Doc 1922:69

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

1 Nr 69.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående ratificering av vissa ändringar i akten för Nationernas förbund, given Stockholms slott den 17 februari 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för denna dag föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Hj. Branting.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 59 käft. (Nr 69.)

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 februari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman,

Linders, Schlyter, Örne.

Under erinran ej mindre, att Sveriges delegation vid Nationernas förbunds delegeradeförsamling i Geneve jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 oktober 1921 undertecknat protokollet angående godkännande av de av församlingen beslutade ändringar i artikel 26 av akten för Nationernas förbund än även, att Kungl. Maj:t denna dag behagat bemyndiga Kungl. Maj:ts minister i Bern att för Sveriges del underteckna protokollen angående godkännande av de av sagda församling beslutade ändringar i artiklarna 4, 6, 12, 13, 15 och 16 av akten för Nationernas förbund anför statsministern och ministern för utrikes ärendena:

»Vid Nationernas förbunds andra delegeradeförsamling i Geneve 1921 antogos av församlingen åtskilliga förslag till ändringar i förbundsakten. Enligt den procedur, som i artikel 26 av akten är stadgad för ändringars genomförande, skall en ändring träda i kraft sedan den ratificerats av de medlemmar av förbundet, vilkas ombud bilda rådet, samt av majoriteten av de medlemmar, vilkas ombud utgöra församlingen. De av den andra delegeradeförsamlingen antagna ändringsförslagen bliva alltså definitivt gällande först, om de ratificeras av erforderligt antal stater, däribland samtliga råds-stater. Därest emellertid ratifikationer komma till stånd i stadgad utsträckning, träda ändringarna i kraft med verkan för hela förbundet. Det står visserligen alltjämt varje icke-ratificerande medlem fritt att icke antaga ändringarna, men en sådan hållning medför, att vederbörande stat uppliör vara medlem av förbundet.

Nationernas förbunds generalsekreterare har med skrivelse den 24 november 1921 till utrikesdepartementet översänt i avskrift protokoll rörande de av församlingen beslutade ändringarna i förbundsakten samt särskilt framhållit önskvärdheten av, att en av dessa ändringar, nämligen den som avser proceduren för ändringars genomförande (art. 26), måtte skyndsammast möjligt ratificeras. Det synes mig lämpligt att i ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

sammanhang upptaga till behandling samtliga de av församlingen godkända ändringsförslagen utan att avvakta vilken ställning andra stater intaga i frågan. Ändringarna äro enligt min mening att betrakta såsom förbättringar och förtydliganden av förbundsakten, och de ha i Geneve biträtts även av den svenska delegationen. Jag måste därför anse det angeläget, att Sverige för sin del, genom att icke dröja med ett beslut om ratifikation, bidrager till uppnåendet av den majoritet, som erfordras för att ändringarna skola träda i kraft. Då jämlikt § 12 regeringsformen riksdagens godkännande bör inhämtas, innan ratifikation äger rum, får jag sålunda nu anmäla frågan om avlåtande av proposition till riksdagen i ämnet.

Innan jag redogör för innebörden av de föreliggande ändringarna fram1* i förbundsakten, torde jag få erinra om de synpunter, som tidigare kom- ställda™mit till uttryck från svensk sida angående önskvärdheten av eu revision kan.d?n om av vissa förbundsaktens bestämmelser. Såväl i Kungl. Maj:ts proposition akten. den 14 februari 1920 (nr 90) angående Sveriges anslutning till Nationernas förbund som i riksdagens skrivelse den 4 mars 1921 (nr 53) i anledning av nämnda proposition riktades invändningar mot vissa stadganden i förbundsakten och betonades därjämte, att densamma vore otydlig och ofullständig på många punkter, även sådana som vore av stor betydelse. I riksdagens skrivelse framhölls på grund härav, att de betänkligheter vartill förbundsfördraget gåve anledning, framställde sig såsom naturliga utgångspunkter för önskemål, vilkas snara realiserande i väsentlig mån torde kunna betraktas som förutsättning för att Nationernas förbund på ett tillfredsställande sätt skulle kunna motsvara sin stora uppgift. Riksdagen påminde om, att före förbundsfördragets slutgiltiga fastställande åtskilliga erinringar framfördes från svenskt och annat neutralt håll, och att på grund härav vissa ändringar i det ursprungliga förslaget antogos, vilka innebure förbättringar. ' Det syfte, som med dessa erinringars framförande avsåges, kunde dock i flera viktiga hänseenden då icke uppnås. De svenska delegerade i Paris hade i sitt yttrande, vilket återgåves i Kungl. Majtts ovannämnda proposition, sammanfattat de huvudanmärkningar, som ej vunnit beaktande, och riksdagen ville som sin mening uttala, att uppfyllandet av de önskemål, som innefattades i berörda anmärkningar, allt framgent borde från svensk sida med all kraft eftersträvas.

Den redan 19J 8 utsedda kommitté, som haft till uppgift att under samarbete med motsvarande kommittéer i Norge och Danmark fullfölja det förberedande arbetet för tillvaratagande av de neutrala staternas intressen vid eller efter krigets slut, anmodades att förbereda frågan om svenskt initiativ till ändringar i förbundsakten. I ett av kommittén

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

den 30 juni . 1920 avgivet betänkande, yttrades härom bl. a. »Kommittén är av den uppfattning, att förbundsakten visserligen i väsentliga delar är bristfällig och i behov av omarbetning — en uppfattning, som jämväl kommit till uttryck i Kungl. Maj:ts till riksdagen avlåtna proposition om Sveriges anslutning till Nationernas förbund — men att klokheten bjuder att icke omedelbart söka bringa å bane spörsmål om mera genomgripande förändringar i förbundsfördraget. Däremot håller kommittén före, att det utan alltför stor svårighet skulle låta sig göra att genomföra vissa särskilda mindre omfattande, men likväl betydelsefulla ändringar. Förslag i sådant avseende hava utarbetats av kommittén.» De av kommittén utarbetade förslagen, som väsentligen överensstämde med av motsvarande danska och norska kommittéer avgivna förslag, avsågo:

1. Närmare bestämmelser om förbundsförsamlingens sammanträdande.

2. Representationstid i rådet för stater, som av församlingen utses att där äga säte och stämma.

3. Skärpning av förpliktelsen att hänskjuta tvist till skiljedom.

4. Befogenhet för rådet att medgiva en stat jämkning i förpliktelsen att avbryta ekonomiska förbindelser med en fördragsbrytande stat.

T enlighet med Kungl. Maj:ts beslut den 9 juli 1920 avläts framställning till generalsekreteraren i Nationernas förbund om de ändringar i förbundsakten, som av kommittén föreslagits. I ett nytt, den 22 oktober 1920 undertecknat betänkande framlade kommittén ett förslag till utvidgande av det i förbundsakten fastställda förlikningsförfarandet. Redan vid överläggningarna i Paris i februari 1919 hade de svenska ombuden framhållit, att det sätt, varpå förlikningsförfarandet blivit utbildat i artikel 15, icke kunde betraktas såsom tillfredsställande, samt i stället hänvisat till ett utkast i detta ämne, som utarbetats på föranstaltande av svenska, danska och norska regeringarna. Den nyssnämnda svenska kommittén hade härefter ytterligare bearbetat sagda utkast, varjämte den norska kommittén å sin sida utarbetat ett förslag, som i vissa avseenden skilde sig från det svenska. Det svenska förslaget, vilket avsåg ändring av artiklarna 12 och 15 i förbundsakten samt jämväl omfattade en bilaga med detaljerade regler angående förlikningsförfarandet, avlämnades till generalsekreteraren enligt Kungl. Maj:ts beslut den 22 oktober 1920.

Vid Nationernas förbunds första församling i Geneve den 15 november—18 december 1920 beslöts, att för det dåvarande icke skulle upptagas till behandling de av danska, norska och svenska regeringarna framställda förslagen till ändringar i förbundsakten, men att rådet skulle

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

anmodas tillsätta en kommission för att undersöka nämnda ändringsförslag tillika med de ytterligare förslag, som av någon förbundsmedlem kunde komma att underställas kommissionen. Denna kommission kom sedermera till stånd och framlade tvenne betänkanden, det ena några månader före, det andra under andra delegeradeförsamlingens sammanträde. För övrigt behandlades vissa frågor om ändring i förbundsakten av andra av rådet utsedda kommissioner. Den s. k. blockadkommissionen sysselsatte sig med spörsmålet om de ekonomiska sanktionsåtgärder, som omtalas i artikel 16 av förbundsakten, en annan kommission behandlade artikel 18 om registrering av fördrag, och ännu en annan kommission hade att utreda frågan om fördelningen av kostnaderna för förbundets verksamhet och i sammanhang därmed om ändring av artikel 6.

På grundval av nyss nämnda kommissioners utlåtanden och efter en ingående utskottsbehandling, antogos därefter av församlingen följande förslag, ändringar i förbundsakten:

1. Ändring av artikel 26 angående regler för beslut och ratifikation av ändringar i förbundsakten.

2. Ändring av artikel 4 angående bestämmelser för val av

rådets icke permanenta medlemmar.

3. Ändring av artikel 6 angående fördelning av förbundets

kostnader.

4. Redaktionella ändringar av artiklarna 12, 13 och 15, föranledda av den fasta mellanfolkliga domstolens tillkomst.

5. Ändring av artikel 16 angående förbundets ekonomiska vapen.

Åtskilliga andra förslag om ändringar i förbundsakten blevo antingen avslagna eller uppskjutna, stundom därjämte föremål för särskilda uttalanden från vederbörande utskotts och från församlingens sida, innefattande tolkning av gällande stadganden. Rörande dessa resolutioner hänvisar jag till den av utrikesdepartementet utgivna redogörelsen för andra förbundsförsamlingens verksamhet. Ett av de från svensk, dansk och norsk sida framställda förslagen, nämligen om obligatoriskt domstolsförfarande i rättstvister, hade redan i sak avgjorts vid första församlingen i sammanhang med antagandet av domstolsstadgan. Om innebörden av den kompromisslösning, som därvid uppnåddes, har redogörelse lämnats i Kungl. Maj:ts proposition nr 146 till 1921 års riksdag.

Ett annat från svensk sida framställt förslag till ändring i förbundsakten angående ett särskilt förlikningsförfarande och upprättande av permanenta förlikningsnämnder blev visserligen nu förkastat, men församligen antog en resolution, vari rådet anmodades tillsätta en kom-

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

mitté för ytterligare studium av det föreslagna förlikningsförfarandet. De nordiska staternas förslag om närmare bestämmelser i förbundsakten angående årliga sammanträden av församlingen, tiden för dessa sammanträden samt villkoren för sammankallande av extra förbundsförsamling hade redan 1920 väsentligen tillgodosetts genom stadganden i arbetsordningen.

Artikel 26. Under behandlingen inom första utskottet av de föreliggande änd-

ringsförslagen visade det sig, att olika meningar rådde om tolkningen av artikel 26 i akten, som innehåller bestämmelser angående det formella förfarandet vid genomförandet av en ändring. Artikel 26 är också i sin nuvarande avfattning synnerligen otydlig och ofullständig. Den lyder på följande sätt:

»Ändringar i denna förbundsakt träda i kraft, när de ratificerats av de medlemmar av förbundet, vilkas ombud bilda rådet, samt av majoriteten av de medlemmar, vilkas ombud utgöra församlingen.

Det står varje medlem fritt att icke antaga förändringar, som vidtagits i förbundsakten, men den upphör därigenom att tillhöra förbundet.»

Om detta stadgande yttrades i 1920 års proposition angående Sveriges anslutning till Nationernas förbund bland annat följande: »Ehuru

i artikeln ej tydligt uttalas, att varje ändringsförslag skall, innan fråga om ratifikationen kan uppkomma, behandlas i församlingen, måste detta antagas vara åsyftat. Förmodligen avses jämväl, att förslaget där skall hava uppnått sådan majoritet, som i artikeln är föreskriven i fråga om ratifikationen.»

I båda dessa punkter gjorde sig^ emellertid olika åsikter gällande inom vederbörande utskott. Särskilt hävdades med styrka från flera håll, att enhällighet fordrades för att ett församlingens beslut om ändring i förbundsakten skulle komma till stånd, jämlikt den allmänna regeln om enhällighet i artikel 5. En sådan tolkning skulle uppenbarligen i hög grad försvåra önskvärda förbättringar av aktens särskilda bestämmelser. Såsom en motsatt ytterlighet framkom den åsikten, att överhuvud intet beslut av församlingen erfordras för en ändring i förbundsakten utan allenast, efter förslag av rådet, särskilda beslut om ratifikation av den i artikel 26 angivna majoriteteten av förbundsmedlemmar. Man enades slutligen om ett medlingsförslag, enligt vilket artikel 26 avfattats på det sätt, att ändring i förbundsakten förutsätter beslut av församlingen med 'V4 majoritet, däri innefattade samtliga råds-stater. Det ansågs även önskvärt att uttryckligen stadga, att vid beräkning av den majoritet, som erfordras vid ratifikation, avses majoriteten av förbundets samtliga medlemmar, icke endast majoriteten av dem, som voro närvarande vid sam-

7 Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

manträdet. Ytterligare kompletterades bestämmelsen med hänsyn till det fall, att ombyte av rådsmedlemmar ägt rum mellan tiden för beslutet i församlingen och tiden för ratifikation. Församlingen godkände sålunda följande av första utskottet föreslagna avfattning av första stycket i artikel 26:

»Andringar i denna förbundsakt, vilka beslutats av församlingen med ■ trefjärdedels majoritet, innefattande samtliga vid sammanträdet företrädda rådsmedlemmars röster, träda i kraft, när de ratificerats av de medlemmar av förbundet, vilkas ombud bildade rådet vid den tidpunkt, då omröstningen företogs, samt av majoriteten av de medlemmar, vilkas ombud utgöra församlingen.»

Även i andra avseenden befanns. artikel 26 vara ofullständig. Det angives ingen tidrymd, inom vilken det erforderliga antalet ratifikationer skall ha erhållits eller ändringsförslaget anses förfallet. Icke heller stadgar artikeln någon frist, inom vilken en icke-ratificerande medlem bör tillkännagiva sin vägran att godtaga en ändring, som uppnått erforderlig majoritet och sålunda trätt i kraft. På grund härav beslöt församlingen antaga ytterligare följande tillägg till och ändring i artikel 26:

»För den händelse erforderligt antal ratifikationer icke erhållits inom tjugutvå månader efter församlingens beslut, skall den av församlingen beslutade ändringen vara utan verkan.

Generalsekreteraren skall underrätta förbundets medlemmar om en ändrings ikraftträdande.

Den medlem, som då icke ratificerat ändringen, äger frihet att inom ett år underrätta generalsekreteraren om sin vägran att godtaga ändringen, men upphör därigenom att tillhöra förbundet.»

Redan i 1920 års proposition angående Sveriges anslutning till nationernas förbund beklagades, att icke i förbundsakten upptagits bestämmelser rörande de grunder, som skola följas vid val av de fyra icke permanenta medlemmarna av rådet. Det yttrades, att endast genom dylika bestämmelser någon garanti kunde vinnas för, att representationen vid varje tillfälle bleve sa allsidig som möjligt och att efter hand inom rimgränser alla stater bleve företrädda, samt framhölls önskvärdheten av, att dylika bestämmelser snarast möjligt komme till stånd i form av ändring i förbundsakten. Fnligt det av svenska regeringen till första församlingen avgivna förslaget, skulle också bestämmelser rörande grunderna för val av de fyra icke ständiga medlemmarna av rådet inryckas i texten till artikel 4. Under behandlingen av denna fråga vid andra förbundsförsamlingen och särskilt inom dess första utskott framkommo ett flertal förslag, åsyftande ändring i rådets sammansättning genom ök-

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

ning av såväl de permanenta som de icke permanenta rådsmedlemmarnas antal eller av endast de sistnämndes. Med hänsyn till de väntade för- • ändringarna i rådets sammansättning nästkommande ar samt i betraktande av rådets under hand till utskottet meddelade uppfattning att definitiv ståndpunkt i frågan icke lämpligen kunde för närvarande tagas, enades man om att icke för närvarande föreslå några bestämda regler i ämnet.

Däremot beslöt utskottet föreslå, att i artikel 4 måtte inskjutas ett stadgande, genom vilket det lägges i församlingens band — sålunda utan ytterligare ändringar i förbundsakten — att med tvåtredjedels majoritet fastställa regler för val av de ej permanenta rådsmedlemmarna och särskilt bestämmelser rörande uppdragets längd och villkoren för återval.

Församlingen antog sålunda ett tillägg till artikel 4 av följande lvdelse:

»Församlingen skall med tvåtredjedels majoritet fastställa regler för val av de ej permanenta rådsmedlemmarna och särskilt bestämmelser rörande uppdragets längd och villkoren för återval.»

Därest denna tilläggsbestämmelse träder i kraft, skall församlingen alltså utarbeta ett reglemente för radsvalet. I ett särskilt uttalande har dessutom församlingen förutsatt, att vid nästa val av icke permanenta radsmedlemmar hänsyn skall tagas till den tid, de nuvarande redan fungerat.

Artikel tf. Den i förbundsaktens artikel 6 fastslagna fördelningsgrunden för

förbundets kostnader — nämligen samma fördel ningsgrund, som fastställts beträffande kostnaderna för Världspostföreningens internationella byrå — bär visat sig leda till uppenbar orättvisa och bär därför framkallat mycken kritik. De för .Världspostföreningen gällande regler äro i hög grad ogvnnsamma för de mindre staterna, vilket förnallande mer påtagligt framträder, då det blir fråga om så avsevärda belopp, som här är fallet. Men om de hittills gällande reglerna sålunda allmänt erkändes vara obilliga, var det icke lätt att finna en fördelningsnorm, som tillfredsställde alla. På initiativ av första förbundsförsamlingen hade en särskild kommission av rådet erhållit uppdrag att utreda frågan och avlämna förslag till nya bestämmelser. Sådana hade ock blivit utarbetade och antogos av andra församlingen. Ändringen i förbundsakten bestar däri, att nuvarande sista stycket av artikel 6 ersättes med följande två stycken:

»Förbundets utgifter bestridas av förbundets medlemmar enligt fördelning, som fastställes av församlingen.»

»Den fördelning av förbundets utgifter, som återfinnes i bilaga 3, skall tillämpas från och med 1 januari 1922 till dess en ny av församlingen fastställd fördelning trätt i kraft.»

9 Kungi. Maj:ta proposition nr 69.

Samtidigt har såsom bilaga 31 till förbundsakten upprättats en lista, vari angives i vilket förhållande varje stat skall bidraga till täckande av kostnaderna. Sålunda upptages för varje stat ett visst antal enheter och tillskotten skola utgå i proportion till dessa enheter. Vid jämförelse med hittills gällande system visar det sig, att medan största antalet enheter för någon stat enligt detta är 2 G och antalet enheter för Sverige 15, kommer största antalet enheter enligt det nya systemet att utgöra 90 och antalet enheter för Sverige att fortfarande stanna vid 15.

Sveriges bidrag till kostnaderna skulle med den nya fördelningsgrunden vid samma totala utgiftssumma för förbundet nedbringas till ungefär hälften av det nuvarande beloppet (se Kungl. Maj:ts proposition n:r 2 till innevarande års riksdag, tredje huvudtiteln sid. 7). Till grund för fördelningen ligga uppgifter om staternas folkmängd och nettoinkomster under 1913. Det nya systemet avses skola ha retroaktiv verkan från och med 1 januari 1922, oaktat erforderligt antal ratifikationer av ändringen i förbundsakten ej kan erhållas förrän under loppet av 1922. För övrigt skall frågan underkastas förnyad omprövning vid nästa förbundsförsamling. I detta sammanhang -må ock nämnas, att församlingen antagit en bestämmelse i sin arbetsordning av följande lydelse: »Intet förslag, som avser ändring av det gällande sättet för kostnadernas fördelning, skall uppföras å dagordningen med mindre detsamma meddelats förbundets medlemmar minst fyra månader före dagen för församlingens öppnande.»

Församlingen antog på vederbörande utsfiotts hemställan ett antal Artiklarna resolutioner, vari föreslogos några redaktionella ändringar i artiklarna 12,12’ 13och 15 13 och 15, förorsakade av den fasta mellanfolkliga domstolens slutliga upprättande. Enär dessa artiklar enligt originaltesterna handla om »skiljedomsförfarande» och »skiljedom», men nyssnämnda fasta domstol icke är en skiljedomstol i egentlig mening, bär det ansetts erforderligt att på åtskilliga ställen tillfoga orden »domstolsförfarande», »dom» etc. Redan i den vid 1920 års proposition fogade svenska översättningen av förbundsakten ha med hänsyn till den i förbundsakten omnämnda fasta domstolen valts de allmännare uttrycken »domstolsförfarande», »dom» etc. Nu ifrågavarande ändringar i förbundsakten torde alltså böra från svensk sida godkännas samtidigt som för vinnande av största möjliga överensstämmelse med grundtexterna vissa modifikationer äro i den svenska texten erforderliga.

Artikel IG, innefattande stadgandet om Nationernas förbunds vik- Artikel lo. tigaste tvångsmedel — det ekonomiska vapnet, — blev redan vid första förbundsförsamlingen föremål för åtskilliga överläggningar, vilka gåvo

1 Se sid. 23.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 59 höft. (Nr 69.)

10 Första

stycket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

vid handen, att ett förtydligande av densamma på ett flertal punkter var önskvärt. På församlingens hemställan tillsattes fördenskull av rådet den sedermera s. k. internationella blockadkommissionen med uppgift att behandla frågan om eventuell ändring av artikel 16 samt att överhuvud utarbeta närmare regler för användandet av blockadvapnet. Till denna kommission hänvisades ock de av svenska, danska och norska regeringarna inlämnade förslagen till ändring i artikel 16 av förbundsakten, åsyftande att rådet måtte på framställning av stat, för vilken tillämpningen av den ekonomiska blockaden skulle medföra synnerlig fara, kunna medgiva denna stat att upprätthålla förbindelse med den fördragsbrytande staten i viss av rådet angiven omfattning. Kommissionens betänkande förelåg till behandling vid andra delegeradeförsamlingen. Åtskilliga ändringar i och tillägg till artikel 16 blevo av församlingen beslutade.

I den nuvarande artikel 16 stadgas, att i och med blockadens förklarande förbindelserna skola avbrytas mellan statens egna inbyggare (»nationals», »nationaux») och inbyggare i den stat, som bryter mot förbundsakten. I 1920 års proposition angående Sveriges anslutning till Nationernas förbund säges härom:

»De personer, vilka förbudet skulle gälla, angivas såsom nämnts i förslagets originaltexter såsom vederbörande staters »nationals», »nationaux». Närmast till hands ligger att härmed skulle åsyftas dessa staters medborgare. En dylik tolkning torde dock näppeligen vara den riktiga. Avsikten med det ekonomiska sanktionsförfarandet är i det hela att åstadkomma en ekonomisk isolering av den stat, som bryter mot akten. Härför erfordras, att envar av de övriga förbundsstaterna medverkar till att avhålla där levande personer från förbindelse med personer inom den fördragsbrytande statens område. Av mindre eller ingen vikt och därjämte tydligen resultatlöst vore däremot att ålägga de i sanktionsförfarandet deltagande staterna att söka förpliktiga sina inom den fredsbrytande statens område boende medborgare att avbryta all förbindelse med sin omgivning. Icke heller vore det rimligt, om varje i aktionen deltagande stat skulle anses förpliktad att inom sitt område förbjuda beröring mellan sina medborgare och därvarande medborgare i den fredsbrytande staten. Man tänke sig en stat, som inom sitt område hyser ett talrikt folkelement, tillhörande en främmande stat. Att i händelse av sanktionsförfarande mot denna stat ögonblickligen genomföra internering eller hemsändande av denna befolkning lärer icke låta sig göra, i varje fall icke utan oskäligt lidande och förfång för dem, som skulle utsättas för behandlingen, och svåra rubbningar i den exekverande statens inre förhållanden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

11 I betraktande av det nu anförda torde det vara berättigat att, såsom i den av mig åberopade översättningen av akten skett, låta ifrågavarande i originaltexten brukade uttryck återgivas med »inbyggare», en tolkning, som ligger nära till hands även med hänsyn till den betydelse, som i de anglo-sachsiska länderna på det personliga området tillerkännes den s. k. domicilprincipen framför den annorstädes övervägande nationalitetsprincipen.»

Genom den nu av församlingen — dock icke utan invändningar — godkända ändringen har uttrycket »nationaux» i den franska texten utbytts mot »personnes résidant sur le territoire» och i den engelska »nationals» mot »persons residing in their territory», varigenom sålunda originaltexterna skulle erhålla en avfattning, som överensstämmer med den svenska översättningen, i förut nämnda proposition.

Det framgår av artikel 16 i dess nuvarande lydelse, att det till- Anf™djfh kommer var och en av förbundets medlemmar att själv taga ställning styckena. till frågan, huruvida brott mot förbundsakten ägt rum. Ehuru denna regel principiellt sett bör upprätthållas, kan det dock icke förnekas, att ett sådant avgörande under vissa omständigheter kan vara synnerligen grannlaga och svårt för den enskilda staten. Om det helt och hållet överlåtes till de särskilda staterna att konstatera fördragsbrottet och handla därefter, skulle förbundet dessutom riskera en såväl till tiden som till sättet mycket ojämn tillämpning av sanktionsbestämmelserna. Detta skulle i sin ordning lätt medföra ökade risker för de blockerande staterna samt minskad effekt gent emot den felande staten. Enligt denna tankegång har församlingen — väsentligen i överensstämmelse med blockadkommissionens förslag i hithörande delar -— antagit följande två stycken att inskjutas såsom andra och tredje stycke av artikel 16:

»Det tillkommer rådet att avgiva utlåtande, huruvida kränkning av förbundsakten ägt rum eller ej. Vid rådets förhandlingar härom skola rösterna från de förbundsmedlemmar, vilka beskyllas för att hava gripit till krig eller mot vilka kriget ifråga är riktat, icke medräknas.

Rådet skall underrätta samtliga medlemmar av förbundet om den tidpunkt, från vilken det förordar tillämpning av de ekonomiska påtryckningsåtgärder, vilka avses i denna artikel.»

Genom dessa bestämmelser skulle det sålunda i allmänhet bliva rådets uppgift att taga initiativ till blokadåtgärder och att planera dessas utförande, utan att dock rådets beslut skulle få karaktären av rättsligt bindande avgöranden, vilka förbundsmedlemmarna äro skyldiga att ställa sig till efterrättelse. Medlemmarnas förpliktelser skulle sålunda alltjämt bestämmas direkt av förbundsakten. I detta och andra avseenden har församlingen

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 6'd.

genom särskilda resolutioner uttalat sin ståndpunkt rörande tolkningen av artikel 16. Jag får härutinnan hänvisa till den av utrikesdepartementet publicerade redogörelsen för 1921 års församlings verksamhet. fljcket Såsom ovan nämnts, hade de svenska, danska och norska regerin-

garna redan år 1920 föreslagit att i fall av allvarsam fara för en blockerande stat rådet skulle kunna för viss tid medgiva uppskov med tilllämpandet av blockaden från denna stats sida. Såväl blockadkommissionen som 1921 års församling anslöto sig i viss utsträckning till dessa synpunkter. En ändring av förbundsakten antogs i följande avfattning, att infogas såsom fjärde stycket av artikel 16:

»Dock kan rådet för särskilda medlemmars vidkommande och för viss bestämd tid besluta uppskov med igångsättandet av någon av dessa åtgärder, för den händelse rådet anser, att genom ett dylikt uppskov skulle bättre tillgodoses det syfte, som eftersträvas med de i föregående stycke omnämnda åtgärder, eller att uppskovet är nödvändigt för att till ett minimum nedbringa de förluster och olägenheter, som skulle genom dessa åtgärder tillskyndas medlemmarna i fråga.»

I det föregående bär jag redogjort för de skäl, som varit bestämmande för förbundsförsamlingen vid antagande av de olika ändringarna förbundsakten. Såsom jag redan antytt, äro dessa ändringar enligt min mening väl motiverade. Det störa intresse, som under andra förbundsförsamlingen visats dessa frågor, det sakkunniga och ingående arbete, som inom vederbörande kommissioner och utskott nedlagts å utformningen av ändringsförslagen, giva förhoppning om, att förbundet icke heller framdeles skall vägra godkänna sådana reformer av sin konstitution, vilka äro ägnade att bidraga till förbundets utveckling och konsolidering.

På grund av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att samtycka till att de av Nationernas förbunds andra församling beslutade ändringarna i förbundsaktens artiklar 4, 6, 12, 13, 15, 16 och 26 må av Kungl. Maj:t för Sveriges del ratificeras.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilagan till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

G. Oldenburg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

13 Bil. 1.

%

Ändringar i Förbundsakten.

Artikel 4.

Resolution, antagen den 5 oktober 1921.

LTalinéa suivant sera inséré entre le deuxiéme et le troisiéme alinéas de l’article 4:

«L’Assemblée fixe, a la majorité des deux tiers, les régles concernant les élections des Membres non-permanents du Conseil et, en partieulier, celles concernant la durée de leur mandat et les condition de rééligibilité.i

The following paragraph shall be inserted between the second and third paragraph s of Article 4:

«The Assembly shall fix by a two-thirds majority the rules dealing with the election of the non-permanent Members of the Council, and particularly such regulations as reläte to their term of office and the conditions of reeligibility.»

Artikel 6.

Resolution,- antagen

1) Que le dernier paragraphe de l’article 6 du Pacte soit remplacé par le paragraphe suivant:

«Les dépenses de la Société seront supportées par les Membres de la Société dans la proportion décidée par 1’Assemblée.»

2) Que le paragraphe suivant soit ajouté å, 1’article 6 du Pacte amendé:

«La répartition des dépenses de la Société figurant ä 1’annexe 3 sera appliquée du lcr janvier 1922 jusqu’å ce qu’une répartition nouvelle, adoptée par 1’Assemblée, soit mise en vigueur.»

den 5 oktober 1921.

1) That the last paragraph of Article 6 of the Covenant shall be replaced by the following paragraph:

<The expenses of the League shall be borne by the Members of the League in the proportion decided by the Assembly.»

2) That the following paragraph shall be added to Article 6 of the Covenant as amended:

«The allocation of the expenses of the League set out in Annex 3 shall be applied as from January 1st, 1922, until a revised allocation has come into force after adoption by the Assembly.»

Artikel 12.

Resolution, antagen den 4 oktober 1921.

L’article 12 sera rédigé comme suit: Article 12 shall read as follows:

Article 12. Article 12.

<Tous les Membres de la Société con- «The Members of the League agree viennent que, s’il s’éléve entre eux un that, if there should anse between them

14 Kungl. Majds proposition nr 69.

différend susceptible d’entrainer une rupture, ils le soumettront soit å la procédure de'1’arbitrage om d un réglement judiciaire, soit ä 1’examen du Conseil. Ils conviennent encore qu’en aucun cas ils ne doivent recourir ä la guerre avant respiration d’un délai de trois mois apres la décision arbitrale ou judiciaire, ou le rapport du Conseil.

Dans tous les cas prévus par cet artide, la décision doit étre rendue dans un délai raisonnable et le rapport du Conseil doit étre établi dans les six mois, k dater du jour ou il aur a été saisi du différend.»

any, dispute likely to lead to a rupture they will submit the matter either to arbitration or judicial settlement or to enquiry by the Council and they agree in no case to resor t to war until three months after the award by the arbitrators or the judicial decision, or the report by the Council.

In any case under this Article, the award of the arbitrators or the judicial decision shall be made within a reasonable time, and the report of the Council shall be made within six months after the submission of the dispute.*

Artikel 13.

Resolution, antagen

«Les Membres de la Société conviennent que s’il s’éléve entre eux un différend susceptible, å leur avis, d’une solution arbitrale om judiciaire, et si ce différend ne peut se régler de facon satisfaisante par la voie diplomatique, la question sera soumise intégralement ä un réglement arbitral om judiciaire.

«Parmi ceux qui sont généralement susceptibles d’une solution arbitrale ou judiciaire, on déclare tåls les différends relatifs ä l’interprétation d’un traité, ä tout point de droit international, å la réalité de tout fait qui, s’il était établi, constituerait la rupture d’un engagement international ou ä 1’étendue, ou ä la nature de la réparation due pour une telle rupture.

iLa cause sera soumise ä la Cour permanente de Justice Internationale, ou å toute juridiction ou cour désignée par les parties ou prévue dans leurs conventions antérieures.

«Les Membres de la Société s’engagent k exécuter de bonne foi les sentences

den 4 oktober 1921.

«The Members of the League agree that, whenever any dispute shall anse between them which they recognise to be suitable for submission to arbitration or judicial settlement, and which cannot be satisfactorily srttled by diplomacy, they will submit the whole subject-matter to arbitration or judicial settlement.

«Disputes as to the interpretation ofa treaty, as to any question of international law, as to the existence of any fact which, if established, would constitute a breach of any international obligation, or as to the extent and nature of the reparation to be made for any such breach, are declared to be among those which are generally suitable for submission to arbitration or judicial settlement.

tFor the consideration of any such dispute, the court to which the case is ref er red shall be the Permanent Court of International Justice, established in accordance with Article 14, or any tribunal agreed on by the parties to the dispute or stipulated in any convention existing between them.

»The Members of the League agree that they will carry out in full good faith

15 Kungl. May.ts proposition nr 69.

rendues et å ne pas recourir å la guerre contre tout Membre de la Société mai s’y conformera. Faute d’exécution de la sentence, le Conseil propose les mesures qui doivent en assurer l’effet.>

any award or decision that may be rendered, and that they will not resort to war against a Member of the League which complies therewith. In the event of any failure to carry out such an award or decision, the Council shall propose what steps should be taken to give effect thereto.»

Artikel 15.

Resolution, antagen den 4 oktober 1921.

«S’il s’éléve entre les Membres de la Société des Nations un différend susceptible d’entrainer une rupture et si ce différend n’est pas soumis ä Ja procédure de 1’arbitrage om ä un réglement judiciaire prévu ä 1’article 13, les Membres de la Société conviennent de le porter devant le Conseil. A cet effet, il suffit que l’un d’eux avise de ce différend le Secrétaire général, qui prend toutes dispositions en vue d’une enquéte et d’un examen complet.»

«If there should anse between Members of the League any dispute likely to lead to a rupture, which is not submitted to arbitration or judicial settlenient in accordance with Article 13, the Members of the League agree that they will submit the matter to the Council. Any party to the dispute may effect such submission by giving notice of the existence of the dispute to the Secretary-G-eneral, who will make all necessary arrangements for a full investigation andconsiderationthereof.»

Artikel 16.

Resolution, antagen den 4 oktober 1921.

1. La derniére partie du premier alinéa de 1’article 16 du racte sera rédigé comme suit:

«Ceux-ci s’engagent ä rompre immédiatement avec lui toutes relations commerciales ou financiéres, å interdire tous rapports entre les personnes résidant sur leur territoire et celles résidant sur le territoire de 1’Etat en rupture de Pacte et å faire cesser toutes Communications financiéres, commerciales ou personnelles entre les personnes résidant sur le territoire de cet Etat et celles résidant sur le territoire de tout autre Etat membre ou non de la Société.»

2. Le second alinéa de 1’article 16 sera rédigé comme suit:

1. The latter part of the first paragraph of Article 16 of the Covenant shall read as follows:

«... which hereby undertake immediately to subject it to the severance of all trade or financial relations, the prohibition of all intercourse between persons residing in their territory and persons residing in the territory of the Covenant-breaking State, and the prevention of all financial, commercial or personal intercourse between persons residing in the territory of the Covenant-breaking State and persons residing in the territory of any other State, whether a Member of the League or not.»

2. The second paragraph of Article 16 shall read as follows:

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

dl appartient au Conseil cTémettre un avis sur le point de savoir s’il y a ou non rupture de Pacte. Au cours des délibérations du Conseil sur cette question, il ne sera pas tenu compte du vote des Membres accusés d’avoir eu recours ä la guerre et des Membres contre qui cette guerre est entreprise.»

3. Le troisiéme alinéa de 1’article 16 sera rédigé comme suit:

«Le Conseil doit notifier å tous les Membves de la Société la date å laquelle il recommande d’appliquer les mesures de pression économique visées au présent artide.»

4. Le quatriéme alinéa de 1’article 16 sera rédigé comme suit:

«Toutefois, si le Conseil jugeait que, pour certains Membres, 1’ajournement, pour une période déterminée, a’une quelconque de ees mesures dut permettre de mieux atteindre l’objet visé par les mesures mentionnées dans le paragrapne précédent, ou fut nécessaire pour réduire au minimum les pertes et les inconvénients qu’elles pourraient leur causer, il aurait le droit de décider cet ajournement.»

dt is for tbe Council to give an opinion whether or not a breach of the Covenant has taken place. In deliberations on this question in the Council, the votes of Members of the League alleged to have resorted to war and of Members against whom such action was direeted shall not be counted.»

3. The third paragraph of Article 16 shall read as follows:

»The Council will notify to all Members of the League the date which it recommends for tbe application of the economic pressure under this Article.»

4. The fourth paragraph of Article 16 shall read as follows:

«Nevertheless, the Council may, in the case of partieular Members, postpone the coming into force of anv of these measures för a specified period where it is satisfied that such a postponement will facilitate the attainment of the ob.ject of the measures referred to in the preceding paragraph, or that it is necessary in order to minimise the loss and inconvenience which will be caused to such Members.»

Artikel 26.

Resolution, antagen

a) Le premier alinéa de 1’article 26 du Pacte sera remplacé par le texte suivant:

«Les amendements au présent Pacte dont le texte aura été voté par 1’Assemblé å la majorité des trois quarts, parmi lesquels doivent figurer les voix de tous les Membres du Conseil représentés å la réunion, entreront en vigueur dés leur ratification par les Membres de la Société dont les représentants composaient le Conseil, tors du vote, et par la majorité de ceux dont les représentants förment T Assemblé.»

b) Apres le premier alinéa de 1’article

den 3 oktober 1921.

a) The first paragraph of Article 26 of the Covenant shall be replaced by the following text:

»Amendments to the present Covenant the text of which skall have been voted by the Assembly on a three fourths majority, in which there shall be included the votes of afl the Members of the Council represented åt the meeting, will take effeet when ratified by the Members of the League whose Representatives composed the Council when the vote was taken and by the majority of those whose Representatives form the Assembly.»

b) A paragraph reading as follows shall

17 Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

26, il sera ajouté un alinéa qui sera rédigé comme suit:

«Si, dans les vingt-deux mois qui suivent le vote de 1’Asseniblée, le nombre de ratifications requis n’a pas été réuni, la résolution d’amendement reste sans effet.»

c) Le deuxiéme alinéa de 1’article 26 actuel sera remplacé par les deux alinéas sui vants:

«Le Secrétaire général informe les Membres de l’entrée en vigueur d’un amendement.

Tout Membre de la Société qui n’a pas å, ce moment ratifié 1’amendement est libre * de notifier dans l’année au Secrétaire général son refus de 1’accepter. Il cesse, en ce cas, de faire partie de la Société.»

be added after tbe first paragraph of Article 26:

«If the required number of ratifications sball not have been obtained within twenty-two montbs after the vote of the Assembly, tbe proposed amendment sball remain witbout effeet.»

c) Tbe second paragrapb of the present Article 26 sball be replaced by tbe two following paragraphs:

«The Secretary-General sball inform tbe Members of tbe taking effeet of an amendment.

Any Member of tbe League whicb bas not åt tbat time ratified tbe amendment is free to notify tbe Secretary-General witbin a year of its refusal to accept it, but in tbat case it sball cease to be a Member of the League.»

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 59 käft. (Nr 69.)

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

Bilaga 2.

Översättning till svenska av de ändrade artiklarne i Förbundsakten dels i deras nuvarande lydelse (vänstra spalten) dels i deras av församlingen antagna lydelse (högra spalten).

Artikel 4.

Rådet består av ombud för de allierade och associerade huvudmakterna samt för fyra andra medlemmar av förbundet. Dessa fyra medlemmar skola fritt utses av församlingen vid tidpunkter, som denna efter eget gottfinnande bestämmer. Intill dess ombud tillsatts för de av församlingen första gången utsedda fyra förbundsmedlemmar, skola ombud för Belgien, Brasilien, Spanien och Grekland vara ledamöter i rådet.

Med bifall av församlingens majoritet må rådet utse andra medlemmar i förbundet att vara permanent representerade i rådet. Det må med dylikt bifall jämväl öka antalet av de medlemmar i förbundet, som skola av församlingen utses att vara representerade i rådet.

Rådet sammanträder, när omständigheterna sådant påfordra, dock minst en

Sång om året, å den ort, som är förbunets säte, eller å annan ort, som må bliva bestämd.

Rådet är behörigt att till behandling upptaga varje fråga, som faller inom förbundets verksamhetsområde eller som berör världsfreden.

Envar icke i rådet representerad medlem av förbundet skall inbjudas att, då en fråga, som speciellt berör dess intressen, dragés inför rådet dit sända ett om-. bud, som vid frågans handläggning skall hava säte och stämma därstädes.

Varje i rådet representerad medlem av förbundet har där endast en röst och ett ombud.

Rådet består av ombud för de allierade och associerade huvudmakterna samt för fyra andra medlemmar av förbundet. Dessa fyra medlemmar skola fritt utses av församlingen vid tidpunkter, som denna efter eget gottfinnande bestämmer. Intill dess ombud tillsatts för de av församlingen första gången utsedda fyra förbundsmedlemmar, skola ombud för Belgien, Brasilien, Spanien och Grekland vara ledamöter i rådet.

Med bifall av församlingens majoritet må rådet utse andra medlemmar i förbundet att vara permanent representerade i rådet. Det må med dylikt bifall jämväl öka antalet av de medlemmar i förbundet, som skola av församlingen utses att vara representerade i rådet.

Församlingen skall med tvåtredjedels majoritet fastställa regler för val av de ej permanenta rådsmedlemmarna och särskilt bestämmelser rörande uppdragets längd och villkoren för återväg

Rådet sammanträder, när omständigheterna sådant påfordra, dock minst en gång om året, å den ort, som är förbundets säte, eller å annan ort, som må bliva bestämd.

Rådet är behörigt att till behandling upptaga varje fråga, som faller inom förbundets verksamhetsområde eller som berör världsfreden.

Envar icke i rådet representerad medlem av förbundet skall inbjudas att, då en fråga, som speciellt berör dess intressen, dragés inför rådet, dit sända ett om-

Kungl. Maj :ts proposition nr 69.

bud, som vid frågans handläggning skall hava säte och stämma därstädes.

Varje i rådet representerad medlem av förbundet har där endast en röst och ett ombud.

Artikel 6.

Sista stycket.

Utgifterna för sekretariatet bestridas av förbundets medlemmar och fördelas dem emellan i samma förhållande, som fastställts beträffande kostnaderna för Världspostföreningens internationella byrå.

Förbundets utgifter bestridas av Förbundets medlemmar enligt fördelning, som fastställes av församlingen.

Den fördelning av förbundets utgifter, som återfinnes i bilaga 3, skall tillämpas från och med 1 januari 1922 till dess en ny av församlingen fastställd fördelning trätt i kraft.

Artikel 12.1

Förbundets medlemmar äro ense om att, därest mellan dem skulle uppkomma någon tvist, som är ägnad att medföra brytning, de skola hänskjuta densamma antingen till domstolsförfarande eller ock till rådets prövning. De överenskomma jämväl att i intet fall gripa till krig, förrän tre månader förflutit efter det att domstolens utslag fallit eller rådet avgivit sitt yttrande.

I alla de fall, som avses i denna ar- , tikel, skall domen givas inom skälig tid och rådets yttrande föreligga inom sex månader efter det tvisten dit hänskjutits.

Förbundets medlemmar äro ense om att därest mellan dem skulle uppkomma någon tvist, som är ägnad att medföra brytning, de skola hänskjuta densamma antingen till skiljedoms-, eller domstolsförfarande eller ock till rådets prövning. De överenskomma jämväl att i intet fall gripa till krig, förrän tre månader förflutit efter det att skiljedomarnas eller domstolens utslag fallit eller rådet avgivit sitt yttrande.

I alla de fall, som avses i denna artikel, skall utslaget givas inom skälig tid och rådets yttrande föreligga inom sex månader efter det tvisten dit hänskjutits.

Artikel 13.

Förbundets medlemmar överenskomma, att när helst mellan dem en tvist uppstår, som enligt deras mening är ägnad att underkastas domstols avgörande och icke kan på diplomatisk väg bringas till en tillfredsställande lösning, tvisten i sin helhet skall hänskjutas till domstolsbehandling.

Till tvister, som i allmänhet äro äg-

Förbundets medlemmar överenskomma, att närhelst mellan dem en tvist uppkommer, som enligt deras mening är ägnad att underkastas skiljedom eller domstols avgörande och icke kan på diplomatisk väg bringas till en tillfredsställande lösning, tvisten i sin helhet skall hänskjutas till skiljedomsförfarande eller domstolsbehandling.

1 Angående de kursiverade tilläggen i artiklarna 12, 13 och 15 jmf. ovan sid. 9.

20 Kungl. Majrts proposition nr 69.

nade att avgöras av domstol, förklaras höra de, som angå tolkning av fördrag, internationellt-rättsliga spörsmål, förefintligheten av någon omständighet, som, därest den konstateras, skulle innebära åsidosättande av en internationell förpliktelse, eller storleken och arten av den

Öörelse, som bör givas i fall av dylik iktelses åsidosättande.

Den domstol, till vilken målet hänskjutes, skall vara den, varom i det särskilda fallet parterna överenskomma, eller som finnes stadgad i tidigare fördrag mellan dem.

Förbundets medlemmar förplikta sig att ärligt ställa sig meddelad dom till efterrättelse samt att icke gripa till krig, mot någon medlem av förbundet, vilken fogar sig efter dom. Underlåter part att ställa sig dom till efterrättelse, föreslår rådet åtgärder, ■ som skola åvägabringa domens verkställande.

Till tvister, som i allmänhet äro ägnade att avgöras genom skiljedomsförfarande eller av domstol förklaras höra de, som angå tolkningen av fördrag, internationellt-rättsliga spörsmål, förefintligheten av någon omständighet, som, därest den konstateras, skulle innebära åsidosättande av en internationell förpliktelse, eller storleken och arten av den gottgörelse, som bör givas i fall av dylik förpliktelses åsidosättande.

Målet skall hänskjutas till den fasta mellanfolkliga domstolen eller till vilken som helst domstol, varom i det särskilda fallet parterna överenskomma eller som finnes stadgad i tidigare fördrag mellan dem.

Förbundets medlemmar förplikta sig att ärligt ställa sig meddelad dom till efterrättelse samt att icke gripa till krig, mot någon medlem av förbundet, vilken fogar sig efter utslaget eller domen. Underlåter part att ställa sig dom till efterrättelse, föreslår rådet åtgärder, som skola åvägabringa domens verkställande.

Artikel 15.

Första stycket:

För den händelse att mellan medlemmar av förbundet uppstår en tvist, som synes kunna leda till brytning mellan dem, och denna tvist icke hänskjutits till domstolsförfarande i enlighet med art. 13, överenskomma förbundets medlemmar att hänskjuta saken till rådet. För sådant ändamål är det tillräckligt, att part underrättar generalsekreteraren om tvistens förefintlighet, varefter denne har att vidtaga alla nödiga åtgärder i och för sakens fullständiga utredning och prövning.

För den händelse att mellan medlemmar av förbundet uppstår en tvist, som synes kunna leda till brytning mellan dem, och denna tvist icke hänskjutits • till skiljedoms- eller domstolsförfarande enligt art. 13, överenskomma förbundets medlemmar att hänskjuta saken till rådet. För sådant ändamål är det tillräckligt, att part underrättar generalsekreteraren om tvistens förefintlighet, varefter denne har att vidtaga alla nödiga åtgärder i och för sakens fullständiga utredning och prövning.

Artikel 16.

Om medlem av förbundet griper till krig i strid mot sina förpliktelser enligt artiklarna 12, 13 eller 15, skall ifrågavarande stat anses därigenom utan vidare

Om medlem av förbundet griper till krig i strid mot sina förpliktelser enligt artiklarna 12, 13 eller 15, skall ifrågavarande stat anses därigenom utan vidare

Kungl. Majds proposition nr 69.

hava begått en krigshandling emot samtliga övriga medlemmar av förbundet. Dessa förbinda sig att omedelbart, avbryta alla förbindelser av kommersiell eller finansiell art med den fördragsbrytande staten, att förbjuda alla förbindelser mellan sina inbyggare och inbyggare i ifrågavarande stat samt att förhindra alla förbindelser av finansiell, kommersiell eller personlig art mellan denna stats innebyggare och innebyggare i varje annan stat, oberoende därav, huruvida den tillhör förbundet eller ej.

Det åligger i sådant fall rådet att föreslå de särskilda regeringar, saken angår, med vilka lånt-, sjö- eller luftstridskrafter de särskilda förbundsmedlemmarna skola bidraga till de väpnade; styrkor, som skola användas till hävdande av förbundsförpliktelsernas helgd.

Förbundets medlemmar överenskomma vidare, att vid tillämpningen av de i denna artikel förutsedda ekonomiska åtgärder, ömsesidigt understödja varandra i syfte att så mycket som möjligt nedbringa därav följande förluster och olägenheter. De skola likaledes ömsesidigt stödja varandra i motstånd mot de särskilda åtgärder, som av en fördragsbrytande stat må riktas mot någon av dem. De skola vidare vidtaga erforderliga åtgärder för att, envar inom sitt statsområde underlätta fri passage för styrkor tillhörande förbundsmedlem, som deltager i gemensamma åtgärder till skydd för förbundsförpliktelsernas helgd.

Varje medlem av förbundet som brutit mot någon av de ur förbundsakten härflytande förpliktelser, må uteslutas ur förbundet genom ett av rådet fattat beslut, som biträdes av ombuden för alla övriga, i rådet företrädda medlemmar av förbundet.

hava begått,en krigshandling emot samtliga övriga medlemmar av förbundet. Dessa förbinda sig att omedelbart avbryta alla förbindelser av kommersiell eller finansiell art med den fördragsbrytande staten, att förbjuda alla förbindelser mellan sina inbyggare och inbyggare i ifrågavarande stat samt förhindra alla förbindelser av finansiell, kommersiell eller personlig art mellan denna stats innebyggare och innebyggare i varje annan stat, oberoende därav, huruvida den tillhör förbundet eller ej.

Det tillkommer rådet att avgiva utlåtande, huruvida kränkning av förbundsakten ägt rum eller ej. Vid rådets förhandlingar härom skola rösterna från de förbundsmedlemmar, vilka beskyllas för att hava gripit till krig eller mot vilka kriget ifråga är riktat, icke medräknas.

Dådet skall underrätta samtliga medlemmar av förbundet om den tidpunkt, från vilken det förordar tillämpning av de ekonomiska p åtrycknings åt,g är der, vilka avses i denna artikel.

Dock kan rådet för särskilda medlemmars vidkommande och för viss bestämd tid besluta uppskov med igångsättandet av någon av dessa åtgärder, för den händelse rådet anser, att genom ett dylikt uppskov skulle bättre tillgodoses det syfte, som eftersträvas med de' i föregående stycke omnämnda åtgärder eller att uppskovet är nödvändigt för att till ett minimum nedbringa de förluster och olägenheter, som skulle genom dessa åtgärder tillskyndas medlemmarna ifråga.

Det åligger i sådant fall rådet att föreslå de särskilda regeringar, saken angår, med vilka lånt-, sjö- eller luftstridskrafter de särskilda förbundsmedlemmarna skola bidraga till de väpnade styrkor, som skola användas till hävdande av förbundsförpliktelsernas helgd.

Förbundets medlemmar överenskomma vidare att, vid tillämpningen av de i denna artikel förutsedda ekonomiska åtgärder, ömsesidigt understödja varandra

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

i syfte att så mycket som möjligt nedbringa därav följande förluster och olägenheter. De skola likaledes ömsesidigt stödja varandra i motstånd mot de särskilda åtgärder, som av en fördragsbrytande stat må riktas mot någon av dem. De skola vidare vidtaga erforderliga åtgärder för att, envar inom sitt statsområde, underlätta fri passage för styrkor tillhörande förbundsmedlem, som deltager i gemensamma åtgärder till skydd för förbundsförpliktelsernas helgd.

Varje medlem av förbundet, som brutit mot någon av de ur förbundsakten härflytande förpliktelser, må uteslutas ur förbundet genom ett av rådet fattat beslut, som biträdes av ombuden för alla övriga, i rådet företrädda medlemmar av förbundet.

Artikel 26.

Ändringar i denna förbundsakt tråda i kraft, när de ratificerats av de medlemmar av förbundet, vilkas ombud bilda rådet, samt av majoriteten av de medlemmar, vilkas ombud utgöra församlingen.

Det står varje medlem av förbundet fritt att icke antaga förändringar, som vidtagits i förbundsakten, men aen upphör därigenom att tillhöra förbundet.

Ändringar i denna förbundsakt, vilka beslutats av församlingen med trefjärdedels majoritet, innefattande samtliga vid sammanträdet företrädda rådsmedlemmars, röster, träda i kraft, när de ratificerats av de medlemmar av förbundet, vilkas ombud bildade rådet vid den tidpunkt, då omröstningen företogs, samt av majoriteten av de medlemmar, vilkas ombud utgöra församlingen.

För den händelse .erforderligt antal ratifikationer icke erhållits inom tjugutvå månader efter församlingens beslut, skall den av församlingen beslutade ändringen vara utan verkan.

Generalsekreteraren skall underrätta förbundets medlemmar om en ändrings ikraftträdande.

Den medlem, som då icke ratificerat ändringen, äger frihet att inom ett år underrätta generalsekreteraren om sin vägran att godtaga ändringen, men upphör därigenom att tillhöra förbundet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

23 Bil. 3.

Den i artikel 6 i dess nya lydelse omnämnda bilaga 3 till förbundsakten.

Enhe- Enhe-

Stater: ter att Stater: ter att

betala: betala:

Albanien.............2

Argentina............35

Australien............15

Belgien.............15

Bolivia.............15

Brasilien.............35

Brittiska Riket.........90

Bulgarien............10

Canada.......... . . .' 35

Chile ............15

Columbia............10

Costa-Rica............2

Cuba..............10

Danmark............10

Estland.............5

Finland.............5

Frankrike............90

Grekland.............10

Guatemala............2

Haiti..............5

Honduras............2

Indien..............65

Italien ..............65

Japan..............65

Kina..............65

Lettland.............5

Liberia.............2

Litbauen.............5

Luxemburg...........2

Nederländerna..........15

Nicaragua............2

Norge..............10

Nya Zeeland...........10

Panama.............2

Paraguay............2

Peru.......... 10

Persien.............10

Polen...... 15

Portugal.............10

Rumänien............35

Salvador.............2

Serbo-Kroato-Slovenska-Konunga-

riket..............35

Schweiz.............10

Siarn..............10

Spanien...... 35

Sverige.............15

Sydafrika............15

Tjeckoslovakiet . ........35

Uruguay.............10

Venezuela............5

Österrike............2