angående indragning av de biskoparna anslagna prebenden

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 44.

1 Nr 44.

Kungl. Majis nådiga proposition till riksdagen angående indragning av de biskoparna anslagna prebenden; given Stockholms slott den 3 december 1915.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen medgiva, att indragning av de återstående biskopsprebendena må, i den ordning Kungl. Maj:t prövar skäligt bestämma och enligt den ersättningsgrund, som i nådiga kungörelsen den 28 april 1882 finnes angiven, successivt genomföras med anlitande av biskopslöneregleringsfondens inkomster.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 38 höft. (Nr 44.)

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 44.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 december 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg, Statsråden: Hasselrot, von SyDOW, friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Härefter anförde departementschefen, statsrådet Westman:

av^bMo^ar Nedan i skrivelse den 18 mars 1857 (nr 42), vid vilken tid de flesta "nas^reben- biskoparna ännu hade flera prebendepastorat, yttrade rikets ständer «<"• i sammanhang med begäran om lönereglering för biskoparna, att de ansåge biskopsprebendena icke vara behövliga för beredande av tillfälle till pastoralvård för biskoparna och därför böra upphöra, och anhöllo rikets ständer för den skull, att i det förslag till lönereglering för biskoparna, som skulle föreläggas rikets ständer, avlöning måtte upptagas åt särskilda kyrkoherdar vid prebendepastoraten.

I proposition den 16 december 1859 (nr 63) föreslog Kungl. Maj:t rikets ständer att antaga vissa grunder för reglering av biskoparnas avlöning. Punkterna 4:o, 5:o, 6:o och 7:o i dessa grunder hade följande lydelse:

3 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 44.

4:o.

Om, efter skedd utredning, lönen befinnes överstiga det belopp, densamma enligt andra punkten bör utgöra, med så stort värde, som svarar mot avkastningen av ett eller flera med tjänsten förenade prebendepastorat, bör det eller de därifrån skiljas och pastor där tillsättas i den ordning, som för regula gäll är stadgad, dock att för varje biskopsstol ett prebendepastorat varder såsom sådant bibehållet.

Skulle prebendepastorat, vilket enligt förestående grund borde från biskopslon skiljas, vara så litet, att det icke förmår avlöna egen pastor, må av Kungl. Maists särskilda prövning bero, huruvida detsamma skall med annat pastorat förenas eller tills vidare vid samma biskopslon bibehållas.

5:o.

Överskjuter biskopslon det för densamma bestämda värde med större belopp än som motsvarar inkomsten av därifrån skilda prebendepastorat, bestämmer Kungl. Ma^.t vilka inkomster ytterligare böra därifrån avskiljas. Dessa ingå till statskontoret för att under titel: »Biskopslöneregleringsfonden» redovisas och till jämnande ^av annan biskopslon användas. På samma sätt förfares, om löneinkomsterna befinnas överskjuta normalbeloppet med mindre summa än att något prebendepastorat genast kan därifrån skiljas.

6:o.

Understiger biskopslon det för densamma fastställda belopp, skall fyllnaden tjänsten tilldelas °av biskopslöneregleringsfonden, så snart denna därtill lämnar tillgång.

7:o.

Så snart Kungl. Maj:t finner biskopslöneregleringsfondens årliga inkomst uppgå till det belopp, att av densamma ersättning kan biskop lämnas för prebendepastorat, som bör, men förut icke kunnat, från tjänsten skiljas och med egen kyrkoherde förses, gives om verkställandet därav nådig befallning, varvid, i valet mellan flera, företrädesvis bestämmes prebendepastorat i stift, där mer än tvenne sadana äro biskopen på lönen anslagna.

Enligt skrivelse den 29 oktober 1860 nr 206) antogo rikets ständer dessa grunder med den ändring avseende å punkten 4:o, att tillsättningen av prebendepastoraten borde ske i den ordning, som tillämpats, innan de blevo prebenden.

Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 15 juni 1861 godkänt ifrågavarande ändring, reglerades biskoparnas löner enligt dessa grunder genom särskilda nådiga beslut åren 1869—1882. Varje biskop behöll därvid ett prebende, utom biskoparna i Linköpings och Härnösands stift, som -fingo behålla två vardera. Av dessa senare indrogs det ena^ för biskopen i Linköping år 1885 och det ena för biskopen i Härnösand ar 1886. Sedermera har Härnösands pastorat den 30 april 1913 efter Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen (nr 124 år 1912) upphört att vara prebende åt

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 44.

biskopen i Härnösand och, genom sammanslagning år 1915 av Växjö och Kalmar stift, Ljungby, Hossmo och S:t Sigfrids församlingars pastorat av sig självt upphört att vara biskopsprebende. Till följd härav är nu åt en var av biskoparna anslaget ett prebendepastorat, utom åt biskoparna i Härnösand och Luleå; den senare erhöll nämligen icke något prebendepastorat, då hans ämbete genom nådigt beslut den 27 oktober 1903 inrättades, utan hans lön utgår i sin helhet från biskopslöneregleringsfonden. De nuvarande biskopsprebendena äro sålunda:

för ärkebiskopen: Bälinge pastorat,

biskopen i Linköpings stift: Kärna och Kaga församlingars pastorat,

Skånings-Asaka pastorat,

> Vansö ochHärads församlingarspastorat,

■ Lundby pastorat,

■ Gårdsby och Söraby församlingars pastorat,

Lomma pastorat,

Tölö, Lindoine och Alvsåkers församlingars pastorat,

Stora Kils och Frykeruds församlingars pastorat,

Visby stads- och landsförsamlingars pastorat.

» Skara » Strängnäs » Västerås

Lunds

Göteborgs

Karlstads

Visby

Rikets ständer anhöllo i skrivelse den 12 juni 1866 (nr 72), att Kungl. Maj:t matte taga i övervägande, om icke prebendepastoraten (såväl biskopssom professors-, teologie adjunkts- och teologie lektorsprebendena) kunde i den mån innehavarna avginge indragas, samt att Kungl. Maj:t i sådant fall ville till riksdagen avlåta proposition i ämnet jämte förslag till ersättning åt vederbörande för de löneinkomster, som utginge från dessa pastorat.

I särskild skrivelse till Kungl. Maj:t anhöll prästeståndet, att Kungl. Maj:t matte lata bero vid vad redan vore stadgat och förordnat rörande prebendepastoraten. I händelse Kungl. Maj:t skulle anse en ytterligare utsträckning i den redan beslutade indragningen böra ifrågakomma, hoppades ståndet, att fragan härom såsom berörande 1723 års privilegier måtte hänskjutas till kyrkomötet.

Genom nådig skrivelse den 21 augusti 1868 (nr 4) inhämtade Kungl. Maj:t kyrkomötets mening i det ämne, som rikets ständers och prästeståndets berörda skrivelser avsågo.

Kyrkomötet svarade i underdånig skrivelse den 24 september 1868, bland annat, att kyrkomötet, under förutsättning att för kompetens till

5 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr it.

teologie professors, teologie adjunkts och teologie lektors tjänst fordrades intyg om att sökanden under ett år utövat prästerlig tjänst inom församling, tillstyrkte bifall till rikets ständers anhållan, att de ännu återstående prebendepastoraten måtte indragas.

Härefter förordnade Kungl. Maj:t den 28 april 1882 (bihang till svensk författningssamling nr 23), att var och en, som därefter utnämndes till innehavare av ämbete eller tjänst, varmed enligt gällande bestämmelser prebendepastorat vore förenat, skulle vara skyldig att, om och när Kungl. Maj:t så beslutade, avträda prebendepastoratet mot fyllnad i den med ämbetet eller tjänsten förenade lön till det belopp, vartill inkomsten av prebendepastoratet funnes i lönestat upptagen eller vid lönereglering beräknad. Samtliga nuvarande biskopar äro i sina fullmakter tillförpliktade denna skyldighet.

I enlighet med dessa grunder har Kungl. Maj:t beslutit, att från biskopslöneregleringsfonden skulle utgå årlig ersättning till biskopen i Linköping för Vårdsbergs prebendepastorat med kronor 3,038: 49 samt till biskopen i Härnösand för Säbrå prebendepastorat med kronor 2,210 och för Härnösands prebendepastorat med kronor 2,073:88.

I proposition (nr 38) till 1893 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t, bland annat, riksdagen medgiva, att Lundby och Tu ve församlingars pastorat måtte upphöra att vara prebende åt teologie lektorn vid högre latinläroverket i Göteborg. I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet framhöll föredragande departementschefen, att rikets ständers skrivelse av den 12 juni 1866 icke innefattade något beslut om prebendepastoratens upphörande utan närmast avsåge en utredning i ämnet, därvid uttryckligen angivits, att frågans slutliga behandling påkallade prövning av riksdagen.

Riksdagen biföll propositionen och anförde i skrivelse den 29 april 1893 (nr 84), att riksdagen i överensstämmelse med den uppfattning, vilken uttalats i rikets ständers skrivelse den 12 juni 1866, ansåge önskligt, att ännu återstående prebendepastorat, så snart ske kunde, indroges.

Även kyrkomötet biföll enligt skrivelse den 30 september 1893 (nr 7) Kungl. Maj:ts berörda framställning och yttrade därvid, att kyrkomötet år 1868 tillstyrkt prebendepastoratens indragning under viss förutsättning beträffande teologie professors, teologie adjunkts och teologie lektors tjänst, men att denna förutsättning icke längre kunde under alla förhållanden fasthållas.

Sedan i anledning av rikets ständers berörda skrivelse angående prebendepastoratens indragning samtliga domkapitel med flera myndigheter hörts, avgåvo kammarkollegium och statskontoret, på grund av nådig remiss, den 18 mars 1898 underdånigt utlåtande i ärendet och anförde därvid bland annat följande:

6 Kitngl. Maj\ts Nåd. Proposition Nr 44.

Att enligt de vid 1859 — 1860 års riksmöte antagna ock genom nådiga brevet den 15 juni 1861 fastställda grunder för lönereglering för biskoparna ett prebendepastorat skulle såsom sådant bibehållas för varje biskopsstol, hade sin orsak i, bland andra, även ekonomiska skäl. Da emellertid riksdagen sedermera i skrivelse den 29 april 1893 gjort en ytterligare framställning om återstående prebendepastorats indragning och kyrkomötet härtill förordat bifall utan att vid indragning av biskoparnas prebenden ifrågasätta något villkor, samt vid de framställningar om Härnösands stifts delning, som vid olika tillfällen och senast år 1898 av Kungl. Maj:t avlåtits till riksdagen, det icke ansetts böra ifrågasättas, att åt biskopen i det nya norrländska stiftet på lön ansloges något prebendepastorat, funne ämbetsverken icke någon betänklighet mot att tillstyrka eu sådan indragning, i den mån erforderliga tillgångar kunde beredas till ersättning åt biskoparna för den avkomst av prebendepastoraten, som vid löneregleringen blivit påräknad.

Sedan därefter åtskilliga underdåniga ansökningar av prebendepastorat gjorts om deras frigörande från prebendeegenskapen, anbefalldes kammarkollegium och statskontoret den 4 juni 1907 att avgiva underdånigt utlåtande, huruvida och i vad mån biskopslöneregleringsfonden dåmera skulle, utan tillgripande av dess kapitaltillgångar, kunna bereda medel till indragning av biskopsprebendena och, i händelse medlen icke försloge till samtidig indragning av dem alla, i vilken ordningsföljd indragning av dem lämpligen borde med tillitande av dessa medel genomföras.

Till svar härå avgåvo kammarkollegium och statskontoret den 11 oktober 1907 underdånigt utlåtande i ärendet. Ämbetsverken redogjorde däri för vad en indragning av samtliga biskopsprebenden skulle kosta fonden, fondens ställning samt den ordning, i viiken indragningen lämpligen borde ske även med hänsyn till fondens avkastning. Vad härefter beträffade det belopp, som vore erforderligt för samtidig indragning av alla biskopsprebendena, hade detta i ämbetsverkens underdåniga utlåtande den 18 mars 1898 beräknats till ett ungefärligt belopp av kronor 36,110, vilken beräkning dock av ämbetsverken ansetts ej fullt säker. Den anmaning, ämbetsverken vid remitterandet till orten av föreliggande ärende ställt till vederbörande att åvägabringa utredning rörande prebendepastoratens avkomst, hade endast undantagsvis besvarats tillfredsställande.

Droges från ett från kronor 36,110 till kronor 36,830 höjt belopp ersättningen för Härnösands prebendepastorat, kronor 2,794:42, vars indragning blivit ifrågasatt, och det vid löneregleringen beräknade värdet för Ljungby prebendepastorat, kronor 4,169: 21, vars prebendeegenskap i och med Växjö och Kalmar stifts sammanslagning av sig själv upphörde, skulle alltså det belopp, som årligen erfordrades för samtidig indragning av samtliga 10 kvarstående biskopsprebenden, uppgå till kronor 29,866: 37.

I proposition den 5 mars 1909 (nr 123) föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att medgiva dels successiv indragning av de återstående biskopsprebendena med anlitande av biskopslöneregleringsfondens inkomster, dels ock att ur berörda fond måtte få utgå en pension åt ärkebiskop eller biskop å 6 000 kronor årligen. I det vid propositionen fogade statsråds-

Kull f/l. Majtia Nåd. Proposition Nr 4 i.

protokollet över ecklesiastikärenden för samma dag yttrade dåvarande departementschefen, bland annat:

De framställningar i ämnet, som gjorts från riksdagen, kyrkomötet och vederbörande församlingar, syntes honom ställa utom tvivel, att det vore eu lämplig och tidsenlig reform, att de biskoparna anslagna prebendepastoraten indroges, i den män medel därtill kunde beredas.

Enligt privilegierna för biskopar och prästerskapet av den 16 oktober 1723 § 4 skulle alla biskopar »oförändrat njuta och behålla efter gammal hävd sina biskopsstift, prebendesocknar och hemman». Ändring i eller upphävande av dessa privilegier kunde, som bekant, jämlikt § 114 regeringsformen ej ske utan genom Konungens och riksdagens sammanstämmande beslut och med bifall av allmänt kyrkomöte.

Det funnes eu mening, som även kommit offentligt till uttryck, att såväl riksdagen genom de förut omförmälda besluten av åren 1857, 1860, 1866 och 1893 som kyrkomötet genom dess beslut av åren 1868 och 1893 redan givit sitt bifall till samtliga biskopsprebendens indragning och att således någon framställning i ämnet vare sig till riksdagen eller till kyrkomötet icke erfordrades. Så torde emellertid icke vara förhållandet.

I de av rikets ständer år 1860 fastställda grunder för reglering av biskoparnas löner inginge bland annat den bestämmelse, att för varje biskopsstol ett prebeudepastorat skulle vara såsom sådant bibehållet. Men det vore just fråga om borttagande av detta sista prebende. Den framställning i ämnet, 1866 års riksmöte gjorde, innefattade icke något beslut om prebendepastoratens indragning utan avsåg närmast en utredning i ämnet, därvid uttryckligen angavs, att frågans slutliga behandling påkallade prövning av riksdagen. Senare, år 1893, hade riksdagen visserligen upprepat sin år 1866 uttalade önskan om de ännu återstående prebendepastoratens indragning, så snart sådant kunde ske, men icke fattat något definitivt beslut rörande de återstående biskopsprebendenas indragning och på vilket sätt detta skulle ske, men väl i speciella fall, då det gällt indragning av lektorsprebenden, givit sitt bifall till framställning om sådan indragning. Yad åter beträffade kyrkomötets ställning till frågan hade visserligen 1868 års kyrkomöte, vars mening i det ämne, som avsåges i rikets ständers skrivelse den 12 juni 1866, av Kungl. Maj:t inhämtades, tillstyrkt bifall till »rikets ständers anhållan att de ännu återstående prebendepastoraten måtte indragas», men då rikets ständers berörda skrivelse icke innefattade annan anhållan än begäran om eu utredning av Kungl. Maj:t i ämnet, därvid tillika angavs, att frågans slutliga behandling påkallade riksdagens prövning, torde få anses nödigt, att även kyrkomötets bifall inhämtades för definitivt beslut om indragning av de sista biskopsprebendena, helst som kyrkomötet icke haft tillfälle att pröva, i vilken ordning och särskilt mot vilken ersättning till vederbörande sådan indragning skulle ske.

Enligt kammarkollegiets och statskontorets förut omförmälda utredning utgjorde det belopp, varmed biskoparna i händelse av samtidig indragning av biskopsprebendena borde erhålla ersättning för mistad avkomst av dessa prebenden, omkring 32,660 kronor, vilket belopp motsvarade summan av de vid lönereglering beräknade behållna inkomsterna från prebendepastoraten, med undantag av det biskopen i Kalmar stift anslagna Ljungby pastorat, vilket utan vidare komme att indragas vid nämnda stifts sammanslagning med Växjö stift. Ehuruväl flera av biskoparna torde komma att lida betydande minskning i sina löneinkomster genom indragning av prebendena mot erhållande av sålunda beräknad ersättning, torde väl annan ersättningsgrund icke kunna

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 4 i.

ifrågakomma, enär samtliga biskoparna, såsom utnämnda efter den 28 april 1882, enligt” nådiga kungörelsen av samma dag vore förpliktade att frånträda sina prebenden mot berörda ersättning.

I likhet med vad som i de fastställda grunderna för reglering av biskoparnas löner stadgats i avseende å indragning av de prebenden, utöver ett vid varje biskopsstol, som varit biskoparna anslagna, torde ersättningen även för dessa sista biskopsprebenden böra utgå ur biskopslöneregleringsfonden, i den mån densamma därtill lämnade tillgång. För en sådan utsträckt användning av fondens medel torde jämväl erfordras riksdagens och kyrkomötets medgivande.

Nu vore emellertid icke indragning av alla biskopsprebenden lika angelägen. . Och det syntes departementschefen icke vara lämpligt att, där förhållandena påkallade en omedelbar indragning av något biskopsprebende, låta därmed anstå till dess fonden lämnade tillgång till samtidig indragning av dem alla. Tvärtom syntes honom eu successiv indragning av de återstående biskopsprebendena böra ske och detta i den ordning, behovet därav gjorde sig särskilt gällande och fondens tillgångar det medgåve.

Kungl. Maj:ts sistberörda proposition blev av Första kammaren bifallen, men av Andra kammaren avslagen, till följd varav frågan förföll.

I skrivelse den 28 mars 1913 (nr 39) anhöll sedermera riksdagen, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning rörande ändrade grunder för biskoparnas avlöning samt därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Riksdagen anförde i nämnda skrivelse, bland annat, att sedan det övriga prästerskapets avlöningar reglerats efter nya grunder, det icke torde förefinnas någon anledning att enbart i avseende å biskoparna bibehålla de gamla avlöningsformerna, varjämte riksdagen uttalade sig för att de församlingar, som för det dåvarande vore biskoparna tilldelade såsom prebenden, i allmänhet icke vidare skulle bibehålla denna egenskap utan erhålla särskild pastor.

Doparte- Då jag den 13 oktober 1915 inför Kungl. Maj:t anmälde detta

menttehefen. ären(]e; yttrade jag följande:

Delande den av departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 5 mars 1909 framlagda uppfattning om lämpligheten av att vidtaga en successiv indragning av de återstående biskopsprebendena och därvid anlita biskopslöneregleringsfondens inkomster ävensom om den formella behandlingen av detta ärende anser jag denna åtgärd icke längre böra uppskjutas. Dels hava nämligen, på sätt jag senare vill visa, biskopslöneregleringsfondens årliga inkomster sedan år 1909 betydligt tillvuxit, möjliggörande en raskare indragning av dessa prebenden, dels och framför allt synes mig en redan verkställd och snart förestående lönereglering för prästerskapet i biskoparnas prebendepastorat nödvändiggöra sådan indragning. Ty å ena sidan äro biskoparna, jämlikt kungl. kungörelsen den 28 april 1882, skyldiga att vid indragning av prebende mottaga den ersättning, som vid respektive biskopslönereglering beräknades motsvara den behållna inkomsten av prebendepastoratet enligt då gällande lönereglering för prästerskapet därstädes, oavsett om den behållna inkomsten av prebendet sedermera vid indragningen i verkligheten uppgår till högre eller lägre belopp

9 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 44.

än det sålunda vid regleringen av biskopens lön beräknade, men å andra sidan måste biskoparna anses berättigade att, om lönereglering för prästerskapet i prebendepastoratet mellankommer, innan indragning av prebendet sker, tillgodonjuta det för kyrkoherden därvid fastställda lönebeloppet, även om detsamma skulle betydligt överstiga det ersättningsbelopp, som i händelse av prebendeindragning skulle tillkomma biskopen. Så t. ex. äger biskopen i Västerås stift i händelse av indragning av honom på lön anslagna Lundby prebendepastorat bekomma en ersättning av omkring 1,180 kronor, men nu är ny lönereglering för prästerskapet i detta pastorat fastställd den 16 juli 1915 att gälla från och med den 1 maj 1916, och enligt denna lönereglering äger kyrkoherden åtnjuta en lön å 4,000 kronor årligen, jämte rätt till ålderstillägg å 500 kronor årligen. Indrages icke Lundby biskopsprebende förr än efter den 1 maj 1916, äger biskopen i Västerås således att från och med den dagen och intill dess indragning av prebendet sker uppbära den nya kyrkoherdelöuen jämte eventuellt ålderstillägg, med avdrag av ersättning till vice pastor. Eu sådan anordning, soin snart skulle få motsvarighet i avseende å audra biskopslöner, synes mig icke lämplig.

Vad åter beträffar biskopslöneregleringsfonden bar densamma, på sätt bilagda tablå1) närmare utvisar, på de nio sista åren vuxit från kronor 675,284: 76 vid 1905 års slut till kronor 941,072: 08 vid 1914 års slut, och den årliga medeltillväxten under åren 1905 -1914 har varit kronor 28,555: 11, men under de tre sista åren kronor 39.661: 56. Skulle samtidig indragning av samtliga bLkopsprebenden nu göras, skulle alltså, därest ingå andra nya krav ställdes på biskopslöneregleringsfonden, det årliga överskottet av inkomster utöver utgifter väl förslå till sådan indragning på en gång av samtliga prebendena, vilken ju skulle betinga en kostnad av högst 30.000 kronor årligen. Emellertid tillkom för biskopslöneregleringsfonden år 1915 eu ny årlig utgift å 2,000 kronor genom sammanslagningen av Kalmar och Växjö stift. Vidare pågar inom ecklesiastikdepartementet, i anledning av riksdagens skrivelse den 28 mars 1913, en förberedande utredning angående ny lönereglering för biskoparna. Vilka ökade anspråk eu sådan ny lönereglering kan komma att ställa på fonden och vilka nya anspråk därå i övrigt kunna komma att framträda, såsom för reparation av biskopshus m. m., är icke möjligt att nu beräkna. Försiktigheten torde därför bjuda att icke hårdare anlita fondens inkomster för nu ifrågavarande ändamål än att även andra uppkommande nya behov kunna med fondens medel tillgodoses. Detta torde vinuas bäst genom att göra iudragningen av de återstående biskopsprebendena successiv enligt den ordning, Kuugl. Maj:t finner omständigheterna påkalla.

Att nu närmare angiva denna ordning är icke lätt. De synpunkter, som därvid i synnerhet torde böra göra sig gällande, äro prebendenas lösensvärde, tiden för ny lönereglerings ikraftträdande i prebendepastoratet, pastoratets behov av särskild kyrkoherde med hänsyn till dess storlek och folkmängd samt avstånd till stiftsstaden, behov' av dess sammanslagning med annat pastorat, uppgifter som utöver biskopsgöromålen åligga vissa biskopar m. m. I avseende å de återstående prebendenas lösensvärden, vilka kammarkollegium och statskontoret beräknat till sammanlagt kronor 29,866: 37, erfordras givetvis i varje särskilt fall, att vederbörande först höras därom. Skulle prebendena inlösas i den följd, som betingas av nya löneregleringars ikraftträdande i prebendepastoraten, bleve ordningen följande:

i) Se sid. 12.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 38 höft. (Nr 44.)

10 Kungl. Haj ds Nåd. Proposition Nr 44.

Beträffande ett av dessa prebendén, Visby, torde dock lämpligheten av dess indragning böra sättas i fråga med hänsyn därtill, att prebendaripn såsom biskop i rikets till areal och folkmängd minsta stift torde kunna i större omfattning än i övriga stift är att påräkna personligen deltaga i församlingsvården. Jag anser dock icke skäl föreligga att nu undantaga detta prebende vid inhämtandet av kyrkomötets medgivande till de återstående biskopsprebendenas indragning.

På min av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förklarade sig Kungl. Maj:t vilja, jämlikt § 114 regeringsformen och prästerskapets privilegier den 16 oktober 1723, inhämta kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet för sin del medgåve, att indragning av de återstående biskopsprebendena finge, i den ordning Kungl. Maj:t prövade skäligt bestämma. och enligt den ersättningsgrund, som i nådiga kungörelsen den 28 april 1882 funnes angiven, successivt genomföras med anlitande av biskopslöneregleringsfondens inkomster; och i enlighet härmed avläts till kyrkomötet skrivelse i ämnet.

I underdånig skrivelse den 15 november 1915 har kyrkomötet tillkännagivit, att kyrkomötet, som icke funnit något att erinra mot den av Kungl. Maj:t gjorda framställningen, för sin del godkänt densamma.

Beträffande riksdagens i skrivelse den 28 mars 1913 gjorda anhållan om utredning rörande ändrade grunder för biskoparnas avlöning har jag redan omnämnt, att en förberedande utredning i detta ämne för närvarande pågår inom ecklesiastikdepartementet, och är det anledning förvänta, att densamma skall inom den närmaste tiden vara

11 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 44.

slutförd. Frågan torde emellertid tarva ytterligare beredning, innan den kan föreläggas riksdagen och kyrkomötet till avgörande.

-Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,

att indragning av de återstående biskopsprebendena må, i den ordning Kungl. Maj:t prövar skäligt bestämma och enligt den ersättningsgrund, som i nådiga kungörelsen den 28 april 1882 finnes angiven, successivt genomföras med anlitande av biskopslöneregleringsfondens inkomster.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

C. Wilh. Hagman.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1916.

TABLÅ,

utvisande biskopslöneregieringsfondens inkomster och utgifter åren 1905—1914.

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 44.