggelse men bestämmelserna var inte enhetliga och de var dessutom spridda på ett stort antal lagar. År 1960 tillsattes därför en utredning som fick till uppgift att pröva de gällande bestämmelserna och så långt möjligt åstadkomma en samordning av lagstiftningen beträffande den fysiska planeringen. Utredningen motiverade sitt förslag på följande sätt: ”Men viktigare är den enorma utvecklingen av byggnadsverksamheten

l88 Bilaga 3. Norge SOU l974z50

som skett under senare år, och då särskilt åren efter det andra världskriget, och som gör det nödvändigt att ta upp till övervägande om inte tiden är inne att utvidga byggnadslagstiftningens styrmedel och skaffa sig ett mer tidsmässigt och rationellt underlag för den offentliga kontrollen av byggnadsverksamheten i Norge, på samma sätt som motsvarande problem har tagits upp till behandling av myndigheterna i de övriga nordiska länderna. Syftet med byggnadslagstiftningen är att ge myndigheterna beslutanderätt över den fysiska ramen inom vilken urbaniseringen och den byggnadsmässiga utvecklingen skall ske och ge den lagstiftande myndigheten möjlighet att genomföra sina intentioner såsom den yttrar sig i de planer

som blivit antagna?”

När den nya byggnadslagen (bygningsloven) av den 18 juni 1965 trädde i kraft innebar den att enhetliga bestämmelser infördes för hela landet och att huvuddelen av regleringen i fråga om byggande och planläggning samlades till en lag. Även om byggnadslagen är den viktigaste så finns en rad andra lagar som har betydelse för den kommunala planeringen tex strandlagen, väglagen och lagen om sanering i tätbebyggelse.

Planmyndigheter och plantyper

Norsk fysisk planläggning är uppbyggd enligt ett system som visas i figur 45 och 46. Grundenheten är de 444 kommunerna som i sin tur bildar regioner, län och landsdelar. Varje nivå (kommun, region osv.) har sin plantyp reglerad i byggnadslagen. På den kommunala nivån finns två huvudtyper av planer. Generalplanen är en översiktsplan för utnyttjande av marken i en kommun och för lösande av frågor som gäller olika slags anläggningar och inrättningar i kommunen. Alla kommuner är skyldiga att utarbeta generalplaner. Ansvaret för denna planering ligger hos de folkvalda organen. Generalplanen skall tjäna som vägledning vid utarbetandet av reguleringsplaner som är den andra plantypen. En reguleringsplan definieras som en detaljplan med tillhörande bestämmelser som reglerar utnyttjandet av mark och bebyggelse i bestämda områden i kommunen. Reguleringsplan skall utarbetas för alla områden som inte har avsatts till jordbruk, skogsbruk eller naturvård. Regionerna är inte skyldiga att utarbeta regionplaner, vilket medfört att regionplaneringen i liten grad har fått praktiska konsekvenser. Fylkena har däremot nyligen blivit ålagda att utarbeta fylkesplaner. Detta kan ses som ett led i en strävan att förstärka fylkenas ställning i förhållande till både kommun och stat. Förutom kommunens direktvalda 1 Utkast til lov om som är huvudansvarig för organ är det byggnadsnämnden (bygningsrådet) byggnadsvcsenet, bilag de uppgifter som byggnadslagen pålägger kommunerna. Byggnadstil Odelstingsproposisjon nr 1 (1964-65). nämnden skall ha fem medlemmar som väljs av kommunfullmäktige

Bilaga 3. Norge 189

»Håmwqämmzå zåmzoHomm nbommxuqmmzmo zqmmozHmmq

zämmovixq z/wqmwäqxm

øsgâsâqm

wmpsmamcowwmm

mansssox;

nmmmamwmcspa

øwm›wEox

cmmcmsm

.øxáwmmcammznpz

_ .I F

mxazm

mcøøêøä

_illllllllLllllll

uwpswamcowmmm

_ _

Twzøssox

cmøsmsm

.uämmwzwwmanps

cmmåsoxmusmapmmx,

wxinm

wmpcmamno

_ _ _

Hmmm mcdesox;

pwmswpuopmxcwwswpwnmmm emazämemämmazmmâvwâ:

vâmmmzwmwhnps

cowcdâmmøxáawam

:wncwsmmxazh

WEÖEOK

Umnnmamøowmwm

_ _ J:

smmpwaoxwnsmapma vxámmzwmmmnvz

ømcswsmwxaam

IIIIIIFIIIIIIII.

vwaødanzowmmm

_ _

DCÄEOM

l :I

|||..I|n||...|.||.||..lo.mmv5»@

.mååøâxuzn

82.6:

mmmâzåmqmomøzâ

åmzâmzoämm

mmzzzzox

.av

SME

m 3

mm i;

190 Bilaga 3. Norge

xmxpmacwedwmwm

muc: nwøowm umcøssox pmsøam

.Edw

øowmdupmwcwadw ømmmwmø«xmHømwu

mømnzssom oamnpøwo Mmwuxme rwwcanwzm

mphuwmøøasoz mwxmndmsnom

:Dauøåamuo

uøwamawuonwo øwhmmøaawhm ømawmøaxmaswom

madpd

nåmztwåzm

SUKBEEOM

amy

mwaawøm

unawømpwøaanh wnzpmawqmom

.SQ

uouzpm umaomaøm mnhvmvnoh dwumwoxm whhumwaoxm umhmxapada

wpun mHwpø .wxo

»åk

Bilaga 3. Norge

(kommunestyret). I större kommuner finns det oftast fast anställd byggnadschef och planchef. Om sådana befattningar inte har inrättats är det ordföranden i byggnadsnämnden som utför dessa uppgifter. I de större städerna finns ofta stadsplanekontor som utför det dagliga förberedande arbetet. Kommunernas och byggnadsnämndernas ansvarighet är olika på olika sakområden. Reguleringrplanen skall först behandlas i byggnadsnämnden. Därefter ställs den ut för offentlig granskning och blir efter eventuella behandlad erinringar på nytt. Planen läggs därefter fram för behandling i kommunfullmäktige. Sedan den blivit antagen där blir det fylkesmannen som avgör om den skall fastställas eller ej. Arbetet med generalplan kan också läggas på byggnadsnämnden, men inte nödvändigtvis. Generalplanekommittén är vanligen det viktigaste organet i detta sammanhang. Reguleringsplaner skulle enligt tidigare lagstiftning fastställas av central myndighet men detta krävs numera inte. l motsats till reguleringsplaner måste generalplaner däremot fastställas av departementet.

lnfbrmationsskyldighet

På två ställen i byggnadslagen om sägs det något den skyldighet kommunerna har att informera eller samråda med allmänheten. I §27 sägs: ”När ett förslag till har av reguleringsplan antagits byggnadsnämnden skall det efter kungörelse ställas ut till offentlig granskning. Kungörelsen skall i allmänhet ske i två tidningar som är allmänt spridda på orten. Den skall klart ange det område förslaget omfattar och ge en skälig frist för erinringar. Kommer det in erinringar innan fristen går ut tar byggnadsnämnden upp saken för ny behandling. Detta gäller också för utkast till generalplan. Av detta framgår att det är pressen som skall fungera som kommunal informationskanal. Vidare sägs det i lagen att kommunen stadium som på ett så tidigt möjligt skall söka samarbete med offentliga myndigheter och organisationer m fl som har intresse i planarbetet. Denna bestämmelse kompletterar den mer traditionella om att förslaget skall ställas ut till offentlig granskning. Bestämmelsen om att söka samråd med olika intressenter förutsätter att kommunen aktivt skall verka för en bred medverkan och debatt om innan planen färdigt planutkast föreligger. Till de informationsplikter som är pålagda kommunerna ibyggandslagen kommer de generella bestämmelser som är fastställda ilagen om offentlighet i förvaltningen av den 19 juni 1970. Att denna lag nu införts kan ses som ett tecken på att man velat tillmötesgå krav på öppenhet i beslutsprocessen även om den hittills inte förefaller ha haft någon större betydelse i praxis när det gäller fysisk planläggning. Men lagen har i varje fall inneburit att möjligheterna till ett ökat deltagande öppnats.

l lagen finns bestämmelser om på vilket stadium av ärendebehand-

1 Statens representant lingen allmänheten skall ha tillgång till handlingarna. Enligt lagen är på fylkesnivån.

sou 1974:50 192 Bilaga 3. Norge

förvaltningens handlingar offentliga såvitt inte undantag gjorts med stöd av lag. Var och en kan hos vederbörande offentliga organ kräva att få ta del av innehållet i offentliga handlingar i ett bestämt ärende. Förvaltningens handlingar är sådana som är upprättade av ett offentligt organ eller handlingar som har kommit in till eller lagts fram för ett sådant organ. En handling räknas som upprättad när den är avsänd eller om detta inte sker, när saken är färdigbehandlad av det offentliga organet. Det sägs ingenting om hur en utomstående skall få kännedom om sådana ärenden; om det måste ske på eget initiativ eller om kommunen skall göra något för att föra ut frågorna till allmänheten.

Debatten om planeringen

Man skulle ha kunnat vänta sig att en så omfattande lagrevidering som skulle ha stimulerat till en betydande debatt. Men den den på 1960-talet har varit liten förutom experternas retlexioner. Den första diskussionen kom i stället i hög grad att röra sig om ansvarsfördelningen mellan de olika nivåerna och samarbetsfrågor inom och mellan kommunerna. Det finns förklaringar till denna brist på debatt kring mer många principiella demokratiproblem. En orsak kan vara att planläggningsuppgifterna blev pålagda kommunerna uppifrån. Vidare torde det ha varit bland att fysisk planläggning var en vanlig uppfattning många politiker alltför komplicerat för att dra in vanliga människor i. Även om något i dag innehåller bestämmelser om information och medverlagstiftningen kan var detta inte meningen enligt den kommitté som ursprungligen utarbetade förslaget till byggnadslag. De ändringar som senare kom och som till en viss grad flyttade det faktiska avgörandet nedåt var också mer en följd av beslut uppifrån än av en press nerifrån. Under de senaste åren har det funnits en tendens till mer av en demokratidebatt med utgångspunkt från fysisk planläggning. I de politiska partiernas program har detta tagits upp under rubriken ”lokaldemokrati”. har t ex i sitt arbetsprogram för 1974-77 Trygghet för Arbeiderpartiet folket, en särskild huvudpunkt som kallas ”Demokrati i vardagen”. Beträffande demokrati i lokalmiljön är i synnerhet följande tre punkter av intresse: - De som skall bo i ett område bör så långt som möjligt deltaga i planeringen. Reguleringsplaner och andra lokala planer bör utformasi nära kontakt med den lokala befolkningen. - Till fylkeskommunen överförs den myndighet miljövårdsdeparte-

mentet nu har att fastställa reguleringsplanen

- Där det finns behov inrättas lokala kommittéer i kommunerna sammansatta på politisk grundval med uppgift att föra fram frågor som berör den lokala miljön i förhållande till kommunen. Kommunallagen ändras så att det öppnas möjligheter att välja politiskt sammansatta l Detta ha, nyligen

genomförts. lokala kommittéer idirekta val samtidigt med kommunalval.

sou 1974:50

Bilaga 3. Norge 193

Norska kommunernas centralförbund har nyligen kommit med en utredning om informationsverksamheten i kommunerna. Den visar att det bortsett från några av de största kommunerna inte finns någon särskild person i kommunerna som har till uppgift att sköta kommunens information. Ett fåtal kommuner har egna informationsnämnder eller planer på att inrätta sådana. Några fler kommunala anger andra organ eller befattningshavare som ansvariga för informationen. är Exempel på detta kommunstyrelsen, turistinformationen, kanslichefen, personal- och administrationsutskottet eller i ”informationsbroschyrskommittén” kommunen. Kommunerna ombads vidare ge exempel informationspå skriftligt material som producerats under senaste fem åren. l ett övervägande antal fall verkar det som om man på kommunalt håll med information förstår till turister upplysningar och företag odyl. Informationsmaterial som riktas till kommunens invånare har generallt förekommit mycket sparsamt. Vid de flesta tillfällen har sådant material kommit till stånd på initiativ av olika organisationer. Undersökningen visar också att kommunerna ofta antar erbjudanden från företag som erbjuder gratis eller självfinansierad information. I vissa fall utger kommunerna en tidning vilket ibland överlåtits på någon privat firma på rent affärsmässiga grunder. Ett relativt nytt fenomen, i vart fall när det gäller omfattningen, är de nya grupper och organisationer som bildats med anknytning till planfrågor. De har ställt krav på ökade möjligheter till medverkan särskilt i de större städerna. Detta kan till en del förklaras med de omfattande miljöförändringar som ägt rum. Trafiksanering, ändringar i strukturen från bostadsområden till områden för kommersiella ändamål och krav på högre utnyttjande av ytor har i vissa fall medfört minskad trivsel för dem som bor i dessa områden. Också för dem som måste flytta ut till förstäderna har detta inte sällan fått konsekvenser i form av långa resor till arbetet, bristfälliga kollektiva transportmedel m m. Men sådana förändringar utgör inte en tillräcklig förklaring till att de lokala aktionsgrupperna ökat i omfattning. Det verkar också som om det finns en större tilltro till nyttan av att protestera, något som i synnerhet den nyligen genomförda folkomröstningen om norskt medlemskap i EG visade. Aktionsgrupperna kan uppfattas som ett symptom, inte bara på en brist på information, utan i synnerhet avsaknad av kommunikation mellan de offentliga organen och dem de är satta till att tjäna. Men det ökade intresset för lokala har också lett till att äldre frågor organisationer blivit mer aktiva. En sådan typ av organisation är de s k välföreningarna (velforeninger) som är lokala intresseföreningar. De första välföreningarna startades strax före sekelskiftet, men blommade särskilt upp under perioden 1910-1930. Under senare år har de haft en ny utvecklingsperiod. Välföreningarna har mycket olika omfattning och men

karaktär,

gemensamt för dem är att de omfattar en rent geografisk enhet. De är i regel öppna för alla som bor i området men antar ibland karaktär av

194 Bilaga 3. Norge

De är partipolitiskt neutrala och skall arbeta för att villaägareföreningar. intressena för invånarna i ett område. Detta kan ske genom främja mot eller genom mer självständiga initiativ protester föreslagna planer från föreningarnas sida. Medlemsantalet i de olika föreningarna kan variera från 10 till 5 000. Genomsnittet 150 hushåll. Den geografiska omfattligger på 100 till kan variera från invånarna längs en liten väg till en stadsdel eller ningen en hel tätort. Om en kommun har flera välföreningar skapas ofta ett samlingsorgan - Velforbund - höll för hela kommunen. Ett riksförbund Norges landsmöte i början av 1974. Riksförbundets allmänna konstituerande syfte är att förmedla information från offentliga organ, från forsknings-

institutioner samt först och främst mellan de olika lokalföreningarna.

information

Exempel på mer aktiv

har gjort mer långtgående insatser för att informera Vissa kommuner allmänheten och uppmuntra till debatt i planeringsfrågor. I det följande skall vi ge några exempel på det tema denna rapport avhandlar. Inom den tidsram vi arbetat med har det varit omöjligt att ge bild av de norska kommunernas informationsåtgärder i en representativ I stället som täcker olika kommunstorplaneringsfrågor. ges exempel att illustrera informationsproblem i olika lekar. Detta ger oss möjligheter

sammanhang. av den kommun det Före varje exempel ger vi en kort presentation att relatera exemplet till. gäller för att läsaren skall ha något

Molands generalplan

Bakgrund

Molands kommun ligger i Aust-Agders fylke cirka 300 km sydväst om Molands kommun är från 1965 sammansatt av Oslo. Den nuvarande kommuner. Kommunen har cirka 6 000 invånare. tre tidigare självständiga bor i tätorterna Eydehavn och Saltrød, Cirka hälften av befolkningen Av den yrkesverksamma bemen bosättningcn är i övrigt relativt spridd. 45 procent i folkningen är 13 procent sysselsatta i primämäringarna, sekundärnäringarna och resten i serviceyrken.

Generalplanen

kommun en arkitektfirmai Efter att byggnadslagen antagits gav Molands för kommunen. Den Kristiansand S. i uppdrag att utarbeta en generalplan plan man erhöll bestod till stor del av prognoser och var inte anpassad till kommunens behov. Då kommunens politiker fick den i sin hand, visste de inte vad de skulle göra med den. Kommunfullmäktiges riktigt medlemmar samlades därför över två dagar för att sätta sig in i och

Bi/aga 3.

Norge

diskutera planen. Man enades om att tillkalla en annan fackexpert, institutet för samhällsinformation (SIAS). Uppdraget gällde att göra ett sammandrag av planen och samtidigt försöka urskilja det viktiga i den. Vidare fick SIAS i uppdrag att lägga upp en informationskampanj. I ett pressmeddelande formulerades syftet på följande sätt: För att Molands invånare på bästa möjliga sätt skall bli informerade om och engageradei utformningen av kommunens generalplan, har de kommunala myndigheterna beslutat att genomföra en informationskampanj om generalplanen.” Ett sammandrag av planen gjordes genom att folk från SIAS och kommmunen pratade sig igenom planen. Genom detta försökte man att ta fram målsättningar och styrmöjligheter. Den informationskampanj som lades upp hade tre huvudkomponenter: intervjuformulär med orientering om det förberedande utkastet till tre informationsmöten generalplan, och en informationsgrupp som under två dagar kunde inviteras till föreningar, studiegrupper, organisationer, skolor, grupper av invånare i enskilda bostadsområden osv. Frågeformuläret sändes ut till alla röstberättigade ikommunen. Formuläret strukturerades så att man delade upp frågorna efter de olika kommunala sektorerna. material Inledningsvis presenterades från det sammandrag som man gjort och därefter följde frågor som försökte att fånga in invånarnas prioriteringar. Innan det sändes ut hade alla kommunstyrelsens medlemmar fått det för ifyllande och värdering, men detta hade inte lett till några väsentliga ändringar. Formuläret testades inte bland ”vanligt folk” och var därför kanske mycket av politikernas präglat inställning. En svarsandel bland befolkningen på 60 procent och det sätt varpå svaren var ifyllda tyder på att folk upplevde de frågor som ställdes som aktuella problemställningar. Ibland kunde det emellertid verka som alternativen var svåra att förstå. Informationsgruppen hade möten på ungdomsskolorna och aluminiumfabriken i Eydehavn, förutom en del lokala möten. Det bestående intrycket var att dessa möten hade varit värdefulla och att man hade nått fram och fått reaktioner. Som ett komplement till frågeformulären och mötena organiserades också telefonservice som utnyttjades i hög grad.

Askims cen trumplan

Bakgrund Askim kommun ligger i Indre østfold cirka 55 kilometer från Oslo i sydostlig riktning. Kommunen har i dag drygt lO 000 invånare som huvudsakligen bor i tätorten Askimbyen, ungefär mitt i kommunen. Askim centrum som förra århundradet växte upp som handelsstad runt järnvägsstationen, fick 1924 en större industri: Askim Gummivarefabrikk, som senare har utvecklats till Indre østfoldregionens viktigaste industricentrum. Samtidigt har det också gjort Askim till ett sysselsätt-

196 Bilaga 3. Norge sou_ 1974:50

ningscentrum för avfolkningsdistrikten upp mot svenska gränsen. Det relativt korta avståndet till Oslo har också medfört en omfattande till Askim av pendlare till huvudstaden. Samtidigt sker en hel inflyttning del pendling den andra vägen. Ett viktigt inslag i Askims centrum är, förutom fabriken, genomfartsleden E 18 till Stockholm. Denna går i dag tvärs igenom tätorten och skapar betydande problem för befolkningen. En omläggning av E 18 hänger nära samman med, eller är närmast en förutsättning för centrumplanen.

Centrumplanen och utställningen

Sedan arbetet med denna plan och andra centrumprojekt hade pågått en längre tid beslöts det för cirka ett år sedan att arrangera en utställning för att få synpunkter och reaktioner från folk i Askim. Utställningen ägde rum i en lokal i centrum och varade i fjorton dagar. Den annonserades i lokalpressen och via affischer i affärer och bensinstationer. Själva öppnandet skedde genom att ordföranden talade från den lokala speaker-kassen, en central punkt i Askim för offentliga meningsyttringar av olika slag. 500-600 personer hade samlats vid detta tillfälle och en del av dessa följde med till utställningen. Sammanlagt var det 600-700 människor som besökte utställningen under de två veckor den var öppen. Bland de besökande fanns också skolklasser. Utställningen var öppen på förmiddagen och eftermiddagen, något som bl. a. gjorde det möjligt för t. ex. skiftarbetare att komma. När man kom in på utställningen erhöll man ett frågeformulär. Man markerade sedan med hjälp av en knappnål på en karta var man bodde. Denna karta slut en bra visuell framställning av bredden i gav till De som särskilt lyste med sin frånvaro var invånarna i anslutningen. Askims nya bostadsområden (ofta till stor del unga och nyinflyttade). Om detta skall skyllas på bristande intresse, var ett resultat av bristande möjligheter till inflytande eller bägge delarna är frågor som här dessvärre måste stå obesvarade. Frågeformuläret innehöll frågor om vilka former av service, vilka utvecklingsåtgärder man önskade centrum, vilka delar man var särskilt trivsamma, vilka förhållanden som snabbt borde ändras tyckte samt en del konkreta förslag som man skulle ta ställning till. Cirka 40 lämnade in ett ifyllt formulär. Vid genomläsning verkade formuprocent läret tekniskt och svårtillgängligt, men de enskilda frågorna var något knutna till förhållanden som illustrerades på utställningen. började med en modell över element sorn måste Själva utställningen uppfattas som givna förutsättningar. Detta omfattade den nya dragningen av det nya rådhuset, ett nytt stort varuhus och av E l8, placering av Askim Gummivarefabrikk. Så pass omfattande förutsättutvidgning ningar gör givetvis att de valmöjligheter folk har blir starkt begränsade. blev man så presenterad i skrift och Om man gick vidare i utställningen bilder de idéer kommunens hade om centrum, avsluta. med en planerare stor modell som visade i dess helhet. Detta betyder att planförslaget

Bilaga 3. Norge

utställningen visade bara ett förslag och inte flera alternativ som de besökande kunde ta ställning till. De kunde bara avgöra om det framlagda förslaget var bra eller dåligt. Det var alltid en representant närvarande från kommunen som kunde svara på frågor. Det var emellertid inte nödvändigtvis någon av planerarna som var närvarande. Det förekom en hel del diskussion bland dem som besökte utställningen, särskilt över den stora modell som avslutade rundturen. Men mycket av det material som ledde fram till denna modell var för tekniskt och för präglat av vad planerarna uppfattade som viktiga problemställningar. Valmöjligheterna var som vi tidigare har nämnt starkt begränsade. Samtidigt var de valmöjligheter som fanns ofta svårtillgängliga. Detta skylldes till en stor del på det tekniska sätt varpå de presenterades, men, och kanske viktigare, på att konsekvenser som vanligt folk berördes av inte åskådliggjordes. Utställningen avslutades med ett stort möte där 150-200 personer deltog. Detta möte präglades av diskussioner emellan och planerarna mellan dessa och speciella grupper av befolkningen. Folk kom in i diskussionen när något berörde deras egendom. Det var därför särskilt husägare söder om järnvägslinjen som deltog i diskussionen. Här skall inskjutas att Askims centrum är delat i en nordlig och en sydlig del och att husägare-affärsfolk på södra sidan ansåg att centrumplanen skulle få speciellt negativa konsekvenser för dem. De mötte därför upp, naturligt nog, för att försvara sina intressen. Den tidningsdebatt som utspann sigi samband med utställningen präglades också mycket av denna grupps intressen. Den planbroschyr som utställningen byggde på skickades samtidigt med att utställningen pågick ut till 76 politiska och andra organisationer och föreningar samt fyra kommunala utskott. Tiden för reaktioner sattes till två veckor. Av de 76 organisationerna och föreningarna var det tre som svarade: Askims arbetarparti, en lokal intresseförening och de husägare som tidigare nämnts. Som en summering kan vi säga att följande saker gjorde att informationen nådde ut i mindre grad än önskvärt: en alltför teknisk utformning, för många och omfattande givna förutsättningar, få alternativ samt att konsekvenserna inte var tillräckligt åskådliggjorda.

Tromsø generalplan

Bakgrund Tromsø kommun, belägen i Troms fylkei är till ytan landets Nordnorge,

största stadskommun (2 432 km?) med en areal som är cirka fem

gånger Oslos. Avståndet mellan de två orter som liggerlängst från varandra är cirka 100 km fågelvägen. Centrum (själva staden) ligger dels på fastlandet, dels på Tromsøya, sammanbundna med en bro. Hela kom-

198 Bilaga 3. Norge

munen har cirka 40 000 invånare varav de flesta bor i tätorten. Det är i från kommunens ytterkanter och in dag en jämn ström av inflyttningar mot centrum, särskilt av yngre människor. Tromsø tätort har under en längre tid haft en stark expansion bl. a. på grund av ett nyetablerat universitet.

Generalplanen

Arbetet med generalplanen påbörjades ganska snart efter det att den nya byggnadslagen trätt i kraft. Behovet av en sådan generalplan var starkt på av en omfattande kommunsammanläggning 1964, inrättande av grund universitetet och andra expansionstecken. Då man saknade egen kapacitet man utifrån norsk institutt för by- og kallade in expertis (därbland Samtidigt önskade generalplaneutskottet att ortens regionforskning). och politiker skulle engageras i ortens framtida utveckling. befolkning Man önskade en öppen generalplan. Det vi skall koncentrera oss på är information till och kommunikation med befolkningen. Förhållandet mellan expertis, politiker och större

organisationer har behandlats i en vetenskaplig undersökning?

Uppläggning av informationen

Den som följdes hade tre huvudinslag. Det första var uppläggning intervjuundersökningar, det andra utställningar och det tredje offentliga diskussionsmöten. Intervjuundersökningen var tredelad. För det första intervjuades ett urval av befolkningen under 70 år. Varje intervju varade representativt cirka en och en halv timme. För det andra blev alla ledamöter och suppleanter i kommunstyrelsen intervjuade och för det tredje två intres- - och detaljister. I synnerhet grossisterna uppfattades segrupper grossister som en viktig centraliseringsfaktor. Man önskade därför deras syn på i kommunen. Intervjuformulären som användes till de tre utvecklingen grupperna var inte helt lika, men en del frågor var gemensamma. Frågeformuläret annonserades i pressen. Som intervjuare använde man som också ålades att föra dagbok. Formuläret innehöll l sig av planerarna en del direkt information om faktisk och antagen utbyggnad för att klar-

lägga problemställningarna. Efter hand som resultaten från intervjuundersökningen började företog form anordnades en utställning. Materialet ligga och planalternativen i form av väggtidningar vilka också innehöll kommentarer presenterades till resultaten av intervjuerna. Utställningen, som hölls i Tromsø centrum, var öppen i åtta dagar och hade sammanlagt l 000 besökare. En eller flera av medarbetarna i planeringsgruppen var närvarande på 1 Hansen, Tore: Delta- och talade med de besökande. Ungefär 80-90 procent av utställningen gelse i en planleggnings- besökarna deltog i sådana samtal. process, inst. for stats- till de mer informella samtalen under Som ett komplement själva vitenskap, universitetet i Oslo, 1972. utställningen fick alla som kom ett frågeformulär att fylla i. I detta fanns

Bilaga 3. Norge

det sammanlagt fyra frågor om konkreta utbyggnadsalternativ. Av de 1 000 personer som besökte utställningen var det 400 som lämnade in ett ifyllt formulär. Folk mellan 20 och 40 år var överrepresenterade och detsamma var områdena i centrum. Till svårigheterna att locka folk till utställningen bidrog det oväntat vackra sommarväder som varade just de dagar utställningen pågick. Sådana förutsättningar är det dock svårt för planerarna att råda över. Sedan denna utställning avslutats hölls tre diskussionsmöten. Det första var dock endast för inbjudna, särskilt politiker utanför kommunfullmäktige. Det andra mötet hölls i samarbete med de politiska ungdomsorganisationerna. De flesta politiska grupperingar deltog. Det tredje mötet hölls i arkitektföreningens regi. Men detta blev framför allt ett möte för ”fackfolk”. Temat för alla dessa möten var olika utbyggnadsalternativ: var skall det byggas, hur tätt, i vilken ordningsföljd, skall det centraliseras mer, vad skall ske med fria ytor i centrum? En viktig sida av generalplanen som speciellt gjorde sådana öppna diskussioner svåra var universitetsutbyggnaden. Denna betydelsefulla del av planen hade generalplanerarna fått besked om att inte behandla. Nästa steg i informationens uppläggning var en ny utställning. Detta var en planalternativ-utställning med kartor och annat illustrerande material. Cirka l 500 personer besökte utställningen men de diskussioner som uppstod fördes inom en svävare krets. Också här talade planerama med de besökande, men i motsats till vid den första utställningen blev det ingen systematisk återföring. Man kan väl säga att detta var en typisk ””planerare-till-planerareutställning av teknisk karaktär även om man försökte aktivera tidningar och radio. Den tredje och sista utställningen varade i fjorton dagar och hade cirka 2 500 besökande. Detta var vid avslutningen av generalplanearbetet, och det material som presenterades var sammandrag av det arbete som hade gjorts med de slutsatser man hade kommit fram till. I samband med denna utställning hölls ett möte i stadens biograf som pågick en hel dag. Biografen var full av folk och konflikter och problem diskuterades livligt under mötet. Det undersöktes inte vilka som var närvarande på detta möte och det är därför omöjligt att säga hur representativa de närvarande var för stadens befolkning. Som komplement till intervjuundersökningarna, utställningarna och de offentliga mötena deltog medlemmar av planeringsgruppen på en rad föreningsmöten. Dels ansåg planerarna att det var värdefullt att få informera föreningarna, dels fanns det ett önskemål från föreningarna om föredragshållare.

Erfarenheter Med utgångspunkt i de ansträngningar som gjordes upplevde planerarna att de inte nådde fram. Detta ansågs till en stor del bero på att man inte klart kunde dela upp och avgränsa problemställningarna. Folk orkar

200 Bilaga 3. Norge SOU [974250

inte intressera sig för allt när det inte angår dem direkt. Samtidigt är det viktigt att diskutera de principer som folk anser angår dem, inte så mycket det planerarna finner mest intressant. I alltför liten grad blev planalternativen knutna till målformuleringar av ekonomisk eller politisk art. Samtidigt blev materialet ofta för tekniskt vid sammanvägningar mellan alternativen. Sammanlagt fanns 9 alternativ med vardera 26 aspekter, dvs. 234 kombinationer. Ett exempel på en debatt som intresserade var en diskussion om socialt mönster (segregerat-integrerat) i samband med universitetsutbyggnaden. Här försökte man att konkretisera konsekvenser av speciella sociala mönster som kunde bli följden av olika sätt att bygga ut universitetet.

Bergens kommuns informationsverksamhet

Bakgrund Bergen som ligger mitt på Sydnorges västkust, har de senaste 120 åren varit landets näst största stad. Före 1850 var den den största. Detta förklara-

des av Bergens position som handelscentrum för fisk och Bergens

belägenhet i förhållande till de utändska marknaderna. Industrialiseringen kom inte med samma styrka till Bergen som till exempelvis Oslo. Befolkningstillväxten detta århundrade har därför varit relativt moderat. Fram till kommunsammanläggningen för ett par år sedan hade staden cirka 120 000 invånare. I dag bor det cirka 200 000 invånare innanför storkommunens gränser.

Informationskontoret Informationsavdelningen är ansvarig för utveckling, utbyggnad och genomförande av kommunens informationsåtgärder utåt till de bosattai kommunen och inåt gentemot anställda och folkvalda. Verksamheten under 1972 har dominerats av arbetet med att etablera kommunens informationsverksamhet, åtgärder i samband med kommunsammanläggningen och utbyggnaden av en bredare informationstjänst. Avdelningen började arbeta samtidigt med att den nya offentlighetslagen trädde i kraft. Det har därför varit nödvändigt att lägga upp arbetsmetoderna i enlighet med lagens krav. Kommunstyrelsen har den 13 juni 1972 antagit ett reglemente för offentlighet i Bergens kommun, som reglerar dessa förhållanden. Senare samma år har kommunstyrelsen anmodat institutioner med nära anknytning till Bergens kommun att tillämpa reglementet, vilket vann positiv anslutning hos de flesta. Det är särskilt två saker som varit viktiga utgångspunkter i informationskontorets verksamhet. För det första hade man den erfarenheten att den information som skulle ges en bestämd befolkningsgrupp måste ha en i aktuella konsekvenser för den gruppen. Man hade i liten utgångspunkt utsträckning funnit det värdefullt att gå ut med de stora projekten på en

Bilaga 3. Norge 201

gång. För det andra har man i Bergen god mediatäckning i form av både tidningar och genom den lokala radion. Informationsavdelningen har nära kontakt med planerarna, närmare bestämt stadsutvecklingsgruppen. l samarbete har man under de senaste åren genomfört en rad lokala projekt. I samband med trafiksaneringen för Bergens centrum var bl. a. två centrala stadsområden utvalda. Här hölls under två kvällar en utställning där man visade tre utbyggnadsalternativ. De konsekvenser som lades fram för folk kunde vara tex bort med gatuparkeringen och förbud mot genomfart. Sådana åtgärder gjorde det bättre för de mjuka trafikanterna” (barn, fotgängare) men samtidigt mindre tillgängligt för fordon. Före utställningen sändes inbjudan samt kartskisser ut till alla invånarna. I båda dessa områden fick man många reaktioner. Vid ett annat tillfälle när man skulle bygga om ett område som ursprungligen var bebyggt med enfamiljsbostäder fick man den typiska husägarprotesten. I övrigt hade man genomfört en rad besök i bostadsrättsföreningar där man visat kartor eller planer som skulle beröra området. Sådan uppsökande verksamhet omfattar ofta två till tre kvällar, och ofta når man en fjärdedel av dem som bor i området. I ett bostadsområde hade också bostadsrättsföreningen lagt fram två förslag för invånarna i samarbete med informationskontoret. Dessa omfattade samlingslokal och snackbar. Folk var eniga när det gällde samlingslokalen, men föräldrarna startade en namnunderskriftskampanj mot snackbaren. Då barnen upptäckte detta startade de en namninsamling för snackbaren. Till denna uppsökande verksamhet har man en budget om 90 000 kronor. Bristen på medel har resulterat i att man har gjort i ordning transportabla anslagstavlor. Samtidigt måste en hel del av arbetet utföras på fritiden av anställda på informationsavdelningen och i stadsutvecklingsgruppen. Av erfarenhet är det de enkla konsekvenserna som folk är intresserade av. Det är särskilt sådana som trafiksäkerhet gäller och buller. Vägplaner intar således en särställning. En speciell undersökning i ett nytt bostadsområde visade att folk var speciellt intresserade av förhållandena för tonåringar, daginstitutioner och kollektiva transportmedel. När det gäller utbyggnad av nya bostadsområden har man diskuterat hur man skall nå de framtida invånarna. Detta

ligger fortfarande på

diskussionsstadiet, men två lösningar har till en viss grad prövats. Den ena är att använda erfarenheter från utbyggda områden mer systematiskt. Den andra är en referensgrupp av husmödrar som en av bostadsbyggnadshar tillsatt. föreningarna Den skall följa och värdera nya bostadsprojekt. Som tidigare nämnts har kommunen god lokal Med mediatäckning. hjälp av sex tidningar plus radio har man försökt främja offentlighet redan vid behandlingen i de beredande organen. Sammanlagt är 20-30 utskott i verksamhet, och inför varje sammanträde blir tidningarna orienterade om det som skall behandlas. Detta ger allmänheten att möjligheter medverka innan riktlinjer i realiteten är fastlagda.

202 Bilaga 3. Norge

till de lokala informationsmötena och användandet Som komplement delat ut broschyrer i större av pressen, har man också vid ett par tillfällen till hushållen eller via skolor och dylikt. Dessa delen av staden, antingen som folk kan besvara och skicka innehåller ofta specificerade frågor tillbaka.

Erfarenheter

Informationsverksamheten håller på att byggas upp men man har redan erfarenheter av verksamheten i lokalmiljön. Som ett erhållit goda under 1974 inrättat kommundelsråd med mellanled har Bergens kommun Man har ställt vissa förväntningar men erfarenvissa lokala uppgifter. heterna är ännu för begränsade för att man skall kunna säga något om deras funktion.

Baerums, lângtidsskisser

B ak grun d

Kommunen ärlandets Baerums kommun är Oslos närmaste granneiväster. största landskommun med över 70 000 invånare. Närheten till Oslo gör att Baerum till stor del kan ses som en förstad. Över hälften av från yrkesbefolkningen har sitt arbete i Oslo. Baerum har stor inflyttning invånarantal fördubblades både Oslo och andra städer och kommunens från 1950 till 1967. Detta har samband med att stora delar av kommunens jordbruksareal har omplanerats till bostadsområden.

Långtidsskisserna - informationen till befolkningen

i arbetet med generalplanen utarbetades alter- Som första huvuduppgift för kommunens utveckling. I samband med detta nativa långtidsskisser arbete lades det upp en informationskampanj för att få med befolkningen

i diskussioneml Tyngdpunkten i informationsarbetet lades på öppna

informationsmöten med välföreningarna i kommunen. För att få så som intresserade och motiverade för mötena och det många möjligt delades en informationsbroschyr ut i 29 000 exemövriga programmet till huhållen i Baerum. Antalet deltagare vid mötena var starkt plar varierande, från ett 20-tal till 170 deltagare. Sammanlagt elva möten gav ett totalt deltagarantal på ungefär l 200 personer med 275 diskussions- Denna var bättre än väntat och en rad inlägg. uppslutning något uttalanden det stora deltagarantalet kan bero på att tyder på att informationsbroschyren delats ut. Information genom telefon och utställning på en biograf gav inte den kontakt med allmänheten man väntat sig. Å andra sidan tyder en del uttalanden på att utställningen och filmen har bidragit till det jämförelse- 1 lnstilling fra regulc- vis stora deltagandet på informationsmötena. ringssjefen till general- i tidningsspalterna men in- Långtidsskisserna blev givetvis diskuterade planutvalget i Baerum 1.12.71, bilaga 14. läggen var i princip desamma som på mötena.

Bilaga 3. Norge 203

Bl.a för att understryka den vikt lade vid generalplaneutskottet uttalanden från myndigheter, organisationer m.m. två arrangerades möten med särskilt inbjudna representanter. Det första mötet inriktades på en diskussion av det framtida kommunikationsnätet. Representerade på mötet var

välförbundetñz skolorna,

idrottens representanter, båtföreningar och studiegruppen för regionplanearbetet. Bortsett från Motorföramas helnykterhetsförbund och Norges statsbanor deltog ingen av de stora bil- och transportorganisationerna och mötet gav - trots att det framkom värdefulla enskilda synpunkter « inte det förväntade resultatet. 35 personer deltogi mötet. Det andra mötet hölls den 5 oktober 1971 och avsikten med detta möte var att diskutera och lokaliseringen utvecklingen av arbetsplatser och bostäder samt den framtida centrumstrukturen. Mötet motsvarade ungefär förväntningarna och lade i dagen en del av de problem som senare visade sig vara centrala i de skriftliga yttranden som kom in ochi de inlägg som gjordes på mötena med välföreningarna”. 26 personer deltog i mötet.

Erfarenheter

Programmet var relativt omfattande. Planeringschefen känner inte till exempel från andra städer och det förelåg ringa tillgängligt erfarenhetsmaterial att stödja sig på. En systematisk av materialet kan genomgång göra det möjligt att förbättra framtida informationskampanjer samtidigt som det kan ge värdefulla hållpunkter för den framtida planeringen. Det är emellertid klart att framställningen av planförslag, skisser osv. skall ske med tanke på att en stor allmänhet skall informeras. 10 möten med sammanlagt 56 ”välföreningaf” lades upp med syftet att i första hand lämna information om generalplanearbetet, som allmänheten samtidigt konfronterades med generalplanens grundläggande problemställningar. Välföreningarnas” informationsmöten emotsågs av alla parter med en viss spänning och med bestämda förväntningar. ”Välföreningarnas” medlemmar såg en möjlighet till medverkan i planeringen, vilket klart framgår av en rad uttalanden, medan generalplaneutskottet och planerarna såg en möjlighet att komma i direkt kontakt med ett större antal personer. Uppläggningen av mötena med bildvisning och uppspelning av en kommentar på ljudband antas vara i princip De under mötets riktig. andra del uppkomna meningsyttringama och frågeställningarna avslöjade dock en del svagheter. En stor del av dem som tog till orda under mötet påpekade att problemställningen, målsättningen och konsekvenserna inte klart framgick av bilderna och ljudbandet. Publiken saknade en beskrivning av alternativ och en systematisk utredning av konsekvenserna av dessa alternativ. Skillnader mellan och specifika drag i enskilda långtidsskisser framgick inte tydligt nog, varför långtidsskisserna av många uppfattades som förslag till generalplan. Vidare saknade allmänheten upplysningar om generalplanens plats i den totala planeringen. Informa- 7 samarbetsorgan för tion om generalplanens förhållande till Asker, Oslo och de övriga delarna välföreningarna i av regionen efterlystes. Det anfördes att de enskilda alternativens k0n-. kommunen.

204 3. Norge Bilaga

sekvenser med avseende på den fysiska-ekonomiska utbyggnaden och den därav följande skillnaden i behovet av politisk styrning inte klart framgick. Vidare saknade publiken en koncis framställning av planens fasta förutsättningar och deras konsekvenser; detta gällde i särskild grad de som berör regionutvecklingsplanen för västområdet. Man saknaproblem de vidare en närmare redovisning av planeringschefens utredning från i Marka (fjällområdena). Det påpekades också att 1969 om bebyggelse valet av år 1990 som utbyggnadsgräns saknade motivering. En annan betydande svaghet i informationsprogrammet låg i det faktum att det på grund av tidspressen inte var möjligt att avvakta utlåtanden från institutioner och myndigheter. Detta medverkade till en inte önskad begränsning av diskussionen och en medföljande osäkerhet i som hörde till dessa myndigheters områden. I vilken grad viktiga frågor dessa brister bidrog till att debatten fixerades vid enskilda konkreta frågor är det svårt att säga något om, men man kan inte utesluta att här finns ett orsakssamband. Vilken vikt man skall lägga vid de enskilda uttalandena är ett problem som man måste räkna med kommer att dyka upp, såväl på det politiska planet som på expertplanet; när generalplanearbetet förs vidare. Det faktum att l 200 personer valde att bli direkt informerade och att 275 yttrade sig på mötena kommer troligen att bli föremål för personer ingående och skilda värderingar. Även om man kan visa på vissa svagheter i materialet och den omständigheten att hela befolkningen knappast blev representerad, gav dock inläggens antal, det omedelbara engagemanget en antydan om vilken som och deltagarnas bifallsyttringar utveckling önskades. Ett systematiskt fel ligger utan tvivel i det faktum att de som direkt berörs av planen i högre grad motiveras till att möta upp än de som samhällsintressen i vanlig mening. Å andra sidan förde representerar uttalandena in många nya moment i debatten. Uttalandenas antal kan i viss utsträckning tjäna som ett mått på vad Baerums befolkning önskade. En genomgång och värdering av inläggen kan ge dessa resultat: det uttrycktes tillfredsställelse med den informationsverksamhet som genomförts och det intresse som fanns för att höra de deltagandes meningsyttringar och frågor. Det rådde enighet om att det var en tvingande nödvändighet att ha en generalplan och att arbetet med långtidsskisserna måste föras vidare med syfte att få en färdig generalplan snarast möjligt. En godkänd plan skulle kunna ge en önskad klarhet om den framtida utbyggnaden av kommunen. Man önskade upplysningar om på vilket sätt och i vilken omfattning man själv eller det område man tillhörde skulle beröras. Enligt de flestas uppfattning skulle det ligga en viss säkerhet och trygghet i det faktum att det förelåg ett utbyggnadsschema som var fastställt i en godkänd och offentligt tillgänglig plan.

Bilaga 3. Norge 205

Bostadsrättsfäreningar bostadsbyggnadsföreningar

Inledning Norge är ett av de länder i världen där bostadssamverkan har störst omfattning. Denna samverkan är för det mesta organiserad i antingen bostadsbyggnadsföreningar med därtill knutna bostadsrättsföreningar ; eller i fristående bostadsrättsföreningar. är i Bostadsbyggnadsföreningar med varierande andelsföreningar antal andelsägare och varierande kapital. Föreningen är öppen för nya medlemmar under en viss tid. Föreningen har till syfte att på andelsägarnas vägnar, antingen enskilt eller organiserat i bostadsrättsföreningar, skaffa bostäder. Bostadsrättsföreningar som här omtalas anknutna bostadsrättsföreningar - inrättas av bostadsbyggnadsföreningen, och de andelsägare i bostadsbyggnadsföreningarna som skall ha bostad blir andelsägare i bostadsrättsföreningen först när bostäderna är färdigbyggda. Den andra organisationsformen - fristående bostadsrättsföreningar är andelsföreningar som stiftas av en begränsad grupp för att uppföra eller överta bostäder och hyra ut bostäderna till dem som är medlemmar i föreningen. Bostadssamverkan fick ett uppsving i Norge efter kriget. Då stiftades flera nya bostadsbyggnadsföreningar. År 1946 ett centralt skapades landsförbund (NBBL) med 22 medlemsföreningar. Förbundet har senare haft en mycket stark tillväxt och är i dag en av landets största organisationer. Det har medlemmar från hela landet med tyngdpunkten koncentrerad i och omkring de största befolkningscentra, i synnerhet Oslo. Sålunda finns mer än en tredjedel av både medlemmarna och bostäderna i Oslo. Bostadssamverkan inom NBBL omfattarde den 31 december 1972 100 bostadsbyggnadsföreningar och 3 fristående bostadsrättsföreningar. Antalet bostadsrättsföreningar som är knutna till bostadsbyggnadsföreningar var 2 386 och det totala medlemsantalet var 381 000. Föreningar inom NBBL hade den 31 december 1972 133 376 bostäder under förvaltning. Enligt uppgifter från bostadsbyggnadsföreningarna utanför NBBL hade dessa samma datum 9124 bostäder sammanlagt under förvaltning, samtliga husbanksbelånade. Vi kan skilja mellan de existerande bostadsrättsföreningarna i ett redan utbyggt bostadsområde och de bostäder som bostadsbyggnadsföreningen planerar. I det första fallet är organisationsstrukturen relativt klar och ger möjligheter som kontaktled. I det andra fallet är situationen betydligt mer oklar. Det finns i dag inga tydliga organ för information till eller medverkan från dem som utbyggnaden berör, i synnerhet de framtida invånarna. krav om offentlighet Byggnadslagens måste givetvis uppfyllas, men av erfarenhet är detta oftast inte tillräckligt.

Exemplet Furuset Furuset är ett bostadsområde som ligger nordöst om Oslo centrum, på ett avstånd av cirka l0 kilometer. Vid utbyggnaden av detta område, som

SOU l974:50 206 Bilaga 3. Norge

skall sättas igång om cirka ett år, har man velat få med brukarna på ett så som Det första steget togs genom att alla tidigt stadium möjligt. medlemmar (8 000) inbjöds till ett möte där bostadsbyggnadsföreningens för det nya bostadsområdet lades fram och där projekteringsplanema brukarna till medverkan i det kommunala planeringsarbetet. _man inböjd arbetet som ett experiment som man lnitiativtagarna betraktade hoppades skulle få dessa följder:

- i samband med planläggningen av kort sikt finna arbetsformer att_ på där som har intressen medverkar. bostadsområdet många parter i utbyggnadsområdet ut- Vidare bör de naturliga förutsättningarna så få begränsningar som nyttjas på ett sådant sätt att det uppstår möjligt när invånarna skall utveckla detta till att bli deras eget lokala

samhälle. de olika av - att på lång sikt förbättra kontakterna mellan kategorier och att gradvis decentralisera människor i det nya bostadområdet, och utveckla närdemokratin. Att beslutsprocessen, begränsa byråkratin att leva imiljöer som ge så många människor som möjligt möjligheter

de själva varit med om att skapa. n I detta första möte deltog cirka 300 personer. Bland dessa fanns både

bostadssökande och andra med intresse för bostadsfrågor. den allmänna diskussionen inbjöds intresserade Utöver på detta möte omfattande tio möten där framtida brukare att delta i grupparbeten service, fysiskt handiteman som trafik, bostadsutgifter, barn-ungdom, kappade samt brukarnas roll i planeringsprocessen togs upp. Detta har nu avslutats och den sista fasen skall sättas grupparbete Den består i att man redan nu, cirka ett år innan utbyggnaden igång. 25 procent kommer senare startar, fördelar 50 procent av lägenheterna. skall tillfalla kommunen som via att fördelas. Resterande 25 procent bostadschefen fördelar dem. Två arkitekter från Norges byggforskningsinstitut har fått i uppdrag att leda denna del av arbetet. I en intervju i bostadsbyggnadsföreningens

tidning säger de: Det första som sker efter det att de bostadssökande

har fått besked om bostad på området är val av den gård de skall bo på.

kommer att vid en senare tidpunkt bli en självständig Varje gård bostadsrättsförening. Vi föreslår därför att gården under planeringsfasen blir den viktigaste invånarna dela in organisatoriska enheten. Inom gården kan de framtida sig i arbetsgrupper utifrån de teman de vill arbeta med. Det kan t. ex. bli färre en daghemsgrupp inom varje gård. Vissa gårdar kan ha flera, andra

grupper. och att dessa Vi föreslår att de olika grupperna väljer sina ordförande Utskottet skall samordna får utgöra gårdens förtroendemannautskott. för en demokratisk sakbehandling och vara gruppens arbete, svara utåt. gårdens representanter berör bostadsområdet som helhet. Repre- En mängd arbetsuppgifter sentanter från varje förtroendemannautskott bör skapa ett samarbetsut-

skott för konkreta frågor.

Bilaga 3. Norge 207

Arbetsgrupperna bör bestå av folk inom en gård som önskar arbeta med ett speciellt tema. De skall samarbeta med motsvarande grupper inom andra gårdar och sända till förtroendemannautrepresentanter skottet. Förtroendemannautskottet bör bestå av representanter från varje arbetsgrupp inom gården. Det sänder representanter till samarbetsutskottet. Samarbetsutskottet bör bestå av en representant från varje förtroendemannautskott. Det skall svara för en demokratisk när sakbehandling åtgärder för hela området skall bestämmas, för att områdets sörja intressen tillvaratas vid planeringen av serviceåtgärder för hela Furusetområdet. Dessa förslag till organisationsplan kommer att läggas fram för invånarna som ett utkast för diskussion och beslut?”

Sammanfattning

Exemplen som vi redogjort för visar att det funnits skillnader i både informationens innehåll och den form den har presenterats i. Med hänsyn till det förstnämnda är det några förhållanden som varit avgörande. För det första gäller det i hur hög grad det tekniska har fått prägla framställningen. Därefter om flera alternativ har presenterats. Vidare i vilken grad konsekvenserna av de olika alternativen har redovisats, ochi sådana fall om konsekvenserna varit relevanta och förståeliga. I de fall ”principer skall redovisas måste de vara av intresse, de skall beröra dem som informeras. Men det är kanske ändå viktigare att de operationaliseras. Presentations- eller publiceringsformen beror på informationens syfte. Om avsikten bara är att upplysa kan man använda vanliga kanaler som tidningar, broschyrer o. dyl. Men om man önskar en dialog är uppgiften genast mer komplicerad. Då behövs ett brett spektrum av olika kanaleri kombination. Exemplen som vi har redovisat har omfattat tidningar, radio, informations- och diskussionsmöten, utställningar, broschyrer, intervjuformulär osv. informationens organisation är särskilt aktuell på de ställen där informationen inte bara är ett problem för ögonblicket utan ett kontinuerligt problem. Detta gäller i synnerhet de större kommunerna. Här finns det ett uppenbart behov av mindre projekt eller enheter och nödvändiga mellanled. Man hade således vissa förväntningar på de kommundelsråd som inrättats i vissa större kommuner.

1 USBL-Nytt nr l, 1974. Utges av Ungdomens selvbyggelag, Oslo.

Bilaga4 Litteraturförteckning

Sverige

Rapporter och studier kring försöksverksamhet

Arnman, G « Siksjö, O: Informationens betydelse för Fyllingeprojektet, Halmstad, Sociologiska institutionen i Lund, 1973 Blücher, G - Nilsson R: När folket skulle tycka, Resultat av kampanjen ”Tyck om Nackablocket, Klippan 1971 Ek, K - Svennilsson, B: Skev opinion om Nackablocket, Sociologiska institutionen, Stockholms universitet, 3-betygsuppsats, 1970 Harvard, I: Norrlidenförsöket - en stadsdels och de boendes grönytor medverkan i planeringen. Rapport från byggforskningen 1974 Häggroth, Sören - Wallin, Gunnar: Vidgat medinflytande vid generalplanering. Utvärdering av försöksverksamhet i Lidingö kommun 1972- 1973, Lidingö kommun 1973 Jönsson, G: Utställningen Det växer i Skellefteå, men hur?” En publikundersökning, Sociologiska institutionen i Umeå, 1973 Kleberg, M: Information kring regionplan 70, Sveriges Radio, Publik- och programforskningsavd, 1972 Maunsbach, K: Planering och information en sammanställning av Nackablockskampanjens planeringssynpunkter, KTH, avd för samhällsbyggnad, Examensarbete, 1971 Norrbom, Bengt: Allmänhetens deltagande i projekt M 70, Rapport 1972:113, M 70 - Projektet, Chalmers Tekniska Högskola, Göteborg 1972 Projekt Motorn, Socialförvaltningen, Solna kommun, 1974 Sundström, Gerdt: Kommunal demokrati och social position, Sociologiska institutionen, Stockholms universitet, 1970 av Stockholms Undersökning läns landsting i anknytning till information kring regionplan 70, Stockholms läns landsting, planeringskontoret, 1972 Chalmers Tekniska Högskola, avd. för bostadsplanering, M70-projektet. Rapport 4-8, 1972-74

Övrig litteratur

Abrahamsson, K: Samhällskommunikation, Lund 1972 Aktuellt från Byggnadsstyrelsen 1964 del l, Bebyggelseplaneringens läge, Stockholm 1964 Bengtzon, O - Delden, J - Lundgren, J: Rapport Tensta, Stockholm 1970 G-B - li: Dahlberg, Ödmann, Stadsutvecklingen och planeringen i Sverige, Stockholm 1969 Eriksson, J - Hemström, b v- Ullstad, 12: Programskrivning och bedöm-

210 sou 1974:50 Litreratur/örteckning

och upphandling av bostadsområden, Rapport från ning vid planering Byggforskningen R 3521973 C - Ronnby, A: Fallet Rosengård, Lund, 1970. Flemström, Gustavsson, Agne: Försvar för folkstyret, Lund, 1970 B - Sahlin, B - Steen, J - Ullmark, P: Lokalisering av Hidemark, verksamheter - förfarande, Rapport från förslag till ett demokratiskt Byggforskningen R 3221973 Hyresgästernas Riksförbund: Boendemiljön, Stockholm, 1968 hos - ett Hyresgästinflytande SABO-företagen diskussionsunderlag, SABO-rapport nr 3, 1972 Häggroth, Sören: Den kommunala beslutsprocessen vid fysisk planering Stockholms Universitet, Statsvetenskapliga inst., Stockholm 1972 Jansson, P2 Totalentreprenad, Rapport från Byggforskningen 47/1970 Kommunal projektorganisation, Kommunaktiebolaget, Stockholm 1971 Michélsen, Tomas: Röd gubbe, Stockholm 1969 Olausson, Ingrid: Människor i stad, Stockholm 1970 Att vara med och bestämma, Stockholm 1973 - en analys av plandokument, Orrskog, Lars: Nio fysiska översiktplaner Rapport R 5021973 från Byggforskningen Rekordåren, Stockholm 1969 Ryman, Nils: Hur fyra bostadsområden planerats, .Rapport från Bygg-

forskningen 17/1968 Statens nr 18, Kommunal samhällsplanering - förutplanverk: Rapport sättningar och förändringar, Stockholm 1973 Jan: Industriområden i översiktplaner, Uppsala Universitet, kul- Stigare, turgeografiska inst., 1969 Drabbad av planering, Stockholm 1973 Svensson, Ronny: Erik: Kommunal planering, Uppsala 1972 Tobé, och samhällsplaneringen, Stock- Törnkvist, Harry: Byggnadsnämnden holm 1971 - H: Att bo i Handen, Stockholm 1970 Åsvärn, G Altvall, Kristianstad 1968 Åsvärn, G2 Hur planeras ditt samhälle,

Uppsatser, tidskriftsartiklar m. m.

från en undersökning 1972 i Agorelius, K - Kelvesjö, B: Rapport anslutning till arbetet på förslag till generalplan för Munkfors kommun, Sociologiska institutionen, Karlstad, 1972 A: Konsument - Kommunikation och samarbete, Alinder, planerare. för byggnadsfunktionslära, Examensarbete 1973 LTH, Institutionen U - G - Svensson, E: Planeringsprocessen - en Andersson, Köllerstam, studie av individens inflytande, Göteborgs universitet, Kulturgeografiska institutionen, 1974 -- Backer, K - Bäckbom, L m. fl.: Planeringsprocessen samspelet på kommunal nivå mellan allmänhet, politiker och tjänstemän, Grupparbete G 1973:4, Nordiska institutet för samhällsplanering - - Carlsson m. fl.: Björksätra ett bostadsområde i Bell, R Björkegren Sandviken, Stockholms universitet, Pedagogiska institutionen, 3-betygsuppsats 1970 Björk, G2 lnformationscentrum i Aspudden. Om en viktig del i samhälls- Pedagogiska institutionen, Stockholms universitet 1973 arbetet, Curmans arkitektkontor AB: Projekt ”Kojan, kv Valpen, Vallås, Halm-

stad, 1973 Curmans arkitektkontor AB - Halmstad kommun: Dispositionsplan för Nyhem, Halmstad, 1973 Eskeland, J - Gangvik, H m. ll.: Planering och demokrati, Grupparbete l969/70:2, Nordiska institutet för samhällsplanering

sou 1974:50 Litreraturförteckning 21 1

Fagersjöprojektet, Stockholms universitet, Pedagogiska institutionen, IAN-rapport nr 60, 61 och 72, 1972 B -

Forsberg, -(Lockne, L - Wrede, H: Aspudden Stadsförvaltningens

påverkan på en stadsdels utveckling, Stockholms universitet, Pedagogiska institutionen, IAN-rapport nr 26, 1971 Funch, B - Lyberg, M - Jänäs, T-M m. fl.: Samhällsplanering och En studie av Storvreten - ett förortsområde medinflytande, i expansion, Socialhögskolan, Stockholm, 1969 Fürst, Gunilla: Opinion och västkustplanering, Sociologiska institutionen, Göteborgs universitet, 1971 Gustafslund, konsumentgruppen: Program för en god boendemiljö, HSB Helsingborg, 1969 Häggroth, Sören: Byalagsrörelsen i Stockholm, Statsvetenskaplig Tidskrift nr 2/71 Hörlén, I - Wijkmark, B: Stockholms trafiksamråd - ett försök med utökat medborgarinflytande i planeringen, Plan nr l/l974 Information Stockholm. lnformationsgruppens rapport, Stockholms kommun, 1972 Kågesson, P: Alternativgruppernas arbete i Stockholm 1968-69, Stockholms universitet, Institutionen för statsvetenskap, 3-betygsuppsats, 1969 Lanesjö, E: Samråd om trafiken i Stockholm, Kommunal tidskrift nr 6, 1974 Legros, P - Brolin, S: Om konsumentens engagemang i stads- och regionplanering, Göteborgs universitet, Sociologiska institutionen, 3-betygsuppsats, 1971 Pehrsson, K: Planering för framtiden kräver kunskap om dagsläget, Att bo nr 3/1972 Nacka kommuns demokratiutredning, Rapport nr l, Nacka kommun, 1973 Statens planverk: Medborgarinsyn i bebyggelseplaneringen, Skrivelse till byggnadsnämnderna Dnr U 2204/69, A 328/71 Tibblin, C J: Medborgarinflytandet i stadsplaneringsprocessen, Uppsats i civilrätt, Uppsala universitet, 1971 Tirsén, Hans: Parkplanering och medinflytande, Arkitektur nr 12/1971 Wikforss, Örjan: Åskådlighet och kommunikation vid redovisning i stadsplanering, delrapport 1, Formlära, KTH, Stockholm, 1974 Wisth, Per: Sex stockholmsbyalag, Tekniska Högskolan, Lund, 1970

England

Buxton, Richard: Local Government, Penguin, 1973 Circular 44/71, 52/72, Department of Environment. Tillämpningsföreskrifter del I resp. II till Town and Country Planning Act Cullingworth, J B: Town and Country Planning in Britain, 1972 Heap, Desmond: The New Town Planning procedures - how they affect you, 1968 Hill, Dilys M: Participating in Local affairs, 1970 Local Government in Britain, Central Office of Information, 1972 The New Local Authorities; management and structure (Baines-rapporten), 1972 People and Planning: Report of the Committee on Public Participation in Planning (Skeffington-rapporten), 1969 Public Participation in general improvement areas, Department of Environment, 1973 Review of the Development Control System. Interim report by George Dobry. Department of Environment, 1974

2 l 2 Litterarur/örteckning

Peter G: The new local government system, l97l Richards, Statens Planverk: Utländsk planlagstiftning, rapport 21, del 1, 1973 Structure plans: The examination in public, Department of Environment, 1973 Urban Problems - a basic handbook, The Sunderland Study, Tackling Department of Environment, 1973 Town and Country Planning Act l97l Town and Country Planning in Britain, Central Office of lnformation, 1972

Danmark

Betaenkning angående ejerlejligheder M.V., Betaenkning nr. 395. Statens Trykningskontor. København 1965 om offentlighed i forvaltningen, Betaenkning nr. 325. Sta- Betaenkning tens Trykningskontor. København 1963 Knud: Ebenezers Disciple. Dansk Byplanlaboratorium. Køben- Bidstrup, havn l97l Byplan guide. Dansk Byplanlaboratorium. København 1973 Deklarationsbestemmelser for haveboligområder. Dansk Byplanlaboratoriums skriftserie nr. 5. København 1973 Preben: Kommunestyre og Kommunedemokrati. Fremad. Espersen, København l97l Eyben, W. E. von: Fast Ejendoms Regulering. 3. omarbejdede udgave. Juristforbundets Forlag. København 1971 Forslag till lov om kommuneplanlaegning, Lovforslag nr 168, Folketinget 1973-74 Gottschalk, Georg: Kan den kommunale planlaegning gøres demokratisk? Om deltagelse i planlaegningen fra oven og fra neden, og om af metoderne till beboernes vilkår. Arkitekten nr. 20. 1973. tilpasning s. 398-403. Fines også som SBI-saertryck nr. 239. Teknisk For-lag. København 1973 Gottschalk, Georg og Jens Chr. Tonboe: Offentlighed, Hemmelighed og Medindflydelse i Planlaegningen. Bind 1. Generel oversigt og udenlandske forhold. SBI- Byplanlaegning 22. Teknisk Forlag. København 1974 Harder, Erik: Dansk Kommunal Forvaltning, Kommunalbestyrelsen. Juristforbundets Forlag. København 1970 Holm, Nils Eilschou: Offentlighedsloven. Juristforbundets Forlag. København 1971 . Høilund, Børge: Beboerdemokrati i praksis. Københavns Almindelige Boligselskab. København 1971 Kaufmann, Erik: 27 Slags Planer. SBl-Byplanlaegning 4. 2. oplag. Teknisk Forlag. København 1968 Mammen, Hans: Fra Sammenbygning af linfamiliehuse til Udvikling af Lokalsamfund. nr. 3., 1972. Findes ogso som SBI-szertryk 227. Byplan Teknisk Forlag. København 1973 Miljø og demokrati. Kommunernes Landsforening. København 1973 Offentlighed i planlaegningen. Dansk Byplanlaboratorium. København l97l. (Duplikeret materialesamling til byplandagene l97l) Offentlighed i planlaegningen. Byplandagene 1971. Dansk Byplanlaboratoriums skriftserie nr. 2. København 1972 Raaschou-Nielsen, Birgitte og Johs, Brigsted: Boligstøtte og Lejelovgivning. Akademisk Forlag. København 1973 Silkeborg Byplan 1972. Silkeborg Kommune 1973 Set, sagt och skrevet.

sou 1974:50 213

Lirlerarurförreckning

Strukturplan 1972 för hovedstadsregionen. Egnsplanrådet. København 1973 Tonboe, Jens Chr.: Borgernes deltagelse i planlaegningen. Demokrati, planlaegning of den rationelle økonomiske udvikling. Nordisk Administrativt Tidsskrift nr. 4. 1971. s. 304-325 Tonboe, Jens Chr.: Planlaâgning sammen med borgerne. Nogle förslag ti] kommunernes arbejde med ”planlaegningsdemokratiet”. nr. 3. Byplan 1973. s. 66474. Findes også som SBl-saertryk nr. 238. Teknisk Forlag. København 1973 Tonboe, Jens Chr.: Offentlighed, Hemmelighed i og Medindflydelse Planlaegningen. Bind Il: En diskussion af demokratiet. Udkommer i Serien SBI-byplanlaâgning ultimo 1974

Norge

Bergen kommune, årsberetning 1972 Borettslovene, Norges offentlige utredninger 1974:6 Bygningsloven av 18 juni 1965 Ekker, H: Erfaringer fra et informasjonsprogram. Arbeidsrapport fra Norsk institutt for by- og regionforskning, Oslo 1973. Hansen, T: Deltagelse i en planleggingsprosess, Institutt for statsvitenskap, Universitetet, Oslo 1972 Hansen, T: Planleggere, myndighet og lokalbefolkning, Tidsskrift for samfunnsforskning nr 3, Oslo 1973 lnnstilling fra Utvalget for å utrede spørsmål om Bydelsutvalg, Bergen 5/9-1973 Kommunal Tidsskrift (Norge) nr 9 og 12/1973 og nr l/2/l974 Kontrast nr 4, Oslo 1973 Lov om offentlighet i forvaltningen av 19 juni 1970 Norske Arbeiderpartis arbeidsprogram 1974-1977, Oslo 1973 Norske Kommuners Sentralforbund: Undersøkelse om informasjonen i norske kommuner, Oslo 1974 Nowak & Wärneryd: Kommunikasjon og påvirkning, Oslo 1970 Tromsø Generalplan, NIBR, Oslo 1971 USBL-nytt nr l, Oslo 1974 Utkast til lov om bygningsvesenet, nr 1 bilag til Odelstingsproposisjon (1964-65)

Statens offentliga utredningar 1974

Kronologisk förteckning

. Orter i regional samverkan. A. . Ortsbundna levnadsvillkor. A.

UN* . Produktionskostnader och regionala produk-

tionssvstem. A. Regionala prognoser i planeringens tjänst. A.

9* Boken. Litteraturutredningens huvudbetankr

ande, U, Förenklad konkurs m. m. Ju. Barn- och ungdomsvård. S.

*D939

Rättegången i arbetstvister, A. , Samhälle och trossamfund. Sammanställning av remissvttranden över betankanden av 1968 års beredning om stat och kyrka. U. Data och naringspolitik. I. . Svensk industri, Delrapport 1. I. . Svensk industri. Delrapport 2. I. . Svensk industri, Delrapport 3. I. . Svensk industri. Delrapport 4. I. . Sänkt pensionsålder rn, m. S. Neutral bostadsbeskattning. Fi. . Solidarisk bostadspolitik. B. . Solidarisk bostadspolitik. Bilagor. 8. . Högskoleutbildning. Läkarutbildning för sjuk› sköterskor. U. Förslag till skatteomläggning m. m. Fi. Markanvändning och byggande. B. Vattenkraft och miljö. B. Reklam V. information i reklamen. U. Förslag till hamnlag. K. Fri sterilisering. Ju. Motorredskap. K. Mindre brott. Juc Räntelag. Ju. Att utvärdera arbetsmarknadspolitik. A. Jordbruk i samverkan. Jo. Unga Iagöverträdare V. Ju. . Solidarisk bostadspolitik. Följdfrågor. B. . Att översätta gamla testamentet. U. Grafisk industri i omvandling. l. . Spridning av kemiska medel. Jo. Skolan, staten och kommunerna. U. Mut- och bestickningsansveret. Ju. FFV. Förenade fabriksverken. I. Socialvården. Mål och medel. S. . Socialvården. Mål och medel. Sammanfattning. S . statsbidrag till kommunal färdtjänst, hemhjälp och familjedaghemsverksamhet. Fi. . Barns fritid. S. Utställningar. U. . Effekter av förpackningsavgiften. Jo. . Samordnad traktamentsbeskattning. Fi. Befordringsförfarandet inom krigsmakten. Fö. lnstallationsbranschen. I. lnstallationsbranschen. Bilagor. l. . Bevissäkringslag för skatte och avgiftsprocessen. Fi. information och medverkan i kommunal planering. Rapport. Kn.

Statens offentliga utredningar 1974

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Bostadsdepartementet Förenklad konkurs m. m. [6] Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna. 1. Fri sterilisering. [25] solidarisk bostadspolitik. [17] 2. solidarisk bo› Mindre brott. [27] stadspolitik. Bilagor. [18] 3. solidarisk bostadspoli- Räntelag. [28] tik. Följdfrågor. [32] Unga Iagöverträdare V. [31] Markanvändning och byggande. [21] Mut- och bestickningsansvaret. [37] Vattenkraft och miljö. [22]

Försvarsdepartementet Industridepartementet Befordringsförfarandet inom krigsmakten. [46] Data och näringspolitik, [10] lndustristrukturutredningen. 1. Svensk industri. Delrapport 1. [11] 2. Svensk industri, Delrapport Socialdepartementet 2. [12] 3. Svensk industri. Delrapport 3. [13] 4. Barn- och ungdomsvård. [7] Svensk industri. Delrapport 4. [14] Sänkt pensionsålder m. m. [15] Grafisk industri i omvandling. [34] Socialutredningen. 1. Socialvården. Mål och medel. FFV. Förenade fabriksvarken. [38] [39] 2. Socialvården. Mål och medel. Sammanfattning. [40] InstalIationsbranschutredningen 1. lnstallationsbranschen. [47] 2. lnstallationsbranschen. Bilagor. [48] Kommunikationsdepartementet Förslag till hamnla .[24] Kommundepartementet

Motorredskap. [26] Information och medverkan i kommunal planering.

Barns fritid. [42] Rapport. [50]

Finansdepartementet Neutral bostadsbeskattning. [16] Förslag till skatteomläggning m. m. [20] Statsbidrag till kommunal färdtjänst, hemhjälp och familjedaghemsverksamhet. [41] Samordnad traktamentsbeskattning. [45] Bevissäkringslag för skatte- och avgiftsprocessen. [49

Utbildningsdepartementet Litteraturutredningens huvudbetänkande.

IBoIken. 5

Samhälle och trossamfund. Sammanställning av remissyttranden över betänkanden av 1968 års beredning om stat och kyrka. [9] Högskoleutbildning. Läkarutbildning för sjukskö. terskor, [19] Reklam V. information [i reklamen. [23] Att översätta gamla testamentet. [33] Skolan, staten och kommunerna. [36] Utställningar. [43]

Jordbruksdepartementet Jordbruk i samverkan. [30] Spridning av kemiska medel. [35] Effekter av förpackningsavgiften. [44]

Arbetsmarknadsdepartementet Expertgruppen för regional utredningsverksamhet. 1. Orter I regional samverkan. [1] 2. Ortsbundna levnadsvillkor. [2] 3. Produktionskostnader och regionala produktionssystem. [3] 4. Regionala prognoser i planeringens tjänst. [4] Rättegången i arbetstvister. [8] Att utvärdera arbetsmarknadspolitik. [29]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen

a-rv-

.gg

. a: ?

Wrsaáim+38-0*9°47*

Hänvisat till av

Ur KB:s samlingar

20 Information efterkrigstiden

22 Information ochlmedverkan efterkrigstiden

24 Information och medverkan efterkrigstiden

1 95 9 árs b yggnadsstadga

26 Information och medverkan under efterkrigstiden

28 Information och medverkan under efterkrigstiden SOU l974:50

30 Information

32 Information

36 Information och efterkrigstiden

40 Information

44 Information och medverkan e/?erkrrgstiden

54 Region- och generaIp/anering

66 Nyexploarering

70 Nyexp/oarering

74 yexp/oatering

7 O

78 N yexploatering

80 Nvexploarering

82 Nyexpløarering

86 Nyexploarering

94 Uppföljning och komplettering av miljön

108 Erfarenheter av nâgra olika

114 Erfarenheter av nâgra

116 Erfarenheter av nâgra olika

120 Erfarenheter nâgra

122 Erfarenheter av nâgra olika metoder

126 Erfarenheter av nâgra olika metoder a?

140 Bilaga 1. Eng/and

156 Bilaga I. England