angående anslag tillbefräm¬ jande av växtförädling m. m.

Kungi. Majrts proposition Nr 172.

1 Nr 172.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående anslag tillbefrämjande av växtförädling m. m.; given Stockholms slott den 23 mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Linders:

Den 31 oktober 1924 erhöll jag Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla högst två sakkunniga personer för verkställande inom jordbruksdepartementet av utredning i syfte att klarlägga såväl under vilka förutsättningar staten hädanefter bör understödja den inom landet bedrivna växtförädlingsverksamheten i allmänhet som även huruvida och eventuellt på vad sätt Weibullsholms växtförädlingsanstalt lämpligen må kunna inordnas i den statligt understödda verksamheten på ifrågavarande område. Samma dag uppdrog jag åt dåvarande revisionssekreteraren, regeringsrådet Bror C. Hasselrot att jämte ledamoten av riksdagens andra kammare Olof Nilsson i Tånga verkställa den sålunda ifrågasatta utredningen. I statsverkspropositionen till årets riksdag, nionde huvudtiteln punkt 86, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att, i avvaktan på denna utredning och den proposition, som i anledning därav kunde komma att avlåtas, beräkna för Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 196 höft. (Nr 172.)

Var bedrives väx t förtid- Ung ?

Infor dr ad e uppgifter m. m.

Statsanslag till växtförädling.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

budgetåret 1925—1926 ett belopp av 300,000 kronor till befrämjande av växtförädling.

Sedan de sakkunniga numera avlämnat ett den 16 mars 1925 dagtecknat betänkande i ämnet, får jag ånyo anmäla ärendet samt därvid till en början ur betänkandet återgiva följande.

Växtförädlingsverksamhet bedrives i Sverige i stort sett allenast av Sveriges utsädesförening samt av firman W. Weibull vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt. Framhållas må dock den växtförädling, som förekommer å institutionen för ärftlighetsforskning i Alnarp och, vad angår köksväxter, vid Alnarps trädgårdar.

Institutionen för ärftlighetsforskning är förbunden med den för professorn N. H. Nilsson-Ehle vid Lunds universitet inrättade personliga professuren i ärftlighetslära (se 10 H. T.: 1917 p. 41 samt prop. nr 182 år 1917). Såsom redan vid inrättandet av denna institution framhölls, är dess huvuduppgift ingalunda att, såsom fallet är med utsädesföreningens institution i Svalöv, uppdraga nya stammar av sädesslag och foderväxter. Dess verksamhet är således övervägande teoretisk. Med anledning av att Sveriges utsädesförening utsett professorn Nilsson-Ehle till chef för föreningens förädlingsanstalt få de sakkunniga anledning att beröra institutionens arbete i sammanhang med frågan om anslag till föreningen nästa budgetår.

Förädlingen av trädgårds- och köksväxter vid Alnarps trädgårdar är av den art och ringa omfattning att den för närvarande kan lämnas åsido.

För uppdragets fullgörande hava de sakkunniga infordrat uppgifter från Sveriges utsädesförening genom dess sekreterare ävensom från firman Weibull. Uppgifterna från utsädesföreningen äro i vad de röra särskilda avdelningar utarbetade av vederbörande avdelningsföreståndare. Övriga uppgifter hava varit föremål för samtliga tjänstemännens gemensamma överläggning och äro, utom i ett avseende, som kommer att särskilt angivas, uttryck för deras gemensamma uppfattning.

Även de från firman Weibull begärda uppgifterna äro till största delen lämnade av dess tjänstemän. Vidare hava de sakkunniga herett sig tillfälle att höra åtskilliga på området sakkunniga personer. Från chefen för statens centrala frökontrollanstalt hava flera utlåtanden erhållits. Styrelsen för Sveriges fröodlarförbund har beretts tillfälle att inkomma med ett yttrande. För viss utredning angående priser å förädlat utsäde hava de sakkunniga, efter medgivande av chefen för jordbruksdepartementet, anlitat amanuensen i lantbruksstyrelsen, agronomen filosofie kandidaten T. E. V. Björkman.

Sveriges utsädesförening har årligen från och med 1891 erhållit statsbidrag till sin verksamhet. Weibullsholms växtförädlingsanstalt har först

Kungl. Maj:ts proposition Nr 172. .1

1924 kommit i åtnjutande av understöd av statsmedel. Av anstalten gjord framställning att årligen erhålla fortsatt statsunderstöd har föranlett lantbruksstyrelsen att hos Kungl. Maj:t göra framställning om igångsättande av nu ifrågavarande utredning.

Statsbidraget till Sveriges utsädesförening har under senare år i sin lielhet av riksdagen beviljats såsom extra anslag för varje budgetår. För beloppets bestämmande har föreningen framlagt förslag till inkomst- och utgiftsstat. Skillnaden mellan sammanlagda beloppet av utgifter av beskaffenhet att kunna av statsmakterna godkännas och beräknade inkomster har beviljats såsom statsanslag. Frånsett statsanslaget har föreningens största inkomst utgjorts av den ersättning, som tillkommit föreningen på grund av eu av Kungl- Maj:t godkänd överenskommelse den 23 december 1918 med allmänna svenska utsädesaktiebolaget angående övertagandet av från föreningen utgående eliter och nya sorter av lantbruksväxter. Denna överenskommelse, enligt vilken ersättningen till föreningen för budgetåret 1924—1925 utgör 140,000 kronor, har av bolaget uppsagts till upphörande från och med den 1 juli 1925. Enligt ny för tiden därefter mellan föreningen och bolaget i samma syfte den 29 september 1924 ingången överenskommelse skulle ersättningen till föreningen utgå med allenast 80,000 kronor för budgetåret 1925—1926. Överenskommelsen gäller endast under förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande. Med anledning av föreningens ansökan om dylikt godkännande har lantbruksstyrelsen förklarat, att ersättningen till föreningen syntes anmärkningsvärt låg men att grunden för frågans bedömande torde erhållas vid den av lantbruksstyrelsen med anledning av Weibullsholms växtförädlingsanstalts förenämnda framställning ifrågasatta utredning. Föreningens ansökan har därefter överlämnats till de sakkunniga.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 mars 1921 gjorde firman Weibull framställning dels om utfärdande av lagbestämmelser till skydd mot import och mot spridande i handeln av mindrevärdigt frö dels ock om tullskydd för frövaror. I framställningen utvecklades hur under de sistförflutna åren den utländska konkurrensen på utsädesmarknaden kommit att bliva ett allvarligt hot mot inhemsk fröproduktion och den därav beroende svenska växtförädlingen. På grund av förhållanden, som sammanhängde med världskriget, både sålunda å ena sidan exporten från Sverige så gott som omöjliggjorts dels genom att förut importerande länder gjort sig självförsörjande dels ock genom valutaförhållanden. Å andra sidan kunde särskilt Danmark och Tyskland till Sverige sälja frövaror till priser så låga, att den inhemska produktionen bleve med sådana priser ruinerande. Statliga åtgärder till skydd för inhemsk fröproduktion och därav beroende växtförädling vore därför nödvändiga.

Den 18 mars 1921 hemställde lantbruksstyrelsen, att Kungl. Maj:t täcktes dels låta verkställa en allsidig utredning samt utarbeta förslag ifråga om

Tidigare framställningar av firman Weibull.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

reglering av importen utav och handeln med frövaror dels ock i avvaktan på utredningen föranstalta om tillfälligt förbud mot import av frö utav såväl vallväxter och rotfrukter som trädgårdsväxter.

Då detta ärende samma den 18 mars anmäldes för Kungl. Maj:t beslöts kungörelse med förhud mot införsel till riket av vissa slag av frön annorledes än efter tillstånd av lantbruksstyrelsen. Sedermera den 29 juni 1921 uppdrog Kungl. Maj:t åt lantbruksstyrelsen att med biträde av sakkunniga verkställa utredning om åtgärder till skydd mot import och spridning av mindrevärdigt frö samt angående omorganisation av frökontrollen. Med skrivelse den 17 februari 1922 överlämnade lantbruksstyrelsen förslag dels till lag om vad iakttagas skall vid försäljning av utsädesfrö i vissa fall dels ock till kungörelse angående bestämmelser att iakttagas vid införsel av vissa slag av frön.

Den 4 juli 1922 avlät firman Weibull ånyo eu skrivelse till Kung]. Maj:t. Däri framhölls, att under rådande förhållanden den icke-statsunderstödda växtförädlingsverksambeten endast genom direkt ingripande från statsmakternas sida kunde beredas möjlighet att mot eu ödeläggande utländsk konkurrens åt sig bevara den inhemska marknaden, utan vars, stöd den givetvis ej kunde bedrivas. Firman yrkade, att Kungl. Maj:t för att bereda behövligt stöd åt den inhemska icke-statsunderstödda växtförädlingsverksambeten jämte därtill knuten produktion måtte föranstalta om effektivt tullskydd för fröer, som kunde produceras inom landet. Tilllika anhöll firman, att Kungl. Maj:t under uppehållande av det den 18 mars 1921 utfärdade importförbudet å frö måtte föreskriva, att för importtillstånd skulle erläggas licensavgifter.

Vid 1923 års riksdag yrkades i motioner (nr 69 i I och nr 130 i II kammaren), att vid införsel till riket av vissa angivna fröslag skulle åsättas licensavgifter, avsedda att användas dels till inrättande av en central frökontrollanstalt dels ock för främjande av växtodlingen. I enlighet med hemställan i utlåtande (nr 1) av sammansatt bevillnings- och jordbruksutskott avslogos motionerna. Avslagsyrkandet motiverades i huvudsak med bristande utredning i fråga om den centrala frökontrollanstalten. Utskottet uttryckte emellertid förhoppning om att Kungl. Maj:t måtte förelägga frågan härom för 1924 års riksdag.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 oktober 1923 gjorde firman Weibull eu ny framställning. Däri yrkade firman,

dels att importlicensavgifter brätte införas redan för säsongen 1923—1924, dels — under framhållande att importförbudet dittills mera varit inriktat på att utestänga direkt undermåliga fröer mindre att förhindra införsel av i förhållande till svenskodlat utsäde underlägsna kvaliteter — att importlicenser måtte beviljas endast under förutsättning att den inhemska produktionen icke kunde fylla behovet,

dels ock att Kungl. Maj:t måtte till 1924 års riksdag framlägga förslag ej mindre om inrättande av en central frökontrollanstalt än även om åt-

Kandi. Maj:ts proposition Nr J7X.

gärder, som betryggade upprätthållandet av firmans växtförädlingsverksamhet i befintlig omfattning under den svära övergångsperiod, som syntes förestå, ävensom realiserandet av försöksverksamheten.

Firman framhöll i skrivelsen, att den visserligen dittills, trots fortsatt skarp konkurrens från utlandet, lyckats upprätthålla växtförädlingsverksamheten, men att det numera stode klart för firman, att den icke vore i stånd att längre med egna krafter upprätthålla förädlingsarbetet. Det läge i växtförädlingsverksamhetens natur, att den icke i likhet med industriell drift kunde suspenderas under ett eller annat år för att sedan återupptagas. Ett avbrott i förädlingsarbetets kontinuitet medförde därför oundgängligen, att stora och omistliga värden ginge förlorade. Firman förklarade sig beredd att inkomma med uppgifter angående det årliga behov av statsbidrag, som skulle erfordras för upprätthållandet under närmaste femårsperioden av firmans växtförädlingsverksamhet i samma omfattning och efter samma principer som dittills.

Jämte det Kungl. Maj:t till 1924 års riksdag framlade proposition (nr 134) om inrättande av en central frökontrollanstalt föreslog Kungl. Makt i proposition (nr 135) riksdagen att besluta tull å vissa frövaror.

Genom likalydande motioner väcktes i båda kamrarna förslag, att riksdagen måtte för budgetåret 1924—1925 såsom extra anslag bevilja 100,000 kronor till upprätthållande av den vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt bedrivna praktiskt vetenskapliga verksamheten.

Riksdagen biföll i huvudsak propositionen om inrättande av den centrala frökontrollanstalten men avslog däremot propositionen om frötull. Yrkandet i motionerna bifölls enligt beslut i gemensam omröstning. Då således motiveringen för beslutet saknas, torde det vara anledning att något närmare redogöra för ärendets behandling i riksdagen.

I motionerna anfördes sålunda följande:

»Med hänsyn till anstaltens ur det allmännas synpunkt utomordentligt betydelsefulla verksamhet ävensom till vad ovan yttrats om speciallagstiftning till skydd för nya växtvarieteter samt om svårigheten för en förädlingsanstalt att bestå under långvarig depression, synes oss tidpunkten för statsmakterna vara inne att med anslag stödja jämväl Weibullsholms växtförädlingsanstalt.

Ett ytterligare skäl för beviljande av statsbidrag, synes oss ligga däri, att genom dylikt bidrag de framstående specialister, som äro fästa vid anstalten och där förvärvat mångårig erfarenhet och träning skulle i det allmännas intresse tillförsäkras fortsatt verksamhet just under de arbetsförhållanden, som visat sig ägnade framstimulera så betydelsefulla resultat.

Vi underskatta icke de svårigheter för statsbidrags beviljande, som förefinnas i det sakförhållandet, att den enskilda firman W. Weibull äger och hittills under en följd av år — visserligen som särskild avdelning — successivt organiserat Weibullsholms växtförädlingsanstalt samt helt uppehållit dess verksamhet. Vill man emellertid effektivt främja den betydelsefulla sak, som här föreligger, synes oss dessa svårigheter vara överkomliga. Möjlighet

Anslag Ull firman Weibull vid 1924 ars riksdag.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

förefinnes ju att inom organisationens ram såsom självständig sektion avskilja och genom sakkunnig myndighet övervaka, att statsbidraget enbart kommer anstalten som sådan till del. Statsbidraget synes oss emellertid lämpligen med hänsyn till företagets helt privata karaktär icke kunna utgå under annan form än en årspremiering av växtförädlingsverksamheten. Det torde sedermera ankomma på Kungl. Maj:t att uppställa vederbörliga garantier, för att statsbidraget verkligen kommer den praktiskt vetenskapliga verksamheten till godo och att verksamheten, så länge statsbidraget utgår, bibehålies i den omfattning, som förutsatts vid bidragets beviljande. Numera omfattar som bekant verksamheten sedan mer än ett tiotal år tillbaka samtliga viktigare jordbruksväxter och dessutom grönsaksväxterna.

Vad angår storleken av det statsbidrag, som sålunda enligt vår mening bör tillkomma anstalten, torde detta för att fylla sitt ändamål och med tanke på storleken av motsvarande statsbidrag till Sveriges utsädesförening, med vilken anstalten i effektiviteten av förädlingsverksamheten kan anses fullt jämställd, icke böra sättas lägre än 100,000 kronor.»

Jordbruksutskottet, till vilket motionerna remitterades, infordrade yttrande från lantbruksstyrelsen. Med anledning därav inkommo till sagda styrelse skrivelser från Sveriges utsädesförening och firman Weibull.

Föreningen framförde därvid för lantbruksstyrelsen sina tvivel om det nationalekonomiskt riktiga och i övrigt lämpliga att vid sidan om utsädesföreningens växtförädlingsorganisation skapa ännu eu likartad statsunderstödd anstalt samt framhöll sin farhåga att en dylik åtgärd komme att omöjliggöra för utsädesföreningen att i samma omfattning och med lika fullständigt tillgodogörande av de vetenskapliga arbetskrafterna som förut fortsätta, utsädesföreningens hittillsvarande verksamhet.

Firman Weibull framhöll häremot bland annat, att utsädesföreningen uppenbarligen missuppfattat den föreliggande motionen, när föreningen gjorde gällande, att denna avsåge att skapa en med utsädesföreningen likartad statsunderstödd anstalt. Motionärerna hade uttryckligt framhållit, att det på anförda skäl vore fråga om en årspremiering av verksamheten vid ett företag av privat karaktär, och hade förutsatt upphörandet av dylikt statsbidrag.

Ur lantbruksstyrelsens yttrande må följande återgivas:

»Mellan de två växtförädlingsanstalterna vid Svalöv och Weibullskolm har helt naturligt en viss konkurrens under årens lopp kommit att uppstå. Visserligen har man velat påstå, att denna konkurrens, såsom i sig innebärande ett kraftigt incitament till uppbringande av respektive verksamhet till högsta möjliga effektivitet, endast eller i varje fall i övervägande grad skulle vara fördelaktig. Alldeles frånsett, att denna konkurrens, särskilt när det gällt att ekonomiskt utnyttja förädlingsverksamlietens olika produkter, understundom tagit mindre tilltalande förmer, håller lantbruksstyrelsen före, att vissa andra obestridliga olägenheter varit därmed förbundna. Lantbruksstyrelsen vill i detta hänseende erinra om den allt för stora produktion av nya sorter, av vilka endast ett jämförelsevis mindre antal beteckna avgjorda framsteg inom utsädesbranschen, som framtvingas av denna konkurrens och som ej kan undgå att oroa och förvirra den praktiska växtodlingen. Till nämnda missförhållande har för övrigt nog i sin mån medverkat jämväl förädlingsanstalternas nära och intima förbindelse med merkantila företag i

K intill. Muj:ts proposition Nr 172.

i

utsäde.sbnuisc,lien, i vilkas intresse det förklarligt 110g legat att varje säsong kunna erbjuda den köpande allmänheten 'nyheter’ av olika slag.

Ett förhållande, som givetvis påkallar beaktande, äro ekså, att, när tva företag av ifrågavarande slag vart för sig arbeta på liknande uppgifter inom samma verksamhetsområde, det svårligen kan undvikas, att obehövligt dubbelarbete förekommer och att på ena hållet vunna erfarenheter eller forskningsresultat icke bliva omedelbart tillgodogjorda på det andra hållet. Detta är en naturlig följd av ledningens fördelning på olika händer och missförhållandet minskas icke av rådande konkurrenshänsyn.

Erfarenheten av de under senare tiden inom Sverige rådande förhållanden på detta område synes lantbruksstyrelsen giva vid handen, att olägenheterna av den understundom såsom en fördel åberopade konkurrensen ur allmänna jordbrukssynpunkter måste anses överväga eventuella fördelar därav. Lantbruksstyrelsen vill i detta sammanhang erinra om det betydelsefulla och framgångsrika förädlingsarbete, varigenom Sveriges utsädesförening bragt landet att stå kanske främst på detta område under en tid, då någon konkurrens inom landet icke förefanns.

En nödvändig förutsättning för att det allmänna skall kunna tillskyndas största möjliga gagn därav, att genom statens ingripande det värdefulla förädlingsarbetet vid Weibullsholm kan fortsättas, finner lantbruksstyrelsen därför vara, att denna anstalt ställes under samma ledning som den av staten hittills stödda verksamheten vid Svalöv. Genom en sådan anordning skulle enligt lantbruksstyrelsens mening sundare och för vårt jordbruk ur alla avseenden gynnsammare förhållanden på växtförädlingens område komma att bliva rådande på samma gång som det otvivelaktigt mycket värdefulla förädlingsmaterial, som förefinnes vid Weibullsholm, bleve bevarat och där arbetande värdefulla krafter bleve satta i tillfälle fortsätta sitt gagnande arbete.

Lantbruksstyrelsen finner det vara ofrånkomligt, att, därest det nuvarande växtförädlingsarbetet vid Weibullsholm skall understödjas med statsmedel, detta i ekonomiskt avseende helt friställes och att säkerhet skapas för verksamhetens i förhållande till firman Weibull fullt självständiga fortbestånd. Firman skulle då såsom en följd härav för rätten att tillgodogöra sig förädlingsanstaltens arbete, i likhet med vad som är förhållandet vid Svalöv, på visst överenskommet sätt bidraga till förädlingsverksamhetens upprätthållande.

Först då en utredning angående samtliga av lantbruksstyrelsen här anförda ekonomiska synpunkter föreligger jämte kostnadsberäkning för upprätthållande av växtförädlingsverksamheten, torde med någon större grad av säkerhet kunna bedömas om och eventuellt i vilken omfattning statsbidrag för ifrågavarande ändamål hör utgå.

Av väfd ovan anförts torde framgå, att lantbruksstyrelsen icke anser sig kunna tillstyrka motionerna i föreliggande form.

Lantbruksstyrelsen får därför tillstyrka bifall till ifrågavarande motioner på aet sätt, att ett extra anslag av 100,000 kronor måtte ställas till Kungi. Maj:ts förfogande för att efter Kungl. Maj:ts beprövande under här ovan angivna villkor användas för upprätthållande av den växtförädlingsverksamhet, som hittills bedrivits vid Weibullsholm.»

8 Kandi. Maj:ts proposition Nr 172.

Jordbruksutskottet yttrade för sin del:

»Utskottet vill till en början understryka de i det förestående återgivna uttalanden, som röra den inhemska växtförädlingens stora betydelse för vårt lands jordbruksproduktion. Vikten av att denna förädlingsverksamhet uppehälles vid sin hittillsvarande ostridigt höga nivå är också enligt utskottets mening en nationalekonomisk fråga av den största betydelse och räckvidd. Såsom ock motionärerna framhållit, förefinnes ej möjlighet att erhålla patentskydd för växtförädlingens resultat, och ligger därför i densammas natur en viss svårighet att vid produktens övergång till den allmänna marknaden tillgodogöra sig eu inkomst, som står i rimlig proportion till nedlagda kostnader och produktens nationalekonomiska värde. Då, såsom av den förut lämnade redogörelsen torde framgå, fortbeståndet av en såsom synnerligen betydelsefull erkänd gren av denna verksamhet, Weibullsholms växtförädlingsanstalt, pa grund av berörda under nu rådande förhållanden skärpta svårigheter kan äventyras, måste detta för utskottet framstå som en allvarlig angelägenhet. Vid sådant förhållande har utskottet ansett sig böra taga i övervägande spörsmålet om vidmakthållande av ifrågavarande växtförädlingsverksamhet. Rörande förutsättningarna i detta avseende hava framkommit vissa mot varandra starkt avvikande meningar. Motionärerna och firman Weibull anse tillräckligt, att genom vederbörlig inspektion och kontroll övervakas, att eventuellt statsbidrag kommer den praktiskt vetenskapliga verksamheten vid Weibullsholm helt tillgodo samt att denna verksamhet bibehålies vid sin nuvarande omfattning. Lantbruksstyrelsen däremot uppställer kravet på att, därest det nuvarande växtförädlingsarbetet vid Weibullsholm skall understödjas av statsmedel, detta ’i ekonomiskt avseende helt friställes och att säkerhet skapas för verksamhetens i förhållande till firman Weibull fullt självständiga fortbestånd’. Lantbruksstyrelsen har i detta sammanhang, bland annat, gjort gällande, att från det allmännas synpunkt övervägande nackdelar vore förenade med den konkurrens, som förekomme mellan de båda företagen. Mot denna uppfattning, som delas av Sveriges utsädesförening i Svalöv, har firman Weibull inlagt gensaga.

Vid skärskådande av detta spörsmål har utskottet emellertid icke funnit sig i ärendets nuvarande skick kunna fatta ståndpunkt beträffande de pa sätt ovan nämnts framkomna skiljaktiga meningarna. Härvid vill utskottet särskilt framhålla, att lantbruksstyrelsens riktlinjer torde syfta mot åtgärder, medförande vittgående konsekvenser i olika avseenden. Vid sådant förhållande har utskottet givetvis icke kunnat förorda åtgärder, som skulle kunna binda statsmakterna i nu berörda hänseenden. Såsom även lantbruksstyrelsen antytt, synes emellertid ett uppskov med statsingripande till stöd för ifrågavarande växtförädlingsverksamhet kunna medföra fara för fortbeståndet av denna verksamhet. Med hänsyn till de betydande värden för den svenska växtodlingen, som därigenom skulle gå förlorade, har utskottet därför ansett sig icke kunna underlåta tillstyrka, att redan för nästa budgetår anslag ställes till Kungl. Maj:ts disposition för vidmakthållande av växtförädlingsverksamheten å Weibullsholm. Det torde därvid böra ankomma på Kungl. Maj:t att genom vederbörlig kontroll och inspektion tillse, att detta anslag kommer ifrågavarande praktiskt vetenskapliga växtförädlingsverksamhet helt tillgodo ävensom att garantier vinnas för att denna verksamhet under nämnda budgetår i huvudsak bibehåller sin nuvarande omfattning. Utskottet har desto hellre ansett sig böra tillstyrka beviljande av sådant anslag som ett erkännande på detta sätt av de för den

Kunyi. Maj:ts proposition Nr 172. 9

svenska jordbruksnäringen värdefulla resultat, vilka genom ifrågavarande växtförädlingsanstalts mångåriga, hittills icke statsunderstödda verksamhet uppnåtts, synes väl kunna motiveras. Emellertid bör i detta sammanhang betonas, att riksdagen genom anvisande av berörda anslag givetvis icke får anses bunden beträffande fortsatt anslagsbeviljande för ifrågavarande ändamål. Såsom redan antytts bör enligt utskottets mening dylikt beviljande föregås av ytterligare utredning rörande förutsättningarna för stödjande av denna växtförädlingsverksamhet. Denna utredning bör givetvis vara allsidig och inriktad på att klarlägga såväl behovet av understöd som ock de åtgärder, vilka från statens sida i detta sammanhang kunna vara påkallade, ävensom möjligheterna för genomförande av dessa åtgärder.

Under åberopande av det ovan anförda hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner må

1) för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av 100,000 kronor för att efter Kungl. Maj:ts beprövande användas för upprätthållande av den vid Weibullsholm bedrivna praktiskt vetenskapliga växtförädlingsverksamheten;

2) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om allsidig utredning rörande frågan om vidmakthållande av växtförädlingsverksamheten å Weibullsholm samt därefter till riksdagen inkomma med den framställning i ämnet, vartill denna utredning må giva anledning.»

Vid jordbruksutskottets utlåtande voro fogade reservationer dels av tre ledamöter, som ansågo, att motionerna ej borde föranleda annan åtgärd än skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om frågans utredning, och dels av sex ledamöter, vilka förmenade, att motionerna icke borde föranleda någon riksdagens åtgärd, enär den utredning, som för frågans bedömande erfordrades, torde komma att åvägabringas av Kungl. Maj:t med anledning av firman Weibulls hos Kungl. Maj:t gjorda framställning.

Andra kammaren biföll utskottets hemställan med 157 röster mot 31, medan första kammaren antog sistnämnda reservation med 60 röster mot 56. Genom denna utgång förföll förslaget om skrivelse. I gemensamma voteringen om anslaget samlade bifallsyrkandet 206 röster mot 86.

Av talarna för bifall till anslaget framhölls i främsta rummet vikten av att förhindra nedläggande av verksamheten vid Weibullsholm. Härigenom skulle nämligen stora värden gå förlorade, varjämte enligt vad åtskilliga talare påpekade en ur flera synpunkter nyttig konkurrens med Svalöv skulle försvinna. En ledamot framhöll härutinnan särskilt vikten av konkurrens i merkantilt avseende. Åtskilliga ledamöter funno anslaget berättigat även såsom erkännande för firmans arbete. Av flera talare framhölls uttryckligen, att anslaget vore ett tillfälligt engångsanslag och att av blivande utredning skulle bero, om för framtiden anslag borde beviljas.

Den 31 oktober 1924 anbefallde Kungl. Maj:t statskontoret att till firman Weibull utbetala det av riksdagen för budgetåret 1924—1925 anvisade extra anslaget av etthundratusen kronor för upprätthållande av den vid Weibullsholm bedrivna praktiskt vetenskapliga växtförädlingsverksamheten med 50,000 kronor omedelbart och återstoden efter den 1 januari 1925 och sedan med intyg av lantbruksstyrelsen styrkts, att det förut utanordnade beloppet

10 Kungl. Majrts proposition Nr 172.

Firman Weiballs begäran om fortsatt statsanslag.

Lantbrukssiyrelsens krav på utredning.

kommit nämnda verksamhet helt till godo samt att verksamheten i huvudsak bibehållits vid sin nuvarande omfattning och skulle det åligga firman att för möjliggörande av erforderlig kontroll från lantbruksstyrelsens sida förete firmans räkenskaper i sådant skick, att utgifterna för växtförädlingsverksamheten kunde utan svårighet särskiljas från firmans övriga utgifter.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 augusti 1924 anhöll firman Weibull om statsbidrag med 100,000 kronor jämväl för budgetåret 1925—1926 att användas för upprätthållande av den vid Weibullsholm bedrivna praktiskt vetenskapliga verksamheten.

Firman, som vid skrivelsen fogat, bland annat, ett förslag till utgiftsstat för Weibullsholms växtförädlingsanstalt för tiden 1 juli 1925—30 juni 1926, slutande å sammanlagt 199,525 kronor, har i skrivelsen efter redogörelse för firmans verksamhet och erinran om vad vid 1924 års riksdag förekommit med anledning av anslaget till firman, anfört följande:

»Det understöd för 1924—1925 till upprätthållande av den vid Weibullsholm bedrivna växtförädlingsverksamheten, som sålunda genom riksdagens beslut kommit firman till del, har möjliggjort denna verksamhets upprätthållande i full utsträckning.

Ett liknande anslag är emellertid även för framtiden — firman åsyftade därvid närmast en femårsperiod — av behovet påkallat. Firman tvingades under högkonjunkturen, icke minst på föranledande av folkhushållningskommissionen, att till det yttersta anstränga sig för att, i vad på firman ankom, förse vårt lands jordbrukare med utsäde och frö. Verksamhetens art är sådan, att åtgärder härför måste vidtagas två till tre år i förväg, och det ligger därför i sakens natur, att det bakslag, som så våldsamt efterträdde högkonjunkturen, skulle särskilt för denna firma bliva kännbart. Skulle de rena affärssynpunkterna bliva avgörande i fråga om växtförädlingsverksamhetens upprätthållande, är det uppenbart, att en betydande inskränkning i densamma med hänsyn till nuvarande konjunkturer inom jordbruket och utsädeshandeln vore ofrånkomlig, men å andra sidan är det lika klart, att detta såväl ur vetenskaplig som nationalekonomisk synpunkt vore mycket att beklaga. Ett avbrott uti de vid firman fästade vetenskapsmännens arbete skulle äventyra resultaten av många års forskning, och uteblivandet av en enda förädling kan tänkas mångdubbelt uppväga statens ifrågasatta bidrag.

Det är från denna utgångspunkt firman ansett det vara sin skyldighet att, innan någon omläggning av förädlingsverksamheten företages, genom nu förevarande ansökan begära statens medverkan för dess upprätthållande i hittillsvarande omfattning.»

Med anledning av denna firmans nya framställning infordrades utlåtande från lantbruksstyrelsen, som däri efter framhållande av växtförädlingens stora betydelse anförde, bland annat:

»För bedömande av denna fråga synes det lantbruksstyrelsen nödvändigt, att förutsättningarna för statens allmänna understödsverksamhet på ifrågavarande område först i detalj klarlägges. Huru önskvärt lantbruksstyrelsen än anser det vara, att växtförädlingen erhåller största möjliga stöd från statens sida, synes nämligen sådant stöd endast höra komma ifråga, under

Kuni/I. Maj:fn preposition Nr T/2.

1!

förutsättning att förädla livsverksamhetens organisation möjliggör effektiv kontroll från det allmännas sida över verksamheten ävensom inordning av densamma i ett system, som i största möjliga utsträckning säkerställer ett planmässigt och ändamålsenligt arbete på ifrågavarande område och därmed också, att beviljade statsmedel i möjligaste män medföra avsett gagn ur allmän synpunkt. Styrelsen vill i detta sammanhang erinra därom, att staten förut gjort liknande synpunkter gällande vid understödjande av försöksverksamheten på jordbruksområdet. Understöd för sådant ändamål utgår nämligen icke utan att verksamheten ifråga i viss mån samordnats med och ställts under kontroll av statens centrala anstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet.

Skall statsunderstöd utgå till olika växtförädlingsanstalter, finner lantbruksstyrelsen det vidare ur ekonomisk synpunkt vara nödvändigt, att understöden till de särskilda anstalterna utgå efter så vitt möjligt likformiga principer samt att sådana anstalter träffas, att varje utslag av en i föreliggande fall mindre lämplig konkurrens undvikes.

Eu nödvändig förutsättning härför synes emellertid vara, att växtförädlingsverksamheten såväl organisatoriskt som ekonomiskt utgör en fullt fristående institution.

Enligt lantbruksstyrelsens förmenande böra nyssnämnda och andra hithörande spörsmål lämpligen göras till föremål för särskild utredning. Ett slutgiltigt ställningstagande till föreliggande anslagsfråga synes nämligen nödvändigt förutsätta, att en allsidig utredning rörande statens understödsverksamhet i allmänhet på ifrågavarande område kommer till stånd. Av denna utredning torde närmast böra framgå, dels vilka villkor i organisatoriskt och ekonomiskt hänseende en verksamhet av dylikt slag i allmänhet bör uppfylla för att överhuvudtaget böra understödjas med statsmedel, och dels huruvida förutsättningar kunna skapas, under vilka den vid Weibullsholm bedrivna växtförädlingsverksamheten må komma i åtnjutande av dylikt understöd.

Berörda utredning torde i förstnämnda avseende böra verkställas under beaktande av bland annat följande riktlinjer, nämligen:

1) att till statsunderstöd ifrågakommande växtförädlingsanstalt i organisatoriskt avseende bör intaga en fristående ställning;

2) att det ekonomiska förhållandet mellan till statsunderstöd ifrågakommande växtförädlingsanstalt och med densamma eventuellt samarbetande åt färsfirma, som exploaterar resultaten av anstaltens verksamhet, i detalj klarlägges, och bör härvid undersökas på vad sätt anstalten kan beredas en även i ekonomiskt hänseende i förhållande till respektive firma fri och obunden ställning;

3) att genom utredningen klarhet bör vinnas, i vad mån ifrågavarande affärsfirma bör deltaga i kostnaderna för förädlingsarbetet;

4) att i samband härmed bör undersökas, huruvida och eventuellt under vinka villkor ifrågavarande affärsfirma bör komma i åtnjutande av fördelen utav en av staten erkänd frökontroll av eller genom vederbörande växtförädlingsanstalt; samt

5) att utredningen bör så vitt möjligt utmynna i förslag till sådan organisation av den statsunderstödda växtförädlingsverksamheten, att de för ändamålet anvisade statsmedlen därigenom komma till den ur det allmännas synpunkt bästa användning. Ur sådan synpunkt torde det befinnas önskvärt, att såväl planläggningen i stort av förädlingsverksamheten som frågan om utsläppande i marknaden av de genom ifrågavarande verksamhet utvunna förädlingsresultat bliva föremål för enhetlig granskning.

12 Kung!. Maj:ts proposition Nr 172

Vad därefter angår den speciella del av utredningen, som avser eventuellt understödjande av växtförädlingsanstalten vid Weibullsholm, synes man härvid böra utgå därifrån, att staten själv reellt om också ej formellt nu bedriver omfattande och framgångsrik växtförädlingsverksamhet, nämligen vid Svalöv. Klargöras bör vidare, om denna verksamhet ensam och i dess nuvarande omfattning kan fylla de krav, vilka våra dagars jordbruk ställer på växtförädlingen såsom ett dess viktigaste hjälpmedel. Under förutsättning att utredningen — såsom väl är troligt — giver vid handen, att rum finnes för ytterligare arbete på detta område, torde nästa uppgift bliva att undersöka, huru detta arbete lämpligen bör organiseras.

Närmast kan då synas ligga, att staten kraftigare understöder växtförädlingsanstalten vid Svalöv, så att denna göres duglig att i högre grad än hittills tillgodose föreliggande krav. En dylik anordning skulle antagligen medföra avsevärda fördelar. Den skulle innebära ett påbyggande av en redan förefintlig och såsom ändamålsenlig befunnen organisation, och den skulle bereda största möjlighet till kontroll däröver, att anvisade medel oavkortat komma avsett ändamål till godo. Den största fördelen skulle emellertid bestå däri, att förädlingsverksamheten härigenom komme under i organisatoriskt avseende enhetlig ledning. Därigenom skulle bland annat vinnas, att onödigt dubbelarbete ävensom mindre tilltalande konkurrens mellan olika statsunderstödda anstalter kunde undvikas. Det har visserligen framhållits, att dubbelarbete inom växtförädlingsverksamheten på grund av dennas säregna natur knappast kunde förekomma, och att sålunda utsikten att uppnå värdefulla resultat av verksamheten under alla förhållanden skulle växa med omfattningen av densamma. Även om ett dylikt argument i viss mån kan anses berättigat, synes detsamma, varmed i själva verket växtförädlingsanstalter till obegränsat antal skulle kunna motiveras, dock icke i detta sammanhang kunna tillmätas större betydelse, då det här gäller tillse ej endast att växtförädligsverksamhet i viss omfattning säkei'ställes, utan jämväl att de härmed åstadkomna i-esultaten vinnas med minsta möjliga kostnad.

Den vid Weibullsholm bedrivna växtförädlingsverksamheten är emellertid ett faktum, varifrån varken kan eller bör bortses vid övervägande av föreliggande fråga. Såsom redan framhållits, har ifrågavarande verksamhet varit av betydelse för jordbruksnäringen. Tidigare har särskilt arbetet med förädling av rotfrukter varit framgångsrikt, och på senare tid hava goda resultat uppnåtts även vid förädling av olika andra åkerbruksväxter, bland vilka särskilt må nämnas höstvete. Även om den ekonomiska betydelsen för landet av ifrågavarande förädlingsarbete icke får överskattas, vartill kanske ansatser icke saknats, torde det sålunda vara odisputabelt, att verksamheten varit till stor nytta för jordbruket.

Emellertid medför den nuvarande anordningen med tvä fristående med varandra konkurrerande växtförädlingsantalter vissa olägenheter. Såsom förut antytts torde, då intet verkligt samarbete mellan anstalterna förekommer, näppeligen kunnat helt förhindras, att samma arbetsuppgifter komma att sysselsätta forskare vid båda anstalterna, vilket i regel icke torde vara ändamålsenligt. En viss konkurrens anstalterna emellan har ock — stundom under mindre tilltalande former — framvuxit. Om man ock ej får förbise, att en sund och lojal konkurrens även i ett fall som detta kan vara fördelaktig, såsom innebärande ett incitament till ökade ansträngningar att åstadkomma det allra bästa, så måste dock konstateras, att konkurrensen medfört även följder av annat och mindre värdefullt slag. Så

Kungl. Maj:ts proposition Nr 172. US

torde den bland annat hava bidragit därtill, att åtskilliga nya sorter och eliter, som icke betecknat Hägra avgjorda framsteg ur förädlingssynpunkt, kommit att utsläppas i marknaden, vilket snarare varit till skada än nytta för jordbruket. Visserligen torde man kunna utgå därifrån, att det kritiska övervakande, varmed den ena anstalten härutinnan följt den andra, i någon mån verkat återhållande i detta avseende, men inflytandet av den omständigheten, att anstalterna varit nära förbundna med merkantila företag i utsädesbranschen, i vilkas intresse det legat att ofta hava nya sorter att utbjuda, har dock i praktiken visat sig starkare. Konkurrenshänsyn torde vidare vara bidragande orsak till att båda anstalterna kommit att koncentrera sitt huvudsakliga arbete till ett tämligen begränsat område. Vid ett på lämpligt sätt organiserat samarbete synas större förutsättningar vara för handen, att förädlingsarbetet skall fördelas på olika växtslag i bättre överensstämmelse med dessas relativa betydelse samt mera jämnt tillgodose olika landsdelar.

Vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt finnes givetvis ett stort och värdefullt material att tillvarataga. Under gångna år vunna forskningsresultat, evad de föreligga i form av nya eliter eller eljest, böra komma framtidens förädlingsverksamhet till godo. Likaledes böra vid anstalten knutna, mera framstående arbetskrafter om möjligt även i fortsättningen utnyttjas för växtförädlingsverksamheten.

Om sålunda de vid Weibullsholm förefintliga, ur växtförädlingssynpunkt värdefulla tillgångarna befinnas böra tillvaratagas, synes utredningens nästa uppgift bliva att undersöka, på vad sätt detta lämpligen skall ske. Två alternativ synas tänkbara:

1) Den vid Weibullsholm bedrivna växtförädlingsverksamheten förenas i viss omfattning med motsvarande verksamhet vid Svalöv.

2) Växtförädlingsverksamheten vid Weibullsholm upprätthålles vid särskild anstalt.

Den här föreslagna utredningen torde böra klarlägga de skäl, som kunna tala för eller emot vartdera av de båda anförda alternativen samt tillika innefatta förslag till åtgärder i förevarande avseende, varvid, därest det senare alternativet befinnes lämpligast, särskild uppmärksamhet bör ägnas åstadkommande av ett sådant förhållande förefintliga växtförädlingsanstalter ('mellan, att de i sin verksamhet i möjligaste mån komplettera varandra.

Den nu av firman Weibull gjorda ansökningen om statsunderstöd till Weibullsholms växtförädlingsanstalt torde, såsom redan antytts, icke böra upptagas till slutlig prövning, förrän ifrågavarande utredning blivit utförd.

Utredningen synes böra anförtros åt en eller flera av Kungl. Maj:t utsedda personer.

På grund av vad sålunda anförts får lantbruksstyrelsen hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om utredning i överensstämmelse med ovan angivna riktlinjer i syfte att klarlägga, dels under vilka förutsättningar staten hädanefter bör understödja växtförädlingsverksamheten i allmänhet, dels ock huruvida och eventuellt på vad sätt Weibullsholms växtförädlingsanstalt lämpligen må inordnas i den statligt understödda verksamheten på ifrågavarande område.»

Då jag begärde förut omförmälda av Kungl. Maj:t den 31 oktober 1924 meddelade bemyndigande att tillkalla sakkunniga anförde jag, efter referat av lantbruksstyrelsens utlåtande, följande:

Chefens fö*' jordbruksdepartementet anförande.

Verksamheten vid Sva löv.

Föreningens

i>erk*amhct.

Bolagets verksamhet.

St ert ges ut säde s förenings tillkomst och utveckling.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

»Lika med lantbruksstyrelsen finner jag ett slutligt bedömande av denna fråga icke kunna i dess nuvarande skick äga rum. Av skäl, som lantbruksstyrelsen närmare utvecklat, torde en allsidig och ingående utredning angående hithörande spörsmål vara av nöden, innan nyssberörda fråga upptages till definitivt avgörande. Genom denna utredning bör klarläggas, ej mindre under vilka förutsättningar den inom landet bedrivna växtförädlingsverksamlieten i allmänhet hädanefter bör understödjas med statsmedel än även huruvida och eventuellt på vad sätt Weibullsholms växtförädlingsanstalt lämpligen kan inordnas i den statligt understödda verksamheten på ifrågavarande område. Beträffande de riktlinjer, som vid utredningens verkställande böra följas, kan jag i allt väsentligt ansluta mig till vad lantbruksstyrelsen härutinnan föreslagit.»

Av det redan nämnda framgår, att verksamheten vid Svalöv är fördelad på två organisationer, Sveriges utsädesförening och allmänna svenska utsädesaktiebo laget.

Föreningens verksamhet omfattar dels själva förädlingsarbetet dels ock frökontroll.

Förädlingsarbetet avser framalstrandet av nya sorter eller stammar av utsäde och frö med i ett eller flera avseenden bättre egenskaper än redan befintligt. Sålunda framalstrade sorter, som befinnas värda att föras ut i handeln, förökas av föreningen till en kvantitet av vanligen ett par hundra kg., som därefter överlämnas till bolaget. För bibehållande av sortens renhet framställer föreningen och överlämnar allt emellanåt till bolaget nya eliter av redan överlämnad sort.

Föreningens frökontroll omfattar allt av bolaget i handeln fört utsäde och frö.

Allmänna svenska utsädesaktiebolaget har, enligt bolagsordningen, till iindamål att verkställa inköp, försäljning och odling av fullgott utsäde ävensom fabriksmässigt utöva verksamhet med förädling av utsäde samt annan i samband härmed stående verksamhet.

Bolaget säljer utsäde och frö ej blott av från föreningen emottagna sorter, stammar och eliter, utan även dylikt, inköpt inom och utom landet.

Utsäde och frö av från föreningen erhållna förädlingsprodukter odlas dels på bolagets egna jordegendomar, dels hos enskilda jordbrukare vanligen efter avtal med bolaget (s. k. kontraktsodling). Sålunda odlat utsäde och frö, som föreningens frökontrollavdelning finner i alla avseenden motsvara den ursprungliga förädlingen, säljes såsom s. k. originalutsäde. Av vissa växtslag säljer bolaget därjämte s. k. efterodling, d. v. s. utsäde, som kontrollavdelningen ej velat godkänna såsom originalutsäde.

Då intresset för ett mera rationellt jordbruk under 1880-talet började på allvar vakna, riktades också uppmärksamheten på betydelsen av ett gott

Kungl. Maj:ks proposition Nr 172.

utsäde. För att fylla behovet härav importerades i början åtskilliga sorter från främmande hinder, oftast sådana med bättre klimat än vårt. Resultatet härav blev emellertid växlande. Vissa år gåvo de nyinförda sorterna utmärkta resultat, andra åter — exempelvis i fråga om otillräckligt härdiga höstvetesorter — nästan fullständig missväxt.

På grund av dessa erfarenheter framkom snart, vid mitten av 80-talet, tanken på att få till stånd en inhemsk förberedande prövning och förädling av utsäde. Den 13 april 1886 bildade sålunda några skånska jordbrukare vid ett ä Eslöv utlyst möte för ändamålet en förening, benämnd »Sydsvenska föreningen för odling och förädling av utsäde». Den nya föreningen blev föremål för stort intresse och erhöll redan första aret 18 ständiga och 231 årsledamöter. Tack vare eu särskild av 32 personer bildad garantiförening, vars medlemmar förbundo sig att under fem år i mån av behov lämna större bidrag, kunde föreningen omedelbart börja sin verksamhet.

Vid bildandet av den nya utsädes föreningen tänkte man sig, som av namnet framgår, att dennas verksamhet skulle omfatta endast södra Sverige. Snart nog befanns det emellertid lämpligt att öka arbetsområdet, och redan vid ett sammanträde i Lund den 30 november 1887 beslöts att ändra namnet till »Allmänna svenska utsädesföreningen.» Ett ytterligare steg i samma riktning togs, då sagda förenings styrelse den 12 december 1893 beslöt godkänna ett vid föregående förhandlingar med den år 1889 bildade »Mellersta Sveriges Utsädesförening» uppgjort förslag till sammanslagning av de båda föreningarna under ett namn, Sveriges utsädesförening.

Utsädesf öreningens organisation, reglerad genom stadgar, har under hela dess tillvaro varit i huvudsak densamma. Enligt de av föreningen 1913 antagna, av Kungl. Maj:t den 24 oktober samma år fastställda stadgarna har föreningen till ändamål att verka för odling och utveckling av förbättrade sädesslag och frösorter samt denna odlings tillgodogörande inom landet och utlandet. Detta ändamål skall föreningen i mån av krafter och tillgångar söka uppnå:

a) genom att på skilda orter utföra noggranna kontrollerande försök för utrönande av här i landet såväl som i utlandet odlade framstående växters olika värde och lämplighet för våra förhållanden;

b) genom att förmedelst omsorgsfull och under insiktsfull ledning utförd förädling åstadkomma utmärkta stamutsäden och verka för deras spridning inom landet;

c) genom att befrämja gräsfröodling och verka för en mera rationell odling av rotfrukter och övriga foderväxter;

d) genom att förmedelst utställningar, tryckalster och andra lämpliga åtgärder sprida kännedom om och bana väg för användandet av gott utsäde.

Föreningens styrelse består av 7 ledamöter och 2 suppleanter, av vilka de 5 ledamöterna, däribland ordföranden, förordnas av Kungl. Maj:t för två år i sänder samt övriga ledamöter jämte suppleanterna för samma tid väljas av föreningen på årsmöte. För granskning av föreningens räkenskaper och förvaltning utses årligen tre revisorer jämte suppleanter, nämligen två med suppleanter av Kung!. Maj:t och en med suppleant av föreningen på dess årsmöte. Styrelsen utser inom sig ett förvaltningsutskott, bestående av tre ledamöter jämte suppleanter, för det närmaste handhavandet och övervakandet av anstaltens löpande ärenden. Därjämte skall för handläggning av frågor rörande överlåtelsen av utsädesföreningens stammar till förökning och försäljning finnas tillsatt eu kommission, bestående av tre ledamöter, av vilka

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

ordföranden jämte en ledamot utses av Kungl. Maj:t samt den tredje av föreningen.

För uppehållande av sin verksamhet har utsädesföreningen erhållit understöd förutom från förenämnda garantiförening och av statsmedel jämväl från hushållningssällskap och landsting. Under åren 1890—1909 erhöll sålunda föreningen understöd från landets hushållningssällskap med sammanlagt 15,000—18,000 kronor årligen. Efter sistnämnda år nödgades åtskilliga sällskap på grund av bristande tillgångar minska sina anslag, vilka från 1914 i huvudsak ersattes av ökat statsunderstöd. Under åren 1908—1918 lämnades understöd av vissa landsting.

Statsunderstöd till föreningen hava utgått med belopp, som angivas i följande tabell.

Statsanslag till Sreriges utsädesförening.

Första halvåret

Kanyl. Mujtts proposition Nr 172.

17 Föreningens ordinarie inkomster hava, utom de nu nämnda anslagen, utgjorts dels av medlemsavgifter, hyror och annonsavgifter, vilka årligen uppgått till 4,0U0—5,000, dels ock av ersättningar från allmänna svenska utsädesaktiebolaget för överlåtna stammar m. m. Dessa ersättningar äro redovisade i följande tablå.

Uppgifter över allmänna svenska utsädesaktiebolagets ärliga avgift och övriga bidrag till Sveriges utsiidesförening t. o. in. 1024.

De inkomster, som föreningen därutöver haft för försålda skördeprodukter

o. d., hava direkt avräknats från utgifterna för försöksverksamheten eller andra vederbörliga utgiftskonton och sålunda ej framkommit i räkenskapssammandragen.

Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att föreningen fått emottaga gåvor av enskilda till betydande belopp, sammanlagt över 260,000 kronor, vilka huvudsakligen använts för byggnadsändamål.

Utsädesföreningen äger för närvarande i Svalöv dels en mindre jordbruksfastighet om cirka 16 hektar dels ock fem avsöndrade lägenheter och jordområden, å vilka finnas en större i n st i tu ti on sbyggnad med tillhörande särskild torklada, bostäder för föreståndare, inspektor och några arbetare samt behövliga ekonomibyggnader för såväl jordbruket som försöken. Den av föreningen ägda jorden användes i största möjliga utsträckning för försöken, men är, som framdeles närmare omnämnes, otillräcklig för detta ändamål.

Föreningens förädling sarbete och försök koncentrerades, efter en del orienterande undersökningar i början, under slutet av 1880- och hela 1890-talet på de självbefruktande sädesslagen, d. v. s. vete, korn, havre, ärter och vicker. År 1901 påbörjades förädlingsarbete med råg, 1903 med vallväxter och 1

1 Därtill 18,000 som bidrag till dyrtidstillägg.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 1.90 höft. (Nr IV}.) ‘X

18 Kanal. Maj ris proposition Nr 172.

Föreningens

filialer.

Allmänna svenska utsäde» aktiebo• lagets tillkomst och utveckling.

potatis. Från och med 1914 övertog föreningen de då sedan åtskilliga år tillbaka av allmänna svenska ntsädesaktiebolaget bedrivna och bekostade förädlingsarbetena och försöken med rotfrukter, varjämte speciella undersökningar och förädlingsarbeten med vissa arter av denna växtgrupp upptogos. Slutligen påbörjades 1918 försök och förädlingsarbeten med spånads- och oljeväxter. För närvarande omfattar föreningens verksamhet sålunda förädling och försök med samtliga viktigare åkerbruksväxter.

Vid föreningens förädlingsanstalt funnos i december 1924 anställda fyra filosofie doktorer, därav en anstaltens chef och tillika föreståndare för eu av dess fyra större avdelningar samt tre föreståndare för de tre övriga av nämnda avdelningar. Dessa avdelningar avse 1) eu vete- och havreförädling, 2) en korn- och baljväxtförädling, 3) en vallväxtförädling och 4) en rotfruktsförädling. Utom dessa större avdelningar arbetades på tre mindre avdelningar, därav 5) en för spånads- och oljeväxtförädling, 6) en för rågförädling och 7) en för förädling av potatis. Avdelningen för rågförädling förestods av en agronom och den för potatis av en trädgårdsmästare. Arbetet med spånads- och oljeväxter leddes provisoriskt av en av föreståndarna för de större avdelningarna med biträde av eu assistent.

Anstaltens jordbruk förestås av en inspektor. Vid anstaltens avdelning för frökontroll tjänstgör en föreståndare och en andre kontrollant, båda filosofie kandidater, samt en magasinskontrollant.

Utöver sålunda nämnda tjänstemän arbeta vid anstalten åtskilliga assistenter samt användes kvinnlig arbetskraft.

Under de första tio åren av utsädesföreningens tillvaro voro dess förädlingsarbeten och fasta försök förlagda uteslutande till den nuvarande huvudanstalten på Svalöv. Under tiden hade man emellertid alltmera insett behovet av att mera grundligt än som var möjligt i tillfälliga lokala försök kunna pröva de nya sorterna i fasta försök i andra landsdelar. Därför upprättades 1897 en filial vid Ultuna, avsedd för mellersta Sverige. Nästa filial, särskilt upprättad för Norrland, tillkom 1906 i Luleå. År 1914 öppnades två nya filialer, nämligen i Öster- och Västergötland. Sedermera hava filialer upprättats i Västernorr lands län 1917, Jämtland och Värmland 1918, samt Kalmar län 1921. Förnärvarande har föreningen sålunda åtta filialer eller försöksstationer, lämpligt fördelade inom landets olika odlingsområden. Samtliga filialer hava till föreståndare agronomer, därav två jämväl filosofie kandidater. Värdet av dessa försöksstationer kommer i det följande att närmare framhållas.

Vid utsädesföreningens bildande 1886 hade dess grundare tydligen tänkt sig, att föreningens verksamhet också skulle omfatta försäljning av utsäde. Fn sådan försäljning upptogs också redan första arbetsåret, då enligt årsberättelsen försåldes 46,206 kg. vete och 23,596 kg. råg. Följande år försåldes tillsammans 184,358 kg. och 1888 enligt uppgift »mer än dubbelt mot föregående år». Så småningom framväxte emellertid tanken att få till stånd ett särskilt bolag, som skulle vara i ekonomiskt avseende fullt skilt från utsädesföreningen men i samarbete med denna handhava försäljningen av utav föreningen förädlade och prövade sorter. Så tillkom för detta ändamål 1891 allmänna svenska ntsädesaktiebolaget. Enligt de vid konstituerande bolagsstämma den 17 november 1891 antagna och av Kungl. Maj:! den 1 maj samma år fastställda stadgarna skulle bolagets ändamål vara »att med stöd av allmänna svenska utsädesföreningens försöks- och förädlings-

/\mt</l. Maj:fn proposition Nr 172. I!)

verksamhet samt under dess kontroll verkställa uppköp, försäljning och odling av fullgott utsäde». Ilo lagets aktiekapital bestämdes till lägst 250,000 och högst 1,()()(),()()() kronor. Av styrelsens sju ledamöter skulle fem utses av bolaget vid bolagsstämma och två av utsädesföreningens styrelse. Utdelningen till aktieägarna begränsades till sex procent. Av därefter möjligen varande överskott skulle minst hälften avsättas för främjande av de ändamål, för vilka allmänna svenska utsädesaktiebolaget verkade, eller svenska utsädets förädling och förbättring.

Bolagets inbetalda aktiekapital, som 1892 uppgick till 259,700 kronor, ökades under de tre följande åren till 284,500 kronor samt utgjorde för åren I89(i—1898 359,500 och åren 1899 —1903 409,500 kronor. De följande åren ökades aktiekapitalet ytterligare, så att det för 1904 och 1905 utgjorde 004,500 kronor, 1906-1909 800,000 kronor samt 1910—1916 900,000 kronor. År 1917 höjdes aktiekapitalet till 1,500,000 kronor, 1918 till 3,000,000 kronor och 1919 till 4,500,000 kronor. Enligt det nu föreliggande förslaget till avtal mellan föreningen och bolaget skulle detta aktiekapital höjas till 5 miljoner kronor.

Under de första tio åren bedrev utsädesbolaget sin verksamhet så gott som uteslutande vid Svalöv, och rörelsens omfattning var tämligen blygsam. Dä en del nya sorter under åren 1901—1903 kunde föras i marknaden, ökades emellertid omsättningen ej obetydligt. Magasinsbyggnaderna i Svalöv utvidgades, och en filial av bolaget upprättades i Norrköping 1902. År 1909 upprättades ytterligare en filial, förlagd till Göteborg, och 1918 en i Gävle med magasin i Storvik. I samband med utsädesbolagets övertagande av svenska lantmännens utsädesaktiebolag, som skett 1924, har också tillkommit eu filial i Skara.

För att på ett tillfredsställande sätt kunna ombesörja den första förökningen av från utsädesföreningen erhållna nya sorter arrenderade utsädesbolaget redan 1896 egendomen Heleneborg samt från och med 1898 jämväl Svalövgården, med tillhopa 535 hektar åker. Båda egendomarna inköptes 1907 av bolaget, som därjämte 1916 förvärvade den intill sist nämnda gård belägna egendomen Lönnstorp och något senare gården Karatofta med tillsammans 365 hektar åker. Sedermera har bolaget inköpt dels gården Toretorp vid Storvik, närmast avsedd för förökning av för Norrland lämpade sorter, dels egendomarna Gottorp och Dala, söder om Malmö; de båda sistnämnda, som särskilt skulle användas till fröodling, hava emellertid senare avyttrats.

Det inbördes förhållandet mellan Sveriges utsädesförening och allmänna svenska utsädesaktiebolaget blev från början i viss mån ordnat redan genom förut berörda bestämmelser i bolagets första stadgar. I dessa föreskrevs sålunda, bland annat, att bolagets uppköp, försäljning och odling av utsäde skulle ske under föreningens kontroll samt att en del av bolagets eventuella vinst skulle kunna tillfalla föreningen. För tryggandet av samarbetet skulle såsom redan nämnts föreningens styrelse därjämte tillsätta två av styrelsens sju ledamöter samt en av de tre revisorerna.

Emellertid visade det sig snart behövligt med närmare, preciserade avtal rörande kontrollverksamheten och samarbetet för övrigt. Redan i början av 1893 avslöts sålunda en överenskommelse om ersättning för kontrollverksamheten, och godkändes å ömse håll särskilda föreskrifter för densamma. Genom ett nytt kontrakt av den 14 april 1896 avtalades bland annat följande: »När försöksledaren anser en stam färdig att föröka:, i större ut-

Samarbetet mellan utså• desföreningen och utsädesbolaget.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

sträckning, skall densamma överlämnas till allmänna svenska utsädesaktiebolaget, som då är skyldig övertaga densamma till det pris, som bestämmes av en nämnd, bestående av 4 personer, därav 2 valda av utsädesföreningen och 2 valda av utsädesbolaget».

Detta kontrakt gällde till 1901, då ett nytt sådant, dagtecknat den 15 april, ingicks. Enligt detta avtal skulle bolaget vid överlämnande av en stam erlägga såsom fast grundpris ett belopp motsvarande dubbla markegångspriset för Malmöhus län, dels ock därutöver såsom ett av stammarnas högre verkliga värde betingat tilläggspris årligen till föreningen utgiva en procent på försäljningssumman av sålt utsäde av spannmål och trindsäd. Kostnaderna för kontrollverksamheten skulle även enligt detta kontrakt bestridas av utsädesbolaget.

Under därefter följande tid riktades från åtskilliga håll kritik mot verksamheten vid Svalöv. Sålunda framställdes anmärkningar även i riksdagen vid behandling av anslagsäskanden. Klandret avsåg särskilt, att förökningen och tillhandahållandet av föreningens utsädesstammar varit överlämnat åt blott en mellanhand, vidare de villkor, på vilka överlämnandet skett och det sätt, varpå bolaget uppfyllt dessa villkor. Yrkanden framställdes på upplösning av det nära sambandet mellan föreningen och bolaget.

Närmast med anledning av sålunda framställda anmärkningar vid 1905 års riksdag anbefallde Kungl. Maj:t den 25 maj 1905 lantbruksstyrelsen att inkomma med yttrande, huruvida från synpunkten av att Sveriges utsädesförening åtnjöte statsanslag något syntes styrelsen vara att erinra beträffande föreningens förhållande till allmänna svenska utsädesaktiebolaget eller föreningens angelägenheter i övrigt.

Föreningen fann sig av det framställda klandret föranlåten att tillsätta en särskild utredningskommitté. Sedan denna avgivit utlåtande i november 1905, beslöt föreningens styrelse den 31 juli 1906, att det ekonomiska och organisatoriska sambandet mellan föreningen och bolaget skulle upplösas och de från föreningen utgående nya stammarna överlåtas efter fri och öppen tävlan till den mellanhand, som iklädde sig särskilt angivna förpliktelser och därtill erbjöde föreningen de mest betryggande och ekonomiskt fördelaktiga villkor, att ersättningen skulle utgå i en på förhand bestämd summa för år, att den tid överlåtelsen skulle avse, skulle vara högst 10 år, samt att föreningens kontroll skulle inskränkas till endast de av föreningen överlåtna stammarna. Vad sålunda beslutats godkändes av föreningen och upplösningen av sambandet med bolaget trädde i kraft den 1 januari 1907.

I utlåtande, som lantbruksstyrelsen i november 1906 avgav dels med föranledande av Kungl. Maj:ts förenämnda anbefallning dels ock angående anslag till föreningen för 1907 redogjorde lantbruksstyrelsen för av föreningen sålunda vidtagna åtgärder. I beslut den 21 december 1906 förklarade Kungl. Maj:t Sig icke hava anledning att i vidare mån meddela föreskrifter angående förhållandet mellan föreningen och den eller dem, till vilka från föreningen utgående stammar överlätes än som erfordrades för tryggande av det med statsanslaget avsedda ändamål. Kungl. Maj:t föreskrev, att för anslagets tillgodonjutande skulle tillsvidare gälla, bland annat:

att överlåtelse av de från föreningen utgående nya stammar icke finge ske annorledes än efter fri och öppen tävlan;

att ersättningen till föreningen för övertagande av nya stammar skulle bestämmas att utgå dels i form av ett årspris och dels med en viss royalty å hela den årliga omsättningen av de övertagna stammarna;

Kimyl. Muj:ts proposition Nr 172.

alt det procenttal, som skulle ligga till grund för beräkningen av royaltyn skulle bestämmas av en på visst sätt sammansatt kommission;

att köparen i avseende å handha-vandel av förökningen och spridandet av de överlåtna stammarna skulle tillförbinda sig att underkasta sig föreningens kontroll men att föreningen ej finge utsträcka sin kontrollerande verksamhet till annan del av köparens rörelse än som avsåge de från föreningen bekomna stammarna.

Som emellertid någon tävlan om föreningens stammar ej kunde komma till stånd tidigare än att därav föranlett avtal kunde börja att tillämpas tidigast under 1908, avslöts i juni 1907 mellan föreningen och bolaget ett interimistiskt avtal, avsett att gälla för ett år i sänder räknat från och med den 1 juli. Enligt detta avtal skulle föreningens kontroll å bolagets verksamhet omfatta allenast de stammar, som utgått från föreningen. Föreningens kostnader för denna kontroll skulle betalas av bolaget. Royalty för tidigare och under kontraktstiden blivande nya stammar skulle betalas efter samma grunder som dittills dock lägst 7,000 kronor för år, varjämte bolaget årligen skulle betala ett belopp av 3,000 kronor.

Vid sedermera utlyst tävlan om övertagande av föreningens stammar avgavs endast ett anbud och detta av allmänna svenska utsädesbolaget under sådana förhållanden, att det icke kunde antagas av den prövande kommissionen.

Under erinran härom uttalade 1908 års riksdag vid beviljande av anslag åt föreningen den förvissning, att Kung!. Maj:t för nästa års riksdag framlade till prövning efter förnyade utredningar uppgjort förslag om övertagande av föreningens utsädesstammar under sådana garantier, att såväl föreningens som den jordbrukande allmänhetens intressen bleve på ett fullt betryggande sätt tillgodosedda.

Detta föranledde Kungl. Maj:t att tillkalla särskilda sakkunniga, vilka avgåvo utlåtande den 14 december 1908. Med bifall i huvudsak till de sakkunnigas förslag förklarade Kungl. Maj:t vid äskande av anslag till föreningen hos 1909 års riksdag, att i statsrådsprotokollet angivna villkor borde tillsvidare i huvudsak lända till efterrättelse för anslags tillgodonjutande. Enligt dessa villkor, som jämväl blevo av riksdagen godkända, skulle överlåtelse av föreningens stammar äga rum efter förutgången tävlan, därest icke Kungl. Maj:t på framställning av eu på visst sätt sammansatt kommission för behandling av ärenden rörande föreningens stammar funne lämpligt medgiva, att uppgörelse utan sådan tävlan finge äga rum med svenska lantmännens riksförbund eller allmänna svenska utsädesaktiebolaget. Förmedlare skulle för att kunna godkännas visa sig förfoga dels över så stort och så välskött jordbruk, att utsädesstammarnas förökning under de första åren kunde anses betryggad, dels ock över tidsenliga och vid besiktning godkända magasinslokaler med alla de rensnings- och sorteringsmaskiner in. m., som befunnes vara nödiga för utsädets vederbörliga skötsel. Även enligt dessa villkor skulle den av föreningens tjänstemän utövade kontrollen icke få utsträckas till andra utsädesvaror än de, som tillhörde de övertagna stammarna.

Förenämnda mellan föreningen och bolaget i juni 1907 slutna interimistiska avtal förlängdes emellertid att gälla till den 1 juli 1909. I september 1909 hemställde kommissionen för behandling av ärenden rörande föreningens stammar, att uppgörelse om överlåtelse på allmänna svenska utsädesaktiebolaget av från föreningen utgående nya stammar och sorter finge ske utan föregående tävlan enligt ett uppgjort förslag till avtal. På

22 Kungl. Majrts proposition Nr 172.

given anledning förklarades, att kommissionen på grund av såväl principiella som praktiska skäl funnit sig nödsakad att avböja av riksförbundet avgivet anbud på övertagande till förökning av föreningens förädlade stammar. Det förnämsta skälet för ett samarbete mellan utsädesföreningen och riksförbundet hade bortfallit genom att förbundet icke, såsom vid tid för avgivandet av de sakkunnigas utlåtande avsetts, kunnat träffa uppgörelse med allmänna svenska utsädesaktiebolaget om övertagande av dess i föreningens omedelbara grannskap belägna egendomar och för här ifrågavarande verksamhet avpassade magasin och andra inrättningar. Riksförbundet kunde vid sådant förhållande icke sägas hava visat sig uppfylla det för en förmedlare föreskrivna villkoret att förfoga över så stort och så välskött jordbruk, att utsädesstammarnas förökning under de första åren kunde anses betryggad. Än mindre kunde av riksförbundet angiven tillgång till magasin och rensningsmaskiner vid spridda egendomar och i skilda städer anses mosvara de oavvisliga och långt gående krav, som i enlighet med de av Kungl. Maj:t och riksdagen prövade villkoren måste ställas på förmedlaren.

Det förslag till avtal med allmänna svenska utsädesbolaget, som kommissionen förordade, innebar så till vida eu avvikelse från nyssnämnda villkor, att föreningens kontroll skulle omfatta icke endast de utsäden, som tillhörde de övertagna stammarna, utan även alla andra av utsädesaktiebolaget i allmänna marknaden förda utsädesvaror. Bolaget, som förklarat ett medgivande i här angiven riktning vara ett första och oeftergivligt villkor för överenskommelse, hade emellertid förbundit sig att i gengäld betala royalty ä bolagets hela omsättning.

Genom beslut den 29 oktober 1909 biföll Kungl. Maj:t kommissionens framställning. Sedan därefter den 15 november 1909 i enlighet med förslaget träffats avtal mellan föreningen och bolaget att gälla för tio år, räknat från den 1 juli 1909, förklarade Kungl. Maj:t den 23 december 1909, att bestämmelserna i avtalet skulle jämte andra föreskrifter gälla såsom villkor för statsbidrag till föreningen. Enligt detta avtal skulle bolaget till föreningen erlägga dels ett årspris av 200 kronor för varje överlåten stam, som fördes i handeln, intill 30 stammar eller högst ett belopp av 6,000 kronor, dels en årlig royalty av 1.5 procent av hela den årliga försäljningssumman av samtliga genom föreningen plomberade utsädesvaror, dock att den sammanlagda summan av årspris och royalty skulle utgöra minst 25,000 kronor för år. I denna ar^gift ingick jämväl ersättning för alla föreningens kontrollkostnader. Av bolagets vinst fick endast högst 5 procent utdelas till aktieägarna. Eventuell ytterligare vinst skulle, sedan avsättning till reservfond ägt rum samt i övrigt för bolagets utveckling behövliga medel reserverats ävensom nödiga avskrivningar gjorts, i sin helhet tillfalla föreningen. Det nya kontraktet innehöll jämväl utförliga bestämmelser om kontrollverksamheten, samt om bolagets skyldighet att till föreningen mot bestämd ersättning upplåta för försöken erforderlig jord.

Med anledning av framställning från utsädesföreningen om ökat statsanslag framhöll lantbruksstyrelsen i utlåtande den 7 november 1911, att väsentligare bidrag från hushållningssällskap, landsting eller enskilda icke vore att påräkna för framtiden. Då staten sålunda finge tillhandahålla hela det för föreningens verksamhet erforderliga beloppet, kunde med skäl ifrågasättas, om det ej vore lämpligare att staten övertoge hela förädlingsanstalten. Styrelsen föreslog, att utredning härom måtte åvägabringas. Vid 1912 års riksdag väcktes motion i samma syfte. Jordbruksutskottet

Kung!. Maj:Is proposition Nr 172.

tillstyrkte skrivelse om utredning, men frågan därom förföll pa grund av kamrarnas skiljaktiga beslut.

Vad sålunda förekommit föranledde, att den 5 juni 1912 dåvarande chefen för jordbruksdepartementet begärde och erhöll Kungl. Majds bemyndigande att tillkalla sakkunniga för utredning, huruvida och i så fall under vilka villkor staten borde kunna övertaga den praktiskt vetenskapliga verksamhet, som bedreves av Sveriges utsädesförening, därvid även borde komma under övervägande såväl möjligheten för samt fördelarna och olägenheterna av ett fortgående1 i huvudsak på samma väg som hittills som ock de fördelar och olägenheter, vilka kunde tänkas förbundna med statens övertagande av anstalten.

Sålunda tillkallade sakkunniga avgavo utlåtande den 12 november 1912. Häri förordade de sakkunniga, att Svalövsanstalten fortfarande måtte bibehållas såsom en enskild statsunderstödd institution.

Lantbruksstyrelsen däremot förklarade i yttrande häröver den 12 februari 1913, att styrelsen för sin del tillstyrkte, att staten skulle helt övertaga föreningens verksamhet.

I proposition (nr 194) till 1913 års riksdag förklarade departementschefen sig biträda de sakkunnigas mening och föreslog höjt anslag till föreningen. I riksdagen väcktes motionsledes yrkande om statens övertagande av utsädesföreningens verksamhet. Riksdagen beslöt emellertid att med avslag å detta yrkande bevilja höjt anslag till föreningen.

Med anledning av1 åtgärder, som lantbruksstyrelsen i sammanhang med frågan om statens övertagande av föreningens verksamhet vidtagit för åvägabringandet av nytt kontrakt med allmänna svenska utsädesaktiebolaget, anmodade den 1 augusti 1913 dåvarande chefen för jordbruksdepartementet ordföranden i kommissionen för handläggning av ärenden rörande föreningens stammar att föranstalta om underhandlingar i dylikt syfte. Dessa underhandlingar resulterade i ett den 12 december 1913 å föreningens och bolagets vägnar undertecknat förslag till avtal. I statsverkspropositionen till 1914 års förra riksdag förklarade chefen för jordbruksdepartementet, att han för sin del kunde tillstyrka Kungl. Maj:t att godkänna detta avtal. Sedan riksdagen förmält sig icke hava något att erinra mot avtalet, förordnade Kungl. Maj:t den 20 mars 1914, att såsom villkor för föreningens statsanslag för 1914 skulle från och med den 1 januari samma år gälla de bestämmelser i fråga om överlåtelse av nya stammar och sorter, som innehålles i samma avtal. Dessa bestämmelser överensstämde i huvudsak med de i 1909 års avtal utom ifråga om ersättningen. Sålunda skulle nu årspriset per stam och royaltyn å hela omsättningen, vilka de sista åren förut sammanlagt belöpt sig till 30,000—36,000 kronor, ersättas med en fast årlig avgäld å 60,000 kronor. Liksom förut skulle föreningen kontrollera allt bolagets utsäde och ersättningen härför ingå i den årliga avgälden. Det ansågs emellertid, att då royaltyn bortföll, en gräns borde sättas för den kontrollkostnad, som föreningen hade att utföra utan särskild ersättning. I sådant syfte stadgades, att när bolagets försäljning av utav föreningen kontrollerade och plomberade utsädesvaror överstege tre miljoner kronor, bolaget skulle för det överstigande beloppet såsom bidrag till kontrollkostnader erlägga till föreningen */., procent av försäljningssumman. Dittills hade sagda omsättning uppgått till högst något över två miljoner kronor. Vidare medgavs, att utdelningen till aktieägarna finge höjas från fem till sex procent. Slutligen föreskrevs, att efter avskrivningar m. in. uppkommande vinst, skulle delas lika mellan föreningen och bolaget. Den tidigare gäl-

Förädlingsarbetet vid Svalöv.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

laude bestämmelsen, att dylik vinst skulle i sin helhet tillfalla föreningen, hade icke tillfört föreningen något belopp. Avtalet skulle gälla tillsvidare med två års ömsesidig uppsägning.

I en den 11 december 1917 till jordbruksdepartementet ingiven skrift anhöll styrelsen för allmänna svenska utsädesaktiebolaget, att Kungl. Maj:t måtte medgiva viss höjning av bolagets aktiekapital och i samband därmed att föreskriften om föreningens rätt till a >,del i bolagets vinst måtte bortfalla. I gengäld erbjöd bolaget höjning av årliga avgäiden till föreningen. Framställningen motiverades med att ökat rörelsekapital erfordrades för av bolaget med anledning av kristiden vidtagna anordningar för ökad produktion av livsmedel in. m. Sålunda hade holaget anlagt en stor modern grynkvarn samt övertagit Källstorps gamla bränneri och omlagt detsamma till potatis- och grönsakstorkeri. Vidare hade bolaget satt i gång tillverkning av bränntorv på eu bolagets mosse i Svalöv. Det vore för dessa industriers drift som ytterligare rörelsekapital erfordrades. Kapitalökningen, som alltså ej betingades av den del av bolagets rörelse, som sammanhängde med avtalet med utsädesföreningen kunde emellertid icke erhållas om gällande vinstutdelningsvillkor skulle bestå.

Denna framställning föranledde underhandlingar, som resulterade i ett nytt mellan föreningen och bolaget den 8 maj 1918 med förbehåll om Kungl. Maj:ts godkännande slutet avtal. Detta förelädes i proposition (nr 447) 1918 års riksdag för yttrande. Chefen för jordbruksdepartementet förklarade sig därvid kunna med viss mindre jämkning godkänna avtalet. Sedan riksdagen förklarat sig icke hava något att erinra, avslöts det nya avtalet den 23 december 1918 att gälla räknat från den 1 juli samma år. Enligt detta avtal bestämdes den årliga avgiften för första året till 90,000 kronor. Den skulle därefter årligen, räknat från den 1 juli 1919, ökas med 10,000 kronor upp till 140,000 kronor. Bestämmelserna om begränsad vinstutdelning och vinstandel till föreningen bortföllo. Aktiekapitalet skulle få höjas så att det bestämdes till lägst 1,500,000 kronor och högst 4,500,000 kronor.

Det är detta avtal, som på sätt nämnts nu av bolaget uppsagts till upphörande från och med den 1 juli 1925.

De belopp, som bolaget enligt de olika avtalen utbetalat till föreningen hava förut uppgivits. Det må emellertid bär anmärkas, att bolaget därutöver medgivit föreningen vissa förmåner. Så kan nämnas, att bolaget under åren 1914—1923 mot en årlig ersättning från föreningen av 3,000 kronor bekostat förädlingsarbetena och försöken med rotfrukter (med undantag för de av professorn Nilsson direkt handhavda), vilka årligen dragit avsevärt större kostnad än nämnda belopp. Vidare har bolaget mot billig hyra upplåtit bostäder åt fem, stundom sex av föreningens tjänstemän. Under kristiden lämnade också bolaget ett extra bidrag till dyrtidstillägg åt tjänstemännen. Även ifråga om upplåtelse av jord till försöken, som skett mot i avtalen bestämd ersättning, har bolaget visat föreningen största möjliga tillmötesgående, i det att alltid de för försöken mest lämpliga områdena upplåtits; gödsling och övrig behandling av jorden har också ofta skett i större utsträckning än som kontraktsenligt ålegat bolaget.

Angående förädlingsarbetet vid Svalöv har föreningens sekreterare överlämnat följande redogörelse.

»Då Sveriges utsädesförening 1886 började sina förädlingsarbeten på Svalöv, både den självfallet ej annat att göra än att tillämpa den vid nämnda tid

Kung!. proposition Nr IN.1.

använda förädlingsmetoden. Enligt denna, som dä benämndes metodiskt urval ocli senare kallats massurval, utgick man från de redan befintliga mer eller mindre olikformiga sorterna, vilka man genom urval av varandra möjligast lika och närstående i en viss riktning väl utvecklade plantor sökte i sin helhet förändra och förbättra. Snart nog visade det sig emellertid, att man på denna väg hade svårt att erhålla fullt likformiga sorter och att vinna några påtagliga, mera avsevärda och varaktiga framsteg. På grund av egna iakttagelser och erfarenheter övergick man därför snart, redan i början av 1890-talet, till att vid förädlingen använda den visserligen förut i mindre skala av bland annat Vilmorin i Paris tillämpade men här vid den tiden okända s. k. pedigreemetoden. Denna förädlingsmetod, även kallad individualförädling, har sedan dess, med nödiga modifikationer för olika växtslag, alltjämt tillämpats vid föreningens förädlingsarbeten.

Vid den enligt sist nämnda metod bedrivna växtförädlingen åsyftar man ej att så småningom förändra och förbättra redan befintliga sorter i eu viss önskvärd riktning, utan man utgår i stället från enskilda plantor och odlar dessa och deras avkomlingar i alla följande generationer var för sig. Med ledning av de iakttagelser, som göras och den prövning de sålunda erhållna nya sorterna under tiden underkastas med hänsyn till värdebestämmande egenskaper, utväljas så de för olika ändamål mest lämpliga. Vid tillämpningen av denna förädlingsmetod går man, i korthet sagt, tillväga på följande sätt.

Den första åtgärden är att anskaffa utgångsmaterial för förädlingen, vilken kan erhållas från:

1. de gamla lantsortema, vilka i regel utmärkas av stor mångformighet, så att från en enda sådan sort stundom kan erhållas 100-tals genom olikhet i yttre och inre egenskaper väl skilda former;

2. artificiella korsningar mellan till sina egenskaper väl kända sorter. Sådana korsningar avse att förena goda egenskaper från de båda föräldrasorterna hos avkomman och utföras på så sätt, att man under iakttagande av vissa försiktighetsmått överför frömjöl från en planta av den ena sorten till pistillens märke i sådana blommor av den andra, där man förut avlägsnat ståndarna. Avkomman av eu korsning visar stark variation beroende på att föräldrasorternas ärftliga anlag kombinera sig på olika sätt, så att nya former uppstå. Bland dessa, som efterhand bliva konstanta, kunna också i lyckligaste fall finnas sådana, som i sig förena just de göda egenskaper man vill sammanföra och det t. o. m. i stegrad grad, och det är genom tillvaratagandet av sådan plantindivid, som man kan frambringa nya och bättre sorter;

3. avvikande former, som på grund av frivillig korsning eller mutation uppträda i från början likformiga sorter.

Vid de första 15—20 årens förädlingsverksamhet på Svalöv arbetades huvudsakligen med linjeurval ur gamla lantsorter, men sedan flertalet av dessa blivit bearbetade och ärftlighetslagarna därjämte — särskilt genom bekantgörande av Mendels upptäckter — blivit mera kända, har man i stor utsträckning övergått till att arbeta med korsningar.

Sedan man på ena eller andra sättet förskaffat sig förädlingsmaterial, bestående av ett större eller mindre antal plantindivider, ursprungsplantor till de nya sorterna, vidtager prövningen av de nya sorterna. Denna kan endast ske genom en så långt möjligt fältmässig odling under för samtliga sorter fullt likartade förhållanden ifråga om jordmån, förfrukt, gödsling, bearbetning, sådd och övrig behandling. Olikheter i dessa avseenden förorsaka

26 Kungl. Maj ds proposition Nr 172.

tillfälliga variationer i plantornas utveckling, avkastning och kvalitet in. m. samt omöjliggöra en tillförlitlig jämförelse mellan sorterna.

I och för prövning och jämförelse utsås (eller planteras) förädlingsmaterialet på först smärre och sedan större rutor eller parceller. Sålunda sås kärnorna från de olika plantorna var för sig med tillhjälp av s. k. markörbräden på små parceller om cirka en kvm. storlek. Under vegetationstiden granskas det växande materialet på dessa små parceller, och anteckningar göras om botaniska kännetecken och praktiskt viktiga egenskaper. På hösten verkställes skörden från dessa små parceller på så sätt, att plantorna ryckas upp för hand och hopbindas i knippor. Dessa samlas in och hängas upp för torkning och förvaring samt bearbetas före nästa sådd. Med ledning av dels förut nämnda på fältet gjorda iakttagelser och dels bedömningen vid sorteringen göi’es redan nu ett första urval. Alla de former eller linjer, som visa sig underlägsna, t. ex. genom dålig övervintring, mottaglighet för sjukdomar, sen mognad, svagt strå, dålig kärna o. d., utgallras och slopas. Det till synes värdefulla materialet bibehålies och prövas vidare. Prövningen sker stundom ytterligare ett eller flera år på sådana små parceller, men så fort ske kan söker man få de olika nya linjerna prövade i först smärre och sedan större förberedande jämförande avkastningsförsök, där man dels kan göra iakttagelser och anteckningar över förut nämnda förhållanden, dels också liar möjlighet att genom vågning lära känna avkastningen samt närmare undersöka skördens kvalitet. För erhållande av möjligast tillförlitliga resultat stil- man i dessa förberedande avkastningsförsök varje linje eller sort på i regel minst tre oftast flera upp till 6 parceller alltså i 3—6 s. k. serier, alla lika stora (6—20 kvm.) och jämt fördelade över det speciella försöksområdet. Medeltalen från dessa olika serier ävensom sorternas inbördes förhållande i varje särskild serie ge så ett allt efter omständigheterna mer eller mindre pålitligt uttryck för de olika linjernas och sorternas avkastningsförmåga.

Sedan prövningen i dessa smärre avkastningsförsök fortgått ett par eller flera år, verkställes med ledning av de erhållna resultaten en ytterligare gallring. Av de prövade linjerna med samma härstamning behålles endast ett fåtal, ofta blott en eller två. Dessa tagas nu in i de större jämförande försöken, där den slutliga avgörande prövningen sker; varje sort sås här på 3—6 parceller om 20—50 kvm. storlek, alla lika stora i varje försök. Sådden sker med maskin och skörden med lie. Såväl kärn- som halmskörden fastställes för varje parcell genom noggrann vågning.

I dessa större jämförande försök prövas de på förut angivet sätt uppdragna nya sorterna vid sidan om de bästa förut tillgängliga. Sorterna jämföras först och främst med hänsyn till avkastningsförmåga men också ifråga om alla andra praktiskt viktiga egenskaper, såsom exempelvis kvalitet, härdighet, mognadstid, stråstyrka, motståndskraft mot sjukdomar o. s. v. Då sorterna vanligen förhålla sig något olika under olika år, bland annat beroende på väderleksförhållandena, och en del tillfälliga omständigheter ofta vålla eu viss osäkerhet i resultaten, s. k. försöksfel, måste prövningen av sorterna i jämförande försöken pågå under flera år, innan resultaten kunna anses tillförlitliga. I regel anser man åtminstone fem års försök nödvändiga för erhållande av något så när säkra resultat; även denna tid visar sig dock ofta otillräcklig.

Samtidigt med att de mera lovande nya sorterna prövas i de större jämförande försöken på Svalöv fortgår en liknande prövning av dem också på andra håll. Sålunda lämnas utsäde av de sorter, som kunna tänkas bliva

Kanyl. Ma,j:t,s- proposition Nr 1/2.

lämpliga för förliallandena i mellersta och norra Sverige, till föreningens i dessa trakter befintliga försöksstationer för att ingå i försöken därstädes. Därjämte lämnas också utsäde av de eu tid prövade bästa sorterna till lokala försök, vilka utföras av hushållningssällskapen genom särskilda försöksledare och i samarbete med centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. Uppgifter om samtliga dessa försök — såväl filialernas som de lokala — inkomma för varje år till föreningens huvudanstalt.

I detta sammanhang torde böra omnämnas, att vid föreningens filialer också bedrives förädling, dels självständig och dels i .samarbete med huvudanstalten, från vilken förädlingsmaterial, exempelvis från vissa korsningar, erhålles. Dessa filialernas förädldagsarbete» äro särskilt avpassade efter behovet i den ort, där respektive filialer äro belägna. Sålunda arbeta filialerna i Norrland företrädesvis med förädling av gräs, sexradskorn och tidiga havresorter, Värmlands- och Västgötafilialerna med havre, Ultunafilialen med höstvete och havre samt Östgöta- och Kalmarfilialerna med vete, korn och havre.

Sedan de nya sorterna prövats tillräckligt binge i de nu omförmälda större jämförande försöken, avgöres det med ledning av sainliga försöksresultat om eu viss sort skall överlämnas till odling i stort eller slopas. Endast om ifrågavarande sort i ett eller flera avseenden för ett visst område eller för vissa ändamål är överlägsen redan förut i marknaden befintliga sorter, bibeliålles och förökas den för att komma lantbruket till godo.

Den ovan angivna gången av förädlingsarbetena gäller visserligen i huvudsak för alla växtslag, men i främsta hand för de självbefruktande växtslagen (vete, havre, korn, ärter, vicker och lin). Vid förädlingen av korsbefruktande växter, såsom råg, vallväxter och rotfrukter, måste vissa särskilda åtgärder till förhindrande av korsbefruktningen mellan olika sorter tillkomma. Olika linjer och sorter måste således odlas dels, i och för förökning, skilda från varandra genom isolering av olika slag, dels i och för prövning och jämförelse intill varandra i jämförande försök. Då isoleringen åtminstone delvis måste ske genom s. k. avståndsisolering, erfordras stora arealer för att kunna hålla ett flertal sorter skilda från varandra. För varje växtslag har för övrigt efterhand utarbetats en särskild förädlingsmetodik, för vilken eu redogörelse här skulle bliva allt för vidlyftig.

För ernående av bästa möjliga resultat måste förädlingsarbetena bedrivas i stor omfattning. Det under bearbetning varande förädlingsmaterialet måste också genom en speciellt härför inrättad bokföring noga registreras och grupperas.

Till belysande av den omfattning, vari utsädesföreningens förädlingsarbeten för närvarande försiggå, kan nämnas, att antalet större och mindre parceller på föreningens försöksfält 1923 utgjorde vid Svalöv 14,935 och vid föreningens filialer 13,334. År 1924 har parcellantalet vid Svalöv varit 16,832; för filialerna kan ej någon exakt summa anges, då fullständiga rapporter ännu icke inkommit, men antalet torde hava varit minst lika stort som föregående år.

Sedan det blivit bestämt, att eu sort skall utlämnas till odling i stort, överlämnas en mindre kvantitet (av sädesslagen vanligen 50—500 kg.) utsäde av densamma till allmänna svenska utsädesaktiebolaget i och för förökning. Detta utsäde har under iakttagande av alla försiktighetsmått till förekommande av inblandning, korsning eller annan förorening framställts genom direkt förökning från pedigreeparceller av sorten. Utsädesbolaget odlar i regel den sålunda erhållna »eliten» av sorten första året på sina egendomar

Ihsultatet av förening tils växtförädling sarbete.

28 Kun al. Maj ris proposition Nr 172.

i Svalöv. Odlingen granskas här under växttiden av den av föreningens tjänstemän, som lett förädlingsarbetet. Vid eventuellt behov ger denne anvisning om nödiga renplockningar eller dylikt. Sådan granskning sker också på den skördade utsädesvaran och föranleder ej sällan ytterligare renplockning, då sådan visar sig behövlig. Sålunda har exempelvis utsädesbolaget nästan årligen låtit handplocka kärnskörden av havreeliter, i vissa fall uppgående till flera 10-tals deciton. Vanligen odlas den nya sorten även nästföljande år på utsädesbolagets egendomar i Svalöv. Vare sig odlingen sker där eller hos andra odlare (kontraktsodling), granskas sorten av förädlaren såväl under växttiden som å den skördade varan, och eventuellt nödiga åtgärder för sortens bibehållande vid full sortrenhet och frihet från sjukdomar in. m. vidtagas. För den fortsatta kontrollen, som handliaves av föreningens kontrollavdelning, redogöres längre fram i annat sammanhang.

Då en ny sort på angivet sätt efter vederbörlig prövning överlämnats till odling i stort, har utsädesföreningen emellertid icke därmed tagit sin hand från densamma. Sorten ingår fortfarande på olika sätt i föreningens försök. Sålunda prövas den alltjämt i de större jämförande försöken vid sidan om övriga i marknaden tillgängliga och eventuellt tillkomna nya sorter. Endast härigenom är det möjligt att avgöra hur länge en sort är värd att hållas tillgänglig för allmän odling. Men sorten måste också alltjämt vara med i de mindre försöken, där det egentliga förädlingsmaterialet finnes. Detta är nödvändigt, för att föreningen vid behov skall kunna lämna nya eliter av sorten i fråga. När en sort är ute i marknaden, blir den förr eller senare, oftast rätt snart, till följd av inblandningar eller korsning och utklyvning av sämre former otillräckligt sortren. Därtill kommer, att skörden ofta angripes av vissa växtsjukdomar, så att den till följd härav blir olämplig som utsäde. En sådan äldre, olikformig eller av vissa växtsjukdomar starkt angripen stam måste indragas. Till ersättning härför erhåller och förökar bolaget en ny stamförökning eller elit, som efter vederbörlig förökning säljes i stället för den gamla. Särskilt av de korsbefruktande växterna, t. ex. rågen, lämnas ofta, vanligen vart annat år, sådana nya eliter, enär såväl erfarenheten som direkta försök visat, att stammarna rätt snart gå tillbaka i avkastningsförmåga. Av rotfrukterna lämnas i regel nytt s. k. stamfrö av de olika sorterna varje år. Av de självbefruktande sädesslagen lämnas nya eliter i mån av behov. De nya eliterna betecknas antingen med bokstäver, t. ex. a, b, e o. s. v. eller med årtalet, då de överlämnats, exempelvis 1918, 1920, 1922 o. s. v.; denna beteckning följer stammen vid kontrollavdelningens bokföring.»

Det huvudsakliga ändamålet med Sveriges utsädesförenings verksamhet är att frambringa nya och bättre sorter av våra åkerbruksväxter. Som resultat av de gångna årens förädlingsarbete har också framkommit ett mycket stort antal för olika förhållanden avsedda och med hänsyn till yttre kännetecken och inre egenskaper var för sig karakteristiska sorter. De flesta av dessa hava emellertid vid den förut omförmälda slutliga och avgörande prövningen blivit slopade. Till förökning i och för odling i stort har likväl överlämnats ett icke ringa antal nya sorter. Samtliga äro upptagna i eu i de sakkunnigas betänkande ingående förteckning över av Sveriges utsädesförening till allmänna svenska utsädesaktiebolaget i och för förökning och odling i stort överlämnade sorter ävensom nya eliter

Kung!,. Muj:ts proposition Nr 172.

och föryngringar därav. Förteckningen torde på grund av sin vidlyftighet här uteslutas.

Allmänna svenska utsädesbolaget, som alltsedan 1898 bedrivit omfattande förädlings- och försöksverksamhet med rotfruktsväxter på Svalöv, överlämnade 1914 till Sveriges utsädesförening hela sitt förädlingsmaterial och handelsförda originalstammar av: sockerbeta, fodersockerbeta (2 sorter), foderbeta (5 sorter), kålrot (2 sorter), rova (7 sorter) och morot (3 sorter).

Av detta sortiment har utsädesföreningen, som sålunda alltsedan 1914 bedrivit förädlings- och försöksverksamheten, varje år från och med 1914 till bolaget överlämnat i och för förökning, s. k. stamfröproduktion, frö eller rötter av de högst avkastande och i andra avseenden bästa eliterna från de stora jämförande försöken.

Antalet från föreningen till bolaget överlämnade nya sorter, fördelade på tre verksamhetsperioder, nämligen 1886—1905, 1906—1915 och 1916— 1924, framgår av följande översikt:

j Höstvete .................................... 9

Vårvete.......................................j 2

Råg .........................................! -

Vithavre ....................................I 5

Svarthavre ................................\ 4

Tvåradskorn ..........................[ 8

j Sexradskorn.................................i 1

Ärter .......................................i 5

Vicker ......................................j 3

j Vallväxter .................................j —

| Potatis ......................................

Spånads och olje .......................j

| Rotfrukter ...............................! —

(5

o

5 3

10 i 8 6 4

ti

-1 i

summa 37 j 32 41 \ 35 j 49 i 3ti

Av tabellen framgår bland annat, att icke alla sorter, som överlämnats till förökning, sedermera kommit i marknaden. Orsakerna härtill hava givetvis varit olika i olika fall, men i allmänhet är det tvenne omständigheter, som föranlett indragning av en till odling överlämnad sort, innan denna ännu kommit i marknaden. Dels har det sålunda ej sällan förekommit, att en sort, som lämnat mycket goda resultat vid de första årens försök, sedermera vid den fortsatta prövningen ej hållit vad den i början lovat och sålunda ej visat sig värd att komma ut i allmän odling. Dels har det i andra fall hänt, att medan en viss överlämnad sort ännu varit i förökning på utsädesbolagets gårdar eller hos dess kontraktsodlare en annan ny sort med liknande egenskaper framkommit och givit ännu bättre resultat. I detta fall skulle den först överlämnade sorten visserligen betecknat ett framsteg, men då den senare utgjort ett större sådant,

Kndast nya stammar av utav bolaget marknadsförda sorter.

30 Kung!. May.ts proposition Nr 172.

Föreningens kosth åder för förtidlingsarbetet.

har den förstnämnda fått lämna rum för den senare. 1 båda de nämnda och andra liknande fall har enligt vad från föreningen framhållits, utsädesbolaget alltid efterkommit föreningens eller förädlingsledares önskan om ifrågavarande sorts indragning.

Av översiktstabellen framgår, att föreningen under den första 20-årsperioden 1886—1905 till förökning överlämnat tillsammans 37 sorter, varav 32 sedermera kommit i marknaden. Anmärkas bör, att de första sorterna ej lämnades förrän i mitten av 1890-talet, vadan sålunda denna första period egentligen också omfattar cirka tio år. Under den andra 10-årsperioden 1906—1915 överlämnades 41 sorter, av vilka 35 kommit ut i allmän odling. Slutligen har under den senaste perioden 1916—1924, alltså 9 år, till förökning lämnats 49 sorter, varav eu del åter indragits och åtskilliga ej ännu förökats så mycket, att de kunnat komma i marknaden; sannolikt torde emellertid sammanlagt 36 av ifrågavarande sorter bliva tillgängliga i handeln. Hela antalet överlämnade sorter uppgår sålunda till 127, varav 103 kommit eller torde komma i marknaden.

Kostnaden för de till odling överlämnade sorterna kan helt naturligt icke beräknas särskilt för varje sort, då vid en sådan beräkning måste medtagas icke blott de egentliga utgifterna för själva förädlingsarbetena och försöken utan även sådana för lokaler, administration, avlöningar i allmänhet o. s. v. Därtill kommer, att om man skulle försöka beräkna kostnaderna för de olika sorterna var för sig, så skulle dessa säkerligen bliva mycket varierande, beroende på hur länge sorten varit med i försöken o. s. v. Enda möjligheten att få ett begrepp om hur mycket det kostat att frambringa varje sort är sålunda att sammanräkna samtliga utgifter för eu viss period och sedan med kännedom om antalet under samma period frambragta sorter beräkna medelkostnaden.

Utsädesföreningens samtliga utgifter — med särskilt angivande av kontrollkostnaderna, sedan dessa börjat betalas av föreningen — hava för samma tidsperioder, som förut angivits i samband med uppgifterna om överlämnade sorter, sammanställts och hopräknats i följande tabell:

Kung/. Mnj:ts proposition Nr 172.

:u

Å i-

1886........

1887 ........

1888 .......

1886........

1890 .......

1801........

1892 ........

1893 ......

1804......

1895.......

1806........

1897........

1808........

1899 ........

1900 ........

1901 ........

1902 ........

1903 ........

1904 ........

1905 ........

S:ma 1886

Av tabellen finner man, att samtliga utgifter under första perioden 1886 —1905 uppgått till 820,929 kronor. Under samma tid har till odling i stort överlämnats 37 nya sorter, varav 32 kommit i marknaden. Kostnaden för var och en av dessa 32 sorter, som kommit jordbruket till godo, blir sålunda i medeltal 25,654 kronor.

Under andra perioden 1906—1915 har överlämnats 41 sorter, varav 35 förts i marknaden. Utsädesföreningens utgifter för verksamheten, oavsett kontrollkostnaderna, hava uppgått till 952,751 kronor. För varje sort, som gått ut i allmän odling, blir sålunda medelkostnaden 27,221 kronor, alltså något högre än under första perioden.

Under sista perioden 1916—1924 äro inalles 49 sorter överlämnade, av vilka 36 redan äro komna eller torde komma ut i allmän odling. Då föreningens utgifter endast kunnat beräknas t. o. m. 1923, torde man vid uträkningen av medelkostnaden för varje sort böra bortse från de 2 sorter, som överlämnats till utsädesbolaget först 1924; antalet sorter blir sålunda 34. Föreningens utgifter för åren 1916—1923 hava, sedan de direkta kontrollkostnaderna fråndraga, uppgått till sammanlagt 1,791,582 kronor. Me-

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

delkostnaden för de 34 sorterna blir sålunda 52,694 kronor, d. v. s. ungefär dubbelt så hög, som under de föregående perioderna. Emellertid bör det bemärkas, att av den angivna utgiftssumman en betydande del gått till de nytillkomna filialerna, vilka ännu icke direkt lämnat något bidrag till det utlämnade sortimentet. Frånräkna!1 man, såsom skett i slutet av tabellen, utgifterna för filialerna under ifrågavarande tid, 544,424 kronor, från hela förenämnda utgiftssumman, så återstår 1,247,157 kronor för huvudanstalten. Fördelas dessa på de 34 sorterna, så blir medelkostnaden 36,681 kronor. Även detta belopp är dock 30—40 procent högre än under de båda första perioderna. Vid bedömande härav måste man emellertid taga hänsyn till det lägre penningvärdet under och efter kristiden.

Vill man beräkna medelkostnaden för sort under samtliga tre perioder, så får man för 101 sorter en utgiftssumma av 3,565,262 kronor. Medelkostnaden för sort blir sålunda i avrundat tal 35,000 kronor. Bortser man från utgifterna för filialerna under sista perioden blir medelkostnaden i avrundat tal 30,000 kronor.

Det torde i detta sammanhang också hava sitt intresse att göra en beräkning över vad frambringandet av dessa sorter kostat det allmänna i form av anslag från staten samt hushållningssällskap och landsting. Dessa anslag hava under de olika, förut angivna perioderna uppgått till följande belopp:

1886—1905 1906—1915 1916 — 1923

Statsanslag.................................... 318,000 492,000

Anslag från hushållningssällskap .............. 295,450 118,750

» » landsting............................... — 32,500

summa kronor 613,450 643,250

1,307,400

1,307,700.

Fördelar man de under olika perioder till utsädesföreningen utgångna anslagen på de under samma tid i marknaden utgångna sorterna, blir resultatet, att kostnaden för varje sort varit under första perioden 19,170, under andra 18,379 och under tredje 38,460 kronor. För sista perioden har då räknats med 34 sorter samt anslag t. o. in. 1923. Summan av anslagen för hela tiden uppgår till 2,564,400 kronor, och det allmännas kostnad för de intill slutet av år 1923 överlämnade 101 sorterna blir sålunda i avrundat medeltal för varje sort 25,000 kronor. Bortser man från utgifterna för filialerna, blir samma medeltal 20,000 kronor.

Det är att märka, att i de nu beräknade kostnaderna för sorterna inga icke blott utgifterna för deras förädling och prövning intill dess att de överlämnats till utsädesbolaget i och för förökning. Även arbetet med sorternas vidmakthållande genom överlämnandet av nya eliter ingår häri. Att detta måste vara förenat med mycket arbete och dryga kostnader torde i sin mån framgå av förut lämnade uppgifter om det stora antalet nya eliter. Det torde i detta sammanhang också förtjäna påpekas, att allt arbete med rotfrukterna hittills får räknas till sådana kostnader, enär ingen ny sort men väl ett stort antal eliter, s. k. stamfrö, lämnats av de i marknaden av utsädesbolaget tillhandahållna rotfruktssorterna.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 172. 351

Slutligen bör erinras om, att järn väl alla utgifter för den upplysningsverksamhet av olika slag, som utsädesföreningen bedrivit under de gångna siren, inga i de ovan beräknade kostnaderna för sorternas frambringande. Skulle dessa sistnämnda utgifter frånräknas, torde kostnaden för sorterna hava minskats med åtminstone 1.0—15 procent. Även de rent vetenskapliga forskningar, som bedrivits i samband med förädlingsarbetena, hava också medfört en del kostnader, ehuru dessa ej torde spelat niigon större roll i anstaltens ekonomi.

Det nationalekonomiska värdet av de till allmän odling överlämnade sorterna är tydligen svårt att fastställa. Emellertid torde det ej vara omöjligt att genom vissa beräkningar ge ett ungefärligt begrepp härom. Grunden för en dylik värdesättning bör givetvis vara det merutbyte, som de nya sorterna ge i förhållande till redan förut befintliga, när de odlas under samma förhållanden. Det gäller sålunda först att försöka fastställa hur stort detta merutbyte kan anses vara i olika fall.

De olika sorternas avkastningsförmåga kan, som förut i annat sammanhang framhållits, endast klargöras genom mångåriga jämförande försök. För sädesslagens vidkommande hava sådana försök utförts i så stor omfattning, att de erhållna medeltalssiffrorna måste anses utgöra ett ganska säkert uttryck för de olika sorternas avkastning i förhållande till varandra. Detsamma gäller, åtminstone i viss mån, för rotfrukter, varemot försöken med vallväxter och potatis varit otillräckliga för erhållandet av pålitliga avkastningssiffror.

Har man sålunda användbara avkastningssiffror för de olika sorterna tillgängliga, gäller det att avgöra mellan vilka sorter jämförelsen bör ske. Är det fråga om det framsteg, som en enstaka sort kan anses representera, bör självfallet jämförelsen ske med de bästa vid tiden för dess framkomst tillgängliga sorterna. Vill man åter få ett uttryck för värdet av alla de sorter, som framkommit under en viss tidsperiod, torde man höra jämföra de bästa under perioden framkomna sorterna med det odlingsmaterial av respektive växtslag, som fanns tillgängligt vid periodens början. På dylikt sätt kan man alltså få fram siffermässiga uttryck för värdet av de sorter, som uppdrag^ vid utsädesföreningens förädlingsarbeten. Vid beräkningarna kan hänsyn tagas blott till kärnskörden. Denna är också den viktigaste och på samma gång lättaste att värdesätta.

Efter dessa grunder har vid Svalövsanstalten gjorts en omfattande och utförlig beräkning. Ur denna, som ingår i de sakkunnigas betänkande må här följande återgivas:

Sammanställas summorna för den nu beräknade genom förädlingen erhållna skördeökningen hos olika sädesslag, så erhåller man för samtliga dessa följande slutsumma.

Nationalekonomiska värdet av förädling sarbetet.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 196 höft. (Nr 172.)

Föreningens

kontrollverk-

samhet.

34 Kung!. Maj:ts proposition Nr 172.

Höstvete........................................................................................ kronor 8,752,000

Vårvete ........................................................................................ » 510,000

Höstråg .............................................. » 4,830,000

Havre........................................................................................... » 12,000,000

Korn ........................................................................................... » 4,760,000

Ärter ............................................................................................ » 1,100,000

summa kronor 31,952,000..

Den utförda beräkningen, som utförts under den förutsättningen, att de förädlade sorterna odlas överallt, där de äro lämpliga, har sålunda givit till resultat, att genom förädlingen skulle hava vunnits en så stor årlig ökning av skörden, att den representerar ett värde av över 30 miljoner kronor. I den mån vårt lands jordbrukare icke begagnat sig av de nya sorterna, har detta värde givetvis reducerats. Å andra sidan bör det också framhållas, att de förädlade sorternas större värde ligger icke blott i den ökade kärnskörd, som de kunna giva. Den bättre kvalitet, som i flertalet fall utmärker kärnan hos dem, ger ett större värde åt skörden. Och den i regel större stråstyrkan underlättar arbetet vid skörden samt hindrar i vissa fall skadliga verkningar å följande gröda, t. ex. insådd vall. Värdet av dessa bättre egenskaper är visserligen svårt att direkt beräkna, men torde icke desto mindre vara högst betydande.

För de olika sädesslagens vidkommande har det, såsom av det förut anförda framgår, varit möjligt att verkställa en något så när tillförlitlig ungefärlig: beräkning över det nationalekonomiska värdet av de genom förädlingen frambringade sorterna. För övriga åkerbruksväxter är det, som redan förut antytts, icke möjligt att åstadkomma en sådan mera fullständig beräkning. Detta beror dels och huvudsakligen därpå, att de nytillkomna förädladesorterna icke blivit jämförda med det äldre odlingsmaterialet i så stor omfattning, att siffrorna för deras eventuella merutbyte kunna anses pålitliga, men dels i vissa fall också på den omständigheten, att man svårligen kan ange vad som rätteligen bör anses som jämförelsematerial. Så är exempelvis fallet ifråga om rotfrukter och potatis.

Men även om man icke kan göra några fullständiga beräkningar rörande värdet av det förädlingsarbete, som nedlagts på de senast nämnda åkerbruksväxterna, så är det dock jämförelsevis lätt att med några exempel påvisa betydelsen härav.

Enligt sålunda anförda, i betänkandet återgivna exempel, för vilka nämnda redogörelse här torde kunna uteslutas, skulle vad angår rotfrukter, även om man endast räknade med hälften av merutbytet hos de tre viktigaste rotfruktsslagen, värdet av den ökade skörden å hela rotfruktsarealen, i avrundat medeltal för åren 1919—1923 92,000 har, bliva icke mindre än 6,440,000 kronor. Ökningen i skördevärdet genom odling av Svalövs nya matpotatissorter å hälften av landets potatisareal skulle representera ett värde av över 5,000,000 kronor årligen. Grässkörden i Göta- och Svealand skulle med Svalövssorter giva ett ökat sköi’devärde av omkring 4 miljoner kronor.

Föreningens sekreterare har överlämnat en redogörelse för föreningens kontrollverksamhet, varur må anföras:

»Huvudmomenten av utsädesföreningens kontroll äro följande:

1. Fältbesiktning av utsädesodlingar (modergrödor);

2. Kontroll över rensning och sortering;

Kung1. Maj:ts proposition Nr 172. 35

3. Vanlig frökontroll;

4. Plombering.

Fältbesiktningen utföres dels å utsädesbolagets kontrakterade odlingar, dels a andra fält efter från Svalöv inköpta utsäden.

För godkännande som originalutsäde av ett utsädesparti fordras, att utsädet skall hava kommit från bolaget som original närmaste utsädessäsong eller om det är av eu närmast äldre årgång, att fältbesiktning med godkännande även föregående år skall ha ägt rum. För att konstatera utsädets ursprung föres stambok över hos odlarna befintligt material. För godkännande enligt fältbesiktning till original fordras vidare, att stammen skall visa sig bibehållen vid ensidig sortrenhet samt möjligast fri från inblandningar av andra utsädesslag (t. ex. korn i havrevara) och från smittsamma växtsjukdomar. Särskild uppmärksamhet ägnas vid besiktningen åt fältets avstånd från andra fält med samma sädesslag, något som är särskilt viktigt beträffande de korsbefruktande växtslagen, såsom råg, rova m. fl., samt ifråga om sådana växtsjukdomar, som genom vinden kunna överföras (flygsot). För att kunna bedöma eventuell fara för förväxling vid odlarens leverans till bolaget och risken av sjukdomssmittas överförande vid tröskning och annan ^arbetning av skörden, tages vid besiktningen även kännedom om, huruvida andra grödor av samma sädesslag finnas å egendomen, samt om dessas tillstånd i avseende på växtsjukdomar.

Till belysande av den omfattning i vilken ifrågavarande fältbesiktning skett under de senaste åren meddelas här nedan följande uppgifter över dels antalet egendomar, till vilka odlingar varit förlagda, dels odlingarnas sammanlagda areal och dels arealen för de odlingar, som blivit kasserade.

År 1919 » 1920 » 1921 » 1922 > 1923

Siffrorna visa, som synes, en ej obetydlig minskning under krisåren 1921 och 1922. Redan 1923 har emellertid omfattningen ökats till ungefär densamma som 1920 och 1924, för vilket år siffrorna icke äro sammanräknade, har besiktning skett i ännu större skala.

Föreningens kontroll över utsädesvarornas rensning och sortering å bolagets magasin består icke endast i undersökning av varans renhet, vattenhalt

o. s. v., alltså av karaktärer, som komma i betraktande vid vanlig frökontroll; den omfattar även kritik över andra på utsädesvärdet inverkande egenskaper, såsom största möjliga jämnhet i kornstorlek och utveckling, störande inblandningar, eventuella fröskador, körning m. fl., vilka ej enligt gällande plomberingsstadga tagas i betraktande och överhuvud icke kunna upptagas i en sådan.

Rörande omfattningen av såväl dessa undersökningar som ock den egentliga vanliga frökontrollen lämnas i de sakkunnigas betänkande en tablå, som torde kunna här uteslutas.

I och för plombering tages ett prov ur varje färdigställt lagerkolli. Av dessa säckprov tagas vid spannmål 30-tal och vid frövaror 10- eller 20-tal tillsammans till ett medelprov, vilket underkastas föreskriven analytisk

Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

behandling. Denna grundliga behandling av utsädesposterna, som genomföres, hur stora dessa än må vara, gör att mindrevärdiga delar av ett parti kunna frånskiljas. För plombering ställer utsädesföreningen betydligt strängare fordringar än de hittills i frökontrollinstruktionen stadgade, gällande detta särskilt grobarheten och ogräshalten. Exempelvis må nämnas, att då vid timotej 5,000 svårare ogräsfrön per kg. äro tillåtna, tillåtas här ej över 1,000.

Plomberingsattesterna utfärdas å kontrollbyrån och vid varje bolagets magasin anställda magasinskontrollanter övervaka plomberingens riktiga förlopp. Av magasinskontrollanterna föras listor, å vilka antecknas vad som plomberats för varje särskild köpare. Det är med ledning av dessa listor som ovan nämnda stamböcker uppläggas.

Omfattningen av föreningens plomberingar under senaste åren bär angivits i en i betänkandet intagen tablå, som här uteslutes.

Föreningens kontrollavdelning har genom beslut av Kungl. Maj:t den 17 januari 1917 i visst avseende tillerkänts samma befogenhet som med statsmedel understödd frökontrollanstalt. Detta föranleddes därav, att Kungl. Maj:t den 1 december 1916 medgav allmänna svenska utsädesaktiebolaget undantag från bestämmelserna i förordningen den 19 november 1916 angående maximipris å vete, råg, korn och havre samt vetemjöl och rågmjöl vid tillhandahållande av sådan utsädesvara, som medelst intyg från med statsmedel understödd eller annan av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd frökontrollanstalt styrktes vara av sådan beskaffenhet, att den kunde plomberas i enlighet med bestämmelserna i gällande instruktion för med understöd av statsmedel inrättade frökontrollanstalter. Kungl. Maj:t fann nämligen därefter förenämnda den 17 januari 1917 gott godkänna Sveriges utsädesförenings frökontrollanstalt att tillsvidare utföra plomberingar av utsädesvaror av vete, råg, korn och. havre under villkor att vid ifrågavarande anstalt undersökningarna för plombering av utsäden utfördes enligt den av lantbruksstyrelsen den 12 oktober 1916 utfärdade instruktion för de med statsmedel inrättade frökontrollanstalter, att anstalten skulle vara underkastad inspektion av lantbruksstyrelsen, att kostnaderna för inspektionen skulle bestridas av nyssnämnda bolag med belopp, som i brist på godvillig överenskommelse skulle bestämmas av lantbruksstyrelsen, samt att för varje kalenderår redogörelse över verksamheten vid frökontrollanstalten inlämnades till lantbruksstyrelsen före den 1 april påföljande år.

KiiikjI. Maj:Ls proposition Nr 112. «i7

lltsädesföreniagens kostnader för kontrollen framgår av följande:

Uppgifter för Sveriges utsädesföreuings kostnader för kontrollverksamheten 1914 -1!)23.

siktningarna torde kräva sammanlagt cirka 4 månaders arbete, blir, om lönen beräknas till 500 kronor per månad, ntgitten härför 2,000 kronor.

Alun. 2. Föreningens utgifter för postporto och frakter för kontrollavdelningens försändelser, för år 1924 uppgående till 895 kronor, hava icke heller medtagits bland kontrollkostnaderna.

,lnm. 3. För år 1924 synes utgifterna för kontrollavdelningen bliva cirka 5,000 kronor högre än för år 1928; då utsädesbolagets omsättning emellertid också ökats, är det möjligt, att bolaget kommer att lämna något bidrag till kontrollkostnaderna.

Till belysande av dessa uppgifter bär föreningens sekreterare vidare anfört:

»Bland kostnaderna hava bär medtagits dels de direkt bokförda utgifterna, dels lön och dyrtidstillägg till kontrollavdelningens föreståndare och dels beräknad kostnad för lokalhyra, städning m. m. I anmärkning 1 och 2 å förenämnda tabell angivas därjämte dels beräknad lön för tjänstemän, som verkställa fältbesiktningar, under den tid dessa pågår, dels också med ledning av sista årets räkenskaper beräknade utgifter för frakter och postporto för kontrollavdelningens försändelser.

Föreningens årliga kostnader för kontrollen framgår av siffrorna under rubrikerna summa och nettokostnad. Beloppen i sistnämnda kolumn hava erhållits genom avdrag av utsädesbolagets bidrag, då sådan utgått, från hela utgiftssumman.

Av siffrorna längst ned framgår bland annat, att föreningens nettokostnader för kontrollen, oavsett de i anmärkningarna angivna, under senaste femårsperioden uppgått till i medeltal cirka 45,000 kronor, eller samma belopp som förut i annat sammanhang nämnts. Det är självfallet icke lätt att bedöma, huruvida kostnaderna även framdeles skola kunna hållas ungefär vid samma summa, men de rätt jämna siffrorna för de fyra sista årens nettokostnader tyda dock på att så skall bliva fallet. Tydligen gäller detta flock endast under den förutsättningen, att särskilt bidrag till kontrollkostnaderna liksom hittills utgår, då omsättningen överstiger den nu fastställda gränsen, 3,000,000 kronor.»

Kostnaden Jör föreningens kontrollverksamhet.

Översikt av bolagets verksamhet.

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

Föreningens kostnader för kontrollen fördela sig enligt föreningens uppåfter å följande poster under åren 1922 och 1923.

Kontrollföreståndarens lön och dyrtidstillägg Löner och dyrtidstillägg för övrigt vid S’ Avlöning till kontrollanter vid bolagets f:

Besiktningsresor ............................................

Trycksaker och plomber...............................

Lokalhyra, städning m. m. (beräkn.).........

Uppvärmning och belysning ( » ) ........

Diverse utgifter ..................................

Såsom framgår av anmärkningarna till tablån över föreningens kontrollkostnader under åren 1914—1923 komma härutöver löner till föreningens tjänstemän under besiktningsresor, beräknade till 2,000 kronor för år, samt post och frakter cirka 900 kronor för år. Kostnaden för 1923 skulle alltså höjas med 2,900 kronor till i runt tal 47,700 kronor.

Vid ett sammanträde, som de sakkunniga hållit med representanter för lantbruksstyrelsen samt styrelserna för centrala frökontrollanstalten och föreningen hävdades från de två förstnämnda styrelsernas representanter, att de av föreningen för kontrollen beräknade kostnaderna vore för låga. Således borde lön till föreningens tjänstemän under besiktningar höjas med 1,500 kronor samt de fyra sista posterna inklusive frakter och post samt räntii och amortering ä apparater och inventarier höjas med sammanlagt i runt tal 7,800 kronor. Verkliga kostnaden för kontrollen under 1923 skulle alltså belöpa sig till cirka 57,000 kronor.

Allmänna svenska utsädesaktiebolagets verksamhet bär kommit att omfatta även annat än utsädesaffärer. Bolaget äger sålunda sfi gott som samtliga aktier i aktiebolaget Källstorps bränntor vfabrik och Kiillstorps bränner iaktiebolag. Bolaget har vidare en stor aktiepost i Svalövs kraftaktiebolag. Detta, vartill utsädesbolaget tagit initiativet, förser ej blott bolaget utan även Svalövs samhälle med kraft. För uppförande av bostäder i Svalöv huvudsakligen åt tjänstemän hos föreningen och bolaget har bolaget bildat ett särskilt bolag, fastighetsaktiebolaget Svalöv. Vidare innehar bolaget så gott som alla aktier i aktiebolaget Hallands frökontor i Getinge. Denna utsädesaffär drives helt skild från bolagets egen.

I anslutning till magasinsbyggnaderna i Svalöv uppförde bolaget under kristiden en egen grynkvarn.

Under 1924 bär bolaget övertagit svenska lantmännens utsädesaktiebolags hela rörelse med magasinsfastigheter och maskiner m. m. Denna rörelse är avsedd att helt uppgå i bolagets egen. Transaktionen har föranlett en ökning av bolagets aktiekapital med 500,000 kronor.

39 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

Till och med verksamhetsåret 1907—1908 lämnade bolaget utdelning till aktieägarna endast ett år, 1894—1895, och då med 4 procent. Från och med 1908—1909 har utdelningen varit följande, varvid jämväl angives aktiekapitalet.

År

1908— 09

1909— 10

1910— 11

1911— 12

1912— 13

1913— 14

1914— 15

1915— 16

aktiekapital

800,000: — 900,000: — 900,000: — 900,000: — 900,000: 900,000: — 900,000: — 900,000: —

utdelning

procent

5 f)

7 År aktiekapital

1916—17.. 900,000: —

1917 — 18.. 1,500,000: — L918-19.. 3,000,000: —

1919— 20.. 4,500,000:

1920— 21.. 4,500,000;-

1921— 22.. 4,500,000: —

1922— 23.. 4,500,000: — 1923 — 24.. 4,500,000: —

utdelning i procent

3 Ur bolagets förvaltnings- och revisionsberättelser för aren 1920—21, 1921— 22, 1922—23 och 1923—24 hava de sakkunniga gjort utdrag, utvisande, bland annat, att 1920—21 nettovinsten varit 370,000 kronor, 1921-22 nettoförlusten 365,000 kronor och 1922—23 nettoförlusten 130,000 kronor, att förstnämnda år bokföringsvärdet utgjorde för främmande aktier 300,000 kronor och för lantegendomar med inventarier 3,400,000 kronor, samt att kvarnen med inventarier första gången bokförts till 890,000 kronor, allt i runda tal. Utdraget för verksamhetsåret 1 7 1923 —30 , 1924 upptager följande.

Inkomster.

Av främmande aktier, nu bokförda till 50,000 ... Kvarnprodukter (kvarn jämte inventarier nu

bokförda till kronor 589,000)............................

Gårdarna....................................................................

Influtit å avskrivna fordringar............................

Frö, spannmål och säckar....................................

kronor 11,340: —

» 62,188:5 4

» 74,187: 42

» 19,296: 8 6

» 577,126: 9 4

summa kronor

744,139: 7 6

Utgifter.

..................... kronor 6,019: 6 o

..................... » 140,000: —

................ » 224,559: o 5

..................... » 210,232:48

Summa kronor 580,811: 13

alltså årets nettovinst kronor 163,328: 6 3.

De till 50,000 kronor bokförda aktierna utgöras av aktieposten i fastighetsaktiebolaget Svalöv. Samtliga övriga aktier, bokförda föregående år till sammanlagt 250,000 kronor, hava överflyttats såsom tillgång i fastighetsaktie-

Skatter ...........................................

Avgifter till föreningen ...........

Räntor ...........................................

Avskrivna kundförluster ..........

40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

bolaget. Värdet av fastighetsaktiebolagets aktier har dock icke höjts lita o upptagits till samma belopp, som föregående år eller 50,000 kronor. Kvarnen med maskiner och inventarier har nedskrivits från 890,000 kronor till

589.000 kronor eller alltså med 301,000 kronor.

Lantegendomarna äro nu upptagna till 2,984,125 kronor 20 öre. Härav belöper å Svalövsgårdarna 1,595,000 kronor (föregående år: 1,377,039 kronor 90 öre), å Storvik efter viss frånsäljning 125,000 kronor (föregående år: 337,700 kronor) samt å en egendom i Tyskland 364,125 kronor 20 öre (= föregående år). Lantbruksinventarierna äro bokförda till 581,306 kronor 90 öre, därav å Svalövsgårdarna 483,306 kronor 90 öre (föregående år: 490,765 kronor 90 öre), å Storvik 44,000 kronor (föregående år 98,886 kronor 23 öre) samt å en arrendegård vid Norrköping 54,000 kronor (föregående år: 59,247 kronor 7 öre).

Vidare må anmärkas, att bolagets magasinsbyggnader äro bokförda till

935.000 kronor, därav för de i Svalöv 500,000 kronor. Maskiner och inventarier härtill äro upptagna till 457,895 kronor 71 öre, därav i Svalöv

294.000 kronor.

Ur balansräkningen för sistberörda verksamhetsår må göras följande sammandrag:

Tillgångar.

Egendomar, magasiner, kvarn och byggnader ............ kronor 3,515,125: so

Maskiner och inventarier ................................................ » ] ,448,202: 61

Lager .................................................................................... » 487,277:’o i

Fordringar hos diverse personer .................................... » 4,623,552: 31

Inneliggande accept»* ....................................................... » 149,665:2 7

Främmande aktier ........................... » 50,000:_

Kassa .............................................................................. » 8,987! 16

kronor 10,282,809: 3 6.

Skulder.

Aktiekapitalet........................................................................ kronor 4,500,000: —

Reservfonden ........................................................................ » 5,063:59

Accepterade växlar ............................................................ » 2,832,030: 9 7

Län mot inteckningar........................................................ » 2,200,774: 05

Lån å löpande räkning .................................................... » 250,013:_

Skulder till diverse personer............................................ » 331,599: 3 2

Behållning ............................................................................ » 163*328! c 3

kronor 10,282,809: 5 6.

De angivna boksluten ådagalägga bland annat: Bolaget har å det i främmande aktier ursprungligen nedlagda kapitalet icke haft skälig ränta. Det belopp, som första gången redovisas såsom nedlagt i kvarnen, har av kvarnrörelsen väl förräntats. För det i lantegendomarna med inventarier nedlagda kapitalet har däremot bokförts en anmärkningsvärd låg avkastning, sista året med omkring 2.7 procent.

41 Ivungl. Maj:tx proposition Nr 172.

Svalövsgårdarna innehålla sammanlagt 920 har; det sista aret bokförda viirdet 1,595,000 kronor motsvarar således något mer än 1,700 kronor för har.

Bolaget driver visserligen, såsom förut nämnts, handel jämväl med utsäde och frö, som ej härleder sig från föreningens förädlingar. Bolaget förökar dock till försäljning så gott som uteslutande föreningens föräd" lingar. Av det från föreningen ej härstammande frö, bolaget för j marknaden, är eu stor del direkt importerat.

Förökningen sker dels å bolagets egna egendomar, vilka innehålla, Svalövsgårdama, såsom nämnt, 920 har och gården vid Storvik 30 har, dels å arrenderade egendomar, en vid Norrköping om 112 har och en vid Malmö om 200 har, dels ock genom kontraktsodlingar, vilka åren 1923 och 1924 omfattat respektive *3,044 och 3,771 har.

Någon utredning, utvisande hur mycket av vinsten å bolagets försäljning av frö och spannmål, som belöper sig å försäljningar av föreningens stammar, och hur mycket å andra försäljningar av frö och utsäde har icke kunnat åstadkommas.

Följande uppställning visar emellertid bolagets omsättning i kronor vissa ar, fördelat å försäljningar av föreningens stammar och annat.

Av föreningens stammar ..................

Annat ..................

summa

Av föreningens stammar ..................

Annat ..................

summa

Bolagets försäljningar av spannmål från föreningens stammar räknat i kg. fördelar sig på originalutsäden och efterodlingar sålunda förenämnda år

Bolagets sammanlagda försäljning av Svalövssorter fördelade på trenne perioder visas i följande tablå:

Spannmål.

! 1910 | 1913 j 1915 | 1918 | 1920 ( 1923

Kronor

848.159'39|l,354,214 i8 1,710,730 98^3,973,699,3 213,857,508|<nil,782,728jGi 579,ö29jeo| 822,221 j96jl,341,975 ?8j3,4$4,088ls2|2,61Q,28lj94( 5.83,964 87

i 1,427,68819 912,176,43611113,052,706! 2 617,437,797! 8 4 j 6,367,790j s 512,366,69315 4

Frö.

Värdet för bolaget att erhålla föreningens förädlingar.

42 Kungl. Mcij:ts proposition Nr 172.

Att förebringa en fullt tillförlitlig och noggrann utredning om det värde, föreningens förädlingar tillför bolaget, torde vara svårt.

För att utan alltför vidlyftiga beräkningar få fram ett dylikt värde hava de sakkunniga låtit jämföra Svalövs katalogpriser med motsvarande priser hos andra utsädesaffärer. Härvid hava så vitt möjligt tagits medelpris för motsvarande vara hos tre andra affärer, av vilka en varit belägen i mellersta Sverige (aktiebolaget Algot Holmberg & Son) och två i södra Sverige. Den prisskillnad, som Svalövsbolaget kunnat betinga sig, måste anses till väsentlig del bero på det högre värde, som tillkommer vara, härstammande från föreningen.

Vid jämförelsen har hänsyn tagits allenast till bolagets försäljningar av föreningens förädlingar och därav endast s. k. originalutsäden, ej bolagets försäljning av s. k. efterodlingar från föreningens förädlingar.

Den uppkomna prisskillnaden för viss sort per kilogram eller 100 kilogram har multiplicerats med den av samma sort försålda kvantiteten.

Den sålunda verkställda jämförelsen och uträkningen har för angivna år givit följande resultat:

Kung!. Maj ris proposition Nr 172.

43 Till närmare belysande av tillvägagångsättet vid jämförelsen och beräkningen må anmärkas följande.

B et ra ffande värn t säd c.

Jämförelsefirmor hava varit Holmberg och Weibull samt dessutom under tiden 1913—1916 Hallands frökontor i Getinge och under tiden 1921—1924 Svenska lantmännens utsädes aktiebolag i Lund. Katalogpriserna hos Skåne—Hallands utsädes aktiebolag hava ävenledes i vissa fall tjänat till ledning vid jämförelsen.

Med avseende på sort, som under ett visst är för första gängen utsläppts i marknaden och för vilken vanliga jämförelsesiffror sålunda icke funnits, har »merpriset» bestämts såsom det högre pris, den nya sorten i katalogen betingat över den äldre sort, som den närmast avsett att ersätta. Då redan dylik äldre sort kan vara åsatt ett högre pris än hos andra utsädesfirmor, blir det beräknade »merpriset» för den nya sorten ofta lägre än det verkliga.

Beträffande höstsäd.

»Merpriset» för de nya sorterna har beräknats på liknande sätt som för vårutsäde. För redan i marknaden befintliga sorter har detta emellertid icke varit möjligt, enär dylikt utsäde (Svalövssorterna) icke regelbundet synes föras av någon annan utsädesfirma. Med avseende på sistnämnda utsäde har man i stället vid ifrågavarande beräkning utgått därifrån, att »merpriset» på utsäde av höstsäd och av vårstråsäd står i samma förhållande till varandra som de försålda kvantiteterna, eller med andra ord att »merpriset» i medeltal varit lika stort per dt. höstsäd som per dt. vårstråsäd, sedan för båda slagen av utsäde under året nyutkomna sorter frånräknats. Det synes sannolikt, att man vid detta beräkningssätt åtminstone icke skall erhålla för högt »merpris»-värde för höstsäden.

Beträffande baljväxter.

Beräkningen av »merpriset» har skett på i stort sett samma sätt som för vårsäden.

Beträffande vallväxtfrö.

År 1914 hava priserna jämförts med motsvarande katalogpriser hos Holmberg, Hallands frökontor och Skåne—Hallands utsädas aktiebolag. För åren 1921—1924 hava däremot enbart priserna hos Svenska lantmännens utsädes aktiebolag kommit till användning, enär denna firma fört Svalövs samtliga stammar och reproducerat dem genom egna odlingar. »Merpriset» för vallväxter liar härigenom blivit lägre, än om vanlig medeltalsberäkning skulle lagts till grund för prisjämförelsen, men resultatet torde genom den använda metoden hava vunnit i tillförlitlighet.

Beträffande rotfruktsfrö.

Jämförelsefirmor: Holmberg och Skåne — Hallands utsädes aktiebolag samt 1913—1916 Hallands frökontor och 1921—1924 Svenska lantmännens utsädes aktiebolag. Då jämförelsepriserna ofta avse importerade frövaror, kan möjligtvis värdet av de erhållna »merpriserna» i vissa fall diskuteras. För de senaste åren, då i stort sett endast förstklassigt frö importerats och i priset på detta frö även vissa förädlingskostnader torde få anses ingå, vill det synas, som om värdet för Svalöv av rotfruktsförädlingen måhända borde beräknas högre än det på förenämnda sätt erhållna »merpriset».

44 Kung/. Maj:In proposition Nr 172.

Beträffande potatis.

Som jämförelsepriser hava använts katalogpriser hos Svenska lantmännens utsädes aktiebolag (för sorterna Up to date och Royal Kidney priserna ieke utsatta för 1924, varför »merpris»-beloppet för detta år uppskattats!.

Allmänna svenska utsädesaktiebolaget, som beretts tillfälle att taga del av och granska den sålunda verkställda beräkningen av bolagets merförtjänst i jämförelse med andra fröaffärer, har med anledning därav anfört:

»Av sammanställningen ifråga framgår, att bolagets s. k. överpriser uppgå för år 1922 till 177,843 kronor, år 1923 154,673 kronor samt för år 1924 92,040 kronor, allt brutto. Om man sammanräknar överpriserna för nämnda år, finner man, att dessa i genomsnitt uppgå till 141,518 kronor 66 öre, men måste man då därifrån först räkna bolagets utgifter för försäljningen, kassarabatter samt kundförluster för att få fram bolagets verkliga överpris. Ombudsprovisionen utgör för större delen av försäljningen 10 procent a spannmål och 12 procent a fröerna, men då eu de! försäljningar ske utan användande av ombud, räknar bolaget provisionen till endast 7 procent a såviil spannmål som frö. Vidare kommer 3 procent kassarabatt samt 2 procent till kundförluster. Avdraget från bruttobeloppet för år räknat skulle då bliva 12 procent å 141,518 kronor 66 öre, d. v. s. 16,982 kronor 24 öre. Det egentliga överpriset blir då 124,536 kronor 42 öre per år.

överpriset är för vårstråsäd och höstutsäde uppdelat i dels överpris för utsäde av nya sorter, som första gången utsläppas i marknaden, dels överpris å övrigt originalutsäde. Denna uppdelning finner bolaget fullt riktig, alldenstund en ny sort givetvis vållat bolaget större uppförökningskostnader vid dess utsläppande i marknaden första gången än näst därpå följande år, även om hänsyn tages till de nya eliter, som senare allt som oftast överlämnas till bolaget i och för förökning.

Då man skall beräkna det verkliga överpriset för nya originalsorter av vårstråsäd och höstutsäde, är det nödvändigt att taga med i beräkningen de extra kostnader, som bolaget måste vidkännas, dä en ny sort övertages och några år senare utsändes i marknaden. Som regel mottager bolaget 50 å 100 kg. av de nya sorterna av spannmål, som bolaget då uppförökar i största möjliga utsträckning å bolagets egna gårdar. Sorterna måste ofta under uppförökningstiden dels plockas på fälten, dels åtminstone vad svarthavren beträffar i mycket stor omfattning även med avseende på kärnskörden underkastas handplockning. Vidare får hänsyn tagas till den extra reklam, eu ny sort medför, samt till de extra arbetskostnader, som äro en nödvändig följd vid bolagets lantbruk därigenom, att de stora fälten sönderdelas vid sådd av ett flertal småsorter. Hänsyn bör vidare tagas till, att många nya sorter uppförökas några år och sedan av en eller annan anledning aldrig få släppas i marknaden, vilket givetvis vållar arsevärda kostnader. Genom övertagandet av de nya stammarna från Sveriges utsädesförening har bolaget varit nödsakat förskaffa sig egna lantbruk i stor utsträckning, vilka icke bliva räntabla, med mindre äil betydande extra tilläggspriser beräknas för alla mindre uppförökningar. Att med siffror per 100 kg. angiva dessa extra tilläggspriser, som skäligen böra påföras varje ny stam, är naturligtvis omöjligt, men tror bolaget sig icke överdriva, om bolaget beräknar samma till 3 kronor för rensad vara å varje 100 kg. spannmål. Under de 3 år, som nu är i fråga, har bolaget fört 7 nya sorter i marknaden, varav

Kalif)/. Maj:tx proposition Nr 172.

bolaget salt 17,350 säckar om 100 kg., vilket efter 3 kronor per säck utgör 52,050 kronor eller i genomsnitt 17,350 kronor per är.

Med avseende å bolagets priser ä vanligt originalutsäde d. v. s. äldre ■sorter i förhållande till andra utsädesaffärers priser å efterodlingar av Svalövssorter är det givet, att bolagets självkostnadspriser bliva högre å originalstammarna än dylika ä äldre eliter. Dessa bolagets merkostnader äro, bland undra, att bolaget ständigt mottager och förökar nya eliter av varje stam, vilka under uppförökningen i stor omfattning handplockas i likhet med vad här ovan anförts för eliter av nya sorter. Av samtliga svarthavresorter måste handplockning av odlingsutsäde årligen ske i så stor omfattning, att skörden därav fyller behovet för nästa års odlingar, varav försäljning av original utsäde skall ske. Nya svarthavreeliter handplockas årligen. Dylika kostnader ifrågakomma icke hos andra utsädesaffärer, då de endast förskaffa sig sorten, sådan den linnes att tillgå i marknaden.

En ytterligare kostnad utgöra bolagets kontraktsodlingar. Bolaget är nämligen nödsakat träffa bindande avtal med ett stort antal framstående lantbrukare, vilka på vissa villkor erhålla utsäde av de nyaste eliterna som lån, mot det att de förbinda sig att till bolaget leverera hela skörden mot ett visst överpris, om varan kan godkännas som utsäde. Dylika kontraktsodlingar bliva i allmänhet dyrare för bolaget än de utsäden, som köpas av andra odlare, ty bolaget är nödsakat taga med i beräkningen, bland annat, det utsäde bolaget utlämnar som lån och de odlingar, vilka av en eller annan anledning kasseras. I många fall övertager bolaget skörden, ehuru den blivit kasserad och säljer den som fodersäd eller använder den för gryntillverkning. En annan sak, som vid kontraktsodlingar måste tagas med i beräkningen, är den risk, bolaget utsätter sig för därigenom, att bolaget tvingas binda sig för stora partier långt innan någon nämnvärd försäljning varit möjlig. Vid köp från icke kontraktsodlare minskas denna risk i hög grad.

Bolaget får även framhålla, att bolaget anser, att dess original-utsäden rensas betydligt bättre än vad som är fallet, då efterodlingar av Svalövs sorter försäljas av bolaget eller andra utsädesaffärer.

För att belysa frågan angående de fordringar, Sveriges utsädesförening ställer på original-utsäden, får bolaget som ett exempel anföra, att bolaget hösten 1924 försålt något över 2,000 säckar original stjärnråg, men då partierna skulle expedieras, förklarade kontrollbyrån, att inga odlingar av sorten ifråga kunde expedieras som original, då stammen ansågs för gammal. Härvid är dock att bemärka, att den stam, som här var ifrågasatt, utgjorde den nyaste och bästa stam, som odlades. Sålunda tick allt expedieras som äldre elit och till ett lägre pris.

Av vad nu är framhållet, bör framgå, att självkostnadspriset är högre för bolaget än för de med bolagét jämförda utsädesaffärerna. Beloppet kan ju diskuteras, men bolaget håller före, att 1 krona 50 öre för 100 kg. havre och 1 krona för annan spannmål av vår- och höstsäd får anses som en mycket måttlig siffra.

Bolagets försäljning av havre utgör under ifrågasatta tre år, då nyutkomna sorter frånräknas, respektive: 21,069, 16,124 och 25,107 säckar, vilket efter 1 krona 50 öre säck utgör 31,150 kronor per år. Av annan vår- och höstsäd utgöra försäljningarna dessa är respektive 13,726, 12,046 och 19,997 säckar, vilket efter 1 krona per säck utgör 14,589 kronor per år.

Av vallväxter har bolaget under åren ifråga försålt respektive 20,296, 23,854 och 39,488 kg. Då man här icke räknar de nya sorterna för sig, får

46 Kung!. Maj:ts proposition Nr 172.

man vid beräkning av bolagets självkostnadspris utöver de med bolaget jämförda utsädesaffärerna räkna ej mindre kostnaderna för uppförökning av såväl nya sorter som eliter av äldre sorter än även stammarnas vidmakthållande. Om bolaget räknar dessa kostnader till 25 öre per kg., tror tiolaget sig icke räkna för högt, och kommer då till ett belopp av 6,970 kronor per år.

Med avseende på potatisförsäljningen är det svårt att komma med några siffror, då bolaget bär endast är jämfört med svenska lantmännnens utsädesaktiebolag i Lund för 1922 och 1923. För 1924 är bolagets vinst å potatis beräknad till eu rund summa (10,000 kronor), då ingen jämförelse finnes att tillgå. För 1922 och 1923 äro bolagets nya sorter som regel jämförda med den gamla potatissorten Up to dato, då denna sort nära nog varit den enda, som varit att tillgå, alldenstund Svalövssorterna ännu ej odlades i större omfattning. Nämnda sort odlades, innan Svalövssorterna utkomma, nästan överallt, varför den lätt och utan större kostnader torde kunna anskaffas. För bolaget har kostnaderna självfallet varit betydliga, då hänsyn även här får tagas till kostnaderna för uppförökningen och renplockningen under en lång följd av år. Från utsädesföreningen mottog bolaget småpartier av Gretapotatis 1913, Magmun Superbum 1914, Birgitta 1919, Brita 1920 och Blenda 1921. År 1916 och 1919 mottog bolaget ytterligare tre sorter, vilka sedan indragits, då de av en eller annan anledning icke ansågos odlingsvärda. De till försäljning godkända sorterna fördes i marknaden först 1920, 1922 och 1923. Sålunda förflöto många år, innan bolaget kunde tillgodogöra sig någon som helst vinst å de nedlagda kostnaderna. Kontraktsodling av potatis är dessutom mycket svårare än t. ex. spannmål, då utsädet är dyrt och priserna mycket ojämna. Risken vid potatisförsäljningen är dessutom mycket stor, pa grund av den ojämna väderleken under expeditionstiden in. fl. orsaker. Sålunda har bolaget enligt sin beräkning hittills icke haft någon nämnvärd vinst på potatisodling. I varje fall anser bolaget den i sammanställningen framkomna vinsten mycket för hög.

Då här icke tages hänsyn vare sig till extra kostnader för förökning av de nya sorterna eller därtill, att tre sorter av åtta åter blivit indragna, anser bolaget sig vara berättigad beräkna ett tilläggspris av minst 2 kronor per 100 kg., innan någon extra vinst bör beräknas. Under åren 1922—1924 försålde bolaget respektive 2,194, 2,110 och 3,131 säckar å 100 kg., som efter 2 kronor per säck utgör ett avdrag av 4,956 kronor per år.

Vad angår framkomna överpris å rotfruktsfröerna så upptog bolaget självt rotfruktsförädlingen redan 1893 och bekostade ensam såväl förädlingen som försöksverksamheten t. o. in. 1909. Från och med 1910 övertog utsädesföreningen ledningen av förädlingen och bekostade större delen av lönen till dåvarande förädlare. År 1914 överlämnade bolaget hela förädlingsmaterialet samt originalstammar av 19 st. sorter betor, rovor, kålrötter och morötter, d. v. s. originalstammar av så gott som alla nu saluförda sorter. Efter sistnämnda år har utsädesföreningen årligen med 3,000 kronor bidragit till torädlingsarbetet samt avlönat förädlingsassistenten. Alla övriga omkostnader har bolaget självt fått vidkännas. Dessa kostnader hava uppgått till betydande belopp. Omkostnaderna uppgå i medeltal för åren t. o. m. 1913/14 till nära 12,000 kronor och efterföljande år t. o. in. 1923 årligen till bortåt

24,000 kronor. I dessa belopp ingå dock även kostnaderna för stamfröodlingen till nya eliter och stammar. Från och med 1924 övertog utsädesföreningen alla kostnader för förädlingen och försöken, och bolagets kostnader komma därefter att bliva i viss mån desamma som för spannmål och

Kungi. Maj:ts proposition Nr 172.

vallväxter. Bolaget övertager sålunda nu smakvantiteter frö eller rötter för eliter, som förökas oeh ytterligare renodlas på bolagets bekostnad för att därefter utgå till bolagets kontraktsodlare i och för förökning.

Bolagets försäljningar av rotfruktsfröer under de tre senaste åren utgöra av originalstammar per år resp. 49,589, 41,671 oeh 42,176 kg. Att här få fram bolagets självkostnadspris i förhållande till firmor, som icke äro förädlare, är ytterst svårt, då även åtminstone två av de med bolaget jämförda firmorna (svenska lantmännens utsädesaktiebolag och Alg. Holmberg & Son) i någon mindre skala haft egna rotfruktsodlingar av en och annan sort. Dessa utsädesaffärers kostnader för rotfruktsfröerna hava dock varit av ringa omfattning gentemot bolagets, och tror bolaget därför, att självkostnadspriserna för bolaget i jämförelse med ifrågasatta firmors priser å rotfruktsfröer kunna sättas till minst 25 öre per kg. Avdraget utgör då 11,120 kronor per år».

Av bolaget sålunda beräknade avdrag äro angivna å följande sammanställning.

Beräknat överpris per är i genomsnitt

för åren 1922—1924................................................ kr. 141,518:6 6

avgår 12 procent försäljningskostnad .................... » 16,982: 2 4 124,536: 4 2

netto överpris kr. 124,536: 4 2

Härifrån avgår ytterligare:

för nya sorter................................................................... kr. 17,350: —

» äldre originalhavresorter ........................................ » 31,150: —

» » originalsorter av annan vår- och höstsäd » 14,589: —

» vallväxter................................................... » 6,970: —

» potatis ........................................................................ » 4,956: —

» rotfruktsfrö ................................................................ » 11,120: — 86,135: —

rest kr. 38,401: 42

Bolaget har vidare anfört följande:

»Beträffande kontrollkostnaderna får bolaget framhålla, att den vid utsädesföreningen beräknade kostnaden blir betydligt högre än om bolaget under dessa år skulle använt sig av en statsfrökontrollanstalt. Då det för bolaget var av ett visst intresse att få veta, vilka kostnader en helt genomförd dylik kontroll kostade en utsädesfiriha, har bolaget förskaffat sig dylika uppgifter från svenska lantmännens utsädesaktiebolags Skarafilial, där frökontrollanstalten i Skara utfört all kontroll, såväl analysering av de färdigställda partierna som alla förberedande oeh partiella undersökningar och plomberingar. Insyningarna hava utförts av tjänsteman vid frökontrollanstalten och omfattar för åren 1922—23 och 1923—24 resp. 3,597.5 och 2,724 har spannmåls- och frögrödor. Kostnaderna hava utgjorts för analyser och plomberingar 1922—23 och 1923—24 resp. 2,882 kronor 15 öre och 3,241 kronor 80 öre för en försäljning av 12,518 och 14,118 kolly frö och spannmål. Kostnaderna för insyningarna belöpa sig till 1,100 kronor för 1922 och 963 kronor 80 öre för 1923. Kontrollen vid svenska lantmännensutsädesaktiebolags Skarafilial kostade sålunda för analysering och plombering i det närmaste 23 öre per kolly under de båda åren. Efter samma beräkningsgrund skulle en statskontroll hos Svalövsbolaget kosta 1923 23,000 kronor för 100,000 plomberade kolly samt 1924 för 122,000 kolly 28,060 kronor. Insyningen av cirka 11,000 bär skulle efter samma ersättning som vid Skara utgöra cirka 4,000 kronor. Rätteligen borde kostnaderna per kolly hos Svalövsbolaget vara mindre, då omsättningen är avsevärt större.

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

Av vad bolaget sålunda anfört framgår, att bolagets verkliga nettoöverpris är helt obetydligt, samt att detsamma nedgått betydligt under de senaste åren. Bolaget vill därmed icke påstå, att värdet av utsädesföreningens stammar blivit lägre, men på grund av lantbrukets tryckta läge har bolaget icke ansett sig kunna taga så höga överpriser för Svalövs originalutsäden eller för de utlämnade nya sorterna som varit fallet under föregående år».

De sakkunniga äro väl medvetna om att sättet för beräkningen av bolagets i förhållande till andra utsädesaffärer större förtjänst är bristfälligt. Åtskilliga viktiga faktorer, som kunna väsentligt inverka på resultatet, komma icke till uttryck. När de sakkunniga det oaktat lägger fram resultatet axberäkningen, måste det ske under uttryckligt betonande av dess brister.

Framhållas må dock, att vare sig allmänna svenska utsädesaktiebolaget eller firman Weibull kunnat anvisa något annat sätt för att beräkna värdet av förädlingsarbetet.

Vad nu angår bolaget, varom i detta sammanhang är fråga, så ådagalägger beräkningen, att bolaget kunnat åsätta sina utsädesvaror ett väsentligt högre pris än andra utsädesaffärer och likaledes nya sorter ett högre pris än äldre. Det gäller då att undersöka i vad mån dessa högre pris må vara berättigade av andra faktorer än förädlingsarbetet.

För sådant ändamål har bolaget sökt beräkna det merpris åtskilliga sådana faktorer böra föranleda samt dragit sålunda erhållna värden från det beräknade merpriset. Återstoden av detta skulle då bliva uttryck för värdet av förädlingsarbetet.

Avdrag för försäljningskostnader är berättigat endast i den man dessa kostnader stå i proportion till försäljningsvärdet. Det av bolaget i detta avseende beräknade belopp torde i varje fall vara väl högt.

Givet är, att avdrag bör göras med hänsyn till bolagets särskilda utgifter för uppförökning av nya sorter. Det torde emellertid vara mycket svårt att exakt beräkna dessa. Utan att vilja i övrigt i detalj inlåta sig på ett bemötande av vad bolaget härutinnan anfört kunna de sakkunniga dock icke underlåta framhålla, att bolaget icke varit nödsakat att inköpa så stora jordområden som skett, och att bolaget icke kan begära, att däri nedlagda kapital skola göras räntabla genom att beräkna höga tilläggspris för förökning av nya sorter. Det av bolaget beräknade avdraget är givetvis även i detta avseende för högt.

Med anledning av vad bolaget anfört om ökade kostnader vid kontraktsodlingar vilja de sakkunniga framhålla följande. Enligt bolagets formulär till odlingskontrakt tillhandahåller visserligen bolaget utsäde men förbinder sig odlaren att som ersättning härför av skörden återlämna samma viktsmängd och därutöver 25 procent. Härigenom lärer bolaget bliva tillfullo gottgjort såväl för genom utlämnandet uppkommande ränteförlust som ock för förlust genom att skörden må vara kvalitativt sämre än utsädet. Enligt kontraktsformuläret förbinder sig odlaren att till bolaget i väl rensat och lämpligen körnat skick utbjuda hela skörden och äger bolaget att efter god-

4!t

Kunf/I. Maj:Is proposition \ r 172.

kännande av insänt genomsnittsprov köpa hela skörden till visst pris. Bo laget är således icke skyldigt att under alla förhållanden inköpa godkänd skörd. Priset, som plägar angivas till något belopp över gällande notering, torde icke vara högre, i varje fall icke väsentligt högre, än det andra utsädesaffärer få betala för utsäde. Enligt uttrycklig bestämmelse i kontraktsformuläret skall det i kontraktet utsatta priset ej gälla, därest varan ej uppfyller måttet för plombering.

De sakkunniga kunna således icke finna, att systemet med kontraktsodlingar fördyrar utsädet, och anse, att bolaget alldeles för högt beräknat avdraget på grund av kostnader för originalutsäden av gamla sädessorter.

Såsom bolaget självt anfört är det svårt att beräkna skäliga avdrag för vallväxt-, potatis- och rotfruktsodlingen. Bolagets värden synas dock väl höga.

Den av bolaget åberopade utredningen om kontrollkostnader för svenska lantmännens utsädesaktiebolags Skarafilial torde ej få tillmätas alltför stor betydelse. Sålunda hava de sakkunniga inhämtat, att lantbruksstyrelsen i annat sammanhang haft anledning verkställa utredning om kontrollkostnaderna visst år för svenska lantmännens utsädesaktiebolags hela rörelse, samt att det därvid visat sig att dessa kostnader varit förhållandevis större än Svalövsholagets.

Om det, å ena sidan, är klart, att det vid den verkställda beräkningen framkomna belopp för bolagets högre kostnader i olika avseenden bör väsentligt minskas för erhållande av förädlingsarbetets värde för bolaget, måste man, å andra sidan, komma ihåg, att man därigenom ingalunda fått fram hela detta värde. Det må sålunda bringas i erinran, att beräkningen grundar sig å allenast försäljning av originalsorter. Tidigare lämnad utredning visar, att bolaget säljer icke oväsentligt av s. k. efterodlingar av föreningens förädlingar. Vidare lärer den bolaget ensamt tillkommande rätten att tillhandahålla föreningens sorter, möjliggöra för bolaget att utfå högre pris än andra även för varor, som ej härstamma från föreningen. Den enskilde lantbrukaren skiljer i de flesta fall icke på föreningen och bolaget utan är, på grund av det anseende Svalövsförädlingarna äga, beredd att betala något mera för varje av bolaget marknadsförd vara. I varje fall okär detta förhållande i hög grad bolagets omsättning över huvudtaget. Slutligen må framhållas, att hänsyn icke tagits till den vinst, som tillförts bolaget genom att på sätt som skett, utom Sverige uppföröka och sälja föreningens förädlingar.

En omräkning av bolagets avdrag i procent av det vid jämförelsen framkomna överpriset i genomsnitt för de tre senaste åren visar, att bolaget vill därifrån avdraga — utom vad som må föranledas av bolagets påstådda högre kontrollkostnader — omkring 73 procent.

De sakkunniga förmena, att man ingalunda gör bolaget orätt, om man med hänsyn till samtliga av de sakkunniga framhållna omständigheterna beräknar värdet för bolaget att ensamt få sälja föreningens förädlingar till 60 procent av det vid jämförelsen framkomna merpriset. T genomsnitt för de tre sista åren skulle värdet alltså utgöra 84,900 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. I samt. 136 höft- (Nr 172.) 4

Patentskydd för för ädling sresultat.

50 Kuufjl. Maj:fn proposition Nr 172.

I detta sammanhang torde lämpligen kunna återgivas följande yttrande av firman Weibull rörande ett förhållande, som är av utomordentlig vikt vid bedömande av en växtförädlingsanstalts bärighet.

»Uppdragandet av nya sorter — varvid det gäller att så småningom komma fram till allt bättre kombinationer av de enskilda egenskaper, som tillsammans uppbygga de olika sorterna av en viss art, — är förbundet med mångåriga förberedande försöksodlingar, som givetvis erfordra betydande omkostnader; i allmänhet kräves för framställandet av en ny sort omkring 10 år, och många sorter, på vilka nedlagts tidsödande arbete och pekuniär uppoffring, måste förkastas, då de från en eller annan synpunkt ej visa sig tillfredsställande. Dessa kostnader är förädlingsfirman icke i tillfälle att skaffa sig tillfredsställande ekonomiskt vederlag för. Sortens goda egenskaper äro ju ännu icke, då omsider eu ny sort utsläppes i marknaden, av den jordbrukande allmänheten själv konstaterade, vadan försäljningspriset måste sättas relativt lågt. De följande åren, då sorten däremot blivit väl känd, behöver jordbrukaren ej vända sig till växtförädlaren för att erhålla varan, utan han kan köpa den snart sagt var som helst. Växtförädlaren har så att säga ingen rätt längre till sin 'uppfinning’.

Särskilt när det gäller spannmål, trindsäd och potatis kan jordbrukaren på ett billigt sätt överkomma kostnaden genom att från förädlingsanstalten inköpa endast så stor kvantitet av de nyutkomna stammarna, att han därav kan erhålla utsäde för helt skifte påföljande år. Om en odlare t. ex. odlar vete på 15 tid. kan han ena året reproducera 100 kg. av en från förädlingsanstalten inköpt ny sort för att påföljande är odla sorten ä hela skiftet. Om priset på originalsorten är 37 kronor per 100 kg. och marknadspriset på kvarnvete 20 kronor per 100 kg. samt skörden 1,700 kg. per Hd., så blir den merkostnad, odlaren åsamkar sig, endast en krona per 100 kg., och han är oförhindrad att i konkurrens med originalförädlaren redan året efter en ny sorts utsläppande offentligen utbjuda densamma till salu under den av förädlaren åsätta beteckningen.

Ovan antydda faktorer reducera i hög grad växtförädlingsfirmans egen omsättning av dess produkter och detta redan vid den första försäljningen av förädlingarna; den relativt ringa omsättningen omöjliggör täckandet av de kostnader, som äro förenade med sorternas frambringande. Alldeles särskilt svår gestaltar sig situationen under den nuvarande kristiden, i det att lantbrukarna för att få debet och kredit att ga ihop måste spara i alla hänseenden och följaktligen söka skaffa utsäden till lägsta möjliga priser; de köpa för den skull gärna hos andra lantbrukare efterodlad vara, som framställes med ringa kostnader och för den skull kan levereras billigt. Under dessa förhållanden visar avsättningen hos växtförädlingsföretaget en så betydande tillbakagång, att det ej i längden blir hållbart, därest företaget självt uteslutande skall bekosta den vetenskapliga avdelningen.

Dessa i växtförädlingens säregna natur förefintliga oövervinneliga svårigheter för växtförädlingsfirman som sådan att vid förädlingsproduktens övergång i allmänna marknaden tillgodogöra sig en inkomst, som står i rimlig proportion till nedlagda kostnader eller till produktens värde vare sig för landet i dess helhet eller för den enskilde jordbrukaren, göra sig för närvarande gällande i alla kulturländer, där växtförädling över huvud bedrives.»

Firman åberopar två brev, det ena från professorn Erwin Baur, chef för institutet för ärftlighetsforskning i Berlin, och det andra frän professorn i växtförädling vid högskolan för jordkultur i Wien E. Tschermak-Seysenegg. Ur det förra må anföras:

Kanyl. Maj.ts preposition Kr 172.

»Huvudorsaken till att alla verkligt modernt arbetande växtförädlingsförelag liava att kämpa med finansiella svårigheter ligger däri, att patentskydd för förädling icke linnes och väl inte heller kan genomföras. Under det att en kemisk fabrik, som använder mycket tid och pengar på framställningen av ett nytt kemiskt ämne, kan låta patentera detta eller åtminstone framställningsmetoden, blir inom växtförädlingen förloppet alltid det, att en firma med stora kostnader framställer en högvärdig ny sort och att sedan envar kan odla denna sort och föra utsäde därav i handeln. Följden av detta fullständigt osunda tillstånd blir naturligtvis, att framdeles ingen mera vågar använda större penningbelopp på lösningen av förädlingsuppgifter.

För att komma ur denna dilemma gives det väl endast två vägar: antingen måste erkänt skickliga förädlingsfirmor erhålla subsidier av offentliga medel eller utställas av staten för lösningen av bestämda viktiga förädlingsuppgifter premier, som äro så höga, att kostnaderna för en lycklig nyförädling därigenom täckas. För Tyskland kommer väl endast den andra vägen i allvarligt övervägande, emedan vi här hava ett mycket stort antal förädlingsfirmor och inte alla enskilda firmor kunna understödjas av staten. Jag hoppas därför, att inom en icke alltför avlägsen framtid ett sådant premiesystem kommer att införas i Tyskland.

För Sverige däremot synes mig den första av de båda vägarna vara riktig.»

Såsom skäl härför åberopar Baur, att i Sverige funnes utom Svalöv, endast mycket få privata förädlingsanstalter. Då Weibullsholm bland dessa stode obestritt främst vore det riktigt, att anstalten finge statsunderstöd.

Professor Tschermak yttrar efter ett berömmande uttalande om Weibullsholms växtförädlingsanstalt följande:

»Med de utomordentliga kostnader, som en sådan storslagen organisation slukar, äro de priser, som i våra dagar betalas för originalutsäde, löjligt låga; de stå inte alls i proportion till de fördelar, som uppkomma för köpare av högförädlad vara. Det vore därför endast rättvist, om förädlaren tillerkändes provision även för den första efterodlingen av erkänt förträffligt originalutsäde. Dock stöter en sådan kontroll på de största svårigheter.»

Även Tschermak anser det fördenskull riktigt att statsunderstödja Weibullsholm.

Här må återgivas följande av professor Juhlin-Dannfelt i lantbruksakademiens tidskrift, häfte 8 för 1924, införda referat av fransk lagstiftning till skydd för förädlade växtsorter:

»Genom förordning av den 5 dec. 1922 har i Frankrike införts laglig registrering av förädlade växtsorter. Var och en som funnit eller framställt en ny växtsort eller varietet kan låta inskriva denna i statens register för förädlade växtsorter.

Ansökan om inregistrering skall åtföljas av fullständiga uppgifter om sorten och prov av densamma, och förbindelse av sökanden att i händelse av rättstvist medgiva vederbörande tjänstemän fritt tillträde till sina odlingar.

Sedan en till registrering anmäld sort godkänts som ny och skild från förut odlade sorter, erhåller' han ett registreringsintyg, som giver honom uteslutande rätt för 12 år att sälja ifrågavarande sort. Om undersökningar under de 12 åren visa, att sorten urartar, äger vederbörande myndighet

52 Kungl. Maj:ts pr exposition Nr 172.

rätt att stryka den ur registret. Så snart eu sort registrerats, kan dess ägare gorå anspråk på ensamrätt till det registrerade sortnamnet.

En förordning av den 4 juli 1923 fullständigar det nämnda stadgandet genom att begränsa inskrivningsrätten till i Frankrike frambragta sorter och till modifikationer av redan registrerade sorter under förutsättning, att de visas vara verkliga förädlingar och förbättringar av sådana. För att registreringen skall bliva giltig fordras, att sortens odlingsvärde skall hava visats genom oomtvistliga odlingsresultat under 3 år. Vidare stadgas straffpåföljd för användning i kataloger, priskuranter m. m. av sådana uppgifter eller beteckningar, som äro ägnade att medföra förväxling mellan registrerade och icke registrerade sorter.»

Vidare må anmärkas en resolution vid 1923 års internationella jordbrukskongress i Paris, däri framställdes det yrkande, att »nya växtvariteter böra ställas i klass med uppfinningar och skyddas med patent. Den internationella förståelse, som redan förefinnes gentemot patenter på uppfinningar och varumärken, intellektuell, litterär och konstnärlig äganderätt, bör också utsträckas att omfatta växtvariteter».

Enligt vad de sakkunniga inhämtat, har firman Weibull försökt att med bestående svensk lagstiftning skapa ett visst skydd för nya sorter. Firman har nämligen i varumärkesregistret låtit såsom varumärke inregistrera av firman brukade namn å av firman förädlade sorter. Sålunda har exempelvis patent- och registreringsverket enligt bevis den 4 januari 1921 under nr 24,138 i varumärkesregistret intagit varumärket EKO, som registrerats för utsäden av alla slag, speciellt stråsädesslag samt registrerat ordet »Eko» såsom en för ovannämnda varuslag särskilt uppfunnen benämning.

Även vissa andra av firmans namn å nya sorter äro på samma sätt inregistrerade. För namnet »Standard» har registrering icke kunnat beviljas, då det icke kunde anses såsom »en för varan särskilt uppfunnen benämning».

Det skydd, som varumärkeslagen genom dylik inregistrering skänker firman, består däri, att den ådrager sig straff, som med kännedom om inregistreringen å säck eller annat omslag till saluhållen utsädesvara obehörigen sätter det inregistrerade namnet, exempelvis »Eko», eller som med vetskap om sådan olaglig märkning saluhåller varan. Det må särskilt framhållas, att enligt lagens lydelse straff icke torde kunna ådömas den, som utan att märka varan eller dess omslag, allenast i en frökatalog utbjuder exempelvis havre av sorten »Eko».

Firman Weibull har i flera fall, då till dess kännedom kommit, att utsädeshandlare utbjudit utsäde under deras beteckningar, varnat för den påföljd detta på grund av inregistreringen kunde medföra och därigenom hindrat försäljningen.

Firman Weibulls representant har för de sakkunniga framhållit, att inregistreringen vore ett tveeggat svärd. Lantbrukare, som önskade sälja utsäde till utsädeshandlare, droge sig för att odla sorten, som icke finge vid försäljningen gå under det namn förädlaren givit sorten.

Kuh</I. Maj:ts proposition Nr 172. ■>'->

I sammanhang därmed hav från firman framhållits, att förhållandena skulle gestalta sig annorlunda om jämväl Svalövsanstalten inregistrerade såsom varumärken sina benämningar å där förädlade sorter. Förädlingsanstalterna skulle då kunna genom avtal medgiva andra utsädeshandlare att mot viss royalty vid försäljning av utsäde angiva detta såsom exempelvis »Weiliulls ekohavre, första efterodling av original». På dylikt sätt skulle rimlig ersättning tillföras förädlingsanstalterna.

Professorn Nilsson-Ehle har vid ett tillfälle för sin del hävdat, att det ingalunda läge i det allmännas intresse att skapa patentmurar, som försvårade snabbhet och största möjliga spridning av nyskapade sorter. T detta uttalande vilja de sakkunniga för sin del helt instämma.

Efter framställning till föreningens sekreterare hava de sakkunniga erhållit följande uttalande av föreningens tjänstemän rörande begreppet »originalutsäde ».

innebörden av uttrycket u original*utsäde.

»Beteckningen 'original’ å utsädesvaror har i Tyskland sedan många år tillbaka använts för att utmärka en särskild klass av utsäden. Enligt den definition, som 1914 fastställts av D. L. G:s avdelning för växtförädling (Satzuchtstelle), skall med originalutsäde förstås, a) vid lantsorter det utsäde, som skördas i hemortsområdet, och b) vid genom förädling framkomna sorter det utsäde, som skördats på förädlarens egen anstalt eller på hans kontrakterade odlingar (Vermehrungsstätten).

Här i landet upptogs beteckningen år 1917 av utsädesbolaget med utsädesföreningens godkännande. Sedan andra utsädesaffärer för av dem förda Svalövssorter börjat använda samma beteckning som bolaget (exempelvis Svalövs Guldregnshavre), fann sig nämligen bolaget föranlåtet att införa beteckningen ’Svalövs original’ å de nya, resp. föryngrade eliterna för att därigenom för allmänheten markera dessas intimare förbindelse med förädlingsanstalten och dess kontroll.

Dels med utgående från den meningen, att en ny elit vore bättre än eu äldre av samma sort och dels därför att en sådan är föremål för en särskild omvårdnad från förädlingsanstaltens och förökarens sida, har 'original’ blivit ett kvalitetsbegrepp, men ligger ju i själva ordets betydelse, att ändamålet med beteckningen även och i första hand är att angiva utsädets närmaste ursprung. Hedan av detta skäl synes denna beteckning böra i överensstämmelse med den tyska uppfattningen förbehållas förädlingsanstalterna eller den, åt vilken det uppdragits att under deras kontroll föröka förädlingsproduktema.

Nu har det på sina håll förmenats, att om blott utsädet bevisligen inom närmaste tid utgått från förädlingsanstalten eller dess förstahandsförökare, skulle skörden därav vara till utsäde likställt med utsäde direkt från dessa och därför under vissa villkor berättigad till samma beteckning. Det må ej bestridas, att i enstaka fall så kan vara förhållandet, men har erfarenheten visat, att detta långt ifrån är regel. En elit kan vara och är ofta av den beskaffenhet, att den tarvar en upprepad, ja årlig förbättring. För att visa detta må följande från förädlingens olika grenar anföras.

Vad då först de självbefruktande sädesslagen (vete, korn, havre och ärter) beträffar, så skulle man kanske särskilt för deras vidkommande med ett visst fog kunna gorå gällande, att även utsäde, producerat utanför föräd-

54 Kungl. Maj:ts i>roposition Nr 172.

lårens kontroll, skulle kunna jämställas med det, som av honom försäljes under namn av original. Man utgår då ifrån, att sorter av dessa sädesslag halla sig konstanta och icke försämras, om de icke direkt uppblandas med andra sortei. Detta är emellertid icke förhållandet, vilket de senare årens erfarenheter tydligt visa. Rent spontant uppstår det nämligen även hos gamla pedigreesorter avvikande former (mutationer), genom vilka deras odlings värde försämras. Så uppträder t. ex. hos våra vetesorter åtskilliga dylika avvikelser med borstiga, kubblika eller speltlika ax, och hos havren förekommer bl. a. spontan variation ifråga om kärnfärgen. I Stormogulhavre och Engelbrektshavre uppstå t. ex. årligen ett 20-tal grå resp. vita kärnor per kilogram I Guldregn kan man påträffa en liknande vitkornig mutation i ganska stor procent. I följd härav måste större kvantiteter särskilt av svarthavresorterna årligen renplockas för att användas för produktion av originalutsäde. Även inom kornsorterna uppträda ej sällan avvikande former, som ej äro tillfälliga inblandningar, men därför i icke mindre grad ägnade att minska vederbörande sorts odlingsvärde.

Redan på grund av den mindre halten av dylika mutationer måste nya eliter anses hava ett större odlingsvärde än äldre sådana och böra också så snart som möjligt ersätta dessa. Härtill kommer emellertid, att, då som numera är fallet, man vid förädlingen av dessa växtslag huvudsakligen arbetar med korsningar, de nya eliterna även i andra avseenden bruka betyda en förbättring av sorten. Endast förädlaren själv har möjlighet avgöra, när en gammal elit bör slopas, och följaktligen är således han också den ende, som kan bestämma, om en viss elit (eller odling) skall förtjäna att betecknas som original eller ej, d. v. s. avgöra om den kan anses vara det bästa, som står att erhålla av sorten ifråga.

Ifraga om rågen ma framhållas, att de förädlade sorterna därav på grund

korsbefruktningen ej äro lika konstanta och likformiga, som sorterna av självbefruktande sädesslag. Pa grund av korsbefruktningen, som visserligen kan begränsas till att ske mellan närstående former men aldrig helt uteslutas, uppkomma vid den därmed följande klyvningen hos avkomman sämre förmer, vilka dels gorå sorten mera olikformig, dels också, såsom bl. a. en del vid Svalöv utförda försök visat, nedsätta dess odlingsvärde. För att förekomma en sådan försämring av sorten uppdragas och överlämnas i regel vart annat år nya eliter av sorterna till utsädesbolaget. Sedan dessa under föreningens kontroll uppförökats, varvid särskilt tillsetts, att de ej blivit korsbefruktade med andra sorter eller sämre stammar, säljas de i regel blott ett par år som original, för att sedan ersättas av en nyare stam.

På grund, av dessa förhållanden kan det tydligen icke vara lämpligt eller ens försvarligt att låta annan odlare eller firma än den direkta övertagaren av föreningens rågsorter sälja dessa under beteckningen original.

För vallväxterna liksom för övriga korsbefruktare blir en direkt av växttråd la ren gjord originalbeteckning ofrånkomlig. Vi hava här att göra med ej blott nya utklyvningar inom sorten utan iiven årligen skeende nya korsningar inom densamma. Härigenom undergår den med naturnödvändighet en förändring, som ingen annan än växtförädlaren är mäktig att följa. Skall en vallväxtsort kunna år efter år försäljas som original, måste nytt utgångsmaterial eller nya eliter snart sagt årligen tillhandahållas från'förädlaren.

. Vad slutligen potatisen angår, så må erinras om, att inblandningar ofta ej äro sa lätta att konstatera för den, som ej är så förtrogen med eller så van vid småkaraktärerna som just uppdragaren. Det finns sorter (t. ex. Brita och Eaily Puritan), som såväl till blast som knölar äro fullt lika varandra,

Kanyl. Ma.j:ts proposition Nr 172. 55

men som i odlingshänseende äro vitt skilda. Den för sorternas avkastning så ödesdigra bladrullsjukan kan finnas hos en stam utan att för året nämnvärt synas; varför endast den, som varit i tillfälle att är för år följa staminen, kan veta, hur det med densamma i detta avseende är ställt.

Beträffande de egentliga rotfrukterna är det självfallet att originalbeteckningen endast kan användas av förädlingsanstalten, enär ju fröodlingen där baseras uteslutande på frö av årligen utvald eller reviderad stam.

Enär, såsom härav framgår, förädlingsanstalten således å ena sidan ensam har möjlighet att bedöma, huruvida en utsädesstam är bibehållen i av honom som riktigt ansett skick eller om den behöver föryngras eller helt slås ut, och å andra sidan bättre har i sin hand att kontrollera utsädets identitet och tidpunkten, då ifrågavarande stam eller elit överlämnats av förädlaren, bör även av dessa skäl befogenheten att åsätta originalbeteckningen förbehållas förädlingsanstalten.

Då det emellertid numera ingår i frökontrollanstalternas uppgift att genom fältbesiktning utröna och kontrollera grödors värde för utsädesändamål, och då givetvis en särskild beteckning för därvid godkända säden bör införas, skulle det ju kunna tänkas, att härför originalbeteckningen skulle tillgripas. Av skäl, som ovan anförts, får detta anses som synnerligen olämpligt. Säkerligen kan en annan beteckning finnas, som angiver insynade grödors godkännande utan att ställa dem i samma klass, som de under förädlarens kontroll och omvårdnad stående.

Det må slutligen erinras om, att det riktiga ordnandet av nomenklaturfrågan är av synnerligen stor ekonomisk betydelse för förädlingsanstalterna och för förstahandsförsäljarna av deras förädlingsprodukter, ävensom och det icke minst med hänsyn till jordbrukarna, så att de kunna säkert veta, vad en viss beteckning innebär och därmed även, varthän de skola vända sig för att få ett utsäde av viss bestämd klass».

Statskonsulenten Elofson har i tidskriften »Landtmannen» lämnat följande svar på en fråga om innebörden av uttrycket »original»-utsäde.

»De lärde tvista nog om, vad som bör kallas originalutsäde. Jag hade att erfara detta såsom föreståndare för folkhushållningskommissionens utsädessektion, enär det därvid gällde att tillåta, att utsädesvara av högsta kvalitet försåldes till ett berättigat högre pris än vanlig sådan. Under då rådande förhållanden kunde emellertid beteckningen i fråga icke officiellt läggas till grund härför, enär missbruk därav helt visst icke hade kunnat undvikas, till stor skada för den verkliga originalvaran. För envar innebär emellertid begreppet originalutsäde, att varan ifråga är av bästa möjliga beskaffenhet med hänsyn till de egenskaper, för vilka förädlingsarbetet varit grundläggande, d. v. s. de för sorten såsom sådan utmärkande. Med hänsyn till dels förädlarens behov av stöd och rätt till erkännande för sitt arbete, dels även därtill att den utsädesvara, som av honom kontrolleras, i stort sett bör utgöra den säkraste källan vid behov av bästa möjliga utgångs- och förökningsmaterial för eu odling och även måhända på grund av alltför vidsträckt användning av ordet 'original’, endast skulle förminska värdesättningen därav, synes mig — och det har jag vid flera tidigare tillfällen diskussionsvis sökt framhålla — som om definitionen skulle bliva: originalutsäde är sådan utsädesvara, för vilken, med hänsyn särskilt till sortäkthet och sortrenhet, förädlaren resp. förädlingsanstalten ansvarar. Dylikt utsäde skall alltså praktiskt taget av förädlaren följas från fältet till

56 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

den plomberade säcken. I och för sig kan annat utsäde, vilket pa sakkunniga grunder garanteras vara sortäkta och sortrent, vara lika värdefullt som bruksvara. Men just med hänsyn till växtförädlingens berättigade intressen synes mig uttrycket i fråga väl kunna och möjligen böra komma till även s. a. s. officiellt erkännande, under förutsättning av, att ett tillfredsställande kontrollsystem därför genomföres. I varje fall synes mig frågan vara värd en noggrann prövning från sakkunnigt håll i och för slutlig överenskommelse i den ena eller andra riktningen».

Enligt Kungl. Maj:ts stadgar för statens centrala frökontrollanstalt tillkommer det anstalten, bland annat,

att pa begäran eller eljest där omständigheterna därtill föranleda verkställa undersökning (analys) av frövaror, däri jämväl inbegripet strå- och trindsäd, för utrönande av deras lämplighet till utsäde;

att, om sådant påfordras, med plomb förse fröparti, som vid undersökning, som utförts å anstalten, befunnits innehålla vara av beskaffenhet att, enligt vad därom särskilt stadgas, kunna plomberas (statsplombering); samt

att på begäran, i den mån ske kan, verkställa besiktning (insyning) av växande gröda, avsedd till utsäde, för utrönande av sådana egenskaper, som icke eller endast med större svårighet kunna å den tröskade varan utrönas genom laboratorieundersökning.

Lantbruksstyrelsen, som äger meddela särskilda föreskrifter, erforderliga för anstaltens verksamhet, har för avsikt att med anledning av anstaltens tillkomst utfärda nya föreskrifter för statsplombering. Vid härom i lantbruksstyrelsen hållna sammanträden har beslutats, att fordringarna för erhållande av plombering skola skärpas i avseende å analysresultaten. Nytt formulär till plomberingsbevis, där dessa resultat angivas, kommer att fastställas. Särskilda villkor för erhållande av bevis om sådan insyning, som avses i stadgarna för frökontrollanstalten, komma att uppställas. Dylikt bevis kommer, i motsats till plomberingsbevis, att kunna meddelas allenast av den centrala anstalten. Lantbruksstyrelsens föreskrifter för statsplombering komma än vidare att innehålla följande, efter samråd med de sakkunniga, tillkomna bestämmelse:

»Frövara må i plomberings- och insyningsbevis av centrala frökontrollanstalten betecknas som original, därest

1) varan är av i svensk förädling uppdragen sort, som efter att hava ingått i ett tillräckligt antal tillförlitliga, om möjligt officiella försök blivit av en nämnd bestående av cheferna för Sveriges utsädesförenings växtförädlingsanstalt och statens centrala frökontrollanstalt samt en av styrelsen för centralanstalten för jordbruksförsök utsedd ledamot förklarad vara av betydelse för svensk odling;

2) varan uppfyller de särskilda fordringar för originalvara, som angivits i § 2 i avseende å i-enhetsgrad och ogräshalt samt i § 7 i avseende å innerkornshalt;

3) insyn ingen verkställts av förädlaren eller under förädlarens ansvar; samt

4) varan blivit av förädlaren eller å förädlarens vägnar anmäld till plombering.»

Knufff. Maj: In proposition AV 172. 57

Angående sistnämnda bestämmelse få de sakkunniga framhålla följande:

Endast centrala frökon trollanstalten äger utfärda bevis, att eu f råvara är originalvara. För erhållande av dylikt bevis erfordras dels uppfyllande av vissa skärpta kvalitetsbestämmelser och dels att förädlaren alltjämt har ansvar för varans äkthet. I sistnämnda avseende har sålunda föreskrivits, att insyningen skall hava verkställts av förädlaren eller under hans ansvar samt att förädlaren eller någon, som äger att i sådant avseende handla å förädlarens vägnar, begärt plomberingen. Endast om förädlaren anser varan värd att kallas original och vill därför taga ansvar, kan den alltså fri sådan beteckning.

För att förekomma att någon, som icke driver verklig förädling, skall under påstående att av honom odlad sort är resultat av egen förädling, kunna få frö därav betecknat som original, har uppställts krav på att sorten skall efter försöksodling hava av en sakkunnignämnd förklarats vara av betydelse för svensk odling. Som regel hör fordras, att sorten ingått i eentralanstaltens för jordbruksförsök officiella försök. Som understundom svårighet föreligger att här bereda plats för alla nya sorter, kan dock nämnden i undantagsfall nöja sig med andra försök, som nämnden finner tillförlitliga. Uppenbart är, att nämnden vid prövningen skall taga kännedom om samtliga med sorten gjorda försök.

Sistnämnda bestämmelsen om prövning av särskild nämnd kommer att kompletteras med ett förklarande, att utan hinder av bestämmelsen samtliga sorter, som nu äro av Svalövsbolaget och firman Weibull betecknade såsom original, skola av centrala frökontrollanstalten få så betecknas.

Bolagets uppsägning av bestående avtal med föreningen och uppenbart låga hud för fortsatt samarbete har gjort det nödvändigt att ånyo undersöka lämpligheten av dylikt samarbete.

Förut har i korthet redogjorts för tidigare försök att bryta sambandet mellan Sveriges utsädesförening och allmänna svenska utsädesaktiebolaget. Särskilt de 1908 tillkallade sakkunniga utredde detta spörsmål. Den därmed i samband stående frågan om Svalövsanstaltens övertagande av staten var föremål för sakkunnigutredning 1912. Resultatet av sakkunnigas utredningar är redan omnämnt. För närmare kännedom om de villkor, som föreslogos att gälla vid försäljning till den högstbjudande av föreningens stammar och sorter må hänvisas till nionde huvudtiteln vid 1909 års riksdag punkt 30. 1912 års utredning om fördelar och olägenheter

av Svalösanstaltens bibehållande såsom föreningens eller övertagande av staten återfinnes i proposition nr 194 vid 1913 års riksdag.

Till en början torde få lämnas följande redogörelse för huvudpunkterna i det nu uppsagda avtalet mellan föreningen och bolaget.

Bolagets rättigheter:

Bär föreningens samarbete med bolaget fortsättas?

58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

1) Bolaget allena skall erhålla samtliga nya sorter och eliter av lanthruksväxter av olika slag, som av föreningen anses färdiga att utsläppas i allmän odling (§ 4);

2) Bolaget allena har rätt att under föreningens kontroll och plomb saluhålla utsäde av de övertagna förökningarna (§ 4).

Bolagets skyldigheter utöver kontant ersättning:

1) Bolaget skall väl vårda, föröka och under föreningens plomb i allmän marknad saluhålla allt från föreningen mottaget utsäde (§ 5);

För rätta fullgörandet av denna skyldighet skall bolaget

a) förfoga över dels så stort och välskött jordbruk att förökningen av erhållna utsäden under de första åren efter mottagandet kan anses betryggad (§ 2), dels ock tidsenliga och vid besiktning godkända magasinslokaler med alla de rensnings- och sorteringsmaskiner m. m., som befinnas nödiga för utsädets behöriga skötsel (§ 3);

b) ställa sig till efterrättelse dels de rimliga föreskrifter beträffande odling och förökning, som av föreningens styrelse för bibehållande av4 sorternas värde kunna finnas nödiga, dels ock av föreningens styrelse meddelade föreskrifter beträffande skötseln av de övertagna sorterna (* 7);

c) i avseende å förökningen och spridningen av de övertagna sorterna underkasta sig den kontroll å odlingsfält och magasin, som föreningen anbefaller. Denna kontroll skall omfatta även de odlingar, som efter medgivande av föreningen anförtrotts åt andra jordbrukare samt ej mindre alla till de överlåtna sorterna hörande grödor, som av bolaget inköpas från vederbörande odlare för försäljning som utsäde, än även alla andra av bolaget i allmänna marknaden förda utsädesvaror (§ 8);

2) Bolaget är pliktigt att ställa sig till efterrättelse föreningens förbud att vidare såsom utsäde försälja av sort eller elit, som blivit uppblandad eller av annan orsak befunnits mindrevärdig (§ 7);

3) Bolaget skall låta föreningens styrelse yttra sig över de pris, till vilka utsäden av de från föreningen bekomna sorterna tillhandahållas allmänheten (§ 10);

4) Bolaget skall ställa till föreningens förfogande den för dess försök erforderliga arealen färdigberedd och väl gödslad mot viss särskild ersättning per har.

Den kontanta ersättningen till föreningen utgår enligt det uppsagda avtalet med 140,000 kronor för tiden 1 juli 1924—30 juni 1925. I det mellan bolaget och föreningen preliminärt slutna avtalet är samma ersättning bestämd till 80,000 kronor årligen. I båda fallen skola ersättningsbeloppen jämväl utgöra gottgörelse för kontrollen. Vid en omsättning över 3 miljoner kronor lämnas dock i båda fallen visst särskilt tillägg för kontrollen. Föreningens årliga kostnader för kontrollen böra, såsom nämnts, beräknas till mellan femtio och sextio tusen kronor.

För utredande av frågan, huruvida samarbetet mellan föreningen och

Kungl. Maj:ts proposition AV 172. 59

bolaget bör bibehållas hava de sakunniga av föreningens sekreterare begärt att erhålla yttrande, hur lämpligen bör förfaras med föreningens stammar och sorter om rimligt avtal med bolaget ej kan träffas. De sakkunniga hava med anledning därav mottagit följande av föreningens tjänstemän avgivna 'utlåtande:

»Det hittills varande, av statsmakterna reglerade samarbetet mellan ut sädesföreningen och utsädesbolaget torde kunna sägas hava medfört följande fördelar för föreningen och jordbruket i vårt land.

1. Föreningen har enligt de senast gällande avtalen haft en jämn och säker årlig inkomst.

2. Vårt lands jordbrukare hava alltjämt haft möjlighet att förskaffa sig ett förstklassiskt utsäde av föreningens nya sorter från en bestämd, väl kvalificerad utsädesaffär.

3. Föreningen har genom avtalet tillförsäkrats tillgång till för försöken och förökningarna erforderlig jord av lämplig beskaffenhet.

4. Föreningen har därutöver erhållit vissa extra förmåner, därigenom att utsädesbolaget mot billig hyra upplåtit bostäder åt några av dess tjänstemän samt i vissa fall lämnat extra bidrag.

Dessa nämnda fördelar måste, såväl från utsädesföreningens som jordbrukets och det allmännas sida, anses synnerligen stora och betydelsefulla. Frågan blir nu om lika stora eller större fördelar kunna ernås genom att förökningen och försäljningen av föreningens nya sorter och stammar ordnas på annat sätt. Endast om så kan ske, torde tillräckliga skäl för ett brytande av samarbetet med utsädesbolaget kunna anses föreligga.

Huruvida det kan bliva möjligt att genom annan form för överlåtelsen av utsädesföreningens sorter än den nu gällande erhålla större inkomster för dessa än som skulle fås genom det nu preliminärt ingångna avtalet mellan föreningen och bolaget är ytterst svårt att förutse. Erkännas måste, att den egentliga ersättningen för stammarna enligt sagda avtal kommer att bliva ganska ringa. Sedan föreningens kontrollkostnader, som inklusive löner m. m. uppgå till cirka 45,000 kronor, dragits från hela årsavgiften, återstår nämligen endast 35,000 kronor som ersättning för stammarna. Möjligen kan utsädesbolaget nu, sedan dess ställning under allra sista tiden i någon mån förbättrats, förmås att bjuda något högre avgift, vilken i så fall helt skulle komma på ersättningen för stammarna. Frågan är, om någon annan större utsädesaffär lian tänkas erbjuda ännu mera för rätten att få övertaga samtliga föreningens sorter och stammar. Utsikterna härför synas för närvarande icke vidare stora. Intet tillräckligt stort och fullt kvalificerat affärsföretag i branschen finnes för närvarande, oavsett firman Weibull, som sannolikt icke torde vara hågad att övertaga föreningens sorter. Sådana utsädesaffärer som exempelvis Skåne—Hallands Utsädes Aktiebolag, Aktiebolaget Carl Engström, Eslöv, Aktiebolaget Algot Holmberg och Son, Norrköping, vilka torde fä räknas bland de mera betydande andrahandsutsädesaffärerna, m. fl. liknande äro säkerligen icke rustade för att övertaga uppgiften som ensam mellanhand mellan föreningen och jordbruket och kunna ej heller antagas vara villiga erbjuda större förmåner än utsädesbolaget gjort eller möjligen kan förmås att göra.

Emellertid kan ju också den möjligheten tänkas, att föreningens nya sorter skulle utbjudas var för sig till förökning och försäljning och på så sätt sammanlagt tillföra föreningen större årliga inkomster än utsädesbolaget erbjudit. Ett sådant sätt för de nya sorternas överlämnande till odling i

HO

Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

stort skulle emellertid otvivelaktigt bliva förenat med betydande olägenheter. Svårigheten att med ledning enbart av några års försöksresultat bedöma eu sorts värde för praktiken körnare sannolikt att avhålla eventuella spekulanter från att bjuda större belopp för varje sort. Då föreningen under de gångna åren i medeltal lämnat 3 1/3 sort per år och det ej kan antagas,: att sorterna i fortsättningen komma oftare, skulle det likväl erfordras en ersättning i medeltal av minst 10,000 kronor för varje sort, för att summan härav skulle uppgå till förut nämnda 3b,000 kronor om året. Frågan om äganderätten till nya eliter av sorterna samt skyldighet att upphöra med försäljningen av dem, då bättre sorter framkommit, kunde lätt vålla förvecklingar. Då sorterna ej komma i jämn följd år efter år, bleve inkomsten av sorternas försäljning sannolikt mycket ojämn. Därtill komine svårigheterna med kontrollen, vilka i annat sammanhang komma att närmare omnämnas.

Såsom eu påtaglig fördel med den hittills tillämpade ordningen för förökningen och försäljningen av utsädesföreningens sorter har ovan under punkt 2 framhållits, att vårt lands jordbrukare därigenom haft tillgång till en bestämd och säker källa, varifrån dessa sorter kunnat erhållas i fullgott skick. Att detta förhållande varit till betydande gagn för jordbruket torde ej kunna bestridas. Såsom redan förut i annat sammanhang framhållits, kan det utan överdrift sägas, att utsädesbolaget på ett i stort sett fullt tillfredsställande sätt fyllt sin uppgift som mellanhand mellan föreningen ocli jordbrukarna. Visserligen hava klagomål då och då hörts såväl från bolagets odlare, vilka ej ansett sig hava fått nog betalt för sin utsädesvara, som ock från köpare, vilka antingen förmenat sig hava fått betala för högt eller också ej fått nog god kvalitet, men sådana klagomål torde vara oundvikliga för varje utsädesaffär. Att klagomålen också stundom gått över föreningen är nog så riktigt, men så kommer otvivelaktigt bliva fallet, hur än försäljningen av föreningens sorter ordnas.

Att det utsäde, som utsädesbolaget tillhandahåller, i regel varit förstklassigt, framgår bland annat av eu del försök, som verkställts dels av överassistent P. Bolin och dels av dr Å. Åkerman. Dessa försök hava nämligen visat, att skörden av samma sort efter utsädet från Svalöv, d. v. s. utsädesbolaget, blivit ej obetydligt högre än efter utsädet från försöksvärdens egen skörd (se Modd. från centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet nr 130 samt Sveriges Uts. tidskr. 1920, sid. 245).

Frågan är nu, om tillgängen på fullgott utsäde av de nya sorterna skulle bliva lika god och säker som hittills, om dessa skulle tillhandahållas av eu annan eller flera andra utsädesaffärer, och om jordbrukarna skulle hava samma trygghet att få vad de önskade även i dessa fall. Den som har följt med och tagit del i arbetet med sorternas förökning och försäljning hittills måste ställa sig tvivlande häremot. Utsädesodlingarna, som redan nu äro så många och vitt spridda, att besiktningen av och kontrollen över dem vållar betydande arbete och svårigheter, skulle givetvis bliva ännu mera uppdelade och kringspridda. Då de många odlare, som måste tillkomma, sakna all erfarenhet och de mindre utsädesaftarerna, som skulle handhava förmedlingen, med all sannolikhet vore mindre val skickade att handhava denna, komme förväxlingar och sammanblandningar av olika sorter samt av äldre och nyare eliter av samma sort sannolikt lätt till stånd. Visserligen kan man säga, att kontrollen fortfarande borde vara sträng och fullständig, men även om denna handhades aldrig så väl, skulle otvivelaktigt nämnda fatalitet?!’ ej kunna undvikas.

Öl

Kanal. Maj:tu proposition Nr IIP.

Dun mi rullande skillnaden mellan original och efterodling skulle sannolikt också. hliva mycket svar att upprätthålla. För närvarande kan s. k. originalutsäde av Svalövssorterna endast erhällas tran ett håll, under det att efterodling av sorterna kan tas snart sagt var som helst. Skulle enligt eu eventuell ny ordning originalutsäde kunna erhållas av den (ma Svalövssorten (lär och den andra där, sa måste detta tydligen framkalla oreda och misstag. Ingen än sa fullständig kontroll torde kunna hålla reda på dessa olika stammar och eliter hos olika mellanhänder och lämna jord lira ko rna garanti mot förväxling och felexpedieringar.

Erfarenheterna från andra länder, bland annat våra grannländer Danmark och Norge, hava också till fullo visat, hur svårt det är för jordbrukarna att erhålla säker och jämn tillgång pa de nya och förädlade sorterna, när deras förökning och försäljning icke handhavas av eu bestämd mellanhand. Sorterna få aldrig den betydelse för landets jordbruk, som de kunde, om förmedlingen mellan förädlaren och jordbruket handhades på det lämpligaste sättet.

Som en tredje fördel med det hittillsvarande samarbetet mellan utsädesföreningen och utsädesbolaget har ovan angivits, att föreningen därigenom tillförsäkrats erforderlig tillgång på lämplig jord för försöken. Sålunda liar föreningen årligen av bolaget arrenderat omkring 10—12 hav jord för torsöksändamål, vartill kommer den för rotfruktsförsöken använda arealen, cirka 4 har, således inalles omkring lä har. Dessa siffror, ehuru rätt så störa, ge dock intet fullständigt begrepp om betydelsen av denna jordupplåtelse. Det måste nämligen ytterligare väl observeras, att denna jord uttagit» på de lämpligaste platserna å utsädesbolagets närliggande fält. Som förut i annat sammanhang framhållits, måste försöken förläggas på jämn jord och efter lämplig förfrukt, om utsikt till erhållande av tillförlitliga resultat skall förefinnas. Man kan sålunda icke lägga nya försök år efter ar på samma plats. Icke heller går det för sig att lägga försök efter vilken förfrukt som helst, t, ex. stråsäd efter stråsäd. Allt detta gör, att man för att få nog jord till dessa försök, som omfatta cirka 15 har, måste disponera ett flera gånger större jordområde, där lämpliga fält kunna utväljas. Detta gäller redan ifråga om de egenliga avkastningsförsöken och småförsöken med självbefruktande växter. Men i ännu högre grad blir det 1 atlet vid förädlingsarbetena med korsbefruktande växter. För isolering av exempelvis ett par eller några tiotal olika sorter eller linjer av råg kräves sålunda tillgång till stora vetefält, helst förlagda på olika platser och icke i närheten av annan råg; liknande blir förhållandet vid avståndsisolering av fröplantor av de olika rotfruktsslagen samt olika linjer av gräs och klöver. För att behovet av jord för försöken skall bliva på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodosett, kräves sålunda tillgång till ett stort jordområde. Skulle föreningens samarbete med utsädesbolaget brytas, torde man med visshet kunna förutse, att bolaget icke i fortsättningen vore villigt att utarrendera jord för försöken. Frågan är då, om sådan försöksjord skulle kunna erhållas pa andra egendomar i närheten. För de egentliga försöken måste jorden vara belägen omedelbart intill föreningens område, enär eljest arbetsfolkets gäng till och från arbetet samt transporterna av skörden in. m. skulle bliva allt för tidsödande och kostsamma. Då utsädesbolaget disponerar jorden norr och väster om föreningens område, skulle endast söder och öster därom belägna egendomar kunna ifrågakomma. Jorden söder om föreningens fastighet äges av P, Bondesons lantbruksaktiebolag. Vid förfrågan har detta bolag förklarat sig på grund av i förhållande till kreatursbesätt-

62 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

ningen relativt ringa tillgång på jord icke eller i varje fall icke utan betydligt högre arrende än det, som föreningen nu betalar, vilja upplåta jord för försöken. Därtill kommer, att jorden på grund av särskilt stark gödsling med naturlig gödsel torde vara mindre lämplig för försök. Jorden österut tillhör Trolleholms fideikommiss och är upplåten till arrendatorer. Den närmast föreningen belägna gården, som. omfattar 42 har, ligger väl till och synes hava till största delen jämn och lämplig jord, varför den nog skulle vara lämplig som försöksgård. För närvarande är den dock, åtminstone delvis, mindre väl dränerad samt i mindre god kultur. Skulle denna gård användas för föreningens försök, måste emellertid en betydande del av jorden upplåtas härför. Det bleve sålunda nödvändigt att övertaga hela gården och även driva jordbruket ä densamma. Då arrendatorns kontrakt enligt uppgift gäller till och med 1934, torde man emellertid ej utan en betydande avträdessumma kunna under den närmaste tiden komma i besittning av gården. Härtill lomme så engångskostnad för uppsättning samt en viss risk för årliga förluster på jordbruket, som ju icke kunde drivas på i och för sig mest ekonomiska sätt.

Möjligen skulle utsädesföreningen på nu senast angivna sätt, fastän med stora ekonomiska uppoffringar, kunna erhålla jord för de egentliga försöken och smärre förökningarna. Anmärkas bör dock, att även om nämnda gård disponerades, bleve jorden ej på samma sätt som nu tillräcklig för försöken. Svårigheten att erhålla nog många och lämpliga platser för de isolerade försöken kvarstode också. Uteslutet vore ju likväl icke, att jord härför kunde få disponeras hos andra jordbrukare, närmast i grannsocknarna Torrlösa och ' Felestad. Självfallet bleve emellertid risken för att en del isoleringar skulle förolyckas större än för närvarande. Sannolikt komme även kostnaderna att bliva större, därför att avståndet till dessa isoleringar ökades och arbetet med dem sålunda bleve mera tidsödande.

I den för försöken erforderliga areal, som ovan nämnts, har endast inräknats jord för de egentliga smärre försöken och obetydliga första förökningar. Skulle man tänka sig, att utsädesföreningen även skulle handhava förökningen av de nya sorterna i något större skala, erfordrades självfallet en vida större åkerareal. Denna behövde ju dock icke vara belägen omedelbart intill föreningens område, ehuru å andra sidan tillsynen över förökningarna försvårades, om de vore förlagda på något större avstånd från Svalöv.

Såsom en fördel med det hittills varande samarbetet mellan utsädesföreningen och utsädesbolaget har ovan slutligen under punkt 4 nämnts, att bolaget mot billig hyra upplåtit bostäder åt några (för närvarande sex) av föreningens tjänstemän. Denna omständighet får givetvis icke tillmätas allt för stor betydelse vid förhandlingarna om nytt avtal, men det vore å andra sidan oriktigt att alldeles bortse därifrån. Vid bestämmande av tjänstemännens löner har föreningens styrelse i viss mån tagit hänsyn till den omständigheten, att flertalet tjänstemän haft relativt låg hyra. Skulle samarbetet mellan föreningen och bolaget upphöra, komme hyresbeloppen för ifrågavarande bostäder otvivelaktigt att höjas, så att de motsvarade byggnadernas verkliga värde. Självfallet komme detta att medföra en realiter försämrad ställning för dessa tjänstemän, och föreningen kunde väl icke undandraga sig att lämna erforderlig kompensation härför.

I detta sammanhang torde det vara lämpligt att framhålla önskvärdheten av att utsädesföreningen kunde beredas möjlighet att inköpa de byggnader, varom här är fråga, eller på annat sätt anskaffa bostäder åt tjänstemännen. Tydligen skulle detta i sin mån bidraga till att göra föreningens ställning gent emot bolaget starkare.

Kung/. Maj:ta proposition År 172. filt

Av det nu anförda torde tillräckligt tydligt framgå, att ett upplösande av det hittills varande samarbetet mellan utsädesföreningen och utsädesbolaget skulle medföra mycket stora svårigheter och olägenheter såväl för föreningen som ock för de av vårt lands jordbrukare, som vilja begagna sig av de förädlade sorterna. E betraktande härav måste det självfallet också vara synnerligen tungt vägande skäl, som skola kunna tillräckligt motivera ett brytande av denna förbindelse. Endast om något så när säkra utsikter för att på annat sätt erhålla större ekonomiska fördelar och samma garantier för övrigt förefinnas, torde eu övergång till andra förhållanden kunna försvaras.

Med det nu anförda har den uppställda frågan hur med föreningens sorter och stammar lämpligen bör förfaras om rimligt avtal med bolaget ej kan träffas emellertid icke blivit besvarad. Det torde också av det sagda framgå, att det enligt vårt förmenande är ytterligt svårt för att icke säga omöjligt att på ett tillfredsställande sätt besvara nämnda fråga. Då det emellertid torde vara nödvändigt, att vid förhandlingarna med utsädesbolaget kunna peka på någon annan resurs för sorternas tillgodogörande, måste man givetvis också finna någon utväg för denna förökning och försäljning.

I det föregående har diskuterats två olika sätt för de nya sorternas överlämnande till praktiken, nämligen dels genom en mellanhand och dels genom flera mellanhänder. Det förutnämnda av dessa torde man för närvarande ej kunna räkna med. Såvitt vi ha oss bekant finnes nämligen för närvarande, oavsett utsädesbolaget och firman Weibull, intet affärsföretag i utsädesbranschen, som har tillräckliga resurser i fråga om kapital, magasin, jordbruk m. m. för att övertaga föreningens samtliga sorter och stammar. Icke heller disponera de sådana filialer, som erfordras för och underlätta utsädesvarornas försäljning i landets olika delar. Det återstår således endast den andra utvägen, nämligen att lämna ut de nya sorterna till förmedling av flera affärsföretag. Skulle detta ske, borde självfallet den av varje sort utlämnade kvantiteten vara jämförelsevis stor, således exempelvis av sädesslagen minst några tiotal, helst några hundratal dt. För att erhålla dessa kvantiteter finge föreningen, då den på förut angivet sätt eventuellt anskaffade försöksjorden icke bleve tillräcklig för förökningen av så stora mängder, antingen skaffa sig någon större egendom eller också ordna med kontraktsodlingar. Det senare sättet vore givetvis lättast genomförbart och skulle väl icke heller vara förenat med allt för stora svårigheter. Självfallet förelag den risken, att en del av odlingarna genom inblandning eller av andra orsaker finge kasseras, men denna risk förefinnes redan under nuvarande förhållanden; de härigenom förorsakade förlusterna få dock nu bäras av utsädesbolaget. För rensning och förvaring av skörden från dessa odlingar erfordrades större utrymme, än föreningen för närvarande förfogar över.

Skulle på nu antytt sätt föreningens sorter försäljas, finge givetvis med varje köpare uppgöras ett särskilt kontrakt. I detta maste införas noggranna föreskrifter rörande köparens rätt till sorten ifråga och nya eliter därav, vidare om skyldigheten att verkställa eventuellt behövliga renplockningar och underkasta sig kontroll i övrigt, att under vissa förhållanden upphöra med försäljningen av sorten o. s. v. De närmare detaljerna i detta torde icke här behöva närmare diskuteras.»

Sedan till de sakkunnigas kännedom kommit, att vid Billeberga ungefär Va mil från Svalöv finnas två kronoegendomar mantal Årup nr 1 och Va mantal Billeberga nr 1, om tillhopa omkring 200 har gemensamt utarrenderade till den 14 mars 1926, har på anmodan av de sakkunniga för-

64 Kungl. Majds proposition Nr tfa.

eningens sekreterare upprättat följande promemoria rörande erforderliga engångskostnader, därest samarbetet med utsädesbolaget skulle upphöra.

»För erhållande av nödig jord till försöken måste anskaffas en omedelbart intill föreningens fastighet belägen gård, tillhörig Trojleliolms fideikommiss, omfattande 42 har åker. Under förutsättning att denna kan få arrenderas, torde uppsättningen av levande och döda inventarier kunna beräknas draga en kostnad av cirka 20,000 kronor.

Gården ifråga är nyligen utarrenderad till förutvarande arrendatorn på 10 år från den 14 mars 1925 mot ett arrende av 100 kronor per har. För överlåtelse av arrendet komme sannolikt att krävas en ganska avsevärd summa, som förslagsvis ej torde kunna beräknas lägre än 8,000—10,000 kronor.

Därest de nya sorterna och eliterna skulle av föreningen förökas till så stor kvantitet, att de efter ytterligare ett års odling genom olika utsädesaffärers förmedling lämpligen kunde försäljas i öppna marknaden, erfordrades för denna förökning en större egendom i grannskapet. Om eu sådan kunde upplåtas av staten, skulle endast kostnaderna för gårdens uppsättning behöva beräknas. Under antagande att egendomens åkerareal vore 200 har och att för anskaffande av nödiga levande och döda inventarier samt förråd in. m. kräves ett driftskapital av åtminstone 500 kronor per har, skulle kostnaden härför bliva 100,000 kronor.

För rensning och förvaring av det utsäde av nya sorter och eliter, som efter nödig uppförökning skulle försäljas, måste anskaffas ett nytt magasin. Kostnaden för detta, inklusive rensningsmaskiner och torkanordning, torde ej kunna beräknas lägre än till 25,000 kronor.

Sammanlagda engångskostnaden för nu angivna anskaffande av jordbruk med därtill hörande inventarier m. m. samt magasin skulle sålunda enligt ungefärlig beräkning något överstiga 150,000 kronor. Härvid bör dock bemärkas, att, såsom i annat sammanhang redan framhållits, den för de egentliga försöken tillgängliga åkerarealen likväl bleve för knapp. Sannolikt bleve det nödvändigt att arrendera ytterligare en mindre, närbelägen gård om 39 har; för övertagande och uppsättning av denna torde erfordras ytterligare 20,000—25,000 kronor.»

Två av föreningens vetenskapsmän, som ej velat biträda förenämnda utlåtande. hava i särskild skrivelse till de sakkunniga gjort gällande, att nu rådande förhållande borde föranleda till ett brytande av sambandet mellan föreningen och bolaget och till statens övertagande av föreningens växtförädlingsanstalt. Däri har till en början framhållits i huvudsak följande:

Kravet på eu ändring i den gamla Svalövsorganisationen vore framsprunget ur en helt naturlig åstundan, att de dryga statsutgifterna för förädlingsarbetet vid Svalöv måtte komma Sveriges jordbrukande befolkning direkt till godo och ej i första rummet gynna ett privat utsädesbolag. Då den närmare utredning av fördelningen av kostnaderna för de nya Svalövssorterna givit vid handen, att framställningskostnaderna för varje särskild sort till 2/3 betalts av allmänna medel och sålunda allenast högst 1/'3 av den enskilda merkantila sammanslutning, som i första hand uppburit den ekonomiska vinsten av förädlingsarbetet, insåges utan vidare det berättigade i er» dylik åstundan.

Sammankopplingen med utsädesbolaget utgjorde alltjämt en allvarsam fara

A n){<//■ Maj:In proposition År 172. (>.">

löi- att framför allt norra Sven fjäs intressen ej skulle bliva vederbörligen tillgodosedda. De för nord-Sverige avsedda Svalevssorterna bleve ju aldrig någon större handelsartikel för Svalövsbolaget.

Avdelningsföreståndarna kvarstode på en i förhållande till deras dyrbara utbildning och krävande arbetsuppgifter alltför låg lönenivå. Filialernas störa betydelse för växtförädlingen och det alltmer ökade lokala förädlingsarbetet hade haft till följd, att filialföreståndarna för vart år som gått tätt ökade och mera självständiga arbetsuppgifter. Kontinuiteten i filialarbetena krävde därför numera, att även filialföreståmlurbefattningarna bleve så vid avlönade, att den i arbetet eu gång insatte ej av ekonomiska skäl fortast möjligt måste se sig om efter bättre avlönad anställning. Vid övergång till statsanstalt borde växtförädlingsinstitutionens tjänstemän samtliga relativt lätt få sina löner tillfredsställande reglerade i jämförelse med andra tjänstemannalöner inom de statliga jordbruksinstitutionerna. Vid Svalövsanstaltens övertagande av staten borde ett bättre samarbete med centralanstalten på jordbruksområdet utan större svårigheter kunna ordnas. Tänkas kunde exempelvis en för båda anstalterna gemensam styrelse, i vilken vissa avdelningsföreståndare vid centralanstalten jämte Sva lövsanstaltens föreståndare vore självskrivna medlemmar. Helst borde måhända åt denna styrelse givas bestämmanderätten över så stora arbetsområden, att i densamma såsom självskrivna medlemmar inginge jämväl föreståndarna för sådana större statsunderstödda institutioner som svenska mosskulturföreningen och betes- och vallföreningen, vars arbetsuppgifter läge såväl centralanstaltens som växtförädlingsanstaltens ytterligt nära; ett gemensamt planläggande av samtliga institutionernas arbeten borde kunna åstadkomma större enhetlighet i planerande av diverse olika försök, en sak, som vårt svenska jordbruk länge nog förgäves längtat efter. Även föreståndaren för statens centrala frökontrollanstalt borde hava säte och stämma i styrelsen, som sålunda kunde bliva även denna anstalts styrelse. Genom en dylik anordning kunde Henne statens styrelser sammanslås till en, och vårt ändock nog så månghövdade styrelseväsen i någon mån reduceras.

Såsom förhållandena nu gestaltade sig vid Svalöv, torde tjänstemännens bostadsfråga vid en blivande statsinstitution därstädes långt ifrån vara så svårlöst, som det måhända vid ett första betraktande av saken kunde synas. Möjligheter till erhållande av tjänstemannabostäder funnes, bland annat, i de nu blott provisoriskt uthyrda Christian Berg’ska ingenjörs- och andra tjänstemannabostäderna, som efter den Christian Berg’ska Svalövs-driftens nära nog totala inställande ej längre äro för det ursprungligen avsedda behovet erforderliga.

Skrivelsen avslutas med att på följande sätt skissera de grundläggande momenten i organisationen för eu framtida statens växtförädlingsanstalt:

»Sveriges utsädesförenings växtförädlingsanstalt inklusive 8 filialer övertages helt av staten.

Allmänna svenska utsädesaktiebolagets ensamrätt att föröka och som originalvara försälja de vid växtförädlingsanstalten framställda nya sorterna och eliterna upphör successivt.

Förädlingsarbetet fortgår efter i huvudsak samma plan som förut; nyframställda sorter och eliter prövas och uppförökas genom statsanstaltens försorg i samma utsträckning, som förut från föreningsanstaltens sida skett under samarbetet med utsädesbolaget.

Så snart en sort eller elit tillräckligt prövats och samtidigt uppförökats till en kvantitet, svarande mot den till utsädesbolaget förut överlämnade,

Bihang'till riksdagens protokoll 7,925. i samt. 13(1 höft. (Nr 17t> ) 5

66 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

utbjudes den — om den i föregående jämförande försök visat sig förtjänt av ett utsläppande i handeln av statsanställda till allmänheten.

Inkomna anbud prövas i samråd med centrala frökontrollanstalten, varvid köparen icke må godtagas med mindre denne kan anses bjuda full garanti för sortens (respektive elitens) uppförökande under fullt tillfredsställande former.

Så länge köparen har sorten (respektive eliten) under uppförökning, är lian skyldig underkasta densamma all för dess renodling nödvändig kontroll, vilken kontroll av köparen själv bekostas.

Kontrollarbetet omliänderhaves av statens centrala frökontrollanstalt, och sker kontrollen över såväl odlingar som utsäden efter i huvudsak samma principer, efter vilka utsädesföreningen förut arbetat ; vid fältinsyningar bör i möjligaste mån biträde kunna påräknas av växtförädlingsanstaltens tjänstemän (avdelningsföreståndare, filialföreståndare och assistenter).

Av centrala frökontrollanstalten godkänt utsäde förses med statsplomb, som då bliver Sveriges enda plomb å kvalitetsutsäde.

Då ny elit av förut utsläppt sort föreligger, äger sortens förutvarande köpare förhandsrätt vid densammas inköpande och detta till ett vid sortens första inköp närmare fixerat pris, vilket ställes i visst bestämt förhållande till sortens inköpspris och de försäljningsmöjligheter, sorten för den nya elitens utsläppande visat sig äga.

Meningslöst vore att här söka ingå på de närmare organisationscietaljerna. Endast en detaljfråga vilja vi här i korthet vidröra, nämligen behovet av ett större jordbruk i närmaste anslutning till den nyorganiserade växtförädlingsanstalten. Motståndarna till statsinstitutionsidéen framdraga snart sagt alltid jordfrågan såsom rent av bestämmande för eu fortsatt sammankoppling med utsädesbolaget. Att större åkerjord än den, utsädesföreningen för närvarande har i sin ägo, är för förädlingsanstaltens försöksverksamhet oundgängligen nödvändig, är utan vidare givet. Även om utsädesbolaget i fortsättningen kommer att vara ägare till den intill växtförädlingsanstaltens område gränsande jorden, borde man kunna påräkna, att för förädlingsförsöken nödig jord av bolaget utarrenderades till anstalten på samma för bolaget ekonomiskt fördelaktiga villkor, som fö]- närvarande äger rum. Om bolaget även för framtiden ville uppträda som spekulant på de nya Svalövssorterna, vore det minst sagt oklokt, om de från början sökte tvinga fram svårigheter för växtförädlingens bedrivande. Högre tankar än så måste man väl ändock hava om den högsta ledningen inom utsädesbolaget. Skulle emellertid — mot förmodan — bolaget ställa sig helt avvisande mot växtförädlingsanstalten och dess jordarrendebehov, torde Svalövsanstalten ej bliva sämre lottad för det. A de inom Svalövs sa gott som omedelbara närhet liggande, Trolleholm tillhöriga arrendegårdarna skulle helt säkert goda möjligheter givas till erhållande av nöjaktig försöksjord. Även å Bondesons lantbruksaktiebolags jord vid Svalöv torde god och tillräcklig försöksjord kunna arrenderas. De förut av utsädesföreningen till utsädesbolaget betalta jordarrendena borde långt ifrån verka avskräckande på de närmaste jordägarna.

Obetydligt talar det nuvarande sakläget sitt bestämda språk med avseende pa Svalövsanstaltens framtida öde. Föregående utredningars alltjämt misslyckade försök att pa nytt pressa in Svalövsarbetet i de gamla formerna; den vid fortsatt sammankoppling med privatekonomiskt handelsbolag allt mera hotande faran för de rent national-ekonomiska synpunkternas undanträngande vid växtförädlingen; nyuppdykande privata] ej förut statsunderstödda väx tf ö r;i (1 i in gsanstalte rs krav på statsunderstöd i närmaste överensstämmelse med den sedan gammalt ensamt statsunderstödda privatanstaltens;

K intill. M(ij:ts proposition Nr 17<t.

(17

behovet på kontinuitetens i de olika arbetena tryggande genom tjänstemännens ytterliggare säkerställande i överensstämmelse med statstjänstemannens; behovet av ytterligare ökat samarbete med centralanstalten för torsöksväsendet på jordbruksområdet för åstadkommande av större enhetlighet i planen för försöksverksamheten; bristande tillmötesgående mot utsädesföreningen från utsädesbolagets sida; möjligheten och önskvärdheten att få Lundauniversitetets teoretiska ärftlighetsinstitution fast knuten vid den praktiska växtförädlingsanstalten vid Svalöv; önskvärdheten av att från början etablera ett intimt samarbete mellan statens centrala frökontrollanstalt och Svalövsanstalten; allt talar samstämmigt för en övergång just nu från ett blott statsunderstött Svalöv till en statens egen växtförädlingsanstalt.»

Aktiebolaget Algot Holmberg & son i Norrköping har till de sakkunniga överlämnat och åberopat innehållet i eu tidningsartikel, införd i Svenska Dagbladets huvudstadsupplaga för den 2 november 1923.

Häri påyrkas brytandet av sambandet mellan Sveriges utsädesförening och allmänna svenska utsädesaktiebolaget. Särskilt framhålles såsom oriktigt, att bolaget har monopol på att få sina odlingar kontrollerade av föreningen. Om detta stode även andra fröodlare till buds, skulle en större kvantitet »Svalövs originalutsäden» kunna produceras och en stor export av svenskt utsäde kunna uppstå.

Ur artikeln må återgivas följande:

»I en tid, då vår sädesodling haft att kämpa med extraordinära avsättningssvårigheter och ruinerande försäljningspris, är det självklart, att exportsynpunkterna tränga sig i förgrunden. Vi hava helt enkelt inte råd att försumma något avsättningstillfälle.

Men saken har flera sidor. Var och en känner till den prisskillnad, som i handeln existerar mellan 'originalutsäde’ och 'efterodling'. Den reella bakgrunden för denna prisskillnad växlar visserligen från fall till fall, men 'originalutsädets’ högre värdering är ett hela utsädeshandeln genomgående ekonomiskt faktum. 'Original' kallas en utsädesvara, som producerats och godkänts under förädlarens egen kontroll.

Då utsädesföreningens kontroll nu endast omfattar Svalövsbolaget, dess renserier, egna odlingar och kontraktsodlingar, är det tydligt, att en utsädesvara förlorar sin rätt till originalbeteckningen, så snart den kommer i det svenska jordbrukets händer. Den enskilde jordbrukaren kan vid nu rådande system aldrig producera annat än 'efterodling', och får ej heller betalt för annat. Hade han tillgång till utsädesföreningens. kontroll, kunde hans skörd bli 'originalutsäde’, likaväl som utsädesbolagets egna och kontrakterade odlingar. Då 'originalutsäde’ har god avsättning, såväl inom som utom landet, är det icke svårt att förstå, vad en dylik reform skulle betyda för den enskilde utsädesodlarens ekonomi.

Ej mindre betydelsefull är den nationalekonomiska synpunkten. En dylik reform skulle ge vår utsädesodling en mångdubbelt vidare utlandsmarknad. Men 'originalmärket’ ökar ej blott exportkvantiteten, det höjer samtidigt det genomsnittliga exportpriset. En utvidgning av utsädesföreningens produktionskontroll att omfatta alla för kvalitéproduktion lämpliga utsädesodlingar och utsädesrenserier kan sålunda förväntas medföra gynnsamma verkningar på rikets handelsbalans.

Reformkraven kunna uttryckas i tre huvudpunkter:

1) Sveriges utsädesförenings kontrolltjänst ställes i princip till hela utsädes-

68 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

produktionens förfogande. Dess mål bör vara att omfatta alla för kvalitéproduktion kvalificerade, svenska utsädesodlingar och utsädesrenserier. Kontrolltjänstens löpande kostnader böra uttagas genom avgifter för fullgjorda tjänsteförrättningar. Utsädesföreningen är den enda i vårt land existerande institution, som visat sig vuxen en dylik uppgift. Skulle framdeles en särskild riksanstalt upprättas för kontroll av utsädesproduktionen inträder ju frågan i ett nytt läge.

2) Sveriges utsädesförenings förädlingsverksambet bör helt befrias från sitt beroende av ett enskilt affärsföretags penningunderstöd. Statens årliga bidrag torde därför behöva ökas med cirka 200,000 kronor för finansiering av föreningens praktiskt vetenskapliga verksamhet. En reform, som avkopplar föreningens verksamhet från enskilt affärsintresse och helt ställer densamma i det allmännas tjänst, bör även avsevärt öka föreningens utsikter att genom större medlemsantal bereda sig ytterligare inkomster. Att avgifterna från medlemmar hittills spelat en så utomordentligt blygsam roll i föreningens budget, måste väl tillskrivas det faktum, att allmänheten icke i högre grad kunnat entusiasmeras för bidrag till en verksamhet, som till icke oväsentlig del tjänar ett privat företags vinstintressen. En ändring härutinnan torde också medföra en ändring i den jordbrukande allmänhetens hållning gentemot föreningen.

3) Sedan utsädesföreningen lösts från sitt beroende av utsädesbolaget, distribuerar den utan det senares mellankomst själv sina förädlingseliter till kompetenta och intresserade utsädesodlare. Denna utdelning kan dels tänkas ske som en offentlig premiering av framstående utsädes jordbruk, dels som försäljning till skäligt utsädespris.» I

I en promemoria i ämnet till de sakkunniga har samma aktiebolag föreslagit, att efter upphörande av allmänna svenska utsädesaktiebolagets monopol föreningen skulle sälja nya sorter (stammar) och föryngringseliter till lämpliga jordbrukare (i första hand försöksvärdarna i olika delar av landet) till ett pris av t. ex. tredubbla marknadspriset för ifrågavarande frö- eller sädesslag och mot rätt och skyldighet för odlaren att underställa sig föreningens kontroll. När förökningen uppnått viss mängd och odlaren sålde skörden som utsäde, borde han vara pliktig att till föreningen betala eu royalty av Va öre per kg. jämte de med kontrollen förenade självkostnaderna.

I samma synpunkter instämma i en senare inlaga ett femtontal fröodlande jordbrukare.

Styrelsen för Sveriges fröodlarförbund, som lämnats tillfälle att taga del av förenämnda aktiebolags förslag, har i skrivelse till de sakkunniga förklarat, att styrelsen med hänsyn till att icke någon som helst erfarenhet rörande av aktiebolaget anförda system föreligger i vårt land, ej finner anledning uttala sig till förmån därför i jämförelse med det äldre hittills i Sverige prövade sättet för växtmaterialets förökning och spridning.

Då det gäller att avgöra, huruvida samarbetet mellan föreningen och bolaget bör avbrytas, måste man, enligt de sakkunnigas mening, först och främst göra klart vilket alternativ som står till buds. Det torde därvid

KunfjL Maj ris proposition Nr 172.

<>!)

utan vidare vara uppenbart, att såsom ensam förmedlare för spridning av föreningens produkter ingen annan kan givas företräde framför bolaget redan på grund av belägenheten av dess jordar och magasin med rensningsanordningar intill föreningens anstalt.

Man måste alltså tänka sig flera förmedlare.

Ånyo må bringas i erinran, att enligt nu rådande system föreningen själv förökar nya stammar upp till en kvantitet av allenast några hundra kg., att den fortsatta förökningen fram till lämplig första försäljningskvantitet ombesörjes av bolaget, att denna förökning måste kontrolleras av förädlaren, samt att det ej så sällan inträffar, att under dylik förökning i stort sorten visar sig olämplig att sprida.

Av den utredning, som förebragts, lärer framgå, att man icke kan låta föreningen avhända sig nya sorter, förrän tidigast då sorten förökats till sådan mängd, att det endast tarvas ett års ytterligare odling för erhållande av en kvantitet, lämplig för försäljning till allmänheten. Ett motsatt förfarande skulle omöjliggöra den ingående och noggranna kontroll, som erfordras under de första åren för förökning i stort, och dessutom med hänsyn till osäkerheten om sortens värde på det tidigare stadiet icke på långt när bereda föreningen 'skälig ersättning för förädlingen.

Därest samarbetet med bolaget brytes, måste man säkerställa föreningen för erhållande annorstädes av lämplig och tillräcklig åkerjord för förädlingsförsöken, Av utredningen framgår, att detta bäst skulle kunna ske genom att övertaga arrendet av en nära anstalten belägen gård under Trolleholm. Därest, som nyss utvecklats, föreningen därjämte måste ombesörja jämväl det väsentliga av förökningen, måste ytterligare jord ställas till förfogande. Härför skulle kunna användas förenämnda kronoegendomar, Årup och Billeberga, varjämte kontraktsodlingar böra anlitas.

Sedan en ny sort sålunda av föreningen eller genom dess försorg uppförökats under förädlarens kontroll och å olika platser i landet blivit föremål för jämförande försök, vars resultat offentliggjorts, skulle den säljas å auktion till den högstbjudande.

Köpare skulle visa sig förfoga dels över så stort och välskött jordbruk, att förökningen och vidmakthållandet av sorten kunde anses betryggad, dels ock över tidsenliga magasinslokaler med alla de rensnings- och sorteringsmaskiner in. m., som befinnas nödiga för utsädets behöriga skötsel. Han skulle vara pliktig ställa sig till efterrättelse de föreskrifter ifråga om utsädets skötsel, odling och förökning, som föreningen finner erforderliga för bibehållande av sortens värde. Köparen måste vidare vara skyldig att efter ett års odling saluhålla sorten för allmänheten. Han skulle äga rätt påfordra, att förädlaren så kontrollerade förökningen, att han kunde för försäljning få utsädet plomberat såsom Svalövs original. Skulle föreningen finna nödigt att utsläppa ny elit av sorten, skulle denna rätt upphöra men köparen vore berättigad att till samma pris, som högst bjudits för eliten å anställd auktion, inlösa eliten. Samma skulle förhål-

70 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

landet bliva, därest vid utsläppandet av ny sort, föreningen ansåge, att en äldre, som härigenom ersattes, borde indragas. Även för sådant fall skulle således den som köpt den äldre sorten icke längre få gröda därav insynad till originalutsäde men i stället hava förköpsrätt till den nya sorten. Huruvida ersättningen till föreningen för ny sort eller elit skulle bestämmas i allenast engångs-ersättning eller därjämte royalty torde icke vara avgörande för systemet.

I stort sett torde den sålunda skisserade anordningen för spridning av anstaltens förädlingar vara det alternativ som står emot det nuvarande systemet.

Vid bestämmande av företrädet dem emellan bör det avgörande vara i första hand vilken anordning som lättast tillhandahåller jordbrukarna i tillräcklig mängd ett tillförlitligen prövat, gott och för varje ort lämpligt utsäde till billigaste pris och i andra hand vilket som bereder föreningen bästa ersättning för förädlingsarbetet.

Med hänsyn till det stora nationalekonomiska värdet av ökad användning av förädlat frö måste givetvis företräde givas åt den anordning, som häst tillgodoser spridningen, även om anordningen skulle giva föreningen något mindre i ersättning och därigenom föfanleda högre statsbidrag.

De sakkunniga hålla före, att nya sorter bliva för jordbrukarna lättare åtkomliga, därest alla föreningens sorter tillhandahållas på samma ställe. Även om man skulle tänka sig, att föreningen, därest auktion hölles å dess sorter, årligen utgåve en redogörelse för var dessa kunde erhållas, skulle detta system göra det besvärligare för en lantbrukare att taga reda på och skaffa sig den sort, som lämpade sig häst för honom. Mera utvecklat och utgrenat försäljningssystem än det allmänna svenska utsädesbolaget upparbetat, torde näppeligen någon annan köpare av en ny sort kunna uppvisa.

Möjligt är, att en fördelning av olika sorters förökning på flera mellanhänder skulle möjliggöra en större produktion. Fara föreligger dock för, att en dylik fördel i vissa fall skulle förminskas genom vederbörandes sämre försäljningsmöjligheter.

Att större säkerhet för tillförlitlig kontroll och övervakning av förädlaren föreligger vid monopolsystem är uppenbart. Redan nu föranleder bolagets kontraktsodlingar, att föreningens tjänstemän få tillsätta avsevärd tid på resor, och det kan vara fara värt, att kontrollen måste försämras om, såsom fallet bleve vid ett flertal förmedlare, dessa resor måste väsentligt ökas. Vid olika förmedlare skulle därjämte lätt uppstå förväxling av sorter till men för köpande jordbrukare.

Vad slutligen angår priset i de olika fallen, så har man ingen anledning antaga, att ett system med inånga förmedlare skulle sänka priset. Snarare tvärtom, då såväl kontroll- som försäljningskostnader komme att ökas.

Kung/. Muj:ts proposition Nr 172.

71 Särskilt må framhållas, att någon prissänkning på grund av konkurrens vid försäljning de olika förmedlarna emellan icke är att motse i högre grad än nu redan är fallet. Då föreningen framställt en sort, som är bättre än en redan befintlig, dragés denna in. De samtidigt i handeln förekommande sorterna av samma växtslag äro således avsedda för olika orter eller eljest olika klimatiska förhållanden, för olika jordmån eller olika tidighet eller dylikt. Däremot kan det tänkas, att om konkurrensen fritt får verka vid auktion å stammarna, den kan höja inköpspriset och såmedelst fördyra varan eller göra den mindre konkurrenskraftig mot sämre i marknaden förd vara.

Enligt de sakkunnigas mening bör sålunda efter de synpunkter, som i första rummet böra vara avgörande, företräde givas åt fortsatt avtal med bolaget.

De förpliktelser i avseende å övervakning och kontroll, som ett inköp å auktion måste medföra, komma givetvis att hålla ned buden. Uteslutet torde ej heller vara att de få spekulanter, som på grund av samma villkor kunna komma ifråga, inbördes träffa avtal om inköp för erhållande av låga pris. Möjligt är dock, att i vissa fall, särskilt om ersättningen bestämmes i royalty, föreningen kan genom detta system få relativt bra betalt för förädlingsarbetet. Detta torde emellertid icke uppväga olägenheten av den mycket osäkra inkomst, som givetvis bleve en följd av detta system. Det skulle därtill fresta föreningen till att så ofta som möjligt släppa ut nya sorter. Olägenheten härav har tidigare framhållits. Härtill kommer, att ett system med sorternas försäljning på auktion måste leda till ett förstatligande av föreningens förädlingsanstalt med högst betydande engångskostnader. Föreningen torde nämligen sakna resurser att ordna anskaffningen av jord till försök och förökning, vadan staten måste träda emellan.

De sakkunniga förmena alltså, att därest avtal med rimlig ersättning kan träffas med bolaget, detta är att tillstyrka.

Vid sådant förhållande föreligger icke anledning att göra någon ändring i avseende å Svalövsanstaltens natur och organisation. De sakkunniga vilja dock i detta sammanhang framhålla angelägenheten av att därvid fästa vetenskapsmäns löner hållas i paritet med lönerna vid därmed jämförliga statsinstitutioner.

De sakkunniga, som emellertid icke ansett sig kunna tillstyrka avtal mellan föreningen och bolaget mot så låg ersättning som ifrågasatts i det preliminära avtalet, hava fördenskull sammanfört parterna till förnyade förhandlingar inför de sakkunniga. Därvid har framkommit ett nytt förslag till avtal. Före redogörelsen därför torde emellertid böra behandlas en annan fråga, som sammanhänger med avtalet.

72 Kungl. Mujrts proposition Nr 172.

Centrala frö- Angående föreningens kontroll över bolaget och den inverkan upprättanstaltcns in- av en statens centrala frökontrollanstalt bör öva å utsädesföreningens verkan å för- verksamhet har från föreningen anförts:

eningens verksamhet, »Frågan om huruvida utsädesföreningens kontroll bör omfatta annat av bolaget i marknaden fört utsäde än det av föreningens egna sorter och stammar liar redan vid föregående förhandlingar om nya avtal diskuterats. Åtminstone vid ett tillfälle har det också starkt ifrågasatts, att föreningens kontroll skulle inskränka^ sig till de egna stammarna. Närmast på grund av bolagets ståndpunkt i frågan blev det emellertid avtalat, att kontrollen över all bolagets försäljning fortfarande skulle handhavas av föreningen (se bl. a sv. Uts. tidskr. 1910, sid. 23).

Detta spörsmål om föreningens kontroll över bolagets försäljning av andra utsädesvaror än de av egna sorter och stammar har i ett viktigt avseende tidigare haft större betydelse än för närvarande. Vid förut åsyftade tidpunkt, ar 1909, både föreningen icke utsläppt några sorter av andra växtslag än de sjalvbeffuktande sädesslagen. Av råg förde sålnnda bolaget i handeln de båda utländska sorterna Petkuser och Bretagner. Allt gräsfrö och allt rotfruktsfrö var också av sådana sorter och stammar, som föreningen icke haft något med att göra. Förhållandena äro nu som bekant helt annorlunda. Av höstråg föras så gott som uteslutande föreningens sorter i marknaden. Åtskilliga nya sorter av vallgräsen hava uppdragits av föreningen och överlämnats till bolaget, så att betydande del av försäljningen av gräsfröslagen omfattar föreningens egna stammar. Sedan föreningen fr. o. in. 1914 övertagit all rotfruktsförädling, äro också de saluhållna rotfruktsstammarna att betrakta som föreningens, och endast till eu mindre del försäljes rotfruktsfrö av annat ursprung. Den enda mera betydande artikel, som bolaget för i handeln, vilken icke härletts från föreningens förädlingsarbeten, är frö av vallbalj växter, särskilt av röd- och alsikeklöver.

Det är påtagligt, att detta spörsmål om kontrollen av andra utsädesvaror än de från föreningens sorter härstammande genom nämnda förhållanden förlorat en stor del av den betydelse det förr haft. Å andra sidan kan det möjligen anses, att frågan fått i viss mån ny aktualitet genom tillkomsten av statens centrala frökontrollanstalt, ehuru denna väl icke i cell för sig kan anses hava med saken att göra, då något tvång för eu viss firma att underkasta sig dess kontroll icke lär kunna stadgas. I vilket fall som helst kan det ju dock vara av intresse, att åtminstone i någon mån söka utreda spörsmålet.

Det torde vara påtagligt, att den stränga kontroll, som utsädesfören ingen utövar, varit till stor fördel för dem, som från utsädesbolaget inköpt utsäden av de utav föreningen uppdragna sorterna. Att en kontroll enligt samma principer, då det gäller föreningens egna sorter, skulle med samma effektivitet kunna utföras av någon annan anstalt, måste dragas starkt i tviveismål. För föreningen och dess förädlingsverksamhet skulle det också innebära stora olägenheter, om denna kontroll undandroges densamma. Genom fältbesiktningarna och genom det från skilda delar av landet inkommande tröskade materialet kunde förädlarna noga följa sorternas förhållande i stora praktiken. De bliva också därigenom iståndsätta att bedöma sorternas odlingsvärde under skilda förhållanden, deras förhållande till vissa växtsjukdomar såsom sot, fusarios in. m. samt huruvida de i odling varande stammarna därav behöva utdömas och ersättas av nya.

På grund av nämnda förhållanden torde det ej kunna bestridas, att det

Kull f/l, M<ij: In proposition Kr 172.

ligger såväl i själ va förädlingsorganisationens soin ock i jordbrukets intresse, att kontrollen (iver Svalövsstammarna 1'örbehälles föreningen. Beträffande andra utsädesvaror, som tillhandahållas av utsäidesbolaget, föreligga icke fullt så starka skäl för deras bibehållande under föreningens kontroll. Vissa omständigheter utgöra dock eu rätt kraftig motivering även härför. De viktigaste bland dessa äro följande.

För kontrollen av de egna stammarna måste utsädesföreningen hava särskild kontrollavdelning. Dennas omfattning och utrustning med hänsyn till såväl läst personal och magasinskontrollanter som behövligt lokalutrymme, apparater in. m. bliva i huvudsak densamma, vare sig kontrollen omfattar samtliga bolagets utsädesvaror eller blott sådana av föreningens sorter och stammar. Följaktligen bliva föreningens verkliga utgifter för den del av kontrollen, som omfattar icke Svalövssorter, jämförelsevis små. Om utsädesbolagets ersättning för denna kontroll beräknades särskilt efter vissa grunder, skulle nettokostnaden för kontrollen iiver Svalövsstammarna därigenom kunna rätt avsevärt reduceras.

Vidare må framhållas, att om kontrollen icke skulle bibehållas i sin nuvarande form, komme utsädesbolaget säkerligen att för de förberedande analyserna upprätta egen frökontroll och endast för de övriga analyserna samt för eventuella plomberingar å icke Svalövssorter anlita offentlig frökontrollanstalt. Givetvis komme bolaget att i motsvarande mån kräva minskning i avgiften till Svalöv. Sannolikt är också, att bolaget ej ville binda sig till någon viss allmän anstalt utan hava fria händer att välja olika sådana för sina olika distributionsplatser.

Den kontroll, som utövas av en offentlig anstalt, kan icke få det allsidiga inflytande på det kontrollerade utsädets kvalitet, som föreningens mera intima. Fn offentlig anstalt lär icke kunna uppställa andra fordringar, än dem den gällande instruktionen föreskriver; föreningen kan däremot genom särskilda villkor och direktiv, som fastställas i en överenskommelse med bolaget, få ett helt annat inflytande på rensning och sortering av utsädet samt överhuvud på kontrollen av sådana egenskaper, som frökontrollinstruktionen ej upptager och icke kan upptaga, men som dock äro av stor vikt för utsädesvärdets bedömande, än vad en offentlig anstalt skulle kunna få.

För kontrollen över Svalövssorterna är det också till stort gagn, att föreningens kontrollavdelning även får syssla med annat material än utsäde av dessa. Därmed vinnes den överblick över den allmänna kvalitetsstandarden för året hos de olika utsädesslagen, som är mycket viktig för en kontrollanstalt att äga. Likaså beredes därigenom möjlighet att få inblick i olika sorters och stammars fel eller förtjänster med avseende på kvalitet, mottaglighet för vissa groningen påverkande växtsjukdomar o. s. v. i jämförelse med andra stammar, något som kan vara av stort värde för förädlingsarbetet.

Slutligen må här också erinras om de synpunkter i frågan och de skäl för att föreningens kontroll omfattar alla av utsädesbolaget tillhandahållna utsäden, som redan år 1909 anförts av föreningens kommission och som återfinnas i förut nämnda årgång av utsädesföreningens tidskrift (1909, sid. 23). Särskilt torde böra framhållas den större säkerhet, varmed kontrollen kan utföras, om den omfattar alla utsäden, samt den arbetsbesparing, som onekligen vinnes därigenom. För köparna av utsädesbolagets utsädesvaror måste det också vara en fördel, att de ifråga om kontrollen över det inköpta utsädet, även om detta omfattar flera olika slag, blott hava att göra med en enda anstalt.

74 Kung!,. Maj:ts proposition Nr 17'2.

På grund av alla dessa nu nämnda omständigheter torde det på goda grunder kunna sägas, att det såväl med hänsyn till utsädesföreningens som konsumenternas intressen är förmånligast, om föreningens kontroll fortfarande får omfatta utsädesbolagets hela försäljning av utsädesvaror. Självfallet gäller detta endast under den förutsättningen, att samarbetet mellan föreningen och bolaget kommer att fortsätta under samma eller liknande form som hittills. Skulle det ordnas på annat sätt med tillgodogörandet i stort av de utav föreningen förädlade sorterna, föreligger emellertid samma skäl, som ovan åberopats, för att kontrollen över sorternas förökning och distribuering får ligga i föreningens händer. Den mindre erfarenheten hos eventuella andra mellanhänder och därmed följande osäkerhet skulle till och med göra skälen härför ännu starkare.

Om utsädesföreningen genom sin kontroll avdelning skall utöva kontroll över utsädesbolagets odling och försäljning av utsäden, skall bolaget självfallet också lämna ersättning härför. Sådan ersättning har tidigare, före 1909, lämnats på så sätt, att bolaget direkt betalt föreningen för alla dess kontrollkostnader. Från och med nämnda år har ersättningen för kontrollen inräknats i bolagets avgift. Dock är bolaget, såsom förut nämnts, enligt nu gällande avtal skyldigt att under vissa förutsättningar lämna bidrag till kontrollkostnaderna, och har sådant bidrag utgått under åren 1917—1921 med tillhopa 67,716 kronor 56 öre.

Frågan är nu — under förutsättning att samarbetet mellan föreningen och bolaget skall fortsätta — hur ersättningen för kontrollen framdeles skall på lämpligaste sätt ordnas. Härvid kan man tänka sig antingen att ersättningen som hittills inräknas i totalavgiften, eller att densamma beräknas särskilt efter vissa fastställda grunder.

Ur flera synpunkter sett är det otvivelaktigt förmånligast, att ersättningen för kontrollen utgår efter nu gällande grunder. Enligt dessa har föreningen full frihet att ordna kontrollen, så att den blir möjligast effektiv. Skulle ersättningen utgå med viss avgift för varje analys och i förhållande till antalet plomberingar, läge det nära till hands för bolaget att vilja inskränka dessa till det minsta möjliga. Härigenom kunde lätt meningsskiljaktigheter rörande kontrollens omfattning med därav följande obehag uppkomma. Samma bleve sannolikt förhållandet, om ersättning liksom före 1909 skulle utgå med direkt betalning för föreningens utgifter för kontrollarbetena. Även i detta fall kan man nämligen befara, att bolaget skulle komma att anse en del av föreningen såsom nödvändiga ansedda kontrollåtgärder mindre viktiga eller obehövliga och sålunda vägra att lämna ersättning härför. Därtill kommer, att det med fog skulle kunna sägas, att kontrollen vore beroende av det företag, som den skall kontrollera.

Då det sålunda otvivelaktigt är lättast för föreningen att göra kontrollen mest effektiv, om ersättningen härför utgår efter nu gällande grunder, torde detta också ur allmän synpunkt få anses vara mest lämpligt. Med hänsyn till den stora betydelsen för jordbruket av att erhålla ett utsäde av bästa möjliga kvalitet har det också alltid ansetts som en synnerligen viktig angelägenhet, att föreningens kontroll göres så effektiv som möjligt. Och för att så skall kunna ske beliöves den rörelsefrihet, som den på angivet sätt erhållit.

Det sagda gäller om föreningens kontroll i allmänhet men också om kontrollen av icke Svalövssorter. Skulle ersättningen för denna senare utgå efter antalet analyser och plomberingar, är det, som förut framhållits, sannolikt, att bolaget komme att utföra en del förberedande undersökningar genom egna arbetskrafter. Tydligen vore det också mycket svårt att få till stånd

K inu/l. M<i,j:ls proposition Nr !7‘2.

7f>

oi) användbar och Lämplig taxa för granskning av rensningsprov, bedömning av kvaliteten i allmänhet, anvisningar rörande utsädets vidare behandling o. s. v.

Det. bär, och detta måhända med rätta, framhållits, att utsädes bolaget genom sitt avtal med utsädesföreningen erhållit sin kontroll på ekonomiskt förmånligare villkor än andra utsädesfirmor, som anlitat statsunderstödda frökontrollanstalter. Om så är fallet, kan emellertid detta förhållande tydligen regleras genom den totala avgiftens storlek och genom att denna approximativt uppdelas i ersättning för stammarna och ersättning för kontrollen, såsom redan försökts i det nya kontraktet mellan föreningen och bolaget. Vid bedömande av hithörande spörsmål torde man emellertid ej helt böra bortse från, att föreningens omfattande kontroll i viss mån också kan anses tjäna föreningens egna och jordbrukets intressen.

Skulle det på grund av andra skäl än dem, som föreningen bör taga hänsyn till, anses lämpligt, att ersättningen för föreningens kontroll över icke-Svalövssorter utgår efter särskild taxa, så torde denna, så långt möjligt är, böra överensstämma med den taxa, som kommer att gälla för kontroll, utövad av statens centrala frökontrollanstalt eller andra statsunderstödda anstalter.»

Förenämnda aktiebolag Algot Holmberg & Sou har i denna fråga anfört följande:

»Vid ordnande av frågan om kontroll av utsädesproduktionen är det av vikt att tillse, att det brukade kontrollmärket äger största möjliga auktoritet såväl inom som utom landet. (Sveriges utsädesförenings) Svalövs Original är en beteckning, som redan äger klang över hela världen. Det torde taga flera, årtionden att i utlandet i samma grad inarbeta ett nytt kvalitémärke, och det är alls ej säkert, att det någonsin lyckas. Statens auktoritet räcker ej att förläna en kvalitébeteckning något värde; den s. k. 'statsplomberingen’ är exempel härpå.

Det synes under dessa förhållanden vara uppenbart slöseri att bortkasta det kanske mest välkända kontrollmärke på utsäde, som överhuvud taget existerar och i stället söka inarbeta ett nytt.

För bruk av originalbeteckningen fordras emellertid enligt gängse uppfattning, att densamma åsättes av förädlaren själv. Då nu emellertid en särskild myndighet skapats för att handhava kontrollen, vilja vi föreslå, att denna träder i sådant samarbete med Sveriges utsädesförening, att de kontrollerade utsädena av föreningens stammar kunna åsättas föreningens originalbeteckning.

Som Svalövs (Sveriges utsädesförenings) original bör allt sådant utsäde betecknas, som blivit av utsädesföreningens tjänstemän (eventuellt på centrala frökontrollanstaltens uppdrag) under växttiden insynat och godkänt samt före försäljning till förbrukare under betryggande kontroll (eventuellt genom centrala frökontrollanstaltens tjänstemän) rensat och plomberat.

Envar odlare av Sveriges utsädesförenings sorter bör äga rätt att påkalla föreningens insyning av den växande grödan och eljest behövlig kontroll i och för skördens beteckning som originalutsäde och må det sedan ankomma på ptsädesföreningens godkännande, huruvida skörden kan utbjudas som original.

För denna kontrollförrättning bör föreningen av odlaren uttaga en kontrollavgift av t. ex. 1 krona per har insynad areal samt därutöver för vad som plomberas som utsäde av försäljaren en royalty av ‘/g öre per kg.

Kungl. Maj ris proposition Nr 172.

De inkomster från hela landets utsädesodlare cell utsädesliandlare, som föreningen på detta sätt kan förskaffa sig, skola säkerligen rikligt kompensera de uteblivna bidragen från Svalövsbolaget».

Chefen för statens centrala frökontrollanstalt har efter anmodan i denna Daga avgivit yttrande av följande innehåll:

»Nästan allt sedan växtförädlingen i början av 1890-talet på allvar upptogs i vårt land, har Sveriges utsädesförening genom de offentliga anslag, som densamma av stat, hushållningssällskap och landsting åtnjutit, varit att betrakta som landets officiella organ för kulturväxternas förädling, och undei det senaste decenniet har densamma i ännu högre grad kommit att intaga denna ställning, alldenstund denna institutions omkostnader numera förutom statsmedel endast bestridas av genom verksamhetens utövande erhållna inkomster, förnämligast avgifter för till allmänna svenska utsädesaktieboiaget överlämnade förädlingsprodukter. Oaktat utsädesföreningen formellt sett ej är en statsinstitution, kan den död?; alltså i realiteten fullt jämställas med eu dylik och bör som sådan naturligtvis organiseras i intimt samarbete med de statsinstitutioner, vilkas verksamhet i någon män sammanfalla med dess egen. Utsädesföreningens huvuduppgift som praktisk vetenskaplig anstalt är att uppdraga och noggrant pröva odlingsvärdet av för olika ändamål och för landets olikartade förhållanden avsedda sorter, stammar och eliter av olika kulturväxter, men dessutom har eu ingalunda oväsentlig del av dess verksamhet också omfattat kontrollen icke blott över de till utsädesbolaget överlämnade förädlingsprodukterna utan även över alla av nämnda firma saluförda utsädesvaror. Denna sistnämnda del av utsädesföreningens verksamhet hade naturligtvis icke blott sitt fulla berättigande utan var helt enkelt nödvändig så länge frökontrollväsendet i vårt iand ej erhållit någon enhetlig organisation och för övrigt ej heller var kvalificerad för en dylik uppgift. I och med inrättande av en statens centrala frökontrollanstalt har emellertid förhållandet ändrats, och nu är tidpunkten inne att överflytta ovannämnda kontrollverksamhet från den institution, Sveriges utsädesförening, vars huvuduppgift är växtförädling, till den institution, centrala frökontrollanstalten, vars huvuduppgift är kontroll över salu Ruda utsädesvaror. Från statens, den anslagsgivande myndighetens, och för ös rigt även från allmänhetens sida är det ej tilltalande att en anstalt, vars verksamhet upprättliålles genom statsmedel, lämnar vissa fördelar till en privat firma, även om densamma för närvarande är avnämare av anstalcens produkter, och detta torde väl framför allt bliva fallet, då utsädesbolaget till utsädesföreningen för framtiden endast vill erlägga en avgift av 80,000 kionoi både för de ernallna förädlingsprodukterna och för kontrollen över hela sin försäljning. Utsädesföreningens samtliga självkostnader för nyssnämnda kontrollverksamhet torde nämligen för närvarande uppgå till minst 00,000 kronor, och i verkligheten har denna föreningens verksamhet för utsädesbolaget ett ännu högre värde, vilket med all tydlighet torde framgå av den omständigheten, att utsädesföreningens kontroll (analyser, plomberingar och insyningai) efter taxa (med avsevärd rabatt) beräknas uppgå till medeltal töi senaste 3 år (1921 22 1923—24) till cirka 62,000 kronor och för senaste året (1923—24) till ej mindre än cirka 72,000 kronor. Härav framgår, att ,|(/u D-r> ^ olir alltför ringa, vilken utsädesbolaget vill erlägga som ensamförsäljare av eu statsunderstödd anstalts förädlingsprodukter och för dess därav följande särställning. Sedan frökontrollen i vårt land statligt blivit o) dnad, föreligger ej någon anledning, varför utsädesföreningen skulle utöva

Klut f/t. Maj: fn proposition Nr 172.

kontrollen över utsädesholagets eller eventuellt annan avnämares försäljning. Det torde för övrigt vara ett det svenska jordbrukets berättigade krav, att kontrollen över försäljningen av en statsunderstödd anstalts sorter och stammar verkställes genom statens egen kontrollanstalts försorg. Man frågar sig nu, om denna anstalt verkligen kan utöva en fullt effektiv kontroll även över de saluförda utsädenas sortäkthet. Också härutinnan kommer centrala anstalten att söka göra sig kvalificerad, men anser, att den i denna del av kontrollen bör kunna påräkna ett intimt samarbete med utsädesföreningen, i så avseende att dess tjänstemän i lika stor utsträckning som hittills, biträda vid besiktningen av utsädesholagets eller eventuellt annan avnämares kontraktsodlingar.

1 det föregående har blott berörts kontrollen (iver utsädesföreningens i marknaden utförda förädlingar, men det bör ju vara självfallet, att den eller de firmor, som hava den stora fördelen att vara en dylik anstalts avnämare, också bör ställa sin försäljning av övriga utsädesvaror under samma enhetliga kontroll och för övrigt bör så vara fallet med varje utsädesfirma, som vill gälla för att vara verkligt kvalificerad.

På grund av vad ovan anförts får jag alltså föreslå, att statens centrala frökontrollanstalt övertager hela kontrollen över utsädesholagets försäljning av utsädesvaror. I stort sett bör denna kontroll organiseras på följande sätt. — Utsädesföreningens tjänstemän verkställa som hittills all erforderlig fältkontroll och avgiva häröver protokoll till centrala frökontrollanstalten, som utför all analysering och plombering av de saluförda utsädesvarorna. För av utsädesföreningen för praktiken utlämnade nya sorter börjar kontrollen året innan de skola utföras i marknaden; under den tid, en sort förökas i och för försäljning, ombesörjer utsädesföreningen själv erforderlig kontroll, varvid all analyserig kostnadsfritt verkställes av centrala frökontrollanstalten. För hela nämnda kontroll erlägger utsädesbolaget ett för en tidrymd av minst 5 år kontrakterat belopp till centrala anstalten, vilken sedan i sin tur ersätter utsädesföreningen dess omkostnader för fältkontrollen.

Vad angår hela denna kontrolls mera detaljerade anordning, så vill jag ej på detta förberedande stadium närmare utforma planen för densamma. Lämpligast torde bliva, att centrala anstalten förlägger en filialstation till Svalöv, och att denna verkställer alla provtagningar och plomberingar, samt utför de förberedande och vägledande analyser, som erfordras för utsädesvarornas färdigställande, under det att alla garanti- eller plomberingsanalyser utföres av centrala anstalten; vid utsädesholagets filialer anställes erforderlig personal för provtagning och plombering. Då emellertid denna organisation av flera anledningar ej kan träda i kraft redan den 1 juli 1925 bör saken kunna provisoriskt ordnas så, att centrala frökontrollanstalten från nämnda tidpunkt övertager utsädesföreningens kontrollbyrå, vars verksamhet får fortgå i samma omfattning som hittills, till dess förhållandena medgiva dess omläggning i förut nämnd riktning.»

Såsom av den tidigare redogörelsen framgår Utför föreningen all erforderlig kontroll åt bolaget. Någon särskild ersättning är icke bestämd härför. Bolagets årliga avgift till föreningen utgör ersättning även för detta arbete.

Denna anordning har ofta påtalats såsom givande bolaget en obehörig förmån framför andra fröaffärer, vilka för kontroll måste vända sig till statens lokala frökontrollstationer och betala efter dessas taxor.

Någon ändring i detta förhållande har hittills knappast varit möjlig, enär

78 Förslag till nya avtal.

Kungi. Maj:ts proposition Nr 172.

dessa kontrollstationer icke kunnat åtaga sig en kontroll i den omfattning, särskilt i avseende å fältbesiktningar eller insyningar, som för bolagets rakning erfordrats. Efter inrättandet av statens centrala frökontrollanstalt kar ett annat förhållande inträtt. Såsom redan nämnts tillkommer det enligt stadgarna denna anstalt att verkställa insyningar av växande gröda och över därav verkställd besiktning avgiva bevis. Enligt stadgarna tillkommer det än vidare anstalten att med sådana utsädesfirmor, vilkas organisation för inköp och försäljning samt anordningar för utsädesvarornas färdigställande och lagring sådant medgiva, efter framställning ingå avtal om kontroll i enlighet med de närmare föreskrifter, lantbruksstyrelsen meddelar, av firmans hela utsädesförsäljning (självverkande kontroll). För den centrala frökontrollanstaltens arbeten har lantbruksstyrelsen fastställt taxa.

Då således numera allt det arbete, som fordras för bolagets kontroll, kan utföias a\ statsanstalt och taxa därför är fastställd, är det enligt de sakkunnigas förmenande klart, att bolaget i varje fall för att få kontrollarbetet utfört skall betala efter samma taxa, som gäller för andra för enahanda arbete.

Man torde dock icke böra stanna härvid. Om man gjorde ett undantag från bestämmelsen att insyning och självverkande kontroll endast får verkställas av den centrala frökontrollanstalten och medgåve utsädesföreningens kontrollavdelning enahanda befogenhet i dylikt avseende, skulle man betaga den centrala frökontrollanstalten den ledande ställning, som just avsågs med dess inrättande. Dessutom skulle man lätt kunna få den uppfattningen, att Svalövsbolaget fortfarande Ange en privilegierad ställning i kontrollavseende. De sakkunniga finna därför det enda riktiga vara att, därest samarbetet med föreningen skall fortsättas, bolaget med den centrala frökontrollanstalten träffar ett sådant avtal om kontroll av bolagets hela utsädesförsäljning, som i förenämnda stadgebestämmelse avses.

Klart är, att den centrala anstalten för fullgörande av ett åtagande av den omfattning, ett dylikt avtal skulle innebära, måste träffa sådana anordningar, att det mesta arbetet kan utföras i Svalöv. Endast vissa viktigare undersökningar torde behöva utföras i Stockholm.

Vid de förhandlingar, som de sakkunniga, på sätt nämnts, haft med representanter för föreningen och bolaget, hava de sakkunniga med stöd av den förebragta utredningen ansett följande synpunkter böra vara vägledande.

Bolagets hela utsädesförsäljning — således ej allenast beträffande föreningens sorter — bör vara underkastad enhetlig kontroll. Angående dylik kontroll bör avtal träffas mellan statens centrala frökontrollanstalt och bolaget. Ersättningen bör bestämmas efter samma grunder, som komma att gälla för andra liknande avtal mellan anstalten och större utsädesaffärer.

Såvitt möjligt bör i nu bestående kontrollförfarande icke göras större faktiska förändringar än som måste föranledas av att centrala frökontroll-

Tv iui(/l. Mnj:ls proposition AV 172. 79

anstalten skall hava ledningen av kontrollarbetet och ansvaret för dess rätta utövande.

Då således angående kontrollen över bolagets verksamhet skall upprättas särskilt avtal, skall avtalet mellan föreningen och bolaget allenast reglera rättsförhållandet med anledning av bolagets ensamrätt till föreningens förädlingar. Bestämmelserna härom i nu bestående avtal tarva vissa formella ändringar dels på grund av kontrollens överflyttande till centrala frökontrollanstalten, dels med hänsyn till den införda definitionen å originalutsäde.

Bolaget åliggande ersättning för ensamrätten till föreningens förädlingar bör sättas så hög att, å ena sidan, föreningen får en rimlig gottgöreise och, å andra sidan, bolaget ej tillföres en oskälig vinst. Ersättningen får dock icke sättas så hög, att den måste föranleda bolaget att höja sina utsädespriser. Det årliga ersättningsbeloppet bör stå i förhållande till bolagets omsättning. Detta torde nämligen vara att föredraga framför ett system med andel i vinst, då tvist om denna med hänsyn till avskrivningar och dylikt lätt kan uppstå. Även om ersättningen bör vara underkastad växling med hänsyn till omsättningen, bör dock för vinnande av stadga i föreningens budgetberäkning så stor del som möjligt bestå av eu fast grundavgift.

Med beaktande av sålunda anförda synpunkter hava upprättats ej mindre av de sakkunniga ett av föreningen och under viss förutsättning även av bolaget gillat förslag till avtal dem emellan än även av chefen för statens centrala frökontrollanstalt i samråd med de sakkunniga dels ett av lantbrulcsstyrelsen och bolaget gillat förslag till avtal rörande kontroll över bolagets hela utsädesförsäljning, dels ock ett av lantbruksstyrelsen och föreningen gillat förslag till avtal rörande föreningens åtagande att under anstaltens ledning utöva denna kontroll.

Avtalsförslagen återgivas härefter, därvid jämsides med huvudavtalet upptagas motsvarande bestämmelser i nu gällande avtal.

1)

Nuvarande avtalet.

Emellan Sveriges utsädesförening, här nedan kallad föreningen, och allmänna svenska utsädesaktiebolaget, här nedan kallat bolaget, är denna dag följande överenskommelse upprättad angående övertagandet av från föreningen utgående eliter och nya sorter av lantbruksväxter.

4 §.

Föreningen förbinder sig att under kontraktstiden uteslutande till bolaget

Föreslagna avtalet.

Mellan Sveriges utsädesförening, här nedan kallad föreningen, och allmänna svenska utsädesaktiebolaget, här nedan kallat bolaget, är denna dag följande överenskommelse upprättad angående övertagandet av från föreningen utgående nya sorter och eliter av lantbruksväxter.

1 §•

Föreningen förbinder sig att under den tid, detta avtal varar, med

80 Kung!. Maj:ts proposition Nr 172.

Nuvarande avtalet.

överlämna de nya sorter och eliter av lantbruksväxter av olika slag, som av föreningen anses färdiga att utsläppas till allmän odling, samt medgiver bolaget under samma tid rättighet att ensamt under föreningens kontroll och plomb saluhålla utsäde av de övertagna förökningarna med den inskränkning, som under 6 § sägs. Å andra sidan förbinder sig föreningen att icke under kontraktstiden till annan överlämna något kvantum av dessa sorter eller eliter utom till behövliga försöksodlingar och då under sådant förbehåll, att på denna väg intet kan komma ut i marknaden. Skulle förökning av nya sorter eller eliter på grund av föreningens förvållande dock äga rum hos annan än bolaget, är bolaget berättigat att av föreningen fordra skadestånd till av skiljenämnd fastställt belopp.

5 §.

Bolaget förbinder sig att väl vårda, föröka och under föreningens kontroll och plomb i allmän marknad

Föreslagna avtalet.

undantag, varom nedan i denna paragraf och i 4 § sägs, uteslutande till bolaget överlämna de nya sorter och eliter av lantbruksväxter av olika slag, som av föreningen anses färdiga att utsläppas till allmän odling.

Vad sålunda stadgats skall dock icke utgöra hinder för föreningen att för behövliga försöksodlingar utlämna utsäde av nya sorter eller eliter. Föreningen är pliktig att vid dylikt utlämnande vidtaga nödiga åtgärder för att på denna väg intet må komma ut i marknaden. Skulle på grund av föreningens förvållande förökning av nya sorter eller eliter äga rum hos annan än bolaget, är. föreningen pliktig att utgiva skadestånd till av skiljenämnd fastställt belopp.

2 §.

Föreningen överlåter å bolaget, med undantag, varom i 4 § sägs, ensamrätt att under den tid, detta avtal varar, å föreningens vägnar begära och erhålla frövara av föreningens sort eller elit betecknad som original i plomberings- och insyningsbevis samt att under sådan beteckning saluhålla varan.

Föreningen förbinder sig att i den utsträckning, som enligt gällande bestämmelser erfordras för erhållande av beteckningen original, låta föreningens tjänstemän efter statens centrala frökontrollanstalts föreskrifter insyna bolagets i Sverige befintliga odlingar. Utom för fall, varom i 4 § sägs, må föreningens tjänstemän icke biträda vid insyning av odling av föreningens sort eller elit för annans räkning än bolagets.

3 §.

Bolaget förbinder sig att väl vårda, föröka och under statens centrala frökontrollanstalts kontroll och plomb

Kuiif/l. Maj.ts proposition Nr 172.

81 Nuvarande avtalet.

saluhallu allt utsäde, som frän föreningen emottagits, dock med reservation för sådana hinder, som möjligen kunna vållas av missväxt, dålig övervintring, växtsjukdomar m. in.

6 § (1 och 2 st.).

Bolaget är berättigat att vägra mottaga erbjudna nya sorter, vilka det i så fall skall vara föreningen förbehållet att överlåta åt annan till förökning och försäljning under föreningens kontroll och plomb.

Likaledes är bolaget berättigat, att, om det anser en mottagen sort icke längre värd att föras i handeln, efter hos föreningen därom gjord anmälan upphöra att tillhandahålla densamma i marknaden med rätt för föreningen att likaledes i sådant fall på sätt här förut sagts till annan överlåta sorten i fråga.

7 § (slutet).

Vidare är bolaget pliktigt att ställa sig till efterrättelse av föreningens

styrelse---eventuellt utfärdade

förbud att vidare såsom utsäde försälja av sort eller elit, som blivit uppblandad eller av annan orsak befunnits mindervärdig.

Bolaget skall förfoga över så stort och så välskött jordbruk, att förökningen av från föreningen erhållna utsäden under de förste åren efter mottagandet kan anses betryggad.

3 Bolaget skall förfoga över tidsenliga och vid besiktning, verkställd genom föreningens styrelses försorg, godkända magasinslokaler med alla de rensnings- och sorteringsmaskiner m. m., som befinnas vara nödiga för utsädets vederbörliga skötsel.

Föreslagna avtalet.

i allmän marknad saluhälla utsäde avalla sorter, som från föreningen mottagits, dock med reservation för sådana hinder, som möjligen kunna vållas av missväxt, dålig övervintring, växtsjukdomar in. m. och med undantag, varom i 4 § sägs.

4 §.

Bolaget är berättigat att vägra mottaga erbjuden ny sort eller elit, vilken det i så fall skall vara föreningen förbehållet att överlåta åt annan till förökning och försäljning såsom föreningens originalvara.

Likaledes är bolaget berättigat, att, om det anser en mottagen sort eller elit icke längre värd att föras i handeln, efter hos föreningen därom gjord anmälan upphöra att tillhandahålla densamma i marknaden, med rätt för föreningen att likaledes i sådant fall på sätt här förut sagts till annan överlåta sorten eller eliten såsom originalvara.

5 §.

Bolaget förbinder sig att ej låta såsom originalvara plombera eller under sådan beteckning saluhålla frövara av föreningens sort eller elit, som föreningen i skriftligt meddelande till bolaget förklarat vara uppblandad eller av annan orsak mindrevärdig.

6 §.

Bolaget skall förfoga dels över så stort och så välskött jordbruk, att förökningen av från föreningen erhållna utsäden under de förste åren efter mottagandet kan anses betryggad, dels ock över tidsenliga och vid besiktning, verkställd genom föreningens styrelses försorg, godkända magasinslokaler med alla de rensnings- och sorteringsmaskiner m. m., som befinnas vara nödiga för utsädets vederbörliga skötsel.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 136 höft. (Nr 172.)

82 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

Nuvarande avtalet.

7 § (början).

Bolaget förbinder sig att ställa sig till efterrättelse de rimliga föreskrifter beträffande odling och förökning, som av föreningens styrelse för bibehållande av sorternas värde kan finnas nödiga. Vidare är bolaget pliktigt att ställa sig till efterrättelse av föreningens styrelse meddelade föreskrifter beträffande skötseln av de övertagna sorterna samt —--.

8 § (första stycket).

Bolaget skall i avseende på förökningen och spridningen av de övertagna sorterna underkasta sig den kontroll å odlingsfält och magasin, som föreningen anbefaller. Kontrollen skall omfatta även de odlingar, som efter medgivande av föreningen anförtrotts åt andra jordbrukare, samt ej mindre alla till de överlåtna sorterna hörande grödor, som av bolaget inköpas från vederbörande odlare för försäljning som utsäde, än även alla andra av bolaget i allmänna marknaden förda utsädesvaror. Kostnaderna för denna kontroll bestridas i sin helhet av föreningen i vad angår såväl löner och material av alla slag som resor, porton, frakter och därmed jämförliga utgifter. För den händelse att bolagets årliga försäljning av kontrollerad och plomberad utsädesvara skulle överstiga tre miljoner kronor, erlägger bolaget till föreningen såsom ersättning för ökade kontrollkostnader en halv (‘/2) procent å den överskjutande försäljningssumman.

Föreslagna avtalet.

7 §.

Bolaget förbinder sig att ställa sig till efterrättelse ej mindre de rimliga föreskrifter beträffande odling och förökning, som av föreningens styrelse för bibehållande av sorternas värde kan finnas nödiga, än även av föreningens styrelse meddelade föreskrifter beträffande skötseln av de övertagna sorterna.

8 §.

Bolaget förbinder sig såväl att i avseende på förökningen och spridningen av de från föreningen övertagna sorterna och eliterna stim ock beträffande alla andra av bolaget i allmänna marknaden förda utsädesvaror underkasta sig den kontroll, som statens centrala frökontrollanstalt anbefaller. Kontrollen skall sålunda innefatta dels för plombering erforderlig kontroll över alla utsädesvaror dels ock fältbesiktningskontroll över sådana från föreningens sorter och eliter härstammande grödor, som bolaget därtill anmäler.

Kostnaden för denna kontroll ävensom för föreningens tjänstemäns i 2 § omförmälda biträde med insyningar av bolagets odlingar bestridas av bolaget efter avtal med statens centrala frökontrollanstalt.

9 §.

Bolaget förbinder sig att vid förökning av sådana från föreningen mottagna sorter, som med ekonomisk fördel kunna inom landet odlas, icke utan föreningens styrelses medgivande ingå avtal rörande odling i främmande länder.

10 §.

Föreningens styrelse förbehålles rätt att yttra sig över de pris, till vilka utsäden av de från föreningen bekomna sorterna tillhandahållas allmänheten.

Kungl. Maj: ts proposition Nr 172.

Nuvarande avtalet.

(i § (sista stycket).

Bolaget är berättigat att framdeles såsom hittills, i händelse någon av annan förädlare än föreningen framställd sort skulle befinnas för dess marknad särskilt lämplig eller möjligen överträffa någon av föreningens sorter, med föreningens styrelses medgivande förvärva rättighet till sådan sorts förande i handeln samt under föreningens kontroll, plomb och skydd saluhålla utsäde därav.

11 § (första stycket).

Bolaget är skyldigt att såsom ersättning för de i denna överenskommelse omförmälda förmåner till föreningen erlägga en årlig avgift av

90,000 kronor, vilken avgift sedermera årligen räknat från den 1 juli 1919 ökas med 10,000 kronor upp till 140,000 kronor. Utbetalningen av här stadgade avgift sker sålunda, att bolaget vid varje kvartals slut utbetalar till föreningen V6 av det för året utfallande beloppet samt de resterande */,. efter det bolagets räkenskaper avslutats och ordinarie bolagsstämma hållits, dock senast den 1 december.

8 § (andra stycket).

Bolaget ställer till föreningens förfogande den för dess försök erforderliga arealen färdigberedd och väl gödslad och erhåller därför en årlig ersättning av 300 kronor per hektar med villkor av överenskommelse om platsen minst två (2) månader före såningstiden.

83 Föreslagna avtalet.

11 §.

Bolaget är berättigat att framdeles såsom hittills, i händelse någon av annan förädlare än föreningen framställd sort skulle befinnas för dess marknad särskilt lämplig eller möjligen överträffa någon av föreningens sorter, med föreningens styrelses medgivande förvärva rättighet till sådan sorts förande i handeln.

12 §.

Såsom ersättning för den bolaget enligt denna överenskommelse tillförsäkrade rätt erlägger bolaget till föreningen

dels en årlig grundavgift av sextiotusen (60,000) kronor,

dels ock, för den händelse att bolagets årliga försäljning av föreningens originalvaror skulle överstiga

1,500,000 kronor, en tilläggsavgift av en procent av den överskjutande försäljningssumman för dylika originalvaror.

Grundavgiften utbetalas med en fjärdedel eller femtontusen (15,000) kronor vid slutet av varje kvartal.

Tilläggsavgiften betalas så snart bolagets räkenskaper avslutats och ordinarie bolagsstämma hållits, dock senast den 1 december.

13 $.

Bolaget förbinder sig att ställa till föreningens förfogande den för försöken erforderliga åkerarealen färdigberedd och gödslad, för höstsäd med kreatursgödsel enligt föreningens önskan och därjämte 200 kg. superfosfat per hektar samt för vårsäd med 200 kg. superfosfat per hektar.

I ersättning för detta bolagets åtagande, som gäller allenast under förutsättning att föreningen giver

84 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

Nuvarande avtalet. Föreslagna avtalet.

bolaget meddelande om önskad plats minst två månader före såningstiden, betalar föreningen till bolaget en årlig avgift av 400 kronor per hektar för höstsäd och 300 kronor per hektar för vårsäd, dock att för varje isolering minimiavgiften skall utgöra 10 kronor.

14 §.

För främjande av ett gott samarbete mellan föreningen och bolaget skall föreningen till sina styrelsesammanträden vara skyldig kalla av bolagets styrelse utsett ombud, vilket må äga vid sammanträden närvara och i överläggningarna men ej i besluten deltaga. Bolagets representant må äga’ rätt, om han så påfordrar, erhålla sina yttranden förda till protokollet.

13 §.

Uppstår tvist rörande rätta tolkningen av detta kontrakts bestämmelser eller i förhållandet mellan föreningen och bolaget samt deras inbördes rättigheter och skyldigheter, får saken icke dragas inför domstol, utan skall avgöras enligt gällande lag om skiljemän.

12 Denna överenskommelse gäller från och med den dag, Kungl. Maj:t bestämmer, dock tidigast från och med den 1 juli 1918, till dess uppsägning bevisligen från någondera sidan skett, i vilket fall överenskommelsen upphör att gälla på dagen två år efter den första juli, som följer närmast efter uppsägningsdagen. Uppsägningsrätten är ömsesidig. 1

1 §•

Som säkerhet för fullgörandet av bolagets här nedan åtagna förbindelser överlämnas antingen garantiförbindelse av Skandinaviska Kreditaktiebolaget å ett belopp av lägst

90,000 kronor, eller ock annan därmed jämngod säkerhet.

15 Uppstår tvist rörande rätta tolkningen av denna överenskommelse eller i förhållandet mellan föreningen och bolaget samt deras inbördes rättigheter och skyldigheter, får saken icke dragas inför domstol, utan skall avgöras enligt gällande lag om skiljemän.

16 §.

Denna överenskommelse gäller från och med den 1 juli 1925, till dess uppsägning bevisligen från någondera sidan skett, i vilket fall överenskommelsen upphör att gälla på dagen två år efter den 1 juli, som följer närmast efter uppsägningsdagen.

Uppsägning ma ej ske förrän tidigast till den 1 juli 1930.

Uppsägningsrätten är ömsesidig.

17 §.

Som säkerhet för fullgörandet av bolagets förbindelse enligt denna överenskommelse överlämnas antingen garantiförbindelse av Skandinaviska Kreditaktiebolaget å ett belopp av lägst 60,000 kronor eller ock annan därmed jämngod säkerhet.

18 §.

Denna överenskommelse blir gällande endast om den för bolaget fastställda bolagsordningen innehåller följande bestämmelser:

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 172.

85 Nuvarande, avtalet. Föreslagna avtalet.

a) Kungl. Maj:t skall äga utse eu ledamot i bolagets styrelse, vilken av bolaget erhåller dagtraktamente och reseersättning enligt 3:e klassen i resereglemente! ;

b) ett ombud för statens räkning skall äga att årligen deltaga i granskningen av bolagets räkenskaper och förvaltning samt därför av bolaget äga åtnjuta dagtraktamente och reseersättning enligt 3:e klassen i resereglemente!;

c) bolagets aktiekapital skall ut- c) bolagets aktiekapital skall ut-

göra lägst 1,500,000 kronor och göra lägst 2,000,000 kronor och högst 4,500,000 kronor; högst 5,000,000 kronor;

d) ingen ändring i bolagsordningen i dessa i denna paragraf angivna hänseenden får under tiden flit' uppgörelsens giltighet liga ruin utan Kungl. Maj:ts medgivande.

Detta avtal gäller endast under förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande och annulerar överenskommelsen av den 12 december 1913.

Stockholm den 8 maj 1918. Underskrifter.)

Denna överenskommelse gäller endast under förutsättning av Kungl. Maj-.ts godkännande och annulerar överenskommelsen av den 23 december 1918.

Stockholm den 12 mars 1925.

(Underskrifter.)

2)

Mellan statens centrala frökontrollanstalt, här nedan kallad anstalten, och allmänna svenska utsädesbolaget, här nedan kallat bolaget, är denna dag följande överenskommelse upprättad rörande kontroll över bolagets hela utsädesf örsäl jn ing.

1 §•

Bolaget ställer hela sin försäljning av alla utsädesvaror under den kontroll, anstalten anbefaller.

Kontrollen skall avse såväl förökningen och spridningen av de från Sveriges utsädesförening övertagna sorter och eliter som alla andra av bolaget i allmänna marknaden förda utsädesvaror samt sålunda innefatta

a) för plombering erforderlig kontroll över alla utsädesvaror; och

b) fältbesiktningskontroll över sådana från föreningens sorter och eliter härstammande grödor, som bolaget därtill anmäler.

2 Anstalten förbinder sig att utöva kontroll och verkställa plombering i enlighet med därför gällande föreskrifter samt att låta verkställa alla besiktningar av grödor av Sveriges utsädesförenings sorter genom föreningens tjänstemän. Bevis om insyning av föreningens tjänstemän må ej lämnas annan än bolaget.

Anstaltens förbindelse till fältbesiktningskontroll omfattar icke utom landet förekommande odling samt ej heller inom landet så belägen odling, att kostnaden för besiktningen skulle bliva oskäligt hög i förhållande till odlingens omfattning.

Bolaget har att årligen före den 1 juli till anstalten anmäla de odlingar, som bolaget önskar fältbesiktigade. Skulle anstalten anse sig på grund av stadgandet i andra stycket av denna paragraf icke skyldig att fältbesiktiga någon sålunda anmäld odling, skall anstalten för att bliva fri från besiktningsskyldighet därom giva besked sist inom 14 dagar från anmälan.

86 Kanal. Maj:ts proposition Nr 172.

3 §.

För det kontrollarbete, anstalten enligt 1 och 2 §§ åtagit sig, erlägger bolaget till anstalten för varje år dels en grundavgift av 50,000 kronor, dels eventuellt en tilläggsavgift, som på sätt nedan sägs är beroende av antalet utförda fullständiga analyser, plomberingar och besiktigad areal odlingar.

Grundpriset omfattar dels 5,000 fullständiga analyser, fältbesiktning av

10,000 liektar och plombering av 100,000 kolli, varvid av kolli med vikt understigande 5 kg. tvenne räknas såsom ett, dels alla för utsädesvaromas inköp och färdigställande erforderliga förberedande analyser.

Då antalet av olika kontrollåtgärder överstiger något av ovannämnda antal, erlägger bolaget för överskjutande antal avgifter efter följande taxa:

3 kronor för varje fullständig analys,

1 krona » » hektar besiktigad odling,

25 öre » » plomberat kolli, varvid 2 kollin, i vikt understigande

5 kg., räknas såsom ett.

4 %.

De i 3 § nämnda avgifter erläggas av bolaget, grundavgiften med 1/t eller 12,500 kronor vid utgången av varje kvartal, alltså den 30 september, 31 december, 31 mars och 30 juni, samt tilläggsavgiften på en gång vid varje verksamhetsårs utgång eller senast den 1 augusti.

5 §.

Skulle bolaget önska fältbesiktning av andra odlingar än i 2 § andra stycket angivas, skall därom träffas särskilt avtal.

6 §• .

Som säkerhet för fullgörande av bolagets här ovan. åtagna förbindelser överlämnas antingen garantiförbindelse av Skandinaviska Kreditaktiebolaget å ett belopp av lägst 50,000 kronor, eller ock annan därmed jämställd säkerhet.

7 §•

Denna överenskommelse gäller under förutsättning av lantbruksstyrelsens godkännande från och med den 1 juli 1925 till dess uppsägning från någondera sidan bevisligen skett, i vilket fall överenskommelsen upphör att gälla på dagen två år efter den 1 juli, som följer närmast efter uppsägningsdagen. Uppsägning må ej ske tidigare än till den 1 juli 1930. Uppsägningsrätten är ömsesidig.

Stockholm den

3)

Mellan statens centrala frökon trollanstalt, här nedan kallad anstalten, och Sveriges utsädesförening, här nedan kallad föreningen, är denna dag följande överenskommelse upprättad rörande kontroll över allmänna svenska utsädesaktiebolagets, här nedan kallad bolaget, hela utsädesförsäljning.

1 §.

Föreningen förbinder sig att i enlighet med gällande föreskrifter och i den utsträckning, anstalten påfordrar, utföra alla åtgärder, som erfordras för kontroll och plombering av bolagets hela utsädesförsäljning.

Kontrollen skall avse såväl förökningen och spridningen av de från Sveriges utsädesförening övertagna sorter och eliter som alla andra av bolaget i allmänna marknaden förda utsädesvaror samt sålunda innefatta

Kung/. Mnj:ts proposition Nr 172. 87

a) för plombering erforderlig kontroll över alla utsädesvaror; och

b) fältbesiktningskontroll över sådana från föreningens sorter och eliter härstammande grödor, som bolaget därtill anmäler.

2 %.

Anstalten förbinder sig att för det arbete, föreningen enligt 1 § åtagit sig, till föreningen utbetala en grundavgift av 47,500 kronor jämte den tilläggsavgift, som bolaget enligt i avskrift härvid fogat avtal med anstalten kan komma att erlägga till anstalten, efter avdrag av fem procent, som tillfaller anstalten.

3 Ovannämnda avgifter erläggas av anstalten, grundavgiften med V4 eller 11,875 kronor vid utgången av varje kvartal, alltså den 30 september, 31 december, 31 mars och 30 juni, samt tilläggsavgiften på en gång vid varje verksamhetsårs utgång eller senast den 1 augusti.

4 §•

Denna överenskommelse gäller från och med den 1 juli 1925 till och med den 30 juni 1928.

Utöver vad redan anförts torde till motivering av de särskilda bestämmelserna böra framhållas följande.

Den avgift, det ålagts bolaget att betala för kontroll, är så nära som möjligt överensstämmande med föreningens hittillsvarande utgifter för kontroll av bolaget. På sätt de sakkunniga utrett, höra dessa utgifter för 1923 beräknas till 57,000 kronor. Därest nu föreslagna normer för kontrollens ersättande då gällt, skulle avgiften blivit ungefär densamma. Det må framhållas, att lanthruksstyrelsen enligt Kungl. Maj:ts föreskrift har att tillse, att taxor och avgifter till centrala frökontrollanstalten så bestämmas, att dess självkostnader bliva betäckta.

Vad angår bolagets avgift till föreningen så är grundbeloppet 60,000 kronor avsett att utgöra ersättning för bolagets samtliga förmåner på grund av samarbetet med föreningen, beträffande originalvaror dock allenast intill en omsättning av 1,500,000 kronor. Enligt numera slutförda beräkningar för omsättningen kalenderåret 1924 har densamma vad angår originalvaror något överstigit 2,000,000 kronor. Om alltså nu föreslagna avgiftsberäkning då gällt, skulle hela årsavgiften blivit 65,000 kronor.

De sakkunniga hava ingalunda förbisett, att avgiften kommer att understiga det av de sakkunniga för de tre sista kalenderåren beräknade genomsnittsvärdet för bolaget att erhålla föreningens förädlingar. Den verkställda jämförelsen mellan bolagets och andra utsädesaffärers pris imder olika år visar emellertid, att prisskillnaden sista året varit väsentligt mindre än tidigare. Detta har, såsom av bolaget framhållits, tydligen berott på, att lantbrukaren, på grund av rådande lågkonjunktur inom jordbruket, icke i samma mån som förr varit i tillfälle att betala den störa prisskillnad, som förut rått mellan bolagets och vanliga fröaffärers utsädespris. Bolaget har för att få sälja måst sänka sina pris. Denna

88 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

sänkning av priset på förädlat utsäde i jämförelse med annat av sämre odlingsvärde är givetvis nationalekonomiskt sett av stort värde. Vid dessa förhållanden och med hänsyn till svårigheten att bedöma jordbrukets utsikter under kommande år, hava de sakkunniga ansett sig kunna tillstyrka den föreslagna avgiften.

Enligt det mellan föreningen och bolaget sistlidna höst preliminärt träffade avtalet var avgiften bestämd till ett belopp, som efter avdrag av det belopp, vartill de sakkunniga beräknat föreningens utgifter för kontrollen, skulle uppgå till allenast 23,000 kronor. Den nu föreslagna avgiften är alltså nära tre gånger så hög; Bolaget har också bestämt förklarat, att därest högre avgift fordrades, bolaget avstode från hittills bestående samarbete med föreningen.

De sakkunniga vilja i detta sammanhang icke underlåta framhålla, att från statens sida bör och kan övas effektiv kontroll över att bolaget icke håller högre pris å föreningens förädlingar än som med hänsyn till skälig vinst för bolaget motsvarar bolagets utgifter därför. Kungl. Maj:t äger tillsätta flertalet av ledamöterna i föreningens styrelse och en ledamot i bolagets styrelse. Enligt det gamla avtalet såväl som i det nya förslaget är föreningens styrelse förbehållen rätt att yttra sig över de pris, till vilka utsäden av de från föreningen bekomna sorterna tillhandahållas allmänheten. De sakkunniga förmena, att det är eu skyldighet för statens representanter att tillse, att denna föreningens rätt verkligen utövas samt att, därest skäl därtill skulle föreligga, göra föreställningar hos bolaget. Bolaget är väl icke skyldigt att ställa sig en sådan föreställning till efterrättelse, men de sakkunniga äro övertygade om att bolaget, därest föreställningen äger fog, icke lärer utsätta sig för den risk, som skulle uppstå om bolaget avvisade densamma och föreningen förty såge sig nödsakad att bringa densamma till offentligheten.

Vad angår tiden för avtalets bestånd hava de sakkunniga å ena sidan ansett, att kortare minsta giltighetstid än fem år icke bör komma i fråga. Ofta återkommande uppgörelser mellan föreningen och bolaget skadar samarbetet. Då på sätt anförts vid avgiftens fastställande hänsyn tagits till nu rådande konjunkturer torde, å andra sidan, avgiften icke fastlåsas för längre tid än fem år. Härtill kommer, att avtalet mellan bolaget och centrala frökontrollanstalten icke bör bindas för längre tid. Så snart erfarenhet om verkan av de fastställda taxorna vunnits, bör möjlighet till deras justering föreligga. Avtalet mellan frökontrollanstalten och föreningen har ansetts icke böra bindas längre än till sommaren 1928, enär nuvarande föreståndaren för föreningens kontrollavdelning sagda år är skyldig att avgå.

Mot den i det preliminära avtalet föreslagna något höjda ersättningen till bolaget för försöksjord hava de sakkunniga ej haft anledning göra erinran.

Ur avtalet har, likaledes i enlighet med förslag i det preliminära avtalet, uteslutits en bestämmelse i det gamla avtalet därom att avgiften skulle under vissa förutsättningar kunna sänkas efter beslut av skiljenämnd.

Kungl. Maj:ts grogosition Nr 172.

Såsom nämnts har bolaget förklarat sig kunna godkänna det av de insUi.dwnen sakunniga uppgjorda förslaget till avtal med föreningen allenast under ^ /nrsknfnQ. viss förutsättning. Denna förutsättning är, att professorn Nils Herman Nilsson-Ehle blir chef för Svalövsföreningen och där bosätter sig.

Utsädesföreningens styrelse har vid sammanträde den ‘29—30 januari 1925 utsett professorn Nilsson-Ehle till föreståndare för Svalövsanstalten samt i skrivelse till rektorsämbetet vid Lunds universitet gjort framställning om medgivande till att professorn Nilsson-Ehles ärftlighetsinstitution förflyttades från Äkarp till Svalöv ävensom erbjudit sig att kostnadsfritt upplåta för institutionen nödiga lokaler jämte erforderlig jord för institutionens försök.

Angående ärftligketsinstitutionens tillkomst och ställning må här anföras följande.

Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning i statsverkspropositionen, tionde huvudtiteln, punkt 36, medgav 1917 års riksdag, att för professorn Nilsson-Ehle finge vid universitetet i Lund med ingången av 1918 inrättas en personlig professur i ärftlighetslära med de åligganden för Nilsson- Ehle Kungl. Maj:t bestämde, samt anvisade å allmänna indragningsstaten avlöning åt Nilsson-Ehle. I det anförande till statsrådsprotokollet av chefen för ecklesiastikdepartementet, vilket föranledde framställningen till riksdagen, meddelade departementschefen, att styrelsen för Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut på framställning från universitetet förklarat sig villigt att ställa till Nilsson-Ehles förfogande såsom försöksjord en i närheten av Åkarps järnvägsstation belägen jordareal, ej överstigande 4 hektar, jämte nödig arbetskraft ävensom att hos vederbörande myndighet göra hemställan om tillstånd att anordna de arbetslokaler, som för dylik försöksverksamhet kunde finnas nödiga. Bemälde departementschef tilläde, att han för sin del i fråga om de åtgärder, som till förmån för den nya professuren kunde bliva erforderliga i avseende å jordupplåtelse vid Alnarp samt lokaler och arbetshjälp därstädes, samrått med ohefen för jordbruksdepartementet, som förklarat sig ämna härom göra särskild framställning.

I särskild proposition, nr 182, till 1917 års riksdag, beslutad på föredragning av chefen för jordbruksdepartementet, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen dels att av uppkommande vinst å rörelsen vid Alnarps egendom finge användas ett belopp av högst 73,000 kronor till uppförande å egendomen tillhörig mark av en institutionsbyggnad med nödig utrustning för professorn Nilsson-Ehles ärftlighetsforskning, dels ock att årligen från institutionens trädande i verksamhet finge för bestridande av utgifter vid densamma av Alnarps egendoms medel utgå ett belopp av högst 3,500 kronor. Propositionen bifölls av riksdagen (skr. nr 333).

I nionde huvudtiteln av statsverkspropositionen till 1918 års riksdag meddelades till riksdagens kännedom, att oaktat väsentliga inskränkningar i arbetsplanen förenämnda belopp 73,000 kronor icke förslagit till institutionens uppförande utan att Kungl. Maj:t måst av Alnarps egendoms medel anvisa ytterligare 15,500 kronor. Riksdagen lät enligt anmälan härvid bero.

Med bifall till framställning i proposition, nr 27, medgav 1919 års riksdag (skr. nr 156), att av Alnarps egendoms vinst finge användas 8,65b

90 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

kronor för uppförande av en lada vid ärftlighetsinstitutionen samt att beloppet till bestridande av utgifter vid institutionen finge höjas från 3,500 kronor för år till 7,000 kronor för 1919 och därefter årligen 6,000 kronor.

Till 1922 års riksdag gjorde Kungl. Maj:t framställning (prop. nr 64) om medgivande att av Alnarps egendoms avkastning finge användas 6,620 kronor 99 öre till täckande av brist, som för ärftlighetsinstitutionen uppkommit 1920 och 1921 samt att det årliga anslaget från egendomen till institutionen skulle från och med 1922 få utgå med högst 8,000 kronor. Propositionen bifölls (skr. nr 61) och vid fastställande av stat för Alnarps egendom för nu löpande budgetår har till institutionen anvisats sistnämnda maximibelopp 8,000 kronor.

Till upplysning om detta belopps disposition kan omnämnas, att Alnarps egendom beräknat, att från och med 1922 skulle årligen åtgå 9,300 kronor

enligt följande specifikation:

Avlöning till biträde ...................................... kronor 2,400

' Omkostnad för skötsel av försöksjorden efter avdrag av värdet å Alnarp tillgodokommen skörd ...................... » 4,900

Uppvärmning och belysning .............................. » 1,550

Underhåll av byggnader .................................. » 300

Diverse utgifter .......................................... » 150

Summa kronor 9,300.

Departementschefen förklarade, att med hänsyn till nedgång i bränsle och arbetspris i förhållande till föregående år beloppet kunde sänkas till 8,000 kronor.

Ärftlighetsinstitutionen har emellertid till sitt förfogande jämväl anslag, anvisade på föredragning från ecklesiastikdepartementet. Sålunda uppförde 1917 års riksdag, samtidigt med inrättandet av den personliga professuren för Nilsson-Ehle, under allmänna indragningssaten ett årligt anslag å 1,000 kronor till materiell m. m. för sagda professur. Detta an-

slag, som sedan alltjämt utgått, beräknades på följande sätt:

Inköp av levande försöksmaterial (frö, plantor); insamling

av vilda försöksväxter .................................. kronor 150

Materialier för de löpande försökens årliga utförande (träpapp och aluminium-etiketter, olika slags konvolut och påsar, pergamin och andra isoleringsartiklar, bindgarn och

snören, glasvaror, askar av papp, säckar etc.) .......... » 200

Materialier för försökens vetenskapliga bokföring (fältböcker och stamböcker, journaler, anteckningsböcker, kartonger för tabeller och pärmar, skrivmaterialier) ........ » 100

Materialier för bevarande av insamlade vetenskapliga typer

samt deras montering för undervisningsändamål ........ » 150

Skrivmaterialier för korrespondens och kontorsgöromål____ » 50

Fotografiutensilier samt förbrukningsartiklar för groningsförsök och andra särskilda smärre kulturförsök (kemikalier, filtrerpapper etc.) ................................ » 100

Tillfällig arbetshjälp till det vetenskapliga materialets förarbetande ................................................ » 100

Reparationer samt nödig komplettering av apparater och

instrument .............................................. » 100

Oförutsedda utgifter ...................................... » 50

Summa kronor 1,000.

Kung/. Maj:ts proposition Nr 172.

1 statsverkspropositionen till 1919 års riksdag1, åttonde huvudtiteln (punkt 121), begärde Kung], Maj:t, att till arvode åt en amanuens vid deä med professorn Nilsson-Ehles professur vid universittet i Lund förenade institutionen för ärftlighetsforskning måtte på extra stat för 1920 anvisas ett förslagsanslag, högst 1,200 kronor. Denna begäran bifölls och har sedermera för vart år (sista gången R. skr. 8 A 1924 p. 56) anvisats motsvarande anslag.

Förut i år har Ivungl. Maj:t i statsverkspropositionen, åttonde huvudtiteln, punkt 77, föreslagit riksdagen att till arvode åt en praktisk försöksassistent vid ärftlighetsinstitutionen för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra anslag av 2,400 kronor.

1 utsädesfö reningens styrelses förenaninda skrivelse till rektorsämbetet vid Lunds universitet anföres efter framhållande av den nationalekonomiska betydelsen av föreningens praktiskt vetenskapliga verksamhet, bland annat, följande:

»Då styrelsen med hänsyn till nämnda omständigheter maste fästa den allra största vikt vid valet av ny föreståndare, beslöt styrelsen vända sig till vårt lands erkänt främsta kapacitet på ärftlighetslärans och växtförädlingens område, professorn H. Nilsson-Ehle, med anhållan att lian måtte åtaga sig befattningen. Härtill bidrog också ytterligare ett skål, nämligen att professorn Nilsson-Ehle under cirka 15 års tid varit verksam i utsädesföreningens tjänst och därunder dels utfört ett synnerligen värdefullt och framgångsrikt förädlingsarbete, dels ock blivit mycket väl förtrogen med föreningens verksamhet. På grund av dessa nämnda omständigheter har styrelsen sålunda ansett professorn Nilsson-Ehle bättre än någon annan skickad att övertaga den betydelsefulla uppgiften som utsädesföreningens föreståndare och ledare för dess praktiskt vetenskapliga f örädlin gsarheten.

Vid de underhandlingar, som föreningens styrelse efter den första hänvändelsen till professorn Nilsson-Ehle fört med honom, bär det framgått, att professorn Nilsson-Ehle känt sig så bunden vid universitetet och sin personliga professur, att han icke ansett sig kunna lämna denna. Däremot hav professorn Nilsson-Ehle förklarat sig under vissa förutsättningar villig att med bibehållande av sin personliga professur åtaga sig befattningen' som föreståndare och i så fall flytta från sin nuvarande hostad i Åkarp till Svalöv. Med denna kombination skulle då följa, att den med professorn Nilson-Ehles personliga professur sammanhängande ärftlighetsinstitution vid Åkarp flyttas till Svalöv och att den vid Åkarp hittills under sommaren utövade undervisningen för studerande ävenledes förlägga dit. Förutsättningen för denna anordning skulle vara, dels att uppdraget som föreståndare inskränktes till att omfatta endast den vetenskapliga överledningen av föreninens förädlings- och försöksverksamhet, dels att vederbörande myndigheter godkände den föreslagna anordningen.

På grundval av det sålunda framlagda förslaget och under angivna förutsättningar har föreningens styrelse vid sammanträde den 29—30 januari enhälligt utsett professorn Nilsson-Ehle till föreståndare. Samtidigt har styrelsen också beslutat att hos vederbörande myndigheter göra de framställningar, som i ärendet kunna anses påkallade.

På grund av nu nämnda förhållanden får styrelsen sålunda till universitetet rikta en vördsam hemställan, att universitetet för sin del måtte lämna sitt medgivande till den nu ifrågasatta anordningen och, i den mån

!)‘2

Kungl. Maj ds proposition Nr 172.

så erfordras, även medverka till dess genomförande. I främsta hand torde det härvid gälla förflyttningen av ärftligshetsinstitutionen vid Åkarp. I enlighet med beslutet vid förut nämnda styrelsesammanträde får föreningen härmed erbjuda universitetet att för den tid professorn Nilsson- Ehle kvarstår som professor vid universitetet upplåta för institutionen erforderliga lokaler och jord för dess försök, ävensom bostad för institutionens assistent och vaktmästare. Likaledes är föreningen självfallet villig att lämna de studerande tillgång till samtliga sina försöksfält såsom studieoeh demonstrationsmaterial. Det torde förtjäna framhållas, att detta material, omfattande på Svalöv under de senare åren omkring 15,000 parceller årligen, är mycket rikhaltigt och sålunda för studieändamål betydligt mera omfattande och därigenom mera värdefullt än det vid Åkarp förefintliga. Även för professorn Nilsson-Ehles eget forskningsarbete torde Svalöv erbjuda lika goda betingelser som Åkarp. Likasom där kommer han att vid Svalöv äga full frihet att inom området för teoretisk ärftlighetslära och praktisk växtförädling bedriva de forskningar och arbeten, som han vill företaga, samt att därvid använda det växmaterial, han finner lämpligast; Och därjämte erbjudes honom givetvis tillfälle att noga följa det förädlingsarbete, bland annat en mångfald korsningar och deras bearbetning, som ut föres såväl vid huvudanstalten på Svalöv som vid föreningens försöksstationer, samt omedelbart vid sin undervisning tillgodogöra sig där vunna rön. En fördel för hans arbete torde också kunna sägas ligga häruti, att hans blivande bostad vid Svalöv är belägen omedelbart intill såväl institutionsbyggnaden som järnvägsstationen. Den tidsutdräkt, som vållas av de något längre järnvägsresorna till universitetet, blir därigenom jämväl uppvägd.

Ur allmän ekonomisk synpunkt kommer den föreslagna anordningen att medföra en viss besparing. Utgifterna för professorn Nilsson-Ehles institution torde nämligen bliva lägre vid Svalöv än vid Åkarp. Och därtill kommer, att den mellanhand, allmänna svenska utsädesaktiebolaget, som hittills förmedlat försäljningen av de utav utsädesföreningen frambringade nya sorterna vid nu pågående förhandlingar om nytt avtal förklarat sig fästa mycket stort avseende vid om professorn Nilsson-Ehle kan erhållas som föreståndare samt förklarat sig villigt att i så fall erbjuda en högre

årlig avgift för föreningens sorter och stammar.---.

_ För de studerande vid universitetet, vilka skola bedriva studier vid ärftlighetsinstitutionen, blir visserligen resan från Lund något längre till Svalöv än till Åkarp, men skillnaderna i tid och kostnad äro dock obetydliga. Olägenheterna härav synas också mer än väl motvägas av de bättre studiemöjligheterna. Vid de särskilda kurser i ärftlighetslära, som professorn Nilsson-Ehle är skyldig att hålla och som hädanefter skulle förläggas till Svalöv, torde ej heller möta några som helst svårigheter för deltagarna att i Svalöv erhålla logi och kost. Uppehållet här torde snarast i många fall medföra lägre än högre kostnad än som förut varit fallet vid motsvarande kurser.

_ Av det nu i korthet anförda — ---torde framgå, att föreningen är vil-

lig att för sin del träffa de anordningar, som kunna erfordras för en förflyttning av professorn Nilsson-Ehles ärftlighetsinstitution till Svalöv samt beredande av minst lika göda villkor för densamma där, som vid Åkarp.---.

Slutligen vill föreningen framhålla, att den finner det vara av största värde och intresse att allt framgent uppehålla en intim förbindelse mellan

Kun (il. Maj:ts proposition Nr 172. 9.‘t

universitetets ärftlighetsforskning och föreningens förädlingsverksamhel. Med hänsyn härtill är föreningen givetvis villig att även sedan professorn Nilsson-Ehle avgått från sin befattning vid universitetet, därest universi tetet så skulle finna lämpligt, tillhandahålla lokaler och försöksjord m. m. för en med universitetet förbunden ärftlighetsinstitution.

På grund av det ovan anförda----får Sveriges utsädesföreniug så-

lunda vördsamt anhålla, att Lunds universitet måtte för sin del medgiva, att professorn Nilsson-Ehles ärftlighetsinstitution förflyttas från Åkarp till Svalöv och mottaga föreningens erbjudande härutinnan samt att, om så anses erforderligt, universitetet måtte hos Kungl. Maj:t göra framställning om rätt till sådan förflyttning.»

Här må anmärkas, att Kungl. Maj:t, beträffande professorn Nilsson-Ehles åligganden i egenskap av professor i ärftiighetslära, den 9 november 1917 föreskrivit, att det skulle åligga professorn, bland annat, att förestå den vid lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp uppförda institutionen för ärftlighetsforskning med tillhörande försöksfält, därstädes anordna, leda och övervaka försök i teoretisk och tillämpad ärftiighetslära; att varje läsår vid universitetet offentligen föreläsa sammanlagt 25 timmar inom området för professuren; att på lämpliga tider anordna demonstrationer av de pågående försöken och det till dem hörande materialet, samt handleda de studerande i de vetenskapliga arbetena inom sitt fack; ävensom att verkställa de tentamina och den examination i ärftiighetslära, som kunna ifrågakomma vid universitetet.

Professorn Nilsson-Ehle har i eu till Kungl. Maj:t ställd, till Lunds universitet ingiven ansökan av den 25 februari 1925 anhållit att vid sidan om sin personliga professur i ärftiighetslära vid Lunds universitet få utöva det vetenskapliga chefskapet för Sveriges utsädesförenings i Svalöv växtförädlingsverksamhet samt att få vara bosatt i Svalöv. Under hänvisning till föreningens förut refererade framställning till rektorsämbetet vid universitetet har professorn Nilsson-Ehle därvid anfört bland annat:

;>I utsädesföreningens stora institutionsbyggnad finnas lokaler, som uteslutande kunna disponeras av ärftlighetsinstitutionen, av fullt motsvarande omfång som i institutionsbyggnaden i Äkarp såväl beträffande egentliga arbetsrum för under!ecknads och de studerandes räkning som också skrivrum och rum för särskilda undersökningar, varjämte arbetena underlättas av ett utsädesföreningen tillhörigt stort, synnerligen rikhaltigt och mångsidigt bibliotek i såväl teoretisk som tillämpad ärftiighetslära.

I enlighet med de av Kungl. Maj:t fastställda bestämmelserna angående min tjänstgöringsskyldighet som personlig professor i ärftiighetslära. är det teoretisk forskning inom ärftlighetsläran och därtill ansluten praktisk växtförädling, som utgjort den väsentliga delen av min universitetstjänst, under det att undervisningen varit mera begränsad, nämligen till 25 föreläsningar i Lund under läsåret samt till en årlig ärftlighetskurs med demonstrationer under sommaren på försöksfälten. På grund av institutionens förläggning till Alnarp har jag sedan dess tillkomst haft tillstånd till att bo utanför Lund, nämligen i Akarp.

94 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

. (*enom den ifrågasatta förflyttningen till Svalöv åstadkommes sålunda ingen förändring i fråga om möjligheterna, att uppehålla min egen vetenskanligt-praktiska verksamhet i dess nuvarande gestaltning och min därtill knutna undervisning vid universitetet. I vissa avseenden förbättras tvärtom dessa möjligheter väsentligt, i det att undervisningen kan tillgodogöra sig icke blott mitt eget försöksmaterial i samma omfång som hittills vid Alnarp, utan dessutom hela det övriga — på grund av uppdelningen på olika arbetsgrenar under självständiga avdelningsföreståndare — flerdubbelt större försöksmaterialet hos olika växtslag vid Svalöv.

Detta torde kunna anses uppväga den olägenhet, som följer med det större avståndet till Lund. Då dessutom i ärftlighetskurserna under sommaren — såsom av universitetets årsberättelser framgår — deltagit studerande icke blott från Lund utan även från andra universitet och högskolor, torde dessa kurser icke bliva mindre besökta än förut. Likaså kunna dessa kurser, såsom hittills, stå öppna för agronomie studerande vid våra lantbrukshögskolor och för detta ändamål tiden för deras hållande på vederbörligt sätt tillkännagivas. Dessa kurser hållas under den tid av sommaren, då undervisning vid lantbruksinstituten icke förekommer.

I fråga om studerandes egna vetenskapliga ärftlighetsexperiment med vilda växtarter och kulturväxter för fil. lic. examen och fil. doktorsgrad komma vid Svalöv samma möjligheter i fråga om försöksjord, försökens anläggning och skötsel samt materialets uppbevarande att beredas som förut. Olägenheterna av det större avståndet till Lund torde på detta högre stadium i regeln göra sig mindre gällande. På grund av den följd av år, som dylika experiment i allmänhet kräva för att vederbörligen fullföljas, hava nämligen studerande av denna kategori mycket ofta tillfällig eller ordinarie assistentanställning vid växtförädlingsinstitutioner, ej minst vid Svalöv och dess många filialstationer, eller anställning som lärare vid skolor, vilket medför, att försöken, där de ej omedelbart kunna ansluta sig till vederbörande verksamhet på platsen, ändock måste utföras på avstånd. I fråga om dem, som bo i Lund, är att bemärka, att ärftlighetsinstitutionen — enär dylik lokal icke kunde inrättas å ärftlighetsbyggnaden vid Alnarp — enligt stadfästande av universitetskanslern disponerar egen rymlig laboratorielokal med flera arbetsplatser å botaniska institutionens fysiologiska avdelning, där mikroskopiska, kemiska och andra undersökningar, som ansluta sig till ärftlighetsförsöken, utförts och alltjämt kunna utföras, liksom en del litteratur, tillhörande institutionens boksamling, där finnes uppställd. Institutionen har således redan förut arbetat pa tvenne platser, vilket gör förändringen genom dess förflyttning i här nämnda avseende mindre märkbar.

I fråga om den hittills av institutionen disponerade ärftlighetshyggna den vid Alnarp — som ju är av ringa omfång vid jämförelse med universitetsinstitutioner i allmänhet — torde böra bemärkas, att de medel som åtgått till dess byggande, icke kunna anses förlorade, enär den torde kunna finna annan användning i jordbruksforskningens och lantbruksundervisningens tjänst vid Alnarp.

Då avlöningen för min egentliga verksamhet, d. v. s. mitt forskningsoch förädlingsarhete samt min undervisning, utgår genom universitetet, utgör min ifrågasatta avlöning vid Svalöv endast tilläggsarvode för chefskapet, beräknat jämväl med hänsyn till de ökade kostnader, tjänstens utövande på tvenne platser, Svalöv och Lund, måste medföra. Då chefskapet, såsom av utsädesföreningens skrivelser framgår, i huvudsak gäller

Kanyl. Maj:fn proposition Nr 172.

den synnerligen viktiga anknytningen, i utvidgad omfattning, mellan den praktiska växtförädlingen och den teoretiska forskningen, men däremot icke administration och ekonomi, så kan detta chefskap icke anses inkräkta på min egentliga verksamhet, d. v. s. det verksamhetsområde, som angivits för min personliga professur.

Då jag, som förut nämnts, redan hittills haft tillstånd att bo på annan ort än Lund, medför min ifrågasatta förflyttning till Svalöv ingen större förändring härutinnan. Tentamina, som hittills vanligen hållits i Äkarp, kunna hädanefter, allt efter önskan, i stället hållas i Lund.

Slutligen må framhållas, att institutionens förflyttning till Svalöv numera icke kan anses medföra någon minskad trygghet för universitetet, enär med hänsyn till den stadga och regelmässighet det betydande statsanslaget till Svalöv på senare år erhållit, vilket också framhålles i utsädes föreningens skrivelse, Svalöv numera i realiteten är nära jämställt med en verklig statsinstitution.»

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Lund har vid sammanträde den 5 mars 1925 förklarat sig tillstyrka såväl professorn Nilsson-Ehles ansökan att vid sidan av sin personliga professur i ärftlighetslära vid Lunds universitet få utöva det vetenskapliga chefskapet för Sveriges utsädesförenings i Svalöv växtförädlingsverksamhet samt att vara bosatt i Svalöv, som ock föreningens anhållan, att Nilsson-Ehles ärftlighetsinstitution finge på de av föreningen föreslagna villkoren förflyttas från Åkarp till Svalöv.

Lunds universitets mindre konsistorium har i skrivelse den 7 mars 1925 till kanslersämhetet vid rikets universitet meddelat, dels att konsistoriet med hänsyn till undervisningen i ämnet ärftlighetslära icke funnit hinder möta mot den ifrågasatta förflyttningen av institutionen, såvitt utsädesföreningen droge försorg om, att för studerande eventuellt erforderligt logi vid Svalöv kunde för rimliga kostnader erbjudas, och dels att konsistoriet icke hade något att erinra mot bifall till professorn Nilsson-Ehles ansökning.

Universitetets större konsistorium har i skrivelse samma dag till kanslersämhetet meddelat, att konsistoriet för sin del funne sig höra medgiva den ifrågasatta förflyttningen av ärftlighetsinstitutionen till Svalöv.

Universitetskanslern har i särskilda utlåtanden den 9 mars 1924 dels för sin del tillstyrkt ärftlighetsinstitutionens ifrågasatta förflyttning under av mindre konsistoriet angiven förutsättning, dels ock, under förutsättningav Kungl. Maj:ts bifall till institutionens förflyttning, tillstyrkt jämväl profesorn Nilsson-Ehles framställning.

Styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp har i skrivelse till lantbruksstyrelsen den 6 mars 1925 förklarat, att då professorn Nilsson- Ehle ansåge, att hans betydelsefulla verksamhet komme under gynnsammare villkor vid Svalöv, styrelsen icke ville motsätta sig; förflyttningen av ärftlighetsinstitutionen. Styrelsen måste dock-för lantbruksinstitutets del beklaga förflyttningen.

96 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

De sakkunniga få för sin del tillstyrka bifall till ifrågavarande båda framställningar, såsom innebärande fördelar för såväl universitetet som utsädesföreningen.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat, innebär föreningens erbjudande, att föreningen skulle åtaga sig samtliga kostnader, som nu bestridas från anslaget å 8,000 kronor från Alnarps egendom. Föreningen skulle således även avlöna institutionens kvinnliga vaktmästarbiträde samt giva henne, som nu har fri bostad å Åkarpsinstitutionen, samma förmån å Svalövsanstalten.

Föreningen beräknar, att dess utgifter genom detta åtagande kommer att ökas med 6,000 kronor för år.

Däremot minskas föreningens hittillsvarande utgift för avlöning av föreståndare. Föreståndarens lön är således satt till 8,500 kronor jämte 25 procent i dyrtidstillägg eller alltså tillhopa 10,625 kronor. Enligt den under förutsättning av vederbörande myndigheters godkännande avtalade överenskommelsen med professorn Nilsson-Ehle har — »med hänsyn till att professorslönen vid universitetet jämväl utgjorde ersättning för hans till Svalöv överflyttade forsknings- och förädlingsarbete» — arvodet för föreståndarbefattningen bestämts till 6,000 kronor för år jämte 25 procent därav i dyrtidstillägg i likhet med övriga tjänstemän vid Svalöv. Professorn Nilsson-Ehle skulle därjämte få till sig upplåten nuvarande föreståndarbostaden mot 600 kronor årlig hyra. Som Nilsson-Ehle redan på sin professorslön erhåller maximum av dyrtidtillägg enligt bestämmelserna för statens tjänstemän, torde, enligt de sakkunnigas förmenande, dyrtidstillägg å arvodet icke kunna godkännas. Föreningens utgift för avlöning av föreståndare bör alltså beräknas till (10,625 — 6,000 =) 4,625 kronor.

Ökningen av föreningens utgifter genom ärftlighetsinstitutionens förflyttning till Svalöv inskränker sig alltså till (6,000 — 4,625 =) 1,375 kronor.

Av vad tidigare anförts om beräkning av statsbidrag till föreningen framgår, att detta kommer att ökas med sagda belopp. Emellertid kommer ju det från Alnarps vinstmedel utgående anslaget till institutionen å

8,000 kronor att upphöra, vadan förflyttningen medför en årlig utgiftsbesparing för staten av (8,000 — 1,375 =) 6,625 kronor. Härtill kommer, att institutionsbyggnaden i Åkarp blir disponibel för annat ändamål. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, torde flera förslag i sådant avseende föreligga.

Förenämnda å allmänna indragningsstaten uppförda anslag å 1,000 kronor till materiell m. m. vid institutionen ävensom amanuensanslaget ärc avsedda att alltjämt utgå.

Kuntjl. Majrts proposition AV 172.

t detta sammanhang få de sakkunniga erinra om följande.

I ett utlåtande om inrättandet av institutionen för ärftlighetsforskning föreslog styrelsen för lantbruks- ocli mejeriinstitutet i Alnarp, bland annat, att genom förädlingsverksamlieten därstädes frambragta nya stammar skulle komma Alnarps egendom till godo. Med anledning härav förklarad»1 lantbruksstyrelsen sig anse, att frågan om de vid institutionen vunna, för praktiken användbara arbetsresultatens tillgodogörande borde bliva föremål för närmare utredning och därefter underställas Kung!. Maj:ts prövning. I anförandet till statsrådsprotokollet den 10 april 1017 i ärendet om uppförande av byggnad för institutionen med anlitande av medel från Alnarps egendom förklarade chefen för jordbruksdepartementet, att såsom ett slags vederlag för egendomens utgifter för ändamålet borde krävas, att de ekonomiska fördelar, som kunde vinnas genom tillgodogörande i praktiken av de härtill användbara arbetsresultaten, borde tillkomma statsverket antingen genom Alnarps egendom eller på annat sätt. I brev den 25 juni 1917 angående riksdagens medgivande till institutionens uppförande enligt Kung!. Majrts förslag, anbefallde Kungl. Maj:t lantbruksstyrelsen att efter samråd med styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp samt professorn Nilsson-Ehle till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande och förslag till bestämmelser angående disponerandet för det allmännas räkning av de för praktiken användbara arbetsresultat, som kunde vinnas vid ifrågavarande institution.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat har med anledning av denna anbefallning den 26 oktober 1917 i lantbruksstyrelsen hållits ett sammanträde med representanter för Alnarpsstyrelsen och allmänna svenska utsädesaktiebolaget.

I förut omförmälda skrivelse den 6 mars 1925, vari Alnarpsstyrelsen förklarat sig icke vilja motsätta sig ärftlighetsinstitutionens flyttning, meddelar styrelsen, att nyssnämnda sammanträde lett till förhandlingar mellan' Alnarpsstyrelsen och utsädesbolaget samt att dessa förhandlingar resulterat i ett i januari och mars 1920 undertecknat kontrakt mellan Alnarps egendom och utsädesbolaget om ensamrätt för bolaget att övertaga vid ärftlighetsinstitutionen framställda nya sorter och eliter av säd. Styrelsen framhåller, att Alnarps egendom härigenom tillförsäkrats en del ekonomiska fördelar och att det icke vore mera än skäligt om egendomen finge komma i åtnjutande av dessa fördelar i vad anginge vissa så gott som färdigexperimenterade stammar. Styrelsen påpekar jämväl, att institutionens byggnad krävde kostsamma ändringsarbeten för annan användning.

Det av Alnarpsstyrelsen åsyftade kontraktet bär aldrig underställts lantbruksstyrelsen eller Kungl. Maj:t. Som hittills någon ny sort ej blivit färdig för praktiskt bruk, har kontraktets bestämmelser aldrig trätt i tillämpning. Den 13 mars 1925 har mellan de kontrollerande parterna träffats överenskommelse om kontraktets annullering.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 196 höft. (Nr 172.) . 7

Anslag till föreningen för budgetåret 1925 —1926.

98 Kung!. Maj:ts proposition Nr 172.

På sätt Alnarpsstyrelsen framhållit äro vissa sorter, nämligen eu vetesort och en kornsort, så långt komna på försöksstadiet, att de synas förtjänta av förökning till försäljning. Därest ej särskilt stadgande göres, komma givetvis genom institutionens flyttning till Svalöv, de vid institutionens försök vunna resultat att ingå bland utsädesföreningens och därigenom övergå till bolaget. Härom torde intet vara att säga beträffande sådana sorter, som befinna sig på ett tidigare försöksstadium och som således utarbetas till största delen med anlitande av föreningens medel. Annat är däremot förhållandet med förenämnda två snart färdiga sorter. Arbetet för dessas framställning har betalts med medel, som staten genom Alnarps egendom tillskjutit. Ersättningen för dessas tillgodogörande bör tillfalla stäten.

På grund härav har efter förhandlingar inför de sakkunniga och representant för lantbruksstyrelsen allmänna svenska utsädesaktiebolaget avlämnat följande förbindelse.

»Undertecknat aktiebolag förbinder sig härigenom att om den i lantbruksstyrelsens bestämmelser angående statsplombering av utsädesvaroi omförmälda nämnd finner vid institutionen för ärftlighetsforskning framställda, genom institutionens förflyttning till Svalöv till Sveriges utsädesförening övergångna nya vårvetesorten, ur Kolben x Schlaustedter eller nya kornsorten ur (fullkorn x Chevalier vara av betydelse föi svensk odling, betala till statsverket för en var av nämnden sålunda godkänd sort ett belopp av sextusen (6,000) kronor. Avgiften är förfallen till betalning en månad efter nämndens förklaring och skall inbetalas direkt till statskontoret. Svalöv den 13 mars 1925.

(Underskrift).»

De 'sakkunniga vilja särskilt framhålla, att som Alnarps egendom plägar varje år inleverera vinst till statskontoret, det icke finnes anledning att låta avgiften uppbäras av egendomen.

Föreningen har i skrivelser den 31 juli och den 29 september 192<± begärt statsanslag för budgetåret 1925—1926. Föreningen, som därvid beräknar inkomsterna till 85,100 kronor samt utgifterna för huvudanstalten till 228,235 kronor och för filialerna till 96,265 kronor, begär i statsanslag dels till uppehållande av föreningens praktiskt vetenskapliga verksamhet samt för ledning av och samarbete med filialerna 143,400 kronor, utgörande skillnaden mellan beräknade utgifter för huvudanstalten och samtliga beräknade inkomster eller alltså 143,135 kronor jämte ytterligare 265 kronor, dels ock till uppehållande av verksamheten vid filialerna tillhopa

96,000 kronor eller alltså hela beräknade kostnaden för filialerna efter avdrag av 265 kronor. Sammanlagt blir det begärda statsanslaget såleles 239,400 kronor.

Kungl. Maj:Is proposition Nr 172.

99 Lantbruksstyrelsen, som över framställningarna avgivit utlåtanden den ÖO augusti och den 3 november 1924, liar ansett, att utgifterna för huvudanstalten böra beräknas 4,400 kronor lägre, och därför tillstyrkt ett anslag allenast av 235,000 kronor, därav till filialerna 96,000 kronor.

Vad först angår inkomsterna, så har såsom avgift från utsädesbolaget upptagits 80,000 kronor. Enligt de sakkunnigas förslag till avtal skulle föreningen erhålla i grundavgifter från bolaget 60,000 kronor och från statens centrala frökontrollanstalt 47,500 kronor. Vid uppgörande av staten för närmaste budgetår anse de sakkunniga, att allenast dessa belopp böra upptagas bland inkomsterna. Med all sannolikhet kommer föreningen även att erhålla tilläggsavgifter för samma år, men dessa böra lämpligen upptagas först i följande års budget. De beräknade inkomsterna för 3925—1926 böra alltså höjas med 27,500 kronor.

Mot beräkningen av övriga inkomstposter torde intet vara att anmärka.

Vad härefter angår utgifterna, så ingår i posten till avlöningar åt tjänstemännen ett belopp av 8,500 kronor till föreståndaren. Såsom redan utretts, kommer anställandet av professorn Nilsson-Ehle att minska detta belopp med 2,500 kronor.

Förut har omnämnts, att professorn Nilsson-Ehles föreståndarbefattning skall omfatta allenast överledningen av föreningens praktiskt vetenskapliga förädlingsverksamhet, men däremot icke föreningens administration och ekonomi. Här må framhållas, att arbetet härmed skall, såsom på senare tider skett, ombesörjas av föreningens sekreterare.

Angående utgifter till dyrtidstillägg anför föreningen:

»Dyrtidstillägget till tjänstemän med flera ordinarie befattningshavare har beräknats till 25 procent av lönen eller samma belopp, som begärdes för innevarande budgetår. I proposition till innevarande års riksdag föreslog Kungl. Maj:t eu nedsättning av dyrtidstillägget till 20 procent, detta närmast med anledning av att en motsvarande sänkning i dyrtidstillägget till befattningshavare i statens tjänst föreslagits. Riksdagen beslöt emellertid på grund av enskilda motioner bibehålla förut gällande grunder för dyrtidstillägget åt statens befattningshavare. För utsädesföreningens — liksom svenska mosskulturföreningens — tjänstemän bifölls däremot det i propositionen framlagda förslaget om sänkt tillägg, enligt uppgift av den anledningen, att beslut om anslag till mosskulturföreningen fattats, innan frågan om dyrtidstillägg till statens befattningshavare behandlats.

Genom dessa beslut hava emellertid föreningens tjänstemän kommit i relativt ännu sämre ställning än förut i fråga om dyrtidstillägg. Att detta måste väcka stark förstämning bland dessa är uppenbart, särskilt i betraktande av att deras dyrtidstillägg under hela kristiden varit så betydligt mycket lägre än vad statens tjänstemän åtnjutit.

För att nu i någon mån söka åstadkomma rättelse i detta missförhållande anser sig styrelsen böra göra framställning om ett dyrtidstillägg av 25 procent för budgetåret 1925—1926 och därjämte eu utfyllnad av till lägget med 5 procent för innevarande budgetår. Ett beviljande härav sy-

100 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

nes styrelsen vara fullt motiverat med hänsyn till den relativt ogynnsamma ställning både med hänsyn till dyrtidstillägg och i viss mån även i fråga om löner, som tjänstemännen måst finna sig i under senare åren.»

Föreningen åberopar följande uppställning till jämförelse mellan dyrtidstillägg till Sveriges utsädesförenings och statens tjänstemän åren 1917 —1923. Statens tillägg beräknat för familjeförsörjare med hustru och ett barn. Föreningens också för familjeförsörjare. Beloppen i förekommande fall avrundade nedåt till jämnt krontal.

Dyrtidstillägg beräknat på 7,000 kronor 3,500 kronor

Lantbruksstyrelsen tillstyrker, att tillägg till dyrtidstillägg för innevarande budgetår får, på sätt föreningen föreslagit, beräknas i nästa års budget.

De sakkunniga finna av föreningen härför anförda skäl väl motivera ett bifall till föreningens förslag. På grund av att dyrtidstillägg ej bör utgå å arvodet till professorn Nilsson-Ehle, bör emellertid beloppet till dyrtidstillägg för budgetåret 1925—1926 minskas med 25 procent av 8,500 kronor eller 2,125 kronor.

I likhet med lantbruksstyrelsen finna de sakkunniga, att utgifter för styrelse och revisorer samt allmänna resekostnader och representationskostnader höra beräknas 300 kronor lägre än föreningen gjort.

Såsom utgifter för kontrollverksamheten har föreningen upptagit ett belopp av 35,000 kronor. Lantbruksstyrelsen anser dessa utgifter kunna begränsas till 34,000 kronor. Då, såsom av de sakkunnigas utredning framgår, utgifterna för kontroll i själva verket äro större än föreningen beräknat, anse de sakkunniga någon nedsättning i det beräknade beloppet ej böra ske. De sakkunniga vilja framhålla, att, såsom framgår av utredningen om kontrollkostnader, dylika kostnader ingå i åtskilliga andra av föreningens utgiftsposter.

Kontorsutgifter samt utgifter för post, telefon och telegraf hava beräknats uppgå till sammanlagt 3,500 kronor. I likhet med lantbruksstyrelsen anse de sakkunniga dessa utgifter kunna begränsas till 3,000 kronor.

1.01 Kungl. Maj.ts proposition Nr 172.

Uppvärmning och belysning samt renhållning hava beräknats draga eu kostnad av tillhopa 7,900 kronor. Med hänsyn till bränslemarknadens nuvarande läge torde på' sätt lantbruksstyrelsen framhållit posten kunna sänkas med 700 kronor eller till 7,200 kronor.

Bland utgiftsposterna hava vidare upptagits kostnader för fyllnadspension till två under den närmaste tiden avgående tjänstemän vid föreningen, nämligen avdelningsföreståndaren, filosofie doktor H. Tedin och assistenten J. Fr. Lundberg. För ändamålet har beräknats 1,400 kronor. Lantbruksstyrelsen bär förklarat sig väl vara övertygad om den betydelse, ifrågavarande tjänstemäns verksamhet haft för landets jordbruk, men anser sig likväl av principiella skäl icke kunna tillstyrka, att kostnaden för ändamålet må tagas i beräkning vid bestämmande av statsunderstödets storlek. Ett godkännande av ifrågavarande utgift torde nämligen icke betingas av sådana särskilda undantagsförhållanden, varmed exempelvis statsbidrag för beredande av fyllnadspension åt föreståndaren för anstalten, professorn N. Hj. Nilsson, motiverades, och skulle otvivelaktigt skapa ett prejudikat av vittgående konsekvenser. De sakkunniga äro härutinnan ense med lantbruksstyrelsen.

För ränlor beräknas åtgå 11,000 kronor. För år 1922 uppgick räntekostnaden till 11,473 kronor 95 öre. På grund av den icke obetydliga minskning av skulderna, som sedan dess ägt rum, bör emellertid såväl enligt lantbruksstyrelsens som de sakkunnigas förmenande posten kunna sänkas med 500 kronor. För ändamålet torde sålunda 10,500 kronor förslå.

Posten till diverse utgifter torde för erhållande av jämnare slutsumma böra minskas med 10 kronor.

Genom förflyttningen av ärftlighetsinstitutionen kommer föreningen att få diverse utgifter, vilka, såsom nämnts, beräknats till 6,000 kronor för år. Som emellertid flyttningen ej kan företagas förrän senare under året, beräknar föreningen dessa utgifter för nästa budgetår till 3,500 kronor. Detta belopp bör alltså nu upptagas bland utgifterna.

Med iakttagande av de sakkunnigas anmärkningar böra föreningens inkomster och utgifter för budgetåret 1925—1926 beräknas sålunda:

Inkomster.

102 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

Utgifter.

I. Vid huvudanstalten.

Arvode till föreståndaren............................... kronor 6,000

Övriga avlöningar ............................. » 60,600

Dyrtidstillägg å »övriga avlöningar» 25 procent för 1925—1926 ................................ » 15,150

Ytterligare 5 procent dyrtidstillägg för 1924

—1925 ........................................................... » 3,475

Styrelse och revisorer, allmänna resekostnader och representation ............................ » 4,500

Försöksverksamheten ...................................... » 38,500

Ledning av och samarbete med filialerna . . » 2,000

Lokala sortförsök ........................................... » 1,500

Utgifter för kontrollverksamheten ................ » 35,000

Samlingar, bibliotek, prenumeration, tidskrifter och trycksaker............................... » 10,000

Kontorsutgifter, post, telefon och telegraf . .. » 3,000

Frakter........................................ » 1,400

Uppvärmning, belysning och renhållning.. . » 7,200

Underhåll och byggnader, trädgård, park,

vägar och inventarier ............................. » 8,000

Försäkringar och skatter .............................. » 3,400

Pensionsavgifter ........................................ » 1,731

Fyllnadspension till professorn Nilsson....... » 1,900

Räntor ........................................................... » 10,500

Amorteringar ............................ » 5,000

Utgifter för Lunds universitets ärftlighets-

institution................................................ » 3,500

Diverse utgifter ........................................... » 1,344 II.

kronor 223,700.

II. Vid filialerna.

Avlöningar ................................................,..... kronor 36,400

Dyrtidstillägg 25 procent för 1925—1926 » 9,100

Ytterligare 5 procents dyrtidstillägg för 1924

—1925 ........................................... » 1,805

Pensionsavgifter ............................................... » 960

Försöksverksamheten..................................... » 48,000 kronor 96,265

Summa utgifter kronor 319,965.

Bristen i staten blir alltså 207,365 kronor. I enlighet med hittills följda principer bör alltså föreningen erhålla statsanslag med detta belopp, därav för huvudanstalten 111,100 kronor och för filialerna 96,265 kronor.

Då Kungl. Maj:t den 24 oktober 1913 fastställde föreningens stadgar, skedde det under förklaring, att de fastställdes att tillsvidare lända till efterrättelse såsom villkor för föreningens tillgodonjutande av statsanslag. Såsom ytterligare villkor för statsanslaget torde hädanefter böra gälla, dels att föreningen träffar det av de sakkunniga föreslagna avtalet med centrala frökontrollanstalten, dels ock att föreningen ställer erforder-

K uttal. Matris proposition Nr 172. 10«5

liga lokaler och försöksjord till förfogande för universitetets i Lund ärftlighetsinstitution, jämväl i övrigt för institutionen bestrider sådana utgifter, som hittills utgått av anslaget från Alnarps egendom samt, i enlighet med vad universitetsmyndigheterna påfordrat, drager försorg om att för studerande vid institutionen eventuellt erforderligt logi kan för rimliga kostnader erbjudas i Svalöv.

De sakkunniga kunna icke underlåta framhålla, att utgifterna för Svalövsanstalten förefalla oproportionerligt höga i jämförelse med motsvarande utgifter vid Weibullsholm. Enligt vad de sakkunniga erfarit, äro planer å bane att, så snart föreståndarbefattningen blivit definitivt tillsatt, vidtaga åtgärder för en omorganisation av arbetet vid Svalövsanstalten. Vid detta förhållande hava de sakkunniga ansett sig icke böra härutinnan verkställa utredning. De sakkunniga vilja emellertid framhålla vikten av, att staten genom sina representanter i styrelsen vid blivande utredning bevakar, att omorganisationen leder till största möjliga nedsättning av föreningens utgifter.

I detta sammanhang vilja de sakkunniga framhålla, att i föreningens stadgar finnes intagen en bestämmelse, som numera saknar fog.

Såsom de sakkunniga omnämnt, föreslogo på sin tid 1908 års sakkunniga, att överlåtelse av föreningens stammar skulle äga rum efter föregången tävlan samt att för handläggning av ärenden rörande dylik överlåtelse skulle finnas en på visst sätt sammansatt kommission. Bestämmelse om en dylik kommission finnes alltjämt kvar i föreningens stadgar. Sålunda heter det i § 8:

»För handläggning av frågor rörande överlåtelser av utsädesföreningens stammar till förökning och försäljning skall finnas tillsatt en kommis sioxi bestående av tre ledamöter, av vilka kommissionens ordförande jämte eu ledamot utses av Kungl. Maj:t samt den tredje utses av föreningen. För sistnämnda ledamot utses jämväl suppleant. Kostnaderna för kommissionen skola betalas av föreningen.»

I brev den 31 december 1913 utsåg Kungl. Maj:t ledamöter i denna kommission.

Enligt vad de sakkunniga erfarit, har tvekan rått, huruvida det vore föreningens styrelse eller kommissionen som skulle förhandla med bolaget om nytt avtal. Då det givetvis är föreningens styrelse, som har att för föreningens del besluta om avtalet, torde anordningen med en särskild kommission numera sakna fog. Bestämmelsen om kommissionen har ju också tillkommit under helt annan förutsättning. Den bör, enligt de sakkxxnnigas mening, utgå ur stadgarna.

Viss ändring i föreningens stadgar.

Verksamheten vid Wetoullsholm.

Förädlingsarbetet vid Weibullsholm.

104 Kunyl. Maj.is proposition Nr 172.

Vid Weibullsholm är, i motsats mot förhållandet i Svalöv, arbetet förenat på en hand. Handelsbolaget under firma W. Weibull äger och driver Weihullsholms växtförädlingsanstalt, har-eget jordbruk för förökning av anstaltens förädlingar, driver handel med utsäde och frö och har i samband med växtförädlingsanstalten en avdelning för frökontroll. Verksamheten är sålunda fördelad på fyra huvudavdelningar, nämligen förädlingsavdelningen, förökningsavdelningen, lager- och rensningsavdt Iningen samt avdelningen för försäljning och expedition.

Till närmare belysande av förädlingsarbetet vid Weibullsholm må återgivas följande ur en av firman utgiven broschyr ; Weihullsholms växtförädlingsanstalt, dess utveckling och hittills vunna resultat».

»Fröodling och därmed kombinerad förädling av rotfrukter påbörjades år 1870 å Weibullsholm vid Landskrona av gårdens dåvarande ägare Walfrid Weibull (t 1903). Denna verksamhet tog uppsving, sedan hans botaniskt utbildade son Walter Weibull (t 1911) på 1890-talet börjat biträda vid densamma.

Fn avgörande vändpunkt i förädiingsverksamheten inträdde år 1898. då i stället för dittills tillämpade äldre förfaringssätt den s. k. pedigreemetoden kom till användning. År 1903 infördes eu förbättrad metod förundersökningen av rotfrukternas inre egenskaper, nämligen direkt bestämning av torrämneshalten, och år 1905 inrättades ett tidsenligt laboratorium samt följande året eu frökontrollavdelning. Av särskild betydelse för förädlingens rationella bedrivande var, att år 1907 fästes vid anstalten en fullt vetenskapligt utbildad botanist, som snart följdes av flera: numera äro vid Weihullsholms växtförädlingsanstalt anställda fyra botanister därav tre filosofie doktorer och eu filosofie licentiat samt likaledes fyra agrikulturellt skolade försöksledare.

Efter att en lång följd av år hava omfattat endast foderrotfrukter utsträcktes anstaltens förädlingsverksamhet efterhand till stråsäd (vete 1908, råg 1911, havre 1911, korn 1913, trindsäd 1909, potatis 1911 och vallväxter 1908 samt slutligen till grönsaksväxter 1918), varjämte förädlingen sedan år 1916 även omfattar tobak (för A.-B. Svenska Tobaksmonopolet).

Förädiingsverksamheten är fördelad på fyra avdelningar enligt följande plan:

Avd. 1. Höstvete, sexradskorn, trindsäd, vallväxter och tobak.

Avd. 2. Råg, havre och potatis.

Avd. 3. Foderrotfrukter och tvåradskorn.

Avd. 4. Grönsaksväxter.

Förädlingen grundar sig genomgående på separat- eller pedigreekultur, som innebär, att de för vidare arbete utvalda plantorna följas var för sig, i det avkomman av varje planta odlas på en särskild parcell. Urval göres dels i förefintliga handels- och lantsorter, dels i bestånd efter planmässig korsning mellan värdefulla typer; i allt material, som synes förhoppningsfullt, upprepas urvalet generation efter generation. Med avseende på korsbefruktande växter användes isolering av olika slag för att förebygga befruktning mellan skilda typer; i vissa fall omslutas blomställningarna med påsar av pergaminpapper eller tyg, i andra fall sättas cylindriska tygtält omkring plantorna, i åter andra fall placeras de enskilda plantorna eller pedigreebestånden på stora inbördes avstånd. I

Kun yl. Maj: t» proposition Nr 172.

samband med urvalet bedrivas ingående studier över växternas ärftlighetsförhällanden, något som särskilt gäller korsningsmaterialet, vilket i största möjliga utsträckning , granskas på modern mendelistisk basis. Över växtsjukdomar göras likaledes omfattande iakttagelser.

Do efter enskilda, plantor erhållna avkommorna (pedigreeparcellerua) granskas och jämföras omsorgsfullt med avseende på sina praktiskt betydelsefulla egenskaper, och bland de bästa utväljas de mest enhetliga till förökning var för sig; samtidigt med denna förökning anordnas i många fall förberedande jämförande försök för vågning. Följande år användes utsäde från de mest lovande småförökningarna till större .jämförande försök, i vilka varje sort utsås på ett flertal parceller till olika antal och storlek för skilda växtslag. I alla jämförande försök ingå bästa förefintliga handel ssorter som jämförelsematerial (mätare). De eliter, som prövas i de jämförande försöken, förökas samtidigt vidare dels fotät t lämna utsäde till följande års jämförande försök, dels för att de typer, som i medeltal av ett flertal försök under olika år ge högsta avkastning i förening med andra fördelaktiga egenskaper, snabbt skola kunna reproduceras till stora kvantiteter för avsalu till utsäde. Även sedan de nya sorterna utsläppts i marknaden, ingå de emellertid i anstaltens jämförande försök såväl å firmans egna gårdar som annorstädes. De medtagas dessutom i de under centralanstaltens för jordbruksförsök ledning befintliga officiella försöken i landets olika delar och prövas i många fall även i utländska försök. Tillika fortsättcs urvalsarbetet med de nya sorterna för typens bibehållande och eventuellt — om de utsläppta sorterna ej äro alldeles enhetliga — för åstadkommande av ännu bättre eliter än de första sorterna; material från detta fortsatta urval förökas, samtidigt som det prövas i jämförande försök, och skickas efter hand såsom nya eliter ut i marknaden för att ersätta modersorterna. Dylika nya eliter äro nödvändiga även om modersorterna ursprungligen äro fullt konstanta, ty under den fortsatta förökningen i stor skala kan det lätt nog inträffa, att de genom inblandning eller spontan korsning med andra sorter förlora något av sin ursprungliga beskaffenhet.

Varje förädlingsavdelning utväljer för sina försök å firmans egendomar de fält, som genom jordens beskaffenhet äga förutsättningar att lämna tillförlitliga resultat. Varje avdelning hav dessutom sin särskilda personal av manliga och kvinnliga arbetare, vidare särskild tröskloge, särskild magasinsavdelning och särskilt renseri för sitt förädlingsmaterial.

Försöksfältens areal har under de senare åtta åren i medeltal uppgått till ungefär 29 hektar med närmare 17,000 parceller. Siffrorna äro ägnade att giva eu föreställning om försöks- och förädlingsverksamhetens omfattning.

Alla nya sorter och eliter, som frambringas ä Weibnllsholm, stå, även sedan de lämnats till reproduktion i stort, under vederbörande förädlingsavdelning-ars uppsikt. (Se vidare under kontrollarbetet.)

De (ill Weibullsholms växtförädlingsanstalt hörande jordarealerna hava efter hand ökats till 1.825 har. fördelade på ett flertal gårdar, nämligen Weibullsholm, Axeltofta, Flygeltofta in. fl. vid Landskrona, Spargott vid Tågarp, Svcdberga och Lönhult i Hälsingborgstrakten och Fredriksl>erg i närheten av Malmö. Genom att förfoga över så vidsträckta arealer kan anstalten till försök och elitförökningar utvälja för varje växtslag särskilt lämpliga fält och därjämte förlägga fröodlingen i stort till väsentlig del på egna gårdar. För den större reproduktionen av utsädena

106 Kanal. Maj:ts proposition Nr 172.

anordnar firman emellertid därjämte betydande kontraktsodlingar vid framstående jordbruk på olika håll; med avseende på dessa odlingar tillses alltid, att en person aldrig får mer än en sort av samma växtslag, för att korsning eller blandning mellan olika sorter må undvikas.

Firman äger filialer i Halmstad, Skänninge, Göteborg och Stockholm.

Magasinsbyggnaderna för torkning och förvaring av elitplantor och stamfrö upptaga en golvyta av 3,500 kvm. Den sammanlagda golvytan av magasinerna för handelsfröet utgör vid firmans olika gårdar 15,300 kvm. och vid filialerna 7,600 kvm.

De för fröets rationella behandling efter tröskningen förefintliga moderna torkanläggningarna äro fem: en större å Weibullsholm och fyra mindre å Weibullsholm och Fredriksherg. Den stora rian äger en torkningskapacitet av ungefär 1,500 kg. och de mindre av ungefär 50 kg. vardera, allt per timme av betfrö; för fröslag, som äro lättare att nedtorka, ävensom spannmål, är torkningskapaciteten betydligt större. Renserier finnas å gårdarna Weibullsholm, Fredriksberg och Lönhult i Skåne, i Trönninge vid Halmstad samt i Skänninge och Göteborg.»

De i redogörelsen omnämnda filialerna motsvara Svalövsbolagets filialer. Någon motsvarighet till Svalövsföreningens fasta filialer har icke firman Weibull. Firman anför i detta avseende följande i en av sina skrifter:

»Då den av centralanstalten organiserade och av länens hushållningssällskap utförda officiella försöksverksamheten av varje växtslag endast kan pröva några få sorter, har Weibullsholms växtförädlingsanstalt så småningom måst utbygga en egen lokal försöksverksamhet för att kunna i landets olika delar pröva det i försöken på Weibullsholm utexperimenterade värdefullaste materialet. Denna försöksverksamhet är baserad helt och hållet på det intresse, som enskilda jordbrukare visa sig hava för förädlingsarbetet. Försöken utläggas första året av försöksledare från Weibullsholm, för att försöksvärden skall kunna bliva väl insatt i metodiken. Sedan omhänderhaves vanligen såväl sådd som skörd av honom själv; försöken endast insynas en gång under sommarens lopp av en försöks- eller förädlingsledare. Denna försöksverksamhet har omfattats med så stort intresse i många fall, att fasta försöksstationer med välskötta försök uppstått.»

Enligt vad firman tillägger voro således 1924 försök utlagda på 7 gårdar i Skåne, 1 i Blekinge, 1 i Halland, 4 i Östergötland, 1 i Uppland och 1 i Värmland.

Firman Weibull har åberopat följande uppställning för jämförelse av parcellantalet vid Svalöv och Weibullsholm, däri de av firman för Svalöv angivna siffrorna äro hämtade ur Sveriges utsädesförenings broschyr »Vägledning vid Svalöv».

Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

107 Firmans vetenskapsmän hava framhållit, att det förelåge en djupgående organisatorisk och försöksteknisk differens mellan Svalövs och Weibullsholms växtförädlingsanstalter. Vid Weibullsholm verkställdes nämligen försöksarbete vid var och en av de fyra avdelningarna av en särskild försöksledare (agronom) och dessa samarbetade med var sin förädlingsledare (botanist). Vid Svalöv omhänderhades däremot utläggandet av de jämförande försöken av en enda person (inspektören). Följden härav vore helt naturligt, att denna försöksverksamhet vid Svalöv måste begränsas till så mycket en man förmådde omhänderhava, men att den vid Weibullsholm kunde utvidgas till så mycket som fyra man, en vid varje avdelning, kunde genomföra.

Firmans vetenskapsmän hava vidare påpekat, att i dess förädlingsarbete icke inginge något som motsvarade Svalövsanstaltens »förberedande» jämförande försök. Dessa utlades vid Svalöv direkt under vederbörande botanists ledning av försöksarbetare och omfattade två eller tre markörsådda parceller av varje pedigree. Vid Weibullsholm utlades icke dylika förberedande försök, emedan endast två eller tre parceller i allmänhet ansåges giva ett alltför osäkert utslag. Visserligen kunde genom denna anordning en ny linje prövas andra året från pedigreeplantan. Men av vikt vore knappast om en sort kunde prövas ett år tidigare eller ej utan om den kunde effektivt prövas. Fördenskull inskränkte man sig vid Weibullsholm till att uppföröka pedigreen även andra året. Först tredje året inginge den i ett större jämförande försök med minst fem parceller av varje sort. Förprövningen vore således vid Weibullsholm utesluten. Den effektiva prövningen i jämförande försök vore däremot utbyggd i en omfattning, som överstege den, som Svalövs förberedande och jämförande försök tillsammans hade. Jämväl i övrigt skulle lätt kunna påvisas ytterligare skiljaktigheter i försöksverksamhetens metodik, exempelvis beträffande parcellernas anordning, storlek och samparcellemas antal. Men även med avseende på själva förädlingens metodik följde anstalternas specialister ofta helt olika principer eller eftersträvade att uppnå helt oliko mål. Dessa metodiska differenser framträdde exempelvis hos vetet

108 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

med avseende på kvalitetsförädlingen, hos rågen med avseende på hela arbetets principiella och metodiska läggning, hos havren med avseende på valet av korsningsföräldrar, hos korn för Nordsverige med avseende på eftersträvad axbyggnad och kärntyp, hos vallväxterna med avseende på urvalsmetodiken och hos rotfrukterna med avseende på halten av stocklöpare. Även med avseende på materialets beskaffenhet, de använda urvalsprinciperna och urvalsmetoderna rådde således mellan de bägge förädlingsanstalterna vittgående skiljaktigheter.

Med anledning av den åberopade tabellen till jämförelse av parcellantalet å Svalöv och Weibullsholm vilja de sakkunniga påpeka, att i de för Svalöv angivna siffror icke ingå antalet parceller vid filialerna, dit efter deras inrättande åtskilliga försök förlagts. Sålunda utgjorde exempelvis 1923 parcellantalet vid filialerna, såsom tidigare nämnts, 13,334. Likaledes torde böra framhållas, att, enligt vad de sakkunniga inhämtat, utläggandet av de jämförande försöken vid Svalöv ingalunda omhänderhavas av en enda person, inspektören. Arbetet härmed fördelas på åtskilliga personer.

Resultatet och nationalekonomiska »ärdet av W c.ibullsholms växtförädling surhet e.

Följande förteckning upptager samtliga från Weibullsholm i handeln utsläppta nya sorter samt eliter, med undantag för rotfrukter.

Antalet av firman utsläppta nya sorter utgör alltså: av vete 2, råg 2, havre 2, ärter 2, vicker 1, vallväxter 6, potatis 1 och grönsaker 7 stycken. Av dessa hava två utkommit före 1916.

Vad rotfruktsförädlingen angår har firman framhållit, att på grund av väsentlig förädlingsteknisk differens mellan rotfrukter och de flesta sädesslag, nämligen beträffande den kontinuerliga selektionen hos rot-

Kung!.. Maj:ts proposition Nr 172.

frukter, vilken hos vete, korn och havre bortfaller, betingas eu motsvarande handelsteknisk differens: nyförädlingarna inom rotfrukter markeras i regel ej med nya namn, utan de insättas vanligen i handeln under förutvarande beteckningar och skillnaderna äro i regel ej heller så markerade, att nya namn kunna anses påkallade. Förädlingsavdelningen har under senaste 10-års perioden praktiskt taget icke ansett påkallat utsläppa några s. k. »nya sorter». De nya benämningar, som tillkommit i sortimentet, inskränka sig till: Gröntoppig och Rödtoppig Bortfelder samt Hushållskålrot.

Firmans vetenskapsmän hava angående resultatet och värdet av anstaltens utförda och påbörjade förädlingsarbete angivit ett i de sakkunnigas betänkande intaget utlåtande, som emellertid torde vara för vidlyftigt att bär i sin helhet återgiva. Ur utlåtandet må dock anföras följande däri gjorda beräkningar.

— Smäda ed vetet utsläpptes till odling i stort hösten 1921 i en kvantitet av c:a 5,000 säckar om 100 kg., utgörande alltså utsäde till 5,000 tid. Efter en genomsnittsskörd av 18 säckar per tid skördades följande höst en kvantitet av 90,000 säckar. Man torde kunna beräkna, att tvä tredjedelar av skörden kommo till användning som utsäde. Om man emellertid åtnöjer sig med att förutsätta, att 50,000 säckar blevo använda till utsäde, förelåg alltså hösten 1922 en av Standardvetet besådd veteareal om

50,000 tid. Skörden hösten 1923 kan sålunda efter samma beräkningsgrund — 18 säckar per tid — uppskattas till 900,000 säckar. Enligt genomsnittet av de numera t. o. in. 1923 föreliggande officiella försöken överträffar Standard samtliga medtävlande sorter med 5—13 procent. Om man räknar med en skördestegring av i genomsnitt 8 procent, motsvarar detta ett ökat odlingsutbyte av 72,000 säckar eller 144 kg. per tid. Efter ett värde av 18 kronor per 100 kg. kali alltså ökningen i kämavkastning uppskattas till 1,296,000 kronor.

Härtill kommer emellertid den vinst, som odlarna erhållit genom den högre holländska vikten varierande enligt intyg från firmorna C. F. Neess och W. Fritsch mellan O.52—3 kronor per 100 kg. Efter en avrundad siffra av 50 öre per säck utgör den genom den högre kvaliteten betingade värdestegringen 450,000 kronor.

Med utgångspunkt från de 5,000 säckar Standardvete, som finnan Weibull försålde hösten 1921, kan alltså enligt ovan angivna normer den mer förtjänst, som veteodlarna genom sorten erhållit hösten 1923, beräknas till 1,746,000 kronor.

Vad det praktiska resultatet av rågförädlingen på Weibullsholm i form av utsläppta handelssorter angår, så föreligga dessa i Storm I och Storm IT. Storm I utsläpptes, då den hade styvare och kortare strå än hos någon annan handelsort, men den visade sig soin pedigreesort alltför lågavkastande. Så snart samkorsningen Storm II hunnit uppförökas, ersatte den sin modersort. Denna sort har i genomsnitt av samtliga officiella försök 1921—1923 överträffat sin modersort Petkusrågen med 5.7 procent, men överträffats av Stålrågen1 med 2.8 procent och av Stjärnrågen1 med

Svalövssort.

no

Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

8.9 procent. Härvid äro alla officiella försök medräknade. Sorten torde därför ej rimligen kunna betecknas som annat än högavkastande, och dess obestridliga överlägsenhet ligger i ett markerat styvare och även kortare strå än hos någon annan handelsort, en egenskap, som, ehuru obestridligt ekonomisk värdefull, är svår att kalkylera. Sorten är dessutom utan tvivel härdigare än Stjärnrågen, och ännu mera än Stålrågen, varpå förliden ovanligt stränga vinter gav ett tydligt utslag.--- —

Vad de från Weibullsholm utsläppta handelssorterna av havre beträffar synes Fortuna av senaste årens försök att döma ej beteckna något avgjort framsteg framom standardsorten Segerhavre.1 Under torrårsperioden 1914—1918 gick den varje år betydligt över Segerhavren och uppförökades och utsläpptes därför, men under perioden 1919—1924, som i stort sett varit kallare och regnigare har den i genomsnitt ej varit denna sort överlägsen. Sorten indrogs därför, sedan dess i alla avseenden överlägsne konkurrent Ekohavren kommit i marknaden. Denna sort står i genomsnitt av samtliga hushållningssällskapen utförda försök 1921—1923, inalles ej mindre än 223, över samtliga andra vithavresorter och överträffar näst bästa sort, Segerhavren, med 2.i procent. I de 5-åriga försöken vid Alnarps försöksstation står den 4 procent över näst bästa sort, likalades Segerhavren. Den har därjämte ungefär 2 procent högre avkastning av skalad kärna än denna sort, således högre fodervärde, högre halmavkastning och styvare strå.---

En ännu högre avkastning än Ekohavren synes sorten 2411 ur korsningen (Leutewitzer och Guldregn) och (Abundance och Seger) hava.

Sorten har således med 5 procent överträffat Segerhavren i dessa åttaåriga försök. Dess överlägsenhet kan därför utan tvekan betecknas som säker, helst som sorten även i andra försök visat denna höga avkastning. I två års försök i Östergötland på Bjälbo står den således 10.3 procent över Segerhavren. Sorten överlämnas nästa år till de lokala försöken. Att dess förökning först 1923 påbörjats, d. v. s. efter 6 års jämna och vackra försökssiffror, visar väl bäst, att någon tendens till hastig sortproduktion ej kan sägas föreligga.

Det kan ju kanske synas, som om en avkastningsstegring på 2—5 procent vore en obetydlighet, som man helt kan bortse ifrån. Då emellertid havren är det sädesslag, som har den mest omfattande odlingen, betyder även en liten men säker avkastningsstegring, en stor nationalekonomisk vinst. Man beräknar havreskörden till 10,000,000 säckar (å 100 kg.) årligen i vårt land. En stegring i avkastning av endast 1 procent skulle således betyda 100,000 säckar. Med ett pris av 15 kronor per säck blir detta i penningvinst för landet 1V2 miljon kronor och detta är ju ingen fiktion, utan en faktisk vinst, för så vitt verkligen framsteget är säkert.

Ingen annan i marknaden förekommande ärtsort erbjuder i detta hänseende så stora fördelar som Ambrosiaärten, ty den är tidigare än alla andra ifrågakommande handelssorter och ger en säker kärnskörd av prima beskaffenhet även under besvärliga årgångar. I de jämförande försöken å Weibullsholm har Ambrosiaärten givit betydligt högre kärna vkastning än alla andra i handeln befintliga gulfröiga kokärtsorter.

Kolibrivicker, en pedigreesort ur svenska fodervicker, utsläpptes år 1917.

Svalövssort.

Kung!. Majrts proposition Nr 172.

111 Denna sort, som är liktidig med Förädlad Sötvicker och enligt många års jämförande försök å Weibullsholm ger fullt lika hög grönskörd och ungefär 50 procent högre kärnskörd än densamma, har knappt hälften så stora frön som sötvickern, vilket naturligtvis innebär en fördel för odlaren, efter som man vid sådd av Kolibrivicker ej behöver använda på långt när så stor viktsmängd frö som av sötvicker för att få ett lika kraftigt bestånd. — — —

Under senare tid har uppdragits en kokärtsort, kallad Munkärt, som framställts genom urval i en korsning mellan Östgöta Gulärt och en rödblommig sort. Munkärten förökas för närvarande i stor skala för att med det snaraste utsläppas. Sorten, som är medelsen och utmärker sig genom ovanligt vacker, klart gul fröfärg, har enligt hittills erhållna officiella försöksresultat givit högsta avkastning av samtliga prövade sorter.

Pyramid-renlostan är en av de första produkterna av vallväxtiörädlingen å Weibullsholm. Vid tiden för dess utsläppande fanns ingen förädlad sort av denna framstående gräsart i marknaden, och den har ända till i fjol varit utan konkurrens.

Pyramid-renlostans särställning framhålles även av doktor Witte i Utsädesföreningens Tidskrift för år 1921, där det bland annat heter (sid. 81): »Av renlostan förefinnes ännu knappast någon mer handelssort än

den vid Weibullsholm uppdragna, nu mångenstädes i Skåne odlade Pyramid-renlostan.» Doktor Witte anför vid samma tillfälle resultat av 4 års försök å Svalöv (1917—1920), enligt vilka nämnda sort givit i medeltal 4 procent högre grässkörd än vanlig renlosta.

Tardus-hundäxingen, som är en nyare sort, har i våra egna fleråriga försök visat sig överlägsen alla andra hundäxingsorter, även Svalövs Skandia, särskilt i första skörden.

Av potatissorter har i marknaden utsläppts Sigyn och 1925 skulle utkomma Imperia. Att dessa båda sorter, och i särskilt hög grad Imperia, äro betydligt resistentare mot biadrullsjuka och därför vid fortsatt odling i rullsjuketrakt hålla sig uppe på en helt annan avkastningsnivå än de allmänt odlade standardsorterna Up to date och British Queen, och ännu mera än de tidigare förädlingsprodukterna, såsom Magmun Bonum, visar följande översikt från försöken på Weibullsholm.

Beträffande resultaten av rotfruktsförädlingen må hänvisas till följande sammanställning av de tillförlitligaste officiella försök, som i vårt land utföras, nämligen de i Malmöhus län. Siffrorna gälla samtliga försök, vari Svalövs och Weibullsholms sorter ingått, och korresponderande sorter äro jämförda med varandra, varvid Svalövssortens avkastning omräknats till 100.

Tabellerna visa för samtliga Weibullsholmssorter en överlägsenhet av 2—9 procent över motsvarande Svalövssorter. Av särskilt intresse äro försöksresultaten för 1923, vilka meddelas i särskild tablå. Weibullsholmssorternas överlägsenhet ter sig här genomgående ovanligt stor, något som väsentligen torde bero därpå, att Weibulls stammar i betydligt lägre grad än Svalövsstammarna äro behäftade med det fel, som benämnes stocklöpning d. v. s. tendensen att redan första odlingsåret (rotåret) gå upp i fröstockar.

Kungl. May.ts proposition Nr 172.

Yttrande av chefen för centrala /ro kontrollanstalten.

112 Arbetet med förädling av grönsaker är synnerligen omfattande. - Så uppvisa t. ex. Weibulls Stella och Apollo, två nya sorter av bruna bönor, en skördestegring på 10—12 procent, varjämte den förra genom sin tidighet ger betydligt säkrare odlingsresultat än äldre sorter. Weibulls Alabaster, eu ny skärböna, särskilt utmärkt av tidighet och mycket stor motståndskraft mot bönfläcksjuka, ger en avkastning, som med omkring 25 procent överträffar Kejsar Wilhelm, vilken förut ansetts som den för vårt land förnämsta sorten. Weibulls Valkyria, Valkyria II och Herta, tre nya spenatsorter, som utmärka sig framför äldre handelssorter genom synnerligen stor bladrikedom, den sistnämnda dessutom genom sin tidighet, ge, jämförda med äldre oförädlade spenatsorter, 30—40 procent högre avkastning. Weibulls Sylvia, eu ny märgärt, näsmast jämnställd med avseende på växtsätt, tidighet, kvalitet m. in. med den allmänt odlade välkända sorten Fairbeards nonpareil, överträffar denna i avkastning med 30 procent. De nu nämnda sorterna må tjäna som exempel på, vilka förbättringar, som äro möjliga enbart med avseende på avkastningen. Det kan ej anses överdrivet att antaga, att man med avseende på enbart avkastningen i genomsnitt kan höja värdet av Sveriges grönsaksodlingar med minst 20 procent. Enligt föreliggande uppgifter omfatta Sveriges grönsaksodlingar för närvarande omkring 9,000 hektar, vilka lämna ett årligt skördevärde av 60 miljoner kronor. Genom en genomsnittlig stegring blott i avkastningshänseende med omkring 10—15 procent skulle således skörderesultatet höjas med omkring 10 miljoner kronor per år. Därtill kommer en ej obetydlig stegring i'värdet därigenom att såsom redan nämnts vid framställning av nya sorter mycket stor hänsyn tages till motståndskraft mot växtsjukdomar, höjandet av kvaliteten o. s. v. Alla dessa värdestegringar kunna dock endast komma till stånd genom ett fortsatt intensivt förädlingsarbete och av föreliggande material kan man vara övertygad, att resultaten snarare skola över- än understiga ovannämnda beräkning.»

På anmodan av de sakkunniga har chefen för statens centrala frökontrollansta.lt efter tagen del av samtliga till de sakkunniga ingivna utlåtanden avgivit följande yttrande om resultaten och värdet av förädlingsarbetena vid Svalöv och Weibullsholm.

»Växtförädlingens produktionsmöjligheter äro som bekant av grundläggande ekonomisk betydelse för varje jordbruk, vare sig detsammas tyngdpunkt ligger i vegetabilisk eller animal produktion. Växtodlingens resultat äro visserligen helt naturligt beroende av en hel rad olika omständigheter såsom jordens avdikning och brukning, växtföljdens anordning, gödsling in. in., men den grundläggande faktorn, förutan vilken övriga kulturåtgärder ej kunna komma till sin fulla rätt, är dock utsädets beskaffenhet och detta icke blott i avseende på mera yttre egenskaper hos detsamma såsom grobarhet, renhet, frihet från smittsamma sjukdomar m. m. utan framför allt i fråga om de inre egenskaper — sort- och stamegenskaper — som betinga detsammas odlingsvärde. Härav följer klart och tydligt, att frambringandet och utförandet i praktiken av möjligast odlingsvärda sorter och stammar av olika viktigare kulturväxter är eu verksamhet av största nationalekonomiska betydelse för varje jordbruksidkande land. Vad särskilt vårt land beträffar ställer sig sortuppdragningen och därmed växtodlingens organisation mera invecklad än för många andra länder, vilket beror på att Sverige är beläget under jämförelsevis krävande klimatförhållanden, och att såväl dessa som även jordmånsför-

Kungi. Maj:ts proposition Nr 17 ii. Il 8

hållandena äro högst betydligt viixlande inom landets olika delar. På grund härav kan knappast någon sort eller stam av någon kulturväxt lämna fullt tillfredsställande odlingsresultat över hela landet. Växtodlingens behov av för olika förhållanden lämpade sorter måste därför i vårt land bliva större än i flertalet andra länder, och härav följer också vikten av en välordnad lokal förädlings- och försöksverksamhet, d. v. s. en viss decentralisation av växtförädlingsverksamheten.

Då Sveriges utsädesförening år 1886 i Sval öv började sin växtförädlingsverksamhet blev till en början dess huvuduppgift att för Syd-Sverige söka åstadkomma ett lämpligare odlingsmaterial än det som då stod till buds. Sedan utsädesföreningen på 1890-talet erhållit eu mera fast organisation, har den dock undan för undan alltmera sökt utveckla sin verksamhet till att omfatta hela landets tillgodoseende med ett lämpligt odlingsmaterial av jordbrukets samtliga viktigare kulturväxter. Utsädesföreningens nuvarande organisation med sin i landets viktigaste jordbruksprovins belägna huvudanstalt, varest under ledning av framstående vetenskapsmän förädling bedrives av alla stråsädes- och trindsädesslag, vallväxter, rotfrukter, potatis samt olje- och spånadsväxter, och med sina 8 i landets viktigare jordbruksdistrikt belägna filial- eller understationer torde i stort sett fullt motsvara de krav, det svenska jordbruket har rätt att ställa på landets officiella växtförädlingsanstalt och denna organisation, som även i utlandet vunnit stort erkännande, torde säkerligen i ännu högre grad i framtiden komma att visa sin stora styrka, då filialstationerna, av vilka flertalet äro jämförelsevis nyinrättade, hunnit utveckla sig och i tillbörlig omfattning upptaga för respektive områden erforderlig lokal förädlingsverksamhet. Den organisation, som vår växtförädlingsverksamhet erhållit i Sveriges utsädesförening, kan på grund av vad ovan anförts, med rätta betraktas såsom synnerligen väl avpassad för landets jordbruksförhållanden.

Förutom av Sveriges utsädesförening har i vårt land växtförädling i större omfattning endast bedrivits av utsädesfirman W. Weibull i Landskrona vid dess anstalt Weibullsholm. Denna anstalts verksamhet, som upptogs något senare än på Svalöv, och som under en lång följd av år endast avsåg rotfruktsväxter, utvidgades särskilt under åren 1908—1915 till att omfatta strå- och trindsäd, vallväxter och potatis samt från och med 1918 även köksväxter. Weibullsholms växtförädlingsanstalt är även den synnerligen väl organiserad, och bedrives därstädes växtförädling i stor omfattning av fullt kvalificerade vetenskapsmän. Denna anstalt kan dock naturligtvis ej i samma grad som Sveriges utsädesförening betraktas såsom en landsanstalt, då den saknar filialstationer och således ej med samma effektivitet som denna har möjlighet att bedriva lokal förädling. Visserligen förfogar Weibullsholm över en del till olika delar av landet hos enskilda jordbrukare förlagda mera fasta sortförsök, men dessa kunna ju ej jämställas med utsädesföreningens fasta filialstationer, vid vilka förutom prövning av vid huvudanstalten uppdragna sorter även ren sortuppdragniug bedrives.

Såväl Sveriges utsädesförening som Weibullsholms växtförädlingsanstalt hava var och en i sin mån utfört ett för det svenska jordbruket betydelsefullt arbete, vilket resulterat i utförande i marknaden av ett större eller mindre antal nya sorter.

Sveriges utsädesförening har genom sin avnämare, allmänna svenska utsädesaktiebolaget, under sin verksamhet tillfört jordbruket följande antal nya sorter:

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 1:16 höft. (Sr 112.)

114 Kung1. Maj:ts proposition Nr 172.

år, då första sorten antal i praktiken försåldes av resp, utfärda sorter växtslag

av höstvete .......

» vårvete.........

» höstråg.........

» vithavre .......

» svarthavre .. » 2-radskom .. » 6-radskorn ..

» ärter..............

» vicker ........

» vallväxter ••

» potatis ..........

» raps ..............

av utsädesbolaget f. n. saluförda sorter

3 6

4 6 2 6 2 7

5 2

Härtill komma dessutom stammar av samtliga foderrotfruktssorter, f. n. till antalet 20.

Genom Svalövsanstaltens verksamhet hava, frånsett rotfrukterna,, i praktiken utförts 88 nya sorter (däri ej inräknat de nya sorter, 16 till antalet, som av utsädesföreningen överlämnats till utsädesbolaget men ännu ej blivit saluförda), av vilka 51 sorter av utsädesbolaget f. n. föras i marknaden. Indragningen av en hel del sorter har oftast berott på att en sort i och med förädlingens fortgång helt naturligt ersatts av en annan med värdefullare egenskaper. Flertalet av dessa numera indragna sorter hava därför med full säkerhet den gången, då de först utfördes i praktiken, verkligen betytt en större eller mindre fördel i kvantitativt eller kvalitativt avseende vid odlingen av respektive växtslag.

Av firman Weibull hava i marknaden utförts följande antal vid Weibullsholm uppdragna sorter.

Härtill kommer dessutom stammar av foderrot fruktsorter, f. n. till antalet 28.

Av ovanstående' framgår således, att firman Weibull, frånsett olika stammar av rotfrukter, hittills utfört i praktiken 23 nya sorter, och att 20 av dessa fortfarande av firman saluföres. .

Sedan jag nu omnämnt, i vilken utsträckning de båda anstalterna tillfört jordbruket nya sorter av olika växtslag, skulle det alltså gälla att göra ett uttalande om det nationalekonomiska värdet av de resultat, som erhållits av de båda anstalterna. Jag måste emellertid härvid inskränka mig till att endast beröra de resultat, som hittills tillförts praktiken, enär

Kanal. Majrls proposition AV J72. 115

det är mig omöjligt att söka bedöma värdei av eif' ytterligare resultat, som de båda anstalterna inom den närmaste framtiden kunna komma att framlägga. Såväl Sveriges utsädesförening som Weibullsholm uppgiva nämligen, att de snarast komma att tillföra praktiken nya sorter av snart sagt alla växtslag; värdet av dessa sorter undandrager sig givetvis ett bedömande, till dess de i erforderlig omfattning blivit prövade, vilket emellertid ej hindrar att från båda anstalterna kunna vara att förvänta nya sorter, som i olika avseenden kunna vara de nu förefintliga överlägsna i odlingsvärde.

Även om man alltså inskränker sig till att endast taga i skärskådande vad de båda anstalterna hittills uträttat, så liar det ändock sina stora vanskligheter att göra några bestämda, på verkligt saklig grund byggda uttalanden, särskilt då det gäller att anställa jämförelser emellan de olika anstalternas sorter av ett och samma växtslag. Då man vet, att en sort kan vara en annan under vissa väderleksförhållanden överlägsen, under andra däremot underlägsen, erfordras det för ett säkert bedömande av tvenne sorters inbördes värde, att dessa sorter under en längre följd av år prövas jämsides med varandra i ett flertal exakta försök, utförda inom det område, där respektive sorter äro avsedda att odlas. I föreliggande fall skulle man alltså söka företaga en ingående granskning av de genom landets officiella sortförsök erhållna resultaten, men även genom en dylik granskning, som kräver mycken tid, skulle man ej vinna någon full .säkerhet i föreliggande fråga, enär den lokala försöksverksamheten i vårt land ej är så organiserad, som den borde vara. Nämnda försöksverksamhet, som under centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdets jordbruksavdelnings ledning handhaves av hushållningssällskapens konsulenter, kan åtminstone då det gäller försök med olika sorter, vilkas verkliga skillnad ofta blott uppgå till några få procent, mången gång ej skötas på ett fullt tillfredsställande sätt, enär nyssnämnda, av en mängd andra göromål upptagna tjänstemän ej kunna ägna erforderlig tid till ett grundligare övervakande av dessa försök, varjämte deras tid nu ej alls tillåter utförande av en hel del erforderliga sortförsök med vallväxter och andra växtslag. Det skulle utan tvivel vara av största betydelse för ett säkert bedömande av växtförädlingens produkter liksom i övrigt för den lokala försöksverksamheten, om man här liksom i Danmark hade tillgång till ett antal försökskonsulenter, som helt kunde ägna sig åt nämnda verksamhet, var och en inom sitt särskilda område.

På grund av vad ovan anförts rörande svårigheterna att med full säkerhet göra några säkra detaljuttalanden rörande värdet av de båda förädlingsanstalternas resultat, måste jag inskränka mig till att mera i stora drag yttra mig härom.

Vad först och främst angår stråsädesförädlingens resultat, så bör ju framhållas, att Weibullsholm så sent upptagit nämnda förädlingsgren, att den med ett enda undantag (Idunavete) först under de allra senaste åren, 1920—1922, tillfört praktiken några sorter. Då nu av nämnda anstalts produkter för närvarande blott 3 stråsädessorter (1 höstvete-, 1 höstrågoch 1 havresort) föres i marknaden, under det att Svalövsanstalten, om man undantager höstrågen (första sorten 1914), av samtliga stråsädesslag i minst 25 år haft sorter ute i praktiken och att dess avnämare, utsädesbolaget, för närvarande saluför 30 olika, för skilda förhållanden avpassade sorter (6 höstvete-, 3 vårvete-, 3 höstråg-, 10 havre- och 8 kornsorter) så är det ju självfallet att Svalövsanstaltens verksamhet för stråsädesodlin-

no

Kungl. Mcij:ts proposition Nr 172.

gens höjande varit av avsevärt större betydelse för vårt land. Svalövsanstaltens resultat i fråga om höstvete måste betraktas såsom synnerligen storartat, då härigenom hektarskörden i Skåne säkerligen stegrats med minst 40 procent, vilket i sin tur stimulerat till ökad veteodling, och vad detta betytt, särskilt under den gångna kristiden, inser nog envar. Svalövssorternas dominerande ställning i vårt lands stråsädesodling är ju eu känd sak, även om det är svårt att med siffror bevisa att så är fallet; i någon mån torde detta dock kunna framgå av nedanstående sammanställning över vid utsädesutställningar i Malmöhus, Kristianstads, Hallands, Jönköpings, Östergötlands, Skaraborgs, Älvsborgs, Göteborgs och Bohus, Södermanlands och Stockholms län utställda prov av 1922 års skörd; nämnda prov fördela sig sålunda

Antal prov av Antal prov av Antal prov av Antal prov Svalövssorter Wcibnllsholmssorler lantsorter Summa

av höstvete ................ 92 20 — ' 112

» vårvete................... 33 -— 15 48

» höstråg................... 71 16 27 114

» korn........................ 90 — 15 lOo

» havre ................... 331 45 21 397

Små prov 617 81 78 776

relativ fördelning 80 10 10 100

Även om dessa siffror för sakens bedömande ej få tillmätas någon fullt utslagsgivande betydelse, så torde de dock i viss män visa Svalövssorternas stora användning i vårt land och därmed denna anstalts hittillsvarande stora betydelse för vår stråsädesodling. Detta uttalande varken får eller kan tolkas såsom något underkännande av Weibullsholmsanstaltens verksamhet, då dess förädlingsprodukter som nämnts först under de allra senaste åren kommit ut i praktiken och därför omöjligen kunnat vinna så stor spridning. Framhållas bör emellertid, att av Weibullssorterna synes Standardvete vara en synnerligen värdefull sort, även om man väl ej kan våga påstå, att den under alla förhållanden kan upptaga tävlan med Svalövsanstaltens olika vetesorter. Av de båda övriga Weibullssorterna synes Ekohavren under vissa förhållanden kunna vara jämställd med Svalövs senaste vithavresorter, under det att Stormråg H i regel endast i avseende på stråstyrkan synes kunna tävla med Svalövs stålråg.

I fråga om trindsäden har Svalövsanstalten redan i mer än 20 år i praktiken haft ett gott sortiment av såväl kok- som åkerärter, och har detsamma i fråga om det förra ärtslaget under senare år fått en värdefull tillökning i Gyllenärt och Torsdagsärt. Av åkerärtsorterna har ju Soloärt ett erkänt anseende som lämplig grönfoderärt, och torde väl denna vara den f. n. mest odlade av Svalövs ärtsorter. Huruvida Weibulls Ambrosia (kokärt) och Weibulls Monopolärt (åkerärt) lämna vara jämställda med motsvarande Svalövssorter undandrager sig av brist på försöksmaterial mitt bedömande.

I fråga om vallväxterna hava de båda förädlingsanstalterna under det senaste decenniet utfört i praktiken sorter av de viktigaste gräsarterna: Svalövsanstalten av timotej, ängssvingel, hundäxing, engelskt rajgräs och renlosta, Weibullsholmsanstälten av timotej, hundäxing, renlosta och knylhavre. Då ytterst få officiella försök med dessa grässorter blivit utförda, är det omöjligt att med säkerhet yttra sig om huruvida den ena eller

Kung!. Maj:fn proposition Nr 17ii.

andra anstaltens sorter av eu och samma gräsart äro de mest odlingsvärda. Då därtill kommer, att ingendera anstaltens sorter ännu vunnit en verkligt allmän användning, torde man våga påstå, att värdet av de genom gräsförädlingen vunna resultaten ställer sig ungefär lika för båda anstalterna.

Yad pofotisförädlingens resultat angår, är även det mycket vanskligt att bedöma, då Svalövsanstaltens första sort kom i marknaden år 1920, och Weibullsliolms enda sort först 1929, varför de båda anstalternas potatissorter ej ännu kunnat erhålla någon mer omfattande spridning. Då emellertid den senare anstaltens sort, Sigyn, ej synes hava så synnerligen hög specifik avkastningsförmåga även om den besitter den viktiga egenskapen att vara motståndskraftig mot bladrullsjuka, torde väl de 5 Svalövssorter, som utförts i praktiken och visat sig vara odlingsvärda, tillsammans representera ett säkerligen betydligt större nationalekonomiskt värde än den förstnämnda sorten.

I fråga om rotfruktsväxterna bär firman Weibull utfört ett synnerligen förtjänstfullt arbete genom att långt före Svalevsanstalten arbeta för spridningen av ett gott odlingsmaterial av dessa växter. Då nämnda firmas försäljning av rotfruktsfrö uppgives vara betydligt större än vad som försäljes från Svalöv, torde man härutinnan få tillmäta den förstnämnda större betydelse än Svalövsanstaltens. Det rör sig emellertid i detta fall ej om olika sorter utan om olika stammar av samma sorter, vilka av de båda anstalterna genom upprepat urvalsarbete hållas uppe vid högsta möjliga odlings värde. Det är naturligtvis rätt svårt att bedöma, huruvida den ena anstaltens stam av en viss sort är bättre än den andras. Av de på olika håll i vårt land utförda lokala försöken att döma, synes dock genomsnittsavkastningen för de senaste 15 åren ej utvisa något särskilt företräde för någondera anstaltens stammar. Praktiskt taget kunna de väl betraktas såsom ungefär jämställda, särskilt vad beträffar de mest odlade rotfruktsslagen, rovor och kålrötter.

Vad slutligen angår de verksamhetsgrenar, som ej hava sin motsvarighet vid båda anstalterna, nämligen olje- och spånadsväxtförädlingen vid Svalöv och köksväxtförädlingen vid Weibullsholm, så äro ju båda dessa avdelningar de senast inrättade vid de båda anstalterna, och desamma äro för övrigt helt naturligt av proportionsvis betydligi mindre nationalekonomisk betydelse än de förut nämnda. Ett värdesättande av de uppnådda resultaten låter sig ännu svårligen göra. Weibullskolmsanstaltens arbete med köksväxter, som hittills resulterat i utsläppandet av 7 nya sorter, är dock värt allt erkännande, alldenstund genom detsamma det första initiativet i vårt land tagits till åstadkommande av ett bättre odlingsmaterial av våra köksväxter.

Av vad ovan anförts framgår alltså i korthet, att för stegrandet av vår växtodlings produktion har Svalövsanstalten i vad angår strå- och trindsäd bedrivit en förädlingsverksamhet, som under mer än ett kvartssekel varit av största nationalekonomiska betydelse, alldenstund nämnda anstalt under denna tid oavbrutet tillfört jordbruket allt mera och mera odlingsvärda och för landets olika förhållanden lämpade, numera allmänt odlade sorter av snart sagt alla strå- och trindsädesslag, under det att Weibullsholmsanstalten, som först under senare år upptagit nämnda slag av förädlingsverksamhet, hittills förnämligast i Standardvetet lämnat ett bidrag av större värde. För stegrandet av vår rotfruktsodlings avkastning synes däremot Weibullsholmsanstaltens verksamhet hava

Kontrollarbetet vid Weibullshjlm.

118 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

varit av större betydelse än vad fallet varit med Svalövsanstalten, ehuru det nationalekonomiska värdet härav helt naturligt ej är av samma betydenhet som sistnämnda anstalts i fråga om strå- och trindsäd; foderrotfrukter odlas nämligen i vårt land blott på c:a 90,000 har, under det att strå- och trindsäd intager en sammanlagd areal av c:a 1,700,000 har. I fråga om det nationalekonomiska värdet av vallväxtförädlingens resultat kunna de båda anstalterna anses vara ungefär jämställda, under det att resultatet av Svalövsanstaltens potatisförädling synes vara av större värde än Weibullsholmsanstaltens. Den vid den sistnämnda anstalten bedrivna köksväxtodlingens resultat äro utan tvivel av betydelse även om värdet av detsamma svårligen kan bedömas. Det anförda torde tydligt visa, att Svalövsanstaltens hela verksamhet hittills varit av ojämförligt större nationalekonomiskt värde för vårt lands växtodling än Weibullsholmsanstaltens, vilket emellertid på intet sätt får förringa värdet av den storartade verksamhet som denna sistnämnda privata anstalt under en lång följd av år bedrivit.»

För kontrollarbetet vid Weibullsholm har från firman lämnats följande redogörelse:

»Stadierna i firmans kontrollarbete kunna rubriceras som följer:

1) Inspektion och kontroll av reproduktionen.

2) Undersökning i samband med rensning och plombering.

3) Kontrollåtgärder vid expeditionen.

Alla nya sorter och eliter, som frambringas å Weibullsholm, stå, även sedan de lämnats till reproduktion i stort, under vederbörande förädlingsavdelningars uppsikt. Det till reproduktören lämnade utsädet har, när det gäller utsädesråg, som äro mottagliga för sot, under kontroll av anstaltens botanister undergått varmvattenbehandling medelst specialmaskiner, varigenom förefintliga sporer oskadliggöras. På analogt sätt och under samma kontroll förebygges hos de övriga utsädesslagen faran för vissa växtsjukdomar (brand, snömögel) genom tjänliga betningsmedel. Anstaltens specialister inspektera och kontrollera årligen på det noggrannaste förökningarna såväl av firmans jordar som å andra egendomar. Vid sådan inspektion tages hänsyn till växtsjukdomar, inblandningar och korsningsrisk; besiktningen fullföljes även sedan den färdiga skörden levererats till firman, för undvikande av inblandningar och förväxlingar vid tröskningen. För att underlätta kontrollen och trygga reproduktionen utlägger man förökningarna i så stora arealer som möjligt, och av varje sädesslag odlas endast en sort på hela arealen. Årligen föres insyningsinstrument över inspekterade arealer och partier.

Sedan fröpartierna efter skörden inkommit å firmans magasiner, torkas de omedelbart å firmans speciella torkanläggningar. Så snart fröoch utsädespartierna därefter inkommit å firmans renserier, bliva de föremål för undersökning å Weibullsholms frökontrollavdelning. Före rensningen lämnas meddelande om partiets renhet, vattenhalt och däri befintliga inblandningar. Rensningen sker sedan med ledning härav på specialmaskiner, under noggrant iakttagande av de för olika fröslag utslagsgivande momenten. Då partiet färdigrensats, uttages prov av varje säck, vilka sammanföras i serier och noggrant undersökas med avseende på renhet, grobarhet, vattenhalt och tusenkornvikt, ogräsarter, obehöriga kulturväxter och eventuella sjukdomar — allt efter en bedömningsmåttstock, som är vida strängare än den vid statsplombering tillämpade (så

11!)

Kungl. Maj:ts proposition AV 172.

iages även groningsenergien efter ett vinst antal dagar med i räkningen). På grundvalen av denna undersökning utskriven den slutgiltiga analysattesten.

Expeditionen av fröet är organiserad så, att den ger största möjliga skydd mot felexpediering samt möjlighet att kontrollera sortäktheten. Fröpartier av samma stam och varietet från olika odlingar sammanföras omedelbart efter rensningen i större partier. Vid expeditionen maskinvägas partierna i olika viktenheter och förses med analysbevis — där även partiets nummer finnes angivet — inuti säcken samt utanpå densamma med plomberingsbevis jämte plomb. Samma förfarande äger rum med allt utgående utsäde, även köksväxter; även på de minsta partier finns analysen angiven.

De till frökontrollen överlämnade proven utsås följande år i observationsförsök, varigenom möjlighet till exakt efterkontroll erhålles, och man vid eventuell reklamation kan kontrollera, om befogenhet härför föreligger. Dessutom kan frökontrollbyrån genom det angivna partinumret konstatera, av vilket parti varje enskild kund erhållit utsäde från firman. Själva expeditionen försiggår på sådant sätt, att vad en expedient avvägt kontrolleras och inpackas av en annan. Firmans försäljningsvillkor bereda ytterligare varje köpare tillfälle till kostnadsfri efteranalysering efter särskilda bestämmelser (jfr Weibulls Årsbok för våren 1925, sid. 79—80).

Det ovan skisserade kontrollsystemet har visat sig fungera så exakt, att reklamationer praktiskt taget icke förekomma.»

Firman Weibull bär samma dag som Sveriges utsädesförening eller den 17 januari 1917 och av enahanda anledning, för vilken de sakkunniga vid redogörelse för Svalövsanstalten omnämnt, fått sin frökontrollbyrå godkänd att tillsvidare utföra plomberingar av utsädesvaror av vete, råg, korn och havre under samma villkor, som Kungl. Maj:t föreskrivit i fråga om Svalövsanstalten.

Över utgifter vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt åren V7 1922— 3% 1923 samt V, 1923—30/0 1924 har firman Weibull lämnat en tablå, upptagande jämväl dessa utgifters fördelning å själva förädlingen och å frökontrollen. Som räkenskaperna för anstalten icke föras såsom en avskild enhet, utgöra vissa av posterna de belopp, som firman anser böra å anstalten belöpa av firmans hela utgift för ändamålet. De sakkunniga, som låtit granska tablån och till grund därför liggande beräkningar, hava ansett vissa av finnan uppgivna poster böra ändras. Härefter följer en uppställning, visande såväl firmans poster, som däri av de sakkunniga gjorda ändringar, allt avseende året 1923—1924.

Firman Weibulls kostnader för förädlingsarbetet ochkontrollen.

120 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

Avlöningarna vid växtförädlingsanstalten äro för nästföregående år upptagna till allenast 72,300 kronor. Höjningen beror bland annat där- Pci, att under tiden efter 1 februari 1924 en av vetenskapsmännen, som förut haft delvis tjänstledighet för anställning vid skolor i Landskrona, slutat denna anställning. Samme man har lämnat firmans anställning den 1 februari 192o. Någon ny har ännu ej anställts. Vid angivna förhållanden torde det vara fog för att minska denna post med minst 7,000 kronor.

I posten sortförsök in. m. inga belopp om 3,036 kronor 21 öre, utgörande värdet å utsäde, som från firmans merkantila avdelning gratis utlämnats till centralanstalten in. fl, för anställande av jämförande försök.

L21

Kungl. proposition Nr 172.

Denna utgift synes icke höra drabba förädlingen. Anmärkas kan, att för motsvarande försök med Svalövssorter, utsäde utlämnas av bolaget, som därvid av den till vilken utsädet lämnas tager betalt med hälften av vanliga försäljningspriset. I samma post ingår jämväl 340 kronor, som utbetalts för försök i England med Standardvetet. Ej heller detta belopp bör drabba förädlingen.

Posten tryckning etc. å 5,625 kronor utgör en tredjedel av kostnaden för firmans kataloger, däri jämväl ingår redogörelse för resultaten av förädlingen. Denna kostnad bör helt räknas såsom handelsavdelningens reklamkostnad. Samma är förhållandet med ett i posten trycksaker ingående belopp å 1,330 kronor 97 öre, utgörande kostnaden för eu skrift med titel »Weibullsholms växtförädlingsanstalt, dess utveckling och hittills vunna resultat», som tryckts i 10,000 exemplar och gratis utdelats, bland annat till samtliga riksdagsmän.

I posten 1,750 kronor för post, telefon, telegram m. m. ingår 1,000 kronor, utgörande eu sjundedel av firmans hela kostnad för telefon å sju linjer, därav en disponeras av växtförädlingen. Denna beräkning synes hög. Då föregående år samma utgift påförts förädlingen med ett 500 kronor lägre belopp, synes ett motsvarande avdrag kunna göras.

Posten 6,969 kronor utgör ett beräknat arrendevärde för firmans till försök använda jord. Mot beräkningen göres ej anmärkning.

De två följande posterna äro också beräknade värden för hyra. Den förra posten avser uthusbyggnader, använda för förädlingsarbetet. Hyra har uträknats på det sätt, att å beräknat värde å byggnader eller av byggnader använda lokaler tagits vissa procent, växlande från 8 till 5. Då värdena förefalla höga och motsvarande hyra föregående år uppförts med allenast 6,350 kronor, torde ej heller för nu ifrågavarande år beräknas högre belopp. Lokalerna i institutionsbyggnaderna, uppgående till 20 rum, utgöra byggnadens vindsvåning. Byggnaden innehåller därunder två våningar. Hyran har upptagits till 8 procent av eu tredjedel av byggnadens taxeringsvärde 330,000 kronor. Även denna beräknade hyrespost synes väl hög, men har dock av de sakkunniga godtagits.

Bäntor, påförda med 8,400 kronor, utgör 7 procent å det belopp av cirka

120,000 kronor, firman under året kontant utbetalar för förädlingsverksamheten. Dylik påföring av ränta kan icke godkännas.

Posten diverse utgifter bör minskas med 427 kronor 25 öre för pokaler, som firman skänkt till utställningar m. m.

Summan utgifter för förädlingen blir efter de sakkunnigas granskning 159,719 kronor 38 öre. Anmärkas kan, att firman upptagit kostnaderna för 1922—1923 cirka 15,000 kronor lägre än för 1923—1924.

Utgiftssumman bör emellertid minskas med 7,301 kronor 74 öre, som i firmans räkenskaper kredi.terats förädlingen för vissa levererade produkter. Vidare bör fråndragas ett belopp av 10,000 kronor, som firman årligen mottagit från tobaksmonopolet, för verkställda tobaksförsök. Kost-

122 Kungl. Maj:fn proposition Nr 172.

naderna härför ingå i utgifterna för förädlinga verksamheten. Även om, såsom uppgivits, denna ersättning icke kommer att erhållas för framtiden, torde med hänsyn till den lägre förädlingskostnaden föregående år, avdraget vara berättigat.

För att härefter övergå till fördelningen av kostnaderna mellan förädlingen och frökontrollen är beträffande första posten att märka, att en av firmans botanister, förestår, jämte en avdelning av växtförädlingen, jämväl frökontrollen. Av lönen till denne botanist, utgörande 12,000 kronor, torde 3,000 kronor böra föras på kontrollen. Vidare bör kontrollen debiteras lön till samtliga försöksledare, under tid, som de använda för fältinsyningar. Det torde ej vara för mycket att härför beräkna 500 kronor.

Samtliga resekostnader hava påförts förädlingen. Då under dessa resor samtidigt verkställas insyningar, torde hälften böra föras över till kontrollen.

Av sammanlagda summan av de fem posterna tryckning m. in. till och med post m. in., utgörande enligt firmans beräkningar 11,112 kronor 34 öre, har firman fört */,„ å kontrollen och resten på förädlingen. Av ifrågavarande poster torde kontrollen böra deltaga allenast i de 3 sista, trycksaker, kontorsutgifter samt post m. m., enligt de sakkunnigas beräkning sammanlagt utgörande 2,495 kronor 75 öre. Det torde icke vara för mycket om härav föres på kontrollen 1,000 kronor.

Av kostnaden för uppvärmning och renhållning, belöpande sig till 2,241 kronor 90 öre tillhopa, bär firman, räknat efter golvyta, påfört förädlingen 4/5 och kontrollen V.,. Som emellertid vissa av kontrollavdelningens rum måste hållas ständigt värma och fördenskull finnes härför särskild värmepanna, som eldas då värmeledningen i övrigt är släckt, bör kontrollen påföras en förhållandevis högre kostnad för värmen. Det torde icke vara för mycket att räkna med V4.

Hyran för våningen i institutionsbyggnaden är fördelad efter golvyta med 1/5 till kontrollen.

Av elektriska energien har på kontrollen beräknats av firman blott Som därav emellertid användas flera strömdragande apparater, torde kontrollen böra påföras 1/3 av energikostnaden.

Av samtliga återstående poster har firman beräknat 1/5 på kontrollen. Som emellertid, då båda posterna underhåll och inventarier samt avskrivning å inventarier till väsentlig del avse motorcyklar, som användas vid förut om förmälda, jämväl insyningar omfattande resor, torde minst V, av dessa poster böra påföras kontrollen.

Resultatet av den framställda granskningen skulle då bliva, att firmans kostnader för förädlingen bör, efter avdrag av förenämnda inkomstposter, beräknas till 115,908 kronor 41 öre och kontrollkostnadema till 26,509 kronor 23 öre.

128 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

Firman Weibull är såsom förut nämnts ett handelsbolag. Delägarna hava varit till och med 191G två, som båda helt ägnat sitt arbete åt affären. Från och med 1918 har en tredje delägare inträtt i bolaget. Denne har med de två övriga från och med 1918 lika delat vinst och förlust.

Angående resultatet av firmans rörelse har lämnats eu tablå, som de sakkunniga, under framhållande att de icke varit i tillfälle att granska däri lämnade uppgifter, oförändrad här intaga:

Vinst

Förlast

Skatter

190»)

1908.

1921 1922. 1923 1924.

Kapital

Till förklaring av tablån har eu av firmans delägare meddelat följande: Innan de såsom vinst under åren till och med 1918 betecknade beloppen beräknats, hava delägarna erhållit 6 procent ränta å i affären insatt kapital. Varje delägares kapitalkonto har således vid varje års slut tillförts utöver 6 procent ränta å innestående kapital delägarens andel i de såsom vinst i tablån angivna beloppen. Samma kapitalkonton hava däremot varje år minskats med de belopp, som åtgått för delägarens skatt och enskilda utgifter i övrigt. På detta sätt har, såsom synes, delägarnas sammanlagda i affären innestående kapital ökats för varje år till och med 1918. De i kolumnen kapital upptagna beloppen utgöra nämligen sammanlagda summan av delägarnas vid varje års bokslut i affären innestående kapital. De under rubriken skatter för varje år upptagna beloppen utgöra summan av delägarna för året påförda skatter. Från och med 1919 till och med den 3% 1923 hava delägarna icke kunnat utfå någon ränta å innestående kapital och deras kapitalkonton hava årligen minskats med ej mindre de belopp, som åtgått till skatt och egna utgifter, utan även andel i förlusten för året. Under året 1923—1924 har ej heller någon ränta kunnat utgå på delägarnas innestående kapital. Den i tablån för samma år angivna vinsten är således ej jämförlig med den för tidigare år. Delägarna, av vilka två helt ägnat sitt arbete åt affären, hava icke

Firman Writs alls affärd^

verksamhet.

124 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

gottskrivits något belopp såsom lön för detta arbete eller såsom tantiém. Vinsten för 1918 fördelades ej i sin helhet på delägarna, titan 200,000 kronor avsattes såsom en familjefond. A detta belopp har alltjämt utgått 6 procent ränta, som årligen tillförts fonden. Under 1924 har allt upplånat kapital kunnat förräntas.

De sakkunniga vilja angående sålunda lämnade uppgifter framhålla, att om man från sammanlagda heloppet av den i tablån upptagna vinsten drager summan av samtliga förluster och skatter, får man en behållning av i runt tal 480,000 kronor eller för vart och ett av de 18 år, tablån avser, i runt tal 26,000 kronor. Dessutom hava delägarna till och med 1918 fått 6 procent ränta å insatt kapital, som från 96,000 kronor 1906 ökats till

1,700,000 kronor i slutet av 1917 och 2,300,000 kronor i slutet av 1918, allt i runda tal. Från och med 1919 har visserligen ingen ränta härå erhållits ock kapitalet minskats till i runt tal 500,000 kronor, men en 1918 avsatt gemensam fond å 200,000 kronor har kunnat hela tiden förräntas med 6 procent. Enligt de sakkunnigas förmenande måste affären anses hava givit sina delägare en god vinst å det ursprungliga kapitalet.

Vidare hava de sakkunniga erhållit följande uppgifter å värdet av firmans fastigheter och inventarier:

Taxeringsvärde Bokföringsvärde

Detta belopp jämfört med delägarnas enligt förestående tablå i affären innestående egna kapital visar, att affären liar att förränta en betydande

skuld.

Jordegendomarnas storlek och värden jämte år för inköp visas i följande uppställning:

125 Kungi. Maj:ls proposition Nr 172.

Bokföringsvärdet per liar är alltså 2,369 kronor.

Även firman Weibull begagnar sig av kontraktsodlingar samt dessutom av s. k. insynade odlingar, d. v. s. sådana, där visserligen icke något kontrakt om grödans inköp slutits mellan firman och .jordägaren, men denne erhållit utsäde till billigare pris än firmans vanliga affärspris mot löfte att hembjuda grödan såsom utsäde. Enligt av firman lämnad uppgift uppgingo 1923 egna odlingar till l,024.io har samt kontraktsodlingar och insynade odlingar sammanlagt till 3,504.r>o har. År 1924 voro samma arealer respektive 990.sc har och 2,361.50 har.

Följande två sammandrag visa firmans försäljningar under vissa år, fördelat å egna sorter och annat (s. k. handelsvara).

Försäljningar av spannmål i kg.

Att märka är, att firman icke, i motsats mot Svalövsbolaget, säljer s. k. efterodlingar av egna sorter. All firmans försäljning av egna sorter är original.

I följande tablå är upptagen firmans sammanlagda försäljning av vid Weibullsholm förädlade sorter och stammar åren 1916—1924.

Firman Weibulls förtjänst å förädlingsarbetet.

126 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

På samma sätt som skett i fråga om Svalövsbolagets försäljningspriser hava jämväl firman Weibulls priser å originalsorter av egna förädlingar jämförts med andra icke fröförädlande utsädesaffärers försäljningspris å närmast motsvarande sorter. Det för firman Weibull därvid erhållna merpriset framgår av följande tablå. •

Vid beräkning av »merpriset» för en viss utsädesvara har i allmänhet förfarits sålunda. Först har Weibulls katalogpris jämförts med katalogpriset för motsvarande eller närmast jämförbar utsädesvara hos andra utsädesfirmor. Jämförelsepriset har, då så varit möjligt, erhållits genom att taga medeltalet av ifrågavarande pris för tre firmor, av vilka en varit belägen i mellersta Sverige (Algot Holmberg & Son, Norrköping) och två i Sydsverige (Skåne—Hallands utsädes aktiebolag, Hälsingborg, och Svenska lantmännens utsädes aktiebolag, Lund; för åren 1913 och 1914 . har sistnämnda firma ersatts av Hallands frökontor, Getinge). I regel har Weibulls katalogpris varit högre än det på dylikt sätt erhållna jämförelsepriset. Den framkomna prisskillnaden har multiplicerats med den av Weibull enligt uppgift försålda kvantiteten av ifrågavarande utsädesvara, varigenom det s. k. »merpriset» (brutto) erhållits. Har någon gång jämförelsepriset varit högre än Weibulls pris, har detta kommit till uttryck genom motsvarande sänkning av det sammanlagda »merpriset».

I övrigt må angående tillvägagångssättet vid jämförelsen anmärkas:

Beträffande utsäde av vårstråsäd och trindsäd.

Enär Weibulls sorter i regel icke funnits upptagna i förenämnda firmors kataloger hava såsom jämförelsesorter använts i katalogerna upptagna i odlingshänseende närmast jämförliga Svalövssorter.

Beträffande höstsäd.

Såsom jämförelsepriser har här — då dylika priser för andra firmor icke kunnat erhållas — använts Weibulls priser för närmast jämförbar, av firman icke förädlad utsädesvara.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 172.

127 Beträffande vallväxtfrö.

Jämförelsepriserna hava uträknats pa förut angivet sätt, varvid priserna på de jämförda firmornas bästa vara av ifrågakommande fröslag kommit till användning. Av Weibull försålt frö av »renodlade» vallväxter ingår icke i »merpris»-beräkningen.

Beträffande rotfruktsfrö.

Jämförelsepriserna hava fastställts på samma sätt som för vallväxtfrö. Såsom jämförelsepris för de av Weibulls stammar, som i regel icke försäljas av förenämnda jämförelsefirmor, hava priserna på andra, närmast jämförliga sorter använts.

Beträffande potatis.

För år 1923 har priset jämförts med Svenska lantmännens pris på potatissorten Up to date. För år 1924 saknas prisuppgift och »merpriset» har uppskattats med ledning av den försålda kvantiteten.

Beträffande köksvöxtfrö.

Någon direkt prisjämförelse är i detta fall icke möjlig. En jämförelse med priserna för annat av Weibull saluhållet köksväxtfrö synes emellertid ge vid handen, att det förädlade fröet betingat ett högre pris av i medeltal — lågt räknat — 50 öre per kg. »Merpriset» för dylikt frö skulle vid dylik beräkning för åren 1921—1924 uppgå till respektive cirka 7,400, 4,500, 4,500 och 4,750 kronor, med vilka belopp det sammanlagda »merpriset» under respektive år sålunda torde böra ökas.

Amanuensen Björkman, som utfört jämförelsen, har särskilt framhållit följande:

»Vissa av olika omständigheter nödvändiggjorda olikheter i sättet för beräknandet av Weibulls och Svalövs 'merpris’ göra, att siffrorna icke äro direkt jämförbara. Med avseende på utsäde av spannmål har sålunda Weibulls 'merpris' för nya sorter beräknats på samma sätt som för äldre. Skulle den för Svalöv använda metoden kommit till användning torde 'merpriset’ för nya sorter — enligt approximativ beräkning — för år 1921 hava blivit cirka 29,500 kronor lägre. Senare medför det olika beräkningssättet ingen skillnad i sådant avseende. För iildre sorter av höstsäd torde det använda beräkningssättet ävenledes ge ett i förhållande till Svalöv något högt 'merpris’. Skillnaden kan dock icke vara avsevärd. Vad slutligen angår vallväxtfrö ger den nu använda beräkningsmetoden också ett högre 'merpris' än den för Svalöv använda. En enkel överslagsberäkningger vid handen, att Weibulls 'merpris' för dessa fröslag bör minskas med 15—25 procent, om direkt jämförelse med Svalöv i detta avseende skall kunna ske.»

Firman Weibulls representanter, vilka beretts tillfälle att taga del av resultatet av jämförelsen och de uträkningar, som ligga till grund för densamma, hava med anledning därav tillställt de sakkunniga följande promemoria:

»I tidigare framställningar hava vi hållit före, att ändamålet med statsbidraget bör vara att upprätthålla de för landets växtodling betydelsefulla värden, som representeras av den vid Weihullsholm bedrivna växtförädlingsverksamheten. Vi hava därvid framhållit, att dessa värden under nuvarande konjunkturer äventyras, då vi nämligen, trots allt ideellt intresse för bibehållandet av vad för oss varit ett livsarbete, dock icke i

128 Kling1. Maj:ts proposition Nr 172.

längden torde kunna undgå att av ekonomiska skäl avsevärt inskränka eller helt nedlägga den dyrbara vetenskapliga verksamheten. Givetvis skulle vid eu dylik avveckling vi fortfarande kunna utnyttja redan befintliga värden, men för framtiden vore inga för landets jordbruk betydelsefulla nya växtförädlingsvärden att vänta. Av de redogörelser för växtförädlingsverksamheten å Weibullsholm, som vi förut lämnat, torde framgå, att man ej saknar anledning att vänta sig sådana nya värden, därest verksamheten får fortgå. Och det är just från denna synpunkt vi ansett statens ingripande erforderligt. Av det anförda torde kunna dragas den slutsatsen, att statens bidrag måste utmätas så, att denna konservering av växtförädlingsverksamheten verkligen kommer att äga rum, varken större eller mindre. Att finna vilket belopp, som svarar emot detta ändamål, är givetvis förenat med mycket stora svårigheter. Vid praktiskt övervägande av denna fråga hava vi kommit till den slutsatsen, att under nuvarande förhållanden ett belopp av omkring 100,000 kronor skulle vara erforderligt. Vi hava oek hänvisat till att detta belopp med vårt sätt att beräkna kostnaderna för den egentliga växtförädlingsanstalten skulle utgöra cirka hälften av dessa kostnader. På förekommen anledning anse vi oss emellertid nu böra understryka, att omiörmälda växtiörädlingskostnader allenast äro de, som direkt kunna siffermässigt utbrytas ur firmans konton. Att sedan snart sagt alla utgiftsposter hos firman äro influerade av att firman bedriver kombinerad växtförädling, produktion och handel med förädlat utsäde ligger i öppen dag.

I första rummet kommer man härvid att tänka på det betydande kapital, som måste investeras med hänsyn till den långa sikt, varpå växtförädlingen arbetar, då ju en ny stam tager omkring 10 år att frambringa.

Vidare kan i detta hänseende anföras följande.

För att möjliggöra fullständig inspektionskontroll över förökningarna av de till en början alltid små kvantiteterna ursprungliga elitstammar måste en förädlingsfirma disponera vidsträckta jordarealer, å vilka stamodlingen och första reproduktionen bedrives. Tack vare firmans stora innehav av jordbruk, lämpade för odling av skilda slag av utsäde och frö, kan firman Weibull odla större delen av sina fröstammar på egen jord, ävensom en mycket avsevärd del av höstsäden, under det att reproduktionen av vårsädesslagen delvis är förlagd hos främmande odlare. Dessa odlare (kontraktörer) erhålla å firmans egna gårdar framställt utsäde, vilket underkastas specialbehandling (varmvattenbehandling etc.). Jordbruksdrift av betydande omfång är alltså en oundgänglig förutsättning för bedrivande av förädlingsverksamhet i större skala. Detta förhållande förtynger givetvis även i ekonomiskt hänseende firmans ställning och försvårar dess anpassning efter växlande konjunkturer.

Produkterna av förädlingsverksamheten behandlas och bevaras i ett flertal mindre och större logar med tillhörande tröskningsanordningar etc., magasin och hallar, så att inblandning av andra sorter, korsningar eller smittosamma sjukdomar ej kunna förringa den uppdragna nya stammens odlingsvärde och så att risken för förstörelse genom eldsvåda eller annat dylikt minskas. Utom de i alla avseenden förstklassiga och effektiva lagrings- och rensningsanläggningarna å Weibullsholm samt fullständig utrustning för rensning och sortering av strå- och trindsäd vid filialerna i Halmstad och Skänninge hava vid tvenne av lantegendomarna, nämligen vid Lönhult och Fredriksberg, anlagts rensningsanstalter, vilka

KiukjL. Maj:Is proposition Nr 172.

12!»

icke kunna anses behövliga för vederbörande jordbruk utan betingas av firmans egenskap av att vara förädlingsfirma.

En växtförädlingsfirma kan icke producera sina varor pa annat sätt än genom anläggande av försöksodlingar tvä (>ller liera år i förväg. I fråga om de flesta fröslag måste, redan tre år innan försäljning kan ske, odlingens storlek planläggas och bestämmas och härtill kommer, att beträffande vissa gräsfröodlingar dessa måste, för att betala sig, anläggas mångåriga. Affärens natur nödvändiggör således en spekulativ förtaxering av respektive frömarknader två å tre år i förväg. Detta moment faller naturligtvis mindre i ögonen under tidsperioder, dä priskurvorna hålla sig nämna, men vid fluktuationer kan det leda till mycket störa värdeförändringar. 1 den vanliga liandelsmarknaden behöva de rena köpfirmorna icke engagera sig i spekulation för längre tid framåt än för en säsong i sänder. Det låg exempelvis sålunda i sakens natur, att för firman Weibull kristidens fallande priser måste verka i hög grad ogynnsamt.

Da det ofta är svart att kalkylera avsättningsmöjligheten för eu ny sort, måste förlust för förädlingsfirman uppstå, om firman i god tro reproducerar större kvantitet än det sedermera visar sig finna avsättning för. Många sorter, på vilka nedlagts tidsödande arbete och pekuniär uppoffring måste förkastas, då de från en eller annan synpunkt ej visa sig tillfredsställande. Reproduktionen måste avbrytas och varan gå till förmalning.

I samma mån förädlaren söker fä fram sorter av klöver och gräs med rik bladansättning, minskas fröutbytet. Att förena högt hövärde — det för jordbrukaren-konsumenten mest betydelsefulla — med rikt fröutbyte är svårt: i regel får man såsom fallet är med Tardus hundäxing åtnöja sig med 30—40 procent lägre fröskörd. Fröskörd av dylik sort är således mera kostsam att framställa.

En förädlingsfirma måste hålla minst ett års förädlingsmängd i reserv. Erfarenheten har nämligen givit vid handen, att genom felslagna skördar, exempelvis beroende på utvintring, fullständig brist uppstått å vissa fröslag. Kostnaden för hållandet av tillräckligt stort lager är givetvis genom rånte-, torknings- och lagringskostnader samt svinnförlust avsevärd även av det skäl, att frövaror vid längre tids förvaring stundom förlora i grobarhet och därmed i utsädesvärde. Genom dylik rationell upplagring hava emellertid de svenska lantmännen trots vissa års dåliga fröodlingsförhållanden kunnat tillförsäkras en fullgod frövara. Vad detta nationalekonomiskt kan betyda framgår enklast av de senast under år 1923 i Danmark gjorda erfarenheter.

T direkt samband med förädlingskostnaderna stå vidare utgifter för att få originalsorterna kända: de för en förädlingsfirma högst avsevärda utgifterna för annonsering och reklam samt utgifter för de tusentals studiebesökande, som årligen infinna sig på Weibullsholm för att taga del av resultatet av växtförädlingsanstaltens arbete.

Då utsäden ofta falskeligen utbjudas såsom härrörande från firman för att tillförsäkra dem åtgång, måste firman tillämpa den försäljningspolitiken, att så mycket som möjligt undvika mellanhänder, som köpa i fast räkning. Utsädena levereras direkt från oss med lantmannaföreningarna (Riksförbundet och dess underavdelningar) och med legitimerade ombud i de olika länen såsom orderupptagare. Expeditionen sker under firmans plomb direkt till respektive kunder, varigenom först tillfredsställande ga- Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 130 höft. (Nr 172.)

130 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 172.

rån ti kan vinnas. Detta tillvägagångssätt har till följd, att expeditioner/ helt och hållet har natur av detaljhandel och att försändelsernas antal är oerhört stort, allt givetvis under nuvarande ekonomiska förhållanden synnerligen betungande.

Reproduktionsvarans framställande, expeditionens handhavande och skötseln av det mycket stora antalet föreningar och ombud samt enskilde kunder kräver ett arbete av så omfattande natur, att en väl utarbetad organisation och en jämförelsevis stor kompetent administx*ationspersonal oundvikligen kräves.

Ovan berörda förhållanden sammanhänga därmed, att förädlingsfirmans organisation är baserad på trenne delverksamheter, vilka — även ekonomiskt — intimt sammanhöra och ingripa i varandra: växtförädlingen i inskränkt mening, framställandet av stamutsädet och handelsvaran huvudsakligen å egna jordbruk, samt slutligen rensningen, distributionen, propagandan och salubjudandet, allt under effektivast möjliga inspektionskontroll av förädlingsavdelningen.

Av det nu anförda torde framgå, att förutom de direkta växtförädlingskostnaderna — givetvis kan också olika meningar uppstå om vad som bör räknas dit — i stor utsträckning förekomma kostnader, som härleda sig från växtförädlingsverksamheten och vilka kostnader alltså i stort sett icke äga motsvarighet hos firmor, som bedriva vanlig handel med utsäde. Då vi för vår del framförde begreppet växtförädlingskostnader — närmast i anslutning till den terminologi, som brukats vid Svalöv — var det alltså allenast i syfte att belysa, att det statsbidrag, som vi ansågo erforderligt, skulle komma att falla inom ramen för dessa direkta växtförädlingskostnader och utgöra omkring hälften av dessa. Att någon reell motivering för statsbidragets bestämmande till 100,000 kronor skulle vara att finna i denna relation, hava vi däremot givetvis icke åsyftat. Vi hava velat anföra dessa synpunkter med hänsyn till en eventuell jämförelse i och för avvägande av statsbidragets belopp mellan kostnaderna för växtförädlingen — i inskränkt bemärkelse — och det s. k. ’merpris’, som, med utgångspunkt från firmans 'Årsbok’ av firman erhållits för de förädlade varorna, då dessa försäljas i marknaden. Det torde icke vara möjligt att så förenkla problemet eller att över huvud taget draga några säkra slutsatser i förevarande avseende från relationen mellan 'växtförädlingskostnader’ och 'merpris'; ty så som vi redan antytt skulle därvid de totala kostnaderna, som äro förenade med växtförädlingsverksamheten och vilka svårligen låta sig beräknas, icke komma i betraktande. Vi få alltså betvivla möjligheten att på denna väg komma till någon lösning av frågan, hur stort bidrag staten bör lämna. Överhuvud taget torde det knappast vara möjligt, att på teoretisk väg komma till något resultat i detta hänseende. Vi få ock erinra, att statens bidrag till verksamheten vid Svalöv aldrig varit baserad på någon teoretisk beräkningsgrund utan framkommit genom förhandlingar med bolaget, alltså på rent praktisk väg.

Vi hava icke här velat närmare ingå på kritik av de beräkningar rörande merpriset, varav vi fått taga del, men anmärka dock med hänsyn till leveranser till realisations- och specialpriser emot den därvid använda metoden att kalkylera de försålda kvantiteterna såsom försålda till enhetliga priser.

Såsom vi inledningsvis framhållit, synes statsbidragets ändamål allenast böra vara att åstadkomma växtförädlingsverksamhetens bibehållande i önskvärd omfattning och vi hava genom praktiska överväganden kommit

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 172.

till det resultatet, att omkring 100,000 kronor skulle säkerställa detta ända mål. I detta sammanhang hava vi även anledning ingå på spörsmålet huruvida, mod hänsyn till den ställning firman såsom mottagare av statsbidrag skulle komma att intaga, någon begränsning av firmans eventuella vinstmöjligheter skulle vara påkallad. Vi kunna för vår del icke finna annat än rimligt, att, då staten — visserligen från statsnyttans synpunkt — träder emellan för upprätthållande av en hittills enskilt driven verksamhet, staten också kan göra anspråk därpå, att firmans vid inträdande bättre konjunkturer ökade vinstmöjligheter begränsas för att i viss utsträckning avräknas å statsunderstödet.

Samtidigt som vi här bifoga vissa ifragakomna uppgifter rörande värdet av firmans egendom tillåta vi oss att ingå på några ytterligare synpunkter å förevarande anslagsfråga. Det ligger nära till hands att fråga i vilket sammanhang anslagskravet står till firmans ekonomi. Vi hava tidigare icke berört denna fråga i vidare mån än att vi velat konstatera, att firman under nuvarande förhållanden icke längre tror sig i stånd att såsom hittills uteslutande med egna medel upprätthålla den praktiskt-vetenskapliga växtförädlingsverksamheten vid Weibullsholm. Detta på grund av de genom lågkonjunkturen skärpta svårigheterna för firman att ekonomiskt tillgodogöra sig sagda verksamhets resultat. Vad firmans ekonomiska förhållanden i övrigt beträffa, synas de icke direkt vidkomma frågan, enär statens intresse icke skulle behöva sträcka sig längre än till växtförädlingsverksamhetens upprätthållande. Såvitt vi kunna finna, skulle genom statsbidraget skapas en garanti för att icke förändringar i firmans ekonomi kunde komma att utöva rubbningar i sagda verksamhet. Verksamheten bleve med andra ord stabiliserad i förhållande till växlande konjunkturer och det bleve en sekundär fråga i vad mån statsbidraget därutöver kunde komma att medföra inflytande på firmans privatekonomiska förhållanden i olika hänseenden. Häri skulle ock enligt vår uppfattning ligga ett friställande i reell mening av den praktisk-vetenskapliga verksamheten, ett friställande, som vore effektivt utan att innebära konsekvenser av icke önskvärd art.»

I eu ytterligare promemoria har anförts följande:

»I vår senaste promemoria hava vi framfört vissa mera allmänna erinringar gent emot värdet av de gjorda beräkningarna rörande hnerpriset’ för förädlat utsäde, då det gäller att bedöma behovet av statsunderstöd till växtförädlingen. Våra erinringar gingo huvudsakligen ut därpå, att detta merpris icke allenast finge ställas i relation till de s. k. växtförädlingskostnaderna i inskränkt mening. Saken komplicerades enligt vår mening genom att även andra i verksamhetens natur liggande kostnader, lätt påvisbara men svåra att exakt beräkna i betydande omfattning betunga växtförädlingsfirman, vilka kostnader därför måste vara kända och tagas i betraktande för att några som helst slutsatser av värde skulle kunna dragas med utgångspunkt från merpriskalkyleh.

Om alltså enligt vår mening berörda metod icke kan anses svara emot de förhållanden, som undersökningen gäller, har det icke heller varit oss möjligt att påvisa någon annan teoretisk metod att lösa spörsmålet. Såvitt vi kunna finna, måste verksamheten bedömas i sin helhet och slutsatserna därifrån dragas. Med hänsyn härtill hava vi ansett oss böra sätta de sakkunniga i tillfälle att taga kännedom även om vissa uppgifter rörande det ekonomiska resultatet av firmans verksamhet under

132 Kungi. Maj:ts proposition Nr 172.

Beiydelseti av konkurrens mellan Svala v och Weibulls- Jrjlm.

åren. 1906—1924. Då firman under dessa år bedrivit och utvecklat en — vi tro oss kunna säga — sund och väl organiserad verksamhet pa ifrågavarande område, vilken icke utsatts för andra störningar än dem, som föranletts av de utav oss i anslagsfrågan åberopade konjunkturrubbningama, torde de av oss lämnade uppgifterna rörande firmans ekonomi lämna det enda hållbara materialet för bedömande av förevarande spörsmål. Vi hava sålunda icke kunnat annat än anlägga en helt praktisk syn på frågan. Emellertid få vi anmärka, att vi fortfarande tro det vara rik tigt, vad vi i vår senaste promemoria anförde rörande anslagskravets sammanhang med firmans ekonomi från en annan synpunkt sett.

Med angivna syn på anslagsfrågan hava vi velat tänka oss anslaget såsom en statens subvention av eu särskilt statsnyttig privat verksamhet, under för verksamheten nedgörande konjunkturer och där subventionen endast äger rum så länge verksamheten bedrives i förutsatt omfattning under vederbörlig kontroll samt med begränsad vinstmöjlighet.»

De sakkunniga få hänvisa till sitt anförande om motsvarande utredning beträffande Svalövsbolagets priser. Vad firman Weibull anfört om särskilda kostnader för en förädlingsfirma i jämförelse med en vanlig utsädesaffär, torde ej föranleda större reduktion av det vid beräkningen framkomna merpriset, än de sakkunniga vidtagit i fråga om Svalövsbolaget eller till 60 procent. Snarare skulle med hänsyn till firman Weibulls förhållandevis väsentligt lägre kontrollkostnader en mindre reduktion här kunna göras. Merpriset för firman Weibull enligt den gjorda jämförelsen i genomsnitt för åren 1922—1924 blir 189,479 kronor. Sextio procent därav är 113,687 kronor.

Såsom redan blivit erinrat, var det vid riksdagsbehandlingen föregående år tal om betydelsen av konkurrens mellan Svalöv och Weibullsholm. Härutinnan har firman Weibull hävdat den uppfattning, att växtförädlingsverksamheten väsentligen hämtade sin drivkraft från tävlingen mellan anstalterna, samt i anslutning därtill bland annat anfört:

. »Att så är förhållandet anser firman otvetydigt bevisat av den praktiska erfarenheten. Växtförädlingsverksamheten är i själva verket till sin natur en tävlan, nämligen om frambringandet av bättre växtstammar. Har man icke någon att tävla med, icke något att överträffa, då bortfaller själva grundvalen för verksamheten. Härav följer enligt vår uppfattning, att intet avseende bör fästas vid de påståenden, som framkommit därom, att denna tävlan icke skulle vara nödvändig utan till och med medföra vissa olägenheter. För övrigt skulle ju sistberörda påståenden kunna riktas mot varje tävlan på produktionsmarknaden, ty växtförädlingsverksamheten skiljer sig icke i detta avseende från annan pro duktion av nyttigheter. Ett företag kan ej sitta inne med all den initiativkraft, ambition m. m., som kan vara behövlig på ett visst produktionsområde, och även om så vore, så skulle snart nog dessa egenskaper tvina bort. i saknad av den livgivande drivkraft, som ligger i den ekonomiska tävlingen med andra fristående företag. Härav följer, att det ej är nog, att man anordnar växtförädlingsverksamhet i viss omfattning; denna verksamhet bör icke heller centraliseras till en institution, ty vid en dylik

Kuntjl. Majrts proposition Nr 172. 138

skulle icke lämna vidmakthållas don intensitet, som är erforderlig för vinnande av det bästa resultatet.»

Till stöd för vall firman Weibull sålunda anfört har firman åberopa! 1 oljande uttalande av de lins finnan anställda vetenskapsmännen:

»Om förådlingsarbetet endast vore en efter ständigt samma principer och metoder fortgående verksamhet, så vore det likgiltigt, om den bedrevos vid tvenne institutioner eller vid en enda, till sin omfattning lika med dessa båda. Då emellertid växtförädlingen är en på vetenskapliga premisser vilande verksamhet, vars resultat till stor del blir beroende av den form och omfattning, i vilken vetenskapliga riin tillämpas och nya utexperimenteras, så är det klart, att tvenne anstalter också bliva tvenne självständiga experimental centra, under det att eu enda lätt påtrycka* eu viss prägel. Att ett arbete inom samma fyrädlingsgren vid tvenne anstalter resulterar däri, att hela arbetssättet till princip, metod och organisation blir olika har med exempel påvisats. Att detta är ändamålsenligt är ju tydligt, emedan det måste resultera i en sådan reciprok påverkan de båda anstalterna emellan, att ett uppslag, som visat sig vara praktiskt resultatrikt, kommer att fullföljas vid båda anstalterna.

Firman Weibull har vidare erinrat om den viisentligen av konkurrensen framtvingade högst betydliga propagandaverksamhet för användandet av förädlat utsäde, som såväl firman Weibull som allmänna svenska utsädesaktiebolaget under en följd av år bedrivit.

Från Svalö-vsföreningens tjänstemän har angående detta spörsmål anförts:

»Påståendet att konkurrensen mellan vetenskapsmännen vid de båda anstalterna skulle vara till fördel och medföra bättre arbetsresultat kan vid första påseende synas ganska rimligt och riktigt. Emellertid visar det sig, Adel närmare skärskådande och undersökning, att konkurrensen På detta område hittills haft ringa betydelse för de frambragta resultaten och att den sannolikt ej heller framdeles lian få större inverkan på förädldagsarbetets gång och frukterna därav.

Rörande konkurrensens betydelse för hittills erhållna resultat av förädlingsarbetet kan först hänvisas till erfarenheten från utsädesföreningens verksamhet under de gangna åren. Den lämnade förteckningen över a\* föreningen till odling i stort utlämnade sorter ävensom översikten över dessa visa, att sorterna utkommit tämligen jämt fördelade under hela verksamhetstiden, oavsett de 10 första åren, då av' naturliga skäl inga sorter kunde utlämnas. Skulle konkurrensen mellan olika anstalters vetenskapsmän ha\Ta något avgörande inflytande på resultatet av förädlingsarbetet, borde ju antalet sorter under de båda första perioderna, då någon sådan konkurrens ej förefanns, hava varit ringa och sedan stegrats hastigt under den sista perioden. Så har emellertid icke \-arit fallet; den obetydliga ökningen i antalet överlämnade sorter svarar icke ens mot den utvidgning a\r verksamheten genom nya avdelningar, som skett.

Även erfarenheten från andra länder, där förädlingsverksamheten så gott som uteslutande bedrives av privata förädlare, går i samma riktning. Så torde exempelvis den omständigheten, att växtförädlingen i Tyskland bedrivits uat ett stort antal konkurrerande förädlare, icke kunna sägas hava medfört, att resultaten från deras verksamhet blivit särskilt framstående. Som bevis härpå kan anföras, att utsädesföreningens sor-

134 Kuntjl. Maj:ts 'proposition År 172.

ter fått mycket stor spridning i Tyskland. Samma är för övrigt också förhållandet i exempelvis Danmark och Holland.

Denna konkurrens mellan vetenskapsmännen förefinnes också i själva verket redan inom själva anstalten, om flera arbetskrafter där äro sysselsatta med förädlingen. Finnes, såsom man måste och kan förutsätta, någon ambition och arbetslust hos dessa personer, så måste de självfallet var och en drivas därav att söka frambringa goda resultat. Den, som ej lyckades åstadkomma några värdefulla nya sorter, skulle nog känna sig tillräckligt påmind därom, utan att påminnelse behöver komma från andra konkurrerande anstalter.

Själva förädlingsarbetet är för övrigt också i sig själv av sådan art, att det innebär en eggelse till att söka uppnå bästa möjliga resultat. Så t. ex. söker varje förädlare vid bearbetning av ett linjeurval eller en korsningsserie otvivelaktigt med största iver efter sådana typer och individer, som kunna förmodas ge något av värde. Och likaledes måste han känna sig angelägen att så fort förhållandena medgiva få dessa prövade och förökade för att snarast möjligt få fram det åstundade värdefulla resultatet. Otvivelaktigt inverka de arbetandes energi, kunskaper, erfarenhet och övriga personliga förutsättningar här i högsta grad på resultatet; de betyda också ojämförligt mycket mera än konkurrensen utifrån.»

Då det gäller att bedöma betydelsen av det bestående konkurrensförhållandet mellan Svalöv och Weibullsholm måste man, enligt de sakkunnigas förmenande, väl skilja mellan vetenskaplig och merkantil konkurrens.

Huruvida tävlan mellan två vetenskapsmän, som söka lösa samma eller enahanda spörsmål, sporrar till ivrigare ansträngningar, om vetenskapsmännen äro anställda vid skilda anstalter eller vid en och samma torde bero på vederbörandes individuella läggning. Även om sannolikheten talar för att tävlan blir större i förra fallet, är det ingalunda säkert, och förhållandet är i varje fall ej av den betydelse, att det kan i avsevärd mån verka utslagsgivande för bedömandet av företrädet mellan en eller två förädlingsanstalter.

Konkurrensen i merkantilt avseende är däremot av större betydelse. Den av finnan Weibull framhållna ökade reklamen för förädlat utsäde bör ej underskattas. Såväl Svalövsbolagets som firman Weibulls försäljningar bedrivas i stor utsträckning genom agenter, vilka å de flesta orter tävla sinsemellan att vinna köpare. Det gäller icke blott att hava goda varor utan även att vara väl sorterad, så att köparen kan få just den sort, som passar honom, och helst alla de olika fröer och utsäden, han önskar.

. Såsom ett bevis för den merkantila konkurrensens betydelse i detta avseende kan framhållas, att densamma är orsaken till att firman Weibull inlåtit sig på förädling av utsäde. Enligt vad firmans representant för de sakkunniga uppgivit visade det sig, att firman för att få avsättning för sina rotfruktsfröer måste genom sina agenter samtidigt utbjuda jämväl utsäde. Lantbrukarna önskade fylla sitt behov i såväl fröer som utsäde från samma håll. Härtill kom, att firman, som tillhandahåller köparen varan fraktfritt, icke kunde för befraktning till viss agent av alle-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 172. 135

näst hans order å rotfruktsfröer komma i åtnjutande av fördelen av vagns lastsändningar. För ernående av härför erforderliga kvantiteter tarvades, att orderna avsåge jämväl utsäde. På grund härav såg sig firman för att kunna tävla med Svalövsbolagets agenter nödsakad att börja förädling av jämväl spannmål.

Givet är, att den merkantila konkurrensen medför benägenhet att utsläppa en ny sort sä tidigt som möjligt. Den utsläppes således kanske innan den är slutprövad och kan i praktiken visa sig så dålig, att den länder den köpande lantbrukaren till skada. Risken härav är emellertid så stor för säljaren, att även om, såsom lantbruksstyrelsen påpekat, dylika fall förekommit, det icke torde vara anledning antaga ett avsevärt upprepande. En köpare, som på dylikt sätt blivit bedragen på ett av en viss firma i dess katalog lovordat utsäde, blir misstänksam mot allt vad firman utbjuder. Dylikt misstroende torde snart visa för firman högst betänkliga verkningar. Konkurrensen tvingar säljarna till försiktighet i detta avseende.

Däremot lärer det icke kunna förnekas, att konkurrensen innebär frestelse för den ena firman att utsläppa en sort, som endast föga skiljer sig från en av den andra firman handelsförd sort.

Konkurrensen torde icke — åtminstone ej för vanliga jordbrukare — hava lett till prissänkning. I detta avseende kan återgivas följande uttalande från föreningens tjänstemän:

»Då konkurrensen mellan olika affärsföretag inom samma bransch i allmänhet anses medföra, att prisen för de försålda varorna hållas vid lägsta möjliga nivå, har det måhända legat nära till hands att antaga, att konkurrensen mellan vårt lands tvenne största utsädesfirmor också skulle medfört lägre pris på förädlat utsäde. Vid ett sådant antagande synes man emellertid hava förbisett en numera mycket vanlig företeelse på affärslivets område, nämligen att konkurrerande affärsföretag göra överenskommelser om lika pris å jämförliga varor. Sådana överenskommelser hava också under senare åren träffats mellan de två firmor, varom här är fråga, och i vissa fall hava även andra utsädesaffärer deltagit i dessa. På grund härav torde man icke kunna säga, att konkurrensen mellan utsädesbolaget och firman Weibull medfört lägre pris på utsädesvarorna. I varje fall gäller detta de priser, som upptagits i kataloger och prislistor, och som givetvis tillämpats för det stora flertalet köpare.

Det pris på förädlat utsäde, som de mest kvalificerade utsädesfirmoma hållit, har emellertid vida mer påverkats av dessas konkurrens med övriga utsädesaffärer än av konkurrensen sins emellan. De nya sorter, som försäljas genom förädlingsanstalternas förmedlare, bliva så gott som omedelbart tillgängliga för alla. Såväl odlare av sorterna som de utsädesaffärer, vilka göra inköp från dessa, kunna året efter det en ny sort kommit i marknaden tillhandahålla utsäde av densamma. Då dessa mindre kvalificerade utsädesaffärer hava relativt små omkostnader, kunna de tydligen sälja utsädesvarorna till relativt lågt pris. Följden härav blir givetvis, att många jordbrukare, som fästa särskilt stor vikt vid priset, föredraga att köpa från dessa andraklassaffärer. Ju större skillnaden är mel-

Dubbelarbetet.

136 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

lan priset på motsvarande utsäde från ifrågavarande grupper av utsädesaffärer, desto större blir tydligen benägenheten hos jordbrukarna att köpa hos dem, som hålla det lägre priset. Detta förhållande tvingar de kvalificerade utsädesfirmorna att hålla priset så långt nere, som de skäligen kunna. Ett omotiverat högt pris medför allt för stor risk för minskad omsättning för att dessa firmor i allmänhet skulle våga tillämpa en sådan prissättning.,

Beträffande den av lantbruksstyrelsen framhållna olägenheten av attsamma arbete utföres å Svalöv och Weibullsholm har firman Weibull anfört bland annat följande:

»Att samma arbetsuppgifter sysselsätta forskare vid olika vetenskapliga institutioner är eu självklar och oundviklig företeelse inom nästan alla vetenskapsområden. Sådant inträffar ständigt vid våra båda statsråd versitet, utan att någon därför kommit på den tanken att vilja sammansmälta dem till en organisation. Därför att arbetsuppgifterna vid tva fristående anstalter äro desamma, följe]- ingalunda att också arbetsmetoderna. sammanfalla. Såsom ett exempel på att det »dubbelarbete», son» förekommer, icke är oberättigat må erinras, att samma korsning, som vid Weibullsholm fört till Standardvetet, samtidigt bearbetats vid Svalöv men utan re-sultat.»

Från Svalövsföreninc/ens tjänstemän har i detta avseende anförts:

»Det torde icke kunna bestridas, att fara för dubbelarbete föreligger, därest tvenne förädlingsanstalter arbeta var för sig utan särskild arbetsfördelning. De behov, som det gäller att tillgodose genom förädlingsar betet, äro i huvudsak desamma. Så är det exempelvis vid höstveteförädlingen alltid frågan om att frambringa tillräckligt härdiga sorter med rik avkastning, god kärnkvalitet och styvt strå. Och vid kornförädlingen gäller det att få fram för olika orter tillräckligt tidiga sorter med rit avkastning, god kärnkvalitet och styvd strå. På samma sätt förhåller det sig också i fråga om övriga växtslag, varpå flera exempel lätt kunde anföras. Om sålunda målet för förädlingsarbetet i huvudsak måste bliva detsamma för alla förädlare, som arbeta inom samma område, så bliva också vägarna att nå detsamma i stort sett enahanda. Såsom redan förut framhållits, använder man vid förädlingen som utgångspunkt för det följande urvalet dels gamla blandade sorter dels korsningar mellan nya, förädlade och väl kända sådana. För att om möjligt erhålla nya sorter med vissa fullkomnade egenskaper, korsar man sådana sorter, vilkas egenska per och anlag anses komplettera varandra. Dessa kombinationer kunna självfallet varieras av olika förädlare, men av naturliga skäl komma de ofta att bliva lika. Alla i marknaden förefintliga sorter äro numera rätt väl kända och tillgängliga för alla. Helt naturligt söker därför varje arbetande förädlare att för sitt arbete använda de i olika avseende mest framstående sorterna. Men därav följer också helt naturligt, att de olika förädlarna ofta komma att utföra korsningar mellan samma sorter-.

Det sagda, som närmast kan tillämpas på sädesslagen, gäller emellertid också för övriga växtslag. Sålunda utgår man vid vallväxternas förädling alltid från de bästa marknadsstammarna eller vildväxande material- Och för rotfrukternas vidkommande användes för det fortsatta förädlingsarbetet, var detta än bedrives, självfallet i huvudsak de bästa

137 Kandi. Maj.ts proposition Nr 172.

reda# befintliga sorterna och stammarna därav. Att man därjämte även arbetar med vissa andra i ett eller annat avseende intressanta stammar och därvid pa olika hall kan erhålla något olika material, utesluter tydligen ej att arbetet i stort sett alltid kommer att fortgå efter samma linjer.

Om det sålunda måste anses ofrånkomligt, att förädlingsarbetets bedrivande vid olika anstalter, som ej samarbeta, måste medföra dubbel arbete, så ligger det nära till hands att fråga, vilket resultat ett sådant dubbelarbete kan väntas medföra. Om nämligen resultaten i form av nya värdefulla sorter kunde tänkas bliva större i direkt proportion med det ökade arbetet, så vore tydligen olägenheten av dubl>elar betet ringa eller ingen. Sä är emellertid icke fallet. Visserligen ökas utsikterna för frambringandet av nya värdefulla sorter med antalet arbetande krafter på området, men ökningen kan ingalunda antagas ske i direkt proportion med ökningen av arbetskrafterna. Möjligen skulle man, för att ge ett närmare uttryck åt denna omständighet, kunna våga antaga, att ett liknande förhållande skulle göra sig gällande här, som exempelvis i fråga om säkerheten hos försöksresultat i allmänhet. Enligt den vid medelfelsberäkningen tillämpade principen erfordras för att säkerheten hos en försöksserie skall anses som fördubblad att försökens antal äro fyrdubblade och för tre gånger ökad säkerhet nio gånger så många försök, d. v. s. den ökade säkerheten stiger icke i direkt proportion med antalet försök utan blott i förhållande till kvadratroten ur detta antal. På samma sätt ökas utsikterna för erhållande av värdefulla resultat av växtförädlingsarbetet, då detta bedrives av liera arbetskrafter på samma område och under liknande yttre förhållanden, icke tillnärmelsevis 1 direkt proportion med antalet arbetande och kostnaderna härför.»

Riktigheten av vad sålunda från föreningens tjänstemän anförts anse de sakkunniga i stort sett icke kunna jävas.

Med anledning av firman Weibulls begäran om statsbidrag har, såsom tidigare nämnts, framkommit tanke på sammanslagning av Svalövs och Weibullsholms växtförädlingsanstalter. Ett sammanförande av det vid båda anstalterna förefintliga, under bearbetning varande förädlingsmaterialet skulle — förmenar man — medföra ökade utsikter för ernående av värdefulla resultat. Om de nu vid båda anstalterna verksamma vetenskapsmännen finge efter en rationell genomförd arbetsfördelning under enhetlig överledning fortsätta att ägna alla sina krafter åt växtförädling, skulle resultatet bliva än bättre än nu.

De sakkunniga hava kunnat konstatera, att firman Weibull icke vill reflektera på att överlåta sitt växtförädlingsmaterial samt att vare sig firman eller allmänna svenska utsädesaktiebolaget vilja inlåta sig på någon sammanslagning av de båda affärerna. De sakkunniga sakna fördenskull anledning att närmare utreda vare sig nämnda fördelar av en sammanslagning av anstalterna eller de uppenbara svårigheter som skulle uppkomma om man väl finge en växtförädlingsanstalt men två affärer, som skulle sprida resultaten.

Sammanslagning av förädling sanstalter na i Svalöv och o Weibnllshohn?

Uppdelning av arbetet mellan Svalöv och Weibullsholm?

Statsunderstöd till finnan Weibull?

138 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

Det förslaget liar jämväl framkastats, att Svalöv borde avsta från förädling av rotfrukter, vall- och köksväxter samt Weibullsholm inskränka sig till förädling härav. Man skulle således såsom villkor för statsanslagtill Weibullsholm föreskriva, att anstalten skulle med överlämnande av sitt övriga förädlingsmaterial till Svalöv, för framtiden inrikta sitt förädlingsarbete på allenast rotfrukter, vall- och köksväxter. Svalövsanstalten skulle under sådan förutsättning överlämna sitt material på detta område till Weibullsholm samt för framtiden avstå från förädling därav.

Av vad redan anförts angående nödvändigheten för en utsädesaffär att tillhandahålla alla för en lantbrukare erforderliga sorter framgår, att en dylik anordning måste förutsätta antingen en sammanslagning av allmänna svenska utsädesaktiebo.laget och firman Weibull eller ock att båda förädlingsanstalterna sälja sina produkter till den högstbjudande.

I förut omförmälda framställning om statsbidrag för verksamhetsåret 1925—1926 anför firman Weibull, bland annat:

»Firman finner det naturligt, att finnans växtförädlingsanstalts hela verksamhet blir underkastad en fortlöpande och sakkunnig inspektion genom av Kungl. Maj:t utsedda personer — förslagsvis tre —, vilka, om så anses nödigt, må äga anlita biträde för granskning av anstaltens räkenskaper. Kostnaderna för denna tillsyn böra givetvis påvila firman.

Det har i sammanhang med behandlingen av motionerna om anslagtill firman för 1924—1925 ifrågasatts, att denna kontrollverksamhet skulle erhålla en mycket vidsträckt befogenhet i fråga om förädlingsarbetets ordnande, nya sorters utsläppande i handeln m. in., varjämte framställts såsom önskvärt, att firmans växtförädlingsavdelning skulle ställas under samma ledning som motsvarande verksamhet vid Svalöv.

Firman har i en till riksdagens jordbruksutskott den 24 april 1924 riktad skrivelse närmare ingått på dessa spörsmål och skall i detta sammanhang endast framhålla nödvändigheten utav att de fria former, varunder firmans förädlingsverksamhet fått utveckla sig, utan minsta tvivel äro en av de viktigaste orsakerna till att resultaten blivit sådana som de äro. Den vetenskapliga verksambeten, som utövas vid Weibullsholm, sker visserligen i eu enskild firmas tjänst och för att förverkliga praktiska och ekonomiska syftemål, men bestämmandet av vägarna och medlen för att nå dessa mål har varit och kommer alltid att vara överlåtet på de vetenskapsmän, som äro fästade vid anstalten. Det oinskränkta förtroende, som från firmans sida visats dessa medarbetare, har aldrig svikits, och en omläggning av den nuvarande organisationen genom tvångsföreskrifter skulle ofelbart leda till arbetets tillbakagång och måste därför avböjas av firman.

Vad beträffar ett framkommet förslag, att kontrollkommissionen skulle äga befogenhet att avgöra utsläppandet av nya sorter, så synes det firman svårt att inse, på vilka grunder detta skulle kunna baseras.»

Vad firman sålunda anfört finna de sakkunniga hava fullt fog. Harman och måste man bibehålla ett system med två växtförädlingsanstalter, arbetande för var sitt med varandra konkurrerande affärsföretag, säger det sig

Kung!. Maj is proposition Nr 172. 13!)

självt, att man icke kan hava någon kontrollkommission eller annan överledning över anstalterna med rätt att bestämma om en ny sort får utsläppas i konkurrensen eller icke. Om exempelvis den ena affären bär kunnat släppa ut en ny sort med vissa egenskaper, är det visserligen nationalekonomiskt sett av jämförelsevis ringa värde, ja kanske till och med olämp ligt, om den andra affären också blir i tillfälle att sälja en nära likvärdig sort. Men för denna affär är detta av så betydande ekonomiskt värde, att den omöjligt kan avsäga sig en sådan rätt, förutsatt att den skall bestå såsom självständig affär. Motsatsen skulle leda till, att icke blott denna affärs växtförädlingsanstalt utan hela affären bleve beroende av statens understöd.

De sakkunniga vilja i detta sammanhang framhålla den olika karaktären av de båda växtförädlingsanstalterna i Svalöv och vid Weibullsholm.

I styrelsen för den förra äger Kungl. Maj :t att tillsätta 5 av dess 7 ledamöter och kan således bestämma ej mindre ledningen av anstaltens arbete än även, såsom ju upprepade gånger skett, sättet och villkoren för tillgodogörandet för allmänheten av anstaltens arbetsresultat. Med denna rätt följer emellertid en nog så kännbar ekonomisk förpliktelse. Förhållandet har så utvecklat sig, att staten helt betalar anstaltens driftkostnader efter avdrag av de inkomster, försäljningen av dess förädlingsresultat inbringar. Svalövsanstalten är i själva verket att betrakta såsom en statsanstalt; därvid framkomna resultat äro betalda och disponeras även helt av staten.

Anstalten vid Weibullsholm däremot är av helt annan karaktär. Den tillhör ett enskilt affärsföretag och staten saknar varje inflytande å anstaltens ledning eller tillgodogörandet av dess arbetsresultat.

I betraktande av dessa skiljaktigheter kan det, enligt de sakkunnigas mening, icke gärna ifrågasättas, att staten skall ikläda sig skyldighet att bidraga till Weibullsholms växtförädlingsanstalt på samma sätt som till den i Svalöv. Staten lär icke hava anledning att understödja Weibullsholmsanstalten i vidare mån än densamma utför något arbete utöver det vid statens egen anstalt. Det torde härvid icke i och för sig vara nog, att Weibullsholmsanstalten genom sin blotta tillvaro skapar konkurrens. Tillräckligt för statsunderstöd är ej heller blott den omständighet, att förädlingsarbete bedrives även på Weibullsholm och större möjligheter till vetenskapliga rön föreligger. Det måste föreligga förädlingsresultat antingen vunna på andra områden än dem statens anstalt bearbetar eller också i nationalekonomiskt värde väsentligt bättre än de vid statsanstalten framkomna.

Ett statsunderstöd efter sådana grunder skulle närmast vara att anse såsom en premie för utfört samhällsnyttigt arbete och en uppmuntran till dettas fortsättande. En rationell grund för bestämmande av understödets storlek är emellertid mycket svår att finna. Att räkna ut värdet av de speciella resultat, man vill premiera, torde, även om det vore möjligt, icke

140 Kungl. Maj:In proposition Nr 172.

skänka någon grund för statsunderstödets storlek. Det lärer vara ofrånkomligt att, även om statsunderstödet motiveras av allenast vissa resultat, giva anstalten ett understöd i förhållande till hela dess driftkostnad. Men om man finner, att vid statsanstalten, där staten disponerar hela arbetsresultatet, kostnaden för staten belöper sig till exempelvis hälften av hela driftkostnaden, måste det i fråga om eu enskild anstalt, där man endast vill premiera vissa resultat, uppenbart röra sig om en väsentligt mindre andel i den enskilda anstaltens driftkostnad. Mer än en tredjedel mot bidraget till statsanstaltens drift eller i det antagna exemplet alltså eu sjättedel av den enskilda anstaltens driftkostnad torde knappast kunna komma ifråga. Med hänsyn till växtförädlingens karaktär av arbete på lång sikt torde principiellt sett intet vara att erinra mot att, såsom firman Weibull ifrågasatt, understödet bestämmes till ett anslag under en följd av år exempelvis fem.

För att ett statsunderstöd även av denna natur skall kunna ifrågakomma, maste emellertid föreligga ännu en omständighet. Det måste, enligt de sakkunnigas förmenande, vara klart, att det förädlingsarbete, man vill premiera, icke blivit helt betalt genom den förtjänst, som försäljningen av arbetsresultatet inbragt. Är sa förhållandet, torde statsunderstöd icke kunna komma ifråga.

Om man efter dessa grunder, som de sakkunniga anse riktiga, söker att bedöma firman Weibulls begäran om statsunderstöd för dess växtförädlingsanstalt, så är det visserligen till eu början lätt att slå fast, att anstalten åtminstone på ett område, nämligen i fråga om köksväxter, gatt utanför Svalövsanstaltens arbetsuppgift. Svårare är att avgöra, om Weibullsholmsanstalten pa något med Svalövsanstalten gemensamt område överträffat dess arbetsresultat. I sådant avseende har särskilt framhållits den förra anstaltens vetesort Standard. Denna har, såsom av utredningen framgår, vid officiella försök visat ett något bättre resultat än Svalövsanstaltens Pansarvete.

De sakkunniga kunna i detta sammanhang icke underlåta påpeka den kännbara bristen av statliga försöksstationer och vikten av att denna brist blir avhjälpt. Med dylika stationer skulle frågan om Weibullsholms företräde i något avseende kunna klart utredas. Såsom förhållandena nu äro, torde det knappast vara möjligt att härom få ett av parterna såsom fullt opartiskt respekterat utlåtande.

De sakkunniga finna det för sin del klart, att de resultat, som överhuvud taget kunna motivera ett statsunderstöd, i allt fall icke kunna, med tilllämpning av de förordade grunderna, föranleda till att statsunderstödet sättes högre än till en jämförelsevis ringa andel av anstaltens hela förädlingskostnad.

Härefter skulle gälla att undersöka, huruvida förtjänsten av de förädlingsresultat, man vill premiera, täckt kostnaderna för arbetet. En sådan undersökning kan emellertid icke verkställas. Det går icke att utreda huru

Kutnjl. Maj:tv proposition Nr 172.

mycket av kostnaderna för en förädlingsanstalt belöper sig' på arbetet med en viss sort. Man måsto räkna med hela förädlingskostnaden och därav härflytande förtjänst. Den härutinnan verkställda utredningen — om än, såsom de sakkunniga redan framhållit, i åtskilliga avseenden bristfällig — giver vid handen, att man icke gör firman Weibull orätt, om man räknar med att förtjänsten av hela förädlingsarbetet i det allra närmaste betalat arbetskostnaden.

De sakkunniga finna fördenskull, att det firman Weibull av 1924 års riksdag beviljade statsunderstöd å 100,000 kronor mer än väl täcker det belopp, som efter de av de sakkunniga angivna grunder kunde komma i fråga såsom sammanlagt statsbidrag till firman Weibull under en period av minst fem år. De sakkunniga förbise icke, att finnan Weibull förklarat det begärda statsunderstödet oundgängligen nödvändigt för att firman skall kunna uppehålla växtförädlingsanstalten och således för att ännu ej bearbetade resultat icke skola gå förlorade. Utredningen torde, enligt de sakkunnigas förmenande, giva grundad anledning antaga, att så länge firman kali fortsätta sin affärsverksamhet, kommer den också att uppehålla den förtjänstbringande förädlingen. Ett ytterligare understöd till firman Weibull erfordras icke för förädlingsanstalten i och för sig. Att för dess fortbestånd lämna statsunderstöd för uppehållande av affärsföretaget, torde icke kunna komma ifråga. Skulle firman av någon anledning avveckla affärsföretaget, kommer frågan om bevarandet av växtförädlingsanstaltens arbete i ett helt annat läge.

På grund av den sålunda förebragta utredningen få de sakkunniga Sammanta tttillstyrka, ning

1) att Kungl. Maj:t efter riksdagens hörande godkänner det av de sakkunniga upprättade förslaget till avtal mellan Sveriges utsädesförening och allmänna svenska utsädesaktiebolaget;

2) att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att för budgetåret 1925—

1926 anvisa såsom särskilda extra anslag

dels till uppehållande av Sveriges utsädesförenings praktiskt vetenskap-

liga verksamhet samt för ledning' av och samarbete

med föreningens filialer .................................. kronor 111,100

dels ock till uppehållande av föreningens filialer vid Ultuna, i Östergötland, Kalmar län, Västergötland, Värmland, Västernorrland och Jämtland samt i Luleå.......... » 96,265

eller sålunda tillhopa .................................... >; 207 365

allt under villkor

att ändring i föreningens stadgar ej må ske utan medgivande av Kungl Maj: t,

att föreningen träffar avtal med statens centrala frökontrollanstalt om kontroll av allmänna svenska utsädesaktiebolagets hela utsädesförsäljning i huvudsaklig överensstämmelse med upprättat förslag,

142 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

samt att föreningen kostnadsfritt å föreningens anstalt i Svalöv för Lunds universitets institution för ärftlighetsforskning upplåter erforderliga lokaler med värme och ljus, däri inbegripet jämväl bostadsrum för assistent och kvinnliga vaktmästarhiträdet, tillhandahåller försöksjord och bekostar dess skötsel, avlönar förenämnda vaktmästarbiträde sann drager försorg om att för studerande vid institutionen eventuellt erforderligt logi kan för rimliga kostnader erbjudas i Svalöv;

3) att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva, att den å Alnarps egendom med medel från egendomens avkastning uppförda byggnaden för förenämnda institution må efter institutionens förflyttning till Svalöv användas för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp enligt Kungl. Majrts närmare bestämmelser;

4) att Kungl. Maj:t anbefaller lantbruksstyrelsen att efter börande av styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp inkomma med förslag till sådana bestämmelser;

5) att Kungl. Maj:t måtte såsom ersättning för övertagandet genom allmänna svenska utsädesföreningen av vissa vid institutionen för ärftlighetsforskning framställda nya sädessorter godtaga av allmänna svenska utsädesaktiebolaget i sådant avseende avgiven förbindelse; samt

6) att Kungl. Maj:t måtte lämna utan bifall firman Weibulls ansökan. om vidare statsunderstöd till dess växtförädlingsanstalt.

Utlåtande av Lantbruksstyrelsen har i skrivelse till chefen för jordbruksdepartemen- 'styreisen tet förklarat, att styrelsen, som haft tillfälle att följa de sakkunnigas utredning i ämnet, icke bar något att erinra emot de sakkunnigas förslag. Lantbruksstyrelsen både för övrigt icke anledning göra annat uttalande, än att de av de sakkunniga beräknade mervärden, som respektive till förädlingsanstalterna anslutna affärsfirmor, tack vare övertagna utsädens egenskap av förädlingsprodukter, kunnat utvinna, syntes lantbruksstyrelsen snarare för låga än för höga.

Erinringar av Efter att hava tagit del av de sakkunnigas betänkande bar firman Wei- Weib^M hull i skrivelse den 18 mars 1925 framställt vissa erinringar mot de sakkunnigas förslag.

Departe- De sakkunnigas utredning synes mig ådagalägga, att, åtminstone för chefen" närvarande, resultaten av förädlingsarbetet vid Svalöv icke på ett lämpligare sätt kan komma allmänheten till godo än genom överlåtelse till allmänna svenska utsädesaktiebolaget.

Mot det för sådant ändamål av de sakkunniga upprättade och av parterna godkända avtalsförslaget finner jag icke anledning att göra annan

140 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

erinran, än att den ersättning, bolaget därigenom åtagit sig att betala föreningen, kan förefalla väl låg. Att jag dock anser mig böra tillstyrka avtalets godkännande beror därpå, att bolaget, såsom de sakkunniga visat, under senaste år på grund av jordbrukarnas minskade köpkraft saluhållit föreningens förädlade utsäden till lägre priser än tidigare i jämförelse med andra utsädesaffärers pris för icke förädlat utsäde. Vad de sakkunniga framhållit om vikten av att statens representanter i föreningens och bolagets styrelser övervaka prissättningen vill jag kraftigt understryka.

Att efter inrättandet av statens centrala frökontrollanstalt ansvaret för kontrollen över utsädesbolagets försäljning bör överflyttas till denna anstalt, synes mig riktigt och i överensstämmelse med syftet med anstaltens inrättande. Den föreslagna anordningen för kontrollens utövande torde tillgodose såväl anstaltens som föreningens och bolagets intressen.

Då, på sätt tidigare skett, riksdagen bör givas tillfälle att yttra sig om avtalet mellan föreningen och bolaget, har jag ansett mig böra här redogöra för de sakkunnigas betänkande och förslag även i denna del.

Den föreslagna förflyttningen av Lunds universitets ärftlighetsinstitution synes mig från de synpunkter, chefen för jordbruksdepartementet har att beakta, övervägande fördelaktig. Visserligen går lantbruksinstitutet vid Alnarp miste om fördelen att hava institutionen i sin omedelbara närhet. Denna olägenhet uppväges emellertid vida av den uppenbara fördelen av att professorn Nilsson-Ehle med sin erkända skicklighet och erfarenhet blir i tillfälle att samtidigt leda de teoretiska och praktiska försöken på ärftlighetsområdet. Olägenheten för Alnarpsinstitutionen minskas i hög grad därav, att kurserna vid ärftlighetsinstitutionen hållas under lantbruksinstitutets ferier.

Att förlägga en statlig institution till en anstalt, som icke äges av staten utan av en enskild sammanslutning, Sveriges utsädesf ören ing, kan ju synas egendomligt. Såsom de sakkunniga flera gånger i sitt betänkande framhållit, är emellertid föreningen så organiserad, att staten utser flertalet av föreningens styrelseledamöter, och föreningen har i anslagsavseende i åtskilliga år tillbaka av statsmakterna betraktats närmast såsom en statsinstitution. Det synes mig vid dessa förhållanden icke med hänsyn till Svalövsanstaltens karaktär vara något att invända mot den föreslagna förflyttningen, därest anslaget till Svalövsföreningen, på sätt de sakkunniga föreslagit, förbindes med villkor att upplåta lokaler m. m. till ärftlighetsinstitutionen.

Riksdagen, som beviljat anslag från Alnarps egendom till institutionsbygiroaden i Åkarp, beredes på detta sätt tillfälle att för sin del yttra sig om institutionens förflyttning. Såsom de sakkunniga föreslagit, bör riksdagens medgivande begäras att för annat ändamål använda institutionsbyggnaden i Åkarp.

Chefen för ecklesiastikdepartementet har för mig förklarat, att han med stöd av vederbörande myndigheters uttalanden och med hänsyn till Sveri-

144 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 172.

ges utsädesförenings åtagande i fråga om studerande vid institutionen, anser sig för sin del kunna tillstyrka insitutionens förflyttning till Svalöv ävensom tillstånd för professorn Nilsson-Ehle att med sitt professorsämbete förena det vetenskapliga ehefsskapet för Sveriges utsädesförenings förädlingsanstalt.

Vad de sakkunniga anfört om tillgodogörandet av de praktiska resultaten vid ärftlighetsinstitutionen föranleder icke någon min erinran. Därest riksdagen icke kar något att erinra mot förflyttningen av institutionen, är jag således beredd att tillstyrka, att den av Svalövsbolaget avlämnade förbindelsen godtages såsom ersättning till staten för hittills vunna resultat. Förbindelsen torde böra överlämnas till lantbruksstyrelsen för bevakande av statens rätt enligt densamma.

Mot de sakkunnigas förslag i fråga om anslag till Svalövsföreningen för nästa budgetår kar jag ingen annan anmärkning än att jag av samma skäl, som jag anfört under punkt 79 av nionde huvudtiteln till årets statsverksproposition i fråga om motsvarande anslag till svenska mosskulturföreningen, finner posterna till ytterligare dyrtidstillägg för nu löpande budgetår böra ur utgiftsberäkningen utgå. På grund härav böra fÖTeningens utgifter och därigenom även anslaget till föreningen minskas med 5,280 kronor, därav för filialerna 1,805 kronor. I detta sammanhang vill jag dock på det kraftigaste understryka såväl de sakkunnigas uppfattning om att utgifterna för Svalövsanstalten förefalla oproportionerligt höga i jämförelse med motsvarande utgifter vid Weibullsholm liksom ock att vid den planerade omorganisationen tillses, att utgifterna nedbringas.

Såsom villkor för anslaget till föreningen bör, såsom de sakkunniga föreslagit, gälla,

att ändring i föreningens stadgar ej må ske utan medgivande av Kungl. Maj: t,

att föreningen träffar avtal med statens centrala frökontrollanstalt om kontroll av allmänna svenska utsädesaktiebolagets hela utsädesförsäljning i huvudsaklig överensstämmelse med upprättat förslag,

samt att föreningen kostnadsfritt a föreningens anstalt i Svalöv för Lunds universitets institution för ärftlighetsforskning upplåter erforderliga lokaler med värme och ljus, däri inbegripet jämväl bostadsrum för assistent och kvinnliga vaktmästarbiträdet, tillhandahåller försöksjord och bekostar dess skötsel, avlönar förenämnda vaktmästarbiträde sand drager försorg om att för studerande vid institutionen eventuellt erforderligt logi kan för rimliga kostnader erbjudas i Svalöv.

Vad slutligen angår frågan om ytterligare anslag till firman Weibull, finner jag i likhet med de sakkunniga, att en väsentlig skillnad får göras mellan Weibullsholm och anstalten å Svalöv. Utom det att staten ifråga om den senare har ett inflytande och kan utöva en kontroll, som firman Weibull icke underkastat sig och som, efter vad utredningen giver vid handen, icke heller för närvarande kan åvägabringas, tillkommer den omständigheten»

Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

att Svalövsanstalten under eu lång följd av år blivit inriktad på, att dess bestånd tryggas av staten; det torde icke vara ur det allmännas synpunkt lämpligt, att även Weibullsholms växtförädlingsverksamhet göres beroende av statens understöd. En förutsättning för statsbidrag åt sistnämnda verksamhet torde därför böra vara, att detta gives tillfällig karaktär och allenast avser att utgöra ett stöd vid rådande lågkonjunktur, under ytterligare förutsättning givetvis, att anstaltens verksamhet kan anses särskilt allmännyttig och att premiering och uppmuntran till fortsättning på den grund bör ske.

Det lärer icke kunna förnekas, att sistnämnda förutsättning är fylld ifråga om Weibullsholms växtförädlingsverksamhet. Även torde utredningen hava givit vid handen, att de ekonomiska möjligheterna för en växtförädlingsverksamhet just nu äro i viss mån svaga. Det kan under sådana omständigheter förefalla, som om ett visst mindre statsbidrag åt firman Weibull skulle vara motiverat. Jag har också vid prövningen av ärendet allvarligt övervägt, om jag icke borde föreslå, att ett dylikt bidrag på exempelvis 20,000 kronor måtte för nästa budgetår beviljas ovannämnda firmas växtförädlingsverksamhet men funnit skälen emot beviljandet av ifrågavarande anslag väga tyngst. Särskilt synes mig vad de sakkunniga anfört med avseende å det av förra årets riksdag för samma ändamål beviljade anslagets storlek i förhållande till vad utredningen visat böra vara rimligt i fråga om statsbidrag åt nämnda verksamhet avgjort tala emot ytterligare anslag, åtminstone för de allra närmaste åren. Jag anser mig därför icke kunna tillstyrka, att anslag nu beviljas firman Weibull. Att jag det oaktat härförut redogjort för de sakkunnigas betänkande även i denna del, är föranlett därav, att riksdagen med hänsyn till frågans behandling där föregående år synes mig böra erhålla del av utredningens resultat. Jag torde senare få ånyo anmäla detta ärende för Kungl. Maj:t.

Jag hemställer nu under åberopande av det anförda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

ej mindre för budgetåret 1925—1926 anvisa såsom särskilda extra anslag

dels till uppehållande av Sveriges utsädesförenings praktiskt vetenskapliga verksamhet samt för ledning av och samarbete med föreningens

filialer ...................................................kronor 107,625,

dels ock till uppehållande av verksamheten vid föreningens filialer vid Ultuna, i Östergötland, Kalmar län,

Västergötland, Värmland, Västernorrland och Jämtland

samt i Luleå............................................. » 94,460,

eller sålunda tillhopa .................................. kronor 202,085,

allt under av mig angivna villkor;

än även medgiva, att den å Alnarps egendom med medel från egendomens avkastning uppförda byggnaden för Lunds universitet för ärftlighets- Pihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 136 höft. (Nr 172.)

146 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

forskning må efter institutionens förflyttning till Svalöv användas för annat statsändamål enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmelser.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen förordna, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Allan Tigerschiöld.

Kung1. Maj:ts proposition Nr 172.

147 Innehållsförteckning till de sakkunnigas betänkande

SID. I PBOP.

Uppdraget................................................................................................. ^

Var bedrives växtförädling?........................................................................... 0

Infordrade uppgifter m. m. .......................................................................... 2

Statsanslag till växtförädling ......................................................................... 2

Tidigare framställning av firman Weibull .............................................................. 3

Anslag till firman Weibull vid 1924 års riksdag ..................................................... 5

Firman Weibulls begäran om fortsatt statsanslag...................................................... 10

Lantbruksstyrelsens begäran om utredning.............................................................. 10

Anförande av chefen för jordbruksdepartementet ................................................... 13

Verksamheten vid Svalöv............................................................................... 44

Sveriges utsädesförenings verksamhet ............................................................... 44

Allmänna svenska utsädesaktiebolagets verksamhet ................................................... 14

Föreningens tillkomst och utveckling ..................................................................... 44

Föreningens filialer............................................................. jg

Bolagets tillkomst och utveckling .......................................................................... jg

Samarbetet mellan föreningen och bolaget .............................................................. 19

Förädlingsarbetet vid Svalöv ............................................................................... 24

Resultatet av föreningens växtförädlingsarbete ...................................... .................. 28

Föreningens kostnader för förädlingsarbetet............................................................... 30

Nationalekonomiska värdet av förädlingsarbetet......................................................... 33

Föreningens kontrollverksamhet............................................................................. 34

Kostnaden för föreningens kontrollverksamhet ......................................................... 37

Översikt av bolagets verksamhet ......................................................................... 33

Värdet för bolaget att erhålla föreningens förädlingar................................................ 42

Fråga om patentskydd för växtförädlingsresultat ...................................................... 50

Innebörden av uttrycket “originalutsäde“ ............................................................... 53

Bör föreningens samarbete med bolaget fortsättas? .................................................. 57

Centrala frökontrollanstaltens inverkan å föreningens verksamhet ............................. 72

Förslag till nya avtal.................. 7g

Institutionen för ärftlighetsforskning............ 89

Föreningens statsanslag för 1925—1926................................................................... 98

Verksamheten vid Weibullsholm .......................................................................... 704

Förädlingsarbetet vid Weibullsholm ....................................................................... 104

Resultatet och nationalekonomiska värdet av växtförädlingsarbetet............................. 108

Yttrande av chefen för centrala frökontrollanstalten.................................................. 412

148 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

SID. I PROF.

Kontrollarbetet vid Weibullsholm ........................................................................... 118

Kostnaden för förädlings- och kontrollarbetet........................................................... 119

Firman Weibulls affärsverksamhet.......................................................................... 123

Firman Weibulls förtjänst å förädlingsarbetet ......................................................... 126

Betydelsen av konkurrens mellan Svalöv och Weibullsholm ....................................... 132

Dubbelarbete å Svalöv och Weibullsholm?............................................................... 136

Sammanslagning av förädlingsanstalterna i Svalöv och Weibullsholm? ...................... 137

Uppdelning av arbetet mellan samma anstalter? ...................................................... 138

Stadsunderstöd till firman Weibull?....................................................................... 138

Sammanfattning av de sakkunnigas förslag.............................................................. 141

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.