angående tillfällig löne¬ förbättring under år 1920 för viss personal inom den civila statsförvaltningen ävensom angående förstärkning av de till avlönande av vissa extra befattningshavare inom samma förvaltning samt till vikar iatsersättning ar m. m. anvisade medel

Kungl. Majds proposition nr 258.

1 Nr 258.

Kungl. Majds proposition till riksdagen angående tillfällig löneförbättring under år 1920 för viss personal inom den civila statsförvaltningen ävensom angående förstärkning av de till avlönande av vissa extra befattningshavare inom samma förvaltning samt till vikar iatsersättning ar m. m. anvisade medel; given Stockholms slott den 13 februari 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

dels medgiva

att tillfällig löneförbättring må under år 1920 utgå vid vissa befattningar å ordinarie stat inom den civila statsförvaltningen enligt förenämnda protokoll bilagt »förslag rörande tillfällig löneförbättring för olika grupper av befattningshavare å ordinarie stat år 1920»; dock

att beträffande befattningshavare å gammal stat, med undantag av den i nämnda förslag upptagna, å äldre stat kvarstående auditören vid flottans station i Karlskrona, den tillfälliga löneförbättringen må utgå med belopp, som av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmes i huvudsaklig överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet angivna allmänna grunderna för ifrågavarande löneförbättring,

att avlöningstillägg till lots ej må utgå med högre belopp, än att avlöningstillägget tillsammans med inkomsten av lotspenningar, beräknade enligt i statsrådsprotokollet angivna grunder, uppgå till högst 1,000 kronor, Bihang tilt riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 215 höft. (Nr 258.) 1

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

att avlöningstillägg till teologie professor, som innehar prebendepastorat eller eljest åtnjuter naturaförmåner eller inkomst från enskild donation, ej må utgå med högre belopp, än att hans sammanlagda inkomst av statsmedel och av prebendet, naturaförmånerna eller donationen, beräknad enligt i statsrådsprotokollet angivna grunder, uppgår till högst 9,700 kronor, skolande, där på grund av sålunda föreskriven begränsning avlöningstillägget skall utgå med avkortat belopp, avdrag å tillägget i mån av behov göras först å den del, som är att hänföra till lönen, och därefter å den del, som är att hänföra till tjänstgöringspenningarna;

att tillfällig löneförbättring må, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande i överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet angivna allmänna grunderna för ifrågavarande löneförbättring, under år 1920 utgå vid de befattningar, vilka från och med den 1 juli 1920 skola nyinrättas inom Kungl. Maj:ts kansli;

att tillfällig löneförbättring må under år 1920 utgå till de lots- och fyrväsendet tillhörande befattningshavare å övergångs- och indragningsstat, vilka Kungl. Maj:t prövar skäligt tillägga sådan förmån, med belopp, som i varje särskilt fall bestämmes av Kungl. Maj:t i skäligt förhållande till den löneförbättring av ifrågavarande slag, som tillkommer övrig personal vid lots- och fyrväsendet; samt

att de extra befattningshavarna inom den civila statsförvaltningen må under år 1920 åtnjuta löneförbättring enligt vad Kungl. Maj:t, i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder chefen för finansdepartementet därutinnan angivit, bestämmer;

dels för nyssnämnda ändamål bevilja å tilläggsstat för år 1920 såsom förslagsanslag

till tillfällig löneförbättring för vissa befattningshavare å ordinarie stat inom den civila statsförvaltningen

å andra'huvudtiteln » tredje »

» fjärde »

» femte »

» sjätte »

» sjunde »

» åttonde »

» nionde »

kronor 469,000: —

» 8,000: —

» 54,000: —

» 214,000: —

» 997,000: —

» 224,000: —

» 1,441,000: —

» 318,000: — samt

3 Kungl. Maj ds proposition nr 258.

till förstärkning av de till avlönande av vissa extra befattningshavare inom den civila statsförvaltningen samt till vikariatsersättningar in. m. anvisade medel

å andra huvudtiteln

» tredje »

» fjärde »

» femte »

» sjätte »

» sjunde »

» åttonde »

» nionde »

kronor 180,000: —

» 4,000: —

» 20,000: —

» 140,000: —

» 350,000: —

* 300,000: —

» 246,000: —

» 70,000: —;

dels förklara, att kostnaderna för ifrågavarande löneförbättring, i vad den avser personal, såväl ordinarie som extra, hos försäkringsinspektionen, mynt- och justeringsverket-, patent- och registreringsverket, statens provningsanstalt, statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., flottans pensionskassa och domänstyrelsen, skola utgå av de medel, av vilka vederbörande verks eller inrättnings omkostnader i övrigt bestridas;

dels medgiva, att kostnaderna för ifrågavarande löneförbättring, i vad den avser befattningshavare å allmänna indragningsstaten, må utgå av förslagsanslaget till nämnda stat;

dels ock medgiva, att till innehavare av anställningar, vid vilka tillfällig löneförbättring för år 1920 må komma att beviljas, såsom förskott i avräkning å den tillfälliga löneförbättring, som kan varda dessa anställningshavare beviljad för år 1921, må, på sätt och med de förbehåll Kungl. Maj:t närmare bestämmer, utbetalas vad som skolat utgå, därest de bestämmelser som för innevarande år må varda meddelade, jämväl bleve gällande för år 1921; ävensom där ifrågavarande förskott ej prövas lämpligen böra avföras å de medel, av vilka vederbörande verks eller inrättnings omkostnader i övrigt bestridas, att för förskotten må få tagas i anspråk det anslag, som må varda såsom avsättning till tillfällig löneförbättring för år 1921 av riksdagen beviljat.]

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 februari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner, Statsråden: Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde:

Tillfällig Jag anhåller nu att för Kungl. Maj:t få ånyo anmäla frågan om

löneförbätt- beredande av tillfällig löneförbättring för år 1920 åt viss personal inom rm9l'920. ar den civila statsförvaltningen. Såsom jag antydde har jag för denna fråga redan förut påkallat Kungl Maj:ts uppmärksamhet, nämligen den 16 juli och den 21 november 1919. Innan jag ingår på en redogörelse för Kungl. Maj:ts beslut i ämnet vid nämnda båda tillfällen, torde det tillåtas mig att i korthet erinra om vad i förevarande hänseende förut förekommit.

I proposition den 14 mars 1919, nr 326, föreläde Kungl. Maj:t riksdagen förslag angående tillfällig lönereglering under år 1919 för vissa befattningshavare å ordinarie stat inom den civila statsförvaltningen ävensom angående förstärkning av de till avlönande av vissa extra befattnings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 258. b

havare inom samma förvaltning samt till vikariatersättningar m. m. anvisade medel.

Jag anser mig här endast böra erinra, att Kungl. Mai:t, på mitt förslag, den 16 september 1918 uppdrog åt 1902 års löneregleringskommitté att verkställa utredning i enlighet med ett av mig till statsrådsprotokollet över finansärenden för nämnda dag gjort uttalande beträffande tillfällig lönereglering för befattningshavare vid statsdepartementen, centrala ämbetsverk, hovrätterna och andra grenar av den civila statsförvaltningen, samt att nämnda kommitté i utlåtande den 20 november 1918 inkom med det förslag, som av utredningen föranleddes. Löneregleringskommitténs nyssnämnda förslag blev sedermera i huvudsak lagt till grund för den av mig nyss omnämnda propositionen. Beträffande propositionens innehåll tillåter jag mig hänvisa till vad det vid densamma fogade utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 14 mars 1919 därom innehåller. I detta sammanhang anser jag mig endast böra återgiva mitt principanförande i ämnet vid nämnda tillfälle, vilket var av följande innehåll:

»Såsom jag i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 16 september 1918 anförde, är den nu ifrågavarande löneregleringen avsedd att vara endast av tillfällig karaktär. Att åstadkomma ett definitivt avgörande i förevarande avseende låter sig nämligen nu icke under några omständigheter göra, dels med hänsyn till de ingående och tidskrävande förarbeten, som oundgängligen förutsättas för en dylik åtgärd, och dels på grund därav att de ekonomiska förhållandena i allmänhet ej än tillnärmelsevis vunnit den stadga, som därför erfordras.

Behovet av den tillfälliga lönereglering, varom nu är fråga, har, som ock antytts i mitt förenämnda yttrande, uppkommit genom den allmänna prisstegring, som ägt rum, sedan de gällande löneregleringarna eller åtminstone de bärande grunderna för dem fastställdes. Ifrågavarande lönereglering företer därför en viss likhet med krigstidslöneförbättringarna men är dock att därifrån bestämt skilja. De senare äro nämligen avsedda att för befattningshavarna i viss mån neutralisera den omedelbart av Jcrigstidsförhållandena orsakade dyr tiden, under det att ifrågavarande tillfälliga lönereglering skulle motsvara den normalt fortgångna prisstegringen.

Krigstidstilläggen och -hjälpen, å ena, samt den ifrågasatta tillfälliga löneregleringen, å andra sidan, äro sålunda helt skilda saker, som ock böra bedömas oberoende av varandra. Detta bör uppmärksammas särskilt om för den tillfälliga löneförbättring, varom nu är fråga, skulle väljas, icke den av mig i yttrandet den 16 september 1918 i första rummet

Departementschefens uttalande den 14 mars 1919.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

nämnda utvägen, nämligen att åvägabringa en provisorisk lönereglering av väsentligen samma typ, som under åtskilliga år varit gällande förslatsdepartementen och vissa centrala ämbetsverk, utan den andra av mig vid samma tillfälle omnämnda utvägen eller att för de förvaltningsgrenar, det nu gäller, låta krigstidstillägget utgå efter en högre procentsats än för dem, vilkas löneförhållanden genom de vid 1918 års riksdag beslutade tillfälliga löneregleringarna blivit förbättrade. I det senare fallet skulle nämligen vad som beviljades under lormen av krigstidstillägg för störa grupper av befattningshavare i verkligheten innehålla två skilda moment: krigstidstillägg i egentlig bemärkelse och eu av krigstidsförhållandena alldeles oberoende löneförbättring i övrigt.

Orsaken varför jag i valet mellan nämnda utvägar gav företräde åt den förra var, att denna tycktes möjliggöra eu noggrannare prövning med hänsyn till olika förhållanden beträffande särskilda grupper av befattningshavare. Jag hade nämligen fått ett allmänt intryck av att, ehuru den ifrågasatta löneregleringen endast kunde bliva av tillfällig natur, en ingående prövning vore nödvändig för att komma till ett något så när tillfredsställande resultat, en prövning, som syntes mig krävande i synnerhet då det gällde, vilka särskilda grupper av befattningshavare, som borde bliva delaktiga av löneregleringen.

Vid den beredning, förevarande fråga sedermera undergått, har det visat sig, att de med nämnda prövning förenade svårigheterna ingalunda överskattats. Avgörandet såväl i fråga om vilka tjänstemannakategorier böra komma i åtnjutande av den nu ifrågavarande tillfälliga löneregleringen som ock beträffande förhållandet mellan olika kategorier inbördes och mellan olika befattningshavare inom en och samma kategori har nämligen visat sig förenat med så pass stora vanskligheter, att behovet av en mera djupgående utredning, än tiden hittills medgivit, egentligen framträtt såsom eu förutsättning för att löneregleringen skulle kunna fylla de anspråk på riktig uppskattning i ovanberörda avseenden, man helst ville ställa på densamma.

Skulle emellertid en dylik utredning, som väl i vissa stycken sammanfölle med den för en definitiv lönereglering erforderliga utredningen, åvägabringas, torde förslag till en sådan provisorisk lönereglering, varom nu är fråga, icke kunna så snart framläggas och i varje fall ej till nu pågående riksdag.

Då det dock torde vala av behovet i hög grad påkallat, att åtgärder snarast vidtagas för att bereda en även oavsett kristidens verkningar välbehövlig löneföi bättring för de talrika befattningshavare, vilkas löneför-

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

måner utgå enligt numera föråldrade grunder och vilka ej ännu kommit i åtnjutande av tillfällig lönereglering, synes mig annan utväg ej stå till buds än att nu efter en endast summarisk prövning framlägga ett blott schematiskt utformat förslag i ämnet.

Ett sådant förslag kan enligt sakens natur ej bliva oantastligt. Detta gäller först och främst dess detaljer, såsom särskilda tjänsters värdesättning i förhållande till andra befattningar av liknande karaktär, men även förslagets mer principiella sidor, såsom särskilda förvaltningsgrenars delaktighet av eller uteslutande från löneregleringen. Nog så allvarlig och även berättigad kritik av förslaget i olika avseenden är därför att emotse, helst vid förslagets utarbetande största försiktighet måste iakttagas för att betaga detsamma prejudicerande verkan på blivande definitiv lönereglering.

Hänsynen till den tryckta belägenheten hos den stora massan av statstjänare, varom här är fråga, torde dock böra gälla för mer, varför jag, då annan och bättre utväg att snart bringa den åsyftade hjälpen synes mig saknas, icke tvekat att förorda omedelbart framläggande av ett förslag, sådant omständigheterna nu kunna medgiva, om tillfällig lönereglering för befattningshavare vid statsdepartementen, centrala ämbetsverk, hovrätterna m. fl. grenar av den civila förvaltningen att gälla redan från och med innevarande år.»

I anledning av propositionen nr 326 anmälde riksdagen i särskilda Riksdagens skrivelser, nr 215, 279 och 286 sina i ämnet fattade beslut, därvid riks -Redning‘av dagen förmälde sig icke hava funnit anledning till erinran annat än iprop.nr336. vissa angivna hänseenden. I sin skrivelse nr 215 anförde riksdagen dessutom, bland annat, följande.

I ett flertal inom riksdagen väckta motioner hade förslag framställts om utsträckande av den tillfälliga löneregleringen till andra befattningshavare än de i propositionen upptagna, bland annat till fögderiförvaltningens personal. Vissa av dessa förslag hade riksdagen icke ansett sig böra biträda. Riksdagen hade dock velat framhålla, att en förnyad utredning syntes vara erforderlig beträffande omfattningen av den tillfälliga lö nereid eringen för år 1920, varvid jämväl torde böra tagas under omprövning, huruvida nå°ron iämknin£ i de av riksdagen antagna bestämmelserna r*örande löneförbättring för lärarpersonalen borde vidtagas. I den förevarande propositionen ställdes visserligen i utsikt, att beträffande tillfällig lönereglering för sistnämnda år särskild proposition komrae att avlåtas till den då pågående riksdagen. Riksdagen ville emellertid giva uttryck åt den uppfattningen, att definitivt beslut rörande en sådan tillfällig lönereglering borde fattas först av 1920 års riksdag och att för det dåvarande

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.)

endast borde å 1920 års riksstat avsättas visst belopp för ändamålet att användas efter de närmare bestämmelser, vilka kunde komma att fastställas av sistnämnda års riksdag.

I anledning av riksdagens berörda uttalande hemställde Kungl. Maj:t i proposition den 27 maj 1919, nr 409, om avsättning av medel å riksstaten för år 1920 till tillfällig lönereglering för vissa befattningshavare å ordinarie stat inom den civila statsförvaltningen ävensom till förstärkning av de till avlönande av vissa extra befattningshavare inom samma förvaltning samt till vikariatsersättningar in. m. anvisade medel. Enligt skrivelse den 13 juni 1919, nr 342, biföll riksdagen denna framställning. Därvid uttalade riksdagen, att hinder icke borde möta att av ifrågavarande anslag för år 1920 tillsvidare till ordinarie och extra personal vid de förvaltningsgrenar, vilka omfattades av den utav riksdagen i anledning av propositionen nr 326 för år 1919 beslutade tillfälliga löneförbättringen, utbetala förskott i avräkning på en eventuell löneförbättring för år 1920 med belopp, som skulle utgått, därest de för år 1919 i detta hänseende stadgade bestämmelserna fortfarande varit gällande.

I överensstämmelse med riksdagens beslut om tillfällig löneförbättring under år 1919 samt om provisoriska anordningar i ämnet tillsvidare under år 1920 har Kungl. Maj:t genom beslut den 27 juni, den 20 september och den 21 november 1919 utfärdat författningar i ämnet.

Svensk för- Vad först angår Kungl. Maj:ts beslut den 27 juni 1919 innefattas

fattnings- detsamma i en kungörelse angående tillfällig löneförbättring under år nr”J&ä 1919 för viss personal inom den civila statsförvaltningen (svensk författningssamling nr 362). Efter statskontorets hörande har Kungl. Maj:t i nämnda kungörelse förordnat som följer:

»1) Tillfällig löneförbättring skall under år 1919 utgå vid befattningar å ordinarie stat inom den civila statsförvaltningen enligt de vid riksdagens ovanberörda skrivelser fogade tabeller över tillfällig löneförbättring för vissa befattningshavare år 1919; dock att beslut rörande löneförbättring åt häradshövding kommer att av Oss i annan ordning meddelas samt att i övrigt de undantag och särskilda föreskrifter, som nedan för särskilda fall stadgas, skola beträffande ifrågavarande löneförbättring lända till efterrättelse.

2) Ett provisoriskt tredje ålderstillägg å 200 kronor, varav 100 kronor skola anses motsvara lön och 100 kronor motsvara tjänstgöringspenningar, skall under år 1919 utgå till kvinnliga biträden och likställda befattningshavare, som avses i de under punkt 1) omförmälda tabeller över tillfällig löneförbättring, efter femton års tjänstgöring under enahanda

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

villkor, som gälla rörande rätt för sådana biträden till förut stadgade ålderstillägg; ägande vederbörande departementschef för statsdepartementens del samt i övrigt vederbörande verk eller myndighet att med iakttagande härav pröva, huruvida dylikt provisoriskt ålderstillägg må tillkomma sådan befattningshavare.

3) Till befattningshavare å gammal stat (med undantag av auditören vid flottans station i Karlskrona) skall den tillfälliga löneförbättringen utgå med belopp, som av Oss i varje särskilt fall bestämmes enligt i framställningen till riksdagen angivna grunder.

4) Till lots (överlots, lotsförman) må avlöningstillägg ej utgå med högre belopp, än att avlöningstillägget tillsammans med inkomsten av lotspenningar uppgår till högst 1,000 kronor; skolande till grund för beräkningen av berörda inkomst läggas förhållandena under tiden den 1 oktober 1916—den 30 september 1919 med iakttagande därav,

att för en var befattningshavare räknas med den andel i lotspenningar, som i medeltal för år tillkommit honom vare sig å ordinarie eller å extra befattning;

att, vare sig befattningshavaren haft andel i lotspenningar under hela treårsperioden eller endast någon del därav, det beräknade årsbeloppet skall i förevarande hänseende vara bestämmande;

att hänsyn skall tagas även till den ersättning för mistad andel i lotspenningar, som tillkommit vederbörande under tjänstgöring vid flottan; samt

att, där på grund av sålunda föreskriven begränsning avlöningstillägget skall utgå med avkortat belopp, avdrag å tillägget i män av behov skall göras först å den del, som är att hänföra till lönen och därefter å den dél, som är att hänföra till tjänstgöringspenningarna.

Till befattningshavare å lots- och fyrväsendets övergångs- och indragningsstat skall löneförbättring utgå endast därest Vi pröva skäligt tillägga vederbörande sådan förmån och med belopp, som av Oss i varje särskilt fall bestämmes.

5) Till teologie professor, som innehar prebendepastorat eller eljest åtnjuter naturaförmåner eller inkomst från enskild donation, skall löneförbättring utgå endast därest Vi pröva skäligt tillägga vederbörande sådan förmån och i så fall ej med högre belopp, än att hans sammanlagda inkomst av statsmedel och av prebendet, naturaförmånerna eller donationen, beräknad enligt i framställningen till riksdagen angivna grunder, uppgår till 9,700 kronor;

skolande härvid iakttagas, att, där på grund av sålunda föreskriven begränsning avlöningstillägget skall utgå med avkortat belopp, avdrag å

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 215 höft. (ATr 258.) 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

; ilo

tillägget i mån av behov göres först å den del, som är att hänföra till lönen, och därefter å den del, som är att hänföra till tjänstgörinspenningarna.

Teologie professor, som innehar prebendepastorat eller eljest åtnjuter naturaförmåner eller inkomst från enskild donation, äger hos Oss göra framställning om tillfällig löneförbättring, därvid skall meddelas fullständig uppgift om den inkomst, som tillflutit honom av tjänsten under vart och ett av ecklesiastikåren 1916—1917, 1917—1918 och 1918—1919.

6) Till ordinarie befattningshavare vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna, de tekniska elementarskolorna, de tekniska fackskolorna och de tekniska gymnasierna skall tillfällig löneförbättring under år 1919 utgå med belopp, som angives i riksdagens ovanberörda skrivelse, nr 215, med iakttagande,

att av löneförbättringen två tredjedelar skola betraktas såsom lön och en tredjedel såsom tjänstgöringspenningar;

att där lärare på grund av från städer, prebenden eller donationer enligt gällande stat härflytande förmåner åtnjuter högre inkomster å tjänsten än den avlöning, som eljest i allmänhet tillkommer motsvarande befattningshavare, den tillfälliga löneförbättringen icke skall utgå med högre belopp än att densamma jämte vad som, på sätt nyss är sagt, tillkommer vederbörande utöver normalavlöningen uppgår till sammanlagt högst 1,000 kronor; skolande vid avgörande av fråga om tillfällig löneförbättring för dessa lärare storleken av vederbörandes löneinkomst utöver normalavlöningen beräknas till ett belopp, utgörande medeltalet för åren 1914—1918 av den med vederbörande tjänst på grund av omförmälda förmåner förenade löneinkomst utöver normalavlöningen; samt

att, där på grund av sålunda föreskriven begränsning löneförbättringen skall utgå med avkortat belopp, avdrag å densamma i mån av behov skall göras först å den del, som är att hänföra till lönen, och därefter å den del, som är att hänföra till tjänstgöringspenningarna.

7) Till de båda lektorerna vid skog shög skolan skall tillfällig löneförbättring utgå med allenast 600 kronor för år, därav två tredjedelar skola betraktas såsom lön och en tredjedel såsom tjänstgöringspenningar.

8) Till skog sskolornas föreståndare skall tillfällig löneförbättring icke utgå.

9) Till extra personal vid de förvaltningsgrenar, för vilkas ordinarie personal tillfällig löneförbättring medgivits enligt punkt 1), skall tillfällig löneförbättring under år 1919 utgå med belopp, som av Oss i varje särskilt fall bestämmes enligt i framställningen till riksdagen angivna grunder.

11 Kling!. Maj:ts proposition nr 258.

10) Till övningslärare vid någon av de i punkt 6) omförmälda läroanstalter, som bestrider undervisning utöver den mot den ordinarie lönen svarande undervisningstiden, ävensom till extra ordinarie och vikarierande lärare vid samma anstalter skall tillfällig löneförbättring under år 1919 utgå enligt de i riksdagens skrivelse, nr 215, angiva regler.

11) I de fall, då särskild ersättning utgår för vikariat å befattning, för vilken tillfällig löneförbättring medgivits, må tillägg till vikariatsersättningen utgå med det belopp, som kan föranledas av löneförbättringen vid befattningen, dock minskat med vad som under tiden för vikariatet må tillkomma den vikarierande såsom tillfällig löneförbättring vid egen befattning.

12) Befattningshavare, som är tjänstledig för offentligt uppdrag eller som åtnjuter ferier, semester eller därmed jämförlig tjänstledighet, äger att utan hinder av sådan ledighet uppbära den tillfälliga löneförbättring, som eljest skolat tillkomma honom. För den, som har tjänstledighet av annan anledning, minskas löneförbättringen i samma proportion som förhållandet mellan den under ledigheten uppburna avlöning, som löneförbätringen är avsedd att förstärka, och den avlöning av samma slag, som skolat utgå, därest befattningshavaren icke åtnjutit dylik ledighet.

13) För åtnjutande av den tillfälliga löneförbättringen skola, utöver nu meddelade föreskrifter, de för vederbörande befattning gällande avlöningsvillkor i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

14) Beträffande befattningshavare å gammal stat (med undantag av audilören vid flottans station i Karlskrona), befattningshavare å lots- och fyrväsendets övergångs- och indragningsstat samt den i punkt 9) omförmälda extra personal ankommer det på vederbörande verk eller myndighet att, med beaktande av vad det vid ovanberörda proposition nr 326 fogade utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden den 14 mars 1919 innehåller i ämnet till vederbörande statsdepartement inkomma med till Oss ställt yttrande och förslag i fråga om löneförbättring för verkets eller myndighetens ifrågavarande personal; skolande därvid för varje särskild befattning uppgivas -— jämte andra omständigheter, som kunna vara av betydelse för frågans bedömande — de avlöningsförmåner, som utgått vid befattningen från och med år 1916, omfattningen av den tjänstgöringsskyldighet, som ålegat vederbörande befattningshavare, samt huruvida han innehaft jämväl annan befattning i statens tjänst m. in.

15) Den tillfälliga löneförbättringen skall utbetalas i samma ordning som den avlöning av olika slag, densamma är avsedd att förstärka; skolande den del av sagda löneförbättring, som hänför sig till redan utbetalad avlöning, på en gång utbetalas så snart ske kan.

12 Svensk för fattningss armling nr 650.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

16) Utgiften för den tillfälliga löneförbättringen skall avföras av försäkringsinspektionen, mynt- och justeringsverket, patent- och registreringsverket. folkskollärarnas pensionsinrättning, flottans pensionskassa och domänstyrelsen å de medel, av vilka vederbörande verks eller inrättnings omkostnader i övrigt bestridas, samt av övriga verk och myndigheter å vederbörande på tilläggsstat för år 1919 under 2—9 huvudtitlarna anvisade förslagsanslag till tillfällig lönereglering för vissa befattningshavare å ordinarie stat inom den civila statsförvaltningen samt till förstärkning av de till avlönande av vissa extra befattningshavare inom den civila statsförvaltningen samt till vikariatsersättningar in. in. anvisade medel; dock att beträffande befattningshavare å allmänna indragningsstaten ifrågavarande utgift skall avföras å förslagsanslaget å nämnda stat.

Statskontoret skall till sistnämnda verk och inrättningar, i den mån dessa ej äga att direkt å statsverkets giro räkning utfärda anvisningar, på rekvisition ställa till förfogande för ändamålet erforderliga belopp.

Tryckta exemplar av ovanberörda proposition och riksdagsskrivelser med därvid fogade tabeller över tillfällig löneförbättring för vissa befattningshavare år 1919 skola på rekvisition tillhandahållas vederbörande verk och myndigheter av statskontoret.»

Genom sitt förenämnda beslut den 20 september 1919 förordnade vidare Kungl. Maj:t — med upphävande av stadgandena i punkterna 9 och 14 av nyss återgivna kungörelse — i kungörelse angående tillfällig löneförbättring under år 1919 för viss extra personal inom den civila statsförvaltningen (svensk författningssamling nr 650) som följer:

»1) Till extra personal inom de förvaltningsgrenar, vid vilka tillfällig löneförbättring medgivits för ordinarie personal enligt punkt 1) i kungörelsen den 27 juni 1919, skall vederbörande verk eller myndighet lämna tillfällig löneförbättring för år 1919, därvid, utöver de i nämnda kungörelse meddelade bestämmelser i tillämpliga dt-lar, skall lända till efterrättelse vad här nedan finnes stadgat.

2) Tillfällig löneförbättring utgår icke till extra personal, som

a) är anställd annorledes än mot fast arvode (t. ex. personal, som utför arbete mot räkning, ersättning beräknad för varje särskilt uppdrag, gratifikation in. in.);

b) är närmast samhörig eller jämförlig med sådan personal å ordinarie stat, vilken enligt kungörelsen den 27 juni 1919 ej åtnjuter tillfällig löneförbättring; dock att detta stadgande ej skall utgöra hinder för

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

sådan extra vaktmästare, som icke erhållit avlöningsförbättring enligt de i kungörelsen den 1 november 1918, nr 836, stadgade grunder, att komma i åtnjutande av den tillfälliga löneförbättring under år 1919, som eljest enligt denna kungörelse må honom tillkomma;

c) fått sin avlöning under år 1919 tillmätt med full hänsyn till den normala prisstegringen från och med år 1916.

3) Till extra personal, som i avlöningshänseende är jämförlig med i kungörelsen den 27 juni 1919 avsedd ordinarie personal (t. ex. extra byråchef, extra sekreterare, extra revisor, extra kvinnligt biträde) skall tillfällig löneförbättring utgå med samma belopp och fördelning å avlöningstitlar som för motsvarande ordinarie personal.

4) Till extra personal i övrigt skall tillfällig löneförbättring utgå med 25 procent av den kontanta avlöningens belopp, dock med den begränsning, att löneförbättringen icke må överstiga vad som enligt punkt 3) skall utgå till jämställd i nämnda punkt avsedd extra personal eller, om sådan jämförelse ej kan göras, 800 kronor för år.

5) Därest vid fastställandet av den avlöning, som den tillfälliga löneförbättringen är avsedd att förstärka, hänsyn i någon mån tagits till den normala prisstegring, som inträffat från och med år 1916, skall löneförbättringen minskas i motsvarande grad.

6) Innehavare av mer än en extra anställning må med undantag, av befattningshavare, som avses i punkt 3), i sådan egenskap såsom tillfällig löneförbättring enligt denna kungörelse ej uppbära, för år räknat, mer än 800 kronor eller det högre belopp, som enligt punkt 4) må kunna utgå vid någon av anställningarna.

7) I punkt 3) avsedd extra befattningshavare, vilken innehar ytterligare extra anställning, må ej i sistnämnda egenskap tillgodonjuta löneförbättring jämlikt denna kungörelse med högre belopp, än att sammanlagda löneförbättringen för honom belöper sig till 1,000 kronor om året.

8) Innehavare av både extra anställning och befattning å ordinarie stat må ej på grund av extra anställning åtnjuta löneförbättring enligt denna kungörelse till högre belopp, än att detsamma tillhopa med tillfällig löneförbättring, som må utgå vid innehavande befattning å ordinarie stat, uppgår till 1,000 kronor för år.

9) Anställningshavare, som åtnjuter avlöning å mer än en extra anställning i statens tjänst, skall uppbära hela den honom jämlikt denna kungörelse tillkommande löneförbättring vid den högst avlönade anställningen eller, därest avlöningarna äro lika, vid den anställning, han först erhållit.

10) Det skall åligga de funktionärer, som hava att utanordna avlö-

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

ning åt personalen vid vederbörande verk och myndigheter, att i fråga om sådan extra personal, som uppbär avlöning å mer än en extra anställning, månatligen meddela varandra alla uppgifter rörande ifrågavarande personal, som erfordras för att till densamma kunna utbetala tillfällig löneförbättring enligt denna kungörelse.

11) Därest beträffande extra personal, som avses i punkt 4), viss del av avlöningen å den anställning, vid vilken den tillfälliga löneförbättringen utbetalas, är att anse såsom tjänstgöringspenningar, skall motsvarande del av löneförbättringen jämväl betraktas såsom sådana.»

Svensk för- Slutligen har Kungl. Maj:t — i anledning av riksdagens förberörda i

Tsamling skrivelsen nr 409 gjorda uttalande, att hinder icke borde möta att av det nr 778. ^ riksstaten för år 1920 beviljade anslag för avsättning till tillfällig löne-

reglering för vissa befattningshavare å ordinarie stat inom den civila statsförvaltningen ävensom till förstärkning av de till avlönande av vissa extra befattningshavare inom samma förvaltning samt till vikariatsersättningar in. in. tillsvidare till ordinarie och extra personal vid de förvaltningsgrenar, vilka omfattades av den utav riksdagen i anledning av propositionen den 14 mars 1919, nr 326, för nämnda år beslutade tillfälliga löneförbättring, utbetala förskott i avräkning på en eventuell löneförbättring för år 1920 med belopp, som skulle utgått, därest de för år 1919 i berörda hänseende stadgade bestämmelser fortfarande varit gällande — i kungörelse den 21 november 1919 angående utbetalande av förskott i avräkning å tillfällig löneförbättring för år 1920 åt viss personal inom den civila statsförvaltningen (svensk författningssamling nr 778) förordnat som följer:

»1) Till innehavare av anställningar, vid vilka ej mindre tillfällig löneförbättring under år 1919 medgivits enligt kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 362) angående tillfällig löneförbättring under år 1919 för viss personal inom den civila statsförvaltningen eller kungörelsen den 20 september 1919 (nr 650) angående tillfällig löneförbättring under år 1919 för viss extra personal inom den civila statsförvaltningen än även de kontanta avlöningsförmånerna — oavsett dyrtidstillägg, tillfällig löneförbättring och ålderstillägg — icke med ingången av år 1920 undergå förändring, må såsom förskott i avräkning å den tillfälliga löneförbättring, som kan varda dessa anställningshavare beviljad för år 1920, under samma år intill dess bestämmelser angående sådan löneförbättring utfärdats och trätt i kraft, utbetalas vad som skolat till vederbörande anställningshavare utgå, därest de genom nämnda kungörelser givna bestämmelser fortfarande varit gällande.

2) Ifrågavarande förskottsutbetalningar skola avföras av försäkrings-

15 Kungl. May.ts proposition nr 258.

inspektionen, mynt- och justeringsverket, patent- och registreringsverket, statens anstalt för pensionering av folkskollärare med flera, flottans pensionskassa och domänstyrelsen å de medel, av vilka vederbörande verks eller inrättnings omkostnader i övrigt bestridas, samt av övriga verk och myndigheter å det å riksstaten för år 1920 uppförda förslagsanslag å 4,575,000 kronor för avsättning till tillfällig lönereglering för vissa befattningshavare å ordinarie stat inom den civila statsförvaltningen ävensom till förstärkning av de till avlönande av vissa extra befattningshavare inom samma förvaltning samt till vikariatsersättningar in. m. anvisade medel; dock att beträffande befattningshavare å allmänna indragningsstaten ifrågavarande utgift skall avföras å förslagsanslaget till nämnda stat.

3) Statskontoret skall till vederbörande verk och inrättningar, i den mån dessa ej äga att direkt å statsverkets giroräkning utfärda anvisningar, på rekvisition ställa till förfogande för ändamålet erforderliga belopp.»

Såsom jag nyss erinrade uttalade riksdagen i sin förenämnda skri- Departevelse, nr 215, bland annat, att beträffande omfattningen av den tillfälligafZTuttalän löneregleringen för år 1920 eu förnyad utredning syntes erforderlig, där- de den 16 vid jämväl borde tagas under omprövning, huruvida någon jämkning i de -’ul1 1919' av riksdagen antagna bestämmelserna rörande löneförbättring för lärarpersonalen borde vidtagas. Vid anmälan den 16 juli 1919 av riksdagens ifrågavarande skrivelse i berörda del yttrade jag efter att hava i korthet

redogjort för vad i ämnet förut förekommit till statsrådsprotokollet över

finansärenden för nämnda dag följande:

»Förslag bör nu utarbetas rörande den tillfälliga lönereglering för år 1920, till vilken medel sålunda avsatts å nämnda års riksstat. Om man ock kan utgå ifrån att denna lönereglering bör i huvudsak överensstämma med den för år 1919 gällande, är det å andra sidan tydligt att, såsom

ock av riksdagen framhållits i dess skrivelse n:r 215, en närmare utred-

ning är av nöden rörande den nya löneregleringens omfattning; det gäller sålunda att tillse, dels huruvida några av de personalgrupper, som nu äro delaktiga i den tillfälliga löneregleringen, kunna därifrån uteslutas — detta torde vara fallet med, bland andra, de kvinnliga biträden, för vilka nu definitiv lönereglering beslutats att träda i tillämpning med 1920 års ingång — dels ock huruvida andra grupper av befattningshavare, som ej inbegripits i 1919 års tillfälliga lönereglering, böra upptagas i förslaget till dylik lönereglering för år 1920.

I sistberörda hänseende torde jag få erinra, hurusom i ett flertal motioner vid 1919 års lagtima riksdag förslag förelågo om den tillfälliga

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

löneregleringens utsträckning utöver vad som sedermera blev av riksdagen beslutat; sålunda yrkades, att tillfällig löneförbättring eller förhöjning i förut medgiven sådan skulle beredas även tjänstemän vid fögderitörvaltningarna, viss personal vid de ecklesiastika konsistorierna in. fl. Jag är ej beredd att nu angiva, huruvida eller i vilken utsträckning dessa eller andra befattningshavare må böra inordnas under den tillfälliga löneregleringen för år 1920, men jag vill framhålla såsom önskvärt, att den utredning, som nu bör komma till stånd, må taga sikte på, bland andra, även sådana befattningshavare, för vilka tillfällig löneförbättring i annan ordning medgivits, exempelvis lärare vid sjökrigsskolan och navigationsskolorna.

Enligt riksdagens uttalande i skrivelsen nr 215 bör vid utarbetande av förslag till tillfällig lönereglering för år 1920 tagas under omprövning, huruvida någon jämkning bör vidtagas i de av riksdagen antagna bestämmelserna rörande löneförbättring för lärarpersonalen. Det bör också erinras, att i motioner vid 1919 års lagtima riksdag — oavsatt de förslag, som åsyftade utsträckning av den tillfälliga löneregleringen till att omfatta andra personalgrupper än i propositionen ifrågasatts — vissa yrkanden framställdes om jämkningar i den av Kungl. Maj:t föreslagna löneregleringen, dock utan att dessa yrkanden föranledde riksdagen att frångå Kungl. Maj:ts förslag. Vid den utredning, varom nu är fråga, torde böra tao-as under övervägande, huruvida i sålunda berörda eller i andra avseenden någon jämkning bör ske i de regler, som nu gälla rörande den tillfälliga löneregleringen.

Jag vill slutligen framhålla, att den utredning, om vars föranstaltande jag nu har att framlägga förslag, icke bör röna någon påverkan av den vid 1919 års lagtima riksdag beslutade definitiva löneregleringen för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk. Det är visserligen sant, att i olikhet med denar 1919 gällande tillfälliga löneregleringen för andra grenar av den civila förvaltningen, vilken är grundad på prisläget vid tiden närmast före krigsutbrottet — vid fastställande av den definitiva löneregleringen för nyssnämnda fyra verk tagits till utgångspunkt det prisläge, som, att döma av stegringarna i levnadskostnaderna under åren närmast före krigets utbrott, skulle under normala förhållanden varit rådande i början av 1920-talet, men härvid har förutsatts, att, efter framställning till 1920 års riksdag, en reduktion av dyrtidstillägget, i förhållande till vad för statens övriga befattningshavare skulle gälla, komme att vidtagas för de nämnda fyra verkens personal. Genom beslut den 19 juni 1919 har ock Kungl. Maj:t funnit gott anbefalla kominunikationsverkens lönenämnd att utarbeta och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till bestämmelser bland annat i fråga

17 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

om dyrtidstillägg åt personalen vid ifrågavarande verk för tiden efter utgången av juni månad 1920, vid vilken tidpunkt omförmälda definitiva lönereglering för dessa verk träder i tillämpning.

Åt 1902 års löneregleringskoinmitté, vilken på sin tid utarbetade det förslag till tillfällig lönereglering under år 1919 för viss ordinarie personal vid den civila statsförvaltningen, som låg till grund för Kungl. Maj:ts framställning i ämnet till 1919 års lagtima riksdag, torde böra uppdragas att jämväl utreda frågan om motsvarande lönereglering för år 1920.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt 1902 års löneregleringskommitté att verkställa utredning, i enlighet med vad ovan uttalats, beträffande tillfällig lönereglering under år 1920 för befattningshavare vid statsdepartementen, centrala ämbetsverk, hovrätterna och andra grenar av den civila statsförvaltningen samt att så snart ske kan inkomma med det förslag, som av utredningen föranledes.»

Kungl. Maj:t biföll min ifrågavarande hemställan, och uppdrogs förty åt löneregleringskommittén att verkställa den av mig föreslagna utredningen. Nämnda kommitté har ock sedermera i utlåtande den 17 december 1919 fullgjort det kommittén meddelade uppdraget, därvid kommittén tilllika överlämnat en tabellbilaga benämnd »förslag rörande tillfällig löneförbättring för olika grupper av befattningshavare å ordinarie stat år 1920.»

Innan jag övergår till ett återgivande av innehållet i löneregleringskommitténs omförmälda utlåtande, torde jag böra lämna redogörelse för de till Kungl. Maj:t från åtskilliga verk och myndigheter och även från enskilda befattningshavare eller grupper av befattningshavare inkomna eller eljest till Kungl. Maj:t överlämnade framställningar om tillfällig löneförbättring. Till en början ber jag därvid få anmäla de framställningar, vilka blivit till löneregleringskommittén remitterade eller till nämnda kommitté överlämnade för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det kommittén lämnade uppdraget. Dessa framställningar hava varit följande:

framställning av den 24 maj 1919 av lektorerna vid sjökrigsskolan angående löneförbättring för dem;

skrift av den 30 augusti 1919 innefattande framställning av sammanslutningen Sveriges universitets- och högskolebetjänte angående tillfällig lönereglering för betjänte vid universiteten och andra vetenskapliga inrättningar;

framställningar från envar av länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Blekinge, Kristiansatads, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Väster-

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 215 käft. (AV 258). 3

Inkomna

framställ

ningar.

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

norrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län i fråga om provisorisk löneförbättring för landsfogdarna och vissa av dessa framställningar jämväl för andra befattningshavare vid fögderiförvaltningarna;

skrift av den 23 september 1919 innefattande framställning av landsfogden A. Hägg och två andra landsfogdar såsom delegerade för flertalet av landsfogdarna i riket angående åtskilliga frågor, däribland frågan om tillfällig löneförbättring för landsfogdarna:

skrift den 31 juli 1919 innefattande framställning av åtskilliga föreståndare och lärare vid navigationsskolorna angående bland annat tillfällig löneförbättring för ifrågavarande skolors lärarpersonal;

en till Kungl. Maj:t ställd, den 9 oktober 1919 inkommen skrift innefattande framställning av flertalet överläkare vid statens hospital och asyler angående tilliällig löneförbättring för dem;

framställning av den 8 oktober 1919 av länsstyrelsen i Kronobergs län i fråga om löneförbättring för landsfogdarna;

framställning av den 22 augusti 1919 av direktionen över gymnastiska centralinstitutet angående provisorisk löneförbättring för överlärarna vid institutet;

framställning av den 30 augusti 1919 av skolöverstyrelsen angående tillfällig löneförbättring åt folkskolinspektörer; samt

framställning av den 18 november 1919 från nautisk-meteorologiska byrån i fråga om avlöningsförhållandena inom byrån i vissa avseenden.

Vidare har från ecklesiastikdepartementet under hand delgivits kommittén en den 2 september 1919 dagtecknad framställning av vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien angående, bland annat, tillfällig löneförbättring åt den s. k. Hjertbergska antikvarien.

Slutligen har till kommittén inkommit en skrift från föreningen Sveriges landsfiskaler, däri föreningen gjort framställning ifråga om, bland annat, tillfällig löneförbättring för landsfiskalerna.

Härefter torde jag få redovisa de till Kungl. Maj:t inkomna framställningarna i ämnet, vilka dels icke ansetts böra överlämnas till löneregleringskommittén, dels ock inkommit sedan nämnda kommitté fullgjort sitt berörda uppdrag.

Sålunda har Sveriges statstjänstemannanämnd genom sitt arbetsutskott i en till Kungl. Maj:t den 26 mars 1919 inkommen skrift gjort vissa erinringar mot löneregleringskommitténs betänkande i ämnet den 20 november 1918. Som nämnts inkom berörda skrift till Kungl. Maj:t först den 26 mars 1919 d. v. s. först sedan proposition i ämnet blivit till sistnämnda års riksdag avlåten.

19 Kungl Maj:ts proposition nr 258.

1 en till Kungl. Maj:t ställd skrift den 18 september 1919 har vidare rektorn vid skeppsgosseskolan i Karlskrona R. Segrell hemställt, att rektor vid skeppsgosseskola måtte beredas tillfällig löneförbättring av 600 kronor årligen, om möjligt räknat från och med år 1919. Enahanda framställning har vidare i skrivelse den 18 september 1919 gjorts av rektorn vid skeppsgosseskolan i Marstrand för hans vidkommande.

Vidare har 1919 års statstjänstemannakongress i skrivelse den 5 oktober 1919 hemställt, att de civila befattningshavarna i statens tjänst, som ej tillhöra kommunikationsverken, må från och med den 1 juli 1920 erhålla tillfällig löneförbättring, som kan anses motsvara vad som genom den definitiva löneregleringen beretts befattningshavare vid kommunikationsverken.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 18 november 1919 till chefen för ecklesiastikdepartementet, vilken skrivelse sedermera överlämnats till finansdepartementet, hemställt, att kanslibiträdet (kanslisten) hos styrelsen Carl Henrik Nilsson måtte beredas tillfällig löneförbättring under år 1920 till belopp motsvarande vad som i sådant hänseende bleve bestämt för länsnotarie och länsbokhållare av andra graden i Stockholm.

Vidare har styrelsen för föreningen Sveriges landsfogdar i en till Kungl. Maj:t ställd skrift den 15 december 1919 på anförda skäl hemställt om tillfällig löneförbättring till landsfogdarna för år 1919 till belopp av 900 kronor för var och en av dem.

I skrivelse den 18 december 1919 har vidare universitetskanslern hemställt, att tillfällig löneförbättring måtte utgå jämväl till akademifogdens i Uppsala biträde.

Med skrivelse den 7 januari 1920 har länsstyrelsen i Blekinge län överlämnat en av landsfogden i nämnda län Bengt Falk gjord framställning om tillfällig löneförbättring åt landsfogdarna.

Ytterligare har länsstyrelsen i Örebro län i skrivelse den 10 januari 1920 överlämnat eu av landsfogden i nämnda län Knut Norrsell gjord framställning om tillfällig löneförbättring.

1 skrivelse den 14 januari 1920 har länsstyrelsen i Södermanlands län hemställt, att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga proposition därom, att landsfogdarna för år 1920 beviljas sådan löneförbättring att jämväl deras behov av tillfällig löneförbättring för år 1919 bleve tillfredsställt.

1 skrivelse den 15 januari 1920 har vidare länsstyrelsen i Östergötlands län med överlämnande, bland annat, av en från landsfogden i länet Ernst Myrin till länsstyrelsen ingiven framställning om beredande av tillfällig löneförbättring åt landsfogdarna hemställt, att som länsstyrelsen an-

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

såge landsfogdens framställning synnerligen befogad, Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition om beredande åt landsfogdarna av tillfällig löneförbättring för den tid och till det belopp, vartill Kungl. Maj:t kunde finna omständigheterna föranleda.

I skrivelse den 20 januari 1920 har vidare länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, med föranledande närmast av en framställning av landsfogden i länet, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder, varigenom tillfällig löneförbättring måtte beredas landsfogdarna; och har länsstyrelsen därvid uttalat önskvärdheten av att avlöningsförbättringen om möjligt kornme att utgå från och med år 1919.

I anledning av en av chefen för nationalmuseum till chefen för ecklesiastikdepartementet i skrivelse den 6 december 1919 gjord framställning rörande tolkning i visst hänseende av kungörelsen den 27 juni 1919, nr 362, m. m. har statskontoret i ett häröver avgivet infordrat utlåtande den 17 januari 1920 ifrågasatt, att övereldaren och de tvenne eldarna vid Nationalmuseum gjordes delaktiga av den tillfälliga löneförbättring, som kunde varda personal inom den civila statsförvaltningen av innevarande års riksdag för samma år tillerkänd.

Vidare har läroverk slärarnas riksförbund genom förbundets styrelse i skrivelse den 19 januari 1920 på anförda skäl anhållit, att Kungl. Maj:t vid beredandet av förslag att framläggas för 1920 års riksdag rörande tillfällig löneförbättring för befattningshavare inom vissa grenar av den civila statsförvaltningen måtte taga frågan om löneförbättringsbeloppen för läroverkens och jämförliga undervisningsanstalters lärarepersonal under omprövning samt i den kommande propositionen till 1920 års riksdag i ärendet föreslå sådana lönetillägg för samma lärarepersonal, att densamma kommer i fullt åtnjutande av den rätt och erhåller den plats i löneskalan, som genom 1918 års lönereglering tillerkändes den.

Ytterligare har lotsstyrelsen i skrivelse den 27 januari 1920 hemställt, att i en blivande författning om tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen måtte beträffande lotspersonalen intagas en bestämmelse i ämnet av följande innehåll: »Till lots, [överlots, lots-

förman] må avlöningstillägg ej utgå med högre belopp, än att avlöningstillägget tillsammans med under föregående kalenderår åtnjuten inkomst av lotspenningar vid vederbörande lotsplats uppgå till högst 1,500 kronor».

Slutligen har gymnastiklärareföreningen genom dess ordförande i skrivelse den 1 februari 1920 gjort framställning, att gymnastiklärarna måtte, i likhet med andra ämneslärare, komma i åtnjutande av tillfällig löneförbättring i angiven utsträckning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2ö8.

21 Till vissa av förenäinnda framställningar torde jag få i den följande framställningen närmare återkomma.

Jag övergår härefter till att i ett sammanhang redogöra för frågan om tillfällig löneförbättring under år 1920 för vissa civila befattningshavare, sådan frågan nu föreligger. Därvid vill jag som regel följa löneregleringskommitténs utlåtande den 17 december 1919 och vid de särskilda punkterna därav göra de uttalanden, vartill inkomna framställningar och förhållanden i övrigt må giva anledning.

Löneregleringskommittén erinrar till en början därom, att kommitténs betänkande i ämnet den 20 november 1918 ävensom de kommitténs utlåtanden, vilka ligga till grund för den tillfälliga löneförbättring, som för år 1919 medgivits den stora mängden av centralförvaltningens befattningshavare och i sammanhang därmed även en del andra civila tjänstinnehavare, avsågo egentligen endast befattningshavare å ordinarie stat. Det uppdrag, kommittén fått X avseende å den tillfälliga löneförbättringen för år 1920, torde även få anses vara i huvudsak begränsat till befattningshavare å ordinarie stat. Kommittén komme följaktligen att endast där särskilda skäl sådant föranledde vidi'öra löneförbättringen för annan personal.

Kommittén ingår härefter på frågan om ändamålet med den tillfälliga löneförbättringen för år 1920 och anför därom följande:

»Ändamålet med den för år 1919 medgivna löneförbättringen var att kompensera den ökning i levnadskostnaderna, som intill tiden för världskidgets utbrott d. v. s. mitten av år 1914, ägt rum från den tid, vars prisnivå varit grundläggande för löneregleringarna för respektive verk. Samma ändamål bör tydligen åsyftas med löneförbättringen för år 1920. Denna bör följaktligen — såsom ock chefen för finansdepartementet framhållit i sitt yttrande i ämnet till statsrådsprotokollet den 16 juli 1919 — i huvudsak överensstämma med den för år 1919 gällande löneförbättringen, och detta utan att röna någon påverkan av den vid 1919 års lagtima riksdag beslutade definitiva löneregleringen för kommunikationsverken, ehuru de vid 1918 års lagtima riksdag beslutade tillfälliga löneregleringarna för nämnda veide in. fl. i viktiga avseenden blevo normgivande för den tillfälliga löneförbättringen under år 1919 för befattningshavarna vid de centrala ämbetsverken i allmänhet ävensom vissa andra grenar av den civila statsförvaltningen. Den ojämnhet i avlöningshänseende, som sålunda skulle komma att uppstå mellan kommunikationsverken, å ena, och den övriga civila statsförvaltningen i allmänhet, å andra sidan, är ju avsedd att utjämnas genom dyrtidstilläggsbestämmelserna.

Ändamålet med den tillfälliga löneförbättringen för år 1920. Löneregleringskommittén.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

I betraktande av de förevarande omständigheterna kan det förslag till tillfällig: löneförbättring- för år 1920, som kommittén nu har att avgiva, ej bliva annat ån en modifikation av vad som i motsvarande avseende gäller för år 1919. Från denna uppfattning har kommittén därför utgått vid förslagets utarbetande. För att vinna översikt av de jämkningar, som kunde befinnas erforderliga, har kommittén huvudsakligen litat till de tryckta handlingarna från 1919 års lagtima riksdag samt statskontorets liggare över statsverkets speeialutgiftsstater ävensom statskalendern.»

Den utredning, kommittén föranstaltat i förevarande ämne, har givit kommittén anledning till uttalanden endast beträffande den ifrågasatta löneförbättringens omfång och angående beloppet av avlöningstilläggen.

I först berörda hänseende yttrar löneregleringskotnmbtén följande: Löneför- »I det förra avseendet, löneförbättringens omfång, är till en början

*>iomfån'enSatt märka att åtskilliga befattningshavare, som blivit delaktiga av löneför- Lönereglc- bättringen för år 1919, torde böra uteslutas från löneförbättringen under ringskom- år 1920, nämligen de vilka — utan att kunna anses hava blivit- hänförda mitten, pp prrad, vars övriga befattningshavare i allmänhet äro delaktiga av den tillfälliga löneförbättringen — under år 1920 komma i åtnjutande av definitiv lönereglering, som täcker den tillfälliga.

Hit höra först och främst de talrika kvinnliga biträdena. Vidare utrikesdepartementets personal med undantag av de få befattningshavare därstädes, som bibehållits vid sina förutvarande, efter den för statsdepartementen i allmänhet gällande löneskalan tillmätta avlöningar. Slutligen vissa enstaka tjänstinnehavare här och var inom statsförvaltningen, såsom assistenterna vid naturhistoriska riksmuséet, vissa befattningshavare vid Uppsala universitet, nämligen trädgårdsmästaren vid botaniska trädgården, amanuensen vid museet för nordiska fornsaker och ombudsmannen, vissa befattningshavare vid universitetet i Lund, nämligen amanuensen vid historiska muséet samt mynt- och medalj kabinettet ävensom notarien vid filosofiska fakulteten, vidare konsulenten och särskilda föredraganden för husligt arbete i skolöverstyrelsen, assistenterna och skogsbiträdena vid statens skogs försöksanstalt samt instruktionssmeden vid veterinärinrättningen i Skara.

I detta sammanhang bör även framhållas, att vissa av de i den tillfälliga löneförbättringen för år 1919 inbegripna tjänster omgestaltas eller upphöra med utgången av år 1919. Kommittén får i detta avseende erinra om att läroverksöverstyrelsen upphör med årets utgång — varvid dess befattningshavare beredas anställningar å den omorganiserade skolöverstyrelsens stater — ävensom att lärarbefattningen i kött- och mjölkkontroll

Kmujl. Maj:ts proposition nr 258.

vid veterinärhögskolan avförts från högskolans stat, vilken däremot från och med år 1920 såsom ny befattning upptager en laborator i födoämneshygien m. m.

Löneförbättringens för år 1920 omfång i förhållande till vad som gäller för år 1919 torde i betydlig grad böra undergå jämkning även därigenom att nya grupper av befattninghavare ävensom talrika enstaka tjänstemän däri inbegripas. I sådant hänseende må här erinras om följande.

Oavsett den till mitten av år 1920 gällande tillfälliga löneregleringen för kommunikationsverken är tillfällig löneförbättring för år 1920 genom riksdagens beslut redan medgiven för vissa särskilda grupper av eller enstaka befattningshavare inom den civila statsförvaltningen. Sådan förmån tillkommer tjänstinnehavare vid nautisk-meteorologiska byrån, sjökrigsskolan, navigationsskolorna, tullverkets lokalförvaltningar, de ecklesiastika konsistorierna samt gymnastiklärarna vid Uppsala universitet.

Kommittén har övervägt, i vilken mån dessa speciella tillfälliga löneförbättringar lämpligen böra på ett eller annat sätt anslutas till nu förevarande allmänna löneförbättring. Härvid har kommittén kommit till den uppfattningen, att ifrågavarande tjänstinnehavare vid nautisk-meteorologiska byrån, sjökrigsskolan och navigationsskolorna böra däri inbegripas men övriga berörda befattningshavare av olika skäl förbigås.

Tjänstemännens vid tullverkets lokalförvaltningar avlöningsförhållanden äro sålunda föremål för särskild utredning. De ecklesiastika konsistoriernas tjänstinnehavare samt gymnastiklärarna vid Uppsala universitet synas med hänsyn till storleken av de löneförbättringar, dem redan beviljats, böra i detta sammanhang lämnas å sido.

Beträffande de speciella tillfälliga löneregleringar, vilkas anslutning till den allmänna löneförbättringen kommittén, enligt vad ovan antytts, funnit önskvärd, synes dock olikhet böra råda beträffande sättet för anslutningen. Såsom kommittén nedan närmare utvecklar, håller kommittén före, att tjänstinnehavarna vid nautisk-meteorologiska byrån böra, jämte åtnjutandet av den speciella löneförbättringen, komma i full delaktighet även av den allmänna löneförbättringen, medan de särskilda löneförbättringarna vid sjökrigs- och navigationsskolorna höra uppgå i den allmänna löneförbättringen.

o e1

Åtskilliga nya befattningar hava uppförts å ordinarie stat för år 1920. Därest dessa icke tillhöra förvaltningsgrenar eller grupper av befattningshavare, som av särskild orsak ansetts ej böra beröras av ifrågavarande allmänna tillfälliga löneförbättring (t. ex. kommunikationsverken, tullstaten, skogsstaten in. in.), samt avlöningarna vid tjänsterna kunna

24 KungI. Maj:ts proposition nr 258.

antagas hava blivit bestämda med avsikt att åstadkomma viss relation till avlöningarna vid befattningar inom de i den allmänna löneförbättringen för år 1919 inbegripna förvaltningsgrenarna, har kommittén ansett löneförbättringen för år 1920 böra omfatta även ifrågavarande tjänster, men eljest ej.

Dessa olika förutsättningar för delaktigheten hava medfört, att inom ett eller annat verk en del av befattningarna medtagits, medan andra uteslutits. Så har skett beträffande statens provningsanstalt. Där hava nämligen de vanliga avlöningstyperna tillämpats i avseende å samtliga befattningshavare utom verkmästarna och instrumentmakaren, vilkas avlöningar däremot måst bestämmas mera med hänsyn till löneförhållandena inom vederbörande yrken. Sistnämnda befattningshavare hava därför uteslutits men övriga tjänstemän medtagits i kommitténs förslag till löneförbättringen för år 1920.

Det förslag till tillfällig löneförbättring under år 1919 för befattningshavare inom den civila statsförvaltningen i allmänhet, som Kungl. Maj:t föreläde 1919 års lagtima riksdag (prop. 326), var byggt på, bland andra förutsättningar, den, att löneförbättringen icke borde omfatta sådana grupper av befattningshavare, som under de senaste åren fått sina stater ny- eller omreglerade efter andra grunder än dem, som följts vid de äldre staternas fastställande. Med anledning härav hade ur förslaget i första rummet uteslutits den talrika lärarpersonal, för vilken en ingripande lönereglering genomfördes vid 1918 års lagtima riksdag. Riksdagen medgav emellertid, att löneförbättringen finge omfatta jämväl lärarpersonalerna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna, de tekniska elementarskolorna, de tekniska fackskolorna och de tekniska gymnasierna.

Med hänsyn till detta riksdagens beslut har kommittén ansett sig böra ut^å ifrån att löneförbättringen för år 1920 bör omfatta även sådana tjänstemannagrupper, vilka visserligen kommit i åtnjutande av lönereglering, men sådan vid vars tillmätande statskontorstypens löneskala på ett eller annat sätt använts som måttstock.

Kommittén har därför låtit sitt förslag omfatta, bland andra, den med lärarpersonalerna vid vissa av de utav riksdagen i löneförbättringen inryckta undervisningsanstalterna jämställda lärarpersonalen vid statens blindundervisningsanstalter (men däremot ej lärarpersonalen vid skeppsgosseskolorna av det särskilda skäl, att denna i avlöningshänseende likställts med lärarna vid kommunala mellanskolorna), folkskolinspektörerna, lärarpersonalen vid gymnastiska centralinstitutet, fögderiförvaltningarnas personal m. fl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

25 Däremot har kommittén ansett sig böra förbigå sådana befattningar, vilka vid reglering erhållit avlöning, som väl till beloppet passar in i statskontorstypens löneskala men som kan antagas i själva verket icke hava blivit tillmätt med avsikt att inpassas i nämnda skala, t. ex. bergmästarbefattningarna.

I sitt förslag har kommittén mera av särskilda skäl än av principiella orsaker upptagit vissa tjänster, såsom överläkarebefattningarna vid rikets hospital och assyler, sekreterare- och kainreraretjänsterna vid tekniska högskolan m. fl. Härtill återkommer kommittén i det följande.

I fråga om löneförbättringens omfång torde slutligen böra beaktas den av Sveriges universitets- och högskolebetjänte gjorda, med finansdepartementets remiss den 29 september 1919 till kommittén överlämnade framställningen, att betjänte vid universiteten och andra vetenskapliga institutioner måtte bliva delaktiga av den tillfälliga löneförbättringen för år 1920. Till stöd härför synes huvudsakligen åberopas knappheten för sökandenas vidkommande av den för vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare år 1918 genomförda, på prisförhållandena vid tiden närmast före krigsutbrottet 1914 grundade löneregleringen, samt att även utan krigets tillskyndelse stegringen av levnadskostnaderna under de sistförflutna fem åren varit sådan, att löneförbättring under den närmaste tiden varit oundgängligen påkallad.

Alldenstund den för sökandena gällande löneregleringen såsom de ock själva anföra grundats å vid världskrigets utbrott rådande prisnivå och av dem åstundad löneförbättring alltså har annat syfte än den löneförbättring, varom kommittén nu har att framställa förslag, finner kommittén anledning icke föreligga att däri inbegripa ifrågavarande befattningshavare.»

Mot vad löneregleringskommittén sålunda i fråga om omfattningen Departementsav den tillfälliga löneförbättringen under år 1920 anfört finner jag i detta J

sammanhang icke anledning till erinran i mer än i ett par avseenden.

Enligt vad chefen för justitiedepartementet meddelat mig, har bemälde departementschef nämligen för avsikt att inom den närmaste tiden förelägga Kungl. Maj:t förslag till tillfällig lönereglering för häradshövdingarna.

Vid sådant förhållande torde i det förslag till tillfällig löneförbättring, som nu torde komma att till riksdagen avlåtas, nämnda befattningshavare icke böra upptagas.

Enligt vad chefen för ecklesiastikdepartementet meddelat mig var det avsett, att den kvinnliga konsulenten och särskilda föredraganden för husligt arbete i skolöverstyrelsen skulle erhålla ledamots ställning inom Bihang till riksdagens protokoll 1929 1 saml. 215 käft. (Nr 258.) 4

26 Kung1. Maj:ts proposition nr 258.

överstyrelsen. Arvodet, som från en början utgick från olika anslag med sammanlagt 5,000 kronor, uppfördes å ordinarie stat med detta belopp genom beslut av 1919 års riksdag. Att tjänsten ej besattes med ordinarie innehavare berodde enligt riksdagens angivna uppfattning därpå, att bestämmelsen i § 28 regeringsformen lade hinder i vägen härför. Emellertid torde det vara uppenbart, att, därest ej sådant hinder förelegat, ifrågavarande befattning skulle blivit uppförd å staten med en avlöning avpassad efter andra eller tredje normalgraden. Då nu andra och tredje gradens tjänstemän enligt det föreliggande förslaget skola erhålla tillfällig lönelörbättring under år 1920, har bemälde departementschef föreslagit, att samma förmån böra tillkomma konsulenten. — För min del biträder jag berörda förslag.

Av vad jag nu anfört torde framgå, att jag ansluter mig till löneregleringskommitténs förslag i vad detsamma avser beredande av tillfällig löneförbättring jämväl åt landsfogdarna under innevarande år. Såsom jag i det föregående haft tillfälle omnämna hava dels föreningen Sveriges landsfogdar genom sin styrelse dels ock vissa länsstyrelser emellertid hemställt, att sådan löneförbättring måtte tillerkännas landsfogdarna jämväl för år 1919. Då emellertid riksdagen redan intagit ståndpunkt i denna fråga, finner jag mig icke nu kunna tillstyrka en framställning i berörda hänseende från Kungl. Maj:ts sida även om jag anser att för berörda framställningar tala vissa skäl.

I detta sammanhang får jag meddela, att jag under framställningens gång kommer att i anledning av vissa av förut omnämnda till Kungl. Maj:t inkomna framställningar föreslå några smärre modifikationer i löneregleringskommitténs förslag.

På grund av det anförda får jag alltså tillstyrka, att nämnda förslag i vad detsamma avser omfattningen av den tillfälliga löneförbättringen för år 1920 måtte med de jämkningar, som betingas av det nyss sagda, läggas till grund för Kungl. Maj:ts förslag i ämnet till riksdagen.

Vissa ordinarie tjänster äro avsedda att nyinrättas inom Kungl. Maj:ts kansli redan från och med den 1 juli innevarande år. Givetvis böra även innehavarna av dylika tjänster komma i åtnjutande av den förmån, den tillfälliga löneförbättringen innebär. Då ifrågavarande tjänster lämpligen icke böra upptagas i det nu förevarande förslaget till tillfällig löneförbättring, vilket ju avser hela året 1920, finner jag mig böra föreslå, att Kungl. Maj:t måtte inhämta riksdagens medgivande för Kungl. Maj:t att förordna, det vid ifrågavarande tjänster skall utgå tillfällig löneförbättring under år 1920 i likhet med vad som skall utgå vid tjänster av samma grad inom Kungl. Maj:ts kansli eller, där sådan jämförelse icke kan ske, vid motsvarande grad inom verk, som löneregle-

Kungl. Maj:U projiosition nr 2,'jS.

rats enligt statskontorstypen. »lag torde redan här böra framhålla, att de belopp, som komma att för ändamåiet erfordras, torde vara så oväsentliga, att de icke behöva tagas i betraktande vid beräknandet av de för den tillfälliga löneförbättringen erforderliga anslagen, helst dessa ju äro av förslagsanslags natur.

Beträffande avlöningstilläggens belopp yttrar kommittén härefter "tnla^^en^, följande: belopp.

»I fråga om avlöningstilläggens belopp har kommittén vid utarbetan- Löne.det av förslag till den allmänna tillfälliga löneförbättringen för år 1920 kommittén. haft anledning till närmare övervägande i vissa särskilda avseenden.

Sålunda kommer en på sätt och vis ny tjänstetyp att finnas inom statsförvaltningen från nästa års början. Vid den av 1919 års lagtima riksdag beslutade löneregleringen för nedre justitierevisionen bestämdes nämligen revisionssekreterarnas avlöning till 8,700 kronor, en lönesats över tredje normalgradens, som icke återfinnes i den avlöningstilläggsskala, som tillämpas vid den tillfälliga löneförbättringen för år 1919. Detta skulle möjligen kunna anses böra medföra, att revisionssekreterarna tillerkännas ett tillfälligt avlöningstillägg något större än det, som medgivits tredjegradstjänstemännen i allmänhet. Som emellertid revisionssekreterarnas nya avlöning i själva verket endast torde innebära en för deras del på grund av särskilda skäl åvägabragt sammansmältning av tredje normalgradens begynnelseavlöning och ålderstillägg, torde avlöningstillägget för revisionssekreterarna fortfarande böra utgå med samma belopp som för övriga tredjegradstjänstemän i allmänhet.

1 detta sammanhang må erinras, att i en vid 1919 års lagtima riksdag väckt motion föreslogs en mycket betydande höjning av avlöningstillläggen åt statsråden och landshövdingarna. Ehuruväl för sin del av den uppfattningen, att frågan om en mera avsevärd förbättring i nämnda befattningshavares löneförmåner är värd beaktande, har kommittén likväl, med hänsyn därtill att riksdagen ansett frågan icke böra bringas till avgörande i sammanhang med frågan om tillfällig löneförbättring för civila tjänstemän i allmänhet, funnit sig icke böra nu upptaga spörsmålet.

Kommittén, som i övrigt ej har något att anföra i fråga om ändring för år 1920 i den för år 1919 gällande avlöningsstilläggsskalan, har alltså vid utarbetandet av sitt förslag till tillfällig löneförbättring för år 1920, därest ej särskilda omständigheter föranlett annat, använt följande skala:

28 Kungl. May.ts proposition nr 258.

Begynnelseavlöning.

Kronor

Avlöningstillägg.

Kronor

15,000 och därutöver.......... 2,000: —

11,000-13,000 ............. 1,500: —

9.000- 10,000 ....... 1,200: —

5,800-8,700 .............. 1,000: —

5,600 .............. 950: —

4.000- 5,500 .............. 900: —

3,600—3,900 .............. 850: —

3,400—3,500 .............. 800: —

3.000- 3,350 ............. 750:-

mindre än 3,000 ............ 25 %

De förnämsta undantagen från denna skala, vilka förekomma i den nu gällande tillfälliga löneförbättringen, utgöras av avlöningstilläggen för lärarpersonalerna vid de allmänna läroverken m. fl. undervisningsanstalter. Dessa undantag torde emellertid kunna betraktas såsom mera skenbara. De hava nämligen betingats av den omständigheten, att i lärarnas nuvarande avlöning särskilt ortstillägg ej ingår, vid vilket förhållande riksdagen funnit försiktigheten bjuda att, då vid en blivande definitiv lönereglering frågan rörande ortstilläggs utgående jämväl till dessa befattningshavare syntes böra underkastas förnyad prövning, icke besluta en löneförbättring till högre belopp än som motsvarade det för befattningshavare inom den civila statsförvaltningen förordade, med avdrag av belopp, motsvarande det till sistnämnda befattningshavare utgående ortstillägget.

Samtidigt uttalade emellertid riksdagen, att vid utredning beträffande tillfällig lönereglering för år 1920 borde tagas under omprövning, huruvida någon jämkning i de av riksdagen för år 1919 antagna bestämmelserna rörande löneförbättring för lärarpersonalen borde vidtagas.

Med anledning härav har kommittén övervägt, huruvida skal kunde anses föreligga att göra ändring i nämnda bestämmelser. Kommittén har dock härvid vunnit den övertygelsen, att det skäl, som föranledde ifrågavarande avlöningstilläggs bestämmande för år 1919 såsom skedde, är av den bärande beskaffenhet, att någon förändring i avlöningstilläggens storlek för år 1920 ej kan av kommittén tillstyrkas.

Vissa av de befattningar, som inbegripits i den tillfälliga löneförbättringen för år 1919 hava genom riksdagsbeslut från 1920 års början flyttats till annan lönegrad, högre eller lägre. Dessa befattningar — t. ex. ombudsmansbefattningen i arméförvaltningen, sekreterarebefattningen i försäkringsinspektionen, vissa laboratorsbefattningar, veterinärbefattningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

vid Ströinsholms hingstdepå — har kommittén medtagit i sitt förslag till löneförbättring för år 1920 och för dem upptagit avlöningstilläggen med de för befattningarna i allmänhet uti vederbörande grader gällande beloppen. Slutligen vill kommittén erinra, att befattningshavarna i allmänhet vid länsstyrelsen i Västernorrlands län medgivits rätt till ortstillägg, vilket för vissa av dessa tjänstinnehavare medfört jämkningar av avlöningstilläggen.»

I det föregående har jag erinrat, hurusom lotsstyrelsen samt läroverkslärarnas riksförbund genom sin styrelse gjort vissa framställningar i fråga om storleken av avlöningstilläggen samt om villkoren för desammas uppbärande.

Lotsstyrelsen har i sin förberörda skrivelse den 27 januari 1920 i ämnet anfört följande:

»Med stöd av de under år 1919 utfärdade nådiga kungörelserna angående dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst samt angående tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen har jämväl lotsverkets personal kommit i åtnjutande av välbehövlig förstärkning i sina inkomster för mötande av den rådande dyrtidens tryck. I allmänhet torde kunna sägas att Jotsverkets personal härutinnan blivit likställd med statstjänare inom andra förvaltningsgrenar. Med avseende å gällande avlöningsförhållanden för lotspersonalen — vilken förutom i stat bestämd avlöning jämväl åtnjuter lotslott, d. v. s. andel i influtna lotspenningar — hava dock bestämmelserna beträffande den tillfälliga avlöningsförbättringen verkat så, att desamma kunna sägas icke hava underlättat lotspersonalens ställning i den omfattning, som ansetts önsklig.

Enligt nådiga kungörelsen den 27 juni 1919 i sistnämnda ämne har nämligen medgivandet att få utbetala avlöningstillägg till lots (överlots, lotsförman) varit beroende dels därav att avlöningstillägget tillsammans med inkomsten av lotspenningar ej skolat överstiga 1,000 kronor dels ock därav att till grund fö i beräkningen av lotspenninginkomsten skolat läggas förhållandena under en närmare bestämd treårsperiod. Skälet till dessa begränsningar torde hava varit det förhållande, att lotspenninginkomsten till följd av livlig sjötrafik under krigsåren varit avsevärt stor vid vissa lotsplatser och att tillfälligt avlöningstillägg på den grund icke ansetts vara behövligt för lotspersonalen därstädes. Mot riktigheten av en sådan mening kan lotsstyrelsen icke göra någon invändning. Dock har lotsstyrelsen ansett billigheten kräva, att förmånen av denna förbättring framdeles finge tillgodokomma lotsarna vid flera lotsplatser än vad som kunnat ske enligt nyssnämnda bestämmelse. Enligt styrelsens mening bör gränsbeloppet i sådant syfte höjas från 1,000 kronor till 1,500 kronor. Då de besparingar, som av lot sårna vid vissa lotsplatser må hava gjorts under de för dem gynnsamma krigsåren, i allmänhet icke torde vara av större beskaffenhet och lotspenninginkomsten vid de flesta av dessa platser högst betydligt nedgått under åren 1918 och 1919, vill lotsstyrelsen jämväl ifrågasätta att bestämmelsen om den begränsning, som

Lots-

styrelsen.

Läroverks-

lärarnas

riksförbund.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

legat däruti att lotspenninginkomsten skolat beräknas efter inkomsterna under eu treårsperiod, må i en blivande författning i ämnet ersättas av eu föreskrift, att den tillfälliga avlöningsförbättringen må bero på lotspenninginkomsten under allenast senast förflutna kalenderår. Under nämnda förutsättningar torde en blivande bestämmelse rörande rätt för lotspersonalen att åtnjuta tillfällig löneförbättring böra innehålla allenast följande:

'Till lots (överlots, lotsförman) må avlöningstillägg ej utgå med högre belopp, äu att avlöningstillägget tillsammans med under föregående kalenderår åtnjuten inkomst av lotspenningar vid vederbörande lotsplats uppgår till högst 1,500 kronor.

Därest emellertid fortfarande anses böra bibehållas bestämmelsen om att en treårsperiod skall läggas till grund för beräknande av lotspenninginkomsten, är i allt fäll en förenkling av nu gällande stadgande i ämnet önskvärd av den grund, att inga särskilda föreskrifter erfordras för beräknande av det på treårsperioden grundade medeltalet. Samtliga lotsar (jämte överlots, lotsförman) vid samma lotsplats skola nämligen åtnjuta lika inkomst av vid platsen uppburna lotspenningar och böra därför komma i åtnjutande av samma tillfälliga avlöningsförbättring, såvida ej tjänstledighet, sjukdomsförfall eller dylikt föreligger.

Vidare har läroverkslärarnas riksförbunds styrelse yttrat:

»Med anledning av nådig proposition rörande tillfällig lönereglering under ar 1919 för vissa befattningshavare inom den civila statsförvaltningen beslöt 1919 års riksdag genomförandet av en sådan lönereglering. Beslutet innefattade även läroverkslärarne, angående vilkas delaktighet i den föreslagna löneregleringen skilda meningar gjort sig gällande. Dock voro de belopp, som bestämdes för dem, avsevärt lägre än de, som enligt beslutet tillkommo andra i lönehänseende närstående eller likställda befattningshavare. De båda huvudkategorierna av läroverkslärare, lektorer och adjunkter, erhöllo sålunda respektive kronor 400 och kronor 300 mindre än de skulle hava erhållit, om det eljest genomförda systemet tillämpats även för deras lönetillägg. Detta begränsades nämligen till kronor 600 för såväl lektorer som adjunkter, medan andra med lektorerna närmast jämförliga befattningshavare erhöllo kronor 1,000 och adjunkterna närstående civilstatstjänstemän kronor 900.

Såväl i det första förslaget till beredande av tillfällig löneförbättring även för läroverkslärarna, riksdagsmannen Ang. Nilssons i Kabbarp reservation inom 1902 års löneregleringskommitté som ock i de motioner, vilka av ett osedvanligt stort antal riksdagsmän framburits i riksdagens båda kamrar, hade de för lärarne föreslagna beloppen varit oavkoitade. Det var under frågans behandlig inom statsutskottet, som en reduktion kom till stånd. Av motständarne till den tillfälliga löneregleringens utsträckande till läroverkslärarne framfördes såsom första och, åtminstone förment, tyngsta argument emot de till lärarnes förmän väckta motionerna, att frågan om ortstillägg för läroverkslärarne vore outredd och att en tillfällig lönereglering med förutsatta belopp under sådana förhållanden kunde verka föregripande på ett införande av sådana tillägg. Utan att närmare pröva riktigheten av detta senare påstående folio de utskottsmedlemmar, som reserverade sig till lärarnes förmån undan för detsamma och ansågo försiktigheten bjuda att icke tillstyrka en löneförbättring till högre belopp än som motsvarade det för befattningshavare inom den civila statsförvaltningen förordade med avdrag av belopp motsvarande det till sistnämnda bvfättningshavare utgående ortstillägget

31 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

d. v. s. för de ordinarie ämneslärarne respektive kronor 1,000 —400 ock kronor 900—300, vartdera givande kronor 600. Riksdagens beslut utföll i enlighet med reservanternas förslag.

Huru oriktig och stridande mot lärarnes rätt nämnda minskning av löneförbättringsbeloppen var, framgår omedelbart ur den motivering, efter vilken lönesatserna i 1918 års lönereglering för läroverkslärarne bestämdes. I denna motivering hävdades att adjunkterna i lönehänseende borde stå över första normalgradens tjänstemän i de centrala ämbetsverken och att på samma sätt lektorerna borde 'åtnjuta något högre avlöning’ än tjänstemän av andra normalgraden. Genom de vid nämnda lönereglering fastställda lönesatserna fixerades denna överlägsenhet i löneställning till respektive kronor 600 och kronor 400, i det att begynnelselön för adjunkt sattes till kronor 4,300 och för lektor till kronor 5,800. svarande till respektive kronor 3,700 och kronor 5,400 i första och andra normalgraden.

Att frågan om ortstillägg för lärarne, vilken fråga visserligen också vid löneregleringsförslagets behandling var föremål för uppmärksamhet, skulle ha övat något som helst inflytande på bestämmandet av lönesatserna, vore ett antagande, som saknar varje stöd. De lönesatser, som bestämdes, avsågo ovedersägligen att vara minimilöner för samtliga lärare av respektive kategorier. Om således ortstillägg skulle komma i fråga, så borde dessa självfallet läggas till de genom löneregleringen fastställda lönesatserna. Varje annan tanke i den frågan vore ju absurd. Ty om till exempel lektorerna på vissa orter finge sig tillerkänt ett ortstillägg å kronor 400 i likhet med andra gradens tjänstemän, så kunde ju icke den nya proportionen mellan deras löner och övriga lektorers bringas till stånd på sådant sätt, att de förra finge behålla sina kronor 5,800—6,800 men för de senare dessa belopp reducerades till kronor 5,400—6,400. Oavsett den hårda behandlingen av den senare lektorskategorien, skulle ju därigenom också det erkända och beslutade försteget i lönehänseende framför andra gradens tjänstemän alldeles försvinna.

Det är under sådana förhållanden fullt klart och tydligt, att en tillfällig löneförbättring för lärarne med samma belopp som för respektive l:a och 2:a normal-gradens tjänstemän icke på något sätt både kunnat verka föregripande på införandet av ortstillägg för de förra. Skillnaden mellan adjunkts- och lektorslöner å ena sidan och l:a och 2:a gradens normallöner å andra sidan skulle då blott ha bibehållits vid de belopp, som ansetts skäliga vid genomförandet av 1918 års lärarelönereglering, d. v. s. respektive kionor 600 (4,300—3,700) och kronor 400 (5,800—5,400) då den däremot genom 1919 års riksdagsbeslut i frågan om den tillfälliga löneregleringen reduceras till respektive kronor 300 (4,900—4,600) och kronur 0 (lektorer: 6,400:—12:a graden 6,400:—); detta oavsett dyrtidstillägget. i vilket lärarne genom minskningen i beloppen ytterligare fatt vidkännas förlust.

En utredning av frågan om ortstillägg skulle, synes det, icke rimligtvis kunna avse något annat än å ena sidan storleken av dessa tillägg, å andra sidan vilka läroverksstäder, som skulle betraktas såsom dyrorter. Att den på något vis skulle syfta till en jämkning i fråga om de för. lärarne gemensamma löneförmånerna eller ett rubbande av proportionerna mellan dessa och de statslöner, som utgjort norm för dem, vore fullkomligt orimligt och innebure i själva verket ett upphävande av 1918 års riksdagsbeslut i lärarnes lönefråga. Det tal om 'försiktighet’, som reservanterna i statsutskottet, enligt vad som nämnts, framfört, kan

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

följaktligen anses ha skäl för sig, endast om därmed åsyftades möjligheterna inom riksdagen för ett genomförande av en tillfällig löneförbättring för lärarne under 1919, däremot saknar det all giltighet med hänsyn till frågan om ortstillägg för vissa lärare. Det vill också synas, som om reservanterna icke varit främmande för denna sanning, då de i den formulering, som sedermera gillades av riksdagen, vid berörandet av frågan angående omfattningen av den tillfälliga löneregleringen för år 1920, säga, att det 'jämväl torde böra tagas under omprövning, huruvida någon jämkning i bestämmelserna rörande löneförbättring för lärarepersonalen bör vidtagas’.

Av det sagda torde med all önskvärd tydlighet framgå, att den tillfälliga löneförbättringens utsträckande till lärarne på sätt, som skedde genom 1919 års riksdagsbeslut, icke innebar full rättvisa gentemot dessa tjänstemän, liksom även att det i sammanhang med nämnda beslut ställts i sikte, att en ändring skulle företagas vid bestämmandet av beloppen i den tillfälliga löneförbättringen under innevarande år. Det torde helt visst också vara angeläget, att en så uppenbar orsak till missnöje och bitterhet inom en stor och för det allmänna synnerligen betydelsefull tjänstemannakår utan uppskov avlägsnas. Den tillfredsställelse och arbetsglädje, som en fullt rättvis behandling av kåren skulle alstra, torde mer än väl ersätta den eventuellt ökade kostnaden.

Med hänvisning till vad som sålunda anförts vill styrelsen för läroverkslärarnes riksförbund i underdånighet anhålla, att Eders Kung!. Haj:t vid beredandet av nådigt förslag att framläggas för 1920 års riksdag rörande tillfällig löneförbättring för befattningshavare inom vissa grenar av den civila statsförvaltningen täcktes taga frågan om löneförbättringsbeloppen för läroverkens och jämförliga undervisningsanstalters lärarepersonal under omprövning samt i den kommande nådiga propositionen till 1920 års riksdag i ärendet föreslå sådana lönetillägg för samma lärarepersonal, att densamma kommer i fullt åtnjutande av den rätt och erhåller den plats i löneskalan, som genom 1918 års lönereglering tillerkändes den.»

Departements- Mot löneregleringskommitténs förslag i fråga om storleken av de

tillfälliga löneförbättringarna vid olika avlöningsklasser finnes ingen erinran från min sida att framställa. På de av kommittén anförda skäl tillstyrker jag även de för lärarpersonalerna vid de allmänna läroverken m. fl. undervisningsanstalter föreslagna löneförbättringsbeloppen; och anser jag mig förty icke kunna förorda att den av styrelsen för läroverkslärarnas riksförbund avlämnade, nyss återgivna framställningen föranleder någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Vidkommande därefter lotsstyrelsens av mig nyss återgivna uttalande och förslag, vilket inkom till Kungl. Maj:t först den 30 nästlidna januari månad, finner jag detsamma icke för närvarande kunna i brist på erforderlig ytterligare utredning läggas till grund för Kungl. Maj:ts beslut. Därest emellertid sådan utdelning kan åstadkommas, torde frågan om ändrade bestämmelser för lotspersonalens tillfälliga löneförbättring ett kommande år kunna tagas i förnyat övervägande. Nu torde jag få åtnöja mig med att hänvisa till vad löneregleringskommittén yttrade i ämnet i sitt utlå-

33 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

tande den 20 november 1918, vilket yttrande återfinnes å sidorna 68—70 propositionen nr 326 till 1919 års riksdag. Den treårsperiod, som för den tillfälliga löneförbättringen för år 1920 bör läggas till grund för innevarande års löneförbättring torde, i överensstämmelse med vad i nyssnämnda proposition i sådant hänseende anförts, böra bestämmas till tiden 1 oktober 1917—30 september 1920.

Mitt förslag rörande tillfällig löneförbättring för olika grupper av befattningshavare å ordinarie stat år 1920 har jag låtit sammanfatta i en tabell, vilken torde som bilaga få fogas vid detta protokoll. I stort sett torde jag kunna inskränka mig till att hänvisa till denna och vad ovan anförts. I fråga om de närmare föreskrifterna rörande den tillfälliga löneförbättringen tillstyrker jag, att samma bestämmelser som i sådant avseende gällt för år 1919 torde, med de förändringar vilka av mig här förut tillstyrkts, få gälla jämväl för år 1920. Endast beträffande några befattningshavare eller grupper av dylika torde några ord böra tillfogas. Till en början återgiver jag då med instämmande i vad löneregleringskommittén i berörda hänseende yttrat i sitt förenämnda utlåtande den 17 december 1919 och övergår därefter till redogörelse för vissa till Kungl. Maj:t inkomna framställningar, vilka icke varit föremål för kommitténs bedömande.

Löneregleringskommittén yttrar:

»Sjökrigsskolan. Vid denna skola äro anställda två ordinarie lek- Löneregk torer med enahanda avlöning, som gällde för lektorer i allmänhet före den av 1918 års lagtima riksdag beslutade löneregleringen för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken m. fl. undervisningsanstalter, eller således 4,000 kronor med fyra ålderstillägg å 500 kronor. För ifrågavarande lektorer har riksdagen beviljat tillfällig löneförbättring under år 1920 med följande belopp för år räknat, att utgå i samma ordning som lönen nämligen:

till lektor i l:a—4:e lönegraderna .... 400 kronor.

» » i 5:e lönegraden....... 300 kronor.

Lektorerna hava i förut omförmälda, med kung], remiss den 19 augusti 1919 till kommittén överlämnade framställning hemställt att bliva tillerkända samma löne- och pensionsförmåner, som nu äro gällande för manlig lektor vid allmänt läroverk, vilken framställning vunnit understöd av såväl chefen för sjökrigsskolan som lnarinförvaltningen.

Kommittén finner ifrågavarande lektorer böra komma i åtnjutande av samma tillfälliga löneförbättring som de manliga lektorerna i allmänhet Bihang till riksdagens protokoll 11)20. 1 saml. 215 käft. (AV 258.) 5

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

eller 600 kronor. Uti sitt nu ifrågavarande förslag har kommittén därför upptagit vederbörligt tillägg till den dem redan medgivna löneförbättringen.

ATautisk-meteor ologis ko, byrån. A byråns ordinarie stat äro uppförda en föreståndare- och en assistentbefattning med begynnelseavlöning av, den förra 5,000 kronor och den senare 3,000 kronor. Därjämte finnes vid, byrån anställd en extra assistent, i avlöningsförmåner likställd med den å ordinarie staten.

För år 1920 har riksdagen medgivit tillfällig löneförbättring åt personalen vid byrån till belopp av, för föreståndaren 600 och för assistent 900 kronor.

I den med kungl. remiss den 20 november 1919 till kommittén överlämnade framställningen från byrån har äskats, att byråns personal måtte för år 1920 komma i åtnjutande av, utöver den redan beviljade tillfälliga löneförbättringen, provisorisk lönereglering i likhet med civila befattningshavare i allmänhet.

Till stöd härför göres gällande, att avsikten med den redan beviljade tillfälliga löneförbättringen tydligen varit att bereda befattningshavarna en ställning, motsvarande för föreståndaren en andra och för assistent en första nonnalgradsbefattning.

De förbättrade avlöningarna motsvara ju ock fullständigt vad som bestås extra befattningshavare av respektive normalgrader.

Kommittén anser ifrågavarande framställning böra vinna beaktande och har fördenskull i sitt förslag för föreståndaren och den å ordinarie staten uppförda assistenten vid nautisk-meteorologiska byrån upptagit avlöningstillägg, beräknade enligt den allmänna skalan å sammanlagda beloppen av vederbörandes begynnelseavlöning enligt stat och redan beviljade tillfälliga löneförbättring. Vid bifall härtill torde även den extra assistenten, utöver redan beviljad tillfällig löneförbättring, böra medgivas samma avlöningstillägg, som den andra assistenten. Så torde ock utan vidare bliva fallet, därest de för år 1919 gällande bestämmelserna om tillfällig löneförbättring för extra personal bliva grälande även för år 1920.

Statens hospital och asyler. Dessa äro, från och med år 1920, till antalet 16. Bortsett från Visby hospital, som i derå avseenden intager er» särställning, är vid var och en av de övriga 15 anstalterna såsom chef anställd en överläkare med kontant begynnelseavlöning av, i Stockholm 4,000, i Göteborg, Härnösand och Piteå 7,000 samt å övriga orter 7,500 kronor.

I den med finansdepartementets remiss den 10 oktober 1919 till kommittén överlämnade framställning av vissa av överläkarna, hava dessa hemställt om tillfällig löneförbättring till belopp av 1,000 kronor, till

35 Kungl. May.ts ■proposition nr 258.

stöd varför åberopats huvudsakligen det förhållandet, att den vid 1918 års lagtima riksdag genomförda löneregleringen för personalen vid rikets hospital och asyler för överläkarnas vidkommande inskränkt sig till jämkning beträffande ålderstillägg.

Kommittén, väl medveten om de svårigheter, som råda för rekryteringen av den viktiga läkarpersonalen vid statens hospital och asyler, tillstyrker, att överläkarna vid ifrågavarande anstalter tillerkännas den begärda löneförbättringen. Dock torde anstalternas i Stockholm, Uppsala och Lund överläkare, vilka tillika äro högskolelärare och i sådan egenskap redan för år 1919 tillerkänts tillfällig löneförbättring, såsom överläkare endast medgivas löneförbättring till belopp, motsvarande skillnaden mellan avlöningstillägget för de övriga överläkarna, 1,< >00 kronor, och det avlöningstillägg, som i likhet med vad nu gäller föreslagits för dem såsom högskolelärare.

Bokhållarna av första graden, vilka hava begynnelseavlöning enligt stat av 2,100 kronor, åtnjuta för år 1919 avlöningstillägg av 525 kronor och torde även för år 1920 böra komma i åtnjutande av samma förmån. Med hänsyn härtill torde även sysslomannen vid Nyköpings hospital, som uppbär kontant begynnelseavlöning enligt stat till belopp av 2,700 kronor, böra tillerkännas någon löneförbättring, så att hans avlöning med skäligt belopp överstiger bokhållares av första graden. Kommittén föreslår i sådant avseende 300 kronor.

Patent- och registreringsverket. I en vid 1919 års lagtima riksdag med anledning av propositionen om tillfällig löneförbättring under nämnda år (nr 326) väckt motion föreslogs borttagande av det vid avlöningstilllägget vid befattningen såsom föreståndare för granskning av varumärken fästade förbehållet, att tillägget icke skulle utgå, därest befattningen innehades av kvinna. Motionen bifölls emellertid icke av riksdagen.

Kommittén har haft denna fråga under övervägande men ej funnit skål att ifrågasätta ändring i vad som gäller för år 19 i 9.

Navigationsskolorna. Vid dessa skolor äro å ordinarie stat anställda föreståndare och lärare med begynnelseavlöning, de förra 5,000 eller 4,500 kronor och de senare 3,500 eller 3,200 kronor.

Riksdagen har medgivit, att tillfällig löneförbättring under år 1920 må utgå till ifrågavarande föreståndare och lärare med följande belopp, för år räknat, nämligen,

till föreståndare med begynnelseavlöning av 5,000

kronor samt 2 ålderstillägg......... 400 kronor

till annan föreståndare............ 600 »

till lärare................. 600 »

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

I förut omförmäld framställning, överlämnad till kommittén med finansdepartementets remiss den 6 oktober 1919, hava åtskilliga navigationsskoleföreståndare och -lärare hemställt, bland annat, att i avvaktan på definitiv lönereglering för navigationsskolorna löneförbättringen för år 1920 måtte utgå med förhöjda belopp, nämligen till föreståndare med 1,400 kronor och till ordinarie lärare med 1,800 kronor för år.

Kommittén finner billigt, att navigationsskolornas nu ifrågavarande personal erhåller tillfällig löneförbättring för år 1920, beräknad enligt den allmänna skalnn, föreståndare således 900 kronor, lärare med begynnelseavlöning av 3,500 kronor 800 kronor och lärare med begynnelseavlöning av 3,200 kronor 750 kronor. Kommittén har därför i sitt förslag för navigationsskolornas föreståndare och ordinarie lärare upptagit vederbörlig fyllnad i den dem för år 1920 redan medgivna löneförbättringen. Att i detta sammanhang föreslå något därutöver, finner kommittén sig sakna anledning.

Skolöverstyrelsen. Överdirektören A. W. Falk i läroverksöverstyrelsen, vilkens avlöning å stat nu utgår med 10,000 kronor, kommer med 1920 års ingång, till följd av nämnda ämbetsverks upphörande såsom administrativ enhet, att övergå till skolöverstyrelsen såsom ledamot och avdelningschef å läroverksavdelningen, varvid hans avlöning å stat kommer att fortfarande uppgå till 10,000 kronor, nämligen 8,100 kronor å skolöverstyrelsens egentliga stat och 1,900 kronor å övergångsstat.

Avlöningstilläggen vid Falks innehavande överdirektörsbefattning och vid ledainotsbefattning i skolöverstyrelsen utgå för år 1919 med respektive 1,200 och 1,000 kronor. Då någon förändring av avlöningstilläggen vid befattning av sistnämnda slag ej torde böra ske för år 1920, skulle Falk alltså för detta år komma att lida en inkomstminskning av 200 kronor. För att förekomma detta har kommittén i sitt förslag för Falk uppfört ett särskilt avlöningstillägg av 200 kronor utöver avlöningstillägget å ledamotsbefattningen.

Folkskolinspektionen. Såsom förut nämnts, föreslår kommittén, att folkskolinspektörerna må inbegripas i den allmänna tillfälliga löneförbättringen för år 1920.

I den med finansdepartementets remiss den 23 oktober 1919 till kommittén överlämnade framställningen från skolöverstyrelsen har denna styrelse ifrågasatt, att folkskolinspektörerna skulle bliva delaktiga av ifrågavarande löneförbättring med samma belopp, som skulle tillkomma tjänsteman av andra normalgraden inom den civila statsförvaltningen.

Med hänsyn dels till det nära sambandet mellan avlöningen för statsanställda befattningshavare i undervisningsväsendets tjänst och avlö-

37 Kungl. Maj:ts ■proposition nr 258.

ningen för folkskolinspektörerna, dels ock därtill, att sistnämnda avlöning förlagts mellan adjunkts- och lektorsavlöningarna, har kommittén i sitt förslag upptagit avlöningsförbättringen för folkskolinspektörerna till samma belopp som för manliga adjunkter och lektorer eller 600 kronor.

Tekniska högskolan. I särskilda vid 1919 års lagtima riksdag väckta motioner föreslogs, att den då under prövning varande löneförbättringen för år 1919 måtte få omfatta även sekreteraren, kamreraren, bibliotekarien och biblioteksamanuensen. Beträffande de två förstnämnda föreslogs att, då deras arvoden av olika slag för närvarande utgjorde 3,000 (2^000 å ordinäre stat -ff 1,000 å extra stat) respektive 1,800 (800 å ordinäre stat + 1,000 å extra stat) kronor, avlöningstilläggen måtte bestämmas till för sekreteraren 750 kronor och för kamreraren 450 kronor. Dessa framställningar vunno ej riksdagens bifall.

Spörsmålet om löneförbättring för ifrågavarande befattningshavare har kommittén ägnat särskild uppmärksamhet. Kommittén har därvid ej funnit skäl ifrågasätta löneförbättring för bibliotekarien och biblioteksamanuensen.

Vad däremot sekreteraren och kamreraren angår, vill kommittén erinra, att kommittén, med anledning av till kommittén remitterade framställningar, åsyftande bland annat förbättring av dessa befattningshavares avlöningar, i utlåtande den 28 november 1919 (nr 175 av kommitténs skriftliga utlåtanden) med hänsyn till inträdd arbetsökning för befattningshavarna i fråga föreslagit, att å extra stat för 1921 skulle beredas särskild avlöningsförbättring för sekreteraren med 1,000 kronor och för kamreraren med 1,200 kronor, utöver vad de för närvarande åtnjuta; och uttalade kommittén samtidigt, att för år 1920 förhöjning i deras arvoden lämpligen kunde beredas dem i form av tillfällig löneförbättring i huvudsaklig överensstämmelse med vad som kunde "komma att gälla rörande andra civila befattningshavare.

Kommittén har i överensstämmelse härmed upptagit sekreteraren och kamreraren å sitt ifrågavarande förslag och därvid, beträffande löneförbättringens storlek, tillämpat det i ovanberörda motion använda beräkningssättet.» g&xj

Löneregleringskommittén har föreslagit att, i likhet med vad förra Lantbruksäret ägde rum, lantbruksakademiens sekreterare skulle för innevarande år åekfeterare komma i åtnjutande av tillfällig löneförbättring med 950 kronor. Nämnda befattningshavare åtnjuter nämligen av statsmedel endast lön och ortstiHägg, tillsammans 5,600 kronor jämte ett ålderstillägg å 600 kronor, varemot tjänstgöringspenningarna, 2,500 kronor, bestridas av akademiens

38 Rektorerna vid skeppsgosseskolorna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

egna medel. 1 proposition nr 95 till nu pågående riksdag har Kungl. Maj:t föreslagit, att sekreteraren, som hittills fått beräkna dyrtidstillägg endast å lön samt orts- och ålderstillägg jämväl skulle få beräkna sådant tillägg å tjänstgöringspenningarna. I överensstämmelse med Kungl. Maj:ts berörda förslag torde beloppet av den tillfälliga löneförbättringen under år 1920 för ifrågavarande befattningshavare böra bestämmas till 1,000 kronor, därav 700 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar.

Härefter torde jag få övergå till en redogörelse för till Kungl. Maj:t inkomna framställningar, över vilka lötieregleringskommittén icke blivit hörd.

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift den 18 september 1919 har rektorn vid skeppsgosseskolan i Karlskrona hemställt, att han i likhet med adjunkterna vid de allmänna läroverken måtte få komma i åtnjutande av en tillfällig löneförbättring av 600 kronor, räknat om möjligt från och med är 1919.

I häröver till marinförvaltningen avgivet infordrat utlåtande den 8 oktober 1919 har stationsbefälhavaren vid flottans station i Karlskrona anfört följande:

»Såsom av rektor framhållits har av 1918 års riksdag bestämts:

dels att rektors vid skeppsgosseskolan årliga avlöning skall utgöra 6,000 kronor i ett för allt,

dels och att grundlönen för adjunkter vid rikets allmänna läroverk skall utgöra 4,300 kronor, vartill komma tre ålderstillägg å 500 kronor. Tillika har —°på förslag av enskilda motionärer vid 1919 års riksdag — provisorisk löneförbättring beviljats läroverksadjunkterna med 600 kronor från och med^ år 1919.

Under det rektors avlöning nu utgår med 6,000 kronor, uppbär sålunda en läroverksadjunkt i högsta lönegraden 6,400 kronor.

Vidare har rektor framhållit det faktum att avlöningsförmånerna för rektor vid skeppsgosseskolan av gammalt varit bestämda med hänsyn till de löneförmåner, som tillerkänts läroverksadjunkt, dock under senare åren något högre, samt att sålunda grundlönen för bemälde rektor senast vant 500 kronor högre än för läroverksadjunkt, under det att i övrigt fyra ålderstillägg tillkommit dem båda.

Av nådiga propositionen till 1918 års riksdag, nr 341, sid. 62 och 63, framgår visserligen att Kungl. Maj:t, vid framläggande av förslag till avlöningsförmåner för rektor vid skeppsgosseskolan, i viss mån frångått den vedertagna relationen till läroverksadjunkts avlöning och i stället åberopat jämförelse med löneinkomsterna för en del rektorer vid andra läroanstalter, men som det torde få anses skäligt att den omnämnda relationen dock i sa matto upprätthalles. att rektors vid skeppsgosseskolan avlöningsförmåuer icke såsom nu blivit fallet genom riksdagens bifall till enskilda motionärers förslag angående läroverkslärarne, väsentligt understiga läroverksadjunkts i högsta lönegraden, får jag tillstyrka att rektor måtte, på samma villkor som övrig marinens personal, tå komma i åtnjutande av 600 kronor såsom tillfällig löneförbättring, räknat från och med år 1920.»

Kungi. Maj:ts proposition nr 258.

39 I utlåtande den 20 november 1919 bar därefter marinförvaltningen, Marinförmed överlämnande av utav mig nyss återgivna yttrande, anfört, att som vattningen. rektors vid skeppsgosseskola avlöningsförmåner blivit reglerade så nyligen som vid 1918 års riksdag, ämbetsverket funnit sig för det dåvarande icke kunna tillstyrka någon Kungl. Maj:ts åtgärd i den av sökanden åsyftade riktningen.

I ärendet har sedermera även skolöverstyrelsen hörts och därvid i Skolöverutlåtande den 6 december 1919 yttrat följande: styrelsen.

»Marinförvaltningen, som icke ansett sig för närvarande kunna tillstyrka någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd i den av sökanden åsyftade riktningen, har som skäl härför anfört, att rektors vid skeppsgosseskola avlöningsförmåner blivit reglerade så nyligen som vid 1918 års riksdag, Då detta är förhållandet jämväl beträffande läroverksadjunkternas löneförmåner, med vilka rektors vid skeppsgosseskola lön förut ansetts böra stå i en viss överensstämmelse, kan överstyrelsen för sin del icke finna det angivna skälet tillräckligt motivera ett avstyrkande utan vill, i likhet med stationsbefälhavaren vid flottans station i Karlskrona, tillstyrka nådigt bifall till den av sökanden gjorda framställningen, i vad den avser erhållande av begärd tillfällig löneförbättring från och med år 1920.»

Vidare har rektorn vid skeppsgosseskolan i Marstrand i skrivelse den 18 september 1919 gjort enahanda framställning som rektorn för skeppsgosseskolan i Karlskrona. Stationsbefälhavaren för flottans station i Stockholm och skolöverstyrelsen hava tillstyrkt berörda framställning, varemot marinförvaltningen icke funnit sig kunna tillstyrka någon Kungl.

Maj:ts åtgärd i den av sökanden åsyftade riktningen.

På de av stationsbefälhavaren vid flottans station i Karlskrona samt Departementsskolöverstyrelsen anförda skäl finner jag mig böra tillstyrka, att jämväl chefen. rektor vid skeppsgosseskola erhåller tillfällig löneförbättring samt att densamma utgår med det föreslagna beloppet flOO kronor, av vilka 400 kronor böra motsvara lön och 200 kronor tjänstgöringspenningar. Däremot finner jag mig icke kunna tillstyrka rektorns vid skeppsgosseskolan i Karlskrona ansökning i vad densamma avser beredande åt sökanden av tillfällig löneförbättring för år 1919.

I en till chefen för ecklesiastikdepartementet ställd skrivelse den 18 En kanslist november 1919 har skolöverstyrelsen gjort framställning om tillfällig löne- hoH. sko1' förbättring för år 1920 åt kanslibiträdet (kanslisten) hos överstyrelsen Carl styrelsen. Henrik Nilsson. 1 berörda skrivelse anföres av ämbetsverket följande:

40 Kung!. Maj:ts proposition nr 258.

»Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 13 juni 1919 i anledning av riksdagens skrivelse den 27 maj 1919 (nr 243) om bifall till Kungl. Maj:ts proposition (nr 255) till 1919 års lagtima riksdag angående personlig tjänst hos skolöverstyrelsen för extra biträdet därstädes Carl Henrik Nilsson föreskrivit, att för Nilsson skall för tiden från och med ingången av år 1920 hos överstyrelsen inrättas eu personlig tjänst med rätt för Nilsson att såsom innehavare av nämnda tjänst tillgodonjuta de av riksdagen bestämda löneförmånerna, har överstyrelsen genom beslut den 31 oktober 1919 utnämnt och förordnat bemälde Carl Henrik Nilsson att från och med den 1 januari 1920 vara kanslibiträde (kanslist) hos överstyrelsen.

I departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet, vilket såsom bilaga åtföljde förenämnda Kungl. Haj:ts proposition, anfördes bland annat:

'Skulle, såsom jag har anledning förmoda, Kungl. Maj:t finna sig böra i enlighet med löneregleringskommitténs den 20 november 1918 avgivna förslag föreslå innevarande års riksdag att tillerkänna innehavare av personliga professurer tillfällig löneförbättring, anser jag självklart, att dylik löneförbättring bör tillkomma även Nilsson såsom innehavare av personlig tjänst med tjänstgöringsskyldighet. Då dennes ställning i avlöningshänseende, enligt vad nyss förordats, skulle bliva densamma som förenämnda landsstatstjänstemän, torde beloppet av den Nilsson tillkommande tillfälliga löneförbättringen böra utgöra detsamma som för länsnotarie- och länsbokhållartjänsterna av andra graden.’

Nu har genom kungl. kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 362) angående tillfällig löneförbättring under år 1919 för viss personal inom den civila statsförvaltningen föreskrivits, att i överensstämmelse med riksdagens beslut i anledning av Kungl. Maj:ts propotition (nr 326) den 14 mars 1919 angående tillfällig lönereglering under år 1919 för vissa befattningshavare å ordinarie stat inom den civila statsförvaltningen ävensom angående förstärkning av de till avlönande av extra befattningshavare inom samma förvaltning samt till vikariatsersättning m. m. anvisade medel, tillfällig löneförbättring skall under år 1919 utgå vid befattningar ä ordinarie stat inom den civila statsförvaltningen enligt de vid riksdagens skrivelser den 23 maj 1919 (nr 215), den 3 juni 1919 (nr 279) och den 4 juni 1919 nr 286) fogade tabeller över tillfällig löneförbättring för vissa befattningshavare år 1919.

I åberopade tabeller finnas upptagna icke mindre å allmänna indragningsstaten sex innehavare av personliga professurer med avlöningstil lägg än ock å sjätte huvudtiteln länsnotarie och länsbokhållare av andra lönegraden i Stockholm med avlöningstillägg av 800 kronor.

Då i enlighet med departementschefens ovan anförda uttalande, mot vilket riksdagen icke natt något att invända, ett lönetillägg av 800 kronor synes böra tillkomma kanslibiträdet Nilsson, får överstyrelsen hemställa, det herr statsrådet behagade vidtaga erforderlig åtgärd för beredande åt bemälde Nilsson av tillfällig löneförbättring under år 1920 till belopp motsvarande vad som i sådant hänseende må varda bestämt för länsnotarie och länsbokhållare av andra graden i Stockholm.»

Departements- Pa grund av vad i ärendet förekommit får jag tillstyrka, att ifråga-

'>eTe ' varande kanslibiträde kommer i åtnjutande av tillfällig löneförbättring för

Kung. Maj:ts proposition nr 258.

år 1920 till ett belopp motsvarande vad som i sådant hänseende föreslagits för länsnotarie och länsbokhållare av andra graden i Stockholm eller 800 kronor, av vilken 500 kronor torde få anses tillhöra lönen och 300 kronor motsvara tjänstgöringspenningar.

I en till större akademiska konsistoriet i Uppsala ställd skrift den 11 november 1919 har universitetets drätselnämnd anfört följande:

»Av kungl. kungörelsen den 27 juni 1919 angående tillfällig löneförbättring Akademi under år 1919 för viss personal inom den civila statsförvaltningen samt de vid riks- fogdens i dagens skrivelse i ärendet fogade tabeller över sådan löneförbättring framgår, Uppsala att någon löneförbättring ej beretts innehavaren av befattningen såsom biträde ltra ' åt fogden vid Uppsala universitet.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 326 sid. 30 till riksdagen upplyses, att löneregleringskommittén icke funnit sig böra ifrågasätta någon löneförbättring för ifrågavarande tjänsteman, då befattningen inrättats genom beslut vid 1918 års riksdag, och har säkerligen detta uttalande lagts till grund för Kungl. Maj:ts förslag samt riksdagens beslut i ärendet.

Avlöningen för denne tjänsteman utgår med 3,000 kronor för år, varjämte han för innevarande år uppbär dyrtidstillägg med kronor 2,592.

I förhållande till denne tjänstemans arbete och de stegrade levnadskostnaderna är denna avlöning alltför ringa.

Hans arbete består i förandet av register och journaler över arrendegårdarna, renskrivning och avskrivning av protokoll från laga syner och ekonomiska besiktningar, upprättande av virkeslistor över det virke, som skall utkrävas till reparationer och nybyggnader vid gårdarna, jämte därtill hörande kontroll av virkesförslag och byggnadsritningar. Med nuvarande höga virkespriser är det avsärskilt stor vikt, att denna kontroll utföres noggrant, och detta arbete kräver därför mycken tid. Biträdet har vidare att granska täckdikningsplaner samt att kontrollera nedläggning av täckdikesrör vid tillfällen, då dessa ej nedlägges av täckdikningsförmän. Härtill kommer allt övrigt kontorsarbete, korrespondens o. dyl., som ej kan så noga specificeras men som på grund av förvaltningens omfattning (c:a 400 arrendegårdar jämte åkerlotter, tomtplatser m. m,) också kräver mycken tid.

■Under akademifogdens semester har fogdebiträdet att jämte egen tjänst utföra det arbete, som tillkommer denne, och är för övrigt skyldig att vid förfall för fogden tjänstgöra i dennes ställe. Vid en del sammanträden och förrättningar rörande arrendegårdarna har biträdet närvarit, då ombudsmannen varit förhindrad.

Inrättandet av denna tjänst var sedan flera år tillbaka ett önskemål för universitetet. I anledning härav begärdes redan år 1915 universitetskanslerns medverkan till erhållande av statsmedel för en sådan tjänstemans avlöning, men fann kanslern av vissa formella skäl sig förhindrad att förorda framställningen i den form den då hade. Först efter förnyad framställning av universitetsmyndigheterna år 1917 förordade kanslern densamma och proposition förelädes 1918 års riksdag, som biföll propositionen.

Den avlöning å ordinarie stat, som därvid fastställdes, 3,000 kronor för år, och som fortfarande utgår till fogdebiträdet, är densamma, som ifrågasattes i den

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 215 höft. (Nr 258.) 6

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

ursprungliga, redan år 1915 gjorda framställningen och är sålunda lämpad efter det penningvärde, som gällde före dyrtiden.

Med hänsyn härtill och enär, om, såsom ingalunda är otänkbart, den nuvarande innehavaren av tjänsten i betraktande av den otillräckliga avlöningen skulle avgå, det enligt drätselnämndens bestämda uppfattning skulle bliva förenat med stora svårigheter att få tjänsten ånyo besatt med en duglig innehavare, får drätselnämnden föreslå konsistoriet att gorå framställning därom, att därest proposition om lönetillägg för universitetets lärare och tjänstemän av Kungl. Maj:t förelägges jämväl nästkommande års riksdag, Kungl. Maj:t ville låta propositionen omfatta lönetillägg även för akademifogdens biträde.»

.större afrad. Större akademiska konsistoriet har med tillstyrkande av bifall till

och universi- framställningen överlämnat densamma till universitetskanslern, som i utlistas- låtande den 18 december 1919 yttrat följande:

»Vad drätselnämnden i bilagda skrivelse anfört såsom stöd för den uppfattningen, att, därest avlöningsförmånerna vid ifrågavarande biträdesbefattning icke undergå någon förbättring, det vid nuvarande befattningshavares avgång från tjänsten skulle komma att visa sig förenat med stora svårigheter att få

Elatsen besatt, anser Kanslersämbetet för rikets universitet vara värt synnerligt saktande; och då den sålunda önskvärda avlöningsförbättringen torde kunna lämpligen beredas på det av Konsistoriet föreslagna sätt, får Kanslersämbetet härmed i underdånighet hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t låta blivande proposition angående tillfällig löneförbättring under år 1920 för personal inom den civila statsförvaltningen omfatta sådan löneförbättring jämväl för akademifogdens biträde.»

Departements- Av vad i ärendet förekommit synes mig framgå, att de avlönings-

ieJen' förmåner, som tillkomma ifrågavarande tjänsteman, äro väl knappt tillmätta. Förhöjning av hans avlöning torde emellertid böra beredes honom i annan väg än såsom tillfällig löneförbättring. Jag anser att ifrågavarande framställning i nu förevarande sammanhang icke bör föranleda någon Kungl. Majrts åtgärd. Det torde alltså böra ankomma på chefen för ecklesiastikdepartementet att senare anmäla denna fråga till förnyat övervägande.

och^våelda ^ skrivelse den G december 1919 till chefen för ecklesiastikdeparte-

revid Natio- mentet har chefen för nationalmuseum, bland annat, uttalat det önskemånalmuseum. let, att den å nationalmusei stat uppförda övereldaren och de båda å samma stat uppförda eldarna måtte komma i åtnjutande av tillfällig löneförbättring enligt meranämnda kungörelse den 27 juni 1919, nr 362, angående sådan löneförbättring under samma år för viss personal inom den civila statsförvaltningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

43 I ett den 17 januari 1920 över berörda framställning avgivet utlåtande har statskontoret i förevarande hänseende framhållit, att den av chefen för nationalmuseet ifrågasatta löneförbättringen icke torde kunna beredas ifrågavarande befattningshavare, enär i punkt 1) av nyssnämnda kungörelse stadgades, att tillfällig löneförbättring skulle under år 1919 utgå vid befattningar å ordinarie stat inom den civila statsförvaltningen enligt vid vissa angivna riksdagsskrivelse fogade tabeller, å vilka ineranämnda befattningshavare icke vore upptagna. Det ville emellertid synas statskontoret som om billighet och rättvisa krävde, att sagda befattningshavare, vilka icke åtnjöto sådan avlöningHörbättring, som kommit vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare till del genom kungörelsen den 1 november 1918, nr 836, gjordes delaktiga av den tillfälliga löneförbättring, som kunde varda viss personal inom den civila statsförvaltningen av 1920 års riksdag för samma år tillerkänd.

I likhet med statskontoret anser jag, att även ifrågavarande befatt- Departement ningshavare böra göras delaktiga av den tillfälliga löneförbättringen för chefrvinnevarande år, varför jag tillstyrker, att till dessa befattningshavare, vilka åtnjuta arvoden till följande belopp, nämligen övereldaren 1,500 kronor och envar av de båda eldarna 1,000 kronor, tillfällig löneförbättring måtte utgå med, på sätt jag förut tillstyrkt, 25 procent eller för övereldaren med 375 kronor och för var och en av de båda eldarna med 250 kronor.

Vidkommande därefter frågan om tillfällig löneförbättring jämväl Personal, under år 1920 åt viss personal inom den civila statsförvaltningen, som ej ^p^fjfrd^ä är uppförd å ordinarie stat, torde i likhet med vad fallet varit under när- ordinarie mast föregående år en dylik löneförbättring böra beredas omförmälda stat’ tjänstemannakategori. I fråga om omfånget av denna löneförbäitring ävensom dess storlek och sättet för dess bestämmande torde i stort sett motsvarande regler böra tillämpas, vilka varit gällande för år 1919 och för vilka jag förut i dag redogjort. Jag tillåter mig i denna fråga jämväl hänvisa till mitt uttalande i ämnet å sidorna 79—84 i propositionen nr 326 till 1919 års riksdag.

Här finner jag mig endast böra ytterligare anföra följande.

Löneregleringskommittén bär i sitt utlåtande den 17 december 1919 beträffande den tillfälliga löneförbättringen i vad den kunde komma att omfatta befattningar, som icke vore uppförda å ordinarie stat, erinrat, att kommittén i allmänhet icke hade något att anföra. Dock hade kommittén funnit anledning till uttalande i två särskilda hänseenden.

Kommittén anför härefter till en början:

44 Kungl. Maj:is 'proposition nr 258.

»Sålunda har kommittén att yttra sig angående den förut om förmälda framställning den 2 september 1919 av vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien om, bland annat, beredande av tillfällig löneförbättring av statsmedel för den Hjertbergska antikvarien.

Akademien har i detta avseende anfört bland annat följande.

Under en lång följd av år hade akademien sett sig i stånd att genom do nationsmedel fylla en del krav av så allmännyttig karaktär att, om ifrågavarande medel ej stått till akademiens förfogande, staten själv skulle varit nödsakad att därför anslå nödiga medel. Särskilt hade detta gällt de Hjertbergska donationsmedlen, vilka enligt testators bestämmelser skulle användas till förmån för under akademiens vård ställda myntkabinettet och statens historiska museum, på sätt akademien själv funne gott bestämma.

Enligt testators önskan hade 4,000 kronor — en tredjedel av årsavkast . ningen — anvisats till en vid myntkabinettet anställd Hjertbergsk amanuens, som skulle utnämnas av Kungl. Maj:t och vara likställd med de av staten avlö nade amanuenserna.

Sedan dessa, på Kungl. Maj:ts, av 1909 års riksdag godkända förslag, fått titeln antikvarier och högre avlöning, hade även den Hjertbergska tjänstemannen blivit antikvarie med en avlöning av 5,800 kronor, jämte rätt till ålderstillägg. Nämnda riksdag hade dessutom fastställt en organisation av statens historiska, museum och myntkabinettet, enligt vilken det senare, liksom var och en av det förras tre avdelningar, skulle under riksantikvariens ledning skötas av en avdelningsföreståndare.

För genomförandet av denna organisation från och med år 1910 hade den Hjertbergska antikvarien blivit avdelningsföreståndare för myntkabinettet, och när de övriga antikvarierna under kriget fått dyrtidstillägg samt år 1919 en tillfällig löneförbättring av 1,000 kronor, hade även den Hjertbergska antikvarien erhållit samma förmåner. Alltsedan början av år 1893 hade således akademien med den Hjertbergska donationens medel avlönat innehavaren av en viktig tjänst, vilken staten, om så ej varit fallet, nödgats avlöna.

År 1920, då den nuvarande innehavaren bleve berättigad till ålderstillägg, komme hans avlöningsförmåner, inberäknat dyrtidstillägg, att uppgå till omkring 11,800 kronor.

Men härigenom hade icke endast den Hjertsbergska donationens användning blivit en helt annan än den som testator avsett, utan akademien skulle, för att kunna utbetala antikvariens avlöning, nödgas på ett högst betänkligt sätt årligen minska kapitalet. (Donationen besväras nämligen, enligt vad kommittén inhämtat, av en livränta till belopp av 1,200 kronor.)

Akademien, som icke vore berättigad att göra vare sig det ena eller det andra, måste därför vända sig till Kungl. Maj:t med hemställan, det frågan genom Kungl. Maj:ts bemedling måtte ordnas på ett staten värdigt och med testators avsikter mera överensstämmande sätt, så att icke mer än den ursprungliga antikvarieavlöningen jämte ålderstillägg — vilka tillsammans uppginge till hälften av donationens årsavkastning — måtte behöva av donationen bestridas.

Akademien ansåge sig hava så mycket större skäl till en sådan framställning, som riksdagen år 1913 enligt Kung!. Maj:ts förslag och på just de grunder, som nu anförts, medgivit, att pension åt f. d. Hjertbergsk antikvarie finge utgå av statsmedel.

45 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Statskontoret har i avgivet utlåtande förordat ifrågavarande framställning.

Med hänsyn till de vid olika tillfällen inom riksdagen till uttryck komna principiella betänkligheterna emot att i anslagsväg ingripa för att upphjälpa avlöningarna vid tjänster, som tillkommit i donationsväg och vid vilkas inrättande riksdagen således icke haft tillfälle att efter prövning göra sin mening gällande, har inom kommittén uppstått stor tvekan att biträda vitterhetsakademiens ifrågavarande förslag, i vad det avser den Hjertbergska antikvariens inbegripande i den allmänna tillfälliga löneförbättringen.

Då emellertid, såsom akademien ock antytt, vid fastställandet av den gällande organisationen av statens historiska museum och myntkabinettet det räknats med ifrågavarande antikvarietjänst samt riksdagen därefter på sätt och vis tagit sig befattningen an genom att förena pensionsrätt med densamma, har kommittén likväl ansett sig böra tillstyrka bifall till akademiens framställning, så vitt den nu är i fråga, och föreslår alltså, att löneförbättring för år 1920 måtte medgivas den Hjertbergska antikvarien enligt samma grunder som de övriga antikvarierna hos vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.*^

Då även jag finner det vara med billigheten överensstämmande, att Departementsden Hjertbergska antikvarien, i likhet med de övriga antikvarierna hos chefenvitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, kommer i åtnjutande av tillfällig löneförbättting för år 1920, får jag, med åberopande av vad löneregleringskommittén även i övrigt anfört, uttala, att sådan löneförbättringtorde böra beredes honom enligt samma grunder som de övriga förenämnda antikvarierna. Fråga härom torde i sinom tid få för Kung]. Ma:jt anmälas, då riksdagens beslut beträffande befattningshavarnas å ordinarie stat^. tillfälliga löneförbättring föreligger.

Vidare ifrågasätter löneregleringskommittén, att viss extra personal, vilken icke kommit i åtnjutande av tillfällig löneförbättring under år 1919 måtte beredas sådan under år 1920. Kommittén yttrar härom följande:

Lönereyle-

ringskom-

mittén.

»Slutligen tillåter sig kommittén påkalla uppmärksamhet för det förhål" landet, att det gives extra befattningshavare, vilka väl i jämförelse med annan extra personal, som kommit i åtnjutande av tillfällig löneförbättring för år 1919, synas Dilligtvis även bort så göra men enligt gällande bestämmelser blivit uteslutna från delaktighet i löneförbättringen av den anledning, att de ej samhöra med i löneförbättringen inbegripen personal å ordinarie stat — vare sig detta berott på, att vederbörande ordinarie personal uteslutits, t. ex. på grund av densamma medgiven speciell löneförbättring, eller därpå, att någon motsvarande personal ä ordinarie stat saknas, såsom vid statens vårdanstalt å Salbohed för alkoholister.

Extra personal av ifrågavarande slag torde för år 1920 böra vederbörligen tillgodoses i förevarande avseende. Men då det näppeligen torde låta sig göra att på förhand uppdraga några bestämda regler härutinnan, torde det böra läggas i Kungl. Maj:ts hand att efter omständigheterna träffa avgörande i varje särskilt fall.»

46 Departements-

chefen.

Sättet för den tillfälliga löneförbättringens utbetalande.

Kostnads-

beräkning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Då den extra personal, varom här är fråga, givetvis under år 1920 bör tillgodoses med tillfällig löneförbättring, får jag uttala, att jag icke har något att erinra mot löneregleringskommitténs förslag.

Den i förevarande ärende ifrågasatta löneförbättring, som må varda beviljad, torde, i likhet med vad som varit fallet under år 1919, beträffande såväl ordinarie som extra personal böra utbetalas i samma ordning som den avlöning av olika slag, densamma är avsedd att förstärka. Vad av löneförbättringen må belöpa å tid, innan riksdagens beslut i ärendet meddelats, synes böra få utbetalas på en gång och på sätt, varom Kungl. Maj:t närmare förordnar, därvid Kungl. Maj:t, bland annat, uppenbarligen har att taga hänsyn till de utbetalningar, vilka redan verkställts på grund av föreskrifterna i förutnämnda kungörelse den 21 november 1919 angående utbetalande av förskott i avräkning å tillfällig löneförbättring för år 1920 åt viss personal inom den civila statsförvaltningen.

Såsom jag förut erinrat har riksdagen för bestridande under år 1920 av kostnaden för den löneförbättring, varom nu är fråga, utom huvudtitlarna avsatt ett anslag å förslagsvis 4,575,000 kronor. Då jag nu går till en beräkning av kostnaderna för genomförandet av mitt förslag till tillfällig löneförbättring för innevarande år, får jag först beröra frågan om kostnaderna för löneförbättringen för befattningshavarna å ordinarie stat. Dessa kostnader, vilka framgå av den vid löneregleringskommitténs betänkande fogade tabellbilagan skulle, bortsett från vissa omständigheter, varom jag strax skall erinra, som resultat giva följande belopp, nämligen:

å andra huvudtiteln........

» tredje » ........

» fjärde » ........

» femte > ........

» sjätte ........

» sjunde » ........

» åttonde » ........

» nionde » ........

» tionde » ........

» titeln statens affärsverksamhet . . .

kr. 469,425: — » 7,800: —

» 54,300: —

> 340,200: —

» 1,004,550: — * 294,175: —

1,441,760: — » 318,525: —

14,850: — » 17,700: —

Emellertid verka, såsom nyss antyddes, vissa omständigheter, att berörda kostnader ej kunna så bestämt angivas. Sålunda kunna de angivna beloppen i verkligheten komma att jämkas på den grund, att de

47 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

beräknats efter nu gällande stater, medan i Kungl. Maj:ts band skulle lämnas att beträffande befattningshavare å gammal stat i de särskilda fallen bestämma storleken av till dem utgående löneförbättring. Jämkning komine också att förorsakas av för vissa lotsar och professorer ifrågasatt inskränkning i rätt till avlöningstillägg ävensom därav, att beräknad förhöjning av ortstillägg i ett eller annat fall möjligen ej komme att utgå. Vidare vore härvid hänsyn att taga till de i Kungl. Maj:ts kansli nyinrättade tjänsterna.

Vid bestämmandet av de anslag, som erfordras för beredande av tillfällig löneförbättring för ifrågavarande befattningshavare å ordinarie stat, torde emellertid nyssberörda förhållanden i allmänhet ej behöva öva annan inverkan, än att anslagen erhålla karaktär av förslagsanslag. Endast den ifrågasatta inskränkningen i lotsarnas rätt till löneförbättring torde därjämte böra medföra inverkan å vederbörande anslagsbelopp.

Löneregleringskommittén häri sitt utlåtande den 17 december 1919 beräknat kostnaden för lotspersonalens löneförbättring utan avseende å inskränkande bestämmelser till 175,800 kronor. Enligt vad jag inhämtat från lotsstyrelsen hava berörda kostnader under sistnämnda år uppgått till ett belopp av 34,874 kronor 31 öre. Vid beräknandet av anslagsbehovet för ändamålet torde en summa av 50,000 kronor vara tillfyllest. Den för år 1920 av löneregleringskommittén i dess tabeller upptagna kostnaden för ifrågavarande löneförbättring, 175,800 kronor, skulle vid nu förevarande beräkning alltså kunna nedsättas med 125,800 kronor.

Aven av annan anledning motsvara de beräknade utgiftssummorna icke beträffande alla ifrågakommande huvudtitlar de erforderliga särskilda anslagens storlek. Kostnaderna för tillfällig löneförbättring åt befattningshavare vid försäkringsinspektionen, 7,000 kronor, vid mynt- och justeringsverket, 7,425 kronor, vid patent- och registreringsverket, 44,300 kronor, vid statens provningsanstalt, 17,900 kronor, vid statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., 4,800 kronor, vid flottans pensionskassa. 3,950 kronor, och vid domänstyrelsen 17,700 kronor, böra nämligen, på sätt som skett under år 1919 beträffande omförmälda eller motsvarande institutioner med undantag av statens provningsanstalt, vilken först med ingången av innevarande år uppförts å ordinarie stat, utgå av de medel, av vilka verkets eller inrättningens omkostnader i övrigt bestridas. Vad avhmingsförbättringen vid tjänsterna å allmänna indragningsstaten angår, torde, likaledes på sätt som under år 1919 ägt rum, kostnaden härför böra utgå från förslagsanslaget till nämnda stat. De särskilda anslagen för den tillfälliga löneförbättringens genomförande, där sådana äro å olika huvudtitlar erforderliga, torde därför kunna beräknas i motsvarande mån lägre.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Med iakttagande härav skulle anslagen för tillfällig löneförbättring för ifrågavarande befattningshavare å ordinarie stat kunna beräknas till följande, med hänsyn till anslagens egenskap av förslagsanslag avrundade belopp, nämligen

andra huvudtiteln

tredje »

fjärde »

femte

sjätte

sjunde

åttonde >

nionde

kr. 469,000: —

» 8,000: —

» 54,000: —

» 214,000: —

997,000: — » 224,000: —

» 1,441,000: —

» 318,000: —

Beträffande de förut nämnda verk och institutioner, vilkas kostnader för den tillfälliga löneförbättringen böra utgå av de medel, av vilka verkets eller institutionens omkostnader i övrigt bestridas, torde någon särskild budgetär anordning i sådant syfte ej vara erforderlig.

Vad härefter vidkommer den extra personal, som i nu förevarande sammanhang skulle beredas löneförbättring, torde av det förut anförda framgå, att kostnaderna för löneförbättringen icke kunna beräknas annat än approximativt. Detsamma torde ock gälla angående kostnaderna för den höjning av vissa vikariatsersättningar, som må bliva en följd av den ifrågasatta löneförbättringen för såväl ordinarie som extra personal. De för år 1920 i nu förevarande hänseende erforderliga anslagen torde böra upptagas till samma belopp som de för år 1919 för ändamålet beviljade, Härvid torde emellertid, därest under de olika huvudtitlarna nya personalgrupper tillkommit eller gamla sådana utgått, de skilda anslagen i förhållande härtill undergå förändringar.

I den mån ifrågavarande kostnader belöpa å de förut nämnda verk och inrättningar, vilkas omkostnader i allmänhet bestridas av särskilda medel, torde därmed i budgetärt avseende böra förfaras på sätt förut sagts om utgifterna för tillfällig lönereglering för ordinarie personal vid samma verk och inrättningar. I övrigt böra ifrågavarande kostnader täckas medelst särskilda anslag å vederbörande huvudtitlar. Dessa anslag torde, med tillämpning, vad löneförbättringen för extra personal beträffar, av de av mig i detta avseende angivna grunderna, kunna beräknas till följande belopp, nämligen i

å andra huvudtiteln........kr. 180,000:— . 1

tredje * ........* 4.000: i

fjärde » ........ » 20,000:

>

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

å femte huvudtiteln » sjätte »

» sjunde »

» åttonde »

» nionde »

» 140,000: —

» 350,000: — » 300,000: — » 246,000: — » 70,000: —

Slutligen torde medgivande böra utverkas av riksdagen, att utbetalning i„ förskott av tillfällig löneförbättring under år 1921, intill dess beslut av 1921 års riksdag blivit i ärendet fattat, må få äga rum på sått för innevarande år enligt av riksdagen gjort uttalande ägt rum.

Under åberopande av vad jag i ärendet anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva,

att tillfällig löneförbättring må under år 1920 utgå vid vissa befattningar å ordinarie stat inom den civila statsförvaltningen enligt förut oinförmälda förslag i ämnet (Bil. A.); dock

att beträffande befattningshavare å gammal stat, med undantag av den i nämnda förslag upptagna, å äldre stat kvarstående auditören vid flottans station i Karlskrona, den tillfälliga löneförbättringen må utgå med belopp, som av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmes i huvudsaklig överensstämmelse med de av mig angivna allmänna grunderna för ifrågavarande löneförbättring,

att avlöningstillägg till lots ej må utgå med högre belopp än att avlöningstillägget tillsammans med inkomsten av lotspenningar, beräknade enligt av mig angivna grunder, uppgå till högst 1,000 kronor,

att avlöningstillägg till teologie professor, som innehar prebendepastorat eller eljest åtnjuter naturaförmåner eller inkomst från enskild donation, ej må utgå med högre belopp, än att hans sammanlagda inkomst av statsmedel och av prebendet, naturaförmånerna eller donationen, beräknad enligt av mig angivna grunder, uppgår till högst 9,700 kronor,

skolande, där på grund av sålunda föreskriven begränsning avlöningstillägget skall utgå med avkortat belopp, avdrag å tillägget i mån av behov göras först å Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 215 käft. (Nr 258.) 7

Departementschefens hemställan.

50 Kungl. Maj-.tf- proposition nr 258.

deri del, som är att hänföra till lönen, och därefter å den del, som är att hänföra till tjänstgöringspenningarna;

att tillfällig löneförbättring må, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande i överensstämmelse med de av mig angivna allmänna grunderna för ifrågavarande löneförbättring, under år 1920 utgå vid de befattningar, vilka från och med den 1 juli 1920 skola nyinrättas inom Kungl. Maj:ts kansli;

att tillfällig löneförbättring må under år 1920 utgå till de lots- och fyrväsendet tillhörande befattningshavare å övergångs- och indragningsstat, vilka Kungl. Maj:t prövar skäligt tillägga sådan förmån, med belopp, som i varje särskilt fall bestämmes av Kungl. Maj:t i skäligt förhållande till den löneförbättring av ifrågavarande slag, som tillkommer övrig personal vid lots- och fyrväsendet; samt

att vissa befattningshavare inom den civila statsförvaltningen, vilka icke blivit uppförda å ordinarie stat, må under år 1920 åtnjuta löneförbättring enligt vad Kungl. Maj:t, i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder jag därutinnan angivit, bestämmer;

dels för nyssnämnda ändamål bevilja å tilläggsstat för år 1920 såsom förslagsanslag

till tillfällig löneförbättring för vissa befattningshavare å ordinarie stat inom den civila statsförvaltningen

å andra huvudtiteln » tredje »

d fjärde i>

» femte » sjätte »

» sjunde »

j åttonde »

» nionde »

........kr. 469,000: —

........» 8,000: —

........» 54.000: —

•.......» 214,000: —

........» 997,000: —

........» 224,000: —

........» 1,441,000: —

........» 318,000: —

samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

till förstärkning av de till avlönande av vissa extra befattningshavare inom den civila statsförvaltningen samt till vikariatsersättningar m. m. anvisade medel

å andra huvudtiteln » tredje » fjärde »

» femte »

» sjätte »

» sjunde »

» åttonde »

» nionde »

kr. 180,000: — 4,000: — » 20,000: — » 140,000: — » 350,000: — » 300,000: — » 246,000: — » 70,000: —

dels förklara, att kostnaderna för ifrågavarande löneförbättring, i vad den avser personal, såväl ordinarie som extra, hos försäkringsinspektionen, mynt- och justeringsverket, patent- och registreringsverket, statens provningsanstalt, statens anstalt för pensionering av folkskollärare ra. fl., flottans pensionskassa och domänstyrelsen, skola utgå av de medel, av vilka vederbörande verks eller inrättnings omkostnader i övrigt bestridas;

dels medgiva, att kostnaderna för ifrågavarande löneförbättring, i vad den avser befattningshavare å allmänna indragningsstaten, må utgå av förslagsanslaget till nämnda stat;

dels ock medgiva, att till innehavare av anställningar, vid vilka tillfällig löneförbättring för år 1920 må komma att beviljas, såsom förskott i avräkning å den tillfälliga löneförbättring, som kan varda dessa anställningshavare beviljad för år 1921, må, på sätt och med de förbehåll Kungl. Maj:t närmare bestämmer, utbetalas vad som skolat utgå, därest de bestämmelser, som för innevarande år må varda meddelade, jämväl bleve gällande för år 1921; ävensom, där ifrågavarande förskott ej prövas lämpligen böra avföras å de medel, av vilka vederbörande verks eller inrättnings omkostnader i övrigt bestridas, att för förskotten må få tagas i anspråk det anslag, somfjmå varda såsom avsättning till tillfällig löneförbättring för år 1921 av riksdagen beviljat.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Birger Looström.

Bilaga A.

Förslag

rörande

tillfällig löneförbättring

för olika grupper av befattningshavare å ordinarie stat

år 1920.

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

*) Därav 400 kronor motsvarande tjänstgöringspenningar. ’) Därav 300 kronor motsvarande tjänstgöringspenningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

55 Högsta domstolen.

1 justitieråd.................

23 dito ..................

Summa

Nedre justitierevisionen.

1 revisionssekreterare.............

22 dito .............

1 protokollssekreterare.............

5 dito . . ..........

1 registrator .................

1 dito ...............I .

1 kanslist..................

Övergångsstat.

1 protokollssekreterare.............

2 dito .............

Summa

Svea hovrött.

1 president ..................

1 hovrättsråd.................

39 dito .................

1 krigshovrättsråd..............

1 sekreterare .................

1 advokatfiskal ................

1 överkrigsfiskal...............

1 aktuarie.................

1 dito ..................

1 arkivarie..................

1 notarie...................

Avlöningstillägg, för år räknat. I

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Knngl. Maj:ts proposition nr 258.

') Därav 700 kronor motsvarande lön ock 300 kronor motsvarande tjänstgöringspenningar.

2) Av arvodestillägget anses 450 kronor motsvara lön och 250 kronor motsvara tjäustgöringspenningar.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 215 Käft. (Nr 258.)

t

!

58 Kungl. Majrts proposition nr 258.

i) Av arvodestillägget anses 450 kronor motsvara lön och 250 kronor motsvara tjänstgörings-

tjänstgöringstjänstgörings-

pennmgar.

2) Av arvodestillägget anses 300 kronor motsvara lön och 225 kronor motsvara

penningar.

3) Av arvodestillägget anses 250 kronor motsvara lön och 125 kronor motsvara

penningar.

Kungl. Majds proposition nr 258.

') Därav anses 450 kronor motsvara lön och 250 kronor motsvara tjänstgöringspenningar.

2) Därav anses 400 kronor motsvara lön och 250 kronor motsvara tjänstgöringspenningar.

3) Därav anses 300 kronor motsvara lön och 225 kronor motsvara tjänstgöringspenningar.

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

*) Därav 400 kronor motsvarande tjänstgöringspenningar.

*) Därav 300 kronor motsvarande tjänstgöringspenningar.

*) Härjämte en andre kanslisekreterarebefattning, som hålles vakant, så länge en kanslisekreterare kvarstår å övergångsstat.

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

*) Därav 400 kronor motsvarande tjänstgöringspenningar.

64 Kungl. Majrts proposition nr 258.

>) Ifrågavarande tillfälliga löneförbättring vid sjökrigsskolan utgår såsom tillägg till förut medgiven tillfällig löneförbättring (300 resp. 4U0 kronor till lektor) för år 1920.

2) Till lektor i lägre lönegrad än den femte utgår avlöningstillägget med endast 200 kronor. s) Utgår endast under förutsättning, att befattningshavaren icke är militär i flottans stam eller reserv (med pension) eller å reservstat, i vilket fall han endast äger uppbära arvodestiliägg till belopp, som kan varda medgivet, allt eftersom han är militär i flottans stam eller reserv (med pension) eller å reservstat.

Eungl. Maj:ts proposition nr 258.

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

') Personalen vid nantisk-lneteorologiska byrån åtnjuter även i annan ordning medgiven tillfällig löneförbättring.

Kungl. Mai ds proposition nr 258.

67 Sjätte huvudtiteln.

Ci vilrtep ar teineiitet.

Departementschefen..............

1 statssekreterare ...............

1 expeditionschef...............

1 kansliråd..................

5 dito ..................

1 byråchef för lagärenden...........

1 förste kanslisekreterare............

5 dito ............

1 registrator .................

1 andre kanslisekreterare............

3) 4 dito ............

Övergångsstat.

1 kanslisekreterare...............

2 dito ...............

Summa

Regeringsrätten.

1 regeringsråd................

6 dito ................

Summa

ÖverståtMUnrämbetet.

Överståthållaren................

Underståthållaren...............

Sekreteraren..................

*) Därav 400 kronor motsvarande tjänstgöringspenningar.

2) Därav 300 kronor motsvarande tjänstgöringspenningar.

3) Härjämte tre andre kanslisekreterarbefattningar som hållas vakanta, så länge motsvarande antal kanslisekroterare kvarstå å övergångsstat.

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Kung!,. Maj:ts proposition nr 258.

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Väg'- och vnttenbyggnadsstyrelsen.

Överdirektören och chefen...........

| 1 byråchef och ledamot............

1 dito dito ............

1 byrådirektör och ledamot...........

1 förste byråingenjör..............

1 dito dito ..............

1 byråingenjör.................

2 byråingenjörer................

1 notarie...................

1 registrator, tillika aktuarie..........

1 revisor och bokhållare............

1 distriktschef.................

5 distriktschefer................

1 distriktsingenjör...............

7 distriktsingenjörer..............

Summa

Medicinalstyrelsen.

Ordinarie stat.

1 generaldirektör................

1 medicinalråd och byråchef..........

4 medicinalråd och byråchefer.........

1 kameralbyråchef...............

1 statsinspektör över köttkontrollen i riket . . .

1 ombudsman.................

1 byråveterinär................

1 sekreterare .................

2 sekreterare.................

1 kamrerare..................

1 kontrollant av hospitalens ekonomiska förvaltning

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

') Utöver vad honom tillkommer såsom professor vid Karolinska institutet. 2) Utöver vad honom tillkommer såsom professor vid Uppsala universitet. s) Utöver vad honom tillkommer såsom lärare vid Lunds universitet.

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Kungl. Majds proposition nr 258. 73

') *) Under stationering å annan ort än Stockholm minskas avlöningstillägget, i vad det hänför »ig till lönen, med

’) 50 kronor.

2) 75 » .

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 215 höft. (Nr 258.)

74 Kungl. Majds proportion nr 258.

Kungl. Ma j ds proposition nr 258.

’) Därav 400 kronor motsvarande tjänstgöringspenningar. s) Därav 300 kronor motsvarande tjänstgöringspenningar.

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Statskontoret.

1 generaldirektör...............

1 statskommissarie och byråchef........

4 statskommissarier och byråchefer.......

1 andra gradens tjänsteman, sekreterare . . . .

1 dito, räntmästare..............

1 dito, kamrerare och kassakontrollant.....

1 dito, förste revisor .............

1 dito, kamrerare...............

1 dito, ombudsman..............

1 första gradens tjänsteman (notarie)......

11 dito (revisorer och bokhållare, registrator) . .

Summa

Mynt- och justeringsverket.

1 myntdirektör................

1 förste ingenjör...............

1 dito ...............

1 kamrerare.................

1 ingenjör..................

1 dito....................

1 kassör...................

1 myntgravör.................

Samma

Koimnerskollegium.

1 generaldirektör och chef...........

1 byråchef..................

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

*) Av arvodestillägget till assistent eller statistiker auses 600 kronor motsvara lön och 300 kronor motsvara tjänstgöringspenningar.

*) Utgär icke, därost befattningen innehaves av kvinna.

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

') Ifrågavarande tillfälliga löneförbättring vid navigationsskolorna utgår såsom tillägg till förut medgiven tillfällig löneförbättring (600 kr. för ordinarie lärare samt 4U0 kr. eller 600 kr. för föreståndare) för 1920.

s) För föreståndare med begynnelseavlöning av 4,500 kronor ävensom för föreståndare med begynnelseavlöning av 5,000 kronor, vilken icke uppbär 2 ålderstillägg, innehålles av avlöningstillägget det å lönen belöpande beloppet 200 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

81 Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 215 käft. (Nr 258.) 11

82 Kungl. Majds proposition nr 258.

Kontrollstyrelsen.

1 överdirektör och chef............

1 överingenjör.................

1 dito .................

1 ledamot och sekreterare............

Avdelningen för rasdrycksförsäljningsärenden. 1 ledamot och avdelningschef

1 sekreterare.......

1 inspektör ........

1 förste aktuarie......

1 aktuarie.........

Summa

Kungl. Majds proposition nr 258.

‘) Därav 400 kronor motsvarande tjänstgöringspenningar.

*) Därav 300 kronor motsvarande tjänstgöringspenningar.

*) Härjämte en andre-kanslisekretcrarebefattning, vilken hålles vakant, så länge den å övergångsstaten uppförda kanslisekreteraren å kansliavdelningen kvarstår därstädes.

*) Härjämte en aktnariebefattning, som hålles vakant, så länge kanslisekreteraren 0. H. Gustafsson kvarstår å övergångsstaten.

84 Eungl. Maj:ts proposition nr 258.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

85 Avlöningstillägg, för år räknat.

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Akademien för de fria konsterna (forts.). Konsthögskolan.

1 professor i arkitektar...........

1 dito i teckning............

1 dito i dito ...........

1 dito i målning............

1 dito i dito ............

1 dito i landskapsmålning.......

1 dito i svensk arkitekturhistoria ....

1 dito i modellering..........

1 dito i anatomi...........

1 lärare i perspektiv........... .

1 dito i konsthistoria..........

1 dito i dekorativ konst.........

1 dito i etsning .............

Samma

Musikaliska akademien.

Sekreteraren..................

Kamreraren..................

Bibliotekarien.................

Direktören för mnsikkonservatorium.......

1 lärare i pianospelning............

1 dito i pianospelning i orgelklassen.....

1 dito i orgelspelning............

1 dito i harmonilära.............

1 dito i elementar-, kyrko- och körsång . . . .

1 dito i solosång..............

1 dito i violinspelning............

1 dito i kontrapunkt, komposition och instrumentation ...............

Avlöningstillägg, för år räknat.

Kungl. Majits proposition nr 258.

87 Musikaliska akademien (forts.).

1 lärare i musikens historia och ästetik.....

i dito i spelning å blåsinstrument av mässing .

1 dito i violoncellspelning..........

] 1 dito i klarinettspelning ..........

1 dito i pianostämning............

I 1 dito i kontrabasspelning.......

[ 1 dito i lutspelning.............

Orkesteranföraren...............

Samma

Universitetskan sl ersexpeditionen.

I kanslerssekreterare..............

Uppsala universitet.

Professorer m. fl.

Teologiska fakulteten:

1 förste teologie professor, tillika domprost . . .

1 professor..................

5 professorer .................

1 assistent vid den praktiska avdelningen inom fakulteten.................

Juridiska fakulteten:

1 professor..................

7 professorer .................

Medicinska fakulteten:

1 professor..................

II professorer.................

1 professor i psykiatri (befattningen förenad med

88 Kung!. Maj:ts proposition nr 258.

i) Löneförbättringen vid observatorstjänsten i astronomi, som hålles obesatt så länge den för observatorn E. H. von Zeipel inrättade personliga professuren i astronomi av honom innehaves, utgår härunder till von Zeipel. — Jämför Allmänna indra gningsstaten sid. 112.

Kungl. Maj:is proposition nr 258.

*) Dessa arvodesbelopp utgå till amanuenserna under villkor, vad var och en av dem angår, att ett lika stort belopp tilldelas honom från akademiska sjukhusets stat.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 215 käft. (Nr 258.)

90 Kungl. Maj.-ts proposition nr 258.

Kung!. Majrts proposition nr 258. 91

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Uppsala universitet (forts.). Drätselverket:

1 räntmästare.................

1 kamrerare..................

1 bokhållare, tillika amanuens vid kontoret . . . 1 fogde....................

I skogsförvaltare...............

Summa

Lunds universitet.

Professorer m. fl.

Teologiska fakulteten:

1 förste teologie professor, tillika domprost . . . 1 professor ..................

5 professorer .................

Juridiska fakulteten:

1 professor ..................

6 professorer .................

Medicinska fakulteten:

1 professor ..................

II professorer.................

Överläkaren vid Lunds hospital och asyl såsom lärare i psykiatri...............

Filosofiska fakulteten, humanistiska sektionen:

1 professor ..................

19 professorer .................

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

96 Kungi. Maj ds proposition nr 258.

Kung!. Majds proposition nr 258.

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Kung!,. May.ts proposition nr 258.

99 Avlöningstillägg, för år räknat.

100 Kungl. Maj.is proposition nr 258.

Kung!. Majds proposition nr 258.

1) Därest befattningshavaren är kvinnlig rektor vid statssamskola eller vid förskolan för blinda i Växjö, minskas avlöningstillägget, i vad det hänför sig till lönen, med 50 kronor.

2) Därest befattningshavaren är kvinna, minskas avlöningstillägget, i vad det hänför sig till lönen, med 50 kronor.

s) Avlöningstillägtren vid de lektorsbefattningar vid folkskoleseminarierna, som hållas vakanta med hänsyn till vid seminarierna befintliga adjunktsbefattningar å övergångsstat, må i stället utgå vid nämnda adjunktsbefattningar.

4) Av avlöningstillägget, i vad det belöper på förra halvåret 1920, vid den nya adjunktsbefattning vid realskolan i Södertälje, som skall vara obesatt under samma halvår, skall löneförbättring till den under halvåret vid skolan anställda lärarinnan utgå efter samma grunder, som till ämneslärarinna vid Barnskola.

8) 6) Därest befattningshavaren är kvinna, minskas avlöningstillägget med

6) 45 kronor.

•) 90 > .

102 Kungl. Majds proposition nr 258.

l) *) 8) Därest befattningshavaren är kvinna, minskas avlöningstillägget med *) 30 kronor.

*) 40 » .

») 20 > .

4) Se anm. 4, sid. 101.

6) Därest befattningshavaren är kvinna, minskas avlöningstillägget, i vad det hänför sig till

lönen, med 60 kronor.

Kungl. Majrts proposition nr 258. 103

*) 2) Därest befattningshavaren är kvinna, minskas avlöningstillägget med . ‘) 35 kronor.

!) 30 > .

3) Härav 60 kronor motsvarande tjänstgöringspenningar.

*) Därest befattningshavaren är kvinna, minskas avlöningstillägget, i vad det hänför sig till lönen, med 60 kronor.

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

l) Härav 30 kronor motsvarande tjänstgöringspenningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

*) Därav 400 kronor motsvarande tjänstgöringspenningar. *) Därav 300 kronor motsvarande tjänstgöringspenningar.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 215 käft. (Nr 258.)

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

') I det fall, att statskonsulents bostadsort är annan ort än Stockholm, minskas avlöningstilllägget, i vad det hänför sig till lönen, med 100 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

107 M I det fall, att statskonsulents bostadsort är annan ort än Stockholm, minskas avlöningstillläggct, i vad det hänför sig till lönen, med 100 kronor.

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Statens flskerindministration.

1 fiskeri! ntendent, i övre norra distriktet . . . .

1 fiskeriintendent...............

4 fiskeriintendenter..............

1 fiskeriassistent................

1 fiskeriingenjör................

Samma

SkogsliBgskolan.

1 professor..................

3 professorer ..................

1 lektor i skogsskötsel.............

1 dito i skogsteknologi m. m..........

| 1 överassistent ................

j

Samma

|

Statens skogsförsöksanstalt.

1 föreståndare för skogsavdelningen.......

1 dito för naturvetenskapliga avdelningen.

1 laborator i skogsentomologi..........

Samma

Lantmäteristyrelsen.

1 överdirektör.................

1 byråchef ..................

1 dito ..................

1 lantmäterifiskal...............

1 arkivarie..................

1 ingenjör..............

1 dito ...................

Summa

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

') Utgår endast under förutsättning, att befattningshavaren icke är militär i aktiv tjänst, i vilket full han endast äger uppbära arvodestillägg å 250 kronor.

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

) Av arvodestillägget anses 300 kronor motsvara tjänstgöringspenningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

') Jfr anm. sid. 88.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

113 Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 215 häft. (Nr 258.)