Doc 1920:65

Kungl. Maj:ts proposition Nr ti5.

I

Nr 65.

Kungl. Maj.is proposition till riksdagen med förslag till lag innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten att använda sparbanks vinst : given Stockholms slott den 6 februari 1920.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten att använda sparbanks vinst.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 55 höft. (Nr 65.)

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Förslag

till

Lag

innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten ått

använda sparbanks vinst.

Härigenom förordna» som följer:

Utan hinder av föreskrifterna i 15 § lagen angående sparbanker den 29 juli 1892 eller i fastställt reglemente må sparbanks huvudmän, efter det styrelsen yttrat sig i frågan, besluta, att högst en tredjedel av vinsten å den av sparbanken under föregående året drivna rörelse skall användas för annat i samma paragraf angivet ändamål än avsättning till reservfond, dock att till följd av sådant beslut reservfonden eller, där förbehåll om tillskjuten grundfonds återbärande icke i reglementet gjorts, sammanräknade beloppet av grund- och reservfonderna icke må komma att understiga fem procent av insättarnas behållning enligt senaste bokslut.

Huvudmännens beslut i ärende, varom nu är sagt, skall underställas Konungens befallningshavande, som har att pröva, huruvida beslutet överensstämmer med föreskrifterna i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1920 och gäller till och med den 31 maj 1921.

3 Kung!,. Maj:ts proposition Nr 65.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 januari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdÉN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner, Statsråden: Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, härefter:

Jämlikt stadgandet i 15 § sparbankslagen, sådan densamma lyder •enligt lag den 25 maj 1905, skall all vinst, som å sparbanks rörelse uppkommer, avsättas till eu reservfond för bestridande av omkostnader och betäckande av förluster. Då reservfonden eller, i visst fall, sammanräknade beloppet av grund- och reservfonderna överstiger tio procent av insättarnas behållning enligt senaste bokslut, må emellertid sparbankens huvudmän, efter det sparbankens styrelse avgivit yttrande i ärendet, kunna besluta, att överskottet skall enligt grunder, som av huvud-

is § sparbankslagen.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

männen fastställas, tillgodoföras insättare såsom tilläggsränta eller ock annorledes användas för väckande och underhållande, särskilt hos mindre bemedlade insättare, av håg till ökad sparsamhet. Likaledes må, om bankens reglemente sådant uttryckligen medgiver, huvudmännen, sedan styrelsen yttrat sig i frågan, kunna anslå högst hälften av förenämnda överskott till sådant välgörande eller allmännyttigt ändamål, som icke på grund av gällande författning skall tillgodoses genom skattebidrag. Sparbanks- I skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 maj 1917 anförde sparbanks-

föreningens föreningens styrelse, att genom bestämmelserna i förevarande paragraf 'vlutVtns' möjlighet att disponera uppkommen vinst på annat sätt än genom avmaj 1917. sättning till reservfond vore utesluten för andra sparbanker än sådana, vilkas reservfonder eller, i visst fall, sammanlagda grund- och reservfonder överstege tio procent av insättarnas behållning. Detta stadgande reste, enligt styrelsens förmenande, oberättigade hinder mot en sparbanks bemödande att göra sitt bästa för sina insättare, varjämte styrelsen erinrade, hurusom mera än hälften av landets sparbanker vore förhindrade att med en enda skärv ansluta sig till bemödanden att avhjälpa det i så rikt mått framträdande nödläget. Styrelsen ifrågasatte därför ett sådant tillägg till ifrågavarande lagrum, att möjlighet förefunnes att använda viss del av sparbanks vinst för de i lagrummet omförmälda ändamål, så snart sammanräknade beloppet av grund- och reservfonderna, efter frånräknande av beviljade anslag, uppginge till minst fem procent av insättarnas behållning enligt senaste bokslut.

Då nämnda skrivelse anmäldes inför Kungl. Maj:t, anförde då- DePchlfcn.ntS varande chefen för finansdepartementet, bland annat:

»Bestämmelserna i 15 § av sparbankslagen hava tillkommit i syfte att förhindra, att en sparbanks medel användas till ändamål, som äro för sparbanken främmande. De avhjälpa därjämte i någon mån bristen på föreskrifter om viss proportion mellan inlåningen och de egna fonderna. Såsom styrelsen för sparbanksföreningen framhållit, lämna ifrågavarande bestämmelser möjlighet till friare användning av behållna medel endast i en mycket inskränkt omfattning, nämligen för allenast de sparbanker, i vilka reservfonden eller sammanlagda beloppet av grund- och reservfonderna överstiger tio procent av insättarnas behållning enligt senaste bokslut. Under vanliga omständigheter skulle jag icke, åtminstone utan en närmare utredning, varit benägen att föreslå någon ändring i dessa bestämmelser. Sådana de ekonomiska förhållandena nu gestalta sig, ställer sig frågan emellertid för mig i ett helt annat läge. Den utsträckning av rätten att i viss omfattning använda vinstmedel annorledes än till avsättning till reservfonden, som sparbanksföreningens

Kung!. Maj:ts proposition Nr 65. 5

styrelse nu ifrågasatt, synes mig för närvarande synnerligen behjärtansvärd, och bör enligt min mening styrelsens förslag mottagas med tacksamhet. Enligt vad jag erfarit skulle nämligen många sparbanker, som hava eu god ställning, men som på grund av gällande bestämmelser nödgas avsätta hela vinsten till reservfonden, komma att dela med sig av sina medel till sådana ändamål, som omförmälas i 15 § i sparbankslagen,- därest nuvarande hindren härför bleve åtminstone till eu del borttagna.»

På departementschefens, av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan föreslog sedermera K magi. Maj: t, efter lagrådets hörande, genom proposition den 19 maj 1917, nr 371, riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag, innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten att använda sparbanks vinst.

Riksdagen anmälde i skrivelse den 15 juni 1917, nr 325, att riksdagen, ehuru åtgärder av ifrågavarande slag under normala tider måste anses vara ägnade att väcka betänkligheter, likväl, med hänsyn till rådande ekonomiska förhållanden och då den föreslagna lagen ondast vore avsedd att erhålla provisorisk giltighet, ansett sig böra bifalla det framlagda förslaget.

Den 25 juni 1917 utfärdade därefter Kungl. Maj:t, i överensstämmelse med det av riksdagen godkända författningsförslaget, lag (nr 374), innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten att använda sparbanks vinst, av följande lydelse:

Utan hinder av föreskrifterna i 15 § lagen angående sparbanker den 29 juli 1892 eller i fastställt reglemente må sparbanks huvudmän, efter det styrelsen yttrat sig i frågan, besluta, att högst en tredjedel av vinsten å den av sparbanken under föregående året drivna rörelse skall användas för annat i samma paragraf angivet ändamål än avsättning till reservfond, dock att till följd av sådant beslut reservfonden eller, där förbehåll om tillskjuten grundfonds återbärande icke i reglementet gjorts, sammanräknade beloppet av grund- och reservfonderna icke må komma att understiga fem procent av insättarnas behållning enligt senaste bokslut.

Huvudmännens beslut i ärende, varom nu är sagt, skall underställas Konungens befallningshavande, som har att pröva, huruvida beslutet överensstämmer med föreskrifterna i denna lag.

Deima lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och gäller till och med den 31 maj 1918.

1917 år» proposition.

1917 års riksdagsskrivelse.

1917 års lag.

Genom en den 26 februari 1918 utfärdad lag meddelades enahanda l9,8 lag. bestämmelser att gälla under tiden den 1 juni 1918—den 31 maj 1919.

6 Sparbanksjöreningens styrelse uti yttrande i sept. 1918.

Bankinspek-

tionen.

■ Departementschefen.

1919 års proposition.

1919 års riksdagsskrivelse och lag.

Kungl. Maj;ts proposition Nr 65.

Sedan jag i september 1918 från sparbanksföreningens styrelse infordrat yttrande, huruvida en förlängning av sistberörda lags giltighetstid kunde anses påkallad och, i så fall, vilken tid en förlängning borde avse, anförde bemälda styrelse till svar härå i huvxidsak följande:

En förlängning av lagens giltighetstid syntes styrelsen önskvärd. Vad anginge tiden för en sådan förlängning, hölle visserligen styrelsen för sannolikt, att behovet av lagen komme att sträcka sig rätt långt fram i tiden och att ett fasthållande av det hittills följda tillvägagångssättet — lagens antagande för ett år i sänder — komme att medföra ett fortsatt förnyande. Men ett beslut om längre giltighetstid skulle måhända giva ett ovälkommet intryck av misströstan hos regering och riksdag om framtiden. Skulle åter denna konsideration icke förtjäna avseende och icke göra sig gällande i fråga om annan av tidsförhållandena framkallad undantagslagstiftning, syntes det styrelsen fullt tillrådligt att för nu ifrågavarande undantagslag bestämma en längre giltighetstid, och detta så mycket mera, som lagen icke innefattade åläggande eller förbud utan gåve sparbankerna full frihet att använda eller icke använda sig av densamma.

Även bankinspektionen tillstyrkte en förlängning av giltighetstiden lör ifrågavarande bestämmelser, dock endast under ett år från och med den 1 juni 1919.

För egen del anförde jag vid ärendets behandling i statsrådet, att världskriget visserligen syntes stå inför sin avslutning, men att det dock torde dröja länge, innan de ekonomiska förhållanden, som föranlett ifrågavarande bestämmelsers utfärdande, underginge sådan förändring, att bestämmelserna förlorade sitt berättigande. På grund härav förordade jag giltighetstidens förlängning i enlighet med vad bankinspektionen föreslagit.

Genom proposition den 31 januari 1919, nr 49, föreläde därpå Kungl. Maj:t riksdagen ett i överensstämmelse med vad jag sålunda anfört upprättat förslag till lag i ämnet.

I skrivelse den 18 februari 1919, nr 19, anmälde riksdagen, att berörda proposition av riksdagen bifallits, varefter lag i ämnet utfärdades den 28 i samma månad.

Den 21 sistlidna november infordrade jag från sparbanksföreningens styrelse och bankinspektionen yttrande, huruvida åt omförmälda bestämmelser med hänsyn till rådande förhållanden borde givas fortsatt giltighet och i så fall för vilken tid.

7 Kung!. Maj.ts proposition Nr b5.

Sparbanksföreningens styrelse har i anledning härav uti eu den (i sistlidna december dagtecknad skrivelse, under åberopande av sitt år 1918 avgivna yttrande, hemställt, att 1919 års lag i ämnet måtte erhålla förlängd giltighet till och med den 31 maj 1921.

Bankinspektionen framhåller i sitt den 31 sistlidna december avgivna yttrande, att de ekonomiska förhållanden, som voro rådande, då den provisoriska lagstiftningen tillkom, och som då i allmänhet antogos komma att bliva av övergående beskaffenhet, numera utvecklat sig på ett sätt, som synes tyda på, att de komma att bliva i viss mån permanenta. På grund härav anser bankinspektionen det önskvärt, att provisoriet på ifrågavarande lagstiftningsområde upphör. Då emellertid sparbanksföreningens styrelse uttalat sig för en förlängning av den provisoriska lagstiftningen, anser sig bankinspektionen icke böra sätta sig däremot. En eventuell förlängning bör enligt bankinspektionens förmenande bestämmas att avse tiden till och med den 31 maj 1921.

Såsom bankinspektionen framhållit, synas de ekonomiska förhållanden, vilka föranlett ifrågavarande provisoriska lagstiftning, ingalunda vara av den övergående natur, som man från början allmänt antagit, Den tvekan angående lämpligheten av provisoriets fortsatta upprätthållande, som kommit till uttryck i bankinspektionens yttrande, är därför förklarlig. Emellertid talar ju det behjärtansvärda syfte, man med provisoriet i fråga velat främja, alltjämt starkt för bibehållandet av de undantagsbestämmelser, som däri innefattas. Jag anser mig fördenskull böra tillstyrka en förlängning av provisoriet för ytterligare ett år. Om och i vad mån åter en bestående ändring uti sparbankslagens bestämmelser i hithörande avseende kan anses påkallad är ett spörsmål, som synes mig böra göras till föremål för utredning och övervägande i sammanhang med frågan om en omläggning av sparbankslagstiftningen i andra delar, vilken sistnämnda fråga jag har för avsikt att inom den närmaste tiden upptaga.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i överensstämmelse med det anförda upprättat förslag till lag, innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten att använda sparbanks vinst, hemställde departementschefen, att lagrådets yttrande över förslaget måtte för det ändamål, som omförmäles i § 87 regeringsformen, genom utdrag av protokollet inhämtas.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan fann Hans Maj:t Konungen gott bifalla,

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

Spår banksfbreningens stiftelse i yttrande den (i december 1919.

Hankintpektionen.

Departements-

chefen.

8 Kungl. Maj.-ts proposition Nr 65.

Förslag

till

Lag

innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten att

använda sparbanks vinst.

Härigenom förordnas som följer:

Utan hinder av föreskrifterna i 15 § lagen angående sparbanker den 29 juli 1892 eller i fastställt reglemente må sparbanks huvudmän, efter det styrelsen yttrat sig i frågan, besluta, att högst en tredjedel av vinsten å den av sparbanken under föregående året drivna rörelse skall användas för annat i samma paragraf angivet ändamål än avsättning till reservfond, dock att till följd av sådant beslut reservfonden eller, där förbehåll om tillskjuten grundfonds återbärande icke i reglementet gjorts, sammanräknade beloppet av grund- och reservfonderna icke må komma att understiga fem procent av insättarnas behållning enligt senaste bokslut.

Huvudmännens beslut i ärende, varom nu är sagt, skall underställas Konungens befallningshavande, som har att pröva, huruvida beslutet överensstämmer med föreskrifterna i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1920 och gäller till och med den 31 maj 1921.

KungI. Maj:Ui proposition Nr 65.

9 Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd måndagen den 2 februari 1920.

N ärvarande:

Justitieråden ÅMÉEN,

friherre LeijONHUFVUD.

Edelstam,

Regeringsrådet Linnér.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 16 januari 1920, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag till lag, innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten att använda sparbanks vinst.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av t. f. byråchefen för lagärenden i finansdepartementet Karl Levinson.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet: Erik Öländer.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 55 höft. (Nr 65.)

10 Kung!. Majäs proposition Nr 65.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 februari 1920.

Närvarande:

Hane excellens herr statsministern EdÉN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNBR, Statsråden: PETRÉN,

Nilson,

Löfgren,

friherre PälMSTIERNa,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anmälde härefter lagrådets den 2 februari 1920 avgivna utlåtande över det den ld därförutgångne januari till lagrådet remitterade förslaget till lag innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten att använda sparbanks vinst; och hemställde föredragande departementschefen, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition av den lydelse, bil. litt. . . . vid detta protokoll utvisar..

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

STOCKHOLM, ISAAC MAROUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.