Statens stöd åt växtförädlingen m. m. betänkande

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1956:4

_SOO__m

Jordbruksdepartementet

] j -Z)te' /

KUNGL. B i BL.

- 6 FEB 1956 STOCKHOLM

STATENS STÖD AT VÄXTFÖRÄDLINGEN M.M. B E T Ä N K A N D E AVGIVET AV 1953 ÅRS VÄXTFÖRÄDLINGSUTREDNING

Stockholm 1956

"

Statens offentliga u t r e d n i n g a r 1956 Kronologisk

förteckning

1. Åldringsvård. Idun. 344 s. S. 2. Fiskhandefa i Sverige. Idun. 194 s. Jo. 3. Restaurering av Uppsala domkyrka. Victor Petterson. 170 s. E. 4. Statens stcd åt växtförädlingen m. m. Egneilska. 295 s. Jo.

£n m i' 9 m s ä r i k i I d tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdeparte-

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1956:4 Jordbruksdepartementet

.%?

STATENS STÖD AT VÄXTFÖRÄDLINGEN M.M. Betänkande

avgivet av 1953 års

växtförädlingsutredning

AB EGNELLSKA BOKTRYCKERIET STOCKHOLM 1956

Innehåll

Skrivelse

till Herr Statsrådet

och Chefen

för Kungl. Jordbruksdepartementet

9 AVDELNING I Kap.

I.

Utredningsuppdraget

11 AVDELNING

Förädlingen Kap.

II.

Kap. III.

av lantbruks-

och köksväxter

översikt över den nuvarande växtförädlingsvcrksamhclcn i fråga om lantbruks- och köksväxter Tidigare

utveckling

och utredningar

på växtförädlingens

i Sverige 15 område

1. Tiden före 1931 års utredning

2. 1931 års utredning samt tiden därefter

29 Kap. IV.

Växtförädlingens

Kap.

Frågan om stöd åt växtförädlingen

V.

II

betydelse

och aktuella

situation

i annan form än statsbidrag

31 ..

1. Inledning 37 2. Nuläget i fråga om rättsskydd och kontroll m. m. å växtförädlingens samt utsädesproduktionens och utsädeshandelns område 38 3. Frågan om införande av ett licensavgiftssystem 41 A. Förhållandena i vissa europeiska länder 41 B. Licensfrågan bedömd med hänsyn enbart till svenska förhållanden 43 C. Licensfrågan sedd i sitt internationella sammanhang . . . . 50 D. Sammanfattande bedömning 51 4. Förädlareersättning i annan form än rojalty på efterodlingar 52 5. Patent- och varumärkesskyddet för växtförädlingen jämte sammanfattande bedömning av rättsskyddsproblemet i dess helhet 53 A. Patentskyddet 53 B. Varumärkesskyddet 55 C. Sammanfattande bedömning av växtförädlingens rättsskyddsproblem 57

6. Frågan om det s. k. obrutna sambandet mellan utsädesgenerationerna A. Allmänt B. Tidigare förslag C. Frågans nuvarande läge D. Utredningens förslag Kap. VI.

Sveriges utsädesförening

och Allmänna

svenska utsädesaktiebolaget

1. Resultaten av utsädesföreningens verksamhet under de senaste decennierna

59 59 60 61 69 73 73

2. Allmänna synpunkter på den framtida verksamheten vid utsädesföreningen 77 A. Allmänt 77 B. Filialsystemet 80 C. Resistensförädling och växtfysiologi 83 a. Resistensförädling 83 b. Växtfysiologi 87 3. Aktuella personal- och organisationsfrågor 87 A. Frågan om inrättande av vissa ordinarie tjänster 87 B. Vissa organisatoriska spörsmål 89 4. Utsädesföreningen och utsädesbolaget 90 A. Inledning 90 B. Ekonomisk analys av utsädesbolagets verksamhet under åren 1932—1954 92 C. Bolagets ersättning till föreningen 94 D. Kontrollen över utsädesvarorna 98 5. Vissa frågor rörande statsbidraget till utsädesföreningen . . . . 100 Kap. VII.

Weibullsholnis

växtförädlingsanstalt

1. Resultaten av anstaltens verksamhet under de senaste decennierna 102 2. Allmänna synpunkter på den framtida verksamheten vid anstalten 100 3. Statsbidraget till anstalten 109 A. Den hittillsvarande utvecklingen 109 B. Allmänna synpunkter på statsbidragsfrågan 113 C. Utredningens förslag 114 Kap. VIII. Växtförädlingen

i övrigt

1. Den statliga förädlingsverksamheten 121 A. Statens trädgårdsförsök 121 B. Lunds universitets genetiska institution med filial i Svalöv 124 G. Lantbrukshögskolans botanisk-genetiska institution 128 D. Vissa för den statliga förädlingsverksamheten vid ovannämnda undervisningsanstalter gemensamma frågor . . . . 130 2. Den enskilda förädlingsverksamheten 131 A. Algot Holmberg & Söner aktiebolags sojaväxtförädling . . 131 B. Den enskilda förädlingsverksamheten i övrigt 135

AVDELNING Kap. IX.

III

Förädlingen av fruktträd och bärväxter 139 1. Verksamhetens upptagande och utveckling 139 A. Tiden före institutionen Balsgårds tillkomst 139 B. Upprättandet av Balsgårdsinstitutionen 140 2. översikt över den nuvarande förädlingsverksamheten 142 A. Vid Balsgård 141 B. Vid Alnarp 144 3. Allmänna synpunkter på fruktträds- och bärväxtförädlingen 145 A. Den svenska fruktodlingens omfattning, lokalisering och ekonomiska betydelse 145 B. Behovet av inhemsk fruktträds- och bärväxtförädling samt målsättningen för denna 147 4. Frågan om Balsgårdsinstitutionens bibehållande 5. Balsgårds ekonomi 6. Riktlinjer för den fortsatta verksamheten vid Balsgård A. Vidgat statligt engagemang B. Samarbete med den högre trädgårdsundervisningen C. Verksamhetens omfattning m. m a. Personalbehov och lönestat b. Tjänstemännens pensionsfråga c. Statförslag d. Totalkostnader för statsverket

152 1^4 157 157 . . . . 160 162 162 164 I66 166

7. Vissa speciella frågor 167 A. Sortprövningen av fruktträd och bärväxter 167 B. Kontrollen över förökningsmaterialet av förädlade nya sorter 168 C. Exploateringen av nya sorter 168 D. Förädlingsverksamheten vid Alnarp i förhållande till samma verksamhet vid Balsgård 169 AVDELNING Kap. X.

IV

Sammanfattning 1. Utredningens omfattning 2. Växtförädlingens betydelse och aktuella situation

''* 1' 1 171

3. Frågan om införande av ett licensavgiftssystem eller annat stöd åt växtförädlingen än direkta statsbidrag 173 4. Sveriges utsädesförening och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget I" 5. Weibullsholms växtförädlingsanstalt 180 6. Den enskilda växtförädlingsverksamheten i övrigt beträffande lantbruks- och köksväxter 183 7. Förädlingen av fruktträd och bärväxter 185 8. Växtförädlingsverksamheten vid vissa statliga institutioner . . 190 9. Kostnadsöversikt

BILAGOR 1. Sveriges utsädesförenings institutionella organisation 2. Sveriges utsädesförenings fastigheter per den 1/5 1954 3. Stadgar för Sveriges utsädesförening 4. 5. 6. 7.

Forteckning över Sveriges utsädesförenings tjänstemän den 1/10 1954 Tjänstereglemente för befattningar hos Sveriges utsädesförening Instruktion för befattningshavare vid Sveriges utsädesförening Timavlönad personal vid Sveriges utsädesförening under 1954

ig-, 197 i98 202 206 210 .214

8. P.M. rörande sättet för beräkning av statsanslaget till Sveriges utsädesförening

9. Transumt av Kungl. brev den 9/4 1954 till styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök ang. anslag till Sveriges utsädesförening för budgetåret 1954/55 216 10. Transumt av Kungl. brev den 22/4 1949 till styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök ang. anslag till Sveriges utsädesförening 217 11. Avtal mellan Sveriges utsädesförening och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget 21g 12. överenskommelse mellan statens centrala frökontrollanstalt och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget 99,? 13. överenskommelse mellan statens centrala frökontrollanstalt och Sveriges utsädesförening 99, 14. Försöksparceller vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt år 1954 226 15. Weibullsholms växtförädlingsanstalts filiala försök med vissa sädesslag år 1954 ° qan 16. Tjänstereglemente för befattningar hos Weibullsholms växtförädlingsanstalt 229 17. Transumt av Kungl. brev den 22/4 1949 till ,styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök ang. statsbidrag till den praktiskt vetenskapliga verksamheten å Weibullsholm 23° 18. överenskommelse mellan statens centrala frökontrollanstalt och W. Weibull A.B c>3j 19. Parcellantalets fördelning mellan olika växtslag och dess användning på Gullåkers växtförädlingsanstalt år 1953 235 20. Nuläget i fråga om rättsskydd och kontroll m. m. å växtförädlingens samt utsädesproduktionens och utsädeshandelns område 23U 21. P.M. angående det holländska licensavgiftssystemet till stöd för växtförädlingen 04,3 22. Tablå över situationen i ett antal europeiska länder med avseende på kontroll och förädlingsskydd i fråga om stråsädesslagen 252 23. Transumt av rekommendationer beslutade av OEEC-Konferensen angående produktion, prövning och distribution av utsäden, hållen i Stockholm och Malmö den 12—17 juli 1954 95,; 24. Transumt ur frökontrollutredningens år 1951 avgivna betänkande med förslag rörande organisationen av frökontrollverksamheten ,257

25. Tablå över utsädesplomberingarna av olika utsädesslag 1948/49—153/54 258 26. Tablå över förhållandet mellan reproducerade och plomberade kvantiteter av vissa växtslag 25J 27. P.M. angående behovet av nya ordinarie tjänster vid Sveriges utsädesförening 28. Balansräkningar samt vinst- och förlusträkningar för Allmänna svenska utsädesaktiebolaget under vissa år från början av 1930-talet 264 29. Aktiernas matematiska värde hos Allmänna svenska utsädesaktiebolaget . . 268 30. Uppställning utvisande Allmänna svenska utsädesaktiebolagets räntabilitet under räkenskapsåren 1931/32—1953/54 269 31. P.M. rörande Weibullsholmssorternas spridning 270 32. Anläggningsanslag till Balsgård från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse 275 åren 1941 — 1954 33. P.M. rörande växtmaterialets omfattning vid Balsgård 276 34. Tidsschema för framställning av nya fruktträdssorter 279 35. Skrivelse från Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund till 1953 års växtförädlingsutredning 36. Driftsanslag till Balsgård åren 1943—1954 282 37. Föreningens för växtförädling av fruktträd medlemsantal åren 1942—1954 283 38. Statförslag för Balsgård verksamhetsåret 1954 284 39. Vinst- och förlusträkning beträffande Balsgård för tiden 1/1—31/12 1954 . . 285 40. Utgående balansräkning för Balsgård per den 31/12 1954 286 41. 42. 43. 44.

Statförslag för Balsgård verksamhetsåret 1955 287 Stadgar för Föreningen för växtförädling av fruktträd 288 P.M. rörande framtida personalbehov vid institutionen Balsgård 290 P.M. rörande angelägenhetsgraden i utbyggnadsprogrammet för Balsgård 291

45. P.M. rörande bostäder och matservering vid Balsgård 292 46. Fortlöpande avgifter och engångsavgifter vid eventuell anslutning till 293 S.P.A.-reglementet av personalen vid Balsgård 47. Förslag till normalstat för Föreningen för växtförädling av fruktträd 29 (närmast avseende budgetåret 1956/57) 4 DIAGRAM 1. Statsbidrag till Sveriges utsädesförening och Weibullsholms växtförädlingsanstalt i absoluta tal 1924/25—1955/56 111 2. Statsbidraget till Weibullsholms växtförädlingsanstalt i procent av bidraget till Sveriges utsädesförening 1924/25—1955/56 H2 3. Kostnadstäckning genom statsbidrag till Weibullsholms växtförädlings112 anstalt i relativa tal 1924/25-1955/56

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl.

Jordbruksdepartementet

Genom beslut den 16 oktober 1953 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla fem utredningsmän för att verkställa översyn av gällande grunder för statens stöd åt växt- och fruktträdsförädlingen jämte därmed sammanhängande frågor. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 21 oktober 1953 såsom utredningsmän landssekreteraren R. A. H. Magnusson, Halmstad, rektorn H j . Nilsson, Alnarp, samt riksdagsmännen G. Carlsson, St. Arla, Köping, C. E. Johansson, Torp, Nösund, och L. A. Widen, Norum, Molkom. Tillika uppdrogs åt Magnusson att såsom ordförande leda utredningsmännens arbete. Till sekreterare åt utredningsmännen förordnades den 21 januari 1954 länsassessorn C.-A. Noring, Växjö. Första sammanträdet hölls den 4 februari 1954, varvid utredningsmännen beslöto antaga benämningen 1953 års växtförädlingsutredning. Genom skilda beslut har Herr Statsrådet förordnat föreståndarna för statens jordbruksförsök respektive statens centrala frökontrollanstalt professorerna P. E. H j . Åkerberg och G. Nilsson-Leissner samt revisorn A. F. Rystedt, Malmö, att såsom experter biträda utredningen. Åkerberg har härvid fungerat som allmänt vetenskaplig expert åt utredningen. Nilsson-Leissner har företrädesvis biträtt utredningen i frågor rörande införande av ett licensavgiftssystem till stöd för växtförädlingen samt frökontrollen och regleringen av utsädeshandeln i övrigt. Rystedt slutligen har verkställt en undersökning av Allmänna svenska utsädesaktiebolagets i Svalöv ekonomiska utveckling och ställning under de senaste decennierna. På grund av att sekreteraren intill den 1 september 1954 väsentligen ägnade sig åt fullgörandet av annat offentligt uppdrag, begränsades utredningens verksamhet intill nämnda dag i huvudsak till förberedande orienteringar samt insamling av arbetsmaterial. Utredningen eller delegationer från densamma samt dess experter ha för information och överläggningar besökt olika växtförädlingsanstalter i Skåne, några av Sveriges utsädesförenings filialer, lantbrukshögskolans botanisk-genetiska institution samt Algot Holmberg & Söners aktiebolags anläggningar för sojaväxt-

10 förädling i Fiskeby ävensom i övrigt besökt eller tagit kontakt med institutioner, företag och sammanslutningar, vilka berörts av utredningens arbete. Efter remiss har utredningen avgivit ett den 15 oktober 1954 dagtecknat utlåtande till Konungen angående Föreningens för växtförädling av fruktträd ansökan om statsbidrag för verksamhetsåret 1955. Sedan Sveriges utsädesförening i framställning till Konungen den 15 juni 1955 hemställt om medgivande att kalla experten Åkerberg till föreståndare för föreningen, har denne ej deltagit i utredningens arbete, i den mån detsamma berört förenämnda förenings verksamhet. Efter slutfört arbete får utredningen härmed vördsamt överlämna sitt betänkande angående statens stöd åt växtförädlingen m. m. Stockholm den 11 november 1955.

Robert Hjalmar

Nilsson

Carl E. Johansson

Magnusson Georg L. A.

Carlsson

Widén C.-A.

Noring

AVDELNING I

Kap. I. Utredningsuppdraget Förevarande utredning är närmast föranledd av två vid 1951 års riksdag väckta likalydande motioner (I: 10 och II: 135), vari hemställdes, att riksdagen ville besluta att hos Kungl. Maj:t begära utredning om statens stöd åt växt- och fruktträdsförädlingen samt därmed sammanhängande frågor. Som grund för utredningsyrkandet anfördes bl. a. följande: Det av 1931 års utredning rörande de statsunderstödda växtförädlingsanstalterna framlagda förslaget om att staten skulle lämna bidrag till växtförädlingsanstalterna med 50 °/o av kostnaderna för växtförädlingsverksamheten, hade aldrig föranlett Kungl. Maj:t att förelägga riksdagen någon plan för stödet av växtförädlingen. Utredningen åberopades emellertid varje år i Weibullsholms växtförädlingsanstalts anhållan om statsanslag. I styrelsens för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök tillstyrkan till denna anhållan hänvisades också till utredningens förslag. Kungl. Maj:t och riksdagen vore emellertid obundna av utredningens förslag, och de beviljade beloppen hade icke anslutit sig till 50-procentregeln. Detta hade särskilt gått ut över anslagen till Weibullsholms växtförädlingsanstalt. Ett effektivt statligt stöd till växtförädlingsverksamheten vore emellertid mycket starkt motiverat. Då i vårt land en växtförädlare icke åtnjöte ett med patent jämförligt skydd för den av honom frambragta nya sorten, torde självfinansiering av växtförädlingsverksamheten vara otänkbar. 1931 års utredning hade ej heller i övrigt föranlett någon Kungl. Maj:ts framställning till riksdagen. Nya förhållanden hade också kommit till som skapat behov av en ny utredning. Sålunda hade fruktträdsförädlingen tillkommit och genom donationsmedel fått ett eget institut på Balsgård, dock utan något ekonomiskt stöd motsvarande det växtförädlingen haft från de utsädesbolag, som exploaterat deras produktion. Vid lantbrukshögskolan bedreves även numera växtförädlingsverksamhet, som börjat ge upphov till sorter, vilka fördes i handeln. Denna sistnämnda verksamhet aktualiserade vissa frågor rörande dispositionen av de medel, som inflöte vid försäljning av här ifrågavarande förädlingsprodukter. Vidare syntes det föreligga anledning att undersöka, huruvida icke det i Holland tillämpade systemet med plomberingsavgifter, av vilka en del återginge till förädlaren, kunde införas. I Holland hade år 1947 utbetalats licensavgifter för det årets skörd av vissa svenska havresorter, men på grund av bristande reciprocitet hade licensbetalningar av detta slag sedan ett par år upphört. Om uppbyggandet av ett internationellt licenssystem vore möjligt, skulle det med vår växtförädlings höga ställning säkert tillföra vårt land betydande inkomster, vilket kunde minska statens andel i kostnaderna. I yttranden över motionerna tillstyrkte lantbruksstyrelsen, styrelsen för lantbruks-

12 högskolan och statens lantbruksförsök samt styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejerioch trädgårdsinstitut, att den begärda utredningen skulle komma till stånd. Jordbruksutskottet framhöll i sitt utlåtande nr 46 till 1951 års riksdag, bland annat, att åtskilliga av de företag, som i vårt land bedreve växt- och fruktförädling, uppbure bidrag av statsmedel i relativt betydande omfattning. Andra av företagen komme däremot endast i mindre mån eller stundom icke alls i åtnjutande av sådant bidrag. Med hänsyn bland annat till förädlingsverksamhetens splittring å skilda institutioner och företag, olikheter beträffande dessa företags ekonomiska ställning samt den varierande karaktären hos de arbetsuppgifter, vari verksamheten vore uppdelad, förelåge svårigheter att klart bedöma frågan, huruvida statens stöd åt verksamheten i nuvarande läge vore avpassat på ett fullt tillfredsställande sätt. Utskottet delade därför motionärernas åsikt, att vissa fördelar skulle kunna vinnas genom en närmare prövning av denna fråga. Utskottet tillstyrkte hemställan, att genom Kungl. Maj:ts försorg en översyn skulle verkställas av de grunder, efter vilka statligt stöd lämnades åt växt- och fruktträdsförädlingen, översynen borde syfta till att uppställa ur effektivitets- och kostnadssynpunkt lämpliga samt så långt möjligt enhetliga normer för stödets utformning och fördelning. I samband därmed syntes enligt utskottet böra prövas det berörda spörsmålet om införande av ett licenssystem på förevarande område. I enlighet med utskottets hemställan anhöll riksdagen i skrivelse den 1 december 1951, att Kungl. Maj:t ville låta företaga en översyn av gällande grunder för statens stöd åt växt- och fruktträdsförädlingen m. m. jämte därmed sammanhängande frågor ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill översynen kunde föranleda. Beträffande de närmare riktlinjerna för den av riksdagen begärda utredningen anfördes i det yttrande till statsrådsprotokollet, varmed chefen för jordbruksdepartementet anmälde berörda ärende, följande: "Såsom i motionerna framhållits har, sedan den tidigare omnämnda utredningen rörande de statsunderstödda växtförädlingsanstalterna avslutats, nya förhållanden inträtt och verksamheten för förädling av växter och fruktträd utökats. Statsbidrag till sådan verksamhet lämnas sålunda numera, bland annat, till jordbrukets forskningsråd, statens lantbruksförsök, statens frökontrollanstalt (bland annat för utsädeskontroll vid Svalöv) samt hushållningssällskapen. Liksom tidigare utgår anslag till växtförädlingsanstalterna i Svalöv och Weibullsholm. Vidare utgår visst bidrag till Algot Holmberg & Söner Aktiebolag till kostnaderna för förädlingsarbeten med sojaväxter. Liknande bidrag har utgått även de närmast föregående åren. Till föreningen för växtförädling av fruktträd utgår likaledes visst bidrag. Förädlingsverksamhet bedrives därjämte av vissa andra enskilda företag, vilka icke åtnjuter något statsbidrag. Genom förädlingsverksamheten tillföres vårt land som förut nämnts högst betydande värden. Det är därför enligt min mening ett statsintresse, att verksamheten bedrives rationellt och får erforderligt ekonomiskt stöd. Jag delar därför uppfattningen, att den av riksdagen begärda översynen bör komma till stånd. Den torde böra uppdragas åt fem inom jordbruksdepartementet tillkallade utredningsmän. Vad beträffar riktlinjerna för översynen får jag till en början erinra om att verksamheten vid svalövsanstalten avsevärt utvidgats, sedan 1931 års betänkande avgavs. I samband därmed har statsbidraget till anstalten efter hand ökats och kostnaderna för verksamheten bestrides numera

13 — som förut anförts — till huvudsaklig del av statsverket. Situationen har därmed väsentligt förändrats sedan tiden för betänkandet. Klart är emellertid, att det föreligger ett allmänt intresse av att förädlingsverksamhet bedrives även vid andra enskilda institutioner och företag. Då det å andra sidan icke torde finnas någon anledning att minska verksamheten vid svalövsanstalten, är uppenbarligen möjligheten att ge bidrag av allmänna medel till dessa begränsad. Från nu angivna utgångspunkter bör utredningsmännen överväga i vad mån ändringar är påkallade i den nuvarande bidragsgivningen till förädlingsverksamheten. Därvid bör särskilt beaktas vilken inverkan det kommersiella utnyttjandet av förädlingsresultaten bör ha på bidragsgivningen. I samband därmed må undersökas i vad mån förädlingsverksamheten lämpligen kan finansieras genom upptagandet av licensavgifter. Översynen torde i övrigt böra ske förutsättningslöst." I anslutning till innehållet i direktiven har utredningen ej funnit sig till behandling böra upptaga vissa områden av den i vårt land bedrivna växtförädlingen. Sålunda torde förädlingen av skogsträd och andra träd än fruktträd falla utanför detta utredningsuppdrag. Ej heller förädlingen av prydnadsväxter synes böra omfattas a.v utredningen i vidare mån än densamma är nära förknippad med annan parallellt bedriven förädlingsverksamhet. Till följd av den speciella karaktär, som sockerbetsförädlingen hos oss intager genom Svenska sockerfabriksaktiebolagets särställning pa sockerhanteringens område, kommer denna förädlingsverksamhet i det följande endast att i korthet beröras. I vad avser verksamheten för förädling av andra träd än fruktträd samt prydnadsväxter torde emellertid redan här få anmärkas, att i den händelse det framdeles skulle befinnas befogat att även i Sverige införa ett licenssystem till stöd för växtförädlingen, jämväl ifrågavarande förädlingsalster synas böra inbegripas under ett sådant system. Frö av skogsträd och prydnadsväxter äro för närvarande ej ens underkastade frölagens bestämmelser och kunna ej heller bli föremål för statsplombering. Vidkommande prydnadsväxterna må härutöver framhållas, att vad nyss sagts om dessas förhållande till föreliggande utredning enligt utredningens mening icke innebär, att en förädlingsverksamhet på detta område med sikte på vårt lands speciella behov skulle sakna all betydelse, sett ur det allmännas synpunkt. Det kan exempelvis erinras därom att importen av särskilt fröer och blomsterlökar har en ingalunda obetydlig omfattning. I relation till förädlingen av övriga kulturväxter inom jordbruksoch trädgårdsnäringarna blir likväl den nationalekonomiska aspekten på prydnadsväxtförädlingen av helt underordnad natur. Förutom direktivens avfattning är det nu anförda omständighet, som föranlett utredningen att vid sina överväganden av växtförädlingsverksamhetens ekonomiska problem i huvudsak utelämna prydnadsväxtförädlingen. Frågor om ändringar i gällande ordning för den officiella sortprövningen och kontrollen över utsädesvaror har utredningen funnit anledning att upptaga endast i den mån särskilda skäl härför kunna anses ha förelegat. I enlighet härmed ha dylika spörsmål kommit under övervägande vid behandlingen av frågan om införande av ett licenssystem till stöd för växtförädlingen samt i avsnittet om fruktträds- och bärväxtförädlingsverksamheten.

14 I samband med licensavgiftsfrågan har utredningen ansett det motiverat att undersöka jämväl andra tänkbara möjligheter och former för stöd åt växtförädlingen ä;i direkta statsbidrag. Då utredningen enligt direktiven är begränsad till att väsentligen avse en översyn och avvägning av nu utgående ekonomiskt stöd från statens sida åt växtförädlingen, har utredningen funnit sig böra avstå från att mera ingående överväga och framlägga förslag om ändringar i den statsunderstödda svenska växtförädlingsverksamhetens organisation i vidare mån än sådana ändringar nödvändigtvis ha synts betingade av den verkställda översynen. I 1931 års betänkande angående de statsunderstödda växtförädlingsanstalterna, vilka vid den tiden voro Sveriges utsädesförening i Svalöv och Weibullsholms växtförädlingsanstalt i Landskrona, lämnades en utförlig redogörelse för den tidigare utvecklingen och den dåvarande verksamheten och organisationen vid dessa båda institutioner. Med anledning härav har denna utredning ej funnit det erforderligt att annat än i koncentrerad form lämna motsvarande redogörelser. Givetvis har dock härvid hänsyn måst tagas till de i vissa hänseenden betydande förändringar, som skett vid de båda anstalterna sedan 1931 års betänkande framlades.

AVDELNING II

FÖRÄDLINGEN AV LANTBRUKSOCH KÖKSVÄXTER De väsentligaste av de till utredningen hänskjutna frågorna falla under denna avdelning. Med hänsyn till de i mångt och mycket speciella problem, som äro förbundna med förädlingen av fruktträd och bärväxter, har det ansetts lämpligast att behandla förädlingsverksamheten på berörda område för sig under en följande avdelning. Åtskilliga av de frågor, som bli föremål för övervägande i kap. V i denna avdelning kunna dock sägas ha avseende å all förädlingsverksamhet, som behandlas i detta betänkande. De synpunkter, vilka i nämnda kapitel anläggas å frågan om införande av ett system med licensavgifter m. m. samt å växtförädlingens rättsskyddsproblem torde således i stort sett äga motsvarande tillämpning på förädlingen av fruktträd och bärväxter. Slutligen må nämnas, att rubriken till förevarande avdelning kanske ej är fullt adekvat. Till denna avdelning hänföras sålunda även vissa kulturväxter, t. ex. humle och tobak, ehuru desamma enligt gängse terminologi väl ej kunna inräknas bland de egentliga lantbruks- och köksväxterna.

Kap. II. Översikt över den nuvarande växtförädlingsverksamheten i Sverige i fråga om lantbruks- och köksväxter Praktisk-vetenskaplig växtförädling bedrives i vårt land så gott som helt i enskild regi. I anslutning till teoretisk undervisning och grundforskning samt kontroll- och forskningsuppgifter på växtodlingens område ägna sig dock några rent statliga institutioner i viss utsträckning jämväl åt praktisk växtförädlingsverksamhet. Det förtjänar vidare framhållas, att staten sedan länge påtagit sig det ekonomiska huvudansvaret för driften av vår dominerande växtförädlingsinstitution, Sveriges utsädesförening, vilken härigenom allt mera kommit att framstå såsom landets officiella växtförädlingsanstalt med halvstatlig prägel. Förutom Sveriges utsädesförening är det endast vårt näst största växtförädlingsföretag, Weibullsholms växtförädlingsanstalt, som åtnjuter ett mera betydande statsbidrag för sin verksamhet. Sedan ett antal år tillbaka utgår härutöver ett mindre statsanslag till Algot Holmberg & Söner aktiebolag i Norrköping för dess arbeten med sojaväxtförädling, övriga enskilda svenska växtförädlingsföretag driva sin verksamhet utan statligt stöd. Sockerbetsförädlingen har dock hittills åtnjutit ett statsgaranterat skydd genom Svenska sockerfabriksaktiebolagets särställning på sockerhanteringens område.

16 Sveriges utsädesförening har sin huvudinstitution förlagd till Svalövs municipalsamhälle i Malmöhus län. Där äger föreningen en jordbruksfastighet om c:a 16 ha med därå uppförda institutions-, bostads- och ekonomibyggnader. Förutom den äldre huvudbyggnaden disponerar föreningen sedan 1951 över en modern laboratoriebyggnad, inrymmande över hundratalet arbetslokaler för olika ändamål, vilka huvudsakligen ha avseende å kvalitetsundersökningar av förädlingsmaterialet (kemiska avdelningen med baknings- och cereallaboratorier ävensom laboratorielokaler för cytogenetiska och växtfysiologiska undersökningar samt kromosomforskning m. m.). I anslutning till huvudanstalten finnes även en särskild institutionsbyggnad för försök med spånadsväxter, det s. k. linlaboratoriet. Den ytterligare jord, som föreningen behöver för sina försök vid huvudstationen, arrenderas huvudsakligen avAllmänna svenska utsädesaktiebolaget. Under huvudanstalten sorterar direkt dels en s. k. förädlingsstation, förlagd till en av föreningen förvärvad egendom i Ugerup vid Vä i nordöstra Skåne — omkring 37 ha lätt sandjord, vara förädlingsarbeten med företrädesvis tobak, potatis och sötlupin bedrivas — och dels en s. k. substation å Tagels gård i Mistelås socken på sydsvenska höglandet. Ett omfattande filialsystem över hela landet är i övrigt anknutet till huvudanstalten. Filialerna äro åtta, nämligen Ultuna-, Östgöta-, Kalmar-, Västgöta-, Värmlands-, Västernorrlands-, Jämtlands- och ö v r e Norrlandsfilialerna. Desammas samt underställda substationers och lokala försöksplatsers belägenhet m. m. framgår av härvid såsom bilaga fogade sammanställning över Sveriges utsädesförenings institutionella organisation (Bil. 1). För verksamheten vid filialerna har föreningen i vissa fall tillgång till egna jordbruk. Eljest arrenderas nödig försöksjord. Egen jord disponerar föreningen över vid Kalmar-, Västernorrlands-, Jämtlands- och ö v r e Norrlandsfilialerna. Egendomen Nygård, till vilken Kalmarfilialen är förlagd, omfattar ej mindre än 96 ha åker. Till Nygård hör dessutom 361 ha skog. En per den 1 maj 1954 upprättad förteckning över föreningens samtliga fastigheter, angivande jämväl areal, taxeringsvärde och belåning, fogas härvid såsom bilaga (Bil. 2). Utöver där lämnade uppgifter kan nämnas, att brandförsäkringsvärdet å byggnadsbeståndet vid huvudanstalten uppgår till 4.984.000 kr. Utsädesföreningen har sitt säte i Svalöv. Gällande stadgar äro fastställda av Kungl. Maj:t den 24 oktober 1913. Därefter ha endast några smärre ändringar i desamma blivit stadfästa. Det allmänna har tillerkänts avgörande inflytande p i föreningens angelägenheter — en följd av statens ekonomiska stöd åt verksamheten — därigenom att ordföranden och fyra ledamöter av föreningens styrelse om åtta medlemmar liksom även två av tre revisorer utses av Kungl. Maj:t. Stadgarnas nuvarande lydelse framgår av bilaga till detta betänkande (Bil. 3). Föreningen räknade vid 1954 års ingång 437 ständiga medlemmar och 1.386 årsbetalande medlemmar. Arbetsresultat och forskningsrön publiceras bl. a. i den av föreningen utgivna "Sveriges Utsädesförenings tidskrift", som utkommer med o häften årligen.

17 Den av föreningen bedrivna förädlingsverksamheten är så gott som uteslutande koncentrerad på de egentliga åkerbruksväxterna. Arbetsuppgifterna omfatta dessa växters förädling och odlingsproblem jämte förberedande sortprövning samt upplysnings- och rådgivningsverksamhet i anslutning härtill. Särskilt vid huvudanstalten bedrives grundforskning på växtförädlingsområdet. Antalet parceller på huvudanstaltens försöksfält uppgick under år 1954 till 54.662. För filialerna och substationerna var motsvarande siffra samma år 44.353. Den egentliga förädlingsverksamheten vid huvudanstalten är uppdelad på följande sex avdelningar: 1) Vete- och havreavdelningen; 2) Råg- och potatisavdelningen (jämte sötlupin- och tobaksförädling); 3) Korn- och spånadsväxtavdelningen (jämte humleförädling); 4) Vallväxtavdelningen; 5) Rotfruktsavdelningen (jämte gummimaskrosförädling); och 6) Oljeväxtavdelningen. T v å ytterligare avdelningar äro förlagda utanför Svalöv, den ena för baljväxtförädling till Ultuna och den andra för speciellt norrländska förädlingsproblem till Västernorrlandsfilialen. Föreståndare för förädlingsavdelning är anförtrodd högsta ledningen av förädlingen i hela landet med de honom underställda växtslagen. Filialföreståndarna utföra härjämte i samarbete med avdelningsföreståndarna förädlingsarbeten med vissa för respektive filialer särskilt betydelsefulla växtslag. Förutom förädlingsavdelningarna finnas vid huvudanstalten en avdelning för polyploid!- och mutationsförädling, den s. k. kromosomavdelningen, samt en kemisk avdelning med cereal- och bakningslaboratorier. Ytterligare arbetsenheter vid huvudanstalten bildas av sekretariat och expedition, kontrollbyrån samt ledningen för jordbruket och den timavlönade arbetskraften inom den praktiska försöksverksamheten. I spetsen för föreningens samlade verksamhet står en föreståndare, vilken därjämte har att leda en av förädlingsavdelningarna vid huvudanstalten. Till huvudanstalten är jämväl förlagd den s. k. ärftlighetsinstitutionen, vilken tidigare utgjorde en självständig inrättning under Lunds universitet men numera bildar en filial i Svalöv åt Lunds universitets genetiska institution. Åt denna filial tillhandahåller föreningen erforderliga lokaler, försöksjord samt viss arbetskraft. Vid den kemiska avdelningen utföras, förutom för växtförädlingen nödvändiga analyser, ett stort antal undersökningar för skilda utomstående uppdragsgivares räkning. I samarbete med kvarn- och bryggeriindustrierna verkställas sålunda undersökningar av olika kvalitetsegenskaper hos mjöl och bröd respektive maltkorn. Kemiska avdelningen har vidare för Sveriges betodlares centralförenings räkning kontroll över sockerfabrikernas sockerhaltsanalyser m. m. Bland övriga större uppdragsgivare kunna nämnas Sveriges oljeväxtintressenter, de till Svenska lantmännens riksförbund anslutna centralföreningarna, statens jordbruksnämnd samt Svensk spannmålshandel. Det kan ävenså tillfogas, att hinder ej möter för andra växtförädlingsföretag här i landet att på samma villkor, som gälla för utomstående

18 uppdragsgivare i övrigt, få analyser utförda vid kemiska avdelningen. Genom intäkterna av alla dessa uppdrag möjliggöres att kemiska avdelningen bildar en självförsörjande enhet inom föreningens organisation. Vid linlaboratoriet utföras studier rörande kvaliteten hos olika sorter av spånadsväxter, varjämte vissa problem i samband med linets beredning till spinnbart material undersökas. Linlaboratoriets verksamhet bedrives i samarbete med "Riksförbundet Lin och Hampa" samt landets lin- och hampspinnerier. I sin allmänna verksamhet har utsädesföreningen naturligt nog kontakter åt många håll. Med Lunds universitets genetiska institution och dess filial i Svalöv upprätthålles ett nära samarbete både i grundforskningsfrågor och i den praktiska förädlingsverksamheten beträffande vissa växtslag. Ett mer eller mindre intimt samarbete förekommer med många såväl in- som utländska organisationer och institutioner på växtförädlingens och jordbruksforskningens område. Detsamma gäller föreningens förhållande till ett flertal jordbrukssammanslutningar och livsmedelsindustrier, som bearbeta jordbruksprodukter. Från vissa av dessa organisationer och företag lämnas för närvarande till föreningen årliga anslag till förädlingsverksamhet och försök med oljeväxter, tobak, sockerbetor, potatis och humle samt till kvävegödslingsförsök. För budgetåret 1955/56 ha dessa anslag beräknats uppgå till 104.900 kr. De å löneplan uppförda befattningarna vid huvudanstalten i Svalöv uppgingo den 1 oktober 1954 till 73 st. Härav voro 58 ordinarie och 15 extra. Å filialernas stat voro samtidigt uppförda 27 tjänstebefattningar, varav 24 ordinarie och 3 extra. Sammanlagda antalet å löneplan uppförda befattningar hos föreningen uppgick således vid nämnda datum till 100 stycken, varav 82 ordinarie och 18 extra. Den närmare fördelningen av tjänstemännen på olika lönegrader och arbetsenheter ävensom vakanser m. m. framgår av bilagd förteckning (Bil. 4). I fråga om de ordinarie befattningshavarnas allmänna anställningsvillkor gäller särskilt tjänstereglemente av lydelse bilaga till betänkandet närmare utvisar (Bil. 5). De vid reglementet fogade löneplanerna, vilka utelämnats i ovan angivna bilaga, motsvara de till statens allmänna avlöningsreglemente hörande löneplanerna nr 1 och nr 2 (endast föreståndaren är inplacerad å sistnämnda löneplan). Såsom av det bilagda reglementet framgår ansluta sig föreskrifterna i detsamma i görligaste mån till motsvarande bestämmelser i statens allmänna avlöningsreglemente. Denna anknytning till det statliga lönesystemet genomfördes år 1947 i samband med en allmän reglering av tjänstemännens löner. För samtliga befattningshavare gäller dessutom härvid såsom bilaga fogade instruktion (Bil. 6). De ordinarie tjänstemännen äro anslutna till statens pensionsanstalt. Föreningen erlägger hela pensionsavgifterna. Den kollektivt anställda eller eljest timavlönade personalen varierar givetvis något. Under år 1954 uppgick antalet timavlönade årsarbetskrafter vid huvudanstalten till 108 st. och vid filialerna till 24V2. Den närmare fördelningen av sagda personal å de olika arbetsenheterna och filialerna framgår av bilagd förteckning häröver (Bil. 7). Det må påpekas, att praktiskt taget samtliga av de 45 arbetare, vilka redo-

19 visas å kemiska avdelningen, avlönas genom de inkomster, som avdelningen uppbär för undersökningar åt utomstående uppdragsgivare. De i försöksverksamheten sysselsatta arbetarna avlönas enligt lantarbetaravtalet. Från och med år 1953 har detta, liksom vid övriga förädlingsanstalter, kompletterats med ett specialavtal, enligt vilket slutlönerna komma att ligga något över de efter lantarbetaravtalet utgående lönerna. Såsom tidigare nämnts bestridas kostnaderna för utsädesföreningens verksamhet till övervägande del av statsanslag. Budgetåret 1954/55 utgick detta med 915.500 kr. Härtill kommer ett särskilt bidrag för kvalitetsundersökning av lin m. m. — alltså till driften av linlaboratoriet i Svalöv — vilket nämnda budgetår utgick med 65.000 kr. Till grund för statsanslagets beräknande ligger ett budgetförslag, som det åligger föreningen att ingiva till jordbruksdepartementet året innan det avsedda budgetåret. För linlaboratoriet uppgöres särskilt budgetförslag. I det av föreningen för budgetåret 1955/56 avgivna allmänna statförslaget beräknades de totala inkomsterna och utgifterna balansera å 1.750.100 kr. Härav belöpte å huvudanstalten 1.229.400 kr. och å filialerna 520.700 kr. För balansering av budgetförslaget äskades ett statsbidrag å totalt 972.300 kronor, varav på huvudanstalten föll 486.000 kr. och på filialerna 485.900 kr. Efter en nedprutning av vissa utgiftsposter i förslaget har riksdagen för budgetåret 1955/56 beviljat föreningen ett statsbidrag om 902.300 kr. För linlaboratoriets verksamhet har beviljats ett oförändrat anslag om 65.000 kr. De närmare principerna för uppgörande av de budgetförslag, som ligga till grund för statsbidragets beräknande, framgå av en i denna del av föreningens ekonomichef upprättad och härvid såsom bilaga fogad P.M. (Bil. 8). Beviljat statsbidrag ställes till förfogande för styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök att utbetalas till föreningen på rekvisition i mån av behov. För statsbidragets åtnjutande äro åtskilliga villkor uppställda. Bland dessa märkas, att ändringar i föreningens stadgar ej må ske utan medgivande av Kungl. Maj:t, alt föreningen beträffande överlåtelse av nya sorter och eliter av lantbruksväxter samt i fråga om vissa kontrollåtgärder i samband härmed har att iakttaga därom meddelade bestämmelser i särskilda avtal med Allmänna svenska utsädesaktiebolaget respektive statens centrala frökontrollanstalt, alt föreningens filialer icke få nedläggas utan medgivande av styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, att avlöningar till föreningens tjänstemän skola utgå enligt de grunder och till högst det antal befattningshavare av varje slag, som förutsatts vid statsmakternas anslagsberäkning, alt åtgärder, vilka kunna föranleda ökning av framtida statsbidrag till föreningen, icke må vidtagas utan Kungl. Maj:ts medgivande, att föreningens försöksplan för visst verksamhetsår före den 1 november året dessförinnan skall insändas till styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök för fastställelse, samt att föreningen i avseende å sin verksamhet skall vara underkastad inspektion från statens sida, utövad av överinspektören för jordbrukets försöksväsende. Statsbidragsvillkoren i sin helhet återfinnas i härvid bilagda transumter av anslagsbreven för budgetåren 1954/55 och 1949/50 — vartill hänvisning gjorts i anslagsbrevet för 1954/55 — se Bil. 9 och 10.

20 Helt naturligt utgöra kostnaderna för löner åt tjänstemän och arbetare de dominerande postema på utgiftssidan i föreningens stat. Jämte pensionsavgifterna för de ordinarie tjänstemännen överstiga dessa poster för närvarande 75 °/o av totalutgifterna. Förutom statsbidrag och de förut omnämnda inkomsterna från kemiska avdelningens verksamhet samt anslagen från vissa organisationer och industrier för särskilda ändamål är det särskilt ersättningen från Allmänna svenska utsädesaktiebolaget, som föreningen har att räkna med på inkomstsidan. För budgetåret 1955/56 beräknas denna ersättning uppgå till 415.000 kr. Vidare bör nämnas avgifterna från statens centrala frökontrollanstalt för de kontrollarbeten, som föreningen för anstaltens räkning utför i anslutning till utsädesaktiebolagets uppförökning och försäljning av utsäden av lantbruksväxter. Dessa avgifter beräknas för budgetåret 1955/56 uppgå till 95.000 kr. Den ensamrätt till exploatering av de från föreningen utgående förädlade sorterna och eliterna av lantbruksväxter, som utsädesaktiebolaget sedan länge har, regleras genom avtal mellan parterna, vara Kungl. Maj:t meddelar godkännande. Bolaget erlägger årligen till föreningen dels en fixerad grundavgift och dels en på särskilt sätt beräknad tilläggsavgift. Det allmänna har beretts inflytande på bolagets verksamhet därigenom att Kungl. Maj:t äger utse såväl en ledamot i bolagets styrelse som ett ombud för deltagande i den årliga granskningen av bolagets räkenskaper och förvaltning. Gällande avtal löper från den 1 juli 1953 med rätt till uppsägning tidigast till den 1 juli 1956. Avtalets lydelse i övrigt framgår av härvid fogad bilaga (Bil. 11). Utsädesbolaget har hela sin försäljning av utsädesvaror ställd under statens centrala frökontrollanstalts uppsikt och kontroll. Gällande avtal härom, som godkänts av lantbruksstyrelsen, löper parallellt med avtalet mellan utsädesföreningen och utsädesbolaget. Dess närmare innehåll framgår av bilaga till detta betänkande (Bil. 12). Som redan nämnts har statens centrala frökontrollanstalt i sin tur å utsädesföreningen överlåtit väsentliga delar av denna kontrollverksamhet. Den fullständiga lydelsen av gällande avtal mellan anstalten och föreningen, som till tiden och jämväl i övrigt samordnats med avtalet mellan anstalten och bolaget, framgår av härvid fogad bilaga (Bil. 13). Rådande förhållanden i förevarande avseende komma att ytterligare belysas i dessa frågor berörande avsnitt i kap. V och VI härnedan. En redogörelse för de av utsädesföreningen under de senaste decennierna uppnådda väsentliga praktiska förädlingsresultaten kommer att lämnas i kap. VI under denna avdelning. Weibullsholms växtförädlingsanstalt drives av W. Weibull aktiebolag. Den är förlagd till Weibullsholms gård i utkanten av Landskrona. Växtförädlingsanstalten bildar en från bolagets övriga verksamhet i görligaste mån — såväl bokföringsmässigt som organisatoriskt — skild enhet. Verksamheten omfattar förädling av såväl åkerbruks- som köksväxter. Även prydnadsväxter ingå i förädlingsprogrammet. För sin verksamhet disponerar anstalten över tidsenliga anläggningar såsom laboratorielokaler, växthus och lagrings-

21 lokaler. Häribiand märkes det cytologiska laboratoriet. Vidare ha två under de senaste åren uppförda isoleringsväxthus för förädlingsarbetet med korsbefruktande växtslag — särskilt oljeväxter, rotfrukter och köksväxter — specialinretts med celluppdelning, pollenfilter samt anordningar för avkylning, automatisk luftväxling och vattning m. m. För de praktiska arbetena i samband med försöksodlingar o. d. har anstalten tillgång till den i bolagets omfattande jordbruksdrift använda maskinella utrustningen för jordbearbetning, sådd, skörd, tröskning, rensning och torkning, varigenom möjligheter erbjudas att, så långt detta här kan ske, rationalisera försöksverksamheten. Vid Weibullsholm bedrives grundforskning i anslutning till målforskningen. I förädlingsarbetet ha de traditionella metoderna med urval och korsningar alltjämt sin plats, men ökad vikt har efterhand lagts vid heterosisförädling, kromosomfördubbling och inducerade mutationer liksom vid den moderna växtförädlingstekniken i övrigt. Något cereallaboratorium med fullständig utrustning finnes ej vid anstalten, men i dessa frågor förekommer samarbete med några ledande kvarnindustrier. Den till företaget knutna avdelningen för kontroll av frö och utsädesvaror anlitas givetvis även i växtförädlingsverksamheten för utförande av olika analyser m. m. Forskningsresultat samt teoretiska och praktiska rön av mera allmänt intresse publiceras bl. a. i den av anstalten utgivna skriftserien "Agri Hortique Genetica". Förädlingsverksamheten vid Weibullsholm är sedan länge uppdelad på fem skilda avdelningar, vilka för närvarande omfatta följande växtslag och arbetsuppgifter: Avd. 1. Foderrotfrukter, korn och korsblomstriga oljeväxter; Avd. 2. Havre, trindsäd och oljelin; Avd. 3. Höstvete och vårvete; Avd. 4. Vallväxter och kromosomundersökningar; och Avd. 5. Köks- och blomsterväxter. Varje avdelning sorterar under en förädlingsledare. För avdelningarna 2 och 1 är dock denne gemensam. Avdelning 5 ledes av anstaltens föreståndare. Verksamheten är sedan gammalt centraliserad till Weibullsholm, och någon lokal förädling i anstaltens regi förekommer icke. Försöksodlingarna äro förlagda till Weibullsholms gård, som omfattar c:a 200 ha jord av god beskaffenhet. Härav upptager det egentliga förädlingsmaterialet drygt 40 ha. Antalet försöksparceller år 1954 uppgick till 32.058 st. Dessas närmare fördelning på olika växtslag m. m. framgår av bilagd tablå (Bil. 14). Om Weibullsholmsanstalten sålunda ej utövar någon lokal förädlingsverksamhet, har den dock byggt upp ett tämligen omfattande system av s. k. filiala försök i landets olika delar. Till större delen ha dessa försök organiserats i samarbete med hushållningssällskapen. Nummersorterna prövas först på Weibullsholm — i regel under tre år — för att sedan, förutsatt att de redan då givit lovande resultat, skickas ut till filialförsöken. Sistnämnda försök utföras i överensstämmelse med reglerna för statens jordbruksförsöks fasta försöksverksamhet och de lokala, officiella försök, vilka handhavas av hushållningssällskapen. Weibullsholms filialförsök äro fördelade över ett större antal platser i landet under hänsynstagande till olika klimat- och

22 odlingsbetingelser. Under år 1954 funnos omkring 70 dylika försöksplatser, varav flertalet i södra och mellersta men en del även i norra Sverige. På åtskilliga av dessa försöksplatser ha försök utlagts på skilda ställen i orten. Antalet parceller uppgick nämnda år till c:a 5.000 st. På de flesta försöksplatserna prövas spannmålssorter men på en del av platserna enbart rotfrukter eller köksväxter. I fråga om sädesslagen må hänvisas till bilagda förteckning, upptagande 80 försök på 55 skilda platser i landet (Bil. 15). De ledande tjänstemännen vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt äro underkastade ett särskilt tjänstereglemente och åtnjuta avlönings- och pensionsförmåner, som i huvudsak ansluta sig till dem, som gälla för motsvarande befattningshavare vid statliga institutioner samt hos Sveriges utsädesförening. I pensionshänseende äro de ifrågavarande tjänstemännen — nämligen 1 föreståndare, 3 förädlingsledare, 3 förste försöksledare, 1 andra försöksledare och 2 tredje försöksledare — anslutna till statens pensionsanstalt enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut år 1937. Tjänstereglementet är av den lydelse bilaga till detta betänkande närmare utvisar (Bil. 16). Den övriga personalen vid anstalten utgöres av assistenter, förmän, kollektivavtalsanställd eller eljest timavlönad arbetarpersonal samt praktikanter och elever. Under år 1954 fördelade sig denna arbetskraft på de olika kategorierna sålunda: Assistenter Förmän Arbetare och praktikanter m. fl

11 st. 9 ,, 33 „ Summa

53 st.

Bland assistenterna äro inräknade bl. a. laboratoriebiträden och kontorsbiträden. Gruppen arbetare och praktikanter m. fl. är beräknad med hänsyn till årsarbetskrafter. Det ter sig rätt naturligt, att bolagets personal på övriga avdelningar då och då får utföra arbeten för växtförädlingsanstaltens räkning, utan att detta bokföres. Om ock i mindre usträckning förekommer också det omvända förhållandet; en viss växelverkan i avseende å personalens utnyttjande vid företaget såsom helhet går m. a. o. svårligen att undvika. Statsbidrag till verksamheten vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt utgick under budgetåret 1954/55 med 210.000 kr. Samma belopp har riksdagen beviljat för budgetåret 1955/56. För sistnämnda budgetår beräknas de totala kostnaderna för anstaltens drift — utgifterna för kontrollverksamheten och sortäkthetskontrollen genom statens centrala frökontrollanstalt häri ej inräknade — uppgå till 851.900 kr. Härav belöper på lönekostnader omkring 75 °/o av den sammanlagda utgiftsstaten. Beviljat statsbidrag ställes till förfogande för styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök och utbetalas kvartalsvis på rekvisition till W. Weibull aktiebolag. Å överinspektören för jordbrukets försöksväsende ankommer att utöva kontroll och inspektion angående medlens användning, innefattande jämväl granskning av priserna å bolagets utsädesvaror, övriga gällande villkor för åtnjutande av statsbidrag återfinnas i Kungl. brev den 22 april 1949 till styrelsen för lantbrukshögsko-

23 lan och statens lantbruksförsök angående anslag till den praktiskt vetenskapliga verksamheten å Weibullsholm för budgetåret 1949/50. Villkoren framgå av härvid bilagda transumt av förenämnda Kungl. brev (Bil. 17). I detta sammanhang må även erinras därom att gällande bolagsordning för W. Weibull aktiebolag har en bestämmelse av innehåll, att bolaget skall träda i likvidation, därest detsamma skulle upphöra med sin växtförädlings- och reproduktionsverksamhet. Exploateringen av vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt uppdragna nya sorter och stammar av lantbruks- och köksväxter handhas av W. Weibull aktiebolag. Ä bolagets egna jordbruk äger uppförökning av utlämnade eliter rum. Förmering av förädlingsmaterialet och originalutsäde sker även i betydande omfattning medelst å skilda platser utlagda kontraktsodlingar hos enskilda jordbrukare, huvudsakligen i Skåne, på Öland (speciellt köksväxter) samt i Östergötland i anslutning till bolagets filialanläggningar i Skänninge. Bortsett från den egentliga sortrenhets- och sortäkthetskontrollen, för vilken statens centrala frökontrollanstalt svarar, ombesörjer firman Weibull själv den erforderliga kontrollen över bolagets utsädesvaror. Dessa statsplomberas sålunda ej utan gå i handeln under bolagets egen plomb. Föreståndaren för Weibullsholms växtförädlingsanstalt är ansvarig för arbetet vid anstaltens frökontrollbyrå. Den omedelbara ledningen utövas av en av statens centrala frökontrollanstalt i avseende å kompetens för befattningen godkänd föreståndare. Antalet biträden vid byrån uppgår till 15 st. För de nu berörda förhållandena lämnas i det följande en närmare redogörelse i det ovan omnämnda avsnittet av kap. V om nuläget i fråga om rättsskydd och kontroll m. m. å växtförädlingens samt utsädesproduktionens och utsädeshandelns område. Den mellan bolaget och statens centrala frökontrollanstalt gällande överenskommelsen rörande kontrollen över bolagets utsädesvaror torde dock redan här fåbiläggas (Bil. 18). En närmare redogörelse för de praktiska resultat, som under de senaste decennierna uppnåtts vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt, kommer att lämnas i kap. VII under denna avdelning. Algot Holmberg 8c Söner aktiebolag i Norrköping åtnjuter sedan 1944 årligen statsbidrag för sitt förädlingsarbete med sojaväxten. Å denna förädlingsverksamhet, som huvudsakligen koncentrerats till Fiskeby utanför Norrköping, har företaget sedan slutet av 1930-talet nedlagt ett förhållandevis omfattande arbete. Bolaget driver även förädling med råg. Tidigare omfattade förädlingsprogrammet också potatis, kålrot och rödklöver. Enligt förteckningen över de sorter och stammar, som äro berättigade till statsplombering 1954—55 (hänsyn är i denna ej tagen till originalförklaring, som må ha ägt rum efter den 1 maj 1954) har originalrätt för bolaget registrerats beträffande 4 sorter, varav 2 avseende kålrot, 1 höstråg och 1 rödklöver. Statsbidraget till sojaväxtförädlingen utgår sedan 1952 med 20.000 kr. om året. Anslaget ställes till förfogande för statens jordbruksnämnd, som äger disponera detsamma för utbetalning till bolaget såsom bidrag till kostnaderna för förädlingsarbeten med sojaväxten. I Kungl. brev den 22 april 1955 rörande bl. a. förenämnda

24 anslag för budgetåret 1955/56 föreskrives såsom villkor för utlämnande av bidraget, att bolagets styrelse skall förbinda sig att medverka till sådan försöksverksamhet med sojasorter, avsedda att uppförökas och utsläppas i marknaden, som erfordras för bedömande av sorternas avkastningsförmåga under i landets olika delar rådande odlingsbetingelser, ävensom att före den 1 april 1956 till såväl lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök som statens jordbruksnämnd avgiva redogörelse för vunna försöksresultat. Otto J. Olson 8c Sons aktiebolag i Hammenhög bedriver sedan år 1926 växtförädling med rotfrukter samt med ett flertal vallväxtarter. Därefter har av lantbruksväxter på programmet upptagits ytterligare vallväxter, ärter, sötlupin, oljeväxter (i ganska stor skala), potatis och majs. Under allra senaste åren ha vissa arbeten med stråsäd inletts, dock än så länge i obetydlig omfattning. Sedan 1935 omfattar verksamheten jämväl förädling av trädgårdsväxter och har efter hand utökats att avse flertalet köksväxtslag och ett stort antal prydnadsväxter. Även med medicinalväxter ha arbeten bedrivits. Verksamheten är förlagd till Gullåkers växtförädlingsanstalt i Hammenhög. Försök och urvalsmaterial äro utlagda även på åtskilliga andra platser, huvudsakligen inom Kristianstads län. Antalet parceller med lantbruksväxter uppgick under år 1953 till sammanlagt 15.305. Fördelningen på olika växtslag m. m. framgår av härvid såsom bilaga fogad tablå (Bil. 19). Beträffande trädgårdsväxterna omfattade förädlingsmaterialet år 1954 något över 12.000 nummer, vilka fördelats på c:a 7 ha frilandsjord och 3.000 kvm under glas. Anstalten förestås av en förädlingsledare, som därjämte leder arbetet med lantbruksväxterna. För arbetena med trädgårdsväxter svara närmast två försöksledare, varav den ene förestår förädlingen av köksväxter å friland och den andre sådana växter under glas samt prydnadsväxter. Under räkenskapsåret den 1 november 1952 — den 31 oktober 1953 omslöt utgiftsstaten för växtförädlingsverksamheten vid Gullåker 276.917 kr. 78 öre. Utgifterna fördelade sig på följande huvudposter: Tjänstemannalöner Timlöner Frökontroll och analyser Hyra för byggnader o. d Arrende av jord Diverse omkostnader

78.836: 86 kr. 118.632: 89 „ 7.359: 21 12.000: 7.600: — „ 52.488: 82 Summa kr.

276.917: 78 kr.

Kontrollen över bolagets utsädesvaror av lantbruksväxter omhänderhaves helt av statens centrala frökontrollanstalt. Bolaget ombesörjer marknadsförandet av de nya sorter och stammar, som framkomma som resultat av förädlingsverksamheten vid Gullåker. Uppförökning av eliterna äger rum på bolagets egna jordbruksegendomar samt medelst kontraktsodlingar. Enligt den ovan omförmälda förteckningen över statsplomberingsberättigade sorter och stammar har bolaget originalrätt till 16 sorter och stammar av jordbruks-

25 växter och 22 av köksväxter. Av lantbruksväxterna äro 9 originalsorter rotfruktsväxter, 1 vallbaljväxt (den kända Essi rödklöver) samt 6 vallgräsväxter. J. E. Ohlsens Enke aktiebolag bedriver sedan år 1937 förädling av köks- och blomsterväxter. Från 1941 är verksamheten koncentrerad till egendomen Ohlsgård vid Fosieby utanför Malmö. Försöks- och förädlingsarbete i bolagets regi bedrives i viss utsträckning även på några andra egendomar i Malmöhus län. Å Ohlsgård finnes bl. a. en ny institutionsbyggnad, tork- och lagerhus, 16 växthus, 500 drivbänkar samt ett antal små isoleringshus för parkorsning. Verksamheten förestås av en förädlingsledare (denne tjänstgör för närvarande också som föreståndare för det danska moderföretagets förädlingsanstalt i Köpenhamn). Förädlingsarbetet är uppdelat på tre avdelningar, envar under en försöksledare, nämligen 1. Köksväxter, avsedda för kultur under glas (med undantag för blomkål och spenat), frilandstomater, gräs och kromosomförädling; 2. Köksväxter, avsedda för kultur å kalljord, samt blomkål och spenat under glas; och 3. Blomsterväxter såväl under glas som å kalljord. Bolagets förädlingsarbete är främst inriktat på att åstadkomma bättre odlingsmaterial för den yrkesmässiga trädgårdsnäringens behov. Trots den förhållandevis korta tid, varunder företaget bedrivit förädlingsverksamhet, har ett stort antal nya sorter och stammar av köksväxter framkommit som resultat av detta arbete. I den förut åberopade förteckningen över sorter och stammar, som äro berättigade till statsplombering, har sålunda originalrätt för bolaget registrerats för ej mindre än 58 sorter och stammar av köksväxter. Åtskilliga av dessa sorter ha vid statens trädgårdsförsöks klassificering av köksväxter bedömts som första klass elit. Aktiebolaget L. Daehnfeldts fröhandel i Hälsingborg bedriver sedan 1925 viss växtförädlingsverksamhet med framför allt prydnadsväxter men även med köksväxter. Jämfört med övriga härovan nämnda växtförädlingsföretag är dock verksamheten av ganska ringa omfång och betydelse. Vad nu sagts gäller även Aktiebolaget Gehlins fröhandel i Malmö; dock torde denna firmas förädlingsverksamhet vara av ännu mindre omfattning. Skåne-Hallands utsädesaktiebolag i Hälsingborg bedriver sedan 1944 å bolagets egendom Sundshöjd i Raus växtförädling i mindre skala. Bl. a. utföres försök med rödklöver med sikte på resistensförädling. Är 1953 övertog bolaget den till Aktiebolaget Carl Engström i Eslöv knutna utsädesavdelningen, i vars regi visst förädlingsarbete med speciellt rotfrukter bedrivits. Härvid överfördes även plomberingsrätten till de vid nämnda företag tidigare uppdragna sorterna och stammarna. Till följd härav har bolaget för närvarande originalrätten till 5 rotfruktsstammar, 1 sort fodermärgkål och 1 höstkornsort (Fimbul). Ramlösa plantskolor vid Hälsingborg påbörjade 1938 förädlingsarbeten, särskilt berörande kromosomfördubbling medelst colchicinbehandling. Bl. a. betor och korn ha blivit föremål för bearbetning (framför allt har dock arbetats med frågor, som beröra elitproduktion av skogsfrö).

26 På gränsen till egentlig växtförädling stå vissa arbeten, som bedrivas av t. ex. Aktiebolaget Hallands frökontor i Getinge och Kumla foder Se utsädesakliebolag (en del arbeten för vinnande av bättre anpassning m. m. vid introduktion av utländska sorter), vidare Bertil Gustafssons fröhandelsaktiebolag i Gnesta (vissa urvalsarbeten med trädgårdsväxter) samt Institutet för växlforskning och kyllagring i Nynäshamn (bl. a. uppdragning av virusfria elitstammar av potatis). De statliga institutioner, som ägna sig åt vetenskapligt-praktiskt växtförädlingsarbete, äro statens trädgårdsförsök i Alnarp, Lunds universitets genetiska institution och botanisk-genetiska institutionen vid lantbrukshögskolan i Ultuna. Statens trädgårdsförsök, som vid sin tillblivelse 1938 övertog den förädlingsverksamhet, vilken tidigare utövats vid Alnarpsinstitutet, bedriver förädling med köksväxter, fruktträd och bärväxter samt prydnadsväxter. Sedan institutionen Balsgårds tillkomst har arbetet med förädling av fruktträd efter hand starkt begränsats. Med köks- och bärväxter bedrives en relativt omfattande förädlingsverksamhet. Denna verksamhet kommer i det följande att närmare behandlas av utredningen, i vad avser köksväxter under kap. VIII och beträffande fruktträd och bärväxter under kap. I X . Vid Lunds universitets genetiska institution bedrives speciellt arbeten med kromosomfördubblade former av råg samt korsningsprodukter mellan vete och råg, s. k. rågvete. Verksamheten upptages av utredningen till mera utförlig behandling under kap. VIII härnedan. Lantbrukshögskolans botanisk-genetiska institution har under de senaste 15 åren behandlat ett ganska stort antal lantbruksväxter, speciellt vallbaljväxter, framför allt i syfte att få fram ett bättre växtmaterial medelst kromosomfördubbling. Även denna verksamhet kommer att upptagas till närmare skärskådande under kap. VIII. Slutligen må något beröras den i Svenska sockerfabriksaktiebolagets regi bedrivna vitbetsförädlingen. Detta arbete påbörjades redan omkring år 1900 vid Säbyholms sockerbruk. År 1912 startades Hilleshögsinstitutet invid Landskrona och där har denna förädlingsverksamhet alltjämt sin huvudcentral. I början på 1920-talet framkom den första rent svenska sockerbetssorten, som fick namnet "Hilleshög" efter institutionen. Samtidigt utvecklades fröodlingen i landet, och en del av det i landet förbrukade sockerbetsfröet framställdes genom fröodling på kontrakt med fröodlare av Hilleshögssorten. Den svenska fröodlingen var vid den tiden föga utvecklad, och odlingstekniken var ej heller så långt kommen, för att man skulle ha rimlig säkerhet för att varje år få förstklassigt frö. Därför odlades samtidigt en del frö, likaledes av Hilleshögssorten, i Holland, och detta frö importerades och användes tillsammans med det svenskodlade. Från 1928 har i svensk betodling uteslutande använts Hilleshögssorten med fröet producerat dels i Sverige, dels i Holland. För att sköta fröodlingen i Holland stiftades år 1924 ett dotterbolag till Svenska sockerfabriksaktiebolaget, Hollandsch Zweedsche Zaad Maatschappij (HZZ), med säte i Amsterdam. N ä r Hilleshögssorten slog igenom i Sverige, uppstod även en marknad för densamma i nordvästra Europa, framför allt i Holland, Belgien, Frankrike och England, och alltsedan slutet av 1920-talet har sistnämnda bolag producerat frö av Hilles-

27 högssorten, senare Hilleshögssorterna, icke bara för Sveriges räkning utan även för avsalu utomlands. Omkring mitten av 1930-talet började på vissa håll i utlandet en mera intensiv förädling av sockerbetor att komma igång. Eftersom sockerfabriksaktiebolagets utländska fröförsäljning är ett sätt att utnyttja den rätt dyrbara forskningens resultat i större skala, än vad enbart den svenska förbrukningen av sockerbetsfrö erbjuder, var det önskvärt att i tid börja bedriva förädlingsverksamhet i utlandet i bolagets regi. Därför påbörjades i slutet av 1920-talet en viss rutinförädling i utlandet. Sålunda upprättades en självständig filialstation i England, och rutinmässigt urval utfördes i Holland, Belgien och Frankrike. På kontinenten avbröts arbetet under kriget, men i England kunde det fortsätta, och efter kriget har ånyo förädlingen i olika kontinentala områden tagits upp. De ekonomiska synpunkterna — att genom den relativt billiga rutinförädlingen i olika utländska områden göra det möjligt att upprätthålla bolagets fröförsäljning på lång sikt och därmed få hjälp till betalning av förädlingens fasta kostnader, som huvudsakligen ligga på forskningen — hade emellertid icke enbart motiverat upptagande av den utländska förädlingen. Den avgörande synpunkten var den, att man kunde hoppas att genom förädlingsarbete i områden, som icke alltför mycket i klimat, jordmån och kulturteknik skilja sig från Sverige, få fram typer, vilka kunde finna användning i vårt land och genom införande i den svenska Hilleshögssorten hjälpa till att stegra sockeravkastningen här utöver vad som skulle vara möjligt med enbart hemmaförädlingen. Bolagets engelska filialförädling, som kunnat relativt ostört bedrivas sedan 1936, har också visat, att man räknade rätt i detta avseende. Från Englandsförädlingen har nämligen kommit material, som efter försöksresultaten att döma kan antagas öka Sveriges sockerskörd med en eller annan procent utöver vad man skulle ha fått, om man använt uteslutande svenskt material. Hilleshögsinstitutet är mycket välförsett med laboratorier och andra anläggningar. Institutionen har därjämte en ganska stor stab av vetenskapligt kvalificerade forskare och försöksledare. Man torde kunna vara berättigad till det påståendet, att någon motsvarighet till de resurser, som här ställts till förfogande för arbete med endast ett växtslag, ej tillnärmelsevis står att finna i vårt land. Samtidigt är sockerbetsförädlingen ett gott exempel på hur långt det är möjligt att komma inom växtförädlingen med ett både intensivt och långsiktigt arbete i förening med stora personella och materiella resurser.

Kap. III. Tidigare utveckling och utredningar på växtförädlingens område 1. Tiden före 1931 års utredning Redan på 1870-talet påbörjades å Weibullsholm förädling av vissa rotfruktei medelst massurval. År 1886 bildades Sydsvenska föreningen för odling och förädling av utsäde. Verksamheten förlades till Svalövs by, där jord uppläts på Heleneborgs

28 gård. Med anledning av önskemålet att låta föreningens verksamhet omspänna hela landet företogs redan påföljande år stadgeändringar, varigenom föreningens benämning blev Allmänna svenska föreningen för odling och förädling av utsäde. I Örebro bildades 1889 Mellersta Sveriges utsädesförening med samma uppgifter som Allmänna svenska föreningen. Är 1894 genomfördes en år 1892 beslutad sammanslagning av de båda föreningarna, varvid den nya föreningen erhöll det nuvarande namnet Sveriges utsädesförening. Svalöv bibehölls som huvudanstalt. De första åren av sin verksamhet producerade och försålde Svalövsföreningen utsäde till allmänheten i egen regi. Denna anordning visade sig emellertid ganska snart i olika hänseenden mindre ändamålsenlig. Till följd härav bildades redan 1891 Allmänna svenska utsädesaktiebolaget, som alltsedan dess med ensamrätt exploaterat utsädesföreningens förädlingsprodukter. Bolaget har ända sedan starten haft sina huvudanläggningar förlagda till Svalöv. Verksamheten både i Svalöv och vid Weibullsholm utvecklades efter hand kraftigt. Det sagda gäller särskilt utsädesföreningen, som — med undantag för åren 1887 och 1891 — ända sedan sin tillblivelse 1886 fick uppbära statsbidrag (första året med 5.000 kr.). Vid båda institutionerna, framför allt i Svalöv, gjorde sig en specialiseringstendens gällande vid verksamhetens bedrivande, allteftersom det blev möjligt att anställa flera kvalificerade växtförädlare. Utsädesföreningens arbetsprogram upptog redan från början samtliga viktigare åkerbruksväxter. Vid Weibullsholm utökades programmet först så småningom; år 1901 igångsattes förädling med höstvete, 1910 med slätter- och vallväxter samt havre och korn, 1913 med grönsaksväxter och 1925 med blomsterväxter. Utsädesföreningens första filial, Ultunafilialen, upprättades redan år 1897. Med Kalmarfilialens tillkomst 1921 trädde den sista av de nuvarande 8 filialerna i verksamhet. Med hänsyn till de allt större belopp, som utsädesföreningen efter hand fick uppbära i statsbidrag, kom Svalövsanstalten så småningom att i den allmänna uppfattningen framstå som en slags halvstatlig institution. I anslutning härtill började röster höjas för en ombildning av institutionen till en rent statlig växtförädlingsanstalt. År 1912 tillsattes särskilda sakkunniga för utredning av denna fråga. De sakkunniga funno emellertid ingen anledning att föreslå någon ändring i Svalövs 7 institutionens dittillsvarande status. Vid 1913 års riksdag biträddes denna uppfattning av statsmakterna. Såväl lantbruksstyrelsen som en del riksdagsmotionärer hade dock pläderat för ett förstatligande av förädlingsverksamheten i Svalöv. Ett resultat av förenämnda utrednings överväganden blev likväl, att klarare linjer uppdrogos vid 1913 års riksdag beträffande förhållandet mellan staten och utsädesföreningen samt den inre organisationen av föreningens verksamhet. Föreningens stadgar omarbetades, varefter de fastställdes av Kungl. Maj:t. I samband härmed bereddes det allmänna avgörande inflytande på föreningens verksamhet genom att Kungl. Majrt tillerkändes befogenhet att tillsätta majoriteten av föreningens styrelse och revisorer. Härjämte blev organisationen av arbetet vid Svalövsanstalten på skilda avdelningar m. m. officiellt fastslagen.

29 I en krissituation ingick Weibullsholms växtförädlingsanstalt hösten 1923 till Kungl. Maj:t med en begäran om statsbidrag. Påföljande års riksdag beviljade anstalten ett anslag av 100.000 kr. Med anledning av en ny ansökan från Weibullsholm om statsbidrag jämväl för år 1925 påkallade lantbruksstyrelsen en allsidig utredning rörande statens understödsverksamhet i allmänhet på växtförädlingens område. En av Kungl. Maj:t på grund härav tillkallad sakkunnignämnd avgav utlåtande i ämnet år 1925. Nämnden föreslog oförändrad organisation av verksamheten i Svalöv; dock förordades vissa modifikationer i formerna för samarbetet mellan utsädesföreningen och utsädesbolaget. Beträffande Weibullsholm avstyrkte nämnden ytterligare statsbidrag. Kungl. Maj:t framlade nämndens förslag för 1925 års riksdag. Med bifall till väckta motioner gick dock riksdagen emot Kungl. Maj:t i fråga om Weibullsholmsanstalten och tillerkände denna förnyat statsbidrag om 75.000 kr. Sedan dess har anstalten fortlöpande åtnjutit bidrag av staten till sin verksamhet.

2. 1931 års utredning samt tiden därefter I samband med behandlingen av vissa förslag av Kungl. Maj:t, berörande bl. a. nytt avtal mellan Sveriges utsädesförening och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget, anhöll 1930 års riksdag hos Kungl. Maj:t om en utredning rörande de statsunderstödda växtförädlingsanstalterna. Samma år tillkallade Kungl. Maj:t tre utredningsmän att verkställa den begärda utredningen. Utredningen avgav betänkande i ämnet påföljande år (S.O.U. 1931:34). Beträffande organisationen av verksamheten vid Svalöv framlade utredningen två alternativ. Enligt alt. 1 skulle staten förvärva utsädesföreningens egendom och därefter med nyttjanderätt upplåta den till ett enskilt bolag. Ä detta bolag — varvid utredningen åsyftade utsädesbolaget — skulle ankomma både att bedriva växtförädlingsverksamhet och att exploatera förädlingsresultaten. Enligt alt. 2 skulle ett statligt bolag bildas, vilket skulle övertaga såväl utsädesföreningens som utsädesbolagets tillgångar. Även detta bolag skulle därefter bedriva både växtförädling och merkantil verksamhet. Statsbidrag skulle i båda fallen utgå till bolagen med hälften av nettobeloppet av de beräknade årliga kostnaderna för själva förädlingsverksamheten. Utredningen förordade alt. 2. I fråga om utsädesföreningens filialsystem föreslog utredningen en viss utbyggnad av Ultuna- och Västernorrlandsfilialerna men samtidigt slopande av Västgötafilialen och de övrigas omvandling till s. k. sortprövningsstationer, varest självständig, lokal förädlingsverksamhet ej längre skulle utövas. I fråga om Weibullsholms växtförädlingsanstalt ansåg utredningen, att densamma borde bibehållas såsom en enskild, statsunderstödd förädlingsinstitution. Statsbidrag föreslogs under vissa villkor utgå med 50 °/o av nettoårskostnaderna för den egentliga förädlingsverksamheten. För kontrollen över försäljningen av de statsunderstödda växtförädlingsanstalternas förädlingsprodukter uppställdes av utredningen två alternativa förslag. Det ena

30 åsyftade, att de växtförädlande anstalterna själva skulle omhänderha hela kontrollen, dock att sortäkthetskontrollen skulle verkställas av statens centrala frökontrollanstalt. Enligt det andra alternativet skulle kontrollen överlämnas åt frökontrollanstalten, därvid emellertid förädlingsanstalterna själva skulle handha stamsädeskontrollen och den förberedande kvalitetskontrollen. Utredningsmännen förordade för sin del, att växtförädlingsanstalterna skulle tillerkännas valfrihet mellan de föreslagna alternativa anordningarna. I övrigt framlade utredningen vissa förslag rörande inrättande av en officiell sortprövning. Som ett led i denna organisation skulle de ovan omnämnda sortprövningsstationerna ingå. Bedömandet av de vid jämförande sortförsök framkomna resultaten föreslogs skola handhavas av ett särskilt organ, benämnt växtförädlingsrådet. Utredningens förslag rönte vid remissbehandlingen i allmänhet ganska stark kritik, ej minst från Sveriges utsädesförenings sida. Något förslag, byggt på utredningen, förelades ej heller riksdagen av Kungl. Maj:t. Däremot uppdrog Kungl. Maj:t åt lantbruksstyrelsen att inom den gällande organisationens ram verkställa en viss översyn av den statsunderstödda växtförädlingsverksamheten. I början av år 1933 redovisade lantbruksstyrelsen sina överväganden i ämnet. Såvitt angick Svalöv innefattade dessa förslag ett nytt avtal mellan utsädesföreningen och utsädesbolaget, vilket var förmånligare för föreningen än tidigare avtal. Vidare framlades förslag till en normalstat för föreningen, avsedd att med oförändrat statsbidrag å 224.000 kr. gälla förslagsvis tre år från och med budgetåret 1933/34. Vidkommande Weibullsholm förordade lantbruksstyrelsen fortsatt statsbidragsgivning men ifrågasatte, om bidraget ej borde begränsas till att avse blott förädlingen av trädgårdsväxter (prydnadsväxter inbegripna). Skulle statsmakterna åter anse det befogat med anslag till växtförädlingsarbetet vid Weibullsholm i dess helhet, föreslog styrelsen såsom villkor härför, att verksamheten vid anstalten i görligaste mån skulle vara skild från firman Weibulls övriga rörelse — i huvudsak på sätt förordats av 1931 års växtförädlingsutredning — samt att företagets utsädesförsäljning skulle underkastas statens centrala frökontrollanstalts uppsikt och kontroll. I förra fallet föreslogs ett anslag om 40.000 kr. för budgetåret 1933/34 och i det senare ett statsbidrag å 64.000 kr. för samma budgetår. Dessa förslag förelades riksdagen, varvid Kungl. Maj:t hemställde om det högre bidraget åt Weibullsholm, avrundat till 65.000 kr. Under budgetåren 1933/34— 1936/37 utgingo anslagen oförändrade med 224.000 kr. till utsädesföreningen och 65:000 kr. till Weibullsholm. Därefter har det åtminstone för Svalövsanstaltens del ej visat sig möjligt att basera ett oförändrat statsbidrag på en för flera år framåt gällande normalutgiftsstat. Sedan denna tid har statens bidrag till utsädesföreningen flerdubblats. Även för Weibullsholms vidkommande ha statsanslagen ökats, dock ej i samma takt som för Svalövsanstalten, vilken utveckling särskilt accentuerats under innevarande decennium. Under den tid, som gått sedan den statsunderstödda växtförädlingsverksamheten

31 sist varit föremål för utredning, har verksamheten vid de berörda anstalterna kraftigt utvecklats. Detta gäller särskilt Svalövsanstalten. Men även arbetet vid Weibullsholm har fått ökade resurser. Antalet förädlingsavdelningar är dock detsamma som 1931 och den kvalificerade personalen har sedan dess ej utökats med mer än 2 försöksledare. Den övriga personalen vid anstalten har emellertid ökat från 37 anställda år 1931 till 53 st. år 1954, varjämte de materiella resurserna i form av anläggningar och utrustning ständigt blivit större. Under tiden från 1930-talets början har, på sätt av föregående kapitel torde framgått, växtförädlingsverksamheten utvecklats vid jämväl vissa andra företag och institutioner, som redan tidigare bedrivit växtförädling, varjämte sådan verksamhet under perioden upptagits av vissa företag och institutioner. De senaste decenniernas vetenskapliga landvinningar ha ju också för växtförädlingens del öppnat nya vägar, som lova fortsatta framsteg även på detta område.

Kap. IV. Växtförädlingens betydelse och aktuella situation Förädling av växter såväl som av djur innebär framställning av nytt material med bättre egenskaper än ursprungsmaterialet. Eftersom det i sådana fall är fråga om ärftliga förändringar, föreligger givetvis ett ofrånkomligt samband mellan den teoretiska genetiken och dess praktiska tillämpningar inom växt- och djurförädlingen. I första hand gäller detta växtförädlingen, som särskilt i Sverige varit intimt förbunden med teoretisk ärftlighetsforskning. Planmässig, på exakt genetisk forskning grundad växtförädling är av relativt ungt datum. Sådan förädling blev heller icke möjlig, förrän man närmare studerat den ärftliga variationen hos växterna och vunnit klarhet om skillnaden mellan denna variation och av yttre faktorer förorsakad sådan, s. k. modifikation. Detta skedde först vid sekelskiftet, framförallt genom dansken Wilhelm Ludvig Johannsens undersökningar över variationen i populationer och rena linjer samt genom de vid samma tidpunkt återupptäckta Mendelska forskningsresultaten rörande egenskapers förhållande vid korsning. Ifrågavarande arbeten gåvo uppslag till omfattande genetiska undersökningar, och allt flera forskare kommo att ägna sig däråt. Redan tidigare hade dock växtförädlingsverksamhet bedrivits på olika håll i världen med både åkerbruks- och trädgårdsväxter samt fruktträd och bärbuskar, även om den icke kunde ske på samma rationella och planmässiga sätt som numera. De metoder, som härvid användes, voro dels urval, dels korsning, av vilka urvalet företogs antingen — efter Darwins uppfattning om den ärftliga variationen — såsom massurval eller som individualurval. Korsningar mellan olika växtformer utfördes särskilt inom hortikulturen, där man långt innan mendelismens framträdande väl kände till, att man genom korsning ofta kunde få till stånd en starkare variation, alltså en större mångformighet än som förut fanns i ett visst tillgängligt sortiment. Men även korsningar mellan olika sädessorter, potatis m. fl. hade bearbetats.

32 Tack vare de förut omnämnda stora framstegen på ärftlighetsforskningens område omkring sekelskiftet blev det emellertid möjligt att på ett helt annat sätt än förut bedriva en rationell och planmässig växtförädling. Dels fick man ett bättre begrepp än tidigare om hur urvalet med olika växtmaterial — självbefruktare och korsbefruktare — skulle bedrivas, dels förstod man bättre, hur man skulle förfara vid bearbetningen av en korsning för att därigenom uppnå avsett resultat. Från att tidigare vid korsningsförädlingen ha arbetat ganska slumpmässigt övergick man sålunda nu till ett planmässigt kombinationsarbete, genom vilket man försökte att genom bättre förening av goda arvsanlag framställa ett allt värdefullare odlingsmaterial. Korsningsförädlingen blev, i synnerhet för de växtslag som tidigare varit föremål för förädling och framför allt för de självbefruktande sädesslagen, efter denna tid den ojämförligt mest använda metoden. Hos en del korsbefruktare, såsom t. ex. råg, rotfrukter, klöver och gräs samt ett flertal köksväxter, kunde dock ännu ganska länge enbart genom urval påtagliga framsteg uppnås, först genom massurval, senare genom selektion enligt mera invecklade metoder. Genom den efter återupptäckten av de Mendelska klyvningslagarna igångsatta kombinationsförädlingen ha också mycket betydelsefulla resultat uppnåtts, vilket här skall exemplifieras mera i detalj från veteförädlingen. Då växtförädlingen igångsattes i vårt land, odlades i Sverige av höstvete huvudsakligen lantsorter, d. v. s. genom naturligt urval utselektionerade typer för olika områden. Dessa, som bestodo av en blandning av linjer, s. k. populationer, voro köldhärdiga och hade god bakningskvalitet men voro samtidigt lågt avkastande och hade svagt strå, beroende dels på att strået var långt och böjligt, dels, och kanske framför allt, på stor mottaglighet för stråbassjukdomar. I England och Holland, där vintrarna äro mycket milda och vegetationsbetingelserna även i övrigt gynnsamma, hade däremot dels genom naturligt urval, dels genom tidigt påbörjat förädlingsarbete framkommit sorter, vida överlägsna de svenska lantvetena i kärnavkastning och stråstyrka men med svag vinterhärdighet och bakningskvalitet. Här förelåg sålunda en klar kombinationsuppgift, och med dennas lösande har man nu i mera än 50 år varit sysselsatt. Om m m helt lyckats kombinera de ifrågavarande egenskaperna, skulle de svenska höstvetenas utbyte ha ökats med c:a 50 °/o, ty så mycket låg Squareheadvetet över lantvetet i specifik avkastning. Men så långt har man ännu icke hunnit utan har fått nöja sig med c:a 30 %>. Därtill kommer emellertid, att de nya sorter, som uppdragits, äro väl så stråstyva som Squareheadvetet. De äro också mycket härdiga och ha bättre kvalitet, men ingen är lika härdig som lantvetet, och knappast någon har heller så god bakningskvalitet. Detta förhållande, att det krävs ett mycket omfattande arbete för att lösa ett dylikt förädlingsproblem, sammanhänger utan tvivel därmed, att flertalet praktiskt viktiga egenskaper regleras av en mångfald arvsfaktorer, och att förädlaren följaktligen måste pröva ett mycket stort material för att få tag i de allra bästa genkombinationerna. Härtill kommer, att urvalet med hänsyn till vissa egenskaper icke kan ske varje år eller i varje fa.l icke med nödig skärpa. Vissa år förekommer t. ex. icke någon liggsäd, ibland är vintern så mild, att skillnader i frosthärdighet icke framträda, och växtsjukdomar

33 och skadeinsekter uppträda icke heller varje år. Visserligen försöker man komplettera fältobservationerna med laboratorieundersökningar, men dessa kunna, även om de på ett värdefullt sätt komplettera fältförsöken, dock icke helt ersätta dessa. På grund av att det finnes ett mycket stort antal arvsanlag, som påverka avkastningen, kan man emellertid, framför allt vid korsning med varandra relativt närstående sorter, också understundom få sorter, vilka överträffa båda föräldrasorterna. Ett vackert exempel härpå ha vi i örnhavren, som giver mellan 5 och 7 °/o högre kärnskörd än den bästa av föräldrasorterna, Segerhavre. Mycket goda framsteg genom korsning ha även erhållits med en mängd andra växter, både åkerbruks- och köksväxter. Ett stort intresse erbjuda de korsningsarbeten, som på senare åren företagits med vissa korsbefruktare, och vid vilka man även bygger på korsningsstimulation (heterosiseffekt). Mest omtalade bland sådana förädlingsarbeten äro de, som lett till framställning av den s. k. hybridmajsen. Detta förädlingsarbete är därtill ett lysande exempel på hurusom teoretiska resultat från ärftlighetsforskningen kunnat utnyttjas i praktisk förädling. De grundläggande teoretiska forskningarna utfördes av amerikanarna Shull, East och Jones. Genom ett väl organiserat samarbete mellan ett stort antal majsforskare erhölls ett material av s. k. inavelslinjer i majs, vilket steg för steg förbättrades, och vilket efter samkorsning gav en högst betydande stegring av avkastningen jämfört med de oförädlade majssorterna. Odlingen av den genom samkorsningen erhållna hybridmajsen har väsentligt ökat, från praktiskt taget ingenting år 1933 till bortåt 80 °/o under de sista åren. Samtidigt har avkastningen per acre ökat från c:a 22 till 33 bushels. Denna avkastningsstegring medför en ökning av den årliga majsskörden i U.S.A. med uppemot 40 miljoner ton och är större än vad som motsvarar de livsmedelssändnimgar, som gingo från U.S.A. till Västeuropa de första åren efter kriget. Hela denna ökning beror dock ej blott på ökningen i specifik avkastningsförmåga utan även på förbättrade agrikulturella metoder. Införandet av sådana rationella metoder ifråga om t. ex. växtföljd och gödsling har stimulerats genom användningen av hybridmajs. Efter liknande linjer arbetar man numera även vid förädlingen av råg och betor m. fl. korsbefruktare. Många andra sådana exempel på positiva resultat av utförda förädlingsarbeten med skilda kulturväxter enligt dessa metoder — korsning och urval — skulle kunna lämnas. För närvarande torde man i Sverige för sädesslagens vidkommande kunna räkna med följande framsteg, uppnådda genom korsning och urval: För höstvete 30 °/o „ vårvete 20 °/o „ korn 20 °/o och ,, havre 15 % . Härtill kommer, att de nya sorterna jämväl innebära förbättringar i många andra praktiskt betydelsefulla egenskaper, såsom stråstyrka, motståndskraft mot vissa parasiter, kärnkvalitet m. m. De anförda exemplen torde klart visa den viktiga roll, växtförädlingen hittills 3

34 spelat för vårt folkhushåll och vår försörjning i allmänhet samt för utvecklingern av vårt lands jordbruksproduktion i synnerhet. Professor A. Miintzing har i sin bobk "Ärftlighetsforskning" sökt beräkna växtförädlingens nationalekonomiska betydelsen. Han säger: "Man är nog på den säkra sidan om man påstår, att den svenska skördern tack vare växtförädlingen har ökat sitt årliga värde med minst 100 miljoner kronor.'" De beräkningar, som ligga till grund för denna uppskattning, hänföra sig emellerticd enbart till stråsädesslagen och basera sig på siffermaterial från tiden före 19483. Tages hänsyn till de senaste framstegen på stråsädsförädlingens område, främst döa i fråga om vårvete och korn, samt nu gällande produktpriser torde den angivnr.a minimisiffran komma att väsentligt överskridas. Beträffande sådana växtslag soim vallbaljväxter, vallgräs, rotfrukter och köksväxter ha försök till motsvarande värde uppskattningar av växtförädlingens insatser ej gjorts. Det är likväl ostridigt, attt växtförädlingen även beträffande dessa växtslag i icke ringa mån medverkat tilll förhöjd avkastning. Med hänsyn till det anförda torde man vara berättigad attt uppskatta det genom växtförädlingens samlade insatser åstadkomna mervärdet föir den totala skörden i förhållande till odlingsmaterialet vid sekelskiftet till ett belopp;, som i nuvarande penningvärde väsentligt överstiger — måhända med det dubbla — den ovan åberopade siffran 100 miljoner kr. per år. Utöver den högre avkastningem bör jämväl beaktas den genom växtförädlingen åstadkomna förbättringen aw odlingsmaterialet i andra avseenden, såsom i fråga om kvalitet, stråstyrka, vinter härdighet, tidighet, sjukdomsresistens eller andra egenskaper av betydelse fö>r odlingsvärdet. Växtförädlingens insatser för folkförsörjningen torde klarast framstå., om man för ett ögonblick skulle tänka sig vårt allt mera mekaniserade och effektiva jordbruk, utnyttjande stora mängder konstgödsel, nödsakat att arbeta med sekelskiftets sortmaterial. En återgång blott till sortmaterialet på 1920-talet skulle tvivelsutan medföra stora svårigheter att driva ett räntabelt jordbruk här i landet. En väsentlig fråga för ställningstagande till spörsmålet om statliga anslag fStt ett fortsatt växtförädlingsarbete är, vilka möjligheter förädlingen har att ytterligare förbättra produktionen såväl kvantitativt som kvalitativt. Frågans besvarande bli r en diskussion av de metoder, förädlingen kan utnyttja, och av omfattningen av d.e problem i vårt jordbruk, som kunna och böra lösas genom växtförädlingen. Ser main på förädlingsresultaten från senare år, synes man med fog kunna tala om fortsatta betydande framsteg. Detta kommer till klart uttryck i den stora spridning nya sorter fått, vilket tyder på förtroende från jordbrukarnas sida rörande dessa sorters odlingsvärde. Bland sådana sorter inom lantbruksväxterna kunna nämnas Eroica höstvete, Odin höstvete, Kärnvårvete II, Herta korn, Blenda havre, Merkur rödklöver, Omnia timotej. Växtförädlingen är numera bättre rustad än tidigare för att uppnå den variation och mångformighet, som är en väsentlig förutsättning för framgångar i arbetet. Tidigare utgick man, som redan framhållits, i första hand från de till vårt lands särskilda odlingsförhållanden anpassade lantsorterna. I dessa gjordes från början enbart urval m. m. men snart påbörjades ett väl planlagt korsnings- och kombinationsarbete. Efter hand medtogos i korsningsarbetet i allt större utsträckning ut-

35 ländska sorter. Trots alla d e framsteg, som hittills gjorts i förädlingsarbetet, torde ännu mycket återstå, innan man uppnått de idealsorter, som man eftersträvar, och som kunna förväntas, om lämpliga arvsanlagskombinationer erhållas. Tidigare var man bunden till utnyttjande av i olika typer och sorter förekommande arvsanlag, vilket i och för sig inneburit en mycket rik och ännu långt ifrån uttömd källa. Under de senaste decennierna har emellertid situationen ganska väsentligt förändrats. Nya medel i växtförädlingens tjänst ha ställts till förfogande. Framtidsperspektiven ha därmed vidgats. Genom framställning av artificiella mutationer och typer med fördubblat kromosomantal ha ökade möjligheter öppnats att erhålla ärftlig variation, och dessa nya vägar kunna förväntas komma att bliva av största betydelse i det framtida förädlingsarbetet. Tidigare berodde det närmast på en slump eller i vart fall på ett långvarigt, tålamodsprövande arbete, om man kunde få en förändring till stånd i arvsmassan hos en individ av ett visst växtslag. Genom inducerade mutationer — främst genom bestrålning från röntgen- och andra anläggningar — samt genom colchicinbehandIing, framkallande kromosomfördubbling, ha helt andra möjligheter öppnats. Dessa metoders praktiska betydelse har särskilt klarlagts genom svenska undersökningar. I de mutationsförsök, som ledas av professor Åke Gustafsson, har påvisats, att man hos korn ungefär en gång på 700 får en positiv mutation, som antingen direkt eller som underlag för fortsatt kombinationsförädling kan bliva av praktiskt värde. Man har därvid funnit, att de genom mutationsprocessen inträffade förändringarna gälla förutom avkastning även stråstyrka, mognadstid, kärnkvalitet, sjukdomsresistens m. fl. egenskaper. I fråga om kromosomfördubbling kan sägas, att för lågkromosomiga växter äro utsikterna vid polyploidiförädling större att uppnå positiva resultat än för växter med högre kromosomtal. Vissa svagheter vidlåda de på artificiell väg framställda polyploiderna, men praktiskt värdefulla sorter ha uppnåtts även på denna väg. I första hand gäller detta för klöverarterna röd- och alsikeklöver. I sammanhanget bör även nämnas de arbeten, som pågå för att genom korsning av olika arter erhålla nya kulturväxter. Ett intressant exempel härpå utgör det av professor A. Miintzing bearbetade rågvetet, d. v. s. en korsning av råg och vete. Med detta har Miintzing bedrivit ett omfattande och resultatrikt förädlingsarbete, som synes kunna ge sorter av särskilt värde för jordar, där vete ej tidigare med framgång har kunnat odlas. Andra exempel på liknande förädlingsarbete utgöra artbastarder, som erhållits inom kålsläktet, och varvid syntetisk raps och syntetisk kålrot erhållits. Nya metoder användas också i förädlingsarbetet för kombination av olika typers och sorters arvsanlag. Arbetet att utvälja de linjer och stammar, som äro mest värdefulla och mest lämpade för olika ändamål, är den viktigaste delen av förädlingsarbetet. Urvalsarbetet måste förutsätta ett mycket omfattande material och blir därför alltid kostbart. I första hand sker urvalet genom fältförsök på först små och sedan stora parceller och därtill erfordras möjlighet för en ingående analysverksamhet av skördeprodukternas kvalitet. Alltmer användas numera speciella metoder för prövning av olika egenskaper, genom vilka metoder man avser att

36 snabbare kunna göra avsett urval. Bland sådana kunna nämnas metoder för prövning av köldhärdighet, torkresistens, stråstyrka, motståndskraft mot olika parasiter m. m. Ser man åter på frågan om vad växtförädlingen kan uträtta för att medverka till lösandet av aktuella jordbruksproblem, kan man lätt konstatera, att denna uppgift är av betydande storleksordning. Särskilt i vårt land med dess starkt skiftande klimatförhållanden måste växtodlingsproblemen till väsentlig del lösas under växtförädlingens medverkan. Så snart en förskjutning eller förändring av odlingsområdet eller odlingsbetingelserna för ett visst växtslag skall göras, erfordras a n passning av växtmaterialet. Denna uppgift blir desto mera framträdande under nordliga förhållanden, där de olika växtslagen odlas under mera extrema betingelser. I en tidigare utredning (S.O.U. 1946: 39) har framlidne professor Åke Åkerman lämnat en detaljerad redogörelse för aktuella förädlingsuppgifter rörande i vårt land odlade kulturväxter och de möjligheter, som finnas att ytterligare öka skördeutbytet av dessa. Utredningen har därför här begränsat sig till en mera summarisk redovisning av dessa uppgifter. En fråga, som understundom ställes, gäller förädlingens möjligheter för en direkt stegring av den specifika avkastningsförmågan, d. v. s. avkastningen under gynnsamma betingelser, där icke köldskador, torkskador, sjukdomar o. d. begränsa utbytet. Frågan är inte bara av praktisk betydelse utan har jämväl stort teoretiskt intresse. Ett faktum är, att man i hittills bedriven växtförädling kunnat öka den specifika avkastningen högst avsevärt. Man kan som exempel taga nuvarande kornsorter, vilka med samma gödsling ge 400 kg kärna mera per ha än Gullkornet, vilken sort för ett 30-tal år sedan var föremål för allmän odling. Med de förutsättningar, som finnas till ännu gynnsammare arvsanlagskombinationer, kan man förvänta fortsatt stegring i specifik avkastningsförmåga genom växtförädlingens arbete. I detta sammanhang bör också erinras om att för flera växtslag innebära de kromosomfördubblade typerna en specifik avkastningsstegring av icke ringa grad. När man diskuterar frågan om växtförädlingens fortsatta möjligheter för en skördestegring, måste man också göra klart för sig, att dessa i hög grad avhänga av näringstillgången i jorden. Parallellt med förädlingsarbetet bör därför forskningsverksamheten på växtnäringens område gå för att bl. a. klarlägga, huru växtnäringen skall kompletteras till olika växtslag för att till fullo utnyttja nya sorters och stammars produktionsförmåga. Ännu mera betydande torde dock insatserna komma att bliva inom andra arbetsområden, av vilka några här skola exemplifieras. En viktig arbetsuppgift i vårt land är att kombinera hög avkastning med tidig mognad; den framträder för vissa växtslag över hela landet, för andra särskilt i norra Sverige. Erfarenheten har visat, att man vid denna förädling kan uppnå mycket påtagliga resultat. Sålunda har man lyckats stegra avkastningen hos extremt tidiga korn- och havresorter för Norrland med ända till 20 °/o. Ett särskilt omfattande problemkomplex gäller vidare framställande av sorter, motståndskraftiga mot växt- och djurparasiter. Även här visar erfarenheten förut-

37 sättningarna för växtförädlingen att aktivt lösa befintliga problem. Inom detta område möta oss i dagens jordbruk allvarliga arbetsuppgifter beträffande de flesta hos oss odlade kulturväxterna. Som enda exempel skall anföras behovet i mellersta och norra Sverige av mot klöverns parasiter, klövernematod och klöverröta, resistenta stammar. När sådana finnas att tillgå, kan man med ledning av hittills gjorda försök förvänta sig avkastningsstegringar på upp emot 50 °/o i mellan- och nordsvensk vallodling. Behov av kvalitetsförbättringar i skilda hänseenden är därjämte fortfarande starkt framträdande i svensk växtodling. Även härvidlag kan växtförädlingen liksom tidigare förväntas lämna värdefulla bidrag. Den omfattande mekanisering, som karakteriserar vårt jordbruks utveckling under senare år, har medfört vissa förändringar inom växtodlingen och andra krav på sortmaterialet än tidigare. Tidig mognad framträder ännu mera som väsentlig egenskap. Vid skördetröskningen värdesättas nya, förut ej i samma utsträckning beaktade egenskaper, som t. ex. motståndskraft mot stråbrytning och drösfasthet. I fråga om köksväxter uppställer konservindustrien speciella krav, som sammanhänga med lämpligheten för djupfrysning och annan konservering. I detta sammanhang liksom även vid distribution och försäljning av färska grönsaker har transporthållbarheten hos växterna fått ökad betydelse. Växtförädlingen ställes härigenom inför delvis nya arbetsuppgifter. Det sist anförda må också utgöra exempel på hurusom för jordbruket och trädgårdsnäringen växtförädlingen måste betraktas som en integrerande del i den forskning, som erfordras för möjliggörande av ett framåtskridande. Det synes sålunda som det måste vara en sund ekonomi att även framgent vidmakthålla och stödja en nog så betydande växtförädlingsverksamhet med de viktiga uppgifter och möjligheter, denna har vid medverkan till en fortsatt utveckling av vårt jordbruk. Det torde jämväl böra erinras om att vad här sagts om förädlingens förutsättningar till insatser för utvecklingen av jordbruksproduktionen icke bara är en företeelse i vårt land. Växtförädlingen ges ständigt förbättrade resurser över hela världen, och allt klarare inses, att jämte rationell gödsling och andra odlingstekniska åtgärder utgör en konsekvent växtförädlingsverksamhet på vetenskaplig grundval ett av de bästa medlen att trygga och öka världens livsmedelsproduktion.

Kap. V. Frågan om stöd åt växtförädlingen i annan form än statsbidrag 1. Inledning Som tidigare berörts ingår det i utredningsuppdraget att undersöka, i vad mån förädlingsverksamheten lämpligen kan finansieras genom upptagande av licensavgifter. Jämväl vissa andra åtgärder till stöd för växtförädlingen än införande av ett rojaltysystem äro i och för sig tänkbara vid sidan av direkt statsbidragsgivning och komma i det följande att bliva föremål för närmare behandling.

38 Det ligger i sakens natur, att avvägningen av de direkta statliga bidragen till växtförädlingen måste röna avsevärd påverkan av införandet av ett rojaltysystem i syfte att bereda ekonomisk gottgörelse åt växtförädlarna. Detsamma gäller i viss mån även en del andra åtgärder till stöd för växtförädlingsverksamheten. På grund härav har utredningen funnit det erforderligt att först till behandling upptaga licensfrågan och övriga tänkbara stödformer av mera indirekt natur. Ett rojaltysystem kan näppeligen fungera utan ett utbyggt rättsskydd för växtförädlingens utövare och produkter. För att systemet skall funktionera tillfredsställande måste det jämväl förbindas med en tämligen omfattande kontrollverksamhet. Såsom en bakgrund till den följande diskussionen av frågan om ett eventuellt införande av ett system med licensavgifter till förmån för växtförädlare eller deras rättighetshavare torde i anledning härav få lämnas en översiktlig redogörelse för det nuvarande läget i vårt land i avseende å rättsskydd och kontroll m. m. på växtförädlingens samt utsädesproduktionens och utsädeshandelns område.

2 . Nuläget i fråga om rättsskydd och kontroll m. m. å växtförädlingens samt utsädesproduktionens och utsädeshandelns område En mera utförlig redogörelse för hithörande förhållanden lämnas i särskild, till betänkandet fogad bilaga (Bil. 20). I sammandrag innefattar redogörelsen följande. Lagen angående handel med utsädesvaror jämte anslutande författningar lämna: garantier mot att underhaltigt utsäde över huvud taget offentligen salubjudes. Denna lagstiftning kräver, att dylikt utsäde uppfyller vissa minimikrav beträffande allmänna utsädesegenskaper såsom renhet, grobarhet samt frihet från ogräs. Åsidosättande härav faller under allmänt åtal. Skogsfrö och prydnadsväxtfrö ävensom statsplomberad frövara omfattas ej av denna lagstiftning. Gällande reglering av importen av vallväxt-, rotfrukts- och köksväxtfrö är den för växtförädlare och utsädesproducenter i vårt land betydelsefullaste av förekommande importförbud i avseende å utsädesvaror och annat förökningsmaterial. I hägnet av en begränsad importlicensgivning har en inhemsk produktion av de nämnda fröslagen växt fram. Undersökningar och analyser av utsädesvaror verkställas på begäran av statens centrala frökontrollanstalt i Stockholm med filial i Skåne samt av fem statsunderstödda lokala frökontrollanstalter. Å den centrala anstalten ankommer därjämte uppsikten över efterlevnaden av lagstiftningen om utsädeshandeln. Frökontrollanstalterna ombesörja vidare statsplombering av utsädesvaror i enlighet med därom gällande föreskrifter. Plomberingsbevis kan utfärdas för någon av följande klasser: 1. 2. 3. 4. 5.

vanlig bruksvara; kvalitetsvara; vara försedd med kontrollodlingsbevis; originalvara; och inregistrerad rödklöverstam.

39 Fordringarna beträffande grobarhet, renhet, ogräshalt, sjukdomsangrepp o. s. v. äro lägst för vanlig bruksvara och högre för de övriga plomberingsklasserna, vilka sinsemellan åtskiljas framför allt genom olika anspråk på sort- och stamäkthet. Statsplombering av utsädespotatis utföres av den centrala anstalten enligt särskilda regler för originalvara och tre kvalitetsklasser. Bevis för originalvara får utfärdas endast åt vederbörande förädlare eller hans rättsinnehavare. Bevis för inregistrerad rödklöverstam får blott meddelas för frövara från särskilda under Sveriges fröodlareförbunds uppsikt stående konservat- eller stamfrögårdar. De lokala frökontrollanstalternas plombermgsrätt är begränsad till de båda lägsta plomberingsklasserna. Även i fråga om dessa utför emellertid statens centrala frökontrollanstalt de för alla plomberingsklasserna obligatoriska efterkontrollodlingarna. Beträffande de tre högre klasserna ombesörjer centralanstalten jämväl förkontrollodlingar och fältbesiktningar. I fråga om köksväxtfrö utför centralanstalten antingen statsplombering i vanlig ordning eller, när det är fråga om små förpackningar, märkning av själva frövaran. I senare fallet får försäljning ske under beteckningen statskontrollerat köksväxtfrö. Genom särskilda avtal med statens centrala frökontrollanstalt ha två av våra ledande utsädesfirmor — Allmänna svenska utsädesaktiebolaget i Svalöv och Otto J. Olson & Sons aktiebolag i Hammenhög — ställt hela sin utsädesförsäljning under anstaltens kontroll, s. k. helkontroll. Beträffande Svalövsbolaget har dock anstalten delegerat vissa delar av kontrollverksamheten till Sveriges utsädesförening. W. Weibull aktiebolag har sedan ett 20-tal år tillbaka i stort sett själv omhänderhaft frökontrollen vid firman. Statens centrala frökontrollanstalt ombesörjer dock, jämsides med firman själv, erforderliga odlingar för kontroll av sort- och stamrenhet samt sort- och stamäkthet hos utsädespartier, som skola försäljas. Denna ordning, genom vilken företaget i nu ifrågavarande hänseende intager en särställning, konfirmerades av 1952 års riksdag i samband med behandlingen av vissa förslag från 1950 års frökontrollutredning. Bolaget har visserligen icke meddelats någon formlig auktorisation av Kungl. Maj:t att självt, på sätt frökontrollutredningen föreslog, omhänderha frökontrollen vid företaget. Frågan har i stället tillsvidare lösts på det sättet, att lantbruksstyrelsen meddelat godkännande å ett den 1 oktober 1953 mellan bolaget och statens centrala frökontrollanstalt träffat aval rörande viss kontroll över bolagets utsädesvaror. Detta avtal reglerar utsädeskontrollen vid företaget efter väsentligen samma grunder, som sedan länge gällt beträffande detta bolag. En särskild nämnd, originalutsädesnämnden, har till uppgift att bedöma sorter och stammar av lantbruks- och köksväxter samt att avgöra, vilka av dem som skola vara berättigade att statsplomberas med sort- eller stamnamn eller intagas i statskontroll av köksväxtfrö. Nämnden har även att bestämma, vilka av dessa sorter och stammar, som vid statsplombering respektive statskontroll må betecknas som original eller, i fråga om rödklöver, erhålla beteckningen inregistrerad stam. För originalförklaring gäller som villkor bl. a. att växten i fråga, som skall vara resultat av ett självständigt förädlingsarbete, vid sortprövningen i något praktiskt viktigt

40 avseende visat sig beteckna ett framsteg i förhållande till allmänt brukade handelssorter samt jämväl i övrigt befunnits äga högt odlingsvärde. Originalutsädesnämnden skall årligen utgiva förteckning över de till statsplombering respektive statskontroll berättigade sorterna och stammarna. De försök och den sortprövning, varpå originalutsädesnämndens avgöranden till väsentlig del baseras, utföras i främsta rummet av statens jordbruksförsök och, beträffande köksväxter, statens trädgårdsförsök samt vid dem mer eller mindre direkt underställda försöksgårdar, försöksstationer och lokala försök hos hushållningssällskapen. Dessutom tages viss hänsyn till de försök, som utförts av förädlarna själva. Beträffande skyddet för den svenska växtförädlingen åtnjuter denna ett visst indirekt sådant genom gällande reglering av såväl utsädeshandeln som framför allt importen av åtskilliga fröslag. I förening med statens centrala frökontrollanstalts och originalutsädesnämndens verksamhet samt den officiella sortprövningen kan hela detta system — förutom att det är ägnat att tillförsäkra köparna sort- eller stamäkta varor på utsädesmarknaden — sägas verka som ett visst skydd för växtförädlingen. Statsplombering av utsädesvara under originalbeteckning ger förädlaren eller dennes rättighetshavare uteslutande rätt till försäljning av på så sätt plomberad vara. Däremot föreligger intet hinder, vad plomberingsförfattningarna angå, för vem som helst att med begagnande av det godkända sort- eller stamnamnet försälja utsädesvara under statsplomb av lägre valör eller utan någon statsplombering alls. I avseende å rättsskyddet i övrigt för den svenska växtförädlingen må följande anföras. Patentskyddet saknar i vårt land för närvarande praktisk betydelse. Endast i ett par fall ha växtförädlingsmetoder patentbelagts. Patent å växtförädlingsprodukter har hittills aldrig meddelats. Delade meningar synas för övrigt råda, huruvida gällande patentförordning medgiver beviljande av patent i här avsedda fall. Varumärkesskyddet åter anlitas av växtförädlarna och deras rättighetshavare i ej ringa utsträckning. Intresset för att bereda växtförädlingsprodukter detta skydd synes ha stegrats under de senaste åren. Ä andra sidan är det ej så ofta som varumärkeshavaren gör ansträngningar att bevaka sina rättigheter enligt varumärkeslagen. Svårigheterna härvidlag äro också ganska stora, då det gäller växtsorter. De» skydd, varumärkesregistreringen erbjuder, är därjämte merendels ganska begränsat. Man får komma ihåg, att varumärkeslagstiftningens syfte blott är, att en näringsidkare skall få ensamrätt att använda det registerade märket för att skilja från honom härrörande varor från andra näringsidkares. Namnet, men ej produkten skyddas. Något hinder mot omdöpning och försäljning av den varumärkesskyddade sorten under annat, ej förväxlingsbart namn föreligger på grund härav icke. Ä andra sidan förtjänar det framhållas, att varumärkesregistrering på växtförädlingsområdet i förening med bestämmelserna för statsplombering skänker ett bättre skydd än varumärkeslagstiftningen i och för sig kan ge. Förutom att varumärkesskyddet som sådant förhindrar obehörigt begagnande av det godkända sort- eller stamnamnet även när fråga är om statsplombering av utsädesvara under plomb av lägre valör

41 än original, tillåta icke plomberingsbestämmelserna statsplombering under annat namn än det i gällande förteckning upptagna, av originalutsädesnämnden godkända sort- eller stamnamnet. Härigenom förhindras vid statsplombering omdöpning och försäljning av en växtsort under annat namn än det registrerade. Bestämmelserna i lagen mot illojal konkurrens kunna vidare under vissa förutsättningar bereda växtförädlingen ett visst skydd. Detta gäller dels fall av illojal reklam vid salubjudande av växter och utsädesvaror, dels ock obehörig användning av namn eller annat kännetecken, som företer förväxlingsbar likhet med förut här i riket inarbetat kännetecken, även om detsamma ej registrerats såsom varumärke. I vissa grövre fall av försäljning av utsädesvara under falskt sken av att tillhöra en bättre sort eller kvalitet vill det ej synas uteslutet, att strafflagens bedrägeribestämmelser kunna bli tillämpliga. Vad nu sagts gäller även svårare brott mot förbudet mot illojal användning av namn eller annat kännetecken. Lagstiftningen om oriktig ursprungsbeteckning torde ur skyddssynpunkt få anses äga huvudsakligen blott teoretiskt intresse för växtförädlingens del. I samband med träffande av avtal om försäljning eller upplåtande av rätt till försäljning av förökningsmaterial av vissa växtsorter (huvudsakligen utländska, t. ex. rosor) förekommer det understundom, att endast civilrättsligt verksamma förbehåll om förbud mot efterodling m. m. göras av vederbörande rättighetshavare till originalsorten, varvid dessa ej sällan tillika skaffat sig varumärkesskydd. Förädlingen av sockerbetor intager hitintills i skyddsavseende en särställning i vårt land till följd av det rådande monopolet för Svenska sockerfabriksaktiebolaget i avseende å sockerbetsodlingen, inklusive frödistributionen, samt framställningen av betsocker i övrigt.

3. Frågan om införande av ett licensavgiftssystem A. Förhållandena

i vissa europeiska

länder

Till en början torde få anmärkas, att när det i det följande talas om licensavgifter och rojalty respektive licensavgifts- och rojaltysystem, begreppen icke äro identiska med motsvarande begrepp på patent- och varumärkesrättens område utan enbart hänföra sig till den speciella form för ersättning åt växtförädlare, varom här är fråga. I de motioner vid 1951 års riksdag, som aktualiserade frågan om en översyn av gällande grunder för statens stöd åt växtförädlingen, hänvisades särskilt till det holländska systemet med plomberingsavgifter, varav en del i form av rojalty återginge till förädlarna. Jämväl i ett av lantbruksstyrelsen avgivet yttrande i anledningav berörda motioner pekades på det holländska exemplet. Sedan dess har tillkommit den vidlyftiga västtyska lagstiftningen av år 1953 med ett licenssystem, påminnande om det holländska. Som det holländska rojaltysystemet anses vara ett av de mest omsorgsfullt uppbyggda av sitt slag samt därjämte hunnit prövas under en ganska lång tidsrymd,

42 och då hänvisningar i den tidigare i vårt land förda diskussionen i denna fråga företrädesvis gjorts till förhållandena i Nederländerna, har utredningen ansett det erforderligt att taga närmare del av hur nämnda system är konstruerat och verkar. I ämnet har utarbetats en särskild redogörelse, vilken som bilaga fogas till detta betänkande (Bil. 21). Såsom av redogörelsen framgår baseras det holländska systemet på en speciallagstiftning, innefattande bl. a. dels en väl utbyggd sortprövning, dels ett officiellt centralsortregister för nya sorter jämte en anslutande beskrivande sortlista för j o r d bruksväxter, som med vissa undantag från den allmänna utsädesmarknaden utesluter sorter, vilka ej finnas upptagna i listan, och dels en obligatorisk offentlig p i o n e e ring av utsäde och annat förökningsmaterial. Registreringen i centralsortregistret är förbunden med mer eller mindre långt gående rättigheter för sortinnehavarna. Rättigheterna gälla i regel för 25 år med möjlighet till förlängning. För korsbefruktande jordbruksväxter (råg och majs dock undantagna) samt för köks-, kryddoch medicinalväxter liksom för prydnadsväxter innefatta förädlarrättigheterna uteslutande rätt att marknadsföra förökningsmaterialet av vederbörande sort. Beträffande trädgårdsväxterna överväger man för närvarande att utsträcka denna rätt till en uteslutande rätt att uppföröka sorterna. För övriga jordbruksväxter gäller att förutom förädlaren, som med ensamrätt marknadsför utsäde och förökningsmaterial under originalbeteckning, även utomstående odlare kunna deltaga i utsädesförsörjningen genom att producera efterodlingar på originalutsäde från förädlaren. Då utomstående odlare sälja utsäde från efterodlingar, vilket sker under kontroll av en statligt auktoriserad organisation, uppbäres av denna organisation jämte plomberingsavgifterna en viss rojalty, som överföres till s. k. kompensationsfonder för växtförädlarna. Storleken av dessa licensavgifter är avhängig av mängden plomberat utsäde. Av de fonderade medlen utbetalas sedermera till förädlarna rojalty i proportion till under viss säsong plomberade kvantiteter utsäde av respektive sorter. Rojaltyn är störst för första efterodling, mindre för andra och lägst för övriga efterodlingar. Beloppens storlek fastställes av jordbruksministeriet i samråd med förädlarnas organisation. Även särskilda belöningar kunna utdelas ur fonderna. Den sammanlagda summan av licensavgifter och belöningar har under senare år uppgått till 250.000—300.000 floriner årligen. Förädlarna upptaga härutöver vid egen försäljning av originalvaror en s. k. förädlarpremie, som är inbakad i utförsäljningspriset. Detta prispålägg är ej begränsat eller på annat sätt reglerat, utan förädlaren eller dennes rättighetshavare är oförhindrad att uttaga det merpris, som konkurrensen och marknadsläget medgiver. Utländska förädlare hade man från början i princip tillerkänt motsvarande rättigheter och sortskydd, men det har under senare år varit aktuellt att ändra på detta, så att skyddet blir beroende av reciprocitet för holländska sorter i vederbörandes hemland. I avvaktan på vidtagande av lagändringar i denna riktning ha emellertid sedan år 1949 alla utbetalningar av licensmedel till förädlare i länder, där motsvarande skydd för holländska förädlare ej existerar, stoppats. I anslutning till beskrivningen av det holländska systemet har utredningen låtit

43 upprätta en översiktlig tablå över kontroll och förädlingsskydd, såvitt angår stråsädesslagen, i våra nordiska grannländer och ett antal andra europeiska länder (Bil. 22). För jämförelse har jämväl Sverige och Holland medtagits i tablån. I fråga om de i vissa länder rådande systemen för tillförande av licensavgifter åt växtförädlingen torde böra bemärkas skillnaden mellan Holland och Belgien, å ena, samt Västtyskland, å andra sidan. Såsom av tablån närmare framgår är plombering av utsäde obligatorisk i alla tre länderna, men i de båda förstnämnda staterna utföres plomberingen av offentliga organ, medan den i Västtyskland ombesörjes av förädlaren själv. I anslutning härtill uppbäras och förmedlas i Holland och Belgien licensavgifterna av plomberingsmyndigheterna. I Västtyskland åter odlas allt till försäljning avsett utsäde, som ej produceras av förädlaren eller hans rättighetshavare, under dennes överinseende och på hans licens. Härigenom har förädlaren i Västtyskland möjlighet att själv kontrollera hela produktionen och utbudet av utsäde av de egna sorterna.

B. Licensfrågan

bedömd

med hänsyn

enbart

till svenska

förhållanden

Såsom av framställningen i nästföljande avsnitt framgår har frågan om införande av ett system med licensavgifter betydelsefulla internationella aspekter. Om det emellertid skall bliva möjligt att inom den närmaste tiden införa ett sådant system även i vårt land, torde som ett första steg en lösning av frågan på det nationella planet vara den enda framkomliga vägen. I det följande diskuteras därför problemet med utgångspunkt från interna, svenska förhållanden. En premiering av vederbörande förädlare efter förtjänst skulle medelst ett licenssystem i viss mån bliva möjlig. Uttagande av rojalty i relation till marknadsförda utsädeskvantiteter av varje sort komme att ge en bild av de olika sorternas spridning och därmed på sitt sätt av den insats, förädlaren i fråga lyckats göra. Här är det dock på sin plats att omedelbart göra den reservationen, att åtskilliga sorter och stammar kunna ha stor lokal betydelse, även om deras totala spridning är förhållandevis ringa. För uppbyggande av ett rojaltysystem skulle erfordras ett avsevärt förstärkt skydd för växtförädlarnas arbete och produkter. Ett sådant skydd måste med nödvändighet tillskapas för att systemet skall kunna fungera nöjaktigt. Av den ovan lämnade redogörelsen för de rådande förhållandena framgår, att rättsskyddet på detta område i vårt land är svagt utbyggt. En förstärkning av detta skydd på åtminstone vissa punkter torde i princip vara önskvärd. För införande av ett rojaltysystem synes vidare den omständigheten tala, att statsutgifterna för förädlingsverksamheten härigenom skulle kunna nedbringas. Det erforderliga ekonomiska stödet åt växtförädlingen skulle nämligen till viss del kunna baseras på licensavgifter. I motsvarande mån kunde det bliva möjligt att nedskära nu utgående statsbidrag till denna verksamhet. Ett rojaltysystem skulle ytterligare möjliggöra reciprocitet i förhållande till andra länder med liknande system. I nuvarande stund torde detta icke innebära någon

44 mera påtaglig ändring i vårt läge utom såvitt rör Holland och i viss mån Västtyskland. Enligt vad utredningen inhämtat skulle för närvarande från Holland — bortsett från den eventuella möjligheten att få loss redan infrusna licensmedel — kunna påräknas en rojalty om c:a 20.000 kr. per år. Den uppges förut ha varit avsevärt större, beroende särskilt på Svalövshavresorternas tidigare dominerande ställning i Holland. För de växtförädlingsföretag, vilka ej åtnjuta statsbidrag, skulle ett rojaltysystem troligen medföra en direkt ekonomisk fördel, låt vara att man ej får bortse från den negativa verkan, som förhöjda priser på licensbelagda utsädesvaror från efterodlingar kan komma att få på omsättningen av desamma. Om sålunda vissa beaktansvärda skäl tala för införande även i vårt land av ett i huvudsak efter de givna utländska förebilderna uppbyggt licenssystem, synes å andra sidan ett dylikt system för Sveriges vidkommande med den speciella struktur, som växtförädlingsverksamheten här har, vara förknippat med åtskilliga nackdelar. Till en början vill det synas ganska tvivelaktigt, huruvida det skulle vara möjligt att totalt sett minska statens utgifter, därest man ersatte nuvarande direkt utgående statsanslag till växtförädlingen med införande av rojalty på efterodlingar av originalutsäden. Orsakerna härtill äro flera. Det torde knappast vara praktiskt möjligt att uttaga licensavgift annat än i samband med plombering av utsädesvaror från efterodlingar. På detta sätt har man ju också reglerat saken i de länder, som nu tillämpa rojaltysystem. För närvarande kan man likväl ej räkna med att mer än 20 å 25 °/o av i Sverige använt utsäde av jordbruksväxterna är statsplomberat. Detta gäller i vart fall om de för ett licenssystem utslagsgivande stråsädesslagen. Härutinnan må hänvisas till den under avsnitt 6 av detta kapitel rörande det s. k. obrutna sambandet mellan utsädesgenerationerna intagna tablån över utsädesplomberingarnas omfattning under sexårsperioden 1948/49—1953/54. Med en så begränsad omfattning av plomberingsverksamheten skulle inkomsten på licensavgifterna, förutsatt att dessa fastställdes på en skälig nivå, bliva förhållandevis liten. Härtill kommer att rojaltyns uttagande skulle innebära en belastning för de firmor, som låta statsplombera, vilket kunde medföra, att åtskilliga företag lämnade denna ur allmän synpunkt önskvärda plomberingsform. En grundförutsättning för att ett licenssystem skall bli effektivt synes alltså vara en reglering, som gör plombering obligatorisk för åtminstone allt offentligen salubjudet utsäde, belagt med rojalty. I syfte att förbilliga plomberingsverksamheten för det allmänna skulle man möjligen kunna tänka sig en mer eller mindre omfattande delegering av plomberingen till utsädesfirmorna själva, varvid dessa skulle åläggas uppgifts- och redovisningsskyldighet gentemot förädlarna. Med hänsyn till utsädeshandelns splittring samt svårigheterna för att ej säga omöjligheten av att anordna en tillförlitlig kontroll över de plomberande firmorna torde emellertid en sådan delegering av plomberingsverksamheten, vilken för övrigt skulle åsamka vederbörande vissa merkostnader, ej vara en framkomlig väg. Man finge ej heller bortse från att strävandena att hålla utsädeshandeln på en

45 kvalitativt hög nivå kunde befaras lida avbräck, därest alltför stora delar av nämnda marknad skulle komma att falla utanför den statliga eller statskontrollerade frökontrollverksamheten. Dylika betänkligheter kommo till starkt uttryck vid remissbehandlingen av ett av 1950 års frökontrollutredning år 1951 framlagt förslag om meddelande av auktorisation åt enskilda utsädesföretag att utöva viss med statlig plombering likställd utsädeskontrollverksamhet. Utredningens förslag hade ändock begränsats till att avse endast sådana företag, som själva bedriva växtförädlingsverksamhet i betydande omfattning. Vid frågans anmälande för riksdagen (K.prop. 1952 nr 50) anslöt sig föredragande departementschefen till den framförda kritiken mot förslaget och förklarade sig anse, att den ifrågasatta auktorisationen borde ifrågakomma endast för W. Weibull aktiebolag och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget med hänsyn till den särställning, dessa båda företag intogo. För att få till stånd ett nöjaktigt fungerande rojaltysystem torde det i anledning av det anförda bliva nödvändigt att, såsom ock i utlandet skett, föreskriva obligatorisk offentlig plombering. Konsekvensen av en sådan åtgärd komme emellertid att bliva den, att den statliga och statsunderstödda frökontrollverksamheten måste väsentligt utbyggas. Förstärkningen av frökontrollorganisationen skulle komma att medföra en hel del utgifter för det allmänna. Såvitt kan bedömas bleve det främst fråga om ej oväsentliga engångskostnader för den nödvändiga upprustningen. Vidare hade man att förutse en viss ökning av de löpande anslagen till frökontrollverksamheten, åtminstone i vad avser statens centrala frökontrollanstalt. Under förutsättning av en måttlig höjning av taxorna för analys-, inspektions- och plomberingsavgifterna skulle dock driftsunderskottet å statens centrala frökontrollanstalts verksamhet respektive statsbidragen till de lokala frökontrollanstalterna kunna begränsas. En höjning av taxorna åter skulle bidraga till att ytterligare fördyra utsädet. I vilken grad statens utgifter för frökontrollverksamheten skulle öka vid införande av obligatorisk plombering i anslutning till ett rojaltysystem utan samtidiga taxehöjningar för sagda verksamhet, ställer sig självfallet mycket svårt att på förhand beräkna. Det må emellertid i sammanhanget erinras därom att den redan existerande kontrollen tidigare ansetts dyrbar för statsverket, vilket på sin tid närmast föranledde tillsättandet av den ovan omnämnda 1950 års frökontrollutredning. Som tidigare framhållits måste ett effektivt licenssystem grundas jämväl på ett sortskydd, vilket helt eller delvis innefattar förbud mot saluförande i öppna marknaden av annat än godkända och i officiella sortlistor upptagna sorter och stammar och därjämte tillförsäkrar sortinnehavaren en mer eller mindre långt gående ensamrätt till försäljning eller uppförökning av den å honom registrerade sorten. Därest utsädesfirmorna berövades rätten att fritt försälja eller producera efterfrågade sorter — här bortses från nuvarande försäljning under statlig originalplomb — vartill annan innehar originalrätten, kunde det tvivelsutan förväntas, att många företag skulle skaffa sig egen förädlingsverksamhet och lansera egna sorter, vilka mången gång åstadkommits inom befintliga originalsorter genom kombinationer och urval utan större värde. Sådana mindre tillfredsställande förhållanden uppges ha

46 rått i Tyskland under 1920-talet; ett mycket stort antal utsädesfirmor och utsädesodlare där igångsatte enligt uppgift egen "förädlingsverksamhet", utnyttjade och omdöpte kända sorter, som därefter gingo under vederbörandes eget namn. För att förhindra något sådant har i länder med rojaltysystem skapats en mer eller mindre omfattande kontrollapparat. Även om man i vårt land med gällande plomberingsbestämmelser ej behövde befara sådana svåra missförhållanden som i det anförda exemplet, ginge det ej att bortse från riskerna, och under alla förhållanden skulle man ej kunna komma ifrån en viss utbyggnad av vår nuvarande kontrollorganisation och sortprövningsverksamhet på förevarande område. Den fasta statliga liksom även den statsunderstödda loku?a försöksverksamheten skulle belastas även av en annan anledning. Om premiering av förädlare infördes, är det nämligen antagligt, att rojaltyn skulle locka en hel del andra företag och personer än dem, som nu ägna sig åt växtförädling, att med medelmåttig utrustning och kanske ofta otillräckliga specialkunskaper försöka sig på förädling av ett eller annat växtslag. Resultatet komme att bli, att ett större antal sorter än nu (och ofta nog tämligen likvärdiga) måste prövas i officiella försök utan att förmodligen tillföra vår växtodling något väsentligt bättre material. Erfarenheterna från Holland giva vid handen, att den nödvändiga, rigorösa kontrollen ställer sig ganska dyrbar. En utbyggd kontroll- och försöksverksamhet i samband med införande av ett rojaltysystem i vårt land skulle således av allt att döma ställa krav på ökade statliga anslag och bidrag till här ifrågavarande verksamhet. Ytterligare torde det svårligen kunna undvikas, att staten även efter införande av ett licenssystem komme att få svara för en del måhända ej obetydliga utgifter för växtförädlingen och närmast då viss teoretisk forskning och mera lokalt betonad förädlingsverksamhet. För att klarlägga orsakerna härtill synes de; erforderligt att ånyo något rikta blicken på utländska förhållanden. Exemplen från de länder, där man infört rojalty betalning till växtförädlarna, visa, att med ett sådant system förädlarna inrikta sitt intresse på sådana växtslag, där det är mest att förtjäna, och därför i huvudsak endast arbeta på att frambringa sorter för av klimat och jordmån gynnade områden med omfattande odling av dylika växtslag, medan andra områden och växtslag bli försummade. Även den för en fortsatt utveckling nödvändiga grundforskningen har visat benägenhet för att bli tillbakasatt, då den ej direkt kan ge inkomster i form av rojalty. I exempelvis Holland har man på grund av anförda förhållanden nödgats lämna särskilt ekonomiskt stöd åt förädlingen av såväl foder- och betesgräs (från stödfond grundad på införselavgifter på importerat vallväxtutsäde) som rotfruktsväxter (från stödfond grundad på utförselavgifter på exporterat rotfruktsfrö). I såväl Holland som Västtyskland har man vidare sett sig nödsakad att upprätta statliga institutioner för att taga hand om grundforskningen och mera komplicerade och dyrbara arbeten. Förädlingsresultaten från dessa institutioner överlämnas sedan åt privatförädlarna som ett slags halvfabrikat för fortsatta urvals- och renodlingsarbeten. Det kan för övrigt här nämnas, att en organisation med grundforskning och mera teoretiskt betonade arbeten i samband med växtförädling även i flertalet länder utan rojaltysystem —

47 exempelvis U.S.A., Canada, Norge, Schweiz och Italien — förlagts till universiteten eller därmed jämförbara statliga institutioner. För att återgå till förhållandena i länderna med licenssystem har det aldrig varit möjligt att få de praktiskt verksamma förädlarna att betala några avsevärdare summor för det ovan såsom halvfabrikat betecknade förädlingsmaterialet, varför institutionerna praktiskt taget helt fått lita till statsunderstöd. Det föreligger ej skäl för annat antagande än att införande av ett rojaltysystem i vårt land även här skulle medföra en koncentration av förädlingsverksamheten på sådana uppgifter, som kunna tänkas lämna bästa ekonomiska utbyte för förädlarna, t. ex. stråsädessorter för södra och mellersta Sverige. Förädlingen av växtslag, som med hänsyn till bl. a. liten odlingsareal ej kunde beräknas ge någon större inkomst, kunde däremot av naturliga ekonomiska skäl värtas bliva eftersatt. Likaså måste man räkna med att insatserna för mindre gynnade jordbruksområden, såsom stora delar av Norrland, komme att försvagas. Ur allmän synpunkt vore detta att beklaga, enär det får anses vara av stor betydelse, att förädlingsarbeten med kraft bedrivas även med mindre allmänt odlade växtslag och för mindre gynnade odlingsområden. Risk kunde slutligen föreligga, att de ej sällan kostsamma och till sin utgång ofta ovissa arbetena med nyare metoder komme att bli eftersatta liksom också upptagande av förädling av nya kulturväxter. För att förebygga sådana föga lyckliga konsekvenser av ett licenssystem torde det som nämnts bli nödvändigt att alltjämt lämna växtförädlingen ett förhållandevis kraftigt statligt ekonomiskt stöd. Härvid skulle man kunna tänka sig att efter utländsk förebild koncentrera den behövliga grundforskningen till våra högre lärdomsanstalter; företrädesvis vid Lunds universitets genetiska institution samt vid lantbrukshögskolans botanisk-genetiska institution bedrives nu sådan forskning, delvis i förening med praktiskt förädlingsarbete. Utredningen har emellertid för sin del kommit till den bestämda uppfattningen, att en sådan utveckling efter gängse utländskt mönster på två skilda linjer med å ena sidan mera teoretiskt inriktade institutioner och å andra sidan mera praktiskt inställda privatförädlare, som ofta komme att sakna den nödiga teoretiska kunskapen, för vårt eget lands vidkommande icke skulle vara lycklig. Den kombination av teoretisk och praktisk förädlingsverksamhet, som nu kännetecknar arbetet vid våra ledande växtförädlingsanstalter, är enligt utredningens uppfattning ägnad att både bättre och snabbare leda till goda resultat. Denna kombinerade verksamhet, som befordrar ett fruktbringande samarbete mellan de vetenskapligt skolade förädlarna och det praktiska jordbruket, är i själva verket något för vårt land säreget och har tvivelsutan i ej ringa mån bidragit till att föra upp Sverige till dess internationellt erkända ställning som en av de ledande nationerna på växtförädlingens område. Den organisation, som växt fram i vårt land, torde därjämte vara både billigare och utan avkall på effektiviteten mera stimulerande för de vetenskapsmän, som arbeta med de praktiska uppgifterna och vid sidan därav ha möjlighet att fördjupa sig i teoretisk forskning, än vad en med avseende å de teoretiska och praktiska momenten i växtförädlingen mera differentierad organisation efter den vanliga utländska modellen skulle bli.

48 Även om det av andra skäl skulle anses motiverat att hos oss uppbygga ett system med licensavgifter, vill det i anledning av det ovan anförda synas angeläget att i huvuddrag söka bevara vår nuvarande organisationsform för växtförädlingens bedrivande. Införande av ett rojaltysystem måste förorsaka en höjning av utsädespriserna i den öppna marknaden. Så har skett i bl. a. Holland. Om man beräknar, att vid obligatorisk statsplombering av allt offentligen salubjudet utsäde c:a 1/3 av vårt lands totala utsädeskvantiteter komme att bliva föremål för plombering (2/3 skulle alltså representeras av lantmännens eget från all kontroll befriade utsäde) skulle med utgångspunkt från siffermaterialet i den under avsnitt 6. härnedan intagna tabellen över utsädesplomberingarna 1948/49—1953/54 (Bil. 25) omkring 850.000 dt årligen underkastas plombering. Detta innebär, att varje dt genomsnittligen skulle behöva belastas med närmare 1:50 kr. i rojalty till växtförädlare för att täcka de nuvarande direkta statsbidragen till växtförädlingen. Nu är emellertid att märka, att den utsädeskvantitet, med vilken här är att räkna, måste reduceras med dels den originalplomberade utsädesmängden — vid försäljning härav uttages ju ingen rojalty — och dels ej rojaltyberättigade sorter. Därest man med hänsyn härtill uppskattar den rojaltybelagda utsädeskvantiteten till drygt 600.000 dt, skulle följaktligen för varje ifrågakommande dt behöva uttagas c:a 2: — kr. för att få täckning för de nuvarande statsbidragen till växtförädlingen. Såsom tidigare antytts vore det ej heller uteslutet, att taxorna för frökontrollen komme att undergå åtminstone någon mindre höjning. I förevarande sammanhang må ett av våra speciella odlingsförhållanden betingat problem något beröras. I fråga om höstvete och höstråg är tidsperioden mellan skörd och sådd så kort, att lantmännen i mycket stor utsträckning måste basera sin odling på eget utsäde. Enligt den nyssnämnda tabellen utgöra för sexårsperioden 1948/49—1953/54 plomberingsmedeltalen i förhållande till de totala utsädeskvantiterna för höstvete 13,3 och för höstråg 13,4 °/o. Att den relativa omsättningen av dessa utsäden på grund av givna odlingsbetingelser är låg, bör dock ej rimligen medföra, att förädlingen av dessa växtslag skall ges ekonomiskt sämre möjligheter än exempelvis vårsädesslagen. Att införa proportionellt högre avgifter för höstsäden, skulle å andra sidan leda till orimliga konsekvenser. En annan farhåga, som ibland uttalas, då frågan om införande av ett licenssystem diskuteras, är att den önskvärda, snabba spridningen av nya, värdefulla sorter troligen komme att försvåras. Detta skäl torde dock ej böra tillmätas alltför stor vikt. Även om förhållandena i Sverige ej utan vidare äro jämförliga med de i Holland. giva erfarenheterna från det sistnämnda landet ej stöd för ett dylikt antagande. Där synes det numera ej taga mer än 2 å 3 år för en ny framstående sort att helt slå igenom på marknaden. Till detta gynnsamma förhållande bidrager helt visst den officiella beskrivande sortlistans stora spridning även bland de enskilda jordbrukarna och det vakna intresse, varmed dessa i allmänhet följa utvecklingen på växtförädlingens område. Större svårigheter torde vållas av problemet, vad man skall göra med utsädesvaror,

49 som ej godkänts vid den obligatoriska statsplomberingen. I Holland har detta spörsmål förorsakat åtskilliga bekymmer. Spannmål och potatis beröres visserligen ej härav, enär sådant utsäde kan avyttras för andra ändamål, men underkända partier av rotfrukts-, vallväxt- och köksväxtfrö bli praktiskt taget värdelösa. Holländarna ha bemästrat detta problem genom att inlösa sådana utsädespartier med anlitande av fonderade exportavgifter (rotfrukts- och köksväxtfrö) respektive importavgifter (gräsfrö). Denna reglering kompletteras av ett system med odlingsbegränsningar för utsäde av vissa känsliga växtslag. I Sverige är såväl importen som exporten av de nu nämnda utsädeskategorierna obetydlig och mycket ojämn, varför svårigheter skulle föreligga att lösa den här omhandlade frågan efter det holländska exemplet. Ett närmare studium av den bilagda redogörelsen för det holländska systemet ger onekligen ett intryck av att systemet är ganska invecklat och i viss mån överorganiserat. Holländarna själva erkänna detta, och frågan om vidtagande av vissa förenklingar lär vara aktuell. Omdömet om det holländska systemet synes i lika hög grad gälla den i Västtyskland genomförda motsvarande regleringen. De angivna systemen torde emellertid i sig själva inbjuda till en långt gående detaljreglering, i varje fall om de skola kunna fungera med tillfredsställande effekt. Med nödvändighet föres man nämligen in på komplicerade kontroll- och skyddsproblem beträffande såväl förädlingen och försöksverksamheten som utsädesproduktionen och utsädeshandeln. Då man tager del av de ovan anförda betänkligheterna mot ett rojaltysystem, ligger det nära till hands att fråga sig, varför man t. ex. i Holland och Västtyskland ändock genomfört en dylik reglering. Den främsta orsaken är utan tvivel det stora antal privatförädlare, som finnes i båda dessa länder. Tidigare, då förädlingen huvudsakligen bestod av enkla urvals- och korsningsarbeten, som ej drogo så höga kostnader, kunde dessa skaffa sig en viss inkomst på försäljningen av sina egna sorter. Numera ha de emellertid att tävla med välutrustade institutioner, vilka arbeta med resistensförädling i stora växthuskomplex, kromosomtalsfördubblingar och framställning av artificiella mutationer, som fordra dyrbara speciallaboratorier, samt kvalitetsförbättringar, som måste följas i kemiska och biologiska laboratorier med omfattande utrustning. För att kunna komplettera sina resurser ha de holländska och tyska förädlarna i många fall måst slå sig tillsammans till större enheter, men fortfarande äro de många om att dela förtjänsterna. Förhållandena i Sverige äro helt andra. Här har aldrig antalet privatförädlare varit stort. I vårt land ägna sig exempelvis endast våra två största växtförädlingsanstalter åt förädling av vete; i Tyskland åter finnas omkring ett 70-tal förädlare på detta viktiga område. Vid en sommaren 1954 i Sverige avhållen OEEC-konferens angående produktion, prövning och distribution av utsäden fann man vårt land i detta hänseende vara i en lycklig position. Staten har sedan länge understött den allmänna verksamheten vid de två största förädlingsföretagen i Sverige med direkta anslag, varigenom denna kunnat hållas på en mycket hög nivå. De övriga företagen, 4

50 med undantag för den av Algot Holmberg & Söner aktiebolag bedrivna sojaväxtförädlingen, ha endast haft det stöd eller rättare skydd, som rättigheten att få sina egna sorter vid statsplombering betecknade som original innebär för alla förädlare. Skulle rojalty införas, torde anslag till de två förstnämnda företagen fortfarande behöva utgå för mera teoretisk forskning samt för förädling, avseende t. ex. Norrland och mindre allmänt odlade växtslag.

C. Licensfrågan

sedd i sitt internationella

sammanhang

Av de europeiska länder, som i nu ifrågavarande hänseende ha betydelse för oss, ha Holland, Belgien och Västtyskland genomarbetade licenssystem. Till följd av bristande reciprocitet kunna svenska förädlare därifrån ej uppbära någon rojalty på exporterade sorter. I nuvarande stund har detta förhållande större praktisk betydelse endast i fråga om Holland. I de skandinaviska länderna, Storbritannien och Irland, Frankrike och Schweiz m. fl. länder ha våra egna förädlare blott den möjligheten att erhålla inkomster från den försäljning, som deras representanter kunna uppnå i respektive länder, däremot ej från andra företags försäljning. Genom den framskjutna plats Sverige intager på växtförädlingens område torde det stå klart, att vårt eget land skulle vinna ej oväsentliga fördelar, i den händelse ett internationellt system kunde etableras, som omfattade bl. a. samtliga ovan nämnda stater och som stipulerade rojaltybetalning i proportion till odlingsmaterialets fördelning utan någon diskriminering av andra länders förädlingsresultat. Sedan en del år tillbaka pågår över så gott som hela Europa en diskussion rörande skyddet för växtförädlingen och vad därmed sammanhänger. Denna föres ej minst inom vissa internationella organisationer, som ha anledning att befatta sig med dessa problem. Bland de åsyftade organisationerna märkes främst ASSINSEL (Association internationale des sélectionneurs professionels pour la protection des obtentions végetales) vilken sammanslutning har till uppgift att åstadkomma en internationell ordning beträffande växtförädlingen, motsvarande den som på det industriella rättsskyddsområdet åstadkommits genom Pariskonventionen av 1883 och i fråga om skyddet av litterära och konstnärliga verk genom Bernkonventionen av 1886. ASSINSEL har utarbetat vissa förslag att läggas till grund för en allmän internationell reglering av förädlareersättningsfrågan. Det skulle föra för långt att här gå närmare in på dessa förslag; det bör dock framhållas, att sortskyddsfrågan även här kommer in i bilden. Som förut nämnts stod Sverige sommaren 1954 som värd för en OEEC-konferens rörande produktion, prövning och distribution av utsäden. Konferensen anknöt till OEEC:s Technical Assistance Mission 106, omfattande "Utsädesproduktion - prövning - och distribution i Europa". Ett av konferensens överläggningsämnen var skyddet av resultaten från växtförädlingen. Härutinnan antog konferensen en särskild rekommendation, vilken som bilaga fogas till detta betänkande (Bil. 23). På sätt av densamma framgår uttalade konferensen bl. a. — efter att h a understrukit att växtförädlingens arbetsuppgifter fortfarande syntes vara obegränsade —

51 att varje land borde vidtaga nödiga mått och steg för att tillförsäkra förädlarna lämpligt vederlag för uppnådda resultat och för att skydda framställda sorter och dessas namn. Därvid tillfogades den reservationen, att skyddet ej finge förhindra växtförädlingens utveckling. Man borde vidare eftersträva full ömsesidighet mellan länderna, ehuru detta ej behövde betyda, att skyddet måste utformas på precis samma sätt i alla länder. Beträffande frågans fortsatta handläggning uttalades, att "The European Productivity Agency" av OEEC borde i samråd med de berörda internationella organisationerna, t. ex. växtförädlarnas (ASSINSEL) handelns (FIS) och odlarnas (IFAP), uppgöra förslag till regler att föreläggas medlemsländerna för antagande. Beträffande den ovan omnämnda reservationen har utredningen inhämtat, att därmed närmast avsetts, att man inte skulle tillåta att växtförädlingen stoppades upp på grund av att en förädlare exempelvis ville förbjuda andra att utnyttja hans sort i vidare korsningsarbeten etc. Vidare hade önskemålet om full frihet att nyttja nya metoder spelat in. Man hade t. ex. funnit det orimligt, om colchicinmetoden för framställning av polyploider skulle bliva patentbelagd. Även om det direkt ej avsetts, synes det ej uteslutet, att reservationen i fråga om skyddets likformighet för Sveriges del kan komma att spela en viss roll vid den fortsatta behandlingen av hithörande problem i så måtto, att den torde kunna åberopas vid en anpassning av ett internationellt rättsskydds- och rojaltysystem till våra speciella förhållanden i syfte att förebygga ett sönderfall av den för vårt land säregna organisationsformen för växtförädlingen. Med hänsyn till att ett licenssystem kan utformas oberoende av ett patentskydd för växtförädlingen och vice versa, har utredningen funnit det lämpligast att i det följande för sig i korthet behandla patentlagstiftningens förhållande till växtförädlingen och de internationella strävandena på detta område. I anslutning härtill kommer jämväl varumärkesskyddet att ytterligare något beröras, varjämte en översikt av växtförädlingens rättsskyddsproblem i dess helhet göres.

D. Sammanfattande

bedömning

Att i nuvarande läge ensidigt i vårt land införa ett rojaltysystem av ungefärligen samma typ som i de västeuropeiska länder, som redan ha dylika system, har utredningen funnit förenat med både fördelar och nackdelar. Enligt utredningens mening skulle dock nackdelarna vida överväga fördelarna. Särskild vikt tillmäter härvid utredningen de omständigheterna att staten, med hänsyn till ökade kostnader fölen utbyggd kontrollapparat och nödvändigheten att fortfarande i viss utsträckning direkt stödja växtförädlingen, knappast skulle kunna påräkna någon total utgiftsminskning, samt att ett rojaltysystem kunde befaras få mindre gynnsamma verkningar på den för vårt land säregna organisationsformen för växtförädlingen. I betraktande av landets storlek och resurser har denna dock visat sig vara i stånd att föra fram detsamma till en tätposition även efter internationell måttstock.

52 Därest emellertid en allmän internationell lösning av detta problem kan åvägabringas, synes frågan komma i ett annat läge. Med hänsyn till såväl det internationella samarbetet som den omständigheten, att Sverige vid en allmän reglering torde komma att bli en av de vinnande parterna, synes vårt land enligt utredningens uppfattning ej böra undandraga sin medverkan vid de pågående strävandena att på det internationella planet nå en samförståndslösning av föreliggande problemkomplex. Från svensk sida torde därvid böra eftersträvas möjlighet att giva vårt nationella system en sådan utformning, att det värdefulla i vår växtförädlingsverksamhets nuvarande organisation kan bevaras för framtiden. Under alla förhållanden kan det dock ej rekommenderas att i Sverige införa ett licenssystem, så länge som våra nordiska grannländer samt eventuellt även Storbritannien och Irland stå utanför en sådan reglering.

4 . Förädlareersättning i annan form än rojalty på efterodlingar Utredningen har jämväl övervägt, huruvida det icke vore möjligt att på ett enklare sätt och utan en dyrbar kontrollapparat skapa någon form för uttagande av särskild förädlareersättning. Härvidlag har det legat närmast till hands att tänka sig ett system enligt ungefärligen följande. Å allt i öppna marknaden försålt utsäde lägges en avgift. Den kunde bestämmas till ett fixt procent- eller promilletal å omsättningen av allt slags utsäde. Årligen eller möjligen med kortare intervaller skulle till en särskild fond inlevereras influtna avgifter. Fonden skulle förvaltas av en styrelse med en för ändamålet lämpad sammansättning. Varje år skulle styrelsen av tillgängliga medel till förtjänta förädlare och förädlingsföretag utdela bidrag till verksamheten. Härvid skulle det, i motsats till vad förhållandet i allmänhet är vid ett licenssystem av gängse typ, vara möjligt att premiera förädlarinsatser utan strikt hänsyn till omfattningen av de olika sorternas odling. Emellertid skulle det stöta på synnerligen stora svårigheter att i praktiken utforma ett dylikt system. Utsädeshandeln är heterogen. Den omfattar såväl stora specialfirmor som mindre företag, vilka idka handel med mycket annat än utsäde. Begreppet utsäde är ej heller entydigt. Ett parti kan komma till användning för utfodringsändamål o. s. v. Ytterst besvärliga gränsdragningsproblem i övrigt beträffande vad som skall räknas till avgiftsbelagd utsädesvara, komme därjämte att anmäla sig. Även om de nu angivna problemen skulle kunna något så när nöjaktigt bemästras, synes dock kontrollen över att avgifterna behörigen påfördes — och då särskilt i samband med kontantavslut — samt över avgiftsinlevereringen vålla hart när oöverstigliga svårigheter. När det gäller existerande avgifter av liknande typ som den nu skisserade finns det oftast givna punkter, där kontroll och uppbörd kan ske (jfr exempelvis export- och importavgifter samt mejeriernas och slakteriernas befattning

53 med mjölk- och slaktavgifter). Så skulle ej här vara fallet. En särskild kontrollapparat kunde därför ej undvikas. Också andra, här ej berörda svårigheter skulle resa sig vid ett försök att realisera den ovan framförda tanken på en allmän avgift å omsättningen av utsädesvaror till stöd för växtförädlingen. Utredningen har på grund härav funnit sig böra avstå från att framlägga något förslag i denna riktning.

5. Patent- och varumärkesskyddet för växtförädlingen jämte bedömning av rättsskyddsproblemet i dess helhet A.

sammanfattande

Patentskyddet

Av vad tidigare i detta kapitel anförts torde framgå, att vid en reglering av växtförädlarnas rättigheter i anslutning till ett system med licensavgifter frågan om patent i vedertagen bemärkelse ej träder i förgrunden. Det för ett effektivt fungerande rojaltysystem nödvändiga skyddet måste av olika skäl utformas på ett speciellt sätt i kombination med en kontrollapparat. Detta förhållande utesluter dock ej ett rent patentskydd oberoende av en dylik specialreglering av växtförädlingens rättsskydd. Utredningen har på grund härav ansett det vara av ett visst intresse att i detta sammanhang något närmare belysa den nuvarande situationen i avseende å växtförädlingens förhållande till patentskyddet. Det har tidigare nämnts, att patentering av växtförädlingsmetoder och nya sorter åtminstone i viss utsträckning kan synas möjlig även med den utformning, som patentlagstiftningen i vårt land för närvarande har. Samma förhållande torde få anses råda i åtskilliga andra till Pariskonventionen om industriellt rättsskydd anslutna länder. Liksom i Sverige torde dock försök att i praktiken utnyttja patentmöjligheten sällan eller aldrig gjorts. I U.S.A. åter har man sedan 1930 en klart utformad lagstiftning, inbyggd i patentlagstiftningen, med direkt sikte på växtnyheter (The Plant Patent Act). Lagstiftningen omfattar endast växter, som förökas på vegetativ väg såsom fruktträd, bärbuskar, rosor och perenna växter. Med stöd av denna lagstiftning hade fram till år 1952 något över 1.000 patent meddelats. Den kritiken har emellertid ibland riktats mot det amerikanska systemet, att beskrivningarna av patentsökta sorter oftast varit så vaga, att man ej kunnat påvisa överträdelser, varför växtpatenten egentligen endast fått reklamvärde. Det torde jämväl böra observeras, att de amerikanska "plant patents" ge ett skydd närmast motsvarande ett sortskydd, fastän de ha sken av att utgöra patent i vanlig mening, eftersom skyddet administreras av den amerikanska patentmyndigheten och formerna för meddelandet av skyddet i mycket överensstämma med vad som gäller för vanliga patent, över huvud taget ligger det på växtförädlingsområdet nära till hands att förväxla patentskydd i vedertagen mening med vad som lämpligast borde benämnas sortskydd. Till belysande härav kan nämnas, att i Västtyskland möjligheter föreligga

54 att samtidigt erhålla såväl patentskydd i dess egentliga bemärkelse för en uppfinninginom växtförädlingsområdet som speciellt sortskydd enligt härför gällande lagstiftning. Vidare synes — förklarligt nog — begreppet reproducerbarhet i patenträttslig bemärkelse ej sällan sammanblandas med reproducerbarhet i biologisk mening. Ur patenträttslig synpunkt innebär reproduktibiliteten, att den lära, som är given genom den beskrivna uppfinningen, skall kunna tillämpas upprepade gånger med exakt samma resultat. Omsatt på en genom förädlingsarbete framställd ny växtsort skulle sådan reproducerbarhet innebära att man, följande anvisningarna i en patentbeskrivning, skulle kunna iterera den förädlingsprocess, som resulterat i växtens tillkomst, och härvid vara säker på att få ytterligare exemplar, vilka vore biologiskt identiska med det ursprungliga exemplaret. Bland svenska växtförädlare har man hittills i allmänhet ställt sig ganska avvisande mot patentskydd. Särskilt i fråga om metodpatentering har man intagit en negativ hållning. Det har bl. a. anförts, att metoderna vid växtförädling som regel hämtas från den fria vetenskapliga forskningens fält, och att metodpatent skulle försvåra eller förhindra den önskvärda kommunikationen mellan forskning och praktiskt förädlingsarbete. Vad åter angår patentering av växtnyheter har man pekat på den begränsning av det patenterbara området, som med nödvändighet måste följa av att patentskyddet åtminstone i dess i Sverige vedertagna betydelse är reserverat för nya uppfinningar. Förädlingsverksamhet anses av många icke vara jämställbar med uppfinnarverksamhet i de fall, då förut kända växtförädlingsmetoder tillämpas på känt sätt. Själva växtförädlingsarbetets karaktär är härjämte sådan, att det unika vid framställningen av en ny växtsort i de allra flesta fall måste hänföra sig till förfarandet, varför det vid eventuell patentering endast kan bli fråga om ett indirekt produktskydd i anslutning till ett patentbelagt förfarande. Ett skydd åter för växtnyheter liknande det amerikanska patentskyddet har begränsade användningsmöjligheter, beroende på den stora variabiliteten i växtvärlden, varigenom en exakt reproducering av sorten oftast omöjliggöres. Detta gäller särskilt korsbefruktande växtslag men även självbefruktare såsom flertalet stråsädesslag, i fråga om vilka de moderna, förädlade sorterna ofta klyva avsevärt ännu många år efter utlämnandet, främst emedan korsningskombinationerna numera oftast ske mellan vitt skilda typer. Även där patentering efter amerikansk förebild med karaktär av sortskydd tekniskt skulle lämpa sig såsom i fråga om växtslag med vegetativ förökning, har man på växtförädlarhåll stundom funnit en patenträtt vara ett för absolut skydd. Så är t. ex. fallet med potatis, vilket växtslag i U.S.A. med hänsyn till sin betydelse som livsviktig produkt undantagits från möjlighet till patentskydd. Frågan om patentskydd för växtförädlingen har likväl i Europa under senare år förts fram alltmer på det internationella planet. Sålunda har den tilldragit sig mycken uppmärksamhet inom organisationen A I P P I (Association internationale pour la protection de la propriété industrielle). Vid denna sammanslutnings kongresser i Wien 1952 och Bryssel 1954 har frågan behandlats. Vid den sistnämnda konferensen antogs en resolution, enligt vilken de till Pariskonventionen rörande den industriella äganderätten anslutna länderna uppmanades att i berörda lagstiftning uttryckligen

55 likställa uppfinningar inom växtvärlden med uppfinningar på det industriella området i egentlig mening. Härtill fogades en rekommendation om lagligt skydd i en eller annan form även för nya växtsorter. Liksom tidigare intogo de svenska, norska och finska grupperna inom AIPPI en avvaktande hållning, utan att dock motsätta sig resolutionen, medan den danskagruppen framträdde med en positiv rapport i ämnet. I detta sammanhang må även nämnas, att några organisationer i Danmark — Dansk Plantskoleejerforening og Faellesudvalget for Bedommelse af Prevedyrkning af Prydplanter — i juli 1955 framlagt ett förslag till patentlagstiftning för vegetativt förökade växter, vilket enligt uppgift väntas föreläggas danska riksdagen hösten 1955. En inom Europarådets ram tillsatt patentkommitté, som bl. a. har till uppgift att verka för enhetlighet inom patentlagstiftningen, har också funnit anledning att ägna uppmärksamhet åt förevarande patentspörsmål. Frågan berördes jämväl i den förut behandlade rekommendationen vid OEEC-konferensen i Sverige sommaren 1954 angående utsädesfrågor (jfr Bil. 23). Vidare har den tidigare varit föremål för behandling vid nordiska överläggningar om gemensamhet i patentlagstiftningen; även i detta sammanhang verkade de danska delegaterna för att patenterbarhetsområdet skulle formuleras så, att det klart framginge, att växtpatent kunde meddelas. Frågan uppges skola återkomma vid det nu aktuella nordiska samarbetet på patenträttens område. Även om ett patentskydd på växtförädlingens område har sin begränsning och sina vanskligheter, torde det ej kunna bortses från att ett för växtnyheter speciellt avpassat patentskydd ur flera synpunkter skulle innebära ett bättre skydd än vad vår nuvarande varumärkesregistrering och lagstiftning mot illojal konkurrens kan skänka. I de länder som i likhet med vårt ej ha utformat ett speciellt skyddssystem för växtförädlingen, har frågan om ett patentskydd alltmera aktualiserats. Även här torde en lösning på det internationella planet böra eftersträvas. I varje fall synes vårt eget land ha all anledning att med uppmärksamhet följa strävandena hän mot en internationell samordning på detta område.

B.

Varumärkesskyddet

inledningsvis må understrykas den väsentliga skillnad, vilken föreligger mellan varumärkesskyddet i vedertagen bemärkelse och det speciella sortskydd för förädlade växter, som efter ett officiellt registreringsförfarande åtnjutes i länder sådana som Holland och Västtyskland. En förväxling mellan den registrering av sortnamn, som här och i liknande fall äger rum, och varumärkesregistrering av s. k. ordmärken kan lätt ske. Ett ordmärke liksom övriga varumärken är blott och bart ett individualiseringsmärke, varigenom produkter saluförda av viss näringsidkare eller sammanslutning av sådana skola kunna skiljas från andra näringsidkares produkter. Vid namnskydd i förening med växtsortskydd skall namnet användas för en individuell, bestämd sort och ingen får saluföra annan förväxlingsbar växtsort under detta namn.

56 Av den under avsnitt 2 i detta kapitel lämnade nulägesredogörelsen inhämtas, att varumärkesregistrering har en viss praktisk betydelse för växtförädlarnas strävanden att skydda sina arbetsresultat. I ej ringa utsträckning begagna sig för närvarande växtförädlarna och deras rättighetshavare av möjligheten att bereda av dem framställda nya sorter och stammar av lantbruks-, köks- och prynadsväxter ett skydd genom varumärkesregistrering. Det har emellertid samtidigt framhållits, att varumärkesskyddet rent allmänt har sin begränsning och sina svagheter för nu avsedda ändamål. I vad avser växtförädlingsprodukter tillkomma dessutom en del speciella svårigheter att hävda skyddet. Härvidlag föreligga vissa skillnader mellan självbefruktande och korsbefruktande växtslag. Om detta må i korthet följande anföras. Beträffande självbefruktarna torde man generellt kunna säga, att varumärkesskyddet är illusoriskt och ej hävdas annat än i undantagsfall, exempelvis då förädlaren genom detta önskar förbehålla sig rätten att introducera sorten i ett annat land vid den tidpunkt, som han finner lämplig. Då de flesta självbefruktare, till vilka alla stråsädesslagen, med undantag av rågen, samt trindsäden hör, kunna reproduceras av snart sagt varje lantman, och då handeln med utsäde under ett visst namn alltså på ett par år blir utomordentligt vittomfattande, mister varumärkesregistreringen snabbt sin skyddskaraktär, och varumärket övergår lätt till att bli en allmän varubenämning. Såvitt angår självbefruktarna synes det i anledning härav vara berättigat att påstå, att varumärkesregistrering sker huvudsakligen för att förhindra diskussion mellan företagen om vem ett visst namn rätteligen tillhör. Det förhåller sig nämligen i allmänhet så, att när en sort dragés in och namnet försvinner, är det i regel blott fråga om en längre eller kortare förpuppning, varpå namnet åter dyker upp men då ej sällan som benämning för en helt annan sort eller till och med ett annat växtslag. I fråga om korsbefruktarna är förhållandet i viss mån ett annat. Dels har förädlaren här oftast en betydligt större andel i den kvantitet utsäde, som saluföres under ifrågavarande namn, och dels har han ett mycket starkare intresse av att kunna hindra, att mer eller mindre värdelösa efterodlingsprodukter saluföras under det av honom inarbetade namnet. Hos korsbefruktarna sker nämligen en mycket snabb utsädesdegeneration. Även om förädlaren i detta fall är beredd att hävda sitt varumärkesskydd mot intrång, innebär detta emellertid ej, såsom i det föregående redan påpekats, att han kan skydda den av honom framställda produkten från att utnyttjas av andra för förökning och försäljning under ett annat namn. Varumärkesregistreringen konstituerar ju ej något skydd för produkten som sådan. Dock må erinras om vad tidigare anförts om det förstärkta skydd, som vinnes i förening med bestämmelserna om statsplombering. Sammanfattningsvis torde man likväl kunna konstatera, att varumärkesregistreringen såväl av självbefruktande växtslags sortnamn som av korsbefruktande växtslags stamnamn har relativt liten betydelse ur synpunkten att bilda ett effektivt skydd för växtförädlingsprodukterna.

57 Det är också svårt att se, huru eventuella ändringar i gällande varumärkeslagstiftning, även om speciell hänsyn därvid tages till växtförädlarnas skyddsproblem, skulle kunna lösa dessa. Man kommer ej ifrån att varumärkesregistreringen har sin givna, begränsade ställning inom det immaterielrättsliga systemet. Varumärkesskyddet tjänar ett helt annat syfte än att utgöra en bakväg för ett produktskydd. Sedan år 1950 arbetar en kommitté — Varumärkes- och firmautredningen — på en revision av varumärkeslagstiftningen. Denna kommitté samarbetar med på detta område samtidigt verksamma kommittéer i de övriga nordiska länderna. Det synes ej uteslutet, att resultatet av detta revisionsarbete kan bli en allmän förstärkning på åtskilliga punkter av varumärkesskyddet, vilket i så fall även skulle komma växtförädlarna till godo. Här må bland annat pekas på registreringsproceduren och effektivisering av möjligheterna att hävda varumärkesskyddet. Även om så skulle ske, torde dock, som ovan sagts, någon tillfredsställande och slutgiltig lösning av växtförädlingens rättsskyddsproblem icke stå att vinna på denna väg. I nu berörda sammanhang skall ej heller fördöljas, att det även inom de av växtförädlingens rättsskyddsfrågor närmast intresserade kretsarna finnas de, som hålla före, att varumärkesskyddet redan i sin nuvarande utformning i vissa fall är ägnat att skänka en alltför exklusiv position åt märkeshavaren och innebära vissa olägenheter för det svenska jordbruket. Här torde främst synsättet på växtförädlingens förhållande till den fria vetenskapliga forskningen och jordbrukets fria utveckling spela in. Man har sålunda bl. a. framhållit, att varumärkesskyddet understundom kan få den icke önskvärda verkan, att det förhindrar goda sorters snabba spridning. Ibland åter synes kritiken närmast vara betingad av praktiska och kommersiella skäl.

C. Sammanfattande

bedömning

av växtförädlingens

rättsskyddsproblem

Tidigare i detta kapitel har uttalats, att det i och för sig kunde anses önskvärt att åtminstone på vissa punkter förstärka det rättsliga skydd, som växtförädlarna och deras produkter här i landet åtnjuta eller ha möjlighet att erhålla. Det har framhållits, att de nuvarande möjligheterna över hela linjen äro ganska begränsade. Detta framstår särskilt vid jämförelse med förhållandena i en hel del andra europeiska länder. Med bortseende från det i viss mån med skyddet sammanhängande direkta stödet åt växtförädlingen i form av statsbidrag låter sig den nuvarande situationen i avseende å växtförädlingens skyddsmöjligheter med tonvikt på det egentliga rättsskyddet i korthet angivas på följande sätt. Regleringen av utsädeshandeln och importen av vissa frövaror kan ur skyddssynpunkt endast anses ha en mera indirekt verkan å växtförädlingen, låt vara att denna verkan — och då särskilt av importregleringen — ej får underskattas. Ensamrätten till försäljning av statsplomberad originalutsädesvara utgör för närvarande växtförädlarnas och deras rättighetshavares främsta skydd. Det är dock begränsat till en förhållandevis trång sektor av utsädesmarknaden. Vår lagstiftning på immaterial-

58 rättens område, särskilt varumärkeslagstiftningen, kan och har, om än i förhållandevis blygsam utsträckning, utnyttjats till skydd för växtförädlingen. Att denna lagstiftning icke utformats med speciell tanke på växtförädlingens problem, torde dock vara uppenbart. Å ena sidan är det blott under vissa betingelser som ett — stundom tillsynes alltför bristfälligt — skydd kan uppnås. Å andra sidan kan den ensamrätt, som patent- eller varumärkesrätten tillförsäkrar rättighetshavaren, många gånger te sig alltför absolut för branschen i övrigt samt i vissa fall medföra olägenheter för jordbrukets fria utveckling, Av det nu och tidigare härovan anförda torde framgå de stora svårigheter, som resa sig vid försök att etablera ett tillfredsställande och för alla berörda parter godtagbart rättsskydd för växtförädlingen. Enligt utredningens uppfattning kan det ifrågasättas, om man ej härutinnan borde inrikta sig på att skapa ett speciellt sortoch sortnamnskydd. Man hade då möjlighet att göra skyddet mera generellt, än vad de nuvarande plomberingsförfattningarna medgiva, samtidigt som skyddet kunde avvägas med hänsyn till skäliga och önskvärda begränsningar av ensamrätten. Ett sådant speciellt sort- och sortnamnskydd riktar uppmärksamheten på de skyddssystem, som i förening med obligatorisk plombering i vissa västeuropeiska länder trygga uttagandet av en särskild förädlareersättning. I det föregående har emellertid utredningen avvisat tanken på ett licenssystem för Sveriges del, åtminstone så länge ej en mera allmän anslutning till en reglering efter sådana linjer kan vinnas. Under dessa omständigheter har utredningen funnit det falla utom ramen för den anbefallda översynen att framlägga separata förslag rörande ett bättre rättsskydd för växtförädlingen i vårt land. Följande må likväl tillfogas i denna fråga. I och för sig vore det tänkbart att införa ett för växtförädlingens villkor och behov speciellt avpassat skyddssystem, utan att detta anknötes till uttagande av rojalty å utsädesvaror till förmån för växtförädlarna. För att ett sådant skyddssystem skall kunna fungera med tillräcklig smidighet och effektivitet, torde det emellertid bli nödvändigt med obligatorisk plombering av allt i öppna marknaden saluhållet utsäde samt en viss utbyggnad av den officiella sortprövningen. Priset för ett bättre rättsskydd för växtförädlingen kunde därmed med fog, särskilt sett från det allmännas synpunkt, befaras bli för högt. En specialreglering av växtförädlingens rättsskydd torde i anledning härav böra kombineras med ett rojaltysystem, cm de med en dylik reglering förenade olägenheterna såsom ökade kostnader för det allmänna skola kunna uppvägas. Tiden synes dock arbeta för en lösning av växtförädlingens rättsskyddsproblem på ett eller annat sätt, främst genom den starka internationella aktiviteten på förevarande område. Det torde därför ej finnas någon anledning att från svensk sida förhasta sig i strävandena att finna en lösning av denna komplicerade fråga. Enligt utredningens mening torde således av flera skäl några isolerade åtgärder från svenskt håll för det närvarande ej böra vidtagas i den här omhandlade frågan. Den internationella utvecklingen bör i stället avvaktas och frågan även från svensk sida följas med all uppmärksamhet.

59 6. Frågan om det s. k. obrutna sambandet mellan utsädesgenerationerna A.

Allmänt

I det föregående av detta kapitel har vid ett par tillfällen snuddats vid detta spörsmål. Med termen obrutet samband förstås i detta sammanhang, att vid officiell plombering av utsädesvara krav uppställes på bestyrkt härstamning, generation efter generation, av det till plombering under sort- eller stamnamn anmälda utsädet från det ursprungliga elitutsädet eller stamfröet över originalvaran fram till den aktuella utsädeskvantiteten. Härvidlag kan krävas ett direkt samband i ordens egentliga mening med endast en generation mellan de olika kvalitetsgrupperna av utsäde för varje steg nedåt i härstamningen från den högsta plomberingsklassen. Mer eller mindre långtgående uppmjukningar av detta absoluta sambandskrav äro även tänkbara, antingen generella eller avseende blott visst eller vissa växtslag. I båda fallen kan uppmjukningen avse, att antalet tillåtna generationer mellan två plomberingsklasser på vissa punkter i systemet utökas utöver en eller rentav göres obestämt. Är det sistnämnda fallet, ehuru likväl krav uppställes på att man skall kunna spåra ett utsädesparti inom viss plomberingsklass tillbaka till elit-, stamutsädes- eller originalkvaliteten, brukar man i stället för obrutet samband tala om krav på dokumenterad härstamning. Även om endast fordran på dokumentation av härstamningen upprätthålles, torde dock skillnaden i praktiken i förhållande till system med krav på obrutet samband mången gång ej bliva så stor, särskilt i jämförelse med system, där den strikt bundna ordningen i någon mera avsevärd mån är uppmjukad. Av förklarliga skäl är det nämligen ej vare sig så lätt eller ur utsädeshandelns synpunkt lämpligt att leda dokumenteringen av härstamningen i en alltför lång kedja utsädesgenerationer bakåt till originalvaran. Även här lär det i praktiken ofta nog bli fråga om att styrka ett mer eller mindre direkt samband mellan de skilda plomberingsgrupperna. I den ovan under 3 A. anmärkta tablån angående kontroll och förädlarskydd beträffande stråsädesslagen i våra nordiska grannländer samt ett antal andra europeiska stater (Bil. 22) ha jämväl intagits några schematiska uppgifter rörande existerande krav på samband mellan utsädesgenerationerna vid plombering inom olika kvalitetsklasser. Av sammanställningen inhämtas, att sambandskravet — i detaljerna på sina håll mer eller mindre modifierat, ehuru detta av utrymmesskäl ej angivits i tablån — upprätthålles tämligen strikt i de allra flesta av de i översikten medtagna länderna. I Danmark och England är kontrollen i förevarande hänseende delvis utformad med tyngdpunkten på dokumentering av utsädesvarans härstamning från originalvaran. I Sverige liksom i Finland existerar ingen formellt tvingande sambands- eller dokumentationsreglering med undantag av i vårt land för krav på härledning till elit- och stamutsädet vid statsplombering av originalvara och i viss utsträckning även vid plombering av med kontrollodlingsbevis försedd utsädesvara. Det kan tilläggas, att ett mer eller mindre strängt sambandskrav är uppställt jämväl i sådana utomeuropeiska länder som U.S.A., Canada och Nya Zeeland.

60 I sakens natur ligger, att sambandstvånget har sin huvudsakliga betydelse för de kvalitetsgrupper av utsäde, vilka följa efter den i handeln förekommande högsta plomberingsklassen. Produktionen av utsäde för denna elit- eller originalklass ligger nämligen i regel helt under förädlarens eller hans kommersielle rättighetshavares kontroll i samarbete med officiella institutioner för försöksverksamhet och frökontroll. Vad nu sagts utesluter givetvis icke, att det i vissa fall ansetts lämpligt att låta regleringen omfatta även ledet från elitutsädet eller stamfröet till den högsta saluförda utsädeskvaliteten med offentlig garanti. B. Tidigare

förslag

Till 1950 års frökontrollutredning framfördes på sin tid yrkanden om införande jämväl i vårt land av ett system med obrutet samband mellan det av förädlaren kontrollerade utsädet och de med sort- eller stamnamn statsplomberade utsädesvarorna. I sitt år 1951 avgivna betänkande med förslag rörande organisationen av frökontrollverksamheten i riket uppdrog utredningen i denna del vissa riktlinjer, vilka jämte motiveringen härför närmare framgå av härvid fogad bilaga (Bil. 24). Schematiskt kan de av frökontrollutredningen principiellt förordade riktlinjerna för ett sambandssystem lämpligen åskådliggöras på nedan angivna sätt, varvid torde få anmärkas att med "KOB-vara" förstås med kontrollodlingsbevis plomberad utsädesvara och alt beteckningarna "Sädesväxterna" respektive "Fröslagen" enligt frökontrollutredningens terminologi i huvudsak motsvaras av begreppen självbefruktare respektive korsbefruktare (rågen är dock korsbefruktare). A.

Sädesväxterna Antal generationer

Grundutsäde

Kvalitetsgrupp KOB-vara

Original vara eller KOB-vara

Obestämt

Kvalitetsplomb-vara resp. Vanlig statsplomb-vara

Originalvara eller KOB-vara

För råg en I övrigt två

B. Kvalitetsgrupp

Fröslagen Antal generationer

Grundutsäde

KOB-vara

Original vara (stamfrö) eller KOB-vara

Obestämt

Kvalitetsplomb-vara resp. Vanlig statsplomb-vara

Original vara eller KOB-vara

En

61 I häröver avgivet remissyttrande ifrågasatte W. Weibull aktiebolag med W e i bullsholms växtförädlingsanstalt riktigheten av frökontrollutredningens uppfattning, att det i landet för det dåvarande tillgängliga statskontrollerade grundutsädet ej vore tillräckligt för ett realiserande av det i princip förordade sambandssystemet. Enligt bolagets mening, grundad bl. a. på plomberingsstatistiken för plomberingsåret 1949/50, skulle i fråga om alla viktigare sädesslag enbart originalvaran mycket väl förslå att säkra produktionen av statsplomberad vara av samtliga lägre kvalitetsgrupper. Beträffande nya sorter borde ej heller svårigheter föreligga att redan första året ställa erforderliga kvantiteter originalvara till marknadens förfogande, blott order i god tid placerades hos producenterna av originalvara. Vad åter fröslagen anginge, syntes ett sambandstvång ännu lättare vara möjligt att etablera med hänsyn såväl till att utsädeskvantiteterna vore smärre som till att reproduktionen skedde snabbare. Ur olika synpunkter fann bolaget det högst önskvärt, att ett system med krav på obrutet samband mellan de statsplomberade utsädesklasserna snarast genomfördes, varvid på anförda skäl den skärpningen av utredningens förslag borde vidtagas, att med kontrollodlingsbevis plomberad utsädesvara endast skulle kunna få produceras direkt på originalvara och sålunda ej, som utredningen för sin del förordat, alternativt på KOB-vara i obestämt antal generationer från originalvaran. I den proposition, varmed frökontrollutredningens förslag anmäldes för 1952 års lagtima riksdag (K. prop. 1952 nr 50), berördes ej den här behandlade frågan om det obrutna sambandet. Spörsmålet synes ej heller senare ha upptagits till behandling av vederbörliga myndigheter.

C. Frågans

nuvarande

läge

Frökontrollutredningen synes ha upptagit spörsmålet om det obrutna sambandet till behandling närmast med hänsyn till ett sådant systems förmodade effekt att i vissa hänseenden kunna förenkla och förbilliga frökontrollverksamheten. Härutinnan uttalade utredningen, att förkontrollodlingarna av utsädesvara, avsedd att statsplomberas med kontrollodlingsbevis, syntes kunna slopas. Frökontrollutredningen pekade även på den betydelsefulla sidovinst, som automatiskt vore förenad med genomförandet av det förordade sambandstvånget, nämligen en förbättring av sort- och stamäktheten hos de statsplomberade utsädesvarorna. Ehuru frökontrollutredningen på grund av befarad knapphet på grundutsäde ställde frågan om det obrutna sambandet på framtiden, ansåg utredningen likväl densamma vara av sådan vikt, att utredningen förutsatte, att spörsmålet fortlöpande komme att uppmärksammas av berörda myndigheter och organ. Den omedelbara anledningen till att växtförädlingsutredningen ansett sig böra upptaga förevarande fråga till förnyad behandling är dock en annan, nämligen det förhållandet att ett system med obrutet samband kan utgöra ett indirekt stöd åt växtförädlarna och deras rättighetshavare. Dessas produktion och försäljning av

62 högre utsädeskvaliteter måste gynnas, om ett sambandstvång gäller mellan utsädesgenerationerna på vägen från originalvaran till de lägre plomberingsklasserna. Ju mera direkt och strängt denna bundna ordning utformas, desto kraftigare bör normalt stödet åt växtförädlingen och originalproducenterna verka. I de många länder i Europa, där ganska strikta sambandssystem tillämpas, torde också sambandskravet i allmänhet ha genomdrivits på yrkanden av förädlingsföretagen. Även om sålunda stödet åt växtförädlingen varit det avgörande skälet för utredningen att närmare ingå på förevarande fråga, har utredningen varit väl medveten om den ur det allmännas synpunkt förmånliga inverkan upprätthållandet av ett sambandskrav måste förutsättas få på sortrenhet och sortäkthet hos saluförda utsäden liksom också på sjukdomsfrihet och möjligheterna att motverka degeneration hos korsbefruktande växtslag. Någon nämnvärd förenkling av den statliga frökontrollverksamheten skulle väl däremot knappast stå att vinna, i den händelse ett sambandssystem av t. ex. frökontrollutredningens modell genomfördes; bortsett från firman Weibulls utsäde har man nämligen vid statens centrala frökontrollanstalt under de sista åren alltmer övergått till att räkna efterkontrollodling av originalutsäde respektive i förekommande fall KOB-vara såsom förkontrollodling för nästa generations utsädesodling. Ett närmare betraktande av alla de omständigheter, som kunna tala för eller emot införande av ett sambandstvång mellan de statsplomberade utsädeskategorierna, kan naturligen tänkas ge olika resultat. Man kan komma fram till att status quo tillsvidare är att föredraga. Den andra möjligheten är, att övervägande skäl anses tala för ett snart genomförande av ett sambandssystem även i vårt land. I senare fallet kan man tänka sig ett mer eller mindre strängt system som det lämpligaste för oss i dagens läge. Innan utredningen går närmare in härpå, vill den förutskicka, att diskussionen i det följande kommer att utgå från att den nuvarande frivilliga plomberingen gencm den statliga centralanstaltens och de statsunderstödda lokala anstalternas försorg bibehålies. En obligatorisk statsplombering i förening med ett sambandssystem finner utredningen med hänsyn till de i Sverige för närvarande rådande förhållandena ej böra införas. En mycket grov uppskattning ger vid handen, att numera minst omkring 60 % av den i vårt land i öppna marknaden saluförda utsädesmängden torle bli föremål för statsplombering eller plombering hos W. Weibull aktiebolag. Visserligen synes den nedan intagna tablån (Bil. 25) över utsädesplomberingarna under en sexårsperiod i förening med det tidigare i annat sammanhang gjorda antagandet, att c:a V» av den totala utsädeskvantiteten faller under offentligt utbud, kunna föranleda till den uppfattningen, att procentsiffran i själva verket ligger högre, men hänsyn måste härvidlag — på sätt också vid tablån anmärkts — tagas till bl. a. dubbelplombering och plombering för export. En obligatorisk statsplombering skulle till följd härav, såsom även i samband med behandlingen ovan av frågan om ett licensavgiftssystem understrukits, nödvändiggöra en kostnadskrävande utbyggnad av frökontrollorganisationen liksom troligen också, om än i mindre omfattning, av försölsoch sortprövningsverksamheten. Ytterligare kunde för visst antagas, att tillgången ok

63 grundutsäde i de högre kvaliteterna, vilken frökontrollutredningen befarade skulle vara otillräcklig redan vid ett sambandstvång inom ramen för frivillig plombering, under åtminstone en viss tid framöver beträffande åtskilliga växtslag skulle bli för knapp, om allt i öppna marknaden salubjudet utsäde belades med offentligt plomberingstvång. Av nu nämnda och även av vissa andra skäl synes det ej böra ifrågakomma att införa obligatorisk statsplombering av allt marknadsfört utsäde, även om det skulle visa sig, att en dylik åtgärd vore ägnad att avsevärt befordra eller rent av utgjorde en förutsättning för ett verkligt effektivt stöd åt växtförädlingen via ett system med sambandstvång mellan utsädesgenerationerna. Det synes vidare erforderligt att taga ställning till frågan om grundutsädets tillräcklighet, innan spörsmålet om införande av ett system med obrutet samband mera ingående behandlas. Som ovan anförts, ha tidigare i förstnämnda fråga delade meningar rått. Till belysande av problemet har utredningen låtit sammanställa bilagda tablå (Bil. 25) över plomberingarna av olika utsädesslag i medeltal för sexårsperioden 1948/49—1953/54 vid statens centrala frökontrollanstalt, de lokala anstalterna i Linköping, Skara och Örebro samt vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt. De lokala anstalterna vid Törsta per Ås i Jämtland samt i Luleå ha ej medtagits med hänsyn till den ringa plombering, som äger rum vid dessa anstalter. Tablån innehåller ett ganska komprimerat material för bedömande av frågan. I första sifferkolumnen angives den beräknade totala årliga utsädeskvantiteten i vårt land. Beträffande spannmål och trindsäd har härvid beräkningen av medeltalen skett för åren 1949—1953 efter de enligt Sveriges officiella statistik under rubriken "Jordbruk och Boskapsskötsel" angivna utsädeskvantiteterna. För handels- och diverse växter har medeltalet beräknats med ledning av arealuppgifterna enligt samma källa samt utsädesmängder per ha om 80 kg för lin, 16 kg för senap, 14 kg för raps och 11 kg för rybs. Siffrorna för fröslagen, rubrikerna rödklöver t. o. m. rotfrukter, äro ej medeltal utan utgöra Sveriges centrala fröråds uppskattning av utsädesbehovet år 1953. Den i sista sifferkolumnen upptagna gruppen med beteckning "Annan plomb" omfattar främst plombering med s. k. provtagningsbevis, vilket särskilt användes för höstutsädet, där slutlig analysering ofta ej medhinnes före utexpedieringen. En närmare analys av tabellmaterialet synes ge följande vid handen. Vad de skilda växtslagen beträffar, kan först i fråga om höstutsädet noteras den relativt ringa omsättningen av plomberat utsäde av höstvete och höstråg, 13,3 % respektive 13,4 %, samt den höga andelen av utsäde plomberat med "annan plomb". Båda företeelserna sammanhänga med den i vårt land korta perioden mellan skörd och sådd av höstsäd, som ej medger någon mera betydande handel med plomberat utsäde. Av den plomberade kvantiteten höstvete utgör originalvaran en mycket stor andel eller 55,7 % . Beträffande höstrågen utgör originalvaran 23,4 % och KOBvaran 25,2 % av den plomberade kvantiteten. Anledningen till den höga procentsiffran för KOB-vara torde vara den, att den mycket spridda Petkusrågen tidigare ej kunnat försäljas som original. För vårsäden är bilden en annan med en andel för plomberingen om 30 %—50 °/o

64 av den totala utsädeskvantiteten. Den höga siffran för korn 53,1 °/0 kan sammanhänga både med export av utsäde och med att en del plomberat utsäde går till biandsädesodlingen, vilken är betydande, men ej inbegripes i tabellen. Man kan sluta sig till att för vårsäden ligger andelen plomberat utsäde genomsnittligen vid c:a Va av den totala utsädeskvantiteten. Vad de olika kvalitetsgrupperna beträffar, ligger originalvaran av korn och vårvete vid 20 o/„ och av havre vid 11 o/0. I fraga om havren utgör emellertid KOB-varan en relativt högre andel av den plomberade kvantiteten. Detta torde sammanhänga med att Weibullsholms plombering av havre i ringare grad utgöres av original, medan KOB-plomberingen är relativt omfattande. Kvalitetsvaran utgör för vårsäden 20 o/ 0 _25 o/0, medan den vanliga bruksvaran representerar omkring hälften av hela plomberingen. Förhållandet är relativt likartat i fråga om trindsäden, där dock den höga andelen plomberat utsäde 72,9 % bör observeras. Detta kan emellertid sammanhänga med export, vilket ej kan utläsas ur plomberingssiffrorna. För "Handels- och diverse växter", främst oljeväxter, kan observeras att kvalitetsvaran är relativt mera betydande än vanlig bruksvara, vilket torde sammanhänga med att dessa utsädesslag i mera betydande utsträckning omsättas av den specialiserade utsädeshandeln. Även plomberingens andel i den totala, beräknade utsädeskvantiteten är mycket hög. Grupperna rödklöver, andra vallbaljväxter, timotej och andra vallgräs uppvisa en bild som är något oenhetlig. För de viktigaste, rödklöver och timotej, ligger plomberingens andel i hela utsädesbehovet vid 30 o / 0 _ 4 0 o/0. Originalvaran liksom KOB-varans andel i plomberingen är dock obetydlig. Den stora kvantiteten plomberat utsäde hänför sig till kvalitetsvaran och den vanliga bruksvaran, eller c:a 90 % . För rotfrukterna slutligen föreligger det förhållandet, att den plomberade kvantiteten är större än det beräknade behovet. Möjligen är detta senare något för lågt beräknat, men huvudskälet torde ligga i att praktiskt taget allt utsäde av rotfruktsfrö blir föremål för statsplombering eller därmed jämförlig plombering. Exporten av rotfruktsfrö höjer sedan kvantiteten plomberad vara över totala utsädesbehovet. Beträffande rotfrukterna är vidare att märka, att över 50 °/o utgöres av originalvara, 23,1 o/0 a v KOB-vara, medan de lägre kvalitetsgrupperna representera mindre än 25 o/„. Sammanfattningsvis torde man kunna säga, att beträffande höstsäden den totala plomberingen är liten men original- och KOB-plomberingen relativt hög. För vårsäden och trindsäden samt handels- och diverse växter ligger den totala plomberingen förhållandevis högt, under det att original- och KOB-plomberingen är relativt liten, under 25 °/o, medan de båda lägre plomberingsformerna representera c:a 75 % av kvantiteten. För rödklövern och timotejen — med en ganska hög total plombering om 30 o/o—40 «/0 av den handelsförda varan — ligger originalvaran + KOB-varan under 10 «/o, medan de lägre plomberingsformerna omfatta c:a 90 o/0. För rotfrukterna åter, där praktiskt taget allt marknadsfört utsäde plomberas, är läget omvänt med över 75 o/0 original och KOB-vara och blott c:a 25 o/0 för kvalitetsvara och vanlig bruksvara. I detta fall är emellertid kvalitetsvaran den långt övervägande av

65 de två eller nära 20 °/o av de 25 % . I de andra fallen — sålunda vårsäden, klövei och gräs — plägar den vanliga bruksvaran representera den större gruppen och ofta vara dubbelt så stor som kvalitetsvaran. Frågan huruvida kvantiteten statsplomberad originalvara är tillräcklig för att tillgodose de lägre plomberingsformerna, därest ett sambandstvång mellan utsädesgenerationerna införes, är givetvis i avgörande grad beroende av huru strikt ett dylikt system utformas. Om man vid denna prövning — i syfte att i den kommande diskussionen eventuellt få möjlighet att räkna också med ett strängt utformat samband som ett i nu omhandlade hänseende realiserbart alternativ — till en början utgår från ett mycket strikt direkt sambandssystem, inom vilket jämväl den vanliga bruksvaran inordnats som likställd med kvalitetsvaran, synes bedömningen giva ungefärligen följande resultat. För höstsäden, rotfrukterna samt gruppen handels- och diverse växter torde någon särskild beräkning icke vara erforderlig. Här utgör nämligen originalvaran ensam en så stor andel av den totala plomberingen, att tvekan knappast behöver råda om att den räcker till också för att bilda grundutsäde för hela den övriga plomberingen. Beträffande de i tabellen redovisade grupperna andra vallbaljväxter och andra vallgräs inkludera dessa så heterogena varuslag, att en invändningsfri beräkning över möjligheterna är svår att göra. Bland annat innehålla dessa grupper importerade varor såsom luzern och vissa gräsfröslag, som ej bli föremål för odling i landet. För de övriga såsom alsike, vitklöver och de många gräs, som bli föremål för fröodling i vårt land, synes emellertid tillräckligt med originalvara finnas tillgänglig för att bilda grundutsädet också för dessa grupper. I fråga om vårsäden, trindsäden och övriga i tablån upptagna växtslag vill det vid ett första betraktande synas osäkert, huruvida originalplomberingen till följd av sin relativt ringa omfattning kan anses vara betryggande för ett genomförande av ett strikt utformat sambandssystem. Om emellertid siffrorna studeras med hänsyn till sina reproduktionstal d.v.s. relationen mellan utsäde och skörd per arealenhet, får man en tabell av utseende, Bil. 26 till detta betänkande närmare utvisar. Såsom av tabellen framgår uppgår i de flesta fallen produkten av originalvaran och reproduktionstalet till en kvantitet, som är större än totalmängden plomberad utsädesvara, originalvaran frånräknad. För havre och trindsäd är den dock något mindre, men det bör observeras, att reproduktionstalet för dessa, som beräknats med ledning av den officiella statistikens siffror, är ganska lågt och av allt att döma betydligt lägre, än vad man i praktiken har att räkna med vid utsädesodling. I fråga om timotej synes det också osäkert, huruvida originalvaran skulle förslå, och även rödklöver måste anses ligga i farozonen. Man får även hålla i minnet, att en avsevärd del av originalplomberad utsädesvara kommer till annan användning än som grundutsäde för lägre plomberingskvaliteter. Ytterligare måste förbehåll göras för hur det kan förhålla sig med vissa enskilda sorter. De olika sorterna och stammarna redovisas ju ej i de ovan gjorda statistiska sammanställningarna. Trots de reservationer, som i detta sammanhang äro på sin plats, synes det antagligt, att tillgången på originalutsäde i stort sett skulle komma att förslå, även om ett 5

66 strikt sambandssystem, i sig inneslutande jämväl den lägsta plomberingsklassen. infördes. Vissa undantag, omställningar och längre övergångstider torde dock i detta fall bli ofrånkomliga. Av det ovan anförda berättigas man draga den slutsatsen, att grundutsädet av de båda högsta kvaliteterna — låt vara att reservation för något enstaka växtslag eller vissa sorter, nödvändiggörande dispenser och övergångstider, även här får göras — i varje fall skulle räcka till vid tillämpning av ett i förhållande till ett strängt system mer eller mindre modifierat samband. Frökontrollutredningens förslag innefattade t. ex. den uppmjukningen av ett extremt sambandssystem, att KOB-vara alternativt finge produceras på KOB-vara, samt att beträffande sädesväxterna, med undantag för råg, de båda lägsta plomberingsklasserna skulle få ligga två generationer från original- eller KOB-vara. Ytterligare mildring av sambandstvånget är på olika punkter tänkbar; så t. ex. skulle den vanliga bruksvaran helt kunna brytas ut från systemet. Då det av frökontrollutredningen angivna hindret för ett införande av ett system med obrutet samband icke för närvarande kan anses föreligga, synes tiden mogen för genomförande av en reglering på detta område. Såsom tidigare framhållits fålen sådan åtgärd anses önskvärd ur det allmännas synpunkt, främst på grund av sin gynnsamma inverkan på sortrenhet och sortäkthet hos saluförda utsäden. Härigenom skulle de av statsmakterna sedan länge på olika sätt understödda strävandena att successivt genom bl. a. förbättrade utsädeskvaliteter höja utsädeshandelns standard och därmed även kulturväxternas avkastning kunna i avsevärd mån föras vidare i önskad riktning. För växtförädlingsutredningen är likväl, på sätt redan berörts, den synpunkten avgörande, att ett system med obrutet samband även verkar som ett stöd åt växtförädlingsverksamheten. Såsom förut understrukits kommer intensiteten av nämnda stödverkan helt naturligt att i huvudsak vara avhängig av hur strängt systemet med krav på samband mellan utsädesgenerationerna utformas. För frökontrollutredningens förslag har tidigare redogjorts. Ett schema för ett extremt system, där de båda lägsta plomberingsklasserna sammanförts och någon åtskillnad mellan självbefruktande och korsbefruktande växtslag ej göres, skulle te sig som följer. I nedanstående tabell har som synes principen om det obrutna sambandet drivits till sina yttersta konsekvenser.

Kvalitetsgrupp

Grundutsäde

Antal generationer

KOB-vara

Originalvara (stamfrö)

En

Statsplomberad utsädesvara i övrigt

Originalvara eller KOB-vara

En

67 Även om tillgången på grundutsäde ej skulle lägga ett absolut hinder för genomförande av ett så extremt system, torde andra, mera vägande invändningar kunna anföras mot att ett sådant system i dagens läge föreslås till införande i Sverige. För det första synes det med hänsyn till förhållandena i vårt land ej vara motiverat att i nu berörda avseende behandla självbefruktande och flertalet korsbefruktande växtslag på alldeles samma sätt. Det förhåller sig nämligen på det viset, att sorter och stammar av korsbefruktare till följd av sin heterozygoti i allmänhet äro underkastade en tämligen snabb degeneration. På grund av den flytande anlagsuppsättningen sjunker odlingsvärdet av en förädlad korsbefruktarstam oftast mycket snabbt. För att vidmakthålla en sådan sort eller stam i avseende å viktiga, goda odlingsegenskaper måste växtförädlaren och stamfröproducenten ständigt under sträng uppsikt och fortsatt förädlingsarbete förnya sorten eller stammen i fråga. Trots detta kan aldrig garanteras, att två på varandra följande selektioner leda till exakt samma resultat, utan de olika urvalseliterna svänga mer eller mindre kring sortens eller stammens typiska medelvärde. Av det nu anförda torde framgå angelägenheten av att i fråga om korsbefruktarna ej låta för många generationer förflyta mellan stamutsädet och den försålda frövaran. För ett gott odlingsresultat är därför i detta fall ett tämligen fast samband mellan de olika utsädeskategorierna i och för sig önskvärt. Vidkommande åter de självbefruktande växtslagen ligger saken något annorlunda till. Genom sin mer eller mindre homozygota genotyp uppvisa dessa vid reproduktion en helt annan anlagsbeständighet än korsbefruktarna. Rent biologiskt sett är det på grund härav ej motiverat att för självbefruktarna uppställa så stränga krav på generationssambandet som för korsbefruktarna. Detta konstaterande får emellertid ej undanskymma det faktum, att även förädlade sorter av de självbefruktande växtslagen efterhand, ehuru i långsammare takt än korsbefruktarna, kunna degenerera i fråga om betydelsefulla odlingsegenskaper. Ett ganska fixerat sambandstvång kan i anledning härav också för självbefruktarnas del vara av behovet påkallat, i den mån ej en sträng kontroll över utsädets odlingsvärde på annat sätt upprätthålles. Sådan kontroll utövas ej i tillfredsställande omfattning i flertalet av de kontinentala länder, som tillämpa ett strikt sambandssystem jämväl med avseende å de viktigare självbefruktande kulturväxterna. Man nöjer sig där i huvudsak med fältbesiktningar och okulär besiktning av den skördade utsädesvaran. I Sverige (liksom f. ö. i Norge, Finland och beträffande vissa växtslag i Danmark) är förhållandet i nu angivna hänseende ett annat. Här utövas en mycket grundlig kontroll i fråga om de högre statsplomberingsklasserna. Sålunda utföras såväl för- och efterkontrollodlingar som fältbesiktningar. Genom att utsädespartierna på så sätt följas generation efter generation, kunna inom de högre plomberingsklasserna avvikande typer, inkorsningar och inblandningar i tid upptäckas och mindervärdiga partier avstängas från plombering. De lägre plomberingsklasserna underkastas utöver analyser i samband med plomberingen den ytterligare kontroll i efterhand, som efterkontrollodlingarna innefatta. Nu är det visserligen riktigt, att utklyvningar i förädlade korsningssorter kunna uppstå, vilka med blotta ögat ej kunna skiljas från modersorten, men som i fysiologiskt och praktiskt viktiga avseenden kunna vara mindre odlingsvärda. Detta är

68 till stor del en följd av att i det moderna förädlingsarbetet även i fråga om självbefruktande växtslag korsningskombinationerna oftast ske mellan vitt skilda typer och stundom t.o.m. mellan olika växtslag. Erfarenheterna från den svenska frökontrollverksamheten synas dock ha givit vid handen, att i varje fall så länge det gäller väl karaktäriserade sorter av självbefruktande växtslag, dylika teoretiskt möjliga fall i praktiken äro tämligen sällsynta, och att utklyvningarna rätt snart ge sig till känna för tränad kontrollpersonal. Av det nu anförda torde framgå, att det för vårt lands vidkommande måste anses berättigat att i ett system med obrutet samband generellt ställa något mindre krav på de självbefruktande växtslagen än på de korsbefruktande. Den kanske tyngst vägande invändningen mot ett strikt utformat sambandssystem, inbegripande samtliga plomberingsklasser, hänför sig dock till de allvarliga betänkligheter, som ett inordnande av även den vanliga bruksvaran i systemet under nuvarande förhållanden synes ägnat att väcka. Om samma krav på obrutet samband skulle uppställas på såväl kvalitetsvaran som vanlig bruksvara, skulle detta med all sannolikhet få den konsekvensen, att en stor del av det utsäde, som nu plombera:; under dessa beteckningar, komme att stanna utanför statsplombering och förses med firmornas egna plomber. Såsom den ovan intagna tablån över utsädesplomberingarna (Bil. 25) utvisar, utgöra dessa klasser, och främst den vanliga bruksvaran, den vida övervägande delen av det plomberade utsädet av de flesta växtslagen. Ett undandragande av dessa utsädeskvaliteter från statsplombering kunde vid tillämpning av ett dylikt sambandstvång befaras äga rum, oavsett om man på sätt förut berörts gjorde fordringarna i övrigt för dessa kategorier lika och sammansloge dem till en enda kvalitetsgrupp, förslagsvis betecknad som statsplomberad utsädesvara eller om man, såsom frökontrollutredningen föreslog, bibehöll de båda grupperna med nuvarande skilda kvalitetsfordringar, men utformade sambandskravet lika för bägge klasserna. I det sistnämnda fallet komme förmodligen minskningen av statsplomberingen att framför allt gå ut över den vanliga bruksvaran. Till belysande av de nu uttryckta farhågorna, därest de båda lägsta plomberingsklasserna utan åtskillnad inordnades under ett direkt sambandstvång i förhållande till original- och KOB-vara må framhållas, att den svenska utsädeshandeln till betydande del ligger i händerna på företag, som ej arbeta med egen växtförädling. Det kan sålunda nämnas, att Svenska lantmännens riksförbund med anslutna centraloch lokalföreningar för närvarande torde omsätta mer än hälften av allt utsäde, som försäljes offentligt i landet. Under senare år ha dessa organisationer i stigande omfattning försålt statsplomberat utsäde, dock till största delen av de två lägsta plomberingsklasserna. Ur skilda synpunkter måste en sådan utveckling hälsas med tillfredsställelse. Nu förhåller det sig emellertid så, att en avsevärd del av dessa utsäden odlas av organisationernas medlemmar och föreningarna bruka i anledning härav omhändertaga hela skörden. De allra flesta av dessa odlare inköpa ej nytt grundutsäde varje år och begära ej förkontrollodling och fältbesiktning av sina grödor. Det torde ej heller inom rimlig tid vara möjligt att förmå dem därtill. Likartat ligger förhållandet till beträffande ett stort antal mindre utsädesfirmor samt spannmåls-

69 handlare och lanthandlare m. fl. Ett sambandssystem, inbegripande jämväl den vanliga bruksvaran, skulle därför inom ramen för frivillig statsplombering säkerligen få den följden, att en måhända mycket stor del av det i denna ordning omsatta utsädet undandroges all statsplombering, vilket icke kunde betraktas som en lycklig utveckling. Härigenom skulle även risk uppstå för att den stödeffekt för växtförädlingen, som ett strikt sambandssystem kunde förväntas medföra, i motsvarande mån försvagades. Det kan visserligen ej bestridas, att kraven på isynnerhet vanlig bruksvara äro små och att det i och för sig vore önskvärt med en skärpning av desamma. Sort- och stamäktheten liksom sortrenheten är ofta icke, vad den borde vara. I fråga om de båda lägsta plomberingsklasserna innefattar ej heller statsplomberingen några garantier härutinnan, vilket ibland har lett till missuppfattningar vid export till länder, där krav på obrutet samband råder. Av denna anledning rekommenderade en expertdelegation. som för OEEC:s räkning år 1952 upprättade en rapport om utsädesförhållandena i vårt land — jfr "Seed production, testing and distribution in European countries", OEEC, Paris 1954, sid. 151 — att största uppmärksamhet borde ägnas frågan rörande lämpliga åtgärder för alt söka skingra denna utomlands ej sällan förekommande missuppfattning. Sådana åtgärder ha redan i viss utsträckning vidtagits. Ä andra sidan bjuder försiktigheten, om en frivillig plomberingsverksamhet skall kunna upprätthållas på en tillfredsställande nivå och helst ytterligare öka, att man på detta område går fram successivt och ej genom alltför oförmedlade och hårda ingrepp äventyrar en redan uppnådd position. På ett sådant sätt har utvecklingen beträffande utsädeskvaliteterna på den svenska marknaden hittills dirigerats. Härunder har de årliga kvantiteterna statsplomberat utsäde mångdubblats, och trots ofrånkomliga initialsvårigheter i samband med gradvisa skärpningar av plomberingsbestämmelserna, av vilka de senaste trädde i kraft så nyligen som den 1 juli 1954, synes man med denna smidiga reformpolitik ha lyckats behålla utsädeshandelns och jordbrukarnas förtroende och i stort sett även deras förståelse. Ett system med strängt bunden ordning mellan utsädesgenerationerna i fråga om samtliga plomberingsklasser skulle tvivelsutan medföra vissa vådor för den redan inledda önskvärda utvecklingen hän mot ökad användning av än bättre utsädeskvaliteter inom det svenska jordbruket. Ett extremt sambandssystem kunde härutöver under nuvarande förhållanden förväntas i alltför hög grad till förädlarna monopolisera försäljningen av stamfrö och utsäde i fråga om en del korsbefruktande växtslag. D. Utredningens

förslag

Med utgångspunkt från ovan redovisade överväganden har utredningen dragit upp de allmänna riktlinjerna till ett modifierat sambandssystem, vilket synes kunna förordas till genomförande, så snart de närmare detaljerna efter ett principbeslut utformats. Systemet kan schematiskt åskådliggöras på följande sätt.

70 Självbefruktande växtslag Kvalitetsgrupp Grundutsäde

Antal generationer från grundutsädet

Korsbefruktande växtslag

Grundutsäde

Antal generationer från grundutsädet

Elitutsäde

Förädlingsmaterial

En

Förädlingsmaterial

En

Stamutsäde

Elit- eller stamutsäde

Obestämt

Elit- eller stamutsäde

Obestämt

Originalvara

Elit- eller stamutsäde eller originalvara

Elit- eller stamutsäde

En

KOB-vara (Inreg. rödklöverstam)

Originalvara eller KOB-vara

Obestämt Beroende på resultaten av fältbesiktningar och kontrollodlingar.

Originalvara

Två

Kvalitetsvara

Originalvara eller KOB-vara

En

Originalvara eller KOB-vara

En

Vanlig bruksvara

Obestyrkt

Obestämt

Obestyrkt

Obestämt

Den viktigaste modifikationen i ovan angivna schema i förhållande till ett strikt sambandssystem är den, att den vanliga bruksvaran av nyss anförda skäl lämnats utanför regleringen. I övrigt har beträffande de självbefruktande växtslagen antalet tillåtna generationer av grundutsäde för produktion av original- eller KOB-vara ej fixerats utan gjorts beroende av resultaten av fältbesiktningar och kontrollodlingar. Såvitt angår korsbefruktarna har vid framställning av KOB-vara två generationer från originalvaran ansetts böra tillåtas. Vid en jämförelse med frökontrollutredningens förslag kan å andra sidan skärpningar på vissa punkter i systemet noteras. Beträffande självbefruktarna tillätes sålunda blott en generation av högre klassat grundutsäde för produktion av kvalitetsvara och i fråga om korsbefruktarna får KOB-vara icke i obestämt antal generationer framställas på KOBvara. Schemat för korsbefruktarna lämpar sig bäst för rotfrukter samt vall- och oljeväxter m. fl. För köksväxter i allmänhet torde ett i förhållande till huvudschemat för korsbefruktarna något jämkat system få utformas. I åtskilliga fall synas specialbestämmelser för vissa enstaka växtslag bli behövliga. Ehuru korsbefruktare bör härvid rågen lämpligen följa schemat för självbefruktarna, utom såvitt angår fram-

71 ställning av KOB-vara. I likhet med schemat för korsbefruktarna synas i detta produktionsled endast två, eller möjligen högst tre generationer från originalvaran böra medgivas. Vid systemets uppgörande har vidare hänsyn ej tagits till klonförökade växtslag såsom potatisen. Det torde få ankomma på lantbruksstyrelsen att, efter ett eventuellt principbeslut i anledning av utredningens förslag, utarbeta erforderliga detaljbestämmelser i anslutning till ändring av plomberingsföreskrifterna. För överskådlighetens och klarhetens skull har utredningen funnit det motiverat att uppbygga sitt skisserade sambandssystem med utgångspunkt från själva förädlingsmaterialet. I övrigt må följande närmare kommentarer till schemat lämnas. Beträffande elit- och stamutsäde behöver endast sägas, att eliten utgör det material, som förädlaren överlämnar till förökning. Härpå grundas produktionen av stamutsäde, vilken väl också den bör stå under förädlarens direkta kontroll, även om denne ej handhar det praktiska utförandet. Något bestämt antal generationer för uppförökningen av stamutsädet torde ej kunna föreskrivas. Hos de självbefruktande växtslagen produceras enligt förslaget av förädlingsföretaget självt på elit- eller stamutsäde originalvara (vanligen genom kontrollerad kontraktsodling). På originalvaran kunna sedan andra odlare framställa med kontrollodlingsbevis plomberad vara. Båda dessa kvaliteter kunna endast produceras under fullständig kontroll av statens centrala frökontrollanstalt med kontrollodlingar och fältbesiktningar. Så länge denna anstalt kan garantera, att kvaliteten och sortrenheten ej ger anledning till anmärkningar, finnes enligt utredningens mening ej tillräcklig anledning att förhindra, att originalutsäde odlas på godkänt originalutsäde eller KOB-vara på sådan utsädesvara. Såsom tidigare härovan något berörts har man visserligen i många länder även för självbefruktande växtslag genomfört bestämmelser, som begränsa produktionen av utsädeskvaliteter motsvarande originaloch KOB-vara till blott en eller högst två generationer. I länder, där sortäkthetskontrollen är mindre grundlig än vad fallet är i Sverige — och detta torde vara fallet i så gott som alla — är en sådan åtgärd motiverad. Med den grundliga föroch efterkontrollodling samt fältbesiktning, som utföres i vårt land, är detta dock ej fallet. Bevisligen kunna duktiga odlare till kontrollodlingsbevisplombering mången gång ha lika sortrena utsäden som dem, vilka föras i marknaden under beteckningen originalvara. Något bestämt maximum för antalet generationer har därför ej föreslagits. För kvalitetsvaran är redan nu samma frökontrollkvalitet som för originaloch KOB-vara föreskriven, medan fordringarna på sortrenhet äro något lägre. En sådan kvalitet synes böra direkt grundas på utsäde av original- eller KOB-kvalitet och endast en generation bör sålunda odlas på samma utgångsmaterial, ö v r i g a utsädesvaror, som hålla fordringarna för statsplombering av vanlig bruksvara, böra kunna plomberas med denna plomb, oavsett vilken kvalitet grundutsädet haft. Hos de korsbefruktande växtslagen produceras enligt förslaget originalvara på samma sätt som hos de självbefruktande växtslagen av förädlingsföretaget självt; dock bör med tanke på stammarnas stora föränderlighet blott en generation få denna beteckning. Senare generationer, som hålla föreskrivna fordringar, böra, oberoende av om de odlats av förädlingsföretaget eller av andra odlare, betecknas som

72 KOB-vara. Av samma skäl som nyss anförts böra likväl blott två generationer efter varandra få odlas av denna kvalitet. Framställningen av statsplomberad kvalitetsvara och vanlig bruksvara sker sedan efter samma regler, som föreslagits beträffande självbefruktande växtslag. Allmänt torde om utredningens förslag få sägas, att det strävat efter att, så långt den nuvarande situationen och de allmänna förutsättningarna synas medge, tillvarataga möjligheterna att förbättra utsädeskvaliteten. Speciellt i fråga om självbefruktarna uppställas dock härvid ej alltför stränga krav. I själva verket lär systemet på flertalet punkter innebära en konfirmation av en i praktiken redan påbörjad utveckling. Med anledning härav synas inga svårare omställningar behövas, utan förslaget skulle, såvitt utredningen kan finna, efter en övergångstid av två, eller i vissa fall möjligen tre år i sin helhet kunna genomföras. Härvid förutsattes dock, att lantbruksstyrelsen tillerkännes generell befogenhet att meddela dispens i olika hänseenden från de föreslagna sambandsbestämmelserna. Sådan dispensgivning kan bl. a. vara påkallad i s. k. katastroffall. Om t. ex. stamutsädet av något korsbefruktande växtslag skulle bli otillräckligt till följd av särskilt ogynnsamma väderleksförhållanden under ett visst produktionsår, bör sålunda medgivande kunna lämnas att framställa originalvara jämväl på originalvara som grundutsäde. Utredningens förslag i vad avser kvalitetsvaran torde få till följd, att denna plomberingsform kommer att minska till förmån för KOB-varan. Om nämligen direkt samband mellan original- eller KOB-varan samt kvalitetsvaran införes, ligger det nära till hands att taga steget fullt ut och i stället producera KOB-vara, för vilken fordras samma frökvalitet som för kvalitetsvaran. De moment, som tillkomma vid framställning av KOB-vara, äro fältbesiktning och förkontrollodling och dessa skulle säkerligen i många fall ej verka alltför återhållande vid valet mellan att producera kvalitetsvara eller KOB-vara. En sådan förskjutning mot den högre plomberingsklassen är dock endast att betrakta som en önskvärd utveckling fram mot en slutlig sammansmältning av dessa båda plomberingsgrupper. En annan konsekvens av ett genomförande av utredningens förslag i denna del torde bli en viss prishöjning på den statsplomberade kvalitetsvaran och i någon mån KOB-varan. Denna prishöjning kan dock beräknas bliva förhållandevis måttlig och mindre än den höjning, som införande av ett rojaltysystem skulle förorsaka. Till exemplifiering härav må nämnas, att en av våra större utsädesfirmor, vars försäljning i huvudsak omfattar kvalitetsvara, för sin del enligt till utredningen lämnad uppgift approximativt beräknar ett prispålägg av c:a 1 krona per dt kvalitetsvara, därest utredningens sambandssystem i dagens läge skulle tillämpas. För frökontrollverksamheten synes det av utredningen förordade sambandssystemet ej innebära några lättnader — redan nu räknas ju efterkontrollodling i regel som förkontrollodling för nästa generation — men ej heller någon större extra belastning. Själva sambandskontrollen kommer visserligen att kräva en något ökad arbetsinsats, men denna kan ej bedömas bliva av den storleksordningen, att den kommer att få inverkan på frökontrollens organisation och personalbehov. Dokumentationen av sambandstvånget torde i stort sett uteslutande komma att ske genom statens

73 centrala frökontrollanstalts plomber och bevis. I nödfall synes även fakturor och liknande böra kunna godtagas. Vad åter angår den stödjande verkan i förhållande till växtförädlarna och producenterna av originalvara, som ett realiserande av förslaget kan tänkas medföra, måste antagas, att densamma ej kan bliva särdeles stor. En något ökad omsättning av originalvara kan dock förväntas, särskilt i fråga om korsbefruktande växtslag. Marknadsförandet av nya sorter av självbefruktande växter, enkannerligen sädesslagen, måste vidare antagas föranleda stegrad försäljning av originalvara, intill dess behovet av sådan vara och KOB-vara för vidare produktion av erforderliga kvantiteter KOBvara och kvalitetsvara täckts. Ur den synpunkt, som för utredningen varit bestämmande för dess upptagande av sambandsproblemet till behandling, eller ett indirekt ekonomiskt stöd åt växtförädlingen, hade det självfallet varit önskvärt, om ett förslag kunnat framläggas, vilket varit ägnat att bättre tillgodose nämnda intresse än vad nu blivit fallet. Andra, tyngre vägande skäl ha emellertid dikterat utredningens ställningstagande härutinnan. Det bör slutligen ej bortses därifrån att utredningens förslag, även om dess direkta ekonomiska stödverkan för växtförädlingen icke blir särskilt stor, dock skänker denna verksamhet och dess utövare ett indirekt stöd genom att det uttryckligen framhäver sambandet mellan förädlarnas arbetsresultat och de i handeln förekommande utsädeskvaliteterna. Genom att vissa principer härvidlag officiellt fastslås, kan även ett moderat sambandssystem anses ha ett för växtförädlingen praktiskt-pedagogiskt värde och bidraga till att stärka växtförädlarnas good-will. Ytterligare bör det ej förglömmas, att förslaget är att fatta som en etapp på vägen mot framtida strängare krav på utsädets härstamning, sortäkthet och allmänna kvalitet.

Kap. VI. Sveriges utsädesförening och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget 1. Resultaten av utsädesföreningens verksamhet under de senaste decennierna I 1931 års betänkande finnes intagen en tabell, vilken utvisar antalet utlämnade respektive handelsförda växtsorter från Svalövsanstalten med filialer under tiden 1886—1930, fördelat på fyra olika perioder. Under hela denna tid uppgick antalet utlämnade nya sorter till 162 st. och antalet marknadsförda sorter till 111 st. Med anknytning till denna tablå har utredningen låtit upprätta följande sammanställning över utlämnade och saluförda nya växtsorter från utsädesföreningen fram till år 1955, varvid av lämplighetsskäl gripits tillbaka på 1926 som begynnelseår. Liksom skett i tabellen i 1931 års betänkande har gruppen rotfrukter icke medtagits i sammanställningen; i fråga om detta växtslag är det nämligen särskilt svårt att draga gränsen mellan ny sort och stam liksom även mellan ny stam och ny elit. Vidare

74 k a n n ä m n a s , a t t 4 a v de i t a b l å n u n d e r k o l u m n e n m a r k n a d s f ö r d a n y a sorter u p p t a g n a s o r t e r n a ä r o a v s e d d a e n d a s t för e x p o r t . Ä a n d r a s i d a n h a r f ö r e n i n g e n u n d e r d e n i f r å g a v a r a n d e t i d s p e r i o d e n , efter p r ö v n i n g och e v e n t u e l l r e n o d l i n g , till b o l a g e t ö v e r l ä m n a t t i l l h o p a 15 u t l ä n d s k a sorter, som e j i n r ä k n a t s i t a b e l l e n s siffror.

Slut-

ligen m å a n m ä r k a s , att a v de ö v e r l ä m n a d e n y a s o r t e r n a ej m i n d r e ä n 43 ä r o f ö r e m å l för u p p f ö r ö k n i n g . A v dessa sorter b e l ö p e r n a t u r l i g t n o g flertalet, eller 3 3 , p å den sista r e d o v i s a d e p e r i o d e n 1951 — 1 9 5 4 .

Förteckning

över antalet

aktiebolaget

överlämnade

från Sveriges nya

utsädesförening

sorter

respektive

till Allmänna

marknadsförda

svenska sorter

utsädes-

under

åren

1926—1954. 1926-1935 nya sorter

1936-1945 nya sorter

, över" k - lämnådsj nade r- , torda

1946-1950 1951-1954 Summa nya sorter nya sorter därav .. därav d ä r f overover, mark mark- ... mark- över- mark" i, lam, läm- nadsnads- lamj nadsj nåds,.. , nade förda förda n a d e förda n a d e förda

21 9 1 — 6 5 5 2 1 5 — — 18 — 1

10 3 1 — 4 4 2 2 — 3 — — 11 — 1

22 4 2 — 13 5 5 1 3 6 1 1 11 10 5

7 2 2 — 5 3 2 1 1 6 — — 5 7 3

1 1 4 10 13 1

1 4 4 10 1

32 Växtslag

överläm_ j nade

Höstvete Vårvete Höstråg Vårråg Vithavre Svarthavre Tvåradskorn Sexradskorn Höstkorn Ärter Vicker ö v r . trindsäd Vallväxter Olje- o. spånadsväxter Potatis Summa total

dära V

m

6 5 1 1 2 1 4 3

4 2 2 3

E n r e l a t i v t sett m a r k a n t ö k n i n g a v f r a m f ö r a l l t

1 2 5 4 35

a n t a l e t n y a , till

55 24 6 1 25 13 16 9 4 13 4 5 44 27 7

11 8 6 6 1 9 1 4 20 18 5

17 8 4

utsädesbolaget

ö v e r l ä m n a d e sorter h a r a l l t s å i n t r ä t t u n d e r d e tre sista d e c e n n i e r n a , vilket a v s p e g l a r d e n s å v ä l p å b r e d d e n som d j u p e t a l l t m e r a i n t e n s i f i e r a d e

växtförädlingsverksam-

h e t e n v i d u t s ä d e s f ö r e n i n g e n . F ö r h å l l a n d e t t r ä d e r i särskilt stark b e l y s n i n g , om en j ä m f ö r e l s e g ö r e s m e l l a n 4 0 - å r s p e r i o d e n 1 8 8 6 — 1 9 2 5 och 2 9 - å r s p e r i o d e n 1926—1954. U n d e r d e n f ö r s t n ä m n d a p e r i o d e n u t l ä m n a d e s t i l l h o p a 135 n y a sorter, v a r a v

m a r k n a d s f ö r d e s ; d e n s e n a r e och k o r t a r e p e r i o d e n u p p v i s a r siffrorna 253 respektive 118. H ä r v i d m å s t e dock b e a k t a s b å d e d e n l å n g a tid, d e t i r e g e l t a r a t t

framställa

en n y v ä x t s o r t , och d e b e g r ä n s a d e r e s u r s e r s å v ä l i p e r s o n e l l t som m a t e r i e l l t h ä n s e e n d e , som l å n g t in p å d e t t a å r h u n d r a d e s t o d o u t s ä d e s f ö r e n i n g e n till b u d s . V i d a r e h a under den senare tidsperioden

åtskilliga n y a växtslag upptagits p å

föreningens

a r b e t s p r o g r a m . Å a n d r a s i d a n b ö r b e a k t a s d e n allt s t r ä n g a r e s o r t p r ö v n i n g e n , som efter h a n d o r g a n i s e r a d e s u p p i v å r t l a n d . V i d s i d a n a v den officiella s o r t p r ö v n i n g e n s

75 utbyggnad synes även den av föreningen själv i samarbete med utsädesbolaget verkställda prövningen av nya sorter ha skärpts; det i förhållande till framställda nya sorter under senaste årtionden proportionsvis minskade antalet saluförda växtnyheter torde i sin mån återspegla denna utvecklingstendens. Vid bedömandet av en växtförädlingsinstitutions arbetsresultat får man emellertid ej ensidigt se till antalet framställda nya sorter. Knappast mindre viktigt och värdefullt är det oftast mycket krävande arbete, som måste nedläggas på att hålla gamla och nya sorter och stammar uppe på en hög nivå med hänsyn till bl. a. sortrenhet och frihet från utsädesburna sjukdomar. Omfattningen av detta arbete vid utsädesföreningen kan i viss mån utläsas av antalet till utsädesbolaget överlämnade föryngringseliter av tidigare till bolaget överantvardade sorter och stammar. Med anknytning till den ovanintagna tablån må i förevarande hänseende följande uppgifter lämnas.

Förteckning över antalet från Sveriges utsädesförening till Allmänna svenska utsädesaktiebolaget överlämnade föryngringseliter under åren 1926—1954. Växtslag Höstvete

1926—1935

1936—1945

1946—1954

Summa

14 8 17

37 11 18

19 13 13 7

16 10 8 3 1 11 1

15 15 11 1 22 10 4 2 1 5 1

66 34 46 1 57 33 25 12 2 16 2

•> —.

12 3 3

16 19 6

29 24 9

ö v r . trindsäd Olje- och spå Summa total

Tablån synes utredningen bestyrka, att ett omfattande arbete nedlagts av utsädesföreningen på vidmakthållandet av därstädes uppdragna nya sorter och stammar av jordbruksväxter. Utslagsgivande faktorer vid en överblick över de av utsädesföreningen under de senaste decennierna vunna resultaten äro självfallet även det praktiska värde och den spridning, som de av föreningen uppdragna sorterna må ha besuttit och erhållit. Härvidlag får likväl ej förglömmas, att föreningen städse lagt sig vinn om att tillgodose också mindre gynnade jordbruksområden, t. ex. i Norrland, med odlingsbara eller högre avkastande nya sorter. Vad nu sagts gäller i motsvarande mån mindre

76 allmänt odlade växtslag, vilka dock ha sin stora betydelse för de ifrågakommande, begränsade odlarkategorierna. En viss mätare av den betydelse för det svenska jordbruket, som Svalövssorterna redan tidigt fått och alltjämt ha, synes till en början förteckningen över de sorter och stammar, vilka äro berättigade till statsplombering, kunna vara. Om man härvid lämpligen begränsar sig endast till originalberättigade sorter och stammar av jordbruksväxter, ger den i det föregående åberopade förteckningen, avseende statsplomberingen 1954—1955, följande bild.

Antal sorter, vartill utsädesbolaget innehar originalrätt

Växtslag

14 3 19 13 8 3 1 1 6 18 8 3 15 3

Oljeväxter (utan specificering å olika arter) Rotfruktsväxter (utan specificering å olika arter) Summa

115 Bland kända och mera allmänt odlade Svalövssorter av stråsädesslagen, som kommit i marknaden under de sista 20 åren kunna nämnas, av höstvete: Skandia, Hansa och Odin, av vårvete: Diamant II, Progress och Drott, av korn: Freja, Ymer, Edda, Bonus och Åsa, av råg: Kungs II, av vithavre: Sol och Blenda, samt av svarthavre: Orion III och Niphavre. Vad angår övriga jordbruksväxter må nämnas, av lin: Margareta och Kristina, av oljeväxter: Matadorhöstraps, Reginavårraps, Rapidohöstrybs, Gutevårrybs och Primex vitsenap, av rotfrukter: fodersockerbetorna Nova och Solid samt den tetraploida Siriusrovan, av vicker: Stjärn, av ärter: foderärterna Hero och Vesta samt kokärten Torsdags III, av klöver: Merkur- och Silorödklöver och Hero vitklöver, och av vallgräs: Skandia II och Allas ängsgröe, Skandia II hundäxing, Viktoria rajgräs samt Omniatimotej och Bottniatimotej II. Det torde få anmärkas, att denna uppräkning ingalunda gör anspråk på någon fullständighet. Den utgör blott ett urval bland mångfalden nya sorter och stammar, som under de senaste årtiondena utgått från Svalövsanstalten eller dess filialer. Vad angår Svalövssorternas andel av sortspridningen inom stråsädesslagen må hänvisas till den under kap. VII härnedan såsom bilaga intagna promemorian rörande Weibullsholmssorternas spridning med därtill hörande tabeller, grundade på de senaste årens plomberingsstatistik samt brödsädesinventeringar (Bil. 31). Därav

77 samt av vad för övrigt härom är känt framgår, att Svalövssorterna äro de totalt dominerande i fråga om råg och havre samt sexradskorn. I fråga om vete och tvåradskorn synes för närvarande Weibullsholmssorternas spridning vara klart större än Svalövssorternas. Beträffande höstvetet bör dock noteras, att Svalövs Odinvete under de allra sista åren ryckt fram mycket starkt och under senast tilländalupna odlingssäsong torde ha representerat en avsevärd del av höstvetessortimentet i dess helhet. Ytterligare förtjänar i detta sammanhang nämnas, att vårveteodlingen under en lång följd av år — i det närmaste två decennier — ända fram emot början av 1950-talet behärskades av Svalövs Diamantsorter. Under 1950-talet har dock en markant omsvängning skett till förmån för Weibullsholms Kärnvårveten. Vidkommande härefter sortspridningen av andra jordbruksväxter än stråsäden är underlaget för en bedömning av spridningen i allmänhet mycket bristfälligt och osäkert, i den mån det ej så gott som helt saknas. Detta gäller t. ex. den viktiga gruppen vallväxter. Som det härjämte skulle föra för långt att närmare ingå på denna fråga, har utredningen avstått från att göra ett försök till uppskattning av sortspridningen inom andra grupper av jordbruksväxter än stråsäden. Möjligen kunde dock i sammanhanget framhållas, att i fråga om oljeväxterna Svalövssorterna synas dominera vårt lands odling av dessa växter. Om utsädesföreningens verksamhet under tiden efter det 1931 års utredning framlades torde sammanfattningsvis kunna sägas, att den varit framgångsrik och givit så många praktiskt värdefulla resultat, att de statsanslag, som lämnats föreningen, ur det allmännas synpunkt måste bedömas ha varit väl använda medel. Det torde, efter vad utredningen kan finna, få anses vara ställt utom allt tvivel, att föreningen gjort en samlad insats för jordbruket och folkförsörjningen i vårt land, som måste skattas mycket högt.

2. Allmänna synpunkter på den framtida verksamheten vid utsädesföreningen A.

Allmänt

Genom vad i kapitlet om växtförädlingens betydelse och aktuella situation anförts torde ha framgått, att vidmakthållandet av en högtstående förädlingsverksamhet är ett allmänt intresse och av största betydelse för en fortsatt rationell utveckling av det svenska jordbruket. Det måste därför betecknas som klok ekonomi att med stöd av allmänna medel bereda vårt lands officiella och ledande växtförädlingsanstalt möjligheter att även framdeles bedriva sin verksamhet i minst samma omfattning som för närvarande. I direktiven för denna utredning har också utsagts, att det icke torde finnas någon anledning att minska verksamheten vid Svalövsanstalten. Utredningen har tidigare i annat sammanhang uttalat, att den funnit sig böra avstå från att mera ingående överväga och framlägga förslag om ändringar i den

78 statsunderstödda svenska växtförädlingsverksamhetens organisation i vidare mån än sådana ändringar nödvändigtvis ha synts betingade av den anbefallda översynen. Det ligger i sakens natur, att det främst är Sveriges utsädesförening, som omfattas av detta uttalande. Om sålunda utredningen ej anser sig ha anledning att närmare ingå på de åsyftade organisatoriska spörsmålen, torde likväl några mera allmänna synpunkter på dessa frågor här få anläggas. I vad avser rådande system för exploatering av Svalövssorterna kommer detta att behandlas nedan i ett särskilt avsnitt om förhållandet mellan utsädesföreningen och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget. I övrigt må följande anföras. Såsom av redogörelsen i kap. III rörande tidigare utveckling och utredningar på växtförädlingens område närmare inhämtas, har frågan om vidtagande av ändringar i utsädesföreningens status vid flera tillfällen varit aktuell. Här lämnas åsido de förslag, som framförts om föreningens uppgående i ett enskilt eller statligt bolag, särskilt som förslagen i fråga nära sammanhängt med problemet på vad sätt förädlingsresultaten kommersiellt lämpligen borde utnyttjas. Däremot må frågan om ett eventuellt förstatligande av utsädesföreningens växtförädlingsverksamhet något beröras. Vid tidigare tillfällen, då denna fråga aktualiserats, har en sådan åtgärd avvisats av statsmakterna. Det är nu många år sedan frågan varit föremål för övervägande. Under den tilländalupna tiden har utsädesföreningen kommit i allt större beroende av staten och dess ekonomiska stöd. Utvecklingen har härutinnan gått därhän, att Svalövsinstitutionen i realiteten kommit att framstå som landets officiella växtförädlingsanstalt med halvstatlig karaktär. Under sådana förhållanden vill det ej synas omotiverat att ställa den frågan, om tiden nu ej är mogen för att taga steget fullt ut och även i formellt avseende förstatliga den av föreningen bedrivna verksamheten. Härom må emellertid följande anföras. Från statens synpunkt sett torde någon avgörande förändring ej inträda, därest utsädesföreningens verksamhet skulle komma att utövas i rent statlig regi. Sedan länge är ju staten tillförsäkrad ett dominerande inflytande på föreningens ledning genom befogenheten att tillsätta majoriteten av föreningens styrelse. Härutöver är det statsmakterna obetaget att i stora drag dirigera föreningens verksamhet genom de villkor och bestämmelser, som anknytas till de utgående statsanslagen. I sistnämnda avseende är föreningens rörelsefrihet, såsom av tidigare lämnad redogörelse torde ha framgått, i många viktiga hänseenden ganska starkt beskuren. Förtjänt att särskilt nämnas i detta sammanhang är även den fortlöpande kontroll av verksamheten genom överinspektören för jordbrukets försöksväsende, som föreningen är pliktig att underkasta sig. Den mest vägande invändningen mot ett förstatligande av Svalövsanstalten och dess filialsystem torde emellertid vara den, att ökade kostnader även vid oförändrad omfattning av verksamheten, såsom härnedan närmare kommer att utvecklas, med största sannolikhet skulle uppstå för det allmänna. Denna invändning synes få en särskild tyngd, därest frågan, som sig bör, bedömes mot bakgrunden av att den statliga bidragsgivningen till växtförädlingen i dess helhet måste hållas inom en relativt begränsad ram, varför det är angeläget att

79 tillgängliga medel utnyttjas på bästa möjliga sätt och med omsorgsfull avvägning av de skilda behov, som anmäla sig. Den här berörda frågan kan jämväl ses ur föreningens egen och dess tjänstemäns synvinkel. Vad först föreningens fast anställda personal beträffar, synes densamma, vilket också torde vara den allmänna uppfattningen bland de ifrågavarande tjänstemännen, intet väsentligt ha att vinna på ett förstatligande. Angivna personals löneoch pensionsförhållanden äro numera betryggande reglerade i nära överensstämmelse med de villkor, som gälla för statens tjänstemän. Visserligen åtnjuta befattningshavarna hos föreningen inte statstjänstemännens förmån av fri läkarvård, medicin och begravningshjälp. Genom den allmänna sjukförsäkringens ikraftträdande med dess återverkningar på statstjänstemännens sagda förmåner spelar dock denna differens i anställningsvillkoren knappast längre någon nämnvärd roll. Väsentligare synes då vara, att föreningens tjänstemän icke åtnjuta samma fasta anställningsform som statstjänstemännen, då de äro anställda med uppsägningstid. Å andra sidan torde befattningshavarna hos föreningen ha en något gynnsammare ställning än statens tjänstemän, då det gäller rätten och möjligheten att bestrida uppdrag utom tjänsten. Härjämte komma åtskilliga av föreningens tjänstemän i tillgodonjutande av tjänstebostäder; dock bör anmärkas, att ersättning för dessa erlägges enligt de grunder, som i motsvarande fall gälla för landstingens befattningshavare. Från föreningens synpunkt sett är ett förstatligande, enligt vad utredningen inhämtat, ej önskvärt. Man anser, att samtidigt som man i väsentliga hänseenden åtnjuter en statsinstitutions fördelar, såsom tryggade förhållanden för den anställda personalen, undviker man bundenhet och stelhet i organisationsformerna och verksamheten. Detta förhållande anses vara av särskilt värde för den fria forskning och den praktiskt-vetenskapliga verksamhet, varom här är fråga. Den större rörelsefriheten säges vidare möjliggöra, att personal- och anslagsfrågor många gånger kunna handhavas på ett smidigare sätt än som eljest kunde förväntas bli fallet (t. ex. omdirigering av arbetskraft, anställande av extra och tillfällig personal, disposition av tillgängliga medel, anordningar och kostnader för demonstrationer m. m.). Vad härom från föreningsledningens sida anförts finner även utredningen vara värt visst beaktande. En annan omständighet, vilken ävenledes av föreningen framhållits, tillmäter likväl utredningen en mera avgörande betydelse för här ifrågavarande ställningstagande. Utredningen åsyftar möjligheterna för föreningen att från enskilt håll erhålla bidrag till sin verksamhet. Här vill utredningen återknyta till vad ovan sagts om förmodade kostnadsökningar för det allmänna i händelse av ett förstatligande av Svalövsanstalten samt i denna del ytterligare anföra följande. Utredningen har låtit sammanställa detaljerade uppgifter angående de gåvor och bidrag, som under åren 1931—1953 kommit föreningen till del från olika stiftelser, sammanslutningar, företag, hushållningssällskap m. fl. Det skulle föra för långt, att här närmare redovisa detta material. Några sammanfattande uppgifter skola emellertid lämnas. Man finner då, att under den angivna tidsperioden ha driftsanslag från enskilt håll lämnats föreningens huvudanstalt till ett samman-

80 lagt belopp av 1.612.241 kr. och filialerna till ett belopp av 269.814 kr. Under samma tid har föreningen kommit i åtnjutande av icke statliga utrustningsanslag, som för huvudanstalten och filialerna tillsammans uppgå till totalt 1.215.923 kr. Härutöver ha kontanta donationer till uppförandet av den nya laboratoriebyggnaden lämnats å sammanlagt 1.524.274 kr. Enbart Knut och Alice Wallenbergs stiftelse har under omförmälda tid till olika ändamål anvisat närmare IV2 miljon kr. Ej minst med dessa siffror för ögonen torde det, såvitt utredningen kan finna, ej för närvarande föreligga anledning att ånyo på allvar aktualisera frågan om ett förstatligande av Svalövsanstalten. Det kunde nämligen på goda grunder befaras, att det därefter skulle bli väsentligt svårare att få ytterligare bidrag till verksamheten från enskilt håll. Beträffande de allmänna riktlinjerna för utsädesföreningens fortsatta arbete ligger det med hänsyn till denna verksamhets starka utveckling nära till hands att diskutera, huruvida verksamheten liksom hittills strängt bör begränsas till åkerbruksväxterna i egentlig bemärkelse eller utvidgas till att omfatta även köksväxter och då kanske särskilt sådana, som äro föremål för odling i fältmässig skala. Då förädling av köksväxter för närvarande bedrives i tillfredsställande omfattning på andra håll i vårt land håller emellertid utredningen för riktigast, att man bibehåller den nuvarande begränsningen och i stället inriktar arbetet ytterligare på djupet med aktgivande i främsta rummet på den filiala verksamheten samt resistensförädlingen och växtfysiologiska problem. Denna uppfattning torde f. ö. delas av föreningen själv. Endast i den mån man, såsom t. ex. kan bli fallet i samband med kromosomfördubblingsarbeten, får fram typer av kål, rotfrukter eller liknande för direkt konsumtion lämpade växter, synas dessa sorter lämpligen böra föras vidare och underkastas officiell prövning och, om de därvid befinnas praktiskt värdefulla, utlämnas i marknaden. Utsädesföreningens filialsystem och frågor berörande resistensförädling och växtfysiologi behandlas nedan särskilt. Vissa spörsmål angående den s. k. ärftlighetsinstitutionen i Svalöv komma att beröras i samband med framställningen i kap. VIII av den växtförädlingsverksamhet, som bedrives vid Lunds universitets genetiska institution. Vad slutligen angår det till utsädesföreningen knutna linlaboratoriet har dess verksamhet och de ekonomiska betingelserna för driften varit föremål för en särskild utredning, vilken framlades i december 1953. För ytterligare utredning av vissa linlaboratoriet berörande frågor har Kungl. Maj:t under år 1954 förordnat en ny utredningsman. På grund av nu anförda förhållanden kommer inte denna utredning att vid sin översyn av utsädesföreningens verksamhet inbegripa jämväl linlaboratoriet.

B.

Filialsystemet

Med de skiftande odlingsbetingelser, som råda i vårt vidsträckta och med hänsyn till klimat och jordmån så variationsrika land, är det en självfallen sak, att ett väl förgrenat nät av filialer och försöksplatser är av den allra största betydelse för

81 den hela riket omspännande växtförädlingsverksamhet, som bedrives av utsädesföreningen. Detta gäller såväl behovet av både lokal och med huvudanstalten samverkande förädlingsverksamhet som nödvändigheten av att på skilda platser underkasta förädlingsmaterialet och nya sorter noggrann förberedande prövning. Även som kontaktpunkter och centraler för observation och information i förhållandet mellan utsädesföreningen, å ena, samt landets jordbrukare ävensom lokala sammanslutningar och offentliga organ, vilka företräda jordbruksnäringens intressen, å andra sidan, spela föreningens filialer en betydelsefull roll. Redan från början insåg föreningen nödvändigheten av ett väl utbyggt filialsystem. Efter det Ultunafilialen upprättats år 1897 tillkommo övriga filialer i ganska snabb följd, och med Kalmarfilialens grundande år 1921 trädde den sista av de nuvarande åtta filialerna i verksamhet. Därefter ha ansträngningarna huvudsakligen inriktats på att konsolidera filialerna och utbygga nätet av under desamma sorterande substationer och lokala försöksplatser. I nuvarande stund torde man vara berättigad påstå, att föreningens filialsystem fått en sådan omfattning i landets olika delar, att detsamma på några nedan närmare angivna undantag när kan anses uppfylla högt ställda fordringar. Det finns dock alltjämt några ur jordbrukssynpunkt ej oviktiga områden i vårt land, som ej äro nöjaktigt inordnade i föreningens filiala organisation. Utredningen åsyftar här främst Gotland och Västerbotten. Gotland hänföres nu under Kalmarfilialen och Västerbotten är uppdelat på ö v r e Norrlands- och Västernorrlandsfilialerna. För närvarande finnes på Gotland endast några försöksplatser nordost om Visby och i Västerbotten substationer i Stenfors och vid lantmannaskolan i Umeå. Såväl den utredning, som för några år sedan framlade förslag om inrättande av en statlig försöksgård vid Stenstugu i Endre socken på Gotland som Röbäcksdalsutredningen (del III år 1954) ha förordat inrättande av mindre filialer till utsädesföreningen i anslutning till försöksgården i Stenstugu respektive den planerade och redan delvis utbyggda centrala forskningsinstitutionen för norrländska jordbruksfrågor i Röbäcksdalen vid Umeå. Behovet av dessa mindre filialer har utförligt motiverats både i de ifrågavarande betänkandena och av utsädesföreningen i framställningar till Kungl. Maj:t, varför det synes överflödigt att i detta sammanhang närmare ingå på alla de skäl, som tala för ett förverkligande av de framlagda förslagen. Utredningen vill endast framhålla, att den även för sin del bibragts samma uppfattning om angelägenheten av att dessa filiala anläggningar så snart som möjligt komma till stånd. Såsom av Röbäcksdalsutredningen i fråga om den föreslagna anläggningen i Röbäcksdalen framhållits torde det icke vara erforderligt att i dessa fall inrätta självständiga filialer med fast bemanning och mera kostnadskrävande byggnadsbestånd och utrustning. Åtminstone till en början synes det vara tillfyllest, om dessa mindre filialer organiseras som substationer under vederbörande filialer, varvid Röbäcksdalsstationen bör hänföras under Västernorrlandsfilialen i dess egenskap av huvudfilial för Norrland. Kvalificerad arbetskraft för verksamheten vid dessa substationer skulle då i första hand kunna tänkas tillhandahållas av respektive filialer eller, där dessas personal befunnes otillräcklig, genom halvårs- eller 6

82 deltidsanställning av lämpliga arbetskrafter. En sådan anordning har f. ö. på sina håll redan börjat praktiseras av utsädesföreningen, t. ex. beträffande Ultunafilialens substation för Närke i Hjälmarsberg. För det sydsvenska höglandets räkning driver föreningen sedan år 1946 en substation å Tagels gård i Mistelås socken i gränstrakten mellan Kronobergs och Jönköpings län. Stationen sorterar direkt under huvudanstalten i Svalöv. Bidrag till driften har erhållits från hushållningssällskapen i de båda nämnda länen. Verksamheten har hittills varit inskränkt till prövning av nya sorter av stråsäd, lin och vallväxter. Under en rad av år har föreningen utan resultat hemställt om statsbidrag till driften av berörda substation. Densamma täcker emellertid ett så pass omfattande och särpräglat område, att föreningens äskande i denna del vill synas väl motiverat, isynnerhet som därigenom skulle möjliggöras en önskvärd utvidgning och intensifiering av arbetet vid stationen. Utredningen får fördenskull förorda, att statsbidrag lämnas föreningen för bestridande av kostnaderna för driften av omförmälda substation, i den mån desamma ej kunna täckas av bidrag från annat håll. Ultunafilialen omfattar ett mycket stort och viktigt jordbruksområde. Detsamma kan lämpligen uppdelas i de naturliga jordbruksområdena Mälar- och Hjälmarbygden samt östra Dalarna och Gästrikland. Därutöver ingår i filialens verksamhetsområde Norra Bergslagen i Västmanland samt mindre delar av bergslagsområdet i Örebro och Kopparbergs län. Arealen odlad jord inom Ultunafilialens verksamhetsområde uppgår till nära 23 Vo av landets totala åkerareal. Området uppvisar betydande variationer i avseende å jordmån, klimat och andra odlingsbetingelser. På grund av anförda förhållanden föreligger här ett särskilt behov av en decentraliserad prövning av framställt förädlingsmaterial, varvid det ter sig önskvärt, att det inte enbart blir fråga om en prövning av längre avancerade sorter. I viss utsträckning är detta behov nu tillgodosett, bl. a. genom substationen i Hjälmarsberg (till denna lämnar landstinget i Örebro län ett årligt anslag om 10.000 kr.). Ytterligare några substationer eller större fasta försöksplatser med bättre resurser än de nuvarande försöksplatserna — dessa framgå av Bil. 1 — synas emellertid önskvärda. Särskilt gäller detta området östra Dalarna och Gästrikland. Även i Skåne har en utbyggnad av den filiala verksamheten under senare år aktualiserats. Detta beror bl. a. på att jordmånen i Svalöv ej är så lämplig eller i varje fall ej typisk för vissa åkerbruksväxter. Till förädlingsstationen Ugerup med dess lätta sandjord har i enlighet härmed förlagts huvuddelen av förädlings- och försöksverksamheten med potatis, råg, sötlupin, vissa vallväxter, sojabönor, majs och tobak, och sedan år 1950 disponerar utsädesföreningen jämväl sandjordsarealer å sockerbolagets egendom Teckomatorpsgården i större närhet av Svalöv. Vidare har förädlingsverksamheten med rovor koncentrerats till Risebergagården. I fråga om vårvete, maltkorn och flertalet oljeväxter har det visat sig lämpligare med en något varmare, mildare lerjord av den typ, som finnes i trakten av Lund eller på Söderslätt. En del av arbetena med dessa växtslag har i anledning härav med början år 1950 förlagts till arrenderad jord å Hjerupslunds gård vid Uppåkra.

83 Föreningen planerar att under kommande år dit flytta ytterligare en del av det i Svalöv befintliga förädlingsmaterialet av ifrågavarande växtslag. Dessa åtgärder torde dock, liksom den redan genomförda utvidgningen av det lokala försöksnätet i Skåne, kunna vidtagas inom ramen för nuvarande medelsanvisning, enär det här huvudsakligen gäller en omdisposition av arbetskraft och övriga resurser. Slutligen må här något beröras en annan fråga med avseende å utsädesföreningens filialsystem. Den gäller, huruvida det är önskvärt och möjligt att i högre grad än hittills varit fallet utnyttja filialerna i den officiella försöksverksamheten och sortprövningen. Såvitt utredningen kan finna, bör denna fråga besvaras jåkande. Ett betydelsefullt steg i denna riktning har redan tagits genom de riktlinjer för den fältmässiga organisationen av prövningen av nya vallväxtstammar, som år 1954 uppdrogos av statens jordbruksförsök. Enligt det uppgjorda programmet för dessa stamförsök ha utsädesföreningens filialer tilldelats en viktig roll. Är 1955 utläggas dessa försök å samtliga åtta filialer samt substationerna Tagel och Hjälmarsberg. I prövningen ingå stammar från samtliga svenska förädlare samt vissa utländska stammar, som man har för avsikt att introducera på den svenska marknaden. Med hänsyn till angelägenheten att få fram ett bättre vallväxtsortiment ha utsädesföreningens filialer här pålagts en betydande uppgift, för vilken de få anses vara särskilt lämpade, inte minst genom tillgången till en välskolad försökspersonal.

C. Resistens för ädling a.

och

växtfysiologi

Resistensförädling

Då det gäller höjandet av avkastning och kvalitet inom växtodlingens olika grenar spelar kampen mot sjukdomar och parasiter en mycket betydelsefull roll. De kalkyler, som uppgjorts, ha växlat åtskilligt men ange i stort sett mellan 10 och 30 % av världsskörden som en antaglig förlustsiffra ifråga om kvantiteterna. Kvalitetsförsämringar och bekämpningskostnader måste därtill tas i beaktande, om man vill ha skadegörarnas skuldkonto komplett. De utvägar, som kunna tillgripas för att få skadegörarna under kontroll, äro främst kemisk bekämpning, ändringar i odlingstekniken för respektive växtslag samt andra biologiska åtgärder och slutligen anlitandet av resistent, d v. s. gentemot växtsjukdomar och skadedjurs angrepp motståndskraftigt sortmaterial. Den sistnämnda möjligheten har kallats "den ideala vägen", eftersom den i ett slag kan upphäva en annars rent hopplös eller orimligt kostbar situation. I huru hög grad denna väg redan beträtts i U.S.A. framgår därav att år 1935 uppges c:a 25 °/o av där använda sorter av viktigare jordbruksväxter fått sin spridning på grund av just resistensegenskaper. År 1953 uppskattar samme författare (G. H. Coons) de resistenta sorternas andel till över 50 % av totalantalet använda sorter. Såväl i U.S.A. som Canada har man för att möjliggöra framställandet av dylikt mot växtoch djurparasiter immunt eller motståndskraftigt sortmaterial till växtförädlingen anknutit en i många fall synnerligen välutrustad växtpatologisk verksamhet. Även

84 i Europa och då framför allt i Holland och Tyskland ägnas stor uppmärksamhet åt resistensförädlingen. I uppdragande av sjukdomsresistenta sorter ser man den billigaste vägen att bekämpa växtsjukdomar och angrepp från insekter och andra skadegörare. Tillgång till resistenta sorter innebär ej blott avsevärt säkrare skördar utan är också odlingstekniskt att beteckna som ett stort framsteg. Odlaren slipper då de vanligen mycket arbetskrävande och därmed även dyrbara bekämpningsåtgärderna. Trots det arbete, som runt om i världen nedlägges inom den växtpatologiska sektorn av växtförädlingen och trots de framgångar, som på detta område redan vunnits, kan man nog säga, att denna sida av växtförädlingen i det hela är den för närvarande minst utnyttjade men kanske den mest lovande. Vad nu sagts synes i särskilt hög grad gälla vårt eget land. I kapitlet om växtförädlingens betydelse och aktuella situation har starkt understrukits, att just på detta område möter den svenska växtförädlingen stora och angelägna arbetsuppgifter. Som exempel har där nämnts behovet av klöversorter. som äro resistenta mot klöverns parasiter, klövernematod och klöverröta. Såsom ytterligare exemplifiering kan andragas de under senare åren inträffade svåra och förlustbringande angreppen på vete av svartrost och fusarium ävensom potatisens sjukdomar (bladmögel, potatiskräfta och potatisål), mjöldaggsangreppen på korn och den starkt tilltagande ärtfläcksjukan. Den s. k. Bollnässjukan å havre och annan stråsäd samt på vallgräs i Hälsingland och angränsande områden kan även nämnas i detta sammanhang. I sitt år 1951 avgivna betänkande med förslag rörande det statliga växtskyddets organisation anförde 1949 års växtskyddsutredning under rubriken "Resistensfrågor"' följande: "Även uppdragandet av mot sjukdoms- och skadedjursangrepp resistenta sorter av växter kan betraktas som en art av växtskyddsverksamhet i vidsträckt mening. Denna uppgift ankommer icke på växtskyddsanstalten utan uteslutande på våra växtförädlingsanstalter. Dåemellertid resistensförädlarna i allmänhet icke samtidigt kunna vara sakkunniga på växtskyddsområdet, föreligger för växtförädlingsanstalternas del ett bestämt behov av tillgång till växtskyddsexpertis. Utredningen vill med anledning härav framhålla, att det vore önskvärt, om växtförädlingsanstalterna försåges även med specialister på växtskydd. Härigenom skulle förädlingsanstalternas möjligheter förbättras och belastningen på växtskyddsanstaltens avdelningar, främst den botaniska, minskas. För växtskyddsanstaltens del består målforskningen på området framförallt i utarbetande av lämpliga infektionsmetoder för resistensförädlingen samt prövningar (företrädesvis i växthus) av material från växtförädlingsanstalterna. Det sistnämnda utgör för närvarande en avsevärd del av botaniska avdelningens verksamhet. Grundforskningen sysslar med studier av resistensens natur, variationsmöjligheterna hos parasiterna m. m. Uppgifter inom båda forskningsområdena stå på programmet för såväl växtskyddsanstalten som särskilt för lantbrukshögskolans institution för växtsjukdomslära. En årlig fördelning av uppgifterna torde kunna ske genom ovan (sid. 45) skisserade samarbetsformer mellan anstalten och högskolan." Ehuru resistensförädlingen även hos oss börjat tillmätas ännu större betydelse, sedan omförmälda betänkande avgavs, har likväl hittills intet nämnvärt åtgjorts för att förse växtförädlingen med växtpatologisk expertis. Växtförädlingsanstalterna ha visserligen sedan länge haft ett gott samarbete med statens växtskydds-

85 anstalt och förädlingsledarna ha som regel förstått att förvärva nödiga kunskaper i växtpatologi, så att de i varje fall kunna diagnosticera olika sjukdomar och skadedjur samt genom graderingar eller på annat sätt konstatera fältresistensen mot dem hos olika sorter. I förädlingsarbetet har man vidare vid urvalen i görligaste mån sökt att tillgodose resistenssynpunkterna; bl. a. har stor vikt lagts härvid i kampen mot gulrost å vete. Men man har trots detta saknat de erforderliga förutsättningarna för ett mera ingående studium av hithörande förhållanden, vilket är särskilt nödvändigt för sådana sjukdomsalstrare, av vilka det förekommer olika biologiska former, t. ex. hos svartrost och andra rostarter, gräsmjöldagg och potatiskräfta. Möjligheter för en resistensförädling efter moderna linjer äro överhuvudtaget klart otillräckliga för våra växtförädlingsanstalter. Trots vad 1949 års växtskyddsutredning anfört härutinnan, skulle det tilläventyrs kunna göras gällande, att statens växtskyddsanstalt skulle vara mera lämpad att helt påtaga sig denna arbetsuppgift, och att det vore tillräckligt, om man från växtförädlingsanstalterna insände nya sorter för testning såsom redan sker i fråga om exempelvis kräfta och viroser på potatis. Det råder icke något tvivel om att man i vissa fall skulle kunna lösa saken på detta sätt. Dock är växtskyddsanstalten redan så hårt belastad med sina centrala arbetsuppgifter, att man där med de resurser, som för närvarande stå till buds, icke hinner lösa mer än en ganska liten del av dessa. Härtill kommer, att det är av den största vikt för förädlarna att stå i ständig, personlig kontakt med växtpatologerna, att lära av dem och själva direkt ge dem impulser för fortsatta arbeten. Vidare är det nödvändigt för en rationellt bedriven verksamhet på detta område att hålla ett stort antal sjukdomsalstrare i kultur och ständigt pröva nytillkommet sortmaterial, in- och utländskt, på dess motståndskraft mot dessa. Därest en utbyggnad av en av staten stödd resistensförädlingsverksamhet befinnes vara önskvärd, ter det sig för åkerbruksväxternas del naturligt, att tyngdpunkten i en sådan verksamhet förlägges till utsädesföreningens huvudanstalt i Svalöv. Föreningen har f. ö. på olika sätt förberett upptagandet av en utvidgad växtpatologisk verksamhet på sitt arbetsprogram. Sålunda har man i den nya laboratoriebyggnaden reserverat vissa utrymmen för detta ändamål, vilket planerades redan vid uppförandet av sagda byggnad. Föreningen gör vidare ansträngningar att på privat väg anskaffa medel till utrustning och vissa andra erforderliga lokaler såsom växthusanläggningar. Ytterligare har föreningen medverkat vid utbildning av personal å en blivande växtpatologisk avdelning. I sistnämnda hänseende må nämnas, dels att förste assistenten å vete- och havreavdelningen medelst bidrag från Rockefellerstiftelsen under närmare ett år (maj 1954—mars 1955) bedrivit studier i U.S.A. och Canada rörande bl. a. uppdragande av svartrostresistenta vetesorter, dels ock att en yngre botanist sommaren 1955 avrest till U.S.A. för minst sex månaders svartroststudier. Slutligen har under senare år vid såväl huvudanstalten som några filialer bedrivits viss forskning beträffande en del resistensproblem, bl. a. berörande klöverålen och fritflugan. Utvidgandet av det växtpatologiska arbetet vid Svalövsanstalten förtjänar enligt

86 utredningens åsikt allt stöd från statsmakternas sida. Däri investerade medel komme säkerligen att på lång sikt visa sig vara en god kapitalplacering. Vid en växtpatologisk avdelning, vars närmare organisation här ej skall behandlas, skulle enligt u PPgift från utsädesföreningen arbetet kunna bedrivas så, att förutom metodikforskning resistenta sorter utnyttjas för införande av resistensgener i det i andra hänseenden värdefullaste odlingsmaterialet. Den slutliga bearbetningen genom ytterligare korsnings- eller direkta urvalsserier skulle så kunna överlåtas på den praktiska växtförädlingsavdelning, som svarar för växtslaget i fråga. Den växtpatologiska avdelningen skulle på det viset arbeta på samma sätt som anstaltens avdelning för kromosomforskning. Beträffande förhållandet mellan dylik resistensförädling och det statliga växtskyddet har utredningen samrått med föreståndaren för statens växtskyddsanstalt. De synpunkter, som därvid framkommit, innebära i huvudsak följande. Oavsett om en särskild växtpatologisk avdelning inrättas vid Svalöv eller ej, kommer vid utsädesföreningen behovet av samarbete på växtpatologiens område med statens växtskyddsanstalt och med lantbrukshögskolans institution för växtsjukdomslära att vara mycket framträdande vid uppbyggandet av en rationell resistensförädling. För de övriga växtförädlingsanstalternas del framträder även ett sådant behov. Man skulle därvid kunna tänka sig en sådan principiell uppdelning av arbetena, att statens växtskyddsanstalt och lantbrukshögskolans institution för växtsjukdomslära gemensamt upptaga efterforskandet av resistent utgångsmaterial, undersökningar rörande resistensens biologiska natur, studier av sjukdomsalstrarens biologi och variation, medverkan vid utformandet av lämplig arbetsteknik vid resistensurvalet, efterprövning av framställda sorters resistens under olika förhållanden etc. Vid utsädesföreningen och övriga växtförädlingsanstalter skulle sedan, allt efter de resurser som kunde stå till buds, det egentliga växtförädlingsarb&tet genomföras. Sett från ren växtskyddssynpunkt faller det sig i viss mån naturligt att räkna resistensförädlingen som ett direkt medel att uppnå ett sådant skydd mot skadegörare, som det åligger växtskyddsanstalten att arbeta för. För att en ny sort skall ha verkligt odlingsvärde räcker det emellertid ej med enbart resistens mot en eller flera aldrig så betydelsefulla växtsjukdomar, utan därutöver måste avkastningsförmåga, kvalitet och andra egenskaper beaktas. Att lösrycka resistensförädlingen från växtförädlingen i övrigt är därför ej möjligt. Ä andra sidan fordras för en verkligt effektiv resistensförädling över hela jordbruks- och trädgårdsväxternas område, att de omfattande kunskaper om skadegörarna, som finnas representerade vid de båda växtpatologiska institutionerna, verkligen till fullo utnyttjas. Frågan om resistensförädlingens lämpliga förläggning är alltså ej ett antingeneller utan ett både-och. Förutom de särskilda anordningar, som vid utsädesföreningen eller andra växtförädlingsanstalter kunna komma att vidtagas, är det för realiserandet av ett effektivt samarbete oundgängligt, att växtskyddsanstalten beredes möjlighet att avdela kvalificerad personal och tillräckliga laboratorie- och växthusutrymmen samt försöksfält för de grundläggande forskningsarbetena och för

87 resistensprövningar hos aktuella växtslag. Liknande förstärkningar av lantbrukshögskolans institution för växtsjukdomslära kunna även tänkas erforderliga. Med tanke på att flertalet växtförädlingsanstalter äro belägna i Skåne, skulle det kanske vara till viss fördel, om växtskyddsanstaltens andel av resistenssamarbetet förlades till Äkarps-filialen. Å andra sidan är det vid huvudanstalten avsevärt lättare att organisera arbetet med de bättre resurser i fråga om laboratorier och specialexpertis, som där finnas. Skälen för huvudanstalten torde därvid klart överväga. Enligt vad utredningen inhämtat, är frågan om resistensförädlingens organisation vid Sveriges utsädesförening föremål för särskilda överväganden mellan statens växtskyddsanstalt och utsädesföreningen. Ett detaljförslag om organisationen är att förvänta från dessa institutioner. b.

Växtfysiologi

Vid planeringen av utsädesföreningens nya laboratoriebyggnad reserverades vissa utrymmen jämväl för växtfysiologiska forskningsarbeten och undersökningar. Anledningen härtill var den, att man för urvalet i förädlingsarbetet hade behov även av dylika undersökningar. Det är sålunda mycket svårt att bedöma olika sorters frosthärdighet, om man ej kan följa uppkomsten av köldskador samt själva härdningsförloppet. På liknande sätt förhåller det sig med torkresistensen — ett för många växtslag viktigt problem — samt tidighet och reaktion mot en viss dagslängd. Det gäller alltså här tillämpad forskning till vägledning för urvalet. De större utländska förädlingsanstalterna ha som regel också goda möjligheter till växtfysiologiska studier av sitt material. För utsädesföreningens del har endast kunnat utnyttjas ett årligt belopp om c:a 5.000 kr. för dylika forskningsarbeten, vilket medfört, att man hittills måst inskränka sig till undersökningar rörande några få specialproblem, framför allt frågan om vinterhärdighetens förändringar under varierande yttre betingelser. För ett fortsatt framgångsrikt växtförädlingsarbete vid utsädesföreningen vill det synas önskvärt, att föreningen beredes ekonomisk möjlighet att bredda och fördjupa den växtfysiologiska forskningen vid Svalövsinstitutionen. Bortsett från resistensförädling och i viss mån växtfysiologisk forskning intager eljest svensk växtförädling, om man ser till förädlingsmetodernas utveckling och arbetsresultaten, en allmänt erkänd framskjuten plats.

3. Aktuella personal- och organisationsfrågor A. Frågan om inrättande

av vissa ordinarie

tjänster

Vid de överläggningar berörande utredningsarbetet, som ägt rum mellan utredningen och ledningen för Sveriges utsädesförening, har från den sistnämndas sida framhållits önskvärdheten av att vissa nya ordinarie tjänster snarast inrättades, nämligen vid huvudanstalten 2 förste assistentbefattningar i lönegraden Ca 27, 1 assistent-

88 tjänst med befordringsgång i lönegraderna Ca 15—Ca 21 och 1 kontoristtjänst i lönegraden Ca 13 samt vid vardera av Ultuna- och Västernorrlandsfilialerna en förste assistentbefattning i lönegraden Ca 27. Av de båda förste assistenttjänsterna vid huvudanstalten skulle den ena vara placerad på kromosomavdelningen och den andra å kemiska avdelningen. Assistentbefattningen i befordringsgång vore också avsedd att uppföras på kemiska avdelningens personalstat. Kontoristen skulle placeras på huvudanstaltens kassakontor. Förste assistenten vid Västernorrlandsfilialen skulle i enlighet med ett av Röbäcksdalsutredningen i dess förenämnda betänkande framlagt förslag ha sin huvudsakliga tjänstgöring förlagd till den planerade substationen i Röbäcksdalen. På utredningens begäran har utsädesföreningen i en härvid såsom bilaga (Bil. 27) fogad promemoria sammanfattat bakgrunden och motiven till yrkandena om inrättandet av ifrågavarande befattningar. Den i bilagan åberopade särskilda promemorian från Ultunafilialens föreståndare har här utelämnats (beträffande den i promemorian åberopade tjänsteförteckningen må hänvisas till Bil. 4 vid kap. II härovan). En sammanfattning av sistnämnda promemoria har gjorts i föreningens hemställan om statsbidrag för budgetåret 1956/57, vari det sägs: "I nämnda motivering betonades närheten till lantbrukshögskolan och de särskilda uppgifter ifråga om demonstrationer m. m., som härav följer. Som ytterligare motivering för inrättandet av en assistenttjänst vid filialen må påpekas, att till densamma är förlagd en av Utsädesföreningens förädlingsavdelningar, nämligen den för baljväxter, och att föreståndaren för denna avdelning är minst lika starkt i behov av en kvalificerad ordinarie assistent som avdelningsföreståndaren vid huvudanstalten. Inom olika delar av filialens verksamhetsområde, som utgöres av Mälar-Hjälmareområdet, finnes vidare s. k. substationer, d.v.s. fasta försöksfält, som skötas från filialen och med dennas personal. Vid var och en av dessa substationer, vilka äro belägna inom områden med olika klimatbetingelser och på olika jordmån, prövas emellertid endast ett eller ett par växtslag. En utbyggnad till mera fullständig prövning av olika växtslag vid substationerna skulle vara synnerligen önskvärd, och en väsentlig effektivisering av verksamheten inom detta betydelsefulla filialområde skulle härigenom ernås. Några ökade driftskostnader skulle en sådan utbyggnad troligen ej heller medföra, då lokala bidrag till täckande av rese- och skötselkostnader synas kunna påräknas. En väsentlig förutsättning är emellertid, att filialföreståndaren erhåller hjälp av en ordinarie assistent." Såvitt utredningen kan finna, är behovet av de omförmälda tjänsterna väl styrkt. Utredningen får på grund härav för sin del tillstyrka, att följande nya ordinarie tjänster må inrättas vid utsädesföreningen, nämligen: Vid

huvudanstalten.

1 förste assistentbefattning i lönegraden Ca 27 å kromosomavdelningen; 1 .. .. i lönegraden Ca 27 å kemiska avdelningen; 1 assistentbefattning med befordringsgång i lönegraderna Ca 15—Ca 21 å kemiska avdelningen; och 1 kontoristtjänst i lönegraden Ca 13 å anstaltens kassakontor. Vid

filialerna.

1 förste assistentbefattning i lönegraden Ca 27 vid Ultunafilialen; och 1

»

i lönegraden Ca 27 vid Västernorrlandsfilialen.

89 Därest ordinariesättning av de ifrågavarande befattningarna sker, torde jämväl medgivande lämnas om anslutning av desamma till S.P.A.-reglementet. Även om den nya befattningen vid Västernorrlandsfilialen i och för sig är nödvändig, kan det ifrågasättas att vänta med dess inrättande, till dess substationen i Röbäcksdalen kommit till stånd. Vad tjänsterna vid huvudanstalten beträffar förtjänar det framhållas, att det här väsentligen gäller en omreglering av redan befintliga extra befattningar till fasta tjänster. Bortsett från pensionsavgifterna och en mindre lönejustering uppåt för ett par av de berörda tjänstemännen skulle en ordinariesättning av dessa befattningar därför ej behöva medföra några ökade krav på medelsanvisning. Såsom i den ovanintagna promemorian framhållits, kunde lönekostnaderna för de ifrågavarande fyra befattningshavarna beräknas bliva täckta av särskilda inkomster från den kemiska avdelningen eller kompenserade genom minskningar å driftsanslagen. Beträffande slutligen de å kemiska avdelningen anställda befattningshavarna, varom här är fråga, torde det observeras, att med undantag för lönen åt avdelningsföreståndaren och två biträden samtliga tjänstemannalöner samt övriga löner och arvoden vid kemiska och cereala laboratorierna bestridas av inkomsterna för uppdrag åt utomstående. Trots detta lämnar verksamheten vid den kemiska avdelningen ett konstant överskott, som under senare år varit ganska betydande (år 1954 över 50.000 kr.). Den fåtaliga personal — alltså avdelningsföreståndaren och två biträden — som nu avlönas från ordinarie anslag skulle uppenbarligen ej räcka till för att fullgöra de arbetsuppgifter av analytisk art, vilka äro nödvändiga för själva förädlingsverksamheten. Därest kemiska laboratoriet vore inrättat endast för växtförädlingens behov, skulle därför anslaget till denna verksamhet från det allmännas sida behöva vara mycket större än nu, och dessutom skulle medelsanvisningen till övriga verksamhetsgrenar, där överskridande av anslagen nu regelmässigt sker, — vilket möjliggöres genom överskottet från kemiska avdelningen — få höjas väsentligt, om man ej skulle nödgas att i vissa hänseenden beskära verksamheten. I betraktande av dessa förhållanden synes det utredningen särskilt starkt motiverat, att föreningen beredes tillfälle att överföra några av de många arvodesanställda tjänstemännen vid kemiska avdelningen till en mera tryggad anställningsform.

B. Vissa organisatoriska

spörsmål

Såsom tidigare nämnts ägna sig några vetenskapsmän vid Svalövsanstalten åt mutationsforskning. De arbeta i den större forskargrupp på området här i landet, som står under ledning av professor Åke Gustafsson. På grund av de betydande bidrag, som från olika håll hopbragts till denna forskning, har utsädesföreningen hittills ej behövt offra några större belopp av sina egna anslag på denna verksamhetsgren. För att skänka bättre organisatorisk stadga åt detta forskningsarbete, som torde bliva en allt betydelsefullare verksamhetsgren i växtförädlingens tjänst, synes det önskvärt, om efterhand en särskild avdelning kunde upprättas vid Svalövsanstalten för tillämpad mutationsforskning. Utvecklingen på området torde dock böra av-

90 vaktas ännu någon tid, innan föranstaltningar om en dylik arbetsenhet göras. I samband därmed synes tillfället vara lämpligt att företaga en översyn av arbetsuppgifternas avgränsning inom förädlingsavdelningarna i övrigt. Med den omfattning utsädesföreningens verksamhet efterhand fått, torde det jämväl få anses önskvärt med en översyn av föreningens inre organisation och förvaltningsapparat, däri även inbegripet förhållandet mellan huvudanstalten och filialerna. Såsom ett enda exempel må anföras, att gällande instruktion på föreståndaren lägger en mångfald administrativa, ekonomiska och personella ärenden. Som föreståndaren har att leda den praktiskt-vetenskapliga verksamheten i stort samt därjämte själv närmast svara för en av förädlingsavdelningarna och i övrigt fullgöra representativa åligganden i betydande omfattning, säger det sig självt, att han har svårt att medhinna även de ovannämnda, administrativt betonade arbetsuppgifterna. I praktiken torde också dessa i stor utsträckning ha delegerats till föreningens ekonomichef. Utredningen har ansett det falla utom ramen för dess uppdrag att närmare ingå på dessa frågor. Det synes böra ankomma på föreningen själv att i första hand verkställa den ifrågasatta översynen av den inre organisationens ändamålsenlighet. Det torde emellertid vara lämpligt, om översynen företoges i samarbete med företrädare för något av de allmänna statliga rationaliseringsorganen, närmast då statens organisationsnämnd.

4. Utsädesföreningen och utsädesbolaget A.

Inledning

Enligt direktiven har utredningen vid sin översyn av det statliga stödet åt växtförädlingen att särskilt beakta, vilken inverkan det kommersiella utnyttjandet av förädlingsresultaten bör ha på bidragsgivningen. För utsädesföreningens del träder härvid förhållandet mellan föreningen och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget i förgrunden. Frågan om lämpligaste formen för förmedling av utsädesföreningens förädlingsprodukter till allmänheten har ju tidigare varit föremål för ingående övervägande. Huvudtanken bakom 1931 års utrednings förslag i ämnet var den att till ett enda företag sammanföra förädlingsverksamheten och exploateringen av dess alster. Denna tanke rönte dock så stark kritik från skilda håll, att något förslag i denna riktning aldrig förelades riksdagen. Kritiken hävdade bl. a. att det skulle lända växtförädlingsverksamheten, sådan den med tiden utvecklats vid Svalövsinstitutionen, till stort förfång, om den bleve intimt sammankopplad med rent merkantila intressen. Det vore tvärtom en styrka för sagda verksamhet att ej vara alltför mycket beroende av förädlingsresultaten och det ekonomiska utbytet av desammas marknadsförande; då utsädesföreningen ej var skyldig att fullgöra vissa prestanda i förhållande till utsädesbolaget, minskades även risken för ett för tidigt utsläppande av nya sorter.

91 I sin den 10 januari 1933 avgivna utredning rörande den statsunderstödda växtförädlingsverksamheten — vilken såsom i det föregående nämnts anbefalldes av Kungl. Maj:t med hänsyn till kritiken mot 1931 års utredning — behandlade lantbruksstyrelsen utförligt frågan om lämpligaste sättet för exploatering av utsädesföreningens förädlingsprodukter. Därvid förordade styrelsen till en början det dittillsvarande systemet med allenast en enda mellanhand mellan föreningen och allmänheten, enär en uppdelning på flera företagare syntes dels försvåra och fördyra den nödvändiga kontrollen från föreningens sida över vederbörande förmedlare. dels ock i det hela betyda sämre utsikter till god rationalisering och låga omkostnader i förmedlingsledet och därmed även minskade möjligheter för skälig ersättning till föreningen för ensamrätten till ifrågakommande sorter och stammar. På en förmedlare av föreningens samtliga förädlingsalster måste vidare ställas stora krav på organisation och ordning, intresse och skicklighet samt tillgång till lämpliga odlingsarealer, magasinsutrymmen och tekniska hjälpmedel. Då utsädesbolaget i alla dessa avseenden finge anses vara mycket väl kvalificerat och haft ett långvarigt och i stort sett gott samarbete med föreningen, åt vilken bolaget därjämte ägde möjlighet att på rimliga villkor tillhandahålla jord av lämplig beskaffenhet för försök och förökningar, höll lantbruksstyrelsen före, att det förmodligen såväl för det allmänna och den växtodlande allmänheten som för föreningen själv skulle vara fördelaktigast, om samarbetet mellan bolaget och föreningen finge fortsätta. De skäl, som för snart 25 år sedan talade mot en nyordning av växtförädlingsverksamheten i Svalöv och dess kommersiella utnyttjande, äga enligt utredningens mening sin fulla giltighet även i dag. Snarare kunna de väl med tiden anses ha ökat i styrka genom att den nuvarande organisationen fått verka orubbad i snart 65 år, varunder densamma helt naturligt alltmera konsoliderats, därvid utsädesbolaget inte minst under de senaste decennierna i olika avseenden stärkt sina resurser för att på bästa sätt fylla sin uppgift att marknadsföra fullgott utsäde av Svalövssorterna. I utlandet har man t. o. m. ej sällan velat betrakta Svalövsorganisationen såsom i sitt slag föredömlig. Även om detta vore att anse som en överdrift, finge det enligt utredningens förmenande fordras, att utredningen vid sin översyn funne något mera allvarligt missförhållande av ett eller annat slag vara förbundet med det nuvarande systemet för marknadsförande av Svalövsanstaltens förädlingsprodukter, för att utredningen skulle anse det befogat att framlägga förslag om några mera genomgripande ändringar av den nuvarande organisationen. Då så emellertid enligt utredningens uppfattning icke är fallet, utgår utredningen i det följande från att den nu rådande ordningen i avseende å Svalövssorternas marknadsförande i sina huvuddrag även framgent kommer att bestå. En dylik ståndpunkt torde å andra sidan ej utgöra något hinder för utredningen att till granskning upptaga den närmare reglering, intressegemenskapen mellan föreningen och bolaget erhållit, och särskilt då frågan om skäligheten av den ersättning, som bolaget lämnar föreningen för ensamrätten till de av föreningen uppdragna nya sorterna och stammarna av jordbruksväxter.

92 B. Ekonomisk

analys av utsädesbolagets

verksamhet

under åren

1932—1954

Självfallet erbjuder ett bedömande av frågan om skäligheten av den ersättning, bolaget utgiver till föreningen, stora vanskligheter. Något generellt verkande system finnes ju ej här, utan ersättningens storlek fixeras i regel för treårsperioder efter fria förhandlingar mellan de berörda parterna. Därvid inverka helt naturligt även åtskilliga mindre gripbara faktorer på slutresultatet. För att få en så objektiv bakgrund som möjligt vid sina överväganden i denna del har utredningen funnit det erforderligt att låta verkställa en särskild undersökning av utsädesbolagets ekonomiska utveckling och ställning under tiden från början av 1930-talet, då dessa frågor senast voro föremål för utredning, fram till sista redovisade räkenskapsåret den 1 juli 1953—den 30 juni 1954. Undersökningen har företagits av såsom expert åt utredningen tillkallade revisorn A. Rystedt i Malmö. Den är dagtecknad den 7 april 1955 och har benämnts: "Utredning avseende den ekonomiska ställningen och resultatet av verksamheten under perioden 1932— 1954 hos Allmänna Svenska Utsädesaktiebolaget, Svalöv." Då densamma är tämligen koncentrerad, återgives den här nedan in extenso. De däri åberopade bilagorna n:ris 1, 2 och 3 ha fogats till bilagorna i detta betänkande, varvid nr. 1 motsvaras av nr 28, nr 2 av nr 29 och nr 3 av nr 30. "Vid granskningen av rubr. bolags ekonomiska ställning och resultatet av dess verksamhet har det synts lämpligt att anknyta till den redogörelse häröver, som finnes intagen i det betänkande, som avgavs år 1931, med utredning rörande de statsunderstödda växtförädlingsanstalterna. Med hänsyn härtill har i bifogade bilaga nr 1 (Bil. 28) sammanställningar av balans- samt vinst- och förlusträkningarna enl. årsredovisningarna uppgjorts för åren 1931/32, 1936/37, 1941/42 samt 1946/47 och följande år t.o.m. 1953/54. Då bolagets räkenskapsår omfattar tiden 1/7—30/6 äro ovannämnda bokslutssiffror hänförliga till 30/6 varje år. Siffrorna äro vidare avrundade till jämna 1.000-tal kronor. Inledningsvis måste vidare framhållas att vid en granskning av ovannämnda balansräkningar och resultatsredovisningar särskilt måste beaktas det sedan år 1932 väsentligt försämrade penningvärdet, vilket tar sig uttryck bl. a. i starka förändringar i de olika tillgångs- och skuldposternas relativa andel i balansomslutningen liksom i en ansvällning av såväl balanssom omsättningssummor.

Balansräkningar En analys av ifrågavarande balansräkningar ger även till resultat, att omsättningstillgångarnas andel av balansomslutningen under perioden ökat från 43,9 % till 78,3 % medan anläggningstillgångarnas andel givetvis i motsvarande grad minskats nämligen från 56,1 % till 21,7 %. Enligt vad som kan utläsas synes detta förhållande huvudsakligen vara en följd av konjunkturutvecklingen, vilken medfört starkt ökade bokföringsvärden av lager och fordringar, medan anläggningstillgångarna förblivit relativt oförändrade och endast blivit föremål för årliga avskrivningar. De årliga avskrivningarna synas under perioden icke mera väsentligt ha överstigit vad som kan anses ha varit normalt utom vad beträffar räkenskapsåret 1951/52, då från föregående år kvarstående restvärde å maskiner i rörelsen uppgående till kr. 169.000:— helt avskrevs. De procentsatser av anskaffningsvärdet, som tillämpats vid avskrivningarna å maskiner och inven-

93 tarier, ha under de två första åren varit 6 °/o, därefter 8 »/o under 7 år och sedan 10 »/o till räkenskapsåret 1951/52, då utom det förut omnämnda restvärdet å kr. 169.000:—, 20 % å under året nyanskaffade maskiner i rörelsen avskrevs. Följande år har 20 % tillämpats för maskiner i rörelsen och 10 % för inventariet i jordbruket. Avskrivningar å byggnader ha icke överskridit av skattemyndigheterna godkända procentsatser och framgår totalbeloppet av nedanstående fastighetskonto, som i sammandrag for perioden ser ut sålunda: Ing. Balans (1931/32)

3.753.000 Nyinköp & tillbyggn

551.000 4.304.000

Avskrivningar Försäljningar Utg. Balans (1953/54)

601.000 ••

650.000 3.053.000 4.304.000

De förändringar, som ägt rum beträffande balansens tillgångssida, kunna sålunda huvudsakligen karaktäriseras som normala med hänsyn till konjunkturutvecklingen, men har dock dessutom vissa förändringar inträffat, som icke framgå eller endast indirekt framgå av balansen, vilka inneburit en konsolidering av den ekonomiska ställningen. Sålunda har fastighetsvärdena i balansen minskats icke blott med de årliga avskrivningarna utan även med det totala försäljningsvärdet av avyttrade fastigheter, varigenom uppkomna realisationsvinster använts till nedskrivning av bokföringsvärdet å fastigheterna. Dessutom har vissa större täckdikningsarbeten ägt rum, för vilka kostnader å sammanlagt kr. 333.500 bestritts med beskattade vinstmedel och alltså icke ökat fastigheternas bokförda värde. Investeringarna i dotterbolag äro i förhållande till balansomslutningen obetydliga och ha därför icke ansetts behöva närmare analyseras. Balansens passivsida, som ju visar det sätt på vilket bolagets finansiering har skett, framvisar icke samma kraftiga förskjutningar mellan de olika gruppernas relativa andel i balansomslutningen som aktivsidan. Det egna kapitalets andel har tvärtom under hela perioden varit anmärkningsvärt konstant och varierat omkring 65 %, trots att det i absoluta tal ökat från 5.751.000 kr. till 11.198.000 kr., vilket visar, att bolaget med egna vinstmedel varit i stånd att möta det i följd av utvecklingen efter hand allt mer stegrade kravet på ökat kapital för rörelsens bedrivande och alltså icke behövt öka sin upplåning i nämnvärd utsträckning. För att ytterligare belysa det egna kapitalets förändringar under perioden har i bilaga nr 2 (Bil. 29) en uppställning gjorts utvisande aktiernas matematiska värde under de olika åren. Det bör omnämnas, att bolaget under perioden avsatt kr. 1.579.000 till en pensionsstiftelse för tjänstemän och kr. 117.000 till en stiftelse för arbetare, varigenom bolaget enligt 1953 års förvaltningsberättelse säkerställt de pensioner jämte dyrtidstillägg och andra tillägg, vilka enligt dittills gjorda utfästelser skola utgå till tjänstemän. Vidare har kr. 500.000 avsatts till en investeringsfond för byggnader, vilken ännu icke tagits i anspråk.

Vinst &

förlusträkningar

Beträffande resultatet av verksamheten framgår detta av bifogade vinst- och förlusträkningar. Det bör emellertid framhållas, att bolagets officiella siffror korrigerats i så måtto att till årets vinst hänförts vissa avsättningar, som gjorts innan bokslutet och som kunna anses haft vinstdisponerande karaktär, d. v. s. avsättningar till "regleringskonto", "pensionsstiftelsens konto" och "delcrederekonto" samt investerings- och dräneringsfonder. Den förstnämnda fonden består av beskattade vinstmedel och redovisades för första gången öppet i balansen per den 30/6 1948 genom att till detta konto överfördes poster, som tidigare redovisats bland övriga skulder. U r räntabilitetssynpunkt har det synts motiverat att räkna med, att en fonde-

94 ring skett med 10 % per år. Vad beträffar avsättningarna till pensionsstiftelsen torde det vara diskutabelt, huruvida man skall anse dessa ha vinstdisponerande karaktär eller inte men har här förutsatts att så varit fallet, dels på grund av att aktiebolagslagen icke kräver att dylika avsättningar skola ske och dels på grund av svårigheten att beräkna den varje år aktuella pensionsskulden. Vad slutligen avser avsättningarna till delcrederekontot har dessa skett genom överföring från skatters konto, på vilket vid övergången till källskatt onormalt stora fonderingar kommit att redovisas. Då fonderingen är beskattad och ej heller hittills tagen i anspråk för täckande av kundförluster, har den betraktats som eget kapital. U r räntabilitetssynpunkt har fonderingen beräknats ha skett med 10 % per år. Bolagets utdelning till aktieägarna har under de två första åren uppgått till 5 % samt därefter till 6 %. Då år 1951 en fondemission företogs, som ökade aktiekapitalet med 50 %, innebar detta, att bolaget fr. o. m. detta år utdelat 9 % å det ursprungligen investerade kapitalet. För att ytterligare belysa företagets räntabilitet har i bilaga nr 3 (Bil. 30) en uppställning gjorts utvisande vinstens storlek i procent av eget i rörelsen arbetande kapital och av i rörelsen ursprungligen investerat kapital. Beträffande uppkomsten av de redovisade vinsterna kunna några exakta upplysningar icke utläsas av årsredovisningarna och icke heller torde det vara möjligt att utan mycket omfattande undersökningar kunna få fram tillförlitliga siffror härom ur räkenskaperna med hänsyn till svårigheterna att fördela kostnaderna mellan så intimt förbundna verksamhetsgrenar, som det här är fråga om. I årsberättelserna redovisas visserligen resultatet av bolagets verksamhet fördelat på tre avdelningar nämligen utsädesrörelsen, jordbruket och kvarnrörelsen, varav synes framgå, att utsädesrörelsen bidragit med c:a 70 % av vinsterna, men som ovan framhållits kan icke denna siffra betraktas som tillförlitlig. Vidare bör observeras, att under rubriken "utsädesrörelsen", redovisas icke blott resultatet av den verksamhet, som är direkt baserad på handeln med de utsädessorter och eliter, som Sveriges Utsädesförening tillhandahåller bolaget, utan även resultatet från diverse andra verksamhetsgrenar liksom även utbytet av försäljningen av utsädessorter ej uppdragna av Sveriges Utsädesförening, vilket allt gör det utomordentligt svårt att korrekt analysera vinstresultatet."

C. Bolagets

ersättning

till

föreningen

Bortsett från tidsperioden 1914—1924, varunder allenast en fast årlig avgift utgick från bolaget till föreningen, har ända sedan sekelskiftet bolagets ersättning varit uppdelad i en fast grundavgift och en på olika sätt beräknad procentuell tilläggsavgift. U n d e r vissa tider, såsom åren 1930—1934, har dock bolagets omsättning ej nått upp till sådan nivå, att någon tilläggsavgift utgått till föreningen. Härutöver var föreningen under tiden fr. o. m. bolagets grundande år 1891 t. o. m. år 1918 berättigad att under vissa, med tiden något skiftande förutsättningar uppbära vinstmedel från bolaget; bestämmelserna voro emellertid så restriktivt avfattade,

att

något sådant inträffade blott åren 1916—1918, varunder föreningen av vinstmedel erhöll sammanlagt 48.000 kr. Tilläggsavgiften beräknades länge endast å omsättningen av föreningens originalutsäde. I det avtal mellan föreningen och bolaget, som tillkom under medverkan av lantbruksstyrelsen år 1933, beräknades emellertid viss tilläggsavgift jämväl å bolagets försäljning av efterodlingar. Detta har även skett i alla efterföljande avtal. I nu gällande avtal — se § 11 i Bil. 11 — har bolaget att såsom ersättning för ensamrätten till föreningens sorter till densamma erlägga

95 dels en årlig grundavgift om 240.000 kr. och dels en tilläggsavgift, beräknad på grundval av omsättningen av föreningens originalvaror samt efterodlingar av föreningens sorter och stammar, därvid tilläggsavgiften i fråga om originalvaror utgår med 2,5 °/o å det belopp, varmed den årliga försäljningssumman överskrider 500.000 kr. samt beträffande efterodlingar med 1 %> av ett efter samma grunder bestämt belopp. Liksom statsanslaget till föreningen har bolagets ersättning till densamma sedan tiden för andra världskrigets utbrott och av kända skäl särskilt från slutet av 1940talet undergått en markant stegring. Även om på grund av olika förhållanden en relativ jämförelse mellan statsbidraget och bolagets ersättning till föreningen ej kan betraktas som utslagsgivande vid en bedömning av sistnämnda ersättnings skälighet, torde det likväl vara av intresse att göra en sådan jämförelse. Därvid synes det lämpligt att ansluta densamma till de i Bil. 28 angående bolagets ställning och utveckling redovisade räkenskapsåren, vilka sammanfalla med motsvarande budgetår. Statsanslagen i nedanstående tabell omfatta endast bidragen, inklusive driftsbidrag på tilläggsstat, till den ordinarie verksamheten vid utsädesföreningen. Bolagets ersättning avser å respektive budgetår belöpande belopp. Samtliga siffror ha avrundats till närmaste tusental i fråga om beloppen respektive närmaste heltal beträffande procenttalen.

Budgetår

Statsbidrag till utsädesföreningen i tusental kr.

Utsädesbolagets ersättning till utsädesföreningen i tusental kr.

Bolagets ersättning i °/o av statsbidraget till föreningen

1931/32

1936/37

1941/42

1946/47

1947/48

1948/49

1949/50

1950/51

1951/52

1952/53 1953/54

898 Medeltalet för bolagsersättningens andel av statsbidraget under de angivna åren blir 41 o/o. Därest motsvarande procentberäkning göres i fråga om förhållandet mellan bolagets ersättning och den i omförmälda bilaga framräknade årsvinsten i bolagets rörelse, bli fr. o. m. 1940-talet svängningarna i relationstalen, på sätt följande tabell utvisar, betydligt mer iögonenfallande. Medeltalet för ersättningens andel av årsvinsten under angivna år blir här 27 °/o.

96 Budgetår

Utsädesbolagets årsvinst enl. Bil. 28 i tusental kr.

Bolagets ersättning till utsädesföreningen i tusental kr.

Bolagets ersättning i °/o av årsvinsten

1931/32 1936/37 1941/42 1946/47 1947/48 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54

297 346 537 690 400 1.260 1.021 930 780 1.463 866

60 82 123 205 176 190 211 261 292 303 409

20 23 23 30 44 15 21 28 37 21 47

Medeltalet för ersättningens andel av årsvinsten under angivna år blir här 27 °/o. Alltsedan år 1934 har utdelningen å utsädesbolagets aktier hållits vid 6 °/o och detta ehuru en fondemission företogs år 1951, som ökade aktiekapitalet med 50 % . Man torde överhuvudtaget vara berättigad att påstå, att bolagets rörelse stadigt utvecklats och konsoliderats under den period om snart 25 år, vilken förflutit, sedan förhållandet mellan bolaget och utsädesföreningen senast var föremål för offentlig utredning. Den ovan intagna analysen över bolagets ekonomiska ställning och verksamhetsresultatet från början av 1930-talet synes i allt väsentligt bestyrka denna uppfattning. Bland omständigheter, som särskilt belysa detta, märkes enligt analysen, att fastighetsvärdena i balansen minskats ej blott med de årliga avskrivningarna utan även med det totala försäljningsvärdet av avyttrade fastigheter, varigenom uppkomna realisationsvinster använts till nedskrivning av bokföringsvärdet å fastigheterna, att vissa större täckdikningsarbeten ägt rum, för vilka kostnader å tillhopa 333.000 kr. bestritts med beskattade vinstmedel och således inte ökat fastigheternas bokföringsvärden, att det egna kapitalets andel under hela perioden varit anmärkningsvärt konstant — omkring 65 °/o — trots att det i absoluta tal ökat från omkring 5.750.000 kr. till 11.200.000 kronor, vilket visar, att bolaget i stort sett med egna vinstmedel varit i stånd att möta det i följd av utvecklingen allt mer stegrade kravet på ökat kapital för rörelsens bedrivande, samt att bolaget framför allt under senare delen av perioden varit i tillfälle att avsätta 1.579.000 kr. till en pensionsstiftelse för tjänstemän och 117.000 kr. till en motsvarande stiftelse för arbetare ävensom 500.000 kr. till en ännu ej ianspråktagen investeringsfond för byggnader. Under tiden ha jämväl omfattande moderniseringar av bolagets lantgårdar och arbetarbostäder genomförts liksom även vissa utvidgningar och moderniseringar av bolagets filiala anläggningar m. m. Sammanfattningsvis torde kunna sägas, att bolagets affärer under den aktuella tiden skötts väl och att dess ekonomi, vilken under tidigare perioder i bolagets tillvaro ej alltid varit den bästa, nu är sund och förefaller att vila på solida grundvalar. Man torde t. o. m. kunna hävda, att en måttligt ökad ersättning från bolaget till föreningen, åtminstone under tiden från 1940-talets början, icke på något sätt

97 skulle ha äventyrat bolagets ekonomiska ställning och dess gynnsamma utveckling. Med hänsyn till att en ökad ersättning fått tagas från eljest beskattningsbara vinstmedel skulle det verkliga inkomstbortfallet för bolagets del ha blivit väsentligt mindre. En jämförelse mellan de skatter och den ersättning till utsädesföreningen, som bolaget erlagt under åren 1940—1953, visar f. ö. att skatterna totalt uppgå till betydligt mer än dubbla ersättningsbeloppen, eller till 6.356.000 kr. mot 2.684.000 kr. Givetvis ställer det sig mycket vanskligare att bedöma skäligheten av den ersättning, som bolaget rimligen bör utgiva till föreningen under den avtalsperiod, som vidtager, då nu löpande avtal upphör, vilket, enligt vad utredningen inhämtat, ej torde komma att ske förrän den 1 juli 1957. Här spela åtskilliga ovissa faktorer in, främst konjunkturutvecklingen i stort. Vissa återhållande omständigheter äro emellertid redan nu kända. Däribland märkes, att det inom en snar framtid lär bliva erforderligt att ombygga eller grundligt modernisera bolagets magasins- och övriga huvudanläggningar för utsädesrörelsen i Svalöv, varvid för byggnadsändamål fonderade medel knappast komma att förslå. Vidare ha allt större svårigheter för bolagets tidigare så betydande export av Svalövsutsäden börjat göra sig gällande. I betraktande av bolagets väl stabiliserade ekonomi och under förutsättning av i stort sett oförändrade konjunkturer på åtminstone den inhemska marknaden torde emellertid, såvitt nu kan bedömas, en viss ökning av bolagets ersättning till föreningen icke böra vara utesluten eller oskälig vid nästa uppgörelse mellan de berörda parterna. Då ersättningen kraftigt höjdes år 1933 på lantbruksstyrelsens tillskyndan i samband med dess utredningsuppdrag åberopades framför allt ovissheten inför framtiden mot en ökning av avgifterna. Vid den tiden rådde dock ett betryckt läge för det svenska jordbruket och därmed även för utsädeshandeln. Situationen tog som bekant en helt annan vändning och en utveckling till det bättre på här ifrågavarande områden av vårt näringsliv har därefter utan alltför allvarliga störningar fortgått intill denna tid. Man får emellertid ej bortse från att ett bakslag kan komma. Vid bedömandet av en sådan eventualitet bör å andra sidan hållas i minne, att giltighetstiden för avtalen mellan bolaget och föreningen sedan länge begränsas till en period av blott tre år. I fråga om de grunder, efter vilka bolagets ersättning till föreningen beräknas, må följande anföras. En uppdelning av ersättningen i en fast grundavgift och en i förhållande till bolagets omsättning av utsädesvaror rörlig tilläggsavgift vill även för framtiden synas vara en lämplig konstruktion. Nu utgår sistnämnda avgift allenast å omsättningen av föreningens egna sorter. Enligt vad utredningen har sig bekant, har bolagets försäljning av utsäden av andra sorter och stammar än föreningens under de senaste åren ej oväsentligt ökat. Utredningen vill i anledning härav ifrågasätta, att bestämmelserna rörande tilläggsavgift i nästa avtal jämkas så, att avgiften beräknas å bolagets omsättning av samtliga marknadsförda utsädesvaror, oavsett ursprunget. Detta synes utredningen rimligt, om man betänker, att bolagets hela uppbyggnad, utveckling och existens har möjliggjorts och befordrats tack vare den ensamrätt till 7

98 exploateringen av föreningens förädlingsarbete, som bolaget alltsedan sin tillkomst haft. Såvitt utredningen kan bedöma, kommer bolaget även framgent att vara helt beroende av denna ensamrätt för att en lönande verksamhet i ungefärligen nuvarande omfattning överhuvud skall kunna upprätthållas. Det må i detta sammanhang också erinras om att bolaget enligt gällande avtal dels är skyldigt att saluhålla sådana andra sorter än föreningens egna, vilka föreningen med hänsyn till deras värde för svensk växtodling föreslagit bolaget att föra i marknaden, dels ock är berättigat att efter föreningens medgivande förvärva rättighet till marknadsförande av sort, som ej framställts av föreningen. Därjämte utövar föreningen å statens centrala frökontrollanstalts vägnar i olika hänseenden den omedelbara kontrollen jämväl över utsäden av andra sorter än föreningens egna. Utredningen får slutligen nämna, att den granskat de villkor, varunder bolaget tillhandahåller föreningen försöksjord. Denna granskning föranleder ej någon erinran från utredningens sida. Tvärtom synes bolaget upplåta berörda jord till föreningen på tämligen förmånliga villkor för densamma.

D. Kontrollen

över

utsädesvarorna

Ur såväl de berörda parternas som allmän synpunkt får den helkontroll genom statens centrala frökontrollanstalt, som utsädesbolagets förökning och försäljning av utsädesvaror sedan 30 år är underkastad, anses vara av värde och synes därför om möjligt även i fortsättningen böra bibehållas. Beträffande detta kontrollsystems närmare gestaltning samt utsädesföreningens medverkan däri må hänvisas till gällande avtal, Bil. n:ris 12 och 13. Då systemet med dess triangelkaraktär är tämligen invecklat torde såsom en bakgrund till ett bedömande, huruvida någon ändring däri synes påkallad, utöver vad härom i Bil. 20 under kap. V anförts, en översiktlig redogörelse för detsamma här få lämnas. Från början träffades den anordningen, att bolagets försäljning skulle stå under föreningens kontroll. Den kontroll, som här utövades torde för sin tid ha varit av hög klass, vilket inte hindrar att nutidens kontroll i vissa avseenden är både mer omfattande och effektiv. När statens centrala frökontrollanstalt — i det följande av detta avsnitt benämnd anstalten — tillkom år 1925, ansåg man, att denna statliga anstalt borde övertaga kontrollen över bolagets försäljning av de utsäden, vilka stammade från den halvstatliga förädlingsanstalt, vilken drevs av utsädesföreningen. Föreningen gjorde emellertid ett visst motstånd mot denna överflyttning, och som resultat framkom en kompromiss, enligt vilken föreningen, formellt på uppdrag av anstalten men reellt på grund av hävd, handhar en del av dessa kontrollarbeten. Föreningens andel i arbetet redovisas nedan, jämte kort kommentar till skälen, varför man behållit just dessa arbeten. a) Fältbesiktningen av bolagets odlingar, den s. k. insyningen. Denna del torde ur föreningens synpunkt vara den viktigaste. Att man velat och i sin helhet fått behålla den motiveras dels med att förädlaren vill och bör hålla kontakten med sina sorter, sedan de kommit ut i praktiken, dels ock med att själva insyningen, inbegripande

99 besök hos ett stort antal odlare, skänker förädlaren en för hans verksamhet mycket värdefull kontakt med det praktiska jordbruket; b) Kärnprovskontrollen, d. v. s. den laboratoriemässiga analysen av skörden från ovannämnda odlingar, främst i avseende på sortrenhet. Detta arbete är numera uppdelat, så att anstalten och föreningen vardera utföra hälften av arbetet. Orsaken till att föreningen behållit denna del av arbetet, är likaledes förädlarens behov av att följa sina sorter i praktiken; c) S. k. förberedande kontroll, vilken kanske snarare borde benämnas "vägledande undersökning", d. v. s. analyser till bolagets vägledning vid inköp och rensning av utsäde. Skälet till att föreningen önskat bibehålla åtminstone viss del av detta arbete är främst det, att man endast genom att ha dessa direkt betalda analyser kan hålla den arbetskraft i laboratoriet, som är nödvändig för övriga arbeten; och d) Stamboksföringen. Föreningen för olika register över kontrollarbetet. Det viktigaste av detta är det, som möjliggör att spåra varje enskilt, som original plomberat parti tillbaka till det elitutsäde, som en gång överlämnats till bolaget. Härigenom är föreningen i stånd att övervaka, att äldre eliter snabbast möjligt avföras från originalhandeln. Härutöver må följande nämnas. Sedan länge utför anstalten ensam alla analyser rörande allmän kvalitet (grobarhet, renhet, ogräs m. m.), som ligga till grund för plomberingen. Kontrollodlingarna, nämligen dels förkontrollodling av till produktion av originalutsäde använda partier och dels efterkontrollodling av plomberade partier, utfördes intill år 1954 av både anstalten och föreningen, då den sistnämnda önskade även den inblick i sorternas förhållanden, som dessa kontrollodlingar möjliggöra. Från och med år 1954 har dock föreningen släppt denna del av verksamheten i syfte att därmed nedbringa de totala kostnaderna för kontrollen; ett intimt samarbete ifråga om kontrollodlingarna fortsätter emellertid efter vissa fastställda linjer. En jämkning av löpande avtal mellan anstalten och föreningen (jfr Bil. 13) har alltså skett på denna punkt. Det har möjligen någon gång gjorts gällande, att totalkostnaden för kontrollarbetet skulle bli lägre, därför att föreningen har hand om en del av detsamma. Detta torde åtminstone numera dock knappast vara fallet. Av allt att döma synas å andra sidan kostnaderna ej bliva större — vare sig för bolaget eller det allmänna — eller effektiviteten sämre på grund av rådande arbetsfördelning. Beträffande bolagets ersättning till anstalten för kontrollen och anstaltens ersättning till föreningen för dess andel av densamma må följande anföras. Under 1930- och 1940-talen träffades avtalen i den ordningen, att det först fastställdes, vilka uppgifter som skulle åvila föreningen. Denna framförde sedan sina krav på ersättning för detta arbete. Förhandlingarna i detta avseende ägde reellt rum mellan bolaget och föreningen, dock i närvaro av representanter för anstalten. Sedan överenskommelse nåtts i nämnda avseenden, förhandlade anstalten och bolaget om den totala ersättning, bolaget hade att utgiva till anstalten. På detta sätt kom, med något oväsentligt undantag, den ersättning anstalten hade att betala till föreningen att exakt svara mot den avgift bolaget erlade till anstalten för ifrågavarande arbeten.

100 Efter framläggandet av 1950 års frökontrollutrednings betänkande inträdde en ny situation. I det då uppkomna läget träffades först ett avtal mellan bolaget och anstalten rörande hela kontrollverksamheten, varvid delvis helt nya principer kommo att användas vid beräkningen av ersättningen. Först därefter träffades avtal mellan anstalten och föreningen rörande ersättningen till den senare. Av olika skäl, vilka det skulle föra för långt att här i detalj redovisa, kunde dock föreningen ej acceptera ersättning efter samma beräkningsprinciper, som rådde i avtalet mellan anstalten och bolaget. Den viktigaste orsaken härtill torde varit den, att föreningen, som endast arbetar med bolagets utsäden, måste ha garanti för en viss minimiinkomst och därför ansåg sig böra kräva en grundavgift, medan bolagets ersättning till anstalten helt utgår efter gällande taxa med viss rabatt. Grundavgiften måste givetvis sedan i sin tur påverka taxan för ersättning till föreningen. Resultatet av den nuvarande ordningen är, att man vid avtalens ingående ej med säkerhet kan veta, om anstalten kommer att göra sig en vinst eller förlora på överlåtandet till föreningen av en del av arbetet. Man hoppas, att skillnaden skall bli oväsentlig, men visshet kan först nås efter ett par års bokslut. Med anledning av det ovan anförda vill utredningen för sin del föreslå, att man inför nästa avtalsperiod undersöker lämpligheten av en återgång till den äldre förhandlingsordningen, varigenom föreningens ersättning först fastställes. Då principerna för avgifternas beräkning numera äro — och måhända måste förbli — olika i relationerna mellan anstalten och föreningen, å ena, samt anstalten och bolaget, å andra sidan, kommer en sådan ordning kanske att medföra vissa svårigheter. Dessa borde dock ej vara omöjliga att övervinna. I detta sammanhang borde lämpligen jämväl undersökas, huruvida icke den ersättning, som föreningen har att uppbära för sitt kontrollarbete, kunde erläggas direkt från bolaget till föreningen och ej som nu via anstalten.

5. Vissa frågor rörande statsbidraget till utsädesföreningen Det budgetförslag, som utsädesföreningen årligen uppgör för att läggas till grund för dess anhållan om statsbidrag för påföljande budgetår, upptager beräknade utgifter för verksamheten vid de olika avdelningarna och filialerna ävensom å allmänna konton vid huvudanstalten, å ena, samt en uppskattning av olika inkomster utöver statsanslaget, å andra sidan. Skillnaden mellan summan av sålunda beräknade utgifter och inkomster begäres i statsbidrag för budgetåret i fråga. Vid 1932 års riksdag uttalade jordbruksutskottet, att hur än växtförädlings verksamheten komme att organiseras, borde statsunderstödet till vederbörande utgå i form av ett lämpligt avvägt, för en viss följd av år bestämt anslag, med hänsyn vartill växtförädlings verksamheten för varje år borde planläggas. I enlighet härmed uppgjordes år 1932 under lantbruksstyrelsens medverkan en dylik normalstat för utsädesföreningen, slutande å 224.000 kr. Denna tillämpades oförändrad under treårsperioden 1933/34—1935/36. I proposition till 1938 års riksdag föreslog Kungl.

101 Maj:t, att en ny normalstat borde gälla för de närmaste tre budgetåren, vilket ock med vissa smärre avvikelser skedde. Då frågan om statsbidrag till föreningen underställdes 1941 års riksdag, uttalade Kungl. Maj:t, att det i rådande läge ej syntes möjligt att upprätta en ny normalstat för de följande tre åren. Under vardera av perioderna 1941/42—1944/45 samt 1945/46—1946/47 förekommo likväl inga större svängningar i fråga om de ordinarie driftsanslagen till föreningen. Alltsedan budgetåret 1947/48 har någon stabil nivå i anslagstilldelningen dock ej kunnat hållas, utan statsbidragen ha gradvis ökat från 420.000 kr. till 915.000 kr. budgetåret 1954/55. Trots nu anförda förhållanden anbefalles utsädesföreningen årligen sedan 1938 i respektive regleringsbrev (jfr Bil. 9) att till grund för sitt förslag till inkomstoch utgiftsstat för kommande budgetår lägga den av 1938 års riksdag behandlade normalstaten, med de jämkningar i nämnda stat, som föranledas av efterföljande riksdagars beslut om anvisande av medel till föreningen. Med anledning härav plägar föreningen i sina skrivelser med hemställan om statsbidrag referera ovan återgivna utveckling och anmodan samt sluta med att framhålla, att beräkningarna i det överlämnade statförslaget blott kunna anses gälla det aktuella budgetåret . Under angivna omständigheter och då utsädesföreningens verksamhet numera har en sådan omfattning, att det alltid torde komma att ställa sig mycket vanskligt att med någon större grad av säkerhet förutse bidragsbehovet för en följd av år, vill utredningen ifrågasätta, om ej berörda villkorsbestämmelse i samband med anslagstilldelningen lämpligen bör utgå. I stället kunde det måhända vara befogat att hänvisa till de nu sedan länge vedertagna grunderna för statförslagets uppgörande, vilka närmare framgå av den vid detta betänkande såsom bilaga fogade promemorian (Bil. 8). Utsädesföreningens räkenskaper omfatta kalenderår. Förutom att statförslagen avse budgetår, visa de bristande överensstämmelse med föreningens inkomst- och utgiftsräkningar för ett visst verksamhetsår även därutinnan att de endast omsluta en begränsad del av föreningens totala verksamhet. Bl. a. redovisas i statförslagen blott en mindre del av den omfattande verksamheten vid den kemiska avdelningen. Såsom ett exempel må anföras att i föreningens statförslag för budgetåret 1954/55 balansera inkomster och utgifter å ett belopp av 1.648.700 kr. Motsvarande siffra i föreningens avslutade räkenskaper för kalenderåret 1954 är 2.409.492: 48 kr. Då statsanslagen utgå för budgetår och jämväl utsädesbolagets räkenskaper sammanfalla med budgetår, skulle det, såvitt utredningen kan finna, vara ägnat att skänka vissa fördelar och en klarare överblick över föreningens samlade verksamhet, om räkenskaperna omlades att omfatta tiden den 1 juli—den 30 juni. Därest Svalövsinstitutionen även i formellt avseende varit en statlig inrättning, hade en sådan ordning varit obligatorisk. Nu har emellertid från föreningens sida gjorts gällande, att vissa praktiska olägenheter skulle vara förbundna med en dylik omläggning av räkenskapsåret. Bl. a. skulle det stöta på stora svårigheter att så långt i förväg beräkna inkomster av annat slag än statsbidraget.

102 Utredningen vill icke underskatta de svårigheter, som av föreningen åberopats. Den är ej heller beredd att här taga en mera definitiv ställning i denna fråga. Enligt utredningens mening synes den dock vara av beskaffenhet att böra bli föremål för ytterligare, förutsättningslöst övervägande. Lämpligen kunde detta ske i samband med den särskilda undersökning av föreningens administration, som utredningen i det föregående förordat. Beträffande statsbidraget till utsädesföreningen får utredningen slutligen framhålla, att den ej ansett sig böra framlägga några kostnadsberäkningar i anledning av de förslag och synpunkter rörande den fortsatta verksamheten vid Svalövsanstalten, som ovan framförts. Vad utredningen anfört, har ju i många fall närmast karaktären av ett allmänt ställningstagande till önskemål, som nu och tidigare framförts av föreningen till statsmakterna. Det synes endast vara kostnaderna för de förordade nya tjänsterna, som med något större mått av exakthet nu låta sig beräkna: i denna del är emellertid förhållandet det, att någon nämnvärd kostnadsökning vid huvudanstalten ej skulle uppkomma, då motsvarande extra befattningar redan finnas, varjämte inrättandet av en assistenttjänst vid Västernorrlandsfilialen gjorts beroende av upprättandet av substationen i Röbäcksdalen. Därtill kommer att ett genomförande av de flesta av de av utredningen förordade åtgärderna i övrigt torde bli frågor på längre sikt, som få lösas etappvis. Vidare är det nu ovisst, hur en utbyggd verksamhet, t. ex. resistensförädlingen, i sina detaljer lämpligen bör organiseras, och i vilken utsträckning bidrag från enskilt håll kan påräknas. Ytterligare äro statsverkets kostnader för utsädesföreningens verksamhet i hög grad beroende av den ersättning, föreningen under nästa avtalsperiod kan komma att uppbära av utsädesbolaget. Med hänsyn till alla dessa ovissa och svårbedömbara omständigheter har utredningen avstått från att göra något försök till beräkning av storleken av statsanslaget till föreningen under de närmaste budgetåren.

Kap. VII. Weibullsholms växtförädlingsanstalt 1. Resultaten av anstaltens verksamhet under de senaste decennierna Vid behandlingen av förädlingsresultaten vid Svalövsanstalten under p. 1 av kap. VI härovan har åberopats en i 1931 års betänkande intagen tabell, vilken i förevarande hänseende lämnar vissa uppgifter för tiden fram till år 1931. I nämnda tabell återfinnas motsvarande uppgifter även för Weibullsholms växtförädlingsanstalt. För sistnämnda anstalts del redovisas antalet utlämnade respektive handelsförda nya växtsorter under tiden 1912—1930, fördelat på tre olika perioder. Under hela denna tid uppgick antalet utlämnade nya sorter totalt till 56 stycken, varav 50 marknadsförts av W . Weibull aktiebolag. I anslutning till berörda tabell har utredningen upprättat nedan intagna sammanställning över de nya sorter, som under tidsperioden 1931—1954 utlämnats från Weibullsholmsanstalten och därefter marknadsförts av W. Weibull aktiebolag. Någon differens mellan antalet överlämnade respektive saluförda växtnyheter redovisas denna gång ej i tablån.

103 Detta sammanhänger med att förädlingsanstalten i detta fall — i motsats till det i Svalöv rådande förhållandet — utgör en visserligen tämligen självständig men dock integrerande del av det merkantila företag, som ombesörjer exploateringen av de vid anstalten uppdragna sorterna och stammarna, överlämnandet, uppförökningen och marknadsförandet av en ny växtsort, som efter verkställd prövning befunnits exploaterbar, konstituera på grund härav ej några särskiljande moment av praktisk betydelse. Förteckning över antalet vid Weibullsholms av W. Weibull aktiebolag marknadsförda Växtslag Höstvete Vårvete Rag Vithavre Svarthavre Tvåradskorn .... Sexradskorn .... Ärter Vicker Vallväxter Potatis Olje- och spånadsväxter Köksväxter Summa total

växtförädlingsanstalt framställda och nya sorter under åren 1931—1954.

1931-1935

1936-1940

1941-1945

1946-1950

1951-1954'

Sumraa

3 1

2 1

3 3

2 1

—

—

— — —

—

—

— — —

13 6 1 3

—

—

—

—

—

— — —

—

— 1 1

—

—

—

— — —

1 1

9 1

1 34

1 17

2 139

—

Vid ett studium av tabellen torde till en början få anmärkas, att förädlingen av råg på Weibullsholm upphörde år 1938, av svarthavre 1949 och av potatis 1941 samt att förädling av oljeväxter påbörjades år 1940. Vidare bör framhållas, att gruppen rotfrukter, på de i kommentaren till motsvarande tabell i fråga om Svalövsanstalten anförda skälen, icke medtagits i sammanställningen; det förtjänar dock nämnas, att från Weibullsholm under den angivna perioden utgått 21 nya sorter och stammar av detta växtslag, varav 16 originalförklarats, vilket tyder på att anstalten bibehållit sin sedan länge framskjutna ställning på detta förädlingsområde. I övrigt synes tabellen i sin mån bestyrka, att ett resultatrikt växtförädlingsarbete bedrivits å Weibullsholm under de sista 25 åren. Under perioden 1931—1954, omfattande 24 år, ha nämligen ej mindre än 185 nya sorter marknadsförts mot 50 st. under den 19 år omspännande perioden 1912—1930. Denna relativa ökning faller visserligen främst på köksväxterna med 139 nya sorter och stammar mot 20 st. under åren 1912—1930. Men även lantbruksväxterna uppvisa en betydande relativ stegring av antalet nya sorter. Vid en jämförelse mellan tabellen i 1931 års betänkande och tablån härovan beträffande stråsädesslagen inhämtas sålunda, att antalet saluförda nya sorter utgjorde 14 respektive 30 st.

104 Såsom utredningen framhållit i kap. VI under motsvarande avsnitt rörande Sveriges utsädesförening får man emellertid ej ensidigt se till antalet framställda nya sorter vid bedömandet av en växtförädlingsanstalts arbetsresultat. Man har sålunda att beakta bl. a. vidmakthållandet av förädlade sorter och stammar samt ej minst det praktiska värdet och spridningen av de framkomna produkterna. I dessa avseenden har Weibullsholmsanstalten väl hållit måttet, såvitt utredningen kan bedöma. Jämväl för Weibullsholmssorterna gäller, att förteckningen över de sorter och stammar, vilka äro berättigade till statsplombering, kan sägas utgöra en viss mätare för dessa sorters betydelse för vårt lands jordbruk och trädgårdshantering. Om man härvid, liksom tidigare skett i fråga om Svalövsanstalten, lämpligen begränsar sig till originalförklarade sorter och stammar, utvisar förteckningen över sorter och stammar, som äro berättigade till statsplombering 1954—1955, följande.

Antal sorter och stammar, vartill W - Weibull aktiebolag innehar originalrätten

Växtslag _ ^ I. Jordbruksväxter Vete

13 4 5 3 4 8 15

Havre Korn Ärt Klöver Vallgräs (utan specificering å olika arter) Rotfruktsväxter (utan specificering) Summa jordbruksväxter

52 II. Köksväxter Böna (utan specificering) Gurka Kål (utan specificering)

5 7 7

Lök

2 Morot Palsternacka Persilja Purjo Rädisa Rödbeta Selleri Spenat Tomat Ärt

5 \ j 1 5 1 2 4 3 7 Summa köksväxter

52 Summa total

105 Bland mera kända och nu eller tidigare i någon större omfattning odlade Weibullsholmssorter av stråsädesslagen, som förts i den svenska marknaden under de båda senaste decennierna, kunna nämnas, av höstvete: Äring, Ergo, Eroica, Aros, Virtus och Banco, av vårvete: Kärn, Pondus och Svenno, av havre: Bambu, samt av korn: Herta och Rika. I detta sammanhang förtjänar även nämnas, att vissa vid Weibullsholm uppdragna stråsädessorter vunnit en betydande spridning i utlandet såsom Atle vårvete (Storbritanniens och Irlands ledande sort under en följd av år) och Balder tvåradskorn (allmänt odlad maltkornsort i Finland, Belgien och Holland). Vad angår övriga jordbruksväxter kunna såsom exempel nämnas, av rotfrukter: foderbetan Slättbo II, fodersockerbetan Triumf samt rovsorten Immuna III, av ärter: foderärten Parvus och kokärterna Kloster och Strål, av klöver: Resistenta rödklöver och Nora vitklöver, samt av vallgräs: Primo ängsgröe, Minerva II hundäxing, Kämpe II timotej och Mimer ängssvingel. Beträffande köksväxterna skulle en exemplifiering med hänsyn till det synnerligen rikhaltiga sortimentet föra för långt i detta sammanhang. Det torde räcka med att framhålla, att Weibullsholmsanstalten av allt att döma fortfarande befinner sig i främsta ledet bland vårt lands köksväxtförädlare. Vad slutligen angår det praktiska värde för det svenska jordbruket, som de från Weibullsholm emanerande sorterna av våra stråsädesslag under senare tid haft och i dag har, vilket väl främst kan bedömas med ledning av sorternas spridning bland odlarna, må hänvisas till härvid såsom bilaga intagna P.M. rörande denna fråga med tillhörande tabeller, vilken tillställts utredningen av W. Weibull aktiebolag (Bil. 31). Även om bedömningen i promemorian grundas på siffermaterial från såväl statsplombering som brödsädesinventeringar under den tilländalupna delen av 1950talet, måste dock slutsatserna med hänsyn till det relativt begränsade statistiska underlaget tagas med tämligen stor reservation, vilket f. ö. även antytts i promemorian. I stort sett torde emellertid en god bild av det faktiska läget i fråga om sortspridningen bland stråsädesslagen ha givits. Det synes sålunda vara tydligt, att Weibullsholmssorterna av vete för närvarande dominera ganska kraftigt inom vårt lands odlingssortiment av detta sädesslag. I särskilt hög grad gäller detta vårvetet. Även i fråga om tvåradskornet torde det vara obestridligt, att Weibullsholmssorterna ha en klart större spridning än andra i vårt land odlade sorter av nämnda sädesslag. Av skäl som i föregående kapitel anförts i samband med bedömandet av Sveriges utsädesförenings verksamhet under de senaste årtiondena har utredningen även här avstått från att söka närmare angiva den nuvarande sortspridningen och Weibullsholmssorternas andel därav bland övriga jordbruksväxter än stråsädesslagen. Ännu mindre har det synts möjligt att giva ens en ungefärlig bild av sortspridningen bland trädgårdsväxterna. Beträffande Svalövsanstaltens verksamhet under de senaste decennierna har utredningen ovan uttalat, att densamma varit framgångsrik och givit så många praktiskt värdefulla resultat, att de statsanslag, som lämnats Sveriges utsädesförening, ur det allmännas synpunkt måste bedömas ha varit väl använda medel. Utredningen

106 uttalade vidare, att det finge anses vara ställt utom allt tvivel, att utsädesföreningen under nämnda tid gjort en samlad insats för jordbruket och folkförsörjningen i vårt land, som måste skattas mycket högt. Såvitt utredningen kan finna, synes det vara i lika mån befogat att fälla samma positiva omdöme om Weibullsholmsanstaltens växtförädlingsverksamhet under motsvarande tid.

2. Allmänna synpunkter på den framtida verksamheten vid anstalten Det har understundom gjorts gällande, att det icke kan anses vara ett lyckligt förhållande, att båda våra ledande växtförädlingsanstalter äro belägna i sydligaste Sverige på ett avstånd av blott ett par mil från varandra. Därest man hade fria händer att från grunden för vårt lands behov uppbygga en rationell växtförädlingsorganisation, skulle enligt samma uppfattning den ideala lösningen kanske vara den att som en stomme inrätta trenne större anstalter, förlagda till och närmast avsedda för respektive södra, mellersta och norra Sverige. Från denna frågeställning synes dock här böra bortses. Man har att hålla sig till den organisation, som så småningom växt fram i vårt land. Det bör i sammanhanget jämväl påpekas, att både Sveriges utsädesförening och Weibullsholms växtförädlingsanstalt strävat att eliminera de med huvudanstalternas geografiska belägenhet förenade svårigheterna att framgångsrikt bedriva en hela riket omfattande förädlingsverksamhet, främst då utsädesföreningen genom sitt landsomspännande filialnät men i ökad utsträckning även Weibullsholm genom de s. k. filiala försöken i landets skilda delar. Man har vid behandling av statsbidragsfrågan ibland även velat ifrågasätta, om det kan vara rationellt, att två stora förädlingsanstalter var för sig arbeta på liknande uppgifter inom samma verksamhetsområde. Kritiken mot detta förmodade s. k. dubbelarbete har utförligt bemötts redan i 1931 års betänkande (sid. 115) och intet har sedan dess inträffat, som synes vara ägnat att jäva förenämnda utrednings uttalanden i denna del. Snarare skulle det kunna sägas, att de möjligheter den moderna, vetenskapliga metodiken sedan dess öppnat för en ännu mera variationsrik växtförädlingsverksamhet, äro ägnade att ytterligare eliminera eventuella farhågor för dubbelarbete å anstalterna i den kritiserade bemärkelsen. Lika litet som 1931 års utredning har denna utredning därför velat ifrågasätta behovet och värdet av att ha tillgång till en större, med den halvstatliga Svalövsanstalten i viss mån konkurrerande växtförädlingsinstitution. Denna konkurrens är tvivelsutan — såsom 1931 års utredning jämväl underströk — ägnad att verka som en ur det allmännas synpunkt önskvärd stimulans för förädlingsarbetet på de båda institutionerna. Det bör samtidigt framhållas, att den här åsyftade konkurrensen å andra sidan icke är av den arten, att den utesluter allt utbyte av erfarenheter mellan de båda anstalterna. Särskilt under senare tid synas dessa för växtförädlingsarbetet i stort helt visst värdefulla kontakter på framför allt det mera personliga planet mellan de båda institutionernas forskare ha blivit livligare än förr. I Sveriges utsädesförenings årsberättelse för år 1954 har angivna förhållande kommit till

107 uttryck på så sätt, att det förklaras, att i flera fall givande överläggningar ägt rum mellan föreningens ledning och tjänstemän samt ledningen och tjänstemännen vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt. Nackdelarna med en sådan konkurrens, nämligen risken för framställning av alltför många tämligen likvärdiga nya sorter och ett för tidigt marknadsförande av dessa, torde, i den mån de tidigare överhuvudtaget ha kunnat påvisas, numera vara så gott som helt eliminerade genom den omsorgsfulla officiella försöks- och sortprövningsorganisation, som efter hand byggts upp i samverkan med förädlarna och dessas egna försök och förberedande prövning. Under hänvisning till det ovan anförda anser jämväl denna utredning, att det ur allmän synpunkt sett är önskvärt, att Weibullsholms växtförädlingsanstalt i nuvarande omfattning fortsätter sin verksamhet, och att anstaltens fortbestånd tryggas genom ett verksamt statligt ekonomiskt stöd. Ej minst de under de sista årtiondena vunna resultaten av förädlingsarbetet vid Weibullsholm synas starkt motivera en sådan ståndpunkt. Vidkommande de huvudsakliga riktlinjerna för anstaltens fortsatta verksamhet torde ur allmän synpunkt några större ändringar ej vara påkallade vare sig i fråga om den yttre organisationen eller beträffande arbetets inriktning. Antalet förädlingsavdelningar har varit konstant sedan 1930. Detsamma gäller i stort sett även om den mera kvalificerade personalen, vars storlek och sammansättning även den synes vara väl avvägd för anstaltens arbetsuppgifter. Såsom i kap. II närmare anförts har Weibullsholm under framförallt senare år byggt upp ett förhållandevis omfattande system av s. k. filiala försök. På det att den med allmänna medel stödda verksamheten vid anstalten må komma så stora delar av vårt land till godo som möjligt, vill det emellertid synas önskvärt, att de lokala försöken och den förberedande prövningen av de vid anstalten uppdragna sorterna och stammarna i görligaste mån ytterligare utbyggas i landets skilda delar, varvid särskild uppmärksamhet torde böra ägnas norra Sverige. Enligt vad utredningen har sig bekant är också ledningen för anstalten och firman Weibull införstådd med en sådan utveckling. Man säger sig där betrakta bibehållandet och om möjligt en vidare utbyggnad av den lokala försöksverksamheten som rentav ett ofrånkomligt villkor för ett fortsatt framgångsrikt bedrivande av växtförädlingen vid Weibullsholm. I samband därmed har från företagets sida understrukits vikten av att anstalten, i enlighet med Röbäcksdalsutredningens förslag, snarast beredes tillfälle att vid Röbäcksdalen disponera viss areal för försöks- och förädlingsverksamhet. Därigenom skulle anstalten i samarbete med övriga institutioner i Röbäcksdalen, främst filialerna till statens jordbruks- och trädgårdsförsök samt växtskyddsanstalten, få möjlighet att i avsevärd grad aktivisera sina insatser för Norrland beträffande såväl jordbruks- som trädgårdsväxterna. Även för Weibullsholms del torde det i den framtida verksamheten bliva erforderligt att i stigande omfattning ägna uppmärksamhet åt de moderna växtförädlingsmetoderna. Vad särskilt angår resistensförädlingen och dess förhållande till växtpatologin torde detta även för Weibullsholm bliva en viktig fråga, speciellt när det gäller köksväxterna. För närvarande förhåller det sig nämligen så, att växt-

108 skyddsproblem med avseende på köksväxter hos oss kunnat bli föremål för en blott ringa teoretisk behandling och praktisk bearbetning. Detta har t. ex. medfört, att Weibullsholmsanstalten i viss utsträckning nödgats sända förädlingsmaterial till utlandet för testning i de avseenden, varom här är fråga. Weiibullsholmsföretagets ledning är härutöver angelägen om att grundforskningen vid växtförädlingsanstalten bedrives med oförminskad kraft. Man har i detta sammanhang bl. a. velat erinra därom att Weibullsholmsanstalten är så gott som ensam om i vårt land att bedriva ett mera omfattande grundforskningsarbete med speciell inriktning på trädgårdsväxterna. Mot denna syn på arbetets framtida inriktning torde intet vara att invända. Utredningen har för sin del i det föregående haft anledning att understryka nödvändigheten av grundforskning i tillräcklig omfattning som en av förutsättningarna för en långsiktig och framgångsrik växtförädlingsverksamhet. För forskning och tillämpning av moderna vetenskapliga metoder i växtförädlingens tjänst tarvas åtskillig specialutrustning. Utöver befintliga anläggningar vid Weibullsholm planerar man där närmast, enligt till utredningen lämnade uppgifter, att uppföra en frysanläggning för vinterhärdighetsundersökningar och för arbeten med förädlingsproblem för den hastigt expanderande djupfrysningsindustrin ävensom att inrätta ett kemiskt laboratorium för kvalitativa undersökningar. Vad slutligen angår frökontrollverksamheten vid Weibullsholm torde anledning ej föreligga att påyrka några ändringar i densamma. I det föregående av detta betänkande har närmare redogjorts för tillkomsten och utvecklingen av Weibullsholms frökontrollbyrå, varav bl. a. inhämtats, att statsmakterna så sent som år 1952 konfirmerat den nu hävdvunna ordningen i avseende å frökontrollens utövande och organisation vid Weibullsholm. Det skall emellertid ej fördöljas, att det rådande systemet i denna del, utöver en billigare utsädeskontroll för firman Weibull än en helkontroll genom statens centrala frökontrollanstalt, i praktiken skänker företaget jämväl vissa andra fördelar. Härom må följande anföras. Då statsplombering utföres vid statliga och statsunderstödda frökontrollanstalter, måste dessa strikt följa de för de olika plomberingsklasserna uppställda kvalitetskraven (för renhetsgrad, ogräshalt, grobarhet, vattenhalt o. s. v.). Även om utsädespartierna endast i något enstaka avseende ligga obetydligt under de fastställda fordringarna och bristen för det praktiska jordbruket är utan betydelse, måste de dock vid de officiella anstalterna kasseras, varefter omrensning eller blandning och ny provtagning och analysering måste företagas. Anledningen härtill är att anstalterna ej själva utföra eller äro ansvariga för rensningens och blandningens utförande. I ett företag, som självt ansvaTar för såväl analyseringen som rensningen och blandningen, kan däremot proceduren betydligt förenklas och även förbilligas. Detta är i all synnerhet fallet som frökontrollanstalterna vid en eventuell kontrollanalys av ett sådant företags partier enligt gällande bestämmelser för undersökning av utsäde äro skyldiga att räkna med s. k. analysspelrum, varför anmärkning först kan göras, om skillnaderna mellan uppnådda och fastställda analysresultat äro avsevärt större än de små avvikelser det här gäller.

109 Liknande är förhållandet vid bedömande av utsädespartiernas allmänna kondition och utseende. I och för upprätthållande av statsplomberingens allmänna anseende och för att undvika anmärkningar och reklamationer från köparna företaga de offentliga frökontrollanstalterna alltid en okulär inspektion av utsädesvaror anmälda till statsplombering. I vissa fall måste härvid partier, trots att analysresultaten berättiga dem till statsplombering, dock refuseras. Det kan i dylika fall röra sig om vissa mera påfallande inblandningar av avfall, dålig körning eller alltför liten kärnstorlek o. s. v. Dylik bedömning utföres hos firman Weibull icke av den statliga frökontrollen utan av företaget självt. Även om det ligger i företagets eget intresse att ha högsta möjliga standard på sitt utsäde, torde dock denna rätt till självständig bedömning, varom här är fråga, vara till viss fördel för firman Weibull.

3. Statsbidraget till anstalten A. Den hittillsvarande

utvecklingen

Alltsedan budgetåret 1924/25 har Weibullsholms växtförädlingsanstalt — formellt W. Weibull aktiebolag — åtnjutit statsbidrag för sin verksamhet. Bidragsbeloppet har varit lägst 50.000 kr. per budgetår och högst 210.000 kronor, vilket anslag utgått under de tre senaste budgetåren. Som i kap. III nämnts föreslog 1931 års utredning ett statsbidrag till Weibullsholmsanstalten om 50 °/0 av nettoårskostnaderna för den egentliga förädlingsverksamheten. Ehuru denna norm för bidragsgivningen aldrig godtagits av statsmakterna, har den städse åberopats av W . Weibull aktiebolag i dess årliga framställningar om statsbidrag till förädlingsanstalten samt i regel även tillstyrkts av lantbruksstyrelsen och senare styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök. Viss hänsyn torde också till en början ha tagits härtill, ty anslaget höjdes i början av 1930-talet från 50.000 till 75.000 kr. och utgick under nämnda decennium med belopp, som i medeltal översteg 40 %> av de totala kostnaderna för driften vid anstalten. Under andra världskriget inträdde en relativ minskning i anslagstilldelningen till Weibullsholm. Statsbidragets andel av årsnettokostnaderna för verksamheten vid anstalten sjönk sålunda i medeltal för hela 1940-talet med nära 10 °/o i förhållande till 1930-talet. Genom de betydande förändringar i den allmänna pris- och lönenivån, som inträffade under senare hälften av 1940-talet och början av 1950-talet har denna för Weibullsholm ogynnsamma utveckling av förhållandet mellan statsanslagen och driftskostnaderna ytterligare accentuerats. Relationstalet under 1950-talets första hälft har sålunda sjunkit till i medeltal 26,8 °/o av nettoårskostnaderna (under budgetåren 1954/55 och 1955/56 till endast 25,8 respektive 24,6 % ) . Denna för Weibullsholmsanstalten oförmånliga utvecklingstendens blir särskilt iögonenfallande, därest en jämförelse göres med Svalövsanstalten. Sedan budgetåret 1948/49 har nämligen statsbidraget till Sveriges utsädesförening nära nog

110 Budgetår

Statsbidrag Statsbidrag till Bidraget till Weibullsholm till Sveriges Weibullsi % av utsädesföreholms bidraget till ning växtförädSveriges i tusenlingsanstalt utsädesföretal kr. i tusental kr. ning

1924/25 25/26 26/27 27/28 28/29 29/30

163 207 200 211 230 235

100 75 50 50 50 50

23,7 21,7 21,3

30/31 31/32 32/33 33/34 34/35 35/36 36/37 37/38 38/39 39/40

245 248 248 224 224 224 224 244 274 281

75 75 75 65

30,6 30,2 30,2 29,0

Anm.

J

40/41 41/42 42/43 43/44 44/45 45/46 46/47 47/48 48/49 49/50

287 288 295 295 294 323 2 366 3 484 487 515

50/51 51/52 52/53 53/54 54/55 55/56

•»573 r >639 °883 898 7 938 8 902

3U

65 65 70 90 97

61,3 36,2

30,0

30,5

•/. 25 >°

29 •/. 29,0 >° 29,0 28,7 32,8 34,5

97 97 100 100 100

100 125 160 160 175

33,4 o/ "/o

31,0 34,2 33,1 32,9 34,0 30,5 27,4

175 175 200

210 210 210

33,8 33,7 33,9 33,9 34,0

24,4 »/o

22 7 ' 23,4 22,4 23,3

Totalkostnaderna för driften vid Weibullsholm (avrundat till närmaste 10-tal kr.) 143.510 154.200 178.090 166.600 171.450 185.230

69,7 48,6

188.520 169.860 173.010 159.220 160.550 169.580 182.050 195.780 206,870 211.050

39,8 44,2 43,3 40,8

238.590 268.930 315.760 334.440 351.770 395.460 424.910 456,670 506.390 530,430 589.420 658.110 701.930 781.930 812.540 "851.900

inkl. tilläggsanslag 6.300 kr. 43.500 ,, 3 63.600 ,, 4 53.250 5 30.500 ,, 0 69.600 „ 7 22.800 „ 8 visst tilläggsanslag torde komina att beviljas av 1956 års riksdag 9 beräknat belopp 2

j)

Statsbidraget i % härav

28;1

30,0 29,2 27,0

37.5 o/0 •

40 5

' 40,8 »/o 38,3 35,7 35,8 43,5 46,0 40,7 36,1 31,7 29,9 28 4

ä ? 3 i ' 8 o/°

29,4 35,0 31,6 33,0 29,7 26,6

28 5 ' 26,8 »/o 26,9 25,8 24,6

Ill fördubblats, under det att den absoluta ökningen för Weibullsholmsanstaltens del uppgår till allenast 30 % . Till belysande av den ovan i korthet skildrade utvecklingen har utredningen låtit uppgöra dels vidstående tablå rörande statsbidragen till Sveriges utsädesförening och Weibullsholms växtförädlingsanstalt under budgetåren 1924/25—1955/56 med procenttal, som utvisa relationen mellan bidragen till Weibullsholmsanstalten och kostnaderna för driften vid samma anstalt, å ena, samt mellan nämnda bidrag och statsanslagen till utsädesföreningen, å andra sidan, dels ock tre härtill anslutande diagram, vilka grafiskt åskådliggöra de förhållanden, som kunna utläsas av tablån.

Diagram 1. Statsbidrag till Sveriges utsädesförening och Weibullsholms växtförädlingsanstalt i absoluta tal 1924/25—1955/56.

•Sto /.S &Sd/-acp

"iV//

ké'6cr//s/?o/m

112 Diagram 2. Statsbidraget till Weibullsholms växtförädlingsanstalt i procent av bidraget till Sveriges utsädesförening 1924/25—1955/56. /004.

%

_

VJOOj;

&.* x

-t—1—1—1—1-

$ y *' ,

1 II

<• £ <p g

^ ^ C? ^ tR «

f! * -f *

Diagram 3. Kostnadstäckning genom statsbidrag till Weibullsholms anstalt i relativa tal 1924/25—1955/56.

.

1 1 !f> ¥>

• k

"VI

«J

»J

•

f . O-

1 c\

! ^

•*

•

• I f * *o to Pri »1 «(

I I 1 N <n O10 fl »)

5S $5:

i-1»

i é«8 S Ig

växtförädlings-

SS e»§ 3 $ £

113 B. Allmänna,

synpunkter

på

statsbidragsfrågan

Det i föregående avsnitt redovisade materialet synes otvetydigt giva vid handen, att det statliga ekonomiska stödet åt växtförädlingsverksamheten vid Weibullsholm under senare tid undergått en relativt sett kraftig försvagning. Man gör sig knappast skyldig till någon överdrift, om man påstår, att företaget praktiskt taget ensamt på sig fått taga de ekonomiska konsekvenserna av den inflationistiska utveckling, som under denna tid präglat vårt lands ekonomi. Förhållandet har också observerats och föranlett bl. a. åtskilliga motioner i riksdagen med yrkanden om höjning av anslaget till Weibullsholm. Företaget har trots detta hittills varit i stånd att självt bära de ökade kostnader för växtförädlingen, som denna utveckling medfört. Detta har kunnat ske tack vare en gynnsam jordbrukskonjunktur och som följd därav samt av en framgångsrik växtförädling även ett förmånligt utfall såväl av företagets utsädeshandel och övriga merkantila verksamhet som av det egna omfattande jordbruket. I sina framställningar om statsbidrag de sista åren liksom inför överläggningar med utredningen har emellertid företagets ledning givit uttryck åt allvarliga betänkligheter i avseende å firman Weibulls möjligheter att utan ett väsentligt ökat statsbidrag under kommande år upprätthålla den allt mera kostnadskrävande växtförädlingen i oförändrad omfattning. Härutinnan har man hänfört sig till bl. a. följande förhållanden. De goda konjunkturerna för jordbruket kunde lätt förbytas i motsatsen. Konsekvenserna av den förestående omläggningen av jordbrukets prisreglering läte sig för dagen e j överblickas. Enbart ett dåligt skördeutfall, såsom under år 1954, försämrade emellertid tillfälligt jordbrukets räntabilitet. Den kvalificerade utsädeshandeln vore särskilt känslig för sådana konjunktursvängningar. Erfarenheten gåve vid handen, att lantmännen i dylika fall visade snar benägenhet att såväl inskränka sina inköp av utsäden som förse sig med billigare utsädeskvaliteter. En kraftig omsättningsminskning kunde för ett företag av firman Weibulls natur med dess stora fasta kostnader för växtförädlingen snabbt leda till en besvärlig situation för företaget och dess ekonomiska ställning. Det funnes ingen säker garanti för att Weibullsholmsanstalten inom de närmaste åren vore i stånd att prestera lika många och värdefulla förädlingsprodukter, som under särskilt det senaste decenniet varit fallet. Tvärtom låge det i växtförädlingens natur, att framgånganna komme så att säga stötvis som resultat av särskilt lyckade kombinationer eller förädlingsarbeten i övrigt. Det ville t. ex. ej synas osannolikt, att de framstående nya Weibullsholmssorterna av vete i viss mån vore hänförliga till denna kategori, där under en relativt kort period frukterna skördades av ett långvarigt arbete men den avgörande grunden till framgången lagts för länge sedan. Växtförädlingsarbetet vore till sin natur långsiktigt och kostnaderna för detsamma vore därför i särskild grad fasta. De kunde ej följa konjunkturernas och omsättningens svängningar, då arbetena ej ens för kortare tid kunde inskränkas eller avbrytas utan förlust av omistligt material och långt gående verkningar för 8

114 framtiden. Den moderna växtförädlingen vore därjämte dyrbar och krävde ansenliga investeringar i anläggningar och utrustning, för vilka firman Weibull själv finge svara. De anförda betänkligheterna inför den framtida situationen för företagets växtförädling finner utredningen förståeliga. Det finnes knappast någon anledning att ifrågasätta allvaret i företagsledningens deklaration, att en utebliven uppjustering av statsbidraget till förädlingsverksamheten med sannolikhet måste föranleda en omprövning av dennas omfattning. Det torde likaledes ligga i öppen dag, att realiserandet av planerna på ytterligare investeringar i t. ex. frysanläggning och kemiskt laboratorium i högsta grad blir beroende av den lösning, statsbidragsfrågan erhåller. Även bortsett från ovan anförda omständigheter, som tala för ett återställande av förkrigsvärdet av statsanslaget till Weibullsholmsanstalten, torde, såvitt utredningen kan finna, en sådan justering endast vara en i och för sig rimlig åtgärd. Institutionen har, ej minst å senare tid, presterat så många för vårt lands jordbruk och folkhushåll värdefulla resultat, att det i längden ej synes försvarligt att genom en alltför snäv bidragsgivning äventyra en fortsatt verksamhet, på vilken förhoppningar om ytterligare goda resultat med fog kunna ställas. Härtill kommer, att det knappast ter sig tillfredsställande, att proportionerna i anslagsbeviljandet åt Svalövsoch Weibullsholmsanstalterna, vilka under förkrigstiden voro tämligen stabiliserade, i ökad takt alltjämt tillåtas förskjuta sig till nackdel för den sistnämnda anstalten. Utredningen finner följaktligen för sin del skäligt, att statsbidraget till Weibullsholm uppräknas, så att åtminstone förkrigsvärdet av detsamma återställes. I detta sammanhang är utredningen likväl redan nu angelägen framhålla, att det närmare förslag härom, vilket framlägges i nästföljande avsnitt, till ingen del har motiverats jämväl därav att Weibullsholm skulle beredas kompensation för de gångna åren med urholkat statsbidrag. Vid sina överväganden om den framtida anslagstilldelningen har utredningen enbart låtit sig ledas av huru normerna för denna lämpligen böra fastläggas, för att en fortsatt effektiv verksamhet vid Weibullsholmsanstalten på längre sikt och i ungefärligen nuvarande omfattning till gagn för det allmänna skall kunna tryggas.

C. Utredningens

förslag

För att kunna skänka önskvärd stadga åt arbetet vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt samt även i övrigt utvinna bästa möjliga effekt av det allmännas ekonomiska stöd åt denna verksamhet, synas vissa generella synpunkter böra tillgodoses vid utformningen av normerna för den statliga bidragsgivningen till anstalten. Till en början torde det i betraktande av växtförädlingens långsiktiga karaktär med dess stora fasta kostnader och krav på betydande investeringar i anläggningar och teknisk-vetenskaplig utrustning vara ett mycket viktigt önskemål, ej endast sett från bidragstagarens sida, att erforderliga anslag med säkerhet kunna påräknas

115 u n d e r e n l ä n g r e följd a v å r . D e n n a s y n p u n k t h a r t i d i g a r e för W e i b u l l s h o l m s v i d k o m m a n d e trätt starkt i förgrunden, varom följande m å anföras. Bl. a. till följd a v de b e t u n g a n d e v ä x t f ö r ä d l i n g s k o s t n a d e r n a

genomgick

firman

W e i b u l l u n d e r å r e n 1 9 3 4 — 1 9 3 5 e n ekonomisk kris. U n d e r m e d v e r k a n a v en särskild u t r e d n i n g s m a n , f r a m l i d n e l e k t o r n och r i k s d a g s m a n n e n E d v a r d B j ö r n s s o n , en s a n e r i n g a v f ö r e t a g e t

företogs

m e d nedskrivning av aktiekapitalet. I e n rapport

till

j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t om d e v i d t a g n a å t g ä r d e r n a a n d r o g B j ö r n s s o n bl. a. f ö l j a n d e : "Vad sedan angår bolagets möjlighet att hävda sin ställning i konkurrensen med övriga utsädesfirmor torde det kunna antagas, att denna är i utomordentligt hög grad beroende på resultaten av förädlingsavdelningens verksamhet. Så långt jag som lekman därom kan döma, synes denna avdelning alltjämt arbeta med framgång, och man har just nu vid förädlingen av ett bland våra viktigaste sädesslag hunnit fram till resultat, vid vilka bolagets ledning anser sig kunna knyta goda förhoppningar. Men detta oaktat anser jag mig böra fästa Herr Statsrådets uppmärksamhet därpå, att avdelningens arbetsmöjligheter säkerligen skulle väsentligen förbättras, därest det nu för dess verksamhet utgående statsbidraget kunde bestämmas för en längre följd av år framåt i stället för som nu för endast ett år i sänder. Det dröjer nämligen i allmänhet åtskilliga år, innan man vid växtförädling kan avgöra, om ett igångsatt försök ger en för odling värdefull ny sort eller icke. Vid ett arbete av sådan beskaffenhet måste varje onödigt ombyte av ledare eller personal i övrigt vålla extra kostnader genom tidsförlust och i vidrigt fall kan därigenom resultatet av ett långvarigt försök måhända helt äventyras. För företagsledningen blir det uppenbarligen inte lätt att för ett dylikt arbete förvärva skickliga och intresserade krafter, om det skall utföras under den känslan, att dess fullföljande är helt beroende av ett statsbidrag, vilket inte kan påräknas med visshet för mera än ett år framåt, och för den redan anställde blir frestelsen stor att snarast möjligt söka en tryggare anställning. Kunde statsbidraget säkerställas för en längre följd av år, skulle det sannolikt för både den kommersiella och den vetenskapliga ledningen bliva mera lockande än nu att gripa sig an med problem på längre sikt. Och planerna på genomförandet av dylika problems lösning skulle då, synes det mig, kunna uppgöras med större tillförsikt och mera ändamålsenligt än om det skall ske i medvetandet att dessa planer måhända icke kunna fullföljas för det fall, att påräknat statsbidrag ej erhålles." Utredningen finner, att vad Björnsson här andragit alltjämt synes äga sin giltighet. I anledning härav samt vad för övrigt i det föregående anförts torde statsbidraget till Weibullsholm böra så avvägas, att anstalten under större

trygghet

beredes möjlighet att för sitt växtförädlingsarbete angripa nya långsiktiga problem, exempelvis inom kvalitetsforskningen samt berörande resistensfrågor och växtfysiologiska problem, ävensom att på längre sikt planera förädlingsarbeten med speciellt sådana växtslag som köks- och vallväxter för Norrlands behov, för vilket bättre förutsättningar torde föreligga, så snart anstaltens filiala anläggning i Röbäcksdalen kommit till stånd. En sådan avvägning av statsbidraget synes dock knappast vara möjlig att genomföra, utan att vissa automatiskt verkande normer för bestämmande av bidragets storlek tillämpas, vilka skänka garantier mot att företaget till huvudsaklig del självt nödgas bära uppkommande kostnadsökningar till följd av uppåtgående förändringar i den allmänna pris- och lönenivån. Förutom att det ordinarie statsbidraget till W e i -

116 bullsholm varit praktiskt taget fastlåst under de senaste fyra budgetåren, har anstalten ej haft möjlighet att genom tilläggsanslag erhålla åtminstone någon kompensation för plötsligt inträffande opåräknade kostnadsstegringar. Denna utväg har däremot i en helt annan omfattning stått öppen för Svalövsanstalten på grund av dess ställning som en halvstatlig institution. Ett system för bestämmande av statsbidraget till Weibullsholm, som i erforderlig grad automatiskt ansluter sig till inträffande förändringar i den allmänna kostnadsnivån, kan givetvis tänkas utformat på olika sätt. En utväg vore att med utgångspunkt från förhållandena under förkrigstiden anknyta bidraget till de indexserier, vilka ha avseende å priser och löner. En annan möjlighet vore att sätta bidraget till Weibullsholm i relation till statsanslaget till Sveriges utsädesförening. Även andra metoder än de nu angivna för ernående av den önskvärda automatiken i den statliga bidragsgivningen till Weibullsholm synas möjliga att tillgripa. Gemensamt för alla i och för sig tänkbara system, varom här är fråga, synes likväl vara en viss svårighet — större eller mindre — att nå fram till en ur alla synpunkter fullt acceptabel lösning av bidragsfrågan efter här antydda linjer. Efter närmare övervägande av de olika i detta fall till buds stående möjligheterna har emellertid utredningen för sin del kommit till den uppfattningen, att den ur de flesta synpunkterna lämpligaste och mest praktiska lösningen av föreliggande avvägningsproblem beträffande statsanslaget till Weibullsholm erbjuder sig, därest nämnda anslag med erforderliga modifikationer sättes i viss relation till bidraget till Sveriges utsädesförening. Sedan länge har statsbidragsgivningen till växtförädlingsverksamheten i vårt land väsentligen koncentrerats till dessa båda stora anstalter, och enligt utredningens mening — vilken redan kommit till uttryck i kap. V härovan och ytterligare utvecklas i kap. VIII nedan — får detta ur allmän synpunkt anses vara en ändamålsenlig ordning. Såsom av den ovan intagna tablån rörande statsbidragen till utsädesföreningen och Weibullsholm under budgetåren 1924/25—1955/56 närmare framgår har ända fram mot slutet av 1940-talet en förhållandevis stabil, faktisk relation upprätthållits mellan de båda förädlingsanstalternas anslagstilldelning. Härigenom och med hänsyn till att de rena personalkostnadernas andel av de totala driftskostnaderna relativt sett städse synes ha varit tämligen konstant vid de bägge anstalterna — för närvarande liggande mellan 75 och 80 °/o av totalkostnaderna — torde f. ö. en viss indirekt anknytning vinnas till ett indexsystem av den art, som ovan angivits som ett alternativ till det här förordade systemet. Ett mera omedelbart samband mellan statsbidragen till Weibullsholms växtförädlingsanstalt och Sveriges utsädesförening vill te sig ganska naturligt även ur den synpunkten, att bidragsgivningen till föreningen på grund av den betydelse, utsädesbolagets ersättning till föreningen har för dess ekonomi, i ej ringa mån är beroende av konjunkturläget för utsädeshandeln, något som i lika mån synes böra gälla avvägningen av det statliga ekonomiska stödet åt Weibullsholmsanstalten. Utifrån ovan redovisade överväganden får utredningen framlägga följande förslag till normer för den statliga bidragsgivningen till Weibullsholmsanstalten.

117 Bidraget sättes till viss procent av det till Sveriges utsädesförening utgående statsanslaget till driften vid Svalövsanstalten och dess filialer. Häri skola inräknas driftsanslag på tilläggsstat men ej någon del av det statliga bidraget till driften av linlaboratoriet. Det på så sätt uträknade anslaget till Weibullsholms växtförädlingsanstalt får dock ej överstiga en viss procent av de verkliga kostnaderna för anstaltens drift under ifrågavarande budgetår. Med hänsyn till kontinuitets- och trygghetskravet böra dessa normer med de procentsatser, som må varda godtagna av statsmakterna, tillämpas under förslagsvis åtminstone en 5-årsperiod, såvida ej extraordinära förhållanden inträda. Vad fixeringen av procentsatserna beträffar torde i fråga om Weibullsholmsbidragets relation till Svalövsanslaget som riktpunkt böra tagas såväl ett ungefärligt återställande av förstnämnda bidrags tidigare realvärde med särskild syftning på förkrigsvärdet under 1930-talet som en återanpassning till det förut gynnsammare procentuella förhållandet till statsanslaget åt Sveriges utsädesförening. En avvägning med hänsyn till nu nämnda faktorer synes till en början giva vid handen, att statsbidraget till Weibullsholm minst bör ligga något över en tredjedel av det statliga driftsanslaget till Sveriges utsädesförening, beräknat på sätt i föregående stycke angivits. Utredningen har i nedanstående två tabeller beräknat resultatet, därest de angivna normerna för Weibullsholmsbidragets fixering gällt under 1950-talet med tillämpning av procentsatserna 35 (Tabell A) respektive 40 (Tabell B) av de till Sveriges utsädesförening utgående statsanslagen.

Tabell A Beräknat bidrag till Weibullsholm med 35 %> av anslaget till utsädesföreningen (verkliga bidraget mom parentes)

Det beräknade bidragets procentuella andel av totalkostnaderna för driften vid anstalten (de senare inom parentes i tusental kr.)

Budgetår

Statsbidrag till Sveriges utsädesförening i tusental kr.

1949/50

(175)

33,9

(530)

1950/51

(175)

33,9

(589)

1951/52

(175)

33,8

(658)

1952/53

(200)

44,0

(702) (782)

1953/54

(210)

40,1

1954/55

(210)

40,3

(813)

1955/56

(210)

36,9

(852 beräknat)

118 Tabell B Beräknat bidrag till Weibullsholm med 40 °/o av anslaget till utsädesföreningen (verkliga bidraget inom parentes)

Det beräknade bidragets procentuella andel av totalkostnaderna för driften vid anstalten (de senare inom parentes i tusental kr.)

Budgetår

Statsbidrag till Sveriges utsädesförening i tusental kr.

1949/50

(175)

38,8

(530)

1950/51

(175)

38,8

(589)

1951/52

(175)

38,7

(658)

1952/53

(200)

50,2

(702)

1953/54

(210)

45,9

(782)

1954/55

(210)

46,1

(813)

1955/56

(210)

42,2

(852 beräknat)

På sätt av tabellerna framgår skulle statsbidraget till Weibullsholm, i den händelse detsamma beräknats efter de av utredningen förordade normerna, under innevarande budgetår ha utgått med 315.000 kronor, därest procenttalet 35 tillämpats, och med 360.000 kronor, i den händelse en procentsats om 40 legat till grund för beräkningen. Det kan nämnas, att styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök i sitt yttrande över anstaltens ansökan om statsbidrag för samma budgetår med utgångspunkt från det förhållandet, att kostnaderna för verksamheten vid densamma budgetåret 1938/39 till 43,5 % täcktes av då utgående statsbidrag, såsom ett minimum fann det skäligt "att statsbidraget för budgetåret 1955/56 uppräknas till lägst samma procentuella andel av kostnaderna som vid tiden före krigsutbrottet eller i runt tal kr. 350.000: —". En tillämpning av procenttalet 40 skulle följaktligen ge ett resultat, som närmare anpassade sig till sistnämnda beräkning än vad fallet skulle bli, därest procenttalet 35 lades till grund för beräkningen. Förhållandet synes emellertid bero på att Weibullsholms relativa kostnadstäckning genom statsbidrag under det åberopade budgetåret 1938/39 liksom f. ö. även nästföljande budgetår låg påfallande högt; medeltalet för hela 1930-talet utgjorde nämligen enligt den ovanintagna tablån endast 40,8 %. Med hänsyn härtill samt föreliggande omständigheter i övrigt har utredningen ansett sig böra stanna vid att förorda en tillämpning av det lägre procenttalet 35 vid ett fastläggande av relationen mellan de till Sveriges utsädesförening och Weibullsholm utgående anslagen av allmänna medel. En sådan relation skulle, såvitt utredningen kan finna, medföra en skälig avvägning av här ifrågavarande statsbidrag och en återanpassning till dess tidigare realvärde, som bättre synes ansluta sig till de genomsnittliga relationerna mellan sagda bidrag, å ena, samt anslagen till utsädesföreningen respektive de verkliga kostnaderna för driften vid Weibullsholm, å andra sidan, under de decennier, vilka föregingo den avgörande försäm-

119 ringen av Weibullsholmsbidraget i början av 1950-talet. Av den omförmälda tablån med tillhörande diagram kan sålunda utläsas, dels att Weibullsholmsbidraget under 1930- och 1940-talen icke något år överstigit 35 °/o av anslaget till utsädesföreningen men väl flera gånger närmat sig denna siffra, dels ock att bidraget under nämnda årtionden som högst utgjort 46 °/o av totalkostnaderna för driften vid Weibullsholm men i regel hållit sig betydligt lägre med ett genomsnitt av 40,8 % under 1930talet. Av tabell A inhämtas vidare, att en tillämpning av 35 %-regeln från och med budgetåret 1952/53, då den avgörande försämringen av Weibullsholmsbidraget kom till synes, skulle ha medfört en uppräkning av bidraget i fråga med drygt 100.000 kronor per budgetår. Vidkommande bestämmandet av den procentuella spärren uppåt i relation till Weibullsholmsanstaltens totalkostnad för förädlingsverksamheten bemärkes enligt den oförmälda tablån, att statsbidragen till Weibullsholm under budgetåren 1938/39 och 1939/40 uppgingo till 43,5 respektive 46,0 °/o av berörda totalkostnad. Enligt tabell A härovan skulle motsvarande procenttal vid en tillämpning av utredningens förslag om 35 % såsom relationstal mellan statsbidragen till Weibullsholm och Sveriges utsädesförening under 1950-talet ha pendlat mellan lägst 33,8 och högst 44 o/0 s a m t i medeltal för de sju budgetåren 1949/50—1955/56 uppgått till i det närmaste 38 °/o. Med hänsyn till nu anförda förhållanden samt till den inverkan ett fastläggande av den ovan förordade relationen till utsädesföreningens anslag i övrigt normalt kan beräknas få på storleken av Weibullsholmsbidraget, får utredningen föreslå, att sistnämnda bidrag under inga omständigheter må överstiga 45 °/o av den verkliga nettokostnaden för anstaltens drift under ifrågakommande budgetår. I den händelse det skulle bliva aktuellt att fastlägga en något högre procentsats såsom norm vid bestämmande av relationen mellan statsbidragen till Weibullsholm och Sveriges utsädesförening än den av utredningen förordade, torde det, för upprätthållande av balans och lämpligt avvägt spelrum mellan berörda procenttal och den övre procentuella spärren i förhållande till Weibullsholmsanstaltens totalkostnad för förädlingsverksamheten, bliva nödvändigt att höja det sistnämnda spärrtalet i proportion till höjningen av det förstnämnda procenttalet. I enlighet härmed borde ett eventuellt relationstal mellan Weibullsholms- och Svalövsbidragen om 40 °/o (jfr tabell B ovan) medföra en höjning av spärrtalet till 50 % . För budgetåret 1956/57 har Sveriges utsädesförening anhållit om statsbidrag med tillhopa 1.157.000 kr. För Weibullsholms del har W. Weibull aktiebolag hemställt om ett statsbidrag å 425.000 kronor, utgörande c:a hälften av den beräknade totalkostnaden. Vid en tillämpning av de av utredningen föreslagna riktlinjerna för bestämmande av statsbidraget till Weibullsholmsanstalten skulle detta avrundat komma att uppgå till 405.000 kronor, vilket skulle utgöra 47,5 % av den beräknade totalkostnaden för driften vid anstalten. Här skulle alltså den föreslagna 45 o/ospärren träda i funktion. Med tillämpning av denna skulle statsbidraget till W e i bullsholm utgå med i runt tal 383.000 kr. I förhållande till bidraget under innevarande budgetår skulle detta innebära en merkostnad för statsverket med 173.000

120 kr. Det torde emellertid böra anmärkas, att statsmakterna ännu icke tagit ställning till utsädesföreningens ifrågavarande framställning om statsbidrag. Genom det av utredningen föreslagna systemet för bestämmande av statsbidraget till Weibullsholm skulle förkrigsvärdet i det närmaste bliva återställt, varjämte uppkommande kostnadsökningar i driften till följd av förändringar i den allmänna pris- och lönenivån automatiskt till största delen komme att bliva kompenserade, samtidigt som den övre procentspärren skulle förhindra, att Weibullsholmsanstalten — vid en eventuell ansvällning av verksamhetens omfattning vid Sveriges utsädesförening eller en av andra omständigheter betingad ökad anslagstilldelning till föreningen — erhölle mer än en såsom skälig ansedd, maximerad andel av sina egna totalkostnader för driften vid anstalten. Systemet skulle härjämte i förekommande fall få en automatisk verkan på statsbidraget i nedåtgående riktning. Åtminstone teoretiskt sett skulle nämligen det läget kunna uppstå, att statsbidraget till utsädesföreningen komme att undergå en så kraftig minskning, att den i relation härtill satta kostnadstäckningen genom statsbidrag till Weibullsholmsanstalten högst väsentligt komme att understiga spärren med 45 % av denna anstalts verkliga driftskostnader. En dylik situation synes knappast kunna uppstå på annat vis än genom en mycket betydande höjning av utsädesbolagets ersättning till utsädesföreningen. De goda konjunkturer på utsädesmarknaden, som väl närmast kunde tänkas föranleda en dylik höjning av berörda ersättning, finge emellertid antagas komma även firman Weibull till godo. Med hänsyn såväl härtill som till osannolikheten överhuvudtaget av att det tänkta läget uppkommer, har utredningen icke funnit erforderligt att föreslå någon absolut undre gräns för statsbidraget till Weibullsholmsanstalten. Ovan har utredningen uttalat, att de föreslagna normerna för bestämmande av statsbidraget till Weibullsholm med de procentsatser, som kunde bliva godtagna av statsmakterna, borde tillämpas under åtminstone en 5-årsperiod, såvida ej extraordinära förhållanden därunder inträdde. Med sistnämnda reservation har utredningen självfallet till en början åsyftat av krig eller krigsfara eller därmed jämförliga utomordentliga förhållanden orsakade allvarliga rubbningar i samhällslivet och det statsfinansiella läget. Men utredningen har även haft i tankarna en mera påtagligt utökad verksamhet vid Sveriges utsädesförening, som t. ex. hänför sig till beredskapsplanet eller upptagandet av helt nya verksamhetsgrenar. Det är alltså endast i relation till föreningens ordinära växtförädlingsarbete i ungefärligen nuvarande omfattning, som utredningen avsett att ställa verksamheten vid Weibullsholm och det statliga stödet åt densamma. Under beaktande härav torde det böra ankomma på de anslagsbeviljande instanserna att avgöra de tveksamma gränsdragningsfall, vilka i praktiken här kunna uppkomma. Det statliga inflytandet på Sveriges utsädesförenings verksamhet markeras bl. a. därav att Kungl. Maj:t äger utse två av föreningens tre revisorer. Beträffande Weibullsholm ankommer det på överinspektören för jordbrukets försöksväsende att

121 utöva kontroll och inspektion angående användningen av beviljade statsbidrag. I sådant hänseende stadgas bland villkoren för åtnjutande av statsbidrag (se Bil. 17) "att växtförädlingsverksamheten i görligaste mån särskiljes från bolagets merkantila verksamhet, att bolaget underkastar sig den kontroll och inspektion angående medlens användning, som må finnas erforderlig; och åligger det bolaget ej mindre att, i den mån så erfordras för verkställande av nämnda kontroll och inspektion, ställa till förfogande bolagets räkenskaper, priskalkyler och övriga handlingar ävensom för inspektion upplåta laboratorier, försöksfält och dylikt, än även att tillhandahålla räkenskaperna i sådant skick, att utgifterna för växtförädlingsverksamheten utan svårighet kunna särskiljas från bolagets övriga utgifter".

överinspektören kan emellertid ej förutsättas alltid besitta mera ingående insikt i bokföring och revisionsteknisk sakkunskap. Då enligt utredningens förslag Weibullsholm kommer att erhålla ej oväsentligt ökat statligt ekonomiskt stöd samt då därjämte en övergång från ett system med fasta anslag till ett i olika hänseenden rörligt statsbidragssystem föreslås, har utredningen funnit det befogat att söka skapa bättre förutsättningar för en något skärpt kontroll från det allmännas sida över Weibullsholmsanstaltens ekonomi. För detta ändamål synes ej erforderligt, att en statlig revisor förordnas. Ej heller torde det vara nödvändigt att i annan form ställa en mera permanent ekonomisk sakkunnighjälp till överinspektörens förfogande. Det torde enligt utredningens mening vara tillfyllest, om överinspektören, i det fall han under utövande av sin inspektion vid något tillfälle så skulle finna påkallat, tillerkännes befogenhet att på bolagets bekostnad tillkalla i bokföringsfrågor och revision sakkunnig person att biträda honom vid inspektionsuppdragets fullgörande. Utredningen får föreslå, att en föreskrift av detta innehåll intages bland villkoren för Weibullsholmsanstaltens åtnjutande av statsbidrag.

Kap. VIII. Växtförädlingen i övrigt 1. Den statliga förädlingsverksamheten A. Statens

trädgårdsförsök

Såsom tidigare nämnts bedriver statens trädgårdsförsök förädlingsverksamhet, omfattande samtliga slag av trädgårdsväxter. Till denna verksamhet utgå ej några särskilda anslag, utan arbetena bedrivas inom ramen för institutionens ordinarie ekonomiska och personella resurser. Vid institutionen framställda nya sorter av fruktträd samt bär- och prydnadsväxter överlämnas för utförande i marknaden till Alnarps trädgårdar, som utgör en merkantil avdelning med egen stat inom Alnarpsinstitutet. Förädlingsprodukter på köksväxternas område ha däremot hitintills direkt utbjudits till olika fröfirmor med hänsyn till att Alnarps trädgårdar ej försäljer köksväxtutsäde. Frågan huruvida statens trädgårdsförsök lämpligen bör ägna sig jämväl åt växtförädling har tidigare i olika sammanhang varit föremål för uppmärksamhet. Senast synes detta ha skett i samband med Kungl. Maj:ts anmälan till 1949 års

122 riksdag av 1946 års trädgårdsundervisningskommittés betänkande rörande statens trädgårdsförsök (S.O.U. 1948: 12). Föredragande departementschefen gjorde därvid (K. prop, nr 79/1949) följande, av riksdagen utan erinran lämnade uttalande i denna fråga: "En annan fråga, där meningarna varit delade, är huruvida växtförädlingsarbete bör bedrivas vid statens trädgårdsförsök. Sådan verksamhet kan väl ej anses tillhöra de centrala uppgifterna för denna institution. Därest förädling av visst växtslag rationellt bedrives på annat håll, synes även anledning saknas att syssla därmed inom statens trädgårdsförsök. Skulle sådan verksamhet ej förekomma på annat håll, bör däremot hinder icke möta för statens trädgårdsförsök att upptaga densamma, förutsatt att förädlingsarbetet ej får sådan omfattning, att det undanskymmer vad som utgör organisationens egentliga uppgift. Såsom framhållits i ett yttrande bör det ej heller föreligga hinder för ledningen av statens trädgårdsförsök att upptaga vissa mera vetenskapligt inriktade förädlingsarbeten samt utreda i samband därmed stående spörsmål." Den vid statens trädgårdsförsök bedrivna verksamheten för förädling av fruktträd och bärväxter upptages till närmare övervägande under kap. I X härnedan; dock kommer frågan om sättet för exploatering av de vid Alnarp uppdragna växtnyheterna att här i ett sammanhang behandlas. Beträffande förädlingsarbetet med övriga trädgårdsväxter må följande anföras. Förädling av köksväxter har sedan länge bedrivits vid Alnarp i ej alldeles obetydlig omfattning. Före 1938 var förädlingsarbetet knutet till Alnarps trädgårdars försöksverksamhet. Som resultat härav framkommo bl. a. några nya sorter av kål och ärter. Statens trädgårdsförsök har därefter utlämnat ett antal nya sorter och stammar av brytmärgärt, drivhusgurka, tomat, frilandsspenat och kepalök. Flertalet av de sist angivna förädlingsprodukterna äro upptagna i gällande förteckning över sorter och stammar, som äro berättigade till statsplombering. Vid flera av landets enskilda växtförädlingsföretag — främst W . Weibull aktiebolag, Otto J. Olson & Sons aktiebolag och J. E. Ohlsens Enke aktiebolag — bedrives ett omfattande förädlingsarbete med de flesta köksväxtslagen av större praktisk betydelse. Denna verksamhet torde på de flesta håll ha intensifierats, sedan det ovan citerade uttalandet rörande växtförädlingsverksamheten inom statens trädgårdsförsök gjordes vid 1949 års riksdag. Såvitt angår de ovan nämnda köksväxtslagen, av vilka nya sorter och stammar utlämnats i marknaden av statens trädgårdsförsök, torde på det hela taget, såvitt utredningen kan finna, rationell växtförädling i tillfredsställande omfattning få anses bedrivas av de berörda företagen, varför det icke synes föreligga anledning för statens trädgårdsförsök att ägna sig åt förädlingsarbete med ifrågavarande köksväxter, i varje fall ej annat än i undantagsfall. Enligt vad utredningen trott sig kunna konstatera, beakta de privata köksväxtförädlingsföretagen i sitt förädlingsarbete på ett tillfredsställande sätt jämväl de moderna vetenskapliga metoderna, t. ex. artificiell polyploidy inducerade mutationer och heterosiseffektens utnyttjande. Däremot synes det äga sin riktighet, såsom ock från statens trädgårdsförsöks sida

123 framhållits, att de enskilda förädlarna av köksväxter ej alltid, från allmän synpunkt sett, nedlägga arbete i önskvärd utsträckning å sådana växtslag, där förädlingsmålen av en eller annan anledning synas särskilt svåra eller kostsamma att uppnå eller där eventuella förädlingsprodukter bedömas giva otillräckligt ekonomiskt utbyte vid exploatering. Såsom exempel härpå har anförts, att de perenna köksväxterna — såsom sparris, rabarber, pepparrot och kronärtskocka — för närvarande knappast äro föremål för svensk växtförädling. Här föreligga otvivelaktigt sådana i uttalandet vid 1949 års riksdag åsyftade fall, där himder ej bör möta för statens trädgårdsförsök att utöva växtförädlingsverksamhet. Även här gäller emellertid, att förädlingsarbetet ej bör tillåtas få sådana proportioner, att det, som förhållandet uttryckts i berörda uttalande, undanskymmer vad som utgör organisationens egentliga uppgift. Vad nu anförts synes i viss mån äga motsvarande tillämpning jämväl å det vid statens trädgårdsförsök bedrivna förädlingsarbetet med prydnadsväxter. Härvid bör dock beaktas, att det på detta område ter sig mera osökt att jämsides med den egentliga försöksverksamheten utföra vissa förädlingsarbeten. Vid sörtbedömning och annan försöksverksamhet med prydnadsväxter ligger det nämligen nära till hands att tillvarataga och i förädlingssyfte vidare bearbeta genom mutationer ganska ofta uppkommande varianter. Även om utredningen är medveten därom att den vid statens trädgårdsförsök bedrivna förädlingen av köks- och prydnadsväxter intager en relativt underordnad ställning i förhållande till omfånget av försöksverksamheten på området, får utredningen i anslutning till det ovan anförda likväl sammanfattningsvis uttala, att det vill synas, som om det nuvarande förädlingsarbetet vid institutionen med här berörda växtslag utan menlig påföljd kunde överlag beskäras till förmån för den egentliga försöksverksamheten. Med de stora uppgifter, vilka i sistnämnda hänseende anmäla sig, måste de tillgängliga resurserna hos en försöksinstitution av detta slag alltid framstå som i viss mån begränsade. Redan sortprövningen och klassificeringen av köksväxter torde taga vederbörande avdelnings resurser så hårt i anspråk, att de odlingstekniska undersökningarna och kulturförsöken på området ej kunnat ägnas så stor uppmärksamhet, som i och för sig måhända varit önskvärt. Under sådana förhållanden synes man, efter vad utredningen kan finna, så långt detta är möjligt böra sträva efter att undvika ytterligare splittring av de förefintliga personella och materiella resurserna vid statens trädgårdsförsök genom utövande även av växtförädlingsverksamhet, låt vara att densamma nära sammanhänger med försöksverksamheten. Härtill kommer, att det rent principiellt kan te sig mindre lämpligt, att en försöksinstitution jämsides prövar och bedömer både egna och andras förädlingsprodukter. Så sker ej heller i fråga om åkerbruksväxterna inom ramen för statens jordbruksförsöks verksamhet. Trots det sist anförda har man att räkna med att en viss växtförädlingsverksamhet även framgent kommer att bedrivas av statens trädgårdsförsök. På grund härav torde frågan om exploateringen av förädlingsalstren här något få beröras.

124 Den nuvarande ordningen med marknadsförande via Alnarps trädgårdar av nya sorter av fruktträd, bärväxter och prydnadsväxter — några växter av sistnämnda slag lära dock hitintills ej ha utlämnats — torde kunna anses vara ändamålsenlig även i fortsättningen. Visserligen stöter det med denna exploateringsform på stora svårigheter att få fram ens ungefärliga siffror på det ekonomiska utbytet av förädlingsverksamheten vid statens trädgårdsförsök. Även om en sådan överblick kunde vara av visst intresse, synes den i detta fall likväl icke nödvändig. Vad köksväxterna beträffar ha de vid Alnarp frambragta nya sorterna och stammarna, på sätt ovan angivits, utbjudits till olika fröfirmor. Det har härvid rört sig om försäljningssummor, som mestadels understigit 1.000 kr. De erhållna medlen ha redovisats å institutionens inkomststat. Det kan ifrågasättas, om ej Alnarps trädgårdar lämpligen borde ombesörja exploateringen jämväl av köksväxtnyheter från statens trädgårdsförsök. Detta torde kunna ske, även om det hittillsvarande förfaringssättet med utbud till den högstbjudande anses böra tillämpas också i fortsättningen.

B. Lunds

universitets

genetiska

institution

med filial i

Svalöv

För bättre förståelse av den nuvarande växtförädlingsverksamheten vid ifrågavarande institution och samarbetet mellan denna och Sveriges utsädesförening torde en tillbakablick på den tidigare utvecklingen här först få lämnas. År 1917 skapades vid Lunds universitet åt dåvarande professorn i botanik vid universitetet H. Nilsson-Ehle en personlig professur i ärftlighetsforskning. I samband härmed upprättades en institution åt Nilsson-Ehle i Åkarp i närheten av Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut för att bereda denne tillfälle att fortsätta jämväl sitt redan tidigare påbörjade praktiskt-vetenskapliga växtförädlingsarbete. Efter hand samlades kring Nilsson-Ehle en rad lärjungar, vilka sedermera gjort sig kända för betydelsefulla insatser på såväl ärftlighetsforskningens som växtförädlingens område. Då Nilsson-Ehle år 1925 tillträdde föreståndarskapet för Sveriges utsädesförening, flyttades ärftlighetsinstitutionen från Åkarp till Svalöv. I anslutning härtill föreskrev Kungl. Maj:t, i enlighet med riksdagens beslut, att det skulle åligga utsädesföreningen att utan kostnad för ärftlighetsinstitutionen dels åt densamma å föreningens anstalt i Svalöv upplåta erforderliga lokaler med värme och ljus, däri inbegripet jämväl bostadsrum för assistent och ett kvinnligt vaktmästarbiträde, dels vid anstalten tillhandahålla försöksjord och bekosta dess skötsel, dels avlöna förenämnda vaktmästarbiträde, dels ock draga försorg om att för studerande vid institutionen eventuellt erforderligt logi skulle för rimliga kostnader kunna erbjudas i Svalöv. År 1938 avgick Nilsson-Ehle från sin professur i ärftlighetsforskning. I samband härmed inrättades en permanent professur i ämnet vid Lunds universitet. Till dess förste innehavare utnämndes dåvarande docenten A. Miintzing. Denne hade sedan 1931 förestått kromosomavdelningen vid Sveriges utsädesförenings huvudanstalt i Svalöv. I anslutning till upprättandet av en permanent lärostol i genetik utökades

125 ärftlighetsinstitutionens arbets- och undervisningsuppgifter betydligt. Det blev då nödvändigt att förlägga huvuddelen av dess verksamhet till Lund. Till en början ställdes härvid lokaler till förfogande i gamla kemiska institutionen. Med hänsyn bl. a. till att huvudparten av fältarbetena — med anknuten praktisk försöks- och demonstrationsverksamhet i undervisningens tjänst — måste utföras i Svalöv, bibehölls dock ärftlighetsinstitutionen därstädes i form av en filial till moderinstitutionen i Lund. Någon ändring i detta förhållande skedde ej heller sedan en nyuppförd byggnad, Lunds universitets genetiska institution, under år 1951 tagits i bruk samt institutionen i anslutning härtill erhållit försöksfält invid densamma om c:a 4 ha. Då Muntzing år 1938 lämnade sin befattning vid utsädesföreningen åtog han sig att fullfölja vissa arbeten med polyploida sädesslag, särskilt berörande kromosomfördubblade former av råg samt korsningsprodukter mellan vete och råg, s. k. rågvete. Framställningen av nya sorter och deras första prövning skulle i enlighet härmed ske vid ärftlighetsinstitutionen, medan uppförökning och vidare prövning avsågs skola utföras vid och i samarbete med utsädesföreningens huvudanstalt och filialer. Ehuru mycket av detta material alltjämt befinner sig på ett teoretiskt stadium och i väsentlig grad har grundforskningskaraktär, har en produkt erhållits, som visat sig så praktiskt värdefull, att den år 1951 utsläpptes i marknaden såsom en ny sort under namnet Dubbelstålråg. Denna utgör en tetraploid rågsort, som har c:a 50 °/o större kärnor än vanlig råg. Enligt överenskommelse mellan berörda parter exploateras sorten av Allmänna svenska utsädesaktiebolaget. Tilläggsavgiften vid försäljning av Dubbelstålråg redovisas särskilt av bolaget till utsädesföreningen, som i sin tur med dessa medel understödjer genetiska institutionens vidare arbeten med här ifrågavarande material. På därom av Muntzing gjorda framställningar har Kungl. Maj:t i olika omgångar godkänt nu angivna arrangemang rörande dispositionen av berörda rågförädlingsprodukter, senast för tiden intill den 1 juli 1953. Under åren 1951 och 1952 fick Dubbelstålrågen relativt god spridning i vissa delar av sydvästra Sverige, men därefter har den starkt trängts tillbaka. Arbetena på att frambringa förbättrade sorter bedrivas emellertid för närvarande i ganska stor omfattning vid genetiska institutionen i samarbete med utsädesföreningen. Tilläggsavgiften för försålt utsäde av Dubbelstålråg har under nedannämnda år utgått med följande belopp: 1951 1952 1953

kr. 1.668:93 4.355:58 , 1.314:30

Avgiften för år 1954 erlägges först i november 1955. Ehuru förlängning av Kungl. Maj:ts godkännande av grunderna för marknadsförandet av Dubbelstålråg ej begärts efter den 1 juli 1953, detta med hänsyn till den minskade försäljningen under de senaste åren, tillämpas alltfort samma ordning som tidigare. Vid genetiska institutionen arbetas för närvarande i avsevärd grad med framställning av förbättrade typer av rågvete, vilka nu stå nära praktisk användbarhet men ännu ej äro tillräckligt goda för att utlämnas i marknaden. Av befattnings-

126 havarna vid institutionen är det endast Muntzing själv, som är sysselsatt med självständiga förädlingsarbeten. Flera av Miintzings medarbetare vid institutionen utföra dock undersökningar å kulturväxtmaterial, vilka indirekt äro av värde för praktisk förädlingsverksamhet. Något särskilt anslag av statsmedel utgår ej till den vid institutionen bedrivna växtförädlingen. Kostnaderna för verksamheten bestridas av institutionens allmänna anslag jämte de ersättningsbelopp, som tillförsäkrats institutionen vid exploateringen av därstädes uppdragna nya sorter. I samband med att institutionen i Lund erhöll egna lokaler och försöksfält hemställde Muntzing hos utsädesföreningen dels att alltjämt få disponera lokaler och försöksfält samt arbetskraft för filialen i Svalöv, dels ock att härutöver medgivas rätt att disponera över föreningens arbetskraft jämväl för skötseln av försöksfälten i Lund. Förutom föreningens ensamrätt till nya tetraploida rågsorter pekade Miintzing på andra fördelar, som föreningen hade eller kunde få genom samarbetet med genetiska institutionen, såsom utnyttjande av institutionens röntgenanläggning för mutationsarbeten, upplåtande av institutionens försöksfält och växthus för såväl bestrålat som annat växtmaterial ävensom de förbättrade möjligheterna för föreningens yngre vetenskapliga krafter att avlägga högre examina i ärftlighetslära genom förefintligheten av de moderna anläggningarna i Lund samt filialen i Svalöv. Utsädesföreningen biträdde Miintzings hemställan under villkor, att alla vid genetiska institutionen i framtiden uppdragna nya sorter skulle få disponeras av föreningen. Om vad sålunda förekommit gjorde föreningen anmälan till Kungl. Maj:t i sin ansökan om statsbidrag för budgetåret 1953/54. Anmälan föranledde icke något uttalande från Kungl. Maj:ts eller riksdagens sida vid behandlingen av föreningens anslagsäskanden. Det torde i anledning härav icke vara helt oberättigat att hävda, att den träffade överenskommelsen mellan utsädesföreningen och genetiska institutionens föreståndare, åtminstone i vad arrangemanget berör utsädesföreningen, lämnats utan erinran av statsmakterna. Om den nuvarande verksamheten vid genetiska institutionens filial i Svalöv samt relationerna mellan denna och huvudinstitutionen samt mellan dessa och utsädesföreningen må ytterligare följande nämnas. Filialen disponerar över arbetslokaler i gamla föreståndarvillan i Svalöv. Den försöksjord, som utsädesföreningen tillhandahåller filialen, omfattade under år 195-1 något över 2.000 parceller. Av utsädesföreningen till genetiska institutionens förfogande ställd personal å ordinarie stat utgöres av ett första och ett andra avdelningsbiträde. Härtill kommer timavlönad arbetarpersonal, vilken varierar alltefter behovet och årstiderna. Ytterligare bestrider utsädesföreningen arvodet till en pensionerad försöksassistent vid genetiska institutionen, vilken fullgör halvdagstjänstgöring vid filialen i Svalöv. Den av utsädesföreningen tillhandahållna arbetskraften är i viss utsträckning rörlig mellan institutionerna i Lund och Svalöv. Vid filialen tjänstgör för närvarande stadigvarande ett avdelningsbiträde samt den nyss omnämnde å halvtid arvodesanställde försöksassistenten; intill pensionsålderns inträde den 1 juli 1953 var denne uppförd på genetiska institutionens stat men stationerad i Svalöv som föreståndare för filialen därstädes. Det andra avdelningsbiträdet har

127 sedan 1951 övervägande arbetat vid huvudinstitutionen i Lund. Av den kollektivt anställda personalen tjänstgör en timavlönad arbetare huvudsakligen i Lund. Ä andra sidan förekommer det, att den nye försöksassistenten vid huvudinstitutionen samt annan å dess stat uppförd personal tidvis tages i anspråk för utförande av vissa arbeten vid filialen i Svalöv ävensom för den växtförädlingsverksamhet, som i Lund bedrives för utsädesföreningens räkning. Mellan genetiska institutionen och utsädesföreningen råder i övrigt sedan länge intima förbindelser, både när det gäller grundforskning och mera praktiska problem, som äro av intresse för växtförädlingen. Filialen är härvid stödjepunkten för sådana arbeten, som genetiska institutionen bedriver i Svalöv i samarbete med utsädesföreningen. Förutom arbetena med tetraploid råg och rågvete kunna nämnas mutationsundersökningar hos korn samt heterosisundersökningar. Den nuvarande föreståndaren för kromosomavdelningen vid utsädesföreningen är samtidigt docent i genetik vid Lunds universitet och stöds delvis i sitt arbete av filialen i Svalöv. Detsamma gäller den grupp av mutationsforskare, som står under professor Åke Gustafssons ledning. Dessa forskare ha fältförsök utlagda i Svalöv. Filialen är även avsedd för sådana utländska forskare och studerande, som periodvis arbeta hos utsädesföreningen och periodvis vid genetiska institutionen i Lund. Å filialen hållas även sommarkurser m. m. för studerande vid Lunds universitet. Enligt utredningens mening föreligger ett klart allmänt intresse av att det nära samarbetet mellan Lunds universitets genetiska institution och Sveriges utsädesförening fortbestår. Denna växelverkan mellan företrädare för teoretisk och tillämpad forskning måste anses vara av stort värde och ägnad att stimulera växtförädlingsverksamheten. Ej minst med hänsyn härtill synes genetiska institutionens filial i Svalöv böra bibehållas även för framtiden. Ur det allmännas synpunkt torde det vidare vara till fördel, att Muntzing fullföljer sina arbeten på den praktiska växtförädlingens område i den omfattning, som resurserna och honom åvilande övriga göromål det tillåter. Mot arrangemanget för exploatering av de vid genetiska institutionen framställda förädlingsprodukterna synes likaledes någon berättigad erinran ej kunna göras. Härigenom beredes möjlighet att få de vid genetiska institutionen i Lund framställda nya växtsorterna underkastade förberedande prövning jämväl vid utsädesföreningens filialer i olika delar av landet. Vidare har Svalövsanstalten i praktiken alltmera kommit att framstå som en statlig inrättning, och vid sådant förhållande ter det sig rätt naturligt, att vid en helstatlig institution uppdragna växtnyheter marknadsföras i samma ordning som gäller för den halvstatliga förädlingsanstalten, i synnerhet som de båda institutionerna i förhållande till varandra äro både givande och tagande. Ytterligare vill det under angivna omständigheter synas försvarligt, att viss del av de medel, som inflyta vid exploateringen av nya sorter från genetiska institutionen, kommer förädlingsverksamheten vid densamma direkt tillgodo. Däremot synes frågan om skyldigheten för utsädesföreningen att tillhandahålla viss arbetskraft åt genetiska institutionen kunna diskuteras. Som av den ovan lämnade redogörelsen för de härutinnan rådande förhållandena framgår, är läget i

128 denna del tämligen svåröverskådligt. Anordningen framstod som mera naturlig, då ärftlighetsinstitutionen i sin helhet var förlagd till Svalöv och dess prefekt samtidigt var föreståndare för Sveriges utsädesföreniog. Förhållandena ha efter denna tid onekligen väsentligen förändrats, särskilt sedan genetiska institutionen inflyttat i egen byggnad och erhållit försöksfält också i Lund. Med hänsyn härtill skulle det med visst fog kunna göras gällande, att det vore att uppdraga klarare linjer för relationerna på denna punkt mellan utsädesföreningen och institutionen, därest de nu till utsädesföreningen utgående anslagen till avlöning av här ifrågavarande arbetskraft överfördes till genetiska institutionens stat, i samband varmed denna skulle ha att själv svara för anställning och avlöning av berörda personal. I varje fall symes detta gälla den arbetskraft, som föreningen tillhandahåller i Lund för skötsel av försöksfälten där. Båda de berörda parterna ha emellertid under hand för utredningen framhållit, att de helst såge, att någon förändring i förevarande hänseende ej vidtoges. Utredningen har likväl ej ansett sig kunna underlåta att rikta uppmärksamheten på här berörda förhållanden. De av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelserna om utsädesföreningens skyldigheter i förhållande till genetiska institutionen kvarstå praktiskt taget oförändrade sedan år 1925. Därest någon ändring i ovan diskuterad riktning ej anses böra vidtagas, torde det dock vara påkallat att justera sagda föreskrifter, så att de formellt bringas i bättre överensstämmelse med de nu rådande förhållandena, däri inbegripet utvidgningen av föreningens åligganden till att avse tillhandahållande av viss arbetskraft även åt huvudinstitutionen i Lund.

C. Lantbrukshögskolans

botanisk-genetiska

institution

Denna institution, som är förlagd till Ultuna, upprättades 1932 och förestås av professorn vid lantbrukshögskolan i systematisk botanik och ärftlighetslära. Den botaniska trädgården vid institutionen med växthus och försöksfält anlades år 1937 och omfattar en areal av 12,5 ha. Växtförädlingsverksamhet med särskild inriktning på metodiska frågor upptogs strax därefter på institutionens program. Växtförädlingsarbetet vid institutionen har sedan dess bedrivits i tämligen stor omfattning med vissa växtslag. Ej endast institutionsföreståndaren utan även dennes närmaste medarbetare vid institutionen — docent, laborator och assistenter — ägna sig i viss utsträckning i sin forskning jämväl åt växtförädlingsproblem. Ett visst samarbete förekommer härvid med andra vetenskapsmän vid lantbrukshögskolan, som tidigare varit verksamma på växtförädlingens område, samt med befattningshavarna vid Sveriges utsädesförenings Ultunafilial. Verksamheten omspänner såväl åkerbruks- som trädgårdsväxter och har till icke ringa del omfattat fröodlingsmetodiska frågor. Under årens lopp har sålunda ett betydande vildmaterial insamlats från olika klimatregioner i världen och med utgångspunkt från detta ha korsningsoch urvalsarbeten bedrivits med utnyttjande jämväl av inhemska arter. Röntgen-

129 bestrålning har även anlitats i förädlingsarbetet, bl. a. för mutationsundersökningar hos råg. Framför allt har dock institutionen koncentrerat sig på kromosomfördubbling hos åtskilliga arter av särskilt vallväxter, speciellt klöver och luzern, men även hos rotfrukter, oljeväxter samt vissa grönsaks- och prydnadsväxter. Vissa praktiskt utnyttjbara resultat ha härvid framkommit. Av de framställda polyploiderna ha av alsikeklöver en sort — under namnet "Tetra" originalförklarad — och av rödklöver två sorter överlåtits till W. Weibull aktiebolag samt av gulluzern en sort till Svenska lantmännens riksförbund. Av på annat sätt än genom kromosomfördubbling förädlade växter ha fem sorters fodergräs övertagits av förbundet och en sort av vardera frilandspaprika och frilandsmelon av firman Weibull. Beträffande resultatet av de förhållandevis intensiva arbetena med framställning av polyploider har i övrigt meddelats, att vissa av de behandlade arterna visat sig särskilt lämpade för fortsatt bearbetning. Detta gäller i synnerhet klöversorterna, vissa luzernkombinationer, oljerättika och fodermärgkål. I viss mån lovande äro även tidigare framställda tetraploidstammar av rädisa, rättika och vicker. Negativa resultat ha däremot erhållits vid arbetena med blåluzern, bruna bönor, lins, sojabönor, vallmo och ärter. I dessa fall har nämligen steriliteten hos de polyploida typerna visat sig vara så stark, att frösättning ej skett eller varit otillräcklig. För arbetena med kromosomfördubblingar utgår från posten "Särskilda undersökningar" å lantbrukshögskolans stat sedan flera år tillbaka ett speciellt anslag till institutionen, vilket för närvarande uppgår till 35.000 kr. för budgetår. Institutionsföreståndaren har sedan länge sökt få detta anslag överfört till institutionens ordinarie stat, vilket dock ej medgivits. I övrigt utgå ej några särskilt för växtförädlingen vid institutionen avsedda anslag. Beträffande institutionens fortsatta befattning med växtförädlingsfrågor synes det utredningen ur allmän synpunkt motiverat, att vidare bearbetning inom rimliga gränser sker av lovande material, som erhållits vid arbetena med kromosomfördubbling eller eljest framkommit som resultat av den vid institutionen bedrivna förädlingsverksamheten. Vad härefter angår sättet för exploatering av odlingsvärda nya sorter, som uppdragits vid institutionen, har redan nämnts, att en del framställda växtnyheter överlåtits till olika merkantila företag. I början praktiserades härvid ett mera officiellt präglat anbudsförfarande med försäljning till den högstbjudande. Numera är det institutionsföreståndaren, som får ordna försäljningen på det sätt, han finner bäst. Hittills uppburna belopp vid försäljning av ensamrätten till ifrågavarande förädlingsprodukter uppgå till sammanlagt 45.000 kr. Dessa medel ha ej tillgodoförts botanisk-genetiska institutionen för växtförädlingsverksamhet. I Kungl. brev den 31 juli 1945 — varigenom bemyndigande lämnades att för en köpeskilling av 25.000 kr. å W. Weibull aktiebolag överlåta kromosomfördubblade typer av vissa växtslag, som framställts vid här ifrågavarande institution — föreskrevs sålunda, att de inflytande medlen skulle uppdebiteras å lantbrukshögskolans omkostnadsanslag under rubriken "Särskilda uppbördsmedel". övriga här avsedda medel, vilka 9

130 inflöto med 10.000 kr. under budgetåret 1950/51 och med 10.000 kr. budgetåret 1953/54, ha tillgodoförts botanisk-genetiska institutionens materielanslag. Ehuru institutionen av historiska och andra skäl ej har ett så intimt samarbete med Sveriges utsädesförening som fallet är med genetiska institutionen vid universitetet i Lund, finner utredningen för sin del goda skäl tala för att frågan om exploateringen av nya växtsorter från botanisk-genetiska institutionen i framtiden löses på ungefärligen samma sätt som skett beträffande Lundainstitutionen, dock möjligen med undantag för eventuella nya sorter av köks- och prydnadsväxter. I stort sett enahanda motiv för en dylik ordning föreligga här. Härtill kommer, att det ter sig särskilt lämpligt, att utsädesföreningen och dess Ultunafilial övertager från botanisk-genetiska institutionen utgående sorter och stammar av lantbruksväxter med hänsyn därtill att dessa åtminstone hittills i stor utsträckning, och då särskilt de nya polyploiderna, närmast varit att betrakta som ett slags halvfabrikat eller råämnen i behov av ytterligare bearbetning och försök i förädlingssyfte för utkristallisering av slutgiltigt fullvärdiga och odlingsbara typer.

D. Vissa för den statliga förädlingsverksamheten ningsanstalter gemensamma frågor

vid ovannämnda

undervis-

Beträffande statens trädgårdsförsök har redan under A. härovan uttalats, att det kan vara motiverat, att en viss växtförädlingsverksamhet bedrives vid institutionen. På anförda skäl har dock tillika framhållits, att denna verksamhet i görligaste mån bör begränsas. Härvid har framför allt understrukits angelägenheten av att verksamheten ej tillätes inkräkta för mycket på fullgörandet av de arbetsuppgifter, som äro de centrala för en institution på försöksväsendets område. I sina huvuddrag synes detta betraktelsesätt principiellt kunna anläggas jämväl på växtförädlingen vid Lunds universitets genetiska institution och lantbrukshögskolans botanisk-genetiska institution. I dessa fall är det undervisningen, som är huvuduppgiften. Med undervisningen är emellertid vid läroanstalter av detta slag vetenskaplig forskning intimt förbunden. Även om denna forskning främst är av teoretisk natur, äro likväl gränserna till mera praktiskt inriktade undersökningar och försök ganska flytande. Om härtill lägges ärftlighetslärans och den genetiska forskningens avgörande betydelse som grundvalen för all växtförädling, är det i detta fall både förståeligt och försvarligt, att uppmärksamhet vid de båda ifrågavarande genetiska institutionerna ägnas åt växtförädlingens praktiska problem och att man som följd härav funnit det lämpligt att utöva viss självständig verksamhet på detta område. På grund av växtförädlingens betydelse för jordbruket och trädgårdsnäringen och därmed också för folkförsörjningen kan det vidare anses vara ett allmänt intresse, att kvalificerade forskare och vetenskapsmän vid här ifrågavarande undervisningsanstalter med intresse och fallenhet för praktisk växtförädling beredas tillfälle till att göra vissa insatser på detta fält. Betraktar man de båda aktuella institutionerna var för sig, må härutöver i fråga om Lundainstitutionen pekas på det sedan länge existerande och för bägge parterna tvivelsutan fruktbringande samarbetet mellan berörda institution och Sveriges utsädesförening samt

131 värdet av att den nuvarande institutionsföreståndaren har möjlighet att fullfölja långt tidigare påbörjade förädlingsarbeten. Beträffande Ultunainstitutionen kan i detta sammanhang framhållas, att den är begränsad till den botaniska genetiken, vilken specialisering naturligt nog är särskilt ägnad att leda över intresset jämväl till växtförädlingens praktiska problem. Trots det nu anförda får man, såvitt utredningen kan förstå, ej lämna ur sikte, att det i dessa fall är undervisningen samt den mera teoretiskt betonade forskningen och utbildningen av forskare som är det centrala för båda de berörda institutionerna. Institutionernas insatser på dessa områden äro också av betydande värde för hela den praktiska växtförädlingsverksamheten i landet, vilken själv endast kan få mera begränsade möjligheter till allmän genetisk grundforskning. Växtförädlingsverksamheten vid dessa institutioner synes därför ej i alltför hög grad böra taga institutionernas personella och materiella resurser i anspråk. Dessa ha sin givna begränsning och växtförädling är en kostnadskrävande verksamhet med stora krav på såväl arbetskraft som utrustning och försöksjord m. m. Härtill kommer, att det vid en forskningsinstitution i stor utsträckning blir beroende av institutionsföreståndarens personliga läggning och intresse, i vilken utsträckning han själv och ej minst de till institutionen knutna vetenskapliga medarbetarna komma att bedriva växtförädling med praktisk syftning. Sammanfattningsvis får utredningen i anslutning till vad nyss anförts uttala, att ett noggrant aktgivande synes böra äga rum därå att en rimlig balans upprätthålles mellan växtförädlingen och den övriga, mera väsentliga verksamheten vid här berörda institutioner. Det torde vidare beaktas, att hos oss ej råder den arbetsfördelning för framställning av växtnyheter genom förädlingsverksamhet, som mångenstädes utomlands är vanlig, nämligen att universitet och forskningsanstalter tillhandahålla så att säga halvfabrikat eller råmaterial åt olika — ofta många — privata förädlare för vidare bearbetning och försök. Med hänsyn till dessa omständigheter finner utredningen det för sin del riktigt, att anslag av statsmedel ej särskilt beräknas och uppföras i respektive stater till bestridande av kostnaderna för den praktiska växtförädling, som utövas vid de båda omförmälda genetiska institutionerna — något som i lika mån synes böra gälla statens trädgårdsförsök. Bortsett från vad statsanslag av mera tillfällig natur samt på annat sätt erhållna medel och resurser tillåter, kommer härigenom växtförädlingsverksamheten vid de berörda institutionerna att hålla sig inom ramen för vad den ordinarie anslagstilldelningen kan medgiva.

2. Den enskilda förädlings verksamheten A. Algot

Holmberg

& Söner aktiebolags

sojaväxtförädling

Till en början må några allmänna synpunkter på sojaväxten och betingelserna för dess odling i vårt land anföras. Sojabönans fetthalt uppgår i ett sommarvarmt fastlandsklimat till c:a 20 °/o. Vid odling i Sverige blir fetthalten några procent lägre. Det var närmast med tanke på

132 sojabönan såsom oljeproducent, som förädlingsverksamhet och försöksodlingar med sojaväxten påbörjades i vårt land strax före och under det andra världskriget. Vid närmare prövning under vårt lands betingelser visade sig emellertid sojabönan mindre värdefull som oljeförande växt än t. ex. raps, rybs och vitsenap. Däremot har sojabönan dokumenterat sig som en mycket högvärdig äggvitekälla. Sojaäggvitan är nämligen biologiskt betydelsefullare än annan baljväxtäggvita. Enligt näringsfysiologerna är den genom sin allsidiga uppbyggnad närmast jämförlig med animalisk äggvita. Dess protein anses vara ett av de fullständigaste, som står att finna inom växtriket. Alla de tio aminosyror, som ingå i animal äggvita, finnas hos sojabönan och balansen dem emellan har av livsmedelskemister allmänt bedömts som idealisk. Råproteinhalten är därjämte ganska hög hos sojabönan. Den svänger mellan 35—50 % och håller sig i allmänhet omkring 40 °/o. I motsats till fetthalten blir proteinhalten i ett svalt klimat minst lika god som i ett varmt. Sojaäggvitans näringsvärde torde varit det starkaste motivet för försöken att införa sojaväxten till odling i olika europeiska länder. Inom tysk — liksom f. ö. även amerikansk — växtförädling har man därjämte särskilt eftersträvat sojasorter med hög fetthalt. Som det åtminstone för närvarande råder överskott på fett från olika oljeväxter men tillsynes permanent knapphet på äggviterika fodermedel och födoämnen, har man emellertid å senare tid börjat ifrågasätta det berättigade i att vid förädlingsarbetet fästa så stort avseende vid fetthalten. Utom sin höga näringskoncentration har sojan vissa praktiska fördelar som födoämne. Den är sålunda lätt och billig både att lagra och transportera. I dessa hänseenden är sojabönan överlägsen flertalet eljest likvärdiga animaliska födoämnen, vilka som regel kräva vida större anstalter och kostnader för lagring och transport. Strävandena att införa sojabönan som kulturväxt även i norra och nordvästra Europa äro därför välgrundade. Men de ha mött svårigheter av olika slag, varibland särskilt må nämnas: a) Sojabönan är en kortdagsväxt. De sojasorter, som allmänt odlas i de naturliga utbredningsområdena i Ostasien, ha nästan alla mer eller mindre utpräglad kortdagskaraktär; b) Sojan är en värmekrävande växt. I ett svalt klimat som vårt växer den sakta och mognar långsamt; c) Sojaväxten har — i likhet med sockerbetan och lupiner — en långsam ungdomsutveckling. Detta förhållande försvårar ogräsbekämpandet och därmed försommarskötseln i storodling; och d) Sojaskördens mekanisering erbjuder hos oss en särskild svårighet. De tidigast mognande sorterna äro mer eller mindre låga till växten och en del av baljorna sitta på grund härav lågt på stjälken. Dessa lågt placerade baljor gå lätt till spillo vid användning av slåttermaskin eller skördetröska. Sommaren 1941 lät statens livsmedelskommission under medverkan av vederbörande hushållningssällskap anordna försöksodlingar med sojabönor på Öland och Gotland. Dessa odlingar blevo misslyckade. Främsta anledningen härtill torde varit,

133 att man nödgades använda utländska sorter, som ej voro anpassade till vårt lands förhållanden. Förädling av sojaväxter för vårt lands villkor påbörjades av Sveriges utsädesförening, som under åren 1938—1952 erhöll ett speciellt anslag för ändamålet om 8.000 kr. per år från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. Härutöver uppbar utsädesföreningen under åren 1938—1950 särskilda statsanslag för intensifierad försöks- och förädlingsverksamhet över hela linjen med olje- och spånadsväxter. Som resultat av dessa arbeten, såvitt angår sojaväxten, framkom sorten Svalöfs Ugra, som marknadsfördes år 1950. Sedan det särskilda anslaget till sojaväxtförädling från omförmälda stiftelse upphörde att utgå, ha arbetena med ifrågavarande växt vid Svalövsanstalten inskränkts alltmera och enligt utsädesföreningens arbetsplan för år 1955 avses de under kommande treårsperiod beskäras ytterligare och huvudsakligen bestå i en slutprövning av föreliggande förädlingsmaterial. I början av 1940-talet igångsatte Algot Holmberg & Söner aktiebolag sitt arbete med förädling av sojaväxten för svenska förhållanden. Under ledning av direktören S. Holmberg har bolaget sedan dess på denna begränsade förädlingsuppgift nedlagt ett intensivt arbete. Bolagets förädlingsarbeten med sojabönor i Fiskeby vid Norrköping grundas i huvudsak på utgångsmaterial, som insamlades av direktör Holmberg under en resa i Fjärran östern åren 1939—1940. Härvid utvaldes främst sorter från den japanska nordön Hokkaido och från södra Sachalin, varest ett relativt svalt och delvis maritimt klimat råder. Som resultat av detta förädlingsarbete förde bolaget successivt i marknaden under 1940-talets lopp sorterna Aro samt Fiskeby I och Fiskeby II. En förbättrad sort, Fiskeby III, framkom år 1950. Denna är en långdagstolerant typ, som även under en kylig och solfattig sommar, såsom år 1954, visat sig kunna uppnå tillfredsställande mognad så långt norrut som vid 60:de breddgraden (Ultuna). Bönorna eller frönia äro stora och jämna med tilltalande utseende samt med nästan neutral smak och god kokbarhet. Efter verkställda prov har sorten blivit godkänd för användning i svenska armén, i samband varmed recept för olika rätter med sojabönor utarbetats av intendenturmyndigheterna. I syfte att öka halten av fullvärdig äggvita i skolbarnskosten har Fiskebybönan jämväl prövats vid skolbarnsbespisningen i en av landets större städer, varvid enligt intyg av den läkare, som övervakat detta försök, enbart gynnsamma erfarenheter vunnits. I samverkan med bolaget förekommer sedan flera år en viss fältmässig odling av sojabönor i södra Kalmar län, såväl på fastlandet som på Öland. Därvid skänkes ej minst odlings- och skördetekniken beaktande och delvis genom bolagets tillskyndan ha vissa framsteg härutinnan gjorts. Skörden av sojabönor omhändertages helt av bolaget, som i sin tur försäljer bönorna till arméintendenturen. Enligt uppgift är denna beredd att inköpa betydligt större kvantiteter än vad som nu kan erbjudas. De inköpta partierna ha hittills i sin helhet använts till armékonserver. Målsättningen för bolagets fortsatta arbete med sojaväxtförädlingen anges främst vara att framställa ännu högre avkastande sorter med bevarande likväl av nu-

134 v a r a n d e s o r t i m e n t s m o g n a d s t i d och k v a l i t e t . A r b e t e t i n r i k t a s ä v e n p å att g e n o m u r v a l eller a n d r a f ö r ä d l i n g s m e t o d e r få f r a m m i n d r e v ä r m e k r ä v a n d e och m e r a h ö g v ä x a n d e t y p e r , i d e n m å n d e t t a l å t e r sig förenas m e d de p r i m ä r a k r a v e n på t i d i g h e t . a v k a s t n i n g och k v a l i t e t . O m u t s i k t e r n a h ä r t i l l h a r b o l a g e t för sin del i en till u t r e d n i n g e n

överlämnad

p r o m e m o r i a a n f ö r t bl. a. f ö l j a n d e : "Det kan synas tarva en förklaring, att vårt land faktiskt äger en om också kvantitativt synnerligen obetydlig sojabönodling, medan intet annat nordeuropeiskt land äger en sådan odling, icke ens Västtyskland, där sojaväxtförädling dock bedrivits i stor omfattning och med framgång under en lång följd av år. Orsaken torde åtminstone delvis ligga däri, att vår sojaväxtförädling icke ensidigt tagit hänsyn till fett- och råproteinanalysen, utan jämväl beaktat sorternas smak och kokegenskaper. Den av oss i odling utgivna svenska sojabönan är därför en kvalitéprodukt, som har en given om också begränsad marknad, icke endast i kristider, utan även vid normalt försörjningsläge och vid fri import av billiga utländska sojabönor. Av utomordentligt stor betydelse för uppkomsten av en svensk sojabönodling har det även varit, att vi inom vårt eget land genom Kungl. Lantbrukshögskolans mikrobiologiska institution och dess baljväxtlaboratorium äga tillgång till för våra sojasorter lämpliga bakteriekulturer. Därest produktionen av svenska sojabönor kan väsentligt förbilligas genom högre avkastande sorter och/eller rationellare odlingsteknik, skulle flera nya användningsområden öppna sig i första hand inom livsmedelsindustrien. Utsikterna till fortsatta framsteg i förädlingsarbetet synas goda. Vi ha ett stort antal korsningsavkommor, som i förberedande försök givit goda resultat, men som ännu äro långt ifrån enhetliga. Ett fortsatt linjeurval ur dessa kan väntas ge positiva resultat på jämförelsevis kort sikt. I medvetande om, att vi inom överskådlig framtid skola kunna utgiva ännu säkrare och högre avkastande sojabönsorter, önska vi icke nu forcera fram en hastig ökning av odlingen. Men vi anse det alltjämt nödvändigt att jämnsides med förädlingsarbetets gång och inom ett avgränsat odlingsområde hålla kontakt med en kader av sojabönodlare. Sojaväxtförädlingen behöver denna odlingsverksamhet för att samla erfarenhet såväl av odlarnas praktiska problem som konsumenternas anspråk. Ursprungsmaterialets härkomst (Sachalin), antalet vid Fiskeby utförda korsningar och korsningsavkommornas odling under en följd av år i en för sojaväxten främmande nordisk miljö ha samverkat till uppkomsten genom naturligt urval av ett flertal sojasorter, vars normala utveckling och blomning icke hämmas av ett nordiskt långdagsklimat. Det är tydligt att detta odlingsmaterial kan äga värde även för andra länder inom den kalltempererade zonen. I enlighet med denna uppfattning ha vi i stor utsträckning utlämnat försöksmaterial till institutioner, som driva sojaförädling eller sojaförsök bl. a. till Västtyskland, U.S.A., Canada, Holland, Belgien, England och Japan. Från flera av dessa länder ha vi å vår sida fått mottaga värdefullt förädlingsmaterial." F ö r sitt f ö r ä d l i n g s a r b e t e m e d s o j a v ä x t e n h a r b o l a g e t u p p b u r i t s t a t s b i d r a g , vilket u t g å t t m e d 10.000 kr. u n d e r v a r t d e r a a v b u d g e t å r e n 1944/45—1946/47, m e d 15.000 kr. b u d g e t å r e t 1947/48, m e d 18.000 kr. b u d g e t å r e n 1948/49—1951/52 och m e d 20.000 kr. b u d g e t å r e n 1 9 5 2 / 5 3 — 1 9 5 4 / 5 5 . S i s t n ä m n d a b e l o p p h a r beviljats ä v e n för b u d g e t å r e t 1955/56. M a n h a r att r ä k n a m e d att företaget ä v e n i f o r t s ä t t n i n g e n k o m m e r att a n h å l l a

135 om statsbidrag till sin förädlingsverksamhet med sojabönor. I denna fråga får utredningen anföra följande. Ett nyktert bedömande synes giva vid handen, att sojaväxtodlingens möjligheter i hela norra Europa äro och även i framtiden torde förbliva snävt begränsade. Vad vårt eget land beträffar få nog gränserna förutsättas bliva särskilt trånga i fråga om bl. a. sortval, odlingsområden och lämpliga jordar. Möjligheterna för ett ekonomiskt utnyttjande av för svenska förhållanden anpassade sojabönsorter beskäras ytterligare genom de relativt höga odlingskostnaderna i vårt land. Om således sojabönan knappast någonsin och i varje fall ej inom överskådlig tid kan förväntas bliva en hos oss mera allmänt odlad gröda, vill det å andra sidan inte synas uteslutet, att denna växt så småningom kan komma att bliva föremål för en visserligen begränsad, men bärkraftig och för de ifrågavarande områdena ej helt betydelselös kvalitetsodling. Härför torde dock erfordras ytterligare förbättringar av sortmaterialet och odlingstekniken. Såvitt nu kan bedömas, synas dock rätt goda möjligheter föreligga för uppnående av dessa förbättringar inom en ej alltför avlägsen framtid, speciellt kanske då det gäller sortmaterialet. Ej minst genom här ifrågavarande företags insatser, torde man vara berättigad att hysa dylika förhoppningar. Dessa insatser, som vittna om ett intresse och en koncentration på uppgiften utöver det vanliga, kunna väl i och för sig anses förtjänta av fortsatt uppmuntran och stöd från det allmännas sida. Vid statsbidragsfrågans bedömande spela emellertid även vissa beredskapshänsyn en ej oväsentlig roll. Under normala förhållanden samt med nuvarande folkmängd och kreaturshållning har vårt land en god försörjning med animaliska proteinämnen, särskilt i mjölk och mjölkprodukter. Icke desto mindre torde det ur beredskapssynpunkt vara värdefullt att ha tillgång till ett högvärdigt vegetabiliskt livsmedel med den starka proteinkoncentration och framförallt med de gynnsamma lagrings- och transportegenskaper, som utmärka sojabönan. Dessa sistnämnda egenskaper ha givetvis särskilt stor betydelse, när det gäller den militära förplägnaden. Av ovan anförda skäl finner utredningen det motiverat, att staten alltjämt lämnar ett understöd i minst nuvarande omfattning åt den av Algot Holmberg & Söner aktiebolag bedrivna förädlingsverksamheten med sojabönor. Det synes i varje fall skäligt, att berörda stöd får utgå, till dess resultaten av de pågående arbetena med att frambringa värdefullare sojasorter låta sig bättre överblickas.

B. Den enskilda

förädlingsverksamheten

i övrigt

På sätt tidigare nämnts har i direktiven för utredningen anförts, att det icke torde finnas någon anledning att minska verksamheten vid den av Sveriges utsädesförening drivna växtförädlingsanstalten, varför möjligheten att lämna bidrag av allmänna medel till andra enskilda institutioner och företag med växtförädling på programmet uppenbarligen vore begränsad. Med hänsyn härtill och till direktivens avfattning i övrigt har utredningen, i vad avser statens direkta stöd åt växtför-

136 ädlingen, funnit sig böra inskränka sina överväganden till att väsentligen avse en översyn och avvägning av nu utgående statliga bidrag till växtförädlingsverksamheten. Såvitt utredningen har sig bekant, har ej heller frågan om statsbidrag till något av de på växtförädlingens område i vårt land verksamma företag, vilka ej åtnjuta sådant ekonomiskt stöd, hitintills aktualiserats genom formlig hemställan från vederbörande företags sida om att komma i åtnjutande av statsbidrag eller genom motioner i riksdagen eller på annat sätt. Som det emellertid ej kan hållas för uteslutet, att en sådan fråga som den nu omhandlade framdeles kan komma att bliva aktuell, har utredningen i detta sammanhang ansett sig åtminstone böra anlägga några mera allmänt hållna synpunkter på spörsmålet. Om här bortses från Svenska sockerfabriksaktiebolaget med dess omfattande förädlingsverksamhet äro de åsyftade företagen ej så många. Såsom i kap. V närmare anförts ha vi i vårt land undgått den utvecklingen på växtförädlingens område, att verksamheten splittrats och uppdelats på ett stort antal händer, där resurserna för ett rationellt förädlingsarbete med anlitande av jämväl de nyaste vetenskapliga metoderna mången gång te sig otillräckliga. De ifrågavarande företagen i vårt land, som utan stöd av statsbidrag ägna sig åt växtförädling i en sådan skala och med en sådan inriktning av arbetet, att verksamheten kan anses ha en mera påtaglig betydelse för jordbruket och trädgårdshanteringen, äro strängt taget endast två, nämligen Otto J. Olson & Sons aktiebolag samt J. E. Ohlsens Enke aktiebolag. Dessa företags växtförädlingsverksamhet åtnjuter nu endast det tämligen begränsade skydd och stöd, för vilket närmare redogjorts i kap. V härovan, och som främst innefattar ensamrätten till de förädlade sorterna vid statsplombering av originalvara. Härutinnan äro de ifrågavarande företagen dock ej bättre lottade än dem, som tillika direkt understödjas av staten. Därest något slags system med förädlareersättning kunde etableras även hos oss, skulle visserligen situationen väsentligen förbättras just för de växtförädlingsföretag, som ej uppbära statsbidrag. Av flera skäl har likväl utredningen i det föregående avvisat tanken på ett omedelbart införande av ett dylik system i vårt land, och den lösning av frågan på det internationella planet, som man enligt utredningens uppfattning bör eftersträva, kan komma att dröja länge ännu. De här närmast berörda företagen med egen växtförädling ha emellertid, såvitt utredningen har sig bekant, nått en tillsynes tillfredsställande ekonomisk ställning. Växtförädlingen är i dessa fall ansluten till en omfattande merkantil verksamhet. I betraktande härav är det endast naturligt, att växtförädlingsarbetet här på ett annat sätt än i fråga om de stora statsunderstödda växtförädlingsanstalterna, och då särskilt Svalövsinstitutionen, får underordna sig och tjäna de rent kommersiella synpunkterna och kraven. Under rådande förhållanden torde enligt utredningens mening anledning ej föreligga att lämna bidrag av allmänna medel till växtförädlingsverksamheten vid de åsyftade företagen. Även om det nuvarande sättet för statens direkta stöd åt växtförädlingen kanske kan förefalla favorisera vissa förädlare och till dem anknutna merkantila organ, torde det likväl för fullständighetens skull vara på sin plats att understryka vissa

137 förhållanden, vilka måhända ej alltid i tillbörlig mån beaktas vid diskussion av hithörande frågor. Sålunda förtjänar det framhållas, att det svenska systemet, enligt vilket vem som helst, så snart en ny sort kommer i marknaden, kan inköpa originalvara och under statskontroll uppföröka och sälja den som statsplomberad utsädesvara med kontrollodlingsbevis eller med lägre kvalitetsbeteckning, i mycket hög grad gynnar de företag, som syssla med uppförökning och försäljning av förstklassiga utsädesvaror. De behöva endast erlägga priset för originalvara för att skaffa sig grundutsäde för sina odlingar och bli efter blott ett par år svåra konkurrenter till den firma, som fört sorten i marknaden och åtminstone delvis fått bära kostnaderna för förädlingen. På detta sätt kan man säga, att statsunderstödet även kommer andra utsädesproducenter än förädlingsföretagen till del. Förhållandet bidrager också till att hålla priserna på originalutsäden nere, så att i vårt land ej sådana höga priser på utsäden av nya sorter förekomma, som man ofta påträffar i andra europeiska länder. Ett undantag härifrån utgöra dock rotfruktsfröerna, av vilka de svenska förädlingsfirmorna, till skillnad från t. ex. de danska, endast sälja bruksfrö. De svenska rotfruktsfröodlare, som ej äro kontraktsodlare till en förädlingsfirma, måste därför årligen importera stamfrö från Danmark, vilket knappast kan anses vara ändamålsenligt. En fördel, som alla förädlare ha och vilken ofta förbises, ehuru den är betydande, är vidare, att de få sina sorter och stammar prövade vid statens jordbruks- och trädgårdsförsöksanstalter samt i officiella försök vid försöksgårdar, försöksstationer och hos hushållningssällskapen, vilken prövning därjämte, när det gäller jordbruksväxter, sker utan kostnad för uppdragsgivaren. Resultaten härifrån publiceras i försöksberättelser, tidskrifter och dagspressen samt ligga till grund för den rådgivning i sort- och stamfrågor genom institutioner, konsulenter och instruktörer, som bekostas av staten. Hela detta system kan med andra ord sägas verka som en vederhäftig, officiell reklam för de i ena eller andra avseendet framstående förädlade sorterna och stammarna. Det kan naturligtvis ej uteslutas, att den situationen en dag uppstår, att någon av de här berörda firmorna med av egna medel helt bekostad växförädlingsverksamhet kommer i sådant läge, att sagda verksamhet hotas av inskränkning eller nedläggande, därest ej ekonomiskt stöd från det allmännas sida kan erhållas. Vilken ställning statsmakterna i dylik händelse lämpligen böra intaga, är självfallet vanskligt att nu uttala sig om med något större mått av bestämdhet. Några mera allmänna synpunkter på frågan kunna dock möjligen i detta sammanhang anläggas. Mot att staten i ett dylikt fall aktivt engagerar sig synas sålunda vissa principiella betänkligheter kunna anföras. I samband med behandlingen av licensavgiftsfrågan har utredningen närmare redovisat dessa betänkligheter. I korthet innefattar den främsta invändningen mot ett på bredden utökat statligt stöd åt växtförädlingen, att det ur allmän synpunkt synes ändamålsenligare att koncentrera understödet till några få välutrustade anstalter än att splittra det på ett större antal företag, vilka

138 kanske ej alla ha samma förutsättningar att snabbt och effektivt frambringa resultat av värde för så stora delar av landet som möjligt. Å andra sidan kan det i ett läge som det nu tänkta bli svårt att helt bortse från de insatser, vederbörande må ha gjort till fromma för jordbruket och trädgårdsnäringen. Dessa kunna ju vara av en sådan storleksordning, att det kan anses befogat, att det allmänna ej undandrager sig att räcka en stödjande hand i en krissituation. särskilt om möjligheter härigenom skapas för ytterligare värdefulla insatser från företagets sida även i en framtid. Goda skäl synas alltså kunna anföras både för och emot ett statligt ingripande i det antagna läget. Frågan får nog därför prövas med beaktande av alla de omständigheter, som kunna föreligga i det särskilda fallet. Härvidlag torde det bli erforderligt att taga speciell hänsyn till sådana faktorer som den allmänna inriktningen av den växtförädlingsverksamhet, varom kan bliva fråga, uppnådda och förväntade resultat av densamma samt önskvärdheten ur allmän synpunkt, att verksamheten gives möjlighet att fortgå. De största av de enskilda företag med växtförädling på programmet, som ej åtnjuta statsbidrag, ha onekligen, var och en på sitt område, nått så många praktiskt värdefulla resultat, att en mera påtaglig uppskattning av vederbörandes verksamhet från det allmännas sida i och för sig kunde vara välbefogad. Även om denna erkänsla, på sätt i det föregående sagts, under nuvarande förhållanden knappast synes böra manifesteras genom statsbidrag till verksamheten, torde likväl vissa möjligheter erbjuda sig att giva uttryck åt det allmännas intresse och uppskattning av verksamheten på ett sätt, som icke behöver innebära, att staten opåkallat bindes vid densamma. Härom må följande anföras. Modern växtförädling är kostsam. För ett rationellt bedrivande med utnyttjande av alla förekommande metoder kräves en dyrbar teknisk utrustning. I detta fallet torde de här åsyftade företagen, såsom naturligt är, överlag vara mindre väl tillgodosedda än de stora statsunderstödda växtförädlingsanstalterna. Även om det ej kan bli tal om att de ifrågavarande företagens materiella resurser med statens hjälp böra bringas i full paritet med de stora specialanstalternas, kunde det vara önskvärt med vissa förstärkningar av den tekniska utrustning, varöver företagen för närvarande disponera. Det är givet, att det ligger i de berörda företagens eget intresse att inom rimliga gränser tillgodose kraven på modern utrustning i växtförädlingsarbetets tjänst. Men kostnaderna kunna mången gång avskräcka. Här borde enligt utredningens mening en viss hjälp från statens sida i form av lån på fördelaktiga villkor och/eller statsbidrag kunna lämnas. Samtidigt som det allmänna härigenom visade sin uppskattning av en gagnelig verksamhet, skulle densamma med statens bistånd stimuleras och givas möjligheter att prestera måhända ännu bättre resultat. Med hänsyn till den mycket begränsade krets av företag, som här kunna ifrågakomma, synes det ej vara behövligt att i förevarande sammanhang uppdraga några närmare riktlinjer för det antydda statliga stödet. Det torde böra ankomma på företagen själva att aktualisera frågan om erhållande av dylikt stöd, varefter en prövning från fall till fall får ske.

AVDELNING III

Kap. IX. Förädlingen av fruktträd och bärväxter 1. Verksamhetens upptagande och utveckling A. Tiden

före institutionen

Balsgårds

tillkomst

Upprinnelsen till växtförädling på förevarande område är främst att söka i den praktiskt-vetenskapliga försöksverksamhet med trädgårdsväxter, som efterhand kom till stånd i vårt land. Redan under slutet av 1800-talet påbörjades dylika försök vid Bergianska trädgården, lantbruksakademiens trädgårdsavdelning samt Alnarps trädgårdar. Sveriges pomologiska förening igångsatte år 1910 fruktodlingsförsök i trädgårdar, spridda över hela landet. I anslutning härtill började jämväl förädlingsproblem att uppmärksammas. Då den s. k. Permanenta kommittén för fruktodlingsförsök i början av 1920-talet upptog sin verksamhet, ägnades förädlingsfrågorna ett stigande intresse. Genom kommitténs försorg påbörjades år 1923 vid Alnarp mera systematiska försök med fruktträd än tidigare skett. I samband med blombiologiska undersökningar utfördes en mängd korsningar, varifrån kärnor utsåddes i rätt betydande antal. Därav uppdrogs ett ganska omfattande plantmaterial av olika fruktträd, som utplanterades i Alnarps trädgårdar. Efter hand som detta material tillväxte och större insikt vanns om växtförädlingens möjligheter även på detta område, tedde det sig allt mera önskvärt med en planmässigt bedriven fruktträdsförädling i större skala. Härtill bidrog ej minst upptäckten av förekomsten av olika kromosomtal hos fruktträd samt den på grundval därav påvisade betydelsen av polyploidi hos dessa trädslag. Sedan det bl. a. framgått, att triploida äppelsorter i flera avseenden syntes kunna värderas högre än de vanliga diploida sorterna, skisserade professor H. Nilsson-Ehle ett principiellt program, som syftade till framställning av högkromosomiga sorter. Tanken på ett "fruktträdsförädlingens Svalöv" synes härvid ha föresvävat Nilsson-Ehle. Med stöd av ett särskilt anslag från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse — i det följande benämnd Wallenbergska stiftelsen — verkställde Nilsson-Ehle jämte tre andra sakkunniga år 1934 en särskild utredning om på vad sätt ett dylikt program skulle kunna omsättas i verkligheten. Utredningsmännen föreslogo, att en särskild växtförädlingsanstalt för fruktträd borde upprättas i Kristianstadstrakten. År 1937 funno var för sig Nilsson-Ehle vid Svalöv och dåvarande statsagronomen, numera statshortonomen Emil Johansson vid Alnarp tetraploida fröplantor i avkomman från triploida sorter. Detta skedde kort tid efter upptäckten av den triploida jätteaspen. Både på skogsträdens och fruktträdens område upprullades därmed stora perspektiv för en framtida växtförädling; för frukt-

140 trädens del visade det sig sålunda utförbart att i stor skala framställa bl.a. triploida äppelsorter, varigenom möjligheter syntes öppna sig att på ett förut oanat sätt främja fruktodlingen. För skogsträdens vidkommande medförde dessa upptäckter, att en förening för växtförädling av sådana träd bildades redan samma år, och med stöd av anslag från Wallenbergska stiftelsen samt bidrag från landets större skogsindustrier m. fl. kunde snart den första förädlingsanstalten för skogsträd börja sin verksamhet. Förverkligandet av planerna på upprättande av en särskild förädlingsanstalt för fruktträd blev däremot av skilda anledningar fördröjt. Under tiden formerades beståndet av plantor och fruktträd vid Alnarp ytterligare. Då statens trädgårdsförsök år 1938 inrättades, övertog denna institution hela det befintliga förädlingsmaterialet i Alnarps trädgårdar. Är 1939 riktade Sveriges pomologiska förening en hemställan till Wallenbergska stiftelsen om anslag för upprättande av den år 1934 föreslagna anstalten för förädling av fruktträd. Som emellertid härvid, förutom anläggningsbidrag, även räknats med årliga driftsanslag från stiftelsen, ansåg sig denna ej kunna tillmötesgå framställningen. Vad bärväxterna beträffar började man vid Alnarp utföra korsningar för framställning av nya sorter med jordgubbar år 1924 och med hallon år 1930. Av jordgubbar utlämnades några nya sorter i marknaden år 1933. När statens trädgårdsförsök övertog försöks- och förädlingsverksamheten med fruktträd och bärväxter, igångsattes förädlingsarbete jämväl med krusbär och vinbär. Åtskilligt arbete började härvid nedläggas på colchicinbehandling inom olika bärväxtsläkter för att åstadkomma polyploidi och härpå grundade nya sorter av större odlingsvärde. I förevarande sammanhang må slutligen nämnas, att under åren 1938 och 1939 utgingo särskilda statsanslag till hushållningssällskapen till främjande av s. k. omförädling av fruktodlingar. Det var härvid dock ej fråga om växtförädlingsverksamhet i egentlig mening, utan om ympningsarbeten och omplanteringar i syfte att efter marknadens krav i vissa yrkesmässiga odlingar införa flera senaremognande sorter.

B. Upprättandet

av

Balsgårdsinstitutionen

Under de osedvanligt stränga vintrarna 1939/40—1941/42 uppstodo mycket svåra köldskador på fruktträden och en betydande del av vårt lands bestånd av dylika träd blev totalt spolierad. Härigenom aktualiserades ånyo frågan om rationell växtförädling av fruktträd enligt ett större program, önskemålet om uppdragande av mera härdiga och för vårt lands klimatförhållanden över huvud bättre lämpade sorter gjorde sig helt naturligt i detta läge särskilt starkt gällande. Även självförsörjningssträvanden i den rådande världspolitiska situationen bidrogo till att tanken på upprättande av en speciell förädlingsanstalt för fruktträd snabbt fördes mot sitt förverkligande. Vid Kristianstads läns fruktodlareförbunds årsmöte våren 1941 beslöts, att en särskild förening för växtförädling av fruktträd skulle bildas och för ändamålet

141 tillsattes en interimsstyrelse. Vid nytt sammanträde med intressenterna i Kristianstad den 23 juli samma år konstituerades så Föreningen för växtförädling av fruktträd. Föreningen gick omedelbart i författning om inköp av lämplig egendom, vartill förädlingsverksamheten kunde förläggas, och valet föll härvid på en arrendegård under Råbelöfs fideikommiss i Fjälkestads socken utanför Kristianstad. Denna inköptes för 26.000 kr. med anlitande av anslag från Wallenbergska stiftelsen samt tillträddes våren 1942. Även två närbelägna äldre bostadshus inköptes för medel från nämnda stiftelse. Den nya förädlingsanstalten erhöll namnet Balsgård. Med hjälp av fortsatta anslag från stiftelsen uppförde föreningen efter hand andra erforderliga bostads- och ekonomihus liksom en modernt utrustad institutionsbyggnad med växthus och laboratorier. Den senare stod fullt färdig våren 1949. Ytterligare mark till försöksodlingarna förvärvades därjämte. De sammanlagda anslagen från Wallenbergska stiftelsen till föreningen, som möjliggjorde alla dessa förvärv och nyanläggningar samt deras utrustning, uppgingo under åren 1941 —1954 till 1.236.000 kr. Den närmare fördelningen av dessa anslag på de olika anläggningsdetaljerna framgår av Bil. 32 till detta betänkande. Huvuddelen av det vid Alnarp befintliga förädlingsmaterialet, såvitt avser fruktträd, överflyttades successivt till Balsgård efter denna institutions tillkomst. Likaså överfördes från Svalöv alla de fröplantor av fruktträd, som Nilsson-Ehle uppdragit vid den därstädes förlagda ärftlighetsinstitutionen. Häri ingick det värdefulla material av triploida och tetraploida äppelsorter, vara Nilsson-Ehle nedlagt banbrytande arbete från senare delen av 1930-talet. Verksamheten vid Balsgård organiserades och leddes de första åren av föreståndaren för statens trädgårdsförsök jämsides med dennes ordinarie arbetsuppgifter. Vid institutionens start anställdes därjämte en trädgårdsmästare och en vaktmästare Under åren 1942—1948 uppdrogs vid anstalten ett betydande material och framställdes åtskilliga nya tetraploida typer. Ytterligare kvalificerad arbetskraft anställdes efter hand. Från och med år 1945 erhölls statsanslag till verksamheten. År 1948 lämnade föreståndaren för statens trädgårdsförsök ledningen av Balsgård och en ny heltidsanställd föreståndare för institutionen tillträdde. Verksamheten vid Balsgård intensifierades därefter ytterligare i takt med ökade personella och materiella resurser och arbetet vidgades till att omfatta nya områden, varibland uppgifter av grundforskningskaraktär. Särskilt under åren 1950—1953 bringades lönerna för den mera fast anställda personalen till ungefärlig jämförbarhet med motsvarande befattningar vid andra institutioner av liknande slag.

2. Översikt över den nuvarande förädlingsverksamheten A. Vid

Balsgård

Huvudmannaföreningens fastigheter utgöras av Balsgård l 1 , Fjälkestad 28 2 och Fjälkestad 33 3 , allt i Fjälkestads socken i närheten av Kristianstad. Fastigheterna omfatta en areal av 34,36 ha, varav dock ett område om 2,33 ha får tillträdas först

142 1958. Härutöver arrenderar föreningen 1 ha av Råby gård. Fastigheten Balsgård l 1 motsvarar den ursprungligen inköpta arrendegården om c:a 26 ha. Ä denna är institutionens huvudsakliga byggnadsbestånd beläget. Samtliga fastigheter äro taxerade till 432.500 kr. Totala brandförsäkringsbeloppet är 1.720.500 kronor, varav belöper å byggnaderna 1.480.500 kr. och å lösegendomen 240.000 kr. Den nuvarande fasta tjänstemannastaben vid Balsgård jämte avlöningsförmåner m. m. framgår av nedanstående uppställning.

Tjänstebefattningar Befattning Föreståndare Försöksledare Assistent Trädgårdsmästare Vaktmästare Kontorist Hushållerska Laboratoriebiträde

vid Balsgård den 1/4 1955

Lönegrad enl. statens löneplan nr 1

Löneklass

37 a) 29 22 b) 18 12 11 7 6

— 29 — 19 13 12 8 7

Anställningsår (senaste lönereglering) 1955 (1952) 1942 (1953) 1946 (1953) 1942 (1953) 1948(1953) 1945 (1950) 1943 (1953)

Anm. a) Ny föreståndare från 1/4 1955; i avvaktan på disputation för doktorsgrad och övrig meritering är denne placerad i lönegrad 33 (löneklass 33 från 1/4 1955). b) Befattningen vakant sedan 20/2 1955; upprätthålles av en sedan 22/1 1954 vid Balsgård anställd extra assistent, vilken f. n. uppbär månadsarvode och viss vikariatsersättning (700 + 163: 50 = kr. 863:50 per mån.). I fråga om den fast anställda personalens arbetsuppgifter, i den mån desamma ej direkt framgå av tjänstebeteckningarna, må nämnas, att föreståndaren förutom mera komplicerade arbeten av grundforskningsnatur samt vissa speciella forskningsuppgifter svarar för förädlingsarbetet med kärnfrukter (äpplen och päron) samt bärbuskar, att försöksledaren handhar förädlingen av grundstammar samt sten- och nötfrukter ävensom jordgubbar, och att assistenten jämte tillhandagående i allmänhet åt de nu omförmälda befattningshavarna främst har att biträda föreståndaren i dennes förädlingsarbete. Föreståndaren fungerar tillika som sekreterare och skattmästare i Föreningen för växtförädling av fruktträd. Beträffande trädgårdsmästaren och vaktmästaren kan anmärkas, att den förre är arbetsledare för trädgårdsarbetarna samt förestår plantskolan, och att den senare har att sköta en del maskiner och apparatur, varibland ett komplicerat kylaggregat, liksom att fullgöra vissa specialarbeten i trädgården. För tjänstemännen finnes instruktion fastställd. Den kollektivavtalsanställda eller eljest timavlönade arbetarpersonalen varierar givetvis något. Under de senaste åren har den emellertid hållit sig omkring 6 å 7 årsarbetskrafter. Under år 1954 redovisades denna personalkategori i avlöningslistorna på följande sätt.

143 Yrkesgrupp Lantarbetare . ,

Antal

... . .

.

.

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

i

Trädgårdselever Kvinnliga arbetare

Div. tillfällig arbetskraft Summa

Anställningstid i månader

Kontant lön kr.

12 12 11 % 8/2 9 8/3 8 72/3 3/3 1 4

6.778: 74 6.862:80 5.010:63 2.829:35 3.202: 20 2.956:83 2.869: 40 2.719:68 1.362:26 612: 77 2.045: 22

85 / s

37.259:88

eller omräknat 7 år 1/j månad. Som regel avlönas här ifrågavarande personal enligt trädgårdsarbetareavtalet. I uppställningen äro medtagna även sådana arbeten vid institutionen, som falla utanför den ordinarie verksamheten och bekostas från särskilda forskningsanslag. Beträffande omfattningen och inriktningen av den på Balsgård bedrivna förädlingsverksamheten må följande anföras. I härvid såsom bilaga fogad P.M. (Bil. 33) lämnas en närmare redogörelse för växtmaterialets omfattning vid Balsgård. Uppgifterna avse år 1954. Som av denna P.M. framgår, innefattas ett flertal växtslag i institutionens arbetsprogram. Det dominerande materialet utgöres av äpple, som omfattar c:a 70 % av de på kvarter utsatta fröplantorna. Därefter följer i nu nämnd ordning päron, plommon, körsbär och grundstammar. Med hassel har tidigare bedrivits mera intensiva korsnings- och urvalsarbeten. De sista åren ha dessa arbeten nedskurits i samma mån som bärväxterna medtagits på programmet. Med persikor, aprikoser, valnötter och vindruvor ha endast orienterande arbeten bedrivits. I vad avser fruktträd är det förädlingsmaterial, som för närvarande finnes på Balsgård, att anse som mycket omfattande även efter internationella mått. Såvitt känt är ha endast några amerikanska försöks- och förädlingsstationer större urvalsmaterial av fruktträd. Av den bilagda promemorian inhämtas att antalet fröplantor på säng vid Balsgård uppgår till inemot 40.000, medan antalet plantor och träd på vanliga planteringskvarter av äpple, päron, plommon, körsbär, hassel och grundstammar utgör omkring 30.000 st. I fråga om inriktningen av förädlingsarbetena å Balsgård kan följande nämnas. Vid framställandet av nya fruktträdssorter vid Balsgård ha som allmänna krav uppställts god vinterhärdighet hos träden, hög avkastning, lämplig mognadstid, motståndskraft mot parasitangrepp samt hög fruktkvalitet för olika ändamål. Samtliga dessa synpunkter beaktas i görligaste mån vid urvalsarbetet. Köldlaboratoriet vid Balsgård utnyttjas härvidlag för prövning av vinterhärdigheten hos materialet.

144 För speciella arbetsmål beträffande äppelförädlingen ha vid Balsgård ett stort antal korsnings- och urvalsserier upplagts. Med stöd av ett speciellt anslag från exportmedelsfonden har ett särskilt arbetsprogram uppgjorts, vilket siktar på att söka bemästra äppelskorven genom växtförädling. Värdefullt skorvresistent föräldramaterial har erhållits från framför allt vissa nordamerikanska fruktförädlingsanstalter och en internationell samarbetsgrupp för uppgiftens lösande har bildats. I vad avser de nyare växtförädlingsmetoderna inom fruktslagen, nämligen de som leda över kromosomtalsförändringar och mutationer, har Balsgård från början fått en framskjuten ställning. De av Nilsson-Ehle år 1937 igångsatta arbetena på framställning av tetraploida och triploida äppelsorter voro ju, som förut nämnts, i sitt slag banbrytande. Såväl då det gäller antalet olika tetraploida äppeltyper som de genom korsning därmed och vanliga diploider framställda triploiderna, torde Balsgårdsmaterialet vara det mest omfattande och mångsidiga, som över huvud finnes. På senaste åren ha därtill hos stenfrukterna (plommon och körsbär) arbeten med kromosomtalsförändringar och i samband härmed nya artkorsningar inletts. Bestrålning av växtmaterial för erhållande av mutationer äger ej blott rum vid Balsgårds radiokoboltanläggning utan sker för anstaltens räkning även vid andra institutioner i Sverige och utlandet, bl. a. vid atommilan i Kjeller i Norge. I betydligt blygsammare omfattning bedrivas vid Balsgård förädlingsarbetena med jordgubbar, hallon och andra bärslag. Såsom av den bilagda promemorian angående växtmaterialet vid Balsgård framgår, ha dessa arbeten påbörjats först under de allra senaste åren. Utöver de allmänna förädlingsmålen — hög avkastning, härdighet, kvalitetshöjning och sjukdomsresistens — igäller det beträffande vissa av dessa bärsorter att jämväl ernå lämplighet för djupfrysning och annan konservering samt transporthållbarhet.

B.

Vid

Alnarp

Som ovan nämnts har beträffande fruktträd huvuddelen av det av statens trädgårdsförsök omhänderhavda förädlingsmaterialet efter hand överförts till Balsgård. En del material finnes dock alltjämt kvar vid Alnarp. Under ledning av statshortonomen vid fruktavdelningen bearbetas detta vidare. I huvudsak har man härvid inskränkt sig till ett fullföljande av redan påbörjade korsningsserier och bedömning av redan uppdragna träd. År 1953 utlämnades en tetraploid äppelsort, benämnd Alfa 68. Urval göras för närvarande i korsningar mellan denna sort och vissa andra sorter. I andra kombinationer ha ytterligare tetraploida äppelsorter erhållits. Åtskilliga nya diploida sorter, som uppdragits vid Alnarp, prövas nu i försök och två av dessa (Snövit och Mio) äro under uppförökning för att år 1956 utsläppas i marknaden. År 1946 introducerades en ny plommonsort (Opal). Av päron och körsbär finnas en del kloner i försök. I fråga om bärbuskar och bärväxter bedrives under föreståndarens för statens

145 trädgårdsförsök direkta ledning ett förhållandevis omfattande förädlingsarbete. Av jordgubbar har under de senaste åren ett antal nya sorter utlämnats. År 1946 utsläpptes i marknaden två nya hallonsorter. Med krusbär ha sedan länge ganska omfattande förädlingsarbeten utförts. Polyploida sorter ha framställts och vidare bearbetats. Några av dessa äro för närvarande underkastade praktisk prövning. På framställning av mjöldaggsresistenta krusbärssorter har mycket arbete nedlagts. En krusbärssort (Scania) har utlämnats och en del andra sorter prövas nu i försök. Även härdigheten har skänkts stort beaktande. Detta sistnämnda gäller också svarta vinbär, som med framgång tycks kunna odlas ganska långt upp i Norrland, blott tillräckligt härdiga sorter finnas tillgängliga. Till förädlingsverksamheten vid Alnarp utgå ej några särskilda anslag, utan arbetena bedrivas inom ramen för statens trädgårdsförsöks ordinarie ekonomiska och personella resurser.

3. Allmänna synpunkter på fruktträds- och bärväxtförädlingen A. Den svenska, fruktodlingens

omfattning,

lokalisering

och

ekonomiska

betydelse Uppgifter om den svenska fruktodlingens omfattning under de senaste decennierna ha erhållits dels genom inventeringar av fruktträdsbestånden i samband med vissa av de allmänna jordbruksräkningarna, dels genom undersökningar, som företagits av olika för fruktodling arbetande organisationer. Resultaten ha blivit nog så varierande, och tydligen måste man utgå ifrån att vid dessa undersökningar erhållna uppgifter kunna vara behäftade med ganska stora fel. I det följande redovisade uppgifter ha till stor del hämtats ur Jordbruksekonomiska Meddelanden, 1954. I 1951 års jordbruksräkning angavs för hela riket följande antal fruktträd: Antal fruktträd

(här avrundade

Trädslag Äppelträd Päronträd Plommonträd Körsbärsträd Summa totalt

till närmaste

100-tal)

över 5 år

feller,

Summa

3.896.900 694.400 584.800 652.500

1.811.600 307.000 315.200 187.300

5.708.500 1.001.400 900.000 839.800 8.449.700

Den totala fruktskörden har för senare år i medeltal uppskattats till 150.000— 200.000 ton äpplen, 22.000—29.000 ton päron, 16.000—22.000 ton plommon och 7.000—10.000 ton körsbär. Beräkningarna ha baserats på vissa vid årliga stickprovsundersökningar erhållna avkastningssiffror för olika sorter inom varje fruktslag, 10

146 vilka medelavkastningssiffror respektive fruktslag.

efter vägning applicerats på totalantalet träd av

En stor del av den totala fruktskörden produceras inom den s. k. husbehovsodlingen och konsumeras av ägarens hushåll. Under år med särskilt gynnsamma fruktskördar uppstå även i dessa mindre trädgårdar vissa överskott av frukt, som då komma ut på den öppna marknaden. Eljest kommer huvudparten av den saluförda frukten från de yrkesmässigt bedrivna fruktodlingarna (som yrkesfruktodling betraktas härvid odling omfattande mer än 100 träd eller mer än ett halvt ha). Denna yrkesmässiga fruktodling har i stor utsträckning koncentrerats till vissa distrikt. Huvudparten av odlingarna är belägen i de sydligaste länen. Särskilt inom Kristianstads län har fruktodlingen inom vissa områden blivit den dominerande näringen och en viktig produktionsgren, enkannerligen å småjordbruken. I de skånska länen är fruktodlingen särskilt koncentrerad till Kiviksdistriktet i Kristianstads läns södra del, Vångadistriktet vid gränsen mellan Kristianstads och Blekinge län samt Båstad-Hälsingborgsdistriktet. I Kronobergs län är huvudparten av yrkesfruktodlingen samlad kring sjön Åsnen och där framför allt till Urshults socken. Inom Kalmar län är odlingen mera jämnt fördelad över hela länet; dock finns en viss anhopning av odlingar i norra länsdelen. I Jönköpings län har yrkesfruktodlingen särskilt koncentrerats utmed östra Vätternstranden från Jönköping till östgötagränsen. Någon mera utpräglad koncentrering av fruktodlingar finner man sedan endast runt Mälaren. Tidigare ha även i de utpräglade fruktodlingsdistrikten i sydöstra Sverige på jordar, som nu användas för yrkesmässig fruktodling, drivits jordbruk med odling av traditionella grödor. Jordarna torde dock rätt ofta ha varit mindre lämpliga för dylik jordbruksdrift. Inom statens jordbruksnämnds utredningsbyrå ha årligen beräkningar gjorts över konsumtionen av bl. a. frukt och bär. För åren 1939, 1950 och 1953 ha följande siffror redovisats:

Ar 1939 1950 1953

Inhemska frukter och bär Kvant. Värde milj. kg milj. kr. 153,2 264,2 204,4

106,4 380,6 370,8

Importerade frukter och bar (inklusive sydfrukter) V ard e ^nt. , , milj. kg milj. kr. 91,6 85,2 135,9 241,4 212,5 389,5

Härtill kommer en årlig import av torkad frukt på 12—15 milj. kg och av fruktoch bärkonserver på 4—5 milj. kg. Förbrukningen av frukt och bär har enligt anförda siffror stigit med omkring 70 °/o sedan förkrigstiden, samtidigt som andelen utländska frukter och bär ökat från nära 40 % till drygt 50 °/o. Småbruksutredningen, som i februari 1955 avgivit betänkande rörande det mindre jordbrukets möjligheter att uppnå bättre lönsamhet (S.O.U. 1955: 7) anför i betänkandet — sid. 120 ff — några uppgifter rörande försörjningen med vissa frukt- och bärslag, vilka ha sitt intresse i detta sammanhang.

147 Försörjning

med

vissa

frukt-

och bärslag,

milj.

Egen produktion 1950/51 1953/54 Äpplen Päron Plommon Körsbär Jordgubbar Hallon Krus- och vinbär 1

182 16 16 7 25 7 15

kg

Import 1950/51 1953/54

28 18 13 6 15 6) 12)

10,8 8,2 0,1 0,2 0,1 ^,8

36,7 24,1 1.7 1,2 0,1 M,8

Andra odlade bär. F ö r b r u k n i n g e n a v frukt och b ä r i S v e r i g e ligger enligt s a m m a k ä l l a n u m e r a i n i v å

m e d f ö r b r u k n i n g e n i U . S . A . och C a n a d a . Schweiz h a r c:a 50 °/o h ö g r e k o n s u m t i o n ä n dessa l ä n d e r . E n l i g t en u n d e r s ö k n i n g , som g j o r t s a v s m å b r u k s u t r e d n i n g e n r ö r a n d e a r e a l b e h o v e t för o d l i n g av frukt och b ä r för d e n svenska k o n s e r v i n d u s t r i e n , u p p g i c k d e t t a

för

å r e n 1946—1948 till u n g e f ä r 2.000 h a , m e n f ö r b r u k n i n g e n a v frukt och b ä r b e r ä k n a d e s öka så, att a r e a l b e h o v e t f ö r v ä n t a d e s stiga m e d y t t e r l i g a r e c:a 1.000 h a .

B.

Behovet

av

målsättningen

inhemsk för

fruktträds-

och

bärväxtförädling

samt

denna

E n överblick a v det n u v a r a n d e f r u k t s o r t i m e n t e t i d e n svenska y r k e s - och h u s b e h o v s o d l i n g e n g e r vid h a n d e n , a t t e n d a s t ett f å t a l sorter ä r o a v i n h e m s k h ä r s t a m n i n g . F l e r t a l e t h a r införts f r å n l ä n d e r m e d a v s e v ä r t g y n n s a m m a r e k l i m a t b e t i n g e l s e r än d e hos oss r å d a n d e . D e n i n h e m s k a a n d e l e n av f r u k t s o r t i m e n t e t b e r ä k n a s för n ä r v a r a n d e u p p g å till e n d a s t o m k r i n g 11 °/o i f r å g a om y r k e s o d l i n g e n s a m t c:a 23 °/o b e t r ä f f a n d e h u s b e h o v s s o r t e r n a . E n l i g t en a v Sveriges y r k e s f r u k t o d l a r e s 1954 g j o r d u n d e r s ö k n i n g h a d e y r k e s f r u k t o d l i n g e n

följande

riksförbund

fördelning på

år

odlade

äppelsorter:

Sort Cox's Orange Gravensteiner Ribston Ingrid Marie Belle de Boskoop Cox's Pomona

°/o andel 28,7 8,1 8,0 7,6 5,2 5.2

Sort James Grieve Laxton's Superb Jonathan Transparente Blanche Signe Tillisch Övriga

°/o andel 4,6 3,3 2,8 2,7 2,2 21,6

Ä v e n i n o m d e n y r k e s m ä s s i g a p ä r o n - och p l o m m o n o d l i n g e n d o m i n e r a de u t l ä n d s k a s o r t e r n a ; inom p ä r o n o d l i n g e n ä r o s å l u n d a de v a n l i g a s t e s o r t e r n a i n ä m n d

ordning

W i l l i a m s , G r e v e M o l t k e , A l e x a n d r e L u c a s , H e r z o g i n Elsa, E s p e r e n s h e r r e , B o n n e

148 Louise, Nouveau Poiteau, Pierre Corneille, Conference och Charneu samt inom plommonodlingen Victoria, Reine Claude d'Ouillins, Czar, Opal och Ruth Gerstetter. Av de uppräknade sorterna är endast Opal svensk förädling. Den stora användningen av utländska sorter i svensk fruktodling skulle möjligen tyda på att vårt sortbehov kunde tillgodoses genom utländsk förädling. En sådan slutsats är dock ej riktig. En utländsk sort kan självfallet få betydelse i Sverige, men man måste alltid räkna med att dess anpassning kan vara mindre god. Den är utvald och uppdragen under andra miljöförhållanden, varför utvecklingen i svenskt klimat kan bliva mer eller mindre störd. Förändrade förhållanden i fråga om solljus, temperatur, nederbörd och i vissa fall säkert även jordarten influera. Erfarenheten från förädlingen av andra växtslag tyder på att urvalsplatsens inflytande på förädlingsresultatet i allmänhet är stort. Förädlingen, bedriven med inriktning på det tilltänkta odlingsområdet, får därför en specifik urvalsverkan, svår att klart redovisa men effektfull med hänsyn till förädlingsresultatet. En svensk förädling av fruktträd kan därför alltid tillerkännas ett visst försprång gentemot den utländska ifråga om möjligheten att framställa ett odlingsvärt och odlingssäkert material. Genom vad här och i näst föregående avsnitt anförts, kan konstateras följande av betydelse för ett ställningstagande till behovet av svensk förädling av frukt och bär. 1. Frukt- och bärodlingen har en avsevärd storleksordning i svensk växtodling. 2. Värdet av den svenska konsumtionen av inhemska färska frukter och bär är betydande och beräknades på sätt av ovan intagna tabell framgår år 1953 uppgå till c:a 370 miljoner kr. Importerade frukter och bär betinga för närvarande ett värde av minst samma storleksordning. 3. Vår egen produktion av de inom landet odlade frukt- och bärslagen täcker ännu ej vårt nuvarande behov. Konservindustrien kan förväntas kräva en utökad frukt- och bärodling. 4. De i Sverige odlade sorterna av äpplen, päron och plommon ha till övervägande del utländskt ursprung. Man har full anledning att utgå ifrån att det föreligger minst lika goda möjligheter att förbättra frukt- och bärslagen genom förädling som för andra växtslag. Det svenska förädlingsarbetet med åkerbruksväxter har resulterat i ett stort antal sorter och stammar, vilkas utnyttjande inneburit betydande fördelar för det svenska jordbruket. Den kraftiga produktionsökning, som kännetecknar svenskt jordbruk under innevarande århundrade, har till icke ringa del åstadkommits genom förbättringen i avkastningen hos det förädlade sortmaterialet. Detta kännetecknas också av goda förbättringar i andra egenskaper, stråstyrka, kvalitet, sjukdomsresistens m. m. Vad sålunda uppnåtts för åkerbruksväxterna bör principiellt kunna ernås också för trädgårdsväxterna, häri inräknade frukt- och bärslagen. Erfarenheterna från hittills bedrivet förädlingsarbete med sistnämnda växtslag jäva ej heller ett sådant påstående. Förädlingsresultaten kunna få annan karaktär, annan

149 storleksordning eller gälla för växtslagen specifika egenskaper, men det ekonomiska utslaget av desamma bör på motsvarande sätt som för åkerbruksväxterna kunna bli betydande. Huvudparten av det nuvarande världssortimentet av frukt har framkommit som resultat av intresserade amatörers eller plantskolemäns tillfälliga frösådder och urval eller helt enkelt tillvaratagande av självsådda plantor med goda frukter. Målmedvetna försök att framskaffa nya sorter gjordes bl. a. i början av 1800-talet av belgarna Esperen och van Möns samt engelsmannen Knight och hans efterföljare — grundarna av de alltjämt livaktiga familjefirmorna Laxton och Rivers. I Amerika började Gideon i Minnesota på 1850-talet och ett par årtionden senare Patten i Iowa och Burbank i Californien med ganska omfattande arbeten. I Ryssland verkade Michurin från omkring 1890 med uppdragning av nya sorter, vilket arbete efterhand fick stor omfattning. Mot 1800-talets slut tillkom i Amerika de första med allmänna medel drivna växtförädlingsanstalter, där fruktslagen inkluderades i arbetsprogrammen. Nämnas kan i detta sammanhang institutionerna i Minnesota, Iowa, New York och Syd Dakota i U.S.A. samt Ottawa i Canada. Från 1900-talets början har antalet med fruktträd arbetande växtförädlingsstationer snabbt stigit. Enbart i U.S.A. finns nu över 50 sådana (större eller mindre) stationer, i Canada finns ett 10-tal o. s. v. Av europeiska institutioner förtjänar särskilt följande framhållas, East Mailing Research Station och John Innes Horticultural Institution i England; Erwin BaurInstitut fiir Ziichtungsforschung (före kriget i Muncheberg öster om Berlin nu dels där, dels i Voldagsen, Västtyskland); Bundesanstalt fiir Gartenbau, Wädenswill, Schweiz (mest bärväxter) samt den ryska institutionen i Michurinsk söder om Moskva (där Michurins arbete fortsattes). I Holland har man helt nyligen igångsatt växtförädling med frukt vid högskolan i Wageningen. Modern växtförädling av fruktträd och bärbuskar har påbörjats tidigare i andra länder än i Sverige. Såsom av den historiska översikten i början av detta kapitel redan framgått, igångsattes en planmässig förädling av trädgårdsväxter här först långt in på 1900-talet. Även sedan de första tetraploida äppeltyperna framställts i mitten av 1930-talet, dröjde det, innan tanken på planmässig växtförädling av fruktträd i stor skala kunde realiseras. Som förut antytts torde den avgörande impulsen till planens förverkligande utgjorts av de förluster, som uppstodo i svenska fruktodlingar under de stränga vintrarna 1939/40—1941/42, då bestånden ledo svåra frostskador. Till de speciella kraven på svenska fruktsorter hör nämligen i särskild grad vinterhärdigheten, ej blott då det gäller att flytta odlingsgränsen längre norrut utan även för odlingssäkerhetens skull i de sydliga, yrkesmässigt drivna fruktträdgårdarna. Växtförädlingen av fruktträd blir emellertid av lättförståeliga skäl ganska tidsödande. Växtmaterialets karaktär, behovet av lång prövningstid m. m. medverka till att man måste räkna med en betydande tidsperiod från en viss förädlingsuppgifts påbörjan, tills färdiga sorter kunna utlämnas. För äpple torde man sålunda i nu nämnt hänseende få räkna med 14—30 år, för päron med 16—35 år, för plommon n e d 12—25 år och för körsbär med 11—25 år. Förutvarande föreståndaren för

150 Balsgård, numera professorn I. Granhall, har uppgjort härvid såsom bilaga fogade tidsschema (Bil. 34), vilket närmare belyser nu berörda förhållanden. Den svenska fruktträdsförädlingen har följaktligen arbetat under förhållandevis kort tid. Man kan därför ej förvänta, att den skall kunna redovisa annat än ett fåtal nya sorter. Endast från Alnarp har, såsom tidigare nämnts, förts i marknaden dels en plommonsort och dels en äppelsort. Såvitt man kan bedöma efter de förädlingsuppgifter, som för närvarande bearbetas och det material som härvidlag framställts, kan man räkna med ett flertal nyheter inom den närmaste tiden. Förädlingsarbetet med fruktträd bedrives i vårt land för närvarande med följande målsättning. Äpple: Med nuvarande sortiment har yrkesfruktodlingen mycket svårt att på allvar göra sig gällande. Flertalet sorter, som stå till buds, härstamma från och ha utvalts i länder med varmare och längre somrar samt mindre krävande vintrar än våra (England, Tyskland, Danmark). Trots de utmärkta förutsättningar för aromrikedom och andra kvalitetsegenskaper, som vårt klimat erbjuder (de långa sommardagarna), når därför frukten ej alltid full utveckling och mognad. Behovet av hög avkastning för att balansera fruktodlingens dryga fasta kostnader framträder som ett mycket viktigt sortkrav. Vår för närvarande ledande sort i yrkesfruktodlingarna, Cox's Orange, har exempelvis låg avkastning och har även i andra hänseenden (vinterhärdighet, skorvresistens, allmän förnöjsamhet) betydande brister. Även för husbehovsodlingen, och ej minst för dennas utsträckande även till mera krävande lägen i Norrland, är det nuvarande sortmaterialet otillfredsställande. Vid framställandet av nya sorter gäller som allmänna krav god vinterhärdighet hos träden, hög avkastning, lämplig mognadstid, motståndskraft mot parasitangrepp samt hög fruktkvalitet för olika ändamål. Följande arbetsmål äro särskilt aktuella i svensk äppelförädling: 1. Sena och lagringsdugliga vintersorter. 2. Mot skorv immuna eller högresistenta sorter. 3. Extremt tidigmognande sommarsorter. 4. Senblommande sorter, som undgå vårfrostriskerna. 5. Särskilt vinterhärdiga sorter för Nordsverige. 6. Exportsorter av lämplig kvalitetstyp samt hållbarhet vid transport. Päron: I ännu högre grad än för äpplena gäller, att det nuvarande odlingsmaterialet är alltför ömtåligt för våra förhållanden. Flertalet sorter härstamma från Frankrike, Belgien och Tyskland. Vinterhärdighet, sjukdomsresistens och avkastningsförmåga hos träden, god utmognad och kvalitet hos frukten äro viktiga egenskaper vid framställningen av nytt material. Därutöver kan framhållas behovet av sena men dock välmognande sorter med god hållbarhet vid kyl- och kolsyrelagring, tidiga sorter av god kvalitet och storlek samt lämpliga konservpäron. Plommon: Inom den s. k. europeiska (hexaploida) plommontypen, som är den hos oss vanliga, erfordras bättre vinterhärdighet, sjukdomsresistens och om möjligt längre hållbarhet. För Nordsverige har amerikanskt och ryskt mycket vinter-

151 härdigt material utnyttjats som korsningsföräldrar. Extremt tidiga plommon av god kvalitet eftersträvas även, liksom plommonsorter som bättre förena god kvalitet med tilltalande utseende och färg. Storfruktiga sviskontyper äro likaså önskvärda. Hos de japanska och amerikanska plommonformerna (diploida) finnas mycket härdiga sorter samt även sådana med synnerligen vackra frukter (dock mindre god kvalitet). I olika korsningsserier, där kromosomökning medelst colchicin även utnyttjas, eftersträvas nu ett utnyttjande av dessa sorters goda egenskaper. Körsbär: För bigarråer och andra sötkörstyper erfordras förbättrad vinterhärdighet och sjukdomsresistens (särskilt gentemot gummi-flöde-bakteriosen). Därtill har extremt tidiga sorter och likaledes senmognande sorter med god fruktstorlek intresse för förlängning av säsongen. Av surkörs, d. v. s. klarbär m. fl. syrliga sorter, eftersträvas dels mycket härdiga sorter för Nordsverige, dels storfruktigare former. Liksom hos plommonen tillmätes polyploidiforskningen stor betydelse för ett uppbyggande av nya former på längre sikt. Appelgrundstammar: Arbeten att framställa för vårt land härdigare, friskare och mera lämpliga typer bedrivas med såväl frö- som klonstammar. För ernående av enhetliga fröstammar prövas bl. a. ett flertal vildarter, som ha förmåga till apomiktisk (könlös) fröbildning. Inom klonstamsmaterialet ägnas särskild uppmärksamhet åt rotbildningsförmågan. Korsningar med vildarten Malus baccata bearbetas för erhållande av mycket härdiga typer med stor förnöjsamhet även på magra sandjordar. Pärongrundstammar: Som dvärgstam prövas nya kvittenkloner med bättre härdighet. De vid East Mailing utvalda päronklonerna ha korsats sinsemellan med tanke på svagväxande nya former. Arter av släktena Amelanchier, Aronia och Crataegus prövas på sitt värde som päronunderlag. Plommongrundstammar: Nya klontyper med bättre rotbildningsförmåga samt typer passande för dvärgträd eftersökas. Korsningar utföras bl. a. med vildformen Primus sibirica. Körsbärsgrimdstammar:

Svagväxande former, lämpade som dvärgunderlag efter-

forskas. För bärväxternas del eftersträvas utöver mera allmänna förädlingsmål — såsom hög avkastning, härdighet, kvalitetshöjning och sjukdomsresistens — bl. a. lämplighet för djupfrysning och annan konservering samt god transporthållbarhet. Ett i odlingsvärde och odlingssäkerhet förbättrat sortmaterial av frukt- och bärslagen kan få stor ekonomisk betydelse. Det innebär gynnsammare förhållanden för fruktodlarna och det kan medföra ett ökat utnyttjande av svensk frukt och därmed minskat importbehov. Den svenska fruktodlingen återfinnes till betydande del på mindre jordbruk. Omkring 2/3 av nuvarande antalet fruktträd över 5 år är planterat

152 på brukningsdelar med mindre än 20 ha åker. Åtgärder för att främja vår fruktodling bli därför till icke ringa del ett stöd för det mindre jordbruket i de fruktodlande områdena i vårt land. Ytterligare bör betonas det stora sambandet mellan fruktodlingarnas ha-avkastning och ekonomi. Omkostnaderna för dessa odlingar äro till betydande del fasta, varför produktionskostnaden per kg frukt starkt influeras av skördeutfallet. Enligt undersökningar vid trädgårdsekonomiska byrån i Alnarp uppgingo produktionskostnaderna för 40 odlare år 1952 till 86,1 öre per kg frukt. Inkomsterna uppgingo till 84,7 öre per kg. Skördens storlek var 9.219 kg per ha. Om denna hade kunnat ökas till 15.000 kg per ha, skulle produktionskostnaderna ha nedgått till 60,6 öre per kg. Behovet av odlingssäkrare sorter med högre och jämnare avkastning, sjukdomsresistens, allmän lättskötthet och förnöjsamhet framträder även av detta siffermaterial.

4. Frågan om Balsgårdsinstitutionens bibehållande Upprätthållandet av en förädlingsverksamhet på fruktträds- och bärväxtodlingens område torde genom vad i nästföregående avsnitt anförts få anses ha tillfyllestgörande motiverats. Sådana värdefulla resultat ha redan vunnits och kunna i än högre grad inom en nära framtid förväntas, att det ur det svenska folkhushållets synpunkt vill synas angeläget, att här ifrågavarande förädlingsverksamhet beredes möjlighet att fortbestå och vidareutvecklas. Det synes finnas fog för det antagandet, att man även på detta område i vårt land äger förutsättningar att så småningom uppnå den höga nivå, som sedan länge kännetecknar förädlingsarbetet med andra växtslag. För angelägenheten av att kontinuerligt fullfölja förädlingsverksamheten med fruktträd talar med styrka jämväl den omständigheten, att sådant förädlingsarbete är betydligt mer långsiktigt till sin natur än förädlingen av åkerbruks- och köksväxter. En blick på förhållandena i andra länder visar också, att man där i allmänhet mycket tidigare än hos oss tillmätt förädlingsverksamheten på detta område stor vikt. Även om detta starkare intresse i många fall låter sig förklaras av gynnsammare klimat- och odlingsförhållanden samt bättre avsättningsmöjligheter, ej minst genom export, synes dock en viss disproportion härutinnan föreligga vid en jämförelse med vad som hittills på förevarande område åtgjorts i vårt land. Yrkesfruktodlingen i Sverige kämpar sedan flera år tillbaka med stora svårigheter. Anledningarna härtill äro som bekant flera. Tullskyddet för inhemsk frukt är icke tillräckligt för att förhindra en besvärande, stundom förödande konkurrens från utlandet i fråga om de fruktsorter, som till avsalu produceras i vårt land, främst då äpplen. Det nuvarande sortimentet i yrkesfruktodlingarna är i olika avseenden behäftat med brister. Rationaliseringen av produktionen lämnar också en hel del övrigt att önska. Lagrings- och distributionsförhållandena för färsk frukt äro vidare långt ifrån de bästa. Med hänsyn till nu berörda omständigheter göres det ibland

153 gällande, att den svenska yrkesfruktodlingen i avseende å möjligheterna att hävda sig gentemot konkurrensen från länder med gynnsammare produktionsförhållanden måste anses som överdimensionerad. Småbruksutredningen synes i det förut omförmälda betänkandet för sitt vidkommande ej vilja dela dessa farhågor. Den uttalar sålunda — sid. 123 ff — att någon minskning av landets totala fruktodling ej torde behöva ske, enär de svårigheter för denna produktionsgren, som nu föreligga, borde kunna bemästras. Tvärtom förefölle det utredningen icke osannolikt, att en ökning av den inhemska fruktodlingen skulle vara möjlig, därest olika slag av befrämjande åtgärder vidtoges. Den viktigaste av dessa vore enligt utredningens mening en inriktning av odlingen på mera hållbara sorter, så att utbudet av svensk frukt kunde spridas under en längre tidsperiod. Småbruksutredningen pekar vidare på önskvärd intensifiering av för konservindustriens behov och krav anpassade odlingar av frukt och bär. Den erinrar jämväl om den växande marknaden för fruktmuster och fruktdrycker. Utredningen understryker slutligen starkt yrkesfruktodlingens betydelse för de små jordbruken och rekommenderar därjämte ökad odling av olika slags bärväxter såsom en för småbruken särskilt lämpad form av specialproduktion. Det nu anförda synes för växtförädlingsutredningen bestyrka den av utredningen i det föregående redan framhållna angelägenheten av ett fortsatt målmedvetet förädlingsarbete med tillräcklig bredd i vårt land även i fråga om frukt och bär. Oavsett att en sådan förädlings- och forskningsverksamhet kan te sig särskilt trängande i ett läge, där landets yrkesmässiga fruktodling brottas med svårigheter, måste det enligt utredningens mening för fruktodlingen i dess helhet på lång sikt vara av vital betydelse att få tillgång till ett fullvärdigare och för svenska förhållanden i skilda avseenden bättre anpassat sortiment. Härvidlag gäller det numera att tillgodose såväl produktionen av frukt för färskkonsumtion som industriens råvarukrav. I sistnämnda hänseende har chefen för Svenska institutet för konserveringsforskning gjort gällande, bland annat, att det svenska äppelsortimentet inte vore anpassat till industriens behov, utan att det behövdes åtskillig forskning och teknisk utveckling för att få fram de lämpliga kombinationerna, varjämte det krävdes ett starkare kvalitetsmedvetande, då ej ens en äppelsaftsproduktion bleve tillfredsställande, om den inte utginge från lämplig råvara. I samband med att utredningen företagit vissa sonderingar rörande möjligheterna att från enskilt håll bereda ytterligare ekonomiskt stöd åt fruktträds- och bärväxtförädlingen, har Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund (S.Y.R.) kraftigt understrukit växtförädlingens betydelse för denna näringsgrens framtid samt vikten av att det inledda arbetet på framställning av mera odlingsvärda fruktsorter fullföljes. Förbundets skrivelse härom till utredningen bilägges (Bil. 35). Ett bedömande av hur den fortsatta önskvärda förädlingsverksamheten på förevarande område lämpligen bör vara organiserad, synes giva utredningen vid handen, att något annat alternativ än en direkt anknytning till den nuvarande verksamheten icke rimligtvis torde böra ifrågakomma. Om här tillsvidare bortses från den vid statens trädgårdsförsök bedrivna förädlingsverksamheten, som numera väsentligen

154 omfattar allenast bärväxter, har man nämligen redan en för ändamålet utbyggd specialinstitution med omfattande material, vid vilken förädlingsarbetet pågått så pass länge, att praktiska resultat av detsamma äro skönjbara. Det ter sig under sådana förhållanden naturligast och mest rationellt att låta denna institution fortsätta sitt arbete, låt vara att huvudmannaskapet och de yttre formerna för verksamhetens organisation kunna behöva bli föremål för närmare övervägande. Enligt utredningens förmenande bör institutionen Balsgårds fortsatta existens som huvudanstalt och centrum för nu berörda förädlingsverksamhet så mycket mindre ifrågasättas, som å densamma, på sätt tidigare angivits, nedlagts mycket stora kapital i fastigheter, byggnader och andra anläggningar samt utrustning. Ytterligare en omständighet finner utredningen i detta sammanhang vara värd beaktande. Beträffande fruktträd ha i de övriga nordiska länderna blott vissa korsnings- och urvalsarbeten i mindre skala utförts såsom vid den norska försöksstationen Njos och den danska Blangstedgaard. Först genom tillkomsten av Balsgård har växtförädling av fruktträd i rationell omfattning och med något så när tillräckliga resurser upptagits i Norden. Det gemensamma nordiska intresset för denna institution har manifesterats i tillkomsten år 1951 av "Balsgårds nordiska växtförädlingsråd". I detsamma ingår, förutom representanter för Balsgårdsinstitutionen, ledamöter utsedda av statens trädgårdsförsök i Sverige, rådet för hagebruksforsok i Norge, statens planteavlsudvalg i Danmark och centralutskottet för lantbrukets försöksverksamhet i Finland. Detta råd har till uppgift att diskutera förädlingsmålen samt medverka vid prövningen av nya sorter från Balsgård. En del material har på detta sätt redan överlämnats från Balsgård till våra nordiska grannländer. Dessa ha å sin sida ställt i utsikt viss aktiv medverkan i arbetet vid Balsgård i form av s. k. stipendiatassistenter, vilka avlönas från hemlandet, och i ett fall (Finland) har denna tanke redan förverkligats. Bibehållandet av Balsgård synes i anledning härav i viss mån även vara ett samfällt nordiskt intresse. Innan utredningen närmare går in på frågan om erforderliga åtgärder till säkerställande av en fortsatt verksamhet vid Balsgård, torde det vara på sin plats att först något beröra institutionens ekonomiska läge.

5. Balsgårds ekonomi Såsom tidigare nämts äro stora värden nedlagda i Balsgårdsinstitutionen, vilken härigenom blivit väl rustad för sin verksamhet. Väsentligen är det Wallenbergska stiftelsen, som tillhandahållit det erforderliga kapitalet men bidrag till olika anläggnings- och utrustningsdetaljer ha i viss omfattning erhållits även från andra håll, bl. a. i samband med anslag till särskilda undersökningar och forskningsuppgifter. Med hänsyn till Balsgårds karaktär av i sitt slag ensamstående forskningsanstalt ställer det sig givetvis svårt att företaga en tillförlitlig värdering av institutionens tillgångar. Ett försök till en approximativ uppskattning kan emellertid göras. Om en sådan beräkning utföres utan annan korrigering av balansräkningen per den

155 31/12 1954 än utbyte av fastigheternas bokförda värde mot taxeringsvärdet erhålles en summa av 466.092: 32 kr. Sker uppskattningen i stället med utgångspunkt från anläggningstillgångarnas brandförsäkringsvärde, erhålles en summa av 1.724.092: 32 kr. Anläggningstillgångarna äro emellertid av den karaktär, att de ej lämna någon nämnvärd, för de löpande driftskostnaderna disponibel avkastning. N ä r det åter gäller anstaltens driftsekonomi är bilden en annan. I detta avseende synes man vara berättigad påstå, att huvudmannaföreningen praktiskt taget sedan institutionens tillblivelse haft att kämpa med svårigheter, vilka under de senare åren alltmera accentuerats. De första verksamhetsåren finansierades driften huvudsakligen med hjälp av medlemsavgifter och anslag från olika fonder m. m. Under åren 1945 och 1946 lämnade Wallenbergska stiftelsen temporära driftsbidrag med 15.000 kr. per år. Samtidigt började statsbidrag att utgå med 12.000 kr. för vartdera av de nämnda åren. Under åren 1947—1949 utgick statsanslag med 25.000 kr. årligen Under denna tid bemästrades en likviditetskris tack vare ett engångsanslag från Kristianstads läns hushållningssällskap om 50.000 kr. Från och med år 1950 har landstinget i samma län lämnat ett årligt bidrag om 5.000 kr. och sedan 1951 har Blekinge läns landsting anslagit ett årligt belopp, som från och med 1952 utgår med 2.000 kr. per år. Under åren 1950 och 1951 uppräknades statsbidraget till 50.000 kr. per år. Från och med 1950 blev det ändock nödvändigt att i större utsträckning än tidigare utverka anslag från olika fonder och organ för speciella forskningsuppgifter och på så sätt stödja den allmänna driftsbudgeten. I samband med den allmänna kostnadsstegring, som ägde rum i början av 1950-talet, höjdes statsanslaget till Balsgård år 1952 till 75.000 kr. Samma belopp utgick även åren 1953 och 1954. För åtnjutande av statsbidrag gälla vissa, i de årliga anslagsbreven meddelade villkor. Bidraget ställes till lantbruksstyrelsens förfogande och utbetalas därifrån i mån av behov på rekvisition till föreningens styrelse, övriga nu gällande villkor återfinnas i Kungl. brev den 22 april 1949 och innefatta att föreningen verkar för förädling av fruktträd och bärbuskar samt för tillgodogörande inom landet av resultat av denna växtförädling, att föreningen före 1/4 till lantbruksstyrelsen avgiver berättelse angående sin verksamhet under föregående kalenderår ävensom redogörelse för det sätt, varpå anvisade statsmedel blivit använda, att av en var av föreningen under verksamhetsåret från trycket utgivna skrifter kostnadsfritt avlämnas två exemplar till jordbruksdepartementet, att av chefen för nämnda departement disponeras, och fem exemplar till lantbruksstyrelsen, samt att föreningen — efter samråd med jordbrukets upplysningsnämnd — så snart ske kan och senast inom sex veckor efter det eventuella utrednings- och undersökningsresultat föreligga färdiga för publicering, till nämnden överlämnar korta sammanfattningar av sådana verkställda undersökningar, vilkas resultat omedelbart kunna bliva till nytta inom det praktiska jordbruket eller trädgårdsnäringen. En sammanfattning av de olika driftsanslag från andra håll än från huvudmannen själv, som under åren 1943—1954 disponerats av Balsgård, lämnas i härvid fogad bilaga (Bil. 36). Av densamma kan bl. a. utläsas, i vilken ökad omfattning Balsgård

156 under de allra sista åren haft att lita till diverse anslag för speciella forskningsuppgifter. År 1954 hänföra sig dessa särskilda anslag till vissa försök med grundstammar, mutationsforskning, undersökningar av köldhärdighetsproblem, studier av olika blombiologiska företeelser, resistensförädling mot äppelskorv, lagringsförsök med päronsorter samt försök med humle. Vad medlemsantalet i Föreningen för växtförädling av fruktträd beträffar uppgick detta under det senast förflutna verksamhetsåret 1954 till 445, varav 41 ständiga medlemmar, 30 stödjande årsbetalande medlemmar och 374 enskilda årsbetalande medlemmar. Medlemsavgifterna samma år uppgingo till 11.747 kronor, varav å stödjande medlemmar belöpte 7.475 kr. Föreningens medlemstal sedan starten framgår av Bil. 37. Av tabellen inhämtas, att medlemsantalet kulminerade under åren 1944—1945, varefter en viss nedgång, om än ej successivt förlöpande, ägt rum. Medlemmarna äro fördelade över hela landet, men drygt hälften av medlemsstocken belöper på Skåne. Av de stödjande medlemmarna ha Allmänna svenska utsädesaktiebolaget, Kooperativa förbundet, Aktiebolaget Findus, Stockholms superfosfat aktiebolag och Svenska sockerfabriks aktiebolaget ett flertal år erlagt vardera 1.000 kr. årligen. Norsk Hydro's svenska försäljningsaktiebolag har vidare sedan år 1950 lämnat föreningen bidrag, vilket de tre sista åren uppgått till 5.000 kr. per år. Ehuru bolaget formellt synes vara att betrakta som stödjande medlem, har detsammas bidrag, sannolikt till följd av dess storlek, under senare år i räkenskaperna uppförts som särskilt driftsbidrag. Ytterligare må nämnas, att 19 av landets hushållningssällskap under senare år lämnat mindre årliga bidrag. Föreningens övriga egna inkomser ha hänfört sig till försålda jordbruks- och trädgårdsprodukter samt hyror och räntor m. m. Så sent som 1952 uppgingo dessa poster till ett sammanlagt belopp av närmare 31.000 kr. År 1954 ha motsvarande poster bland intäkterna i vinst- och förlusträkningen minskats till drygt 21.000 kr. Minskningen beror helt på de senaste årens dåliga plantskolekonjunkturer, vilka medfört att Balsgårds plantskola under 1954 t. o. m. gått med förlust. Plantskolan avses med anledning härav tillsvidare nedläggas, dock med undantag för uppförökning av nya, vid institutionen genom förädlingsarbete frambringade sorter. Under de närmast förflutna verksamhetsåren har Balsgårds driftsbudget blivit allt mer pressad. Till belysning av den senaste utvecklingen och den nuvarande situationen bilägges dels statförslaget för år 1954, dels vinst- och förlusträkningen för samma år, dels utgående balansräkningen per den 31/12 1954, och dels det vid föreningens framställning om statsbidrag för verksamhetsåret 1955 fogade statförslaget (Bil. 38—41). Balansräkningen har av utredningen försetts med vissa kommentarer i anslutning till verkställd numrering i löpande följd av de i balansen ingående posterna. Under åren 1952—1954 har den ansträngda driftsekonomin kunnat bemästras huvudsakligen tack vare ett bidrag om 50.000 kr. från Syskonen Wesséns stiftelse, tvenne anslag å vartdera 25.000 kr. från Sveriges oljeväxtodlares central förening (ur föreningens clearingfond) respektive Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund (utverkat av Wallenbergska stiftelsen) ävensom inteckningslån om tillhopa 30.000 kr.

157 mot säkerhet i fastigheten Balsgård 1'. Såsom av statförslaget för år 1954 framgår upptogos lönekostnaderna till ett sammanlagt belopp av 129.900 kronor, varvid tillika räknades med ett statsanslag om 100.000 kr. I vinst- och förlusträkningen för nämnda år ha lönekostnaderna angivits till sammanlagt allenast 105.206: 50 kr. I verkligheten ha de dock, enligt vad utredningen inhämtat, uppgått till 146.179 kr. Med hänsyn till bl. a. det i förhållande till föreningens anslagsäskande reducerade statsbidraget har det blivit nödvändigt att täcka mellanskillnaden med tillskott från tillgängliga anslag för speciella forskningsuppgifter, fallande utanför den ordinarie driftsbudgeten. Verksamhetsåret i fråga uppvisar ändock ett till år 1955 balanserat underskott om 8.736: 16 kr. Om man ser på statförslaget 1955, ter sig bilden ännu mörkare. För att få driftsbudgeten att gå ihop har föreningen, trots största återhållsamhet på utgiftssidan. nödgats räkna med ett statsbidrag om 115.000 kr. Vårriksdagen 1955 har i sådant hänseende beviljat 100.000 kr. H ä r föreligger således redan en differens mellan inkomst- och utgiftssidan på 15.000 kr. Med hänsyn till de från 1 januari 1955 höjda lönerna till tjänstemän och arbetare, vilka ej förutsetts i statförslaget men torde få sin verkan även för Balsgårds vidkommande, synes underskottet för år 1955, såvitt nu kan bedömas, komma att ökas med ytterligare c a 15.000 kr. till omkring 30.000 kr. Intäkterna av medlemsavgifter synas vidare redan nu, i belysning av 1954 års bokslut, vara för högt beräknade med c:a 3.000 kr. Den ekonomiska situationen för Balsgård under år 1955 torde i anledning av det anförda kunna betecknas som högst bekymmersam. Det förtjänar understrykas, att den gradvisa försämringen av Balsgårds driftsekonomi under senare år ej bottnar i utökad personal. Denna har praktiskt taget varit konstant under 1950-talet. Anledningarna till den försämrade ekonomin äro i allt väsentligt att finna i minskade intäkter överlag (bortsett från statsbidraget) samt i ökade lönekostnader och kostnadsstegringar i övrigt.

6. Riktlinjer för den fortsatta verksamheten vid Balsgård A. Vidgat

statligt

engagemang

Föreningen för växtförädling av fruktträd kämpar, på sätt av det föregående torde ha framgått, med allt större svårigheter att i nuvarande omfattning upprätthålla verksamheten vid Balsgårdsinstitutionen. Möjligheterna att från stiftelser eller fonder erhålla ytterligare tillskottsmedel till den allmänna driften synas nu i stort sett stängda. Det förtjänar tillika framhållas, att här ifrågavarande förädlingsverksamhet för närvarande helt saknar och ej heller någonsin i samma utsträckning kan beräknas få det ekonomiska stöd av en till verksamheten knuten försäljningsorganisation med uppgift att exploatera framkomna förädlingsresultat, som växtförädlingen i vårt land i övrigt som regel åtnjuter. Den sviktande ekonomin skapar helt naturligt

158 en allmän osäkerhet, som i längden kan befaras bli menlig för arbetet vid institutionen. Den fast anställda personalen, vars pensionsförhållanden på något undantag när ej heller äro ordnade, känner av förklarliga skäl en viss otrygghet och frestas att övergå till annan verksamhet, vilket även i några fall nyligen skett (föreståndaren och assistenten). Särskilt när det gäller den vetenskapligt kvalificerade personalen måste detta, i betraktande av denna speciella förädlingsverksamhets långsiktiga karaktär och behov av kontinuitet i arbetets uppläggning och bedrivande, betecknas som en föga lycklig utveckling. I annat sammanhang har redan omnämnts, att utredningen undersökt möjligheterna att från Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund erhålla mera stadigvarande ekonomiskt stöd åt verksamheten vid Balsgård (jfr. Bil. 35). Förbundet har sedermera definitivt meddelat utredningen, att detsamma för närvarande ej kunde göra några sådana utfästelser. Man åberopade i detta hänseende, att förbundet vore en rent facklig organisation, vars enda intäkter utgjordes av de lokala föreningarnas medlemsavgifter. Från förbundets sida framhölls vidare, att situationen skulle varit annorlunda, om det inom näringen funnits en stabilt organiserad ekonomisk föreningsrörelse, där man kunnat utdebitera en mindre procentuell avgift på försäljningen att användas för gemensamma ändamål. Ej heller syntes det i dagens läge, med de tryckta avsättningsförhållandena för den svenska frukten, möjligt att genomföra några extra utdebiteringar bland de yrkesmässiga odlarna. Förbundet vore likväl angeläget att betyga sitt stora intresse för verksamhetens fortgång på Balsgård och ställde i utsikt att taga upp frågan om bidrag till densamma från yrkesfruktodlarna, så snart dessas ekonomiska situation förbättrats. Utredningen har jänväl hänvänt sig till de ledande fruktkonserveringsföretagen i riket med en förfrågan, huruvida desamma kunde vara beredda att lämna Balsgårdsinstitutionen ekoromiskt stöd utöver det, som från somliga av dessa industriers sida kommit anstalten till del i form av stödjande medlemsskap i huvudmannaföreningen. I svaren pi denna hemställan betygade man i flera fall sitt stora intresse för förädlingsarbetet på Balsgård men förklarade tillika, att det borde ankomma på det allmänna att sörja för att denna verksamhet upprätthölles i erforderlig omfattning. Några utfästelse* om mera permanent stöd åt Balsgård från dessa industriers sida var man icke i något fall villig att göra; dock kan nämnas att Kooperativa förbundet med föranledande av utredningens förfrågan anslog ett engångsbelopp av 5.000 kr. till verksamieten vid Balsgård. Vad konservindustrin beträffar torde det f. ö. förtjäna påpekas, att åtskilliga av de större företagen ha ett mera omedelbart intresse av specifika örädlingsarbeten för sina speciella merkantila behov än av den med nödvändighet mera allmänt inriktade verksamheten vid Balsgård. Det har av utredniigen redan framhållits, att det ur allmän synpunkt synes angeläget, att verksamheten vid Balsgård gives möjlighet att fortgå. En begränsning av verksamheten och en nedskärning av arbetsprogrammet i kostnadsbesparande syfte skulle, såvitt utreiniigen kan finna, allvarligt äventyra både uppnådda och förväntade arbetsresulta. Den ovan företagna analysen av Balsgårds ekonomi samt inventeringen av olikt tänkbara utvägar att trygga driften vid anstalten synes giva

159 vid handen, att detta icke är möjligt, utan att institutionen beredes ökat stöd från statens sida. I själva verket har en sådan utveckling redan inletts. De första verksamhetsåren kunde institutionen drivas utan statligt stöd. Därefter erhölls under några år ett förhållandevis blygsamt statligt anslag. Under påföljande år i slutet av 1940-talet och början av 1950-talet ökades statsbidragets relativa andel av institutionens driftsbudget successivt. Under åren 1952—1954, då statsanslaget utgjorde 75.000 kronor, representerade bidraget i det allra närmaste hälften av samtliga intäktsposter i vinstoch förlusträkningarna för dessa år. Med utgångspunkt från statförslaget för år 1955 samt därefter beviljat statsbidrag uppgår detsamma nu till 56 % av intäkterna i driftsbudgeten, eller 100.000 kr. av totalt 177.500 kr. Under angivna förhållanden och med beaktande av Balsgårds ekonomiska situation i övrigt samt det allmänna intresset av upprätthållandet av här ifrågavarande förädlingsverksamhet synes det utredningen motiverat att taga steget fullt ut, så att statens ansvar för institutionen Balsgårds fortbestånd kommer till klart uttryck. Först härigenom torde det bliva möjligt att vinna erforderlig stadga åt verksamheten vid anstalten samt önskvärd trygghet åt dess personal. Med det nu anförda åsyftar icke utredningen ett överförande av Balsgård i statlig ägo och verksamhetens bedrivande i rent statlig regi. Mot ett förstatligande synas i allt väsentligt samma skäl kunna andragas, som förut i detta betänkande åberopats, då frågan om ett eventuellt förstatligande av Sveriges utsädesförenings verksamhet berörts. När det gäller Balsgård, spela de inkomster och bidrag, som kunde förväntas bortfalla vid ett förstatligande en betydande roll. Detta kommer särskilt till synes i fråga om anläggningstillgångarna. Kostnaderna för fastigheter, byggnader och andra anläggningar ävensom utrustning ha ju beträffande Balsgård i sin helhet bestritts från enskilt håll, huvudsakligen Wallenbergska stiftelsen. Enligt vad som framkommit vill det ej heller synas uteslutet att även i fortsättningen erhålla medel från sagda stiftelse för ytterligare anläggningar (våren 1955 har sålunda ett anslag å c:a 65.000 kr. lämnats till viss maskinell utrustning). Utredningen får i stället föreslå, att förhållandet mellan staten och Balsgårdsinstitutionen regleras på motsvarande sätt, som skett i fråga om formerna för statens inflytande på den av Sveriges utsädesförening bedrivna växtföridlingsverksamheten. I enlighet härmed förordar utredningen, att Föreningens för växtförädling av fruktträd stadgar — vilkas lydelse framgår av Bil. 42 till detta betinkande — undergå sådan ändring i fråga om styrelsens sammansättning, att denscmma skall bestå av förslagsvis sju ledamöter, av vilka ordföranden och tre ledamöter utses av Kungl. Maj:t för en tid av två år i sänder och de tre övriga jämte like många suppleanter för samma tid av föreningen själv, ävensom att styrelsen inon sig skall äga utse vice ordförande. Vidare föreslås den ändringen, att för granskiing- av föreningens räkenskaper årligen skola utses två revisorer jämte lika många suppleanter, varav en revisor med suppleant skall förordnas av Kungl. Maj:t och en jämte suppleant av föreningen å dess årsmöte. I samband med de föreslagna ändringarna torde stadgarna lämpligen böra underkastas en allmän översyn. Så t.ex. kan det ifråga-

160 sättas, om ej ordet "enskild" i § 15 bör utgå. Kungl. Maj:ts stadfästande av stadgarna torde slutligen böra sökas. Genom de föreslagna stadgeändringarna beredes staten ett avgörande inflytande på handhavandet av föreningens angelägenheter och verksamheten vid Balsgårdsinstitutionen. Samtidigt markeras det allmännas ansvar för denna förädlingsanstalt och dess fortbestånd. Som en konsekvens av att anstalten härigenom erhåller samma halvstatliga karaktär som fallet är med Sveriges utsädesförenings institutioner bör följa, att staten, så länge verksamheten vid anstalten bedrives i skälig omfattning och på tillfredsställande sätt, ställer för driften nödiga medel till förfogande, sedan huvudmaninaföreningens övriga intäkter beräknats. Därest den av utredningen föreslagna ordningen genomföres, torde jämväl de under avsnittet om Balsgårds ekonomi härovan omförmälda särskilda villkoren för statsbidragets åtnjutande i tillämpliga delar bringas i överensstämmelse med dem, som gälla för Sveriges utsädesförening. Sålunda torde bl. a. föreskrivas, att ändring i föreningens stadgar ej må ske utan medgivande av Kungl. Maj:t, att avlöningar till föreningens tjänstemän skola utgå enligt de grunder och till högst det antal befattningshavare av varje slag, som förutsatts vid statsmakternas anslagsberäkning, samt att åtgärder, vilka kunna föranleda ökning av framtida statsbidrag till föreningen, icke må vidtagas utan Kungl. Maj:ts medgivande. Vidare synas böra meddelas bestämmelser om upprättande och fastställande av arbetsplan, om skyldighet för föreningen att vara underkastad statlig inspektion, om rese- och kostnadsersättning till styrelseledamöter och revisorer samt om avgivande av årliga förslag å lämpliga personer att av Kungl. Maj:t förordnas till revisor och revisorssuppleant m. m. Ytterligare torde föreskrivas, att vid ansökan om statsbidrag fogat förslag till inkomst- och utgiftsstat skall avse budgetår (och således ej som nu kalenderår). Beviljat statsbidrag synes slutligen böra ställas till förfogande för styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök — alltså ej längre lantbruksstyrelsen — att disponeras för utbetalning, på rekvisition i mån av behov, till styrelsen för Föreningen för växtförädling av fruktträd.

B. Samarbete

med den högre

trädgårdsundervisningen

Mellan Balsgård och de till Alnarp förlagda institutionerna på trädgårdsnäringens område finnas naturliga kontaktlinjer. I Föreningens för växtförädling av fruktträd stadgar har detta för Alnarpsinstitutionernas vidkommande kommit till klart uttryck i fråga om förbindelserna med statens trädgårdsförsök. I § 9 av stadgarna ålägges sålunda föreningens styrelse att tillse, att erforderligt samarbete med statens t r ä d gårdsförsök, i vad på föreningen ankommer, vederbörligen upprätthålles. Härvid kanske främst anmäler sig den försöks- och sortprövningsverksamhet på trädgårdsväxternas område, som ankommer på nämnda institution. Men det bör även erinras om den förädlingsverksamhet, som statens trädgårdsförsök bedriver jämsides med Balsgårdsanstalten, samt den tidigare i detta kapitel beskrivna utvecklingen och

161 därav föranledda relationer mellan de båda institutionerna på detta område. Till dessa båda frågor får emellertid utredningen anledning att närmare återkomma i ett följande avsnitt. I den förut citerade paragrafen i stadgarna för Föreningen för växtförädling av fruktträd framhålles även angelägenheten av samarbete med, förutom statens trädgårdsförsök, jämväl andra institutioner på området. Alnarpsinstitutets trädgårdsavdelning med dess högre trädgårdsundervisning torde få anses höra till de viktigaste bland de här åsyftade institutionerna. Det ter sig rätt naturligt, att den högre trädgårdsundervisningen med anknuten forskning och praktiskt-vetenskapliga undersökningar har ett legitimt behov av intima kontakter med förädlingsverksamheten på trädgårdsväxternas område. Omvänt bör den institution, som svarar för denna verksamhet, ha ett klart intresse av ett nära samarbete med företrädarna för den högre trädgårdsundervisningen. Med ett ökat samarbete mellan Alnarp och Balsgård skulle troligen åtskilliga fördelar följa. Sålunda kunde vissa resurser komma till gemensam användning till gagn för både forskning och undervisning. En väl genomförd disposition av arbetsuppgifterna vid de ifrågavarande institutionerna skulle vidare sannolikt leda till ett värdefullt samarbete mellan de verksamma krafterna på de båda platserna. Lämpligen borde härvid även sådana arrangemang vidtagas, att forskarna vid Balsgård meddelade undervisning vid Alnarp och att studerandena bereddes tillfälle att vistas någon tid vid Balsgård för utförande av examensarbeten. Därigenom skulle arbetet vid Balsgård kunna direkt nyttiggöras i undervisningen. En del tillämpade försök skulle också kunna anordnas vid Balsgård. Möjligheter att i full utsträckning inleda ett i enlighet med angivna riktlinjer organiserat samarbete mellan Balsgård och Alnarp synas emellertid av olika skäl ej föreligga, innan den sedan länge planerade omorganisationen av den högre trädgårdsundervisningen vid Alnarpsinstitutet genomföres. I sistnämnda hänseende föreslog 1946 års trädgårdsundervisningskommitté i ett år 1948 avgivet betänkande (S.O.U. 1948: 5), att en trädgårdshögskola med förläggning till Alnarp borde upprättas. Denna högskolas ändamål skulle vara att meddela på vetenskaplig grund vilande undervisning i syfte att utbilda befattningshavare och enskilda företagare inom trädgårdsnäringen, varjämte vid högskolan skulle bedrivas forskning och utbildas vetenskapsmän på området. Förslaget anmäldes av Kungl. Maj:t för 1949 års riksdag (K. prop. 1949 nr 79). Riksdagen delade därvid vederbörande departementschefs åsikt, att det i princip vore önskvärt att utbygga den högre trädgårdsundervisningen vid Alnarp, vilken därvid borde ges högskolemässig karaktär, men att förverkligandet av kommitténs plan härutinnan tillsvidare finge anstå, emedan det i rådande läge ej syntes möjligt att anskaffa erforderliga lokaler åt högskolan. I fråga om förhållandet mellan den planerade högskolan och statens trädgårdsförsök godtog riksdagen likaledes departementschefens, mot kommitténs förslag stridande uppfattning, att ett organisatoriskt samband mellan trädgårdsförsöken och den högre trädgårdsundervisningen syntes böra åvägabringas på sätt redan skett i fråga om lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök. ii

162 Med stöd av föreliggande riksdagsbeslut torde man kunna förutsätta, att frågan om den högre trädgårdsundervisningens ordnande vid Alnarp inom en nära framtid kommer att upptagas till ny behandling. I berörda sammanhang vill det synas lämpligt att närmare överväga formerna för ett utvidgat och rationellt ordnat samarbete mellan Alnarp med dess undervisnings- och forskningsinstitutioner på trädgårdsnäringens område samt Balsgård med dess förädlingsverksamhet på samma område. I den mån den högre trädgårsdundervisningen, såsom vid 1949 års riksdag antyddes, i sin tur organisatoriskt samordnas med den statliga försöksverksamheten med trädgårdsväxter, skulle detta vara ägnat att befordra och underlätta det i takt med Balsgårdsinstitutionens utveckling — på sätt nedan utförligare kommer att belysas — alltmera nödvändiga samarbetet jämväl mellan denna förädlingsanstalt och statens trädgårdsförsök.

C. Verksamhetens a.

omfattning

Personalbehov

och

m.m. lönestat

I sina anslagsäskanden hos Kungl. Maj:t har Föreningen för växtförädling av fruktträd vid flera tillfällen under senare år framhållit, att man efter hand måste räkna med en viss ökning av personalen samt längre driven specialisering av arbetsuppgifterna för att snabbare utvinna praktiskt värdefulla resultat, ur det alltmer omfattande förädlingsmaterialet och för att kunna intensifiera arbetet inom dittills eftersatta förädlingsgrenar på programmet såsom bärväxtförädlingen. För utredningens räkning har förutvarande föreståndaren för Balsgård sammanfattat dessa från ledningens sida framförda önskemål om vissa personalförstärkningar i bilagda P.M. (Bil. 43). På utredningens anmodan har därefter avgivits likaledes här bilagda P.M. rörande angelägenhetsgraden i utbyggnadsprogrammet (Bil. 44). Även om önskvärdheten av en viss förstärkning av arbetskrafterna vid Balsgård på de i promemoriorna anförda skälen i och för sig skulle kunna vitsordas, är utredningen för sin del likväl icke beredd att förorda några omedelbara åtgärder i detta syfte. Det synes utredningen angelägnare att stabilisera verksamheten på nuvarande nivå och avvakta den inverkan, de av utredningen ovan föreslagna ändringarna i Balsgårds yttre organisation kunna få på arbetet vid institutionen. Med staten som garant för det behöriga upprätthållandet av den löpande, egentliga förädlingsverksamheten vid Balsgård torde vidare skapas möjligheter för en avveckling i viss omfattning av systemet med anslag till olika slag av mera speciella forskningsuppgifter och undersökningar. Under rådande förhållanden har det, på sätt tidigare framhållits, framstått som en ekonomisk nödvändighet för Balsgård att utverka dylika forskningsanslag för särskilda ändamål. Fullföljandet av dessa undersökningar torde emellertid i många fall i icke önskvärd utsträckning ha belastat den relativt fåtaliga personalen, ej minst den kvalificerade, till förfång för den löpande, ordinarie verksamheten. De speciella forskningsanslagen försvåra dessutom i viss mån en klar

163 bokföringsmässig överblick över anstaltens driftsekonomi och samstämmighet mellan statförslag och det verkliga utfallet av driften i vinst- och förlusträkningar m. m. Med det sagda göres ej gällande, att Balsgård helt bör avstå från utverkande av anslag till speciella forskningsarbeten. Det är nämligen uppenbart, att en del av dessa särskilda undersökningar äro intimt förknippade med och ägnade att befordra det allmänna förädlingsarbetet, t. ex. mutationsforskningar och skorvresistensundersökningar. Ej minst av denna anledning är det emellertid önskvärt, att Balsgård får arbeta under sådana ekonomiskt tryggade förhållanden, att anstalten gives möjlighet att välja, då det gäller sökandet av dessa forskningsanslag. I den nuvarande personalstaten finnes upptagen en befattning som hushållerska. En sådan tjänst synes alltjämt erforderlig med hänsyn till Balsgårds förhållandevis avskilda läge, som nödvändiggör vissa särskilda dispositioner i fråga om personalens mathållning och bostäder. En närmare belysning av nu angivna förhållanden lämnas i härvid såsom bilaga fogad P.M. rörande bostäder och matservering vid Balsgård (Bil. 45), vilken i november 1954 upprättats av institutionens dåvarande föreståndare. Om sålunda någon utökning av den fasta personalen vid Balsgård i rådande läge ej torde böra äga rum, har utredningen funnit det motiverat att föreslå vissa mindre justeringar av lönesättningen för några av befattningshavarna. I enlighet härmed synes assistenten, i likhet med motsvarande befattningshavare vid t. ex. statens trädgårdsförsök, böra inplaceras i reglerad befordringsgång med utgångspunkt från lönegrad 21. Kontoristen torde vidare, för uppnående av likställighet med motsvarande befattningar vid andra jämförbara institutioner, böra uppflyttas från lönegrad 11 till 13 å statens löneplan nr 1. Som motivering för den ändrade lönesättningen för kontoristen kan jämväl framhållas, att denna omhänderhar nstitutionenr kassr; ävensom i viss omfattning har att fullgöra relativt kvalificerade sekreterare- och bokföringsarbeten. Slutligen synes laboratoriebiträdet böra placeras i lönegrad 8. I den statliga tjänsteförteckningen är detta den lägsta lönegrad, som inrymmer ordinarie befattning av sådant slag. I enlighet härmed föreslås följande tjänsteförteckning för den fasta personalen vid institutionen Balsgård att gälla fr. o. m. den 1 juli 1956.

Befattning Föreståndare Försöksledare Assistent Trädgårdsmästare Kontorist Vaktmästare Laboratoriebiträde Hushållerska

Lönegrad enl. statens löneplan nr 1 37 a) 29 21—25 b) 18 13 12 8 7

Anm. a) Nuvarande föreståndare placerad i lönegrad 33 i avvaktan på vidare meritering. b) Reglerad befordringsgång.

164 För ovanstående personal torde de för statens tjänstemän gällande bestämmelserna i avseende å semester och tjänstledighet m. m. fastställas att gälla. Föreskrifterna härom torde lämpligen inarbetas i ett särskilt tjänstereglemente, upptagande jämväl allmänna bestämmelser om tjänstgöringskyldighet, anställning och entledigande, avlöning, avdrag å lön för naturaförmåner samt behörighetsvillkor m. m. I instruktionen för tjänstemännen vid Balsgård torde vidare böra intagas speciella kompetenskrav även för befattningarna såsom trädgårdsmästare, kontorist och vaktmästare. I tillämpliga delar synas härvid för Sveriges utsädesförening gällande tjänstereglemente och instruktion kunna tagas till förebild.

b.

Tjänstemännens

pensionsfråga

Av de nuvarande åtta å tjänsteförteckningen för Balsgård uppförda befattningshavarna är det för närvarande endast två, som ha sin pensionsfråga ordnad, dock endast provisoriskt. För försöksledaren har tecknats en pensionsförsäkring hos Svenska lifförsäkringsbolaget. Premien betalas helt av Föreningen för växtförädling av fruktträd. Den uppgår numera till 7.452: 97 kr. per år. Vidare kvarstår kontoristen sedan en tidigare anställning i S.P.P. Pensionen från denna kassa utgår vid uppnådda 60 år med blott 2.088 kr. per år, vilket är avsevärt mindre än pensionen i lägsta pensionsklass enligt S.P.A.-reglementet. Av årspremien för denna pensionsförsäkring erlägger föreningen 560: 28 kr. och befattningshavaren 208: 80 kr. Under senare år har föreningen gjort upprepade framställningar till Kungl. Maj:t om anslutning av samtliga tjänstemän vid Balsgårdsinstitutionen till statens pensionsanstalt. Man har därvid bl. a. framhållit de olägenheter i avseende å rekrytering och möjligheter att behålla tjänstemännen, som vore förknippade med de oreglerade pensionsförhållandena. Vidare har påpekats, att de avgifter, som föreningen årligen erlade för en bristfällig pensionering av några få tjänstemän — sammanlagt uppgingo dessa avgifter år 1954 till 8.929: 63 kronor — överstege de årsavgifter, föreningen skulle ha att erlägga till statens pensionsanstalt efter anslutning av samtliga de ifrågavarande tjänstemännen vid Balsgård. Föreningens framställningar ha emellertid hittills icke lett till någon Kungl. Maj:ts åtgärd. För en stabilisering av verksamheten vid Balsgård synes det vara angeläget att ordna tjänstemännens pensionsfråga. Åtgärder i sådant syfte torde f. ö. böra vidtagas som en konsekvens av utredningens härovan framlagda förslag om vidgat statligt inflytande i samband med utökat ekonomiskt stöd åt Balsgårdsinstitutionen. Den naturliga lösningen av pensionsfrågan synes vara tjänstemännens anslutning till S.P.A.-reglementet såsom skett med befattningshavarna hos Sveriges utsädesförening samt Weibullsholms växtförädlingsanstalt. Utredningen får således föreslå, att Kungl. Maj:t medgiver anslutning av de i förslaget till tjänsteförteckning härovan upptagna befattningshavarna till S.P.A.-reglementet. Härvid blir det nödvändigt att erlägga engångsavgifter för vissa av de ifrågavarande tjänstemännen. Sedan utredningen införskaffat uppgifter rörande fribrevsvärdena m. m. å försöksledarens och kontoristens nuvarande pensionsförsäkringar

165 per den 1 juli 1956, har statens pensionsanstalt på utredningens begäran företagit en beräkning över kostnaderna för här berörda tjänstemäns eventuella anslutning till S.P.A.-reglementet från och med nyssnämnda datum. Tablån fogas som bilaga till betänkandet (Bil. 46). Av tablån inhämtas, att de årliga avgifterna skulle uppgå till ett sammanlagt belopp av 8.063: 10 kr. samt engångsavgifterna till 46.700 kr. Det synes emellertid föreligga möjlighet att avsevärt reducera sistnämnda belopp genom att utnyttja försöksledaren Oidéns och kontoristen Melins privata pensionsförsäkringar. Beträffande Oidén har utredningen inhämtat, att vederbörande bolag visserligen ej medgiver återköp av dennes försäkring, men fribrevsvärdet uppgår per den 1 juli 1956 till 2.328 kr. i årlig ålderspension efter uppnådda 65 år och till 1.164 kr. i årlig änkepension. Därest sistnämnda pensionsförmåner samordnas med en avkortad pension enligt S.P.A.-reglementet på så sätt, att de sammanlagda pensionsbeloppen ungefärligen motsvara hel pension genom statens pensionsanstalt för tjänstemän i pensionsklass 32, skulle enligt anstaltens beräkningar den för Oidén erforderliga engångsavgiften vid anslutning till S.P.A.-reglementet kunna nedbringas från 20.300 kr. till 8.400 kr. Vad åter Melin angår har S.P.P. meddelat utredningen, att kassan är villig att på gemensam begäran av huvudmannen och Melin pröva frågan om en överföring av premiereserv från kassan till statens pensionsanstalt intill ett belopp, som motsvarar fulla engångsavgiften vid anslutning till S.P.A.-reglementet. Per den 1 juli 1956 uppges tillgodohavandet (återköpsvärdet) på Melins försäkring uppgå till 9.266 kr. Engångsavgiften för Melin har av statens pensionsanstalt beräknats till 5.600 kr. Detta belopp får höjas med 8 °/o till en avrundad summa om 6.050 kr. i anledning av numera fattat beslut vid 1955 års riksdag om ökning av det rörliga tillägget å bl. a. här ifrågavarande pensioner från 53 °/o till 65 % . Ett överskott å premiereserven för Melins försäkring i S.P.P. om c:a 3.200 kr. skulle härigenom uppkomma. I den händelse Melin beredes möjlighet att i ovan angiven ordning vinna anslutning till S.P.A.-reglementet, synes det utredningen skäligt, att anslutningen i fråga om Melin förbindes med det villkoret, att Melin lämnar sitt medgivande därtill att berörda överskott, så långt detsamma förslår, tages i anspråk till bestridande av de fortlöpande avgifterna för Melins pensionsförsäkring hos statens pensionsanstalt. Med hänsyn till vad här anförts torde de i statens pensionsanstalts tablå (Bil. 46) angivna engångsavgifterna å ena sidan minskas med 11.900 kr. (Oidén) + 5.600 kr. (Melin) och å andra sidan, i vad avser kvarstående belopp, ökas med 8 %. De sammanlagda engångsavgifterna vid en anslutning av tjänstemännen vid Balsgård till S.P.A.-reglementet fr. o. m. den 1 juli 1956 skulle härigenom komma att i runt tal uppgå till 31.500 kr. [(46.700 - 17.500) + (8 x = ? - — ) ] • De fortlöpande avgifterna skulle efter omförmälda procenthöjning komma att uppgå till i avrundat tal 8.700 kr. per år. Därest överskottet å Melins premiereserv i S.P.P. tages i anspråk på sätt ovan förordats, skulle dock detta belopp, under förutsättning av oförändrade avgifter, under de fyra första åren kunna nedbringas under 8.000 kr. Under alla

166 förhållanden komma årsavgifterna vid pensionsförsäkring i statens pensionsanstalt att bliva något mindre än de årspremier, som Föreningen för växtförädling av fruktträd nu erlägger för endast två tjänstemän.

c.

Statförslag

Med utgångspunkt från ovan föreslagna personalstat samt befattningshavarnas anslutning till S.P.A.-reglementet från den 1 juli 1956 och under förutsättning tillika av i stort oförändrad omfattning av den timavlönade arbetskraften har utredningen uppgjort härvid såsom bilaga fogade förslag till normalstat för Balsgårdsinstitutionen, närmast avseende budgetåret 1956/57 (Bil. 47). Vid förslagets uppgörande har utgåtts från 1954 års prisnivå, i vad avser förnödenheter och tjänster. Dock ha härvid vissa justeringar uppåt gjorts med hänsyn till redan inträdda eller med all sannolikhet inträffande prisstegringar. Lönerna till tjänstemän och arbetare ha beräknats med hänsyn till de förändringar, som föranletts av lönerörelserna under år 1955. Vad pensionsavgifterna beträffar har, såsom ovan redan nämnts, beaktats den höjning, som föranledes av ökningen av det rörliga tilllägget å utgående pensioner från statens pensionsanstalt. Utöver de särskilda kommentarer, som knutits till de olika posterna i själva statförslagét, må om detsamma följande anföras. Under p. 5 härovan har Balsgårds successivt försämrade driftsekonomi samt orsakerna härtill närmare belysts. Om statförslaget torde kunna sägas, att det i än högre grad än huvudmannens statförslag för verksamhetsåren 1955 och 1956 renodlat anstaltens ekonomiska problem. Inom ramen för nuvarande personaluppsättning och under förutsättning av en till omfånget i stort sett oförändrad verksamhet ha konsekvenserna av den för anstalten ogynnsamma ekonomiska utvecklingen tagits. Med speciella forskningsanslag har ej räknats i någon nämnvärd utsträckning och jämväl övriga intäkter ha överlag nedräknats. På utgiftssidan har åter en uppräkning av flertalet poster måst företagas; särskilt de ökade löne- och arbetskostnaderna ge härvid utslag men även posten underhåll av byggnader och inventarier, vilken det ej längre är försvarligt att hålla kvar på tidigare låga nivå, har undergått en kraftig höjning. Å andra sidan synes det kunna göras gällande, att staten, i händelse av att personalen och verksamheten ej utökas, på det hela taget innebär en stabilisering i så måtto, att några ytterligare större förskjutningar i ogynnsam riktning ej torde behöva befaras, därest nuvarande löne- och prisnivå icke röner några större förändringar inom de allra närmaste åren. Förutsättningen för en i enlighet härmed stabiliserad stat är dock ofrånkomligen den, att statsbidraget höjes med 70 °/o av nu utgående belopp, eller från 100.000 till 170.000 kr.

d. T o t a l k o s t n a d e r

för s t a t s v e r k e t

Därest utredningens förslag rörande institutionen Balsgård genomföres, beräknas erforderligt statsbidrag till verksamheten från och med budgetåret 1956/57 få utgå

167 med i runt tal 170.000 kr. per år, vilket innebär en höjning av nu utgående anslag med 70.000 kr. Härtill kommer vissa engångsavgifter för anslutning av Balsgårds tjänstemän till S.P.A.-reglementet, vilka beräknas uppgå till c:a 31.500 kr.

7. Vissa speciella frågor A. Sort prövningen

av fruktträd

och

bärväxter

I fråga om dessa växtslag bedrives i vårt land ännu ej någon regelrätt statlig sortprövning på samma sätt som fallet är med lantbruks- och köksväxterna. Statens trädgårdsförsök, som enligt gällande instruktion har att svara för den officiella försöksverksamheten på trädgårdsodlingens område, har visserligen sedan länge både vid Alnarp och filialstationerna ute i landet prövat ett stort antal sorter, huvudsakligen av utländskt ursprung, men denna verksamhet har i regel, särskilt i fråga om fruktträden, haft karaktär av summariska observationsförsök med redan existerande sorter till ledning för plantskolor och handelsföretag, vilka snart nog eller redan samtidigt med försöken taga hand om materialet i merkantilt syfte. I allmänhet har denna sortprövning ej den systematiska och noggranna prägel, som t. ex. kommer köksväxterna till del. Frågan om en mera strikt sortprövning av speciellt fruktträd har å sistone aktualiserats genom att förädlingsverksamheten å Balsgård nu kommit så långt, att det ter sig nödvändigt att i växande omfattning underkasta därstädes uppdragna nya sorter en mera ingående bedömning under olika odlingsbetingelser, innan de kunna godkännas och marknadsföras. Det torde böra ankomma å statens trädgårdsförsök att, i samarbete med Balsgårdsinstitutionen, organisera och utföra denna sortprövning. Beträffande de allmänna riktlinjerna för denna verksamhet må följande anföras. I och för sig får det anses önskvärt att införa samma noggranna prövning av fruktträd — och i viss mån även bärbuskar — som gäller för åkerbruks- och köksväxter. Av olika anledningar synes detta likväl ej praktiskt möjligt. Genom växtmaterialets mångårighet och krav på stora utrymmen skulle en rigorös prövning bli både omständlig och tidsödande och därigenom även ganska dyrbar. En mera ingående prövning av fruktträd torde kräva minst 15 år, och vid sådant förhållande finge man räkna med att de nya sorterna på ett eller annat sätt redan dessförinnan kommit ut i marknaden. Av anförda skäl vill det synas erforderligt att redan från början begränsa och sovra det material, som förädlingsanstalten överlämnar till försöksinstitutionen. I enlighet härmed torde förberedande observationsförsök och prövning liksom överhuvudtaget allt arbete, som har med själva urvalet att göra, utföras på Balsgård. När härvid preliminär prövning av materialet under olika odlingsbetingelser synes påkallad, t. ex. vid valet mellan tillsynes mycket likartade sorter eller typvarianter, kunde det vara lämpligt att, såsom i här avsett fall sker i bl. a. U.S.A.

168 och Canada, utlämna ympkvistar till ett mindre antal fruktodlare, med vilka avtal träffats om dylikt tillhandagående åt anstalten. Endast sådant material, som efter dylik förberedande prövning hållit måttet och bedömes som värdefullt, skulle överlämnas till statens trädgårdsförsök för vidare prövning. Den fortsatta prövningen därstädes kunde sedan tänkas försiggå efter ungefärligen följande linjer. Erhållna ympkvistar inympas å grundstammar i Alnarp och fruktsättning avvaktas. Sedan frukt erhållits och bedömts i observationsförsök under några år, bestämmes i samråd med förädlingsanstalten, huruvida uppförökning skall ske av sorten för vidare prövning i större skala jämväl å andra platser än Alnarp. Efter ytterligare några år får så själva slutbedömningen av sorten ske. Som redan framhållits bör det dock ankomma på statens trädgårdsförsök att utforma det närmare tillvägagångssättet vid här ifrågavarande sortprövning.

B . Kontrollen

över förökningsmaterialet

av förädlade

nya

sorter

I anslutning till framställningen i kap. V härovan rörande rättsskydd och kontroll m. m. å växtförädlingens område må nämnas, att någon kontroll över förökningsmaterial av fruktträd och bärväxter, jämförbar med den statliga frökontrollverksamheten, icke kan sägas existera. Beträffande plantskolealster förekommer dock en viss kontrollverksamhet med statsbidrag under överinseende av statens plantskolenämnd. Då det nya plantmaterialet från Balsgård börjar komma i marknaden, synes det angeläget att ha här ifrågavarande kontrollverksamhet fastare reglerad än vad nu är fallet. Härvidlag kan det synas lämpligt att bygga vidare på den grund, som lagts genom statens plantskolenämnds verksamhet. I samband härmed bör övervägas att införa en reglering av originalrätten till nya sorter, som, i den mån avvikelser ej betingas av de här rådande särskilda förhållandena, ansluta sig till de bestämmelser, vilka gälla vid statsplombering av utsäde av lantbruks- och köksväxter. överhuvudtaget torde, i den utsträckning detta är möjligt, en större grad av anpassning till författningarna rörande plombering av utsäde böra eftersträvas vid en blivande översyn av de aktuella kungörelserna rörande plantskolekontrollen (lantbruksstyrelsens kungörelser nr 5 den 11 juni 1945 angående reglemente för statens plantskolenämmd samt nr 2 den 25 januari 1946 med särskilda föreskrifter för begagnande av statens plantskolenämnds varumärke för vissa plantskoleprodukter).

C. Exploateringen

av nya

sorter

Vad i kap. V anförts beträffande införande av ett rojaltysystem samt ett utbyggt rättsskydd i övrigt till förmån för växtförädlarna och deras produkter gäller även fruktträd och bärväxter. Här skall blott framhållas, att ett patentskydd, eller snarare ett speciellt sortskydd inom patentlagstiftningens ram efter amerikansk modell, lättare låter sig genomföras i fråga om fruktträd och flertalet bärväxter med hänsyn

169 till nämnda växtslags i normala fall vegetativa förökningssätt, vilket garanterar en sortbeständig reproduktion av moderväxten. Frågan om lämpligaste sättet att i marknaden föra ut nya sorter från Balsgård, i den mån sådana nå exploateringsstadiet, är svår att lösa nu. I viss grad synes den även vara beroende av den ställning, Balsgårdsinstitutionen kommer att få i framtiden. I den preliminära diskussionen av denna fråga ha flera olika möjligheter förts på tal. Man skulle sålunda kunna tänka sig, att Balsgård i egen regi ombesörjde de nya sorternas marknadsförande. Detta skulle emellertid kräva ganska stora förökningsarealer och uppbyggandet av en viss affärs- och serviceorganisation. En utväg vore att överlåta ensamrätten till nya sorter åt någon eller några större plantskolor eller åt ett merkantilt företag av annat slag. Ytterligare kunde man tänka sig, att endast ympkvistar lämnades ut från Balsgård till olika plantskolor. Beträffande de hos statens trädgårdsförsök framställda förädlingsprodukterna marknadsföras dessa, såsom i kap. VIII nämnts, via Alnarps trädgårdar. Därest ett närmare samarbete mellan trädgårdsinstitutionerna vid Alnarp och Balsgård etableras, på sätt utredningen ovan angivit, är det fråga om ej det lämpligaste och mest praktiska sättet för exploatering av nya sorter från Balsgård vore att låta Alnarps trädgårdar taga hand om jämväl dessa förädlingsprodukter. Den här omhandlade frågan torde emellertid få lösas definitivt först då det blir aktuellt att marknadsföra nya sorter från Balsgård och under hänsynstagande till då rådande läge. Redan nu kan dock förutsägas, att för förädlaren den ekonomiska vinningen av saluförandet av nya sorter av fruktträd och bärväxter ej kan förväntas bliva särdeles stor. Vad fruktträden beträffar torde man exempelvis få räkna med att redan något år efter marknadsförandet av en begärlig sort, ympkvistar i stort antal finnas tillgängliga för förökning. Endast ett rojaltysystem eller ett patentskydd synes i detta fall kunna skapa förutsättningar för ett effektivt ekonomiskt utnyttjande från förädlarens sida av de av honom framställda nya sorterna.

D. Förädlingsverksamheten verksamhet vid Balsgård

vid Alnarp

i förhållande

till

samma

I början av detta kapitel har lämnats en översikt av den i statens trädgårdsförsöks regi bedrivna förädlingsverksamheten vid Alnarp med fruktträd och bärväxter. Frågan huruvida denna institution lämpligen bör ägna sig jämväl åt växtförädling har, såvitt angår köks- och prydnadsväxter, behandlats i början av kap. VIII härovan. Det därstädes citerade allmänna uttalandet i propositionen nr 79/1949 torde äga sin tillämpning jämväl å statens trädgårdsförsöks förädlingsarbete med fruktträd och bärväxter. Härutöver må beträffande sistnämnda växtslag följande anföras. Vad först angår fruktträden har övervägande delen av det vid Alnarp förut befintliga förädlingsmaterialet successivt överförts till Balsgård. Med återstående material bedrives ett begränsat förädlingsarbete vid Alnarp. Det omhänderhas av statshortonomen vid fruktavdelningen, som städse ägnat förädlingsspörsmål stort

170 och även givande intresse. Denne torde rimligen ej böra betagas möjligheten att under sin återstående tjänstetid fullfölja vissa av honom inledda arbeten och forskningar på området. I princip anser utredningen eljest, att all förädlingsverksamhet. såvitt angår fruktträd, bör koncentreras till Balsgård. På nyss anförda skäl bör emellertid med ett strikt förverkligande av denna princip kunna få anstå ytterligare någon tid. I fråga om bärväxterna är läget det, att Balsgård först ganska nyligen börjat bearbeta dessa i mera planmässig skala, medan man vid Alnarp sedan länge bedrivit ett i förhållande till de begränsade resurserna tämligen omfattande förädlingsarbete med dessa växtslag. Förutom vederbörande statshortonom hyser den nuvarande föreståndaren för statens trädgårdsförsök stort intresse för detta förädlingsarbete. På längre sikt synes man dock böra inrikta sig på att koncentrera även denna gren av förädlingsverksamhet till Balsgård. För denna ståndpunkt tala sådana skäl som att Balsgård från början uppbyggts som en specialinstitution på detta förädlingsområde, att statens trädgårdsförsök, som redan namnet säger, har andra huvuduppgifter att fullgöra, att genom utvecklingen på Balsgård än större anspråk inom en nära framtid torde komma att ställas på den statliga försöksverksamheten på trädgårdsväxternas område, att det i och för sig ej kan anses särskilt lämpligt att statens trädgårdsförsök jämsides har att underkasta både egna och andras förädlingsresultat prövning, samt att något liknande ej heller förekommer för åkerbruksväxternas del inom ramen för statens jordbruksförsöks verksamhet. Härutöver må nämnas, att bärväxtförädling med hänsyn till periodiciteten hos förekommande arbeten samt även i övrigt uppges lämpa sig väl som komplement till förädlingsverksamhet med fruktträd. Av vissa skäl torde det likväl ej vara lämpligt att omedelbart söka införa en sådan ordning i fråga om bärväxtförädlingen. Med hänsyn till den i förhållande till det omfattande förädlingsmaterialet av fruktträd relativt fåtaliga personalen på Balsgård vill det synas angeläget, att denna för närvarande ej för mycket splittrar sina krafter utan främst koncentrerar sig på att utvinna resultat av arbetet med fruktträden. Ytterligare må beaktas, att om ett närmare samarbete mellan Balsgård och den högre trädgårdsundervisningen samt trädgårdsinstitutionerna vid Alnarp kommer till stånd, aspekterna på den här ifrågavarande förädlingsverksamheten kunna komma att i viss mån te sig annorlunda. Under hänvisning till det ovan anförda synes enligt utredningens mening verksamheten med förädling av bärväxter tillsvidare böra fortgå såväl vid Alnarp som å Balsgård i den utsträckning, som de personella och ekonomiska resurserna, med beaktande av de båda institutionernas huvudsakliga och mest trängande arbetsuppgifter, det medgiver.

AVDELNING IV

Kap. X. Sammanfattning 1. Utredningens omfattning Jämlikt direktiven har utredningen haft att överväga i vad mån ändringar äro påkallade i den nuvarande statliga bidragsgivningen till växtförädlingsverksamheten i vårt land. I samband därmed har utredningen haft att taga ställning såväl till den inverkan, det kommersiella utnyttjandet av förädlingsresultaten borde ha på bidragsgivningen, som till frågan i vad mån förädlingsverksamheten lämpligen kunde finansieras genom upptagande av särskilda licensavgifter vid försäljning av utsädesvaror. Vid behandlingen av sistnämnda spörsmål har utredningen funnit det motiverat att undersöka jämväl andra tänkbara möjligheter och former för indirekt stöd åt växtförädlingen. Utredningen har härigenom förts in på bl. a. växtförädlingens rättsskydd samt kontrollen över utsädeshandeln, däri inbegripet frågan om införande av ett system för s. k. obrutet samband mellan utsädesgenerationerna vid offentlig plombering. Utredningens översyn omfattar ej all växtförädlingsverksamhet, som bedrives i Sverige. Sålunda har förädlingen av skogsträd och andra träd än fruktträd ansetts falla utanför utredningsuppdraget. Förädlingen av prydnadsväxter har behandlats endast i den mån densamma varit nära förknippad med annan samtidigt bedriven förädlingsverksamhet. Sockerbetsförädlingen har, till följd av dess speciella karaktär genom rådande reglering av den svenska sockerhanteringen, blott i korthet berörts.

2 . Växtförädlingens betydelse och aktuella situation Vad under denna punkt sägs har huvudsakligen avseende å förädlingen av lantbruks- och köksväxter. Motsvarande bedömning i fråga om förädling av fruktträd och bärväxter göres under p. 7 härnedan i samband med övriga frågor, som beröra detta förädlingsområde. För sädesslagens del räknar man hos oss med att växtförädlingen hittills ökat avkastningen i förhållande till de gamla oförädlade lantsorterna med omkring 30 % för höstvete, 20 % för vårvete och korn samt 15 %> för havre. Härtill kommer, att de genom förädling framställda nya sorterna innebära förbättringar av många andra praktiskt betydelsefulla egenskaper såsom stråstyrka, kärnkvalitet, motståndskraft mot vissa parasiter m. m. Vissa försök ha gjorts att i penningar uppskatta

172 växtförädlingens nationalekonomiska betydelse. Dessa beräkningar äro självfallet vanskliga att verkställa, men man torde, utan att göra sig skyldig till någon överdrift, vara berättigad att uppskatta det genom växtförädlingens samlade insatser åstadkomna mervärdet för den totala skörden i förhållande till odlingsmaterialet vid sekelskiftet till ett belopp, som med nuvarande penningvärde väsentligt överstiger 100 miljoner kr. per år och troligen närmar sig den dubbla summan. En återgång blott till sortmaterialet på 1920-talet skulle tvivelsutan medföra svårigheter att driva ett räntabelt jordbruk här i landet. En väsentlig fråga för ett ställningstagande till spörsmålet om statliga anslag för ett fortsatt växtförädlingsarbete är självfallet den, vilka möjligheter förädlingen har att ytterligare förbättra vegetabilieproduktionen såväl kvantitativt som kvalitativt. Frågans besvarande blir en diskussion av de problem i vårt jordbruk, som kunna och böra lösas genom växtförädling. Ser man på förädlingsresultaten från senare år, synes man med fog kunna tala om fortsatta betydande framsteg, vilket bl. a. kommer till uttryck i den stora spridning, som åtskilliga nya sorter fått. Växtförädlingen står också numera bättre rustad än förr för att åstadkomma den variation och mångformighet hos förädlingsmaterialet, vilken är en väsentlig förutsättning för framgången i arbetet. Tidigare var man bunden till utnyttjande av de i olika sorter och typer förekommande arvsanlagen. Under de senaste decennierna ha nya medel ställts i växtförädlingens tjänst, varigenom en kraftig ärftlig variation medvetet kan ernås. Bland dessa metoder märkas främst olika slags bestrålning av växtmaterialet, framkallande förändringar i arvsmassan (s. k. artificiella eller inducerade mutationer), samt kromosomfördubbling medelst kemisk behandling (särskilt colchicinmetoden). Framtidsperspektiven för växtförädlingen ha härigenom i väsentlig grad vidgats. Det torde likväl böra framhållas, att den klassiska växtförädlingsmetodiken med anlitande av urval och korsningar alltjämt intager en rangplats inom förädlingsarbetet och av allt att döma erbjuder fortsatta rika framgångsmöjligheter. Nya metoder ha därjämte börjat tillämpas även på detta område. Här må nämnas utnyttjandet av korsningsstimulation vid kombinationsarbete med vissa korsbefruktare (s. k. heterosiseffekt) samt arbetena på att genom korsning av olika arter erhålla nya kulturväxter (exempelvis rågvete och artbastarder inom kålsläktet). Riktar man härefter blicken på aktuella mål för växtförädlingsarbetet, kan man snart konstatera, att flera problem av betydande storleksordning vänta på sin lösning eller på att angripas med större framgång än hittills varit möjligt. Det ter sig naturligt, att växtförädlingens uppgifter bli särskilt framträdande i ett land som vårt med dess i följd av det nordliga läget och den betydande geografiska utsträckningen skiftande och i vissa hänseenden krävande odlingsbetingelser. Åtskilliga odlingsproblem, såsom förskjutning av odlingsområdena norrut, kunna på grund härav endast lösas under växtförädlingens medverkan. En annan, delvis härmed sammanhängande arbetsuppgift för växtförädlingen är att söka kombinera

173 hög avkastning med tidig mognad; den framträder för vissa växtslag över hela landet, för andra åter särskilt i de nordliga delarna därav. Vad avkastningen beträffar torde växtförädlingen, vid sidan av andra åtgärder, ha goda möjligheter att bidraga till en ytterligare stegring av den specifika avkastningsförmågan hos många bland våra viktigaste växtslag. Även när det gäller åstadkommande av kvalitetsförbättringar i skilda hänseenden, synes växtförädlingen liksom tidigare kunna lämna värdefulla bidrag. Ett annat viktigt problemkomplex utgör den s. k. resistensförädlingen, d. v. s. framställning genom växtförädling av sorter med naturlig motståndskraft mot växtsjukdomar och parasiter. På detta område är det högst önskvärt med intensifierade insatser från vårt lands växtförädlare i samarbete med företrädare för växtskyddet och växtpatologin. Den omfattande mekaniseringen av vårt jordbruk har vidare medfört vissa förändringar inom växtodlingen och delvis andra krav på sortmaterialet än tidigare. Särskilt i fråga om köksväxter uppställer härjämte den expanderande konservindustrien speciella krav, som sammanhänga med lämpligheten för djupfrysning och annan konservering. I detta sammanhang liksom även vid distribution och försäljning av färska grönsaker har transporthållbarheten hos växterna fått ökad betydelse. Allt detta ställer växtförädlingen inför delvis nya arbetsuppgifter. Man får ej heller förglömma det krävande men synnerligen betydelsefulla arbete, som inom växtförädlingen städse måste nedläggas på vidmakthållande av förädlade sorter och stammar på högsta möjliga nivå. Det har i anledning härav synts utredningen, som om det måste vara en sund ekonomi att även framgent upprätthålla och från det allmännas sida stödja en nog så betydande växtförädlingsverksamhet i vårt land. Häri investerade medel få anses vara en klok kapitalplacering, som givit god utdelning i form av en förbättrad försörjning med livsmedel. Växtförädlingen ges också ständigt större resurser över hela världen, då den jämte rationell gödsling och andra odlingstekniska åtgärder befunnits utgöra ett av de bästa medlen att trygga och öka världens livsmedels' produktion. Från svensk sida vill det synas angeläget att vidmakthålla den även efter internationell måttstock framskjutna position, som våra forskare på detta område från början lyckats bereda åt landet.

3. Frågan om införande av ett licensavgiftssystem eller annat stöd åt växtförädlingen än direkta statsbidrag Då avvägningen av de direkta statliga bidragen till växtförädlingen måste röna avsevärd inverkan av utfallet av övervägandena rörande stöd i annan form än statsbidrag till berörda verksamhet, har utredningen till behandling först upptagit licensavgiftsfrågan och övriga tänkbara stödformer av mera indirekt natur. Med hänsyn därtill att ett rojaltysystem av förevarande slag ej synes kunna fungera nöjaktigt utan ett förstärkt rättsskydd för växtförädlingen i förening med en tämligen omfattande kontrollverksamhet har utredningen såsom en bakgrund till den föl-

174 jande diskussionen lämnat redogörelser dels för den nuvarande situationen i Sverige med avseende på rättsskydd och kontroll m. m. på växtförädlingens samt utsädesproduktionens och utsädeshandelns område och dels för samma förhållanden i vissa andra europeiska länder med särskild tonvikt på Holland och det därstädes tillämpade systemet för beredande av ekonomisk gottgörelse åt växtförädlarna medelst uttagande av licensavgifter. Frågan om införande av ett licensavgiftssystem även hos oss har utredningen, trots dess betydelsefulla internationella aspekter, till en början behandlat med utgångspunkt enbart från interna, svenska förhållanden; detta emedan en lösning av frågan på det nationella planet synts utredningen vara den enda framkomliga vägen att inom den närmaste tiden introducera ett dylikt system i vårt land. Efter en ingående diskussion av frågan har utredningen funnit det förenat med både fördelar och nackdelar att i rådande läge hos oss införa ett rojaltysystem av ungefärligen samma typ som i de västeuropeiska länder, vilka redan ha dylika system. Enligt utredningens mening skulle dock nackdelarna överväga fördelarna. Särskild vikt har utredningen härvid tillmätt omständigheterna att staten, med hänsyn till ökade kostnader för en utbyggd kontrollapparat och nödvändigheten att fortfarande i viss utsträckning direkt stödja växtförädlingen, knappast skulle kunna påräkna någon total utgiftsminskning, samt att ett rojaltysystem kunde befaras få mindre gynnsamma verkningar på den för vårt land säregna organisationsform för växtförädlingen, som dock visat sig väl ägnad att föra upp densamma till en erkänt hög nivå. I motsats till förhållandena i länder med rojaltysystem har antalet privatförädlare i Sverige alltid varit mycket litet och att genom införande av ett system med licensavgifter befordra en utveckling hän mot en uppsplittring av förädlingsverksamheten på allt flera händer, har synts utredningen tvivelaktigt ur mer än en synpunkt. Därest emellertid en allmän internationell lösning av detta problem kan åvägabringas, synes frågan komma i ett annat läge. Med hänsyn till såväl det internationella samarbetet som den omständigheten, att Sverige vid en allmän reglering torde komma att bli en av de vinnande parterna, bör vårt land enligt utredningens uppfattning ej undandraga sin medverkan vid de pågående strävandena att på det internationella planet nå en samförståndslösning av föreliggande problemkomplex. Från svensk sida torde därvid böra eftersträvas möjlighet att giva vårt nationella system en sådan utformning, att det värdefulla i vår växtförädlingsverksamhets nuvarande organisation kan bevaras för framtiden. Under alla förhållanden har utredningen ej ansett sig kunna rekommendera ett licensavgiftssystem för Sveriges vidkommande, så länge som våra nordiska grannländer samt eventuellt även Storbritannien och Irland stå utanför en sådan reglering. Utredningen har jämväl övervägt möjligheten att på ett enklare sätt skapa någon form av speciell förädlareersättning. Härvidlag har det legat närmast till hands att tänka sig ett system med en särskild avgift å allt i öppna marknaden försålt utsäde. Utredningen har emellertid funnit de praktiska svårigheter, som skulle möta vid ett försök till närmare utformning av ett dylikt system — svårigheter såsom

175 utsädeshandelns heterogena karaktär, gränsdragningsproblem vid bestämmande av avgiftsbelagd utsädesvara och framför allt kontrollen över att avgiften bleve behörigen påförd och erlagd — vara av en sådan storleksordning, att utredningen avstått från att framlägga något förslag i denna riktning. Beträffande växtförädlingens rättsskyddsproblem må hänvisas till den sammanfattande bedömning härav, som gjorts under kap. V härovan. I största korthet innefattar denna, att vår lagstiftning på immaterialrättens område uppenbarligen icke utformats med speciell tanke på växtförädlingens problem, och att det på grund härav i och för sig kunde anses önskvärt att på vissa punkter förstärka det rättsliga skydd, som växtförädlarna och deras produkter här i landet åtnjuta eller ha möjlighet att erhålla. Om ett tillfredsställande och för alla berörda parter godtagbart rättsskydd skall kunna etableras, bör man emellertid enligt utredningens mening inrikta sig på att skapa ett för växtförädlingen speciellt sort- och sortnamnskydd. Sådana skyddssystem i förening med obligatorisk plombering av utsädesvaror trygga uttagandet av särskild förädlareersättning i Holland m. fl. länder. En specialreglering av växtförädlingens rättsskydd synes också böra kombineras med ett licensavgiftssystem, för att det av allt att döma ofrånkomliga priset för en dylik reglering — nämligen obligatorisk plombering av utsäde och en viss utbyggnad av den officiella sortprövningen — icke skall bliva för högt. Som utredningen avvisat tanken på att i rådande läge ensidigt införa ett rojaltysystem hos oss, torde som en konsekvens härav även en aktualisering av ett för växtförädlingen speciellt anpassat rättsskydd tillsvidare få anstå. I avvaktan på licensavgiftsfrågans vidare utveckling synes man i stället från svensk sida ha anledning att med uppmärksamhet följa de livliga internationella strävandena att på andra sätt stärka växtförädlingens rättsliga position, främst kanske på patentlagstiftningens område. Utredningen har slutligen med anknytning till vissa uttalanden, som på sin tid gjordes av 1950 års frökontrollutredning, till mera ingående behandling upptagit frågan om det obrutna sambandet mellan utsädesgenerationerna, d. v. s. att vid officiell plombering av utsädesvara vissa krav uppställas på bestyrkt härstamning, generation efter generation, av det till plombering under sort- eller stamnamn anmälda utsädet från det ursprungliga elitutsädet eller stamfröet över originalvaran fram till den aktuella utsädeskvantiteten. Frökontrollutredningen upptog spörsmålet om det obrutna sambandet till behandling närmast med hänsyn till ett sådant systems förmodade effekt att i vissa hänseenden kunna förenkla och förbilliga frökontrollverksamheten men pekade samtidigt på den betydelsefulla sidovinst, som automatiskt vore förenad med genomförandet av det förordade sambandstvånget, nämligen en förbättring av sort- och stamäktheten hos de statsplomberade utsädesvarorna. Ehuru frökontrollutredningen på grund av befarad knapphet på grundutsäde ställde frågan om det obrutna sambandet på framtiden, ansåg utredningen likväl densamma vara av sådan vikt, att utredningen förutsatte, att spörsmålet fortlöpande komme att uppmärksammas av berörda myndigheter och organ. Den omedelbara anledningen till att växtförädlingsutredningen ansett sig böra

176 upptaga förevarande fråga till förnyad behandling är dock en annan, nämligen det förhållandet att ett system med obrutet samband kan utgöra ett indirekt stöd åt växtförädlarna och deras rättighetshavare. Dessas produktion och försäljning av högre utsädeskvaliteter måste gynnas, om ett sambandstvång gäller mellan utsädesgenerationerna på vägen från originalvaran till de lägre plomberingsklasserna. Ju mera direkt och strängt denna bundna ordning utformas, desto kraftigare bör normalt stödet åt växtförädlingen och producenterna av originalvara verka. I de många länder i Europa, där ganska strikta sambandssystem tillämpas, torde också sambandskravet i allmänhet ha genomdrivits på yrkanden av förädlingsföretagen. Även om sålunda stödet åt växtförädlingen varit det avgörande skälet för utredningen att närmare ingå på förevarande fråga, har utredningen varit väl medveten om den ur det allmännas synpunkt förmånliga inverkan upprätthållandet av ett sambandskrav måste förutsättas få på sortrenhet och sortäkthet hos saluförda utsäden liksom också på sjukdomsfrihet och på möjligheterna att motverka degeneration hos korsbefruktande växtslag. Under förutsättning av bibehållande av den nuvarande frivilliga statsplomberingen av utsädesvaror har utredningen efter en särskild undersökning trott sig kunna konstatera, att tillräckliga kvantiteter grundutsäde för närvarande finnas för tillämpning av ett sambandssystem av ej alltför extrem utformning. Utredningen har härefter dragit upp de allmänna riktlinjerna till ett modifierat sambandssystem, vilket förordas till genomförande, så snart de närmare detaljerna efter ett principbeslut utformats. Allmänt torde om utredningens förslag kunna sägas, att det strävat efter att, så långt den nuvarande situationen och de allmänna förutsättningarna synas medge, tillvarataga möjligheterna att förbättra utsädeskvaliteten. Speciellt i fråga om självbefruktarna ha dock härvid ej alltför stränga krav uppställts. I själva verket lär systemet på flertalet punkter innebära en konfirmation av en i praktiken redan påbörjad utveckling. Med anledning härav synas inga svårare omställningar behövas, utan förslaget skulle, såvitt utredningen kan finna, efter en ganska kort övergångstid i sin helhet kunna genomföras. Härvid förutsattes dock, att lantbruksstyrelsen tillerkännes generell befogenhet att meddela dispens i olika hänseenden från de föreslagna sambandsbestämmelserna. Vad angår den stödjande verkan i förhållande till växtförädlarna och producenterna av originalvara, som ett realiserande av förslaget kan tänkas medföra, måste antagas, att densamma ej kan bliva särdeles stor. En något ökad omsättning av originalvara kan dock förväntas, särskilt i fråga om korsbefruktande växtslag. Marknadsförande av nya sorter av självbefruktande växter, enkannerligen sädesslagen, måste vidare antagas föranleda en viss stegring av försäljningen av originalvara. Det bör ej heller bortses därifrån att utredningens förslag, även om dess direkta ekonomiska stödverkan för växtförädlingen icke kommer att bli särskilt stor, dock skänker denna verksamhet och dess utövare ett indirekt stöd genom att det uttryckligen framhäver sambandet mellan förädlarnas arbetsresultat och de i handeln förekommande utsädeskvaliteterna. Genom att vissa principer härvidlag officiellt

177 fastslås, kan även ett moderat sambandssystem anses ha ett för växtförädlingen praktiskt-pedagogiskt värde och bidraga till att stärka växtförädlarnas good-will.

4. Sveriges utsädesförening och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget Utredningen har till en början verkställt en bedömning av resultaten av utsädesföreningens verksamhet under tiden efter det 1931 års växtförädlingsutredning framlades med ledning av bl. a. antalet utlämnade nya sorter, antalet härav originalförklarade samt spridningen av Svalövssorterna, i den mån densamma kunnat utläsas ur tillgängligt statistiskt material. Sammanfattningsvis har utredningen härvid konstaterat, att föreningens verksamhet varit framgångsrik och givit så många praktiskt värdefulla resultat, att de statsanslag, som lämnats föreningen, ur det allmännas synpunkt måste bedömas ha varit väl använda medel. Utredningen har tillika ansett sig kunna uttala, att föreningen även under de senast förflutna decennierna gjort en samlad insats för jordbruket och folkförsörjningen i vårt land, som måste skattas mycket högt. Utredningen har berört den i tidigare sammanhang behandlade frågan om vidtagande av ändringar i utsädesföreningens status, varvid dock utredningen begränsat sig till att diskutera frågan om ett eventuellt förstatligande av föreningens verksamhet. Härvid har utredningen för sin del funnit, att det för närvarande ej föreligger anledning att ånyo på allvar aktualisera frågan om ett förstatligande av Svalövsanstalten med tillhörande filialnät. Beträffande de allmänna riktlinjerna för utsädesföreningens fortsatta arbete har utredningen hållit det för riktigast, att verksamheten liksom hittills begränsas till att i huvudsak omfatta de egentliga åkerbruksväxterna. I stället för att eftersträva en breddning av verksamhetsfältet synes arbetet böra inriktas ytterligare på djupet med aktgivande i främsta rummet på den filiala verksamheten samt resistensförädlingen och växtfysiologiska problem liksom även på de moderna växtförädlingsmetodernas utveckling. I sådant hänseende förordar utredningen en viss komplettering av föreningens eljest i stort sett väl utbyggda filialsystem. Sålunda synes det angeläget, att de av statliga utredningar föreslagna mindre filialerna till utsädesföreningen i anslutning till den centrala forskningsinstitutionen för norrländska jordbruksfrågor i Röbäcksdalen och till den statliga försöksgården vid Stenstugu på Gotland upprättas, så snart detta kan ske med hänsyn till koordinationen med nämnda statliga anläggningar. Det synes icke nödvändigt att i dessa fall inrätta självständiga filialer med fast personal och mera kostnadskrävande byggnadsbestånd och utrustning. Åtminstone tillsvidare synes det vara tillfyllest, om dessa anläggningar organiseras som substationer under vederbörande filialer, varvid Röbäcksdalsstationen bör hänföras under Västernorrlandsfilialen i dess egenskap av huvudfilial för Norrland. Kvalificerad arbetskraft för verksamheten vid dessa substationer skulle då i första 12

178 hand kunna tänkas tillhandahållas av respektive filialer eller, där dessas personal befunnes otillräcklig, genom halvårs- eller deltidsanställning av lämpliga arbetskrafter. Utredningen förordar vidare, att statsbidrag lämnas utsädesföreningen för bestridande av kostnaderna för en önskvärd utvidgning av verksamheten vid den under huvudanstalten sorterande substationen å Tagels gård i Mistelås på sydsvenska höglandet. Ytterligare har utredningen funnit det lokala nätet av substationer och försöksplatser under Ultunafilialen i behov av en viss förstärkning. Slutligen har utredningen ansett det önskvärt och även möjligt att i högre grad än hittills varit fallet utnyttja filialerna i den officiella försöksverksamheten och sortprövningen. På resistensförädlingens område möter vårt lands växtförädling enligt utredningens uppfattning stora och angelägna arbetsuppgifter. Våra växtförädlingsanstalter ha ej tillgång till egen växtpatologisk expertis, och möjligheterna för en resistensförädling efter moderna linjer måste även i övrigt bedömas som klart otillräckliga. Utredningen har i anledning härav funnit en utbyggnad och intensifiering av denna gren inom växtförädlingsarbetet angelägen. För åkerbruksväxternas del ter det sig härvid naturligt, att tyngdpunkten i en sådan verksamhet förlägges till utsädesföreningens huvudanstalt i Svalöv, varest f. ö. redan vissa förberedelser härför med avseende på lokal- och personalfrågor vidtagits samtidigt som ansträngningar göras att även på privat väg anskaffa medel till viss utrustning m. m. för denna verksamhet. Huru densamma närmare bör organiseras och det nödvändiga samarbetet med statens växtskyddsanstalt och lantbrukshögskolans institution för växtsjukdomslära i detalj utformas, torde få bli beroende på föreningens vidare överväganden och resultatet av redan inledda överläggningar med företrädare för de nämnda statliga institutionerna. För ett fortsatt framgångsrikt växtförädlingsarbete vid utsädesföreningen vill det härutöver synas önskvärt, att föreningen beredes bättre ekonomiska möjligheter att vid Svalövsanstalten bredda och fördjupa den växtfysiologiska forskningen, omfattande bl. a. undersökningar rörande frosthärdighet, torkresistens, tidighet och dagslängdsreaktion. Utredningen har förordat, att fyra nya ordinarie tjänster inrättas vid huvudanstalten, nämligen 2 befattningar som förste assistent, 1 såsom assistent och 1 som kontorist. I dessa fall är det väsentligen fråga om en omreglering av redan befintliga extra befattningar till fasta tjänster. Bortsett från pensionsavgifter och en mindre lönejustering uppåt för ett par av de berörda tjänstemännen skulle därför en ordinariesättning av dessa befattningar ej komma att medföra några ökade krav på medelsanvisning. På anförda skäl har utredningen tillika ansett sig kunna tillstyrka, att två nya befattningar som förste assistent med placering vid Ultuna- och Västernorrlandsfilialerna inrättas. Beträffande den sistnämnda befattningen har dock utredningen ifrågasatt anstånd med dess inrättande, till dess den planerade substationen i Röbäcksdalen kommit till stånd. Utredningen har jämväl ägnat uppmärksamhet åt vissa organisatoriska problem, som beröra utsädesföreningens verksamhet. Sålunda får det anses önskvärt att skänka bättre organisatorisk stadga åt den mutationsforskning, som i ökad omfattning be-

179 drives vid huvudanstalten. Utvecklingen på området synes dock böra avvaktas ännu någon tid, innan föranstaltningar göras om upprättande av en särskild avdelning för tillämpad mutationsforskning. I samband härmed kan tillfället vara lämpligt att företaga en översyn av arbetsuppgifternas avgränsning inom förädlingsavdelningarna i övrigt. Med den omfattning utsädesföreningens verksamhet efterhand fått, torde det jämväl få anses önskvärt med en översyn av föreningens inre organisation och förvaltningsapparat, däri även inbegripet förhållandet mellan huvudanstalten och filialerna. Utredningen har emellertid ansett det falla utom ramen för dess uppdrag att närmare ingå på dessa frågor. Det har synts böra ankomma på föreningen själv att i första hand verkställa den ifrågasatta översynen av den inre organisationens ändamålsenlighet. Det skulle dock enligt utredningens uppfattning vara lämpligt, om översynen företoges i samarbete med företrädare för något av de allmänna statliga rationaliseringsorganen, närmast då statens organisationsnämnd. I fråga om förhållandet mellan utsädesföreningen och utsädesbolaget har utredningen icke funnit skäl att föreslå någon ändring i huvuddragen i den sedan länge rådande ordningen i avseende å Svalövssorternas marknadsförande. Med utgångspunkt härifrån har utredningen till närmare granskning upptagit den reglering, intressegemenskapen mellan föreningen och bolaget erhållit, och särskilt då frågan om skäligheten av den ersättning, som bolaget lämnar föreningen för ensamrätten till de av föreningen uppdragna nya sorterna och stammarna av jordbruksväxter. Efter verkställd analys av utsädesbolagets verksamhet och ekonomiska ställning under de senaste årtiondena har utredningen ansett sig kunna konstatera, att bolagets rörelse stadigt utvecklats och konsoliderats under den tid, som förflutit, sedan förhållandet mellan föreningen och bolaget sist var föremål för offentlig utredning. Bolagets affärer synas under den aktuella perioden ha skötts väl, och dess tidigare vid några tillfällen svaga ekonomi förefaller nu sund och solid. Utredningen har t. o. m. vågat hävda, att en måttligt ökad ersättning från bolaget till föreningen, åtminstone under tiden från 1940-talets början, icke på något sätt skulle ha äventyrat bolagets ekonomiska ställning och dess gynnsamma utveckling. Givetvis har det ställt sig mycket vanskligare för utredningen att nu bedöma skäligheten av den ersättning, som bolaget rimligen bör utgiva till föreningen under den avtalsperiod, som vidtager, då nu löpande avtal upphör, vilket ej torde komma att ske förrän den 1 juli 1957. Här spela åtskilliga ovissa faktorer in, främst konjunkturutvecklingen i stort. I betraktande av bolagets väl stabiliserade ekonomi och under förutsättning av något så när oförändrade konjunkturer på åtminstone den inhemska marknaden torde emellertid, så vitt utredningen i nuvarande läge kunnat bedöma, en viss ökning av bolagets ersättning till föreningen icke vara utesluten eller oskälig vid nästa uppgörelse mellan de berörda parterna. Beträffande de grunder, efter vilka bolagets ersättning till föreningen beräknas, har utredningen ifrågasatt, att bestämmelserna rörande tilläggsavgift i nästa avtal jämkas så, att avgiften beräknas å bolagets omsättning av samtliga marknadsförda utsädesvaror, oavsett ursprunget. Detta har synts utredningen rimligt, om man be-

180 tänker, att bolagets hela uppbyggnad, utveckling och existens har möjliggjorts och befordrats tack vare den ensamrätt till exploateringen av föreningens förädlingsarbete, som bolaget alltsedan sin tillkomst haft. Såvitt utredningen kunnat bedöma. kommer bolaget även framgent att vara helt beroende av denna ensamrätt för att en lönande verksamhet i ungefärligen nuvarande omfattning överhuvud skall kunna upprätthållas. Vidkommande kontrollen över de av utsädesbolaget marknadsförda utsädesvarorna får ur såväl de berörda parternas som allmän synpunkt den helkontroll genom statens centrala frökontrollanstalt, som bolagets förökning och försäljning av utsädesvaror sedan lång tid tillbaka är underkastad, anses vara av värde och synes därför om möjligt även i fortsättningen böra bibehållas. Detsamma gäller även föreningens deltagande i denna kontrollverksamhet. I vad avser regleringen av de ekonomiska mellanhavandena mellan de berörda parterna till följd av kontrollarbetets fördelning har utredningen dock förordat en översyn efter vissa riktlinjer av gällande bestämmelser inför nästa avtalsperiod i syfte att nå större överskådlighet och om möjligt även någon förenkling. Utredningen har till sist berört vissa frågor, som äga samband med statsbidraget till utsädesföreningen. Föreskriften att föreningen till grund för sitt förslag till inkomst- och utgiftsstat skall lägga en på 1930-talet upprättad normalstat med därefter skedda jämkningar, synes enligt utredningens mening böra utgå ur statsbidragsvillkoren och eventuellt ersättas av en hänvisning till vedertagna grunder för statförslagets uppgörande, vilka framgå av en vid betänkandet såsom bilaga fogad promemoria. Utredningen har vidare funnit frågan rörande en omläggning av föreningens räkenskaper att omfatta budgetår i stället för kalenderår vara förtjänt av ytterligare, förutsättningslöst övervägande, lämpligen i samband med den av utredningen förordade översynen av föreningens administrativa apparat. Beträffande statsbidraget till utsädesföreningen har utredningen slutligen med hänsyn till åtskilliga, av utredningen närmare redovisade ovissa och svårbedömbara omständigheter avstått från att framlägga några kostnadsberäkningar för de närmaste budgetåren i anledning av de förslag och synpunkter rörande den fortsatta verksamheten vid Svalövsanstalten med dess filialer, som utredningen framfört.

5. Weibullsholms växtförädlingsanstalt En bedömning av resultaten av anstaltens verksamhet under de senaste decennierna har föranlett utredningen att om densamma fälla samma positiva omdöme som vid motsvarande värdering av utsädesföreningens arbete. N ä r det gäller Weibullsholm har man kanske i detta sammanhang att alldeles särskilt beakta anstaltens framgångsrika arbete under senare år med förädling av vete och tvåradskorn. Lika litet som 1931 års utredning har denna utredning velat ifrågasätta behovet och värdet av att ha tillgång till en större, med den halvstatliga Svalövsanstalten i viss mån konkurrerande växtförädlingsinstitution. Utredningen har därför ansett

181 att det ur allmän synpunkt sett är önskvärt, att Weibullsholms växtförädlingsanstalt i nuvarande omfattning fortsätter sin verksamhet, och att anstaltens fortbestånd tryggas genom ett verksamt statligt ekonomiskt stöd. Ej minst de under de sista årtiondena vunna resultaten av förädlingsarbetet vid Weibullsholm ha synts starkt motivera en sådan ståndpunkt. Vidkommande de allmänna riktlinjerna för anstaltens fortsatta verksamhet ha ur allmän synpunkt några större ändringar ej befunnits påkallade vare sig i fråga om den yttre organisationen eller beträffande arbetets inriktning. Det har emellertid synts önskvärt, att anstaltens filiala försök och den förberedande prövningen av de vid Weibullsholm uppdragna sorterna och stammarna i görligaste mån ytterligare utbyggas i landets skilda delar, varvid särskild uppmärksamhet torde böra ägnas norra Sverige. I övrigt lär det även för Weibullsholms del i den framtida verksamheten bliva erforderligt att i stigande omfattning ägna uppmärksamhet åt de moderna växtförädlingsmetoderna. Vad särskilt angår resistensförädlingen och dess förhållande till växtpatologin torde detta även för Weibullsholm bliva en viktig fråga, speciellt när det gäller köksväxterna. Weibullsholmsföretagets ledning är härutöver för egen del angelägen om att den för allt långsiktigt växtförädlingsarbete nödvändiga grundforskningen även framgent bedrives med oförminskad kraft vid anstalten. Såsom ytterligare hjälpmedel härvid och för arbetet i övrigt vid anstalten planeras uppförandet av bl. a. en frysanläggning för härdighetsundersökningar och ett kemiskt laboratorium för kvalitativa undersökningar. Utredningen har ej funnit anledning att föreslå några ändringar i den av firman Weibull i stort sett i egen regi utövade frökontrollverksamheten. I sammanhanget har utredningen likväl ansett sig böra framhålla, att det rådande systemet, vilket senast konfirmerats av statsmakterna vid 1952 års riksdag, skänker bolaget vissa fördelar gentemot andra företag i branschen. Beträffande statsbidraget till Weibullsholmsanstalten har utredningen närmare analyserat utvecklingen under de senaste årtiondena och därvid tillika verkställt jämförelser med anslagen till Sveriges utsädesförening. Undersökningen har givit vid handen, att en oförmånlig utvecklingstendens för Weibullsholm i ökad grad gjort sig gällande. Bl. a. inhämtas, att statsbidraget till utsädesföreningen sedan budgetåret 1948/49 nära nog fördubblats, under det att den absoluta ökningen för Weibullsholms del uppgått till allenast 30 °/o, samt att relationstalet mellan statsbidraget och de verkliga driftskostnaderna vid Weibullsholm successivt sjunkit från i medeltal drygt 40 % under 1930-talet till genomsnittligen knappt 27 °/o för hittills tilländalupna år under 1950-talet. Företaget synes praktiskt taget ensamt fått påtaga sig de ekonomiska konsekvenserna av de avsevärda stegringar av priser och löner, som under senare tid präglat vårt lands ekonomi. Det är förklarligt, att företaget under dessa förhållanden hyser vissa bekymmer för den framtida verksamheten vid växtförädlingsavdelningen. Ett ungefärligt återställande av förkrigsvärdet av statsanslaget till Weibullsholmsanstalten har utredningen i anledning av anförda omständigheter funnit vara en i och för sig rimlig och skälig åtgärd. Institutionen har, ej minst å senare tid, presterat

182 så många för vårt lands jordbruk och folkhushåll värdefulla resultat, att det i längden ej synes försvarligt att genom en alltför snäv bidragsgivning äventyra en fortsatt verksamhet, på vilka förhoppningar om ytterligare goda resultat med fog kunna ställas. Härtill kommer, att det knappast ter sig tillfredsställande, att proportionerna i anslagsbeviljandet åt Svalövs- och Weibullsholmsanstalterna, vilka under förkrigstiden voro tämligen stabiliserade, i ökad takt alltjämt tillåtas förskjuta sig till nackdel för den sistnämnda anstalten. För att kunna skänka önskvärd stadga åt arbetet vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt samt även i övrigt utvinna bästa möjliga effekt av det allmännas ekonomiska stöd åt denna verksamhet har utredningen vid utformningen av sitt förslag till normer för den statliga bidragsgivningen till anstalten sökt tillgodose vissa generella synpunkter. Dessa innefatta främst, att erforderliga anslag med större säkerhet än hittills skola kunna påräknas under en längre följd av år, samt att statsbidragets storlek skall besitta en viss såväl absolut som relativ stabilitet. En sådan avvägning av statsbidraget synes dock knappast vara möjlig att genomföra, utan att vissa automatiskt verkande normer för bestämmande av bidragets storlek tillämpas, vilka skänka garantier mot att firman Weibull till huvudsaklig del själv nödgas bära uppkommande kostnadsökningar till följd av uppåtgående förändringar i den allmänna pris- och lönenivån. Utifrån dessa överväganden och efter att ha diskuterat olika tänkbara möjligheter att åstadkomma den eftersträvade automatiken har utredningen framlagt följande förslag till normer för den statliga bidragsgivningen till Weibullsholmsanstalten. Bidraget sättes till viss procent av det till Sveriges utsädesförening utgående statsanslaget till driften vid Svalövsanstalten och dess filialer. Häri skola inräknas driftsanslag på tilläggsstat men ej någon del av det statliga bidraget till driften av linlaboratoriet. Det på så sätt uträknade anslaget till Weibullsholms växtförädlingsanstalt får dock ej överstiga en viss procent av de verkliga kostnaderna för anstaltens drift under ifrågavarande budgetår. Med hänsyn till kontinuitets- och trygghetskravet böra dessa normer med de procentsatser, som må varda godtagna av statsmakterna, tillämpas under förslagsvis åtminstone en 5-årsperiod, såvida ej extraordinära förhållanden inträda. Vad fixeringen av procentsatserna beträffar har i fråga om Weibullsholmsbidragets relation till Svalövsanslaget som riktpunkt tagits såväl ett ungefärligt återställande av förstnämnda bidrags tidigare realvärde med särskild syftning på förkrigsvärdet under 1930-talet som en återanpassning till det förut gynnsammare procentuella förhållandet till statsanslaget åt Sveriges utsädesförening. Efter en avvägning med hänsyn till nu nämnda faktorer har utredningen förordat, att statsbidraget till Weibullsholm bestämmes till 35 °/o av det statliga anslaget till utsädesföreningen, beräknat på sätt förut angivits. I fråga om den procentuella spärren uppåt i förhållande till Weibullsholmsanstaltens totalkostnad för förädlingsverksamheten har utredningen — med hänsyn till den inverkan ett fastläggande av den förordade relationen till utsädesföreningen normalt kan beräknas få på storleken av Weibullsholmsbidraget — föreslagit, att sistnämnda bidrag under inga omständig-

183 heter må överstiga 45 »/o av den verkliga nettokostnaden för anstaltens drift under i frågakommande budgetår. Genom det av utredningen föreslagna systemet för bestämmande av statsbidraget till Weibullsholm skulle förkrigsvärdet i det närmaste bliva återställt, varjämte uppkommande kostnadsökningar i driften till följd av förändringar i den allmänna pris- och lönenivån automatiskt till största delen komme att bliva kompenserade, samtidigt som den övre procentspärren i förekommande fall skulle förhindra, att anstalten erhölle mer än en såsom skälig ansedd, maximerad andel av de totala nettoårskostnaderna för växtförädlingsverksamheten. Systemet skulle härjämte i förekommande fall få en automatisk verkan på statsbidraget i nedåtgående riktning. I den händelse statsbidraget till Weibullsholm beräknats efter de av utredningen föreslagna grunderna, skulle det under innevarande budgetår 1955/56 ha utgått med 315.000 kronor, vilket innebär en ökning av 105.000 kr. i förhållande till beviljat anslag. Från och med budgetåret 1952/53, då en avgörande försämring av anslaget till Weibullsholm kom till synes, skulle en tillämpning av berörda normer ha medfört en uppräkning av bidraget med drygt 100.000 kr. per budgetår. Vad angår villkoren för Weibullsholmsanstaltens åtnjutande av statsbidrag har utredningen föreslagit det tillägget, att överinspektören för jordbrukets försöksväsende skall tillerkännas befogenhet att, därest han under utövande av sin inspektion vid något tillfälle så skulle finna påkallat, på bolagets bekostnad tillkalla i bokföringsfrågor och revision sakkunnig person att biträda honom vid inspektionsuppdragets fullgörande.

6. Den enskilda växtförädlingsverksamheten i övrigt beträffande lantbruks- och köksväxter För sitt förädlingsarbete med sojabönor åtnjuter Algot Holmberg & Söner aktiebolag i Norrköping sedan budgetåret 1944/45 statsbidrag, vilket under de senaste åren utgått med 20.000 kr. per år. På denna begränsade förädlingsuppgift har bolaget sedan 1940-talets början nedlagt ett intensivt arbete. Härvid har bolaget ej så mycket tagit sikte på sojabönans värde i egenskap av oljeförande växt som fastmera på dess betydelse såsom en högvärdig äggviteprodukt, närmast jämförlig med animaliskt protein. Som ett resultat av detta förädlingsarbete har bolaget framställt flera förbättrade sorter för svensk odling. Den sista, Fiskeby III från 1950, har blivit godkänd för användning i svenska armén och med framgång även prövats vid skolbarnsbespisning. Skörden från den i samverkan med bolaget i mindre skala bedrivna fältmässiga odlingen av denna sojabönssort i södra Kalmar län omhändertages för närvarande helt av arméintendenturen för användning i armékonserver. Ett nyktert bedömande synes giva vid handen, att sojaväxtodlingens möjligheter i hela norra Europa äro och även i framtiden torde förbliva snävt begränsade. Även om sojabönan sålunda knappast någonsin och i varje fall ej inom överskådlig tid

184 kan förväntas bliva en hos oss mera allmänt odlad gröda, vill det å andra sidan inte synas uteslutet, att denna växt så småningom kan komma att bliva föremål för en visserligen begränsad, men bärkraftig och för de ifrågavarande områdena ej helt betydelselös kvalitetsodling. Härför torde dock erfordras ytterligare förbättringar av sortmaterialet och odlingstekniken. Såvitt utredningen kunnat bedöma, synas dock rätt goda möjligheter föreligga för uppnående av dessa förbättringar inom en ej alltför avlägsen framtid, speciellt kanske då det gäller sortmaterialet. Ej minst genom här ifrågavarande företags insatser torde man vara berättigad att hysa dylika förhoppningar. Vid statsbidragsfrågans bedömande spela emellertid även vissa beredskapshänsyn en ej oväsentlig roll. Under normala förhållanden samt med nuvarande folkmängd och kreaturshållning har vårt land en god försörjning med animaliska proteinämnen, särskilt i mjölk och mjölkprodukter. Icke desto mindre torde det ur beredskapssynpunkt vara värdefullt att ha tillgång till ett högvärdigt vegetabiliskt livsmedel med den starka proteinkoncentration och framförallt med de gynnsamma lagrings- och transportegenskaper, som utmärka sojabönan. Dessa sistnämnda egenskaper ha givetvis särskilt stor betydelse, när det gäller den militära förplägnaden. Av dessa skäl har utredningen funnit det motiverat, att staten alltjämt lämnar ett understöd i minst nuvarande omfattning åt den av bolaget bedrivna förädlingsverksamheten med sojabönor. Det har i varje fall synts skäligt, att berörda stöd får utgå till dess resultaten av de pågående arbetena med att frambringa värdefullare sojasorter låta sig bättre överblickas. Vad härefter angår de enskilda företag, som här i landet bedriva förädling av lantbruks- och köksväxter utan att åtnjuta statsbidrag till sin verksamhet, äro dessa icke många. Bland de ifrågavarande företagen är det strängt taget bara två, som ägna sig åt växtförädling i en sådan skala och med en sådan inriktning av arbetet, att verksamheten kan anses ha en mera påtaglig betydelse för jordbruket och trädgårdshanteringen, nämligen Otto J. Olson & Sons aktiebolag i Hammenhög samt J. E. Ohlsens Enke aktiebolag i Malmö. Med hänsyn bl. a. därtill att det i direktiven anförts, att möjligheterna att lämna bidrag av allmänna medel till andra växtförädlingsföretag än Sveriges utsädesförening, vars verksamhet ej syntes böra minskas, uppenbarligen vore begränsade, har utredningen funnit sig böra inskränka sina överväganden till att väsentligen avse en översyn och avvägning av statsbidragen till de institutioner och företag, vilka för närvarande åtnjuta statligt ekonomiskt stöd. Utredningen har dock ansett sig böra anlägga några mera allmänt hållna synpunkter på statens förhållande till de växtförädlings företag, vilka icke uppbära statsbidrag. I största korthet innefatta dessa synpunkter följande. De här berörda företagen torde för närvarande driva sin verksamhet under tämligen goda ekonomiska förhållanden. Även om företagen presterat insatser på växtförädlingens område, som kunde vara förtjänta av uppmuntran från det allmännas sida, syntes i rådande läge denna erkänsla ej böra manifesteras genom statsbidrag till den löpande verksamheten. Skulle däremot någon av de här berörda firmorna

185 med av egna medel helt bekostad växtförädlingsverksamhet en dag komma i sådant läge, att sagda verksamhet hotades av inskränkning eller nedläggande, därest ej ekonomiskt stöd från staten kunde erhållas, finge frågan om dylikt stöd prövas med beaktande av alla de omständigheter, som kunde föreligga i det särskilda fallet. Härvidlag torde det bli erforderligt att taga speciell hänsyn till sådana faktorer som den allmänna inriktningen av den växtförädlingsverksamhet, varom kunde bliva fråga, uppnådda och förväntade resultat av densamma samt önskvärdheten ur allmän synpunkt, att verksamheten gåves möjlighet att fortgå. Vissa andra möjligheter syntes emellertid under nuvarande förhållanden erbjuda sig att i förekommande fall giva uttryck åt det allmännas intresse och uppskattning av de här åsyftade företagens växtförädlingsverksamhet på ett sätt, som icke behövde innebära, att staten opåkallat bundes vid densamma. Det borde sålunda ej vara uteslutet, att staten lämnade en viss hjälp till de ifrågavarande företagens anskaffning av teknisk utrustning för växtförädlingsarbetet i form av lån på fördelaktiga villkor och/eller statsbidrag därtill. Samtidigt som det allmänna härigenom visade sin uppskattning av en gagnelig verksamhet, skulle densamma med statens bistånd stimuleras och givas möjligheter att prestera måhända ännu bättre resultat. Det torde böra ankomma på företagen själva att aktualisera frågan om erhållande av dylikt stöd, varefter en prövning från fall till fall finge ske.

7. Förädlingen av fruktträd och bärväxter Efter en undersökning rörande företrädesvis den svenska fruktodlingens omfattning, lokalisering och ekonomiska betydelse har utredningen funnit följande omständigheter vara av särskild vikt för ett ställningstagande till behovet av svensk förädling av frukt och bär. Frukt- och bärodlingen har en stor omfattning i svensk växtodling. Värdet av den svenska konsumtionen av inhemska frukter och bär är betydande. Enligt verkställda beräkningar uppgick detsamma år 1953 till cirka 370 miljoner kr. Importerade frukter och bär betinga ett värde av minst samma storleksordning. Vår egen produktion av de inom landet odlade frukt- och bärslagen täcker ännu ej vårt nuvarande behov. Konservindustrien kan förväntas kräva en utökad frukt- och bärodling. De i Sverige odlade sorterna av äpplen, päron och plommon ha till övervägande del utländskt ursprung. Enligt utredningens uppfattning har man full anledning att utgå ifrån att det föreligger minst lika goda möjligheter att förbättra frukt- och bärslagen genom förädling som för andra växtslag. Vad som genom förädlingsarbete uppnåtts för åkerbruksväxterna bör principiellt kunna ernås också för trädgårdsväxterna, häri inräknade frukt- och bärslagen. Erfarenheterna från hittills bedrivet förädlingsarbete med sistnämnda växtslag jäva ej heller ett sådant påstående. Förädlingsresultaten kunna få annan karaktär, annan storleksordning eller gälla för växtslagen specifika

186 egenskaper, men det ekonomiska utslaget av desamma bör på motsvarande sätt som för åkerbruksväxterna kunna bli betydande. Särskilt i fråga om fruktträd blir emellertid växtförädlingen av lättförståeliga skäl ganska tidsödande. Växtmaterialets karaktär, behovet av lång prövningstid m.m. medverka till att man måste räkna med en betydande tidsperiod från en viss förädlingsuppgifts påbörjan, tills färdiga sorter kunna utlämnas. För exempelvis äpple torde man sålunda i nu nämnt hänseende få räkna med 14—30 år. Rationell växtförädling av fruktträd har påbörjats långt tidigare i många andra länder än i Sverige. Om man bortser från Alnarpsinstitutet, varest förädling av fruktträd i mindre omfattning tidigare påbörjats, dröjde det hos oss ända in på 1940talet, innan genom institutionen Balsgårds grundande modern växtförädling av fruktträd i större skala kom till stånd. Med hänsyn till den förhållandevis korta tid, varunder fruktträdsförädlingen arbetat, kan man därför ej förvänta, att den skall kunna redovisa annat än ett fåtal nya sorter. Hittills har sålunda endast från Alnarp några få sorter av äpple och plommon marknadsförts. Såvitt man kan bedöma efter de förädlingsuppgifter, som för närvarande bearbetas vid Balsgård, och det material, som härvidlag framställts, kan man emellertid räkna med ett flertal nyheter inom den närmaste tiden. Förädlingsarbetet bedrives under eftersträvande av att tillgodose såväl vissa allmänna som speciella krav. För fruktträdens del gäller härvid som allmänna krav vid framställandet av nya sorter god vinterhärdighet hos träden, hög avkastning, lämplig mognadstid, motståndskraft mot parasitangrepp samt hög fruktkvalitet för olika ändamål. De speciella kraven för de olika fruktslagen variera givetvis. Enbart för äpple har sålunda ett flertal aktuella förädlingsmål uppställts. För bärväxternas del eftersträvas utöver mera allmänna förädlingsmål — såsom hög avkastning, härdighet, kvalitetshöjning och sjukdomsresistens — bl. a. lämplighet för djupfrysning och annan konservering samt god transporthållbarhet. Ett i odlingsvärde och odlingssäkerhet förbättrat sortmaterial av frukt- och bärslagen kan enligt utredningens uppfattning få stor ekonomisk betydelse. Det innebär gynnsammare förhållanden för fruktodlarna och det kan medföra ett ökat utnyttjande av svensk frukt och därmed minskat importbehov. Den svenska yrkesmässiga fruktodlingen återfinnes till betydande del på mindre jordbruk. Åtgärder för att främja vår fruktodling bli därför till icke ringa del ett stöd för det mindre jordbruket i de fruktodlande områdena i vårt land. Upprätthållandet av en förädlingsverksamhet på fruktträds- och bärväxtodlingens område torde genom vad nu anförts få anses ha tillfyllestgörande motiverats. Sådana värdefulla resultat ha redan vunnits och kunna i än högre grad inom en nära framtid förväntas, att det ur det svenska folkhushållets synpunkt vill synas angeläget, att här ifrågavarande förädlingsverksamhet beredes möjlighet att fortbestå och vidareutvecklas. Det synes finnas fog för det antagandet, att man även på detta område i vårt land äger förutsättningar att så småningom uppnå den höga nivå, som sedan länge kännetecknar förädlingsarbetet med andra växtslag. För angelägenheten av att kontinuerligt fullfölja förädlingsverksamheten med fruktträd

187 talar med styrka jämväl den omständigheten, att sådant förädlingsarbete är betydligt mer långsiktigt till sin natur än förädlingen av åkerbruks- och köksväxter. Ett bedömande av hur den fortsatta önskvärda förädlingsverksamheten på förevarande område lämpligen bör vara organiserad, har givit utredningen vid handen, att något annat alternativ än en direkt anknytning till den nuvarande verksamheten icke rimligtvis torde böra ifrågakomma. Om här bortses från den vid statens trädgårdsförsök bedrivna förädlingsverksamheten, som numera väsentligen omfattar allenast bärväxter, har man nämligen redan en för ändamålet utbyggd specialinstitution med omfattande material, vid vilken förädlingarbetet pågått så pass länge, att praktiska resultat av detsamma äro skönjbara. Det ter sig under sådana förhållanden naturligast och mest rationellt att låta denna institution fortsätta sitt arbete, låt vara att huvudmannaskapet och de yttre formerna för verksamhetens organisation kunna behöva bli föremål för närmare övervägande. Enligt utredningens förmenande bör institutionen Balsgårds fortsatta existens som huvudanstalt och centrum för nu berörda förädlingsverksamhet så mycket mindre ifrågasättas, som å densamma nedlagts mycket stora kapital i fastigheter, byggnader och andra anläggningar samt utrustning. Upprätthållandet av Balsgårdsinstitutionen har härutöver framhållits som ett i viss mån gemensamt intresse för alla de nordiska länderna. Utredningen har företagit en ganska ingående undersökning av institutionen Balsgårds ekonomiska förhållanden. Denna har bl. a. givit till resultat, att anstaltens driftsekonomi är mycket svag. I detta avseende synes man vara berättigad till det påståendet, att Föreningen för växtförädling av fruktträd i sin egenskap av huvudman för verksamheten vid Balsgård praktiskt taget ända sedan institutionens tillblivelse haft att kämpa med svårigheter. Dessa ha under senare år accentuerats, allteftersom möjligheterna att från olika stiftelser, fonder och organisationer erhålla tillskottsmedel till den allmänna driften helt upphört eller väsentligt beskurits. Den ekonomiska situationen för Balsgård under de närmaste åren kan i anledning härav betecknas som högst bekymmersam. Det förtjänar likväl understrykas, att den gradvisa försämringen av Balsgårds driftsekonomi under senare år ej bottnat i utökad personal. Denna har praktiskt taget varit konstant under 1950-talet. Anledningarna till den försämrade ekonomin äro i allt väsentligt att finna i minskade intäkter överlag (bortsett från statsbidraget), samt i ökade lönekostnader och kostnadsstegringar i övrigt. Utredningen har undersökt möjligheterna att från yrkesfruktodlarnas organisationer samt konservindustrien erhålla mera permanent ekonomiskt stöd i större omfattning till verksamheten vid Balsgård. Ehuru stort intresse för denna verksamhet betygats från dessa håll, har det ej varit möjligt att erhålla sådana utfästelser, som verksamt kunde bidraga till att stabilisera Balsgårds driftsekonomi. Det må även framhållas, att här ifrågavarande förädlingsverksamhet för närvarande helt saknar och ej heller någonsin i samma utsträckning kan beräknas få det ekonomiska stöd av en till verksamheten knuten försäljningsorganisation med uppgift att exploatera framkomna förädlingsresultat, som växtförädlingen i vårt land i övrigt som regel åtnjuter.

188 Den företagna analysen av Balsgårds ekonomi samt inventeringen av olika tänkbara utvägar att trygga driften vid anstalten har synts giva utredningen vid handen, att detta icke är möjligt, utan att institutionen beredes ökat stöd från statens sida. Detta är i själva verket en utveckling, som redan inletts. Statsbidrag till institutionen har utgått sedan år 1945 och dess relativa andel i kostnadstäckningen av anstaltens drift har successivt ökat och utgör för närvarande — verksamhetsåret 1955 — 56 °/o av intäkterna i driftsbudgeten, eller 100.000 kr. av totalt 177.500 kr. Under angivna förhållanden och med beaktande av Balsgårds ekonomiska situation i övrigt samt det allmänna intresset av upprätthållandet av här ifrågavarande förädlingsverksamhet har det synts utredningen motiverat att taga steget fullt ut, så att statens ansvar för institutionen Balsgårds fortbestånd kommer till klart uttryck. Först härigenom kan det enligt utredningens mening bliva möjligt att vinna erforderlig stadga åt verksamheten vid anstalten samt önskvärd trygghet åt dess personal. Utredningen har härmed icke åsyftat ett överförande av Balsgård i statlig ägo och verksamhetens bedrivande i rent statlig regi. Mot ett förstatligande ha i allt väsentligt samma skäl kunnat andragas, som då frågan om ett eventuellt förstatligande av Sveriges utsädesförenings verksamhet behandlats. När det gäller Balsgård, spela de inkomster och bidrag, som kunde förväntas bortfalla vid ett förstatligande, en betydande roll. Detta kommer särskilt till synes i fråga om anläggningstillgångarna. Kostnaderna för fastigheter, byggnader och andra anläggningar ävensom utrustning ha beträffande Balsgård i sin helhet bestritts från enskilt håll, huvudsakligen W a l lenbergska stiftelsen. Enligt vad som framkommit vill det ej heller synas uteslutet att även i fortsättningen eVhålla medel från sagda stiftelse för ytterligare anläggningar. Utredningen har i stället föreslagit, att förhållandet mellan staten och Balsgårdsinstitutionen regleras på motsvarande sätt, som skett i fråga om formerna för statens inflytande på den av Sveriges utsädesförening bedrivna växtförädlingsverksamheten. I enlighet härmed har utredningen förordat, att Föreningens för växtförädling av fruktträd stadgar undergå sådan ändring i fråga om styrelsens sammansättning, att densamma skall bestå av förslagsvis sju ledamöter, av vilka ordföranden och tre ledamöter utses av Kungl. Maj:t för en tid av två år i sänder och de tre övriga jämte lika många suppleanter för samma tid av föreningen själv, ävensom att styrelsen inom sig skall äga utse vice ordförande. Vidare föreslås den ändringen, att för granskning av föreningens räkenskaper årligen skola utses två revisorer jämte lika många suppleanter, varav en revisor med suppleant skall förordnas av Kungl. Maj:t och en jämte suppleant av föreningen å dess årsmöte. I samband med de föreslagna ändringarna ha stadgarna ansetts böra underkastas en allmän översyn, varefter Kungl. Maj:ts stadfästande av desamma torde böra sökas. Genom de föreslagna stadgeändringarna skulle staten beredas ett avgörande inflytande på handhavandet av föreningens angelägenheter och verksamheten vid Balsgårdsinstitutionen. Samtidigt skulle det allmännas ansvar för denna förädlingsanstalt och dess fortbestånd markeras. Som en konsekvens av att anstalten härigenom

189 erhåller samma halvstatliga karaktär som Sveriges utsädesförening bör enligt utredningens mening följa, att staten, så länge verksamheten vid anstalten bedrives i skälig omfattning och på tillfredsställande sätt, ställer för driften nödiga medel till förfogande, sedan huvudmannaföreningens övriga intäkter beräknats. I anslutning till vad utredningen anfört om statens vidgade inflytande över Balsgårdsinstitutionen har utredningen jämväl framlagt förslag om bl. a. ändrade statsbidragsvillkor, bestämmelser om arbetsplan och statförslag samt skyldighet för huvudmannaföreningen att vara underkastad statlig inspektion, allt i huvudsaklig överensstämmelse med vad som i dessa avseenden gäller för Sveriges utsädesförening. Utredningen har vidare framlagt förslag om ett i vissa hänseenden organiserat samarbete mellan Balsgård och Alnarpsinstitutionerna. Enligt utredningens uppfattning skulle härigenom åtskilliga fördelar kunna vinnas. Sålunda kunde vissa resurser komma till gemensam användning till gagn för både forskning och undervisning. En väl genomförd disposition av arbetsuppgifterna vid de ifrågavarande institutionerna skulle vidare sannolikt leda till ett värdefullt samarbete mellan de verksamma krafterna på de båda platserna. Möjligheter att i full utsträckning inleda ett organiserat samarbete mellan Balsgård och Alnarp ha av olika skäl ej synts föreligga, innan den sedan länge planerade omorganisationen av den högre trädgårdsundervisningen vid Alnarpsinstitutet genomförts. Med stöd av föreliggande riksdagsbeslut har emellertid utredningen förutsatt, att frågan om den högre trädgårdsundervisningens ordnande vid Alnarp inom en nära framtid kommer att upptagas till ny behandling. I berörda sammanhang vill det synas lämpligt att närmare överväga formerna för ett utvidgat och rationellt ordnat samarbete mellan Alnarp med dess undervisnings- och forskningsinstitutioner på trädgårdsnäringens område samt Balsgård med dess förädlingsverksamhet på samma område. Ehuru en viss förstärkning av arbetskrafterna vid Balsgård i och för sig synes av behovet påkallad, har utredningen för sin del likväl icke varit beredd att förorda några omedelbara åtgärder i detta syfte. Det har synts utredningen angelägnare att stabilisera verksamheten på nuvarande nivå och avvakta den inverkan, de av utredningen föreslagna ändringarna i Balsgårds yttre organisation kunna få på arbetet vid institutionen. I enlighet härmed upptager den av utredningen föreslagna tjänsteförteckningen endast de nuvarande åtta befattningshavarna. För ett par av dessa i de lägre lönegraderna föreslås en mindre lönejustering i syfte att uppnå likställighet med motsvarande befattningar vid andra jämförbara institutioner Av de nuvarande åtta å tjänsteförteckningen för Balsgård uppförda befattningshavarna är det för närvarande endast två, som ha sin pensionsfråga ordnad, dock endast provisoriskt. För en stabilisering av verksamheten vid Balsgård har det synts utredningen angeläget att ordna tjänstemännens pensionsfråga. Åtgärder i sådant syfte ha f. ö. ansetts böra vidtagas som en konsekvens av utredningens förslag om vidgat statligt inflytande i samband med utökat ekonomiskt stöd åt Balsgårdsinstitutionen. Den naturliga lösningen av pensionsfrågan har synts vara tjänstemännens anslutning till statens pensionsanstalt såsom skett med befattningshavarna hos

190 Sveriges utsädesförening samt Weibullsholms växtförädlingsanstalt. Utredningen har i enlighet härmed föreslagit, att Kungl. Maj:t måtte medgiva anslutning av de i förslaget till tjänsteförteckning upptagna befattningshavarna till S.P.A.-reglementet. Utredningen har låtit uppgöra ett förslag till normalstat för driften vid Balsgård, närmast avseende budgetåret 1956/57. Förslaget omsluter inkomster och utgifter, som balansera å 220.000 kr. Erforderligt statsbidrag uppgår till 170.000 kronor, vilket innebär en höjning av nu utgående anslag med 70.000 kr. Om utredningens statförslag torde kunna sägas, att det strävat efter att så att säga renodla anstaltens ekonomiska problem. Inom ramen för nuvarande personaluppsättning och under förutsättning av en till omfånget i stort sett oförändrad verksamhet ha konsekvenserna av den för anstalten ogynnsamma ekonomiska utvecklingen tagits. Å andra sidan synes det kunna göras gällande, att normalstaten, i händelse av att personalen och verksamheten ej utökas, på det hela taget innebär en stabilisering i så måtto, att några ytterligare större förskjutningar i ogynnsam riktning ej torde behöva befaras, därest nuvarande löne- och prisnivå icke röner några större förändringar inom de allra närmaste åren. Enligt av statens pensionsanstalt utförda beräkningar skulle de årliga avgifterna för anslutning av tjänstemännen till S.P.A.-reglementet bli något mindre än vad som huvudmannaföreningen nu erlägger blott för de två tjänstemännen med provisoriskt ordnade pensionsförhållanden. Däremot skulle det bli nödvändigt att erlägga engångsavgifter vid anslutningen för vissa av de berörda tjänstemännen. Med utnyttjande av fribrevs- respektive återköpsvärdena av de båda förefintliga privata pensionsförsäkringarna skulle engångsavgifterna per den 1 juli 1956 kunna reduceras från 46.700 kr. till i runt tal 31.500 kr. Utredningen har slutligen framlagt en del förslag och synpunkter, som ha avseende å vissa speciella frågor rörande den framtida verksamheten vid Balsgård. Dessa spörsmål angå prövningen av nya sorter av fruktträd och bärväxter — det bör enligt utredningens mening ankomma på statens trädgårdsförsök att, i samarbete med Balsgårdsinstitutionen, organisera och utföra denna prövning — vidare kontrollen över förökningsmaterialet av förädlade nya sorter samt exploateringen av dessa ävensom den vid Alnarp med fruktträd och bärväxter bedrivna förädlingsverksamhetens förhållande till samma verksamhet vid Balsgård.

8. Växtförädlingsverksamheten vid vissa statliga institutioner De åsyftade statliga institutionerna, vid vilka praktisk växtförädling bedrives, äro statens trädgårdsförsök, Lunds universitets genetiska institution med filial i Svalöv och lantbrukshögskolans botanisk-genetiska institution. Vad först angår statens trädgårdsförsök har utredningen i fråga om den därstädes bedrivna förädlingen av köksväxter funnit, att rationell växtförädling med dessa växter på det hela taget utövas i tillfredsställande omfattning av enskilda växtförädlingsföretag här i riket, varför det icke synts föreligga anledning för statens

191 trädgårdsförsök att ägna sig åt detta förädlingsarbete annat än i undantagsfall. Som exempel på sådana fall har nämnts, att de perenna köksväxterna för närvarande knappast äro föremål för växtförädling här i landet. Det anförda har i stort sett ansetts böra gälla jämväl om det vid statens trädgårdsförsök bedrivna förädlingsarbetet med prydnadsväxter. Beträffande förädlingsverksamheten vid samma institution med fruktträd och bärväxter har utredningen i princip ansett, att denna verksamhet i sin helhet efter hand bör koncentreras till Balsgård i dess egenskap av specialinstitution på detta område. Av olika skäl har dock utredningen ej funnit det lämpligt, att genomförandet av en sådan ordning forceras. Enligt utredningens mening synes ännu någon tid förädlingsverksamheten med fruktträd och bärväxter böra få fortgå vid statens trädgårdsförsök i den omfattning, som de personella och ekonomiska resurserna vid institutionen, med beaktande av dess huvudsakliga och mest trängande arbetsuppgifter, kunna medgiva. Vidkommande härefter Lunds universitets genetiska institution har utredningen funnit det vara till fördel även ur allmän synpunkt, att institutionsföreståndaren fullföljer sina under en tidigare anställning vid Sveriges utsädesförening påbörjade arbeten med framställande av polyploida sädesslag samt korsningsprodukter mellan råg och vete. Utredningen har jämväl ansett det vara av värde, att det nära samarbetet mellan institutionen och utsädesföreningen fortbestår. Ej minst med hänsyn härtill har filialen i Svalöv, den s. k. ärftlighetsinstitutionen, synts böra bibehållas även för framtiden under medverkan av utsädesföreningen. I sistnämnda hänseende har dock utredningen ifrågasatt, om det ej vore lämpligast att å genetiska institutionens stat överföra den arbetskraft, som utsädesföreningen enligt nu gällande bestämmelser och överenskommelser har att tillhandahålla åt institutionen; i varje fall har detta synts gälla den arbetskraft, som föreningen numera ställer till förfogande även i Lund. Vissa justeringar i övrigt i de av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelserna i fråga om utsädesföreningens skyldigheter i förhållande till genetiska institutionens filial i Svalöv ha jämväl förordats. Beträffande lantbrukshögskolans botanisk-genetiska institution, varest sedan slutet av 1930-talet ett förhållandevis omfattande förädlingsmetodiskt arbete med speciell inriktning på framställning av polyploider bedrivits med vissa växtslag, har det synts motiverat, att vidare bearbetning av lovande material äger rum. I fråga om de för närvarande tillämpade formerna för exploatering av de genom förädlingsverksamheten vid de ifrågavarande institutionerna framkomna växtnyheterna har utredningen ej funnit anledning att föreslå några större ändringar. Beträffande vid lantbrukshögskolans botanisk-genetiska institution uppdragna nya sorter har dock förordats att dessa i fortsättningen skola omhändertagas av Sveriges utsädesförening. Utredningen har slutligen anlagt några mera principiellt hållna synpunkter på växtförädlingsarbetet vid här berörda statliga institutioner. I största korthet innefatta dessa, att ett noggrant aktgivande torde böra äga rum därå att en rimlig balans upprätthålles mellan växtförädlingen och den övriga, mera centrala verksamheten vid de omförmälda institutionerna. Även om praktiskt växtförädlingsarbete

192 på ett naturligt sätt låter sig förenas med institutionernas väsentliga verksamhet, synes detta arbete under inga förhållanden böra få taga sådana proportioner, att institutionernas huvuduppgifter i märkbar mån eftersättas. För statens trädgårdsförsöks del bestå dessa i försöksverksamhet och därmed förknippad forskning. För de båda övriga institutionerna omfatta de centrala uppgifterna undervisning, inbegripet utbildning av forskare, samt forskning. Med hänsyn till dessa omständigheter har utredningen för sin del funnit det riktigt, att anslag av statsmedel ej särskilt beräknas och uppföras i respektive stater till bestridande av kostnaderna för den praktiska växtförädling, som utövas vid de omförmälda institutionerna. Bortsett från vad statsanslag av mera tillfällig natur samt på annat sätt erhållna medel och resurser tillåta, kommer härigenom växtförädlingsverksamheten vid de berörda institutionerna att hålla sig inom ramen för vad den ordinarie anslagstilldelningen kan medgiva.

9. Kostnadsöversikt Till den växtförädlingsverksamhet, som behandlas i detta betänkande, har hitintills för budgetåret 1955/56 beviljats statsanslag å sammanlagt 1.297.300 kr. Av detta belopp utgår 967.300 kr. till Sveriges utsädesförenings växtförädlingsverksamhet — varav 65.000 kr. för driften av föreningens linlaboratorium — vidare 210.000 kr. till W. Weibull aktiebolag för driften vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt, 100.000 kr. till Föreningen för växtförädling av fruktträd för driften vid Balsgårds växtförädlingsanstalt samt 20.000 kr. till Algot Holmberg & Söner aktiebolag för dess förädlingsarbeten med sojaväxten. Ett genomförande av utredningens förslag föranleder en viss ökning av statsverkets kostnader för den växtförädlingsverksamhet, varom här är fråga. Beträffande statsbidraget till Sveriges utsädesförening har utredningen dock av anförda skäl icke funnit det möjligt vare sig att nöjaktigt precisera totalkostnaderna för sagda åtgärder eller att med erforderlig grad av säkerhet bedöma den inverkan, statsbidragets storlek under de närmaste budgetåren kan komma att röna av utredningens förslag och synpunkter rörande föreningens framtida verksamhet. Bland dessa skäl märkas framför allt, att flertalet av de av utredningen förordade åtgärderna torde få bli frågor på längre sikt med etappvisa lösningar och därav betingad oklarhet i fråga om åtskilliga detaljer i samband med förslagens successiva genomförande, samt att den allmänna inkomstutvecklingen för utsädesföreningen, varav statsbidragets storlek direkt påverkas, är en oviss faktor. Statsbidraget till Weibullsholms växtförädlingsanstalt har utredningen föreslagit skola sättas i viss relation till anslaget till Sveriges utsädesförening. Därest förstnämnda bidrag beräknats efter de av utredningen förordade grunderna med utgångspunkt från det anslag, som för budgetåret 1955/56 hittills beviljats utsädesföreningen, skulle detsamma ha utgått med i runt tal 315.000 kronor, vilket innebär en uppräkning med 105.000 kr. i förhållande till anvisat bidrag. Hur stor ökningen blir

193 under nästföljande budgetår 1956/57, beror främst på storleken av det statsbidrag, som kommer att tillerkännas utsädesföreningen för samma budgetår. För driften vid växtförädlingsinstitutionen Balsgård har utredningen låtit uppgöra en normalstat, avsedd att tillämpas från och med budgetåret 1956/57. Enligt denna erfordras en uppräkning av statsbidraget till institutionens huvudman, Föreningen för växtförädling av fruktträd, med 70.000 kr. i förhållande till det under innevarande budgetår utgående anslaget. Härtill kommer vissa engångsavgifter, beräknade till c:a 31.500 kronor, vid anslutning av tjänstemännen vid Balsgård till statens pensionsanstalt. Vidkommande statsbidraget till Algot Holmberg & Söner aktiebolag för dess sojaväxtförädling har utredningen funnit det motiverat, att staten tillsvidare, och i varje fall intill dess resultaten av pågående arbeten med att frambringa ytterligare förbättrade sorter av denna växt låta sig bättre överblickas, lämnar ett understöd i minst nuvarande omfattning åt den av bolaget bedrivna förädlingsverksamheten med sojabönor. Utredningen har slutligen föreslagit, att de enskilda växtförädlingsföretag med mera betydande verksamhet, som nu icke åtnjuta statsbidrag, efter prövning från fall till fall må kunna tillerkännas ett visst stöd från det allmännas sida i form av lån på fördelaktiga villkor och/eller statsbidrag vid anskaffning av teknisk utrustning för växtförädlingsarbetet.

195 Bilaga 1.

Sveriges utsädesförenings institutionella organisation A.

Huvudanstalten:

Svalövs municipalsamhälle och kommun, postadress Svalöv.

1. Förädlingsstation:

Ugerup, Vä (Köpinge socken) ; belägen 1 mil söder om Kristianstad.

2. Substation:

Tagels gård, Moheda (Mistelås socken) kommun; belägen c:a 2 mil nordväst om Alvesta.

3. Försöksplatser:

B.

Filialerna:

/.

Ultuna: Substationer:

2.

Östgöta: Substationer:

3.

Kalmar: Substationer:

4.

Västgöta: Substationer:

1) Bonestads gods, Everöds ( ö . Sönnarslöv) kommun: belägen c:a 2 mil söder om Kristianstad. 2) Olika gårdar i Kullabygden; c:a 5 mil nordväst om Svalöv. 3) Hjerupslunds gård, Staffanstorp (Uppåkra) kommun; belägen mellan Malmö—Lund. 4) Risebergagården; postadress Riseberga; belägen c:a 3 mil norr om Eslöv. 5) Teckomatorpsgården; belägen c:a 6 km söder om Svalöv.

post- och järnvägsadress: Uppsala 1; belägen 7 km söder om Uppsala. 1) Hjälmarsberg; belägen 7 km nordost om Örebro. 2) Ulf häll; belägen vid Strängnäs stad. 3) Katrinedahl; Upplands-Bro (Håbo) kommun; belägen c:a V/i mil söder om Uppsala. 4) örbyhus; Vändels socken; belägen c:a 4 mil norr om Uppsala. 5) Avesta; belägen vid Avesta stad. post- och järnvägsadress Linköping; belägen c:a 3 km från Linköpings central. 1) Ullevid; örberga socken; belägen c:a 5 km från Vadstena. 2) Grensholmcn; postadress Vånga; (järnvägsadress Norsholm); belägen c:a 2/2 mil nordost om Linköping. 3) Bjärsta; Vikbolandet; belägen c:a 5 mil ostnordost om Linköping. 4) H a r g ; Kisa socken; belägen c:a 5 mil söder om Linköping. 5) Kvissberg; belägen strax söder om Vadstena. Nygård, Ljungbyholms socken; post- och järnvägsadress vingstorp; belägen c:a 1 '/s mil sydväst om Kalmar.

öl-

1) Ekerums gård, Högsrums socken; belägen c:a 1/a mil norr om Färjestaden (Öland). 2) Försöksplatscr på Gotland; c:a 2 mil nordost Visby. post- och järnvägsadress Skara; belägen i Skara. 1) R å d d e ; Länghems socken; belägen c:a Borås.

1l/% mil sydost om

196 2) Bjertorp; Kvänums socken: belägen c:a 2J4 mil sydväst om Skara. 3) Hålltorp; belägen 13 km nordväst Skara. 4) Forstena, Vargön; belägen 5 km sydost Vänersborg. 5) Stora Bjurum, Gudhems socken: belägen 2 mil söder om Skara. 6) Nygård, Vargön; belägen utanför Vänersborg. 5.

Värmland: Substationer:

6.

Västernorrland: Substationer:

7.

Jämtland:

8. ö.

Norrland:

Substation:

Varpnäs, Nors socken; postadress Norsbron; järnvägsadress Vålberg; belägen c:a 1 Y% mil väster om Karlstad. 1) Dalängen, Skönnerud: belägen c:a 8 mil nordväst Karlstad. 2) Lakenetorp, Råda socken; belägen c:a 7 mil norr om Karlstad. 3) Malung; belägen c:a 10 mil väster om Falun. 4) Gagnef: belägen c:a 3 mil väster om Falun. 5) Mora; belägen c:a 8 mil nordväst om Falun. 6) Torsby; belägen c:a 9 mil nordnordväst om Karlstad. 7) Näset, R o t ; belägen c:a 4 mil nordväst Mora. 8) Uddeholm; belägen c:a 71/- mil norr om Karlstad. Boteå (överlännäs) kommun; postadress Lännäs, Undrom; järnvägsadress Lökom; belägen c:a 2 mil öster om Sollefteå. 1) Stenfors, Bygdeå socken; belägen 5,2 mil norr om Umeå. 2) U m e å : lantmannaskolan Umeå; belägen i Umeå. Rösta socken; postadress Ås: järnvägsadress T ä n g : belägen c:a 1 mil nordväst Östersund. Nederluleå socken; post- och järnvägsadress Notviken; belägen c:a 7 km nordväst Luleå. Saltmyran, Arvidsjaur: belägen c:a 5 mil nordväst om järnvägsknuten Jörn.

197 Bilaga 2.

Sveriges utsädesförenings fastigheter per den 1/5 1954 Huvudanstalten Akerj.

Areal H a Tax. värde Skog övr. m a r k 3.09

S. Svalöf 5i9 = f.d. 52 & 5-"> 9.20 (Institutionsbyggnad, magasin, l a g e r h u s , t o r k l a d a , redskapshus)

660.000:—

Inteckningar

Belåning

110.000:— (11) Svalöfs

Sparbank

40.000: — (4)

S k a n d . B a n k e n för kredit å checkräkning

80.000: — (8)

Kungl. Bostadsstyrelsen för lån til N y g å r d (4 st.) l : a län = 10.000: — v a r av a m o r t e r a t s 3.200: — 2:a lån = 22.800: —

S. Svalöf &is (Nya l a b o r a t o r i e t )

500.000:

450.000:— (1)

Kungl.

Statskontoret

S. Svalöf 212 (Linlaboratorict)

1.4970 150.000:

207.000:— (1)

Kungl.

Statskontoret

S. Svalöf 58 (Witthofska husen)

30.000:

S. Svalöf 59 (Möllarehuset)

20.000:

S. Svalöf 510 (Inspektorsbostad)

0.098 S. Svalöf 516 (Nya t j ä n s t e m a n n a v i l l a n ) S. Svalöf 5H (Norrände) f.d. 513

8.500: — (3)

Skand. Banken kredit i checkräkning

16.500:

12.000: — (1)

Ej belånad

80.000:

45.000: — (3)

Svalöfs S p a r b a n k 2 st. = 30.000: —

10.000:

12.000: — (1)

E j belånad

Filialerna: 20.30

54.300: —

L ä n n ä s 28, 33. 35. 5-1. 5" 1 6.S0 L ö k s t o r p 11 (Västernorrlandsfilialen)

34.500 B j ö r s b y n 4-1 S u n d e r b y n 313 H e r t z ö n 18 (ö. Norrlandsfilialen)

65.200:

8.000:— (3)

Ej belånade

Ugerupsgården U g e r u p 44, 52, 53, 55

109.300:

51.000: — (1)

Svalöfs S p a r b a n k 50.000: —

Nygård, ölvingstorp (ölvingstorp 12, 22, 83, 101. 121, 133, 182).

439.600:

250.000: — (6)

199.000: — b e l å n a d e h o s g o d s ä g a r e Sten Waldem, Kalmar

R ö s t a '£• (Jämtland)

198 Bilaga .?.

Stadgar för Sveriges Utsädesförening Av Kungl. Maj:t fastställda å Stockholms slott den 24 okt. 1913 att tillsvidare från och med ingången av år 1914 lända till efterrättelse såsom villkor för föreningens tillgodonjutande avstatsanslag.

§ 1. Föreningens ändamål är att verka för odling och utveckling av förbättrade sädesslag och frösorter samt denna odlings tillgodogörande inom landet och i utlandet.

§ 2. Detta ändamål skall föreningen i mån av krafter och tillgångar söka uppnå: a) genom att på skilda orter utföra noggranna, kontrollerade försök för utrönande av här i landet såväl som i utlandet odlade framstående växters olika värde och lämplighet för våra förhållanden; b) genom att förmedelst omsorgsfull och under insiktsfull ledning utförd förädling åstadkomma utmärkta stamutsäden och verka för deras spridning inom landet; c) genom att befrämja gräsfröodling och verka för en mera rationell odling av rotfrukter och övriga foderväxter; d) genom att förmedelst utställningar, tryckalster och andra lämpliga åtgärder kännedom om och bana väg för användandet av gott utsäde.

sprida

§ 3.

Föreningen utgöres av hedersledamöter, ständiga ledamöter och årsledamöter. 1) Hedersledamöter utses på ordinarie sammanträde på förslag av styrelsen. 2) Ständig ledamot är den, som en gång för alla erlägger en avgift av minst 100 kronor. 3) Årsledamot är var och en, som till föreningens kassa inbetalar en årlig avgift av minst 5 kronor, vilka uppbäres sålunda, att föreningens tidskrift under postförskott tillsändes ledamoten.

§ 4.

Föreningen har sitt säte i Svalöf, varest förädlingsarbetena och huvudledningen av försöksverksamheten äro förlagda och där föreningens och styrelsens sammankomster företrädesvis hållas.

§ 5. Föreningens angelägenheter handhavas av en styrelse, bestående av åtta ledamöter, av vilka ordföranden och fyra ledamöter utses av Kungl. Maj:t för en tid av två år i sänder och de tre övriga för samma tid av föreningen själv. För sistnämnda tre ledamöter utses även suppleanter. Vice ordförande äger styrelsen att inom sig utse.

199 Föreståndaren för föreningens anstalt samt sekreterare och skattmästaren äga, även om de icke äro ledamöter av styrelsen, det oaktat rätt att i styrelsens överläggningar, men ej i besluten deltaga. Styrelsen sammanträder så ofta ordföranden finner nödigt eller minst en tredjedel av styrelsens ledamöter sådant begär. Gällande beslut kunna fattas, då minst fyra ledamöter äro närvarande. § 6. Styrelsen åligger att till verkställighet befordra föreningens beslut, övervaka ledningen av föreningens vetenskapliga och praktiska verksamhet, handhava dess ekonomiska angelägenheter, handlägga löpande ärenden, antaga och avskeda föreståndare för föreningens anstalt och dess olika avdelningar, sekreterare och skattmästare samt övrig för föreningens verksamhet nödig personal samt för övrigt på allt sätt befordra föreningens syftemål. § 7. Styrelsen äger att inom sig utse ett utskott, bestående av tre ledamöter, för det närmaste handhavandet och övervakandet av anstaltens löpande ärenden, enligt de bestämmelser, som av styrelsen meddelas. § 8. Frågor rörande överlåtelsen av Utsädesföreningens stammar till förökning och försäljning må handläggas på sätt styrelsen för varje fall finner lämpligt. § 9. Styrelsens ordförande öppnar föreningens möten, leder överläggningarna vid styrelsens sammanträden och undertecknar jämte sekreteraren de skrivelser, som å styrelsens eller föreningens vägnar utfärdas. § 10. Föreståndaren för anstalten leder och övervakar verksamhetens olika grenar vid huvudanstalten och filialerna enligt av styrelsen fastställd plan och handhar därjämte själv någon gren av förädlingen samt har för övrigt att ställa sig till efterrättelse den närmare instruktion, som av styrelsen utfärdas. Föreståndarna för de olika arbetsavdelningarna handhava verksamheten en var inom sin avdelning enligt den fastställda planen samt skola årligen gemensamt under ledning av anstaltens föreståndare uppgöra och till styrelsen ingiva förslag till arbetsplan och stat för nästföljande år. § IlSekreteraren mottager och föredrager alla ärenden i styrelsen, för protokollet vid styrelsens och föreningens sammanträden, uppsätter alla utgående skrivelser och har att ställa sig till efterrättelse den närmare instruktion, som av styrelsen utfärdas. § 12. Skattmästaren — vars befattning kan förenas med sekreterarens — uppbär och förvaltar enligt styrelsens föreskrifter föreningens medel och för dess räkenskaper, vilka avslutas för kalenderår, samt har dessutom att ställa sig till efterrättelse den närmare instruktion, som av styrelsen utfärdas.

200 § 13. Det åligger föreningens styrelse att tillse, att erforderligt samarbete med centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet bliver, i vad på föreningen ankommer, vederbörligen upprätthållet. För ernående av sådant samarbete skall en eller, därest förhållandena skulle så påkalla, flera av utsädesföreningens avdelningsföreståndare deltaga i det sammanträde mellan centralanstaltens avdelningsföreståndare, vid vilket förslag till arbetsplan för centralanstaltens avdelningar uppgöras.

§ 14. För granskning av föreningens räkenskaper utses årligen tre revisorer jämte suppleanter, nämligen två jämte suppleanter av Kungl. Maj:t och en jämte suppleant av föreningen å dess årsmöte. Revisorerna, vilka styrelsen skall senast den 1 juni tillhandahålla föreningens räkenskaper för nästföregående år, skola före den 1 juli till styrelsen avlämna revisionsberättelse.

§ 15. Föreningen sammanträder å ordinarie årsmöte en gång årligen under sommarens lopp på dag, som av styrelsen minst en månad förut i Post- och Inrikestidningar och några av landets större tidningar tillkännagives.

§ 16. Extra föreningsmöte hålles, då styrelsen finner sådant nödigt för angelägna frågor; kallelse härtill utgår minst 14 dagar förut, men för övrigt på samma sätt som i föregående paragraf säges.

§ 17. Vid föreningens möten, som ledas av för dagen utsedd ordförande, äga de hushållningssällskap, som med minst 500 kronor årligen understödja föreningen, att låta sig företrädas genom ett ombud för varje 500 kronors årligt anslag.

§ 18. Vid styrelsens och föreningens sammankomster sker all omröstning efter huvudtal, dock äga vid föreningens möten hedersledamöter ävensom utöver eventuell personlig röst, ombud för hushållningssällskap 5 röster. Endast den ledamot, som i enlighet med § 3 erlagt stadgad ledamotsavgift, äger rösträtt. Alla beslut med undantag av de i § 20 omnämnda, avgöras med enkel pluralitet och vid lika röstetal giver ordförandens röst utslaget. Alla val skola företagas med slutna sedlar, såvitt icke annorlunda enhälligt beslutas. Falla vid val rösterna lika. skilje lotten.

§ 19. Skulle föreningen upplösas eller dess verksamhet av andra grunder upphöra, tillkommer beslutanderätten, huru med föreningens fastigheter och övriga egendom skall förfaras, de hushållningssällskap och ännu då levande enskilda personer, som till föreningens fonder bidragit med 1.000 kronor eller däröver, varvid för varje skänkt tusental kronor skall beräknas rättighet till en röst, dock med förbehåll att med användningen av föreningens egendom skall avse: ett för jordbruket gagneligt ändamål.

201 § 20.

Förslag till ändring uti dessa stadgar eller väckt fråga om föreningens upplösning skall först underställas styrelsen och fordras därefter sammanstämmande beslut med 2/3 pluralitet av två efter varandra följande föreningsmöten, därav ett ordinarie. Vilket vederbörande till underdånig efterrättelse länder. Stockholms Slott den 24 oktober 1913. Under Hans Maj:ts min aller nådigste Konungs och Herres sjukdom: GUSTAF ADOLF Alfred

Peterson

202 Bilaga 4.

Förteckning över Sveriges utsädesförenings tjänstemän den 1/10 1954 A. Huvudanstalten: Föreståndare

lönegrad Co 14

Sekretariatet: Sekreterare och ekonomichef Kassör och bokförare Korrespondent Kontorsbiträde (extra) Korrespondent (extra)

, „ „ „

Ca 33 Ca 19 Ca 13 Cg 11 Cg 8

„ „

Ca 11 Ca 8

Expeditionen: Vaktmästare Telefonist (t. f.) Försöksverksamheten: Vete- & havreavdelningen: Avdelningsföreståndare ( = föreståndaren för anstalten) 1 :ste assistent (tjänstledig) Assistent (t. f.) 1 :sta avdelningsbiträde 2 :dra avdelningsbiträde Råg-, potatis- och

„

— Ca 27 Cg 21 Ca 11 Ca 8

lupinavdelningen:

Avdelningsföreståndare 1 :ste assistent 1 :sta avdelningsbiträde 2 :dra avdelningsbiträde Korn- &

,, ,,

.. „ .,

Ca 33 Ca 27 Ca 11 Ca 8

„ ., „ ,, ..

Ca 33 Ca 27 Cg 23 Ca 11 Ca 8

.,

Ca 33 Ca 25 Ca 11 Ca 8

spånadsväxtavdelningen:

Avdelningsföreståndare l:ste assistent (tjänstgör å linlab.) Extra assistent 1 :sta avdelningsbiträde 2 :dra avdelningsbiträde Vallväxtavdelningen: Avdelningsföreståndare Assistent 1 :sta avdelningsbiträde 2 :dra avdelningsbiträde

,, .,

203 Rotfruktsavdelningen: Överassistent 1 :sta avdelningsbiträde 2 :dra avdelningsbiträde

lönegrad Ca 29 tja » » "~"1

O l je växt av delningen: Avdelninesföreståndare ( = ekonomichefen) 1 :ste assistent Extra assistent 1 :sta avdelningsbiträde 2 :dra avdelningsbiträde

» » » »

*-"* " Cg (

-' a

Ca

8 Kromosomavdelningen: Avdelningsföreståndare Extra assistent 1 :sta avdelningsbiträde 2 :dra avdelningsbiträde Lantbruket

och praktiska

» » » »

^ Cg 25 *-"a Ca 8

» " " » »

Ca 21 ^a Ca 8 ^a

försöksarbeten:

Assistent 1 :sta avdelningsbiträde 2 :dra avdelningsbiträde Trädgårdsmästare Maskinist

Ca

13 Ärftlighetsinstitutionen: 1 :sta avdelningsbiträde 2 :dra avdelningsbiträde Kontrollverksamheten: Avdelningsföreståndare (redovisad å potatisavd.) Assistent 1 :sta avdelningsbiträde (vakant) 2 :dra avdelningsbiträde

Kemiska avdelningen

med cereal- och

" »

Ca

^a

» >> » „

Ca 21 Ca 11 ^a ° Ca 8

» " »

bakningslaboratoriet:

"n

,, „

^ a •" Ca 29 ^& ' ' Cg 25 Cg 17 Cg 12 Cg 11

Korrespondent Extra korrespondent

» >>

*-,a ^ Cg 5

1 :sta avdelningsbiträden:

»

^ a 11 Ca 11 Ca 11

Avdelningsföreståndare 1 :ste kemist Extra assistent

",

204 2:dra avdelningsbiträden:

Extra

lönegrad Ca 8 Ca 8 Ca 8 Ca 8 Ca 8 Ca 8

avdelningsbiträden:

Cg 7 Cg 7 Cg 7

Linlaboratoriet: Avdelningsföreståndare) Assistent ) 1 :sta avdelningsbiträde .->

Redovisade å kornavd Ca 11 Ca 11 Ca 8 Ca 4

,J

2 :dra avdelningsbiträde „ „

(vakant, t. f. med

halvtidstjg.)

B. Filialerna: U It una: Avdelnings- och filialföreståndare Extra assistent l:sta avdelningsbiträde .... 2:dra avdelningsbiträde (t. f.'

lönegrad Ca 33 -.

Cg 23 Ca 11 Ca 7

Östgöta: Filialföreståndare Extra assistent l:sta avdelningsbiträde 2:dra avdelningsbiträde

(vakant)

Ca 29 Cg 21 Ca 11 Ca 8

Filialföreståndare Extra assistent 1 :sta avdelningsbiträde (vakant) 2:dra avdelningsbiträde (vakant)

Ca 29 Cg 21 Ca 11 Ca 8

Kalmar:

Västgöta: Filialföreståndare 1 :sta avdelningsbiträde 2:dra avdelningsbiträdc

Ca 29 Ca 11 Ca 8

Värmland: Filialföreståndare 1 :sta avdelningsbiträde 2:dra avdelningsbiträde

Ca 29 Ca 11 Ca 8

205 Västernorrland: Avdelnings- och filialföreståndare 1 :sta avdelningsbiträde 2:dra avdelningsbiträde (t. f.)

lönegrad Ca 33 •• Ca 11 » Ca 6

Jämtland: Filialföreståndare 1 :sta avdelningsbiträde 2 :dra avdelningsbiträde (vakant) Ö.

-• >• »

^ a -" Ca 11 Ca 8

•• •• ,,

^a " Ca 11 Ca 8

Norrland:

Filialföreståndare 1 :sta avdelningsbiträde 2:dra avdelningsbiträde (vakant)

206 Bilaga 5.

Tj änster eglemente för befattningar hos Sveriges Utsädesförening, Svalöf, här nedan benämnd gällande från och med den 1 juli 1953.

huvudmannen,

§ IBestämmelserna i detta reglemente skola, i den mån icke i lagar och författningar intagen bestämmelse föranleder annat, lända till efterrättelse beträffande varje befattning, som finnes angiven i den såsom bilaga till reglementet fogade tjänsteförteckningen. § 2.

Tjänstgöringsskyldighet. Befattningshavare är skyldig ställa sig till efterrättelse de föreskrifter om tjänstgöringen och tjänstgöringstidens längd, som meddelas i instruktion eller eljest i vederbörlig ordning utfärdas av huvudmannen. Befattningshavare må ej med sin befattning förena annan anställning eller avlönat uppdrag med mindre huvudmannen lämnat tillstånd därtill. Föranleder anställningen eller uppdrag, som nu sagts, att befattningshavare tillfälligtvis icke kan bestrida sin befattning, skall han hos huvudmannen göra framställning om ledighet i erforderlig omfattning. § 3.

Anställning

och

entledigande.

Då ordinarie befattning bliver ledig, skall densamma genom annons i minst två allmänt spridda, dagliga tidningar kungöras ledig till ansökning inom trettio dagar, räknat från den dag kungörandet sker. Samtliga befattningar tillsättas av styrelsen. Då fråga är om föreståndare- eller avdelningsföreståndarebefattning, skall yttrande rörande de sökandes kompetens och, där flera sökande finnas, den ordning, i vilken de böra ifrågakomma till befattningen, inhämtas från två eller tre av styrelsen tillkallade sakkunniga. Befattning tillsättes genom förordnande tillsvidare med en ömsesidig uppsägningstid, vars längd angives i tjänsteförteckningen. Befattningshavare, som gjort sig skyldig till svårare fel eller försummelse i tjänsten eller begått upprepade mindre förseelser utan att låta sig rätta av varning, må, utan att stadgad uppsägningstid iakttages, avstängas från tjänsten för viss tid eller skiljas från densamma. § 4.

Avlöning. Avlöning utgöres av lön enligt bifogade löncplaner, varvid gäller i tjänstcförteckningen angiven lönegrad. Befattningshavares lön bestämmes efter den ortsgrupp, till vilken hans stationcringsort enligt för statens befattningshavare gällande bestämmelser är hänförd. Befattningshavares inplacering och uppflyttning i löneklass inom vederbörande lönegrad sker med tillämpning av motsvarande bestämmelser i statens allmänna avlöningsreglemente.

207 De i löncplanerna angivna lönebeloppen höjas eller sänkas enligt motsvarande bestämmelser som gälla för tjänstemän, å vilka statens allmänna avlöningsreglemente är tillämpligt. Avlöning utgår från och med tillträdesdagen till och med den dag, befattningen frånträdes. Avlöning utbetalas månadsvis i efterskott. Avlöning för del av månad beräknas i förhållande till antalet dagar i månaden.

§ 5Semester. Befattningshavare äger årligen med bibehållen lön åtnjuta semester under det antal dagar, som angives i tjänsteförteckningen. § 6. Tjänstledighet. Ifråga om avdrag å lön vid tjänstledighet skola tillämpas de bestämmelser, som enligt statens allmänna avlöningsreglemente gälla för motsvarande ordinarie eller extra ordinarie tjänstemän.

i 7. Avdrag å lön för naturaförmåner m. m. För värdet att åtnjuta naturaförmåner, såsom bostad med värme och lyse samt kost och tvätt, göres i förekommande fall avdrag å lönen månatligen i efterskott enligt de normeiför värdering av dessa förmåner, som gälla för landstingens befattningshavare.

§ 8. Behörighetsvillkor. Huvudman äger påfordra, att befattningshavare före anställning skall styrka sig vara fri från sådan sjukdom samt sådant lyte, som kan inverka menligt på förmågan att sköta befattningen. För att kunna antagas till föreståndare eller avdelningsföreståndare fordras att ha ådagalagt vetenskaplig skicklighet inom de för verksamheten grundläggande ämnena samt ifråga om tjänster vid förädlingsavdelningarna att ha visat sig äga grundlig praktisk erfarenhet i växtförädling och att äga den kännedom om växtodling och jordbruk i allmänhet, som är nödvändig för att framgångsrikt bedriva växtförädling. Föreståndaren skall dessutom ha visat sig äga administrativ skicklighet. Till filialföreståndare kan endast antagas den, som med goda vitsord avlagt agronomexamen eller på annat sätt styrkt sig äga motsvarande kunskaper samt har förvärvat goda insikter i försöksverksamhet och växtodling; därjämte bör hänsyn tagas till sökandens praktiska erfarenheter på växtodlingens område. För anställning som förste kemist, överass., förste ass. ävensom assistent i lönegrad Ca 25 erfordras att ha genom examen vid universitet eller lantbrukshögskola eller på annat därmed jämförligt sätt styrkt sig äga de kunskaper, som erfordras för att på ett tillfredsställande sätt kunna uppehålla befattningen. För anställning som assistent i lönegraderna Ca 15, Ca 17, Ca 19 eller Ca 21 erfordras att ha genomgått driftsledarkursen vid Alnarps lantbruks-, mejerioch trädgårdsinstitut eller på annat därmed jämförligt sätt styrkt sig äga de kunskaper, som erfordras för att på ett tillfredsställande sätt kunna uppehålla befattningarna.

208 Korrespondent skall hava avlagt realexamen och genomgått handelsskola med goda betyg i stenografi och maskinskrivning eller kunna styrka sig på annat sätt hava förvärvat motsvarande kunskaper, samt att genom tjänstgöring på kontor hava förvärvat erfarenhet om allmänna kontorsgöromål. Maskinist skall hava avlagt .maskinistexamen av 3:e klass eller på annat sätt ådagalagt motsvarande kunnighet samt visat förmåga att självständigt svara för maskinell anläggnings drift. Första avdelningsbiträde skall hava avlagt realexamen eller genomgått lantmanna- eller lantbruksskola eller kunna på annat därmed jämförligt sätt styrka sig äga motsvarande kunskaper, samt genom flerårig, väl vitsordad praktik från växtförädlings- eller försöksanstalt förvärvat den erfarenhet, som erfordras för att tillfredsställande kunna sköta de med befattningen förenade åliggandena. Trädgårdsmästare skall hava genomgått kurs vid trädgårdsskola eller genom flerårig praktik från handels- eller anläggningsträdgård hava förvärvat erfarenhet i skötseln av trädgårds- och bänkkulturer. Andra avdelningsbiträde i lönegrad Ca 8 skall genom minst två och ett halvt års väl vitsordad tjänstgöring vid växtförädlings- eller försöksanstalt hava förvärvat de för tjänsten erforderliga erfarenheterna. Telefonist i lönegrad Ca 8 skall hava god skolunderbyggnad och vana vid telefonväxel och enklare kontorsgöromål samt hava tjänstgjort två och ett halvt år hos föreningen eller haft likvärdig anställning på annat håll. För övriga befattningar erfordras att ha styrkt sig äga de kunskaper, som av styrelsen prövas erforderliga för att på ett fullt tillfredsställande sätt kunna upprätthålla befattningen.

§ 9Befattningshavares

skyldighet

att underkasta

sig ändring i avlöningsbestämmelserna

m. m.

Beträffande befattningshavares skyldighet att underkasta sig ändring i avlöningsbestämmelserna skall i tillämpliga delar gälla vad i motsvarande fall är föreskrivet för statstjänstemän i 51 § statens allmänna avlöningsreglemente. Befattningshavare är vidare pliktig underkasta sig ändring av de i § 7 meddelade bestämmelserna i vad de avse värdering av bostadsförmån.

§ 10. Tilläggsbestämmelse. Vad i kungörelsen den 5 juni 1953 (nr 299) om utsträckt tillämpning av kungörelsen den 6 juni 1952 (nr 491) om löneklassplacering m. m. i vissa fall är föreskrivet beträffande där omförmälda tjänstemän skall äga motsvarande tillämpning beträffande sådana tjänstemän vid Utsädesföreningen, vilka tillträda eller inneha befattningar, som uppflyttats i lönegrad på sätt i kungörelsen angives.

209 Bilaga till § / i

tjänstereglementet.

Tj ä n s t e f ö r t e c k n i n g rivande

de befattningar, å vilka tjänstereglementet är tillämpligt.

Befattning

Antal semesterdagar , TT •• • t. o. m. fr. o. m. Lönegrad Uppsägnings- d e [ k a l e n d e r å r u n d e r v i l k e t benr tid, månader f a t t n i n g s h a v a r e n fyller 39 år 40 år

Föreståndare

Co 14

45 Sekreterare och ekonomichef, tilllika avdelningsföreståndare

Ca 33

35 Avdelningsföreståndare

Ca 33

35 Avdelnings- och filialföreståndare

Ca 33

35 Filialföreståndare

Ca 29

45 Förste kemist

Ca 29

45 Överassistent

Ca 29

45 Förste assistent

Ca 27

35 Assistent

Ca 25

35 Assistent

Ca 21

35 Assistent

Ca 19

35 Kassör och bokförare

Ca 19

35 Assistent

Ca 17

35 Assistent

Ca 15

35 Korrespondent

Ca 13

30 Maskinist

Ca 13

30 Första avdelningsbiträde

Ca 11

iK}

Trädgårdsmästare

Ca 11

3 Vaktmästare

Ca 11

30 Andra avdelningsbiträde

Ca 8

20 Telefonist

Ca 8

210 Bilaga 6.

Instruktion för befattningshavare vid Sveriges Utsädesförening För befattningshavare vid Sveriges Utsädesförening skola ifråga om tjänstgöringens art och omfattning samt tjänstgöringstidens längd m. m. gälla följande föreskrifter, nämligen:

A, Föreningens föreståndare

åligger,

1) att i enlighet med föreningens stadgar och styrelsens bestämmelser leda och övervaka verksamheten vid såväl huvudanstalten som filialerna samt att därvid fördela göromålen avolika slag mellan föreningens personal så, att dennas arbetskraft blir utnyttjad på för det hela mest fördelaktiga sätt; 2) att själv handhava någon gren av förädlingen; 3) att vara föredragande i alla till arbetena hörande frågor i såväl styrelse som förvaltningsutskott; 4) att i sådana fackfrågor och vetenskapliga spörsmål, som röra föreningens verksamhet i allmänhet, föra och ansvara för erforderlig korrespondens med utomstående; 5) att svara för, att erforderligt samarbete med Jordbruksförsöksanstalten och dess olika underavdelningar upprätthålles; 6) att årligen före den 15 oktober tillsammans med föreståndarna för de olika avdelningarna uppgöra förslag till arbetsplan för nästkommande år att föreläggas förvaltningsutskottet samt Lantbrukshögskolan och Statens lantbruksförsök; 7) att tillsammans med föreningens ekonomichef handlägga viktigare ekonomiska frågor, särskilt sådana, som gälla verksamheten på olika avdelningar och filialer; 8) att såsom ordförande leda förhandlingarna vid föreningens tjänstemannamöten, vilka hållas, så ofta föreståndaren finner detta behövligt — dock minst en gång i kvartalet eller då minst fem tjänstemän därom göra framställning, och vid vilka protokoll föres, som delges förvaltningsutskottet; 9) att årligen utarbeta berättelse över föreningens verksamhet under föregående år; 10) att i övrigt ställa sig till efterrättelse av styrelsen och förvaltningsutskottet utfärdade föreskrifter samt fullgöra av dessa anförtrodda särskilda uppdrag.

B. Föreningens sekreterare och ekonomichef a) såsom

åligger:

sekreterare:

1) att föra protokoll vid alla av föreningen och dess olika organ hållna och anordnade sammanträden; 2) att tillsammans med föreståndaren mottaga till Utsädesföreningen ställda skrivelser och ombesörja, att desamma bliva behörigen handlagda; 3) att uppsätta och kontrasignera alla utgående offentliga skrivelser; 4) att föra Utsädesföreningens löpande korrespondens, särskilt i vad det gäller upprätthållande av förbindelsen med allmänheten samt anslagsgivande myndigheter; 5) att vidtaga erforderliga åtgärder för anskaffandet av nya medlemmar i föreningen samt att svara för, att fullständig förteckning över dessa förefinnes; 6) att — såvitt detta ej uppdragits åt annan tjänsteman — handhava redigeringen avföreningens tidskrift;

211 b) såsom ekonomichef som skattmästare):

(innefattande jämväl det i föreningens stadgar angivna uppdraget

7) att efter styrelsens och förvaltningsutskottets föreskrifter uppbära och förvalta föreningens medel; 8) att jämväl ifråga om utgifterna handhava föreningens ekonomi, varvid han har att i frågor av större vikt samråda med föreningens föreståndare; 9) att vid ingående av förbindelser för föreningen kontrasignera dess firmateckning; 10) att årligen före den 10 juli efter samråd med föreståndaren uppgöra förslag till inkomst- och utgiftsstat för nästkommande år, varöver tjänstemannamötet bör beredas tillfälle att yttra sig; 11) att tillsammans med föreningens kassör och bokförare handhava föreningens räkenskaper samt ansvara för att dessa i god tid bliva avslutade och tillgängliga för revisorerna; 12) att årligen uppgöra förslag till styrelseberättelse med tillhörande räkenskapssammandrag; 13) att i ovan under punkterna 3, 5—8 och 10—12 angivna frågor vara föredragande i styrelse och förvaltningsutskott; 14) att för övrigt ställa sig till efterrättelse av styrelsen och förvaltningsutskottet givna föreskrifter.

C. Föreningens avdelningsföreståndare

och assistenter åligger:

1) att i samråd med föreningens föreståndare leda verksamheten inom sin avdelning i enlighet med vederbörligen fastställd arbetsplan och stat, varvid bör beaktas, att om avdelningsföreståndare av särskild anledning anser nödvändigt eller önskvärt att upptaga någon ny försöksserie inom det handhavda området, han därom skall göra framställning till föreståndaren; 2) att vid självständigt handhavande av hel förädlingsgren tillse, att föreningens huvuduppgift därvid i främsta rummet tillgodoses; 3) att uppehålla den till hans avdelning hörande korrespondensen i vetenskapliga och praktiska fackfrågor, besvara skriftliga eller muntliga förfrågningar rörande ämnen, som tillhöra avdelningens verksamhet, samt att uppehålla kontakten med försöksvärdar och representanter för försöksverksamheten; 4) att årligen före den 1 oktober — var och en för sin avdelning — till föreståndaren avgiva förslag till arbetsplan och till ekonomichefen kostnadsberäkning för kommande års försök; 5) att efter anmodan av föreståndaren göra sammanställning av försöksresultaten för sorter, som skola anmälas till försök genom jordbruksförsöksanstalten eller ifrågasättas till originalbeteckning; 6) att lämna erforderliga uppgifter till föreningens årsberättelse samt att, då så befinnes lämpligt, lämna en för offentliggörande i föreningens tidskrift avsedd sammanfattande redogörelse för avdelningens verksamhet eller viss genom denna framställd sort; 7). att i övrigt ställa sig till efterrättelse av föreningens förvaltningsutskott och föreståndare givna föreskrifter och anvisningar.

D. Föreningens filialföreståndare

åligger — jämte skyldigheter som assistent:

1) att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som äro eller kunna bliva fastställda till betryggande av nödigt samarbete mellan huvudanstalten på Svalöf och filialerna; 2) att vid ledningen av filialens verksamhet tillse, att alla möjligheter ifråga om såväl lokal som samverkande förädling väl utnyttjas; 3) att noga tillvarataga alla uppslag beträffande den lokala försöksverksamheten samt att med ledning därav uppgöra filialens försöksplan;

212 4) att handhava skötseln av föreningens lokala försök inom filialens verksamhetsområde samt att, i den mån tiden det tillåter och efter vederbörlig anmälan, tillhandagå hushållningssällskap och andra organisationer med råd och föredrag inom växtodlingens område; 5) att handhava filialens ekonomi i överensstämmelse med av förvaltningsutskottet och ekonomichefen givna föreskrifter och anvisningar; 6) att i den ordning, som angivits i särskilda promemorior, till föreståndaren lämna uppgifter angående förädlings- och försöksverksamheten vid filialen samt till ekonomichefen eller kassören kassarapporter och räkenskapssammandrag; 7) att i övrigt ställa sig till efterrättelse av föreningens förvaltningsutskott och föreståndare givna föreskrifter och anvisningar.

E. Föreningens kassör och bokförare åligger: 1) att efter samråd med och anvisningar av föreningens ekonomichef uppbära föreningen tillkommande medel och verkställa utbetalningar såväl vid huvudanstalten som till filialerna; 2) att i enlighet med för densamma fastställda grunder handhava föreningens bokföring och uppgöra förslag till bokslut; 3) att i samråd med ekonomichefen uppgöra ekonomiska översikter samt biträda vid uppgörande av statförslag; 4) att under ekonomichefens överinseende handlägga avlönings- och pensionsfrågor samt förbereda personalärenden.

F. Korrespondent

åligger:

a) vid tjänstgöring

å

sekreterareexpeditionen:

1) att biträda föreståndaren och sekreteraren med förekommande skrivgöromål: 2) att i mån av tid biträda kassören med löpande kassagöromål; b) vid tjänstgöring

å cereala och kemiska laboratoriets

kontor:

1) att biträda föreståndaren för nämnda laboratorium med förekommande skrivgöromål; 2) att omhänderhava laboratoriets förråd och sköta detsammas bokföring.

G. Vaktmästaren

åligger:

att enligt närmare givna anvisningar fullgöra de med vaktmästaresysslan förenade göromålen.

H. Första avdelningsbiträde a) vid tjänstgöring

å

åligger: förädlingsavdelning:

1) att tjänstgöra som arbetsförman vid utförande av avdelningens löpande arbeten såväl å försöksfälten som i arbetslokalerna inomhus och därvid tillse, att den tillgängliga arbetskraften blir på bästa möjliga sätt utnyttjad; 2) att väl vårda till avdelningen hörande frömaterial, maskiner och övriga inventarier: 3) att efter anvisning utföra enklare sammanställningar av försöksresultat; b) vid tjänstgöring

å

laboratorium:

1) att på egen hand utföra analyser och undersökningar även av jämförelsevis komplicerad art; 2) att såsom förman för en grupp laboranter leda arbetet med vissa analysserier eller provundersökningar;

213 3) att inhämta erforderlig kännedom även om förhållandevis komplicerad apparatur för att kunna behärska och använda denna; 4) att väl vårda till laboratoriet hörande material; 5) att utföra enklare sammanställningar av försöksresultat. I. Andra

avdelningsbiträde

åligger:

a) vid tjänstgöring å förädlingsavdelning: att fungera såsom förman för ett arbetslag vid arbete å försöksfält eller inom arbetslokalerna; b) vid tjänstgöring å laboratorium: att självständigt utföra vissa analyser och att uträkna resultaten av desamma. / . Maskinisten

åligger:

1) att handhava skötseln av värmeanläggningen inom institutionerna på Svalöf; 2) att öva tillsyn över de sanitära och elektriska anläggningarna inom nämnda institutioner; 3) att vid förekommande behov utföra enklare reparations- och underhållsarbeten å värmeoch sanitäranläggningarna inom föreningens fastigheter; 4) att tillverka enklare apparater för laboratorier och förädlingsavdelningar. K. Trädgårdsmästaren

åligger:

1) att handhava skötseln av föreningens park och trädgårdsanläggningar samt bänk- och växthuskulturer; 2) att efter anvisning av föreståndaren eller inspektören biträda vid andra förekommande arbeten. L. Telefonisten

åligger:

1) att sköta föreningens telefonväxel och mottaga anmälningar om besök; 2) att i mån av tid biträda korrespondenterna med utförande av enklare skrivgöromål. v

M. Allmänna föreskrifter: 1) Tjänstgöringstiden är för befattningshavare i lönegraderna Ca 11—31 under veckans fem första arbetsdagar minst sju och en halv timmar och under lördagar minst fyra och en halv timmar samt för befattningshavare i lägre lönegrad den tid, som angives i för föreningens arbetstagare gällande kollektivavtal; 2) framställning om fastställande av tiden för åtnjutande av den i tjänstereglementet fastställda semestern skall i god tid göras, av befattningshavare i lönegraderna 16—31 hos föreningens föreståndare och av övriga befattningshavare hos vederbörande avdelnings- eller filialföreståndare; 3) befattningshavare, som handhar ledningen av viss avdelning eller arbetsgren, åligger att hålla all till det anförtrodda arbetet hörande bokföring — såningslistor, fältböcker, stamtavlor och journaler m. m. — i god ordning och jämnlöpande .med arbetena; 4) önskar tjänsteman offentliggöra något om eller från arbetena, som berör föreningens ställning utåt, skall han anmäla detta till föreståndaren; 5) förslag, som befattningshavare önskar direkt få underställt styrelsens eller förvaltningsutskottets prövning, skall skriftligen avfattas och — efter ärendets art — överlämnas till föreningens föreståndare eller sekreterare; 6) samtliga befattningshavare äro skyldiga att i övrigt ställa sig till efterrättelse de föreskrifter och anvisningar, som lämnas av föreningens styrelse och förvaltningsutskott samt föreståndare, resp. avdclningsföreståndare.

214 Bilaga 7.

Timavlönad personal vid Sveriges utsädesförening under 1954 A. Svalöv Vete- & havreavdelningen Råg- & potatisavdelningen Korn- & spånadsväxtavdelningen samt baljväxtförsöken Vallväxtavdelningen Rotfruktsavdelningen Oljeväxtavdelningen Kromosomavdelningen Ärftlighetsinstitutionen Kontrollbyrån Åkerbruket, praktiska arbeten, yttre reparationer, städning, trädgård m. m Kontor, förevisning, tidskrift, telefon m. m Kemiska avdelningen med cereal- & bakningslaboratorierna Linlaboratoriet övriga

7 s t. 31/, 4 6 254 5 2J/-: 3 31/, 7 „ 1 45 16 2 Summa 108

st.

B. Filialerna Ultuna Östgöta Kalmar Västgöta Värmland Västernorrland Jämtland ö . Norrland

4% st 3 2 2 2 l/a 31/, 3 4 Summa

2 4 / j st.

Totalsumma 132/= st.

215 Bilaga 8.

P. M. rörande sättet för beräkning av statsanslaget till Sveriges utsädesförening Det budgetförslag, som av Sveriges utsädesförening årligen uppgöres för att läggas till grund för föreningens anhållan om statsanslag för kommande budgetår, upptager beräknade utgifter för verksamheten vid olika avdelningar och filialer samt å allmänna konton vid huvudanstalten å ena sidan samt beräkning av olika inkomster utöver statsanslaget å den andra. Skillnaden mellan summan av sålunda beräknade utgifter och inkomster begäres i statsanslag för budgetåret ifråga. Bland utgifterna upptages först avlöning till ordinarie befattningshavare och pensionsavgifter för desamma. Ifrågavarande utgifter beräknas enligt i föreningens tjänstereglemente föreskrivna villkor, vilka i huvudsak överensstämma med de för statstjänstemännen gällande anställningsvillkoren. Utgifterna för försöksverksamheten vid huvudanstaltens olika avdelningar utgöras till väsentlig del (ca 75 %) av kostnader för avlöning av kollektivavtalsanställda arbetare och extra biträden. Ifrågavarande belopp har under senare år i allmänhet endast höjts i den mån ökning av lönerna enligt kollektivavtal motiverat detta. Utgifterna för förädling av tobak, sockerbetor, humle m. m. bekostas av särskilda anslag men medtagas likväl numera i budgetförslaget. Sagda verksamhetsgrenar tillåtas emellertid icke påverka föreningens allmänna ekonomi, utan upptagas i budgetförslaget samma belopp för desamma på inkomst- och utgiftssidan. Detsamma är förhållandet med utgifterna för ärftlighetsinstitutionens verksamhet. Utgifterna för kontrollverksamheten, i vad den avser kontrollen av Allmänna svenska utsädesaktiebolagets odling och försäljning av utsädesvaror inklusive löner till ordinarie personal å kontrollbyrån, upptagas enligt praxis lika med inkomsterna från statens centrala frökontrollanstalt. Utgiftssummorna på de allmänna kontona bruka baseras på treårsmedeltal av de verkliga utgifterna å ifrågavarande konton utom i sådana fall, t. ex. beträffande försäkringar, skatter, räntor, hyror m. m., då verkliga kostnadsändringar motivera ett annat beräkningssätt. Utgiftsposterna för avlöning av ordinarie befattningshavare och pensionsavgifter vid filialerna liksom utgiftssummorna för försöksverksamheten vid desamma beräknas efter enahanda grunder som beträffande huvudanstalten. I utgifterna för försöksverksamheten vid filialerna äro dock inräknade vissa kostnader, som vid huvudanstalten upptagas på särskilda konton, exempelvis uppvärmning och belysning, byggnadsunderhåll m. m., varför lönekostnaderna vid filialerna utgöra en mindre dominerande del av de för försöksverksamheten upptagna kostnadssummorna. På inkomstsidan upptagas som viktigaste poster avgifterna från Allmänna svenska utsädesaktiebolaget och statens centrala frökontrollanstalt. Grundavgifterna upptagas härvid i enlighet med gällande avtal. Tilläggsavgifterna beräknas med ledning av ett tvåårsmedeltal samt efter överläggning med Allmänna svenska utsädesaktiebolagets ledning rörande den beräknade omfattningen av bolagets försäljning. Inkomsterna av kemiska avdelningens verksamhet för främmande uppdragsgivare beräknas täcka utgifterna för löner till vissa, närmare angivna ordinarie befattningshavare vid kemiska och cereala laboratorierna. Sagda belopp upptages bland inkomstposterna. Anslagen från andra bidragsgivare upptagas med förut utgående belopp, om ej anledning finnes att beräkna ändrad bidragsgivning. För verksamheten vid utsädesföreningens linlaboratorium, för vilken sedan laboratoriets tillkomst särskilt statsanslag utgått, uppgöres ett speciellt budgetförslag och ingives särskild ansökan om statsanslag.

216 Bilaga 9.

Transumt av Kungl. brev den 9/4 1954 till styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök ang. anslag till Sveriges utsädesförening för budgetåret 1954/55

Kungl. Maj:t, som den 24 oktober 1913 fastställt av Sveriges utsädesförening antagna stadgar att tills vidare från och med ingången av år 1914 lända till efterrättelse såsom villkor för föreningens tillgodonjutande av statsanslag, finner gott att såsom statsbidrag till uppehållande av föreningens verksamhet under tiden den 1 juli 1954—den 30 juni 1955 tilldela föreningen ett belopp av 915.500 kronor. Kungl. Maj:t föreskriver, att för tillgodonjutande av statsbidraget skola gälla dels de bestämmelser i fråga om överlåtelse av från föreningen utgående nya sorter och eliter av lantbruksväxter, som innehållas i ett mellan föreningen och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget den 25 juli 1952 ingånget och av Kungl. Maj:t den 24 april 1953 godkänt avtal, samt bestämmelserna i ett mellan föreningen och statens centrala frökontrollanstalt den 4 september 1952 upprättat avtal angående utförande av vissa kontrollåtgärder, dels ock — med undantag för bestämmelse om löneavdrag för föreningens tjänstemän vid åtnjutande av tjänstledighet — de villkor, som Kungl. Maj:t i brev den 22 april 1949 till styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök föreskrivit för åtnjutande av motsvarande bidrag under tiden den t juli 1949—den 30 juni 1950. Kungl. Maj:t finner vidare gott dels förordna, att föreningens försöksplan för år 1955 skall före den 1 november 1954 insändas till styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök för fastställelse, dels anbefalla lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök att avgiva förslag ej mindre å person att av Kungl. Maj:t förordnas såsom ledamot i Allmänna svenska utsädesaktiebolagets styrelse för tiden den 1 juli 1954—den 30 juni 1955 samt å ombud att å statens vägnar deltaga i granskningen av nämnda bolags räkenskaper och förvaltning för räkenskapsåret 1954/55, än även å två personer att såsom ombud å statens vägnar deltaga i granskningen av Sveriges utsädesförenings räkenskaper och förvaltning under år 1954 i enlighet med bestämmelserna i § 14 av omförmälda stadgar för föreningen ävensom å suppleanter för dessa personer: och vill Kungl. Maj:t i detta sammanhang erinra, att riksdagen i skrivelse den 10 mars 1931, nr 54, punkt 27, uttalat som önskvärt, att vid utseende av ledamöter i föreningens styrelse landets olika delar bleve representerade, dels förordna, att ledamot av styrelsen för föreningen skall äga åtnjuta resekostnadsersättning och traktamente enligt rese- och traktamentsklass I A allmänna resereglementet, dels ock ställa ifrågavarande anslag å 915.500 kronor till förfogande för styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök att disponeras för utbetalning, på rekvisition i mån av behov, till styrelsen för Sveriges Utsädesförening. Kungl. Maj:t föreskriver slutligen att föreningen, därest den åstundar statsbidrag för uppehållandet av verksamheten vid föreningen och dess filialer m. m. jämväl under budgetåret 1955/56 skall vid ingivande av ansökning härom foga av föreningens styrelse uppgjort förslag till inkomst- och utgiftsstat för tiden den 1 juli 1955—den 30 juni 1956, därvid till grund skall läggas den av 1938 års riksdag tillstyrkta normalstaten för föreningen — vilken stat under beteckningen "Kungl. Maj:ts förslag" finnes intagen i jordbruksutskottets utlåtande nr 1 (s. 55—57) — med de jämkningar i nämnda stat, som föranledas av 1939—1954 års riksdagars beslut om anvisande av anslag till föreningen.

217 Bilaga 10.

Transumt av Kungl. brev den 22/4 1949 till styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök ang. anslag till Sveriges utsädesförening

att ändring i föreningens stadgar ej må ske utan medgivande av Kungl. Maj:t, att avlöningar till föreningens tjänstemän skola utgå enligt de grunder och till högst det antal befattningshavare av varje slag, som förutsatts vid statsmakternas anslagsberäkning, att löneavdrag för föreningens tjänstemän vid åtnjutande av tjänstledighet skall ske i enlighet med samma bestämmelser, som gällt för innevarande budgetår, att åtgärder, vilka kunna föranleda ökning av framtida statsbidrag till föreningen, icke må vidtagas utan Kungl. Maj:ts medgivande, att föreningen kostnadsfritt å föreningens anstalt i Svalöv för Lunds universitets institution för ärftlighetsforskning upplåter erforderliga lokaler med värme och lyse, däri inbegripet jämväl bostadsrum för kvinnligt vaktmästarbiträde, tillhandahåller försöksjord och bekostar dess skötsel, avlönar förenämnda vaktmästarbiträde samt drager försorg om att för studerande vid institutionen erforderligt logi kan för rimliga kostnader erbjudas i Svalöv, att kostnaderna för de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i föreningens styrelse ävensom för de personer, vilka av Kungl. Maj:t förordnats att deltaga i revisionen av föreningens förvaltning, skola bestridas av föreningen med belopp, som — utom i vad avser resekostnads- och traktamentsersättning till ledamot av styrelsen för föreningen — i brist på godvillig överenskommelse skola bestämmas av styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, att kallelse till föreningens sammanträden ävensom uppgift om de ärenden, som där skola förekomma, i god tid tillställas överinspektören för försöksväsendet, vilken själv eller genom ombud skall äga närvara vid dylikt sammanträde och därvid deltaga i överläggningarna men ej i besluten, att föreningen fortfarande skall i avseende å sin verksamhet vara underkastad inspektion från statens sida, vilken inspektion skall utövas av överinspektören för försöksväsendet, att föreningens filialer icke få nedläggas utan styrelsens för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök medgivande, att föreningen skall före den 1 juni det budgetår, anslaget avser, till Kungl. Maj:t ingiva fullständig berättelse över föreningens ekonomi samt med bidrag av statsmedel bedrivna verksamhet vid anstalten och dess filialer under nästföregående kalenderår, att föreningen — efter samråd med jordbrukets upplysningsnämnd — så snart ske kan, dock senast inom sex veckor efter det försöksresultaten föreligga färdiga för publicering, till nämnden överlämnar korta, populärt avfattade sammanfattningar av sådana verkställda undersökningar, vilkas resultat omedelbart kunna bliva till nytta inom det praktiska jordbruket eller trädgårdsnäringen, samt att föreningen skall kostnadsfritt tillställa jordbruksdepartementet, lantbruksstyrelsen, lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök samt Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut två exemplar samt en var av de med statsmedel understödda lantmanna-, lantbruks- och lanthushållsskolorna ävensom jordbrukets yrkesskolor ett exemplar av föreningens tidskrift för den tid anslaget avser ävensom såväl jordbruksdepartementet som lantbruksstyrelsen samt lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök två exemplar av varje annan av föreningen under samma tid av trycket utgiven skrift.

218 Bilaga 11.

Avtal mellan Sveriges TJtsädesförening och Allmänna Svenska Utsädesaktiebolaget Mellan Sveriges Utsädesförening, härnedan kallad föreningen, och Allmänna Svenska Utsädesaktiebolaget, här nedan kallat bolaget, är denna dag följande överenskommelse upprättad angående övertagande av från föreningen utgående sorter och eliter av lantbruksväxter.

§ IFöreningen förbinder sig att under den tid, delta avtal varar, uteslutande till bolaget överlämna de sorter och eliter av lantbruksväxter av olika slag, som av föreningen anses värda att utsläppas till allmän odling med undantag av sockerbetor, tobak, humle och gummimaskros samt med beaktande av vad nedan i denna paragraf och i 4 § sägs. Vad sålunda stadgas skall dock icke utgöra hinder för föreningen att för behövliga försöksodlingar utlämna utsäde av sorter eller eliter. Föreningen är pliktig att vid dylikt utlämnande vidtaga nödiga åtgärder för att på denna väg intet må komma ut i marknaden. Skulle på grund av föreningens förvållande detta ändock inträffa, är föreningen pliktig att utgiva skadestånd till av skiljenämnd fastställt belopp.

§ 2.

Föreningen överlåter å bolaget ensamrätt att under den tid, detta avtal varar, å föreningens vägnar begära att erhålla frövara av föreningens i 1 § avsedd sort eller elit betecknad som original i plomberings- och insyningsbevis samt att under sådan beteckning saluhålla varan. Föreningen förbinder sig att i den mån så ske kan låta inregistrera de sortnamn, under vilka de från föreningen överlämnade nya sorterna föras i marknaden. Föreningen förbinder sig att i den utsträckning, som enligt gällande bestämmelser erfordras för erhållande av beteckningen original, låta föreningens tjänstemän insyna bolagets i Sverige befintliga odlingar, under förutsättning dels att uppgift angående för odling använda partier samt prov därav lämnats före sådden, dels att anmälan om odlingarna lämnats före den 15 juni. Utom för fall, varom i 4 § sägs, må föreningens tjänstemän icke biträda vid insyning av odling av föreningens sort eller elit för annans räkning än bolagets. § 3.

Bolaget förbinder sig att väl vårda, föröka och under föreningens samt Statens centrala frökontrollanstalts kontroll eller annan av föreningen godkänd kontroll samt under anstaltens eller annan plomb i allmän marknad saluhålla utsäde av alla sorter, som från föreningen mottagits, dock med reservation för sådana hinder, som kunna vållas av missväxt, dålig övervintring, växtsjukdomar m. m. och med undantag, varom i 4 § sägs. Detsamma gäller ock för sådana andra sorter än föreningens egna, vilka föreningen med hänsyn till deras värde för svensk växtodling föreslagit bolaget att föra i marknaden. Bolaget är berättigat att framdeles såsom hittills, i händelse någon av annan förädlare än föreningen framställd sort skulle befinnas för dess marknad särskilt lämplig eller överträffa någon av föreningens sorter, med föreningens medgivande förvärva rättighet till sådan sorts förande i handeln.

219 § 4. Bolaget är berättigat att vägra mottaga erbjuden sort eller elit, vilken det i så fall skall vara föreningen förbehållet att överlåta åt annan till förökning och försäljning eller — ifråga om annan sort än föreningens — föreslå till odling. Dock må föreningen ej — utom ifråga om sockerbetor, tobak, humle och gummimaskros — åtaga sig kontroll över till annan försäljare överlåten sort eller elit utan överenskommelse med bolaget i varje särskilt fall. Likaledes är bolaget berättigat att, om det anser en mottagen sort eller elit icke längre värd att föras i handeln, med föreningens tillstånd upphöra att tillhandahålla densamma i marknaden. § 5. Bolaget förbinder sig att ej låta såsom original eller annan kvalitetsvara plombera eller saluhålla frövara av sort eller elit, som föreningen i god tid i skriftligt meddelande till bolaget förklarat vara uppblandad eller av annan orsak mindervärdig. § 6. Bolaget skall förfoga dels över så stort och så välskött jordbruk, att förökningen av från föreningen erhållna utsäden under de första åren efter mottagandet kan anses betryggad, dels ock över tidsenliga och vid besiktning, verkställd genom föreningens styrelses försorg, godkända magasinslokaler med alla de rensnings- och sorteringsmaskiner m. m., som befinnas vara nödiga för utsädets vederbörliga skötsel. § 7. Bolaget förbinder sig att ställa sig till efterrättelse ej mindre de rimliga föreskrifter beträffande odling och förökning, som av föreningen för bibehållande av sorternas värde kan finnas nödiga, än även av föreningen meddelade föreskrifter beträffande skötseln av de övertagna sorterna. § 8. Bolaget förbinder sig såväl att i avseende på förökningen och spridningen av de från föreningen övertagna sorterna och eliterna som ock beträffande alla andra av bolaget i allmänna marknaden förda utsädesvaror underkasta sig Statens centrla frökontrollanstalts kontroll eller annan av Utsädesföreningen godkänd sådan. Denna kontroll skall innefatta dels för plombering erforderlig kontroll över alla utsädesvaror, dels ock stamsädeskontroll över från sorter och eliter härstammande grödor, som bolaget därtill anmäler. Kostnaden för kontrollen ävensom för föreningens tjänstemäns i § 2 omförmälda biträde med insyningar av bolagets odlingar bestrides av bolaget, i förekommande fall efter avtal med Statens centrala frökontrollanstalt. § 9Bolaget förbinder sig att vid förökning av sådana från föreningen mottagna sorter, som med ekonomisk fördel kunna inom landet odlas, icke utan föreningens styrelses medgivande ingå avtal rörande odling i främmande länder. 1 10. Föreningens styrelse förbehålles rätt att yttra sig över de pris, till vilka utsäden av de från föreningen bekomna sorterna tillhandahållas allmänheten. § IlSåsom ersättning för den bolaget enligt denna överenskommelse tillförsäkrade rätten erlägger bolaget till föreningen

220 dels en årlig grundavgift av tvåhundrafyrtiotusen (240.000:—) kronor dels ock en tilläggsavgift, beräknad på grundval av omsättningen av föreningens originalvaror samt efterodlingar av föreningens sorter och stammar. Tilläggsavgiften utgår ifråga om onginalvaror med 2l/i 7c å det belopp, varmed den årliga försäljningssumman överskrider 500.000:— kronor, samt ifråga om efterodlingar med 1 7c å det belopp, varmed den årliga försäljningssumman överskrider nyssnämnda belopp. Sagda försäljningssummor beräknas ifråga om inom landet försålda originalvaror efter levererade kvantiteter och bolagets för året gällande katalogpris samt ifråga om för utsädesändamål försålda och levererade efterodlingar av föreningens sorter och stammar efter av bolaget redovisad bruttoförsäljningssumma, i båda fallen med avdrag av 10 7c för rabatter, fraktavdrag m. m.; för till utlandet försålda och levererade originalvaror beräknas försäljningssumman lika med de för utsädena fritt banvagn eller bil vid bolagets magasin erhållna försäljningsprisen. Grundavgiften utbetalas med J4 eller sextiotusen (60.000:—) kronor vid slutet av varje kvartal. Tilläggsavgiften betalas, så snart bolagets räkenskaper avslutats och bolagsstämma hållits, dock senast den 1 december.

§ 12. Bolaget förbinder sig att ställa till föreningens förfogande den för försöken erforderliga åkerarealen, i den mån föreningen så begär, färdigberedd och gödslad, för höstsådda grödor och rotfrukter med kreatursgödsel enligt föreningens önskan och därjämte 200 kilogram superfosfat per hektar samt för övriga växtslag med 200 kilogram superfosfat årligen per hektar. Den för vallväxtförsöken avsedda jorden skall, där ej annorlunda överenskommits, vara besådd med rotfrukter året innan försöken utläggas. I ersättning för detta bolagets åtagande, som gäller allenast under förutsättning att föreningen giver bolaget meddelande om önskad plats i god tid, dock minst två månader före såningstiden, betalar föreningen till bolaget för färdigberedda och gödslade arealer en årlig avgift av 800 kronor per hektar för höstsäd och 600 kronor per hektar för övriga växtslag, dock att för varje isolering minimiavgiften skall utgöra 10 kronor, samt för övriga arealer en årlig avgift av 400 kronor per hektar. Sagda ersättning förfaller till betalning den 31 december det år, då försöken skördats, och, ifråga om vallväxtförsöken, jämväl det år, dessa utlagts.

§ 13. För främjande av ett gott samarbete mellan föreningen och bolaget böra företagen, då det gäller frågor av vital betydelse, orientera varandra härom. För detta ändamål äger föreningen resp. bolaget till sina utskotts- och styrelsesammanträden kalla av den andra partens styrelse utsedda ombud, vilka i den omfattning fungerande ordföranden bestämmer må vid sammanträdena närvara och i överläggningarna men ej i besluten deltaga. Det andra företagets representanter må äga rätt, om de så påfordra, erhålla sina yttranden förda till protokollet. Därest föreningen resp. bolaget önskar få någon fråga behandlad av andra partens styrelse och gjort anmälan härom, skall representanter för denna äga rätt att närvara vid det sammanträde, då ärendet behandlas, samt att deltaga i överläggningen men ej i beslutet angående detsamma. Sådan representant må äga rätt, om han så påfordrar, erhålla sina yttranden förda till protokollet.

§ 14. Uppstår tvist rörande rätta tolkningen av denna överenskommelse eller i förhållandet mellan föreningen och bolaget samt deras inbördes rättigheter och skyldigheter, får saken icke dragas inför domstol, utan skall avgöras enligt gällande lag om skiljemän.

221 § lä.

Denna överenskommelse gäller från och med den 1 juli 1953 till dess uppsägning bevisligen från någondera sidan skett, i vilket fall överenskommelsen upphör att gälla på dagen ett år efter den 1 juli, som följer närmast efter uppsägningsdagen. Uppsägning må ej ske förrän tidigast till den 1 juli 1956. Uppsägningsrätten är ömsesidig.

§ 16. Denna överenskommelse blir gällande endast om den för bolaget fastställda bolagsordningen innehåller följande bestämmelser: a) Kungl. Maj:t skall äga utse en ledamot i bolagets styrelse, vilken av bolaget erhåller dagtraktamente och reseersättning enligt rese- och traktamentsklass I A i gällande allmänt resereglemente; b) ett ombud för statens räkning skall äga att årligen deltaga i granskningen av bolagets räkenskaper och förvaltning samt därför av bolaget äga åtnjuta dagtraktmente och reseersättning enligt rese- och traktamentsklass I A i gällande allmänt resereglemente; c) bolagets aktiekapital skall utgöra lägst 5.000.000 kronor och högst 15.000.000 kronor; d) ingen ändring i bolagsordningen i dessa i denna paragraf angivna hänseenden får under tiden för uppgörelsens giltighet äga rum utan Kungl. Maj:ts medgivande. Denna överenskommelse gäller endast under förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande.

Svalöf den 25 juli 1952. för SVERIGES UTSÄDESFÖRENING Raoul

AKTIEBOLAGET

Hamilton I G.

för ALLMÄNNA SVENSKA UTSÄDES-

Andersson

E. A. Larsén

222 Bilaga

12.

Överenskommelse Mellan Statens Centrala Frökontrollanstalt, Stockholm, här nedan kallad anstalten, och Allmänna Svenska Utsädesaktiebolaget, Svalöf, här nedan kallat bolaget, är denna dag nedanstående överenskommelse träffad rörande kontroll över bolagets hela utsädesförsäljning.

1 §• Bolaget ställer hela sin försäljning av alla utsädesvaror under den kontroll, anstalten anbefaller. Kontrollen skall avse såväl förökningen av från Sveriges Utsädesförening övertagna eller ock av andra med nämnda förenings medgivande till försäljning upptagna sorter, stammar och eliter, som försäljningen icke blott av utsädesvaror utav ovan nämnda, utan även av alla andra av bolaget i allmänna marknaden förda utsädesvaror samt sålunda innefatta: a) för plombering erforderlig kontroll över alla utsädesvaror varvid de varor, som uppfylla för statsplombering fastställda fordringar, skola statsplomberas, och de varor, som ej äro plomberbara men ändock äro av tillfredsställande beskaffenhet eller dylika, som ej äro upptagna i Kungl. Lantbruksstyrelsens kungörelse angående statsplombering, skola förses med analysbevis om sin beskaffenhet, och b) stamsädcskontroll, innefattande förkontrollodling, fältbesiktning, kärnprovskontroll och efterkontrollodling över sådana från olika sorter, stammar eller eliter härstammande grödor, som bolaget därtill anmäler.

2 §• Anstalten förbinder sig att utöva kontroll och verkställa plombering i enlighet med gällande författningar och föreskrifter samt enligt särskild överenskommelse med Sveriges Utsädesförening gemensamt med denna utföra erforderlig stamsädeskontroll och i den omfattning bolaget så påyrkar även utföra vägledande analyser. Nämnda åtagande omfattar icke provtagningar och fältbesiktningar i utlandet. Bolaget har att till anstalten före den 15 juni anmäla vilka odlingar, som önskas fältbcsiktigade.

3 §•

För det kontrollarbete, anstalten enligt §§ 1 och 2 åtagit sig, jämte övriga här ej särskilt nämnda kontrolluppdrag inom Sverige erläggcr bolaget till anstalten avgifter enligt av Kungl. Lantbruksstyrelsen vid varje tid fastställd taxa och enligt de särbestämmelser och prisreduceringar för större utsädesföretag under helkontroll, som angivas i av Kungl. Lantbruksstyrelsen utfärdade kungörelser angående taxesättning. Bolaget åtnjuter 15 % rabatt å dessa taxor. Från Sveriges Utsädesförening eller ock från andra av bolaget till uppförökning övertagna stammar och eliter kontrolleras och insynas av Sveriges Utsädesförening och debiteras bolaget till den nettotaxa per har räknat, som bestämmes i avtal mellan Sveriges Utsädesförening och anstalten tills stammen eller eliten är färdig för försäljning, vid vilken tidpunkt anstalten övertar kontrollen och debitering sker enligt § 3.

223 Bolaget har att till anstalten betala alla frakter å översända prov. Till bolaget levererade statsplomberade partier få i samma skick expedieras till bolagets kunder. Någon avgift till anstalten för sådana partier utgår icke. Ovan nämnda avgifter erläggas av bolaget till anstalten helårsvis den 30/6 varje år. 4 §•

Denna överenskommelse gäller, under förutsättning av Kungl. Lantbruksstyrelsens godkännande och att avtal även träffats mellan bolaget och Sveriges Utsädesförening, från den 1 juli !953 till dess uppsägning från någondera sidan bevisligen skett, i vilket fall överenskommelsen upphör att gälla på dagen ett år efter den 1 juli, som följer närmast efter uppsägningsdagen. Uppsägningen må dock ej ske tidigare än till den 1 juli 1956, för såvitt icke i denna överenskommelse nämnda taxor generellt höjas under första avtalsåret, då bolaget äger rätt att reducera avtalstiden till 1 år. 5 §•

Genom den här träffade överenskommelsen träder den överenskommelse mellan anstalten och bolaget, som träffades den 20 maj 1949, ur kraft från och med den 1 juli 1953. Alla "Särskilda bestämmelser och föreskrifter rörande minunifordringar för originalutsäden etc." och andra träffade överenskommelser, som hittills tillämpats mellan anstalten och bolaget skola gälla oförändrade. Stockholm och Svalöf den 27/11 1952. För Statens Centrala Frökontrollanstalt

För Allmänna Svenska Utsädes-

. . . , A. Hovgård I G. Nilsson-Leissner

aktiebolaget E. A. Larscn

Genom beslut denna dag har Kungl. Lantbruksstyrelsen för sin del godkänt förevarande överenskommelse att gälla från och med den 1 juli 1953. Stockholm den 28 januari 1953. C.-H.

Y. Elfwing

Nordlander

224 Bilaga 13.

Överenskommelse Mellan Statens centrala frökontrollanstalt, här nedan kallad anstalten, och Sveriges Utsädesförening, här nedan kallad föreningen, är denna dag följande överenskommelse träffad rörande vissa kontrollåtgärder över Allmänna Svenska Utsädesaktiebolagets, här nedan kallad bolaget, försäljning av utsädesvaror.

§ IFöreningen skall för anstaltens räkning handhava all fältbesiktning och efter verkställd sådan så fort ske kan till anstalten och omedelbart till bolaget avgiva intyg om resultatet härav. Övrig s. k. stamsädeskontroll — omfattande förkontrollodling, kärnprovskontroll och efterkontrollodling — över av bolaget förda originalutsäden utövas av anstalten och föreningen gemensamt. Analysbevis över verkställd för- resp. efterkontrollodling utfärdas av anstalten och undertecknas av såväl denna som föreningen. Föreningen granskar och godkänner av bolaget anmälda och för kontraktsodling avsedda partier samt verkställer i enlighet med föreskrifterna i Kungl. Lantbruksstyrelsens gällande kungörelse angående statsplombering av utsädesvara all kärnprovskontroll, som avser sortrenhet eller sortäkthet över sådana från föreningens sorter, stammar och eliter härstammande grödor, som av bolaget anmälas till statsplombering som originalvara och meddelar senast 10 dagar efter emottagandet av kärnprov, uttagna av anstalten, såväl denna som bolaget resultaten av undersökningen. Kontrollodlingsbevis beträffande partier härstammande från godkända odlingar, skall undertecknas av såväl anstalten som föreningen. Föreningen förbinder sig att icke till annan än bolaget lämna uppgift om resultaten av utförd stamsädeskontroll. Anstalten och föreningen förbinda sig att i fråga om metoder och bedömning vid stamsädeskontrollen överenskomma om och tillämpa samma grunder. Stamsädeskontrollen av sorter eller stammar, vilka icke kunna betecknas såsom original, men som efter förordnande av föreningen av bolaget eller för dess räkning odlas för produktion av utsäde, skall i tillämpliga delar verkställas på enahanda sätt, som ovan för originalutsäden stadgats. Skulle föreningen i något fall önska befrielse från skyldighet att verkställa stamsädeskontroll, skall föreningen före den 10 juli härorn göra anmälan till bolaget. § 2. Föreningen förbinder sig att i den omfattning som av bolaget påfordras, verkställa sådana förberedande analyser, som äro nödvändiga för inköp, godkännande av leverans och iordningställande av bolagets med dess filialer utsädesvaror av såväl egna som andra sorter samt att omedelbart ifråga om av föreningen sålunda utförda analyser direkt meddela bolaget erhållna resultat. Föreningen förbinder sig jämväl att efter verkställd undersökning av rensningsprov lämna bolaget anvisningar rörande eventuellt erforderlig ytterligare rensning eller dylikt. Från bestämmelserna i denna paragraf äro undantagna förberedande analyser för bolagets filialkontors i Skara räkning, vilka enligt särskild överenskommelse skola utföras av Frökontrollanstalten i Skara. § 3. Anstalten förbinder sig att omedelbart lämna föreningen avskrifter av alla för bolagets räkning utfärdade analysbevis ävensom avskrifter av vid expeditionen förda kontrollistor.

225 § 4. För den kontroll- och analysverksamhet, föreningen enligt 1 § och 2 § åtagit sig att utföra, erlägger anstalten till föreningen 4 kronor 50 öre för varje hektar kontrollerad odling och 6 kronor för varje förberedande analys, dock årligen sammanlagt minst 45.000 kronor. Därest de Kungl. Lantbruksstyrelsens taxor, som ligga till grund för det mellan anstalten och bolaget för tiden efter den 1 juli 1953 gällande avtalet, skulle under avtalstiden förändras, skola de ovan nämnda avgifterna efter förhandlingar mellan parterna justeras i motsvarande mån. § 5. De i 4 § omförmälda avgifterna erläggas av anstalten: minimiavgiften med J4 eller 11.250 kronor vid utgången av varje kvartal, alltså den 30 september, 31 december, 31 mars och 30 juni samt eventuell ytterligare avgift för varje kontrollår, räknat från den 1 juli till och med den näst därpå följande 30 juni, senast den 31 påföljande december. § 6. Denna överenskommelse gäller, under förutsättning av Kungl. Lantbruksstyrelsens godkännande och att avtal träffats mellan föreningen och bolaget, från den 1 juli 1953 intill dess uppsägning från någondera sidan bevisligen skett, i vilket fall överenskommelsen upphör att gälla på dagen ett år efter den 1 juli, som infaller närmast efter uppsägningsdagen. Uppsägning må dock ej ske tidigare än till den 1 juli 1956, försåvitt ej avtalet mellan anstalten och bolaget träder ur kraft tidigare, i vilket fall denna överenskommelse samtidigt upphör att gälla. § 7. Genom den här träffade överenskommelsen träder den överenskommelse mellan anstalten och föreningen, som träffades den 20 maj 1949, ur kraft från och med den 1 juli 1953. Stockholm och Svalöf den 4 september 1952. för Statens centrala frökontrollanstalt

för Sveriges Utsädesförening

A. Hovgård

Raoul Ivar Gadd

Hamilton / G.

Andersson

Genom beslut denna dag har Kungl. Lantbruksstyrelsen för sin del godkänt förevarande överenskommelse att gälla från och med den 1 juli 1953. Stockholm den 10 oktober 1952. C.-H. Nils

15 Agerberg

Nordlander

226 Bilaga 14.

Försöksparceller vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt år 1954 Växtslag Höstvete

Urvalslinjer och eliter

Förbered. jämf. försök

559 Jämför. Sammanlagda försök antalet parceller 800

3.323 Vårvete

2.975 Havre

3.792 Vårkorn

7.115 Slätter- och betesvallväxter

4.066 Rotfrukter

880 Oljeväxter

325 Lin

36 Ärter och vicker Köksväxter

227 Bilaga 15.

Weibullsholms växtförädlingsanstalts filiala försök med vissa sädesslag år 1954

Län och hushållningssällskap Kristianstads

„

Hallands 5,

Kronobergs 5)

Jönköpings

Norra Kalmar

Råbelöv, Balsby O Lilla Nådala, Ängelholm Boarp, Båstad Anneborg, Everöd Beateberg, Knislinge Fröllinge, Getinge Margreteberg, Harplinge

Getinge, Vetlanda O Stat. Försöksg. Flahult, Smålands Taberg VVahlstad Gård, Gamleby Ogestad, Odensviholm Vi nr 3, Södra Vi Lörstad, Blackstad Troserum, Vraka Kårby, Almvik T u n a Gård, Tuna Skälby, Kalmar

Östergötlands

Källstad, Rogslösa Haddorp, Vikingstad Husberga, Herrestad Skälsund, Dagsberg Carlshofs Bolag, Klockrike

Gotlands

x

X

X

X

X

havre

X X

X

X

x x

X

X

X

X X

X X X X

O Lantmannaskolan, Dingle Tingvalls Gård, Bullaren Stenby, Visby Smide, Barlingbo Mörrby, Gotl. Hässelby

korn X

Jätsbergs Gård, Uråsa Sjöatorp, Hjortsberga

Södra Kalmar

Göteborgs o. Bohus

med

höst

Försök vete vår

Försöksplats

x x

228 Län och hushållningssällskap Skaraborgs » i]

Försök

med

vår

korn

havre

X

X

vete

Försöksplats höst Elisgården, Vara Djurström, Värsås Härebo, Jungskola österäng, Forshem

X X X X

Södra Älvsborgs

O Rådde Gård, Länghem

X

X

X

Norra Älvsborgs

O Östad Säteri, Sjövik O Nuntorps Lantmannaskola, Brålanda Bergs Säteri, Mellerud

X

X

X

Södermanlands

Lida Säteri, Valsberga Berga-Tuna, Enstaberga

S3

Örebro

Skatteby, Odensbacken Broby, Närkeskil Mårsta, Hardemo

Stockholms

Hargs Bruk, Fagerön, Harg

Västmanlands

Gunsta Gård, Tillberga Fantetorp, Köping Kusta, Västerås Ö:a Eknö, Valskog

>3 )i }5

Gävleborgs

Kopparbergs

Västernorrlands Västerbottens 3)

Norrbottens

Skogs- och Lantmannaskolan, Arbrå Hedvigsfors, Hedvigsfors Bruk

•

O Vikmanshyttan, Nordanby Gård O Bostället Gagnef R. Stiernman, Nyland Bodbyn, Umeå OMalgomajskolan, Laxbäcken Koivukylä, Hedenäset

O Anger att även officiella försök anordnas på ifrågavarande försöksplats.

229 Bilaga 16.

Tj änstereglemente för befattningar hos Weibullsholms Växtförädlingsanstalt

(huvudmannen).

§ IFöreskrifterna i detta reglemente skola, i den mån icke i Svensk författningssamling intagen bestämmelse föranleder annat, lända till efterrättelse beträffande varje befattning, som finnes angiven i den såsom bilaga till reglementet fogade tjänsteförteckningen.

Befattningshavare är skyldig ställa sig till efterrättelse de föreskrifter om tjänstgöringen och tjänstgöringstidens längd, som meddelas i instruktion eller eljest i vederbörlig ordning utfärdas av huvudmannen. Befattningshavare må ej med sin befattning förena annan anställning eller åtaga sig avlönat uppdrag med mindre huvudmannen lämnat tillstånd därtill. Föranleder anställning eller uppdrag, som nu sagts, att befattningshavare tillfälligtvis icke kan bestrida sin befattning, skall han hos huvudmannen göra framställning om ledighet i erforderlig omfattning. § 3. Befattning tillsättes genom förordnande tillsvidare med en ömsesidig uppsägningstid av sex månader. Befattningshavare, som gjort sig skyldig till svårare fel eller försummelse i tjänsten eller begått upprepade mindre förseelser utan att låta sig rätta av varning, må, utan att stadgad uppsägningstid iakttages, skiljas från tjänsten för viss tid eller för alltid. § 4. Avlöning utgöres av lön enligt de för statens befattningshavare gällande löneplanerna nr 1 och nr 2. varvid i tjänsteförteckningen angiven lönegrad tillämpas. Befattningshavares lön bestämmes efter den ortsgrupp, till vilken hans stationeringsort enligt för statens befattningshavare gällande bestämmelser är hänförd. Befattningshavare erhåller vid tillträde av befattningen lön enligt lönegradens lägsta löneklass, såvitt ej med hänsyn till tidigare tjänstgöringstid i annan befattning högre löneklassplacering beslutas. Efter tre, sex och nio års väl vitsordad tjänstgöring erhåller befattningshavare löneklassuppflyttningar inom lönegraden intill dess att slutlön nås i lönegradens högsta löneklass. A den i löneplanen angivna lönen utgår rörligt tillägg enligt de bestämmelser, som gälla för statens tjänstemän, underkastade allmänna avlöningsreglementet. Avlöning utgår från och med tillträdesdagen till och med den dag befattningen frånträdes. Avlöning utbetalas månadsvis i efterskott. Avlöning för del av månad beräknas i förhållande till antalet dagar i månaden. § 5. Befattningshavare äger årligen med bibehållen lön åtnjuta semester det antal dagar, som angives i tjänsteförteckningen. Av antalet semesterdagar skall hälften förläggas till vinterhalvåret.

230 § 6. Vid tjänstledighet på grund av sjukdom utgår oavkortad lön under högst följande antal dagar av ett och samma kalenderår, nämligen 55 dagar minus det antal semesterdagar, vartill befattningshavaren är berättigad enligt § 5 samt 70 % av lönen under efterföljande 150 dagar samt 50 % av lönen intill dess beslut om sjukpenning fattats som följd av varaktig arbetsoförmåga. Vid tjänstledighet för svag hälsas vårdande, då behovet av ledighet härför behörigen styrkts, utgår 50 % av lönen. Vid tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd utgår 70 7c av lönen under högst 120 dagar, dock ej för tid efter 120:e dagen från förlossningen. I övrigt utgår ej lön. Vid tjänstgöringsförbud till förekommande av smittas spridande utgår oavkortad lön. Vid tjänstledighet för enskild angelägenhet av vikt (bröllop, barndop eller begravning) utgår 50 7c av lönen under högst 15 dagar av ett och samma kalenderår. Vid tjänstledighet av annan än ovan nämnd orsak beslutar huvudmannen i vad mån lön skall utgå. Där tjänstledighet, som enligt vad ovan stadgas medför minskning i utgående lön, icke omfattat all tjänstgöringstid under den kalendertid ledigheten varat (partiell tjänstledighet), göres avdrag endast för så stor del av kalendertiden som svarar mot nedsättningen av tjänstgöringstiden. § 7. För värdet av åtnjutna naturaförmåner, såsom bostad med värme och lyse samt kost och tvätt, göres i förekommande fall avdrag å lönen månatligen i efterskott enligt de normer för värdering av dessa förmåner, som gälla för landstingens befattningshavare. § 8. Huvudmannen äger påfordra, att befattningshavare före anställning skall styrka sig vara fri från sådan sjukdom samt sådant lyte och sjukdomsanlag, som kan inverka menligt på förmågan att sköta befattningen. Föreståndare för växtförädlingsanstalten och avdelningsföreståndare skola hava avlagt naturvetenskaplig examen vid universitet eller högskola med lägst två betyg i botanik och ärfthghetslära samt dessutom äga den kännedom om växtodling och jordbruk i allmänhet, som är nödvändig för ett framgångsrikt bedrivande av växtförädling, eller ock examen vid lantbrukshögskolan med lägst två betyg i växtodlingslära och ärftlighetslära. Innehavare av befattning som avdelningsföreståndare må av lantbrukshögskolan med hänsyn till vederbörandes speciella utbildning eller ådagalagda personliga lämplighet och duglighet — kunna erhålla dispens från ovannämnda kompetensvillkor. Försöksledare skall hava avlagt naturvetenskaplig examen vid universitet eller högskola eller examen vid lantbrukshögskolan eller ock på annat därmed jämförligt sätt styrkt sig äga de kunskaper, som erfordras för att på ett tillfredsställande sätt kunna uppehålla befattning såsom försöksledare. Vid tillsättning av befattning hos växtförädlingsanstalten skall särskild hänsyn tagas till speciell utbildning och ådagalagd personlig lämplighet och duglighet. § 9.

Om det pristal, varom förmäles i statens löneplansförordning, nedgår till eller understiger 90 och föranleder sänkning av de i förordningen angivna grundlönebeloppen med högst 5 7c, skall befattningshavare, som i detta reglemente avses, vara skyldig att vidkännas motsvarande lönesänkning. Befattningshavare är pliktig att underkasta sig ändring i de ovan i § 6 meddelade bestämmelserna angående tjänstledighet för sjukdom m. m., i den mån ändrade bestämmelser påkallas av genomförandet av allmän sjukförsäkring.

231 Bilaga till § / :'

tjänstereglementet.

Tj änsteförteckning Angivande de befattningar, å vilka tjänstereglementet är tillämpligt

. Befattning

Lönegrad

Antal semesterdagar t. o. m. fr. o. m. det kalenderår under vilket befattningshavaren fyller 39 år 40 år

nr

Uppsägningstid månader

Föreståndare

Co 14

45 Förädlingsledare

Ca 33

45 Förste försöksledare

,, 29

45 Andre

„

„ 26

35 Tredje

„

„ 23

232 Bilaga 17.

Transumt av Kungl. brev den 22/4 1949 till styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök ang. statsbidrag till den praktiskt vetenskapliga verksamheten å Weibullsholm

Kungl. Maj:t föreskriver, att såsom villkor för förenämnda statsbidrags åtnjutande skall gälla, att bidraget kommer förädlingsverksamheten helt tillgodo, att verksamheten vilar å den framstående teoretiska och praktiska utbildning hos dess utövare, som är nödvändig för vinnande av anstaltens ändamål, samt uppehälles i sådan omfattning, att redan vunna resultat kunna utnyttjas och ett fullföljande äga rum av de viktigaste förädlingsarbetena, att växtförädlingsverksamheten i görligaste mån särskiljes från bolagets merkantila verksamhet, att bolaget underkastar sig den kontroll och inspektion angående medlens användning, som må finnas erforderlig; och åligger det bolaget ej mindre att, i den mån så erfordras för verkställande av nämnda kontroll och inspektion, ställa till förfogande bolagets räkenskaper, priskalkyler och övriga handlingar ävensom för inspektion upplåta laboratorier, försöksfält och dylikt, än även att tillhandahålla räkenskaperna i sådant skick, att utgifterna för växtförädlingsverksamheten utan svårighet kunna särskiljas från bolagets övriga utgifter, att kontroll över bolagets försäljningar av utsädesvaror av åkerbruksväxter under den tid, anslaget avser, utövas av statens centrala frökontrollanstalt enligt i huvudsak samma bestämmelser som de, vilka äro intagna i den mellan anstalten och bolaget i ämnet ingångna överenskommelsen den 16 augusti 1933, att bolagets försöksplan för år 1950 före den 1 november 1949 insändes till styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök för fastställelse, samt att bolaget — efter samråd med jordbrukets upplysningsnämnd — så snart ske kan, dock senast inom sex veckor efter det forsknings- och försöksresultaten föreligga färdiga för publicering, till nämnden överlämnar korta, populärt avfattade sammanfattningar av sådana verkställda undersökningar, vilkas resultat omedelbart kunna bliva till nytta inom det praktiska jordbruket eller trädgårdsnäringen.

233 Bilaga 18.

Överenskommelse Mellan Statens Centrala Frökontrollanstalt, här nedan kallad anstalten och W. Weibull A.-B., Landskrona, här nedan kallad bolaget, har träffats följande överenskommelse rörande viss kontroll över bolagets utsädesvaror. § IAnstalten åtager sig att för bolagets räkning verkställa all erforderlig provtagning, kontrollodling och kärnprovskontroll på sätt nedan sägs och efter för anstalten gällande taxa. § 2. Bolaget förbinder sig beträffande köksväxterna och åkerbruksväxterna att före påbörjad försäljning i och för fastställande av varans sortrenhet, resp. sort- och stamäkthet till provtagning och vanlig kontrollodling anmäla varje parti avsett för försäljning under firmans plomb med garantier motsvarande statsplombering med kontrollodlingsbevis eller som originalvara. Vid nämnda kontrollodling skall parti av kvalitet motsvarande originalvara eller kontrollodlingsbevisplombering förutsättas uppfylla de för dylik vara av anstalten i samråd med förädlaren för varje sort och stam fastställda fordringarna. § 3. På enahanda sätt som i § 1 omnämnes skall bolaget beträffande åkerbruksväxterna till provtagning och kontrollodling i och för utrönande av varans sortrenhet, resp. sort- och stamäkthet anmäla varje parti av icke originalvara, som vid försäljningen betecknas med sort- resp. stamnamn. Dylik vara förutsattes uppfylla samma fordringar, som äro föreskrivna för efterkontrollodlingen utav med sort-, resp. sort- och stamnamn statsplomberad vara. § 4. Vidare är bolaget skyldigt att till provtagning i och för förkontrollodling anmäla samtliga stamutsäden utav de i § 2 omnämnda växtslagen, vilka äro avsedda att utläggas till odling i och för framställning av kvaliteter motsvarande statsplombering med kontrollodlingsbevis eller som originalvara. § 5. Kärnprovskontrollen skall i fråga om strå- och trindsäd utföras å partier av kvalitet motsvarande statsplombering av originalvara eller kontrollodlingsbevis i enlighet med "Bestämmelser rörande minimifordringar för originalutsäde utav vid Weibullsholm förädlade sorter och stammar", på samma sätt, som sker vid efterkontroll av motsvarande statsplomberad vara. § 6. Kostnaderna för de av anstalten utförda provtagnings- och kontrollåtgärderna beräknas enligt gällande taxa för Statens Centrala Frökontrollanstalt och de med statsmedel understödda lokala frökontrollanstalterna (f. n. Kungl. Lantbruksstyrelsens kungörelse nr 7 — 1952). Fraktkostnaderna för försändelse av prover till anstalten bestrides av bolaget. § 7. Av Weibullsholms växtförädlingsanstalts frökontrollbyrå utfärdade plomberingsbevis skola, vad beträffar formulering och utstyrsel, vara godkända av Kungl. Lantbruksstyrelsen.

234 § 8. Denna överenskommelse gäller under förutsättning av Kungl. Lantbruksstyrelsens godkännande fr.o.m. den 1 oktober 1953 och till slutet av det verksamhetsår bevisligen uppsägning från någondera sidan ägt rum senast föregående 1 april. Verksamhetsår räknas fr.o.m. den 1 juli ett år t.o.m. den 30 juni följande år. Av denna överenskommelse äro tvenne likalydande exemplar upprättade och utväxlade. Stockholm och Landskrona den 1 oktober 1953. För Statens Centrala Frökontrollanstalt A. Hovgård

För W. Weibull A.-B.

/ G. Nilsson Leissner

William

Weibull

Genom beslut denna dag har Kungl. Lantbruksstyrelsen för sin del godkänt förevarande överenskommelse att gälla från och med den 1 oktober 1953. Stockholm den 9 oktober 1953. G. R. Y.

Elfwing

Ytterbom

235 Bilaga 19.

Parcellantalets fördelning mellan olika växtslag och dess användning på (Juliåkers växtförädlingsanstalt år 1953 Observationsoch urvalsparceller

Växtsort

j . . f .. , "?..ora."

Förökningar

Summa

555 79

583 40

536 77

1.674 196

1.422 549 682 210 16

405 340 1.149 79 —

52 8 9 11 —

1.879 897 1.840 300 16

441 15 155 4 123 138 829 4

40 22 — 25 25 118 239 —

48 39 —

481 37 162 29 148 304 1.107 4

15.305 Ja

LANTBRUKSVÄXTER Vall- och betesväxter Rotfrukter Beta Kålrot och röva Oljeväxter Raps Rybs Lin Senap Övriga Andra

. ..v

växtslag

Ärter Vicker Lupiner Fodermärgkål Stråsäd Majs Potatis Diverse Summa

236 Bilaga 20.

Nuläget i fråga om rättsskydd och kontroll m. m. å växtförädlingens samt utsädesproduktionens och utsädeshandelns område Vid köp av frö, som är avsett till utsäde, gäller lagen angående handel med utsädesvaror av den 14 juni 1928 med ändringar 1936, 1950 och 1954. Skogsfrö ävensom frö av växter, som blott odlas till prydnad, avses ej i lagen. Vidare skall den ej gälla: 1) där den, som odlat fröet, säljer det utan offentligt utbjudande eller till någon, som icke själv skall använda det till utsäde; 2) där köp av frö sker mellan köpmän i och för deras rörelse; och 3) där fröet är förpackat i emballage, försett med obruten plomb i enlighet med gällande bestämmelser angående statsplombering av frövara, och tiden för plomberingsbevisets giltighet ej utgått vid tiden för varans avlämnande. Säljaren är enligt denna lag pliktig att skriftligen uppgiva: a) sitt namn och adress: b) fröets slag och sort; c) för frö av rödklöver: fröets typ; d) för annat frö än köksväxtfrö: fröets renhetsgrad och ogräshalt med särskilt angivande av halten svårare ogräs; och e) fröets grobarhet. Lantbruksstyrelsen äger medgiva undantag från skyldigheten att angiva fröets sort samt för rödklöver fröets typ. Sådana undantag ha medgivits genom styrelsens kungörelse nr 5 den 1 juni 1954 angående handel med utsädesvaror. H a r fröet helt eller delvis skördats på utländsk ort, skall detta, utom för köksväxtfrö, i uppgiften utmärkas med "utländskt frö". Frövara må ej saluhållas till utsäde, om den i fråga om renhetsgrad, ogräshalt eller grobarhet ej fyller av lantbruksstyrelsen fastställda fordringar, vilka återfinnas i styrelsens kungörelse nr 3 den 1 juni 1954 angående minimifordringar i fråga om renhetsgrad, ogräshalt och grobarhet för utsädesvara, som må saluhållas. Kungl. förordningen med vissa bestämmelser till motverkande av spridning av flyghavre den 21 mars 1952 stadgar dessutom, att spannmål och spannmålsavrens, som ej undergått gröpning eller finförmalning, ej må saluhållas eller säljas som fodervara, om däri förekomma frön av flyghavre (Avena fatua) i större antal än som är tillåtet enligt av lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifter. Förbudet skall ej gälla försäljning till köpman för hans rörelse och ej heller annan försäljning från den, som odlat spannmålen, om den sker utan offentligt utbjudande. Jordbrukare, som äger vetskap om att flyghavre förekommer på hans brukningsdel, är skyldig att vid leverans av där odlad spannmål lämna mottagaren skriftligt meddelande om förhållandet. övervakningen av lagens och förordningens efterlevnad har uppdragits åt statens centrala frökontrollanstalt. Närmare föreskrifter rörande tillsynen å efterlevnaden av frölagen ha givits i Kungl. kungörelsen den 15 november 1928. Ovan refererade lag och förordning ha framförallt tillkommit för att skydda de utsädesköpande odlarna från underhaltiga utsädesvaror och sådana utsäden, vars kvalitet är okänd. De utgöra emellertid även ett visst skydd mot illojal konkurrens för den kvalificerade utsädeshandeln, i det att för de olika utsädesslagen en minimikvalitet för varor, som få saluhållas, stipuleras, och därigenom att bedrägliga eller felaktiga kvalitetsuppgifter kunna beivras. Genom tvånget att för de flesta utsädesslagen även uppgiva sort och/eller stam tvingas därjämte säljarna att anskaffa varor med sådan beteckning och riktas köparnas uppmärksamhet på vikten av sort- och stamfrågor. Indirekt bör detta i positiv riktning påverka förädlingsfirmornas försäljning av förädlade sorter och stammar. I samma riktning verkar delvis vårt nuvarande system för reglering av importen av utsädesvaror. Detta gäller speciellt importen av vallväxt-, rotfrukts- och köksväxtfrö, som jämlikt Kungl. kungörelsen den 18 mars 1921 angående förbud tills vidare mot införsel till riket av

237 vissa slag av frön ej får införas utan tillstånd av lantbruksstyrelsen. Genom en restriktiv licensgivning efter samråd med Sveriges centrala fröråd, vilket utgör en sammanslutning av representanter för fröodlare- och fröhandelsorganisationer, har en inhemsk produktion av dessa fröslag kunnat uppbyggas och tryggas. Ett ej föraktligt skydd och stöd har härigenom även kommit den svenska växtförädlingen på detta område till godo. Vidare gäller enligt Kungl. kungörelsen den 5 februari 1909 angående införsel av samt handel med vissa slag av utländskt frö, vars tillämpningsområde vidgats senast genom kungörelse den 26 november 1954, att fro av humleluzern, alsike-, röd- och vitklöver, hundäxing, röd- och ängssvingel, engelskt och italienskt rajgräs, renlosta, timotej, sen- och ängsgröe, foder- och fodersockerbeta samt kålrot och röva icke må införas till landet, med mindre fröet är inneslutet i säckar, vilka på utsidan äro tydligt märkta med orden "utländskt frö", och innan detsamma färgats med eosinlösning. Behandlingen med eosinlösning skall ske med en lösning, som innehåller åtta gram eosin på en liter sprit och äger rum genom tullmyndighetens försorg. För import av utsäde av stråsädesslagen gälla endast de allmänna bestämmelserna rörande import av vissa jordbruksprodukter, varibland omalen spannmål, beträffande vilka införseltillstånd meddelas av statens jordbruksnämnd. Importregleringen i fråga om potatis enligt gällande kungörelse av den 11 januari 1927 liksom även av sådant förökningsmaterial, som omfattas av Kungl. kungörelsen den 6 mars 1936 angående införsel av levande växter och växtdelar, är däremot uteslutande betingad av strävandena att förhindra och bekämpa växtsjukdomar. Till tjänst för utsädesodlare och -konsumenter samt utsädeshandeln i allmänhet finnas statliga och statsunderstödda frökontrollanstalter, vid vilka på begäran utsädesundersökningar utföras. Före år 1925, då statens centrala frökontrollanstalt började sin verksamhet, fanns det ett 20-tal av hushållningssällskapen drivna och med smärre statsanslag understödda sådana i landet. Fem av dessa kvarstå ännu och åtnjuta visst statsunderstöd. De äro underkastade lantbruksstyrelsens inspektion och ålagda att använda samma arbetsmetoder, taxor m. m. som den centrala anstalten. Den centrala anstalten har en filial i Åkarp i Skåne och skall enligt 1952 års riksdags beslut även erhålla en filial i Röbäcksdalen vid Umeå. Analysering av insända utsädesprov sker i enlighet med föreskrifter i lantbruksstyrelsens kungörelse nr 7 den 1 juni 1954 angående bestämmelser för undersökning av utsäde vid statens centrala frökontrollanstalt och med statsmedel understödd lokal frökontrollanstalt. Genom särskilt avtal kunna större företag, som bedriva handel med utsäden, ställa hela sin utsädesförsäljning under frökontrollanstalts kontroll, s. k. helkontroll. För närvarande ha två företag, nämligen Allmänna svenska utsädesaktiebolaget i Svalöv och Otto J. Olson & Sons aktiebolag i Hammenhög ingått sådana avtal med statens centrala frökontrollanstalt. Förutom den ovan nämnda analyseringen för allmänhetens räkning av insända utsädesprov, handha frökontrollanstalterna även statsplomberingen av utsädesvaror, vilka i enlighet med av lantbruksstyrelsen meddelade föreskrifter godkänts härför. I detta hänseende gälla lantbruksstyrelsens kungörelse nr 6 den 1 juni 1954 angående statsplombering av utsädesvara samt i tillämpliga delar den nyss omförmälda kungörelsen nr 7 samma dag. Som framgår av kungörelsen nr 6 finnes det fem olika klasser av statsplombering nämligen; 1) vanlig bruksvara, 2) kvalitetsvara, 3) vara försedd med kontrollodlingsbevis, 4) originalvara och 5) inregistrerad rödklöverstam. Fordringarna beträffande grobarhet, renhet, ogräshalt, sjukdomsangrepp o.s.v. äro lägst för första klassen och något högre för de övriga, vilka sinsemellan åtskiljas framförallt genom olika anspråk på sort- och stamäkthet och garantierna härför. Statsplombering av utsädespotatis sker enligt särskilda regler omfattande original och tre kvalitetsklasser, nämligen testklass och klass A och klass B. Utsäden av samtliga statsplomberingsklasser efterkontrollodlas vid statens centrala frökontrollanstalt för att i efterhand få deras sort- eller stamäkthet fastställd. Beträffande klasserna 3—5 uttagas emellertid även prov av utsädet till de odlingar, vilkas skörd är avsedd för statsplombering, och kontrollodlas samtidigt med utsädesproduktionen, s. k. förkontrollodlingar, och dessutom besiktigas odlarnas förökningsfält. De två statsunderstödda växtförädlingsanstalterna i Svalöv och Weibullsholm ha enligt särskilda avtal med statens cen-

238 trala frökontrollanstalt erhållit uppdrag att för dess räkning utföra fältbesiktningarna å Allmänna svenska utsädesaktiebolagets respektive W. Weibull aktiebolags odlingar. Bevis för originalvara får endast utfärdas åt respektive förädlare eller hans rättsinnehavare och bevis för inregistrerad rödklöverstam endast åt av Sveriges fröodlareförbund utsedda och övervakade konservat- eller stamfrögårdar. De lokala frökontrollanstalterna utföra endast statsplombering av klasserna 1 och 2, medan den centrala frökontrollanstalten utför plomberingar av alla fem klasserna och dessutom efterkontrollodlingarna för de lokala anstalternas plomberingar. För köksväxternas del, som ofta försäljas i mycket små förpackningar (jfr Kungl. kungörelsen den 8 januari 1943 med vissa bestämmelser angående handeln med köksväxtfrö) utför statens centrala frökontrollanstalt dessutom, i stället för statsplombering, märkning av själva frövaran, så att den vid efterkontroll kan igenkännas. Förpackningarna förses sedan med ett särskilt märke och få försäljas under beteckningen statskontrollerat köksväxtfrö. För rätten att erhålla statsplombering gälla i ett par fall följande särskilda villkor. Utsädesvara av sorter eller stammar, vilka av förädlaren förklarats skola utgöra första generationen utav samkorsning med stegrat odlingsvärde (s. k. heterosis hos s. k. F 1-sorter eller F 1-stammar), får sålunda statsplomberas under sitt sort- eller stamnamn endast om den producerats på direkt från förädlaren erhållet grundutsäde. Efterodlingar kunna alltså i dylika fall ej statsplomberas under sort- eller stamnamn. Utsädesvara av sorter eller stammar av korsbefruktande växtslag, som äro artificiellt framställda polyploider, får vidare statsplomberas endast om partiet godkänts såväl vid fältbesiktning som vid kromosomtalsbestämning på den skördade varan. För dylika sorter och stammar får statsplombering med kontrollodlingsbevis blott utföras å första och andra generationernas avkomma och statsplombering som vanlig bruksvara och kvalitetsvara endast å första, andra och tredje generationernas avkomma efter godkänd originalvara. Originalutsädesnämnden, för vilken reglemente fastställts genom lantbruksstyrelsens kungörelse nr 4 den 1 juni 1954, har till uppgift att bedöma sorter och stammar av lantbruksoch köksväxter samt att bestämma vilka av dem, som skola vara berättigade att statsplomberas med sort- eller stamnamn eller intagas i statskontroll av köksväxtfrö, samt vilka av dessa, som vid statsplombering, respektive statskontroll må betecknas som original eller, i fråga om rödklöver, erhålla beteckningen inregistrerad stam. Nämnden skall årligen utgiva förteckning över sålunda godkända sorter och stammar. Nämnden har att avgöra huruvida en sort eller stam, som ingått i ett tillräckligt antal officiella eller eljest representativa och tillförlitliga försök, kan anses vara lämplig för svensk växtodling. Sådan sort eller stam skall, om sort- eller stamnamnet lämnas utan erinran av nämnden, förklaras vara berättigad till statsplombering eller intagning i statskontroll av köksväxtfrö. Nämnden äger besluta att sort eller stam, som godkänts i enlighet med ovan refererade bestämmelser, skall vara berättigad att vid statsplombering av statens centrala frökontrollanstalt erhålla beteckningen original, därest den a) prövats i ett tillräckligt antal officiella eller eljest representativa och tillförlitliga försök; b) vid denna prövning i något praktiskt viktigt avseende visat sig beteckna ett framsteg i förhållande till allmänt brukade handelssorter samt jämväl i övriga avseenden äga högt odlingsvärde ; c) av lämnade härstamningsuppgifter visats vara resultat av ett självständigt växtförädlingsarbete; samt d) att det nämnda sort- eller stamnamnet av nämnden lämnats utan erinran. Nämnden äger förklara att lokalstam av rödklöver skall vara berättigad att vid statsplombering få beteckningen inregistrerad slam, därest den uppfyller fordringarna enligt a ) , b) och d) ovan samt omhändertagits och anmälts av Sveriges fröodlareförbund. Rätten att vid statsplombering eller statskontroll erhålla originalbeteckning tillkommer förädlaren. Nämndens godkännande respektive kassering av sorter och stammar för statsplombering och

239 som originalvara grundar sig till mycket väsentlig del på de försök, som utföras av statens jordbruksförsök och statens trädgårdsförsök samt vid dem mer eller mindre direkt underställda försöksgårdar, försöksstationer och lokala försök hos hushållningssällskapen. Dessutom tages viss hänsyn till de försök, som utförts av förädlarna själva. Sorternas identitet, äkthet och variation bedömas huvudsakligen av statens centrala frökontrollanstalts fältkontrollavdelning. . Statens jordbruksförsöks sortförsöksverksamhet arbetar efter två huvudlinjer, dels den s. k. speciella och dels den lokala. Den speciella delen utgöres av en försöksverksamhet i statens jordbruksförsöks egen regi, s. k. fasta sortförsök, och innebär prövning på förberedande stadium av nyare sorter i jämförelse med äldre för att bedöma dessa nya sorters odlingsvärde innan de gå ut i de lokala försöken. De nya sorterna utgöras till huvudsaklig del av svenska, icke marknadsförda sorter, (s. k. nummersorter) men även utländska, tidigare här i landet icke odlade sorter prövas i dessa försök. Den fasta sortförsöksverksamheten har hittills i huvudsak gällt stråsäd (höst- och vårstråsäd), ärter, baljväxtblandsäd och i mindre omfattning rotfrukter, vallväxter och grönfoderväxter. Statens jordbruksförsöks fasta sortförsöksverksamhet är förlagd till de s. k. fasta stationerna — lantbruks- och lantmannaskolor — och till s. k. fasta försöksfält samt till de statliga försöksgårdarna i olika delar av landet. De fasta försöksfälten äro som regel förlagda till hushållningssällskapens försöksgårdar eller andra välskötta gårdar. För närvarande finnas 23 fasta stationer, 10 fasta försöksfält samt 6 statliga försöksgårdar. Dessutom prövas ett stort antal sorter vid statens jordbruksförsöks egna försöksfält vid Ultuna och Kungsängen. Den lokala sortförsöksverksamheten, där sålunda de mest lovande sorterna från de fasta försöken prövas i jämförelse med äldre och nyare marknadsförda sorter, utföres i hushållningssällskapens regi. Den lokala sortförsöksverksamheten har en något annan uppgift än den fasta. Under det att resultaten från de fasta försöken och från förädlarnas egna försök i första hand läggas till grund för bedömandet, om nya sorter utgöra ett framsteg framför tidigare odlade sorter och därför böra vara berättigade att utkomma i marknaden under originalbeteckning, är ändamålet med de lokala sortförsöken i första hand att möjliggöra en närmare bedömning av sorternas odlingsområde samt förstärka det i de fasta sortförsöken framkomna materialet för vissa lovande sorter. Dessa försök ha därför i första hand betydelse för jordbrukarna och utgöra värdefull vägledning vid sortvalet. Förutom den ovan nämnda sortförsöksverksamheten förekommer också en rätt omfattande sortförsöksverksamhet med oljeväxter av olika slag. Denna verksamhet bedrives i Sveriges oljeväxtodlares centralförenings regi men under samarbete med statens jordbruksförsök så tillvida, att intagandet och prövningen av nya sorter sker efter överläggningar med statens jordbruksförsök. Prövningen av olika potatissorter har tidigare skett efter i huvudsak samma principer som den lokala försöksverksamheten med stråsäd. Under de två senaste åren har emellertid en prövning av framför allt nya utländska sorter planlagts av en samarbetskommitté bestående av, förutom statens jordbruksförsök, Institutet för växtforskning och kyllagring och vissa intressenter inom potatisodlingen. Innan de nya sorterna (detta gäller även nya svenska sorter) medtagas i avkastningsförsök, undergå de en förundersökning rörande sjukdomsresistens m. m. Försöken i samarbetskomrnitténs regi äro sålunda en motsvarighet till de fasta försöken i övriga grödor. Utsäde till försöken anskaffas från vissa fasta odlare av potatisutsäde. Efter prövningen i samarbetskomrnitténs försök kunna de mest lovande sorterna ingå i lokala försök i vanlig ordning. Prövningen av vallväxtstammar är sedan år 1954 organiserad efter ett särskilt system. Efter överenskommelse med växtförädlarna ha dessas vallväxtstamförsök samorganiserats i en stamprövning under statens jordbruksförsök. Växtförädlarnas egna försöksplatser ha kompletterats med försök vid försöksgårdar och några försöksstationer. Samtliga försöksresultat från denna stamprövning, vilken motsvarar den fasta sortförsöksverksamheten för stråsäd och gäller samtliga vallväxtarter, bearbetas vid statens jordbruksförsök. Lokala försök med vallväxtstammar utföras för närvarande endast för röd- och alsikeklöver, luzern och timotej.

240 För sortprövningen till ledning för originalbedömning av åkerbruksväxter gäller i huvudsak följande. Sorten eller stammen bör vara prövad av förädlaren i ett tillfredsställande antal försök under minst 3 år och därvid i något ekonomiskt betydelsefullt avseende visat sig överlägsen i handeln förekommande marknadssorter. Sorten bör vara prövad i statens jordbruksförsöks fasta försök under minst 3 år och därvid lämnat resultat enligt ovan. Sorten eller stammen bör vara intagen i hushållningssällskapens lokala försök och där under om möjligt 3 år lämnat lovande resultat. En sort eller stam, som i någon egenskap visat särskilt goda resultat, skall kunna originalförklaras tidigare, om resultaten varit mycket goda. Prövningen i förädlarens försök samt i de fasta försöken måste dock under alla omständigheter vara genomförd. För växtslag, där statens jordbruksförsök icke har någon egen eller ofullständig försöksverksamhet, skall försöksresultat erhållna från annan av statens jordbruksförsök godkänd institution kunna räknas likvärdiga med de förutnämnda. För växtslag, där endast försök anordnade av förädlaren finnas tillgängliga, skall bedömning av sorten eller stammen kunna ske med hänsyn härtill. Utländska sorter och stammar bliva i princip behandlade på samma sätt som svenska. Med hänsyn till att de utländska förädlingsprodukterna vanligen äro framdragna under från de svenska avvikande förhållanden, bör prövningen för originalförklaring vara mera ingående än för svenska förädlingsprodukter. Graden av skärpning av kraven bör bedömas från fall till fall med hänsyn till klimattyp m. m., som är rådande i ursprungslandet, samt förädlingsproduktens resultat i Sverige. I fråga om köksväxter handhaves sortprövningsverksamheten av statens trädgårdsförsök. För denna verksamhet gäller för närvarande följande. Samtliga försök äro periodiska. Försöken med drivgurka och drivtomat äro treåriga, medan samtliga övriga försök äro tvååriga. Försöken utläggas i regel på minst två lokaler utom ifråga om växthuskulturer, som endast förekomma vid Alnarp. De minst viktiga växtslagen prövas ej i bestämda perioder utan upptagas, när statens trädgårdsförsök finner skäl därtill. Vid anmälan av prov fordras bl. a. uppgifter om namnförslag, beskrivning av stammens utmärkande egenskaper, uppgift om dess härstamning, redogörelse för utfört förädlingsarbete och resultat från jämförande försök. För korsbefruktande växtslag skall även uppgift om stamägare och stamfröproducent samt uppgift om, huruvida provet anses representera ny sort, angivas. Till det godkända namnet skall fogas en årtalsbeteckning och för korsbefruktande växtslag därjämte initialer för att beteckna stamägaren. Med anknytning till försöksverksamheten verkställer statens trädgårdsförsök jämväl viss klassificering av de prövade sorternas och stammarnas odlingsvärde. Klassificeringen omhänderhas av en särskild nämnd och utföres i enlighet med av styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök fastställda bestämmelser. T r e klasser finnas för närvarande, nämligen första klass elit, första klass samt icke godkända sorter eller stammar. Vid klassificeringen godkända sorter och stammar torde som regel av originalutsädesnämnden kunna bli förklarade berättigade till intagning i statskontroll av köksväxtfrö. Hela systemet med statens centrala frökontrollanstalts prövning av de till statsplombering anmälda partiernas sort- eller stamäkthet samt originalutsädesnämndens bedömning, med ledning av utförda försök, av sorter och stammar för upptagning till statsplombering över huvud taget, respektive till statsplombering som originalvara, verkar som ett visst skydd för växtförädlingen. Systemet bidrager även till att tillförsäkra köparna sort- eller stamäkta varor på utsädesmarknaden. Rätten att få utsäden statsplomberade som originalvara tillkommer, såsom redan nämnts, endast förädlare eller deras rättsinnehavare. Varor, som skola statsplomberas med kontrollodlingsbevis måste mer eller mindre direkt grunda sig på originalvara och, om bestämmelserna för sort- eller stamäkthet för de lägre plomberingsformerna skola kunna upp-

241 fyllas, måste även odlare av dylika utsäden rätt ofta gå tillbaka till varor plomberade som originalvara eller med kontrollodlingsbevis. Enligt principbeslut vid 1952 års riksdag skulle Kungl. Maj:t åt de två statsunderstödda växtförädlingsföretagen, Sveriges utsädesförening i Svalöv och Weibullsholm, respektive motsvarande utsädesfirmor, Allmänna svenska utsädesaktiebolaget i Svalöv och W. Weibull aktiebolag, kunna medgiva en auktorisering av den innebörden att en av företaget självt verkställd kontroll i fråga om de lägre plomberingsformerna likställes med kontroll utövad av statsunderstödd frökontrollanstalt. Några närmare bestämmelser härom ha dock sedermera ej meddelats. Allmänna svenska utsädesaktiebolaget i Svalöv har, som förut omnämnts, ställt hela sin utsädeshandel under uppsikt av statens centrala frökontrollanstalt och slutit avtal om helkontroll. Utsädesbolaget bildades enkom för att taga hand om försäljningen av Sveriges utsädesförenings förädlingsresultat. I samband härmed bestämdes att bolagets försäljning av utsädesvaror skulle vara underkastad kontroll från utsädesföreningens sida. Då statens centrala frökontrollanstalt inrättades år 1925 uppdelades kontrollen över bolagets produktion och försäljning av utsäde mellan denna anstalt och utsädesföreningen. Formellt har anstalten hela ansvaret för kontrollen men delegerar i sin tur åtskilliga arbetsuppgifter till föreningen. Den nuvarande arbetsfördelningen mellan anstalten och föreningen låter sig i korthet angivas på följande sätt. 1. Fältbesiktningen av utsädesbolagets odlingar omhänderhaves av utsädesföreningen. 2. Kärnprovskontrollen, d.v.s. vissa laboratoriemässiga analyser av skörden från ovannämnda odlingar, främst i avseende på sortrenhet, är uppdelad, så att centrala frökontrollanstalten och utsädesföreningen vardera utföra ungefärligen hälften av arbetet. 3. Den s.k. "förberedande kontrollen", d.v.s. analyser till utsädesbolagets vägledning vid inköp och rensning, utföres helt av utsädesföreningen. 4. Utsädesföreningen föringen.

för olika register över kontrollarbetet, varibland märkes stamboks-

5. Centrala frökontrollanstalten utför ensam alla analyser rörande allmän kvalitet (grobarhet, renhet, ogräs m. m . ) , som ligga till grund för plomberingen. 6. Från och med år 1954 ombesörjer centrala frökontrollanstalten ensam jämväl det tidigare med föreningen delade arbetet med kontrollodlingarna. W. Weibull aktiebolag plomberar självt sina utsäden och utför även härför erforderliga undersökningar i egen regi. Kontrollodlingarna handhavas dock av statens centrala frökontrollanstalt. Detta tillgår på så sätt, att firman till anstaltens provtagare anmäler partier, som skola provtagas för kontrollodling, och uppställer dem i sitt magasin. Provtagningen utföres i de öppnade säckarna och proven översändas till anstalten, vilken efter undersökningarnas avslutande meddelar firman resultaten därav. Bolaget utlägger även på sina egna fält kontrollodlingar av de provtagna partierna för att självt bli i stånd att kunna studera resultaten. Centrala frökontrollanstalten är ej ansvarig för övriga laboratorieundersökningar av bolagets utsäde. Ej heller plomberar den säckarna eller känner till deras vidare öden. På grund härav är den icke i stånd att ge någon garanti för vare sig kvaliteten eller sortäktheten av de av firman W. Weibull saluförda och plomberade utsädena. Systemet infördes för ungefär 20 år sedan. Det konfirmerades av 1952 års riksdag. Denna konfirmation ägde rum i samband med att vissa av 1950 års frökontrollutredning framförda förslag förelades riksdagen. På sätt ovan redan berörts bereddes därvid i princip firman Weibull jämte utsädesbolaget i Svalöv möjlighet att erhålla Kungl. Maj:ts auktorisation av frökontroll i egen regi. Frågan om firman Weibulls frökontroll har emellertid tillsvidare lösts i huvudsaklig överensstämmelse med 16

242 tidigare tillämpade riktlinjer. Lantbruksstyrelsen har sålunda meddelat godkännande å ett den 1 oktober 1953 mellan statens centrala frökontrollanstalt och W. Weibull aktiebolag träffat avtal rörande viss kontroll över bolagets utsädesvaror. En översikt över det skydd den svenska lagstiftningen, huvudsakligen på immaterialrättens område, skänker eller har möjlighet att erbjuda våra växtförädlare och deras produkter, ger i huvudsak följande vid handen. Inledningsvis må anmärkas, att i det följande bortses från den mera indirekta skyddsverkan, som regleringen av utsädeshandeln och importen av vissa fröslag, på sätt i det föregående redan berörts, bereder växtförädlarna och utsädesproducenterna. Vidare torde här ingressvis böra framhållas, att statsplombering av utsädesvara under originalbeteckning visserligen tillförsäkrar förädlaren eller dennes rättighetshavare ensamrätt till försäljning av sålunda plomberad vara. Däremot föreligger intet hinder, vad plomberingsförfattningarna angå, för vem som helst att med begagnande av det godkända sort- eller stamnamnet försälja utsädesvara under statsplomb av lägre valör eller utan statsplombering över huvud taget. Ej heller åtnjuta våra svenska växtförädlare det skydd eller kanske snarare stöd, som det i utlandet mångenstädes uppställda kravet på ett mer eller mindre fast och dokumenterat samband mellan de i kvalitetshänseende skilda utsädesgenerationerna skänker; denna fråga kommer dock att bli föremål för närmare behandling längre fram i detta kapitel. Vad härefter angår patentskyddet har detta hittills i vårt land saknat praktisk betydelse på växtförädlingsområdet. I ett par fall ha visserligen patent å växtförädlingsmetoder meddelats (sätt att producera sticklingar av särskilt poppelhybrider respektive preparation av frön, vilkas fruktkapslar innehålla ett flertal frön). Detta talar för, att sådana metoder (förfaranden) skulle kunna göras till föremål för patentskydd. Vid patentskyddat förfarande åtnjutes även skydd för det alster, som framställes medelst förfarandet (indirekt produktskydd). Hur långt detta sistnämnda skydd skall sträcka sig, är emellertid ovisst. Vid exempelvis ett patentskyddat förfarande, enligt vilket något speciellt kemiskt ämnes mutationsframkallande effekt utnyttjas, synes det klart, att det indirekta produktskyddet omfattar de direkt erhållna mutationerna. Man kan däremot, i händelse av rättslig prövning, ej vara säker på att skyddet kommer att gälla exemplar, som erhållits genom sexuell eller vegetativ förökning av ursprungsexemplaren. Vad härefter angår produktskyddet i övrigt har icke i något fall i vårt land meddelats patent, enbart avseende skydd för en genom förädlingsarbete framkommen ny växtsort. Såvitt känt är, har frågan ej heller varit aktuell i svenska patentverket. Till stöd för åsikten att patentering av växtnyheter likväl är möjlig har bland annat åberopats ett uttalande av den s. k. patentutredningen i dess år 1942 avgivna betänkande, vari det i samband med ifrågasatt ändring av författningstextens definition av patenterbarhetsområdet utsädes, att det inte syntes förefinnas anledning att lägga hinder i vägen för patentering av uppfinningar, som gällde växt- och djurvarieteter. Vidare kan hänvisas till den från svensk sida år 1953 företagna ratifikationen av de redan år 1934 vidtagna ändringarna — den s.k. Londontextcn — i Pariskonventionen av år 1883 rörande den industriella äganderätten, enligt vilka bl. a. patenterbarhetsområdet utvidgades till att omfatta jämväl naturprodukter. I vissa länder anses Londontexten möjliggöra uttagande av patent å växtnyheter. Vad Sverige beträffar framhölls det i den svenska ratificeringspropositionen (K. prop. 1953 nr 30) att utvidgningen av skyddsområdet blott vore att fatta som en allmän definition utan direkt förpliktande karaktär, varför den nya lydelsen av konventionstexten icke syntes påkalla någon ändring av patentförordningen. Att emellertid hela denna fråga för närvarande är vansklig att bedöma, torde framgå därav att, på sätt närmare kommer att omförmälas i ett följande avsnitt av detta kapitel, en internationell kongress i Bryssel sommaren 1954 antagit en resolution, varigenom de till Pariskonventionen anslutna länderna uppmanades att i lagstiftningen till skydd för den industriella äganderätten uttryckligen likställa uppfinningar inom växtvärlden med uppfinningar på det industriella området i egentlig mening. Oavsett i vilken utsträckning denna

243 resolution kommer att sätta spår i de olika ländernas immaterielrättsliga lagstiftning, kan det redan i detta sammanhang förtjäna påpekas, att ett patentskydd på växtförädlingens område under alla förhållanden lär komma att bliva av tämligen begränsad praktisk betydelse, åtminstone i fråga om den i förevarande hänseende viktigaste kategorien eller de nya växtsorterna. Vad sedan beträffar varumärkesskyddet enligt lagen om skydd för varumärken av den 5 juli 1884 spelar detta betydligt större roll för växtförädlingen än patentskyddet, oaktat även denna skyddsform har sina påtagliga begränsningar och svagheter ur synpunkten att bilda ett effektivt skydd för växtförädlarna och deras arbetsresultat. Denna begränsade skyddsverkan torde framgå redan därav att varumärkeslagstiftningens syfte uteslutande är, att en näringsidkare skall kunna få ensamrätt att använda för honom registrerat märke för att skilja av honom saluförda varor från andra näringsidkares. För registrering av sortnamn eller stamnamn såsom varumärke gälla vanliga registreringsvillkor. Sålunda prövar patentverket, huruvida märket företer förväxlingsbar likhet med tidigare i Sverige registrerat eller utan registrering inarbetat märke för liknande varuslag. Befinnes så vara fallet, avslås ansökningen, om sökanden ej företer medgivande från det registrerade eller inarbetade märkets innehavare. Likaså föreligger registreringshinder, om det sökta märket t. ex. anses ange varans beskaffenhet. Har märket redan blivit en allmän benämning inom landet på den vara det gäller, avslås alltså ansökningen. O m registrering kommit till stånd, ehuru registreringshinder i själva verket förelegat — t. ex. att märket var inarbetat för annan eller utgjorde en allmän benämning — kan patentverket icke göra något åt detta, men den, som anser sig lida förfång av registreringen, kan vid domstol föra talan om registreringens upphävande. Därest varumärkesregistrering vid tillkomsten var i sin ordning, kan det emellertid hända, att det registrerade märket så småningom övergår till att bli en allmän benämning inom branschen. En sådan utveckling kan inledas genom att märkesordet utan registreringshavarens tillstånd användes som allmän benämning i uppslagsböcker, kataloger o.s.v. Åtminstone om märkeshavaren låter sådant fortgå utan att ingripa mot att konkurrenter använda hans märke, torde märkesrätten på detta sätt kunna gå förlorad, så att registreringen kan upphävas. Så hävdas i varje fall i doktrinen, men en tydlig praxis kan icke sägas föreligga och gällande varumärkeslag saknar stadgande i ämnet. I detta sammanhang bör dock understrykas, att man måste väl skilja mellan sådana fall, då registrerat märke opåtalt användes av konkurrenter utan tillstånd, och sådana fall då märket visserligen användes som kännetecken av andra än registreringshavaren, men detta sker med tillstånd av och under kontroll av denne. Användarna kunna då anses som registreringshavarens licenstagare, och varumärkeslicens har i praxis godtagits, ehuru nuvarande varumärkeslag ej har något stadgande i ämnet. Om sortnamn registreras som varumärke och registreringen är giltig, kan registreringshavaren föra talan om straff och skadestånd mot den, som gör intrång i märkesrätten genom att olovligen använda märket såsom varumärke för liknande varuslag. Intrångsskyddet gäller ej blott i sådana fall, då det registrerade märket användes oförändrat, utan även då det användes ett något avvikande men med det registrerade förväxlingsbart märke. Även i sistnämnda fall har alltså registreringshavaren skydd enligt varumärkeslagen, varför han ej behöver åberopa bestämmelserna i lagen mot illojal konkurrens. Däremot erbjuder varumärkeslagen icke något skydd mot att en konkurrent saluför samma sort under ett annat namn, som ej är förväxlingsbart med det registrerade. Att samma vara sålunda kan förekomma i marknaden under flera namn, vilka alla kunna vara registrerade, strider icke heller mot de varumärkesrättsliga grundsatserna. Enligt dessa är det blott själva namnet och ej produkten som sådan, vilket skyddas. I förening med statsplombering kan visserligen ej omdöpning och försäljning av en växtsort under annat namn ske; här är det emellertid plombcringsbestämmelserna, som förhindra ett sådant förfarande. Även om det skydd, som varumärkesregistreringen kan erbjuda växtförädlarna, i väsentliga

244 hänseenden är bristfälligt, vill det dock synas, som om intresset för anlitande av denna skyddiform under senare år avsevärt ökats. I varje fall säges man inom patentverket ha bibragts denna uppfattning. Då i Sverige ej tillämpas s. k. klassregistrering, är det ej möjligt att utan tidsödande arbete från patentverkets sida erhålla en något så när tillförlitlig uppgift angående huru många varumärken av de för närvarande gällande inemot 40.000 registreringarna, som avse sort- eller stamnamn för förädlade växter. En begränsad undersökning, avseende tiden den 1 januari 1953—den 31 oktober 1954 har emellertid givit vid handen, att därunder registrerats 24 märken för växtförädlingsprodukter, varjämte 9 ansökningar antingen avgjorts utan registrering eller alltjämt voro under behandling. De angivna talen torde få betraktas som minimisiffror, enär vid undersökningen endast medtagits sådana fall, där man trott sig veta, att sökanden vore verksam på växtförädlingens område. Uppgifter ha vidare inhämtats från en av våra ledande utsädesfirmor med anknuten växtförädlingsverksamhet rörande i vilken omfattning företaget begagnat sig av möjligheten till varumärkesregistrering. Härvid framgick, att firman i november 1954 förfogade över sammanlagt 49 giltiga varumärken. Av dessa voro dock blott 35 i bruk. Vid en uppdelning av registreringarna med hänsyn till självbefruktare och korsbefruktare fann man, att på den förra kategorien belöpte 29 och på den senare 20 varumärken. Inom gruppen självbefruktare voro 18 av de inregistrerade sortnamnen i bruk. Motsvarande siffra bland korsbefruktarna var 17; här var det alltså endast 3 av de inregistrerade stamnamnen, som ej användes. Anledningen till att antalet obegagnade varumärken proportionsvis låg så mycket högre för de självbefruktande växtslagen än för korsbefruktarna, angavs vara den, att en sort, när den indrages, definitivt försvinner, medan hos korsbefruktarna stammarna kontinuerligt ersättas av nya sådana genom fortsatt förädlingsarbete, varvid någon ändring av stamnamnet ej sker. Tidigare har nämnts, att den, som inom landet inarbetat men ej registrerat ett varumärke, åtnjuter visst skydd mot att förväxlingsbart märke registreras för annan för liknande produkt och även kan föra talan vid domstol mot en tilläventyrs i strid härmed tillkommen registrering. Innehavaren av ett inarbetat men ej registrerat märke kan däremot ej med stöd av varumärkeslagen föra intrångstalan mot annan, som endast använder ett förväxlingsbart märke. Här skänker emellertid lagen den 29 maj 1931 mot illojal konkurrens ett visst skydd. Enligt bestämmelserna i denna lag kan nämligen den ådömas straff och skadeståndsskyldighet, som i utövning av näringsverksamhet använder namn, firma, varumärke, utstyrsel eller annat kännetecken, som lätt kan förväxlas med förut här i riket inarbetat kännetecken för annans näringsverksamhet eller däri utbjudna varor eller prestationer. För att lagrummet skall vara tillämpligt fordras dock, att användandet skett med uppsåt att framkalla förväxling. Det må jämväl understrykas, att stadgandet gäller till förmån blott för sådant namn eller märke, som inom avsättningskretsen blivit allmänt känt som viss näringsidkares. Bestämmelserna om illojal reklam i lagen mot illojal konkurrens synas likaså kunna bli tilllämpliga också i fråga om produkter från växtvärlden. Sålunda torde lagen bereda skydd mot falsk reklam för exempelvis viss utsädesvara, som till art och kvalitet mera väsentligt skiljer sig från den bättre och värdefullare sort, som reklamen ger intryck av att omfatta. Även här fordras likväl rätt mycket, för att lagrummet skall bli tillämpligt. Reklamen skall ha skett genom ett för ett större antal personer avsett meddelande, som både är oriktigt och står i uppenbar strid mot god affärssed. Den skall vidare ha varit ägnad att framkalla uppfattningen om ett fördelaktigt anbud. I mera grova fall av försäljning av utsädesvara under samma falska sken, som härovan sagts, torde det i och för sig ej vara uteslutet, att bestämmelserna i allmänna strafflagen om bedrägeri eller bedrägligt beteende kunna träda i tillämpning. Detsamma gäller brott mot stadgandet om illojal användning av kännetecken; här förekommer för övrigt i lagen mot illojal konkurrens en direkt hänvisning till annat lagrum, därest gärningen där skulle vara belagd med strängare straff. Av huvudsakligen teoretiskt intresse i de nu behandlade sammanhangen torde lagstiftningen

245 mot oriktig ursprungsbeteckning få anses vara. Denna lagstiftning — eller lagen den 4 juni 1913 angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning samt lagen den 9 oktober 1914 angående förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av oriktigt märkta varor jämte tillämpningskungörelse av 1953, som ansluter sig till internationella överenskommelser på området — riktar sig ju allenast mot beteckningar, som ange ett oriktigt geografiskt ursprung. Visserligen låter det sig sägas, att också en lagstiftning med sådan målsättning i och för sig kan innefatta ett visst skydd för våra växtförädlare och deras rättighetshavare, men under rådande förhållanden på den svenska växtförädlingens och utsädesmarknadens område får berörda lagstiftning nog anses sakna nämnvärd praktisk betydelse uti här ifrågavarande avseende. I samband med förevarande redogörelse kan nämnas, att de förefintliga möjligheterna att erhålla rättsligt skydd för växtförädlingens arbetsresultat i vissa fall avtalsvägcn kompletterats ined endast civilrättsligt verksamma förbehåll och villkor, ofta i förening med vitesbestämmelser. Särskilt synes detta vara fallet vid försäljning eller upplåtande av rätt till försäljning av förökningsmaterial av vissa växtsorter (huvudsakligen utländska rossorter o. d.) för vilka varumärken inregistrerats här i riket. Förbehållen kunna avse förbud mot efterodling helt eller delvis, skyldighet att vid försäljning begagna varumärkesnamnet och uppgiva dess innehavare o.s.v. Slutligen skall här anmärkas den särställning i skyddsavseende, som sockerbetsförädlingen intager. Såsom redan framgått av den i kap. 2 lämnade översikten av växtförädlingsverksamheten i vårt land existerar sedan länge ett statsmonopol inom vitbetsodlingen och sockerfabrikationen. Genom sin monopolställning är Svenska sockerfabriksaktiebolaget tillförsäkrat ensamrätt till framställning och distribution av vitbetsfrö och härigenom i praktiken jämväl till förädlingsarbetet på förevarande område, varvid dock bör anmärkas, att Sveriges utsädesförening i samarbete med bolaget och mot särskild ersättning från detsamma bedriver viss sockerbetsförädling för bolagets räkning. För förädlingsarbetet har bolaget till följd av sin skyddade ställning haft möjlighet att ställa stora resurser till förfogande. Kontrollen över betfröodlingar samt av betfrökvalitcter och distributionen av frö omhänderhaves helt av monopolföretaget självt.

246 Bilaga 21.

P. M. angående det holländska licensavgiftssystemet till stöd för växtförädlingen I. I Holland regleras såväl understödet till växtförädlingen, uppförökningen och prövningen av sorterna som också hela utsädeshandeln av en förordning, det s. k. Kwekersbesluit 1941, som trädde i kraft i januari 1942. Förordningen är uppdelad i sex kapitel och 60 paragrafer och har åvägabragt en organisation av utsädesproduktionen och distributionen, som i korthet kan skildras på följande sätt. Huvudändamålet med förordningen är att höja kvaliteten på det utsäde och annat förökningsmaterial (potatisknölar, lökar, plantskolealster), som föres i handeln, att pröva sorternas praktiska värde, att vägleda köpare av utsäde och annat förökningsmaterial genom upprättande av sortlistor och att genom inspektioner och undersökningar garantera en hög kvalitet hos det material, som saluföres. Alla åtgärder härför basera sig på den nämnda förordningen, och en organisation för deras genomförande har antagits, vilken redan tidigare på delvis annat sätt hade uppbyggts genom samverkan mellan utsädesexperterna och myndigheterna. Skyddet åt växtförädlarna i avsikt att stödja deras arbeten har intagits i förordningen för att även på denna väg höja kvaliteten av förökningsmaterialet. Kapitlen I och II avhandla principerna för och reglerandet av förädlarnas rättigheter. Hitintills har förordningen ägt giltighet för jordbruksväxter, för viktigare köks- och kryddväxter, fruktträd och följande andra växtslag: alm, poppel, ask, vide och rosor. Den innebär i korthet att framställaren av en ny sort av nämnda växtslag kan hos Rådet för förädlarnas rättigheter (Raad voor het Kwekersrecht) anhålla att få densamma införd i Centralsortregistret. För att kunna upptagas i detta register måste sorten dels vara ny, d.v.s. tydligt skild från andra sorter, som finnas i marknaden eller anmälts till rådet vid tiden för ansökan, dels måste den vara tillräckligt likformig. Ansökan jämte sortbeskrivning skall avfattas å speciella formulär och åtföljas av stadgad avgift. Formulären vidarebefordras till ifrågakommande undersökningsanstalt, till vilken förädlaren på uppmaning av rådet har att sända nödiga mängder frö eller annat förökningsmaterial för undersökning. I fråga om jordbruksväxter är det Instituut voor Rassenonderzoek van Landbouwgewassen och i fråga om trädgårdsväxter Instituut voor de Veredeling van Tuinbouwgewassen, båda i Wageningen, som utför dessa undersökningar. I allmänhet vara försöken, inklusive fältförsök, två vegetationsperioder, för vissa växtslag endast en. Undersökningsinstitutionerna rapportera, sedan experimenten avslutats, resultaten till Rådet för förädlarnas rättigheter, som därpå avgör om den nya sorten får intagas i Centralregistret. Rådet är uppdelat på sektioner med speciell expertis på skilda växtslag. Även utsädeshandeln är representerad i rådet. Förädlaren erhåller sina rättigheter i och med att sorten under hans namn införts i Centralregistret. Rättigheterna gälla i regel för 25 år med möjlighet för förlängning. För rosor är giltighetstiden 17 år utan möjlighet för förlängning. Förädlarerättigheterna äro ej lika för alla växtslag. För korsbefruktande jordbruksväxter, med undantag för råg och majs, och för köks-, krydd- och medicinalväxter samt prydnadsväxter innebära förädlarnas rättigheter uteslutande rätt att marknadsföra förökningsmaterial av sorten i fråga. I fråga om trädgårdsväxterna överväger man nu att utsträcka denna rätt till en uteslutande rätt att uppföröka respektive sorter. För övriga jordbruksväxter gäller att förutom förädlaren, som marknadsför utsäde och förökningsmaterial under beteckningen original, även utomstående odlare kunna deltaga i utsädesförsörjningen genom att producera efterodlingar på originalutsäde från förädlaren. (Första efterodling är direkt baserad på originalutsäde, andra efterodling på första efterodling och övriga efterodlingar på andra eller senare efterodlingar).

247 Då utomstående odlare sälja utsäde från efterodlingar, vilket endast får ske om odlingarna godkänts av Nederlandse Algemene Keuringsdienst voor Landbouwzaden en Aardappelpootgoed (N.A.K.) i Wageningen, uppbäres av denna organisation en viss rojalty (förutom inspektionsavgifterna) som överföres till Växtförädlarnas Kompensationsfonder. Storleken av denna rojalty beror på mängden plomberat utsäde. Från fonderna utbetalas sedermera förädlarnas rojalty avmätt efter under säsongen godkända utsädesmängder. Rojaltyn är störst för första efterodling, mindre för andra och lägst för övriga efterodlingar. Beloppens storlek fastställes av jordbruksministeriet i samråd med förädlarna. För fruktträd och andra trädslag gäller f. n. att endast förädlaren har rättighet att saluföra inregistrerade sorter, men meningen är att ändra detta, så att även andra uppförökare skola kunna ifrågakomma. I så fall skola rojaltyavgifterna uppbäras av Nederlandse Algemene Keuringsdienst voor Boomkwekerigewassen (N.A.K. :B). Inspektion av förökningsmaterial av dessa växtslag är också obligatorisk. Utländska förädlare har man från början (genom deras holländska representanter) givit samma skydd som de inländska men ämnar nu övergå till att endast skydda dem, i den mån deras hemland beviljar liknande rättigheter där för holländska sorter. Utbetalningar av licensavgifter till förädlare i länder, som ej ha tillerkänt holländska förädlare motsvarande rättigheter, ha i avbidan på denna ändring sedan flera år tillbaka stoppats. Kapitlen I I I och IV innehålla föreskrifter för prövningar av sorternas bruksvärde och för uppgörandet av listor över sålunda funna värdefulla sorter till upplysning för odlarna samt regler för den obligatoriska inspektionen och undersökningen av utsäden och annat förökningsmaterial, som saluföres. Dessa kapitel behandla emellertid endast jordbruksväxterna. Undersökningar angående det praktiska värdet av sorter av dessa växtslag utföras av det statliga Instituut voor Rassenonderzoek van Landbouwgewassen i Wageningen, medan upplysningarna till odlarna lämnas i den årligen publicerade Beskrivande sortlistan för jordbruksväxter, vilken utges av en för ändamålet tillsatt statlig kommitté. Fältbesiktningar och laboratorieanalyser på utsädena utföras av N.A.K. Av alldeles speciell betydelse för dessa växtslag är föreskriften i förordningen, att endast utsäden och förökningsmaterial av sorter, som införts i sortlistan, få lov att saluföras. Undantag göres emellertid t. ex. för sorter, som ännu äro under utprövning, dock gälla vissa restriktioner för dessas marknadsförande. Det bör även påpekas, att en utländsk förädlare, som ämnar införa en av honom framställd sort av någon jordbruksväxt, endast kan göra detta genom en holländsk representant, som handlar å hans vägnar och erkänts av N.A.K. som representant för förädlaren samt i Holland uppförökar sorten för att förse marknaden med originalutsäde. Beträffande trädgårdsväxterna — med undantag för prydnadsväxterna — har kontrollen med vissa avvikelser ordnats på principiellt samma sätt. För närvarande gälla skilda föreskrifter i avvaktan på att förordningen om skydd åt växtförädlingen skall anpassas även för dessa växtslag, vilket nu förberedes. Så snart detta skett, komma gemensamma regler att gälla. Hittills har följande åtgjorts beträffande trädgårdsväxterna med undantag för prydnadsväxterna: 1. Undersökning av sorternas praktiska värde, vilken utföres av Instituut voor de Veredeling van Tuinbouwgewassen i samarbete med utsädesexperter, samt upplysning åt odlarna genom separata sortlistor för köksväxter, fruktträd, poppel, pil, alm och vide. 2. Tvång för odlare och handlare med utsäden och förökningsmaterial att underkasta sig kontroll av respektive Nederlandse Algemene Keuringsdienst voor Groentezaden (N.A.K.:G) och Nederlandse Algemene Keuringsdienst voor Boomkwekerigewassen (N.A.K.:B), båda i Haag. 3. Förbud mot saluförande av utsäde och förökningsmaterial, som ej har godkänts av N.A.K. :G eller B.

248 I motsats till förhållandet beträffande lantbruksväxterna finnes beträffande trädgårdsväxterna ej något förbud för saluhållande av sorter, som ej införts i sortlistorna. Även för prydnadsväxterna är kontrollen obligatarisk och utföres av Nederlandse Algemene Keuringsdienst voor Siergewassen (N.A.K.-.S) i Haag. Alla ovannämnda kontrollorganisationer äro privata men stå under överinseende av styrelser, sammansatta av utsädesexperter och representanter för jordbruksministeriet, vilket senare övervakar deras verksamhet. Föreskrifter, som utfärdas av dessa organisationer, skola underställas jordbruksministern för godkännande. II. All handel med jordbruksprodukter både inom och utom landet regleras av det s. k. Hoofdbedrijfschap voor Akkerbouwprodukten och handeln med utsäden och annat förökningsmaterial av jordbruksväxter sorterar under dess underavdelning Bedrijfschap voor Zaaizaad en Pootgoed voor Akker- en Weidebouw. Detta består av en ordförande utnämnd av jordbruksministeriet samt 10 ledamöter, av vilka 4 utses av de olika lantmannaförbunden (en av dem skall vara förädlare), 5 utses av utsädeshandelns organisationer och en av den centrala handelsorganisationen. Konsulterande ledamöter äro dessutom direktören för N.A.K. och ordföranden i Central Orgaan (centralorganisationen för förbättring och distribution av förökningsmaterial av jordbruksväxter). Detta Bedrijfschap, liksom övriga på andra områden, har tillskapats dels för att inom sitt område utöva konsultativ, ledande och direkt aktiv verksamhet, dels för att upprätta och utfärda kungörelser och förordningar rörande verksamhetsfältet. Alla beslut skola underställas det ovannämnda Hoofdbedrijfschap, vilket samordnar allt som rör jordbruksproduktionen, och slutligen godkännas av jordbruksministern. Underavdelningen för utsäden samarbetar mycket intimt med N.A.K., som omhänderhar den tekniska tillämpningen av förordningarna rörande uisädeskvaliteterna, under det att underavdelningen själv huvudsakligen sysslar med de ekonomiska aspekterna av verksamheten. Samarbetet berör alla sidor av utsädesproduktionen och båda organisationernas verksamhet regleras genom Bedrijfschaps kompetens att utfärda officiella kungörelser och förordningar. Det är visserligen N.A.K. som bestämmer standards för utsädeskvaliteter och svarar för deras tilllämpning. För att de emellertid skola kunna bli allmänt åtföljda är samarbetet med Bedrijfschap nödvändigt, då N.A.K. ej själv har rätt att utfärda förordningar. Följaktligen är det Bedrijfschap, som utfärdat kungörelserna, som förbjuda försäljning, köp, leverans eller mottagande av utsäde, som ej varit underkastat fält- och frökontroll samt plombering av N.A.K., och som belägga förbrytelser häremot med straff enligt lag. I nära sammanhang med detta förbud stå ett antal förordningar, som begränsa handel, import och export av utsäden till endast de företag, som ha visat sig kompetenta att handha dylik verksamhet. Även vissa begränsningar i fråga om användningen av lin- och grönfoderväxtfrö, som underkänts av N.A.K., ha införts. I fråga om strå- och trindsäd är det lätt att placera sådant utsäde för användning till andra ändamål, medan t. ex. kasserat betfrö är så gott som värdelöst. Det är därför ett gemensamt intresse för såväl odlarna som landet i sin helhet att åtgärder vidtagas för att förhindra att utsäde av ovannämnda slag produceras, om ej alla gynnsamma faktorer härför äro för handen. Ett system av odlingsbegränsningar har därför införts, varigenom utsädesodling av dessa växtslag endast är tillåten, om resultatet kan förväntas bli gott. Framförallt måste sorten vara känd och utsädet av godkänd härkomst. Emellertid tillätes varje jordbrukare att odla en mindre areal utsäde för eget behov utan några särskilda förbehåll. N.A.K. har att övervaka efterlevnaden av dessa bestämmelser. Förädlingen av vallväxter och handeln med vallväxtutsäden är svår och riskfylld. Visserligen ha förädlarna ett visst skydd genom Kwekersbesluit 1941 men det har visat sig nödvändigt att ge ett extra stöd åt framställningen av inhemska sorter av grässlagen. För detta ändamål har bildats en stödfond grundad på införselavgifter på importerat gräsfrö. Liknande åtgärder ha även måst vidtagas för att stödja förädlingen och handeln med rotfruktsväxter, men här kommer pengarna från utförselavgifter, då Holland har stor export av dylika utsäden. Förädling av rovor och kålrötter, som dock odlas i avsevärd utsträckning för foderändamål, sker enligt uppgift likväl blott i mycket begränsad omfattning.

249 Förutom ovan relaterade uppgifter har underavdelningen för utsäden en mängd löpande ärenden och specialproblem att ta hand om. Den intresserar sig även för och deltager aktivt i verksamheten vid åtskilliga vetenskapliga institutioner, vilka syssla med frågor, som ha samband med utsädesodlingen m. m. I många fall har den understött dessa institutioner genom mycket avsevärda penningbidrag. Underavdelningen för utsädespotatis har en mycket omfattande verksamhet. Som av det föregående framgår, får ju sättpotatis ej saluföras med mindre än att den godkänts och plomberats av N.A.K. Potatisavdelningen skyddar odlare och handlare mot prisfall genom att fastställa garantipriser, till vilka vid slutet av säsongen överskott kunna säljas till en fond, som för detta ändamål bildats av intresserade parter. Avdelningen ställer nödiga medel till förfogande för denna fond. Den upprätthåller även kontakter, antingen direkt eller på officiell väg (ensam eller tillsamman med andra sammanslutningar och institutioner) med organisationer i utlandet, som kunna hjälpa till att undanröja handelssvårigheter. Den fördelar enligt myndigheternas direktiv import- och exportlicenser samt understödjer vetenskap och propaganda för användning av holländsk utsädespotatis i främmande länder genom att ställa medel till deras förfogande. Avdelningen reglerar handeln med utsädespotatis genom att förbjuda affärer med icke-auktonserade firmor. För att få deltaga i handeln måste nämligen var och en först styrka sin kompetens att handha och handla med utsädespotatis. På anmodan av jordbruksministeriet har avdelningen att avgiva utlåtanden i alla ärenden, som röra dess verksamhetsområde. Medlen för sin verksamhet erhåller den genom att upptaga en avgift av 75 fl. för varje insynat och godkänt fält och 0.75 fl. för varje dt exporterad utsädesvara. III. Nederlandse Algemene Keuringsdienst voor Landbouwzaden en Aardappelpootgoed (N.A.K.) är en förening, vars ändamål är att befordra produktionen och användandet av ett tillförlitligt förökningsmaterial samt att förbättra detsamma. Dess verksamhet bestämmes genom stadgar och reglementen, vilka fastställas av jordbruksministern. Dess styrelse består av en ordforande och 22 ledamöter, som efter förslag av styrelsen utnämnas av jordbruksministern. 10 av ledamöterna representera kvalitetsbedömning och försörjning med förökningsmaterial, 3 utsädesodling, 3 förädling och uppförökning, 3 handel med utsäden, knölar och lökar och 3 utsädeskonsumenterna. Det finnes även 13 adjungerade styrelseledamöter, som äro föreståndare för olika jordbruksinstitutioner .m. m. Verksamheten är uppdelad på 13 lokalstationer, som utföra de praktiska bedömningarna och fältbesiktningarna. Dessa äro utrustade med enkla frökontrollaboratorier och i vissa fall även med växtpatologiska och kemiska laboratorier. Hur stor personalen sammanlagt är vid alla N.A.K.-stationerna saknas närmare uppgift om, men som ett exempel kan nämnas, att vid en dylik station i Leuwarden, Friesland, år 1954 funnos 16 fast anställda inspektörer och på sommaren dessutom 180 fältbesiktningsmän. I Friesland inspekteras 35—40 % av hela potatisarealen och varje fält besökes 3—4 gånger. Besiktningsmännen skola även fastställa lämpligt datum för skörden och kontrollera, att skörden verkligen sker då; vidare skola de godkänna lagringslokalerna och följa lagring och sortering samt bevilja tillstånd för transporten av utsäden från odlare till handlare o.s.v. N.A.K. utför själv frökontrollanalyser men alla tvivelaktiga fall och alla exportvaror analyseras dessutom vid den statliga Rijksproefstation voor Zaadcontrole i Wageningen, som dessutom bl. a. genom analysering av stickprov övervakar N.A.K :s verksamhet på detta område. IV. Växt förädlarnas kompensationsfonder. Som redan nämnts har Kwekersbesluit 1941 tillkommit för att reglera förädlarnas ställning. Ehuru plomberingsverksamheten (genom N.A.K.) speciellt beträffande fröförökade växtslag, kraftigt har stärkt förädlarnas position, därigenom att man alltid måste gå tillbaka till originalvaran för att kunna odla utsäde av första efterodling, så kan man dock anse denna efterodlingsvara i viss mån som en konkurrent till originalvaran, från vilken förädlaren skall få sin främsta inkomst. I fråga om potatis har däremot förädlaren praktiskt taget ingen inkomst från sina sorter, då utsädesodlare, som hålla

250 sina odlingar friska och rena från inblandningar, fullt ut kunna konkurrera med förädlaren. Rojaltyn från efterodlingarna, som i regel ligga långt från originalvaran, blir här skäligen obetydlig. Kontrollen över att rojalty vederbörligen erlägges har också, när det gäller potatis, sina vanskligheter. Av de flesta korsbefruktande växtslagen (rotfrukter, gräs o.s.v.) producerar förädlaren årligen elit- och stamutsäden, men han framställer även själv bruksvara för konsumenterna genom att han saluför originalvara, som odlats på kontrakt. Av de självbefruktande växtslagen samt råg levererar förädlaren originalvara, men utsädesförsörjningen sker mestadels medelst utsäde av första, andra och senare efterodlingar, som framställts av privata odlare under N.A.K :s kontroll. Av potatis kan förädlaren föra i handeln originalvara (som måste ha godkänts till högsta kvalitetsklassen) men sättpotatisförsörjningen till förbrukarna ligger så gott som helt i händerna på privata specialodlare. Förädlarna få sina inkomster från dels försäljning av originalutsäden, i vars pris en förädlarepremie är inräknad — storleken av detta prispålägg bestämma förädlarna själva — dels från rojalty på efterodlingar, som upptages vid den obligatoriska plomberingen. Enligt Kwekersbesluit 1941 skall varje odlare av utsäden (inklusive utsädespotatis) lämna ett bidrag till Förädlarnas Kompensationsfonder, av vilka det finnes en för vardera potatis, strå- och trindsäd, lin, majs, handelsväxter och sötlupin. Ur dessa fonder utbetalas efter en viss taxa rojalty, men även särskilda belöningar kunna utdelas därifrån. Den sammanlagda summan av alla sådana rojaltys har under senare år uppgått till 250.000—300.000 fl. årligen. Denna skall nu uppdelas på ett mycket stort antal förädlare och fördelas dessutom mycket ojämnt, så att ägarna av de för tillfället populäraste sorterna få brorslotten och de övriga rätt obetydliga bidrag. Härtill kommer att det på senare år visat sig en mycket stark tendens hos holländska odlare att inköpa alltmera efterodlat utsäde i stället för originalvara, så att förädlarnas inkomster tendera att minska. Förädlarna kunna nämligen under de första två åren, efter det en ny sort marknadsförts, uttaga ganska höga priser för originalvara, men så snart efterodlingar i större antal finnas, måste priset på originalvara sättas ned till en obetydlighet över efterodlingarnas. Plomberbara utsäden måste produceras på plomberat stamutsäde. Grödan måste ägnas mer arbete och omsorg än vanliga grödor och skörden måste behandlas, rensas och sorteras noggrant. Av denna orsak måste försäljningspriset stiga. Härtill kommer dessutom de avgifter, som skola betalas till N.A.K. för inspektion, undersökningar och plomberingar samt den rojalty, som skall gå till förädlarna. Resultatet är, att utsädespriserna i Holland ligga ganska högt. Då inga andra utsäden få saluföras i landet, spelar detta kanske ej så stor roll för inrikeshandeln, men det blir ett allt större bekymmer för den betydande export, landet sedan länge haft. Värdet av Hollands hela årliga jordbruksexport är c:a 3.200 miljoner fl. och värdet av utsädesexporten 87 miljoner, varav utsädespotatisens värde är 60 miljoner och andra utsädesvarors 27 miljoner (häri har blomsterlökar ej inräknats). V. Växtförädlingen i Holland är fördelad på ett stort antal händer. I ovanligt stor utsträckning syssla även enskilda jordbrukare med urvalsarbeten eller förädling av något växtslag. Somliga förädlare använda moderna metoder och behöva därför en omfattande utrustning i form av laboratorier, växthus m. m. och ha därför ofta funnit det ekonomiskt fördelaktigt att slå sig tillsammans med andra till större enheter, andra arbeta helt privat. Många av dessa senare ha endast mycket enkla medel till sitt förfogande men kunna erhålla urvalsmaterial framställt vid de statliga institutionerna för vidare bearbetning och saluförande. Det finnes två officiella växtförädlingsinstitutioner för jordbruksväxter, båda i Wageningen, nämligen Instituut voor Veredeling van Landbouwgewassen och Stichting voor Plantenveredeling. Båda syssla såväl med vetenskaplig som praktisk växtförädling samt äro dessutom rådgivare åt de privata förädlarna, till vilka de, som redan nämnts, överlämna en viss del av sitt material för vidare bearbetning. Det förstnämnda institutet är helt statligt, det senare försör-

251 jes genom fonder, som huvudsakligen härröra från Bedrijfschap voor Zaaizaad en Pootgoed voor Akker- en Weidebouw. De privata förädlarna äro organiserade i en nationell förening, som är ansluten till den internationella växtförädlareorganisationen (ASSINSEL). V I . Den officiella Beskrivande sortlistan för jordbruksväxter (Beschrijvende Rassenlijst voor Landbouwgewassen) omfattar alla sorter, som intagits i Centralsortregistret och efter prövning befunnits vara av särskild betydelse för holländskt jordbruk. Godkännandet, klassificeringen och uteslutandet från listan av dessa sorter har uppdragits åt en statlig kommitté, vilken består av cheferna för Institutet för Växtförädling (Instituut voor Veredeling van Landbouwgewassen), Centralinstitutet för Jordbruksvetenskap (Centraal Instituut voor Landbouwkundig Onderzoek) och Institutet för Sortundersökningar (Instituut voor Rassenonderzoek van Landbouwgewassen). Sorterna uppdelas under varje växtslag i listan på sex grupper: A = sorter, som rekommenderas för allmän odling. B = sorter, som endast ha begränsat odlingsvärde. 0 = sorter av ringa betydelse eller som snart skola utgå ur listan. N = nya ej fullt utprövade sorter. Gr = gruppsorter, som ej kunna åtskiljas morfologiskt men ha något olika praktiskt värde. U = sorter endast avsedda för export. Inom varje grupp uppföras sorterna i ungefärlig ordning efter sitt praktiska värde. Sortlistan för jordbruksväxter publiceras varje år och är en volym på omkring 350 sidor. Den utgår i mycket stor upplaga och distribueras ej blott till myndigheter, institutioner, konsulenter och skolor utan även till odlare och utsädeshandlare och är sålunda av mycket stor betydelse för upplysningen beträffande allt, som rör sortfrågor. I den är varje sort klassificerad efter sitt värde och noggrant beskriven. Försöksresultat av olika slag med koncentrerade tabeller meddelas även. Bedömningen grundar sig emellertid ej blott härpå utan också på uttalanden, som varje år infordras från c:a 6.000 framstående odlare. De råd, som ges i denna lista, följas mycket snabbt av de holländska jordbrukarna, vilket bl. a. kan konstateras därigenom att det numera ej tar mera än 2—3 år för en ny framstående sort att helt slå igenom på marknaden.

252 Tablå över situationen i ett antal europeiska länder med avseende Nation.

Off. prövning.

Off. sortlista.

Off.

Belgien

Ja, rel. väl utbyggd

Ja, tvingande och uteslutande ej godk. sorter

Ja. obligatorisk

Superélite (förädl.) Elite „ Originale „ Semence de premiere jetée

Danmark

Ja, väl utbyggd

Ja, men ej av tvingande karaktär

Ja, men ej obligatorisk

Elitesaed (förädl. Originalsaed „ Stamsaed Kontroleret sacdekorn

Finland

Ja, väl utbyggd

—,.

plombering.

Ja, men ej obligatorisk

Utsädesklasser sambandskrav.

och

Stamutsäde (förädl.) Elitutsäde Kvalitetsutsäde

Frankrike

Ja, men ej omfattande

Ja, tvingande och uteslutande ej godk. sorter

Ja. men ej obligatorisk

Semence d'elite (förädl.) „ de selection (förädl.) „ de reproduction

Holland

Ja, väl utbyggd

Ja, tvingande och uteslutande ej godk. sorter

Ja, obligatorisk

Elit (förädl. Original Första efterodling

Norge

Ja. väl utbyggd

Ja, men ej tvingande

Nej, men viss kontroll av utsädet

Elit Formeringsvare Stamsaed

Schweiz

Ja, ej omfattände

Ja, men ej tvingande

Ja, men ej obligatorisk

Elit (förädl. Original „ Första efterodling

Storbritan- Ja, ej omfatnien och tände Irland

Ja, men ej tvingande

Ja, men ej obligatorisk

Elit (förädl.) Original Certified seed

i n <±

| y

253 Bilaga 22. på k o n t r o l l o c h f ö r ä d l i n g s s k y d d i fråga o m

stråsädesslagen

Nation.

Anmärkning.

Belgien

Förädlaren förbehålles en andel av marginalen vid försäljning av efterodling. Reciprocitet krävd för licensbetalning för utländska sorter, men läget för dagen oklart. Förädling huvudsakligen i statlig regi.

Danmark

Förädling bedrives i såväl kooperativ som enskild regi. Visst krav på härstamningen kräves vid statlig plombering men dock ej något fast samband. Förädlingen åtnjuter inget officiellt skydd. Utländska sorter, främst svenska, odlas i betydande utsträckning.

Finland

Förädling bedrives såväl i statlig som i privat regi utan officiellt skydd. Svenska sorter odlas i betydande utsträckning.

Frankrike

Skyddet är ordnat på privat basis men på grundval av officiell sortlista och varumärkesregistrering i privat regi. Firmorna "cleara" licensavgifter till varandra genom en semiofficiell organisation "Caisse de Gestion des Licences végétales". Rättsskyddet är ej fullt tillfredsställande, då en hel del företag stå utanför samarbetet. Förädling i statlig och enskild regi.

Holland

Rättsskyddet ordnat genom speciallagstiftning, baserad på obligatorisk plombering, officiell indragning av licensavgifter och utbetalning till förädlarna i proportion till plomberad kvantitet. Reciprocitet kräves f. n. betr. utländska sorter. Förädling i statlig och enskild regi.

Norge

Skydd för växtförädlingsprodukter existerar ej. Förädling sker i statlig regi vid lantbrukshögskolan. Utländska sorter, främst svenska, odlas i stor omfattning.

Schweiz

Något egentligt skydd finnes ej. Förädling endast vid universiteten. Utländska sorter accepteras efter prövning men åtnjuta ej rättsskydd. För brödspannmål dock visst stöd genom att utsädet subventioneras.

Storbritannien och Irland

Egentligt skydd existerar ej. Förädling av stråsäd bedrives i statlig och enskild regi men ej i större omfattning. Den frivilliga plomberingen ger ett visst stöd åt förädlarna genom att originalutsäde i regel brukas för "Certified seed". Utländska sorter, även svenska, odlas i betydande utsträckning.

254 Nation.

Off. prövning.

Off.

sortlista.

Sverige

Ja, väl utbyggd

Ja, men ej tvingande

Off.

plombering.

Utsädesklasser och sambandskrav.

Ja, men ej obligatorisk

Stamutsäde (förädl.) Originalvara „ Vara försedd med kontrollodlingsbevis Kvalitetsvara Vanlig bruksvara

Västtyskland

Ja, väl utbyggd Ja, tvingande Nej, men obligaoch uteslutande torisk plombeej godk. sorter ring i enskild regi.

Österrike

Ja, i viss omfattning

Ja, tvingande och uteslutande ej godk. sorter

Ja, plombering obligatorisk

*

Superelit (förädl.) Elitesaatgut „ Hochsucht hos licensierade odlare

Superelit (förädl.) Elit Original „ Erster Nachbau

anger att ett klart samband mellan de olika utsädeskategoricrna finnes, generation efter generation. anger att ett visst, åtminstone faktiskt samband mellan de olika utsädeskategorierna föreligger, men att detta ej är klart bundet från generation till generation. Beträffande Danmark må anmärkas, att krav på dokumentering av härstamningen av stamsaed från originalsaed är uppställt och att direkt samband mellan stamsaed och kontroleret saedekorn existerar. I England upprätthålles också dokumentationskrav- i vissa hänseenden. Beträffande Sverige existerar i praktiken ett dylikt krav mellan stamutsäde och originalvara och i viss utsträckning jämväl mellan originalvara och vara försedd med kontrollodlingsbevis.

255 Forts, bilaga 22. Nation. Anmärkning. Sverige

Skydd beredes växtförädlingen i viss utsträckning genom statligt stöd. Något formellt krav på direkt härstamning från förädlarens originalutsäde föreligger icke vid statlig plombering. Förädlingen bedrives huvudsakligen i enskild regi; dock kan den största förädlingsanstalten sägas ha halvstatlig karaktär.

Västtyskland

Förädlaren erhåller skydd därigenom att i princip allt utsäde, som försäljes, skall vara plomberat och odlat under hans överinseende och på licens. Reciprocitet kräves i princip för utländska förädlingar. Statlig grundforskning. Egentlig förädling huvudsakligen i enskild regi.

Österrike

I Österrike drives växtförädling huvudsakligen av privata förädlare. Skyddet baseras på ett licensavgiftssystem. Utländska sorter odlas i betydande omfattning. För att dessa skola åtnjuta skydd kräves reciprocitet eller att utländsk förädlare skapar arbetsgemenskap med en österrikisk representant, som tar hand om förökningen.

256 Bilaga

23.

Transumt.

Rekommendationer beslutade av OEEC-Konferensen angående

produktion

p r ö v n i n g o c h distribution a v u t s ä d e n , h å l l e n i S t o c k h o l m o c h M a l m ö den 12-17 juli

IV.

Skydd för resultat från

växtförädlingen.

Växtförädlingen är av största betydelse för jordbrukets utveckling och mänsklighetens välbefinnande. Vetenskaplig växtförädling har i stor skala pågått sedan detta sekels början och de arbetsuppgifter, som fortfarande förefinnas, synas vara obegränsade. Som exempel skall blott nämnas att nya sorter resistenta mot olika sjukdomar, insektsangrepp och andra ogynnsamma förhållanden äro behövliga. Det finnes stort behov av kvalitetsförbättringar och av sorter, som bättre motsvara det moderna lantbrukets krav. Dessutom måste de praktiskt värdefulla egenskaperna hos redan framställda sorter upprätthållas. Växtförädlingens uppgift är att genom större effektivitet förbättra kvaliteten och öka avkastningen samt att på lång sikt göra jordbruksprodukterna billigare. Den framgång, som hittills vunnits, har ofta erhållits med ganska enkla medel men modern växtförädling har blivit mycket dyrbar. Fortsatt framgång kan endast vinnas till priset av betydligt större omkostnader än hittills. Följaktligen måste de villkor, som medge en sund utveckling av växtförädlingen, bli dyrbarare än tidigare. Med anledning härav borde varje land vidtaga nödiga mått och steg a) för att åvägabringa officiell prövning av nya sorter; b) för att tillförsäkra förädlarna lämpligt vederlag för sina förädlingsresultat; c) för att skydda sorter framställda av förädlarna och även dessas sortnamn; d) detta skydd får ej förhindra växtförädlingens utveckling. Ernåendet av nämnda önskemål kan eventuellt förorsaka ändringar i lagstiftningen, om patentlagar eller andra förefintliga lagrum eller förordningar ej äro tillfyllest. Ingen diskriminering av utländska förädlare bör förekomma. Man bör eftersträva full ömsesidighet mellan länderna, men detta betyder ej att skyddet måste utformas på precis samma sätt i alla länder. Om en förädlare i ett land vill introducera en sort i ett annat land eller om detta land önskar importera sorten ifråga, bör grundutsäde köpas från förädlaren eller ett av honom utsett ombud. " T h e European Productivity Agency" av OEEC bör i samråd med de berörda internationella organisationerna, t. ex. växtförädlarnas (ASSINSEL) handelns (FIS) och odlarnas ( I F A P ) , uppgöra förslag till regler att föreläggas medlemsländerna för att förverkliga de ovan framförda rekommendationerna.

257 Bilaga 24.

Transumt ur frökontrollutredningens år 1951 avgivna betänkande med förslag rörande organisationen av frökontrollverksamheten Därefter torde något böra beröras möjligheterna att införa krav på obrutet samband mellan stamfröet eller originalvaran och den produkt, som blir föremål för statsplombering i en eller annan form. Utredningen har ingående diskuterat detta spörsmål, då förkontrollodlingarna av den statsplomberade varan under sådana omständigheter torde kunna högst väsentligt begränsas. Naturligen kan ett sådant samband utformas på olika sätt, och utredningen inskränker sig i detta sammanhang till att genom ett exempel konkretisera spörsmålet. För ett genomförande av det tänkta sambandet skulle sålunda följande regler för statsplomberingen kunna införas: A. För samtliga fröslag skall såsom villkor för statsplombering gälla följande: 1. För att kunna statsplomberas med kontrollodlingsbevis skall fröet vara odlat på originalvara, stamfrö eller frövara plomberad med kontrollodlingsbevis. 2. För att vanlig statsplombering eller statsplombering av kvalitetsvara skola kunna verkställas, måste fröet vara odlat på originalvara eller med kontrollodlingsbevis plomberad vara. B. För sädesväxterna skall såsom villkor för statsplombering gälla följande: 1. För att kunna statsplomberas med kontrollodlingsbevis skall utsädesvaran baseras på utsäde plomberat såsom originalvara eller med kontrollodlingsbevis. 2. För att vanlig statsplombering eller statsplombering av kvalitetsvara skola kunna verkställas, erfordras beträffande råg, att varan är baserad på originalvara eller med kontrollodlingsbevis plomberad vara, samt beträffande övriga sädesslag, att minst nästföregående led utgöres av originalvara eller med kontrollodlingsbevis plomberad vara. O m krav på samband mellan originalvaran eller stamfröet och den i en eller annan form statsplomberade varan på angivet sätt införes, torde förkontrollodlingarna beträffande utsädesvara, som statsplomberas med kontrollodlingsbevis, kunna slopas. Efterkontrollodlingarna torde däremot böra bibehållas och, såvitt utredningen kunnat förstå, föreligger intet hinder, att dessa vid vanlig statsplombering och statsplombering av kvalitetsvara, på sätt utredningen i det föregående förordat, utövas enbart genom uttagande av s. k. frölagsprov. Samtidigt som åtgärden sålunda torde leda till en förenkling av den statliga frökontrollverksamheten, synes man ha anledning räkna med en förbättring av sort- och stamäktheten hos de statsplomberade utsädesvarorna. Den svårighet för frökontrollanstalternas arbete, som torde uppstå genom prövningen av att det stipulerade sambandet verkligen föreligger, synes även om den är stor icke böra överskattas. Anstalternas uppdragsgivare torde böra åläggas skyldighet att i detta hänseende genom fakturor eller på annat sätt tillförlitligen styrka, att förutsättningarna för den begärda statsplomberingsåtgärden äro uppfyllda. Utredningen anser sig därför ur principiella synpunkter böra uttala, att en reform sådan som den nu diskuterade bör genomföras, så snart betingelserna härför äro för handen. Enligt utredningens mening torde emellertid så ännu icke vara förhållandet. Då utredningen diskuterat föreliggande spörsmål med representanter för jordbruk och utsädeshandel, ha nämligen dessa, samtidigt som de understrukit det principiellt riktiga i åtgärden, som anses kunna få synnerligen stor betydelse för det svenska jordbruket, framhållit, att statsplombering med kontrollodlingsbevis och av originalvara ännu icke nått en sådan omfattning, att enbart på så sätt plomberat utsäde kan läggas till grund för övriga plomberingsåtgärder. En minskning av den statsplomberade varan anses komma att framtvingas av bristande tillgång på utsäde. Då utredningen av anförda skäl ansett sig böra avstå från att för närvarande framlägga förslag i föreliggande fråga, förutsätter utredningen, att detta spörsmål fortlöpande uppmärksammas av berörda myndigheter och organ. Ett successivt genomförande av reformen omfattande endast vissa växtslag torde även i och för sig vara tänkbart. 17

258 to O CM

CM

S1

CO IM OI

CO CO p*

is

CO

CO

CM

CO

in" CM

~J

CM

rT c i

CO^ OJ^ IN o"

O! C Q)

J3

s^ tö

is

ccC m

rj*

SÖ

to CM

,-H

,-

c*5

CO rs ^

CM o rn

T$«

i—i

2 M

o, a "co ^ JO

M

/O

3 —

•° C "f -T .-<

pert 5 rt u

£ > «-

TJ*

v> 2

•= I «a

o CO ^j*

CT)^ CD - ^ (O*" CO" •-? •**• ^ in

OJ O to

O

CO

^}- r - <M ^ r^ -H o O eo eo o i m"

Li CM CO

M

H

10 O CO

cr>

o

-i" CN -T

io

CO

OJ.

1>CO CO

O

r^

Cl

-r

CO CM

t. *^ :0 ^

-I

.2 S

fc. o u * o -.

Iff t-, :0

^ &

cd ty

I

a .ij

(^ O

to eo"

O J I

CM

CM

6 >-ö c F= B.« o >

,-H

t© CO is

CM CO —i ^ CO co i o (D CO

m CO

to o

tb CO

cd oS

O

CD

-*<

tO

•o .ti

fl CO OI ID CM

O CO is tO

CO CO CO CO r f CO CO* r+

s£ tm T; ^ C

fe e -

3 &D M

B

M

oi

IO

•a;

IO

o

CM CO UD - H

cc

OI 1*.

•*

CO

CO

•*

CO

CO CM

OJ

o

Cl

CM"

W CJ

OI

en

CM

CO CO

OI Ifl

CO

co o iO

r s »-.

i-^

cö

^

m bn co •-I

OJ iO O

o>

*-< CM o ; cö

CM

to

~H

tO

*—•

CD

CO O CO

•*

in o -*•

>*>

TJ-

CD

OI

IT) 1^

'tVo

IO

CM

Cl

CM"

CM

C^ «•*

O^ CO"

si OJ O o

"^

o

w

ax §° «> c » c£

O is v*

cö

a 3 4>

, «« ä

c

O^

CM

<cT o "

_, —< fs,

OI

I s CO < * m CO CO

'-"

CO

^H

* en * c»

o

o

o

CO

CO

-r CO

OI

CO

o

co

te •a

Cl

w

K

>

!0

•d

K K

CO IS JS

<*•

O CO

lO

CO -^ cd co

O o m oj in

o o id

h

*

CTl

E!3

CO

—<

er:

CO

CO

m co

*

CM

m

co

OI

to o»—I (O

^ CO

'-H c^ CO

i-H

o o o Tt" »-i

o o p in m

o

en

IS

o

to tö cr s I s

** o o -^ M^ ^H

o m co to

CM

"0 sfl va

j* A >

> a

1 M

lH

O

>9 c •r-

M N

c

•3 bo

„ •

> > > " —, > CJ :0 & 2 o 3 •n "O 10

G

Ka > P< < •ti

=• s -O

• S

s c

259 Bilaga 26.

Tablå över förhållandet mellan reproducerade och plomberade kvantiteter av vissa växtslag Reproduktionstal. (beräkn. av genomsn. uts. per Produkt. dt. ha och skörd per/ha enl. S.O.S.)

Plomberad kvantitet minus originalplomberad vara. dt.

Originalvara dt.

Vårvete

31.234 X

= 249.872

Havre

38.272 X

267.904 Korn

24.729 X

= 272.019

Trindsäd

3.199 X

22.393 Rödklöver

1.170 X

=

23.400 Timotej

645 X

-

22.575 Växtslag

260 Bilaga 27.

P. M. angående behovet av nya ordinarie tjänster vid Sveriges Utsädesförening Verksamheten vid Sveriges Utsädesförening har efter hand utvidgats avsevärt och nya verksamhetsgrenar ha tillkommit, såsom kromosomförädlingen och de vid Utsädesföreningens linlaboratorium bedrivna kvalitetsundersökningarna å spånadsväxter. Samtidigt härmed har den vid föreningens kemiska och cereala laboratorier bedrivna analysverksamheten för främmande uppdragsgivare kunnat högst väsentligt utbyggas efter tillkomsten av den nya laboratoriebyggnaden år 1950. Även Utsädesföreningens filialer ha efter hand fått vidgade arbetsuppgifter och från att i början i första hand ha varit sortprövningsstationer utvecklats till centraler för lokal förädlingsverksamhet inom landets olika delar. Tyvärr har uppbyggandet av Utsädesföreningens ordinarie tjänstemannastab ej hållit jämna steg med den ovan omnämnda utvecklingen av verksamheten, varför föreningen i stor utsträckning måste använda sig av extra, arvodesanställd personal (se bifogade förteckning över Utsädesföreningens tjänstemän, bil. 1). Om man bortser från att en helt ny grupp av befattningshavare, nämligen arbetsförmännen, vid Sveriges Utsädesförening kallade avdelningsbiträden, år 1949 blevo anslutna till Statens pensionsanstalt och i samband därmed fingo sina befattningar reglerade, ha under senaste 20-årsperiod endast fyra nya tjänstemannabefattningar inrättats, nämligen en avdelningsföreståndarebefattning å kromosomavdelningen, för närvarande innehavd av docent Arne Hagberg, tvenne förste assistenttjänster å oljeväxt- samt korn- och spånadsväxtavdelningarna, vilka för närvarande innehavas av fil. lic. Gösta Olsson och agr. ing. H. Zienkiewiez, samt en förste kemistbefattning, för närvarande innehavd av fil. mag. Carl-Erik Albertsson. Utöver dessa befattningar har Utsädesföreningen alltsedan år 1948 årligen i sina underdåniga ansökningar om statsanslag anhållit om en ordinarie förste assistenttjänst vid föreningens Ultunafilial; Kungl. Lantbrukshögskolan och Statens Lantbruksförsök ha i sina yttranden över Utsädesföreningens ansökningar tillstyrkt inrättandet av sagda befattning, men Kungl. Maj:t har icke i sina propositioner om anslag till föreningen ännu lämnat bifall till yrkandet. I skrivelse av den 4 maj 1950 till Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet med beräkning av de förändringar i Utsädesföreningens utgifter, som kunde förväntas under femårsperioden 1951/52—1955/56, upptogs därjämte nyinrättandet av två assistenttjänster å kemiska avdelningen och en assistenttjänst å kromosomavdelningen. Förutom dessa redan begärda eller föreslagna nya befattningar anser sig Utsädesföreningen numera hava behov av ytterligare två, nämligen en förste assistenttjänst vid Västernorrlandsfilialen och en kontorsbiträdesbefattning vid huvudanstalten i Svalöf. Rörande behovet av en assistenttjänst vid Utsädesföreningens Ultunafilial vilja vi hänvisa till närslutna, av föreståndaren för sagda filial upprättade P. M. av den 13 augusti 1954 (bil. 2 ) . Utöver de i sagda P. M. framlagda synpunkterna må ytterligare påpekas, att ett intimt samarbete äger rum mellan Utsädesföreningens Ultunafilial och Kungl. Lantbrukshögskolan, varvid filialen ställer sitt material till förfogande för de vid högskolan studerande och filialföreståndaren åtager sig vissa demonstrationer och föreläsningar för desamma. Detta samarbete ställer helt naturligt särskilda krav på filialföreståndaren och ökar behovet av kvalificerad assistenthjälp åt honom. I ett underhandsavtal mellan Utsädesföreningen och högskolan har föreningen jämväl bl. a. förbundit sig att hålla assistent vid filialen. Arvodesanställd assistent har även varit anställd därstädes sedan år 1945. Avlöningen åt denne har delvis bestritts genom speciella forskningsanslag. Det torde emellertid icke vara möjligt att i framtiden räkna med dylika anslag i tillräcklig omfattning, och då filialföreståndaren dessutom har anspråk på garantier för kontinuerlig och kvalificerad assistenthjälp, får inrättandet av den sökta

261 ordinarie assistenttjänsten vid Ultunafilialen anses vara ett av Utsädesföreningens angelägnaste önskemål. Inrättandet av en förste assistenttjänst vid Sveriges Utsädesförenings Västernorrlandsfilial har föreslagits i den s. k. Röbäcksdalsutredningens tredje betänkande den 26 januari 1954, varvid ifrågavarande assistent tänkts underställd filialen men med huvudsaklig placering vid Röbäcksdalen. Inrättandet av sagda tjänst är nödvändig, om Sveriges Utsädesförening på sätt, ovan nämnda utredning föreslagit, skall kunna medverka i den till Röbäcksdalen förlagda verksamheten, men innehavaren av tjänsten ifråga bör därjämte kunna vara föreståndaren för Västernorrlandsfilialen behjälplig i hans omfattande förädlingsverksamhet för södra och mellersta Norrlands kustområden och därigenom bidraga till en intensifiering och effektivisering av denna viktiga gren av Utsädesföreningens förädlingsverksamhet. Beträffande de tre assistentbefattningarna vid huvudanstalten må följande påpekas. Avdelningen för kromosomforskning tillkom år 1931, och verksamheten vid denna avdelning bekostades under åren 1931—1950 av från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse årligen anvisade anslag. Från och med den 1 juli 1950 äro utgifterna även för denna avdelning upptagna i den ordinarie budgeten och sålunda bekostade av statsmedel. Föreståndare för avdelningen är, såsom redan påpekats, för närvarande docent Arne Hagberg. Någon ordinarie assistent har hittills icke funnits vid avdelningen. Den på senare år alltmera ökade betydelse, som den där bedrivna polyploidiförädlingen fått i förädlingsarbetet med ett stort antal jordbruksväxter, och den uppmärksamhet, den rönt även i utlandet, har emellertid nödvändiggjort att ordna assistenthjälp även åt föreståndaren för kromosomavdelningen. Från och med den 1 mars 1950 är fil. kand. Sven Ellerström anställd som assistent på avdelningen mot arvode f. n. enligt lönegrad Cg 25. Det i staten upptagna driftsanslaget för avdelningen ifråga räcker visserligen inte till att avlöna en medhjälpare med dylika löneförmåner. Medel härför har emellertid ordnats därigenom, att de egentliga förädlingsavdelningarna erlägga betalning till kromosomavdelningen för en del av det arbete, denna avdelning utför åt dem. Dessutom har bidrag till assistentens lönekostnader i viss utsträckning erhållits genom speciella forskningsanslag. Det sålunda tillämpade systemet har hittills fungerat tillfredsställande. Det torde emellertid ej vara möjligt att i fortsättningen räkna med forskningsanslag i samma utsträckning som hittills och dessutom har kandidat Ellerström helt naturligt anspråk på att, om han skall stanna kvar i Utsädesföreningens tjänst, erhålla samma förmån av en fastare anställningsform som assistenterna på förädlingsavdelningarna, vilka i allmänhet äro jämnåriga med honom och ha likartad utbildning. Då kandidat Ellerström är en utomordentligt kunnig och dugande forskare, som väl satt sig in i tekniken för kromosomförädlingen och därmed sammanhängande spörsmål, skulle det för Utsädesföreningen vara en stor förmån att kunna knyta honom fastare till sig och helst med fortsatt tjänstgöring vid kromosomavdelningen, på vars verksamhet han i särskild grad specialiserat sig. Ett bifall till en ansökan om att få sagda befattning reglerad skulle inte innebära några ökade krav på medelsanvisning för ändamålet från statsmakternas sida, då lön redan utgår från de olika förädlingsavdelningarnas driftsanslag. O m befattningen bleve reglerad och medel för avlöning åt tjänsteinnehavaren anvisade på lönekontot, kunde driftskostnaderna för de olika förädlingsavdelningarna minskas med i stort sett samma belopp, som den reglerade lönen utgör. Verksamheten vid kemiska avdelningen med cereal- och bakningslaboratoriet har alltsedan 1930, då sagda laboratorier på förslag av Kungl. Lantbruksstyrelsen ställdes till förfogande även för utomstående uppdragsgivare, ständigt utvidgats, och sedan den nya laboratoriebyggnaden 1950 tillkommit har denna utvidgning tagit sådana proportioner, att verksamheten vid laboratoriet för dagen torde vara den mest omfattande vid något svenskt kemiskt laboratorium av liknande slag. Framför allt gäller detta analysverksamheten åt främmande uppdragsgivare, statliga myndigheter, försöksanstalter, jordbrukssammanslutningar, industrier, handel och enskilda jordbrukare, och allmännyttan av denna verksamhet torde vid detta laget vara odisputabel. Samtidigt som Utsädesföreningen härigenom står allmänheten till tjänst, har föreningen

262 även själv stora fördelar av denna utåtriktade verksamhet. Förädlarna vid Utsädesföreningen få härigenom tillfälle att studera kvaliteten hos sina förädlingsprodukter och deras lämplighet för praktiken. Den större omfattningen av analysverksamheten vid laboratorierna gör det dessutom möjligt att i större utsträckning än eljest kunnat ske och till relativt sett lägre kostnader utföra undersökningar av föreningens eget förädlingsmaterial. Det är emellertid icke i längden möjligt för kemiska avdelningens föreståndare att på ett tillfredsställande sätt leda och övervaka dessa omfattande arbeten utan en förstärkning av den vetenskapliga medarbetarstaben. För närvarande finnes, som av personalförteckningen framgår, endast en ordinarie assistent, här benämnd förste kemist. Därutöver har det varit nödvändigt att anställa ett antal extra assistenter mot arvodeslön, nämligen två med högskoleutbildning, civilingenjör Sixten Troäng med lön f. n. enligt Cg 25 och fil. mag. Ingeborg Sörensson med lön enligt Cg 27 (den senare dock endast deltidsanställd) samt tre med gymnasieingenjörsutbildning. Det är dock förenat med vissa nackdelar att ha övervägande delen av personalen arvodesanställd, och det får därför anses som ett viktigt önskemål att erhålla åtminstone ytterligare en reglerad befattning för person med högskoleutbildning och en för gymnasieutbildad ingenjör. Den ene av de båda högre assistenterna får då huvudsakligen ägna sig åt de mera vetenskapliga undersökningarna i samband med förädlingsarbetena, medan den andre har den närmaste ledningen av analysverksamheten för främmande uppdragsgivare. Civilingenjör Sixten Troäng, vars befattning närmast tänkts reglerad, har visat sig vara en synnerligen kunnig kemist med stor uppslagsrikedom ej minst ifråga om utarbetande av nya eller förbättrade analysmetoder. Assistenten med gymnasieingenjörsutbildning avses framförallt använd för utförande av sådana kvalificerade analysuppgifter, som icke kunna anförtros åt personal utan egentlig fackutbildning. Av de båda nämnda befattningarna föreslås den högre i lönegrad Ca 27, motsvarande förste assistentbefattningarna vid förädlingsavdelningarna, och den lägre i lönegrad Ca 21 med befordringsgång från Ca 15, av vilken senare kategori Utsädesföreningen redan har två assistentbefattningar. Den här föreslagna regleringen av tvenne nya befattningar vid kemiska avdelningen medför icke heller något behov av ökat statsanslag för avlöning, då lönekostnaderna liksom för den nu arvodesanställda personalen beräknas täckta av inkomsterna från laboratoriernas verksamhet för främmande uppdragsgivare. Behovet av ett kontorsbiträde å huvudanstaltens kassakontor beror på att arbetet å sagda kontor på senare år ökats högst betydligt, dels på grund av den förut nämnda starka ökningen av vissa verksamhetsgrenar och tillkomsten av nya sådana, dels på grund av att nya arbetsuppgifter pålagts personalen i kassakontoret. Bland dessa senare må nämnas källskatte- och restskatteuppbörden i samband med källskattereformens genomförande år 1947, förmanspersonalens anslutning till Statens Pensionsanstalt och anknytningen till det statliga avlöningssystemet, utbetalande av viss lön till timanställd personal under sjukdom m. m., vilket nödvändiggjort fullständig statistikföring av sjuk- och övriga frånvarodagar, något som ej tidigare förekommit. Vidare har en viss centralisering från avdelningar och filialer till kassakontoret ägt rum, t. ex. beträffande inköp, fakturering, arkivering, löneutbetalning m. m., en åtgärd, som visat sig vara till avsedd nytta men som medför behov av ytterligare arbetskraft i den centrala administrationen. Den av riksdagen beslutade sjukvårdsreformen kommer dessutom att medföra en ytterligare ej oväsentlig ökning av arbetet å kassakontoret. D å det redan 1946 visade sig omöjligt för kassören-bokföraren att ensam medhinna samtliga göromål i kassakontoret, anställdes sagda år en arvodesanställd biträdande kassörska. Sedermera har den förändringen vidtagits, att föreningens telefonist, fru Ulla-Britt Nilsson, som visat sig lämplig för kassaarbete, beviljats tjänstledighet från sin telefonistbefattning för att upprätthålla befattningen som biträdande kassörska mot arvodeslön, medan telefonistbefattningen skötes på tillförordnande av annan person. Anordningen får emellertid anses som ett provisorium och kan ej beräknas fortsätta någon längre tid, bl. a. därför, att fru Nilsson för närvarande går miste om sin tjänsteårsberäkning och icke har pensionsförmåner, som svara

263 mot hennes nuvarande tjänstgöring. Utsädesföreningen anser det därför synnerligen önskvärt, att en särskild, ny befattning inrättas å kassakontoret. Befattningen ifråga kan lämpligen benämnas kontoristbefattning och placeras i lönegrad Ca 13, vilket motsvarar praxis för dylika befattningar i statlig tjänst. Någon ökning av statsbidraget till lönekostnader behöver den ifrågasatta regleringen icke medföra, då sagda kostnader kunna täckas dels av överskottet från kemiska avdelningens verksamhet för främmande uppdragsgivare, dels genom viss minskning av driftsanslaget för kontoret. Som av det ovan anförda framgår anser sig Sveriges Utsädesförening ha behov av ytterligare sex reglerade tjänster, nämligen 1 förste assistentbefattning å kromosomavdelningen i lönegrad Ca 27 1 „ „ „ kemiska avdelningen i lönegrad Ca 27 1 „ „ vid Ultunafilialen i lönegrad Ca 27 1 „ „ „ Västernorrlandsfilialen i lönegrad Ca 27 1 assistenttjänst i lönegrad med befordringsgång Ca 15—Ca 21 1 kontoristtjänst i lönegrad Ca 13. Av dessa beräknas endast de båda befattningarna vid filialerna medföra behov av ökad medelsanvisning för löner, medan lönekostnaderna för de fyra övriga beräknas täckta av särskilda inkomster eller kompenserade genom minskningar å driftsanslagen. Svalöf den 13 oktober 1954. G.

Andersson.

264 Allmänna Svenska Balans

Tillgångar Omsättningstillgångar Kassa & banktillgodohav F r a m . växlar Fordringar Lager

A n l ä g g n . tillgångar Aktier i dotterbolag ö v r i g a a k t i e r & obl Mask. & inv. i rörelsen Lev. & döda inv. i j o r d b r u k Kontorsbyggnader & bost.hus Ind.anläggningar Lantegendomar

Skulder & eget k a p i t a l Kortfristiga skulder Skatter Dotterbolag övriga

A r : 31/32

36/37

4 171 3 330 346

1 151 2 788 237

3 851 43,9

50 — 723 393 261 1770 1 722

200 — 494 282 261 1 556 1 683

%

41,5

41/42

%

i

46/47

%

2 221 6 079 683

2 373 7 608 3 063

6 985 62,2

200 150 292 256 223 1 521 1 605

200 50 155 300 180 1493 1537

73,8

4 919 56,1

4 476

58,5

4 247 37,8

3 915

26,2

8 770

7 653

11 232

14 961

_ — 945

50 — 657

945 10,8

707 Långfristiga skulder Lån T j ä n s t e m . Pensionsstiftelse Arbetarnas ,,

2 074 — —

Invest.fond för b y g g n a d e r

2 074 —

Eget kapital Aktiekapital Reservfond Regleringsfond Moderniseringsfond Dräneringsfond Delcrederefond Bal. v i n s t Arets vinst

5000 454 — — — — — 297

Ansvarsförbindelser Disk. v ä x l a r övriga Ställda p a n t e r Inteckningar Pensionsförpliktelser

%

(Siffrorna

9,2

1 068 — — 23,6

1068 —

14,0

5000 500 — — — — 32 346

2 415

4 975

2 890 25,7

5 600

1 948 228

1 079 705

2 176 19,4 —

1784 —

5000 500 — — 78 — 54 537

5000 1000 — 100 234 500 53 690

37,4

11,9

5 751

65,6

5 878

76,8

54,9

7 577

50,7

8 770

7 653

11 232

14 961

120 106

90 24

451 72

20 421

— —

1440 —

2 217 —

1155 —

265 Bilaga 28.

Utsädes A.-B. Svalöv räknin gar tusental kronor) 47/48

%

48/49

560 527 6 005 3 258

1654 648 7117 2 577

10 350 73,6

%

49/50

%

3 289 667 6 276 1086 76,6

_

— 184

— 178

1474 1374

1459 1369

442 168 1449 1355

75,6

60/51

%

51/52

%

52/53

%

53/54

%

1390 606 7 316 1389

423 1889 9189 1389

1168 1940 9 494 880

3 625 1487 7 868 775

10 701 73,4

12 890 77,8

13 482 78,0

13 755 78,3

170 419 223 1507 1351

39 425 203 1507 1310

98 400 216 1589 1310

123 429 203 1552 1298

3 707 26,4

3 665 23,4

3 614 24,4

3 870 26,6

3 684 22,2

3 813 22,0

3 805 21,7

14 057

15 661

14 832

14 571

16 574

17 295

17 560

896 626 2 782

391 658 3 450

4 304 30,6

4 499

224 705 106 1035

5000 1000 1 141 250 384 500 43 400

706 621 1682

214 611 1362

310 765 2 347

1007 537 1577

547 447 1987

3 009 20,3

2 187 15,0

3 422 20,6

3 121 18,1

2 981 17,0

713 705 110

713 705 114

1172 1144 115

1188 1294 117

1183 1579 119

1528 10,3 500 3,4

1 532 10,5 600 3,4

2 431 14,7 500 3,0

2 699 15,0 500 2,9

2 881 16,4 500 2,9

5000 1000 1591

5 000 1000 2141

7 500 1000 291

7 500 1050 291

7 500 1115 395

7 500 1 500 690

—

—

37 500 94 930

14 500 86 780

5 500 97 1463

126 500 116 866

28,7

718 705 108 7,4

1531 100

9,8 0,6

137 500 43 1260

81 500 52 1021

8 718 62,0

9 531 60,9

9 795 66,0

10 352 71,1

10 221 61,7

64,0

63,7

14 057

15 661

14 832

14 571

16 574

17 295

17 560

44 371

40 363

64 345

47 161

103 161

101 165

178 172

105 21

824 23

824 24

824 25

3 502 30

3 397 32

2 596 35

266 Allmänna

Svenska

Vinst- och för (Siffrorna

i

A r : 31/32

36/37

41/42

154 480 95 — —— 10

169 403 51 16

177 825 99 16

—

—

2 3 23

1 651

— 56

— 56

114 — 105 96 71 297

11 21 77 346

60 39 97 537

25 36 110 690

73!)

1651 Intäkter Jordbruk Utsädesrörelse Kvarnrörelse Utdeln. å a k t . i d o t t e r b o l Räntor övriga utdelningar Infl. å a v s k r . f o r d r

Kostnader Förlust å jordbruk Skatter Sv. Uts.fören. inkl. k o n t r . a v g . och k o s t n . för uppförökn. av s t a m u t s R ä n t o r till d o t t e r b o l a g övriga räntor Kundförluster Avskrivningar Arets v i n s t

46/47

114 1359

134 16

267 Utsädes A.-B. Svalöv

Forts, bilaga 28.

lusträkningar tusental kronor) 47/18

48/49

49/50

50/51

51/52

52/53

53/54

1 374 239 16 22

2 128 49 15 37

2 459 132 10 60

12 1 757 95 10 60

67 19S5 52 25 39

370 2 843 372 25 49

— 17

—

—

—

—

— 6

279 2140 275 25 106 7 12

1 668

2 242

2 671

1 946

3 665

2 8-14

225 494

23 402

20 887

317 7 6S 33 124 400

307 18 74 29 129 1260

382 19 77 37 228 1021

446 18 77 21 78 930

534 19 132 25 247 780

747 19 146 38 124 1463

932 12 141 56 148 866

1 668

2 242

2 671

2 188

3 665

2 844

_

—

—

—

—

268 Bilaga 29.

Allmänna Svenska Utsädes A.-B. Aktiernas matematiska värde

Ar

Eget kapital enl. bil. 3 (i tusental kr.)

1931/32 32/33 33/34 34/35 35/36 36/37 37/38 38/39 39/40 40/41 41/42 42/43 43/44 44/45 45/46 46/47 47/48 48/49 49/50 50/51 51/52 52/53 53/54

5602 5627 5664 5688 5716 5730 5860 6110 6225 6441 6685 6915 7316 7635 7870 8315 8517 8750 9286 9887 9831 10342 10765

Aktiekap. (i tusental kr.)

5000 5000 5000 5000 5000 5000 5000 5000 5000 5000 5000 5000 5000 5000 5000 5000 5000 5000 5000 7500 7500 7500 7500

Matem. värde

112 113 113 114 114 115 117 122 125 129 134 138 146 153 157 166 170 175 186 132 131 138 144

269 Bilaga 30.

Allmänna Svenska Utsädes A.-B. Uppställning utvisande bolagets räntabilitet under räkenskapsåren 1931/32 — 1953/54

Ar

Beräknad årsvinst (i tusental kr.)

Beräknat eget kapital (i tusental kr.)

Vinsten i "lo av eget kapital

1931/32 32/33 33/34 34/35 35/36 36/37 37/38 38/39 39/40 40/41 41/42 42/43 43/44 44/45 45/46 46/47 47/48 48/49 49/50 50/51 51/52 52/53 53/54

297 253 322 323 333 396 562 689 591 689 701 709 793 795 776 804 400 1260 1021 930 780 1463 866

5602 5627 5664 5688 5716 5730 5860 6110 6225 6441 6685 6915 7316 7635 7870 8315 8517 8750 9286 9887 9831 10342 10765

5,3 4,5 5,7 5,7 5,8 6,9 9,6 11,3 9,5 10,7 10,5 10,3 10,8 10,4 9,8 9,7 4,7 14,4 11,0 9,4 7,9 14,1 8,0

Vinsten i "lo av urspr. in vest.kap. (5 milj.)

5,9 5,1 6,4 6,5 6,7 7,9 11,2 13,8 11,8 13,8 14,0 14,2 15,9 15,9 15,5 16,1 8,0 25,2 20,4 18,6 15,6 29,3 17,3

270 Bilaga 31. P . M. r ö r a n d e W e i b u l l s h o l r n s s o r t e r i i a s

spridning

I Weibulls Årsbok 1953 framlades en utförlig statistik över spridningen av våra stråsädesslag, baserad dels på data från statsplomberingen och den därmed jämnställda plomberingen vid Weibullsholm och dels på det material, som föreligger som resultat av de årliga av Statens Jordbruksnämnd föranstaltade brödsädesinventeringarna, vilka utföras av Sveriges Utsädesförenings cereallaboratorium. Beträffande plomberingssiffrorna äro i tabellerna nedan endast specificerade sorter, som i genomsnitt nå över 1.000 dt. Övriga ingå i "övriga sorter". Vidare ligga i vissa fall de provtagna kvantiteterna till grund för statistiken, i andra fall däremot de faktiskt plomberade kvantiteterna. Då detta emellertid är beroende på hur de enskilda anstalterna redovisa sin statistik, och för varje anstalt samtliga sorter äro behandlade på enahanda sätt, torde de relativa siffrorna vara helt jämförbara. Plomberingsstatistik föreligger från Statens Centrala Frökontrollanstalt, Weibullsholm och de lokala statsunderstödda anstalterna i Skara, Linköping och Örebro. Däremot ingå de lokala anstalterna i Norrland ej i statistiken, då deras plombering är relativt obetydlig. I tabellerna A—G nedan redovisas statistiker från plomberingarna varjämte för vete och råg kvalitetsinventeringarnas siffror inarbetats. De större skiljaktigheter, som kunna observeras komma att särskilt kommenteras. Redovisningen omfattar plomberingarna under utsädessäsongerna 1950/51—1953/54 respektive kvalitetsinventeringarna skördeåren 1951—1953, alltså ett år mindre i sistnämnda fall. Det bör genast nämnas att utsädesplomberingstalen givetvis snabbare återspegla förändringarna i sortmaterialet, och i många fall överdimensionera andelen för vissa sorter — särskilt nya sådana — medan siffrorna från brödsädesinventeringarna kanske riktigare återge den faktiska odlingen i bygderna med en viss överdimensionering av det statistiska materialet för de ur veteproduktionssynpunkt små länen och överhuvud taget för den mellansvenska veteodlingen, vilket underströks redan i 1953 års uppsats. Alldeles särskilt starkt förryckta kan siffrorna för höstsäden bli beroende på den relativt ringa provtagningen och plomberingen av sådant utsäde — blott ca 12 °/o av den totala utsädeskvantiteten — och på grund av den betydande andel som originalvaran utgör av denna del eller ca hälften. En ny sort, som lanceras i en någorlunda betydande kvantitet kommer sålunda att få en stor andel redan första året i plomberingsstatistiken. Vad tabellen över höstvete beträffar, kunna följande observationer göras. De "gamla" sorterna Aros och Ergo hålla en högre andel enligt kvalitetsinventeringarna än enligt plomberingsstatistiken till följd av att de som mellansvenska sorter bli föremål för både en relativt mindre omfattande utsädeshandel och en viss överrepresentation i brödsädesinventeringarna, som ovan nämnts. Odinvetet går framåt och är nu den klart ledande sorten i mellansverige. Eroica däremot synes ha minskat betydligt i omfattning. Trots detta är Eroica ännu klart den dominerande sorten med ca 40 °/o av den svenska höstveteodlingen. Skandiavetet synes ha definitivt stagnerat. Ar 1953 uppträda som nya sorter Banco och Ertus i plomberingsstatistiken med en stark minskning för Aros, Ergo och Eroica, de tre äldre Weibullsholmssorterna. Praktiken får utvisa om dessa två sorter definitivt komma att avlösa de i svensk höstveteodling så utomordentligt värdefulla sorterna Ergo och Eroica, de sorter, som under en lång följd av år varit de klart ledande. Borgvetet synes definitivt ha slagits ut medan de två specialsorterna Hansa och Virtus fortfarande tycks ha en mission att fylla. För höstrågens vidkommande, tab. B., kan noteras att Kungsråg I I alltmer befäster sin ställning och fullständigt dominerar vår rågodling. Petkusrågen, som främst odlas på de sämre rågjordarna, har under perioden gått något tillbaka, medan Stålrågen definitivt försvinner ur odlingssortimentet. Det bör observeras att den tetraploida dubbelstålrågen ehuru den repre-

271 senterade 11,1 °/o av plomberingarna hösten 1952 ej kunde spåras med mera än 3,8 % i 1952-års brödsädesinventering, och att den i 1953-års plombering sjunkit till samma andel av rågutsädet. Sorten torde i sitt nuvarande skick ha ett mycket begränsat odlingsvärde. Vårveteodlingen domineras numera helt av Kärnvårvetet, som på få år nått en andel av arealen, som tidigare endast Diamantvårvetet kunnat uppnå. Ca 75—80 %> av allt vårvete, som produceras i vårt land utgöres av W:s Kärn II och den enda sort, som f. n. torde kunna hota Kärnvårvetets hegemoni, torde vara dess systersort Svenno, som 1954 för första gången utlämnades i marknaden. Av denna orsak ligger även plomberingssiffran för Kärn relativt lågt 1954. De sena sorterna Ella, Progress och Pondus synas år för år avtaga i odling, medan Diamant fortfarande håller en viss del av arealen, ca 7—8 °/o, eller den del av vårveteodlingen, där kraven på tidighet och förnöjsamhet äro störst. Inom tvåradskornet äro Weibullsholms Herta och Rika de klart ledande sorterna med tillsammans betydligt över hälften av hela vår kornodling. I det maltkornsproducerande området i Skåne och på de goda slättjordarna i sydligaste Sverige över huvud är deras dominans än större och torde snarare ligga vid ^4 av arealen. Bonuskornet, som särskilt under sämre betingelser väl hävdar sig mot Herta och Rika, synes bibehålla ca 10 °/o av arealen medan Ymer snarast tycks vara på retur. Den håller dock relativt sett en något större andel. Man bör observera att Majakornet från Abed nu definitivt synes utgå ur odlingen, från att en gång ha varit vårt ledande tvåradskom, liksom det äldre Keniakornet. Överhuvud synes kornsortimentet — med en rad sorter av obetydlig omfattning — vara i behov av en rationalisering hos utsädesfirmorna. Några egentliga specialsorter förekomma ju knappast förutom det tidiga Primuskornet. T a b . E återger situationen för sexradigt korn, där Edda I och I I fortfarande äro klart ledande. Åsa synes emellertid vara på frammarsch på Eddas bekostnad medan alltså Stella är på retur. Andelen av övriga sorter är relativt hög beroende på att sexradskorn som helhet är en liten artikel och endast få sorter nå över 1.000 dt i plomberingsstatistiken. I havresortimentet har en betydande förändring inträffat under perioden 1951—1954. Blendahavren har ryckt fram till en position där den tävlar med Sol I I om platsen som vår största havresort. De gamla sorterna Seger och Guldregn I I synas definitivt befinna sig på retur liksom Stjärnhavren, medan de utländska sorterna Rex och Sisu ännu inte lyckats göra något större intrång på Svalöfssorternas hegemoni. Weibulls Bambu håller som specialsort för mossjordarna och i de områden där tidigheten sätts på särskilt stora prov en ungefärligen konstant andel av havrearealen. Svarthavren, som är en relativt liten odling domineras alltjämt av Stormogulhavren. Visserligen har Orion II och I I I ryckt fram år från år men den kraftiga omsvängningen 1954 mellan de båda sorterna torde vara tillfällig och beroende på alldeles speciella omständigheter. Samehavren håller en andel på ca 10 °/o medan Klocksorterna synas vara på retur. Om till slut Weibullsholms andel i odlingsmaterialet av de skilda stråsädesslagen studeras finner man följande relationstal.

Weibullshohnssorternas relativa andel 1950/51 — 1953/54 T a b . H. v„

.

ax s ag

Andel i %> Andeli°/o Andel i %> Andel i °/o Andel i % Andel i %> Andel i °/o enl. uts. enl. bröds. enl. uts. enl. bröds. enl. uts. enl. bröds. enl. uts. plomb. inv. plomb. inv. plomb. inv. plomb. 1950-51 1951 1951-52 1952 1952-53 1953 1953-54

Höstvete Vårvete Tvåradskom .. Havre vit- o. gul

71,1 67,7 47,3 4,5

76,0 73,8

— —

66,3 75,9 54,1 4,4

65,4 86,2

— —

55,4 77,3 58,9 5,7

69,4 86,5

— —

71,7 72,9 61,9 6,4

272 Inom de i tabellen ingående stråsädesslagen bedrives vid Weibullsholm ett intensivt förädlingsarbete. Detta synes ha varit mycket lyckosamt för höstveten, där Weibullsholmssorterna trots starkt tryck, särskilt från Odinvetet, dock fortfarande torde hävda över 2/z av odlingsmaterialet. Inom vårvetet ligger dominansen för närvarande ännu starkare eller vid en täckning av över J4 av vårvetearealen. År från år har även de extremt stråstyva kornsorterna från Weibullsholm vunnit terräng och är nu klart ledande. I praktiken torde man kunna skatta deras spridning till inemot 54 av odlingsarealen av tvåradskom. När det gäller havren ligger Svalöfssorterna å andra sidan främst med nästan total dominans, ca 90 °/o, tack vare de båda utmärkta vithavresorterna Sol II och Blenda. Det torde emellertid förtjäna att omnämnas att efter ett intensivt korsningsarbete ett mycket lovande material av havre framställts vid Weibullsholm, vilket nu utprövas såväl i officiella som i egna lokala försök. Weibullsholm den 22.12.1954.

Tab. A.

Höstvete.

gQrt

Aros W:s Banco W:s Borg Sv:f Ergo I & I I W:s Eroica I & I I W:s Ertus W:s Hansa Sv:f Odin Sv:f Skandia I — I I I Sv:f Virtus W:s övriga sorter Avrundat

Tab. B.

Forts, bilaga 31. Andel i °/o enl. plomb, bröds. stat. inv. 1950 1951

Andel i °/o enl. plomb, bröds. stat. inv. 1951 1952

Andel i °/o enl. plomb, bröds. stat. inv. 1952 1953

3,5 — — 11,1 54,5 — —• 15,9 7,5 2,0 5,5

10,0

7,0

6,2 —

2,8 17,0 43,8 2,5 11,5 4,9 5,2 2,5

2,0 15,5 11,8 2,4 4„4

24,4 6,2 3,9

100 Andel i °/o enl. plomb. stat. 1953

10,1 —

2,3 31,5 ny sort

—

—

8,3 48,6

17,9 37,5

—

0,2 2,5 17,2 16,3 2,4 17,3 7,2 1,9 1,2

7,6

— —

Höstråg.

Dubbelstål Sv:f Kungs I & I I Sv:f Petkus v. Lochow Tyskland Stål Sv:f övriga Avrundat

Andel i °/o enl. plomb, bröds. stat. inv. 1952 1953

Andel i °/o enl. plomb. stat. 1953

Andel i °/o enl. plomb, bröds. stat. inv. 1950 1951

Andel i °/o enl. plomb, bröds. stat. inv. 1951 1952

— 70,0 26,5

73,1 21,0

66,8 24,3

76,0 18,8

11,1 68.8 16.9

3,8 80,6 15,0

3,8 73,7 20,3

— 3,5

4,3 1,6

7,3 1,6

5,3 —

1,9 1,3

— 0,6

1,4 0,9

273 Tab. C.

Vä rvete.

F orts. bilaga 31. Andel %> enl. plomb. bröds. stat inv. 1951

Sort

Brons W:s Diamant I I Sv:f Drott Sv:f Ella Sv:f Fylgia I & II Sv:f Kärn I & Il W:s Pondus W:s Progress Sv:f Rival Sv:f Svenno W:s Tammi Tammisto Finland Övriga

3,4 11,7

Sort

1,4 8,2

— 8,3

—

—

—

—

7,5 0,8 53,2 11,1 11,0

6,5

3,8 0,9 64,1 10,4 6,0 4,3

2,9

— 64,4 9,4 7,2

— —

— — —

1,1

A\ •rundat

Tab. D.

— 12,6

Andel i °/o enl. plomb. bröds. stat inv. 1952

— 74,6 11,6 2,5

0,8

— — —

—

Andel i °/o enl. plomb. bröds. Andel i °/o enl. plomb. stat. inv. stat 1954 1953 1,0 7,1 0,5 2,0 0,9 70,5 5,8 3,6 8,0

.— 7,7

.— 2,4

— 80,8 5,7 3,4

0,6

— —. —

—

0,5 7,8 6,7 1,3 1,6 61,9 2,1 3,2 5,4 8,4 1,1

—

—

—

—

0,2

—

0,2

100 Tvåradskom. Andel i °/o enl. plomb. stat. 1951

Andel i °/o enl. plomb. stat. 1952

Andel i °/o enl. plomb. stat. 1953

Andel i %> enl. plomb. stat. 1954

— —

8,8 0,7 2,2

11,1 1,0 2,2

9.6 1,0 2,3

1,3 5,1 36,2 3,5

1,1 7,1 37,5 1,3

0,8 3,6 36,7 1,0

1,1 1,3 36,9 0,4

—

—

—

1,0

Bonus Sv:f Brage Sv:f Carlsberg Nordgaarden , Danmark Freja Sv:f Heimdal Sv:f Herta W:s Kenia Abed Danmark Kungs Pajbjerg Danmark Maja Abed Danmark Primus Sv:f Rika W:s Stallar W:s Ymer Sv:f övriga

14,6

7,7

5,1

3,1

1,9 9,2 1,9 15,0 4,4

2,4 15,0 1,6 13,1 1,5

3,6 20,6 1,6 11,7 0,9

4,1 23,6 1,4 12,9 1,7

Avrundat

6,9

274 Tab. E.

Sexradskorn. Andel i °/o enl. plomb. stat. P 1951

Andel i %> enl. plomb. stat. 1952

Andel i °/o enl. plomb. stat. 1953

Andel i °/o plomb, st 1954

8,0 >7 9.3 H>°

60,4 15,6 8,5 15,5

68,4 12,4 10,4 9,2

58,0 9,8 22,0 10,3

4,5 4,9

4,4 11,3

26,3 0,6 —

19,4 0,7

5,7 24,0 0,4 16,7 0,7 0,8

6,4 27,8 3,7 13,4 0,5 6,4

24,0 —

20,2 0,9

15,9 1,3

11,9 1,2

30,5 6,9 2,3

34,0 7,5 1,6

27,3 5.9 1,3

23,7 4,4 0,8

100 Sv:f Sv:f Sv:f Sv:f Sv.f

2,7 7,8 15,3 10,0 57,2 7,0

3,4 8,3 14,4 9,0 59,7

J>,2_

3,0 8,8 22,3 9,8 51,3 4,7

1,9 5,4 43,1 17,2 29,8 2,6

Avrundat

löö

iöo"

Sort

Edda I & I I Stella Åsa Övriga

Sv:f Sv:f Sv:f Avrundat

Tab. F.

n

Havre vit och gul.

Bambu I & II W:s Blenda Sv:f Blixt Sv:f Guldregn II Sv.f Primus Sv:f Rex Pajbjerg Danmark Seger Sv:f Sisu Tammisto Finland Sol I & I I Sv:f Stjärn Sv:f Övriga Avrundat

Tab. G.

F°rts. bilaga

Havre

Extra Klock Klock III Orion II & III Same Stormogul övriga

svart.

275 Bilaga 32.

Anläggningsanslag till Bakgård från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse 1941 — 54 1941

sept.

för inköp av egendomen

maj

„ inventarier och reparation

maj

„ trädgårdsmästarebostad och bevattningsanläggning

dec.

„ uppförande av bostäder och arbetslokaler

dec.

„ inhägnader, avlopp, vattenledningar och utrustning

okt.

„ institutionsbyggnaden

sept.

„

„

dec.

„

„

och utrustning

dec.

„ markinköp, inhägnader och utrustning

apr.

„ assistentbostad och utrustning

mars

„ byggnadsreparationer och utrustning

95.000 Kronor

276 Bilaga 33.

P. M. rörande växtmaterialets omfattning vid Balsgård Under år 1954 har arealen på Balsgård fördelats som följer a. Fröplantor på sängar b. Fruktodling och sortiment c. Fröplantor från korsningar d. Förökning av grundstammar e. Plantskola f. Bärväxter g. Päronförsök (Statens växtskyddsanstalt) h. Humleförsök i. Koboltanläggning j . Mutationsmaterial k. Höstråg 1. Vårsäd m. Bruna bönor n. Potatis o. Vall och bete p. Tomter, vägar, prydnadsanläggningar q. Utarrenderad areal

0,60 ha 4,06 „ 14,21 „ 0,70 „ 1,83 „ 0,10 „ 0,12 „ 0,26 „ 0,14 „ 0,24 „ 1,09 „ 1,58 „ 1,86 „ 1,06 „ 1,36 „ 3,82 „ 2.33 „ 35,36 ha

(Härav från Råby gård arrenderad jord

1,00 ha)

Härtill må följande kommentarer lämnas: a. De efter sådd och stratifiering (d.v.s. groningspåskyndande nedkylning) av korsningskärnor erhållna plantorna utskolas från växthus till sängar med avstånd mellan plantorna av c:a 30 X 10 cm samt få kvarstå där i två till tre år, varefter urval sker och de bästa plantorna överflyttas på kvarter ( c ) , medan övriga kasseras och bortröjes. Totala antalet plantor på säng är f. n. inemot 40.000. b. För att lämpligt föräldramaterial skall stå till förfogande vid korsningarna samt vidare jämförelsematerial i samband med urvalet har stora sortiment anlagts av de olika fruktslagen. Såväl inhemska lokalsorter som utländska äldre och nyare sorter har anskaffats, så att verkligt representativa kollektioner nu finns, omfattande av äpple omkring 450, päron 110, plommon 120, körsbär 85, persikor och aprikoser 30 och hassel 30 sorter. c. Korsningsarbeten för framskaffande av nytt urvalsmaterial påbörjades i mindre skala redan år 1942 (i Ramlösa plantskola och Råbelöfs trädgård, eftersom blommande föräldrasorter då ännu ej fanns tillgängliga vid Balsgård). Det sammanlagda antalet konstpollinerade blommor av olika fruktslag åren 1943—54, härur erhållna på sängar utskolade fröplantor (a) samt slutligen även de hittills härur utvalda och på större avstånd (vanligen 2 , 5 x 1 , 5 m) utsatta plantorna ha sammanförts i nedanstående tabell:

277 Äpple Päron Plommon Körsbär Hassel Grundstammar

Antal korsningsblommor 1943 54

Erhållna och på sängar utskolade plantor

Hittills för fortsatt bedömning utvalda plantor

78.600 12.700 2.500 3.700 1.100 11-80°

21.000 4.000 1.200 1-300 800

....

146.000 26.000 60.000 75.000 3.000 16.000

Summa

2 6 0 0

Av de på sängar utskolade plantorna kvarstå f.n. som förut nämnts (a) omkring 40.000. Av det för fortsatt bedömning utvalda och på sammanlagt 14,21 ha planterade materialet har över tusentalet på senaste år definitivt kasserats och bortröjts, så att ej fullt 30.000 kvarstår på ifrågavarande kvarter. Under de närmaste åren beräknas ganska omfattande kasseringar kunna ske, så att nyplantering och röjning håller någorlunda jämna steg i fortsättningen. Utöver här nämnda fröplantor "på kvarter" ha satts omkring 1.500 plantor av vildhassel från Öland m.fl. områden. Vidare utsattes 1942 c:a 4.000 plantor av äpple, erhållna från professor Nilsson-Ehle. Dessa plantor utgjorde resultat av frösådder från triploida sorter. Sedan de häri efterspanade tetraploiderna — till ett antal av 40 — tillvaratagits, har resten bortröjts år 1950. På deras plats ha plommon- och körsbärsplantor utsatts. d. Grundstammarna användas huvudsakligen för plantskolan, men en viss försäljning har även ibland kunnat ske. En del egna urval av grundstammar finnas i prövning. e. Under institutionens första år kunde fruktträd av gängse sorter med viss vinst uppdragas och försäljas. Störst var försäljningen år 1949. Sedan dess har emellertid marknaden blivit ytterst ogynnsam, och plantskolan har följaktligen successivt nedskurits i omfattning. Den har emellertid ej helt nedlagts, bl. a. med tanke därpå, att en viss plantskoleerfarenhet kan vara till fördel, då förökning av nya sorter efter hand skall igångsättas. På grund av bristen på lämplig jord inom Balsgårds ägor har de senaste åren c:a 1 ha jord arrenderats från den angränsande Råby gård. För att få god jord till framtida förökningsplantskola torde man vara nödsakad arrendera längre bort (omkring 3 km) belägna jordstycken på Råbelöfs fideikommiss. f. Med bärväxter ha arbeten först under de senaste åren upptagits vid Balsgård. Enligt av bl. a. ledande konservfabriker lämnade uppgifter föreligger ett akut behov av växtförädlingsarbeten med bl. a. jordgubbar och hallon, eftersom de nu tillgängliga sorterna visa åtskilliga brister (exempelvis då det gäller djupfrysning). Hittills ha ungefär 2.000 fröplantor av jordgubbskorsningar utsatts för urval. Även med hallon samt släktet Vaccinium (lingon och blåbär) ha växtförädlingsarbeten inletts. Av svarta vinbär m.fl. andra bärslag ha sortiment därtill införskaffats. g. Försök med rotkräfta hos olika grundstammar av päron. Försöket avslutat och upplöjt hösten 1954. h. Försök med sorter och odlingsmetoder drivna i samarbete med Sveriges utsädesförening samt bekostade av Svenska bryggareföreningen. Under Balsgårds medverkan drives även en serie försök med humle i Näsum och Urshult. i.

Anläggning med f.n. c:a 20 Curie radiokobolt för studier av möjligheterna att utlösa mutationer hos fruktträd och andra kulturväxter. Anläggnings- och driftskostnader täckta genom olika forskningsanslag, bl. a. från statens naturvetenskapliga forskningsråd. Arealen omfattar bestrålnings- och skyddsområde samt vallar och stängsel.

278 j.

Fruktträd i olika åldrar, utsatta för olika slag av radioaktiv bestrålning (röntgen, cyklotron- och reaktorneutroner, beta- och gammastrålande isotoper etc.) för studier av mutationsförloppet. Avsikten är att söka nå fram till en ny praktiskt givande växtförädlingsväg. Försöken bekostas av särskilda forskningsanslag, bl. a. erhållna genom lantbruksakademien.

k-o. Olika jordbruksgrödor användas att utfylla de ej fruktträdsplanterade arealerna samt för att medverka till lämplig växtföljd. De senaste åren ha dessa arealer blivit allt mindre. En viss utökning av jordarealerna torde bli erforderlig, innan en fullt rationell driftsplan för odlingarna kan anses möjlig. Närmast har planerats förvärv av omkring 2 ha, belägna omedelbart intill egendomens södra gräns. p. Förutom institutionsbyggnad (med vissa enkelrum för ogift personal) finns bostadshus för föreståndare, försöksledare, assistent, trädgårdsmästare och två lantarbetare. q. Areal förvärvad år 1951 men bunden genom 10-årigt arrendekontrakt till våren 1958.

279 Bilaga 34.

Tidsschema för framställning av nya fruktträdssorter Följande antal år kan beräknas erforderliga för de olika momenten i en ny sorts tillkomst:

a b. c. d. e. f. g.

Äpple

Päron

Plommon

Körsbär

Korsning och groning Plantor på fröbädd På kvarter till fruktsättning Preliminär prövning och förökning Försök, till fruktsättning „ , med skörd Förökning till marknadsförande samt fortsatta försök

1 2-4 4—9 1—5 3—5 2—5

1 2—4 6—12 1—5 3—6 2—5

0 2 1—2 3—5 1—3 2—4 4—5

0 2 1—2 3—5

1—2

1—2

1—2

1— 2

Summa

14—M

16—35

12—23

11—23

2—4 3—5

Anmärkningar. a. Erhållna kärnor stratifieras och utsås. För stenfrukternas del kan en genväg användas över embryokulturer, varvid planteringsdugliga plantor erhållas till påföljande vår. Tillämpas av kostnadsskäl dock endast ifråga om avkommor av extremt tidiga modersorter. b. På fröplantsängarna göres urval efter 2—3 år, vanligen genomgås materialet ytterligare en gång året därefter. Utvalda plantor utsättas på kvarter. c. För kärnfrukternas del är kortaste tid till fruktsättning efter plantornas utsättande på kvarter 4—5 år, för stenfrukterna 3 år. Å andra sidan inträffar det ofta, att man ej får frukter förrän efter 10-talet år. De allra långsammaste utväntas dock i regel ej, eftersom kvarteret måste röjas på en gång, då övriga plantor hunnit prövas. d. Denna prövningstid varierar mycket beroende av fruktsättningsbetingelserna och sortens egenskaper. e-f. Snabbast prövning av sorten kan ske om s. k. piggympning av ett flertal ympar i äldre träd sker eller (åtminstone för äpplenas del) om man drar upp kordongträd på svagväxande underlag. Vill man emellertid se trädets hela växt i det skick det sedan skall ha i odling, måste gängse grundstammar användas, vilket något fördröjer fruktsättning och slutprövning. För avkastningsbedömning skulle ju egentligen en hel livslängd av träden ingå, vilket emellertid skulle innebära 20—50 år. Så länge kan man ej vänta med marknadsförandet, eftersom sorten då kanske redan vore för gammal med hänsyn till aktuella krav på odlingsegenskaper. Marknadsförandet måste nog avgöras redan efter det att 2—5 års skördar erhållits i försöken.

280 Bilaga 35.

Skrivelse från Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund till 1953 års växtförädlingsutredning Den svenska fruktodlingen har under senare decennier utvecklats avsevärt och det årliga värdet av hela fruktskörden torde för närvarande i medeltal uppgå till 200—300 milj. kronor. Särskilt betydelsefull ur jordbrukspolitisk och social synvinkel har varit den kraftiga ökningen av yrkesmässig fruktodling inom områden med mindre goda förutsättningar för odling av traditionella jordbruksgrödor. Inom dessa odlingsdistrikt har fruktodlingen blivit den viktigaste näringsgrenen och den mest betydelsefulla grödan inom jordbruket. Genom fruktodlingen har här bärkraftiga jordbruk skapats av brukningsdelar, där det icke varit möjligt att med traditionell jordbruksdrift uppnå tillfredsställande lönsamhet. Av totalantalet fruktträd inom yrkesfruktodlingen återfinns nämligen över 80 °/o på brukningsenheter med mindre än 15 ha åker. Det för närvarande mest aktuella problemet inom yrkesfruktodlingen är att nedbringa produktionskostnaderna för att möta den tilltagande utländska konkurrensen. Vidare erfordras en med hänsyn till marknadsförandet lämpligare avvägning av odlingssortimentet för undvikande av överskottssituationer under säsongens tidigare del. På kort sikt kan självfallet en betydande kostnadssänkande effekt uppnås genom rent tekniska rationaliseringsåtgärder exempelvis genom rationellare besprutnings- och beskärningsmetoder etc. För att på längre sikt vinna en förbättrad lönsamhet inom fruktodlingen är det emellertid av fundamental betydelse att få fram ett ur olika synpunkter lämpligare odlingsmateriel. Vad som odlingen sålunda har behov av är sorter med högre avkastning, bättre motståndskraft mot skorv och andra sjukdomar, bättre vinterhärdighet och lagringsduglighet etc. Det bör i detta sammanhang erinras om den roll som växtförädlingen spelat ifråga om förbättrad produktivitet inom jordbrukets vegetabilieproduktion. Vid växtförädling av fruktträd kan givetvis praktiskt användbara resultat icke uppnås på så kort tid som vid förädling av exempelvis stråsäd, då man i fråga om fruktträd måste räkna med decennier innan tillräcklig erfarenhet uppnåtts av nya sorter. Mot bakgrunden av vad här anförts angående den förvärvsmässiga fruktodlingens möjligheter att i fortsättningen hävda sig gentemot utlandets konkurrens och skapa tillfredsställande ekonomiska villkor inom den del av vårt jordbruk, där fruktodling är den viktigaste driftsgrenen, torde behovet av en institution för fruktträdsförädling vara uppenbar. Balsgårdsinstitutionen har under sin 13-åriga tillvaro — vilket vid forskning inom detta område måste betraktas som en mycket kort tidsrymd — uppnått betydande resultat och framförallt har en betryggande vetenskaplig grund lagts för forskningens bedrivande i framtiden. Genom Balsgårdsinstitutionens verksamhet har även i utlandet uppnådda forskningsresultat snabbt och effektivt kommit den svenska fruktodlingen till del. Balsgårdsinstitutionen och Statens Trädgårdsförsök komplettera varandra på ett utomordentligt sätt genom att vid förstnämnda institution framställda sorter kunna praktiskt prövas vid Trädgårdsförsökens försöksfält i olika delar av landet. Det är dock angeläget, att ett intimt samarbete upprätthålles mellan Balsgård och Statens Trädgårdsförsök till gagn för fruktträdsförädlingen. Beträffande kontakter och samarbete mellan yrkesfruktodlingens organisationer och Balsgård har detta hittills varit synnerligen intensivt och för yrkesfruktodlarna värdefullt. Organisationerna har besökt Balsgård och medlemmarna har härvid ständigt kunnat följa verksamheten vid institutionen. Tjänstemännen vid Balsgård har dessutom regelmässigt ställt sig till förfogande och medverkat vid odlarsammankomster i fruktodlingsdistrikten. Genom riksorganisa-

281 tionen har Balsgård vid olika tillfällen kunnat rikta sig till hela den svenska yrkesfruktodlarkåren. Beträffande möjligheterna för Sveriges Yrkesfruktodlares Riksförbund att till Balsgård lämna ekonomiskt stöd må följande anföras. SYR är en rent facklig sammanslutning och riksförbundet driver sålunda icke affärsverksamhet av något slag. Förbundets resurser äro för den skull synnerligen begränsade och utgöras enbart av medlemsavgifter, vilka uppgå till c:a 25.000 kronor per år. Det anslag om 25.000 kronor som SYR tidigare ställt till Balsgårdsinstitutionens förfogande utgjordes av medel, som förbundet erhållit av Wallenbergsstiftelsen för en specialundersökning över binas roll vid befruktning av fruktträd, vilken undersökning Balsgård åtog sig utföra. Ett årligt bidrag från SYR:s sida till Balsgård måste därför bli av rent symbolisk karaktär och för Balsgårdsinstitutionens ekonomi utan någon som helst betydelse. Med det trängda läge som yrkesfruktodlingen för närvarande befinner sig i till följd av den stundom nära nog ödeläggande konkurrensen från importerad frukt av olika slag, torde det icke heller vara praktiskt genomförbart att genom någon extra utdebitering å medlemmarna införskaffa medel för ett årligt anslag till Balsgård. Med hänsyn till de omfattande anslag av allmänna medel som utgå till forskning inom andra delar av svenskt näringsliv, synes det icke oskäligt, att statsmakterna anslå tillräckliga medel för en effektiv växtförädling inom fruktodlingen, vilken närings stora sociala betydelse inom vissa jordbruksdistrikt icke kan ifrågasättas. Efter hand är det väl också troligt, att viss ekonomisk vinst kan uppkomma genom försäljning av vid Balsgård framställda sorter, varför möjligheter bör finnas att kostnadsramen för verksamhetens bedrivande skall kunna reduceras något eller i varje fall icke behöva vidgas. Stockholm den 18 november 1954. SVERIGES Y R K E S F R U K T O D L A R E S

W

RIKSFÖRBUND

282 to

I IS I I

aa

c

o o o

IO

Cl

o

o

O to

O M

88 I '

I

O

r-( o H ^ iH Oi

m oo

O

o

o N M

o

o

IM M

rH

co co

fM

i i

• I 1 1 i II O

o o o

O O O Oi CO CO CO T-H t ~

00 M l £ l Ö ia

o o

l l

l i l

l l l l l l

I I l I l I I I

l

111*1111

I

l l I I I l l i

I

I I t I* I I I

I

Il

III

II

l M I

I

l i

II

II

M M

I

IS

Ml

M

II I I

O

O

i

i!

IN

ii

M

!

M

I I 1

i!

i 111

i

i

iM

i

I I

i

M

i*

M

in

ON

B

-

•a T.

"a M I I I I €. I I I CJD C5

I I I I I I II I I 1I 1I I I I I

to

I I I

"0 to — EuD Q C * •S %

M :0

oi

.

C

i~ 41 J2

it-,

ij

I c3|

z ••$ M T *«! t j :cS

+ - CO o!

£

oi 01 oj — 01 * J 0) 01 t. +. . - . oi " ^ oi

3 3 "B 3

-*

C 01

BJ

*J öJ &

c » > « oi x fl '-3 •a o, J i S .2 oi K oi £ e ^ o ' i ÖS ° bXI 01 00 3 -3 -3 >, 60 c w -s o S »

P

« jn

•* fe 5

ta rt I* H

^, oi en

—

X C

s a -2 *J

• •

I I

a o <u tö

« 3 -r J

03 « 0) T3 t, c

N

SWmz;«PraM«^ HNCOVifllOr-COfflO

H gli g J2 a Ö

S J

t,

5 Ä ^ a) o ^ 3 « g S Jg 'C J

§Ii 1 ? 3

s sax Så

•C h c

c 3

00 OS

£ S« 2w53

283 Bilaga 37.

Föreningens för växtförädling av fruktträd medlemsantal åren 1942 — 54

Ar

Ständiga

Stödjande årsbet.

Enskilda årsbet.

Sumn

513 481 445

284 Bilaga 38.

Statförslag för Balsgård verksamhetsåret 1954 Kostnader: 1. Löner för föreståndare, försöksledare, assistent och trädgårdsmästare 2 Löner för övrig personal (kontorist, vaktmästare, laboratoriebiträde, hushållerska) 3. Dagsverken och div. arbetslöner 4. Kontors- och publikationskostn 5. Resekostnader och traktamenten 6. Bokinköp och bindning 7. Bränsle och elektrisk ström 8. Plantmaterial, utsäde och konstgödsel 9. Förbrukningsartiklar 10. Försäkringar, skatter och pensionsavgifter 11. Underhåll av byggnader och inventarier

68.100 Kronor

29.100 32.700 7.000 3.000 1M0

18.500 4.000 300 ° 9.600 3.000

Intäkter: 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9.

Medlemsavgifter från enskilda ledamöter Stödjande medlemmar Försålda trädgårds- och jordbruksprodukter Hyror, räntor och div. inkomster Anslag från landsting Anslag för humleförsök Speciella forskningsanslag Övriga tillfälliga anslag Statsanslag

5.000 1-.000 20.000 10.000 7.000 3.000 7.000 15.000 1°0-000 Kronor

285 Bilaga 39.

Vinst- och förlusträkning betr. Balsgård för tiden 1/1 - 31/12 1954 Intäkter: Medlemsavgifter från enskilda ledamöter Stödjande medlemmar Försålda jordbruks- och trädgårdsprodukter Hyror Räntor Arrende Statsanslag Kristianstads läns landsting Blekinge läns landsting Kommunalt anslag Norsk Hydro's Sv. Försäljn. AB Frukt- och oljeväxtodlarnas anslag Humleanslag Kungl. Lantbr.ak. grundstamsförsök Arets underskott

4.272: 70 7.475:

Kronor

11.747: 70 8.724: 93 11.408:50 1117:10 200: — 75.000: — 5.000: —2.000: — **00 • 5-000: — 25.000: — 2 -l°0: — 300: 8.736: 16 156.834: 39

Kostnader: Räntor Löner till föreståndare, assistenter och trädgårdsmästare „ „ övrig personal Dagsverken Kontorskostnader, publikationstryck Resekostnader, traktamenten Bokinköp, bindning Bränsle, el. ström Plantmaterial, utsäde, handelsgödsel Förbrukningsartiklar Försäkringar Skatter Underhåll byggnader, inventarier Pensionsavgifter

9 3 1 : 50 56.477: — 25.352: 90 23.376: 60 8.461: 60 4.216: 46 21:70 15.720: 70 3.419: 13 5.149: 6_ 1 -055: 21 319: — 3.403: 34 8.929: 63 Kronor

156.834: 39

286 Bilaga 40.

Utgående balansräkning för Balsgård per den 31/12 1954 Tillgångar: 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. 15.

Kassa Checkräkning övrig bankräkning Postgiro Diverse Personer Fastigheter Inventarier Andelar Mutationsanslag, B Årskostnader Stiftelsen Lars Hiertas Minne Statens Naturvetenskapliga Forskningsråd Exportmedelsfonden Lagringsförsök M. Bergvalls Stiftelse Årets underskott

3.569:61 9:37 24.365: 86 17.640:91 17:25 158.000: — 30.000: — 200: — 4.999: 32 3:01 7.294: 35 19.105: — 899:60 62: 27 9.980: 18 Kronor

276.146: 73

Skulder: 16. 17. 18. 19. 20. 21. 22.

Ständiga medlemmars fond Humleanslag Syskonen Wessén Skatter, anställdas Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, 1953 års anslag Lån Kapital

12.431: 35 1.000: — 15.638: 39 5.497: — 23.682: 36 30.000: — 187.897: 13 Kronor

Anmärkningar. Posterna 6 och 7. „ 9—14.

Post nr 15. „

„

16.

Posterna 17, 18 och 20. Post nr 22.

276.146:73

Fastigheter och inventarier äro mycket försiktigt värderade. Avse vissa kostnader, som bestritts av föreningen under år 1954, men som balanserats såsom fordringar, enär de skola täckas av särskilda anslag, vilka ej lyfts före årsskiftet. Avser den del, varmed årets kostnader överskridit beviljade anslag och löpande inkomster. Motsvarar inbetalda engångsavgifter från föreningens ständiga medlemmar. Enligt föreningens beslut skola dessa avgifter tillföras en särskild fond, varav tillsvidare endast räntan får disponeras för löpande utgifter. Avse återstod av lyftade anslag, som beviljats under villkor att endast få disponeras för vissa bestämda ändamål, vilka icke slutförts under året. Är en ren saidopost, som utgör skillnaden mellan summorna av posterna på tillgångssidan och de särskilt specificerade posterna på skuldsidan. Ökad med post nr 16 och minskad med post nr 15 visar denna post föreningens bokförda nettoförmögenhet (191.592:32 kr.).

287 Bilaga 41.

Statförslag för verksamhetsåret 1955 Kostnader: 1. Löner för föreståndare, försöksledare, assistent och trädgårdsmästare 2 Löner för övrig personal (kontorist, vaktmästare, laboratoriebiträde, hushållerska) 3. Dagsverken och div. arbetslöner 4. Kontors- och publikationskostnader 5. Resekostnader och traktamenten 6. Bokinköp och bindning 7. Bränsle och elektrisk ström 8. Plantmaterial, utsäde och konstgödsel 9. Förbrukningsartiklar 10. Försäkringar, skatter, pensionsavgifter, låneräntor 11. Underhåll av byggnader och inventarier

68.100: —

Kronor

192.500: —

29.100:34.800: — 8.000: — 3.000: 1.000: 19.500: — 5.000: 5.000: 11.000: 8.000:

Intäkter: 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8.

Medlemsavgifter från enskilda ledamöter Stödjande medlemmar Försålda trädgårds- och jordbruksprodukter Hyror, räntor och div. inkomster Anslag från landsting och kommun Anslag för humleförsök Speciella forskningsanslag och andra tillfälliga anslag Statsanslag

5.000: 10.000: — 18.000: — 12.000: 7.500: 1.000: — 24.000: — 115.000: — Kronor

192.500: —

288 Bilaga 42.

Stadgar för Föreningen för växtförädling av fruktträd § 1. Föreningens ändamål är att verka för växtförädling av fruktträd och bärbuskar samt denna växtförädlings tillgodogörande inom landet. § 2. Föreningen utgöres av hedersledamöter samt stödjande och årsbetalande ledamöter. Korporation må endast ingå som stödjande eller ständig ledamot. Lokal Fruktodlareförening räknas i detta fall ej som korporation. 1) Hedersledamöter utses på ordinarie sammanträde på förslag av styrelsen. 2) Stödjande ledamot är den, som en gång för alla erlägger en avgift av minst 500 kronor eller förbinder sig att under minst 5 år erlägga en årsavgift av minst 100 kronor. 3) Ständig ledamot är den, som en gång för alla erlägger en avgift av minst 200 kronor. 4) Årsledamot är den, som erlägger en årlig avgift av minst 10 kronor. § 3. Föreningen har sitt säte i Kristianstad. § 4. Föreningens angelägenheter handhavas av en styrelse bestående av minst 5 högst 9 ledamöter, vilka utses av föreningsstämman för en tid av minst 2 år. Minst 3 högst 5 suppleanter utses på enahanda sätt och tid som ledamöterna. Efter första året avgå minst halva antalet styrelseledamöter och suppleanter efter lottning. Styrelsen utser inom sig ordförande och v. ordförande. Föreståndaren för föreningens verksamhet och sekreteraren äga, även om de icke äro ledamöter av styrelsen, det oaktat rätt att i styrelsens överläggningar, men ej i besluten, deltaga. Styrelsen sammanträder så ofta ordföranden finner nödigt eller minst en tredjedel av styrelsens ledamöter sådant begär. Giltiga beslut kunna fattas, då minst halva antalet ledamöter äro närvarande. § 5. Styrelsen har att till verkställighet befordra föreningens beslut, övervaka ledningen av föreningens vetenskapliga och praktiska verksamhet, handhava dess ekonomiska angelägenheter, handlägga löpande ärenden, antaga och avskeda föreståndare, sekreterare och skattmästare samt övrig för föreningens verksamhet nödig personal samt för övrigt på allt sätt befordra föreningens syftemål. § 6. Styrelsen äger att inom sig utse ett arbetsutskott för det närmaste handhavandet och övervakandet av löpande ärenden enligt de bestämmelser, som av styrelsen meddelas. § 7. Styrelsens ordförande leder föreningens möten samt överläggningarna vid styrelsens sammanträden och undertecknar jämte sekreteraren de skrivelser, som å styrelsens eller föreningens vägnar utfärdas. § 8. Föreståndaren leder och övervakar verksamhetens olika grenar enligt av styrelsen fastställd plan.

289 § 9Det åligger föreningens styrelse att tillse, att erforderligt samarbete med Statens Trädgårdsförsök och andra institutioner på området bliver, i vad på föreningen ankommer, vederbörligen upprätthållet. § 10. För granskning av föreningens räkenskaper, vilka avslutas för kalenderår, utses årligen 2 revisorer jämte 2 suppleanter. Revisorerna, vilka styrelsen skall senast den 15 februari tillhandahålla föreningens räkenskaper för nästföregående år, skola före den 15 mars till styrelsen avlämna revisionsberättelse. § II. Föreningen sammanträder å ordinarie årsstämma en gång årligen på dag, som av styrelsen minst 14 dagar tidigare tillkännagives på sätt föreningsstämman bestämmer. § 12. Vid årsstämma förekomma: 1) styrelse- och revisionsberättelse; 2) fråga om ansvarsfrihet för styrelse och skattmästare för föregående års förvaltning och räkenskaper; 3) val av ledamöter och suppleanter i styrelsen; 4) val av revisorer och revisorssuppleanter; 5) förslag och framställningar, vilka av styrelsen blivit väckta, eller som till styrelsen skriftligen inkommit senast en månad före stämmans hållande. § 13. Extra föreningsstämma hålles, då styrelsen finner sådant nödigt eller minst 1/3 av föreningens medlemmar så skriftligen begära; kallelse härtill utgår på samma sätt, som i paragraf 11 säges. § 14. Vid styrelsens och föreningens sammankomster sker all omröstning efter huvudtal. Endast den ledamot, som i enlighet med § 2 erlagt stadgad ledamotsavgift, äger rösträtt; korporationer utöva sin rösträtt genom befullmäktigat ombud. Alla beslut med undantag av de i § 16 omnämnda avgöras med enkel pluralitet och vid lika röstetal giver ordförandens röst utslaget. § 15. Skulle föreningen upplösas eller dess verksamhet av andra grunder upphöra, skola föreningens tillgångar tillfalla annan enskild för fruktodlingens förkovran verkande svensk institution. § 16. Förslag till ändring uti dessa stadgar eller väckt fråga om föreningens upplösning skall först underställas styrelsen och fordras därefter samstämmande beslut med 2/3 pluralitet av de närvarande röstberättigade vid två efter varandra följande föreningsmöten, därav ett ordinarie. Att Föreningen för växtförädling av fruktträd å konstituerande sammanträde i Kristianstad den 23 juli 1941 enhälligt antagit förestående stadgar intyga: Joh.

Nilsson.

H. Nilsson-Ehle.

Gilbert

Nils Sonesson. Fredrik

Nilsson. Gust. Rud.

Persson.

Kennedy.

Holger

Jensen.

Erik

Grytzell.

290 Bilaga 43.

P. M. rörande framtida personalbehov vid institutionen Balsgård Som framhållits bl. a. i den år 1949 insända ansökan om statsbidrag till växtförädlingsverksamheten vid Balsgård, måste man efter hand räkna med en viss utvidgning av personalstaben samt specialisering av arbetsuppgifterna. I princip synes inrättandet av fyra avdelningar med kompetenta ledare önskvärt, med uppdelning som följer: Avd. 1. Växtförädling med päron samt speciella genetiska och växtförädlingstekniska forskningsarbeten. Avd. 2. Växtförädling av äpple. Avd. 3. Växtförädling av sten- och nötfrukter. Avd. 4. Växtförädling av bärväxter. Av dessa bör avdelning 1 stå under föreståndarens direkta ledning, medan övriga tre handhaves av försöksledare. För kemiska undersökningar, vilka har mycket stor betydelse vid urvalsarbetet hos samtliga fruktslag, samt för cytologiska arbeten erfordras en laboratorieassistent, som sorterar direkt under föreståndaren. Ytterligare två ordinarie försöksassistenter bör finnas med tjänstgöring på de avdelningar, där arbetsbelastningen blir störst. För att föreståndaren skall kunna ägna mera tid åt det egentliga växtförädlingsarbetet, bör en sekreterare- eller kassörsbefattning tillkomma, men ifråga om kvalifikationsfordringar och löneplacering råder i detta fall viss oklarhet, eftersom avvägning måste ske med hänsyn till institutionens utveckling i övrigt. Nuvarande lönegrad Föreslagen lönegrad Föreståndare 37 37 Försöksledare, avd. 2 — 29 avd. 3 29 29 avd. 4 — 29 Laboratorieassistent — 27 Förste assistent — 27 Assistent 22 22 Trädgårdsmästare 18 18 Sekreterare el. kassör — 17 Vaktmästare 12 12 Kontorist 11 11 Hushållerska 7 7 Laboratoriebiträde 6 6 Ovanstående föreslagna lönegrader avvika såtillvida från de i 1949 års skrivelse upptagna, som de i möjligaste mån bragts till överensstämmelse med den statliga tjänsteförteckning, som i oktober 1952 förelades riksdagen. Ifrågavarande utbyggnad, vilken alltså skulle genomföras etappvis, medför i kostnadshänseende ej blott de direkta ökningar av lönekontot, som uppstår genom nyinrättade befattningar. Härtill kommer viss ökning av antalet fältarbetare samt anställande av förman, vidare engångskostnader för bostäder m. m. samt drifts- och underhållskostnader i samband härmed. Balsgård, Fjälkestad den 13 juli 1954. Ingvar

Granhall

291 Bilaga 44.

P. M. rörande angelägenhetsgraden i utbyggnadsprogrammet Som i särskilt P. M. av 13 juli 1954 framhållits är vissa utbyggnader av personalstaben erforderliga vid Balsgård, om arbetena skall kunna i framtiden drivas med önskvärd intensitet. Av kostnadshänsyn bör utbyggnaden ske etappvis, varvid en viss rörlighet ifråga om arbetsuppgifternas fördelning måste förutsättas. Som ett första steg härvidlag synes det angeläget, att en försteassistentbefattning tillkommer i lönegrad 27, t. v. placerad på den avföreståndaren ledda avdelningen för äpple och päron. Nuvarande assistentbefattning skulle då lämpligen kunna avdelas för arbetena med bärväxter. Det kan ifrågasättas om ej denna sistnämnda befattning, som nu är placerad i lönegrad 22, borde överföras till s. k. reglerad befordringsgång med utgångspunkt från lönegrad 21. För uppnående av likställighet med motsvarande befattningar inom andra institutioner synes det vidare riktigast, att kontoristen placeras i lönegrad 13 och laboratoriebiträdet (ev. benämnd tekniskt biträde) i lönegrad 8. I andra hand bör sättas inrättandet av en laboratorieassistentbefattning i lönegrad 27. T. v. torde erforderliga kemiska arbeten kunna utföras av extra arbetskraft, åtminstone delvis avlönad från de forskningsanslag, som kunna anskaffas. Kassörsbefattningen synes även tillhöra denna utbyggnadsetapp (lönegrad 17 prel. föreslaget). Även i detta fall bör en övergång med anställande av extra skrivbiträde eller annan kontorshjälp tänkas. Det bör emellertid betonas, att arbetsuppgifternas betydelse och det redan förefintliga eller i snar framtid tillkommande växtförädlingsmaterialet till fullo synes motivera, att den i P. M. framlagda utbyggnadsplanen så snart som möjligt förverkligas i sin helhet, alltså även inkluderande två nya försöksledarebefattningar (i lönegrad 29). I samband med personalens utökning bör även övervägas i vad mån förbättrade lönegradsplaceringar för husmodern samt vaktmästaren (maskinist) kan bli motiverade. Balsgård 4 nov. 1954. Ingvar

Granhall

292 Bilaga 45.

P . M. rörande bostäder och matservering vid Balsgård Bostäder att hyra (vare sig lägenheter eller enkelrum) finns ej tillgängliga i Fjälkestads by eller i närheten därav. Redan från början måste därför åtgärder vidtas att för Balsgårds personal lösa denna fråga på själva egendomen. Tre bostadshus av trä ingick i de ursprungliga köpen år 1942. Efter renoveringar användes dessa nu för trädgårdsmästaren och de båda lantarbetarna. Även för trädgårdseleverna finns där rum. Planer föreligger att inom närmaste tiden uppföra ny trädgårdsmästarebostad och därmed även bereda möjligheter att anställa ännu en lantarbetare (traktorförare). Föreståndare- och en assistentbostad uppfördes 1944, men den förstnämnda användes några år huvudsakligen för kontors- och laboratorielokaler, tills nya institutionsbyggnaden vintern 1948—49 kunde tagas i bruk. I institutionsbyggnaden finns vaktmästarebostad samt sju enkelrum, de sistnämnda avsedda för ogift laboratorie- och kontorspersonal, extra assistenter samt övernattande besökare. För försöksledaren uppfördes slutligen ett bostadshus vintern 1951—52. Då Fjälkestads by ej har någon matservering eller något kafé, anställdes våren 1945 en hushållerska. Hushållet var de första åren inhyst i nuvarande föreståndarebostaden (prof. Fredrik Nilsson, som t.o.m. mars 1948 fungerade som föreståndare, var bosatt vid Alnarp, och disponerade endast ett enkelrum på Balsgård), men flyttades hösten 1948 till nya institutionsbyggnaden. F . n . omfattar hushållet i allmänhet 5—7 personer (trädgårdsmästaren, kontorist, 1—3 extra assistenter, 2 elever), vartill särskilt sommartid ofta kommer besökare samt med institutionen samarbetande forskare. Under år 1954 torde antalet serverade måltider enligt utförd beräkning uppgå till över 6.000, vartill kommer kaffe m. m. För sitt arbete åtnjuter hushållerskan lön ( f . n . motsvar. löneklass 8 med 5 5 3 : — k r / m å n . ) ; hon betalar i vanlig ordning hyra för sitt bostadsrum men har något reducerad kostavgift (betalar kr. 2: 50 pr dag). F. n. tilllämpas annars ett pris av kronor 3: 50 pr dag för tre mål, vilket av extra matgäster betalas direkt till hushållerskan, men av de anställda inbetalas till institutionens kassa (som löneavdrag). Av den sistnämnda kostavgiften utfår hushållerskan sedan som matpengar kr. 2: 65 pr kostdag, medan återstående del (kr. 0: 85 pr kostdag) behålles av institutionen (som bidrag till hushållerskans lön). För institutionen har arrangemanget med hushållerska på grund av lokala förhållandena tett sig som enda utvägen att lösa erforderlig mathållning för ogift personal. Institutionens relativt isolerade läge gör även att det vid samarbetet med andra forskare och försöksmän har en ej föraktlig betydelse, att måltider erhålles på platsen och att kostnaderna härför kan hållas låga.

293 o

•-.' .'_ .

lgef ngå avg kr

:rt c ' ^

cq

o

O

—O

CD

O i c °n 1 I O° C<nJ cCOJ o CO CM CM m ie r^ •* o CM

Q

o h* IO

*

P "

co cc rs m oi

LO "rf ^ ^ T*« CT) O O") CT> OI

a is "Sr-

o

•gic-Si: tS oi :m oi *— l-H

» M «-J cd

—*

In - ^ - Q

mci'f^cO'Minco -^3

.

B

t.

ixS eo •A n

^J* co ^ H ^ * ^ H ^t* ^J*

K

SI)

> a

.

i o o ) N w m « m a i

rr. SB

CM

o o

<-M

-^

—

~H~-~-<

COiO^O^"—'

•C8 SJj

a o -a

O

CTlCTlCTlOICTlCTicncT}

S

e j cd

<N r » O *""! t*-- '-• *~? CM ""! O !N CM CM —

fQ

«

6 12 "> I-

a u c >

*4

iJ ii

a

** 51)

a u d

— oi 55 ._;• ~ Pä J

O

c S 5 s*

d a

_a

* i

1 =s 11 , S=3s zI 2-

a. a a :o a fa b

UD

C

2 a

CO

Cl CO ID

o

'JO

m -r

in

ID

O

cn

en CO to

UD

IO

CM

cn

O •O

S

y,

'5 ••° i fl 3 .* C M

t o w cc

cn 10 o CO

-<coino—*

9 1 C O C I N H H - H

P-.

b0 C

'5

C

tn

B

.-,

:0 IO EK EK

< h « > K -l

«I

W] S3

O

- '- •""

t/3

1-2

rs

«

2 £

O

hr

01 -jy

C » -C : S = ä g bo o B "5 ^

3 *3 S ^

294 Bilaga 47.

Förslag till normalstat för Föreningen för växtförädling av fruktträd (närmast avseende budgetåret 1956/57). Kr. Avrundat

Kostnader:

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. 19. 20. 21.

Löner (inklusive rörligt tillägg och ålderstillägg) till föreståndare, „ försöksledare, „ assistent, „ trädg.mäst., „ vaktmästare, „ kontorist, „ laboratoriebiträde, „ hushållerska, Pensionsavgifter Städning Dagsverken Kontorskostnader och publikationstryck Resekostnader och traktamenten Bokinköp och bindning Bränsle, el. ström Plantmaterial, utsäde, handelsgödsel Förbrukningsartiklar Räntor Försäkringar Skatter Underhåll av byggnader och inventarier

lönegrad „ „ „ „ „ „ „

3 3 : 33 29:30 23:23 18:20 12:13 13:14 8:9 7:9

23.520 20.772 14.040 11.820 9.000 9.300 7.656 7.656

Kronor

103.800 8.000 2.000 41.500 9.000 4.500 3.000 19.000 5.500 6.000 1-200 1.200 300 15.000 220.000

Intäkter: 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28.

Medlemsavgifter, enskilda ledamöter Stödjande medlemmar Försålda trädgårds- och jordbruksprodukter Hyror, räntor, arrende Anslag från landsting och kommun Anslag för mutationsforskning Statsanslag

4.000 12.000 7.000 12.000 7.500 7.500 170.000 Kronor

295 Anmärkningar. 1—8. Beräkningen är grundad på utredningens förslag till tjänsteförteckning (föreståndaren dock tillsvidare placerad i lönegrad 33). Hänsyn har vidare tagits till inträffande förändringar i personalens löneklassplacering. 9. Beloppet beräknat med utgångspunkt från S.P.A:s ovanintagna tablå samt utredningens kommentarer till densamma. 10. Månadslön nu 155: — kr. 11. Dagsverkskostnaderna uppgingo år 1954 till c:a 3 7 . 0 0 0 : — kronor, varav omkring 12.000:— förts på särskilda forsknings- och utrustningsanslag. Plantskolan har under senaste året gått med förlust och beräknas därför bli nedlagd (med undantag för förökning av nya sorter), vilket medför minskning av dagsverken. Å andra sidan fordrar det ökade växtförädlingsmaterialet mera skötsel. Det upptagna beloppet är beräknat med hänsyn till dessa omständigheter. 14. Tidigare har särskilt anslag från Wallenbergska stiftelsen stått till förfogande härför. 15. Häri ingå även vissa bostadshus, för vilka återbäring sker i form av hyra. 18. Inteckningslån kr. 3 0 . 0 0 0 : — . 21. Särskilda anslag har av Wallenbergska stiftelsen lämnats för byggnadernas uppförande och förbättring, liksom för maskiner och redskap. De årliga underhållskostnaderna torde i fortsättningen böra beräknas till minst 15.000:— kr. (brandförsäkringsvärdet å byggnader kr. 1.480.500:—, inventarier 2 4 0 . 0 0 0 : — ) . 23. Inberäknat vissa anslag från bl. a. Norsk Hydro, vilka utgått en följd av år. 24. Denna post har successivt sjunkit under senare åren på grund av de dåliga plantskolekonjunkturerna samt att förädlingsmaterialet alltmer undanträngt jordbruksgrödorna. Som under 11 ovan angivits har här räknats med plantskolans nedläggande, i vad angår produktionen av vanliga marknadssorter för avsalu. 26. Kristianstads läns landsting 5.000:—, Blekinge läns landsting 2.000:—, Nosaby kommun 500: — kr. 27. Anslag, som för närvarande erhålles från Jordbrukets forskningsråd, och som är avsett att utgå under en följd av år.

KUNGL. B l t L

- 6 FEB 1956 STOCKHOLM

Statens offentliga u t r e d n i n g a r 1956 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård.

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning.

förteckningen.)

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. | Fiskhandeln i Sverige. [2] Statens stöd åt växtförädlingen m. m. [4]

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Industri. Kommunalförvaltning.

Handel och sjöfart.

Kommunikationsväsen. Statens och kommunernas finansväsen.

Politi.

Nationalekonomi och socialpolitik.

Bank-, kredit- och penuingsväsen.

Åldringsvård. [1]

Försäkringsväsen. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Restaurering av Uppsala domkyrka. [3]

Hälso- och sjukvård. Försvarsväsen. Utrikes ärenden. Internationell rätt. Allmänt näringsväsen.

A.-B. Egnellska Boktryckeriet, Stockholm 1956