Doc 1920:1

KUNGL. MAJ :TS

PROPOSITION

TILL

Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behov under år 1921.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 1 avd.

KUNGL.

MAJ:TS

PROPOSITION

TILL

Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behov under år 1921;

Given Stockholms slott den 7 januari 1920.

Jämlikt grundlagens bud avgiver Kungl. Maj:t härmed proposition angående statsverkets tillstånd och behov under år 1921.

Med åberopande av bilagda statsrådsprotokoll angående statsverkspropositionens justering vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att godkänna de i ovannämnda protokoll berörda förslag och alltså upptaga statsverkets inkomster och utgifter sålunda:

Inkomsterna.

4 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

Specifikation av statens inkomster.

I. Skatter:

A. Egentliga statsinkomster.

II.

1. Mantalspenningar......................................................

2. Prästerskapets till statsverket indragna tionde__________________

3. Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:

a. Inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning: a. Skatt å inkomst och förmögenhet 233,000,000

/?. B-skatt å aktiebolag m. fl. ... 5,000,000 238,000,000

b. Bevillning av fast egendom samt av inkomst,

bevillning....................................... 4,600,000

c. Bevillningsavgifter för särskilda förmåner och

rättigheter, bevillning......................... 200,000

d. Stämpelmedel, bevillning (därav beräknad arvs-

skatt och skatt för gåva 13,000,000 kronor).................. 45,000,000

e. Lastpenningar, bevillning________________________ 800,000

4. Tullar och acciser:

a. Tullmedel, bevillning........... 95,000,000

b. Sockerskatt, bevillning........................... 19,000,000

c. Tobaksskatt, bevillning............ 33,600,000

d. Brännvinstillverkningsskatt, bevill-

ning............................... 15,000,000

e. Rusdrycksförsäljningsmedel, bevill-

ning ............. 20,000,000

f. Maltskatt, bevillning............ 6,000,000

g. Punschskatt, bevillning............ 1,500,000 42,500,000

Uppbörd i statens verksamhet:

1. Vattendomstolsavgifter.................................................

2. Bidrag till försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten .........

3. Avgifter för registrering av automobiler............................

4. Inkomst av myntning och justering..................................

5. Bidrag till bankinspektionen..........................................

6. Bidrag till fondinspektionen. _________________________________________

7. Kontrollstämpelmedel....................................................

8. Denatureringsavgifter___________________________________________________

9. Terminsavgifter från läroverken_______________________________________

900,000

2,176,140

288,600,000

190,100,000

Kronor

481,776,140

75.000 1,060,000

150.000 93,600 i

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

10. Avgifter för granskning av biografbilder..............

11. Fyr- och båkmedel........................................

12. Lotspenningar..............................................

13. Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter.

14. Bidrag till försäkringsinspektionen......................

15. Inkomster av statens prorningsanstalt.................

60,000

1.200.000 777,600

85,200

279,050

III.

IV.

Inkomster av postsparbanksrörelsen...................................................

Diverse inkomster.................................................................................

Sägen för egentliga statsinkomster 493,206,890 kronor.

B. Inkomster av statens produktiva fonder.

Statens affärsverksamhet:

1. Postverket:

inkomster, bevillning ............................ 80,800,000

driftkostnader...................................... 68,800,000

överskott............................................................ 12,000,000

2. Telegrafverket:

inkomster .......................................... 90,000,000

driftkostnader ..................................... 74,000,000

överskott ............................................................ 16,000,000

3. Statens järnvågar:

inkomster .......................................... 318,000,000

driftkostnader...................................... 305,500,000

överskott ........................................... 12,500,000

4. Statens vattenfallsverk:

a. Statens kanalverk:

inkomster......................... 1,220,000

driftkostnader ........ 1,020,000

överskott......................................... 200,000

b. Statens kraftverk:

inkomster ........................ 14,260,000

driftkostnader..................... 7,060,000

överskott......................................... 7,200,000

c. Statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning:

inkomster......................... 400,000

driftkostnader..................... 200,000

överskott ........................................ 200,000

Säger för statens vattenfallsverk:

inkomster .......................................... 16,880,000

driftkostnader....................................... 8,280,000

överskott ............................................................ 7,600,000

Kronor

7,676,750

954,000

2,800,000

6 Kungl. Maj-.ts prop. nr 1 år 1920.

5. Statens domäner:

inkomster .......................................... 60,000,000

driftkostnader .................................... 31,300,000

överskott ............................................................. 28,700,000

II. Statens aktier:

1. Utdelning i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag:

a. Enligt 1907 års överenskommelse............... 2,797,500

b. Enligt 1908 års överenskommelse............... 476,250

c. Enligt 1913 års överenskommelse............... 4,887,500

d. Enligt 1918 års överenskommelse............... 1,050,000 9,211,250

2. Utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet ............ 6,380,000

III. Statens utlånings fonder (överskott):

1. Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby ............... 85,000

2. Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland stenarbetare 115,000

3. Allmänna järn vägslånefonden.......................................— 1,819,000

4. Vattenkraftslånefonden................ 80,000

5. Allmänna byggnadslånefonden.......................................... 22,000

6. Odlingslånefonden ..........,............................................ 400,000

7. Torvindustrilånefonden ................................................ 200,000

8. Egnahemslånefonden ........................... 2,190,000

9. Fiskerilånefonden ............... 89,000

10. Norrländska nyodlingsfonden ______ 32,000

11. Jordförmedlingsfonden .................. 70,000

12. Täckdikningslånefonden ....... 8,000

13. Allmänna nyodlingsfonden ____________ 4,000

14. Norrländska andelsmejerifonden_______________________________________ 6,000

15. Kraftledningslånefonden ................... 125,000

16. Gödselvårdslånefonden..................... 23,000

17. Lånefonden för mindre linberedningsanstalter _____________________ 10,000

18. Norrbottens nybyggeslånefond......................................... 5,000

19. Hantverkslånefonden ..................................................... 6,800

20. Rederilånefonden......................................................... 600,000

IV. Statsverkets fond av rusdrycksmedel ..................................................

Säger för inkomster av statens produktiva fonder 98,681,050 kronor.

C. I anspråk tagna kapitaltillgångar.

I. Uppkomna av egentliga statsinkomster:

1. Statsverkets kassafond................................................... 104,014,177

2. Värnskattefonden________________________________________________________ 18,583

3. Allmänna byggnadslånefonden__________________________________________ 33,000

Kronor

76,800,000

15,591,250

5,889,800

400,000

104,065,760

Kunyl. Maj:ta prop. nr 1 år 1920.

7 II. Uppkomna av lånemedel:

1. Allmänna järnvägslånefonden

Kronor

895,000

Säger för i anspråk iagna kapitaltillgångar 104,960,760 kronor.

D. Lånemedel.

I.

II.

Fast upplåning......................................................

Tillfällig upplåning...............................................

Säger för lånemedel 131,969,600 kronor.

130,514,300

1,455,300

Summa

828,818,300

Utgifterna.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 1 avd.

Kungl. Maj:t* ptvp. nr 1 wr WHO.

It*

Verkliga utgifter.

I. Första huvudtiteln. Kung!, hov- och slottsstaterna.

Kungl. Maj Un prop. nr 1 år JiJUO.

12 Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1920.

Verkliga utgifter.

II. Andra huvudtiteln. Justitiedepartementet.

Beräknat belopp.

Kungi. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

ia

Beräknat belopp.

14 Kungl. Majlts prop. nr 1 år 1920.

3 j Förstärkning av förslagsanslaget till fångars vård och

underhåll, förslagsanslag, högst........................

4 Ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen och fång-

vården anställda ämhets- och tjänstemän, förslagsanslag ......................................................

5 Extra aktuarie i fångvårdsstyrelsen, förslagsanslag,

högst_________________________________________________________

6 | Avlöningsförhöjning för direktören vid centralfängelset

; i Karlskrona, förslagsanslag, högst ...................

7 | Understöd åt verksamhet till frigivna fångars skydd,

reservationsanslag.........................................

8 Tillbyggnad vid kronohäktet i Luleå, reservations-

anslag ......................................................

9 ! Hägnadsmur kring straffängelset i Karlskrona, reser-

vationsanslag ...............................................

Säger för fångvården

F. Uppfostringsanstalter för minderåriga förbrytare.

Statens uppfostringsanstalt å Bona:

Bestämt anslag ...........................................

Förslagsanslag.............................................

Statens uppfostringsanstalt å Venngarn:

Avlönande av tjänstemännen, förslagsanslag, högst 3 | Kost och beklädnad åt eleverna m. m., förslagsanslag........................................................

Uppfostran åt minderåriga kvinnliga förbrytare:

Hyra för uppfostringsanstalt m. m., förslagsanslag,

högst ......................................................

Elevernas bespisning och beklädnad m. m., förslagsanslag.....................................................

la

Ib

90,000

* 600,000

3,900

25.000 125,000

3,653,500 774,400

312,300

209 445

108,500

Säger för uppfostringsanstalter för minderåriga förbrytare

312,300 317,945

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

15 Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ls prop. nr 1 år 1920.

lli

Verkliga utgifter.

III. Tredje huvudtiteln. Utrikesdepartementet

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

17 Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 1 avd.

o

18 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

19 Verkliga utgifter.

IV. Fjärde huvudtiteln. Försvarsdepartementet.

Beräknat belopp.

20 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

Kungl. May.ts prop. nr 1 är 1920.

■21

Beräknat belopp.

22 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

14 !

15 |

16 i

17 I

18 j

19 Förstärkning av reservationsanslaget till byggnader, övningsfält och skjutbanor, förslagsanslag, högst... Fullföljande av arbetena å kasernetablissemang för femton infanteriregementen, reservationsanslag .........

Merkostnader för vissa i samband med 1914 års härordning beslutade byggnadsföretag vid armén, förslagsanslag, högst, att utgå av tillfälliga lånemedel Merkostnader för vissa efter antagandet av 1914 års härordning beslutade byggnadsföretag vid armén, förslagsanslag, högst ........................................

Underhåll av maskinella anordningar vid vätgasverket

i Boden, reservationsanslag .............................

Inköp av soldathemmet vid Västerbottens regemente,

reservationsanslag .......................................

Elektrisk belysning i arrestlokalerna vid vissa kasernetablissemang, reservationsanslag .....................

Inlösen till staten av elektriska belysningsanordningar i vissa underofficersbostäder, reservationsanslag Förstärkning av uppvärmningsanläggningarna inom Göta| artilleriregementes kasernetablissemang, reservations-j

anslag ......................................................

Centraluppvärmning i vaktpaviljongerna vid Norrlandsj

dragonregemente, reservationsanslag ------------------!

Byggnader för förvaring av bensin, oljor och sprängmedel vid flygetablissemanget å Malmen, reser va- j

tionsanslag ........................................-.......|

Förbättringar å vissa provisoriska kulspruteskjutbanor,!

reservationsanslag ......................................-j

Ny uppvärmningsanläggning vid Kronprinsens husar-!

regementes kasernetablissemang, reservationsanslagj Konservering av viss del utav Varbergs f. d. fästning,|

reservationsanslag .......................................

Ingenjörmateriel, reservationsanslag .....................

Komplettering av viss ingenjörmateriel, reservations-\

anslag........................................-...............

Viss ingenjörmateriel vid infanteriet, reservationsanslagj Underhåll av flygmaterielen, reservationsanslag--------

Säger för byggnader och ingenjörmateriel j

H. Diverse.

1 I Ersättning för rustning och rotering, förslagsanslag

2 1 Extra utgifter, reservationsanslag-------------------------

124,100

1,950,840

4,810,500

1,255,300

834,650

4,200

15.000 34,500 36,650

80.000 16,000

35,750

70.000 30,325

35.000 493,090

2,07 4,940(9,810,805

Kungl. Majds prop. nr 1 år 1920.

2;i

Ordinarie

anslag

Extra Ordinarie | Extra anslag I anslag anslag

3 Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, förslagsanslag..................................................

Semester åt vid lantförsvaret anställda arbetare, förslagsanslag...................................................

Kronor ] Kronor Kronor Kronor

200,000|

_I_j_ [ 100,000

Säger för diverse !.......................l,215,OOo| 100,000;

Säger för lantförsvaret

3. Sjöförsvaret.

A. Marinforvaltningen och marinstaben.

Marinförvaltningen.............................................

Vikariatsersättning m. m. i marinförvaltningen, förslagsanslag, högst................................................

Förstärkning av arbetskrafterna i marinförvaltningen,

förslagsanslag, högst......................................

Marinstaben....................................................

Säger för marinförvaltningen och marinstaben

B. Undervisningsverken.

Sjökrigshögskolan, reservationsanslag._...................

Sjökrigsskolan, reservationsanslag.........................

Skeppsgosseskolor.............................................

Marinintendentskolan, reservationsanslag.................

Säger för undervisningsverken

C. Flottan.

Avlöning, ersättningar m. m.

Avlöning för flottans kårer och stater, förslagsanslag Rekapitulations- och avskedspremier vid flottan, förslagsanslag..................................................

Extra lönetillägg, förslagsanslag...........................

Ersättning för rustning och rotering, förslagsanslag..

6,531,245

143,000

2,790

.163,789,846121,434,400

140,600

7,400

27,625

48,469

76,800

11,975

164,869

6,677,035

25,120

20,850

148,000 45,970

u

Kungl. Maj:is prop. nr 1 år 1920.

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 ar 1920.

25 Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 1 avd.

6 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år .1920.

Övningar.

Kustartilleriets krigsberedskap och övningar, reservationsanslag ................................................

Kustartilleribeväringens avlöning och beklädnad m. m.,

förslagsanslag .............................................

Krigsövningar vid kustfästningarna, reservationsanslag Lega och furagering m. m. för hästar vid kustartilleriet, förslagsanslag, högst......................................

Artilleribehov.

Luftförsvar av Karlskrona varv och fästning, reservationsanslag ..................................................

Förvärvande av tillverknings- och nyttjanderätten till en automatisk siktkonstruktion, reservationsanslag

Minväsendet.

Permanenta mineringar vid kustfästningarna, reservationsanslag .............................._.................

Säger för kustartilleriet

Ordinarie

anslag

Kronor

485,700

430,000

20,000

Extra

anslag

Kronor

Ordinarie

anslag

Kronor

75,000

935,700

4,045,591

Extra

anslag

Kronor

75,000

37,000

50,250

755,9601

E. Flottan och kustartilleriet.

Reservstat för marinen, förslagsanslag..................

Åtgärder för civilanställning av uttjänt personal vid

39,111

marinen, förslagsanslag .....................

Militär-pedagogisk kurs, reservationsanslag. Försök med minmateriel, reservationsanslag

16,400

6,000

25,000

Säger för flottan och kustartilleriet

39,111

47,400

F. Diverse.

Personliga lönetillägg, förslagsanslag, högst............

Ålderstillägg, förslagsanslag ...............................

Ersättning åt officerare, ingenjörer och intendenter under anställning eller kommendering utrikes, reservationsanslag...............................................

Resestipendium åt läkare vid marinläkarkåren, reservationsanslag ...............................................

Resestipendier för rektorer och lärare vid skeppsgosseskolorna, reservationsanslag.............................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag........

30.000 4,000

55,500

2,945

1,000:

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

27 Beräknat belopp.

28 Kungl. Maj:lu prop. nr 1 år 192U.

Verkliga utgifter.

V. Femte huvudtiteln. Socialdepartementet.

Beräknat belopp

Kungl. Maj:ta prop. nr 1 år 1020.

21)

Beräknat belopp.

30 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

* Beräknat belopp.

Kungl. Moj:ta prop. nr 1 år 1920.

31 Beräknat belopp.

32 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

* Beräknat belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 1 avd.

34 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1020.

Beräknat belopp.

Kung). Maj:ta prof. nr 1 år J920.

36 Kutigl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

Verkliga utgifter.

VI. Sjätte huvudtiteln. Kommunikationsdepartementet.

Kungl. Maj:ta prop. nr 1 år 1920.

‘dl

Beräknat belopp.

38 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

Beräk nät belopp.

Kungl. Maj:ta prop. nr 1 ur 1920.

40 Kungl. Maj-Js prop. nr 1 år 1920.

Verkliga utgifter.

VII. Sjunde huvudtiteln. Finansdepartementet.

Kung/. Maf.ts prop. nr 1 år 1920.

6a

6b

C. Skatteomkostnader.

Tullverket:

Tullverket, förslagsanslag ..............................

Förstärkning av arbetskrafterna hos generaltullstyrelsen, förslagsanslag, högst.........................

Förstärkning av arbetskrafterna vid tullverkets lokalförvaltning, förslagsanslag, högst ..................

Ortstillägg åt befattningshavare å extra stat m. fl.,

förslagsanslag...........................................

Tillfälliga lönetillägg till tullverkets personal, förslagsanslag ...............................................

Kontrollstyrelsen:

Kontrollstyrelsen:

Bestämt anslag............................. * 80,800

Reservationsanslag, att av denaturerings-

avgifter direkt utgå ..................... * 93,600

9,298,490

174,400

25,600 408,300 45,800 * 870,000

9,298,490

1,349,700

* Beräknat belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 1 avd.

42 Kungl. MajUs prop. nr 1 år 1920.

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

43 Beräknat belopp.

44 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

Verkliga utgifter.

VIII. Åttonde huvudtiteln. Ecklesiastikdepartementet.

la

lb

lc

ld

le

lf

Ig

Ordinarie

anslag

A. Departementet.

Kronor

Departementschefen .....................................

Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli.

övergångsstat, förslagsanslag, högst ................

Extra föredragande m. m., förslagsanslag, högst .

Säger för departementet

B. Arkiv, bibliotek och museer.

Arkiv.

Riks- och landsarkiven:

Bestämt anslag:________________________ *137,805

Reservations' t nsl ag:

Inköp av arkivalier och tryckta arbeten för riksarkivet ............ 2,000

Inköp av arkivalier och tryckta arbeten för landsarkivet i Vadstena 250 Inköp av arkivalier och tryckta arbeten för landsarkivet i Uppsala 250 Inköp av arkivalier och tryckta arbeten för landsarkivet i Göteborg 250 Inköp av arkivalier och tryckta arbeten för landsarkivet i Lund... 250 Inköp av arkivalier och tryckta arbeten för arkivdepån i Visby... 100 3,100

Förstärkning av riksarkivets anslag till amanuenser

m. m., förslagsanslag, högst ...........................

Fortsatt utgivande av sådana handlingar, som äro av vikt för fäderneslandets historia, reservationsanslag Amanuenser m. m. vid landsarkiven, förslagsanslag,

högst .........................................................

Registrering av vissa rättshistoriska källor, förslagsanslag, högst................................................

Bibliotek.

Kungl. biblioteket:

Kungl. biblioteket .................. 155,500

Sveriges offentliga biblioteks gemensamma accessionskatalogs 3ö:e

Extra

anslag

Kronor

140,905

Ordinarie

anslag

2,900

6,000

8,800

1,800

Kronor

17,000

*194,050

*5,200

216,250

140,905

Extra

anslag

Kronor

‘17,200

17,200

19,500

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:tu grop. nr 1 år 1U20.

45 Beräknat belopp.

46 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

20 21

25a

25b

35 Ordinarie

anslag

Iståndsättande av vissa föremål i livrustkammarens samlingar, förslagsanslag,

högst...........................................

Tekniskt biträde för vård av livrustkammarens samlingar, förslagsanslag, högst...

Avskrifter av äldre inventarieförteckningar angående livrustkammarens samlingar,

förslagsanslag, högst ..................... 1,200

Extra biträden samt vikariatsersättning vid livrustkammareu, förslagsanslag, högst Montering av föremål i livrustkammarens

samlingar, förslagsanslag, högst......... 1,000

Påbörjande av etikettering av livrustkammarens samlingar, förslagsanslag, högst ...

Naturhistoriska riksmuseet:

Museet:

Bestämt anslag.....................198,112

Reservationsanslag.................. 44,800

1,700

2,150

4,300

1,000

Nordiska museet, förslagsanslag, högst..................

Kulturhistoriska museet i Lund, förslagsanslag, högst Norrlands kulturhistoriska museum i Härnösand: Arvode åt en amanuens vid lapska avdelningen,

förslagsanslag, högst ..................................

Musikhistoriska museet, förslagsanslag, högst..........

Svenska skolmuseet, förslagsanslag, högst...............

Kronor

242,912

Extra

anslag

Ordinarie

anslag

Kronor Kronor

19,650

54,400

25,000

5,000

5,000

9,500

Säger för arkiv, bibliotek och museer

C. Kyrkliga ändamål.

Kleresistaten.

Kleresistaten, förslagsanslag................

90,000

451,812

748,217

Extra

anslag

Kronor

270,100

348,350

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

* Beräknat belopp.

48 Kungi. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

Beräknat belopp.

Kanyl. Maj:ts grop. nr l är 19.20.

* Beräknat belopp.

Bihang till riksdagen protokoll 1920. 1 saml. 1 avd.

41 Kungl. May.ts prop. nr 1 år 1920.

Kungl. Mcij:ts jifOji. nr 1 år 1020.

■>1

Beräknat belopp.

f>2 KungL Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

Kungl. May.ts prop. nr 1 år 1020.

54 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

Beräknat belopp.

Kung}. Afajtts grop. nr 1 år 1020.

Öb

Ordinarie

anslag

Extra

anslag

111 | Resestipendier åt ordinarie lärare m. fl. vid rikets

i universitet samt karolinska mediko-kirurgiska institutet, reservationsanslag_________________________________

Farmaceutis ka institutet.

112 Institutet.......................................................

I

Allmänna barnbördshuset i Stockholm.

113 j Allmänna barnbördshuset _________ ________________________

114 | Uppehållande av verksamheten vid allmänna barnbörds-

huset, förslagsanslag, högst.............................

Kronor

Kronor

j Säger för universiteten, den medicinska undervisningen m. m___________________________________________________________

1 a 1 b 2

16 F. Tekniska högskolan m. m.

Tekniska högskolan.

Tekniska högskolan:

Bestämt anslag............................. 357,750

Reservationsanslag ........................ 64,000

Extra vaktmästare vid högskolans bibliotek, förslags- \

anslag, högst_______________________________________________

Bokbindningskostnader m. m., förslagsanslag, högst...

Arvoden till speciallärare, förslagsanslag, högst________

Förstärkning av anslaget till tillfälliga lärarbiträden

och assistenter, förslagsanslag, högst..................

Fyllnad sarvoden och avlöning åt viss vaktbetjäning j

m. m., förslagsanslag, högst............................|

Förstärkning av de till samlingar och laborationer an- i slagna medel:

Avdelningen för allmänna vetenskaper, reservationsanslag.......... 4,000

Mekaniska avdelningen, reservationsanslag ...25,000 ; Skeppsbyggnadsavdelningen, reservationsanslag 4,000 Elektrotekniska avdelningen, reservationsanslag .......... 10,000 ;

Kemiska avdelningen, reservationsanslag......18,000’

Bergsvetenskapliga avdelningen, reservationsanslag _________ 25,000 i

Väg- och vattenbyggnadsavdelningen, reservationsanslag ..................... 16.000 |

Arkitekturavdelningen, reservationsanslag...... 8,000 !

Inköp av maskiner m. m. för de nya laboratorierna,;

reservationsanslag _______________________________________

Diverse utgifter för bränsle, lyshållning m. m., förslagsanslag, högst__________________________________________|

1,500

5,050

13,450;

25,000

19,240

110,000 200,000

250,000 421,750

624,240

5(5

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

Beräknat belopp.

Kungl. Majrts prop. nr 1 år 1920.

* Beräknat belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 1 avd.

58 Kungl. Maj:ts prof. nr 1 år W20.

* Beräknat belopp.

Beräknat belopp.

60 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år li)20.

Kvngl. Maj:ts jtrug. nr l år 11)20.

Cl

46 Ordinarie ; Extra i Ordinarie anslag anslag I ' anslag

K ron or

Kronor Kronor

dering i skolhem eller enskilda hem för skolpliktiga barn av fattiga, avlägset boende föräldrar, förslagsanslag, högst__________________ 75,000

Särskilt lönetillägg åt lärare i lappmarksförsamlingar med icke finsktalande befolkning samt i Över-Kalix församling,

förslagsanslag ______________- 4 7,000

Avlönande av föreståndarinna för skolhem eller arbetsstuga inom lappmarksförsamlingar med icke finsktalande befolkning samt i Över-Kalix församling, förslagsanslag_____ 11,000

Skytteanska iappfolkskolan i

Tärna, förslagsanslag ...... 7,000

Bidrag till skolhemsbyggnader och deras inredning, reservationsanslag_____________________

_______________ 80,000

Upphjälpande av folkskoleväsendet inom Hotagens och

Frostvikens församlingar, förslagsanslag, högst______

Avlönande av lärare åt vid vanföranstalter och kustsanatorier intagna barn i skolåldern, förslagsanslag Anordnande av slöjd i folkskola, mindre folkskola eller

särskild slöjdskola, förslagsanslag______________________|2,585,000;

Anordnande av undervisning i hushållsgöromål i ogent-

lig folkskola, förslagsanslag ..... 267,000!

Undervisningsmateriel m. m. för folkskolor, reserva- j

tumsanslag.. ................ 60,000:

Understödjande av folkskolebarns ferie- och studieresor,

förslagsanslag _____ 70,000

Ersättande åt byggnadsstyrelsen av förskjutna kostnader för upprättande av normalritningar till folkskolebyggnader på landsbygden, förslagsanslag, högst

Fortsättningssko lo r.

Understöd för avlönande av lärare vid fortsättnings-

skola, förslagsanslag.....................................

Utbildningskurser för lärare vid fortsättningsskolor, reservationsanslag ________________________________________

140,000! 80,000!

3,000;

21,95845 703 ooo!

2,050,000;

Extra

anslag

K ronor

!

124,958

300,000

62 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

Kungl. Maj:ts grop. ur 1 ur 1920.

153 Beräknat belopp.

64 Kungi. Maj:ts pvp. nr 1 år 1920.

Kungl. May.ts prop. nr 1 år 1020.

65 Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 1 avd. 9

66 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1020.

(57

Beräknat belopp.

68 Kungl. May.ts prop. nr 1 år 1920.

Kungl. Maj:ta prop. nr 1 år 11)20.

69 Verkliga utgifter.

IX. Nionde huvudtiteln. Jordbruksdepartementet.

Beräknat belopp.

70 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

Kungl. Mctj:ta prop. nr 1 år 11)20.

72 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

* Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

* Beräknat belopp, i

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 1 avd. 10

74 Kuvgl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:t prop. nr 1 år 1020.

76 Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1920.

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ta prop. nr 1 år 11)20.

78 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

Verkliga utgifter.

X. Tionde huvudtiteln. Handelsdepartementet.

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1,920.

80 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

Kungl. Maj:t* prop. nr 1 år 1020.

* Beräknat belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 1 aed.

82 Kunffl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

Verkliga utgifter.

XI. Elfte huvudtiteln. Pensionsväsendet.

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:In prop. ter 1 år 1920.

83 Beräknat belopp.

84 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:tu prop. nr 1 år 1920.

8f>

Verkliga utgifter.

XII. Oförutsedda utgifter.

86 Kungi. Maj:ts prop. nr 1 år 11*20.

Verkliga utgifter.

XIII. Riksdags- och revisionskostnader m. m.

87 Kungl. Maj:ta prop. nr 1 år 1U20

Verkliga utgifter.

XIV. Räntor å statsskulden m. m.

88 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

Verkliga utgifter.

XV. Engångskostnader för försvaret.

Kung i. Map.ts prop. nr / år 1920.

89 Verkliga utgifter.

XVI. Dyrtidskostnader vid armén.

Extra

anslag

Kronor

t

Avsättning till bestridande av dyrtidskostnader vid armén, förslag aanslag, högst_________ 18,000,000)

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml, 1 aod.

90 Kungl, Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

Verkliga utgifter.

XVII. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den. civila statsförvaltningen m. m.

Extra

anslag

Kronor

Avsättning till tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen ävensom till förstärkning av de till avlönande av vissa extra befatt- j ningskavare inom samma förvaltning samt till vikariatsersättningar m. m. anvisade j medel, förslagsanslag, högst..........-.............................-.......................! 6,100,0

Kungl. Maj:ta prop. nr 1 är 11)20.

91 Verkliga utgifter.

XVIII. Dyrtidstillägg.

Extra | anslag

Kronor

Avsättning till dyrtidstillägg, förslagsanslag, högst............--------------------------- * * 160,000,000

* Beräknat belopp.

*3 Oi Ot itk 00 C5 rf*

92 Kungl. May.ts prop. nr 1 år 1920.

Utgifter tor kapitalökning.

I. Statens affärsverksamhet.

A. Postverket.

Inventarier, reservationsanslag................................

Inköp ock bebyggande av fastigheter:

Ombyggnad av centralposthuset i Stockholm, reservationsanslag ...............................................

Posthusbyggnad och bostadshus i Gällivare, reservationsanslag___________________________________________

Posthus i Krylbo, reservationsanslag............

Fastighet i Gävle, reservationsanslag______________________

Fastighet i Hälsingborg, reservationsanslag...............

Tomt i Hallsberg, reservationsanslag_________

Inköp av fastigheter, reservationsanslag__________________

Att täckas av

lånemedel 1 andra

: inkomster

Summa

Kronor

700,000

250,000:

175,000!

260,000'

25,000:

200,000'

Kronor

Säger för postverketj 1,878,000

B. Telegrafverket.

Kronor

1,878,000

Inköp och bebyggande av fastigheter: j

Utvidgning av telegrafbyggnaden i Sundsvall, reserva- j

tionsanslag.......................................... j 270,000

Stationsbyggnad i Strömsund, reservationsanslag________I 82,000

Fastighet för matservering i Nynäshamn, reservations- j

anslag------------------------ j 33,000

Stationsbyggnad i Finspång, reservationsanslag _________j 98,000

Stationsbyggnad i Svcg, reservationsanslag........... j 50,000

Stationsbyggnad i Motala, reservationsanslag ........ j 160,000

Tillbyggnad av stationshuset i Söderhamn, reservations-;

anslag.....................................................85,000

I 8 i Stationsbyggnad i Vilhelmina, reservationsanslag ......j 82,000

9 ■ Fastigheter m. m. för telefonstationer i Stockholm, reser- <

vationsanslag___________________________________ j 751,000

10 , Arbetarbostäder i Norrköping, reservationsanslag ______ 76,000

11 I Arbetarbostäder i Östersund, reservationsanslag_________ 116,000

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

* Beräknat belopp.

94 Kungl. Majt:s prop. nr 1 år 1920.

Att täckas av

lånemedel

andra statsinkomster

Summa

Kronor

Kronor

Kronor

t| 59,771,300

Beräknat Belopp.

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1920.

!>.r)

96 Kungl. Majtfs prop. nr 1 år 1920.

Utgifter för kapitalökning.

II. Statens utlåningsfonder.

Kungl. Majli* grop, ur l år 11)20.

Utgifter för kapitalökning.

IN. Avbetalning å statsskulden.

Sum ma

Kronor

5,728,300

| 5,979,400

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 1 avJ.

in

Ku)uil- Maj;ta f/rop. nr 1 år J.920.

98 Utgifter för kapitalökning.

IV. Statsverkets fond av rusdrycksmedel.

A nnal. Maj:t* prop. ur / iir J920,

90 Utgifter tor kapitalökning.

V. Fonden för räntefria studielån.

Fonden för räntefria studielån, reservationsanslag,j att utgå av tillfälliga lånemedel ______________________ 200,000 200,000

i l

I ii

Totalsumman av de i riksstat en förekommande utgifter uppgår till 828,818,300 kronor eller samma belopp, vartill statsverkets tillgångar för år 1921 bär förut beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:

m-2

Kungl. Maj:ts prof. nr 1 år 1,920.

Riksstat

Inkomster: Kronor

A. Egentliga statsinkomster:

I. Skatter ..........................................................................481,776,140

II. Upphörd i statens verksamhet..................................... 7,676,750:

III. Inkomster av postsparhanksrörelsen............................ 954,000;

IV. Diverse inkomster.......................................................... 2,800,000!

493.206,890

B. Inkomster ar: statens produktiva fonder:

I. Statens affärsverksamhet............... 76,800,000;

II. Statens aktier,....................... ...15,591,250

III. Statens ntlåningsfonder (överskott)............................ 5,889,800

IV. Statsverkets fond av rusdrycksmedel ................ 400,000

C. 1 anspråk tagna kapitaltillgångar:

I. Uppkomna av egentliga statsinkomster.....................104,065,760

II. Uppkomna av lånemedel.............................................. 895,000

I >. Lånemedel:

I. Fast upplåning ............ 130,514,300j

II. Tillfällig upplåning ........................ 1,455,3001

98.681,050

104,960,760

131,969,600

Summa 828,818,300

rör Ar 11)21

K mull. Maj-Jn prop. nr 1 år W'JU.

1 u;-s

Utgifter:

A. Verkliga utgifter:

XII. Oförutsedda utgifter_______________________________________________________ 500,000

XIII. Riksdags- och revisionskostnader in. in........................ 3,437,200

XIV. Räntor å statsskulden in. in........................................... 76,108,300

XV. Engångskostnader för försvaret ............................... 18,583

j XVI. Dyrtidskostnader vid armén........................................... 18,000,000

XVII. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den

civila statsförvaltningen m. in...... ............ ........ 6,100,000

XVIII. 1 )y rtidstillägg...................... ................................ 160,000,000

B. Utgifter för kapitalökning:

II. Statens utlåningsfonder___________________

III. Avbetalning å stats-

skulden ................

IV. Statsverkets fond av rusdrycksmedel ....

19,950,000

200,000

5,979,400

22,400,000

20.150.000 5,979,400

22.400.000 K r u ii « r

668,894,100

159,924,200

Summa 828 818 300

104 Knrigl. Majfa prof. nr 1 år 1920.

Specifikation av utgifter, att täckas av lånemedel.

A. Verk liga utgifter: IV. Fjärde huvudtiteln...........

I.

II.

V.

B. Utgifter för kapitalökning

Statens affä rsverksa m het..........

Statens utlåningsfonder .............

Fonden för räntefria studielån

.......;110,564,300 1110,564,3001

19,950,000 j 19,950,000:

.............:_: 200,000| 200,000

Summa 130,514,30ol 1,455,300il 31,969.600»

Knut]I. Maja* prop. ur 1 år 1920.

105 Kungl. Maj:t föreslår i sammanhang härmed, att riksdagen må medgiva, att vid statsreglering»!! för är 1H21 de i rikets ständers skrivelse den 12 maj 1841 angivna grunder i avseende å dispositionen av besparingarna ä huvudtitlarna fortfarande må bliva gällande, (lock med iakttagande dels att behållningar, som å anslag till nyinrättade tjänstebefattningar uppstå, innan dessa första gången tillsättas, skola tillföras statsverkets kassafond, dels ock att hinder ej möter att även under pågående riksdag på nämnda sätt disponera besparingarna.

Samtliga de i denna proposition åberopade eller för övrigt med statsregleringen sammanhängande handlingar skola riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas.

a LIST AF.

F. Y\ Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 1 avd.

Kungl. Majits prop. nr 1 år J920.

statsverk »propositionens justering.

Utdrag

av protokollet över jinansärenden, hållet inför tians Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholm* slott den 7 januari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Helen er, Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Med åberopande av de förslag till riksdagen, varom hemställan den gjorts av vederbörande departementschefer, enligt vad som framgår av statsrådsprokollet för denna dag angående inkomsterna samt angående

utqifterna, för flera huvudtitlar gemensamma frågor, första till och med ' elfte huvudtitlarna, oförutsedda utgifter, riksdags- och revisionskostnader in. m., räntor å statsskulden in. m., engångskostnader för försvaret, dyrtidskostnader vid armén, avsättning till tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen m. m., avsättning till dyrtidstillägg samt utgifter för kapitalökning,

108 Kunal. Maj:tu prop. nr 1 år 1920.

föredrog departementschefen, statsrådet Thorsson, ett i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts enligt samma protokoll fattade beslut uppsatt förslag till proposition angående statsverkets tillstånd och behov under år 1921.

Departementschefen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att godkänna de härovan berörda förslag och alltså upptaga statsverkets inkomster och utgifter på sätt bilaga till detta protokoll utvisar.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t. Konungen lämna sitt bifall; och skulle i enlighet därmed omförmälda proposition till riksdagen avlåtas.

Ur protokollet; Gunnar Grip.

Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k SSher.

Inkomsterna.

1 Inkomsterna.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 januari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner, Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre PALMSTIERNA,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anhöll att få underställa Kungl. Maj:ts prövning finansplan för statsregleringen vid den nu instundande ■ riksdagen, därvid departementschefen till en början anmälde dels en av statskontoret den 13 december nästlidet år avlåten skrivelse med inkomstberäkning för år 1921, dels ock en av fullmäktige i riksgäld skontoret till chefen för finansdepartementet avlåten skrivelse den 11 december 1919 med förslagsberäkningar över sådana riksgäldskontorets inkomster och utgifter under år 1921, som borde upptagas i sistnämnda års riksstat.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 1

2 Inkomsterna.

Stater

1917—1921.

Härefter anförde departementschefen:

De båda statförslag, avseende tilläggsstat för innevarande år och riksstat för det nästkommande, som jag nu har att anmäla, sluta på en sammanlagd summa av 1,111.1 miljoner. Fjolårets båda motsvarande stater omfattade i Kungl. Maj:ts förslag 1,079.1 miljoner och efter riksdagens behandling 1,107.7 miljoner.

Sammanför man, såsom får anses vara mer rättvisande, de stater, som hänföra sig till ett och samma år, utfaller en jämförelse sålunda, från och med år 1917, då tilläggsstat första gången förekom:1)

Miljoner kronor

Med fördelning på lånemedel och andra statsinkomster, i stort sett sammanfallande med uppdelningen i verkliga utgifter och utgifter för kapitalökning2) ser en jämförande tablå sålunda ut:

Miljoner kronor

9 Med frånräknande av vissa dubbelförda poster, nämligen i anspråk tagna medel från rusdrycksmedelsfonden 1917, 1918 och 1919 ävensom de avsättningar, som gjorts å 1918, 1919 och 1920 årens riksstater för att sedan disponeras å samma års tilläggsstater. För år 1918 är även den extra tilläggsstaten medräknad.

2) Ett betydande undantag utgör år 1918, då som utgift för kapitalökning att utgå av andra statsinkomster än lånemedel anvisades 162.fi miljoner för återbetalning av tillfälliga lånemedel. Varje år ingår ju dessutom under utgifter för kapitalökning avbetalning av statsskulden ur andra statsinkomster. I fråga om nu föreliggande riksstatförslag är därjämte att märka, att avsättning till rusdrycksmedelsfonden är en kapitalökning, som bestrides av andra statsinkomster.

Inkomsterna.

3 Jag torde i avseende å dessa tablåer få fästa uppmärksamheten först Mintkau därå, att till äggsstaternas slutsummor efter år 1918 avsevärt sjunkit. Den tillä00!,statabnorma belastningen av 1918 års tilläggsstat härrörde som bekant av samtidigt förekommande avveckling av förskottsväsendet, återbetalning i stor omfattning av tillfälliga lånemedel och uppbringandet av mycket betydande rörelsemedel för kristidskommissionernas verksamhet. Vid jämförelse mellan 1919 och 1920 årens til läggsstater framträder emellertid också en mycket avsevärd nedgång, om ej mindre än 161.1 miljoner.

. Den motsvaras, såsom naturligt är, av en ökad belastning å riksstat. Stegringen i detta hänseende har, bortsett från år 1918, som påverkats av extraordinära förhållanden, fortgått tämligen jämnt. Den har emellertid icke varit så stor, att även totalsumman för de senare årens båda stater varit i växande. Tvärtom har den kraftiga minskningen från det av särskilda orsaker hårt belastade år 1918 till år 1919 efterföljts av en ytterligare icke obetydande nedgång från 1919 till 1920. Däremot lärer den väl knappast kunna väntas fortgå till nästkommande år, även om dess tilläggsstat bör kunna utvisa åtskilligt mindre slutsumma än tilläggsstaten för innevarande år.

Den förskjutning, som skett i avseende å tilläggsstaternas belastning, betraktar jag som i hög grad önskvärd.

Det synes mig vara av stor vikt, att statsregleringsarbetet målmedvetet inriktas på att begränsa tilläggsstaternas slutsummor genom att budgetanspråken i all den utsträckning som är möjlig sammanföras i riksstaterna. 1 anslagsäskanden från olika verk och myndigheter hava framträtt påtagliga utslag av den föreställningen, att tilläggsstaten skulle vara en stat av ungefär enahanda art som riksstaten. För upprätthållande av reda och överskådlighet i statens finansväsen måste dylika föreställningar bortarbetas. Innan budgetåret blivit omlagt, lärer det ändock varken kunna undvikas, att statsregleringen får ske med användande av dubbla stater för samma räkenskapsperiod, eller förhindras, att tilläggsstaten upptager i sig en avsevärd andel av den totala regleringen.

För att kunna hålla tilläggsstaten inom rimliga gränser är det, som jag nyss antytt, erforderligt att vid upprättandet av riksstat i största möjliga utsträckning sörja för att förutsebara och ofrånkomliga medelsbehov beredas tillbörligt rum redan å riksstaten och icke skjutas undan att omhändertagas av en framtida tilläggsstat, vars finansiering alltid är mera oviss.

På det att statsregleringen sålunda måtte kunna hållas såvitt möjligt ökad riksstat. samlad i riksstaten har jag ansett det vara erforderligt att å riksstat-

4 Inkomsterna.

förslaget för år 1921 upptaga betydande avsättningar för behov, vilkas storlek ej nu kan bestämt angivas. Sålunda tillstyrker jag, att 18 miljoner utanför huvudtitlarna avsättas för eventuella av dyrtiden föranledda merkostnader för armén. Likaledes finner jag det riktigt, att under olika huvudtitlar förstärkningsanslag blivit upptagna i staten eller betydande höjningar skett av ett antal under senare tid överskridna förslagsanslag. De stora brister i utgiftsanslag, som förekommit tidigare, böra bringas ur världen. Vid ett överslag av de höjningar, som sålunda skett och vilka icke representera några nya utgifter, som statsverket genom budgetens fastställande komme att åtaga sig utan allenast avse att låta de sannolika faktiska utgifterna komma till vederbörligt uttryck i riksstaten, har jag funnit mig kunna uppskatta den sålunda uppkomna rent budgetmässiga merbelastningen uppgå till omkring 17 miljoner.

Den ojämförligt största anslagsposten i det föreliggande riksstatförslaget är avsättningen för dyrtidstillägg. Medan i innevarande års riksstat för detta ändamål reserverades 116 miljoner, upptager förslaget till riksstat för år 1921 en avsättning å ej mindre än 160 miljoner, vadan enbart denna titel föranleder en ökning av slutsumman med 44 miljoner. Denna väsentliga ökning beror dels på att gjorda framställningar om höjda dyrtidstillägg för befattningshavare i statens tjänst, funnits böra tillmötesgås, så långt den allvarliga finansiella ställningen det medgiver, dels ock därpå att förhöjning av dyrtidstilläggen är ifrågasatt för vissa läraregrupper, som icke äro att betrakta som statens befattningshavare. Nuvarande allmänna författningar om dyrtidstillägg gälla som bekant till den 1 nästkommande juli. Från nämnda tidpunkt har jag räknat med höjda dyrtidstillägg, för vilkas bestridande den å innevarande års riksstat förekommande avsättning icke är tillräcklig. Summan av de anslag för ändamålet, som under olika huvudtitlar beräknas å tilläggsstaten uppgår till omkring 148.5 miljoner, vadan alltså enbart dyrtidstilläggen erfordra beredande å tilläggsstaten av 32.5 miljoner i nya medelstillgångar.

I fråga om affärsverken framträda dyrtidstilläggen ju icke direkt i budgeten. Med inberäknande av den ökade driftkostnad, de medföra för de olika affärsverken, torde hela det belopp statsverket skulle hava att utbetala i dyrtidstillägg vara att uppskatta till, för innevarande år 265 miljoner och för år 1921 283 miljoner.

Om jag härtill lägger*, att en ökning på utgiftssidan av över 16 miljoner föranledas av ökad avsättning, enligt gällande förordnings bestämmelser, till rusdrycksmedelsfonden och att i avsättning för tillfällig löneförbättring beräknas ett med 1.5 miljoner förhöjt belopp, har jag

Inkom stor nu.

angivit orsakerna till riksstatens ökade slutsumma beträffande ej mindre än 97 miljoner av den till omkring 121 miljoner uppgående totala ökningen. Med vad jag nu anfört och mod hänvisning därjämte till budgetbehovens normala ökning torde tillräckligt vara nämnt för att förklara den i och för sig betydande ökningen av föreliggande riksstatförslags slutsumma jämförd med riksstaten för innevarande år.

Av de förut meddelade tablåerna framgår ju, att en viss lättnad inträtt efter den starka påfrestningen under den hårdaste kristiden. Om än detta är i och för sig glädjande nog, får det icke undanskymma det påtagliga faktum, att framtiden icke ter sig ur statsfinansiell synpunkt vidare ljus.

Statens finansväsen bör givetvis under normala förhållanden vara så anordnat, att årsutgifterna kunna med säkerhet bestridas, utan tillgripande av kapitaltillgångar, av samma års inkomster, varvid lånemedel icke böra komma i fråga för andra ändamål än utgifter för kapitalökning. Men ej nog härmed. Skall utom riksstaten jämväl förekomma en årlig tilläggsstat, lärer vidare, därest man icke för dess finansierande vill pålägga nya skatter under löpande år, statsregleringen böra ske med så pass bred säkerhetsmarginal, att något överskott kan efter riksstatsutgifternas bestridande, för de oundgängliga icke förutsedda behovens tillgodoseende stå till framtida disposition.

Det perspektiv, som nu öppnar sig framåt, är ur dessa synpunkter ganska bekymmersamt. Jag påpekar blott, att riksstatförslaget kräver, frånsett lånemedel, ett inkomstbelopp av 696.8 miljoner. Statskontorets inkomstberäkning slutar på 503.2 miljoner. Åven om inkomst- och förmögenhetsskatten skulle pressas upp från sitt grundbelopp, som statskontoret naturligen räknat med, ända till 200 procent eller till fördubblade grundbelopp, förefinnes en brist av 57.6 miljoner. Räknar man åter med procenttalet 150 i inkomstskatt, utgör bristen 125.6 miljoner.

Att påkänningen blivit så stark i fråga om 1921 års stat är icke ägnat att förvåna. För första gången etter år 1916 uppgöres nu en riksstat utan krigskonjunkturskatt. Denna skatt är icke avsedd att uttagas för år 1921. Kungl. Maj:t har redan i konselj den 31 december 1919 beslutat förelägga riksdagen proposition angående upphörande av taxering till krigskonjunkturskatt efter det taxering för innevarande år ägt rum.

Borttagandet av krigskonjunkturskatten ur budgeten rubbar omedelbart och starkt budgetens jämvikt. Svårighet uppstår då att finna täckning

Ars utgifter och årsinkomster.

Krig sko njunkturskattens upphörande.

6 Inkomsterna.

Bristande jämvikt i framtida budgeter.

Affärsverkens

avkastning.

för de kvarstående och stegrade riksstatsbehoven. Därjämte försvinner den främsta källan till de överskott, som hittills försörjt tilläggsstaterna.

Den närmast till hands liggande utvägen att omedelbart söka bereda tillgång till en eller flera nya skattekällor har jag efter övervägande av de olika möjligheter, som kunna stå till buds, icke funnit mig böra tillråda, vad angar 1921 års riksstat. Det för mig därvid avgörande skälet är, att 1920 års krigskonjunkturskatt erlägges först under loppet av år 1921. Med påläggande av nya skatter bör då om möjligt tillsvidare få anstå. Jag har funnit det lämpligast att nu söka täckningen av bristen i 1921 års stat genom att dels 104.1 miljoner tagas i anspråk av kassafondens tillgångar — till vilkas beräknande jag härnedan skall återkomma — dels för anskaffande av ytterligare erforderligt belopp, 102 miljoner, inkomst- och förmögenhetsskatten sättes till ett procenttal av 175, eller 20 högre än för innevarande år. Då jag samtidigt nödgas för tilläggsstatsbehovens tillgodoseende föreslå, att av kassafondsmedel ytterligare omkring 98.8 miljoner å tilläggsstaten disponeras, innebära de båda statförslagen ett minskande av statens kapitaltillgångar med nära 203 miljoner, ett så betydande belopp, att jag icke ansett mig kunna på kassafondens bekostnad förorda ett lägre procenttal än angivna 175 i inkomstskatt. Jag återkommer för övrigt till denna fråga senare.

Det som mest ger anledning till allvarliga bekymmer är emellertid icke denna närmast liggande fråga, huru 1921 års stat skall bringas att ga ihop. Man måste numer fråga sig, huru en statsreglering om ännu något, eller några år fram i tiden skall kunna åvägabringas — alldeles frånsett de påkänningar den slutliga likvideringen av kommissionsverksamheten, särskilt bränslekommissionens affärer må komma att bereda. Därest icke en bestämd vändning inträder i fråga om prisläget, är det självfallet icke att räkna med lägre riksstatssummor framdeles än nu. De kassafondstillgångar, som nu finnas att tillgå, lära icke då stå till buds. Det blir avgjort nödvändigt att snabbt söka återställa jämvikten inom själva årsbudgeten, så att den frigöres från behovet av kapitaltillskott från tidigare regleringar.

Uppmärksamheten fästes då vid frågan om affärsverkens avkastning. Där är den svaga punkten i statens finansväsen, sådant det nu gestaltar sig. Proportionen mellan beräknat överskott av affärsverken och egentliga statsinkomster är ogynnsammare än före kriget. Jag erinrar om, att affärsverken för det sista året före världskriget, år 1913, bidrogo till budgeten med 44.2 miljoner, medan egentliga stats-

Inkomsterna.

inkomster lämnade ett tillskott av 187.7 miljoner, ej långt från proportionen 1:4. I föreliggande inkomstberäkning utgör överskottet från affärsverken 76.8 miljoner. Täckes bristen på det sätt jag nyss ifrågasatt, skulle egentliga statsinkomster (dit kassafondsmedlen såsom uppkomna av dylika inkomster också här torde få räknas) belöpa sig till 597.3 miljoner. Proportionen blir då icke långt från 1 : 8.

An värre är emellertid, om ett affärsverk icke ens lämnar skälig avkastning å det kapital, som är av statsverket upplånat och i affärsverket placerat. Vid bedömandet av ett affärsverks överskott, sådant det i budgeten redovisas, får ju icke förglömmas, att på budgetens utgiftssida bland räntorna å statsskulden finnas motsvarande betydande räntekostnader. Verkligt överskott för budgeten är givetvis blott vad som återstår, sedan räntorna å de affärsdrivande verkens andelar av statsskulden avdragits från deras redovisade överskott. Med hänsyn härtill innebär den av vederbörande verks styrelse föreslagna överskottssiffran 32 miljoner för det största affärsverket, statens järnvägar, att verket, även om denna beräkning skulle godtagas, icke alls lämnar något överskott utan nätt och jämnt täcker genom driftmedel statsverkets räntekostnader för i järnvägarna placerat lånekapital.

Nu anser jag det icke ens vara möjligt att räkna med den angivna siffran å överskottet; utan har jag i mitt budgetförslag sänkt den, av skäl som jag senare skall nämna. Funnes det ingen möjlighet att från något av de andra affärsverken påräkna ökad avkastning, skulle därmed totalsiffran för affärsverkens bidrag till budgeten ytterligare sänkas. Till frågan om sådan möjlighet förefinnes skall jag senare återkomma.

Då jag nu behandlar de överskott, som affärsverken beräknas skola inleverera till statsverket, kan jag icke oanmärkt förbigå det jämväl i statskontorets inkomstberäkning berörda förhållandet, att affärsverk på eget beråd och utan Kungl. Maj:ts medgivande uraktlåtit att till statskontoret inleverera överskottsmedel. På grund av dylikt under flera år fortsatt förfarande från telegrafverkets sida har Kungl. Maj:t på föredragning av chefen för civildepartementet avfordrat telegrafstyrelsen förklaring. För min del har jag att med beklagande av vad som förefallit konstatera, att detta förfaringssätt i realiteten innebär, att kassafondsmedel bundits på sådant sätt, att de icke nu stå till riksdagens fria förfogande.

Jag torde härefter få i största korthet beröra en fråga av vital betydelse, som torde föranleda proposition, innefattande betydande an-

Ej inlevererade överskott.

Bostads-

frågan.

8 Inkomsterna.

slagskrav, vilka icke direkt framträda i budgetförslagen. Härmed åsyftar jag frågan om åtgärder i bostadsfrågan. Jag anhåller att här få dels lämna några upplysningar till kompletterande av vad budgeten direkt innehåller dels ock ange, av vilka skäl jag ansett mig kunna tillsvidare underlåta att i budgetförslagen upptaga erforderliga anslag.

I ämnet avgivet sakkunnigbetänkande jämte däröver avgivna yttranden och i övrigt inkomna framställningar undergå för närvarande beredning inom civildepartementet. Detta beredningsarbete har ännu icke fortskridit därhän, att något slutligt förslag kan i detta sammanhang anmälas. Svårighet möter ock att, innan själva programmet för bostadsfrågans behandling blivit mera bestämt utlagt, nu i budgeten beräkna vissa bestämda belopp.

Rörande de riktlinjer, som närmast torde komma under övervägande anser jag mig, efter samråd med chefen för civildepartementet, kunna nämna följande.

Statsverket torde böra i större utsträckning än hittills bygga bostäder för i statens tjänst anställd personal. För detta ändamål äro redan i budgetförslagen upptagna ett antal anslagsäskanden, uppgående till ett avsevärt sammanlagt belopp, ungefär 9 miljoner, varförutom torde få erinras om, att jämväl igångsättande av byggnadsföretag för att bereda tillgång till ämbetslokaler, varom förslag äro framlagda i budgeten till ett belopp av 8.8 miljoner, innebär en viss lättnad å bostadsmarknaden. I den mån nu nämnda byggnadsföretag avse normala behov, torde de böra finansieras på sedvanligt sätt: ämbetslokaler och bostadshus för personal utom affärsverken av skattemedel och byggnader för affärsverkens räkning av lånemedel. Men utöver dessa i budgeten redan upptagna förslag är det ifrågasatt, att statsverket skulle igångsätta byggande av bostadshus för egen personal i extraordinär omfattning, förslagsvis för en sammanlagd kostnad av omkring 30 miljoner.

Finansieringen av detta direkt för bostadsnödens lindrande avsedda statliga bostadsbyggande torde lämpligast kunna så ordnas, att rusdrycksmedelsfondens tillgångar placeras i dessa statsverkets blivande fastigheter, givetvis under sådana former, som tillförsäkra fonden ränteinkomst och möjliggöra fondmedlens lösgörande för de med fonden närmast avsedda ändamål, i händelse av behov. Såsom jag senare får närmare framhålla bliva fondens tillgångar under innevarande år sådana, att ett bostadsbygge för 30 miljoner därigenom varder betryggat. Huruvida denna byggnadsverksamhet kan koncentreras till senare halvåret i år och nästa år eller bör tänkas förlagd delvis även till 1922, kan jag nu icke yttra

Inkomsterna.

mig om. Därpå bliver naturligen beroende, huru stora belopp som böra anvisas å föreliggande tilläggsstat och riksstat.

Det har självfallet eu gynnsam inverkan på bostadsfrågan även för de utom statsförvaltningen stående, om sålunda ett betydande antal statsbostäder komma till stånd. Men så omfattande som den akuta bostadsnöden är, kunna åtgärderna från statens sida ingalunda stanna därvid. Det lärer icke nu finnas annan råd, i betraktande av dem enskilda bostadsproduktionens stagnation, än att bostadsbyggen igångsättas av kommuner och kooperativa sammanslutningar eller på annat lämpligt sätt, med tillhjälp av statslån till viss del av kostnaden. Medel härför torde få anskaffas genom tillfällig upplåning. Det erforderliga beloppet kan först efter slutförd utredning fixeras. Dess fördelning på olika år måste naturligen göras beroende av möjligheterna att hinna med byggena utan en forcering, som än ytterligare skulle driva bostadsproduktionens kostnader i höjden. Med utgångspunkt från ett av svenska stadsförbundets bostadsråd avgivet förslag kan förslagsvis ifrågasättas att å 1920 års tilläggsstat uppföra en mindre del av det erforderliga statslånebeloppet, t. ex. 15 miljoner, medan huvuddelen, måhända 50 miljoner, förlägges till 1921 års riksstat och omkring 15 miljoner tänkas uppförda å 1922 års stat.

För att förränta dessa lånemedel — intill dess att vederbörande låntagare skall själv verkställa förräntningen — och för bestridande av andra uppkommande kostnader för de statliga åtgärderna i bostadsfrågan erfordras emellertid skattemedel. Det torde bliva nödvändigt att härför anlita särskild skattekälla, och därvid ligger närmast till hands att i en eller annan form beskatta den hyresstegring å före kristiden förefintliga bostadslägenheter, som med en småningom skeende avveckling av hyresstegringslagen måste komma att inträda. En dylik skatt torde emellertid först vid sådan tidpunkt lämna intäkt, att dess uppförande å budgeten icke lämpligen kan ifrågakomma förrän vid uppgörande av statförslag till 1921 års riksdag. Någon förhöjning av räntekostnaderna å 1921 års riksstat synes mig, med hänsyn till den försiktighet, varmed riksgäldskontorets förslagsberäkning är uppgjord, icke av denna anledningvara av nöden.

Enligt de underrättelser om riksgäldskontorets upplåning, som varit för mig tillgängliga, synes upptagandet i sinom tid å tilläggsstat för innevarande år och riksstat för det nästkommande av de förslagsvis nämnda beloppen icke behöva medföra sådan ansträngning av lånemarknaden, att bostadsfrågans provisoriska lösning enligt nu antydda huvudlinjer därav kunde äventyras. En icke obetydlig del av under när- Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 2

10 Inkomsterna.

Finansplanens all. manna grunder.

Bokslutet

1918.

TiUäggsstat

1919.

1919 års reglering.

maste tiden erforderliga lånemedel torde nämligen komma att stå till förfogande utan uppläggande av något nytt statslån.

Med nu angivna läggning av det ifrågasatta bostadsprogrammet och då införandet i budgetförslagen av vissa förslagssiffror budgettekniskt stöter på svårigheter samt icke torde göra statförslagen mer rättvisande än genom nu lämnade upplysningar, torde det få anses tillräckigt motiverat, att sådana förslagssiffror tillsvidare icke ingå i statförslagen. Givetvis är det min uppfattning, att, sedan proposition i ämnet blivit till riksdagen avlåten, erforderliga anslag böra inarbetas i staterna vid deras fastställande.

Jag torde härefter få redogöra för budgetställningen och de allmänna grunderna för uppgörandet av årets finansplan.

Riksbokslutet för år 1918 uppvisar en bokförd behållning i kassafonden av 256.4 miljoner. Vid samma års början utgjorde kassafondens bokförda tillgång 389.2 miljoner. Statsregleringen för år 1918, innefattande riksstat, tilläggsstat och extra tilläggsstat har sålunda minskat behållningen med 132.8 miljoner, oaktat året haft att uppvisa ett så stort överskott som 328.7 miljoner. Av kassafondsmedel ha nämligen tagits i anspråk för 1918 års utgifter ej mindre än 461.5 miljoner.

För bedömandet av den bokförda tillgången vid början av år 1919, 256.4 miljoner, är framför allt av vikt att uppmärksamma, att vid bokslutets uppgörande såsom tillgång upptagits den i 1918 års budget uppförda krigskonjunkturskatten, å 303.9 miljoner, av vilken ingen del influtit under år 1918 utan som i tre uppbörder under loppet av år 1919 skolat inbetalas.

Hade icke vid bokslutets uppgörande nyssnämnda ej influtna skattemedel tagits i beräkning, skulle bokslutet uppvisat, i stället för en behållning av 256.4 miljoner, en brist av 47.5 miljoner.

Det under år 1919 inflytande krigskonjunkturskattebeloppet har emellertid satt kassafonden i stånd att nöjaktigt bestrida de utgifter, som därå anvisats. Av den bokförda kassafondsbehållningen vid ingången av år 1919 hava nämligen för finansieringen av 1919 års tilläggsstat tagits i anspråk 202.1 miljoner. Efter bestridandet av detta belopp skulle kassafonden innehålla 54.3 miljoner.

Emellertid tillföres densamma vid årsskiftet det under år 1919 uppkommande regleringsöverskottet.

Inkomsterna.

11 Jag övergår därmed till frågan om kassafondens ställning vid innevarande -års början, efter mottagandet av nämnda överskott.

Tyvärr befinner sig statens räkenskapsväsen ännu icke i det skick, att man med nödig grad av säkerhet kan strax efter ett årsskifte bedöma statsregleringens resultat. Inkomsternas tillflöde kan nog med någorlunda stor sannolikhet bedömas — ehuru beträffande den största inkomstposten, krigskon junkturskatten, finansplanen måste uppgöras, innan ännu vederbörande skattenämnd avslutat sil t arbete i Stockholms stad. Förefinnes det sålunda på inkomstsidan en icke obetydande felmarginal, är det emellertid än större osäkerhet i fråga om utgiftsanslagens ställning. Såsom jag hade tillfälle att närmare utveckla vid framläggande av inkomstberäkningen i fjolårets statsverksproposition, hava under senare år mycket betydande differenser visat sig mellan de fastställda staternas utgiftsanslag och de faktiska utgifterna. Visserligen har reformarbetet på statsbokföringens område nu förts fram därhän, att vid finansplanens uppgörande funnits tillgängligt ett sammandrag för tiden till och med november månads utgång. Men då just under december månad mycket stora belastningar å anslagen förekomma, är det för närvarande mycket vanskligt att på grundval av föreliggande material ernå en säker uppskattning av ställningen, vad utgiftsanslagen angår, förrän ett gott stycke in på det nya året.

På grund av dessa förhållanden är det icke nu möjligt att fixera budgetställningen vid innevarande års början med den säkerhet, som egentligen vore önskvärd.

Såvitt nu kan bedömas, lärer 1919 års statsreglering komma att lämna ett avsevärt större överskott än vad tidigare hållits för sannolikt. Framför allt beror detta på den betydande merintäkten av krigskonjunkturskatten och, i mindre grad, av ordinarie och extra inkomst- och förmögenhetsskatt samt därpå, att tullinkomsterna efter världskrigets avslutande undergått en högst betydande stegring. Åven om regleringsöverskottet icke skulle nå samma storlek som för 1918, kommer kassafonden efter dess mottagande med all sannolikhet att innehålla 340 miljoner.

Beträffande den sålunda beräknade kassafondsbehållningen vid innevarande års början anmärker jag här ånyo, att det bokföringsmässiga överskottet inrymmer ännu icke influtna medel. Sålunda ingår i den beräknade behållningen den krigskonjunkturskatt, sannolikt minst 270 miljoner, som inkommer först under loppet av innevarande år. Med reduktion härför sjunker behållningen vid senaste årsskiftet till 70 miljoner.

12 Inkomsterna.

1930 års tilltiggsstat.

Enligt den praxis, som utbildat sig, skall av denna tillgång i första rummet tillgripas skäligt belopp för finansieringen av årets tillläggsstat, i den mån icke andra medel därför finnas till förfogande eller varda särskilt beredda.

Tilläggsstaten för år 1920 slutar på ett belopp av 282.3 miljoner1), därav verkliga utgifter 220.2 miljoner och utgifter för kapitalökning 62.1 miljoner.

Av dessa utgifter äro samtliga utgifter för kapitalökning, förutom en post å 4,000 kronor, avsedda att täckas genom lånemedel. Verkliga utgifter jämte nyssnämnda mindre belopp äro avsedda att utgå av andra statsinkomster. För bestridande av det senare slagets utgifter finnas till förfogande dels vissa smärre inkomstposter, för vilka jag torde få redogöra vid inkomstberäkningen i tilläggsstaten, till ett belopp av 0.8 miljoner, dels de å riksstaten för innevarande år gjorda avsättningarna för tillfällig löneförbättring och för dyrtidstillägg, om tillhopa 120.6 miljoner. Vad därefter återstår att täcka, eller 98.8 miljoner anser jag böra bestridas av disponibla kassafondsmedel.

I avseende å tillgripande av kassafondsmedlen tillåter jag mig erinra om den omläggning i riktning mot en sundare finansiering, som tog sin början genom fjolårets budgetförslag. Då uppställdes den grundsatsen, att för tilläggsstaten icke borde få tillgripas andra bokföringsmässiga tillgångar i kassafonden än sådana, vilka under det löpande året kunde beräknas faktiskt inflyta. Därmed var det principiellt avgörande steget taget för att avlägsna de allvarliga olägenheter, som uppstått genom att som kassafondstillgång bokföra krigskonjunkturskatten året innan den inflyter. Jag antydde emellertid därvid, att man icke kunde på en gång verkställa den omläggning, som med hänsyn till statsverkets kassaställning är önskvärd.

Med de budgetförslag, jag nu har att framlägga tages nästa steg. Fjolårets tilläggsstat behövde taga i anspråk mer än tvenne uppbörder av krigskonjunkturskatt.s) För tillgodoseende av tilläggsstaten i år lärer behovet bliva mer än fyllt redan genom den första skatteuppbörden. Det kan till och med komma att visa sig, då alla på statsregleringsresultatet 1919 inverkande faktorer kunna fullt överblickas, att man med

0 Skillnaden mellan denna siffra och den å s. 2 meddelade, 161.7 miljoner, beror på de avsättningar, å tillhopa 120.6 miljoner från årets riksstat, vilka nu tagas i anspråk och slås ut på huvudtitlarna.

3) Om, med frånräknande av krigskonjunkturskatt å 303.9 miljoner, kassafonden vid årets början uppvisade en brist av 47.5 miljoner, måste ju nära 250 miljoner hinna inflyta för att bestrida å kassafonden anvisade 202.1 miljoner.

Inkomsterna.

innevarande år skall hava i det närmaste nått målet: att för tilläggsstaten använda allenast de tillgångar, som finnas verkligen tillgängliga vid årets början. Det torde ock få anses högeligen önskvärt, att detta mål nås före den tidpunkt, då krigskonjunkturskatten upphör att inflyta. Då upphör nämligen ock definitivt den möjlighet, som under de senaste åren förelegat, att kunna bestrida utgifter, som ej upptagits i riksstaten, genom anvisningar å efteråt inströmmande överskott å ett tidigare års reglering.

Jag finner det vara nödvändigt att taga hänsyn till vad nu framhållits jämväl vid uppgörande av budgetförslaget för år 1921. Det bör icke få komma i fråga att för nämnda års riksstat taga i anspråk sådan tillgång i kassafonden, som kan härröra från ett uppkommande överskott å 1920 års statsreglering. Detta lärer nämligen få bestrida de säkerligen betydande, även med iakttagande av all sparsamhet ofrånkomliga utgifterna för en tilläggsstat för nästkommande år. Finner man sig böra även för riksstaten för år 1921 tillgripa medel ur kassafonden, anser jag därvid den grundsatsen böra bestämt vidhållas, att endast i 1919 års bokslut befintliga tillgångar för ändamålet få disponeras.

Nu synes det icke vara möjligt att uppgöra en budget för år 1921 utan att även för huvudstaten lita till kassafonden, därest icke nya skatter skola behöva påläggas.

Av riksstatförslagets utgifter, 828.8 miljoner, som till 668.9 miljoner utgöra verkliga utgifter och till 159.9 miljoner utgöra utgifter för kapitalökning, äro 132.0 miljoner av den art, att de enligt erkända budgetprinciper lämpligen böra bestridas av lånemedel.

För den återstående delen av utgiftssidan, 696.8 miljoner, kan med utgångspunkt från statskontorets och riksgäldskontorets inkomstberäkningar, ehuru med viss nedsättning av affärsverkens överskott, beredas en medelstillgång av 490.8 miljoner, under förutsättning i fråga om den numera rörliga inkomst- och förmögenhetsskatten av allenast grundbeloppens uttagande.

Den brist, för vilken jag har att föreslå täckning, utgör sålunda ej mindre än 206 miljoner. Då jag som förut nämnts utgått från, att nya skatter så vitt möjligt ej borde påläggas för år 1921, bär jag närmast haft att överväga å ena sidan, hur högt procenttal av inkomst- och förmögenhetsskatt borde kunna komma i fråga, och å andra sidan, hur mycket som av kassafondens tillgångar kunde tagas i anspråk. Vid avvägandet av belastningen på de skattdragande och på statsverkets kassatillgångar har jag stannat vid att förorda uttagandet av 102 miljoner

1931 års riksstat.

14 Inkomsterna.

genom inkomst- och förmögenhetsskattens höjande till ett procenttal av 175, medan resten, 104 miljoner, enligt mitt förslag torde få tagas från kassafonden.

I fråga om inkomstskattens procenttal tillåter jag mig erinra om, att förra årets lagtima riksdag nedsatte procenttalet från av Kungl. Maj:t föreslagna 165 procent till 155 procent, samtidigt som riksdagen beskar krigskonjunkturskatten åtskilligt kraftigare än vad redan Kungl. Maj:t då ifrågasatt. De redan vid tidpunkten för riksdagens beslut fullt förutsebara och uttryckligen från min sida påpekade verkningarna härav kunna icke nu utebliva. På grund av föregående lagtima riksdags beslut bliver inkomstskattetalet nu 10 procent högre än det eljest kunnat bliva.

En nedsättning av det nu föreslagna procenttalet anser jag icke kunna ske genom den närmast till hands liggande utvägen att i detta budgetförslag från början öka den andel, varmed kassafonden skulle deltaga i medelsbehovets fyllande. Med bortseende, av förut antydda grunder, från överskott å 1920 års reglering skulle kassafonden genom föreliggande budgetförslags genomförande och under av mig gjorda antaganden beträffande sistlidna års överskott nedbringas till c:a 137 miljoner. En behållning av denna storlek lärer under nuvarande förhållanden icke kunna i och för sig anses vara för drygt beräknad, därest kassafonden skall kunna tillfredsställande fylla sina ursprungliga och egentliga uppgifter.

En reduktion av behållningen kan för övrigt föranledas därav, att det vid riksdagens fastställande av riksstat för år 1921, efter erforderlig revision av affärsverkens inkomstberäkningar, kan visa sig erforderligt att uppväga nedsatta överskottsberäkningar för ett eller annat affärsverk genom att, utöver vad jag nu ifrågasätter, taga kassafondsmedel i anspråk. Jag återkommer till frågan senare.

Därjämte vill jag här understryka, att betydande kassafondstillgångar äro bundna som rörelsekapital i affärsverken. Vid de senaste årssluten hava omkring 60 miljoner av de som kassafondsbehållning bokförda medlen varit hos verken utestående. I vad mån de sålunda uteblivna redovisningarna från affärsverken — frånsett vad förut sagts rörande telegrafverket — bero på därtill lämnat medgivande eller sammanhänga med det förhållande, att sådan inleverering för visst år kunnat lämpligen uppskjutas till kommande år saknar jag anledning att nu närmare ingå på. Jag allenast konstaterar, att med frånräknande av även dessa medel, vilka uppenbarligen icke kunna tillsvidare användas för statsverkets kassabehov, behållningen i kassafonden bliver så reducerad, att den största varsamhet vid dess disponerande är att tillråda.

Inkomsterna.

15 Härefter övergår jag till beräkningen av de olika inkomsttitlarna, varvid jag i allt väsentligt ansluter mig till sfatskontorets förslag. Av denna anledning och under hänvisning till vad statskontoret anfört finner jag särskilt yttrande från min sida endast i vissa hänseenden erforderligt.

A. Egentliga statsinkomster.

Inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp beräknar statskontoret till 136 miljoner, varav 3 miljoner skulle belöpa å aktiebolagens B-skatt. Det är givetvis synnerligen vanskligt att nu mera exakt bedöma intäkten av denna skatt, som grundar sig på inkomstoch förmögenhetsförhållandena innevarande år. Då statskontoret utfört en särskild undersökning för att kunna uppskatta intäkten, finner jag mig, efter att hava inhämtat upplysningar rörande det material, som vid undersökningen lagts till grund, icke hava anledning att frångå det därur framgångna huvudresultatet, att inkomst- och förmögenhetsskattens debiterade grundbelopp, frånsett B-skatten, kan antagas utgöra 140 miljoner. Statskontoret har härifrån avdragit 7 miljoner, som skulle motsvara skillnaden mellan debiterad och behållen inkomst. Ett avdrag med hela 5 procent, som detta innebär, kan jag visserligen icke finna sannolikt. Emellertid får hänsyn tagas till, att under år 1921 liksom under innevarande år behov av särskilda avdrag kommer att föreligga. Minskningen av skatteintäkten genom dessa avdrag kan beräknas bliva, även om själva bestämmelserna skulle bliva i huvudsak oförändrade, åtskilligt större än under innevarande år, enär maximiavdrag torde i ökad utsträckning komma i tillämpning. Med hänsyn härtill och till den betydande osäkerhet, som med nödvändighet vidlåder en sådan uppskattning som den föreliggande, har jag icke ansett mig böra höja statskontorets beräkning.

För att uppnå jämvikt i budgeten förordar jag uttagande under år 1921 av 175 procent å grundbeloppen, vadan jag i förslaget till riksstat under avrundning nedåt av den osäkra B-skatten upptager inkomst- och förmögenhetsskatten till

«. Skatt å inkomst- och förmögenhet.................... 233 miljoner kronor

/?. B-skatt å aktiebolag m. fl................................. 5 » »

238 miljoner kronor.

16 Inkomsterna.

Stämpelmedlen uppför jag med av statskontoret föreslaget belopp. Jag förutsätter därvid, att bestämmelserna i förordningen den 26 mars 1919 (nr 120) om höjd fondstämpel komma att gälla även under år 1921. Förslag om författningens prolongering torde jag sedermera få anmäla. Likaså utgår jag från, att lyxstämpelavgiften, enligt förordningen den 11 juli 1919 (nr 401), kommer att bibehållas under år 1921. Vad angår intäkten av denna stämpelavgift, vilken statskontoret säger sig icke Lava tagit i beräkning, tillåter jag mig meddela, att, enligt vad jag från generalpoststyrelsen inhämtat, intill utgången av nästlidna december försålts lyxstämplar för 79,600 kronor. Den nya stämpelavgiften har varit i tillämpning sedan den 1 september 1919. Emellertid hava, enligt vad jag på förekommen anledning gjort mig underrättad om, vederbörande länsstyrelser i flera län försummat att i tid vidtaga åtgärd för utseende av tillsyningsman; i vissa fall bar åtgärden fördröjts till in i november. Kontrollen har alltså under den första tidens tillämpning varit bristfällig. Med hänsyn härtill är ovan angivna siffra icke en fullt tillförlitlig utgångspunkt för beräkning av skatteintäkten. Närmast synes den peka mot en årsintäkt av omkring

300,000 kronor. Någon anledning att med förslagsvis detta belopp höja stämpelmedlen i budgeten synes mig ej föreligga, då andra och betydljöt viktigare faktorer äro tämligen osäkra. Såsom statskontoret anmärkt skulle man för övrigt hava att jämväl taga i beräkning den minskning å stämpelinkomsten som borttagandet av stämpel a fullmaktei m. m. medför.

Biand stämpelmedlen ingår såsom en av de största posterna arvsskatt och skatt för gåva. Rörande dispositionen av ifrågavarande skatteintäkt får jag erinra om, att till 1919 års lagtima riksdag avläts proposition om avsättning av, bland annat, arvsskattemedlen till en statsverkets kapitalökningsfond. Riksdagen, som ansåg ytterligare utredning i vissa angivna hänseenden erforderlig, avslog propositionen. Ärendet har sedermera gjorts till föremål för ytterligare utredning men befinner sig icke ännu i tärdigberett skick. Huruvida proposition i ämnet kan komma att avlåtas till innevarande års riksdag är för närvarande ovisst. Av betydelse är härvid givetvis även det statsfinansiella läget. Jag anser mig icke kunna ifrågasätta någon ytterligare höjning av inkomstskattens procenttal lör att möjliggöra genomförandet av förslaget om arvsskattemedlens fondering, hur viktig och betydelsefull jag än alltjämt anser en dylik fondering vara. Huruvida den även av riksdag-en i princip godtagna tanken skall kunna i 1921 års budget förverkligas,

Inkomsterna.

torde icke kunna slutgiltigt bedömas, förrän ökad klarhet vunnits angående den verkliga budgetställningen vid ingången av detta år.

Beträffande last pennin g ar na, som jag upptager med av statskontoret föreslaget belopp, tillåter jag mig omnämna följande. Med anledning dels av för flera år sedan inkommen framställning om lastpenningarnas avskaffande, vilken framställning av statskontoret och kommerskollegium avstyrkts under uttalande, att vederlag till den svenska sjöfartsnäringens direkta nytta borde beredas av statsmedel, dels ock av från riksdagens sida väckt fråga om höjning av rederilånefonden har jag anmodat kommerskollegium att yttra sig rörande lämpligheten av att under viss tid framåt till utökande av rederilånefonden avsätta statsverkets inkomst av lastpenningar. Kollegium har i anledning härav i skrivelse till mig uttalat, att kollegium ansåge en ökning av rederilånefonden med minst 15 miljoner väl motiverad och att, då lastpenningarna icke ens tillnärmelsevis räckte till fyllandet av ifrågavarande trängande behov, den ifrågasatta avsättningen enligt kollegii mening vore mindre lämplig.

I anledning av denna kommerskollegii avböjande hållning har jag tillsvidare låtit tanken förfalla att föreslå lastpenningarnas avsättande för något sjöfartsnäringen befrämjande ändamål.

Frågan, om lastpenningarna skola bibehållas eller ej, är för närvarande föremål för utredning inom generaltullstyrelsen, dit inkommen framställning i ärendet remitterats. Utredningen i fråga avser också spörsmålet om eventuell omreglering av fyr- och båkmedlen.

Till vad statskontoret anfört beträffande beräkningen av tullmedlen har jag ingen annan erinran att göra än att det numera, vid det förhållande att riksdagen beslutat ett provisoriskt system av glidtullar å importerad spannmål visserligen icke tinnes anledning till uteslutande ur beräkningen av de belopp, spannmålstullarna kunna inbringa, såsom statskontoret synes förutsätta. Då det emellertid är synnerligen tvivelaktigt, huruvida de nya glidtullarna, vilkas effekt är beroende, bland annat, av världsmarknadspriset å spannmål, skola inbringa något avsevärt belopp under 1921, har jag bibehållit statskontorets slutsiffra för tullmedlen i mitt förslag.

I fråga om de förutvarande inkomsttitlarna brännvinstillverkningsskatt, br ån nvinsförsälj ning smedel (vilken inkomsttitel hädanefter torde böra i stället benämnas rusdrycksförsäljningsmedel), maltskatt och punsch- Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 3

18 Inkomsterna.

skatt, vilka samtliga äro underkastade bestämmelserna i förordningen angående statsverkets fond av rusdrjcksmedel, får jag erinra om, att i 1920 års riksstat verkställts en avsättuing till nämnda fond av den del av inkomsttitlarnas sammanlagda intäkt, som i fjolårets statsverksproposition beräknades komma att överstiga medeltalet av intäkterna for åren 1917, 1918 och 1919. Vid nu verkställd förnyad beräkning av detta medeltal, som innan 1919 års bokslut föreligger icke kan definitivt fastslås, har medeltalet befunnits sannolikt utgöra 20.4 miljoner. Jag anmärker härtill, att då intäkten av förenämnda inkomsttitlar för 1920 nu synes kunna beräknas till 46 miljoner, rusdrycksmedelsfonden torde hava att motse en mycket betydande avsättning härav, med över 25 miljoner. Motsvarande beräkning för åren 1918, 1919 och 1920 ger en sannolik medeltalssiffra av 28.7 miljoner. Jag anser, att den avsättning, som nu jämlikt fondförordningens bestämmelser skall ske, bör bestämmas med ledning av det lägre av dessa båda medeltal. Då summan av de beräknade intäkterna för år 1921 utgör 42.5 miljoner, torde avsättning, med någon avrundning av siffran, få ske med 22 miljoner, varom jag senare skall göra framställning. Det för vanliga budgetbehov disponibla beloppet skulle då bliva 20.5 miljoner.

Med anledning av vad statskontoret anfört i fråga om patent- och varumärkes- samt registrering savgifter därom, att inkomsttitelns ävensom det motsvarande utgiftsanslagets summa borde inrymma även kostnaderna för dyrtidstillägg åt verkets personal, vill jag först påpeka, att enahanda givetvis då borde gälla samtliga verk med samma ställning i budgeten som patent- och registreringsverket. I frågan har jag tidigare uttalat mig dels i fjolårets inkomstberäkning, dels i propositionen (nr 225) till förra årets lagtima riksdag om allmänna grunder för dyrtidstillägg. Jag delar i princip statskontorets uppfattning men finner det mest ändamålsenligt, att i år förfares på samma sätt som i fjol, nämligen så, att såväl utgifter för dyrtidstillägg vid ifrågavarande verk som motsvarande inkomsttitel upptagas å tilläggsstat. Någon inverkan på budgetens ställning kan det givetvis icke hava, om det ena eller andra förfaringssättet väljes.

Samtliga de inkomsttitlar, som motsvaras av reservationsanslag å utgiftssidan, hava av mig upptagits med de belopp, vartill de böra med hänsyn till utgiftsanslagen uppgå. Jag torde få åtnöja mig här med en hänvisning till vad i saken anföres under vederbörande huvudtitlar.

Inkomsterna.

19 Avdelningen »egentliga statsinkomster» har hittills varit fördelad pa tre underavdelningar:

I. Skatter.

II. Uppbörd i statens verksamhet.

III. Diverse inkomster.

Jag får nu föreslå, att ytterligare en underavdelning införes, nämligen »inkomster av postsparbanksrörelsen». Uppdelningen skulle då bliva följande:

I. Skatter.

II. Uppbörd i statens verksamhet.

III. Inkomster av postsparbanksrörelsen.

IV. Diverse inkomster.

Rörande den sålunda ifrågasatta nya inkomsttiteln anhåller jag att få anföra följande.

Inkomst av 'postsparbanksrörelsen. Sedan fråga uppkommit om införande i riksstaten från och med år 1921 av postsparbanken, har jag anmodat styrelsen för postsparbanken att inkomma med det yttrande och förslag, som i anledning av nämnda omständighet kunde synas styrelsen erforderligt, ävensom därvid, bland annat, avgiva fullständigt statförslag och redogörelse för postsparbankens ekonomiska ställning.

I anledning härav har nämnda styrelse anfört bland annat följande.

»Innebörden av förslaget om postsparbankens införande i riksstaten torde vara, att postsparbankens inkomster skola upptagas såsom en statsverkets inkomst och postsparbankens utgifter skola upptagas som en statsverkets utgift. Redan här bör emellertid erinras, att jämlikt § 19 mom. 3 i postsparbanksförordningen den 22 juni 1883 eventuellt överskott å postsparbanksrörelsen skall användas uteslutande för postsparbankens egna ändamål. I följd härav kan postsparbanken i specifikationen av statens inkomster ej uppföras under rubriken: Inkomster av statens produktiva fonder. Styrelsen kan ej heller finna, att anstaltens inkomster lämpligen kunna i denna specifikation uppföras under rubriken: Egentliga statsinkomster. I punkt II under denna huvudrubrik synes det nämligen uteslutande vara fråga om avgifter, som erläggas för vissa statens prestationer och som skola avpassas efter statens utgifter i och för dessa prestationer. Hit synes den mycket ovissa inkomsten av postsparbanksrörelsen ej kunna hänföras. Med den nuvarande uppställningen av riksstaten synes det alltså svårt att i densamma inpassa postsparbanken. . .„

På grund av vad sålunda anförts, föreställer sig styrelsen, att om den ifrågasatta förändringen skall vidtagas, den torde böra föregås av en utredning rörande ändring i riksstaten, vilkön styrelsen med dess tillbuds stående krafter ej kan företaga.

20 Inkomsterna.

Skall emellertid postsparbanken införas i riksstaten utan en sådan föregående utredning, då finnes det näppeligen någon annan plats, där dess inkomster kunna upptagas än under den nämnda rubriken II Upphörd i statens verksamhet, under vilken borde införas en post med titel: inkomst av postsparbanksrörelsen. Vidare torde bland utgifterna under riksstatens 7:e huvudtitel böra uppföras ett anslag till postsparbankens driftkostnader å motsvarande belopp.

Någon leverans av berörda belopp till statskontoret torde ej böra ifrågakomma, utan torde utgifterna för postsparbankens drift böra, som hittills, bestridas direkt med bankens tillgängliga medel.

Med hänsyn till nyssberörda i postsparbanksförordningen den 22 juni 1883, § 19 mom. 3 intagna bestämmelse torde det ifrågasatta anslaget till postsparbanken böra erhålla karaktären av reservationsanslag.»

Postsparbanksstyrelsens yttrande i frågan liar underställts statskontoret, som jag anmodat att inkomma med förslag angående den lämpliga budgetmässiga behandlingen i riksstaten av postsparbankens inkomst- och utgiftsstat ävensom med det yttrande i övrigt, vartill anledning syntes kunna föreligga. T anledning härav har statskontoret anfört följande.

»I sin föreliggande skrivelse har styrelsen för kungl. postsparbanken yttrat, att postsparbanken i specifikationen av statens inkomster varken kunde uppföras bland inkomster av statens produktiva fonder, ej heller lämpligen sättas under rubriken egentliga statsinkomster, utan styrelsen föreställde sig, att, om den ifrågasatta förändringen borde vidtagas, den torde böra föregås av en utredning rörande ändring i riksstaten. Att upptaga inkomst av postsparbanksrörelsen under A II i specifikationen av statsverkets inkomster vore enligt styrelsens mening mindre lämpligt, enär under denna rubrik syntes vara sammanförda avgifter, som erlades för vissa statens prestationer och som skulle avpassas efter statens utgifter för dessa prestationer.

Då onekligen ifrågavarande inkomstspost, ehuru närmast jämförlig med de i riksstaten under A II Uppbörd i statens verksamhet upptagna, företer viss skiljaktighet från dessa ocli därför lämpligast synes böra uppföras under särskild titel, vill kungl. statskontoret för sin del tillstyrka, att i riksstatens specifikation av statens inkomster efter avd. II Uppbörd i statens verksamhet må inskjutas en avd. III »Inkomster av postsparbanksrörelsen». Denna inkomstpost bör emellertid i riksstaten uppföras med samma belopp som det å utgiftssidan erforderliga anslaget, och alltså, med inbegrepp av de såsom ersättning för vissa bestyr från statsmedel samt från civilstatens änke- och pupillkassa utgående bidrag, upptagas till 954.000 kronor. Någon specifikation av denna inkomstpost bör givetvis icke ifrågakomma, liksom ej heller att beteckna någon del därav såsom 'reservationsanslag’. Den hittillsvarande avdelningen III Diverse inkomster skulle, om nu föreslagna omändring kommer till stånd, hädanefter betecknas såsom IV.

I enlighet med grunderna för budgetsreformen bör i sammanhang med nu nämnda inkomsttitels uppförande å riksstaten för år 1921 därjämte å samma riksstats utgiftssida under sjunde huvudtiteln näst efter anslagen till byggnadsstyrelsen (1920 VII B 17—21) uppföras ett anslag å 954,000 kronor, som torde böra få följande formulering: 'Till uppehållande av postsparbankens verksamhet, reservationsanslag,

Inkomsterna.

att av inkomster av postsparbanksrörelsen direkt utgå’; och får knngl. statskontoret hemställa, att framställning härom göres hos näst sammanträdande riksdag.

Styrelsen för postsparbanken anför vidare, att verkets inkomster under år 1921 knappast torde komma att täcka utgifterna under samma år, om däri också skola inräknas dyrtidstilläggen, en post, som icke upptagits i statförslaget, samt att, om så skulle bliva förhållandet och tillskott av statsmedel erfordras, sådant lämpligen torde böra lämnas under form av bidrag till dyrtidstilläggen och bestämmas i samband med beslutet om dyrtidstillägg åt statens tjänstemän i allmänhet.

I anledning av detta uttalande får kungl. statskontoret, med erinran att enligt nådiga kungörelsen den 80 maj 1919 med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, utgifterna för dylikt tillägg skola av postsparbanken avföras å de medel av vilka verkets omkostnader i övrigt bestridas, framhålla, att frågan om dyrtidstillägg till postsparbankens befattningshavare under ingå omständigheter bör få ordnas på sådant sätt, att statsverket nödgas göra något tillskott. Att redan nu uppgöra någon beräkning över beloppet av erforderligt dyrtidstillägg för år 1921 samt på grund därav tillöka postsparbankens anslag låter sig emellertid, enligt kungl. statskontorets mening, knappast göra. Dessa postsparbanken sålunda åvilande utgifter torde därför böra, i likhet med vad som hittills skett i fråga om patent- och registreringsverket, vilket i budgetshänseende intager samma ställning som den, vilken nu är ämnad åt postsparbanken, lämnas utanför budgeten och utgå av postsparbankens egna medel. Med hänsyn därtill torde postsparbankens rörelse böra organiseras så, att den själv kan bära de erforderliga utgifterna för dyrtidstillägg åt bankens befattningshavare.»

Jag ansluter mig till vad statskontoret föreslagit och upptager sålunda i budgetförslaget den nya inkomsttiteln under avdelningen egentliga statsinkomster med beteckning III. Inkomster av postsparbanksrörelsen. Vad statskontoret haft att andraga beträffande dyrtidstilläggens behandling torde jag få tillfälle att senare upptaga till behandling. Postsparbankens utgiftsstat har ansetts böra undergå granskning av löneregleringskommittén. Utgiftsanslaget har tillsvidare endast beräknats å riksstaten.

Diverse inkomster har statskontoret ansett böra höjas med anledning av att inkomsttiteln borde tillföras vissa till 150,000 kronor beräknade hyresmedel från fastigheten nr 6 i kvarteret Posenbad i Stockholm. Enär dessa hyresmedel i stället synas böra ställas till byggnadsstyrelsens förfogande och inberäknas bland de för reparationer och smärre byggnadsarbeten disponibla medel, lärer en minskning med angivna belopp av statskontorets siffra för diverse inkomster böra av denna anledning ske. Den. mer än motväges dock därav, att jag, efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet, under diverse inkomster inberäknat 200,000 kronor hästförsäljningsmedel.

22 Inkomsterna.

B. Inkomster av statens produktiva fonder.

Innan jag övergår till behandlingen av de olika affärsverken torde jag få beröra en fråga av principiell innebörd, som har avseende å flera av dem.

Av järnvägsstyrelsen har i dess förslagsberäkning rörande inkomster och utgifter för år 1921 ifrågasatts att, vad angår statens järnvägar, övergå till en ny grundsats beträffande beräkningen av det belopp, som skall anses utgöra skälig minimiavkastning av järnvägsdriften. Medan tidigare räknats med ränta å kapital nedlagt i s. k. räntebärande bandelar, föreslår järnvägsstyrelsen nu — ehuru med reservation från två av de i överläggningen inom styrelsen deltagande — att i stället skall beräknas ränta å den andel av statsskulden, som belöper på statens järnvägar. I järnvägsstyrelsens framställning redogöres för en av riksgäldskontoret utförd undersökning i ämnet.

Då jag ansett det vara av intresse att erfara, huru med andra affärsverk kunde i detta hänseende förhålla sig, har jag från riksgäldskontoret inhämtat uppgifter angående övriga affärsverks andel i statsskulden och på dem belöpande räntekostnad.

Jag återgiver nu ur det mig tillgängliga materialet följande sammanställning för åren 1917—1920 med tillfogande av uppgifter om faktiska eller, för åren 1919 och 1920, beräknade överskott.

*) Undersko

Inkomsterna.

23 Det torde framgå utan vidare av denna tablå, att det i vart fall icke kan komma i fråga att tillämpa den av järnvägsstyrelsen nu ifrågasatta beräkningsmetoden såsom någon generell grundsats. Det ådagalägga ju klarast anförda siffror beträffande postverket.

Ehuru givetvis en beräkning sådan järnvägsstyrelsen låtit verkställa bar sitt stora intresse för bedömande av affärsverkets faktiska tillskott till budgeten, synes det mig vara tvivel underkastat, huruvida beräkningen ens i fråga om järnvägarna bör vara bestämmande för de anspråk statsverket under normala förhållanden har att ställa beträffande driftöverskottet. Jag är för min del icke beredd att nu utan närmare undersökning taga ställning till den uppkomna principfrågan. Jag har så mycket mindre anledning därtill, som jag i fråga om järnvägarna i alla fall icke finner mig kunna tillämpa den ifrågasatta principen, vad angår budgetförslaget för år 1921.

Beträffande samtliga affärsverken gäller vidare, att driftkostnadsbeloppen böra höjas med hänsyn till ifrågasatta förhöjningar i dyrtidstilläggen. För samtliga affärsverk beräknar jag merutgilten av denna anledning till omkring 11 miljoner.

Vad sedan angår de enskilda verken torde jag först få nämna, att jag i fråga om vattenfallsverken upptager siffrorna i statskontorets inkomstberäkning oförändrade, då kostnaderna för höjda dyrtidstillägg härvidlag icke äro större, än att de synas kunna inrymmas inom den marginal ifrågavarande verks egna beräkningar torde innehålla.

Beträffande telegrafverket höjer jag driftkostnaderna med de förhöjda dyrtidstilläggens belopp och anmärker därjämte, att jag icke är fullt förvissad om, att den beräknade inkomsten skall kunna uppnås med taxor, som med hänsyn till även andra än stats finansiella synpunkter äro att anse som skäliga. Frågan torde icke kunna slutligt bedömas annat än i samband med förslag till nya taxebestämmelser. Tillsvidare torde den av verkets styrelse föreslagna inkomstsiffran upptagas i budgetförslaget.

Beträffande statens domäner har jag från jordbruksdepartementet inhämtat, att driftkostnaderna torde böra höjas. Med inberäknande jämväl av höjning i dyrtidstilläggen upptager jag förslagsvis driftkostnaderna till 31.3 miljoner kronor.

24 Inkomsterna.

Generalpoststyrelsen har i sin beräkning rörande postverkets inkomster uppställt tvenne alternativ, av vilka statskontoret infört det av generalpoststyrelsen förordade högre beloppet, 69.3 miljoner, i sin inkomstberäkning. Däri ingår en väsentlig förhöjning, med nära 500,000 kronor, av den ersättning postverket skulle äga att av postsparbanken erhålla. Postsparbankens styrelse har motsatt sig denna anordning. I fråga om postsparbankens utgiftsstat har jag, efter samråd med chefen för civildepartementet, utgått ifrån, att denna angelägenhet tillsvidare, i avvaktan på vidare utredning, ordnas i enlighet med postsparbanksstyrelsens uppfattning, varav följer, att postverkets inkomst bör nedsättas med här ifrågavarande belopp.

Av än större betydelse för postverkets beräknade överskott är emellertid, att generalpoststyrelsen utgått från en ökning av inkomsterna med ej mindre än 2 miljoner, vilken skulle erhållas genom höjning av det internationella postportot. Innan större klarhet vunnits, huruvida överenskommelse i en eller annan form kan uppnås om sådan höjning, anser jag det ingalunda tillrådligt att inberäkna dessa 2 miljoner i postverkets inkomster för år 1921.

Med iakttagande av nämnda reduktioner skulle postverkets inkomst sänkas till 66.8 miljoner. Då generalpoststyrelsen beräknar driftkostnaderna till 66.7 miljoner, varvid styrelsen kalkylerat med minskat dyrtidstillägg i anledning av en utav styrelsen väntad nedgång av levnadskostnaderna, synes framgå, att postverket med de förutsättningar i fråga om taxor, på vilka generalpoststyrelsen byggt, i själva verket icke kan väntas giva något överskott för år 1921.

Jag kan givetvis icke godtaga förutsättningar, som skulle leda till ett sådant resultat. Jag anser tvärtom, att budgetställningen kräver ett avsevärt större överskott från postverket än även det generalpoststyrelsen beräknat i sitt högre alternativ. Jag har därför meddelat chefen för civildepartementet, att en höjning av vissa postavgifter synes mig oundgängligen erforderlig; och kommer bemälde departementschef, enligt vad han meddelat mig, att föranstalta om förslag angående lämpligt avvägda höjningar i posttaxan.

Förberedande undersökning har övertygat mig om, att därest en höjning över huvud skall giva något avsevärt tillskott, åt densamma måste givas stor omfattning. Då postavgifter helst böra utgå med jämnade tal, lärer merintäkten, då en höjning i allt fall nu måste ske, bliva ganska betydande. Jag har uppskattat densamma till omkring 14 miljoner, vadan inkomsterna skulle upptagas till 80,800,000 kronor.

Jag anmärker härtill, att därest åtminstone större delen av mer-

Inkomsterna.

intäkten även kunde tillföras postverkets nettoavkastning, eu välbehövlig motvikt vore åstadkommen till den sänkning av järnvägarnas överskott, som jag strax härefter nödgas ifrågasätta.

Men nettobehållningen beror ju jämväl på driftkostnadernas storlek.

Tillsvidare finner jag mig böra, med hänsyn till avsedd förhöjning i dyrtidstilläggen och till vad generalpoststyrelsen anfört rörande styrelsens beräkning av tilläggen i fråga räkna med till 68.8 miljoner förhöjda driftkostnader.

Generalpoststyrelsen har i sin skrivelse angående verkets inkomster och utgifter upplyst, att styrelsen räknade med en brist av 1 miljon för innevarande år. Enligt vad jag helt nyss erfarit lärer numera ett väsentligt större underskott vara att förvänta å 1920 års drift. Jag finner det vid sådant förhållande, då betydande underskott väntas uppstå å postverkets rörelse för innevarande år, ofrånkomligt, att taxeförhöjningen börjar tillämpas från och med den 1 nästkommande juli.

Efter de mig sålunda senast tillhandakomna upplysningarna måste man tyvärr räkna med den möjligheten såsom den mest sannolika, att driftkostnaderna jämväl för 1921 varda större än förut beräknats. Då inga hållpunkter för en omräkning äro givna, förrän verkets styrelse inkommit med reviderade kalkyler, anser jag mig tillsvidare böra upptaga de nyss härförut angivna beloppen för postverkets inkomster och utgifter i statförslaget, under uttryckligt betonande likvisst, att, därest av förnyad utredning ett lägre netto skulle visas vara sannolikt, hänsyn därtill lärer böra tagas vid riksstatens slutliga fastställande.

I riksstatförslaget torde sålunda få för postverket upptagas:

Inkomster ........................................... kronor 80,800,000

driftkostnader...................................... d 68,800,000

överskott ............................................. » 12,000,000

Vad slutligen angår statens järnvägar ser jag mig nödsakad att förorda nedsättning av järnvägsstyrelsens inkomstberäkning, oaktat redan densamma innebär, att från statens järnvägar intet överskott i egentlig mening vore att påräkna. Meningarna inom järnvägsstyrelsen hava varit delade, i det tvenne reservanter ansett ej mer än 20 miljoner böra beräknas som överskott för år 1921. Efter den erfarenhet om resultatet av järnvägsdriften de senaste åren lämnat och med kännedom om att för innevarande år ingen behållning synes vara att förvänta, medan enligt innevarande års riksstat järnvägarna skulle hava att tillföra budgeten ett överskott av 34 miljoner, och då i fråga om detta verk nya taxehöjningar synas uteslutna — så mycket mera som Kungl. Maj:t Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 4

26 Inkomsterna.

nyligen beslutat viss taxenedsättning — kan jag icke biträda järnvägsstyrelsens nu under förbehåll om beräkningarnas reviderande längre fram avgivna förslag.

Jag finner mig böra sänka den beräknade inkomsten till 20 miljoner, och då jag samtidigt för bestridande av dyrtidstilläggsförhöjningar anser driftkostnaderna böra böjas med 7.5 miljoner, kan jag ej påräkna mer än 12.5 miljoner i överskott.

För statens järnvägar torde alltså få i riksstaten upptagas:

inkomster .......................................... kronor 318,000,000

driftkostnader .................................... » 305,500,000

överskott............................................. » 12,500,000.

I övrigt har jag ej något att erinra till vad statskontoret föreslagit under avdelning B.

C. I anspråk tagna kapitaltillgångar.

Beräknade amorteringar å lån från allmänna byggnadslånefonden och allmänna järnväg slånefondenx) torde få tillföras riksstaten såsom i anspråk tagna kapitaltillgångar med respektive 33,000 kronor och

895,000 kronor. Därjämte torde få tagas i anspråk medel ur värnskattefonden med 18,583 kronor och slutligen av statsverkets kassafond ett belopp av 104,014,177 kronor.

D. Lånemedel.

För 1921 års riksstat erfordras under denna rubrik en fast upplåning för utgifter för kapitalökning till ett belopp av 130,514,300 kronor. Såsom tillfällig upplåning torde vidare ett belopp av 1,455,300 kronor uppföras å riksstaten.

Enligt vad förste deputeraden i riksbanken meddelat mig utvisar det verkställda sammandraget av riksbankens räkenskaper för år 1919

*) Ränteavkastningen av allmänna järnvägslånefonden upptagen enligt riksgäldsfullmäktiges skrivelse.;

Inkomsterna.

en nettovinst av 8,969,812 kronor 42 öre, varjämte finnas odisponerade vinstmedel från föregående år till belopp av 18,857,307 kronor 39 öre.

Samtidigt har emellertid förste deputeranden meddelat, att fullmäktige med hänsyn till svårigheten att beräkna det framtida värdet av de utländska valutorna anse, att 1919 års bankovinst bör i sin helhet reserveras till riksbankens framtida disposition. Jag erinrar om att 1917, 1918 och 1919 årens riksdagar av samma skäl beslutit att reservera 1916, 1917 och 1918 års bankovinster och förordar nu, att någon andel i riksbankens vinst icke uppföres bland tillgångarna på 1921 års riksstat.

Sist anmärker jag, att beträffande förslaget till riksstat vissa omgrupperingar skett av inkomsttitlarna för att vinna anslutning till ifrågasatt ny ärendesfördelning departement och huvudtitlar emellan.

Den sedvanliga tabellen över inkomsterna ävensom statskontorets och fullmäktiges i riksgäldskontoret åberopade skrivelser torde få bifogas detta protokoll med beteckning bil. litt. A, B och C.

Jag hemställer nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1921 skall utgå med 175 procent av de i 19 § förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt stadgade grundbelopp;

dels ock upptaga inkomsterna i 1921 års riksstat enligt nedan intagna

28 Inkomsterna.

Specifikation av statens inkomster.

A. Egentliga statsinkomster.

Skatter:

1. Mantalspenningar ......................................................

2. Prästerskapets till statsverket indragna tionde ............

3. Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse :

a. Inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning:

a.. Skatt å inkomst och förmögenhet................................ 233,000,000

{5. B-skatt å aktiebolag m. fl.... 5,000,000 238,000,000

b. Bevillning av fast egendom samt av in-

komst, bevillning.................................

c. Bevillningsavgifter för särskilda förmåner

och rättigheter, bevillning ..................

d. Stämpelmedel, bevillning (därav beräknad

arvsskatt och skatt för gåva 13,000,000 kronor) .............................................

e. Lastpenningar, bevillning........................

4. Tullar och acciser:

a. Tullmedel, bevillning..............................

b. Sockerskatt, bevillning ...........................

c. Tobaksskatt, bevillning...........................

d. Brännvinstillverkningsskatt,

bevillning ..........................

e. Rusdrycksförsäljningsmedel, be

villning ............................

f. Maltskatt, bevillning .............

g. Punschskatt, bevillning...........

900,000

2,176,140

Kronor.

4,600,000

200,000

45.000. 000

800,0<X> 288,600,000

95.000. 000

19.000. 000 33,800,000

15,000,000

20,000,000 6,000,000 1,500,000 42,500,000 190,100,000

II. Uppbörd i statens verksamhet:

1. Vattendomstolsavgifter................................................

2. Bidrag till försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten..

3. Avgifter för registrering av automobiler........................

4. Inkomst av myntning och justering..............................

5. Bidrag till bankinspektionen.......................................

40.000 640,000

75.000 1,060,000

81,150

481,776,140

Inkomsterna.

29 Kronor.

7,676,750

954,000

2,800,000

15. Inkomster av statens provningsanstalt ........................ ‘^99-9.

III. Inkomster av postsparbanksrörelsen..................................................

IV. Diverse Inkomster.............................................................................

Säger för egentliga statsinkomster 493,206,890 kronor.

B. Inkomster av statens produktiva fonder.

I. Statens affärsverksamhet:

1. Postverket:

inkomster, bevillning..

driftkostnader ............

överskott ..................

2. Telegrafverket:

inkomster ..................

driftkostnader ...........

överskott ..................

3. Statens järnvågar:

inkomster...................

driftkostnader............

överskott .................

4. Statens vatten fallsverk:

a. Statens kanalverk:

inkomster ...........

driftkostnader .....

överskott ............

b. Statens kraftverk:

inkomster............

driftkostnader ......

överskott ............

.............. 80,800,000

.............._ 68,800,000

............................. 12,000,000 |

.............. 90,000,000

............-j 74,000,000 i

............................. 16,000,000 i

............. 318,000,000

............. 305500,000

............................. 12,500,000 |

1,220,000

1,020,000

............. 200,000

14,260,000

7,060,000

.............. 7,200,000

30 Inkomsterna.

Inkomsterna.

31 De av föredragande departementschefen sålunda i avseende å beräkningen av statsverkets ovan omförmälda tillgångar och därmed sammanhängande ämnen gjorda hemställanden och förslag, i vilka statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet: Gunnar Grip.

Tabell rörande vissa statens inkomster.

1 Bil. Litt. A.

Tabell rörande vissa statens inkomster.

Skatter.

BehMlen inkomst enligt rikshuvudboken

Kronor

Mantalspenningar.

År 1916 .................................................................

> 1917 .....................................................................

» 1918 ....................................................................

» 1919 .....................................................................

» 1920 .....................................................................

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1921.......................................... kronor 900,000:

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1921,.................................... » 900,000:

Prästerskapets till statsverket indragna tionde.

År 1918 .............................................

» 1919 .............................................

» 1920 .............................................

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1921 ....................................... kronor 2,176,140

Av departementschefen beräknad inkomst

879,830: 86 887,240:17 962,634: 26

I riksstaten beräknad inkomst Kronor

850,000

850,000

850,000

1,031,891: 84

1.841.000 Av statskontoret beräknad inkomst för år 1921:

Skatt å inkomst och förmögenhet ........................... kronor 133,000,000: —

B-skatt å aktiebolag m. fl..................................... » 3,000,000: — 136,000 000:__

Av departementschefen beräknad inkomst för år 1921:

Skatt å inkomst och förmögenhet ........................... kronor 233,000,000: —

B-skatt å aktiebolag m. fl..................................... » 5,000,000: — 238 000 000'

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 1

2 Tabell rörande vissa statens inkomster.

Av statskontoret beräknad inkomst för år 1921 ................................... kronor 200,000: —

Av departementschefen beräknad inkomst för år 1921 .......................... > 200,000: —

Av statskontoret beräknad inkomst för år 1921 (därav arvsskatt och skatt för

gåva 13,000,000 kronor).................................................................. kronor 45,000,000: — i

| Av departementschefen beräknad inkomst för år 1921 (därav arvsskatt och

skatt för gåva 13,000,000 kronor) ................................................... » 45,000,000: — 1

Tabell rörande vissa statens inkomster.

4 Tabell rörande vissa statens inkomster.

Tobaksskatt.

År 1916 .....

» 1917 ....

» 1918.....

» 1919 .... » 1920 .....

| Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1921 ....................................kronor 33,600,000: —

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1921................................. » 33,600,000: —

Brännvins tillverka i nässkatt.

År 1916 ........................................................................

J » 1917 ........................................................................

j » 1918 ........................................................................

I » 1919 ........................................................................

i » 1920 ........................................................................

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1921......................................kronor 16,000,000: —

Av departementschefen beräknad inkomst för år 1921.................................

15,000,000: —

53 Rnsdrycksförsäljningsmedel.

i År 1916...................................................

» 1917 .....

» 1918 .....

» 1919 .....

» 1920 ....

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1921.......................................kronor 20,000,000: —

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1921 ................................. » 20,000,000: —

Behållen inkomst enligt rikshuvudboken

Kronor

I riksstaten bej räknad inkomst Kronor

16,289,929: 38 18,874,862: 53 28,716,775: 66

17,330,360: 5 7 3,111,219: 22 3,281,102: 35

18,301,733: 26 14,249,766: 25 8,228,078: 7 7

9,600,000

14.000. 000

30.000. 000

17,000,000

14,500,000

8,000,000

16,500,000

15.000. 000

4.000. 000

6.000. 000

12.000. 000

Tabell rörande vissa statens inkomster

6 Tabell rörande vissa statens inkomster.

Uppbörd i statens verksamhet.

Beh&llen inkomst enligt rikshuvudboken

Kronor

Vattendomstolsavgifter.

År 1919 » 1920.

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1921 ................................ kronor 40,000: —

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1921

40,000: —

Bidrag till försäkrlngsrådet och riksförsäkrlngsanstalten.

Ar 1918 ........................................................................

» 1919 ........................................................................

» 1920 .......................................................................

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1921....................................... kronor 640,000: —

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1921 ................................ » 640,000: —

Avgifter för registrering av antomobller.

I riksstaten beräknad inkomst Kronor

16,000: •- 40,000: -

240,000

240,000

240,000

* På grund av försenad leverering till statsverket redovisas 1918 års inkomst å denna titel först i 1919 års rikshuvudbok.

Tabell rörande vissa statens inkomster,

7 Behållen inkomst enligt rikshuvud boken

Kronor

Av statskontoret berttknad inkomst för

år 1921....................................... kronor 1,060,000:-

Av departementschefen beröknad inkomst

för år 1921 ............................. » 1,060,000: -

Bidrag till bankinspektionen.

År 1916 ....................................................................

» 1917 .....................................................................

» 1918 .....................................................................

» 1919 .....................................................................

» 1920 .....................................................................

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1921 ......... ...................... kronor 105,000: -

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1921 ................................ » 81,150: -

Bidrag till fondlnspektionen.

Av statskontoret beräknad inkomst för år

1921 ............................................. kronor 85,150:

iAv departementschefen beräknad inkomst för år 1921 ....................................

85,150: —

Kontrollstämpelmedel.

| År 1916 | » 1917 | » 1918 | » 1919 ! » 1920

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1921 ..................... ........... kronor 150,000: —

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1921............................ » 150,000: —

Denatnreringsavgifter.

År 1920 ........................................................................

Av statskontoret beräknad inkomst för år

1921............................ .............. kronor 7,800: —

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1921

» 93,600: —

60,385: 2 2 61,829: 40 86,986: 5 B

138,580: 76 178,084: 96 213,817: 88

I riksstaten beräknad inkomst Kronor

58,000: — 63,400: — 67,000: — 80,500: — 80,500: —

100,000:

100,000:

100,000:

100,000:

125,000:

7,800: —

8 Tabell rörande yissa statens inkomster.

Behållen inkomst enligt rikshuvudboken

Kronor

Terminsavgifter från läroverken.

År 1916 .......................................................

» 1917 .......................................................

» 1918 .......................................................

» 1919 ......................................................

» 1920 ......................................................

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1921....................................... kronor 660,000: —

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1921................................. » 650,000: —

Avgifter för granskning av biografbilder.

År 1916 ....................................................................

» 1917 ...............................................................

» 1918 ...................................................................

» 1919 ...................................................................

» 1920 ...................................................................

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1921 ....................................... kronor 60,000:

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1921.................................... » 60,000:

Fyr- och båkmedel.

År 1916 .......

» 1917 .......

» 1918 .......

» 1919 ........

» 1920 .......

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1921....................................... kronor 2,600,000:

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1921 ................................. » 2,500,000:

589,440: — 607,210: — 618,023: 7 5

38,012: so 37,719: 25 38,371: 50

I riksstaten beräknad inkomst Kronor

550.000 550,000 550,000

26,000

28,000

Tabell rörande vissa statens inkomster.

9 Lotspenningar.

År 1916 ... » 1917 .. » 1918 .. » 1919 .. » 1920 ..

Av statskontoret beräknad inkomst för år 1921 ............................

... kronor 1,200,000: - 1,200,000: -

Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter.

Av departementschefen beräknad inkomst för år 1921 .................................

Behållen inkomst enligt rikskuvudboken

Kronor

I riksstaten beräknad inkomst Kronor

4,789,658: 58 5,569,940: 10 3,357,049: 8 4

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1921....................................... kronor 1,262,600:-

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1921................................. »

777,600: -

Bidrag till försäkringsinspektionen.

År 1916 .... » 1917 .... » 1918 .... » I91«r.... » 1920 ....

Av statskontoret beräknad inkomst för år 1921 ...............................

Av departementschefen heräknad inkomst för år 1921....................................

kronor 85,200: — » 85,200: —

Inkomster av statens prorningsanstalt.

Ar 1920

Av statskontoret heräknad inkomst för år

1921.

kronor 220,400: —

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1921.................................... » 279,050: —

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml.

113,512: 51 151,994: lo 188,427: 85

1,200,000

1,200,000

1,200,000

1,200,000

1,200,000

53,000

59,300

59,300

59,300

85,200

220,400: —

10 Tabell rörande vissa statens inkomster.

Inkomster av postsparbanksrörelsen.

Av departementschefen beräknad inkomst för år 1921 .............................. kronor 954,000; — j

Diverse inkomster.

Behållen inkomst enligt rikshuvudboken

I riksstaten beräknad inkomst

Kronor ! Kronor

År 1916 .......................................................................

» 1917 ........................................................................

» 1918 ........................................................................

» 1919 .......................................................................

» 1920 .......................................................................

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1921....................................... kronor 2,750,000: —

Av departementschefen heräknad inkomst

för år 1921................................. » 2,800,000: - [

1,740,702: 96 1,489,769: 78 2,958,793: 3S

1,600,000: — 1,500,000: — 2,036,000: — 1,970,740: — 2,429,431:— j

Statens affärsverksamhet.

Av statskontoret beräknade för år 1921:

Inkomster.................................................

Driftkostnader...........................................

Överskott................................................

Av departementschefen beräknade för år 1921:

Inkomster.................................................

Driftkostnader...........................................

Överskott.................................................

kronor 69,300,000: —

» 66,700,000: —

» 2,600,000: —

» 80,800,000: —

» 68,800,000: —

» 12,000,000: —

Tabell rörande vissa statens inkomster,

11 Av statskontoret beräknade för ur 1921:

Inkomster.................................................

Driftkostnader...........................................

Överskott ................................................

Av departementschefen beräknade för år 1921:

Inkomster.................................................

Driftkostnader...........................................

Överskott.................................................

kronor 90,000,000: — » 72,000,000: —

» 18,000,000: —

» 90,000,000: —

» 74,000,000; —

> 16,000,000: -

Av statskontoret beräknade för år 1921:

Inkomster .................................................................................kronor 330,000,000: —

Driftkostnader .......................................................................... » 298,000,000: —

Överskott ..................................................................................... » 32,000,000: —

Av departementschefen beräknade för år 1921:

Inkomster ....................................................................................... » 318,000,000: —

Driftkostnader ................................................................................. » 305,500,000: —

Överskott ....................................................................................... » 12,500,000: —

12 Tabell rörande vissa statens inkomster.

I rikshuvudboken bokförda i I riksstaten beräknade

Av statskontoret beräknade för år 1921:

Inkomster......................................................................................... kronor 60,000,000: —

Driftkostnader................................................................................... » 29,485,400: —

Överskott.......................................................................................... > 30,514,600: —

Av departementschefen beräknade för år 1921:

Tabell rörande vissa statens inkomster

13 Statens aktier.

Av statskontoret beräknad inkomst för år 1921:

Enligt 1907 års överenskommelse ........................

» 1908 » » ........................

» 1913 » » ........................

» 1918 » » ......................

Av departementschefen beräknad inkomst för år 1921:

Enligt 1907 års överenskommelse ........................

» 1908 » » ........................

» 1913 » » ........................

» 1918 » » .........................

kronor 2,797,500: —

» 476,250: —

» 4,887,500: —

» 1,050,000: — 9,211,250: —

» 2,797,500: —

» 476,250: —

» 4,887,500: —

» 1,050,000: — 9,211,250: —

14 Tabell rörande vissa statens inkomster.

Statens utlåningsfonder (överskott).

Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby.

År 1916...................................................................

» 1917 ...................................................................

» 1918 ....................................................................

» 1919 ....................................................................

» 1920 ....................................................................

Av statskontoret beräknad inkomst för år

1921 ....................................... kronor 85,000: —

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1921 .................................... » 85,000: —

Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland stenarbetare.

År 1918 ....................................................................

» 1919 ....................................................................

» 1920 ............................... ...................................

Av statskontoret beräknad inkomst för år 1921 .................................

kronor 115,000: —

» 115,000: —

Allmänna järn vägslånefonden.

Av departementschefen beräknad inkomst för år 1921...................................

År 1916 ............................................

» 1917 ............................................

» 1918 ..........................................

> 1919 ............................................

» 1920 ...........................................

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1921

Av departementschefen beräknad inkomst för år 1921..................................

kronor 1,820,000: — » 1,819,000: —

Vattenkraftslånefonden.

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1921.................................. kronor 80,000:

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1921 ..............................:..... » 80,000: —

83,805: 51

2,082,829: 82 1,801,235: 43 1,531,446: 72

1,435,000: - 1,400,000: ■ 1,500,000: - 1,700,000: - 1,725,000: -

Tabell rörande vissa statens inkomster,

15 Allmänna byggnndsl&nefonden.

År 1916 » 1917 » 1918 » 1919 » 1920

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1921 ....................................... kronor 22,000: -

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1921.................................... » 22,000: —

Odllngslånefonden.

År 1916 » 1917 » 1918 » 1919 » 1920

Av statskontoret beräknad inkomst för år

1921 ............................................. kronor 400,000: ■

Av departementschefen beräknad inkomst för år 1921....................................

400,000:

Torrlndnstrilånefonden.

År 1916 . » 1917 » 1918 » 1919 » 1920

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1921 ....................................... kronor 200,000: —

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1921................................... » 200,000: —

16 Tabell rörande vissa statens inkomster,

Tabell rörande vissa statens Inkomster.

18 Tabell rörande vissa statens inkomster.

år 1921 .......................................... kronor 125,000: —

i Av departementschefen beräknad inkomst i för år 1921....................................... » 125,000: —

Gödsel vårdslånefonden.

År 1920 ........................................................................

Av statskontoret beräknad inkomst för år 1921 .....................<.................... kronor 23,000: —

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1921....................................... * 23,000: —

Lånefonden för mindre linberedningsanstalter.

Av statskontoret beräknad inkomst för år

1921 ................................................ kronor 10,000: —

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1921.................................... » . 10,000: — j

Norrbottens nybygge slånefond.

Av statskontoret beräknad inkomst för år

1921............................................. kronor 6,000: — 1

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1921 ................................. » 5,000: —

30,000: —

Tabell rörande vissa statens inkomster.

19 Hantverkslänefonden.

År 1916 .............................................

» 1917 .............................................

» 1918 ............................................

» 1919 .............................................

» 1920 .............................................

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1921 ....................................... kronor

Av departementschefen beräknad inkomst för år 1921................................... »

I

6,800: — 6,800: —

Rederilånefonden.

År 1916........................................................................

» 1917 .......................................................................

» 1918 ........................................................................

» 1919 .......................................................................

» 1920 .......................................................................

Av statskontoret beräknad inkomst för år

1921 .............................................kronor 600,000: —

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1921 .................................... » 600,000: —

Statsverkets fond av rusdrycksmedel.

!Behålien inkomst'. ^ ^ be. |

enligt riksnuvud-j j

boken j räknad inkomst i

Kronor

År 1918 . » 1919 . » 1920 .

379,362: 82

Av statskontoret beräknad inkomst för år

1921 ......................................... kronor 400,000: —

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1921 ................................. »

Kronor

200,000

400,000: —

STOCKHOLM, ISAAC MAECTJ8’ BOKTB YCKERI-AKTIEBÖL AG, 1920.

Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

1 Bil. Litt. B.

Till Konungen.

Enligt § 2 av den för statskontoret gällande instruktion åligger det detta ämbetsverk att varje år före den 15 december till Eders Kungl. Maj:t inkomma med förslag till beräknande av statsverkets inkomster Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 1

2 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

vid nästföljande statsreglering ävensom med upplysning rörande de förhållanden i övrigt, som äro av beskaffenhet att böra bringas till Eders Kungl. Maj:ts kännedom i och för uppgörande av Eders Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd och behov.

Till åtlydnad härav får statskontoret anföra följande.

Statskontorets förslag till inkomstberäkning för år 1921 innefattas i bifogade tabell A. Vid upprättande härav har statskontoret fäst avseende dels därpå, huruvida de å de särskilda inkomsttitlarna under de senaste åren enligt räkenskaperna influtna belopp haft stigande eller fallande tendens, i vilket hänseende åberopas här bifogade, över de senaste fem årens egentliga statsinkomster upprättade tabell B, dels ock på de vid inkomsttitlarna förekommande särskilda förhållanden, för vilka statskontoret här nedan närmare redogör.

I de sifferuppgifter, som följa härefter, hava i allmänhet öretal avjämnats till närmaste krontal.

A. Egentliga statsinkomster.

Skatter.

Mantalspenningar. Å denna inkomsttitel, som i riksstaterna för 1916, 1917, 1918 och 1919 var upptagen till 850,000 kronor och för år 1920 höjdes till 900,000 kronor, inflöto under år 1914 846,567 kronor, år 1915 859,356 kronor, år 1916 879,831 kronor, år 1917 887,240 och år 1918 962,634 kronor. I 1921 års riksstat torde denna inkomsttitel kunna beräknas till ett belopp av 900,000 kronor.

Prästerskapets till statsverket indragna tionde. Denna titel har i riksstaten' för år 1920 upptagits till ett belopp av 1,841,000 kronor. Till grund för bestämmandet av detta inkomstbelopp låg en av kammarkollegium verkställd utredning angående den ersättning för prästerskapets tionde, som skall utgå från statsverket till kyrkofonden jämlikt 4 § i lagen om indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets tionde samt om ersättning därför den 9 december 1910. Enligt uppgift från kammarkollegium hava vid nu verkställd ny utredning

3 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för är 1321.

ersättningarna för den tionde och de afgifter, som med nedannämnda ecklesiastikår indragits, upptagits till följande belopp:

11)14—1915 fastställt belopp ....

1915— 1916 » » ....

1916— 1917 » »

1917 — 1918 » »

1918— 1919 » »

1919— 1920 delvis fastställt, delvis beräknat belopp ....

1920— 1921 » »

1921— 1922 » » ....

kronor 32,584: si

» 99,746: 5 a

» 353,646: 9k

» 588,589: 9 7

» 683,957: 5 8

» 644,401: 22

» 680,000: —

» 543,950: —

Summa kronor 3,626,877: 13.

Det i riksstaten upptagna förslagsanslaget till ersättning för prästerskapets tionde torde fördenskull böra för år 1921 upptagas till ett avrundat belopp av 3,626,900 kronor, och då enligt 5 § i nyssberörda lag vederbörande församling skall till statsverket årligen under de första tio åren efter indragningen erlägga 60 procent av den summa, kammarkollegium fastställt, har statskontoret upptagit förevarande inkomsttitel till 2,176,140 kronor.

Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse. Inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning, som tillfört statsregleringen en behållen inkomst år 1918 av 127,611,465 kronor, har enligt från Eders Kungl. Maj:ts befallningsbavande inkomna uppgifter för innevarande år uttaxerats med 152,853,296 kronor.

Sammanställes sistnämnda belopp med de för närmast föregående år debiterade skattebeloppen, finner man, att skattetiteln utvecklat sig sålunda:

år 1911 » 1912 » 1913 » 1914 » 1915 » 1916 » 1917 » 1918 » 1919

kronor 34,201,579

» 35,795,907

» 40,786,536

.)) 44,222,488

» 43,001.670

» 66,234,782

» 112,567,833

» 133,071,488

» 152,853,296.

4 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

Vid innevarande års riksdag hava väsentliga ändringar beslutats i nådiga förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt den 28 oktober 1910. Dessa ändringar, vilka promulgerats genom nådiga förordningen den 31 oktober 1919 (Svensk författningssamling nr 733), innebära bland annat en förskjutning av skattetrycket från mindre till större inkomster och i fråga om beskattningen av aktiebolag och solidariska bankbolag införandet av en skatt å icke utdelad vinst, »B-skatten». En annan viktig ändring är, att skatten skall utgå med viss av riksdagen för varje särskilt år bestämd procent av de enligt i förordningen angivna grunder uträknade grundbelopp. För år 1920 bestämdes procenttalet till 155, och i riksstaten för samma år upptogs skatten sålunda:

a. Skatt å inkomst- och förmögenhet kronor 216,000,000

B-skatt å aktiebolag m. fl.......... » 6,500,000 222,500,000.

För skattetitelns upptagande i riksstaten för år 1921 gäller det i första rummet att beräkna grundbeloppet, och härtill inskränker sig givetvis vad som nu åligger statskontoret i fråga om denna skatt.

Åven denna begränsade uppgift innebär dock stora vanskligheter, då helt och hållet nya förhållanden i mera än ett hänseende äro att räkna med. Statskontoret har till en början sökt vinna en föreställning om storleken av det skattebelopp, som kunnat påräknas bliva uttaxerat år 1921, därest ingen ändring gjorts i inkomstskattelagen. För detta ändamål erfordras en jämförelse mellan de ekonomiska förhållanden, som kunna väntas bliva rådande under år 1920 — det år, vars inkomster ligga till grund för 1921 års taxering — och de ekonomiska förhållanden, som faktiskt förefunnits under år 1918, vars inkomster legat till grund för innevarande års taxering. En sådan jämförelse utfaller olika för olika näringar. Efter att hava inhämtat upplysningar från experter på olika områden såväl angående de för olika industrigrupper och övriga näringar väntade konjunkturer som ock angående de ekonomiska verkningarna av den lagstadgade förkortningen av arbetstiden inom industrien, har statskontoret funnit, att den nedgång i skattehänseende, som på grund av dessa förhållanden kan väntas äga rum, kan i medeltal för alla aktiebolag betecknas som en nedgång från en index 100 till ungefär 80.

Såsom i det föregående omnämnts, har för innevarande år uttaxerats inkomst- och förmögenhetsskatt med 152,853,296 kronor. I

.r>

Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för är 1921.

fråga om skattens fördelning inhämtas av det vid propositionen nr 4.06 till innevarande års riksdag fogade statsrådsprotokollet (sid. 12), att av den för föregående år taxerade skatten 59.7 procent ansetts belöpa på enskilda, således 40.3 procent på aktiebolag. År fördelningen densamma i år, belöper av förenämnda skattebelopp 91,253,418 kronor på enskilda och 61,599,878 kronor på aktiebolag.

"Om man nu jämte det tills vidare gjorda antagandet, att inkomstskattelagen icke förändrats, även linge förutsätta, att vid 1921 års taxering av aktiebolag de taxerade beloppens fördelning på olika skatteprocenter bleve proportionell mot fördelningen vid innevarande års taxering, så skulle, på grund av den beräknade nedgången av index för aktiebolag från 100 till 80, skattebeloppet förete en motsvarande nedgång från 61,599,878 kronor till 49,279,902 kronor.

Nu har man emellertid att räkna med icke blott de förändrade bestämmelserna i inkomstskattelagen utan även en såväl därav som av konjunkturförhållandena föranledd ändring i fördelningen å olika skatteprocenter. Samma svårighet förelåg vid avgivandet av ovanberörda proposition nr 406 till innevarande års riksdag. Tiden hade då medgivit en undersökning, utförd sålunda, att ett visst antaget inkomstbelopp fördelats på olika inkomstprocent efter samma norm, som gällde år 1913. Denna undersökning hade givit till resultat en skatteintäkt efter den nya skalan, uppgående till 64,940,000 kronor. Hade inkomstfördelningen varit densamma som vid 1917 års taxering, skulle grundbeloppet hava utgjort ungefär 94,265,000 kronor och således med 76 procent överstigit det verkligen taxerade beloppet 53,627,500 kronor. Chefen för finansdepartementet anmärkte, att det icke torde vara sannolikt, att för innevarande år fördelningen av aktiebolagsvinster efter inkomstprocent återgått till de omedelbart före kriget normala förhållandena. Med hänsyn härtill ansåg han, att man kunde våga antaga, att bolagens A-skatt för år 1920 skulle inbringa 70 miljoner kronor eller således 31 procent mera än för år 1918.

Vad nu skatten för år 1921 beträffar, synes det statskontoret, att den nya skattetariffen bör kunna berättiga till en höjning av det med hänsyn till konjunkturförhållandena beräknade beloppet, 49,279,902 kronor, till i runt tal 60 miljoner kronor eller således med ungefär 22 procent.

I fråga om den på enskilda belöpande andelen av inkomstskatten framhöllos i ovan åberopade statsrådsprotokoll omständigheter, som kunde verka minskning av skatteintäkten, såsom nedåtgående konjunkturer och

6 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1931.

sannolikt stigande penningvärde samt den förändring av inkomstfördelningen, som kunde ha inträtt jämfört med de abnorma förhållanden, som rått under den utpräglade krigskonjunkturen. Å den andra sidan hade löneinkomsterna stigit avsevärt, varjämte under innevarande år skulle ske utdelning å aktier av bolagens vinster år 1918. Såsom sannolikt resultat av dessa åt olika håll verkande omständigheter ansågs ett skattebelopp av 70 miljoner kronor kunna beräknas. Jämfört med den på enskilda belöpande andelen av den för år 1918 taxerade inkomstskatten, vilken andel, såsom ovan nämnts, torde ha utgjort cirka 79,444,000 kronor, innebär det för 1920 antagna beloppet en sänkning med 11.33 procent. En liknande sänkning av innevarande års inkomstskatt å enskilda, 91,253,418 kronor, ger ett belopp av 80,914,405 kronor. Statskontoret har, om än med någon tvekan, ansett sig kunna för år 1921 antaga ett grundbelopp av 80,000,000 kronor för den taxerade skatten. Tillsammans för såväl enskilda som bolag skulle således den debiterade A-skattens grundbelopp uppgå till 140,000,000 kronor.

Av den debiterade skatten inflyter emellertid icke hela beloppet imder budgetåret. Den erfarenhet, som i detta hänseende kan hämtas ur rikshuvudböckerna, framgår av följande tabell:

Debiterad Behållen % behållen

inkomst inkomst inkomst

år 1914 .................. 44,222,488 43,136,836 97.55

» 1915 .................. 43,001,670 42,282,510 98.3 3

» 1916 .................. 66,234,782 64,670,861 97.64

» 1917 .................. 112,567,833 110,779,892 98.41

» 1918 .................. 133,071,488 127,611,465 95.90.

Med stöd av denna tabell synes man kunna antaga, att den behållna inkomsten skall komma att utgöra 95 procent av den debiterade, således för år 1921: 0.9 5x140,000,000 = 133,000,000 kronor.

Med detta belopp har statskontoret upptagit A-skatten i bil. A.

Beträffande B-skatten stå inga uppgifter till buds att lägga till grund för en utredning. Den är, såsom förut nämnts, i riksstaten för år 1920 uppförd med 6,500,000 kronor, motsvarande ett grundbelopp av 4 miljoner kronor. Med hänsyn till nu rådande konjunkturer kan möjligen en nedsättning till 3 miljoner kronor vara befogad. Grundbeloppen av A-skatt och B-skatt skulle då tillsammans utgöra 136,000,000 kronor.

7 Statskontorets skrirelse med inkomstberäkning för år 1921.

Statskontoret har i förslagstabellen infört skattetiteln med nämnda belopp.

Bevillning av fast egendom samt av inkomst, bevillning, i riksstaten för år 1920 upptagen till 3,800,000 kronor, bar enligt från Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande inkomna uppgifter i taxeringslängderna för innevarande år debiterats med 4,815,608 kronor. Då avkortningarna icke torde behöva beräknas högre än till 180,000 kronor, synes ifrågavarande titel kunna i 1921 års riksstat höjas till 4,600,000 kronor, till

vilket belopp i sådant fall även det å sjunde huvudtiteln anvisade extra

anslaget »Bidrag till landsting och städer, som icke deltaga i lands-

ting» bör upptagas.

Bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, bevillning. Under denna titel sammanfattas de särskilda avgifter, som enligt nåd. förordningen den 23 oktober 1908 erläggas av vissa handlande och

handel sexpediter, samt för vissa offentliga föreställningar, varförutom hit även föras avgifter för rättigheter till skogsfång och kolningsfrihet på allmänningar. Den behållna inkomsten av dessa avgifter har enligt rikshuvudboken uppgått

år 1913 till » 1914 » » 1915 »

» 1916 » » 1917 »

» 1918 »

kronor 341,512 » 275,963

» 212,620 » 214,481

» 176,633

» 154,727.

Såsom synes företer skattetiteln en nedgång för de senare åren och då denna givetvis beror på världskrisen, kommer den efter all sannolikhet att framträda även i slutsiffrorna för innevarande år. Jämväl för år 1921, varom i denna beräkning är fråga, torde det kunna befaras att världskrigets efterdyningar komma att ofördelaktigt inverka på denna inkomsttitel. Statskontoret anser försiktigheten bjuda att upptaga titeln, vilken i 1920 års riksstat beräknats till 200,000 kronor, med oförändrat belopp.

Stämpelmedel, bevillning, inberäknat arvsskatt och skatt för gåva, utgjorde:

8 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för är 1921.

år 1914.................. kronor 17,070,845

» 1915.................. » 10,211,787

» 1916.................. » 25,106,655

» 1917.................. » 52,653,656

)> 1918................. » 74,026,999

«ller i medeltal för dessa fem år 37,013,988 kronor.

Till belysning av frågan, i vad mån de nu och under den senaste tiden rådande krisförhållandena utövat inverkan på denna skattetitel, meddelar statskontoret följande sammanställning av uppgifter angående influtna stämpelmedel, vilka i vad de avse åren 1913 och 1914 härröra från statskontorets egna räkenskaper men för följande år erhållits från generalpoststyrelsen:

Av denna sammanställning framgår, att uppbörden under de år, som kriget varat, i procent av uppbörden under motsvarande tid närmast före kriget utgjort:

augusti—oktober 1914............................ 91.55 procent

november—december 1914 ..................... 86.3 5 »

januari—juli 1915 .................................... 73.6 8 »

augusti—oktober 1915.............................. 100.o 2 »

november—december 1915 .................... 99.2 8 »

januari—juli 1916 .................................... 122.34 »

augusti—oktober 1916.............................. 152.01 »

Statskontorets skrivelse med iiikomstberäkniug för år 1921. 9

november—december 1910 .................... 200.si procent

januari—juli 1917 .................................... 282.44 »

augusti—oktober 1917.............................. 304.3 9 »

november—december 1917.................. 352.2 6 »

januari—juli 1918 ................................... 394.5 8 »

augusti—oktober 1918 .......................... 510.13 . »

november—december 1918.................... 387-45 »

januari—juli 1919 ................................... 401.25 »

augusti—oktober 1919.............................. 332.6 8 »

Finge man antaga stämpeluppbörden under november och december månader innevarande år komma att utgöra sist anförda procent av beloppet under de två sista månaderna av år 1913 eller 9,343,338 kronor, skulle de under hela år 1919 influtna stämpelmedlen belöpa sig till 65,194,765 kronor.

Enligt i statistiska centralbyrån utarbetade uppgifter för åren 1915—1918 å beloppet av de stämplar, som använts till nedannämnda handlingar, har detta belopp utgjort:

Rörande arvsskatt och skatt för gåva utfärdades den 19 november 1914 nådig förordning (Svensk författningssamling nr 381) vilken trätt i kraft den 1 januari 1915. Till dessa skatter äro av de i förestående statistik upptagna avgifter hänförliga, utom avgifterna för bouppteckningar och testamenten, även de i beloppen för rubriken »handlingar till lagfartsprotokollet» ingående stämpelavgifterna för gåvobrev och Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 2

10 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

fideikommissbrev rörande fast egendom, vartill komma vissa nya avgifter för gåva av lös egendom, rörande vilka någon beräkning icke är möjlig, men vilka icke torde kunna antagas uppgå till något mera avsevärt belopp. Sammanlagt hava ifrågavarande skatter belöpt sig

år 1914 till ......... kronor

» 1915 » »

» 1916 » »

» 1917 » )>

® 1918 » »

6,000,158

5,947,762

7,030,682

10,842,565

12,354,364.

Vid bedömandet av dessa siffror bör erinras, att från och med den 1 januari 1918 skattetariffen blivit ändrad genom nådiga förordningen den 19 juni 1917 (Svensk författningssamling nr 325). Vid framläggande av förslag härom ansåg föredragande departementschefen åtskilliga skäl tala för, att en ökning av arvsskattens avkastning kunde vara att förvänta såsom i hög grad sannolik. Så torde man med fullt skäl kunna antaga för visst, att genom penningvärdets påtagliga nedgång och därigenom uppkommen höjning av värdet å alla andra tillgångar behållningarna i bouppteckningarna komme att förete en avsevärd stegring redan på denna grund. Men även av andra orsaker borde man kunna beräkna en höjning av bouppteckningssummorna. De på många områden gynnsamma konjunkturerna för handel och industri samt även för jordbruket hade bidragit till skapandet av nya och ökning av redan befintliga förmögenheter, och denna förmögenhetstillväxt torde, enligt vad erfarenheten syntes bestyrka, hava orsakat en förskjutning med avseende å förmögenhetens fördelning i sådan riktning, att de större förmögenheterna ökats till antalet och även till sitt belopp. Då nu den föreslagna höjningen av arvsskatten vore avsedd att träffa de större förmögenheterna, syntes det naturligt, att den inträdda förmögenhetstillväxten i förening med skatteförhöjningen skulle leda till en vida större årlig avkastning av arvsskatten än tidigare kunnat beräknas. Huru stor denna ökning kunde förväntas bliva, kunde naturligtvis icke exakt angivas. Många tecken, särskilt den erfarenhet, som vunnits genom den senaste tidens taxeringsresultat, tydde dock på att densamma bleve betydande. För sin del ansåg departementschefen, att förmögenhetstillväxten och den föreslagna skatteförhöjningen borde kunna tillsammans åstadkomma en höjning av arvsskattens för år 1918 till

6,000,000 kronor beräknade .belopp med åtminstone 25 procent eller sålunda med minst 1,500,000 kronor. .

11 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för är 1921.

Sedermera har skattetariffen ånyo ändrats genom nådiga förordningen den 10 juli 1919 (Svensk författningssamling nr 422). Genom donna förordning, som träder i kraft den 1 januari 1920, hava de för skattens beräknande uppgjorda tarifferna i medeltal höjts med 25 procent. 1 riksstaten för år 1920 är med hänsyn till denna höjning inkomsten av arvs- och gåvoskatten beräknad till 15,000,000 kronor.

Många tecken tyda på att de förhoppningar, som ännu förra året icke saknade berättigande, måste vid nu nedgående konjunkturer reduceras. Särskilt gäller detta värdet av förmögenheter, som placerats i aktier eller obligationer. I fråga om sådana värden måste man till följd av kursfallen å fondmarknaden räkna med en nedgång av minst 30 å 40 procent, och i fråga om arvsskatten för dylik förmögenhet blir nedgången, på grund av skattetariffens progressivitet, ännu starkare. Med hänsyn härtill torde försiktigheten bjuda någon nedsättning av beräkningen av »arvsskatt och. skatt för gåva». Statskontoret föreslår, att i riksstaten för år 1921 nämnda i stämpelavgiften ingående särskilda skattetitel upptages till 13,000,000 kronor.

Enligt nådiga förordningen den 15 augusti 1913 (Svensk författningssamling nr 191) har från och med den 1 september 1913 en ändring i gällande förordning angående en särskild stämpelavgift vid köp och hyte av fondpapper trätt i kraft, varigenom nämnda avgift vid köp av aktier och banklotter höjts med 50 procent. Försäljningsbeloppet för ifrågavarande slag av stämplar har utgjort:

år 1913 » 1914 » 1915 » 1916 » 1917 » 1918

kronor 1,177,093 » 590,480

» 734,527

» 4,264,031

» 11,911,452

» 14,144,368.

Influtna beloppet för under januari—september innevarande år försålda överlåtelsestämplar uppgår enligt statskontoret tillhandakommen uppgift till 7,002,676 kronor, och under förutsättning att inkomsten för sista kvartalet kommer att hava en häremot proportionell storlek och således inflyta med 2,334,225 kronor, skulle årets inkomst uppgå till 9,336,901 kronor.

För att kunna använda nyss anförda statistik måste man taga hänsyn till de ändringar, som dels genom nådiga förordningarna den 30 mars 1917 (Svensk författningssamling nr 191) och den 12 mars

12 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

1918 (Svensk författningssamling nr 123) dels genom nådiga förordningarna den 29 november 1918 (Svensk författningssamling nr 911) och den 26 mars 1919 (Svensk författningssamling nr 120) vidtagits i lydelsen av 3 § 1 mom. i förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, ändringar som innebära, att stämpelsatserna från och med den 1 april 1917 fördubblats och sedermera från och med den 1 december 1918 ännu en gång fördubblats.

Reducerar man försäljningsbeloppen för åren 1917, 1918 och 1919 till vad de skulle varit, om nyssberörda förordningar icke utfärdats, och bortser man därvid från den — sannolikt obetydliga — dämpande inverkan, som stämpelsatsernas höjning kan hava utövat på omsättningen av fondpapper, får man följande statistik över försäljningsbeloppen för överlåtelsestämplar:

år 1913 ............................................... kronor 1,177,093

» 1914 ................................................ » 590,480

» 1915 ............................................... )) 734,527

» 1916 ............................................... » 4,264,031

» 1917 ................................................ » 6,806,544

» 1918 ................................................ » 6,740,905

» 1919 ................................................ » -2,334,225.

Denna statistik visar en betydligt ökad livlighet på fondmarknaden under de tre åren 1916—1918, efterföljd av en högst avsevärd nedgång under innevarande år. Orsaken till denna nedgång är icke att söka i minskad omsättning på fondmarknaden — antalet sålda värdepapper av olika slag lärer i stort sett vara tämligen oförändrat — utan i det kursfall å alla valutor, som visserligen var väntat, men som antagit oförutsedda dimensioner. Då det torde vara ovisst, om ändrade förhållanden på detta område kunna komma att inträda till år 1921, har statskontoret för sistnämnda år, efter samråd med sakkunnig person, på följande sätt beräknat ifrågavarande del av stämpeluppbörden under förutsättning av:

a) ‘ återgång till 1908 års stämpelsatser......... kronor 2,000,000,

b) 1917 års fördubblade stämpelsatser............ » 4,000,000,

c) 1918 års fyrdubblade stämpelsatser............ » 8,000,000.

I det följande utgår statskontoret från, att de nu gällande höga stämpelsatserna bibehållas även under år 1921.

Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för är 1921. 13

Den skatt, som erlägges för stämpling av aktiebrev m. m., har under de senaste åren uppgått till betydliga belopp. Den har enligt rikshuvudböckerna utgjort:

kronor 451,184

» 528,766

» 1,285,067

» 3,417,172

» 10,975,475

» 15,816,891.

år 1913 » 1914 » 1915 » 1916 » 1917 » 1918

För innevarande års tio första månader har influtit 11,166,969

kronor, så att, om proportionsvis lika stor uppbörd finge beräknas för

november och december, skatten för hela år 1919 skulle uppgå till

13,400,362 kronor. Det är emellertid en känd sak, att nyemissionen,

som under kristiden tagit ett starkt uppsving, nu håller på att avstanna. För år 1921 torde försiktigheten kräva, att man räknar med förhållanden likartade med dem, som rådde under 1913 och 1914, endast med den modifikation att vid aktieteckning för ett visst företag numera på grund av penningevärdets fall erfordras ett tredubbelt så stort kapital som under tiden före kriget. Med häns}7n härtill beräknar statskontoret ifrågavarande del av stämpelskatten för år 1921 till 1,500,000 kronor.

Enligt nådiga förordningen den 11 juli 1919 (Svensk författningssamling nr 401) har från och med den 1 september 1919 införts en särskild stämpelavgift i vissao fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor m. fl. lyxvaror. Å andra sidan är genom en annan förordning av samma dag (Svensk författningssamling nr 415) stämpelavgiften för fullmakter, konstitutorial m. m. upphävd från och med den 1 januari 1920. I likhet med bevillningsutskottet vid innevarande års riksdagbetänkande nr 72, sid. 27) har dock statskontoret ansett sig kunna bortse från nu omnämnda förhållanden vid föreliggande beräkning.

Beträffande övriga delar av stämpelbeskattningen är att uppmärksamma, att från och med den 1 juli 1917 genom nådiga förordningen den 19 juni 1917 (Svensk författningssamling nr 329) vidtagits en höjningav lagfartsstämpeln, aktiestämpeln och obligationsstämpeln samt införts rånte- och lottsedelsstämplar, vilka åtgärder beräknats medföra en ökning i stämpeluppbörden av 4,300,000 kronor.

Genom att från totalbeloppet av den behållna inkomsten av stämpeluppbörden draga beloppen för arvsskatt och skatt för gåva ävensom överlåtelsestämplar och aktiesstämpling samt tför åren 1917 och 1918 även den ökning i stämpeluppbörden, som härrör från nyssnämnda nå-

14 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

diga förordning den 19 juni 1917 finner man för övriga stämpelmedel följande belopp:

eller i årligt medeltal för de tre sista åren, under vilka det starkt sjunkande penningvärdet måste antagas hava i' särskilt hög grad åstadkommit stegring i denna inkomst, 18,193,437 kronor. Lägges härtill den beräknade inkomstökningen på grund av ovanberörda förordning den 19 juni 1917, 4,300,000 kronor, erhålles ett belopp av 22,493,437 kronor eller i runt tal 22,500,000 kronor.

Stämpeluppbörden i sin helhet skulle då för år 1921 beräknas sålunda:

Arvsskatt och skatt för gåva

Överlåtelsestämplar.................

Stämpling av aktier m. m......

Övriga stämplar .......................

kronor 13,000,000 » 8,000,000

» 1,500,000

» 22,500,000

Summa kronor 45,000,000.

• Statskontoret föreslår således, att i riksstaten för år 1921 upptagas stämpelmedel med 45,000,000 kronor, därav beräknad arvsskatt och skatt för gåva 13,000,000 kronor.

Lastpenningar, bevillning, utgjorde enligt rikshuvudboken

år 1913 » 1914 » 1915 » 1916 » 1917 » 1918

kronor 815,354 » 761,392

» 813,831

» 791,161

» 453,892

» 451,693

De här ovan anförda inkomstbeloppen böra minskas med beloppet av restitutioner, vilket belopp dock för år 1918 endast uppgått till 1,513 kronor.

Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921. 15

Då man får antaga, att normala förhållanden i avseende å skeppsfarten återinträtt år 1921, har statskontoret för detta år upptagit lastpenningarna till 800,000 kronor.

Krigskonjunktur skatt, bevillning, skall enligt bestämmelserna i nådiga förordningen om krigskonjunkturskatt den 30 juni 1916 på grund av taxering under år 1916 och följande år erläggas till staten för vinst, uppkommen genom det av nuvarande krigstillstånd framkallade läget.

Taxering enligt nämnda förordning äger rum årligen till och med året efter det, under vilket genom nådig kungörelse tillkännagivits, att krigstillståndet skall anses hava upphört. Något sådant tillkännagivande har ännu icke skett. Men krigstillståndet eller åtminstone därav härrörande möjligheter till krigskonjunkturvinst torde nu få anses hava faktiskt upphört. Med hänsyn härtill har statskontoret icke ansett sigböra medtaga denna skatt i inkomstberäkningen för år 1921.

Tullar och aeciser.

Tullmedel, bevillning, hava, oberäknat de i det föregående nämnda lastpenningarna, influtit med:

år 1914 ................................................ kronor 58,217,725

» 1915 .............................................. » 54,850,960

» 1916 ............................................... » 60,956,020

» 1917 ............................................. » 42,535,692

» 1918 .............................................. » 36,479,355

I ovanstående tabell är avdrag gjort för avkortningar och restitutioner.

I riksstaten för år 1920 äro tullmedel upptagna till ett belopp av

70,000,000 kronor.

En översikt över krigsförhållandenas inverkan på denna skattetitel lämnar nedanstående tablå över tulluppbörden under åren 1915—

1919. I denna tablå äro inga avdrag gjorda.

16 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

Om tulluppbörden under december 1919 kommer att uppgå till samma belopp som i medeltal under årets föregående månader eller 8,315,102 kronor, blir hela uppbörden för innevarande år 99,781,224 kronor.

Beräknar man avkortningar och institutioner till proportionsvis

samma belopp

som

år 1918 eller

99,781,224 37,248^414 x

769,058 = 2,060,156

kronor, erhåller man för den behållna inkomsten ett belopp av 97,721,068 kronor.

Ville man på statistiken för föregående år grunda en framtidskalkyl och därvid ur sina beräkningar eliminera krigets inverkan, finge man utgå från den behållna tullinkomsten under femårsperioden 1909 —1913, vilken uppgått till 62,061,912 kronor i medeltal om året med en årlig ökning av i medeltal 2,769,067 kronor. Om man till nämnda

medelinkomst ................................................................. kronor 62,061,912

lade den ökning som belöpte från mitten av femårsperioden 1909—1913 till år 1921 eller............... » 27,690,670

erhölle man

kronor 89,752,582.

Vid förestående beräkning äro frånräknade alla avkortningar, däribland även tullverkets utgifter för beslagarandelar, tullstatens enskilda pensionsinrättnings andelar av böter samt tulltjänstemäns andelar

•Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 15)21. 17

;iv ersättning för vissa tjänstförrättningar. Då emellertid för dessa utgiftsposter från och med år 1915 uppförts ett anslag på tullverkets omkostnadsstat, bör till det nyss beräknade beloppet av tullmedel för år 1921 läggas ett mot nämnda utgiftsposter svarande belopp, vilket i tullverkets stat beräknats till 500,000 kronor. Man kommer då till ett belopp av i runt tal 90,200,000 kronor.

Då samma skäl, som framfördes för spannmålstullarnas uteslutande ur 1919 års riksstat, även synas kunna anföras beträffande beräkningen för år 1921, bör förenämnda summa, 90,200,000 kronor, nedsättas med ett belopp, som i det närmaste motsvarar den beräknade inkomsten av spannmålstullarna eller till 78,000,000 kronor.

Nu anförda belopp angiver den tulluppbörd för 1921, som man haft anledning att emotse, därest förhållandena före kriget fått i lugn utveckla sig. Emellertid tyda inkomstsiffrorna för innevarande år på väsentligt ändrade förhållanden. Och om än en god del av årets stora tulluppbörd får antagas bero på import för fyllande av behov, som icke kunnat tillgodoses under kriget, måste man å andra sidan taga hänsyn till den utveckling, som kan förväntas uppkomma. Vid avvägande av dessa omständigheter har statskontoret stannat vid att för 1921 års tulluppbörd beräkna ett belopp av 95,000,000 kronor.

Sockerskatt, bevillning, ingår i budgeten med det debiterade beloppet efter avdrag av avkortningar. Enligt den av 1905 års lagtima riksdagantagna beskattningen av socker skulle för allt socker, som efter den 1 september 1906 inom riket tillverkades eller dit infördes, vid sockrets utlämnande till fritt bruk erlägges en skatt med 13 öre för kilogram. För socker, som till riket infördes, skulle därjämte erläggas tull enligt tulltaxan. 1908 års riksdag höjde emellertid skattesatsen för åren 1909—1911 till 15 öre, för år 1912 till 1572 öre och för tiden därefter till 16 öre för kilogram. Från denna höjning undantogs dock det socker, som tillverkades vid de redan anlagda råsockerfabrikerna i Östergötland och Västergötland samt vid den under anläggning varande råsockerfabriken på Öland, för vilket sockerskatten fortfarande intill 1913 års utgång skulle utgå med det gamla beloppet eller 13 öre per kilogram. 1913 års riksdag medgav de förenämnda råsockerfabrikerna ytterligare lindring i sockerskatten och fastställde skattebeloppet för socker från dessa fabriker för tiden intill 1918 års utgång till 12 öre för kilogram. För det socker som vid mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolags råsockerfabriker i Östergötland och Västergötland samt på Öland tillverkas av betor, odlade annorstädes än i Skåne, Halland och Blekinge samt på Gottland, och utlämnas till fritt bruk antingen omedel- Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 3

18 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

bart från samma fabriker eller från raffinaderiet i Lidköping efter där verkställd raffinering, utgår skatten under tiden till 1921 års utgång med 12 öre för varje kilogram enligt k. förordningen den 16 maj 1918 (Svensk författningssamling nr 362).

Enligt verkställda beräkningar utgjorde den årliga sockerkonsumtionen i riket:

Skatten var i 1913 och 1914 årens riksstater uppförd med ett belopp av 20,000,000 kronor. På grund av stegring i konsumtionen, vilken i sin mån ansågs främjas av den genom nådiga kungörelsen den 12 september 1913 (Svensk författningssamling nr 216) gjorda nedsättning i tullen för socker, beslöt 1914 års senare riksdag i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts nådiga proposition skattens upptagande i 1915 års riksstat med ett till 21,500,000 kronor förhöjt belopp, vilket belopp höjdes i 1916 års riksstat till 22,000,000 kronor och i 1917 års riksstat till

24,000,000 kronor, för att i 1918 och 1919 årens riksstater nedsättas till resp. 21,000,000 kronor och 15,600,000 kronor. I 1920 års riksstat är skatten uppförd med oförändrat belopp.

Under januari—november innevarande år hava till fritt bruk utlämnats 137,067 ton. Om under innevarande månad utlämnas lika mycket som under november månad eller 17,402 ton, skulle samman-

19 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

lagcln kvantiten av till lritt bruk under år 191!) utlämnat socker uppgå till 154,469 ton.

Den i länen debiterade skatten har, enligt meddelande från kontrollstyrelsen, intill nästlidna månads slut utgjort 16,655,505 kronor. Förutsatt att under innevarande månad skatten skulle debiteras med lika stort belopp som under november månad eller 2,749,999 kronor, skulle årets uppbörd kunna beräknas till 19,405,504 kronor.

Genom tullverket har, enligt meddelande från generaltullstyrelsen, under januari—november månader innevarande år debiterats sockerskatt med 1,093,582 kronor. Om motsvarande uppbörd under innevarande månad blir lika stor som i medeltal under årets föregående månader eller 99,417 kronor, kommer den genom tullverket debiterade sockerskatten för hela året att uppgå till 1,192,999 kronor. Lägges detta belopp till' det ovan anförda, finner man, att totaluppbörden å ifrågavarande skattetitel kan för innevarande år beräknas till 20,598,503 kronor.

I en P. M. den 5 innevarande december rörande den sockerskatt, som kan beräknas för vartdera av åren 1919, 1920 och 1921 har kontrollstyrelsen anfört:

»Under år 1919 uppgår den intill den 1 december debiterade sockerskatten till 16,655,000 kronor. För december torde man med säkerhet kunna beräkna minst lika stort skattebelopp som under november eller 2,749,000 kronor och skulle sålunda skatten för hela året 1919 med säkerhet komma att uppgå till 19,404,000 kronor.

För år 1919 hade beräknats en skatt av 15.6 miljoner kronor. Att den nu visar sig bliva betydligt större, beror delvis därpå, att sirapstillverkningen i stället för att, som beräknats, förbruka 8 miljoner kilogram råsocker endast förbrukat omkring 2.5 miljoner kilogram. Även har tillämpningen av nödfallsraffinering medfört, att utbytet av raffinad ur råsockret blivit högre än som beräknats.

Den 1 december 1919 fanns på lager vid samtliga fabriker tillsammans 100 miljoner (rundat tal) kilogram socker beräknat såsom råsocker.

På grund av den utökade arealen och då kampanjen synes komma att räcka något längre än förra året, torde tillverkningen av nytt råsocker under återstående delen av kampanjen kunna beräknas komma att uppgå till 20 miljoner kilogram (18 miljoner 1917, 16 miljoner 1918). Detta torde i det närmaste täcka konsumtionen under december 1919.

Lagerbehållningen den 1 januari 1920 torde sålunda bliva densamma som den 1 december 1919 eller 100 miljoner kilogram beräknat

20 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

som råsocker. Härav torde 6 miljoner (6 miljoner kilogram 1917— 1918) kilogram reserveras för sirapstillverkning.

Den 1 januari 1920 återstå sålunda för täckande av konsumtionen 1920 100 — 6 = 94 miljoner kilogram råsocker, motsvarande 84.6 miljoner kilogram raffinad.

Socker av 1920 års skörd blir ej tillgänglig förrän i november samma år och torde komsumtionen under december 1920, som beräknas till 18 miljoner kilogram raffinad, komma att uttagas därav.

Totala konsumtionen av inhemskt socker beräknas till 84.6 + 18 = 102.6 miljoner kilogram.

Därav inbringa 92 miljoner kilogram (å 16 öre)... kronor 14,720,000 » » 10.6 » » (å 12 öre)... » 1,272,000

Summa kronor 15,992,000.

Sockerskatten för 1920 kan sålunda under angivna förutsättningar beräknas till i rundat tal 16 miljoner kronor.

Får sockerfabrikationen arbeta under samma betingelser som i år, torde utsikter finnas för att arealen nästa år ökas och bör därför en beräkning av sockerskatten för år 1921 till l8 miljoner kronor kunna anses befogad.»

I enlighet med kontrollstyrelsens förslag i avseende på skatten för inhemskt socker och med beräknande av den genom tullverket debiterade skatten till 1,000,000 kronor har statskontoret i tabellen bil. A upptagit titeln med 19,000,000 kronor.

Tobaksskatt, bevillning, är i 1920 års riksstat upptagen till 30,000,000 kronor.

För månaderna november och december 1918 samt januari—oktober innevarande år har nu ifrågavarande skatt influtit med ett belopp av 42,973,347 kronor, fördelat på olika varor på sätt som följer:

Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921

21 Skattebeloppen för de försålda tobaksvarorna av egen tillverkning (första kolumnen härovan) fördela sig på följande sätt:

22 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

Skattebeloppen för de försålda tobaksvarorna av Monopolets egen import (andra kolumnen i den första tabellen) fördela sig på följande sätt:

Skattebeloppen för de av tobakshandlare importerade tobaksvaror, för vilka licens erlagts (tredje kolumnen i den första tabellen) fördela sig på följande sätt:

Från aktiebolaget svenska tobaksmonopolet har statskontoret erhållit en promemoria rörande statens inkomst av tobaksmonopolet för år 1921, i vilken det heter:

»Statsverkets inkomst av tobakshanteringen under år 1919 torde komma att uppgå till:

Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921. 29

Inbetald tobaksskatt för december 1918 ............... kronor 3,171,000: —

» » » januari —oktober 1919 ... » 36,509,000: —

Uppskattad » » november 1919 .............. » 3,800,000: —

kronor 43,540,000: —.

Utdelning å stamaktier i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet för verksamhetsåret 1918, utbetald den 20 maj 1919....................................... kronor 7,685,000: —

Tull för oarbetad tobak för år 1919 cirka............ » 5,100,000: —

» » arbetad » » » » » ........... » 2,100,000: —

kronor 14,885,000: —.

Med all sannolikhet torde kunna förutsägas, att dessa höga belopp icke kunna beräknas inflyta under år 1921, enär innevarande års exceptionellt stora ökning till stor del beror dels på onormalt stor förbrukning och dels på den ökning av priskurantpriset, som de genom kriget framkallade höga råvarupriserna och arbetslönerna nödvändiggjort. Den totalomsättning av tobaksvaror inom landet, vara skatt utgår, utgjorde:

1916 ............................................. kronor 66,000,000: —

1917 ............................................ )) 84,000,000: —

1918 ............................................ » 136,000,000: —

och torde motsvarande belopp för år 1919 uppgå till omkring 185,000,000 kronor.

En nedgång i denna stora förbrukningsökning har redan börjat. Den upplupna skatten för tiden januari 1918—oktober 1919 belyses av nedanstående tablå:

24 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

Med hänsyn till sålunda förmodad nedgång beroende såväl av en minskad kvantitativ förbrukning som av en övergång till billigare märken, torde genomsnittliga skattebeloppen per månad under år 1921 ej kunna beräknas högre än till 2,800,000 kronor.

Utgående härifrån torde statsverkets inkomst av tobaksbanteringen för år 1921 kunna beräknas uppgå till:

Tobaksskatt......................................... kronor 33,600,000: —

22 procent utdelning å stamaktie-

Härtill kommer ett obetydligt belopp i tullavgift för resandes import av tobaksvaror.))

I enlighet med förestående uppskattning har statskontoret i förslagstabellen upptagit tobaksskatten till 33,600,000 kronor. Brännvinstillverkningsskatt, bevillning.

Brännvinstillverkningen i riket har utgjort:

år 1914 ................................................... liter 38,791,008

» 1915 ................................................... » 26,997,834

» 1916 .................................................. » 28,820,574

» 1917 ................................................... » 9,417,993

» 1918 ................................................... » 12,060,776

eller i medeltal för dessa fem år 23,217,637 liter.

Tillverkningen under innevarande år intill den 1 december bar, enligt meddelande från kontollstyrelsen, uppgått till 18,279,653 liter. Om tillverkningen under december månad bleve proportionsvis lika stor eller 1,661,787 liter, skulle detta års tillverkning bliva 19,941,440 liter.

Beträffande tillverkningsskatten enligt rikshuvudboken får statskontoret meddela följande översikt för femårsperioden 1914—1918:

25 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

Under innevarande år intill den 1 december är dylik skatt, enligt uppgift från kontrollstyrelsen, inbetald mod 5,133,768 kronor, och under förutsättning att inkomsten för innevarande månad kommer att utgöra ett lika stort belopp, som under december månad nästlidet år eller 668,716 kronor, skulle årets inkomst uppgå till 5,802,484 kronor. Om därifrån avdrages vad under innevarande år blivit eller än vidare kan varda restituerat, här förslagsvis beräknat till 1,000,000 kronor, skulle återstå 4,802,484 kronor.

Enligt eu statskontoret tillhandakommen promemoria har kontrollstyrelsen beräknat brännvinstillverkningsskatten år 1919 tdl 5,500,000 kronor, år 1920 till 13,000,000 kronor, beräknat efter en konsumtion av 20 miljoner liter beskattat brännvin, samt år 1921 till 15,000,000 kronor.

Statskontoret har med sist angivna belopp infört denna skattetitel i förslagstabellen.

Brännvinsförsäljningsmeclel, bevillning, som enligt den lydelse 25 § i gällande förordning angående försäljning av brännvin erhållit genom nådiga förordningen den 18 juli 1913 (Svensk författningssamling nr 197), numera tillfalla statsverket, ha med ett belopp av 12,000,000 kronor upptagits i 1920 års riksstat bland »egentliga statsinkomster», under avdelningen »tullar och acciser».

De hava för nedaunämnda år uppgått till följande belopp:

år 1910 ............................................... kronor 16,831,708

» 1911 .............t................................. » 19,051,380

» 1912 ................................................ » 19,426,838

» 1913 ................................................ » 19,379,662

eller i medeltal för dessa fyra år 18,672,397 kronor.

Åren 1915, 1916, 1917 och 1918 utgjorde enligt rikshuvudboken den behållna inkomsten av denna titel respektive 17,012,176, 18,301,733, 14,249,766 och 8,228,079 kronor.

I en P. M. den 5 dennes angående beräkning av rusdrycksförsäljningsmedlen i 1921 års riksstat har kontrollstyrelsen anfört:

»Uti 1919 års riksstat beräknades rusdrycksförsäljningsmedlen till

6,000,000 kronor och i 1920 års riksstat till 12,000,000 kronor.

Brännvinsförsäljningsbolagens vinst av verksamheten under år 1918, vilken vinst inflöt till statsverket under år 1919, uppgick till 12,171,796 kronor 87 öre. Huru avkastningen av verksamheten under år 1919 kommer att utfalla, kan ännu icke exakt uppgivas. Kontrollstyrelsen har emellertid från bolagen infordrat preliminära uppgifter om de be- Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 4

26 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

lopp, till vilka vinsten under år 1919 kan beräknas uppgå, sedan vederbörliga reservationer till skatt ägt rum, och giva dessa uppgifter vid handen, att vinsten torde komma att uppgå till minst 27,000,000 kronor.

Då under senare hälften av år 1919 betydande prisreduceringar å spritdrycker och viner ägt rum, torde, även om omsättningen av dessa drycker under år 1920 kommer att ökas, försiktigheten bjuda, att vinsten av verksamheten under år 1920 beräknas bliva något mindre än under år 1919.

På grund härav anser kontrollstyrelsen, att rusdrycksförsäljningsmedlen i 1921 års stat böra beräknas till 20,000,000 kronor.»

I överensstämmelse med vad kontrollstyrelsen sålunda föreslagit har statskontoret i bil. A upptagit detta belopp.

Maltshatt, bevillning. Under de sista fem åren har statsverket av denna skattetitel haft följande behållna inkomst:

år 1914..................................................... kronor 5,473,469

» 1915..................................................... » 5,469,331

» 1916...................................................... » 5,843,562

» 1917...................................................... » 3,086,185

» 1918...................................................... » 747,071

Under januari—november innevarande år har maltskatten blivit debiterad med 2,851,940 kronor, och om skatten komme att under december månad debiteras med proportionsvis lika stort belopp eller 259",267 kronor, skulle årets uppbörd kunna beräknas komma att utgöra 3,111,207 kronor.

Det enligt 8 § 1 mom. i Eders Kungl. Maj:ts nådiga förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker den 7 augusti 1907, sådan samma paragraf lyder enligt nådiga förordningen den 20 augusti 1909, restituerade skattebeloppet kan enligt erfarenheten från föregående år antagas uppgå till omkring 12 procent. Om i enlighet härmed från ovannämnda 3,111,207 kronor dragés restitutionssumman 373,345 kronor, uppkommer det belopp av 2,737,862 kronor, vartill maltskatten kan beräknas uppgå för år 1919.

Kontrollstyrelsen har sålunda beräknat inkomsten av denna skatt:

år 1919 .................................................................... kronor 2,800,000

» 1920 .................................................................... » 5,000,000

» 1921 ..................................................................... » 6,000,000

därvid för år 1920 beräknats omkring normal tillverkning. I bil. A har statskontoret infört sist angivna belopp.

Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921. 27

Punschskatt, bevillning, vilken utgår med GO öro för varje liter punsch, som utlämnas till försäljning, uppfördes i 1904—1906 årens riksstater med 1,300,000 kronor. Efter det vid 1906 års riksdag en särskild stämpelavgift till enahanda belopp som för punsch stadgats även för arrack och rom, höjdes beräkningen för år 1907 till 1,500,000 kronor, med vilket belopp titeln sedermera varit i 1909—1912 årens riksstater uppförd. På grund av inkomsttitelns jämna stegring föreslog statskontoret i sina underdåniga utlåtanden angående inkomstberäkningför .åren 1913, 1914, 1915 och 1916, att titeln måtte upptagas med förhöjda belopp, nämligen för 1913 med 1,700,000 kronor, för 1914 med 1,800,000 kronor, för 1915 likaledes med 1,800,000 kronor och för 1916 med 2,000,000 kronor, vilka förslag blevo av Eders Kungl. Maj:t, och riksdagen bifallna. För år 1917 var skatten upptagen i förslaget till riksstat med oförändrat belopp, men då inkomsten syntes vara i stigande höjdes beräkningen av riksdagen till 2,300,000 kronor. På grund av en av kontrollstyrelsen gjord beräkning upptogs skattetiteln i riksstaten för år 1918 med ett till 1,200,000 kronor sänkt belopp. I riksstaten för år 1919 sänktes titeln ytterligare till 1,000,000 kronor, med vilket belopp densamma även uppförts i riksstaten för år 1920.

Skatten inflöt

år 1914 med

kronor 2,239,522 » 2,140,299

» 2,146,389

» 932,304

» 891,350.

» 1915 »

» 1916 »

» 1917 »

» 1918 »

Under tiden januari—oktober innevarande år har, enligt meddelande från generalpoststyrelsen, punschstämpelavgift influtit med 506,312 kronor. Under förutsättning, att under återstående delen av innevarande år skulle inflyta dylik avgift till lika belopp som under samma tid näst föregående år eller 48,459 kronor, skulle årets punschstämpeluppbörd kunna beräknas till 554,771 kronor.

I en P. M. den 5 dennes angående beräkning av punschskatten för 1921 års riksstat har kontrollstyrelsen anfört:

»I 1919 års riksstat är punschskatten beräknad till 1,000,000 kronor och i 1920 års riksstat till samma belopp. Då punschtillgången under år 1921 sannolikt kommer att bliva större än för närvarande, torde punschskatten böra beräknas något högre. Då punschförbrukningen före kristiden uppgick till mera än 3,000,000 liter per år, torde

28 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

man räkna försiktigt, därest man uppskattar punschförbrukningen till

2.500.000 liter. Med sagda förbrukning skulle punschskatten uppgå till

1.500.000 kronor.»

För 1921 föreslår statskontoret i likhet med kontrollstyrelsen, att skatten upptages med ett till 1,500,000 kronor förhöjt belopp.

Uppbörd i statens verksamhet.

Vattendomstolsavgifter. I vattenlagen den 28 juni 1918 stadgas i 11 kap. 95 §, enligt den lydelse, denna paragraf fått genom lagen den 19 juni 1919 (Svensk författningssamling nr 425):

»Lämnas jämlikt denna lag medgivande till byggande i vatten för vattnets tillgodogörande såsom drivkraft eller till vattenreglering, eller meddelas i syfte att vinna ökad möjlighet att utnyttja vattenkraft ändrade bestämmelser rörande hushållningen med vattnet, åligge sökanden att, innan medgivet arbete må påbörjas, eller, där fråga är om ändrade huskållningsbestämmelser, dessa må tillämpas, erlägga viss avgift såsom bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas organisation och verksamhet.

Avgift, som nu nämnts, skall beträffande byggnad för vattnets tillgodogörande såsom drivkraft bestämmas i förhållande till den förut icke tillgodogjorda vattenkraft, som beräknas kunna vid lågvatten uttagas vid byggnaden, dock med avdrag för den vattenkraft, för vilken i samband med regleringsföretag avgift förut erlagts. Där med vattenreglering eller med ändrade huskållningsbestämmelser åsyftas ökning i uttagbar vattenkraft, skall avgiften bestämmas i förhållande till ökningen i den vattenkraft, som vid lågvatten kan uttagas i sökandens eller, då fråga är om vattenreglering enligt 3 kap. 1 §, samtliga till regleringssamfalligheten hörande strömfall. Avses att möjliggöra utnyttjande av förut uttagbar vattenkraft på fördelaktigare sätt, varde avgiften bestämd i förhållande till den ökning i vattenkraftens värde, som genom företaget eller genom de ändrade husbållningsbestämmclserna beredes. Där till grund för avgiften skall läggas storleken av viss vattenkraft, skall den utgå med en krona för varje hästkraft till och med 5,000, femtio öre för varje hästkraft över 5,000 till och med 10,000 samt tjugufem öre för varje hästkraft utöver 10,000, men må ej, utom då fråga är om vattenreglering, överstiga 20,000 kronor. Skall avgiften beräknas efter ökningen i värde å vattenkraft, varde den erlagd med en för tusen av värdeökningen.

29 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

Avgift, som efter ovan nämnd beräkning skulle uppgå till mindre belopp än tio kronor, skall icke erläggas.»

Statskontoret, som saknar möjlighet att beräkna den uppbörd, som kan vara att förvänta å nu ifrågavarande inkomsttitel, bar i tabellen bil. A. uppfört densamma med det belopp, vartill den på Eders Kungl. Maj:ts förslag blivit upptagen i riksstaten för år 1920, eller 40,000 kronor.

Fyr- och båJcmedel hava enligt rikslmvudboken influtit med

år 1914 ................................................ kronor 2,271,705

» 1915 .................................................. » 2,638,034

» 1916 ................................................... » 2,510,047

» 1917 .................................................. » 1,889,809

» 1918 ................................................. )) 1,816,798

eller i medeltal 2,225,279 kronor. Såsom synes företer titeln en ej obetydlig nedgång för de sista åren, vilken givetvis beror på världskrisen. Men för år 1921 anser statskontoret, att man i riksstaten bör kunna upptaga titeln med samma belopp som hittills eller 2,500,000 kronor.

Lotspenningar na, vilka före år 1915 behållits å den plats, där uppbörden skett, såsom avlöning åt därstädes anställda lotsar och icke upptagits såsom inkomst vare sig i riksstaten eller hos lotsstyrelsen, hava i riksstaterna för åren 1915—1920 uppförts med ett belopp av 1,200,000 kronor. De inflöto år 1916 med 4,789,659 kronor, år 1917 med 5,569,940 kronor, år 1918 med 3,357,050 kronor och hava enligt meddelande från lotsstyrelsen under år 1919 till och med september månad uppgått till 1,697,120 kronor. Då emellertid enligt meddelande från lotsstyrelsen, den ökning i lotspenninginkomsten, som under hittills varande undantagsförhållanden ägt rum, icke torde i och för sig utgöra tillräckligt skäl att höja det belopp, vartill lotspenningarna i staten för år 1920 beräknats, eller 1,200,000 kronor, har statskontoret icke ansett sig kunna föreslå någon ändring av sistnämnda belopp.

Avgifter för registrering av automobiler. I fråga om denna inkomsttitels uppförande i 1921 års riksstat kan man enligt uttalande från sakkunnigt håll lämpligen lägga innevarande års registrering till grund. Under januari—oktober innevarande år hava i riket nyregistrerats 2,689 automobiler och 3,041 motorcyklar, och det beräknas, att under november och december ytterligare omkring 600 automobiler och omkring 700 motorcyklar komma att registreras, vadan hela antalet under året registrerade automobiler skulle bliva omkring 3,300 och motorcyklar omkring 3,750.

30 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

Under månaderna januari—oktober hava 255 automobiler och 258 motorcyklar övergått till nya ägare, och det beräknas, att under november och december ytterligare omkring 25 automobiler och omkring 25 motorcyklar komma att övergå till nya ägare, vadan hela summan »övergångna» automobiler skulle bliva 280 och motorcyklar 283.

Under de tio första månaderna hava 99 automobiler och 61 motorcyklar avförts ur registret och det beräknas, att under november och december ytterligare omkring 31 automobiler och omkring 19 motorcyklar komma att avföras ur registret, vadan hela antalet avförda automobiler skulle bliva omkring 130, och motorcyklar omkring 80.

Dessutom beräknas i runt tal 80 automobiler bliva under året efterbesiktigade.

I enlighet härmed och med stöd av bestämmelserna i § 3 av nådiga kungörelsen om automobilregisters förande har statskontoret beräknat inkomsttiteln i avrundat tal till 75,000 kronor.

Bidrag till försäkring srådet och riks för säkring sanstalten. Under denna titel upptagas de bidrag till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens verksamhet, som enligt 16 § i lagen om försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni 1916 skola till statsverket erläggas för varje försäkring i riksförsäkringsanstalten ävensom av sådant försäkringsbolag, vari enligt 4 § av nämnda lag försäkring för olycksfall må äga rum. Ifrågavarande bidrag äro i 1918, 1919 och 1920 årens riksstater beräknade till 240,000 kronor. Till följd bland annat av den ändring, som beträffande de till grund för försäkringsavgifternas beräknande liggande avlöningsbeloppen stadgats i lagen den 19 juni 1919 (Svensk författningssamling nr 323) har riksförsäkringsanstalten föreslagit beräkningens höjande till 640,000 kronor, och statskontoret saknar anledning att häremot göra någon erinran.

Bidrag till försäkringsinspektionen. Denna inkomsttitel och det däremot svarande utgiftsanslaget. »Upprätthållande av försäkringsinspektionens verksamhet» avvägas mot varandra och upptagas i riksstaten med samma belopp. Därest överskott uppstår, reserveras detta å utgiftsanslaget för de med anslaget förenade ändamål.

Enligt meddelande från försäkringsinspektionen har genom nådigt brev den 13 juni 1919 fastställts ny avlönings- och omkostnadsstat samt övergångsstat för försäkringsinspektionen att tillämpas från och med år 1920. Därvid har staten upptagits till ett belopp av 85,200 kronor, till vilket belopp även staten för år 1921 torde böra upptagas. Då, såsom förut nämnts, inkomsttitel och utgiftsanslag böra avvägas

31 Statskontorets skrivelse med inkoinstberiikuing för år 1921.

mot varandra, har statskontoret i förslagstabellen uppfört nu ifrågavarande inkomstpost med ett belopp av 85,200 kronor.

Avgifter för granskning av biografbilder hava i riksstaten för år 1920 beräknats till 35,000 kronor. I enlighet med från statens biografbyrå erhållet meddelande föreslår statskontoret, att denna titel för år 1921 upptages till 60,000 kronor, till vilket belopp i sådant fall även sjätte huvudtitelns reservationsanslag till bestridande av byråns utgifter bör upptagas.

Inkomst av myntning och justering hänföres till samma inkomsttyp som de två närmast föregående och beräknas alltså inflyta med ett belopp motsvarande omkostnader för året, för vilka på riksstatens utgiftssida uppföres ett reservationsanslag, omfattande samtliga utgifter för mynt- och justeringsverkets drift, och komma i följd härav de å inkomsttiteln uppkomna överskott att användas för de med anslaget avsedda ändamål. Inkomsttiteln och motsvarande anslag äro i riksstaten för år 1920 upptagna till 1,060,000 kronor. I skrivelse den 20 nästlidne november har mynt- och justeringsverket hemställt, att vid beräkningen av statsverkets inkomster för år 1921 inkomst av myntning och justering måtte upptagas till 1,060,000 kronor eller med samma belopp som för år 1920. Statskontoret har i sin förslagstabell uppfört titeln med nämnda belopp.

Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter behandlas på samma sätt som bidrag till försäkring3inspektionen. Då patent- och registreringsverket innevarande år gjort framställning om förhöjning av den från och med år 1920 tills vidare fastställda utgiftsstaten för ämbetsverket med 6,400 kronor, samt utöver de i stat beräknade utgifterna torde komma utgifter för dyrtidstillägg och extra lönetillägg, vilka för innevarande år kunna beräknas uppgå till omkring 485,000 kronor, bör den för år 1920 till 771,200 kronor beräknade inkomsten av ovannämnda avgifter för år 1921 ökas med nu angivna belopp, och alltså beräknas till 1,262,600 kronor.

Bidrag till bankinspektionen. Under denna titel upptagas i statsverkets räkenskaper de bidrag till bestridande av kostnaden för bankinspektionens organisation och verksamhet, som det enligt 239 § i lagen om bankrörelse den 22 juni 1911 åligger bankbolag att årligen erlägga, och vilka för närvarande, jämlikt nådiga kungörelsen den 13 december 1918, för varje år och varje bolag uppgå till en hundradels procent av bolagets egna fonder vid utgången av nästföregående kalenderår. I enlighet med ett meddelande från bankinspektionen beräknar statskontoret denna inkomsttitel till 105,000 kronor.

32 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för är 1921

Bidrag till fondinspektionen. Under denna titel torde, i enlighet med vad statskontoret föreslagit i underdånigt utlåtande den 20 oktober 1919 angående omorganisation av bankinspektionen m. m., böra upptagas de bidrag, som det enligt 41 § i lagen om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet den 16 maj 1919 åligger fondkommissionärer att årligen erlägga. Enligt meddelande från bankinspektionen torde fondkommissionärernas bidrag, för vilka för närvarande saknas möjlighet att göra någon antaglig beräkning, kunna upptagas till samma belopp som de utgifter, vilka skola med dylika bidrag bestridas, eller 85,150 kronor. På grund härav har statskontoret i bil. A uppfört inkomsttiteln med nämnda belopp.

Inkomster av statens pr övning sanstalt äro i riksstaten för år 1920 beräknade till 220,400 kronor. Statskontoret saknar anledning att häruti föreslå ändring.

Kontrollstämpelmedel, som i 1912—1914 årens riksstater upptagits med 95,000 kronor, och i 1915—1919 årens riksstater med 100,000 kronor, höjdes i 1920 års riksstat till 125,000 kronor. Å denna inkomst-

titel inflöto:

år 1918....................................................... kronor 138,581

» 1917......................................................... » 178,085

» 1918............... » 213,818

» 1919 för tre kvartal........................ » 166,775

I enlighet med av myntdirektören framställt förslag hemställer statskontoret, att dessa medel i 1921 års riksstat upptagas med ett till 150,000 kronor förhöjt belopp.

Denatureringsavgifter hava i riksstaten för år 1920 uppförts med samma belopp som extra anslaget VII F 9 till särskild föredragande inom kontrollstyrelsen för ärenden angående skattefri sprit m. m. Statskontoret, som antager, att detta anslag kommer att utgå även år 1921, har i bil. A. uppfört inkomsttiteln med oförändrat belopp, 7,800 kronor.

Terminsavgifter från läroverken. Å denna inkomsttitel inflöto:

år 1914......................................................... kronor 565,585

» 1915........................................................ » 560,670

» 1916........................................................ » 589,440

» 1917......................................................... » 607,210

» 1918........................................................ » 618,024

eller i medeltal för femårsperioden 588,186 kronor.

Statskontoret föreslår, att denna inkomstpost upptages till oförändrat belopp, 550,000 kronor.

Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

33 Diverse inkomster.

Under denna titel sammanfattas från och med år 1912 dels vad som förut i allmänhet bokförts under benämning »Extra uppbörd», dels bötesmedel, dels ock ränteinkomsten å riksgäldskontorets tillsvidare förräntade medel.

Vad sistnämnda inkomst beträffar, har statskontoret från riksgäldskontoret erhållit meddelande, att densamma för år 1921 beräknas uppgå till 1,000,000 kronor.

Beloppet av övrig till titeln »diverse inkomster» hörande uppbörd har enligt rikshuvudböckerna för de senaste åren utgjort:

år 1914..................................................... kronor 1,616,717

» 1915...................................................... » 1,366,439

» 1916.................................................... » 1,350,648

» 1917.................................................... » 1,409,280

» 1918...................................................... » 2,267,084

då härvid frånräknats sådan uppbörd, som år 1921 kommer att motsvaras av inkomster under andra titlar, nämligen brännvinsförsäljningsmedel och prästerskapets tionde för år 1914, tobaksskatt och tobaksstämpelmedel för år 1915 samt spirituosaaccis och tobaksstämpelmedel för år 1916. Medeltalet för femårsperioden har således uppgått till 1,602,034 kronor.

I underdånigt utlåtande den 28 nästlidna november angående redovisningen av till byggnadsstyrelsen inflytande hyresmedel från statens fasta egendomar har statskontoret tillstyrkt, att de från fastigheten nr 6 i kvarteret Rosenbad i Stockholm och även de från vissa för statsverket inköpta fastigheter i kvarteret Mercurius inflytande hyrorna må uppdebiteras bland »diverse inkomster». För år 1921 torde dessa hyror kunna beräknas inflyta med omkring 150,000 kronor.

På grund av det nu anförda hemställer statskontoret om ifrågavarande inkomsttitels upptagande till ett förhöjt belopp av 2,750,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml.

34 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

B. Inkomster av statens produktiva fonder.

Statens affärsverksamhet.

Postverket. I underdånig skrivelse med förslag till beräkning av det ekonomiska resultatet av postverkets rörelse för år 1921 anför generalpoststyrelsen bland annat:

»I riksstaten för år 1919 äro postverkets inkomster upptagna till

47,615,000 kronor, därav cirka 47,000,000 kronor beräknas å den inrikes rörelsen.

Ökningsprocenten beträffande inkomsterna av inrikes rörelsen under femårsperioden 1913—1917 framgår av följande sammanställning

år 1913 ...................................... 4.16

» 19! 4 ...................................... 3.6 0 ,

» 1915 ..................................... 6.22 *

» 1916 ..................................... 9.56

» 1917 ..................................... 15.60

eller i medeltal för år 7.8 3 procent.

Detta medeltalsbelopp är dock uppenbarligen fullständigt missvisande. Det har framkommit genom de speciellt höga inkomstsiffrorna för åren 1915—1917. Dessa härröra från de abnorma förhållanden, föranledande tillfällig trafikökning, vilka börjat 1915 och 1916 för att nå sin kulmen år 1918.

Vad beträffar sistnämnda år uppgingo ifrågavarande inkomster till 45,195,100 kronor; motsvarande siffra år 1917 var 35,060,000 kronor. De från och med den 1 juni 1918 ikraftträdda porto förhöjningarna hava enligt numera verkställda beräkningar föranlett en inkomstökning av omkring 4,000,000 kronor, i stället för såsom förut antagits, omkring

3,500,000 kronor. Dragas dessa 4,000,000 kronor från ovannämnda 45,195,100 kronor, återstå i runt tal 41,200,000 kronor. Efter dessa tal blir ökningen 17 procent. Ej heller denna siffra är emellertid på något sätt utslagsgivande vid de beräkningar, som general poststyrelsen nu har att verkställa. Från de omkring 6,000,000 kronor, som utgör det absoluta ökningsbeloppet, bör nämligen utan vidare dragas ett belopp av omkring 2,500,000, som kan beräknas utgöra influtna portoavgifter för kristidskommissionernas tjänsteförsändelser, vilken inkomstökning ju är endast av tillfällig art. Med framräknande av sistnämnda belopp, blir ökningsprocenten 10.6 Av ovan angivna skäl har kristiden

Statskontorets skrivelse för inkomstberäkning för år 1921. 35

även på denna siffra övat en väsentlig inverkan. Hade abnorma förhållanden icke varit rådande, skulle man helt visst icke halt att räkna med en högre procentsiffra för inkomstökningen än omkring 4 procent, vilken torde få anses vara den normala.

Inkomsten av inrikes rörelsen under månaderna januari—september 1919 har uppgått till i runt tal 38,800,000 kronor. Med ledning av det förhållande, varuti inkomsterna för årets tre sista månader i regel pläga stå till inkomsterna under de nio första månaderna, kan man beräkna, att intäkterna av den inrikes rörelsen skola, för så vitt icke några oförutsedda omständigheter komma att inverka på resultatet, för hela år 1919 stiga till ett belopp av cirka 55,000,000 kronor. Om man från ovannämnda 38,800,000 kronor avräknar vad som ungefärligen kan anses hänförligt till de under året tillämpade, tillfälliga höjningarna av postavgifterna, återstår ett belopp av 28,227,000 kronor. Motsvarande siffra från nästföregående år utgör 28,852,000 kronor. Det visar sig sålunda, att ej blott den hittillsvarande kontinuerliga ökningen av frankoteckensuppbörden avstannat, utan även en, om ock obetydlig, minskning inträtt. Till största delen torde detta vara beroende på den genom de särskilda kristidsorganisationernas indragning eller avvecklinginträdda minskningen av tjänstefrankoteckensuppbörden ävensom på upphörande av en del affärsföretag — reexportfirmor m. fl. — vilka uppkommit på grund av under världskriget rådande förhållanden, men vars existensmöjligheter med krigstillståndets upphörande bortfallit. Man torde emellertid ej heller få bortse från, att de under året rådande osäkra förhållandena på arbetsmarknaden samt de ännu kvarstående betydliga svårigheterna i avseende å export och import m. fl. med brytningsperioden mellan krigs- och fredstillståndet sammanhängande omständigheter övat en deprimerande inverkan på handel och industri, vilken i sin ordning återverkat på poströrelsen. De nu anförda omständigheterna måste givetvis beaktas vid beräkningen av inkomsterna för de kommande åren.

Yad beträffar inkomsterna av inrikes rörelsen för år 1920 synes, på grund av ovan berörda omständigheter, försiktigheten bjuda att nu icke förutsätta någon ökad inkomst av sagda rörelse år 1919 utan att till utgångpunkt taga samma summa, som influtit under år 1918, eller i runt tal 41,200,000 kronor, porto förhöjningen ej inräknad. Därest inga oförutsedda omständigheter skulle tillstöta, torde man emellertid kunna våga hysa förhoppning, att de förhållanden, som nu verka nedtryckande på handel och industri, skola lättas under kommande år och att i följd därav den normala, fortskridande ökningen av postverkets inkomster skall

36 Statskontorets skrivelse för inkomstberäkning för år 1921.

återkomma. Att i detta fall räkna med en högre ökningsprocent än förslagsvis 4 procent kan generalpoststyrelsen dock icke tillråda. Med denna beräkningsgrund skulle inkomsterna av inrikes rörelsen för år 1920 komma att uppgå till 42,848,000 kronor eller avrundat 43,000,000 kronor, vartill bör läggas ökningen på grund av de utav 1919 års lagtima riksdag beslutade intill utgången av år 1920 gällande portoförhöjningarna, vilka förut beräknats giva cirka 18,000,000 kronor, en beräkning som generalpoststyrelsen ej för närvarande bar anledning frångå. Sammanlagda inkomsten av inrikes rörelsen för år 1920 kan sålunda uppskattas till i avrundat tal 61,000,000 kronor.

Då man med utgångspunkt från den sålunda kalkylerade inkomsten för år 1920 skall göra motsvarande beräkningar för år 1921, uppstår först frågan, huruvida man vågar räkna med samma ökningsprocent, som ingår i kalkylen för år 1920. Med hänsyn till oberäkneligheten av de faktorer, som komma att bestämma utvecklingen av landets handel och industri, en utveckling varav postverkets nu ifrågavarande intäkter äro i högsta grad avhängiga, synes det generalpoststyrelsen klokt att icke spänna förhoppningarna för högt. Härtill kommer, att man helt naturligt, allteftersom de till grund för beräkningarna liggande summorna stiga, måste räkna med en fallande ökningsprocent. Vid anförda förhållanden hade generalpoststyrelsen till en början tänkt sig, att man icke skulle våga räkna med högre tal än 3 procent. Styrelsen har emellertid, ehuru med tvekan, ansett sig kunna vid förevarande beräkning kalkylera med en inkomstökning av 4 procent.

De av 1919 års lagtima riksdag bestämda förhöjningarna av postverkets taxor träda, såsom förut påpekats, ur tillämpning med utgången av år 1920. Då man icke lärer våga förutsätta sådan höjning av nuvarande penningvärde, att därav skulle föranleda sänkning av postverkets driftkostnader, utan då man i stället måste, på sätt som generalpoststyrelsen här nedan får anledning närmare beröra, räkna med ytterligare stegring av sagda kostnader, håller generalpoststyrelsen före, att posttaxorna under år 1921 böra bibehållas åtminstone vid sin nuvarande höjd.

Under angivna förutsättningar skulle postverkets inkomster av inrikes rörelsen för år 1921 kunna uppskattas till i avrundat tal 63,500,000 kronor.»

»Vidkommande inkomsterna av utrikes rörelsen för år 1921 håller generalpoststyrelsen före, att portoandelar och e. o. uppbörd kunna beräknas till ungefärligen samma belopp som för år 1920 eller tillhopa

1,100,000 kronor, samt att för transitbefordringen under krigsåren

Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för är 1921. 37

komma att inflyta cirka 800,000 kronor. Sammanlagda inkomsten av utrikes rörelsen för år 1021 skulle sålunda upptagas till 1,000,000 kronor.

Åt postverket har, såsom känt, uppdragits att för det allmännas räkning utföra åtskilliga bestyr, som falla utom ramen för verkets egentliga verksamhetsområde. Sålunda har postverket att handhava stämpelväsendet, att inkassera kronoutskylder å landsbygden samt att förmedla göromål avseende postsparbanken, riksförsäkringsanstalten, folkpensioneringen samt civilstatens änke- och pupilkassa. För vissa av dessa funktioner tillgodoföres postverket ersättning; för andra icke.

Vidkommande först stämpelväsendet äger postverket att — förutom gottgörelse för verkets direkta utgifter för denna rörelsegren, vilken gottgörelse statskontoret har att efter rekvisition av generalpoststyrelsen direkt utanordna — erhålla ersättning för det belopp av verkets allmänna driftkostnader, som kan beräknas falla på stämpelväsendets handhavande. Sistnämnda ersättning, som utgår å det å riksstatens sjunde huvudtitel uppförda förslagsanslaget till stämpelomkostnader fastställes till beloppet av Eders Kungl. Maj:t efter av generalpoststyrelsen uppgjord beräkning. Vid verkställande av sagda beräkning tages hänsyn till den ungefärliga tid, varunder postverkets personal tagits i anspråk för stämpelgöromål, ävensom den på denna tid belöpande andel av personalens avlöning. Vidare göres överslag angående skälig ersättning för portofri befordran av försändelser i stämpelärenden samt därvid förbrukad materiel.

Vid beräknande av postverkets i riksstaten för år 1919 upptagna inkomster har nu ifrågavarande ersättning upptagits till 100,000 kronor. Med hänsyn emellertid till stämpeluppbördens oförutsedda stegring och därav föranledd arbetsökning ävensom till den väsentliga förhöjning såväl i avlöning till personalen som beträffande omkostnader i övrigt, vilken postverket fått vidkännas under år 1918 — till detta år hänför sig nämligen det belopp, vilket tillgodoförts postverket under år 1919 — har ersättning för stämpelväsendets handhavande under förstnämnda år beräknats uppgå till 128,000 kronor. Denna beräkning har av Eders Kungl. Maj:t godkänts, varefter postverket uppburit beloppet.

Av nyss angivna anledningar har vid avgivande av inkomstberäkning för år 1920 postverkets gottgörelse för handhavandet av stämpelbestyren upptagits till 200,000 kronor, vilken beräkning av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen godkänts. För år 1921 får generalpoststyrelsen nu föreslå, att det beräknas ett belopp av 300,000 kronor.

Ökningen av postverkets arbete med samt ansvar för stämpeluppbörden torde utan vidare framgå av den betydande stegring, som ägt

38 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

rum i stämpeluppbörden. I sådant hänseende må endast nämnas, hurusom denna uppbörd ökats från 52,846,432 kronor år 1917 till 73,750,600 kronor år 1918. Ytterligare utnyttjande av denna beskattningsform med därav föranlett ökat arbete för postverket torde väl även vara att förutse.

Ombesörjandet av viss del av kronoskatteuppbörden har uppdragits åt postverket från och med år 1918. Något avgörande angående storleken av den ersättning, som för detta bestyr skall tillgodo!öras postverket, har emellertid ännu ej träffats.

I underdånig skrivelse den 11 februari 1913 i fråga om upphämtande genom postverkets försorg av kronoutskylder å landsbygden har generalpoststyrelsen beräknat, att nyssnämnda ersättning borde upptagas till ett belopp av 180,000 kronor. Vid verkställande av denna beräkning, för villken 1911 års kronouppbörd lades till grund, har förutsatts, att postverket skulle äga uppbära dels såsom ersättning för distributionen av debetsedlarna 4 öre för varje debetsedel, dels ock för själva utskyldernas upphämtande och redovisning, vilket i stort sett sker i enahanda former, som gälla för behandlingen av vanliga postanvisningar, ett belopp av 10 öre för varje debetsedel. Med utgångspunkt såsom nyss nämnts från 1911 års kronouppbörd hade varje debetsedel beräknats i medeltal hava lytt å omkring 18 kronor. Enär enligt dåvarande taxa postavgiften för vanlig inrikes postanvisning å belopp mellan 10 och 25 kronor utgjorde 15 öre, borde alltså med beräkning efter samma grunder postverkets ersättning för kronoutskyldernas upphämtande och redovisande utgå med 15 öre för varje skattepostanvisning. Som postbehandlingen av skattepostanvisningarna emellertid bleve enklare och mindre tidsödande än arbetet med vanliga postanvisningar, ansåg generalpoststyrelsen, att avgiften för skattepostanvisningarna borde något reduceras och icke beräknas till högre belopp än 10 öre. Av den statistiska utredning, som numera verkställts rörande postverkets bestyr med kronoskatteuppbörden år 1918, har framgått, att antalet samma år utsända debetsedlar betydligt överstigit motsvarande siffra för år 1911 liksom ock att den av postverket inkasserade summan är avsevärt högre än den till grund för beräkningen under år 1913 liggande. I följd härav har medelbeloppet per skattepostanvisning blivit högre än det, varmed man ursprungligen räknat.

Då alltså arbetet med kronoskatteuppbörden blivit större, än som förutsatts och då vidare på grund av prisnivåns höjning postverkets utgifter för avlöning åt personalen och övriga kostnader, som drabba ombesörjandet av denna rörelsegren, stigit i högst väsentlig grad sedan den år 1913 beräknade ersättningen, anser generalpoststyrelsen, att den-

Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921. 39

samma icke numera under några förhållanden kan anses skälig. Med hänsyn tagen till den vid tiden för uppbördens verkställande tillämpade tarilfen för vanliga postanvisningar men med i övrigt oförändrade beräkningsgrunder — sålunda även en reduktion av det beräknade medelportot med 5 öre per postanvisning — liar generalpoststvrelsen i särskild skrivelse till Eders Kungl. Maj:t den 21 oktober 1919 hemställt, att postverkets nu ifrågavarande ersättning avseende arbetet år 1918 bör fastställas till 525,000 kronor. Under åberopande härav får generalpoststyrelsen föreslå, att ersättningen i fråga, som för år 1920 beräknas till i runt tal 500,000, måtte för år 1921 upptagas till 600,000 kronor.

Postverket har att i mycket stor utsträckning taga befattning med bestyr för postsparbankens räkning. Sålunda förmedlas genom postanstalterna insättning och uttagning av medel i postsparbanken. Vidare utgöra postanstalterna organ för postsparbanken vid utförande av:

bankens uppbörd och utbetalningar för riksförsäkringsanstalten;

dess bestyr med såväl den obligatoriska som den frivilliga pensionsförsäkringen samt

utbetalningar av pensioner från civilstatens äuke- och pupillkassa.

För utförandet av nu uppräknade göromål — vilka äro av betydande omfattning och fördenskull öva en ej oväsentlig inverkan på postverkets utgifter för personal — ävensom för befordran av postförsändelser till och från postsparbanken samt mellan postanstalterna i sparbankens ärenden — uppbär postverket icke ersättning i annan mån än att postverket för bestyret med utbetalandet av folkpensioner erhåller en gottgörelse av 3 öre för varje utbetalt pensionsbelopp. Sistberörda ersättning har beträffande år 1918 utgjort något över 31,000 kronor.

För utförande av ovan omförmälda göromål har emellertid till postpersonalen utgått viss ersättning. Samtidigt med ikraftträdandet den 1 juli 1920 av det nya avlöningsreglementet för posttjänstemän skall dock ifrågavarande ersättning upphöra att utgå Med anledning härav har Eders Kungl. Maj:t i nådigt brev den 19 juni 1919 anbefallt styrelsen för poststparbanken att inkomma med förslag om de ändringar av gällande grunder för ersättning åt postsparbanken och postverket för bestyret med omförmälda göromål, som kan av ifrågavarande lönereglering föranledas, samt att därvid taga under övervägande, bland annat, om ock i vad mån postverket bör åtnjuta gottgörelse för de bestyr det genom sina tjänstemän utför för postsparbankens räkning. Sedan postsparbanksstyrelsen avgivit det infordrade förslaget, har general-

40 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

poststyrelsen efter föreläggande däröver avgivit särskilt underdånigt yttrande denna dag.

I anslutning till den vid upprepade tillfällen hävdade och godkända principen, att postverket såsom ett affärsdrivande verk för sina prestationer för det allmänna skall gottgöras efter enahanda grunder, som gälla för den enskilde med allenast de jämkningar, som kunna av sakens egen beskaffenhet påkallas, synes det generalpoststyrelsen intet tvivel underkastat, att en reglering av ersättningen till postverket för dess arbete för postsparbankens räkning samt för de genom postsparbanken förmedlade bestyr för andra verk och inrättningar bör komma till stånd. En sådan reglering, som under alla omständigheter är önskvärd på det att vare sig postverkets eller postsparbankens ekonomiska driftresultat icke må förryckas genom givna eller mottagna gratisprestationer, synes i än högre grad påkallad under nu rådande förhållanden, då postverkets oerhört stegrade omkostnader kunna antagas komma att för de närmaste åren bereda stora svårigheter att få verkets inkomster och utgifter att stå i rimlig proportion till varandra.

Med hänsyn till det anförda och på grund av vad generalpoststyrelsen i sitt särskilt avgivna underdåniga yttrande i saken anfört, skulle den postverket tillkommande ersättningen för dess bestyr för postsparbanken eller genom postsparbankens förmedling för andra verks och inrättningars räkning, för år 1920 — hänförande sig till årets sista hälft — beräknas till 500,000 kronor och för år 1921 till 1,000,000 kronor.

Det ekonomiska resultatet av postverkets rörelse för år 1919 torde komma att ställa sig ungefär sålunda:

Inkomster............................................... kronor 57,750,000

Utgifter...................................... » 55,850,000

överskott............................................... kronor 1,900,000

I riksstaten är för år 1919 beräknad en nettobehållning av 4,600,000 kronor.

En sammanfattning av postverkets inkomster för år 1920 skulle, i enlighet med vad ovan anförts, giva till resultat:

för den inrikes rörelsen..................... kronor 61,000,000

» » utrikes » .................... » 3,100,000

)) » stämpelförsäljningen............ » 200,000

» x> bestyret med kronoskatte-

uppbörden.............................. » 500,000

Summa kronor 64,800,000

41 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

Utgifterna för år 1920 hava enligt samtidigt härmed avgivet driftkostnadsförslag för sagda år beräknats till kronor 05,800,000.

Det måste således tyvärr konstateras, att driftresultatet för år 1920, i stället för att lämna det i riksstaten upptagna överskott å 4,000,000 kronor, kommer att visa en brist på 1,000,000 kronor. Denna brist minskas dock med det belopp, som postverket må komma att tillgodoföras såsom ersättning för bestyret med göromål för postsparbankens med lieras räkning, vad beträffar 2:a halvåret 1920. Enligt vad ovan sagts skulle ersättningsbeloppet i fråga för år 1920 beräknas till 500,000 kronor. Bristen i sådant fall skulle komma att stanna vid 500,000 kronor.»

Efter att hava med tabeller påvisat stegringen av postverkets utgifter under åren 1910—1920, fortsätter general poststyrelsen sålunda:

»Av dessa sammanställningar vill det synas generalpoststyrelsen med ganska stor sannolikhet framgå, att, såvida icke personalkostnaderna samt utgifterna för järnvägspostbefordringen komma att nedgå, det torde bliva förenat med stor svårighet att under år 1921 och närmaste åren därefter, utan åsidosättande av den korresponderande allmänhetens berättigade intressen, utvinna något större överskott av postverkets drift.

I fråga om år 1921 ställer sig dock, såvitt nu kan bedömas och under förutsättning att inga ogynnsamma omständigheter inträffa, driftresultatet ej obetydligt bättre än under år 1920.

Inkomsterna för år 1921 skulle enligt de ovan verkställda utredningarna belöpa sig till:

för den inrikes rörelsen ................................................... kr. 63,500,000

» » utrikes » » 1,900,000

» stämpelförsäljningen ................................................... » 300,000

» bestyret med kronoskatteuppbörden....................... » 600,000

Summa kr. 66,300,000.

Till detta belopp skulle komma: under förutsättning av höjning av det internationella

postportot......................................................................... kr. 2,000,000 och

ersättning för göromål för postsparbankens, pensionsstyrelsens, riksförsäkringsanstaltens m. fl. verks räkning .......................................................................... » 1,000,000,

vadan för sådant fall postverkets samtliga inkomster

för år 1921 skulle uppgå till .................................... kr. 69,300,000.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 6

42 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

Vad angår postverkets driftkostnader för år 1921, beräknas slutsumman härför uppgå till 66,700,000 kronor.

I det avgivna förslaget till driftkostnadsstat för år 1920 har generalpoststyrelsen på däri närmare angivna skäl föreslagit upptagande under de olika huvudutgiftstitlarna av de belopp, som framgå av nedanstående tabell. Uti en särskild kolumn upptagas nu de motsvarande belopp, som, såvitt av nu kända förhållanden kan bedömas, synas böra uppföras för år 1921.

General poststyrelsen har, på sätt härav framgår, sökt att i all möjlig mån begränsa utgifterna för år 1921. Att utgiftsökning emellertid under alla förhållanden måste ske ligger i sakens natur, beroende på poströrelsens utveckling samt rådande prisläge och vad därmed sammanhänger.

De utgiftstitlar, under vilka mera betydande ökningar eller minskningar förekomma, äro avlöningar, postbefordran, avsättning till förnyelsefonden samt dyrtidstillägg. Generalpoststyrelsen får härnedan i stora drag anföra skälen därtill.

Avlöningar. Dessa beräknas för år 1921 komma att i förhållande till år 1920 ökas med omkring 2,710,000 kronor. Huvudsakligaste anledning härtill är, att avlöningarna till den ordinarie personalen komma att under år 1921 utgå med högre belopp än under år 1920, i det att det nya avlönmgsreglementet för sistnämnda år kommer att tillämpas först från och med den 1 juli. Under år 1921 komma dess-

43 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1021.

utom ett flertal tjänstemän att hava intjänt ålderstillägg, vilket förorsakar ökning i avlöningsbeloppen. Den på grund av poströrelsens utveckling nödvändiga ökningen av antalet extra tjänstemän och inrättandet av nya postanstalter kommer givitvis också att medföra en stegring i utgifterna under avlöningsstaten.

Postbefordran. Utgifterna beräknas för år 1921 till 19,500,000 kronor, eller 600,000 kronor mera än som föreslagits för år 1920. Utgiftsökningen är att söka i det förhållandet, att det i och med kommunikationsväsendets utveckling och näringarnas väntade uppsving torde bliva nödvändigt att inrätta nya postförings- och lantbrevbäringslinjer samt omreglera redan befintliga linjer och öka turantalet å dessa.

Avsättning till förnyelse}'onden. Detta anslag, som i förslaget till driftkostnadsstat för år 1920 upptagits till 600,000 kronor synes böra för år 1921 höjas till 700,000 kronor, vilket innebär en ökning av

100.000 kronor i det för år 1920 föreslagna an slagsbeloppen. Orsaken härtill är, att generalpoststyrelsen beräkuar dels att postverket under år 1921 kommer att taga i bruk vissa ifrågasatta nybyggnader och nyförvärvade fastigheter dels ock en väsentlig ökning av nyanskaffade inventarier.

Dyrtidstillägg. Beträffande detta anslag beräknas en nedgång i utgifterna för år 1921 i jämförelse med år 1920 med omkring 2,600,000 kronor. Denna nedgång är kalkylerad såväl med hänsyn till eventuell minskning i dyrtidstillägget i anledning av levnadskostnadernas väntade nedgång som på den från och med den 1 juli 1920 ifrågasatta reduktionen av dyrtidstillägget som av riksdagen förutsatts vid antagandet av den nya löneregleringen vid kommunikations verken och varom generalpoststyrelsen närmare omförmält i sitt förslag till driftkostnadsstat för år 1920.

Om postverkets inkomster för år 1921 sålunda beräknas till

66.300.000 eller alternativt, och vilket generalpoststyrelsen anser sig böra förorda till 69,300,000 kronor, skulle 1921 års rörelse kunna beräknas giva ett överskott av 2,600,000 kronor, att upptagas i riksstaten för samma år.»

I sin underdåniga skrivelse har generalpoststyrelsen, såsom av det ovan anförda framgår, upptagit postverkets gottgörelse för handhavandet av stämpelbestyren under år 1921 till 300,000 kronor mot

128.000 kronor under år 1919 och 200,000 kronor under år 1920. Vidare har ersättningen för postverkets bestyr med kronoskatteuppbörden för år 1921 beräknats till 600,000 kronor mot 500,000 kronor för år 1920. Statskontoret, som icke kunnat ingå i någon prövning av dessa beräk-

44 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1931.

ningar, vill fästa uppmärksamheten på, att den beräknade gottgörelsen för postverkets bestyr med kronoskatteuppbörden väsentligt överstiger den kostnad för postverket, som beräknades vid fögderiförvaltningens omorganisation. Då emellertid, efter vad statskontoret antager, en eventuell minskning av postverkets arbete i nyssberörda hänseenden medför icke blott en minskning av statsverkets ersättning till postverket för sagda arbete utan även en minskning av postverkets egna omkostnader, så att överskottet blir i stort sett oförändrat, har statskontoret i bil. A infört generalpoststyrelsens beräkning av nu ifrågavarande inkomsttitel.

Telegrafverket. I underdånig skrivelse den 17 november 1919 har telegrafstyrelsen anfört:

»Storleken av telegrafverkets inkomster och deras årliga stegring under senaste tioårsperioden framgår av följande tablå:

För år 1919 beräknar telegrafstyrelsen nu inkomsterna till omkring

68,800,000 kronor, innebärande en ökning från år 1918 med 16,500,000 kronor eller 31.5 5 procent. I 1919 års riksstat äro inkomsterna upptagna till endast 44,900,000 kronor samt i 1920 års riksstat till 57,500,000 kronor.

Den i förhållande till föregående år betydliga stegringen av inkomsterna under åren 1914 —1916 är givetvis helt beroende på inverkan av de utav kriget skapade förhållandena. Dessa förhållanden hava i kanske ännu större grad gjort sig gällande under åren 1917 och 1918, men därjämte är att märka att den 1 augusti 1917 trädde i tillämpning vissa höjningar av telefon- och telegramtaxorna, som vid deras införande beräknats komma att medföra en inkomstökning av sammanlagt 3,150,000 kronor för helt år. Från och med den 1 juli 1918 höjdes taxorna ånyo på sådant sätt, att, enligt då verkställda beräkningar, skulle uppkomma en inkomstökning för år räknat av omkring 10,200,000

45 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

kronor. Slutligen liar från och med den 1 oktober 1919 trätt i kraft vissa taxehöjningar, som för# sista kvartalet år 1919 beräknats skola tillföra telegrafverket en med omkring 4,250,000 kronor ökad inkomst.

Ån vidare må erinras, att telegrafverket den 1 juli 1918 förvärvat det enskilda telefonnätet inom Stockholm med omnejd samt att därifrån härflytande inkomster under sista hälften av år 1918 uppgått till omkring 3,000,000 kronor.

Den under senare delen av år 1917 genomförda, mindre betydande taxeökniugen hann säkerligen icke i högre grad influera på driftsresultatet för nämnda år. För år 1918 däremot torde, därest ovan omförmälda taxeökningar då icke tillämpats och ej heller inköpet av Stockholmstelefons nät kommit till stånd, inkomstökningen hava stannat vid omkring 7,300,000 kronor, motsvarande 20 å 21 procent eller således nära nog samma procentiska ökning, som inträdde för åren 1915 — 1917. Genom tillämpning under hela året 1919 av de taxeförhöjningar, som trädde i kraft den 1 juli 1918, och till följd av ökningen i taxorna från och med den 1 oktober 1919, torde sistnämnda års driftsresultat hava förbättrats med omkring 9,350,000 kronor; utan dem skulle inkomstökningen år 1919 således hava blivit endast 7,150,000 eller omkring 13 å 14 procent, alltså en ökning, som närmar sig 1914 års ökningsprocent.

Då det nu först gäller att beräkna inkomsterna för år 1920, anser sig styrelsen böra — ehuru styrelsen, enligt hvad som framgår av dess skrivelse till Kungl. Maj:t denna dag i fråga om fortsatt tillämpning av nu gällande telefon- och telegramtaxor, icke står helt främmande för den tanken, att viss reduktion av berörda taxor snart nog skall kunna ske — för närvarande utgå från att taxorna förbliva oförändrade under hela år 1920. Man kan sålunda taga till utgångspunkt den påräknade inkomstsiffran för år 1919, 68,800,000 kronor, samt därtill lägga dels det belopp, som den från och med den 1 oktober 1919 gällande taxehöjningen skulle genom sin tillämpning under ett helt år medföra i inkomst utöver för ett kvartal 1919, dels den inkomstökning, som uppkommer genom att ytterligare ett antal abonnenter vid Stockholmstelefons nät från och med år 1920 få sina abonnemangsavgifter höjda till följd av upphörandet av deras gamla kontrakt, dels ock den summa, som ökat abonneptantal och stegrad trafik kunna anses inbringa. I sistnämnda hänseende måste för år 1920 räknas med en mindre stark abonnenttillströmning och även med mindre kraftig stegring av telefon- och telegraftrafiken. Tillgängliga statistiska uppgifter för år 1919 visa hän mot en betydligt minskad abonnentökning mot förut. Antalet nytillkomna abonnenter har nämligen för de nio första månaderna år 1919 över-

46 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

stigit antalet avgångna abonnenter med endast omkring 8,600, under det att för åren 1916 — 1918 abonnentökningen utgjort 26,900 respektive 28,500 och 22,800. Då emellertid för närvarande omkring 5,000 nyanmälda abonnenter icke kunnat erhålla telefon på grund av att tillverkningen av apparater icke kunnat hålla jämna steg med efterfrågan, men eu bättring i detta förhållande kan emotses under år 1920, synes för sistnämnda år abonnentökningen kunna antagas bliva åtminstone lika stark som under år 1919, men dock väsentligt mindre än under åren därförut. Såväl telefon- som telegraftrafiken har sedan maj 1919 varit stadd i avtagande, frånsett endast den på det ekonomiska resultatet mindre inverkande utländska telegraftrafiken, vilken däremot visar stark ökning.

Med hänsyn tagen till samtliga nu anförda omständigheter vill det synas telegrafstyrelsen, som om man utan risk av allt för stor felbedömning åt någotdera hållet skulle kunna anslå inkomsterna för år 1920 till omkring 85,000,0000 kronor, således omkring 16,000,000 kronor eller 23 procent högre belopp än här ovan för år 1919 beräknats.

Driftkostnaderna för år 1919, vilka i riksstaten äro upptagna till allenast 33,716,000 kronor, komma enligt nu verkställda beräkningar att uppgå till omkring 67,300,000 kronor. I det förslag till stat för telegrafverkets driftkostnader år 1920, som den 4 november 1919 avgivits till Kungl. Maj:t, hava samma kostnader upptagits till 68,325,000 kronor.

Överskottet av telegrafverkets rörelse har under senaste tioårsperioden utgjort:

Enligt ovan gjorda beräkningar över inkomster och driftkostnader skulle överskottet för år 1919 icke bliva mera än omkring 1,500,000 kronor, men för år 1920 utgöra omkring 16,675,000 kronor. Då det

47 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

kapital det gäller att under år 1920 förränta torde kunna uppskattas till omkring 200,000,000 kronor, skulle avkastningen för år 1920 således motsvara omkring 8 Va procent d. v. s. ungefär samma avkastningsprocent som för åren 1911—1914.

För en beräkning av det ekonomiska resultatet under år 1921 saknas fästa hållpunkter. Till de svårigheter för en dylik beräkning, som vållas av tidsläget, kommer, att resultatet i högsta grad påverkas av blivande beslut i fråga om telefon- och telegraftaxorna samt dyrtidstilläggen för personalen ävensom av arbets- och materialprisen i allmänhet. Då emellertid statsmakterna hava i sina händer att bestämma taxorna så, att ett lämpligt driftsöverskott uppkommer, har telegrafstyrelsen, under antagande av att allt fortfarande en avkastning motsvarande omkring 8 procent å det disponerade kapitalet bör eftersträvas, utfört sina beräkningar för år 1921 på följande sätt.

Driftkostnaderna hava, med ledning av deu genomsnittliga procentiska ökningen av dem under åren före krigsutbrottet och under förutsättning av åtminstone någon lindring av dyrtiden, uppskattats till omkring 72,000,000 kronor. Det kapital, i medeltal för året räknat, som torde under år 1921 bliva disponerat för telegrafverket, lärer kunna anslås till omkring 230,000,000 kronor. Åtta procent härå utgör 18,400,000 kronor. För uppnående av denna avkastning måste således telefon- och telegraftaxorna så beräknas, att totala inkomsten kommer att utgöra omkring 90,000,000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts får telegrafstyrelsen föreslå, att telegrafverket i riksstaten för år 1921 upptages sålunda:

Inkomster ................................. kronor 90,000,000

Driftkostnader........................... » 72,000,000

Överskott.................................... kronor 18,000,000.»

I tabellen bil. A. har statskontoret uppfört dessa belopp.

Statskontoret anser sig böra i detta sammanhang erinra om vikten av att de affärsdrivande verken söka få sitt behov av rörelsekapital tillgodosett genom anslag för kapitalökning. Om nämligen ett affärsverk under ett eller flera år underlåter att till statskontoret inleverera det överskott, som i riksstaten påräknats för statsregleringeu, för att få tillfälle att använda det såsom rörelsekapital, så förryckes översikten över statsverkets finansiella ställning, såsom statskontoret haft anledning framhålla i sitt underdåniga utlåtande den 2 i denna månad angående telegrafverkets behov av rörelsekapital.

Statens järnvägar. I underdånig skrivelse den 5 innevarande decem-

48 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

ber har järnvägsstyrelsen bland annat i fråga om 1920 års trafik sagt sig icke våga göra gynnsammare antagande än att den skall bliva ungefär jämförlig med den trafik, som rådde under sistlidna september. I fråga om taxans höjd finge i allmänhet räknas med nu bestående taxeförhållanden, eller, om driftkostnaderna på ett eller annat sätt skulle stegras, motsvarande förhöjda taxor. Styrelsen fäste dock uppmärksamheten på att den förhöjning med 75 procent av postverkets ersättning för posttransporter, som Eders Kungl. Maj:t stadgat för år 1919, icke motsvarade den inträdda driftkostnadsstegringen, vilken enligt verkställd utredning betingade en höjning med 200 px-ocent. Styrelsen, som ansåge, att för en riktig överblick av de olika affärsdrivande verkens ekonomiska ställning och härmed för erhållande av ett riktigt underlag för respektive taxefrågors rationella lösning fordrades, att avräkningen mellan verken gjordes enligt fullt objektiva grunder, hade för avsikt att göra underdånig framställning om höjning av ersättningen till statens järnvägar för posttransport under år 1920 med 200 procent. Skulle en dylik förhöjning från 75 till 200 procent icke vinna Eders Kungl. Maj:ts bifall, skulle detta komma att minska den beräknade inkomsten för år 1920 med 4,000,000 kronor.

Styrelsen beräknade 1920 års ekonomiska resultat sålunda:

Inkomster (under förutsättning av nuvarande tariffer

och postersättningens höjande till 200 procent) kronor 324,000,000. Utgifter (under förutsättning av nuvarade löneoch tjänstgöringsförhållanden samt 135 kronor

kolpris) ...................................................................... )» 314,000,000.

Behållning ........................................................................ » 10,000,000.

Emellertid funne styrelsen den nu tillämpade taxan vara i åtminstone flera hänseenden så hög, att den innebure ett för näringslivets förkovran allvarligt hinder. Och då styrelsen ansåge, att en viss taxenedsättning borde göras, om den ej medförde direkt driftförlust för statens järnvägar, måste styrelsen anmäla, att något överskott för år 1920 sannolikt ej kunde vara att påräkna.

Denna styrelsens uppfattning angående önskvärdheten av en taxenedsättning kunde visserligen synas stå i strid mot vad styrelsen jämväl uttalat i tidigare underdåniga skrivelser, nämligen att eu taxeförhöjning i erforderlig utsträckning borde bibehållas till dess att under de senare krisåren lidna förluster blivit amorterade, men styrelsen finge som motiv för sin i någon mån modifierade ställning nu anföra dels det ändrade allmänna konjunkturläget, dels statsmakternas gjorda uttalanden i berörda

49 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

frågor. Styrelsen ville då särskilt åberopa uttalandet i riksdagens skrivelse av den 12 juni 1918 i anledning av proposition angående förhöjda provisoriska tilläggsavgifter. Riksdagen uttalade, att ur runt principiell synpunkt statens järnvägar borde icke blott bära sina egna driftkostnader utan även lämna överskott till förräntning av det i statsbanorna som helhut betraktade nedlagda kapitalt. Under rådande extraordinära förhållanden kunde denna grundsats väl ej i full utsträckning upprätthållas, men hölle riksdagen före, att direkt förlust å driften borde såvitt möjligt förhindras. 1919 års riksdag hade ytterligare framhållit den tvingande nödvändigheten att intet underlätes att för framtiden söka åstadkomma ett tillfredsställande resultat av stateus järnvägars verksamhet. Slutligen hade i anledning av proposition till 1919 års riksdag angående täckande av driftförlust statsrådet och chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet autecknat, att det icke borde rada någon tvekan därom, att under normala förhållanden driftkostnaderna för statens järnvägar borde bäras av trafikanterna och icke av de skattdragande.

För närvarande syntes styrelsen sådana extraordinära förhållanden alhjämt vara för handen, att det kunde vara motiverat icke hålla taxan högre, än att direkt driftförlust undvekes.

För aren 1919 —1920 hade den behållna inkomsten av styrelsen föreslagits till belopp, åtminstone svarande mot räntan å i de s. k. räntebärande bandelarna nedlagt kapital, varvid räntefoten beräknats i enlighet med den för samtliga statslån utgående effektiva räntefoten. En sådan inkomst hade av styrelsen ansetts som den minimibehållning, som statens järnvägar borde lämna, varvid i fall av behov taxan borde så regleras t förhållande till de vid varje tid uppträdande driftkostnaderna, att åtminstone denna minimibehållning ernåddes.

Emellertid säger sig styrelsen hava undersökt, huruvida icke den minimibehållning, vilken statens järnvägar alltid borde lämna under mera ordinära förhållanden, lämpligen borde bestämmas på ett annat sätt, nämligen såsom motsvarande den verkliga räntekostnaden för av statens järnvägar uppburna anslag av lånemedel.

Denna beräkningsmetod syntes giva eu bättre ledning för bedömande av den behållning, som man i första hand borde söka ernå om så behövdes genom taxeregleringar, och styrelsen hade därför för avsikt att här och vid framtida beräkningar som i första hand önskvärd minimibehållning räkna med ett belopp, svarande mot årsräntan å statens järnvägars andel av hela statsskulden.

När chefen för finansdepartementet uttalat, att driftkostnaderna Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 7

50 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

för statens järnvägar b"rde under normala förhållanden bäras av trafikanterna och när riksdagen framhållit den tvingande nödvändigheten att intet underlätes att för framtiden söka åstadkomma ett tillfredsställande resultat av statens järnvägars verksamhet, så torde i dessa yttranden få anses ligga ett krav på att alla statens fortlöpande kostnader för järnvägsdriftens besörjande, alltså inklusive räntekostnad å lån, skalle åtminstone under normala förhållanden betäckas av influtna fraktinkomster. Styrelsen, som icke ägde att ändra grunderna för uppförande av statens järnvägars inkomster, driftkostnader och överskott i riksstat och rikshuvudbok, ville dock hava uttalat, att enligt dess uppfattning kostnaden för förräntning av statens järnvägars andel av statsskulden till sin natur vore att anse som driftkostnad och att i följd härav en omläggning av statsbokföringen i denna punkt sjmtes motiverad. I enlighet med denna uppfattning borde ock under normala förhållanden borörda räntekostnader vara av trafikinkomster bestridda, innan man kunde tala om sådan vinst å statsbauerörelsen, att en allmännare taxesänkning syntes böra ifrågakomma.

I fortsättningen av styrelsens skrivelse heter det:

»I anslutning till detta resonemang torde det vara av intresse att för det närmast förflutna tidsskedet jämföra stats järn vägarnas behållna inkomst med årsräntan å statens järnvägars andel av statsskulden. En sådan jämförelse lämnas nedan för tidsperioden 1911 — 1919.

Årsränta å Skillnad

Bokförd statens järn- (vinst å sta-

netto- vägars andel tens egna

inkomst1 av stals- kapital resp.

skulden förlust)

År Kronor (med avrundning till tusental)

1911 ........................................ 18,0(17,000 14,435,000 + 3,572,000

1912 ........................................ 20,295,000 14,876,000 + 5,419,000

1913 ....................................... 21,826,000 15.485.000 + 6,341,000

1914 ....................................... 23,429,000 16,194,000 + 7,235,000

1915 ......................................... 27,540,000 16,884,000 + 10,656,000

1916 ......................................... 22,406,000 18,019,000 + 4,387,000

1917 .......................................- 1,913,000 19,170,000 -- 21.083,000

1918 ........................................- 48,913,000 20,637,000 -69,550,000

1919 (approximativ)............... - 8,000,000 23,404,000 -31,404,000

1911-1919 Summa kronor 74,677,000 159,104,000 —84,427,000.

1 För åren 1916—1918 korrigerad så att dyrtidstilläggen förlagts till det år de avse.

Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för är 1921. 51

Av tabellens siffror framgår, hurusom behållningen av statsbanerörclsen före år 1917 lämnat en avsevärd vinst å statens egna i rörelsen insatta kapital, medan åter den därefter inträdda driftfördyringen i förening med ej tillräckligt och för sent höjda taxor och tills vidare ej influten ersättning för driftförlust å malmtrafiken föranlett en än större förlust.

I fråga om motsvarande resultat för tiden före år 1911 har en approximativ- beräkning verkställts för tiden 1876—1910, enligt vilken den bokförda nettoinkomsten för denna tid, tagen som helhet, jämnt täcker räntorna å statsjärnvägarnas andel av statsskulden.

Å 1920 års riksstat finnes under utgifter för kapitalökning vid statens järnvägar uppfort ett belopp av 53,778,400 kronor att utgå av lånemedel. Det motsvarande anslag styrelsen avser att begära å 1920 års tilläggsstat utgör 21,714,700 kronor, som jämväl förutsättas bliva anslagna av lånemedel. Vid 1920 års utgång beräknas alltså statens järnvägars andel av den fonderade statsskulden till 711,478,000 kronor. Räntefoten för statens järnvägars låneskuld utgör vid slutet av åren 1917, 1918 och 1919 respektive 4.024, 4.143 och 4.323 procent och uppskattas approximativt vid 1920 års slut till 4.5 procent. Under anförda förutsättningar uppgår årsräntan under år 1921 för statens järnvägars andel av statsskulden till i runt tal 32,000,000 kronor. Detta belopp skulle således kunna vara att uppföra som beräkningsbar minimibehållning för år 1921.

Huruvida förhållandena komma att så gestalta s'g, att en sådan behållning kan ernås är givetvis icke möjligt att nu förutsäga. Någon utsikt att genom nya taxeregleringar vid behov öka nettobehållningen torde i det hela icke förefinnas. Det ekonomiska utfallet av 1921 års verksamhet blir sålunda i det väsentliga beroende på dels de allmänna konjunkturernas dåliga läge och trafikens därmed intimt förbundna omfattning, dels de å-pris, som kunna komma att gälla för arbetskraft och materialier. I fråga om det allmänna konjunkturläget är det val mycket tvivelaktigt om man skall få våga hysa en förhoppning att den depression, som nu trycker vissa viktiga, landets näringsgrenar, skall hava vikit. I fråga om arbetskraften synes åter få direkt befaras, att ändrade tjänstgöringsbestämmelser och en rättvisare avvägning av kristidstillläggen skola öka personalkostnaderna. I fråga slutligen om materialkostnaderna synes däremot eu nedgång åtminstone av bränslepriset kunua vara att hoppas på.

Om sålunda förutsättningarna för erhållande av ovan nämnda be-

52 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921. fl

hållning synas mycket ovissa, så föreligga å andra sidan inga sådana omständigheter, som göra behållningen helt och hållet osannolik.

Uteslutet är icke att våren 1920, innan 1921 års riksstat fastställes, vissa för beräkning av 1921 års behållning viktiga faktorer kunna vara något närmare kända. Styrelsen har därför för avsikt att i början av maj manad ingå till Eders Kungl. Maj:t med en reviderad beräkning av 1921 års behållning.

Då styrelsens strävan emellertid givetvis måste vara inriktad på att såvitt möjligt erhålla en rimlig behållning som resultat av statsbanerörelsen, så får styrelsen för närvarande i underdånighet föreslå, att den behållna inkomsten av statens järnvägar upptages i riksstaten för år 1921 sålunda:

Statens järnvägar:

Inkomster ....................................... kronor 330,000,000

Driftkostnader................................ » 298,000,000

Överskott ........................................ » 32,000,000.»

Statskontoret, som icke nu kan ingå i något bedömande av de grunder, efter vilka järnvägsstyrelsen beräknaf, huru stor del av det i statens järnvägar nedlagda kapitalet bör förräntas, har i bil. A uppfört ifrågavarande inkomsttitel i enlighet med järnvägsstyrelsens förslag.

Statens vattenfallsverk. I underdånig skrivelse den 5 i denna månad anför vattenfallsstyrelsen:

»Vid kanalverken har man liksom vid övriga affärsverk att räkna med en kraftig stegring av driftkostnaderna, särskilt personalkostnaderna, men av skäl, som framhållits i vattenfallsstyrelsens underdåniga skrivelse den 17 sistlidna november, torde det under den närmaste tiden icke vara lämpligt att hö ja kanalavgifterna så mycket, att denna kostnadsstegringfnllständigt kompenseras, utan bör man härvid även lita till trafikens utveckling, vilken emellertid först småningom kan göra sig gällande. Vattenfallsstyrelsen kan därför endast ställa i utsikt ett jämförelsevis litet driftöverskott från kanal verken för år 1921.

Beträffande kraftverken har vattenfallsstyrelsen beräknat driftöverskotten för år 1921 på nedan angivna sätt.

Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921. 53

Trollhätte kraftverk .......

Porjus » .......

Älvkarleby » .......

Motala » .......

Västerås ångkraftstation.

Inkomster. Driftkostnader.

6.150.000 2 200,000

1.600.000 700,(»00

5.500.000 1,950,000

1,000,000 360,000

10,000 1,850,000

Summa 14,260,000 7,060,000

överskott.

+ 3,950,000 + 900,000 + 3,550,000 + 640,000 -1,840,000

4^7,200,000.

Beträffande Trollhätte kraftverk har vattenfallsstyrelsen räknat med normal stegring av avkastningen, varemot driftöverskottet för Porjus kraftverk måst uppskattas lägre än vad styrelsen förut beräknat för år 1920. Detta beror därpå, att inkomsten för elektrisk energi från Porjus till industriella ändamål numera synes bliva mindre än vad man förut haft anledning antaga.

Den höga driftkostnaden för ångkraftstationen i Västerås motiveras därav, att man, innan kraftstationen vid Motala och förbindelseledningen mellan Trollhätte- och Ålvkarlebynäten blivit färdiga, måste med hänsyn till risken av fortsatt vattenbrist i Dalälven räkna med ganska stor bränsleåtgång vid Västeråsstationen, varjämte man icke vågar förutsätta allt för stor nedgång i nuvarande höga kolpris. Nettokostnaden för Västeråsstationens drift kommer givetvis att vid bokslutet fördelas på de kraftverk, som från densamma erhållit elektrisk energi.

Med hänsyn till det ovan anförda böra enligt vattenfallsstyrelsens beräkningar statens vattenfallsverks bruttoinkomster, driftkostnader och överskott i riksstaten för år 1921 upptagas sålunda:

Statens vattenfallsverk:

Kanalverk:

inkomster............................................................ 1,220,000

driftkostnader...................................................... 1,020,000

överskott ..................................................................................

Kraftverk:

inkomster ............................................................ 14,260,000

driftkostnader...................................................... 7,060,000

överskott ...................................................................................

F astighetsförvaltning:

inkomster ......................................................... 400,000

driftkostnader...................................................... 200,000

överskott ..................................................................................

200,000

7,200,000

200,000

54 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

Säger för statens vatten fallsverk:

inkomster ........................................................... 15,880,000

driftkostnader ..................................................... 8,280,000

överskott .................................................................................. 7,600,000.»

Statskontoret har i bil. A infört denna inkomsttitel i enlighet med vattenfallsstyrelsens förslag.

Statens domäner. Enligt vad statskontoret inhämtat, torde man kunna beräkna inkomsterna för år 1921 sålunda:

Brnttoavkastningen av kronans .skogar ........................ kronor 58,200,000

Avkastningen av kronans utarrenderade jordbruks-

domäner.............................................................................. » 1,800,000

kronor 60,000,<»00.

Driftkostnader, inberäknat dyrtidstillägg ................... » 29,485,400

Således överskott kronor 30,514,600

I överensstämmelse härmed har statskontoret infört denna inkomstpost i förslagstabellen.

Statens aktier.

Utdelning i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag. Enligt vad statskontoret erfarit, anses statsverkets inkomster under denna titel år 1921 kunna beräknas sålunda:

Statens utdelning å preferensaktier:

å cirka 2,450,000 ton Kirunamalm å

1 krona per ton cirka.......................... kr. 2,450,000

å cirka 695,000 ton Gällivaremalm å

0.50 kronor per ton cirka..................... » 347,500 c:a kr. 2,797,500

Royalty enligt 1908 års kontrakt:

å 172,500 ton Kirunamalm å 2 kronor

per ton ................................................. kr. 345,000

å 52,500 ton Gällivaremalm å 2.5 0

kronor per ton .......................... » 131,250

476,250

Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921. 55

Avgift enligt 11)13 års kontrakt:

å 675,000 ton Kirunamalm å 5 kronor

per ton ................................................ kr. 3,375,000

å 275,000 ton Gällivaremalin å 5.5 0

kronor per ton ....................................... » 1,512,500 c;a kr. 4,887,500

Royalty enligt 1918 års kontrakt:

för nyttjanderätt till Luossavaara malmfält ......................................................... kr. 350,000

för brutna och bortfraktade 350,000 ton

Luossavaaramalm å 2 kronor per ton » 700,000 » 1,050,000

C:a kr. 9,211,250.

Förestående beräkning-, vilken ^uppgives representera maximum av den inkomst, staten kan väntas erhålla under nu ifrågavarande titel under år 1921, är lämnad under reservation för den minskning, särskilt beträffande statens utdelning å preferensaktier och avgäld enligt 1913 års kontrakt, som kan uppkomma till följd av omständigheter som under ännu rådande ovissa förhållanden ej kunnat förutsas.

Statskontoret har i förslagstabellen infört ovan angivna belopp. Utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet. I den P. M. rörande statens inkomst av tobaksmonopolet för år 1921, vilken statskontoret här ovan under rubriken »tobaksskatt» åberopat, har bolaget beräknat utdelningen å statens aktier i bolaget till 6,380,000 kronor, med vilket belopp statskontoret infört denna titel i förslagstabellen bil. A.

Statens utlåningsfonder (överskott).

Med stöd av härstädes verkställda beräkningar (bil. C) och med antagande av förvaltningsbidrag, utgående från egnahemslånefonden med 310,000 kronor, från hantverkslånefonden med 200 kronor, och från gödselvårdslånefonden med 7,000 kronor samt gottgörelse för liden förlust, utgående från fiskerilånefonden med 3,000 kronor, har statskontoret i förslagstabellen upptagit:

Vattenkraftslånefonden .......................................................... kronor 80,000

Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland

stenarbetare .......................................................................... » 115,000

Rederilånefonden....................................................................... » 600,000

56 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning lör år 1921.

Hantverkslånefonden............................................................... kronor 6,800

Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby......... 3) 85,000

Odlingslånefonden..................................................................... b 400,000

Torvindustrilånefonden........................................................... b 200,000

Egnahems lånefonden ............................................................... b 2,190,000

Fiskerilånefonden .................................................................... b 89.000

Norrländska nyodlingsfonden................................................ b 32,000

Jordförmedlingsfonden............................................................ b 70,000

Täckdikningslånefonden ........................................................ b 8,000

Allmänna nyodlingsfonden .................................................. b 4,000

Norrländska andelsmejerifonden ......................................... b 6,000

Kraftledningslånefonden ........................................................ B 125,000

Gödselvårdslånefonden..............................!............................. b 23,000

Lånefonden för mindre linberedningsanstalter ............ b 10,000

Norrbottens nybyggeslånefond.........<................................... B 5,000

Från riksgäldskontor har statskontoret inhämtat, att ränteavkastningen för år 1921 av allmänna järn vägslånefondens medel beräknats till 1,820,000 kronor och av allmänna byggnadslånefondens medel till 22,000 kronor, vilka belopp upptagits i statskontorets förslagstabell.

Statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Avkastningen av denna fond har statskontoret, i överensstämmelse med beräkningen i bil. C, upptagit till 400,000 kronor.

Stockholm den 13 december 1919.

Underdånigst

PER SÖDERMARK.

C. A:S0N LEIJONHUFVUD. K. BECKMAN. G. THORSTENSON.

Föredragande.

GUSTAF ALYE.

N. J. Bagge.

Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

57 Statsverkets inkomster.

Bil. A.

A. Egentliga statsinkomster.

I. Skatter:

1. Mantalspenningar.......................................................................

2. Prästerskapets till statsverket indragna tionde ....................

3. Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:

a. Inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning:

“• Skatt å inkomst och förmögenhet .......... 133,000,000

B-skatt å aktiebolag m. fl. 3,000,000 136,000,000

b. Bevillning av fast egendom samt av in-

komst, bevillning 4,600,000

c. Bevillningsavgifter för särskilda förmåner

och rättigheter, bevillning .... . 200,000

Kronor.

900,000

2,176,140

d. Stämpelmedel, bevillning (därav beräknad

arvsskatt och skatt för gåva 13,00o,000 kronor) . ................................................

e. Lastpenningar, bevillning ...........................

4. Tullar och acciser:

a. Tullmedel, bevillning ....................................

b. Sockerskatt, bevillning ................................

c. Tobaksskatt, bevillning ................................

d. Brännvinstillverkningsskatt, be-

villning 15,000,000

e. Brännvinsförsäljningsmedel, be-

mllning ...................... 20,000,000

f. Maltskatt, bevillning .................. 6,000,000

g. Punschskatt, bevillning................ 1,500,000

45.000. 000 800,000

95.000. 000

19.000. 000 34,600,000

186,600,000

42,500,000 190,100,000

40.000 II. Uppbörd i statens verksamhet:

1. Vattendomstolsavgifter............................................................

2. Fyr- och båkmedel ................................................................ 2,500,000

3. Lotspenningar ..................................................................... 1,200,000

4. Avgifter för registrering av automobiler ........................... 75,000

5. Bidrag till försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten... 640,000

6. Bidrag till försäkringsinspektionen .............................. 85,200

7. Avgifter för granskning av biografbilder........................... 60,000

8. Inkomst av myntning och justering ............................... 1,060,000

9. Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter ........ 1,262,600

Transport 6,922,800

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml.

379,776,140

379,776,140

58 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921,

Transport

10. Bidrag till bankinspektionen ................................................

11. Bidrag till fondinspektionen....................................................

12. Inkomster av statens provningsanstalt ................................

13. Kontrollstämpelmedel ............................................................

14. Denatureringsavgifter................................................................

15. Terminsavgifter från läroverken............................................

III. Diverse inkomster ........................................................................

B. Inkomster av statens produktiva fonder.

I. Statens affärsverksamhet:

1. Postverket: inkomster, bevillning ........ 69,300,000

driftkostnader .................... 66,700,000

överskott ...............................................

2. Telegrafverket: inkomster ............................ 90,000,000

driftkostnader .................... 72,000,000

överskott ...............................................

3. Statens järnvägar: inkomster............................ 330,000,000

driftkostnader .................... 298,000,000

överskott ................................................

4. Statens vattenfallsverk:

a. Statens kanalverk:

inkomster ................................... 1,220,000

driftkostnader ............................ 1,020,000

överskott ........................................................ 200,000

b. Statens kraftverk:

inkomster .................................... 14,260,000

driftkostnader ............................ 7,060,000

överskott .....................................................••• 7,200,000

c. Statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning:

inkomster ................................... 400,000

driftkostnader ............................ 200,000

överskott ........................................................ 200,000

Säger för statens vattenfallsverk:

inkomster ...................................................... 15,880,000

driftkostnader................................................ 8,280,000

överskott ............................................................................

Transport

Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921. 59

II.

III.

5. Statens domäner:

inkomster ......

driftkostnader .. överskott .........

Transport 60,200,000

60,000,000

29,485,400

.................... 30,514,600

Statens aldier:

1. Utdelning i Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag:

a. Enligt 1907 års överenskommelse................ 2,797,500

b. Enligt 1908 års överenskommelse................ 476,250

c. Enligt 1913 års överenskommelse................ 4,887,500

d. Enligt 1918 års överenskommelse ............... 1,050,000

2. Utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet............

Statens utlåning sfonder (överskott):

1. Allmänna jämvägslånefonden................................................

2. Allmänna byggnadslånefonden ...........................................

3. Vattenlånefonden ............................................................

4. Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland sten-

arbetare ..........................................................................

5. Rederilånefonden ...................................................................

6. Hantverkslånefonden ...........................................................

7. Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby............

8. Odlingslånefonden ................................................................

9. Torvindustrilånefonden............................................................

10. Egnahemslånefonden...............................................................

11. Fiskerilånefonden .................................................................

12. Norrländska nyodlingsfonden................................................

13. Jordförmedlingsfonden ..........................................................

14. Täckdikningslånefonden ........................................................

15. Allmänna nyodlingsfonden ....................................................

16. Norrländska andelsmejerifonden...........................................

17. Kraftledningslånefonden ........................................................

18. Gödselvårdslånefonden ........................................................

19. Lånefonden för mindre linberedningsanstalter....................

20. Norrbottens nybyggeslånefond ............................................

IV. Statsverkets fond av rusdrycksmedel ....

Kronor.

390,567,290

90,714,600

6,380.000

1,820,000

22,000

80,000

600.000 6,800

2,190,000

8,000

125,000

5,000

15,591,250

5,890,800

400,000

Summa! 503,163,940

60 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921. 61

Bil. B.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 9

62 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1921.

P. M.

Bil. C.

För år 1921 hava de räntor, som skola debiteras å lån från nedannämnda fonder, beräknats till följande belopp:

Odlingslånefonden: för amorteringstiden belöpande räntor å vissa

Å vårnskattefonden lär ingen ränta kunna påräknas för år 1921.

Det synnerligen ringa räntebelopp, som kan ifrågakomma att tillföras statsmedlen från lånefonden för inköp av renar, torde ej varda uppfört i riksstaten och har under sådant antagande jämväl här ovan utelämnats.

En halv procent för valt n ing sb i drag från egnahemslånefonden synes för år 1921 komma att uppgå till 310,000 kronor.

Förvaltn ing sb i drag skall från hantverksl&nefonden utgå med 200 kronor.

Såsom förvaltningsbidrag från gödselvårdslånefonden torde under år 1921 behöva utbetalas allenast vid pass 7,000 kronor.

Från fisker ilånefonden kan komma att utgå gottgöielse för liden förlust.

Stockholm och kungl. statskontorets fondbyrå den 1 december 1919.

Arvid Vide.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920,

Fullmäktiges 1 riksgäldskontor yttrande ang. riksgäldsk. ställning. 1

Bil. Litt. C.

Till herr statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet.

Fullmäktige i riksgäldskontor hava äran härmed överlämna förslagsvis uppgjorda beräkningar över sådana riksgäldskontorets inkomster och utgifter under år 1921, som böra upptagas i riksstaten för samma år.

Stockholm den 11 december 1919.

EMIL KINANDER,

G. LAGERBJELKE.

GUSTAF KOBB.

John Hägglund.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml.

2 Fallmäktiges i riksgäldskentoret yttrande ang. riksgäldsk. ställning.

Förslagsberäkning över sådana riksgäldskontorets inkomster och utgifter under år 1921, som böra upptagas i nämnda

års riksstat.

INKOMSTER.

A. Egentliga statsinkomster.

DI. Diverse inkomster.

Räntor å riksgäldskontor^ förräntade medel samt

kursvinster utöver kursförluster, m. m.................. kr. 1,000,000:

Detta belopp utgör det beräknade beloppet av de till riksgäldskontoret inflytande räntorna å riksgäldskontorets tills vidare förräntade medel.

B. Inkomster av statens produktiva fonder. TTT. Statens ntlåningsfonder, överskott.

1. , Allmänna järnväg slånefonden.

Av till betalning förfallna räntor å lån till enskilda järnvägsanläggningar tillfördes statsverket under år 1916 ett överskott av... kr. 2,032,835:2 2

» )> 1917 » » » ... » 1,801,235: 43

» » 1918 » » » ... » 2,037,110: 79 1

och beräknas samma överskott för

år 1919 uppgå till....................... )> 2,074,000: —

I 1920 års riksstat har fondens

överskott upptagits till.................... » 1,725,000: —

och torde för år 1921 kunna beräknas till ett belopp

av ................................... ................................................... kr. 1,819,000:

1 Inklusive vid årsskiftet influtna, i 1918 års räkenskaper ej bokförda belopp.

Fullmäktiges 1 riksgäldskontor yttrande ang. riksgäldsk. ställning. 8

2. Allmänna byggnadslånefonden.

Av till inbetalning förfallna räntor å lån, tillhörande allmänna byggnadslånefonden, tillfördes

statsverket ett överskott

under år 1916 av................................. kr. 20,704: 0 7

b » 1917 ».................................... » 37,064:2 7

» » 1918 »................................... » 26,503: 09 1

och beräknas för år 1919 överskottet

uppgå till ............................................. » 25,200: —

I 1920 års riksstat har fondens överskott upptagits till.................... b 23,000: —

och torde för år 1921, i anledning av lånens fortskridande amortering, beräknas minskat till......... kr. 22,000: —

D. I anspråk tagna kapitaltillgångar.

I. Uppkomna av egentliga statsinkomster.

2. Återbetalningar till statens utlåningsfondefr.

a. Allmänna byggnadslånefonden.

Av till betalning förfallna kapital å lån tillhörande allmänna byggnadslånefonden tillfördes

statsverket

under år 1916 ett belopp av............... kr. 25,741: 69

3> » 1917 b b b.............. » 52,418:44

b » 1918 b » b............... » 39,079: 62 1

och beräknas inflyta under år 1919 b 30,000: —

I 1920 års riksstat har beräknats inflyta............................................ ® 36,000:

Under år 1921 kan väntas inflyta ................... kr.

33,000: —

1 Se not & sid. 2.

4 Fullmäktiges i riksgäldskontor yttrande ang. riksgäldsk. ställning.

II. Uppkomna ar länemedel.

1. Återbetalning till statens utlånings fonder.

a. Allmänna järnvägslånefonden.

Av till inbetalning förfallna kapital å lån till enskilda järnvägsanläggningar tillfördes statsverket

under år 1916 ett belopp av ......... kr. 756,813: 7 2

» » 1917 » » »............ »1,626,459:4 4

x> » 1918 » » »............ » 732,254: 28 1

samt beräknas inflyta under år 1919 »7,765,000: — 2

I 1920 års riksstat har beräknats .................................................. » 850,000: —

Under år 1921 kan beräknas inflyta ............... kr. 895,000: —

UTGIFTER.

Verkliga utgifter.

XII. Riksdags- och revisionskostnader m. m.

1. Riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för riksdagens hus, förslagsanslag.

Utgifterna å denna titel motsvarande anslag hava uppgått till

år 1916................................. kr. 1,494,394:4 5

» 1917................................. j) 1,839,861:43

» 1918................................. » 3,294,244:6 3

och beräknas år 1919 uppgå till » 4,500,000: —

I 1920 års riksstat har beräknats » 2,200,000: —

I 1921 års riksstat torde anslaget böra upptagas till............................................................................ kr. 2,700,000: — * *

1 Se not å sid. 2.

* Däri inberäknat i samband med inköp av Orsa—Svegs järnväg kvittningsvis avräknat belopp kr. 6,929,256: 42.

Fullmäktiges i riksgäldskontor yttrande ang. riksgäldsk. ställning. 5

2. Avlöningar och pensioner m. m. vid riksgälds- och riksdagsförvaltningen, förslagsanslag.

Utgifterna å denna titel, första gången uppförd i 1918 års riksstat uppgingo

samma år till ..................................... kr. 364,727: 7 0,

samt beräknas för år 1919 uppgå till » 500,000: —.

1 1920 års riksstat har beräknats ................................................. » 255,000: —.

Då det betydande överskridandet av detta anslag under åren 1918 och 1919 till största delen kan förklaras ur extraordinära förhållanden, vilka för år 1921 kunna beräknas kvarstå, föreslås en förhöjning av det i 1920 års riksstat uppförda beloppet till ... kr. 400,000: —

3—6. Kostnader för riksdagsbiblioteket.

3. Avlöningar, arvoden m. m. till styrelsen och

ordinarie befattningshavare, förslagsanslag........

Utgifterna å denna titel beräknas till samma belopp, som upptagits i 1920 års riksstat, eller »

4. Arvoden åt extra biträden, vikariatsersättningar och expenser, förslagsanslag.

Upptages till samma belopp som i 1920 års riksstat eller................................................................ »

5. Kostnader för riksdagsbibliotekets komplettering och utvidgning, reservationsanslag.

Anslaget är i 1920 års riksstat upptaget till ................................. kr. 12,000: —

Styrelsen för riksdagsbiblioteket har den 11 december 1919 beslutat att hos bankoutskottet hemställa om förhöjning av anslaget från och med år 1920 till kr. 15,000: —, och torde i 1921 års riksstat uppföras nämnda belopp eller......... »

6. Anslag för bindning av svensk officiell statistik m. m., reservationsanslag.

Ovanstående anslag har förut icke förekommit i riksstaten. Enligt styrelsens för riksdagsbiblioteket ovan åberopade beslut av den 11

35,000: -

5,200: —

15,000: —

6 Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldsk. ställning.

december kommer styrelsen att bos bankoutskottet hemställa om ett extra anslag av kr.

12,000: —, varav kr. 4,000: — måtte utgå för vart och étt av åren 1920, 1921 och 1922 att ställas till biblioteksstyrelsens förfogande i och för bindning av svensk officiell statistik och kommittébetänkanden vid riksdagsbiblioteket.

För uppförande i 1921 års riksstat föreslås i anledning härav ett reservationsanslag av ......... kr. 4,000:

7. Kontorsexpenser, inlösningsprovisioner och andra omkostnader för statsskulden, förslagsanslag.

Utgifterna å denna titel, första gången uppförd i 1918 års riksstat, uppgingo samma

år till .................................................... kr. 397,167: 7 8

samt beräknas under år 1919 uppgå

till ............................................................ » 370,000: —

I 1920 års stat har beräknats » 100,000: —

Med hänsyn till ökade låneomkostnader, särskilt'i anledning av de med premieobligationslånets förvaltning förenade kostnader, torde ifrågavarande anslag å 1921 års riksstat böra uppföras med......... » 150,000:

8. Avlöningar, resekostnader och expenser för justitieombudsmannen och hans expedition, förslagsanslag.

Utgifterna å detta anslag hava utgjort

år 1916....................................... kr. 39,505: 7 0

» 1917..................................... d 36,271:20

3> 1918...................................... » 42,006: 43

samt beräknas för år 1919 uppgå till

omkring ................. 2> 70,000: —

I 1920 års riksstat har anvisats ett

förslagsanslag å ....... » 40,000: —

För år 1921 torde beräknas................................. »

60,000:

Fullmäktiges i riksgäldskontor^ yttrande ang. riksgäldsk. ställning. 7

9. Avlöningar, resekostnader och expenser för militieombudsmannen och hans expedition, förslagsanslag.

Utgifterna å detta anslag hava uppgått till

år 1916....................................... kr. 38,195: 08

» 1917....................................... » 41,812: o 2

» 1918..................................... » 48,277: 68

och beräknas för år 1919 uppgå till

omkring............................................... » 66,000: —

I 1920 års riksstat har beräknats...... » 48,000: —

För år 1921 torde beräknas................................. kr. 68,000: —

XIII. Räntor å statsskulden m. m.

A. Å de fonderade statslånen.

Nedan föreslagna ränteutgifter för år 1921 äro beräknade under den förutsättning, att riksgäldskontoret icke inom utgången av sagda år begagnar sig av den rätt, som detsamma enligt kontrakt för respektive lån eventuellt kan äga att öka amorteringen av eller i sin helhet återbetala statslån, löpande med 3, och 3.6$ räntefot.

1. 3 6/io % statslånet, förslagsanslag, högst.

Av detta lån äro för närvarande utelöpande obligationer till ett nom. belopp av kr. 83,689,360 och åtgår för dessas förräntning under år 1921 kr.

3,012,816: 96 eller avrundat............................................ kr. 3,012,840: —

2. 1880 års 3 Va % statslån, förslagsanslag.

Under den förutsättning att den utelöpande andelen av lånet amorteras med de belopp, som i 1920 års riksstat beräknats för år 1920, och här nedan beräknats för år 1921, bör såsom förslagsanslag för täckande av ränteutgiften å detta lån för sistnämnda år i riksstaten uppföras ett belopp av... » 1,523,200: —

8 Fullmäktiges i riksgäldskontor yttrande ang. riksgäldsk. ställning.

3. 1886 års 3 Va % statslån, förslagsanslag.

Under samma förutsättning, som ovan angivits med avseende å 1880 års 3 Va % lån, bör för år 1921 uppföras ett förslagsanslag till räntor å 1886 års lån av .................................................................................... kr. 1,819,900:

4. 1888 års 3 % statslån, förslagsanslag, högst.

Räntan för år 1921 å den 31 december 1918 utelöpande obligationer, kr. 24,183,111:11 utgör kr. 725,493: 33 och utjämnas till ................................ » 725,500:

5. 1890 års 3 Va % statslån, förslagsanslag,

högst.

Under förutsättning att lånet t. o. m. år 1921 amorteras enligt amorteringsplanen, bör för år 1921 såsom förslagsanslag, högst, beräknas en ränteutgift av................................................................................. » 740,800:

6. 1894 års 3 % statslån, förslagsanslag, högst.

Ränteutgiften år 1921 för återstående skuld, kr. 16,878,600 utgör kr. 506,358 och bör upptagas likaledes såsom förslagsanslag, högst, till ...... » 506,400:

7. 1899 års 3 Va % statslån, förslagsanslag,

högst.

Under förutsättning att lånet t. o. m. år 1921 amorteras enligt amorteringsplanen, bör för år 1921 såsom förslagsanslag, högst, beräknas en ränteutgift av kr. 1,033,981: 20 som här utjämnas till...... » 1,034,000:

8. 1900 års 3 Va % statslån, förslagsanslag,

högst.

Ränta å 3V2 % å kr. 36,320,000 ........................ » 1,271,200:

9. 1904—1906 års 3 Va % statslån, förslags-

anslag, högst.

Ränta å 3Va$ å kr. 79,056,000 ...................... » 2,766,960:

10. 1907 års 31h% statslån, förslagsanslag,

högst.

Ränta å 3 Va % å kr. 46,800,000 ...................... » 1,638,000:

Fullmäktiges i riksgäldskontor yttrande ang. rlksgäldsk.

11. 1908 års 3 Va % statslån, förslagsanslug,

högst.

Ränta å 3 V2 % å kr. 54,480,000: —............... kr.

1,2. 1911 års 3 Va % statslån, förslags-

anslag, högst.

Ränta å 4 % å kr. 72,000,000........................... »

13. 1913 års 4 Va % statslån, förslagsanslag,

högst.

Ränta å 4 Va % å kr. 72,000,000 ..................... »

14. 1914 års 5 % statslån, för slag sanslag, högst.

Ränta å 5 % å kr. 163,100,000 ....................... »

15. 1916 års 5 % statslån, förslagsanslag, högst.

Ränta ä 5 % å kr. 118,430,000 ........................ »

16. 1917 års 5 % statslån, förslagsanslag, högst.

Ränta å 5 % å kr. 68,600,000.......................... »

17. 1918 års 5 % statslån, förslagsanslag.

För år 1921 beräknas anslag för förräntning av ett kapital å omkring 100,000,000 kr. eller......... »

Då lånet icke är avslutat, torde ifrågavarande anslag uppföras såsom förslagsanslag.

18. 1918 års premieohligationslån, förslags-

anslag, högst.

Till den årliga vinstdragningen å detta lån å 100,000,000 kr. erfordras för år 1921 ett anslag av » samt för avsättning till den del av räntan, som skall utbetalas i samband med slutlikviderandet av länet »

19. 1919 års 6 % statslån, förslagsanslag,

högst.

Ränta å 6 % å kr. 93,250,000.......................... »

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml.

ställning. 9

1,906,800: —

2,880,000: —

3,240,000: — 8,155,000: — 5,921,500: — 3,430,000: —

5.000. 000: —

3.000. 000: —

2.000. 000: —

5,595,000: —

10 Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldsk. ställning.

B. 1 ärrig statsskuld.

1. Ränta å medgiven och beräknad upplåning, förslagsanslag.

Å anslagen till utgifter för kapitalökning av lånemedel återstår att utbetala enligt 1919 och tidi-

gare års riksdagsbeslut sammanlagt ........................... kr.

Härifrån torde avdragas ett i 1919 års tilläggsstat anvisat anslag till täckande av statens järnvägars driftförlust under år 1919................................. »

enär detsamma ej kommer att disponeras.

Återstoden eller........................................................ »

torde komma att förräntas under år 1921.

Av lånemedel äro 1920 års

riksstat anvisade........................ kr. 108,530,619: —

samt beräknas bär för samma

års tilläggsstat uppgå till ......... )> 87,590,000: —

~kr. 196,121,619: — Därav beräknas disponerade före utgången av

år 1921 ................................................................................ »

Å under 1921 medgiven ny upplåning, uppskattad till i runt tal kr. 207,000,000: —, torde ränta beräknas utgå under ett halvt år, motsvarande ett

medelkapital för året av i runt tal .............................. »

Riksgäldskontorets skuld på grund av tillfällig upplåning utgör för närvarande kr. 101,386,000: —, å vilket belopp ränta borde beräknas utgå jämväl under år 1921 ................................................................. »

I denna summa iugår ej riksgäldskontorets skuld på grund av kristidskommissionernas finansiering. De förluster å vissa kommissioners verksamhet, som helt visst komma att uppstå, måste, till dess anslag å riksstaten anvisats av verkliga statsinkomster, förräntas av riksgäldskontoret. Storleken av dessa förluster beräknas till i runt tal...... »

k^

76,398,000: —

15,000,000: — 61,398,000: —

150.000. 000: —

103,500,000: —

101,386,000: —

100.000. 000: — 516,284,000: —

Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldsk. ställning. 11

Ifrån denna slutsumma bör avgå:

dels ännu ej influtna lånevalutor å sammanlagt... kr. 35,000,000: — för vilka i förslaget till räntor å de fonderade lånen ränta beräknats. Dessa belopp komma att stå till förfogande för de ändamål, som här ovan omförmälts;

dels återbetalningar av tillfälliga lånemedel. Hittills har till riksgäldskontoret återlevererats (kungl. arméförvaltningen) 6.3 milj. I 1920 års riksstat beräknas en återbetalning av kr. 25,225,000: —.

Det belopp, varmed lånebehovet under år 1921 på grund av dylika återbetalningar sammanlagt torde

kunna beräknas minskat, upptages här till............... » 40,000,000: —

dels ock slutligen i riksgäldskontorets räkenskaper balanserade kassaförstärkningar till kungl. statskontoret. Enligt meddelande från kungl. statskontoret kommer hela denna skuld, utgörande ........................................ kr. 154,000,000:—,

att inom den närmaste tiden återbetalas. Några nya kassaförstärkningar ha icke beräknats behöva utgå, varför riksgäldskontorets upplåning under år 1921 torde kunna minskas med hela nyssnämnda

belopp ................................................................................. » 154,000,000: —1

'“kr. 229,01)0,000: —

Under titeln XIII B. 1. ränta å medgiven och beräknad, ännu ej verkställd upplåning, bör följaktligen beräknas ränta å ett kapital av omkring......... » 287,284,000: —

5.5 % ränta härå för år 1921 utgör omkring » 15,800,000: —

Härtill kommer:

dels ränta å 5 % för år 1921 å fondens för statsskuldens amortering, samt å riksgäldskontorets pensionsfonds, beräknade vid 1920 års slut tdl resp. kr. 25,000,000: — och 40,000: —, utgörande samman-

lagt....................................................................................... » 1,250,000: —

dels ränta å 6 % för år 1921 å av telegrafstyrelsen med anledning av telefonköpet utfärdade reverser å kr. 36,973,583:91, i runt tal............................ » 2,219,000: —

Å utgiftstiteln XIII. B. 1. bör alltså för år 1921 anvisas...... ................................................................. » '■ 19,200,000: —

1 Detta belopp är denna dag av statskontoret till fullo återbetalt

12 Fullmäktiges i riksgäldskontor yttrande ang. riksgäldsk. ställning.

2—13. Ränta å följande av staten övertagna lån:

2. Kommunlån, förslagsanslag, högst.......................... kr.

3. Örebro—Svartå järnvägsaktiebolags obligations-

lån, förslagsanslag, högst ...................................... »

Järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinentens obligationslån, förslagsanslag, högst:

4. av år 1898 ......................................................... »

5. » » 1902 ........................................................ »

Mora—Vänerns järnvägsaktiebolags obligationslån, förslagsanslag, högst

6. av V? 1896 å 4 % .......................................... »

7. » Vs 1896 å 4 % ......................................... »

8. » år 1903 å 4 Va % ....................................... »

9. » » 1914 å 5 7ä % .............................. »

10. Årsanslaget till Hans Maj:t Konungen, reserva-

tionsanslag ............................................................... »

11. Ränta å köpeskillingen för fastigheteu nr 1

i kvarteret Lejonet i Stockholm, reservationsanslag.......................................................................... »

12. Ränta å Konung Karl XlII:s hemgiftskapital,

reservationsanslag ................................................... j>

13. Ränta å Göta kanals reparationsfond, förslags-

anslag, högst................................................ »

Utgifter för kapitalökning.

XV. Statens utlåningsfonder.

1. Allmänna järnväg slånefond en.

I enlighet med beslut vid 1916 och 1919 års riksdagar bör för avsättning under år 1921 till allmänna järnvägslånefonden i riksstaten uppföras ett belopp av............................................................................ kr.

3,200: — 20,200: —

48,000: — 26,960: —

50,640: — 12,720: — 125,420: — 49,500: —

300,000: —

90,000: — 7,500: - 7.120: —

1,500,000: —-

Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgttldsk. ställning. 13

2. Fonden för bibanor inom vissa delar av riket.

I enlighet med beslut vid 1916 och 1919 års riksdagar bör för avsättning under år 1921 till denna fond uppföras ett belopp av ......................................... kr.

XVIII. Avbetalning å statsskulden.

A. Å de fonderade lånen.

Amortering.

1. 1880 års 3 Va % statslån, förslagsanslag, högst.

I 1921 års riksstat torde uppforas såsom förslagsanslag, högst, hela amorteringsbeloppet enligt utlottnings planen.............................................................. kr.

2. 1886 års 3 Va % statslån, förslagsanslag, högst.

I 1921 års riksstat t"rde uppföras såsom förslagsanslag, högst, hela amorteringsbeloppet enligt utlottningsplanen kr. 665,333: 3 3 utjämnat till......... »

3. 1890 års 3'/a % statslån, förslagsanslag, högst.

Amorteringen för år 1921 utgör enligt amorteringsplanen kr. 761,777: 7 8, vilket belopp torde uppföras i 1921 års riksstat såsom förslagsanslag, högst...................................................................................... j>

4. 1899 års 3 Va % statslån, förslagsanslag, högst.

Amorteringen för år 1921 utgör enligt amorteringsplanen kr. 489,600: —, vilket belopp torde uppföras i 1921 års riksstat såsom förslagsanslag, högst, utjämnat till ..................................................................... »

Avsättning till fonden för statsskuldens amortering.

I likhet med vad fallet varit beträffande riksstaten för år 1920 har ingen avsättning till denna fond beräknats skola äga rum i 1921 års riksstat.

1,000,000: —

3,811,500: —

665,400: —

761,800: —

489,600: —

14 Fullmäktiges i riksgäldskontor yttrande ang. riksgäldsk. ställning.

B. Å övertagna lån.

1. Kommunlån, förslagsanslag, högst........................ kr.

2. Örebro—Svartå järnvägsaktiebolags obligations-

lån å 4 förslagsanslag, högst..................... »

Järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinentens

obligationslån å 4 förslagsanslag, högst:

3. Av år 1898......................................................... »

4. »» 1902.................................j................... »

5. Mora—Vänerns järnvägsaktiebolags obligationslån, förslagsanslag, högst:

Av V? 1896 å 4 % ................................................ »

» V# 1896 å 4 #................. »

s> år 1903 å 4 Va $ ............................................. »

25,100: —

22,000: —

40,000: —

20,000: —

58,000: — 14,000: — 72,000: —

Fullmäktiges 1 riksgäldskontor yttrande ang. riksgäldsk. ställning. 15

Sammandrag.

Förslagsberäkning över sådana riksgäldskontorets inkomster och utgifter under år 192), som böra upptagas i sistnämnda

års riksstat.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

Fullmäktiges i riksgäldskontor^. yttrande ang. riksgäldsk. ställning.

UTGIFTER.

Verkliga utgifter.

XII. Riksdags- och revisionskostnader m. m.

Riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för

riksdagens hus, förslagsanslag ..............................

Avlöningar och pensioner m. m. vid riksgälds- och

riksdagsförvaltningen, förslagsanslag ....................

Kostnader för riksdagsbiblioteket:

Avlöningar, arvoden m. m. till styrelsen och ordinarie befattningshavare, förslagsanslag 35,000: — Arvoden åt extra biträden, vikariatser-

sättningar och expenser, förslagsanslag 5,200: — Kostnader för riksdagsbibliotekets k"mplettering och utvidgning, reservationsanslag.................................................... 15,000: —

Anslag för bindning av svensk officiell

statistik m. m., reservationsanslag...... 4,000: —

Kontorsexpenser, inlösningsprovisioner och andra

omkostnader för statsskulden, förslagsanslag.....

Avlöningar, resekostnader och expenser för justitieombudsmannen och hans expedition, förslagsanslag ..............................................................................

Avlöningar, resekostnader och expenser för militieombudsmannen och hans expedition, förslagsanslag ..........................................................................

Summa

XIII. Räntor å statsskulden m. m.

Fullmäktiges i riksgiildskontoret yttrande ang. riksgäldsk. ställning. 17

6.

7.

8.

9.

! lo.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

B. Övrig statsskuld.

1. Ränta å medgiven oeh beräkuad, ännu icke verkställd upplåning, förslagsanslag .........................................

Ränta å följande av staten övertagna lån:

2. Kommunlån, förslagsanslag, högst ..................... 3,200: —

3. Örebro—Svar tå järnvägs-

akt' ebolags obligationslån, förslagsanslag, högst ......................... 20,200: —

Järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinentens obligationslån å 4 %, förslagsanslag, högst:

4. av år 1898 48,000: —

5. » » 1902 26,960: — 74,960:

Transport

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml.

19,200,000

19,200,000 '—i 56,167,100

18 Fullmäktiges i ribsgäldskoutoret yttrande ang. riksgäldsk. ställning.

Transport

Mora—V änerns j ärnvägsaktiebolags obligationslån, förslagsanslag, högst: av V7 1896 å4% ... 50,640 av V91896

å 4 %...... 12,720

av år 1903 å 4 Va % 125,420 av år 1914 å 5 Va % 49,500

10. Årsanslaget till Hans Maj:t Konungen,

reservationsanslag...........................

11. Ränta å köpeskillingen för fastig

heten nr 1 i kvarteret Lejonet i Stockholm, reservationsanslag ......

12. Ränta å konung Karl XIII:s hemgifts-

kapital, reservationsanslag...........

13. Ränta å Göta kanals reparationsfond,

förslagsanslag, högst........................

Summa

6.

7.

8. 9.

238,280: —

Utgifter för kapitalökning. XV. Statens ntlåningsfonder.

-a o cn

Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldsk. ställning. 19

XVII. Avbetalning å statsskulden.

A. Å de fonderade statslånen.

1. 1880 års V/2% lån, förslagsanslag, högst

2. 1886 » ?> U% » » »

3. 1890 » 2>xk% » » »

4. 1899 » S1/i% » » »

B. Å övertagna lån.

1. Kommunlån, förslagsanslag, högst

2. Örebro—Svartå järnvägsaktiebolags

obligationslån, förslagsanslag, högst J ärnvägsa kt iebolag^t Malmö—Konti nentens obligationslån, förslagsansla högst:

3. av år 1898 .................. 40,000: —

1902 .................. 20,000: —

Öl

)) ))

Mora—Vänerns järnvägsaktiebolags ob ligationslån, förslagsanslag, högst:

Av V, 1896 .................. 58,000

Ve 1896 .................. 14,000

år 1903 .................. 72,000

»

»

Summa

Utgifterna.

1 Utgifterna.

För flera huvudtitlar gemensamma frågor.

Utdrag uv protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms- slott den 7 januari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens hen- ministern för utrikes ärendena Hellnkr,

Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson föredrog vidare följande, för flera huvudtitlar gemensamma ärenden: 1

1. Extra lönetillägg till vissa^tjänstemän och betjänte.

Sedan Kungl. Maj:t år 1917 av riksdagen äskat beviljande av extra lönetillägg för samma år åt vissa statens tjänstemän och betjänte, anmälde riksdagen i särskilda skrivelser, att, i enlighet med vad Kungl. Maj:t under andra, fjärde, femte, sjätte, sjunde, åttonde och nionde huvudtitlarna föreslagit i fråga om beviljande av anslag för beredande Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 1

2 Utgifterna.

av extra lönetillägg för år 1917 åt en del tjänstemän och betjänte i de till de olika departementen hörande ämbetsverk, kårer och stater, riksdagen under nedannämnda huvudtitlar på extra stat för år 1918 anvisat särskilda förslagsanslag att enligt vissa angivna grunder utgå med följande belopp, nämligen:

Under andra huvudtiteln ....................... kronor 2,500

» fjärde » » 205

» femte » » 500

» sjätte » » 12,000

» sjunde » » 500

» åttonde » y> 5,000

» nionde » » 2,000

eller sålunda tillsammans kronor 22,705.

Efter av Kungl. Maj:t därom gjord framställning anvisade vidare 1918 års lagtima riksdag för ifrågavarande ändamål medel dels för år 1918 å samma års tilläggsstat, dels ock för år 1919 å extra stat för sistnämnda år. För vartdera av dessa år minskades emellertid anslagsbeloppet dels med hela det under sjunde huvudtiteln förut uppförda anslag å 500 kronor, dels ock med 1,000 kronor av anslaget under nionde huvudtiteln.

För år 1920 beviljade nästlidet års lagtima riksdag medel lör ifrågavarande ändamål tili samma belopp som för vartdera av åren 1918 och 1919 med undantag för anslaget iinder fjärde huvudtiteln, som nedsatts till 125 kronor.

Den 24 oktober 1919 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse angående extra lönetillägg för år 1920 (nr 673';.

\ ad beträffar frågan om anslag för ifrågavarande ändamål jämväl lör år 1921, tillåter jag mig framhålla, att även för detta år beträffande ett mindre antal tjänstemän, vilka ännu kvarstå å äldre stater utan att komma i åtnjutande av s. k. provisorisk avlöningsförhöjning, de omständigheter, vilka föranlett beviljande av extra lönetillägg för åren

1917—1920, i fullt samma grad göra sig gällande. Anslag för ändamålet synas mig sålunda böra beredas jämväl för år 1921. I fråga om de belopp, som under de olika huvudtitlarna behöva för ändamålet anvisas, äro inga andra ändringar erforderliga än att i samband med den förändrade departementsindelningen, dels anslagen under fjärde och femte huvudtitlarna sammanföras och anvisas tmder fjärde huvudtiteln, dels ock anslaget under sjätte huvudtiteln delas mellan de nya femte och sjätte

Utgifterna. 3

huvudtitlarna och samtidigt därmed minskas i förhållande till de behov, vilka numera återstå att med anslaget tillgodose. För år 1021 skulle alltså behöva anvisas

Under

»

»

)>

»

»

eller sålunda tillsammans kronor 17,175.

Framställningar härom komma att av vederbörande departementschefer vid behandlingen av frågorna rörande riksstaten för år 1921 göras under de särskilda huvudtitlarna.

De grunder, efter vilka de extra lönetilläggen komma att utgå för innevarande år, äro enligt förenämnda kungörelse den 24 oktober 1919 följande:

1:°) Extra lönetillägg utgår, där ej sådant fall är för handen, som under 2:o) sägs, till tjänsteman, vilkens tjänstgöring är förlagd till huvudstaden, med 15 procent å kontant avlöning, dock icke i något fall med högre belopp än 700 kronor, och

till tjänsteman, vilkens tjänstgöring är förlagd till annan ort, med 12 procent å kontant avlöning, dock icke i något fall till högre belopp än 500 kronor, samt,

i vad angår betjänte, med 25 procent å kontant avlöning, om tjänstgöringen är förlagd till huvudstaden, men eljest med 20 procent å sådan avlöning.

2:o) Ingår i avlöningen bostads- eller boställsförmån in natura, skall det enligt nästföregående moment beräknade lönetillägget minskas med ett belopp, motsvarande 10 procent av de kontanta avlöningsförmåner, varå tillägget beräknats.

3:o) Från åtnjutande av extra lönetillägg undantagas, förutom häradshövdingarna och de tjänstemän, åt vilka beretts tillfällig löneförbättring för år 1920

a) de tjänstemän, vilkas avlöningsförmåner av statstjänst, dyrtidstillägg oberäknat, för innevarande år uppgå till högre belopp än 7,700 kronor eller, om deras tjänstgöring är förlagd till annan ort än Stockholm, 7,500 kronor; skolande, i fall nämnda avlöningsförmåner överstiga 7,000 kronor, det extra lönetillägget i intet fall utgå med högre belopp

4 Utgifterna.

än som svarar mot skillnaden mellan 7,700 kronor eller, om tjänstemannen har sin tjänstgöring förlagd till landsorten, 7,500 kronor, å ena, samt förenämnda avlöningsförmåners belopp, å andra sidan.

b) de tjänstemän, vilkas inkomst av arbete, det extra lönetillägget samt dyrtidstillägg oberäknade, under år 1919 av vederbörande taxeringsmyndigheter uppskattats till högre belopp än 7,700 kronor eller, om deras tjänstgöring är förlagd till annan ort än Stockholm, 7,500 kronor; skolande, ifall nämnda inkomster överstiga 7,000 kronor, det extra lönetillägget i intet fall utgå med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan 7,700 kronor eller, om tjänstemannen har sin tjänstgöring förlagd till landsorten, 7,500 kronor, å ena, samt förenämnda inkomsters belopp, å andra sidan.

c) de tjänstinnehavare, vilkas avlöningsförmåner vid riksdagarna åren •1901 — 1919 ny- eller omreglerats efter andra grunder än dem, som följts vid de äldre staternas fastställande.

4:o) Extra lönetillägg må allenast tilläggas tjänstemän och betjänte, vilkas avlöning blivit av Konung och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av riksdagen prövade grunder.

5:o) Extra lönetillägg beräknas endast å avlöningsförmåner, vilka utgå av statsmedel. Där avlöning bestrides dels av statsmedel dels ock av andra medel, beräknas extra lönetillägg endast å den del därav, som utgår av statsmedel, dock att åt lärare och tjänstemän vid universiteten extra lönetillägg må beräknas å hela det belopp, vartill avlöningen blivit, på sätt i nästföregående moment sägs, bestämd att minst uppgå, utan avseende därå att till bestridande av universitetens utgifter användas jämväl andra medel än statsmedel.

6:o) Extra lönetillägg beräknas å följande slag av avlöningsförmåner:

lön;

tjänstgöringspenningar;

kontant bostads- och inkvarteringsersättning;

arvode;

med lön likställt lönetillägg; samt

dagavlöning vid flottan.

7:o) Extra lönetillägg till den, som av statens medel åtnjuter lön eller arvode för två eller flera befattningar, utgår endast för en av dessa, nämligen för den, som medför högsta avlöningen, eller, därest denna på mer än ett ställe är lika, för den av dem, till vilken han föret blivit befordrad.

8:o) Extra lönetillägget anses tillhöra lönen.

Utgifterna.

2. Disposition av besparingar k huvudtitlarna.

I sammanhang med framläggande för riksdagen av förslag till riksstat torde riksdagens medgivande böra äskas därtill, att vid statsregleringen för år 1921 de i rikets ständers skrivelse den 12 maj 1841 angivna grunder i avseende å dispositionen av besparingar å huvudtitlarna fortfarande må bliva gällande, dock med iakttagande dels att behållningar, som å anslag till nyinrättade tjänstebefattningar uppstå, innan dessa första gången tillsättas, skola tillföras statsverkets kassafond, dels ock att hinder ej möter att även under pågående riksdag på nämnda sätt disponera besparingarna.

Vad föredragande departementschefen sålunda anfört, däri statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen godkänna; och skulle utdrag av detta protokoll, i vad det avsåge extra lönetillägg tillställas justitie-, lantförsvars-, sjöförsvars-, civil-, ecklesiastik- och jordbruksdepartementen för behörigt iakttagande vid uppgörande av förslag till reglering av utgifterna under vederbörande huvudtitlar i riksstaten.

Ur protokollet: Gunnar Grip.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand.

Första huvudtiteln.

1 Första huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet A Stockholms slott den 7 januari

1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER, Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anhöll härefter att få underställa Kungl. Maj:ts prövning frågorna rörande regleringen av utgifterna under riksstatens första huvudtitel för år 1921 och yttrade därvid:

A. Kungl. hovstaten,

1. Kungl. Maj:ts hovhållning, oförändrat ordinarie

anslag......................................................................................... kronor 800,000.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 1

2 Första huvudtiteln.

2. Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhåll-

ning och handpenningar för Hennes Kungl. Höghet Kronprinsessan, oförändrat ordinarie anslag........„...............

3. Hans Kung]. Höghet Hertigen av Västergötland, oförändrat ordinarie anslag..........................................

4. Hans Kungl. Höghet Hertigen av Närke,

oförändrat ordinarie anslag......................................................

•

5. Ved och kol för de kungl. hoven, oförändrat

ordinarie anslag...........................................................................

6. För underhåll och vård av möbler samt andra

staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten, oförändrat ordinarie anslag........................................................................

7. Förstärkning av anslaget för underhåll och vård av möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten.

[1.] Jag anhåller nu att få för Kungl. Maj:t anmäla en av riksmar-

^ansfo**”/ skalksämbetet i skrivelse den 28 november 1919 gjord framställning om för underhåll höjning av det ordinarie anslaget för underhåll och vård av möbler °clöbi&rd a< sam^ andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten. andrlstaten Till grund för ifrågavarande framställning från riksmarskalks-

liiihBriga in- ämbetet har lagts en av överintendenten och chefen för husgerådskam- Vde Zmgi maren till ämbetet ingiven skrivelse i ämnet. Efter att däri hava ersiotten. inrat om att förevarande anslag alltsedan år 1864 utgått med oförändrat (extra anslag.) belopp, nämligen 56,400 kronor, anför chefen för husgerådskammaren i huvudsak följande.

chefen för Denna summa, som före kriget, med största sparsamhet visser-

kammaren l*gerb räckt till sitt förelagda ändamål, vore numera på grund av penningvärdets fall och ökade utgifter otillräcklig. Äldre utgiftsposter hade avsevärt ökats och nya utgifter hade tillkommit. Sålunda hade personalens vid husgerådskammaren dagtraktamenten under de nödvändiga resorna till olika slott ökats med cirka 50 procent; deras av husgerådskammarens medel utbetalade skatter till 1918 års slut hade stigit med cirka 75 procent; deras till en om året per man beräknade livrékostymer

Förut» huvudtiteln.

hade från ett pris av 90 kronor stycket år 1915 höjts till 265 kronor per styck år 1919. Ersättningen till stadsbud, vilkas biträde med husgerådskammarens fåtaliga personal, bestående av husgeråd smästaren och 3 man, ej kunde undvaras, hade stigit från 75 öre per timme år 1915 till 1 krona 50 öre vid tiden för skrivelsens avlåtande och torde snart komma att höjas till 2 kronor. Snickarnas timpenningar, som år 1915 utgått med 80 öre, hade år 1919 måst betalas med 1 krona 40 öre. Omkostnader för den för en tillfredsställande inventarieföring nödvändiga fotograferingen hade ökats med 70 procent. Allt för samlingarnas vård och underhåll nödvändigt material hade avsevärt stigit i pris.

Bland nya utgiftsposter vore att nämna från år 1918 personalens olycksfallsförsäkring, vartill erfordrades 183 kronor årligen, och densammas ålderstillägg, som utginge med 1,225 kronor per år, samt från år 1919 utgifter för personalens sjukvård, som intill den 1 augusti sagda år uppgått till 253 kronor, ävensom s. k. tvättersättning 216 kronor, sammanlagt 1,877 kronor.

Den mest kännbara ökningen av husgerådskammarens utgifter representerades emellertid av de på grund av kristiden nödvändiggjorda dyrtidstilläggen till personalens ordinarie löner. Dessa löner, som år 1914 utgjort sammanlagt 15,020 kronor, hade med dyrtidsbidragen stigit år 1915 till 15,915 kronor, år 1916 till 18,565 kronor, år 1917 till 19,485 kronor, år 1918 till 25,760 kx-onor och beräknades för 1919 komma att uppgå till 32,005 kronor. Härav utgjorde dyrtidstilläggen, ehuru till chefen intet dylikt utgått, under de nämnda åren respektive 787 kronor 50 öre, 1,575 kronor, 2,037 kronor 50 öre, 5,040 kronor och 10,235 kronor.

Under den för övrigt rätt sannolika förutsättningen, att dyrtidsbidrag av samma storlek, eventuellt under form av förhöjda löner, fortsättningsvis måffte till personalen utbetalas, skulle husgerådskammarens löningskonto jämte extra löner från och med år 1919 visa följande

utseende:

Ordinarie avlöningar .................................................................. 32,000 kronor,

Dagtraktamenten..................................................................... c:a 2,000 »

Ålderstillägg, försäkringai-, hyror och skatter............... » 4,300 »

Klädpengar.............................................................................. » 1,400 »

utgörande tillsammans c:a 39,700 kronor.

Av husgerådskammai^ens årsanslag, 56,400 kronor, återstode efter frånräknande av ovannämnda totala lönebelopp till samlingarnas vård och underhåll, nyanskaffningar, transporter och expeditionskostnader en

4 Första huvudtiteln.

summa av 16,700 kronor. Om man till 3,700 kronor per år skulle kunna begränsa transportkostnader, nyanskaffningar, underhåll och komplettering av förslitningspersedlar, såsom enklare porslin, glas, sängkläder, möbelklädslar, enklare mattor, gardiner, markiser o. d., återstode för ^samlingarnas vård och underhåll en summa av 13,000 kronor. År 1915 hade emellertid för nämnda ändamål utbetalts cirka 20,000 kronor. Med den inträdda sänkningen av penningvärdet torde 13,000 kronor ej kunna anses vara till fyllest för en planmässigt genomförd skötsel av husgerådskammarens svenska staten tillhöriga samlingar av olika art. Dessa samlingar uppginge till över 52,000 nummer. De förvarades å slottet i Stockholm samt å Haga, Drottningholm, Kina, Gripsholm, Strömsholm och Tullgarn, vilka slott utom Tullgarn i övervägande grad vore möblerade med samlingen tillhörande föremål. Samlingarna av möbler, vävda tapeter och silver vore de mest omfattande och delvis också de värdefullaste. Möbelsamlingen uppginge till 13,419 nummer. Hit hörde några av statens dyrbaraste föremål. På grund av sin tillverkningsart alltid känsliga för temperaturväxlingar och ovarsam behandling behövde dessa föremål en oupphörlig tillsyn, i saknad av vilken de snart skulle förfalla samt svårigheten och kostnaderna för deras konservering ökas. I övrigt utgjordes denna del av husgerådskammare! i övervägande grad av föremål av tidigare datum, äldre än 1809, dyrbara sålunda redan genom sin ålder. Det syntes, som om denna samling i äldre tid varit i saknad av underhåll, vadan densamma givetvis till stor del vore ganska förfallen. Det hade av den anledningen synts chefen för husgerådskammaren oavvisligen nödvändigt att till samlingarnas konservering använda så stor del av årsanslaget, som av förhållandena i övrigt medgivits. Så hade år 1915 använts 19,562 kronor, år 1916 11,510 kronor, år 1917 13,286 kronor, år 1918 13,335 kronor. Med nödvändigheten att ständigt underhålla de å de oftast bebodda slotten mest i bruk varande och därför också för största slitning utsatta föremålen hade givetvis följt en inskränkning i de mera omfattande konserveringsåtgärderna. Värdet av statens samling av vävda tapeter kunde räknas i millioner. Sedan år 1889 hade med de små medel, som stått till buds, samlingens konservering efter ovan antydda principer oavbrutet fortsatts. Detta arbete hade bestått i de hårdast åtgångna, i förrådet förvarade tapeternas konservering (hopfogande av sönderskurna partier, lagningar, underfodring m. m.) samt beträffande de i slotten använda av sådana förstärkningsåtgärder, som nödvändiggjordes av tapeternas upphängning. Samlingen omfattade 454 nummer, fragmenten inberäknade. Av dessa hade under trettio år konserverats 24 stycken, i allmänhet för en summa

Första huvudtiteln.

uppgående till 1,000 å 1,500 kronor årligen. Men ännu återstode, frånsett [1,] verdurer, möbelbeklädnader och en mängd fragment, minst ett 40-tal ligurtapeter som, ehuru hårt åtgångna, genom konservering skulle kunna räddas, men som i sitt nuvarande skick vore fullständigt oanvändbara. Silversamlingen omfattade 6,520 nummer, mestadels från Lovisa Ulrikas och Gustaf lll:s tid härstammande föremål, till stor del av högt konstvärde. Liksom de båda i det föregående nämnda huvudavdelningarna av samlingen syntes även denna fordom till stor del hava lämnats utan underhåll. Ehuru motståndskraftigare än de båda andra, men delvis ännu i dagligt bruk, behövde densamma naturligtvis en genomgående konservering, något som emellertid, frånsett en del smärre, oundgängliga åtgärder, av brist på medel icke kunnat ske. Från de sålunda påpekade konserverings- och underhållsarbetena finge givetvis husgerådskammarens övriga 32,500 föremål icke vara uteslutna.

Av vad sålunda anförts torde med tydlighet framgå, att den eventuellt till samlingarnas vård och underhåll disponibla summan av 13,000 kronor icke kunde anses för sitt ändamål tillräcklig. För att den dyrbara statssamlingen skulle kunna behörigen vårdas och underhållas borde redan från och med år 1920 det till husgerådskammaren utgående anslaget höjas med 50 procent å det nuvarande beloppet, 56,400 kronor.

Med vitsordande i huvudsak av vad chefen för husgerådskammaren sålunda anfört har riksmarskalksämbetet i sin forenämnda skrivelse den 28 november 1919 uttalat, att ifrågavarande anslag, som med oförändrat belopp utgått under en tidrymd av mer än femtio år, icke kunde anses tillräckligt för därmed avsett ändamål; och har ämbetet på det livligaste tillstyrkt förslaget om anslagets höjning samt förty hemställt om proposition till riksdagen med begäran om dels höjning av ifrågavarande anslag från och med år 1921 från 56,400 kronor till 84,600 kronor, dels ock anvisande å tilläggsstat för år 1921 av ett belopp å 28,200 kronor till förstärkning av samma anslag.

Såsom redan av det föregående framgått har ifrågavarande anslag Departementsutgått med oförändrat belopp, 56,400 kronor, allt sedan detsamma av c*«fen- 1862—1863 årens riksdag höjdes till detta belopp från och med år 1864.

Vid tiden för anslagets bestämmande skulle med detsamma bestridas utgifter för i huvudsak samma ändamål som ännu i dag, nämligen komplettering, underhåll och vård jämte reparationer av staten tillhöriga möbler m. m. samt inventarier av silver, koppar, glas och porslin, m. m. i de kungl. slotten. Med hänsyn till den under senare

6 Första huvudtiteln.

[1.] tid fortgående ökningen av underhållskostnaderna torde anslaget redan före det nu avslutade världskriget varit knappt tillmätt för tillgodoseende av därmed avsedda ändamål. På grund av allmänt kända förhållanden bör det fördenskull utan vidare vara klart, att numera icke ens de utgifter, vilka erfordras för det oundgängligaste underhållet, kunna av anslaget helt bestridas. Jag har också av chefens för husgerådskammaren skrivelse i ämnet blivit övertygad om, att åtskilliga statens värdefulla konst- och antikvitetsföremål kunna befaras skola förstöras, därest icke ytterligare medel ställas till förfogande. Då samlingarna tillhöra svenska staten, torde de för desammas nödtorftiga vård erforderliga medlen böra äskas av riksdagen.

Mot storleken av den föreslagna höjningen synes mig intet vara att erinra. Däremot kan jag ej biträda förslaget, att medlen skola anvisas genom förhöjning av det ordinarie anslaget. Svårigheter möta givetvis att under nuvarande förhållanden avgöra, i vilken grad en förhöjning av anslaget för framtiden blir erforderlig. Jag anser därför, att de behövliga medlen böra, åtminstone tillsvidare, anvisas allenast å extra stat.

Förstärkningen av ifrågavarande anslag synes mig böra med det snaraste komma till stånd. Jag finner mig därför böra tillstyrka ämbetets förslag om uppförande av erforderligt anslag för ändamålet jämväl å tilläggsstaten för innevarande år. Framställning härom torde jag få göra senare under dagens lopp.

På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till förstärkning av anslaget för underhåll och vård av möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten å extra stat för år 1921 be-

vilja ett förslagsanslag, högst .............. kronor 28,200.

8. Kungl. hovstallets utfodring, oförändrat ordinarie anslag..................................................................................... kronor 46,000.

B. Kung!, slottsstaten.

1. Reparationer å Stockholms slott med flera för de kungl. hoven upplåtna byggnader, oförändrat ordinarie anslag .............. kronor 63,000.

Första huvudtiteln.

2. Förstärkning av anslaget till reparationer å Stockholms slott med flera för do kungl. hoven upplåtna byggnader.

Vid anmälan den 9 januari 1919 av frågorna rörande regleringen av utgifterna under riksstatens första huvudtitel för år 1920 förelåg en framställning från riksmarskalksämbetet om vissa höjningar i de ordinarie anslagen till reparationer å Stockholms slott med flera för de kungl. hoven upplåtna byggnader, till Drottningholms, Gripsholms och Ulriksdals slott, Haga lustslott och park samt Strömsholms slott. Denna framställning var föranledd därav, att samtliga ifrågavarande anslag, som fastställts omkring mitten av förra århundradet, numera visat sig vara alldeles otillräckliga för bestridande av de olika byggnadernas nöjaktiga vård och underhåll. Av till statsrådsprotokollet över finansärenden nämnda den 9 januari 1919 anförda skäl ansåg jag mig böra biträda förslaget om en ökning. av de för ifrågavarande ändamål anvisade medel, dock så att denna ökning, åtminstone tillsvidare, anvisades å extra stat. I enlighet med denna min hemställan föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att till förstärkning av de ordinarie anslagen till reparationer å Stockholms slott med flera för de kungl. hoven upplåtna byggnader, Drottningholms, Gripsholms och Ulriksdals slott, Haga lustslott och park samt Strömsholms slott å tilläggsstat för år 1919 och å extra stat för år 1920 bevilja särskilda förslagsanslag, högst, å respektive 31,500 kronor, 12,300 kronor,

3,000 kronor, 4,200 kronor, 4,000 kronor och 3,000 kronor. Detta förslag blev av riksdagen bifallet.

[2.]

Förstärkning av anslaget till reparationer å Stockholms slott med flera för de kungl. hoven upplåtna byggnader.

(extra anslag.)

Nu har riksmarskalksämbetet i skrivelse den 20 november 1919 gjort framställning om enahanda förstärkning av de ovannämnda anslagen jämväl för år 1921.

Aven enligt min mening föreligger behov att förstärka ifråga- D^rtcmentsvarande anslag jämväl för år 1921. Denna förstärkning torde lämpligen, ° på sätt riksmarskalksämbetet föreslagit, böra bestämmas till enahanda belopp som för vartdera av åren 1919 och 1920 samt även nu anvisas å extra stat.

På grund av vad jag sålunda anfört får jag, som kommer att efter anmälan av vart och ett utav övriga ifrågavarande anslag framställa förslag om anslag å extra stat för samma ändamål,, under förevarande punkt hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

8 Första huvudtiteln.

[2.] att till förstärkning av anslaget till reparationer

å Stockholms slott med flera för de kungl. hoven upplåtna byggnader å extra stat för år 1921 bevilja ett förslagsanslag, högst................................. kronor 31,500.

3. Polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott, oförändrat ordinarie anslag .......................................................................... kronor 22,500.

4. Förstärkning av anslaget till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott.

[3.] I sin ovan under punkt 1 omförmälda skrivelse av den 28 novem-

Förstärkning ber 1919 har riksmarskalksämbetet jämväl gjort framställning om höjtui polis-fh/s- ning av, bland andra, det ordinarie anslaget till polis-, lys- och renhålloch renhåll- ning vid Stockholms slott, varvid ämbetet överlämnat och åberopat en stockhoimt av ståthållarämbetet på Stockholms slott till ämbetet ingiven skrivelse, slott. för vars innehåll, så vitt detsamma avser nu ifrågavarande anslag, jag

(extra anslag.) anbåller att till en början få redogöra.

ståthållare Efter en erinran om att ifrågavarande anslag utgått med oför-

ambetct på ändrat belopp, 22,500 kronor, under synnerligen lång tid, nämligen allt- 0<siott.m! sedan år 1857, anföres i denna skrivelse huvudsakligen följande:

Anslaget till polis-, lys- och renhållning hade under en lång följd av år nästan utan undantag visat sig otillräckligt. Åren 1909—1918 hade det sålunda överskridits med följande belopp:

De största utgiftsposterna å anslaget hade utgjorts av avlöningar, vilka under nämnda tioårsperiod utgått med i medeltal omkring 16,600 kronor för år, kostnader för belysning, vilka i medeltal under samma

Första huvudtiteln.

period belöpt sig till omkring 7,325 kronor, samt dyrtidsgratifikationer, vilka tillkommit år 1915 och år 1918 uppgått till 8,217 kronor 50 öre. Nämnda utgiftsposter hade även visat den största ökningen. Avlöningar och kostnad för belysning hade ökats huvudsakligen under år 1918 och visade i jämförelse med år 1917 en stegring, avlöningarna med 4,723 kronor 50 öre och kostnaderna för belysning med 5,944 kronor 75 öre. Dyrtidsgratifikationerna hade från år 1915, då de utgått med ett sammanlagt belopp av 1,137 kronor 50 öre, till 1918 års utgång ökats till 8,217 kronor. Under 1919 års tre första kvartal hade de uppgått till omkring 12,500 kronor och syntes sålunda för sagda år komma att överstiga 16,000 kronor.

Av den sålunda lämnade redogörelsen framginge, att de största utgiftsposterna å ifrågavarande anslag föranletts av kostnader, i fråga om vilka det syntes förefinnas ringa utsikt, att de skulle kunna i avsevärd män nedbringas.

Vad avlöningarna beträffade, hade dessa sedan år 1914 på grund av levnadskostnadernas stegring visat sig otillräckliga. I likhet med statstjänarna hade ståthållarämbetets vederbörande befattningshavare därför beviljats dyrtidstillägg i form av dyrtidsgratifikationer. Då levnadskostnaderna efter världskrigets slut, enligt vad av officiella statistiska uppgifter framginge, icke visat någon tendens att i nämnvärd mån nedgå, syntes det bliva nödvändigt att antingen höja lönerna eller bibehålla dyrtidstilläggen.

De betydande höjningar i avgifterna för belysningen, vilka av belysningsverken under de senare åren vidtagits, torde hava förorsakats huvudsakligen av de höga bränsleprisen och de stegrade arbetskostnaderna. Vad särskilt arbetskostnaderna beträffade, torde dessa efter genomförandet av lagstadgad åtta timmars arbetsdag komma att ytterligare stegras till följd av behovet av ökade arbetskrafter.

Jämväl höjningen i kostnaderna för reparationer syntes på grund av de ökade arbets- och materialprisen bliva varaktig.

På grund av vad sålunda anförts hade ståthållarämbetet funnit en avsevärd höjning av ifrågavarande anslag vara oundgängligen nödvändig. Med hänsyn till utgifterna å anslaget under år 1918 syntes detsamma böra höjas till 45,000 kronor.

Riksmarskalksämbetet har meddelat, att anslaget till polis-, lysoch renhållning bestrider kostnaderna för säkerhetstjänsten inom slottet — genom slottsknektar m. fl. — ävensom för den lys- och renhållning inom denna statens byggnad, som dels erfordras i för allmänheten till- BiJiang till riksdagens protokoll 1920. 1 satnl. 2

10 Första huvudtiteln.

[3.] gängliga lokaler och dels behöves för uppehållande av säkerhetstjänsten in. fl. funktioner, d. v. s. i de olika »slottsvalven» samt i korridorer och trappor, men icke i de inre våningarna och rummen.

Vidare har anförts, att de befattningshavare, vilka hade att leda och utföra de i nu omförmälda hänseenden inom slottet förekommande tjänster och funktioner, då deras tjänst uteslutande vore ägnad åt vård av statens egendom och avlöningen härlör utginge från särskilt statsanslag, vore att hänföra till befattningshavare i statens tjänst. Till följd härav hade lönerna för dessa befattningshavare, fortsätter ämbetet, under senare år i avsevärd grad stigit, varjämte de i likhet med övriga statstjänare måst tillerkännas dyrtidstillägg. Då härtill komme, att belysningsverken betydligt höjt avgifterna för såväl gas- som elektrisk belysning och att samtliga kostnader för nödvändiga underhållsmaterialier m. m. oavlåtligt stigit, hade följden blivit, att det sedan lång tid tillbaka med oförändrat belopp utgående anslaget för här ifrågavarande ändamål icke längre vore tillräckligt för bestridande av därmed förenade kostnader. Riksmarskalksämbetet, som i likhet med ståthållarämbetet funnit höjning av ifrågavarande anslag vara synnerligen av behovet påkallat, hade även i fråga om storleken av den av ståthållarämbetet föreslagna höjningen funnit denna, särskilt med hänsyn till alltjämt fortgående stegringar både beträffande kostnader för materialier och arbetspris, ingalunda vara för högt beräknad utan allenast motsvara, vad som oundgängligen erfordrades för bestridande av hithörande omkostnader. Redan från och med år 1920 borde anslaget utgå med det högre beloppet.

Under åberopande av vad sålunda anförts, har riksmarskalksämbetet hemställt om förslag till riksdagen, att ifrågavarande ordinarie anslagmåtte från och med år 1921 höjas från 22,500 kronor till 45,000 kronor ävensom att å tilläggsstat för år 1920 under riksstatens första huvudtitel måtte till förstärkning av samma anslag anvisas 22,500 kronor.

Departements- Den motivering, som sålunda av ståthållarämbetet å Stock-

° "m holms slott samt riksmarskalksämbetet anförts för ökat bidrag till nu ifrågavarande ändamål, finner jag vara värd beaktande. På sätt av det föregående framgår, har anslaget fastställts omkring mitten av förra århundradet, eller närmare bestämt vid riksdagen åren 1856—1858. Att sedan dess och särskilt under de senare åren en allmän prisstegring av utomordentlig omfattning förekommit är allmänt känt. Visserligen har anslaget, som tidigare varit avsett icke blott för Stockholms slott

Första huvudtiteln.

utan även för Arvfurstens palats, från och med år 1906 befriats från [3. j utgifterna beträffande det sistnämnda, men någon nedsättning av anslagsbeloppet kunde icke därmed äga rum, enär hela anslaget redan då åtgick till polis-, lys- och renhållningen vid Stockholms slott. Med hänsyn till den under kristiden inträffade prisstegringen bar anslaget numera jämväl blivit otillräckligt för ^tillgodoseende av sistberörda ändamål. Då emellertid dessa ändamål givetvis böra tillgodoses samt medel icke lära kunna erhållas annat än genom riksdagens försorg, finner jag det nödigt, att erforderligt anslag för samma ändamål äskas bos riksdagen.

Mot storleken av den föreslagna böjningen i anslagsbeloppet, vilken är beräknad i förhållande till anslagets utgifter under år 1918, har jag intet att erinra. Däremot kan jag icke, av enahanda skäl som i fråga om anslaget för underhåll och vård av möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten, tillstyrka medlens anvisande genom höjning av det ordinarie anslaget. Jag finner mig alltså böra förorda, att erforderligt belopp, åtminstone tillsvidare, äskas allenast å extra stat.

Då även jag anser, att förstärkningen av anslaget bör snarast möjligt komma till stånd, finner jag mig böra tillstyrka uppförande av erforderligt anslag för ändamålet jämväl å tilläggsstaten för innevarande år. Framställning härom torde jag få göra senare i dag.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj: t måtte föreslå riksdagen

att till förstärkning av anslaget till polis-, lysoch renhållning vid Stockholms slott å extra stat för år 1921 bevilja ett förslagsanslag, högst kronor 22,500.

5. Brandväsendet och yttre lyshållningen vid Stockholms slott, oförändrat ordinarie anslag ..................................................... kronor 11,250.

6. Förstärkning av anslaget till braudväsendet och yttre lyshällniugen

vid Stockholms slott.

I samband med sin under näst föregående punkt omförmälda fram- [4.] ställning har riksmarskalksämbetet jämväl föreslagit en höjning av det Förstärkning ordinarie anslaget till brandväsendet och yttre lyshållningen vid Stockholms slott. Till grund för förslaget har legat en av ståthållarämbetet 0ch yttre lyspå Stockholms slott till riksmarskalksämbetet ingiven skrivelse, vari,

slott.

(extra anslag.)

12 Första huvudtiteln.

[4.]

Stäthållarämbelet p& Stockholms slott.

Biksmar-

skalksämbetet.

såvitt angår nu ifrågavarande anslag, till en början erinras, att samma anslag utgått med oförändrat belopp, 11,250 kronor, under synnerligen lång tid, nämligen allt sedan år 1863. Härefter anför ståthållarämbetet huvudsakligen följande:

Anslaget hade under de senare åren måst överskridas. Det hade sålunda visat en brist

under år 1915.................. av 2,271 kronor 52 öre

» 1916.................. » 652 » 29 i>

y> 1917.................. » 502 » 76 » och

» 1918................. » 3,243 » 64 » .

A anslaget hade de största utgiftsposterna utgjorts av avlöningar, kostnader för belysning och dyrtidsgratifikationer. Avlöningarna hade under den sista tioårsperioden uppgått till i medeltal 6,600 kronor och kostnaderna för belysning till i medeltal omkring 1,450 kronor för år. Den största ökningen under samma tid hade uppstått å kostnaderna för belysning, reparationer och dyrtidsgratifikationer. Kostnaderna för belysning visade en ökning av i medeltal omkring 1,150 kronor och kostnaderna för reparationer en ökning av i medeltal 1,170 kronor. Dyrtidsgratifikationerna hade, från att de år 1915 utgjort 200 kronor, under år 1918 uppgått till 2,625 kronor och hade under 1919 års tre första kvartal belöpt sig till omkring 4,500 kronor. Sålunda kunde dyrt.idsgratifikationerna för sistnämnda år beräknas till minst 5,000 kronor.

Av den sålunda lämnade redogörelsen framginge, att de största utgiftsposterna å anslaget föranletts av kostnader, i fråga om vilka det syntes förefinnas ringa utsikt, att de skulle kunna i avsevärd mån nedbringas.

I fråga om avlöningar, avgifter för belysning och kostnader för reparationer hade ståthållarämbetet att andraga enahanda synpunkter som beträffande anslaget till polis-, lys- och renhållning.

På grund av vad sålunda anförts hade ståthållarämbetet funnit en avsevärd höjning av ifrågavarande anslag vara oundgängligen nödvändig. Med hänsyn till utgifterna å anslaget under år 1918 syntes detsamma böra höjas till 15,000 kronor.

Riksmarskalksämbetet har meddelat, att anslaget till brandväsendet och yttre lyshållningen bestrider omkostnaderna för åtgärder till förekommande av eldfara samt för underhåll och anskaffande av härför erforderlig materiel ävensom för lyshållning utom slottet å borggården

Första huvudtiteln.

m. H. platser. Vidare har anförts, att de befattningshavare, vilka hade [4.

att leda och utföra de i nu omförmälda hänseenden vid slottet förekommande tjänster och funktioner, då deras tjänst uteslutande vore iignad åt vård av statens egendom och avlöningen härför utginge från särskilt statsanslag, vore att hänföra till befattningshavare i statens tjänst. Eu höjning av anslaget vore synnerligen behövlig. I fråga om storleken av den av ståthållarämbetet föreslagna höjningen vore intet att erinra. Höjningen borde komma till stånd redan från och med år 1920.

Under åberopande av vad sålunda anförts har riksmarskalksämbetet hemställt om förslag till riksdagen, att ifrågavarande ordinarie anslagmåtte från och med år 1921 höjas från 11,250 kronor till 15,000 kronor ävensom att å tilläggsstat för år 1920 under riksstatens första huvudtitel måtte till förstärkning av samma anslag anvisas 3,750 kronor.

I fråga om detta anslag vill jag erinra, att dess nuvarande belopp Departementnbestämts redan vid riksdagen åren 1862—1863. Jämväl detta anslag, chefensom tidigare varit avsett icke blott för Stockholms slott utan även för Arvfurstens palats, har visserligen från och med år 1906 befriats från utgifterna beträffande det sistnämnda, men någon nedsättning av anslagets belopp kunde icke därmed äga rum, enär hela anslaget redan då åtgick till brand väsendet vid Stockholms slott. Av enahanda skäl, som jag anfört i fråga om anslaget till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott, finner jag mig böra tillstyrka, att medel för erforderlig anslagsförstärkning äskas hos riksdagen.

Mot storleken av den föreslagna höjningen har jag ej annat att erinra än att jag, för avjämnande av huvudtitelns slutsumma tillstyrker ett med 50 kronor förhöjt belopp. Däremot anser jag, i överensstämmelse med vad jag under nästföregående punkt anfört beträffande där omförmälda anslagsökning, att det till anslagets förstärkning erforderliga belopp, åtminstone tillsvidare, bör anvisas allenast å extra stat.

Åven för nu ifrågavarande anslags förstärkning synes mig erforderliga medel böra beviljas jämväl för år 1920. Framställning härom torde jag få göra senare i dag.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

14 Första huvudtiteln.

[4.] att till förstärkning av anslaget till brandväsendet

och yttre lyshållningen vid Stockholms slott å extra stat för år 1921 bevilja ett förslagsanslag, högst ................................................ kronor 3,800.

7. Drottningholms slott, oförändrat ordinarie anslag kronor 24,600.

8. Förstärkning av anslaget till Drottningholms slott.

[5-] Under åberopande av vad jag vid behandlingen av frågan om

av'ansiaget förstärkning av anslaget till reparationer å Stockholms slott med flera till Drott- för de kungl. hoven upplåtna byggnader förut anfört, får jag hemställa, -"SJ- att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

(extra anslag.) att till förstärkning av anslaget till Drottning-

holms slott å extra stat för år 1921 bevilja ett förslagsanslag, högst ..................................... kronor 12,300.

9. Gripsholms slott, oförändrat ordinarie anslag ... kronor 6,000.

10. Förstärkning av anslaget till Gripsholms slott.

[6.] Under åberopande av vad jag vid behandlingen av frågan om för-

FBrstärkning stärkning av anslaget till reparationer å Stockholms slott med flera för Till0Grips6- de kungl. hoven upplåtna byggnader förut anfört, får jag hemställa, att hoims slott. Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

(extra anslag.) att till förstärkning av anslaget till Gripsholms

slott å extra stat för år 1921 bevilja ett förslagsanslag, högst ................................................ -kronor 3,000.

11. Ulriksdals slott, oförändrat ordinarie anslag ...... kronor 8,250.

12. Förstärkning av anslaget till Ulriksdals slott.

[7.1 Under åberopande av vad jag vid behandlingen av frågan om

Förstärkning förstärkning av anslaget till reparationer å Stockholms slott med flera m mriksdals för de kungl. hoven upplåtna byggnader förut anfört, får jag hemställa, slott. att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

(extra anslag.)

Första huvudtiteln.

att till förstärkning av anslaget till Ulriksdals slott å extra stat för år 11)21 bevilja ett förslagsanslag, högst ............................................... kronor 4,200.

18. Haga lustslott och park, oförändrat ordinarie anslag ............ ............................................................................ kronor 8,000.

14. Förstärkning av anslaget till Haga lustslott och park.

Under åberopande av vad jag vid behandlingen av frågan om förstärkning av anslaget till reparationer å Stockholms slott med flera för de kungl. hoven upplåtna byggnader förut anfört, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till förstärkning av anslaget till Haga lustslott och park å extra stat för år 1921 bevilja ett förslagsanslag, högst .................................... kronor 4,000.

15. Strömsholms slott, oförändrat ordinarie anslag... kronor 3,000.

16. Förstärkning av anslaget till Strömsholms slott.

Under åberopande av v^d jag vid behandlingen av frågan om förstärkning av anslaget till reparationer å Stockholms slott med flera för de kungl. hoven upplåtna byggnader förut anfört, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till förstärkning av anslaget till Strömsholms slott å extra stat för år 1921 bevilja ett förslagsanslag, högst................................................. kronor 3,000.

17. Rosersbergs slott, oförändrat ordinarie anslag ... kronor 3,000.

Sammanlagda beloppet för de under första huvudtiteln uppförda ordinarie anslagen skulle alltså uppgå till oförändrat belopp eller

1,345,000 kronor. Enär för år 1921 å denna huvudtitel kräves anslag å extra stat till belopp av 112,500 kronor, skulle huvudtitelns slutsumma sålunda komma att för sistnämnda år uppgå till ett belopp av ................................................................. kronor 1,457,500.

[8.]

Förstärkning av anslaget till Haga lustslott och park,

(extra anslag.)

[9-1

Förstärkning av anslaget till Strömsholms slott.

(extra anslag.)

16 Första huvudtiteln.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, yttrat och hemställt behagade Hans Makt Konungen bifalla.

Ur protokollet: Gunnar Grip.

Första huvudtiteln.

17 Sammandrag och register

till

Första huvudtiteln för är 1921.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 3

Andra hnvudtiteln.

1 Andra huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 januari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER, Statsråden: PETERSSON,

PetréN,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde:

1:o)

de frågor, som tillhöra regleringen för år 1921 av riksstatens andra huvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.

Härvid anförde föredraganden:

På sätt ägt rum redan vid anmälan av de frågor, som tillhörde regleringen för de senaste åren från och med år 1914 av riksstatens andra huvudtitel, torde jag, jämlikt det beslut angående ändrad gruppering av riksstatens utgifter, som den 14 januari 1913 fattades av Kungl. Maj:t, böra även nu upptaga anslagen under ifrågavarande huvudtitel i samma ordning, vari de böra förekomma i den blivande riksstaten, och därvid Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 1

2 Andra huvudtiteln.

[1-1 Departementets avdelning av Kungl Maj:ts kansli.

(Ordinarie anslag.)

jämväl angiva de ordinarie anslag, beträffande vilka jag ej har att föreslå någon förändring.

I enlighet med de principer rörande de extra anslagens beteckning, som riksdagen tillämpat vid fastställandet av 1918, 1919 och 1920 års riksstater, komma de extra anslagen att allt efter sin natur betecknas som »reservationsanslag», »förslagsanslag» eller »förslagsanslag, högst».

A. Departementet.

1. Statsministern, lönefyllnad, oförändrat ordinarie förslagsanslag,

högst............................................................................................... kronor 6,500.

2. Statsråden utan departement, tre å 15,000

kronor, oförändrat ordinarie anslag........................................ » 45,000.

3. Departementschefen, oförändrat ordinarie anslag ................................................................................................ » 17,000.

4. Departementets avdelning av Kungl. Majrts kansli.

Till departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli är för närvarande i riksstaten uppfört ett ordinarie anslag å 94,000 kronor. I den proposition angående ändrad organisation av statsdepartementen, om vars avlåtande till instundande riksdag Kungl. Maj:t redan förut fattat beslut, föreslår Kungl. Maj:t bland annat, att riksdagen måtte fastställa, att gälla från och med den 1 juli 1920, en i vissa avseenden förändrad avlöningsstat för justitiedepartementet. Ett bifall till detta förslag skulle föranleda en höjning i nyssnämnda anslag med 8,700 kronor. Under hänvisning till berörda proposition får jag därför nu inskränka mig till att hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att, i avvaktan på prövning av särskild proposition i ämnet, i det ordinarie anslaget till justitiedepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli beräkna, så vitt angår 1921 års riksstat, en höjning från anslagets nuvarande belopp....................... kronor 94,000

med 8,700 kronor till.............................. )> 102,700.

Andra huvudtiteln.

5. Departementschefens ombud för tillsyn å tryckta skrifters allmängörande, oförändrat ordinarie förslagsanslag.................. kronor 14,000.

6. Handsekreterare åt statsministern.

Till en handsekreterare åt statsministern har riksdagen sedan ett [2.] antal år tillbaka på extra stat årligen anvisat ett anslag å 3,000 kronor, Handsekre>etill en början under civildepartementet men för innevarande år, i anled- raminister ning därav att ärendena rörande regeringen överflyttats till justitie- (Extra an8lag) departementet, under andra huvudtiteln.

Ett anslag för detta ändamål torde böra med enahanda belopp utgå jämväl för år 1921, och får jag därför hemställa, att Eders Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till en handsekreterare åt statsministern på extra stat för år 1921 anvisa ett förslagsanslag, högst ............................................................ kronor 3,000.

B. Lagberedningen m. m.

1. Lagberedningen.

Till lagberedningen har å extra stat beviljats för varje år från [3.] och med år 1903 till och med år 1919 ett belopp av 50,000 kronor Lagbered. samt för år 1920 ett belopp av 60,000 kronor. Rörande anledningen till den höjning i anslaget, som sålunda ägt rum, torde det tillåtas (Extra ans,ae-* mig att hänvisa till vad därom av mig yttrades under motsvarande punkt vid avlåtandet av statsverkspropositionen till 1919 års lagtima riksdag. Vad då anfördes äger sin giltighet jämväl beträffande anslagets beräknande för år 1921. Anslaget skulle alltså behöva även för sistnämnda år sättas till 60,000 kronor, och får jag i enlighet härmed hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för fortsatt uppehållande av lagberedningens verksamhet å extra stat för år 1921 anvisa ett reservationsanslag av ....................................... kronor 60,000.

4 Andra huvudtiteln.

För sin verksamhet under år 1919 har lagberedningen avgivit en redogörelse. Denna torde för att komma till riksdagens kännedom få, såsom hittills plägat ske, som bilaga (A) åtfölja statsrådsprotokollet.

2. Proeesskommissionen.

[4.] För en förberedande utredning angående en rättegångsreform har

Process- riksdagen för vart och ett av åren 1912—1917 samt 1919 och 1920 kommissionen. ^evjjjat ^ anslag av 40,000 kronor. För år 1918 blev åter detta an- (Extra anslag.) meci hänsyn till beloppet av de då å föregående anslag besparade medel bestämt till allenast 25,000 kronor.

Vid anmälan av anslagets beviljande för år 1920 förklarade riksdagen, att den i överensstämmelse med en av Kungl. Maj:t den 4 april 1919 avlåten proposition (nr 390) anvisat anslaget utan hinder av vissa av mig vid avlåtandet av propositionen ifrågasatta förändringar i sättet för utredningens bedrivande. Då jag nu går att anmäla frågan om beviljande av anslag för nu ifrågavarande ändamål för år 1921, vill jag till en början påminna om den omläggning av nu förevarande utredningsarbete, som ägt rum under det nyss tilländalupna året.

Nu ifrågavarande utredning har som bekant, jämlikt ett vid 1911 års riksdag fattat beslut, haft till syfte att angiva de grunder, varpå en ny processlag borde vila. Till att verkställa utredningen förordnades från början nuvarande ministern för utrikes ärendena, excellensen Hellner. Till hans hjälp anställdes en sekreterare och sedermera förordnades ytterligare två personer att biträda vid utredningen, men dessa biträden, vilka tillsammans med arbetets ledare bildat den så kallade processkommissionen, erhöllo icke den självständiga ställning, som plägar tillkomma komittéledamöter.

Då Hellner inträdde i statsrådet, gjordes icke någon förändring i dessa arbetsformer, utan inskränkte man sig till att förordna annan i hans ställe att tills vidare fortsätta utredningen, varvid tidigare förordnade biträden bibehöllos i samma egenskap som förut. Nämnda anordning kunde då vidtagas, emedan processkommissionen under en tid framåt väntadfcs kunna syssla med utformning och komplettering av det utkast till rättegångsbalk, vars grunder redan i väsentliga delar utarbetats. Då jag den 4 april 1919 föredrog ärendet för Kungl. Maj:t, var emellertid sistberörda arbete i det närmaste utfört, varför de vid Hellners inträde i statsrådet provisoriskt träffade formerna för kommis-

Andra huvudtiteln.

sionens verksamhet ansågos icke längre kunna upprätthållas, utan ett definitivt ordnande härav böra ske. I denna situation hade ock Hellner, som alltjämt var av sitt ämbete hindrad att med processkommissionens arbete taga befattning, hemställt, att hans avgång som dess ledare måtte betraktas såsom definitiv.

Då jag i detta läge hade att föreslå Kungl. Maj:t att vidtaga åtgärder för ordnandet av processkommissionens framtida arbete, förordade jag till en början, på skäl som framgå av mitt omförmälda yttrande,’ att utredningsarbetet måtte bedrivas kollegialt av en kommission, vari den dittills tillförordnade ledaren bleve ordförande och de övriga medlemmarna medansvariga deltagare i kommissionens såväl överläggningar som beslut.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 4 april 1919 erinrade jag vidare därom, att syftet med ifrågavarande utredningsarbete varit att, såsom grund för en blivande lagstiftning, få den eller de med hänsyn till vårt lands förhållanden möjliga utvägarna för de processuella huvudfrågornas lösande anvisade och allsidigt belysta, men att det emellertid, under arbetet på ett dylikt principbetänkande, visat sig oundgängligt att för undersökning av de olika principernas praktiska genomförbarhet och för belysning av deras verkningar uppgöra förslag till lagtext. Samtidigt erinrade jag om att såsom resultat av detta arbete då förelåge ett förberedande utkast till en ny rättegångsbalks första och andra avdelningar, behandlande domstolsväsendet och rättegången i tvistemål med undantag allenast för vissa specialrättsliga spörsmål.

Då jag därefter den 12 september 1919 för Kungl. Maj:t anmälde riksdagens iörutberörda beslut om förevarande anslags beviljande lör år 1920 med hemställan att Kungl. Maj:t måtte fatta beslut om ordnandet av ifrågavarande utredningsarbete för framtiden, påminde jag om att vad jag den 4 april 1919 yttrat såsom utgångspunkt för framställande av ett förslag rörande viss ändring i kommissionens arbetssätt föranlett, att vid frågans behandling av 1919 års lagtima riksdag larhågor från skilda håll inom riksdagen uttalats för att den ursprungliga planen med utredningen skulle komma att förryckas, i det att densamma skulle komma att utmynna i slutligt utformade lagförslag, varemot riksdagen, då den beviljade anslag till utredningen, därmed avsett att först erhålla ett allmänt principbetänkande med angivande av grunderna för en blivande processrefurm. .

Med anledning av vad sålunda förekommit, framhöll jag vid berörda tillfälle den 12 september 1919, att det ingalunda med ifråga-

6 Andra huvudtiteln.

varande proposition varit meningen att vid en omläggning av processkommissionens arbetssätt förändra den allmänna syftningen med dess verksamhet. Men jag hade å andra sidan icke kunnat förbise, att som ett faktiskt resultat av kommissionuns arbete ditintills framgått preliminära förslag i form av lagtext inom centrala delar av processrätten och att, därest detta arbetsresultat icke skulle tills pillogi vas, den fortsatta utredningen lämpligen syntes böra anknytas till detsamma. För att med snaraste bringa processkommissionen i kontakt med den allmänna opinionen beträffande de delar av ämnet, som sålunda vore behandlade och som berörde grundläggande frågor inom processrätten, förordade jag ock, i enlighet med vad i omförmälda proposition den 4 april 1919 angivits vara åsyftat, att redan på dåvarande tidpunkt kommissionen måtte beredas tillfälle att träda i överläggning såväl med representanter för domarekåren som med personer, företrädande skilda lekmannaintressen.

Under erinran därom att mot förslaget rörande processkommissionens nya arbetsformer inga som helst invändningar avhörts samt att bearbetningen inom processkommissionen av nyssberörda lagutkast dåmera fortskridit så långt, att det vore önskvärt att inom kort åvägabringa de ifrågasatta överläggningarna med lekmän och domare, genom vilka överläggningar en mera allmän principdiskussion i ämnet syntes mig komma att på ett lämpligt sätt förberedas, utan att därför statsmakternas slutliga ställning till de skilda principiella spörsmålen på något sätt föregrepes, hemställde jag berörda den 12 september, att Kungl. Maj:t måtte dels besluta om den s. k. processkommissionens ombildaude till en kollegialt arbetande kommission, dels utse till ordförande i kommissionen den dittills tillförordnade ledaren av arbetet samt till ledamöter i kommissionen den dåvarande sekreteraren därstädes och de två övriga vid utredniugen biträdande personerna, dels ock bemyndiga mig att tillkalla högst nio lekmän och domare för att enligt grunder, som av mig vid tillfället närmare angåvos, under ordförandeskap av chefen för justitiedepartementet eller, därest han ej vore i tillfälle att närvara, processkommissionens ordförande samråda med processkommissionen.

Denna hemställan blev av Kungl. Maj:t bifallen. Den sålunda omorganiserade processkommissionen har i anledning härav allt intill senaste tid bestått av f. d. regeringsrådet Herman Falk som ordförande samt advokaten Henrik Almstrand, professorn Thore Engströmer och revisionssekreteraren Karl Schlyter som ledamöter. Med stöd av förutnämnda mig lämnade bemyndigande har jag tillkallat en lånt- och en stadsdomare ävensom sju ledamöter av riksdagen, representerande ej

Andra huvudtiteln.

allenast skilda politiska meningsriktningar utan även olika yrkesgrupper, att i egenskap av sakkunniga överlägga med processknmmissionen om principerna för den blivande domstolsorganisationen <>ch i samband därmed om de allmänna grunder i övrigt, på vilka en rättegångsreform bör byggas. Dylika överläggniugar hava tagit sin början redan under sistlidna års lmst och äro att förvänta i ökad utsträckning under innevarande år. Ett avbrott i kommissionens verksamhet har emellertid vållats därigenom, att dess ordförande i slutet av nästlidne december månad beklagligen avgått med döden, och har någon efterträdare till honom ännu ej blivit utsedd.

På sätt förut nämnts har riksdagen för uppehållande av processkommissioneus verksamhet under år 1920 beviljat ett anslag av 40,000 kronor. Enligt upplysningar, som jag inhämtat, torde anslaget för år 1921 böra höjas samt det bliva nödvändigt att för verksamheten under innevarande år begära ett förstärkningsanslag å 1920 års tilläggsstat. Nämnda upplysningar giva nämligen vid handen, att å det för år 1919 beviljade anslaget icke torde uppstå någon behållning att kunna användas under innevarande år. Därjämte har anmälts, att kostnaderna för processkommissionens verksamhet under vart och ett av åren 1920 och 1921, främst med hänsyn till ökade trycknings- och resekostnader, kunna beräknas komma att belöpa sig till 70,000 å 75,000 kronor, i vilket belopp då även ingår ersättning åt förutnämnda sakkunniga med ett årligt belopp av 10,000 å 15.000 kronor. Enligt denna beräkning skulle alltså lör processkommissionens verksamhet erfordras dels å tilläggsstat för år 1920 ett förstärkningsanslag å minst 30,000 och högst 35,000 kronor dels ock å 1921 års stat ett anslag å minst 70,000 och högst 75,000 kronor.

Emellertid synes det mig, som om med hänsyn till svårigheten att på förhand beräkna, i vilken utsträckning sammankallande av de sakkunniga kan erfordras och därigenom särskilda kostnader föranledas, det skulle vara lämpligare att träffa sådana bestämmelser, att nu förevarande anslag, som ju äga karaktären av reservationsanslag, icke behövde anlitas för bestridande av de ersättningar, som skola utgå till de sakkunniga. Dessa kostnader böra enligt min mening i stället utgå från andra huvudtitelns förslagsanslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga. Under nu nämnda förutsättning kunna nu ifrågavarande anslag begränsas, förstärkningsanslaget å 1920 års tilläggsstat till 20,000 kronor och ansEget å 1921 års stat till 60,000 kronor. Rörande det förra kommer jag att göra erforderlig hemställan i samband med anmälan av övriga medelsbehov, som under andra huvudtiteln böra tillgodoses geuom anslag å tilläggsstat för år 1920. Min hemställan nu kan därför inskränka sig till en anhållan, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen,

[4-]

8 Andra huvudtiteln.

[4.] att för fortsatt uppehållande av processkommis-

sionens verksamhet å extra stat för år 1921 bevilja ett reservationsanslag av ....................... kronor 60,U00.

För det arbete, som under år 1919 utförts av processkommissionen, har denna avgivit en redogörelse, vilken torde böra såsom bilaga (B) fogas vid statsrådsprotokollet.

C. Justitiekanslersämbetet.

1. Justitiekanslersexpeditionen.

I avlöningsstaten för justitiekanslersexpeditionen är för närvarande uppfört ett anslag å 6,400 kronor till »amanuenser, vikariatsersättningar, ditionen! renskrivning m. m.». Anslaget har varit satt till detta belopp allt sedan (Ordinarie an- år 1909, då riksdagen, efter framställning av Kungl. Maj:t i den då

T5-]

Justitie-

Blag.)

Juttiekaiulersämbett t.

avlåtna statsverkspropositionen, fastställde ny avlöningsstat för nu ifrågavarande expedition. Av den utredning, som föregick detta riksdagens beslut, framgår, att vid anslagets beräknande kostnaderna för renskrivning uppskattats till 500 kronor.

I en till Kungl. Maj:t ingiven, den 25 september 1919 dagtecknad skrivelse har nu justitiekanslersämbetet anmält, att detta belopp visat sig otillräckligt, samt gjort en därav föranledd framställning. Åmbetet yttrar i berörda skrivelse:

Det hos ämbetet tjänstgörande kvinnliga skrivbiträdets arbetstid beräknades numera uppgå till ungefär tre timmar dagligen, och enligt överenskommelse uppehölle sig biträdet i regel angivna tid dagligen i ämbetslokalen. Om än vid enstaka tillfällen kunde inträffa, att hon under samma tid icke vore fullt upptagen med renskrivningsarbete för ämbetets räkning, vore å andra sidan den sålunda beräknade tiden vid många tillfällen otillräcklig, och skrivarbete måste då utföras av henne å annan tid än den överenskomna eller av annan person. Det vore, med hänsyn till vad sålunda anförts, naturligt, att utgifterna för renskrivning icke kunde hållas inom det beräknade beloppet, 500 kronor. Under vart och ett av åren 1916, 1917 och 1918 hade ur ifrågavarande anslag utbetalats för renskrivning omkring 1,100 kronor. Under år 1919 hade ämbetet för täckande av renskrivningskostnader m. m. nödgats i visst mål göra underdånig framställning om anvisande av medel utöver de anslagna. Det oaktat komme meranämnda anslag säkerligen att under år 1919 få

Andra huvudtiteln.

vidkännas kostnader för renskrivning till större belopp än de föregående åren. Att | 5.] renskrivningskostnadema kunnat före år 1919 gilldas ur berörda anslag hade möjliggjorts genom minskning av utgifterna för andra ändamål, vilka samma anslag jämväl varit ämnat att tillgodose. Ett dylikt inskränkande av andra utgifter kunde emellertid icke i längden fortgå.

Under åberopande av vad justitiekanslersämbetet sålunda anfört har ämbetet anhållit, att Kungj. Maj:t i proposition till riksdagen måtte föreslå, att särskilt anslag måtte i form av förslagsanslag beviljas för justitiekanslersämbetets renskrivningskostnader; och har justitiekanslersämbebt därvid såsom önskvärt uttalat, att ändringen om möjligt måtte genomföras från och med år 1920.

I infordrat utlåtande har statskontoret erinrat om, att statskontoret statskontoret. av samma anledning, som i nu förevarande framställning åberopats, eller att renskrivningskostnadernas stegring ofördelaktigt inverkat på tillgodoseende av övriga ändamål, för vilka kostnaderna skulle bestridas av ett till beloppet bestämt anslag till amanuenser, vikariatsersättningar, renskrivning m. m., hos Kungi. Maj:t gjort framställning om uppförande i statskontorets stat från och med år 1921 av visst belopp såsom förslagsanslag till renskrivningskostnad, och har stat skontoret tillstyrkt, att även i staten för justitiekanslersämbetet finge från och med år 1921 uppföras ett belopp såsom förslagsanslag till renskrivningskostnad, vilket belopp syntes statskontoret kunna bestämmas till 1,200 kronor. Då emellertid i nuvarande anslaget till amanuenser, vikariatsersättningar, renskrivning m. m. inginge ett beräknat belopp av 500 kronor till renskrivningskostnad, borde enligt statskontoret en nedsättning med motsvarande belopp böra vidtagas i sistnämnda anslag, som i staten torde upptagas såsom avsett till amanuenser, vikariatsersättning m. m. För mötande av de stegrade renskrivningskostnadema år 1920 syntes erforderligt anslag böra såsom förslagsanslag äskas att uppföras å tillläggsstat för samma år.

Att till bestridande av justitiekanslersämbetets renskrivningskostnad Departei avlöningsstaten för justitiekanslersexpeditionen upptages ett särskilt mentschefenförslagsanslag synes mig ändamålsenligt. Liknande anordningar beslötos av 1919 års lagtima riksdag beträffande bl. a. hovrätternas och nedre justitierevisionens extra renskrivningskostnader. Anslaget i fråga synes mig lämpligen kunna sättas till det av statskontoret föreslagna beloppet 1,200 kronor. Vidare finner jag i likhet med statskontoret, att till följd härav en nedsättning bör ske i nuvarande anslaget till amanuenser,

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 2

10 Andra huvudtiteln.

[5.] vikariatsersättningar, renskrivning m. m. samt att detta anslag hädanefter bör i staten rubriceras såsom avsett till amanuenser, vikariatsersättning m. m. Nedsättningen, som av statskontoret föreslagits till 500 kronor eller det belopp, vartill renskrivningskostnaderna uppskattats vid anslagets ursprungliga beräknande, torde dock med hänsyn till den ökning i vikariatsersättningarnas beräknade belopp, som föranledes av den hos justitiekanslersämbetet anställde sekreterarens nyligen genomförda uppflyttning i en högre lönegrad under den förändrade benämningen av expeditionssekreterare, böra inskränkas till 400 kronor och nämnda anslag alltså sättas till 6,000 kronor. Det belopp, varmed det ordinarie anslaget till justitiekanslersexpeditionen behöver höjas från och med år 1921, skulle alltså belöpa sig till 800 kronor.

Till bestridande av justitiekanslersämbetets renskrivningskostnader under år 1920 torde, på sätt statskontoret hemställt, böra å tilläggsstat för nämnda år äskas ett förslagsanslag. Dettas belopp torde lämpligen kunna sättas till 800 kronor. I händelse av anslagets beviljande lärer vid detsammas ställande till justitiekanslersämbetets förfogande Kungl. Maj:t böra föreskriva, att anslaget må tagas i anspråk för täckande av ämbetets renskrivningskostnader i den mån dessa belöpa sig till högre belopp än 400 kronor.

Rörande anslaget å 1920 års tilläggsstat får jag tillfälle att senare i dag göra erforderlig hemställan. Jag får därför nu inskränka mig till att hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna sådan ändring från och med år 1921 i avlöningsstaten för justitiekanslersexpeditionen, att däri, i stället för det nuvarande anslaget till amanuenser, vikariatsersättningar, renskrivning m. m. å 6,400 kronor, uppföras ej mindre till amanuenser, vikariatsersättning m. m. ett anslag å 6,000 kronor än även till renskrivning ett förslagsanslag å 1,200 kronor,

dels ock från och med år 1921 höja ordinarie anslaget till justitiekanslersexpeditionen från dess nuvarande

belopp........................................................ kronor 31,100

med 800 kronor till ................................ » 31,900,

därav bestämt anslag 30,700 kronor och förslagsanslag 1,200 kronor.

Andra huvudtiteln.

1). Rättsskipningen.

Högsta domstolen.

1. Högsta domstolen, oförändrat ordinarie anslag... kronor 317,100.

2. Extra vaktmästare.

Till förstärkning av de ordinarie vaktmästarkrafterna vid högsta domstolen beviljade 1919 års lagtima riksdag på extra stat för år 1920 ett förslagsanslag, högst, å 1,570 kronor. Donna förstärkning har ansetts nödvändig åtminstone så länge högsta domstolen, för avarbetande av den förefintliga arbetsbalansen, i betydligt större utsträckning än enligt tidigare gällande arbetsordningar tjänstgör på tre avdelningar. Då det icke är underkastat något som helst tvivel, att så kommer att bliva händelsen även under år 1921, erfordras den extra vaktmästarens biträde jämväl vmder sistnämnda år; och får jag därför hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till avlönande av en extra vaktmästare vid högsta domstolen å extra stat för år 1921 anvisa ett förslagsanslag, högst, ................................. kronor 1,570.

Regeringsrätten.

3. Regeringsrätten.

Från och med år 1918 överflyttades ärenden rörande regeringen från civildepartementet till justitiedepartementet. Att ej i sammanhang därmed bestämdes, att regeringsrätten skulle höra under justitiedepartementet i stället för under civildepartementet torde hava haft sin grund däri, att man, innan beslut fattades om en förflyttning av regeringsrätten, ville avvakta statsmakternas definitiva ståndpunktstagande till den då aktuella frågan om ny departementsindelning. Denna fråga har, som bekant, numera vunnit sin lösning genom utfärdandet den 19 juni 1919 av ny lag om statsdepartementen. Då enligt denna lag civildepartementet skall från och med den 1 juli 1920 omändras till ett socialdepartement, avsett att handlägga i huvudsak ärenden av social

[6.]

Extra vaktmästare vid högsta domstolen.

(Extra anslag.)

[7-]

Regerings-

rätten.

(Ordinarie

anslag.)

12 Andra huvudtiteln.

[7.] natur, har i det förslag till ny stadga angående fördelning av ärendena mellan statsdepartement^, som i anledning av den förestående nya departementsindelningen i samråd med övriga departement utarbetats inom justitiedepartementet, regeringsrätten överflyttats till justitiedepartementet, dit, som nämnt, övriga ärenden rörande regeringen numera höra.

Till följd härav och då någon anledning ej förekommer till ändring av det nuvarande ordinarie anslaget till regeringsrätten, vars belopp är 94,500 kronor, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för år 1921 under andra huvudtiteln med oförändrat belopp uppföra ordinarie anslaget till regeringsrätten ................................. kronor 94,500.

Nedre justitierevisonen.

4. Nedre justitierevisionen:

a) oförändrat ordinarie bestämt anslag.............. kronor 328,100

b) oförändrat ordinarie förslagsanslag............... » 5,000

Summa kronor 333,100.

5. Tillfällig förstärkning ar nedre revisionens arbetskrafter.

[8.] Efter framställning av Kungl. Maj:t har riksdagen å extra stat

Tillfällig för- för ett vart av åren 1916—1920 beviljat medel för tillfällig förstärkning nedre™justtiie- av nedre revisionens arbetskrafter med fyra tillförordnade revisionsrevisionens sekreterare, en tillförordnad protokollssekreterare, två amanuenser och arbetskrafter tillförordnade skrivbiträden. Förstärkningen har föranletts av den (Extra anslag.) bökning av högsta domstolens arbetstid, som infördes genom lagen den 14 maj 1915 angående högsta domstolens tjänstgöring på avdelningar. Då utökningen av arbetstiden är avsedd att äga bestånd, intill dess arbetsbalansen i domstolen nedbragts till normalt omfång, samt härför beräknats åtgå sju å åtta år, erfordras ifrågavarande förstärkning av arbetskrafterna i nedre justitierevisionen jämväl för år 1921.

Det anslag, som för ändamålet beviljats, utgick under ett vart av åren 1916—1919 med 41,050 kronor. För innevarande år är anslaget åter bestämt till 46,650 kronor. Höjningen hade sin grund däri, att, då genom

Andra huvudtiteln.

den från och med år 1920 genomförda löneregleringen för nedre justitie- [8.] revisionen de å ordinarie stat uppförda revisionssekreterarna lått sina avlöningar höjda, en därefter avpassad höjning borde komma de revisionssekreterare till del, vilka avlönades i rån nu förevarande anslag.

Någon anledning att för år 1921 äska anslaget med annat belopp än det, varmed det beviljats för år 1920, föreligger ej, och får jag därför hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för tillfällig förstärkning av nedre justitierevisionens arbetskrafter med fyra tillförordnade revisionssekreterare, en tillförordnad protokollssekreterare, två amanuenser och två tillförordnade skrivbiträden å extra stat för år 1921 anvisa ett förslagsanslag, högst..................................... kronor 46,650.

6. Extra vaktmästare i nedre revisionen.

Till avlönande av en extra vaktmästare i nedre revisionen har för [9.] vart och ett av åren 1913—1920 av riksdagen anvisats medel. Den förstärkning av vaktmästarpersonalen — utöver de fem vaktmästare, för i nedre revivilka avlöningar äro uppförda å den ordinarie staten —, som härigenom sionen. tillförts nedre revisionen, har ansetts erforderlig åtminstone så länge (Extra anslag.) ämbetsverket är förlagt till de för dess räkning förhyrda lokalerna å Strömsborg. Huru länge nedre revisionen kommer att hava sina arbetslokaler där, är ovisst; och har det därför hittills ansetts olämpligt att uppföra denna sjätte vaktmästaravlöning på ordinarie stat.

Det föreligger ej anledning antaga annat än att revisionen jämväl under år 1921 kommer att hava sina lokaler på samma plats som nu. Avlöningsmedel till samma belopp som de för innevarande år beviljade eller 1,570 kronor erfordras följaktligen även för nästa år, och får jag därför hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till avlönande av en extra vaktmästare i nedre justitierevisionen å extra stat för år 1921 anvisa ett förslagsanslag, högst................................. kronor 1,570.

14 Andra huvudtiteln.

[10.] Svea hovrätt med därunder lydande justitiestat.

(Ordinarie

anslag.)

Svea hovrätt.

7. Hovrätten med därunder lydande justitiestat.

Till Svea hovrätt med därunder lydande justitiestat är i innevarande års riksstat uppfört ett belopp av 947,087 kronor, därav såsom bestämt anslag 942,087 kronor och såsom förslagsanslag 5,000 kronor. Till vilket belopp det bestämda anslaget bör äskas för år 1921 är jag ej för närvarande beredd att angiva.

Det är nämligen möjligt, att det kommer att uppstå ett ökat krav på anslaget till Svea hovrätt med därunder lydande justitiestat. Huruvida så kommer att bliva fallet är beroende på vilken ståndpunkt Kungl. Maj:t kommer att intaga till väckt fråga om delning av tvenne under hovrätten lydande, för närvarande vakanta domsagor,

nämligen Gästriklands och Västerbottens södra domsagor. Utredningen härom, som ännu ej kommit i det skick att frågan kan underställas Kungl. Maj:ts prövning, är dock att förvänta slutförd så tidigt att,

därest Kungl. Maj:t skulle anse sig böra föreslå endera eller båda

ifrågavarande domsagors delning, proposition därom hinner föreläggas innevarande års riksdag. I avvaktan härå torde böra i det bestämda anslaget beräknas en höjning, som med ledning av preliminärt gjord uppskattning och för vinnande av en jämn slutsumma torde böra sättas till 11,413 kronor.

Bestämda anslaget till Svea hovrätt med därunder lydande justitiestat torde alltså eventuellt komma att behöva ökas till 953,500 kronor, vadan hela anslaget torde böra för år 1921 beräknas höjt till

958,500 kronor.

Med stöd av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Eders Kungl Maj:t måtte föreslå riksdagen

att, i avbidan å eventuell proposition om delning av vissa domsagor, i ordinarie anslaget till Svea hovrätt med därunder lydande justitiestat beräkna en höjning fråu dess nuvarande belopp 947,087 kronor med 11,413 kronor till 958,500. kronor, därav bestämt anslag 953,500 kronor och förslagsanslag 5,000 kronor.

Andra huvudtiteln.

8. Extra ledamot i Svea hovrätt.

Från och med år 1916 har i riksstaten uppförts ett extra anslag [11.] till avlönande av en extra ledamot i Svea hovrätt. Den förstärkning E^rtail^a av hovrättens arbetskrafter, som sålunda tillförts hovrätten, h;<r sin grund hovratt: däri, att de två hovrättsledamöter, som tillika äro, den ene ordförande (Extra anslag.) och den andre ledamot i krigshovrätten, måst för sin tjänstgöring därstädes i viss utsträckning befrias från det dem inom själva hovrätten åliggande arbetet samt det således, för att hovrättens arbetsprodukt icke skall minskas, blivit nödigt att upprätta en ny ledamotsbefattning därstädes. I brist på nödig erfarenhet ansågs det emellertid synnerligen svårt att bedöma, i vilken grad arbetet inom Svea hovrätt komme att röna inverkan av krigshovrättens förenande med densamma. På grund härav inrättades icke ett nytt ordinarie hovrättsrådsämbete, utan anslogos, som nämnt, de för denne ledamots avlönande erforderliga medlen å extra stat.

Vid beviljandet förra året av nu förevarande anslag, så vitt angick innevarande år, var, i anledning av en av Svea hovrätt gjord framställning, fråga uppe om ifrågavarande extra ledamotsbefattnings omändring till ett ordinarie hovrättsrådsämbete. Förslaget härom blev emellertid i infordrat utlåtande avstyrkt av 1902 års löneregleringskommitté huvudsakligen på grund därav, att tillräcklig erfarenhet ännu icke kunde anses hava vunnits om inverkan å arbetet inom Svea hovrätt av krigshovrättens förenande med densamma samt man ej heller syntes kunna bedöma, huru de militära förhållandena överhuvud, av vilka det nu föreliggande spörsmålet givetvis är starkt beroende, komme att gestalta sig i den närmaste framtiden. Såväl Kungl. Maj:t som riksdagen fattade sitt beslut i enlighet härmed och befattningen i fråga fick alltså bibehålla sin karaktär av extra. Med hänsyn till den lönereglering för hovrätterna, varom beslut samtidigt fattades, höjdes emellertid anslaget från dess förutvarande belopp, 5,000 kronor, till 7,000 kronor.

För att redan nu ånyo till närmare dryftande upptaga spörsmålet om befattningens förvandling till ett ordinarie hovrättsrådsämbete torde ej föreligga tillräckliga skäl. För år 1921 torde alltså böra för nu ifrågavarande ändamål äskas ett extra anslag till samma belopp som för innevarande år; och får jag i överensstämmelse därmed hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till avlönande av en extra ledamot i Svea hovrätt å extra stat för år 1921 anvisa ett förslagsanslag, högst ............................................. kronor 7,000.

16 Andra huvudtiteln.

9. Extra notarie å krigshovrättsavdelningen i Svea hovrätt.

[12.]

Vid 1915 års omorganisation av krigshovrätten ansågs den dit-

Extra notarie tillsvarande sekreteraretjänsten därstädes kunna såsom obehövlig indragas. räumvdei- De med nämnda tjänst förenade göromål borde i stället ankomma på ningen i Svea fe Svea hovrätts tjänstemän, vilka inom hovrätten verkställde motsvahovratt. rancje arbete. Så länge krigshovrätten ej kunde inrymmas i samma (Extra anslag.) byggnad som Svea hovrätt, måste emellertid en särskild tjänsteman finnas vid krigshovrätten för uppehållande av de dittillsvarande sekreterargöromålen. Denna befattning uppfördes på extra stat och innehavaren tillädes benämningen amanuens. Såsom arvode åt honom anvisades för ett vart av åren 1916—1918 ett belopp av 3,000 kronor. För år 1919 höjdes arvodet till 3,500 kronor och härefter har denne befattningshavares ställning än mer förbättrats därigenom, att sistlidna års lagtima riksdag fattade beslut om befattningens omändring från och med innevarande år till en extra notarietjänst med en årlig avlöning av 3,900 kronor.

Ifrågavarande befattning erfordras även för år 1921. Att bestämma dess innehavares avlöning till annat belopp än det, vartill det blivit fastställt för innevarande år, torde ej böra ifrågasättas. Jag får därför hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till avlönande av en extra notarie å krigshovrättsavdelningen i Svea hovrätt å extra stat för år 1921 bevilja ett förslagsanslag, högst. . . kronor 3,900.

10. Extra vaktmästare i Svea hovrätt.

[13. | Riksdagen har, efter framställningar av Kungl. Maj:t, å extra stat

Emostare^' vart av åren 1917—1920 beviljat särskilda belopp till avlönande

Svea hovratt. av en extra vaktmästare i Svea hovrätt. Därvid har riksdagen, lika- (Extra anslag.) ledes på Kungl. Maj:ts framställning, tillika föreskrivit, att, därest den extra vaktmästaren indelades till tjänstgöring vid krigshovrättsavdelningen och i följd därav komme i åtnjutande av fri bostad samt bränsle, han skulle, så länge denna förmån’kvarstode, vidkännas avdrag å avlöningen med visst belopp för år räknat.

Andra huvudtiteln.

17 Donna förstärkning av hovrättens vaktmästarkrafter har haft sin [DS.] grund däri, att krigshovrätten ansetts hava behov av en särskild vaktmästare, så länge Svea hovrätt och krigshovrätten, på sätt nu är händelsen, hava skilda lokaler. Då anledning ej föreligger antaga, att någon förändring i detta förhållande skall inträda under den närmaste framtiden, är nu ifrågavarande anslag erforderligt även för år 1921. Anslagets belopp torde i likhet med vad fallet är för år 1920 böra sättas till 1,570 kronor, och lärer vid anslagets beviljande böra rörande eventuellt avdrag å avlöningen för vederbörande, i fall han åtnjuter fri bostad, lämnas föreskrift av samma lydelse, som den, som kom till användning vid anslagets beviljande för innevarande år.

Jag får alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels till avlönande av en extra vaktmästare i * Svea hovrätt å extra stat för år 1921 anvisa ett förslagsanslag, högst ....................................... kronor 1,570,

dels ock föreskriva, att, därest den extra vaktmästaren indelas till tjänstgöring vid krigshovrättsavdelningen och i följd därav kommer i åtnjutande av fri bostad m< d bränsle, eventuellt med bränsle och lyse, han skall, så länge denna förmån kvarstår, vidkännas avdrag å lönen för bostad med bränsle med 300 kronor samt för lyse med 25 kronor om året.

Göta hovrätt.

11. Hovrätten med därunder lydande justitiestat:

a) oförändrat ordinarie bestämt anslag ............ kronor 580,763

b) oförändrat ordinarie förslagsanslag ............... » 2,000

Summa kronor 582,763.

12. Extra division.

Göta hovrätt består av fyra ordinarie divisioner. På grund av [14.] den balans å oavgjorda mål, som under de senaste åren uppstått, har Extra division emellertid alltsedan början av höstsessionen 1918 vid hovrätten arbetat vid hov' Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 3 (Extra anslag.)

18 Andra huvudtiteln.

även en extra division. Till en början handlade denna endast vädjade mål, men från och med ingången av år 1919 handlägger den extra divisionen jämväl brottmål. Medel till den extra divisionens verksamhet till och med den 9 september 1920 hava anvisats av riksdagen på grund av framställningar, som Kungl. Maj:t gjort dels i 1919 års statsverksproposition (under punkt [14]), dels ock i proposition (nr 253) den 18 mars 1919 angående reglering av vissa löneförhållanden inom hovrätterna och nedre justitierevisionen m. m. (s. 53).

I skrivelse den 18 november 1919 har nu hovrätten anmält, att enligt hovrättens uppfattning det ändamål, för vilket den extra divisionen inrättats — nedbringande av balansen av vädjade mål till normal storlek samt förhindrande av uppkomsten av balanser av kriminella skriftväxlingar — icke syntes kunna uppnås intill den 10 september 1920, utan att det syntes erforderligt, att den extra divisionens verksamhet förlängdes under ytterligare ett år till och med den 9 september 1921. Till stöd härför anför hovrätten i huvudsak följande:

Antalet till hovrätten inkomna vädjade mål, som under år 1916 utgjort 830 och under år 1917 788, hade under år 1918 uppgått till 946. Under tiden den 1 januari—den 1 november 1919 hade till hovrätten inkommit 890 vädjade mål, medan motsvarande siffror för åren 1916, 1917 och 1918 utgjort 695, 641 och 766. Det vore således att antaga, att antalet till hovrätten inkomna vädjade mål skulle vid 1919 års slut betydligt överstiga ej allenast antalet av under vart och ett av åren 1916 och 1917 inkomna dylika mål utan jämväl antalet av de under år 1918 inkomna.

Till hovrätten hade under år 1916 inkommit 494 brottmål, under år 1917 675 och under år 1918 1,165 dylika mål. Under tiden den 1 januari—den 1 november år 1919 hade till hovrätten inkommit 811 brottmål. Motsvarande siffror för åren 1916, 1917 och 1918 vore 429, 534 och 1,036 respektive. Dessa siffror gåve å ena sidan anledning att antaga, att antalet till hovrätten inkomna brottmål skulle vid 1919 års slut avsevärt understiga antalet under år 1918 inkomna dylika mål, men utvisade å andra sidan, att antalet under år 1919 inkomna brottmål komme att i betydlig mån överskjuta antalet av de under år 1917 inkomna dylika mål och i all synnerhet antalet av de under 1916 inkomna.

Balansen av oavgjorda vädjade mål hade vid 1918 års slut utgjort 1,010. Motsvarande siffror för åren 1917 och 1916 hade utgjort 853 och 844.

Balansen av oavgjorda brottmål hade vid 1918 år slut uppgått till 634 emot 276 vid utgången av år 1917 och 124 vid utgången av år 1916. Den 1 november 1919 hade antalet av i hovrätten befintliga oavgjorda brottmål uppgått till 593 och samma dag hade i hovrätten funnits 495 förfallna, ej föredragna kriminella skrift, växlingar. Om ock det vore att hoppas att genom omförmälta, under år 1919 in_ träffade minskning i tillströmningen av brottmål samt i följd av den i hovrätten arbetssätt nyligen införda förändringen, att föredragning av brottmål kunde i bes tydligt vidsträcktare mån än förut varit fallet förekomma under de veckor, då hov-

Andra huvudtiteln.

rättens divisioner arbetade å vadeinålsrumnien, balansen av oavgjorda brottmål [14.J

skulle vid 1919 års utgång i någon mån understiga den vid 1918 års slut befintliga

eller åtminstone icke överstiga densamma, så vore däremot att med visshet antaga,

att balansen av oavgjorda vädjade mål skulle vid 1919 års utgång överstiga den

vid 1918 års befintliga, beroende detta dels på ovannämnda större tillströmning av-

vädjade mål under år 1919 och dels på nyssberörda förändring i hovrättens

arbetssätt.

Hovrätten ville framhålla, att den under år 1919 inträffade nedgång i antalet till hovrätten inkomna brottmål, därest ej oförutsedda omständigheter inträffade, säkerligen komme att fortfara, alldenstund den under åren 1917 och 1918 inträffade ökningen av antalet inkomna sådana mål uppenbarligen berott på tillvaron av den s. k. krigstidslagstiftningen. Allt efter som de till denna hörande författningar upphörde, komme ock de på grund av förseelse mot dem föranledda åtalen att försvinna. Enligt inom hovrätten verkställd utredning hade de vid 1919 års vårsessions slut oavgjorda brottmålen till inemot två tredjedelar utgjorts av mål rörande förseelser mot de s. k. krigstidsförfattningarna.

I följd av det anförda funne hovrätten det uppenbart, att balansen av oavgjorda vädjade mål ej kunde nedbringas till normal storlek under tiden intill den 10 september 1920 och enligt hovrättens mening torde det ock vara i hög grad osäkert, huruvida balansen av kriminella skriftväxlingar skulle kunna till denna tid avarbetas, varför hovrätten för sin del ansåge nödigt, att tiden för den extra divisionens verksamhet i dess nuvarande form utsträcktes.

Hovrätten hemställde alltså, att Kungl. Maj:t täcktes tillåta, att den inom hovrätten bildade extra divisionen måtte få vara i verksamhet under ytterligare ett år, räknat från och med den 10 september 1920, för att under denna tid handlägga vädjade mål och brottmål samt att Kungl. Maj:t täcktes anvisa de för ändamålet nödiga medel.

Enligt uppgifter, som kommit mig tillhanda i slutet av sistlidne Departement, december månad, torde hela antalet under år 1919 inkomna vädjade mål kunna beräknas hava uppgått till omkring 1,100. Motsvarande siffror för åren 1918, 1917 och 1916 voro, som förut redan nämnts, respektive 946, 788 och 830. Enligt samma uppgifter kan hela antalet under år 1919 inkomna brottmål beräknas hava belöpt sig till omkring 980, under det att motsvarande siffror för åren 1918, 1917 och 1916 utgjorde 1,165, 675 och 494. En följd härav har blivit, att vid senaste årsskiftet balanserna å oavgjorda vädjade mål och brottmål utgjorde respektive omkring 1,100 och 565, medan motsvarande tal för balanserna vid årsskiftena 1918—1919, 1917—1918 och 1916—1917 utgjorde respektive 1,010 och 634,853 och 276 samt 844 och 124.*)

’) Att vissa av nu angivna siffror skilja sig från dem, som i samma avseende anfördes vid avlåtandet av 1919 års statsverksproposition, har sin huvudsakliga grund däri, att vid de skilda tillftillena kommit till användning en något olika klassificering av målen.

20 Andra huvudtiteln.

Nu anförda siffror visa, att i trots därav, att den extra divisionen varit i verksamhet alltsedan början av 1918 års höstsession samt att i de nya arbetsordningar för hovrätterna, som varit gällande från början av

1919 års höstsession, införts bestämmelser i syfte att öka hovrätternas arbetsprodukt, balansen å såväl vädjade mål som å brottmål för närvarande är så stor, att ingen utsikt förefinnes för att den skall kunna nedbringas till normalt omfång under den tid till och med den 9 september innevarande år, för vilken medel beviljats till den extra divisionens fortsatta verksamhet. För avhjälpande av detta missförhållande synes det mig nödvändigt att tillgripa den utväg, som hovrätten föreslagit, eller att låta den extra divisionen få sin verksamhetstid väsentligen utsträckt, och torde den tid hovrätten i sådant avseende föreslagit eller till början av 1921 års höstsession, så vitt man nu kan överblicka förhållandena, icke vara beräknad för lång. För tiden till och med den 9 september 1920 äro, på sätt förut nämnts, medel redan anvisade. Den tid, för vilken medel nu skulle behöva äskas av riksdagen, inskränker sig alltså till ett år räknat från och med den 10 september

1920 till och med den 9 september 1921.

Med tillämpning av de avlöningsförmåner, som för närvarande utgå och vilka lågo till grund för motsvarande anslags beräknande av 1919 års lagtima riksdag, sktdle årliga kostnaderna för den extra divisionens verksamhet uppgå till 54,000 kronor enligt följande samman-

ställning:

5 adjungerande ledamöter å 7,000 kronor......... kronor 35,000

Ordförandearvode...................................................... » 500

2 förordnade fiskaler ......i......................................... » 8,700

1 förordnad notarie .................................................. » 3,600

1 extra skrivbiträde.................................................. » 1,350

gratifikationer åt extra tjänstemän....................... » 4,850

Summa kronor 54,000

Av detta belopp erfordras 16,500 kronor för tiden från och med

den 10 september 1920 till samma års slut och böra alltså äskas å 1920 års tilläggsstat, varom jag skall tillåta mig att i annat sammanhanggöra framställning. Återstoden 37,500 kronor, avseende tiden från 1921 års början till och med den 9 september samma år, bör däremot begäras å 1921 års stat.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

Andra huvudtiteln.

att för beredande av tillfällig förstärkning av [14.J Göta hovrätts arbetskrafter med en extra division under tiden från och med den 1 januari till och med den 9 september 1921 på extra stat för år 1921 bevilja ett förslagsanslag, högst............ kronor 37,500.

13. Personligt avlöningstillägg åt skrivbiträdet i hovrätten J. M. Håkansson.

På framställning av Kungl. Maj:t anvisade riksdagen för ett vart [15.] av åren 1918 och 1919 å extra stat ett belopp av 400 kronor till per- Personligtavsonligt avlöningstillägg åt manliga skrivbiträdet å advokatfiskalsexpedi- ^"sk^Tvbif^a9tionen i Göta hovrätt J. M. Håkansson. det i Göta

Jämväl på framställning av Kungl. Maj:t beviljade 1918 års lag- ^äkanssorT tima riksdag å extra stat för år 1919 ett anslag å likaledes 400 kronor (Extra anglag ) till personligt avlöningstillägg åt skrivbiträdet å advokatfiskalsexpeditionen i hovrätten över Skåne och Blekinge Wiktor Berg.

1 I den till 1919 års lagtima riksdag avlåtna statsverkspropositionen lön ån laghemställde Kungl. Maj:t om beviljande jämväl å extra stat för år 1920 tima nksda9‘ av anslag till personliga avlöningstillägg å samma storlek som förut åt såväl Håkansson som Berg. Denna hemställan hade föregåtts av en från Håkansson jämte ännu ett skrivbiträde vid Göta hovrätt samt Berg till Kungl. Maj:t ingiven framställning om förändrade avlöningsförmåner. Över denna framställning hade 1902 års löneregleringskommitté i infordrat utlåtande av den 11 november 1918 yttrat, så vitt nu är av intresse, följande:

I det tryckta betänkandet (delen LVIII), som kommittén den 11 november 1918 avgivit angående reglering av de inom statsförvaltningen anställda ordinarie kvinnliga biträdenas avlöningsförmåner m. m., hade kommittén för biträdesbefattningar (utom kommunikationsverken och postsparbanken) av alla grader föreslagit förhöjning av begynnelseavlöningen ävensom ett tredje ålderstillägg. Dessa avlöningsförmåner, i vad' de anginge första (lägsta) graden, vore avsedda att gälla jämväl de biträdesbefattningar i vederbörande hovrätter, som innehades av Håkansson och Berg, och att tillämpas från och med år 1920.

Till att därutöver — oavsett den tillfälliga löneförbättring, som tilläventyrs kunde vara medgiven för år 1919 — tillstyrka förhöjning i avlöningsförmåner eller förändring i tjänsteställning för ifrågavarande biträdesbefattningar hade kommittén ansett vad i förevarande ärende förekommit icke giva anledning. Kommittén ville emellertid förorda, att även vid bifall till kommitténs i sistnämnda betänkande innefattade förslag Håkansson och Berg fortfarande finge, så länge de i sina respektive hovrätter utförde arbete av lika kvalificerad art som det dem hittills anförtrodda,

22 Andra huvudtiteln.

[15.] bibehållas vid det dem bägge å extra stat för år 1919 tillerkända personliga avlöningstillägg.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, som jag beledsagade min framställning i förevarande avseende i 1919 års statsverksproposition (s. 23), anslöt jag mig till den uppfattning, som löneregleringskommittén sålunda gjort gällande. Jag betonade därvid uttryckligen, att även vid bifall till nyssnämnda av kommittén framlagda och av chefen för finansdepartementet förut samma dag förordade förslag om förhöjning av begynnelseavlöningen samt tillägg av ytterligare ett ålderstillägg beträffande bland annat nu förevarande biträdesbefattningar, Håkansson och Berg borde, på sätt kommittén förordat, bibehållas vid dem då tillkommande ålderstillägg, så länge de utgjorde lika kvalificerat arbete som dittills.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 juni 1919 (nr 2 a) rörande anslagen under andra huvudtiteln å 1920 års riksstat anmälde riksdagen därefter utan närmare motivering, att riksdagen till personliga avlöningstillägg åt Håkansson och Berg å extra stat för år 1920 beviljat tvenne förslagsanslag, högst, vartdera å 400 kronor.

Emellertid anmälde riksdagen i annan skrivelse (nr 223) sitt beslut i anledning av den framställning om reglering av vissa inom statsförvaltningen anställda kvinnliga biträdens avlöningsförmåner m. m., som Kungl. Maj:t gjort i statsverkspropositionen i anslutning till förutnämnda av chefen för finansdepartementet framlagda förslag. Hetta riksdagens beslut, som var avfattat i huvudsaklig överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag, hade, enligt vad av motiveringen framgår, avseende jämväl å nu ifrågavarande befattningar, ehuru dessa för närvarande äro besatta med manliga innehavare. Av beslutets innehåll må här omnämnas, att riksdagen föreskrev, att, i förekommande fall då personligt avlöningstillägg utöver nuvarande slutavlöning i graden kunde hava efter riksdagens hörande medgivits biträde, såsom villkor för tillträdandet av de nya avlöningsförmånerna skulle iakttagas, att avlöningstillägg, som nyss sagts, om det uppginge till högst skillnaden mellan biträdets nuvarande och från och med år 1920 gällande slutavlöning i graden, indroges och, om det överstege skillnadsbeloppet, förminskades med motsvarande belopp. Därjämte förklarade riksdagen, att de förutvarande innehavarna av nu ifrågavarande befattningar, vilka icke före den 1 december 1919 anmälde, att de ville övergå till den förändrade avlöningsstaten samt underkasta sig de för åtnjutande av avlöning enligt densamma stadgade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunde därtill förbindas, skulle bibehållas vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner.

Andra huvudtiteln.

23 Den 19 juni 1919 utfärdade Kungl. Maj:t därefter »kungörelse angående nya avlöningsbestämmelser, att tillämpas från och med år 1920, för de hos ämbetsverk och myndigheter uppförda, under andra—åttonde huvudtitlarna, med undantag av postsparbanken, befintliga ordinarie kvinnliga biträdesbefattningarna m. in.». I denna kungörelse, som uttryckligen angav sig hava avseende jämväl å de biträdesbefattningar, som för det dåvarande kunde innehavas av män, inrycktes bland annat nyss omförmälda av riksdagen antagna föreskrifter rörande personliga avlöningstillägg och sättet för förutvarande innehavares övergående till den förändrade avlöningsstaten.

I särskilda skrivelser hava nu Göta hovrätt, så vitt angår Håkansson, och hovrätten över Skåne och Blekinge i fråga om Berg, med anmälan att bemälda skrivbiträden anmält sig vilja övergå på den nya avlöningsstaten, hemställt att, enär bestämmelserna i nyssnämnda kungörelse den 19 juni 1919 rörande bl. a. personligt avlöningstilläggs indragning under viss förutsättning lade hinder i vägen för utbetalande efter den 1 januari 1920 av ifrågavarande avlöningstillägg, Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen göra framställning dels därom, att förevarande i 1920 års stat uppförda personliga avlöningstillägg för Håkansson och Berg måtte utan hinder av samma, i överensstämmelse med riksdagens beslut meddelade bestämmelser få till dem utbetalas, dels ock att dylika avlöningstillägg måtte åt dem beviljas jämväl för år 1921. Till stöd härför hava hovrätterna i huvudsak åberopat dels den behandling, som motsvarande fråga erhållit vid 1919 års lagtima riksdag och för vilken jag i det föregående lämnat en kortfattad redogörelse, dels ock att Håkansson och Berg allt framgent komme att utföra lika kvalificerat arbete som hittills.

Beträffande naturen av de utav Håkansson och Berg innehavda befattningarna tillåter jag mig hänvisa till vad därom upplysts vid motsvarande frågors handläggning vid avlåtande av 1917 och 1918 års statsverksproposirioner (bil. 1 ill statsverksprop., andra huvudtiteln, 1917 sid. 27—31 och 1918, lagtima riksdagen, sid. 14—17).

Vad därefter angår frågan om nu förevarande personliga avlöningstilläggs utgående till Håkansson och Berg under år 1920 vill jag till en början erinra därom, att, på sätt förut nämnts, 1902 års löneregleringskommitté vid avgivande av sitt betänkande den 11 november 1918 uttryckligen utgick ifrån att Håkanson och Berg skulle bibehållas vid dessa avlöningstillägg, även om det framförda förslaget

[15.]

Kungl Maj.ls kungörelse den 19 juni 1919.

Göta hovrätt samt hovrätten över Skåne och Blekinge.

Departements-

chefen.

24 Andra huvudtiteln.

[15.] om reglering av vissa skrivbiträdens avlöningsförmåner vunne bifall samt Håkansson och Berg förklarade sig ingå på den sålunda antagna nya avlöningsstaten. Att detta även var Kungl. Maj:ts mening vid avlämnandet av statsverkspropositionen till 1919 års lagtima riksdag torde framgå därav, att jag, på sätt redan förut framhållits, i det anförande, som föregick Kungl. Maj:ts beslut i denna fråga, anslöt mig till den av löneregleriugskommitten uttalade uppfattningen. Av den behandling frågan fått vid riksdagen torde få betraktas som sannolikt, att det ej varit riksdagens mening att intaga en härifrån avvikande ståndpunkt. Emellertid hava, enligt vad förut nämnts, do villkor, som riksdagen uppställt för åtnjutande av avlöningsförmåner å den nya staten, omöjliggjort avlöningRtilläofgens utbetalande för år 1920. Det lärer därför vara erforderlig! att inhämta riksdagens medgivande därtill, att ifrågavarande personliga avlöningstillägg må till Håkansson och Berg utgå under år 1920, i trots därav att de ingått på den nya avlöningsstaten. Hemställan i detta avseende kommer att av mig göras vid behandlingen av 1920 års tilläggsstat.

Hovrätterna hava, på sätt förut anmärkts, uppgivit, att Håkansson och Berg komma att allt framgent utföra lika kvalificerat arbete som hittills. Anslag för nu ifrågavarande ändamål erfordras alltså även för år 1921. Beträffande det anslag, som har avseende å Berg, skall jag tillåta mig att göra erforderlig hemställan längre fram vid behandlingen av de frågor, som röra hovrätten över Skåne och Blekinge. Jag får därför nu inskränka mig till att hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till personligt avlöningstillägg åt skrivbiträdet å advokatfiskalsexpeditionen i Göta hovrätt J. M. Håkansson å extra stat för år 1921 anvisa ett förslagsanslag, högst...................................... kronor 400.

Hovrätten över Skåne och Blekinge.

14. Hovrätten med därunder lydande justitiestat:

a) oförändrat ordinarie bestämt anslag ............... kronor 256,963

b) oförändrat ordinarie förslagsanslag.................. » 1,500

Summa kronor 258,463.

Andra huvudtiteln.

■-T,

15. Personligt avlöningstillägg åt skrivbiträdet i hovrätten W. Kerg.

Under åberopande av vad här förut vid punkt [15] anförts får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen.

att till personligt avlöningstillägg åt skrivbiträdet å advokatfiskalsexpeditionen i hovrätten över Skåne och Blekinge Wiktor Berg å extra stat för år 1921 anvisa ett förslagsanslag, högst ...... kronor 400.

Krigsrätterna.

16. Civil personal vid regemente- och stationskrigsrätterna.

I anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen till 1919 års lagtima riksdag avlåtna framställning om förbättrade avlöningsvillkor för den civila personalen vid regements- och stationskrigsrätterna beviljade samma riksdag dels till förstärkning av det i xdksstaten för år 1919 uppförda anslag till avlönande av nämnda personal, 125,000 kronor, å tilläggsstat för samma år ett förslagsanslag, högst, 20,000 kronor, dels ock för ifrågavarande ändamål under år 1920 på extra stat ett förslagsanslag, högst, 160,000 kronor.

Vid framställningen till riksdagen hade såsom bilagor fogats tabellariska översikter, däri för varje befattningshavare angivits för honom ifrågasatt arvodesökning. Samtidigt framhölls emellertid, att de ifrågasatta avlöningsförhöjningarna icke finge betraktas annat än som förslagsvis angivna. Därest riksdagen beviljade den ökning i anslaget, som motiverades av dessa förhöjningar, borde det icke dess mindre tillkomma Kungl. Maj:t att, vid fastställande av nya avlöningsstater, låta det bero på de vid denna tidpunkt sig företeende omständigheter, huruvida och i vad mån avlöningsförbättring över huvud kunde finnas påkallad och med vilka belopp densamma borde utgå till skilda befattningshavare med ledning av de i förslaget angivna grunder. Därvid borde givetvis särskilt tagas hänsyn till vad då kunde vara bestämt beträffande inskränkning i vapenövningarna vid skilda vapenslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 4

[16.] Personligt avlöningstillägg åt skrivbiträdet i hovrätten över Skåne och Blekinge W. Berg.

(Extra anslag.)

[17.]

Civil personal vid regements- och stationskrigs rätterna.

(Extra anslag.)

1919 års lagtima riksdag.

ri7.]

De nya avlöningsstatei na;

a) för senare hälften av d r 1919.

b) för år 1920.

2H Andra huvudtiteln.

Till vad sålunda anförts anslöt sig riksdagen på sätt framgår av riksdagens uttalande under punkt [22] av riksdagens skrivelse nr 2 A den 12 juni 1919 angående regleringen av utgifterna under riksstadens andra huvudtitel.

De föreslagna avlöningsförbättringarna voro avsedda att tillämpas redan från och med den 1 juli 1919. Den 19 sistlidne juni fastställde också Kungl. Maj:t, med anlitande av förberörda å tilläggsstat uppförda anslag, nya avlöningsstater för den civila personalen vid regementsoch stationskrigsrälterna i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts till riksdagen avlåtna förslag, att tillämpas från och med nämnda den 1 juli 1919. På grund av vad förut anförts begränsades emellertid staternas giltighetstid till 1919 års utgång; och förklarade Kungl. Maj:t samtidigt sig vilja framdeles meddela beslut rörande användningen av det å extra stat för år 1920 anvisade anslag å 160,000 kronor.

Frågan om fastställande av avlöningsstater för år 1920 för ifrågavarande personal anmäldes därefter av mig inför Kungl. Maj:t den 12 november 1919. Därvid anförde jag till statsrådsprotokollet i huvudsak följande:

På Kungl. Maj:ts förslag hade 1919 års urtima riksdag antagit och Kungl. Maj:t sedermera utfärdat lagar angående befrielse för värnpliktiga av 1918 års klass från fullgörande av viss värnpliktstjänstgöring i fredstid m. m., ävensom angående ändrad utbildningstid för vissa värnpliktiga av 1919 års klass m. m. Av dessa lagar torde den förra icke sträcka sina verkningar utöver utgången av år 1919 samt sålunda vara utan betydelse för avgörandet av ifrågavarande angelägenhet. Den senare lagens verkningar komme däremot först att under kommande år bliva synliga. Då genom samma lag huvuddelen av de armén tilldelade värnpliktigas (infanteriets) första tjänstgöring nedsatts till omkring hälften av den tid, som eljest skolat gälla, vore det tydligt, att lättnad i arbetsbördan kunde väntas för personalen vid infanteriets krigsrätter. Det samma gällde jämväl personalen vid trängens krigsrätter, där en motsvarande förkortning av övningstidan ägt rum. Huru stor minskningen i arbetet kunde komma att bliva, läte sig dock näppeligen på förhand beräkna. Redan under 1919' års senare hälft, då ju befrielse från eller inskränkning i värnpliktsövningarna i stor utsträckning ägt rum, torde en dylik minskning hava förekommit, på somliga håll mera, på andra mindre framträdande. Från ifrågavarande personals sida hade .alltid gjorts gällande, att det värvade manskapet vid truppförbanden i långt större utsträckning än de värnpliktiga gåve krigsrätterna sysselsättning. Riktigheten härav i stort sett framginge jämväl av i justitiedepartementet tillgänglig statistik. Skulle därför ett nedsättande av arvodena företagas, måste en sådan åtgärd uteslutande grundas på ett antagande om viss minskning i krigsrätternas arbete, som motsvarade värnpliktstidens förkortning. Vid bedömandet härav mötte emellertid ytterligare en svårighet, nämligen den att ett

Andra huvudtiteln.

stort antal krigsrätter vore gemensamma för infanteriregementena eller trängkårerna [17.) samt truppförband tillhörande specialvapnen. För värnpliktiga tillhörande sistnämnda truppslag hade ju ännu icke någon nedsättning i övningstiden kommit till stånd. Vid sådant förhållande komme ett rättvist nedsättande av krigsrättspersonalens arvoden att möta stora svårigheter. Mot en dylik åtgärd talade ock den omständigheten, att krigsrätternas personal — oberoende av övningstidernas längd ständigt vore bunden vid platsen för domstolens verksamhet och alltid måste vara tillhands vid förefallande behov. Detta måste inverka på personalens förvärvsmöjlighet i övrigt — befattningarna vid krigsdomstolarna vore tänkta och avlönade såsom bisysslor — vartill hänsyn givetvis borde tagas. Hedan angivna skäl syntes mig tala för att framlägga staterna oförändrade. Pin ytterligare anledning till att bibehålla de gällande avlöningsstaterna vore den, att nu ifrågavarande grupp av tjänstemän alltifrån de nuvarande krigsrätternas inrättande och ända till dess de senaste avlöningsstaterna den 1 sistlidne juli trädde i kraft, haft att utföra ett arbete, så betungande att det i ingen mån stått i förhållande till de arvoden, som för detsamma kunnat utgå. Det syntes mig under sådana förhållanden ingalunda orimligt, att samma tjänstemannagrupp under ett kommande år bereddes någon gottgörelse för tidigare uppoffrande tjänstgöring. Då till anförda omständigheter komme, att rekryteringen redan nu vore förenad med svårigheter och man säkerligen, om kårens avlöningsförhållanden försämrades, hade att räkna med ytterligare svårigheter i sådant hänseende, funne jag icke anledning att föreslå ändring i de gällande staterna.

I anslutning härtill förordnade Kungl. Maj:t berörda den 12 november 1919, att nämnda den 19 juni 1919 fastställda avlöningsstater skulle oförändrade gälla jämväl under år 1920 samt att till bestridande av utgifterna enligt desamma förberörda för samma år anvisade anslag å 160,000 kronor skulle tagas i bruk.

Gällande avlöningsstater sluta å ett sammanlagt belopp av 156,500 Dep^te^lnent> kronor. Därav falla på de olika grupperna befattningshavare följande belopp: på krigsdomarna 33,300 kronor, på auditörerna — däri icke inräknat såsom bidrag till expeditionskostnader anvisade 5,500 kronor — 89,400 kronor och på kiugsfiskalerna 28,300 kronor. Vid bedömandet av storleken av det anslag, som för ifrågavarande ändamål bör för år 1921 av riksdagen äskas, torde vad förut av mig vid behandlingen av frågan om 1920 års avlöningsstater yttrats komma att fortfarande äga huvudsaklig giltighet. Det kan emellertid förväntas, att arbetet för all krigsrättspersonal kommer att under år 1921 ytterligare lättas. Härutinnan har jag att erinra, hurusom den av Kungl. Maj:t nyligen tillsatta kommissionen för revision av rikets försvarsväsen såsom närmaste arbetsuppgift fått sig ålagt att till Kung]. Maj:t inkomma med förslag om fredstjänstgöringens förkortande jämväl för värnpliktiga studenter samt för värnpliktiga tilldelade arméns specialvapen och marinen.

28 Andra huvudtiteiu.

[17.] Dylika förslag lära vara att emotse i så god tid, att på desamma grundade propositiouer kunna föreläggas innevarande års riksdag. Man torde sålunda kunna utgå från att en förkortad övningstid skall beträdande samtliga värnpliktiga vara åtminstone provisoriskt genomförd senast fr. o. m. år 1921. Vid sådant förhållande finner jag en nedsättning av förevarande anslag kunna och böra i riksstaten för samma år vidtagas.

Att låta denna minskning i avlöningarna gå ut över krigsdomarna och krigsfiskalerna skulle dock enligt min mening — frånsett möjligen enstaka undantagsfall — knappast vara välbetänkt. Dessa befattningshavares avlöningsförmåner äro redan nu så knappt tillmätta, att en reducering av dem ej torde kunna vidtagas utan allvarlig risk för ökade svårigheter vid dessa befattningars lämpliga rekrytering. Annorlunda ställer sig saken i viss mån beträffande auditörerna. Dessa blevo ju vid genomförandet av den senaste avlöningsförbättringen relativt väl tillgodosedda och auditörerna utgöra därjämte otvivelaktigt den kategori inom den civila krigsrättspersonalen, som — icke minst på grund av sin befattning med disciplinmålen — skulle genom övningstidens förkortande erhålla den största lättnaden i arbetet.

lill auditörerna utgå — såsom redan nämnts — för närvarande fasta arvoden med tillhopa 89,400 kronor, därav till auditören i Boden

6.000 kronor. På grunder, som angivits i statsverkspropositionen till 1918 års lagtima riksdag, synes nedsättning av sistnämnda auditörs arvode icke böra ifrågakomma. Övriga auditörsarvoden torde däremot kunna i allmänhet något reduceras. En verkställd undersökning, därvid hänsyn tagits till samtliga de omständigheter, som varit avgörande vid arvodenas bestämmande till deras nuvarande belopp, har givit vid handen, att minskningen icke lämpligen torde kunna göras större än omfattande cirka 10 procent a nuvarande arvoden, vilket i runt tal ger en besparing av 8,000 kronor. Med fäst avseende därå, att nu förevarande anslag, på sätt redan nämnts, för närvarande icke är i sin helhet disponerat, torde minskningen dock utan risk kunna sättas till i runt tal

10.000 kronor. Anslaget, som i innevarande års riksstat är uppfört med 160,000 kronor, torde därför enligt min mening kunna för år 1921 äskas med ett till 150,000 kronor nedsatt belopp.

Slutligen vill jag framhålla, att även om riksdagen beviljar anslaget med nu föreslaget belopp, Kungl. Maj:t givetvis icke dess mindre bör vid fastställande av nya avlöningsstater låta sig angeläget vara att vidtaga den ytterligare minskning i avlöningsförmånerna, som kan an-

indra huvudtiteln.

ees motiverad av då eventuellt beslutad mera omlåttande inskränkning i vapenövningarna ävensom andra då föreliggande omständigheter.

I enlighet med vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Eders Kuugh Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till avlönande av civil personal vid regements- och stationskrigsrätterna på extra stat för år 1921 bevilja ett förslagsanslag, högst.......................................................... kronor 150,000.

17. Avlöning till å äldre stat. kvarstående auditör, oförändrat

ordinarie anslag ......................................................................... kronor 4,000.

18. Arvoden åt civil personal vid särskilda krigsrätter m. in.

oförändrat ordinarie förslagsanslag ..................................... kronor 15.000.

Övriga anslag för rättsskipningen.

19. Bidrag till domsagornas förvaltning.

I anledning av en den 19 april 1918 dagtecknad proposition, nr 389, beviljade 1918 års lagtima riksdag till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas förvaltning i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som funnos upptagna i ett vid propositionen fogat förslag till stadga i ämnet, å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag å 200,000 kronor.

Nyssnämnda förslag till stadga med vissa föreskrifter angående domsagornas förvaltning avsåg i huvudsak att i större utsträckning än hittills åstadkomma nödig arbetsfördelning mellan häradshövdingarna och deras rättsbildade biträden, att anordna denna arbetsfördelning icke efter tid, såsom nu i regel är fallet, utan efter göromålens art och beskaffenhet, att därigenom möjliggöra en större begränsning av häradshövdingarnas ledighet från fullgörande av deras viktigaste tjänsteåligganden, särskilt hållande av lagtima ting eller allmänna tingssammanträden, att skärpa kompetensvillkoren för erhållande av fullständigt domarvikariat, att anordna en successiv stegring av kompetenskraven efter göromålens beskaffenhet, att främja en ökad växelverkan mellan hovrätter och underrätter, att bereda de rättsbildade biträdena och häradahövdingarnas vikarier en i ekonomiskt avseende förbättrad ställning

[17-]

[18.] Bidrag till domsagornas förvaltning.

(Extra anslag.)

.so

Andra huvudtiteln.

[18.] samt att få till stånd för allmänheten på bestämda tider tillgängliga domsagekanslier.

Sedan i stadgeförslaget vidtagits vissa mindre ändringar, huvudsakligen föranledda av några utav riksdagen mot detsamma framställda erinringar, utfärdade Kungl. Maj:t stadga i ämnet den 20 juni 1918 (svensk författningssamling nr 412).

I stadgan föreskrives bland annat, att vid varje hovrätt skola linnas av Kungl. Maj:t förordnade vice häradshövdingar till så stort antal, som erfordras, för att hovrätten må äga tillgång till lämpliga personer att, när häradshövdingämbete är obesatt eller häradshövding åtnjuter långvarig tjänstledighet, mottaga förordnande att förvalta ämbetet. Varje vice häradshövding äger — frånsett undantagsfall —, så länge han vid förordnandet bibehålies, av statsmedel uppbära ett fast arvode efter 2,400 kronor om året.

Genom bestämmelser i stadgan beredes tillika möjlighet för anställande i domsagorna såsom biträden åt häradshövdingarna av förste notarier, avlönade med växlande arvoden, allt efter domsagornas storlek. Även dessa arvoden skola delvis bestridas av statsmedel.

Nu ifrågavarande anslag är avsett att lämna medel till bestridande av nämnda arvoden till vice häradshövdingar och förste notarier i den mån dessa arvoden skola utgå av statsmedel.

För år 1920 är anslaget beviljat med samma belopp som för år 1919 eller 200,000 kronor.

Ett anslag för nu ifrågavarande ändamål erfordras även för år

1921. Med vilket belopp detta bör äskas kan jag ej nu angiva. Anledningen härtill är följande.

Den 31 maj 1919 avlät riksdagen, efter motion i ämnet, till Kungl. Maj:t en skrivelse, i vilken riksdagen på anförda skäl anhöll, att Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning rörande lämpligheten av och omfattningen för en partiell löneförbättring för häradshövdingarna och därefter till riksdagen inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Till Kungl. Maj:t hava dessutom från föreningen extra lantdomare ingivits en del framställningar, i vilka föreningen påkallat vidtagande av vissa åtgärder till förbättrande av vice häradshövdingarnas ekonomiska ställning, varjämte från skilda håll framförts starka klagomål över de allt mera framträdande svårigheterna för såväl hovrätterna som häradshövdingarna att erhålla tillräckligt antal juridiskt utbildade biträden. I anledning härav tillkallade jag, jämlikt mig av Kungl. Maj:t den 21 augusti 1919 lämnat bemyndigande, särskilda personer för att såsom sakkunniga biträda inom justitiedepartementet vid

Andra huvudtiteln.

verkställande av den av riksdagen begärda utredningen samt till behandling [18. j upptaga i samband därmed stående frågor om säkerställande av tillgången på nödiga arbetskrafter för rättsskipningens behöriga gång ävensom andra med utredningen sammanhängande spörsmål angående domsagornas förvaltning. Dessa sakkunniga väntas komma att inom de närmaste dagarna avgiva ett betänkande, innefattande bl. a. förslag till en del åtgärder, vilkas realiserande beräknats komma att å nu förevarande förslagsanslag ställa ett ökat krav, som kan beräknas för år 1920 till drygt 100,000 kronor och för år 1921 till omkring 265,000 kronor. Min avsikt är att, så snart vederbörande myndigheter hörts över betänkandet, hemställa hos Kungl.

Maj:t om avlåtande av proposition i ämnet till instundande riksdag.

Intill dess torde dels nu förevarande anslag böra i 1921 års riksstat beräknas till ett i erforderlig grad förhöjt belopp dels ock i tilläggsstaten för år 1920 beräknas ett förstärkningsanslag av erforderlig storlek till det för år 1920 beviljade anslaget. Med hänsyn därtill att anslaget kan beräknas för närvarande vara satt något högre än som är behövligt för de ändamål, för vilka det hittills varit avsett, torde höjningen i anslaget för år 1921 kunna begränsas till 250,000 kronor och nyssnämnda förstärkninsganlsag beräknas till 75,000 kronor. Erforderlig hemställan så vitt angår 1920 års tilläggsstat vill jag göra i sammanhang med behandlingen av övriga frågor beträffande nämnda stat; och får jag därför nu allenast hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att, i avbidan å särskild proposition om löneförbättring för vissa häradshövdingar m. m., till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas förvaltning på extra stat för år 1921 såsom förslagsanslag beräkna ett belopp av ........................... kronor 450.000.

20. Löneförbättring för vissa häradshövdingar m. m.

De under närmast föregående punkt omnämnda sakkunniga för [19.] verkställande av utredning angående förbättring av häradshövdingarnas Löneforbattavlöningsförmåner m. m. lära, utöver de åtgärder, som där omförmäldes, häralshövdinkomma att föreslå, att till vissa häradshövdingar skola utgå lönefyllnad gar m. m. och resekostnadsbidrag till ett sammanlagt belopp av omkring 290,000 (Extra anslag.) kronor. Denna löneförbättring, som är avsedd att avlösa den tillfälliga löneförbättring, som kommit vissa häradshövdingar till del för år 1919, skulle enligt vad de sakkunniga komma att föreslå räknas vederbörande till godo från och med den 1 januari 1920. För löneförbättringens

Andra Im vildt it ein.

[19.] genomförande torde böra beviljas särskilda anslag, vilka, i avvaktan å den av mig under närmast föregående punkt omnämnda särskilda proposition, torde böra i såväl 1921 års riksstat som tilläggsstaten för år 1920 beräknas till 290,000 kronor.

Erforderlig hemställan, så vitt angår 1920 års tilläggsstat, får jag tillfälle att göra i annat sammanhang, och får jag alltså nu inskränka mig till att hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att, i avbidan å särskild proposition i ämnet, till löneförbättring för vissa häradshövdingar m. m. å extra stat för år 1921 såsom förslagsanslag, högst, beräkna ett belopp av........................................... kronor 290,000.

[20. j 21. Vattendomstolarna.

Vattendom-

ttoiama. Den av 1918 års lagtima riksdag antagna vattenlagen trädde i

^E3ttra ansla” ) kraft med 1919 års ingång.

Till bestridande av kostnaderna för uppehållande under år 1919 av verksamheten vid de genom denna lag upprättade vattendomstolarna beviljade nämnda riksdag på Kungl. Maj:ts framställning (proposition nr 129) på extra stat för sistnämnda år ett förslagsanslag, högst,

160.000 kronor. Till grund för anslagets bestämmande låg följande beräkning:

Arvoden åt 5 vattenrättsdomare å kronor 11,000 ........ kronor 55,000

För möjliggörande av höjning i vissa fall av dylikt

arvode................................................................................... » 5,000

Arvoden åt 10 vattenrättsingenjörer å kronor 5,000...... » 50,000

» » 5 vattenrättssekreterare å 7,000 ................. d 35,000

» »5 amanuenser å kronor 1,500 .................... » 7,500

Vikariatsersättning under semester för vattenrättsdomare och vattenrättssekreterare under l1/» månad under förutsättning, att såsom tjänstgöringspenningar beräknas av arvodet för en var av de förra 4,000 och för en var av de senare 2,500 kronor för år,

cirka............................................................ » 4,100

För möjliggörande av höjning i vissa fall av amanuensarvodena ............................................................................ » 3,400

Summa kronor 160,000.

Andra huvudtiteln.

33 För vattendomstolarnas verksamhet under år 11)20 beviljade därefter 19 L9 års lagtima riksdag samma belopp som för år 1919 eller

160,000 kronor.

För nu ifrågavarande ändamål erfordras givetvis medel även för år 1921. Då det gäller att bestämma det anslag, som behöver äskas för sistnämnda år, torde förutnämnda beräkning kunna i huvudsak läggas till grund. Ett par omständigheter torde dock böra föranleda en ej alltför avsevärd höjning av anslaget.

Den ena av dessa omständigheter berördes av mig i viss mån redan vid förevarande anslagskravs anmälande vid avlåtandet av 1919 års statsverkspropositiou och har avseende å de vid vattendomstolarna anställda amanuenserna. Med den ökning av arbetet vid vattendomstolarna, som under senaste tiden inträtt och som är att än mer förvänta vid bifall till det förslag om vattenlagens komplettering med bestämmelser rörande den defensiva vattenrätten, som jag har för avsikt att föreslå Kungl. Maj:t att underställa instundande riksdags prövning, torde vattendomstolarna vara i behov av amanuenshjälp i långt större utsträckning än den, från vilken man utgått vid anslagets beräknande till dess nuvarande belopp.

Den andra av de av mig avsedda omständigheterna gäller vattenrättssekreterarnas avlöningsförmåner. Vid anslagets ursprungliga beräknande utgick man ifrån att — på sätt också i verkligheten blivit fallet — vattenrättssekreterarna skulle komma att rekryteras i huvudsak från deras krets, som antingen såsom t. f. domhavande på landet eller som adjungerade ledamöter i hovrätterna, sökte meritera sig till erhållande av ordinarie domarämbeten. Vattenrättssekreterarnas avlöning avvägdes därför så, att den skulle kunna verka lockande på nu nämnda kategorier. Genom den förbättrade ekonomiska ställning, som på senaste tiden i olika avseenden tillerkänts såväl t. f. domhavande som de adjungerande hovrättsledamöterna, har emellertid mellan dessas och vattenrättssekreterarnas avlöningar inträtt en förskjutning, som är ägnad att göra vattenrättssekreterartjänsterna mindre begärliga och följaktligen att äventyra de nuvarande vattenrättssekreterarnas bibehållande å deras platser. Det synes mig därför önskvärt, att genom anslagets höjande Kungl. Maj:t blir satt i tillfälle att — på sätt redan i viss mån skett så vitt angår 1920 — i förekommande fall, där så kan anses av omständigheterna påkallat, höja en vattenrättssekreterares arvode utöver det belopp, vartill det ursprungligen beräknats.

Den höjning av nu förevarande anslag, som föranledes av båda nu nämnda omständigheter, torde kunna begränsas till 20,000 kronor. Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sa ml. 5

34 Andra huvudtiteln.

[20.] Anslaget skulle alltså behöva för år 1921 äskas med 180,000 kronor.

I detta sammanhang vill jag nämna, att, därest häradshövdingarna genom åtgärder från statsmakternas sida få sina avlöningsförmåner förbättrade, billigheten måhända får anses fordra, att även vattenrättsdomarne, av vilka flertalet utgöras av ordinarie häradshövdingar, få sina arvöden något höjda. Att redan nu vid bestämmandet av förevarande anslagsbelopp taga hänsyn till denna eventualitet, synes dock ej erforderligt. Skulle anslaget, förhöjt på sätt nyss föreslagits, ej visa sig tillräckligt för sist omnämnda ändamål, finnes alltid den utvägen att av nästkommande års riksdag 'begära ett mindre förstärkningsanslag till nu förevarande anslag att uppföras på 1921 års tilläggsstat.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till bestridande av årsarvoden åt vattenrättsdomare, vattenrättsingenjörer och vattenrättssekreterare så ock av gottgörelse åt vid vattendomstolarna anställda amanuenser samt av vikariatsersättning under semester för vattenrättsdomare och vattenrättssekreterare å extra stat för år 1921 bevilja ett förslagsanslag, högst......................................................... kronor 180,000.

22. Ersättning åt domare, vittnen och parter.

[21.] Ordinarie förslagsanslaget till domare, vittnen och parter blev, på

Ersättning åt framställning av Kungl. Maj:t, av 1919 års lagtima riksdag höjt från nle’o2 300,000 kronor till 375,000 kronor.

varter- Innan jag går att angiva det belopp, med vilket anslaget bör upp-

^ansinar)ie *a£as i 1921 års riksstat, torde det tillåtas mig att till behandling upptaga ett spörsmål, som med förevarande anslag har samband. Frågan rör

Ersättning till vikarie för auditör, som kvarstår å gammal stat.

Enligt gällande instruktion för krigsdomare, auditörer och krigsfiskaler åligger det auditör att vid tjänstledighet på viss tid till sin vikarie avstå så stor del av tjänstgöringspenningarna, som belöper på den tid ledigheten varar. Vid ledighet från visst krigsrättssammanträde däremot har auditör att till ställföreträdaren av sin avlöning avstå fixt grundbelopp — 25 kronor för varje sammanträdesdag — jämte till-

Andra huvudtiteln.

läggsbelopp av 5 kronor för varje vid sammanträdet handlagt mål utöver fem, dock så att han aldrig är skyldig utgiva högre sammanlagd ersättning än 50 kronor för varje sammanträde. Infalla under ledighet ej överstigande fjorton dagar krigsrättssammanträden till det antal, att vikariens ersättning, beräknad enligt förstnämnda grund, bliver lägre än om ledighet åtnjutits allenast från det eller de under tiden inträffade sammanträdena, skall vid bestämmandet av det belopp, som skall till ställföreträdaren avstås, så anses, som hade auditör åtnjutit ledighet allenast från sammanträdena. Därutöver äger i sistnämnda båda fall ställföreträdaren uppbära viss ersättning av statsmedel.

Nu anförda bestämmelser angående vad auditör skall vid tjänstledighet av sitt arvode avstå hava emellertid icke avseende å auditör, som kvarstår å gammal stat. Av dylika finnes numera endast en tjänstgörande, nämligen auditören vid flottans station i Karlskrona. Denne är vid tjänstledighet — vare sig ledigheten avser viss tid eller visst sammanträde — skyldig till sin vikarie avstå allenast så mycket av tjänstgöringspenningarna, som svarar mot ledighetens län^d. De till nämnde befattningshavare utgående tjänstgöringspenningar uppgå emellertid till allenast 1,000 kronor. Vid sådant förhållande måste ju vid kortvarig ledighet ersättningen till hans vikarie komma att betydligt understiga vad som tillförsäkrats honom enligt förberörda ur instruktionen anförda bestämmelser, vilka äro tillämpliga jämväl å vikarie för auditör, som kvarstår å gammal stat. Kungl. Maj:t har också i fall, där framställning om fyllnadsersättning gjorts, ansett sig böra med anlitande av andra huvudtitelns allmänna besparingar anvisa sådan ersättning till så högt belopp, att ställföreträdarens författningsenliga rätt till gottgörelse blivit tillgosedd.

Dylikt fyllnadsarvode bör emellertid rätteligen utgå från förslagsanslaget till ersättning åt domare, vittnen och parter. Då Kungl. Maj:t emellertid icke lärer vara befogad att utan riksdagens bemyndigande för nu ifrågavarande ändamål anlita samma anslag, torde framställning därom böra göras till rikdagen.

Någon höjning av förevarande förslagsanslag påfordras givetvis icke av en framställning av nyss nämnt innehåll. Då ej heller i övrigt torde föreligga tillräcklig anledning att i anslaget vidtaga ändring, torde detsamma böra i 1921 års riksstat uppföras med oförändrat belopp 375,000 kronor.

[21-]

36 Andra huvudtiteln.

[21.] Under åberopande av vad jag sålunda under denna punkt anfört

får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att så länge nuvarande auditören vid flottans station i Karlskrona kvarstår å gammal stat, till den, som vid ledighet för honom uppehåller hans tjänst, må från det under andra huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget till ersättning åt domare, vittnen och parter utgå sådan fyllnadsersättning, att ställföreträdarens sammanlagda gottgörelse uppgår till belopp, som jämlikt gällande instruktion för krigsdomare, auditörer och krigsfiskaler tillkommer för annan auditör förordnad vikarie,

dels ock i 1921 års riksstat upptaga nyssnämnda förslagsanslag med oförändrat belopp... kronor 375,000.

23. Övervakning av villkorligt dömda.

[22.] I den lag angående villkorlig straffdom, som trädde i kraft med

övervakning 1919 års ingång, stadgas, att den villkorligt dömde skall under viss tid, °V Mimda'9* år vid bötesdom eller eljest tre år, stå under övervakning, där ej av (Extra anslag) särskilda skäl kan antagas, att han skall därförutan rättas, övervakningen skall enligt lagen utövas av en därtill av domstolen förordnad person (övervakare), som skall hava tillsyn över hans uppförande och söka befordra vad som kan lända till hans rättelse. Dylika övervakare äro berättigade till ersättning av statsmedel för övervakningen enligt grunder, bestämda av Kungl. Maj:t.

Till bestridande av kostnaderna för övervakning av villkorligt dömda hava beviljats å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag av

25,000 kronor och å extra stat för år 1920 ett förslagsanslag å 50,000 kronor. För nu ifrågavarande ändamål erfordras givetvis ett förslagsanslag även för år 1921. Till att äska detta med annat belopp än det, varmed det beviljats för innevarande år, torde ej föreligga tillräckliga skäl.

Jag får alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till bestridande av kostnader för övervakning av villkorligt dömda å extra stat för år 1921 bevilja ett förslagsanslag av................................. kronor 50,000.

Andra huvudtiteln.

24. Rättshjälp m. m. åt vissa nyttjanderättsliavare.

Sedan 1918 års lagtima riksdag i huvudsak bifallit ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag om rätt i vissa fall för nyttjanderättsliavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område, anvisade samma riksdag, likaledes på framställning av Kungl. Maj:t — proposition nr 359, dagtecknad den 12 april 1918 — dels å tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag å 5,000 kronor och dels å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag å 10,000 kronor att av Kungl. Maj:t i mån av behov och enligt i statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden den 12 april 1918 angivna grunder användas till bestridande av kostnader för de uti nyssnämnda lagförslag omförmälda lantmäteri förrättningar samt övriga med områdes inlösen enligt samma lagförslag förenade utgifter ävensom till beredande av erforderligt biträde åt nyttjanderättsliavare i ärenden angående sådan inlösen.

Därefter har 1919 års lagtima riksdag, jämväl på framställning av Kungl. Maj:t, å extra stat för innevarande år anvisat likaledes ett förslagsanslag å 10,000 kronor.

Å nästlidna års anslag hava intill den 1 december 1919 utbetalats allenast närmare 1,000 kronor. Detta torde dock ej utgöra tillräcklig anledning att för år 1921 äska anslaget med lägre belopp än hittills, särskilt som jag har för avsikt föreslå Kungl. Maj:t att underställa riksdagens prövning ett lagförslag, genom vars antagande nu ifrågavarande lags tillämplighetsområde skulle komma att utvidgas.

Jag tillåter mig därför hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen.

att å extra stat för år 1921 anvisa ett förslagsanslag å......................................................... kronor 10,000

att av Kungl. Maj:t i mån av behov och i huvudsaklig överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden den 12 april 1918 angivna grunder användas till bestridande av kostnader lör de uti lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättsinnehavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område omförmälda lantmäteri förrättningar samt övriga med områdes inlösen enligt nämnda lag förenade utgifter ävensom till beredande av erforderligt biträde åt nyttjanderättshavare i ärenden angående sådan inlösen.

[23.]

Rättshjälp m. m. åt vissa nyttjanderättshavare.

(Extra anslag.)

38 Andra huvudtiteln.

25. Understöd till offentliga rättshjälpsanstalter.

[24.] Genom en den 12 april 1918 avlåten proposition, nr 360, före-

VnofentiigaU s^0£ Kungl. Maj:t 1918 års lagtima riksdag att till bestridande av rättshjälp 8 understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter enligt vissa angivna grunder anstalter, bevilja å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag av 15,000 kronor. (Extra anslag.) Riksdagen anmälde sedermera i skrivelse den 22 juni 1918, nr 2 A, att denna proposition icke vunnit riksdagens bifall. Anledningen härtill var emellertid, såsom av skrivelsen framgår, att söka i den omständigheten, att förevarande ärende ansetts lämpligen böra prövas i samband med Kungl. Maj:ts till samma riksdag avlåtna förslag till lag om fri rättegång, samt att tiden icke medgivit riksdagen att ägna sistnämnda förslag vederbörlig granskning.

Emellertid avlät Kungl. Maj:t sedermera den 21 februari 1919 dels proposition till riksdagen med förslag till lag om fri rättegång m. m. dels ock särskild proposition, nr 151, med hemställan att riksdagen måtte till bestridande av understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter enligt de grunder, som funnes angivna i statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden den 12 april 1918 och därtill fogade förslag till kungörelse i ämnet och normalreglemente för dylik anstalt, bevilja å extra stat för år 1920 ett förslagsanslag av 15,000 kronor. Denna hemställan bifölls av riksdagen; och har därefter den 12 september 1919 utfärdats kungörelse i ämnet, till vilken som bilaga fogats normalreglemente för offentliga, med statsmedel understödda rättshjälpsanstalter.

Rörande den beräkning, som ligger till grund för anslagets bestämmande till dess nuvarande belopp, tillåter jag mig hänvisa till vad därom finnes intaget i förutnämnda den 12 april 1918 förda statsrådsprotokoll, vilket finnes såsom bilaga fogat till nyssnämnda proposition nr 151 till 1919 års lagtima riksdag. Av den där gjorda beräkniugen torde framgå vanskligheten av att på förhand kunna ens tillnärmelsevis uppskatta de medel, som erfordras för ifrågavarande ändamål. Enligt upplysningar, som jag inhämtat, torde dock vara att antaga, att, vad år 1921 beträffar, det nuvarande beloppet 15,000 kronor ej är tillräckligt, utan att detta lämpligen bör höjas till 25,000 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till bestridande av understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter i huvudsaklig överensstämmelse med