angående viss ändring i grunderna för förvaltningen av den i 19 § av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycks¬ fall i arbete omförmälda fond, m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

1 Nr 172.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående viss ändring i grunderna för förvaltningen av den i 19 § av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete omförmälda fond, m. m.; given Stockholms slott den 19 mars 1924.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 7 mars 1924 och för denna dag, vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

G. Malm.

Bihang till riksdagens protokoll 1924

1 samt. 194 käft. (Nr 194.)

504 24 t

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Fonden enligt 1916 ärs lag.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lttbeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Malm, följande.

I det vid innevarande års statsverksproposition fogade protokollet över socialärenden meddelade jag under punkt 2 rörande anslag för upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens verksamhet för budgetåret 1924—1925, att, sedan anstalten den 7 september 1923 avgivit förslag i detta hänseende, anstalten i skrivelse den 31 oktober 1923, för åstadkommande av ytterligare minskning i statsverkets utgifter för anstalten, gjort framställning om sådant tillägg till det av Kungl. Maj:t den 29 juni 1917 utfärdade reglementet (nr 473) angående förvaltningen av den i 19 § av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete omförmälda fond, att omkostnaderna för förvaltningen av denna fond skulle utgå ur fondens avkastning. Ärendet var emellertid vid tiden för statsverkspropositionens föredragning icke slutremitterat och befann sig därför icke i det skick, att förslag till riksdagen då kunde avlåtas.

I sin nämnda skrivelse har riksförsäkringsanstalten tillika hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att med ifrågavarande fond skulle sammanläggas den på grund av anstaltens försäkringsverksamhet enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete bildade fonden.

Jag anhåller att nu få för Kungl. Maj:t anmäla dessa båda spörsmål.

Enligt 19 § i 1916 års olycksfallsförsäkringslag skola de till riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen inflytande försäkringsavgifter ingå till en fond, som förvaltas enligt grunder, vilka bestämmas av Konung och riksdag.

1917 års riksdag har, med bifall till vad Kungl. Maj:t därutinnan föreslagit, godkänt vissa grunder för förvaltningen av denna fond, vilka finnas intagna i berörda av Kungl. Maj:t den 29 juni 1917 utfärdade reglemente. Jämlikt dessa grunder skall förvaltningen av fonden handhavas av riksförsäkringsanstalten. I behandlingen inom anstalten av frågor om placering av fondens medel skola deltaga två av Konungen för tre år i sänder förordnade, på det finansiella området erfarna personer. Därjämte skola i överläggningarna, men ej i besluten, angående sådana frågor deltaga två av Konungen för tre

3 Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

år i sänder förordnade personer, av vilka den ene utses bland de arbetsgivare, vilkas arbetare äro försäkrade i anstalten, samt den andre bland nämnda arbetare.

Den ifrågavarande fonden uppgick vid 1923 års utgång till i runt tal 30,000,000 kronor, vartill komma då ännu icke erlagda försäkringsavgifter och upplupna oguldna räntor.

Innan lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete från och med ingången av år 1918 trädde i kraft, gällde lagen den 5 juli 1901 om ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete. Ersättningsanspråk, som grundas på olycksfall, vilket inträffat före den 1 januari 1918, skall bedömas enligt sistnämnda lag. I 1901 års lag meddelades ingå bestämmelser om förvaltningen av de på grund av försäkringen i riksförsäkringsanstalten bildade fondmedel. I lagens 26 § stadgades emellertid, att de närmare föreskrifter, som utöver vad lagen inneliölle erfordrades med avseende på anstaltens verksamhet, skulle meddelas av Konungen.

Med stöd av vissa på grund härav lämnade föreskrifter förvaltades intill utgången av 1921 nämnda fondmedel av postsparbanken, som jämväl hade att verkställa uppbörd av försäkringsavgifter och belopp, som erlades för förvärvande av livränta, ävensom fullgöra utbetalningar av de utav riksförsäkringsanstalten beslutade livräntor och andra skadeersättningar. Såsom ersättning till postsparbanken för dessa bestyr anvisades särskilda årliga anslag.

I enlighet med förslag till 1921 års riksdag angående ersättning till postverket för dess bestyr med pensionsutbetalningar m. m. (proposition nr 263) förordnade emellertid Kungl. Maj:t genom beslut den 31 december 1921, att från och med den 1 januari 1922 postsparbankens befattning med förvaltning och utbetalning av medel för riksförsäkringsanstaltens räkning skulle upphöra och att i stället förvaltningen av den fond, som bildats på grund av 1901 års berörda lag, ävensom de ifrågavarande utbetalningarna enligt lagen skulle handhavas av anstalten. Därvid skola bestämmelserna i nämnda reglemente den 29 juni 1917 angående förvaltningen av den i 19 § av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete omförmälda fond i tillämpliga delar lända till efterrättelse. I behandlingen inom anstalten av frågor om placering av fondens medel m. m. skola deltaga de två av Konungen förordnade, på det finansiella området erfarna personer eller suppleanter för dem, vilka enligt § 4 mom. 2 av reglementet förordnats att deltaga i behandlingen av frågor om placering av däri avsedda fondmedel.

Ifrågavarande fond uppgick vid utgången av år 1923 till i runt tal 8,200,000 kronor, vartill komma upplupna oguldna räntor.

I detta sammanhang får jag erinra, att riksförsäkringsanstalten, förutom förvaltningen av nu omförmälda fonder, omhänderhar även den på grund av kungörelsen den 2 oktober 1908 (nr 100) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall och förordningen i samma ämne den 11 juni 1918 (nr 375) bildade fond, vid 1923 års utgång upp-

Fonden enligt

1901 års lag.

Övriga av riksförsäkringsanstalten förvaltade fonder.

4 Omkostnaderna för riksförsäkringsanstaltens fondförvaltning.

Kungl. Maj;ts proposition nr 172.

gående till 247,433 kronor 75 öre. Den jämlikt sistnämnda förordning bildade fonden förvaltas enligt Kungl. Maj:ts beslut den 8 november 1918 av riksförsäkringsanstalten. Den enligt kungörelsen den 2 oktober 1908 tillkomna fonden har först genom Kungl. Maj:ts ovanberörda beslut den 31 december 1921 från postsparbanken överflyttats till anstaltens förvaltning gemensamt med fonden enligt 1918 års nyssnämnda förordning. Därjämte förvaltar riksförsäkringsanstalten dels fonden för livräntor, inköpta för barn utom äktenskap jämlikt lagen om dylika barn den 14 juni 1917, vilken fond vid utgången av 1923 uppgick till 548,445 kronor, dels ock den till sin storlek obetydliga fond, som bildats jämlikt 15 § av kungörelsen den 30 juni

1920 angående särskilda villkor och bestämmelser för livförsäkring å personer, som erhålla lån ur statens egnahemslånefond.

Jämväl ifråga om dessa fonder har av Kungl. Maj:t föreskrivits, att bestämmelserna i reglementet den 29 juni 1917 angående förvaltningen av den i 19 § av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete omförmälda fond skola i tillämpliga delar, med visst undantag, lända till efterrättelse.

I samband med antagandet år 1917 av grunder för förvaltningen av berörda i 1916 ars olycksfallsförsäkringslag omförmälda fond godkände riksdagen jämväl arvodes- och omkostnadsstat för förvaltningen av fonden att gälla tills vidare från och med 1918 samt medgav, att däri upptagna belopp finge utgå av förslagsanslag, som å extra stat anvisades för upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens verksamhet.

Den sålunda godkända arvodes- och omkostnadsstaten var av följande lydelse:

arvode till två särskilda ledamöter i riksförsäkringsanstalten ä 1,500 kronor ............................................ kr. 3,000: —

arvode till två rådgivande personer ä 1,000 kronor ... » 2,000: —

ersättning till suppleanter, särskilt anlitade sakkunniga personer och annat biträde, värdering i anledning av fastighetsbelåning, förvaring av fondens värdehandlingar, tryckningskostnader, resekostnader och andra expenser, förslagsvis ................................. > 6.500: —

Summa kronor 11,500: —

För år 1922 höjdes förenämnda post å 6,500 kronor till 9,100 kronor i anledning av ny lönereglering för den tjänsteman i förutvarande första lönegraden (aktuarie) och det kvinnliga biträde, som närmast omhänderhava fondgöromålen. För första halvåret 1923 anvisades därefter för förvaltningen av fonden i fråga tillhopa 7,050 kronor, motsvarande ett årsbelopp av 14,100 kronor.

Sedan jämlikt Kungl. Maj:ts ovan omförmälda beslut den 31 december

1921 riksförsäkringsanstalten övertagit förvaltningen av de fonder, som bildats på grund av lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd

5 Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

av olycksfall i arbete samt kungörelsen den 2 oktober 1908 angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall, upptogs i anstaltens stat för budgetåret 1923—1924 — i stället för såsom förut för »omkostnader för förvaltningen av den i 19 § av lagen om försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni 1916 omförmälda fond» — för »omkostnader för förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens fonder» förslagsvis 17,000 kronor. Den sålunda verkställda höjningen av det förut utgående anslaget med 2,900 kronor betingades dels av anstaltens ökade arbete på grund av övertagande redan från 1922 års ingång av förvaltningen av nyssnämnda båda fonder, dels ock av ökade förvaringsavgifter för deponerade värdehandlingar.

I sin ovan omförmälda skrivelse den 7 september 1923 med förslag rörande extra anslag för upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens verksamhet under budgetåret 1924—1925 har anstalten hemställt, att nämnda belopp, 17,000 kronor, för förvaltningen av anstaltens fonder måtte något höjas. Anstalten har därvid erinrat, att förvaringsavgiften för i riksbanken förvarade värdehandlingar växer i mån av fondernas ökning, i det att den utgår med 10 öre för varje påbörjat 1,000-tal kronor av värdehandlingarnas belopp. Under första halvåret 1923 hade sålunda, enligt vad anstalten meddelat, utbetalts 3,345 kronor, och under budgetåret 1924—1925 hade avgiften beräknats komma att uppgå till omkring 4,000 kronor. Med anledning härav och med hänsyn därtill, att den extra aktuarie, som närmast handhar fondgöromålen, under budgetåret bleve berättigad till uppflyttning i löneklass, har anstalten föreslagit, att omkostnaderna för fondförvaltningen måtte upptagas till

18,500 kronor. Utgifterna för denna anslagspost hava därvid beräknats komma att fördela sig på följande sätt:

Summa kronor 18,466: —

eller i avrundat tal 18,500 kronor.

Rörande den ovanberörda frågan om sammanslagning av den i 19 § av 1916 års olycksfallsförsäkringslag omförmälda fond med den på grund av riksförsäkringsanstaltens försäkringsverksamhet enligt lagen den 5 juli 1901 om ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete bildade fond anför anstalten i sin ifrågavarande framställning den 31 oktober 1923 följande.

Riksförsäkringsanstaltens verksamhet på grund av 1901 års olycksfallsersättningslag fortgår alltjämt i viss omfattning. Den väsentligaste ännu kvarstående uppgiften, tillhörande denna verksamhet, är utbetalning av tidigare beviljade livräntor till c:a 6,000 livräntetagare. Fortfarande förekommer dock då och då beviljande av nya livräntor. Då denna sistnämnda uppgift inom

Sammanslagning av fonden enligt 1901 års lag med fonden enligt 1916 års lag.

Riksförsätcringaanstalten.

6 Statskontoret.

Försäkring sinspektionen.

Fullmäktige i riksgäldskontoret.

KungJ. Maj:ts proposition nr 172.

eu jämförelsevis nära framtid kommer att helt upphöra, synes man hava anledning att i bokföringsavseende sammanslå denna fond med olycksfallsförsäkringsfonden. Det finnes knappast någon anledning att vidare hålla dem åtskilda. Riksförsäkringsanstaltens nuvarande olycksfallsförsäkringsverksamhet är ju en direkt fortsättning av försäkringsverksamheten enligt 1901 års lag, ehuru i större omfattning. Fonden enligt den förra lagen är ju, liksom den nya olycksfallsförsäkringsfonden, bildad genom arbetsgivares försäkringsavgifter; och till en del äro arbetsgivarna desamma i avseende å båda fonderna. De ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag, som bedrevo verksamhet enligt 1901 års lag, hava redan företagit sammanslagning av de gamla och de nya fonderna, varemot försäkringsinspektionen icke haft något att erinra.

Genom sammanslagning av de båda fonderna skulle förenkling i arbetet med bokföringen vinnas.

Sedermera har anstalten den 23 januari 1924 inkommit med en promemoria, däri anstalten anfört följande:

Enligt 13 § i 1901 års lag skall krav om ersättning, vid äventyr av talans förlust, genom stämning eller genom påkallande av skiljeavtals tillämpning mot anstalten ankängiggöras inom tre år, räknat från olycksfallet, eller, där fråga är om ersättning i anledning av dödsfall, från det döden inträdde. Enligt 4 § skall, om olycksfallet inom två år medfört döden, viss ersättning utgivas. Uppenbarligen kunde alltså numera icke någon skyldighet för anstalten föreligga att utgiva ersättning i annat fall, än att krav i föreskriven ordning tidigare framställts. Några dylika krav, vilka icke av domstol eller av skiljemän slutligen behandlats, förelåge ej. Däremot hade under år 1923 i ett fall förekommit, att anstalten, där sjukhjälp tidigare utgått, funnit sig böra bifalla gjord framställning om invaliditetslivränta. Ett och annat liknande fall kunde även framdeles tänkas förekomma, men de torde bliva rätt sällsynta.

Såsom anstalten framhållit i sin berörda skrivelse den 31 oktober 1923 skulle genom sammanslagning av de båda fonderna förenkling i bokföringen vinnas. För närvarande måste för var och en av dessa fonder fullständigt skilda räkenskaper upprättas, samt för inbetalningar till fonderna och utbetalning av ersättningar hållas skilda bankräkningar och verkställas särskilda utanordningar. En förenkling i detta ej oväsentliga arbete syntes i hög grad önskvärd, enär anstaltens fondförvaltning på grund av den ständiga tillväxten av olycksfallsförsäkringsfonden enligt 1916 års lag och övriga fonder givetvis med varje år medförde ökat arbete.

På grund av vad sålunda anförts hemställer anstalten, att Kungl. Maj.t ville föreslå riksdagen medgiva, att den på grund av anstaltens försäkringsverksamhet enligt lagen den 5 juli 1901 bildade fonden måtte från och med den 1 januari 1925 sammanläggas med den i 19 § av lagen om försäkring för olycksfall i arbete omförmälda fond, varvid sistnämnda fond skulle hava att ansvara för de förpliktelser, som åvilade den förra fonden.

Statskontoret har i ett den 13 december 1923 avgivet utlåtande i ärendet icke haft något att erinra mot den ifrågasatta sammanslagningen.

Försäkringsinspektionen har i ett den 9 januari 1924 avgivet utlåtande förklarat sig tillstyrka sammanslagningen ifråga.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava den 31 januari 1924 avgivit utlåtande i ärendet och därvid likaledes tillstyrkt sammanslagningen.

7 Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

För egen del finner jag mig på grund av vad i ärendet anförts böra tillstyrka sammanslagningen i fråga från och med den 1 januari 1925. Och torde jag få återkomma till frågan om avgivande av förslag i sådant syfte till riksdagen i samband med den förnyade anmälan av frågan om bestridande med olycksfallsförsäkringsfondens medel av omkostnaderna för dess förvaltning, vartill, enligt vad jag bär nedan skall utveckla, den för sistnämnda ändamål erforderliga lagändringen torde giva anledning.

Vidkommande därefter frågan om bestridande av omkostnaderna för förvaltningen av den enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag bildade fonden — och den med denna eventuellt sammanslagna fonden — anför riksförsäkringsanstalten i sin ovanberörda skrivelse den 31 oktober 1923 följande.

I samband med antagandet år 1916 av grunder för förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden beslöts, att vissa kostnader för fondens förvaltning, nämligen arvode till fullmäktige och diverse expenser m. m., skulle bestridas av fondens medel enligt fastställd stat, vilken i detta sammanhang beräknades till 20,000 kronor. I proposition till 1923 års riksdag (nr 109) föreslogs, att även övriga kostnader för fondens förvaltning, nämligen de, som föranleddes av pensionsstyrelsens befattning med fondärendena, skulle bestridas av fondens medel. Dessa kostnader beräknades till 50,000 kronor. Propositionen bifölls av riksdagen; och skulle sistnämnda ersättningsbelopp årligen ur fonden utbetalas till pensionsstyrelsen i enlighet med av Ivungl. Maj:t därom meddelad bestämmelse. Såsom motiv för överflyttande på fonden av dess egna förvaltningskostnader anfördes, att pensionsförsäkringsfondens förvaltning betraktats såsom fullt fristående i förhållande till allmänna pensionsförsäkringens uppgifter i övrigt och att det därför ansetts riktigt, att fonden finge betala sina egna förvaltningskostnader. Denna princip, som av statsmakterna godkänts år 1916 genom att låta fonden betala vissa omkostnader, ledde till att år 1923 till fonden överflyttades även de kostnader, som förut undantagits. Vederbörande departementschef betonade emellertid starkt vid föredragningen av ovannämnda proposition, att den föreslagna anordningen icke avsåge eller borde få leda till, att andra omkostnader bestredes av fondens medel än sådana, som direkt sammanhängde med själva fondförvaltningen.

I fråga om riksförsäkringsanstaltens fondförvaltning ville anstalten erinra, att denna visserligen icke är på samma sätt fristående som pensionsförsäkringsfondens förvaltning, utan handhaves av anstalten själv med biträde av vissa sakkunniga och representanter för arbetsgivare och arbetare. Men det kan dock även här göras gällande, att fondens förvaltningskostnader böra utgå ur dess avkastning, innan den sistnämnda må tagas i anspråk för i reglementet omnämnda utgifter. Med hänsyn till det jämförelsevis obetydliga belopp, det här gäller, synas betänkligheter med avseende å fondens förpliktelser ej böra möta. Men liksom ifråga om pensionsförsäkringsfonden bör starkt framhållas, att ifrågavarande anordning ej får leda till, att fondens medel användas till andra omkostnader än sådana, som direkt sammanhänga med själva fondförvaltningen.

Visserligen hade anstalten i sitt förslag till stat för budgetåret 1924—1925 beräknat en anslagspost av 18,500 kronor för förvaltningen av anstaltens samtliga fonder. Med hänsyn till förslaget om sammanläggning med olycksfallsförsäkringsfonden av den på grund av försäkringen enligt 1901 års lag

Departements-

chefen.

Bestridande med olycksfallsförsäkringsfondens medel av omkostnaderna för dess förvaltning.

Riks-

fiirsäkrings-

anstalten.

Statskontoret.

Försäkringsinspektionen. Fullmäktige i riks gäldskontoret.

Departements-

chefen.

0 Kungl. May.ts proposition nr 172.

bildade fonden, och då omkostnaderna för övriga fonder vore mycket obetydliga, syntes det emellertid anstalten lämpligt, att olycksfallsförsäkringsfondens bidrag till anstaltens omkostnader bestämdes till 18,500 kronor.

Det förslagsanslag, som å extra stat för varje år beviljades till upprätthållande av anstaltens verksamhet, syntes i samband därmed böra minskas med nyssnämnda belopp.

För att ifrågavarande bidrag skall kunna lämnas ur fonden, erfordras emellertid, framhåller slutligen anstalten, ett tillägg till grunderna för förvaltningen av ifrågavarande fond och, såvitt anstalten kunde bedöma, även ändring i 16 § av 1916 års olycksfallsförsäkringslag.

Statskontoret har i sitt ovanberörda utlåtande förklarat sig icke hava något att erinra emot att statsverket av olycksfallsförsäkringsfondens medel erhåller ersättning för riksförsäkringsanstaltens kostnader för förvaltningen av ifrågavarande fond.

Försäkringsinspektionen och fullmäktige i riksgäldskontoret hava även tillstyrkt riksförsäkringsanstaltens förslag.

För min del finner jag mig böra förorda ifrågavarande förslag, varigenom,

1 överensstämmelse med vad förut genomförts på pensionsförsäkringens område, viss besparing vinnes i statsverkets utgifter jämväl för handhavandet av olycksfallsförsäkringen.

I enlighet med vad ovan anförts har riksförsäkringsanstalten för budgetåret 1924—1925 beräknat omkostnaderna för förvaltningen av anstaltens fonder till sammanlagt 18,500 kronor. Häri ingå kostnaderna för förvaltningen av de förut omförmälda fonderna för fiskarförsäkringen, för livräntor för barn utom äktenskap och för livförsäkring av personer, som erhålla lån ur statens egnahemslånefond. För närvarande äro dessa kostnader så obetydliga, att de knappast låta sig särskilt beräknas. Men i den mån den verksamhet, ifrågavarande fonder tjäna, kan komma att utvecklas, torde också kostnaderna för nämnda fonders förvaltning komma att ökas. Därest så blir fallet, lära dessa kostnader icke böra bäras av de enligt 1901 och 1916 års omförmälda lagar bildade fonderna, utan av statsverket. Redan av denna anledning synes det lämpligt, att i staten för anstalten fortfarande upptagas vissa omkostnader för förvaltningen av anstaltens fonder.

Beträffande beloppet av denna anslagspost, som, i enlighet med vad anstalten föreslagit och de i ärendet hörda myndigheter även förordat, fortfarande torde böra avse kostnaden för förvaltningen av samtliga omförmälda fonder, anser jag mig böra anmärka, att, enligt vad anstalten meddelat, visserligen någon besparing i förvaltningskostnaden vore att förvänta på grund av den ovan förordade sammanslagningen av den enligt 1901 års olycksfallsersättningslag bildade fonden med fonden enligt 1916 års lag. Emellertid skulle sammanslagningen ske först från och med 1925 års ingång. Vid sådant förhållande och då jag för övrigt icke funnit anledning till erinran mot anstaltens förslag rörande anslagsposten ifråga, ämnar jag i den proposition, som

9 Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

jag framdeles kommer att föreslå Kungl. Maj:t att avlåta till riksdagen angående äskande av medel för upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens verksamhet under budgetåret 1924—1925, hemställa om anslag till förvaltningen av anstaltens fonder med ovannämnda av anstalten beräknade belopp,

18,500 kronor.

I anslutning härtill och i överensstämmelse med vad som gäller beträffande pensionsförsäkringsfonden torde från och med ingången av nästkommande budgetår från olycksfallsförsäkringsfonden — d. v. s. under senare halvåret 1924 från den med fonden enligt 1901 års lag ännu icke utökade fonden enligt 1916 års lag samt därefter från den sammanslagna fonden — utgå ersättning till statsverket för dess bestridande av kostnaderna för förvaltningen av denna fond.

Körande storleken av detta ersättningsbelopp, varmed alltså det årliga anslaget för upprätthållande av anstaltens verksamhet skulle minskas, har detsamma av riksförsäkringsanstalten för budgetåret 1924—1925 beräknats till samma belopp, vartill, enligt vad nyss angivits, förvaltningskostnaden för samtliga av anstalten förvaltade fonder under budgetåret beräknats eller till

18,500 kronor. Yad riksförsäkringsanstalten härutinnan föreslagit finner jag mig böra biträda.

I likhet med vad som föreskrivits beträffande pensionsförsäkringsfonden, torde ifrågavarande ersättningsbelopp av olycksfallsförsäkringsfondens medel böra efter ingången av juli månad varje budgetår inbetalas till riksförsäkringsanstalten.

Såsom riksförsäkringsanstalten anfört erfordras för genomförande av den nu föreslagna anordningen ändring i de av riksdagen godkända grunderna för förvaltningen av den i 19 § olycksfallsförsäkringslagen omförmälda fond. Därjämte torde, såsom också framhållits såväl av riksförsäkringsanstalten som av statskontoret, ändring erfordras i 16 § olycksfallsförsäkringslagen.

Körande avlåtande i den förra frågan av förslag till riksdagen torde jag få återkomma därtill i sammanhang med förnyad anmälan för Kungl. Maj:t av frågan om berörda lagändring.

Yad denna senare fråga beträffar gäller enligt sista stycket i 16 § olycksfallsförsäkringslagen, att de omkostnader för riksförsäkringsanstaltens verksamhet, som ej utgöras av i paragrafens första och andra stycken omförmälda tilläggsavgifter och bidrag, skola bestridas av statsmedel. Då emellertid fondens medel ej kunna anses såsom statsmedel, torde till bestämmelserna i 16 § olycksfallsförsäkringslagen böra fogas ett tillägg av innebörd, att i fråga om kostnaderna för förvaltningen av den i 19 § av lagen omförmälda fond gäller vad därom särskilt är stadgat.

Jag har därför låtit utarbeta förslag till ändring av olycksfallsförsäkringslagen i nu angivna hänseende, över vilket förslag lagrådets yttrande lärer böra inhämtas.

I detta sammanhang får jag omnämna, att försäkringsinspektionen i sitt ovan omförmälda utlåtande hemställt, att utredning måtte verkställas om vilken fondbildning, som för riksförsäkringsanstalten erfordras utöver försäkringsfonden.

Bihang Ull riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 134 Käft. (Nr 134.) 504 24 2

10 Kangl. Maj:ts proposition nr 112.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava uttalat sin anslutning till detta försäkringsinspektionens förslag och ansett en dylik utredning böra omfatta frågan, huruvida och i vilken omfattning sådan fondbildning må erfordras, ävensom frågan om överlämnande till riksgäldskontoret av viss del av anstalten tillhörande fondmedel.

Över vad sålunda föreslagits torde riksförsäkringsanstaltens yttrande böra inhämtas, innan frågan underställes Kungl. Maj:ts prövning.

Slutligen får jag anmäla, att riksförsäkringsanstalten i sin ifrågavarande skrivelse den 31 oktober 1923 även föreslagit visst tillägg till reglementet angående förvaltningen av den i 19 § olycksfallsförsäkringslagen omförmälda fond i syfte att med Kungl. Maj:ts medgivande fondens medel skulle få användas till förvärvande av fastighet för inrymmande av för anstaltens verksamhet erforderliga lokaler.

Detta förslag torde emellertid, i anslutning till vad vissa av de i ärendet hörda myndigheterna därom anfört, för närvarande icke böra föranleda någon åtgärd.

Departementschefen uppläser härefter ett i enlighet med vad ovan angivits avfattat förslag till lag om ändrad lydelse av 16 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete, vilket förslag finnes såsom bilaga1) fogat till detta protokoll; och hemställer departementschefen, att lagrådets utlåtande över nämnda förslag matte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas medelst utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Herman HuWcrantz.

') Ej bär återgiven; se prop. nr 171.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

11 Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 19 mars 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot, Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Malm, anför:

Vid behandling den 7 innevarande mars av frågan om viss ändring i grunderna för förvaltningen av den i 19 § av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall .i arbete omförmälda fond, m. m., anförde jag till statsrådsprotokollet, att jag hade för avsikt att återkomma till berörda fråga i sammanhang med förnyad anmälan för Kungl. Maj:t av spörsmålet om ändring i 16 § av nämnda lag.

Sedan lagrådet den 18 mars 1924 avgivit utlåtande över det av mig vid sagda tillfälle framlagda förslaget till lag om ändrad lydelse av sistberörda lagrum, har Kungl. Maj:t denna dag beslutat till riksdagen avlåta proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 16 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete (prop. nr 171).

Jag anhåller nu att få till behandling återupptaga frågan om förvaltningen av meromnämnda fond och hemställer, under åberopande av vad jag till statsrådsprotokollet för den 7 mars 1924 i ämnet anfört, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

dels att den fond, som bildats på grund av riksförsäkringsanstaltens försäkringsverksamhet enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, från och med den 1 januari 1925 sammanlägges med den i 19 § av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete omförmälda fond, samt att därefter från den sålunda sammanlagda fonden utgivas jämväl de ersättningar, som det åligger riksförsäkringsanstalten att utbetala enligt förenämnda lag den 5 juli 1901;

dels och att kostnaden för förvaltningen av berörda, i 19 § av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete omförmälda fond från och med den 1 juli 1924 bestrides

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

av fondens medel på det sätt, att av nämnda medel till statsverket erlägges ett belopp av tillsvidare 18,500 kronor för budgetår.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Eegenten lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.

/

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1924.