Doc 1924:159

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

1 Nr 159.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ratificering för Sveriges del av den i Paris den 9 februari 1920 undertecknade internationella traktaten om Spetsbergen; given Stockholms slott den 14 mars 1924.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

E. Marks von Wurtemberg.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 14 mars 1924.

N ärvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot, Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Ministern för utrikes ärendena anför efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för handelsdepartementet:

»Vid föredragning den 14 januari 1920 täcktes Kungl. Maj:t för Sveriges del godkänna en i samband med fredsförhandlingarna i Paris upprättad traktat mellan Amerikas Förenta Stater, Danmark, Frankrike, Italien, Japan, Nederländerna, Norge, Storbritannien och Sverige angående reglerande av ögruppen Spetsbergens folkrättsliga status, igenom vilken traktat Norges suveränitet över nämnda ögrupp erkändes. Sedan numera från norsk sida de åtgärder vidtagits, vilka utgjorde förutsättningar för traktatens ikraftträdande samt jämväl flera av signatärmakterna ratificerat traktaten, torde frågan om Sveriges ratifikation av densamma böra upptagas till avgörande.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 121 höft. (Nr 159.)

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

Som bekant har svensk vetenskaplig forskning sedan länge visat ett betydande intresse för Spetsbergsögruppen, och svenska vetenskapliga expeditioner hava därstädes dels företagit gradmätningar dels ock undersökt växt- och djurvärlden, varjämte geologiska undersökningar därstädes bedrivits.

Svenska ekonomiska intressen knötos vid ögruppen, sedan under början av 1900-talet vissa områden, inom vilka konstaterats förekomsten av väldiga brytbara kolflötser, ockuperats för svensk räkning. År 1911 bildades ett bolag för att påbörja rationell brytning av stenkol inom dessa områden, vilka 1916 övertogos av aktiebolaget Spetsbergens svenska kolfält. Detta bolag rekonstruerades år 1921 under medverkan från svenska statens sida och ett nytt bolag, benämnt svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen, bildades, varvid 1,250,000 kronor tecknades och inbetalades av svenska staten. Bolagets aktiekapital ökades sedermera i januari månad 1922 med 750,000 kronor, vilken aktiepost likaledes övertogs av staten. Av statsmedel har bolaget därjämte av 1923 års riksdag fått sig beviljat ett lån av 1,500,000 kronor.

Bolagets utomordentliga rika kolfält äro belägna dels vid Braganzabukten dels ock vid Isfjorden och dess förgreningar, där jämväl ett annat svenskt företag äger intressen.

Innan jag går att redogöra för den ordning, som är avsedd att införas å Spetsbergen genom den i Paris den 9 februari 1920 undertecknade traktaten, torde jag få i korthet beröra Spetsbergsfrågans tidigare skeden.

Spetsbergens ställning i internationellt-rättsligt hänseende har sedan länge varit föremål för uppmärksamhet och meningsutbyten. Sålunda framställde under sexton- och sjuttonhundratalen såväl Holland och Danmark som England och Ryssland anspråk på ögruppen. Småningom började man emellertid allmänt att betrakta densamma såsom s. k. terra nullius eller herrelöst land, d. v. s. ett för alla staters undersåtar i lika mån öppet område.

År 1871 blev frågan om ögruppens rättsliga ställning aktuell, i det att en framställning gjordes till svenska regeringen om vidtagande av erforderliga åtgärder för beredande av internationellt skydd för en tilltänkt svensk koloni å ögruppen. Bolagets begäran föranledde regeringen att förfråga sig hos de stater, som kunde äga intresse i saken, huruvida desamma hade något att invända mot ögruppens besittningstagande för svensk-norsk räkning. Under det att samtliga övriga makter icke hade något att häremot erinra, framställde Ryssland åtskilliga anmärkningar och yrkade på bibehållande av status quo. Med anledning härav förföll frågan.

Någon olägenhet av att förslaget ej föranledde ett ordnande av Spetsbergens rättsliga status förspordes ej förrän under början av 1900-talet, då gruvdrift och kolbrytning å Spetsbergen kommit till stånd, och behovet av rättsligt ordnade förhållanden å ögruppen alltmer framträdde särskilt med hänsyn därtill, att tvister uppstått mellan de personer och bolag, som därstädes utövade fångsteller gruvdriftsverksamhet liksom även mellan nämnda näringsidkare och de turister, som besökte ögruppen.

I början av år 1907 upptog därför norska regeringen frågan om önskvärdheten av att genom ett internationellt avtal söka råda bot å omförmälda av så-

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

väl Norges som andra makters undersåtar överklagade förhållanden och inledde i dylikt syfte förhandlingar med de makter, som kunde antagas vara intresserade av frågan, eller Belgien, Danmark, Frankrike, Nederländerna, Ryssland, Storbritannien, Sverige och Tyskland. Norska regeringen framhöll emellertid därvid uttryckligen, att dess initiativ icke avsåge att framkalla någon förändring i ögruppens statsrättsliga ställning som herrelöst och för alla staters undersåtar lika öppet land.

Samtliga nyssnämnda stater, med undantag av Belgien, som ansåg sig sakna intressen å Spetsbergen och för den skull avhöll sig från att uttala sig i saken, förklarade sig villiga att ingå i förhandlingar om det framställda förslaget.

Då norska regeringen förmenade, att det skulle möta svårigheter att utarbeta ett förslag till överenskommelse i ärendet utan föregående överläggningar mellan de intresserade regeringarna rörande såväl de allmänna principerna för en dylik överenskommelse som rörande detaljbestämmelserna, hemställde densamma i augusti 1908 hos ovannämnda intresserade makter ävensom senare hos Amerikas Förenta Stater, att vederbörande länders diplomatiska representanter i Kristiania måtte bemyndigas deltaga i överläggningar med en representant för norska regeringen i syfte att göra de åtgärder, som borde vidtagas, till föremål för en detaljerad undersökning och eventuellt utarbeta ett förslag till en internationell överenskommelse, vilken av norska regeringen skisserades, och som därefter skulle för godkännande framläggas för respektive regeringar.

Samtliga inbjudna makter förklarade sig villiga att deltaga i den föreslagna diplomatiska konferensen. Från svensk sida uppställdes dock den förutsättning, att överläggningarna inskränktes till en detaljerad undersökning av förhållandena och att ett träffande av bindande avtal skulle bliva föremål för ytterligare tankeutbyte mellan de respektive regeringarna.

Under våren 1909 mottog svenska regeringen från norska regeringen en utförlig promemoria, avsedd att tjäna såsom program vid förhandlingarna, och innefattande en närmare redogörelse för norska regeringens uppfattning rörande åtgärder, som borde vidtagas för att råda bot å de olägenheter, som uppstått på grund av att en rättsordning saknades å Spetsbergsögruppen.

Från svensk sida framställdes nu till norska regeringen under hand det förslag, att frågan om Spetsbergens rättsliga organisation skulle ordnas genom direkta förhandlingar i främsta rummet mellan de länder, som enligt svenska regeringens uppfattning vore närmast intresserade av frågan, nämligen Sverige, Norge och Ryssland. Svenska regeringen fann det oförenligt med ögruppens karaktär av herrelöst land, att, pa sätt från norsk sida ifrågasatts, någon viss makt övertoge utövandet av jurisdiktionen å Spetsbergen och framlade därför ett förslag till uppgörande av en rättsordning för ögruppen, byggd pa principen, att rättsförhållandena därstädes i den största utsträckning, som vore möjlig, skulle bedömas enligt lagarna i de intresserade parternas hemland och inför deras domstolar. I förekommande fall skulle internationella privaträttsliga regler lända till efterrättelse och endast för sådana tillfällen, då detta på grund av förhållandena vore uteslutet, skulle särskilda rättsregler utformas och speciella domstolar inrättas. Vissa mål rörande fast egendom skulle sålunda hand-

4 Kung!,. Maj:ts proposition nr 159.

läggas av en »blandad domstol» med säte i Tromsö, och bestående av en medlem från var och en de tre makterna. Regler för jakt och fiske slutligen skulle fastställas genom internationell överenskommelse.

Det sålunda från svensk sida framställda förslag om förhandsunderhandlingar mellan Sverige, Norge och Ryssland gjordes till föremål för skriftväxling mellan respektive länders regeringar, och under försommaren 1910 uppnåddes enighet om, att en preliminär konferens för frågans behandling skulle hållas i Kristiania mellan de tre makterna.

Vid denna konferens, som ägde rum den 19 juli till den 11 augusti 1910, utarbetades ett sistnämnda datum dagtecknat förslag till en mellanfolklig konvention rörande Spetsbergens internationellt-rättsliga ställning och ordnandet av förhållandena å ögruppen.

Enligt detta förslag skulle Spetsbergen fortfarande betraktas såsom ett herrelöst land, vilket varken helt eller delvis skulle kunna underställas någon makts höghetsrätt. Alla länders medborgare skulle äga fritt tillträde till ögruppen och i krigstid skulle densamma vara neutralt område. Förslaget innehöll vidare bestämmelser om tillsättandet av en kommission, bestående av eu svensk, en norsk och en rysk medlem, som skulle administrera Spetsbergen i enlighet med konventionen. Därjämte föreslogos regler för organiserandet av en polismyndighet, om införandet av en rättsordning, om villkoren för privaträttsligt besittningstagande av jordegendom, om arbetareskydd, bestämmelser om jakt och fiske, finansiella bestämmelser, bl. a. om fördelningen av de till följd av ögruppens administration uppkomna kostnader samt stadgande därom, att eventuella tvister rörande tolkningen av traktaten skulle avgöras genom skiljedom. I det slutprotokoll vartill förslaget fogades, uttalade de delegerade, att de ämnade till sina respektive regeringar hemställa, att förslaget genom förmedling av norska regeringen måtte föreläggas övriga intresserade makters regeringar med anmodan, att till svenska, norska och ryska regeringarna framlägga sina anmärkningar, så att sistnämnda regeringar måtte bliva i tillfälle att gemensamt genomgå dessa. Resultatet av denna granskning skulle därefter delgivas de intresserade regeringarna före den konferens mellan representanter för samtliga intresserade makter, som norska regeringen hade för avsikt att sammankalla.

I överensstämmelse härmed överlämnade norska regeringen konventionsförslaget till de intresserade regeringarna. De anmärkningar, som framställdes mot detsamma, blevo därefter föremål för behandling å en ny konferens i Kristiania i januari 1912 mellan delegerade för Sverige, Norge och Ryssland. Under denna utarbetades ett nytt förslag till konvention, vilket i huvudsak var överensstämmande med det, som uppgjorts år 1910.

Norska regeringen överlämnade sedermera det nya konventionsförslaget till de intresserade makterna, som anmodades att till norska, ryska och svenska regeringarna översända sina eventuella anmärkningar och därvid meddelades från norsk sida, att man hade för avsikt att inom en snar framtid sammankalla den slutliga konferensen.

Till följd av åtskilliga omständigheter kom emellertid denna konferens att äga rum först år 1914. De anmärkningar och förslag, som ingått från makterna, blevo omedelbart före konferensen föremål för behandling av delegerade

Kung!,. Maj:ts proposition nr 159.

för Sverige, Norge och Byssland. Dessa föreslogo under konferensen en del ändringar i konventionsutkastet, i avsikt att tillmötesgå vissa framställda erinringar. Då emellertid någon enighet icke kunde uppnås å konferensen, ajournerades densamma till den 1 februari 1915.

Med anledning av världskriget återupptogs dock icke konferensarbetet vid sagda tidpunkt, och spörsmålet om Spetsbergsögruppens rättsliga status kom därför att bliva vilande.

Vid världskrigets slut återupptogs detsamma emellertid av norska regeringen, vilken till fredskonferensens president och till stormakterna överlämnade ett memorandum i frågan med yrkande att Spetsbergsögruppen jämte Björnön skulle »hänläggas» under Norge.

De allierade och associerade makternas högsta råd beslöt att taga de norska önskemålen om Spetsbergen under övervägande och tillsatte för ifrågavarande spörsmåls behandling i juli 1919 en kommission bestående av en brittisk, en fransk, en amerikansk och en italiensk medlem, vilken jämväl skulle pröva de anspråk å Spetsbergen, som framställdes från andra makter än Norge.

Svenska regeringen anmodades följaktligen att för kommissionen tillkännagiva sin ställning till frågan och överlämnade med anledning därav genom sina delegerade vid fredskonferensen ett memorandum, varuti i första rummet förordades den lösning av frågan, att Spetsbergsögruppens förvaltning måtte anförtros åt Norge genom internationellt mandat. De svenska delegerades instruktioner lämnade likväl även möjlighet öppen för diskussion om villkoren för ögruppens överlämnande till Norge med suveränitetsrätt, i händelse de allierade och associerade regeringarna skulle önska på sådant sätt tillmötesgå de norska önskemålen.

Sedan kommissionen avgivit sitt betänkande, förklarade sig högsta rådet den 25 september 1919 samtycka till att Spetsbergsögruppens rättsliga status skulle ordnas på grundval av erkännande av Norges fullständiga suveränitet.

Såväl svenska regeringen som övriga intresserade regeringar inbjödos av franska regeringen att underteckna en traktat om Spetsbergen, som utarbetats i överensstämmelse med högsta rådets förklaring, och vars innehåll godkänts av norska regeringen.

Såsom jag redan tillåtit mig erinra, befanns traktaten jämväl kunna från svensk sida godkännas. Vid ärendets föredragning den 14 januari 1920 anmälde dåvarande ministern för utrikes ärendena, att traktatstexten för yttrande överlämnats bl. a. till utrikesdepartementets sakkunnige i folkrätt, samt att denne såsom allmänt omdöme anfört, att traktatens regler i det hela torde få anses ägnade att väl tillgodose de å Spetsbergen nu befintliga företagens befogade intressen och möjliggöra tillkomsten av nya svenska företag, och att traktaten säkerligen härutinnan icke stode tillbaka för tidigare på terra-nullius-principens och förvaltningsgemenskapens grund byggda förslag men såtillvida ägde ett bestämt företräde framför dessa, som den icke i samma mån innebure anledningar till oupphörliga friktioner. Såsom eget yttrande framhöll ministern, att i traktatsförslaget den hänsyn på alla viktigare punkter tagits till Sveriges önskemål och berättigade intressen, att traktaten syntes honom kunna från svensk sida godkännas. Traktaten undertecknades därefter den 9 februari 1920

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

i Paris av befullmäktigade ombud för Sverige, Amerikas Förenta Stater, Danmark, Frankrike, Italien, Japan, Nederländerna, Norge och Storbritannien.

Jag anhaller nu att fa redogöra för de huvudsakligaste bestämmelserna i traktaten.

I sin 1 artikel innehaller den bestämmelse därom, att de fördragsslutande parterna under de i traktaten angivna villkor erkänna Norges fulla och uteslutande suveränitet över Spetsbergsögruppen, vars utsträckning i artikeln närmare angives.

Artikel 2 reglerar frågan om rätt till jakt och fiske å Spetsbergen. Dylik rätt skall i princip och med full likställdhet medgivas alla de fördragsslutande parternas undersåtar.

Artikel 3 innehåller bestämmelser om fritt tillträde till ögruppen och omgivande vatten för alla de fördragsslutande parternas undersåtar, vilka bl. a. skola äga rätt att jämlikt denna artikel och artikel 7 på grundval av full likställighet utöva alla slag av handels- och industriell verksamhet, gruvdrift och sjöfart. Det stadgas särskilt, att norska undersåtar icke skola i något hänseende beviljas en gynnsammare behandling än övriga fördragsslutande parters undersåtar.

Artiklarna 4 och 5 innehålla bestämmelser rörande trådlös telegraf å Spetsbergen samt angående upprättandet därstädes av en internationell meteorologisk station.

Enligt artikel 6 erkännas de av någon bland de fördragsslutande parternas undersåtar redan verkställda ockupationer i princip såsom giltiga. För avgörande i det enskilda fallet och särskilt ifråga om tvistiga ockupationer, hänvisar artikeln till en vid traktaten fogad bilaga, vilken fastställer ett förfarande för opartisk granskning inom viss angiven tid av de anspråk på områden inom Spetsbergsögruppen, vilka framställts före dagen för traktatens undertecknande. Kostnaderna för detta förfarande skola gäldas av vederbörande enskilda intressenter i proportion till storleken av deras anspråk.

Artikeln 8 är en av de centrala bestämmelserna i traktaten. Den innehåller ett åtagande från Norges sida att för Spetsbergsögruppen utfärda en bergverksordning. I artikeln stadgas särskilt, att inga skatter eller avgifter må påläggas intressenterna utöver vad som erfordras för ögruppens behov och angivas vissa maximisatser för den exportavgift, som må påläggas mineralier. Med anledning av uttalanden från ansvarigt norskt håll anser jag mig kunna bestämt utgå ifrån att Norge vid införandet och utövandet av en administration på Spetsbergen utvecklar största möjliga sparsamhet och icke ökar kostnaderna för densamma genom några åtgärder, som ej äro nödvändiga, samt att beskattningen på Spetsbergen med all sannolikhet städse kommer att följa de allmänna skatteprinciper, som gälla i Norge.

Artikel 9 fastslår ett förbud mot ögruppens befästande.

Enligt artikel 10 skall konventionen träda i kraft beträffande artikel 8, så snart alla signatärmakter ratificerat densamma, i övrigt samtidigt med nyss nämnda bergverksordning.

Artikel 10 öppnar vidare, i avvaktan på traktatens tillträdande av en av de

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

fördragsslutande parterna erkänd regering i Ryssland, en särskild möjlighet för ryska undersåtar att tillvarataga sina intressen å Spetsbergen. Artikeln innehåller i övrigt bestämmelser om traktatens ratificering och tillträdande av andra stater efter ratificerandet.

Vad beträffar frågan om Norges åtagande att utarbeta nyssnämnda bergverksordning, tillställde norska regeringen i slutet av september 1921 traktatens signatärmakter ett förslag till sådan med hemställan, att eventuella anmärkningar mot detsamma måtte delgivas norska regeringen. Genom förslaget ifråga tillförsäkrades de fördragsslutande parternas undersåtar, däri inbegripet Norges, en fullt likställd och opartisk behandling vid nyttjandet av deras anläggningar å ögruppen. Förslaget, som var byggt på inmutningssystemet innehöll även särskilda bestämmelser om bergverksdriften och om arbetareskydd. Sedan förslaget underkastats sakkunnig granskning, förklarade Kungl. Maj:t vid föredragning den 2 december 1921 anledning icke föreligga att för Sveriges del framställa anmärkningar mot detsamma. Även övriga regeringar lämnade förslaget utan anmärkning med undantag av den nederländska, som påyrkade vissa ändringar. Sedan genom förhandlingar mellan nederländska och norska regeringen enighet uppnåtts om dessa ändringar, hemställde i slutet av år 1922 norske utrikesministern genom Kungl. Maj :ts minister i Kristiania, att svenska regeringen måtte godkänna de överenskomna ändringarna, varvid han samtidigt meddelade, att vissa formella jämkningar gjorts i förslagets franska text. Sedan samtliga ändringsförslag granskats av sakkunniga och därvid befunnits från svensk sida icke giva anledning till erinran, förklarade Kungl. Maj :t vid föredragning den 13 januari 1923, att anledning icke förelåge att för Sveriges del framställa någon anmärkning mot den mellan norska och nederländska regeringarna träffade överenskommelsen om ändring i förslaget till bergverksordning för Spetsbergen eller mot de formella jämkningar, som vidtagits i förslagets franska text.

Icke heller övriga signatärmakter hava framställt några anmärkningar mot de överenskomna ändringarna, och har enighet sålunda uppnåtts om en bergverksordning, vilken i norsk originaltext torde få fogas till protokollet över detta ärende (litt. C).

Enligt ingångna meddelanden hava hittills Danmark, Nederländerna och Storbritannien ratificerat traktaten om Spetsbergen, varjämte norska regeringen inför stortinget framlagt propositioner dels om traktatens ratificerande för Norges del, dels om en lag för Spetsbergen, innehållande stadganden om förvaltnings- och rättsförhållandena å ögruppen, dels om en lag om inkomst- och förmögenhetsskatt samt dels om en lag om utförselavgifter å mineralier och bergarter.

I propositionen till stortinget om traktatens ratificering meddelas, att bergverksordningen kommer att utfärdas genom en kunglig resolution och att dagen för dess ikraftträdande kommer att fastställas genom lag.

Från norsk sida har man ansett sig böra i någon form försäkra sig om Rådsrysslands anslutning till traktaten för att undvika de svårigheter, som med hänsyn till förefintligheten av ryska claims liksom till en protest mot traktatens och bergverksordningens ikraftträdande, som rådsregeringen i början av år

8 Eungl. Maj:ts proposition nr 159.

1923 avgivit till norska regeringen eljest kunde förväntas. Frågan har numera etter förhandlingar lösts på det sätt, att sovjetregeringen omedelbart efter det Norge de jure erkänt densamma meddelade norska regeringen genom sin befullmäktigade representant i Kristiania, att Sovjetryssland erkänner Norges suveränitet över Spetsbergen, inbegripet Björnön, och följaktligen för framtiden icke kommer att göra några invändningar mot traktaten eller bergverksordningen. Att Sverige saknar all anledning att framställa invändningar mot Rysslands anslutning till traktaten synes uppenbart.»

H err ministern anför vidare: »Under de omständigheter, som i det föregående angivits, torde tidpunkten nu vara inne att träffa ett avgörande huruvida traktaten jämväl för Sveriges del skall ratificeras. För min del hyser jag icke någon tvekan om lämpligheten av att så sker. Såsom jag redan tillåtit mig att framhålla vid erinran om det yttrande som på sin tid av mig i min dåvarande egenskap av utrikesdepartementets sakkunnige i folkrätt avgavs hade jag efter prövning av traktatens bestämmelser kommit till den uppfattning, att desamma i det hela torde få anses ägnade att väl tillgodose de å Spetsbergen redan befintliga företagens befogade intressen och möjliggöra tillkomsten av nya svenska företag och att traktaten säkerligen härutinnan icke stode tillbaka för tidigare på andra grunder byggda förslag till ordnande av förhållandena å Spetsbergen, men i visst avseende ägde ett bestämt företräde framför dessa. Den uppfattning, varåt jag i ifrågavarande yttrande gav uttryck, har jag icke heller sedermera funnit anledning frångå. Det synes mig ej minst för Sverige vara ett önskemål av betydande vikt att en slutgiltig lösning av Spetsbergsfrågan utan dröjsmål kommer till stånd, allrahelst svenskt kapital under de senaste åren i ökad utsträckning insatts i företag på ögruppen, vilkas framtida utveckling ett definitivt reglerande av Spetsbergens ställning i överensstämmelse med den föreliggande traktaten i avsevärd mån skulle bidraga att trygga. Jag finner mig alltså böra tillstyrka, att traktaten för Sveriges del ratificeras, och torde, med hänsyn till bestämmelserna i § 12 regeringsformen, riksdagens samtycke böra härtill inhämtas.»

Med anledning av vad sålunda anförts hemställer ministern,, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att samtycka till att den mellan Sverige, Amerikas Förenta Stater, Danmark, Frankrike, Italien, Japan, Nederländerna, Norge och Storbritannien i Paris den 9 februari 1920 undertecknade och vid protokollet över detta ärende i fransk och engelsk originaltext samt svensk översättning under litt. A och B fogade traktaten om Spetsbergen för Sveriges del ratificeras. ____

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Herbert Bosson Ribbing.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

9 Bilaga A.

T r a i t e

conceruant le Spitsberg signé å Paris le 9 fe'vrier 1920.

Le Président des Etats-Unis d’Amerique, Sa Majesté le Roi de Grande-Bretagne et d’Irlande et des territoires Britanniques au dela des mers, Empereur des Indes, Sa Majesté le Roi de Danemark, le Président de la République Franpaise, Sa Majesté le Roi d’Italie, Sa Majesté 1’Empereur du Japon, Sa Majesté le Roi de Norvége, Sa Majesté la Reine des Pays-Bas, Sa Majesté le Roi de Suéde,

Désireux, en reconnaissant la souveraineté de la Norvége sur 1’arcliipel du Spitsberg, y compris l’ile aux Ours, de voir ees régions pourvues d’un régime équitable propre å en assurer la mise en valeur et l’utilisation pacifique,

Ont désigné pour leurs plénipotentiaires respectifs en vue de conclure un Traité ä cet effet:

Le Président des États-Unis d’Amérique:

M. Hugb Campbell W a 1- 1 a c e, Ambassadeurextraordinaire et plénipotentiaire des Etats-Unis d’Amérique å Paris;

Sa Majesté le Roi de Gr ande-Bretagne et d’Irlande et des Territoires Britanniques au dela des mers, Empereur des Indes:

Le Tres Honorable Comte de Derby, K. G., G. C. V. O., C. B. Ambassadeur extraordinaire et plénipotentiaire de S. M. Britannique, å Paris;

Et,

The President of The United States of America; His Majesty the Ring of Great Britain and Ireland and of the British Dominions beyond the Seas, Emperor of India; His Majesty the Ring of Denmark; the President of the French Republic; His Majesty the Ring of Italy; His Majesty the Emperor of Japan; His Majesty the Ring of Norway; Her Majesty the Queen of the Netherlands; His Majesty the Ring of Sweden,

Desirous, while recognising the sovereignty of Norway over the Archipelago of Spitsbergen, including Bear Island, of seeing these territories provided with an equitable régime, in order to assure their development and paceful utilisation,

Have appointed as their respective Plenipotentiaries with a view to concluding a Treaty to this effect:

The President of the United States of America:

Mr. Hugh Campbell Wal- 1 a c e, Ambassadör Extraordinary and Plenipotentiary of the United States of America åt Paris;

His Majesty the Ring of Great Britain and Ireland and of the British Dominions beyond the Seas, Emperor of India:

The Right Honourable the Earl of Derby, R. G., G. C. V. O., C. B., His Ambassadör Extraordinary and Plenipotentiary åt Paris;

And

10 Kung! Maj:ts proposition nr 159.

pour le Dominion du Canada:

L’Honorable Sir George H a 1 s e y P e r 1 e y, K. C. M. G., Haut Commissaire du Canada dans le Royaume- Uni;

pour le Commonwealth d’Australie:

Le Tres Honorable Andrew Fisher, Haut Commissaire de TAustralie dans le Royaume-Uni;

pour le Dominion de la Nouvelle-Zelände:

Le Tres Honorable Sir Thomas Mac K e n z i e, K. C. M. G., Haut Commissaire de la Nouvelle-Zélande dans le Royaume-Uni;

pour V Union Sud-Africaine:

M. Reginald Andrew B 1 a n k e nb e r g, O. B. E., faisant fonction de Haut Commissaire de TUnion Sud-Africaine dans le Royaume-Uni;

pour VInde:

Le Tres Honorable Comte de D e rb y, K. G., G. C. V. O., C. B.;

Sa Majesté le Roi de Danemarlc:

M. Herman Anker Bernhoft, Envoyé extraordinaire et Ministre Plénipotentiaire de S. M. le Roi de Danemark å Paris;

Le President de la République Frangaise:

M. Alexandre Milleran d, President du Conseil, Ministre des Affaires étrangéres;

Sa Majesté le Roi d’Italie:

L’Honorable Maggiorino F e r r ar i s, Sénateur du Royaume;

Sa Majesté VEmpereur du Japon:

M. K. M a t s u i, Ambassadeur extraordinaire et Plénipotentiaire de S. M. TEmpereur du Japon å Paris;

Sa Majesté le Roi de Norvége:

M. le Baron de Wedel Jarlsb e r g, Envoyé extraordinaire et Ministre Plénipotentiaire de S. M. le Roi de Norvége å Paris;

för the Dominion of Canada:

The Right Honourable Sir George H a 1 s e y P e r 1 e y, K. C. M. G., High Commissioner for Canada in the United Kingdom;

for the Commonwealth of Australia:

The Right Honourable Andrew F i s h e r, High Commissioner for Australia in the United Kingdom;

for the Dominion of New Zealand:

The Right Honourable Sir Thomas Mac Kenzie, K. C. M. G., High Commissioner för New Zealand in the United Kingdom;

for the Union of South Africa:

Mr. Reginald Andrew B 1 a n k e nb e r g, O. B. E., Acting High Commissioner for South Africa in the United Kingdom;

for India:

The Right Honourable the Earl of Derby, K. G., G. C. V. O., C. B.;

His Majesty the Ring of Den mark:

Mr. Herman Anker Bernhoft, Envoy Extraordinary and Minister Plenipotentiary of H. M. the Ring of D enmark åt Paris;

The President of the French Republic:

Mr. Alexandre M i 11 e r a n d, President of the Council, Minister for Foreign Affairs;

His Majesty the Ring of Italy:

The Honourable Maggiorino Ferrari s, Senator of the Kingdom;

Ris Majesty the Emperor of Japan:

Mr. K. M a t s u i, Ambassadör Extraordinary and Plenipotentiary of H. M. the Emperor of Japan åt Paris;

Ris Majesty the Ring of Norway:

Baron Wedel Jarlsberg, Envoy Extraordinary and Minister Plenipotentiary of H. M. the Ring of Norway åt Paris;

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

11 Sa Majesté la Reine des Pays-Bas:

M. John Loudon, Envoyé extraordinaire et Ministre Plénipotentiaire de S. M. la Reine des Pays-Bas å Paris;

Sa Majesté le Roi de Suéde:

M. le Comte J.-J.-A. E h r ensvär d, Envoyé extraordinaire et Ministre plénipotentiaire de S. M. le le Roi de Suéde a Paris;

Lesquels, apres avoir échangé leurs pleins pouvoirs, reconnus en bonne et due forme, sont convenus des stipulation ci-aprés:

Article premier.

Les Hautes Parties Contractantes sont d’accord pour reconnaitre, dans les conditions stipulées par le présent Traité, la pleine et entiére souverainité de la Norvége sur 1’archipel du Spitsberg comprenant, avec l’ile aux Ours ou Beeren-Eiland, toutes les iles situées entre les 10° et 35° de longitude Est de Greenwich et entre les 74° et 81° de latitude Nord, notamment: le Spitsberg Occidental, la terre du Nord-Est, l’ile de Barents, l’ile d’Edge, les iles Wiche, l’ile d’Espérance ou Hopen-Eiland et la terre du Prince-Charles, ensemble les iles, ilots et rochers qui en dépendent (Voir la carte annexée).

Article 2.

Les navires et ressortissants de toutes les Hautes Parties Contractantes seront également admis a 1’exercice du droit de péche et de chassé dans les régions visées å 1’article ler et leurs eaux territoriales.

Il appartiendra å la Norvége de maintenir, prendre ou édicter les mesures propres a assurer la conservation et, s’il y a lieu, la reconstitution de la faune et de la Bore dans lesdites régions et leurs eaux territoriales, étant entendu que ees mesures devront toujours étre également applicables aux ressortissants de toutes les Hautes Parties Contractantes, sans exemptions, priviléges et faveurs queleonques, direets ou indireets, au profit de l’une queleonque d’entre elles.

Her Majesty the Queen of the Netherlands:

Mr. John Loudon, Envoy Exstraordinary and Minister Plenipotentiary of H. M. the Queen of the Netherlands åt Paris;

His Majesty The Ring of Sweden:

Count J.-J.-A. Ehrensvärd, Envoy Extraordinary and Minister Plenipotentiary of H. M. the Ring of Sweden åt Paris;

Who, having communicated their full powers, found in good and due form, ha ve agreed as follows:

Artide 1.

The High Contracting Parties undertake to recognise, subject to the stipulation of the present Treaty, the full and absolute sovereignty of Norway over the Archipelago of Spitsbergen, comprising, with Bear Island or Beeren- Eiland, all the islands situated between 10° and 35° longitude East of Greenwich and between 74° and 81° latitude North, especially West Spitsbergen, North-East Land, Barents Island, Edge Island, Wiche Islands, Hope Island or Hopen-Eiland, and Prince Charles Foreland, together with all islands great or small and rocks appertaining thereto (see annexed map).

Artide 2.

Ships and nationals of all the High Contracting Parties shall enjoy equally the rights of fishing and hunting in the territories specified in Article 1 and in their territorial waters.

Norway shall be free to maintain, take or decree suitable measures to ensure the preservation and, if necessary the re-constitution of the fauna and flora of the said regions, and their territorial waters; it being clearly understood that these measures shall always be applicable equally to the nationals of all the High Contracting Parties without any exemption, privilege or favour whatsoever, direct or indirect, to the advantage of any one of them.

12 Kungl. Majrts proposition nr 159.

Les occupants dont les droits seront reconnus selon les termes des articles 6 et 7 jouiront du droit exclusif de chassé sur leurs fonds de terre: T å proximité des habitations, des maisons, des magasins, des usines, des installations aménagées aux fins de Texploitation du fonds de terre, dans les conditions fixées par les réglements de la police locale; 2° dans un rayon de 10 kilométres autour du siége principal des entreprises ou exploitations; et dans les deux cas sous réserve de 1’observation des réglements édictés par le Gouvernement norvégien dans les conditions énoncées au présent article.

Article 3.

Les ressortissants de toutes les Hautes Parties Contractantes auront une égale liberté d’accés et de relåche pour quelque cause et objet que ce soit, dans les eaux, fjords et ports des régions visées a 1’article lor; ils pourront s’y livrer, sans aucune entrave, sous réserve de 1’observation des lois et réglements locaux, a toutes opérations maritimes, industrielles, miniéres et commerciales sur un pied de parfaite égalité.

Ils seront admis dans les mémes conditions d’égalité å 1’excercice et å Texploitation de toutes entreprises maritimes, industrielles, miniéres ou commerciales, tant a terre que dans les eaux territoriales, sans qu’aucun monopole, å aucun égard et pour quelque entreprise que ce soit, puisse étre établi.

Nonobstant les régles qui seraient en vigueur en Norvége relativement au cabotage, les navires des Hautes Parties Contractantes en provenance ou a destination des régions visées å 1’article premier auront le droit de relåcher, tant å l’aller qu’au retour, dans les ports norvégiens, pour embarquer ou débarquer des voyageurs ou des marchandises en provenance ou å destination desdites régions, ou pour toute autre cause.

Il est entendu qu’å tous égards, et notamment en tout ce qui concerne 1’exportation, 1’importation et le transit, les ressortissants de toutes les Hautes Parties Contractantes, leurs navires et leurs

Occupiers of land whose rights have been recognised in accordance with the terms of Articles 6 and 7 will enjoy the exclusive right of hunting on their own land: (1) in the neighbourhood of their habitations, houses, stores, factories and installations, constructed for the purpose of developing their property, under conditions laid down by the local police regulations; (2) within a radius . of 10 kilometers round the headquarters of their place of business or works; and in both cases, subject always to the observance of regulations made by the Norwegian Government in accordance with the conditions laid down in the present Article.

Artide 3.

The nationals of all the High Contracting Parties shall have equal liberty of access and entry for any reason or object whatever to the waters, fjords and ports of the territories specified in Article 1; subject to the observance of local laws and regulations, they may carry on there without impediment all maritime, industrial, mining and commercial operations on a footing of absolute equality.

They shall be admitted under the same conditions of equality to the exercise and practice of all maritime, industrial, mining or commercial enterprises both on land and in the territorial waters and no monopoly shall be established on any account or for any enterprise whatever.

Notwithstanding any rules relating to coasting trade which may be in force in Norway, ships of the High Contracting Parties going to or Corning from the territories specified in Article 1 shall have the right to put into Norwegian ports on their outward or homeward voyage for the purpose of taking on board or disembarking passengers or cargo going to or Corning from the said territories, or for any other purpose.

It is agreed that in every respect and especially with regard to exports, imports and transit traffic, the nationals of all the High Contracting Parties, their ships and goods shall not be

Kung!,. Maj:ts proposition nr 159.

marchandises, ne seront soumis å aucune charge ni restriction quelconque, qui ne sera pas appliquée aux ressortissants, aux navires ou aux marchandises, jouissant en Norvége du traitement de la nation la plus favorisée, les ressortissants norvégiens, leurs navires et leurs marchandises étant dans ce but assimilés å ceux des autres Hautes Parties Contractantes, et ne jouissant d’un traitement plus favorable å aucun égard.

^exportation de toutes marchandises destinées au territoire d’une quelconque des Puissances contractantes ne devra étre frappée d’aucune charge ni restriction qui puissent étre différentes ou plus onéreuses que celles prévues å 1’exportation de marchandises de la méme espece å destination du territoire d’une autre Puissance contractante (y compris la Norvége) ou de tout autre pays.

Article 4.

Toute station publique de télégraphie sans fil établie ou a établir, avec l’autorisation ou par les soins du Gouvernement norvégien, dans les regions visées a 1’article ler, devra toujours étre ouverte sur un pied de parfaite égalité aux Communications des navires de tous pavillons et des ressortissants des Hautes Parties Contractantes dans les conditions prévues par la Convention radiotélégraphique du 5 juillet 1912 ou de la Convention internationale qui serait conclue pour étre substituée ä celle-ci.

Sous réserve des obligations internationales résultant d’un état de guerre, les propriétaires d’un bien-fonds pourront toujours établir et utiliser pour leurs propres affaires des installations de télégraphie sans fil, qui auront la liberté de communiquer pour affaires privées avec des stations fixes ou mobiles, y compris les stations établies sur les navires et les aéronefs.

subject to any charges or restrictions whatever which are not home by the nationals, ships or goods which enjoy in Norway the treatment of the most favoured nation; Norwegian nationals, ships or goods being for this purpose assimilated to those of the other High Contracting Parties, and not treated more favourably in any respect.

No charge or restriction shall be imposed on the exportation of any goods to the territories of any of the Contracting Powers other or more onerous than on the exportation of similar goods to the territory of any other Contracting Power (including Norway) or to any other destination.

Artide 4.

All public wireless telegraphy stations established or to be established by, or with the autorisation of, the Norwegian Government within the territories referred to in Article 1 shall always be open on a footing of absolute equality to Communications from ships of all flags and from nationals of the High Qontracting Parties, under the conditions laid down in the Wireless Telegraphy Convention of July 5, 1912, or in the subsequent International Convention which may be concluded to replace it.

Subject to international obligations arising out of a state of war, owners of landed property shall always be åt liberty to establish and use for their own purposes wireless telegraphy installations, which shall be free to communicate on private business with fixed or moving wireless stations, including those on board ships and aircraft.

Artide 5. Artide 5.

Les Hautes Parties Contractantes re- The High Contracting Parties recogconnaissent l’utilité d’établir dans les nise the utility of establishing an interrégions visées å 1’article premier une national meteorological station in the station internationale de météorologie, territories specified in Article 1, the

14 Eungl. Maj:ts proposition nr 159.

d’ont 1’organisation fera l’objet d’une Convention ultérieure.

Il sera pourvu également par voie de convention aux conditions dans lesquelles les recherches d’ordre scientifique pourront étre effectuées dans lesdites regions.

Article 6.

Sous réserve des dispositions du present article, les droits acquis appartenant aux ressortissants des Hautes Parties Contractantes seront reconnus valables.

Les réclamations relativement aux droits résultant de prises de possession ou d’occupation antérieures å la signatur du present Traité seront réglées d’aprés les dispositions de 1’Annexe ci-j ointe, qui aura méme force et valeur que le présent Traité.

Artide 7.

Dans les régions visées å Tarticle ler, la Norvége s’engage å accorder ä tous les ressortissants des Hautes Parties Contractantes, en ce qui concerne les modes d’acquisition, la jouissance et l’exercice du droit de propreté, y compris les droits miniers, un traitement basé sur une parfaite égalité et conforme aux stipulations du présent Traité.

Il ne pourra étre effectué d’expropriation que pour cause d’utilité publique et contre le versement d’une juste indemnité.

Artide 8.

La Norvége s’engage å pouvoir les régions visées å Tarticle ler d’un régime minier qui, notamment au point de vue des impöts, taxes ou redevances de toute nature, des conditions générales et particuliéres du travail, devra exclure tous priviléges, monopoles ou faveurs tant au profit de 1’Etat qu’au profit des ressortissants d’une des Hautes Parties Contractantes, y compris la Norvége, et assurer au personnel salarié de toute catégorie les garanties de salaire et de protection nécessaires å leur bienétre pbysique, moral et intellectuel.

Les impöts, taxes et droits qui seront pergus devront étre exclusivement con-

organisation of which shall form the subject of a subsequent Convention.

Conventions shall also be concluded laying down the conditions under which scientific investigations may be conduct ed in the said territories.

Artide 6.

Subject to the provisions of the present Article, acquired rights of nationals of the High Contracting Parties shall be recognised.

Claims arising from taking possession or from occupation of land before the signature of the present Treaty shall be dealt with in accordance with the Annex hereto, which will have the same force and effect as the present Treaty.

Artide 7.

With regard to methods of acquisition, enjoyment and exercise of the right of ownership of property, including mineral rights, in the territories specified in Article 1, Norway undertakes to grant to all nationals of the High Contracting Parties treatment based on complete equality and in conformity with the stipulations of the present Treaty.

Expropriation may be resorted to only on grounds of public utility and on payment of proper compensation.

Artide 8.

Norway undertakes to provide for the territories specified in Article 1 mining regulations which, especially from the point of view of imposts, taxes or charges of any kind, and of general or particular labour conditions, shall exclude all privileges, monopolies or favours for the benefit of the State or of the nationals of any one of the High Contracting Parties, including Norway, and shall guarantee to the paid staff of all categories the remuneration and protection necessary for their physical, moral and intellectual welfare.

Taxes, dues and duties levied shall be devoted exclusively to the said territo-

Kungl. Maj:is proposition nr 159.

sacrés auxdites régions et ne pourront étre établis que dans la mesure ou ils seront justifiés par leur objet.

En ce qui concerne spécialement l’exportation des minerais, le Gouvernement norvégien aura la faculté d’établir une taxe å 1’exportation; toutefois cette taxe ne pourra étre supérieure atp. 100 de valeur maxima des minerais exportés jusqu’å concurrence de 100,000 tonnes, et au-dessus de cette quantité la taxe suivra une proportion décroissante. La valeur sera déterminée a la fin de saison navigable en calculant le prix moyen franco-bord.

Trois mois avant la date prévue pour sa mise en vigeur, le profet de régime minier devra étre communiqué par le Gouvernement norvégien aux autres Puissances contractantes. Si, dans ce délai, une ou plusieurs desdites Puissances proposaient d’apporter des modifications å cette réglementation avant qu’elle soit appliquée, ees propositions seraient communiquées par le Gouvernement norvégien aux autres Puissances contractantes, pour étre soumises å 1’examen et å la décision d’une Commission composée d’un representant de chacune desdites Puissances. Cette Commission sera réunie par le Gouvernement norvégien et devra statuer dans un délai de trois mois å dater de sa réunion. Ses décisions seront prises å la majorité des voix.

Article 9.

Sous réserve des droits et devoirs pouvant résulter pour la Norvége de son adhésion å la Société des Nations, la Norvége s’engage a ne créer et å ne laisser s’établir aucune base navale dans les régions visées å 1’article ler, å ne construire aucune fortification dans lesdites régions, qui ne devront jamais étre utilisées dans un but de guerre.

Article 10.

En attendant que la reconnaissance par les Hautes Parties Contractantes d’un Gouvernement nisse permette å la Russie d’adhérer au présent Traité, les nationaux et sociétés russes jouiront

ries and shall not exceed wbat is required for tbe object in view.

So far, particularly, as tbe exportation of minerals is concerned, the Norwegian Government sball have tbe rigbt to levy an export duty which sball not exceed 1 % of tbe maximum value of tbe minerals exported up to 100,000 tons, and beyond that quantity tbe duty will be proportionately diminisbed. Tbe value sball be fixed åt tbe end of tbe navigation season by calculating tbe average free on board price obtained.

Tbree montbs before tbe date fixed for their Corning into force, tbe draft mining regulations sball be communicated by tbe Norwegian Government to tbe otber Contracting Powers. If during tbis period one or more of tbe said Powers propose to modify tbese regulations before tbey are applied, sucb proposals sball be communicated by tbe Norwegian Government to tbe otber Contracting Powers in order tbat they may be submitted to examination and tbe decision of a Commission composed of one representative of eacb of tbe said Powers. Tbis Commission sball meet åt tbe invitation of tbe Norwegian Government and shall come to a decision witbin a period of tbree months from tbe date of its first meeting. Its decisions sball be taken by a majority.

Artide 9.

Subject to tbe rigbts and duties resulting from tbe admission of Norway to tbe League of Nations, Norway undertakes not to ereate nor to alow the establishment of any naval base in tbe territories specified in Article 1 and not to construet any fortification in tbe said territories, wbicb may never be used for warlike purposes.

Artide 10.

Until tbe recognition by tbe Higb Contracting Parties of a Russian Government shall permit Russia to adbere to tbe present Treaty, Russian nationals and companies shall enjoy the same

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

des mémes droits que les ressortissants des Hautes Parties Contractantes.

Les réclamations qu’ils auraient å faire valoir dans les régions visées å 1’article ler seront présentées, dans les conditions stipulées par 1’article 6 et 1’Annexe du présent Traité, par les soins du Gouvernement danois, qui consent å préter, dans ce but, ses bons offices.

Le présent Traité, dont les textes frangais et anglais feront foi, sera ratifié.

Le dépot des ratifications sera effectué å Paris, le plus tot qu’il sera possible.

Les Puissances dont le Gouvernement a son siége hors d’Europe auront la faculté de se borner å faire connaitre au Gouvernement de la République frangaise, par leur représentant diplomatique ä Paris que leur ratification a été donnée et, dans ce cas, elles devront en transmettre 1’instrument aussitot que faire se pourra.

Le présent Traité entrera en vigueur, en ce qui concerne les stipulations de 1’article 8, des qu’il aura été ratifié par cbacune des Puissances signataires, et, å tous autres égards, en méme temps que le régime minier prévu audit article.

Les tierces Puissances seront invitées par le Gouvernement de la République frangaise å adhérer au présent Traité dument ratifié. Cette adhésion sera effectuée par voie de notification adressée au Gouvernement frangais, å qui il appartiendra d’en aviser les autres Parties Contractantes.

En foi de quoi, les Plénipotentiaires susnommés ont signé le présent Traité.

Eait ä Paris, le neuf février 1920, en deux exemplaires, dont un sera remis au Gouvernement de Sa Majesté le Roi de Norvége et un restera déposé dans les arcbives du Gouvernement de la République frangaise et dont les expé-

rights as nationals of tbe High Contracting Parties.

Claims in tbe territories specified in Article 1 which they may have to put forward sball be presented under tbe conditions laid down in tbe present Treaty (Article 6 and Annex) tbrougb tbe intermediary of tbe Danish Government, who declare tbeir willingness to lend tbeir good offices for tbis purpose.

Tbe present Treaty, of wbicb tbe Frencb and Englisb texts are botb autbentic, sball be ratified.

Ratifications sball be deposited åt Paris as soon as possible.

Powers of wbicb the seat of tbe Government is outside Europé may confine tbeir action to informing tbe Government of tbe Frencb Republic, tbrougb tbeir diplomatic representative åt Paris, tbat tbeir ratification bas been given, and in tbis case, tbey sball transmit tbe instrument as soon as possible.

Tbe present Treaty will come into force, in so far as tbe stipulations of Article 8 are concerned, from tbe date of its ratification by ail tbe signatory Powers; and in all ether respects on tbe same date as tbe mining regulations provided for in tbat Article.

Tbird Powers will be invited by tbe Government of tbe Frencb Republic to adbere to tbe present Treaty duly ratified. Tbis adhesion shall be effected by a communication addressed to tbe Frencb Government, whicb will undertake to notify tbe otber Contracting Parties.

In witness wbereof tbe abovenamed Plenipotentiaries bave signed tbe present Treaty.

Done åt Paris, the nintb day of February, 1920, in duplicate, one copy to be transmitted to tbe Government of His Majesty tbe Ring of Norway, and one deposited in tbe arcbives of tbe Frencb Republic; authenticated copies

17 Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

ditions authentiques seront remises aux will be transmitted to the other Signa autres Puissances signataires. tory Powers. 6

Annexe.

§ 1.

1° Dans un délai de trois mois å dater de la mise en vigueur du présent Traité, toutes les revendications territoriales qui auraient déjä été formulées auprés des Gouvernements des diverses Puissances antérieurement å la signature du présent Traité devront étre notifiées par le Gouvernement du réclamant å un Commissaire chargé d’examiner ees revendications. Ce Commissaire sera un juge ou un jurisconsulte de nationalité danoise possedant les qualités nécessaires et désigné par le Gouvernement danois.

2° Cette notification devra comprendre une délimitation exaete de Tétendue du terrain revendiqué, et étre accompagnée d’une carte, qui sera établie a 1’échelle d’au moins 1/1,000,000, et sur laquelle sera indiqué clairement le terrain revendiqué.

3° La notification devra étre accompagnée du dépöt de la somme d’un penny (1 d.) par aere (40 ares) de terrain revendiqué, pour couvrir les frais occasionnés par 1’examen des revendications.

4° Le Commissaire pourra requérir des réclamants la produetion de tous autres documents, aetes ou informations qu’il jugerait nécessaires.

Bihang till riksdagens protokoll 19911,.

Annex.

1.

(1) Within three months from the commg into force of the present Treaty, notification of all claims to land which had been made to any Government before the signature of the present Treaty must be sent by the Government of the claimant to a Commissioner charged to examine such claims. The Commissioner will be a judge or jurisconsult of Danish nationality possessing the necessär qualifications for the task, and shall be nominated by the Danish Government.

(2) The notification must inelude a precise delimitation of the land claimed and be accompanied by a map on a scale of not less than 1/1,000,000 on which the land claimed is clearly marked.

(3) The notification must be accompanied by the deposit of a sum of one penny for each nere (40 ares) of land claimed, to defray the expenses of the examination of the claims.

(4) The Commissioner will be entitled to require from the claimants any further documents or information which he may consider necessary.

samt. 121 Käft. (Nr 159.)

18 Kungl. Mai ds proposition nr 159.

5° Le Commissaire examinera les revendications ainsi notifiées. A cette fin, il pourra recourir ä telle assistance technique qu’il jugerait nécessaire et, le cas échéant, faire procéder å une enquete sur place.

6° La rémunération du Commissaire sera fixée d’un commun accord par le Gouvernement danois et les autres Gouvernements intéressés. Le Commissaire fixera lui-méme la rémunération des adjoints qu’il jugera nécessaire d’employer.

7° Apres examen des réclamations, le Commissaire préparera un rapport indiquant avec précision les réclamations qui, d’aprés lui, doivent étre immédiatement reconnues fondées et celles qui, par suite de contestation ou pour toute autre cause, devraient, å son avis, étre soumises a 1’arbitrage comme il est dit ci-aprés. Des copies de ce rapport seront transmises par le Commissaire aux Gouvernements intéressés.

8° Si le chiffre des sommes déposées eu vertu de 1’alinéa 3° ne suffit pas å couvrir les frais occasionnés par l’examen des revendications, le Commissaire, si la revendication lui parait fondée, indiquera immédiatement le supplément å verser par le réclamant. Le montant de cette somme sera fixé d’aprés 1’étendue du terrain sur lequel les titres du réclamant auront été reconnus justifiés.

Si le montant des sommes déposées en vertu de 1’alinéa 3° venait ä dépasser celui desdits frais, le solde en serait affecté au payement des frais de 1’arbitrage prévu ci-aprés.

9° Dans un délai de trois mois å dater du rapport prévu å 1’alinéa 7° du présent paragraphe, le Gouvernement norvégien prendra les mesures nécessaires pour conférer au réclamant dont le Commissaire aura reconnu la réclamation justifié, un titre valable lui assurant la propreté exclusive sur le terrain en question, d’accord avec les lois et les réglements qui sont ou seront en vigueur dans les regions visées å 1’article ler du présent Traité et sous réserve des réglements miniers visés å 1’article 8 dudit Traité.

(5) The Commissioner vill examine the claims so notified. För this purpose he will be entitled to avail himself of such expert assistance as he may consider necessary, and in case of need to cause investigations to be carried out on the spot.

(6) The rémunération of the Commissioner will be fixed by agreement between the Danish Government and the other Governments concerned. The Commissioner will fix the rémunération of such assistants as he considers it necessary to employ.

(7) The Commissioner, after examining the claims, will prepare a report showing precisely the claims which he is of opinion should be recognised åt once and those which, either because they are disputed or for any other reason, he is of opinion should be submitted to arbitration as hereinafter provided. Copies of this report will be forwarded by the Commissioner to the Governments concerned.

(8) If the amount of the sums deposited in accordance witli clause (3) is insufficient to cover the expenses of the examination of the claims, the Commissioner will, in every case where he is of opinion that a claim should be recognised, åt once state what further sum the claimant should be required to pay. This sum will be based on the amount of the land to which the claimant’s title is recognised.

If the sums deposited in accordance with clause (3) exceed the expenses of the examination, the balance will be devoted to the cost of the arbitration hereinafter provided for.

(9) Within three months from the date of the report referred to in clause

(7) of this paragraph, the Norwegian Government shall take the necessary steps to confer upon claimants whose claims have been recognised by the Commissioner a valid title securing to them the exclusive property in the land in question, in accordance with the laws and regulations in force or to be enforced in the territories specified in Article 1 of the present Treaty, and subject to the mining regulations re-

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

19 Toutefois, dans le cas ou un versement complémentaire serait nécessaire en vertu 1’alinéa 8 ci-dessus, il ne sera délivré qu’un titre provisoire qui deviendra definitif des que le réclamant aura effectué ledit versement dans tel délai convenable, que pourra fixer le Gouvernement norvégien.

§ 2.

Les réclamations que, pour une raison quelconque, le Commissaire, prévu au paragraphe ler, n’aura pas reconnues fondées, seront réglées d’aprés les dispositions suivantes:

1° Dans un délai de trois niois å dater du rapport prévu a l’alinéa 7 du paragraphe précédent, chacun des Gouvernements auxquels ressortissent les réclamants dont les réclamations n’ont pas été admises, désignera un arbitre.

Le Commissaire présidera le tribunal ainsi constitué. Il aura voix prépondérante en cas de partage. Il désignera un secrétaire chargé de recevoir les documents visés å 1’alinéa 2° du présent paragraphe et de prendre les mesures nécessaires pour la réunion du tribunal.

2° Dans le délai d’un mois a dater de la nomination du secrétaire prévu å 1’alinéa 1 °, les réclamants feront parveny å ce dernier, par 1’intermédiaire de leurs Gouvernements respectifs, un mémoire indiquant avec précision leurs revendications, accompagné de tous documents et argumentations qu’ils pourraient désirer faire valoir a l’appui.

3° Dans le délai de deux mois å dater de la nomination du secrétaire prévu å 1’alinéa 1°, le Tribunal se réunira å Copenhague å l’effet d’examiner les revendications qui lui auront été soumises.

4° La langue employée par le Tribunal sera 1’anglais. Tous documents ou arguments pourront lui étre présentés par les parties intéressées dans leur

ferred to in Artide 8 of the present Treaty.

In the event, however, of a further payment being required in accordance with clause (8) of this paragraph, a provisional title only will be delivered, which title will become definitive on payment by the claimant, within such reasonable period as the Norwegian Government may fix, of the further sum required of him.

2.

Claims which for any reason the Commissioner referred to in clause (1) of the preceding paragraph has not recognise as valid will be settled in accordance with the foliowing provisions:

(1) Within three months from the date of the report referred to in clause (7) of the preceding paragraph, each of the Governments whose nationals have been found to possess claims which have not been recognised will appoint an arbitrator.

The Commissioner will be the President of the Tribunal so constituted. In cases of equal division of opinion, he shall have the deciding vote. He will nominate a Secretary to receive the documents referred to in clause (2) of this paragraph and to make the necessary arrangements for the meeting of the Tribunal.

(2) Within one month from the appointment of the Secretary referred to in clause (1) the claimants concerned will send to him through the intermediary of their respective Governments statements indicating precisely their claims and accompanied by such documents and arguments as they may wish to submit in support thereof.

(3) Within two months from the appointment of the Secretary referred to in clause (1) the Tribunal shall meet åt Copenhagen for the purpose of dealing with the claims which have been submitted to it.

(4) The language of the Tribunal shall be English. Documents or arguments may be submitted to it by the interested parties in their own language,

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

propre langue, mais devront étre accompagnés en tout cas d’une traduction en anglais.

5° Les réclamants auront le droit, s’ils en expriment le désir, d’étre entendus par le Tribunal, soit personnellement, soit par des conseils, et le Tribunal aura le droit de demander aux réclamants toutes explications et tous documents ou argumentation complémentaires qu’il jugerait nécessaires.

6° Avant d’entendre la cause, le Tribunal devra requérir des parties un dépöt ou une garantie de toute somme qu’il pourra juger nécessaire pour payer la part de chaque réclamant dans les dépenses du Tribunal. Pour en fixer le montant, le Tribunal se basera principalement sur Tétendue du terrain revendiqué. Il pourra aussi demander aux Parties un complement de dépöt dans les affaires impliquant des dépenses spéciales.

7° Le chiffre des bonoraires des arbitres sera déterminé par mois, et fixé par les Gouvernements intéressés. Le Président fixera les appointements du secrétaire et de toutes autres personnes employées par le Tribunal.

8° Sous réserve des stipulations de la présente Annexe, le Tribunal aura plein pouvoir pour regler sa propre procédure.

9° Dans 1’examen des revendications le Tribunal devra prendre en considération:

a) Toutes régles applicables du droit des gens;

b) les principes généraux de justice et d’équité;

c) les circonstances suivantes:

1) la date å laquelle le terrain revendiqué a été occupé pour la premiére fois par le réclamant ou ses auteurs;

2) la date å laquelle la revendication a été notifiée au Gouvernement du réclamant;

3) la mesure, dans laquelle le réclamant ou ses auteurs ont développé et exploité le terrain revendiqué par le réclamant. A cet égard, le Tribunal devra tenir compte des circonstances ou des entraves qui, par suite

but in tliat case must be accompanied by an English translation.

(5) The claimants sball be intitled, if they so desire, to be beard by tbe Tribunal eitber in person or by counsel, and tbe Tribunal shall be entitled to call upon tbe claimants to present sucb additional explanations, documents or arguments as it may tbink necessary.

(6) Before tbe hearing of any case tbe Tribunal sball require from tbe parties a deposit or security for sucb sum as it may tbink necessary to cover tbe sbare of eacb party in tbe expenses of tbe Tribunal. In fixing tbe amount of sucb sum tbe Tribunal sball base itself principal^ on tbe extent of tbe land claimed. The Tribunal sball also have power to demand a furtber deposit from tbe parties in cases wbere special expense is involved.

(7) Tbe honorarium of tbe arbitrators shall be calculated per month, and fixed by tbe Governments concerned. Tbe salary of tbe Secretary and any otber persons employed by tbe Tribunal sball be fixed by tbe President.

(8) Subject to the provisions of tbis Annex tbe Tribunal shall bave full power to regulate its own procedure.

(9) In dealing witb tbe claims tbe Tribunal sball take into consideration:

(a) any applicable rules of International Law;

(b) tbe general principles of justice and equity;

(c) tbe following circumstances:

(i) tbe date on wbicb tbe land claimed was first occupied by tbe claimant or bis predecessors in title;

(ii) tbe date on which tbe claim was notified to tbe Government of tbe claimant;

(iii) tbe extent to wbicb tbe claimant or bis predecessors in title bave developed and exploited tbe land claimed. In tbis connection tbe Tribunal sball take into account tbe extent to wbicb tbe clai-

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

de 1’existence de l’état de guerre de 1914 ä 1919, ont pu empécher les réclamants de poursuivre leur réclamation.

] 0° Toutes les dépenses du Tribunal seront partagées entre les réclamants dan la proportion fixée par le Tribunal. Dans le cas ou le montant des sommes déposées selon les stipulations de 1’alinéa 6° viendrait å dépasser celui des frais du Tribunal, le solde en serait remboursé aux personnes dont les réclamations ont été admises, et cela dans la proportion jugée équitable par le Tribunal.

11° Les décisions du Tribunal seront communiquées par ce dernier aux Gouvernements intéressés, et dans tous les cas au Gouvcrnement norvégien.

Le Gouvernement norvégien, dans un délai de trois mois apres qu’il aura refu une décision, prendra les mesures nécessaires pour conférer aux réclamants, dont les revendications auront été admises par le Tribunal, des titres valables conformément aux lois et reglemente, qui sont ou seront en vigueur dans les régions visées å 1’article ler du présent Traité, et sous réserve des réglements miniers, dont il est parlé å 1’article 8 dudit Traité. Toutefois les titres ne deviendront définitifs que lorsque le demandeur aura versé sa quote-part des frais du Tribunal, dans tel délai convenable que pourra fixer le Gouvernement norvégien.

§ 3.

Toute réclamation qui n’aura pas été notifiée au Commissaire conformément a 1’alinéa ler du paragrapbe lor, ou qui, n’ayant pas été admis, par lui n’aura pas été soumise au Tribunal conformément au paragrapbe 2, sera considerée comme définitivement éteinte.

mants may have been prevented from developing tbeir undertakings by condition or restrictions resulting from tbe war of 1914—1919.

(10) All the expenses of tbe Tirbunal shall be divided among the claimants in sucb proportion as tbe Tribunal sball decide. If tbe amount of the sums paid in accordance with clause (6) is larger than tbe expenses of tbe Tribunal, tbe balance sball be returned to tbe parties wbose claims bave been recognised in sucb proportion as tbe Tribunal sball think fit.

(11) Tbe décisions of tbe Tribunal shall be communicated by it to tbe Governments concerned, including in every case tbe Norwegian Government.

Tbe Norwegian Government sball within tbree montbs from tbe receipt of each decision take tbe necessary steps to confer upon tbe claimants wbose claims bave been recognised by the Tribunal a valid title to the land in question, in accordance witb tbe laws and regulations in force or to be enforced in tbe territories specified in Arti de 1, and subject to tbe mining regulations referred to in Article 8 of tbe present Treaty. Nevertbeless, tbe titles so conferred will only become definitive on tbe payment by tbe claimant concerned, within sucb reasonable period as tbe Norwegian Government may fix, of bis sbare of tbe expenses of tbe Tribunal.

3.

Any claims wbicb are not notified to the Commissioner in accordance wbitb clause (1) of paragrapli 1, or whicb not having been recognised by him are not submitted to the Tribunal in accordance witb paragrapb 2, will be finally extinguished.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

Bilaga B.

Amerikas Förenta Staters President; Hans Maj:t Konungen av Storbritannien och Irland och de Brittiska besittningarna hinsides haven, Kejsare av Indien; Hans Maj:t Konungen av Danmark; Franska Republikens President; Hans Maj:t Konungen av Italien; Hans Maj:t Kejsaren av Japan; Hans Maj:t Konungen av Norge; Hennes Maj:t Drottningen av Nederländerna; Hans Maj:t Konungen av Sverige,

besjälade av önskan att genom erkännande av Norges överhöghetsrätt över Spetsbergsögruppen, inbegripet Björnön, se dessa områden ställda under en rättvis styrelse, ägnad att betrygga deras utveckling och fredliga utnyttjande, hava i ändamål att avsluta en traktat i dylikt syfte till sina respektive fullmäktige utsett

Presidenten för Amerikas Förenta Stater:

Amerikas Förenta Staters Ambassadeur extraordinär och plénipotentiaire i Paris Hugh Campbell Wallace;

Hans Maj :t Konungen av Storbritannien och Irland och de Brittiska besittningarna hinsides haven, Kejsare av Indien:

Hans Brittiska Majestäts Ambassadeur extraordinär och plénipotentiaire i Paris, the Right Honourable Earlen av Derby, K. G. G. C. V. O., C. B.; och för Canada:

Canadas Höge Kommissarie i Det Förenade Konungariket, the Right Honourable Sir George Halsey Perley, K. C. M. G; för Australiska Statsförbundet:

Australiens Höge Kommissarie i Det Förenade Konungariket, the Right Honourable Andrew Fisher; för Nya Zealand:

Nya Zealands Höge Kommissarie i Det Förenade Konungariket, the Right Honourable Sir Thomas Mac Kenzie, K. C. M. G; för Sydafrikanska Unionen:

Sydafrikas fungerande Höge Kommissarie i Det Förenade Konungariket, Reginald Andrew Blankenberg, O. B. E; för Indien:

The Right Honourable Earlen av Derby, K. G., G. C. V. O., C. B;

Hans Maj :t Konungen av Danmark:

Hans Maj :t Konungens av Danmark Envoyé extraordinaire och ministre plénipotentiaire i Paris Herman Anker Bernhoft;

Franska Republikens President:

Konseljpresidenten och Utrikesministern Alexandre Millerand;

Hans Maj:t Konungen av Italien:

Senatorn Maggiorino Ferraris;

Hans Maj:t Kejsaren av Japan:

Hans Maj:t Kejsarens av Japan Ambassadeur extraordinaire och plénipotentiaire i Paris K. Matsui;

Hans Maj:t Konungen av Norge:

Kungl. Maj ds proposition nr 159.

23 Hans Maj:t Konungens av Norge Envoyé extraordinaire och ministre plénipotentiaire i Paris Baron Wedel Jarlsberg;

Hennes Maj:t Drottningen av Nederländerna:

Hennes Maj:t Drottningens av Nederländerna Envoyé extraordinaire och ministre plénipotentiaire i Paris John Loudon;

Hans Maj:t Konungen av Sverige:

Hans Maj:t Konungens av Sverige Envoyé extraordinaire och ministre plénipotentiaire i Paris Greve J. J. A. Ehrensvärd;

vilka, efter att hava utväxlat sina i god och behörig form befunna fullmakter, överenskommit om följande bestämmelser.

Artikel 1.

De höga fördragsslutande parterna äro ense, att under de i denna traktat stadgade villkor, erkänna Norges fulla och oinskränkta suveränitet över Spetsbergsögruppen, som förutom Björnön eller Beeren-Eiland omfattar alla öar, som äro belägna mellan 10° och 35° östlig latitud från Greenwich och mellan 74° och 81° nordlig latitud nämligen: Yästspetsbergen, Nordostlandet, Barents-ö, Edge-ön, Wicheöarna, Hopp-ön eller Hopen-Eiland och Prins Karls land, tillika med därtill hörande öar, holmar och skär (se bifogade karta).1

Artikel 2.

Alla de höga fördragsslutande parternas fartyg och medborgare skola utan åtskillnad hava rätt att idka fiske och jakt inom de i artikel 1 omförmälda områden och därtill hörande territorialvatten.

Norge skall vara förpliktat vidtaga, upprätthålla eller påbjuda de åtgärder, som erfordras för att säkerställa bevarandet, eller om så påfordras, återställandet av djur- och växtvärlden i ovan nämnda områden och deras territorialvatten, dock så, att dylika åtgärder alltid skola utan åtskillnad tillämpas på alla de höga fördragsslutande parternas undersåtar, utan några som helst undantag, privilegier eller förmåner, direkt eller indirekt till fördel för någon av dem.

De ockupanter, vilkas rättigheter erkänts i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 6 och 7, skola åtnjuta uteslutande rätt till jakt å sina landområden: 1) i närheten av bostäder, hus, magasiner, verkstäder och anläggningar, som uppförts för utnyttjande av området enligt de närmare bestämmelser, som givas i de lokala polisförordningarna, 2) inom ett område med en radie av 10 kilometer från företagens eller anläggningarnas huvudsäte — i båda fallen under förutsättning att de föreskrifter iakttagas, som av norska regeringen utfärdas i enlighet med bestämmelserna i denna artikel.

Artikel 3.

Alla de höga fördragsslutande parternas undersåtar skola utan åtskillnad hava rätt till tillträde och uppehåll, av vilket skäl och för vilket ändamål det än må vara, i vatten, fjordar och hamnar, som äro belägna inom de i artikel 1 nämnda områden; de skola där obehindrat och under fullkomlig likställdhet äga rätt att driva all slags sjöfarts-, industri-, gruvdrifts- och handelsverksamhet, förutsatt att de iakttaga på platsen gällande lagar och förordningar.

Under samma villkor av likställdhet skola de äga rätt att driva och utöva varje slags sjöfarts-, industri-, gruvdrifts- och handelsverksamhet både till lands och i territorialvattnen, utan att något monopol i något hänseende må kunna upprättas för vilket ändamål det än må vara.

1 Ilär ej bifogad.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

Oavsett vilka regler, som må tillämpas i Norge med avseende å kustfart, skola tfrtyg “^hörande någon av de höga fördragsslutande parterna på resa till eller Uran de områden, som omnämnas i artikel 1, hava rätt att anlöpa norska hamnar pa saval ut- som hemresan för att taga ombord eller ilandsätta passagerare eller varor, kommande från eller destinerade till ovan nämnda omåden — eller lor vilket annat ändamål som helst.

• <Pet ?r överenskommet, att i alla hänseenden och särskilt vad angår utförsel, införsel eller transitermg, de höga fördragsslutande parternas undersåtar, fartyg och varor icke skola underkastas någon som helst avgift eller inskränkning, som icke tillämpa® a medborgare fartyg eller varor, vilka i Norge åtnjuta mest gynnad nations behandling. Norska undersåtar, deras fartyg eller varor skola i detta avseende vara jämställda med de övriga höga fördragsslutande parternas, och skola icke i något avseende åtnjuta en fördelaktigare behandling.

Utförsel av varor destinerade till något av de fördragsslutande parternas område, ma icke göras till föremål för någon pålaga eller inskränkning, som skulle vara mer betungande än de, som gälla för utförsel av samma slags varor destinerade till någon annan fördragsslutande makts område (däribland Norge) eller till något annat land.

Artikel 4.

\ arje offentlig station för trådlös telegrafi, som redan är upprättad eller kommer att upprättas inom de i artikel 1 omförmälda områden med norska regeringens tillstånd eller genom dess försorg, skall städse på grundvalen av fullkomlig likställdhet vara öppen för meddelanden från fartyg av varje nationalitet och Iran de höga fördragsslutande parternas undersåtar, enligt de bestämmelser, som fastställts i konventionen om trådlös telegrafi den 5 juli 1912 eller 1 tv?1 in|;eri)aj^9iIjc^a konvention, vilken kan komma att ersätta densamma.

Med förbehåll för. de internationella förpliktelser, som bliva följden av ett Krigstillstånd, skola ägare av fastigheter alltid hava rätt att upprätta och för eget bruk använda anläggningar för trådlös telegrafi, vilka fritt skola kunna meddela sig i enskilda angelägenheter med fasta eller rörliga stationer, däri inbegripet stationer ombord å fartyg och luftfarkoster.

Artikel 5.

De höga fördragsslutande parterna äro överens om lämpligheten av att å de i artikel 1 angivna områden upnrätta en internationell meteorologisk station, vars oiganisation kominer att bestämmas genom en senare konvention.

Genom särskild konvention skall likaledes fastställas, under vilka villkor vetenskapliga forskningar inom sagda områden må företagas.

Artikel 6.

f.. de förbehåll, som angivas i denna artikel, skola sådana rättigheter, som förvärvats av de höga fördragsslutande parternas undersåtar, erkännas som giltiga.

An,s.prå^’ v'^:a uPPstått genom besittningstagande eller ockupation som ägt . re denna traktats undertecknande, skola regleras enligt bestämmelserna i härvid fogade bilaga, som skall hava samma kraft och verkan som denna traktat.

Artikel 7.

Norge förbinder sig att inom de i artikel 1 nämnda områden i fråga om förvärv, åtnjutande och utövande av äganderätt, däri inbegripet gruvrättigheter

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

medgiva de höga fördragsslutande parternas undersåtar en fullkomligt lika behandling i överensstämmelse med stadgandena i denna traktat.

Expropriation kan endast äga rum för allmännyttiga ändamål och mot skälig ersättning.

Artikel 8.

Norge förbinder sig att för de i artikel 1 omförmälda områden utfärda en bergverksordning, vilken särskilt beträffande skatter, pålagor eller avgifter av alla slag samt allmän och speciell arbetslagstiftning utesluter alla privilegier, monopol och förmåner till förmån för staten eller för någon de höga fördragsslutande parternas undersåtar, däri inbegripet Norges, och tillförsäkrar avlönad personal av varje slag den lön och det skydd, som erfordras för dess fysiska, moraliska och intellektuella välbefinnande.

Pe skatter, pålagor eller avgifter, som uppbäras skola uteslutande användas till förmån för de nämnda omadena och kunna endast åläggas i den utsträckning, vartill deras syfte berättigar.

Vad särskilt angår utförseln av mineralier, äger norska regeringen pålägga en exportavgift, som dock icke får överstiga 1 % på maximivärdet av de utförda mineralierna, när fråga är om en myckenhet av intill 100,000 tons, och som därefter beräknas efter en fallande skala. Värdet skall fastställas vid slutet av seglationstiden i enlighet med medelpriset för fob-leverans.

Tre månader före den dag, som bestämts för ikraftträdandet, skall förslaget till bergverksordning av norska regeringen meddelas de övriga fördragsslutande makterna. Om under nämnda tidrymd en eller flera av sagda makter föreslår vidtagandet av ändringar i förslaget, innan detsamma bringas till tillämpning, skola dessa förslag av norska regeringen delgivas övriga, fördragsslutande makter för att till prövning och beslut underställas en kommission, sammansatt av er. representant för en var av de nämnda makterna. Denna kommission skall sammankallas av norska regeringen och skall fatta beslut inom en tidrymd av tre. månader efter det den sammanträtt. Dess beslut skola fattas med enkel majoritet.

Artikel 9.

Med förbehåll för de rättigheter och förpliktelser, som kunna uppkomma för Norge på grund av dess anslutning till Nationernas förbund, förbinder sig Norge att icke anlägga eller tillåta upprättandet av någon flottbas inom de i artikel 1 omförmälda områden^ samt att icke uppföra någon befästning inom nämnda områden, vilka aldrig få användas för krigsändamål.

Artikel 10.

Under avvaktan på, att de höga fördragsslutande parternas erkännande av en rysk regering tillåter Ryssland att ansluta sig till denna traktat, skola ryska medborgare och bolag åtnjuta samma rättigheter som de höga fördragsslutande parternas medborgare.

De anspråk, som de må hava att framställa å de i artikel 1 angivna områdena skola framläggas under de villkor, som bestämmas i artikel 6 och bilagan till denna traktat genom förmedling av danska regeringen, som förklarar sig villig att därtill lämna sin medverkan.

Denna traktat, vars franska och engelska texter skola äga vitsord, skall ratificeras.

Ratifikationernas deponerade skall äga rum i Paris snarast möjligt.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

De makter, vilkas regeringar hava sitt säte utom Europa, kunna inskränka sig till att genom sina diplomatiska representanter i Paris meddela franska republikens regering, att deras ratifikationer ägt rum, och böra de i så fall snarast möjligt översända ratifikationsinstrumenten.

I vad beträffar bestämmelserna i artikel 8, skall denna traktat träda i kraft sedan den blivit ratificerad av samtliga signatärmakter och i alla övriga avseenden samtidigt med den i sagda artikel omhandlade bergverksordning.

Andra makter än de fördragsslutande skola av franska republikens regering inbjudas att ansluta sig till denna traktat, sedan densamma vederbörligen ratificerats. Dylik anslutning skall äga rum genom notifikation till franska regeringen, vilken det tillkommer att härom underrätta de andra fördragsslutande parterna.

Till bekräftelse härav hava nedannämnda befullmäktigade undertecknat denna traktat.

Som skedde i Paris den 9 februari 1920 i två exemplar, av vilka det ena tillställes Hans Maj :t Konungens av Norge Regering och det andra deponeras i franska Republikens Regerings arkiv och varav bestyrkta avskrifter skola överlämnas till övriga signatärmakter.

(L. S.) Hugh C. Wallace.

(L. S.) Derby.

(L. S.) George H. Perley.

(L. S.) Andrew Fischer.

(L. S.) Th. Mac Kenzie.

(L. S.) R. A. Blankenberg.

(L. S.) Derby.

(L. S.) A. Millerand.

(L. S.) Maggiorino Ferraris.

(L. S.) K. Matsui.

(L. S.) Wedel Jarlsberg.

(L. S.) J. Loudon.

(L. S.) A. Ehrensvärd.

Bilaga.

§ I.

1. Inom tre månader från denna traktats ikraftträdande skall notifikation an-

gående alla anspråk å landområden, som inkommit till någon regering före undertecknandet av denna traktat, av sökandens regering insändas till en kommissarie, som har i uppdrag att pröva dessa anspråk. Kommissarien skall vara en domare eller rättslärd av dansk nationalitet, i besittning av erforderliga kvalifikationer, och utses av danska regeringen. _ _

2. Notifikationen skall innehålla en noggrann gränsbestämning för det landområde, å vilket anspråk framställes och åtföljas av en karta i en skala av minst 1:1000000, å vilken det landomåde, varå anspråk framställes, skall vara tydligt utmärkt.

3. Notifikationen skall åtföljas av en avgift av en penny för varje nere (40 ar) av det område, som är föremål för anspråk, till bestridande av omkostnaderna för prövning av anspråken.

4. Kommissarien skall äga att från de sökande infordra dokument, handlingar eller upplysningar, som han finner erforderliga.

Eungl. Maj:ts proposition nr 159.

5. Kommissarien skall *pröva de på detta sätt notificerade anspråk. För sådant ändamål skall lian äga att anlita den sakkunniga hjälp han kan finna nödvändig samt att i mån av behov företaga undersökningar å platsen.

6. _ Kommissariens arvode fastställes genom överenskommelse mellan danska regeringen och övriga intresserade regeringar. Kommissarien fastställer arvode för de medhjälpare han finner nödigt använda.

7. Sedan kommissarien prövat anspråken, skall han utarbeta en rapport, som noggrant angiver de anspråk, vilka han anser genast böra godkännas såsom berättigade, samt de, vilka han, antingen på grund av deras tvistiga beskaffenhet eller av annan orsak, anser böra underställas skiljedom på sätt nedan säges. Avskrift av denna rapport skall av kommissarien tillställas de intresserade regeringarna.

8. _ Om det belopp, som deponerats i överensstämmelse med punkt 3 är otillräckligt för att täcka utgifterna för prövning av anspråken skall kommissarien, därest han anser anspråket berättigat, genast bestämma vilket ytterligare belopp den sökande skall förständigas inbetala. Beräkningsgrunden för detta belopp skall vara storleken av det jordområde, till vilket sökandens rätt har erkänts.

Om de belopp, som deponerats i överensstämmelse med bestämmelserna i punkt 3, överstiga de med prövningen förbundna kostnader, skall överskottet anslås till kostnaderna för nedan omnämnda skiljedomsförfarande.

9. Inom tre månader från den i punkt 7 omnämnda rapports datum skall norska regeringen vidtaga nödiga åtgärder för att giva de sökande, vilkas anspråk godkänts av kommissarien, ett bevis, som tillförsäkrar dem uteslutande äganderätt till det ifrågavarande området i överensstämmelse med lagar och förordningar, som gälla eller skola bliva gällande för de i denna traktats artikel 1 angivna områden och i enlighet med bestämmelserna i den i denna traktats artikel 8 omhandlade bergverksordning.

I händelse emellertid en ytterligare inbetalning påfordras i överensstämmelse med punkt 8, skall endast provisorisk äganderättshandling utfärdas, vilken handling bliver slutligt gällande, först då sökanden inom en tidrymd, som bestämmes av norska regeringen, inbetalt ovannämnda ytterligare belopp.

§ II.

Anspråk, vilka av någon anledning icke godkänts av den i punkt 1 omnämnde kommissarien, skola avgöras i överensstämmelse med följande bestämmelser.

1. Inom tre månader från den i föregående paragraf mom. 7 omnämnda rapports datum skall en var av de regeringar, vars medborgare framställt krav som icke godkänts, utse en skiljedomare.

Kommissarien skall vara ordförande i den sålunda tillsatta domstolen. Vid lika röstantal har han utslagsröst. Han utser en sekreterare, som har att mottaga de i punkt 2 omförmälda handlingar samt vidtaga erforderliga åtgärder för domstolens sammanträdande.

2. Inom en månad efter det den i punkt 1 omnämnda sekreteraren utsetts skola vederbörande sökande genom sina respektive regeringar tillställa denne en redogörelse för sina anspråk, vilken bör åtföljas av alla de handlingar och bevis, som de önska förebringa till stöd för anspråken.

3. Inom två månader efter det den i punkt 1 omförmälda sekreteraren utsetts, skall domstolen sammanträda i Köpenhamn för att pröva de anspråk, som underställts densamma.

4. Domstolens språk skall vara engelska. Handlingar och bevismaterial må av parterna kunna underställas densamma på vederbörandes eget språk, men i sådant fall skall en engelsk översättning bifogas.

5. Sökandena skola, om de så önska, vara berättigade att muntligen höras

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

av domstolen antingen personligen eller genom ombud, och domstolen äger från de sökande infordra sådana ytterligare förklaringar och handlingar, samt den bevisning, som den kan finna nödvändig.

6. Innan ett mål företages till behandling, skall domstolen avfordra parterna deposition eller annan säkerhet för det belopp, som den finner nödvändigt för täckandet av varje parts andel i domstolskostnaderna. Vid fastställandet av sagda belopps storlek skall domstolen främst taga hänsyn till det omtvistade landområdets areal. Domstolen skall även vara berättigad att av parterna fordra ställandet av ytterligare säkerhet i sådana fall med vilka särskilda kostnader äro förbundna.

7. Skiljedomarnas arvode skall beräknas per månad och fastställes av de intresserade regeringarna. Arvode åt sekreteraren samt andra personer, som anställas av domstolen, bestämmes av ordföranden.

8. Med förbehåll för bestämmelserna i denna bilaga har domstolen full befogenhet att själv ordna sättet för förhandlingarna.

9. Vid handläggningen av målen skall domstolen taga i betraktande:

a) alla folkrättsliga regler, som må äga tillämplighet,

b) rättvisans och billighetens allmänna grundsatser,

c) följande omständigheter:

1. datum, då det jordområde, å vilket anspråk framställes, första gången tagits i besittning av sökanden eller annan, vars anspråk han förvärvat,

2. datum, då anspråket anmäldes för reklamantens regering,

3. den utsträckning i vilken sökanden eller annan, vars anspråk han förvärvat, utvecklat och bearbetat det landomåde, å vilket anspråk framställes. I detta sammanhang skall domstolen taga hänsyn till de omständigheter eller inskränkningar, vilka till följd av krigstillståndet 1914—1919 må hava förhindrat reklamanterna från att hävda sin anspråk.

10. Alla domstolens omkostnader skola fördelas mellan sökandena i sådant förhållande, som bestämmes av domstolen. Om de belopp, som inbetalts enligt punkt 6 skulle överskrida domstolens utgifter, skall överskottet i den proportion, som domstolen må finna skälig, återbetalas till dem, vilkas krav godkänts.

11. Domstolens beslut skola av densamma delgivas de intresserade regeringarna för varje fall däri inbegripet norska regeringen.

Norska regeringen skall inom tre månader efter det den erhållit kännedom om varje beslut vidtaga nödiga åtgärder för att tillställa de sökande bevis om rättslig åtkomst till det ifrågavarande landområdet i överensstämmelse med de lagar och förordningar, som gälla eller skola bliva gällande för de områden, som omnämnas i artikel 1 och i enlighet med den bergverksordning, som om namnes. i denna traktats artikel 8. Bevis om rättslig åtkomst vinner dock icke definitiv giltighet, förrän den sökande inbetalt sin andel i domstolens utgifter vilket skall ske inom en lämplig tidrymd, som fastställes av norska regeringen.

§ in.

De anspråk, vilka icke notificerats kommissarien i enlighet med punkt 1 i paragraf 1, eller vilka icke godkänts av honom och ej heller underställts domstolen i överensstämmelse med paragraf 2, skola anses vara slutgiltigt dödade.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

29 Bilaga C.

Utkast

til bergverksordning for Spitsbergen (Svalbard).

Förste kapitel.

Innledende bestemmelser.

§ 1.

Denne bergverksordning gj elder for hele Spitsbergenogruppen (Svalbard), som foruten Bjornoya omfatter alle oer mellem 10° og 35° lengde ost for Greenwich og mellem 74° og 81° nordlig bredde, sirlig: Yest-Spitsbergen, Nordostlandet, Barents’ 0y, Edge-0y, Kong Karls Land, Hopen og Prins Karls Forland, tillikemed alle de oer, holmer og sk jaer som horer til.

§ 2.

1. Rett til å soke efter og til å erhverve og utnytte naturlige förekomster av kull, jordoljer og andre mineraler og bergarter som utvinnes gjennem bergverksdrift tilkommer, under iakttagelse av forskriftene i denne bergverksordning og på fullstendig like vilkår så vel med hensyn til beskatning som i andre henseender, foruten den norske stat:

a. Alle undersåtter av de stater som bar ratifisert eller sluttet sig til Spitsbergentraktaten.

b. Selskaper som er hjemmeborende og lovlig stiftet i nogen av de nevnte stater.

Et selskap ansees for hjemmeborende i den stat bvor dets styre har sitt sete.

2. Åt en person eller et selskap opfyller de ber fastsatte betingelser, må på forlangende av bergmesteren godtgjores ved behörig bevidnelse fra kompetent myndighet i deres bjemland, og denne myndighets kompetanse må, forsåvidt det ikke er norsk myndighet, vsere bekreftet av norsk legasjon eller konsulat i vedkommende land eller av dette lands legasjon eller konsulat i Norge.

3. Tvist om hvorvidt et mineral eller en bergart er av den art som nevnes i post 1 avgjores med endelig virkning av vedkommende departement efter innstilling fra bergmesteren.

§ 3.

1. Personer som ikke har bopel eller fast opholdssted i Norge eller på Spitsbergen (Svalbard), og selskaper hvis styre ikke har sitt sete i Norge eller på Spitsbergen (Svalbard), må for å kunne erhverve og iitove de i § 2 nevnte rettigheter ha en i Norge eller på Spitsbergen (Svalbard) fast bosatt fullmektig, hvis navn, stilling og bosted er anmeldt for bergmesteren, og som er bemyndiget til å representere dem overfor domstolene og andre myndigheter i alle saker som vedrorer sökning, utmål eller drift på Spitsbergen (Svalbard).

2. Opfylles ikke denne förpliktelse, kan underdommeren på det sted hvor bergmesteren har sitt kontor efter begjsering av en interessert opnevne en full-

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

mektig. Denne kar da samme myndighet som under post 1 nevnt, inntil vedkommende selv anmelder en annen fullmektig.

§ 4.

1. Skal en henvendelse til norsk myndighet i henhold til denne bergverksordning skje innen en viss frist, må henvendelsen v före innkommet til vedkommende myndighet innen fristens utlop.

2. Er en henvendelse ikke avfattet på norsk, kan vedkommende myndighet forlange en bekreftet oversettelse innsendt innen en fastsatt frist, og hvis dette forlangende ikke efterkommes, sette henvendelsen ut av betraktning.

§ 5.

1. Den myndighet som efter bergverksordningen er tillagt bergmesteren kan vedkommende departement i förnöden utstrekning överdra til underordnede bergtj enestemenn.

2. Disse tjenestemenns avgjorelser kan innbringes for bergmesteren og bergmesterens avgjorelser for departementet til provelse, forsa vidt avgjorelsene ikke er truffet under utmålsforretninger, i hvilket tilfelle reglene i § 13 kommer til anvendelse.

3. Andre underordnede administrative myndigheters avgjorelser i henhold til bergverksordningen kan hkeledes innbringes for hoiere myndighet til provelse.

§ 6.1

Offentlige tj enestemenn har ikke adgang til å anmelde fund, ta utmål eller vsere eier av eller parthaver i utmål eller mellemmann ved salget av fund eller utmål i sine distrikter.

Annet kapitel.

Om sökning og fund.

§ 7.

1. Sökning efter naturlige förekomster av de i § 2 nevnte mineraler og bergarter kan företas så vel på egen som på annen manns eiendom og på statens grann.

2. Den som vil soke på annen manns eiendom eller på statens grann må ha sokeseddel fra bergmesteren eller politichefen og plikter på forlangende å forevise denne.

3. Sokeseddelen gj elder i 2 år fra utstedelsen og gir sokeren rett til å företa ethvert arbeide som må ansees fornodent eller hensiktsmessig for å opsoke de i § 2 nevnte mineraler og bergarter eller for å undersoke allerede gjorte fund, derunder også sådan drift hvis formål er en forelobig undersokelse av förekomsten for å bedomme dens drivverdighet.

4. Innenfor annen manns utmål må sökning ikke företas medmindre utmålshaveren har gitt tillåtelse.

5. Innenfor en avstand av 500 meter fra fabrikk eller industrielt anlegg under opforelse eller drift, transportanlegg eller kaianlegg samt våningshus, herunder ikke innbefattet fangsthytter som kun leilighetsvis brukes, må sökning ikke företas medmindre samtykke er gitt av anleggets eller bygningens eier og bruker. Heller ikke må sökning företas innenfor en sådan avstand fra offentlig eller videnskapelig anlegg, kirke eller kirkegård.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159. 31

§ 8.

1. Seker en plikter å erstatte all skade som ved sökningen voldes grunneieren eller nogen annen.

2. Den som liindrer nogen i lovlig sökning plikter å erstatte det tap som sokeren bevislig har lidt ved forgjeves reise eller på annen måte.

§ 9.

1. Opdager nogen ved lovlig sökning en naturlig forekomst som inneholder eller kan antas å inneholde et mineral eller en bergart som nevnt i § 2, erhverver lian rett til fundet fremfor senere finnere, bvis ban i mervser av to vidner ved merker i fast fjell eller på annen varig og fyldestgjorende måte i marken synbart avmerker et fundpunkt og dessuten i en skriftlig anmedelse, senest innen 10 måneder efteråt fundet er avmerket, underretter bergmesteren beröm.

Anmeldelsen kan også rettsgyldig innen denne frists utlop innleveres til pohticbefen, som i så fall snarest skal oversende den til bergmesteren.

2. Anmeldelsen skal vsere underskrevet av anmelderen og inneholde:

a. Anmelderens og vidnenes navn, bjemsted og nasjonabtet, samt — i de tilfelle som er nevnt i § 3 —• navn og adresse på den opnevnte fullmektig.

b. Noiaktig beskrivelse av fundpunktets beliggenbet og merkets art, ledsaget av kartskisse i målestokk minst 1 :100 000, bvorpå fundpunktet er avlagt.

c. Noiaktig angivelse av tidspunktet da fundet blev avmerket.

d. Oplysning om fundets art med henvisning til en samtidig innlevert prove av det funne.

e. Henvisning til en vedlagt erklsering fra vidnene om åt fundpunktet er avmerket i deres nservser og om når og bvorledes avmerkning er föregått.

3. Vil nogen anmelde flere fund, må ban inngi särskilt anmeldelse för bvert av dem.

4. Er en anmeldelse som ikke opfyller forskriftene i post 2 og 3 innkommet i rett tid, bevares retten til fundet bvis manglene blir avhjulpet innen en av bergmesteren fastsatt frist.

5. Bestemmelsene i post 1—4 får tilsvarende anvendelse når nogen vil opta en forekomst som er falt i det fri, enten den har v sort drevet eller ikke.

§ io.

1. Den rett til et fund som en finner bar erbvervet overensstemmende med § 9 gir barn, foruten rett til å utföre på fundstedet de arbeider som er nevnt i § 7, post 3, adgang til fremfor senere finnere å kreve utmål over fundpunktet.

2. Retten til fundet faller bort, bvis begjaering om utmål ikke er innkommet til bergmesteren innen 5 år efteråt fundet blev avmerket, eller bvis nogen annen innen utlopet av denne frist bar fått utmål over fundpunktet, jfr. § 12, post 2d.

3. Retten til et anmeldt fund kan overdras. Overdragelsen er ikke gyldig för den er meldt till bergmesteren.

Tredje kapitel.

Om utmål.

§ 11.

1. Utmålsforretning holdes av bergmesteren senest innen 2 år efteråt begjseringen er innlopet, hvis ikke naturforboldene eller andre omstendigheter gjor det umulig.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

2 . Om berammelsen utferdiges eu kunngjorelse i den dertil fastsatte offisielle tidende innen utgången av mars måned det år hvori forretningen skal holdes.

Kunngjorelsen skal inneholde:

a. Rekvirentens navn, hjemsted og nasjonalitet.

b. Angivelse av fundpunktets beliggenbet og den anmeldte tid for avmerkning av fundet.

c. Tid og sted for forretningen.

d. Opfodring til alle som mener å ba en bedre rett til utmål til å mete og vareta sitt tarv under forretningen.

Bergmesteren bär dessuten sende avtrykk av kuling]orelsen til dem som kann antas å vsere interessert i utmålssporsmålet. Åt sådan underretning ikke er sendt eller ikke er kommet frem til en interessert, er dog uten betjening för adgangen til å fremme forretningen.

3. För behandlingen av en begjsering om et enkelt utmål betales kr. 500,00.

Hvis en anmelder begjserer flere utmål i samme trakt og på samme tid, eller hvis flere anmeldere i felleskap begjserer utmål i samme trakt og på samme tid, betales kr. 200,00 i tillegg for hvert av de ovrige utmål begjseringen omfatter. De begjserte utmål ansees som liggende i samme trakt, når der mellem de lengst fra hverandre liggende fundpunkter ikke er större avstand enn 30 km.

Betalingen for de begjserte utmål erlegges til bergmesteren samtidig med åt utmål begjseres.

§ 12.

1. Under utmålsforretningen avgjor bergmesteren först om rekvirenten har rett til å få utmål.

2. I bekreftende fall gir han utmål under iakttagelse av folgende forskrifter:

a. Fundpunktet må ligge innenfor utmålets grenser.

b. Hvis flere anmeldte fundpunkter ligger så nser hverandre åt adgangen til å få utmål for et av fundene er avhengig av hvorledes utmål gis for et annet, kan den som först har avmerket et fundpunkt velge hvorledes han onsker utmål. Moter han ikke under utmålsforretningen, bestemmer bergmesteren hvorledes utmålet for hans fund senere skal gis, hvis han krever utmål.

c. Utmålet gis som flateutmål med kvadratinnhold efter rekvirentens begjsering og förekomstens natur inntil 1 000 hektar. I regelen skal utmålet gis formen av en retvinklet firkant, hvis lengde og bredde fastsettes av rekvirenten selv med den begrensning åt lengden ikke må vsere större enn 4 gånger bredden. Avvikelser fra den rektangulsere form bor gjores efter begjsering av rekvirenten, når det tilsies av hensynet til kystlinjens form eller andre naturlige grsenslinjer og utmålene ikke i nogen retning får en större lengde enn 7 km. Grensene for flateutmålene regnes lodrett mot dypet.

d. Dekker utmålet flere fundpunkter bortfaller adgangen til å få utmål for de andre.

3. Forretningen innfores i en autorisert protokoll.

Bergmesteren skal på forlangende levere bekreftet utskrift av protokollen mot en godtgjorelse av kr. 2,00 pr. ark eller del derav.

4. Når utmål er gitt, skal bergmesteren tilstille rekvirenten et utmålsbrev for hvert enkelt utmål som under forretningen er tildelt ham.

Kunngjorelse om utferdigelsen offenthggjores i den offisielle tidende.

§ 13.

1. Vil nogen angripe de avgjorelser bergmesteren har truffet under en utmålsf(»retning, må soksmål vsere Teist innen 6 måneder efteråt kunngjorelse om utferdigelse av utmålsbrev er offentliggjort i den offisielle tidende, eller hvis forretningen er nektet fremme, innen 6 måneder efter nektelsen.

Kungl. Maj:is proposition nr 150.

2. Utmålet er endelig når fristen for soksmål er utlopet uten åt soksmål er reist, eller når et i rette tid reist soksmål er rettskraftig avgjort, hevet eller avvist.

§ 14.

1. Når utmålsforretningen er blitt endelig, har utmålshaveren erhvervet enerett til å utvinne alle i § 2 nevnte mineraler og bergarter ved bergverksdrift innenfor utmålet, under forutsetning av åt han opfyller den förpliktelse til drift som S 15 pålegger ham.

2. Andre mineraler og bergarter har utmålshavaren rett til å bryte ut og beholde i den utstakning som er nodvendig eller hensiktsmessig for driften. Det som er utbrutt, men ikke anvendes på denne måte, kan grunneieren råde over.

3. Frivillig og tvungen overdragelse av retten til et utmål og frivillig eller tvungen stiftelse eller overdragelse av panterett eller andre rettigheter over utmålet kan med full rettsvirkning hare skje på den måte som gj elder for fast eiendom.

4. Efter begjsering av utmålshaveren kan bergmesteren dele et utmål ved å utskille en del av dette som et särskilt utmål. Delingen företas uten utmålsforretning på stedet. Bestemmelsene i § 12, post 3 og 4, samt § 13 får tilsvarende anvendelse.

For behandlingen av en begjsering om deling betales kr. 200,00 for hver del som begjeeres utskilt fra det oprindelige utmål.

§ 15.

1. Når 4 år er forlopet fra Iste oktober året efteråt utmålet blev endelig, er utmålshaveren forpliktet til å sette i gång bergverksdrift innenfor utmålet i sådan utstrekning åt der i lopet av hver folgende 5 års periode blir anvendt minst 1 500 dagsverk til bergverksarbeide i utmålet.

2. For et antall av ikke over 25 utmål som helt ligger innenfor en avstand av ikke over 15 km. fra et av utmålshaveren til bergmesteren opgitt fast punkt, ansees utmålshaverens arbeidsplikt opfylt, hvis han innenfor ett eller flere av disse utmål utforer så mange dagsverk som han efter post 1 er forpliktet til å utföre på de forskjellige utmål tillsammenlagt.

3. Anmeldelse om det antall dagsverk som er utfört hvert driftsår regnet fra lste oktober det ene år til 30te september det nseste år, inngis til bergmesteren innen den påfolgende 31te desember.

4. Når ansökning fremkommer til bergmesteren i lopet av en periode, eller senest 31te desember det år perioden loper ut, kan vedkommende departementet efter innstilling fra bergmesteren dispensere fra bestemmelsene i post 1 og 2 for vedkommende periode ved å krita for plikten til drift eller ved å nedsette det antall dagsverk som utkreves til opfyllelse av plikten.

Vilkårene for sådan dispensasjon er:

a. Åt utmålshaveren godtgjor åt vesentlige hindringer som ikke kan tilregnes ham, er eller har vrert til hinder för drift, såsom saeregne og förbigående omstendigheter ved driften eller ved produktenes tilgodogjorelse eller avhendelse, eller

b. åt utmålshaveren godtgjor åt ett eller flere utmål som onskes satt ut av betraktning ved beregning av dagsverke^, er nodvendig som reserve for utmål som lioldes i drift.

§ 16.

1. tiar en utmålshaver ikke opfylt sine förpliktelser efter § 15, post 1 og 2, og han heller ikke i rett tid har sekt om dispensasjon og får den, fader hans utmål

Bihang Ull riksdagens protokoll 1921f. 1 sand. ]21 höft. (Nr 15g. 3

34 Kungl. Maj ds proposition nr 159.

i det fri ved utlopet av det påfolgende kalenderår, forsa vidt han ikke i lopet av dette innhenter det forsomte og dessuten utforer det gjennemsnittlige antall dagsverk som faller på et år av den nye periode.

2. Er der utfört arbeide tilstrekkelig til å oprettholde retten til ett eller flere av utmålene, men ikke til alle, avgjor bergmesteren hvilke utmål skal ansees for å vsere falt i det fri, forsåvidt utmålshaveren ikke selv har truffet et valg og meddelt dette til bergmesteren innen utlopet av det i post 1 nevnte år.

3. Når et utmål er falt i det fri efter foranstående bestemmelser, kan utmålet eller nogen del av det ikke på nytt tildeles utmålshaveren eller noget selskap hvori han innehar aksjemajoriteten, såfremt en annen innehaver av et anmeldt fund fremsetter begjsering om utmål innenfor det nevnte område for utlopet av den löpende 5 års periode.

§ 17.

Når utmålsforretningen er blitt endelig, plikter utmålshaveren för hvert utmål å erlegge en årlig avgift av inntil kr. 500,00. For denne avgift har Staten förste prioritets panterett i vedkommende utmål og avgiften kan inndrives efter de regler som blir fastsatt for inndrivelse av skatter av fast eiendom.

2. Hvis der ved tvangsauksjon over utmålet ikke opnåes dekning for skyldige avgifter, faller utmålet i det fri. Det kan da ikke på nytt tildeles utmålshaveren eller noget selskap hvori han innehar aksjemajoriteten, medmindre de skyldige avgifter med pålopne omkostninger först blir betalt og i tilfelle også de avgifter som vilde ha pålopet i mellemtiden.

§ 18.

Foruten i de tillfelle som er nevnt i §§ 16 og 17, faller et utmål i det fri når utmålshaveren efter å ha betalt skyldige avgifter ved skriftlig erklsering til bergmesteren frafaller sin rett til utmålet. I dette tilfelle får bestemmelsen i § 16, post 3, tilsvarende anvendelse.

Fjerde kapitel.

Om forholdet til grunneieren.

§ 19.

1. Eier av grann på hvilken utmål er gitt, har rett til å delta i driften for inntil en fjerdedel. Vil han benytte sig av denne rett, må han gi utmålshaveren meddelelse om den brokdel for hvilken han vil delta, innen 1 år efteråt utmålsbrevet er kunngjort i den offisielle tidende. Han kan da også forlange åt en tilsvarende del av det utvunne skal förbli på stedet inntil overenskomst om vilkårene for deltagelse er oprettet.

Er utmål gitt på forskjellige eieres grunn, har de rett til i förening å delta i driften for inntil en fjerdedel med innbyrdes like fordeling av utgift og inntekt. Hvis nogen av dem ikke vil, inntrer de andre i hans rett.

2. Når grunneieren eller den til hvem han måtte ha overdradd sin rett har erklsert å ville delta i driften, skal skriftlig kontrakt oprettes om vilkårene, på grunnlag av åt grunneieren eller innehaveren av hans rett for den forlangte anpart plikter å delta i samtlige utgifter ved driften og anlegg for tilgodegjorelse av det utvunne og med rett til andel i utbyttet, i begge tilfelle fra driftens begynnelse.

Blir partene ikke enig, kan enhver av dem innen 6 måneder efter utlopet av den i post 1 nevnte frist kreve åt bergmesteren skal fastsette vilkårene. Vil grunn-

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

eieren ikke vedta bergmesterens avgjorelse, kan han innen 6 måneder efteråt den er meddelt barn enten överdra sin rett til nogen som vedtar vilkårene, eller tre tilbake fra enhver deltagelse i driften.

§ 20.

1. Enhver utmålshaver har rett til å kreve utvist av bergmesteren förnöden grunn til gangstier, veier, jernbaner, sporveier, taugbaner, berghaller, bygninger over dagen, oplag, kaianlegg og andre anlegg som står i förbindelse med grubedriften.

2. Innenfor de områder som er nevnt i § 7, post 5, kan ikke nogen annen avståelse kreves enn den som er nodvendig for en utmålshavers drift til gangstier, veier, jernbaner, sporveier, taugbaner, kraftledninger og kaianlegg. Til erhvervelse av rådighet over grunn på sådanne steder utkreves i mangel av overenskomst tillåtelse av bergmesteren. For avgjorelse treffes, skal bergmesteren gi grunneieren og andre rettighetshavere anledning til å uttale sig. Tillåtelse må ikke gis medmindre bergmesteren finner åt andres interesser ikke blir vesentlig skadet, og der skal i fornodent fall settes betingelser til sikring mot sådan skade.

3. For den skade og ulempe som voldes ved avståelser i henhold til post 1 eller 2, kan såvel grunneieren som andre rettighetshavere forlange en erstatning som i mangel av overenskomst fastsettes ved skjonn.

4. Det som en grunneier efter post 1 eller 2 har avgitt, faller igjen tilbake til grunnen til full eiendom når bruken er endelig opgitt, eller når utmålet er falt i det fri.,

Utmålshaveren har en frist av 3 år efter den endelige nedleggelse av driften til å ryddiggjore grunnen i den utstakning han måtte onske. Det som da ikke er fjernet tilfaller grunneieren. Har nogen innen den nevnte frist fått nytt utmål over den nedlagte grube, har dog den tidhgere utmålshaver rett til å överdra til den nye sine anlegg, bygninger og maskiner.

Femte kapitel.

Om bergverksdriften.

§ 21.

Bestemmelsene i dette kapitel om gruber får tilsvarende anvendelse på dagbrudd så långt de passer.

§ 22.

1. Driften av enhver grube skal föregå bergmessig.

2. Den eller de menn som skal förestå den tekniske ledelse på stedet må ha den for stillingen nodvendige fagkunnskap og erfaring.

3. Drift må ikke uten tillåtelse av eier eller bruker åpnes på de steder hvor sökning efter § 7, post 5, er forbudt. Drift under dagen kan heller ikke finne sted på disse steder medmindre bergmesteren finner åt driften er av sådan art eller föregår på en sådan måte åt den ikke kan forårsake synkninger eller på annen måte kan vsere til skade for de i dagen vserende bygninger eller anlegg. Er vedkommende bygning eller anlegg opfort efteråt utmålsforretningen er blitt endelig, er tillåtelse som förän nevnt dog ikke nodvendig.

Forat drift skal kunne åpnes eller finne sted under dagen innenfor den i § 7, post 5, nevnte avstand fra offentlig eller videnskapelig anlegg, kirke eller kirkegård, utkreves tillåtelse av Kongen.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

4. Ved enhver bedrift som sysselsetter ikke-norske arbeidere skal der vsere minst én funksjonser som forstår og kan gjore sig förståelig på norsk og i tilfelle på det fremmede sprog som er almindelig brukt ved gruben.

§ 23.

1. Ved enhver grube skal der, hvis bergmesteren finner det påkrevet, vsere en protokoll hvori månedlig skal innfores en översikt over driften og alt som inntreffer av betjening for gruben og leiestedenes forhold.

Av denne protokoll skal der for hvert driftsår innen 31te desember sendes bergmesteren et utdrag efter et av ham fastsat skjema.

2. Over enhver grube som ikke i sin helhet kan overskues fra dagen, skal der ennvidere optas et kart som fullstendiggjores eftersom driften skrider frem.

Et eksemplar av kartet skal veere ved gruben og et annet tilstilles bergmesteren.

3. De oplysninger og karter som bergmesteren mottar i henhold til denne paragraf, skal hare benyttes i offentlig oiemed og må ikke meddeles uvedkommende.

§ 24.

I den utstrekning hvori det kan gjores uten sserlige vanskeligheter og utgifter, må det under driften sokes undgått å odelegge geologiske og mineralogiske dannelser eller andre naturforekomster og steder som kan antas å ha videnskapelig eller historisk betydning.

§ 25.

1. Vil innehaveren midlertidig eller endelig innstille driften i en grube for hvilken kartoptagning er påbudt, skal han snarest mulig underrette bergmesteren derom.

2. Den forbygning som er anbragt av hensyn til grubens säkerhet-, må i disse tilfelle ikke skades eller fjernes uten tillåtelse av bergmesteren.

3. Åpninger i dagen skal fylles eller omgis med försvarlig gjerde.

Sjette kapitel.

Om arbeidervem.

§ 26.

1. De lovbestemmelser om arbeidervern som til enhver tid gj elder for bergverksdrift i Norge, skal også gjelde for bergverksdrift på Spitsbergen (Svalbard), men med de endringer og tillempninger som Kongen fastsetter under hensyntagen til de stedlige forhold.

2. Det som er bestemt om arbeidere i §§ 27—33 skal også gjelde andre som er ansatt ved bergverksdriften på stedet.

§ 27.

1. Arbeidsgiveren er forpliktet til å skaffe sine arbeidere sundt og försvarlig husrum og i den utstrekning forholdene tillåter det å sarge for sanitsere innretninger.

Nsermere forskrifter om bebyggelsen og husenes innretning utf er diges av vedkommende departement. Departementet kan også, når behov föreligger, pålegge arbeidsgiveren å holde forsamlingslokale og en passende samling av boker i et sprog som arbeiderne forstår.

Eungl. Maj:ts proposition nr 159.

2. Arbeidsgiveren er forpliktet til å ha tilstede ved anlegget de fornodne laegemidler, kirurgiske instrumenter og forbindingssaker.

Naarmere forskrifter heroin utferdiges av vedkommende departement.

3. Departementet kan pålegge arbeidsgiveren å holde et for oiemedet tjenlig sykehus med isolasjonslokale og fornodent utstyr og betjening, beregnet på et så stort antall patienter som departementet bestemmer. Når departementet finner det påkrevet, plikter arbeidsgiveren dessuten å sorge for lsegehjelp på stedet.

§ 28.

1. Arbeidsgiveren er forpliktet til å sorge for åt der på den tid av året da förbindelsen med utenverdenen kan ventes avbrutt ved isforholdene er tilstede ved anlegget de beholdninger av proviant, klser og andre livsförnödenheter som hans arbeidere trenger til minst ett års ophold. Beholdningene fordeles i betryggende depoter.

Naermere forskrifter til gjennemforelse av disse bestemmelser utferdiges av vedkommende departement.

2. Politichefen kan i fornodent fall påby eller selv iverksette hjemsendelse av så mange arbeidere som han finner bydende nodvendig forat beholdningene skal vaere tilstrekkelig for de gjenvserendes ophold.

Klage har ikke opsettende virkning.

§ 29.

Våben, ammunisjon og sprengstoffer samt alkoholholdige drikker og bedovende midler kan kun innfores til Spitsbergen (Svalbard) efter regler fastsatt av Kongen under förnöden hensyntagen, til behovet.

§ 30.

1. Nettooverskuddet av den handel 'med arbeiderne som arbeidsgiveren selv eller gjennem andre driver eller er interessert i på stedet skal efter revidert årsregnskap anvendes til almennyttig oiemed for arbeiderne. Anvendelsen fastsettes av arbeidsgiveren i förening med et av arbeiderne opnevnt utvalg, som i tilfelle av tvist kan forlange saken förelagt til avgjorelse av politichefen. Ved beregningen av nettooverskuddet er arbeidsgiveren berettiget til å fratrekke en rimelig rente av den kapital han har nedlagt til anlegg av handelsbod.

2. Bestemmelsen i post 1 gjelder også hvis arbeidsgiveren har nogen fortjeneste på sitt underhold av arbeiderne på Spitsbergen (Svalbard).

§ 31.

1. Arbeidsgiveren skal i sykdomstilfelle sorge for pleie av sine arbeidere inntil de blir helbredet eller iallfall er istand til å bli sendt hjem. Hjemsendelsen skal i dette tilfelle betales av arbeidsgiveren.

2. Dessuten plikter arbeidsgiveren å yde erstatning for tap av arbeidsfortjeneste under sykdommen.

3. Kongen fastsetter de naermere regler om plikten til sykepleie og om betingelsene for og storrelsen av den erstatning som skal betales for tap av arbeidsfortjeneste under sykdom.

§ 32.

Blir en arbeider under utforelsen av sin virksomhet rammet av en olykke som ikke skyldes forsett hos den forulykkede, påhviler der arbeidsgiveren, foruten de i

38 Kung!,. Maj:ts proposition nr 150.

§31 nevnte förpliktelser, en plikt til å betale den forulykkede, eller i tilfelle av dödsfall hans efterlatte, slcadeserstatning efter nsermere regler som fastsettes av Kongen.

§ 33.

1. Arbeidsgi veren skal overfor vedkommende departement gjennem bankgaranti, försilfring eller på annen måte stille betryggende säkerhet for arbeidernes fordringer. Sikkerhetsbelopets storrelse fastsettes og den tilbudte säkerhet godkjennes av departementet.

2. Opfylles ikke plikten til sikkerhetsstillelse, kan departementet fastsette en tvangsmulkt som påloper inntil forholdet er bragt i orden. Tvangsmulkten inndrives ved utpantning. Den anvendes som bestemt i § 30.

Syvende kapitel.

Ovorgangsbostemmelser.

§ 34.

1. Personer og selskaper som fremsetter territoriale krav på grunnlag av besiddelsestagelser eller okkupasjoner som har funnet sted for undertegningen av Spitsbergentraktaten skal forsåvidt deres krav er notifisiert overensstemmende med § 1, post 1, i bilaget til nevnte traktat, ha adgang til uten hinder av bestemmelsene i denne bergverksordning, men også uten åt deri ligger nogen anerkjennelse av deres krav, å utföre sökning og drive bergverksdrift innenfor de påståtte områder, så lenge deres krav ikke er fälb bort eller forkastet i henhold til bestemmelsene i nevnte bilag. I dette tidsrum har ingen annen rett til å företa sökning eller drive bergverksdrift innenfor de nevnte områder.

2. Bestemmelsene i kapitel 5 og 6 skal også gjelde bergverksdrift som drives i henhold til post 1 fra lste september året efter åt bergverksordningen er trått i kraft.

§ 35.

1. De personer og selskaper som i henhold til bestemmelsene i bilaget til Spitsbergentraktaten blir kjent eiendomsberettiget til et visst område, skal tildeles så mange utmål som de onsker innenfor grensene av sitt eiendomsområde under folgende betingelser:

a. åt den besiddelsestagelse eller okkupasjon hvorpå den tilkjente eiendomsrett grunner sig, fra först av har funnet sted i det oiemed å utnytte området til bergverksdrift eller senere er efterfulgt av sådan utnyttelse;

b. åt begjsering om utmål inneholdende oplysning om förekomstens art med hänvisning til en samtidig innlevert prove av det funne og ledsaget av det fastsatte gebyr fremkommer til bergmesteren innen 10 år efter åt kravsmannens hjemmelsbrev på eiendommen er utferdiget i henhold til bestemmelsene i bilaget til Spitsbergentraktaten § 1, post 9, eller § 2, post 11, forutsatt åt hjemmelsbrevet er eller blir endelig.

Gebyret beregnes med kr. 500,00 for det förste og kr. 200,00 for hvert av de folgende utmål innenfor grensene av samme eiendom.

I de her omhandlede tilfelle får bestemmelsene i § 11, post 1 og post 3, siste ledd, samt § 12, post 1, post 2 c, post 3 og 4, tilsvarende anvendelse mens de ovrige bestemmelser i §§ 9—12 er uten anvendelse.

2. Inntil utlopet av den i post 1 under b nevnte frist og forsåvidt utmålsbegjsering fremkommer i rett tid inntil utmålsforretningen er blitt endelig, har

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

den godkjente eier enerett til å företa sökning og drive bergverksdrift innenfor sitt eiendomsområde. I dette tidsrum kommer bestemmelserne i kap* 5 og 6 til anvendelse.

3. For de utmål som de i post 1 nevnte personer og selskaper erbolder i benböld til post 1, er de fritatt for den i § 17 nevnte utmåisavgift. Det samme gjelder for de utmål som de begjaerer i benböld til fund som de bar anmeldt i lopet av de i post 1 b nevnte 10 år.

Forovrig kommer bestemmelsene i denne bergverksordning i sin helhet til anvendelse på utmålene.

Slutningsbestemmelse.

§ 36.

Denne bergverksordning trer i kraft fra den tid som bestemmes ved lov.