Doc 1913:74

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 74.

1 Nr 74.

KungL Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående anskaffning av skodon för armén-, given Stockholms slott den 7 februari 1913.

**** ^åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

éSllgZZZtf dag via Kmgl Maj:t h™d föres14

i*K f fiärde huvudtitelns allmänna besparingar ett belopp av 621,00° kronor ma tagas i anspråk till täckande av vad som Enligt nadiga brev den 28 november och 31 december 1912 kommer att föl

SUlitf 7,:f°"’n >'■ arméri användas av de medel, som enligt Äliga, s§amt oförutsedda händelser vafa

^ darut07e[. 322,000 kronor må av samma besparingar ta^as i anspråk för ytterligare anskaffning av skodon för armén g

DJ +11iareJn^illÖraude llfmdlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahallas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen. ö

GUSTAF.

David Bergström.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. l samt.

43 käft. (Nr 74.)

2 KungJ. Maj.is Nåd. Proposition Nr 74.

Utdrag av protokollet över lånt/ör svar särenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 februari 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Eheensvård, Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström, friherre Apelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Bergström, anförde vidare:

»Innan 1901 års härordning antogs, plägade de värnpliktiga mot åtnjutande av viss slitningsersättning själva hålla sig med s. k. småpersedlar, däribland skodon, och uti Riksdagens skrivelse den 2 juni 1901 (n:r 120) angående antagandet av nämnda härordning framhölls, att Riksdagen vid bestämmandet av det till de värnpliktiga utgående penningbidraget antagit, att de vid nämnda tidpunkt gällande grunaer för anskaffning och underhåll av de värnpliktigas s. k. småpersedlar fortfarande skulle tillämpas.

3 Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 74.

I enlighet härmed har man hittills i allmänhet utgått från, att den värnpliktige själv ombesörjer sin utrustning med skodon; och enligt gällande författning äger han i så fall åtnjuta ersättning för skodonens slitning och underhåll (svensk författningssamling år 1907 n:r 105 § 4).

I skrivelse den 14 oktober 1912 har arméförvaltningen anmält, att i den män de militära övningarna och särskilt marschövningarna ökats, har ett avsevärt antal värnpliktiga vid inställelsen till tjänstgöring själva påfordrat utrustning' med av kronan tillhandahållna skodon, varjämte en del värnpliktiga, som medfört egna skodon och avsett att under tjänstgöringen begagna dessa, icke fått tillstånd härtill, enär skodonen vid besiktningbefunnits vara dåliga eller av olämplig beskaffenhet, i följd varav även de kraft skodonsutrustnmg av kronan. Dessa omständigheter, som redan för arméns fredsstyrka betingade uppsättning av nödig skodonsutrustning, krävde sådan uppsättning än mera för ett krigsfall, då det i allmänna marknaden ännu icke funnes lämpliga marschskodon i tillräckligt antal att kunna tillgodose det uppkommande trängande behovet, samt erforderlig beredelsetid för behövlig anskaffning av sådan utrustning med all säkerhet komme att saknas.

Till fältdräkt borde arméns skodonsutrustnmg vara ensartad och för tjänst till fot bestå av kängskor av modifierad norrlandstyp med tillägg av ett par benläder för den, som vore beriden. Skodon till fältbruk måste tillverkas breda och höga i tån, lätt av- och påtagbara samt utan svårighet kunna anpassas för olika fotter, vilka fordringar fullständigast syntes tillgodoses genom kängskor av nyssnämnda typ försedda med klackar, breda, tjocka sulor samt lämplig snör- och spänninrättning. Stövlar lämpade sig under vissa omständigheter mindre väl för fältbrak, då de genom väta bleve svåra att på- och avtaga samt torkade långsamt, varjämte de ej heller med samma lätthet som kängskor läte sig utpassa eller medgåve tillökning av fotternas inre beklädnad med sockor eller ökat antal strumpor.

Det ordinarie anslaget för arméns munderingsutrustning vore avsett allenast för underhåll och ersättning av befintlig materiel samt lämnade för framtiden icke tillgång till någon nämnvärd nyuppsättning. För. anskaffande av skodon åt de värnpliktiga måste därför Riksdagen bevilja medel. Dessa skodon skulle avses för fyllande av arméns krigsreserv och sålunda ej få därifrån uttagas utan mot insättande av andra likadana.

Huru önskvärt det än kunde vara, att komplettering av arméns skodonsutrustnmg verkställdes i största utsträckning, ville arméförvalt-

Arméförvaltningens framställning.

4 Departements-

chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 74.

ningen för närvarande och med hänsyn till förefintliga andra stora anslagskrav inskränka sig till att för år 1914 ifrågasätta en anskaffning av allenast 28,000 par skodon av modifierad norrlandstyp för infanteriet, beräknade till ett pris av 17 kronor för paret eller inalles 476,000 kronor.

För de värnpliktigas marschduglighet är det uppenbarligen av den allra största betydelse, att de hava lämpliga skodon. Sådana måste därför av staten tillhandahållas redan för övningarna i fredstid; och så sker även, om än i mindre utsträckning. Då ett alltjämt växande antal värnpliktiga med begagnande av bestämmelserna i § 35 värnpliktslagen påfordrar, det kronan tillhandahåller lämpliga skodon, synes vara nödvändigt, att anordningar vidtagas för att kunna möta de ökade anspråken." Härtill kommer, att behovet av större mängder skodon i statens förråd oundgängligen måste, såsom arméförvaltningen framhållit, tillgodoses ur synpunkten av härens krigsberedskap.

Såsom jag i det vid årets statsverksproposition fogade statsrådsprotokollet (fjärde huvudtiteln sid. 119) antytt, bär också Kungl. Maj:t genom beslut den 28 november 1912 anbefallt arméförvaltningen att' förskjuta högst 850,000 kronor för anskaffning snarast möjligt av ett avsevärt, i tjänliga storlekar fördelat antal kängskor av norrlandstyp, på lämpligt sätt modifierad, samt genom beslut den 31 december 1912 förordnat, att högst nämnda belopp skulle på rekvisition till arméförvaltningen utbetalas från de medel, som enligt stadgande i § 63 regeringsformen skola vara för oförutsedda händelser tillgängliga. Enligt en av arméförvaltningens intendentsdepartement den 4 januari 1913 ingiven tablå synas dock kostnaderna för den i beslutet den 28 november 1912 avsedda anskaffningen icke komma att uppgå till mera än omkring 621,000 kronor. En av arméförvaltningen till mig lämnad utredning giver vid handen, att dessa kostnader kunna täckas från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar.

Vad sålunda redan blivit åtgjort förringar dock icke behovet av den utav arméförvaltningen i skrivelsen den 14 oktober 1912 föreslagna anskaffningen av }4terligare 28,000 par skodon, vilka skulle även de utgöras av kängskor av modifierad norrlandstyp. Kostnaderna för denna anskaffning hava i nyss nämnda skrivelse beräknats till 476,000 kronor. Arméförvaltningen har emellertid på min begäran infordrat anbud å leverans innevarande år av ifrågavarande 28,000 par kängskor med skyldighet för respektive anbudsgivare att till den 1 april 1913 stå fast vid de avgivna anbuden; och enligt dessa anbud skulle ifrågava-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 74.

rande anskaffning med säkerhet komma att kräva allenast 322,000 kronor. Åven härtill lämna fjärde huvudtitelns allmänna besparingar tillgång, vadan icke något särskilt anslag torde behöva för ändamålet äskas.

I den mån kronans förråd av skodon ökas, kräver uppenbarligen nödig hänsyn till förrådens omsättning, att de värnpliktiga icke med samma frihet som hittills få begagna egna skodon. Därigenom komma å andra sidan de belopp, som nu utgå till ersättning åt de värnpliktiga för slitning och vård av egna skodon, att minskas. Storleken av denna minskning torde emellertid icke för närvarande kunna fastställas.

I anslutning till vad jag sålunda anfört får jag hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgiva,

att av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar ett belopp av 621,000 kronor må tagas i anspråk till täckande av vad som enligt nådiga brev den 28 november och 31 december 1912 kommer att för anskaffning av skodon för armén användas av de medel, som enligt stadgandet i § 63 regeringsformen skola för oförutsedda händelser vara tillgängliga, samt

att därutöver 322,000 kronor må av samma besparingar tagas i anspråk för ytterligare anskaffning av skodon för armén.»

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle till Riksdagen avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo: Ivan Eckerström.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 43 käft. (Nr 74.)