med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken

Kungl. Ma jäs nåd. proposition Kr 62.

1 Nr 62.

Kung!» Maj.ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken; given Stockholms slott den 18 januari 1918.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kung!. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken.

Kungl. Magt förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 53 höft. (Nr 62.)

2 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 62.

Förslå g till Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 5 juli 1884 om skydd

för varumärken.

Härigenom förordnas, att 1, 3, 6, 8, 10 och 12 §§ i lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §‘

\ ar som här i riket idkar iabriks- eller hantverksrörelse, jordbruk, bergsbruk, handel eller annan näring, må, jämte det han äger rätt att såsom varumärke begagna sitt namn eller sin firma eller namnet å honom tillhörig last egendom, genom registrering i enlighet med denna lags föreskrifter förvärva uteslutande rätt att begagna särskilt varumärke, fÖl att i den allmänna handeln skilja sina varor från andras.

Förening, som är bildad inom riket för tillvaratagande av näringsidkares intressen, må, ändock att föreningen icke driver näring, som i första stycket sägs, genom registrering förvärva uteslutande rätt försina medlemmar att begagna visst varumärke (föreningsmärke).

Rätt till föreningsmärke må omfatta endast vissa i ansökningen om registrering enligt 3 § uppgivna slag av varor. Rätt till annat varumärke skall omfatta alla slag av varor, där den ej blivit vid registreringen till vissa varuslag inskränkt.

Varumärke anbringas å själva varan eller å kärl eller omslag (emballage), vari den förvaras.

3 §•

Den, som vill låta registrera varumärke, skall till registreringsmyndigheten ingiva eller i betalt brev insända skriftlig ansökan, inne-

3 Kung i Maj:ts nåd. -proposition Nr 62.

hållande tydlig beskrivning å märket samt i anständig uppgift om sökandens namn eller firma, yrke oeh postadress, sa ock, där rätt till varumärke skall omfatta endast vissa slag av varor, uppgift å dessa varuslag. Med ansökan skola följa:

avbildning av märket på fast papper i tre exemplar om högst tio centimeters böjd och femton centimeters biedd,

två till 'märkets tryckning tjänliga stampar (klichéer) av samma

storlek som avbildningarna; .

fyrtio kronor, utgörande avgift för registreringen och dess kun-

gman^e, & Qm föreilingsmärke, skall vid ansökan fogas jämväl ett

av notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga evi nade namnunderskrifter styrkt exemplar av föreningens stadgar, angivande:

föreningens namn,

föremålet för föreningens verksamhet,

den ort, där föreningens styrelse har sitt säte,

det sätt, varpå kallelse till föreningssammanträde skall ske,

grunderna för utövande av rösträtt och för fattande av beslut i

föreningens angelägenheter, .. , „A,iit

förutsättningarna för medlems rätt att begagna maiket. om ändring av stadgarna i fråga om nämnda förutsättningar skall av föreningens styrelse, så snart ske kan, anmälas till registreringsmyn-

dighe ^ an8Ökan gkett om registrering av varumärke, åligger registreringsmyndigheten att ofördröjligen hålla sökanden till banda eller, om fullständig adress uppgivits, med posten översända skriftligt intyg om ansökans mottagande och om dag oeh tid på dagen, da det skedde, skolande vid intyget fästas ett av de inlämnade exemplaren av varumärket.

6 §•

Möter icke något hinder för registreringen, skall märket intagas i registret samt kungörelse därom ofördröjligen införas i allmänna tidningarna och i en genom det allmännas försorg utgiven registrenngs-

Ar fråga om föreningsmärke, skall i registret och kungörelsen införas jämväl uppgift om de enligt föreningens stadgar gällande förutsättningar för medlems rätt att begagna märket. Inkommer till registre-

4 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 62.

rmgsmyudigtaten anmälan om ändring av stadgarna i fråga om nämnda förutsättningar, skall anmälans innehåll anmärkas i registret samt kungörande ske såsom i första stycket sägs.

8 §•

korenmgs rätt till registrerat föreningsmärke må icke överlåtas tvätten till annat registrerat varumärke må ej överlåtas annorledes an tillsammans med den rörelse, för vilken det begagnas. Överlåtes rörelse til annan ägare övergår rätten till registrerat varumärke, som begagnas för rörelsen, från överlåtaren till den nye ägaren, där ej avtal

använd^ mwe8fratten m:, av den förre behållas, eller att bägge må använda märket for olika slag av varor.

10 §.

(,T|m/].:n Konungen, på därom gjord anmälan, att varumärke på

Ävavmt3 mom- e bor‘registreras’8ts11 detsamma

teekenHriföregl"tlering varumärke> som endast består av sådant

tecken ellei märke, som allmänneligen nyttjas i viss näring, äger varje

kåre av sådan näring ratt att fordra registreringens upphävande

Enahanda ratt tillkommer den som eljest förmenar, att registrering av

varumarke skett honom till förfång. I övrigt må, där föreningsmärkl

registrerats en var påyrka registreringens upphävande, om föreningens

yrelse underiater att, i enlighet med vad i 3 § föraskrives, anSfla

sådan ändring av föreningens stadgar, som där sägs, eller föreningen

trots erinran från registrenngsmyndigheten, tillåter medlem att begagna’

märket under andra förutsättningar än de anmälda. 1 de fall, nu sagda

aio, skalf talan om registrerings upphävande föras vid domstol.

12 §.

i vilk^: T å Var°riL IiIka tiU salu llållas> eller & kärl eller omslag, vilka de forvaras, obehongen sätter annans namn eller firma eller

namnet pa annans fasta egendom eller varumärke, som han vet vara för annans rakning registrerat, så ock den, som håller till salu varor vilka honom veterligen aro, enligt vad ovan sägs, olagligen märkta’ straffes med böter från och med tjugu till och med tvåtesen kronor eller, om synnerlig skada av gärningen kommit eller den eljest är för-

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62. 5

enad med särdeles försvårande omständigheter, med fängelse från och med en månad till och med två år; ersätte ock all skada.

I fråga om ansvar och skadestånd för intrång i rätt till registrerat föreningsmärke anses såsom målsägande den förening, för vars räkningmärket registrerats. Vid beräkning av skadeståndets belopp må förening i sådant fall tillerkännas ersättning jämväl för skada, som omedelbart tillskyndats medlem av föreningen.

På den sakfälldes bekostnad skola de olagligen anbragta märkena utplånas eller, om utplåningen annorledes ej kan ske, varorna eller de kärl eller omslag, vari de äro förvarade, förstöras, såvida de fortfarande äro i den sakfälldes besittning eller han eljest förfogar över dem.

Förbrytelse, som i denna § sägs, må ej åtalas av allmän åklagare, där ej brottet av målsägande till åtal angivits.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1918.

Där medlemmar i förening, som är bildad inom riket för tillvaratagande av näringsidkares intressen, vid denna lags trädande i kraft lovligen begagna varumärke, som njuter skydd på grund av inregistrering för föreningens eller någon särskild föreningsmedlems räkning, må, om den för vilken märket registrerats sådant medgiver, registrerings myndigheten på ansökan av föreningen förklara, att märket skall såsom föreningsmärke anses. Sådan ansökan skall göras inom ett år från denna lags ikraftträdande och i enlighet med de i 3 § meddelade bestämmelser. Skyddstid för märke, varom nu sagts, skall räknas från registreringsdagen.

Bruka medlemmar i förening, som nyss är nämnd, vid denna lags utfärdande lovligen varumärke och har föreningen inom tre månader från det lagen trädde i kraft sökt registrering av märket såsom föreningsmärke på sätt i 3 § sägs, kan annan icke genom tidigare registreringvinna rätt till samma märke eller märke, som är så likt detta, att det lätt kan därmed förväxlas.

6 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62.

Individual-

och

kollektiv-

varumärken.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Magi Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen den 14 december 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson.

Löfgren.

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anförde chefeu för justitiedepartementet statsrådet Löfgren:

»Varumärkes uppgift är att i handeln skilja en vara från andra av samma slag. Genom varumärkesskyddet säkerställes å ena sidan producenten eller köpmannen mot att mindre nogräknade konkurrenter genom obehörigt bruk av hans märke utnyttja det förtroende, han kan hava genom sin näringsverksamhet tillvunnit sig. Å andra sidan beredes varans avnämare, allmänheten, en garanti med avseende på varans härkomst och egenskaper.

Ur båda dessa synpunkter kan givetvis rätten att begagna ett varumärke vara av betydelse ej blott då det gäller enskilda näringsidkare, utan även vid sammanslutningar av sådana. Under skrå- och gilleväsendets tid, då de särskilda yrkesorganisationerna övade en effektiv kontroll över de tillverkade varornas beskaffenhet, var det helt naturligt, att skråets märke, ensamt eller jämsides med tillverkarens, åsattes den

7 Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 62.

färdiga vara». Då skråets eller gillets märke var bekant i vida kretsar, innebar detsamma, i högre grad än den kanske okände hantverkarens, en garanti för varans avnämare.

Då med skråväsendets upphörande näringspolitiken slog in på nya banor, förlorade kollektivmärkena efter hand sin betydelse. Den moderna varumärkeslagstiftningen avser i regel endast individualmärken. Så är fallet med den svenska lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken, i den ursprungliga lydelsen. Emellertid har, med de ekonomiska sammanslutningarnas alltjämt ökade betydelse, ett behov av skydd för kollektivmärken på nytt gjort sig gällande. Frågan om sådant skydd har upprepade gånger förevarit vid konferenser mellan de stater, som tillhöra den internationella unionen för skydd av den industriella äganderätten.

Den i Paris den 20 mars 1883 avslutade samt i Bryssel den 14 Washiugtondecember 1900 och i Washington den 2 juni 1911 reviderade konven- »onen. tionen för skydd av den industriella äganderätten innehåller i art. 7 bis följande bestämmelser: 'De kontraherande länderna förbinda sig att tillåta registrering av och förläna skydd åt märken, som tillhöra föreningar (des collectivités), vilkas bestånd icke strider mot ursprungslandets lagstiftning, även om dessa föreningar icke besitta industriellt eller handelsetablissement. Varje land skall dock äga bestämma de särskilda villkor, under vilka förening må tillåtas att skydda sina märken.' Ifrågavarande artikel infördes vid konferensen i Washington.

För att Sverige skulle kunna ratificera omförmälda konvention i dess ^ageu^den 7 i Washington reviderade lydelse, gjordes genom lagen den 7 augusti 1914 bland annat det tillägg till 16 § i lagen om skydd för varumärken, att Kungl.

Maj:t skulle äga efter avtal med främmande stat och under förutsättning av' ömsesidighet förordna, att skydd för varumärke enligt varumärkeslagen skulle tillkomma förening, som vore bildad utom riket för tillvaratagande av näringsidkares intressen, ändock att föreningen icke dreve näring, som omförmäldes i lagens 1 §. Därefter har Sverige den 27 oktober 1916 tillträtt den reviderade konventionen.

Då det förslag, som ligger till grund för berörda lag den 7 ^jll7

augusti 1914, av dåvarande chefen för justitiedepartementet den 6 mars ajfgusJ mr. samma år anmäldes inför Kungl. Magt, yttrade departementschefen i denna del följande:

'Artikeln 7 bis förpliktar de kontraherande länderna att tillåta registreringav och förläna skydd åt märken, som tillhöra föreningar, vilkas befintlighet icke strider mot hemlandets lagstiftning, även om dessa föreningar icke besitta industriellt eller handelsetablissement. Varje land äger dock bestämma de särskilda villkor, under vilka förening må tillåtas skydda sina märken.

8 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62.

Dessa föreningsmärken, vilka äro avsedda att begagnas av föreningarnas medlemmar, men icke av föreningarna själva, hava under senare tid erhållit allt större betydelse och ej minst visat sig i hög grad ägnade att förstärka andra ursprungsbeteckningar. Ofta få de tillika karaktären av garanti- eller kvalitetsmärken. Användningen av ett dylikt förenings- eller kollektivmärke gör det, i synnerhet i den utländska handeln, för föreningsmedlemmar lättare att skydda sig mot falska beteckningar, än om varje enskild i utlandet begagnar sig endast av sitt egna varumärke. Oavsett att endast kostnaden i många fall omöjliggör registrering av egna märken i ett större antal länder, är det för utländska köpare alltid lättare att fästa sig vid och behålla i minnet ett visst märke ä eu vara, än ett större antal märken. Det är för övrigt intet som hindrar en producent eller köpman, om han så önskar, att jämte kollektivmärket å sin vara anbringa eget varumärke.

Ehuru intresset för kollektivmärket inom industri och handel i utlandet befunnit sig i ständigt framåtgående, var dock detta slag av varumärkesskydd hittills av unionsländernas inhemska lagstiftning i det hela föga uppmärksammat. Endast i ett fåtal länder var det fullständigare ordnat, i de övriga tillerkändes skydd åt kollektivmärken endast med större eller mindre begränsning eller saknades det helt och hållet, Man har varit hänvisad till att inom ramen för gällande lagstiftning på omvägar skatta sig^ det behövliga skyddet. Så har exempelvis någon medlem a\ föreningen i fråga, såsom dess förtroendeman, låtit inregistrera föreningsmärket i sitt namn och sedermera lämnat de övriga föreningsmedlemmarna tillåtelse att begagna detsamma. Eller också hava föreningsmedlemmarna en var för sig låtit inregistrera föreningsmärket. Det har också förekommit, att föreningar hjälpt sig fram på det sätt, att de på sidan om sin egentliga uppgift inrättat och drivit någon Dinäring och pa denna förvärvat rätt till varumärkesskydd. Men sedan genom den levideiade konventionsakten unionsländerna förpliktats att tillåta registrering av och skydda kollektivmärken, har lagstiftningen blivit föranledd att närmare ingå på och befatta sig med denna fråga. Emellertid har man i en del unionsländer åtminstone för det närvarande stannat vid allenast de lagstiftningsåtgärder, som påkallats för att° kunna ratificera den reviderade konventionen, varemot vissa andra länder ordnat frågan fullständigare genom särskilda lagar.

För gällande svensk varumärkesrätt är kollektivmärket obekant, Varumärkeslagen stadgar i 1 och 16 §§, att var, som här i riket eller under viss förutsättning utom riket idkar fabriks- eller hantverksrörelse, jordbruk, bergsbruk, handel eller annan näring, må genom registrering förvärva uteslutande rätt till särskilt varumärke; för en förening av näringsidkare, vilken såsom sådan icke driver näring, är det uteslutet att kunna registrera och skydda ett för föreningens medlemmar gemensamt märke. Det har likväl icke kunnat undvikas, att kollektivmärket även här i landet fått insteg inom industri och handel och sökt åt sig på omväg för- ' äi va skydd pa enahanda sätt, varom nyss nämndes. Patent- och registreringsverket anföi såsom exempel pa svenska kollektivmärken det svenska smörmärket, det så kallade runmärkef, som under nr 12737 är registrerat för ordföranden i 'svenska smörprovningarna’. På samma sätt äro tvenne varumärken under nr 9591 och 13806 inregistrerade för två medlemmar av Sveriges pomologiska förening. ehuru de synas vara avsedda att begagnas av föreningens medlemmar i allmänhet. Varumärket nr 13550 är inregistrerat för enskild näringsidkare men synes vara avsett att begagnas jämväl av vissa osttillverkare i Västerbotten. Patent- och

Kun yl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62. •*

registreringsverket anför vidare varumärkena nr 7462 och 7463, vilka inregistrerats för sekreteraren i stuteribokskommittén för Skåne men synas ämnade att användas även av andra hästuppfödare. 1 de fall, då föreningen varit registrerad och sålunda förvärvat rätt att vid domstol kära och svara, har patent- och registreringsverket i allmänhet ansett sig böra medgiva registreringen. Såsom exempel på varumärke, som registrerats för sådan förening och i föreningens namn, anföres av ämbetsverket varumärket nr 12993, vilket registrerats för föreningen Sveriges såpfabri-

kanter u. p. a. . .

Dessa exempel torde tillräckligt visa, yttrar patent- och registreringsverket, att kollektivmärkena blivit för vår handel och industri av sådan betydelse, att det syntes påkallat, att deras skyddande bleve i den svenska varumärkeslagstiftmngen på ett tillfredsställande sätt ordnat. Då emellertid denna lagstiftning inom den närmaste tiden skulle i sin helhet göras till föremål för revision, hade det synts ämbetsverket som om nyssnämnda, ganska omfattande fråga lämpligen borde erhålla sin fullständiga lösning först i sammanhang med denna revision. Då å andra sidan Sverige för sin del icke kunde, såsom önskvärt vore, ratihceia Washingtonkonfeiensens Ibeslut, därest icke möjlighet att hos oss få kollektivmärken registrerade bereddes övriga unionsländers undersåtar, hade patent- och registreringsverket ansett sig böra taga under övervägande, huruvida icke för närvarande endast bestämmelser kunde meddelas, som beredde sådan möjlighet, som nu nämnts. Patent- och registreringsverket hade tänkt sig, att 16 § varumärkeslagen skulle utvidgas däihän, att Eders Kungl. Maj:t ägde förordna, att skydd för varumärke kunde tillkomma förening utom riket, ändock att föreningen icke dreve sådan näring, som omförmäldes i 1 § varumärkeslagen, dock att dylik rätt endast borde tillkomma förening, som vore bildad för tillvaratagande av näringsidkares intressen. Att utsträcka denna rätt till föreningar, bildade för andra ändamål, kunde, förutom att sådant skulle strida mot varumärkets natur, lätt för industri och handel medföra skada i stället för gagn och borde därför icke ifrågakomma. Framginge icke föreningens ändamål av de utländska registreringshandlingarna, kunde utredning därom utan svårighet åstadkommas genom infordrande av föreningens stadgar eller genom intyg i berörda hänseende. De bestämmelser i övrigt, vilka för reglerande av skydd försvenska kollektivmärken otvivelaktigt erfordrades, vore icke, enligt patent- och registreringsverkets mening, på samma sätt pakallade, da det gällde utländska kollektivmärken. För att dessa skulle här kunna registreras, fordrades nämligen, att de vore registrerade i den främmande staten, och de skyddades icke här i vidsträcktare mån eller för längre tid än i den främmande staten. Registreringen i Sverige hade således föregåtts av en prövning angående märkets registrerbarhet såsom kollektivmärke i den främmande staten, och om skyddet i nämnda stat upphört, t. ex. till följd av någon i dess lagstiftning förekommande bestämmelse, upphörde även skyddet för samma märke hos oss.

Södra Älvsborgs läns industri- och handelskammare anmärker beträffande denna sak. att, därest 16 § varumärkeslagen skulle på nyss angivet sätt utvidgas, samma rätt även borde beredas svenska föreningar av ifrågavarande slag genom partiell lagstiftning i ämnet. Det syntes nämligen kammaren icke rättvisligen kunna begäras, att de svenska föreningarna under den tid. som kunde komma att förflyta, innan revisionen av varumärkeslagen hunnit slutföras, skulle i det nu berörda hänseendet vara sämre ställda än de utländska föreningarna av7 samma slag.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 53 höft. (Nr 62.)

10 Departe-

mentschefen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62.

Även Smålands och Blekinge handelskammare anser, att i sammanhang med den till förmån för utländska föreningar av näringsidkare föreslagna ändringen i varumärkeslagen jämväl sådan ändring i samma lag borde företagas, att kollektivmärke må kunna i Sverige registreras på ansökan av svensk förening, som är bildad för tillvaratagande av näringsidkares intressen.

Kommerskollegium instämmer i vad patent- och registreringsverket föreslagit såsom den även med Sveriges intressen mest fördelaktiga lösningen för ögonblicket.

Då kollektivmärken enligt gällande varumärkesrätt icke kunna såsom sådana här i landet registreras, måste ändring i detta avseende ske, därest den reviderade konventionen skall kunna av Sverige ratificeras. En ändring av varumärkeslagens 16 § i den riktning, som av patent- och registreringsverket föreslagits, lärer ock härför vara tillfyllest.

Det kan icke förnekas, att den oegentligheten då inträder, att främmande kollektivmärken kunna här i landet registreras och skyddas, medan svenska kollektivmärken äro därifrån uteslutna, vilket förhållande torde medföra, att svenska kollektivmärken såsom sådana bliva uteslutna från skydd åtminstone i en del unionsländer. Utan tvivel hade därför varit önskligt, att frågan angående skydd för kollektivmärken nu kunnat lösas i hela sin vidd. Frågan är emellertid, såsom patentoch registreringsverket erinrat, ganska omfattande. Viktiga intressen beröras därav, vilka måste noga övervägas och begränsas i förhållande till varandra. Och givetvis komma bestämmelser rörande kollektivmärken att i flera punkter sammanhänga med varumärkeslagstiftningen i övrigt. Det hade vid sådant förhållande varit lämpligt, om det fullständiga ordnandet av skyddet för kollektivmärken kunnat företagas i samband med den revision av vår varumärkeslag i sin helhet, som patentlagstiftningskommittén erhållit uppdrag att verkställa, men då detta revisionsarbete icke kan förväntas bliva slutfört och ny lag i ämnet bliva utfärdad inom de närmare åren, skulle detta sätt att behandla frågan föranleda en längre tids uppskov med ratifikationen, något som jag icke anser mig kunna tillstyrka.

Det kan däremot sättas i fråga, huruvida man ej borde nu lösa spörsmålet om skydd även för svenska kollektivmärken genom en särskild mera provisorisk lag i ämnet. Nämnas må, att i Tyskland utfärdades i anledning av den reviderade konventionens ratificering särskild lag den 31 mars 1913, innehållande erforderliga bestämmelser rörande kollektivmärkens registrering, vilka bestämmelser utan väsentliga ändringar sedan upptagits i det förslag till ny varumärkeslag, vilket av den tyska riksregeringen den 11 juli 1913 blivit offentliggjort. Även i Danmark har saken ordnats genom särskild lag den 29 april 1913 rörande kollektivmärken.

Förslag till en dylik särskild lag torde emellertid icke kunna upprättas för att föreläggas redan detta års riksdag, och då ytterligare dröjsmål med ifrågavarande konventions ratificering synes mig böra undvikas, ansluter jag mig till patent- och registreringsverkets, av kommerskollegium biträdda förslag till ändringav 16 § i varumärkeslagen, men har jag för avsikt att snarast möjligt gå i författning om utarbetande av förslag till särskild lag rörande kollektivmärken.’

Sedan bemälde departementschef den 28 december 1916 jämlikt nådigt bemyndigande tillkallat byråchefen i patent- och registreringsverket Arvid Kuylenstjerna att inom departementet biträda vid behand-

11 K un yl. Majds nåd. proposition Nr 62.

ting av frågan om sådant tillägg till gällande varumärkeslagstiftning, att skydd bereddes för inhemska så kallade förenings- eller kollektivmärken, har inom departementet utarbetats förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken. För detta lagförslag anhåller jag att nu få redogöra.

Förslaget ansluter sig i väsentliga delar till förutnämnda tyska lag den 31 mars 1913, vilken synes ligga till grund jämväl för den danska lagen i ämnet. Genom berörda fjeska lag har till lagen till skydd för varubeteckningar den 12 maj 1894 fogats ett antal nya paragrafer, innehållande bestämmelser om kollektivmärken (Verbandszeichen). Den danska lagen om skydd för kollektivmärken (l1 rellesmrerkerj den 29 april 1913 meddelar vissa specialstadganden angående sådana märken, men hänvisar i övrigt till den med vår svenska varumärkeslag i det, väsentliga överensstämmande lagen om skydd för varumärken den 11

april 1890. • .

Huvudstadgandet om ifrågavarande föreningars rätt att fa varumärke registrerat har införts i 1 § av varumärkeslagen och avfattats i överensstämmelse med motsvarande föreskrift i 16 §, sådan sistnämnda paragraf lyder enligt lagen den 7 augusti 1914.

Varumärkeslagen bestämmer i 1 §, att rätt till varumärke omfattai alla slags varor, där den ej blivit vid registreringen till vissa varuslag inskränkt. Beträffande så kallade ordmärken har emellertid enligt 4 § 1), sådant detta lagrum ändrades genom lagen den 5 mars 1897, stadgats, att dylikt märke får registreras endast om det består av ord, som kunna anses såsom en särskilt uppfunnen benämning för vissa, i ansökningen enligt 3 § uppgivna varuslag. Med hänsyn till de i förslaget avsedda sammanslutningarnas ändamål här det synts lämpligt, att skyddet föi föreningsmärken, även då de ej äro ordmärken, begränsas i likhet med vad som skett beträffande sistnämnda märken.

För att en förening må kunna tillerkännas den förmån, som rätten till registrering av eget varumärke innebär, måste föreningen motsvara vissa från det allmännas sida uppställda fordringar. Om dessa stadgas i varumärkeslagens 3 § enligt dess föreslagna lydelse.

Till en början kräves någon fasthet i föreningens organisation. En sammanslutning, som önskar vinna rätt för sina medlemmar till begagnande av visst varumärke, lärer väl någon gång vara en ekonomisk förening, såsom den i det föregående omförmälda föreningen Sveriges såpfabrikanter u. p. a. Men i vanliga fall blir väl en sådan sammanslutning att hänföra till de ideella föreningarnas grupp. Som känt är, har svensk rättspraxis icke tvekat att, där en ideell förening

12 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Å r 62.

antagit stadgar av en viss fullständighet, tillerkänna föreningen rättspersonlighet, det vill säga förmåga att förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter ävensom söka, kära och svara inför domstol och annan myndighet. I överensstämmelse härmed har såsom villkor för registrering av föreningsmärke föreskrivits, att vid ansökningen skall fogas ett exemplar av föreningens stadgar, angivande bland annat föreningens namn samt 1 öremålet för dess verksamhet ävensom den ort, där styrelsen har sitt säte.

litöver dessa allmänna uppgifter torde emellertid ytterligare upplysningar böra fordras. Eu förening av ifrågavarande beskaffenhet lärer i regel hava till sin huvudsakliga uppgift att genom utövande av eu viss kontroll å medlemmarnas näringsverksamhet kunna garantera godheten av de varor, som märkesrätten avser. I enlighet härmed innehåller förslagen att det exemplar av föreningens stadgar, som ingives till registreringsmyndigheten, skall utvisa jämväl förutsättningarna för medlems rätt att begagna märket. I detta sammanhang må anföras, hurusom av lantbruksstyrelsen fastställda särskilda regler för de i det föregående omnämnda svenska smörprovningarna och för begagnande av svenska smörprovningarnas smörmärke stadga, bland annat: att märket får användas endast för de mejerier, vilkas smör vid undersökning befunnits hava vissa närmare angivna egenskaper, att, då smör från märkesberättigat mejeri vid provningarna konstateras hava brister, mejeriets innehavare omedelbart kan fråntagas rätten till märkets användande samt att, då mellan provningarna märkesförande smör finnes vara av sådan kvalitet, att den är till skada för smörmärkets anseende, märket omedelbart skall avlägsnas från smöret.

1 8 § av gällande varumärkeslag uttalas den grundsatsen, att eu märkesrätt ej får överlåtas annorledes än tillsammans med den rörelse, för vilken märket begagnas. Därest varumärket lösgjordes från rörelsen och för sig överginge till annan, komme detsamma icke vidare att erbjuda allmänheten avsedd garanti beträffande varans ursprung och beskaffenhet. Med den nämnda grundsatsen torde överensstämma, att ett föreningsmärke, som ju ej är bundet vid någon viss rörelse, icke under några förhållanden bör få överlåtas. En bestämmelse av denna innebörd har införts i sagda paragraf.

Då förening, för vars räkning föreningsmärke inregistrerats, icke själv driver näring, skulle, med tillämpning av vanliga skadeståndsprinciper, föreningen som sådan i regel ej kunna påräkna skadestånd på grund av annans obehöriga användande av märket. Den ekonomiska skadan drabbar ju nämligen omedelbart och i första hand föreningens medlemmar. Det synes mig emellertid önskvärt att i detta fäll göra en

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62.

avvikelse från vanliga skadeståndsprinciper. Föreningen torde hora betraktas såsom representant för de intressen, vilka genom registreringen tillvaratagits, och såsom sådan anses skadelidande och följaktligen erhålla befogenhet att i stekhet för medlemmarna gorå skadeståndsanspråk gällande. Fn sådan utväg förefaller så mycket naturligare, soni det lust är på grund av medlemskapet som föreningens medlemmar åtnjuta förmånen av märkets begagnande. Aven rent praktiskt sett lärer denna lösning av skadeståndsspörsmålet — vilken tor övrigt överensstämmer med den i tyska lagstiftningen antagna — vara mest tillfredsställande. Det blir sedan eu inre föremngsangelagenhet att bestämma i vad mån tillerkänt ersättningsbelopp skall fordelas bland de medlemmar, som må ha drabbats av ekonomisk förlust genom intrånget

i varumärkesrätten. o .. ,

På sätt i det föregående angivits, finnas redan nu åtskilliga marken

inregistrerade, vilka i själva verket användas såsom föremngsmarken. Intressenterna hava därvid gått så till väga, att en förening, eller ock någon föreningens medlem såsom dess förtroendeman, latit tor egen räkning inregistrera ett varumärke och därefter lämnat föreningens medlemmar tillstånd att begagna märket. Det synes vara billigt, att ett sålunda inregistrerat märke får, sedan speciella bestämmelser om forenmgsmärken tillkommit, fortfarande användas i enlighet med sitt ursprungliga ändamål utan att märket därför behöver ånyo registreras; ^ eu sådan förnyad registrering skulle ju leda till att den för märket eu gång vanna prioriteten ginge förlorad. Bestämmelser i nu antydda syfte hava

upptagits i förslaget. . n ,

Då eu förenings medlemmar vid tiden för den nya lagens tillkomst

använda ett icke registrerat varumärke, synes en viss företrädesrätt till fortsatt bruk av samma märke såsom föreningsmärke böra dem tillerkännas. I andra stycket av övergångsbestämmelserna har införts en föreskrift i denna riktning, svarande emot vad som föreskrivits i övergångsstadgandet till lagen den 5 mars 1897 om ändring av varumärkeslagen.

Registrerat föreningsmärke lärer böra införas i en särskild av delning av varumärkesregistret. Närmare bestämmelser därutinnan torde i sinom tid böra upptagas i nådiga kungörelsen om varumärkesregistrets förande in. in. den 18 november 1898; i sammanhang därmed erfordras även någon jämkning i föreskrifterna i nådiga kungörelsen angående beskaffenheten av de handlingar, som i ärenden rörande registrering av varumärken inlämnas, den 31 december 1895.»

Departementschefen uppläste därefter ifrågavarande lagforslag, av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, samt hemställde, att för

Övergångs

bestäm-

melser.

det i över

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62.

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamål lagrådets utlåtande förslaget måtte genom utdrag av protokollet inhämtas.

till denna hemställan, som biträddes av statsrådets övriga ledamöter, täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet: Israel Myrberg.

Kungl. Maj:U nåd. proposition Nr 62.

15 Bilaga.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 5 juli 1884 om skydd

för varumärken.

Härigenom förordnas, att 1, 3, 8 och 12 §§ i lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Var som här i riket idkar fabriks- eller hantverksrörelse, jordbruk, bergsbruk, handel eller annan näring, må, jämte det han äger rätt att såsom varumärke begagna sitt namn eller sin firma eller namnet å honom tillhörig fast egendom, genom registrering i enlighet med denna lags föreskrifter förvärva uteslutande rätt att begagna särskilt varumärke, för att i den allmänna handeln skilja sina varor från andras.

Förening, som är bildad inom riket för tillvaratagande av näringsidkares intressen, må, ändock att föreningen icke driver näring, som i första stycket sägs, genom registrering förvärva uteslutande rätt för sina medlemmar att begagna visst varumärke (föreningsmärke).

Rätt till föreningsmärke må omfatta endast vissa i ansökningen om registrering enligt 3 § uppgivna slag av varor. Rätt till annat varumärke skall omfatta alla slag av varor, där den ej blivit vid registreringen till vissa varuslag inskränkt.

Varumärke anbringas å själva varan eller å kärl eller omslag (emballage), vari den förvaras.

3 §.

Den, som vill låta registrera varumärke, skall till registreringsmyndigheten ingiva eller i betalt brev insända skriftlig ansökan, inne-

16 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62.

hållande tydlig beskrivning å märket samt fullständig uppgift om sökandens namn eller firma, yrke och postadress, så ock, där rätt till varumärke skall omfatta endast vissa slag av varor, uppgift å dessa varuslag.

• Med ansökan skola följa:

avbildning av märket på fast papper i tre exemplar om högst tio centimetei’S höjd och femton centimeters bredd;

två till märkets tryckning tjänliga stampar (klichéer) av samma storlek som avbildningarna;

fyrtio kronor, utgörande avgift för registreringen och dess kungörande.

År fråga om föreningsmärke, skall vid ansökan fogas jämväl ett av notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga bevittnade namnunderskrifter styrkt exemplar av föreningens stadgar, angivande :

föreningens namn,

föremålet för föreningens verksamhet,

den ort, där föreningens styrelse har sitt säte,

förutsättningarna för medlems rätt att begagna märket.

Registreringsmyndigheten åligger att ofördröjligen hålla sökanden till banda eller, om fullständig adress uppgivits, med posten översända skriftligt intyg om ansökans mottagande och om dag och tid på dagen, då det skedde; skolande vid intyget fästas ett av de inlämnade exemplaren av varumärket.

8 §■

Förenings rätt till registrerat föreningsmärke må icke överlåtas.

Rätten till annat registrerat varumärke må ej överlåtas annorledes än tillsammans med den rörelse, för vilken det begagnas. Överlåtes rörelse till annan ägare, övergår rätten till registrerat varumärke, som begagnas för rörelsen, från överlåtareu till den nye ägaren, där ej avtal sker, att märkesrätten må av den förre behållas, eller att bägge må använda märket för olika slag av varor.

12 §.

Den, som å varor, vilka till salu hållas, eller å kärl eller omslag,, i vilka de förvaras, obehörigen sätter annans namn eller firma eller namnet på annans fasta egendom eller varumärke, som han vet vara för annans räkning registrerat, så ock den, som håller till salu varor,, vilka honom veterligen äro, enligt vad ovan sägs, olagligen märkta,

17 Kungl. Majds nåd. proposition Nr 62.

straffes med böter från ocli med tjugu till och med tvåtusen kronor eller, om synnerlig skada av gärningen kommit eller den eljest är förenad med särdeles försvårande omständigheter, med fängelse från och med en månad till och med två år.

Den brottslige ersätte ock all skada. I fråga om ansvar och skadestånd för intrång i rätt till registrerat föreningsmärke anses såsom målsägande den förening, för vars räkning märket registrerats. Vid beräkning av skadeståndets belopp må förening i sådant fall tillerkännas ersättning jämväl för skada, som omedelbart tillskyndats medlem av föreningen.

På den sakfälldes bekostnad skola de olagligen anbragta märkena utplånas eller, om utplåningen annorledes ej kan ske, varorna eller de kärl eller omslag, vari de äro förvarade, förstöras, såvida de fortfarande äro i den sakfälldes besittning eller han eljest förfogar över dem.

Förbrytelse, som i denna § sägs, må ej åtalas av allmän åklagare, där ej brottet av målsägande till åtal angivits.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1918.

Där medlemmar i förening, som är bildad inom riket för tillvaratagande av näringsidkares intressen, vid denna lags trädande i kraft lovligen begagna varumärke, som njuter skydd på grund av inregistrering för föreningens eller någon särskild föreningsmedlems räkning, må, om den för vilken märket registrerats sådant medgiver, registreringsmyndigheten på ansökan av föreningen förklara, att märket skall såsom föreningsmärke anses. Sådan ansökan skall göras inom ett år från denna lags ikraftträdande och i enlighet med de i 3 § meddelade bestämmelser. Skyddstid för märke, varom nu sagts, skall räknas från registreringsdagen.

Bruka medlemmar i förening, som nyss är nämnd, vid denna lags utfärdande lovligen varumärke och har föreningen inom tre månader från det lagen trädde i kraft sökt registrering av märket såsom föreningsmärke på sätt i 3 § sägs, kan annan icke genom tidigare registrering vinna rätt till samma märke eller märke, som är så likt detta, att det lätt kan därmed förväxlas.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 53 höft. (Nr 62.)

18 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd tisdagen den 15 januari 1918.

Närvarande:

Justitieråden Gullstrand.

von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 14 december 1917, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av byråchefen Arvid Kuylenstjerna.

Lagrådet yttrade:

Föreskriften i 3 §, att vid ansökan om registrering av föreningsmärke skall fogas ett exemplar av föreningens stadgar, vilka böra hava visst angivet innehåll, avser förnämligast, att registreringsmyndigheten må kunna förvissa sig om föreningens rättssubjektivitet. Det lärer ock kunna antagas, att en förening, vars stadgar innehålla, bland annat, vad här särskilt angivits, i övrigt är så organiserad, att den bör erkännas såsom juridisk person. Lämpligen synes dock böra föreskrivas, att stadgarna jämväl skola upptaga bestämmelser om sättet för kallelse till föreningssammanträden och för fattande av beslut i föreningens angelägenheter.

Att stadgarna skola angiva även förutsättningarna för medlems rätt att begagna märket är emellertid en bestämmelse, som ej har med frågan om rättssubjektiviteten att skaffa. Det lärer få antagas vara

19 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62.

avsett, att de niimnda förutsättningarna skola bringas till allmänhetens kännedom, och bestämmelsen torde hava tillkommit med hänsyn till märkets uppgift att erbjuda varans avnämare viss garanti angående densammas beskaffenhet. Vid dessa förhållanden är det tydligen av vikt, att även ändring i de en gång angivna förutsättningarna blir anmäld till registreringsmyndigheten samt genom dennas försorg anmärkt i registret och offentliggjord. Det synes därför böra åläggas föreningens styrelse att göra dylik anmälan.

Justitieråden von Seth och Wedberg samt regeringsrådet Planting- Gyllenbåga tilläde:

Såsom medel att framtvinga anmälningspliktens fullgörande kunde tjäna en bestämmelse, att talan om registreringens upphävande må föras av en var, därest föreningen trots erinran från registreringsmyndighetens sida tillåter medlem att begagna märket under andra förutsättningar än de anmälda. En sådan bestämmelse skulle ju ock bereda allmänheten trygghet, att de anmälda förutsättningarna ej blott vid varje tidpunkt överensstämde med då gällande stadgar utan ock av föreningen vederbörligen upprätthölles.

Nu ifrågasatta bestämmelser om skyldighet att anmäla viss stadgeändring och om rätt att påkalla registrerings upphävande torde lämpligen kunna införas i varumärkeslagens 10 §.

Ur protokollet:

Erik Öl under.

20 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen den 18 januari 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner, Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstieena,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde, efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, lagrådets den 15 innevarande januari avgivna utlåtande över det den 14 december 1917 till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken.

Föredraganden redogjorde för utlåtandets innehåll samt förmälde, att han med anledning av de inom lagrådet framställda anmärkningar vidtagit vissa ändringar så väl i 3 § av det remitterade förslaget som ock i 6 och 10 §§ av varumärkeslagen. Därefter uppläste föredraganden det sålunda ändrade förslaget samt hemställde, att detsamma måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Henry Lindberg.

STOCKHOLM, ISAAC MARGUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.