Växtförädling betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

ánkande

Bet

av1975 års

rädlingsutrenin i

.Jøwä ,qånw _

W - r

21/ @ Statens offentl1ga utrednmgar

@E5EI 1978:23

Jordbruksdepartementet

Växtförädling

Betänkande av års

L975 växtförädlingsutredning

Stockholm 1978

Omslagsfoto Sven Olsson Omslag Jan Boman Jemström Offsettryck AB ISBN 9l-38-03672-X ISSN 0375-250X Norstedts Tryckeri Stockholm 1978

Statsrådet och chefen för

jordbruksdepartementet

Genom beslut den 9 oktober 1975 bemyndigade regeringen chefen förjordbruksdepartementet att tillkalla en särskild sakkunnig för att utreda vissa frågor rörande växtförädlingen i Sverige. Med stöd av detta bemyndigande förordnades professorn Åke Gustafsson till sakkunnig samt kanslirådet, numera departementsrådet Sören Ekström, avdelningschefen Henry Gustafsson och departementssekreterarna Carl Gunnar Junback och Olle Hansson till experter fr. o. m. den 1 november 1975. I Hanssons ställe förordnades fr. o. m. den ljuli 1976 departementssekreteraren Håkan Boberg som expert. Vidare förordnades avdelningsdirektören Göran Lindeberg, Statskontoret, att som expert biträda utredningen med vissa organisatoriska frågor. Till huvudsekreterare i utredningen förordnades statshortonomen Thore Denward. Efter att denne begärt entledigande förordnades fr. o. m. den ljuni 1977 departementssekreteraren Anders Nilsson till sekreterare. Utredningen antog namnet 1975 års växtförädlingsutredning. 1 direktiven till utredningen angavs att svensk växtförädling också fortsättningsvis måste ges goda förutsättningar att bedriva sitt arbete. Utredningen fick i uppdrag att bl. a. göra en analys av de nuvarande formerna för växtförädlingen, pröva förutsättningarna för ett utvidgat samarbete inom växtförädlingen såväl inom Sverige som mellan Sverige och andra länder, utvärdera det statliga stödet till växtförädlingen, pröva växtförädlingens roll i biståndsarbetet samt pröva resistensförädlingens möjligheter. 1 utredningens betänkande ingår en särskild dokumenterande avdelning. I denna avdelning ingår en beskrivning av utvecklingen inom svensk växtförädling sedan slutet av 1800-talet samt en redogörelse för tidigare utredningar och propositioner på växtförädlingsområdet. Därtill publiceras i

den dokumenterande avdelningen ett antal uppsatser, som behandlar växt-

förädlingens utvecklingsmöjligheter. Vidare har företrädare för de nordiska länderna bidragit med redogörelser för växtförädlingens organisation i resp. land. Till utredningen har överlämnats ett antal framställningar. Dessa får anses besvarade med föreliggande betänkande.

SOU 1978: 23

Utredningen har vidare haft överläggningar med företrädare för organisationer, företag och institutioner inom och med anknytning till växtförädlingsområdet. 1975 års växtförädlingsutredning får härmed överlämna sitt betänkande: Växtförädling. Utredningens arbete är härmed slutfört. Stockholm i februari 1978

Åke Gustafsson

Håkan Boberg Sören Ekström Henry Gustafsson Carl Gunnar Junbac/x /Anders /Vilssoiz

SOU 1978: 23

Innehåll

Sammanfáttnittg

I Bakgrund 16

1 Tillkomsten av l 975 års växtförädlingsutredning . 16 1.1 Svensk växtförädling 1886- 1978 - introduktion . 16 1.2 Bakgrunden till 1975 års växtförädlingsutredning . 18 1.3 Utredningens direktiv 19

2 Genetiska principer i växtförädlingens tjänst 21

3 Växtförädlingens betydelse och vissa uppgifter beträffande

3.1 Växtförädlingens betydelse för jordbruket och trädgårdsnäringen . . 26 3.2 Sortanvändning 29 3.2.1 Sverige. 29 3.2.2 Utlandet. . . . . . . . . . 33 3.3 Ekonomiska förhållanden inom växtförädlingen . 36 3.3.1 Allmänt . . . . 36 3.3.2 Sveriges utsädesförening 37 3.3.3 W. Weibu11AB . . . . . . 39 3.3.4 Hilleshögs Frö AB. . . . . . . . 41 3.4 Rättsliga förhållanden inom växtförädlingen 42

4 Internationell översikt . . . 4.1 i globalt perspektiv

åtå

Växtförädlingen 4.2 Organisatoriska förhållanden i olika länder . . 4.3 Nordisk samverkan inom växtförädling och dess teori . 54

5 Biståndsverksamhet 58 5.1 Allmänt . 58 5.2 Svenskt bistånd . . . . . . . 59 5.3 Sveriges utsädesförening i biståndsarbetet 61

6 Innehåll SOU 1978: 23

Utredningens överläggningar . . . . . . . 64

6.1 överläggningar med växtförädlingsanstalterna . 64

6.2 överläggningar med andra intressenter i Sverige . 66

6.3 överläggningar med övriga nordiska länder . 7 1

II Analys och förslag 75

Forskning och utveckling i svensk växtförädling . 75 7.1 Allmänt . . . . . . 75 7.2 Angelägna forskningsområden . 77 7.3 Sammanfattning 84

Formerför svensk växtförädlirzg - ett organisationsförslag 87 8.1 Växtförädlingens betydelse 87 8.2 Ansvaret för växtförädlingen . . . . . 96 8.3 och problem inom svensk 100 Dagsläge växtförädling 8.4 Organisatoriska förslag 109 8.4.1 . . . . . . . . . . . 109 Utgångspunkter. 8.4.2 Sveriges utsädesförening och Allmänna svenska ut- . . . . . . . . . . . . . . 110 sädesaktiebolaget 8.4.3 Professur och institution för kulturväxternas genetik 119 8.4.4 lnrättandet av en särskild nämnd för växtförädlings- 121 frågor 8.4.5 Växtförädling med frukt, bär och övriga trädgårdsväxter 126 8.4.6 De ekonomiska konsekvenserna av utredningens organisatoriska förslag 128 8.5 Växtförädlingen i biståndsarbetet . 130 8.6 Nordisk samverkan . . . 131 8.6.1 Tänkbara . 131 samverkansprojekt 8.6.2 former . 134 Möjliga organisatoriska 8.6.3 Finansieringsformer 135 8.7 Exportsamverkan . 136 8.8 Rättsliga frågor 137 8.9 Från förslag till beslut 139

III Dokumentation 141

Organisationerför kulturväxternasförädling och genetik 141 9.1 Inledning 141 9.2 Växtförädlingsanstalteri Sverige . 142 9.2.1 Sveriges utsädesförening . . . 142 9.2.2 Allmänna svenska utsädesaktiebolaget . 147 9.2.3 Weibullsholms växtförädlingsanstalt . 151 9.2.4 Hilleshögs Frö AB . 155

SOU 1978: 23 Innehåll 7

9.2.5 Lantbruksuniversitetets försöksavdelning för växtförädlingav frukt och bär, Balsgârd . . . . . . . 158 9.3 Genetiska institutioner i Sverige med anknytning till växtförádling . . . . . . 160 9.3.1 Inledning . . . . 160 9.3.2 Genetiska institutionen i Lund . 161 9.3.3 Institutioner vid universitetet i Stockholm 163 9.3.4 Lantbruksuniversitetets institution för genetik och växtförädling. . . . . . . . . . . . 165 9.3.5 Lantbruksuniversitetets institution för skogsgene- 168 9.3.6 Genetiska institutionen i Umeå . 169 9.4 Nordiska förhållanden 170 9.4.1 Danmark. 170 9.4.2 Finland 176 9.4.3 Island 179 9.4.4 Norge 180

Tidigare propositioner, tztredningar m. m. om svensk växtförädlirzg och genetik 185 I0.l Perioden 1891-1935 . . . . . . . .. . . 185 10.1.1 Bildandet av Allmänna svenska utsädesaktiebolaget 185 10.1.2 1905årsutredning . . . . . . . . . . . 186 l0.l.3 1909 års proposition rörande utsädesföreningens sortmaterial . . . . . . . . 187 l0.l.4 1912års Svalövsutredning . . . . . . . . . . 187 10.1 .5 1925 års proposition angående anslag till växtförädling . . . . . . . . 189 10.1.6 Den Sköldska utredningen 191 10.2 Perioden 1935-1965 . 195 10.2.1 Inledning . . . . . . . . . . 195 10.22 1944 års växtförädlingsutredning . . 195 10.2.3 1953 års växtförädlingsutredning . . . . . . . 197 10.2.4 Departementspromemoria om statens stöd åt växtförädlingenmm. 1957. . . . . . . . . . . . 200 10.2.5 Statsmaktema och växtförädlingen, föredrag av jordbruksminister Gösta Netzén 1958 . 202 10.2.6 1960 års Svalövsutredning . 203 l0.2.7 1964 års Svalövsutredning 205 10.3 Perioden efter 1965 . . . . . . . . . . 206 10.3.1 1965 års utredning om växtförädlingsavgifter . 206 10.3.2 Utredningen om växtförädlingsskydd . 207 10.3.3 1969 års Balsgårdsutredning . 2 l 0 10.3.4 1971 års Svalövsutredning 2 1 2 10.4 Sammanfattning 2 14

11 Kitlturväxternas genetik och förädlingsteori: Forskningsoch ittvecklingsprojekt 216 Kort presentation 216

8 Innehåll SOU 1978: 23

l 1.2 Kulturväxternas cytogenetik 218 11.3 Mutationer och mutationsförädling 225 11.4 Sexuell fröbildning och vegetativ förökning . 228 11.5 Avkastningens genetik . . . . . . . . . . . . . . . 232 11.6 Produktionsfysiologi i relation till klimat, näringsupptagning och plantgenotyp . . . 238 11.7 Fotosyntes och biokemi . . . . . . . . . . . . . . 244 11.8 Proteinforxdlingens udviklingsmuligheder i graenseområdet mellem videnskab og landbrugsproduktion 248 11.9 Kulturväxternas kolhydrat- och fettomsättning . . . 253 l 1.10 Sekundära växtsubstanser: toxiska och antinutritionella faktorerifoder- och livsmedelsråvaror . . . . . . . 256 l1.ll Resistensgenetik i relation till växtpatologi och miljövård 260 11.12 Naturligt urval och ekotypbildning hos kulturväxter 265 11.13 Kontrolleret - klimakammiljø og genreaktioner feltforsøg, re,fytotroner . . . . . . . . . . 270 11.14 Biometrisk - 275 analys nuläge och framtidsutsikter 11.15 Genbanker och deras utnyttjande . . . . . . . . . . 280 11.16 Genetisk variation, växtförädling och datorer: ett tillämpningsexempel . . . . . . . . . . 283 1 l. 17 Trädgårdsväxtemas förädlingsteori och genetik 287 11.18 Förädling av Rubus- och Vaccinium-släktenas bärväxter i Finland 290

Bilaga l Förkortningar och termförklaringar 295

Litteraturöversikt 304

SOU 1978: 23

Sammanfattning

I Bakgrund

l Tillkomsten av 1975 års växtförädlingsutredning Vetenskapligt grundad växtförädling har bedrivits i Sverige sedan år 1886, då Sveriges utsädesförening bildades. Växtförädling bygger dels på de kunskaper som vunnits inom genetiken och med denna närbesläktade discipliner, dels på en rad praktiska tillämpningar. Växtförädling bedrivs i Sverige f. n. vid tre större förädlingsanstalter. Dessa är O Sveriges utsädesförening som får ett avsevärt statligt bidrag till sin verksamhet. Utsädesföreningens sorter försäljs genom dess handelspartner Allmänna svenska utsädesaktiebolaget som ägs av Svenska lantmännens riksförbund. 0 Weibullsholms som är en del av W. Weibull AB och växtförädlingsanstalt får ett mindre statligt bidrag. O Hilleshögs Frö AB. Praktisk växtförädling bedrivs därutöver vid lantbruksuniversitetets försöksavdelning för växtförädling av frukt och bär i Balsgârd. Dessutom finns sex genetiska institutioner inom högskoleomrädet. Historik och dagsläge för svensk växtförädling redovisas i korthet. Fylligare beskrivningar i dessa avseenden lämnas senare i betänkandet, främst i dokumentationen (avdelning III). l kapitlet redogörs vidare för den oro inför svensk växtförädlings framtid som under senare âr kommit till uttryck i olika sammanhang, bl. a. i riksdagen och vid uppvaktningar i jordbruksdepartementet. Vid dessa tillfällen har bl. a. klyftan mellan den teoretiska och tillämpade genetiken samt den internationalisering av växtförädlingen som ägt rum under senare år framhållits som allvarliga risker för svensk växtförädling.

2 Genetiska principer i växtförädlingens tjänst I kapitlet ges en kort beskrivning av de hittills mest använda metoderna i växtförädlingen, nämligen urval, korsning, hybridstimulation, höjning av kromosomtalet och utlösning av mutationer. Dessutom berörs olika problem som sammanhänger med tillämpningen av genetikens senaste rön i växtförädlingen.

10 Sammanfattning SOU 1978: 23

3 Växtförädlingens betydelse och vissa uppgifter beträjYande

växtförädlingen

Det ekonomiska värdet av växtförädlingens för utvecklingen av framsteg jordbruk och trädgårdsnäring är svårt att beräkna. En rad faktorer i samverkan leder till att avkastning och produktivitet höjs. l många sammanhang har växtförädlingen genomsnittligt angetts leda tilll en enprocentig årlig skördeökning ijordbruket. I kapitlet anförs en rad för utvecklingen av jordbruk och trädgårdsnäring betydelsefulla framsteg inom växtförädlingen, bl. a. ökad stråstyrka och höjd proteinhalt hos spannmål, resistens mot växtskadegörare hos olika växtslag, framtagande av enkornsfrö av sockerbeta samt sänkning av halten av erukasyra i oljeväxter. Sorter från Sveriges utsädesförening och Weibullsholms växtförädlingsanstalt används vardera på knappt hälften av åkerarealen i Sverige. Weibullssorterna är därvid f. n. dominerande i spannmålsodlingen nästan två tredjedelar av det spannmålsutsäde som säljs i landet är Weibullssorter. Svenska sorter har en stor spridning även utomlands. Hilleshögs Frö AB har en mycket framskjuten ställning i sockerbetsförädlingen och dess sorter odlas på drygt en tredjedel av Europas, exkl. statshandelsländernas, sockerbetsareal. De samlade ekonomiska insatserna för svensk och angränväxtförädling sande genetisk forskning var budgetåret 1976/77 ca 65 milj. kr. Därav svarade staten för knappt en tredjedel. Huvuddelen av de statliga medlen tillfördes Sveriges utsädesförening som bidrag över statsbudgeten. I ett särskilt avsnitt beskrivs nuvarande rättsliga förhållanden inom växtförädlingen.

4 Internationell översikt l kapitlet diskuteras växtförädlingens betydelse i globalt perspektiv. Bl. a. beskrivs utvecklingen av den gröna revolutionen. En rad internationella forskningsinstitut på jordbruksområdet presenteras. I särskilda avsnitt beskrivs organisationen av växtförädling och utsädeshandel i några västeuropeiska länder och USA samt nuvarande nordisk samverkan inom växtförädlingen och dess teori.

5 Biståndsverksamhet Växtförädlingens roll inom såväl internationella organisationers biståndsverksamhet som de bilaterala svenska biståndsinsatserna belyses. Utredningen ägnar särskilt uppmärksamhet åt Sveriges utsädesförenings engagemang i biståndsverksamheten.

6 Utredningens överläggningar Utredningen har haft överläggningar med företrädare för en rad företag, organisationer och institutioner inom eller med anknytning till växtförädlingen. Dessa överläggningar redovisas i koncentrat i detta kapitel. Flertalet intressenter har uttalat önskemål om vidgad samordning inom växtförädlingen och ökade forskningsinsatser i anslutning därtill. Graden

SOU 1978: 23 Sammanfattning ll

av samordning och formerna för denna har dock skiftat mellan olika framförda förslag. l kapitlet refereras överläggningar med företrädare för Sveri- Allmänna svenska utsädesaktiebolaget, W. Weibull ges utsädesförening, AB, Hilleshögs Frö AB, Lantbrukarnas riksförbund och Svenska lantmännens riksförbund, statens växtsortnämnd, Sveriges lantbruksuniversitet, statens råd för skogs- och jordbruksforskning, vissa universitetsinstitutioner samt växtförädlingen i övriga nordiska länder. l anslutning till överhar utredningen bl. a. besökt växtförädlingsanstalter i Sveriläggningarna ge och övriga skandinaviska länder.

II Analys och förslag

7 Forskning och utveckling i svensk växtförädling Utredningen slår inledningsvis fast betydelsen av den grundforskning i kulturväxternas genetik som bedrivs vid Sveriges utsädesförening, Weibullsholm. Hilleshög, Balsgård samt universitetsinstitutionerna, men konstaterar samtidigt att universitetsverksamheten inte är tillfyllest. Behovet av långsiktig, målinriktad forskning stryks under. Utredningen betonar den

betydelse sambandet mellan teori och praktik har för utvecklingen av växt-

förädlingen. l kapitlet anges en rad angelägna forskningsområden inom växtförädling, genetik och angränsande vetenskaper. Bland dessa märks forskning om kulturväxternas genetiska struktur, avkastning och kvalitet, resistens mot skadegörare. klimatanpassning, fröbildning och vegetativ förökning, avancerad urvalsmetodik, livsmedels- och produktfrågor, överförande av värdefulla kromosom- och genmaterial till kulturvåxtema från deras primitiva anförvanter samt rörande hybrid-DNA (s.k. genetisk ingenjörsteknik).

8 Former för svensk växtförädling - ett organisationsförslag

Utredningen pekar på den betydelse växtförädlingen hittills haft och framgent kan få för produktiviteten och effektiviteten inom jordbruk och träd- Vidare framhålls den positiva roll för miljö, folkhälsa och regårdsnäring. som växtförädlingen med tillräckliga resurser och en gional utveckling målmedveten inriktning kan få. I samspel med utvecklingsarbetet inom andra områden kan betydande resultat vinnas genom en intensifierad verksamhet, i såväl Sverige som internationellt. Samtidigt framhåller utredningen angelägenheten i att de resultat som successivt nås genom växtförädlingen utnyttjas på bästa sätt. Utredningen förordar att de olika leden i inom livsmedelsindustrin bringas att samverka i ökad produktionskedjoma utsträckning. l fråga om ansvaret för växtförädlingen konstaterar utredningen att starka skäl talar för ett ansvar som är gemensamt för staten, lantbrukarna själva och jordbruksnäringen i stort. förslag tar sikte dels på en förstärkning av Utredningens organisatoriska grundforskningen till förmån för den samlade svenska växtförädlingen, dels på en effektivisering av verksamheten vid Sveriges utsädesförening

Sammanfattning SOU l978: 23

och dess kommersiella partner Allmänna svenska utsädesaktiebolaget. Förslaget kan vad gäller organisatoriska frågor delas in i tre olika delar: O Sammanförande av utsädesföreningen och utsädesbolaget till ett företag. O Inrättande av en professur i kulturväxternas genetik och förädling. 0 Inrättande av en växtförädlingsnämnd. Vidare diskuteras de svenska växtförädlingsföretagens exportverksamhet, liksom möjligheterna till ökad nordisk samverkan och växtförädlingens roll i biståndsarbetet. Viss ändring föreslås av lagstiftningen på växtförädlingsområdet. Den historiska översikt utredningen gjort har klart visat på de problem som är förknippade med att, som skett inom svalövsorganisationen. bedriva praktisk växtförädling inom en enhet och att marknadsföra och försälja produkterna inom en annan. Dessa olägenheter har lett till att de intressen utsädesföreningen och utsädesbolaget företräder har försvagats. Också en analys av utsädesföreningens resp. utsädesbolagets verksamhet i dag visar på svårigheter, vilka direkt kan härledas till uppdelningen på två enheter. Utredningens slutsats har därför blivit att den praktiska växtförädlingen och marknadsföringen bör närmas till varandra. En integration av växtförädling och marknadsföring skulle leda till såväl ett bättre samband och samspel mellan de båda funktionerna som en effektivare verksamhet. Detta bör enligt utredningen ske genom att utsädesföreningen och utsädesbo- Iagetförs samman till ett nybildat företag, SvalöfAB. Utredningen föreslår att staten tar initiativ till förhandlingar i detta syfte. Med tanke på statens betydande stöd till utsädesföreningen och engagemanget från lantbrukets föreningsrörelse, i såväl utsädesbolaget som försäljningsorganisationen för växtförädlingsprodukter, hävdar utredningen att ett fortsatt ansvarstagande från dessa båda parters sida är naturligt. Också vikten av att det nya företagets verksamhet i första hand grundas på ett långsiktigt ansvar gentemot det svenskajordbruket framhålls som motiv för en samverkan mellan samhället och lantbrukarnas egen organisation. Utredningen lämnar dock inte något detaljerat förslag beträffande ägarförhållandena inom det nya företaget. Olika möjligheter bör undersökas, såväl vad gäller förutsättningarna att bredda ägaransvaret som beträffande formerna för det statliga ansvarstagandet. En huvuduppgift för det nya företaget bör enligt utredningen vara att bedriva växtförädling inriktad på det svenskajordbrukets behov. En strävan bör vara att denna verksamhet skall kunna finansieras genom de intäkter försäljningen av de vid företaget framtagna produkterna ger. Ökade intäkter från exportmarknaden bör därvid eftersträvas. Utredningen framhåller emellertid nödvändigheten av att även förädlingsverksamhet som inte helt kan finansieras genom de intäkter de ger bedrivs av det nya företaget. För att möjliggöra detta bör externa tillskott tillföras företaget. Dessa kan vara av olika slag. De främst tänkbara alternativen torde därvid vara tillskott genom medel avsatta i samband med jordbruksförhandlingarna samt statsbidrag över budgeten. Utredningen betonar forsknings- och utvecklingsarbetets avgörande betydelse för det nya företagets förmåga att på lång sikt hävda sig i den in-

SOU 1978: 23 Sammanfattning 13

hemska och internationella konkurrensen. Därför bör en målmedveten satsning ske på dessa verksamheter. för - utöver sitt huvudalternativ - fram två alternativa Utredningen förslag. Enligt det ena föreslås samma organisation som i huvudaltemativet, men under helstatligt huvudmannaskap. Enligt det andra föreslås att Sveriges utsädesförening förstatligas, varvid det bör övervägas om inte basutsäden till föreningens sorter bör försäljas till intresserade utsädesorgan på liknande sätt som sker t. ex. i Storbritannien vid institutioner underställda National Seed Development Organization (NSDO). Utredningen konstaterar att ingen av de nuvarande professurema i ämnet genetik garanterar en kontinuerlig forskningsverksamhet med inriktning på våra kulturväxter. Denna brist bör undanröjas genom att en särskild professizr i kulturväxtertzas genetik och förädling inrättas vid Sveriges lantbruksuniversitet. Professuren, till vilken en institution knyts, lokaliseras till antingen Alnarp eller Svalöv. Organisatoriskt förs institutionen enligt utredningens förslag till lantbruksuniversitetets alnarpsdel. Utredningen konstaterar att vissa gränsdragningsproblem kan uppstå mellan den nya institutionen och avdelningen för växtförädling vid lantbruksuniversitetets institution för genetik och växtförädling i Ultuna. På sikt bör lantbruksuniversitetets styrelse ta initiativ till en arbetsfördelning mellan de båda institutionerna. En stor del av verksamheten vid den nya institutionen får förutsättas ske i kontakt med det föreslagna svalövsföretaget, Weibullsholms växtföräd- Iingsanstalt och Hilleshögs Frö AB. Därigenom bör institutionen enligt utredningen kunna bli ett dynamiskt tillskott till den växtförädlingsverksam- En samverkan med naturvetenskapliga inhet som pågår i skåneregionen. stitutioner vid universitetet i Lund blir givetvis också aktuell. Svensk växtförädling tvingas enligt utredningen, om den skall kunna hävda sig i den framtida konkurrensen, ägna betydande uppmärksamhet åt en rad grundläggande, långsiktiga forskningsprojekt. En ökad verksamhet på dessa områden kan inte nås enbart genom den föreslagna effektiviseringen av utsädesföreningen och utsädesbolaget och inrättandet av en ny professur i kulturväxternas genetik och förädling. Det åsyftade forskningsoch utvecklingsarbetet torde för svenskt vidkommande kunna lösas enbart genom en bred samverkan e dels mellan stat och näring, dels mellan olika berörda företag. l detta syfte föreslår utredningen bildandet av en växtförädlingsnänznd, i vilken skall ingå representanter för forskningsinstitutioner. växtförädlingsanstalter, jordbruksnäringen i stort och den statliga administrationen. Växtförädlingsnämnden skall, i syfte att främja svensk växtförädling

O dels initiera grundläggande forsknings- och utvecklingsarbete inom för växtförädlingen avgörande områden, O dels ta initiativ till större gemensamma projekt i de fall frågeställningarna inte är av sådan natur att de naturligt faller inom de enskilda växtförädlingsföretagens arbete.

Växtförädlingsnämndens verksamhet bör enligt utredningen vara pro- _iektbunden och finansieras på två principiellt olika vägar. Nämnden bör

14 Sammanfattning

ges möjlighet till ett kontinuerligt arbete genom att medel årligen tillförs verksamheten gemensamt av stat och jordbruksnäring enligt särskilt avtal. Därtill bör ytterligare medel kunna tillföras verksamheten. Omfattningen av de senare medlen blir dels beroende av diskussionerna inom växtförädlingsnämnden, dels - och främst - av det intresse växtförädlingsföretagen och jordbruksnäringen i stort visar för en genom samverkan förstärkt svensk växtförädling. De projekt som kommer till stånd genom nämndens försorg bör uppdras åt befintliga växtförädlingsanstalter och vetenskapliga institutioner att genomföra. l fråga om de ekonomiska konsekvenserna av de framförda organisatoriska förslagen har utredningen avstått från sådana bedömningar i de fall dessa avser det framtida statliga stödet till det föreslagna företaget och växtförädlingsnämnden. Sådana överväganden bör enligt utredningen i stället göras i samband med de föreslagna förhandlingarna. Kostnaden för erforderliga byggnadsinvesteringar i Svalöv har emellertid uppskattats till knappt 20 milj. kr. Vidare har utredningen beräknat driftkostnaderna för den nya institutionen och växtförädlingsnämndens administration till sammanlagt l,4 milj. kr. Starka skäl talar för att växtförädlingen är väl lämpad för biståndsinsarser. Utredningen konstaterar att en allt större biståndsverksamhet byggts upp inom ramen för utsädesföreningen. Någon motsvarighet till detta finns inte inom övriga växtförädlingsföretag. Erfarenheterna av den kursverksamhet som bedrivits är goda. Det vidgade engagemanget i biståndsverksamheten har emellertid inneburit svårigheter för utsädesföreningen genom att personal periodvis fått föras över från den ordinarie verksamheten till biståndsarbetet. För vissa arbetsuppgifter, främst planering och uppföljning, bör därför särskilda medel anslås inom ramen för statsbudgetens biståndsanslag. Utredningen har, genom samtal med företrädare för jordbruk och växtförädling i de olika nordiska länderna, funnit att betydande intresse för en vidgaa nordisk samverkan inom växtförädlingens område. Detta intresse bör tas till vara. Utredningen konstaterar att starka skäl talar för en nordisk samverkan vad gäller den långsiktiga, projektbundna forskning som tidigare behandlats. Genom den form utredningen föreslagit för växtförädlingsnämndens arbete ter det sig naturligt att nämnden såväl vid sitt urval av projekt som vid sin planering av enskilda projekt nära samverkar med övriga nordiska länder. Utredningen konstaterar att betydande vinster skulle kunna göras om svenska växtförädlingsföretag kunde stärka sin ställning på exportmarknaden och föreslår därför att det föreslagna företaget ges resurser som möjliggör särskilda insatser i detta avseende. Utredningen föreslår också att företagets ledning tar initiativ till överläggningar med övriga växtförädlingsföretag. Om dessa överläggningar leder fram till en exportsamverkan, bör staten genom exportrådet, med tanke såväl på det värde en ökad export har som på den betydelse en allmänt förbättrad situation för de svenska växtförädlingsföretagen skulle få, kunna stödja en sådan samverkan. Utredningen föreslår slutligen att vissa ändringar av lagstiftningen på växtförädlingsområdet genomförs. l lagen om statsplombering av utsäde

SOU l978: 23 Sammanfattning 15

och om växtförädlingsavgift bör införas att bidrag för sort ur växtförädlingsfonden endast kan utgå om reproduktionsutsäde av sorten ställs till förfogande i den utsträckning som gäller för sorter som är skyddade enligt lagstiftningen om växtförädlarrätt. Så bör ske så snart en ny sort förklarats som rikssort av växtsortnämnden. Vidare föreslås en harmonisering av skyddstiden för sorter som faller under växtförädlarrätten och sorter som hör hemma under systemet med växtförädlingsavgifter.

III Dokumentation

9 Organisationer för kulturväxternas förädling och genetik Utredningen ger i detta kapitel en fyllig beskrivning av utvecklingen av verksamheten vid svenska växtförädlingsanstalter. Förhållandena vid Sveriges utsädesförening, Allmänna svenska utsädesaktiebolaget, Weibullsholms växtförädlingsanstalt, Hilleshögs Frö AB samt lantbruksuniversitetets försöksavdelning för växtförâdling av frukt och bär under de år som dessa fungerat behandlas. Utredningen redovisar även den nuvarande verksamheten vid genetiska institutioner inom högskoleområdet med anknytning till växtförädlingen. Till kapitlet har också fogats Översikter av organisationen av växtförädling och därtill anknuten forskning i de övriga nordiska länderna. Dessa har utarbetats av företrädare för resp. land.

10 Tidigare propositioner, utredningar m. m. om svensk växtförädling och genetik Svensk växtförädling och genetik har genom åren varit föremål för en rad utredningar och behandlats i ett flertal propositioner till riksdagen. I kapitlet redovisas utförligt de resonemang som förts och de förslag som lagts fram i de viktigare utredningarna och propositionerna.

ll Kulturväxternas genetik och förädlingsteori: Forskningsoch utvecklingsprojekt Som underlag för utredningens analys av angelägna forskningsprojekt inom kulturväxternas genetik och förädlingsteori har l7 populärvetenskapliga uppsatser fogats till utredningen. Uppsatserna har på utredningens uppdrag författats av framstående företrädare för olika ämnesområden.

16 SOU 1978: 23

I

Bakgrund

1 Tillkomsten av 1975 års

växtförädlingsutredning

l.l Svensk 1886-1978 - introduktion

växtförädling

Genetiken blev år 1900 en självständig vetenskap. Redan dessförinnan hade emellertid vetenskaplig svensk växtförädling tagit sin början. Framsyntajordbrukare och vetenskapsmän grundade år 1886 den organisation som något senare fick namnet Sveriges utsädesförening. Jordbruket hade vid denna tid börjat rationaliseras. Krav ställdes på att få nya och förbättrade sortmaterial. Utsädesmarknaden behövde saneras. Samtidigt hade de biologiska vetenskaperna under den segrande darwinismens inverkan blivit förnyade. Utsädesföreningen ñck nästan omedelbart efter sitt grundande en stark vetenskaplig ledning präglad av nytt biologiskt tänkande. Växtförädling bygger på genetikens grundsatser. Dessa gäller för samtliga typer av organismer och därmed också för människans nyttoväxter. Genetiken har utvecklats till en rikt facetterad vetenskap med stark anknytning till biokemi, fysiologi, mikrobiologi och statistik. Växtförädling, som är inriktad på en rad praktiska tillämpningar, förknippas i sin tur med olika vetenskaper inom jordbruk och trädgårdsnäring, framför allt med anknytning till växtodling och marklära med växtpatologi, frökontroll och olika industriella tillämpningar. Från en blygsam start år 1886 utvecklades Sveriges utsädesförening till att bli en ledande organisation i lantbrukets och forskningens tjänst. Dess nya soner blev tidigt spridda både i och utanför Norden, samtidigt som många av dess vetenskapsmän som teoretiker blev internationellt erkända. År 1891 delades utsädesföreningens verksamhet i ett praktiskt-vetenskapligt organ, som behöll det tidigare namnet, och en kommersiell föröknings- och försäljningsdel, Allmänna svenska utsädesaktiebolaget. Det senare existerar alltjämt, nu ägt av Svenska lantmännens riksförbund (SLR). Utsädesföreningen fick omedelbart stöd av olika jordbruksorganisationer och fick också efterhand ett alltmer ökat statligt bidrag. Med det sistnämnda följde en serie uppdrag som speglade ett vidgat samhällsintresse för verksamheten; under de senare åren även med anknytning till den svenska biståndsverksamheten i u-länder. Det andra nu existerande större svenska växtförädlingsföretaget av all-

SOU 1978: 23 Tillkonzsten av 1975 års itäxtjfiiräcl/i/igstrtrea/ning

män karaktär, Weibullsholms växtförädlingsanstalt, är knutet direkt till firman W. Weibull AB. Dess utveckling bygger på en ursprungligen merkantil utsädeshandel. Företaget har nu bolagsform, om än av familjekaraktär. Det är ett av de stora europeiska utsädesföretagen. Dess profil blev en annan än utsädesföreningens, mera direkt praktiskt inriktad, med lönsamheten i förgrunden. De vetenskapsmän som knutits till företaget har numera en övervägande praktisk inriktning. Forskningsgrenar av mera långsiktig teoretisk natur har aldrig erhållit samma starka ställning som vid utsädesföreningen. För svenskt jordbruk har emellertid de praktiska insatserna blivit betydande; hos vissa växtslag är de t. 0. m. de i dagens läge dominerande. Sedan år 1924 åtnjuter även Weibullsholm ett visst statsunderstöd. En ytterligare tredje profil kan man finna hos det ekonomiskt sett mest lönsamma växtförädlingsföretaget i Sverige, Hilleshögs Frö AB. Denna år betingad av företagets starka internationella anknytning och dess koncentration till ett enda växtslag. sockerbetan. Hilleshögs Frö AB, vars föregångare i blygsam form började verksamheten 1907/1908, är knutet till Cardo-koncemen som ett dotterföretag. Under senare år har företaget blivit alltmera allmänvetenskapligt orienterat och arbetar nu även med andra betydelsefulla växtslag, bl. a. skogsträd. Lantbruksuniversitetet bedriver vid sin försöksavdelning på Balsgård, Kristianstad, växtförädling med frukt och bär. Försöksavdelningen sorterar under institutionen för trädgårdsvetenskap vid Alnarp. Dess verksamhet dateras tillbaka till år 1970, då den övertog de tidigare uppgifterna för Institutet för växtförädling av frukt och bär. Detta institut kom till år 1941. Under de nittio år, som förflutit sedan svensk växtförädling började, har de kommersiella företagen efterhand köpt upp en serie konkurrerande utsädesföretag. Detta har medfört en starkt rationaliserad utsädeshandel, som står på hög nivå, med goda sorter och gott utsäde. Svensk växtförädling och dess organisationer har varit föremål för en serie offentliga utredningar. Inte minst gäller detta de två samverkande enheterna i Svalöv. Men även Weibullsholms och Balsgårds växtförädling har från statsmakternas sida förts in i den offentliga debatten. Vad Svalövsorganisationen beträffar publicerades utredningar åren 1905, 1909, 1913, 1925, 1931, 1956, 1963, 1964 och 1972. Växtförädlingen vid Weibullsholm debatterades i olTentliga utredningar 1925, 1931 och 1956, vid Balsgård 1956, 1959, 1963 och 1969. Senare redogörs i en särskild dokumenterande avdelning (s. 141-294) också för åtskilliga andra utredningar, som berör svensk växtförädling, bl.a. frågor om växtförädlingsavgifter och växtförädlarrätt (1944, 1946, 1957, 1958, 1966, 1969 och 1971). Genetiken som basvetenskap företräds även av universiteten. Vid lantbruksuniversitetet finns två institutioner, en för genetik och växtförädling, varav avdelningen för genetik är gemensam med universitetet i Uppsala, och en för skogsgenetik; vid universiteten i Lund, Stockholm, Umeå och Göteborg finns också särskilda genetiska institutioner. Dessa kommer att beaktas i det följande. Vid lantbruksuniversitetet bedrivs även annan verksamhet med anknytning till lantbruksväxternas genetik, bl. a. vid den skogsvetenskapliga fakultetens fytotronanlåggning i Stockholm.

h)

18 Tillkonzstten av 1975 års växtförädlingsutree/ning

1.2 Bakgrunden till 1975 års växtförädlingsutredning

Under senare är har svensk växtförädling varit föremål för flera olika initiativ, avsedda att främja dess utveckling och stärka dess ekonomiska ställning. Vissa huvudpunkter skall här anföras. År 1973 väcktes en riksdagsmotion (1973: 493), vari motionärerna hemställde att ett halvstatligt forskningsinstitut skulle inrättas för att förstärka och fördjupa studiet av kulturväxternas genetik. Bristande forskning hämmade enligt motionärerna svensk växtförädlings effektivitet. Under de senaste två årtiondena hade, trots befolknings- och livsmedelskris ute i världen, kulturväxter i minskad omfattning använts som genetiska forskningsobjekt. Klyftan mellan den teoretiska och den tillämpade genetiken hade vidgats pä ett sätt som försvärade broslagningen dem emellan. Motionärerna menade att i såväl England som Holland, Frankrike och Tyskland hade den privata växtförädlingsverksamheten kunnat dra fördel av en betydande statlig växtförädlingsforskning. Motionen utmynnade därför i en hemställan att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majzt skulle begära utredning och förslag i syfte att främja grundforskningen på växtförädlingens område. l sin behandling av denna motion hänvisade jordbruksutskottet (JoU 1973: 25, s. 8) till den enligt dess mening betydande grundforskning som sker vid lantbrukshögskolan och vid universitetens växtgenetiska institutioner, liksom till att “åtskilligt av den växtförädlingsverksamhet som äger rum vid Sveriges utsädesförening och hos W. Weibull AB är av grundforskningskaraktär. I den mån nya uppgifter inom hithörande forskningsområde blir aktuella borde det, enligt utskottet, lämpligen ankomma pä statens råd för skogs- och jordbruksforskning att ta ställning till möjligheterna att med anlitande av anslaget till jordbruksforskning anvisa medel för ändamålet. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag. Synpunkter liknande dem som framförts i den ovannämnda motionen utvecklades mera preciserat vid en föredragning hos dåvarande jordbruksministern Svante Lundkvist i december 1974 av representanter för Hilleshögs Frö AB. De hänvisade bl. a. till de mycket stora investeringar i olika växtförädlingsföretag som gjorts av kapitalstarka intressenter utomlands, i första hand av oljeindustri och farmaceutisk industri. Ca 200 miljoner dollars skulle enligt dem under åren dessförinnan ha investerats i förvärv av amerikanska och europeiska anstalter på växtförädlingens område. Mycket tydde, ansåg de, på att ett dussintal stora internationella organisationer, bland dem olje- och läkemedelsföretag, skulle komma att dominera handeln med växtförädlingsprodukter under l980-talet. Mot denna bakgrund borde man i ett längre perspektiv också se problemen för den svenska växtförädlingen. I ett kärvt konkurrensklimat hade denna möjlighet att hävda sig endast under förutsättning att nya viktiga biologiska forskningsrön snabbt omsattes i praktiskt växtförädlingsarbete. De föredragande menade vidare att den svenska växtförädlingen kännetecknades av starkt splittrade resurser. Någon för hela växtförädlingen verksam målforskningsinstitution fanns ej. Avsikten med föredragningen var att påtala behovet av ett dylikt gemensamt institut. Detta skulle täcka

Tillkomsten av 1975 års växtförädlingsutredning 19

väsentliga forskningsbehov, vilka f. n. ej, elleri vart fall i otillräcklig grad, beaktades vid svenska universitet, högskolor och växtförädlingsinstitutioner. De föredragande skisserade ett program för ett dylikt institut. En väsentlig förutsättning för att de skisserade funktionerna skulle kunna fyllas, vore att institutet placerades i nära anslutning till de svenska växtförädlingsanstalterna. Dess verksamhet borde också ges en sådan inriktning på långsiktig forskning att den kunde komma samtliga svenska växtföräd- Iingsföretag tillgodo. Hilleshögs representanter föreslog att detta institut för förädlingsforskning skulle utformas som ett branschforskningsinstitut, där växtförädlingsföretagen skulle garantera ett visst årligt belopp. varjämte staten skulle bidra med de medel som därutöver vore nödvändiga. Vid Sveriges utsädesförenings årsmöte 1974 (dess tidskrift 1974:217- 222) strök föreståndaren, prof. Arne Hagberg, starkt under de internationella intressena inom den utländska växtförädlingen. Han framhöll behovet av ökade exportmöjligheter som resultat av att lagen om växtförädlarrätt hade införts, med dess positiva men också negativa sidor. Det var, underströk han, i dagens läge nödvändigt att inse det hårdnande trycket utifrån. Om svensk växtförädling då inte förmådde hävda sig, minskades chanserna att få fram goda odlingsmaterial i fortsättningen ”för hela vårt skiftande land. Detta vore enligt honom onekligen ett väsentligt skäl till att försöka samla åtminstone resurserna inom landet till ett effektivt föräd- Iingsarbete. Helst borde, menade han, en nordisk samling bli resultatet. Mot bakgrund av dessa och andra synpunkter sammankallade jordbruksministern ett diskussionsmöte den l8juni 1975 med olika företrädare för svensk genetik och växtförädling. Jordbruksministern önskade därvid information om den svenska växtförädlingen av i dag, dess organisation, ekonomi och graden av samverkan mellan enskilda institutioner, en redovisning av utvecklingstendenserna inom och utom landet, bl.a. kapitalstarka företags intresse för växtförädlingsindustrin” som investeringsobjekt, en definition av de inhemska problemen mot bakgrund av den utländska utvecklingen och en redogörelse för eventuella behov av åtgärder för svensk växtförädling, frågan om intimare samverkan mellan växtföräd- Iingsföretagen samt statens stöd åt växtförädlingen. Företrädare för en rad olika intressen deltog i denna diskussion införjordbruksministern.

1.3 Utredningens direktiv

Departementschefen, statsrådet Lundkvist, anförde i utredningens direktiv (regeringssammanträde den 9 oktober 1975) bl. a. följande.

Växtförädlingen har en central betydelse för livsmedelsförsöijningen. Så har t. ex. under 1900-talet de svenska veteskördarna ökat ca 40% till följd av bl. a. insatser på förädlingsområdet. Kraven på växtförädlingen kommer sannolikt att öka i framtiden. Bl. a. av detta skäl har redan nu växtförädlingsföretag världen över insett nödvändigheten av att samverka i olika former för att därmed bättre utnyttja sina resurser. De möjligheter som en avancerad växtförädling ges i en värld där livsmedelsfrågorna spelar en cen-

20 Til/kommen av 1975 års iäxtföriizllingsinredning SOU 1978: 23

tral roll torde också vara en bidragande orsak till att kapitalstarka intressenter. bl. a. inom oljeindustrin. har engagerat sig i växtförädlingen. Farhågor har uttalats för att ett fåtal stora internationella företag kan komma att dominera handeln med växtförädlingsprodukter. Den praktiska svenska växtförädlingen bedrivs främst vid Sveriges utsädesförening samt Hilleshögs Frö AB och W. Weibull AB. Vid en särskild avdelning inom lantbrukshögskolan bedrivs växtförädling av frukt och bär. Med stöd av betydande insatser från samhällets sida har genom åren goda resultat uppnåtts. Vid en internationelljämförelse står den svenska växtförädlingen på en hög nivå. Innevarande budgetår ger staten bidrag med ca 8 milj. kr. till det praktiska växtförädlingsarbetet i landet. Staten svarar bl.a. för en stor del av kostnaderna för verksamheten vid Sveriges utsädesförening i Svalöv. Föreningen bedriver all form av växtförädling med jordbruksväxter och trädgårdsväxter utom bär och frukt. Till utsädesföreningens uppgifter hör att se till att odlare i olika delar av landet skall få tillgång till ett lämpligt odlingsmaterial. Detta har medfört att ett från strikt företagsekonomiska synpunkter mindre lönsamt förädlingsarbete har bedrivits. Föreningen arbetar vidare med forskning och metodutveckling. Utsädesföreningen deltar också, via Förenta nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) och styrelsen för internationell utveckling (SIDA), i biståndsverksamheten. W. Weibull AB arbetar vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt i Landskrona med förädling av såväl jordbruks- som trädgårdsväxter. Hilleshögs Frö AB bedriver huvudsakligen förädling av sockerbetor. Utöver det nämnda praktiska växtförädlingsarbetet bedrivs en betydande grundforskning och tillämpad forskning på området vid våra forsknings- och utbildningsanstalter, främst vid lantbrukshögskolan. Enligt min mening måste svensk växtförädling också fortsättningsvis ges goda förutsättningar att bedriva sitt arbete. För att ge underlag till en bedömning av huruvida den svenska växtförädlingen bedrivs på ett ändamålsenligt sätt är en samlad analys av de nuvarande formerna för växtförädlingen inom jordbruk och trädgårdsnäring nödvändig. Därvid bör den nuvarande inriktningen och omfattningen av den svenska växtförädlingen studeras. Växtförädlingens roll i bistândsarbetet bör också prövas liksom möjligheterna att genom växtförädling åstadkomma sjukdomsresistens och i samband därmed pröva möjligheterna att minska användningen av kemiska bekämpningsmedel. Den svenska utsädesmarknaden är liten. Förädlingsarbetet är kapitalkrävande. Den sakkunnige bör därför pröva förutsättningarna för ett utvidgat samarbete såväl inom Sverige som mellan Sverige och de övriga nordiska länderna och med länder vilkas klimat liknar vårt. Nödvändigheten av en nära kontakt mellan den praktiska växtförädlingen och det långsiktiga forskningsarbetet bör beaktas vid denna prövning. Det statliga stödet till växtförädling liksom effekterna av den gällande lagstiftningen pâ området bör utvärderas.

l direktiven framhölls också att den sakkunnige borde vara oförhindrad att ta upp de ytterligare frågor som kunde komma att aktualiseras under arbetets gång, liksom att han skulle utföra sitt uppdrag i nära kontakt med berörda organisationer och företag.

SOU 1978: 23

2 Genetiska principer i växt-

förädlingens tjänst

Ãrftlighetsforskningens. eller genetikens, födelseår kan exakt anges: 1900.

Då upptäckte tre olika forskare, en holländare, en tysk och en österrikare, nästan samtidigt och i stort sett oberoende av varandra den tjeckiske munken Gregor Mendels bortglömda skrifter och insåg omedelbart deras betydelse. Vid pass 35 år tidigare hade Mendel klarlagt vissa ärftlighetsmekanismer och på ett lysande sätt formulerat lagbundenheter av allmän räckvidd. Genetikens födelse daterar sig emellertid mindre till året 1866, då Mendels viktigaste arbete publicerades, än till året 1900, då det återupptäcktes. Liksom i en explosion utvecklades nu denna forskningsriktning; den kastade ljus, inte bara över ärftligheten i trängre bemärkelse, utan även över celläran, med kromosomerna och deras delning, liksom över evolutionen. läran om hur utvecklingen tillgått.

Årftlighetsläran har viktiga praktiska tillämpningar såväl inom växt- och

djurriket som hos människan. Hos växterna är det växtförädlingen, hos djuren husdjursförädlingen som illustrerar genetikens praktiska tillämpningar.

Jordbrukets växrförädling

När man studerar utvecklingen av växtförädlingen och den teoretiska genetiken, framgår klart deras ömsesidiga växelverkan. Dansken Wilhelm Johannsen lade år 1903 fram sin berömda teori om de rena linjernas konstans, en teori som är av utomordentlig vikt för vår naturuppfattning. Han byggde sin teori delvis på och fick dess hållbarhet prövad genom den svenska Svalövsinstitutionens urvalsmetod: erfarenheten att hos självbefruktande växtslag (korn, vete, havre, ärter etc.) de gamla lantsorterna kan uppdelas i ett antal konstanta typer (”rena linjer”), där vidare urval är lönlöst. Samtidigt som dessa Svalövsförsök bekräftade Johannsens slutsatser, så gav Johannsen den teoretiska förklaringen till att fortsatt urval i rena linjer ej ger resultat.

Återupptäckten av Mendels lagar år 1900, med deras enkla schemata för

analys av korsningsresultat och arvsanlagens kombination, gav impulsen åt Herman Nilsson-Ehles viktiga insatser: teoretiskt att bestämda yttre egenskaper hos växter och djur kan betingas inte bara av en utan av flera likverkande arvsfaktorer (gener), och praktiskt att man genom korsning

22 Genetiska principer i viixtñiriidliltgelzs tjänst SOU l978z23

kan föra tillsammans arvsanlag från olika material och i senare generationer välja ut konstanta sorter, som kombinerar olika arvsfaktorer och egenskaper på ett nytt och värdefullt sätt. Emellertid är växtförädlingen, som det tidigare har framhävts, intimt sammanvävd inte bara med genetik och evolutionsforskning utan också med fysiologi, mikrobiologi, kemi och fysik bland de teoretiska vetenskaperna och med marklära, hydroteknik, växtnäringslära osv. bland de mera praktiskt inriktade. l detta sammanhang kan man exempelvis peka på Haber-Boschs metod att binda luftens fria kväve till ammoniak. Det har av många ansetts att Habers upptäckt, som i sin tur byggde på teoretiska resonemang, är en av de värdefullaste upptäckterna i mänsklighetens historia. Visst är att genom den står lufthavets outtömliga förråd av kväve nu och för all framtid till växtodlingens förfogande. Metoden blev också ett oumbärligt hjälpmedel för att åstadkomma den ”gröna revolutionen. som bl. a. strävade efter att framställa sorter som genom sin uppbyggnad och struktur tillåter hög kvävegödsling. Namnet Norman Borlaug bör här speciellt anges, därför att han klart insåg sambandet mellan genetik och andra vetenskaper och förmådde utnyttja det i ett globalt sammanhang. Likväl hade hög stråstyrka vid ökade kvävegivor varit föremål för planmässig växtförädling långt dessförinnan, inte minst i Sverige: både i Svalöv och vid Weibullsholm.

Urval och korsning

Växtförädlingens metoder speglar således den teoretiska genetikens utveckling. Före mendelismens genombrott använde man sig i sortförbättringen huvudsakligen av urval i lantsorter och blandraser. Lantsorterna kunde vara utomordentligt mångformiga och bestod då av mer eller mindre tydligt skilda linjer. Ur dessa lantsorter isolerades många värdefulla marknadssorter. Här kan t. ex. för svenskt vidkommande nämnas de betydelsefulla Seger- och Gullregnshavrena och Gullkornet. Segerhavren är paradexemplet på en urvalssort som vann stor marknad, också utomlands. Dessutom blev den standardmaterial i växtfysiologiska försök med tillväxthormoner världen över. Gullkornet isolerades ur en gotländsk lantsort och dominerade under lång tid den svenska kornmarknaden. Det är av intresse att påpeka att den under senare år så framgångsrika sorten Ingridkorn har haft Gullkorn som anlagsgivare i upprepade korsningar. Så gott som samtliga högproduktiva skandinaviska kornsorter, många med en väldig spridning, hade för övrigt Gullkorn i antavlan. Den planmässiga urvalsmetoden kan fortfarande med framgång bedrivas i länder och områden där växtförädlingen är ny och lantsorterna mångformiga. Den är också hos korsbefruktande växtslag (råg, raps, klöverarter etc., liksom skogsträden) alltjämt synnerligen viktig. Korsning ersätter inte men kompletterar urvalsmetoden. Varje korsning bygger på ett lämpligt val av föräldrar i korsningsarbetet. I senare generationer krävs urval för att välja ut de linjer som bäst motsvarar växtförädlarens syfte med sina korsningar. Det kan här, med hänvisning bl. a. till biokemins betydelse för växtförädlingen, betonas att det inte bara är produk-

SOU 1978: 23 Genetiska principer! vä.\rfr›'r'ädlingelzs tjänst

tionsegenskaperna som skall beaktas utan parallellt med dem också de kvalitativa egenskaperna: innehåll av aminosyror. fettsyror, sockerarter och aromämnen av olika slag, bakningsduglighet, smältbarhet osv. Växtförädlingen blir här mera teknologiskt än vetenskapligt betonad, den får drag av rutinkaraktär, som givetvis inte minskar anspråken på växtförädlarens insatser eller skicklighet.

Hybridstimulation

En intressant och praktiskt viktig variant av korsningsmetoden är den s. k. hybridstimulationen, dvs. den metod som ökar avkastningen genom korsning mellan olika arter. populationer eller linjer. Hybridmajs innebar det första internationella genombrottet för denna metod. Också den går tillbaka på Wilhelm Johannsens undersökning av rena linjer. Amerikanerna G. H. Shull. E. M. East och D. F. Jones korsade inavelslinjer hos majs och fann ofta en stark hybridstimulation (heterosis), som sedan på bestämt sätt kunde utnyttjas i praktiskt bruk. Metoden slog snabbt igenom och har fått en dominerande ställning i alla områden där majs kan odlas. Den innebar också ett biologiskt inbyggt patent. eftersom efterodling av hybridsorter så gott som alltid leder till minskad produktionsförmåga. För svenskt vidkommande blev sockerbetan ett lämpligt objekt. Hilleshögs sockerbetssorter har tack vare denna hybridstimulation, liksom materialets enfröighet, förekomsten av hansterilitet beroende av arvsanlag utanför kromosomerna och en ökning av kromosomtalet blivit en ”ingenjörsväxt. en teknisk produkt med biologiskt inbyggt patent. Detta har också lett till att metodens värde även prövas hos traditionella grödor som vete, korn och raps, där denna biologiska patentering - om den förenas med hög avkastning och i övrigt värdefulla egenskaper - kan ge framställaren god ekonomisk vinst. Vetenskapen har blivit teknologi.

Kromosomtal och mutationer

Varje växtart karakteriseras av sina kromosomer. ”Liksom jordens historia avslöjas i dessjordlager, är arternas historia dold i deras kromosomer (H. Kihara). Arten har ett i stort sett bestämt kromosomtal, som emellertid varierar på olika sätt inom och mellan arterna. Bekant är vetesläktet med sina l4, 28 och 42 kromosomer, där det högsta kromosomtalet förekommer hos det odlade brödvetet, medan makaronivetena har 28 och de primitiva, knappt längre odlade orientaliska arterna har 14 kromosomer. Arter med låga kromosomtal kan efter korsning eller kemisk behandling ge upphov till former med högre kromosomtal. Så är bl. a. falletjust med brödvete, som man lyckats nyframställa. Men förädlaren kan också på olika sätt höja kromosomtalet inom en art. Så är, som tidigare har nämnts, fallet med Hilleshögs sockerbeta, men också med växtarter som råg samt alsike- och rödklöver, där polyploida (högkromosomiga) sorter har fått praktisk användning.

24 Genetilska principer i växrjiiriid/ilzgens tjänst

Den experimentella höjningen av kromosomtalet är en metod för växtförädling som säkerligen kommer att få ännu större spridning. Detta gäller också för sarnkorsning av helt olika arter och släkten. Ett exempel är korsning av vete och råg till rågveten med 42 eller 56 kromosomer, vilka säkerligen kommer att fylla praktiska behov i många områden av jordklotet. Främst må här insatser av Arne Müntzing men också av amerikanska forskare (N. Borlaug och F. Zillinsky) betonas. Kromosomerna gömmer arternas historia. l kromosomerna ligger arvsfaktorerna, generna. Många av växtarternas gener går tillbaka miljontals år, på samma sätt som människan säkerligen har gener identiska eller likverkande med gener hos bakterier och virus. Genom inverkan av strålning, framför allt den som kallas joniserande (röntgen-, gamma- och neutronstrålning), men också av kemiska ämnen kan man bringa gener och kromosomer att mutera (förändras eller omlagras). Mutationsfrekvenserna blir ofta mycket höga. också efter inverkan av relativt enkla organiska och oorganiska kemiska ämnen. Det övervägande antalet mutationer är negativa. dvs. i renodlad form (i dubbel dos) skadar eller dödar de organismen eller bygger om dess kromosomer med störande funktioner som följd. Eftersom utvecklingen från de lägsta organismtyperna till de högsta. inom såväl växt- som djurriket, bygger på mutationer och deras kombination genom korsning med efterföljande urval, är det uppenbart att också praktiskt värdefulla mutationer kan uppstå. Detta kan ske både på naturlig väg eller experimentellt efter behandling med strålning och kemikalier. Så har också blivit fallet och har påvisats inte minst genom svenska undersökningar. Experimentell utlösning av mutationer klarlades först av amerikanen H. J. Muller vid röntgenstrålning, av tysken F. Oehlkers, den engelska forskaren C. Auerbach och ryssen I. A. Rapoport vid behandling med ämnen som uretan, senapsgas, etylenoxid och etylenimin.

Nya metoder inom genetiken

Under det senaste decenniet har genetiken genomgått en intensiv utveckling med stark orientering åt molekylärbiologi och biokemi. Helt nya metoder att överföra gener och egenskaper mellan organismgrupper har utarbetats. Tidigare ej förutsedda och i vissa hänseenden kontroversiella perspektiv har därvid öppnat sig. Bl. a. gäller detta i fråga om fusion av protoplaster (nakna celler) och s. k. hybrid-DNA. För växtförädlingens vidkommande kan dessa metoder leda till nya typer av kulturväxter och åstadkomma funktioner och egenskaper, varigenom olika växtslag imiterar varandra så att t. ex. sädesslag imiterar baljväxter med deras kväveñxerande förmåga, resistensegenskaper överförs mellan arter som inte går att korsa på sexuell väg eller produktionens kapacitet avsevärt förhöjs med hjälp av ändrad kolsyreassimilation (fotosyntes). Här må hänvisas till kap. 7 och till litteraturöversikten. De ”gamla” metoderna kommer emellertid länge än att existera och säkerligen att fullkomnas ytterligare.

SOU 1978: 23 Genetiska principer i växtförädlingens tjänst 25

Översikt av växtförädlingens metoder

O Urval i en existerande formmångfald hos natursorter eller korsningssorter efter förhöjning av kromosomtalet eller efter utlösning av mutationer. Urvalsmetodiken kan på många sätt förfinas både genom fált- och laboratorieundersökningar. 0 Kors-rang av olika sortmaterial med omkombination (rekombination) av gener i senare generationer genom återkorsning till föräldrarna eller genom fortsatt korsning med andra sorter och urvalslinjer. 0 Hybridstitnztlation (heterosis) är en variant av korsningsmetoden, där man utnyttjar hybriders förmåga till ökad produktionjämfört med de ingående föräldrarnas. Denna hybridstimulation kan utföras på olika sätt och kombineras med andra metoder. O Höjning av kronzosonztalet (polyploidi) leder ofta till ökad vitalitet vid fördubbling av kromosomtalet inom en enskild art eller efter korsning mellan olika arter. 0 Ullösttittg av mutationer innebär att enskilda arvsanlag eller grupper av arvsanlag förändras eller att kromosomemas struktur byggs om. Hela segment av gener kan överflyttas från art till art. De nu uppräknade fem metoderna kan i dagens läge betecknas som traditionella. De kan, som ovan nämnts, på olika sätt kombineras med varandra. I en nära framtid kommer metoder säkerligen av helt ny typ att tillkomma. Det är emellertid här av vikt att påpeka att förädlade sorter, hur de än har framställts, alltid noggrant måste prövas i fråga om sina relationer till klimat och miljö, liksom i fråga om sina specifika odlingsegenskaper. Statistiska analyser är därvid värdefulla. Av särskild vikt är, förutom produktionsförmågan, kvalitets- och resistensegenskaper. De sistnämnda är under vissa klimatbetingelser särskilt viktiga. Många egenskaper av stort praktiskt värde studeras med fördel under artificiella betingelser i klimatkamrar eller fytotroner med noggrann reglering av ljus. temperatur, fuktighet och näringstillförsel. - Här må till slut anföras att arvsanlag gener - inte bara är belägna i kromosomerna utan också existerar utanför dessa i den s. k. cytoplasman, i dess kolsyreassimilerande organ (kloroplasterna) och dess energiproducerande kraftverk (mitokondrierna). Ett väl avvägt samspel mellan kromosomemas och cytoplasmans olika typer av gener har bl. a. lett till den form av “hansterilitet, som starkt har bidragit till att hybridsorter med hög avkastningsförmåga har kunnat framställas hos många kulturväxter, bl. a. de ovannämnda majs och sockerbeta.

SOU 1978: 23

3 Växtförädlingens betydelse och vissa beträffande växtförädlingen

uppgifter

3.1 Växtförädlingens betydelse förjordbruket och

trädgårdsnäringen

l olika sammanhang har man försökt att beräkna värdet av växtförädlingens insatser. Den Senaste mer omfattande officiella beräkningen gjordes av 1953 års växtförädlingsutredning. Denna utredning försökte uppskatta värdet av växtförädlingens insatser genom att jämföra den totala skörden år 1950 med vad som skulle ha erhållits, om man hade använt sekelskiftets odlingsmaterial. Utredningen kom därvid fram till ett belopp om närmare 200 milj. kr. per år, räknat i 1950 års penningvärde. Vidare framhölls. att de genom förädling framställda nya sorterna också innebär förändringar i många andra praktiskt betydelsefulla egenskaper, såsom stråstyrka. kvalitet. motståndskraft mot vissa växtsjukdomar, parasiter m. m. 1971 års Svalövsutredning (Ds Jo 1972: 9) hänvisade i ett betänkande till 1953 års växtförädlingsutredning. Det är förenat med betydande svårigheter att i dag beräkna värdet av växtförädlingens insatser. Dessa är av skiftande slag, de har inflytande på det ekonomiska utfallet både genom att öka inkomsterna och genom att minska utgifterna i växtodlingen. Därtill kan växtförädlingens resultat få betydelse för miljön genom att möjliggöra en minskad användning av bekämpningsmedel av olika slag. Några exempel från svenskt växtförädlingsarbete kan belysa det sagda. inledningsvis skall anges sådana exempel beträffandejordbruksøäxterna. Totalvärdet av den svenska stråsädesodlingen uppgår i dagens penningvärde till ungefär 3,5 miljarder kr. En enprocentig höjning, som i många sammanhang anges som den årliga skördeökning växtförädlingen leder till, av detta värde utgör 35 milj. kr. För en enskild odlare kan dock ofta en ny sort betyda mer än en enprocentig skördeökning. För en odlare som t. ex. har sin mark infekterad med havrecystnematoder kan sorter, resistenta mot dessa nematoder, betyda en skördeökning på 20% eller mer. Just resistens i nytt sortmateral mot vissa parasiter kan innebära ett avsevärt mervärde. Resistenta sorter resulterar också i minskad användning av pesticider och därmed en minskning av utgifterna. Kostnaden för bladmögelbekämpning i potatisodlingen beräknas i södra Sverige till 350 kr. per hektar. Det finns numera sorter i prövning, för vilka besprutning ej är nödvändig (jmf bild 4). Av resistensförädlingens resultat kan också nämnas nematodresistenta rödklöversorter

VäxIföräd/ingelzs betydelse 27

och sorter av lusern med resistens mot nematoder och svampen Verticillium. Ett slående exempel på att växtförädlingen kunnat anpassa odlingsmaterialet till tekniska och ekonomiska krav, vilka ytterst betingas av samhällsutvecklingen i stort. är framställningen av sockerbeta med enkornsfrö. Med den på detta frö baserade odlingstekniken har arbetsinsatserna i sockerbetsodlingen kunnat sänkas till 12% av den tidigare arbetskraftsåtgången och kostnaderna för dessa arbetsinsatser till 35 7C jämfört med traditionell odling. Genom växtförädlingsinsatserna på detta område torde den svenska sockerproduktionen ha kunnat överleva och utvecklas i hård internationell konkurrens. Även för andra våxtslag, t. ex. mat- och foderärter, kan man påvisa, hur nya sorter underlättat skördearbetet och därmed minskat skördekostnaderna. Sockerbetsförädlingen är också ett gott exempel på en förädlingsgren med nära anpassning till motsvarande livsmedelsindustri. Den kvalitativa förbättringen av jordbruksväxterna är i dagens samhälle av särskilt stort värde med tanke på de betydande problem livsmedelsindustrin har att beakta i sina hänsyn gentemot konsumenten: människan eller husdjuret. Ofta och med rätta har värdet av kvalitetsförädlingen framhâllits i fråga om vete. Denna insats sträcker sig över många år. Dagens svenska vetesorter utmärks av mycket hög kvalitet från kvarnteknisk och bageriteknisk synpunkt. l förädlingen av korn och havre till foder intar kvalitetsproblemen en betydande plats. Under senare år har problemet främst varit att höja proteinhalten och förbättra proteinkvaliteten, detta bl. a. för att minska behovet av importerat proteinkraftfoder. Enligt beräkningar utförda vid institutionen för husdjurens utfodring och vård vid lantbruksuniversitetet ger en höjning av råproteinhalten med 1% i fodersäden, given till mjölkkor. en inbesparing av sojamjöl svarande mot 8,52 kr. per ko och år vid ett sojamjölspris av 0,95 kr. per kg och 21,70 kr. vid ett pris av 1,40 kr. Totalt skulle detta vid det lägre sojamjölspriset innebära en besparing med knappt 6 milj. kr. och vid det högre med knappt 10 milj. kr. årligen. En växtslagsgrupp där kvalitetsförädlingen blivit avgörande för växtslagens fortsatta odling är oljeväxterna raps och rybs. En förutsättning för dagens odling är att halten erukasyra kunnat sänkas till under 2%. Detta har lyckats i marknadsförda sorter av höst- och vårraps samt av vårrybs (för den senare typen är det en kanadensisk sort, som nu odlas). Erukasyralåga sorter av höstrybs finns i prövning. Vad dessa förädlingsresultat betytt ekonomiskt för landetsjordbruk är svårt att beräkna. Det rör sig emellertid om mycket stora belopp. Tillgången på glukosinolatlåga raps- och rybssorter kommer att innebära avsevärt ökad användning av raps-rybsmjöl med därav följande starkt minskat behov av proteinkraftfoder. Intressanta resultat i syfte att förbättra kvaliteten kan också nämnas beträffande andra jordbruksväxter, såsom potatis, åkerbönor och ärter. De anförda exemplen torde emellertid räcka för att belysa den stora ekonomiska roll förädlingen redan har haft i syfte att förbättra kvaliteten hos våra jordbruksväxter. Värdet av den yrkesmässiga trädgårdsproduktionen år 1977 kan uppskattas till drygt l miljard kr. Av denna svarar odlingen i växthus för ca

28 betydelse Växtförädlirzgens

75 %, medan frilandsodlingen av köksväxter, frukt- och bärodlingen och plantskolor svarar för återstoden. Vid sidan av den yrkesmässiga produktionen förekommer en omfattande husbehovsodling av frukt, bär och köksväxter. Växthusarealen omfattade år 1976 enligt trädgårdsräkningen ca 4,3 milj. m2, ungefär lika fördelat på prydnadsväxter och köksväxter. Frilandsarealen, inkl. frukt- och bärodlingen och plantskolorna, var samma år knappt 12 000 ha. Bland de frilandsodlade köksväxterna upptogs den största arealen av morötter, vitkål, rödbetor, matlök, blomkäl och gurka i nämnd ordning. Antalet företag uppgick år 1976 till ca 5900. Under de senaste 20 åren har produktionen i allt högre grad lokaliserats till södra Götaland med undantag för bärodlingen. Produktionen har därvid genomgått en avsevärd rationalisering. Under 1960-talet ökade den yrkesmässiga produktionen av köks- och prydnadsväxter, medan frukt- och bärodlingen gick tillbaka något. Under senare år har delar av produktionen, framför allt av prydnadsväxter, besvärats av importkonkurrens och bristande lönsamhet. Konsumtionen av köksväxter har ökat under senare år. 1960 var förbrukningen av färska och djupfrysta köksväxter 23,9 kg per person, år 1975 32,3 kg. Importandelen av denna förbrukning har emellertid ökat. den var år 1975 över 40% mot 30% år 1960. Den svenska köksväxtförädlingen har inneburit påtagliga framgångar. För flera växtslag kan man räkna med avkastningshöjningar med mellan 5 och 10%. Hybridförädlingen har hos såväl växthus- som hög frilandsgurka förbättrat avkastningen med minst 20%. Bekämpning av växtsjukdomar genom resistens är för köksväxterna mycket aktuell - det är för dessa både frâgan om att minska angreppen och att undvika förekomsten av restsubstanser av använda pesticider. Svampsläktet Alternaria vållar stora skador på frilandsgurkoma; resistens kan innebära skördeökning med 10%, ett mervärde på 2000-3000 kr. per hektar. Mot Alternaria motståndskraftiga sorter finns nu i uppförökning (se Omslagsbild 5 och 6). Ansträngningar görs också för att minska arbetskostnaderna, t. ex. vid odling av tomat och gurkor. Man försöker hos tomat att kombinera sidoskottsfrihet med normal fruktstorlek och kvalitet. En betydelsefull uppgift i köksväxtförädlingen är vidare att förbättra kvaliteten och anpassa sorterna till konsumentkrav och livsmedelsindustri. Slutligen skall erinras om andra växtslagsgrupper, som har betydelse för vårt samhälle. Fruktträd och bärbuskar, prydnadsväxter samt grönytegräs har samtliga stort värde för resp. användningsområden. Värdet av växtförädlingens framsteg för dessa har ej berörts i detta avsnitt.

Sammanfattningsvis skall poängteras, att det anförda endast utgör brottstycken av den totalbild, som kan ges för att påvisa växtförädlingens roll som produktionsfaktor för jordbruket och trädgårdsnäringen. Exemplen har lämnats för att påvisa, hur ett sortmaterial genom dess delegenskaper kan påverka olika delar av en produktionskedja, t. ex. från vetekornet till det färdiga brödet, från sockerbetsfröet från gurkfröet till till sockerbiten, den inlagda ättiksgurkan. Växtförädlingens insatser blir inte endast av stor ekonomisk betydelse för att förbilliga och förbättra livsmedlen, utan också för att öka jordbrukets potential från beredskapssynpunkt.

Växtförädlingezzs betydelse

Samtidigt illustrerar de anförda exemplen det nära samband som föreligger mellan växtförädlingen och andra vetenskaper som växtodling, växtfysiologi. växtnäringslära m.f1. och mellan dessa vetenskaper och utvecklingen av jordbruk och trädgårdsnäring. En ursprunglig basgröda är inte alltid den från arvssynpunkt lättaste att förädla; den uppfyller kanske t. ex. inte konsumenternas krav på födans kvalitet och karaktär eller producenternas önskemål om lönsamhet. Detta förhållande klarläggs på ett förträffligt sätt av de genomgripande förändringar som inträffat under de senaste hundra åren inom jordbruket. Rågen har ersatts av vetet som det dominerande brödsädesslaget eftersom vetet visade sig vara lättare att förädla. Förr dominerade havre som fodersäd; idag är det korn, som lättare kunde anpassas till höga kvävegivor och skördetröskning. Det är felaktigt, som så ofta sker, att uppställa växtodling och Växtförädling som motstridiga vetenskaper. En skillnad är möjligheten till snabba ändringar genom växtodlingens framsteg: gödsling. mekanisering och växtföljd. Växtförädling bygger på kulturväxternas genetiska grundstruktur och kräver för korsning, urval och prövning i allmänhet sin relativt rundliga tid. Ett genombrott i fråga om en väsentlig egenskap kan därvid emellertid leda till helt ändrade förutsättningar för odlingen av en gröda, som t. ex. sockerbetan. Man kan härigenom med visst fog hävda att växtförädlingen styr produktionen i olika avseenden.

Sortanvändning

3.2.1 Sverige Under den senaste ZS-ärsperioden har åkerarealen i landet minskat från ca 3,5 milj. ha år 1950, till 3,36 milj. ha år 1960 och till 2,98 milj. ha år 1976. Av denna var närmare 2,89 milj. ha odlad medan resten låg i träda eller av

Tabell 3.1 Åkerjordens användning 1972 och 1976, 1000-tal ha

För år 1972 räknas åkerbönor till övriga växtslag, för år 1976 till trindsäd. Källa: Jordbruksstatistisk årsbok.

30 SOU 1978: 23 Växtföiriidlirzgeizsi betyda/Arc)

1000 ha

1 000

1950 55 65 70 75 77

Diagram 3./ Äkørjørølelrt

Q

Vall Oljeväxter Övrigt tuzvámhzing 1950-1977.

andra anledningar Den utnyttjade arealen har varit i stort sett ej användes. konstant under den senaste femårsperiçden. Arealutvecklingen beskrivs närmare i diagram 3.1 och tabell 3.1. Som har, främst under 1960-ta1et, vallarealen minskat kraftigt. Detta framgår har till betydande del skett i samband med att åkerjord tagits ur bruk, men har också lämnats för odling av andra grödor, i första hand utrymme Under perioden 1960-- 1976 har spannmålsarealen ökat med ca spannmål. 10% till drygt 1,6 milj. ha år 1976. Ökningen som till största delen skedde under 1960-talet berori huvudsak på ökad odling av fodersäd, som år 1976 odlades uppgick samma år till 52100() på l 147000 ha. Brödsädesarealen ha. Under perioden 1950-1975 har avkastningen i spannmålsproduktionen ökat avsevärt. Hektarskördarna har för höstvete stigit med 45% och för

SOU 1978: 23 31 Växtförädlingerzs betydelse

korn med 41%. Denna ökning, som främst berott på större användning av handelsgödsel, framsteg inom växtförädlingen och förbättrat växtskydd, har för övrigt varit märkbar för de flesta grödor. Det totala behovet av utsäde av stråsäd var år 1976 drygt 330000 ton. Härav var den genom handeln försålda kvantiteten 202000 ton eller 61%. Återstående del har till huvudsaklig del täckts av utsäde som odlaren iordningställt av egenproducerad spannmål. Denna andel har under den senaste IS-årsperioden minskat med ungefär en femtedel. för höststråsäden något mera. För övriga växtslag utom potatis går huvuddelen av utsädesför» sörjningen genom handeln. Fördelningen av försäljning och arealtäckning mellan utsädesföreningens och Weibullsholms sorter över en längre tidsperiod är ganska konstant. Förskjutningar mellan förädlingsanstalterna i fråga om sorternas utbredning har dock inträffat. Det tycks emellertid vara så att en framryckning från det ena företagets sida ganska ofta följs av en motsvarande insats från det andra. Vissa tendenser kommenteras i det följande. Hävtvcte odlades år 1976 på 335 000 ha. Arealen varierar relativt kraftigt mellan åren beroende på Vädrets växlingar. Sortvalet kännetecknas av en snabb övergång till nya sorter. Weibullssortema har varit dominerande under den senaste IS-årsperioden genom de framgångsrika Starkevetena, men under de sista åren har Svalövssorten Solid tagit en större marknadsandel i södra Sverige. Det utsäde som hösten 1976 statsplomberades utgjordes sålunda till 15 % av utsädesföreningens sorter. Vårvereodlingwz. som år 1976 omfattade 63 000 ha, kännetecknas också

Tabell 3.2 Odlingsarealer av stråsädessorter, marknadsför-da av SUF/ASU och W. Weibull AB, %

W. Weibull AB är representant för sorten Petkus. b Inkl. 50% av arealen blandsäd. Källa: Jordbruksstatistisk årsbok.

Tabell 3.3 Arealtäckning och försäljning av utsäde av stråsäd 1976, %

32 betydelse Växtförädlirzgerzs

den av en snabb övergång till nya sorter. Weibullssortema är helt dominerande. För Iröstrågerzs del har tidigare Svalövssorterna haft en viss dominans. men under senare är har den tyska sorten Petkus som Weibull är svensk representant för ökat. Från att ha omfattat en tredjedel av odlingen år 1972 har sorten Petkus ökat till ca 55 % enligt plomberingsstatistiken för hösten 1976. Det är möjligt att de senaste årens torra sommar bidragit till sortens ökade spridning. Odlingen av höstråg omfattade år 1976 123 000 ha. Sortvalet domineras av äldre sorter. Närmare 80% av utsädet är sorter som är 20 år eller äldre. Korn odlas på drygt 600000 ha. Sortvalet kännetecknas av en relativt långsam introduktion av nya sorter. Sålunda har ända till för ett par år sedan odlingen dominerats av den nu mer än 20-åriga Weibullssorten Ingrid. Sortens dominerande ställning har övertagits av en annan Weibullssort. Tellus, som är sju år gammal. Som framgår av tabellerna 3.2 och 3.4 har Weibullssortemas dominans till viss del brutits av utsädesföreningen under senare år. Svalövssorterna har därvid framför allt ökat i det södra odlingsområdet. I norra Sverige är Svalövssorterna, liksom i fråga om havre, sedan länge dominerande. Havreodlingen omfattar numera knappt 500000 ha. Sortvalet har i många år dominerats av Svalövssorter, främst genom den nu 35-åriga Sol II. I början av 1970-talet kom emellertid Weibullssorten Selma att tränga fram mycket snabbt. Weibullssortema har nu en ca 40-procentig marknadstäckning. Utländska sorter, som tidigare svarade för en mindre del av odlingen, är på tillbakagång.

Tabell 3.4 Sortfördelningen mellan förädlare i försäljningen av utsäde 1975 och enligt plomberingsstatistiken 1976/77, %

Gröda Försäljning 1975 Plombering 1976/77 SUF/ W. Wei- Övriga SUF/ W. Wei- Övriga Hammen- bull AB Hammen- bull AB hög hög 17 83 - 15 85 - Höstvete

Höstraps 100 - - 99 - 1 Höstrybs 64 - 36 43 42 15 Vårraps 100 - - - - 100 Vårrybs

_I_im0tej Angssvingel 26 61 13 20 68 12 Grönytegräs 25 67* 8

“ för 1974/75. Enligt plomberingsstatistik

Vâxtförädlingens betydelse

Odlingen av trindsäd har ökat under senare år och år 1976 omfattade den 16000 ha. Kokärt, foderärt och åkerböna hade ungefär lika stora delar av denna. l ärtodlingen används huvudsakligen Svalövssorter, medan däremot odlingen av åkerböna helt domineras av utländska sorter. OZ/erzix-terna har under senare år ökat kraftigt i odling och stabiliserats på en nivå av 160- 170000 ha. Våroljeväxterna har härvid svarat för den största ökningen. En troligtvis tillfällig nedgång har dock skett åren 1976 och 1977. Odlingen har ända fram till de sista åren fullständigt utgjorts av Svalövssorter. l samband med övergången till sorter med låg halt av erukasyra har emellertid Weibulls tagit en betydande marknadsandel av våroljeväxterna. dels genom marknadsföring av kanadensiska sorter, dels genom eget förädlingsarbete. W. Weibull AB har f. n. hela marknaden för vårrybs och drygt halva för vårraps. Som tidigare nämnts har odlingen av val/växter minskat kraftigt, men den omfattar fortfarande drygt 900 000 ha. Det årliga utsädesbehovet kan uppskattas till ca 5000 ton. Odlingen av vallgräs utgjordes till helt nyligen till största delen av sorter som var mer än 20 år gamla och av vallbaljväxter till knappt hälften. En förnyelse av sortmaterialet, framför allt av timotej och rödklöver, pågår emellertid. Av de viktigaste växtslagen dominerar Svalövssorterna odlingen av timotej och rödklöver och Weibullssorterna ängssvingel. Grönytegräsetz har blivit allt mer ekonomiskt betydelsefulla och utsädeshandeln med dessa är numera mer omfattande än med vallväxterna. Weibullssorterna har den största marknadsandelen. Odlingen av potatis omfattade under de senaste åren drygt 40000 ha. Odlingen domineras helt av äldre utländska sorter. Hilleshögs sorter har ingen konkurrens isockerbetsodlingen i Sverige om drygt 50000 ha. Som framgår av tabellerna 3.2 och 3.3 har W. Weibull AB en dominerande ställning på stråsädesmarknaden. I fråga om handeln med utsäde av stråsäd gäller att av de två största försäljningsorganisationema, lantmannaföreningarna och W. Weibull AB, har de förstnämnda en nästan tre gånger så stor försäljning. W. Weibull AB säljer givetvis i huvudsak det egna företagets sorter, men också utsädesföreningens till en mindre del. Även i lantmannaföreningarnas försäljning har Weibullssorterna en större andel än utsädesföreningens sorter. En jämförelse mellan de två växtförädlingsföretagens arealandelar för samtliga växtslag visar att de vardera har knappt hälften av den svenska åkerarealen, utsädesföreningen dock något mera.

3.2.2 Utlandet Som framhållits av utredningen om växtförädlingsskydd (SOU 1969:15) har den svenska växtförädlingen sedan årtionden tillbaka intagit en framträdande ställning i Europa. Svenska sorter har också tidigare haft en icke obetydlig spridning utomlands. Den direkta exporten av utsäde är i detta sammanhang av mindre intresse, eftersom denna i huvudsak omfattar begränsade kvantiteter stamutsäde för uppförökning utomlands. I tabell 3.5 görs i stället ett_ försök att upp-

Växtförädlingerzs betydelse Tabell 3.5 Svenska stråsädessorters spridning utomlands 1960, 1967 och 1976, %

(1 000- SUF W.W. SUF W.W. tal ha) Belgien

Danmark Höstvete 98 - 93 90 2 85

25 - 45 - 98 20 Vårvete

Finland - - w - 38 Höstvete 10 33 - 25 2 » 109 Vårvete

Frankrike 3 - - a 1 640 Vårvete - 53 - 15 l 900 Vârkorn 48 26 11 - - 25 520 Havre

Irland - 40 - 80 50 Vårvete 99 56 - 10 1 10 235 Vårkorn - - - 5 37 Havre 50

Italien - - - 25 - 236 Havre

Nederländerna

Norge Vârkorn 96 12 40 24 5 173 Havre 65 65 - 33 13 102

Spanien 15 - 20 - 3262” Vårkorn ” - - 457 Havre 20

Storbritannien 20 - 2 - 75 60 Vårvete

Förbunds-

republiken

Tyskland - 5 - - 1403 Höstvete 3 - - 1 - - 941 Vårkorn Havre 12 9 - - 3 856

Österrike 48 - 43 - 15 10 Vårvete 20 - 28 - 10 290 Vârkom 2 - - - 5 95 Havre

“ Avser endast 2-radskorn.

° Avser år 1975. “ Uppgift saknas.

Väx(förde/lingens betyde/.se

skatta svenska sorters andel av arealen enligt plomberingsstatistiken i aktuella länder. Materialet om sortspridningen är dels hämtat fran utredningen om växtförädlittgsskydd, dels fran växtförädlingsanstaltertta. Uppgifterna om odlingens storlek av skilda grödor kommer fran bl. a. FAOzs statistik. Odlingen av vâr- resp. höstformer av vete och korn är delvis uppskattade. Den angivna spridningen är i ntanga fall osäker och delvis ofullständig, men den torde trots allt kunna sägas ge en nagorlunda korrekt bild av svenska strasädessorters odling utomlands. l Danmark har i fråga om odlingen av hostvete en tidigare dominans av Weibullssorter övertagits av Svalövssorten Solid. Arealen är dock relativt liten. Utöver i Danmark har svenska höstvetesorter endast ringa användning utomlands. Vårvele är över huvud taget en liten gröda i Europa. Det odlas i någon större utsträckning i Sverige. Finland, Storbritannien. Irland. Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland. Weibullssorterna dominerar fortfarande odlingen i Irland men har också stor användning i Storbritannien. l Finland odlas numera emellertid så gott som inga svenska sorter. Den totala arealen för svenska vårveten är betydligt större utomlands än i Sverige. Odlingen av höstråg i Västeuropa är så gott som helt koncentrerad till Förbundsrepubliken Tyskland. l Danmark svarade utsädesföreningens sorter tidigare för ungefär halva rågodlingen, men de har nu så gott som helt försvunnit. De svenska sorterna av vårkorn hade tidigare en mycket stark ställning i Västeuropa. Så sent som år 1960 svarade dessa för hälften eller mer av odlingen i en rad länder med stor odlingsareal. Efter hand har dock de svenska sorternas andelar minskat avsevärt och dominansen har nu helt upphört. Under den sista l0-årsperioden har framför allt Weibullssorterna gått tillbaka. År 1976 fanns fortfarande en mer betydande odling av Svalövssorter i Danmark, Norge och, framför allt, Spanien medan Weibullssorterna nu har sin största utbredning i Belgien, Frankrike, Irland, Storbritannien och Österrike. Odlingen av havre har minskat i betydelse och bedrivs nu i huvudsak i Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Sverige, Finland och Storbritannien i Västeuropa. Svalövssorterna har en god spridning i Finland, Italien, Norge och Spanien. Motsvarande gäller för Weibullssorterna i Belgien, Frankrike och Danmark, där Svalövssorter utkonkurrerats. Som redan framgått har odlingen av de svenska stråsädessorterna utomlands minskat avsevärt under senare år. Förklaringen är givetvis att de svenska förädlarna haft att möta en allt starkare konkurrens i de aktuella länderna. Det bör dock noteras att svenska stråsädessorter år 1976 odlades utomlands, statshandelsländerna ej inräknade, på en areal som var ungefär lika stor som den svenska odlingen av stråsäd. Odlingen fördelade sig ungefar lika på Svalövs- och Weibullssorter. Svenska sorter odlas dessutom i länder som ej anslutit sig till växtförädlarkonventionen, framför allt i statshandelsländer. Försäljningen till dessa länder sker i regel i form av försöksutsäde och visar en betydande ryckighet. Utöver stråsädessorter från Weibullsholm och utsädesföreningen har också sorter av andra växtslag fått stor spridning utomlands. Weibullsholm och utsädesföreningen har numera var sin Iusernsort. Venus resp. Sverre.

36 Växtfiiriidlingens betydelse SOU 1978: 23

som båda är resistenta mot Verticillium-svampen och som rönt stort intresse i hela Västeuropa. Ett annat exempel är utsädesföreningens tingsgröe Fylking, som odlas mycket i USA. På ett omrâde har emellertid, som tidigare framhållits, svensk växtförädling gjort synnerligen betydande framsteg, nämligen i sockerbetsförädlingen. Hilleshögs Frö AB och dess dotterbolag svarar numera för drygt en tredjedel av försäljningen av sockerbetsfrö i Europa, exkl. statshandelsländerna. Sockerberor odlades år 1976 på drygt 9 milj. ha i världen, varav i statshandelsländerna ca 5,5 milj. ha, i övriga Europa ca 2,3 milj. ha och i Nordamerika ca 0,6 milj. ha. År 1977 minskade arealen i Västeuropa och Nordamerika med i genomsnitt ca 7% till följd av ökade världslager av socker och därigenom lågt internationellt sockerpris. Hilleshögs marknadsstrategi har varit att först täcka de centrala och största samt odlingstekniskt mest avancerade odlingsområdena, där full eller ökad användning av monogermt frö är en nödvändighet. Dess sorter odlas nu till omkring 50% eller mera i länder som Frankrike, Finland, lrland, Japan, Nederländerna, Schweiz och Storbritannien. Företaget söker nu öka sin marknadsandel i bl.a. Förbundsrepubliken Tyskland, Nordamerika och vissa statshandelsländer. I statshandelsländema används monogermt frö till en del, men kvaliteten är enligt uppgift inte helt tillfredsställande. Företaget räknar emellertid inte med samma snabba och kraftiga utveckling som hittills, eftersom det nu täcker och behärskar större delen av de viktigare marknaderna och konkurrensen från andra förädlingsföretag ökar efter hand. Hilleshögs första genetiskt monogerma sockerbetssort var Monohill. som under början av 1970-talet blev och fortfarande är världens mest sålda enskilda sockerbetssort. Den ersätts nu gradvis av nya sorter anpassade till de varierande förutsättningarna i olika betodlingsområden. Hilleshög är f. n. världens största producent av genetiskt monogermt sockerbetsfrö och dess sorter odlas på närmare l milj. ha.

3.3 Ekonomiska förhållanden inom växtförädlingen

3.3.1 Allmänt De totala, såväl statliga som privata, ekonomiska insatserna i svensk växtär betydande. Budförädling och angränsande botaniskt-genetisk forskning getåret 1976/77 uppgick de till storleksordningen 65 milj. kr. Av detta svarade staten för ungefär en tredjedel eller ca 20 milj. kr., varav huvuddelen, 12 milj. kr., avser bidrag till Sveriges utsädesförening över statsbudgeten. Nedan lämnas en redovisning för de ekonomiska förhållandena vid Sve- W. Weibull AB och Hilleshögsgruppen. För Allmänriges utsädesförening, na svenska utsädesaktiebolaget, lantbruksuniversitetets försöksavdelning för växtförädling av frukt och bär samt genetiska institutioner med anknytning till växtförädling hänvisas till kap. 9.

SOU 1978: 23 Växtförädlingens betydelse

3.3.2 Sveriges utsâdesförening

Verksamheten vid Sveriges utsädesförening, bl.a. ekonomiska förhållanden t. 0. m. verksamhetsåret 1975, beskrivs utförligt i avsnitt 9.2 samt i redovisningen av tidigare utredningar på växtförädlingsområdet i kap. 10. Fr. 0. m. den ljuli 1976 har ett nytt redovisningssystem tillämpats vid utsädesföreningen och verksamhetsåret lagts om till den 1 juli-den 30 juni. Uppgifter till den ekonomiska översikt som lämnas nedan för budgetåren 1976/77 och 1977/78 har hämtats från utsädesföreningens årsredovisning för budgetåret 1976/77 och verksamhetsplan för planeringsperioden 1977/78- 1981/82. För budgetåret 1977/78 har intäkter och kostnader beräknats i prislägetjuli 1977. Tabell 3.6 Sveriges utsädesfárenings intäkter och kostnader budgetåren 1976/77 och 1977/78, 1000-tal kr.

lntäkts-/ Utfall Budgeterat kostnadsslag 1976/77 1977/78

Intäkter

Kostnader

Förädlingsverksamhet 14 388 16 532 därav av vete 1433 1 720 “ havre 954 1 056 ”

“

Laboratorieverk samhet

Rärelseresultatföre avskrivningar och räntor 1 938 - 11 lprislägetjuli 1977. Källor: Sveriges utsädesförenings årsredovisning för budgetåret 1976/77 och verksamhetsplan avseende planeringsperioden 1977/78- 1981/82.

i

_m_ _ ,

38 Växtförädlingens betydelse

Som framgår av tabell 3.6 uppgick föreningens totala intäkter budgetåret 1976/77 till ca 30,5 milj. kr. Huvuddelen utgörs av bidraget över statsbudgeten. som har beräknats till 12,2 milj. kr., och intäkterna från Allmänna svenska utsädesaktiebolaget, 5,6 milj. kr. Av de forskningsanslag som erhållits under året har huvuddelen anslagits av statens råd för skogs- ochjordbruksforskning (1,0 milj. kr.) och statens jordbruksnämnd (1,4 milj. kr.). Vidare har föreningen redovisat anslag om 5,2 milj. kr. till särskilda ändamål. Bland dessa märks 1,9 milj. kr. för potatisförädlingen, i huvudsak av regleringsmedel. och drygt 1.5 milj. kr. för insatser inom oljeväxtförädlingen (745 000 kr. från Sveriges oljeväxtodlares centralförening, 580000 kr. från Sveriges oljeväxtintressenter och 218000 kr. från Svensk oljeextraktion AB). 1 denna post inräknas också anslag till u-landsverksamheten om ca 1450000 kr. För budgetåret 1977/78 har de totala intäkterna beräknats till 31.5 milj. kr. [jämförelse med föregående år har därvid forskningsanslagen beräknats minska med 0,8 milj. kr., medan däremot anslagen för särskilda ändamål antas öka med ungefär motsvarande belopp. Några mer anmärkningsvärda förändringar i övrigt förutses inte. l verksamhetsplanen reserverar sig dock utsädesföreningens styrelse för att intäkterna i form av royalties m. m. kan komma att bli större än som angetts. Av årsredovisningen för budgetåret 1976/77 framgår vidare att kostnaderna före avskrivningar och räntor uppgick till 28,5 milj. kr. Huvuddelen. 15.3 milj. kr., hänförde sig naturligen till förädlings- och forskningsverksamhet (exkl. samkostnader). Bland de olika förädlingsprogrammen var korn- och oljeväxtförädlingen dominerande. Samkostnaderna - kostnader för administration, byggnadsverksamhet och vissa förbrukningsinventarier m. m. - uppgick till 9,3 milj. kr. eller 32,5 % av de totala kostnaderna. Vid en fördelning av Samkostnaderna på olika verksamhetsområden kom de totala kostnaderna för dessa att uppgå till 21 315 000 kr. för förädlingsverksamhet, 1385000 kr. för laboratorieinriktad forskningsverksamhet. 1534000 kr. för u-landsverksamhet resp. 4294000 kr. för kommersiell verksamhet. För budgetåret 1977/78 har kostnaderna beräknats öka till 31.5 milj. kr. Därvid har samkostnaderna bedömts uppgå till 9,7 milj. kr., vilket innebär en minskning av dessas andel till 30,7 %. För de olika verksamhetsområdena har följande kostnader inkl. samkostnader beräknats: 23 873 000 kr. för förädlingsverksamhet, 1704000 kr. för laboratorieinriktad forskningsverksamhet, 1 310000 kr. för u-landsverksamhet och 4624000 kr. för kommersiell verksamhet. Som framgår av tabell 3.6 har vete-, rågvete- och oljeväxtförädlingen fått sin budget förstärkt kraftigast bland förädlingsprogrammen. Under de senaste åren har en successiv minskning av antalet årsanställda vid utsädesföreningen genomförts. Antalet helårsarbetande minskade från 335 till 326 mellan budgetåren 1974/75 och 1976/77. För budgetåret 1977/78 har antalet årsanställda beräknats till 309, vilket motsvarar en personalkostnadsandel av 73 %. Av årsredovisningen för budgetåret 1976/77 framgår att delar av den kommersiella verksamheten, i första hand kontroll- och kemisk verksamhet på uppdrag av utomstående, visar en brist i kostnadstäckningen med ca

Växtförädlizigerzs betydelse 39

0.6 milj. kr. Under budgetåret 1977/78 kommer orsakerna till detta att studeras och förslag lämnas till ändrad taxesättning alternativt om vissa verksamheter skall förändras eller upphöra. Enligt resultaträkningen för budgetåret 1976/77 uppgår årets överskott efter bokslutsdispositioner till l 130 000 kr. I sin kommentar framhåller utsädesföreningens styrelse emellertid att avskrivningar inte kunnat göras i önskvärd omfattning. Styrelsen utgår därvid i sitt resonemang från ett avskrivningsbehov i fråga om byggnader som grundas på försäkringsvärdet, ca 50 milj. kr., och i fråga om inventarier på återanskaffningsvärdet. knappt 10 milj. kr. Styrelsen anför i sammanhanget följande: Det resonemang som ovan förts resulterar i ett egentligt kalkylmässigt avskrivningsbehov (inklusive kalkylmässiga räntor) om 8 530 000 kr. Om man däremot bortser från kalkylmässiga räntor och antar att investeringarna skulle finansieras genom bidrag så skulle det kalkylmässiga avskrivningsbehovet behöva uppgå till ca 3,5 milj. kr. Av resultaträkningen framgår att kalkylmässiga avskrivningar inklusive kalkylmässig ränta är beräknade till 2 195000 kr. I bokslutsdispositionerna korrigeras mellan kalkylmässiga avskrivningar och bokförda avskrivningar med ett belopp om 1046 000 kr. Den verkställda nettoavskrivningen blir således l 149000 kr. Detta belopp skall ställas i relation till det egentligt erforderliga avskrivningsbeloppet om 3.5 milj. kr. vilket således innebär att om avskrivningarna skulle svara mot det ”egentliga” behovet så skulle ytterligare erfordras en avskrivning om 2350000 kr. Vid bedömning av resultatet efter bokslutsdispositioner som har medfört ett överskott om drygt l.l milj. kr. bör således hänsyn tas till att resultaträkningen inte återspeglar det egentliga avskrivningsbehovet. I själva verket är förhållandet sådant att om hänsyn skulle tas till egentligt avskrivningsbehov så skulle årets överskott förbytas i ett underskott om l 220000 kr. Sammanfattningsvis kan således konstateras att om föreningens byggnadsbestånd och materiel i övrigt skulle kunna bibehållas på en oförändrad nivå så borde årets resultat ha gett ytterligare ca 1,2 milj. kr. i överskott. Detta är ett synnerligen väsentligt konstaterande och visar tydligt de stora problem som i nuläget föreligger när det gäller investeringar i föreningens verksamhet och understryker uttalanden som tidigare gjorts i olika sammanhang från föreningen om att institutionens anläggningstillgångar successivt försämras eftersom dessa inte kan omsättas i tillräcklig omfattning. Slutligen skall här framhållas att årets överskott självfallet skall utnyttjas för investeringar i verksamheten för att i någon mån lösa akuta problem. Sett mot bakgrund av föreningens samlade investeringsbehov som i nuläget är synnerligen stort beroende på att under tidigare år endast marginella belopp kunnat avsättas för dessa ändamål - utgör detta belopp endast en bråkdel av vad som i nuläget skulle vara erforderligt. Föreningen har sedan 1950-talet inte erhållit någon form av bidrag för investeringar utan varit tvingad till att i någon mån vidmakthålla anläggningsbeståndet genom inbesparingar i driftbudgeten. Om förutsättningarna för växtförädlingsverksamheten som bedrivs vid Sveriges utsädesförening successivt inte skall fördärvas så måste ett erforderligt utrymme för investeringar skapas exempelvis genom att bidrag ges över kapitalbudgeten för detta ändamål.”

3.3.3 W. Weibull AB Av W. Weibull AB:s årsredovisning för verksamhetsåret 1976 framgår att koncernens fakturerade försäljning ökade från föregående år med 6% från 227,2 milj. kr. till 240,4 milj. kr. Därutöver hade företaget intäkter i form av royalties m. m. om 6,8 milj. kr. Koncernens verksamhet har i årsredovisningen uppdelats i fem rörelse-

40 Växtförädlingens betydelse

Tabell 3.7 Intäkter och kostnader m.m. i koncernen W. Weibull AB 1974-1976, milj. kr. Försäljning Resultat efter avskrivningar enligt plan 1974 1975 1976 1974 1975 1976

Rörelsegren

Centrala kostnader

Resultat efter avskrivningar enligt plan och finanskostnader 11,7 11,0 15,5 Nettovinst 1,3 3,6 2,0 Källa: Årsredovisning för W. Weibull AB för verksamhetsåret 1976.

grenar, nämligen utsädesrörelsen, trädgårdsrörelsen, maskinrörelsen. enhetsjord och lantbruksrörelsen. Som framgår av tabell 3.7 är utsädesrörelsen den dominerande i fråga om såväl fakturerad nettoförsäljning som resultat efter avskrivningar enligt plan. Under senare år har emellertid trädgårdsrörelsen kommit att utgöra en allt mer väsentlig del av koncernens verksamhet. Av tabell 3.7 kan vidare utläsas att koncernens resultat år 1976 efter avskrivningar enligt plan och finanskostnader uppgick till 15,5 milj. kr., en ökning med ca 10 milj. kr. sedan verksamhetsåret 1972. Koncernens nettovinst har under den senaste femårsperioden varierat mellan 1,3 och 3,7 milj. kr. År 1976 uppgick den till 2,0 milj. kr. Under året har investeringar i anläggningstillgångar giorts med sammanlagt 15,7 milj. kr. Räntabiliteten på det genomsnittliga kapitalet före skatt har beräknats till 11,0% för år 1976 (9,0% för 1975). Också räntabiliteten på totalkapitalet före skatt har ökat till 9,3 % (8,1 % för 1975). Räntabiliteten har kunnat förbättras trots en försämrad kapitalomsättning. Anledningen till detta är att vinstmarginalen kunnat höjas till en nivå som inte uppnåtts tidigare under femårsperioden. I avsnitt 9.2 lämnas en utförlig redovisning av verksamheten vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt genom åren. Där redovisas bl. a. hur de direkta växtförädlingskostnadema fördelades på olika avdelningar 1976. Under de senaste budgetåren har Weibullsholms växtförädlingsanstalt er-

VäxtfÖräd/izzgens 41 betydelse

Tabell 3.8 Femårsöversikt för Hilleshögsgruppen, milj. kr.

1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 1976/77

Omsättning 56,9 82,0 144,1 165,9 170,1 varav på utlandsmarknaden 45,6 67,7 128,4 148,7 153,1 Rörelseresultat före avskrivningar 24,7 40,3 79,6 84,3 80,9 Investeringar i anläggningar 1,5 3,3 7,0 13,2 10,3 Avskrivningar (inkl. mot fonder) 1,1 2,4 3,8 3,9 10,3 Forsknings- och utvecklingskostnader 8,9 11,2 15,6 22,0 26,4 Utdelning till Cardo 1,5 3,5 5,0 6,0 7,0 Källa: Årsredovisning för Cardo AB för verksamhetsåret 1976/77.

hållit ett årligt statligt bidrag om 400 000 kr. På motsvarande sätt har dotterbolaget Algot Holmberg och Söner AB fått ett årligt bidrag om 60 000 kr. för sin sojabönförädling.

3.3.4 Hilleshögs Frö AB Enligt Cardokoncernens årsredovisning för verksamhetsåret den l maj 1976-den 30 april 1977 uppgick Hilleshögsgruppens under detomsättning ta år till 170 milj. kr. I tabell 3.8 redovisas bl. a. utvecklingen av omsättningen och rörelseresultatet före avskrivningar under den senaste femårsperioden. Försäljningen av monogermt sockerbetsfrö utgör den helt dominerande delen av omsättningen. Försäljningen av sockerbetsfrö sker från Hilleshögs Frö AB i Sverige och från dotterbolag i Holland, Frankrike och Italien. Från Sverige har exporten i huvudsak gått till Finland, Förbundsrepub-

liken Tyskland, statshandelsländer i Östeuropa samt transoceana markna-

der. Fröproduktion och försäljning för den engelska marknaden sker genom Miln Marsters Group Ltd., i vilket bolag Hilleshög har en minoritetsandel. I övrigt sker försäljningen genom agenter i olika länder. I Förbundsrepubliken Tyskland har dock Hilleshög förvärvat aktiemajoriteten i ett mindre utsädesföretag under år 1977 för att förstärka försäljningsorganisationen. Under 1976/77 har också träffats överenskommelse med W. Weibull AB om samarbete i samband med att AB Cardo gått in som delägare i W. Weibull AB genom en riktad nyemission. Hilleshögsgruppens nettovinst har de senaste tre åren varierat mellan 30 och 36 milj. kr. 1976/77 uppgick den till 34,5 milj. kr. För moderbolaget Hilleshögs Frö AB ökade omsättningen 1976/77 med 7,1 milj. kr. till 91,9 milj. kr. Härav utgjorde försäljningsintäkterna för betfrö 38,2 milj. kr. och royaltyintäkterna 53,8 milj. kr. På grund av högre kostnader för den ökade fröproduktionen och ytterligare satsning på forsknings- och utvecklingsarbete minskade rörelseresultatet före avskrivningar med 4,4 milj. kr. till 38,4 milj. kr. Som framgår av tabell 3.8 har Hilleshögsgruppen under de senaste åren kunnat genomföra i anläggningar betydande investeringar och en ökning

Växtfiirädlirzgens betyda/At

av forsknings- och utvecklingsarbetet. Samtidigt har dess finansiella situaförstärkts. Vid det senaste bokslutet tilltion ytterligare uppgick gruppens gångar till 226 milj. kr., obeskattade reserver till 29 milj. kr. och eget kapital till 141 milj. kr., varav fria reserver 78 milj. kr.

3.4 Rättsliga förhållanden inom växtförädlingen

En officiell kontroll och värdering av odlingsvärdet hos växtsoner som används i lantbruk och trädgårdsskötsel kom till redan år 1926. Lantbruksstyrelsen tillsatte då en särskild nämnd, den s. k. originalutsädesnämnden. som efter granskning av försöksresultat fastställde vilka sorter som i samband med statsplombering skulle få bära beteckningen Original. Förutsättför svensk ningen härför skulle vara att sorten visat sig vara av betydelse Beteckningen innebar således ett särskilt erkännande av sorväxtodling. tens odlingsvärde. Godkända sorter togs in i den s. k. rikssortlistan. Rikssortlistan, som från början omfattade lantbruks- och köksväxter, senare även grönyteväxter. är ännu i dag normerande för vilka sorter som får Då endast sort, som efter ingående officiell provning statsplomberas. att odla här i landet och som i något praktiskt viktigt avprövats lämplig seende har visat sig vara ett framsteg i förhållande till allmänt brukade handelssorter intages i rikssortlistan, utgör denna ett skydd för odlarna mot av mindervärdiga sorter. Det är alltså det praktiska odmarknadsföring som är avgörande för om en ny, självständig sort får tas in i lingsvärdet rikssortlistan. Originalutsädesnämnden avvecklades år 1971, då dess arbetsuppgifter övertogs av statens växtsortnämnd. I lagen (1976: 298) om statsplombering av utsäde och om växtförädlingsavgift föreskrivs att utsäde av visst slag får överlämnas till annan eller föras ut ur landet endast om statsplombering av utsädet har skett. Vid statsplombering av sådant utsäde skall en särskild avgift, växtförädlingsavgift, erläggas om sorten ej är registrerad enligt växtförädlarrättslagen. Är sorten registrerad kan sortinnehavaren avstå från att uppbära royalty för densamma. I sådant fall uppbärs växtförädlingsavgift för sorten. Beskattningsmynfrökontrollanstalt (SCF). Annan frökontrollandighet är statens centrala stalt, som utför plombering, skall debitera och uppbära avgiften för SCF:s räkning. l förordningen (1976: 299) om statsplombering av utsäde och om växtförsamtliga grönyteväxter samtjordbruksväxter utom ädlingsavgift inbegrips sockerbeta, lin och hampa av statsplomberingsskyldigheten och systemet med växtförädlingsavgift. I princip får statsplombering ske endast av sådana sorter som prövats och bedömts lämpliga att odla i Sverige, dvs. blivit godkända och införda i rikssortlistan. Därigenom begränsas antalet saluförda sorter. Plomberingen är också en officiell varudeklaration av utsädeskvaliteten. Kvalitetsfordringarna fastställs av lantbruksstyrelsen. Prövning av vilka sorter som får plomberas utförs som tidigare nämnts av statens växtsortnämnd. Statsplomberingen utförs av SCF eller lokal frökontrollanstalt. Reglerna om obligatorisk statsplombering av utsäde och om växtföräd-

Växtjörädlingens betydelse 43

lingsavgift trädde i kraft den ljuli 1961. Detta regelsystem består i allt väsentligt fortfarande. Reglerna omfattade till en början endast stråsäd och trindsäd men har efter hand utvidgats också till andra växtslag. Statsplombering innebär att förpackningen är tillsluten och försedd med plomberingsbevis enligt bestämmelserna om statsplombering av utsädesvara. Vid sådan plombering skall den som begär plomberingen erlägga växtförädlingsavgift med närmare angivna belopp. Uppburna växtförädlingsavgifter tillförs en särskild fond (växtförädlingsfonden), vilken förvaltas enligt grunder som regeringen fastställer. Dessutom anges vilka myndigheter som får utföra statsplombering och vilka villkor som skall gälla för plomberingen. Bestämmelserna om obligatorisk statsplombering och växtförädlingsavgift har till ändamål att dels skydda konsumenterna mot utsäde av dålig kvalitet. dels utgöra ett ekonomiskt stöd för växtförädlingen. Växtförädlingsavgiften har karaktär av avgift och inte skatt. Regeringen har därför bemyndigande av riksdagen att meddela föreskrifter om denna avgift. Ur växtförädlingsfonden utgår bidrag till svenska och i vissa fall utländska växtförädlare. Beslut om bidrag fattas av lantbruksstyrelsen. Varje förädlares bidrag från fonden skall i princip motsvara summan av de avgifter som har flutit in till fonden för de sorter han har framställt. Beträffande sort som saknar känd förädlare tillförs influtna avgifter i stället statens råd för skogs- och jordbruksforskning, som skall använda medlen för forskning inom växtförädlingen. Vid sidan av systemet med växtförädlingsavgifter finns sedan år 1971 en immaterialrättslig lagstiftning, växtförädlarrätten. Växtförädlaren ges genom denna möjlighet att få ensamrätt till uppförökning och försäljning av utsäde av sin sort. Praktiskt innebär detta att han har rätt att betinga sig en licensavgift. en royalty. av den som förökar eller säljer utsäde av hans skyddade sort. Växtförädlarrätten bygger alltså på samma princip som patenträtten eller rätten till konstnärliga och litterära verk. Ensamrätten till en sort inträder först sedan statens växtsortnåmnd efter ansökan av sortägaren utfärdat registreringsbevis för sorten. l samband med ansökan skall den sökande inge en kort beskrivning av sortens karakteristiska egenskaper och i vilka avseenden den skiljer sig från tidigare kända sorter. För att kontrollera beskrivningen och fastställa nyhetsvärdet föranstaltar växtsortnämnden om provning av sorten. Denna tar i allmänhet två år. För att en sort skall kunna godkännas för registrering krävs att den är särskiljbar från andra kända sorter samt är homogen och stabil. För växtförädlarrätt krävs ingen provning eller dokumentation av odlingsvärdet. Växtförädlarrätt kan beviljas för lantbruksväxter, för alla mera betydelsefulla köksväxtarter, för vissa prydnadsväxter, bl. a. rosor och nejlikor, samt för de vanligaste arterna av frukt och bär. I prop. 1971: 40 med förslag till växtförädlarrättslag anför departementschefen bl. a. (s. 86):

Jag vill understryka att jag förutsätter att frågan om fortsatt tillämpning av växtförädlingsavgiftssystemet omprövas sedan några års erfarenhet har vunnits av växtförädlarrättssystemet. Växtförädlingsavgiftssystemet torde dock redan vid växtförädlarrättslagens ikraftträdande böra anpassas till lagen. Frågan torde komma att tas upp av chefen för jordbruksdepartementet i ett senare sammanhang.

44 SOU 1978: 23

4 Internationell översikt

4.1 Växtförädlingen i globalt perspektiv

År 1943 var ett betydelsefullt årtal för u-ländernas jordbrukspolitik och för uppkomsten av vad som senare kallats ”den gröna revolutionen. Då ingicks nämligen ett avtal mellan Rockefeller Foundation i New York och den mexikanska regeringen om ett gemensamt projekt för att öka Mexicos produktion av baslivsmedel, främst vete. De metoder som utvecklades och den organisation som bildades blev en förebild för den fortsatta utvecklingen av u-ländernas livsmedelsproduktion. Samtidigt klarlade de växtförädlingens betydelse som en styrande faktor i denna utveckling. Det stod emellertid från början klart för initiativtagarna att växtförädlare, för att nå resultat, måste arbeta i intim kontakt med specialister inom andra jordbruksvetenskaper. Efter att ha samlat och undersökt ett omfattande vetesortiment utvaldes till slut ett antal linjer, som korsades sinsemellan. Korsningsavkommorna prövades på avkastning, svamp- och insektresistens och bred anpassningsförmâga. En medveten strategi låg bakom det intensiva arbetet. Ett svårlöst problem var gödslingens effekt på bildningen av liggsäd. Det löstes emellertid genom att goda mexikanska sorter korsades med dvärg- och halvdvärgformer, som hämtats från Nordamerika. Genema för dvärgväxt härstammade ursprungligen från Japan, från de s. k. Norin-vetena, som efter andra världskrigets slut hade förts till USA. Redan innan de första dvärgvetena kom i marknaden hade de mexikanska vetenas avkastning stigit avsevärt. De nya buskiga kortstråiga typerna, med vid anpassning och hög grad av resistens mot sjukdomar, gav ytterligare tillskott till produktionsförmågan. Avkastningen steg än mera genom att den upprätta växten med dess styva strå fördrog höga kvävegivor. På 1940-talet hade Mexico importerat omkring hälften av det vete som krävdes för landets försörjning. Avkastningen av det ursprungliga mexikanska vetet låg genomsnittligt på ca 750 kg per hektar. År 1956 var landet trots dess väldiga folkökning självförsörjande. År 1970 var avkastningen över 3 000 kg per hektar. Sjukdomsresistens, kortdagsbeteende, hög avkastning och stråstyrka medförde att de mexikanska vetena, direkt eller efter fortsatta urvals- och korsningsarbeten, gjorde sitt segertåg runt jorden. Med början år 1966 exporterades stora mängder utsäde till Turkiet, Indien och Pakistan. Rekordskördar uppnåddes nästan omedelbart.

SOU 1978: 33 Internationell översikt 45

l sin Nobelföreläsning den 11 december 1970 har en av de ytterst ansvariga för dessa resultat, amerikanen Norman Borlaug, ingående redogjort för den strategi som låg bakom framställningen av de mexikanska vetena. Föreläsningen ”The Green Revolution, Peace and Humanity” (Les Prix Nobel en 1970. Stockholm 1971) speglade såväl svårigheter som framgångar men också den alltjämt långa vägen till slutmålet: att människosläktet skall få tillräckligt med föda. Detta är den moraliska rätten för alla som föds till livet. Ändå är nästan hälften av jordens undernärd. befolkning Med rätta citerar Borlaug Alfred Nobel: I would rather take care of the stomachs ofthe living than the glory ofthe departed in the form of monuments. (Min är mindre naturliga böjelse att hedra de döda, som intet känner och som måste vara likgiltiga för våra marmorhyllningar, än att hjälpa de levande som lider nöd.) En annan triumf för tropisk växtförädling kom till hos ris efter organisationen av det internationella risforskningsinstitutet (IRRI, på Filippinerna år 1960. se tab. 4.1). Också i detta fall, och efter mönster av de mexikanska insatserna, samarbetade olika specialister för det gemensamma målet, att väsentligt höja avkastningen, föra in resistensgener och vidga anpassningsförmågan. Efter noggranna studier av det tillgängliga sortmaterialet blev det tydligt att det första och främsta kravet var att framställa en kortstråig risvarietet, som kunde planteras tätt och som tålde ökad gödsling. De dittills förekommande sorterna var för veka i strået. Vid höga gödselgivor blev plantan alltför hög och kunde inte bära upp vippa och frö. Även i detta fall blev en ny sort, IR 8, en utomordentlig framgång (mirakelris). Den isolerades efter korsning av den indonesiska sorten Peta med en dvärgform. Dee-geo woo-gen, från Taiwan. Den morfologiska av utformningen plantan var också i detta fall av betydelse: stråna är upprätta, svagt utstående och släpper in solljuset, vilket i sin tur höjer produktionen. l ett specialhäfte av Scientific American” (september 1974) behandlas olika genetiska, ekonomiska och teknologiska problem inom det humana området. Gunnar Myrdal har i detta häfte publicerat en uppsats med titeln The Transfer of Technology to Underdeveloped Countries (s. 172- 182), där han med en intressant bild illustrerar det nämnda resultatet av lRRl:s växtförädling. Ur en stråsvag sort från Indonesien (i detta fall benämnd Syntha) har efter korsning framställts dvärgformiga stråstyva sorter, som håller plantorna upprätta, förhindrar att vippor och frösamlingar vid mognaden sjunker ner i gyttja eller äts av gnagare, samtidigt som de just genom sin morfologiska utformning (ideotyp”) utnyttjar solljuset bättre och på så sätt höjer nivån på fotosyntesen (lig. 4.1). Uttrycket ”den gröna revolutionen är ursprungligen ett journalistiskt slagord, som tidvis blivit politiskt laddat (jmf. Kåhre, s. 280). Borlaug formulerar denna uppfattning så (1971, s. 242) att många kritiker förmenat att den ”gröna revolutionen har skapat flera problem än den har löst. Den tesen kan emellertid inte godtas, anser han. Är det korrekt att kritisera den gröna revolutionen, med dess otvetydiga framgångar, för dess oförmåga att rätta till social-ekonomiska svårigheter i världen, svårigheter som har samlats från Adams och Evas dagar intill nuvarande tid? Även om den gröna revolutionen inte har lyckats skapa ett Utopien är den en förändring i rätt riktning. Framför allt måste det likväl understry-

46 Irzterrzøitiottell Översikt

/ / I _ \\\\\\\. M»-

, l- :r W* “\

i

g v z Arsä. › sg-s.. « - * *a .

. .

. 4 AALAAAAAAAAAAA › .-- A- Figur 4.1 Dålig stråstyrka hos ris har varit ett problem i områden där ris är en basgröda. Ovan t. v. avbildas Syntha, en traditionell sort från Indonesien, före mognad. Den har långt, vekt strå och breda, hängande blad. När grödan gädslas minskar stråstyrkan (ovan t. h.). De breda bladen minskar ocksåfotnsyntesen genom att hindra solljusetfrån att falla på ett större antal blad. Stråstyva rissorter nedan t. v. och nedan t. h. har tagits fram vid IRRI. Sorterna är halvdvärgar med starka strån som kan hålla plantan upprätt vid mognad. De smala bladen underlättarfotosyntesen genom att tillåta mer solljus att falla på de nedre bladen. (Efter The Transfer ofTechno/øgy to Underdeveloped Countries av G. Myrdal. Copyright 1974 av Scientific American, lnc. Eftertryck färbjudes. )

kas, säger Borlaug, att en eventuellt fortsatt framgång beror på hur intelligent och ihärdig samverkan kommer att bli mellan statsmän, vetenskapsmän, utbildade lärare och kommunikationsmedlen i press, radio och television. Få investeringar, kanske inga, kan enligt Borlaug mäta sig med de ekonomiska och sociala verkningarna av Mexicos veteförädling. Investeringarna åren 1943- 1964 har beräknats ge en årlig utdelning på ca 750%. Den studie som låg till grund för denna beräkning utfördes innan dvärgvetena kommit i marknaden. Om utdelningen nu skulle uppskattas och man inräknade utdelningar från den ökade veteproduktionen i Pakistan, Indien och andra asiatiska och afrikanska länder, skulle den nå fantastiska höjder. Den gröna revolutionen får anses ha vunnit en åtminstone tillfällig fram-

Internationell (iversi/(t

gång i människans strid mot hunger och undergång; människosläktet har fått en andningspaus. Om den utnyttjades i full utsträckning skulle den kunna ge föda i årtionden. Borlaug har skildrat växtförädlingens roll från global synpunkt, i dess ständiga samverkan med övriga jordbruksvetenskaper. Den tidigare omnämnda tidskriften “Scientific American” hari septemberhäftet år 1976 (s. 30-205) behandlat en rad spörsmål kringjordbruk och livsmedelsförsörjning. Numret ifråga, med artiklar av 13 kända vetenskapsmän. illustrerar behovet av åtgärder mot världssvälten: krav reses på att höja produktionen genom att på bättre sätt handhajord, vatten och näringsämnen. men växtförädlingens roll i strävan att höja produktionen betonas också. Jordbrukets situation i USA, Mexico och Indien behandlas ingående. Slutsatsen är att skicklig växtförädling har intensifierat jordbruksinsatserna. l tabell 4.1 förtecknas en serie internationella institut, som drivs och understöds av The Consultative Group on International Re- Agricultural search (CGIAR). Årtalen för institutens deras grundande anges. liksom huvudsakliga uppgifter. Instituten uppfyller Borlaugs krav på samordnad forskning. med specialister inom ifrågavarande växt- och djurslag. De företräder således, då det gäller växtförädlingen, i både dess sakkunskap teori och dess praktiska utformning, vidare växtpatologi, entomologi, bevattnings- och näringsproblem. Instituten är ideella och filantropiska. Sedan år 1971 bekostas driften genom CGIAR med medel från United Nations olika organisationer, FAO, Världsbanken, UNDP (United Nations Developmental Program), olika länders regeringar samt privata fonder. Det först grundade av dessa internationella institut var det framgångsrika lRRl (risforskningsinstitutet, 1960), till en början helt bekostat av Ford och Rockefeller Foundations. Det andra stora institutet, med Norman Borlaug som främste representant, är CIMMYT, grundat år 1966, och dess verksamhet var till en början bekostad av de ovannämnda fonderna. Även här övertogs år 1971 det ekonomiska ansvaret av CGIAR. År 1976 understöddes de då existerande åtta instituten med en totalsumma av 65 milj. dollars från CGIAR. Det nionde institutet ICARDA är under uppbyggnad. För nordeuropeiskt vidkommande har växtförädlingens betydelse för jordbrukets utveckling sedan länge varit uppenbar. Tre världsnamn kan särskilt anges: svensken H. Nilsson-Ehle, tysken E. Baur och ryssen N.I. Vavilov. De åstadkom en evolution av jordbrukets nyttoväxter, som trots tillfälliga stora framsteg kan betecknas som kontinuerlig på hög nivå. Svensk genetisk forskning har haft kontinuerliga kontakter med flera av de i tabell 4.1 uppräknade internationella instituten (IRRI, CIMMYT, CIP). l framtiden torde detta säkert också bli fallet med ICARDA. Beträffande CIMMYT har samarbetet särskilt varit Arne och hans Müntzings medarbetares förtjänst. De globala problemen kring världssvält och undernäring år så väldiga att den amerikanska Vetenskapsakademien (National Academy of Sciences) fått presidentens uppdrag att göra en total översyn av världssituationen och forskningens möjligheter att motverka det rådande tillståndet. Den amerikanska akademien är rådgivande till USA:s regering och till presidenten. Den har för kort tid sedan publicerat sin analys med ett antal re-

48 Internationellöversikt

Tabell 4.1 Internationella forskningscentra understödda av CGIAR (Consultative Group on International Agricultural Research) Centrum Lokalisering Arbetsområde Grundat år Budget 1978 (milj. dollars)

IRRI Los Banos, Ris 1960 12.6 (International Rice Filippinerna (främst Asien) Research Institute) CIMMYT E1 Batan, Vete, majs, 1964 13.1 (International Centre Mexico Triticale for the Improvement of Maize and Wheat)

CIAT Palmira, Bönor, cassava, majs, ris, 1968 10.8 (International Centre Colombia svin for Tropical Agriculture) (Latinamerika)

IlTA lbadan, Stråsäd, ärtväxter, sötpotatis, 1965 13,9 (International Institute of Nigeria yams Tropical Agriculture) (Afrika)

C IP Lima. Potatis (tropiska och 1972 6,2 (International Potato Peru tempererade områden) Centre) ICRISAT Hyderabad. Sorghum, hirs, ärtväxter 1972 12,9 (International Crops Indien Research Institute for the Semi-Arid Tropics) ILRAD 1974 6,5 Nairobi, Tropiska djursjukdomar (International Kenya (Afrika) Laboratory for Research on Animal Diseases)

[LCA _ Addis Abeba, Husdjursproduktion 1974 10,1 _ (International Livestock Etiopien Centre for Africa)

IBPGR FAO, Rom, Växtgenetiska material 1973 2.0 (International Board for Italien och resurser Plant Genetic Resources)

WARDA Monrovia, Regionalt samarbete för 1971 1.4 _ _ av 14 nationer Rice _ _ (West African Liberia risforskning Development Association) med stöd av IITA och IRRI (Afrika)

Beirut, Centrum för forskning hos 1976 8,1 ICARDA_ Centre Libanon korn, ärtväxter och husdjur

(International

for Agricultural Aleppo, (Främre Asien och Research in Dry Areas) Syrien Nordafrika)

Summa 97,6

Källa: Past, present and future Swedish support to international agricultural research, SAREC Report 1977: 2.

SOU 1978: 23 Internationell översikt 49

kommendationer i rapporten “World Food and Nutrition The Po- Study: tential Contributions of Research” (National Academy of Sciences, Washington, D.C., 1977). En sammanfattning ges i akademiens News Report, augusti 1977. Utgångspunkt för rapporten var Förenta Nationernas ”World Food Conference i Rom år l974 och den amerikanske presidentens önskan att akademien skulle värdera de diskuterade problemen och rekommendera åtgärder för att forskning och utvecklingsresurser på bästa sätt skulle kunna bemästra svårigheterna. Detta önskemål ledde till rapporten i fråga. Det amerikanska forskningsrådet (The National Research Council) deltog i de grundläggande studierna. Till slut hade inte mindre än 1500 vetenskapsmän världen över engagerats i arbetet. Möjligheterna att motverka svält världsbefolkningens och undernäring är naturligtvis synnerligen komplicerade. För att eventuellt kunna lyckas måste man lösa fyra huvuduppgifter: att öka produktionen i de områden där livsmedlen behövs, att åstadkomma tillförsel av livsmedel enjämn och näringsämnen, att minska fattigdomen i stora delar av världen och att sänka takten i befolkningstillväxten. I sin analys av dessa uppgifter betonade akademiens talesmän mycket starkt forskningens roll. Tolv olika omfattande över 100 exstudiegrupper, perter, prioriterade betydelsefulla forskningsområden. En trettonde stuvalde diegrupp till slut ut 22 enligt dess mening särskilt viktiga forskningsområden och forskningsuppgifter. Bland de på denna höga nivå utvalda uppgifterna finner man växtförädling och genetisk “manipulation” (detta senare uttryck har på engelska inte samma hårda klang som på svenska), biologisk kvävefixering, fotosyntes, anpassning till varierande klimat- och markförhållanden, resistens mot sjukdomar samt sambandet mellan avkastning, gödsling och bevattning. Särskilt avkastning, kvävefixering, och klifotosyntes, sjukdomsresistens mattolerans med vid anpassning framhålls som viktiga moment. Också i fråga om tropiska landområden och vattenkulturer anses växt- och djurförädling, liksom genetisk teknik, kunna leda till betydande och snabba framsteg. Till slut riktas rekommendationer till den amerikanska regeringen att väsentligt öka anslagen till dessa prioriterade Vi beforskningsområden. traktar dessa rekommendationer som de allra viktigaste i fråga om organisation och De avser finansiering. att sätta jordbruksdepartementet, tillsammans med andra grupper i samhället, i stånd att göra mycket större insatser för att reducera världens svält och undemäring (News Report, s. 12).

4.2 Organisatoriska förhållanden i olika länder

Växtförädling och utsädeshandel bedrivs i talrika länder av nationella företag och institutioner. De i avsnittet 4.1 omnämnda internationella organen arbetar mot bakgrund av enskilda länders Utegna utvecklingsmöjligheter. bildning och träning pågår kontinuerligt med eller utan bistånd av de inter-

50 Internationell översikt SOU 1978: 23

nationella centra vars verksamhet direkt understöds av Förenta Nationeri jordbruksproduktionen är nas hjälporgan. Växtförädlingens betydelse oomtvistad. Det är därför att även högt avancerade industrilännaturligt der, likaväl som länder under utveckling, önskar utnyttja denna produktionsfaktor och vill anpassa den efter egna önskemål och behov. utveckling i Sverige jämfört med utlandet kan kortfat- Växtförädlingens tat sammanfattas på följande sätt: i mo- År 1900, genetikens födelseår, började planmässig växtförädling dern bemärkelse. De första decennierna efter sekelskiftet medförde internationellt svenska framgångar, som torde ha sin förklauppmärksammade ring i tre omständigheter: den gynnsamma kulturmiljön för en utveckling av jordbruket och jordbruksvetenskapema, ett antal inititiativrika personligheter inom jordbruk och vetenskap samt det tidiga statliga engagemanget i växtförädlingen vid en redan då stark ideell institution (Sveriges utsädesförening). Det tredje momentet gynnade en framsynt och långsiktig växtförädlingen successivt kunde bredtyp av målforskning, varigenom das. Vid denna tidpunkt fanns ingen allvarlig konkurrens med andra svenska växtförädlingsföretag. Också i andra europeiska kulturländer ökade efter år 1900 de statliga De kom emellertid till olika engagemangen i vetenskaplig växtförädling. I länder där den privata växtförädlingsverksamheten redan varit uttryck. väl etablerad innan staten trädde till, blev den rutinmässiga sortframställningen övervägande ett privat åtagande, i mindre grad ett statligt. l Nederländerna, Tyskland och Danmark går statliga under- Förbundsrepubliken stöd framför allt till forskning, analysservice av sorter och utsäden och för fortsatt l länder som Storframställning av utgångsmaterial förädling. Frankrike och Finland konkurrerar statliga och privata institubritannien, tioner. l relativt nyajordbruksländer som Australien, USA och Canada tog till att framställa marknadssorter. Distaten från början initiativet färdiga ofta till kooperativa orstributionen av de nya sorterna överläts emellertid ganisationer eller till privata utsädesföretag, som efterhand har växt sig allt starkare. l länder som Norge och Portugal samt statshandelsländer bedrivs växtförädling fortfarande i statlig regi. Förutom internationella som behandlats i avde filantropiska organen snitt 4.1 och enskilda länders nationellt inriktade förädlingsanstalter har under senare år också multinationella industriföretag vuxit upp med växtförädling och utsädeshandel inom sin merkantila ram. En viss rationalisering på växtförädlingens och utsädeshandelns områden synes otvivelaktigt vara motiverad. som sekretariatet för OECD för två Detta belyses bl. a. av den översikt i OECD år sedan publicerade (Paris l976) och som omfattar registrerade organ inom ifrågavarande områden. Översikten är inte fullständig men kan likväl tjänstgöra som underlag för den följande diskussionen. l förteckningen uppräknas cirka 550 institutioner och företag. Europa av 460 företag i 22 länder. Särskilt rikligt representerade är representeras Förbundsrepubliken Tyskland, Italien, Storbritannien, Frankrike och Nederländerna. Svensk växtförädling torde ha kontakt med åtminstone ett 80-tal av de nämnda företagen. Utanför Europa finns 85 företag registrerade. De svenska kontakterna med dessa gäller företrädesvis institutioner i

SOU 1978; 23 Internationell översikt 51

USA och Canada. Huvudparten av de registrerade företagen har ekonomiska intressen att bevaka i en lönande utsädeshandel. Statliga organ. särskilt auktoriserade för att kontrollera och tillämpa OECD:s utsädesprinciper, finns enligt förteckningen i 34 länder, varav 24 är europeiska. l den svenska utredning om växtförädlarrätt som lades fram år 1969 (SOU 1969: 15) diskuterades förhållandet mellan statlig och privat växtförädling i en rad olika länder. Om statshandelsländerna frånses, där all växtförädling med dess grundläggande forskning är helstatlig, råder det en förvånansvärd splittring i fråga om de ömsesidiga statliga och privata insatserna. Generellt gäller likväl att grundforskning bekostas övervägande med statliga medel men är då vanligen förlagd till universitet och högskolor. Den praktiskt betonade växtförädlingen bedrivs med eller utan statliga anslag; i senare fallet betalar den sig själv och ger varierande vinst beroende på de bakomliggande privata intressenternas kapitalinvesteringar, konkurrensförmåga och framsynthet. Det torde vara en allmän tendens i dagens läge att små växtförädlingsföretag sluter sig samman eller köps upp av större en tendens som företag, belysts även för svenskt vidkommande genom att t. ex. W. Weibull AB successivt har övertagit flera smärre svenska utsädesföretag och Sveriges utsädesförening och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget andra övertagit företag. Multinationella organisationer med kapitalinsatser från bl. a. läkemedels- och oljeföretag har ytterligare bidragit till en dylik fusionering. l utredningen om växtförädlarrätt behandlas kortfattat, utom övriga nordiska länder (se vidare i avsnitt 4.3), också växtförädlingen och dess organisation i Belgien, Frankrike, Nederländerna, Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland. Förhållandena i USA berörs likaledes. l Belgien. Frankrike och Storbritannien bedrivs en betydelsefull och omfattande statlig växtförädling. Men i dessa länder finns också privata växtförädlingsföretag, i några fall av multinationell karaktär. INederIänderna är privata växtförädlingsföretag rikligt representerade. Stichting voor Plantenveredeling på lantbrukssidan och motsvarande organ på trädgårdssidan bedriver en statligt understödd växtförädling. Dessa organ framställer halvfabrikat som utlämnas till enskilda växtförädlare för slutligt urval och bearbetning (jmf. Ds Jo 1972: 9, bil. 5; 1971 års Svalövsutrednings resa till Holland). Detta förfaringssätt synes emellanåt ha lett till svårigheter i samband med identifiering och registrering av de nya sorterna. Vid lantbruksuniversitetet i Wageningen finns teoretisk genetik hos kulturväxter väl företrädd; likaså praktisk växtförädling. Genetisk grundforskning är för övrigt starkt representerad vid de holländska universiteten. I Förbundsrepubliken Tyskland (BRD) förekommer alltjämt ett stort antal privata växtförädlingsföretag, som emellertid successivt har gått samman. Vid talrika universitet och högskolor finns institutioner för grundforskning på kulturväxternas område liksom också för viss växtförädling. Halvfabrikat men också färdiga sorter överlämnas till privata förädlare och utsädesföretag för marknadsföring. I början av 1900-talet grundades den stora organisation som numera heter Max-Planck-Gesellschaft och som bekostas av stat och industri i förening, med vetenskapliga toppmän som föreståndare även för institutioner

52 Internationell Översikt

i genetik och växtförädling. Särskilt berömda är därvid Max-PlanckJnstitut für olika delinstitutioner) och Max-Planck-Institut für Biologie (med (tidigare med tre delinstitut). Det sistnämnda institu- Züchtungsforschung tet går tillbaka på det berömda Kaiser Wilhelm-Institut für Züchtungsforschung i Müncheberg, på sin tid inrättat för en av de främsta europeiska växtgenetikema: Erwin Baur och hans stora forskarkrets. Det nuvarande Max-Planck-Institut für Züchtungsforschung står inför en genomgripande reorganisation. Tidigare delinstitut planeras gå upp i en gemensam organisation utanför Köln. Som ett tecken på växtgenetikens och växtförädlingens nyorientering föreslås ett institut för växtförädlingsforskning med tre samverkande forskningsgrupper, som leds av en växtförädlare, en genetiker och en växtfysiolog. En rik tradition följs i så fall upp enligt moderna linjer. Här må i förbigående nämnas att ett motsvarande institut för kulturväxternas genetik och förädling grundades också i den Tyska Demokratiska Republiken (DDR) efter andra världskrigets slut. Dess förste chef var en lärjunge och medarbetare till Erwin Baur: Hans Stubbe, också han ett världsnamn. Institutet intar även under hans efterträdare H. Böhme en hög internationell ställning. Dess namn har numera ändrats till Zentralinstitut für Genetik und Kulturpflanzenforschung i Gatersleben. Ett liknande stort institut för växtgenetik, planerat att särskilt omfatta mutationsforskning, invigdes år 1975 i Grünbach nära München inom ramen för Gesellschaft für Strahlen- und Umweltforschung. Institutet understöds med betydande medel och anses ha goda utvecklingsmöjligheter. Av särskilt intresse är den organisationstyp som finns genomförd iSt0rbritannien (United Kingdom). Den engelska staten ansvarar genom sitt räd förjordbruksforskning (ARC, Agricultural Research Council) för nio stora institutioner, bland vilka här särskilt må nämnas Cambridge Plant engelska Institute (PBI), Welsh Plant Breeding Station. East Malling Re- Breeding institut - Scottish search Station och John lnnes Institute. Tre skotska Plant Breeding Station, Scottish Horticultural Research lnstitute och North of Scotland College of Agriculture - bekostas i fråga om växtförädling med dess tillhörande grundforskning av ministeriet för jordbruk och fiskeriväsen (Ministry of Agriculture, Fisheries and Food). Ett liknande förhållande gäller för växtförädlingsanstalten i Nordirland: Plant Breeding Station of Northern Ireland. Dessa anstalter är kända för viktiga praktiska insatser inom jordbrukets och trädgårdsnäringens växtförädling, liksom för sin teoretiska forskning hos sädesslag, potatis och rotfrukter, gräsarter och fruktträd. Intäkterna vid försäljningen av handelsförda nya sorter tillfaller inte instituten i fråga utan en överordnad organisation NSDO (National Seed De- Organisation Ltd), som representerar staten. Enligt den senast velopment (1975/76) har försäljningen av basic seed givit intillgängliga rapporten täkter till NSDO på cirka 620000 f, royalties av marknadsföring nära 1.3 milj. f_ och utlandsförsäljningen 435 000,5. Plant Breeding lnstitute, Cambridge, har sin främsta verksamhet koncentrerad till sädesslagen men har under senare år även börjat förädling av sockerbeta. Det erhöll över forskningsrådets budget 1975/76 ett anslag på 1.3 milj. i. Dessutom tillkom vissa andra bidrag på cirka 200000 f. Welsh

SOU 1978: 23 Internationell översikt 53

Plant Breeding Station, med förädling speciellt av havre, gräs och foderväxter, hade samma budgetår ett rådsanslag på 1,4 milj. f. East Malling, med frukt och bär, hade ett motsvarande anslag på 1,6 milj. f. Scottish Plant Breeding Station, med arbeten framför allt hos potatis och rotfrukter, uppbar ett anslag på 810000 f. I runt tal torde institutioner för kulturväxternas förädling och genetik ha fått statliga anslag på mellan 10 och ll milj. f. Under det löpande budgetåret beräknas anslagen ha stigit med 20-30 %. I dessa siffror inräknas givetvis inga kostnader för forskning vid universitet och högskolor. Utom dessa statliga institutioner finns i Storbritannien ett antal större och mindre växtförädlingsanstalter och utsädesföretag. Vissa av dem har övertagits av multinationella Det stora intresset företag. för den engelska marknaden illustreras från de svenska företagens sida bl. a. genom filialer av W. Weibull AB och Hilleshögs Frö AB. Det sistnämnda har företaget även aktier i Milns Marsters Group Ltd. Också i Svalöv har utsädesbolaget jämte sitt dotterföretag Hammenhögs Frö AB nära kontakter med engelska utsädesfirmor. Svenska sorter av lantbruksväxter har länge haft stor spridning i Storbritannien. Denna översikt av organisationen inom engelsk växtförädling torde klarlägga att det är möjligt att vid statliga anstalter förena praktisk växtförädling med högklassig grund- och målforskning. Cambridge Plant Breeding Institute är ett sådant exempel. I USA, med dess väldiga ekonomiska möjligheter, utförs huvuddelen av det förädlingsarbete, som är inriktat på praktiska resultat hos lantbruksoch trädgårdsväxter, av institutioner vid de statliga och enskilda universiteten och vid anstalter tillhörande United States Department of Agriculture (USDA). Filantropiska organ, som Ford, Rockefeller och även Kettering Foundations har, som tidigare angivits, gjort stora insatser. Hos växtslag som majs, bomull, vete och sojaböna verkar också privata firmor och förädlingsforetag med stor framgång. l fråga om utsädes- och spannmålshandeln dominerar ett begränsat antal den amerikanska marknaföretag den, bland dem Cargill, som har angetts vara världens största spannmålsproducent. vidare firmor som Continental Grain, Cook, Dreyfus etc. De är att betrakta som multinationella, med en omsättning över 50 milbetydligt jarder kr. per år. Många av dessa utsädesjättar har under senare år förvärvat eller inrättat dotterbolag i olika delar av världen. Liknande organisationer har under senare år vuxit upp kring kapitalstarka olje- och läkemedelsföretag: Shell, Ciba-Geigy, Sandoz, Union Carbide, Unilever, General Foods etc. De bedriver också egen växtförädling med långsiktig forskning kring kulturväxternas genetik, fysiologi och biokemi och avser i första hand att täcka framställningen av spannmål och utsäde för områden, där bristsituation föreligger eller kan väntas uppstå. De internationella företagens karaktär som merkantilt inriktade och vinstgivande medför att nationella särintressen givetvis riskerar att bli eftersatta. l samband med diskussionen av det rättssystem som vuxit fram för att skydda nyframställda sorter (UPOV; SOU 1969: 15) må här hänvisas till en uppsats i Journal of Agricultural Economics (in press), författad av J. T. Walker och R. J. Stanbridge vid det engelska företaget Nickerson Seed Company. med titeln Plant Variety Protection and its Role in Relation

54 Internationell (iversikt SOU 1978: 23

to the Economics of Plant Breeding. I denna uppsats redovisas ofganisationstyper för internationell växtförädling och utsädeshandel. Olika typer finns företrädda: monopol. privata monopol, blandstrukturer varstatliga vid staten ofta svarar för den grundläggande forskningen och framställbasmaterial, s. k. duopol med varierande statiga och ningen av genetiskt privata insatser, privata monopol i fråga om enskilda växtslag (t. ex. socinternationellt och filantropiskt inriktad växtförädling av FNkerbeta), karaktär (bl. a. CIMMYT och IRRI) och till slut företag med omfattande privat växtförädling, utövad av multinationella kapitalstarka företag, t. ex. i olje-, läkemedels- och livsmedelsbranschen. indelas länder och områden i fyra kategorier av växtföräd- I uppsatsen ling med hänsyn till deras organisation för plant variety protection” (PVP):

vl Länder där fullständig PVP är införd (Västeuropa, USA). 0 Länder där växtförädling. utsädeshandel och teknisk skicklighet är väl företrädda. Länder lAustradär PVP just har införts eller står nära ett införande lien, Canada, Japan, Nya Zeeland, Sydafrika). Länder där PVP förväntas bli införd relativt snart (Spanien. Portugal. Grekland, Brasilien, Argentina). Länder med begränsad växtförädling, med möjlighet att köpa hybridsorter men utan plan på PVP-lagstiftning (Venezuela, länder i Främre Asien, Iran). O Länder där det internationella systemet med PVP-lagstiftning inte är genomförbart (statshandelsländer). O Utvecklingsländer. Länder som förlitar sig på internationella institutioner som supplement till den egna växtförädlingen (Filippinerna, Indien. Pakistan. Mexico). Länder med obetydlig växtförädling och hittills med obetydlig hjälp från internationella organ (många utvecklingsländer).

4.3 Nordisk samverkan inom växtförädling och dess teori

Stora skillnader existerar i utformningen av växtförädlingen och dess forskning i de nordiska länderna utanför Sverige. I Danmark bedrivs forskning inom kulturväxternas genetik och förädhuvudsakligen vid statliga institutioner inom universitets- och lingsteori högskoleväsendet. Ett undantag utgörs av de privata Carlsberg-laboratorierna, bland dem de fysiologiska och bioteknologiska avdelningarna (under D. von Wettstein och L. Munck). De kan betraktas som forskningsorgan under den danska vetenskapsakademiens överinseende, är väl utrustade och av mycket hög internationell standard. Den jordbruksvetenskapliga vid atomforskningsstationen Risö är helstatlig. Även denna avdelningen institutions har publicerat viktiga teoretiska resultat med vetenskapsmän anknytning till växtförädlingens teori.

SOU I978: 23 Internationell översikt 55

De anstalter och organ som ägnar sig åt de praktiska aspekterna inom växtförädlingen har övervägande privat karaktär. Statliga anslag utgår ej. Såväl Sveriges utsädesförening som W. Weibull AB har nära kontakter med danska förädlingsorgan. För utsädesföreningens del är ett sådant framför allt etablerat på trädgårdsväxtområdet till följd av att Allmänna svenska utsädesbolaget äger 50% av aktierna i Ohlsens Enke AS. Ett samarbetsavtal är sålunda tecknat mellan Ohlsens Enke och utsädesföreningen. Avtalet innebär en fullständig integrering av förädlingsarbetet med trädgårdsväxter, vilket betyder att en arbetsfördelning genomförs och alla sorter som marknadsförs är gemensamma. De kommersiella enheterna har förbundit sig att avsätta viss del av omsättningen på fröförsäljningen till det gemensamma förädlingsarbetet. Härigenom har utsädesföreningens trädgårdsavdelning kunnat koncentrera sina insatser och också öka volymen under det sista året. Potatisförädlingen, som är långsiktig och dyrbar, har skett i viss samverkan mellan danska och svenska intressenter (Vandel i Danmark och Sveriges utsädesförening). Både Danmark och Sverige är anslutna till UPOV-systemet. Inom den teoretiska forskningen existerar sedan ett flertal år ett fruktbärande samarbete, särskilt mellan Carlsberg-laboratorierna och Risöavdelningen å ena sidan och genetiska institutionen i Lund, utsädesföreningen och fytotronanläggningen i Stockholm å andra sidan. Speciellt på områden inom genetik, fysiologi och biokemi har viktiga teoretiska resultat erhållits vid byte och bearbetning av mutationsmaterial. Praktiska problem i fråga om kornets nematod- och mjöldaggsresistens har bearbetats gemensamt. Protein- och aminosyraegenskaper har studerats parallellt vid danska och svenska institutioner. Finsk växtförädling har en komplex struktur. Den bedrivs, vad lantbruksväxterna beträffar, vid en statligt upprätthållen förädlingsanstalt av lantbrukets forskningscentral (Jokioinen), vid en växtförädlingsanstalt knuten till det kooperativa företaget Hankkija och vid Handelns lantbruksstiftelse, som är knuten till handelsföretaget Kesko. Stiftelsen har en särskild försöksgård i Länsi-Hahkiala. Den utför i viss utsträckning förädlingsarbete i samarbete med Sveriges utsädesförening, vars förädlingsmaterial efter överenskommelse disponeras av stiftelsen. l en regeringsproposition till Finlands riksdag den l3 maj 1977 framfördes förslag om ett system för växtförädlingsavgifter. som avser att göra det möjligt för utländska växtförädlare att få uppbära växtförädlingsavgift om finsk växtförädlare äger rätt till motsvarande gottgörelse i den utländska växtförädlarens hemland. Den finska trädgårdsförsöksanstalten i Piikiö, nära Åbo, bedriver en verksamhet som i mycket överensstämmer med den vid Balsgård bedrivna. Av särskilt intresse är det vid Piikiö utförda artkorsningsarbetet mellan hallon och åkerbär (nektarhallon) med återkorsningar till föräldrarna, vidare släktkorsningar av blåbär och lingon. En mångfald olika aromämnen från åkerbär och hallon har kunnat definieras på gaskromatografisk väg. Island önskar ett samarbete med övriga nordiska länder i större utsträckning än vad som hittills varit fallet. Detta gäller särskilt gräsarter och korn. Endast den svenska mutantsorten Marikorn kan med säkerhet odlas på Island, även om svårigheter har uppstått från svensk sida att säkra frö-

56 Internationell översikt SOU 1978: 23

importen av Mari” till Island. Växtförädlingen iNorge har en annan struktur än den danska och finska. Så gott som all växtförädling och genetik hos kulturväxter bekostas av statsmedel inom det norska lantbruksdepartementets ram. Teoretisk forskning inom området bedrivs i huvudsak vid lantbrukshögskolan i Ås, men även andra institutioner medverkar, särskilt i fråga om den joniserande strålningens genetiska aspekter. Tyngdpunkten i förädlingsarbetet ligkorn och olika gräsarter. Liksom danska forskare har ger på sädesslaget norska mutationsforskare framlagt synnerligen betydelsefulla resultat, både i praktiskt och teoretiskt hänseende, beträffande positiva” mutationer hos korn och deras utnyttjande i växtförädlingen. Norge är inte anslutet till UPOV-systemet. Därigenom har vissa kommersiella problem uppstått vid försäljning och utnyttjande av norska och svenska sortmaterial. Samarbetet mellan växtförädlingsorganen löper emellertid i stort sett väl. Utsädesföreningens cereallaboratorium utnyttjas i viss utsträckning. l detta kapitel har de stora skillnaderna i den praktiska utformningen av växtförädlingen i de nordiska länderna särskilt betonats. Den starkt statliga präglingen av norsk växtförädling kontrasterar mot förhållandena i Danmark, där motsvarande anstalter har privat karaktär. I Finland finns såväl statlig som privat och kooperativ växtförädling. Sverige har privat växtförädling (Weibullsholm och Hilleshög) och växtförädling av visserligen officiell men ej helstatlig karaktär (Sveriges utsädesförening). Hittills är blott Danmark och Sverige anslutna till UPOV-systemet. I Finland införs den l juli 1978 systemet med växtförädlingsavgifter med ömsesidig nordisk effekt. Norge har hittills ej reglerat växtförädlarrätt och sortskydd. På det teoretiska området råder i stort sett ett fritt utbyte av resultat och erfarenheter mellan de nordiska länderna. Detta gäller i viss grad också metodforskningen. Efter initiativ av dåvarande statens råd förjordbruksforskning inrättades år [954 “gruppen för teoretisk och tillämpad mutationsforskning med årliga internordiska sammanträden och diskussioner, varvid forskningens senaste resultat fritt debatterades. Genom samordning av de resurser som står till förfogande för forskarutbildning i de nordiska länderna har man fått möjlighet att arrangera avancerade kurser inom växtförädlingsområdet. Följande kursprogram har genomförts eller planeras.

År Land Ämnesområde Kursledare

1975 Sverige Avkastningsförädling Prof. Mac Key 1976 Finland Anpassningsförädling Prof. Tigerstedt I977 Norge Korsningssystem i växtförädling Prof. Aastveit 1978 Danmark Resistensförädling mot svampsjukdomar Lektor Larsen-Petersen 1979 Sverige Artkorsningar och ploidimanipulationer Prof. Mac Key i växtförädlingen

Kurserna har stått öppna för forskarstuderande i växtförädling och anämnen. Deltagarantalet har varit maximerat till 20 aktiva och 20 gränsande

SOU 1978: 23 Internationell översikt 57

passiva från hela Norden i varje kurs. Alla kursdeltagare har ett halvår före kursen anvisats inläsningslitteratur. De aktiva deltagarna har därutöver tilldelats deltema i kursen, som de fått ge ett kort föredrag om under kursen. Själva kurserna har omfattat cirka en vecka och varit upplagda som symposier med föredrag och diskussioner. Växtförädlingsfrâgor och genetisk forskning diskuteras kontinuerligt vid sammanträden inom Nordiska jordbruksforskares förening (NJF) och Nordisk genetikerförening. Inom NJF finns en sektion för växtodling med en subsektion för växtförädling, den största inom sektionen. Subsektionens viktigaste uppgifter är att främja samarbetsprojekt mellan nordiska växtförädlare, att formulera arbetsgrupper för bearbetning av viktiga prooch att rekommendera NKJ jekt kontaktorganet mellan de nordiska jordbruksforskningsrâden - att stödja arbetsgrupperna med anslag från de olika nordiska länderna. Under perioden l96l - 1977 har härigenom statens råd för skogs- och jordbruksforskning genom NKJ lämnat bidrag till ett 15-tal projekt av gemensamt nordiskt intresse. Totalt har för dessa anslagits närmare 2,3 milj. kr. i löpande priser från svensk sida. Huvuddelen av beloppet har avsatts till projekt rörande resistensforskning och proteininnehållet i fodersäd. Någon övergripande planering och samordning har inte varit möjlig att åstadkomma även om subsektionens styrelse haft en sådan ambition och även gjort flera försök till att åstadkomma en koordinering. Detta har skett genom förslag till NJF:s styrande organ om en aktion i Nordiska Rådet. Inom NJF finns också en livaktig arbetsgrupp för stråsädens resistensbiologi. Vidare har Nordens Bönders Centralråd uppvaktats i frågan. Internordiska tidskrifter ger möjlighet till samnordisk publicering (Nordiska Jordbruksforskares Tidskrift, Acta Agriculturae Scandinavica. Hereditas m.fl.). De två förstnämnda tidskrifterna är av mera tillämpad natur. Hereditas företräder grundforskningen.

58 SOU 1978: 23

5 Biståndsverksamhet

5 .l Allmänt

Förenta Nationerna har genom sittjordbruks- och livsmedelsorgan. FAO i Rom, tidigt pekat på växtförädlingens möjligheter att - som en av ett antal nödvändiga komponenter - bidra till en höjning avjordbruksproduktionen i världen och framför allt i utvecklingsländerna. Redan under FAO:s första verksamhetsår i början på 1950-talet startades sådana projekt som “Wheat and Barley Improvement Project in the Near East, ”The Rice Improvement Project in the Far East” och The Mediterranean Hybrid Maize Project. Samtliga dessa projekt var regionala och omfattade vart och ett ett stort antal länder. I dessa projekt var huvuduppgiften att i deltagarländerna stimulera och utveckla växtförädlingen av de viktigaste livsmedelsväxterna. Även International Atomic Energy Agency (IAEA) i Wien har i stor utsträckning och i samverkan med FAO intresserat sig för växtförädling och givit stöd till ett stort antal växtförädlingsprojekt, huvudsakligen inom mutationsförädlingen, i olika delar av världen. Också andra organisationer. t. ex. Rockefeller Foundation och Ford Foundation genom de av dem upprättade internationella instituten CIM- MYT i Mexiko (vete och majs) och IRRI på Filippinerna (ris), har tagit upp växtförädlingen som en betydande del av sin verksamhet. Ansvaret för dessa institut har sedermera övertagits av Förenta Nationernas Consultative Group on International Agricultural Research (CGIAR) men verksamhetens inriktning har förblivit oförändrad. Verksamheten vid bl. a. dessa institut har behandlats i avsnitt 4.1. Man har sålunda inom den internationella biståndsverksamheten mycket tidigt insett växtförädlingens nyckelställning ijordbruksproduktionen, särskilt för utvecklingsländerna. Det har funnits ett starkt behov av medel i form av både materiella resurser och kunskap för att växtförädlingen skall kunna nå nya framsteg. Man är emellertid också klar över det nödvändiga samspelet mellan framställning av nya sorter, utvecklandet av bättre odlingsteknik med ett bättre näringstillstånd för växterna samt förbättrad skördeteknik och lagring av skörden på ett sådant sätt att de större skördekvantitetema inte går till spillo genom lagringsförluster av olika slag. Betydelsen av att utsädesproduktion och distribution av utsäde fungerar och att det finns en kontrollerande funktion har också uppmärksammats. Mest betydelsefullt är det givetvis att jordbrukarna informeras effektivt om de

SOU 1978: 23 Biständsverksamhet 59

nya sorterna och hur de skall odlas och skördas för attjordbrukarna skall nå det bästa resultatet. De tidigare nämnda internationella instituten har i stor utsträckning stått under amerikansk ledning och de har därigenom kommit att präglas av amerikanska förädlare och deras arbetssätt och värderingar. Den verksamhet som bedrivs kan emellertid inte ersätta den lokala verksamheten vid nationella institutioner. Det har visat sig önskvärt att stärka och förbättra nationell växtförädlingsverksamhet för att till fullo kunna utnyttja och lokalt anpassa det grundmaterial som utvecklats vid t. ex. ClMMYT och IR- Rl. Bl. a. Sverige har framfört behovet av en förstärkning av växtförädlingen på nationell nivå. En allvarlig brist som har påtalats är den otillräckliga tillgången på kvalificerad personal. Utbildningen av växtförädlare har också kommit att ingå som ett väsentligt led i dessa organs verksamhet. Hittills har förädlingsarbetet i första hand inriktats på att höja skördens storlek. Mindre intresse har visats för skördens kvalitet. Uppenbarligen kommer emellertid också kvalitetskraven att öka och bör då kunna mötas med nya, bättre sorter, särskilt i fråga om näringsvärdet, då befolkningen i u-lånderna är väsentligt mer beroende av vegetabiliekonsumtionen för sin försörjning än vad som är fallet i i-ländema.

5.2 Svenskt bistånd

Det svenska biståndet till utvecklingsländer har nu nått upp till drygt l % av bruttonationalprodukten. För budgetåret 1978/79 föreslår regeringen i årets budgetproposition att totalt ca 3 870 milj. kr. anslås för biståndsverksamheten. Lantbruk och livsmedelsförsörjning har i stort sett sedan det svenska statliga biståndet påbörjades utgjort en sektor, som erhållit en väsentlig del av det svenska biståndet. Biståndspolitiska utredningen framhåller i sitt betänkande (SOU 1977: 13) bl. a. att ett viktigt medel för att nå ökat ot .roende är att öka självförsörjningsgraden när det gäller livsmedel och andi .. för folkförsörjningen absolut nödvändiga varor” (s. 233). Av det bilaterala biståndet, som omfattar ca två tredjedelar av budgeten, tas ca ll 92, i anspråk för projekt som rör utveckling av lantbruket och livsmedelsförsörjningen i u-länder. l den samlade biståndsbudgeten, inkl. det multilaterala stödet genom olika internationella organ, upptar lantbruk och livsmedelsförsörjning ca 21 %. Det kan antas att dessa andelar i vart fall inte kommer att minska under de närmaste åren. Utvecklingen härvidlag är bl. a. beroende av den biståndspolitiska proposition som regeringen väntas avge under våren l978. Av det samlade biståndet till utveckling av lantbruk och livsmedelsförsörjning utgör emellertid växtförädlingsinsatser och insatser för att förbättra utsädesproduktionen en relativt blygsam del. Det bilaterala biståndet via SlDA omfattar bl. a. vissa utbildningsaktiviteter på växtförädlingsområdet (dessa beskrivs nedan) och växtförädling av oljeväxter i Bangladesh. Projektet kommer troligen att förlängas varvid ytterligare svenska insatser kan komma att erfordras. SIDA har vidare våren 1976 slutit ett avtal med FAO angående bidrag till FAO:s program för utsädesproduktion och utsädeskontroll. Enligt avtalet

60 Biståndsverksanzhet SOU 1978: 23

skall SIDA under en 4-årsperiod bidra med 11,4 milj. kr. Programmets huvudinriktning har hittills varit utsädeskontroll, varvid FAO har anlitat statens centrala frökontrollanstlalt. Det kan antas att utsädesproduktionens andel i projektet framöver kommer att öka. Härvid kan Allmänna svenska utsädesaktiebolaget också komma att engageras. Utsädesbolaget deltar även i ett projekt om utsädesproduktion i Moçambique. Enligt SIDA:s mening är det värdefullt om utsädesföreningen och utsädesbolaget kan arbeta gemensamt internationellt, bl. a. i biståndsarbetet. SIDA bedömer, slutligen, att svenska växtförädlingsorganisationer i framtiden kan komma att utnyttjas i åtminstone ungefär samma omfattning som hittills. I det multilaterala biståndet har bidrag till u-landsforskning kommit att utgöra en allt större del. Budgetåret 1975/76, då the Swedish Agency for Research Cooperation with Developing Countries (SAREC) startade sin verksamhet, anslogs ca 53 milj. kr. För budgetåret 1978/79 har ett anslag om 100 milj. kr. föreslagits. Huvuddelen har gått till WHO:s forskning om hälsa och familjeplanering, men en betydande del har tilldelats CGIAR. Det svenska bidraget till CGIAR:s budget uppgår sedan år 1973 till 10 milj. kr. årligen. Fördelningen på de skilda instituten redovisas i tabell 5.1. Under de första två åren utnyttjades inte hela det budgeterade anslaget. Takten i genomförandet har varit långsammare än planerat, varför medelsanvändningen blivit förskjuten i tiden. Det svenska bidraget till ICRI- SAT har varit högt från början och institutet har mottagit huvuddelen av detta. Institutet som är beläget i Hyderabad, Indien, har produktion av sorghum, hirs och ärtväxter på sitt program.

Tabell 5.1 Svenskt bidrag till CGIAR, milj. kr.

“ Instituten har presenterats i tabell 4.1. Källa: Past, present and future Swedish support to international agricultural research, SAREC Report, 1977: 2.

SAREC har nyligen fastställt riktlinjer för det fortsatta svenska stödet till internationell lantbruksforskning (Past, present and future Swedish support to international agricultural research, SAREC Report, 1977:2). I rapporten dras följande slutsatser beträffande lantbruksforskning i u-länder:

Biståndsverksamhet 61

O De flesta u-länder är starkt beroende av lantbrukets utveckling för att höja levnadsstandarden. 0 Mer resurser behövs för problemorienterad forskning om lantbruk och landsbygdsutveckling. 0 Investeringar i lantbruksforskning kräver inte bara kontinuitet utan också uppbyggandet av institutioner. O En central fråga är förstärkning av den nationella lantbruksforskningen. O Vissa forskningsproblem kan tacklas på en internationell nivå, men resultatens omsättning i praktiken kräver nationella forskningsinsatser. O Uppbyggnaden av forskningskapacitet i u-länder måste inrymma betydande element av vetenskapligt samarbete.

Beträffande det svenska stödet till CGIAR:s verksamhet föreslår SAREC att detta skall fortsätta under den närmaste 5-årsperioden och därvid justeras upp med hänsyn till inflationen. Enligt SAREC:s och SIDA:s uppfattning bör nu CGIAR:s verksamhet konsolideras under de närmaste tre åren och några nya internationella centra bör inte upprättas under denna period. Det svenska bidraget bör liksom hittills inte bindas till några särskilda projekt eller aktiviteter. De uppnådda bör i forskningsresultaten större utsträckning än som varit fallet utnyttjas i det bilaterala biståndet, vilket var ett argument för att börja stödja CGIAR. I frågan huruvida det svenska biståndet bör användas för att förstärka den nationella forskningskapaciteten konstaterar SAREC att denna har högre prioritet än uppbyggnaden av internationella centra. Lantbruksforskningen är högt prioriterad på det nationella planet och det föreslås att en ökande andel av SAREC:s skall avsättas budget för sådana projekt. Uppbyggnaden av forskningskapaciteten måste dan/id inkludera samarbete med andra forskare i landet, andra länderi samma region, vetenskapliga institutioner i industrialiserade länder och internationella centra. Dessa investeringar måste vara av långsiktig natur, 8- 10 år anges som en lämplig programperiod. Slutligen konstateras att det finns ett behov av ett organiserat deltagande från svenska vetenskapliga institutioner. Som en del av det multilaterala biståndet, utöver det till u-landsforskning via SAREC, har för budgetåret 1977/78 115 milj. kr. anslagits för uppbyggandet av the International Fund for Agricultural Development. Något anslag är inte aktuellt under 1978/79. Fonden kommer inom kort att starta sin verksamhet. som omfattar olika insatser för att öka jordbruksproduktionen.

5.3 Sveriges utsädesförening i biståndsarbetet

Sveriges utsädesförening har under de senaste två decennierna deltagit i utbildning och träning av växtförädlare från u-länder, dels beträffande växtförädling i allmänhet, dels i form av en mer speciellt inriktad undervisning för förädlare som arbetat med växtslag som också bearbetas av utsädesföreningen, såsom vete, korn, oljeväxter etc. Utbildningen och träningen, som bedrivits i Svalöv och vid kurser i olika u-länder, har följts upp med besök av svenska förädlare hos resp. stipendi-

62 Bistzindsverkszzmher SOU 1978: 23

ater vid deras hemmainstitution. Därvid undersöks bl. a. om kursdeltagarna kan arbeta effektivt eller behöver ytterligare materiellt bistånd, men också i vad mån undervisningen bättre skulle kunna anpassas till föreliggande behov. Vidare har seminarier genomförts, till vilka alla stipendiater genom åren inbjudits för vidareutbildning samt för att diskutera eventuell fortsättning av projekten och samordning av gemensamma förádlingsprojekt. Utsädesföreningen har medverkat i alla här nämnda aktiviteter på uppdrag av FAO i Rom. FAO hari sin tur utverkat att utbildningsprojekten finansieras genom det svenska biståndsorganet SIDA. Totalt har sedan år 1960 sammanlagt närmare 20 kurser, varav de flesta omfattat en kurstid av sex månader, anordnats antingen i Svalöv eller i u-länder. Dessa utbildningsaktiviteter har gällt växtförädling i allmänhet och har varit riktade till FAO:s medlemsländer såväl i Asien som i Afrika och Latinamerika. Vissa projekt har därtill tagits upp av SIDA i dess bilaterala program, främst med Pakistan och numera även Bangladesh. Dessa projekt har främst gällt förädling av oljeväxter med utbildning och träning både i Svalöv och i resp. hemland. Den vid utsädesföreningen bedrivna kursverksamheten har haft direkt praktisk inriktning och har därigenom skilt sig från och kompletterat den konventionella utbildningen vid universitet och högskolor. Speciellt i de u-länder där man nu bygger upp en egen växtförädlingsverksamhet har denna utbildningsform i hög grad uppskattats. Den har också fått stå modell för andra FAO-kurser, t. ex. i Indien (majs, durra och hirs) samt Iran (trindsäd). , Ett annat specialområde där utsädesföreningens tjänster tagits i anspråk är utbildning och träning i mutationsförädling. Såväl kurser som seminarier har hållits i regi av FAO/IAEA. Detta arbete har gällt mutationsförädling i allmänhet, resistensförädling samt kvalitetsförädling med sikte på förbättring av proteinkvalitet och dessutom medverkan i diverse specialprojekt som produktionsfysiologi m. m. Vidare har utsädesföreningen fått motta och utbilda ett stort antal växtförädlarstipendiater utanför de reguljära kurserna och även fått forskningsuppdrag från de internationella växtförädlingsinstituten. Ett exempel på det senare är de undersökningar över fáltresistens mot bladmögel hos potatis som utförs på uppdrag av det internationella potatiscentret i Peru (CIP). Vissa av utsädesföreningens ledande förädlare har anlitats i olika sammanhang i biståndsverksamheten. Förutom dessa mer omfattande aktiviteter har tjänstemän från utsädesföreningen anlitats som föreläsare vid SIDA:s utbildningskurser, lantbruksuniversitetets u-landsaktiviteter samt vid olika kurser och seminarier i u-länder. Företrädare för föreningen har också verkat som rådgivare och sakkunniga till SIDA, FAO, IAEA, CIP m. fl. organisationer vid beredning och bedömning av olika projektförslag. Under många år har det framförts önskemål om att utsädesföreningen skulle medverka i ett projekt gällande förbättring av spannmålsproteinets aminosyrasammansättning. Vid ett FAO-seminarium i Kairo år 1973 framlades förslag om ett sådant projekt från FAO, vilket vann allmän anslutning. Program för projektet antogs av SIDA och senare SAREC för finan-

SOU 1978: 23 Biståndsverksanzhet 63

siering och löper under fyra år med start den ljuli 1975. Mottagarländer är Egypten. Etiopien, Indien, Iran, Pakistan och Turkiet. Den första fasen omfattade utbildning och träning av förädlare från dessa länder i Svalöv. Förâidlarna arbetade i Svalöv med kombinationer mellan höglysinlinjer från olika ursprung och de högst avkastande och bäst anpassade linjerna från deras egna hemländer. Projektdeltagarna samlas årligen till seminarier för att kontrollera sina erfarenheter i relation till varandra. informera om resultaten och diskutera projektets fortsatta genomförande. En väsentlig del av projektet består i att försöka finna nya höglysingener, främst för veteförädlingen där man ännu inte lyckats isolera tillräckligt markerade positiva avvikare. Möjligheterna att i rågvete utnyttja en positiv variation och att föra över gener från råg till vete prövas också. Det har nyligen föreslagits att också förädling av oljeväxter skulle föras till det aktuella projektet. l samband härmed skulle även Bangladesh föras till gruppen av deltagande länder. Under år 1977 har ett FAO/SIDA-seminarium anordnats i Pakistan i avsikt att följa upp samtliga tidigare genomförda träningskurser i vilka utsädesföreningen medverkat. Sådana seminarier är enligt Utsädesföreningen speciellt värdefulla, genom att många kontakter mellan tidigare FAO/ SIDA-stipendiater och deras handledare kan återknytas och diskussioner om tidigare och eventuellt nya projekt kan äga rum. FAO har vidare framställt önskemål om en förnyad växtförädlarkurs i Svalöv under tiden april-oktober 1978 med tolv deltagare från Afrika och Mellanöstern. Kostnaderna för kursen kommer att bestridas av SIDA. Sammanlagt tog budgetåret 1976/77 den s. k. u-landsverksamheten inom Utsädesföreningen i anspråk 1 534 000 kr. inkl. samkostnader - sålunda en ganska omfattande gren av verksamheten. Budgetåret 1977/78 beräknas kostnaderna uppgå till 1310000 kr. Enligt utsädesföreningens mening är emellertid de verkliga kostnaderna högre genom det bortfall i förädlingsverksamheten som engagemanget av allmän karaktär i u-landsverksamheten från utsädesföreningens ledande tjänstemän leder till. Dessa kostnader täcks enligt föreningens mening inte av de bidrag som erhålles från FAO och SIDA/SAREC. Budgetåret 1976/77 uppgick de samlade bidragen till föreningen till 1450000 kr. och för 1977/78 har de beräknats till 1300000 kr. Utsädesföreningen framhåller också att den har att svara för arbetsgivaransvaret gentemot dem som är anställda för verksamheten. Genom att medel från de bidragsgivande institutionerna lämnas för endast ett eller ett par år i taget blir härigenom utsädesföreningens möjligheter att planera verksamheten på ett tillfredsställande sätt små. Diskussioner i syfte att lägga ut projekt på längre sikt på utsädesföreningen har därför under år 1977 tagits upp mellan utsädesföreningen och SIDA/SAREC. Vidare har utsädesföreningen föreslagit att en särskild enhet bildas för u-landsverksamheten vid föreningen.

64 SOU 1978: 23

6 Utredningens överläggningar

6.1 Överläggningar med växtförädlingsanstalterna

I utredningens diskussioner med representanter för de svenska växtförädlingsföretagen har olika synpunkter på svensk växtförädling, dess organisation och forskning framförts. Vissa inlägg av principiell natur må här kortfattat behandlas. Direktionen för W. Weibull AB anser sig inte böra satsa ytterligare medel på grundforskning eller långsiktig målforskning inom kulturväxtemas område än vad som f. n. sker, bl. a. för framställning av hybridvete i samarbete med utländska företag, genetiska arbeten hos ärter, viss kvalitetsoch resistensforskning och förädling av sojaböna. I övrigt bedriver företaget enligt sin uppfattning den mål- och metodforskning som är nödvändig för den pågående praktiska växtförädlingen. Företagets representanter menar att det är statens uppgift att vid lantbruksuniversitetets och övriga universitets institutioner svara för grundforskningen inom växtförädlingens teori och kulturväxtemas genetik. Företaget har i sina årliga petita om statsanslag framhållit att vid förädling av lantbruksväxter är konkurrensen med andra förädlingsföretag ett betydelsefullt positivt moment, som påskyndar framställningen av successivt förbättrade odlingsmaterial. Det anser sig med sina handelssorter företräda lantbrukets intressen även utanför de högproducerande jordbruksområdena i Syd- och Mellansverige. Däremot har representanter för företaget uttryckt uppfattningen att inhemsk förädling av trädgårdsväxter är föga lönsam och har uttalat intresse för ett visst samgående med andra företag i branschen. l sina diskussioner med utredningen har företagets representanter avvisat ett nära institutionellt samarbete, såväl ekonomiskt som vetenskapligt. med utsädesföreningen respektive dess handelspartner utsädesbolaget. vare sig i deras nuvarande form eller efter en eventuell omkonstruktion. Däremot är man positiv till vetenskapliga samarbetskommittéer o. dyl. De har också framfört att ett eventuellt nytillkommande branschforskningsinstitut” av konkurrensskäl ej bör förläggas till Svalöv. Ett dylikt institut, huvudsakligen statsñnansierat, borde om det kommer till stånd förläggas till området Alnarp-Lund. Efter utredningens överläggningar har prof. Fajer Fajersson, chef för Weibullsholms växtförädlingsanstalt, i skriften Weibulls årsbok 1978 under

Utredningens 65

överläggningar

rubriken Vid en milstolpe behandlat framtidsutsikterna för anstalten. Han anför därvid bl. a. följande:

Vi hävdar. att två självständigt arbetande institutioner med rimliga arbetsresurser ger idérikedom och initiativkraft bättre utrymme än en. Självfallet bör växtförädlare från olika läger i många fall kunna samverka rent vetenskapligt. Det finns många vackra exempel på dylik samverkan. t. ex. i samarbetskommittéer men även på rent personlig basis. Vi är mycket positiva till sådana former av samverkan och därför måna om goda, kollegiala relationer till enskilda eller grupper av förädlare utanför Weibullsholm. Detta gäller både kolleger inom och utom landet. Lex. från våra nordiska grannländer, med vars förädlare traditionellt ett gott vetenskapligt samarbete funnits och finns.

Efter den riktade aktieemissionen till Cardo varigenom Cardo äger ca 25 5% av aktierna i W. Weibull AB uttalade ledningen för W. Weibull AB att den nya fördelningen av ägarintresset under överskådlig tid” ej kommer att leda till någon större ändring av nuvarande ägarförhållanden”. Ledningen för Hilleshögs Frö AB lade I974/75 fram det i kap. 1.2 (s. 18) angivna önskemålet om att starkt öka och modernisera svensk växtförädlingsforskning. med nya vetenskapliga initiativ i fråga om kulturväxternas genetik. Endast på så sätt skulle svensk växtförädling i framtiden kunna hävda sig mot de mäktiga utländska intressena. Man tänkte därvid framför allt på behovet av att intensifiera forskningen i biokemi, cellgenetik, vävnadsodling och växtfysiologi. Också den biometriska borde forskningen bättre tillgodoses. Ett branschforskningsinstitut, där det statliga stödet kombineras med bidrag från privata intressenter. skulle härvidlag vara en lämplig organisation. Den inhemska skulle växtförädlingen därigenom gynnas men också insatserna på den utländska marknaden, dels genom ökad export av utsäden från Sverige, dels genom expansiva dotterföretag i utlandet. Hilleshögs inställning till behovet att starkt öka de svenska forskningsinsatserna har. enligt tidigare yttranden av deras företrädare. ej ändrats efter köpet av aktier i W. Weibull AB. Man har hävdat att ett branschforskningsinstitut, om ett dylikt skulle komma till stånd, borde förläggas till Skåne, i närheten av de centrala förädlingsanstalterna. Alnarp vore därvid inte en lämplig förläggning. En samverkan med en intensifierad Svalövsforskning kunde övervägas, om det praktiska växtförädlingsarbetet med sin kortsiktiga, målinriktade och gröda-speciñka forskning kunde hållas skilt från institutets långsiktiga och övergripande l Hilleshögs forskningsverksamhet. verksamhetsberättelse för 1976/77 har aviserats investeringar för en starkt ökad gröda-specifik forskning inom företaget. Studier med hjälp av vävnadskulturer planeras hos sockerbeta och skogsträd. liksom väsentligt ökade insatser inom biokemi och växtfysiologi. Allmänna sVFILY/(tl uIsiidesølktiebolaget, med dess dotterföretag Ham- Inenhiigs Frö AB, har framhävt att det breda registret vid utsädesföreningen i sin nuvarande form leder till vissa administrativa och att svårigheter den praktiskt betonade sortframställningen borde komma till starkare uttryck. En koncentration av förädlingsinsatserna till ett mer begränsat antal växtslag skulle leda till ett bättre ekonomiskt resultat genom ökad försäljning av utsäde av ekonomiskt värdefulla växtslag och minskade kostnader 5

SOU 1978: 23 66 Utredningens áiverláiggtzingar

för marknadsföring och uppförökning. Samarbetet mellan de två företagen till jordbrukare och löper likväl numera i stort sett väl. informationsflödet borde emellertid kunna förbättras avsevärt, inte minst trädgårdsodlare från utsädesföreningens sida. har framhållit för utred- Representanter för Sveriges utsädesförening stöd till växtförädlingen även fortsättningsvis i huningen att samhällets vudsak borde kanaliseras via utsädesföreningen och att en förstärkt grundforskning är obetingat nödvändig och bör ske inom dess ram. Viss kritik har riktats mot utsädesbolaget och de intressen, som står bakom detta, för ibland eftersatta marknadsföringen av förden enligt utsädesföreningen eningens sorter. Vissa värdefulla delegenskaper hos t. ex. sorter av fodersäd som proteinhalt och proteinvärde borde bättre kunna belysas i försäljuppdelningen i marknadsområden ningen. Ej heller synes den nuvarande mellan de olika lantmännenföreningarna alltid fungera på lämpligt sätt. Man efterlyser en rikstäckande koordinering av SLR:s utsädesproduktion. frågor i överläggningarna har utom samarbetet med utsädesbola- Viktiga get och dess ägare (först LRF, sedan SLR) huvudsakligen gällt (l) Växtförsom är otillfredsställande, särskilt beträffande ädlingens grundforskning, fysiologiska, biokemiska och cytogenetiska problemställningar, (2) resistensförädling, med särskild hänsyn till resistensens genetiska struktur, varvid den alltjämt tilltagande kemiska bekämpningen” av parasiter och skadegörare borde bytas mot en inbyggd biologisk resistens, (3) behov av att djupare penetrera kvalitets- och nutritionsaspekter, med hänsyn både för att kunna styra produktionen mot en till lantbruks- och trädgårdssidan, kvalitetsmässigt höjd nivå, (4) önskemål om att i dagens läge bättre samordna såväl den svenska som hela den nordiska växtförädlingen samt (5) mera effektivt samordna nordiska sorters prövning och marknadsföring utanför Norden. Utsädesföreningens forskare har framhävt den framsynta utveckling som kommit till uttryck i Storbritannien med dess statsfinansierade institutioner, som bedriver en intensiv Växtförädling men också en skicklig teoretisk grundforskning hos många växtslag, inte minst sädesslag och gräsarter. Parallellen till Plant Breeding Institute i Cambridge, Welsh Plant Breedoch Scottish Plant Breeding Institute i Pentlanding Station i Aberystwyth field, för att nämna tre exempel, är inte bara en tillfällighet. Den bygger på en liknande om forskningens betydelse för framtida Växtförädgrundsyn ling och livsmedelsförsörjning.

6.2 med andra intressenter i Sverige

överläggningar

hela det svenskajordbruket. Den anknyter ock- Växtförädling omspänner så till forskning. Utredningen har i sin översyn av naturvetenskaplig svensk växtförädlings organisation hämtat upplysningar och synpunkter från intressenter inom praktik och vetenskap. Några av dessa överläggningar sammanfattas i följande översikt. Växtförädlingens resultat - de nya sorterna - står givetvis i centrum för intresset. Diskussioner har därför kontinuerligt förts med växtförädlingens liksom med representanter för praktiskt jordbruk och införsäljningsorgan

Utredningens överläggningar 67

dustri. Med utsädesföreningens handelspartner, Allmänna svenska utsädesaktiebolaget, har utredningen haft talrika överläggningar. Det 1977 omorganiserade Sveriges lantbruksuniversitet har genom sin ordförande och rektor samt genom företrädare för olika institutioner tagit del av utredningens direktiv och lämnat upplysningar och synpunkter. Kontakterna med institutionen för genetik och växtförädling inom den lantbruksvetenskapliga fakulteten har varit särskilt värdefulla. Inom den skogsvetenskapliga fakulteten har fytotronanläggningen i Stockholm behandlats med hänsyn till dess eventuella utbyggnad, varvid även samnordiska intressen har beaktats. för byggnadsstyrelsen Representanter har varit inkopplade i utredningsarbetet. Byggnadsstyrelsens experter har därvid granskat institutionsbestândet vid utsädesföreningen i Svalöv och vid Balsgärdsinstitutionen. Institutet för skogsförbättring, som är ett branschforskningsinstitut, har berörts av utredningen med hänsyn till organisation och funktioner. Också dess praktiska verksamhet har diskuterats, särskilt beträffande inom den problem vegetativa förökningen. De jordbruksorgan som står i växtförädlingens omedelbara förlängning, nämligen statens växtsortnämnd och statens centrala frökontrollanstalt, har lämnat synpunkter på växtförädlingens anknytning till dessa organ. Detta har även varit fallet med institutionen för växt- och skogsskydd (i vilken del av den tidigare växtskyddsanstalten Statens råd för ingår). skogs- och jordbruksforskning har framfört sin inställning till anslagsfördelning och bidrag åt växtförädlingen. Statens livsmedelsverk har givit synpunkter på organisatoriska och tekniska frågor. De genetiska institutionerna vid de svenska universiteten har presenterats i kap. 9. Några av dem, särskilt universitetsinstitutionen i Lund, har en nära samverkan med svensk växtförädling, såväl vid utsädesföreningen som vid Weibullsholm och Hilleshög. Förutom den nämnda institutionen, med dess filial i Svalöv, bör även institutionen för strâlningsbiologi vid Stockholms universitet beaktas i denna översikt. Det är inte möjligt att i detalj behandla alla de synpunkter som lämnats. De viktigaste skall här dock kortfattat refereras. Vid den tidpunkt då utredningen tillsattes, ägdes utsädesbolaget av Lantbrukarnas riksförbund (LRF), som 1976 försålde till Svensföretaget ka lantmännens riksförbund (SLR). Enligt överenskommelse skulle LRF fortsätta som förhandlingspartner, men representant för SLR-organisationen har deltagit i flertalet överläggningar. Olika alternativ för den lämpliga framtida organisationen av svensk växtförädling utarbetades på ett tidigt stadium och förelades olika grupper av intressenter, bland dem jordbrukskooperationen. Sedan Cardo AB övertagit en betydande aktiepost i W. Weibull AB, varigenom Hilleshögs Frö AB har blivit detta företags handelspartner i utlandet, har diskussionen kommit att centreras kring utsädesföreningen och utsädesbolaget och förbindelsema dem emellan, med statliga och jordbrukskooperativa intressen vävda samman. Vid utredningens överläggningar med LRF-SLR har jordbrukskooperationen framhållit sitt intresse av ett närmare samarbete i framtiden mellan utsädesföreningen och utsädesbolaget. Företrädare för LRF har därvid

68 Utredningens överläggningar

som ett förstahandsaltemativ framfört tanken att sammanföra utsädesföreningen och utsädesbolaget till ett bolag. I samband med att olika ägarförhållanden för detta bolag diskuterats har ett delat ägaransvar mellan staten bedömts som ett möjligt alternativ. Vid en och jordbrukskooperationen eventuell borde staten även i fortsättningen bidra med mebolagsbildning till forskning, och olönsam del över statsbudgeten utvecklingsarbete växtförädling. I fråga om det av Hilleshög föreslagna branschforskningsinstitutet är LRF-SLR tveksamma. Erfarenheterna av sådana institut är ej skulle föreslå någon annan organisatorisk form för goda. Om utredningen bör denna förläggas till Svalöv. Därvid en intensiñerad grundforskning, förutsattes att det utvecklingsarbete av grundforskningskaraktär som nu bedrivs vid utsädesföreningen skulle inordnas i en dylik verksamhet. LRF-SLR har dock förklarat sig beredda att vid en organisatorisk lösning med andra intressenter diskutera bidrag till enligt dessa linjer tillsammans finansieringen av en intensifierad grundforskning. har vidare visat ett klart intresse för att vidga Jordbrukskooperationen det nordiska samarbetet både i fråga om sortframställning och marknadsav LRF:s och SLR:s representanter önskar dessa föring. Enligt yttranden organisationer bidra till att lösa de ekonomiska frågor som uppstår genom en dylik expansion av svensk växtförädling och att fortsätta de tidigare så svenska insatserna på den internationella marknaden. betydelsefulla Diskussionerna med statens växtsortnämnd har närmast gällt frågor om samarbetet mellan de nordiska länderna. Det finns både likheter och olikheter i kontroll- och rättssystem. Detta försvårar ett nära samarbete. Danmark och Sverige, som är anslutna till UPOV, har inga ömsesidiga svårigheter i dessa hänseenden. Mellan Sverige, Norge och Finland borde bilaterala avtal kunna träffas och sortskydd. Resultat ifråga om sortprovning borde kunna ”köpas” länderna emellan. Norska och finska sorter skulle kunna skyddas i Sverige. F.n. måste regeringen lämna tillexempelvis stånd till detta. Det lämpligaste vore givetvis om även Norge och Finland beslöt att ansluta sig till UPOV. Det har framhållits att utvecklingen av svensk växtförädling givetvis inte får skada norsk eller finsk växtförädling eller göra den överflödig. Jordbruksforskning blir successivt allt dyrare. Ett ökat samarbete borde därför även från kostnadssynpunkt vara fördelaktigt. En lämplig regional fördeloch sorter med hänsyn till deras förädling borde kunna ning av växtslag överenskommas mellan de tre länderna. med företrädare för Sveriges lantbruksuniversitet har överläggningar bl.a. och dess framtida ställning. Universitetets gällt Balsgårdsinstitutet rektor (prof. Lennart Hjelm) har framhållit att det vore omöjligt att av Balsgård igen bilda en fristående institution. Industri och näring kunde ej satsa medel för investeringar och drift. En samverkan mellan växterforderliga vid Balsgård i dess egenskap av försöksavdelning och odlingsförädlingen avdelningarna vid Alnarp ter sig naturlig. Detsamma kan anses gälla även på lantbrukssidan. Om den praktiska växtförädlingen i Svalöv förs samman med det kommersiella organet (utsädesbolaget) till en enhet och om de resterande delarna av utsädesföreningbildar ett forskningsinstitut i Svaen med forskning och utvecklingsarbete löv, kan detta leda till en institution av en modell som naturligt grupperas

Utredningens överläggningar 69

under lantbruksuniversitetet. Lantbruksuniversitetets till växtinställning förädlingen kommer även till uttryck i dess yttrande över utsädesföreningens och W. Weibull AB:s anslagsframställning för budgetåret 1978/79. l yttrandet framhålls bl. a. att

ju mer avancerad växtförädlingen blivit,ju fler förväntningar ställs på dennas förmåga att finna olika lösningar. Dessa må gälla klimatanpassning, sjukdomsresistens och därmed minskat bruk av bekämpningskemikalier, lämplighet för maskinell drift, närings-. förpacknings- och lagringsvärderingar etc. Växtförädling kan därför ej lita till egna resurser rent forskningsmässigt utan är i hög grad beroende av kontakter och framsteg inom andra tillämpade forskningsgebit liksom inom olika grundvetenskapliga discipliner”.

Lantbruksuniversitetet framför vidare att växtförädlingen torde ha en nyckelställning i fråga om det svenskajordbrukets möjligheter att förbättra sin försörjning med vegetabiliskt protein. Ytterligare resurser borde satsas på förädling av foderväxter medan däremot f. n. hybridförädlingsprogrammet är av mindre intresse. Ett ökat samarbete mellan olika växtförädlingsorgan - ett dylikt önskemål återfinns i direktiven för utredningen - diskuterades bl. a. med institutionen för genetik och växtförädling (prof. James Mac Key) vid lantbruksuniversitetet. Därvid har mycket starkt betonats att växtförädlingen har styrt forskningsproblemen också inom andrajordbruksvetenskaper, samtidigt som dessa har angivit problem som växtförädlingen bör lösa för att odlingen skall kunna gå vidare. Detta intima beroende. med växtförädlingen ställd i centrum, har ej blivit tillräckligt beaktat. Enligt Mac Key framträder växtförädlingens betydelse för att rätt utforma och avbalansera sett i historiskt växtodlingen, perspektiv, nu mycket tydligt. Det är dess framgångar som bl. a. kan förklara de under detta sekel förändrade relationerna mellan råg och vete, havre och korn. Det är väsentligen som har åstadkommit växtförädlingen att oljeväxtodling är lönsam även i fredstid och som har följt upp de kvalitetskrav som de kommersiella intressena ställt. Det är också troligt att växtförädlingen ganska snart skall kunna åstadkomma en konkurrenskraftig proteingröda. Emellertid är svensk växtförädling med dess forskning enligt Mac Key geografiskt sett oriktigt fördelad. Det råder en obalans mellan insatserna i södra Sverige och resten av landet. Ökade satsningar bör göras på Mellansverige och Norrland. Röbäcksdalen bör kunna utvecklas till ett norrländskt centrum för växtförädling med samnordisk Växtförädinriktning. ling bör också vara nära förenad med botanisk genetik. “Det är farligt med ett gap mellan dem. Då genbanken förverkligas borde den åtföljas av en högre befattning (professur) i botanisk genetik. Vid Ultuna bör en särskild befattning inrättas i korsbefruktamas metodik, eventuellt dessutom en befattning för trädgårdsväxternas förädling för mellersta och norra Sverige. Ovanstående synpunkter för naturligt över till insatserna från statens råd för skogs- och jordbruksforskning beträffande stöd åt växtförädlingsforskning. Totalt sett fördelades budgetåret 1976/77 13 milj. kr. inom jordbrukssektionen, varav 8 % avsattes till vid forskning utsädesföreningen

Utredningens överläggningar

och Weibullsholm. Till forskningsprojekt vid lantbrukshögskolan gick ca 65% av det totala anslaget, till projekt rörande veterinärmedicin ca 15 70 och till projekt inom det nordiska samarbetets ram ca 8 %. Inom växtföräd- (rådets dåvarande verkställande ledaling kunde enligt prof. Kåre Fröier mot) rutinarbeten ej bekostas med rådsmedel. Endast “grundläggande undersökningar beaktades. Mutationsforskning, som under 1950- och 60-talen enligt riksdagsbeslut hade tilldelats särskilda medel, ansågs nu falla under rubriken “tillämpning” och hade börjat trappas ner redan år 1973 för att enligt föredraganden upphöra innevarande år (1977). Rådet avser (enligt Fröier) inte att bekosta någon basorganisation för växtförädlingsforskning. Dylika medel bör gå över statsbudgeten. Rådet är emellertid intresserat av allmänt höjda anslag. l så fall kunde forskning i kulturväxterbättre konkurrens mellan rådet och ett nas genetik tillgodoses. Någon eventuellt branschforskningsinstitut kan knappast komma på tal. Rådets resurser är alltför begränsade. Institutionen för strålningsbiologi vid universitetet i Stockholm har genom sin verksamhet under prof. Lars Ehrenbergs ledning utövat ett betydande inflytande på internationell strålningsbiologi. med hänsyn också till Dess forskning har tidigare understötts av rådet för jordbruksfrågor. skogs- och jordbruksforskning men rådets stöd har sedan ett antal år upphört. Den omfattande användningen av kemikalier i skogs- och jordbruk och arbetarstab inom dessa yrkeskategorier särskilt utsatta gör personal för påverkan, med hotande allergena, carcinogena och mutagena effekter. bl. a. företrädd av genetik och växtförädling. måste Jordbruksforskningen, enligt institutionens uppfattning inbegripa problemställningar från yrkesmedicin, herbicid- och insekticid-kemi, cancer- och mutationsforskning. Den acceptabla naturliga risknivån torde redan i många fall ha överskridits. Det är uppenbart, anser institutionens föreståndare, att dylika problem endast kan lösas i samverkan mellan de agrikulturella, naturvetenskapliga och medicinska fakulteterna. Kulturväxternas arvsmassa påverkas också av förändringar som uppstår efter inverkan av kemikalier exempelvis av herbicider som ijordbruket. atrazin eller simacin. Miljötoxikologiska aspekter stärker kravet på inresistens hos kulturväxterna mot sjukdomar. Endast så byggd biologisk och skogsbruk minskas. l kan användningen av kemikalier ijord- generellt detta resonemang inbegrips också nödvändiga näringsämnen. Nya sortmaterial borde kunna utnyttja dem effektivare. De angivna erfarenheterna höjer kraven på en målmedveten växtförädling, inte minst på mutationsföräd- Denna bör såsom det uttalats av interling med genetisk grundforskning. nationella organisationer (FAO/IAEA) intensiñeras (avsnitt 11.3). I anslutning till dessa överläggningar rörande pesticider och deras toxiska effekter bör betonas att kemiska substanser av karbamattyp, som tidigare använts som besprutningsmedel hos köksväxter och jämte blastdödande medel fortfarande används i storodling av potatis. har blivit förbjudna eller inskränkta i sin användning. Det råder intet tvivel om att det finns carcinogena och mutagena kemikalier bland tidigare tillåtna - och alltjämt tillåtna - substanser. Detta överensstämmer med upplysningar som lämnats av institutionen för växt- och skogsskydd (prof. Vilhelm Umaerus, se även Aktuellt om växtskydd, 1977 nr 2 och “Spridning av kemiska medel”, SOU 1974: 35).

SOU 1978: 23 Utredningens överläggningar 71

6.3 överläggningar med övriga nordiska länder

Danmark Officiell kontaktman har varit kontorchef Halvor Skov, Statens planteavlskontor, Lyngby. Dessutom har överläggningar om problem och samarbetsfrågor skett med representanter för genetisk forskning hos kulturväxter (bl. a. vid Carlsberg och Risö) samt för praktisk växtförädling (vid Börkop och Sejet). Det underströks flera gånger i dessa diskussioner att Danmark känner sig som en bro mellan EG och övriga Norden. Man önskar få ett efter hand allt intimare nordiskt samarbete men har givetvis också förpliktelser mot EG. Forskningskontakter med EG, baserade på kontrakt, förpliktar till att lämna ut resultat och kunnande. När det gäller att lansera nya sorter betraktas Danmark som en naturlig inkörsport till den kontinentala marknaden. intresset för ökat dansk-svenskt samarbete gäller särskilt förädling av stråsäd. speciellt då korn, som upptar stora delar av den danska odlingsarealen. men också av vallväxter och potatis. I fråga om både korn och potatis sker redan en samverkan mellan svenska förädlingsanstalter och motsvarande danska intressenter. Det finns emellertid ett starkt danskt intresse för att grunda egna försöksgårdar också utomlands. särskilt på grund av det mycket starka trycket från t. ex. Nederländerna och Belgien. I vissa områden erfordras specialsorter. Detta gäller bl. a. längs västra Jylland, där luftens salthalt är hög. Timotej och rödklöver odlas för fröskörd i Canada, medan man i övrigt försöker koncentrera fröodlingen av inhemska sorter till Danmark. Företrädare för den genetiska grundforskningen samarbetar f. n. väl över gränserna. Överenskommelse om byte av genmaterial, som har potentiell betydelse även för växtförädlingen, bör kunna träffas, så att den ömsesidiga grundforskningen kan intensifieras. Prof. von Wettstein, som ansvarar för den praktiska kornförädlingen vid Carlsberg. menar att även gemensamma förädlingsprojekt borde kunna byggas upp. Samarbetet bör även utvidgas till fytotronforskning, exempelvis i Stockholmsfytotronen, där lika betalningsvillkor bör gälla för intressenter från olika nordiska länder. En utbyggnad av sådan verksamhet har föreslagits (s. 270). antingen genom vidgat samarbete vid Stockholmsfytotronen eller genom uppförande vid Carlsberg av en ny fytotronanläggning, som eventuellt skulle kunna tjäna även sydsvenska behov. Intresse finns för en gemensam skandinavisk genbank. rörande Frågor denna behandlas emellertid av en gemensam nordisk arbetsgrupp. Ett allmänt önskemål som dock stöter på vissa administrativa svårigheter på grund av den danska anslutningen till EG är också att ett närmare praktiskt samarbete inom växtförädlingen borde kunna ske, genom ömsesidiga kontrakt och överenskommelser eller genom överstatliga åtgärder.

Finland Officiell representant har varit lantbruksöverinspektör Olli Rekola. Utredningen har förhandlat i Helsingfors och även besökt den ñnska trädgårdsförsöksanstalten i Piikiö samt lantbrukets tre förädlingsanstalter: i Jokioi-

72 SOL 1978:23 Utredningens Överláiggningar

nen. som är statlig, Anttila försöksgård, som är privat och tillhör centrallaoch Länsi-Hahkiala, likaledes privat och grundat av Finget Hankkija, lands minuthandlarförbund och handelsföretaget Kesko. Förhandlingarna i Helsingfors omfattade en ingående diskussion om finsk växtförädling. sortprovning. frökontroll och sortskydd. Vidare behandlades frågor rörande den planerade gemensamma nordiska genbanken, för vilken de finska representantema visade positivt intresse. Odlingsprovning av sortmaterialen ger underlag åt en rekommenderande sortlista. Jord- och skogsministeriet bestämmer vilka sorter som får saluföras. Därigenom tenderar sortlistan till att bli tvingande. Efter provning beslutar en sortnämnd vilka sorter som anses ha värde för finskt jordbruk. Sammanfattningsvis konstaterades att sättet för sortbehandlingen i de nordiska länderna otvivelaktigt gör en framtida reciprocitet möjlig. Införandet av ett system med växtförädlingsavgifter skulle tillåta för utländska växtförädlare att erhålla växtförädlingsavgift under förutsättning att finska växtförädlare fick motsvarande gottgörelse i de utländska förädlarnas resp. hemland. Andra frågor av gemensamt intresse rörde den ökade samordningen av forskningsresurser och service. De skandinaviska länderna borde i ökad utsträckning kunna köpa tjänster av varandra. Växtförädlingsarbetet för bestämda regioner borde på lämpligt sätt kunna uppdelas mellan Finland, Norge och Sverige. Forskarutbildning i växtförädlingsteori finns redan genomförd på gemensam nordisk bas. Vidare borde det finsk-svenska samarbetet inom frukt- och bärodling kunna utvidgas. Reciprok provning och ett byte av äpple- och jordgubbsmaterial borde kunna ske inom ramen för ett internordiskt samarbete, likaså beträffande Rubus- och Vacciniumsortiment. Stort intresse anmäldes från finsk sida för gemensamma genetisk-ekologiska (genekologiska) studier under kontrollerade klimatbetingelser. Arbetet vid Stockholmsfytotronen diskuterades därvid. Också de finska representanterna betonade behovet av ett vetenskapligt samgående på likvärd ekonomisk bas.

Island Utredningen besökte inte Island och studerade således inte dess växtförädling och växtodling på ort och ställe. Den känner emellertid väl till dess förhållanden. Utredaren har i flera år haft nära kontakt med ledaren för isländsk växtförädling, dr Björn Sigurbjömsson, tidigare ansvarig för mutationsforskningen vid The Joint Division of FAO/IAEA i Wien. Island önskar ett ökat samarbete med övriga nordiska länder utöver det som hittills förekommit. Förslaget om en intim samverkan med Sveriges utsädesförening, i form av en filial på Island, är beaktansvärt också för svensk Intresset från isländsk sida gäller företrädesvis gräsarter och sortprovning. korn. I avsnitt 11.3 betonar dr Sigurbjömsson att en betydande del av världens kunnande på mutationsförädlingens område finns i de skandinaviska länderna. Det skulle därför vara önskvärt, om dessa länder kunde förenas i förnyade ansträngningar för att förbättra denna viktiga teknologi i kampen mot världshungem och göra den mera känd i vida kretsar. Under sin tid i

Utredningens överläggningar 73

Wien utarbetade dr Sigurbjörnsson i samarbete med svensk expertis riktlinjer för den ovannämnda avdelningens världsomspännande forskningsnät.

Norge Direktör Ottar Jamt vid Norges landbruksvitenskapelige forskningsråd var officiell representant vid förhandlingarna med den norska delegationen i Oslo. En rad praktiska och teoretiska spörsmål behandlades. De norska representanterna betonade att en ganska omfattande reorganisation planerades inom växtförädling och sortprovning, med tänkbar anslutning till UPOV. Statens råd för jordbruksförsök ger ut en rekommenderande sortlista. Vid import köps endast sorter som finns i sortlistan. Därför fungerar denna i praktiken som en tvingande sortlista. En ökad samverkan mellan de två länderna är särskilt önskvärd för nordliga områden. Likheter föreligger t. ex. mellan Röbäcksdalens förädlingsområde i Sverige och Tröndelag i Norge. Erfarenheter och tjänster bör kunna utbytas eller köpas. Samarbete med Svalöv, särskilt i fråga om sädesslagen, äger rum. Nordiska medel borde passera friare mellan länderna, även då det gäller anslag från forskningsråden. Det betonades också att NKJ (nordiska kontaktorganet för jordbruksforskning) borde kunna ta upp större och väsentligare problem på sitt program än vad som nu vanligen är fallet, inte minst i fråga om genetik och förädlingsteori. Anläggandet av en gemensam nordisk genbank betraktades som synnerligen angeläget. I fråga om speciella forskningsinsatser harangerades den öppenhet som utsädesföreningen visat, t. ex. i fråga om den etiopiska protein-lysin-genen, liksom olika gener för mjöldaggsresistens. Ett vidgat Skandinaviskt samgående inom kulturväxternas mutationsforskning ansågs kunna bli av ömsesidigt värde. En distinkt fråga gällde hur en samverkan lämpligen borde arrangeras på serviceområdet, t. ex. ifråga om kemiska laboratorieri Röbäcksdalen jämfört med Tröndelag och Tromsö. Denna fråga borde omedelbart kunna behandlas av den svenska växtförädlingsutredningen. Av intresse är ett påpekande som gjordes från norskt forskarhåll (prof. E. Strand och K. Aastveit), nämligen att, vad materialutbytet beträffar, det finns starka argument ”för betydelsen av en officiell, neutral institution av det slag, som Sveriges utsädesförening har visat sig vara. Tidpunkten ansågs nu lämplig för en vidgad utbyggnad av samarbetet mellan Sverige och Norge och från norsk sida ville man bidra till att utredningen skulle bli framgångsrik beträffande utvecklingen av detta samarbete (O. Jamt). Sammanfattningsvis kan sägas att de fyra övriga nordiska länderna har framhållit att utsädesföreningen har karaktären av en officiell institution och att detta innebär betydande fördelar för det fortsatta samarbetet. Trots alla skiljaktigheter i växtförädlingssystemet råder, såvitt utredningen har uppfattat rätt, en samfálld önskan att samverkan i fråga om utbyte och provning av material bör kunna ske på tidigt stadium, med tillgång till ömsesidig kemisk, fysiologisk och cereal expertis och med en gemensamt fungerande skandinavisk genbank.

74 öiverläggningar Utredningens

Åtgärder bör enligt dessa överläggningar vidtas för att främja det veten-

samarbetet pâ institutions- och organisationsbasis liksom det reskapliga dan har ordnats på den högre utbildningens område inom växtförädlingsteori och kulturväxtgenetik.

SOU l978: 23

H och

Analys förslag

7 Forskning och i svensk

utveckling

växtförädling

7. l Allmänt

År 1900 kom, som tidigare nämnts, genetiken till som självständig vetenskap. Den har sedan dess utvecklats till en central vetenskap och ingriper alltmera, förutom ijordbruks- och trädgårdsnäringar, i medicinsk forskning och socialvetenskaper. Otvivelaktigt måste växtförädlingen och dess teori i framtiden intensivt bevaka biovetenskapemas, särskilt genetikens, allt snabbare utveckling. Det har riktats kritik mot svensk växtförädling att den inte i tillräcklig grad har förmått att beakta denna utveckling och tagit till vara dess nyskapande möjligheter. Därigenom anses svensk växtförädling både i fråga om teoretiska och praktiska aspekter kunna komma att sacka efter, med framtida skadeverkningar också för jordbruksnäringen och andra samhällsintressen. Växtförädlingens framsteg har byggt på väl klarlagda genetiska grundsatser, varvid sortsamspelet med klimat, markbeskaffenhet, vatten, näringsämnen m. m. - med ett ord miljön - alltid har måst beaktas. Forskare i många länder strävar nu efter att utarbeta metoder som kan komma att genomgripande förändra växtförädlingens metodik. En av nutidens främsta cellbiologer (Georg Melchers, Max-Planck-Institut für Biologie, Tübingen) har uttryckt saken så:

Allt som kan göras för att främja växtförädlingen och, främst av allt, öka dess tempo, är en plikt för dem som genom medel från samhället har lärt nog for att bidra till problemens lösning.

Utredningen har tidigare redovisat att svensk genetik och växtförädling internationellt sett i hög grad har bidragit till att befordra växtförädlingens teori och klarlägga kulturväxtemas genetiska struktur. I olika utredningar har starka krav på ökade insatser framförts, inte minst då det gäller inriktning av växtförädlingen mot fysiologi och biokemi, men även mot genetiska moment som mutations- och polyploidiforskning. Samtidigt är det emellertid klart att genetik och växtförädling nu har nått in på områden, som säkerligen kommer att leda till fundamentalt ändrade

76 Forskning och utveckling isvensk Växtförädling SOU 1978: 23

metoder och målsättning. Det har också i olika sammanhang uttalats att växtförädlingsforskningen i Sverige borde bedrivas enligt moderna linjer, med starkt stöd åt grundforskningen (basforskning, utvecklingsarbete). Det må här dock framhållas att grundforskning i kulturväxternas genetik ej blott har bedrivits vid Sveriges utsädesförening utan också vid Weibullsholm, Hilleshög och Balsgård. Universitetsforskningen har likaledes varit väl företrädd. Särskilt har så sedan länge varit fallit vid den genetiska institutionen i Lund. Institutionen för genetik och Växtförädling vid Sveriges lantbruksuniversitets lantbruksvetenskapliga fakultet (tidigare lantbrukshögskolan), särskilt avdelningen för Växtförädling, har gjort och gör betydande insatser inom vissa områden av kulturväxternas genetik och växtförädlingsteori. Denna universitets- och högskoleverksamhet är emellertid enligt utredningens mening inte tillfyllest. Endast en delinstitution i landet - vid Ultuna - är kontinuerligt inriktad på växtförädlingens teori hos lantbruksväxtema. Den s. k. fria forskningen vid universiteten innebär att de högre tjänsterna vid dessa helt kan komma att ändra karaktär vid avgång och nytillsättning av professurer. Forskning i kulturväxternas genetik och i växtförädlingsteori har därför strängt taget, utöver befattningen vid Ultuna, endast kontinuerlig representation vid de större växtförädlingsföretagen och där särskilt vid utsädesföreningen. I Lund finns dock (s. 162) en adjungerad professuri växtförädlingsteori. Verksamheten vid Weibullsholm äri huvudsak praktiskt målinriktad, vilket också kan avläsas i uppsatser och skrifter från anstalten. Dess tidskrift Agri Hortique Genetica är i sitt slag av hög standard men. bortsett från ärtgenetiska och mutationsteoretiska arbeten, övervägande av praktisk natur. Detsamma gäller beträffande Sveriges Utsädesförenings Tidskrift”, där emellertid också teoretiska arbeten ingår, bl. a. i en fortlöpande serie uppsatser rörande genetikens utveckling. Dessutom har tjänstemännen vid utsädesföreningen publicerat ett stort antal teoretiska arbeten, inte enbart som doktorsavhandlingar, utan också som uppsatser i inhemska och utländska facktidskrifter. Hilleshög till slut har genom sin forskarstab bedrivit såväl teoretiska som praktiska arbeten, men de publicerade bidragen kan i antal och omfattning inte mäta sig med de föregående anstaltemas. Vid Balsgårdsinstitutionen har publiceringsverksamheten under senare år varit mera fragmentarisk och huvudsakligen praktiskt inriktad. Behovet av en fortsatt utveckling av grundforskning inom Växtförädlingsområdet - i nära samverkan mellan växtförädlingsanstalter och universitetsinstitutioner - är enligt utredningens mening väl motiverat. I kap. ll lägger nordiska genetiker och växtförädlare fram synpunkter på viktiga problem som i hög grad berör den framtida inriktningen av forskning och utveckling inom växtförädlingsområdet. Det vore givetvis önskvärt om den grundläggande forskningen vid universitetsinstitutionerna liksom den långsiktiga målforskningen tillsammans kunde bearbeta åtskilliga av dessa problem. Växtförädling bygger visserligen på resultat från den genetiska grundforskningen men anknyter också direkt till praktikens åtgärder och önskemål. Det må här slås fast att strikt teoretiska resultat kan få vittgående praktiska konsekvenser. Man behöver blott hänvisa till de ekonomiska

SOU t978: 23 Forskning och utveckling i svensk växtförädling 77

vinningarna av hybridsorter mellan inavelslinjer hos majs och sockerbeta, med deras väsentligt ökade avkastning. Redan principerna för geners omkombination, som de utformades under mendelismens genombrottsår, lade den säkra vetenskapliga grunden till nutidens höga skördar. Detta är en sida av problemet. Den andra sidan är praktikens ökade krav på resultat av växtförädlingsarbetet, inte bara i fråga om avkastning och kvalitet. utan också om god anpassning till klimat, näringstillstånd och ändrade skördemetoder. Växtförädling kännetecknas av en broslagning mellan tre viktiga verksamheter: dels gmndvetenskaper som genetik, fysiologi, biokemi och statistik, dels målinriktade vetenskaper som växtodling, växtpatologi, födoämneslära och husdjursutfodring och slutligen dessa vetenskapers industriella tillämpningar i näringslivet. Detta nära samband mellan teori och praktik kan inte med nog skärpa betonas. Det går en kedja av reciproka påverkningar från lantbrukets produktion till avancerad teori och från teori igen till produktion. Ett citat från den främste vetenskapsmannen inom svensk växtförädling, H. Nilsson- Ehle (Allmänna Svenska Utsädesaktiebolagetsjubileumsskrift 1891- 1941, s. 61), kan illustrera denna växelverkan, även om Nilsson-Ehle väl mycket tonade ned sina och medarbetarnas insatser:

Vid Svalöf öppnades emellertid en ny värld för mig . .. Vilken rikedom av synpunkter på jordbrukets problem framlade icke de praktiska jordbrukama för en. Och hur många nya sidor av den rikt facettcrade svenska kulturen i allmänhet fick man vid dessa besök på större och mindre jordbruk icke taga del av . . . På detta sätt blev den nära kontakten med det praktiska jordbruket grundläggande för växtförädlingsarbetenas hela inriktning. Det blev den praktiske jordbrukaren, som ställde uppgifterna, målen för växtförädlama, under det att dessa helt fingo svara för metoderna, medlen, vid växtförädlingsarbetenas bedrivande. Endast tack vare detta oavbrutna och nära samarbete under årens lopp med de praktiska jordbrukama landet runt har växtförädlingen kunnat gå framåt som den gjort.

l det följande tas vissa problemställningar upp som kan anses särskilt viktiga och som har internationellt intresse. De kan rubriceras samtliga som långsiktiga men målinriktade.

7.2 Angelägna forskningsområden

K ulturväxternas genetiska struktur En fast grund för växtförädlingens fortsatta utveckling utgör den ökade kunskapen om kulturväxtemas genetiska struktur: deras kromosomer och gener, från ett primitivt vild- eller odlingsstadium till nutidens drastiskt ändrade gen- och kromosomuppsättning. Växtslag som majs och sockerbeta, vete och ris illustrerar detta. Årtusenden gamla växtslag med höga kromosomtal har på nytt syntetiserats. Så är fallet med raps, kålrot och brödvete. Helt nya växtslag har kommit till; exempelvis de två typerna av rågvete, den ena byggd på råg och brödvete (med 56 kromosomer), den andra på râg och durumvete (med 42 kromosomer). I synnerhet den sistnämnda produkten torde få stor praktisk betydelse.

78 och i svensk SOU 1978: 23 Forskning utveckling växtförädling

STÅNDARKULTUR SOM GER HAPLOIDA PLANTOR

Embryoutveckling på liknande sätt Hapmld PIM” som från en Morfogenetisk differentier-ing befmktad / t\

äggcellgp

f

Kallus- “\_ bildning :::)

Embryoanläggning Ståndar-

i

bildade knapp

Flerkärnspollen

genom inducerad delning av den vegetativa

f x

kärnan -

db n Befruktnings _

gu r. O dugligt

i T pollen

”

o 4D o

\ I

Enkärnspollen

Figur 7.] Växternas könsceller (pollenkorn och äggceller) har plantans halva kromosomtal: de är haploida, jämförda med moderplantan, som är diploid. Genom olika konstgrepp kan man få bl. a. haploida hanliga känsceller (enkärnspollen) att bilda nya plantor som är haploida. Med hjälp av ämnet colchicin ka_nman län fördubbla kromosomtalet och åstadkomma plantor som då är hømøzygøta, bildar rena linjer med konstant avkomma. (Efter Tage Eriksson.)

Rekombinationen av gener har nu gått så långt att också “exotisk” arvsmassa, t.0. m. från främmande arter och släkten, förs in i det reguljära korsningsarbetet. Traditionell teknik med korsning, återkorsning och utklyvning har åstadkommit storslagna resultat. Men helt ny teknik har också utarbetats. En särskilt avancerad form är fusionen av nakna cellplasmor (s. k. protoplaster) från olika arter. Protoplastfusioner, som leder till nya aner, tidigare inte iakttagna eller framställda, har ännu ej förverkligats (G. Melchers, 1976), men att så kommer att ske är blott en tidsfråga. Modern teknik medger fusion, hittills endast i laboratoriet, av mänskliga protoplaster med protoplaster från chimpans, råtta, mus och t. 0. m. växter (A. Li-

SOU l978: 23 Forskning och utveckling t svensk 79 växtfirädlitzg

ma-de-Faria och medarbetare, 1977). Kultur av embryoner från vitt skilda arter i näringslösning har också lyckats. Ett exempel på en extrem hybrid åstadkommen genom korsning är kornvete. En metodik, som i en nära framtid säkerligen väsentligt kommer att främja praktisk växtförädling, är massframställningen av “haploider” (individer med könscellernas kromosomtal). Hos åtskilliga arter, också sädesslag, kan haploider framställas ur pollenkorn. Annan metodik är att tillämpa pollinering med röntgenbestrålat, åldrat eller artfrämmande pollen eller utnyttja artfrämmande cytoplasma. Obefruktade äggceller utvecklas då till nya individer. På detta sätt har också polyhaploider kunnat framställas; t.ex. hos vete (individer med 21 i stället för 42 kromosomer), potatis (individer med 24 i stället för 48 kromosomer) och jordgubbe (med 28 i stället för 56 kromosomer). Haploider från hybrida genotyper (heterozygoter) kan efter fördubbling av kromosomtalet med colchicin omedelbart ge upphov till konstanta genotyper (homozygoter). Detta förkortar tiden till renodling ochjämförande provning i fråga om avkastning och kvalitet. Tyvärr har arbetet inom detta

STÅNDARKULTURER SOV GER DIPLOIDA ELLER POLYPLOIDA PLANTOR

Polyploid planta Diplotd planta

Organogenes Figur 7.2 Från ståndarknappens diploida vävnader kan man hos vissa T växtarter direkt åstad- Polypla- Kallusbildning komma diploider eller också - efter colchicin-

från

konnektiv el ler behandling polyploiannan dlploid der. De på detta sätt vävnad åstadkømna diploiderna

f

eller polyploiderna ger emellertid ej nödvändigtvis konstant avkomma.

E? Ståndarknapp (Efter Tage Eriksson.)

80 Forskning och utveckling i svensk växtförädling

område ännu föga beaktats i den svenska växtförädlingen av jordbruksväxter. Hos potatis och jordgubbe har användningen av polyhaploider givit beaktansvärda resultat (Denward). Andra exempel på ändrad genetisk struktur erbjuder det 42-kr0m0s0miga rågvetet, som övergått från en ursprunglig additionsprodukt, med summan av rågens och vetets kromosomer, till nya i många fall högre avkastande och bättre anpassade produkter med kromosomer eller kromosomutbytta. De s. k. massvetena, med hög avkastning men segment ömsesidigt med dåliga kvalitetsegenskaper, erbjuder andra exempel på segmentutbyten mellan vetekromosomer. Naturligtvis kan de, liksom fallet råg- och varit hos vanligt brödvete, bilda utgångspunkt för ny kvalitetsförädling.

Växtfärädling och genetisk ingenjörsteknik l många hänseenden tenderar växtförädling till att bli en sorts ingenjörsteknik. Den snabba utvecklingen är obestridlig. Likväl går den i nuläget tillbaka på 1950-talsarbeten av amerikanen E. R. Sears, som genom speciell teknik överförde en gen (ett segment) för rostresistens till brödvete från en av dess vilda släktingar. Men även Arne Hagberg och hans medarbetare vid Svalöv har tidigt utnyttjat mutationsteknik för att åstadkomma segmentutbyten mellan komets kromosomer. På detta pionjärarbete byg-

O 20A Figur 7.3 Den genetiska koden eller Watson-Crick-modellen. DNA ( = deoxyribosnukleinsyra) utgör arvets och allt levandes kemiska bakgrund. DNA är sammansatt av rader med fosforsyra (P), socker med 5 kolatomer (Z) och fyra olika organiska kvävebaser: adenin (A), cytosin (C), guanin (G) och tymin (T). Varje kvävebas med vidhängande socker och fosforsyra bildar en nukleotid. Nukleotiderna hänger ihop i kromosomerna i form av en dubbelspiral ( double helix ). Baserna paras i de två spiralerna på Iagbundet sätt: A med T och C med G. Ordningsföljden av baserna bestämmer hur generna är uppbyggda och därmed också hur aminosyror och proteiner (enzymer) bildas. Detta är den genetiska koden. Ett stycke av en dubbelspiral avbildas t. h. (Å =Ångströmenhet = 10” m.) (Efter R. Rieger och A. Michaelis.)

Bild 1 Arternas historia

Gäävnwv

är dold i deras kromosomer. Människan har 46 kromosomer i kroppscellerna, fördelade på 23 kromosompar (undre bilden). I vissa faser av cellernas delning (övre bilden) studeras kromøsomerna lätt och visar ofta distinkta strukturer och färgningsförhållanden. Kromosamparet 23, med X och Y, anger att preparatet härrör från en man (utredaren). En kvinna skulle ha haft två Iikstora X-kromosomer. (Foto och montage: R. Korsgaard.)

Bild 2 Kromosomtalets inverkan på hojdtillväxten av timotej. Normalt har timotej 42 kromosomer. Timotejens .kromosomtal kan lätt manövreras uppåt och nedåt. 0bservera att den kraftigaste hojdtillväxten inte inträffar i det normala 42-stadiet utan vid högre kromosomtal (49, 56, 63, 70). (Efter Albert Levan.)

Bild 3 De framgångsrikaste varianterna av rågvete (Triticale) har 42 kromosomer och har uppstått genom en summation av rågens kromosomer (14: se I) med makaronivetets kromosomer (28; se 2). Summationsprodukten (Triticale) har 42 kromosomer 3). Modern kromosomteknik gör det möjligt att också i summationsprodukten identifiera rågkromosomerna (14 kromosomer med mörka ändar; dylika kromosomer finns ej hos makaronivetet). (Efter A. Merker.)

Bild5 Krømøsømernas antal och utseende hos odlar kom: 14 kromosomer, varav 4 har kulformiga bihang (sa!el1iter). Med modernfärgningsmetodik kan man särskilja korners 7 par av kromosomer. (Efter Arne Hagberg.)

Bild 6 Kromosomer av haploid-korn (7 kromosomer, varav 2 med satel- Iiter). (Efter Arne Hagberg.)

Bild4 [förgrunden hårt angripen avpotatisbladmögel. Binlje-potatis Till höger och bakom Bintje står resistent material av en nyframsrälld sort. Kemiska medel, som bekämpar potatisbladmägel och dödar potatisblasr, har ij7era fall visat carcinogena och muragena effekter. Kemikaliseringen av svensktjordbruk innebär miljöoch hälsorisker. (Originalfrån Sveriges utsädesjörening.)

SOU 1978: 23 Forskning och utveckling i .sve/LVÅ viixrjfiiráicllirzg SI

ger dagens kornforskare teoretiska genanalyser, men det har också givit basmaterial för ”hybridkorn”. Ännu vidare aspekter avtecknar sig emellertid. Det gäller bl. a. frågan om s. k. hybrid-DNA, vad som i debatten kallats ”manipulation” av gener och gensegment, varvid serier av nukleotider (s. 301) överförs frán en or- - både inom medicin och förädlingsteori ganism till en annan. Resultat skulle kunna få stor framtida betydelse men också, har det sagts. innebära risker för människan och hennes miljö. Segment av nukleotider kan otvivelaktigt överflyttas mellan olika organismer och även byggas in i främmande arters kromosomer. Sådana segment benämns vanligen plasmider eller episomer. Också hos högre organismer, alltså ej bara hos bakterier, har de ansetts kunna förekomma. t. ex. som kontrollerande element hos majs och former av hansterilitet hos Petunia. Japanska genetiker (Y. Ohta och andra) menar att dylika element kan utnyttjas för att hos högre växter åstadkomma resistens (immunitet) mot parasitära mikroorganismer. Inom mikrobiologin välkända fenomen, som “transformation” och transduktion (ändring av genotypen efter påverkan av nukleinsyror och nukleotidsegment), torde även vara möjliga hos högre växter. Ett populärt exempel på tillämpning inomjordbruket är att överflytta förmågan till fixe- ring av luftkvävet från baljväxter till stråsäd och oljeväxter ett ofta anfört mål för “genetisk ingenjörsteknik.

Nyligen har dylik genetisk ingenjörsteknik angivits även för Rhizo-

bium och andra kväveñxerande bakterier (se litteraturförteckning: Hollaender 1977). Till skillnad från coli-bakterien anses dessa kväveñxerande bakterier ofarliga att handskas med experimentellt. Denna typ av forskning har givit snabba teoretiska resultat. Svensk forskning, inte minst inom genetik och förädlingsteori, har här otvivelaktigt sackat efter. Kulturväxternas fortsatta förbättring enligt dessa linjer skulle. hos bade oljeväxter och stråsäd. liksom även hos baljväxter. kunna leda till framsteg av stort värde för växtodlingen. Forskning rörande s.k. hybrid-DNA och dess praktiska tillämpningar bör dock med hänsyn till påtalade riskmoment sta under officiell insyn och kontroll. Liknande fenomen förekommer emellertid. som ovan nämnts (se litteraturförteckningen), under naturliga förhållanden också hos högre organismer. Regeringen har vid sammanträde den l6 februari 1978 pá utbild- w ningsministerns förslag beslutat tillsätta en utredning om skyddslagstiftning rörande forskning om hybrid-DNA.

Avkastning och kvalitet Dessa två komplexa egenskaper har studerats sedan vetenskaplig växtförädling kom till. Avkastning tillhör gruppen av ”kvantitativa” egenskaper, dvs. sådana som bestäms av ett flertal samverkande gener. På olika sätt och nivåer kan de gripa in i kulturväxternas fotosyntes (kolsyreassimilation) och morfogenes (utformning av plantan). Avsikten med förädling med avseende på dessa egenskaper är att öka produktionen av frö, vegetativ massa eller bådadera. De processer som under medverkan av solens energi ger upphov till assimilat eller genom ljusandning bidrar till att bryta

82 och i .svensk vöixrfáiriidli/zg SOU 1978: 23 Fmxs/x/zing utveckling

ner dem är i många stycken ofullständigt klarlagda. Kulturväxterna kan, efter det sätt på vilket fotosyntesen sker, delas i två typer: högt producerande C4-arter och lägre producerande Ca-arter. Det finns växtsläkten med båda slagen av arter, t. ex. Atriplex (en sorts ”målla). De två slagen av arter kan korsas med varandra. Det borde vara möjligt att genom korsning eller mutation (eller bådadera) göra relativt lågeffektiva växtarter som korn, vete och potatis mer högeffektiva lika majs, sockerrör, hirs och sockerbeta. Produktionsmorfologin studerar hur en “idealplanta” (ideotyp) av en art bör se ut för att den på bästa sätt skall utnyttja solenergin. Det berömda mirakelriset lR-8 från IRRI på Filippinerna har en speciell strå- och vippuppbyggnad, som åstadkommer en mycket hög avkastning. Men, säger denjapanske forskaren H. Kihara (1975), IR-8 är egentligen inte alls något mirakel. Den är det naturliga resultatet av vetenskapliga bemödanden. Den uppskattas på grund av sin mycket höga avkastning, men smaken är inte bra. Nästa vetenskapliga åtgärd bör vara att kombinera den höga avkastningen med god kvalitet och resistens mot sjukdomar. Detta är också massvetenas problematik. Produktionsfysiologi och produktionsmorfologi innefattar studiet av moment i en kulturväxts, ett sädesslags uppbyggnad: rotbildmånga olika ning, bestockning, fröantal per ax, frövikt och fröform. I fråga om vallväxter och gräs sysslar dessa vetenskapsgrenar med produktionen hos de vegetativa delarna, men fröproduktionen är likafullt synnerligen viktig. Ett intressant exempel erbjuder Fylking ängsgröe, en av de praktiskt sett värdefullaste gröesorterna, med en utomordentlig spridning bl. a. i USA och där med god frösättning. Dess fröproduktion är betydligt sämre i Sverige. Samma genetiska bakgrund, med ett flertal samverkande gener, som gäller för den totala avkastningen finner man i fråga om protein-, stärkelseoch fettproduktion per hektar. Däremot är sammansättningen av proteinet, liksom av stärkelse och fett, ofta påverkad av enskilda gener. Berömda exempel är halten av lysin hos protein av majs, korn och Sorghum, amylos resp. amylopektin hos stärkelse av majs och korn och halten av erukasyra hos oljeväxter. Dessa gener sägs ha en kvalitativ” verkan. Hos lupinarter har denna motsättning mellan avkastning och låg alkaloidhalt i fråga om antalet inverkande gener varit känd sedan 1930-talet. Det sensationella av en specifik gen för morfinförlust hos Vallmo må här noteras, i fyndet motsats till de många gener som påverkar oljeproduktionen per hektar.

Resistensförädling Denna viktiga gren av resistensforskningen bör här kortfattat framhävas. Den har särskilt betonats i utredningens direktiv. Man skiljer begreppsmässigt mellan resistensbiologi, resistensförädling och resistensgenetik. De två sistnämnda momenten kan meningsfyllt bedrivas endast i nära samverkan med övrig växtförädling. De utgör f. n., och säkert än mer i framtiden, oundgängliga för en ökad,jämnare produktion samvetenskapsgrenar som de håller tillbaka användningen av pesticider ijordbruket. Vissa tidigt av resistens betingas av enskilda gener med partiell eller total resityper stens som följd. S. k. fáltresistens är däremot, liksom avkastningsegenskakring ett större antal gener och innebär snarare tolerans perna, uppbyggd

SOU 1978: 23 Forskning och utveckling i .svensk väixtfirädliizg 83

än resistens mot patogena organismer. Ett utvidgat stöd till resistensförädling och resistensgenetik har i dagens läge hög prioritet. Därvid måste även biokemiska aspekter beaktas.

Trädgårdsväxrernas genetik och förädling En liknande hög prioritering måste åsättas trädgårdsväxternas fortsatta genetiska analys. I och med att dessa växtarter drogs in i den statliga verksamheten borde detta betinga ett ökat stöd också på den teoretiska fronten. Med undantag för ärt- och bönsläktena (Pisum och Phaseolus), Gregor Mendels försöksobjekt, har blott obetydlig svensk genetisk forskning utförts hos denna grupp av kulturväxter. Dess framtida betydelse - i fråga om avkastning. smak och hållbarhet - torde kvalitet, vara ovedersäglig. Lönsamheten är emellertid betydligt sämre än för lantbruksväxterna. Det nordiska klimatet - daglängden och temperaturen gynnar otvivelaktigt kvalitets- och smakegenskaper. Samma gäller i fråga om förädling av fruktoch bärväxter. Härdighets- och kvalitetsegenskaper är hos dem av speciell betydelse.

Klimatanpassning

Den differentiering i relation till klimatet som så starkt präglar vildarterna (Göte Turesson; i hans ekotypbegrepp) har även påvisats hos kulturväxterna. Anpassningen till lokala klimat kan därvid vara Detta betydande. har i avsnitt ll. 12 särskilt betonats för havre och klöverarter (s. 265). Det naturliga urvalet har framgångsrikt belysts vid det nät av filialer som utsädesföreningen byggt upp under ett antal decennier. Den berömda rödklöversorten Merkur klarlade att ett vetenskapligt genomfört naturligt urval också hos korsbefruktande växtarter kan leda till ytterst viktiga resultat i fråga om resistens och avkastningsegenskaper. Den stora variabilitet som påträffas även i noggranna fältförsök med upprepningar kan avsevärt minskas genom odling under kontrollerade betingelser. De statistiska felen blir därvid mindre ochjämförelsen mellan genotyper och sorter betydligt säkrare. Det är av denna anledning som programmerade klimatkamrar och fytotroner har konstruerats, ofta med mönster från den nu raserade Pasadena-fytotronen (Frits Went). Den äldsta alltjämt fungerande skandinaviska fytotronen finns vid skogshögskolan i Stockholm. En norsk fytotron är sedan några år tillbaka i bruk i Oslo. För exakta jämförelser är dylika fytotroner oumbärliga. Genom att variera t. ex. daglängd, temperatur, och fuktighet, näringsämnen odlingssubstrat kan de olika moment fastställas som åstadkommer att idealplantan utformas och korrelationerna mellan de olika momenten klarläggas. För egenskaper av kvantitativ karaktär är dylika jämförelser särskilt beaktansvärda. Stockholmsfytotronen har även för att utnyttjats bestämma proteinhalt och aminosyrasammansättning under varierande klimatiska betingelser (L. Munck). Vidare kan extraktion av olika kemiska ämnen ske under konstanta betingelser, t.ex. vid bestämning av kornvaxets kemiska beståndsdelar (P. von Wettstein-Knowles). Prof. D. von Wettstein har föreslagit ett nära dansk-svenskt samarbete på detta område, som bör vidgas till att bli inter-skandinaviskt.

84 och mveckling i svensk ttärrfiiriidling SOU I978; 23 Forskning

Fröbildning och vegetativförökrzing

Fröbildningens mekanismer må till slut kortfattat beröras. Framställningen av haploider efter korsning och röntgenbestrålning etc. har tidigare omnämnts. Mekanismen är att embryosäckens äggcell (med moderplantans halva kromosomtal) spontant delar sig och bildar ett embryo utan befruktning. Ibland fördubblas kromosomtalet under den embryonala utvecklingen. På så sätt uppstår normalkromosomiga individ. Ett stort antal vilda och odlade växter är kända. där åggcellen redan från det den bildats har moderplantans kromosomtal. Avkommor. som uppstår efter partenogenes, blir då identiska inbördes och med moderplantan. Genetiskt och fysiologiskt är detta en komplicerad process. som ofta har samband med artkorsningar och höga kromosomtal. Graden av partenogenes påverkas emellertid av klimatiska förhållanden. t. ex. daglängden. Det är en betydelsefull uppgift att fastställa betingelserna för denna typ av asexuell (apomiktisk“) förökning med modern fysiologisk-biokemisk metodik. av apomixis till sexualitet är vanlig hos åtskilliga ar- Förändring ter. Övergång från sexualitet till apomixis är däremot betydligt svårare att inducera. Om man lyckades därmed experimentellt hos vanliga sexuella arter, skulle detta innebära att frökonstanta hybrider kunde produceras med höjd avkastning och andra värdefulla egenskaper. Också den strikt vegetativa förökningen är värd ett mera ingående studium - från produktionen av sticklingar, utlöpare och avläggare till framställningen av normalt utvecklade plantor från protoplaster och enskilda celler i näringslösning. Enskilda celler kan numera i stort antal testas för Lex. resistens- och biokemiska egenskaper. Metodiken finns redan hos vissa växtarter. Den innebär en betydelsefull uppgift för fysiologiskt inriktad växtförädlingsforskning. Kulturväxterna är, som det här har påvisats, underkastade ständiga, ofta radikala förändringar i sin gen- och kromosomuppsättning. N. l. Vavilov framhöll att växtförädling är en av människan styrd evolutionsprocess. Under de senaste decennierna har denna process skett i en ständigt ökad takt. Den gröna revolutionen” har blivit ett slagord - delvis med politisk klang (s. 280). Med samma rätt kan man tala om en grön evolution. Skandinavisk förädlingsforskning och genetik har under sin 90-åriga tillvaro gjort betydande insatser för att höja avkastningen och förbättra kvaliteten hos lantbruks- och trädgårdsväxter. Därmed har den väsentligt påverkat jordbrukets struktur och lönsamhet och bidragit till att styra övriga jordbruksvetenskaper. Ett förstärkt ekonomiskt stöd, i samband med förbättrad är i dagens läge påkallat. De skandinaviska länderna organisation, bör därvid utöka sin samverkan.

7.3 Sammanfattning

Ett ökat forsknings- och utvecklingsarbete erfordras inom kulturväxternas biokemi och statistik. Summariska exgenetik och cytogenetik, fysiologi, empel anförs här nedan.

Forxvkning och utveckling isvensk växtförädling 85

Genetik och c-_vrogwzeri/ç: Kartläggning av viktiga gener, inducerade kromosomlagringztl och cytoplasmor (viktiga vid hybridframställning). Omändring av självbefruktare (korn och vete) till korsbefruktare (hybridkorn, hybridvete) eller av korsbefruktare till självbefruktare (råg). Duplikation av viktiga gener och gensegment för resistens, lysin- och proteinhalt

hos korn. Överföring av gener och gensegment från råg och primitiva ve-

tearter till brödvete, även omfattande hela kromosomutbyten (massveten). lnducerade mutationer för att höja produktionen, ändra daglängdsberoendet, åstadkomma resistens mot sjukdomar eller påverka proteinoch stärkelseegenskaper. Franuvtiil/Iiiiig av /zaploizler (individ med halva kromosomtal): Genom odling av pollen från antärer (ståndarknappar) kan man hos åtskilliga växtarter framställa s. k. haploider, likaledes genom befruktning med artfrämmande pollen. röntgen- eller värmebehandling (av särskild betydelse hos växtslag som korn, havre, vete. råg, potatis och sockerbeta), med möjlighet efter colchicinbehandling till snabb renodling (homozygotisering) av korsningsmaterial. Tidsvinst och höjd effektivitet i urvalet kan uppnås. Svenskt utvecklingsarbete är inom detta område betänkligt eftersatt. Resistensgerierik: Framställning av nya resistensgener eller duplikation av dylika har tidigare berörts. Utformning av resistenstester för rasspecifik resistens och falttolerans. ProdukIi0›1sj$*si0I0gi. Inom denna forskningsgren läggs särskild vikt vid upptagning av mineralnäring, bildning av assimilat och deras fördelning på olika organ. Produktionsfysiologi omfattar också hormonforskning: hur hormonerna kontrollerar och styr tillväxt. blombildning och enzymaktiviteter, t. ex. i samband med fältgroning och kvalitetssänkning. Stressfysiologisk forskning är viktig, t. ex. ifråga om torkresistens, köldhärdighet och salttolerans. Inom denna ram faller också studier rörande samband och samspel av klimatfaktorer (daglängd, temperatur och fuktighet; i klimatkammare och fytotroner samt vid ñlialstationer) med genkonstitutionen. Avancerad tzrvalsmetodik: De många urvalsmoment, varav en urvalscykel består, bör samordnas. I dagens läge, med många egenskaper av morfologisk, biokemisk, kvalitativ och kvantitativ karaktär, är detta en komplicerad uppgift. Den teoretiska bakgrunden, även omfattande biometrisk analys, är alltjämt dåligt utredd. Genetiska och statistiska modeller bör utarbetas. Morfblogi, anatomi, vävnadskemi: De globala framgångarna vid växtförädling av vete och ris (vid CIMMYT och IRRI) har bl. a. byggt på studier av de vegetativa organens (strånas och bladens) morfologi, plantans optimala ställning till infallande solljus samt bestockning, dvärgväxt och rotbildning. Vävnadskemi bildar ett gränsområde mellan fysiologi och biokemi, med anknytning bl.a. till proteinbildning, liksom också stärkelseoch cellulosakemi (t.ex. i samband med växtñbrer). Halten av mättade och omättade fettsyror, antalet kolatomer i fettsyrorna, utgör fortfarande viktiga problem hos oljeväxterna, liksom halten av olika aminosyror hos stråsäd och ärtväxter. Nya typer av oljeväxter, t. ex. solros och vallmo, kräver insatser av grundforskningskaraktär. Livsmedels- och produktforskning: Kvalitetsfrågorna står här i förgrunden. Produktionen skall inte enbart vara teknologiskt vältrimmad utan

86 Forskning och utveckling i svensk växtförädling

också näringsriktig. Både råmaterialets kvalitativa egenskaper och produkternas kvalitet bör beaktas. Anpassningsegenskaper: Dessa anknyter till produktionsfysiologiska problem. Olika genotyper bör testas i relation till näringsnivå och markens mikroflora (fauna). Kväveftxeringen erbjuder viktiga problem, inte minst hos baljväxterna, där symbiosen värdväxt-bakterie tilldragit sig ökat vetenskapligt intresse. Prøtoplastfusion och hybrid-DNA: Under de allra senaste åren har helt nya grenar inom biologin tillkommit. Protoplastfusion innebär att celler från helt olika arter, med deras cellkärnor och kromosomer. bringas att smälta samman och på så sätt ge upphov till nya art- och släkthybrider med omedelbar konstans. Hybrid-DNA, å sin sida, uppkommer då gener för olika enzymaktiviteter och andra biokemiska egenskaper överförs mellan arter, också långt stående från varandra i växt- och djursystemet. Dylika hybridformer kan komma att få utomordentlig praktisk betydelse, med helt nya egenskaper, t. ex. förhöjd assimilationsförmåga eller kvävefixering hos stråsädesslag. Detta är en utvecklingsgren för 1980-talet men anknyter direkt till punkten ovan. Resultat med s. k. plasmidöverföring av DNA, också till högre organismer, har redan publicerats, bl. a. mellan bakterier och högre växter. Denna översikt är otvivelaktigt mycket omfattande. Det är givetvis inte tänkbart att en intensiñerad svensk grundforskning skall kunna ta upp samtliga angivna problem till behandling. Framstegen i den forskning som bedrivs internationellt måste beaktas och viktiga delproblem efterhand bearbetas. Ett utökat samarbete med utländska växtförädlingsorganisationer som har en öppen verksamhet är synnerligen angelägen, bl. a. med de internationella växtförädlingsinstitut vars verksamhet understöds av SIDA (s. 60). Redovisningens främsta syfte är att belysa omfattningen av de problem som ryms inom den framtida växtförädlingen. Härigenom blir redovisningen också ett motiv för en välorganiserad och fungerande svensk växtförädling i samarbete med växtförädlingen internationellt, framför allt i Norden.

SOU 1978: 23 87

-

8 Former för svensk växtförädling

ett

organisationsförslag

8.1 Växtförädlingens betydelse

I direktiven till 1975 års växtförädlingsutredning uttryckte föredragande statsrådet uppfattningen att växtförädlingen har en central betydelse för Iivsmedelsförsörjningen. I direktiven angavs vidare att svensk växtförädling också fortsättningsvis måste ges goda förutsättningar att bedriva sitt arbete. Den i direktiven angivna värderingen av växtförädlingens betydelse är oomtvistad. I tidigare kapitel. liksom i den senare följande dokumentationen (kap. 9- 1 l), finns talrika uttryck för detta. Växtförädlingen har stor betydelse för utvecklingen av jordbruket och trädgårdsnäringen. Den är därvid ett viktigt medel i kampen mot svält och undernäring. För Sveriges vidkommande är enligt utredningens mening växtförädling också en av de verksamheter som är nödvändiga för att det skall vara möjligt att bedriva en aktiv jordbruks- och trädgårdsnäringspolitik i syfte att åstadkomma en effektiv och miljövänlig produktion med hänsyn tagen till regionala intressen. Växtförädlingen kan givetvis inte ensam lösa problemen i livsmedelsförsörjningen, vare sig nationellt eller internationellt. En samverkan med andra vetenskaper och annat utvecklingsarbete inom jordbruket och angränsande områden är nödvändig liksom en omfattande râdgivningsverksamhet. Andra förutsättningar är att erforderliga resurser av olika produktionsmedel kan tillföras jordbruket och att omfördelningar från rika till fattiga länder och människor äger rum. Under senare år har man både internationellt och i vårt eget land alltmer uppmärksammat växtförädlingens möjligheter. De krav som ställs på växtförädlingen har vuxit och växtförädlingsmetoderna har utvecklats. Detta har lett till att uppmärksamheten också i högre grad än tidigare riktats mot förädlingsarbetets organisation och övriga förutsättningar. Tidigare i betänkandet har växtförädlingens strategiska betydelse belysts från olika utgångspunkter: O Växtförädlingens betydelse för jordbrukets och trädgårdsnäringens produktivitet och effektivitet i Sverige har behandlats i kap. 3. O Den roll växtförädlingen spelar och kan spela i ett internationellt perspektiv har belysts i kap. 4. O Växtförädlingens roll i biståndsarbetet har redovisats i kap. 5.

88 Fornzerffir* .S\(”II.S/\ viürtjiiriidling - elr organisalionsfirslag

O l olika delar av betänkandet diskuteras växtförädlingens möjligheter att förbättra miljö och folkhälsa.

Några av dessa frågor skall fortsättningsvis summeras och kommenteras som en utgångspunkt för utredningens analys och förslag beträffande de organisatoriska åtgärderna.

Internationellt perspektiv Enighet råder om växtförädlingens viktiga roll i kampen mot svält och undernäring. Många politiker och forskare sätter en upprustning av växtförädlingen och utnyttjandet av de kunskaper den ger i förgrunden bland tänkbara insatser på detjordbrukspolitiska området. Ett representativt uttryck för detta är det anförande kemisten och nobelpristagaren Glenn T. Seaborg höll i anslutning till Uppsala universitets 500-årsjubileum. Seaborg erinrade om följande fakta:

F. n. lever vi i en värld där antalet undernärda människor uppskattas ligga mellan 450 och 1000 miljoner. De flesta av dessa människor finns i utvecklingsländerna. vilka under de närmaste tjugo åren kommer att få ytterligare ungefär 1,8 miljarder innevånare. För att tillgodose såväl deras som resten av världens behov av mat står vi inför den gigantiska uppgiften att minst fördubbla. kanske tredubbla. världens jordbruksproduktion på en enda generation. Större delen av denna produktionsökning måste ske i Utvecklingsområden, påjordar som nu anses föga lämpade förjordbruk. eller i andra icke uppodlade områden, delvis i ökentrakter och i stor utsträckning i de regnrika tropikområdena.

Seaborg fortsatte:

Men hur överväldigande denna uppgift än kan verka är den långt ifrån hopplös, och det finns skäl för en viss optimism, grundad på nya tankegångar inom jordbruket. Vad som behövs är en enorm och samfálld världsomspännande satsning på forskning och utveckling, med tyngdpunkten på sådana frågor som genetisk förädling och genetisk variation som passar till olika klimat-, jord- och skadeinsektsförhållanden. Därtill kommer forskning om fotosyntesen för att öka växternas produktionsintensitet och variationsmöjligheter; metoder för biologisk kvävefixering. för att minska behovet av handelsgödsel och därmed minska den energiförbrukning och miljöpåverkan som dessa innebär.

Hur stora svårigheterna än verkar så finns det enorma landvinningar att göra på dessa områden, konstaterade Seaborg. Når vi framgång på flera av dessa kommer det att få stor betydelse. Seaborg gav följande exempel:

”Den mängd extra kväve som skulle kunna fixeras biologiskt per år, om vi kunde åstadkomma en kväveñxering hos spannmål med en effektivitet på bara trettio procent av sojabönans, skulle till exempel motsvara 36 miljoner ton kvävegödningsmedel: mer än fem gånger så mycket som nu används i utvecklingsländerna. Med intensiv forskning om fotosyntesen skulle vi kanske kunna få fram växter som ger 50 till 100% större skördar.

l avsnitt 4.1 görs en genomgång av växtförädlingen i globalt perspektiv. Där lämnas också exempel på redan uppnådda resultat.

SOU 1978: 23 Former för svensk växtförädlirig - ett organisationsförslag 89

Jordbruksproduktionen i ett globalt perspektiv behandlades vid Förenta Nationernas världslivsmedelskonferens i Rom år l974. De fakta som där redovisades beträffande svält och livsmedelsbrist är alltför väl kända för att här upprepas. Men skäl finns att erinra om världslivsmedelskonferensens allmänna ställningstagande, nämligen att u-ländernas behov av livsmedel i huvudsak måste tillgodoses genom ökad egen produktion. I arbetet för att uppnå de mål världslivsmedelskonferensen satte upp spelar jordbruksforskningen, och då inte minst växtförädlingen, en viktig roll. Detta framgår också av konferensens handlingar. Brådskande och effektiva internationella åtgärder bör vidtas av i-länder och andra länder som är i stånd att ge fortlöpande bistånd, konstaterar konferensen i sin grundläggande deklaration. Bland de åtgärder som framhålls är en snabb ökning av tillgången på utsäde av hög kvalitet. I en resolution omfattande bl. a. forskningsfrågorna uppmanas alla länder att starkt prioritera livsmedels- och jordbruksforskning. Ökade ansträngningar bör göras på tillämpad forskning. internationell samordning av forskningen och spridning av tillgängliga forskningsresultat genom praktiska fältförsök, rådgivning och utbildning. Bevarandet av de genetiska variationema framhävs som ett viktigt forskningsområde. För att minska användningen av pesticider uppmanar konferensen till ökade ansträngningar på resistensområdet. l en särskild resolution behandlas utvecklingen av utsädesproduktionen och distributionen. Därvid betonas vikten av tillgången på förstklassigt utsäde för att öka u-ländernas jordbruksproduktion. U-ländernas regeringar uppmanas att avsätta personella, institutionella och finansiella resurser för att utveckla utsädesproduktionen och -distributionen och vidta olika åtgärder för att öka användningen av kvalitetsutsäde. FAO rekommenderas att i sitt program förstärka resurserna för bistånd inom detta område. Mot bakgrund av såväl världens livsmedelsbrist som Växtförädlingens möjligheter skall man också se det faktum att en rad stora internationella företag under senare år visat intresse för växtförädling och sortframställning hos kulturväxter. Växtförädlingens centrala roll har därvid även för de internationella storbolagen kommit i blickpunkten. Världens trängande behov av livsmedel har blivit intressant också från kommersiell synpunkt. En närmare redogörelse för denna internationalisering av växtförädlingsverksamheten har lämnats i avsnitt 4.1. Det bör i sammanhanget påpekas att bl. a. denna utveckling legat bakom tillkallandet av utredningen. Enligt utredningens uppfattning finns det anledning att anta att den svenska växtförädlingen på sikt har att möta en alltmer ökad konkurrens utifrån som i huvudsak kan bedömas gälla sorter av de mer allmänt odlade grödorna för de större slättområdena.

Produktivitet och effektivitet

Som framgått av kap. 3 har avkastningen i den svenska växtodlingen ökat väsentligt under efterkrigstiden. För höstvete och korn har skördenivån höjts med 45 resp. 4l % under perioden 1950- 1975. Motsvarande skördeökningar har uppnåtts hos flertalet växtslag. Denna stegring i avkastningen har kunnat åstadkommas med hjälp av en rad samverkande faktorer:

90 Fortnerför SVPILSÅ växtf(››'iic{li/1g -- et! organisaIio/zsffirts/agz

O Ny teknik har införts. 0 Tillförseln av växtnäringsämnen. framför allt kväve. till växterna har ökat. O Växtskyddet har förbättrats i hög grad genom användning av olika kemiska bekämpningsmedel. O Sortmaterialet har förbättrats genom växtförädlingens framsteg. Samtidigt har arbetsinsatsen minskat väsentligt. Under samma period uppgick minskningen totalt inomjordbruket till 70% Sammantaget har perioden kännetecknats av en starkt ökad effektivitet i användningen av olika produktionsmedel ijordbruket. Under perioden 1956-1974 har sålunda den årliga minskningen i resursanvändningen. beräknad på l974 års produktionsvolym, för jordbruket totalt uppgått till 3,5 För spannmålsodlingens del har den varit något lägre eller 2,9%. Arbetsproduktiviteten, uttryckt som bruttoförädlingsvärdet dividerat med arbetsvolymen. har sedan år 1960 ökat med i medeltal 7 70 per år. Det är därvid att märka att den ökade arbetsproduktiviteten till betydande del beror på den mekanisering och strukturrationalisering som skett genom nedläggning av orationella enheter och en övergång till mindre arbetskrävande produktionsgrenar. l dag befinner sig svenskt jordbruk följaktligen i den situationen att arbetsförbrukningen är utomordentligt låg. Det är betydligt svårare nu än vad det varit under de senaste 25 åren att åstadkomma produktivitetsförbättringar genom mekanisering och andra arbetsbesparande åtgärder. Fortsatta framsteg blir därför i större utsträckning än tidigare beroende av ny produktionsteknologi och ny kunskap, t. ex. i form av förbättrade sorter. Det blir också angeläget att minska kostnaderna för skilda kapitalvaror och produktionsmedel. Det är svårt att göra några mer definitiva uppskattningar av växtförädlingens betydelse för den förbättrade produktiviteten. Som framgår av avsnitt 3.1 (s. 26) har i flera sammanhang den årliga skördeökning som växtförädlingen ger upphov till uppskattals till en procent. storleksordningen av den genomsnittliga skördeökningen torde vara den rätta. Växtförädlingen har vidare i samverkan med införandet av ny teknik bidragit till att ytterligare höja produktiviteten. Sålunda var det en förutsättning att stråstyvare sorter kom till användning, när skördetröskningen blev den allmänt omfattade skördemetoden och samtidigt avkastningen stegrades genom ökad tillförsel av kväve till växterna. Sådana sorter kom också snart att introduceras. Ett annat område inom spannmålsodlingen där växtförädlingen haft stor betydelse är den förbättring av bakningsegenskaperna som de svenska vetesorterna fått genom det förädlingsarbete som skett i samarbete med kvarnindustrin. lnnan dessa sorter introducerades var vi till betydande del beroende av import av högvärdigt brödvete. Nu är däremot landet under normala skördeår självförsörjande och eventuella överskott kan exporteras som brödvete. Utvecklingen av växtodlingen under senare år har kännetecknats av en betydande specialisering. Många brukningsenheter i södra och mellersta Sveriges slättbygder har numera inga nötkreatur och därför liten eller ingen vallodling. Växtföljderna har blivit mer eller mindre kraftigt dominerade av spannmål. Härvid har vissa skadegörare fått större utbredning, vil-

Formerfiir.svensk ttäxtjförádling - ett organisarionsfärslczg 91

ket i sin tur lett till skördeminskningar. En av de allvarligare är havrecystnematotlen som framför allt pa lättare jordar kan valla svara angrepp pa havre och korn. men nematoden tttnyttjar även vete som värdväxt. dock utan nagon större skördenedsättning. Numera finns det kornsorter som har goda odlingsegettskaper och är resistenta mot nematoden. Detta förhallande bidrar till att minska nematodpopulationerna i marken. F. n. är ocksa resistenta havresorter under prövning. För den enskilde lantbrukaren har detta stor ekonomisk betydelse. Skördeökningen genom användning av resistenta sorter kan i det enskilda fallet uppgå till storleksordningen 20%. För sockerbetsodlingens utveckling har växtförädlingens framsteg varit_ av avgörande betydelse. Genom framställningen av enkornsfröet och introduktionen av ny teknik för sådd, ogräsbekämpning och skörd har arbetsinsatsen i odlingen sänkts till en bråkdel av den tidigare. Utan dessa framsteg torde inte sockerbetsodlingen ha kunnat bestå i Sverige. Det är uppenbart att växtförädlingen, utöver den direkta skördeökningen den lett till, varit av stor betydelse för införandet av ny teknik ijordbruket. Ytterligare exempel på detta skulle kunna anföras. Utredningen har inte funnit det möjligt att göra någon närmare uppskattning av det ekonomiska värdet av växtförädlingens framsteg. Samverkan mellan olika faktorer omöjliggör sådana beräkningar. Antagandet att växtförádlingen leder till en årlig avkastningshöjning om en procent innebär en ökning av produktionens värde med 60-70 milj. kr. Normskördevärdet av vegetabilieproduktionen ijordbruket uppgick år 1976 till knappt 6,5 miljarder kr. Utöver denna allmänna avkastningsstegring bidrar växtförädlingens framsteg också till ett ökat produktionsvärde i övrigt. Den här frågan kan belysas med ett exempel, som redovisas i utsädesföreningens verksamhetsberättelse för år 1976/77. Enligt denna ger bytet av sexradskornet Edda II till Kajsa ett årligt mervärde i produktionen för de fyra nordligaste länen om 8 milj. kr. Utredningen vill vidare framhålla att den .produktivitetshöjning som skett inom jordbruket under senare år inte torde ha varit möjlig utan de anpassningar av sortmaterialet till ändrade odlingsförutsättningar som växtförädlingen bidragit med. Bland de mer betydande produktivitetsvinster som kan förväntas inom en nära framtid till följd av växtförädlingens insatser bör i första hand nämnas möjligheten av att i betydligt större grad än som f. n. sker klara försörjningen av protein till animalieproduktionen med inhemskt växtprotein. För att åstadkomma detta pågår försök att eliminera glukosinolaterna i oljeväxter, höja proteinhalten i spannmål, förbättra aminosyrasammansättningen i korn genom höjd lysinhalt, förbättra odlingssäkerheten hos trindsäd m. m. På något längre sikt torde växtförädlingens bidrag till en förbättrad produktivitet, förutom en allmänt höjd avkastningsnivå och förbättrade odlings- och kvalitetsegenskaper, främst vara att vänta genom framtagning av sorter som är resistenta mot olika skadegörare. Genom framgångsrik resistensförädling kan man förvänta att angrepp av en rad svampar som mjöldagg, sotsvampar, snömögel och bladmögel samt vissa växtföljdssjukdomar som t. ex. klumprotsjuka på oljeväxter kommer att kunna bemästras.

92 Fornzerföir .svensk vä.xl_fi)r('iclliiig - et! 0rgunisatirønsfirslztg SOU 1978: 23

På lång sikt bör de viktigaste produktivitetsvinsterna uppstå genom att solenergin bättre utnyttjas i fotosyntesen och att behovet av kvävetillförsel till stråsäd minskas genom att utnyttja kväveñxerande bakterier, antingen fritt levande i marken eller i symbios med stråsäden. Marginell produktion . l anslutning till växtförädlingens möjligheter att bidra till förbättrad produktivitet och effektivitet bör man också uppmärksamma de växtslag som inte kan ge växtförädlingsföretagen en direkt företagsekonomisk vinst men för vilka andra skäl talar för vissa förädlingsinsatser. Hit hör såväl jordbruks- som trädgårdsväxter. Som exempel idetta avseende kan bl. a. nämnas den förädling som syftar till att ta fram sorter, speciellt anpassade till förutsättningarna i arealmässigt mindre odlingsområden som Norrland. inre Svealand och sydsvenska höglandet. Hit hör exempelvis tidiga havresorter, tidiga sorter av tvårads- och sexradskorn samt härdiga vallgräs- och vallbaljväxtsorter. Det är också angeläget att sortmaterialet förbättras för en rad växtslag som odlas i skilda delar av landet men i relativt begränsad utsträckning. Genom växtförädlingens framsteg har detta i många fall även skett. Sålunda har under senare år en kraftig förnyelse ägt rum beträffande de sorter som används i kok- och foderärtodlingen. Fortsatta förbättringar av sortmaterialet för odlingen av trindsäd är emellertid nödvändiga. om den ökade odling av dessa växtslag som förordats i skilda sammanhang skall kunna realiseras. Till de viktigare förädlingsuppgifterna hör härvid, förutom att höja avkastningen och förbättra odlingssäkerheten, också att eliminera antinutritionella substanser. Andra exempel på angelägna förädlingsmål för mindre odlade växtslag kan hämtas bl. a. från oljeväxterna. I fråga om dessa pågår arbete med att förhindra morfinbildning hos vallmo och höja dess avkastning samt att anpassa solrosen till odling i Sverige. För många köksväxter är också ett fortsatt förädlingsarbete eftersträvansvärt i syfte att möjliggöra en fortsatt inhemsk odling, såväl på friland som i växthus. Exempel på sådan förädling är bl. a. arbetet med att anpassa frilandsgurkan till maskinell skörd samt med att ta fram monogermt rödbetsfrö.

Miljösynpunkter Den rationalisering och effektivisering av jordbruket som beskrivits i föregående avsnitt har delvis kunnat ske genom ökad användning av olika kemiska medel (handelsgödsel och bekämpningsmedel). Betydelsen av dessa medel har illustrerats av 1972 års jordbruksutredning (SOU 1977: 17). Den anger att en minskning av gödslingen med 25% leder till en sänkning av hektarskörden med ca 10%. En halvering av gödslingen skulle leda till ytterligare skördeminskningar i storleksordningen 20-25 %. Utredningen anger vidare i fråga om de kemiska bekämpningsmedlen bl.a. att utan dessa skulle oljeväxtodlingen omöjliggöras och sockerbetsodlingen äventyras. Potatisodlingen skulle bli mer hasardbetonad. Ogräsförekomsten skulle allmänt öka, trots ökad mekanisk bekämpning, och leda till skördeminskningar. Från många håll har dock kritik riktats mot den kemikalisering” av jordbruket som skett. l vissa sammanhang har också en återgång

Formerfár .sve/Lvk \ä.\Ifi'iriid/I'I1(q - et! organisalionsförsltlg 93

till s. k. naturenliga metoder förordats. Det är mot denna bakgrund man bör se utredningens direktiv att undersöka möjligheterna att genom växtförädling åstadkomma sjukdomsresistens och i samband därmed pröva möjligheten att minska användningen av kemiska medel. l propositionen (prop. 1977/78: 19) om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, m.m. anför föredragande statsrådet också bl. a. att vi på sikt måste eftersträva att finna en produktionsteknik där hög effektivitet kan förenas med kraven på resurshushållning och ekologisk balans”. Användningen av kemiska bekämpningsmedel ijordbruket och trädgårdsnäringen har under senare är varit tämligen konstant och uppgått till drygt 4000 ton aktiv substans årligen.

Tabell 8.1 [nom jordbruket och trädgårdsnäringen använda mängder bekämpningsmedel 1975 och 1976, ton aktiv substans

1975 1976 Jord- Träd- Summa Jord- Träd- Summa

Källa: Jordbrukets utredningsinstitut.

Som framgår av tabell 8.1 är det huvudsakligen herbicider som används och av dessa utgörs merparten av fenoxisyror. Möjligheterna att genom växtförädlingsinsatser radikalt kunna minska behovet av herbicider torde vara små, även om vissa allmänna odlingsegenskaper som eftersträvas i förädlingsarbetet - bl. a. övervintringsförmågan hos höstsådda grödor och en snabb beståndsutveckling ger en viss möjlighet till minskning. Den minskning som eftersträvas torde emellertid främst kunna åstadkommas genom växtodlingsåtgärder. Vad gäller insekticiderna kan konstateras att arbetet med att begränsa användningen av dessa genom resistensförädling hitintills är eftersatt. Som påpekas i kap. ll finns det betydande skillnader i insektsangreppen mellan olika sorter av många växtslag (s. 260). Utöver de exempel på resistens som anförts i kap. 11 kan nämnas att det numera finns sorter som är resistenta mot angrepp av bladlus på ärter (USA) och lusem (USA), av kålbladlus på vårraps (Nya Zeeland) och av gallkvalster på svarta vinbär. För att undvika en kemisk bekämpning torde det i många fall räcka med en fördröjning av skadegörarens populationstillväxt. Sålunda har det konstaterats att det finns stora skillnader i tolerans mot bladlusangrepp i stråsäd, främst havre och korn, som bör kunna utnyttjas i förädlingen. Bladlöss på stråsäd bekämpas f. n. med organiska fosforföreningar. Angreppen kan enskilda år, om bekämpning ej vidtas, leda till avsevärd sänkning av avkastningen. Förhållandet är däremot annorlunda i fråga om de fungicider som används. Redan i dag har betydelsefulla resultat nåtts, men allvarliga problem kvarstår. Situationen kan summeras på följande sätt:

94 Fornzeljfiir .walls/t xci.\'lfi›'riicllilzg - el! organisationsfirslag

0 Flertalet av de spannmålssorter som i dag används i vårt land är mer eller mindre resistenta mot angrepp av rostsvampar. Mjöldagg kan vissa år orsaka kraftiga skördeminskningar hos korn i södra Sverige, under normala år endast till någon procent. Vissa kornsorter är resistenta mot specifika raser av mjöldagg. men denna resistens bryts mer eller mindre snabbt ner genom att nya raser av svampen uppstår. Vid Sveriges utsädesförening har man emellertid vid upprepade tillfällen isolerat en specifik gen, som visat resistens mot alla hittills kända raser av mjöldagg på korn. Mjöldagg kan även vålla svåra angrepp på bl. a. vete och havre. O Bladmögelangrepp kan leda till allvarliga skördebortfall i potatisodlingen. Som bekämpningsmedel används f. n. ditiokarbamater, en grupp av kemikalier som innehåller carcinogena och mutagena substanser och derivat. Under det sista året har dock bestämmelserna ändrats så att dessa preparat ej längre kan användas för de senare bekämpningarna på säsongen. Andra bekämpningsmedel finns emellertid numera att tillgå. Tidigare användes olika kopparpreparat med tillfredsställande resultat men rekommenderas inte numera på grund av sin svagt växtgiftiga verkan. Sorter resistenta mot bladmögel finns i marknaden, men har ännu inte fått någon större spridning. O Också de sotsvampar som i första hand angriper vete och korn och som nu bekämpas genom den förebyggande utsädesbetningen torde kunna hållas på en acceptabel nivå genom att mindre mottagliga sorter tas fram. O Ett ytterligare växtslag där resistensförädlingen visat sig framgångsrik är lusern. Sorter resistenta mot Verticilliumsvampen (vissnesjuka) finns nu i marknaden. Överhuvud taget öppnar resistensförädlingen intressanta perspektiv. Den kan utgöra ett värdefullt alternativ till kemisk bekämpning av svampsjukdomar och andra skadegörare och har hittills mot vissa skadegörare - som t. ex. nematoder - varit den enda möjligheten till en effektiv bekämpning i fält. Resistensförädlingen är det starkaste motivet för att uppmärksamma växtförädlingen i miljödebatten. Varje framsteg i förädlingen som innebär ökad resistens och därigenom ett minskat behov av bekämpningsmedel är från miljösynpunkt positivt. Det modernajordbruket har emellertid också lett till en ökad belastning på miljön genom en stegrad tillförsel av kväve till växterna. I samband med höga kvävegivor har förhöjda halter av nitrat observerats i yt- och grundvatten, men orsakssammanhangen är ännu inte tillfredsställande utredda. Det bör dock under alla förhållanden vara en angelägen uppgift att få fram sorter som bättre än de nuvarande förmår utnyttja tillgängliga näringsämnen. Framgångar i detta avseende skulle innebära en minskad belastning på miljön.

F olkhälsosynpunkter Växtförädling som en möjlighet att förändra kostens innehåll och därigenom främja folkhälsan har hittills endast i begränsad utsträckning uppmärksammats. Det är angeläget att denna möjlighet bättre beaktas i framtiden.

Former för .vite/msk växrfiiriidliizg - ett org(uzisariorzsffirslag 95

På vissa områden har dock växtförädlingens möjligheter redan utnyttjats. Sålunda har de senaste årens oljeväxtförädling åstadkommit att halten av erukasyra har minskats och halten av fleromättad linolsyra i stället ökats. Växtförädlingen har lyckats åstadkomma detta på kort tid. Numera finns sådana sorter av höstraps, vårraps och vårrybs i marknaden. Anledningen till denna målmedvetna inriktning av växtförädlingsarbetet har varit det samband mellan högt intag av enkelomättade fettsyror (som erukasyra) och hjärtinfarkter som de flesta näringsfysiologer i dag anser föreligger. l stället förordas användning av matfett med fleromättade fettsyror. i första hand linolsyra. Detta förädlingsarbete fortsätter nu och omfattar förutom raps och rybs även vallmo och solros. Dessa senare växtslag har från början en betydligt högre halt av fleromättade fettsyror, främst linolsyra, än vad som bedöms möjligt att uppnå i raps- och rybsförädlingen. Betydande anpassning av dessa växtslag till de odlingstekniska förutsättningarna m. m. är emellertid nödvändig. Ett annat område där växtförädlingens insatser kan vara av stor betydelse för folkhälsan är köksväxtförädlingen. Det är av skilda skäl angeläget att också öka konsumtionen av grönsaker i landet. Halten restsubstanser av bekämpningsmedel borde kunna vara lägre i svenska än i vissa importerade grönsaker, beroende dels på det faktum att trycket från olika skadegörare är lägre i Sverige, dels på att en kontroll av den inhemska produktionen är lättare att genomföra. Det kan också på goda grunder antas att kvaliteten på svenska grönsaker kan hållas på en hög nivå genom att transporterna ofta är korta. En inhemsk ökning av produktionen av köksväxter är därför motiverad. Från folkhälsosynpunkt är proteinet i kosten av särskild betydelse. En god proteinkvalitet krävs främst i baslivsmedlen. Matpotatisens protein har en sådan önskvärd kvalitet med hög halt essentiella aminosyror. Bröd är ett annat baslivsmedel som är en viktig proteinkälla, men proteinkvaliteten - - är inte helt tillfredsstälaminosyrasammansättningen lande. Brödvetekärnans aminosyror har en annan fördelning än i vanliga celler av veteplantor eller i djurens och människans celler. Underskottet gäller främst aminosyran lysin, men även metionin och treonin. Korn och råg har något högre lysinhalt än vete, men bäst proteinsammansättning har havre. Rapsmjölets sammansättning är fördelaktig då det gäller proteinkvaliteten. Raps- och rybsfrö innehåller emellertid glukosinolater, substanser som begränsar mjölets användning till foder. Skulle glukosinolaterna med växtförädlingens hjälp kunna elimineras får vi ett rapsmjöl som utgör ett från näringssynpunkt välbalanserat livsmedel. Sådana ansträngningar görs f. n. inom_svensk växtförädling. Allmänt gäller att väl miljöanpassat växtmaterial ger god odlingssäkerhet. Härigenom erhålls produkter som under normala väderleksförhållanden inte angrips av svampar. Mykotoxinproblemet kan därigenom till en betydande del hållas under kontroll med rimliga anspråk på tillämpning av annan teknologi.

Utredningens kommentar Den redovisning som här givits, liksom det material som presenteras i ut-

96 Fornzerför site/tsk växtfiiriidlirzg - elr organisalioizsjörs/(rg SOU l98: 23

redningen i övrigt, pekar klart på den betydelse växtförädlingen hittills haft och framgent kan få för produktiviteten och effektiviteten inom jordbruket och trädgårdsnäringen. Den pekar också på den positiva roll för miljö. folkhälsa och regional utveckling som växtförädlingsarbetet med tillräckliga resurser och en målmedveten inriktning kan spela. l samspel med utvecklingsarbetet inom andra områden kan betydande resultat vinnas genom en intensifierad växtförädlingsverksamhet. såväl i Sverige som internationellt. Samtidigt är det emellertid angeläget att de resultat som kan nås genom växtförädlingen utnyttjas på bästa möjliga sätt. Sålunda bör övervägas om inte kvalitetshänsyn, i större utsträckning än som nu sker, bör tas vid betalningen för jordbruksprodukter. Det är t. ex. angeläget att undersöka, om man vid betalningen av fodersäd i fortsättningen kan ta hänsyn till såväl mängden protein som dess sammansättning. Kvalitetsförbättringar genom förädling bör kunna stimuleras genom en medveten prispolitik. Vissa åtgärder i den riktningen diskuteras inom regleringsföreningen Svensk spannmålshandel. På samma sätt är det angeläget att en tillräcklig beredskap finns inom den tekniska produktionskedjan, från arbetet på fälten till distributionsledet, att utnyttja de kvalitetsförbättringar som kan åstadkommas genom växtförädling. Det är självfallet önskvärt att nya produkter. överlägsna de gamla, kan utnyttjas och att aktuella tekniska förutsättningar inte onödigtvis förhindrar detta. Vidare är det angeläget att framhålla att önskemål om förbättrad kvalitet eller annat innehåll i växtprodukterna ofta kan nås genom växtförädlingsinsatser i stället för genom en ändrad behandling. tillsatser av olika ämnen m. m. i livs- och fodermedelsindustrin. En ökad samverkan mellan de olika leden i produktionskedjorna torde utöver alla de fördelar i övrigt samverkan skulle medföra - kunna leda fram till en högre grad av flexibilitet och beredskap. En ökad uppmärksamhet på dessa frågor från samhällets sida torde också vara motiverad.

8.2 Ansvaret för växtförädlingen

Fördelningen av ansvaret för växtförädlingen skiftar i olika länder. Skilda traditioner har lett till skilda organisationsformer och skilda sätt att fördela ansvaret. En översikt av olika organisationsformer i andra länder har getts i kap. 4 (s. 49). I de länder där den privata verksamheten tidigt blev väl etablerad har en rutinmässig sortframställning ofta uppfattats som en rent privat uppgift. I länder som Nederländerna, Förbundsrepubliken Tyskland och Danmark ger staten anslag övervägande till forskning, inventering, analysservice och framställning av utgångsmaterial för urvalsförädling. I andra länder - staten direkt som t. ex. Storbritannien, Frankrike och Finland uppträder konkurrerande med privat verksamhet. I relativt unga jordbruksländer som Australien och Nordamerika tog staten från början initiativet ända fram till produktion av slutlig sort. Distributionen överläts dock till någon kooperativ organisation inom jordbruket. Vidare finns det till slut även

SOU 1978: 23 F(›rI›1erfi)r.stte/1s/ ttäxtffirädlirlg - ett arga/list:Iio/Lsförslag 97

länder som Norge, Portugal och givetvis alla statshandelsländer där växtförädling endast bedrivs i statlig regi. Under senare decennier har de vitt skilda organisationsformerna i länder med blandekonomi visat mer eller mindre tydlig tendens att kompletteras så att skillnaderna successivt minskat. För svenskt vidkommande gäller i dag den arbetsfördelning som redovisats i tidigare kapitel i detta betänkande. Således svarar staten för en stor del av grundforskningen. Staten har emellertid också ekonomiskt bidragit till en stor del av den verksamhet som bedrivs vid Sveriges utsädesförening, vars verksamhet kan hänföras till såväl forskning och utveckling som till praktisk förädling. Samtidigt finns en stark privat sektor, bestående av Weibullsholms växtförädlingsanstalt och Hilleshögs Frö AB. De ekonomiska insatserna för växtförädlings- och utvecklingsverksamheten vid växtförädlingsanstalterna är betydande. Budgetåret 1976/77 uppgick de totalt till ca 60 milj. kr. inkl. administration m. m., varav närmare 14 milj. kr. som statsanslag över budgeten (inkl. medel anslagna av statens råd för skogs- och jordbruksforskning). Återstoden utgjordes av bidrag från olika organisationer och, framför allt, intäkter från försäljningen av sorter och utsäde. Den närmare fördelningen framgår av avsnitt 3.3 (s. 36). Därutöver satsade staten ca 5 milj. kr. på forskning i botanisk genetik och växtförädlingsteori (exkl. skogsträdsförädling) vid universiteten inkl. lantbruksuniversitetet. De totala statliga insatserna för lantbruksforskningen i landet uppgick 1976/77 till ca 175 milj. kr.. varav således endast en mindre del gick till växtförädlingsområdet. Anslagen till skogsforskning har inte räknats in. Det bör dock noteras att andra forsknings- och utvecklingsområden inte har motsvarande intäkter från försäljning av resultaten i sin verksamhet. För statens vidkommande är ett ansvarstagande för växtförädlingsverksamheten motiverad av flera skäl. Staten tar generellt ett särskilt ansvar för grundläggande forskning. Statens ansvar för den grundläggande forskningen äger givetvis sin giltighet även beträffande sådan forskning som är av betydelse för växtförädlingsarbetet. Ett statligt engagemang i växtförädlingsarbetet kan också motiveras med den viktiga roll växtförädlingen spelar för jordbruket och trädgårdsnäringen. Växtförädlingen är en av de verksamheter som har bidragit till att samhället framgångsrikt kunnat bedriva en aktiv jordbrukspolitik. Det har bl. a. varit väsentligt att jordbruket kunnat anpassas till ändrade tekniska och ekonomiska förutsättningar. Utvecklingen inom jordbruket har som redovisats i avsnitt 8.1 under lång tid kännetecknats av en ständigt fortsatt rationalisering. Trots minskad areal och arbetsinsats i det svenskajordbruket har produktionen kunnat hållas uppe. Detta har varit möjligt genom bl. a. ökad mekanisering, ökad handelsgödselanvändning samt en mängd olika tekniska åtgärder. De nya sorter som har tagits fram genom växtförädlingen har varit en av förutsättningama för denna utveckling. Växtförädlingen är därigenom ett viktigt medel för jordbruks- och trädgårdsnäringens utveckling. Ett annat skäl för ett statligt engagemang är den betydelse växtförädlingen har för livsmedelsberedskapen vid en eventuell avspärrning. Växtförädlingen kan i detta avseende spela en roll vad gäller såväl

98 Fornzerfäir .svensk växtfiiriid/iizg - ett organisarionsfirslczg

jordbruk som trädgårdsnäring. Dess betydelse är härvid störst på träd- Ca 50% av vår nuvarande konsumtion av köksväxter, frukt gårdsområdet. och bär importeras. Den utveckling som här angivits kommer antagligen att fortsätta. Utvecklingen torde dessutom komma att ställa nya krav på växtförädlingen. Hit hör det ökade intresset för vår miljö, vilket bl. a. tagit sig uttryck i önskemål om att minska användningen av kemiska bekämpningsmedel. Växtförädlingen kan göra detta möjligt genom att framställa sorter som är resistenta mot sjukdomar mot vilka f. n. kemisk bekämpning sker. De ökade kraven på livsmedlens kvalitet, liksom den tilltagande vikt som fästs vid ett kosthåll som befrämjar människors hälsa, berör i hög grad växtförädlingen. Växtförädlingen blir således ett inslag i såväl miljöpolitiken som arbetet för en bättre folkhälsa. Ett viktigt inslag ijordbrukspolitiken har varit att skapa förutsättningar för en produktion också i vissa områden med speciella krav på de växtslag som används, t. ex. i norrlandslänen. Dessa krav kan gälla extrem tidighet eller särskilt stor vinterhärdighet. I många fall är en växtförädling i detta syfte från strängt företagsekonomisk synpunkt inte lönsam. Från samhällsekonomisk synpunkt, liksom av hänsyn till önskemålen om ökad jämställdhet mellan olika regioner i landet, är en växtförädling av detta slag däremot i hög grad önskvärd och motiverad. En kvalificerad växtförädling kan vidare användas för insatser inom biståndsarbetet. Med den centrala betydelse växtförädlingen har för u-ländernas jordbruk kan sådana insatser bli av särskilt stor betydelse. För de enskilda lantbrukarna och för jordbruksnäringen i stort är självfallet en aktiv och framsynt växtförädlingsverksamhet av avgörande betydelse. För den enskilde lantbrukaren är såväl skördens storlek som dess kvalitet av stort intresse. För jordbruksnäringen i stort är det nödvändigt att de produkter lantbrukarna levererar passar in i den totala produktionskedjan. Det är också viktigt att betona att de motiv som tidigare angetts för ett statligt ansvarstagande samtidigt kan anföras som skäl för jordbruksnäringens ansvar. Teknisk utveckling, regionalpolitiska hänsynstaganden. åtgärder för bättre miljö och hälsa etc. är således av intresse även för näringen. Utredningen vill därvid betona den betydelse som förädlingen av sorter för särskilda regioner, t. ex. norrlandslänen, kan ha för jordbruket. Som tidigare framhållits torde med hänsyn till de begränsade avsättningsmöjligheterna sådan förädling inte vara ekonomiskt motiverad för växtförädlingsföretagen. För de enskildajordbrukama i dessa regioner kan emellertid förädlingen innebära möjligheter till förbättrade villkor. Enligt utredningens mening kan jordbruket som kollektiv genom insatser inom växtförädlingen medverka i en regional utveckling av jordbruket och till inkomstutjämning mellan olika grupper av företag. Lantbrukarnas intresse för utsäde av tillfredsställande kvalitet har bl. a. tagit sig uttryck i ett omfattande engagemang i utsädeshanteringen från lantbrukskooperationens sida. Såväl LRF och SLR som lantmannaföreningarna fyller därvid viktiga funktioner. Vad gäller jordbruksnäringen i stort kan man också konstatera att växt-

- ett organisarionsfirs/ag Fornzer för svensk växtfmáidling 99

förädlingen getts hög prioritet inom vissa branscher. Två exempel på detta: O Sockerbetsförädlingen är det kanske bästa exemplet på en långtgående integrering av växtförädlingen i produktionskedjan. Hela den svenska sockerbetsförädlingen bedrivs av Hilleshögs Frö AB. Företaget ägs av Cardo, som är moderbolag för den svenska sockerindustrin i dess helhet. O Sveriges oljeväxtintressenter (SOI) har under flera år, i samarbete med Sveriges Oljeväxtodlares Centralförening (SOC) och margarinindustrin, lagt ut beställningsarbeten hos såväl utsädesföreningen som Weibullsholm. l ofta återkommande konferenser diskuteras målsättning och resultat och omprövas insatta åtgärder.

l den tidigare omnämnda boken Växtförädling grön evolution diskuterar prof. Arne Hagberg bl. a. dessa två exempel. Han konstaterar att en organisation finns för diskussion kring oljeväxtförädlingen, liksom att ganska stora summor avsätts till denna förädling. Beträffande den produktionskedja som omfattar spannmål och bröd konstaterar prof. Hagberg att denna i vårt land är långt ifrån så väl utvecklad som den skulle kunna vara. En viss grov styrning av sortproduktionen förekommer genom Svensk spannmålshandels verksamhet. Vidare finns ett samrådsforum i lantbruksuniversitetets samarbetskommitté för spannmålsproduktion och ett annat, mer begränsat, i Sveriges utsädesförenings rågråd. Hans slutsats blir dock att samverkan mellan växtförädlingen och övriga produktionsled i dag är alltför begränsad. Beträffande produktionskedjorna för mejeri- och slakteriprodukter konstaterar Arne Hagberg att det är uppenbart att förändringar i fodersädssorternas avkastning och kvalitet, liksom i vallväxtsorternas, genomgripande inverkar på animalieproduktionskedjornas funktion och ekonomi. Men, konstaterar han:

Foderväxterna - fodersäd och vallväxter - har hittills varit styvmoderligt behandlade av växtförädlingen i relation till den odlade arealen och den ekonomiska betydelse de har i den totala jordbruksproduktionen. Animalieproduktionskedjan har hittills inte på långt när fullt utnyttjat den resurs som växtförädlingen är. Framför allt är en intensifierad fodersädsförädling i stånd att ge slående förbättringar även på kort sikt, vilket i växtförädlingssammanhang är drygt ett decennium. Men även vallväxterna är värda att man rejält ökar investeringen på att förädla dem.” (s. 125)

Arne Hagbergs slutsats blir denna:

Flera andra produktionskedjor vore i och för sig värda att närmare diskutera. Så är t. ex. potatis av intresse för en hel rad olika avnämare, och en relativt god insats görs i dag för potatisförädlingen i vårt land. Även ärter och bönor är av intresse, inte minst därför att dessa växtslag har god förmåga att i symbios med kvävesamlande bakterier binda luftkvävet för organisk produktion på åkern. Om vi emellertid ser till vad som satsas på förädling av olika grödor i relation till åkerarealen, skall vi finna att sockerbetorna får långt mer än något annat växtslag; därnäst kommer potatis och sedan oljeväxter. Brödsäden behandlas styvmoderligt jämfört med dessa grödor men

100 F0rI›zeIf()r .svensk vä.xrf(›'riidlirzg - ett organisationsförslag

mycket gynnsamtjämfört med fodersäd och vallväxter. Då det är fråga om mycket stora arealer för spannmål och vallväxter. är det också stora potentiella vinster som jordbruket går miste om, därför att man inte satsar mera på förädling av dessa grödor. Jordbrukets samlade organisationer borde, liksom sockerindustrin, oljeväxtindustrin och oljeväxtodlarna, ha insett värdet av att ge växtförädlingen större resurser. Vissa ansatser har förekommit, men ännu har det väsentliga uteblivit. (s. 126)

Utredningen delar i huvudsak prof. l-lagbergs bedömningar att jordbruksnäringen borde ta ett större ansvar för flera sektorer av växtförädlingsarbetet, bl. a. förädling av spannmål och foderväxter. Den redovisning som tidigare gjorts av de olika motiv som talar för en fortsatt och intensiñerad satsning på växtförädlingen, liksom den diskussion som här förts beträffande ansvaret för växtförädlingen. gör klart att ett gemensamt ansvarstagande av stat och jordbruksnäring är motiverat. Starka skäl talar för ett statligt ansvar, starka skäl talar emellertid också för ett betydande engagemang från lantbrukarna själva liksom från jordbruksnäringen i stort.

8.3 Dagsläge och problem inom svensk växtförädling

Allmänt Svensk växtförädling är, som framgår av den utförliga redovisning som ges i kap. 9, fortfarande splittrad och omfattar olika organisationstyper. Tidigare utredningar har uppmärksammat detta. Sveriges utsädesförening, med dess avdelningar i Svalöv, Hammenhög, Ultuna och Röbäcksdalen samt åtskilliga filialer, är inte helstatlig men betraktas i vissa sammanhang likväl som den officiella svenska förädlingsanstalten. Till verksamheten utgår ett betydande årligt statsanslag, f.n. mer än en tredjedel av den totala omslutningen. Föreningens försäljning av utsäde av lantbruksväxter sker enligt av regeringen godkänt avtal genom Allmänna svenska utsädesaktiebolaget. Försäljningen av utsäde av trädgårds- och prydnadsväxter gär genom utsädesbolagets dotterföretag Hammenhögs Frö AB. Weibullsholms växtförädlingsanstalt sorterar under W. Weibull AB. Den är en privat förädlingsorganisation med ett visst statsanslag för finansiering av bl. a. genetiska arbeten med ärter och förädling av sojabönor, den senare bedriven vid dotterbolaget Algot Holmberg & Söner i Norrköping. Utsädeshandeln sköts av W. Weibull AB. Hilleshögs Frö AB är privat och ingår i Cardo-koncernen. Något statsbidrag till verksamheten lämnas ej. Dess utlandsrepresentation är stark. l-lilleshög är genom sina internationella framgångar mycket lönsamt. Det är väsentligen koncentrerat till förädling och försäljning av sockerbetsfrö, men har dessutom påbörjat förädling av skogsträd. Försöksavdelningen för växtförädling av frukt och bär i Balsgård, som sorterar under lantbruksuniversitetets institution för trädgårdsvetenskap i Alnarp, bedriver en egen förädlingsverksamhet. Avdelningen har Hammenhögs Frö AB som försäljningspartner. Dess förädling omfattar fruktträd och bärväxter. Hur de olika växtförädlingsanstalterna bedömer dagsläge och framtids-

SOU I978: 23 Former för svensk itäxmirädlirzg - ett organisationsförslag 101

problem för svensk växtförädling framgår av kap. 6 (s. 64). Utredningen vill för sin del karaktärisera situationen för svensk växtförädling på följande sätt.

Jordbruket Växtförädling och utsädesdistribution i Sverige har genomgått en väsentlig strukturförändring de senaste decennierna. Tidigare fanns det inom landet ett tiotal oberoende förädlingsanstalter. Nu finns enbart två med ett brett utbud av produkter, nämligen Sveriges utsädesförening och W. Weibull AB. Båda anstalterna har varit framgångsrika. Framstegen i förädlingsarbetet har lett till en skördeökning av ca en procent om året. Växtsortnämnden har godkänt nya sorter från båda anstalterna i ungefär samma omfattning. Det tredje växtförädlingsföretaget, Hilleshögs Frö AB, har tills nyligen helt inriktat sin framgångsrika verksamhet på enbart sockerbetsförädling. 1 nuvarande situation synes det inte vara någon nackdel att inom landet ha två konkurrerande förädlingsanstalter av den typ Sveriges utsädesförening och W. Weibull AB representerar. En sådan konkurrenssituation finns inom andra delar av jordbrukssektorn. Denna bedömning leder emellertid inte till slutsatsen att situationen för svensk växtförädling är problemfri. Det är sålunda inte säkert att det räcker med oförändrad framstegstakt i konkurrensen med de multinationella företag som nu etablerat sig inom växtförädlingen. Tvärtom finns betydande risker för att ställningen för svensk växtförädling skall komma att försvagas, såväl vad gäller det på inhemska behov inriktade förädlingsarbetet som möjligheterna att hävda svensk växtförädling på den internationella marknaden. I avsnitt 1.2 (s. 18) har skildrats hur sådana farhågor - uttalade i riksdagen år 1973, vid en uppvaktning av företrädare för Hilleshögs Frö AB hos dåvarande jordbruksministern Svante Lundkvist i december 1974, vid Sveriges utsädesförenings årsmöte år 1974 och vid en överläggning i jordbruksdepartementet år 1975 - ledde till att växtförädlingsutredningen tillsattes. Utredningens direktiv präglas också av farhågor av detta slag. Ett genombrott för dessa multinationella företag skulle innebära minskade exportmöjligheter för svenska växtförädlingsföretag. På sikt kan också den svenska marknaden komma att hotas, framför allt för de större odlingsarealerna av de viktigaste växtslagen. Härigenom skulle möjligheterna att bedriva växtförädling av övriga växtslag självfallet komma att minska på grund av att en tillräcklig bas för verksamheten inte kan upprätthållas. Framför allt skulle emellertid våra möjligheter att kontrollera tillgången pâ lämpligt sortmaterial och att påverka sortutbudet i en önskad riktning minskas. Som en sammanfattande bedömning kan hävdas att svensk växtförädling vid en internationell jämförelse alltjämt står på en hög nivå. Dess ställning har emellertid under senare år försvagats. Den betydande spridning utomlands som sorter från utsädesföreningen och Weibulls tidigare haft har minskat under senare år. Detta har skett samtidigt som en strukturrationalisering bland växtförädlingsföretagen genomförts i en rad länder. Som köpare av växtförädlingsföretag har uppträtt både andra traditionella växtförädlingsföretag och stora internationella företag i övrigt, bland dem olje- och läkemedelsföretag. En stark internationalisering har påbörjats. Samtidigt som dessa uppköp skett har betydande in-

102 F0rn1erf(›r .SVeIIS/x ViIÅXtfOTiid/ing - ett organisatiorisfhxvlølg SOU I978: 23

vesteringar i en intensiñerad grundläggande forskning med anknytning till växtförädling gjorts av de nya ägarna. Det torde vara uppenbart att i vart fall de multinationella företag som engagerat sig i växtförädlingen räknar med att de gjorda investeringarna kommer att visa sig vara lönsamma. Bland dessa företag märks Shell, Ciba-Geigy, Sandoz, Union Carbide. Unilever och General Foods. Till anledningarna varför dessa företag nu engagerat sig i växtförädlingen hör bl. a. de möjligheter till ekonomiskt utbyte som det nyligen införda växtförädlarrättssystemet ger, i kombination med tillämpningar av modern genetik som t. ex. hybridförädling. l kap. 4 har denna utveckling berörts närmare. Mot bakgrund av den hårdnande internationella konkurrensen är det uppenbart att svensk växtförädling, om den skall kunna hävda sig internationellt, behöver effektiviseras och förstärkas. En sådan effektivisering och förstärkning är emellertid också nödvändig, om vi i framtiden skall kunna behålla en slagkraftig växtförädlingsverksamhet med inriktning enbart på de inhemska behoven. En dominerande roll då det gäller de statliga utgifterna för växtförädlingen intas av stödet till Sveriges utsädesförening. Särskild uppmärksamhet skall därför ägnas de frågor som sammanhänger med föreningen. Ett principiellt problem vad gäller Sveriges utsädesförening är dess formella status. Verksamheten bedrivs i föreningsform. l dag har föreningen drygt 1500 medlemmar, 100-150 brukar besöka dess årsmöten. l medlemsavgifter inflyter varje år ca 7000 kr. Samtidigt har staten ett dominerande ekonomiskt ansvar. Frågan om Sveriges utsädesförenings formella status har behandlats av en rad utredningar. Dess karaktär av officiell växtförädlingsanstalt fick sitt första klara uttryck år 1913, då en ny sammansättning av föreningens styrelse fastställdes. Styrelsen skulle nämligen i fortsättningen enligt regeringsbeslut bestå av sju ledamöter, av vilka ordföranden och ytterligare tre ledamöter liksom två av tre revisorer utses av Kungl. Majzt. Därmed kom det statliga inflytandet att dominera. År 1925, i samband med en förnyad utredning, framhölljordbruksministern i proposition till riksdagen att föreningen i anslagsavseende i åtskilliga år tillbaka har av statsmakterna betraktats närmast såsom en statsinstitution. Vid 1953 års riksdag blev utsädesföreningens oñiciella status återigen noga betonad. Jordbruksministern (Sam Norup) uttryckte sakläget så att de vid Svalöv anställda tjänstemännens befattningar är mer eller mindre statliga”. Ännu starkare yttrade sig dåvarande finansministern (Per Edvin Sköld) som framhöll att utsädesföreningen till sin reella natur är en statsinstitution och att det “är nödvändigt att vi har en sådan institution”. Samtidigt tillsattes 1953 års utredning. Denna önskade högst väsentligt bredda föreningens insatser, särskilt med hänsyn till resistensgenetik, växtfysiologi, mutations- och polyploidiforskning. “De ekonomiska möjligheterna vore helt otillräckliga.” En översyn av föreningens inre organisation borde dock ske, förslagsvis i samarbete med statens organisationsnämnd. I en promemoria från år 1957 framhölls att ingen anledning fanns att ändra utsädesföreningens status. Staten borde även i fortsättningen lämna bi-

SOU I978: 23 Formerför svensk växrffirädlirtg - ett organisationsförslag 103

drag åt växtförädlingen, ”särskilt den genetiska grundforskningen och metodikforskningen”. Svalövsinstitutionen framstår . . . som landets officiella växtförädlingsanstalt med halvstatlig karaktär. l föredrag år 1958 (se s. 202) yttrade dåvarande jordbruksministern (Gösta Netzén) att forskningsresurserna måste förstärkas. Han ansåg det påkallat att staten svarade för grundforskningen, medan målforskningen borde baseras på någon form av licensmedel. 1 1960 års Svalövsutredning betonades likaledes mycket starkt kravet på “att ej blott tillämpad utan även grundläggande forskning . . . sker i mycket nära anslutning till och såsom nödvändig bas för den mera praktiskt inriktade förädlingsverksamheten. Dock är det omöjligt att dra en generell gräns mellan grundläggande forskning å ena sidan samt tillämpad forskning och praktisk växtförädling å den andra. En särskild forskningsavdelning borde inrättas och den där utförda grundläggande forskningen borde helt bestridas med medel över statsbudgeten. En följdutredning (1964) avförde ett förslag om branschforskningsinstiut som alltför riskfyllt för utsädesföreningens oberoende och dess möjlighet att ta upp långsiktiga förädlingsprojekt”. l 1971 års Svalövsutredning, som ligger till grund för nu rådande avtal mellan Utsädesföreningen och utsädesbolaget med deras två hammenhögsorgan - betonades igen att utsädesföreningen har en ställning som officiell statlig institution, trots att den alltjämt vore att betrakta som enskild sammanslutning. Den här gjorda översikten visar att Utsädesföreningen i den allmänna debatten hittills har givits karaktären av officiell statlig institution, motsvarande en statlig myndighet. Vid åtskilliga tillfállen har krav ställts på en långsiktigt syftande växtförädlingsforskning vid Utsädesföreningen, också med grundforskning enligt moderna linjer, särskilt i fråga om resistensgenetik, växtfysiologi, mutations- och polyploidiforskning. Det kan emellertid samtidigt noteras att de många statliga utredningar som gjorts beträffande Sveriges utsädesförenings verksamhet föga påverkat föreningens organisation. Så är t.ex. de alltjämt gällande stadgarna fastställda av Kungl. Majzt år 1913, med obetydliga senare förändringar. Deras utformning svarar inte mot dagens situation. Ett problem, som också det har påkallat ett omfattande utredningsarbete genom åren, är relationerna mellan Sveriges utsädesförening och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget. Sedan år 1891 har föreningen och bolaget varit skilda organisationer. I kap. 9 och 10 har de utredningar granskats, vari de två organens samverkan berörts. Vid åtskilliga tillfällen har stridigheter och tvister mellan dem påtalats; i andra sammanhang omnämnes det ömsesidiga goda samarbetet. Beträffande utsädesföreningens verksamhet har denna, som framgått tidigare, under årens lopp präglats av en strävan att representera svensk växtförädling i hela dess vidd, från grundforskning till sortframställning. Utsädesföreningen och dess forskare har också sedan länge intagit en framträdande ställning inom sitt område, också internationellt. Föreningens sorter har tidigare haft en omfattande spridning internationellt. På senare år har denna emellertid minskat. En del av de sorter från utsädesför-

104 Formerför svensk växtföriidling - ett organisationsförslag SOU 1978: 23

eningen som odlas utomlands är äldre och ger numera begränsade licensintäkter. Den teoretiska genetiken har under senare år alltmera orienterat sig mot biokemi, mikrobiologi och fysiologi. Därmed har nya möjligheter öppnats för växtförädlingsarbetet. Utsädesföreningen har emellertid inte haft personella och ekonomiska resurser att följa med i denna utveckling. Den breda målsättning som föreningen traditionellt byggt sin verksamhet på är svårare att upprätthålla i dag än tidigare. Samtidigt har konkurrensen, framför allt med Weibullsholm, medfört att utsädesföreningen inte på samma sätt som tidigare dominerar den svenska utsädesmarknaden. Därvid är att märka att de totala insatserna i växtförädlingsarbetet är mindre vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt än vid utsädesföreningen. Föreningen har under årens lopp måst släppa ifrån sig en tidigare dominerande ställning i utsädeshandeln med vete-. korn- och i viss mån även havresorter. År 1976 hade Weibulls 60 % av den totala odlingsarealen för stråsäd och utsädesföreningen 35 %. Mot detta kan invändas att växtförädlingsframgångar av skilda anledningar inte alltid kommer till uttryck i sortspridningen. Som tidigare redovisats anser utsädesbolaget att en koncentration av förädlingsinsatsema till ett mer begränsat antal växtslag skulle leda till ett bättre ekonomiskt resultat. På många delområden av utsädesföreningens verksamhet har starka utbyggnader skett under senare år utanför föreningen. Sålunda har lantbruksuniversitetet en professur i växtförädling och vidare har vid detta och andra universitet inrättats forskanjänster inom grundläggande naturvetenskapliga ämnen med nära anknytning till växtförädling (fysiologi, molekylärbiologi, biokemi m. m.). Utvecklingsarbetet inom växtodling och resi- stensbiologi tidigare naturliga delar av föreningens arbete - är numera omfattande vid lantbruksuniversitetets institutioner. Detta har självfallet påverkat förutsättningarna för utsädesföreningens verksamhet. En omfattande filialorganisation infördes tidigt vid utsädesföreningen. Den byggdes ursprungligen upp för prövning av föreningens sorter. Filialerna hade därvid stor betydelse för att sprida information om resultaten av

föreningens förädling och nya sorter på utsädesmarknaden, men viss för-

ädling har också bedrivits, och bedrivs fortfarande, vid Filialerna, ofta med goda resultat. Sortprövningen sker numera till viss del på annat sätt liksom, framför allt, spridningen av information. Filialorganisationen har härigenom delvis spelat ut sin roll och åtskilliga av de tolv enheter som utsädesföreningen fortfarande har spridda i landet utanför huvudanstalten i Svalöv torde snarast utgöra en belastning för föreningen. Utsädesföreningens lokalbestånd är i dagsläget nedslitet och bristfälligt underhållet. Lokalerna är i stor utsträckning omoderna. Föreningen har sedan lång tid saknat möjlighet att avsätta särskilda investeringsmedel för modernisering och upprustning av anläggningstillgångarna. Statliga medel har inte heller anvisats. I princip har endast nödvändigt reparations- och underhållsarbete genomförts. Vissa förbättringar har dock varit möjliga att åstadkomma som beredskapsarbeten vid bl.a. enheterna i Hammenhög och Röbäcksdalen. För huvudanstalten i Svalöv har detta emellertid inte varit möjligt. Från föreningen har framställts önskemål om att dels vissa

SOU 1978: 23 .svensk - Formerför viixlfiiriiclli/zg e!! organisa!ionsförsrlag l()5

E)

_NoRRA POLCIRKELN (ARCTW CÅRfL-

PORSÖGARDEN 0

I HUVUDANSTALT

A EXTERN AVD RÖBÄCKSDALEN A 0 FILIAL

O SUBSTATION

6 LILLERUD ÖREBRO 5 AULTUNA O

Figur 8.1 Karta visande løkaliseringen av Sveriges utsädesförenings verksamhet med huvudanstalten iSvaläv, externa avdelningar samt filialer och subslatiøner. Porsögârden disponeras l. o. m. år l980.för tiden därefrerförhandlarfäreningezz om en station i Vojakkala i Tornedalen. 12 E_GR_ 14* 16 18 20

l06 Fornzerför svensk växrfiiriidling; - ett organisationsförslag SOU 1978: 23

allvarliga brister i arbetsmiljön avhjälps, dels betydande investeringar i syfte att rationalisera verksamheten görs (se vidare avsnitt 8.4.6). De synpunkter som här har ventilerats får emellertid på intet sätt förringa utsädesföreningens insatser i svensktjordbruk och svenskjordbruksforskning. Föreningens pionjärinsatser inom praktisk växtförädling är viktiga att notera, liksom det faktum att föreningen alltjämt är en av de främsta internationella institutionerna i växtförädlingsteori. De betydelsefulla resultat som uppnåtts vid föreningen har också, genom den öppenhet som präglar dess vetenskapliga arbete, kunnat utnyttjas av såväl inhemska som utländska konkurrenter. Utsädesföreningens breda register inom växtförädlingen och föreningens officiella karaktär har - trots de svårigheter detta kan ha lett till - gjort den till en betydelsefull anstalt vid framställningen av sorter för marginella områden och sorter av nya grödor (t. ex. oljeväxter på uppdrag av intressenterna i odlingen) samtidigt som dess insatser i biståndsverksamheten, genom FAO och SIDA, har blivit starkt lovordade. Ett ytterligare problem i anslutning till utsädesföreningen är den oklara ansvarsfördelningen beträffande dess verksamhet. För de funktioner som ligger inom den nuvarande utsädesföreningen har föreningen själv och samhället ett delat ansvar. Någon saklig avgränsning dem emellan är emellertid svår att göra. Då statsmakternas beräkning av samhällets bidrag till verksamheten skett har denna kommit att utgöra lönekostnaden för ett bestämt antal tjänster. Samhällets nuvarande bidrag bör således ses som ett allmänt stöd till verksamheten - och inte som ett bidrag till en speciell del av verksamheten vid utsädesföreningen. För ett kommersiellt företag som W. Weibull AB är en koncentration till lönsamma grödor och sorter naturlig. Det råder heller inget tvivel om att många av företagets förädlare har gjort verkligt betydelsefulla insatser för svensk växtförädling och förädlingsteori. Emellertid avviker företagets nuvarande restriktiva syn på långsiktiga forskningsinsatser i viss mån från tidigare traditioner. Den starka frammarschen inom västeuropeisk växtförädling med åtföljande växtförädlarrätt kan medföra att företagets exportmarknader successivt försämras. Möjligen kan dock Samgåendet med Cardo, genom Hilleshögs Frö AB, komma att fungera som ett stimulerande moment i fråga om forskningsverksamheten.

Trädgårdsnäringen

Den svenska trädgårdsnäringen har under senare år genomgått en snabb omvandling. Krav på förbättrad kvalitet och nya produkter har rests från konsumenthåll. Samtidigt har emellertid, framför allt inom växthusproduktionen, näringens ekonomiska förutsättningar försämrats genom en skärpt importkonkurrens och höjda energipriser. l anledning härav tillsatte regeringen år l974 en utredning med uppgift att göra en samlad översyn av näringens förhållanden. Föredragande statsrådet anförde därvid bl. a.: De sakkunniga bör överväga frågor som sammanhänger med bl. a. omfattning, inriktning och lokalisering av trädgårdsnäringen. Mot bakgrund härav bör de sakkunniga överväga om särskilda åtgärder erfordras för näringen. Utgångspunkter för förslagen bör vara att vi skall eftersträva att i landet ha en effektiv och konkurrenskraftig trädgårdsnäring samt att konsumenterna tillförsäkras produkter av god kvalitet till rimliga priser.

-

SOU 1978: 23 Fornzerfiir svensk växtfiráidling ett organisationsförslag 107

Det bör ankomma på de sakkunniga att undersöka trädgårdsnäringens kostnader och lönsamhetens utveckling.

De sakkunniga bör kunna ta upp även andra frågor som rör trädgårdsnäringen t. ex. dimensioneringen av resurserna för forskning, försök och rådgivning.”

l974 års trädgårdsnäringsutredning väntas avge sina förslag under år 1978. l avvaktan på dess bedömningar och förslag vad gäller trädgårdsnäringens utveckling i allmänhet, och behovet av forskningsinsatser bl. a. på växtförädlingsområdet i synnerhet, redovisar utredningen de synpunkter på behovet av förädling av trädgårdsväxter som framförts av 1971 års Svalövsutredning i betänkandet (Ds Jo 1972:9) Marknads- och organisationsfrågor rörande Sveriges utsädesförening. l97l års Svalövsutredning konstaterade att statsmakterna under 1960talet gett prioritet åt en rad insatser för utveckling av den svenska trädgårdsnäringen. Inom utbildning, forskning och försöksverksamhet har skett en betydande omorganisation och utbyggnad. Argument för en ökad satsning på förädling av trädgårdsväxter framförs. Bl. a. framhålls att:

Konsumenterna av trädgårdsprodukter får antas ha ett stort intresse i en förädling som leder till kvalitativt högvärdiga produkter ur såväl närings- som smaksynpunkt. Bland de svenska trädgårdsodlarna finns ett stort intresse för att så långt möjligt begränsa användningen av bekämpningsmedel.

Vidare framhåller utredningen:

”De svenska konsumenterna ställer allt högre krav på trädgårdsprodukternas kvalitet ur smak- och hållbarhetssynpunkt. Det svenska klimatet ger genom de långa sommardagarna speciella förutsättningar för att producera kvaliteter som förutom att de är ur näringssynpunkt högvärdiga även är aromrika. Även här kan en förädling medverka till sorter som väl utnyttjar de klimatiska förhållandena så att konsumenternas önskemål kan tillgodoses. En anpassning av sortmaterialet till det svenska klimatet är av stor betydelse för konsumenterna även i fråga om prydnadsväxter och grönytegräs. Investeringari offentliga och privata trädgårdsanläggningar ökar i snabb takt. Intresset för en framgångsrik förädling är därför betydande. Flera av våra prydnadsväxter är föga förädlade, varför de bl. a. ger ett mycket variabelt och osäkert resultat. Dänill kommer att odlingsmaterialet av vissa växtslag är smittat av virus och bakterioser. Dessa förhållanden utgör utan tvekan ett stort handikapp för svensk trädgårdsnäring. De insatser som omgående krävs är en kombination av förädling, renodling av nuvarande och tillkommande soniment, kontroll av sjukdomsläget och odlingstekniska åtgärder. Konventionell växtförädling bör sedan på sikt kunna leda till betydande vinster på detta område. Grönytorna, däri bl.a. inkluderande villaträdgårdar, fritidshus, parker, idrottsplatser, campingplatser, vägbankar och militära övningsområden, uppskattas till ca 250 000 ha. Därtill kommer de för speciellt grönyteväxtema aktuella kraven på att framställa sorter lämpliga för att kunna restaurera större ingrepp i naturen. binda sandbankar m. m. Kraven som ställs är därvid flera. Förutom en anpassning till det svenska klimatet och då speciellt den svenska vintern finns här markerade önskemål om låga anläggnings-, underhålls- och skötselkostnader samt specifika ändamålsanpassade hållbarhetskrav. För främst staten, kommuner och företag skulle framgång-

108 - Formerför svensk växtfáiráid/iizg ett organisarionsförslzig

ar på detta forskningsområde möjliggöra betydande besparingar. Den stora ekonomiska betydelsen av även procentuellt små förändringar i anläggnings- och skötselkostnader kan lätt förstås om man studerar t. ex. kommunernas anslag till parkförvaltningarna. Samtidigt önskar såväl enskilda hemmaodlare som stat. kommuner. byggnads- och entreprenadföretag nya sorter av prydnadsväxter som kan framställas till låg kostnad och är estetiskt tilltalande och anpassade till vårt klimat.

Utredningen konstaterar också att intresset för husbehovsodling av såväl köksväxter som frukt och bär tenderar att återigen öka efter att ha varit sjunkande under 1960-talet. Om denna tendens resulterar i en ökad efterfrågan på frö och plantor kommer krav att ställas på odlingssáikrzi sorter med tillfredsställande avkastning. Som motiv för en fortsatt svensk förädling av trädgårdsväxter framhåller Svalövsutredningen följande:

Odlingssäkra sorter med hög avkastning, låga skötsel- och skördekostnader utgör därför en förutsättning för den svenska odlingens konkurrenskraft. Sorternas anpassning till de svenska odlingsbetingelsema blir därför en viktig del i ett förädlingsarbete. Det går inte att förutsätta att förädling i andra länder skall kunna resultera i sorter som beaktar just det svenska klimatet, vegetationsperiodens längd. ljusförhållanden, nederbörd m. m. Inom vissa delar av trädgårdsproduktionen är även nyhetsvärdet av stor betydelse. Det är inte troligt att utländska förädlare kommer att primärt förse svenska odlare med ur kommersiell synpunkt intressanta nyheter. För vissa växtslag kan en ny sort även ha intresse för stora delar av världsmarknaden och därigenom också ge betydande licensintäkter. Mot denna bakgrund kan en svensk förädling bidra till nödvändig styrka för att uppnå konkurrenskraft inom den svenska odlingen. Det bör i detta sammanhang erinras om distributionens krav på enhetliga kvaliteter och stora, kontinuerliga leveranser. En fortsatt vikande andel för den svenska produktionen skulle därför kunna innebära att handelns intresse för svenska produkter begränsades till vissa exklusiva artiklar.

Enligt utredningens mening finns en rad skäl som talar för en fortsatt svensk förädling av trädgårdsväxter. Detta har tidigare behandlats i avsnitt 8.1. Denna del av växtförädlingen har emellertid omfattande ekonomiska problem att brottas med. De försålda kvantiteterna fröer av resp. växtslag är alltför små för att kunna ge ett tillredsställande ekonomiskt resultat. lnom svalövsverksamheten ombesörjs utsädeshanteringen för köks- och prydnadsväxter av Hammenhögs Frö AB, helägt dotterbolag till Allmänna svenska utsädesaktiebolaget, i samarbete med det danska företaget Ohlsens Enke AS, som till 50% ägs av utsädesbolaget. Hammenhögs Frö AB har under en följd av år visat ett otillfredsställande ekonomiskt resultat. Som framgår av avsnitt 9.2 har utsädesbolaget under perioden 1967/68 - lämnat till Frö AB om totalt 1975/76 koncernbidrag Hammenhögs 18 270 000 kr. Hammenhögs Frö AB hade därutöver en långfristig skuld till utsädesbolaget om 7,0 milj. kr. och en skuld om ca 15,0 milj. kr. i löpande konto per den 31 oktober 1976. Företagets försäljning uppgick under redovisningsåret 1975/76 till 70,2 milj. kr. Dess lagerreserv uppgick den 31 oktober 1976 till ca 3,5 milj. kr. Under tolvmånadersperioden efter det senaste bokslutet har emellertid verksamheten gett ett positivt ekonomiskt resultat till följd av ökad omsättning och fortsatt rationalisering.

SOU I978:23 Former fÖI .svensk växtfärädling - ett (zrgarzisationsfirslag 109

8.4 Organisatoriska förslag

8.4.1 Utgångspunkter Redan tidigare har konstaterats att svensk växtförädling måste förstärkas om den skall kunna behålla sin framträdande ställning. Motiv har anförts för att såväl stat som jordbruksnäring, liksom självfallet växtförädlingsföretagen själva, tar del av ansvaret för den svenska växtförädlingsverksamhetens framtida inriktning, utformning och omfattning. Utredningen har haft omfattande överläggningar med företrädare för växtförädlingsanstalter. myndigheter, vetenskapliga institutioner, organisationer och företag. l kap. 6 (s. 64) finns en redogörelse för dessa överläggningar. Från skilda håll framfördes på ett tidigt stadium förslag om en långtgående samverkan mellan de svenska växtförädlingsanstalterna. En sådan samverkan skulle enligt dessa förslag kunna få formen av en arbetsuppdelning, avseende såväl marknadsföring som förädlingsarbete. Mest energiskt har denna tanke drivits av företrädare för Sveriges utsädesförening. Detta har av föreningens föreståndare, prof. Arne Hagberg, uttryckts på följande sätt:

Växtförädlarna i framför allt Västeuropa arbetar i dag ganska likartat och konkurrerar hårt med varandra. Man filar på en begränsad serie egenskaper, oftast i ett kortsiktigt perspektiv, för att hålla eller helst vidga sin egen marknadsandel och på så sätt få medel att fortsätta sitt arbete. De flesta sneglar på varandras projekt och arbetar mer eller mindre parallellt. Man har all rätt att ställa frågan om våra resurser inom växtförädlingen på så sätt blir optimalt utnyttjade. Svaret blir tveklöst nej. Växtförädlingen betalas i första hand av utsädesköpama, odlama, och i sista hand av konsumenterna. Den ofta Iovsjungna konkurrensen är i dag dyrköpt. En vettig samplanering av utvecklingsarbete och bakgrundsforskning och en arbetsfördelning bland många av växtförädIingsuppgifterna skulle ge oss möjlighet att bättre utnyttja resurserna. Konkurrensen kommer att bli mycket hård ändå, främst konkurrensen från de stora utländska företag som nu med en mera långsiktig planering börjar ägna sig åt växtförädling. - (Växtförädling grön evolution, s. 134.)

Också Hilleshögs initiativ vid uppvaktningen hos jordbruksministern år 1974 tog sikte på en relativt omfattande samverkan, framför allt beträffande grundläggande forskning. l utredningens direktiv betonades att växtförädlingsarbetet är kapitalkrävande, att den svenska marknaden är liten och att möjligheterna till samordning därför borde prövas. Mot denna bakgrund och med hänsyn till de skäl i övrigt som enligt utredningens mening talar för en ökad samverkan inom svensk växtförädling, tog utredningen på ett tidigt stadium av sitt arbete upp frågan om en sådan samverkan mellan de tre växtförädlingsföretagen. Flera möjligheter övervägdes och diskuterades med berörda parter. Av den redovisning som lämnas i avsnitt 6.1 (s. 64) beträffande överläggningarna med växtförädlingsföretagen framgår att en bred samverkan. innefattande en arbetsfördelning beträffande marknadsföring och praktiskt förädlingsarbete, inte är möjlig att genomföra. En sådan tanke avvisas av

ll0 Formerföir svensk växtförädling - ett organisationsförslrzg SOU 1978: 23

såväl W. Weibull AB som Hilleshögs Frö AB. Även en långtgående samverkan beträffande målinriktat forsknings- och utvecklingsarbete med lantbruksväxterna synes svår att genomföra med uppslutning från samtliga företags sida. W. Weibull AB har uttryckt föga intresse för en sådan samverkan. Företaget har däremot till utredningen framfört intresse för ett samarbete beträffande förädlingen av trädgårdsväxter. Hilleshögs Frö AB har uttryckt intresse för en forskningssamverkan. men endast under förutsättningen att denna inte kopplas samman med den praktiska förädlingen. l fråga om den grundläggande forskningen. som Hilleshögs Frö AB uttryckt intresse för, anser W. Weibull AB att den bör finansieras med statliga medel. Utredningen vill för sin del, med tanke på de uttalanden som i skilda sammanhang gjorts av de olika företagen, bl. a. i Weibulls årsbok 1978 (se s. 65), inte utesluta att en framtida samverkan mellan de svenska växtförädlingsföretagen skall visa sig möjlig, i första hand beträffande visst grundläggande utvecklingsarbete. Mot denna bakgrund skall utredningens förslag ses. De organisatoriska lösningar som förs fram följer tre skilda linjer: O Beträffande Sveriges utsädesförening och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget föreslås en effektivisering och förstärkning av verksamheten byggd på ett samgående. O En förstärkt grundforskning inom ämnesområdet kulturväxternas genetik och förädling föreslås ske genom inrättandet av en särskild institution. inom ramen för Sveriges lantbruksuniversitet och förlagd till endera av Alnarp och Svalöv. Institutionen bör samarbeta med genetiska institutionen vid Lunds universitet som har en enhet i Svalöv. O En förstärkt målinriktad forskning av grundläggande natur och en förstärkning av för växtförädlingen betydelsefullt utvecklingsarbete föreslås komma till stånd genom inrättandet av en växtförädlingsnämnd. vars verksamhet skall finansieras gemensamt av stat och näring. Den modell som föreslås tar sikte på en projektbunden verksamhet och möjligheter till en betydande flexibilitet. Mycket begränsade fasta kostnader föreslås, men kontinuiteten i verksamheten skall tryggas genom att ett visst årligt tillskott garanteras genom avtal mellan stat och näring. Några organisatoriska förslag beträffande W. Weibull AB (med Weibullsholms växtförädlingsanstalt) och Hilleshögs Frö AB presenteras inte i betänkandet. Däremot får utredningens diskussion kring bl.a. växtförädlingsnämnden och exportsamverkan ses som uttryck för önskemål om ett aktivt engagemang från de båda företagens sida. Likaså tar utredningen upp frågan om ett samarbete mellan det föreslagna företaget och W. Weibull AB vad gäller trädgårdsväxtförädling.

8.4.2 utsädesförening och Allmänna svenska Sveriges utsädesaktiebolaget Bakgrund I avsnitt 8.3, liksom i andra delar av detta betänkande, diskuteras relativt utförligt problem förknippade med svalövsverksamheten. Med detta ut-

Former för .svensk växrgfijráic/liug - en organismiwmförslag lll

tryck avses Sveriges utsädesförening och dess kommersiella partner Allmänna svenska utsädesaktiebolaget. Här skall tänkbara organisatoriska lösningar på dessa problem diskuteras. Vad gäller verksamheten i Svalöv har utredningen under sitt arbete funnit starka skäl som talar för ett närmande mellan den praktiska växtförädlingen och marknadsföringen. Den historiska översikt utredningen gjort har klart visat på de problem som är förknippade med att bedriva den praktiska växtförädlingen inom en organisation och marknadsföring och försäljning inom en annan. Under hela 1900-talet har man på olika sätt försökt få till stånd ett samarbete mellan utsädesföreningen och utsädesbolaget till gagn för båda parter. En förbättring har skett under senare år. Trots detta finns en viss ömsesidig irritation över att samarbetet ändå inte flyter friktionsfritt. Detta anses också ha lett till att de gemensamma mål som utsädesföreningen och utsädesbolaget företräder inte helt kunnat förverkligas. En integration av växtförädling och marknadsföring skulle enligt utredningens uppfattning leda till såväl ett bättre samband och samspel mellan de båda funktionerna som en effektivare verksamhet. Härigenom bör möjligheterna att öka spridningen av föreningens sorter öka väsentligt och leda till ökade intäkter i den samlade verksamheten. Vissa kostnader bör vidare kunna begränsas genom olika rationaliseringsåtgärder. Enligt utredningens bedömning råder i dag en relativt stor enighet om riktigheten i att föra samman i vart fall väsentliga delar av den verksamhet som nu bedrivs inom utsädesföreningen med utsädesbolagets marknadsföringsarbete. En positiv effekt är självfallet att svalövsverksamheten får en enhetlig ledning och en styrelse med övergripande ansvar för verksamheten. Härigenom kan växtförädlingsavgifter och royalties utnyttjas mera flexibelt. Hittills har dessa medel fördelats mellan Sveriges utsädesförening och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget efter vissa fastställda principer. En diskussion kring utsädesföreningen och utsädesbolaget, liksom kring tänkbara alternativ vad gäller en framtida organisation, kan ske med olika principiella utgångspunkter. Dels kan diskussionen strikt begränsas till att avse organisatoriska problem och tänkbara lösningar i syfte att effektivisera svalövsverksamheten. Dels kan diskussionen avse huvudmannaskapsoch ägarförhållanden.

Teoretiska organisationsmodeller Inledningsvis vill utredningen ta upp de organisatoriska frågorna och utgår därvid från fyra modeller, vilka legat till grund för flera av de överläggningar utredningen haft med berörda myndigheter, organisationer och företag. De fyra modellerna bygger på bedömningen att växtförädlingsverksamheten kan delas in i fyra skilda verksamhetsområden, nämligen följande: O Grundläggande forskning och utveckling, innefattande bl. a. cytogenetik med modern kromosomteknik, cell- och vävnadsodling i samband med vegetativ förökning, asexuell fröbildning och haploidframställning, biokemisk och fysiologisk metodik i fråga om kvalitets- och avkast-

ll2 Formerfo? .we/tsk válxtfiirädling - ett organisationsfärslag

ningsegenskaper, resistensförädling med resistensgenetisk analys av viktiga växtslag samt avancerad statistisk bearbetning (biometri). 0 Service, vari framför allt har inräknats viss laboratorieverksamhet (ana- Iysarbete), central administration, förvaltning av byggnader, mark och utrustning inkl. underhåll och nyanskaffning, det tekniska fáltarbetet vid prövningen av sortmaterialet samt biståndsverksamheten. O Växtförädling. Därmed avses för detförsta företagsekonomiskt lönsam växtförädling, vari inräknas förädling av växtslag som antingen på kortare eller längre sikt är lönsam. Exempel på växtslag som i dagsläget betraktas som lönsamma av förädlama är höstvete, tvåradskorn, havre, timotej, rödklöver, lusern och grönytegräs. För det andra avses förädlingsverksamhet som inte vid en strikt företagsekonomisk bedömning, åtminstone på kort sikt, ger ett ekonomiskt överskott och viss ”strategisk förädling av betydelse för jordbruks- och trädgårdsnäring samt samhälle. Exempel i dessa avseenden är förädling för vissa områden med särskilda behov, t.ex. norrlandslänen, men också förädling av växtslag som sojaböna, vallmo, solros, köksväxter samt frukt och bär. Ett flertal andra växtslag som vårvete, potatis, oljeväxter samt vissa vallgräs och vallbaljväxter intar en mellanställning mellan de två grupperna. Förädling av dessa växtslag anses inte vara direkt lönsam men företagsekonomiskt motiverad genom att ett komplett sortiment för de större odlingsarealerna på så sätt kan erbjudas företagets kunder. Över huvud torde dock en alltför strikt indelning i dessa två kategorier knappast vara meningsfylld, eftersom olika förhållanden som t. ex. utlandsförsäljning, framsteg i förädlingen, restriktioner i produktionen m. m. kan leda till avsevärt förändrade förutsättningar. O Marknadsföring inkl. uppförökning inom och utom landet av framtagna sorter. Med dessa fyra verksamhetsområden som byggstenar har utredningen konstruerat fyra organisatoriska modeller. Denförsta modellen (M I), fig. 8.2, är det förhållande som nu råder med samtliga verksamheter utom marknadsföringen förlagda till en institution av den typ utsädesföreningen representerar och marknadsföringen förlagd till ett särskilt företag. Den andra modellen (M 2), som redovisas i ñg. 8.3, bygger på att samtliga fyra verksamhetsområden inryms i ett och samma företag. Detta företag skulle således få ansvar för en bred verksamhet, inrymmande såväl den grundforskning som anses nödvändig för att företaget skall kunna bibehålla sin konkurrensförmåga och serviceverksamhet som växtförädling. Den tredje modellen (M 3), tig. 8.4, skiljer sig från den föregående på så sätt att den företagsekonomiskt lönsamma växtförädlingen och marknadsföringen bryts ut och bildar ett eget företag. Två separata organisationer bildas: O Ett branschforsknings- och serviceinstitut med viss praktisk förädlingsverksamhet, nämligen den s. k. särskilda växtförädlingen. O Ett huvudsakligen kommersiellt inriktat företag med företagsekonomiskt lönsam växtförädling och marknadsföring.

SOU l978: 23 Formerfir .svensk váxrförädlirzg - ett organisationsförslag 113

Styrelse Styrelse

Administration Administration

J l

1. Utveckling 2_ service 4. Marknadsföring

åañlfätför

Figur 8.2 Mode/I I

Styrelse

Administration

1. Utveckling 2. Service 4. Marknadsföring

åalyfgtfö

Figur 8.3 Mode/IZ

Styrelse Styrelse

Administration Administration

33 Särskild 3.b Lönsam 1. Utveckling 2. Service 4. Marknadsföring växtförädling växtförädlin Figur 8.4 Modell 3

114 Formerfiir .we/tisk växtfiiriid/iug - ett organisati()Iisj95r.sI(rg SOU l978: 23

Styrelse Styrelse

l l

Administration Administration

f? F_L_W

3- 4. Marknadsföring

1. Utveckling 2. Service - Yäxtför-

adling

Figur 8.5 Modell4 Den _âärde modellen (M4), tig. 8.5, innebär en omgruppering av modell M 3. Skillnaden är att den s. k. särskilda växtförädlingen anförtrotts det företag som arbetar med den företagsekonomiskt lönsamma förädlingen. De fyra modellerna får endast ses som principlösningar. Som den följande diskussionen kommer att visa, tvingas modifieringar av skilda slag fram då modellerna skall omformas till konkreta förslag, avsedda att ligga till grund för förhandlingar mellan aktuella parter. Utredningen återkommer senare till denna fråga.

Principiella alternativför huvudmannaskap och ägande Utredningen har också diskuterat förändringar av svalövsverksamheten med utgångspunkt från huvudmannaskaps- och ägarförhållanden. Utredningen har därvid fört sina diskussioner med utgångspunkt från tre principiella alternativ. Till grund för dessa tre alternativ har den nuvarande verksamheten legat, i så måtto att samtliga alternativ utgår från Sveriges utsädesförening och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget. Enligt detförsta alternativet (A I) fortsätter utsädesföreningen sin nuvarande verksamhet som ideell förening. Verksamheten får därvid i stort sett oförändrad karaktär. De av utsädesföreningen producerade nya sortmaterialen erbjudes som hittills efter officiellt godtagna avtal åt lämplig handelspartner; under innevarande avtalsperiod utsädesbolaget. Det andra alternativet (A 2) innebär att utsädesföreningen förstatligas. Det medför ingen väsentlig ekonomisk förändring jämfört med föregående alternativ. Den ideella föreningen bibehålles eventuellt som en stödjande sammanslutning utanför den statliga institutionens ram (jämför t. ex. Föreningen för växtförädling av frukt och bär i dess relation till försöksavdelningen för växtförädling av frukt och bär, Balsgård vid lantbruksuniversitetet). En ändring av utsädesföreningen till helstatlig institution skulle medföra intimare kontakter med övriga statliga institutioner inom landet och skulle kunna ge en starkare förhandlingsbas för samarbete med utländska statliga och privata organisationer. Även i detta alternativ bör avtal om utsädeshandeln kunna träffas med lämplig handelspartner, försåvitt icke den statliga institutionen även påtar sig uppförökning och försäljning.

SOU |978:23 Fornzerfiir .we/ask itiixtförädling - en organisationsfirslag ll5

Enligt det tredje alternativet (A 3) förs utsädesföreningen och utsädesbolaget samman till en enhet, ett gemensamt bolag.

Utredningens huvudförs/ag Utredningen har för sin del nått fram till ett lzzzvudfiirslzzg som i huvudsak bygger på modell M 2 i genomgången av tänkbara organisatoriska modeller och alternativ A 3 i den diskussion som förs kring tänkbara huvudmannaskaps- och ägarkonstruktioner. Utredningen föreslår att Sveriges utsädesförening och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget förs samman till ett nybildat företag, Svalöf AB. Enligt utredningens mening bör staten ta initiativ till förhandlingar i detta syfte. Den av utredningen förordade organisationen tillgodoser det önskemål om att föra samman växtförädling och marknadsföring som utredningen redan tidigare redovisat. Med tanke på statens i dag betydande engagemang i utsädesföreningen och jordbrukskooperationens engagemang i såväl utsädesbolaget som försäljningsorganisationen vad gäller växtförädlingsprodukter. förefaller ett fortsatt ansvarstagande från dessa båda parters sida naturligt. Också vikten av att det nya företagets verksamhet i första hand grundas på ett långsiktigt ansvar gentemot det svenska jordbruket motiverar en samverkan mellan staten och lantbrukarnas egen organisation. Utredningen vill dock inte lämna något detaljerat förslag beträffande ägarförhållandena inom det nya företaget. Olika möjligheter bör undersökas. såväl vad gäller förutsättningarna att bredda ägaransvaret som beträffande formerna för det statliga ansvarstagandet. De fortsatta förhandlingarna får ge vid handen vilken ägarstruktur som är den lämpliga. En huvuduppgift för det nya företaget bör vara att på företagsekonomiska grunder bedriva en växtförädling inriktad på i första hand det svenska jordbrukets behov. En utgångspunkt bör därvid vara att denna verksamhet skall kunna finansieras genom de intäkter försäljningen inom och utom landet av de inom företaget framtagna sorterna ger (se vidare avsnitt 8.7, s. 136). Det överskott verksamheten vid förädlingen av lönsamma växtslag ger bör således i första hand återföras till andra delar av företaget. Vid prissättningen av företagets produkter skall beaktas det mervärde de ger odlarna och samtidigt eftersträvas en skälig fördelning av överskottet mellan olika led. Verksamheten vid det nya företaget får härigenom enligt utredningens mening en klarare huvudmålsättning än utsädesföreningen f. n. har. Det nya företaget skall förse de svenska jordbruks- och trädgårdsnäringarna med det sortmaterial som svarar mot näringarnas behov.

Den klarare målsättningen gör det möjligt att begränsa sortimentet, bl. a.

i de fall andra växtförädlingsföretag förser näringama med ett sortiment som är tillfredsställande och inte företagsekonomiska eller andra skäl i Övrigt talar för att förädling av växtslaget i fråga bör ske vid företaget. Vidare ges bättre förutsättningar att koncentrera forsknings- och utvecklingsinsatserna i växtförädlingen till växtslag som ledningen av skilda anledningar anser bör prioriteras. I detta sammanhang vill dock utredningen varna för en alltför stark beto-

ll6 Førnzerfijr svensk válrrfiirädliug - ett organisation.sjörs/ag

ning av kortsiktig företagsekonomisk lönsamhet då den nya företagsbildningen diskuteras. Enligt utredningens mening talar starka skäl för att viss förädlingsverksamhet, som inte helt eller omedelbart kan finansieras genom intäkter. kan bedrivas av det nya bolaget. För att möjliggöra detta bör externa tillskott tillföras företaget. Dessa kan vara av olika slag. De främst tänkbara alternativen torde vara tillskott av de medel som tillerkänns jordbruket i samband med jordbruksförhandlingar och statsbidrag över budgeten. Enligt utredningens mening kan en förädling av sorter för regioner med sämre förutsättningar förjordbruk bidra till ett bestående jordbruk i dessa regioner. Det är enligt utredningens mening därför naturligt att omfattningen av de resurser som på detta sätt bidrar till jordbruket i dessa regioner avvägs samtidigt med andra åtgärder i samma eller liknande syfte. Sådana medel avsätts f. n. dels över statsbudgeten, dels vid jordbruksförhandlingarna. Utredningen vill i detta sammanhang erinra om att jordbrukets organisationer f. n. avsätter medel till oljeväxtförädlingen av de medel som tillerkänns jordbruket vid jordbruksförhandlingarna. Vad gäller bidragen över statsbudgeten till svalövsorganisationen bör dessa inte, som nu är fallet, vara bidrag till den allmänna verksamheten. De statliga bidragen bör i stället anvisas för avgränsade projekt. t. ex. förädling av speciella växtslag, såsom potatis, sojaböna, solros. en rad trädgårdsväxter m. fl. Därtill kan vissa projekt av större intresse för samhället komma i fråga och, eventuellt, förädling för särskilda regioner. De fortsatta förhandlingar mellan tänkbara intressenter i det nya företaget som utredningen föreslagit får ge vid handen vilka finansieringsformer som bör väljas och hur avvägningen mellan olika typer av externa tillskott skall göras. Det nya bolaget bör vidare kunna fortsätta den biståndsinriktade verksamhet som f.n. bedrivs av utsädesföreningen. Denna verksamhet bör fortsättningsvis i sin helhet bekostas av biståndsmedel (se avsnitt 8.5. s. 130). Vid de förhandlingar som föreslagits bör en noggrann analys göras av utsädesföreningens och utsädesbolagets nuvarande resurser och arbetsformer. Utredningen vill dock ange några principer som, enligt dess mening, bör vara vägledande då dessa diskussioner förs. Huvuddelen av den nuvarande verksamheten inom utsädesföreningen och utsädesbolaget bör kunna inrymmas i det nya bolaget. Utsädesföreningen bedriver visserligen i dag en omfattande forsknings- och utvecklingsverksamhet. En verksamhet av detta slag är emellertid otvivelaktigt av betydelse också för det nya bolagets förmåga att på lång sikt hävda sig i den inhemska och internationella konkurrensen. En rad angelägna områden för en ökad satsning på forskning och utveckling behandlas i kap. 7 och ll. De senaste decenniernas framsteg och ökade kunskap inom den botaniska genetiken är nu på väg att få en tillämpning inom växtförädlingen. Betydande ekonomiska satsningar på detta område har under senare år gjorts av större växtförädlingsföretag och multinationella företag, som nyligen etablerat sig på utsädesmarknaden. Enligt utredningens mening är det nödvändigt för ett på sikt framgångsrikt växtförädlingsföretag att delta i detta forsknings- och utvecklingsarbete. Den internationalisering av utsä-

SOU 1978: 23 -

Formerffii .wensr/t vä.\I_f(')'r('ic/Ii/1_g› e!! (Nganisalionsjörslug; l l7

deshandeln som nu kan skönjas torde utan tvekan leda till en skärpt konkurrens, där endast de företag som är väl rustade att möta denna kan bestå. Som framhållits aven i andra sammanhang anser utredningen det vara angeläget med en i Sverige bestående växtförädlingsverksamhet. som kan tillgodosejordbruks- och trädgårdsnäringens specifika behov samt samhällets intressen. Vidare ryms inom utsädesföreningen en omfattande och betydelsefull laboratorieverksamhet. Också denna bör återfinnas i det nya bolaget. l fråga om den filialverksamhet som bedrivs inom utsädesföreningen anser utredningen, som framgår av avsnitt 8.3, att denna till stora delar numera har spelat ut sin gamla roll. Erfarenheten visar att växtförädling inom en region ofta ger sorter som kan utnyttjas i angränsande regioner, ja. t. 0. m. från förädlingsplatsen avlägsna områden. Svenska sorter lämpliga för odling i vissa delar av Sverige har vunnit utbredning både i Europa i övrigt och i Nordamerika. Det oaktat råder den uppfattningen att en effektiv växtförädling behöver replipunkter i de olika områden inom landet som har mycket olikartade miljöförutsättningar för kulturväxterna. Utsädesföreningens nuvarande tilialverksamhet, som inte bara tillgodoser behovet av replipunkter för direkta växtförädlingsinsatser utan också tillgodoser behovet av provning av växtförädlingsmaterial, bör ses över. Prövningen bör, där direkt växtförädling inte bedrivs, kunna genomföras av lantbruksuniversitetets sortprovningsorganisation. Filialerna bör därvid kunna begränsas till en i mellersta och en i norra Sverige. Till dessa filialer bör i erforderlig utsträckning fasta försöksstationer kunna knytas. Det bör vidare prövas huruvida det, trots de redovisade kraven på en långsiktig inriktning. finns verksamheter som inte bör ingå i den nya företagsbildningen. Vissa av dessa verksamheter kan därvid komma att bedrivas med finansiering i annan form. Målet bör vara att det nya företaget redan från sin start skall ha en effektiv organisation, som motsvarar både de krav som kan ställas från kommersiell synpunkt och de krav samhälle och jordbruksnäring har rätt att ställa på ett företag med det centrala ansvar som det nya företaget skulle få. Det nya företaget skulle komma att inbegripa forsknings- och utvecklingsarbete, marknadsföring, serviceverksamhet, biståndsverksamhet, omfattande kontakter med myndigheter, organisationer och företag samt en relativt omfattande förvaltning. Företagets verksamhet bör, under styrelse och företagsledning, kunna delas in i förädlingsverksamhet, försäljningsverksamhet och administrativ verksamhet. I förädlingsverksamheten bör ingå: O Utvecklingsarbete nödvändigt för företagets växtförädling. O serviceverksamhet vid kemi-, cereal- och cytologilaboratorier. Q Förädlingsarbete. l försäljningsverksamheten bör den kommersiella verksamheten med dess utsädes-, jordbruks- och exportenheter ingå. Dessa tre enheter kan skisseras på följande sätt. Utsädesenhetens verksamhet omfattar planering, ledning och styrning av utsädesproduktionen, liksom försäljning inom landet. En effektiv uppförökning och försäljning av företagets sorter bör genomföras. Det är där-

ll8 Furnzerjfiir .svensk i(i.\I_f'(›'I'('ic/liI1g - elr organisarionsförs/ag

för - om nuvarande system. som bygger på lantmannaföreningarna som - till fördel försäljningsorganisation. består om utsädesavdelningen och lantmannaföreningarna intimt kan samverka. Jordbruksenheten ombesörjer och sköter inom ramen för den kommersiella verksamheten försöksmark, maskinpark och övrig jordbruksutrustning och leder uppförökningen av nya utsäden. Exportenheten utgör en viktig del av företagets verksamhet. Genom den borde insatserna för att marknadsföra och försälja Svalövsprodukter utomlands kunna intensiñeras. Intensifierade utländska marknadsinsatser kan medföra att Svalövsorganisationen tillförs ökade ekonomiska resurser. Exportenheten skulle således inte bara betala de egna kostnaderna utan också öka företagets övriga resurser för forsknings-, förädlings- och marknadsföringsverksamhet. En eventuell exportsamverkan med övriga svenska växtförädlingsföretag behandlas i avsnitt 8.7 (s. 136). l den administrativa verksamheten bör ingå den centrala administrationen. inkluderande planerings- och budgeteringsfrågor, personalfrågor, allmän information etc. Även samordningen av biständsverksamheten (avsnitt 8.5. s. 130) bör, liksom ansvaret för förvaltning av byggnader, mark och utrustning, organisatoriskt höra hemma under den administrativa verksamheten.

Utredningens alternativa förslag Det nu redovisade förslaget skall ses som utredningens huvudförslag. Starka skäl talar, som redan tidigare framhållits, för att såväl stat som näring bör ställa sig positiva till en konstruktiv samverkan i syfte att stärka svensk växtförädling. En samverkan inom ramen för det föreslagna nya företaget är i detta sammanhang av utomordentligt stor vikt. Skulle emellertid en lösning inte kunna uppnås i de förhandlingar som föreslås mellan tänkbara intressenter eller skulle sådana förhandlingar inte komma till stånd, vill utredningen som ett alternativ föreslå att samma 0rganzlratimi som i hinna/alternativet skapas under helstatligr huvudmannaskap. Detta förslag anknyter till alternativ A 3 (s. 114). Det föreslagna företaget blir då ett statligt företag med de arbetsuppgifter och den principiella organisation som redovisats. Med tanke på det behov av ett nära samband mellan förädling och marknadsföring som tidigare framhållits bör således det nya företaget även i sin helstatliga form upprätta en egen marknadsföringsavdelning. Samarbetet mellan Sveriges utsädesförening och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget ersätts av en integrerad, av staten ägd organisation, som har möjlighet att ta till vara såväl de ökade inhemska intäkter en effektiviserad praktisk växtförädling och en förbättrad marknadsföring kan leda till som de exportintäkter som en förstärkt satsning på utlandsmarknaden kan få till följd. Även i den händelse det nya företaget blir helstatligt torde det kunna anses rimligt att externa ekonomiska tillskott, också utöver de anslag som tilldelas över statsbudgeten, tillförs företaget. Med tanke på den diskussion som inledningsvis i detta kapitel förts om jordbruksnäringens ansvar för och behov av en väl fungerande växtförädling bör medel avsattai sam-

SOU |978:23 F0rmerfor .svensk växtförädling - ett organisatimzsjörslag ll9

band medjordbruksförhandlingarna kunna bli aktuella även vid detta alternativ. Som ett annat alternativ vill utredningen nämna ett förstatligande av Sveriges zztsädesüirening (alternativ A 2, s. ll4). Detta alternativ innebär en formell förändring av organisationens status, men i praktiken endast att föreningens nuvarande status klarläggs. Vidare bör, i den händelse detta alternativ blir aktuellt, övervägas huruvida inte nuvarande samarbete med utsädesbolaget bör upphöra och basutsäden till föreningens sorter försäljas till intresserade utsädesorgan på motsvarande sätt som sker i Storbritanmen.

8.4.3 Professur och institution för kulturväxternas genetik

och förädling l tidigare avsnitt av detta betänkande, bl. a. i kap. 7, har utredningen redovisat de skäl som talar för en intensiñering av forskningsarbetet inom ämnesområdet kulturväxternas genetik och förädling. Också av de populärvetenskapliga uppsatser utredningen publicerar i kap. ll framgår starka motiv för ett långsiktigt och kontinuerligt bedrivet vetenskapligt arbete inom detta ämnesområde. Utredningen konstaterar att ingen av de nuvarande professurerna i genetik garanterar en sådan kontinuerlig forskningsverksamhet med inriktning på våra kulturväxter. Den vetenskapliga inriktningen vid en institution förändras ofta väsentligt i samband med att en ny innehavare av professuren tillträder. Det faktum att Lunds universitets genetiska institution har en långvarig tradition beträffande kulturväxternas genetik innebär ingen garanti för en fortsatt verksamhet med denna inriktning. Denna brist bör undanröjas genom att en särskild professur i kulturväxternas genetik och förädling inrättas vid Sveriges lantbruksuniversitet. Professuren lokaliseras till Alnarp eller Svalöv. Organisatoriskt förs institutionen till lantbruksuniversitetets alnarpsdel. Detta förslag bör genomföras oberoende av vilken organisatorisk form svalövsverksamheten får. Utöver professuren bör vid institutionen finnas följande tjänster: en tjänst som docent, en som forskarassistent, en som sekreterare, en som institutionstekniker och en som laboratorieassistent. Därtill bör komma medel för 1 000 assistenttimmar, biträdespersonal, tillfällig arbetskraft och driftkostnader. Institutionens arbetsområde bör omfatta grundläggande forskning och utvecklingsarbete inom kulturväxternas genetik och förädling. [jämförelse med motsvarande verksamhet inom det nya företaget och den som understöds av växtförädlingsnämnden bör verksamheten vara mer allmängiltig, ej direkt inriktad på en specifik gröda. Gränsdragningarna mellan företaget, institutionen och den av nämnden understödda verksamheten är naturligtvis svåra att göra. Som angelägna forskningsområden för institutionen kan dock nämnas grundläggande arbeten inom kulturväxternas cytogenetik, haploidframställning, resistensgenetik, genetiska samband med produktionsfysiologi, kvantitativ och kvalitativ nedärvning med motsvarande biometriska analyser samt områdena för protoplastfusion och DNA-forskning. Vissa av dessa uppgifter kan lämpligen utvidgas och fi-

120 svensk - Formerför växtfbrfiø/li/ig e!! organisalioiisffirslug SOU I978: 23

nansieras som storprojekt genom den växtförädlingsnämnd som föreslås i det följande. En samverkan mellan den nya institutionen och Lunds universitet faller sig naturlig. Främst gäller detta universitetets institutioner för genetik. växtfysiologi. biokemi och mikrobiologi. Samtidigt bör övervägas huruvida inte den adjungerade professuren i växtförädlingsteori vid Lunds universitet bör föras till den nya institutionen. Den verksamhet som hittills bedrivits vid Lunds universitets genetiska institution vid den till utsädesföreningen förlagda enheten bör organisatoriskt överföras till den nya institutionen. Den forskning om kulturväxternas genetik som i framtiden bedrivs vid universitetet i Lund bör ske i samverkan med den nya institutionen. F. n. diskuteras på nordisk nivå uppförandet av en gemensam genbank för jordbruks- och trädgårdsväxter. Nordiska kontaktorganet för jordbruksfrågor har den l november 1977 skrivit till Nordiska ministerrådet och föreslagit att genbanken inrättas den l januari 1979 och finansieras av ministerrådet. Genbanken föreslås få en egen styrelse med ledamöter från varje nordiskt land. Den föreslås bli samförlagd med statens centrala frökontrollanstalts anläggning i Stora Råby, Lund. Om dessa förslag genomförs, finner utredningen det vara naturligt att institutionen deltar i det råd för genbanksfrågor som föreslås bli inrättat i Sverige liksom i övriga nordiska länder. Vissa gränsdragningsproblem kan uppstå mellan den nya institutionen och avdelningen för växtförädling vid lantbruksuniversitetets institution för genetik och växtförädling i Ultuna. Under de närmaste åren bör verksamheten vid avdelningen för växtförädling i Ultuna i stort kunna fortgå oförändrad. Detta motiveras främst av nödvändigheten av kontinuitet i det långsiktiga arbete växtförädlingen förutsätter. liksom av värdet i den verksamhet institutionen under sin nuvarande ledning utför. På sikt bör emellertid lantbruksuniversitetets styrelse ta initiativ till en arbetsfördelning mellan de båda institutionerna. Denna bör ta sikte på att verksamheten på Ultuna dels skall betjäna grundutbildningen med tillhörande forskarutbildning och ämnesanknytningar inom lantbruksuniversitetet. dels ges en viss specialisering på problem rörande jordbruket i mellersta och norra Sverige. Verksamheten vid den nya institutionen bör ha en bredare bas och också inrymma huvuddelen av den forskning och forskarutbildning som anknyter till den praktiska växtförädlingen vid de stora växtförädlingsanstalterna i Sydsverige. En stor del av verksamheten vid den nya institutionen får förutsättas ske i kontakt med det föreslagna svalövsbolaget, Weibullsholms växtförädlingsanstalt och Hilleshög. Därigenom kan den nyinrättade institutionen för kulturväxternas genetik och förädling bli ett dynamiskt tillskott till den växtförädlingsverksamhet som pågår i skåneregionen. Den organisatoriska placeringen inom lantbruksuniversitetet möjliggör samtidigt ett samarbete med de av universitetets institutioner som är förlagda till andra orter i landet, t. ex. Ultuna.

- ett organisationsförslag SOU t978: 23 Formerfåir .svensk växtförädling l2l

8.4.4 Inrättande! av en särskild nämndför växtförädlingsfrågor Av utredningens redovisningar i tidigare kapitel framgår att svensk växtförädling. om den skall kunna hävda sig i den framtida konkurrensen, tvingas ägna betydande uppmärksamhet åt en rad grundläggande, långsiktiga projekt av kunskaps- och kompetensgivande natur. En ökad verksamhet på dessa områden kan inte nås enbart genom den föreslagna effektiviseringen av utsädesföreningen och utsädesbolaget och inrättandet av en ny professur i kulturväxternas genetik och förädling. Det forsknings- och utvecklingsarbete som här åsyftas torde för svenskt vidkommande kunna lösas enbart genom en bred samverkan. dels mellan stat och näring. dels mellan olika berörda företag. l detta syfte föreslår utredningen bildandet av en vaxtföråidlingsitäntnd. i vilken skall inga representanter för intressenter i växtförädlingeit. Växtförädlingsnämnden skall enligt utredningens förslag i syfte att främja svensk växtförädling

O dels initiera grundläggande forsknings- och utvecklingsarbete inom för växtförädlingen avgörande områden, O dels ta initiativ till större gemensamma projekt i de fall frågeställningarna inte är av sådan natur att de naturligt faller inom de enskilda växtförädlingsföretagens arbete.

Det är angeläget att understryka att inrättandet av växtförädlingsnämnden inte får leda till att det konstruktiva samarbete som i dag bedrivs i direkt samverkan mellan t.ex. branschorganisationer och enskilda växtförädlingsföretag avbryts eller försvåras. Tvärtom finns skäl att tro att diskussionerna inom nämnden, liksom det arbete av grundläggande natur den initierar, kan leda till uppslag som motiverar nya samarbetsprojekt mellan näringsintressenter och forskare. Den verksamhet växtförädlingsnämnden bedriver bör vara projektbunden. Utredningen föreslår att de olika projekten finansieras på två principiellt olika vägar: O För att ge nämnden möjlighet till ett kontinuerligt arbete bör årligen medel tillföras verksamheten gemensamt av stat och jordbruksnäring. Storleken av detta årliga tillskott, liksom fördelningen mellan stat och näring, får avgöras genom förhandlingar. De avtal som ingås bör av hänsyn till verksamhetens karaktär omfatta minst femårsperioder. Vidare bör avtalen ta sikte på en årlig förändring motsvarande penningvärdeförändringen. Inför den första avtalsperioden bör överläggningarna anknytas till de förhandlingar utredningen tidigare föreslagit beträffande samgående mellan utsädesföreningen och utsädesbolaget. O Utöver den bas för växtförädlingsnämndens verksamhet som garanteras genom de avtalsbundna tillskotten bör ytterligare medel kunna tillföras verksamheten. Omfattningen av dessa blir beroende dels av diskussionerna inom växtförädlingsnämnden, dels - och främst - av det intresse växtförädlingsföretagen och jordbruksnäringen i stort redovisar för en genom samverkan förstärkt kunskaps- och kompetensnivå inom svensk växtförädling.

122 svans/t -

Fornzerfir växrfiiriidling ett organisationsförslag

Den finansieringsform utredningen föreslår anknyter delvis till en form av gemensamt finansierad forskning - kollektiv forskning - på vilken fle-

ra exempel redan finns. Den dominerande delen av den kollektiva forskningen finns inom industridepartementets ansvarsområde. Medelstilldelningen sker via Styrelsen för teknisk utveckling (STU). Stödet till kollektiv forskning är således en av STU:s stödformer. Denna stödform tillämpas där en bransch eller grupper av företag/organ gemensamt med STU satsar medel för lösandet av vissa angelägna uppgifter. Uppgifterna sammanförs och specificeras i ett ramprogram. Organisationen av kollektiv forskning har av STU till utredningen redovisats på följande sätt: De företag/organ som vill delta i den kollektiva forskningen bildar en för ändamålet speciell stiftelse. Stiftelsen och STU är avtalsparter. STU:s samverkan med näringslivet regleras genom ett flerårigt avtal (maximalt fem år) med vederbörande bransch. Samverkan avser genomförandet av viss verksamhet. Avtalet grundas på ett av stiftelsen framlagt ramprogram. Stiftelsen har således programansvar. Ansvaret för verksamhetens genomförande ligger på en särskild programstyrelse enligt av regeringen fastställd instruktion. Styrelsen har härigenom genomförandeansvørr. Programstyrelsen fastställer på grundval av det mellan STU och stiftelsen överenskomna ramprogrammet en programbudget. Vid sidan om ramprogrammet kan programstyrelsen även ha an-

1 1 - Stiftelse STU (företag/ organ)

2. Avtal mellan STU och stiftelsen 3. Ramprogram “““““““

r

| i Programstyrelse

Institut 5_ : : | l Expertkommittéer l + | (forskningsråd) l | I . l I Vissa | 6 i

f°5ki95 l Verkställande

resurser | : resurser (ekon. och tekn. adm.)

l

i l l i I i u 7. Forskningsl | resurser

- F0rn1er_f(›r .sve/tsk viixrfiiriidling el! organisulio/isjürs/(rg 123

svaret för t. ex. uppdragsforskning. Programstyrelsen kan till sitt förfogande ha ett forskningsråd eller en expertkommitté vars ledamöter utses av styrelsen. Dessa organs främsta uppgifter är att vara idéskapande. upprätta programförslag och bedöma verksamhetens resultat. Programstyrelsen kan köpa tjänster från institutioner med lämpliga resurser. Detta synsätt utvecklas av STU-kommittén på följande sätt i betänkandet (SOU 1977:64) STU:s stöd till teknisk forskning och innovation: ”STU har under senare år strävat efter att inte bygga upp nya forskningsinstitut och att så långt möjligt lägga ut nya kollektiva forskningsinsatser på t. ex. högskolorna. STU-kommittén vill starkt förorda denna princip samt peka på möjligheten att åstadkomma en lösare koppling mellan institut och program och på så sätt kunna använda befintliga kollektiva forskningsinstitut för nya program. STU bör framgent använda den kollektiva stödformen mer aktivt och flexibelt samt tillmäta företagens tinansieringsvilja större betydelse vid bedömningen av angelägenheten av de kollektiva forskningsinsatserna.

STU:s stöd till kollektiv forskning redovisas i tabell 8.2.

Tabell 8.2 Kollektiv forskning inom STU, bidrag enligt nu gällande 3-årsavtal, l 000-tal kr.

“ Avtalet avser 5 år. ° Avtalet avser 1,5 år. ” Avtalet avser l år. i Avtalet avser 2,5 år. e Avtalet avser 2 år.

134 F0rn1er_f(ir .svensk vái.rt_fr›'r'iidlilzg - e!! organisarionsförslag

Kollektiv forskning bedrivs också inom jordbruksdepartementets ansvarsområde. Sålunda finns där: O Jordbrukstekniska institutet. Avtal om dess verksamhet ingås mellan staten och Stiftelsen Svensk jordbruksteknisk forskning. För avtalsperioden den l juli 1978 - den 30juni 1981 är totalramen 7937 000 kr.. varav staten bidrar med 5 469000 kr. och stiftelsen med 2 468000 kr. O Institutet för skogsförbättring. Avtal ingås mellan staten och Stiftelsen Skogsförbättring. Nu gällande avtal är treårigt och löper ut den 30 juni 1978. l avvaktan på betänkande från 1973 års skogsutredning har ett ettårsavtal för tiden den ljuli 1978 - den 30juni 1979 slutits. Enligt avtalet bidrar staten med 2 743 000 kr. och stiftelsen förbinder sig att tillskjuta lägst 3978000 kr. O Nämnden för skogsteknisk forskning. Avtal ingås mellan staten och Stiftelsen Skogsteknisk FoU. l motsats till de två föregående bedriver nämnden inte någon egen verksamhet. utan denna utförs vid befintliga forskningsinstitutioner. Nu gällande avtal är treårigt och löper ut den 30 juni 1978. l avvaktan på betänkande från 1973 års skogsutredning har ett ettårsavtal slutits för tiden den ljuli 1978 - den 30juni 1979. Enligt avtalet bidrar staten med 5 040000 kr. och stiftelsen förbinder sig att tillskjuta lägst 7560000 kr. O Institutet för vatten- och luftvårdsforskning (lVL). Avtal ingås mellan staten och Stiftelsen Industrins vatten- och luftvårdsforskning. Nu gällande avtal är tvåårigt och löper ut den 30juni 1978. Enligt avtalet skall vardera parten medverka i finansieringen av verksamheten genom ett bidrag av 3,8 milj. kr./år. Ett ettårsavtal för tiden den ljuli 1978 - den 30 juni 1979 har slutits i vilket parterna förbinder sig att bidra med 5.5 milj. kr. var. Avsikten är att därefter återgå till den tidigare ordningen med treårsavtal. Beträffande de verksamheter som aktualiseras inom den icke avtalsbundna delen av växtförädlingsnämndens verksamhet bör olika finansieringsformer kunna bli aktuella. l första hand bör dock nämndens strävan vara att initiera projekt av sådan betydelse för olika delar av svensktjordbruk att en finansiering genom tillskott från berörda företag och branschorganisationer ter sig naturlig. l vissa fall torde nämnden dock komma att initiera projekt väl lämpade för en finansiering med hjälp av forskningsrådsorganisationen (inkluderande såväl forskningsrådsnämnden som skogsoch jordbrukets forskningsråd samt det naturvetenskapliga forskningsrådet). l dessa fall inger nämnden ansökan därom. Växtförädlingsnämnden skall inte ses som en konkurrent till forskningsråden. Därav följer att forskningsrådens ansvar för grundläggande forskning inom området kulturväxternas genetik och förädling inte upphör eller minskas i den händelse nämnden inrättas. Vidare kan vissa långsiktiga och omfattande projekt av grundläggande natur också ha den karaktären att de i första hand bör anses vara av direkt statligt intresse. l dessa fall bör växtförädlingsnämnden hos lantbruksuniversitetets styrelse begära att projekten tas upp i lantbruksuniversitetets petita, varigenom de kan föras in i den ordinarie budgetbehandlingen och avvägas gentemot andra framförda forskningsbehov. Ofta kan en samver-

- Formerñr .svensk växtfirädling ett organisationsförslag 125

kan mellan olika intressenter leda till att skilda ñnansieringsvägar kombineras. De medel som hittills gått till skogs- och jordbrukets forskningsråd från icke ägarmarkerade växtförädlingsavgifter bör fortsättningsvis tillfalla växtförädlingsnämnden. Likaså bör framställningar från W. Weibull AB om bidrag i framtiden prövas av nämnden. Växtförädlingsnämnden kan självfallet inte omedelbart ta upp till behandling samtliga de problem inom växtförädlingen och angränsande ämnesområden som angetts i kapitlen 7 och ll. En del av dem hör naturligt till arbetsområdet för institutionen för kulturväxternas genetik och förädling. andra ryms inom det nya företagets nödvändiga forsknings- och utveck- Iingsarbete. En lång rad problem kvarstår emellertid. De viktigaste kulturväxternas kromosomala och plasmatiska konstitution bör klarläggas som storprojekt. Vidare bör t. ex. överflyttning av resistens- och produktionsgener mellan arter och släkten genom kromosomutbyten studeras liksom betydelsen av avlägsna korsningar i växtförädlingen och olika problem inom gränsområdena till växtfysiologi och biokemi, t. ex. intensiñerad fotosyntes och kvävefixering. Inom de projekttyper som bedöms mest angelägna bör nämnden initiera arbetsinsatser, i första hand vid institutioner där dessa områden är företrädda. Nämnden kan också finna det angeläget att stödja större projekt som normalt inte ryms inom budgeten för institutionen för kulturväxternas genetik och förädling eller de olika växtförädlingsföretagen. Hit kan t.ex. större projekt för utnyttjande av protoplastfusionering eller DNA-forskning inom växtförädlingen räknas. Till en annan typ av forsknings- och utvecklingsarbete som nämnden bör kunna stödja hör förädlingsprojekt som normalt inte hör hemma i ett kommersiellt växtförädlingsföretag. Till denna kan även räknas sojabönförädlingen vid Algot Holmberg och de ärtgenetiska arbetena vid Weibullsholm. Utöver sådan strategisk förädling bör nämnden kunna stödja utvecklingsarbete för vissa större växtförädlingsprojekt, bl. a. för utveckling av hybridförädlingen av vete, korn och oljeväxter. Växtförädlingsnämndens roll är att komplettera det arbete som bedrivs inom de enskilda växtförädlingsföretagen och vid olika vetenskapliga institutioner. liksom att ta initiativ till insatser på områden där sådana annars inte skulle ha kommit till stånd. Det bör betonas att resultaten av den verksamhet som finansieras med statliga medel via växtförädlingsnämnden bör vara tillgängliga för samtliga växtförädlingsföretag i landet. Till växtförädlingsnämnden bör ingen omfattande organisatorisk apparat knytas. Utredningen föreslår endast inrättandet av en kvalificerad tjänst som forskningsledare. Denne skall vara föredragande i växtförädlingsnämnden. vara dess verkställande tjänsteman och koordinera den verksamhet som initieras av växtförädlingsnämnden.För att anknyta växtförädlingsnämnden till den verksamhet som bedrivs i skåneregionen bör forskningsledaren lokalmässigt placeras vid den föreslagna institutionen för kulturväxternas genetik och förädling. Detta förslag innebär att ingen forskningsorganisation byggs upp i anknytning till växtförädlingsnämnden. Redan tidigare har sagts att verksamheten bör vara projektbunden. De projekt som kommer till stånd genom nämndens försorg bör, med hänsyn tagen till de olika projektens krav, uppdras åt befintliga växtförädlingsan-

- SOU 1978: 33

126 FOrmerfFir svensk växtffiliidlilzg er! organisuri(›iz.sj7ir.slug

stalter och vetenskapligainstitutioner att genomföra. Nämnden bör också i varje enskilt fall undersöka möjligheterna att genom projektgrupper föra samman den för projektet nödvändiga kompetensen. oberoende av inom vilket företag eller vilken institution denna kompetens finns. Nämnden bör utgöra ett eget organ men lämna sina årliga zmslagsframställningar till regeringen via Sveriges lantbruksuniversitet. Lantbruksuniversitetet bör också svara för administration och förvaltning av medel at nämnden. Nämndens ledamöter bör tillsättas av regeringen efter förslag från berörda myndigheter och organisationer. l nämnden bör ingå representanter för lantbruksuniversitetet, naturvetenskapliga forskningsrådet. statens rad för skogs- och jordbruksforskning. de tre stora växtförädlingsanstalterna. lantbruksstyrelsen. livsmedelsverket och näringen. Utredningens förslag skall ses som ett positivt ställningstagande till den ökade samverkan kring grundläggande problem som såväl Hilleshögs Frö AB som Sveriges utsädesförening pläderat för. Flera av de mål företrädare för Hilleshögs Frö AB angett för det branschforskningsinstitut som föreslogs vid den tidigare onmämnda uppvaktningen för jordbruksminister Svante Lundkvist år 1974 torde kunna uppnås genom en samverkan inom växtförädlingsnämndens ram. Att utredningen inte föreslår ett branschforskningsinstitut av den typ Hilleshögs Frö AB har föreslagit får endast ses som ett uttryck för utredningens bedömning att förutsättningar f. n. inte finns för en organisatorisk samverkan av denna typ. Därtill torde möjligheterna att föra samman bästa möjliga sakkunskap kring väsentliga forsknings- och utvecklingsprojekt vara störst inom ramen för projekt som från fall till fall särskilt utformas för sitt syfte. Vidare kan behov finnas av skilda fmansieringsformer för de olika som kan bli aktuella, liksom en projekt viss organisatorisk flexibilitet möjliggör en bättre anpassning till snabbt framväxande behov. Frågan om växtförädlingsnämndens möjligheter att spela en roll i det nordiska samarbetet diskuteras i avsnitt 8.6 (s. l3l).

8.4.5 Växtförädling med frukt, bär och övriga trädgårdsväxier Frukt och bär Förädling med frukt och bär bedrivs vid lantbruksuniversitetets försöksavdelningi Balsgård. Avdelningens budget omfattar budgetåret 1977/78 ca 1,3 milj. kr. Av den redovisning som i kap. 9 (s. 158) lämnas rörande arbetet i Balsgård framgår att detta till mycket stor del är inriktat på praktisk förädling. Som resultat av detta arbete har också en rad frukt- och bärsorter av kommersiellt intresse tagits fram. År 1975 träffades ett avtal mellan lantbrukshögskolan och Hammenhögs Frö AB angående bl. a. marknadsföringen av Balsgårds sorter. Ett samarbete finns således redan mellan Allmänna svenska utsädesaktiebolaget, Hammenhögs Frö ABzs moderbolag, och Balsgård. Förädlingen av frukt och bär är för berörda branscher utomordentligt viktig men företagsekonomiskt på kort sikt icke lönsam. Utredningen vill i detta sammanhang erinra om att verksamheten i Balsgård inleddes av branschen och att denna fram till år 1970 deltog i finansieringen. Slutligen kan

- F0rn1erf(ir .svensk växrföiráic//ilzg ett 0rganisationsjörslczg 127

delar av den hittillsvarande verksamheten vid Balsgård karakteriseras som grundläggande forskning. Frågan om den framtida organisatoriska placeringen av verksamheten vid Balsgård bör tas upp i samband med de av utredningen föreslagna förhandlingarna beträffande ett samgående mellan Sveriges utsädesförening och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget. Utredningen föreslår emellertid för sin del att verksamheten vid Balsgård förs till det nya företag utredningen föreslagit under 8.4.2 med tanke på den inriktning mot praktisk förädling som redan framhållits. I den händelse utredningens förslag om inrättande av en ny institution för kulturväxternas genetik och förädling i Alnarp eller Svalöv genomförs. torde en anknytning till denna institution - i vart fall beträffande vissa, forskningsinriktade delar av Balsgårds verksamhet - vara möjlig som ett zindrahandsalternativ.

Öt/rigtz trädgårdsväxter

lnom Svalövsorganisationen är verksamheten beträffande trädgårdsväxter förlagd till Hammenhög. Förädlingen bedrivs vid utsädesföreningens trädgårdsväxtavdelning som budgetåret 1976/77 hade en budget av ca 2 milj. kr. Fröhanteringen och försäljningen ombesörjs av utsädesbolagets dotterbolag Hammenhögs Frö AB i samarbete med Ohlsens Enke AS. Som framhållits har verksamheten tidigare inte visat tillfredsställande ekonomiskt resultat. Ur olika aspekter är det emellertid enligt utredningens mening angeläget att det även i fortsättningen bedrivs en förädling av trädgårdsväxter inom landet. Tidigare har framhållits betydelsen av detta för bl. a. trädgårdsnäringens produktivitets- och effektivitetsutveckling och upprätthållandet av en livsmedelsberedskap vid avspärrning liksom att en fortsatt förädling av en rad köksväxter är angelägen från folkhälsosynpunkt. Flera av dessa skäl talar för ett framtida statligt stöd i någon form till förädlingen av köksväxter samt frukt och bär. Också i fråga om förädlingen av prydnadsväxter torde externa bidrag kunna motiveras med hänsyn till den relativt ringa avsättningen av fröer och annat förökningsmaterial inom landet och de ekonomiska problem som denna produktionsgren f. n. brottas med. Dessa externa bidrag borde i huvudsak tillföras från trädgårdsnäringens avnämare. Beträffande statens stöd till förädlingen av trädgårdsväxter förutsätter utredningen att 1974 års trädgårdsnäringsutredning kommer att lämna underlag för en bedömning av vilka växtslag detta stöd bör omfatta. 1974 års trädgårdsnäringsutredning väntas lägga fram sina förslag under år 1978. Mot bakgrund av motiven för ett statligt stöd till förädling av trädgårdsväxter finner utredningen det vara naturligt att sådan förädling sker inom det nya företagets ram. De förhandlingar som utredningen föreslagit bör därför sikta på en integrering av verksamheten i Hammenhög i det företagets

nya

förädlings- och marknadsföringsdelar. Enligt utredningens uppfattning bör emellertid verksamheten på trädgårdsområdet kunna rationaliseras i betydande utsträckning. Utredningen vill i sammanhanget erinra om W. Weibull AB:s positiva inställning till ett samarbete i fråga om förädling av trädgårdsväxter. Staten bör sålunda ta

128 For/nerför svensk väixrfiiráidlizig - ett organisarionsifirs/ag SOU 1978: 23

initiativ till att i den del de föreslagna förhandlingarna avser denna fråga även W. Weibull AB deltar.

8.4.6 De ekonomiska konsekvenserna av utredningens organisatoriska förslag Från vissa utgångspunkter skulle självfallet en noggrann redovisning av de kostnader som är förknippade med utredningens organisatoriska förslag ha varit önskvärd. Detta skulle då förutsätta en detaljerad redovisning också av det föreslagna nya företagets organisation. Utredningen har emellertid bedömt det vara olämpligt att nu göra en ekonomisk redovisning av det slag som här nämnts med hänsyn till de föreslagna förhandlingarna. Utredningen föreslår, som framgått av tidigare avsnitt i detta kapitel. att staten tar initativ till förhandlingar rörande bl. a. tre frågor: O Bildandet av ett nytt företag, eventuellt med staten ochjordbrukskooperationen som ägare, men också med andra ägarkonstruktioner tänkbara. 0 lnrättandet av en växtförädlingsnämnd, vars verksamhet till en del finaniseras av staten och näringen gemensamt. O Den organisatoriska placeringen av lantbruksuniversitetets försöksavdelning för frukt och bär i Balsgård. Ett tydligt samband finns vad gäller det föreslagna nya företaget mellan organisatoriska lösningar, investeringsbehov. tänkbara finansieringsformer, ägarförhållanden och andra viktiga faktorer. Ett samband finns också mellan de förhandlingslösningar som kan nås beträffande det föreslagna företaget och den föreslagna växtförädlingsnämnden. Utredningen har därför föreslagit att förhandlingarna i dessa båda avseenden skall föras samtidigt. För statens vidkommande finns det också anledning att, i samband med att eventuella förhandlingar förs, väga in de insatser som från statens sida kan bli aktuella i den händelse utredningens förslag om inrättandet av en särskild professur och institution för kulturväxternas genetik och förädling genomförs. Omfattningen av en sådan institutions arbete blir också i vissa avseenden beroende av de organisatoriska och ekonomiska lösningar parterna kan finna för det nya företaget och för växtförädlingsnämnden. Utredningen vill också erinra om möjligheten att de föreslagna förhandlingarna inte leder till positiva överenskommelser, eller att förhandlingar alls inte upptas. Skulle av något av dessa skäl ett av utredningens alternativa förslag, t. ex. bildandet av ett helstatligt växtförädlingsföretag. i stället komma att genomföras kan detta få konsekvenser också för bedömningen av växtförädlingsnämnden och dess arbete. Samma förhållande gäller om framtida beslut t. ex. inskränks till att omfatta en upprustning och effekti-

visering av Syeriges utsädesförening.

Mot den här bakgrunden bör de parter som kan komma att delta i de föreslagna förhandlingarna i samband med att dessa genomförs få möjlighet att diskutera också kostnader för och finansiering av utredningens förslag. Utredningen har således avstått från att presentera kalkyler som vid för-

SOU 1978: 23 Former för svensk växtförädling - ett organisationsförslag 129

handlingarna skulle kunna uppfattas som bindande för staten eller någon annan av de tänkbara parterna. Vid de förhandlingar som avses upptas om bildande av ett nytt växtförädlingsföretag, Svalöf AB, kommer självfallet en värdering av de tillgångar, såväl materiella som immateriella, som resp. delägare tillför det nya företaget att vara nödvändig. Det ankommer på parterna i dessa förhandlingar att göra en sådan värdering. I detta sammanhang vill dock utredningen framhålla det betydande värde som utsädesföreningens sortmaterial och samlade kunskap har. Som framgått av avsnitt 8.3 är utsädesföreningens byggnadsbestånd i behov av en kraftig upprustning. Utsädesföreningen har till utredningen anmält behov av betydande investeringar i framför allt Svalöv. Bland dessa behov märks bl. a. arbets- och lagerlokaler för stråsädesavdelningarna inkl. panncentral, lokaler för oljeväxtavdelningen, till- och ombyggnad av kemiska laboratoriet, nybyggnad av maskinhall (inkl. verkstadslokaler), lokaler för u-landsverksamheten, nybyggnad av ca 5000 m” växthus samt allmän översyn av anläggningsbeståndet i Svalöv. Därutöver behövs enligt utsädesföreningen vissa investeringar i första hand i Hammenhög och Röbäcksdalen. Vidare måste allvarliga brister i arbetsmiljön omedelbart avhjälpas. Kostnaden för samtliga dessa investeringar har av utsädesföreningen beräknats till totalt ca 34 milj. kr. i 1977 års prisläge. Enligt utredningens mening är många av de investeringar som föreslagits ofrånkomliga. Investeringarna i utsädesföreningen har under en följd av år varit otillräckliga. En bidragande anledning till detta har varit att föreningen endast i vissa hänseenden behandlats som en statlig institution. Bl. a. har som tidigare påtalats det statliga bidraget till verksamheten motsvarat ett bestämt antal tjänster. Däremot har under senare år inga statliga medel till investeringar lämnats i annan form än att vissa investeringar utförts som beredskapsarbeten. Detta har emellertid inte varit möjligt i Svalöv där anläggningsbeståndet också är mest nedslitet. Styrelsen för jordbrukets högskolor och SVA konstaterade också i sitt yttrande över anslagsframställningen från utsädesföreningen för budgetåret 1977/78 att den upprustning av jordbruksforskningen i form av lokaler och tekniska anläggningar som ägt rum inom den statliga sektorn inte kommit utsädesföreningen till del. Utredningen bedömer för sin del att, utöver avhjälpandet av vissa allvarliga brister i arbetsmiljön som påtalats i avsnitt 8.3, nybyggnad av arbetsoch lagerlokaler för stråsädesavdelningarna, nybyggnad av ca hälften av den önskade växthusytan samt till» och ombyggnad av det kemiska laboratoriet är de mest angelägna investeringarna i nu nämnd ordning. Kostnaden för dessa uppskattas till mellan 15 och 20 milj. kr. En till- och ombyggnad av kemiska laboratoriet enligt utsädesföreningens förslag torde därvid medge att institutionen för kulturväxternas genetik och förädling kan beredas ändamålsenliga lokaler om den förläggs till Svalöv. Enligt utredningens uppfattning ankommer det närmast på det nya företagets ledning att ta ställning till vilka investeringar som skall genomföras. För växtförädlingsnämndens vidkommande bedömer utredningen att de fasta kostnaderna blir relativt blygsamma. För lön åt forskningsledaren, arvoden till nämndens ledamöter, resekostnader, övriga omkostnader

130 - For/nerför .svensk växtyförädling ett organisationsförslag

m. m. bedöms 300000 kr. i 1977 års pris- och löneläge vara tillräckligt. Härtill kommer dels de medel som staten tillskjuter som ett grundbidrag till nämndens verksamhet tillsammans medjordbruksnäringen, dels de ytterligare medel över statsbudgeten som nämndens anslagsframställningar kan motivera. g Utredningen har slutligen beräknat driftkostnaderna för institutionen för kulturväxternas genetik och förädling. Som framgår av nedanstående sammanställning bedöms de uppgå till drygt 1,1 milj. kr. i 1977 års pris- och löneläge.

Biträdespersonal m. m. till disposition för den genetiska institutionen vid Lunds universitet 100000

Summa l 114000

Därvid bör medel till lön åt den adjungerade professuren föras över från anslaget till den genetiska institutionen vid Lunds universitet. l fråga om medlen för personal m. m. till den genetiska institutionens disposition anvisas dessa f. n. till Sveriges utsädesförening. Utredningen vill påpeka att driftkostnaderna för institutionen kan komma att öka som ett resultat av de förhandlingar som föreslås upptagna, bl. a. genom att en del av lantbruksuniversitetets försöksavdelning för växtförädling av frukt och bär eventuellt förs till institutionen.

8.5 Växtförädlingen i biståndsarbetet

Den betydelse växtförädlingen kan ha för utvecklingen av jordbruksproduktionen i u-länderna har utförligt diskuterats tidigare i detta betänkande, dels i avsnitt 4.1 (s. 44) och dels i inledningen till detta kapitel (s. 89). En redovisning av växtförädlingens roll i biståndsarbetet lämnas dock framför allt i kap. 5 (s. 58). Enligt utredningen finns framför allt två avgörande skäl som talar för att växtförädlingsinsatserna ges en framträdande roll inom ramen för det svenska jordbruksbiståndet. För det första har inom svensk växtförädling, genom dess långa tradition och den framträdande internationella ställning den även i dag har, betydande kunskaper samlats. Dessa skulle kunna tillgodogöras också inom ramen för biståndsarbetct. De erfarenheter som redan vunnits genom det arbete Sveriges utsädesförening sedan lång tid bedrivit på hemställan av FAO och

Formerför svensk växtföräd/itzg - ett organisatiolzsfirslag 131

[AEA och med finansiering övervägande från SIDA talar i samma riktning. För det andra har växtförädling - dvs. arbetet med att få fram för olika värdefulla länder optimalt grödor en strategisk betydelse. Detta har, som tidigare redovisats, lett till att multinationella företag engagerat sig på området. Detta engagemang tar självfallet sikte på största möjliga ekonomiska vinst för dessa företag. En samverkan mellan å ena sidan myndigheter och forskare i u-länderna och å andra sidan ett neutralt land som Sverige torde avgjort vara att föredra från flera utgångspunkter för mottagarländerna. Som framgått av kap. 5 har genom åren en allt större biståndsinriktad verksamhet byggts upp inom utsädesföreningen. Någon motsvarighet till denna finns inte inom övriga svenska växtförädlingsföretag. Samtidigt kan noteras att förhandlingar förts mellan SIDA och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget rörande möjligheterna att utbilda personal för vissa u-länder i frågor som rör utsädeshanteringen, t. ex. åtgärder för förökning av förädlat material, kontraktsodlingar, skörd och rensning av utsäde. En sådan utbyggd verksamhet skulle enligt utredningens mening utgöra ett värdefullt komplement till det arbete utsädesföreningen och statens centrala frökontrollanstalt nu utför inom biståndsverksamheten. Det vidgade engagemanget i biståndsverksamheten har emellertid också inneburit svårigheter för utsädesföreningen, genom att personal periodvis fått föras över från den ordinarie verksamheten till biståndsarbetet. Vidare har inte utsädesföreningen tidigare fått full kostnadstäckning för sina kostnader för biståndsverksamheten (se avsnitt 5.3, s. 63). Att så sker är i och för sig rimligt, med tanke på att de experter som deltar i exempelvis ulandskurserna förvärvar sin kunskapjust i det ordinarie arbetet. Utsädesföreningen har föreslagit att en u-landsavdelning inrättas. Om så bör ske ligger inte inom utredningens kompetens att avgöra. Det avgörande därvidlag är statsmakternas bedömning av det framtida biståndsarbetets inriktning. Utredningen vill således inte lämna förslag i detta avseende. För vissa arbetsuppgifter, främst planering, uppföljning och samordning av den verksamhet som redan i dag bedrivs, bör däremot särskilda medel anslås inom ramen för statsbudgetens biståndsanslag. Utredningen förutsätter slutligen att möjligheterna till samordning med motsvarande verksamhet vid Sveriges lantbruksuniversitet som har den mest omfattande biståndsverksamheten på lantbruksområdet undersöks i samband med bildningen av det föreslagna företaget. Lantbruksuniversitetet svarar för övrigt i dag för samordning och planering av frökontrollanstaltens biståndsverksamhet. Utredningen förutsätter att en närmare analys görs av de kostnader som är förknippade med biståndsverksamheten i syfte att uppnå den lösning som här föreslagits.

8.6 Nordisk samverkan

8.6.1 Tänkbara samverkansprojekt De nordiska länderna har ett visst begränsat samarbete vad gäller forskning, utveckling och praktisk verksamhet på växtförädlingens område.

132 Fornrerfáir svensk växtförädlirzg - ett organisationsförslczg SOU 1978: 23

Som framgår av kap. 4.3 är verksamheten splittrad. Samarbetet skeri stort sett på individuellt initiativ och mellan enskilda forskare, oftast ingående i någon av de arbetsgrupper som satts upp av Nordiska jordbruksforskares förening. Några gemensamma växtförädlingsprojekt har stöd av jordbruksforskningsrådens Nordiskt kontaktorgan för jordbruksforskning, men egentligt samordnat utvecklingsarbete förekommer inte. Enstaka fall av bilateralt samordnad praktisk växtförädlingsverksamhet utgör snarare undantag än regel. Man kan konstatera att ett antal relativt små enheter bedriver fristående växtförädlingsverksamhet i konkurrens snarare än i samverkan med varandra. Detta leder till alltför många parallella insatser mot samma mål. I stället bör de knappa resurserna i form av välutbildade växtförädlare utnyttjas i samarbete och i en välplanerad samverkan inom Norden. Man har emellertid iett avseende lyckats, nämligen beträffande forskarutbildningen inom växtförädling. Den är sedan några år tillbaka samordnad med gemensamma doktorandkuser altemerande mellan de olika länderna. Genom att man har en något olika inriktning av växtförädlingsforskningen vid de olika lärosätena har doktorandkurserna på ett utomordentligt sätt kunnat komplettera varandra. Denna samordnade och gemensamma forskamtbildnings värde har med skärpa framhållits vid utredningens kontakter med de övriga nordiska ländernas växtförädlare och forskare inom området. Man har emellertid också givit uttryck för ett betydande intresse för en utbyggd nordisk samverkan även i övrigt. Främst har därvid en samverkan inom forskning i kulturväxternas genetik och förädlingsteori framhållits, men intresse har uttryckts också för en samordning av utvecklingsarbetet. t. ex. i resistens- och kvalitetsförädlingen. Utredningen vill för sin del framhålla följande. Resp. land har begränsade resurser och kan inte på egen hand täcka hela fältet av utvecklings- och forskningsuppgifter. Förutsättningarna ökas väsentligt om en gemensamt planerad och samordnad nordisk insats kunde åstadkommas. Denna samordnade insats borde exempelvis kunna omfatta: O forskning inom kulturväxternas cytogenetik, O forskning i växtförädlingsteori med speciell hänsyn till kvantitativ genetik, O utveckling av växtförädlingsmetodik, med utnyttjande av senaste rön inom molekylärbiologi och mikrobiologi, t. ex. med vävnads- och cellkulturer, O utveckling av metodik och genetiska förutsättningar för resistensförädling mot olika parasiter och växtsjukdomar, 0 forskning kring möjligheterna att utnyttja biologiska system för t.ex. kväveñxering i växtförädlingsarbetet, O produktionsfysiologisk forskning som förutsättning för växtförädling samt O utvecklingsarbete för att klarlägga kvalitetsproblematiken i växtförädlingsarbetet. Andra arbetsområden, bl.a. art- och släkthybridisering. polyploidi- och

Formerför svensk växtförädling - ett organisationsförslag 133

mutationsforskning, torde likaledes vara lämpliga för samordnade insatser. Starka motiv finns också för att den samordnade forskarutbildningen inom området byggs ut. En sådan vidgad samverkan torde för övrigt bli en naturlig följd om det ovan nämnda samarbetet kan inledas, åtminstone inom vissa avsnitt. Utredningen är medveten om svårigheten att bedriva en samordnad forsknings- och utvecklingsverksamhet, där arbetet i ett senare skede för över i utvecklandet av ett nytt odlingsmaterial nya sorter, marknadsförda av med varandra konkurrerande växtförädlingsföretag. Man kan emellertid samtidigt förutse att svårigheterna i en framtida förädlingsverksamhet blir allt större och att detta kommer att framtvinga en samverkan. Mot denna bakgrund skall man också se det starka intresse för samverkan som uttalats vid utredningens överläggningar med företrädare för växtförädlingsarbetet i de nordiska länderna. Olika tänkbara områden för samverkan skall här kort kommenteras. Praktisk förädling. - I fråga om den praktiska växtförädlingen sker redan ett visst samarbete, om än ännu så länge mycket begränsat. Det bör ankomma på de olika växtförädlande enheterna eller företagen att själva besluta om samarbete med lämplig partner. Beträffande de enheter som kontrolleras av resp. stater och resp. kooperativa organ torde goda förutsättningar föreligga for en framtida samverkan. Utredningen vill också starkt betona det angelägna i att sådant samarbete vidareutvecklas i syfte att göra den nordiska växtförädlingen bättre rustad att möta den internationella konkurrensen. En framgångsrik nordisk förädling är den bästa garantin för att jordbruket i de nordiska länderna i framtiden skall kunna förses med bästa möjliga, välanpassade odlingsmaterial. Användningen av icke nordiska sorter betyder ett flöde av royaltymedel till växtförädling i andra områden. Dessa medel kommer inte att användas för att ytterligare förbättra förutsättningarna för den nordiska jordbruksproduktionen. - Miljöproblem. Man bör uppmärksamma de likartade problem de nordiska länderna har beträffande jordbrukets inverkan på miljön. l diskussionen har i alla länderna användningen av bekämpningsmedel fått en central ställning. Resistensförädlingen erbjuder ett biologiskt attraktivt alternativ. Detta område torde vara väl lämpat för en samverkan i syfte att snabbt nå praktiska resultat. - Kva/itetsförbättring. Utredningen har tidigare i olika sammanhang pekat pâ växtförädlingens möjligheter att förbättra kvaliteten hos jordbruksoch trädgårdsprodukter. Problemen är härvidlag många och likartade i Norden och samordnade insatser förefaller naturliga. - Marginella odlingsområden. Utredningen vill speciellt stryka under värdet av en samverkan i förädling av växtslag för typiskt nordiska od- Iingsbetingelser i s. k. marginella odlingsområden med specifika krav på t. ex. vinterhärdighet eller tidig mognad. Särskilt Norge, Sverige och Finland har en mängd gemensamma växtförädlingsuppgifter av denna typ. Som exempel kan nämnas utveckling av senklövertyper för olika breddgrader, extremt härdiga grässorter, extremt tidigt korn och havre samt potatissorter anpassade till de nordliga produktionsområdena. Det finns helt

l34 Formerfiir .svensk växtförädling - ett organisationsfirslag

naturligt olika krav i olika områden, men många önskemål är gemensamma och tillräckliga för att motivera samordnade insatser. I detta sammanhang bör från svensk sida uppmärksammas det arbete som bedrivs av Sveriges utsädesförenings norrlandsavdelning. Biståndsarbete. - en Växtförädlingen spelar, som tidigare redovisats, stor roll för u-länderna. En strävan bör vara att göra insatserna för bistånd så effektiva som möjligt. Därav följer att det är önskvärt att de nordiska länderna kan samordna sina insatser för en upprustning av växtförädlingen i den tredje världen. Genbank. - erinrar om det aktuella att inrätta en Utredningen projektet nordisk genbank förjordbruks- och trädgårdsväxter. Detta projekt är i hög grad angeläget för det nordiska växtförädlingsarbetet och kan utgöra inledningen till ökad samverkan. Nordiska kontaktorganet för jordbruksfrågor inlämnade den l november l977 en framställning till Nordiska ministerrådet om att en nordisk genbank, som är kostnadsberäknad till 1,9 milj. kr., borde bekostas via ministerrådets budget från den 1 januari 1979. Framställningen granskas f. n. inom ministerrådet och beslut kan väntas under våren 1978. Genbanken skall fungera som ett gemensamt serviceorgan till nordiska institutioner med anknytning till växtförädlingen. Dels skall inlagring ske av sort- och linjematerial, dels skall förädlarna från genbanken kunna få det material de söker. Vid genbanken skall vidare finnas ett informationssystem som är anknutet till det internationella genbanksnätet. Härigenom får förädlarna och andra tillgång till hela världskollektioner inom de växtslag de är intresserade av. teknisk - En nordisk samverkan torde också Kvalificerad utrustning. vara önskvärd och möjlig vad gäller kvalificerad teknisk utrustning. Ett exempel pä detta är uppbyggnaden av fytotronkapacitet - dvs. möjligheter att under kontrollerade klimatologiska betingelser bedriva laboratoriemässiga försök - i Norden. I kapitel 11 (s. 270) behandlas denna fråga av prof. Diter von Wettstein, chef för den fysiologiska avdelningen vid Carlsberg- Laboratoriet. Anläggningar av detta slag finns i dag vid lantbruksuniversitetets skogsvetenskapliga fakultet, vars fytotron är placerad i Stockholm. och vid universitetet i Oslo. Önskemål har framförts om såväl utbyggnad av stockholmsfytotronen som nybygge av en fytotron i Alnarp. Därtill kommer att just Carlsberg-Laboratoriet uttryckt önskemål om en dansksvensk samverkan. Framför allt har man därvid uttryckt intresse för en samverkan kring en utbyggnad av stockholmsfytotronen. Utredningen har inte närmare behandlat fytotronfrågan, men har informerat Sveriges lantbruksuniversitet - inom vars verksamhet frågan framför allt hör hemma om bl. a. de danska och även finska önskemålen. Utredningen utgår från att frågan utreds genom lantbruksuniversitetets försorg och att frågan om en nordisk samverkan då prövas i positiv anda.

8.6.2 Möjliga organisatoriska former

Den nuvarande splittringen inom nordisk växtförädling är, mot bakgrund av vad som påpekats i avsnitt 8.6.1, besvärande. Utredningen förordar att initiativ tas att starta gemensamma växtförädlingsprojekt i de nordiska län-

- SOU 1978: 23 Fornzerför svensk växtförädlirig ett arga/lisa!ionsförs/ag l35

derna och att ge samarbetet fastare former. Detta bör till en början vara möjligt främst med projekt inom forskning och utveckling innan dessa når det kommersiellt intressanta stadiet. l arbetet för en ökad nordisk samverkan torde såväl det av utredningen

föreslagna företaget som växtförädlingsnämnden och institutionen för kul-

turväxternas genetik och förädling kunna göra viktiga insatser. Företagets roll blir främst att från svensk sida ta initiativ till en ökad samverkan kring projekt inom den praktiska växtförädlingen. t.ex. vad gäller utvecklingen av sorter anpassade till odlingsbetingelserna i de nordliga områdena. För vissa av de svenska insatserna är därvid Röbäcksdalen en lämplig bas. Vad gäller det grundläggande forsknings- och utvecklingsarbetet torde den föreslagna växtförädlingsnämnden (avsnitt 8.4.4. s. l2l) kunna spela en viktig roll. Nämnden bör kunna ta upp överläggningar med övriga nordiska länder om lämpliga projekt för samverkan. De projekt som på detta sätt aktualiseras kan endera bedrivas inom ramen för växtförädlingsnämndens egen verksamhet, men med deltagande från andra nordiska länder, eller genom särskilda samnordiska projektgrupper. Förutom till växtförädlingssamarbete bör nämnden ta initiativ till forskarutbyte mellan de nordiska länderna. Vid dessa överläggningar kan finnas skäl att också pröva huruvida en vidgad samverkan skulle underlättas genom inrättandet av ett nordiskt samordnande organ, med uppgift att initiera forskningsverksamhet på nordisk basis. På sikt kan givetvis skäl finnas att ersätta nationella samordningsorgan av den typ växtförädlingsnämnden representerar med en nordisk växtförädlingsnämnd. Något förslag i detta avseende vill utredningen inte presentera nu. Den intensifierade samverkan utredningen föreslår i de former som här redovisats får visa, om det finns grund för ett ännu längre gående samarbete.

8.6.3 Finansieringsformer Av de direkta medel växtförädlingsnämnden disponerar bör nämnden själv få avgöra hur mycket som bör gå till samnordiska projekt. Bedömningen i detta avseende påverkas också av intresset från övriga länder. l övrigt bör nämnden kunna påverka också de nordiska projekt inom växtförädlingsområdet som den inte själv finansierar genom att den från svensk sida fun-

gerar som ett samordnande organ.

Med tanke på den betydelse ett samordnat växtförädlingsarbete har för nordisktjordbruk och trädgårdsnäring, liksom de möjligheter till effektivisering ett samarbete erbjuder, bör det vara motiverat att delar av verksamheten finansieras genom den budget som står till Nordiska ministerrådets förfogande. Den svenska regeringen bör ta initiativ till överläggningar i detta syfte inom ministerrådet. En finansiering i denna form torde vara möjlig för såväl projekt av grundläggande vetenskaplig natur av den typ växtförädlingsnämnden har att bevaka som mer praktiskt inriktat förädlingsarbete, representerat av det föreslagna nya företaget.

136 Fomierfiir.Svens/t váZrIfiiriit/Ii/zg - en organisationsfirs/zlg

8.7 Exportsamverkan

Som tidigare nämnts är exportintäkter av stor betydelse för det ekonomiska utfallet av de ansträngningar som framställningen av en sort utgör. För sorter som framställs för de större odlingsområdena av framför allt stråsäd torde det finnas en betydande marknadspotential. För växtslag som odlas i begränsad omfattning kan utlandsförsäljning medföra att förädling av dessa blir företagsekonomiskt lönsam, såsom förhållandet blivit med t. ex. sockerbetan. Spridningen av svenska sorter av stråsäd utomlands har också tidigare varit omfattande. Under de senaste 10- 15 åren har emellertid denna odling av svenska sorter minskat. Odlingen av svenska stråsädessorter är dock ungefär lika stor utomlands som i Sverige trots minskningen. Till viss del utgörs den av äldre sorter för vilka ersättning ej erläggs. Weibullsholm har härvid större intäkter än Svalövsorganisationen av denna odling. På senare år har framför allt andra växtslag än stråsäd kunnat exporteras från svenska växtförädlingsanstalter. Sålunda är Hilleshögs verksamhet helt beroende av den internationella spridning som företagets sockerbetsfröer har. Utan denna framgång är det tveksamt om en fortsatt svensk sockerbetsförädling hade kunnat äga rum. Också Weibullsholm och utsädesföreningen har kunnat notera en betydande export av vissa sorter. Weibulls lusernsort Vertus, som är resistent mot vissnesjuka (Verticillium), är numera godkänd för odling i hela Västeuropa. Även utsädesföreningen har varit framgångsrik i sin lusernförädling och har nu fått fram en sort, Sverre, som rönt mycket stort intresse i Västeuropa. Export kan dock inte ske utan en organisation för urval. sortprovning och marknadsföring i exportlandet. En utlandsorganisation av detta slag kan innebära stora kostnader varför en betydande export måste förutses för att motivera en sådan uppbyggnad. De svenska växtförädlingsföretagen har oberoende av varandra byggt upp marknadsenheter och även försöksplatser utomlands. Framför allt gäller detta Hilleshög. Utredningen konstaterar att W. Weibull AB inte uttalat intresse för en exportsamverkan utöver det samarbete som börjat etableras med Hilleshög efter det att Cardokoncernen gått in som delägare i företaget. Samtidigt konstaterar utredningen att betydande vinster skulle kunna göras om svenska växtförädlingsföretag kunde stärka sin ställning på exportmarknaden. Utredningen föreslår därför att det nya företaget, i samband med att dess organisation diskuteras av de aktuella parterna, ges vissa resurser som möjliggör särskilda insatser i detta avseende. Målsättningen bör vara att genom en effektivisering av utlandsförsäljningen såväl täcka de kostnader den medför som ge ett ekonomiskt tillskott till företaget. Utredningen föreslår också att det nybildade företagets styrelse tar initiativ till överläggningar med övriga växtförädlingsföretag i syfte att åstadkomma en sådan samverkan. För att stödja svensk export inrättades år 1972 Sveriges exportråd. Exportrådet bedriver en omfattande projektverksamhet och dess resurser har

SOU 1978: 23 Fornzerjför svensk växtförädling - ett organisationsförslag 137

under senare tid förstärkts avsevärt. Principen för statliga insatser genom exportrâtdet är att de företag som deltar i ett projekt finansierar hälften av kostnaderna och staten den andra hälften. För deltagande i ett projekt krävs även att företagen är medlemmar i exportrådet. Rådets insatser är samordnad med verksamheten vid de handelssekretariat som finns i en rad länder. Till exportrådets och handelssekreterarnas förfogande har ställts medel som bl. a. skall främja smáföretagens export. Bland de branscher som oavsett företagsstorlek av exportrádet angetts som de mest angelägna för intensifterade atgärder under budgetåret 1978/79 hör agro-industrin. Om de överläggningar utredningen föreslår leder till en exportsamverkan bör staten. genom exportradet. kunna stödja en sådan samverkan. Detta kan motiveras av såväl det allmänna värde en ökad export har som den betydelse en allmänt förbättrad situation för de svenska växtförädlingsföretagen skulle ha. En möjlighet till en positiv prövning från statens sida borde verksamt kunna förbättra förutsättningarna för de föreslagna överläggningarna.

8.8 Rättsliga frågor

Svensk växtförädling har sedan länge stötts med bidrag över statsbudgeten. Dessutom trädde den ljuli 1961 ett nytt system med växtförädlingsavgifter i kraft. Syftet med detta var att ge växtförädlingen avsevärt förstärkta resurser. l samband med statsplomberingen tas en avgift ut som tillfaller en särskild fond - förädlare erhåller från växtförädlingsfonden. Varje bidrag fonden motsvarande summan av de växtförädlingsavgifter som influtit för de sorter han framställt. Medel som inte kan fördelas på detta sätt tillfaller statens råd för skogsochjordbruksforskning och delas ut för att stödja forskningsinsatser inom växtförädlingens område. Under senare år har fonden fördelat ca 0,8 milj. kr/år till sådan forskning. Från och med den l juli l97l finns dessutom ett immaterialrättsligt skydd för växtförädlingsprodukter, den s.k. växtförädlarrätten. Motivet för att införa systemet var den vikt som skyddet av växtförädlingsprodukter har för såväl jordbrukets utveckling som tillvaratagandet av förädlamas intressen. Växtförädlarrätten innebär ensamrätt för förädlaren att yrkesmässigt framställa och marknadsföra förökningsmaterial av växtsorten och därigenom kunna ta ut en licensavgift, vanligen kallad royalty. Den som äger en sort, som är skyddad enligt växtförädlarrätten, är skyldig att tillhandahålla odlingsmaterial av sorten för reproduktion. För sorter beträffande vilka växtförädlingsavgift tas ut finns inga särskilda regler i detta avseende. Att reproduktionsutsäde ställs till förfogande även av sådana sorter är dock lika motiverat. F. n. kan detta endast regleras av lagstiftningen om konkurrensbegränsning. Bidrag för sort ur växtförädlingsfonden bör därför endast utgå om reproduktionsutsäde av sorten ställs till förfogande i den utsträckning som gäller för sorter skyddade enligt lagen om växtförädlarrätt. Sortägare bör förbinda sig att göra detta så snart som en ny sort förklarats som rikssort av växt-

138 Fornzerför svensk iräxtjförädlizzg - ett organisatiørzsjfiirslag SOU 1978: 23

sortnämnden och växtförädlingsavgift valts för densamma. På motsvarande sätt bör införas en skyldighet att förse marknaden med förökningsmaterial. För växter, som omfattas av den obligatoriska statsplomberingen. kan efter det att växtförädlarrätt har registrerats för en sort sortägaren avstå från att utnyttja rätten att uppbära royalty för sorten och i stället välja växtförädlingsavgift. Sorter som inte uppfyller de homogenitets- och stabilitetskrav som föreskrivs i växtförädlarrättslagen kan inte registreras, men dock efter växtsortnämndens prövning bli rikssorter. Sortägaren blir härigenom berättigad att tilldelas medel ur växtförädlingsfonden svarande mot uppburna växtförädlingsavgifter för sorten. Utnyttjas royalty för en sort uppbär sortägaren f. n. högre belopp per deciton än om växtförädlingsavgift utgår. Å andra sidan ankommer det på sortägaren som utnyttjar det privaträttsliga skyddet att - i motsats till vad som gäller för sorter för vilka växtförädlingsavgift tas ut - själv svara för uppbörd av royalty och bevakning av att sorten inte otillbörligt utnyttjas. Vidare utgår vissa avgifter till växtsortnämnden för nämndens befattning med sorten. Utnyttjas växtförädlingsavgift svarar det allmänna för uppbörden av avgiften. En harmonisering av skyddstiden för sorter som faller under växtförädlarrätten och sorter som hör hemma under systemet med växtförädlingsavgifter är motiverad. Medel ur växtförädlingsfonden bör i princip inte tilldelas ägare av sort under längre tid än som svarar mot skyddstiden enligt lagen om växtförädlarrätt. För att inte menligt påverka växtförädlarnas samlade ekonomiska bidrag bör dessa regler tillämpas endast för nya sorter. För samtliga äldre sorter bör medel som infiutit som växtförädlingsavgifter tilldelas förslagsvis t. o. m. år 1985, men därefter endast under tid som från införandet i rikssortlistan av sorten svarar mot skyddstiden för sorten, om registrering av växtförädlarrätt hade begärts vid tidpunkten för intagandet i sortlistan. Med det nu föreslagna systemet bör på sikt växtförädlingsavgift komma att utgå endast för sorter med brister i fråga om homogenitet och stabilitet eller sorter som av andra orsaker inte kan registreras för växtförädlarrätt. Norge och Finland har ingen immaterialrättslig lagstiftning då det gäller växtförädlingsprodukter. Finland har dock nyligen beslutat att fr. 0. m. den l juli 1978 införa ett system med växtförädlingsavgifter. I den finska lagstiftningen slås fast att bidrag kan erläggas till utländsk växtförädlare under förutsättning att finsk växtförädlare genom ömsesidighet äger rätt att erhålla motsvarande bidrag i det andra landet. Den svenska lagstiftningen gör det möjligt för regeringen att meddela skydd i Sverige för växtförädlingsprodukt som framställts av norsk eller finsk medborgare i resp. land. En finsk eller norsk sort av intresse för vårt land skulle härigenom kunna skyddas i Sverige och royalty tas ut. Motsvarande förhållanden gäller inte i det omvända fallet, nämligen för en svensk sort som marknadsförs i Finland eller Norge, med det viktiga undantaget att ägaren till sorten kan erhålla växtförädlingsavgift i Finland. Med hänsyn härtill torde frågan om reciprocitet vara löst med Finland. Med Norge borde frågan kunna lösas genom att ett privaträttsligt avtal slutes mellan de svenska förädlarföretagen och motsvarande norska företag.

SOU 1978: 23 Formerffir svensk växtförädling - en organisationsförslag 139

8.9 Från förslag till beslut

För behandlingen av de förslag som nu lagts fram föreslår utredningen följande uppläggning. Vissa förslag bör prövas tillsammans. Detta gäller förslagen om samgående mellan Sveriges utsädesförening och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget (till vilket fogats vissa alternativa förslag), samverkan beträffande förädling av trädgårdsväxter, den organisatoriska placeringen av Sveriges lantbruksuniversitets försöksavdelning för växtförädling av frukt och bär

samt inrättandet av en växtförädlingsnämnd. Övriga frågor bör kunna be-

handlas enskilt. men har i mer eller mindre hög grad samband med de här nämnda frågorna. Efter det utredningen nu överlämnat sitt betänkande bör detta remissbehandlas. Förberedande överläggningar bör samtidigt kunna påbörjas vad gäller de frågor som nyss nämnts. Efter remissbehandlingen, som torde kunna vara avslutad senast under sommaren 1978, bör de föreslagna förhandlingarna fullföljas. Principförslag bör kunna föreläggas riksdagen under våren 1979. Om överenskommelse kan nås om ett samgående mellan Sveriges utsädesförening och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget, eller om något av utredningens alternativa förslag förverkligas, bör ett sådant ställningstagande följas av att de beslutade förändringarna genomförs under ledning av en särskild organisationskommitté. Det torde vara möjligt för ett nytt företag att inleda sitt arbete den ljuli 1980. Samverkan om växtförädling av trädgårdsväxter bör samtidigt prövas. För en sådan samverkan har, som framgått tidigare, W. Weibull AB uttryckt intresse. Samtidigt får också frågan om den organisatoriska placeringen av lantbruksuniversitets försöksavdelning för växtförädling av frukt och bär prövas. Växtförädlingsnämnden bör, efter det att förhandlingar om dess finansiering genomförts samtidigt med förhandlingarna om det föreslagna företaget, kunna inleda sitt arbete den l juli 1979 under förutsättning att förhandlingarna ger ett positivt resultat. l samtliga de frågor beträffande vilka förhandlingar här har förutsätts gäller att eventuella ekonomiska åtaganden från statens sida tidigast kan komma att påverka statsbudgeten för budgetåret 1979/80. Enligt utredningens uppfattning kan även inrättandet av en institution för kulturväxternas genetik och förädling ske tidigast den 1 juli 1979, trots att inga förhandlingar skall föras i denna fråga. Dels påverkas statsmakternas möjligheter till ett positivt ställningstagande i denna fråga av utfallet av de föreslagna förhandlingarna, dels kan institutionens inriktning och omfattning påverkas av de ställningstaganden som skall ske beträffande förslagen om en ny företagsbildning och en särskild växtförädlingsnämnd.

Övriga av utredningen framlagda förslag kan prövas enskilt. Oberoende

av utfallet av de föreslagna förhandlingarna är en exportsamverkan mellan de svenska växtförädlingsföretagen och en ökad nordisk samverkan på växtförädlingsområdet önskvärd, liksom vidgade växtförädlingsinsatser inom biståndsverksamheten. Emellertid kan de olika åtgärdemas placering i tiden påverkas av förhandlingarna, om dessa kommer till stånd. Utred-

140 Fornrer svensk -

för växtförädling ett organisationsförslag

ningen har, som framgått av tidigare avsnitt, utgått från att ett initiativ beträffande exportsamverkan skall tas av det nybildade företagets styrelse och företagsledning, samt att den svenska växtförädlingsnämnden skall spela en central roll från svensk sida vad gäller nordisk samverkan. Skulle inte det nya företaget resp. växtförädlingsnämnden komma till stånd får initiativ i dessa avseenden tas i annan ordning.

SOU 1978: 23 l4l

IH Dokumentation

9 för kulturväxternas

Organisationer förädling och genetik

9.1 Inledning

Under de 90 år, som vetenskaplig växtförädling bedrivits i Sverige. har nya problem kontinuerligt vuxit fram. Växtförädlingens ursprungliga målsättning har emellertid förblivit densamma: att till odlama av våra kulturväxter överlämna sorter som är förbättrade i såväl kvantitativa som kvalitativa egenskaper, jämfört med tidigare, och visar god anpassningsförmåga till olika klimat- och odlingsbetingelser. Därvid har ständigt den tekniska utvecklingen inom jordbruket måst beaktas, liksom givetvis kraven på fysioutsädesvara. Den vetenskapliga växtförädlingen bygger i logiskt fullgod sin tur på kännedomen om kulturväxtemas gener och kromosomer. Kulturväxternas genetik måste därför också beaktas. Följande dokumentära översikt av organisationer och institutioner inom växtförädling och genetik har uppdelats i tre avsnitt: nu existerande svenska växtförädlingsanstalter med tillhörande försäljningsorgan, institutioner för grund- och mälforskning i kulturväxternas genetik inom Sverige samt för växtförädling i övriga nordiska länder. I översikten beorganisationer handlas organisationerna i viss mån olika, vilket beror på skillnader i struktur och historisk bakgrund. Svalövsorganisationen, med Sveriges utsädesförening och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget, kommer särskilt att beaktas i det följande. Den är inom vetenskaplig växtförädling den äldsta organisationen i Norden. På grund av sin dubbelstruktur har den, som tidigare angivits, varit föremål för upprepade utredningar, som emellertid mestadels lett till få och oväsentliga ändringar. Skogliga problemställningar behandlas endast i förbigående.

142 Organisationerför kitlturváxternas jfiiráidling och genetik SOU 1978: 23

9.2 Växtförädlingsanstalter i Sverige

9.2.1 Sveriges utsädesförening

Kortfattad historik

Se bl. a. E. Ljung i Sveriges Utsädesförenings Tidskrift (SUFT) 1926, l946; Minnesskrift vid 50-årSjllbi/E6I 1936; Svalöf 1886-1946; Recent Plant Research - Breeding Svalof 1946-1961; Verksamhetsplan 1976/77; Arzslagsfiramställning 1977/78.

Tillkomsten av Sveriges utsädesförening dateras till år 1886. Vid ett möte i Eslöv den 13 april, med godsägaren Birger Welinder, Svalöv, som initiativtagare grundades Sydsvenska föreningen för odling och förädling av utsäde”. Nästa år vidgades benämningen till Allmänna svenska utsädesföreningen”. En fusion ägde rum den 12 december 1892 med den i Örebro grundade “Mellersta Sveriges Utsädesförening. Fr. o. m. år 1894 (SUFT 1894, s. 12) erhöll Sveriges utsädesförening sitt alltjämt gällande namn. Huvudinstitutionen är fortfarande förlagd till Svalöv i Malmöhus län. dit också det samverkande kommersiella företaget, Allmänna svenska utsädesaktiebolaget, är förlagt. För förädling och prövning av de viktigaste jordbruksväxterna. med deras nya “stammar, inrättades tidigt vid utsädesföreningen ett nät av filialer, vilka till en början var av utomordentlig betydelse för svenskt jordbruk, inte enbart med hänsyn till förädlingsmomenten utan också till regional (lokal) sortprovning, rådgivning och information. Den första filialen efter fusionen i Örebro förlades till Ultuna år 1897 och avsåg att täcka önskemål och behov för mellersta Sverige. Nästa filial inrättades i Luleå år 1906. Vissa norrlandsbehov beaktades därvid. I Öster- och Västergötland inrättades två filialer år 1914. Nätet vidgades med filialer i Västernorrlands län år 1917, i Jämtlands och Värmlands län år 1918 och i Kalmar län år 1921. Ett stort antal substationer och försöksplatser har sedermera i utnyttjats olika delar av landet. Norrlandsstationerna har år 1974 fått ett centrum vid Röbäcksdalen nära Umeå. 1 mer än 80 år sysslade utsädesföreningen nästan uteslutande med jordbruksväxter. Sedan januari 1971 äger emellertid utsädesföreningen en särskild avdelning för köks-, grönyte- och prydnadsväxter vid Hammenhög i Kristianstads län. Samtliga resurser vid Hammenhögs växtförädlingsanstalt, med motsvarande förädlingsresurser från det svenska J. E. Ohlsens Enke AB, övertogs vid denna tidpunkt av utsädesföreningen. Det må här parentetiskt nämnas att redan vid 1913 års riksdag en motion hade väckts om att även förädling av trädgårdsväxter borde ingå i utsädesföreningens verksamhet. Motionen föll emellertid. Någon fortsatt utredning kom inte till stånd. De tre arbetsenhetema inom utsädesföreningen: vid Ultuna, Röbäcksdalen och Hammenhög har fått rang av särskilda förädlingsavdelninganjämsides med de i Svalöv befintliga. Utsädesföreningen har starkt utvecklats från en blygsam start år 1886, med få anställda, inkomster på 8 275 kr. och utgifter på 4 3311:73 kr. (SU FT 1913, s. 157). Som motsats må nämnas att de totala intäkterna 1976/77 beräknats till över 29 miljoner kr. och mot dem svarande utgifter. Antalet anställda är f. n. ca 310.

SOU 1978: 23 Organisationerför kulturvâxternas förädling och genetik 143

Sedan starten har utsädesföreningen haft en rad inkomstkällor, som lämpligen kan föras under följande rubriker: O medlemsavgifter, gåvor och donationer, O anslag från hushållningssällskap, landsting och liknande organisationer, 0 efterhand starkt ökade statsanslag, O avgifter från Allmänna svenska utsädesaktiebolaget (inklusive växtförädlings- och licensavgifter), O inkomster av laboratorie- och övrig serviceverksamhet inom jordbruk och industri samt O Varia. Utsädesföreningen har under årens lopp mottagit ett stort antal donationer. bl. a. från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse och Rockefeller Foundation. liksom betydande forskningsanslag, inte minst från statens råd för skogs- och jordbmksforskning. 1 tab. 9.1 återges utsädesföreningens statsanslag, avgifter från utsädesbolaget, in- och utländska royalties samt de totala intäkterna för tiden 1901 - 1970. De direkta statsanslagen och bolagets avgifter låg under åren 1901-1960 genomsnittligt vid ett förhållande av nära 3:1. Under åren 1961-1970 steg motsvarande värde till 7:1. Under de fem åren 1971-1975 har förhållandet varit 6: l. Via utsädesbolaget har under de senaste femton åren influtit betydande in- och utländska royalties, bestående av växtförädlingsavgifter och licensmedel enligt växtförädlarrätt. Utsädesbolaget erhåller för sina omkostnader viss del av dessa royalty-medel, nämligen 10% av växtförädlingsavgifter, 25 70 av inländska samt 50% av utländska växtförädlarrättsmedel. Under åren 1901-1960 höll sig siffran för det direkta statsanslaget i proportion till utsädesföreningens totala budget på en nivå av 47%, för åren 1961-1970 var motsvarande siffra 49%. Bolagets avgiftsdel har samtidigt varit respektive 17% och 7%.

Tabell 9.1 Sveriges utsädesfirening: statsanslag, avgifter från Allmänna svenska utsädesaktiebolaget (koncernen), royalties samt totala intäkter, l 000 kr.

l tabellen anges för de sex IO-årsperiodema 1901- 1960, liksom för de två 5-årsperioderna 1961-1970, genomsnittliga årsvärden. Med statsanslag menas de direkta över statsbudgeten beviljade medlen. Royalties“ innefattar såväl växtförädlingsavgifter som in- och utländska licensmedel enligt lagen om växtförädlarrätt. b Avser 1964-65.

144 Organisationer för kulturväxterizas förädling och genetik

1 tab. 9.2 har samtliga bidrag under tiden 1971-1975 specificerats. Det direkta statsanslaget (frånsett kostnader för potatisförädling. regleringsmedel etc.) har för de fem åren uppgått till 43, 42. 41, 40 och 42 f/z av totalbudgeten. Bolagets direkta avgifter (”royalties ej inräknade) har uppgått till motsvarande siffror av 8, 9. 8. 7 och 7% (se kommentaren). Royals ties” uppgår sammanräknade till betydligt högre belopp än utsädesbolzt-

gets direkta avgifter. Fr. 0. m. den ljuli 1976 har nytt system för planering. budgetering och ekonomisk redovisning införts (programbudgetering: budgetår den 1 juli-den 30juni).

Tabell 9.2 Sveriges utsädesforenings inkomster 1971-1975, 1000 kr.

lnkomstslag l97l 1972 1973 1974 1975

Statsanslag 5 158 5 976 6 362 7 697 9 546 Anslag till potatisförädling 470 694 640 745 935 Anslag från statens råd för skogs- och jordbruksforskning 1097 1071 1273 1339 1 189 Anslag ur regle- - - - l 688” 886 ringsmedel - 193 160 250 260 Hybridförädling Bidrag ur växtför- 1 544 1804 l 765 10 ädlingsfonden Avgifter och royalties från Allm. Sv. Utsädes AB enligt avtal 990 1 130 1 492 3 423 4 416 Anslag för oljeväxtförädling 675 910 875 1 001 1 088 Inkomster vid kemiska och cereala laboratoriema l 591 l 954 2 024 1 977 2 208 lfontrollverksamhet 224 206 233 237 297 Ovriga anslag och inkomster 175 233 627 685 1 921

Totalt 11924 14171 15451 19052 22 746

“ Statsanslag inkluderar tilläggsanslag för ökade lönekostnader. ° Regleringsmedel 1974 avser budgetåren 1973/74 och 1974/75. ° Betonas bör att bidrag för verksamheten i Hammenhög under åren 1971 -73 uppgick till 400000 kr. per helår. För jämförelse mellan åren har i denna sammanställning bidragen medtagits. Se nedanstående uppställning (l 000 kr.):

* 1971-73 direkt till utsädesföreningen.

SOU 1978: 33 for kulturväxternas 145

Organisationer firad/ing och genetik

Utsädesföreningens status som ojäficiell växtförädlingsanstalt l den senaste Svalövsutredningen av 1971 betonades att Sveriges utsädesförening sedan länge haft karaktären av landets officiella växtförädlingsanstalt för jordbruksväxter. En dylik inställning hade detaljerat redovisats redan i Kungl. Majzts proposition 1925: 172 (s. 143). Professorn i ärftlighetslära vid Lunds universitet Herman Nilsson-Ehle hade nämligen efter den tidigare föreståndaren Hjalmar Nilssons pensionering (1924) blivit kallad till chef för Sveriges utsädesförening. Dåvarande jordbruksministern Sven Linders hemställde hos riksdagen att Nilsson-Ehlejämte sin personliga professur i Lund skulle få inneha chefskapet för Sveriges utsädesförening. Universitetets ärftlighetsinstitution skulle därvid flytta från Lund-Alnarp till tttsädesföreningen och Svalöv. Att förlägga en statlig institution till en anstalt, som icke ages av staten utan av en enskild sammanslutning. Sveriges utsädesförening, kan ju synas egendomligt. Såsom de sakkkunniga flera gånger i sitt betänkande framhållit. är emellertid föreningen så organiserad. att staten utser flertalet av föreningens styrelseledamöter, och föreningen har i anslagsavseende i åtskilliga år tillbaka av statsmakterna betraktats närmast såsom en statsinstitution (kursiv här). Särskilt ingående diskuterades utsädesföreningens status igen vid 1953 års riksdag. Samlingsregeringens syn framfördes av jordbruksministern Sam Norup och finansministern Per Edvin Sköld. Anledningen var motioner i båda kamrarna om förhöjt statsanslag till Weibullsholm. Vid riksdagsdebatterna den 18 mars (protokoll 10, 1953) betonade Norup bl. a. “att de vid Svalöv anställda tjänstemännens befattningar är mer eller mindre statliga, eftersom tjänsterna är reglerade enligt statens löneplan (s. 50). Sköld lade i upprepade anföranden principiella synpunkter på frågan om anslagen till Svalöv respektive Weibullsholm: ” Vi har Svalöv, som till sin reella natur iir en statsinstitution, där staten har det dominerande inflytandet och där staten betalar de väsentliga kostnaderna. Vi kan inte komma ifrån, att staten får betala kostnaderna där, och det är nödvändigt att vi har en sådan institution (s. 51, kursiv här). Vi skall ha klan för oss att Weibullsholm i motsats till Svalövsinstitutionen är ett enskilt affärsföretag, som driver en stor ekonomisk verksamhet som ger vinst (s. 52). Man skall inte glömma att anslaget till Weibullsholm är ett uppmuntringsanslag för att detta företag skall driva sin verksamhet och ge landet en växtförädlingsverksamhet vid sidan om den offentliga. Institutionen skall ha ett uppmuntringsanslag för detta, men vi skall inte glömma, att det är företagets eget intresse också att driva denna verksamhet. Det ärju dock så att Svalövsanstalten i realiteten är en statsanstalt, vars verksamhet bestämmes av de statliga anslagen (s. 52-53, kursiv här).

Också i senare utredningar, som ovan nämnts även i 1971 års Svalövsutredning, om än inte fullt lika auktoritativt, har utsädesföreningens ställ- .. ning av officiell statlig institution understrukits, trots att den formellt sett fortfarande vore att betrakta som enskild sammanslutning. I 75-årsskriften Recent Plant Breeding Research - Svalöf 1946-1961 anges utsädesföreningen som den statliga växtförädlingsinstitutionen i Sverige. Utsädesföreningens officiella karaktär illustreras vidare av det faktum att staten utser majoriteten av styrelsens ledamöter. Enligt stadgarna har

146 kulturváxterrzas förädling och genetik SOU 1978: 23

Organisaliorzerför

utsädesföreningen en styrelse av åtta ledamöter, av vilka ordföranden och fyra ledamöter utses av regeringen för en tid av två år i sänder och de tre övriga för samma tid av föreningen själv. För de tre sistnämnda ledamöterna utses även suppleanter. Räkenskaperna granskas av tre revisorer (jämte suppleanter). Två revisorer (jämte suppleanter) utses av regeringen och en revisor (jämte suppleant) av utsädesföreningen. Det statliga inslaget dominerar således också i detta avseende. Nuvarande styrelseordförande är riksdagsman Einar Larsson i Borrby. Sveriges utsädesförening har under sin 90-åriga tillvaro haft sex föreståndare: Kulturingenjören (från Kiel) Th. v. Neergaard - 1886- 1889 Docenten, sedermera professorn Hjalmar Nilsson - 1890- 1924 Professorn Herman Nilsson-Ehle - 1925- 1939 Professorn Åke Åkerman - 1939-1955

Professorn Erik Åkerberg - 1955- 1972

Professorn Arne Hagberg - 1972- För utsädesföreningens vetenskapliga och praktiska verksamhet redogöres i olika kapitel av denna utredning. Utöver de nämnda föreståndarna har utsädesföreningen ägt och äger en serie högt förtjänta växtförädlare och vetenskapsmän, vid huvudanstalten såväl som vid ñlialerna.

Åtskilliga av utsädesföreningens tjänstemän har fått ledande befattning-

ar inom andra områden av svenskt jordbruk eller vetenskaplig verksamhet och några må här kort omnämnas: A. Wilhelm Flach: generaldirektör i lantbrukssstyrelsen Anders Elofson: föreståndare för Svenska betes- och vallföreningen Hernfrid Witte: föreståndare för statens centrala frökontrollanstalt Gustav Sundelin: chef för lantbrukshögskolans jordbruksförsöksanstalt Johan Rasmusson: chef för Hilleshögs-institutionen för sockerbetsförädling Nils Sylvén: chef för Föreningen för växtförädling av skogsträd Arne Müntzing: professor i ärftlighetslära vid Lunds universitet Robert Torssell: sekreterare och professor vid Skogs- och Lantbruksakademien Gunnar Nilsson-Leissner: chef för statens centrala frökontrollanstalt Fredrik Nilsson: professor vid lantbrukshögskolan i frukt- och bärodling (Alnarp) Albert Levan: personlig professur i kromosomforskning vid Lunds universitet lngvar Granhall: chef för statens växtskyddsanstalt Kåre Fröier: sekreterare och professor vid Skogs- och Lantbruksakademien James Mac Key: professori växtförädling vid Sveriges lantbruksuniversitet (Ultuna) Lars Munck: chef för Carlsbergs försökslaboratoriers avdelning för bioteknik (Köpenhamn) Vilhelm Umaerus: professor i växtpatologi vid Sveriges lantbruksuniversitet (Ultuna. Alnarp) Tre avlidna växtförädlare må här dessutom speciellt framhävas: Hans Tedin (se även s. 185), hans son Olof Tedin, framstående biometriker,

SOU 1978: 23 Organisationenfiir kulturväxternas förädling och genetik 147

Erik W. Ljung. under lång tid sekreterare i utsädesföreningen. Johan Lindberg utförde under sin verksamhet vid utsädesföreningen ett värdefullt kemiskt utvecklingsarbete som ledde till ett av Sveriges främsta laboratorier för analyser av de svenska skördeprodukternas kvalitet. De nu angivna personerna och deras gärning illustrerar några av de utomordentliga insatser, som tjänstemän vid Sveriges utsädesförening har gjort i svenskt jordbruk och svensk jordbruksforskning.

9.2.2 Allmänna svenska

utsädesaktiebolaget

Utsädesföreningens grundare hade uppenbarligen avsett att föreningens verksamhet också skulle omfatta försäljning av det förbättrade och förädlade utsädet (SUFT 1891. s. 25). Det framgår av den citerade uppsatsen att visst klander hade riktats mot utsädesföreningen i detta hänseende. Allmänna svenska utsädesaktiebolaget blev efter interna förhandlingar sedan år 1889 en realitet vid konstituerande bolagsstämma den 17 mars 1891. ”Allt efter som efterfrågan på utsäde växte och arbetena ställde ökade anspråk på personalens uppmärksamhet. visade det sig emellertid för Föreningens ledande män. att tiden allt mera nalkades, då denna försäljning måste överlämnas till ett kapitalstarkt bolag, som i större utsträckning skulle kunna låta allmänheten draga fördel av de vunna resultaten och som, med sina särskilda tjänstemän, mera odelat skulle kunna ägna sig åt att söka motsvara de fordringar, som en köpande allmänhet städse ställer på säljaren (SUFT 1891, s. 25). initiativtagare vid utsädesbolagets tillkomst var otvivelaktigt Birger Welinder. Beslutet om särskild försäljningsorganisation kom efterhand att leda till åtskilliga intressekonflikter mellan utsädesföreningen, utsädesbolaget och de statliga myndigheterna, med ett stort antal utredningar och avtal som följd. l ett följande kapitel kommer dessa konflikter och utredningar att granskas mera i detalj. Här följer blott huvuddragen i utsädesbolagets utveckling. Redan några år efter utsädesbolagets grundande visade sig de stadgar som reglerade samarbetet mellan utsädesföreningen och utsädesbolaget otillfredsställande, särskilt ifråga om skälig ersättning för de till bolaget överlämnade stammama”. År 1895 bestämdes att varje överlåten stam skulle efter särskild ekonomisk värdering övertagas av utsädesbolaget. Från och med 1901 skulle däremot ersättningen utgå dels i form av ett fast grundpris. dels i form av viss royalty av utsädesbolagets ärliga omsättning av de övertagna sorterna. l ett utlåtande 1905, s. 4 betonar en utsedd ”Svalöfskomité” inom utsädesföreningen att bolaget

“har uppbragt sin affär till ett för våra förhållanden mindre vanligt omfång. Under denna snabba utveckling hava icke oberättigade anmärkningar framkommit mot dess merkantila ledning, anmärkningar som dock, så vitt komiterade känna, icke med fog kunna riktas mot dess fullgörande av sin huvuduppgift: ett fullt nöjaktigt handhavande och tillhandahållande av de från Föreningen till förökning och spridning mottagna stammarna.

148 Organisationer för kulturväxterizas förädling och genetik SOU 1978: 23

Kommittén uppställde två alternativ för den fortsatta utsädeshandeln: (a) Avtal träffas med utsädesbolaget enligt i huvudsak gällande normer. dock ”med skyldighet för Bolaget att i sin bolagsordning företaga sådana förändringar, att vinsten av dess rörelse . . . oavkortad må komma det allmänna till godo”. (b) Det ekonomiska och organisatoriska sambandet mellan Föreningen och Bolaget upplöses, och de från Föreningen utgående nya stammarna överlåtes efter fri och öppen tävlan till den mellanhand. som . . . erbjuder Föreningen de mest betryggande och ekonomiskt fördelaktiga villkoren. De kommitterade föreslog (med två reservanter) den 14 november 1905 att åtgärder som anknöt till alternativ b borde vidtagas. Styrelsen beslutade i enlighet härmed. Kungl. Majzt föreskrev den 21 december 1906 att ”fri och öppen tävlan enligt alternativ b skulle ske. Interimistiskt måste emellertid årsvisa avtal slutas mellan utsädesföreningen och utsädesbolaget (se prop. 1925: 172, s. 21). Vid 1909 års riksdag förordnades att överlåtelse av föreningens stammar skulle äga rum efter förutgången tävlan, därest icke Kungl. Majzt . . . funne lämpligt medgiva, att uppgörelse utan sådan tävlan finge äga rum med svenska lantmännens riksförbund eller allmänna svenska utsädesbolaget (kursiv här). I september 1909 förklarade sig kommissionen nödsakad att avböja av riksförbundet angivet anbud på Övertagande till förökning av föreningens förädlade stammar. Riksförbundet kunde nämligen inte träffa uppgörelse med utsädesbolaget om Övertagande av dess egendomar. magasin och andra inrättningar. Det skulle dröja mer än 60 år. innan lantmännens egna organisationer övertog utsädesbolagets förpliktelser och funktioner. Längre och kortvarigare avtal träffades sedan kontinuerligt med regerings och riksdags godkännande - mellan utsädesförening och utsädesbolag. Avtalen blev i åtskilliga stycken bristfälliga och ogynnsamma | för utsädesföreningen. I I skrivelse till Konungen den 12 februari 1913 förordade lantbruksstyrelsen att Sveriges utsädesförening skulle förändras till statsinstitution under namn av statens växtförädlingsanstalt vid Svalöv (SUFT 1913, s. 200). Något mer än 50% av utgifterna vid anstalten borde enligt skrivelsen vid denna tidpunkt bestridas av statsmedel, cirka 40% bestå av intäkter från utsädesbolaget. Filialverksamheten inräknades ej. Här må anföras att i lantbruksstyrelsens skrivelse omnämnes att “mot handhavandet av bolagets skötsel har, bland annat i framställning från Herr Harry Weibull den anmärkningen riktats, att bolaget genom allt för stora avskrivningar och fonderingar undanhållit utsädesföreningen en del av den vinst. som ansetts hava bort tillkomma henne. Härtill genmälte lantbruksstyrelsen

”hurusom det för ledningen av ett så omfattande añiársföretag som utsädesaktiebolaget måste ligga en styrka i att resultaten av styrelsens väl planlagda arbete i någon mån kommer aktieägarne till godo . . . Även genom att statens ovannämnda [niosningsrätt av akriemajoriieten baseras på utdelningen och genom att storleken av denna utdelning samtidigt göres beroende på anstaltens inkomster från bolaget bör faran för alltför stora avskrivningar och fonderingar i väsentlig grad kunna minskas (kursiv här).

SOU 1978: 23 Organisationer för kulturväxrerlzas förädling och genetik 149

Ännu i 1960 års Svalövsutredning (s. 97) anges utsädesbolaget vara landets största utsädesföretag, där stora aktieposter innehas av Sveriges lantbruksförbund. Svenska lantmännens riksförbund och W. Weibull AB. Utsädesanläggningar fanns i Svalöv, Lund, Norrköping, Skara, Göteborg och Storvik med dotterbolag i Hammenhög och Skänninge. Utsädesbolaget disponerade åkerarealer på vid pass l 800 hektar. Förutom utsädeshanteringen ägnade sig utsädesbolaget i egen regi eller genom ett flertal dotterbolag åt olika uppgifter som brännvins- och torvhantering. liksom åt en omfattande kvarnrörelse som ansågs avgörande för utsädeshanteringens fortlevnad”. Utredningen framhävde att utsädesbolaget enligt sina årsredovisningar brottats med åtskilliga ekonomiska svårigheter (s. 100). Utsädesbolagets aktier hade vid flera tillfällen noterats för köpkurser som legat under aktiernas nominella värde. På ett tidigare stadium av sin verksamhet hade utsädesbolaget under en följd av år bedrivit egen förädlingsverksamhet av rotfrukter (SUFT 1913, s. 177). Utsädesföreningen saknade särskilda medel hänför. Utsädesbolaget hade ansett sig nödsakat att på egen hand upplaga ett ganska omfattande försöks- och förädlingsarbete med de olika slagen av rotfrukter, detta så mycket mera som det varit mycket ovisst om och när samarbete med föreningen kunde bliva tillåtet”. Till slut överfördes emellertid även denna gren av växtförädlingen till utsädesföreningen. ljanuari 1970 träffades en överenskommelse mellan Sveriges lantbruksförbund och den privata aktieägareföreningen vid utsädesbolaget, varvid Iantbruksförbundet erbjöd sig att i strukturrationaliserande syfte inlösa bolagets aktier” (Verksamheten för utsädesbolaget 1969/70, s. 6). Vid bolagsstämma år 1970 var Iantbruksförbundet och med det närstående organisationer inregistrerade för ca 97 % av bolagets aktiekapital. En total omstrukturering av Allmänna svenska utsädesaktiebolaget genomfördes under år 1973. l enlighet med 1971 års Svalövsutredning träffades ett nytt avtal mellan utsädesföreningen och utsädesbolaget för åren 1973-1983 som godkändes av Kungl. Majzt. l samband med att avtalet trädde i kraft, omorganiserades bolagets försäljning fullständigt. Bolaget säljer i fortsättningen intet slag av utsäde direkt till lantbrukare. Försäljningen sker i stället genom lantmannaföreningar eller via andra etablerade utsädesföretag. Export av utsäde bibehålles emellertid och skall enligt planerna utökas. Bolaget försäljer s. k. B-plomberad vara till kvalificerade köpare. Samtliga bolagets direktförsäljare uppsades. Endast utsädesföreningens sorter, eller särskilt inköpta utländska material av värde för svenskt jordbruk, tillhandahålles. Utsädesbolaget svarar för förökning, hantering och produktion av stamutsäden (A-plomberad vara) av nya sorter. liksom nya eliter av äldre sortmaterial. Det svarar även för framställning och marknadsföring av B-plomberad vara. Denna förökning av B-vara sker fortsättningsvis på löneproduktionsbasis under Sveriges utsädesförenings och bolagets kontroll vid de av bolaget tidigare ägda utsädesanläggningarna i Svalöv, Skara och Skänninge. Dessa har nu övergått till resp. Skånska Lantmännen, Västsvenska Lantmän och Göta Lantmän. [fråga om oljeväxtfröer, trindsäd, vallgräs och vallbaljväxter samt grönytegräs svarar utsädesbolagets anläggning i Hammenhög för produktionen.

150 Organisarionerföir /tzilturväxrernas förädling och genetik

Denna genomgripande ändring i distribution och försäljning medför. som det anförs i bolagets redovisning för verksamheten 1973/74, att ersättningen enligt det nya avtalet med utsädesföreningen svårligen kan jämföras med det gamla avtalets. I verksamhetsberättelsen för 1974/75 anger bolagets styrelse att utsädesbolaget år ansvarigt för sortspridningen av Svalövssorterna och i konsekvens därmed uppbär växtförädlingsavgifterna för s. k. oskyddade sorter liksom licensavgifter från uppförökningen av sorter skyddade enligt växtförädlarrättslagen. Bolagets sammanlagda avgifter till utsädesföreningen utgjorde verksamhetsåret 1974/75 inklusive grundavgifter, våxtförädlings- och växtförädlarrättsavgifter 3825 000 kr. Avgiften från AB Hammenhögs Frö till utsädesföreningen uppgick samma år till 529000 kr. Omsättningen och nettoresultatet vid moderbolaget och koncernen för åren 1969- 1976 framgår av följande tablå (1 000 kr.): År Moderbolaget Koncernen Omsättning Nettoresultat Omsättning Nettoresultat

Minskningen i omsättningen, särskilt beträffande moderföretaget (jmf. 1972/73 med 1973/74), medförde väsentligt försämrade resultat före bokslutsdispositionerna. En avsevärd del av nettoresultatet 1972-73 hänförde sig dock till fastighetsförsäljningar. Det försämrade resultatet beror på att bolagets organisation ännu inte helt anpassats efter de ändrade förhållandena samt på att vissa kostnader av engångskaraktär belastat årets rörelseresultat. Stora ansträngningar göras för att komma till rätta med dessa problem (verksamhetsberättelsen 1973/74, s. 6). Härvid bör beaktas att före rekonstruktionen år 1973 utsädesbolaget utöver direktförsäljning av Svalövssorter till jordbrukarna också sålde Weibullssorter, förutom lägre kvalitéer. Verksamheten vid AB Hammenhögs Frö har under de senaste åren inte uppvisat ett tillfredsställande ekonomiskt resultat. Sålunda har moderbolaget lämnat koncembidrag till företaget om sammanlagt 18 270000 kr. under perioden 1967-1976. Vidare hade moderbolaget fordringar hos företaget om sammanlagt ca 22 milj. kr. den 31 oktober 1976. Den nuvarande koncernen består av moderbolaget i Svalöv, med dess koncentration till lantbruksutsäden, och två helägda dotterbolag: AB Hammenhögs Frö (i Hammenhög, men med ett tiotal filialer), med huvudsaklig försäljning av köksväxt-, grönyte- och prydnadsväxter och vissa andra produkter; vidare AB Heyman, Vårgårda, som utgör en rest av den tidigare omfattande kvarnrörelsen och f.n. tillverkar hundfoder och puffat ris. Koncernen äger dessutom 50% av aktierna i det danska företaget J. E.

SOU 1978: 23 Organisalionerfir kulturväxternas förädling och genetik l5l

Ohlsens Enke A/S. Detta bolags verksamhet består i huvudsak av produktion och export av trädgârdsfröer på den internationella marknaden. Enligt avtalet med utsädesföreningen bedriver utsädesbolaget ingen egen svensk växtförädling. Sådan sker dock i viss utsträckning vid det hälftenägda danska företaget, speciellt genom elituppdragning. l avtalet i samband med 1971 års utredning enades parterna om fördelningen av s. k. växtförädlingsavgifter för lantbruksväxter (90% av dessa skall gå till utsädesföreningen) och licensavgifter (75% till utsädesföreningen) vid försäljning inom Sverige. Samma licensavgifter skall även gälla för köks- och prydnadsväxter. Vid utländsk försäljning delas uppburna licensavgifter lika mellan de två företagen efter specialavtal med ifrågavarande utländska representanter. Antalet anställda vid moderbolaget var under verksamhetsåret 1975/76 53 personer, i koncernen 274 personer. Antalet anställda i koncernen har minskat sedan verksamhetsåret 1971/72 med 130 personer. Under åren 1891- 1977 har utsädesbolaget som verkställande direktörer haft elva personer från Carl Tranchell (1891-1894) till den nuvarande verkställande direktören Anders Askling (1972-). Utsädesbolaget har en styrelse bestående av 17 personer, varav regeringen och de anställda utser två vardera. Regeringen utser även en av tre revisorer. Nuvarande styrelseordförande är förbundsordförande Erik Jonsson (LRF). År 1976 överfördes aktierna i utsädesbolaget från Lantbrukarnas Ekonomi AB till Svenska lantmännens riksförbund. Detta förväntades ej ändra bolagets Verksamhetsinriktning. Möjligheterna till marknadsföring avsågs därigenom förbättras (verksamhetsberättelsen 1975/76, s. 4).

9.2.3 Weibullsholms växtförädlingsanstalt Historisk översikt Anstaltens historik är nära förknippad med familjen Weibull. Den blygsamma starten skedde år 1870, då sjökaptenen-lantbrukaren Walfrid Weibull (1833-1903) började försälja “hemodlat foderbets- och morotsfrö och utgav sin första frökatalog. År 1970 publicerade firman W. Weibull AB enjubileumsskrift Weibullsholm 1870- 1970, under redaktion av historikern Jörgen Weibull. Utredningen har utnyttjat denna skrift. Walfrid Weibull utförde visst urvalsarbete, speciellt med rotfrukter. Fröförsäljning var länge blott en binäring till jordbruket. Även om man under perioden fram till sekelskiftet knappast kan tala om någon växtförädling ur rent vetenskaplig synpunkt, fyllde dock verksamheten ett stort praktiskt behov, heter det i jubileumsskriften om denna första tid (s. 16). År 1908 antog företaget namnet Weibullsholms växtförädlingsanstalt”. Försäljningen av fröer var då organiserad genom 96 agenter i olika distrikt av landet. En period av stark expansion ägde rum åren 1900-1920. Huvuduppgiften förblev till en början att förädla rotfrukter och målet att genom på vetenskaplig grund bedriven förädlingsverksamhet hålla redan förhandenvarande rotfruktssorter uppe på den uppnådda graden av förädling och att så småningom genom uppdragande av nya stammar utveck-

152 Organisationer för ku/turviixternas firat/ling och genetik SOU 1978: 23

la de för jordbruk och husdjursskötsel praktiskt värdefulla egenskaperna hos rotfrukter (s. 16). De tre bröderna Walter. Harry och William Weibull blev successivt verkställande direktörer i företaget. Firman utvecklades efter hand till ett av de stora europeiska växtförädlingsföretagen. Enligt minnesskriften var Walter den av bröderna som direkt ställde växtförädlingen i centrum för verksamheten. Det tidigare konventionellt bedrivna jordbruket inriktades i sin helhet på att tjäna fröodlingen och utgöra bas för växtförädlingen. som efterhand blev alltmera vetenskaplig. Åren 1905-1906 tillkom enklare kemiska laboratorier och en frökontrollavdelning. En utbildad botanist (Birger Kajanus) anställdes som ledare för växtförädlingen. Redan dessförinnan hade dess program vidgats till att utöver de traditionella rotfrukterna omfatta även vallväxter och stråsäd. År 1901 hade viss förädling av korn och höstvete påbörjats. Senare togs även växtförädling av potatis, ärter och grönsaksväxter upp. År 1918 inrättades en särskild avdelning för grönsaksväxter. fördela- Förädlingsarbetet des från och med detta år på fyra avdelningar. var och en under sin väl kvalificerade förädlingsledare. I minnesskriften redogöres i detalj för den fortsatta utvecklingen, såväl i administrativa och merkantila som vetenskapliga hänseenden. Fröodlingens ekonomiska kris efter första världskriget framhäves speciellt (s. 28). ”Vårt helt oskyddade land har därför blivit ett uppland för Danmark i vida högre grad än tillförne för export av diverse obskura ”krigsfrövaror Firman fann det ekonomiskt ogörligt att fortsätta med sin fröproduktion och även att fortsätta med sin växtförädlingsverksamhet. för så vitt den ej skyddas genom statliga åtgärder. En till Kungl. Majzt riktad framställning utmynnade i förslag om lag för kontroll av importen av utländskt frö, om kontroll av fröerna genom särskild myndighet samt om tull till skydd för inhemska fröodlingar och svensk växtförädling. En viktig händelse i anstaltens tillvaro inträffade i och med att 1924 års riksdag, mot regeringens proposition. efter särskild motion beviljade ett statsbidrag på 100 000 kr. för den vid anstalten bedrivna förädlingsverksamheten. Vissa villkor förknippades med detta anslag. Verksamheten inom växtförädlingen skulle utformas som en självständig avdelning och vara ekonomiskt skild från affársverksamheten. Firman skulle underkasta sig den kontroll och inspektion rörande medlens användning. som Kungl. Majzt kunde finna erforderlig. Firmans verksamhet uppdelades på tre huvudavdelningar:

O Växtförädlingsavdelningen. omfattande vetenskaplig verksamhet med tillhörande laboratorier och frökontroll, 0 jordbruksavdelningen, som svarade för firmans egendomar och framställningen av utsäde och O handelsavdelningen, för utsädenas distribution och försäljning.

År 1929 organiserades firman som aktiebolag, W. Weibull AB. Under 1920-talets senare år förbättrades konjunkturema avsevärt, med tydlig effekt på försäljningen, speciellt av trädgårdsfröer och spannmål. Under 1930-talets första år inträffade åter en ekonomisk kris för firman,

Organisationerför kulturväxterizas förädling och genetik 153

liksom för svensktjordbruk i stort. Lönerna sänktes för såväl vetenskapsmän som företagare. Förslag väcktes att bolagets vetenskapliga verksamhet radikalt skulle beskäras (enligt jubileumsskriften avvisades detta förslag). Krisläget, särskilt påverkat av firmans stora egendomsköp, tecknades hösten 1934 av dåvarandejordbruksministern Per Edvin Sköld i grälla färger” (s. 32). En nödvändig sanering av W. Weibull AB åstadkoms efter medverkan av den främste långivaren: dåvarande Skandinaviska Kreditaktiebolaget. Under 1930-talets slut förbättrades konjunkturerna. Bolagets försäljning ökade raskt. Vid mellankrigstidens slut stod W. Weibull AB åter ekonomiskt starkt med en inom alla sektorer snabbt växande verksamhet (s. 34). Under andra världskriget spelade Weibullsholm en viktig roll, även för exportmarknaden (särskilt Finland, Danmark och England). Vissa av Weibullsholms sorter ñck en betydande spridning. Den omfattande odlingen av bolagets köksväxtfröer blev lika viktig för landets försörjning som de nya stråsädessorterna varit. Under krigsåren förbättrades bolagets ekonomiska ställning, skuldbördan minskade och produktionsapparaten moderniserades. Bolagets omsättning, som år 1938 låg något under 6 milj. kr. hade år 1943 stigit till 15 milj. kr. År 1947 var den 17,5 milj. kr. och år 1953 35,4 milj. kr. Vinsten på verksamheten fyrdubblades under samma tid. Den senast tryckta verksamhetsberättelsen (för år 1976) upptar för moderbolaget en fakturerad nettoförsäljning av 218 milj. kr. och för den totala koncernen 240 milj. kr. (tab. 9.3). Koncernens omsättning åren 1930- 1970 fördelad på olika produkter återges förträffligt ijubileumsskriftens diagram (s. 40-41). W. Weibull AB övertog år 1964 samtliga aktieri AB Hallands Frökontor, som i sin tur tidigare övertagit Skåne-Hallands utsädesaktiebolag i Helsingborg. År 1966 förvärvade Weibulls också aktierna i AB Algot Holmberg och Söner, med dess anläggningar utanför Norrköping. W. Weibull AB driver försöksodlingar på Nya Zeeland (i likhet med Carlsbergslaboratorierna) och i samarbete med Plant Breeders. 1 sina petita för budgetåret 1978/79 har bolaget redogjort för växtförädlingsarbetets ekonomiska status under år 1976. De direkta kostnaderna uppgick till 8,2 milj. kr., fördelade på 12 poster (avdelningar), varav två

Tabell 9.3 Fakturerad nettoförsäljning och nettoresultat vid firman W. Weibull AB, milj. kr. 1971 1972 1973 1974 1975 1976

Moderbolager Fakturerad nettoförsäljning 120,1 131,2 142,3 172,6 208,4 218,2 Nettoresultat (efter skatt) 0,6 2,2 3,6 1,2 3,3 2,8 Koncernen

% av fakturerad nettoförsäljning 3,0 3,2 3,0 3,3 3,3 3,8

154 Organisationerfb? kulturväxterlzas förädling och genetik SOU 1978: 23

representerar utlandet (England och Tyskland) med utgifter på totalt ca 300 000 kr. Åtta förädlingsavdelningar för vete, havre och råg. korn och oljeväxter, vallväxter, turfgräs, köksväxter och blomsterväxter samt Bjer› torps förädlingsavdelning hade kostnader på 1 053000 kr.. 557000 kr.. 1097000 kr., 490000 kr., 549000 kr., 771000 kr., 398000 kr. resp. 45000 kr. De fristående cytogenetiska, kemiska och resistensbiologiska laboratorierna hade kostnader om 701000 kr., 243000 kr. resp. 713000 kr. Den grundläggande forskningen tar nu i anspråk en mindre del av resurserna än tidigare. Utöver dessa årliga anslag till växtförädlingen har företaget vid behov kunnat göra betydande investeringar. Ijubileumsskriften (s. 51) redovisas statsanslagets procentuella andel av de totala utgifterna för växtförädlingen under tiden 1924/25- 1970/71. Andelen har sjunkit från 70 till 9%. Under senare år har statsanslaget uppgått till ett belopp av 210000 kr., vartill kommer 60000 kr. för förädling av sojaböna (Algot Holmberg och Söner). Här må i korthet nämnas att efter motioner vid 1976 års vårriksdag har anslaget till Weibullsholms växtförädlingsanstalt (med Algot Holmberg och Söner) blivit höjt från 270000 kr. till 460000 kr. Aktierna i W. Weibull AB noterades fr.0. m. nyemissionen år 1973 på fondhandlarlistan. Koncernen omfattar moderbolaget och dess nio helägda dotterbolag. W. Weibull AB är därutöver bl. a. delägare i Weikalb AB tillsammans med De Kalb Ag Research. USA, och Florimond Desprez. Frankrike. Weikalb AB bildades för utvecklingsarbeten med hybridvete. Verksamhetsberättelsen för år 1976 (s. 3) illustrerar i överskådlig form Weibulls organisation och verksamhetsgrenar fram till denna tid. I november 1976 skedde en nyemission av aktier till AB Cardo. som nu är delägare i firman. Antalet i koncernen anställda uppgick år 1976 till ca 870 personer. Verkställande direktör i företaget är sedan år 1962 konsul Widar Weibull. Styrelseordförande är bankdirektören Hans Cavalli-Björkman.

Växtförädling vid Weibullsholm Birger Kajanus var, som tidigare nämnts. den först anställde akademikern vid Weibullsholm. Hans insatser blev betydande. Till en början svarade han vid Weibullsholm för förädling av rotfrukter men också av gräs, klöver och andra baljväxter. Hans undersökningar av brödvetets genetik utmynnade i monograñer, som av en nutida veteförädlare och genetiker (J. Mac Key) har betecknats som verkligt betydande. Hans främsta insats som växtförädlare var ”Standardvetet, en korsningssort ur ldunavete och Tystofte Smaahvede. Det marknadsfördes år 1921 och slog ut Nilsson-Ehles berömda Pansarveten. Standardvetet blev ett första lyckokast i Weibullsholms veteförädling. Det dominerade under en följd av år veteodlingen i södra Sveriges slättbygder. Också i Danmark och Tyskland odlades Standardvetet på stora arealer. Sorten ingick i det fortsatta korsnings- och återkorsningsarbete som leddes av Kajanus” medarbetare under många år, Sven

SOU 1978: 23 Organisationerför kulturväxternas förädling och genetik 155

Otto Berg. Det lika berömda Eroicavetet, med dess vidsträckta utbredning, blev ett resultat av dylikt komplicerat korsningsarbete. Ett framstående forskarnamn vid Weibullsholm var Nils Heribert Nilsson (s. 165), anställd 1911, långt senare professor vid lantbrukshögskolan och Lunds universitet. Hans förädlingsarbete gällde särskilt havre och råg, där sorter som Diamanthavre och Stormråg 1 och II fick en icke föraktlig spridning. Chef för växtförädlingen var under åren 1932-1957 Herbert Lamprecht, ursprungligen österrikisk kemist, svensk fil. dr i genetik, skicklig samlare på gener hos ärter och trädgårdsbönor. Hans efterträdare som chef Olof Gelin (1958-1964). och dennes dåvarande assistent Stig Blixt. har framgångsrikt fört Lamprechts ärtarbeten vidare. Från år 1964 år Fajer Fajersson chef för Weibullsholms växtförådling. Det må här tillfogas att den tidigare meddirektören vid företaget Gunnar Weibull var vetenskapligt utbildad och sysslade med gräsens genetik. Hans främsta insatser gjordes inom företagets internationella administration, speciellt med utredningar rörande växtförådlarrätten. Jämsides med de numera relativt begränsade teoretiska arbetena har anstaltens personal utfört en betydande praktisk verksamhet framför allt på stråsädens område. Det gäller både höst- och vårvete, korn och havre,

med sorter som Äring, Eroica, Banco, Starke, Käm, Svenno och Drabant

hos vete, Balder, Herta, Rika, Ingrid och Tellus hos korn samt Selma hos havre. Sorterna är välkända för alla syd- och mellansvenska lantbrukare. Även förädlingen av köksväxter, liksom av prydnadsväxter, har utfallit väl och nya sorter har marknadsförts med stor framgång. De våxtförädlingsavgifter som sedan 1961/62 tillförts såväl Weibullsholm som Svalövsorganisationen har under de gångna åren väsentligt ökat och uppgick budgetåret 1976/77 till ca 4,5 milj. kr., ungefär lika fördelade på de två företagen. Weibullsholm har fått merparten av dessa avgifter från försäljningen av stråsädessorter, utsädesföreningen har fått betydande tillskott också från vallväxter och oljeväxter. Weibullsholms utsäden har, till viss del beroende på skicklig marknadsföring men även på vid anpassning, fått en stor spridning på exportmarknaden. Trots Weibullsholms stora framgångar rör det sig likväl ofta i avkastning och kvalitet, jämfört med utsädesföreningens sorter, om marginella skillnader. Det bör igen påpekas att betydande marknadssvängningar tidigare har medfört svårigheter även för Weibullsholm, och statsmakterna, liksom bankerna, har på olika sätt måst ingripa för att hjälpa företaget. En av Weibullsholms förtjänster är enligt företagsledningen ”diversiñeringen” av produkterna. En alltför bred dylik ”diversiñering” kan givetvis i vissa lägen leda till nackdelar.

9.2.4 Hilleshögs Frö AB Historik Sockerbetor har odlats i Sverige sedan mitten av l800-talet. Till en början inköptes allt frö från utlandet. På 1890-talet gjordes svaga försök vid Säbyholms sockerfabrik att åstadkomma en bettyp bättre anpassad till svenska

156 Organisationer for kulturväxrerntzs förädling och genetik SOU 1978: 23

förhållanden. År 1906 tog försöken större fart. En utländsk (J. specialist Grandpré Moliere) anställdes år 1907 för att leda förädlingsarbetet. Laboratorier inrättades. En urvalsmetod utarbetades efter mönster av de berömda Vilmorinska försöken i Frankrike. Metoden - en kombination av individ- och familjeurval, i motsats till det då allmänt förekommande massurvalet med dess svaga och ofta motstridiga effekter - blev senare en standardmodell. 1907- 1909 års urvalsarbeten ledde till ett svenskt handelsfrö, som odlades på Säbyholms egendom. Odlingen utvidgades de närmaste åren. Stor del av det producerade fröet exporterades, framför allt till Tyskland. År 1912 avskildes Hilleshögs egendom, ej långt från Landskrona. till ett förädlings- och fröodlingscentrum med laboratorier, magasin, renseri, kontor och tjänstebostäder. till det då Anläggningskostnaderna uppgick anmärkningsvärt höga beloppet av 103 000 kr., medan samma års driftsanslag stannade vid 31000 kr. Redan år 1911 hade den kände holländske genetikern och växtförädlaren Klaas Tjebbes blivit anställd som föreståndare och ledde verksamheten fram till år 1916, då han återvände till hemlandet, för att under åren 1924- 1935 åter förestå sockerbetsförädlingen. 1912- 1913 organiserades fröodling i stor skala, också genom kontraktsodlingar. Av 274 ton betfrö, producerat år 1913, exporterades något mindre än hälften. Resten användes för svenskt bruk. 1 de jämförande försök som utfördes i betydande omfattning visade sig det svenska Hilleshögsfröet tidigt överlägset det bästa tyska (Kleinwanzleben). Med hänsyn till hög sockerhalt och avkastning kunde klara genetiska skillnader påvisas mellan olika familjeurval. År 1915 hade förädlingsarbetet och sortprovningen framskridit så långt att den svenska sockerbetsodlingen i ökad omfattning kunde förses med frö av Hilleshögssorten. En särskild fröodlingsanstalt började samtidigt byggas upp. Fröodlingen ökade efterhand i takt med att erfarenhet vanns om lämpliga metoder för fröproduktion och för fröets behandling. Från och med år 1928 användes uteslutande Hilleshögs eget frö för sockerbolagets totala produktion av betsocker. Under åren 1917- 1924 var Hans Rasmuson föreståndare för Hilleshögs växtförädling. Vid hans bortgång återanställdes Klaas Tjebbes. Omedelbart efter det att Hilleshögssorten marknadsförts, rönte den stor efterfrågan också i utlandet. År 1926 bildades ett utländskt dotterbolag i Holland. vilket ombesörjde uppförökning av bruksfrö och försäljning av Hilleshögsmaterial utanför Sverige. Efter Tjebbes” död år 1935 blev sedermera professorn Johan Rasmusson institutets chef. Denne ägde stora tekniska intressen och var en förespråkare för biometrisk analys. sockerbetsodlingen, liksom dess förädlingsmetoder, rationaliserades. Det rutinmässiga förfaringssättet vid förädlingen bestod under hans tid övervägande i individ- och familjeurval med efterföljande korsningar och nya urval med hjälp av kemiska analyser i avsikt att upprätthålla och förbättra Hilleshögssorten. Bruksfrö framställdes efter samkorsning mellan ett tjugotal sinsemellan olika stammar (grupper av familjer) i alla kombinationer. Denna metodik gav ökat odlingsvärde genom förhöjd avkastning och avsevärt vidgad anpassningsförmåga jämfört med de i samkorsningen ingående enskilda stammarna.

SOU 1978: 23 Organisationerfiir kulturväxternas förädling och genetik 157

Genom det holländska dotterbolaget exporterades Hilleshögs betfrö till Belgien och Frankrike och fann även marknad i England. En regional förädling startades efterhand i samtliga de angivna länderna, med partiellt avbrott för krigsåren, men den återupptogs 1945/46 och ökade ytterligare till att omfatta även Italien. Finland och Österrike. Efter Rasmussons pensionering var fil. dr Kjell Lindqvist under åren 1959- 1968 Hilleshögsinstitutets chef.

Nlllägäf År 1968 omorganiserades Svenska Sockerfabriks AB. Dess olika rörelsegrenar fördelades på särskilda företag under ett nybildat moderbolag med namnet Cardo. Härvid samlades all växtförädling och fröproduktion, såväl i Sverige som utomlands, i företaget Hilleshögs Frö AB. Huvudkontoret förlades till Säbyholms gamla sockerfabrik, med förädlingsinstitution. växthus. renserier, magasin för fröproduktion och andra aktiviteter. Den tidigare Hilleshögsdelen utnyttjas alltjämt. Hilleshögs Frö AB, med dotterföretag i Holland, Italien och Frankrike, har också utomlands organiserad förädling, fröodling, provning och administration. Avkastningsförsök genomföres i 17 olika länder, bland dem även Västtyskland, Nordafrika, Japan och USA. Den svenska företagsdelen dominerar och är nu uppdelad på 8 avdelningar, av vilka de viktigaste - förutom administration, ekonomi, registre- ring och marknadsföring utgörs av forsknings- och förädlingsavdelningarna. med egna stationeri Holland, England, Italien och Frankrike. Bolaget har i viss utsträckning även tagit upp nya växtslag och ny metodik på sitt program; bl. a. gäller detta skogsfrö och sticklingsförökning av skogsträd. Fysiologisk, biokemisk och genetisk metodik ingår i de vidgade programmen. Teknisk utveckling är därvid också ett viktigt moment. Företaget leds av en verkställande direktör (Arne Emanuelsson) med skickliga vetenskapsmän vid sin sida (bland dem adj. prof. vid Lunds universitet Olof Bosemark). Växtförädlingen bygger på en avancerad vetenskaplig metodik. som täcker så gott som samtliga genetiska moment av betydelse. Hilleshögs Frö AB har under den nya ledningen blivit ett världsföretag. Försäljningsinkomsterna är höga, produktionskostnaderna i relation härtill relativt begränsade. Detta har medfört budgetöverskott, varigenom tidigare höga utgifter för den nyinförda avancerade förädlingsmetodiken har kunnat betalas och förädlingsarbetena ytterligare intensiñeras. Enligt bolagets rapport för år 1976/77 uppgick de totala intäkterna för fröförsäljning och royalties till 92 milj. kr., medan kostnaderna begränsades till 54 milj. kr. Efter avskrivningar, bokslutsdispositioner och skatter gav företaget en nettovinst på 16 milj. kr. Den totala Hilleshögsgruppen redovisade 1976/77 en nettovinst efter avskrivningar, bokslutsdispositioner och skatter på 35 milj. kr. Enbart vid förädlings- och forskningsavdelningarna är cirka 125 personer anställda. Totalt, i Sverige och utomlands, är antalet fast anställda tjänstemän och arbetare över 500.

l58 Organisationerför kulturviix7er›1asfirad/älg och genetik SOU 1978: 23

9.2.5 Lantbruksuniversitetets

färsöksavdelning för växtförädling av frukt och bär, Balsgård

Historik

Se bl. a. 1953 års växtförädlingsutredrzing (SOU 1956. 4); BüLYgåré/Å verksamhet under tiden 1941-70 (nzeddelande nr 63 från Institutet _för växtjfiirädling av frukt och bär): Organisationen av itäxtförädlizzgsver/tsanzheten medfru/(I och bär (Ds Jo 1969:4).

Herman Nilsson-Ehle utvecklade tidigt tanken på växtförädlingsanstalter för skogsträd och fruktträd som paralleller till redan existerande växtförädlingsinstitutioner på jordbrukets område. Hans upptäckt av “jätteaspen” på Lillön vid Ringsjön ( 1935) bidrog till att förverkliga dessa tankegångar. Det var vid denna tid bekant att ett antal odlade var äpplesorter triploida, med 51 i stället för normalt 34 kromosomer. År 1937 kunde Herman Nilsson-Ehle och Emil Johansson på Alnarp var för sig framlägga resultat om förekomsten av tetraploida äppleträd med 68 kromosomer i avkomman efter triploida sorter. Dessa upptäckter gav nytt liv åt en diskussion om växtförädling av fruktträd. Vid årsmöte med Kristianstads läns fruktodlareförbund den ll april 1941 beslöt förbundsstämman att en förening, för växtföräd- Föreningen ling av fruktträd, skulle stiftas med uppgift att åstadkomma en växtförädling på fruktodlingens område. Föreningen inköpte den fastighet där Balsgård nu ligger. Till Balsgård överfördes huvuddelen av det vid Alnarp befintliga förädlingsmaterialet av fruktträd. Nilsson-Ehle överlämnade likaledes sitt material av fruktträd, huvudsakligen fröplantor från Svalöv. Häri ingick hans värdefulla grundmaterial av triploida och tetraploida äpplesorter. Under tiden 1942- 1947 leddes verksamheten vid Balsgård av prof. Fredrik Nilsson vid statens trädgårdsförsök med trädgårdsmästare E. J. Oldén som ansvarig för den löpande driften. År 1948 tillträdde sedermera prof. Ingvar Granhall föreståndarebefattningen. Sedan Granhall utnämnts till chef för statens växtskyddsanstalt, förordnades fr.o. m. den 1 april 1955 Nils Nybom (sedermera docent och prof.) till föreståndare och fungerade som sådan till den ljuli 1970, då Balsgård upphörde som fristående institution. Under tiden 1972-1977 har statshortonom Thore Denward lett förädlingsverksamheten vid Balsgård. Befattningen är f. n. vakant. Under den period förädlingsverksamheten vid Balsgård pågått har ett varierande antal medarbetare kunnat hållas knutna till verksamheten. Förädlingsverksamheten vid Balsgård bedrevs tidigt med hjälp av ett visst statsanslag. Detta ökade, exkl. forskningsrådsanslag, under tiden 1945- 1959 från 12000 kr. till 165 000 kr. Under perioden 1942-1959 steg den totala omslutningen från 106000 kr. till 308000 kr. År 1976 var antalet anställda 22. Fr. o. m. den l juli 1960 organiserades Balsgård som ett halvstatligt branschforskningsinstitut: Institutet för växtförädling av frukt och bär. Verksamheten reglerades genom avtal mellan staten och den då inrättade Stiftelsen för växtförädling av frukt och bär samt stadgar för institutet fast-

SOU 1978: 23 Organisratioizerfir /çzzlturväxternas förädling och genetik 159

ställda av Kungl. Majzt. Egendom, anläggningar m. m. överlåts utan vederlag av föreningen till institutet. Under 1960-talet ökade statsanslagets storlek från 200000 kr. till 463 000 kr. årligen och omsättningen från knappt 400000 kr. till ca 850000 kr. Mot slutet av 1960-talet blev det emellertid uppenbart för stiftelsens ledning. att det skulle bli utomordentligt svårt att fortsätta i denna verksamhetsform. Direkta framställningar om en lösning av problemet ledde till utredningen om ”Organisationen av växtförädlingsverksamheten med frukt och bär (Ds Jo 1969: 4) och till beslut att staten fr. o. m. den ljuli 1970 helt skulle överta Balsgård. Balsgård inordnades som en försöksavdelning i den dåvarande lantbrukshögskolan. Avdelningens budget har därefter ökat till l 324000 kr. budgetåret 1977/78.

Växtförädlingen Av budgeten åtgår huvuddelen för bestridande av det direkta förädlingsarbetet med äpple, päron, plommon, körsbär, jordgubbar, hallon och svarta vinbär samt i mindre omfattning vissa andra växtslag. Äpple tar i anspråk ungefär en tredjedel av dessa kostnader. Projektbunden verksamhet upptar en mindre del av budgeten. Inom denna verksamhet bedrives ett utvecklingsarbete, avsett att resultera i ett effektivare förädlingsarbete. Sålunda har plommon-, körsbärs- och jordgubbssortimenten tillförts nya genresurser genom artkorsningar. Andra genetiska metoder provas på rent experimentell nivå, liksom metoder för resistensförädling mot olika sjukdomar. Sedan år 1972 har växtförädlingen förstärkts genom uppförande av ett växthus med arbetslokaler samt med en ändamålsenlig laboratorieutrustning. Därtill kommer goda möjligheter för sterilarbeten med patogena organismer, virus och vävnadskulturer. Växtförädlingens mål är fortfarande desamma som då Balsgård startade, nämligen framställning av ett förbättrat odlingsmaterial i fråga om anpassning, kvalitet, handelsmässighet och mognadstid, sjukdomsresistens, odlings- och plantskoleegenskaper. Anpassningen till odlingsbetingelserna innebär för flertalet växtslag en bättre köldhärdighet mot direkta vinterskador men även vid blomningen. Frostskador i knopp- och blomningsstadium orsakar odlingen svåra förluster. Variationen i förädlingsmaterialet skapas huvudsakligen genom korsning. Redan år 1950 anskaffades emellertid en Com-anläggning och mutationsmetodiken kom att utgöra ett steg i utvecklingen av den mera experimentellt betonade förädlingsmetodiken. Granhall, liksom efter honom Nils Nybom, kom att bedriva ett omfattande mutationsforskningsprogram. De vid Balsgård framställda resultaten vid försöken att mutationsvägen ge det vegetativt förökade, i många fall polyploida materialet nya egenskaper har banat väg för de effektiva metoder att avslöja somatiska mutationer hos t. ex. äpple som nu tillämpas av Campbell på Long Ashton och Leif Poll i Köpenhamn.

160 Organisationer för kulturväxterzzas förädling och genetik SOU 1978: 23

Under senare år har verksamheten inriktats på resistensförädling med tonvikt på svampar, bakterier och virus. År 1975 träffades ett avtal mellan lantbrukshögskolan och Hammenhögs Frö AB angående bl. a. marknadsföring av Balsgârds sorter.

9.3 Genetiska institutioneri Sverige med anknytning till växtförädling

9.3.1 Inledning

Inom medicin och veterinärmedicin finns ett stort antal institutioner med genetisk anknytning. Många av deras företrädare har utfört internationellt uppmärksammade insatser. Dessa institutioner faller utom ramen för utredningen. Likväl är forskning på kromosomal och molekylär nivå även inom dessa ämnesområden av betydelse för växtförädlingens fortsatta uppbyggnad. I tab. 9.4 lämnas en översikt av genetiska institutioner inom naturvetenskaperna och antalet högre befattningar vid dem. Lantbruksuniversitetets institutioner faller givetvis inom samma kategori. Botaniska institutioner i Lund t. ex. institutionen för systematisk botanik och i Uppsala institutionen för fysiologisk botanik - har i denna översikt skjutits åt sidan, trots att åtskilliga av deras forskare arbetar på gränsområden till genetik och växtförädling. Detsamma gäller för mikrobiologiska och biokemiska institutioner.

Tabell 9.4. Institutioner och professorsbefattningar i genetik vid svenska universitet (ej medicin och veterinärmedicin) Institution Professorer Biträdande Adjungerad Forsk- Verkprofessorer professor ningsråd samma inom botanisk genetik Univ. i Lund l l 1 1a 2-3 Univ. i Stockholm: Genetik 1 1 - Strålningsbiologi 1 (1) Univ. i Umeå l l (2) Univ. i Göteborg 1” ? Lantbruksuniv.: Genetik och

1 rådsprofessur i molekylär cytogenetik. ” l professur i genetik beslutad av 1976 års riksdag och besatt hösten 1977 (G. Levan). ° l biträdande professur på övergångsstat. “Institutionen kommer fr. o. m. 1979 att vara förlagd till Umeå. Uppsala och Garpenberg med viss fytotronverksamhet i Stockholm.

SOU 1978: 23 Organisationerför kulturváxternas jförädlittg och genetik 161

Genetiska institutioner, i traditionell bemärkelse. finns vid universiteten i Lund, Stockholm, Umeå och, sedan den ljuli 1976, Göteborg samt lantbruksuniversitetet. Av de två institutionerna vid lantbruksuniversitetet är institutionen för genetik och växtförädling gemensam mellan detta och universitetet i Uppsala. Förutom åtta professorer finns vid universiteten och högskolorna fyra biträdande professorer, tre högre befattningar vid forskningsråd (och liknande), en adjungerad professor och en biträdande pro-

fessor på övergångsstat.

Docenter, assistenter och amanuenser har ej medräknats i översikten, trots att många utfört och utför viktiga forskningsarbeten. Av de 17 professorerna inom det angivna området arbetar drygt hälften

helt eller delvis inom botanisk genetik. Åtskilliga har inriktning på växtför-

ädlingens teori. Särskilt gäller detta för den genetiska institutionen i Lund och för lantbruksuniversitetets institution för genetik och växtförädling. De tre forskarna vid institutionen för skogsgenetik har utfört viktiga arbeten om skogsträdens populationsstruktur, cytologi och växtförädling. Resultaten har värde även för lantbruksväxternas vidkommande. De två befattningshavarna i Umeå sysslar förutom med zoologiska i viss utsträckning också med botanisk-genetiska problem. Den ena av dem (Marianne Rasmuson) har bidragit med biometriska modeller i lantbruksväxternas förädlingsteori.

9.3.2 Genetiska institutionen iLund Sveriges första professur i genetik (ärftlighetslära) inrättades för Herman Nilsson-Ehle. Fram till år 1937 var den personlig. Nilsson-Ehle hade år l9l5 tillträtt en professur i växtfysiologi. Universitetet, liksom högre myndigheter, ansåg det mot bakgrunden av den rådande svåra livsmedelskrisen viktigt att Nilsson-Ehle ñck återvända till det arbetsfält där hans “banbrytande forskning” rörande sädesslagens genetik lagt en säker grund för förädlingen av kulturväxter. Behovet att trygga landets livsmedelsförsörjning vägde således tungt vid detta ställningstagande. Den första genetiska institutionen med laboratorier och försöksfält

byggdes på mark tillhörande Alnarpsinstitutet. som i sin tår sorterade un-

der jordbruksdepartemente . När Nilsson-Ehle år 1925 övertog ledningen av Sveriges utsädesförening, flyttades universitetets ärftlighetsinstitution till Svalöv. Dess arbete präglades under denna tid av en nära kontakt mellan grundläggande och tillämpad forskning. Fr. o. m. år 1938, då Arne Müntzing blivit genetikprofessurens ordinarie innehavare, har institutionen haft egna lokaler i Lund, till en början av provisorisk natur, sedan år 1962 i sin nuvarande utformning. Vissa forskningsresurser har emellertid bibehållits i Svalöv för att stärka samarbetet mellan grundläggande och målinriktad forskning. Budgetåret 1975/76 arbetade ungefär 70 personer inom institutionen i undervisning, forskning och administration. Femton anställda hade tekniska och administrativa uppdrag på stat, fyra av dem speciellt inom den botanisk-genetiska forskningssektorn. Institutionens anslag på statsbudgeten för undervisning och forskning uppgick till cirka 600 000 kr., vartill kom lö-

ll

l62 Organisationerför kulturväxtertzas firáidliøzg och genetik SOU I978: 23

ner med 1,3 milj. kr. l anslag från råd, fonder och stiftelser disponerade institutionens forskare dessutom vid pass 800 000 kr. (per den 31 dec. 1975). De tidigare innehavarna av genetikprofessuren har samtliga haft botanisk inriktning. Så är även fallet med den nuvarande professorn (Arne Lundqvist), som speciellt undersöker högre växters självsterilitet, också kulturväxternas. Dessutom äger institutionen en biträdande professur i kromosomforskning (Karl Fredga), ursprungligen inrättad (som laboratur) i cytologi. År 1961 omvandlades denna laboratur till personlig professur åt innehavaren Albert Levan. Denne började som botanisk kromosomforskare men har senare behandlat problem rörande människans kromosomer och sambandet mellan cancer och kromosomer. Här må speciellt nämnas Levans Alliumtest, som klarlägger kemiska ämnens giftverkan. En särskild professur i molekylär cytogenetik har med anslag från naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) inrättats för Antonio Lima-de-Faria. Lima-de-Faria har förutom kromosomala arbeten med biokemisk anknytning även utfört studier över kulturväxters kromosomstrukturer, t. ex. hos råg. Under budgetåret 1975/76 uppgick anslaget från NFR till cirka 400000 kr. (inkl. löner). År 1973 fick institutionen en adjungerad professur i växtförädlingsteori med forskningschefen vid Hilleshögsinstitutet N. O. Bosemark som innehavare. Det må här nämnas att sedan år 1970 har Nils och Dorthi Troedssons forskningsfond beviljat årliga anslag, genom institutet för skogsförbättring, åt prof. Helge Johnsson. Denne har föreläst i biometrisk genetik och skogsträdens förädling. Under åren 1920-1975 har antalet vid eller i andoktorsdisputationer slutning till genetiska institutionen uppgått till 68, varav 14 för den nya doktorsexamen och 54 för doktorsgrad. [nte mindre än 53 avhandlingar har gällt botaniskt material. För närvarande (1975/76) är 45 doktorander registrerade vid institutionen, varav 20 har specialiserat sig på botaniskt material, övervägande rörande problem inom växtförädlingen. Som tidigare nämnts har genetiska institutionen en filial i Svalöv. Samarbetet med utsädesföreningen reglerades i beslut av 1949 års riksdag. I beslutet föreskrives, att utsädesföreningen skall åt filialen tillhandahålla lokaler och försöksjord samt stå för därmed förbundna kostnader och för avlöning av viss personal. Utsädesföreningen upptar i sina anslagsäskanden medel för ärftlighetsinstitutionen i Svalöv. Prefekten för genetiska institutionen i Lund fungerar därför som kontaktman med utsädesföreningen. Undertecknad Gustafsson har under många år bedrivit mutationsforskning därstädes. Kostnaderna för forskning vid universitetsinstitutionen inom kulturväx-

ternas genetik och förädlingsteori är svåra att beräkna, eftersom institutio-

nens utgiftsstat för botanisk-genetiska arbeten är sammanvävda med zoologiska, allmängenetiska och cancerkromosomala undersökningar. De tre emeriti (Müntzing, Levan och Gustafsson) har lokaler och försöksmark samt viss teknisk hjälp vid genetiska institutionen, “Wallenberglaboratoriet” och utsädesföreningen. Förutom prefekten Arne Lundqvist har två docenter vid institutionen di-

Organisationerför kullturväxterrtas förädling och genetik l63

rekt anknytning till växtförädlingsproblem: Sune Fröst, som undersöker vissa sädesslags evolution och biokemi, och Sven Asker, som i samarbete med Balsgårdsinstitutionen utför smultron- och jordgubbekorsningar. Docenten Gunnar [sing arbetar bl. a. botaniskt med korn och släktet Cyrtanthus.

9.3.3 Institutioner vid universitetet i Stockholm Genetiska institutionen Institutionen inrättades år 1936 efter avtal mellan institutet för husdjursföráidling, Wiad, och Stockholms högskola. Gert Bonnier, tidigare docent i zoologi, kallades till professor i ”ärftlighetslära med husdjursförädling. När institutet för husdjursförädling omorganiserades, upplöstes också sambandet med högskolan. l stället inrättades år 1949 en professur i ärftlighetslära (genetik). Efter Bonniers pensionering blev K. G. Lüning hans efterträdare. Liksom Bonnier representerar denne zoologisk genetik, huvudsakligen beträffande strålningsinducerade förändringar hos Drosophila och möss. Botanisk genetik har endast i ringa utsträckning bedrivits vid institutionen. Lärjunge till Bonnier är också Claes Ramel, som innehar en högre forskarbefattning vid NFR. l samverkan med kolleger vid universitetets Wallenberglaboratorium har han utvecklat svensk toxikologisk genetik. bl. a. med hänsyn till miljögifters genetiska effekter, där han samarbetat också med Lars Ehrenberg (se nedan). Hans, liksom kollegernas, forskning anknyter direkt till miljö- och naturvård och har därigenom fått praktisk räckvidd. Ramel har i sin forskning tillämpat mikrobiologiska, botaniska och zoologiska testmetoder för att bestämma kemiska ämnens genetiska toxicitet. Från den ljuli 1976 innehar Ramel en e.o. professur i toxikologisk genetik vid NFR. Denna befattning torde få betydelse även förjordbrukets miljöfrågor och resistensforskning. Ramel hade 1975/76 ett anslag från NFR på vid pass 160000 kr. (inkl. personlig lön). Wallenberglaboratoriet vid universitetet i Stockholm äger en serie forskare. som bearbetar olika miljövårdsproblem också från fysiologisk och kemisk synpunkt.

Institutionen för strålningsbiologi

År 1962 inrättade riksdagen en personlig professur i strålningsbiologi för dåvarande docenten i biokemi vid Stockholms universitet, Lars Ehrenberg. Institutionen har växt fram ur aktiviteter som började redan i slutet av 1940-talet med nära anknytning till växtförädling och botanisk genetik. I samverkan med genetiker och växtförädlare vid bl. a. Weibullsholm, Balsgård och Svalöv klarlades en serie moment av betydelse för att genom mutationer höja den genetiska variationen hos kulturväxter (inklusive fruktträd och prydnadsväxter). Till en början gällde det biologiska forskningsarbetet joniserande strålning, framför allt med en jämförelse av gamma-, röntgen- och neutronstrålning. I början av 1950-talet inleddes systematiska studier av kemiska ämnens mutationsutlösande effekter.

164 Organisationerför kulturväxtertzas förädling och genetik

Särskilt arbetena med neutronstrålning och kemisk mutagenes hos kulturväxterna har pionjärkaraktär. Det stod tidigt klart att ändamålsenliga betingelser för att inducera ny variation borde baseras på en grundläggande kunskap om de olika strålningsslagens och kemikaliernas verkningsmekanismer. Samma typ av grundforskning, som bedrevs med kulturväxterna, visade sig väsentlig för att klarlägga de risker som människan utsätts för då hon exponeras för strålning och kemikalier (miljögifter), men även vad gäller skyddet mot sådan exponering, också med tillämpningar inom cancerterapi och livsmedelskonservering. Den strålningsbiologiska institutionen har varit verksam inom åtskilliga områden, som direkt anknyter till växtförädling. O Utláisning av mutationer hos kulturviixter. Studierna har i hög grad varit inriktade på att kontrollera olika variabler hos behandlat frö vid mutationernas uppkomst, t. ex. vattenhalt, temperatur, lagringstid, transport av material (inom Sverige och utomlands) etc. O Statistisk analys av mutationsserier. I samverkan med statistisk expertis (Semka AB) har studier genomförts för att bedöma frekvensen av avkastningshöjande mutationer med små effekter. hantering av stora datasamlingar, metoder för selektion vid korrelerade och icke korrelerade variabler. O Snabba analysmetoder. Dessa har utvecklats i samverkan med svenska och internationella organisationer, framför allt vid jugoslaviska och indiska institutioner. UN Special Fund har lämnat betydande bidrag (Jugoslavien). International Atomic Energy Agency (IAEA i Wien) har kontinuerligt varit inkopplad. Snabbmetoderna har utvecklats med hjälp av avancerad fysikalisk teknik. Exempel härpå är seknndsnabb analys av oljehalt som nu tillämpas i åtskilliga länder. Också oüekraliteten (mättade och omättade fettsyror) kan bestämmas med liknande metodik. Metoder för snabbanalys har utarbetats beträffande proteinhalt och proteinkvalitet. O Strålningsstimnlation vid låga doser och O Framställning av betnings- och besprutningsmedel som ej lämnar toxis-

ka biprodukter i de odlade materialen eller i yttermiljön. Det är enligt

Ehrenberg sannolikt att syntesen av ideala pesticider måste bygga på analyser av hur kemikalier påverkar ämnesomsättningen i de odlade växtmaterialen. Under tidigare år hade Ehrenberg och hans forskargrupp betydande anslag från statens råd för skogs- och jordbruksforskning (jordbrukssektionen). Dylika anslag har nu upphört. Här må till slut anföras att Ehrenberg och Gustafsson redan 1958/59, bl. a. i skrivelse till dåvarande medicinalstyrelsen, betonat riskerna för mutagena och carcinogena effekter av läkemedel och kemiska ämnen. Elhrenberg har arbetat vidare med dylika undersökningar, som ligger utianför växtförädlingens område men har betydelse för arbetarskyddet, liksoim för allmänmiljön. Han har därvid utvecklat metodik varigenom de mutatgena och carcinogena riskerna kan beräknas. Regler för en riktigare hantering av kemiska mutagener har utarbetats. Metodiken kan tillämpas också: ifråga om olika typer av pesticider, jordförbättringsmedel. gödselmedel, konserveringsmedel etc. Genom den stora användningen av kemikalier i_jord-

SOU |978: 23 Organisationer for kulturväxternas förädling och genetik 165

bruk och skogsbruk hör personer, verksamma inom dessa områden. till de mest utsatta i samhället. I många fall har erfarenheterna visat att de offciellt tillåtna risknivåerna väsentligt har överskridits.

9.3.4 Lantbruksuniversitetets institution för genetik och vzixtforädling Med lantbruksinstitutet i Ultuna som bas grundades lantbrukshögskolan år 1932. Den botaniska forskningen klövs därvid i två institutioner. en för växtfysiologi och en för systematisk botanik och ärftlighetslära. Den sistnämnda ämneskombinationen belyste en dåtida riktning i den svenska genetiken, nämligen att kombinera genetisk grundforskning med experimentell systematik och botanisk artbildningsteori. l överensstämmelse härmed blev professor Nils Heriben Nilsson - från Alnarps lantbruksinstitut men med tidigare verksamhet vid Weibullsholm - föreståndare och professor vid den nya institutionen i systematisk botanik och ärftlighetslära. Han innehade befattningen under åren [932-1935. Efterträdare blev dåvarande forskardocenten Göte Turesson. Heribert Nilssons forskning har tidigare berörts (s. 155). Turessons forskning blev inflytelserik, av högt internationellt anseende, framför allt genom hans studier över ”genekologi” och ekotyper“. Hans arbeten över artdifferentiering på olika nivåer, liksom hans analyser av olika komplexa växtsläkten, var för sin tid beundransvärda och diskuteras alltjämt. Hans framgång med högproducerande polyploida klöversorter byggde på insikten att som utgångsmaterial för urvalsarbetet använda polyploida populationer med bred variation. Tack vare sin entusiasm och sina pionjärinsatser för studiet av den ekologiska differentieringen inom växtarterna lyckades Turesson att åstadkomma en genetisk trädgård av unikt slag (Mac Key), nu i huvudsak begränsad till träd. buskar och andra perenna växtslag. Idag omfattar institutionens egentliga trädgårdsyta 8 hektar. Till denna kommer så en odlingsyta av nära 6 hektar av ej bundna försöksfált och en växthusyta på 960 kvm. År l954 stod en ny institutionsbyggnad färdig i den botanisk-genetiska trädgården. Som vetenskapsman vid sin sida hade Turesson år 1949 (1947) fått laboratorn (senare bitr. prof.) Axel Nygren. Turesson pensionerades är 1958. I samband med att institutionen reorganiserades år 1962 och blev gemensam för lantbrukshögskolan och universitetet i Uppsala uppdelades den i en avdelning för genetik och en avdelning för växtförädling. Undervisningen i systematisk botanik flyttades till universitetet i Uppsala. Till professor i växtförädling utnämndes år 1962 James Mac Key och till professor i genetik år l963 Gunnar Östergren. Nygrens befattning fördes på övergångsstat. Vid universitetet i Uppsala har genetikundervisning funnits sedan år 1952. Sedan år l955 är genetik även examensämne därstädes. Initiativtagare till samarbetet var Nygren, som sedan starten har lett universitetets undervisning och examination i genetik. År 1970 togs en tillbyggnad av institutionen i bruk, huvudsakligen avsedd att öka undervisningskapaciteten. Nästan samtidigt skars emellertid

166 Organisatiorzerför kulturvüxterriøts jförädlizzg och genetik SOU I978: 23

genetikundervisningen väsentligt ner vid de svenska universiteten. Detta medförde att en forskargrupp finansierad av NFR i biokemisk cytogenetik, ledd av prof. Bengt Kihlman, liksom delar av Uppsala universitets biologiska övningslaboratorium, kunde överta lediga lokalutrymmen. En ytterligare tillbyggnad ställdes sommaren 1976 till förfogande för viss del av dåvarande skogshögskolans institution för skogsgenetik samt för det halvstatliga branschforskningsinstitutet för skogsförbättring (se avsnitt 9.3.5). Något senare blev byggnader för lantbrukshögskolans mellersta trädgårdsförsöksdistrikt färdiga för inflyttning från dess tidigare förläggning vid Nyckelby (Ekerö). Lantbrukshögskolan och skogshögskolan har vidare helt nyligen, den ljuli 1977, tillsammans med veterinärhögskolan sammanförts till en högskoleenhet, Sveriges lantbruksuniversitet. Institutionen för genetik och växtförädling, med dess två avdelningar, ingår i ett större s. k. genetikcentrum. Detta genetikcentrum omfattar följande enheter: 0 Lantbruksuniversitetets avdelningar för genetik och växtförädling, genetiska trädgården samt del av institutionen för skogsgenetik, 0 Uppsala universitets avdelning för genetik och del av det biologiska övningslaboratoriet, O Naturvetenskapliga forskningsrådets forskargrupp för biokemisk cytogenetik samt 0 Institutet för skogsförbättring, med uppdelning i växtförädling och skogsgödsling. Den nuvarande genetiska institutionens resurser ifråga om forskningspersonal sammanfattas här nedan. För personal och driftskostnader för forskargruppen i biokemisk cytogenetik under Bengt Kihlman svarar som ovan nämnts NFR. Avdelningenförgenetik: en professor, en biträdande professor (på övergångsstat) och en assistent. Avdelningen jbr växtförädling: en professor, en forskarassistent och en assistent. Under de 21 år som examensämnet genetik funnits vid universitetet i Uppsala har ämnet nått en betydande omfattning med avseende på såväl grundutbildning som högre utbildning och forskning. Grundutbildningen administreras av biologiska övningslaboratoriet med en ordinarie tjänst som universitetslektor i genetik. Dessutom finns på universitetets stat igenetik 1975/76 en e. o. docenttjänst och en forskarassistenttjänst. NFRss forskargrupp i biokemisk cytogenetik inrättades den l juli 1968. Sedan år l970 har den fått utrymmen vid lantbrukshögskolan. Förutom gruppens föreståndare, e.o. prof. Bengt Kihlman, finns f.n. två forskningsassistenter. Totalt har vid institutionen för genetik och växtförädling 16 doktorsavhandlingar ventilerats, varav 10 med botaniskt-genetiskt innehåll. Den komplexa karaktären av Uppsala-genetiken, med en avdelning tillhörande universitetet i Uppsala och två avdelningar tillhörande lantbruksuniversitetet, gör en översiktlig beskrivning av forskningsuppgifterna svår. Universitetsdelen uppges ha 14 doktorander och l-2 doktorsexamina beräknas per budgetår. Totalantalet doktorander för lantbruksuniversitetets

SOU 1978: 23 Organisationerför kulturváxternas förädling och genetik 167

del av institutionen uppges till l7, varav flertalet är externa. Universitetets forskning omfattar ett stort antal projekt inom zoologisk oclEtanisk genetik, även hos mikroorganismer. Bland intressanta projekt är försök att åstadkomma kvävefixering av mikroorganismer i association med stråsäd och fodergräs (i samverkan med bl. a. Sveriges utsädesförening). Vidare i anknytning till växtförädlingsproblem: genkartering av enzymer hos korn och ärt, ärtförädling, urval för intensifierad kvävefixering hos baljväxter samt proteiners variation, kontroll och evolution. Lantbruksuniversitetets institution för genetik och växtförädling har under årens lopp sysslat med artbildning och cytogenetik hos vilda växter men även med odlade växtarter (röd- och alsikeklöver, timotej, vete, havre och korn). Vid avdelningen för genetik har mutationer framställts som påverkar kärndelningamas förlopp i pollen. Enzymdifferenser (isoenzymer) utnyttjas hos korn och ärter för att belysa urvalsförändringar med hänsyn till sambandet mellan enzymmönster och agronomiskt värdefulla egenskaper. Avdelningen för växtförädling bedriver endast forskning, ej sortframställning. Programmet är omfattande, med tyngdpunkten förlagd till agrogenetiska problemställningar, bland vilka må nämnas avkastningsstudier hos stråsäd, inventering av rasspecifik resistens mot växtparasiter hos havre, vete och korn, överföring av dylika gener till uniform mottaglig bakgrund (s. k. isogena linjer), urvalsmetodologi hos självbefruktare, systematiskt uppbyggd kromosomtalsvariation hos vete för genanalys och genöverföring, nematodresistens hos diploid och tetraploid rödklöver, framställning av oxalsyrefri rabarber för saftindustrin, jämförelse mellan akut och kronisk gamma-bestrålning hos korn samt genkartering och morfologisk analys av glesaxiga mutanter hos korn. Studierna över resistensgener samt relationen mellan rot- och skottutveckling hos sädesslagen, liksom mutationsstudierna hos brödvete, har tilldragit sig internationell uppmärksamhet med stort materialutbyte och gästforskarbesök. Begränsade resurser har tvingat avdelningen att inta en i stort sett avvisande attityd till att bistå FAO och u-länder med undervisnings- och handledningshjälp. l detta sammanhang bör framhållas det samarbete som på avdelningens initiativ inletts mellan institutioner i de skandinaviska länderna beträffande en gemensamt ordnad doktorandutbildning i växtförädling. Till slut må här nämnas att NFR:s forskargrupp inom biokemisk cytogenetik speciellt arbetar med kromosomstrukturer hos högre organismer, kemiskt inducerade mutationer, sambandet mellan förändringar på molekylär nivå (DNA), kromosomaberrationer och reproduktiv död. Arbetena har betydelse för forskning rörande kulturväxternas mutationsmönster. Budgeten 1977/78 för lantbruksuniversitetets del av institutionen för genetik och växtförädling uppgår till 2,2 milj. kr. (avdelningen för genetik 815 000 kr., avdelningen för växtförädling 886000 kr. och genetiska trädgården 483000 kr.) och för den del som tillhör universitetet i Uppsala till 720 000 kr. Därutöver utgjorde NFR:s anslag till biokemisk cytogenetik (B. Kihlman) budgetåret 1977/78 429000 kr.

168 Organisationer för kulturváixterncts förädling och genetik SOU l978: 23

9.3.5 Larztbruksuniversitetets institution för skogsgenetik Den genetiska avdelningen av dåvarande statens skogsforskningsinstitut inrättades i Stockholm genom riksdagsbeslut år l946. Skogsgenetiskt arbete, i form av proveniensforskning och analys av skogsträdens mångformighet, hade stått på forskningsinstitutets program sedan dess grundande (l902). Studiet av tallens och granens proveniensskillnader och möjligheten att förflytta skogsmaterial i latitud- och altitudled utgjorde ett av institutets huvudprojekt. Bland flera välkända forskare må nämnas tidigare prof. Olof Langlet som gjorde verkligt betydelsefulla undersökningar rörande skogsträdens frö- och plantförflyttning. Han anknöt också framgångsrikt till lantbruksväxternas ras- och artbildning, bl. a. med hänsyn till fysiologiska aspekter. De olika skogliga organ, som vid denna tid fanns i Sverige, med förädlingsprojekt i en eller annan form, knöts år 1949 samman genom en Samarbetsnämnd för skoglig växtförädling och genetik”. Ekonomiskt kom den att anslutas till skogsstyrelsen. Genom dess försorg blev ett enhetligt urvals-, föröknings- och plantagesystem utarbetat. Skogsfröplantagerna har nu (cirka 25 år senare) givit förädlade frö- och plantmaterial av hög klass, särskilt hos tall. Representanter för skogsforskningsinstitutet, skogshögskolan, föreningen för växtförädling av skogsträd, sällskapet för praktisk skogsträdsförädling, domänverket, Skogsstyrelsen, skogsvårdsstyrelserna, skogsbolagen etc. deltog - trots olika inriktning och ekonomiska intressen - i dessa förhandlingar om den skogliga växtförädlingen i dess praktiska aspekter. Den skogsgenetiska avdelningen, med utredaren som förste föreståndare, fick år 1956 egna institutionslokaler genom donationsmedel och utbyggdes år 1968, efter förnyade donationer, med lokaler även åt institutet för skogsförbättring (efterträdare till den ovannämnda föreningen och sällskapet), som är ett branschforskningsinstitut. Sedan skogsforskningsinstitutet och skogshögskolan slagits samman år 1962, fick den skogsgenetiska institutionen en vidare karaktär, med en professor och två biträdande professorer. Forskningen var givetvis övervägande skoglig, men även allmän genetik och växtförädlingsteori bedrevs, också i samarbete med universitetet i Stockholm. År 1965 invigdes skogshögskolans och genetiska institutionens fytotronanläggning, med reglering av temperatur, ljus och fuktighet. Fytotronen, också den tillkommen genom donationsmedel, fungerar alltjämt och är ett viktigt verktyg för avancerad skoglig ochjordbruksvetenskaplig forskning. I samband med skogshögskolans omlokalisering till olika orter (Umeå, Uppsala och Garpenberg) har även den skogsgenetiska institutionen splittrats på dessa tre platser. Som tidigare nämnts har skogshögskolan den ljuli 1977 gått upp i lantbruksuniversitetet. Fytotronen, som nu sorterar under avdelningen för skoglig ekofysiologi vid institutionen för ekologi och miljövård, förblir emellertid lokaliserad till Stockholm, fortfarande med viss genetisk forskning. Dess verksamhet står under tillsyn av en fytotronnämnd med representanter för praktiska och teoretiska intressen. Institutionen har numera nästan helt skoglig inriktning men är givetvis genom populationsstudier samt arbete med korsbefruktande och växtslag

SOU 1978: 23 Organisationer för kulturväxternas förädling och genetik 169

vegetativ förökning av betydelse även för jordbrukets växtförädlingsteori och genetik. Särskilt gäller detta analys av skogsträd med hjälp av isoenzymteknik, hormonal induktion av tidig blomning, resistensproblem (bl. a. med utnyttjande av elektronmikroskopisk teknik), tidig bedömning av produktion och avkastning och sticklingsförökning. Uppdelningen och lokaliseringen till olika orter försvårar skogsgenetikens samordning och ledning. Skoglig genetik och växtförädling, med anknytning till frö-, föryngrings- och klimatproblem, förblir en utomordentligt viktig bas för den svenska skogsnäringen. Därvid kommer den även att direkt och indirekt tjänajordbrukets intressen. Internationellt intar svensk skogsgenetisk forskning en framskjuten position. Institutet för skogsförbättring, från den 1 juli 1976 med huvudstation i Uppsala, är med sina tre ñlialstationer vid Ekebo (Skåne), Brunsberg (Värmland) och Sävar (nära Umeå) efterföljare till de tidigare privata skogliga växtförädlingsorganen, om än numera av delstatlig karaktär. Institutets verksamhet är huvudsakligen inriktad på frågor rörande plantageskötsel. avkommeprövning av plantagefrö och skogsgödsling. Den skogsgenetiska institutionens totala budget för 1975/76 uppgick till ca 3.4 milj. kr., varav förvaltningskostnadsanslag utgjorde 1,2 milj. kr., driftkostnadsanslag 1,3 milj. kr. och forskningsrådsanslag m. m. 0,9 milj. kr. Fytotronen är insorterad under avdelningen för skoglig ekofysiologi, som hade detta år en total budget av 2,4 milj. kr.

9.3.6 Genetiska institutionen i Umeå Efter förslag av 1962 års Umeåkommitté och enligt prop. 1964: 74 inrättades fr. o. m. den ljanuari 1967 en professur i genetik vid Umeå universitet. Till befattningens förste innehavare utsågs år 1967 dåvarande docenten vid lantbrukshögskolan Bertil Rasmuson, som vid denna tidpunkt innehade en forskartjänst vid NFR. Marianne Rasmuson innehade tidigare en forskardocentur, som år 1969 ändrades till en biträdande professur förlagd till Umeå. Hon har föreläst vid olika genetiska institutioner i landet över biometriska problem med anknytning till växtförädling och populationsgenetik. De två forskarna behöll sin tidigare zoologisk-genetiska inriktning även efter flyttningen till Umeå. På institutionens program togs även upp undersökningar som direkt anknöt till norrländska problemställningar. I första hand gällde detta skoglig växtförädling och den genetiska strukturen av skogsträdens populationer både i bestånd och i fröplantager. De utnyttjade därvid en teknik som bygger på genetiskt betingade enzymskillnader med enkel arvsgång. Samarbete inleddes såväl med skogshögskolans institutioner som med institutet för skogsförbättring, särskilt dess Umeå-station. Metodiken tillämpas av Umeåforskarna också hos Drosophila och på cykliskt varierande populationer av sork. Biometriska studier inom växtförädling har utförts av Marianne Rasmuson. Institutionens forskning bygger på allmän genetik med biokemi och matematisk och statistisk materialbearbetning. De studerande bereds tillfälle att följa de teoretiska och praktiska arbeten som lantbruksuniversitetet be-

170 Organisationerfiir kulturväxternas förädling och genetik

driver i Röbäcksdalen och i Öjebyn i fråga om husdjursskötsel och växtför-

ädling. Viss forskning utförs hos jordbruksväxter. Tre doktorander har disputerat i genetik för doktorsgrad och doktorsexamen: en i skogsträdsförädling, en i medicinsk genetik och en i molekylär genetik. 1975/76 fanns vid institutionen 15 doktorander, varav två arbetade med skogsgenetiska problemställningar. Det är de två ledande forskarnas uppfattning att Umeå universitets genetiska institution även i fortsättningen bör behandla såväl teoretiska som mera tillämpade projekt. De avser - om erforderliga medel ställs till förfogande - att i ökad grad betjäna forskning inom skogs- och jordbruk. särskilt på grund av det faktum att de studerande övervägande kommer från Norrland och därigenom har kontakt med dylika problem från den praktiska sidan. Institutionen hade 1975/76 en totalbudget på nära 1,5 milj. kr., varav för löner åt personal på stat 713 000 kr., för forskar- och grundutbildning etc. 351000 kr. och i anslag från forskningsråd 342000 kr.

9.4 Nordiska förhållanden

9.4.1 Danmark Av dr. agro. K. J. Frandsen, p.t. kgl. Vetr. & Landbohøjskole, Danmark

Indledning. Udviklingen af dansk Planteforadling er karakteriseret ved at Enkeltpersoner, som var engageret i Erhvervet, enten i Form af praktisk Frøavl eller i den mere kommercielle Side af Frøproduktionen, tog Initiativ til Paabegyndelse af Foraedling. En saadan Udvikling findes iøvrigt paa adskillige Omraader i dansk Landbrug. Aarsagerne hertil findes i det danske Samfunds saavel som i det danske Landbrugs Udvikling i det forrige Aarhundrede, men disse Aarsager skal ikke naermere omtales i denne Forbindelse. lndtil de seneste Aar har denne Udvikling medført. at dansk Planteforasdling, omfattende Foraedling af Landbrugsplanter og Havebrugsplanter, men ikke Skovtraâer, blev financieret uden statslig Støtte eller officiel Medvirken af selve Erhvervet, idet Frøprisen belastedes med Omkostningerne ved Foradlingen. Den Andel af Frøprisen. som anvendtes til Forzedling blev indtil Indførelsen af Lov om Beskyttelse af Foraedlerrettighederne i 1962 bestemt af de Virksomheder, der havde engageret sig i Foraedling. Efter Indførelsen af den naevnte Lov kan de siges, at det offentlige til en vis Grad deltager i en Sikring af det økonomi ke Grundlag for Gennemførelsen af Planteforatdlingen, men det maa dog siges. at de Virksomheder, der driver Planteforxdling, fortrinsvis Frøselskaber. stadig i høj Grad bestemmer hvilken Andel af Frøprisen, der skal anvendes ved Udviklingen af nye Planteformer til Brug i Land- og Havebrug. Initiativet i Planteforaedlingen, altsaa Bestemmelsen af hvilke Opgaver, der tages op i Foraedlingen, hvilke Plantearter, der skal inddrages i Arbej-

SOU 1978: 23 Organisationerför kulturväxrerlzczs fYirZid/itzg och genetik l7l

det, ligger endnu hos Frøselskaberne, og Landbrugets og Havebrugets direkte lndflydelse i denne Forbindelse maa siges at vaere beskeden. Gennem en lang Periode har dansk Landbrug vzrret karakteriseret ved en flersidig Produktion, der først og fremmest omfatter Dyrkning af Foderplanter som Grundlag for et stort Husdyrhold, der igen er Basis for Produktion af Fødevarer i Form af Kød, Mazlk, Smør, Ost og Sukker m. m. Der er gennem de seneste Aartier sket en Forskydning i Arealbenyttelsen imod et meget stort Dyrkningsareal med Byg (ca 50 Procent af Landbrugsarealet), hvilket har bevirket, at en vzesentlig Del af Forskningsmidlerne vedrørende Forzedling anvendes til Forskning omkring denne Art. Det forholdsvis store Areal med Grovfoderplanter, Grzesser, Graesmarksbaelgplanter og Rodfrugter, har ligeledes medført, at en betydelig Del af Forskningsmidlerne anvendes til Forskning vedrørende disse Planter. Generelt anvendes en stor Del af Forskningsmidlerne til Undersøgelser vedrørende Resistens overfor de vigtigste Plantesygdomme. Pbrzdlingsforskningen. Planteforeedlingsforskningen, der tog sin Begyndelse med E. Lindhards Arbejder vedrørende Foraedling af fremmedbefrugtende Planter kort efter Aarhundredeskiftet, kom dog efter spredt Indsats foretaget dels ved enkelte Forxdlingsvirksomheder og dels ved Landbohøjskolen først i Gang efter anden Verdenskrig, idet Staten stillede Midler til Raadighed af offentlige Fonds bl. a. Statens Alm. Videnskabsfond, Statens tekniske Forskningsfond, samtidig med at der ved Landbohøjskolens Afdelinger for Landbrugets Plantekultur og Genetik blev Mulighed for Gennemførelse af visse Projekter. Med Etableringen af Atom-Energi-kommissionens Forsøgsanleeg, Risø, skabtes yderligere Muligheder for at udvikle Forskningsprojekter til Støtte for den praktiske Planteforaadling. Efter Vedtagelsen af Lov om Beskyttclse af Foraedlerrettighederne og i Szerdeleshed efter at Szedekorns- og Brugsfrøafgifter paa Frø blev indført er Situationen blevet den, at al Forskningsvirksomhed, med en enkelt Undtagelse, nu gennemføres ved Statsinstitutioner, medens Foraedlingsvirksomhederne helt koncentrerer sig om den praktiske Planteforeedling. Ved den kgl. Vetr. og Lundbohøjskoles Afdelitzg for Plunrekultur arbejdes med Projekter, der direkte er rettet mod Løsning af Spørgsmaal vedrørende Foraadling baade hos Kornarterne, specielt Byg, og hos Foderplanterne. Der gennemføres saaledes f. eks. Undersøgelser vedrørende Selektion for Tilpasningsevne (Genotype-Milieu Vekselvirkninger), Kvalitetsegenskaber og Foraedlingsmetoder- og teknik. Der er omfattende Undersøgelser i Gang vedrørende Resistensfortedling og for visse Projekters Vedkommende ñnder Samarbejde Sted med HøjskoIensAfde/ingfor Plantepatoløgi. Ved Højskolens Afdeling for Almen Genetik er der gennemført Forskning vedrørende Selvsterilitet, og Forskning vedrørende Skovtraeforaedling foregaar ved Arboretet. Ved Forsøgsanlwgger Risø (tidligere Atom-Energi Kommissionen) er der omfattende Undersøgelser paa følgende Omraader: Mutationsforskning, Resistensformdling, Stofproduktion, Fremstilling af Haploider m. v. C (irlsberglaboraroriets fvsiologiske Afdeling driver Forskning, der har Relation til Bygforzedlingen, bl. a. gennemføres Grundforskning vedrøren-

172 Organisationerfiir kulturväxrerrzøzs förädling och genetik SOU l978: 23

de Stofproduktionen samt Maltningskvalitet. Inden for de nordiske Lande og i Nordiske Jordbrugsforskeres Forenings Regi, organiseret og koordineret af Nordisk Kontaktorgan for Jordbrugsforskning, gennemføres fzellesnordiske Forskningsprojekter. der økonomisk støttes eller betales af de enkelte Landes Landbrugsministerier. Enkelte af disse Projekter beskaeftiger sig med Undersøgelser, der direkte tager Sigte paa at belyse Problemer vedrørende Forzedlingsteknik og Resistensformdling. Det økonomiske Grundlagfor Foravdlingsforskningen. Den kgl. Vetr. og Landbohøjskole sorterer under Undervisningsministeriet, medens Forsøgsanlaagget Risø er placeret under Handelsministeriet. En vacsentlig Del af det økonomiske Grundlag for Forskningen er saaledes de Iøbende Bevillinger til Anseettelse af Personale, som er beskmftiget i Forskningen. samt til Afdelingernes Drift. Ved Siden heraf gives Bevillinger til szerlige Forskningsprojekter gennem de af det offentlige nedsatte Forskningsraad, specielt det vetr. ogjordbrugsvidenskabelige Forskningsraad og det naturvidenskabelige Forskningsraad. For enkelte Projekters Vedkommende gives Støtte fra Landbrugsministeriet formidlet gennem Landbrugets Samraad for Forskning og Forsøg. Landbrugsafdelingen ved Forsøgsanlaegget Risø gennemfører visse Forskningsprojekter i Fzellesmarkeds Regi, idet der fra det europaeiske Faellesskabs Forskningsmidler ydes ñnanciel Støtte. Forskningsarbejdet ved Carlsberglaboratoriet gennemføres ved Midler fra de Forenede Bryggerier. Visse Projekter her nyder Støtte fra EF Forskningsmidler. Forskningens Valg af Opgaver. Forskningsinstitutionerne har betydelig Frihed i Valget af deres Opgaver. Imidlertid søger Forskningsraadene at koordinere de Projekter, der gives Støtte til, ligesom Forskningsraadene selv søger at tilskynde Forskning paa relevante Omraader eller tager Initiativet selv til Projekter, som søges gennemført. l det score og hele maa det siges, at Forskningen inden for Planteforaedlingens Omraade først og fremmest har koncentreret sig om Opgaver, der har direkte Tilknytning til den praktiske Foradling af de økonomisk mest betydningsfulde Arter, saaledes er en väsentlig Del af dansk Foraedlingsforskning beskaftiget med Problemer vedrørende Foraedling af Byg. Planteforzdlirzgen. Foreedling af Kornarterne foregaar for Tiden ved ñre Virksomheder. Landbrugets Kornforaedling, Strandløkke, Sejet ved Horsens, de Iolland-falsterske Landboforeningers Foraedlingsvirksomhed, Abed ved Søllested, Pajbjergfondens Foraed/ingsvirksomhed, Pajbjerggaarden syd for Aarhus, og Carlsberglaboraroriers Forazdlingsvirksomhed, Hyldagergaard ved Havdrup. Landbrugets Kornforaedlings Virksomhed drives af Andelsselskabet D. L. G. (Dansk Landbrugs Grovvareselskab), og de danske Landbo- og Husmandsforeninger er repraesenteret i Virksomhedens Bestyrelse. Virksomheden i Abed drives af de lolland-falsterske Landboforeninger alene. Landbrugets Kornforzedling har som Ramme Hovedstationen i Sejet samt et Areal vest for Horsens til Afprøvning af Foraedlingsmateriale paa Sandjord. Pajbjergfondens Virksomhed foregaar dels paa Hovedstationen

SOU 1978: 23 Organisationer för kulturväxrernas förädling och genetik 173

ved Aarhus og dels på Abildgaard nord for Skive. De øvrige naevnte Virksomheder er placeret paa en Station hver. lnden for Kornforaedlingens Omraade er der etableret et fast Samarbejde vedrørende Resistensforacdling, ligesom der ogsaa ñnder et Afprøvningssamarbejde Sted Virksomhederne imellem. Forøsdlingen af Foderplanter (Grzesser, Grzesmarksbzrlgplanter og Rodfrugter) samt lndustriplanter, bortset fra Kartoffel og Sukkerbede, foregaar hos to Virksomheder, nemlig Dansk Planteforzdling A/S og Frøfirmaet L. Davhnfeldts Forzedlingsvirksomhed. Dansk Planteforaedling A/S, der blev etableret i 1973, er et Aktieselskab, i hvilket følgende Frøselskaber er repratsenteret: Danske Landboforeningers Frøforsyning, Fmllesforeningen for Danmarks Brugsforeninger. Pajbjergfonden. Frøfirmaet Trifolium A/S, Stamfrøcentralen (sammenslutning af 10- 12 mindre Frøselskaber) og endelig Frøselskabet S. N. (tilhørende Sukkerfabriken Nykøbing). De i Dansk Planteforaadling A/S reprmsenterede Selskaber daekker 80-85 Procent af den samlede Omszetning af Frø af Foder- og Industriplanter. Dansk Planteforazdling A/S raader over to Stationer, Gaardene Ryland ved Haderslev og Boelshøj ved Store-Heddinge. Desuden lejes Areal til Afprøvnixigsformaal paa Abildgaard ved Skive af Pajbjergfonden. Selskabet ejer yderligere Gaarden, Didbrooke Fields nordøst for Cheltenham i England, der tjener som Afprøvningsstation for Forzedlingsmateriale fra D. P. Yderligere lejer Selskabet Arealer i Tyskland, Frankrig og Schweitz til Afprøvning af Foraadlingsmateriale. Foraedling af Kartofler foregaar ved Karroffelfonderzs Forzedlingsvirksomhea ved Vandel. I Virksomhedens Bestyrelse er Landbo- og Husmandsforeningerne repraesenteret. Virksomheden har gennem en Aarraakke haft Samarbejde med Sveriges utsädesförenings Kartoffelforaadlingsafdeling, bl. a. har man udvekslet Grundmateriale til Selektion. Ved de danske Sukkerfabrikers Forxdlingsvirksomhed. Sophiehøj ved Holeby, drives Foraedling af Fabrikssukkerbede. Virksomheden raader over flere Stationer i Udlandet. Foraedlingen af Havebrugsplanter, saarlig Køkkenurter og Blomsterplanter, varetages hovedsagelig af Frøñrmaer inden for dette Omraade, men Statens Forsøgsstation ved Aarslev er dog ogsaa engageret i praktisk Foraedling af Køkkenurter og Barfrugter. Følgende Selskaber er beskazftighet med Forzedling af Køkkenurter: Favllesforeningen for Danmarks Brugsføreninger (Stationen Toftø ved Flakkebjerg, Slagelse), A/S L. Daehnfeldt (Stationen i Aasum ved Odense) og A/S E. Ohlsens Enke (Stationen ved Taastrup). Sidstnawnte Selskab samarbejder med Sveriges utsädesforening. Selskabeme L. Daahnfeldt og E. Ohlsens Enke samt A. Hansen, Amagerfrø ved Taastrup arbejder desuden med Prydplanter. Skovtraeformdlingen i Danmark gennemføres dels ved Arboretet under den kgl. Vetr. og Landbohøjskole, og dels ved Statsskovenes Planteavlsstation, Humlebazk, ved Statens forstlige Forsøgsvasen, Klampenborg samt ved det danske Hedeselskab, Viborg. Det økonomiske Grundlag for Planteforzzzdlingen. Med Vedtagelsen af Lov om Beskyttelse af Forzedlerrettighederne i 1962 og Indførelse af Saedekorns- og Brugsfrøafgifter har man fra det offentliges Side søgt at skabe et

174 OrgaMiSatiOIIerjÖV /xzl/tzirväxremtts förädling och genetik

økonomisk Grundlag for Gennemførelsen af det praktiske Planteforzedlingsarbejde i Danmark. Brugsfrøafgiften, der har Baggrund i Regler om Administration af EF-forordningerne, er indført efter Overenskomst med Landbo- og Husmandsforeningerne, der saaledes er medbestemmende ved Answttelse af Taksterne og disses eventuelle Tilpasning til Prisniveauet. Som nmvnt allerede i lndledningen bestemmer de i den praktiske Foraedling engagerede Selskaber selv hvilken Andel af Foraedlerafgiften, der direkte skal anvendes til Financiering af Foraadlingsarbejdet. Saavidt vides anvendes hele Indkomsten via Forzedlerafgift (Brugsfrøafgift) direkte til Daekning af Omkostningerne ved Foraedlingen hos Dansk Planteforwdling A/S. Omkostningerne hos dette Selskab dazkkes endvidere af lndkomst fra Basisfrøafgifter og Arealafgifter, der vedtages af de i Selskabet deltagende Parter. Det økonomiske Grundlag for Foredlingen af Kartofler er for Tiden taget op til Drøftelse og der arbejdes paa at skabe en Ordning med Afgift paa Brugskartofler. Foreedlingen af Fabrikssukkerroe har som økonomisk Basis den Koncession, som Sukkerfabrikerne har med Staten. Valget af Opgaver i Foraedlingsarbejder. Det kan siges generelt. at Opgaverne i den praktiske Formdlingsvirksomhed i Danmark i høj Grad bestemmes af den pengemaessige Omszetning af de i Handelen vaerende Arter. Denne Kendsgerning kan siges at haemme Udviklingen og Indføringen af nye Arter og Formeri Foraedlingen og dermed i Dyrkningen. Der er altid fra det praktiske Landbrugs Side stor Interesse for nye Planteformer, men de økonomiske Muligheder begraanser et intensivt Arbejde med Planter, hvis Dyrkning er behaaftet med vzesentlige Problemer. Vekselvirkningen mel/em Forskning og Forzdling. Som neevnt har Forskningsvirksomheden stor Frihed i Valget af Opgaver, men dette indebatrer dog ikke, at den praktiske Foradling er uden Indflydelse paa Valget af Opgaver i Forskningen. Saaledes har en betydelig Del af Forskningsaktiviteten i Danmark beskzrftiget sig med saerdeles relevante Resistensproblemer. og ogsaa Problemer vedrørende Forzedlingsmetodik har vaaret underkastet Undersøgelser. Et er imidlertid Valget af Opgaver i Forskningen, et andet Udnyttelsen af Forskningsresultaterne i praktisk Foraedling. Som det er forstaaeligt, vil man fra den praktiske Foraadlings Side først og fremmest søge at udnytte de Forskningsresultater, der umiddelbart kunne forventes at give Resultater i Foraedlingen og dermed Bonus ved Salget af Frø, saaledes f. eks. Resultater af Resistensforskningen, der direkte kan omsaettes i Penge i Foraedling, Frøsalg og Landbrug. Resultaterne af f. eks. Forskning vedrørende Foraadlingsmetodik tages med større Forbehold og Udnyttelsen er afhaengig af flere Faktorer. Vekselvirkning mellem Landbrug og Foravdling. Landbruget er Forbruger af Forzedlingsresultaterne, de nye Sorter, og har som saadan baade Ret og Pligt til at lade sin Stemme høre i Forbindelse med Forzedlingens Varetagelse af Opgavemes Løsning, og formentlig ogsaai sidste Instans i selve Foraedlingens Organisation. Imidlertid, som det foran er berørt, har Landbrugets direkte Indflydelse paa Organisationen af Foraedlingsvirksomhe-

SOU 1978: 23 Organisationer för kulturväxterzzcts fZiräd/ilzg och genetik 175

den og Udformningen af dennes økonomiske Grundlag vaeret forholdsvis beskeden i Danmark. Vedrørende Opgavevalget i Foraadiingen maa det siges, at vaesentlige Problemer i Plantedyrkningen har haft stor Indfiydelse ved Valget af Forsknings- og Forasdlingsopgaver. Paa den anden Side savnes ofte en mere klar Formulering af Opgaveme fra Erhvervets Side, som f. eks. i Forbindelse med Planternes Kvalitetsegenskaber og Forbedringen af disse ad Forardlingens Vej. Problemerne, der opstaar for Foraedlingen som Følge af lndførelsen af restriktive Sortslister og officielle Krav om Sorters Selvstmndighed. Ensartethed og Konstans er et Problemkompleks for sig og skal ikke berøres i denne Forbindelse. Sluming. Som afsluttende Bemaarkning kunne man stille det Spørgsmaal. paa hvilke vaesentlige Punkter Planteforzedlingens Organisation og Dannelsen af det økonomiske Grundlag for Fora-.dlingen eventuelt kunne aandres til det bedre. Baade med Hensyn til Styring af Foradlingen til Gavn for Landbruget og Samfundet. derjo maa vasre det endelige Maal for denne Indsats, men ogsaa for at skabe en bedre Balance rent samfundsøkonomisk mellem den Indsats. der paa den ene Side ydes til Foraedlingsforskning og praktisk Forzedling, og paa den anden Side den, der ydes til den offentlige Kontrol af Forwdlingsresultateme, forekommer det rigtigt at skabe Forudszetninger for at Landbrugserhvervet i højere Grad faar Indseende med den praktiske Formdling samtidig med at der sker en Løsrivelse fra Frøhandelsinteresserne, og at det offentlige i højere Grad paatager sig et Ansvar for at skabe det fornødne økonomiske Grundlag ogsaa for den praktiske Foraadling. Tabell 9.5 Oversigt over den årlige økonomiske lndsats til Planteforzedlingsforskning og praktisk Planteforadling i Danmark 1976, 1000-tal D. kr.

Løn, Drift Anlzegsudgifter

Forskning Afd. for Plantekultur 2500 inkl. Afd. for Plantepatologi 200 inkl.

Forzdling

176 Organisationer för kulturvâxternas förädling och genetik SOU I978: 23

9.4.2 Finland Av prof. P. M.A. Tigerstedt, Institutionen för växtförädling. Helsingfors Universitet, Finland

Statlig växtförädlingsverksamhet. År 1924 inrättades inom lantbrukets forskningscentral en avdelning för växtförädling. Denna avdelning, vars verksamhet är förlagd till Jockis nära Forssa, utför förädlingsarbete av i stort sett samtliga lantbmksväxter. Avdelningen har följande personal: 1 avdelningsföreståndare med professorstitel. 3 akademiska växtförädlare, 6 permanent anställda tekniska hjälpredor samt årligen i medeltal 18 tillfälligt avlönade personer. De totala driftskostnaderna var 900 000 mark år 1974. Av denna summa utgick 600000 mark till löner och resten till löpande utgifter. Utgifterna fördelar sig växtgruppsvis på följande sätt:

sädesslag 45 °7z ärter 8 72 vallväxter 23 Vr oljeväxter 8 % potatis 1 l % övriga 5 47:

År 1974 förfogade avdelningen över 74 ha försöksfält och dessutom användes 15 ha till framställning av sortrent växtförädlarfrö. På annat häll i landet förfogar avdelningen över 8 ha försöksfält. Till avdelningen hör en laboratorie- och institutionsenhet som omfattar l 000 m2. Dessa utrymmen är planerade för följande huvuduppgifter: kemisk kvalitetsanalys, utrymmen för klimatundersökningar, mutationsförädling och resistensförädling. Vidare förfogar avdelningen över 880 m2 varma växthus, 160 m2 kalla dito samt l 156 m2 plastväxthus. Inom lantbrukets forskningscentral verkar avdelningen för trädgårdsforskning belägen i Pikis nära Åbo. År 1946 inrättades här en specialforskartjänst med huvuduppgift att förädla trädgårdsväxter. Avdelningens prefekt samt en del av forskarna deltar även i viss utsträckning i förädlingsarbetet vilket i stort sett omfattar svarta vinbär, jordgubbar och Smultron. hallon. korsningen åkerbär hallon, blåbär, åkerbär, lingon, hjortron och äpple. År 1974 använde avdelningen ca 100000 mark till växtförädling, varav 2/3 till bär och resten till äpple. Privat växtförädlittgsverksamhet. Centra/laget Hankkija inrättade redan år 1913 en växtförädlingsavdelning. Denna avdelning har i dag sitt huvudsäte på Anttila försöksgård nära Helsingfors. Dessutom disponerar avdelningen över två andra försöksgårdar: Nikkilä och Muhos. Hankkija utför växtförädlingsarbete med samtliga för Finlands förhållanden intressanta lantbruksväxter. Avdelningen har följande personal: 1 avdelningschef, 4 akademiska växtförädlare, 9 tekniska medhjälpare och 11 övrig personal. De totala driftskostnaderna år 1974 var 800 000 mark. Utgifterna fördelar sig växtgruppsvis på följande sätt:

sädesslag, olje- och baljväxter 42 % vallväxter och gräsmattor 25 % potatis 9 % övriga uppgifter inkl. renodling 24%

SOU I978: 23 Organisationer för kulturväxternas förädling och genetik 177

Avdelningen förfogar över ca 100 ha åker. För grovbehandling av förädlingsmaterial förfogar avdelningen över tillräckliga utrymmen. Däremot är laboratorieutrymmena för kvalitetsanalyser undermåliga beträñande utrustning och ändamålsenlighet. Avdelningen lider även stor brist på lämpliga växthusutrymmen. Handelns Iantbruksstiftelse, som grundades år 1963 av Finlands minuthandlarförbund samt handelsföretaget aktiebolaget Kesko, utför i viss utsträckning växtförädlingsarbete i samarbete med Sveriges utsädesförening. Detta samarbete inleddes år 1966. I princip ingår alla utsädesföreningens växtförädlingsalster i programmet. Stiftelsen har för ändamålet anskaffat en undervisnings- och försöksgård, Länsi-Hahkiala. Verksamheten är vid gården indelad i tre avdelningar, vilka även ansvarar för förädling av till avdelningen hörande växtslag. Sålunda är en person huvudsakligen ansvarig för växtförädling av sädesslag. en för övriga lantbruksväxter samt en för trädgårdsväxter. Driftskostnadema för växtförädlingsarbetet inom företaget uppgick 1974 till 700 000 mark. Utgifterna fördelar sig på följande sätt:

sädesslag 45 % baljväxter 4 % vallväxter 24 % potatis 6 % oljeväxter 6 % grönsaker 15 %

Förädlingsmaterialet härstammar i huvudsak från utsädesföreningens korsningsmaterial, dels i form av tidiga populationer från F4-F5 generationerna, dels som linjematerial ur F6 eller senare. Linjematerialet genomgår jämförande fältprövning på Länsi-Hahkiala. De tidiga populationerna genomgår på försöksgården i huvudsak urval beträffande klimatanpassning, men även övriga för odlingsvärdet intressanta egenskaper står som urvalskriterier. Material som utvalts på försöksgården genomgår kemisk analys på laboratorierna i Svalöv. Utsädesföreningen äger i princip sorträttigheterna till sålunda uppkomna alster. Skulle dock försöksgårdens insats vid förädling av någon nrsort visa sig vara speciellt stor, skall äganderätten avgöras särskilt från fall till fall. Visst material tillhör direkt Länsi-Hahkiala. Så är fallet beträffande en del i Finland inhämtat gräs- och vallväxtmaterial samt i fråga om vissa lökar. Växtförädlingsforskning. Vid Helsingfors universitet grundades år 1968 institutionen för växtförädling. Institutionens huvuduppgifter ligger naturligtvis på undervisning men i viss mån hinner den lilla institutionen även att syssla med forskning. Institutionen representerar hela växtförädlingsområdet inkluderande grundkurser i genetik samt genetikens användning inom lantbruk, skogsbruk och trädgårdsbruk. På denna punkt torde institutionen vara unik då man här sammanfört skogsgenetiken med övrig växtförädlingsforskning. Institutionen lider dock brist på assistent- och forskartjänster. För tillfället har institutionen 1 professorstjänst, l assistenttjänst, 1 laboratoriemästartjänst (teknisk personal) samt 1 tillfällig teknisk fáltmästartjänst. Vidare verkar 2 docenter vid institutionen, en inom lantbruket och en inom skogsbruket.

178 Organisationerför kulturváxterrtas förädling och genetik

Dessa docenter hör dock ej till institutionens ordinarie forskarkader och

deras bidrag gäller i främsta rummet undervisningen.

Institutionen har som sin huvuduppgift inställt sig pä att utföra forskning beträffande växtpopulationers genetiska struktur i relation till anpassningsfenomenet. Som speciella forskningsobjekt har institutionen härvid tagit följande växtslag:

Chamaenerion angustifolium Picea abies Festuca pratensis Pinus silvestris Lolium perenne Rhododendron sp. Rubus arcticus

Institutionen utför dessutom populationsundersökningar beträffande Triticale-populationers anpassning. Speciellt fördjupar sig institutionen i forskning beträffande marginalområdens växter, deras populationsstruktur och anpassning. En del arbeten utföres också inom proteinförädlingens forskningsfält - man håller på att utveckla en metod för individuell analys av proteinhalten i sädesax. De totala driftskostnaderna uppgår till ca 210000 mark årligen varav största delen åtgår till löner, endast 35 000 mark kan årligen avsättas till forskning. För tillfället pågår vid Helsingfors universitets gettetis/(a institution ingen direkt växtförädlingsforskning. En av assistenterna, för närvarande forskarstipendiat hos Finlands Akademi, har dock i hög grad gått in för växtförädlingsforskning. Han har utfört forskning beträffande arthybriders anpassning och genetik samt forskar för närvarande runt begreppet hansterilitet och dess genetik. Åbo universitets genetiska institution samt botaniska institution arbetar i nära kontakt med lantbrukets forskningscentral, avdelningen för trädgårdsforskning i Pikis. Samarbetet har lett till forskningsinsatser speciellt beträffande förädling av bär och då alldeles speciellt domesticeringsproblemet beträffande våra vilda bärarter. År 1970 inrättades vid skogsforskningsinstitutet en avdelning för skogsträdsförädling. Denna avdelning ansvarar, tillsammans med Stiftelsen för rasjöriidling av skogsträd, för genomförandet av det riksomfattande skogsförädlingsprogrammet, som nyligen fastslagits för åren 1977-1986. Dessutom deltar Forststyrelsen, Centralskogssällskapen samt skogsindustrin i genomförandet av programmet. Programmet innehåller en stor mängd rutinmässiga arbetsuppgifter, varvid avdelningen för skogsträdsförädling i stort sett står för den vetenskapliga planeringen och avkommebedömningen. Avdelningen för skogsträdsförädling utför även ren grundforskning inom skogsträdsförädlingen. Speciellt må här nämnas forskning beträffande pollineringsförhållanden i naturliga skogsbestånd samt i anlagdafröplantager. Avdelningen förfogar över relativt stora resurser ifråga om såväl utrymmen och personal som ekonomi. Avdelningens huvudsäte befinner sig i Helsingfors. Speciella skogsförädlingsstationer har inrättats i Maisala, nära Helsingfors, i Punkaharju, nära Nyslott, och i Kolari i Tornedalen. Vid avdelningen arbetar följande personal: l prefekt (professorstjänst),

SOU 1978: 23 Organisationer för kulturvâxterrzas förädling och 179 genetik

l specialforskare (närmast bitr. professor), 5 akademiska forskare, 3 tekniska biträden samt fältarbetskraft som varierar beroende på årstiden. Avdelningens årsbudget, förutom löner för fast anställda, ligger vid ca 1,6 milj. mark (den summa som kan avsättas till förädlingsverksamhet). Vid Stiftelsen för rasförädling av skogsträd arbetar följande personal: l verksamhetsledare, 4 skogsträdsförädlare och l specialist på plantskolefragor. Stiftelsens årsbudget, förutom löner till fast anställda, är ca 1,6 milj. mark (den summa som kan avsättas till förädlingsverksamhet).

9.4.3 Island Av dr. B. Sigurbjörrzsson, Rannsoknastofnun Landbunadarins, Island

Till år 1965 utfördes isländsk växtförädling vid jordbruksavdelningen av universitetets forskningsinstitut i Reykjavik. Fältarbetet skedde vid försöksstationen Varma nära Reykjavik. Undersökningarna gällde huvudsakligen försök med utländska varieteter och arter av fodergräs, klöver och andra ärtväxter, kålarter, trädgårdsväxter, sädesslag ochjordgubbar.

Åtskilliga kollekter bestod av inhemska grässtammar som blivit provade

under en följd av år. År 1965 avbröts arbetet vid universitetets forskningsinstitut och staben flyttades till ett nyttjordbrztksforskningsinstitut beläget i norra Reykjavik. En sort av timotej - Korpa - har hittills lämnats ut. Bristen på möjligheter till fröproduktion har starkt hämmat växtförädlingens framsteg. Ett projekt för att producera gräsfrö håller nu på att ta form vid en av institutets försöksstationer. Utvalda lokalstammar av Festuca rubra (rödsvingel) och Poa pratensis (ängsgröe) provas i systematiska försök vid olika försöksstationer. Kornförädling har hittills varit utan framgång. Den begränsade produktionen har huvudsakligen baserats på svenska sorter, framför allt Marikorn, men isländsk växtodling möter svårigheter från svensk sida att säkra fröimporten av Mari. En förnyad ansträngning att förädla korn påbörjades år 1974 i samverkan med växtförädlare i Sverige, Norge och Tyskland. Förädlingsarbetet omfattar utvalda korsningar, flersortskorsningar crosses) (”composite och induktion av mutationer. Island är i stort behov av effektiva växtförädlingsprogram. Beroende på de få växtgenetikerna i landet (3) och bristfällig utrustning måste Island söka samarbete med övriga nordiska länder i större utsträckning än vad nu är fallet. Det har föreslagits att ett av de svenska växtförädlingsinstituten (Sveriges utsädesförening) skulle etablera en filial på Island, förbunden med det isländska jordbruksforskningsinstitutet. Där skulle svenskt växtmaterial kunna testas regelbundet, både i avsikt att skaffa mer erfarenhet åt den svenska växtförädlingen och för att isolera typer väl anpassade till Island och andra nordliga områden med liknande miljöförhållanden.

180 Organisationer för kulturväxterrzas förädling och genetik SOU 1978: 23

9.4.4 Norge Av dir. Ottar Jumt, Norges landbruksvitenskaplige forskningsråd, Norge

Kort historisk oversi/tt. Forsøksvirksomhet i mindre målestokk og av mer tilfeldig art har utvilsomt vart drevet i Norge flere hundre år. Opplysninger av eldre dato er sporadiske, og det er ikke mulig å tidfeste denne virksomhetens egentlige begynnelse med sikkerhet. Det var mot slutten av forrige århundre at den mer eller mindre organiserte og systematiske form for landbruksforskning fikk større omfang. Det Kongelige Selskap for Norges Vel, som ble stiftet i 1809, tok tidlig opp spørsmålet om forsøksvirksomhet, og de første forsøk ble foretatt ved Botanisk hage i Oslo i 1816. Formålet var å framskaffe frø av jordbruksvekster som kunne gi store og årsikre avlinger. Opprettelsen av Norges landbrukshøgskole (NLH) i 1859 kan betegnes som det neste skritt i utviklingen innen landbruksforskningen. Forsøk kom i gang i høgskolens første driftsår, og forskningen omfattet i den første tiden vesentlig sortsprøving og sortssammenligninger. Etter hvert ble det ved Landbrukshøgskolen opprettet flere institutter på jord- og hagebrukssektoren. I 1889 satte Selskapet for Norges Vel i gang markforsøk på spredte felter, og det ble ansatt en forsøksleder til å ta seg av dette arbeidet. Noen år seinere, i 1898, ble denne virksomheten lagt inn under Landbrukshøgskolen. Den første distriktsforsøksstasjon innen plantedyrking ble opprettet i 1905. Fram til 1940 ble det opprettet i alt 15 lokale institusjoner der hovedvekten ble lagt på forsøksarbeid innen plantedyrking ijord- og hagebruk. Etter siste krig er det opprettet ytterligere 5 stasjoner på denne sektoren. Departementstilknytning. Foredling og genetiske undersøkelseri kulturvekster drives i dag i alt vesentlig ved vel 20 forskingsinstitutter og forsøksstasjoner. De aller fleste av disse er etablert av Landbruksdepartementet, og drives ved hje1p av midler derfra, slik det går fram av diagram 9.1. Foruten de institutter og forskningsstasjoner som er tatt med i diagrammet, skal nevnes at Statens Kornforretning har to forsøksgarder, Staur og Hagan. Potetindustrien driver forsøks- og stamsaedgarden Hveem, og R0-

galand og Hordaland fylker deltar i finansieringen av frukt- og baerforsøks-

garden Ullensvang. De institusjoner og stasjoner som driver med vekstforedling. har også andre oppgaver. Således er instituttene under Norges landbrukshøgskole sterkt engasjen i undervisning og forskning på et langt videre spekter enn ren vekstforedling og genetikk. Statens forskingsstasjoneri landbruk har i tillegg til vekstforedling og genetiske undersøkelser. forskningsoppgaver på en rekke områder som har betydning for plantedyrkingen, f. eks. giødslingsforsøk, såtidsforsøk, sykdoms- og ugrasbekjempelse, høstetidsforsøk, ensileringsforsøk osv. Statens plantevern har også en omfattende virksomhet, og en del av forskningen tar sikte på å framskaffe mer resistente sorter. De enkelte forskningsinstitusjoner er relativt små, og en søker å utnytte

SOU 1978: 23 Organisationer för kulrurväxterizas förädling och genetik 181

Landbruksdepartementet

Rådet for jord- og Norges Iandbruksvitenhagebruksforskning skaplige forskningsråd y!

Norges Statens forskings- Statens Iandbrukshøgskole stasjoner i landbruk plantevern

Inst. for blomsterdyrking Apelsvoll Løken Botanisk avdeling Inst. for dendrologi og Fureneset Niøs planteskuledrift Holt Saerheim Ugrasbiol. avdeiing Inst. for fruktdyrking Kise Tjøtta Inst. for grønnsakdyrking Kvithamar Voll Zoologisk avdeling Inst. for plantekultur Landvik Vågønes Diagram 9. l Inst. for genetikk og Vekslforedling og planteforedling genetikk i Norge

forskningsmidlene best mulig, bl. a. ved et utstrakt tverrinstitusjonelt samarbeid. Når det gjelder prosjekter som krever et forpliktende samarbeid, disponeres midlene i stor grad av styringsutvalg som sørger for at prosjektene gjennomføres på en så effektiv og rasjonell måte som mulig. Landbruksdepartementet har nedsatt flere forsøksråd, bl.a. Rådet for jord- og hagebruksforskning. Disse organer har rådgivende funksjon i forsøksspørsmål innen sine respektive fagområder. Râdene har representasjon både fra forskere, konsulenter og brukersiden. Foruten den rådgivende funksjon tas initiativ til nye oppgaver. Rådene tar i tillegg del i oppfølgingen av den forskning som pågår. Norges landbruksvitenskapelige forskningsråd (NLVF) sorterer under Landbruksdepartementet. Forskningsrådet har til formål å fremme landbruksforskningen ut fra et helhetssyn. Rådet skal bidra til en harmonisk utvikling, og legge forholdene til rette for koordinering og samarbeid. Forskningsrådet har ikke egne forskningsinstitutter, men gir midler til konkrete forskningsprosjekter. Area/e! av kulturveksrer. Sammenlignet med de fleste andre land er vekstsesongen i Norge kort, og middeltemperaturen i veksttiden er relativt lav. Dette medfører at utvalget av kulturveksteri Norge må bli mindre enn i de fleste andre land. Det er også store variasjoner både med hensyn til bruksstruktur, topografi, jordkvalitet og klima. Naturlig nok begrenser vekstforholdene plantevalget langt sterkere i den nordlige del av landet enn i Sør-Norge.

Genetikk og veksUbred/ing. De spesielle vekstforhold i Norge medfører at det er behov for å framskaffe egne sorter av de fleste kulturvekster. Utenlandske sorter, som vanligvis er beregnet for lengre veksttid, viser seg ofte å gi små og usikre avlinger så langt mot nord som i Norge. På grunn av begrensede ressurser har mye av forskningen konsentrert seg om noen få vekstgrupper, spesielt korn og grasvekster. Planteforedling igras drives ved flere institutter ved Landbrukshøgsko- Ien, og ved Statens forskingsstasjoner i landbruk. Ved Institutt for genetikk og planteforedling, NLH, studeres grunnleggende problemer på området, og det arbeides bl. a. med resistensforedling i rødkløver. Ved Institutt for plantekultur, NLH, utføres bl. a. overvintringsundersøkelser i engvekster. der også genetiske spørsmål er inkludert. Ellers har foredlingsarbeidet både ved de to institutter ved Landbrukshøgskolen og ved Statens forskingsstasjoner, spesielt Holt, Løken og Vågønes, konsentrert seg om utplukking og sammenligning av naturlige forekommende sortsmateriale, og saerlig blant gamle gardssorter. Foredling i form av kryssingsforsøk har hatt relativt lite omfang. Ved Statens plantevern drives det undersøkelser for å komme fram til sorter som er resistente mot forskjellige skadedyr og skadesykdommer. Videre kan nevnes at en ved Institutt for dendrologi og planteskuledrift, NLH, arbeider med å finne fram til plengrassorter som er bedre egnet for norske forhold. Statens forskingsstasjoner i landbruk og Norges landbruksvitenskapelige forskningsråd har avgitt en utredning vedrörende målsettingen for den framtidige forskning innen engvekstforedlingen, da dette er et område som prioriteres høyt innen norsk landbruksforskning. Korn er vel den kulturvekst som det har vart arbeidet mest systematisk med både ved Institutt for genetikk og planteforedling, NLH, Institutt for plantekultur, NLH, flere av Statens forskingsstasjoner i landbruk, Statens plantevern og Forsøksavdelingen ved Statens Kornforretning. Forskningsinnsatsen på kornforedlingsområdet er blitt intensivert i det siste, og et større foredlingsprogram er i gang. Dette program ledes av et styringsutvalg som er nedsatt av NLVF. De viktigste målsettinger for programmet er: tidlighet, saerlig i bygg og havre, større komavling,

SOU 1978: 23 Organisationerför kulturväxterltas förädling och genetik 183

stivere og kortere strå. bedre vzerresistens, resistens mot de viktigste sykdommer, høyere proteininhold og protein av bedre nzeringsverdi, spesielt i bygg. l programmet inngår bygg, hvete og havre. Kornforedlingsprogrammet giennomføres ved et forpliktende samarbeid mellom Landbrukshøgskolens institutter, Statens forskingsstasjoneri landbruk, Statens Kornforretning og Statens plantevern. Til prosjektet er knyttet 6-7 forskere på helårsbasis. Når det gjelderpzøteter foregår krysningsarbeidet saerlig ved Institutt for plantekultur, NLH, som også foretar grovseleksjoner i materialet. Lovende seleksjoner prøves på flere av Statens forskingsstasjoner i landbruk. bl. a. Apelsvoll, Sterheim, Voll og Vågønes. Videre er Statens plantevern involvert i foredlingsarbeid som gjelder resistens mot potetkreft, potetcystenematoder og andre parasitter. Klon- og eliteavl utføres på Hveem. som også holder en ”bank” av friskt plantemateriale.

Rotveksrer hadde en relativt større betydning i norsk landbruk tidligere,

og det ble da drevet en del foredlingsarbeid. Idag er interessen for rotvekster langt mindre. og det satses derfor ikke noe szerlig på planteforedling innen denne kulturgruppen. Når det gjelderzikerbønner utføres foredlingsarbeid i mindre målestokk både ved Institutt for plantekultur og Institutt for genetikk og plantefored- NLH. ling. Innen hagebruksvekstene blir det også drevet en del foredlingsarbeid, men det er ikke ansatt forskere på heltidsbasis på denne sektoren, og innsatsen varierer derfor noe fra år til år. Med grønnsaker arbeides det i første rekke ved Institutt for grønnsakdyrking. NLH, og ved forskingsstasjonene Kvithamar og Landvik. Aktuelle kulturer har bl. a. vaert kvitkål, løk, purre og frilandstomat. Innen kålvekster har det bl. a. vaert arbeidet med å finne fram til kålsorter som er resistente mot klumprot. Denne foredling har saerlig funnet sted ved Institutt for grønnsaksdyrking. På frukt- og bazrsektoren utføres foredlingsarbeid ved Institutt for fruktdyrking, NLH, og Statens forskingsstasjon i Njøs. Det har vzert arbeidet mest med bringebar og jordbar, men det er også framstilt en del fruktsorter. Innen prydvekstene drives planteforedling innen roser og enkelte andre treaktige prydplanter; for de siste gjelder det saerlig utvalg av gode typer. På blomstersektoren foregår lite foredlingsarbeid i offentlig regi, men en del produsenter har privat framstilt nye sorter, spesielt av potteplanter. Kostnader. Vekstforedlingen fmansieres i stor grad ved hjelp av Landbruksdepartementets bevilgninger direkte til institusjonene (Budsjett I). Videre tilstås institusjonene midler fra NLVF (Budsjett Il), og disse midler går til konkrete og tidsbegrensede prosjekter. Videre kan forskningsinstitusjonene motta midler fra forskjellige fmansieringskilder til spesielle oppdrag (Budsjett III). Som tidligere nevnt, foregår forskning på området planteforedling og genetikk i kulturvekster ved mange institusjoner. Disse er imidlertid også pålagt andre oppgaver, og det er derfor vanskelig å fastslå volumet av vekst-

184 Organisationer för kulturväxterzzas förädling och SOU 1978: 23 genetik

foredling og genetikk målt i kroner eller årsverk. I følgende oppstilling gis derfor bare en oversikt over totalutgifter (eksklusiv bygninger) og samlet personale i 1976 ved de institusjoner som er tatt med i diagram 9.1.

Tabell 9.6 Oversikt over utgifter og personale ved institusjoncr som utfører forskning på området planteforedling og genetikk 1976, 1000421 N. kr. Bevilgninger fra Personale Landbruks- NLVF Forskere Teknisk departe- Personale mentet

10 Tidigare propositioner, utredningar m. m. svensk och genetik om växtförädling

10.1 Perioden 1891- 1935

10. l .1 Bildandet av Allmänna svenska utsädesaktiebolaget Som tidigare nämnts (s. 147) grundades Allmänna svenska utsädesaktiebolaget år 1891 , närmast därför att Allmänna svenska utsädesföreningen blivit klandrad för sin farliga handelsrörelse (SUFT 1891, s. 24-27). Härkunna ändras till en uteslutande vetenigenom skulle utsädesföreningen skaplig anstalt. Det förkortade namnet Sveriges utsädesförening på den vetenskapliga anstalten kom till år 1894 för att hindra förväxling med den ekonomiska (Allmänna svenska utsädesaktiebolaget). Den vilseledande likpartnern heten i båda dessa senare namn gjorde, att allmänheten aldrig rätt visste, varken till vem man i ena eller andra avseendet skulle vända sig eller ens, att det här var fråga om tvenne helt och hållet från varandra skilda företag” (SUFT 1894, s. 13), misstag som likväl även långt senare gjorts både i Sverige och utomlands. Av intresse är ett tidigt yttrande i SUFT (1896, s. 98):

Den för våra förhållanden mindre vanliga utveckling, Bolaget redan vunnit, lämnar den bästa borgen för förverkligande av det önskningsmål öppnandet av en marknad för våra skördar som utsädesvaror för mellaneuropeiska kontinenten - som kanske först väckt ”utsädesfrågan” till liv i vårt land.

En uppsats av Hans Tedin (SUFT 1898, s. 148-153) Belyser konkurrensen” inom fröhandeln och det “geschäft” som danska fröagenter startat bland svenska lantmän, ett exempel som snabbt följdes även av svenska, inte minst skånska fröaffárer. l den mån försäljningen gällde underhaltigt frö kunde den svenska frökontrollen gripa in med efterhand allt ökad styrka (Esbo, 1975). Den vetenskapligt orienterade utsädesmarknaden växte efterhand fram till nuvarande situation med två konkurrerande (eller kompletterande) förädlingsorgan: Utsädesföreningen och Weibullsholm. Vid 1904 års riksdag beviljades efter enskilda motioner, utredning av lantbruksstyrelsen och ombuden för hushållningssällskapen samt med tillstyrkan av statsutskottet, ett väsentligt ökat statsanslag till utsädesför-

186 Tidigare propositioner, tztredningar m. m. SOU 1978; 23

eningen (SUFT 1904, s. 6 och 40-48). Härvid betonades särskilt vikten av att förädla också potatis och foderväxter.

10.1.2 1905 års utredning I den revisionsberättelse som föredrogs vid årsmötet 1905 av statens ombud, J. O. Bergstrand (SUFT 1905, s. 114) tog revisorerna i övervägande det sätt på vilket föreningens elitstammar dittills hade blivit förökade och försålda till den jordbrukande allmänheten. ”Förändringar i anförda hänseende torde vara behövliga. Anmärkningar hade riktats mot föreningens och utsädesbolagets inbördes relationer. En kommitté borde enligt revisorernas mening tillsättas för att utarbeta lämpliga förslag till bestämmelser rörande förökning och försäljning. Tidigare i denna utredning (s. 148) har arbetet inom den utsedda kommittén behandlats. Kommittén (SUFT 1906, s. 19-28) riktade uppmärksamheten bl. a. mot de olikheter i betalningssättet från utsädesbolagets sida som rått under olika perioder (1891 - 1895, 1895- 1900 och efter 1901). De kommitterade hade utarbetat ett tämligen radikalt förslag. Majoriteten menade att den vetenskapliga och den merkantila verksamheten skulle hållas helt isär. Det bästa sättet vore att det rådande, formellt sett oupplösliga bandet mellan föreningen och bolaget upplöstes, ”så att Föreningen för framtiden må vara oförhindrad att för de förädlade stammarnas spridning träffa avtal med den mellanhand, den därför kan finna lämpligast. Åtta kommittémedlemmar ville efter ”grundlig prövning tillstyrka att de från föreningen utgående nya stammarna skulle överlåtas till den mellanhand som erbjöd föreningen de mest betryggande och ekonomiskt fördelaktiga villkoren. Två medlemmar av kommittén ansåg bolaget vara den lämpliga partnern, dock borde vissa förändringar ske beträffande vinsten på rörelsen. De reserverade sig således mot majoritetens förslag. Redan år 1905 (SUFT, s. 175) berörde Hjalmar Nilsson kommitténs förslag. Vad som hittills förekommit i denna fråga, har sålunda ej varit ägnat vare sig att ställa de hittills varande förhållandena på Svalöf i ogynnsam dager eller att giva bestämt besked om, hur det statliga avgörandet kommer att ställa sig.” Den 21 december 1906 stadfáste Kungl. Majzt, efter att ha hört lantbruksstyrelsen, i nåder med ändringar och tillägg” revisorernas och styrelsens hemställan om fri tävlan mellan svenska firmor om föreningens stammar. Avtalet med utsädesbolaget hade i laga ordning uppsagts med

årets utgång. Åtgärder måste emellertid vidtagas för att tillfälligt förlänga

det. Vid denna tid hade de skånska lantarbetarna utlöst stridsåtgärder mot sina arbetsgivare. Hösten 1904 förlades stridsåtgärderna till Svalöv såsom en av de huvudsakliga operationsplatserna, “där angreppet särskilt riktades mot Utsädesbolagets jordbruk” (SUFT 1908, s. 100). Utsädesföreningen höll sig, enligt egen redogörelse, helt utanför denna konflikt. De byggnadsarbetare som var sysselsatta med utsädesföreningens nya institution förmåddes till sympatistrejk, varpå vid höstens annalkande intet annat varit att göra än att söka fortsätta arbetet med oorganiserat folk, trots blockad och andra svårigheter (SUFT 1907, s. 106). Anledningen till

utredningar m. m. 187 Tidigare propositioner,

blockaden, ursprungligen koncentrerad till utsädesbolaget, är inte känd för utredaren. Blockaden fördyrade utsädesföreningens nybyggnad med cirka 50 %. Den förhoppning om slutlig arbetsro och definitivt ordnande av frågan om tillvaratagandet av Föreningens arbetsresultat, som man ställt till den i enlighet med Kungl. Majzts nådiga föreskrifter till den 1 Mars 1908 utlysta anbudstävlingen, gick även denna gång om intet (SUFT 1909, s. 140). Intet av de företag, som tidigare “högt skattat Utsädesbolagets s. k. monopol, hade funnit det mödan värt att reflektera. Det enda anbudet, från utsädesbolaget, var så avfattat att det av formella skäl inte kunde godkännas.

10. 1.3 1909 års proposition rörande utsädesföreningens sortmaterial 1908 års riksdag hade hos Kungl. Majzt hemställt att till följande års riksdag måtte till prövning framläggas ett efter förnyade utredningar uppgjort om Övertagande av Föreningens utsädesstammar under sådana gaförslag rantier, att såväl Föreningens som den jordbrukande allmänhetens intressen blev på ett fullt betryggande sätt tillgodosedda. Fem sakkunniga utsågs (SUFT 1909, s. 140). Den 14 december 1908 inlämnades deras betänkande som låg till grund för 1909 års proposition. Det tidigare beviljade ökade anslaget (delvis på extra stat) föreslogs på Dock skulle en tremannakommission (med ordförande utsedd av nytt. Kungl. Majzt) handlägga frågor rörande överlåtelse av utsädesföreningens stammar. Kommissionen hemställde den 6 september 1909 att uppgörelse skulle ske med utsädesbolaget, sedan det visat sig att överenskommelse inte kunde träffas med Svenska lantmännens riksförbund. Kontroll av allt bolagets utsäde skulle ombesörjas av utsädesföreningen. Utsädesbolagets skulle avsevärt höjas. Avtalet mellan de royalties på utsädesstammarna två tecknades för en räknat från den l juli 1909. organen IO-årsperiod Överenskommelsen mellan de två återges i SUFT (1910, s. parterna 27-30). Jordbruksministern framhöll i sitt yttrande till statsrådsprotokollet den som åstadkommits utred- 14 januari 1910 den fördelaktiga lösning genom ningen. Riksdagen biföll framlagd proposition. Det är med en tydlig suck av lättnad som utsädesföreningens föreståndare skriver (SUFT 1910, s. 228):

I detta sammanhang må det sålunda vara nog att framhålla, hurusom genom detta statsmakternas välvilliga ingripande Föreningen alltså nu äntligen beretts den arbetsro, som alltsedan 1905 års Riksdag i så betänklig grad undandragits henne genom de ideliga diskussioner, upprepade utredningar och förnyade eller ständigt ändrade interimistiska avtal med Bolaget, som ständigt hållit Föreningen beroende av en praktiskt merkantil mellanhand i främsta rummet på dagordningen.

10.l.4 1912 års Svalövsutredning Redan år 1911 måste utsädesföreningen emellertid igen vända sig till Kungl. Majzt med ansökan om väsentligt ökade anslag (SUFT 1913, s.

188 Tidigare propositioner, utredningar m. m. SOU 1978: 23

150-223). Hushållningssällskap och landsting hotade nämligen att dra in sina understöd. Efter upprepade yttranden av lantbruksstyrelsen och en utredning gjord av 4 nya sakkunniga med Louis de Geer som ordförande, presenterad den 12 november 1912, förelades frågan är 1913 riksdagen. Åtskilliga enskilda motioner hade också väckts i frågan. I de sakkunnigas uppdrag hade ingått att pröva de ekonomiska uppoffringar som kunde krävas vid olika alternativ i form av statsbidrag. Om staten helt skulle överta föreningen, borde ett dylikt av en anaförslag åtföljas lys rörande anstaltens ledning och organisation. Krav hade rests om ”Utsädesföreningens upplösning. Efter diskussion för och emot drog de sakkunniga slutsatsen (SUFT 1913, s. 173) att anstaltens friare former” vore av avsevärd betydelse för verksamhetens Dess behöriga skötsel framgång. vore garanterad genom statens ökade befogenheter. Därför borde Svalövsanstalten, efter vidtagande av de väsentliga förändringar i fråga om dess ledning, som av oss föreslagits, bibehållas som en enskild .statsunderstödd institution. En viktig punkt i de sakkunnigas yttrande gällde behovet att vidga föreningens arbetsprogramifråga om kemisk undersökning, t. ex. beträffande vetets bakningsduglighet och kornets bryggerivärde. De nytillkomna växtslagen, rotfrukter och foderväxter, krävde dessutom ingående bedömning och värdering av den kemiska sammansättningen. En särskild kemisk avdelning vid anstalten hade därför blivit en livsfrâga för en rationell verksamhet. Mot de sakkunnigas förslag om föreningen som en fortsatt enskild institution 12 februari opponerade sig den 1913 lantbruksstyrelsens majoritet (utsädesföreningens tidigare sekreterare W. Flach, som nu var lantbruksstyrelsens chef, och August Lyttkens). De föreslog i stället att utsädesföreningen skulle omändras till en statens växrförädlingsaizstalt vid Svalöv. med nära anknytning till centralanstalten för jordbruksförsök men med egen styrelse. Mot detta förslag reserverade sig den tredje ledamoten Fredrik Egerström, som bl. a. framhöll (SUFT 1913, s. 204): Att, såsom lantbruksstyrelsen antagit, det vore möjligt att bereda Svalöfsanstalten såsom statsinstitution samma fria ställning som hittills strider mot sakens egen natur och lantbruksstyrelsens eget förslag. Egerström för sin del förordade att lantbruksstyrelsen borde ha följt de sakkunnigas Det förslag. vore en olycka för svenska jordbruket, om Svalöfsanstalten under nuvarande förhållanden förändrades till statsinstitution. Det är av intresse i detta sammanhang att utsädesbolagets styrelse vid sammanträde den 12 februari 1913 (under förutsättning av bolagsstämmans godkännande) ingenting hade att erinra mot fortsatt samarbete med utsädesföreningen antingen de sakkunniges förslag eller kungl. lantbruksstyrelsens ovanberörda förslag av Kungl. Maj:t och Riksdagen antages”. Utkast till ny överenskommelse mellan utsädesföreningen och utsädesbolaget framlades samtidigt (SUFT 1913, s. 207-210). Regeringen, jordbruksutskottet och riksdagen följde i stort sett de sakkunnigas utredning. Motion om en särskild avdelning för förädling av trädgårdsväxter (av herrar Linders och Nilsson i Kabbarp) stöddes visserligen av utskottet, som begärde fortsatt utredning, men denna begäran falldes i båda kamrarna.

Tidigare propositioner, utredningar m. m. 189

Det nya avtalet mellan de två parterna godtogs av jordbruksministern i december 1913. Tidigare samma år hade nya stadgar fastställts för utsädesföreningen. med ökat statligt inflytande. Stadgama har i stort sett varit gällande till denna dag. Styrelsen skulle bestå av sju ledamöter, av vilka ordföranden och tre ytterligare ledamöter utses av Kungl. Majzt, tre av utsädesföreningen. Därjämte skulle två revisorer av tre förordnas av Kungl. Majzt.

10. l .5 1925 års proposition angående anslag till växtförädling Prop. 1925: 172 byggde på gemensam beredning av cheferna förjordbruksoch ecklesiastikdepartementen, särskilt vad rörde prof. H. Nilsson-Ehles föreslagna Chefskap för Sveriges utsädesförening och dess följdverkningar (s. 145). Den är av betydande intresse från forskningspolitisk synpunkt. Efter de för utsädesföreningen och utsädesbolaget händelserika åren 1912- 1914 följde. delvis betingat av det första världskrigets militära rustningar och avspärrning. ett relativt lugnt skede i växtförädlingens reformarbete. De starkt ökade arbetskostnaderna medförde givetvis successivt ökade anspråk på statsbidragens storlek. Dessa höjdes från totalt 81000 kr. (1914) till 108000 kr. (1918) och 230000 kr. (1921). Motsvarande avgifter från utsädesbolaget steg från 60000 kr. (1914) till 126000 kr. (1918) men stannade vid 123000 kr. (1921), alltså med tecken på en viss stagnation (prop. 1925: 172, s. 16- 17). Efter uppsägning år 1925 av gällande avtal blev det ekonomiska klimatet ännu hårdare med en föreslagen sänkning av utsädesbolagets bidrag till 80000 kr. (1925/26). 1 upprepade skrivelser åren 1921- 1924 anförde firman Weibull anmärkningar mot den starkt ökade importen av olämpligt billigt danskt och tyskt utsäde till Sverige. Den anmälde samtidigt det oundgängliga behovet av stöd också för den växtförädling som bedrevs vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt. Efter enskilda motioner vid 1924 års riksdag tillstyrkte jordbruksutskottet förslaget om dylikt stöd men framförde samtidigt krav på en allsidig utredning om växtförädlingen. Första kammaren avslog utskottets hemställan om statligt anslag till Weibullsholm, andra kammaren godtog det. Vid gemensam votering bifölls anslagsyrkandet. Anslaget uppgick för 1924/25 till 100000 kr. Följande citat är här av intresse (s. 9):

Av talarna för bifall till anslaget framhölls i främsta rummet vikten av att förhindra nedläggande av verksamheten vid Weibullsholm. Härigenom skulle nämligen stora värden gå förlorade, varjämte enligt vad åtskilliga talare påpekade en ur flera synpunkter nyttig konkurrens med Svalöv skulle försvinna. En ledamot framhöll härutinnan särskilt vikten av konkurrens i merkantilt avseende. Åtskilliga ledamöter funno anslaget berättigat även såsom erkännande för firmans arbete. Av flera talare framhölls uttryckligen, att anslaget vore ett tillfälligt engångsanslag och att av blivande utredning skulle bero, om för framtiden anslag borde beviljas (kursiv här).

Härtill kan fogas firman Weibulls eget yttrande (s. 6): ”Motionärerna hade uttryckligt framhållit, att det på anförda skäl vore fråga om en årspremiering av verksamheten vid ett företag av privat karaktär, och hade förutsatt upphörandet av dylikt statsbidrag (kursiv här).

190 Tidigare propositioner, utredningar m. m. SOU 1978: 23

Trots sin citerade skrivning anhöll firman Weibull om förnyat statsanslag med motsvarande belopp också för budgetåret 1925/26. l sitt yttrande över denna anhållan betonade lantbruksstyrelsen på nytt behovet av en noggrann utredning rörande svensk växtförädling samt principerna för beviljande av statsbidrag. Den uppställde olika riktlinjer för utredningsarbetet. Ett av alternativen vore att ännu kraftigare stödja växtförädlingsanstalten i Svalöv och förhindra dubbelarbete och konkurrens mellan olika anstalter. Å andra sidan var Weibullsholms framgångsrika förädlingsarbete ett obestridligt faktum. Tidigare var resultaten hos rotfrukter speciellt lyckosamma men på senare tid även hos andra grödor, särskilt höstvete. En viss konkurrens anstalterna emellan har ock - stundom under nzindre tilltulandeformer - framvuxit (s. 12, kursiv här). Lantbruksstyrelsen ställde så slutligen två alternativ emot varandra: O Den vid Weibullsholm bedrivna växtförädlingsverksamheten förenas i viss omfattning med motsvarande verksamhet vid Svalöv. 0 Växtförädlingsverksamheten vid Weibullsholm upprätthålles vid särskild anstalt. De av Kungl. Majzt utsedda sakkunniga (Bror Hasselrot och Olof Nilsson i Tånga) överlämnade den 16 mars 1925 sitt betänkande. l propositionen till riksdagen en vecka senare redogjordes för dess innehåll och förslag. En punkt i de sakkunnigas utlåtande rörde förhållandet mellan utsädesföreningen och utsädesbolaget i merkantilt hänseende. Utsädesföreningens egna tjänstemän fastslog (s. 60) att utsädesbolaget på ett i stort sett fullt tillfredsställande sätt fyllt sin uppgift som mellanhand mellan föreningen och jordbrukarna, även om enstaka klagomål då och då avhörts. Ett upplösande av det hittills varande samarbetet mellan utsädesföreningen och utsädesbolaget skulle medföra mycket stora svårigheter och olägenheter (s. 63). Två av föreningens vetenskapsmän ansåg emellertid att sambandet mellan föreningen och bolaget borde brytas och staten överta föreningens växtförädlingsanstalt. De motiverade sitt ställningstagande ingående.

Otvetydigt talar det nuvarande sakläget sitt bestämda språk med avseende på Svalövsanstaltens framtida öde. Föregående utredningars alltjämt misslyckade försök att på nytt pressa in Svalövsarbetet i de gamla formerna; den vid fortsatt sammankoppling med privatekonomiskt handelsbolag allt mera hotande faran för de rent national-ekonomiska synpunkternas undanträngande vid växtförädlingen . . . Allt talar samståmmigt för en övergångjust nu från ett blott statsunderstött Svalöv till en statens egen växtförädlingsanstalt (s. 66-67).

De sakkunniga förordade trots invändningarna en fortsatt samverkan mellan utsädesföreningen och utsädesbolaget, ifall ett avtal om rimlig ersättning kunde träffas med bolaget. “Vid sådant förhållande föreligger icke anledning att göra någon ändring i avseende å Svalövsanstaltens natur och organisation (s. 71). Dock skulle tjänstemännens löner hållas i paritet med jämförliga statsinstitutioners. Ett nytt förslag till avtal utarbetades och framlades (s. 79-85). I utredningen behandlades också den viktiga frågan om chefsskapet, med Nilsson-Ehles kallelse till föreståndare och med förslag om förflytt-

SOU 1978: 23 Tidigare propositioner, utredningar m. m. 191

ning av universitetets ärftlighetsinstitution från Lund (Alnarp) till Svalöv. Förslaget förverkligades under samverkan av de båda departementen. Beträffande värdet av Weibullsholms växtförädling vände sig de sakkunniga med särskild förfrågan till chefen för statens centrala frökontrollanstalt. som efter utförlig genomgång av material och resultat gav följande slutomdöme:

Det anförda torde tydligt visa, att Svalövsanstaltens hela verksamhet hittills varit av ojämförligt större nationalekonomiskt värde för vån lands växtodling än Weibullsholmsanstaltens. vilket emellertid på intet sätt får förringa värdet av den storartade verkxczzrzlzet,som denna sistnämnda privata anstalt under en lång följd av år bedrivit (s. 118. kursiv här).

Tanken om en sammanslagning av Svalövs och Weibullsholms växtförädlingsanstalter hade framförts som ett alternativ på ett tidigt stadium av utredningsarbetet. De sakkunniga lät emellertid tanken falla därför att varken firman Weibull eller utsädesbolaget ville inlåta sig på en dylik affär. Däremot diskuterades olika synpunkter på riskerna för dubbelarbete och onödig konkurrens. Förädlingsresultatens omfattning vore, menade de sakkunniga och anslöt sig därvid till föreningens tjänstemän, inte direkt proportionell mot antalet arbetskraften. Departementschefens ställningstagande innebar, i varje fall vid denna tidpunkt, att resultaten av Svalövs förädlingsarbete inte på lämpligare sätt ansågs kunna komma allmänheten till godo än genom sortmaterialens överlåtelse till utsädesbolaget. Avtalet mellan de två parterna var visserligen, som det föreföll, dåligt för utsädesföreningens vidkommande men kunde godtas på grund av jordbrukarnas minskade köpkraft (s. 143). Han anmärkte, trots att de sakkunnigas förslag om utsädesföreningens budget godtogs, att Svalövsanstaltens utgifter föreföll “oproportionerligt höga ijämförelse med motsvarande utgifter vid Weibullsholm. Svalövsanstalten hade under en lång följd av år blivit inriktad på att dess bestånd tryggades av staten; ”det torde icke vara ur det allmännas synpunkt lämpligt, att även Weibullsholms växtförädlingsverksamhet göres beroende av statens understöd” (s. 145). Av denna anledning avstyrktes förnyat anslag till firman Weibull. Genom väckta motioner vid 1925 års riksdag beviljades emellertid Weibullsholm ånyo statsbidrag för 1925/26, om än sänkt till 75 000 kr., och för 1926/27 ytterligare sänkt till 50000 kr. Riksdagen biträdde i övrigt departementschefens förslag. Dock väntade sig riksdagen, att Kungl. Maj:t i god tid före avtalstidens utgång mellan utsädesföreningen och utsädesbolaget skulle överväga möjligheterna att finna en för staten ändamålsenligare form för marknadsföringen av utsädesföreningens produkter.

10. 1.6 Den Sköldska utredningen Det länge förrän en utredning rörande svensk växtförädling på

dröjdeinte

nytt blev aktuell. Den 28 augusti 1930 tillkallade chefen för jordbruksdepartementet Bo Stockenström tre personer för att utreda de statsunderstödda växtförädlingsanstalterna (Johan Widén, Per Edvin Sköld och Algot

192 Tidigare propositioner, utredningar m. m.

Einar Engström). Denna utredning (SOU 1931: 34) har ofta efter sin politiskt mest slagkraftige representant blivit kallad ”den Sköldska utredningen. Den kom också att leda till att hans fullvärdiga motpart Herman Nilsson-Ehle, vid Sveriges utsädesförening och Lunds universitet, uppbådade all sin kraft i kritiken av utredningen. Utredningens förslag kom inte att leda till något riksdagsbeslut. Likväl är 1931 års utredning i viktiga hänseenden alltjämt av intresse. Sambandet mellan utsädesföreningen och ittsädevbolaget utsattes för en kritisk granskning. Visserligen, säger utredningsmännen (s. 38). torde den nuvarande organisationen av förädlingsarbetet i allt väsentligt ha fungerat på tillfredsställande sätt. Trots detta hade kritik framförts mot det sätt på vilket den ömsesidiga verksamheten bedrivits. De påtalade bristerna gällde övervägande de ekonomiska förhållandena, mellan utsädesföreningen och utsädesbolaget å ena sidan, mellan dessa kontrahenter och staten å den andra. Dessutom hade samarbetet mellan utsädesföreningen och utsädesbolaget i fråga om förädlingsprodukternas marknadsföring inte ordnats tillfredsställande. i Från det allmännas sida hade föga reellt inflytande utövats på de priser som jordbrukarna fått vidkännas för sortmaterialen. Den inverkan på prissättningen, som enligt avtal tillerkänts utsädesföreningen, har i själva verket blivit utan verklig betydelse (s. 39). Det var därför, menade Utredningsmännen, nödvändigt att på ett eller annat sätt ändra den nuvarande organisationen för att råda bot på dessa olika missförhållanden. Angeläget syntes därvid vara att växtförädlingen och exploateringen av dess produkter förlades under en och samma led- Härvid borde staten beredas sådant ning. inflytande att garantier erhölls för att växtförädlingen bedrevs i den omfattning som vore önskvärd med hänsyn till jordbrukets krav och på en tillfredsställande hög nivå. Olika tillvägagångssätt prövades av utredningsmännen: OStaten tar själv hand om förädlingsverksamheten och förädlingsprodukternas exploatering under statsanstaltens form. ODen nämnda totala verksamheten bedrivs av ett ettskilt firetag under statens uppsikt och medverkan. OVerksamheten utövas av ett statligt bolag, i vilket enskilda intressen bereds delaktighet (kursiv här). Utredningsmännen diskuterade därefter för- och nackdelar av dessa olika förslag (s. 40-72), inte minst med hänsyn till ekonomiska konsekvenser. Alternativ I föll enligt utredningsmännen främst på behovet att exploatera och försälja växtförädlingens resultat, med de skiftande arbetsuppgifter och vanskligheter av olika slag som ett dylikt alternativ skulle innebära. Det diskuterades sedan ej alls. Enligt alternativ II skulle staten förvärva utsädesföreningen i dess egenskap av statsunderstödd privatanstalt och utsädesbolaget skulle som ar-. rendator överta den förstatligade anstalten, varvid skall åligga skyldighet bolaget att i viss omfattning uppehålla växtförädlingen (s. 47). Statsbidrag skulle till nödigt och skäligt belopp tillerkännas bolaget. Investeringar i form av statsbidrag skulle prövas i särskild ordning i samband med förnyelse av arrendekontrakten. Statsbidrag för den löpande verksamheten bor-

SOU l978: 23 Tidigare propositioner, utredningar m. m. 193

de tilldelas utsädesbolaget i en omfattning som motsvarade hälften av netrobeloppet av de årliga kostnaderna för förädlingsverksamheten (s. 54, kursiv här). l alternativ Ill skulle växtförädlingsverksamheten övertas av ett statligt aktiebolag, i vilket även enskilda intressen bereddes delaktighet. Det statliga bolaget skulle då komma att omfatta såväl förädlingsarbete som exploatering av förädlingsprodukterna. Den hittillsvarande praktiskt-vetenskapliga men även merkantila verksamheten torde i ganska oförändrad form kunna inordnas under det nya bolagets förvaltning. Det statliga bolaget skulle överta såväl utsädesföreningens som utsädesbolagets totala tillgångar. Utredningsmännen beräknade i samband härmed båda organisationernas ekonomiska status, det tillämnade bolagets kapitalbehov och en därmed sammanhängande driftskalkyl. Även andra möjligheter för bolagsbildningen diskuterades, särskilt med hänsyn till egendomar icke tillhöriga utsädesbolaget. exempelvis vissa kronoegendomar. l sammanfattningen (s. 139- 142) avfördes alternativ l fullständigt. Alternativen Il och III, som byggde på enskilt respektive statligt aktiebolag. borde erbjuda ur statens och allmänhetens synpunkt tillfredsställande lösningar av den framtida Svalövsorganisationen med möjligheter till förbättrad exploatering av förädlingsprodukterna. Det sistnämnda alternativet, dvs. ett statligt bolag med enskilda medintressenter, ansågs därvid i högre grad än det förra alternativet, ett enskilt bolag, kunna tillgodose ur det allmännas synpunkter angelägna intressen. Utredningsmännen förordade därför att detta alternativ lades till grund för den blivande organisationen. Samtidigt föreslogs att den lokala växtförädlingen väsentligt ändrades. Särskilt betonades behovet av förädling beträffande vall- och betesväxter i mellersta och norra Sverige. Två filialer (Ultuna och Lännäs) föreslogs bli

fullständiga förädlingsstationer, medan filialerna i Kalmar, Östergötlands

och Värmlands län, eventuellt även Norrbottens län, borde ombildas till sortprövningsstationer. Medan det statliga anslaget för den centrala organisationen i Svalöv skulle beräknas till 50% av de totala förädlingskostnadema, uppskattades statsbidraget för den mellansvenska växtförädlingsstationen till 65% av nettokostnaderna och för den norrländska stationen (med en substation) till 90% av dessa kostnader. Den föreslagna fördelningen av statsbidragen differentierades således starkt. Full redogörelse för utsädesföreningens ställningstagande till utredningen, liksom för denna själv och åtskilliga remisser återfinnes i SUFT 42 (1932). För detaljer hänvisas här till denna översikt som är historiskt och forskningspolitiskt värdefull. Utredningens synpunkter på verksamheten vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt (s. 114-123) är alltjämt av intresse, emedan frågan om konkurrens och dubbelarbete mellan Weibullsholm och utsädesföreningen ganska ingående diskuteras. Konkurrensen mellan vetenskapsmännen vid de två statsunderstödda anstalterna anses övervägande vara av godo. Däremot betonas vissa olägenheter i fråga om den merkantila verksamheten, bl. a. marknadsförs alltför många nya sorter.

194 Tidigare propositioner. utredningar m. m.

Ett visst dubbelarbete går enligt utredningen ej att undvika. Det har visserligen ofta betecknats som obehövligt samt därtill oekonomiskt”. Men förekomsten av dubbelarbete anses ej hindra statsunderstöd. Kortfattat diskuteras så frågan om eventuell sammanslagning av de två anstalterna eller i varje fall en uppdelning av deras arbetsinsatser. En sammanslagning torde vara ogenomförbar, framför allt på grund av svårigheteri samband med den merkantila rörelsen. Också en uppdelning i olika arbetsområden ansågs medföra avsevärda svårigheter. Utredningsmännen kunde ej tillstyrka en sådan. De betonade igen att en viss stimulans eller tävlan kunde bli till nytta för vetenskapsmännens fortsatta arbete och resultat. Vid denna tidpunkt befann sig Weibullsholms växtförädlingsanstalt (och därmed W. Weibull AB) i stora ekonomiska svårigheter. Under hänvisning till företagets svaga ekonomi och ”till behovet av den inhemska växtförädlingens stödjande till gagn för vårt lands jordbruksproduktion” (s. 116) tvekade utredningsmännen inte att för sin del uttala det önskvärda i att växtförädlingsanstalten skulle åtnjuta nödigt statsunderstöd”. Vissa bestämda villkor för ett statsbidrag uppställdes. Förädlingsanstalten skulle vara “fristående (och) strängt avgränsas från bolagets övriga rörelse” (s. 117). Vid begränsad medelstillgång torde det därför ligga nära till hands, att växtförädlingen inriktas allenast å sådana växtslag, vilkas exploatering är ur ekonomisk synpunkt fördelaktigast”. En dylik ensidig arbetsinriktning ansåg utredningsmännen visserligen förklarlig, men höll dock före att alltför långt driven kunde den icke anses överensstämma med det allmännas intressen (s. 119). Efter olika resonemang om förädlingsverksamhetens omfattning och utformning framförde utredningsmännen i relationen statsunderstöd/nettokostnad samma procenttal som för Svalövsanstaltens vidkommande, nämligen 50 % av nettokostnaden. Statsbidragens storlek skulle 1931/32 för huvudanstalten i Svalöv (efter föreslagen förändring till bolagsform) uppgå till ca 102 000 kr., för Weibullsholm till ca 83 000 kr. De procentmässigt höjda bidragen till den mellansvenska och den norrländska förädlingsstationen vid Svalövsföretaget skulle bli respektive ca 44000 kr. och 49000 kr., tillsammans ca 93 000 kr. Utredningens förslag föranledde ingen åtgärd från departementschefens och riksdagens sida. Oförändrade belopp föreslogs. Detta blev också riksdagens beslut. Weibull AB och Weibullsholm har vid olika tillfällen denna utåberopat redning och dess förslag. Till slut några ord om Lunds universitets ärftlighetsinstitzition, som i enlighet med tidigare utredning blivit förlagd till Sveriges utsädesförening i Svalöv. Några väsentliga ändringar föreslogs ej av 1931 års utredning (s. 32 och 72), mer än att om verksamheten i Svalöv skulle komma att drivas i bolagsform borde ett separat anslag för institutionens verksamhet föras upp under åttonde huvudtiteln. Sedan Sköld hösten 1932 blivitjordbruksminister, behandlade han i en särproposition till 1933 års riksdag (prop. 1933: 104) anslagen till växtförädlingen. Han uttryckte där uppfattningen att föreningen och bolaget tills vidare - på grund av det trängda ekonomiska läget - borde förbli separata

Tidigare propositioner, utredningar m. m. 195

enheter men att föreningens utgifter, i enlighet med förslag utarbetat av lantbruksstyrelsen, skulle infogas i en normalstat med vissa högre avgifter från bolaget. Likväl vidhöll Sköld fortfarande den huvudsakliga linjen i 1931 års utredning, nämligen att endast om på sätt växtförädlingsutredningen föreslagit, det exploaterande affársföretaget finge övertaga det primära ansvaret för växtförädlingsverksamheten, kan det bli möjligt att hålla statens bidrag till verksamheten inom på förhand bestämd ram”. En lösning av den viktiga frågan om växtförädlingsarbetets framtida organisation bör helst ske “enligt de grundlinjer som framlades i utredningsmännens betänkande. 1933 års riksdag antog förslaget om en normalstat. Det tillgodosåg i viss mån” riksdagens förväntningar. Äskade belopp anvisades. Hösten 1934 ingrep Sköld för att sanera det Weibullska företagets ekonomi. l samband med att statsanslaget skulle utbetalas, träffades under ledning av tillkallad utredningsman uppgörelse mellan företaget och dess främste långivare (imf. s. 153) varvid jordbruksfastigheternas bokföringsvärde skrevs ned väsentligt. Ekonomin konsoliderades. Därvid uttalade förhoppningar om en starkt ökad omsättning infriades vid trettiotalets slut fullständigt. - - Epilogen till denna utredning alltjämt med Sköld som centralfigur kom emellertid först vid 1953 års riksdag, då Sköld som finansminister debatterade växtförädlingsanslagen i riksdagens andra kammare (s. 145). Han frångick här de facto sina i 1931 års utredning framförda synpunkter. Anslaget till Weibullsholm betecknades som uppmuntringsanslag och Svalövsanstalten blev “i realiteten en statsanstalt, vars verksamhet bestämdes av de statliga anslagen.

10.2 Perioden 1935-1965

lO.2.l Inledning År 1936 blev Axel Pehrsson-Bramstorpjordbruksminister i koalitionsregeringen mellan socialdemokrater och bondeförbundare. Dessförinnan hade han från år 1926 varit statens representant i såväl utsädesföreningens som utsädesbolagets styrelser. Från år 1936 och under hela andra världskriget rådde ett temporärt lugn på växtförädlingsfronten, om än med hänvisningar från olika håll till 1931 års utredning. Motionärer vid 1951 års riksdag hemställde att riksdagen hos Kungl. Majzt skulle begära förnyad utredning om statens stöd åt växt- och fruktträdsförädlingen samt frågor som sammanhängde därmed. Så skedde också. Resultatet blev 1953 års växtförädlingsutredning. Dessförinnan skall här i korthet omnämnas en utredning som utfördes år 1944 av svensk växtförädlings främste aktive representant, Åke Åkerman, föreståndare vid Sveriges utsädesförening.

10.2.2 1944 års växtförädlingsutredning På uppdrag av 1942 års jordbrukskommitté utförde prof. Åke Åkerman, Svalöv, utredningen Den svenska växtförädlingens rationalisering och

196 Tidigare propositioner, utredningar m. m.

modernisering samt härmed förenade kostnader” (stencil). Utredningen, som är daterad den 23 juli 1944, kom till under andra världskrigets svåraste läge med avspärrning och importrestriktioner. Den är i viss mån att betrakta som en partsinlaga, eftersom den i slutöversikten koncentreras till utsädesföreningen och dess fortsatta utveckling, men har ändå principiell betydelse. Den hänvisari inledningen även till en parallell utredning av til. dr Fredrik Nilsson beträffande förädlingen av trädgårdsväxter, fruktträd och bärbuskar. Vidare säger författaren (s. 4), kommer vissa uppgifter att inhämtas rörande rationaliseringen av den vid Weibullsholm bedrivna förädlingsverksamheten. Relationerna till utsädesbolaget berörs flyktigt och då i samband med en översikt av utsädesföreningens ekonomi liksom utsädesföreningens samverkan med Lunds universitets ärftlighetsinstitution. Som allmän organisation till jordbrukets, speciellt växtodlingens främjande, hade utsädesföreningen tidigt anförtrotts en serie betydelsefulla uppdrag (s. 9) för statliga spannmålsnämnder och kommissioner, kvarnindustri, bränneriidkarförening, Vin- och Spritcentralen och betodlarnas centralförening, liksom för ett antal utomstående firmor, institutioner och enskilda lantbruksorganisationer. Genom studier rörande brödsädesskördarnas kvalitetsfrågor hade utsädesföreningen i hög grad främjat användningen av svensk brödsäd och verksamt bidragit till spannmålsregleringens genomförande. ”Statens spannmålsnämnd har även på sin tid vid upprepade tillfällen framhållit betydelsen och värdet av föreningens insatser på detta område (s. 10). Men också andra kvalitetsproblem behandlades i utredningen, exempelvis proteinhalten i korn, C-vitamin i potatis och fettsammansättningen i oljeväxter. Man bör inte bara syfta till att höja den totala avkastningen. Man måste i allt högre grad ta hänsyn till skördeprodukternas kvalitet. Säkert är emellertid, att kvalitetsfrågori vid bemärkelse, komma att ständigt öka i betydelse, absolut som relativt . . . De s. k. kvalitetsegenskaperna äro av skiftande natur, gemensamt för dem ur växtförädlingsarbetets synpunkt är, att de ej kunna fastställas genom yttre observation eller fältförsök, utan kemisk analys är nödvändig (s. 15-l6). Det är en av Åkermans främsta insatser att han under hela sin tid vid utsädesföreningen (1916- 1955) så starkt betonade kvalitetsproblemen och själv bidrog vid deras utforskande. Detta gäller också resistens- och härdighetsproblem. Behovet av kontakt med grundforskningen framhävdes starkt. Detta gällde åtskilliga grenar inom biologin, särskilt kulturväxternas genetik, fysiologi och (bio)kemi. Sortprovning (sortprövning) innebär för övrigt en form av tillämpad ekologi. Med all rätt framhävdes att “det anförda må räcka för att exemplifiera den ömsesidiga och för de praktiska förädlingsresultaten i sista hand synnerligen värdefulla kontakt med grundforskningen, som städse visat sig vara en styrka vid utsädesföreningens arbeten i det förgångna liksom i det nuvarande (s. 9). Norrlandsproblemen framhävdes särskilt. Också för de växtslag. som bearbetats under lång tid, gällde det att framstegen är mindre ju längre norrut i Sverige man kommer. Detta är enligt Åkerman naturligt, därför att arbetsuppgifterna blir svårare norrut, ñlialerna har verkat kortare tid än anstalterna i Skåne och deras resurser har delvis varit ytterst begränsade.

SOU 1978: 23 Tidigare propositioner, utredningar m. m.

En upprustning är nödvändig. 1 utredningen finns ett intressant kapitel om växtförädlingens resultat och deras betydelse för växtodlingen (s. 11- 13). En jämförelse görs beträffande skördeökningen (i skördeenheter) för perioden 1881-1940:

Utgår man från den nuvarande spannmålsarealen på cirka 1 500000 hektar, uppgår sålunda skördeökningen per år enbart för sädesslagen vid normalskörd till icke mindre än 550 1550000 eller 825 miljarder skördeenheter, varav växtförädlingen skulle hava åstadkommit hälften eller 412,5 miljarder skördeenheter. Med ett pris per skördeenhet på endast 18 öre betyder detta en årlig vinst på cirka 73 miljoner kronor . . . l betraktande av att mycket avsevärda framsteg även uppnåtts med rotfrukter och vallväxter räknar man helt säkert icke för högt, om man antager, att växtförädlingen åstadkommit skördeökningar till ett värde av minst 100 miljoner kronor per år. Härvid har, väl att märka, ingen hänsyn tagits till de förbättringar av sortmaterialet i vissa andra hänseenden, som åstadkommits, och vilka bl. a. genom uppdragande av sorter med styvare strå, möjliggjon användande av större konstgödselgivor och besparing av arbetskraft. Andra förbättringar, som i detta sammanhang förtjäna omnämnas, äro förkortad utvecklingstid och förbättrad kvalitet (s. 12).

Växtförädlingen har således, säger Åkerman, varit synnerligen framgångsrik och i väsentlig grad bidragit till den stegring av årsskördarna det svenskajordbruket kunnat uppvisa. Mot bakgrunden av den höjda produktivitet som förädlingen lett till har de allmänna medel som ställts till förädlingens förfogande varit hållna allt för mycket i underkänt. Utsädesföreningen har t. ex. tillhopa under sin 58-åriga verksamhet (fram till år 1944) haft till förfogande ca 15 milj. kr., varav statsmedlen har uppgått till 7,5 milj. kr. Detta kan ställas mot den av Åkerman framräknade årliga vinsten på minst 100 milj. kr. Åkermans utredning, om än i huvudsak utarbetad för utsädesföreningens syften, innebär en värdefull analys av såväl avkastning som kvalitet hos jordbruksväxterna och de fortsatta möjligheterna att förbättra deras odlingsegenskaper genom planmässig och målmedveten växtförädling. En vidare syftning har Åkermans publikation (SOU 1946: 39) om Den svenska växtodlingens utvecklingstendenser samt dess inriktande efter kriget, som även den tillkom på uppdrag av 1942 års jordbrukskommitté. Den klarlägger Åkermans stora kunnande inom växtodlingen och innehåller givetvis värderingar av växtförädlingens resultat och framtidsmål. De framgår emellertid mera detaljerat av 1944 års utredning.

l0.2.3 1953 års växrförädlingsurredning Den 16 oktober 1953 tillkallade jordbruksministern Sam Norup efter diskussioner vid vårriksdagen fem utredningsmän för att se över grunderna för statens stöd åt växt- och fruktträdsförädling jämte angränsande frågor. Utredningsmän blev R. A. H. Magnusson (ordförande), Hj. Nilsson, G. Carlsson, C. E. J. Johansson och L. A. Widén. Dessutom utsågs som experter representanter för jordbruksforskning och revision. Slutbetänkandet. Statens stöd åt växtförädlingen m. m. (SOU 1956: 4) överlämnades i november 1955.

198 Tidigare propositioner. utredningar m. m.

I den korta sammanfattning, som här följer, utelämnas problematiken beträffande frukt och bär (Balsgård). Denna institution kommer att separat diskuteras i samband med 1969 års utredning. Jordbruksministern anknöt i sina direktiv till motioner vid 1951 års riksdag. Han framhöll förädlingsverksamhetens betydande värde för landet. Den borde bedrivas rationellt med erforderligt ekonomiskt stöd. Vad beträffade verksamheten vid Sveriges utsädesförening hade den sedan l93l års betänkande avgavs utvidgats avsevärt och bekostades nu till huvudsaklig del av statsverket. Det förelåg visserligen, sade jordbruksministern vidare, ett allmänt intresse av att förädlingsverksamheten bedrivs även vid andra företag. Då det å andra sidan icke torde finnas någon anledning att minska verksamheten vid Svalövsanstalten, är uppenbarligen möjligheter: att ge bidrag av allmänna medel till dessa begráinsad (s. 13, kursiv här). Den väsentliga nyheten i 1953 års utredning gällde det påtänkta införandet av licensavgifter och andra stödformer åt växtförädlingen utöver direka statsbidrag. Utredningen tänkte sig därvid möjligheten av ett system med särskilda avgifter sålt utsäde. på allt i den öppna marknaden På grund av praktiska svårigheter, bl. a. utsädeshandelns heterogena karaktär, gränsdragningen då det gällde att bestämma den utsädesvara som borde avgiftsbeläggas och kontrollen över att avgiften blev påförd och erlagd. avstod utredningen från att framlägga sådant förslag. Ett dylikt förslag framfördes emellertid senare i en promemoria utarbetad inom jordbruksdepartementet med Harald Esbo som sakkunnig (1957, se nedan). 1953 års växtförädlingsutredning betonade, liksom tidigare utredningar, växtförädlingens stora betydelse i det svenskajordbruket.

Det ter sig naturligt, att växtförädlingens uppgifter bli särskilt framträdande i ett land som vårt med dess i följd av det nordliga läget och den betydande geografiska utsträckningen skiftande och i vissa hänseenden krävande odlingsbetingelser (s. 172).

Den pekade därvid på en serie åtgärder som endast kunde lösas under medverkan av växtförädling, t. ex. att kombinera hög avkastning med tidig mognad, att öka den specifika avkastningsförmågan, att åstadkomma kvalitetsförbättringar och, inte minst, att främja resistensförädlingen. Mekaniseringen av det svenska jordbruket hade medfört förändringar inom växtodlingen och krav på nya sorter. l fråga om köksväxter hade den expanderande konservindustrin ställt speciella krav på sorter anpassade till konservering, djupfrysning, förpackning och transport. Detta och mycket annat ställde växtförädlingen infor nya arbetsuppgifter. Och, fortsatte utredningen (s. 173), man får ej heller glömma det krävande men synnerligen betydelsefulla arbete, som inom växtförädlingen ständigt måste läggas ned på vidmakthållande av förädlade sorter och stammar på högsta möjliga nivå. De olika växtförädlingsorganen behandlades utförligt. Tyngdpunkten låg givetvis även i denna utredning på relationen utsädesförening-utsädesbolag. Föreningens verksamhet hade sedan föregående utredning varit framgångsrik och givit så många praktiskt värdefulla resultat, att de statsanslag, som lämnats föreningen, ur det allmännas synpunkt måste bedö-

propositioner, utredningar m. m. 199 Tidigare

mas ha varit väl använda medel (s. 177). Under de senast förflutna decennierna hade utsådesföreningen gjort en samlad insats för jordbruket och folkförsörjningen, som måste skattas mycket högt. Det ibland föreslagna förstatligandet av Svalövsanstalten med dess tillhörande filialnät kunde utredningen för sin del ej tillstyrka. Verksamheten borde även i framtiden koncentreras till de egentliga åkerbruksväxterna. (Detta gällde före fusionen med Hammenhögsanstalten.) Breddning av verksamhetsfáltet skulle ej eftersträvas. l stället borde arbetet ”inriktas på djupet med aktgivande i främsta rummet på den filiala verksamheten samt resistensförädlingen och viixtfvsiologiskøz problem liksom även på de moderna växtföráidlingsmetodernas Iltxteckling (kursiv här). Särskilt betonades härvidlag svagheten i resistensförädlingen ”efter moderna linjer. De ekonomiska möjligheterna var helt otillräckliga. Utredningen fann en utbyggnad och intensiñering härav synnerligen angelägen. Att en planerad utbyggnad av resistensförädlingen (med frågor rörande resistensgenetik) skulle förläggas till Svalövsinstitutionen ansågs helt naturligt. Dessutom borde utsädesföreningen ges möjlighet att bredda och fördjupa den växtfysiologiska forskningen, särskilt i fråga om frosthärdighet, torkresistens, tidighet och daglängdsreaktion. Utredningen behandlade även organisatoriska problem rörande verksamheten, t. ex. i samband med mutations- och polyploidiforskning.

“Med den omfattning utsädesföreningens verksamhet efterhand fått, torde detjämväl få anses önskvärt med en översyn av föreningens inre organisation och förvaltningsapparat, däri även inbegripet förhållandet mellan huvudanstalten och filialerna (s. 179).

Utredningen ansåg sig icke ha anledning att diskutera detaljer rörande utsädesföreningens inre organisation. Dock vore det lämpligt om en översyn företogs i samarbete med något rationaliseringsorgan, t. ex. statens organisationsnämnd. Utredningen ansåg sig ej heller ha anledning att föreslå någon ändring i den ordning som “sedan länge” rått i fråga om marknadsförandet av Svalövssorterna. dvs. i förhållandet mellan utsädesföreningen och utsädesbolaget. Utsädesbolagets rörelse hade under de senaste årtiondena stadigt utvecklats och konsoliderats. Dess affärer hade skötts väl och dess vid några tillfällen svaga ekonomi föreföll nu sund och solid. Utredningen har ”t. o. m. vågat hävda, att en måttligt ökad ersättning från bolaget till föreningen, åtminstone under tiden från 1940-talets början, icke på något sätt skulle ha äventyrar bolagets ekonomiska ställning och dess gynnsamma utveckling (kursiv här). Här må tillfogas att utsädesbolagets ersättning till utsädesföreningen under tiden 1941/42- 1953/54 varierade mellan 34 och 55 % av de belopp till vilka statsbidragen uppgick, alltså väsentligt högre andelar än i dagens läge. Medeltalet för bolagsersättningens andel av statsbidraget under tiden 1931/32-1953/54 var 41% (s. 95). Efter år 1957 då det löpande avtalet utgick borde, säger utredningen hovsamt, ”en viss ökning av bolagets ersättning till föreningen icke vara

200 Tidigare propositioner, m. m. SOU 1978: 23 utredningar

utesluten eller oskälig vid nästa uppgörelse mellan de berörda parterna” (s. l79). Beträffande statsbidraget till utsädesföreningen ansågs att den sedan 1930-talet normalstaten uppställda och dess årliga jämkningar borde utgå ur bestämmelserna. Direkta kostnadsberäkningar för statsbidragen under de närmaste budgetåren avstod från att framställa med hänutredningen syn till åtskilliga av utredningen närmare redovisade ovissa och svârbedömbara omständigheter (s. 180). Weibullsholms växtförädlingsanstalt ägnades ett särskilt kapitel med kort sammanfattning (s. 102-114 och 180- 183). Weibullsholms verksamhet borde enligt utredningen fortsätta som dittills och dess fortbestånd tryggas genom ett verksamt ekonomiskt stöd. statligt Sorter och stammar borde därvid framställas också för norra Sverige (ägnas särskild uppmärksamhet). torde även för Wei- Resistensförädling bullsholms vidkommande bli en viktig fråga, speciellt i fråga om köksväxter. Därutöver var företagets ledning angelägen om att den för allt långsiktigt växtförädlingsarbete nödvändiga grundforskningen även framgent bedrives med oförminskad kraft vid anstalten (s. 181). Beträffande den viktiga frågan om den frökontrollverksamhet som firman Weibull genomförde i egen regi framhöll att det rådande utredningen systemet . . . skänker bolaget vissa fördelar andra i brangentemot företag schen”. Statsbidraget till Weibullsholm hade under den tid utredningen omfattade i relation till utsädesföreningen fått en allt ogynnsammare omfattning. Relationstalet mellan statsbidrag och verkliga driftskostnader var under 1930-talet cirka 40 % och hade under de första åren av 1950-talet till sjunkit knappt 27%. (Relationstalet har sedan minskat ytterligare.) Utredningen kom till den uppfattningen att ett ungefärligt återställande av förkrigsvärdet av statsanslaget till Weibullsholmsanstalten vore en i och för sig rimlig och skälig åtgärd”. Efter att ha avvägt sinsemellan en serie olika faktorer menade den att statsbidraget borde bestämmas till 35 % av det statliga anslaget till utsädesföreningen. En viss spärr uppåt skulle dock fastställas (till 45% av den verkliga nettokostnaden för anstaltens driftskostnader under ett budgetår).

10.2.4 Departementspromemoria om statens stöd åt växtförädlingen m. m. 1957

Underlaget till 1953 års utredning underkastades en fortsatt analys inom jordbruksdepartementet beträffande konsekvenserna av ett licenssystem med växtförädlingsavgifter (Kapitel V i SOU 1956:4, Frågan om stöd åt växtförädlingen i annan form än statsbidrag), med Harald Esbo som sakkunnig. Resultatet av analysen blev “Statens stöd åt växtförädlingen m. m. (stencil). - Den nya sammanställningen klarlade vilketju var bekant dessförinnan - att växtförädlingsorganens försäljning endast svarade mot en mindre del av de totalt marknadsförda partierna av förädlingsprodukterna. Om exempel tas från vårstråsäden, som representerade de största utsädesmängder-

1 1 ll l _, ,fia

SOU 1978: 23 Tidigare propositioner, utredningar m. m.

l

na. så kom försäljningen från växtförädlingsorganens eller deras ombuds l sida i vissa fall ej ens upp till 15 % för åren 1955- 1957. Promemorian motiverade införandet av ett licenssystem, dvs. en avgift per deciton sålt utsäde, med att var och en som kommersiellt utnyttjar växtförädlingens resultat eller produkter borde erlägga en licensavgift härför som en ersättning åt förädlaren” (s. 61). Med den dittills rådande ordningen erhöll förädlaren ingen rättvis ekonomisk ersättning för sina insatser. Av utsädesföreningens sorter omsattes vid denna tidpunkt (1955-1957) ca 77 000 ton årligen och av Weibullsholms sorter ca 49000 ton, siffror som representerade resp. 53 och 34% av de i handeln omsatta utsädesmängderna. Utsädesbolagets och Weibulls andel i försäljningen uppgick däremot blott till 18 resp. 21%. Detta varju bevis nog för förädlarnas ringa inflytande på det kommersiella utnyttjandet av deras produkter. En licensavgift motsvarande 1% på det dåvarande utsädespriset (1 kr. per deciton utsäde av stråsäd) skulle för de angivna försäljningssåsongema inbringa 890000 kr. per år i royaltyinkomst åt utsädesföreningen. Statsanslaget uppgick budgetåret l957/58 till l 200000 kr. För Weibullsholms vidkommande skulle royaltysystemet enligt samma princip medföra en inkomst på 525 000 kr. Ett statsanslag för dess växtförådling motsvarande det av 1953 års utredning föreslagna relationstalet av 35 7a skulle för samma budgetår uppgå till 420000 kr. Statsutgifterna skulle, om dylika licensavgifter infördes, teoretiskt kunna minskas högst avsevärt. Införandet av licenssystem skulle innebära, att kostnaderna för växtförädlingsarbetet helt eller delvis kunde överflyttas från det allmänna till jordbrukarna (s. 26). Å andra sidan bör också staten, framhävde utredningen i anslutning till det anförda citatet, ”likaväl som den lämnar sitt stöd åt viss annan forskning” även i fortsättningen lämna sitt bidrag åt växtförädlingen, särskilt den genetiska grundfbrskningen och metodikforskningen. Och, fortsatte utredningen (s. 27), “en växtförädling byggd endast på royaltyinkomster skulle med största sannolikhet även på rätt kort sikt kunna befaras leda till stagnation i vad avser framåtskridandet. Klimatiska specialområden, som redan befinna sig i mindre gynnsamt läge i fråga om jordbruksproduktionen, skulle få detta ytterligare försämrat”. Detsamma gällde givetvis för i försäljningshänseende små men likväl i vissa hänseenden betydelsefulla växtslag. l promemorian framhölls att ingen anledning förelåg att ändra de två ledande status. - ”och fortförädlingsinstitutionernas Frågan gällde gäller farande” - i vilken form staten skulle ge sitt fortsatta stöd. De båda institutionerna hade ju helt olika karaktär. “Svalövsinstitutionen framstår, som utredningen konstaterat, som landets officiella växtförädlingsanstalt med halvstatlig karaktär, under det att Weibullsholmsanstalten är uppbyggd av ett privat aktiebolag (s. 28). Exporten av Svalövssorter skulle ge institutionen 29000 kr. för 1955/56 och 136 000 kr. för 1956/57. Motsvarande siffror för Weibullsholmssorterna skulle uppgå till 169000 kr. och 63 000 kr. För potatis och köksväxter skulle licenssystemet inte medföra nämnvärd effekt, då såväl utsädesreproduktionen som handeln till större delen

202 Tidigare propositioner, utredningar m. m. SOU 1978: 23

befann sig i händerna på respektive sorters rättsinnehavare. 1953 års utredning hade, som tidigare nämnts, betonat svårigheterna i att inkassera och redovisa licensintäkterna. Nackdelama övervägde fördelarna. Promemorians styrka var att den anvisade en framkomlig och föga kostsam väg för inkassering och redovisning, nämligen genom statens centrala och de lokala frökontrollanstalterna. Om obligatorisk statsplombering infördes, kunde samtidigt med debiteringen av plomberingsavgifterna den särskilda licensavgiften för förädlaren kunna påföras. Hela den apparat, som uppbärandet av licensavgifter annars skulle kräva, skulle på detta sätt endast medföra obetydliga kostnader (s. 64). Promemorian och dess vidare behandling ledde fram till systemet med växtförädlingsavgifter och senare till förordningarna om växtförädlarrätt (se nedan).

lO.2.5 Statsmakterna och

växtförädlingen, föredrag av jordbruks-

minister Gösta Netzén 1958 Av betydande intresse i detta är ett oñ°iciellt sammanhang föredrag, Statsmakterna och växtförädlingen, som hölls på skogshögskolan den 4 december 1958 av jordbruksminister Gösta Netzén. Det skedde inom ramen för en sammankomst i ”Gruppen för teoretisk och tillämpad mutationsforskning”. Bl. a. torde vid detta tillfälle de kemiska ämnenas mutations- och cancerutlösande effekter för första ha satts i relation till gången arbetarskyddet och allmänhetens intressen. - som han ställt till utredningens Netzén betonade i sitt anförande förfo- gande växtförädlingens betydelse:

Oberoende av ur vilka synpunkter man bedömer produktionens planering, är det alltid en angelägenhet att höja produktiviteten per produktionsenhet. Ett av de värdefullaste leden för denna produktionsökning är den genom växtförädling, särskilt resistensforskning, framkallade minskningen av skördeskadorna . . . Det är uppenbart att forskningsresursema måste förstärkas . .. Nya former för finansiering av växtförädlingen är önskvärda. Någon form av licensiering erfordras. Om utvecklingen av växtförädlingen skall baseras på enbart statsmedel, kommer denna forskning på efterkälken . . . Han ansåg det påkallat att staten svarade för grundforskningen, medan målforskningen borde baseras på någon form av licensmedel. På detta sätt skulle denna forskning kunna bli självbärande utan att staten fränträder sitt självklara ansvar För närvarande är det statsekonomiska läget sådant, att den önskvärda explosionsartade utvecklingen av växtförädlingen är omöjlig, om ej andra medel än statsmedel ställs till förfogande (Sammanträdesprotokoll den 20januari 1959).

I den efterföljande diskussionen yttrade sig åtskilliga växtförädlare. Till slut genmälde jordbruksministern enligt protokollet i sitt svarsinlägg

att om vi ej alltmer i detta komplicerade samhälle uppfattar gemenskapsfrågornas angelägenhet, kommer det att dröja ännu längre, innan det statsfinansiella läget gör större insatser möjliga . . . Dock är samarbetsviljan fortfarande ofta för liten i sådana sammanhang rörande gemenskapsfrågor.

SOU 1978: 23 Tidigare propositioner, utredningar m. m. 203

l0.2.6 1960 års Svalövsutredning Betänkandet Ekonomiska och organisatoriska frågor rörande Sveriges utsädesförening (Ds Jo 1963: 8), avgivet av 1960 års Svalövsutredning, är till formatet den mest omfattande av de statliga växtförädlingsutredningarna. Byråchefen ijordbruksdepartementet Ulf Thorselius fungerade som utredningsman. Som expert medverkade lantbrukskonsulenten H. G. Lindén. Genom beslut den 30 juni 1960 förordnades Thorselius att verkställa utredning angående de ekonomiska och organisatoriskt-tekniska spörsmål som kunde uppkomma vid Sveriges utsädesförening i samband med att nytt system för stöd åt växtförädlingen planerades och eventuellt kunde komma att införas. Härvid borde frågor som sammanhängde med föreningens förhållande till utsädesbolaget också beaktas. Det är ingen tvekan om att utredningen innehåller åtskilligt viktigt grundmaterial. Den blev emellertid ej föremål för en genomförd remissbehandling med åtföljande bearbetning inom departementet. Utredningen ansåg sig ha konstaterat att gällande system för förökning och spridning av utsädesföreningens sortmaterial ej var tillfredsställande. Det borde vara ett rättvisekrav att de resultat som kom fram i utsädesföreningens verksamhet inte bara kunde utnyttjas av ett enda företag. Härvid syftades givetvis på relationerna mellan utsädesföreningen och utsädesbolaget. Resultaten borde på olika stadier kunna utnyttjas av alla och envar, som är kvalificerade för att väl förvalta och omsätta” dem (s. 166). Organisationer och företag som var intresserade av föreningens verksamhet skulle ha möjlighet att mot särskild avgift träda in som medlemmar i föreningen. Två alternativ prövades i samband med sorternas förökning och försäljning: O Enligt det ena alternativet skulle utsädesrörelsen brytas ut ur utsädesomfattande verksamhet och överföras till bolagets ett nytt företag Sveriges utsädesaktiebolag, helägt av det tidigare Allmänna svenska utsädesaktiebolaget. Detta alternativ uppvisade emellertid enligt utredningens mening betydande svagheter. O Enligt det andra alternativet skulle utsädesbolagets dittillsvarande ensamrätt att marknadsföra vissa kvaliteter av Svalövssorterna upphöra. Rätten att exploatera föreningens sorter inom och utom landet skulle genom licensavtal överlåtas på de högt kvalificerade utsädesföretag, som vill komma ifråga (s. 375). Enligt utredningen hade vissa utsädesföretag redan anmält sitt intresse att bli licenstagare. Den betraktade det andra alternativet som det för framtiden och för svensk växtförädling ekonomiskt och organisatoriskt lämpligaste. Här må tillfogas att utredningen bestämt hävdade att Allmänna svenska utsädesaktiebolaget ej fick bli den juridiska part som utsädesföreningen skulle göra avtal med i fråga om förökning och spridning av sina sorter. Bolaget var ursprungligen ett försäljningsföretag uteslutande för föreningens räkning men hade med åren fått ett flertal andra verksamhetsgrenar, några av betydande storleksordning.

204 Tidigare propositioner, utredningar m. m. SOU I978: 23

Det vill synas som om det just är dessa affärsintressen som föranlett bolaget att ej genomföra sådan rationalisering av sin organisation för sagda hantering att den skulle kunna till alla delar anses vara modern och ändamålsenlig med tanke på magasinering, rensning och distribution av utsädena (s. 286).

Även annan kritik riktades mot utsädesbolaget i samband med dess tidvis förekommande ekonomiska svårigheter, liksom mot brister i de ömsesidiga kommunikationerna mellan de två företagen. Utsädesföreningens verksamhet uppdelades i en förädlingsdel (“föreningens växtförädlingsinstitut”) och en ekonomisk del (föreningens ekonomiska avdelning”). Uppdelningen föranleddes av behovet att avlasta vetenskapsmännen-förädlarna från deras ofta betungande verksamhet i administrativa och ekonomiska frågor. Förädlingsdelen skulle förslagsvis omfatta fem sektioner i 13 (15) grupper, med lantbruks- och trädgårdsväxter inkl. fruktträd och bär (Balsgårdsinstitutionen borde på samma sätt som l-lammenhögsdelen dras in i den totala verksamheten). Förutom huvudanstalten skulle fyra stationer upprättas (Norrköping, Skara, Uppsala och Norrland, med filialer). Den ekonomiska avdelningen skulle omfatta tre kontor, med bl. a. kansli, budgetfrågor, marknadsföringjämte bibliotek och statistiskt organ. Thorselius utredning tog som en viktig punkt upp frågan om utsädesföreningens forskningsverksamhet och hur den lämpligen borde bedrivas och avgränsas från praktisk förädling. Den uttalade mycket starkt kravet på att ej blott tillämpad utan även grundläggande forskningjämväl i fortsättningen sker i mycket nära anslutning till och såsom nödvändig bas för den mera praktiskt inriktade förädlingsverksamheten” (s. 184). Härvid diskuterades också huruvida en eventuell forskningsavdelning borde inrättas vid Svalövsinstitutionen eller om den lämpligen borde förläggas till lantbrukshögskolan eller universiteten. Utredningen menade att det är praktiskt taget omöjligt att dra en generell gräns mellan grundläggande forskning å ena sidan samt tillämpad forskning och praktisk växtförädling å den andra. Det vore teoretiskt möjligt att låta föreningen sammanföra vad den ansåg tillhöra grundläggande forskning i en särskildforskningsavdelning. Denna skulle få fungera som en sorts serviceavdelning åt de avdelningar som svarade för tillämpad forskning och praktisk förädling. Efter ingående diskussioner för och emot fann utredningen att den vid utsädesföreningen bedrivna grundläggande forskningen även i framtiden borde bibehållas i Svalöv och ej förläggas till någon universitetsort. Liksom hittills bör den fortsatta forskningsverksamheten i Svalöv innefatta såväl grundläggande forskning som tillämpad forskning och metodforskning” (s. 189). Utredningens viktigaste punkter kan återges på följande sätt: 0 Staten svarar för huvuddelen av utsädesföreningens anslag. Föreningens sorter bör därför ställas till förfogande för högt kvalificerade utsädesföretag, lämpligen genom licensavtal. Något monopolföretag, i stil med Allmänna svenska utsädesaktiebolaget, bör ej handha förökning och försäljning. 0 Utsädesföreningen bör bestå av en förädlingsdel och en ekonomisk del.

SOU 1978: 23 Tidigare propositioner, utredningar m. m. 205

Eventuellt bör ur utsädesföreningens totala forskningsvolym ut brytas en särskild forskningsavdelning, som svarar för den grundläggande forskningen inom växtförädlingen. Denna forskningsavdelning anknyts ej till lantbrukshögskolan eller universiteten utan förblir i Svalöv, eventuellt för service åt de olika förädlingsavdelningarna. 0 Den grundläggande forskningen vid föreningen bör helt bestridas med statsbudgetmedel, ej med växtförädlingsavgiftsmedel. Dess rön bör läggas fram och publiceras på samma sätt som sker vid högskolor och universitet och ställas till allmänt förfogande. Även den tillämpade forskningen och sortframställningen bör i lämplig utsträckning understödjas genom statsbidrag. Särskilt gäller detta växtförädling för klimatiskt särpräglade områden i landet och med hänsyn till speciellajordbrukspolitiska och jordbruksekonomiska aspekter.

l0.2.7 1964 års Svalövsutrednirzg Sedan den i l0.2.6 omnämnda utredningen ej föranlett remissbehandling eller vidare åtgärder från jordbruksdepartementets sida. tillkallades generaldirektören C. G. Widell för att utreda vissa utsädesfrågor i samband med verksamheten vid Sveriges utsädesförening. Utredningen redogör i betänkandet Marknadsföring av förädlingsresultat från Sveriges utsädesförening” (Ds Jo 1964: 3) för tidigare avtal mellan utsädesföreningen och utsädesbolaget, ekonomiska åtaganden från bolagets sida samt föreningens inkomster och utgifter. Härvid framhölls (s. l9) att statsbidraget och bidrag från växtförädlingsfonden svarar numera för en dominerande del av föreningens inkomster. medan ersättningen från utsädesbolaget har minskat i betydelse - år 1963 uppgick detta bidrag endast till 9% av de totala inkomsterna. Särskilt inträngande är diskussionen rörande föreningens lämpligaste organisationsform. En helstatlig institution avförs med motiveringen att verksamheten då skulle få minskad flexibilitet och det allmänna åsamkas ökade kostnader. En annan typ av organisation skulle innebära att organisationer och företag som var intresserade av föreningens verksamhet mot särskild avgift skulle träda in som stödjande medlemmar och på så sätt trygga verksamhetens utbyggnad. En typ av branschforskningsinstitut skulle därigenom bli förverkligat (såsom 1960 års utredning hade föreslagit). Också detta förslag avfördes, med vissa reservationer, som alltför riskfyllt för utsädesföreningens oberoende och dess möjlighet att ta upp långsiktiga förädlingsprojekt. Utredningen fann för övrigt efter förfrågningar att inga förutsättningar fanns för dylika ekonomiska engagemang. Olika möjligheter förelåg för marknadsföringen av föreningens sorter: 0 Utsädesföreningen skulle själv ombesörja förökning och försäljning. O Förökning och försäljning skulle överlåtas till flera fristående företag. O Förökning och försäljning skulle överlåtas till ett enda fristående organ. De tre alternativen vägdes ingående mot varandra. Visst motbud hade från AB Hallands Frökontor inkommit mot det rådande monopolet utsädesföreningen-utsädesbolaget. Detta motbud var i ekonomiskt hänseende inte ofordelaktigt för utsädesföreningen. Utredningen stannade emellertid, efter hörande av föreningen, vid det

206 Tidigare propositioner, utredningar m. m. SOU 1978: 23

alternativ som ansågs lämpligast från såväl mark- som försökssynpunkt, liksom från synpunkten av en fullgod utsädeskontroll, nämligen att ett avtal skulle förnyas mellan föreningen och bolaget. Det nya avtalet, som godkändes av Kungl. Majzt. skulle gälla fram till den 30 september 1973, därest nytt avtal inte träffades dessförinnan. Särskilt intressant vid denna utredning är det starka motbud som inlämnades av Hallands Frökontor, nu inkorporerat i W. Weibull AB.

10.3 Perioden efter 1965 l0.3.1 1965 års utredning om växtförädlingsavgifter Efter 1957 års departementspromemoiia (Harald Esbo, s. 200) och en utredning av W. Weibull AB (”Rättsskydd för Växtförädlingen, 1958) framlades år 1960 ytterligare en departementspromemoria som gick ut på remiss. Enligt denna borde grundbeloppet för stöd åt växtförädlingen alltjämt utgå som statsbidrag. Remissbehandlingen ledde till Kungl. Majzts prop. 1961:92. I propositionen föreslogs bl.a. införandet av obligatorisk statsplombering och växtförädlingsavgift. Vid riksdagens granskning av propositionen uttalade jordbruksutskottet att avgifter omfattande sorter av strâ- och trindsäd borde, så snart tillräckliga erfarenheter vunnits och tekniska förutsättningar fanns, utvidgas att omfatta även andra växtslag. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag och systemet trädde för strå- och trindsäd i kraft den ljuli 1961. Olika syn på växtförädlingsavgifterna kom till uttryck i framställningar av W. Weibull AB och Sveriges utsädesförening om statsbidrag för budgetåret 1965/66. Enligt W. Weibulls yrkande borde växtförädlingsavgiften höjas till dubbla beloppet för strå- och trindsäd. Enligt utsädesföreningens mening borde systemet med obligatorisk plombering och växtförädlingsavgift utvidgas till övriga jordbruksväxter, varjämte viss höjning av växtförädlingsavgiften samtidigt föreslogs. År 1965 utsågs Harald Esbo att vidare utreda dels systemet med växtförädlingsavgifter, dels frågan om sortförsökens finansiering. Betänkande med förslag framlades i skriften Växtförädlingsavgifter och sortförsökens finansiering” (Ds Jo 1966:1), där ovannämnda historiska detaljer återfinns. Utredningen betonade att det alltjämt “föreligger behov av förstärkning av växtförädlingens resurser” (s. 18). Weibulls förslag om höjning av avgifterna för strå- och trindsäd skulle visserligen komma att medföra att förädlingsarbetet med dessa växtslag ytterligare stimulerades, men arbetet med andra jordbruksväxter riskerade samtidigt att bli eftersatt. En sådan utveckling vore olycklig. ”En ensidig premiering av förädlingsinsatser inom en viss grupp av växtslag skulle innebära en orättvisa gentemot förädlare av andra växtslag.” En fortsatt och stegrad snedbelastning av utsädeskostnaden skulle medföra att balansen mellan olika grödor stördes. Inte minst därför, menade utredaren, borde systemet med växtförädlingsavgifter utvidgas till övriga jordbruksväxter. Detta hade ju för övrigt förordats vid 1961 års riksdagsbeslut. I överensstämmelse med tidigare förslag borde obligatorisk statsplombering utsträckas till allt salufört utsäde. Det marknadsförda materialet ga-

Tidigare propositioner, utredningar m. m. 207

ranterades härigenom en önskvärd förbättring, samtidigt som obligatorisk statsplombering vore det enda säkra instrumentet för att växtförädlingsavgift effektivt skulle kunna uppbäras. “Erfarenhetema under de fyra år, som systemet varit i funktion för stråoch trindsäd, kan. som av tidigare redogörelse framgått, sägas väl ha motsvarat förväntningarna. En omfattande sanering och koncentrering av handeln har ägt rum och uppbördssystemet har fungerat utan komplikationer (s. 18-19). De farhågor som uttalades av 1953 års utredning (s. 198) hade således visat sig obefogade. l anslutning till sin rekommendation om utvidgad växtförädlingsavgift och obligatorisk statsplombering beräknade utredningen de ungefärliga avgiftsmedel som skulle komma att inflyta. Vidare granskades eventuellt nödvändiga ändringar i bestämmelserna för statsplombering, de författningsmässiga konsekvenserna av utvidgade förädlingsavgifter och frågor rörande originalutsädesnämndens bedömning av nya sorter och deras införande i rikssortlistan. Ett grundläggande villkor skulle vara att de nya sorterna verkligen var lämpliga för svensk växtodling eller för export. Kortfattat diskuterades också Sveriges eventuella anslutning till den internationella konventionen för skydd av växtförädlingsprodukter. Utredning härom pågick samtidigt. En dylik anslutning, om den skulle komma att genomföras, borde inte utgöra något hinder för att det interna svenska systemet med växtförädlingsavgifter fortsatte och ytterligare utvidgades. Om ett rättsskydd skapades och Sverige på grund härav anslöt sig till den internationella konventionen, skulle nämligen endast de sorter som marknadsfördes sedan skyddet införts komma att beröras. Under ganska lång övergångstid, sannolikt 10- 15 år, skulle växtförädlingsavgifterna fylla ett angeläget behov för växtförädlingen. I anslutning till utredningens andra uppdrag att utreda finansieringen av de officiella sortförsöken föreslogs att en anmälningsavgift infördes för sorter som inlemmades i en dylik värdeprövning. Genom Kungl. förordning (SFS 1967: 139) utvidgades den år 1961 utfärdade förordningen om växtförädlingsavgifter för strå- och trindsäd till att omfatta obligatorisk statsplombering och växtförädlingsavgifter för så gott som samtliga lantbruksväxter.

l0.3.2 Växtförädlingsskyddsutredningen

Den 9 november 1962 bemyndigade jordbruksministern sex sakkunniga att verkställa utredning och avge förslag rörande skyddet av växtförädlingsprodukter och därmed sammanhängande frågor. Bland de sakkunniga märktes, förutom ordföranden Allan Nordenstam, så framträdande fackmän som Harald Esbo och OlofTedin med Gunnar Weibull som expert, alla tre ledande inom sina områden. De två sistnämnda avled innan utred-

ningen hunnit slutföras och ersattes av respektive Erik Åkerberg och Widar

Weibull. Dessa och andra sakkunniga jämte experter, med Sigvard Mejegård som sekreterare, lade år 1969 fram Växtförädlarrätt, betänkande med förslag till lag om växtförädlarrätt (SOU 1969: 15). Betänkandet är synnerligen skickligt genomfört. Det bildar den nuvaran-

208 Tidigare propositioner, utredningar m. m. SOU 1978: 23

de basen för beslutade avgifts- och licensmedel vid framställning och marknadsföring av nya sorter. Den inhemska såväl som den internationella situationen belystes, inte minst vad det gäller tillkomsten av växtförädlarkonventionen. Vid ett plenarsammanträde i Paris den 21 november-den 2 december 1961 utarbetade delegater från ett tiotal länder en internationell konvention för skydd av växtförädlingsprztdukter (s. 23). Omedelbart anslöt sig fem stater. nämligen Belgien, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Italien och Nederländerna. Senare undertecknade också Danmark, Schweiz och Storbritannien konventionen. Denna trädde i kraft den 10 augusti 1968. Den speciella växtförädlingskonventionen är uppbyggd efter mönster av Pariskonventionen för skydd av den industriella äganderätten och Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk. Dess innehåll återfinns som bilaga i betänkandet, som också i detalj granskade det (s. 24). Konventionen föreskriver att de stater som anslutit och ansluter sig bildar en union med säte i Geneve för skydd av växtförädlingsprodukter (UPOV: International Union for the Protection of New Varieties of Plants). Enligt direktiven för utredningen skulle de sakkunniga utreda den för svenska förhållanden lämpliga form av skyddssystem som kunde göra det möjligt för Sverige att biträda konventionen. Därvid borde också utredas huruvida det dittillsvarande svenska systemet med växtförädlingsavgifter föll utanför konventionens förordningar. l sex kapitel diskuterade utredningen olika problem rörande svensk och utländsk växtförädling: O Växtförädlingen som vetenskap, med hänsyn till ärftlig variation och förädlingsmetodik, O svensk växtförädling i dess egenskap av statlig, halvstatlig och enskild verksamhet, O frågor rörande utsädesmarknaden hos lantbruksväxter, trädgårdsväxter och skogsträd, O de svenska växtsorternas spridning i utlandet, med belysande tabell på s. 43-44. O det allmännas stöd åt den privata växtförädlingen, med bidrag över statsbudgeten och ur växtförädlingsfonden, jämte gällande bestämmelser som ger skydd för växtförädlingsprodukter (statsplombering, patent och varumärke) samt O växtförädling utomlands och det statliga stödet åt denna (Danmark, Finland, Norge, Island, Belgien, Frankrike, Nederländerna, Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland och USA). Till dessa kapitel ansluter sig en allmän motivering till utredningens förslag (s. 58-71) och utredningens förslag (s. 72-84). Därefter följer specialmotiveringar och sammanfattning. l den allmänna motiveringen till utredningens förslag framhölls växtförädlingens stora praktiska betydelse. Utredningen nöjde sig med att anföra siffror från 1953 års utredning, somjämförde förädlingens mervärde av den totala skörden år 1950 i förhållande till odlingsmaterialet vid sekelskiftet. Den kom därvid till ett belopp som närmade sig 200 milj. kr. per år, räknat i 1950 års penningvärde.

SOU 1978: 23 Tidigare propositioner, utredningar m. m.

Ovannämnda siffror gällde för lantbruksväxter och omfattade enbart direkt mätbara avkastningsegenskaper. Genom växtförädlingen åstadkoms dessutom en serie andra förbättringar som inte direkt kunde värdesättas i pengar men ansågs ha varit av stor betydelse. Också förädlingsarbetet beträffande köksväxtema hade lett till lika värdefulla förbättringar av odlingsmaterialet som hos lantbruksväxterna.

Uppenbart är att de stora framstegen i fråga om denna förädling varit av stor betydelse för vån folkhushåll och för utvecklingen av vårt lands köksväxtproduktion. Det kan framhållas. att rikssortlistan för 1967- 1968 tar upp inte mindre än 173 sorter av köksväxter som förklarats vara originalberättigade och som således i något praktiskt viktigt avseende visat sig bättre än tidigare a|lmänt_brukade handelssorter (s. 58).

Också denna utredning, som så många tidigare, betonar växtförädlingens stora framtida uppgifter.

I vårt land med dess starkt skiftande och i flera avseenden specifika klimat samt varierande jordarter kan för övrigt växtodlingsproblemen knappast lösas på annat sätt än under medverkan av växtförädlingen (s. 59).

Skördetröskningens genombrott har medfört behov av att förbättra egenskaper som stråbrytning, axbrytning, dråsning och fáltgroning i sortmaterialet. Den dyra maskinparken gör det nödvändigt att förlänga skördeperioden. Arbetstoppama bör kunna minskas väsentligt och därmed kostnaderna för skörden. Ett önskemål härvidlag är att jämnt sprida mognadstiden bör kombineras med tidig mognad. Behoöver säsongen. Hög avkastning över hela landet, för andra särskilt i vet härav gäller för vissa växtslag norr. Vinterhärdighet är såväl hos stråsäden som hos oljeväxtema en viktig egenskap, med olika fysiologiska förutsättningar. Kvalitetsforbättringar bör åstadkommas i skilda hänseenden, såväl beträffande bakningskvalitet hos brödsäd, mältningsresistens hos råg och vete, proteinhalt och proteinvärde hos fodersäd och trindsäd, proteinhalt och smältbarhet hos grönfoder och vallväxter, höjning av oljehalten och förbättringar av oljans hållbarhet och näringsfysiologiska värde, minskning av skadliga ämnen som glukosider i raps, kokbarhet hos matärter etc. De flesta kulturväxterna i större eller mindre utsträckning av angrips och skadedjur. Försök har gjorts att beräkna storleken av de sjukdomar skador som uppstår därigenom. 1949 års växtskyddsutredning uppskattade till omkring 15% av de skördade växtde genomsnittliga årliga skadorna produkterna. Enligt andra beräkningar skulle angrepp av parasiter och dylikt kosta jordbruk och trädgårdsnäring i Sverige omkring en halv miljard årligen (s. 60). Kostnaderna för de kemiska bekämpningsmedlen ärjämförelsevis höga. Enbart kostnaden för bladmögelbekämpning av de 50000 ha potatis som odlas i södra och mellersta Sverige hade vid denna tidpunkt beräknats till cirka 12 milj. kr. per år.

Växtsorter, som har förmåga att motstå angrepp från parasiter och andra skadegörare, dvs. är sjukdomsresistenta, skulle självfallet vara den på längre sikt bästa lös-

210 Tidigare propositioner, utredningar m. m.

ningen Förutsättningar finns således för en målinriktad resistensförädling Nödvändigheten att inrikta odlingen på sorter med motståndskraft mot angrepp från parasiter och andra skadegörare blir också störreju mera intensiva odlingsformerna blir.

Enligt utredningen är det nödvändigt att öka stödet åt den svenska växtförädlingen. Detta sker och måste även i framtiden ske genom betryggande statliga bidrag, på lämpligt sätt fördelade. Dessutom har särskilda växtförädlingsavgifter införts. Dessa torde ytterligare kunna ökas och systemet utvidgas. Härtill kommer så ett system av privaträttsligt skydd för förädlingsprodukterna. Systemet med växtförädlingsavgifter uppfyller ej de av växtförädlarkonventionen ställda kraven. Förslag framställdes därför av utredningen (s. 70) om att ett privaträttsligt system för skydd av växtförädlingsprodukter skulle införas samt att Sverige i samband därmed skulle tillträda växtförädlarkonventionen. Emellertid vore det, menade utredningen, möjligt att tills vidare utnyttja båda avgiftssystemen samtidigt, således en kombination av det privaträttsliga systemet och systemet med växtförädlingsavgifter. Enligt utredningens uppfattning skulle dock dessa två system inte kunna tillföra växtförädlingen medel för grundläggande forskning i den utsträckning som borde anses motiverad med hänsyn till väntade forskningsbehov. Det är därför uppenbart att statsbidrag måste utgå också i framtiden till företag med teoretisk förädlingsverksamhet, dvs. för kulturväxternas grundforskning och långsiktiga målforskning. Det fanns ingen anledning att minska statsbidragen (s. 71). I sammanfattningen av utredningens förslag återkom dessa olika synpunkter, utökade med uppgifter om skyddstid, registreringsförfarande, överlåtelse av växtförädlarrätt och upplåtelse av licens, system med växtförädlingsavgifter i samband med det privaträttsliga systemet, inrättandet av och uppgifter för en statens växtsortnämnd m. m. Proposition om växtförädlarrättslag m. m. lämnades år 1971 (prop. 1971: 40), med olika remissyttranden återgivna. Remissvaren är såväl av positiv som negativ karaktär. Depanementschefen (i detta fall justitieministern) förordade i propositionen, att en lag om växtförädlarrätt skulle införas i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag och att Sverige skulle tillträda konventionen. Lagen borde träda i kraft den 1 juli 1971. Så beslutades också av riksdagen.

10.3.3 1969 års Balsgårdsutredning Tidigare har Balsgårdsinstitutionens historik skildrats (s. 158). Föreningen för växtförädling av fruktträd bildades den 23 juli 1941. Med omfattande bidrag från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse kunde institutionen börja verksamheten år 1942. Det knappa driftsanslaget täcktes genom bidrag från stiftelsen, fruktodlarföreningar samt industri- och handelsföretag. Ett blygsamt statsanslag (12000 kr.) erhölls budgetåren 1945/46 och 1946/47. Åren därpå höjdes statsanslaget till 25 000 kr. Verksamheten vidgades högst avsevärt i och med att ñl. dr Ingvar Granhall anställdes som vetenskaplig ledare år 1948. Ekonomin var fortfarande

SOU 1978: 23 Tidigare propositioner, utredningar m. m.

höjdes år 1950 till 50 000 kr., varjämte privata medel i knapp. Statsbidraget ökad omfattning kom institutionen till godo. svårigheterna medförde att 1953 års växtförädlingsutredning även behandlade Balsgårdsinstitutionens verksamhet. Utredningen uttalade sig synnerligen positivt om Balsgårds förädlingsverksamhet och föreslog oreserverat ökade statliga bidrag, som emellertid åren 1952- 1954 begränsades till 75 000 kr. Utredningen yttrade bl. a. att förhållandet mellan staten och Balsgårdsinstitutionen borde regleras på motsvarande sätt som skett i fråga om statens inllytande på verksamheten vid Sveriges utsädesförening. Stadgarna för institutionen borde ändras så att staten skulle få ett avgörande inflytande på Balsgårdsinstitutionens verksamhet och angelägenheter. Det allmännas ansvar för förädlingsanstalten och dess fortbestånd skulle på detta sätt bäst kunna markeras. Granhall utnämndes år 1955 till chef för statens växtskyddsanstalt. Hans efterträdare blev fil. lic. Nils Nybom, som tidigare handhaft omfattande mutationsexperiment. Nybom blev senare docent och fick professors namn. Han var framstående som vetenskapsman och med stort internationellt renommé. Utsikterna för institutionens framtid tedde sig goda. Under åren 1955- 1958 beviljade riksdagen anslag på 100000 kr. per år, men trots höjningen visade de sig otillräckliga. Efter 1953 års växtförädlingsutredning. med dess statförslag, höjdes beloppet år 1959 till 165000 kr. Samtidigt fick emellertid jordbrukshögskoleutredningen i uppdrag att närmare överväga Balsgårds framtida ställning. Denna utredning föreslog att ett s. k. branschforskningsinstitut under medverkan av staten och näskulle inrättas Ett avtal för åren ringslivet vid Balsgård. upprättades 1960- 1965 med bidrag från respektive näringslivet och staten på 125000 kr. och 200000 kr. Ett nytt liknande avtal upprättades - om än med svårigheter - för perioden 1965-1970. 1969 års inredning, med Sören Lane som utredare och Ingvar Granhall och Per-Erik Eliasson som experter, förordade att Balsgård från den 1 juli 1970 skulle helt förstatligas och införlivas med lantbrukshögskolan, med anknytning till högskolans institution för frukt- och bärodling vid Alnarp. Utredningen förde därvid fram tre alternativ: 0 Institutionen för frukt- och bärodling skulle omfatta tre avdelningar: en för utbildning och forskning (med professor), en för växtförädling vid Balsgård (med statshortonom) och en för odlingsteknik (med statshortonom). O Institutionen för frukt och bär skulle bestå av två avdelningar: en för odlingsteknik (med professor) och en för växtförädling (med professor), båda avdelningarna med uppgifter för utbildning, forskning och försök. O skulle organiseras som en fristående institution för Balsgårdsinstitutet växtförädling av frukt och bär alltjämt förlagd till Balsgård men ingående i lantbrukshögskolan. Samtliga tre alternativ fanns tidigare representerade vid lantbrukshögskolan. Utredningen förordade det andra alternativet, med två självständiga men samordnade avdelningar. vardera med sin professor. Det tredje alternativet som närmast motsvarade Nyboms önskemål, ansågs sämre än de båda övriga.

212 Tidigare propositioner, utredningar m. m.

Det årliga anslaget borde enligt utredningen uppgå till 800 000 kr. Riksdagen anvisade efter Kungl. Majzts förslag 712000 kr., detta lägre anslag på grund av att föreståndartjänsten drogs in. Professorn vid högskolans institution för frukt- och bärodling skulle även vara chef för Balsgård, vars personal samtidigt fördes över på lantbrukshögskolans stat. Till prefekt för de organisatoriskt sammanförda institutionerna utnämndes Nybom. Han avled några dagar efter omorganisationen. Efter ömsesidig överenskommelse mellan staten och Föreningen för växtförädling av fruktträd har byggnadsstyrelsen övertagit ansvaret för byggnadsbeståndet vid Balsgård.

l0.3.4 1971 års

Svalövsutredning

1971 års Svalövsutredning är i stort sett koncentrerad till de två Svalövsorganisationerna. Utredningen presenterade betänkandet Marknadsförings- och organisationsfrågor rörande Sveriges utsädesförening (Ds Jo 1972: 9), som även innehåller ett förslag till IO-årsavtal mellan Sveriges utsädesförening och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget för åren 1973-1983 (dagtecknat den 27 september 1972). Avtalet har speciellt intresse därför att Lantbrukamas riksförbund (LRF) vid denna tidpunkt innehade inemot 100% av bolagets aktiekapital och beslut hade fattats om ett nytt försäljningssystem genom utsädesbolaget för utsädesföreningens sorter. Utredningen byggde på en anmälan av jordbruksministern till statsrådsprotokollet den 14 maj 1971. Högst tre sakkunniga skulle tillsättas för att utreda vissa angivna frågor rörande Sveriges utsädesförening. Till sakkunniga utsågs Sven Persson (ordförande), Villiam Björck och Hans Lindén. Vidare förordnades experter och sekreterare. Direktiven innefattade bl. a. regleringen av förhållandena mellan utsädesföreningen och utsädesbolaget efter den år 1972 avslutade IO-årsperioden. Det fortsatta statliga stödet till utsädesföreningen skulle prövas. Programbudgetering vid planering och redovisning av utsädesföreningens verksamhet borde övervägas. Dessutom borde de sakkunniga beakta hur den införda växtförädlarrätten påverkade föreningens verksamhet och ekonomi, liksom förhållandet mellan föreningen och bolaget. I inledningskapitlen diskuterade utredningen utsädesföreningens organisation och verksamhet, bl. a. med hänsyn till att föreningen jämväl övertagit AB Hammenhögs Frös förädlingsverksamhet, vidare de rådande bestämmelserna rörande växtförädlingsavgifter och växtförädlarrätt och de två systemens lämpliga samordning, liksom synpunkter på avtalet mellan föreningen och bolaget. Dessutom redogjordes i två kapitel för växtförädlingen av jordbruks- och trädgårdsväxter, där den del som behandlade trädgärdsväxterna blev särskilt fyllig. Formuleringarna anknöt nära till utredningen om växtförädlarrätt, både i fråga om växtförädlingens generella betydelse inom jordbruksområdet men också i fråga om önskvärda framtida förbättringar av sortmaterialen. Det framhölls igen att växtslag och sorter med “stor försäljningspotential alltför starkt hade premierats. l fråga om sorter för mindre odlingsområden eller växtslag med begränsad utsädesanvändning blir sortfram- ›

«Auo.v...

muø..

SOU 1978: 23 Tidigare propositioner, utredningar m. m. 213

för en kommersiellt inriktad växtförädling mindre lockande ställningen (s. 41). Därtill kommer att växtförädlingen utomlands stöds av en omfattande med statsmedel finansierad grundforskning. I jämförelse med den i Holland, Frankrike m. fl. länder är motsvasatsning som görs exempelvis rande insatser i Sverige ytterst blygsamma (kursiv här). Förhelstatliga ansvarsområde borde liksom hittills omfatta långsiktigt utveckeningens lingsarbete. Utredningen betonade också, liksom tidigare ofta skett, att en intensiv teoretisk och praktisk forskning på resistensförädlingens område vore önskvärd. är de siffror som utredningen tagit fram rörande omfattningen av Nya liksom konsumtionen av trädgårdsprodukter, frukt och köksväxtodlingen bär. Konsumtionen av köksväxter hade från år 1960 till år 1971 ökat från 30 kg till 46 kg (per person och år). Importen uppgick till respektive 9 och 22 kg. Direktkonsumtionen av köksväxter och deras produkter representerade år 1971 ett värde av l 270 milj. kr. Därjämte tillkom en husbehovsod- Iing som beräknades ha ett konsumtionsvärde av 230 milj. kr. l fråga om direktkonsumtionen av frukt och bär uppgav utredningen att till över 2000 milj. kr., varav värdet av produkter som den år 1971 uppgick framställts inom landet uppskattades till drygt 500 milj. kr. Importvärdet av frukt- och bärprodukter, som kan framställas i Sverige, nådde en siffra nära 200 milj. kr. Vad prydnadsväxterna beträtfade räknade utredningen med ett produktionsvärde på cirka 300 milj. kr. Den svenska produktionen hade inte alls varit tillräcklig för att tillgodose det inhemska behovet. Den alltmer ökanha ett försäljningsvärde i de försäljningen av gräsfrö för grönytor angavs grossistledet mellan 15 och 20 milj. kr. De här anförda siffrorna som givetvis sedan år 1971 kontinuerligt har ökat illustrerade onekligen betydelsen av en intensifierad växtodling och växtförädling just i fråga om köksväxter, fruktträd, bärväxter och grönytegräs. Också hos dessa växtslag vore en starkt ökad resistensförädling önskvärd.

Bland de svenska trädgårdsodlama finns ett stort intresse för att så långt möjligt begränsa användningen av bekämpningsmedel . . . En framgångsrik förädling skulle även kunna medverka till att skapa förutsättningar för en svensk export av vissa trädgårdsprodukter (s. 50).

Kvalitetssynpunkten beaktades och motiverades utförligt.

Odlingssäkra sorter med hög avkastning, låga skötsel- och skördekostnader utgör därför en förutsättning för den svenska odlingens konkurrenskraft . . . Det bör i detta sammanhang erinras om distributionens krav på enhetliga kvaliteter och stora, kontinuerliga leveranser (s. 52-53).

Finansieringen av utsädesföreningens verksamhet diskuterades i ett särskilt kapitel. Växtförädlingsavgifter, licenser av växtförädlarrätt och statens insatser vägdes mot varandra. Någon minskning av statens andel i totalbudgeten förutsågs inte. Betydande förstärkning av anslagen till föräd-

214 Tidigare propositioner, zltredningar m. m. SOU 1978: 23

lingen av trädgårdsväxter, liksom till dess basorganisation borde ske. Statens råd för skogs- ochjordbruksforskning borde för dylik forskning tillerkännas ökade anslag. I direktiven för utredningen fanns önskemål om en översyn av föreningens organisation, inte minst då det gällde ekonomiska aspekter. En särskild ekonomiavdelning med en ekonomidirektör föreslogs bli inrättad vid föreningen. Denna nya avdelning borde ansvara för planerings- och redovisningsfrågor, personalärenden, juridiska frågor, fastighetsförvaltning. intendentur och övriga allmänna administrativa ärenden. Ett genomfört system med programbudgetering krävde dessutom att mål och medel för föreningens verksamhet definierades, att prognoser utarbetades och att verksamheten indelades i program och projekt med efterföljande resultatanalys. Programbudgetering borde kunna införas fr.o. m. budgetåret 1975/76. (Härtill bör anmärkas att från den ljuli 1976 har en dylik programbudgeteing införts.) Utredningen ledde till ett avtal mellan utsädesföreningen och utsädesbolaget. I avtalet och parallellt därmed i texten till utredningen diskuteras formerna för bolagets ersättning till föreningen i samband med monopolrätten på sorterna. ”Utredningen har ingående diskuterat olika principer för reglering av det ekonomiska mellanhavandet mellan föreningen och bolaget. Det synes utredningen som om viss osäkerhet råder beträffande bolagets framtida omsättning (s. 78). En klar fördelning av medel från växtförädlingsavgifter och royalties enligt växtförädlarrätten fastställdes. Grundavgift liksom garanti- och minimibelopp upptogs i § l2 ochjusteras kontinuerligt i enlighet med produktionsmedelsprisindex. Beträffande s. k. hybridsorter hos stråsäd skulle ersättning utgå i enlighet med särskilda avtal. Avtalet har godkänts av Kungl. Majzt och gäller för perioden från den l oktober 1973 till den 30 september 1983.

10.4 Sammanfattning

I det föregående har ett antal utredningar rörande svensk växtförädling blivit behandlade. Dessutom existerar givetvis andra här icke utredningar, Omnämnda, som berör svensk växtförädling direkt eller indirekt, liksom ett otal framställningar till myndigheter och regering, remisskrivelser, riksdagsmotioner etc. Också de ansökande organisationernas petitaskrivelser innehåller värdefulla upplysningar, som här ej har kunnat beaktas. Det är givetvis inte möjligt att här penetrera de återgivna utredningarna i detalj. I många punkter är de förvånansvärt eniga. Växtförädlingens stora betydelse i det svenskajordbruket av i går och i dag, liksom säkerligen för läng tid framåt, är uppenbar och omvittnad av alla instanser. Att beräkna dess värde i kronor låter sig emellertid knappast göra, då den intimt hänger ihop med andra jordbruksvetenskaper, inte minst växtodling, patologi och kemi, liksom med tekniska åtgärder av olika slag. Beräkningar har gjorts som leder till fantastiska belopp, mot vilka

SOU 1978: 23 Tidigare propositioner, utredningar m. m.

statsanslag och andra bidragsmedel förbleknar. Här hänvisas till utredningarna själva. Behovet av en växtförädling för klimatiskt ogynnsamma områden eller för mindre lönsamma växtslag betonas gång på gång. I den s. k. Sköldska utredningen differentieras t.0. m. de föreslagna statsunderstöden i olika värden för Sydsverige, Mellansverige och Norrland (respektive 50, 65 och 90% av nettokostnaderna). En primär tanke är enligt många utredare att i landet, i den mån det är berättigat, skall ha tillgång till varje lantbruk lämpliga sorter. Resistensförädlingens betydelse poängteras mycket starkt. Resistensställning har genom de senaste årens riksdagsåtgärder blivit väbiologins sentligt förstärkt. Så har dock ej i motsvarande grad skett beträffande reoch resistensgenetik, trots att bekämpningsmedlens farsistensfärädlirzg lighet och otillräcklighet anförts i allt starkare tongångar. Kvalitetsfrågorna åsätts stor betydelse och återkommer i så gott som alla utredningar. Det gäller egenskaper som bakningsförmåga, maltkornegenskaper, protein- och fettsyraegenskaper etc., kort sagt det totala spektrum av kvalitetsegenskaper. Det drogs tidigt upp organisatoriska skillnader mellan Sveriges utsädesförening och Weibullsholm. Båda anses visserligen ha gjort utomordentliga insatser för svensk växtförädling och växtodling. Grundforskning och målforskning har i särskilt hög grad bedrivits vid utsädesförlångsiktig eningen, medan Weibullsholms växtförädlingsanstalt har lagt speciell vikt vid framställningen av sorter med stor marknad. Ibland har också talats om “mindre tilltalande former av konkurrens mellan organisationerna. Däremot framhäver åtskilliga utredningar värdet av konkurrens och stimulans och att risken för ekonomisk skada genom dubbelarbete är obetydlig. En viktig anledning till de många utredningarna består i påtalade missförhållanden och slitningar i samarbetet mellan utsädesföreningen och utsädesbolaget. Det berättigade i bolagets monopolställning har upprepade gånger satts i fråga och den har t. o. m. - utan reella resultat - upplösts. klar lösning på de två organisationernas samspel och samverkan Någon har hittills ej åstadkommitts.

ll Kulturväxternas och

genetik förädlingsteori: Forsknings- och utvecklingsprojekt

11.1 Kort presentation

I inledningen (s. 19) har kortfattatiredogjorts för den diskussion om den

svenska växtförädlingen och dess framtid som under ledning av dåvarande jordbruksministern Svante Lundkvist ägde rum den l8juni 1975. Vid detta möte diskuterades bl. a. de stora multinationella i företagens engagemang den kommersiellt betonade växtförädlingen. I samband härmed uttrycktes farhågor för den svenska växtförädlingens framtida ställning och utvecklingsmöjligheter. Krav framfördes på ökade ekonomiska insatser för forskning rörande kulturväxternas genetik och förädlingsteori. Planer skisserades, närmast av representanter för Hilleshögs Frö AB, för ett speciellt ”branschforskningsinstitut, som skulle finansieras gemensamt av staten och enskilda organisationer inom ifrågavarande område. Som särskilt angelägna angavs forskningsuppgifter inom (grundläggande) genetik och förädlingsteori, cytogenetik (med kromosomforskning), cell- och vävnadsodling, biokemi och växtfysiologi, växtpatologi samt statistik och biometri. Utredningen har på grundval av dessa och egna överläggningar infordrat synpunkter från ett antal forskare inom de skandinaviska länderna beträffande angelägna problem inom området för kulturväxtemas genetik och förädlingsteori, med anknytning också till aktuella gränsvetenskaper. Forskningsaspekterna har speciellt betonats; mindre hänsyn har tagits till ekonomiska och administrativa synpunkter. översikt Någon fullständig har ej eftersträvats. Ledningen för de enskilda växtförädlingsföretagen har känt till men inte påverkat de olika bidragen och deras utformning. De lämnade bidragen, författade 1976/77, behandlar bl. a. frågor om kulturväxtemas kromosom- och mutationsförhållanden, fröbildning och vegetativ förökning, produktionsfysiologi, avkastningens genetik, i dess olika aspekter, resistensgenetik (med anknytning till miljövård), samspelet mellan arv och miljö, behovet av ökade resurser för genetisk forskning hos trädgårdsväxter. En mera ingående sammanfattning med vissa utblickar återñnnes i kapitel 7. Modern genetik, också i fråga om kulturväxterna, har ofta fått drag av science fiction över sig. Populärtidskrifter har betonat den fruktansvärda folkökningen i världen, samtidigt som de talat om enorma möjligheter för energi- och födoproduktion i framtiden genom massodling av bakterier, al-

SOU l978: 23 Kulturväxternas genetik och förädlingsteori 217

i ger och svampar för proteinframställning, odling av kloroplaster (klorofylli förande organeller) utanför cellerna, manipulation och förflyttning av gener och kromosomsegment från organism till organism, kväveñxerande bakterier hos stråsäd osv. Dylika spekulationer har i stort sett förbigåtts här. Vissa framtida möjligheter av inte alltför avlägsen natur berörs i kapitel 7. Utredaren är ansvarig för förkortning och redigering av de inkomna bidragen. I huvudsak är bidragen dock oförändrade. Vissa upprepningar har ej kunnat undvikas. Författarna har godtagit ingreppen. De flesta delkapitlen ansluter till utredningens direktiv. Samskandinaviska problem har beaktats.

218 Kulturväxterrzas genetik och förädlingsteori

11.2 Kulturväxternas cytogenetik

Av professor Arne Müntzing, Genetiska institutionen, Universitetet i Lund Växtförädling baserar sig på förekomst och nyframställning av genetiskt variabelt material, inom vilket gynnsamt urval kan ske. Eftersom arvsanlagen (generna) är belägna i cellkärnans kromosomer. har cytogenetik (forskning rörande kromosomemas antal, utseende, geninnehåll och kemiska beskaffenhet) fått allt större betydelse. Cytogenetiken är därför nära förbunden med växtförädlingen och dess fortsatta utveckling. Nuläget inom detta forskningsområde kan i korthet beskrivas på följande sätt och framtidsstrategin i någon mån skisseras.

Polyploidi Förekomst av polyploidi (multipla kromosomtalsserier) är en intressant lagbundenhet som förekommer hos många av våra viktigaste kulturväxter. Det klassiska exemplet är vetes/äkter, där enkornsvete har l4 kromosomer, durumvete 28 och brödvete 42 kromosomer. Dessa kromosomtal utgör olika multipler av grundtalet 7 (2X7, 47 och 67). I åtskilliga andra fall, t. ex. hos havre, förhåller det sig på samma sätt. De led i de polyploida serierna som har de högsta kromosomtalen är vanligen också värdefullast som kulturväxter. Utom vete och havre kan potatis, raps, tobak, vitklöver, lusern, timotej, ängsgröe och hundäxing nämnas som exempel på polyploida kulturväxter. Även hos fruktträd och särskilt hos prydnadsväxter är polyploidi vanlig. Korn och råg är däremot exempel på kulturväxter med låga, icke-polyploida kromosomtal. Uppkomsten av polyploida serier har klarlagts genom experimentella undersökningar. Man vet nu att arter som representerar höga led i en polyploid serie har uppkommit från äldre arter med lägre kromosommultipler. Polyploidiforskningen omfattar olika områden, av vilka de viktigaste är autoploidi och alloploidi. Vid autoploidi är det fråga om en kvantitativ ökning av antalet kromosomuppsättningar inom en art. Alloploidi innebär summation av kromosomuppsättningar från olika arter. Såsom framgår av nedanstående typexempel kan både auto- och alloploida kromosomförändringar vara av väsentlig betydelse för växtförädlingen. - Autoploidi. Diploida (ofördubblade) korsbefruktande arter, hos vilka de vegetativa delarna utgör den praktiskt viktiga produkten, är ett särskilt gynnsamt material för framställning av praktiskt värdefulla autoploider. Utmärkta resultat av detta slag har t. ex. erhållits hos klöver, .rockerbetor och rovor. Tetraploid (kromosomfördubblad) rödklöver kännetecknas av hög grönmasseavkastning och stor uthållighet i vallarna. Den visar också resistens mot nematoder och klöverröta. En dålig egenskap hos tetraploid rödklöver har varit nedsatt fruktbarhet och därigenom svårighet för fröodlingen. Nyligen har emellertid tetraploida rödklöversorter. som också har god frösättning, kunnat framställas.

Kulturväxternas genetik och förädlingsteori 219

Positiva resultat av detta slag står i samband med graden av ärftlig differentiering hos materialet. Det går inte att få fram en god autotetraploid klöver genom kromosomfördubbling av några få diploida ursprungsplantor tillhörande samma sort. Man bör i stället utgå från många olika diploida plantor tillhörande flera ursprungssorter. Inom tetraploida stammar med ett sådant ursprung kan sedan särskilt goda eliter erhållas genom urval. Ett liknande tillvägagångssätt har med framgång använts hos rova. Sorten Sirius är tetraploid med 40 kromosomer och är ifråga om avkastning vida överlägsen de diploida stamformerna, som har 20 kromosomer. Även frösättningen är tillfredsställande. Sirius baserar sig på samkorsning av tre olika autotetraploider åtföljd av strängt urval. Hos sockerbeta ger “triploider med 27 kromosomer vanligen större sockeravkastning än både diploider med 18 och tetraploider med 36 kromosomer. Triploider framställs därför i stor skala genom samkorsning mellan diploider och tetraploider. Korsningen kommer till stånd spontant, om man blandar frön från diploider och tetraploider i lämpliga proportioner. Att de triploida betorna ger så gott resultat beror inte bara på deras triploida konstitution och därav följande ökning av cellstorleken utan står också i samband med att de gynnas av genetisk heterosisverkan. Genom prövning av olika korsningskombinationer kan man se till att de utvalda diploida och tetraploida föräldrastammarna även i genetiskt avseende kompletterar varandra så bra som möjligt. Cytoplasmatiskt betingad hansterilitet utnyttjas (s. 25). AI/op/oidi. - lnom kålsläktet (Brassica) finns goda exempel på framställning av nya syntetiska arter genom kromosomfördubbling hos hybrider mellan olika arter. En del av dessa produkter är viktiga för växtförädlingen. Oljeväxten raps är en 38-kromosomig summationsprodukt av rybs med 20 kromosomer och kål med 18. Kulturväxten raps har uppkommit spontant för mycket länge sedan, och först tack vare cytogenetikens resultat har dess verkliga konstitution blivit klarlagd. Detta har medfört att man numera, sedan några årtionden tillbaka, kan nyframställa raps genom korsning mellan rybs och kål. Den primära hybriden får då 19 kromosomer (10 från rybs och 9 från kål). Genom behandling med t. ex. colchicin kan man lätt få till stånd en fördubbling av kromosomtalet och därmed en verklig nysyntes av raps. Särskilt i Sverige har den syntetiska (eller “artificiella) rapsen visat sig vara värdefull både för förädlingen av detta växtslag och i praktisk odling. 1963 kom syntetisk raps för första gången i marknaden (foderrapssorten Silona). En senare utsläppt syntetisk produkt var oljerapssorten Panter, som hade utmärkta odlingsegenskaper och hög produktion. Sorten har emellertid nu dragits in därför att oljan innehöll för hög halt av det toxiska ämnet erukasyra. Under den fortsatta förädlingen av raps är det sannolikt att det största värdet av de syntetiska sorterna inte kommer att ligga i deras direkta användning i lantbruket utan i det förhållandet att de ingår som komponenter i det allmänna förädlingsprogrammet. Därigenom uppnås en avsevärd ökning av den förut möjliga variationsbredden hos raps. Genom lämpligt val av föräldrar till de syntetiska formerna kan man i förädlingsarbetet få in

220 Kulturväxternas genetik och förädlingsteori SOU 1978: 23

nya värdefulla gener för t. ex. hög oljehalt, god vinterhärdighet och tidig frömognad. Även andra arter inom kålsläktet än raps har kunnat framställas genom korsning mellan arter med lägre kromosomtal och addition av deras kromosomuppsättningar. Sålunda har sareptasenap, som är 36-kromosomig, kunnat framställas genom addition av de 16 kromosomema hos svartsenap till de 20 kromosomema hos rybs. Även detta arbete har praktisk betydelse. Av väsentligt större räckvidd är emellertid av ett helt nytt uppkomsten sädesslag rågvete (Triticale), som också har en alloploid konstitution. Som namnet anger, är det här fråga om en addition av rågens 14 kromosomer till kromosomuppsättningarna hos brödvete (42 kromosomer) eller durumvete (28 kromosomer). I förra fallet får man oktoploida rågveten med 56 kromosomer (l4+42), i senare faller hexaploida rågveten med 42 kromosomer (14+ 28). Cytogenetiskt arbete med rågvete i växtförädlingssyfte påbörjades på 1930-talet och har nu uppnått omfattande internationella dimensioner. Samtidigt har rågvetet undergâtt en utveckling från teoretiskt kuriosum till ett i praktiken användbart sädesslag, som nu odlas av lantbrukare i Canada, USA (Texas), Mexico, Ungern, Sovjetunionen, Spanien och Kina. I Sverige bedrivs alltjämt, och nu i större omfattning än förr, Cytogenetiskt betonat förädlingsarbete med rågvete, särskilt i Svalöv och Lund. Detta arbete är internationellt betonat och innebär ett livligt utbyte av frö-

Figur I I .l Det klassiska fallet av 56-kr0møsomigt rågvete (Triticale, underst på fig.) efter summatiøn av rågens 14 kromosomer (övers: t. v.) och brödvetetr 42 kromosomer (överst t. h.). (Fotomontage efter A. Müntzing.)

SOU I978: 23 Kulturväxtemas genetik och förädlingsteori 221

material. Särskilt gäller detta organisationen CIMMYTi Mexico, som med ekonomiskt stöd från bl. a. Canada och USA arbetar med majs, vete, korn och rågvete för utvecklingsländeri Afrika, Asien och Sydamerika. Härvid är rågvetets förmåga till hög proteinproduktion viktig, inte minst när det gäller att hjälpligt livnära de människomassor som befolkningsexplosionen frambringar i u-ländema. Att proteinhalten hos rågvetet är hög beror på att det bevisligen innehåller summan av olika slags proteiner som finns hos föräldraarterna, vete och råg. Förutom direkt användning av rågvetet som sådant kan det därför förväntas bli värdefullt som proteintillsats till olika födoämnen för människor och djur samt till olika tekniska ändamål. l Texas finns redan en livsmedelsfabrik som producerar en serie olika produkter till tjänst för husmödrarna, bl. a. speciella kak- och pannkakstyper. Denna industri baseras på storodling av en hexaploid rågvetesort.

Haploidi lnte bara experimentellt framställda polyploider utan i vissa fall även s. k. haploider, med halverat kromosomtal, har visat sig vara av värde för förädlingen. I första hand bör härvid nämnas framställningen av haploider hos vår vanliga potatis (Solanum tuberosum). Den odlade arten har 48 kromosomer och förhåller sig i huvudsak som en autotetraploid, vilket i olika avseenden medför svårigheter vid förädlingen. En metod har därför utarbetats som gör det möjligt att utföra potatisförädlingen på 24-kromosomig nivå i stället för 48-kromosomig. Sådan lågkromosomig potatis kan erhållas genom pollinering av 48-kromosomig potatis med en 24-kromosomig vildart (Solanum phureja). De äkta 36-kromosomiga hybriderna gallras bort på ett tidigt stadium. Tuberosumäggceller med 24 kromosomer kan samtidigt utveckla sig utan befruktning till tuberosum-plantor med 24 i stället för 48 kromosomer. Vissa av dessa haploider har god fruktbarhet och kan lätt korsas med 24-kromosomiga vildarter, som bl. a. innehåller önskvärda gener för sjukdomsresistens. Detta är en gångbar väg för förädling av potatis, vilken därigenom kan bedrivas snabbare än på 48-kromosomig nivå. När de 24-kromosomiga genotypema är färdiga, kan de sedan lätt återföras till den för vår vanliga potatis normala 48-kromosomiga nivån och då användas i vidare förädlingsarbete.

Monosomer och trisomer l det föregående har det endast varit fråga om förändringar av antalet hela kromosomsatser hos olika arter och hybrider. Till gagn för växtförädlingen har den cytogenetiska forskningen i vissa fall kunnat nå väsentligt längre genom analys av s. k. monosomer och Irisomer. Därmed menas individer som har en kromosom mindre än normalt, resp. en kromosom mer än normalt. Särskilt hos brödvete har man kunnat använda sig av sådana avvikelser (plantor med 41, resp. 43 kromosomer i stället för 42) för att lokalisera olika gener till bestämda kromosomer. Man har också i detalj kunnat fastställa att de 21 kromosompar, som finns hos brödvetet, representerar 3 olika grupper. Vaije sådan grupp kallas ett “genom” och härstammar från en av de tre l4-kromosomiga arter som deltagit i uppkomsten av det 42-kro-

222 Kulturväxterrzas genetik och förädlingsteori

mosomiga brödvetet. Vårt vanliga vete är alltså liksom raps och många andra växtarter en allopolyploid som i detta fall successivt byggts upp av tre olika arter. En av dem är med säkerhet känd och tillhör det närstående mediterrana släktet Aegilops. Lokaliseringen av olika gener till bestämda kromosomer eller delar av kromosomer har drivits så långt, att man planmässigt kan föra över en viss enskild kromosom från en vetesort till en annan. En sådan teknik har särskilt kommit till användning vid resistensförädlingen, då det t. ex. har gällt att göra vetesorter motståndskraftiga mot svartrost. Det har också varit möjligt, med hjälp av en annan men liknande teknik, att t. ex. överföra en gen för gulrostresistens till brödvete från den relativt närstående arten Aegilops comosa. Ett omfattande grundforskningsarbete behöver göras för att i full utsträckning kunna utföra kromosomutbyten av detta slag. För att befordra denna utveckling bildades 1967 en europeisk samarbetsorganisation (The European Wheat Aneuploid Co-operative) som har sitt säte i Cambridge.

Massemveizen Ett ytterligare exempel på kromosomutbyten, i detta fall mellan vete och råg, erbjuder de s. k. ”massvetena” (Massenweizen), som fått ganska omfattande spridning. Sedan gammalt brukar vetesorter delas i hårda och mjuka med hänsyn till kärnans uppbyggnad. Massenweizen är ett nytt uttryck som lanserats de sista åren. Begreppet användes som ett samlingsbegrepp på sorter, som ger en hög kärnskörd (en stor massa) men har dålig kvalitet. Den kvalitetsegenskap som därvid särskilt uppmärksammats är benägenheten att ge klistriga degar. Alla mjuka veten räknas därför inte som massveten, medan å andra sidan sorter med en relativt hård kärna kan ge klistriga degar och därmed bli klassade som massveten. Utländska massveten, som anges ha dålig kvalitet är, t. ex. Clement (Cebeco, Holland) Benno (Bauer, BRD) Winnetou (DDR) Maris Beacon (PBI, England) Maris Huntsman (PBI, England) Enligt litteraturuppgifter innehåller vissa basmaterial som Salzmünde St 14/44 och “Riebesel 47/51” utbyten (translokationer) av en del av en rågkromosom till en vetekromosom. Dessa sorter har p.g. a. god mjöldaggsresistens flitigt använts i korsningsarbetet vid olika förädlingsinstitutioner. Enligt den tyske forskaren G. Fischbeck innehåller vissa andra vetesorter, t. ex. Weique, Kavkas, Aurora och Burgas 2, delar av rågkromosomer och har dålig kvalitet. I den mån Salzmünde St 14/44 eller Riebesel 47/51 har använts i det svenska korsningsarbetet har utvalda linjer genomgående slopats p. g. a. dålig bakningskvalitet (G. Olsson, Svalöv).

SOU 1978: 23 Kulturvâxterizas genetik ochföirädlingsteori 223

i

Framtidsstrategi i En trend som redan nu gör sig gällande inom växtförädlingen, men som kan beräknas få än större betydelse i framtiden, är “wide crosses”, d. v. s. korsningar mellan vitt skilda arter eller släkten. Särskilt gäller detta sädesslagen vete. råg och korn. Genom speciell teknik har man nyligen kunnat framställa primära hybrider mellan korn och råg samt också (enligt dansken A. Kruse) mellan vete och korn. Framtiden får utvisa om det verkligen kan bli möjligt att genom kromosomfördubbling av sådant material framställa högproducerande och kvalitativt tillfredsställande alloploida produkter, “kornråg” och ”kornvete”. För dessa försök är cytologiska insatser av avgörande betydelse, både när det gäller kromosomernas samverkan under individers tillväxt och fröbildning och beträffande hybridcellernas egenskaper i fråga om andra cellbeståndsdelar än kromosomerna. En ny och högst märklig metod för massframställning av haploider har under de senaste åren börjat prövas (lig. 7.1 och 7.2). Vid odling av ståndarknappar (innehållande nybildade pollenkorn) på ett näringsmedium kan en s. k. embryoid uppkomma inne i pollenkornet och från denna en fullvuxen haploid planta. Eftersom ståndarknappen innehåller ett stort antal pollenkorn. och många av dem kan bilda embryoider samtidigt, är möjligheten given för massproduktion av haploider. Genom colchicinbehandlingen kan de sterila haploiderna förvandlas till frukbara diploider, som dessutom blir homozygota, eftersom deras två kromosomuppsättningar blir identiska. Sådana produkter, som snabbt kan massproduceras genom pol- Ienmetoden, motsvarar hos korsbefruktande växtslag (t. ex. råg, betor och majs) inavelslinjer som det tagit bortåt l0 år att framställa. Om pollenmetoden med hjälp av fortsatta insatser av cytologisk, biokemisk och fysiologisk metodik håller vad den lovar, kan detta komma att revolutionera förädlingen av de korsbefruktande kulturväxterna. Det cytogenetiska arbetet hos djur och människor har under det senaste decenniet lett till allt bättre metoder för identifiering av enskilda kromosomer och kromosomsegment genom s. k. bandningsförfarande. Detta är av utomordentlig betydelse för exakt fastställning av specifika kliniska defekter både hos aborterade foster och levande individer. Dessa bandningsmetoder har nu till en viss grad kunnat anpassas till växmaterial, i första hand råg, rågvete och korn. Fortsatt förbättring av metodiken kan leda till mer generell användning av dessa metoder och därigenom få en allt större betydelse för växtförädlingen. Behovet av sådan metodik vid kulturväxternas förädling har nyligen accentuerats genom upptäckten att även allmänt odlade brödvctesorter har olika kromosomstruktur. Det gäller här utbyten av delar av kromosomer. En del av kromosom nr. 3 har t. ex. bytt plats med ett segment från kromosom nr. 17. Sådana segmentbyten inverkar troligen till en viss grad också på sortegenskaperna, men av mera direkt betydelse är de svårigheter och komplikationer vid förädlingsarbetet som måste uppkomma, när de korsade sorterna inte har identisk kromosomstruktur. Sedan länge har man anledning räkna med att sådana strukturskillnader också är ett viktigt problem hos korsbefruktande kulturväxter. - Utan att gå längre i detalj kan man dra den bestämda slutsatsen, att cyto-

224 Kulturväxternas genetik och förädlingsteori SOU 1978: 23

genetisk forskning även i framtiden kommer att vara oumbärlig för växtförädlingen. Sannolikt kommer dock tyngdpunkten i arbetet härvid att efter hand förskjutas från rent numeriska kromosomskillnader till sådana som gäller enskilda kromosomers struktur.

*i

Kulrurväxternas genetik och förädlingsleori 225

SOU 1978: 23

l 1.3 Mutationer och mutationsförädling

Av doktor Björn Sigurbjörnsson, direktör för Rannsoknastofnun Landbunadarins, Reykjavik, Island, tidigare chef för mutationsforskningen vid Joint Division of FAO/IAEA i Wien Plötsliga förändringar i det genetiska materialet är ett grundfenomen ijordens liv och en hörnsten i evolutionen. Dylika förändringar benämns mutationer och omfattar i begreppets vida mening förändringar i nukleinsyrornas kemi - DNA och RNA - liksom i struktur och antal av kromosomerna, de organeller i cellkärnan som innehåller det genetiska materialet. Den levande världens utveckling vore inte möjlig utan uppkomsten av mutationer. När liv en gång bildats, så innebar mutationer en förutsättning för överlevnaden i ständigt växlande miljöer. Genom mutation och rekombination av mutanter anpassades organismerna till vitt skilda typer av miljö. På så sätt utvecklades de under tidseoner till nutidens myriader av arter och former. Växtförädling i dess klassiska innebörd utnyttjar evolutionens alster, väljer ut önskvärda genotyper i den formmångfald som finns och använder dem som föräldrar för att åstadkomma avkommor, som sedan provas i lämpliga miljöer. De nya sorter som framställts på detta sätt blir i sin tur föräldrar i den fortsatta förädlingen av jordbrukets sorter. När det för ungefär 50 år sedan upptäcktes av amerikanen HJ. Muller (och andra forskare) att mutationer kunde framställas experimentellt uppstod en helt ny dimension i växtförädlingen. Växtförädlaren kunde inte baden variation som existerade i naturen; han kunde också öka ra utnyttja och skapa ny variation. Han kunde framställa förändringar i moderna och högförädlade varieteter och var inte längre begränsad till att söka efter önskade egenskaper i gamla sorter och primitiva populationer. Mutationer kan induceras på många olika sätt men de mest använda medlen består av joniserande strålning, huvudsakligen röntgenstrålar, gamma-strålar och neutroner, men också mutationsframkallande kemikalier (kemiska mutagener), t. ex. etylmetansulfonat (EMS; CH3SO2.0C2H5), men även etylenoxid och etylenimin (enkla produkter av etylen CHZ = Cl-lz). av röntgen- och gammastrålning gav snabbt upphov till Användningen en intensiv vetenskaplig forskning i strålningsgenetik och strålningsbiologi men krävde längre tid för framgång i växtförädlingen. Den första sorten av en kulturväxt som resultat av röntgenbestrålning kom till ett antal år efter upptäckten av experimentell mutagenes 1927. Men ända fram till 1950-talet hade endast tre sorter släppts ut i handeln och två av dem i Sverige. Den fortsatta utvecklingen av denna teknik skedde i stor utsträckning tack vare svenska forskares arbete. Eftersom pionjärarbetet övervägande innebar grundläggande forskning rörande strålningens och de kemiska mutagenernas verkan på organismerna, var framställningen av nya mutantsorter ofta en biprodukt till denna typ av forskning. År 1960 hade trots detta l9mutantsorter släppts ut i handeln och år 1970 inte mindre än 92 mutantsorter av jordbruksväxterjämte 44 olika mutant-

226 Kulturväxterizas genetik och förädlingsteori

sorter av prydnadsväxter. För närvarande (i mitten av 1970-talet) visar en motsvarande sammanställning l24 jordbrukssorter, som härstammar från mutanter, godkända och marknadsförda, förutom ett sextiotal prydnadsväxter. Denna förädlingsmetod har nu framgångsrikt använts inom nästan alla typer av kulturväxter. Den svåraste gruppen utgör de korsbefruktande arterna. Bland de 124 jordbrukssorterna förekommer 74 mutantsorter av sädesslag. Av dem är 37 mutantsorter hos korn, 24 hos baljväxter. inducerade mutationer avviker inte från spontant uppträdande. De representerar genetiska förändringar som också förekommer i naturen. Troligtvis har samtliga slag av mutationer någon gång uppträtt också under organismernas naturliga evolution. Emellertid var inte den omgivande naturmiljön alltid den lämpliga för mutationernas överlevnad, förökning och spridning. Häri ligger enfundamental skillnad mot användningen av inducerade mutationer i växtförädlingens tjänst: förädlaren inducerar mutationer i ett plantmaterial, som han själv väljer ut, vid den tidpunkt han finner lämplig och prövar mutanterna i sådana miljöförhållanden som passar för hans förädlingsarbete. Detta är den nya dimension som inducerade mutationer har givit åt växtförädlingen. Alla slags egenskaper har kunnat förbättras genom inducerade mutationer. Dessa tycks kunna åstadkomma de typer av förbättring man önskar, under förutsättning att riktig metodik tillämpas vid deras framställning och isolering. Erfarenheten har visat att genom en intelligent användning av inducerade mutationer är det möjligt att bryta igenom ett antal olika barriärer i produktionen. Detta gäller t. ex. i fråga om sjukdomsresistens, då ingen resistens har iakttagits under naturliga förhållanden (bl. a. resistens mot Verticillium-angrepp på pepparmynta), liksom vid upptäckten av gener som ger full immunitet mot ett stort antal patologiska raser (av mjöldagg), enligt arbeten i Sverige, Danmark och Tyskland. Metoden kan också användas för att framställa nya källor för bättre aminosyrasammansättning (hög lysinhalt; vid Risö i Danmark har Doll visat detta hos korn) och för att åstadkomma tidiga, köld- och vindtoleranta kornsorter som vidgar de nordliga gränserna för cerealieproduktionen (t. ex. när den svenska sorten Marikorn infördes till Island). Exemplen på lyckad användning av inducerade mutationer vid framställningen av mutantsorter är talrika. Men för att växtförädlaren tillräckligt intelligent skall kunna använda denna nya teknik, erfordras skicklighet och träning. Tyvärr finns det många exempel på olämplig användning av mutationstekniken med åtföljande förlust av arbetskraft, tid och pengar. Den för ett antal år sedan grundade Joint Division of FAO and IAEA, med säte i Wien, insåg detta tidigt och började 1964 ett internationellt samarbete mellan mutationsforskare i avsikt att standardisera och utveckla praktiska metoder för mutationsförädlingen, liksom för att använda mutanter i korsningsarbetet. Ett viktigt resultat blev en handbok i mutationsförädling som publicerades 1970 och nu har kommit i ny upplaga. Standardmetoder för behand-

SOU 1978: 23 Kulturväxternas genetik och förädlingsteori 227

lingen av frö med neutroner fastställdes tidigt. Internationella grupper av vetenskapsmän, äldre och yngre, arbetar nu med växtslag som ris, andra sädesslag och baljväxter, liksom med vegetativt förökande växtarter. En internationell samverkan har också underlättats av en speciell sektion inom Eucarpia - den europeiska organisationen i växtförädling - för polyploidi och mutationer, liksom av ett samarbete mellan länderna inom EG och i de skandinaviska länderna genom regelbundna möten och symposier av mutationsforskare. lnducerade mutationer innebär inte längre någon nyhet eller enbart en framtida förhoppning om lyckade resultat. De representerar nu en högst värdefull teknik inom växtförädlingen, som kompletterar de tidigare metoderna. lnte desto mindre är den planmässiga framställningen av mutationer en teknik som måste läras och bemästras innan den framgångsrikt kan till- Iämpas. På grund av den snabba förlusten av värdefullt genmaterial, då gamla sorter ersätts med moderna högavkastande varieteter, har tekniken att inducera mutationer fått ännu större betydelse. Med nu rådande tendens att vidga spridningen och användningen av högförädlade nya sorter kan man förvänta att inducerade mutationer efterhand blir en av de viktigaste metoderna inom växtförädlingen. Den stora samlingen av inducerat mutationsmaterial används redan i ökad omfattning som föräldramaterial i korsningsförädlingen. Hos några av de större växtslagen har förädlingen av specifika karaktärer blivit så intensiv att det börjat bli svårt att finna önskade karaktärer i de existerande primitiva genkollektionema. Ansträngningar för att insamla och bevara primitivt genmaterial är onekligen av allra största betydelse. Likväl står det klart att i den kontinuerliga förädlingen av kulturväxter, särskilt mot sjukdomar och insektsangrepp, måste växtförädlarna i ökad omfattning förlita sig på mutationstekniken. Tekniken själv erfordrar givetvis en kontinuerlig förbättring. Fördjupad forskning måste klargöra effekter av gamla och nya mutagener på molekylär nivå, hur förädlaren skall vinna kontroll över framställningen av specifika mutationer, hur han på ett bättre sätt skall kunna tillämpa s. k. genetisk ingenjörsteknik (dvs. medveten omlagring av kromosomer och förflyttning av gener) och hur han skall förbättra tillämpningen av mutationsförädling. inte minst vid korsning. En betydande del av världens ”know-how” på mutationsförädlingens område finns nu i de skandinaviska länderna. Det skulle därför vara högst önskvärt, om dessa länder kunde förenas i förnyade ansträngningar för att förbättra denna viktiga nya teknologi i striden mot världshungem och göra den mera känd i vida kretsar.

228 Kulturväxternas genetik och förädlingsreori SOU 1978: 23

11.4 Sexuell fröbildning och vegetativ förökning

Av professor Åke Gustafsson, Lunds Universitet Växtslag av stor ekonomisk betydelse har ofta olika typer av förökning. Från växtförädlingssynpunkt kan detta synas likgiltigt, eftersom de odlade arterna sällan är helt fastlåsta i sina ursprungliga förökningssystem. En förskjutning i olika riktningar är möjlig. Emellertid förekommer knappast någonstädes en planmässig växtförädlingsforskning, som omfattar såväl fröfysiologi som embryologi och vegetativ förökning. Många resultat har visat att medvetet genomförda förskjutningar i förökningssättet kan få stor praktisk betydelse. Odlingsmetodiken kan ändras och avkastningens nivå väsentligt höjas. Antalet kulturväxter anges ofta som mycket stort. l en monograñ från 1951 räknade den amerikanske forskaren L. H. Bailey med 5000 arter av fanerogamer fördelade pâ 1500 släkten och 194 familjer. l en mindre omfattande översikt från 1959 angav tysken R. Mansfeld 1430 kulturarter. l de skandinaviska länderna är antalet odlade arter, om prydnadsväxter frånräknas, givetvis betydligt lägre. Också ibland dem förekommer emellertid olika förökningssystem. Kulturväxter indelas lämpligen i fem grupper med hänsyn till typen av

förökning. övergångar mellan grupperna är talrika.

Till gruppen självbefruktande, självfertila. hermafrodita arter räknas havre, vete, korn, ris, Sorghum, ärter, vissa klöverarter, jordnöt. bönor (Phaseolus vulgaris), sojaböna, vissa lupinarter, åkerböna (bildar övergång till grupp b), lin, tomat, tobak och sallat liksom ett stort antal blomsterväxter. Många av dessa växtarter har mer eller mindre öppen blomning som gynnar viss spontan korsbefruktning (utkorsning, vicinism). Bland korsbefruktande, självsterila, hermafrodim arter märks råg liksom talrika andra sexuella gräsarter, t. ex. rajgräs, svingel och hundäxing. Vidare hör kepalök (Allium cepa) och andra arter av samma släkte, sockerbeta, vitsenap, rädisa, rättika, kål, rybs, raps (bildar övergång till grupp a), de vanliga klöverartema, blomsterböna (Phaseolus coccineus), vissa lupinaner, lusern (som kan vara självfertil), morot, solros, bomullsarter och vissa frukt- och bärslag till denna grupp. Korsbefruktande arter är vanligen självsterila, dvs. sätter ej eller med svårighet frö vid självbefruktning. Detta betingas ofta av en eller flera specifika gener för självsterilitet. Monoika arter, dvs. med han- och honblommor skilda åt men på samma individ, är majs, gurka och melon liksom ett antal trädslag: björk. al, bok, ek, kastanj, valnöt, hassel, mullbär, tall och gran. Dioika arter, dvs. med han- och honblommor på skilda individ. är t. ex. spenat, sparris, hampa, humle, sälg och poppel. Dioika arter övergår ibland till monoika eller hermafrodita. Olika förökningssätt kan också kombineras, t. ex. hos spenat och hampa. Apomiktiska och vegetativtförökade arter (med apomixis menas en typ av förökning där den sexuella fasen vid fröbildningen, inkl. befruktningen, helt eller delvis har försvunnit). Apomixis kombineras ofta med att embryosäcken har moderplantans, ej könscellernas kromosomtal. Äggcellerna utvecklas till embryoner utan befruktning (partenogenes, ”jungfruföd›

SOU 1978: 23 Kulturväxterrzas genetik och förädlingsteori 229

sel). Exempel på apomixis erbjuder ett stort antal gräsarter, t. ex. ängsbär- och fruktslag som björnbär, citron och och tjällgröe, svingelarter, apelsin samt vildarterna maskros, daggkåpa och fibblor. Vegetativ förmering med partiell frösterilitet finns starkt företrädd hos potatis, batater. pepparrot, sockerrör, vissa liljearter (som förökas genom groddknoppar) och en serie gräsarter. Inom samtliga grupper förekommer arter med diploida och polyploida kromosomtal. Polyploidi är särskilt vanlig hos apomiktiska växtarter. En intressant baklängesväg har tidigare påpekats, nämligen att experimentellt framställa former med halva kromosomtalet (s. k. haploider, se s. 79) ur könsceller både hos polyploida och diploida arter. Dylika haploider kommer otvivelaktigt att efterhand få allt större användning i växtförädlingsarbetet.

Redan på ett tidigt stadium i genetikens och växtförädlingens historia visade det sig möjligt att experimentellt förändra förökningssättet. Johannsens resultat med rena linjer (s. 21) ledde till att amerikanska forskare sökte framställa rena linjer också hos den korsbefruktande majsen (G. H. Shull, E. M. East). Självbefruktning gav en tydlig inavelseffekt. Samkorsning av försvagade inavelslinjer gav emellertid ofta upphov till avkommor som vida översteg ursprungsmaterialet i livskraft. På detta förhållande och dess fortsatta utveckling (främst av amerikanen D. F. Jones) bygger den s. k. heterosismetoden, inte minst med hybridmajs“, som för några decennier sedan gjorde sitt segertåg genom världen. Samma princip utnyttjas också vid hybridförädling hos lök och sockerbeta, där viktiga andra moment kommit till (s. 23), liksom för övrigt även hos majs. _ Självbefruktande arter, som korn och vete, kan å andra sidan göras korsbefruktande. Också hos dem kan i så fall heterosismetoden tillämpas. Detta kräver emellertid stora ingrepp i blombyggnaden. Småaxen hos dessa sädesslag måste öppna sig så att pollenkornen lätt sprids - som när rågen ryker - och befruktar “hansterila, öppet blommande småax och säkrar en god frösättning. Denna hansterilitet kan betingas av gener i kromosomerna men också av gener utanför kromosomerna, i cytoplasman. Båda möjligheterna prövas nu hos korn och vete och är troligen framkomlisvårigheter återstår, särskilt i nordliga områden. Kroga, om än åtskilliga mosomalt betingad hansterilitet uppstår genom spontana eller inducerade genmutationer. som ofta framställs med hjälp av joniserande strålning. Den cytoplasmatiskt betingade hansteriliteten kan överföras från art till art Så t. ex. härstammar denna form av hansterilitet hos 42genom korsning. kromosomigt brödvete från en primitiv 28-kromosomig veteart (Triticum timopheevi). Hos korn har förekomsten av cytoplasmatisk hansterilitet åberopats då och då i litteraturen men resultaten är hittills inte säkra. Hos jordnötter har emellertid alldeles nyligen (1976) en publikation framlagts av israelen A. Ashri, som klart visar att dylika plasmatiska ändringar kan uppstå genom mutationer inducerade av joniserande strålning och kemiska ämnen. Det är därför sannolikt att man hos såväl korn som vete och andra självbefruktande växtarter kan åstadkomma hansterilitet - av båda typerna -

230 Kulturväxternas genetik och förädlingsteori

genom korsning och mutation. Det krävs emellertid väl utarbetade urvalsmetoder med stora försöksmaterial för att nå målet, den praktiska tillämpningen i stort. Monoika och dioika arter har i sig själva den fördelen att de direkt kan utnyttjas för heterosisförädling, alltså inte enbart genom omvägen via inavel. Detta beror på hybridluxuriering: linje- och artkorsningar visar ofta en stark heterosis i första generationen. Emellertid kan många av dessa arter också göras hermafrodita, i den mån så är önskvärt. Heterosisförädling förekommer hos många skildkönade trädgårdsarter. Av särskild betydelse är studiet av förhållandet mellan sexualitet och apomixis. Vegetativ förökning är nödvändig hos arter som inte sätter frö på naturlig väg men trots detta lever kvar och sprider sig i bestämda miljöer. Nordiska växtarter förökas ofta med hjälp av groddknoppar (bulbiller), som övertagit fröbildningens roll. Exempel är svalört, tandrot, vissa liljeväxter och många gräsarter. Utbildningen av bulbiller i stället för frö står ofta i samband med yttre klimatiska förhållanden, t. ex. fuktighet, ändrad daglängd och låg temperatur, och kan i viss mån experimentellt kontrolleras.

Växtförädlingen skulle markant ändra karaktär, om apomixis regelmässigt kunde införas vid fröbildningen hos sexuella arter (t. ex. genom partenogenes av äggceller med moderplantans kromosomtal). Dylika embryologiska avvikelser har, där de förekommer, en klart genetisk bakgrund. Om än sporadiskt förekommande genom hela fanerogamsystemet är de likväl starkt koncentrerade till vissa växtfamiljer som gräs-, ros- och fibblefamiljerna. De förekommer också hos nyttoväxter, t. ex. hos ängsgröe, björnbär, Parthenium (amerikanska gummiproducerande växtarter) och hos vissa tropiska växtslag. Det apomiktiska förökningssättet kan förskjutas i sexuell riktning. Fortplantningen av ängsgröe ändras från partenogenetisk till sexuell genom röntgenbestrålning av frö (Gösta Julén; i delvis opublicerade undersökningar). Andra gräsarter har en apomiktisk förökning som påverkas av daglängden (engelsmannen J. Heslop-Harrison). Olika gradationer av sexualitet och apomixis uppstår därvid. Detsamma har visats hos fibblor vid 4 inverkan av olika temperaturer. Enligt indiska forskare förekommer hos odlade Sorghumarter genotyper s med apomixis och partenogenes. Alldeles nyligen har en sensationell - ännu obekräftad rapport om dylik förekomst lagts fram också hos korn (av australiensarna R. N. Oram och D. R. Marshall, 1976). Former av partenogenes förekommer också hos smultronsläktet (Fragaria), efter korsning med arter av det närstående släktet Potentilla (fmgerört, ölandstok), liksom också hosjordgubbar. Tidigare har liknande resultat beskrivits för potatis (s. 221). Alldeles nyligen har hybrider mellan rättika och fodermärgkål framställts med fördubblade kromosomtal. Hybridema visar olika delprocesser av apomixis (apospori). Fyndet har stor betydelse för möjligheten att i vidare utsträckning åstadkomma apomixis genom och kromokorsning somfördubbling (S. Ellerström och L. Zagorcherva, 1977).

Kulturväxzerrzas genetik och förädlingsteori 231

SOU 1978: 23

Svenska forskare har gjort viktiga insatser vid studiet av apomixisfenomenen. Dylika arbeten bör tas upp igen, men på ny experimentell basis, inte bara genom analys av genotypers klimatbeteende utan också med hjälp av cell- och vävnadskulturer inom och sexuella genotyper, t. ex. apomiktiska har ofta uppstått i samband med hos ängsgröe. Apomixis och partenogenes hybridisering och polyploidi och har, som ovan nämnts, en tydligt genbe- Kunde åstadkomma frötingad bakgrund. man experimentellt apomiktisk hos våra och reglera förhållandet sexualiförökning vanliga nyttoväxter tet-apomixis - och detta är alls inte otänkbart - skulle detta medföra stora i växtförädlingens metodik, genom att heterosis förenades förändringar med frökonstans. Hos ängsgröe ändras med apomixis, hybridluxuriering lätt apomixis till sexualitet. Samma förhållande påvisades för övrigt årtionden tillbaka av Bengt Lidforss vid hans berömda björnbärskorsningar. Det motsatta till apomixis vore ännu viktigare men kräver steget från sexualitet för att klarläggas modern forskning på en integrerad fysiologisk basis. En början till dylika insatser finns antydd i litteraturen. Liknande kan i en nära framtid troligen åstadkommas med framsteg hjälp av massförökning av högt avkastande material på vegetativ väg, celler utan cellväggar) och fria t. ex. med hjälp av s. k. protoplaster (nakna celler i näringslösning. Tobak och morot är redan instruktiva exempel. Metodiken innebär en parallell till massframställningen av haploida plantor ur pollenkorn. Förökning med hjälp av sticklingar i stor skala är hos många växtarter en framgångsrik praktisk metodik, som säkerligen kan utvecklas och utvidgas högst väsentligt.

232 Kulturväxternas genetik och förädlingsteori SOU 1978: 23

11.5 Avkastningens

genetik

Av forskningschef0I0fB0semark, Hilleshögs Frö AB,

Landskrona, adjungerad professor i växtförädlingsteori vid universitetet i Lund

Avkastning - en komplex egenskap

Med en grödas avkastning menar vi produktionen av en bestämd slutprodukt av direkt eller indirekt värde för människan. Denna slutprodukt kan vara frön som hos våra sädesslag, rötter eller knölar som hos rotfrukter och potatis eller den samlade ovanjordiska produktionen som hos vallväxter. Trots de många kvalitetskrav som ställs på våra kulturväxter är en hög ochjämn avkastning alltid den första förutsättningen för en grödas lönsamhet och förmåga att hävda sig gentemot andra grödor. Under en lång följd av år har avkastningen av våra viktigaste kulturväxter stadigt ökat. Hos stråsädesslagen har den i Sverige ökat med 50-70 kg/ha och år sedan andra världskrigets slut. Växtförädlingens andel härav kan skattas till mellan 30 och 50 %. Också under den kommande 25-årsperioden kommer avkastningen säkerligen att stiga mer eller mindre kontinuerligt. Hur stor ökningen blir och hur den kommer att fördela sig på förbättrad odlingsteknik är svårare att förutsäresp. växtförädlingsframsteg ga. Man får emellertid vara beredd på att de ökningar i avkastningen som beror på förbättrad jordbearbetning och gödsling eller användning av effektivare bekämpningsmedel kan bli betydligt mindre än tidigare. I så fall krävs det, för att takten i avkastningen skall bibehållas, att Växtförädlingens bidrag väsentligt ökar. Avkastning är en komplex egenskap, som bygger på ett intimt samspel mellan odlingsmiljön och en mängd morfologiska och fysiologiska egenskaper eller avkastningskomponenter. Den genetiska kontrollen av avkastningen sker indirekt genom kontroll av dessa avkastningskomponenter, vilka i de flesta fall själva är komplexa.

Kvantitativa och kvalitativa egenskaper Egenskaper, som direkt eller indirekt påverkas av ett stort antal icke identifierade gener, visar vanligtvis variation och benämns kvantikontinuerlig tativa egenskaper, medan egenskaper, som kontrolleras av en, två eller flera identifierbara gener och som visar diskontinuerlig variation, sägs vara kvalitativa. Många viktiga egenskaper hos våra kulturväxter är kvalitativa, visar diskontinuerlig variation och kan förklaras med klassisk mendelsk genetik. Hit hör också egenskaper som indirekt påverkar avkastningen, t. ex. vissa former av sjukdomsresistens och strålängdsvariation. Avkastning och med denna mer eller mindre starkt förknippade egenskaper, som fröstorlek, planthöjd, mognadstid, köld- och torkresistens, är emellertid kvantitativa, visar kontinuerlig variation och kan uttryckas endast via vikt, längd, tid eller någon annan proportion. En skarp gräns mellan kvalitativ och kvantitativ nedärvning finns dock inte. För vissa egenskaper kan bägge slagen av variation förekomma. Sålunda betingas olika

SOU 1978: 23 Kulturväxternas genetik och förädlingsteori 233

former av dvärgväxt, t. ex. extrem kortstråighet hos vissa sädesslag, oftast av en eller några få gener, som resulterar i markant diskontinuitet, medan variationen inom normaltypen är av kvantitativ natur. Även om de olika gradationema i en population, som klyver i kvantitativa egenskaper, alltid beror på en genetisk diskontinuitet, så kommer populationen ändå ofta att visa kontinuerlig variation beroende på att alla genotypers verkan modifieras av miljön. Vanligtvis är det många gener med ringa enskild effekt (s. k. polygener) som påverkar de typiskt kvantitativa egenskaperna. Det är därför nödvändigt att studera dessa med statistiska metoder lämpade för kontinuerliga variabler såsom medelvärden, medelfel och varianser. Ur denna nödvändighet uppstod den biometriska eller kvantitativa genetiken (s. 275), som blivit av stor betydelse för växt- och djurförädlingen. För vissa egenskaper är den observerbara variationen huvudsakligen genetiskt betingad. För andra egenskaper kan den vara huvudsakligen miljöbetingad, dvs. orsakad av att olika individ har utsatts för olika miljöinflytande. Ju större del av variationen i en egenskap som orsakas av miljöpåverkan, desto svårare är det att utvälja individ som är ärftligt olika med avseende på egenskapen. Om däremot de genetiska skillnaderna är stora och den miljöbetingade variationen ringa, överförs de utvalda individemas egenskaper också till deras avkomma. För att kunna förutsäga möjligheterna till framsteg via urval är det därför nödvändigt att ha ett mått på den relativa betydelsen av arv och miljö för en viss egenskap. Ett sådant mått erhålles genom att räkna fram den proportion av den totala variabiliteten hos ett material som orsakas av genetiska faktorer. Denna proportion kallas heritabilitet och beräknas från grundläggande korsningsdata. De slutsatser man kunnat dra från biometriska undersökningar över olika urvalsmetoders effektivitet har framför allt påverkat korsbefruktarförädlarnas handlande. Sålunda har de bidragit till att det tidigare i många grödor som verkningslöst ansedda massurvalet åter kommit till större användning som en billig metod för populationsförbättring. Resultaten tydde också tidigt på att olika typer av s. k. återkommande urval (”recurrent selection”) borde effektivt ansamla gynnsamma gener i populationer och bl. a. göra dem lämpliga som källor till nya goda inavelslinjer för hybridframställning. Experimentella resultat rörande dessa förädlingsmetoders effektivitet, publicerade under den senaste lO-årsperioden, har i stort sett motsvarat förväntningarna och i många fall lett till framsteg i god överensstämmelse med biometriska skattningar. Även om biometrins bidrag kanske inte varit av samma betydelse för förädlingen av självbefruktare som för korsbefruktare, har de även här varit värdefulla. Sålunda har metoder utvecklats inte bara för studier av olika kvantitativa egenskapers nedärvning hos självbefruktare, utan också för bedömning av värdet av potentiella korsningsföräldrar och populationer i tidiga klyvande generationer. I många växtslag har beräkning av heritabiliteter för enskilda komponenter i avkastningen visat, att dessa vanligtvis är högre än för avkastningen som helhet. Därför borde urval på avkastningskomponenter, snarare än på den slutliga avkastningen, leda till snabbare framsteg. Samtidigt har det

234 Kulturväxternrzs genetik och _föräc/Iirigsteori SOU 1978: 23

emellertid visat sig, att det ofta råder en kompensation mellan avkastningskomponenter på så sätt att om man selektionsvågen ökar en, så minskar gärna en annan; ibland så kraftigt, att totalavkastningen kan bli lägre. För att bli framgångsrikt måste därför ett urval på avkastningskomponenter baseras på goda kunskaper om befintliga korrelationer mellan enskilda egenskaper och hur dessa varierar med miljön. Systemet får sedan balanseras i enlighet härmed.

Planrmodeller Konstruktion av s. k. plantmodeller (crop ideotypes) utgör försök att med avseende på morfologiska komma fram till avkastningskomponenter sådana balanserade system. Härvid utgår man från kännedom om hur olika morfologiska karaktärer, direkt eller indirekt, påverkar avkastningen och konstruerar en idealplanta, som man sedan via sina urval söker förverkliga. Även om plantmodeller hitintills har konstruerats endast för ett fåtal växtslag, och sällan direkt använts i det praktiska förädlingsarbetet, torde likväl en väl genomtänkt och på experimentella och praktiska erfarenheter baserad ”crop ideotype” bli en värdefull referens i urvalsarbetet. Av kanske ännu större intresse är de fysiologiska avkastningskomponenterna. Redan tidigt förutsågs, att om de utnyttjades i urvalsarbetet borde detta leda till väsentliga avkastningshöjningar. svårigheterna har hittills orsakats av bristande kännedom om vilka komponenter som är viktigast, hur de samverkar med varandra, om de överhuvud kan brytas ut ur sitt sammanhang och slutligen av brist på metoder att undersöka det stora antal plantor och avkommor, som hanteras i praktiskt växtförädlingsarbete. Trots svårigheterna måste vi emellertid på sikt få tillgång till dylika urvalskriterier. Detta kräver en betydande satsning på forskning inom produktionsfysiologin, varvid målsättningen måste vara att söka efter, och vinna kunskap om, de viktigaste styrande delkomponenterna. Väsentligt är därvid att också dessa egenskapers nedärvning blir föremål för studier. Trots de sannolika fördelarna av urval på olika avkastningskomponenter har hittills i princip all avkastningsförädling varit baserad på slutlig avkastning, utan egentlig vetskap om hur den kommit till. Att likväl så utomordentligt goda framsteg gjorts, beror i stor utsträckning på mycket omfattande och systematiska prövningar i kombination med en relativt bred ärftlig variation. Dessutom har praktisk erfarenhet av grödan gjort det möjligt för förädlarna att i urval på avkastning mer eller mindre intuitivt utnyttja morfologiska och därmed också indirekt vissa fysiologiska avkastningskomponenter. De har därvid med skarp floristisk blick skaffat sig ett index, i vilka föreställningar har byggts in hur en idealisk planta skall se ut. Skillnaden mellan en god och mindre god förädlare beror ofta på hur väl deras föreställningar överensstämmer med verkligheten.

Ärftlig variation och Ökad avkastning

Oavsett vilka förädlingsmetoder vi använder, bestämmer den ärftliga variationen, som vi arbetar med, oundgängligen var taket för avkastningen kommer att ligga. Fortsatta väsentliga framsteg i avkastningsförädlingen

Kulturväxterrtas genetik och förädlingsteori 235

sammanhänger därför med om vi kan hålla vid makt och ytterligare vidga den ärftliga variationen. Ser vi på den snäva genetiska bas som många av våra högförädlade grödor har blir detta ännu mera uppenbart (amerikanen Harlan. 1972). l princip finns två möjligheter att vidga den ärftliga variationen: genom inducerade mutationer och genom korsning med utifrån kommande material. Vad beträffar de inducerade mutationerna har sådana redan lämnat betydande bidrag, också till avkastningen. Sigurbjörnsson och Micke vid [AEA i Wien uppger 1974 att av 98 marknadsförda sorter av olika växtslag, baserade på inducerade mutationer, har 50% givit högre avkastning än utgångsmaterialet. l vissa fall är avkastningsökningen förknippad med bättre stråstyrka men i många fall också med tidighet, en egenskap som eljes ofta leder till lägre avkastning. I vad mån dessa avkastningsökningar beror på mutationer, som påverkar strikt fysiologiska avkastningskomponenter, är inte känt. Det finns dock anledning förmoda att många sådana mutationer uppstått under årens lopp men gått förlorade, därför att vi med våra bristande kunskaper ej kunnat identifiera dem och placera dem i en lämplig genmiljö. Den andra källan till ärftlig variation utgörs av förädlade sorter eller lantsorter från andra odlingsområden än det egna samt andra mer eller mindre besläktade arter. Här finns fortfarande en betydande och dåligt utnyttjad genreserv. Svårigheten är att veta var gener, som kan leda till bättre avkastning, finns. Introduktion av ärftlig variation i syfte att öka avkastningen blir därför i hög grad slumpartad. Även om evolutionen av våra kulturväxter bygger på korsning mellan högst olika genmaterial, så visar erfarenheten att korsningar med material, vars egenvärde är mycket underlägset det egna odlingsmaterialet. sällan direkt resulterat i acceptabla sorter. Detta faktum har bidragit till en påtaglig konservatism vid val av korsningsförändrar, framförallt hos självbefruktande arter. På senare tid har emellertid introduktion av exotisk arvsmassa, bl. a. i majs- och Sorghumförädlingen, i vissa fall lett till avsevärda avkastningsökningar. Man är nu tämligen överens om att den breddning av den ärftliga variationen. som dessa introduktioner erbjuder, är nödvändig för fortsatta förädlingsframsteg. inte minst i växtslag där hybridförädling bedrivs och där graden av heterosis i hög grad avhänger av hur obesläktade och genetiskt skilda föräldralinjerna är. För att kunna utnyttja den introducerade variationen behöver man emellertid metoder, som medger effektivt urval och rekombination över många generationer. Härför lämpar sig speciellt de tidigare nämnda metoderna för recurrent selection. Dessa utvecklades ursprungligen hos majs men kan användas i de flesta växtslag, också hos strikta självbefruktare, där populationer med möjlighet till slumpmässig korsning kan skapas genom att införa genetisk hansterilitet. För att de nämnda urvalsmetoderna skall bli effektiva krävs emellertid att man bearbetar stora populationer på bred bas och har resurser att värdera de familjer man väljer i populationerna. Med de ständigt stigande kostnaderna för fáltförsöksarbete är det utomordentligt angeläget att metoder utvecklas, med vilka man i växthus och laboratorier kan reducera antalet familjer och linjer. innan de går till faltprövning. Ett sådant utvecklings-

236 Kulturväxternas genetik och förädlingsteori SOU 1978: 23

arbete kräver en intensiñerad växtfysiologisk och biokemisk forskning i direkt anslutning till växtförädlingsarbetet. En annan möjlighet att bredda den ärftliga variationen är att genom korsning sammanföra arvsmassa från olika arter tillhörande samma eller olika släkten och därigenom skapa helt nya växtslag (se s. 219). Bortsett från raps och Triticale har växtförädlama hittills haft begränsad framgång på detta område. Även Triticale-arbetena har bjudit på många problem. Först på senare år har framkommit material med god frösättning och frökvalitet, hög avkastning och högt näringsvärde. Dessa förbättringar gentemot tidigare Triticale-material har delvis kommit till stånd genom att en eller flera av rågkromosomerna har ersatts av brödvetekromosomer. Att också spontana utbyten av kromosomer mellan arter kan förekomma och ha ett högt överlevnadsvärde har nyligen demonstrerats för vete, där man funnit att i flera högavkastande europeiska vetesorter vetekromosom nr 1B förlorats och ersatts med rågkromosom nr lR (tysken Zeller, 1973). Detta antyder att även i andra grödor utbyten av hela kromosomer, eller segment av kromosomer, mellan arter kan bli ett nytt och fruktbart sätt att manipulera den ärftliga variationen.

Primära genejâfekter Vid sammansatta kvantitativa egenskaper studeras geneffektema på en nivå över den, där merparten av generna utövar sina primära funktioner. Det är därför inte förvånande att de fenotypiska effekterna blir små och svåra att upptäcka. På den primära funktionens nivå kan generna ifråga emellertid mycket väl ge en diskontinuerlig variation och fylla detta liksom andra krav på kvalitativt verkande gener. Många, kanske alla, mutantgener har dessutom en mångfald samtidiga effekter, som kan simulera verkan av flera gener. Man kan inte heller bortse från möjligheten att åtminstone en del av variationen i kvantitativa egenskaper orsakas av komplext opererande genetiska system liknande dem som har påvisats hos bakterier och virus. Studier av kvantitativa egenskaper på en nivå som ligger så nära den primära genprodukten som möjligt synes vara den enda möjligheten att bringa klarhet i dessa frågor. Sådan forskning är utomordentligt Detta angelägen. inte minst med tanke på de möjligheter till genetisk manipulation på cellens nivå, som den mycket snabba utvecklingen på växtvävnads- och växtcellodlingens område antyder.

Cellgenetik och växtförädling Den växtcellgenetik, som in vitro-tekniken har gjort möjlig, kommer, när den kan integreras i våra växtförädlingsprogram, att erbjuda förädlaren en mängd potentiella vinster. Närmast till hands ligger en ny teknik för att isolera inducerade såväl som naturligt förekommande agronomiskt värde-

fulla varianter samt möjligheten att via protoplastfusion (s. 86) hybridi-

sera arter som inte kan korsas på normal sexuell väg. Längre fram, men helt inom det möjligas gränser, ligger överföring av speciñk genetisk information från en art till en annan via hybrid-DNA. Bortsett från den användning in vitro-tekniken redan fått för att framstäl-

SOU 1978: 23 Kulturväxterrzas och 237

genetik förädlingsteori

la virusfritt odlingsmaterial samt för vegetativ förökning, kan den ännu inte betraktas som ett färdigt instrument i växtförädlingen. Detta beror främst på att vi ännu inte behärskar cellvävnaders utveckling till nya plantor (den s. k. morfogenesen) hos våra kulturväxter och följaktligen inte kan framställa kompletta individer från cell- och vävnadskulturer. Också har lösts, kommer av “cellgenetiken i när dessa problem utnyttjandet växtförädlingsarbetet att hämmas av vår bristfälliga kunskap om den fysiologiska och biokemiska bakgrunden till många av de processer vi skulle önska modifiera, hur biokemiska förlopp, väsentliga i sådana sammanhang, manifesterar sig på cellnivå samt hur gynnsamma mutantceller skall kunna identifieras och skiljas från normalceller.

238 Kulturváixternas genetik och färädliizgsteori SOU 1978: 23

11.6 Produktionsfysiologi i relation till klimat, närings-

upptagning och plantgenotyp

Av docent Volkmar föreståndare Stoy, för den växtfysiologiska

avdelningen vid Sveriges utsädesförening, Svalöv

Innebörden av begreppet produktionsfysiologi Ett huvudmål för all växtodling är att för den aktuella grödan åstadkomma högsta möjliga avkastning av sådana skördeprodukter, som kan användas till human, animal eller teknisk konsumtion. Detta mål kan endast uppnås, om sorter väl anpassade till klimat och jordmån odlas på sådant sätt att plantbeståndet når en optimal utveckling och att denna vidmakthålls under behövlig tid. All erfarenhet talar för att vi fortfarande inte nått ”taket” för någon grödas avkastningsnivå utan att det är möjligt att avsevärt höja nivån ytterligare. Trots detta vet vi inte var den övre gränsen ligger och hur nära det är möjligt att komma den i praktiken. Ju mera man nalkas taket för en grödas avkastningsnivå, desto större ansträngningar erfordras för en ytterligare höjning, eftersom allt flera faktorer måste samverka på ett optimalt sätt för att det önskade resultatet skall kunna uppnås. En förutsättning härför är också, att man får allt större kunskap om såväl den enskilda plantans som det etablerade beståndets livsfunktioner och hur de samverkar till att bygga upp en grödas produktion och avkastning. Detta är den främsta anledningen till att produktionsfysiologin fått en allt större betydelse, som säkerligen ytterligare kommer att öka i takt med att kraven på maximal produktion stiger. Produktionsfysiologin utgör en speciell del av växternas allmänna fysiologi. Den behandlar framför allt problem rörande kulturväxternas tillväxt och utveckling i relation till olika yttre och inte faktorer och den inverkan dessa har på växternas avkastningsförmåga. Speciellt karakteristiskt är, att produktionsfysiologin inte enbart behandlar de enskilda plantornas egenskaper, utan tar stor hänsyn till deras reaktioner i det slutna plantbeståndet och vilka effekter dessa får på den slutliga skördens storlek.

Produktionsfysiologins nuvarande status i Sverige

För ungefär 50 år sedan började produktionsfysiologin utkristalliseras som en särskild gren av den allmänna växtfysiologin. Men den har först under de senaste tio åren nått sin nuvarande status som en oumbärlig del av kunskapen om kulturväxternas biologi. Under det första skedet av produktionsfysiologins utveckling har ett flertal svenskar, bland dem professorerna Lundegårdh, Stålfelt, Tamm och Burström, lämnat värdefulla bidrag till ämnets vidare utveckling. Anmärkningsvärt nog har intresset för denna forskningsgren i Sverige varit ganska litet på senare tid, i varje fall när det gäller lantbrukssidan (intresset är större inom den skogliga sektorn). Aktiva forskningsinsatser på lantbrukssidan görs endast vid ett fåtal institutioner inom landet bland vilka kan nämnas institutionen för växtodling vid lantbruksuniversitetet, fytotronen i Stockholm och genetiska institutionen vid Lunds universitet samt Sveriges utsädesförening. Vid lantbruksuni-

namn-r

-

SOU l978: 23 Kulturväxterzzas och föráidlingsteori 239

genetik

versitet meddelas vidare en begränsad undervisning i ämnet i form av en differentierad kurs i produktionsbiologi, vilken anordnas vid 3-poängs växtfysiologiska institutionen i Ultuna. Bland problem med produktionsfysiologisk anknytning, som under senare tid särskilt studerats vid de ovannämnda institutionerna, kan nämnas torrsubstansproduktionen i foderväxtbestånd, strålningsförhållandena i plantbestånd, kärnornas kvalitet som funktion av beståndsutveckling och mikroklimat i vetebestånd, foto- och termoperiodens inflytande på genreaktioner hos kornmutanter, torrsubstansens produktion och fördelning hos olika korngenotyper, ljusets inflytande på kärnbildningen hos stråsäd, planttypens inverkan på substansproduktion och fröbildning hos åkerböna samt växtfysiologiska och biokemiska aspekter på axgroningsfenomenet hos stråsäd.

Behov och inriktning av framtida produktionsfysiologisk

_forskning i Sverige Av det ovan sagda torde framgå att ökad forskning inom produktionsfysiologin är synnerligen viktig förjordbruket i allmänhet och för växtförädlingen i synnerhet. Det har bedömts lämpligt att här motivera denna uppfattning mera ingående och att anföra vissa aktuella exempel. l det praktiska förädlingsarbetet har bestämningen av den skördade produktens vikt hittills i stort sett varit den enda metoden att bedöma en sorts eller genotyps specifika avkastningsegenskaper. Dessutom har självfallet förädlarens erfarenhetsmässiga känsla för de okulärt observerbara morfologiska egenskaper, som sannolikt är förenade med en hög avkastningspotential, varit av betydelse. På senare tid har man försökt systematisera dessa sistnämnda, mer eller mindre subjektiva selektionskriterier genom att för de olika kulturväxtema formulera s. k. ideotyper, dvs. morfologiska och så vitt möjligt även fysiologiska modeller, enligt vilka de ifrågavarande växterna för att vid fáltmässig till en bör vara uppbyggda odling ge upphov maximal avkastning. Att skapa sådana plantmodeller förutsätter självfallet en ingående kunskap om såväl de enskilda delprocesser som ingår i produktionsförloppet, som deras samverkan i den växande plantan, i synnerhet när denna utgör en del av ett större bestånd. Vidare är det nödvändigt att veta hur olikheter i den yttre miljön påverkar dessa delprocesser och i vilken utsträckning det är möjligt att åstadkomma en ur avkastningssynpunkt förbättrad genetisk av odlingsmaterialet till de rådande odlingsbetingelserna. Såanpassning dan kunskap kan till en del inhämtas genom studium av andras erfarenheter, så som de redovisas i litteraturen. Denna information måste emellertid kompletteras med egna forskningsinsatser som då främst avser att studera ett visst odlingsmaterials reaktioner under de aktuella ståndortsbetingelserna. Inte minst väsentligt är att man på så vis erhåller en samling försöksdata, som är tillämpbara på just detta material och som kan användas i det fortsatta förädlingsarbetet. Sådana data kan endast sällan erhållas från andra forskares arbeten, hur betydelsefulla dessa än är i och för sig. För att exakt kunna studera de delprocesser, som visat sig särskilt intressanta är det nödvändigt att anlita växtkammare eller fytotroner, i vilka

240 Kulturväxtertzas genetik och förädlingsteori SOU 1978: 23

försöksmaterialet kan odlas under strikt kontrollerade betingelser och med möjlighet att variera ytterbetingelserna systematiskt. Tillgång till odlingsmöjligheter av nämnda slag får därför bedömas vara en absolut förutsättning för ett framgångsrikt bedrivande av produktionsanalytiska studier. Bland de forskningsuppgifter, som är speciellt intressanta ur växtförädlingssynpunkt, kan nedanstående anföras. Listan har till syfte att exempliñera problemens natur och därigenom bedöma deras betydelse för den framtida avkastningsförädlingen. Stråsädens avkastning bestämmes av två strukturella komponenter, antalet kärnor per arealenhet och den genomsnittliga tusenkornvikten. Ansträngningar att höja avkastningsnivån måste därför inriktas på att öka endera av dessa komponenter (eller eventuellt båda samtidigt). Det är därför av stor vikt att känna till dels vilka faktorer som bestämmer storleken av respektive komponenter, dels hur samspelet mellan genotyp och miljö påverkar dessa faktorer. Antalet kärnor per planta och per ax är t.ex. starkt beroende av sådana faktorer som daglängd, temperatur och kvävetillgång, medan tusenkornvikten framförallt bestämmes av mängden instrålat ljus under kärnbildningsfasen, nederbördens storlek och fördelning, temperatur etc. En långtgående kännedom om hur olika genotypers kärnbildning reagerar för ändringar i någon av dessa ytterfaktorer är därför nödvändig om man systematiskt försöker förbättra stråsädens avkastningspotential. Även samspelet mellan olika morfologiska, anatomiska och fysiologiska karaktärer är av stor vikt i detta sammanhang. Så är det t. ex. väsentligt att veta vilken betydelse de olika bladen samt axets egna organ har som leverantörer av fotosyntesprodukter till de växande kärnorna och vilken betydelse deras storlek, livslängd och funktionella kapacitet har för kärnfyllnadsgraden (jmf tig. 11.2). Intressanta jämförelser bör även kunna göras mellan olika stråsädesslag beträñande deras skilda strategi att bygga upp sin avkastning. Speciellt attraktiv verkar en jämförande undersökning över förhållandena hos vete, råg och rågvete. Ett speciellt, synnerligen aktuellt problem inom stråsädesodlingen utgör frågan om kärnavkastningens storlek hos de s. k. höglysintyperna av korn. Dessa typer, som har särskilt högt näringsvärde på grund av en ändrad aminosyrasammansättning i proteinet i kärnan, utmärkes generellt av en lägre tusenkornvikt än motsvarande normaltyper. Detta i sin tur medför en lägre avkastningsnivå hos höglysin-typema, ett förhållande som givetvis är oacceptabelt ur agrikulturell synpunkt. Den direkta orsaken till den lägre tusenkornvikten hos höglysin-typema är inte känd, men man vet i alla händelser att den sammanhänger med en minskad stärkelseproduktion i kärnan. Det är synnerligen angeläget att med det snaraste studier påbörjas i syfte att närmare utreda den biokemiska och växtfysiologiska bakgrunden till den minskade stärkelseproduktionen för att därigenom bli i stånd att föreslå lämpliga åtgärder som syftar till att eliminera denna negativa karaktär. Oljeväxternas kvantitativa fröavkastning är hittills föga undersökt. Problemet är i princip av samma an som hos stråsädesslagen, men avviker i så måtto att oljeväxtfrönas assimilatförsörjning endast till en ringa del säkerställes genom en samtidig syntesverksamhet i bladen. l stället beror den

Kulturväxternczs gettetik och förädlingsteori

Assimilatbilaning och -iördelning i den mognande stråsädesplantan

Axgång Blomnlng 2 veckor 4 ygckgp afton- blomnlng efter blomning

Figur I1.2 Assimilatbildningens intensitet och riktning under fröutvecklingen. Ju /niirkare färg desto intensivare assimilatbildning. Pilarna anger assimilatflädenas riktning och deras tjocklek assimilatflödets intensitet. Vid maximal kärnavkastning _fortgår assimiløttbildningen länge och assimilater transporteras till de växande kärnorna i största Inöjligtz omfattning. Nya stråsädessorter bör uppfylla detta krav på ideotypen (Vølkmar Stay).

dels av skidornas fotosyntetiska aktivitet. dels av i stjälken lagrade och i tidigare utvecklingsskede producerade kolhydratreserver. Hos stråsäd och oljeväxter är avkastningen liktydig med mängden producerad kärna resp.frö. Det är således inte den totala torrsubstansproduktionen som är av ekonomiskt intresse utan endast en del därav. nämligen den som är koncentrerad till de generativa organen. l princip likartade problem återñnnes hos t. ex. potatis och sockerbetor, där det dock är de vegetativa stam- resp. rotknölarna, som utgör lagringsorgan för den ur konsumväsentliga delen av substansproduktionen. Även hos dessa tionssynpunkt grödor är det därför av intresse att klarlägga vilka faktorer som reglerar den totala produktionens storlek och fördelningen av den bildade substansen mellan plantornas olika organ. Hos de utpräglade foderväxterna, såsom klöver och gräs, är praktiskt taget hela den ovanjordiska växtmassan av direkt ekonomiskt värde. Följaktligen utgör den totala torrsubstansproduktionen det centrala problemet ur produktionsfysiologisk synpunkt varvid t. ex. grödans uthållighet spelar

l6

242 Kulturväxternas genetik och fbrøidlirzgsieori SOU 1978: 23

en väsentlig roll. Detta gäller såväl beträffande den enskilda vegetationsperioden som för flera på varandra följande år, när det är fråga om övervintrande grödor. Daglängdsreaktioner, övervintringsegenskaper och konkurrensförmåga i blandbestånd är några av de växtfysiologiskt betingade faktorer som är väsentliga härvidlag och som är värda ett intensifierat studium. De vårsådda grödornas förmåga att tolerera försommartorka är ett annat viktigt problem, som är av stor betydelse för dessa grödors avkastningsförmåga och där det krävs snara forskningsinsatser. Vår kännedom om orsakerna till olika genotypers varierande grad av mrkkänslighet är mycket bristfällig. Det saknas f. n. lämpliga metoder att testa och göra fálturval med avseende på torkresistens. En aktuell fråga berör olika genotypers faktiska behov av mineralnäringsämnen vid en hög produktionsnivå. Detta gäller i synnerhet beträffande kväve, som har blivit dyrbart i användning och dessutom visat sig besitta allvarliga miljömässiga biverkningar vid överdosering. Det är därför önskvärt att kvävegivorna hålls på en rimlig nivå. Detta förutsätter i sin tur ett plantmaterial, som kan hushålla med kvävet på det mest ekonomiska sättet. Vår kunskap på detta område är ofullständig. En intensifierad forskning är synnerligen påkallad, både från miljö- och kostnadssynpunkt. Frågan om kulturväxternas kväveförsörjrzing kan även ses i ett längre perspektiv. Det är frestande att spekulera över möjligheterna att få fiera växtslag än baljväxterna att bli självförsörjande, dvs. kapabla att fixera luftens kväve på ett eller annat sätt. Stort anlagda försök i denna riktning pågår sedan ett antal år tillbaka i skilda laboratorier världen över och utsikterna att lyckas förefaller inte längre utopiska. Även i vårt land pågår en begränsad forskning på detta område. Det förefaller ytterst angeläget att denna vidmakthålles och helst intensifieras. Om dylika projekt framgångsrikt kan genomföras skulle de kunna få revolutionerande konsekvenser ur produktionsbiologisk synvinkel. Kullurväxlernas av/xaxmirzgspolenlizil är i hög grad avhängig av deras fotosynteliska kapacitet, dvs. förmågan att med hjälp av solenergin fixera koldioxid ur luften och sedan inkorporera den i primära kolföreningar, vilka i sin tur kan användas till att bygga upp kolhydrater, proteiner m.fl. i skördeprodukterna ingående ämnesgrupper. Man har på senare tid börjat undersöka möjligheterna att överföra de i tempererade områden dominerande kulturväxterna, vilka tillhör den s.k. Cg-typen, till den fotosyntetiskt mera effektiva vilken bl. a. representeras C4-typen, av de högproduktiva subtropiska växtslagen majs, Sorghum och sockerrör. Alternativt laborerar man med idén att endast försöka undertrycka C3-växternas s. k. fotorespiration (ljusandning), en process som saknas hos C4-växterna. Denna åstadkommer att en stor del av den primärt fixerade koldioxiden omedelbart återföres till atmosfären och således ej kan utnyttjas i produktionen. Det är angeläget att en god kontakt fortlöpande hålles med utvecklingen på detta område och att forskning påbörjas inom landet med syfte att pröva och vidareutveckla tänkbara metoder att klassificera förädlingsmaterial med avseende på ifrågakommande karaktärer. Dessa exempel må räcka för att demonstrera mångfalden av problem,

Kulturväxterizcis genetik och_ñirädliizgsteori 243

Satsningen i vart land pa forskning inom som väntar på att bli bearbetade. dessa ekonomiskt så viktiga ämnesområden har varit sporadisk och är dahar det varit fraga om projekt, vilka finansierats ligt samordnad. Vanligen och sådana har dessvärre blivit färre och mera med forskningsrâdsmedel, En målmedveten och kvalitativt högtstaende forskning kan svåråtkomliga. inte i längden bedrivas utan en viss permanent kärna i fraga om personal och utrustning. Det förefaller därför synnerligen angeläget att organisatoen rimlig kontinuitet i arbetet. riska åtgärder vidtas för att säkerställa

244 Kttltttrviixtwvtas genetik ochförädlingsteori SOU l978: 23

ll.7 Fotosyntes och biokemi

Av professor Per-Åke Albertsson, Avd. för biokemi l, Kemicentrum, Lund Fotosyntesen innebär att solens energi av de gröna växterna omvandlas till kemisk energi och lagras i olika föreningar. Denna fundamentala process ger energi och byggstenar som förutsättning för allt liv. En effektiv fotosyntes är också grunden för hög produktion inom växtodling och skogsbruk. Det är därför synnerligen angeläget att vår kunskap ökas om fotosyntesens mekanism pä molekylär nivå.

Vår Ituvarwzde kunskap om fotosyntesen

Fotosyntesen kan lämpligen indelas i tre olika avsnitt. l det första fangas ljus in av olika pigmentmolekyler. bl. a. klorofyll. Den infångade ljusenergien överföres därvid till ett antal specialiserade klorofyllmolekyler som kan inga i s. k. redoxsystem, vars natur än så länge är tämligen lite kända (redox = reduktion-oxidation; tillförande eller borttagande av elektroner). Ljusenergi omvandlas därigenom till kemisk energi. Detta steg sker på brakdelar av en sekund. l moment 2 kopplas redoxsystem med ett system för syntes av ATP och för reduktion av NADPf Ljusets energi korttidlagras därvid i de tva energirika substanserna ATP och NADPH. l moment 3 används ATP och NADPH för att reducera koldioxid (C02) till kolhydrat av olika slag t. ex. sukros och stärkelse, genom invecklade cirkelprocesser. Ljusets energi lagras därvid i mera stabila föreningar. Detta förlopp har i stora drag klarlagts av nobelpristagaren M. Calvin.

Schematiskt illustreras dagens uppfattning om fotosyntesen på bifogade tyvärr ganska komplicerade bild (tig. ll.3). Fotosyntesen beskrivs här som en elektrontransport i två steg, där elektroner via en serie redoxsystem drivs motströms av ljuset. Solljuset fångas först upp av antennpigment innehållande bl. a. klorofyll och karotenoider. Ljusenergin överförs sedan till en speciell klorofyllmolekyl (P680) som avger en elektron till Q (hittills okänt). Klorofyllmolekylen P680 oxideras därvid och kan uppta en elektron från X (också okänt) som i sin tur tar upp en elektron från vatten. Efter fyra dylika processer bildas en syremolekyl. Redoxsystemet Q kan avge elektroner till en serie redoxsystem: plastokinon, cytokromer. plastocyanin och slutligen till en annan speciell klorofyllmolekyl, kallad P700. Denna kan i sin tur med hjälp av ljus avge en elektron till redoxsystemet Y (okänt), som i sin tur kan avge en elektron (via ferredoxin och ett reduktas) till NADP som därvid reduceras till NADPH. Samtidigt med denna ljusdrivna elektrontransport sker, genom ATP = adenosin-trikoppling till redoxsystemen, en syntes av ATP från ADP och fosfat (P). Slutligen -fosforsyra, används ATP och NADPH för att reducera luftens koldioxid (C02) till stärkelse och ADP = adenosin-disocker (koldioxidñxering). Detta är säkert inte den definitiva bilden av fotosyntesen fosforsyra, NADP* = oxiderad form men ett stort antal data styrker i stora drag denna framställning. av nikotin-amid-adenindinukleotidfosfat.

NADPH = reducerad Fotosyntesens effekt ur energisynpurzkt

form av NADP. Dessa ämnen reglerar cellens Flera beräkningar har gjorts över fotosyntesens energieffektivitet och man energiomsättning. har försökt att besvara följande två frågor. Hur mycket av solenergin som

SOU I978:23 Kulturväxternas genetik och förädlingsteori 245

stärkelse

socker

K01dioxid fixering

Q \/1*\

ADP

NADPH

+P C01

A\.

P1ast0kinon \ j Cytokrom f

\ Plastocyanin \\

klo P 700

rofyll

)( Antenn \\\ pigment I

ZQg2H+ klOFOfyH

P680

Antenn pigment II

Figur 11.3 Fotosyntesens förlopp. Koldioxid i luften förvandlas under solljusets medverkan till stärkelse och socker. (Schemariskt montage av P.-Å. Alberrsson.)

246 Kulturváixterrzas generik och_förädlingsleori

träffar en odlingsyta kan lagras i den slutliga produkten. t. ex. vete? Vad är orsaken till de förluster som uppstart Resultaten kan sammanfattas (tabell l I.l). enligt bifogade uppställning Tabell 11.1 Fotosyntesens effektivitet och energiförluster

Tillgänglig energi. 7(

På markytan 100 50 75 förlust p. g. a. att endast ljus mellan 400-700 nm kan fångas upp av växternas pigment 50 20 % förlust p. g. a. reflektion. absorption och transmission av bladen, dvs. sådant ljus som. även om det har lämplig våglängd. ej absorberas av pigmenten 40 77 % förlust p. g. a. den fotosyntetiska apparatens kvantumeffektivitet, dvs. det behövs I0 kvanta per molekyl fixerad CO, 9.2 40 % förlust p. g. a. andning (totalt utbyte) 5.5 nm = I miljondels mm Källa: Febs Letters 64. 1975. s. 7.

Som framgar av denna bör växterna kunna ge ett energiutbyte av ca 5.5 U/z. l praktiken har man ocksa pa vissa fált kunnat visa utbyten mellan l och 4 7z när grödan växer som kraftigast. Om man slar ut processen över hela tillväxtperiodens produktion. ligger utbytet mellan 0.5-l f/ø. Till de mest effektiva växterna hör majs. sockerrör och solros. Det finns uppgifter om att sockerrör ger ett utbyte pa 8 7a. De nu nämnda växtarterna har s. k. Cj-metabolism. dvs. de fixerar koldioxid pa ett annat sätt än Cg-växter. dit vara sädesslag (vete. korn. havre) hör. C4-växter har liten ljusandningjämfört med Cg-växter. Ljusandning är en process som innebär att de gröna cellerna under inverkan av ljus tar upp syre och avger koldioxid. Den motverkar alltsa fotosyntesen och innebär därför ett slöseri ur energisynpunkt. Försök har därför gjorts att försöka paverka ljusandningen och minska den hos Cg-växter för att därigenom göra dessa mera effektiva. Av särskilt intresse är att se pa energiuttaget av en odling, när vi tar hänsyn till den energi som odlaren tillför. dvs. energi för jordbearbetning, skörd. konstgödsel, transport m. m. (tabell ll.2). 1945 tillförde odlaren 0,9 milj. kcal per acre (l ha = 2,5 acres) för att producera 34 bushels majs. l970 tillfördes 2,9 milj. kcal per acre och då erhölls 8l bushels. För att öka produktionen från 34 till 81 bushels (2,4 ggr) ñck odlaren tillföra mer än 3 ggr så mycket energi. En ökad produktion har alltså betalats med en ökad användning av fossila bränslen. Effektiviteten ur denna energisynpunkt är således sämre l970 än 1945. Den av odlaren tillförda energin är emellertid bara en bråkdel av solljusets energi som träffar motsvarande yta av ett majsfált. Man kan uppskatta att en acre mottar ca 2 043 milj. kcal solljus under en odlingssäsong för majs och med I % utbyte betyder det att ca 20 milj. kcal solljus lagras i majs per acre. Det vore därför av stor betydelse om vi kunde utnyttja mer av solens energi vid fotosyntesen för att eventuellt minska åtgången av fossila bränslen. Om vi t. ex. kunde bygga in kvävefixering skulle detta innebära en stor energivinst.

Kulturväxternas genetik och förädlingsteori 247 SOU 1978; 23 Tabell 11.2 Energivinst i majsproduktion USA 1945-1970, kcal per acre 1945 I 954 1964 1970 1970/ 1945 lnxatl energi

Gödni ngsmedel därav kväve 58 800 226000 487 200 940 800 16,00 därav fosfor

Herbicider och insekticider 0 4400 15200 22000 Elektricitel 320()0 100000 203 200 310000 9,69 Forkning och transport 30000 105000 190000 190000 6,33

Totalt konsumerad energi 925 500 1 548300 2241900 2896800 3,13 Erhálløn energi 3427200 4 132800 6854400 8164800 2,38 (majsskörd) Relationer: Inc/Ian iprocluklionerz erhåller: och insult energi 3.70 2,67 3,06 2,82

Källa: Science 182. 1973. s. 445

Sammanfattning

på molekylär nivzi ger möjlighet att förstå mekanismen för foto- Forskning vilket är nödvändigt för att kunna förbättra dess effektivitet, och syntesen, kan också eventuellt leda till nya uppslag hur vi skall kunna efterlikna vissa steg i fotosyntesen i artificiella system. Genom att klarlägga fotosyntesens anatomi, fysiologi och genetik bör vi bättre kunna förstå möjligheter och begränsningar för att förädla fram växter som är mera effektiva ur energisynpunkt, t. ex. genom att överföra C.,

metabolism till C3 växter.

248 Kulturväxtertzrzs genetik och jfärädlittgsteori SOU 1978: 23

Proteinforasdlingens udviklingsmuligheder i graenseområdet mellem videnskab og landbrugsproduktion

Af docent Lars Munck, forskningsleder ved afdelningen for bioteknologi, Carlsberg Forsøgslaboratorium, Valby, Danmark Vandringen fra idé til produkt i det praktiske planteavlsarbejde er meget lang. Hvis der stilles krav til planteavlen om. at der skal opnás resultater af praktisk betydning, kan vi ikke betragte de aktiviteter. som págar i dag som en selvfølge. Vi skal ga ud fra de produktionskatder. hvor resultatet skal omsaettes og stille spørgsmalene: Hvorledes er kaederne organiserede? Hvad kan planteavlen bidrage med i fremtiden? Vi opdager her. at de forbedringer vedrørende f.eks. ydelse, sygdomsresistens og kvalitet. som kan tilføres planterne. skal suppleres og meget ofte konkurrere med ydelser fra andre led i produktionskaeden. Planteavleren føler sig mange gange usikker på. hvorledes han skal orientere sig i dette komplicerede udviklingsarbejde. hvor så mange helt forskellige økonomiske interesser er reprarsenteret. Udviklingen er udelukkende. hvad vi gør den til. Alle led i produktionskaeden incl. planteavlen må have mulighed for aktivt at markedsføre sine selvstaândige idéer og fa dem accepteret eller forkastet. Planteavlens specielle handikap er den lange tid fra idé til resultat. Det er derfor vigtigt. at planteavlerne gør alt, hvad der er teknisk muligt for at forkorte produktudviklingen. Det er ogsa nødvendigt. at de helt nye udviklingsarbejder på lang sigt stimuleres. om nødvendigt. med hjeelp af støtte fra samfundet. Det harfelts. hia/til vavret betydeligt letter:) at mar/xedsført* /xenzi/talier til be/tamzpelse afplatttesygdomme end det har vzzret Inuligt at Inarkedsføre sygdom.vresistente sorter og :tre dyrkningsmetoder. Millioner af kroner er hvert år verden over blevet satset på forskning og udvikling indenfor denne sektor af organisk kemi. udelukkende pá grund af at sprøjtning giver hurtigere og synlige resultater end resistensforazdling eller forbedring af planteskiftet. Havde man for l5 är siden anvendt en del af disse penge til biologisk foraedling og andre praaventive udviklingsdispositioner end biocider, ville vi i dag have et betydeligt bedre alternativt biologisk grundlag end vore dages resistensforeedling. Planteavlen er et udpraget praktisk håndvasrk, hvor ydelsesparametrene dominere tilrettelaggelsen af arbejdet. Planteavlen er i sig selv en udmeerket model for en grundlaaggende menneskelig aktivitet, hvor man til stadighed er på jagt efter objekternes variationer. valger efter ekstremer. afprøver og forkaster og fortseetter. på grundlag af den indhøstede erfaring. selektionscyklus efter selektionscyklus. Således opbygges produktionskaaderne, hvor hvert led vaâlger produktionsmidler fra de tidligere led. og hvor signaler i form af priser og efterspørgsel samt kvalitetskriterier spredes mere eller mindre effektivt fra led til led. Men en kwde er ikke staerkere end det svageste led. Sâfremt en forbedring af hele kzedens effektivitet skal kunne fmde sted, skal vi have kendskab til, hvorledes struktur, produktivitet, pris og kvalitet balancerer led for led. Fagøkonomerne i vores samfund har i alt for høj grad haft monopol på undersøgelsen af disse forhold. Det er nødvendigt for hvert produk-

Kulturväxternas genetik och förädlingsreori 249 SOU 1978: 23

tionsafsnit at have provisoriske mal for kvalitet. som kan stilles i relation til den økonomiske dimension. Dette er et spørgsmal om biologi og teknik og skaber sammen med den traditionelle økonomi en højere form for økonomi. l Iøbet af de sidste 30 ar har videnskabett udviklet hurtige analytiske metoder. som kan anvendes indenfor landbruget eller Ievnedsmiddelindustrien til styring af produktionen. Det kan ikke undre. at de mest iøjnefaldende resultater indenfor kvalihar stimutetsforaedling er opnaet i de tilfaalde. hvor en vertikal integrering Ieret samarbejdet mellem planteavlen og produktionen. Et eksempel herpa er den svenske sukker- og olieplanteforzedling. Førstnacvnte er integreret med Svenska Sockerfabriks AB. og sidstnaevnte samarbejder fast med industrien og plantedyrkere. l de tilfaclde. hvor et fast integreret samarbejde mellem foraedlere. planikke er muligt ma planteavlere selv initiere en untedyrkere og industrien funktioner for overhovedet at vaere i dersøgelse af produktionskaedernes Et udmaárket eksempel herpa er stand til at prioritere planteavlsmalene. udvikling af brødhvede. l det arbejde som udføres pa Svalöv vedrørende af l930erne professor Akerman en inventering af begyndelsen pabegyndte set i relation til sort og bagekvalitet. Denne hvedens dyrkningsbetingelser undersøgelse foregar stadig. og er en unik dokumentation pa. hvorledes med bagerihvede. Som led i det lykkedes Sverige at blive selvforsynende undersøgelsen udtages der hvert ar høstprøver fra hvedens dyrkningsomkendskab til, hvordan klirader til analysering for at fit et tilfredsstillende ma og jordarter pavirker vinterfastheden og bagekvaliteten. afdet blev udviklet. Hurtigmetoder til undersøgelse vigtigste parameter og derigennem stimuleredes andelsbevasgelsen og industrien til at forøge hvilket en forbedring af kvaliteten. deres tørringskapacitet. igen medførte Senere stimuleredes dyrkerne til nye sortsvalg og dyrkningsmetoder igennem en kvalitetsbetaling for hveden via protein og fall-tal. Brødsaedsinventeringen gjorde det også muligt for forzedleren at planlazgge hvedeavlen i. h. t. følgende prioriteter: a) Vinterfasthed b) Ydelse c) Bagekvalitet: spiringsresistens (fall-tal) og glutenkvalitet d) Sygdomsresistens af alt var. at inventeringen en kommuni- Men det vigtigste muliggjorde kation mellem de forskellige produktionsled, således at man opnåede en rimelig betaling for kvaliteten. En traditionel fagøkonomisk undersøgelse ville aldrig have ført frem til denne udvikling. Ovennaevnte eksempler viser den fremgang, som kan opnås gennem en optimering af produktionskzederne ved samarbejde mellem de forskellige led incl. Da kmden begynder med planteavlsarbejdet. har planteavlen. foraedleren en szerlig nøgleposition og ansvar. når det gazlder introduktion af ydelse og kvalitet. Der ftndes områder, som af nye ideer til forbedring at gennemføre et stadig er underudviklede. og hvor det ikke er lykkedes Dette er tilfatldet med foderkornssektoren, hvor fodersådant samarbejde. korn. byg, havre og hvede produceres af landmzendene og blandes på foderfabrikken til foder til svin- og fjerkrazavlere. Det svage punkt i denne

250 Kulrurttiixrerrtzis genetik och förädlirzgsret)ri

kacde er dyreproducenterne. som ikke er tilstraekkeligt effektivt organiserede til at forsta at overszette slagteriernes nøjagtigt przeciserede krav om slagtekvztlitet til foderkvalitet og videregive denne information til foderstoffabtikkerne. Da forfatteren begyndte at studere foderkornskvalitetsproblematikken i begyndelsen af 1960erne blev han overrasket over. hvor lille et kendskab, man havde til foderkvalitetens betydning for dyreavlere. Efter en rzekke vude efterur aktualiserede høstbeskadigelse pa foderkornet en diskussion om høstog lagringsbeskadigelsernes indflydelse pá foderkvaliteten. Mzrrkeligt nok fandtes der pa denne tid ikke nogen produktionskontrol pa foderkorn i Sverige pa trods af en omseetning pa mange millioner tons. Først i 1967 startede man i Svalöv pa opbygningen af fodersaadsinventeringen efter samme model som fra brødsaedsinventeringen. Gennem foderseedsinventeringen har man nu fact et udmasrket kendskab til variationerne dels i grundkvaliteten, f. eks. protein- og energiindholdet og dels konditionsbeskadigelser pa grund af høst og lagring. Under inventeringen blev der udviklet en raekke specielle screeningsmetoder. f. eks. farvebittdingsmetoden til analysering af lysin. Disse kan også anvendes ved inventeringen i planteavlen og som kvalitetskontrol i foderstoftndustrien. Med henvisning til foderstoftnventeñngen i Sverige vil jeg foresla følgende prioriteter indenfor planteavlen affoderkorn: u) Ydelse b) Sygdomsresistens c) Resistens mod høstbeskadigelse. f. eks. tidlig modning og spiringsresistens. dvs. resistens mod maltning på feltet. Dette er af sxrlig betydning for vest-. midt- og nordsverige d) Proteinkvalitet (lysin) e) Energiindhold Programmet for dyrkning af byg med høj proteinkvalitet (lysin), som blev startet i Svalöv i 1967. skal betragtes som et biprodukt afovenfor skitserede helhedsbetragtning. som under betegnelsen Kvalitetskomplexet näringsvärde hos fodersäd” blev startet integreret med finansiel støtte fra Statens rad för skogs- och jordbruksforskning. l samarbejde med Roger Mossberg. som på dette tidspunkt var ansat ved W. Weibull AB, blev farvebindingsmetoden udviklet ved og anvendt studier af følgende proteinproblemer i foderstofkaeden (SUFT 1971, s. 38- 185): a) Lagringsbeskadigelse i praksis på byg og havre h) Kvalitetskontrol ved tørring af byg og havre c) Foderszedsinventeringen d) Foraedliitgsarbejde med højlysinbyg og havre e) Kvalitetskontrol på foderkorn i foderindustrien f) Kontrol på soyañskemel og kødbenmel i foderindustrien g) Kontrol på helfoderblandinger i fodermelsindustrien h) Foraedling af lysinindholdet i hvede l 1967 lykkedes det i Svalöv ved hjaalp affarvebindingsmetoden at ñnde den første højlysin-gene (Hiproly) i byg. Senere blev der på Risø fundet flere andre højlysinmutanter ved anvendelse af samme metode.

SOU 1978; 23 Kulturväxlerrzczs genetik och förädlingsteori 251

Sverige importerer i dag Iigesom EF en betydelig maengde foderprotein. f. eks. fiskemel og soyamel. som har et højt lysininhold. Lysin er en mangtil svin- og fjerkraefoder. Da foderkorn altid indeholder el i kornprotein mat det vasre en fordel. at dette ernaeringsfysiologisk er velafbalanprotein. ceret under forudseetning af, at de nye sorter giver en normal ydelse pr. hektar. Det synes i dag at varre muligt at erstatte 30-50% af tilsaetningsved fodring med de nye højlysinbygsorter til slagtesvin. I et proteinet larngere perspektiv ñndes der hub om helt at kunne undlade proteinsupplement til svinefoder. Set fra et snasvert foraedlingssynspunkt betyder den ringere kernekvztlitet hos højlysinbygsorterne en lavere ydelse pr. hektar, hvilket er det største problem. Aktuelle resultater peger imidlertid pa en løsning af dette problem ved et intensivt foratdlingsarbejde. Man skulle mene. at produktionskazden ville tage imod de nye fodertyper med ubne arme. Dette er imidlertid ikke tilfatldet. Ideen med højlysinpa universiteterne og pa planteavlslaboratorierne. Det er nu byg startede fortctllernes opgave at markedsføre ikke kun en ny foderbygsort. men ogsa “know-how” vedrørende hvorledes denne sort skal vurderes og blandes med :indre ruvarer til foder i en hard konkurrence med andre alternativer, f.eks. supplering med aminosyrer og tilswtningsprotein. Foderstoñndustrien optimerer i dag ikke efter Iysinindhold men udnytter den snart 100 ar gamle Kjeldzthlmetode. som ikke er et tilfredsstillende mal for proteinkva- Iiteten i foder til svin og fjerkrae. Selvfølgelig kalkulerer man med lysinindholdet i de komputerberegninger man udfører, men disse tal er hentet fra generaliserede tabeller vedrørende lysins gennemsnitsvaerdier i almindelighed i de forskellige ruvarer. Forastlleren stztr altsa oveifor den store opgave at skulle forandre kvalitetsbegrebet for protein i en hel produktionskaede. Hvis det ikke lykkes for ham at indføre en hurtig analysemetode for lysin. som kan anvendes til produktionskontrcil ikke kun afbyg. men ogsa af alle andre kornarter. proteinfodermel og helfoder, vil en introduktion af de nye højlysinsorter vaere uden økonomisk betydning. Ovennaevnte farvebindingsmetode er ideel som en meget hurtig kontrolmetode for lysin i. h. t. omfattende undersøgelser udført både på Svalöv og Sveriges lantbruksuniversitet. I dette sammenhaáng er det afgørende at interessere sig for og bearbejde det svageste punkt i animalieproduktionskaeden, nemlig dyreavlerne. Det er ikke sandsynligt, at foderstoñndustrien vil vzere interesseret i for alvor at købe højlysinbyg til en højere pris, så ikke individuelt at kontrollere lysinindholdet i lange dyreavlerne begynder hver enkelt foderstoflevering. Sandsynligvis vil højlysinbyg lettest kunne blive introduceret for dyreavlere som selv producerer korn til eget forbrug deres foder. Ikke før foderstoñndustrien mzerker denne og selv blander konkurrence vil den komme ud af busken. Ovennwvnte illustrerer kraftigt behovet for en videnskab i eksempler for, hvorledes kvantisyntese, når det gzelder undersøgelse og forståelse tet, kvalitet og økonomi hzenger sammen i produktionskzederne. På grund af de sidste 10 års staerke centralisering og specialisering i Sverige indenfor landbrugsforskningen er man gâet bort fra et sådant overblik. Biologerne har overladt koordinationen til de snzevre fagøkonomer. Det er kun nødvendigt at have deltaget i nogle få møder mellem forsøgsledere og

252 Kulturväxrernas genetik och förädlingsleori

bønder for at forstå, at de svenske bønder selv føler et staerkt behov for et nyt helhedssyn. Det er vanskeligt for et lille land at opretholde en alsidig Ievende udviklingssektor, når konformiteten lzegger sin klamme hånd” på udviklingen. Dette kan udtrykkes således: En foraedler skal kun forxdle og ikke f. eks. arbejde med analyseri foderstofsektoren”. Med åbne øjne betragter forerdleren planternes variationer på feltet og udvaelger de planter, som ser gode ud til omhyggelig afprøvning det følgende år. Uden en bred variation (som planterne på foraedlingsmarkerne) af fritstillede mennesker, som idenfor visse rammer kan studere frit valgte opgaver og uden en stimulerende konkurrence og omhyggelig afprøvning. vil også udviklingsarbejdet gå i stå.

SOU I978: 23 Kulturväxtertzczs genetik och färädlirzgsteori

l 1.9 Kulturväxternas kolhydrat- och fettomsättning

Av biträdande professor Lars-Åke Appelqvist, Inst. för livsmedelshygien, Sveriges lantbruksuniversitet, Stockholm Enkla kolhydrater, ofta kallade sockerarter, utgör de tidigaste produkterna av den process vid vilken ljusenergi bindes i form av kemisk energi. De cellbeståndsdelar, kloroplaster, där denna process äger rum avger oftast dessa sockerarter i form av rörsocker, sukros, till andra växtdelar som ej syntetiserat socker men som är i behov av byggelement för att bilda andra ämnen som cellväggs-kolhydrater, bl. a. cellulosa, och för att bilda stärkelse, fett och protein som upplagsnäring. l viss utsträckning bildas dock stärkelse redan i kloroplasterna. Gröna växtdelar, gräs och baljväxter för foderändamål och grönsaker för human konsumtion, innehåller därigenom såväl enkla kolhydrater, t.ex. druvsocker (glukos), fruktsocker (fruktos) som rörsocker (sukros) och mera komplext sammansatta sockerarter, bl. a. stärkelse. Det som i dagligt tal går under benämningen stärkelse är i de allra flesta fall en blandning av två olika s. k. polysackarider, dvs. stora molekyler (makromolekyler), i vilka flera hundra enkla sockermolekyler på olika sätt länkats samman. Den ena polysackariden kallas amylos och består av glukos-enheter i raka kedjor, medan den andra benämnd ”amylopektin” består av grenade kedjor. Vid den livsmedelstekniska användningen spelar proportionen amylos/amylopektin stor roll. Belysande exempel på möjligheterna att generellt styra kolhydratsammansättningen i gröna växtdelar kan inte ges här. En anledning är att detaljundersökningar av den kemiska sammansättningen hos åkerbruksväxter hittills huvudsakligen omfattat spannmål och oljeväxter, de ekonomiskt i växtodlingen mest avgörande, samt i begränsad omfattning sockerbetor och potatis. En annan svårighet är att miljöinflytandet (jordmån, latitud, nederbörd m. m.) samt tidpunkten för skörden ofta givit större variationer i kolhydrat-sammansättningen än vad som noterats mellan olika sorter odlade på samma plats. Det starka miljöinflytandet på kolhydratsammansättningen hos t.ex. potatis är väl styrkt av omfattande studier vid Sveriges utsädesförening. En biokemisk-fysiologisk förklaring till detta förhållande är given: En cell i ett grönt blad eller en rotfrukt befinner sig vanligen i en dynamisk uteller i ett relativt rörligt ”vilstadium”. Den höga vattenhalten i veckling cellbeståndsdelarna medger snabba omsättningar (t. ex. som en följd av ändrad temperatur eller belysning) av ämnen vilkas koncentration inte är kritisk för funktionen. Det förvånar därför inte att miljöeffekterna på kolhydraterna i somatiska celler är stora. Möjligheterna att genetiskt styra sammansättningen av polysackariderna i spannmålskäman, främst i “frövitan“, endospermet, förefaller däremot vara mycket stora. Det bäst kända exemplet utgöres förmodligen av framställningen av majs-sorter i USA med nästan uteslutande den ena typen av ”stärkelse”, amylopektin. Typisk majsstärkelse består av ca 25 % amylos och 75 % amylopektin. Det innebär alltså att endospermets funktion ej är särdeles starkt beroende av upplagsnäringens kemiska sammansättning. Två andra exempel på möjligheter att styra kolhydratsammansättningen hos spannmålskärnan må här nämnas. Det ena gäller rågens

254 Kulturväxrernas genetik och fbrädlingsteori SOU 1978: 23

stärkelse och dess nedbrytning vid fältgroning, framförallt under regniga skördeförhällanden. Stärkelse, som är upplagsnäring för spannmålskärnans syntes av olika cellelement under den första delen av groddplantans utveckling. bryts ned till enkla sockerarter av enzymer, speciella proteiner i rågkärnan. Denna nedbrytning sker med olika hastighet, reglerad av växthormon, i olika genotyper. Genom att utnyttja den genetiska kontrollen av denna nedbrytning har rågsorter med betydligt bättre fáltgroningsresistens än utgångsmaterialets kunnat isoleras. Detta har en avgörande inverkan på rågens användning för brödtillverkning. En delvis nedbruten stärkelse kan nämligen inte bära upp brödstrukturen, brödet blir platt och insjunket. Ett annat ex .ipel på en möjlig styrning av kolhydratemas polymeriseringsgrad. dvs. molekylstorleken, utgöres av de preliminära observationer som gjorts på en speciell polysackarid, kallad B-glukan, hos foderkorn. Man har vid Sveriges lantbruksuniversitet, Ultuna. funnit att hos foderkorn odlat på olika platser är det s. k. energiinnehället direkt korrelerat till mängden B-glukan. Med klassiska analysjämförelser som proteinhalt eller fetthalt är däremot energiinehållet identiskt. En hög halt [S-glukan ger en hög viskositet i tarmen och alltså ett mera tjockflytande tarminnehåll hos det djur som förtär fodret. Detta påverkar bakterieflorans sammansättning och därmed hela processen i tarmens olika delar, dvs. fodemtnyttjandet. En hög B-glukanhalt i moget korn är ett allvarligt ”kvalitetsfel”. Nu sker uppbyggnaden av B-glukan fram till den s. k. gulmognaden i kärnan och därefter bryts makromolekylerna ned genom kärnans egna enzymer under tiden fram till fullmognad. Det finns all anledning anta, att skillnader i dessa enzymhastigheter eller tidpunkten för att de B-glukan-nedbrytande enzymema börjar fungera är sortbundna egenskaper, som kan utnyttjas i förädlingen. För att lösa denna fråga erfordras emellertid ytterligare forskning. Fettet hos kulturväxterna kan, med undantag för det skyddande ytskiktet av vaxartade ämnen, indelas i två klasser. Å ena sidan finns i alla celler fett i de membraner, som skiljer olika cellbeståndsdelar från varandra. Membranfettet, som främst utgöres av komplicerade blandningar av s. k. fosfo- och galaktolipider, innehåller ett ganska enhetligt mönster av fettsyror, främst palmitinsyra, oljesyra, linolsyra och linolensyra. Halterna av dessa syror varierar i allmänhet ganska obetydligt mellan arter och sorter. växtplatser m. m., men undergár betydande förändringar i den späda grodden och i den vissnande plantan. Detta kan härledas till fettsyrornas betydelse för att upprätthålla normal membranfunktion, absolut nödvändig för cellens och plantans liv. Om man skulle önska att förändra fettsammansättningen hos potatis, grönfoder eller vallväxter kan man därför sannolikt inte vänta större framgång. Å andra sidan finns det fett, som utgör upplagsnäring i frön, främst i embryot hos oljeväxter men även i embryo och frövita hos spannmål. Sådant depåfett (upplagsnäring) kan varieras i sin sammansättning genom växtförädling. Det bäst kända exemplet är framställningen av erukasyrafria genotyper hos raps och rybs. Erukasyra, en fettsyra med 22 kolatomer i kedjan men för övrigt lik oljesyra med dess 18 kolatomer, har visat sig ge upphov till fettinlagring i hjärtmuskulaturen vid tillförsel till i stort sett alla hittills undersökta djurslag (ca 10 st). Man har därför ur folkhälsosynpunkt

Kulrurvizlrternasr genetik och fFiräd/ingsveori 255

i flera av de stora rapsproducerande länderna (Canada, Sverige. EG) begränsat de tillåtna nivåerna i födan till varierande nivåer (3 %, 5%, 10%) av fettet i varje slag av livsmedel. Syntesen av erukasyra vid dess bildning i rapsfröet sker från oljesyra. Det har visat sig att ett fåtal gener styr denna process. Därför har det varit möjligt att snabbt framställa raps- och rybssorter med låga halter av erukasyra. Ett annat intressant exempel på en oljeväxt, där en sort med väsentligt ändrad fettsyrasammansättning kunnat framställas, är den framförallt i västra USA odlade arten ”safflower (Carthamus tinctorius; safflor). Genom arbete framförallt vid University of California, Davis, har en sort med hög halt oljesyra och låg halt linolsyra utvecklats. Olja från denna är intressant för friteringsändamål, där linolsyrarika oljor härsknar alltför lätt, medan den ”klassiska” linolsyrerika sorten däremot är värdefull som salladsolja och för margarin- och majonnästillverkning. Såväl sojaböna som lågerukasyra-raps ger oljor med hög halt av linolensyra (en fettsyra med 3 dubbelbindningar). Den höga linolensyrahalten gör soja-olja och lågemkasyra-rapsolja relativt härskningsbenägna. Därför söker man i t. ex. USA, Canada, Sverige, Tyskland och Frankrike efter att finna genotyper av dessa växter med väsentligt lägre linolensyrahalt än de ca 8- 10% som vanligtvis förekommer. Hittills har framgångarna varit begränsade. Spekulationer rörande cellfysiologiska orsaker till detta har framförts men kräver en begreppsapparat, som är svår att använda i denna korta översikt. Sammanfattningsvis kan man alltså säga, att sorter med starkt ändrade kolhydrat- och fettsyramönster hos upplagsnäringen i frö (kärna) av kulturväxter ganska lätt har kunnat framställas genom växtförädling. Näringsfysiologiska, livsmedelstekniska eller foderekonomiska önskemål på ytterligare ändrad sammansättning hos upplagsnäringen torde i många fall kunna tillgodoses i framtiden. Möjligheterna att framställa nya sorter med väsentligt förändrad sammansättning av kolhydrat eller fett i gröna växtdelar eller rotfrukter är däremot mindre gynnsamma, dä dessa ämnen ofta spelar en central roll för cellens och därmed plantans funktion.

256 Kullurválrterncts genetik och fÖräcIIi/igsreori SOU I978: 23

11.10 Sekundära växtsubstanser: toxiska och antinutritionella faktorer i foder- och livsmedelsråvaror

Av filosofie doktor Ove Hall vid den cytogenetiska avdelningen,

Sveriges utsädesförening, Svalöv och filosofie doktor Rolf Karls-

son, Inst. för fysiologisk botanik, Universitetet i Lund Utmärkande för växternas olika bildningar, blad, frön, rötter osv., är att de innehåller ett mycket stort antal ämnen av den mest skiftande karaktär, alltifrån komplicerade proteiner, “livets byggnadsstenar. till enkla oorganiska föreningar såsom salter av olika slag. Vissa av dessa ämnen, exempelvis proteiner, fetter och vitaminer, är fundamentala för vår försörjning, medan andra är av ringa eller ingen betydelse som delar i vår föda. Andra åter är antinutritionel/a. dvs. de stör eller hindrar näringsupptagandet eller verkar t. o. m. förgiftande som en del ämnen från olika svamparter. Sådana substanser. som man inte direkt kan betrakta som livsviktiga för växtarterna brukar man kalla sekundärsubstanser. Det är ofta bland dessa man finner antinutritionella och toxiska produkter. Sekundärsubstansema kan klassificeras på olika sätt, genom deras fysiologiska effekt på människor och djur, deras ursprung från olika växtgrupper eller deras kemiska struktur. Nedanstående uppställning visar några vanliga sekundärsubstanser i betydelsefulla grödor och deras fysiologiska effekter.

Ämnen Vanlig förekomst Fysiologiska och antinutritionella effekter

Fenol, tannin Vallväxter, solros, Sänkning av näringsvärdet ärter, bönor, råg hos proteiner Lusem, soja, blad- Påverkan av aptit hos djur grönsaker och proteiners näringsvärde Goitrogen Raps, rybs. kål Onormal sköldkörtelfunktion och jodomsättning Östrogen (växt) Vallväxter Hormon- och tillväxteffekter Proteasinhibitor Ãrter, bönor, soja Hindrat proteinutnyttjande Alkaloider Ärter, bönor, lupiner, Toxiska (bl. a. nervskador) potatis Hämagglutinin Ärter, bönor Påverkan av tillväxten (växt) Medför blödningar och hopklumpning av röda blodkroppar _

Beredning av livsmedel från växter Olika människogrupper har var och en inom sin del av världen under årtusendens lopp genom försök och misstag samlat en mycket stor erfarenhet om de olika lokala växtarternas egenskaper och tjänlighet som föda. Ett resultat av detta långsamma urval är våra kulturväxter, en del spridda praktiskt taget över hela världen och en del begränsade av sina krav påjord och klimat till bestämda geografiska områden.

SOU I978: 23 Kulturväxternas genetik och förädlingsteori 257

Man kan förmoda att redan den primitiva människan känt till och använt enkla sätt på vilket hon kunde förbättra näringsvärdet av födan och i vissa fall minska eller eliminera effekten av de skadliga eller illasmakande ämnena, som kunde finnas i de växtarter hon ville utnyttja. Det kan ha varit rostning över öppen eld, kokning, blötläggning,jäsning osv. Långt senare i s. k. högindustrialiserade samhällen använder man fortfarande dessa metoder, nu dock under mera teknologiska och sofistikerade former. Man kan t. ex. i detta sammanhang anföra framställning av sojaprotein.

Växtförädlingsåtgärder De senaste årtiondena har visat att olika växtförädlingsåtgärder kan bidra till att avlägsna ämnen som förhindrar ett fullt utnyttjande av vissa växtarter som producenter av livsmedel eller fodervaror. Undersökningar över sekundärsubstanserna hos en rad olika kulturväxter har klarlagt att halten av dessa substanser kan variera inom mycket vida gränser från en gröda till en annan och även mellan sorter inom en gröda. l tabell ll.3 ges exempel på detta.

Tabell 11.3 Förekomst av sekundärsubstanser hos kulturväxter Art Sekundär- Innehåll Innehåll Undersubstans i normal- i noll- sökt typen (% typen (% del av torr- av torrsubst.) subst.)

Nicotiana tabacum Nikotin 1,5 0,08 Blad Lupinus luteus Alkaloid 0.9 0,03 Frö Lupinus augustifolius l.l 0,l Lupinus albus I.7 0,06 Papaver somniferum 0,3 0,03 Kapsel Brassica napus Glukosinolat 5,0 0,2 Frö Sapmzinirzdex Medicago sativa Saponin 1.0 0.34 Hel växt Spridning (% av torrsubst.) Coronilla Varia Fenol, tot. 2- 7 Blad Tannin 2- 16 Desmodium intortum l- ll Hel växt Lespedeza cuneata 5-40 Blad

Spontant förekommer inom växtarterna tydligen arvsfaktorer som väsentligt påverkar halten av sekundärsubstanser. Detta utgör den vetenskapliga basen för växtförädlingen att framställa sorter fria från eller med sänkt halt av antinutritionella ämnen. Ett exempel på en för svenskt jordbruk betydelsefull gröda med vilken en sådan kvalitetsförädling bedrivs är raps. Dess frö är en viktig råvara för den svenska fettindustrin. Restema som erhålles efter extraktionen består av ett proteinrikt mjöl, som skulle vara utomordentligt lämpligt som kraftfoder, vore det inte för de sekundärsubstanser i form av glukosinolater som ingår i mjölet. Glukosinolater är svavel- och cyanathaltiga ämnen,

258 Kulturväxternczs genetik och förän/li;1g.\rc(›ri SOU 1978: 23

vars spaltprodukter i matsmältningskanalen stör sköldkörtelns funktioner och t. 0. m. kan ha toxisk karaktär. Vid en stort upplagd undersökning för ett antal år sedan påträffades emellertid en vårrapssort. med ursprung från Ukraina, som hade en glukosinolathalt ungefär tiondedelen av halten i alla andra analyserade sorter. Denna rapssort är med andra 0rd bärare av gener som kraftigt reducerar glukosinolathalten. Material från denna sort har distribuerats till förädlingsinstitutioner runt om i världen för att införa de eftertraktade generna i de olika ländernas egna rapssorter. l Sverige pågår redan provning av inhemska glukosinolatlåga sorter i officiella försök. Förhoppningsvis kan dylika sorter inom en snar framtid ställas till de svenska rapsodlarnas förfogande.

Prognos Sverige liksom övriga europeiska länder måste troligen i framtiden inrikta sig på en allt högre självförsörjningsgrad. En ökande global befolkning och kraven på högre levnadsstandard kommer att öka livsmedelsbehovet. Den ökade framställningen av livsmedel från både växter och djur förutsätter ett ökat bruk och utnyttjande av växtråvarorna. På kort sikt kommer produktionen av djurfoder, som redan nu dominerar det svenska jordbruket, att vara en viktig råvara. På lång sikt kommer näringsriktiga växtråvaror att i allt större utsträckning användas för direkt framställning av livsmedel. Men redan nu har industrin behov av billiga råvaror från växter, t. ex. proteiner av hög kvalitet såsom soja-, raps- och bladprotein för att ersätta dyrt djurprotein. Det framtida behovet av basnäringsämnena kolhydrater, protein, fett. vitaminer och mineralämnen kan lätt tillfredställas, vad kolhydrater och fett beträffar, medan behovet av övriga näringsämnen, bland dem protein, kan vara svårare att fylla. Bland de tillgångar för proteinproduktion som ännu inte helt utnyttjas, må nämnas vallodlingen, som upptar en betydande areal inom jordbruket. Proteinproduktionen kan säkerligen fördubblas, om odlingen intensifieras. Genom att våtfraktionera vallväxterna i en bladproteinfraktion och en ñberfraktion ökas utnyttjandegraden. Två produkter av en råvara erhålles på så sätt: protein för foder åt enmagade djur och människor och grovfoder åt nötkreatur. En annan metod att höja proteinproduktionen är att öka baljväxtodlingen, som nu ligger på en låg nivå. Det framgår av tabell 11.3, att både vall- och baljväxter innehåller sekundärsubstanser, som är mindre önskvärda. Dessa substanser följer dessutom i viss utsträckning med vid renframställningen av proteinprodukter. Det v0re en stor vinst om man genom växtförädlingsåtgärder kunde sänka halten av sekundärsubstanser också i dessa grödor.

Behovet av vidgadforskning Kunskapen om antinutritionella sekundärsubstansers betydelse för de växter som bildar dem är ytterst bristfällig, även om man har visat att fenoler, tanniner, saponiner och alkaloider påverkar resistensen mot vissa svamp- och insektsangrepp i fält. Uppenbart är emellertid att växter i åt-

SOU 1978: 23 Kulturväxterrzziii genetik och förädlingsteori 259

skilliga fall saknar antinutritionella substanser. Dessutom kan genom alternativa biokemiska vägar andra sekundärsubstanser bildas, som inte är skadliga för människor och djur. En fördjupad kännedom om växtarternas fysiologi och biokemi och om de genetiska system som styr bildningen av sekundärsubstanser skulle med stor sannolikhet kunna leda till kvalitativt bättre sorter av etablerade kulturväxter och medverka till att finna nya för vår försörjning värdefulla grödor från vilda eller okonventionella växtarter. Studiet av växterna som livsmedelsproducenter är därför en av den tillämpade biologins viktigaste arbetsuppgifter.

260 Kulturväxterzzas genetik och färädlingsteori SOU 1978: 23

11.11 Resistensgenetik i relation till växtpatologi och miljövård

Av docent Thore Denward, föreståndare för vete- och havreavdelningen, Sveriges utsädesförening, Svalöv Växtpatologi Den moderna växtpatologin är liksom genetiken en relativt ung vetenskap, som haft sin väsentliga utveckling under 1900-talet. Växtsjukdomar, framkallade av insekter, svampar, bakterier och virus har tilldragit sig allt större uppmärksamhet i växtproduktionen på grund av sin ökande omfattning och därmed tilltagande skadeverkningar. Sjukdomsangreppens spridning och intensitet kan sättas i förbindelse med den alltmer ökade transporten av växtmaterial över helajordklotet. Genom introduktion av nya växter eller nya sorter i ett visst odlingsområde har mikroorganismer, som tidigare knappast observerats, kunnat utvecklas till katastrofala skadegörare. Omvänt har mikroorganismer, som fått fotfäste i områden, där de tidigare ej uppträtt, kunnat nå en förödande utveckling. Drastiska exempel är svampangreppen på den amerikanska valnöten (Endothia parasitica; troligen införd från Orienten) och angreppen av den holländska almsjukan (Ceratocystis ulmi) på den amerikanska almen. Dessa trädarter hotas av utrotning i USA och Canada. Liknande exempel, mindre uppseendeväckande men kanske mera ekonomiskt betydelsefulla, kan hämtas från jordbruksproduktionen. Som exempel kan nämnas överförandet av Curly top” på sockerbeta från Europa till Amerika, där den försvårat och i vissa områden helt satt stopp för sockerindustrin. Ett förvisso drastiskt exempel är ”den stora potatissjukan” framkallad av potatisbladmögel, som i Europa först dök upp på Irland på 1840-talet och framkallade svår misär. Ett i tiden mera näraliggande och för oss aktuellt exempel är svartrostangreppen på vete 1951. l detta fall torde sporer av svampen ha förts hit med vinden från kontinenten och avslöjat de svenska vetesorternas brist på resistens mot vetesvartrost. Dessa exempel ur den mångfald som kan dokumenteras får belysa den principiella betydelsen av den balans, som lokalt utvecklas mellan odlingsmaterial och parasiter. Bryts isoleringen för ett produktionsområde, medför detta definitionsmässigt att miljön ändras för förhållandet värdväxt/parasit. Sådana förändringar sker, som ovan antytts, genom transport av växter och/eller parasiter men åstadkoms också av ingrepp i odlingstekniken genom ensidig odling av nya sorter, gödsling, bevattning m. m. l de ur modern produktionssynpunkt sett outvecklade jordbruksområdena har sedan århundraden en mångfald typer, genetiskt olika, kunnat odlas i balans med de lokala parasiterna. Sådana områden är ofta särskilt känsliga för ingrepp i produktionssystemet. Parasiter, som på grund av sin sparsamma förekomst haft ringa betydelse, har i samband med ny sortintroduktion visat sig kunna tillta i aggressivitet och ekonomisk betydelse. Det är också med djupa farhågor, som sakkunniga, engagerade i internationell utveckling, ser fram mot effekten av att t. ex. ett rikt varierande vetematerial håller på att ersättas av

och 261

SOU I978: 23 Kulturväxternas genetik jforädlirzgsteori

siffran 14 nämnes i diskussionerna. Den ensiett fåtal dominerande sorter; dighet i sorturval. som vi är på väg mot, är farlig även ur andra synpunkter till vilka det finns anledning återkomma. har gjort viktiga insatser under hela Den växtpatologiska forskningen och detta dynamiska skede genom att bestämma parasiter. sjukdomar

sjukdomssyndrom.

Resistensbiologi Resistensbiologin är den gren av växtpatologin som belyser samspelet mellan värdväxt och parasit. Den anknyter direkt till växtförädlingen i många internationellt sett. Frampunkter och undergår f. n. en snabb utveckling allt för den diskussion han initierat om resistensens mekastående framför nism är amerikanen H.H. Flor, som i ett arbete 1952 presenterade den s. k. Denna innebär, att en arvsfaktor för virulens gen-för-gen”Hhypotesen. motsvaras av en faktor för mottaglighet hos värdväxten, hos parasiten hos medan en avirulensfaktor hos parasiten motsvaras av en resistenfaktor värdväxten. I senare tolkningar av Flors gen-för-gen-hypotes har den kom-

mit att överföras även på andra system. Flors hypotes tycks inte täcka alla eller ens flertalet av de nu kända samspelen mellan parasit och värdväxt, Den innehåller emellertid vilka är baserade på ytligt sett enkla gensystem. ett försök till förklaring av det djupare biokemiska samspelet mellan organismerna. Detta element har obestridligen varit befruktande för utvecklingen av resistensbiologiska tänkesätt och experimentella ansträngningar. Flors tolkningar och andra därpå baserade hänför sig till en bestämd typ av resistens: hos värdväxten. Enöverkänslighet (eller hypersensitivitet) den avirulenta svamprasen ett ämne som induligt hypotesen producerar cerar en substans i värdväxten, selektivt toxisk för den resistenta plantans bladvävnad. Denna dör snabbt omkring infektionsstället och svampen kan nekrosen. Detta förhållande mellan de två ej växa vidare från den primära är ännu inte klart bevisat. Närbesläktade idéer omfattar inorganismerna duktion av fytoalexiner” (någon sorts motgift mot parasiter) av virulenta såväl som avirulenta raser eller t. o. m. av svampar som är helt obesläktade med en viss parasit. Närmast dessa företeelser, och experimentellt, kommer den idémässigt för vissa organismer, t. ex. Helminthosporium, påvisade förmågan att pros. k. selektivt toxin. Detta framkallar emelducera specifikt aktivt toxin, medan resistenta plantor förblir obelertid symptom på mottagliga plantor rörda. Toxinet victorin från Helminthosporium victoriae har använts för att isolera kronrostresistenta mutanter i havre. Ytterligare andra hypoteser omfattar enzymspeciñcitet för parasitens En varierande överensstämförmåga att lösa upp värdväxtens cellväggar. melse i vissa proteinfraktioner hos parasit och värdväxt synes kunna påoch utveckling. Proteinernas roll i verka parasitens infektionsförmåga Det har framkastats att samspelet är sannolikt stor men föga utforskad. under blomningen skulle påverka sporgroningen av blompollenproteiner infekterande svampar hos fruktträd. Fenolers roll i växternas ämnesomsättning har påvisats i samband med såsom stimulans eller retardation av tillväxten, mörkett flertal reaktioner

i 262 Kulturväxterncis* genetik och jfiiriiclli/zgsteori SOU 1978: 23

nande av skadad vävnad och resistens. Oxidation av fenoler resulterar i produktion av högreaktiva quinoner vilka upphäver enzymers aktivitet. Det är uppenbart att även små förändringar i fenolomsättningen kan leda till stora förändringar i plantans utveckling och reaktioner. I aktuella arbeten över olika växtarters reaktion mot svamp- och bakterieangrepp har framför allt halten av klorogensyra visat samband med resistens. Vilken roll den spelar i samspelet mellan parasit och värdvâxt är dock ännu ej utrett.

Resistensgenetik Resistensgenetiken har utvecklats parallellt med resistensbiologin sedan 1920-talet, dvs. redan då forskningen inom hela problemområdet började följa mera systematiska linjer. Det är därför både onödigt och omöjligt att I ge någondera forskningsriktningen prioritet framför den andra. Det torde dock vara ovedersägligt att hela utvecklingen skett i intimt samband med växtförädlingen och den därtill hörande genetiska forskningen. Denna har formulerat problemställningar och levererat materialet till den mera allmänbiologiskt upplagda forskningen. Utbytet har blivit renodlade patogen, kriterier för klassificering av sjukdomsangrepp, odlings- och infektionsmetodik m. m. Växtförådlingen har i intimt samspel med genetisk och patologisk forskning levererat många eleganta lösningar på sjukdomsproblem i form av resistenta sorter. Oss näraliggande är stråsädessorter reexempel sistenta mot olika rostarter, sot, mjöldagg och Fusarium, rödklöver resistent mot klöverröta och nematoder m. m. Korsnings- och rekombinationsförädling. Våxtförädlingen och resistensgenetiken arbetar traditionellt med resistensgener, som endera påträffas i förädlingsmaterialet eller aktivt eftersöks i primitivt material av den aktuella växtarten. Tillgången på gener i ett mångformigt material från gencentra i t. ex. främre Asien, Etiopien (stråsäd) eller Sydamerika (potatis) har varit och är en utomordentligt betydelsefull tillgång för växtförädlingen. Detta gäller för övrigt inte bara ifråga om resistensgener utan även gener för andra kommersiellt viktiga egenskaper. Utarmningen av genmångfalden i sådana områden är därför kritisk inte bara för länderna själva utan för hela den internationella växtförädlingen. av genban- Etableringen ker är ingen ny företeelse, men har fått förnyad aktualitet och styrka genom ensidigheten i val av odlingsmaterial i stora delar av världen. Påvisad resistens i ett växtmaterial måste följas av en undersökning av dess genetiska förankring och genetiska relation till andra viktiga egenskaper. Antingen kan resistensgenen själv påverka andra egenskaper än resistensen eller också kan den vara starkt kopplad till gener för dessa egenskaper. Stora resurser i material (avkommor) är nödvändiga för sådana undersökningar och hör naturligt hemma på en växtförädlande institution. Med tanke på ekonomiska möjligheter och en mångsidig materialanvändning kan arbetet i realiteten knappast utföras någon annanstans. I huvudsak gäller detta även andra metoder för genintroduktion. Artkorsningar, gen- och kromøsomsubstitution. Hos potatis är bladmö- › gelresistens. nematodresistens och virusresistens definitivt inom räckhåll eller redan ett faktum genom utnyttjande av genkällor i det sydamerikans-

och 263

SOU 1978: 23 Kulturväxternas genetik förädlingsteori

eller vildartsmaterialet. För rostresistensen hos vete i ka primitiva odlings- Amerika mellan det vanliga vetet och durum- och andra har korsningar emmer-veten spelat en avgörande roll. Liknande program för havre har genomförts i USA och Canada. Primärhybriden återkorsas med kulturformen för att man skall återvinna värdefulla tillsammans med den introducerade resistensen. egenskaper Detta leder till en utspädning av icke önskvärda gener från primitivtypen av hela kromosomer eller kromosomgarnityr därav. Under resp. förlust vissa omständigheter återstår endast någon kromosom eller en bit av en kromosom, helt eller delvis utbytt mot någon av kulturartens. För att kunna nå sådana resultat. vilka merendels måste vara resultatet av en nogfordras en ingående cytologisk kännedom om växtmaterigrann planering, alet ifråga. Inducerade mutariorzer. l en 1969 genomförd sammanställning av Sioch Micke förtecknas 16 olika sorter av vete, korn. havre gurbjörnsson och bönor, vilka fått förbättrad resistens genom inducerad genmutation. lntressantast för oss är i detta fall kornet med dess mjöldaggsresistens och listan torde ha utökats och Gustafssons insatpå 1970-talet genom Wibergs ser i Sverige och Jörgensens i Danmark. l det svenska arbetet har vid Sveisolerats en gen (Refoma-genen), som hittills gett reriges utsädesförening sistens mot alla kända raser av mjöldagg på korn. för Totalt torde man numera förfoga över ett par tiotal olika mutanter inkl. en serie spontanförekomster, som påträffats vid mjöldaggsresistens inventering av världssortimentet av korn. Mutantema är fördelade på olika eller kromosomerna), hos korn s. k. genloci (ställen på kromosomen t. o. m. på olika kromosomer. Det är därför sannolikt att de påverkar olika stadier i den biokemiska mellan parasit och värdväxt. Vid reaktionskedjan olika tillfällen uppkomna mutanter i samma genlocus är dessutom med stor sannolikhet strukturellt olika på molekylär nivå och påverkar därför metabolismen i olika grad. Med tillgång till ett sådant material är det möjligt att i fastställa en modell för det ett genetiskt-biokemiskt forskningsprogram biokemiska samspelet i ett parasit/värd-system. Genom att tillvarata möjligheterna till genetisk dissektion, dvs. uppspaltning av genetiskt styrda delprocesser i reaktionen mellan patogen och värdväxt. kan kunskaper vinnas dels om resistensens verkliga natur, dels om vilka gener, som ger mest långvariga resistensresultat. Det senare - hållbarheten av nya resistenta sorter - förtjänar speciellt understrykas av följande skäl. Den typ av resistens som ovan diskuterats är betingad av enkla genetiska system. Parasitpopulationer har visat sig besitta en hög potential för korsning och mutation, varigenom nya raser En kapplöpning mellan förädskapas, vilka kan bryta genom resistensen. laren och patogenet blir resultatet. I förädlingsarbetet får man ofta anpassa sig till patogen-populationens förmåga att bilda nya raser. Genom planerad introduktion av vetesorter har man t.ex. i USA matchat förekommande speciñteter hos svartrost efterhand som rasspektrum förskjutits i rostpopulationen. I Sverige är vi ställda inför samma problem hos korn beträffande mjöldagg (om ej Refoma-genen utgör ett beaktansvärt undantag). l potatis har man redan för ett tjugotal år sedan fått ge upp denna typ av resi-

264 Kulturväxternas genetik och Riräd/irzgsveori SOU l978: 23

stens som en praktiskt användbar lösning beträffande resistensen mot potatisbladmögel. Denna sårbarhet av resistenta sorter försöker man i speciellt hemsökta områden bemästra förutom med kemisk med epifytologisbekämpning ka” metoder. Man framställer därvid Dessa har i re- ”månglinje-sorter”. gel samma genotyp för alla egenskaper utom för resistensen. De olika linjerna är resistenta (resp. mottagliga) för olika raser i svamppopulationen. Möjligen kan därigenom skapas ett skydd mot alltför våldsamma angrepp.

Fältresistens I potatis, liksom numera i flera andra växtslag, arbetar man med s. k. fältresistens i stället för med rasspecifik resistens. Fältresistensen har en komplicerad genetisk bakgrund. Den yttrar sig sällan i en antingen-eller-reaktion med avseende på resistens resp. mottaglighet. Den har emellertid merendels fördelen att ge ett långvarigt relativt raser av skydd mot samtliga patogenet. Sannolikt har den ekonomiska betydelsen av fältresistensen hittills underskattats. Genom att förädlarna ställt för höga krav på sig själva och sina sorter har mycket värdefullt material aldrig nått produktionen. Partiella kan emellertid lösningar ha mycket stor betydelse genom förbättrad odlingstrygghet, i fallet potatis och andra fárskprodukter även ökad lagringstrygghet samt minskat behov av kemisk bekämpning. Arbete bör läggas ner i långt större omfattning än vad som hittills skett på att utvärdera den ekonomiska betydelsen av att stegvis lösa resistensproblemen genom att utnyttja fáltresistens. Vid en sådan värdering bör även det minskade trycket på miljön genom minskad kemikalieanvändning iakttas. Det måste understrykas, att resistensförädlingen är en betydelsefull, tyvärr alltför ofta förbisedd, faktor för ett förbättrat miljöskydd.

Insektresistens Avslutningsvis och i direkt anslutning till det senast anförda några ord om insektresistens. Goda modellsystem för insektresistens baserade på enkla genkombinationer existerar knappast. I avsaknad av sådana har ej heller resistenta sorter kommit fram. Kontrollen av insektangrepp vilar praktiskt taget helt på kemisk bekämpning. Det behöver knappast nämnas att miljöaspekten på medlen för insektbekämpning är betydligt allvarligare än på fungicider, baktericider och herbicider. Två fall av genetiskt betingad insektresistens har dock rapporterats: bladlusresistens hos vin (Österrike) och leaf hopper-resistens hos potatis (USA). I båda fallen visade sig materialen så rika på toxiska substanser

att de med hänsyn till konsumenterna ej kunde användas. Återknytande

till diskussionen om fáltresistens förtjänar det emellertid att sortpåpekas, skillnadema i många växtslag beträffande är betydande. insektangrepp Man kan därför hålla för sannolikt, att en resistensförädling baserad på system av många gener även här skulle kunna vara framgångsrik. De tekniska och vetenskapliga svårigheterna samt de otillräckliga ekonomiska resurserna har sannolikt hittills utgjort de begränsande faktorerna.

Kulturväxterrzcis genetik och förädlingsteori 265 SOU 1978: 23

11.12 urval och hos kulturväxter

Naturligt ekotypbildning

Av professor Erik Åkerberg, Höör, f. d. chef för Sveriges utsädes-

förening Det är nu över 50 år sedan begreppet ekotyp introducerades av Göte Turesson (l922). Han definierade en ekotyp som en grupp biotyper (livstyper) inom en art, ärftligt anpassade till viss miljö. Turesson hade studerat biotyper av olika växtarter, insamlade från olika miljöområden. Typerna blev planterade och observerade på en och samma miljö. varför de iakttagna skillnaderna kunde plats, alltså under enhetlig bedömas som genetiskt grundade, framkomna efter urval på resp. urklimatiska i första hand. sprungsplats genom där rådande miljöbetingelser. men även edañska eller biotiska. Dessa Turessons undersökningar blev upprinnelsen till en omfattande genekologisk forskning över hela världen. Några resultat från denna forskning skall här återges. Först skall nämnas, att förutom begreppet ekotyp även termen ekoklin har introducerats. Med ekoklin avses en grupp biotytill viss miljö, men med en kontinuerlig förändring av anper, anpassade passningsegenskaperna inom artens utbredningsområde. Strax efter Turessons arbeten vid Palo Alto, Calif., en rad påbörjades över ekologisk anpassning hos flera vilda växtarter. En undersökningar främst av J. Clausen, D. Keck rad rapporter från dessa studier föreligger, och W. Hiesey. För denna sammanfattning har ett arbete av Clausen (1969) särskilt värde, ett arbete betitlat ”Genecology and Breeding. I Palo Alto studerades bl. a. ingående olika ekotyper av Potentilla glandulosa (en sorts fingerört). Dessa odlades på tre olika höjdlägen. Man kunde därvid konstatera den helt olika anpassningen till höjdlägenas klimatmiljöer. Kusttyper av arten kunde med största framgång odlas i miljö nära havet, typer från höga altituder bäst i höjdlägena. Korsningar mellan typerna gjordes även, och man fann för flera egenskaper tre-sex agerande gener, för andra betydligt flera. Korsningar mellan olika ekotyper utfördes också hos andra släkten, t. ex. hos Viola. Ganska komplicerade korsningsresulat erhölls, vilket tyder på att ett flertal gener med olika verkan fanns hos de studerade ekotyperna. Sammanfattningsvis säger Clausen, att en analys av ärftligheten hos de raserna har visat, att varje särskild egenskap är uppbyggd av ett ekologiska system av samverkande gener. Generna i ett sådant system är vanligen belägna på olika kromosomer. Av stort värde är också de undersökningar, som utförts för att klarlägga skillnader mellan olika ekotyper, skillnader som förklarar såfysiologiska väl edafiska som klimatiska faktorers selektiva roll. Anpassning t. ex. till jordar med hög halt kalcium eller bly har påvisats (J. Heslop-Harrison, 1964). Särskilt bör framhållas de intressanta studier, vilka under senare år också utförts i Palo Alto, över anpassning till ljusintensitet m. m. Hittills anförda exempel har hämtats från studier över vilda växtarter. Liknande studier har också gjorts med ekotyper eller ekokliner av kulturväxter. Några exempel skall anföras i det följande. Rent allmänt torde kun-

266 Kulturváxterrzas genetik och_förädlingsteori SOU 1978: 23

na sägas. att genekologisk forskning i hög grad bidragit till att öka vår förståelse för kulturväxternas miljöanpassning och för värdet av genom naturligt urval framkommet material i förädlingsarbetet. l Svalöv finns en betydande kollektion av gamla lantsorter av olika kulturväxter. Granhall (1938) har ingående studerat sådana hos havre. Det var ofta svårt att avgöra. om huvudformerna inom dessa lantsorter hade utbildats helt inom vårt lands gränser eller redan före havrens införande till vårt land. Det senare förefaller åtminstone delvis sannolikt. Men tydligt är att såväl klimatiska som edafiska och biotiska faktorer inom landet har haft starkt selektiv verkan. Som exempel kan nämnas den mellansvenska svarthavren. vilken genom sin utvecklingsrytm är väl anpassad till östra Mellansveriges försommartorka. Den spethavre som för länge sedan odlades på sydsvenska höglandet var väl anpassad till de mera anspråkslösa odlingsbetingelserna i dessa bygder. Typen hade också fritflugeresistens. Den bruna Ölandshavren måste betraktas som en specialiserad ras för de kalkrika, torra, varma och

drivande Ölandsjordarna. I Danmark fanns en lantsort, som

Hedehavren, kunde bedömas vara en för de jylländska hedarna med lämplig ekotyp bl.a. relativt anspråkslöshet, sen utveckling samt resistens mot fritfluga och gråfläcksjuka som utmärkande egenskaper. Någon ställer sig möjligen frågan, hur den genetiska variationen uppkommer hos lantsorter av en självbefruktande kulturväxt som havre. Mutationer kan givetvis vara en bidragande förklaring men huvudorsaken torde vara den korsbefruktning, som alltid, om än i mycket begränsad omfattning. äger rum hos havre. Intressant och värdefullt för utnyttjandet av lantsorter är att samma egenskap kan vara genetiskt helt olika uppbyggd hos ekotyper från olika områden. Wexelsen (l956) har visat ett tydligt exempel härpå. Han korsade två sexradstyper av korn med vitt skilt ursprung (Sverige och Californien) men med nästan samma utvecklingsrytm (60 resp. 65 dagar till axgång). Ett antal F3-familjer (144 st.) uppvisade i medeltal 62,4 dagar till axgång med en tydlig transgressiv klyvning för denna egenskap (se figur 11.4). Även andra egenskaper uppvisade transgressiv klyvning.

Dagar till axgång 50 60 70 80 I l I 1

_11 ...L

Pl . Sverige

Californien

P2.

r

s 144 familjer

Figur 11.4 Tiden för axgång hos korn beror på ett stort antal gener. Figuren visar ett sådant exempel. Två sorter, enfrån Sverige och enfrån Californien, har kørsats sinsemellan och kørsningsavkommor har dragits upp till tredje generationen (F3). Genom att tidighetsgener har omkombinerats, har såväl mycket tidiga som mycket sena typer uppstått (s. k. transgressioner). I44familjer. (Efter J. Clausen.)

SOU 1978-.23 Kulturväxterntts* genetik och.förädlingsteori

Hos korsbefruktande kulturväxter är förekomsten av lant- (lokal-l sorter I de nordiska länderna har omfattande studier gjorts över mycket vanlig. sådana lokalsorter. särskilt hos rödklöver och timotej. Utförda studier hos rödklöver (en viss sammanfattning av dessa återfinns hos Åkerberg, 1974)

skall något återges. i Svalöv såväl som vid samtliga filialer, Vid Sveriges utsädesförening, har utförts en omliksom också vid andra institutioner och organisationer av i första hand svenska lokalsorter av rödklöver. Det fattande prövning från skulle föra för långt att här i detalj redogöra för vad som framkommit denna prövning. En sammanfattning av erhållna resultat fram till 1946 återfinns i ett arbete av Åkerberg och Julén (1946). För att något illustrera några lokalsorters för specifika anpassning återges i tabell 11.4 några relativtal avkastningen för sex olika. sedan länge odlade, sådana sorter från hela landet. Siffrorna torde tala för sig själva. Den klara differentieringen mellan sorterna är säkert en följd av urval genom flera faktorers inverkan. framför

allt klimatiska.

i Tabell 11.4 Relativtal för avkastning från många års prövning av sex lokalsorter rödklöver

Område för sort- Lokalsort och Vallålder prövning härkomst l II lll

Harrie (S) 100 100 Skåne (S) Ultuna (U) 89 90 Hassle Säby (Vg) 100 [00 Skaraborg (Vg) Ultuna (U) 95 95 __ Sörby-Okna (Og) 96 85 Ultuna (U) 100 100 Östergötland (Ög) __ Sörby-Okna (Og) 105 99 Hassle Säby (Vg) 96 89 Ultuna (U) 100 100 Uppsala (U) u Sörby-Okna (Og) 107 l0l Hassle Säby (Vg) 100 86 Offer (Vn) 86 80 [00 100 100 Västernorrland (Vn) Offer (Vn) Ultuna (U) 109 105 97

Norrbotten Offer (Vn) 100 100 (Nb) Ultuna (U) 95 96 Kusträsk (Nb) 100 108

Källa: Åkerberg, 1974

blev grunden till utväljande av vissa Den så gjorda sammanställningen lokalsorter för uppförökning i större omfattning. Dessa intogs i den offici-

ella sortlistan. Resultaten från prövningen av lokalsorter har också utnyttjats på flera andra sätt. Det naturliga urvalet har tagits i växtförädlingens tjänst genom placering av urvalsplatser i förädlingsarbetet. Vissa lokalsorter har utsatts för fortsatt riktad selektion. Ett mycket intressant Merkur, Hermes och Herexempel härpå utgör rödklöversorterna som modersort. Merkur är frammes ll, alla med lokalsorten Spannarp

268 Kaltttrvöxternøts genetik och

firädlingsteori SOU 1978: 23

Tabell 11.5 Relativtal för avkastning för lokalsorten Spannarp och tre urval från denna sort, Merkur, Hermes och Hermes ll

Försöksplats Vallålder och sort l lI

Svalöv Spannarp 100 100 Merkur 103 116 Södra Götaland

Norra Götaland

Källa: Nilsson-Leissner. 1948 och Julen, pers. meddel.

ställd i Svalöv, de båda övriga vid västgötafilialen till Sveriges utsädesförening. Tabell 11.5 återger några resultat från prövningen av dessa sorter. Högst intressant är, hur det varit möjligt att höja avkastningen. Detta är en följd av bättre anpassning, bättre resistens mot parasiter, nematoder och klöverröta.. En noggrann kunskap om ett områdes klimatiska och edañska selektiva

faktorer kan bli vägledande för insamlingen av lantsorter med vissa förväntade specifika egenskaper. Ett exempel kan belysa detta. De i Nya Zeeland hittills odlade gräsarterna går mestadels i vintervila. Det vore av värde att få typer, som uppvisade viss tillväxt under vintern. Man fann sådana i Algeriet-Marocko, där gräset genom torkan går i sommarvila men är vin-

terproduktivt, trots en relativt låg temperatur. Ett värdefullt utgångsmaterial för fortsatt förädling erhölls på så sätt. I det nämnda arbetet av Clausen från 1969 framhölls vidare som resultat av den genekologiska forskningen, att korsningar mellan raser ekologiska av relativt lång evolutionär separation kan förväntas Öppna möjligheter till att uppnå förhöjd hybrid vigour. Det anförda utgör endast några exempel på vad den genekologiska forskningen betytt för växtförädlingen. Detta skall kompletteras med ett ytterligare exempel. Studierna över det svenska lantvetet - där Åkerman gjorde stora insatser påvisade bl. a. den mycket goda vinterhärdighet som fanns hos vissa lantsorter, t. ex. Sammetsvetet. Detta har också blivit väl utnyttjat i all svensk veteförädling. De i det föregående anförda exemplen från studier över naturlig anpassning, uppkomsten av ekotyper, lantsorter m. m. visar vad flerårigt naturligt urval innebär och hur komplicerat detta urval är ur genetisk synpunkt. - vilket påpekats i många sammanhang Våra lantsorter innehåller - för

växtförädlingen viktiga arvsanlag, värda att utnyttjas mera än vad som hittills skett. Den genekologiska visar därför forskningen klart värdet av upprättandet av genbanker för konservering av bl. a. lantsorter.

SOU 1978: 23 Kulturväxternas genetik och firädlingsteori 269

Det torde emellertid också vara angeläget, att än mer undersöka och klarlägga lantsorternas specifika egenskaper. Utan tvivel vore fytotronundersökningar i många fall värdefulla för att efterforska eftersökta egenska- Gustafssons och medarbetares arbeten visar klart vilket per. Dormlings, värdefullt hjälpmedel fytotronen kan vara. bör också utnyttjas vid diskussion om växtförädlingens lo- Genekologin torde kalisering. Ju mer specifik, ju mer extrem en miljö är desto viktigare det vara, att förädlingsarbetet för denna, både i urvalsskedet och i den första prövningen av selekterat material, kan göras inom miljön ifråga. Detta synes vara angeläget att beakta inom ett land som Sverige med dess starkt skiftande i första hand klimat - men också edafiska och biotiska

miljö.

270 Kultziritäxtwvzøzs genetik och föráic/Iingsrøori

11.13 Kontrolleret miljø og genreaktioner feltforsøg, klimakamre, fytotroner

Af professor Diter von Wettstein, forstander for den fysiologiske afdeling ved Carlsberg Laboratorium, Danmark

Valby, Fenotyp og genotyp Erkendelsen af at individets er resultatet fremtoningspraeg af samspillet mellem arv og de ydre såvel som de indre kår, skyldes Wilhelm Johannsen. Siden Johannsens opdagelse i begyndelsen af dette århundrede har det vzeret en selvfølge, at man bestemmer og kontrollerer den genetiske konstitution af planteforaedlingsmaterialet. Det er ikke mindre at vigtigt beherske de ydre kår, hvorunder forsøgene De store fremskridt foretages. indenfor af mikroorganismer forwdlingen i de senere år skyldes ikke mindst den omstzendighed, at disse organismers let kan defineres miljø fuldstaandigt og manipuleres. På analog måde må man kontrollere de klimatiske. edañske (naeringsstoffenjordbund) og de biotiske (svampe og vii forsøg med højere planter. når man ønsker at bevare og øge rus) faktorer produktionen af vore kulturplanter eller udvide deres udbredelse. For at kontrollere miljøet dyrker man foraedlingsmaterialet eller de fzerdige sorter i felt, i klimakamre og i fytotroner. I lande nord for Alperne kan man kun lave markforsøg en gang om året. Dette begrmnser antallet afgenerationer pr. år til en, og også antallet af udbytteforsøg til et. Ved at dyrke en generation om vinteren i f.eks. Chile eller på New Zealand kan man forøge antallet afgenerationer til to. Udbytteforsøg er ikke nødvendigvis af vaerdi ved sådanne dyrkninger på den sydlige halvkugle. I klimakamre og fytotroner kan man forøge antallet af generationer til mellem 3 og 5 pr. år samt udføre eksakte vejledende udbytteforsøg. Mange sorter i de nordiske lande er og må vazre tilvzennet til lang dag. Selv ved at dyrke i det sydligste New Zealand kan man ikke opnå en naturlig dagslaengde svarende til den, der findes i Danmark, Norge, Sverige eller Finland. Dette har to konsekvenser: Testning af egenskaber, som er beroende på ekstrem dagslamgde, kan kun foretages i feltforsøg i de nordiske lande og i anlaeg med kunstig belysning. Fremstilling af sorter med avanceret foraadlingsteknik krzever, at de fremstilles både som langdags og kortdags typer, hvis de skal benyttes i større dele af verden. Ligesom hos mikroorganismer spiller en-gensmutanter hos vore kulturplanter en vigtig rolle for at klarlaegge den biologiske baggrund for den enkelte kulturplantes egenskaber, og derved for definitionen af speciñkke foraadlingsmål. Gennem de senere år har ved hjxlp af en-gensmutanter f.eks. følgende egenskabskomplekser kunne klarlaegges og resultaterne udnyttes i forxdlingsøjemed: De morfologiske egenskaber, som giver kornarterne den nødvendige stråstyrke, er blevet bestemt ved erectoides mutanter. Totalresistens mod Helminthosporium angreb hos sukkerrør (stribesyge) blev opnået ved mutation af det gen, som koder for det svampetoksinbindende protein i cellemembraner. Denne type af resistensforadling kan overføres til alle kornaner og indebzerer et virkeligt alternativ til den kemiske bekaempning af svampesygdomme og derved f. eks. muligheden for en mindskning af anvendelse af kviksøLvholdige bejdsningsmidler. Analy-

Kulturväxterrtas ochfiriidlingsteori 271 SOU I978: 23 genetik

sen af en-gensmutanter har åbnet helt nye veje i foradling af reserveproteinernes og kulhydraternes sammensmtning i byg, hvede, majs, sorghum m. m. På analog måde azndres fedtsyresammensaetningen hos olievaekster. En-gensmutanter er også det foretrukne materiale for analyse af fotoperiodisk og termoperiodisk tolerans af de enkelte kulturplanter.

Klimakamre og fytotroner Anvendelse af klimakamre, fytotroner og klimatiserede vazksthuse i kombination med feltforsøg er uundvaarlig. når vi ønsker at klarlaegge baggrunden for de egenskaber. som skal foraedles hos en kulturplante. Dette arbejde må omfatte hele organismen, de enkelte organer. den enkelte celle, organellerne i cellen og de molekylaere mekanismer. Selve forzedlingsarbejdet udnytter i dag tillige samtlige disse former af miljøkontrol. Hver institution, der beskmftiger sig med højere planter i grundforsknings- eller planmå have moderne vaeksthuse, klimakamre og egnede teforzedlingsøjemed, markarealer til rådighed. Der fremstilles til formålet egnede przefabrikerede klimakamre af en lang raekke ñrmaer. Institutionerne må også råde over kvalificeret i form af gartnere, mekanikere og ingeniører for at personale disse anlaeg for miljøkontrol på en rationel måde. Det må desvaerre udnytte vmksthuse i flere erkendes. at forsøg med klimakamre og klimatiserede tilfzelde er kommet i stark miskredit, fordi man ikke har lagt tilstrmkkelig vaegt på dette punkt. l mange tilfzelde har biologer selv leget ingeniører og mekanikere ved opbygning af installationer til miljøkontrol og derved tid ti] opgaver, som de ikke brugt en meget stor del af deres professionelle har vaeret uddannet til. Når biologeme har haft mulighed for at samarbejde med ingeniører og mekanikere til daglig, har det generelt givet sig udslag i vzerdifulde forsøgs- og foraedlingsresultater. Ved siden af disse anlaeg for miljøkontrol som hvert enkelt institut har brug for, har fytotroner med store vzekstarealer, som de findes ved skogshögskolan i Stockholm og ved Universitetet i Oslo, vist sig at vaere saerligt velegnede til planteforaedlingsarbejde, og begge anlzeg udnyttes i dag i foraedlingsrelevante projekter. Der er et stort behov for at øge kapaciteten af arealet til plantedyrkning under kontrollerede og sterile betingelser i de nordiske lande og gode muligheder for samarbejde om finansiering og udnyttelse af større fytotronanlzeg. To muligheder er her saerligt attraktive: af den tidligere udvidelse af fytotronen i En gennemførelse påtxnkte Stockholm til det dobbelte som et fzelles svensk-dansk projekt. Opførelse af den projekterede fytotron ved Carlsberg Laboratoriet som et falles svensk-dansk projekt for øresundsregionen. Begge disse projekter sigter på formdlingen af landbrugsplanter og skovtraeer, medens det for Alnarp udarbejdede fytotronprojekt vedrører foradlingen af havebrugs- og prydplanter. Selv om Stockholm-fytotronen er projekteret for 17 år siden og har vzeret i kontinuerlig drift i 13 år, er det stadigvak det mest avancerede til plantedyrkning i de nordiske lande. Det er takket anlaeg for miljøkontrol vzeret forskningsarbejdet i fytotronen i Stockholm, at man i dag har et meaf gran- og fyrretrzeets adaptering til forre solidt grundlag for forståelsen og højdegrader. Ved hjaelp af fytotronen er det bleskellige breddegrader

272 KuIturväxIer/zas genetik och jföräd/izzgsteori

vet muligt at få et første indblik i nedarvningsmekanismen af granens reaktion mod forskellige fotoperioder. Dette igen har åbnet muligheder at starte et forzedlingsarbejde af gran med sigte på at forene hurtig vaekst af den kontinentale gran med den adaptering til forskellige fotoperioder og dermed frostresistens, som krwves i de nordiske lande. Da også en hormonel induktion af blomstring hos vore skovtraaer er i sigte, er det påkrzevet at forskningsarbejdet og forasdlingsarbejdet med skovtrmer i Stockholm-fytotronen kan fortsaette i uformindsket form. og helst i stasrkt udvidet Fytotronen må tillige anvendes, hvis man ønsker at teste provenienser af fremmede traaslag, såsom Pinus contorta, inden de udplantes i store og bekostelige plantager. Når det gzelder forskningsarbejde og foraedlingsarbejde med korn og majs, har Stockholm-fytotronen vist sin overlegenhed i sammenligning med andre former for miljøkontrol. Her bør saerligt nzevnes analysen afden fotoperiodiske og termoperiodiske tolerans hos svenske kornsorter og inducerede tidlighedsmutanter, som udføres af Åke Gustafsson og hans medarbejdere. Resultaterne danner i dag grundlaget for foraedling af bygsorter med relevant fotoperiodisk adaptation i de nordiske lande samt til eksport i mellemeuropa og de mediterrane områder. En rationel planteforazdling kraever også, at man har detaljerede genkort af den pågzeldende kulturplante. At vi i dag i Skandinavien har tilvejebragt nogle af de mest pålidelige genplaceringer på kornkromosomerne ved hjälp af trepunktsanalyse skyldes. at man gennem 10 år har kunnet dyrke F, materiale i Stockholm-fytotronen. og derved sikre konstant rekombinationshyppighed mellem de pågaeldende arveanlaeg. At vi er førende med at andre endospermproteinernes sammenswtning og syntese i kornkernerne skyldes dyrkning af materialer i fytotronen. som har kunnet de ultraklarlasgge strukturelle og molekylaere mekanismer afdenne syntese.

MiUø/(ontrol Ved at salse pá Stockholm-fytotronen som et center til foraedlingsforskning hos landbrugsplanter vil man også kunne yde en betydelig international indsats. For tiden satses der hos CIMMYT i Mexico mere end 10 mil- Iioner dollars pr. år på foraedling af hvede, rughvede og byg. De foraedlede linjer og sorter skaenkes bort. CIMMYT satser kun lidt på avanceret miljøkontrol og laboratorieforsøg, og koncentrerer sig i stedet om feltforsøgsmetodik. l det lange løb vil dette vzrre et alvorligt handicap, og en satsning på de teknisk mere avancerede momenter i planteforadling i de nordiske lande vil derfor vasre et godt komplement til CIMMYT:s indsats. l denne forbindelse bør naevnes, at Det internationale Risinstitut på Filippinerne ved forwdling af denne kulturplante anvender klimakamre og fytotronanlzeg. Stockholm-fytotronens begrzensning er den relativt lave Iysintensitet, som er til rådighed. Siden konstruktionen af Stockholm-fytotronen er der sket en betydelig udvikling af anlzeg for plantebelysning, og denne del burde derfor let kunne moderniseres, således at lysstyrken forhøjes til det dobbelte på planteniveau. Det tekniske know-how for udbygningen af Stockholm-fytotronen til det dobbelte foreligger, og man bør også overve-

Kulturväxrerncis och förädlingsreori 273 sou 197893 genetik

je, i hvilken udstrackning man kan benytte en eller flere af de institutioner. som nu bliver Iedige ved Lidilytningen af skogshögskolan til zmalysearbejderne i tilknytning til selve fytolronarbejdet.

Fytotron ved Carlsberg Laboratorium Der foreligger et detaljeret projektforslag for en fytotron i forbindelse med Carlsberg Laboratoriet udarbejdet på foranstaltning af De forenede Bryggerier A/S. Projektforslaget indeholder forskningsprojekter. som er plani denne fytotron samt detaljerede konstruktionsplaner, et lagt at udføres økonomisk overslag på grundlag af projektforslaget samt en opgørelse over personale- og driftsomkostninger. Det projekterede plantedyrkningsareal er på 374,5 m2. og fytotronen er beregnet at daekke et grundareal på l 200 m? i tre etager. Den påtaenkes at indeholde en szerlig afdeling til plantepatologiske forsøg. Omkostningerne til opførelse af fytotronen er beregnet til 30.5 millioner danske kroner i 8%. Projektforslaget er udarbejdet af forskningsprojekter, som er fremlagt af professor, fil. dr. på grundlag Arne Lundqvist (tidigere Landbohøjskolens afdeling for Almen Genetik, København, nu Genetiska Institutionen, Lunds Universitet), forstander, dr.agro. Jens Sandfaer, afd. for Landbrugsforsøg, Risø, forhenvzerende professor, dr.phil. Ove Frydenberg, Århus Universitets Genetiske Institut, forstander, dr.agr0. Bent Søgaard, Landbohøjskolens Arboretum, Hørsholm, fil. dr. D. von Wettstein (tidligere Københavns Uniprofessor, versitets Genetiske Institut, nu Carlsberg Laboratorium, København). Forskningsprojekterne er relevante for planteforaedling, plantekultur og hos landbrugsplanter (byg, rug, hvede, rughvede) samt plantepatologi skovtrzeer. Her skal eksempelvis nzevnes følgende projekter: Studium af biosyntesen af de Iangkavdede Iipid molekyler, som danner plantens vokslag på cuticula ved hjälp af eceriferum mutanter. Vokslagets betydning for beskyttelse mod nanringstab, vandtab, svampeangreb, luftforurening samt for virkninger af insekt- og ukrudtbekaempelsesmidler tmnkes studeret. Studium afmutanter med plasmatisk arv og analyse af den genetiske information, som findes i kloroplastemes og mitokondriernes DNA. Det er denne organel DNA som er aktuel i forbindelse med inkorporering af gener, som muliggør kvaalstofñksering. Analyse affotosynresemutanter for en bedre forståelse af mekanismer for omdannelse af solenergi til kemisk energi. Herunder ønskes også studeret mutanter med reduceret eller manglende fotorespiration i planter med en Carbon-3 type af fotosyntese. Studium af kromøsomparring, genetisk rekombinarion og DNA repararurmekanismer En forståelse af disse mekanismer er hos de højere planter. en forudsaetning for flytning af gener mellem arter med minikromosomer som vektor. Studium af indavlseffekter og selektiv befrugtning hos tetraploid og diploid rug. Studium afveddannelse i relation til vaekstrytme.

274 Kulturväxternas genetik och föräidlirzgsteori SOU 1978: 23

Svensk-dansk samarbejde

Et svensk-dansk samarbejde vedrørende fytotronforskning forudswtter, at lande og deltagende institutioner optrmder på lige fod med hensyn til finan-

af anlaegget. Den for tiden ved Stockholms-fytotrosiering og operationen nen anvendte procedure, at udefra kommende projekter skal betale en langt højere pris end institutionens egne, samt at videnskabsmwndene. som står for de udefra kommende projekter, er uden reel indflydelse på varetagelsen af deres planter, vil vaere til hinder for et samarbejde. Vedrørende svensk-dansk samarbejde må følgende yderligere beagtes. Danmark har stor finansiel interesse i og behov for at deltage i de faelles forskningsprojekter indenfor naturvidenskab og landbrugsvidenskab, som allerede ñndes indenfor de europaeiske faellesskaber. Da udviklingen indenfor de neeste 50 âr nødvendigvis må lede til oprettelsen af store feelles europmiske forskningsfonds - blandt andet til støtte af planteforaedlingsforskningen - må det internordiske samarbejde betragtes som et led i og ikke et hinder for en fzelles europaeisk indsats på området. Medens private forskningsinstitutioner. som Carlsberg Laboratoriets Fysiologiske Afdeling, har fuld frihed, muligheder for og ønske om at deltage i intcrnordiske, statsligt ñnansierede forskningsprojekter vedrørende grundforskning om planteforazdling, stiller det sig anderledes ved den praktiske sortsfremstilling under Carlsberg Her vil samar- Kornforasdling. bejde med institutioner som f. eks. Sveriges utsädesförening eller Cambridge Plant Institute Breeding vzere afhaengig af aftaler vedrørende gensidig eneforhandlingsret til de fra begge deltagende virksomheder fremkomne sorter.

Kulturväxterrtas genetik och firäd/irzgsteori 275 SOU 1978: 23

- och

11.14 Biometrisk analys nuläge framtidsaspekter

Av professor Knut Aastveit, Inst. for genetikk og planteforedling, Norges lantbrukshøgskole, Ås, Norge

Biometri vil si anvendelse av matematiske og statistiske metoder til beskrivelse og analyse av biologisk variasjon. lnnenfor den genetiske forskning har denne retningen røtter som går ganske langt tilbake i tiden. En kan si at Mendel gjorde bruk av matematiske modeller, idet at han ut fra en bestemt hypotese laget forventninger for de frekvenser av ulike genotyper og fenotyper som han ventet å linne i forskjellige generasjoner etter krysning. l siste delen av forrige århundre var det i England en retning under ledelse av Francis Galton som på statistisk grunnlag drev ganske omfattende studier av genetiske spørsmål. slik som likheten i høgde og andre egenskaforeldre-avkom og andre slektninger hos mennesket. Galtons per mellom arbeider ble fortsatt av framragende statistikere som Karl Pearson og hans elever. Bestrebelsene av til denne retningen førte ikke fram til oppdagelsen de grunnleggende lover for nedarving. Derimot førte de til at det ble utviklet metoder som senere har vist seg å vaere nyttige i analysen av biologisk variasjon. Mens Mendel i det vesentligste hadde studert nedarvingen av kvalitative mer opptatt av kvantitative kakarakterer, så var den engelske retningen

rakterer, som i genetisk heterogene populasjoner viser kontinuerligivaria-

sjon. Dette var sikkert en sterkt medvirkende årsak til at den engelske skolen ikke kom fram til de grunnleggende lover for nedarving. Men det førte også til at det ble utviklet statistiske metoder som egner seg for analyse av kontinuerlig variasjon. Før år 1900 hadde vekstforedling nazrmest vaert betraktet som en kunst. av de mendelske lover gav den et teoretisk grunnlag. I Gjenoppdagelsen praktisk foredling må likevel mendelismen ha hatt en nokså begrenset verdi. siden den analytiske teknikk bare kunne anvendes på kvalitative karakterer. Den gang som nå var det lett å finne kvalitative karakterer som er av økonomisk verdi. De viktigste karakterene i vekstforedlingen, slik som avkastningsevne. plantehøgde, tidlighet. kvalitetsegenskaper osv. viser imidlertid som oftest kontinuerlig variasjon. Og da kunne ikke den mendelske analyseteknikk brukes. Den videre utviklingi studiene av kvantitative karakterer og deres hândsvensken H. tering i dyre- og vekstforedling er knyttet til to skandinaver, Nilsson-Ehle W. Johannsen. I sine studier av kornfarge hos og dansken hvete og havre. aksinternodielengde hos bygg. gulrust hos hvete osv., den viktige oppdagelsen at en og samme karakter kan gjorde Nilsson-Ehle vaere styrt av to eller flere gener, som hver for seg nedarves på mendelsk vis. Genene kan vzere uavhengig av hverandre i Virkning, eller de kan vise samspill. Ved å dyrke sine havrematerialer på ulike steder kunne også Nilsson-Ehle se at forskjellen i farge mellom ulike genotyper kunne bli større eller mindre. Derved oppdaget han i virkeligheten også det som idag kalles genotype-miljø samspill. Johannsens kontribusjon i denne forbindelse var først og fremst at han klart viste betydningen av miljøets innflytelse på typisk kvantitative karak-

276 Kulrurväxrerrtøis genetik och föräd/irzgsteori SOU 1978: 23

terer. Nilsson-Ehles og J0hannsen”s tilsammen det oppdagelser gjorde mulig å forstå hvordan den kontinuerlige variasjonen kommer fram. De karakterene som Nilsson-Ehle arbeidet med var ikke typisk kvantitative. l spaltende generasjoner fikk han en diskontinuitet som var stor nok til at individene kunne grupperes i klasser etter genotype, og frekvensene av de ulike genotype grupper bestemmes. Hans metodikk vari virkeligheten den samme som den Mendel hadde introdusert. For de typisk kvantitative karakterene er en slik gruppering ikke mulig. siden variasjonen er helt kontinuerlig. En videre utvikling på dette området var derfor avhengig av framskrift i analytisk teknikk. R. A. Fisher var den som Engelskmannen førte utviklingen videre, idet han i en avhandling fra 1918 laget en syntese av den mendelske genetikk og statistikk. Det som Fisher her gjorde var først og fremst at han introduserte modeller som ikke bare tok i betraktning genfrekvenser, men også genenes Virkning og samvirke. En kan si at de hovedvirkninger av gener og miljø som Nilsson-Ehle hadde beskrevet med ord. de uttrykte Fisher i form av statistiske parametere. Dette gjorde det mulig å lage forventninger på en annen måte, nemlig i form av generasjons gjennomsnitt, varianser, kovarianser, korrelasjoner mellom slektninger, regresjoner av avkom på foreldre osv. Data fra innsamlete observasjoner og forsøk kunne sammenlignes med hva en skulle vente ut fra m0dellene, og de ulike effektene kunne testes for signifikans. Fishers avhandling fra 1918 synes å ha vaert lite påaktet blant genetikere og vekstforedlere den første tiden. Det kom trolig av at de ikke hadde tilstrekkelige forutsetninger i matematikk og statistikk til å forstå og bruke det verktøy som her ble tilgjengelig. Fra sist i 30-årene og szerlig etter den annen verdenskrig ble Fishers ideer tatt opp og videre utviklet. Professor K. Mather og hans elever fra mange land har utviklet modeller som etter hvert er blitt nokså fullstendige. Og de har planlagt og gjennomført en rekke modellforsøk som egner seg som mønster for hvordan de ulike effekter kan estimeres eksperimentelt. En gruppe i Iowa og North-Carolina med navn som O. Kempthorne, H. F. Robinson og flere andre har delvis gått sine egne veger i utviklingen av modeller. Basis for det hele er imidlertid den samme, nemlig en kombinasjon av klassisk genetikk og statistikk. Anvendelse av disse modellene i studier av kvantitative karakterer blir det ellers arbeidet med ved en rekke institusjoner i genetikk og vekstforedling i mange land over naersagt hele verden. En kan så spørre hvilken betydning den såkalte biometriske genetikk har hatt og kan tenkes å få for vekstforedlingen? Mye av det som hittil har vzert gjort må nok karakteriseres som basisforskning. Men mange av resultatene fra denne kan vzere av stor betydning i de fleste vekstforedlings programmer. Vi har f. eks. fått gode metoder til kvantitativt å kunne estimere hvor stor del av variasjonen i typisk kvantitative karakterer som er genetisk og hvor mye som skyldes miljøet. Den genetiske variasjonen kan igjen deles opp i komponenter som svarer til genenes additive Virkning, dominans, genetiske samspill av ulike typer og genotypenes samspill med miljøfaktorene. I vel planlagte forsøk er det også mulig å regne seg til betydningen av kopling mellom gener som styrer samme eller ulike kvantitative karakterer. Dersom analysen kan koples sammen med genetiske markører. kan også effekten av ulike kromosom segmenter studeres.

och 277

SOU 1978: 23 Kulturväxrerzzas genetik förädlingsteori

Alt det som her er nevnt kan ved kompetent bruk ha betydning på nesten alle trinn i vekstforedlingen. Kjennskapet til genenes virkning og fordeling som heterosis og virkninger av innavl, har kastet nytt Iys over fenomener i flere tilfeller vaert avgiørende for hvilken eller hvilke forog har dessuten det beste edlingsmetoder som på kortere eller lengre sikt kan ventes å gi resultat. Vidare er informasjon av det slag avgjørende for på hvilket tidsskal settes inn, hva slags materialer denne bør bygge på. punkt seleksjon hvilken som må til for å få denne effektiv, samt hvor type av eksperimenter sterk den bør vaere. Et viktig problem i denne forbindelse er genotypenes i tilknytning til seleksjon for reaksjon på ulike miljøforhold, og spørsmål stabilitet. Den biometrisk-genetiske forskning har ført til at det er blitt ut» viklet metoder som egner seg vel for håndtering av slike problemer.

Franztidszispekter Det er lett å finne fram til en rekke problemområder innenfor verkstforedsom vanskelig kan tenkes løst uten at biometrien i større utlingsforskning strekning enn hittil blir tatt i bruk. l det følgende er satt opp noen områder skulle ha gode muligheter for å yte betyder biometrisk-genetisk forskning delige bidrag. studier samt evaluering av ulike krysningssyste- Populasjorzsgelzetiske mer ved ulike former for avkomsprøvning og seleksjon i fremmedbefruk- - at framgangen i foredlingen av tende vekster. Det er en kjennsgjerning fremmedbefruktende vekster har vart liten sammenlignet mange viktige som hvete, bygg og havre. Som eksempel kan nevnes med selvbefruktere eng- og beitevekstene. Det er liten tvil om at årsakene til dette først og fremst er å finne i de metodene som er i bruk. Det er i gang forskning på dette området i Skandinavia, bl. a. et nordisk prosjekt der både Danmark, av disse forsøkene er imidlertid altfor Sverige og Norge deltar. Omfanget begrenset på det nåvaerende tidspunkt. studier over økonomisk viktige kvantitative karak- Biometrisk-generiske terer av potensielt foreldrelinjer av selvbefruktende i samlinger viktige - til de genetiske vekster. Selv om en del er gjort, så må vårt. kjennskap kvantitative karakterer i dominerende systemer som styrer de enkelte vekster som hvete, bygg og havre sies å vare nokså mangelfulle. Og når mellom ulike karakterer vet vi enda det gjelder den genetiske sammenheng mindre. Hvor viktig det er å skaffe seg informasjon om slike sammenhenger har vi et godt eksempel på i de relasjoner som eksisterer mellom proteinog avkastningsevne i bygg. Er disse egenskapene styrt av de egenskaper eller foreligger det sterke koplinger som kan samme genene (pleiotropi), brytes? I en vekst som bygg, der det etter hvert begynner å bli ganske gode genkart, skulle det vaere gode muligheter for å studere slike problemer,

gjerne i forbindelse med aktuelle foredlingsprosjekter. Problemer og utnytte/se av musom knytter seg til induksjon, seleksjon tasjoner. - For kvalitative karakterer i selvbefruktende og klonformerte lett å selektere mutanter. En effektiv seleksjon av vekster er det relativt mutanter i kvantitative karakterer er langt mer problematisk, og krever båmetoder. I selvbede spesiell forsøksmetodikk og bruk av biometriske vekster har slik teknikk delvis vart utnyttet i fruktende og klonformerte

278 Ku/turväxterrzas och

generik föráid/irzgsveori

SOU 1978: 23

senere år. Seleksjon av mutasjoner i kvantitative karakterer innen typisk

fremmedbefruktende vekster byr på enda større problemer. Her vil det og-

så bli nødvendig å vise krysningssystemet stor oppmerksomhet. Og det er

å se at en kan komme noen vei uten å ta mer avanserte biomevanskelig

triske metoder til hjelp. Det samme kan vel sies om utnyttelse av induserte

mutasjoner for kvantitative karakterer i

rekombinasjonsforedlingen.

Studier av genvirknirzger, populasjt)nsstrukturer, variabiliter og seleksjøn

iaurøploidefremmedbefruktende vekster. - Det aller meste som hittil

har vzert gjort av biometrisk genetikk på kulturvekstene har vaert utført på diploider og alloploider. Det er all grunn til å anta at autoploidi kan ha mye

for seg i foredlingen av flere grupper av fremmedbefruktende vekster. For å kunne laare oss mer om hvilke muligheter autoploidi byr på, burde det vzere god grunn til å studere likevektsforhold genvirkninger. i populasjoner. stabilitet overfor miljømessig innflytelse osv. Siden det hittil er såpass lite kjent om slike spørsmål i autoploidene, vil det trenges mye basisforsk-

ning på dette området. Det ville vasre en fordel om slik basisforskning kunne vasre knyttet til materialer som er eller kan tenkes å bli aktuelle i vekst-

foredlingen.

- l de aller fleste tilfellene er det slik at verdien av Seleksjonsindekser.

et foredlingsprodukt i form av en sort avhenger av mange egenskaper. Ver-

dien av f.eks. en byggsort avhenger således av dens avkastningsevne.

stråstyrke. tidlighet, resistens mot sykdommer, kvalitetsegenskaper, stabilitet osv. Både i seleksjonsarbeidet og senere ved evaluering av sorter er

det et viktig spørsmål hvordan de enkelte egenskapene skal veies i relasjon til hverandre. En seleksjonsindeks er et samlet mål for verdien av en sort.

linje eller klon. De relative vektene som skal gis til de enkelte karakterene må fastsettes ved saarskilte overlegninger der både rent økonomiske, dyr-

kingstekniske faktorer og andre forhold blir trukket inn i vurderingen. Når

eksperimentelle data foreligger og vektene er fastsatt er imidlertid konstruksjon og bruk av en slik indeks et biometrisk spørsmål. Seleksjonsindekser ble først introdusert i vekstforedlingen av H. F. Smith i 1936, men har

hittil funnet ubetydelig anvendelse der.

Seleksjonsindekser ble imidlertid raskt tatt opp og videreutviklet i husdyrforedlingen. Og der har de funnet stor anvendelse. Det største problemet med Seleksjonsindekser er å få fastsatt vekter på de enkelte karaktere-

ne. Det er vanskelig å få enighet om hvordan de ulike egenskapene skal

veies i forhold til hverandre. Dette er imidlertid et problem som alltid vil

eksistere, og en kan spørre om problemet blir mindre om en lar vaere å løse det systematisk.

Forsøksmetodikk. - En eksperimentell belysning av de fleste problem-

kompleksene som er nevnt i det foregående krever at forsøkene blir plan-

lagt og gjennomført etter planer som er slik at resultatene virkelig kan gi svar på de problemer som blir stilt. Det er derfor nødvendig at det alltid er

en naar kontakt mellom

modellbygging og forsøksplanlegging.

- Databehand/ing. Biometriske studier av problemer i genetikk og vekstforedling var i eldre tid vanskelig å få gjennomført på grunn av de sto-

re datamengdene som måtte håndteres. De moderne datamaskinene har fo-

randret dette fullstendig. Både i vekstforedlingens basisforskning og i di-

rekte anvendt foredling er datamaskinene et uvurderlig godt hjelpmiddel.

Kulturväxrerzzas och förädlingsteori 279

genetik

får de rette De kan beregne og lagre data fra forsøk, gjøre seleksjon når de og kan ved bruk av moderne simuleringsteknikk også vaere instruksjoner, av forsøk. Hittil er det nok bare få vekstet nyttig redskap ved planlegging foredlings institusjoner som fullt ut har gjort seg nytte av de tjenester data-

maskinene kan yte.

280 Kulturväxternas och

genetik förädlingsteori SOU 1978: 23

11.15 Genbanker och deras utnyttjande

Av professor Lennart Kâhre, Statens centrala

frökontrollanstalt,

Solna

Nytt växtmaterial slår ut det gamla

Behovet att för framtiden bevara växtgenetiska resurser har under senare år vuxit sig allt starkare. Detta är en följd av att dagens växtförädling blivit alltmer specialiserad och att nya, högproduktiva sorter slagit ut mycket av det traditionella växtmaterialet i stora delar av världen. Särskilt i utvecklingsländerna har detta gått så snabbt att den gröna revolutionen redan hunnit bli ett begrepp (som tidvis varit politiskt laddat). Denna omställning

har gått hårt åt den formrikedom, som tidigare funnits särskilt i de många länderna inom de växtgeograñska centra. vilka för 40-50 år sedan beskrevs av N. I. Vavilov. Han hävdade att en växtart har maximal, naturlig variation i sina ursprungsområden. De odlade växterna har utvecklats från sina vilda ursprungsformer i dessa s. k. primära centra. l senare odling kom växtmaterialet att föras över till nya miljöer med ny genetisk mångfor-

mighet som resultat i s. k. sekundära centra. I Sverige började omställningen redan på 1880-talet i och med den då be-

gynnande medvetna växtförädlingen. Samtidigt började en rad utländska sorter att provas i tämligen stor omfattning, speciellt av stråsäd. Efter hand försvann många, kanske de flesta av våra inhemska, gamla lantsorter, vilka oftast hade lägre, men jämnare avkastning än dagens högproduk-

tiva, men specialiserade sorter. Stråstyrkan var hos många av de gamla sorterna alltför dålig för att möta de ökade kraven i samband med gödsling och nya skördesätt.

Behovet att bevara viktigare material

I princip kan frågan ställas om inte tillräcklig genetisk variation kan erhål-

las från det förädlingsmaterial, som redan står till buds. Generellt gäller att en smal genetisk bas visserligen kan ge upphov till betydande variation.

Ett bredare utgångsmaterial ger dock en större formrikedom. Kommersiellt material är inte tillräckligt för den framtida växtförädlingen, då det av allt att döma utgör endast en mindre del av tillgänglig variation. Till detta

kommer att man inte i dag kan bedöma vilka kvalitetsmått, som gäller om

50 eller 100 år. HiprolyWkornet

(med högt proteininnehåll och hög lysinhalt) är ett välkänt från svensk modern växtförädling. exempel Vad som kanske är mindre känt är att den ingående primitiva föräldrakomponenten

från Etiopien insamlades för mer än 50 år sedan, alltså långt före dagens proteindebatt. Flera liknande exempel kunde lämnas från förädlingen av vitt skilda växtarter.

De genetiska växtresurser man nu söker bevara för framtiden är främst basmaterial för morgondagens förädling, oavsett om detta är förädlat eller primitivt, dvs. viktigare utgångslinjer och -sorter resp. ursprungsformer i ännu traditionella odlingsområden. De sistnämnda kan innefatta även vissa vilda och kulturen närstående ogräsarter.

Kulturvâxternas ochförädlingsteori 281 genetik

Internationella strävanden Växtförädlingen är internationell till sin natur. Detta gäller i högsta grad också strävandena att för framtiden bevara viktigare växtgenetiska resurser. Målet är att bygga upp genbevarande institutioner inom prioriterade områden arter samt att anknyta dem till varandra och och för prioriterade redan befintliga genbanker utanför dessa regioner. Därigenom upprättas nät för genresurser med kopplingar till förädlings- och forskett globalt ningsstationer över hela världen. FAO har arbetat med denna målsättning sedan omkring 1960. Den europeiska växtförädlareorganisationen Eucarpia tog upp frågan för 10 år sedan. En rad länder har enskilt elleri internationellt samarbete redan etablerat genbanker (mer än 50 länder enligt FAO 1975). Den konsultativa för internationell jordbruksforskning (CGIAR) tillsatte år 1974 en gruppen särskild internationell styrelse för växtgenetiska resurser (IBPGR) i syftet att samordna all världens aktiviteter på detta område. CGIAR, som bildades år 1971, finansieras av Världsbanken, FAO och Förenta Nationernas Bland dess 34 medlemmar återutvecklingsprogram. finns dessutom 14 givarländer, tre regionala utvecklingsbanker, EG, Ford-, Rockefeller- och Kellogg-stiftelsema, det internationella centret för utvecklingsforskning (i Canada) och två representanter för var och en av de fem större utvecklingsregionema. CGIAR ansvarar även för stora internationella bl. a. CIP i Peru: potatis, CIMMYT i Mexico: forskningsinstitut, främst vete och majs, IRRI på Filippinerna: ris. IBPGR ingår således som en länk i en världsomfattande kedja, med redan betydande växtgenetiska samlingar och stora praktiska växtförädlingsinsatser. IBPGR publicerade i början av 1976 en förteckning över 58 prioriterade växtslag och 14 prioriterade regioner. Styrelsen anslår stora medel till ett internationellt system för kommunikation, information och dokumentation, stöder regionala program i medelhavsregionen, sydvästra Asien (det även tidigare lzmirprojektet) och sydöstra Asien samt biträder ekonomiskt insamlingsexpeditioner i bl. a. Sydamerika samt västra och östra Afrika. Stöd ges även till akademiska och andra kurser på detta specialområde. Därjämte har ett antal specialkommittéer nyligen inrättats för de viktigaste växtslagen för att närmare utreda insamlings-, lagrings- och dokumentationsbehoven. Budgeten för IBPGR var ca 1 milj. US doll. för år 1976.

Planering i Sverige i Eu- Som nämnts tog Eucarpia år 1966 upp frågan om regionala genbanker ropa. Man planerade under aktiv svensk medverkan att efterhand få igång tre sådana enheter, nämligen en i söder, en i mitten och en i norr. Två av i full aktivitet, nämlidessa är redan uppsatta och sedan några år tillbaka gen de i Bari, Italien, och Braunschweig-Völkenrode, Förbundsrepubliken Den som avsägs för Skandinavien har ännu ej beslutats, men väl Tyskland. utretts. Betänkandet ”Genbank för jordbruk och trädgärdsnäring” (Ds Jo 1975: 5) övervägs f. n. av regeringen. _ Enligt utredningens förslag, som behandlats positivt av remissinstanserna, skall en svensk genbank med skandinavisk anknytning förläggas till

282 Kulturväxtemas genetik och förädlingsteøri SOU l978: 23

statens centrala frökontrollanstalts institution i Lund. Det är viktigt att denna anläggning snarast kommer till stånd och att den ställs under kvalificerad ledning.

och 283

SOU 1978: 23 Kulturväxternas genetik förädlingsteori

1 1.16 Genetisk variation, växtförädling och datorer:

ett tilllämpningsexempel

doktor föreståndare för det cytologiska la-

Av filosofie Stig Blixt, boratoriet vid Weibullsholm, Landskrona

De förädlingsmetoder som hittills använts har i allmänhet grundats på resultaten av preav praktiska erfarenheter. Vi kan nu förutse den dag då ett komplett system för att utveckla cisa vetenskapliga metoder kommer att ha utarbetats. Den tid det tar och genomföra dessa metoder kommer huvudsakligen att bero på oföretagsamheten eller företagsamheten hos dem, som handhar medlen att understödja detta slags aratt bli långsambete. ty utan tillräckliga resurser kommer framstegen nödvändigtvis forskare mare än om väl utmstade institutioner stode till förfogande för välutbildade som finge adekvat ersättning.” (Från Lock, R. H. 1906. Recent progress in the - London, John Murray, 1906.) study of variation, heredity and evolution.

Denna Locks utsago, delvis en truism, har inte förlorat i aktualitet på sjuttio år. Växtförädling är alltfort till stora delar en process baserad på prakoch kommer delvis alltid att så förbli. Men Lock tisk erfarenhet säkerligen menade som många andra efter sekelskiftet i entusiasmen över också, Mendels att med erforderliga genetiska kunskaper om växtmateresultat, tillsammans kunna konstruera en rialet borde förädlaren och genetikern förädlingsprocess”. Eftersom man kände de ingående precis vetenskaplig och deras samverkan, skulle man mera precist kunna komponenterna förutsäga resultaten och isolera önskade sorter. variationens Å andra Men Lock underskattade den genetiska potential. sidan var - och är - hans sätt att se problemen otvivelaktigt logiskt: DNA i en cell är, för en viss organism, en och densamma och Mängden därmed också - i stort sett - antalet arvsanlag (vilket Lock inte gärna då kunde veta); därför borde också komplett kunskap om systemet teoretiskt och flödet i kunna uppnås; och, givetvis, ju mera vi vet om komponenterna en process, ju större är sannolikheten för att vi genom att påverka komponenterna eller flödet skulle kunna påverka resultaten av processen i fråga. I industriella processer är detta tänkesätt rutin, det är så att säga procesmateria år oändligt mera komplex än varje sen i sig själv. Men biologisk tänkbar industriell process. Kan vi över huvud taget tänka oss att vi närmar oss den kunskapsnivå om de biologiska komponenterna och proces-

serna, som är nödvändig för en processkontroll? Något svar kan man nainte komma med, men frågeställningen är viktig med många olika turligtvis tillämpningar och perspektiv, varav en del är mindre tilltalande. vi skall se den del av forskningen vid Wei- Det är mot denna bakgrund bullsholm, som rör utvecklingen av dator-system, genetisk kartläggning Systemet omfattar särskilt och genbank, med Pisum som modell-organism. av information vid insamling, inproblem som rör lagring och utnyttjande bevarande, lagring, forskning och praktiskt utnyttjande av geneducering, med ett ord, den totala genbanksproblematiken. Ett av måtisk variation, len är därvid att få maximal kontroll av växtförädlingsprocesser.

284 Kulturväxternas genetik och

förädlingsteori

Inducering eller insamling av genetisk variation?

Sannolikt kan man endast räkna med en ursprunglig källa för genetisk variation vid tillkomsten av nya nukleotidsekvenser, nämligen mutation (i vidsträckt bemärkelse). Mutationer kan isoleras på två sätt, dels genom att insamla spontant uppkomna, gamla mutationer som överlevt kampen för tillvaron under evolutionens förlopp och således finns i naturliga populationer, dels genom att insamla just nu inträffade fall, eller spontana inducerade. Praktiskt sett skiljer sig dessa två typer ofta därigenom att äldre“ överlevande mutationsfall utgör till en naturlig eller articifiell miljö anpassade typer, där det kan vara svårt att isolera och avgöra den enskilda efgenens fekter. l fråga om spontana eller inducerade mutationsfall av nytt urpsrung kan man ofta relativt klart avgränsa effekten av den muterade genen genom att den ursprungliga genotypen står till förfogande som jämförelse. Överlevnadsvärdet av genen i olika genetisk bakgrund och i samspel med andra gener kan å andra sidan vara svårt att bedöma och får och erfarenhetsmässigt experimentellt klarläggas. Att bevara och hämta information ur existerande samlingar av genetisk variation bör utan tvekan vara en uppgift för en genbank. Weibullsholms Pisum-genbank, påbörjad omkring 1930, är en av de äldre genbankema i världen men också en av de mera specialiserade.

Bevara, lagra och kartlägga genetisk variation

Pisum-genbanken omfattar f. n. c:a 2000 linjer, långtidsförvarade under - 18° C i ordinära butiksfrysboxar, med fröet förvarat i vanliga frysplastpåsar. Resultatet av tio års förvaring visar att ännu ingen sänkning av grobarheten inträffat. Materialet är uppdelat i tre kategorier och två klasser. Kategori E (= ekotyp) utgörs av kollektioner, vildpopulationer etc., vilka är genetiskt heterogena och där det är av vikt att behålla den genetiska variationen. Kategori V (= varietet) utgöres av sorter, där man söker bevara deras karakteristika. Kategori L (= linje) slutligen, består av rena linjer. Klass H (= heterozygot) innehåller E, V och L-linjer med gener som medför sterilitet eller letalitet, vilket kräver att generna bevaras i heterozygot tillstånd. Klass K (= konstant) är övriga material. Odlingsmässigt krävs olika behandling av kategorier och klasser. Varje linje, sort eller en population genomgår standardobservation omfattande bedömning av 368 gener (av vilka dock flera är osäkra) och 32 metriska karaktärer. Utanför standardobservationen bedömes cza 200 mutationstyper och kromosomstrukturer, ett flertal biokemiska karaktärer m. m. I stort sett är samtliga linjer fotografiskt eller grafiskt dokumenterade. Arbete pågår kontinuerligt för att öka informationen om material som ingår i genbanken, exempelvis genom undersökning av olika karaktärers ned-

ärvning, utökning av genkartan m. m. Detta arbete omfattar även heterosisundersökning och konventionell kopplingsanalys av gener som styr kvalitativa egenskaper. Inom kort kommer det troligen att utökas till att om-

och 285

SOU 1978: 23 Kulturväxternas genetik förädlingsreori

fatta även kopplingsanalys av polygent betingade kvantitativa egenskaper som avkastning och proteinhalt. För att hantera den mycket stora informationsmängd det här är fråga om har ett system utarbetats på Wang 2 000 minidator. Från år 1974 har på två i stort sett och ett halvt år ett integrerat system vuxit fram som omfattar med tillhörande forskning. Grundinformationen hela driften av genbanken för fáltkartor, såningslistor. bedömningslistor m. m. lagras år från år på och tillåter framkallskivminne på ett sätt som kräver ytterst litet utrymme sortering och utskrift snabbt och när som helst, på bildning, sökning, utan svårighet skärm eller papper. Vidare kan hela genbanksinformationen listas, sorteras och statistiskt bearbetas. Kopplingsanalyser upp till 5fås automatiskt med all tillhörande statistik. Dokumentepunktsanalyser etc. finns inarbetade. Planering av korsningar kan utring, publikationer tillgänglig. För närföras med större delen av information ögonblickligen varande har exempelvis största delen av alla sedan sekelskiftet publicerade klyvningstal införts i databanken. Även program för litteraturbehandling föreligger färdiga. Begränsningen i systemet är f. n. i stort sett indatakapaciteten, som beror på otillräcklig tillgång till personal och indata-kanaler.

Praktisk tillämpning

Som en första modellstudie för utnyttjandet av dator-systemet i ett förädvaldes en drastisk omstrukturering av ärtplantan i riktning lingsprogram till monokultur och högmot en mer gräs-lik typ, dvs. en planta adapterad I sin nuvarande form är ärtplantan en klättrande rangradig mekanisering. I själva verket har kultursorterna till sin ka anpassad till en blandkultur. sig från vildformen. Som morfologiska byggnad ej nämnvärt avlägsnat mest avancerade får betraktas vissa former av konservärter, vilka med avskiljer sig från vildformema huvudsakliseende på den grövre morfologin i generna a, le och r. dvs. de är vitblommiga, låga gen genom recessivitet och har skrynkliga frön. den i data-banken lagrade informationen Inledningsvis genomsöktes av vissa nyckel-egenskaper, såsom stråmed avseende på beñntligheten samlad terminal blomställning, styvhet, långa smala blad, enkel bladskiva, Dessutom söktes blomning och hög proteinhalt och avkastning. öppen drastisk reducering av bladyta. Intressant nog fanns material som innehöll flera av de önskade karaktärerna. Dessa kontrolleras av förut kända och bearbetade gener, exempelvis fa och fas för terminala blomställningar, dt, pr och pre för reducerade blomskaft, uni för enkelt blad m. fl. bak- Flera var dock helt nya, med ej eller i ringa grad utredd genetisk mer förvedad stjälk, vilket skulle kunna bli grunden till grund, exempelvis Denna karaktär har under tiden visat sig betingad av en enkel stråstyvhet. recessiv ej utredda är exempelvis karaktärerna höstgrogen rms. Ännu ning, begränsat huvudskott och utveckling av sidogrenar som primärskott. Vidare är det intressant att av femton framsökta egenskaper visade sig ej mindre än fem vara betingade av inducerade och två av spontana mutationära hälften. Inducerade och spontana mutationer ner, dvs. tillsammans

286 Kulturväxtenzas och

genetik förädlingsteori SOU 1978: 23

utgör dock långt mindre än hälften av linjerna i genbanken, dvs. när drastiskt nya egenskaper söktes, dominerade inte oväntat inducerade och spontana mutationer i det framplockade materialet. Detta innebär emellertid också att egenskaperna befinner sig isolerade i olika linjer och måste kombineras genom ett antal korsningar. Detta arbete pågår. Givetvis föreligger risk för att många av dessa gener kanske aldrig kan kombineras med bibehållande av tillfredsställande vitalitet och avkastning. Det är emellertid hoppingivande att i mycket närstående leguminos-släkten, exempelvis Lathyrus, andra arter har genomgått en delvis liknande evolution. Så t. ex. L. nissolia som till växten är förvillande lik ett gräs, t. o. m. så långt att grässtråets leder finns imiterade.

Kulturväxtemas och förädlingsteori 287

genetik

11.17 förädlingsteori och genetik

Trädgårdsväxternas

Av doktor Gösta Carlsson, föreståndare för trädgårds-

agronomie

växtavdelningen, Sveriges utsädesförening, Hammenhög

Svensk förädling av trädgårdsväxter har aldrig varit självförsörjande gelnsatserna i växtförädlingen har nom försäljning av utsäde till yrkesodlare. baserats inte bara på försålda fröer och plantor utan också på den totala försäljningen av trädgårdsförnödenheter till amatörer och yrkesodlare ensåledes en rad sidoprodukter. I dagens läge är ett sådant förfaringssätt ligt författarens mening olämpligt och bör ändras. beräknade att den direkta konsumtionen av Statens jordbruksnämnd köksväxter och därav framställda produkter år 1971, då den senaste Sva-

lövsutredningen kom till, hade ett värde av 1270 milj. kr. Detta borde ha för köksväxternas förädling, om man bevarit ett gynnsamt utgångsläge och konsumenternas synpunkt. Pritraktar den både från producenternas serna på köksväxtutsädet är emellertid låga i förhållande till produktions- Hela den svenska värdet, väsentligt lägre än för många jordbruksväxter. handeln med köksväxtfrö till yrkesodlare är värd omkring 7 milj. kr. En insats i växtförädling är därför inte särskilt givande - hur betydelsefull den

än må anses vara, sedd från samhällets sida. har de olika växtförädlingsföretagen ofta överdril tidigare utredningar Samtidigt har vit sina ekonomiska insatser i trädgårdsväxternas förädling. verksamheten ner. Således var den svenska investeemellertid trappats av köksväxter 1969 mindre än 50 % av 1963 års inringen i växtförädlingen vidkomvestering. Förhållandet var alls inte bättre för prydnadsväxtemas mande. För grönytegräsens del har däremot inte någon sådan utvecklings-

tendens märkts. har ej lämnat exakta uppgifter om sina växtförädlings- Utsädesföretagen vilket har lett till felbedömningar vid remissinsatser på trädgårdsområdet t. ex. klart av remissyttrandena över 1971 behandlingarna. Detta framgick officiell känneårs Svalövsutredning. Man ägde helt enkelt inte tillräcklig dom om den svenska handeln med trädgårdsutsäden, den svenska förädoch de förändringar som skett eller planerats lingen av trädgårdsväxter inom utländsk växtförädling. Därigenom hindrades en riktig bedömning, för växtförädling av trädgårdsdå det gällde att utforma den organisation bästa sortmaterialet. växter, som kunde ge svensk odling det för framtiden Det råder därför inget tvivel om att forskningen ifråga om trädgårdsväxhar sackat efter högst betänkligt och att snabternas genetik och förädling måste vidtas. En ytterligare försening ävenba åtgärder till en förbättring tyrar den framtida lönsamheten. De klimatiska för svensk köksväxtodling är i och för förutsättningarna avviker från andra länsig alls inte dåliga, även om de i många hänseenden är en klar tillgång, men endast under ders. De långa ljusa sommardagarna förutsättning att odlingsmetoder och sortiment anpassas till detta specifika De sämre ljusförhållandena under vinterhalvljus- och temperaturklimat. året missgynnar visserligen växtodlingen, men även under denna tid är En första förutsättning för inom flera växtslag en god anpassning möjlig. sorter. Världsekonomisk odling är nämligen tillgången på väl anpassade

288 Kullurväxtemas genetik och firädliugsteori SOU 1978: 23

sortimentet kan ifråga om sin lämplighet för odling under olika förhållanden (en viktig forskningsuppgift att närmare utreda) delas i två grupper. sorter med bred anpassning till varierande klimatiska och sorbetingelser ter med snäv ekologisk anpassning. Sorter av den första gruppen har gärna en lägre men jämnare avkastning med relativt låg årsvariation. De sorter som tillhör den andra gruppen kännetecknas däremot ofta av hög avkastning i vissa bestämda områden men med stor årsvariation. En nära samforskning av växtförädlare, genetiker och fysiologer är nödvändig. Några specifika exempel må förtydliga detta. Lökbildningen hos kepalöken induceras genom ett fysiologiskt samspel av ett bestämt dagantal, daglängden och temperaturen. Vissa sorter har en bred, andra en mycket låg tolerans mot ogynnsamma förhållanden inom detta samspel, t. ex. vid sen vår. En äldre sort, Zittauer, tidigare odlad i hela norra Europa, är mycket tolerant och har ringa årsvariation men avkastar alltför användas lågt för att kunna i dagens odling. De moderna holländska sorterna är under goda år högt avkastande men är dåligt toleranta med stor årsvariation. både vad avkastning, kvalitet och hållbarhet beträffar. Vissa nya svenska sorter ger högre skörd och visar samtidigt god anpassning. Ett annat exempel: Kinesisk kål (eller sallatskål) har under senare år fått en starkt ökad konsumtion inom landet. är Egen omfattande produktion därför önskvärd. Denna kålart är emellertid en s. k. långdagsväxt som under svenska daglängdsförhållanden och vid under 13° C temperaturer blommar utan huvudbildning. Det är därför att med sådd före den omöjligt l5juli producera saluduglig vara av tillgängligt material. Dagsneutrala sorter är därför önskvärda. l omfattande utländska sortiment eller ingenom ducerad mutation (såsom hos korn) borde kunna lämpliga genotyper upp- Ietas eller framställas. Hos flera växtslag behövs en förbättrad till korta anpassning dagar och ogynnsamma ljusförhållanden under höst och vår. Under april, maj och juni importeras stora mängder isbergssallat trots att det då råder god tillgång, t.o. m. överproduktion på vanlig sallat. är mera Isbergssallaten ljuskrävande än vanlig sallat och kan inte odlas under glas på vår och höst. Förädlingsarbete, i samverkan med lämpliga forskningsinsatser, skulle säkerligen göra det möjligt att komma förbi dessa svårigheter. Huvuddelen av förädlingen av trädgårdsväxter i Europas länder bedrivs med inriktning på den nationella produktionen. Man måste därför räkna med att förädlade sorter av de olika arterna får en allt bättre till anpassning respektive länders klimatförhållanden och odlingsteknik. Odlare i länder utan egen växtförädling kommer därför i ett dåligt utgångsläge. Detta gäller framför allt vid starkt avvikande klimatiska förhållanden och en odlingsteknik som av olika skäl, t. ex. sociala, är annorlunda. En viktig faktor i framtidens svenska växtförädling är en intensifierad anpassning av sortmaterialen till nya odlingsmetoder, mekanisering och rationalisering. Härvid erfordras ett intimt samarbete, utan motonödiga sättningar, mellan representanter för genetik, fysiologi och teknik. Den svenska av kepalök, odlingen för att igen exemplifiera med denna växtart, är den högst mekaniserade i Europa. Löken passerar från upptagning till paketering inte mindre än åtta gånger genom och över rörliga delar

l

K ulturväxterrtas genetik och förädlingsteori 289 S()U 1978: 23

i maskiner. Detta utgör en hög påfrestning på lökens skal och leder till ett stort bortfall hos sorter med dåligt skal. Växtförädlingens inriktning på god hållbarhet hos skalet är därför av väsentlig betydelse. Ett liknande behov av mekanisering finns hos gurkor för konservindustrin. där mer än 50 (72 av produktionskostnaderna utgöres av skördekostnader. Av utslagsgivande betydelse för odlingens framtid är nya sorter anoch rationaliserad skörd. Viktiga mål i passade just för högmekaniserad förädlingsarbetet är en koncentrerad fruktsättning, sent inträdande guloch framför allt s. k. partenokarpi (fruktsättning utan frömognadsstadium bildning; en fysiologisk analogi till apomixisföreteelsen). Detta arbete anses av industrien så viktigt att den förklarat sig beredd att ge ekonomiskt stöd. Liksom hos sockerbetor är även hos rödbetor framställning av monogersorter av betydelse för odlingens framtid. Detta innebär ett ma (enfröiga) som med en intensifierad insats har alla möjligheter att utvecklingsarbete lyckas. Hos samtliga köksväxtslag torde man kunna prioritera en förbättrad anoch rationaliserade odlingsmetoder. Därpassning till högt mekaniserade vid är också resistensförädling - med resistensgenetiken - av utomordentlig betydelse. liksom den är hos jordbruksväxterna. Växtförädling utan resistensgenetik är numera omöjlig. l vissa fall kan man visserligen sig utländska förädlares sorter. I många fall - och antalet tillgodogöra ökas stadigt - rör det sig emellertid om för vårt land specifika arter och raser av parasiterna. l anslutning till resistensproblemen må betonas att framtidens växtförädling måste ägna väsentligt större uppmärksamhet åt olika kvalitetsfråtill produkternas utseende och konsistens, som hittills mest gor. Förutom uppmärksammats, har förädlingen också att ta hänsyn till smak och näringsvärde. Det är utan tvivel möjligt att genom kombinerat fysiologisktgenetiskt arbete framställa sorter som bättre utnyttjar nordiska ljusförhållanden med en ökad produktion av torrsubstans, socker och fruktsyror som följd. Även om de olika köksväxtslagens näringsvärde nu alltmera diskuteras, är det alltför sällan som sortskillnaderna beaktas. Ju större del köksväxterna får i den svenska matkonsumtionen desto viktigare blir detta spörsmål. En förädling mot ett högre näringsvärde kommer att bli alltmera betydelsefull. l det föregående har särskilt köksväxtema beaktats. Det må här framhållas att både förädling av grönyte- och prydnadsväxter är i behov av starkt ökade insatser. Härvid kommer givetvis problem rörande anpassning, mekanisering och resistensproblem likaledes med i bilden. En fortsatt utveckling på dessa områden kan inte påräknas med mindre än att förädlingsteoretiska och genetiska problem bättre tillgodoses. Spontana och inducerade mutationer, liksom en planmässig genrekombination och polyploidisering, kommer här in i bilden.

l9

290 Kulturväxternas genetik och förädlingsteori SOU 1978: 23

11.18 Förädling av Rubus- och Vaccinium-slåktenas

bärväxter i Finland

Av professor Jaakko Säkö och docent Heimo Hiirsalmi, Trädgårdsforskningsanstalten, Piikkiö, Finland De till finska förhållanden anpassade bärväxterna bildar en relativt heterogen grupp bestående av både inhemska och införda arter. De motsvarar sällan praktikens krav. Även om de nöjaktigt lämpar sig för odling, kan man med moderna förädlingsmetoder säkerligen avsevärt förbättra deras egenskaper. Trädgårdsforskningsanstalten. i vars program det ingår att prova bärväxter, har för sin del strävat att utveckla förädlingsverksamheten inom den ifrågavarande växtgruppen med särskild hänsyn till finska förhållanden. I denna verksamhet har tillämpats metoder som visat sig fördelaktiga inom växtförädling i allmänhet och bärväxtförädling i synnerhet. Här kan man särskilja fem huvudriktningar: klassisk växtförädling, artkorsningsförädling, polyploidiförädling, heterosisförädling och mutationsförädling. Vid trädgårdsforskningsanstalten har följande bärväxtsläkten ingått i förädlingsverksamheten: Ribes, Fragaria, Rubus, Vaccinium och Hippophaé. Framförallt inom släktena Rubus och Vaccinium har huvudsakligen genom artkorsningsförädling anmärkningsvärda resultat uppnåtts.

Rubus-släktet inledande skede. - Förâdlingens Förädlingsarbetet inom Rubus-släktet påbörjades vid trädgårdsforskningsanstalten åren 1939 och 1940 med försök att korsa hallonsorter (R. idaeus) med olika stammar av åkerbär (R. arcticus). Avsikten med dessa korsningar var att utveckla en bärväxt, som förenade åkerbärets för likörframställning värdefulla arom med hallonets fördelaktiga odlingsegenskaper, framförallt dess skördesäkerhet. Resultatet av artkorsningen var fyra frön hos en hallonsort, vars ursprung inte med säkerhet kunnat fastställas. Som pollinator hade en åkerbärsstam från Maaninka i norra Savolax använts. Ett av de fyra fröna grodde. Den härvid uppkomna korsningsplantan har sedermera upprepade gånger förökats vegetativt. Den är till de flesta av sina yttre egenskaper en mellanform av hallon och åkerbär. Detta gäller också bärens arom. Det beklagliga är emellertid att denna Fpkorsning är höggradigt steril. Trots att den blommar rikligt från mitten av juni ända till senhösten utvecklas först vid slutet av sommaren ett litet antal bär med några få delfrukter. Trots denna höga sterilitet är det cytologiska beteendet tämligen regelbundet, ty i flertalet meiosdelningar är kromosomparningen fullständig. Härvid uppstår sju kromosompar (bivalenter). Vardera ursprungsarten är diploid med kromosomtalet 14. Steriliteten härrör alltså endast till ringa del från störningar i kromosomparningen. Den huvudsakliga orsaken är att ståndarknappar och frömjöl skadas av torka under sommaren och befruktning blir omöjlig. På hösten, då luftfuktigheten tilltar, utbildas enstaka frukter. Detta beteende, som tydligen nedärvts från åkerbäret, kallas säsongsterilitet och beror på ogynnsamma genkombinationer.

SOU 1978: 23 Kulturväxternczs; genetik och förädlingsteori 291

Av de fåtaliga, efter fri pollinering uppkomna fröna av F,-generationen utvecklades de första avkommeplantorna år 1946. Steriliteten har i andra generationen (F2) till stor del övervunnits genom att de ogynnsamma genkombinationerna har spjälkats l Fz-generationen liksom i senare avupp. återfinns åkerbärsaromen endast hos ett fåtal indivikommegenerationer der, dock även här i obetydlig grad. Däremot påträffas förutom hallonsmaken helt nya, ofta förvånande smaknyanser. Det är tydligt att åkersbärsaromen nedärvs ett komplicerat gensystem som spjälkas i korsgenom ningsavkommorna. Antalet hybridavkomlingar har numera avsevärt förökats. År 1952 uppnådde för första gången bärbildningsstadiet i Fz- och Fs-generationerna stor skala, och en mängd individer kunde väljas ut, som till skörd, bärstorlek och arom föreföll synnerligen lovande för fortsatt förädling. Åkersbärsarom hos en del individer, ehuru tämligen sällsynt och i växpåträffades lande grad. Dessa typer har förökats vegetativt och har fått benämningen åkerbärshallon. - framträdde Åkerbärshallon som odlingsväxt. Åkerbärsaromen tydliav Fa-generationen som sedermera förökades vegetagast hos ett individ tivt. Denna förädlingsprodukt erhöll namnet Merva och har fått industdetta kan bären användas bl. a. som råvara för rins godkännande. Enligt framställning av åkerbärslikör. Förädlingsprodukten påminner till Växtsättet om hallon men är ungefär hälften så hög och betydligt sirligare. Tyvärr är sortens avkastning låg, med betydande variationer olika år. Bärstorleken är något större än vildhallonets men skörden, också de bästa åren, endast ungefär 10 kg/l00 m2. ”Merva” har vid pollineringsprov visat sig självsteinte så fullständigt som åkerbär och dess Fl-korsning. Mervä ril, ehuru har inte släppts ut i handeln, men den utgör i varje fall ett utomordentligt etappmål, som förutom vid trädgårdsforskningsanstalten också i Sverige med framgång använts i fortsatta korsningar. Vid anstalten har de senaste åren undersökningar på nytt upptagits i samband med förädlingen av åkerbärshallon och ett program för att utveckla ännu bättre sorter har gjorts upp. Nya korsningar och självpollineringar på utvalda individer utförs varje år. Framförallt har intresset koncentrerats till återkorsning med hallon. Den mest lovande Fphybridemas är tillsvidare den år 1962 utförda korsningen “Malling Promise produkten x Mervä. Efter otaliga försök har det också lyckats att upprepa primärmellan hallon och åkerbär. Korsningen gjordes år 1973 och mokorsningen härrörde från åkerbärsstammen på Tervaranta gårds strand i derplantan Maaninka med Ottawa-hallon som pollinator. En ny korsningsplanta erhölls. Av korsningen Malling Promise x “Merva” har de tre mest lovande förädlingsprodukterna utvalts för fortsatta undersökningar. Till sin morfologi påminner de i hög grad om hallon; deras höjd och Växtsätt samt skotbladens och blommornas form och storlek är helt hallonlika. Också tens, bärstorleken är i klass med hallonets och skörden motsvarar medelskörden hos hallonsoner. De senaste åren har biokemiska undersökningar utförts för att klarlägga aromämnenas sammansättning hos åkerbär, hallon och deras korsningar. Man har isolerat 60 olika ämneskomponenter hos åkerbär. Härvid ungefär

292 Kulturväxternas genetik och förädlingsteori SOU 1978: 23

har det klarlagts att bären från de tre ovannämnda mest lovande förädlingsproduktema i hög grad liknar åkerbär i fråga om aromens kvalitativa sammansättning. Åkerbärets viktigaste aromkomponenter hör nämligen också till huvudkomponenterna hos åkerbärshallonet. Trots denna kvalitativa likhet har det uppdagats att åkerbärets mest framträdande komponent, mesifuron. endast i ytterst små koncentrationer uppträder hos åkerbärshallon. Å andra sidan saknas en mängd för hallon utmärkande föreningar. Åkerbärshallon innehåller endast mycket små mängder av de från hallon nedärvdajononerna och dihydrøjønonerna. Sá t. ex. ingår de för hallon typiska, starkt doftande och smakande flyktiga alfa- och beta-jononerna i åkerbärshallonets bär till högst l % av den mängd som finns i hallonets bär. De nya förädlingsprodukterna av åkerbärshallon kan med full rätt anses bilda en ny bärväxtart, vars bär avviker från såväl åkerbärets som hallonets. De är välsmakande, friska och syrliga och lämpar sig för fryskonservering, framställning av saft och sylt osv. Industrin använder åkerbärshallon främst för likörframställning. Trädgårdsforskningsanstaltens förädlingsarbete för att utveckla den nya bärväxten. åkerbärshalløn, har nu nått fram till praktisk tillämpning. Den mest lovande korsningsprodukten av Malling Promise” x Merva har

våren 1975 släppts ut till allmän odling under sortbeteckningen HeijaIK

Jämförande försök kommer emellertid att fortsätta för att klarlägga andra lovande produkters odlingsvärde. Man kommer också att fortsätta arbetet med artkorsningar och återkorsningar för att utveckla allt fler värdefulla sorter. Korsningar mellan åkerbär och alaskahallon. - Åkerbär är ett värdefullt naturbär, hos vilket redan odlingsförsök lett till praktiska resultat. Förädlingsarbetet hos åkerbär i Finland har emellertid omhuvudsakligen fattat jämförelser mellan olika viltväxande populationer samt ett antal korsningar mellan de bästa stammarna. Två ur naturpopulationer utvalda sorter, Mespi och ”Mesma, släpptes ut i handeln år 1972. Trots att âkerbäret är känt för sina aromatiska bär har det en serie egenskaper som tycks göra en ekonomiskt lönsam odling omöjlig. Avkastningen och bärstorleken måste ökas, bärmognaden synkroniseras och självsteriliteten elimineras. Förutsättningar för detta torde knappast finnas vid förädling inom arten själv. Förutom med hallon har åkerbär kunnat korsas med den i Alaska viltväxande arten alaskahallon (R. stellatus), som påminner om åkerbär. Härigenom har förädlingar åstadkommits som i flera avseenden är överlägsna de odlade âkerbärssortema. Denna nya bärväxt under utveckling är frodigare och mera storväxt än åkerbäret. Skörden under kortare tid mognar och är större. Bären är tämligen stora, smaken mycket tilltalande och aromen endast något mildare än åkerbärets. Detta har även bestyrkts av biokemiska undersökningar. Sannolikt kommer detta förädlingsarbete att leda till praktiska resultat.

Vaccinium-släktet Förädling av buskblåbär. - Det åren 1908-09 påbörjade förädlingsarbetet

och 293

SOU 1978; 23 Kulturväxternas genetik förädlingsteori

har resulterat i en av USA:s viktigaste bärväxter, inom Vaccinium-släktet buskblåbäret (highbush blueberry). Till Finland och trädgårdsforskningsvåren 1947. Av de hittills över trettio anstalten infördes de första plantorna har June och ”Rancocas” visat de tveklöst bästa odprovade sorterna

lingsegenskaperna. av buskblåbär har emellertid, oberoende av vilken sort som an- Odling vänts, i våra nordliga klimatförhållanden inte kunnat bringas till en ekonomiskt lönsam nivå. l odlingstekniskt avseende är buskblåbäret överlägset Vaccinium-arterna busklika växtde nordeuropeiska genom sitt kraftiga, sätt och sin delvis härav beroende höga avkastning samt de plockningsbebärformationer. De främjande faktorerna stora bär och stora, klasliknande nackdelarna samt den allmänt förekomstörsta är svag vinterhärdighet som förorsakas av svampen Fusicocmande skottsjukan, blåbärskräfta, cum putrefaciens. dessa nackdelar har systematiskt förädlingsarbete be- För att motverka drivits Vaccinium-arter med buskblåbär. med sikte på att korsa inhemska med odon (V. uliginosum), som Av de nordiska arterna har detta lyckats kromosomtal som buskblåbär, 2n = 48. De första har samma tetraploida mellan odon och buskblåbärssortema “Rancocas och korsningarna “Pemberton gjordes sommaren 1961. Fastän korsningarna gjordes i bägfrön bara i de fall då odon utgjorde moge riktningarna erhölls groende odonets till förädling av derplantan. Denna plan att utnyttja genmassa buskblåbär har tillämpats sedan sommaren 1965 genom fortsatta nya primed buskblåbärssorter. Härvid märkorsningar och lyckade återkorsningar har buskblåbäret fungerat som både moderplanta och pollinator. av avkomman har visat att Fl-individema från Ingående undersökningar vardera föräldraarten har erhållit arvsfaktorer, vars samverkan tar sig ut-

olika sätt. I de flesta egenskaperna är individerna tydliga tryck på mycket Å andra sidan händer det att någon individ i mellanformer av föräldrarna. starkt liknar endera föräldern och t. o. m. överen eller flera egenskaper träffar dennas normtal. I återkorsningsavkomman är egenskapsvariationen avsevärd och ofta större än i Fçavkomman. I genomsnitt står återkors-

ningsavkomman närmare buskblåbäret än odonet. större och

Odonets och buskblåbärets Frindivider är på plantstadiet

livskraftigare än de samtidigt ur föräldraarternas frön uppkomna plantorna. Man kan alltså konstatera att en avsevärd hybridstimulans föreligger. flera individer och en del lnnan de uppnått full tillväxt försvagas emellertid av dem dör. Fçindividernas meios har visat sig vara förvånande regelbunmed bär som endast innehåller ett fåtal elden. Trots detta påträffas rikligt är frönas grobarhet låg. I odonets och ler som rentav saknar frön. Därtill buskblåbärets Fl-individer uppträder alldeles tydligt sådana för två avlägssom med tiden förorsakar alla na arter ogynnsamma genkombinationer, störningar och visar sig i försvagad livskraft. Som följd härav sjunmöjliga och skördeutbytet. I Fl-avkomman har inte ett enda ker vinterhärdigheten av betydelse för praktisk bärodling kunnat uppletas. exemplar Genom att återkorsa med buskblåbärssorter har de ogynn- Fl-individer samma genkombinationerna åtminstone delvis splittrats upp. Härigenom i vilka buskblåbärets vinterhar det uppstått en del rätt lovande individer, och resistens mot blåbärskräfta något förbättrats, medan reslighärdighet

294 Kulturväxtenzas och

genetik jförädlingsttlori SOU 1978: 23

heten och skördens storlek och kvalitet nöjaktigt bibehållits. Återkorsningsavkomman kan planteras tätare per areal än de storvuxna buskblåbärsindividerna. l praktiken torde därför inte skörden ligga markant under buskblåbärssorternas. De individer som uppvisar de gynnsammaste genkombinationerna ger anledning att tro att man också i Finland kan uppnå praktisk odling av buskblåbär genom att använda av odonets arvsfaktorer förstärkta. till nordiska förhållanden anpassade nya sorter. Användning av blåbär och lingon iförädling. - Av det inhemska blåbäret lyckades man är 1962 genom colchicinbehandling åstadkomma en tetraploid individ. Den har bredare och tjockare blad och är något kraftigare än det diploida blåbäret och blommar ungefär en vecka tidigare. Dess fertilitet är emellertid mycket låg. Hittills har endast något enstaka förkrympt bär utbildats. I ett sådant bär som bildades år 1972 fanns två små frön. av vilka det ena bragtes att gro. Den uppkomna plantan var emellertid inte

livsduglig. Genom att pollinera buskblåbärssorter med det tetraploida blåbäret uppkommer regelbundet bär som innehåller några frön. Endast ett fåtal av dessa har grott och utvecklats till plantor. På grund av sin svaga och långsamma tillväxt kan de emellertid inte tillmätas något odlingsvärde. Dessa försök visar dock att det inhemska blåbäret förutom för buskblåbärsförädlingen också självt kan få betydelse, om man kan utveckla produkter som bättre än nuvarande typer lämpar sig för odling i fält. De diploida arterna, blåbär och lingon (V. myrtillus och V. vitis-idaea), korsar sig någon gång i naturen och bildar en livsduglig avkomma. Korsningen är lätt att åstadkomma också på konstlad väg. Till trädgårdsforskningsanstalten har införskaffats naturpopulationer av denna hybrid från Sverige, Danmark och Storbritannien samt från den enda inhemska fyndplatsen i Björneborg. Undersökningar visar att fertiliteten i hög grad varierar. Alla stammar bildar emellertid bär och groende frön. Av korsningen hoppas man kunna frambringa fertila individer som skulle kunna korsas med buskblåbär eller andra tetraploida Vaccinium-aiter. Av lingon har till trädgårdsforskningsanstalten insamlats över hundra

högproduktiva naturstammar. Av dessa har de allra bästa utvalts för vidare undersökningar och korsningar. Odlingsförsök har visat att lingon trivs och ger tämligen god skörd under åkerförhållanden. För att underlätta

plockningen borde emellertid en mycket resligare växt skapas. Försök att korsa en rikskördig naturstam med en i norra Finland görs därför påträffad nästan en halv meter hög naturstam. Å andra sidan torde det vara möjligt att korsa lingon med t. ex. det amerikanska busktranbäret (V. mac- Om denna korsning är fertil kan den ge helt nya möjligheter. rocarpon). Också av lingon bör tetraploida former framställas för korsningar med andra tetraploida Vaccinium-arter.

SOU 1978: 23

1 Förkortningar och termförklaringar

Bilaga

Förkortningar

ASU Allmänna svenska utsädesaktiebolaget, Svalöv CIMMYT International Centre for the Improvement of Maize and Wheat, Mexico DNA Deoxiribosnukleinsyra (Deoxyribo-nucleic acid), den kemiska beståndsdelen i kromosomer och gener FAO Food and Agriculture Organization (of the United Nations), Rom IAEA International Atomic Energy Agency (of the United Nations), Wien IRRI International Rice Research Institute, Los Banos, Filippinerna LRF Lantbrukarnas riksförbund. Stockholm NJF Nordiska jordbruksforskares förening NKJ Nordiskt kontaktorgan för jordbruksforskning RNA Ribosnukleinsyra (Ribo-nucleic acid), form av nukleinsyra med sockerarten ribos i stället för deoxiribos (i DNA) SAREC Swedish Agency for Research Cooperation with Developing Countries, Stockholm SCF Statens centrala frökontrollanstalt, Solna SLR Svenska lantmännens riksförbund, Stockholm STU Styrelsen för teknisk utveckling, Stockholm SUF Sveriges utsädesförening, Svalöv SUFT Sveriges utsädesförenings tidskrift SVA Statens veterinärmedicinska anstalt UPOV International Union for the Protection of New Varieties of Plants, Geneve

(För en serie andra förkortningar på internationella förädlingsorganisationer, se s. 48.)

296 Bilaga I SOU 1978: 23

Termförklaringar

en grupp ofta komplexa kväveföreningar Alkaloider, i Växtriket, vanligen med en utpräglad fysiologisk verkan, sedan århundraden utnyttjade som mediciner och gifter. Exempel på en alkaloid är morfin, som isolerades ur opium för mer än 150 år sen. Andra alkaloider är t. ex. nikotin, kokain, kodein och stryknin.

AIl0(p0ly)pIoidi förekommer hos arter med förhöjda kromosomtal

uppkomna efter artkorsning (se vidare under autoploidi, polyploidi, diploid, triploid och tetraploid). Aminosyra - i alla äggviteämnen (proteiner) ingår s. k. aminosyror som de enklaste beståndsdelarna med en atomgrupp NH, och en atomgmpp COOH. Man räknar med att 20 olika aminosyror är essentiella (nödvändiga) för en organisms normala utveckling. Aminosyrorna binder varandra i långa kedjor till s. k. polypeptider, som i sin tur förenas till proteiner. Apomixis förekommer hos växt- (och djur-) arter som helt eller delvis har förlorat förmågan till könlig fortplantning och i stället förökas på vegetativ väg (med sticklingar, utlöpare och groddknoppar) eller från äggceller (och andra generativa celler) som utan befruktning utvecklas till embryoner och nya individ. Assimilera luftens kolsyra (koldioxid) ger tillsammans med vatten genom en serie kemiska processer upphov till kolhydrater (socker, stärkelse och cellulosa). Aut0(p0ly)pl0idi förekommer hos arter med förhöjda kromosomtal utan föregående artkorsning (motsats till a11o(po1y)p1oidi). Biokemi, en gren av kemi som vill förklara kemiska strukturer, funktioner och förlopp hos levande organismer. Biometri, en gren av statistiken som företrädesvis sysslar med levande organismer, deras lagbundna beteenden och fördelningar. Bioteknoløgi, hur produkter av levande organismer utnyttjas med hjälp av tekniska processer, bl. a. inom livsmedelsindustrin. Biotisk, med relation till levande organismer och deras produkter (se ekotyp). Cellära, vetenskapen om cellerna och deras uppbyggnad, också benämnd cytologi. För genetikern är de beståndsdelar i cellerna som har ärftlig funktion, t. ex. kromosomer, plastider och mitokondrier, av särskild betydelse. Cerealier, samlingsnamn för sädesslagen, vete, råg, korn, havre etc. Colchicin, starkt gift som erhålles från tidlösa, Colchicum autumnale, och åstadkommer att kromosomomtalen fördubblas (autopolyploidi) genom påverkan av kromosomemas delning. Cytogenetik benämnes den del av genetiken som speciellt sysslar med kromosomemas beteende, t. ex. hos artbastarder och polyploider. Cytologi, se cellära.

Denna termförklaring gör inte anspråk på fullständighet. Jmf. även A. Müntzing:

Arftlighetsforskning, Stockholm, LT:s Förlag, 1977: 502-519.

Bilaga I 297 SOU 1978: 23

Cvzoplzzsnza. den del av cellen som ligger utanför cellemas kärna med dess kromosomer. Också cytoplasman innehåller beståndsdelar av ärftlig natur, nämligen och mitokondrier, båda med generi DNA-trådar plastider eller DNA-ringar. är en organism, vars vegetativa delar har ett kromosomtal som Dip/uid är två gånger könscellernas hos släktets primitiva arter. En art eller ett släkte kan också ha polyploida representanter (se polyploidi etc.). Edajisk. med relation till ståndortens markförhållanden. t. ex. edafiska i motsats till klimatiska och biotiska ekotyper, med relation till ekotyper klimat och levande organismer. Ekotyp, växtarter (ibland också djurarter) är uppdelade i smärre populationer raser) som anpassats till bestämda yttre förhållanden (grupper, (edafiska. klimatiska och biotiska ekotyper). Embryo, ett ilercelligt stadium i en organisms utveckling före självstän-

dig existens. Entomologi. läran om insekter. Enzym - alla kända enzymer utgörs av äggviteämnen (proteiner) som katalyserar (ingriper i och påskyndar) kemiska reaktioner i den levande cellen. Enzymer som renframställts kan fungera även utanför den levande cellen. Episom. DN A-enhet med ärftlig funktion som hos bakterier (eller andra organismtyper) under vissa stadier är förenad med en bestämd region av en kromosom men också förekommer fri i cytoplasman utanför kromosom-DNA. Erukasyra, enkelomättad fettsyra som enligt djurförsök anses åstadkomma ökad frekvens av hjärtinfarkter. Genom växtförädling har den hos raps avsevärt kunnat nedbringas. Vissa flerhöga halten av erukasyra omättade fettsyror, t. ex. linolsyra, betraktas som essentiella (nödvändiga) för organismemas normala funktioner. term präglad av W. Johannsen (se genotyp). Den svenska be- Fenotyp, nämningen är företeelsetyp, dvs. en viss organisms utseende och beteende vid samverkan av genetiskt arv och miljö. En bestämd genotyp kan - t. ex. således - under olika miljöbetingelser ge en serie olika fenotyper, med avseende på höjd, blomningstid, blomfárg och fröstorlek. den process hos klorofyllförande organismer varigenom luf- Fotosynres, tens kolsyra (koldioxid) överföres till kolhydrater (socker, stärkelse, cellulosa). Fungicider, kemiska ämnen som förhindrar angrepp av eller dödar skadliga svampar. Fusion - används i olika bemärkelser, t. ex. fusion av könsceluttrycket ler till en befruktad äggcell, som ger upphov till ett embryo, eller fusion av celler (befriade från sina cellmembraner). I det sistnämnda falvegetativa cellemas krolet kan en ny individ uppstå med de vegetativa sammanlagda mosomtal. Därvid kan såväl en auto- som en alloploid uppstå. Berömd är den lyckade fusionen av celler från två Nicotiana- (tobaks-) arter, varvid en ny art med det sammanlagda kromosomtalet uppstod. Fysiologi, läran om växternas och djurens (inkl. människans) livsprocesser.

298 Bilaga I

Evtøtroner. klimathus specialbyggda för odling av växter under temperatur- och ljusbetingelser som på bestämt sätt kan ändras och regleras. Namnet präglades i samband med invigningen av den berömda fytotronanläggning som uppfördes av växtfysiologen Frits Went i Pasadena; en parallell till cyclotronen inom kärnfysiken. I Stockholm och Oslo finns nu skandinaviska fytotroner. Gammastrålning, liksom röntgenstrålning en elektromagnetisk strålningstyp med stark genomträngningsförmåga. Se vidare underjoniserande strålning. Gaskromatografi, modern metod inom kemin att identifiera och kemiskt bestämma ämnen i utomordentligt små mängder. Gen, arvsanlag. Uttrycket präglades först av dansken Johannsen, som därmed avsåg den minsta identifierbara enheten ärftliga för en bestämd egenskap eller funktion. Genbegreppet är numera vanligen sammankopplat med strukturen av DNA, dvs. den kemiska ämnesgrupp som förekommer i cellkärnans kromosomer, men även i bestämda organeller (kroppar) i cytoplasman som plastider och mitokondrier. Man talar om nukleär (nucleus = nedärvning cellkärna) i motsats till extranukleär eller plasmatisk. Den nukleära nedärvningen beror på gener belägna i cellkärnans kromosomer. Genetik, läran om arvets och nedärvningens mekanismer, samspelet mellan arv och miljö, organismernas variation och anpassningar, differentiering, evolution etc. Genotyp, den genetiska konstitutionen av en viss organism (en individ). Glycin, den enklaste aminosyran (kemiskt NHTCHTCOOH). Glukosinolat, sammanfattande term för en serie skadliga eller giftiga substanser som förekommer i rapsmjöl (och mjöl av andra oljeväxter) efter oljeextraktion. Växtförädling eftersträvar att minska eller förhindra bildningen av dylika ämnen. Haploid, könscellernas kromosomtal hos växt- och djurarter som inte är polyploida. Korn t. ex. har i cellerna l4 kromosomer men i regelmässigt könscellerna (pollenkorn och äggceller) endast 7 kromosomer. Plantor som framställts experimentellt eller uppkommit på naturlig väg och som har könscellernas kromosomtal kallas haploider. Havrecystnematod, Heterødera avenae, tillhör rundmaskar. gruppen Två raser av denna nematodart åstadkommer stora ekonomiska skador i landet. Förlustema har nyligen beräknats till ca 40 milj. kr. årligen. Angrepp av nematoden leder till skördenedsättning av i första hand havre och korn. Genom växtförädling finns numera havre- och kornsorter som är resistenta. Herbicider, en serie ämnen av olika kemisk konstitution använda ijord-

och skogsbruk som ”ogräsdödandd” medel. Åtskilliga herbicider, liksom

fungicider och insekticider (gemensamt benämnda pesticider), har visat sig carcinogena (cancerframkallande) och mutagena (ger ärftliga förändringar). Långtidseffektema av de vanligt använda herbicidema MCPA, 2,4-D och 2,4,5-T - i gruppen fenoxisyror - är ännu ej klarlagda. Föroreningar av s. k. dioxiner, framför allt i 2,4,5-T, är ytterst giftiga. en viss egenskaps nedärvningsgrad. Heritabilitet, - Begreppet gärna i dess engelska form heritability - används särskilt inom husdjursförädling

Bilaga 1 299 SOU 1978: 23

och inom statistisk och kvantitativ genetik. HøteravLs. sammanfattande term för hybridluxuriering eller hybridstimulation. av olika linjer, varieteter elett vanligt fenomen vid samkorsning ler arter. Heterosisförädling är en vanlig form av växtförädling hos åtskilliga kulturväxter. t. ex. majs, sockerbeta, trädgårdsväxter och skogsträd. H(!ér()Z)'g()f. en genotyp uppkommen efter korsning av två genetiskt olika individer. t. ex. efter korsning av individen AA med individen aa, båda lmnmqvgloter, som tillsammans ger en korsningsindivid, Aa, som är heterozygot och icke konstant i senare generationer (den klyver“). Histolqgi, läran om en organisms vävnadssystem och vävnader (bestämda grupper av celler i olika organ). Homogøn. ensartad. H0›n(›:_\g(›I, se under heterozygot. Hommn, en kemisk substans som bildas i en del av en organism eller i en viss cellvävnad och (hos djuren med blodet) föres till andra organ eller vävnader, där den får en specifik verkan. Hos växterna transporteras hormonerna med vätskeströmmarna. Vissa tillväxtämnen hos växter. auxiner räknas som hormoner. Hos djuren avsöndras hormoner och gibberelliner. t.ex. från sköldkörteln, bukspottköneln, hypofysen och könskörtlama. Hormoner och enzymer är två helt olika grupper av substanser. Hybrid-DNA. möjligheten att överföra gener (eller grupper av gener) från en arts DNA till en helt annan art, där genen (generna) infogas i den artfrämmande DNA-strukturen. Forskning om hybrid-DNA (s. k. genmanipulation) har vållat en våldsam vetenskaplig-social strid för och emot under senare år; många menar att genom dylika metoder helt nya virusformer skulle kunna bildas med enorma skadeverk- (eller primitiva organismer) vidkommande. För undersökningar av denna ningar även för människans kontroll komma att fastställas. typ torde regler för vetenskaplig-social Hybridstinzizløztion. se heterosis. agronomisk hydroteknik är vetenskapen om bl. a. vatten- Hydroteknik, reglering, dränering. konstgjord bevattning och invallning. Ideøtyp. morfologiska och/eller fysiologiska modeller enligt vilka odlade varieteter bör byggas upp för att kunna ge maximal avkastning. lnsekricider, kemiska ämnen som dödar insekter eller förhindrar deras fortplantning, ofta starkt giftverkande (se fungicider, herbicider). Biologisk bekämpning av insekter skeri allmänhet på annat sätt, t. ex. med hjälp av eller genom uppförökning av djurarter som s. k. fermnoner (luktämnen) förtär eller dödar insekten-skadegöraren i fråga (också parasitära svampar). Joniserande strålning, förutom gamma- och röntgenstrålning (se under är också andra strålningsslag, exempelvis neutronstrålgammastrålning) dvs. slår ut elektroner från en atom eller överför elekning, joniserande, strålning hör ultratroner från en atom till en annan. Till icke-joniserande violett strålning som likväl även den kan verka carcinogent och mutagent. Kloroplaster, de organeller utanför cellkäman som svarar för fotosyntesen. Kloroplasterna innehåller DNA (se cytoplasma). De har hos högre med inlagring av klorofyll-, karotin- och xantoväxter en komplex struktur fyllsubstanser. Kolhydrat, oumbärliga kemiska ämnen, som bildas i växternas gröna de-

300 Bilaga I SOU 1978: 23

lar ur kolsyra (koldioxid) och vatten med hjälp av klorofyllsubstanser och ljusenergi. “Socker” är en serie av kolhydrat. En enkel sockerart är glukos, CGHHOS. dvs. en substans med 6 kolatomer, 12 väteatomer och 6 syreatomer. Ur enkla sockerarter bildas rörsocker, en s. k. disac- CWHWO”, karid, liksom maltsocker och mjölksocker. och vidare polysackarider som stärkelse och, ännu komplexare, cellulosa. Kolhydrater är starkt energiproducerande. Pentoser, med 5 kolatomer, ingåri DNA och RNA. Korsbefrukrning, många växtarter är korsbefrzcktare. Härigenom förhindras av en individs sammansmältning hanliga och honliga könsceller. Befruktning mellan olika individer är nödvändig för fröbildning. Motsatsen är självbefrzzktare, dvs. en växtart tillåter generation efter generation befruktning av äggceller med samma plantas pollen. Kromosomer, element i cellkärnan som kan göras synliga genom färgning under vissa faser av kärndelningen (se mitos och meios). l kromosomerna ligger artens gener. Varje växtart har i allmänhet ett för arten karakteristiskt kromosomtal. Lina/syra, fleromättad fettsyra som anses nödvändig för organismernas (inkl. människans) normala utveckling. Lysin, en nödvändig aminosyra som hos många växtarter, bland dem sädesslagen, förekommer i relativt låga halter i proteinet. Ett viktigt problem för växtförädlingen är att öka lysinproduktionen. Meios, speciell kärndelning som förekommer vid bildningen av könsceller, varigenom dessa får hälften av det för arten karakteristiska kromosomtalet. Vid meiosen paras motsvarande (homologa) kromosomer till kromosompar, s. k. bivalenter, men de ingående kromosomerna skiljs åt och fördelas slumpvis på könscellerna så att dessa endast får en av kromosomerna ingående i ett par. Metabolism, ämnesomsättning. Metionin, en nödvändig aminosyra som är i underskott hos vissa ärtväxter. Mikrobiologi, läran om mikroorganismer (vanligen bakterier, virus samt encelliga svampar, alger och djur, som för undersökning kräver mikroskopiska studier). Mikroflora, sammanfattande benämning av de växtarter av mer eller mindre karaktär mikroskopisk som finns på en viss ståndort. Mikrofauna avser motsvarande djurformer. Mitokondrier, organeller av komplicerad struktur utanför cellkärnan i cytoplasman. Har viktiga biokemiska och fysiologiska funktioner och har kallats cellemas kraftstationer. Mitokondrier har genetisk betydelse genom förekomsten av DNA-strängar. Mitos, den typ av cell-, kärn- och kromosomdelning som regelbundet förekommer i vegetativa organ och vävnader av en växt- eller djurart. Dottercellerna får därvid det för arten karakteristiska kromosomtalet (jmf. meios). Molekyl, en förening av två eller flera atomer inom ett grundämne eller mellan tvâ eller flera grundämnen; vatten består exempelvis av två atomer väte och en atom syre. Monogam, en djuran där en hane (respektive hona) alltid håller sig till samma hona (respektive hane).

Bilaga 1 301 SOU I978: 23

Monosom. en bestämd kromosom saknas i en arts (en cells) normala kromosomala konstitution. Morfølogi, läran om en växt- eller djurarts yttre och inre formstrukturer. Mutationer, plötsliga förändringar i arvsmassan, uppkomna som spontaav joniserande kemiska na omlagringar eller genom inverkan strålning, ämnen etc. Mykotoxiner, giftiga ämnen som bildas av svampar. Nematoder, rundmaskar, ofta av parasitär karaktär. neutroner. oladdade vätekärnor, bildas vid spräng- Neutronstrâlning. eller genom reaktioner mellan olika atomkärning av uran och plutonium nor. Neutronstrålningen verkar som s. k. partikelstrålning och visar delvis och biologiska effekter än den elektromagnetiska strålandra fysikaliska ningen (röntgen- och gammastrålning). Nukleotid, den väsentliga beståndsdelen i DNA (deoxiribosnukleinsyra) är byggd på fosforsyra, en enkel sockerart (en pentos) och en kvävehaltig organisk bas. Baserna, som regelbundet förekommer i DNA, är tymin och adenin och guanin. Nukleotidema ligger i serie i DNA-tråden. Tre cytosin. baser (tripletter) anger vilka aminosyror som kommer på varandra följande som slutligen bildas utanför cellkäman och beatt ingå i de äggviteämnen stämmer ordningsföljden mellan aminosyrorna (jmf ñg. 7.3). Nuklemsyra, se även under virus. Nutrition, näring och näringsupptagande. Oljeväxter, i Sverige odlas huvudsakligen raps och rybs men även vallmo och solros för produktion av växtfett. Parasit, djur- eller växtart som lever och tar näring från en annan levanhos växter förmår inte att assimilera och de organism. Helparasiter kolsyra vatten till kolhydrater. Partenogenes, process varigenom äggcellen utvecklas utan föregående befruktning. Hos högre växter ett icke ovanligt fenomen, bland nyttoväxter exempelvis hos ängsgröe och björnbär. = Används Patogen, som adjektiv skadlig, toxisk, sjukdomsalstrande. även i substantivform med motsvarande betydelse. Patologi, läran om patogena förändringar (sjukliga tillstånd) i en organism. Pesticid, sammanfattande term för fungicider, herbicider och insekticider. Plasmid, en ring eller tråd av DNA som kan överföras från organism till organism. Den tycks till skillnad från episomer inte tas upp i organismens kromosommaterial och har därför viss självständig natur. Vissa bakterieplasmider anses kunna överföras till högre växter och kan där orsaka tumörbildning. se allo- och autopolyploid. Generellt en förhöjning av kromo- Polyploid, somtalet med det för arten eller släktet normala. Polyploidi kan jämfört förekomma i bestämda organ, t. ex. spottkörtlar, utan att arten i sina könsceller och normala vävnader är polyploid. förenar växtförädling och växtfysiologi och klar- Produktionsfysiologi lägger t. ex. hur växtassimilat fördelas på olika organ (stam, blad och frön) och de processer som ligger bakom denna fördelning. lika med äggviteämne. Proteinema är liksom fetter Protein, generellt

302 Bilaga I

och kolhydrater nödvändiga för cellens och organismens fortbestånd. Viktiga proteiner är enzymerna. Rena linjer, för sortmaterial beteckning som är helt enhetliga genetiskt sett och har isolerats efter upprepad självbefruktning i flera generationer. Resistens, en generell men ganska diffus term som anger att en sort eller linje föga eller ej alls angrips av en viss ”patogen organism. Rikssorrlistan uppgöres av statens växtsortnämnd och publiceras årligen i nämndens meddelanden. l rikssortlistan efter officiell upptas provning sorter med högt odlingsvärde i svensk Rikssortlistan omfattar växtodling. grupperna rikssort original resp. rikssort. Royalty, vid försäljning av en sort utgår avgifter som antingen utgörs av växtförädlingsavgifter eller växtförädlarrättsmedel Växtföräd- (royalty). larrätt beviljas för sorter av jordbruksoch köksväxter, för de vanligaste frukt- och bärväxtema samt för ett fåtal prydnadsväxter. Sedan år 1971 är Sverige anslutet till en internationell konvention för skydd av växtförädlingsprodukter (UPOV). Till denna konvention har även Dan- Belgien, mark, England, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Italien, Nederländerna, Schweiz och Sydafrika anslutit de sig. Växtsortnämnden fullgör svenska skyldigheterna. och växtförädlarrättsnne- Växtförädlingsavgifter del (royalty) utgör tvâ olika system för växtförädlarens ersättning för en ny sort. Statsplomberingen innebär att allt i Sverige marknadsfört utsäde av jordbruksväxter (utom sockerbeta, lin och hampa) och grönyteväxter underkastas analys vid statens centrala frökontrollanstalt, i kvalitetskontrollerande syfte. Vid statsplomberingen betalas en växtförädlingsavgift i den mån royalty ej utgår. Den obligatoriska statsplomberingen är slutledet i sekvensen

växtförädling-sortprövning-rikssortlista-obligatorisk statsplom-

bering. Stråsäd, gemensam benämning för vete, råg, korn, havre och blandsäd (havre-korn) av höst- eller vårtyp. Trindsäd omfattar ärtväxter (ärter, vicker, åkerböna, brun böna, sojaböna etc.). symbios, samlevnad mellan olika organismer till (anses det) ömsesidig nytta för de ingående organismtyperna. Exempel på symbios är t. ex. ärtväxter-bakterier, skogsträd-svamparter (mykorrhiza) och alger-svampar (lavar). Tetraploid, fördubbling av en växtarts normala kromosomtal. Genom colchicinbehandling överförs t. ex. vanlig rödklöver med 14 kromosomer till tetraploid rödklöver med 28 kromosomer eller vanlig sockerbeta med 18 kromosomer till tetraploid beta. Tetra 36-kromosomig anger att kromosomtalet är fyra gånger de ursprungliga könscellemas haploida kromosomomtal. Toxisk, giftig. Treonin, nödvändig aminosyra ingående i proteiner. Triploid, (se tetraploid) anger att en växtart, sort eller individ har tre gånger de ursprungliga könscellemas kromosomtal. T. ex. har triploid sockerbeta 27 kromosomer (= 3 X9 kromosomer) jämfört med 18 kromosomer hos normala diploida representanter och 36 kromosomer hos tetraploida representanter.

Bilaga 1 303 SOU 1978: 23

Trindsäd, beteckning för olika arter främst inom familjen ärtgemensam växter. Se stråsäd. Trisom, monosom, hos individer av en växtart förekommer jämför ibland en bestämd kromosom tre gånger i stället för två gånger hos en normal diploid. Triticale, rågvete. Vallväxter kan delas in i vallbaljväxter som röd-, vit- och alsikeklöver och lusern samt vallgräs som timotej, ängssvingel, rajgräs. hundäxing och

ängsgröe. betecknar rot-, stam- och bladdelar i motsättning till Vegemtiv generellt som avser organ (blommor med deras könsorgan, med termen generativ frö- och fruktbildning) i befruktningens tjänst. Vegetativa organ kan hos många växtarter förökas i stor skala efter speciell behandling (rot- och stamdelar, sticklingar, ympning, okulering etc.) och bildar då genetiskt identiska material, s. k. kloner. Även generativa organ kan hos vissa växtav en bearter genom apomixis (partenogenes etc.) bidra till en förmering stämd individ under bibehållande av dess ursprungliga genetiska sammansättning. Virus, en speciell grupp av primitiva (eller sekundärt tillbakabildade) och förökar av växter mikroorganismer som lever parasitärt sig i cellerna sett enklare sammansatta än bakterier men har och djur. De är genetiskt likväl, som allt levande, i en DNA- eller RNA-tråd. En gener samlade hos bakterier, kallas för bakegendomlig typ av virus, som lever parasitärt teriofager eller kortare uttryckt fager (med DNA som genetiskt komplex). t. ex. tobaksmosaikvirus, har i stället Virustyper som angriper växtarter, för DNA-konstitution ofta s. k. RNA-konstitution, där RNA visserligen är en typ av nukleinsyra men med en annan sockerart ingående i komplexet (en ribos) än hos djurvirus och många fager (som har en s. k. “deoxiri- DNA, är mera komplext uppbyggt än ribos). Deoxiribosnukleinsyra, bosnukleinsyra, RNA. Nukleinsyror består av långa kedjor av nukleotider och utgör jämte protein huvudbestândsdelen i kromosomerna. Den genetiska informationen (eller koden) bestäms av nukleotidtripletter i kromosomerna.

Litteraturöversikt

Litteraturlistan gör inte anspråk på fullständighet. Tyngdpunkten har lagts på populära företrädesvis svenska uppsatser inom växtförädling och angränsande områden av genetik och växtodling. Vissa betydande översiktsverk har medtagits. För fullständigare översikt hänvisas bl.a. till Agri Hortique Genetica (Weibullsholm), Hereditas (Mendelska Sällskapet. Lund), Kungl. Skogsoch Lantbruksakademiens Tidskr., Nordisk och Sve- Jordbruksforskning riges Utsädesförenings Tidskr.

Björn, L. O. 1973. Konsten att leva av solsken, vatten och luft. - l Lundaforskare föreläser 5: 93- 106. Behandlar fotosyntesens förlopp, bl. a. skillnaden mellan s. k. C3- och Cq-organismer. De sistnämnda har högre nivå av kolsyreassimilation och är anpassade till högre ljusintensiteter. Cparter existerar hos olika grupper inom fanerogamsystemet men C3- och Q-aner finns också samtidigt inom samma växtsläkte. Det borde därför vara möjligt att skapa nya C,-vananter av gamla kulturväxter av Cg-typ. Borlaug, N. 1971. The green revolution, peace, and humanity. - Les Prix Nobel en 1970, Stockholm: 226-245. Den berömda föreläsning som Borlaug höll i Oslo 1970 efter att ha mottagit Nobels fredspris. Redogör bl. a. för växtförädlingens betydelse i internationella sammanhang, särskilt med hänsyn till u-ländemas problematik och befolkningsexplosionen. Clausen, J. 1968. Genecology and breeding. - Eucarpia, Fifth Congress. Milano 1968: 405-424. Termen genekologi infördes av Göte Turesson (1923) och betecknar samspelet mellan ras (population) och miljö. En av de främsta forskarna inom det genekologiska området var dansken Jens Clausen, under lång tid verksam i Califomien. Föredraget ger bakgrunden till genekologins betydelse för växtförädlingen (anpassningen till klimat och markens näringstillstånd). Darwin, Ch. 1976 (1859). Artemas uppkomst. - Första upplagan från 1859 i svensk översättning. Natur och Kultur: 383 pp. Darwins klassiska arbete, som ändrade naturuppfattningen och gav upphov till modern utvecklingslära. Day, P. R. 1977. Plant genetics: increasing of crop yield. - Science 197. No. 4311: 1334-1339. Innehåller riktlinjer för framställning av hybrid-DNA (recombinant DNA) även med hänsyn till jordbruksfrågor. Diskuterat framtida höjning av kulturväxtemas avkastning genom förhöjd fotosyntes, sänkt fotorespiration, kväveñxeñng av och ändrad sammansättning av aminosyrorna i proteinet (lysin, icke-leguminoser tryptofan, metionin). Dormling, I., Ingestad, T. och Jung, H. R. 1975. Skogshögskolans fytotron - en klimatkammaranläggning i växtforskningens tjänst. Svensk Naturvetenskap (NFR), Stockholm: 170- 179.

sou 1978: 23 Litteraturöversikt 305

Dormling. l., Ehrenberg, C. and Lindgren, D. 1976. Vegetative propagation and tissue culture. Vegetativ förökning och Vävnadskultur. - Institutionen för skogsgenetik: Rapporter och uppsatser. Nr. 22 (1976): l- 18. XVI IUFRO Congress. Oslo. (Stencil) Behandlar visserligen skogsträd men visar (även i den svenska sammanfattningen) på de omfattande arbeten som pågår världen över med olika metoder för vegetativ förökning. (Se även Nybom, N.) Esbo. H. 1975. Svensk frökontroll l00 år. - Lund:l45 pp. Översikt av den svenska frökomrollens tillkomst, utveckling och nuvarande status. Ehrenberg, L. and Gustafsson, Å. l97O (1959). Chemical mutagens. Their uses and hazards in medicine and technology. (A report of February 1959 to the National Board of Health.) - Carl Bloms Boktryckeri, Lund: 23 pp. Innehåller även den svenska originaltexten av skrivelse till dåvarande Medicinalstyrelsen om vissa ämnens starkt mutagena och carcinogena effekter med förslag till åtgärder för samhälls- och arbetarskydd. Ellerström, S. and Zagorcheva, L. 1977. Sterility and apomictic embryo-sac formation in Raphanobraxsica. - Hereditas 87: 107- 120. En hybrid mellan kromosomfördubblade former av foderrättika och fodermärgkål visade övergång från sexuellt beteende till apomiktisk (asexuell) förökning med bildning av embryosäckar som har oreducerade kromosomtal. Hybridkonstans skulle således kunna uppstå och eventuellt intensiñeras i senare generationer genom hårt urval. Evans, L. T. (editor) 1975. Crop physiology. - Cambridge University Press: 374 pp. Behandlar fysiologiska problem i samband med avkastningsegenskaper hos nio kulturväxter (majs, sockerrör, ris, vete, sojaböna, ärter, potatis, sockerbeta och bomull). Dessa kulturväxter bidrar med två tredjedelar av torrvikten, hälften av proteinet och en fjärdedel av olja och fett i vår diet och hälften av den ñber vi använder. Bland arterna finns såväl C4- som Ca-organismer. Två arter är leguminoser med egen kväveñxering. Frö, stam, rot, jordstam och hår utnyttjas. Det finns således en beaktansvärd variation i fråga om möjligheterna att bli en betydelsefull kulturväxt.” Fredga, K. 1975. Kromosomforskning. - I Lundaforskare föreläser 7: 11-23. Betonar den raska utveckling som skett inom kromosomforskningen, inte minst efter Albert Levans (och H. Tjios) analys av människans kromosomtal. - Friborg, G. 1974. Från Mendel till gröna revolutionen. Forskning och Framsteg 1974. No. 1217-19. Viktiga insatser i växtförädlingen belyses med diagram över framställningen av hybridsorter hos korsbefruktare och självbefruktare och av den gröna revolutionens” vetesorter. Enligt amerikansk analys skulle 58 forsknings- och utvecklingsresultat föreligga mellan dansken Johannsens publikation av rena linjer hos bönor och Borlaugs växtförädlingsresultat hos vete. Fullständig redovisning återfinnes i en publikation från National Science Foundation, USA, 1973: ”Interactions of science and technology in the innovative process: some case studies. Hagberg, A. 1977. Växtförädling - grön evolution. - Natur och Kultur: 153 pp. Den senaste svenska översikten av växtförädlingens teoretiska grunder och praktiska resultat, med utblickar över och förslag till nordiskt och internationellt samarbete. - Hagberg, A. and Åkerberg, E. 1961. Mutations and polyploidy in plant breeding. Svenska bokförlaget/Bonniers: 149 pp. En översikt av två riktningar inom växtförädlingen (mutation och polyploidi), som vid ifrågavarande tidpunkt kunde betraktas som aktuella - nya.

306 Litteraturöversikt sou 1978: 23

Handbuch der Pflanzenzüchtung 1958/1962. Andra upplagan. under redaktion av H. Kappert och W. Rudorf. l-Vl. - Paul Parey. Berlin. Denna handbok utgör det internationella standardverket i växtförädling. De sex delarna omfattande 3 765 sidor behandlar de genetiska grundvalarna för växtförädlingens teori och de enskilda kulturväxternas uppkomstsätt, variation och förädling. Texten är på tyska eller engelska. (Se även Svensk växtförädling.) Harlan, J. R. 1976. The plants and animals that nourish Man. - Scientific American 235. No. 3288-97. Beskriver de växt- och djurarter människan utnyttjar sedan 10000 år tillbaka och vars produktion hon är beroende av. Hollaender. A. l977. (Editor.) Genetic engineering for nitrogen ñxation. - Plenum Press, New York. 538 pp. Denna nyligen publicerade monografi innehåller mer än 40 olika uppsatser rörande biologisk kvävefixering hos mikroorganismer. Den täcker därvid de allra modernaste aspekterna i fråga om nukleotidtransport mellan organismer med ny genetisk teknik för att öka och utveckla kväveñxering hos åtskilliga bakteriearter, bl.a. Rhizobium, Azotobacterium och Agrobacterium. De legala frågorna behandlas ingående. De bakteriearter som kommer i fråga anses ofarliga från hälsosynpunkt. Som ett mått på problemens storleksordning må nämnas att enbart i USA fixerar jordbrukets baljväxter ll milj. ton kväve per år med ett värde av 3 miljarder dollars. Hopper, W. D. 1976. The development ofagriculture in developing countries. - Scientific American 235. No. 3: 196-205. Jämför primitivtjordbruk i vissa u-länder med avancerade förhållanden vid bevattning, utbyggnad av tekniken och strukturförändringar i jordbruket. Länder som Laos, lndien, Kina, Korea, Japan etc. är länkar i en dylik utveckling. l-luxley, J. and Kettlewell, H. B. D. 1966. Charles Darwin. En bildbiograñ. - Översättning från engelskan, Natur och Kultur: 146 pp. Darwin klarlade den s. k. samkorsningseffekten, dvs. det förhållandet att två inavlade, ofta undermåliga linjer vid korsning sinsemellan kan ge en avkomma, som är föräldratypema klart överlägsen. Darwin påpekade också den utomordentliga roll som daggmaskama spelar i naturens hushållning. Han blev därigenom också en banbrytare i ekologisk forskning. Bildbiograñn exempliñerar bl. a. dessa förhållanden. Jennings, P. R. 1976. The amplification of agricultural production. - Scientific American 235. No. 3: l80- 194. Den gröna revolutionen och dess samband med ett intensifieratjordbruk. Jönsson, R. l977. Breeding for improved oil and meal quality in rape (Brassica napus L.) and turnip rape (Brassica campestris L.) - Doktorsavhandling, Lund (2/12 1977). Sammanfattar kännedomen om olika oljeväxters fettsyrasammansättning, höjning respektive sänkning av erukasyrahalten, höjning av produktionen av oljesyra och linolsyra och sänkning av glukosinolathalten. Framlägger växtförädlingens senaste resultat och framtida möjligheter till förbättring. Kihara, H. 1975. Origin ofcultivated plants with special reference to wheat. - Seiken Ziho 25-26: l-24. Diskuterar brödvetets uppkomstsätt, dess experimentella nysyntes och kromosomala struktur. Skildrar förädlingen av ris (bl. a. mirakelriset“), sötpotatis och framställningen av haploida plantor i pollenkulturer. Kihara är the grand old man inom kulturväxternas genetik och Japans ledande ärftlighetsforskare. Larson, C. A. 1975. Vårt biologiska arv. - Liber Läromedel, Lund: 244 pp. Boken. som behandlar ärftlighetslagarna med speciell hänsyn till människan, har också allmännare intresse, bl. a. ifråga om artificiella kromosom- och genförändringar. S. k. genmanipulation - av Larson benämnd genslöjd - diskuteras

1978:23 Litteraturöversikt 307 sou

ganska ingående: . . bakteriegener och mänskliga gener gör samma kemiska genom tilljobb. Det öppnar en väg till korrigering av mänskliga enzymdefekter försel av omsorgsfullt valda bakteriegener. - En dylik genslöjd kan naturligtvis i princip även överföras till kulturväxterna (se vidare under Philipson. L.). Lewontin, R. C. 1977. The relevance of molecular biology to plant and animal - International Conference on Quantitative Genetics, August l6-2l, breeding. 1976, Ames, Iowa: 55-62. Diskuterar användningen av molekylär biologi i växtförädlingens tjänst, bl. a. metoden att med hjälp av virus (genom transduktion) överföra resistens mot olika sjukdomar från vitt skilda arter efter ett intensivt massurval av främmande resistens-DNA. Författaren menar att en dylik metod i en nära framtid kommer att vara överlägsen de traditionella metoderna i växtförädlingen på grund av the immense advantage of such specific gene transfer. Lima-de-Faria. A., Eriksson, T. and Kjellén. L. l977. Fusion of human cells with - Hereditas 87: 57-66. Haplopappus protoplasts by means of Sendai virus. Människan har i kroppscellerna 46 kromosomer. den korgblomstriga önen Protoplaster (nakna celler) av Haplopuppus gracilis endast 4 kromosomer. dessa två helt olika arttyper kunde i Vävnadskultur bringas att sammansmälta. Någon fusion av cellkärnorna med deras kromosomer skedde inte. De humana kromosomerna gick emellertid in i delning. Enligt uppsatsens slutsatser uppvisar människans och växtens kromosomer ingen fundamental skillnad i sin kemiska organisation. och framtidsperspektiv. - l Lundqvist, A. l975. Genetisk forskning, tillbakablick Lundaforskare föreläser: 27-33. Problemställningar i modern genetik med hänvisningar till växtförädlingen och dess teori. - Mel- Mac Key. J. 1968/69. Ecological adaptation of the yield structure in cereals. horamento 211343-363. Diskuterar relationen mellan vegetativ och generativ utveckling och de olika växtorganens bidrag till kärnavkastningen. Modelltypen för en idealisk miljö överensstämmer nära med de berömda dvärgvetena av Norin-typ som ursprungligen härstammade från Japan. Mac Key. J. l975. En tid för den förste bonden. - Forskning och Framsteg 1975. No. l-2:57-67. Artikeln ingår i serien Människan under 100000 år. Den skildrarjordbrukets utveckling från ett nomadstadium till dagens bondesamhälle och storjordbruk. 10000 Översiktligt återges när de första husdjuren togs i människans tjänst (cirka år f. Kr.), när sädesjordbruket började i Främre Asien (vete och korn; 8000 f. kul- KL), när brödvetet uppstod (i Persien; 3000 f. Kn), till tiden för de senaste turväxterna (t. ex. råg, morot, kål, kakao, kaffe; cirka 1000 e. Kn). De åtta huvudcentra för kulturväxtemas variation och uppkomst anges (efter N. l. Vavilov), liksom de stora förändringar som skett ifråga om kulturväxtemas uppbyggnad under deras successiva anpassning till nuvarande odlingsbetingelser och önskemål (illustrerat med majs och tomater). Mac Key, J. 1976. Den biologiska evolutionsprocessen. - Documenta, Kgl. Veten-

skapsakad., Stockholm 24: 10-16. lngår i ett symposium om olika vetenskapers ändringsbegrepp. Redogör för olika element i evolutionsprocessen (variation, reproduktion, reorganisation, isolering och sortering). ”Det genetiska arvet arbetar således genom ett informationssystem med byggbara och utbytbara enheter, vars grundkonstruktion är generell och åtminstone till synes fastlåst.” Manual on Mutation Breeding, Second edition. l977. - Joint Fao/[AEA Division of

-_4 ,._, 308 Litteraturöversikt SOU 1978: 23

Atomic Energy in Food and Agriculture. IAEA, Vienna, Technical Reports Series No. ll9:288 pp. Ett stort antal experter från olika länder har i denna översikt lämnat råd. anvisningar och resultat för lämplig metodik i mutationsforskningen och dess tillämpningar i praktiken. Från [AEA har även publicerats en värdefull serie av kongress- och konferensförhandlingar rörande inducerade mutationer och deras utnyttjande i praktisk växtförädling. Melchers, G. 1977. The combination of somatic and conventional genetics in plant breeding. - Plant Research and Development: 86-110. Författaren påpekar behovet av starkt ökade anslag för förädlingsverksamheten i BRD (och internationellt) enligt såväl traditionell som okonventionell metodik. Den okonventionella metodiken omfattar i Melchers redogörelse (l) uppdragande av avkomma från pollenkorn, (2) isolering av resistens på cellnivä och (3) somatisk hybridisering (kromosomsummation genom fusion av nakna celler. jmf. Ringertz, N.). Också överföring av s. k. plasmider (nukleotidgrupper) från bakterier och virus till fanerogamer är möjlig och har f. ö. redan åstadkommits (förekommer också under naturliga betingelser). Mendel. G. 1965 (1866). Försök med växtbastarder. - Utgiven av K. G. Lüning efter R. Larssons översättning år 1917. Albert Bonnier AB: 62 pp. (Se även Nilsson. E.) Müntzing, A. 1965. Introduktion till genetiken. - Natur och Kultur: 195 pp. En i populär form skriven kortfattad översikt av genetiken, dess aktuella resultat och problem. med redogörelse även för växtförädlingens teori. Müntzing, A. 1970. Genetik. - I Biologi, utgiven av Erik Dahl och Börje Norén. Almqvist och Wiksell: pp. 87-281. Müntzing, A. 1971. Genetikens historiska utveckling. Lunds universitets genetiska institution: 27 pp. (Stencil) Ger en kortfattad översikt av de viktigaste namnen och händelserna i genetikens utveckling som självständig vetenskap. Müntzing, A. 1977. Ärftlighetsforskning. 5 uppl. - LTs Förlag: 534 pp. Den vid universiteten använda moderna svenska läroboken, väl disponerad och utformad. Växtförädlingens teori och resultat behandlas i ett särskilt kapitel. som i sin tur bygger på ingående redogörelser för kromosom- och genförhållanden hos vilda och odlade arter av växter och djur, inklusive mikroorganismer. Omfattande litteraturöversikt. Myrdal. G. 1974. The transfer of technology to underdeveloped countries. - Scientiñc American 231. No. 3: 173-182. Låg skördeavkastning i u-länderna svarar mot en låg användning av arbetskraften. Olika teknologiska åtgärder kan höja avkastningen väsentligt. Myrdal hänvisar bl. a. till växtförädling av ris, där stråets styrka och ställning i kombination med tillfredsställande gödsling har bidragit att avsevärt öka fotosyntesen och avkastningen. Dessutom minskar skördeförluster orsakade av råttangrepp och vattenskador. Nilsson, E. 1967. Ärftlighetslärans urkunder. - Bokförlaget Corona. Lund: 160 pp. Kan rekommenderas som en utmärkt introduktion till Mendels analyser av ärftlighetsförloppen. Boken innehåller kommentarer till en nyöversättning av Mendels originalarbete. Uppsatserna av de tre återupptäckarna (De Vries, Correns, och Tschermak 1900) har också översatts. av dar- Bengt Lidforss” uppfattning winism och mendelism diskuteras. Nilsson, N. Heribert 1930. Linné, Darwin, Mendel. Trenne biografiska skisser. - Albert Bonnier AB: 81 pp. En intresseväckande liten skrift, som utgår från en formulering i Havamal att blott vart sekel bär en man - 1700-talet Linné, 1800-talet Darwin; därför måste Mendel flytta över till 1900-talet.

Litreraturöversikt 309 sou 1978: 23

N. 1961. The use of induced mutations for the improvement of vegetatively Nybom. propagated plants. - Mutation and Plant Breeding. National Academy of Scien-

ces-National Research Council. Publication 891: 252-294. röran- Vid sin bortgång 1970 var Nils Nybom intensivt sysselsatt med problem en av de vegetativ förökning hos fruktträd och bärbuskar. Uppsatsen ifråga utgör de tidigaste sammanställningama av dylika problem i den genetiska litteraturen. av Senare har vegetativ förökning kommit att spela en stor roll bl. a. i förädlingen mutationer. (För metoder hos skogsträd, se blomsterväxter genom inducerade Dormling et al. 1976.) Ohta, Y. 1975. Viruses, plasmids or episome-like elements and extrachromosomal inheritance in relation to plant breeding research. - Seiken Ziho 25-26: 41-54.

teknik, med nukleotidöverföring till kulturväxter från Ny molekylärbiologisk kan ge bidrag till växtförädlingen. t. ex. i fråga om resistenslägre organismer, egenskaper. Philipson, L. 1974. Genmanipulation - hot eller löfte? - Forskning och Framsteg

1974. No. 8:1-4. Beskriver av arvsanlag - nukleotidgrupper - mellan olika orgaförflyttning teknik. Till denna uppsats anknyter en nismtyper genom modern mikrobiologisk i samma tidskrift åren 1976 (bl. a. Kerstin Anér: Att mixtra med lång artikelsvit och 1977 (flera författare Frankenstein lurar i biologlaboralivets grundvalar) torier, terror eller välsignelse, stegen in i arvsanlagen etc.). (Se även Larson, C.

A.. Strachal, G. och Palmkvist, C. samt under Rapport. . .) Den diskuterade teki enklare former förekomma som en naniken för hybrid-DNA torde åtminstone

turlig företeelse. of the International Conference on Quantitative Genetics, August Proceedings 16-21, 1976. - Ames, lowa 1977:872 pp. överblicken av Detta imponerande verk framlägger den senaste internationella redikvantitativ (statistisk eller biometrisk) genetik av den samlade världseliten; och Theodore B. Baigerad av toppnamn som Edward Pollak, Oscar Kempthome avancerade biometriska analyserna ley. Jr. Torde innehålla de i dagens läge mest i genetik och växtförädlingsteori. Rapport angående experimentell manipulation med den genetiska sammansättningen hos mikroorganismer. - Kungl. Vetenskapsakademien 1976: 19 pp.

Fördelar och risker vid experiment med hybrid-DNA vägs mot varandra i den-

na rapport. som i sin ursprungliga form har utarbetats av de engelska forskningsatt öka fotorådens rådgivande utskott (1975). Här omnämns bl. a. möjligheterna hos växtprodukter och överföra gener syntesens effektivitet, höja näringsvärdet till stråsäd för vidgad kvävefixering. Nästan en tredjedel av enerfrån ärtväxter för att odla ett vetefalt i Storbritannien kan hänföras till den energi gikostnaden av kvävehaltiga gödningsämnen.” (Jmf. kapitel som går åt för produktionen

117.) d Vissa av de här angivna forskningsmålen kan åstadkommas genom “traditionell

växtförädling”, om man däri också inräknar spontana och strålningsinducerade eller kemiskt framkallade mutationer. Möjligen är metoden med hybrid-DNA ej ens erforderlig för att åstadkomma kvävefixering hos exempelvis stråsäd. Arbetsgrupper för Stråsädens Resistensbiologi och Växt-följds- Rapport fra NJFs - i Svalöv, 10- 11 Februari 1977. Nordisk Jordfrågor. Symposium Sverige, bruksforskning 1977: 426-454. och växtföljdsfrågor med En gemensam översikt av stråsädens resistensbiologi inlägg av 16 experter. Under symposiet diskuterades också resistensterminologi

med hänsyn till växtpatologi, genetik och fysiologi. - Ringertz. N. 1972. Celler med helt olika anlag smälts samman på konstgjord väg.

Forskning och Framsteg 1972. No. 4: 24-28. Denna översikt av celler från olika organismer. 1 behandlar sammansmältning

310 Litteraturöversikt SOU 1978: 23

enstaka fall - dock ännu inte mellan arter av olika släkten - har man genom artiñciell cell-fusion (protoplastfusion) lyckats framställa livsdugliga nya arter .r med de ingående föräldrarnas summerade kromosomtal. (Se Melchers, G.) Röbbelen, G. 1977. Die landwirtschaftliche Revolution und ihre Folgen. - Naturwissenschaften 64: 177- 183. i Den genetiska eller fysiologiska gränsen för maximal skördevkastning har varken uppnåtts genom den gröna revolutionen” i u-länderna eller avkastningsexä i industriländerna. * plosionen Växtförädling med allt högre avkastande sorter är enligt författaren alltjämt det bästa försvaret mot världshungem. Under senare år har en serie betydelsefulla genetiska metoder tillkommit. Man räknar på fullt all- ; var med en framtida kämavkastning hos t. ex. vete på uppemot 150 till 200 decii ton per hektar. En svaghet i modern ”agroindustri är dess beroende av teknologiska, ekonomiska och politiska system. Vad som kallas den gröna framtiden (die Grüne Zukunft) är egentligen inget jordbruksproblem. Aldrig förr i historien har liknande utsikter för ett överflöd (Uberfülle) av föda kunnat uppvisas som nu. Men aldrig tidigare har heller dessa möjligheter varit så sårbara på grund av nyckfulla reaktioner i det mänskliga beteendet och i de politiska institutionerna. Scandinavian Plant Breeding. 1965. Published by the Organizing Committee for the Eucarpia Congress. - Acta Agriculturae Scandinavica Supplementum 12: 129 pp. Skildrar läget i skandinavisk växtförädling vid ifrågavarande tid. Ger också en lista över personer verksamma inom dåtida skandinavisk växtförädling. Schiemann, E. 1932. Entstehung der Kulturpflanzen. - Handbuch der Vererbungswissenschaft lll L: 377 pp. Ett standardverk inom området ifråga. Sears, E. R. 1956. The transfer of leaf rust resistance from Aegiløps umbellulata to wheat. - Brookhaven Symposia in Biology 9: l -22. Den klassiska uppsatsen rörande genetisk ingenjörsteknik i växtförädlingens teori - överflyttning av en gen för resistens från en organism till en annan, i detta fall till brödvete från en primitiv besläktad art med hjälp av kromosombyten. Strachal, G. och Palmkvist, C. 1977. Manipulation. Debatten om genetisk ingenjörskonst. - Liber Förlag: 100 pp. Ger en översikt av arvets kemiska struktur med DNA, kromosomer och den dubbla spiralen. Kortfattat behandlas bildningen av proteiner-enzymer och principerna för genmanipulation. Den internationella debatten om hybrid-DNA (eller DNA-hybridisering) utreds ingående: hur forskarna själva tidigt framhöll framtida risker och hur de uppställde regler för att klassificera risktagningen i projekt och laboratorier. Forskarnas sociala ansvar betonas. Frågan om forskningens frihet sätts under debatt. Farhågor uttalas för att forskning rörande hybrid- DNA kommer att bli sekretessbelagd vid stora internationella industriföretag med patentmöjligheter. I detta sammanhang må hänvisas till en uppsats i New Scientist (1978, Vol. 77, No. 186: One fine day. . .). Författaren, prof. E. S. Anderson, lägger fram sin synpunkt på förlusten respektive vinsten av moratoriet för hybrid-DNA. Han menar att talet om en av vetenskapen åstadkommen oväntad och okontrollerbar pestsmitta är ett hjärnspöke. l uppsatsen hänvisas till en gen som kodar för ett bestämt hjärnhormon (somatostatin). Detta hormon består av 18 aminosyror. Det är numera möjligt att foga ihop nukleotiderna som ingåri genen i fråga, syntetisera genen och sedan sekundärt anrika hormonet. Strachal och Palmkvist omnämner inte att gen- och plasmidöverföring mellan helt olika organismtyper förekommer även under naturliga förhållanden. (Jmf. Hollaender, A., Melchers, G. och Went, F.) Allmänna svenska utsädesaktiebolaget, Svalöf. En verksamhet ijordbrukets tjänst. 1891-1941. - Malmö: 111 pp.

Litteraturöversikt 311 SOU 1978: 23

vid utsädesaktiebolaget under dess då 50-åriga Redogörelse för verksamheten och existens, med inlägg och uppsatser även av utomstående jordbruksforskare

praktiker. 1886- 1936. (Svalöf) En minnesskrift. - Malmö: 247 pp. Sveriges Utsädesförening Å., Tedin, O. and Fröier, K. 1948. - Carl Svalöf 1886-1946. Edited by Åkerman, Bloms Boktryckeri, Lund: 389 pp. 1886- 1961. Skrift i samband med 75-årsjubileet. Sveriges Sveriges Utsädesförening Utsädesförenings Tidskrift 1961. Häfte 3-52 227-594.

Se nästa volym. E., Hag- Recent Plant Breeding Research. Svalöf 1946-1961. Edited by Åkerberg, berg, A.. Olsson, G. and Tedin, O. 1963. - Almqvist & Wiksell. Uppsala: 346 pp.

över Sveriges utsädesförening och dess verksam- De angivna 4 publikationerna het behandlar historik, teoretiska arbeten och praktiska resultat med internationella utblickar. De anger även problematiken rörande fortsatt förädling av i Sveri-

ge odlade växtarter. Svensk oljeväxtodling i utveckling. 1973. - Örebro: 39 pp. och oljeväxtodlingen. Betonar samarbetet mellan växtföräd- Margarinindustrin och industri. Också artiklar om oljeväxternas roll i växtodlingen, ling, jordbruk livsmedelsförsörjningen och proteinförsörjningen. Problem inom oljeväxternas

förädling och fettets näringsfysiologi. 1951. Under redaktion av Åkerman, Å., Nilsson, F., Sylvén, Svensk växtförädling. N. och Fröier K. Del l. Åkerbruksväxtema, del Il. Trädgårdsväxterna, Skogs- - Natur och Kultur: 745+843 pp. (Se även Handbuch der ?flanväxterna.

zenzüchtung.) i växtförädling med tillhörande områden av växt- Det svenska standardverket även om växtgenetikens senare rön bör studeodling. Har behållit sin aktualitet, A. ras i nyare Översikter, t. ex. av Hagberg, A. och Müntzing, 1943-1968. En minnesskrift. - Malmö Sveriges Oljeväxtodlares Centralförening.

1968: 199 pp. Ger en översikt av svensk oljeväxtodling och dess utveckling, särskilt under de

25 åren 1943-1968. Under de nu gångna tjugofem åren har inom landets gränser som är en av världens bästa och effektivaste. Redoskapats en oljeväxtodling, inom växtodling, växtskydd och växtförädling med anknytning gör för problem till industri- och prisregleringssynpunkter. Utrikesdepartementet - Förenta Nationernas livsmedelskonferens i Rom 5- 16 no-

vember 1974. - Aktstycken utgivna av utrikesdepartementet. Ny serie 11:28.

Stockholm 1975: 121 pp. och l dokumentet återfinns en svensk redogörelse för konferensens deklaration röresolutioner med motsvarande engelska bilagor. l denna utredning är kapitlen och att ytterligare rande åtgärder för att trygga världens livsmedelsförsörjning öka produktionen av särskild betydelse. Därvid inbegrips också utsädesindustrin och anoch metoder för att åstadkomma resistens mot svamp- och insektangrepp nan biologisk kontroll av dessa. and its role in rela- Walker, J. T. and Stanbridge, R. J. 1978. Plant variety protection tion to the economics of plant breeding. - Under tryckningi Journal of Agricultu-

ral Economics. De är enligt förfat- I denna uppsats analyseras argumenten för växtförädlarrätt. och till deras tarna direkt knutna till de olika ländernas politiska hänsynstaganden och ekonomiska struktur. Växtförädlarrätt är av inallmänna utvecklingsstadium tresse för alla avancerade jordbruksländer, där den efterhand säkerligen kommer

att införas, om så inte redan har skett. - Pan/Nor- Watson, J. D. 1969. Den dubbla spiralen. (Till svenska av C. Ramel.) stedts: 2ll pp. (1968) av hur DNA-strukturen (ar- Den unge nobelpristagarens framställning

312 Litteraturöversikt

vets mekanism) klargjordes av honom själv och Francis Crick vid Cavendishlaboratoriet i Cambridge under medverkan av Maurice Wilkins och Rosalind Franklin. En fascinerande skildring av den händelse som har kallats den främsta biologiska upptäckten efter Darwin. Psykologiskt och lärdomshistoriskt intressant för skildringen av ett forskarteams svårigheter. vägran att ge upp och slutliga framgång. Vavilov, N. I. 1926. Studies on the origin ofcultivated plants. - Bulletin of Applied Botany and Plant-Breeding. XVI, Band 2: 248 pp. Denna klassiska översikt påvisar kulturväxternas olika gencentra (dvs. områden där formmångfalden är särskilt stor), de geografiska områden där kulturväxterna anses ha uppstått, ofta från tidigare ogräsaner. Weibullsholm 1870- 1970. Enjubileumsskrift under redaktion av Jörgen Weibull. - Falkenberg: 150 pp. En förträftlig översikt av verksamheten vid W. Weibull AB och Weibullsholm med redogörelser för växtförädling och jordbruksforskning vid företaget. Went, F. l97l. Parallell evolution. - Taxon 20: 197-226. Denna uppsats av den berömde växtfysiologen och allmänbiologen gav på ett tidigt stadium en intressant förklaring till den framträdande parallellism som anträffas hos olika växtsläkten och familjer i anrika, ofta exotiska områden. Went menade att hittillsvarande synpunkter i fråga om naturligt urval och anpassning inte räcker för att förklara den starka parallellismen i arternas variationsmönster. Enligt honom har troligen särskilda gensegment på icke-sexuell väg överförts mellan artgrupper som inte på sexuell väg kan korsas med varandra eller t. 0. m. är helt obesläktade. En dylik överföring av gensegment förklaras genom samma process som hos virus och bakterier benämns transduktion och som innebär att DNAsegment, exempelvis från virus, kan inkorporeras i bakteriekromosomers DNAsträngar. Om Wents förklaring är riktig, skulle detta innebära att naturen troligen i hundratals miljoner år - om än sällsynt - har kunnat transportera DNA-material från art till art, från släkte till släkte på icke-sexuell väg. Hela växtsystemet är därvid inbegripet. Wettstein, D. von. 1972. Fytotronen. - Naturens Verden 1972: 225-240. Fytotronen som biologiskt hjälpmedel. I uppsatsen behandlas stockholmsfytotronen med angivande av dess prestanda, viktigare resultat och möjligheter. Rikt bildmaterial. (Se kapitel 11.13.) Wettstein, D. von. 1977. Carlsberg Laboratorium. Den Fysiologiske Afdeling.- _ Carlsbergfondet. Årsskrift 1977; 54-61. Klargör elegant hur en polyploid växtart, i detta fall tobak, Nicotiana tabacum, med 48 kromosomer, uppstod i gränsområdet mellan Argentina och Bolivia ur korsning av Nicotiana sylvestris som moderplanta och Nicotiana tomentosiformis som faderplanta (troligen för mer än 2000 år sedan). De sistnämnda två arterna har vardera 24 kromosomer. Samtidigt påvisas konstitutionen av det enzym (ribulos-LS-difosfat carboxylas) som åstadkommer det första ledet i omvandlingen av luftens kolsyra till socker. (Enligt Wettstein finns det större mängder av detta protein på jorden än av något annat protein). Hos tobaksplantan kontrolleras en huvudbeståndsdel i enzymet av klorofyllkornens (kloroplastemas) DNA. Två mindre enheter bestäms av två kromosomala gener: en gen från sylvestris och en gen från romenrosiformis kromosom-DNA. Klorofyllkomens DNA har massförökats i bakterieceller och därigenom har det påvisats att carboxylas-enzymets huvudbeståndsdel härstammar från N. sylvestris. Åberg, E. 1976. Alternativa växtodlingsformer. - Skogs- o. Lantbr.-akad. Tidskr. 1151315-331. Berör inte direkt växtförädlingsproblem men ställer emot varandra s.k.

Litteraturöversikt 313 sou 1978: 23

”vanlig växtodling och biodynamisk odling. Behandlar även växtskyddsproblematiken med hänsyn till kemiska bekämpningsmedel. Omfattande diskussion även med historiska aspekter, bl. a. rörande värdefulla odlingsformer i det nutida intensiva jordbruket. för dagens livsmedelsproduktion. Livs- Åkerberg, E. 1971. Växtförädlingsproblem medelsteknik nr 4/71: 174-177. Redogör på ett överskådligt sätt för olika Iivsmedelsproblem hos cerealier, oljeväxter och potatis (t.ex. alfa-amylashalt och mältning, essentiella aminosyror, erukasyra och glukosinolater samt kvalitetsproblem vid tillverkning av olika potatisprodukter). - SUFT 87: 243-253. Åkerberg, E. I977. Meteorologi och kulturväxtekologi. Redogör för avkastning och anpassning under olika klimatförhållanden. Uppsatsen diskuterar och definierar på nytt Turessons term genekologi. Den framlägger också förslag till klimatdata för studier av kulturväxternas ekologi. (Se även avsnitt 11.12).

1 á APR” T9 78 STOCKHOLM

Statens utredningar 1978 offentliga

Kronologisk förteckning

l. Stat-kyrka. Ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan. Kn. 2. Stat-kyrka. Bilaga 1. Kyrkans framtida organisation. Kn. 3. Stat-kyrka. Bilaga 2-12. Utredningar i delfrågor. Kn. och bedöm- 4. Skolplanering och skolstorlek. Faktaredovisning ningsunderlag. U. 5. Föräldrautbildning. S. 6. Ny skogspolitik, Jo. 7. Skog för framtid. Jo. 8. Hyresrätt 2. Lokalhyra. Ju. 9, Ny konkurrensbegränsningslag. H. 10, Barnets rätt 1. Om förbud mot aga. Ju. 11. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. E. 12. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 1. E. 13. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 2s4. E. 14. Arbete åt handikappade. A. 15. Praktikfrágor-álgärder i en kort perspektiv. U. 16. Regional konsumentpolitisk verksamhet. H. 17. Energi. I. 18. Öresundsförbindelser. K. 19. Öresundsförbindelser. Bilaga A. Ritningar. K. 20. Öresundsförbindelser. Bilaga B.Konsekvenser för företag och hushåll. K. 21. Bemanning av fartyg. K. 22. Energi, strukturomvandling och sysselsä uuiug. A. 23. Växtförädling. Jo.

Statens offentliga 1978 utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Hyresrätt 2. Lokalhyra. [8] Barnets rätt 1. Om förbud mot aga. [10]

Socialdepartementet Föräldrautbildning. [5]

Kommunikationsdepartementet 1975 års danska och svenska öresundsdelegationer. 1. Öresundsförbindelser. [18] 2. Öresundsförbindelser. Bilaga A. Ritningar. [19] 3. Öresundsförbindelser Bilaga B. Konsekvenser för företag och hushåll. [20] Bemanning av fartyg. [21]

Ekonomidepartementet Kapitelmarknadsutredningen. 1. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. [11] 2. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 1. [12] 3. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 2-4. [13]

Utbildningsdepartementet Skolplenering och skolstorlek. Faktaredovisning och bedömningsunderlag. [4]

Jordbruksdepartementet 1973 års skogsutradning. 1. Ny skogspolitik. [6] 2. Skog för framtid. [7] Växtförädling. [23]

Handelsdepartementet Ny konkurrensbegränsningslag. [9] Regional konsumentpolitisk verksamhet. [16]

Arbetsmarknadsdepartementet Sysselsänningsutredningen. 1. Arbete át handikappade. [14] 2. Energi, strukturomvandling och sysselsättning. [22]

Industridepartementet Energi. [17]

Kommundepartementet Kyrkoministerns stat-kyrka grupp. 1. Stat-kyrka. Ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan. [1]2. Stat-kyrka. Bilaga 1. Kyrkans framtida organisation. [2] 3. Stat-kyrka. Bilaga 2-12. Utredningar i delfrågor. [3]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen

...gu \.4 _M1_

râw

1ÅADR1Q7R

j. _..__.___, å=;?%:v.<)s M_ ___.___________ __

f., Den vrda anpassningen av Manmutahonen visar sig ma wd kam: benen lang I forgrunrsen Bnnuskum. som vid 8 timmars Hag c: . H ND D817 IFLJYPTEÅG xMona n och andra sorter Den nar ?att s uahonella komonH ragen

= v l r . (mn P\Å(]fa\;\(!7l1h;4?1r Mgwdqgsras D71 angroper Knshna om :t h v vvwn v; e; WGHEV muianler 4miworgenen (har SHFJAa. I v:

wwdimç; pa urka min Gükütái (J: r\ras.)n.j

: . * . x r . rshailrvrw u arna: - . mar och halm G rw›e\iurorxuu V . v . _ ;KCÃHÃU H :a xFr gerueng

I2åf§å§3§sáf

LiberFörlag

Ilmiinn. Purhgct