('angående godkännande av konvention för skydd av den industriella äganderät\xad ten, m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 30. 1

Nr 30.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande av konvention för skydd av den industriella äganderät­ ten, m. m.; given Stockholms slott den 16 januari 1953.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed dels äska riksdagens godkännande av härvid fogade 1) Pariskonvention den 20 mars 1883 för skydd av den industriella ägan­ derätten, reviderad i Bryssel den 14 december 1900, i Washington den 2 juni 1911, i Haag den 6 november 1925 och i London den 2 juni 1934; samt 2) Madridöverenskommelse den 14 april 1891 angående undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar å handelsvaror, reviderad i Washington den 2 juni 1911, i Haag den 6 november 1925 och i London den 2 juni 1934; dels ock jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga bifogade förslag till 1) lag om ändrad lydelse av 25 § förordningen den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent; 2) lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 10 juli 1899 (nr 59 sid. 1) om skydd för vissa mönster och modeller; 3) lag angående ändrad lydelse av 8 och 16 §§ lagen den 5 juli 1884 (nr 29) om skydd för varumärken; samt 4) lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 9 oktober 1914 (nr 422) angå­ ende förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbe­ teckning och saluhållande av oriktigt märkta varor.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll. Sverige är anslutet till Pariskonventionen av 1883 för skydd av den indu­ striella äganderätten och Madridöverenskommelsen av 1891 angående under­ tryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar å handelsvaror. Båda konven­ tionerna, som ändrats flera gånger, har reviderats senast i London 1934. I propositionen äskas riksdagens godkännande av att Sverige ansluter sig till konventionerna i deras lydelse enligt Londonöverenskommelsen. Vidare före­ slås härav betingade lagändringar. Dessa innebär i huvudsak, att s. k. föranvändarrätt icke uppkommer under prioritetstid, att villkoren för utländska näringsidkares varumärkesskydd lättas samt att skyddet mot oriktig ur­ sprungsbeteckning beträffande handelsvaror utsträckes.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 30.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Pariskonventionen för skydd av den industriella äganderätten, i dess lydelse från Londonkonferensen 1934.

Convention d’Union de Paris du 20 mars 1883 pour la protection de la propriété industrielle revisée å Bruxelles le 14 décembre 1900, å Washington le 2 juin 1911, å La Haye le 6 novembre 1925 et ä Londres le 2 juin 1934.

Le Président du Reich allernand; le President du Bundesstaat d’Autriche; Sa Majesté le Ro! des Beiges; le Président des États-Unis du Brésil; le Président de la République de Cuba; Sa Majesté le Roi de Danemark; le Président de la République d’Espagne; le Président des États-Unis d’Amérique; le Président de la République de Finlande; le Président de la République francaise; Sa Majesté le Roi de Grande-Bretagne, d’Irlande et des Territoires britanniques au delå des Mers, Empereur des Indes; Son Altesse Sérénissime le Régent du Royaume de Hongrie; Sa Majesté le Roi d’Italie; Sa Majesté 1’Empereur du Japon; Son Altesse Sérénissime le Prince de Liechtenstein; Sa Majesté le Sultan du Maroc; le Pré­ sident des États-Unis du Mexique; Sa Majesté le Roi de Norvége; Sa Majesté la Reine des Pays-Bas; le Président de la République polonaise (au nom dela Pologne et de la Ville libre de Dantzig); le Président de la République portugaise; Sa Majesté le Roi de Suéde; le Conseil fédéral de la Confédération suisse; le Pré­ sident de la République tchécoslovaque; Son Altesse le Bey de Tunisie; le Pré­ sident de la République turque; Sa Majesté le Roi de Yougoslavie,

Kungl. Maj. ts proposition nr 30. 3

Översättning av Pariskonventionen för skydd av den industriella ägande­ rätten, i dess lydelse från Haagkonferensen 1925 och dess lydelse från Londonkonferensen 1931.1

Umonskonvention i Paris den 20 mars Unionskonvention i Paris den 20 mirs 1883 för skydd av den industriella 1883 för skydd av den industriella äganderätten, reviderad i Bryssel den äganderätten, reviderad i Bryssel den 14 december 1900, i Washington den 14 december 1900, i Washington den 2 juni 1911 och i Haag den 6 2 juni 1911, i Haag den 6 november november 1825. 1925 och i London den 2 juni 1934.

Tyska Rikets President; Förbundsstaten Österrikes President; Hans Majestät Belgiernas Konung; Brasi­ liens Förenta Staters President; Re­ publiken Gubas President; Hans Ma­ jestät Konungen av Danmark.; Repub­ liken Spaniens President; Amerikas Förenta Staters President; Republi­ ken Finlands President; Franska Re­ publikens President; Hans Majestät Konungen av Storbritannien, Irland och de Brittiska besittningarna hin­ sides haven, Kejsare av Indien; Hans Höghet Konungariket Ungerns Regent; Hans Maj estät Konungen av Ita­ lien; Hans Majestät Kejsaren av Ja­ pan; Hans Höghet Fursten av Liech­ tenstein; Hans Majestät Sultanen av Marocko; Mexikos Förenta Staters President; Hans Majestät Konungen av Norge; Hennes Majestät Drottning­ en av Nederländerna; Polska Republi­ kens President i Polens och Fria sta­ den Danzigs namn; Portugisiska Re-

1 Ändringar i Londontexten ha markerats genom kursivering. I några fall har översättningen av oförändrad text’jämkats för att få bättre överensstämmelse; i dessa fall användes spärrad stil.

4 Kungl. Maj ds proposition nr 30.

Ayant jugé utile d’apporter certaines modifications et additions å la Convention internationale du 20 mars 1883, portant création d’une Union internationale pour la protection de la propriété industrielle, revisée å Bruxelles le 14 décembre 1900, å Washington le 2 juin 1911 et ä La Haye le 6 novembre 1925, ont nommé pour leurs Plénipotentiaires, savoir:

Lesquels, apres avoir communiqué leurs pleins pouvoirs respectifs, trouvés en bonne et due forme, sont convenus des dispositions suivantes:

Artide premier. (1) Les pays auxquels s’applique la présente Convention sont constitués å 1’état d’Union pour la protection de la propriété industrielle.

(2) La protection de la propriété industrielle a pour objet les brevets d’inveniion, les modéles d’utilité, les dessins ou modéles industriels, les marques de fabrique ou de commerce, le nom commercial et les indications de provenance ou appellations d’origine, ainsi que la répression de la concurrence déloyale. 3

(3) La propriété industrielle s’entend dans 1’acception la plus large et s’applique non seulement å 1’industrie et au commerce proprement dits, mais également au domaine des industries agricoles et extractives et å tous produits fabriqués ou naturels, par exemple: vins, grains, feuilles de tabac, fruits, bestiaux, minéraux, eaux minérales, biéres, fleurs, farines.

Kungl. Maj.ts proposition nr 30. 5

publikens President; Hans Majestät Konungen av Sverige; Förbundsrådet i Schweiziska Edsförbundet; Tjecko­ slovakiska Republikens President; Hans Höghet Beyen av Tunis; Tur­ kiska Republikens President; HanS Majestät Konungen av Jugoslavien; som funnit lämpligt att göra vissa ändringar i och tillägg till den inter­ nationella konventionen av den 20 mars 1883 angående stiftande av en' internationell union för skydd av den industriella äganderätten, reviderad i Bryssel den 14 december 1900, i Washington den 2 juni 1911 och i Haag den 6 november 1925, hava till sina befullmäktigade ombud utsett:

vilka, efter att hava meddelat var­ andra sina i god och behörig ordning funna fullmakter, överenskommit om följande bestämmelser.

Artikel 1. Artikel 1. De fördragsslutande länderna bilda 1. De länder, å vilka denna konven­ en union för skydd av den industriella tion är tillämplig, bilda en union för äganderätten. skydd av den industriella äganderät­ ten. Skyddet av den industriella ägande­ 2. Skyddet av den industriella ägan­ rätten har till föremål patent, nyttig- derätten har till föremål patent, nythetsmodeller, industriella mönster och tighetsmodeller, industriella mönster modeller, fabriks- eller handelsmär- och modeller, fabriks- eller handelsken, firma samt ursprungsbeteckning- tnärken, firma samt ursprungsbeteck* ar ävensom undertryckande av illojal ningar ävensom undertryckande av il* konkurrens. lojal konkurrens. Industriell äganderätt är att fatta i 3. Industriell äganderätt är att fat­ vidsträcktaste bemärkelse och avser ta i vidsträcktaste bemärkelse och av* icke blott industri och handel i egent­ ser icke blott industri och handel i lig mening utan även området för egentlig mening utan även området lantbruksindustri (vin, spannmål, to­ för lantbruks- och extraktiv industri baksblad, frukt, boskap etc.) och ex- samt alla tillverkade alster eller na­ traktiv industri (mineral, mineralvat­ turprodukter, till exempel vin, spann­ ten etc.). mål, tobaksblad, frukt, boskap, mine­ ral, mineralvatten, Öl, blommor, mjöl.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

(4) Panni les brevets cTinvention sont comprises les diverses espéces de brevets industriels admises par les législations des pays de l’Union, telles que brevets d’importation, brevets de perfectionnement, brevets et certificats d’addition, etc.

Artide 2. (1) Les ressortissants de chacun des pays de l’Union jouiront dans tous les autres pays de l’Union, en ce qui concerne la protection de la propriété industrielle, des avantages que les lois respectives accordent actuellement ou accorderont par la suite aux nationaux, le tout sans préjudice des droits spécialement prévus par la présente Convention. En conséquence, ils auront la méme protection que ceux-ci et le méme recours légal contre toute atteinte portée å leurs droits, sous réserve de 1’accomplissement des conditions et formalités imposées aux nationaux.

(2) Toutefois, aucune condition de domicile ou d’établissement dans le pays ou la protection est réclamée ne peut étre exigée des ressortissants de l’Union pour la jouissance d’aucun des droits de propriété industrielle.

(3) Sont expressément réservées les dispositions de la législation de chacun des pays de l’Union relatives å la procédure judiciaire et administrative et å la compétence, ainsi qu’å 1’élection de domicile ou å la constitution d’un mandataire, qui seraient requises par les lois sur la propriété industrielle.

Artide 3. Sont assimilés aux ressortissants des pays de 1’Union les ressortissants des pays ne faisant pas partie de 1’Union qui sont domiciliés, ou ont des établisse-

Kungl. Majrts proposition nr 30. 7

Till patent räknas de olika slag av L Till patent räknas de olika slag industriella patent, som enligt de för­ av industriella patent, som enligt dra gsslutande ländernas lagstiftning­ unionsländernas lagstiftningar kunna ar kunna förekomma, såsom import­ förekomma, såsom importpatent, för­ patent, förbättringspatent, tilläggspa- bättringspatent, tilläggspatent, tilltent, tilläggsbevis etc. läggsbevis etc.

Artikel 2. Artikel 2. De, som tillhöra något av de för- 1. De som tillhöra ett unionsland dragsslutande länderna, skola i samt­ skola i samtliga övriga unionsländer i liga övriga unionsländer i fråga om fråga om skyddet av den industriella skyddet av den industriella ägande­ äganderätten åtnjuta de förmåner, rätten åtnjuta de förmåner, som de som de särskilda lagstiftningarna för särskilda lagstiftningarna för närva­ närvarande tillerkänna eller framderande tillerkänna eller framledes deles komma att tillerkänna landets komma att tillerkänna landets egna egna medborgare, och detta utan in­ medborgare, och detta utan intrång i trång i de rättigheter, som särskilt de rättigheter, som särskilt tillförsäk­ tillförsäkras genom denna konven­ ras genom denna konvention. De sko­ tion. De skola följaktligen äga samma la följaktligen äga samma skydd som skydd som dessa och tillgång till sam­ dessa och tillgång till samma rätts­ ma rättsmedel mot varje förekom­ medel mot varje förekommande rätts- mande rättskränkning, under förbe­ kränkning, under förbehåll att de håll att de uppfylla de villkor och for­ uppfylla de villkor och formaliteter, maliteter, som åvila landets egna som åligga landets egna medborgare. medborgare. Av dem, som tilhöra ett unionsland, 2. Av dem som tillhöra ett unions­ kan dock icke fordras, att de skola land kan dock icke fordras, att de vara bosatta eller driva rörelse inom skola vara bosatta eller driva rörel­ det land, där skydd begäres, för att se inom det land, där skydd begäres, få åtnjuta de rättigheter, som inbegri­ för att få åtnjuta de rättigheter, som pas under den industriella äganderät­ inbegripas under den industriella ten. äganderätten. Uttryckligt förbehåll göres för be­ 3. Uttryckligt förbehåll göres för stämmelserna i varje fördragsslutan- bestämmelserna i varje unionslands de lands lagstiftning om det judiciella lagstiftning om det judiciella och det och det administrativa förfarandet administrativa förfarandet samt myn­ samt myndigheternas kompetens digheternas kompetens ävensom om ävensom om val av boningsort eller val av boningsort eller förordnande av förordnande av ombud, då sådant ombud, då sådant fordras enligt la­ fordras enligt lagarna om den indu­ garna om den industriella äganderät­ striella äganderätten. ten.

Artikel 3. Artikel 3. Likställda med dem, som tillhöra Likställda med dem som tillhöra de fqrdragsslutande länderna, äro de, nnionsländerna äro de vilka tillhöra i

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

ments industriels ou commerciaux effectifs et sérieux sur le territoire de T un des pays de l’Union.

Artide 4. A. — (1) Celui qui aura réguliérement fält le dépöt d’une demande de brevet d’invention, d’un modéle d’utilité, d’un dessin ou modéle industriel, d’une marque de fabrique ou de commerce, dans l’un des pays de l’Union, ou son ayant cause, jouira, pour effectuer le dépöt dans les autres pays, d’un droit de priorité pendant les délais déterminés ci-aprés.

(2) Est reconnu comme donnant naissance au droit de priorité tout dépot ayant la valeur d’un dépot national régulier en vertu de la loi intérieure de chaque pays de 1’Union ou de traités internationaux conclus entre plusieurs pays de 1’Union.

B. — En conséqence, le dépöt ultérieurement opéré dans l’un des autres pays de 1’Union, avant l’expiration de ees délais, ne pourra étre invalidé par des faits accomplis dans 1’intervalle, soit, notamment, par un autre dépöt, par la publication de Finvention ou son exploitation, par la mise en vente d’exemplaires du dessin ou du modéle, par 1’emploi de la marque, et ees faits ne pourront faire naitre aucun droit de tiers ni aucune possession personnelle. Les droits acquis par des tiers avant le jour de la premiére demande qui sert de base au droit de priorité sont réservés par 1’effet de la législation intérieure de chaque pays de 1’Union.

C. •— (1) Les délais de priorité mentionnés ci-dessus seront de douze mois pour les brevets d’invention et les modéles d’utilité, et de six mois pour les dessins ou modéles industriels et pour les marques de fabrique ou de commerce.

Kungl. Maj.ts proposition nr 30. 9

vilka tillhöra i unionen ej ingående unionen ej ingående länder men äro länder men äro bosatta eller äga verk­ bosatta eller äga verkliga industri- el­ liga industri- eller handelsföretag in­ ler handelsföretag inom något unions­ om något unionslands område. lands område.

Artikel 4. Artikel 4. a) Den, som i ett av de fördrags- A. - i. Den som i ett av unionslänslutande länderna i behörig ordning derna i behörig ordning gjort ansö­ gjort ansökan om erhållande av kan om patent eller om skydd för nytpatent eller om skydd för nyttighets- tighetsmodell eller för industriellt modell eller för industriellt mönster mönster eller modell eller för fabrikseller modell eller för fabriks- eller eller handelsmärke eller hans rätts­ handelsmärke, eller hans rättsinne­ innehavare skall för ansökan i de öv­ havare skall, under förbehåll av tred­ riga länderna äga en prioritetsrätt un­ je mans rätt, för ansökan i de övriga der tid, som här nedan bestämmes. länderna äga en prioritetsrätt under tid, som här nedan bestämmes. 2. Varje ansökan, som enligt ett unionslands inhemska lagstiftning el­ ler internationella avtal mellan flera unionsländer är likställd med en be­ hörig nationell ansökan, erkännes kunna giva upphov till prioritetsrätt. b) Till följd härav skall ansökan, B. - Till följd härav skall ansökan, som sedermera före utgången av den­ som sedermera före utgången av den­ na tid göres i annat unionsland, icke na tid göres i annat unionsland, icke anses kraftlös på grund av åtgärder, kunna förklaras ogiltig på vidtagna under mellantiden, sålunda grund av åtgärder, vidtagna under speciellt icke genom annan ansökan, mellantiden, sålunda speciellt icke genom uppfinningens offentliggöran­ genom annan ansökan, genom upp­ de eller utövande, genom hållande till finningens offentliggörande eller ut­ salu av exemplar av mönstret eller övande, genom salu hållande av modellen, genom begagnande av mär­ exemplar av mönstret eller modellen, ket. genom begagnande av märket, och dessa åtgärder skola icke kunna giva upphov till någon rätt för tredje man eller någon föranvändarräti. De rät­ tigheter, som av tredje man vunnits före dagen för den första ansökning­ en, som tjänar som grund för prioritetsrätten, äro förbehållna i överens­ stämmelse med varje unionslands in­ re lagstiftning. c) Tiden för ovannämnda priori­ C. -1. Tiden för ovannämnda prio­ tetsrätt utgör i fråga om patent och ritetsrätt utgör i fråga om patent och

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

(2) Ces délais commencent å courir de la date du dépot de la premiére demande; le jour du dépot n’est pas compris dans le délai.

(3) Si le dernier jour du délai est un jour férié légal, ou un jour ou le Bureau n’est pas ouvert pour recevoir le dépot des demandes dans le pays ou la protection est réclamée, le délai sera prorogé jusqu’au premier jour ouvrable qui suit.

D- — (1) Quiconque voudra se prévaloir de la priorité d’un dépot antérieur sera tenu de faire une déclaration indiquant la date et le pays de ce dépot. Chaque pays déterminera å quel moment, au plus tard, cette déclaration devra étre effectuée.

(2) Ces indications seront mentionnées dans les publications émanant de 1’Ad­ ministration compétente, notamment sur les brevets et les descriptions y relatives.

(3) Les pays de FUnion pourront exiger de celui qui fait une déclaration de priorité la produetion d’une copie de la demande (description, dessins, etc.) déposée antérieurement. La copie, certifiée conforme par 1’Administration qui aura re?u cette demande, sera dispensee de toute légalisation et elle pourra en tous cas étre déposée, exempte de frais, å n’importe quel moment dans le délai de trois mois å dater du depöt de la demande ultérieure. On pourra exiger qu’elle soit accompagnée d’un certificat de la date du dépot émanant de cette Adminis­ tration et d’une traduetion. 4

(4) D’autres formalités ne pourront étre requises pour la déclaration de priorité au moment du dépot de la demande. Chaque pays de FUnion déterminera les conséquences de 1’omission des formalités prévues par le présent artide, sans que ces conséquences puissent excéder la perte du droit de priorité.

Kungl. Maj.ts proposition nr 30. 11

nyttighetsmodeller tolv månader samt nyttighetsmodeller tolv månader samt i fråga om industriella mönster och i fråga om industriella mönster och modeller ävensom fabriks- eller han- modeller ävensom fabriks- eller handelsmärken sex månader. delsmärken sex månader. Dessa frister löpa från tidpunkten 2. Dessa frister löpa från tidpunk­ för ingivande av den första ansök­ ten för ingivande av den första ansök­ ningen i unionsland; dagen för ingi­ ningen i unionsland; dagen för ingi­ vandet medräknas ej i fristen. vandet medräknas ej i fristen. Om fristens sista dag är en laga 3. Om fristens sista dag i det land, helgdag i det land, där skydd begäres, där skydd begäres, är en laga helgdag förlänges fristen till nästföljande söc- eller en dag, då vederbörande myndig­ kendag. het icke håller öppet för mottagande av ansökningar, förlänges fristen till nästföljande söckendag. d) Den, som vill taga i anspråk pri- D. - i. Den som vill taga i anspråk oritetsrätt på grund av tidigare an­ prioritetsrätt på grund av tidigare an­ sökning, åligger att lämna uppgift rö­ sökning åligger att lämna uppgift rö­ rande den tid och det land, där denna rande den tid och det land, där den­ ansökning blivit gjord. Varje land na ansökning blivit gjord. Varje land äger bestämma den tidpunkt, då den­ äger bestämma den tidpunkt, då den­ na uppgift senast skall lämnas. na uppgift senast skall lämnas. Sådan uppgift skall angivas i de av 2. Sådan uppgift skall angivas i de vederbörande myndighet utgivna pub­ av vederbörande myndighet utgivna likationer, särskilt i patenten och där­ publikationer, särskilt i patenten och till hörande beskrivningar. därtill hörande beskrivningar. De fördragsslutande länderna kun­ 3. Unionsländerna kunna fordra, na fordra, att den, som gör anmälan att den som gör anmälan om priori­ om prioritetsrätt, ingiver en kopia av tetsrätt ingiver en kopia av den tidi­ den tidigare gjorda ansökningen (be­ gare gjorda ansökningen (beskriv­ skrivning, ritningar etc.). Denna ko­ ning, ritningar etc.). Denna kopia, till pia, till riktigheten bestyrkt av den riktigheten bestyrkt av den myndig­ myndighet, som mottagit ansökning­ het, som mottagit ansökningen, behö­ en, behöver icke vara legaliserad, och ver icke vara legaliserad, och den den skall i varje fall kunna ingivas skall i varje fall kunna utan särskild när som helst inom tre månader från avgift ingivas när som helst inom tre den senare ansökningens ingivande. månader från den senare ansökning­ Det må kunna föreskrivas, att den ens ingivande. Det må kunna föreskri­ skall vara åtföljd av bevis om tiden, vas, att den skall vara åtföljd av be­ då den tidigare ansökningen gjordes, vis om tiden, då den tidigare ansök­ utfärdat av vederbörande myndighet, ningen gjordes, utfärdat av vederbö­ ävensom av översättning. rande myndighet, ävensom av över­ sättning. Andra formaliteter kunna ej vid -k Andra formaliteter kunna ej vid den tidpunkt, då själva ansökningen tidpunkten för själva ansök­ göres, fordras för anmälan om prio- ningen fordras för anmälan om prio-

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

(5) Ultérieurement cTautres justifications pourront étre demandées.

E. — (1) Lorsqu’un dessin ou modéle industriel aura été déposé dans un pays en vertu d’un droit de priorité basé sur le dépöt d’un modéle d’utilité, le délai de priorité ne sera que celui fixé pour les dessins ou modéles industriels.

(2) En outre, il est permis de déposer dans un pays un modéle d’utilité en vertu d’un droit de priorité basé sur le dépöt d’une demande de brevet et inversement.

F. — Aucun pays de 1’Union ne pourra refuser une demande de brevet pour le motif qu’elle contient la revendication de priorités multiples, å la condition qu’il y ait unité d’invention au sens de la loi du pays.

G. — Si l’examen révéle qu’une demande de brevet est complexe, le demandeur pourra diviser la demande en un certain nombre de demandes divisionnaires en conservant comme date de chacune la date de la demande initiale et, s’il y a lieu, la bénéfice du droit de priorité.

H. — La priorité ne peut étre refusée pour le motif que certains éléments de 1’invention pour lesquels on revendique la priorité ne figurent pas parmi les revendications formulées dans le demande au pays d’origine, pourvu que Fensemble des piéces de la demande révéle d’une facon précise lesdits éléments.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 13

ritetsrätt. Varje fördragsslutande land ritetsrätt. Varje unionsland äger be­ äger bestämma den påföljd, som ett stämma påföljderna av un­ försummat iakttagande av i denna ar­ derlåtenhet att iakttaga tikel omnämnda formaliteter skall de i denna artikel omnämnda formali­ medföra, dock att denna påföljd ej teter, dock att dessa påföljder må sträcka sig längre än till förlust ej må sträcka sig längre än till förlust av prioritetsrätten. av prioritetsrätten. Senare må annan bevisning kunna 5. Senare må annan bevisning kun­ fordras. na fordras. e) Då i ett land skydd sökes för in­ E. -t. Då i ett land skydd sökes för dustriellt mönster eller modell under industriellt mönster eller modell un­ åberopande av rätt till prioritet på der åberopande av rätt till prioritet på grund av ansökan om skydd för nyt- grund av ansökan om skydd för nyt­ tighetsmodell, skall prioritetstiden va­ tighetsmodell, skall prioritetstiden ra den, som är bestämd för industriel­ vara den som är bestämd för industri­ la mönster och modeller. ella mönster och modeller. Vidare är det tillåtet att i ett land 2. Vidare är det tillåtet att i ett land söka skydd för nyttighetsmodell med söka skydd för nyttighetsmodell med anspråk på prioritet, grundad på en anspråk på prioritet, grundad på en ansökning om patent, och omvänt. ansökning om patent, och omvänt. f) Om i en patentansökning göres F. - Ett unionsland skall icke kun­ anspråk på flera olika prioritetsrät- na avslå en patentansökan på den ter, eller om prövningen giver vid grund att däri göres anspråk på flera handen, att en ansökning är oenhet­ olika prioritetsrätter, om det gäller en lig, skall vederbörande myndighet åt­ enligt vederbörande lands lag enhet­ minstone tillåta sökanden att uppde­ lig uppfinning. la ansökningen under villkor, som den G. - Om prövningen giver vid han­ inhemska lagstiftningen må bestäm­ den, att en patentansökning är oen­ ma, med bibehållande såsom inläm- hetlig, skall sökanden kunna uppdela ningsdag för varje delansökning av ansökningen i ett visst antal delan­ den ursprungliga ansökningsdagen sökningar, med bibehållande såsom och i förekommande fall av priorite­ inlämningsdag för var och en av den ten. ursprungliga ansökningsdagen och i förekommande fall av prioriteten. II. - Prioritet kan icke vägras av det skälet, att vissa element av den uppfinning, för vilken prioritet begäres, icke förekomma i patentansprå­ ken till ansökningen i det första lan­ det, såframt handlingarna till denna ansökning tillsammans på ett tydligt sätt angiva de nämnda elementen.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Article 4 bis. (1) Les brevets demandés dans les différents pays de l’Union par des ressortissants de l’Union seront indépendants des brevets obtenus pour la méme invention dans les autres pays, adhérents ou non å FUnion.

(2) Gette disposition doit s’entendre d’une fagon absolue, notamment en ce sens que les brevets demandés pendant le délai de priorité sont indépendants, tant au point de vue des causes de nullité et de déchéance qu’au point de vue de la durée normale.

(3) Elle s’applique å tous les brevets existant au moment de sa mise en vigueur.

(4) Il en sera de méme, en cas d’accession de nouveaux pays, pour les brevets existant de part et d’autre au moment de 1’accession.

(5) Les brevets obtenus avec le bénéfice de la priorité jouiront, dans les dif­ férents pays de FUnion, d’une durée égale å celle dont ils jouiraient s’ils étaient demandés ou délivrés sans le bénéfice de la priorité.

Artide 4 ter. Llnventeur a le droit d’étre mentionné comme tel dans le brevet.

Artide 5. A. — (1) L’introduction, par le breveté, dans le pays ou le brevet a été délivré, d!objets fabriqués dans Fun ou 1’autre des pays de FUnion, n’entrainera pas la déchéance.

(2) Toutefois, chacun des pays de FUnion aura la faculté de prendre les mesures législatives nécessaires pour prévenir les abus qui pourraient résulter de Fexercice du droit exclusif conféré par le brevet, par exemple faute d’exploitation. 3

(3) Ces mesures ne pourront prévoir la déchéance du brevet que si la concession de licences obligatoires ne suffisait pas pour prévenir ces abus.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 15

Artikel 4 bis. Artikel 4 bis. Patent, som i de olika fördragsslu- 1. Patent, som i de olika unionstande länderna begäras av dem, som länderna sökas av dem, som till­ tillhöra unionen, skola vara oberoen­ höra unionen, skola vara oberoende de av patent, som för samma uppfin­ av patent, som för samma uppfinning ning erhållits i andra länder, vare sig erhållits i andra länder, vare sig till­ tillhörande unionen eller icke. hörande unionen eller icke. Denna bestämmelse skall gälla utan 2. Denna bestämmelse skall gälla inskränkning, särskilt så att patent, utan inskränkning, särskilt så att pa­ som sökts under prioritetstiden, äro tent, som sökts under prioritetstiden, oberoende såväl i fråga om skälen till äro oberoende såväl i fråga om skälen ogiltighet och förverkande som be­ till ogiltighet och förverkande som be­ träffande deras normala giltighetstid. träffande deras normala giltighetstid. Den är tillämplig på patent, som 3. Den är tillämplig på patent, som äga bestånd vid tidpunkten för dess äga bestånd vid tidpunkten för dess ikraftträdande. ikraftträdande. Detsamma skall, i händelse av nya 4. Detsamma skall, i händelse av länders anslutning, gälla för de vid nya länders anslutning, gälla för de tidpunkten för anslutningen å ömse vid tidpunkten för anslutningen å öm­ sidor bestående patent. se sidor bestående patent. 5. Patent, som erhållits med åbero­ pande av prioritetsförmånen, skola i de olika unionslånderna åtnjuta sam­ ma giltighetstid som de skulle ha fått, om de sökts eller beviljats utan prioritetsförmån.

Artikel 4 ter (ny). Uppfinnaren har rätt att bliva nämnd såsom sådan i patentet.

Artikel 5. Artikel 5. Patent förverkas icke därigenom, A.- i. Patent förverkas icke därige­ att patenthavaren till det land, i vil­ nom, att patenthavaren till det land, i ket patent erhållits, inför föremål, vilket patent erhållits, inför föremål, som blivit tillverkade i annat unions- som blivit tillverkade i annat unionsland. land. Dock skall varje fördragsslutande 2. Dock skall varje unionsland äga land äga rätt att vidtaga erforderliga rätt att vidtaga erforderliga lagstift­ lagstiftningsåtgärder till förebyggan­ ningsåtgärder till förebyggande av de av missbruk vid utnyttjandet av missbruk vid utnyttjandet av den ge­ den genom patentet förlänade uteslu- nom patentet förlänade uteslutandetanderätten, exempelvis försummelse rätten, exempelvis försummelse att att utöva uppfinningen. utöva uppfinningen. Dessa åtgärder skola icke kunna gå 3. Dessa åtgärder skola icke kunna

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

(4) En tout cas, la concession d’une licence obligatoire ne pourra pas étre demandée avant 1’expiration de trois années å compter de la date de la délivrance du brevet, et cette licence ne pourra étre accordée que si le breveté ne justifie pas d’excuses legitimes. Aucune action en déchéance ou en révocation d’un brevet ne pourra étre introduite avant 1’expiration de deux années å compter de la concession de la premiére licence obligatoire.

(5) Les dispositions qui précédent seront applicables, sous réserve des modifications nécessaires, aux modéles d’utilité.

B. — La protection des dessins et modéles industriels ne peut étre atteinte par une déchéance quelconque, soit pour défaut d’exploitation, soit pour introduction d’objets conformes å ceux qui sont protégés.

C. — (1) Si, dans un pays, 1’utilisation de la marque enregistrée est obligatoire, Fenregistrement ne pourra étre annulé qu’aprés un délai équitable et si 1’intéressé ne justifie pas des causes de son inaction.

(2) L’emploi d’une marque de fabrique ou de commerce, par le propriétaire, sous une forme qui différe par des éléments n’altérant pas le caractére distinctif de la marque dans la forme sous laquelle celle-ci a été enregistrée dans Fun des pays de 1’Union, n’entrainera pas Finvalidation de Fenregistrement et ne diminuera pas la protection accordée å la marque. 3

(3) L’emploi simultané de la méme marque sur des produits identiques ou similaires, par des établissements industriels ou commerciaux considérés comme

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 17

ut på patentets förverkande i annat gå ut på patentets förverkande i an­ fall, än då meddelande av tvångslicen- nat fall, än då meddelande av tvångsser icke skulle vara tillräckligt för att licenser icke skulle vara tillräckligt hindra sådana missbruk. för att hindra sådana missbruk. I varje fall skall patentet icke kun­ 4. I varje fall skall ansökan om na göras till föremål för sådana åtgär­ meddelande av tvångslicens icke kun­ der, förrän minst tre år förflutit från na göras, förrän tre år förflutit från det patentet beviljades, och icke hel­ det patentet beviljades, och tvångsli­ ler om patenthavaren förmår visa gil­ cens skall icke kunna beviljas annat tigt skäl för sin underlåtenhet. än om patenthavaren ej förmår visa giltigt skäl för sin underlåtenhet. Nå­ gon talan om ett patents förverkande eller upphävande skall icke kunna anhångiggöras, förrän två år gått från meddelandet av den första ivångslicensen. 5. Ovanstående bestämmelser äro, under förbehåll för nödvändiga för­ ändringar, tillämpliga å nyttighetsmodeller. Skydd för industriella mönster och B. - Skydd för industriella mönster modeller skall icke kunna på något och modeller skall icke kunna på nå­ sätt förverkas genom införsel av före­ got sätt förverkas, vare sig genom för­ mål, överensstämmande med de skyd­ summelse att utöva eller genom inför­ dade. sel av föremål, överensstämmande med de skyddade. För åtnjutande av sådan skyddsrätt (Jfr avd. D.) må icke fordras, att föremålet är åsatt märke eller uppgift om registreringen. Därest i ett land användande av re­ C. - t. Därest i ett land användande gistrerat märke är föreskrivet, skall av registrerat märke är föreskrivet, registreringen icke kunna upphävas skall registreringen icke kunna upp­ förrän efter skälig tid och endast om hävas förrän efter skälig tid och en­ vederbörande icke visar skäl för sin dast om vederbörande icke visar skäl underlåtenhet. för sin underlåtenhet. 2. Märkeshavarens användande av ett fabriks- eller handelsmärke under en form, som endast genom bestånds­ delar, vilka icke ändra märkets egen­ artade karaktär, skiljer sig från den form, under vilken märket registre­ rats i ett unionsland, skall icke med­ föra registreringens ogiltighet eller minska det åt märket givna skyddet. 3. Samtidig användning av samma märke för samma eller liknande varor Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 30.

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

copropriétaires de la marque d’aprés les dispositions de la loi nationale du pays ou la protection est réclamée, n’empéchera pas 1’enregistrement, ni ne diminuera d’aucune facon la protection accordée å ladite marque dans n’importe quel pays de 1’Union, pourvu que ledit emploi n’ait pas pour effet d’induire le public en erreur et qu’il ne soit pas contraire å Fintérét public.

D. — Aucun signe ou mention du brevet, du modéle d’utilité, de l’enregistrement de la marque de fabrique ou de commerce, ou du dépöt du dessin ou modéle industriel ne sera exigé sur le produit pour la reconnaissance du droit.

Article 5 bis. (1) Un délai de gråce, qui devra étre au minimum de trois mois, sera accordé pour le payement des taxes prévues pour le maintien des droits de propriété industrielle, moyennant le versement d’une surtaxe, si la législation nationale en impose une.

(2) Pour les brevets d’invention, les pays de 1’Union s’engagent, en outre, soit å porter le délai de gråce å six mois au moins, soit å prévoir la restauration du brevet tombé en déchéance par suite de non-payement de taxes, ees mesures restant soumises aux conditions prévues par la législation intérieure.

Artide 5 ter. Dans chacun des pays de 1’Union ne seront pas considérés comme portant atteinte aux droits du breveté:

1° 1’emploi, å bord des navires des autres pays de l’Union, des moyens faisant 1’objet de son brevet dans le corps du navire, dans les machines, agrés, apparaux et autres accessoires, lorsque ees navires pénétreront temporairement ou accidentellement dans les eaux du pays, sous réserve que ees moyens y soient employés exelusivement pour les besoins du navire;

Kungi. Maj.ts proposition nr 30. 19

genom industri- eller handelsföretag, som enligt de inhemska lagbestäm­ melserna i det land, där skyddet be­ gärts, anses vara medägare till mär­ ket, skall icke i något unionsland hindra registreringen eller på något sätt minska det åt märket givna skyd­ det, såframt denna användning icke har till verkan, att allmänheten vilseledes, eller är stridande mot allmän­ intresset. (Jfr st. 6.) D.- För åtnjutande av skyddsrätt må icke fordras, att föremålet är åsatt märke eller uppgift om patent eller nytiighetsmodell eller om registrering av fabriks- eller handelsmärke eller industriellt mönster eller modell.

Artikel 5 bis. Artikel 5 bis. En respittid om minst tre månader 1. En respittid om minst tre måna­ skall medgivas för betalning av före­ der skall medgivas för betalning av skrivna avgifter för upprätthållande föreskrivna avgifter för upprätthål­ av rättigheter, som inbegripas under lande av rättigheter, som inbegripas den industriella äganderätten, mot er­ under den industriella äganderätten, läggande av en tilläggsavgift, om så­ mot erläggande av en tilläggsavgift, dan är föreskriven i den inhemska om sådan är föreskriven i den in­ lagstiftningen. hemska lagstiftningen. Beträffande patent förbinda sig de 2. Beträffande patent förbinda sig fördragsslutande länderna dessutom unionsländerna dessutom att antingen att antingen utsträcka respittiden till utsträcka respittiden till minst sex minst sex månader eller också medgi­ månader eller också medgiva återupp­ va återupplivning av patent, som för­ livning av patent, som förfallit på fallit på grund av underlåten avgifts- grund av underlåten avgiftsbetalning; betalning; skolande härutinnan gälla skolande härutinnan gälla de villkor, de villkor, som den inhemska lagstift­ som den inhemska lagstiftningen fö­ ningen föreskriver. reskriver.

Artikel 5 ter. Artikel 5 ter. I intet av de fördragsslutande län­ I intet av unionsländerna skall så­ derna skall såsom intrång i patentha- som intrång i patenthavares rättighe­ vares rättigheter anses: ter anses: 1) användande ombord å andra 1) användande ombord å andra unionsländers fartyg av anordningar, unionsländers fartyg av anordningar, som utgöra föremål för hans patent, i som utgöra föremål för hans patent, fartygsskrovet, maskinerna, tackling, i fartygsskrovet, maskinerna, tack-

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

• 2° 1’eipploi des moyens faisant 1’objet du brevet dans la construction ou le fonctionnement des engins de locomotion aérienne ou terrestre des autres pays de 1’Union ou des accessoires de ees engins, lorsque ceux-ci pénétreront temporairement ou accidentellement dans ce pays.

Artide 6. A. — Toute marque de fabrique ou de commerce réguliérement enregistrée dans le pays d’origine sera admise au dépöt et protégée telle quelle dans les autres päys de l’Union sous les réserves indiquées ci-aprés. Ces pays pourront exiger, avant de procéder å 1’enregistrement définitif, la produetion d’un certificat d’enregistrement au pays d’origine délivré par 1’autorité compétente. Aucune légalisation ne sera requise pour ce certificat.

B. — (1) Toutefois, pourront étre refusées ou invalidées:

1° les marques qui sont de nature å porter atteinte å des droits acquis par des tiers dans le pays ou la protection est réclamée; <

2° les marques dépourvues de tout caractére distinetif, ou bien composées exelusivement de signes ou d’indications pouvant servir, dans le commerce, pour désigner 1’espéce, la qualité, la quantité, la destination, la valeur, le lieu d’origine des produits ou 1’époque de produetion, ou devenus usuels dans le langage courant ou les habitudes loyales et constantes du commerce du pays ou la protection est réclamée. Dans 1’appréciation du caractére distinetif d’une marque, on devra tenir compte de toutes les circonstances de fait, notamment de la durée de 1’usage de la marque;

Kungl. Maj.ts proposition nr 30. 21

don och andra tillbehör, då dessa far­ ling, don och andra tillbehör, då dessa tyg tidvis eller tillfälligtvis inkomma fartyg tidvis eller tillfälligtvis inkom­ i det ifrågavarande landets farvatten, ma i det ifrågavarande landets farvat­ under förutsättning att användandet ten, under förutsättning att använ­ sker uteslutande för fartygets behov; dandet sker uteslutande för fartygets behov; 2) användande av anordningar, 2) användande av anordningar, som utgöra föremål för patentet, i som utgöra föremål för patentet, i konstruktion eller drift av andra konstruktion eller drift av andra unionsländers luft- eller lantfordon pnionsländers luft- eller lantfordon eller tillbehör till sådana fordon, då eller tillbehör till sådana fordon, då dessa tidvis eller tillfälligtvis inkom­ dessa tidvis eller tillfälligtvis inkom­ ma i vederbörande land. ma i vederbörande land.

Artikel 6. Artikel 6. Varje i hemlandet vederbörligen re­ A. - Varje i hemlandet vederbörli­ gistrerat fabriks- eller handelsmär- gen registrerat fabriks- eller handelske skall kunna registreras samt er­ märke skall, under nedan angivna för­ hålla skydd i sin ursprungliga form behåll, kunna registreras samt erhålla (telle quelle) i övriga unionsländer. skydd i sin ursprungliga form (telle (Jfr sista st.) quelle) i övriga unionsländer. Dessa länder kunna fordra företeendet av ett av behörig myndighet utfärdat bevis om registrering i hemlandet, in­ nan den definitiva registreringen fö­ retages. Legalisering av detta bevis skall ej kunna krävas. Dock kan registrering vägras eller B. -1. Dock kan registrering vägras förklaras ogiltig för: eller förklaras ogiltig för: 1) märken, vilka äro av beskaffen­ 1) märken, vilka äro av beskaffen­ het att göra intrång i av tredje man het att göra intrång i av tredje man förvärvad rätt i det land, där skydd förvärvad rätt i det land, där skydd begäres; begäres; 2) märken, helt och hållet saknan­ 2) märken, helt och hållet saknan­ de egenartad karaktär eller uteslutan­ de egenartad karaktär eller uteslutan­ de sammansatta av tecken eller be­ de sammansatta av tecken eller be­ nämningar, vilka i handeln kunna nämningar, vilka i handeln kunna tjäna till att angiva varors art, beskaf­ tjäna till att angiva varors art, beskaf­ fenhet, mängd, bestämmelse, värde, fenhet, mängd, bestämmelse, värde, ursprungsort eller tidpunkten för de­ ursprungsort eller tidpunkten för de­ ras framställande eller som blivit van­ ras framställande eller som blivit van­ liga i gängse språkbruk eller i lojalt liga i gängse språkbruk eller i lojalt och konstant handelsbruk i det land, och konstant handelsbruk i det land, där skydd är begärt. där skydd är begärt. Vid bedömandet Vid bedömandet av ett märkes egen- av ett märkes egenartade karaktär bör

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

3° les marques qui sont contraires å la mörale ou å 1’ordre public, notamment celles qui sont de nature å tromper le public. Il est entendu qu’une marque ne pourra étre considérée comme contraire å l’ordre public pour la seule raison qu’elle n’est pas conforme å quelque disposition de la législation sur les marques sauf le cas ou cette disposition elle-méme concerne 1’ordre public.

(2) Ne pourront étre refusées dans les autres pays de l’Union les marques de fabrique ou de commerce pour le seul motif qu’elles ne différent des marques protégées dans le pays d’origine que par des éléments n’altérant pas le caractére distinctif et ne touchant pas å 1’identité des marques dans la forme sous laquelle celles-ci ont été enregistrées audit pays d’origine.

C. — Sera considéré comme pays d’origine le pays de 1’Union ou le déposant a un établissement industriel ou commercial effectif et sérieux, et, s’il n’a pas un tel établissement, le pays de l’Union ou il a son domicile, et, s’il n’a pas de domicile dans 1’Union, le pays de sa nationalité, au cas ou il est ressortissant d’un pays de l’Union.

D. — Lorsqu’une marque de fabrique ou de commerce aura été réguliérement enregistrée dans le pays d’origine, puis dans un ou plusieurs autres pays de 1’Union, chacune de ees marques nationales sera considérée, des la date å laquelle elle aura été enregistrée, comme indépendante de la marque dans le pays d’origine, pourvu qu’elle soit conforme å la législation intérieure du pays d’importation.

E. — En aucun cas le renouvellement de 1’enregistrement d’une marque dans le pays d’origine n’entrainera 1’obligation de renouveler 1’enregistrement dans les autres pays de FUnion ou la marque aura été enregistrée.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 23

artade karaktär bör avseende fästas avseende fästas vid alla faktiska om­ vid alla faktiska omständigheter, sär­ ständigheter, särskilt vid den tids­ skilt vid den tidslängd, under vilken längd, under vilken märket varit i märket varit i bruk; bruk; 3) märken, som äro stridande mot 3) märken, som äro stridande mol god sed eller allmän ordning. god sed eller allmän ordning, särskilt Ett märke skall dock icke kunna sådana som äro ägnade att vilseleda anses strida mot allmän ordning en­ allmänheten. Ett märke skall dock ic­ dast därför, att det icke står i överens­ ke kunna anses strida mot allmän stämmelse med något visst stadgande ordning endast därför att det icke står i lagstiftningen om varumärken, så­ i överensstämmelse med något visst framt ej detta stadgande just har av­ stadgande i lagstiftningen om varu­ seende å allmän ordning. märken, såframt ej detta stadgande just har avseende å allmän ordning. 2. Registrering av fabriks- eller handelsmärken skall icke kunna väg­ ras i övriga unionsländer endast där­ för, att de skilja sig från de i hemlan­ det skyddade märkena i fråga om be­ ståndsdelar, som icke ändra den egen­ artade karaktären av och icke beröra identiteten med märkena i den form, under vilken de registrerats i det nämnda hemlandet. Som hemland skall anses: C. - Som hemland skall anses det det unionsland, där sökanden bar unionsland, där sökanden har ett ett verkligt industri- eller handelsfö­ verkligt industri- eller handelsföretag, retag, och, om han icke har något så­ och, om han icke har något sådant dant företag, det unionsland, där han företag, det unionsland, där han är är bosatt, och, om han icke är bosatt bosatt, och, om han icke är bosatt i i något unionsland, det land, där han något unionsland, det land, där han är medborgare, såvida han tillhör ett är medborgare, såvida han tillhör ett unionsland. unionsland. D. - Då ett fabriks- eller handelsmärke blivit behörigen registrerat i hemlandet och sedan i ett eller flera andra unionsländer, skall vart och ett av dessa nationella märken från den dag det registrerats anses oberoende av märket i hemlandet, om vederbö­ rande märke är i överensstämmelse med den inhemska lagstiftningen i regis trering siandet. I intet fall skall förnyelse av ett E. - I intet fall skall förnyelse av märkes registrering i hemlandet med- ett märkes registrering i hemlandet

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 30,

F. — Le bénéfice de la priorité reste acquis aux dépöts de marques effectués dans le délai de 1’article 4, méme lorsque 1’enregistrement dans le pays d’origine n’intervient qu’aprés 1’expiration de ce délai.

Article 6 bis. (1) Les pays de 1’Union s’engagent å refuser ou å invalider, soit d’office si la législation du pays le permet, soit å la requéte de 1’intéressé, 1’enregistreraent d’une marque de fabrique ou de commerce qui constitue la reproduction, l’imitation ou la traduction, susceptibles de créer une confusion, d’une marque que l’autorité compétente du pays de 1’enregistrement estimera y étre notoirement connue comme étant déjå la marque d’une personne admise å bénéficier de la présente Convention et utilisée pour des produits identiques ou similaires. Il en sera de méme lorsque la partie essentielle de la marque constitue la reproduction d’une telle marque notoirement connue ou une imitation susceptible de créer une confusion avec celle-ci.

(2) Un délai minimum de trois ans devra étre accordé pour réclamer la radiation de ees marques. Le délai courra de la date de 1’enregistrement de la marque. 3

(3) Il ne sera pas fixé de délai pour réclamer la radiation des marques enregistrées de mauvaise foi.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 25

föra skyldighet att förnya registre­ medföra skyldighet att förnya regist­ ringen i de andra unionsländer, där reringen i de andra unionsländer, där märket är registrerat. märket är registrerat. Förmånen av prioritet bibehålies F. - Förmånen av prioritet bibehål­ för varumärkesansökningar, som ies för varumärkesansökningar, som gjorts inom den i artikel 4 bestämda gjorts inom den i artikel 4 bestämda fristen, även om registreringen i hem­ fristen, även om registreringen i hem­ landet icke sker förrän efter utgången landet icke sker förrän efter utgången av denna frist. av denna frist. Bestämmelsen i första stycket ute­ (Jfr avd. A. punkterna 2 och 3.) sluter icke rätt att av sökanden ford­ ra ett av vederbörande myndighet i hemlandet utfärdat bevis om behörig registrering, men legalisering av det­ ta bevis skall ej kunna krävas.

Artikel 6 bis. Artikel 6 bis. De fördragsslutande länderna för­ 1. Unionsländerna förbinda sig att, binda sig att vägra eller förklara ogil­ vare sig ex officio, om landets lag­ tig, vare sig ex officio, om landets stiftning sådant tillåter, eller på yr­ lagstiftning sådant tillåter, eller på kande av målsägande, vägra eller för­ yrkande av målsägande, registrering klara ogiltig registrering av ett fab­ av ett fabriks- eller handelsmärke, riks- eller handelsmärke, som utgör som utgör en kopia eller efterbildning, kopia, efterbildning eller översättning, ägnad att framkalla förväxling, av ett ägnad att framkalla förväxling, av ett märke, som vederbörande myndighet märke, som vederbörande myndighet i registreringslandet finner därstädes i registreringslandet finner därstädes vara notoriskt känt såsom redan till­ vara notoriskt känt såsom redan till­ kommande någon, som tillhör ett an­ kommande en person, som äger njuta nat av de fördragsslutande länderna, förmån av förevarande konvention, och använt för varor av samma eller och använt för samma eller liknande liknande slag. varor. Detsamma skall gälla, då mär­ kets väsentliga del utgör en kopia av ett sådant notoriskt känt märke eller en efterbildning av detta, ägnad att framkalla förväxling. En frist av minst tre år skall med­ 2. En frist av minst tre år skall givas för anhängiggörande av talan medgivas för anhängiggörande av ta­ om dylik registrerings upphävande. lan om dylik registrerings upphävan­ Denna frist räknas från dagen för de. Denna frist räknas från dagen för märkets registrering. märkets registrering. För fall, då registreringen erhållits 3. För fall, då registreringen erhål­ i ond tro, må icke bestämmas någon lits i ond tro, må icke bestämmas nå­ frist, inom vilken sådan talan skall gon frist, inom vilken sådan talan vara anhängiggjord. skall vara anhängiggjord.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Article 6 ter. (1) Les pays de 1’Union conviennent de refuser ou d’invalider 1’enregistrement et d’interdire, par des mesures appropriées, 1’utilisation, å défaut d’autorisation des pouvoirs compétents, soit comme marques de fabrique ou de commerce, soit comme éléments de ees marques, des armoiries, drapeaux et autres emblémes d’État des pays de l’Union, signes et poincons officiels de controle et de garantie adoptés par eux, ainsi que toute imitation au point de vue héraldique.

(2) L’interdiction des signes et poincons officiels de controle et de garantie s’appliquera seulement dans les cas ou les marques qui les comprendront seront destinées å étre utilisées sur des marchandises du méme genre ou d’un genre similaire.

(3) Pour 1’application de ees dispositions, les pays de 1’Union conviennent de se communiquer réciproquement, par 1’intermédiaire du Bureau international, la liste des emblémes d’État, signes et poincons officiels de controle et de garantie qu’ils désirent ou désireront placer, d’une facon absolue ou dans certaines limites, sous la protection du present article, ainsi que toutes modifications ultérieures apportées å cette liste. Chaque pays de l’Union mettra å la disposition du public, en temps utile, les listes notifiées.

(4) Tout pays de 1’Union pourra, dans un délai de douze mois å partir de la réception de la notification, transmettre, par 1’intermédiaire du Bureau inter­ national, au pays intéressé, ses objections éventuelles. 5

(5) Pour les emblémes d’État notoirement connus, les mesures prévues å 1’alinéa (1) s’appliqueront seulement aux marques enregistrées apres le 6 novembre 1925.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 27

Artikel 6 ter. Artikel 6 ter. De fördragsslutande länderna över­ 1. Unionsländerna överenskomma enskomma att, när vederbörligt till­ att, när vederbörligt tillstånd icke stånd icke lämnats, vägra eller för­ lämnats, vägra eller förklara ogiltig klara ogiltig registrering samt medelst registrering samt medelst lämpliga åt­ lämpliga åtgärder ingripa mot använ­ gärder ingripa mot användande så­ dande såsom fabriks- eller handels- som fabriks- eller handelsmärken el­ märken eller delar därav av de för­ ler delar därav av unionsländernas dragsslutande ländernas vapen, flag­ vapen, flaggor och andra statsemblem, gor och andra statsemblem, av dessa av dessa länder antagna officiella kon­ länder antagna officiella kontroll- och troll- och garantimärken och -stämp­ garantimärken och -stämplar även­ lar ävensom allt, som ur heraldisk som allt, som ur heraldisk synpunkt synpunkt utgör efterbildning därav. utgör efterbildning därav. Förbudet i fråga om officiella kon­ 2. Förbudet i fråga om officiella troll- och garantimärken och -stämp­ kontroll- och garantimärken och lar är endast tillämpligt, om de varu­ -stämplar är endast tillämpligt, om de märken, som innehålla sådana, äro varumärken, som innehålla sådana, avsedda att användas för varor av äro avsedda att användas för varor av samma eller liknande slag. samma eller liknande slag. För tillämpningen av dessa bestäm­ 3. För tillämpningen av dessa be­ melser överenskomma de fördragsslu­ stämmelser överenskomma unions­ tande länderna att genom förmedling länderna att genom förmedling av in­ av internationella byrån i Bern ömse­ ternationella byrån i Bern ömsesidigt sidigt tillställa varandra en lista, upp­ tillställa varandra förteckning tagande de statsemblem samt officiel­ över de statsemblem samt officiella la kontroll- och garantimärken och kontroll- och garantimärken och -stämplar, som de för närvarande el­ -stämplar, som de för närvarande el­ ler framdeles önska att, helt och hål­ ler framdeles önska att, helt och hål­ let eller inom vissa gränser, ställa un­ let eller inom vissa gränser, ställa un­ der skydd enligt denna artikel, även­ der skydd enligt denna artikel, även­ som alla senare ändringar i denna lis­ som alla senare ändringar i denna ta. Vart och ett av de fördragsslutan­ förteckning. Varje unionsland de länderna skall under lämplig tid skall under lämplig tid hålla de hålla de notificerade listorna tillgäng­ meddelade f örteckningarliga för allmänheten. n a tillgängliga för allmänheten. Varje fördragsslutande land kan 4. Varje unionsland kan under tolv under tolv månader från notifikatio- månader från meddelandets nens mottagande genom förmedling mottagande genom förmedling av in­ av internationella byrån i Bern till ve­ ternationella byrån i Bern till veder­ derbörande land överlämna sina even­ börande land överlämna sina eventu­ tuella invändningar. ella invändningar. I fråga om notoriskt kända stats­ 5. I fråga om notoriskt kända stats­ emblem äga de i första stycket avsed­ emblem äga de i första stycket av­ da åtgärderna tillämpning endast å sedda åtgärderna tillämpning endast

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

(6) Pour les emblémes d’État qui ne seraient pas notoirement connus, et pour les signes et poin^ons officiels, ees dispositions ne seront applicables qu’aux marques enregistrées plus de deux mois apres réception de la notification prévue par 1’alinéa (3).

(7) En cas de mauvaise foi, les pays auront la faeulté de faire radier méme les marques enregistrées avant le 6 novembre 1925 et comportant des emblémes d’État, signes et poincons.

(8) Les nationaux de chaque pays qui seraient autorisés å faire usage des em­ blémes d’État, signes et poincons de leur pays, pourront les utiliser, méme s’il y avait similitude avec ceux d’un autre pays.

(9) Les pays de 1’Union s’engagent å interdire 1’usage non autorisé, dans le commerce, des armoiries d’État des autres pays de l’Union, lorsque cet usage sera de nature å induire en erreur sur 1’origine des produits.

(10) Les dispositions qui précédent ne font pas obstacle å 1’exercice, par les pays, de la faeulté de refuser ou d’invalider, par application du 3° de 1’alinéa (1) de la lettre B de 1’article 6, les marques contenant, sans autorisation, des armoiries, drapeaux, décorations et autres emblémes d’État, ou des signes et poinejons officiels adoptés par un pays de l’Union.

Article 6 quater. (1) Lorsque, conformément å la législation d’un pays de 1’Union, la cession d’une marque n’est valable que si elle a lieu en méme temps que le transfert de 1’entreprise ou du fonds de commerce auquel la marque appartient, il suffira, pour que cette validité soit admise, que la partie de 1’entreprise ou du fonds de com­ merce située dans ce pays soit transmise au cessionnaire avec le droit exelusif d’y fabriquer ou d’y vendre les produits portant la marque cédée.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 29

varumärken, som registreras efter un­ å varumärken, som registrerats efter dertecknandet av föreliggande akt. den 6 november 1925. I fråga om statsemblem, som icke 6 .1 fråga om statsemblem, som icke äro notoriskt kända, samt officiella äro notoriskt kända, samt officiella märken och stämplar äro dessa be­ märken och stämplar äro dessa be­ stämmelser icke tillämpliga å andra stämmelser icke tillämpliga å andra varumärken än sådana, som registre­ varumärken än sådana, som registre­ ras mer än två månader efter motta­ rats mer än två månader efter mot­ gandet av den i tredje stycket avsedda tagandet av det i tredje stycket av­ notifikationen. sedda meddelandet. I händelse av ond tro äga länderna 7. I händelse av ond tro äga län­ att låta upphäva registrering även av derna att låta upphäva registrering sådana märken, som registrerats före även av sådana märken, som regist­ undertecknandet av förevarande akt rerats före den 6 november 1925 och och innehålla statsemblem eller offici­ innehålla statsemblem eller officiella ella märken och stämplar. märken och stämplar. De medborgare i ett land, som äro 8. De medborgare i ett land, som berättigade att använda sitt eget lands äro berättigade att använda sitt eget statsemblem, märken och stämplar, lands statsemblem, märken och äga begagna dessa, även om de förete stämplar, äga begagna dessa även om likhet med ett annat lands. de förete likhet med ett annat lands. De fördragsslutande länderna för­ 9. Unionsländerna förbinda sig att binda sig att förbjuda användande i förbjuda användande i handeln utan handeln, utan vederbörligt tillstånd, vederbörligt tillstånd av andra unionsav andra fördragsslutande länders länders statsvapen, om sådant statsvapen, då detta användande är användande är ägnat att vilseleda an­ ägnat att vilseleda angående varors gående varors ursprung. ursprung. Förestående bestämmelser medföra 10. Förestående bestämmelser med­ ej inskränkning i ländernas befogen­ föra ej inskränkning i ländernas be­ het att, med tillämpning av artikel 6 fogenhet att, med tillämpning av ar­ stycket 2 nr 3, vägra eller förklara tikel 6 avdelning B stycket 1 nr 3, ogiltig registrering av märken, som vägra eller förklara ogiltig registre­ utan tillstånd innehålla vapen, flag­ ring av märken, som utan tillstånd in­ gor, utmärkelsetecken och andra nehålla vapen, flaggor, utmärkelsetec­ statsemblem eller av något unions- ken och andra statsemblem eller av land antagna officiella märken och något unionsland antagna officiella stämplar. märken och stämplar.

Artikel 6 quater (ny). 1. Om enligt ett unionslands lag­ stiftning överlåtelse av ett varumärke icke är giltig annat än om den äger ruim samtidigt med överlåtelse av det företag eller den handelsrörelse, var-

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

(2) Cette disposition n’impose pas aux pays de l’Union 1’obligation de considérer comme valable le transfert de toute marque dont 1’usage par le cessionnaire serait, en fait, de nature å induire le public en erreur, notamment en ce qui concerne la provenance, la nature ou les qualités substantielles des produits auxquels la marque est appliquée.

Article 7. La nature du produit sur lequel la marque de fabrique ou de commerce doit étre apposée ne peut, dans aucun cas, faire obstacle å 1’enregistrement de la marque.

Artide 7 bis. (1) Les pays de l’Union s’engagent å admettre au dépot et å protéger les marques collectives appartenant å des collectivités dont 1’existence n’est pas contraire å la loi du pays d’origine, méme si ees collectivités ne possédent pas un établissement industriel ou commercial.

(2) Chaque pays sera juge des conditions particuliéres sous lesquelles une marque collective sera protégée et il pourra refuser la protection si cette marque est contraire å 1’intérét public. 3

(3) Cependant, la protection de ees marques ne pourra étre refusée å aucune collectivité dont 1’existence n’est pas contraire å la loi du pays d’origine, pour le motif qu’elle n’est pas établie dans le pays ou la protection est requise ou qu’elle n’est pas constituée conformément å la législation de ce pays.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. o "I Öl

till märket hör, skall det för giltig överlåtelse dock anses tillräckligt, att till förvärvaren övergår den del av företaget eller handelsrörelsen, som är belägen i detta land, med uteslutanderätt att där tillverka eller försälja de varor, varå det överlåtna märket fin­ nes anbragt. 2. Denna bestämmelse ålägger icke unionsländerna någon förpliktelse att anse en överlåtelse giltig, om förvär­ varens användande av märket i själva verket skulle vara ägnat att vilseleda allmänheten, särskilt angående ur­ sprunget, beskaffenheten och de vä­ sentliga egenskaperna hos de varor, för vilka märket är avsett.

Artikel 7. Artikel 7. Beskaffenheten av det föremål, Beskaffenheten av d e n vara, å varå fabriks- eller handelsmärke är vilken fabriks- eller handelsmärke avsett att anbringas, må icke i något är avsett att anbringas, må icke i nå­ fall utgöra hinder för registrering av got fall utgöra hinder för registrering märket. av märket.

Artikel 7 bis. Artikel 7 bis. De fördragsslutande länderna för­ 1. Unionsländerna förbinda sig att binda sig att tillåta registrering av tillåta registrering av och skydda och förläna skydd åt märken, som kollektiv märken, som tillhöra sam­ tillhöra sammanslutningar, vilkas till­ manslutningar, vilkas bestånd varo icke strider mot hemlandets lag­ icke strider mot hemlandets lagstift­ stiftning, även om dessa samman­ ning, även om dessa sammanslut­ slutningar icke besitta något industri­ ningar icke besitta något industri- el­ eller handelsföretag. ler handelsföretag. Varje land skall dock äga bestäm­ 2. Varje land skall äga bestämma ma de särskilda villkor, under vilka de särskilda villkor, under vilka ett en sammanslutning må tillåtas att kollektivmärke skall skyddas, och skydda sina märken. skall kunna vägra skydd, om detta märke strider mot allmänintresset. 3. Skydd för dessa märken skall dock ej kunna vägras någon samman­ slutning, vars bestånd icke strider mot hemlandets lagstiftning, därför att den ej har säte i det land, där skydd begäres, eller att den ej bildats i över-

32 Kungl. Maj ds proposition nr 30.

Artide 8. Le nom commercial sera protegé dans tous les pays de 1’Union sans obligation de dépöt ou d’enregistrement, qu’il fasse ou non partie d’une marque de fabrique ou de commerce.

Artide 9. (1) Tout produit portant illicitement une marque de fabrique ou de commerce, ou un nom commercial, sera saisi å 1’importation dans ceux des pays de l’Union dans lesquels cette marque ou ce nom commercial ont droit å la protection légale.

(2) La saisie sera également effectuée dans le pays ou 1’apposition illicite aura eu lieu, ou dans le pays ou aura été importé le produit.

(3) La saisie aura lieu å la requéte soit du ministére public, soit de toute autre autorité compétente, soit d’une partie intéressée, personne physique ou morale, conformément å la législation intérieure de chaque pays.

(4) Les autorités ne seront pas tenues d’effectuer la saisie en cas de transit.

(5) Si la législation d’un pays n’admet pas la saisie å 1’importation, la saisie sera remplacée par la prohibition d’importation ou la saisie å 1’intérieur. 6

(6) Si la législation d’un pays n’admet ni la saisie å rimportation, ni la pro­ hibition d’importation, ni la saisie å Fintérieur, et en attendant que cette légis­ lation soit modifiée en conséquence, ees mesures seront remplacées par les actions et moyens que la loi de ce pays assurerait en pareil cas aux nationaux.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 33

ensstämmelse med lagstiftningen i detta land.

Artikel 8. Artikel 8. Firma skall, vare sig den ingår i Firma skall, vare sig den ingår i fabriks- eller handelsmärke eller icke, fabriks- eller handelsmärke eller icke, utan villkor av anmälan eller regist­ utan villkor av anmälan eller registre­ rering åtnjuta skydd i samtliga uni- ring åtnjuta skydd i samtliga unions­ onsländer. länder.

Artikel 9. Artikel 9. Varor, å vilka olovligen finnes an- 1. Varor, å vilka olovligen finnes bragt fabriks- eller handelsmärke el­ anbragt fabriks- eller handelsmärke ler firma, skola tagas i beslag vid in­ eller firma, skola tagas i beslag vid in­ förseln till de unionsländer, i vilka förseln till de unionsländer, i vilka ifrågavarande märke eller firma äger ifrågavarande märke eller firma äger rätt till laga skydd. rätt till laga skydd. Beslag skall likaledes verkställas 2. Beslag skall likaledes verkställas inom det land, där den olovliga be­ inom det land, där den olovliga be­ teckningen anbragts, eller inom det teckningen anbragts, eller inom det land, till vilket varan blivit införd. land, till vilket varan blivit införd. Beslag skall ske på begäran vare sig 3. Beslag skall ske på begäran vare av allmän åklagare eller av annan be­ sig av allmän åklagare eller av annan hörig myndighet eller av målsägande, behörig myndighet eller av målsägan­ fysisk eller juridisk person, i enlig­ de, fysisk eller juridisk person, i en­ het med varje lands inre lagstiftning. lighet med varje lands inre lagstift­ ning. Myndigheterna skola icke vara skyl­ 4. Myndigheterna skola icke vara diga att verkställa beslag å transito- skyldiga att verkställa beslag å trangods. sitogods. Om lagstiftningen i något land icke 5. Om lagstiftningen i något land medgiver beslag vid införseln, skall icke medgiver beslag vid införseln, sådant beslag ersättas med införsel­ skall sådant beslag ersättas med in­ förbud eller beslag inom landet. förselförbud eller beslag inom landet. Därest lagstiftningen i något land 6. Därest lagstiftningen i något land icke medgiver vare sig beslag vid in­ icke medgiver vare sig beslag vid in­ förseln eller införselförbud eller be­ förseln eller införselförbud eller be­ slag inom landet, skola sådana åtgär­ slag inom landet, skola sådana åtgär­ der, till dess att detta lands lagstift­ der, till dess denna lagstiftning ning ändrats i enlighet härmed, ersät­ ändrats i enlighet härmed, ersättas tas med de rättsmedel, som det ifråga­ med de rättsmedel, som det ifrågava­ varande landets lagstiftning i jämför­ rande landets lagstiftning i jämför­ liga fall tillförsäkrar landets egna liga fall tillförsäkrar landets egna medborgare. medborgare.

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 30.

34 Kungl. Maj.ts proposition nr 30.

Article 10. (1) Les dispositions de 1’article précédent seront applicables å tout produit portant faussement, comme indication de provenance, le nom d’une localité ou d’un pays déterminé, lorsque cette indication sera jointe å un nom commercial fictif ou emprunté dans une intention frauduleuse.

(2) Sera en tout cas reconnu comme partie intéressée, que ce soit une personne physique ou morale, tout producteur, fabricant ou commercant engagé dans la production, la fabrication ou le commerce de ce produit et établi soit dans la localité faussement indiquée comme lieu de provenance, soit dans la region ou cette localité est située, soit dans le pays faussement indiqué, soit dans le pays ou la fausse indication de provenance est employée.

Artide 10 bis. (1) Les pays de 1’Union sont tenus d’assurer aux ressortissants de 1’Union une protection effective contre la concurrence déloyale.

(2) Constitue un acte de concurrence déloyale tout acte de concurrence contraire aux usages honnétes en matiére industrielle ou commerciale.

(3) Notamment devront étre interdits: 1° tous faits quelconques de nature å créer une confusion par n’importe quel moyen avec l’établissement, les produits ou 1’activité industrielle ou commerciale d’un concurrent;

2° les allégations fausses, dans 1’exercice du commerce, de nature å discréditer 1’établissement, les produits ou 1’activité industrielle ou commerciale d’un con­ current.

Artide 10 ter. (1) Les pays de 1’Union s’engagent å assurer aux ressortissants des autres pays de 1’Union des recours légaux appropriés pour réprimer efficacement tous les actes visés aux artides 9, 10 et 1 0 bis.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 35

Artikel 10. Artikel 10. Föreskrifterna i föregående arti­ 1. Bestämmelserna i före­ kel äro tillämpliga å varor, på vilka gående artikel äro tillämpliga å a 11 a falskeligen finnes såsom ursprungs­ varor, på vilka falskeligen finnes så­ beteckning anbragt namnet å en be­ som ursprungsbeteckning anbragt stämd ort eller ett bestämt land, då namnet å en bestämd ort eller ett be­ denna beteckning är fogad till en upp­ stämt land, då denna beteckning är diktad eller i bedräglig avsikt lånad fogad till en uppdiktad eller i bedräg­ firma. lig avsikt lånad firma. Såsom målsägande skall alltid an­ 2. Såsom målsägande skall alltid ses varje producent, fabrikant eller anses varje producent, fabrikant eller handlande, vare sig fysisk eller juri­ handlande, vare sig fysisk eller juri­ disk person, som sysselsätter sig med disk person, som sysselsätter sig med produktion eller fabrikation av eller produktion eller tillverkning handel med varor av ifrågavarande av eller handel med varor av ifrå­ slag och som idkar rörelse å den så­ gavarande slag och som idkar rö­ som ursprungsort falskeligen angivna relse antingen å den såsom ur­ orten eller i den trakt, där denna ort sprungsort falskeligen angivna orten är belägen, eller i det falskeligen an­ eller i den trakt, där denna ort är be­ givna landet. lägen, eller i det falskeligen angivna landet eller i det land, där den orik­ tiga ursprung sbeteckning en användes. Artikel 10 bis. Artikel 10 bis. De fördragsslutande länderna äro 1. Unionsländerna äro pliktiga att pliktiga att tillförsäkra dem, som till­ tillförsäkra dem, som tillhöra något höra något unionsland, verksamt unionsland, verksamt skydd mot illo­ skydd mot illojal konkurrens. jal konkurrens. Varje konkurrenshandling, som 2. Varje konkurrenshandling, som strider mot god affärssed, utgör en strider mot god affärssed, utgör en handling av illojal konkurrens. handling av illojal konkurrens. Särskilt skola förbjudas: 3. Särskilt skola förbjudas: 1) alla handlingar av beskaffenhet 1) alla handlingar av beskaffenhet att, genom vilket medel det vara må, att, genom vilket medel det vara må, framkalla förväxling med en konkur­ framkalla förväxling med en konkur­ rents varor; rents företag, varor eller verksamhet inom industri eller handel; 2) oriktiga påståenden i utövning 2) oriktiga påståenden i utövning av handelsverksamhet, ägnade att av affär sverksamhet, ägnade att misskreditera en konkurrents varor. misskreditera en konkurrents företag, varor eller verksamhet inom industri eller handel.

Artikel 10 ter. Artikel 10 ter. De fördragsslutande länderna för­ 1. Unionsländerna förbinda sig att binda sig att tillförsäkra dem, som tillförsäkra dem som tillhöra andra

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

(2) Ils s’engagent, en outre, å prévoir des mesures pour permettre aux syndicats et associations représentant les industriels, producteurs ou commergants intéressés et dont 1’existence n’est pas contraire aux lois de leurs pays, d’agir en justice ou auprés des autorités administratives, en vue de la répression des actes prévus par les artides 9, 10 et 10 bis, dans la mesure ou la loi du pays dans lequel la pro­ tection est réclamée le permet aux syndicats et associations de ce pays.

Article 11. (1) Les pays de T Union accorderont, conformément å leur législation intérieure, une protection temporaire aux inventions brevetables, aux modéles d’utilité, aux dessins ou modéles industriels ainsi qu’aux marques de fabrique ou de commerce, pour les produits qui figureront aux expositions internationales officielles ou •officiellement reconnues organisées sur le territoire de l’un d’eux.

(2) Cette protection temporaire ne prolongera pas les délais de Farticle 4. Si, plus tard, le droit de priorité est invoqué, 1’Administration de chaque pays pourra faire partir le délai de la date de 1’introduction du produit dans 1’exposition. 3

(3) Chaque pays pourra exiger, comme preuve de l’identité de 1’objet exposé et de la date d’introduction, les piéces justificatives qu’il jugera nécessaires.

Kungl. Maj.ts proposition nr 30. 37

tillhöra andra unionsländer, lämpliga unionsländer lämpliga rättsmedel för rättsmedel för verksamt undertryc­ verksamt undertryckande av alla i ar­ kande av alla i artiklarna 9, 10 och tiklarna 9, 10 och 10 bis avsedda 10 bis avsedda handlingar. handlingar. De förbinda sig därjämte att vid­ 2. De förbinda sig därjämte att vid­ taga åtgärder, som tillåta korporatio­ taga åtgärder, som tillåta korporatio­ ner och föreningar, vilka företräda ner och föreningar, vilka företräda den av saken berörda industrien eller de av saken berörda industriidkarnar handeln och vilkas tillvaro icke stri­ producenterna och köpmännen och der mot lagstiftningen i hemlandet, vilkas bestånd icke strider mot att föra talan vid domstol eller inför lagstiftningen i hemlandet, att föra ta­ administrativ myndighet om under­ lan vid domstol eller inför administra­ tryckande av sådana handlingar, som tiv myndighet om undertryckande avses i artiklarna 9, 10 och 10 bis, i av sådana handlingar, som avses i ar­ den mån lagstiftningen i det land, där tiklarna 9, 10 och 10 bis, i den mån skydd begäres, medgiver sådant för lagstiftningen i det land där skydd be­ detta lands korporationer och före­ gäres medgiver sådant för detta lands ningar. korporationer och föreningar.

Artikel 11. Artikel 11. De fördragsslutande länderna skola 1. Unionsländer na skola med avse­ med avseende å varor, som utställas ende å varor, som utställas å inter­ å internationella, officiella eller offi­ nationella, officiella eller officiellt er­ ciellt erkända utställningar, anordna­ kända utställningar, anordnade inom de inom något av dem, i överensstäm­ något av dem, i överensstämmelse med melse med varje lands inre lagstift­ varje lands inre lagstiftning meddela ning meddela provisoriskt skydd åt provisoriskt skydd åt patenterbara patenterbara uppfinningar, nyttig- uppfinningar, nyttighetsmodeller, in­ hetsmodeller, industriella mönster el­ dustriella mönster eller modeller även­ ler modeller ävensom åt fabriks- eller som åt fabriks- eller handelsmärken. handelsmärken. Detta provisoriska skydd skall icke 2. Detta provisoriska skydd skall förlänga de i artikel 4 angivna fris­ icke förlänga de i artikel 4 angivna terna. Om prioritetsrätt senare åbe­ fristerna. Om prioritetsrätt senare ropas, skall varje lands regering kun­ åberopas, skall varje lands regering na låta fristen löpa från tidpunkten kunna låta fristen löpa från tidpunk­ för varans införande å utställningen. ten för varans införande å utställ­ ningen. Varje land skall till bevis om det 3. Varje land skall till bevis om det utställda föremålets identitet och tid­ utställda föremålets identitet och tid­ punkten för dess införande å utställ­ punkten för dess införande å utställ­ ningen kunna fordra de intyg, som ningen kunna fordra de intyg, som det finner erforderliga. det finner erforderliga.

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 30.

Article 12. (1) Chacun des pays de 1’Union s’engage å établir un service spécial de la propriété industrielle et un dépöt central pour la communication au public des brevets d’invention, des modéles d’utilité, des dessins ou modéles industriels et des marques de fabrique ou de commerce.

(2) Ce service publiera une feuille périodique officielle. Il publiera réguliérement:

a) les noms des titulaires des brevets délivrés, avec une bréve désignation des inventions brevetées;

b) les reproductions des marques enregistrées.

Artide 13. (1) L’Office international institué å Berne sous le nom de Bureau international pour la protection de la propriété industrielle est placé sous la haute autorité du Gouvernement de la Confédération suisse, qui en régle 1’organisation et en surveille le fonctionnement.

(2) La langue officielle du Bureau international est la langue francaise.

(3) Le Bureau international centralise les renseignements de toute nature relatifs å la protection de la propriété industrielle; il les réunit et les publie. Il procéde aux études d’utilité commune intéressant l’Union et rédige, å l’aide des documents qui sont mis å sa disposition par les diverses Administrations, une feuille périodique, en langue franpaise, sur les questions concernant 1’objet de 1’Union. 4

(4) Les numéros de cette feuille, de méme que tous les documents publiés par le Bureau international, sont répartis entre les Administrations des pays de

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 39

Artikel 12. Artikel 12. Vart och ett av de fördragsslutande 1. Varje unionsland förbinder sig länderna förbinder sig att anordna ett att anordna ett särskilt förvaltnings­ särskilt förvaltningsorgan för ären­ organ för ärenden rörande den in­ den rörande den industriella ägande­ dustriella äganderätten ävensom ett rätten ävensom ett centralställe med centralställe för att hålla patent, ändamål att hålla patent, nyttighets- nyttighetsmodeller, industriella möns­ modeller, industriella mönster eller ter eller modeller och fabriks- eller modeller och fabriks- eller handels- handelsmärken tillgängliga för all­ märken tillgängliga för allmänheten. mänheten. Detta förvaltningsorgan skall publi­ 2. Detta förvaltningsorgan skall cera en officiell periodisk tidskrift. publicera en officiell periodisk tid­ skrift. Regelbundet skola offentliggö­ ras: a) namnen å innehavare av bevilja­ de patent med en kort uppgift om de patenterade uppfinningarna; b) avtryck av registrerade varu­ märken.

Artikel 13. Artikel 13. Den under namnet »Internationella 1. Den under namnet »Internatio­ byrån för skydd av den industriella nella byrån för skydd av den industri­ äganderätten» i Bern inrättade inter­ ella äganderätten» i Bern inrättade nationella anstalten är ställd under internationella anstalten är ställd un­ det höga skyddet av Schweiziska eds­ der det höga skyddet av Schweiziska förbundets regering, vilken reglerar edsförbundets regering, vilken regle­ dess organisation och övervakar dess rar dess organisation och övervakar verksamhet. dess verksamhet. Det franska språket är den interna­ 2. Det franska språket är den in­ tionella byråns officiella språk. ternationella byråns officiella språk. Den internationella byrån samlar 3. Den internationella byrån sam­ alla slags upplysningar angående lar alla slags upplysningar angående skyddet av den industriella ägande­ skyddet av den industriella ägande­ rätten samt sammanfattar och offent­ rätten samt sammanfattar och offent­ liggör dessa. Den företager allmän­ liggör dessa. Den företager allmännyt­ nyttiga undersökningar av intresse tiga undersökningar av intresse för för unionen samt utgiver med stöd av unionen samt utgiver med stöd av de de handlingar, som av de olika rege­ handlingar, som av de olika regering­ ringarna ställas till dess förfogande, arna ställas till dess förfogande, en en tidskrift på franska språket röran­ tidskrift på franska språket rörande de de frågor, som angå unionens före­ de frågor, som angå unionens före­ mål. mål. Denna tidskrifts häften ävensom al­ 4. Denna tidskrifts häften ävensom la handlingar, som utgivas av den in- alla handlingar, som utgivas av den

40 Kungl. Maj. ts proposition nr 30.

l’Union dans la proportion du nombre des unités contributives ci-dessous mentionnées. Les exemplaires et documents supplémentaires qui seraient réclamés, soit par lesdites Administrations, soit par des sociétés ou des particuliers, seront payés å part.

(5) Le Bureau international doit se tenir en tout temps å la disposition des pays de 1’Union pour leur fournir, sur les questions relatives au service inter­ national de la propriété industrielle, les renseignements spéciaux dont ils pourraient avoir besoin. Le Directeur du Bureau international fait sur sa gestion un rapport annuel qui est communiqué å tous les pays de 1’Union.

(6) Les dépenses ordinaires du Bureau international seront supportées en commun par les pays de l’Union. Jusqu’å nouvel ordre, elles ne pourront pas dépasser la somme de cent vingt mille francs suisses par année. Cette somme pourra étre augmentée, au besoin, par décision unanime d’une des Conférences prévues å 1’article 14.

(7) Les dépenses ordinaires ne comprennent pas les frais afférents aux travaux des Conférences de Plénipotentiaires ou administratives, ni les frais que pourront entrainer des travaux spéciaux ou des publications effectués conformément aux décisions d’une Conférence. Ces frais, dont le montant annuel ne pourra dépasser 20 000 francs suisses, seront répartis entre les pays de 1’Union proportionnellement å la contribution qu’ils payent pour le fonctionnement du Bureau international, suivantlpes dispositions de 1’alinéa (8) ci-aprés. 8

(8) Pour déterminer la part contributive de chacun des pays dans cette somme totale des frais, les pays de l’Union et ceux qui adhéreront ultérieurement å 1’Union sont divisés en six classes, contribuant chacune dans la proportion d’un

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 41

ternationella byrån, utdelas till uni- internationella byrån, utdelas till uni­ onsländernas regeringar i förhållande onsländernas regeringar i förhållande till antalet nedan omförmälda bi- till antalet nedan omförmälda bidragsenheter. Begäras ytterligare ex­ dragsenheter. Begäras ytterligare ex­ emplar och handlingar, vare sig av emplar och handlingar, vare sig av nämnda regeringar eller av samman­ nämnda regeringar eller av samman­ slutningar eller enskilda personer, slutningar eller enskilda personer, skola de betalas särskilt. skola de betalas särskilt. Den internationella byrån skall all­ 5. Den internationella byrån skall tid stå till unionsländernas förfogan­ alltid stå till unionsländernas förfo­ de för att skaffa dem sådana särskil­ gande för att skaffa dem sådana sär­ da upplysningar beträffande frågor skilda upplysningar beträffande frå­ om det internationella handhavandet gor om det internationella handhavan­ av den industriella äganderätten, var­ det av den industriella äganderätten, av de kunna hava behov. Den inter­ varav de kunna hava behov. Den in­ nationella byråns direktör avgiver år­ ternationella byråns direktör avgiver ligen över sin verksamhet en redogö­ årligen över sin verksamhet en redo­ relse, vilken skall delgivas samtliga görelse, vilken skall delgivas samtliga unionsländer. unionsländer. Omkostnaderna för den internatio­ 6. De ordinarie omkostnaderna för nella byrån bestridas gemensamt av den internationella byrån bestridas ge­ de fördragsslutande länderna. Tills mensamt av unionsländer na. Tills vi­ vidare må de icke överskrida en sum­ dare må de icke överskrida en summa ma av etthundratjugutusen schwei­ av etthundratjugutusen schweiziska ziska francs årligen. Denna summa francs årligen. Denna summa kan i kan i händelse av behov höjas genom händelse av behov höjas genom en­ enhälligt beslut vid sådan konferens, hälligt beslut vid sådan konferens, som avses i artikel 14. som avses i artikel 14. 7. De ordinarie omkostnaderna in­ begripa icke utgifter i anledning av diplomatiska eller administrativa kon­ ferenser eller kostnader, som särskil­ da arbeten eller publikationer, verk­ ställda i överensstämmelse med beslut av en konferens, kunna medföra. Des­ sa kostnader, vilkas årliga belopp icke får överskrida tjugutusen schweiziska francs, skola fördelas mellan unionsländerna i förhållande till de belopp, som de enligt bestämmelserna i styc­ ket 8 nedan betala för den internatio­ nella byråns verksamhet. För bestämmande av varje lands bi­ 8. För bestämmande av varje lands drag till denna totala kostnadssumma bidrag till denna totala kostnadssum­ indelas de fördragsslutande länderna ma indelas unionsländerna ävensom

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

certain nombre cTunités, savoir:

lre classe 25 unités 2e » 20 » 3e » 15 » 4e » 10 » 5e » 5 » 6e » 3 » Ces coefficients sont multipliés par le nombre des pays de chaque classe et la somme des produits ainsi obtenus fournit le nombre d’unités par lequel la dépense totale doit étre divisée. Le quotient donne le montant de l’unité de dépense.

(9) Chacun des pays de l’Union désignera, au moment de son accession, la classe dans laquelle il désire étre rangé. Toutefois, chaque pays de 1’Union pourra déclarer ultérieurement qu’il désire étre rangé dans une autre classe.

(10) Le Gouvernement de la Confédération suisse surveille les dépenses du Bureau international, fait les avances nécessaires et établit le compte annuel qui sera communiqué å toutes les autres Administrations.

Article 14. (1) La présente Convention sera soumise å des revisions périodiques, en vue d’y introduire les améliorations de nature å perfectionner le systéme de l’Union.

(2) A cet effet, des Conférences auront lieu, successivement, dans l’un des pays de 1’Union entre les Délégués desdits pays. 3

(3) L’Administration du pays ou doit siéger la Conférence préparera, avec le concours du Bureau international, les travaux de cette Conférence.

Kungl. Maj:ts proposition nr SO. 43

ävensom de länder, som senare anslu­ de länder, som senare ansluta sig till ta sig till unionen, i sex klasser, av unionen, i sex klasser, av vilka var vilka var och en skall lämna bidrag i och en skall lämna bidrag i förhållan­ förhållande till ett visst antal enheter, de till ett visst antal enheter, nämli­ nämligen: gen:

2:a » 20 » 2:a » 20 » 3:e » 15 » 3:e » 15 » 4:e » 10 » 4:e » 10 » 5 :e » 5 » 5:e » 5 » 6:e » 3 » 6:e » 3 » Dessa koefficienter multipliceras Dessa koefficienter multipliceras med med antalet länder i varje klass. Sum­ antalet länder i varje klass. Sum­ man av de sålunda erhållna produk­ man av de sålunda erhållna produk­ terna angiver antalet enheter, varmed terna angiver antalet enheter, varmed hela kostnaden skall delas. Kvoten an­ hela kostnaden skall delas. Kvoten an­ giver storleken av det på varje enhet giver storleken av det på varje enhet belöpande bidrag. belöpande bidraget. Vart och ett av de fördragsslutande 9. Varje unionsland skall vid sitt länderna skall vid sitt inträde i unio­ inträde i unionen tillkännagiva, till nen tillkännagiva, till vilken klass det vilken klass det önskar bliva hän­ önskar bliva räknat. fört. Varje unionsland skall dock senare kunna förklara, att det öns­ kar bliva hänfört till en annan klass. Schweiziska edsförbundets regering 10. Schweiziska edsförbundets re­ övar tillsyn över den internationella gering övar tillsyn över den interna­ byråns utgifter, lämnar nödiga för­ tionella byråns utgifter, lämnar nödi­ skott och uppgör de årliga räkenska­ ga förskott och uppgör de årliga rä­ perna, vilka skola delgivas samtliga kenskaperna, vilka skola delgivas övriga regeringar. samtliga övriga regeringar.

Artikel Ib. Artikel lb. Denna konvention skall underkas­ 1. Denna konvention skall under­ tas periodiskt återkommande revisio­ kastas periodiskt återkommande revi­ ner i syfte att däri införa förbättring­ sioner i syfte att däri införa förbätt­ ar av beskaffenhet att fullkomna ringar av beskaffenhet att fullkomna unionens system. unionens system. För sådant ändamål skola succes­ 2. För sådant ändamål skola t i d sivt hållas konferenser i något av de efter annan hållas konferenser fördragsslutande länderna mellan de­ i något av unionsländerna mellan de­ legerade för dessa länder. legerade för dessa länder. Det åligger regeringen i det land, 3. Det åligger regeringen i det land, där konferens skall hållas, att med där konferens skall hållas, att med biträde av den internationella byrån biträde av den internationella byrån förbereda konferensens arbeten. förbereda konferensens arbeten.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

(4) Le Directeur du Bureau international assistera aux séances des Conférence et prendra part aux discussions sans voix délibérative.

Artide 15. Il est entendu que les pays de l’Union se réservent respectivement le droit de prendre séparément, entre eux, des arrangements particuliers pour la protection de la propriété industrielle, en tant que ees arrangements ne contreviendraient point aux dispositions de la présente Convention.

Artide 16. (1) Les pay qui n’ont point pris part å la présente Convention seront admis å y adhérer sur leur demande.

(2) Cette adhésion sera notifiée par la voie diplomatique au Gouvernement de la Confédération suisse, et par celui-ci å tous les autres.

(3) Elle emportera, de plein droit, accession å toutes les clauses et admission å tous les avantages stipulés par la présente Convention, et produira ses effets un mois apres l’envoi de la notification faite par le Gouvernement de la Con­ fédération suisse aux autres pays unionistes, å moins qu’une date postérieure n’ait été indiquée dans la demande d’adhésion.

Artide 16 bis. (1) Chacun des pays de l’Union peut, en tout temps, notifier par écrit au Gou­ vernement de la Confédération suisse que la présente Convention est applicable å tout ou partie de ses colonies, protectorats, territoires sous mandat ou tous autres territoires soumis å son autorité, ou tous territoires sous suzeraineté, et la Convention s’appliquera å tous les territoires désignés dans la notification un mois aprés l’envoi de la communication faite par le Gouvernement de la Confédé­ ration suisse aux autres pays de l’Union, å moins qu’une date postérieure n’ait été indiquée dans la notification. A défaut de cette notification, la Convention ne s’appliquera pas å ees territoires.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 45

Direktören för den internationella 4. Direktören för den internationel­ byrån skall å konferenserna närvara la byrån skall å konferenserna när­ vid sammankomsterna samt äger taga vara vid sammankomsterna samt äger del i förhandlingarna men icke i be­ taga del i förhandlingarna men icke sluten. i besluten. Artikel 15. Artikel 15. De fördragsslutande länderna för­ Unionsländer na förbehålla sig rätt behålla sig rätt att sinsemellan träffa att sinsemellan träffa särskilda över­ särskilda överenskommelser för skydd enskommelser för skydd av den in­ av den industriella äganderätten; dustriella äganderätten; dock må så­ dock må sådana överenskommelser ic­ dana överenskommelser icke stå i ke stå i strid med föreskrifterna i strid med föreskrifterna i denna kon­ denna konvention. vention.

Artikel 16. Artikel 16. De länder, vilka icke deltagit i den­ 1. De länder, vilka icke deltagit i na konvention, äga att på begäran denna konvention, äga att på begäran ansluta sig till densamma. ansluta sig till densamma. Sådan anslutning skall på diploma­ 2. Sådan anslutning skall på diplo­ tisk väg tillkännagivas för Schweizis­ matisk väg tillkännagivas för Schwei­ ka edsförbundets regering och av den­ ziska edsförbundets regering och av na för samtliga övriga regeringar. denna för samtliga övriga regeringar. Anslutning medför utan vidare åt­ 3. Anslutning medför utan vidare gärd biträdande av alla bestämmelser åtgärd biträdande av alla bestämmel­ och rättighet att komma i åtnjutande ser och rättighet att komma i åtnju­ av alla förmåner, som finnas stadgade tande av alla förmåner, som finnas i denna konvention, samt erhåller gäl­ stadgade i denna konvention. Den lande kraft en månad efter det erhåller gällande kraft en månad ef- Schweiziska edsförbundets regering det det Schweiziska edsförbundets re­ avsänt meddelande därom till övriga gering avsänt meddelande därom till unionsländer, såvida icke ett senare övriga unionsländer, såvida icke ett datum angivits av det tillträdande senare datum angivits i begäran om landet. anslutning. Artikel 16 bis. Artikel 16 bis. De fördragsslutande länderna äga 1. Varje unionsland kan när som rätt att när som helst biträda denna helst skriftligen meddela Schweiziska konvention för sina kolonier, besitt­ edsförbundets regering, att denna ningar, biländer och protektorat eller konvention skall helt eller delvis avse för områden, som de förvalta på dess kolonier, protektorat, mandatom­ grund av mandat av Nationernas för­ råden eller andra områden under dess bund, eller för vissa av dem. förvaltning eller alla andra områden De kunna för detta ändamål anting­ under dess överhöghet, och konventio­ en avgiva en allmän förklaring, vari­ nen skall bliva tillämplig å alla områ­ genom alla deras kolonier, besittning- den, som angivits i detta meddelande,

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

(2) Chacun des pays de 1’Union peut, en tout temps, notifier par écrit au Gouvernement de la Confédération suisse que la présente Convention cesse d’étre applicable å tout ou partie des territoires qui ont fält l’objet de la notification prévue å 1’alinéa qui précéde, et la Convention cessera de s’appliquer dans les territoires désignés dans cette notification douze mois apres reception de la notification adressée au Gouvernement de la Confédération suisse.

(3) Toutes les notifications faites au Gouvernement de la Confédération suisse, conformément aux dispositions des alinéas (1) et (2) du présent article, seront communiquées par ce Gouvernement å tous les pays de l’Union.

Article 17. L’exécution des engagements réciproques contenus dans la présente Convention est subordonnée, en tant que de besoin, å 1’accomplissement des formalités et régles établies par les lois constitutionelles de ceux des pays de 1’Union qui sont tenus d’en provoquer 1’application, ce qu’ils s’obligent å faire dans le plus bref délai possible.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 47

ar, biländer och protektorat samt öv­ en månad efter det Schweiziska eds­ riga i första stycket avsedda områden förbundets regering avsänt underrät­ inbegripas i biträdandet, eller uttryck­ telse om meddelandet till övriga uniligen nämna dem, som äro däri inbe­ onsländer, såvida icke ett senare da­ gripna, eller inskränka sig till att an­ tum angivits i meddelandet. Bär så­ giva dem, som äro därifrån uteslutna. dant meddelande ej gjorts, är konven­ tionen icke tillämplig å nu nämnda områden. (Jfr st. 4.) 2. Varje unionsland kan när som helst skriftligen meddela Schweiziska edsförbundets regering, att denna konvention skall helt eller delvis upp­ höra att avse de områden, som angi­ vits i det i föregående stycke nämnda meddelandet. Konventionen skall i så­ dant fall upphöra att vara tillämplig å de i denna underrättelse omförmälda områdena tolv månader efter mot­ tagandet av den till Schweiziska eds­ förbundets regering ställda underrät­ telsen. Denna förklaring skall skriftligen 3. Alla meddelanden, som enligt tillkännagivas för Schweiziska edsför­ bestämmelserna i styckena 1 och 2 av bundets regering och genom denna för förevarande artikel gjorts till Schwei­ samtliga övriga regeringar. ziska edsförbundets regering, skola av denna regering kungöras för alla unionsländer. De fördragsslutande länderna kun­ (Jfr st. 2.) na på samma sätt uppsäga konventio­ nen för sina kolonier, besittningar, bi­ länder och protektorat eller för övriga i första stycket avsedda områden eller för vissa av dem.

Artikel 17. Artikel 17. Genomförandet av de i denna kon­ Genomförandet av de i denna kon­ vention innehållna ömsesidiga förbin­ vention innehållna ömsesidiga förbin­ delserna är, i den mån det kan vara delserna är, i den mån det kan vara nödigt, beroende därav, att sådana nödigt, beroende därav att grundlagsformaliteter och regler blivit behöri­ enligt föreskrivna formaliteter gen iakttagna, vilkas användning de bliva behörigen iakttagna i sådafördragsslutande länderna i och för n a unionsländer, vilka äroplikdylikt genomförande må vara grund- t i g a att påkalla deras använd­ lagsenligt förpliktade att påkalla; vil­ ning; de förbinda sig härmed att ket de härmed förbinda sig att göra göra detta så snart som möjligt. så snart som möjligt.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 30,

Artide 17 bis. (1) La Convention demeurera en vigueur pendant un temps indéterminé, jusqu’å 1’expiration d’une année å partir du jour ou la dénonciation en sera faite.

(2) Cette dénonciation sera adressée au Gouvernement de la Confédération suisse. Elle ne produira son effet qu’å 1’égard du pays au nom duquel elle aura été faite, la Convention restant exécutoire pour les autres pays de l’Union.

Artide 18. (1) Le présent Acte sera ratifié et les instruments de ratification en seront déposés å Londres au plus tard le ler juillet 1938. Il entrera en vigueur, entre les pays au nom desquels il aura été ratifié, un mois aprés cette date. Toutefois, si auparavant il était ratifié au nom de six pays au moins, il entrerait en vigueur, entre ees pays, un mois aprés que le dépot de la sixiéme ratification leur aurait été notifié par le Gouvernement de la Confédération suisse et, pour les pays au nom desquels il serait ratifié ensuite, un mois aprés la notification de chacune de ees ratifications.

(2) Les pays au nom desquels 1’instrument de ratification n’aura pas été déposé dans le délai visé å 1’alinéa précédent seront admis å 1’adhésion aux termes de 1’article 16.

(3) Le présent Acte remplacera, dans les rapports entre les pays auxquels il s’applique, la Convention d’Union de Paris de 1883 et les Actes de revision subséquents. 4

(4) En ce qui concerne les pays auxquels le présent Acte ne s’applique pas, mais auxquels s’applique la Convention d’Union de Paris revisée å La Haye en 1925, cette derniére restera en vigueur.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 30. 49

Artikel 17 bis. Artikel 17 bis. Denna konvention skall förbliva i 1. Denna konvention skall förbliva kraft under obestämd tid, till dess ett i kraft under obestämd tid, till dess år förflutit från den dag, då uppsäg­ ett år förflutit från den dag, då upp­ ning därav skett. sägning därav skett. Uppsägning skall ske hos Schwei­ 2. Sådan uppsägning skall ske ziska edsförbundets regering. Den gäl­ hos Schweiziska edsförbundets rege­ ler endast i avseende å det land, som ring. Den gäller endast i avseende å verkställt densamma. För övriga för- det land, å vars vägnar den skett. För dragsslutande länder förbliver kon­ övriga unionsländer förbliver konven­ ventionen i kraft. tionen i kraft.

Artikel 18. Artikel 18. Denna akt skall ratificeras och rati­ 1. Denna akt skall ratificeras, och fikationerna skola deponeras i Haag ratifikationsinstrumenten skola depo­ senast den 1 maj 1928. Den skall mel­ neras i London senast den 1 juli 1938. lan de länder, som ratificerat densam­ Den skall träda i kraft mellan de län­ ma, träda i kraft en månad efter der, å vilkas vägnar den ratificerats, nämnda dag. Om den emellertid förut en månad efter nämnda dag. Om den blivit ratificerad av minst sex länder, emellertid förut blivit ratificerad för skall den träda i kraft mellan dessa minst sex länder, skall den träda i länder en månad efter det deponering- kraft mellan dessa länder en månad en av den sjätte ratifikationen medde­ efter det deponeringen av den sjätte lats dem genom Schweiziska edsför­ ratifikationen meddelats dem genom bundets regering och för de länder, Schweiziska edsförbundets regering som sedermera ratificera, en månad och för de länder, å vilkas vägnar den efter notifikationen om var och en av sedermera ratificeras, en månad efter dessa ratifikationer. meddelandet om var och en av dessa ratifikationer. 2. De länder, å vilkas vägnar ratifi­ kationsinstrument ej deponerats un­ der den i föregående stycke angivna fristen, kunna ansluta sig enligt be­ stämmelserna i artikel 16. Denna akt skall, vad angår förhål­ 3. Förevarande akt skall, vad gäller landet mellan de länder, som ratifice­ förhållandet mellan de länder, å vil­ rat densamma, ersätta konventionen i ka den är tillämplig, ersätta unions- Paris av år 1883, reviderad i Washing­ konventionen i Paris av 1883 och se­ ton den 2 juni 1911, jämte slutproto­ nare revisionsakter. koll, vilka sistnämnda akter fortfa­ (Jfr st. 5.) rande skola gälla beträffande de län­ der, som icke hava ratificerat föreva­ rande akt. 4 4. Vad gäller de länder, å vilka fö­ revarande akt icke är tillämplig men 4 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 30.

50 Kungl. Maj ds proposition nr 30.

(5) De méme, en ce qui concerne les pays auxquels ne s’appliquent ni le présent Acte, ni la Convention d’Union de Paris revisée å La Haye, la Convention d’Union de Paris revisée å Washington en 1911 restera en vigueur.

Article 19. Le présent Acte sera signé en un seul exemplaire, lequel sera déposé aux Archives du Gouvernement du Royaume-Uni de Grande-Bretagne et d’Irlande du Nord. Une copie certifiée sera remise par ce dernier å chacun des Gouvernements des pays de l’Union.

Fait å Londres, en un seul exemplaire, le 2 juin 1934.

(Signatures.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 51

för vilka unionskonventionen i Paris, reviderad i Haag 1925, är gällande, skall den sistnämnda förbliva i kraft. (Jfr st. 2.) 5. Likaledes skall i fråga om de länder, för vilka varken förevarande akt eller den i Haag reviderade uni­ onskonventionen i Paris är tillämplig, unionskonventionen i Paris, reviderad i Washington 1911, förbliva i kraft.

Artikel 19. Artikel 19. Denna akt skall undertecknas i ett Denna akt skall undertecknas i ett enda exemplar, vilket skall deponeras enda exemplar, vilket skall depone­ i nederländska regeringens arkiv. En ras i Storbritanniens och Norra Ir­ bestyrkt avskrift skall av nämnda re­ lands regerings arkiv. En bestyrkt av­ gering tillställas envar av de fördrags- skrift skall av nämnda regering till­ slutande ländernas regeringar. ställas varje unionslands regering.

Som skedde i London, i ett enda ex­ emplar, den 2 juni 1934. (Underskrifter.)

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Madridöverenskommelsen angående undertryckande av oriktiga ursprungsbetcckningar å handelsvaror, i dess lydelse från Londonkonferensen 1934.

Arrangement de Madrid du 14 avril 1891 coneernant la repression des fausses indications de provenance sur les marehandises, revisé ä Washington le 2 juin 1911, ä La Haye le 6 novembre 1925 et å Londres le 2 juin 1934

Les Soussignés, dument autorisés å cet effet, ont, d’un commun accord, arrété le texte suivant, qui remplacera 1’Arrangement de Madrid du 14 avril 1891, revisé å Washington le 2 juin 1911 et å La Haye le 6 novembre 1925, savoir:

Article premier. (1) Tout produit portant une fausse indication par laquelle un des pays auxquels s’applique le présent Arrangement, ou un lieu situé dans l’un d’entre eux, serait directement ou indirectement indiqué comme pays ou comme lieu d’origine, sera saisi å 1’importation dans chacun desdits pays. 2

(2) La saisie sera également effectuée dans le pays ou la fausse indication de provenance aura été apposée ou dans celui ou aura été introduit le produit muni de cette fausse indication.

Kungl. Maj.ts proposition nr 30. 53

Översättning av Madridöverenskommelsen angående undertryckande av oriktiga ursprungsbeteekningar å handelsvaror, i dess lydelse från Haagkonferensen 1925 och dess lydelse från Londonkonferensen 1934.1

Överenskommelse i Madrid den 14 Överenskommelse i Madrid den 14 april 1891 angående undertryckande april 1891 angående undertryckande av oriktiga ursprungsbeteekningar å av oriktiga ursprungsbeteekningar å handelsvaror, reviderad i Washington handelsvaror, reviderad i Washington den 2 juni 1911 och i Haag den den 2 juni 1911, i Haag den 6 november 6 november 1925. 1925 och i London den 2 juni 1934.

Undertecknade, vederbörligen befullmäktigade för detta ändamål, ha­ va enhälligt fastställt följande text, som skall ersätta överenskommelsen i Madrid av den 14 april 1891, revide­ rad i Washington den 2 juni 1911 och i Haag den 6 november 1925, nämli­ gen:

Artikel 1. Artikel 1.

Varje vara, å vilken finnes anbragt 1. Varje vara, å vilken linnes an­ en oriktig ursprungsbeteckning, vari­ bragt en oriktig beteckning, varige­ genom ett av de fördragsslutande län­ nom ett av de länder, å vilka denna derna eller en plats, belägen inom nå­ överenskommelse är tillämplig, eller got av dessa, direkt eller indirekt an- en plats, belägen inom något av dessa, gives såsom ursprungsland eller ur­ direkt eller indirekt angives såsom ur­ sprungsort, skall tagas i beslag vid in­ sprungsland eller ursprungsort, skall försel till något av nämnda länder. tagas i beslag vid införsel till något av nämnda länder. Beslag skall likaledes verkställas 2. Beslag skall likaledes verkstäl­ inom det land, där den oriktiga ur- las inom det land, där den oriktiga ursprungsbeteckningen anbragts, eller sprungsbeteckningen anbragts, eller inom det land, till vilket den med den inom det land, till vilket den med den oriktiga beteckningen försedda varan oriktiga beteckningen försedda varan blivit införd. blivit införd.

1 Ändringar markerade på samma sätt som i föregående text.

54 Kungi. Maj:ts proposition nr 30.

(3) Si la législation d’un pays n’admet pas la saisie å 1’importation, cette saisie sera remplacée par la prohibition d’importation.

(4) Si la législation d’un pays n’admet ni la saisie å 1’importation, ni la pro­ hibition d’importation, ni la saisie å 1’intérieur, et en attendant que cette légis­ lation soit modifiée en conséquence, ees mesures seront remplacées par les actions et moyens que la loi de ce pays assure en pareil cas aux nationaux.

(5) A défaut de sanetions spéciales assurant la répression des fausses indications de provenance, les sanetions prévues par les dispositions correspondantes des lois sur les marques ou les noms commerciaux seront applicables.

Article 2. (1) La saisie aura lieu å la diligence de 1’Administration des douanes qui avertira immédiatement 1’intéressé, personne physique ou morale, pour lui permettre de régulariser, s’il le désire, la saisie opérée conservatoirement; toutefois, le Ministére public ou toute autre autorité compétente pourra requérir la saisie, soit å la demande de la partie lésée, soit d’office; la procédure suivra alors son cours ordinaire. 2

(2) Les autorités ne seront pas tenues d’effectuer la saisie en cas de transit.

Artide 3. Les présentes dispositions ne font pas obstacle å ce que le vendeur indique son nom ou son adresse sur les produits provenant d’un pays différent de celui de la vente; mais, dans ce cas, 1’adresse ou le nom doit étre accompagné de l’indication précise, et en caractéres apparents, du pays ou du lieu de fabrication ou de produetion, ou d’une autre indication suffisante pour éviter toute erreur sur 1’origine véritable des marchandises.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 55

Om lagstiftningen i något land icke 3. Om lagstiftningen i något land medgiver beslag vid införseln, skall icke medgiver beslag vid införseln, sådant beslag ersättas med införsel­ skall sådant beslag ersättas med in­ förbud. förselförbud. Därest lagstiftningen i något land i. Därest lagstiftningen i något land ej medgiver beslag inom landet, skall icke medgiver vare sig beslag vid sådant beslag ersättas med de rätts­ införseln eller införselförbud eller be­ medel, som det ifrågavarande landets slag inom landet, skola sådana åtgär­ lag i jämförliga fall tillförsäkrar lan­ der, till dess denna lagstiftning änd­ dets egna medborgare. rats i enlighet härmed, ersättas med de rättsmedel, som det ifrågavarande landets lag i jämförliga fall tillför­ säkrar landets egna medborgare. I saknad av särskilda rättsmedel till 5. I saknad av särskilda rättsmedel undertryckande av oriktiga ur- till undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar skola de rätts­ sprungsbeteckningar skola de rätts­ medel, som finnas givna genom mot­ medel, som finnas givna genom mot­ svarande bestämmelser i lagarna om svarande bestämmelser i lagarna om varumärken eller om firma, vinna till- varumärken eller om firma, vinna tilllämpning. lämpning.

Artikel 2. Artikel 2. Beslag skall äga rum på föranstal­ 1. Beslag skall äga rum på föran­ tande av tullmyndighet, som har att staltande av tullmyndighet, som har omedelbart underrätta vederbörande, att omedelbart underrätta vederbö­ fysisk eller juridisk person, för att rande, fysisk eller juridisk person, för sätta honom i tillfälle att, om han så att sätta honom i tillfälle att, om han önskar, ordna det interimistiskt lagda så önskar, ordna det interimistiskt beslaget; i varje fall skall allmän lagda beslaget. I varje fall skall all­ åklagare eller vilken som helst annan män åklagare eller vilken som helst behörig myndighet kunna påyrka be­ annan behörig myndighet kunna på­ slag, vare sig på begäran av någon yrka beslag, vare sig på begäran av målsägande eller ex officio; sakens någon målsägande eller ex officio. Sa­ behandling skall då fortgå i vanlig kens behandling skall då fortgå i van­ ordning. lig ordning. Myndigheterna skola icke vara 2. Myndigheterna skola icke vara skyldiga att verkställa beslag å tran- skyldiga att verkställa beslag å transitogods. sitogods.

Artikel 3. Artikel 3. Förevarande bestämmelser hindra Förevarande bestämmelser hindra ej, att säljaren angiver sitt namn eller ej, att säljaren angiver sitt namn eller sin adress å varor, som härstamma sin adress å varor, som härstamma från ett annat land än det, inom vil­ från ett annat land än det, inom vil­ ket varorna försäljas; men skall i så- ket varorna försäljas; men skall i så-

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Article 3 bis. Les pays auxquels s’applique le présent Arrangement s’engagent également å prohiber l’emploi, relativement å la vente, å 1’étalage ou å 1’offre des produits, de toutes indications ayant un caractére de publicité et susceptibles de tromper le public sur la provenance des produits, en les faisant figurer sur les enseignes, annonces, factures, cartes relatives aux vins, lettres ou papiers de commerce ou sur toute autre communication commerciale.

Artide 4. Les tribunaux de chaque pays auront å décider quelles sont les appellations qui, å raison de leur caractére générique, échappent aux dispositions du présent Arrangement, les appellations régionales de provenance des produits vinicoles n’étant cependant pas comprises dans la réserve spécifiée par cet article.

Artide 5. (1) Les pays de 1’Union pour la protection de la propriété industrielle qui n’ont pas pris part au présent Arrangement seront admis å y adhérer sur leur demande, et dans la forme prescrite par 1’article 16 de la Convention générale. 2

(2) Les stipulations des artides 16 bis et 17 bis de la Convention générale s’appliquent au présent Arrangement.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 57

dant fall adressen eller namnet åtföl­ dant fall adressen eller namnet åtföl­ jas av en noggrann och med tydliga jas av en noggrann och med tydliga bokstäver anbragt uppgift om det bokstäver anbragt uppgift om det land eller den plats, där varorna till­ land eller den plats, där varorna till­ verkats eller frambragts, eller ock av verkats eller frambragts, eller ock av annan uppgift, tillräcklig för att ute­ annan uppgift, tillräcklig för att ute­ sluta varje misstag i fråga om varor­ sluta varje misstag i fråga om varor­ nas verkliga ursprung. nas verkliga ursprung.

Artikel 3 bis (ny). De länder, å vilka denna överens­ kommelse är tillämplig, förbinda sig likaledes att förbjuda användande, med avseende på försäljning, skylt­ ning eller utbjudande av varor, av al­ la beteckningar, som hava karaktären av ett offentliggörande och åro ägna­ de att vilseleda allmänheten angående varors ursprung, genom att låta dem förekomma å skyltar, annonser, räk­ ningar, vinlistor, affärsbrev och -do­ kument eller andra affärsmeddelanden. Artikel b. Artikel 4. Domstolarna i varje land skola ha­ Domstolarna i varje land skola ha­ va att bedöma, vilka beteckningar på va att bedöma, vilka beteckningar grund av sin generiska karaktär icke som på grund av sin generiska ka­ äro underkastade bestämmelserna i raktär icke äro underkastade bestäm­ denna överenskommelse, dock att ur- melserna i denna överenskommelse. sprungsbeteckningar för vinodlings- Ursprungsbeteckningar för vinodprodukter ej inbegripas i det uti den­ lingsprodukter inbegripas dock ej i det uti denna artikel omförmälda na artikel omförmälda undantag. undantaget. Artikel 5. Artikel 5. De stater, tillhörande unionen för 1. De länder, tillhörande unionen skydd av den industriella äganderät­ för skydd av den industriella ägande­ ten, vilka ej hava deltagit i förevaran­ rätten, vilka ej hava deltagit i föreva­ de överenskommelse, skola på begä­ rande överenskommelse, skola på be­ ran äga att ansluta sig till densamma gäran äga att ansluta sig till densam­ i den ordning, artikel 16 av den all­ ma i den ordning, artikel 16 i den all­ männa konventionen föreskriver. männa konventionen föreskriver. Bestämmelserna i artikel 16 bis i 2. Bestämmelserna i artiklarna 16 unionskonventionen äga tillämpning bis och 17 bis i den allmänna konven­ å förevarande överenskommelse. tionen äga tillämpning å förevarande överenskommelse.

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Article 6. (1) Le présent Acte sera ratifié et les instruments de ratification en seront déposés å Londres au plus tard le ler juillet 1938. Il entrera en vigueur, entre les pays au nom desquels il aura été ratifié, un mois apres cette date. Toutefois, si auparavant il était ratifié au nom de six pays au moins, il entrerait en vigueur, entre ees pays, un mois apres que le dépöt de la sixiéme ratification leur aurait été notifié par le Gouvernement de la Confédération suisse, et pour les pays au nom desquels il serait ratifié ensuite, un mois aprés la notification de chacune de ees ratifications.

(2) Les pays au nom desquels 1’instrument de ratification n’aura pas été déposé dans le délai visé å 1’alinéa précédent seront admis å 1’adhésion aux termes de 1’article 16 de la Convention générale.

(3) Le présent Acte remplacera, dans les rapports entre les pays auxquels il s’applique, 1’Arrangement conclu å Madrid le 14 avril 1891 et les Actes de revision subséquents.

(4) En ce qui concerne les pays auxquels le présent Acte ne s’applique pas. mais auxquels s’applique 1’Arrangement de Madrid revisé å La Haye en 1925, ce dernier restera en vigueur.

(5) De méme, en ce qui concerne les pays auxquels ne s’appliquent ni le présent Acte, ni 1’Arrangement de Madrid revisé å La Haye, 1’Arrangement de Madrid revisé å Washington en 1911 restera en vigueur.

Fait å Londres, en un seul exemplaire, le 2 juin 1934.

(Signatures.)

Kungl. Maj.ts proposition nr 30. 59

Artikel 6. Artikel 6. Förevarande akt skall ratificeras 1. Förevar ande akt skall ratificeras och ratifikationerna skola deponeras och ratifikationsinstrumenten skola i Haag senast den 1 maj 1928. deponeras i London senast den 1 juli Den skall mellan de länder, som 1938. Den skall träda i kraft mellan ratificerat densamma, träda i kraft en de länder, å vilkas vägnar den ratifi­ månad efter nämnda dag och hava cerats, en månad efter nämnda dag. samma gällande kraft och varaktighet Om den emellertid förut blivit ratifi­ som den allmänna konventionen. Om cerad för minst sex länder, skall den den emellertid förut blivit ratificerad träda i kraft mellan dessa länder en av minst sex länder, skall den träda månad efter det deponeringen av den i kraft mellan dessa länder en månad sjätte ratifikationen meddelats dem efter det deponeringen av den sjätte genom Schweiziska edsförbundets re­ ratifikationen meddelats dem genom gering och för de länder, å vilkas väg­ Schweiziska edsförbundets regering nar den sedermera ratificeras, en må­ och för de länder, som sedermera rati­ nad efter meddelandet om var ficera, en månad efter notifikationen och en av dessa ratifikationer. om var och en av dessa ratifikationer. 2. De länder, å vilkas vägnar ratifi­ kationsinstrument ej deponerats un­ der den i föregående stgcke angivna fristen, kunna ansluta sig enligt be­ stämmelserna i artikel 16 av den all­ männa konventionen. Denna akt skall, vad angår förhål­ 3. Förevarande akt skall, vad landet mellan de länder, som ratifice­ gäller förhållandet mellan de län­ rat densamma, ersätta den i Madrid der, å vilka den är tillämplig, ersätta den 14 april 1891 avslutade och i den i Madrid den 14 april 1891 avslu­ Washington den 2 juni 1911 revidera­ tade överenskommelsen och senare rede överenskommelsen. Denna sist­ visionsakter. nämnda skall fortfarande gälla i för­ 4. Vad gäller de länder, å vilka fö­ hållande till de länder, som icke ra­ revarande akt icke är tillämplig men tificerat förevarande akt. för vilka överenskommelsen i Madrid, reviderad i Haag 1925, år gällande, skall den sistnämnda förbliva i kraft. 5. Likaledes skall i fråga om de län­ der, å vilka varken förevarande akt eller den i Haag reviderade överens­ kommelsen i Madrid är tillämplig, överenskommelsen i Madrid, revide­ rad i Washington 1911, förbliva i kraft.

Som skedde i London, i ett enda ex­ emplar, den 2 juni 1934. (Underskrifter.)

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

till

Lag

om ändrad lydelse av 25 § förordningen den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent.

Härigenom förordnas, att 25 § förordningen den 16 maj 1884 angående patent1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Med avseende — — — Konungen förordna: 1) att, om-----------förordnandet bestämmes; 2) att, om undersåte i den främ­ 2) att, om undersåte i den främ­ mande staten eller någon, som där är mande staten eller någon, som där är bosatt eller äger ett verkligt och icke bosatt eller äger ett verkligt och icke pro forma drivet industri- eller han- pro forma drivet industri- eller handelsetablissement, åtnjuter skydd för delsetablissement, åtnjuter skydd för uppfinning såväl här i riket som i den uppfinning såväl här i riket som i den främmande staten, uppfinningens ut­ främmande staten, uppfinningens ut­ övning i den senare skall, så vitt an­ övning i den senare skall, så vitt an­ går påföljd för underlåtenhet att här går påföljd för underlåtenhet att här utöva uppfinningen, så anses, som ha­ utöva uppfinningen, så anses, som ha­ de utövningen ägt rum här i riket. de utövningen ägt rum här i riket; 3) att, om här i riket meddelats pa­ tent åt sökande med sådan företrädes­ rätt, som sägs under 1), vid tillämp­ ning av 16 § första stycket skall så anses, som vore patentansökningen gjord samtidigt med att skydd söktes i den främmande staten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1953; dock att patent ej må med stöd av stadgandet i 25 § under 3) göras gällande mot någon, som vid lagens ikraftträdande inom riket var i ut­ övning av den patenterade uppfin­ ningen eller för sådan utövning där vidtagit väsentliga åtgärder.

1 Senaste lydelse, se SFS 1914:153.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 61

till

Lag

angående ändrad lydelse ay 20 § lagen den 10 juli 1899 (nr 59 sid. 1) om skydd för vissa mönster och modeller.

Härigenom förordnas, att 20 § lagen den 10 juli 1899 om skydd för vissa mönster och modeller1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Med avseende-----------förordnandet bestämmes. Konungen äger ock under förut­ sättning av ömsesidighet förordna, att om mönster här i riket registrerats för sökande med sådan företrädesrätt, som sägs i första stycket, vid tillämp­ ning av 14 § skall så anses, som vore registreringsansökningen gjord sam­ tidigt med att skydd söktes i den främmande staten.

Denna lag tråder i kraft den 1 juli 1953; dock att skyddsrätt ej må med stöd av 20 § andra stycket göras gäl­ lande mot någon, som vid lagens ikraftträdande inom riket begagnade det registrerade mönstret eller för dess begagnande där vidtagit väsent­ liga åtgärder.

1 Senaste lydelse, se SFS 1934: 61.

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 8 och 16 §§ lagen den 5 juli 1884 (nr 29) om skydd för Tarumärken.

Härigenom förordnas, att 8 och 16 §§ lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Förenings rätt ------------------------ icke överlåtas. Rätten till annat registrerat varu­ Rätten till annat registrerat varu­ märke må ej överlåtas annorledes än märke må ej överlåtas annorledes än tillsammans med den rörelse, för vil­ tillsammans med den rörelse inom ri­ ken det begagnas, överlåtes rörelse ket, för vilken det begagnas, överlåtes till annan ägare, övergår rätten till rörelse till annan ägare, övergår rät­ registrerat varumärke, som begagnas ten till registrerat varumärke, som be­ för rörelsen, från överlåtaren till den gagnas för rörelsen, från överlåtaren nye ägaren, där ej avtal sker, att mär­ till den nye ägaren, där ej avtal sker, kesrätten må av den förre behållas, el­ att märkesrätten må av den förre be­ ler att bägge må använda märket för hållas, eller att bägge må använda olika slag av varor. märket för olika slag av varor.

16 §. Konungen äger----------------------- som registreras: 1) ansökan om ------------------- åt varumärket; 2) den, för-------— — ------- sådant ombud; 3) varumärket skyddas-----------främmande staten. Med avseende på viss främmande stat äger Konungen under förutsätt­ ning av ömsesidighet meddela andra bestämmelser i de hänseenden som avses i första stycket under 1) och 3). Med avseende-----------följande bestämmelser: 4) varumärket må-----------främmande staten; 5) har någon---------- förordnandet bestämmes; 6) vägras registrering-----------nämnda tid; 7) varumärke, som--------------------sin firma.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1953.

1 Senaste lydelse, se beträffande 8 § SFS 1918: 136 och beträffande 16 § SFS 1934: 62.

Iiungl. Maj:ts proposition nr 30. 63

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § lagen den 9 oktober 1914 (nr 422) angående förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteck­ ning och saluhållande av oriktigt märkta varor.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 9 oktober 1914 angående förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och salu­ hållande av oriktigt märkta varor1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt ne­ dan angives.

Lag samma vare, om någon med Lag samma vare, om någon med sådan avsikt här i riket håller till sa­ sådan avsikt här i riket håller till sa­ lu utländsk vara, åt vilken genom nå­ lu utländsk vara, åt vilken genom nå­ gon därå eller å dess emballage an- gon därå eller å dess emballage anbragt beteckning eller genom beteck­ bragt beteckning eller genom beteck­ ning å anslag eller skylt, som hör till ning å anslag eller skylt eller i an­ varan, gives sken av att hava fram- nons, cirkulär, prospekt, priskurant bragts eller tillverkats i Sverige; dock eller annat för ett större antal perso­ att vad nu sagts icke skall gälla, om ner avsett meddelande gives sken av gärningen är straffbar enligt lagen att hava frambragts eller tillverkats i med vissa bestämmelser mot illojal Sverige; dock att vad nu sagts icke konkurrens. skall gälla, om gärningen är straffbar enligt lagen med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens. Den omständigheten — i Sverige, Vad i----- ------------ utländskt ursprung.

Denna lag tråder i kraft den 1 juli 1953.

1 Senaste lydelse, se SFS 1931:153.

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in­ för Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den H november 1952.

Närvarande: Statsministern E rlander , statsråden S köld , Z etterberg , T orsten N ilsson , S träng , E ricsson , A ndersson , L ingman , H ammarskjöld , N orup , H edlund , P ersson , H jälmar N ilson , L indell , N ordenstam .

Efter gemensam beredning med t. f. ministern för utrikes ärendena, stats­ rådet Hammarskjöld, samt chefen för handelsdepartementet anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om Sveriges anslutning till reviderade texter av två internationella överenskommelser på det indust­ riella rättsskyddets område samt anför därvid följande. Sverige är anslutet till Paris konventionen av 1883 för skydd av den indust­ riella äganderätten och Madridöverenskommelsen av 1891 angående under­ tryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar å handelsvaror. Pariskonventionen har till syfte att bereda skydd för patent, mönster, modeller, varumärken, firmor och ursprungsbeteckningar samt att under­ trycka illojal konkurrens. Dess princip är, att de som är medborgare eller bosatta i ett unionsland eller där driver näring skall i övriga unionsländer åtnjuta samma skydd i nämnda hänseenden som landets egna medborgare. Därjämte ger konventionen en rad minimibestämmelser om vad det rätts­ skydd skall innebära, som sålunda lämnas övriga länders medborgare. Här­ igenom skapar konventionen en materiell unionsrätt och bidrager sålunda till att utjämna motsatser mellan olika länders lagar på det industriella rätts­ skyddets område. De i konventionen stipulerade rättigheterna brukar näm­ ligen i regel göras tillämpliga även på vederbörande lands egna undersåtar. Madridöverenskommelsen förpliktar de anslutna länderna att på olika sätt ingripa emot oriktiga ursprungsbeteckningar å handelsvaror. Båda konventionerna har ändrats flera gånger. De revisioner, som nu har praktisk betydelse, har ägt rum i Washington 1911, i Haag 1925 och i Lon­ don 1934, men i fråga om båda konventionerna har åtskilliga länder icke anslutit sig till den senaste texten utan står kvar vid någon av de föregående. Sålunda är 43 länder anslutna till Pariskonventionen, men av dessa står 6 kvar på Washingtontexten och 12 på Haagtexten, medan 25 anslutit sig till Londontexten. Till Madridöverenskommelsen är anslutna 25 länder, av vilka 15 till den senaste lydelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 65

Sverige har tillhört Pariskonventionen sedan 1885 och anslöt sig till dess Haagtext 1934. Enligt konventionens bestämmelser innebär detta, att i för­ hållandet mellan Sverige och andra länder gäller Washingtontexten, såvida det andra landet står kvar på denna, och i annat fall Haagtexten, det senare även om det andra landet för sin del accepterat Londontexten. Till Madridöverenskommelsen anslöt sig Sverige först 1934 och då direkt till dess Haagtext. På grund härav gäller i förhållandet mellan Sverige och andra länder endast Haagtexten av denna överenskommelse. I förhållande till de länder, som står kvar vid Washingtontexten, är Sverige icke bundet av någon konvention på detta område. Londontexterna av båda konventionerna har undertecknats av Sverige men icke ratificerats. Detta sammanhänger med att under hela den tid, som för­ flutit efter konferensen, frågan om en genomgripande revision av den därav berörda lagstiftningen varit aktuell och att det därför varit naturligt att där­ med sammankoppla spörsmålet om de ändringar i denna lagstiftning, som krävdes för anslutning till dessa texter. De lagändringar, som genomförts under samma tid, har emellertid alla stannat vid partiella reformer, och frå­ gan om anslutningen är därför alltjämt öppen. För de övriga nordiska ländernas del är läget det, att Danmark och Norge anslutit sig till Londontexten av Pariskonventionen, medan Finland står kvar vid Washingtontexten. I sistnämnda land har emellertid under 1952 framlagts förslag om anslutning till Londontexten. Intet av våra nordiska grannländer är anslutet till Madridöverenskommelsen. I fråga om andra för oss mera betydelsefulla länder kan nämnas, att bland andra Amerikas förenta stater, Belgien, Canada, Frankrike, Japan, Nederlän­ derna, Schweiz, Storbritannien, Sydafrikanska unionen, Tyskland och Öster­ rike är anslutna till Pariskonventionens Londontext. Under år 1950 har den ledande internationella organisationen på detta område, Association internationale pour la protection de la propriété industrielle, i en framställning till den schweiziska regeringen påpekat, att ett stort antal medlemsstater i Parisunionen ännu icke ratificerat Londontexten och att detta förhållande gjorde det omöjligt att sammankalla en konferens för revision av denna text och att därvid göra ytterligare önskvärda framsteg på detta område. Föreningen vädjade därför till den schweiziska regeringen att uppmana dessa staters regeringar att snarast möjligt vidtaga åtgärder för ratifikation. Den schweiziska regeringen har därefter hos de berörda re­ geringarna, bland dem den svenska, livligt tillstyrkt föreningens framställ­ ning. Sedan patent- och registreringsverket i yttrande över den schweiziska be­ skickningens note i ärendet hemställt, att med det snaraste åtgärder måtte vidtagas för att genomföra den lagstiftning som erfordrades lör att biträda Londontexterna av de båda ifrågavarande konventionerna, uppdrog jag åt byråchefen i verket Å. von Zweigbergk och förste byråsekreteraren i samma verk C. Uggla att utreda vilka lagändringar, som erfordrades för Sveriges an­ slutning. Utredningsmännen har den 6 december 1951 avlämnat en promeo Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt Nr 30.

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

moria med förslag till lagstiftning för möjliggörande av Sveriges anslutning till vissa internationella konventioner på det industriella rättsskyddets om­ råde. I promemorian, vilken torde få som bilaga (Bilaga A) fogas till detta pro­ tokoll, genomgår utredningsmännen de vid Londonkonferensen vidtagna ändringarna i Pariskonventionen och Madridöverenskommelsen. Utrednings­ männen har därvid funnit, att för Sveriges anslutning till de nya texterna följande ändringar kräves i svensk lagstiftning: 1) 25 § förordningen den 16 maj 1884 angående patent måste bringas i överensstämmelse med Pariskonventionen artikel 4 avd. B, enligt vilken s. k. föranvändarrätt icke får uppkomma under prioritetstid. 2) Motsvarande ändring måste genomföras i 20 § lagen den 10 juli 1899 om skydd för vissa mönster och modeller. 3) I lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken påkallas ändring på två punkter. a) För att få överensstämmelse med artikel 6 quater i konventionen bör 8 § jämkas, så att därav framgår, att det för giltig överlåtelse av varumärke icke kräves mer än att den i Sverige belägna delen av rörelsen, till vilken märket hör, övergår på förvärvaren. b) Artikel 6 avd. D i konventionen, som föreskriver att en beviljad varu­ märkesregistrering för sitt fortbestånd är oberoende av samma märkes skydd i hemlandet, nödvändiggör visst tillägg till 16 g. 4) Den nytillkomna artikel 3 bis i Madridöverenskommelsen påkallar ändring i 1 § lagen den 9 oktober 1914 angående förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av orik­ tigt märkta varor, genom vilken ändring skyddet utsträckes att gälla även i fråga om vissa meddelanden i sammanhang med varor. Utredningsmännen framhåller, att vid anslutning till de nya texterna dessa måste biträdas i sin helhet, då reservationer ej är medgivna. Över utredningsmännens promemoria har yttranden avgivits av kommers­ kollegium efter hörande av rikets handelskammare samt Sveriges industri­ förbund, jernkontoret, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges köpman­ naförbund, Sveriges grossistförbund, svenska försäljnings- och reklamför­ bundet samt kooperativa förbundet. Vidare har yttranden avgivits av patentoch registreringsverket, varumärkes- och firmautredningen, svenska för­ eningen för industriellt rättsskydd, svenska uppfinnareföreningen, svenska patentombudsföreningen och svenska industriens patentingenjörers förening. Beträffande frågan, huruvida de lagstiftningsåtgärder, som erfordras för att biträda Londontexten, bör genomföras utan avbidan på en allmän revi­ sion av lagstiftningen om det industriella rättsskyddet, anför patent- och registreringsverket i sitt yttrande över den nämnda schweiziska noten: Efter krigets slut har lagstiftningsarbetet på det industriella rättsskyd­ dets område tagits upp i vårt land genom tillsättandet 1949 av den s. k. varumärkes- och firmautredningen, som i samverkan med övriga nordiska länder skall utreda frågan om ny varumärkes- och firmalagstiftning jämte vad därmed äger samband. Utredningens arbete kan emellertid icke för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 67

väntas bli slutfört förrän efter avsevärd tid. För övrigt är att märka att särskilt patent- och mönsterskyddsrätten icke torde falla inom utredning­ ens uppdrag. Av det nu anförda torde framgå, att vårt lands anslutning till Londontexterna riskerar att uppskjutas till en oviss framtid, om man fasthåller den — i och för sig tilltalande — tanken, att de för en sådan anslutning erforderliga lagändringarna skola ske i samband med att de lagar, där ändringar krävas, underkastas en allmän revision. Det har emellertid re­ dan gått avsevärd tid sedan revisionskonferensen i London 1934, längre än någon gång tidigare sedan Parisunionens tillkomst 1883 förflutit mellan två revisionskonferenser. Sedan flera år har det varit en utbredd önskan hos kretsar med intresse för det industriella rättsskyddets internationella sida, att den nya konferens, som man redan i London 1934 beslöt skulle hållas i Lissabon, skall kunna sammankallas snarast. Åtskilliga frågor föreligga nämligen, där en komplettering av konventionsbestämmelserna skulle vara av vikt för berörda näringskretsar. Men det har framhållits, att det är svårt att förbereda nya lconventionstexter, så länge ett avsevärt antal av unionsländerna icke anslutit sig till Londontexterna utan står kvar på äldre texter. Det synes angeläget, att det icke skall kunna göras gäl­ lande, att vårt land bidrager till att försvåra konventionsreglernas utbygg­ nad, särskilt i betraktande av att en verksamhet i detta syfte torde bli till gagn för det svenska näringslivet. Den nu gjorda hänvändelsen om an­ slutning till Londontexterna har också föregåtts av andra sådana från in­ ternationella, nordiska och svenska organisationer. Patentverlcet anser det i rådande läge önskvärt, att man snarast vid­ tager sådana åtgärder, att Sveriges anslutning till Londontexterna av Pa­ riskonventionen och Madridöverenskommelsen möjliggöres.

I anslutning till detta yttrande har utredningsmännen erinrat om några under de senaste åren antagna resolutioner om önskvärdheten av anslutning till de nya konventionstexterna och därvid även nämnt, att vid internatio­ nella handelskammarmötet i Lissabon i juni 1951 en resolution antagits, i vilken riktades en enträgen vädjan till unionsländer, som ännu icke bi­ trätt de reviderade texterna, att vidtaga nödvändiga åtgärder härför. I be­ traktande av vad som förekommit syntes vårt land icke rimligen kunna vidare uppskjuta att taga ställning till frågan om en anslutning till de nya texterna. Flertalet länder, med vilka Sverige hade livligare ekonomiska för­ bindelser, vore numera anslutna till 1934 års texter. En anslutning från svensk sida skulle medföra viktiga fördelar för svenska rättssökande i ut­ landet, samtidigt som de praktiska olägenheterna av att medgiva utlän­ ningar motsvarande förmåner i Sverige finge anses mindre betydande. Några genomgripande lagändringar påkallades icke heller för vår anslut­ ning. Med hänsyn härtill förordar utredningsmännen, att den erforderliga lagstiftningen nu genomföres. Av de över promemorian hörda myndigheterna och sammanslutningarna har samtliga med undantag av Västernorrlands och Jämtlands läns handels­ kammare tillstyrkt eller lämnat utan erinran förslaget om vårt lands bi­ trädande av de reviderade konventionerna. I intet yttrande framföres be­ tänkligheter mot att vidtaga de härför erforderliga lagändringarna utan att avvakta en allmän revision av lagstiftningen om det industriella rätts­ skyddet.

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Patent- och registreringsverket erinrar om sitt tidigare yttrande i ärendet och förklarar sig vidhålla sin däri tillkännagivna uppfattning, att det vore önskvärt, att man möjliggjorde en snar anslutning till Londontexterna. Kommerskollegium yttrar: Med vårt lands allmänt positiva inställning till det internationella sam­ arbetet på det ekonomiska området är det, enligt kollegii mening, ange­ läget att man från svensk sida i möjligaste mån biträder strävandena att skapa enhetlighet mellan de olika ländernas lagstiftning med avseende å det industriella rättsskyddet. De lagändringar, som för svensk del erfordras för en anslutning till ifrågavarande texter, äro av jämförelsevis begrän­ sad natur, och kollegium anser att vårt land icke bör underlåta att genom ändring av lagstiftningen på ifrågavarande punkter lämna sitt bidrag till enhetssträvandena inom detta för den ekonomiska samfärdseln mellan länderna betydelsefulla lagstiftningsområde. Svenska försäljnings- och reklamförbundet anser det vara en angelägen­ het av största vikt, att vårt land snarast möjligt ansluter sig. Handels­ kammaren i Gävle uttalar den meningen, att Sverige icke lämpligen vidare bör uppskjuta avgörandet av frågan. Önskvärdheten av vår snara anslut­ ning och om skyndsam behandling av ärendet härom understrykes vidare av svenska föreningen för industriellt rättsskydd, svenska industriens pa­ tentingenjörers förening och svenska uppfinnareföreningen. Sistnämnda förening liksom åtskilliga av handelsltamrarna erinrar om den nyss berörda, vid internationella handelskammarmötet i Lissabon an­ tagna resolutionen med vädjan till unionsländer, som icke biträtt de re­ viderade konventionstexterna, att vidtaga nödvändiga åtgärder härför. I samband härmed framhåller Skånes handelskammare, att det inom nä­ ringslivet länge varit ett önskemål, att förutsättningar skapas för Sveriges anslutning till Londonöverenskommelsen. Handelskammaren i Karlstad påpekar, att de ifrågasatta lagstiftningsåtgärderna synes böra komma till stånd med hänsyn till landets prestige i internationella sammanhang och för att landet icke skall kunna jämställas med mindre utvecklade länder, i vilka intresse saknas för utveckling av den internationella rätten. Enligt vad handelskammaren i Göteborg inhämtat kan vårt land, om det fortfaran­ de underlåter att biträda Londontexterna av 1934, riskera att utsätta sig för en mindre förmånlig behandling i vissa länder, som redan antagit dessa texter. Varumärkes- och firmautredningen, som begränsat sin granskning av promemorian till de delar av denna, som berör varumärkesrätten samt skyd­ det emot illojal konkurrens och oriktiga ursprungsbeteckningar, uttalar, att det icke torde behöva befaras, att de i dessa hänseenden föreslagna lag­ ändringarna skall komma i strid med vad utredningen framdeles kommer att föreslå.

Departementschefen.

Det industriella rättsskyddet, främst patent- och varumärkesväsendet, har en starkt framträdande internationell karaktär. Behovet av internationell

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 69

reglering följer redan därav att den, som vill söka patent på en uppfinning eller registrering av ett varumärke i flera länder, måste göra det i vart och ett av dessa. Pariskonventionen underlättar sedan länge uppnående och vid­ makthållande av industriell skyddsrätt i olika länder, för patentens del fram­ för allt genom de i konventionen ingående bestämmelserna om prioritetsrätt. Sverige anslöt sig till Pariskonventionen redan 1885. Det synes angeläget, att Sverige icke genom underlåtenhet att acceptera de hittills uppnådda re­ sultaten försvårar det fortsatta arbetet på en utveckling av konventionsbestämmelserna angående det industriella rättsskyddet. Särskilt för vår ex­ portindustri är det också av vikt, att svenskar i andra länder garanteras det vidsträcktare skydd, som följer av Londontexten. Visserligen utredes för närvarande frågan om en allmän revision av va­ rumärkes- och firmarätten jämte vad därmed äger samband. Det kunde synas naturligt att avvakta resultatet av denna utredning och taga ställning till spörsmålet om vår anslutning till Londontexten i samband med den mera genomgripande omgestaltning av dessa rättsområden, vartill utred­ ningen kan väntas giva upphov. Emellertid torde varumärkes- och firma­ utredningen icke inom den närmaste framtiden kunna avsluta sitt arbete. Vidare kräver den nya konventionstexten vissa ändringar i lagar, som icke beröres av den pågående utredningen, nämligen i patentförordningen och mönsterlagen. Såsom framhållits är de nödvändiga lagändringarna av jäm­ förelsevis begränsad innebörd. Jag anser därför i likhet med utrednings­ männen och så gott som alla de hörda myndigheterna och sammanslut­ ningarna det vara önskvärt att nu genomföra de lagstiftningsåtgärder, som påkallas för vår anslutning, utan att avbida en allmän revision av de berör­ da rättsområdena.

.tåg torde nu få övergå till att behandla de särskilda lagförslagen.

Lag om ändrad lydelse av 25 § förordningen den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent. I

I 16 § patentförordningen uttalas, att patent icke skall vara gällande mot någon, som vid den tid, då ansökningen därom inkom, inom riket var i ut­ övning av den patenterade uppfinningen eller för sådan utövning där vid­ tagit väsentliga åtgärder. I ett dylikt fall äger utövaren, om han är i god tro, en s. k. föranvändarrätt, d. v. s. en rätt att fullfölja den påbörjade eller planerade utövningen utan att patenthavaren kan kräva någon ersättning. Med avseende å uppfinning skyddad i främmande stat äger Konungen enligt 25 § patentförordningen under förutsättning av ömsesidighet förord­ na bland annat, att om någon här i riket sökt patent å en uppfinning, varå han tidigare sökt skydd i den främmande staten, ansökningen här må i för­ hållande till andra ansökningar och nyhetshinder betraktas som om den

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

vore gjord samtidigt med ansökningen i den främmande staten, såvida an­ sökningen här skett inom viss i förordnandet bestämd tid. Förordnande om prioritetsrätt enligt 25 § har givits i förhållande till samtliga till Pariskon­ ventionen anslutna länder. Rätten åtnjutes under tolv månader från den första ansökningen inom annat unionsland. En jämförelse mellan de nämnda lagrummen visar, att man vid bedö­ mande av föranvändarrätt har att taga hänsyn till dagen för den faktiska ansökningen i Sverige, även om det gäller en prioritetsberättigad ansökning. Åtgärder i god tro under prioritetstiden kan alltså enligt nu gällande regler grundlägga en giltig föranvändarrätt. Bestämmelser om prioritet återfinnes i artikel 4 av Pariskonventionen. I avd. B av denna artikel infördes vid Londonkonferensen ett uttryckligt stad­ gande av innehåll, att åtgärder under prioritetstiden icke får giva upphov till någon föranvändarrätt. För anslutning till Londontexten måste därför den svenska lagstiftningen ändras på denna punkt. För att klargöra, att föranvändarrätt icke skall kunna uppkomma under prioritetstiden, föreslår utredningsmännen ett nytt moment, betecknat 3), till 25 § patentförordningen. Enligt detta skall prioritetsdagen anses såsom ansökningsdag med hänsyn till verkan av utövning eller väsentliga åtgärder därför, som avses i 16 § första stycket, d. v. s. föranvändarrätt. För momen­ tets tillämpning är enligt paragrafens första punkt Konungens förordnande ett villkor, och förutsättningen för sådant förordnande är -—- såsom eljest enligt detta lagrum — ömsesidighet. Förmånen förutsättes bli tillämplig en­ dast i förhållande till sådana länder, som biträtt konventionens Londontext. 1 promemorian påpekas, att eventuella betänkligheter mot att avskära upp­ komsten av föranvändarrätt under prioritetstiden motverkas av regeln i 21 § 2 mom. patentförordningen, enligt vilken domstol har möjlighet att lämna tillstånd till fortsatt utövning i särskilda fall. Utredningsmännen föreslår en övergångsbestämmelse av innebörd, att lag­ ändringen icke skall inverka på föranvändarrätt, som förvärvats före lagens ikraftträdande.

Det övervägande flertalet av dem, som yttrat sig över utredningsmännens promemoria, har ställt sig positivt till den förordade lagändringen. Från ett par håll har dock betänkligheter uttalats. Sålunda yttrar Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare: Det måste anses betänkligt att den, som här i landet i god tro och kanske med betydande kostnader igångsatt en tillverkning, på detta sätt kan bliva tvungen att nedlägga denna på grund av att någon annan har tidigare in­ lämnat en prioritetsgrundande patentansökan i ett främmande land, t. ex. Brasilien. Även om sådana kollisioner icke inträffa alltför ofta, kunna dock stora värden stå på spel för den inhemska industrien, i det att nedlagda kostnader för igångsättande av en tillverkning kunna vara tillspillogivna. Det är visserligen riktigt, att sådana utövningsåtgärder, som igångsatts först efter inlämnandet av annans patentansökning i Sverige, icke ens med den nuvarande lagstiftningen kunna grundlägga någon rätt till fortsatt utöv­ ning, d. v. s. föranvändarrätt, men denna olägenhet för tredje man torde icke innebära något skäl för att ytterligare försämra tredje mans rättsställ­

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 71

ning genom att icke erkänna uppkomsten av dylik föranvändarrätt ens un­ der prioritetstiden, som ju kan börja ett helt år tidigare än den faktiska inlämningsdagen i Sverige. Beträffande stadgandet i 21 § 2 mom. patentförordningen framhåller han­ delskammaren, att detta skall tillämpas endast »om synnerliga skäl därtill äro», samt att det fortsatta utnyttjandet är förknippat med en licensavgift till patenthavaren. Kammaren påpekar vidare, att enligt bestämmelsen, som förutsätter domstolsprövning med därav följande tidsutdräkt och ovisshet under förfarandet, utnyttjandet kan begränsas både till tiden och omfatt­ ningen. Handelskammaren yttrar härpå följande: Det torde därför vara uppenbart, att 21 § 2 mom. patentförordningen icke kan undanröja betänkligheterna mot att under prioritetstiden icke längre erkänna uppkomsten av föranvändarrätt, — — —. För den inhemska indu­ strien skulle säkerligen slopandet av denna föranvändarrätt under priori­ tetstiden i många fall komma att medföra betydande olägenheter. Saken torde emellertid ställa sig annorlunda för sådana svenska företag, som ofta söka patent i främmande länder och/eller bedriva tillverkning även vid ut­ ländska fabriker. En byråchef i patent- och registreringsverket var, redan då verket avgav yttrande över den tidigare nämnda schweiziska hänvändelsen, skiljaktig och ansåg sig, med hänsyn till principiella betänkligheter emot att avskära upp­ komsten av föranvändarrätt, ej kunna tillstyrka vårt lands anslutning till Londontexten. Samme byråchef var skiljaktig också då ämbetsverket nu av­ givit utlåtande över utredningsmännens promemoria. I samtliga övriga yttranden har förslaget tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Sveriges industriförbund meddelar följande om synpunkterna i industri­ kretsar rörande en lagändring i syfte att hindra uppkomsten av föranvän­ darrätt under prioritetstiden: Vid överläggningar med representanter för olika industribranscher har framkommit, att man på vissa håll ställt sig tveksam inför en lagändring av nyss angiven innebörd. Farhågor ha nämligen uttalats, att om uppkoms­ ten av föranvändarrätt under prioritetstiden förhindrades, sådana företag, som ha relativt ringa intresse för patentskydd utomlands, kunde bliva skyl­ diga att upphöra med utövning av en uppfinning här i landet utan att er­ hålla någon tillnärmelsevis motsvarande fördel i utlandet. Gentemot detta har emellertid framhållits, att om Sverige komme att vidbliva sin nuva­ rande ståndpunkt i fråga om uppkomsten av föranvändarrätt under priori­ tetstiden, följden sannolikt skulle bli, att svenska företag i fortsättningen finge riskera en ogynnsammare behandling utomlands i patenträttsligt hän­ seende än om vårt land anslöte sig till den i flertalet länder redan accepte­ rade ståndpunkten i frågan. Med hänsyn härtill och till de skäl, som i pro­ memorian anförts för ett godtagande av denna ståndpunkt, ha industriens representanter blivit ense om att lämna det nu berörda lagändringsförslaget utan erinran. Kommerskollegium anför: Vad särskilt angår frågan om föranvändarrätten vill kollegium under­ stryka industriförbundets uttalanden härom. Mot bakgrunden av bestäm-

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

raelsen i 21 § 2 inom. patenlförordningen —- enligt vilken en utövare kan berättigas att mot skälig licensavgift till patenthavaren fortsätta utnyttjan­ det — samt det förhållandet att så gott som samtliga industriländer av större betydelse i Västeuropa och Nordamerika redan anslutit sig till Londontexten, anser kollegium att betänkligheterna mot att avskära uppkoms­ ten av föranvändarrätten under prioritetstiden bör vika.

Handelskammaren i Karlstad framhåller: Motsvarande förbättring av patentskyddet komma svenskar att erhålla vid sitt patentsökande i utlandet. En svensk patentansökan i utlandet, in­ given med prioritet från en motsvarande svensk ansökan, kommer sålunda att i praktiskt taget alla avseenden ha samma värde, som om den vore in­ given samtidigt med den svenska ansökningen. Den svenska patentsökanden behöver alltså icke såsom tidigare löpa risken, att någon förvärvar föranvändarrätt under prioritetsåret, utan han kan tryggt använda detta år till att undersöka uppfinningens värde, innan han bestämmer sig för patentering i utlandet. Som det nu är, kan en patentsökande ofta icke våga avslöja sin uppfinning, förrän han sökt patent i ett flertal länder, enär eljest någon påpasslig efterapare skulle kunna skaffa sig föranvändarrätt och därigenom ej åtkommas av det sedermera åt den rätte uppfinnaren beviljade patentet. Endera får han alltså dröja med att släppa ut sin upp­ finning till allmän kännedom eller också måste han på ett tidigt stadium ikläda sig stora kostnader för en omfattande patentering, som sedermera kanske visar sig missriktad med hänsyn till uppfinningens nyhet och exploateringsmöjlighet. För att prioritetsrätten, som är den dominerande be­ stämmelsen i Paris-konventionen, skall kunna med trygghet utnyttjas, ford­ ras att densamma räknas med företräde framför föranvändarrätten, och kammaren vill därför för sin del oförbehållsamt tillstyrka att en sådan ord­ ning kommer till stånd.

Svenska uppfinnareföreningen hänvisar till en promemoria av överingen­ jören E. Englesson, vari framhålles, att en uppfinnare vanligen behöver prio­ ritetstiden dels för att få ett begrepp om patenterbarheten av uppfinningen, dels för att se vad uppfinningen är värd ur kommersiell synpunkt. Engles­ son berör det fall, att ett svenskt företag släpper ut ett alster på markna­ den omedelbart efter det att en svensk patentansökan därå ingivits och i förlitan på att det är möjligt på grund av prioritetsrätten att dröja ett år med ingivandet av patentansökningar i utlandet. Om nu någon påpasslig utlänning i sitt land snabbt sätter igång en till­ verkning av samma alster, erhåller han föranvändarrätt och kan fortsätta att tillverka detsamma i så stor skala som helst. För erhållande av föran­ vändarrätt gäller visserligen, att han måste vara i god tro och skall ha gjort samma uppfinning själv, men att för den svenska patenthavaren bevisa mot­ satsen torde sällan vara möjligt. Följden blir att det svenska företaget får patent och måste betala årsavgifter för patentets upprätthållande, medan nämnde person fritt kan utöva uppfinningen och även har glädje av det patentskydd, som det svenska företaget betalar för. I sådana länder där antalet tänkbara konkurrenter är endast en eller några få, blir det åt svens­ ken beviljade patentet av ringa värde, om någon av dessa skulle börja en tillverkning och få föranvändarrätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 73

Svenska patentombndsföreningen yttrar: Den föreslagna ändringen i 25 § patentförordningen innebär ett undanrö­ jande av den föranvändarrätt under prioritetstiden som internationellt sett allmänt ansetts grunda sig på en föråldrad och numera övergiven stånd­ punkt. Den modernare uppfattningen har tagit sig ett kraftigt uttryck i den reviderade art. 4 i Londonkonventionen. I enlighet därmed har ovannämnda föranvändarrätt avskaffats i de ledande industristaterna. Det har utomlands väckt en mindre smickrande uppmärksamhet, att så ej skett i Sverige. För­ eningen anser att Sveriges industriella ställning och anseende nödvändiggör en snar lagändring på denna punkt. De tidigare eventuellt befarade olägenheterna för svensk industri av före­ varande reform få numera anses till stor del eliminerade till följd av den år 1944 vidtagna ändringen i 21 § 2 mom. patentförordningen.

Departementschefen.

Yttrandena visar, att den föreslagna lagändringen på ett par håll väckt betänkligheter men att det stora flertalet remissinstanser biträtt densam­ ma. Det är påtagligt, att lagändringen kan komma att vålla olägenhet i vissa tall. Mot detta får man emellertid väga fördelen för patenthavarna att ej behöva räkna med risken att föranvändarrätt uppkommer under prioritets­ tiden. I likhet med utredningsmännen och de flesta av dem som yttrat sig över förslaget anser jag fördelarna väga tyngre än olägenheterna. De an­ förda betänkligheterna synes varken ur praktisk eller principiell synpunkt vara av den art, att de bör hindra vårt land från att ansluta sig till den ord­ ning, som redan gäller i allmänhet utomlands. Såsom från olika håll på­ pekats, ger också vår patentlagstiftning möjlighet att taga hänsyn till öm­ mande fall, då det kunde verka oskäligt, om en under prioritetstid igångsatt utövning måste avbrytas. Mot det nya momentet i 25 § patentförordningen och den därtill hörande övergångsbestämmelsen har jag intet att erinra.

Lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den It) juli 1899 (nr 59 sid. 1) om skydd för vissa mönster och modeller.

Enligt 14 och 20 §§ mönsterlagen kan, på samma sätt som angivits i fråga om patent, en giltig föranvändarrätt till mönster uppkomma under priori­ tetstiden. Den praktiska skillnaden består dock i förhållande till patenträt­ ten, att prioritet endast åtnjutes under sex månader. Den nya bestämmelsen i Pariskonventionens artikel 4 avd. B, enligt vil­ ken föranvändarrätt ej skall kunna förvärvas under prioritetstiden, gäller även på mönsterrättens område. Utredningsmännen föreslår, att till 20 § mönsterlagen, som innehåller reg­ lerna om prioritet, lägges ett andra stycke av samma innebörd som det tidi­ gare berörda nya momentet i 25 § patentförordningen. Även övergångsstadgandet har utformats i överensstämmelse med det till nyssnämnda lagrum föreslagna.

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Mot förslaget har erinran framställts endast av reservanten inom patentoch registreringsverket, som anser de av honom anförda synpunkterna på ändringen av 25 § patentförordningen i vissa delar vara tillämpliga även på lagstiftningen om mönster. Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare hyser icke samma betänkligheter inför den föreslagna ändringen i mönsterlagen som dem kam­ maren uttalar i samband med det motsvarande förslaget till nytt moment i 25 § patentförordningen. Handelskammaren anser den nu föreslagna be­ stämmelsen sakna nämnvärd praktisk betydelse.

Departementschefen.

Några olägenheter av det föreslagna nya stycket till 20 § mönsterlagen torde knappast vara att befara. I regel är endast mindre ekonomiska värden förbundna med mönsterregistrering. Det sammanlagda årliga antalet ansök­ ningar om registrering av mönster uppgår vanligen blott till ett par hundra, varav en ringa del härrör från utländska sökande, och bland dessa är det endast ytterst få som gör anspråk på prioritet. Jag är därför beredd att till­ styrka utredningsmännens förslag även i denna del.

Lag angående ändrad lydelse av 8 och 16 §§ lagen den 5 juli 1884 (nr 29) om skydd för varumärken.

Bestämmelser om överlåtelse av varumärke finnes i 8 § varumärkeslagen. Enligt dessa får registrerat föreningsmärlce (kollektivmärke) alls ej över­ låtas, medan andra registrerade varumärken endast må överlåtas tillsam­ mans med den rörelse, i vilken de begagnas. Av stadgandet anses följa, att ett utländskt företag icke kan överlåta sitt i Sverige registrerade varumärke, när endast dess rörelse här i landet ingår i överlåtelsen. Den vid Londonkonferensen tillkomna artikel 6 quater föreskriver, att om överlåtelse av varumärke enligt ett unionslands lagstiftning för sin giltighet kräver samtidig överlåtelse av det företag eller den handelsrörelse, vartill märket hör, det skall anses tillräckligt, att den del av företaget eller han­ delsrörelsen, som är belägen i detta land, övergår till förvärvaren. Artikeln anses icke vara tillämplig på kollektivmärken. För att anpassa den svenska lagen till den nya konventionstexten föreslår utredningsmännen, att i 8 § andra stycket första punkten tillägges orden »inom riket». Bestämmelsen kommer härvid att utsäga, att överlåtelse av varumärke ej är tillåten annorledes än tillsammans med den rörelse inom riket, för vilken det begagnas. Tillämpningen av 8 § varumärkeslagen är ej beroende av särskilt förordnande eller ömsesidighet. Den nya lydelsen kom­ mer därför att gälla i förhållande till alla här registrerade, främmande varu­ märken. Utredningsmännen anser särskild övergångsbestämmelse vara onö­ dig. Alla de hörda myndigheterna och organisationerna tillstyrker den före­ slagna lagändringen eller lämnar den utan erinran.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 75

Sveriges grossistförbund framhåller, att det inom affärslivet redan nu i icke ringa omfattning förekommer, att varumärken överlåtes utan samband med en överlåtelse av den rörelse, till vilken de är knutna, samt att detta icke befunnits medföra några påtagliga olägenheter. Enligt Svenska patentombudsföreningen bör fullständigt fri överlåtelse av varumärke medgivas, enär lagbestämmelserna om överlåtelse av märket till­ sammans med rörelsen är ineffektiva och lätt kringgås.

I 16 § varumärkeslagen har samlats vissa särskilda bestämmelser om ut­ ländska varumärken. Enligt lagrummet gäller bland annat, att då utlänning ansöker om registrering av varumärke, ansökningen skall åtföljas av bevis, att sökanden uppfyllt de villkor, som i den främmande staten fordras för att bereda skydd åt varumärket, s. k. hemlandsbevis, samt att varumärket icke skyddas i vidsträcktare mån eller för längre tid än i hemlandet. Detta innebär, att om registreringen i hemlandet upphör att gälla, den svenska registreringen också förlorar sin giltighet, vilket är av betydelse såväl då talan föres om intrång i märkesrätten som då registreringen skall förnyas. Så skall enligt 9 § ske inom tio år från registreringsdagen samt därefter inom samma tid från dagen för föregående förnyelse. Den sistnämnda bestäm­ melsen i 16 § medför, att hemlandsbevis måste företes vid intrångstalan och ingivas vid märkets förnyelse. I artikel 6 av Pariskonventionen infördes vid Londonkonferensen under avd. D en ny bestämmelse, varigenom de utländska varumärkena i viss mån gjordes oberoende av hemlandsregistreringen. Den nya bestämmelsen före­ skriver, att då ett varumärke registrerats först i hemlandet och sedan i ett annat unionsland, den senare registreringen skall från dagen för beviljandet anses oberoende av registreringen i hemlandet. Enligt den nya konventionsregeln får hemlandsregistrering visserligen fordras för att registrering i annat unionsland skall komma till stånd, men därefter får skyddet icke göras beroende av hemlandsregistreringen. För att anpassa svensk lag till den nya texten fordras endast, att bestäm­ melsen i 16 § 3) varumärkeslagen, som innehåller regeln om utländska varu­ märkens beroende av hemlandsregistreringen, delvis eftergives, nämligen såtillvida, att inskränkning av skyddsområdet eller rättens fullständiga upp­ hörande i hemlandet icke skall kunna påverka den svenska registreringen. Utredningsmännen föreslår emellertid en i sak något mer vittgående ändring än den som omedelbart påkallas av den reviderade konventionen. Enligt förslaget skall sålunda Konungen, under förutsättning av ömsesidighet, kunna meddela andra bestämmelser i de hänseenden som avses icke blott i mom. 3) utan även i mom. 1), enligt vilket registreringsansökningen skall åtföljas av hemlandsbevis. Utredningsmännen, som eljest begränsat sina förslag till vad de ansett såsom ett minimum för vår anslutning till Londontexterna, har som främsta anledningen härtill angivit, att de velat tillmötesgå ett vid nordiska överläggningar om varumärkeslagstiftningen uttalat önskemål, att de nordiska länderna skulle komma överens om att sinsemellan icke kräva

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

hemlandsbevis vid varumärkesregistrering. Redan gällande lagar i Danmark och Norge möjliggör denna lättnad, och hemlandsbevis kräves följaktligen icke vid ansökning av danskar i Norge eller av norrmän i Danmark. I artikel 6 avd. A av konventionen uttalas den s. k. telle-quelle-regeln, vil­ ken innebär, att ett i hemlandet vederbörligen registrerat varumärke skall, under vissa förbehåll, kunna registreras och erhålla skydd i samma form (telle quelle) i övriga unionsländer, alltså även om det icke överensstämmer med de interna varumärkesbestämmelserna i registreringslandet. Varumärke som kunnat registreras endast med stöd av denna regel benämnes vanligen telle-quelle-märke. Utredningsmännen påpekar, att skyldigheten i artikel 6 avd. D att låta registrering fortleva utan beroende av hemlandsslcyddet icke föreligger i fråga om telle-quelle-märkena. De förutsätter därför, att dessa märkens skyddsomfång och fortbestånd även framdeles beror av hemlandsregistreringen. Någon övergångsbestämmelse till den föreslagna ändringen i 16 § anser utredningsmännen icke behövlig.

Ändringsförslaget tillstyrkes eller lämnas utan erinran av samtliga remiss­ instanser. Svenska patentombudsföreningen ifrågasätter emellertid, om icke ömsesidighetskravet kunde utgå. Härför talar, enligt föreningens mening, dels att kravet på hemlandsbevis torde komma att slopas i allt flera stater, dels att handhavandet av reciprocitetsbestämmelsen medför besvär, som icke uppväges av någon fördel. Föreningen anser sålunda, att kravet på hemlandsbe­ vis bör generellt avskaffas.

Departementschefen. I fråga om bestämmelserna såväl i 8 § om överlåtelse som i 16 § om hem­ landsbevis har från enstaka håll yrkats vidare gående ändringar än de, som föreslås av utredningsmännen. Det uttalade önskemålet att vid överlåtelse helt frigöra varumärket från den rörelse, vari det användes, synes icke böra behandlas i detta samman­ hang. Varumärkets förhållande till rörelsen är en fråga av grundläggande betydelse icke blott för utformningen av överlåtelsereglerna utan även för ställningstagandet till flera andra viktiga spörsmål inom varumärkesrätten. Frågans lösning torde erfordra en mer allsidig undersökning av detta rätts­ område än den, som ansetts behövlig vid det nu föreliggande lagstiftnings­ ärendets beredning. Det synes därför riktigt att nu endast taga det steg, som direkt kräves av den nya konventionstexten, och uppskjuta avgörandet av spörsmålet i övrigt i avvaktan på varumärkes- och firmautredningens förslag i ämnet. Frågan om hemlandsbevis har icke samma principiella betydelse. Utred­ ningsmännen har också ansett sig här kunna föreslå en liberalisering av lagstiftningen som går vidare än vad som omedelbart påkallas av konventio­ nens nya lydelse. I ett yttrande över förslaget framföres emellertid det önske­

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 77

målet, att man skall uppgiva kravet på ömsesidighet och sålunda icke fordra hemlandsbevis ens av sökande från stat, vilken kräver sådant bevis av svenska sökande. Så länge emellertid ett tämligen stort antal unionsländer alltjämt fordrar bevis om hemlandsskydd, då företagare från annat land söker registrering, synes det mig lämpligt att vidhålla ömsesidighetskravet i den svenska varumärkeslagen. Att i de särskilda fallen fastställa, huruvida ömsesidighet är för handen, torde ej behöva medföra större besvär eller svå­ righeter. Under hänvisning till vad jag nu anfört anser jag mig kunna biträda ut­ redningsmännens förslag till ändringar i varumärkeslagen.

Lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 9 oktober 1914 (nr 422) angå­ ende förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbe­ teckning och saluhållande av oriktigt märkta varor.

Den svenska lagstiftningen om ingripande emot varor försedda med oriktig ursprungsbeteckning är fördelad på två författningar, nämligen lagen den 4 juni 1913 om förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungs­ beteckning samt lagen den 9 oktober 1914 angående förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av orik­ tigt märkta varor. Dessa lagar möjliggör ingripande, den förra redan vid va­ rornas import och den senare vid användning inom landet av oriktiga ursprungsbeteckningar på varorna. Enligt 1 § andra stycket 1914 års lag kan ingripande ske mot den, som under oriktig ursprungsbeteckning saluhåller vara, då beteckningen förekommer på varan eller dess emballage eller på anslag eller skylt, som hör till varan. Madridöverenskommelsen angående undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar tillfördes vid Londonkonferensen en ny artikel 3 bis, enligt vilken de anslutna staterna förbinder sig att förbjuda användande vid försäljning, skyltning eller utbjudande av varor av alla beteckningar, »som har karaktären av ett offentliggörande» och som är ägnade att vilse­ leda allmänheten angående varornas ursprung, om beteckningarna före­ kommer på skyltar, i annonser, räkningar, vinlistor, affärsbrev och andra affärsmeddelanden. Man har härmed velat fastslå, att skyddet skall gälla ej blott, när en oriktig ursprungsbeteckning förekommer på själva varan eller dess emballage, utan även när den användes i sammanhang med varan på annat sätt, som särskilt kan verka vilseledande. Inskridande behöver endast ske mot beteckningens användande inom landet, ej redan vid varans in­ försel. Av den svenska lagstiftningen på området är det endast 1914 års lag som beröres av den nya konventionsbestämmelsen. Utredningsmännen föreslår, att ett tillägg göres till 1 § andra stycket av denna lag. Enligt tillägget blir användande av oriktig ursprungsbeteckning straffbart, även då det sker i annons, cirkulär, prospekt, priskurant eller annat för ett större antal per­ soner avsett meddelande. Utredningsmännen föreslår därjämte en viss re­

78 Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

daktionell jämkning av den tidigare lagtexten. Genom förslaget bringas lag­ rummet i bättre överensstämmelse med den närliggande bestämmelsen om illojal reklam i 1 § lagen den 29 maj 1931 med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens.

I remissvaren har utredningsmännens förslag genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Departementschefen.

' Jag biträder utredningsmännens förslag till ändring av 1 § i 1914 års lag om oriktiga ursprungsbeteckningar. Genom denna ändring kommer stad­ gandet att ansluta sig bättre, icke blott till bestämmelsen om illojal reklam, utan även till reglerna om varumärkesintrång i 12 § varumärkeslagen.

Ifrågasatt ändring av lagstiftningen emot illojal konkurrens.

Vid sin genomgång av de nya konventionstexterna finner utredningsmän­ nen dessa icke påfordra andra ändringar i svensk lagstiftning än de, som nu angivits. Därvid stannar utredningsmännen särskilt inför frågan, om artikel 10 bis i Pariskonventionen kan anses kräva, att en s. k. generalklausul mot illojal konkurrens införlivas med den svenska rätten. Generalklausulen innebär ett allmänt förbud mot varje konkurrenshandling, som strider mot god affärssed. De bestämmelser i artikel 10 bis, som skulle kunna påfordra en generalklausul, återfinnes i artikelns två första stycken. I det första av dessa förklaras, att unionsländerna är pliktiga att tillförsäkra dem, som tillhör ett unionsland, ett verksamt skydd mot illojal konkurrens. I andra stycket uttalas därpå, att varje konkurrenshandling, som strider mot god affärssed, utgör en handling av illojal konkurrens. Dessa stycken är emel­ lertid i sak oförändrade i förhållande till den tidigare konventionstexten, till vilken Sverige 1934 anslöt sig utan att det därvid ansågs nödvändigt att införa en generalklausul i den svenska konkurrenslagstiftningen. Efter en genomgång av vad som förekom i frågan vid vår anslutning till den tidigare texten, uttalar utredningsmännen, att, även om måhända invändningar kan resas mot den då anförda motiveringen, den nya texten icke mera än den tidigare kan nödga till införande av en generalklausul. I två av yttrandena över utredningsmännens promemoria har denna fråga upptagits till behandling. Smålands och Blekinge handelskammare anför sålunda: I detta sammanhang må emellertid framhållas, att Sverige trots anslutning till Haagtexten icke vidtagit sådan ändring av gällande lag, som motsvarar ge­ neralklausulen i Art. 10 bis. Den motivering, som åberopas till försvar här­ för, kan icke anses övertygande. Visserligen är frågan om införandet av en generalklausul föremål för bedömning av den år 1949 tillsatta varu­ märkes- och firmautredningen, men önskvärt vore, om resultatet av ut­ redningen kunde föreligga inom en snar framtid och om utredningen ledde till att lagen bringades i överensstämmelse med den såväl i Haagtexten som Londontexten intagna generalklausulen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 79

Svenska försäljnings- och reklamförbundet yttrar: Enligt förbundets mening kan det med fog göras gällande att konventio­ nen, i dess av Sverige antagna lydelse — den s. k. Haagtexten — icke nöd­ vändigtvis kräver att den illojala konkurrensen motverkas med en s. k. generalklausul. Det lär nämligen framgå av vad som förekommit vid de in­ ternationella förhandlingarna i ämnet, att den juridisk-tekniska utform­ ningen av skyddet mot icke lojala affärshandlingar och affärsmetoder varit ett spörsmål, som lämnats åt unionsländerna själva att bedöma. Detta är för övrigt ett ganska självklart faktum med hänsyn till de skiljaktigheter, vilka förefinnas mellan olika länders rättssystem. Det torde även vara riktigt att anse att man med st. 2 i artikel 10 bis blott avsett att ge en närmare bestämning till st. 1 i samma artikel, en definition av »begreppet» illojal konkurrens. Stycke 2 synes i den meningen utgöra en definition, att konventionen icke här (till skillnad från st. 3 i samma artikel) pålägger unionsländerna skyldighet att genom lagstiftning eller i praxis inskrida mot vissa bestämda yttringar av illojalitet i affärs­ livet. Därmed är emellertid icke sagt att definitionen skulle sakna reellt inne­ håll. Enligt förbundets uppfattning måste den rimliga innebörden i konven­ tionen artikel 10 bis st. 1 och 2 (Londontexten är här oförändrad) vara att unionsländerna äro skyldiga att inskrida mot sådana konkurrenshandlingar, som enligt vedertagna affärsprinciper i kommersiellt mer framskridna län­ der anses förkastliga och även äro otillbörliga enligt härskande uppfattning i det närmast berörda landet. Mer tveksamt är om unionsland är pliktigt inskrida mot affärsmetoder, som accepterats inom unionslandet ehuru de på de flesta andra håll icke godtagas; i detta sammanhang bortses från de speciella bestämmelserna i punkt 3. Att visst unionsland skulle ha skyl­ dighet att inskrida mot handlingar, som icke mer allmänt befunnes olämp­ liga men väl gjorde det enligt härskande uppfattning inom unionslandet, får antagas vara föga troligt. Om den här angivna tolkningen av art. 10 bis är riktig - vartör goda skäl tala enligt förbundets mening — synes det knappast tveksamt att gällande svensk rätt på området icke uppfyller de krav som uppställas i vare sig konventionens Haagtext eller dess Londontext. Svenska försäljnings- och reklamförbundet har med det nu sagda blott velat understryka denna sin uppfattning och betona vikten av att den bris­ tande överensstämmelsen mellan konventionens innehåll och den svenska rattens regler på området snarast överbryggas. Med hänsyn till att såsom de sakkunniga själva betonat frågan om effektivisering av skyddet mot illo­ jala affärshandlingar är föremål för utredning, har emellertid förbundet icke velat insistera på att en komplettering av den svenska lagstiftningen rö­ rande illojal konkurrens kommer till stånd innan Sverige ratificerar den vid konferensen i London år 1934 antagna konventionstexten.

Departementschefen.

Genom Sveriges anslutning till Pariskonventionens Haagtext har vårt land förbundit sig att tillförsäkra dem, som tillhör annat unionsland, ett verksamt skydd mot illojal konkurrens. Denna förpliktelse uppfylles främst genom 1931 års lag med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens. Nämnda lag liktar sig emot särskilda utslag av illojal konkurrens, nämligen illojal reklam, obehörigt lämnande eller erbjudande av gåva (det s. k. presentsyste­ met), obehörigt användande eller yppande av yrkeshemligheter och be­ stickning samt, efter lagändring 1942, illojal användning av kännetecken.

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Dessa har ansetts vara de viktigaste former, i vilka den illojala konkurrensen tar sig uttryck. Andra former kan emellertid också tänkas, och mot dem är i viss utsträckning ingripande möjligt, exempelvis enligt tryckfrihetsför­ ordningen eller strafflagens bestämmelser om ärekränkning samt enligt la­ garna om oriktiga ursprungsbeteckningar. Även varumärkeslagen kan sägas rikta sig mot illojal konkurrens, i den mån denna består i obehörigt utnytt­ jande av annans registrerade varumärke. Det är dock obestridligt, att illo­ jalitet i konkurrensförhållanden kan uppträda på ett sätt, som den nuva­ rande lagstiftningen ej har förutsett och därför icke ger möjlighet att förhindra. Det är för dylika fall som en generalklausul skulle supplera de olika särreglerna. Såsom framhållits, är frågan om införande i den svenska kon­ kurrenslagstiftningen av en generalklausul föremål för utredning. Då artikel 10 bis i den nya konventionstexten på denna punkt icke ställer större krav på vår lagstiftning än den tidigare texten, till vilken vårt land varit anslutet sedan 1934, anser jag det nu icke väcka större betänklighet att biträda Londontexten utan att införa nya bestämmelser i lagen mot illojal konkurrens. Med hänsyn till den pågående utredningen i ämnet bör den nu förordade lösningen dock endast betraktas som provisorisk. I remissvaren har icke ifrågasatts, att ytterligare lagändringar skulle vara erforderliga för Sveriges anslutning till de nya konventionstexterna. För egen del finner jag ej heller anledning att föreslå sådana. I enlighet med det anförda har förslag utarbetats till 1) lag om ändrad lydelse av 25 § förordningen den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent; 2) lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 10 juli 1899 (nr 59 sid. 1) om skydd för vissa mönster och modeller; 3) lag angående ändrad lydelse av 8 och 16 §§ lagen den 5 juli 1884- (nr 29) om skydd för varumärken; samt 4) lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 9 oktober 1914 (nr 4-22) angå­ ende förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteck­ ning och saluhållande av oriktigt märkta varor.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, vilka jämte Londontexterna av Pariskonventionen och Madridöverenskommelsen samt översättning därav ävensom av dessa konventioners tidigare gällande lydelse äro fogade som bilaga1 till detta protokoll, måtte för det i § 87 rege­ ringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet. Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet: Sven Fischier.

1 Bilagan har här uteslutits utom såvitt avser förslaget till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 10 juli 1889 (nr 59 sid. 1) om skydd för vissa mönster och modeller. I uteslutna delar är bilagan likalydande med de vid propositionen fogade konventionerna och lagförslagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 81

till

Lag

angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 10 juli 1899 (nr 59 sid. 1) om skydd för vissa mönster och modeller.

Härigenom förordnas, att 20 § lagen den 10 juli 1899 om skydd för vissa mönster och modeller1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

20 §. Med avseende-----------förordnandet bestämmes. Konungen äger ock förordna, att om mönster här i riket registrerats för sökande med sådan företrädesrätt, som sägs i första stycket, vid tillämp­ ning av 14 § skall så anses, som vore regislreringsansökningen gjord sam­ tidigt med att skydd söktes i den främmande staten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1953; dock att skyddsrätt ej må med stöd av 20 § andra stycket göras gäl­ lande mot någon, som vid lagens ikraftträdande inom riket begagnade det registrerade mönstret eller för dess begagnande där vidtagit väsent­ liga åtgärder. * 6

1 Senaste lydelse, se SFS 1934: 61.

6 Bihcing till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 30.

82 Kunql. Maj:ts proposition nr 30.

Bilaga A.

P. M. med förslag till lagstiftning för möjliggörande av Sveriges anslutning till vissa internationella konventioner på det industriella rättsskyddets område.

Under de senaste åren har vid flera tillfällen uttalats önskemål, att Sve­ rige såsom medlem av den s. k. Parisunionen för skydd av den industriella äganderätten skulle biträda de i London 1934 antagna texterna av vissa mel­ lan unionsländerna gällande internationella överenskommelser. De internationella överenskommelser, varom nu är fråga, äro Pariskon­ ventionen av 1883 för skydd av den industriella äganderätten, Madridöverenskommelsen av 1891 angående undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar å handelsvaror, Madridöverenskommelsen av 1891 rörande in­ ternationell registrering av fabriks- och handelsmärken samt Haagöverenskommelsen av 1925 angående internationell registrering av mönster och mo­ deller. Pariskonventionen är den mer generella överenskommelsen, och de länder som anslutit sig till denna bilda Parisunionen. De övriga tre överens­ kommelserna avse speciella frågor och gälla blott mellan vissa av de till Parisunionen hörande staterna. Sverige har varit anslutet till Pariskonventionen sedan den 1 juli 1885 och till Madridöverenskommelsen om oriktiga ursprungsbeteckningar sedan den 1 januari 1934. Däremot har vårt land icke biträtt Madridöverenskom­ melsen om internationell varumärkesregistrering och ej heller Haagöverenskommelsen om internationell mönsterregistrering. När i Sverige tidigare över­ vägts anslutning till sistnämnda båda överenskommelser, ha starka skäl be­ funnits tala mot en sådan. Beträffande överenskommelsen om internationell varumärkesregistrering må nämnas, att Parisunionens internationella byrå i Bern nyligen framlagt förslag om vittgående ändringar i överenskommelsen, och avsikten lär vara att frågan om en genomgripande revision av densamma skall dryftas vid en särskild internationell konferens inom den närmaste framtiden. Vad gäller överenskommelsen om internationell mönsterregistre­ ring, ha hittills endast förhållandevis få länder biträtt denna och även för dem har den visat sig få blott begränsad betydelse i praktiken. Under dessa förhållanden lär det icke finnas anledning att i nuvarande sammanhang överväga en anslutning till överenskommelserna om internationell registre­ ring av varumärken och mönster.

Kungi. Maj:ts proposition nr 30. 83

I fortsättningen upptages därför endast frågan om vidtagande av sådana åtgärder, som möjliggöra anslutning till de senaste texterna av de överens­ kommelser, till vilka vårt land redan anslutit sig, nämligen Pariskonventio­ nen och Madridöverenskommelsen om oriktiga ursprungsbeteckningar (i det följande benämnd endast Madridöverenskommelsen). Både Pariskonventionen och Madridöverenskommelsen ha flera gånger ändrats. Vid envar av de senaste revisionskonferenserna, i Washington 1911, i Haag 1925 och i London 1934, har man förfarit så, att ändringar och tilllägg införts i den äldre texten, vilken sålunda reviderad antagits som en ny text. Det är endast de vid nyssnämnda tre revisionskonferenser antagna texterna som numera ha praktisk betydelse. Sammanlagt tillhöra för närvarande 43 länder Parisunionen. Av dessa ha 25 anslutit sig till Londontexten. För de övriga gäller alltjämt någon av de äldre konventionstexterna, nämligen Haagtexten för 12 länder, bland dem Sverige,1 och Washingtontexten för 6 länder, däribland Finland. Av stater som anslutit sig till Londontexten må nämnas Amerikas förenta stater, Bel­ gien, Canada, Danmark, Frankrike, Japan, Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz, Storbritannien, Sydafrikanska unionen, Tyskland och Österrike. Till Madridöverenskommelsen äro 25 länder anslutna. Av dessa ha 15 biträtt Londontexten, medan återstoden kvarstår på Haagtexten, däribland Sverige,2 eller — i ett par fall — Washingtontexten. Danmark, Finland och Norge äro icke anslutna till Madridöverenskommelsen. För Sverige är läget det, att Haagtexten äger tillämpning gentemot de länder, som biträtt denna text, även om de anslutit sig jämväl till London­ texten.3 4 Pariskonventionens Washingtontext äger dock alltjämt tillämpning gentemot de länder, som kvarstå på denna text/ Däremot äger Madridöver­ enskommelsen ej tillämpning mellan Sverige och de länder, som kvarstå på Washingtontexten av denna överenskommelse. Sverige tillhörde nämligen före 1934 ej Madridöverenskommelsen utan anslöt sig direkt till Haagtexten av densamma. I ett år 1932 avgivet betänkande med förslag till lag om vissa ändringar i förordningen angående patent m. m. (SOU 1932: 32) lämnas en redogö­ relse för de krav på svensk lagstiftning, som Pariskonventionens Haagtext kunde anses ställa. Sedan svensk rätt anpassats till vad som sålunda erford­ rades (se proposition 1934:4), skedde Sveriges anslutning till Haagtexten med verkan från den 1 juli 1934. Jämväl vår anslutning till Madridöverens­ kommelsen påkallade visst lagstiftningsarbete, varom må hänvisas till pro­ position 1930: 256. Sveriges biträdande av sistnämnda överenskommelse skedde sedan med verkan från den 1 januari 1934. Sverige var företrätt vid revisionskonferensen i London, som ägde rum

1 Se Sveriges överenskommelser med främmande makter 1934: 9. 2 Se Sveriges överenskommelser med främmande makter 1933: 25. s Se beträffande Pariskonventionen kungörelsen 1934: 249 och senare kungörelser, som ansluta sig till denna, och i fråga om Madridöverenskommelsen kungörelsen 1933: 561 jämte senare kun görelser, som ansluta sig till denna. 4 Se kungörelsen 1916: 441 och senare kungörelser som ansluta sig till denna.

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

1 maj—2 juni 1934. De svenska ombuden (dåvarande byråchefen i patentoch registreringsverket C. B. Lindgren samt numera byråchefen i samma ämbetsverk Å. C. v. Zweigbergk) undertecknade, enligt erhållet bemyndi­ gande, de vid konferensen antagna nya texterna av Pariskonventionen och Madridöverenskommelsen. I en 1934 avgiven rapport rörande konferensen ut­ talade ombuden även den uppfattningen, att en anslutning till de nya tex­ terna skulle vara till gagn ur svensk synpunkt. Ett av ombuden (v. Zweig­ bergk) avlämnade 1935 en underhandspromemoria rörande de i de nya konventionstexterna ingående ändringarna och tilläggen samt beträffande de lagändringar, som syntes vara erforderliga för att vårt land skulle kunna biträda de nya texterna. Sedan frågan om en anslutning till Londontexterna aktualiserats, ha un­ dertecknade erhållit i uppdrag att överväga därmed sammanhängande spörs­ mål och att utarbeta förslag till därvid påkallade lagändringar. Det har an­ setts, att nyssnämnda promemoria i tillämpliga delar borde läggas till grund för arbetet.

Pariskonventionen för skydd av den industriella äganderätten.

Enligt artikel 1 av Pariskonventionen har skyddet av den industriella äganderätten till föremål patent, nyttighetsmodeller, industriella mönster och modeller (mönster), fabriks- eller handelsmärken (varumärken), firma samt ursprungsbeteckningar ävensom undertryckande av illojal konkurrens. Artiklarna 2 och 3 uttala konventionens bärande princip, nämligen att de, som äro medborgare eller bosatta eller driva näring i något unionsland, i öv­ riga unionsländer skola vara likställda med inlänningar beträffande det in­ dustriella rättsskyddet. De följande artiklarna, 4—11, innehålla materiella regler, enligt vilka ett visst minimum av industriellt rättsskydd alltid skall tillkomma de nyssnämnda enligt konventionen berättigade rättssubjekten, även om de egna medborgarna icke åtnjuta motsvarande rättigheter. Arti­ kel 12 behandlar unionsländernas förvaltningsorgan för ärenden rörande det industriella rättsskyddet, i artikel 13 behandlas unionens internationella byrå i Bern, medan de återstående artiklarna, 14—19, giva mer allmänna bestämmelser om revisionskonferenser in. m. Nedan beröras endast de artiklar, som reviderats vid Londonkonferensen 1934, varvid hänsyn icke tages till ändringar av rent redaktionell art.

Konventionens rättsområde.

I artikel 1. st. 3 uttalas redan i 1925 års text, att industriell äganderätt är att fatta i vidsträcktaste bemärkelse och avser icke blott industri och handel i egentlig mening utan även lantbruks- och »extraktiv» industri. I den senare texten har tillagts, att uttrycket över huvud taget avser alla till­ verkade alster eller naturprodukter, varjämte den exemplifierande uppräk­

Kungl. Maj.ts proposition nr 30. 85

ningen av dylika produkter kompletterats. Stycket är blott att fatta som en allmän definition utan direkt förpliktande karaktär. Den nya lydelsen påkallar icke någon svensk lagstiftning.

Prioritetsrätt.

I artikel 4 meddelas bestämmelser om den måhända viktigaste av de sär­ skilda förmåner som tillkomma de enligt konventionen berättigade, näm­ ligen prioritetsrätten. Härmed förstås rätt för den, som i unionsland i be­ hörig ordning gjort ansökan om patent, nyttighetsmodell-, mönster- eller varumärkesskydd, att vid senare ansökan i övriga unionsländer under viss tid äga att gentemot vissa där under mellantiden inträffade omständigheter åberopa företräde från ansökningsdagen i det första landet. Inom patentoch mönsterrätten har prioriteten praktisk betydelse huvudsakligen i tre fall, nämligen med hänsyn till nyhetshinder, tidigare ingivna ansökningar och föranvändarrätt, d. v. s. befogenheten att trots meddelad skyddsrätt fort­ sätta en påbörjad eller förberedd utövning. Den allmänna regeln om prioritetsrätt i avd. A st. 1 är enligt 1925 års text endast given »under förbehåll av tredje mans rätt». Samtidigt uttala­ des i avd. B, att mellankommande åtgärder, t. ex. annans ansökning, offent­ liggörande eller utövande, icke finge medföra den prioritetsberättigade an­ sökningens ogiltighet. Många unionsländer ha därför ansett sig befogade att låta åtgärder under prioritetstiden i andra avseenden verka rättsgrund ande i förhållande till den prioritetsberättigade ansökningen, ehuru det blivit ut­ rett, att man med förbehållet för tredje mans rätt ursprungligen blott ve­ lat klargöra, att rätt, som vunnits före den första, prioritetsgrundande an­ sökningen, skulle vara oberörd. Speciellt har man flerstädes låtit utövning under prioritetstiden under samma betingelser som om utövningen skett dessförinnan grundlägga föranvändarrätt. I Londontexten har emellertid förbehållet för tredje mans rätt i avd. A strukits. Vidare har i avd. B utsagts, att åtgärder under prioritetstiden före den senare ansökningen icke skola kunna giva upphov till någon rätt för tredje man eller någon föranvändarrätt, varjämte ett tillägg skett om för­ behåll för rättigheter, uppkomna före den prioritetsgrundande ansökningen. Svensk patent- och mönsterlagstiftning står icke i överensstämmelse med konventionens nya lydelse på denna punkt. Förordningen den 16 maj 1884 angående patent innehåller stadgande om föranvändarrätten i 16 § första stycket, där det heter, att patent ej är gällande mot någon, som vid den tid, då ansökningen därom inkom, inom riket var i utövning av den patenterade uppfinningen eller för sådan utövning där vidtagit väsentliga åt­ gärder. I 25 § 1) angives sedan verkan av prioritetsrätten endast vara, att den prioritetsberättigade ansökningen i förhållande till andra ansökningar ävensom med hänsyn till nyhetshinder enligt 3 § skall betraktas så, som om den vore gjord samtidigt med ansökningen i den främmande staten. En jämförelse mellan dessa lagrum visar, att man vid bedömande av föran-

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

vändarrätt har att taga hänsyn till dagen för den faktiska ansökningen i Sverige, även om det gäller en prioritetsberättigad ansökning. Åtgärder i god tro under prioritetstiden kunna alltså enligt nu gällande rätt grundlägga en giltig föranvändarrätt. — Enligt 14 och 20 §§ lagen den 10 juli 1899 om skydd för vissa mönster och modeller kan på samma sätt som nu angivits i fråga om patent en giltig föranvändarrätt till mönster uppkomma under prio­ ritetstiden. För anslutning till Pariskonventionens Londontext fordras sålunda viss ändring av patentförordningen och mönsterlagen. Däremot påkallar den nya konventionstexten icke någon ändring i lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken, emedan föranvändarrätt ej före­ kommer enligt denna lag. I avd. A av samma artikel 4 har tillkommit ett nytt andra stycke, enligt vilket varje ansökan, som enligt ett unionslands inhemska lagstiftning eller internationella avtal mellan flera union,sländer är likställd med en behörig nationell ansökning, skall kunna giva upphov till prioritetsrätt. Den nya bestämmelsen hade vid sin tillkomst praktisk betydelse endast på mönster­ rättens område. Enligt Haagöverenskommelsen om internationell mönster­ registrering skall nämligen ansökan om sådan registrering ingivas direkt till Bernbyrån, som sedan ombesörjer offentliggörande och vidarebefordran till de länder, som biträtt överenskommelsen. Den nya bestämmelsen klar­ gör, att sådan ansökan i prioritetshänseende är att jämställa med ansökan, som ingivits till den nationella myndigheten. Inom mönsterrätten har be­ stämmelsen emellertid ingen större praktisk betydelse, då det såvitt känt aldrig här i landet förekommit, att i mönsteransökan gjorts anspråk på prioritet från internationell registreringsansökan. För patent- och varumär­ kesrätten kan bestämmelsen i en framtid tänkas få betydelse, t. ex. därest för flera länder gemensamma patentverk upprättas. Den nu behandlade konventionsbestämmelsen synes icke oundgängligen kräva ändring av svensk lagstiftning. Berörda prioritetsanspråk torde så­ lunda utan större tänj ning av ordalagen kunna inrymmas i gällande lydelse av hithörande lagrum — 25 § 1) patentförordningen, 20 § mönsterlagen och 16 § 5) varumärkeslagen. I artikel 4 avd. C st. 3 rörande sättet för beräkning av prioritetsfristens sista dag har skett en mindre ändring. Vad här numera stadgas överens­ stämmer emellertid med vad som gäller i Sverige enligt lagen den 30 maj 1930 om beräkning av lagstadgad tid. I avd. D st. 3 har tillfogats, att särskild avgift ej får utkrävas, när den i detta stycke medgivna respittiden för ingivande av kopia av den prioritetsgrundande ansökningen utnyttjas. Sådan avgift förekommer ej i Sverige. Avd. F avser det fallet, att i en patentansökning prioritet begäres från flera tidigare ansökningar. Svensk praxis står redan i överensstämmelse med den nya regeln i denna avdelning. Avd. G innehåller icke någon saklig ändring i förhållande till vad som gäller enligt Haagtexten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 87

Enligt den helt nya avd. H i artikeln ,skall prioritet kunna erhållas i fråga om allt uppfinningsinnehåll, som kommit till synes i den prioritetsgrundande ansökningen med därtill hörande handlingar. Svensk praxis står redan i överensstämmelse med den nya konventionsbestämmelsen.

Patents oberoende av patent på samma uppfinning i andra länder.

Det nya femte stycket i artikel 4 bis föreskriver, att prioritetspatent skall åtnjuta samma giltighetstid som om det sökts eller beviljats utan prioritet. Den ordningen, att dylika patents giltighetstid räknas från dagen för den prioritetsgrundande ansökningens ingivande, får således icke anses tillåten enligt Londontexten. Svensk praxis står helt i överensstämmelse med den­ na. Vid förlängd prioritets tid, som under krigs- och efterkrigstiden med­ givits i anslutning till olika överenskommelser med främmande makter, har visserligen i Sverige patenttiden räknats från utgången av den ordinära prioritetstiden, men detta kan icke anses strida mot Londontexten.

Uppfinnarens namn.

I den helt nya artikel 4 ier förklaras, att uppfinnaren hair rätt att bli nämnd i denna sin egenskap i patentet. I Sverige följer redan av 4 § patent­ förordningen och 2 § 3) kungörelsen den 31 december 1895 om beskaffen­ heten av de handlingar, som i patentärenden inlämnas, att uppfinnarens namn skall angivas i patentansökning. Sedan gammalt har patentmyndig­ heten också på patentbreven och i de tryckta patentbeskrivningarna utsatt uppfinnarens namn, om denne ej äir identisk med pat.enthavaren. Vad så­ lunda redan tillämpas torde innebära ett längre gående skydd för uppfinnaräran än konventionsbestämmelsen avser att föreskriva; någon lagänd­ ring är därför icke påkallad.

Utövningstvång m. m.

Vid Londonkonferensen företogs dels en omredigering och dels vissa sak­ liga ändringar av artikel 5, vilken föreskriver inskränkningar i rätten att stadga skyddsrätts förverkande eller annan menlig påföljd vid import, bris­ tande utövning eller underlåtenhet att meddela uppgift om skyddsrätt. En­ ligt svensk rätt förekommer dylik påföljd endast vid bristande utövning och här blott inom patenträtten. Vad artikeln innehåller rörande nyttighetsmodeller — beträffande vilka svensk lagstiftning ju helt saknas — samt mönster och varumärken saknar därför aktualitet i nuvarande sam­ manhang. Vad gäller patent, har i st. 3 oförändrat upptagits det tidigare gällande stadgandet, att skyddsrättens förverkande endast får ske, om meddelande av tvångslicens icke är tillräckligt för att hindra missbruk av patenträtten. Enligt st. 4 i 1925 års text fick talan om förverkande och andra påföljder icke väckas förrän tre år efter patentets beviljande. Enligt Londontexten

88 Kiingl. Maj:ts proposition nr 30.

tillätes vid treårsperiodens utgång icke annan åtgärd än väckande av ta­ lan om tvångslicens, medan förverkande förutsätter ny talan, vilken icke får anhängiggöras förrän två år gått från meddelandet av den första tvångslicensen. Liksom tidigare får tvångslicens icke meddelas annat än om pa­ tent!] avaren ej förmår visa giltiga skäl för sin underlåtenhet att utöva pa­ tentet. Enligt patentförordningen är tvångslicens den enda påföljden av under­ låten utövning, och av 15 § framgår att talan härom icke får föras förrän tre år förflutit från patentbeviljandet samt att sådan talan ej bifalles, om giltig anledning till underlåtenheten visas. Av det anförda framgår, att svensk lagstiftning icke innehåller något som strider mot artikel 5 i konventionen.

Särskilda bestämmelser om utländska varumärken.

I artikel 6 äro samlade bestämmelserna om s. k. telle-quelle-märken och de utländska varumärkenas beroende av det skydd de åtnjuta i hemlandet. Telle-quelle-regeln uttalas i avd. A och innebär, att ett i hemlandet veder­ börligen registrerat varumärke skall kunna registreras och erhålla skydd i samma form (telle quelle) i övriga unionsländer, alltså även om det icke överensstämmer med de interna varumärkesbestämmelserna i registreringslandet. I vissa fall, som angivas i avd. B, kan dock registrering vägras eller förklaras ogiltig. I avd. A har i Londontexten infogats en hänvisning till de sålunda gällande förbehållen. Någon ändring i sak innebär detta ej. Bland de i avd. B gjorda förbehållen mot telle-quelle-regelns tillämpning nämnes i st. 3 det fall, att märket är stridande mot god sed eller allmän ordning. I Londontexten har tillagts, att detta förbehåll särskilt skall gälla sådana märken, som äro ägnade att vilseleda allmänheten. Den ändring, som sålunda tillkom i telle-quelle-regeln vid Londonkonfe­ rensen, får närmast betraktas såsom en tolkningsregel, varigenom unionsländernas rätt att vägra registrering av telle-quelle-märken i viss mån vid­ gats. Ändringen kan därför icke kräva någon jämkning av gällande svensk lag. — Det bör emellertid här anmärkas, att telle-quelle-regeln endast kom­ mit till jämförelsevis ofullständigt uttryck i vår lagstiftning och att den formella överensstämmelsen mellan de enligt konventionen medgivna registreringshindren och ogiltighetsgrunderna och de motsvarande bestämmel­ serna i 4 § varumärkeslagen är mindre god. Å andra sidan må framhållas, att svensk praxis icke kan sägas strida mot telle-quelle-bestämmelserna. Då man vidare icke ansett den något bristfälliga formella överensstämmelsen mellan konventionen och den svenska lagen vara till hinders för vår an­ slutning till 1911 års Washingtontext, i vilken de väsentliga av de alltjämt gällande bestämmelserna intogos, och ej heller till 1925 års text, synes det icke kunna väcka några betänkligheter att nu utan lagändring biträda Lon­ dontexten, vilken, som visats, icke på denna punkt uppställer nya krav på unionsländernas interna lagar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 89

Till avd. A av artikel 6 har överflyttats bestämmelsen i sista st. i samma artikel av Haagtexten därom att unionsländerna kunna fordra behörigt bevis om registrering i hemlandet. I Londontexten har bestämmelsen erhållit en ny utformning, enligt vilken hemlandsbevis kan fordras, »innan den defi­ nitiva registreringen företages». Med den nya formuleringen torde ha åsyf­ tats, att dröjsmål med hemlandsregistreringens beviljande icke skulle leda till rättsförlust i andra länder och att unionsländerna således icke äro be­ rättigade att kräva hemlandsbevis tidigare än då själva registreringen äger rum. Enligt 16 § 1) varumärkeslagen skall ansökan om registrering av utländskt varumärke åtföljas av bevis, att sökanden uppfyllt de villkor, som i den främmande staten fordras för att bereda skydd åt varumärket. I kungörelsen 1934: 249, som utfärdades i anledning av Sveriges biträdande av Haagtexten, stadgas i 3 § andra stycket, att ansökan skall åtföljas av bevis att märket är vederbörligen registrerat i hemlandet. Och motsvarande gäller enligt kungörelsen 1916:441 i förhållande till länder, som alltjämt stå kvar på Washingtontexten. I praxis ha emellertid nu angivna lagrum — i enlighet med vad som eljest i administrativt förfarande torde vara gängse i fråga om rätten att under ett ärendes behandling komplettera handlingarna ■— tolkats i fuli överensstämmelse med den ändrade konventionsbestämmelsens inne­ börd. Någon ändring av varumärkeslagen torde sålunda icke vara nödvändig för vårt biträdande av den nya konventionstexten. Däremot kan det må­ hända vara skäl att i tillämpningskungörelsen finna en formulering som även formellt överensstämmer med konventionsbestämmelsen. I Londontexten har tillkommit ett nytt st. 2 i avd. B, enligt vilket unions­ länderna icke få vägra registrering av ett märke endast därför att det avviker från det i hemlandet skyddade i fråga om beståndsdelar, som ej ändra den egenartade karaktären av eller beröra identiteten med hemlandsmärket. Ändringar i underordnade detaljer skola alltså vara tillåtna, t. ex. översätt­ ning av mindre framträdande text i figurmärke. Det måste emellertid fasthållas, att avvikelserna endast få gälla beståndsdelar av mindre betydelse, icke det bärande och karakteristiska i märket. Enligt rådande svensk praxis fordras i stort sett full överensstämmelse mellan det i hemlandet registrerade märket och föremålet för den svenska registreringsansökningen. Ordalagen i 16 § varumärkeslagen tala väl också närmast i denna riktning, men de synas ej vara oförenliga med den nya konventionsregeln. Icke heller på denna punkt torde därför den nya konven­ tionstexten kräva någon ändring av varumärkeslagen. Den erforderliga mindre uppmjukningen av hittillsvarande praxis torde registreringsmyndigheten vara befogad att företaga utan särskild författningsföreskrift. Den viktigaste ändringen i artikel 6 innehålles i den nya avd. D, varigenom ett visst oberoende av hemlandsregistreringen genomförts. Det föreskrives här, att då ett varumärke registrerats först i hemlandet och sedan i annat unionsland, skall den senare registreringen från dagen för beviljandet anses oberoende av registreringen i hemlandet. Stadgandet gör en inskränkning i

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

unionsländernas befogenhet att ställa skyddet för främmande märken i bero­ ende av hemlandsregistreringen. Sådan registrering får visserligen fordras för att registreringen i den främmande staten skall komma till stånd, men härefter få förhållanden som inträffat i hemlandet icke längre påverka den senare registreringen. Om hemlandsregistreringen bortfaller eller inskränkes, får detta alltså icke längre medföra motsvarande verkan för registreringen i annat unionsland. I praktiken betyder detta, att hemlandsbevis ej längre behöver företes vid förnyelse eller vid intrångstalan. Det här stadgade s. k. relativa oberoendet föreskrives emellertid ej för telle-quelle-märkena utan endast för märken, som stå i överensstämmelse med den inhemska lagstift­ ningen i registreringslandet. Den svenska rätten bygger, såsom redan nämnts, på principen om bero­ ende av hemlandsregistrering. Detta uttalas redan i 16 § 1) varumärkeslagen och fullföljes i mom. 3), där det säges, att varumärke icke skyddas i vid­ sträcktare mån eller för längre tid än i hemlandet. Fullständigt beroende är därmed konstituerat jämväl för skyddets upprätthållande. För biträdande av Londontexten lcräves alltså ändring av varumärkeslagen och införande av det relativa oberoendet.

Skydd för inarbetade märken.

Vid Haagkonferensen 1925 tillkom artikel 6 bis, vilken giver skydd mot registrering av varumärke, som redan är i registreringslandet inarbetat för annan. Enligt Haagtexten skall skyddet gälla, även när det är fråga om en förväxlingsbar kopia eller efterbildning av det inarbetade märket. I London­ texten har till kopia och efterbildning lagts ordet översättning, varjämte tillfogats, att skyddet skall gälla även när blott en del av märket är förväx­ lingsbar med det inarbetade, nämligen om denna del är det väsentliga i märket. Enligt 4 § 6) varumärkeslagen, vilket författningsrum tillkom för att möjliggöra Sveriges anslutning till Haagtexten, råder förbud mot registre­ ring av varumärke, om det är helt och hållet likt eller lätt kan förväxlas med märke, som redan är här i riket för annan inarbetat såsom i handeln gällande varukännetecken. Då registreringsförbudet gäller, så snart märkena äro förväxlingsbara, vilket ju kan vara fallet när det ena är en översättning av det andra eller likheten blott avser viss väsentlig del, synes stadgandet i 4 § 6) fylla även de krav, som kunna ställas enligt den nya akten.

Överlåtelse av varumärke.

Artikel 6 quater är helt nytillkommen och stadgar, att om överlåtelse av varumärke enligt ett unionslands lagstiftning för sin giltighet kräver sam­ tidig överlåtelse av det företag eller den handelsrörelse, vartill märket hör, det skall anses tillräckligt, att den del av företaget eller handelsrörelsen, som är belägen i detta land, övergår till förvärvaren. Härifrån stadgas det undan­

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 91

taget, att överlåtelsen dock icke behöver anses giltig, om förvärvarens an­ vändande av märket skulle vara ägnat att vilseleda allmänheten. Artikeln kan icke anses vara tillämplig på kollektivmärken. I svensk rätt regleras varumärkesöverlåtelse av 8 § varumärkeslagen, enligt vilken rätt till registrerat föreningsmärke (kollektivmärke) ej alls må överlåtas och rätten till annat registrerat varumärke ej annorledes än till­ sammans med den rörelse, för vilken det begagnas. Av stadgandet torde få anses följa, att ett utländskt företag icke kan överlåta sitt svenska varu­ märke, när endast dess rörelse i Sverige är föremål för överlåtelsen. För an­ passning till den nya lconventionsbestämmelsen torde därför erfordras viss ändring av den svenska varumärkeslagen.

Kollektivmärken.

I artikel 7 bis givas bestämmelser om kollektivmärken, d. v. s. sådana som tillhöra sammanslutningar, vilka ej själva driva rörelse (enligt den svenska varumärkeslagens terminologi »föreningsmärken»). St. 1 i artikeln är i sak oförändrat. I st. 2 stadgas — liksom i Haagtexten — att varje land äger be­ stämma de villkor, under vilka kollektivmärke skall skyddas, och i Londontexten har tillagts, att skydd må vägras, om märket strider mot allmänintres­ set. Detta tillägg innebär närmast en utvidgning av unionsländernas frihet. I ett nytt st. 3 föreskrives, att kollektivmärkesskydd ej får vägras sammanslut­ ning, vars bestånd ej strider mot hemlandets lagstiftning, därför att den ej har säte i det land, där skydd sökes, eller ej bildats i överensstämmelse med där gällande lagstiftning. Varumärkeslagen innehåller huvudbestämmelsen om föreningsmärken i 1 §. Härjämte återfinnas särbestämmelser i 3, 6, 8, 10, 12 och 16 §§. Intet häri står i strid med de vid Londonkonferensen tillkomna ändringarna i ifrågavarande artikel.

Oriktiga ursprungsbeteckningar.

Bestämmelserna om oriktiga ursprungsbeteckningar i artikel 10 äro liksom förut utan praktisk betydelse. Sådan har alltjämt endast den särskilda Madridöverenskommelsen, vilken behandlas nedan. Artikel 10 har ej tidi­ gare föranlett svensk lagstiftning, och den vid Londonkonferensen tillkom­ na ändringen, enligt vilken kretsen av målsägande i st. 2 något vidgats, sy­ nes ej innebärd anledning att nu förorda särskild lagstiftning.

Illojal konkurrens.

Artikel 10 bis innehåller bestämmelser mot illojal konkurrens. De båda första styckena äro i sak oförändrade från 1925 års text. Där förklaras först, att unionsländerna äro pliktiga att tillförsäkra dem, som tillhöra ett unionsland, ett verksamt skydd mot illojal konkurrens. I st. 2 uttalas, att varje kon­

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 30,

kurrenshandling, som strider mot god affärssed, utgör en handling av illojal konkurrens. I det lagstiftningsarbete, som föregick Sveriges anslutning till Haagtexten, undersöktes huruvida den sistnämnda konventionsbestämmelsen med nödvändighet fordrade, att med den svenska rätten införlivades en s. k. generalklausul, d. v. s. ett allmänt förbud mot varje konkurrenshandling, som strider mot god affärssed. I det tidigare nämnda betänkandet av år 1932 ville man icke ifrågasätta att införa eu generalklausul särskilt med hänsyn därtill, att denna fråga senast varit föremål för övervägande under förarbe­ tena till 1931 års lag med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens och man då ansett det bäst att åtminstone till eu början lagstifta blott mot vissa närmare angivna slag av illojal konkurrens. Till spörsmålet om konventionstexten kunde anses påfordra en generalklausul yttrades i betänkandet (s. 55 f.). Måhända skulle det kunna invändas, att konventionen enligt det nya andra stycket i artikel 10 bis kräver en sådan. Detta stadgande är emeller­ tid, enligt vad förhandlingarna å Haagkonferensen giva vid handen, att fatta endast såsom en definition av begreppet illojal konkurrens; det förbinder icke unionsländerna till några vissa åtgärder. Det var endast med hänsyn här­ till, som man vid Haagkonferensen från svensk sida ansåg sig kunna gå med på den nya bestämmelsen. Visserligen måste artikelns båda första stycken i förening anses innebära en principiell skyldighet för unionsländerna att på lämpligt sätt giva skydd mot konkurrenshandlingar, som strida mot god affärssed. Men i allmänhet har varje land att självt avgöra, vilka handlingar som skola anses höra till denna kategori, och hur skyddet bör ordnas. Även om måhända invändningar kunna resas mot nu anförda motivering, ansågs densamma vid 1934 års anslutning till Haagtexten befria oss från skyldighet att införa en generalklausul mot illojal konkurrens. Som någon ändring i styckena 1 och 2 av artikeln icke tillkom vid Londonkonferensen, kan den härvid antagna texten icke mera än den tidigare nödga till införan­ de av en generalklausul. Som särskilt skäl att i detta sammanhang icke upp­ taga denna fråga må framhållas, att det i och för sig svårbedömbara och vittgående problemet om införande av en generalklausul är föremål för över­ vägande av den 1949 tillsatta varumärkes- och firmautredningen. I artikelns st. 3 upptagas två fall där skydd under alla förhållanden skall beredas. Till en början skola sålunda förbjudas alla handlingar, som fram­ kalla förväxling med cn konkurrents rörelse, varor eller verksamhet. Enligt Haagtexten gäller skyddet blott vid förväxling med annans varor. Vid Sve­ riges biträdande av sistnämnda text ansågs gällande bestämmelser i 12 och 13 g § varumärkeslagen om varumärkesintrång, i 1 § lagen mot illojal kon­ kurrens om illojal reklam samt, i vissa fall, strafflagens bedrägeribestäm­ melser giva visst skydd av den art konventionen på denna punkt fordrade. Med hänsyn till sambandet mellan konventionsförbudet och en allmän revi­ sion av varumärkesrätten fann man det kunna försvaras att icke vid denna tidpunkt vidtaga några lagstiftningsåtgärder med anledning av konventionsbestämmelsen. 1942 infördes i lagen mot illojal konkurrens en ny bestäm­ melse om illojal användning av kännetecken. Enligt denna, som fått sin

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 93

plats i 9 §, stadgas straff för den som i utövning av näringsverksamhet an­ vänder namn, firma, varumärke, utstyrsel eller annat kännetecken, som lätt kan förväxlas med förut här i riket inarbetat kännetecken för annans nä­ ringsverksamhet eller däri utbjudna varor eller prestationer, om använd­ ningen sker med uppsåt att framkalla sådan förväxling. Paragrafen stadgar även ett motsvarande skydd för egenartad titel eller diktat namn för auktorverk. Nu avsedda lagrum tillkom åtminstone delvis i syfte att anpassa svensk lagstiftning till Londontexten på denna punkt. I förarbetena påpekades emel­ lertid, att bestämmelsen vore mera speciellt inriktad och endast gällde fram­ kallande av förväxling mellan två kännetecken. Det framhölls dock, att den begränsning i förhållande till konventionstexten, som kunde sägas ligga däri, icke torde vara av större betydelse, emedan den som ville framkalla förväx­ ling med annans näringsverksamhet i regel torde söka att nå sitt syfte ge­ nom att utnyttja den andres individualiseringsmedel. — Någon ytterligare lagstiftning härutöver lär icke erfordras för biträdande av den nya konven­ tionstexten. I andra punkten av artikel 10 bis st. 3 kräves enligt Haagtexten förbud mot oriktiga påståenden i utövning av handelsverksamhet, ägnade att miss­ kreditera en konkurrents varor. Enligt Londontexten har förbudet utvid­ gats till att avse misskreditering i affärsverksamhet icke blott av varor utan även av rörelse eller verksamhet inom industri eller handel. Vid Sveriges an­ slutning till Haagtexten påpekades, att nedsättande uppgifter om annans va­ ror stundom kunde åtkommas enligt strafflagens ärekränkningskapitel, var­ vid särskilt pekades på 16 kap. 8 §, varest straff stadgas för den, som av arghet mot annan utsätter eller fortsprider rykte om gärning eller last, som ej är straffbar enligt lag men eljest menlig för hans yrke, näring eller fort­ komst. Lämnades påståenden i tryckt skrift kunde tryckfrihetsförordningens bestämmelser bli tillämpliga, varvid § 3 mom. 11 om ärekränkning hänvisade till allmänna strafflagen. Ett särskilt stadgande i lagen mot illojal konkur­ rens med förbud mot nedsättande uppgifter ansågs förutsätta ändring i tryckfrihetsförordningen, och då frågan därjämte hade nära samband med den förestående revisionen av allmänna strafflagen, befanns en dylik lag­ stiftningsåtgärd icke böra vidtagas. Härtill påpekades, att lconventionsbestämmelsen icke med nödvändighet syntes kräva en mer omfattande lag­ stiftning än den redan gällande. — 1949 års tryckfrihetsförordning innehål­ ler i 7 kap. 4 § 13) bestämmelser av motsvarande innebörd som nämnda moment i den äldre förordningen. De förfaranden, som enligt artikel 10 bis st. 3 andra punkten i Londontexten skola förbjudas, torde med nu gällande lagstiftning kunna åtkommas i väsentligen samma omfattning som ned­ sättande uppgifter angående varor. Särskild lagstiftning i denna fråga kan därför knappast sägas vara mera påkallad för anslutning till den nya akten än vad fallet var vid biträdandet av Haagtexten. Det må i sammanhanget an­ märkas, att lagstiftningen om ärekränkningsbrotten är föremål för omarbet­ ning. Härvid torde frågan om straff för s. k. ekonomiskt förtal komma att behandlas. Det förtjänar vidare nämnas, att frågan om införande i lagen mot

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

illojal konkurrens av vissa ytterligare bestämmelser om speciella former av sådan konkurrens är föremål för varumärkes- och firmautredningens över­ vägande.

Förvaltningsorgan och publikationer.

Artikel 12 st. 1, som fastslår unionsländernas skyldighet att hålla ett sär­ skilt förvaltningsorgan för ärenden rörande det industriella rättsskyddet, är i sak oförändrat. I st. 2, som liksom förut uttalar, att förvaltningsorganet skall publicera en officiell periodisk tidskrift, har tillagts, att namnen på innehavare av beviljade patent med en kort uppgift om de patenterade upp­ finningarna samt avtryck av registrerade varumärken regelbundet skola of­ fentliggöras. Så sker redan i Sverige genom patent- och registreringsverkets försorg.

MadridÖYerenskommelsen angående undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar å handelsvaror.

Denna överenskommelse bereder i olika avseenden skydd mot oriktiga ursprungsbeteckningar. Som nämnts, anslöt sig Sverige direkt till överens­ kommelsens Haagtext.

Överenskommelsens räckvidd.

Artikel 1 innehåller överenskommelsens huvudregler. I st. 1 har före­ tagits en redaktionell ändring utan större betydelse och i st. 4 har en jämk­ ning skett för uppnående av likformighet med motsvarande regel i artikel 9 av Pariskonventionen. De vidtagna jämkningarna påkalla ej ändring i svensk lagstiftning.

Oriktiga ursprungsbeteckningar, som ej förekomma på varan.

Enligt den vid Londonkonferensen nytillkomna artikel 3 bis förbinda sig konventionsländerna att förbjuda användande vid försäljning, skyltning eller utbjudande av varor av alla beteckningar, »som ha karaktären av ett offentliggörande» och äro ägnade att vilseleda allmänheten angående varor­ nas ursprung, om beteckningarna förekomma på skyltar, i annonser, räk­ ningar, vinlistor, affärsbrev och andra affärsmeddelanden. Man har här­ med velat fastslå, att skyddet skall gälla ej blott, när oriktig ursprungsbe­ teckning förekommer på själva varan eller dess emballage, utan även när den förekommer i sammanhang med varan på annat sätt, som särskilt kan verka vilseledande. Inskridande behöver endast ske mot beteckningens an­ vändande inom landet, ej redan vid varans införsel. I svensk rätt kan ingripande emot oriktiga ursprungsbeteckningar ske enligt två olika lagar, nämligen redan vid gränsen enligt lagen den 4 juni 1913 angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbe-

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 95

teckning och inom landet enligt lagen den 9 oktober 1914 angående förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av oriktigt märkta varor. Artikel 3 bis ingriper endast på det område, som regleras av 1914 års lag. Enligt 1 § andra stycket kan ingripande ske mot den, som under oriktig ursprungsbeteckning saluhåller vara, då beteckningen förekommer å varan eller dess emballage eller å anslag eller skylt, som hör till varan. Mot den som anbringar beteckningen kan ingripande enligt samma lagrums första stycke ske, endast när beteck­ ningen åsättes själva varan eller dess emballage. Förstnämnda bestämmelse kräver viss utvidgning, för att den nya artikeln skall kunna biträdas.

Sammanfattning.

Den lämnade redogörelsen för de vid Londonkonferensen vidtagna ändrigarna i Pariskonventionen och Madridöverenskommelsen har visat, att för Sveriges anslutning till de nya texterna följande ändringar krävas i svensk lagstiftning: 1) 25 § patentförordningen måste bringas i överensstämmelse med Paris­ konventionen artikel 4 avd. B, enligt vilken föranvändarrätt icke får upp­ komma under prioritetstid. 2) Motsvarande ändring måste genomföras i 20 § mönsterlagen. 3) I varumärkeslagen påkallas ändring på två punkter. a) För att få överensstämmelse med artikel 6 quater i konventionen bör 8 § jämkas, så att därav framgår, att det för giltig överlåtelse av varumärke icke kräves mer än att den i Sverige belägna delen av rörelsen övergår på förvärvaren. b) Artikel 6 avd. D i konventionen, som föreskriver oberoende av hemlandsregistrering för varumärkes fortbestånd, kräver visst tilllägg till 16 § varumärkeslagen. 4) Madridöverenskommelsens nya artikel 3 bis påkallar ändring i 1 § av 1914 års lag om oriktiga ursprungsbeteckningar, varigenom skyd­ det utsträckes att gälla även i fråga om vissa meddelanden i sam­ manhang med varor.

Här må framhållas, att vid anslutning till de nya texterna dessa måste biträdas i sin helhet; reservationer är o ej medgivna.

Bör Sverige nu biträda de nya texterna?

I en till utrikesdepartementet överlämnad verbalnote den 4 augusti 1950 från härvarande schweiziska legation återgives en till schweiziska utrikes­ departementet ställd skrivelse från internationella föreningen för industriellt rättsskydd, i vilken skrivelse vädjas till regeringarna i alla unionsländer, som ej anslutit sig till 1934 års överenskommelsetexter, att snarast möjligt biträda dessa. I noten meddelas, att schweiziska regeringen — i sin egen­

96 Kungl. Maj.ts proposition nr 30.

skap av tillsynsmyndighet för den enligt Pariskonventionen inrättade inter­ nationella hyrån i Bern och efter samråd med denna byrå — gillar före­ ningens vädjan och enträget uppmanar unionsländerna att överväga den­ samma. Över noten har yttrande infordrats från patent- och registreringsver­ ket. Ämbetsverket, som i utlåtande den 29 november 1950 tillstyrkt, att åt­ gärder snarast måtte vidtagas för genomförande av den lagstiftning, som er­ fordras för att vårt land skall kunna biträda Londontexterna av Paris­ konventionen och Madridöverenskommelsen, har härvid bland annat — efter en erinran om den 1935 avlämnade promemorian —• anfört följande.

I nyssnämnda promemoria ifrågasattes, att erforderliga lagändringar skulle vidtagas så snabbt, att den i Londontexten stadgade ratifikationsfristen (den 1 juli 1938) kunde iakttagas. Att denna nu är tilländagången hind­ rar emellertid icke, att vårt land kan ansluta sig till de nya texterna. Att så ännu ej skett, torde icke ha berott på att de vid en anslutning ound­ vikliga lagändringarna ansetts ge anledning till stora betänkligheter. Sna­ rare torde förhållandet vara, att dessa ändringar syntes lämpligast böra vidtagas i samband med en allmän revision av den svenska lagstiftningen på det industriella rättsskyddets område. Såvitt gäller patentlagstiftningen, igångsattes också 1938 en sådan revision, som skulle bedrivas i samverkan med övriga nordiska länder. Det nordiska samarbetet blev emellertid på grund av krigsförhållandena avbrutet, innan det hunnit slutföras. I detta läge genomfördes i vårt land 1944 en partiell revision av patentlagstiftningen, men denna inskränktes till punkter av större praktiskt intresse och till dem räknades vid nämnda tidpunkt, då ju kriget alltjämt fortgick, icke konventionsfrågorna. —------ Efter krigets slut har lagstiftningsarbetet på det industriella rättsskyddets område tagits upp i vårt land genom tillsättandet 1949 av den s. k. varu­ märkes- och firmautredningen, som i samverkan med övriga nordiska län­ der skall utreda frågan om ny varumärkes- och firmalagstiftning jämte vad därmed äger samband. Utredningens arbete kan emellertid icke förväntas bli slutfört förrän efter avsevärd tid. För övrigt är att märka, att särskilt pa­ tent- och mönsterskyddsrätten icke torde falla inom utredningens uppdrag. Av det nu anförda torde framgå, att vårt lands anslutning till London­ texterna riskerar att uppskjutas till en oviss framtid, om man fasthåller den —- i och för sig tilltalande — tanken, att de för en sådan anslutning erfor­ derliga lagändringarna skola ske i samband med att de lagar, där ändring­ ar krävas, underkastas en allmän revision. Det har emellertid redan gått av­ sevärd tid sedan revisionskonferensen i London f934, längre än någon gång tidigare sedan Parisunionens tillkomst 1883 förflutit mellan två revisionskonferenser. Sedan flera år har det varit en utbredd önskan hos kretsar med intresse för det industriella rättsskyddets internationella sida, att den nya konferens, som man redan i London 1934 beslöt skulle hållas i Lissabon, skall kunna sammankallas snarast. Åtskilliga frågor föreligga nämligen, där en komplettering av konventionsbestämmelserna skulle vara av vikt för be­ rörda näringskretsar. Men det har framhållits, att det är svårt att förbereda nya konventionstexter, så länge ett avsevärt antal av unionsländerna icke anslutit sig till Londontexterna utan står kvar på äldre texter. Det synes an­ geläget, att det icke skall kunna göras gällande, att vårt land bidrager till att försvåra konventionsreglernas utbyggnad, särskilt i betraktande av att en verksamhet i detta syfte torde bli till gagn för det svenska näringslivet. Den nu gjorda hänvändelsen om anslutning till Londontexterna har också

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 97

föregåtts av andra sådana från internationella, nordiska och svenska orga­ nisationer. Patentverket anser det i rådande läge önskvärt, att man snarast vidtager sådana åtgärder, att Sveriges anslutning till Londontexterna av Pariskonven­ tionen och Madridöverenskommelsen möjliggöres. De lagändringar, som äro erforderliga i detta sammanhang, böra alltså enligt ämbetsverkets uppfatt­ ning genomföras isolerat. Därvid torde man i allmänhet kunna inskränka sig till sådana lagändringar, som äro oundgängliga på grund av konventionsbestämmelserna.

Sedan i yttrandet givits en kortfattad redogörelse för de lagstiftningsåt­ gärder, som påkallas av Londontexterna, anförde ämbetsverket vidare:

Den nu lämnade summariska översikten av de lagändringar, som synas erforderliga, torde giva vid handen, att det i stort sett icke är fråga om lag­ stiftningsåtgärder av mer genomgripande och komplicerad natur. De refor­ mer, som krävas, äro för övrigt övervägande sådana, att de även ur rent inhemsk synpunkt få anses lämpliga. Ihågkommas bör också, att Londontexten av Pariskonventionen innebär ändringar i åtskilliga avseenden, där någon lagstiftning här i landet icke erfordras, enär svensk lagstiftning och praxis redan står i överensstämmelse med de nya konventionsreglerna. Som exempel kan nämnas olika kompletteringar till prioritetsskyddet samt lättnader i det patenträttsliga utövningstvånget och dess motsvarigheter på mönsterskydds- och varumärkesrättens områden. Först genom en anslut­ ning till Pariskonventionens nya text kunna emellertid svenska näringsid­ kare med säkerhet påräkna dessa förmåner i andra unionsländer, som bi­ trätt den nya texten.

I den förut omnämnda, 1935 avlämnade promemorian förekomma vissa uttalanden om den verkan, som kan väntas följa av de ifrågasatta lagänd­ ringarna och vår anslutn„ng till de nya konventionstexterna. Rörande den nya lydelsen av Pariskonventionen artikel 4 avd. A st. 1 och avd. B, som förbjuder uppkomsten av föranvändarrätt under prioritets t iden, yttras sålunda i promemorian: Genom de vidtagna ändringarna har eu länge eftersträvad och ganska vik­ tig reform förts i hamn. Visserligen torde de fall ej vara så många, där för­ användarrätt faktiskt grundas på utövning under prioritetstiden. Men möj­ ligheten härtill har betagit prioritetsrätten en god del av dess värde. Den bestående risken har medfört, att sökandena ofta ej våga utnyttja prioritets­ rätten, vilket i sin tur har i släptåg olägenheter av olika slag både för sökan­ dena och det allmänna. Alltmer har man kommit till den övertygelsen, att i jämförelse härmed den nackdel, som kan ligga i att någon gång en kanske i god tro och med avsevärda kostnader påbörjad utövning måste nedläggas, är av mindre betydelse. Denna uppfattning synes vara starkt övervägande i Sverige. Hänsynen till svenska patentsökande i utlandet gör sig här kraftigt gällande. Ehuru den nya textens biträdande på denna punkt kräver lagänd­ ring, synes därför en avgjord fördel ur svensk synpunkt uppkomma genom den nya lydelsen.

Vissa betänkligheter ha i vårt land under senare år framträtt mot den nya konventionsregeln på grund av att en lagstiftning i enlighet med den­ samma skulle kunna komma att hårt drabba den som under prioritetstiden i god tro påbörjat en utövning. Sålunda var vid avgivandet av patentverkets 7 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 30.

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

nyss refererade yttrande en ledamot av verkets plenum (byråchefen Khennet) skiljaktig och ansåg sig med hänsyn till betänkligheter på denna punkt icke kunna förorda en anslutning till Londontexten. Enligt den skiljaktiga meningen vore en lagändring i rakt motsatt riktning mot den föreslagna önskvärd. Föranvändarrätt på grund av i god tro skedd utövning borde kun­ na förvärvas ända till den dag, då en patentansökning offentliggjordes. Reservationen bygger på en principståndpunkt om offentliggörandets av­ görande betydelse för patentskyddets inträde, bl. a. gentemot föranvänd­ ning. Denna ståndpunkt är emellertid ej godtagen i gällande svensk patent­ rätt. Enligt nuvarande lagstiftning kunna utövningsåtgärder, som igång­ satts först efter annans patentansökning här i landet, icke grundlägga föran­ vändarrätt ens om patentansökningen vid ifrågavarande tidpunkt var hem­ lig, så att den utövande icke kunde ha någon anledning att räkna med dess existens. Utgår man från den gällande rätten, kunna därför invändningar av principiell natur knappast riktas mot den nu aktuella begränsningen av föranvändarrätten. Vare sig tidpunkten för patentansökningen i Sverige eller tidpunkten för den prioritetsgrundande ansökningen är avgörande för föranvändarrättens inträde, måste man nämligen räkna med de nyss antyd­ da fallen, där utövning efter den angivna tidpunkten påbörjats i kvalificerat god tro. Frågan om hur man i sådana fall skall kunna taga skälig hänsyn till god­ troende utövare var föremål för särskilt övervägande under förarbetena till den partiella revision av patentförordningen, som genomfördes 1944. Resul­ tatet blev följande nya stadgande i 21 § 2 mom. patentförordningen: »Har någon börjat inom riket utnyttja uppfinning eller vidtagit särskilda åtgärder därför utan att äga vetskap om att patent därå blivit meddelat eller sökt, och har han ej heller skäligen kunnat förskaffa sig sådan kännedom, må han på därom framställt yrkande, om synnerliga skäl därtill äro, berättigas att under skyddstiden eller viss del därav mot skälig ersättning utnyttja uppfinningen i den omfattning, som domstolen bestämmer.» Beträffande motiveringen till lagrummet må hänvisas till propositionen 1944: 176 s. 79 —82. Denna regel, som alltså införts i vårt land efter Londonkonferensen, får anses ägnad att motverka eventuella betänkligheter mot att avskära upp­ komsten av föranvändarrätt under prioritetstiden. Den möjliggör nämligen för domstolarna att taga hänsyn till sådana fall, då det skulle te sig oskäligt, om utövaren skulle tvingas att avbryta sitt utnyttjande. Utövaren kan då be­ rättigas att fortsätta utnyttjandet, ehuru mot skälig licensavgift till patenthavaren. När det gäller att taga ställning till den nu ifrågavarande reformen, må vidare erinras om att så gott som alla industriländer av större betydelse i Västeuropa och Nordamerika redan anslutit sig till Londontexten. I promemorian har uttalats, att de fall ej torde vara många, där föranvän­ darrätt faktiskt grundas på utövning under prioritetstiden. Uttalandet har självfallet avseende på den ordinära prioritetstiden. Under krigs- och efter­

Kungl. Maj:ts proposition nr 30, 99

krigstid har medgivits avsevärd förlängning av prioritetstiden, så att den kunnat uppgå till åtskilliga år. I dylika situationer finns anledning att taga större hänsyn till godtroende utövare. En anslutning till Londontexten skul­ le ej begränsa vårt lands frihet att bestämma härom i samband med att för­ längd prioritetstid medgives. I den för det senaste krigets prioritetsförlängningar normgivande Neuchåtelöverenskommelsen1 av 1947 beaktade man problemet och införde i artikel 6 första stycket en särskild regel, enligt vil­ ken de i överenskommelsen deltagande länderna kunde medgiva godtroende utövare en med föranvändarrätt likställd rätt. På tal om avd. F i artikel 4 av Pariskonventionens Londontext, enligt vil­ ken bestämmelse uppdelning av patentansökan ej får fordras av den anledningen att prioritet begäres från flera tidigare ansökningar, yttras i promemorian, att det för svenska sökande i utlandet skulle vara en avgjord fördel, om denna regel bleve tillämpad. Tillämpningen utomlands av den nya regeln i artikel 4 bis, som före­ skriver giltighetstid från ansökningsdagen, oavsett om prioritet begäres från tidigare dag, förklaras innebära en ej oväsentlig för­ del för svenska patentsökande. Om inskränkningarna i artikel 5 i unionsländernas rätt att stadga på­ följ der vid underlåten utövning av skyddsrätt yttras i promemo­ rian, att de tillkomna skärpningarna komma att bli till gagn för svenska patenthavare i utlandet. I fråga om varumärken framhålles, att de nya reg­ lerna kunna vara till en viss nytta för svenska varumärkeshavare såsom underlättande för dem att upprätthålla utländska registreringar. I anledning av det nya st. 2 i artikel 6 avd. B, enligt vilket unionsländerna icke få vägra registrering av ett varumärke, endast därför att det a vviker från det i hemlandet skyddade i underordnade yttre detaljer, uttalas i promemorian följande. Vad som menas härmed blir en omdömesfråga, som i första hand får prö­ vas av registreringsmyndigheten i de särskilda fallen. Prövningen kommer kanske att medföra något ökat arbete, men å andra sidan behöver ej längre granskas, att den föreliggande ansökningen in i minsta detalj överensstäm­ mer med det i hemlandet registrerade märket. Och det förtjänar anmärkas, att den nya lconventionsregeln för svenska varumärkessökande i utlandet betyder en avgjord fördel. Rörande artikel 6 avd. D, enligt vilken fortbeståndet av utländsk varu­ märkesregistrering icke får vara beroende av hemlandsregistreringen, yttras i promemorian: Detta synes ej böra giva anledning till betänkligheter. Sedan länge har i vårt land den uppfattningen varit övervägande, att en internationell överens­ kommelse om slopande av beroendet av hemlandsregistrering skulle vara till fördel, och i enlighet härmed har från svenskt håll vid de senare revisionskonferenserna eftersträvats det fullständiga oberoendet. Vad beträffar den i artikel 6 quater stadgade begränsningen i unionslän­ dernas rätt att för giltig varu märkesöverlåtelse kräva rörelsens samtidiga övergång, anföres i promemorian följande. 1 Se Sveriges överenskommelser med främmande makter 1947: 25.

100 Kungi. Maj. ts proposition nr 30.

Sympatierna för fri varumärkesöverlåtelse ha under senare tid tilltagit. Man anser på många håll, att bundenheten vid rörelsen medför betydande olägenheter, särskilt i internationella förhållanden. Det förmenas, att un­ der nuvarande samfärdsel och rörlighet på det ekonomiska området varu­ märket bör vara ett fritt förytterligt förmögenhetsobjekt. Reformens mot­ ståndare anse den icke stå i god överensstämmelse med varumärkesrättens grundvalar och i praktiken lätt kunna leda till att allmänheten vilseledes. Mot detta brukar anföras, att rådande inskränkningar beträffande överlå­ telse lätt kunna kringgås, vilket även ofta sker, så att något skydd mot vilseledande ej på det sättet vinnes. I patentverkets ovan citerade utlåtande påpekas, att den nu gjorda hän­ vändelsen från schweiziska regeringen om anslutning till Londontexterna föregåtts av andra sådana hänvändelser från internationella, nordiska och svenska organisationer. Det må bär vara tillräckligt att blott erinra om några under de senaste åren antagna resolutioner om önskvärdheten av an­ slutning till de nya konventionstexterna. Sålunda har den internationella föreningen för industriellt rättsskydd vid sina senaste möten i Haag 1947, Paris 1950 och Köpenhamn 1951 antagit resolutioner av dylikt innehåll, var­ av den i Paris antagna varit den närmaste anledningen till den nämnda schweiziska framställningen. Vidare har vid den fjärde nordiska patentombudskongressen i Hindsgavl i Danmark 1949 i en till det svenska patent­ verket riktad resolution uttalats samma önskemål. Slutligen må nämnas, att vid internationella handelskammarmötet i Lissabon i juni 1951 en resolu­ tion antagits, i vilken riktas en enträgen vädjan till unionsländer, som ännu icke biträtt de reviderade texterna, att vidtaga nödvändiga åtgärder härför.

Förslag till erforderlig ny lagstiftning.

I betraktande av vad som förekommit synes vårt land icke rimligen kunna vidare uppskjuta att taga ställning till frågan om en anslutning till de nya konventionstexterna. Vid bedömande av denna fråga bör beaktas, att fler­ talet främmande länder av industriell betydelse, med vilka Sverige har liv­ ligare ekonomiska förbindelser, numera äro anslutna till 1934 års texter. Av ovanstående framställning torde därjämte framgå, att en anslutning från svensk sida skulle medföra flera viktiga fördelar för svenska rättssökande i utlandet, samtidigt som de praktiska olägenheterna av att medgiva utlän­ ningar motsvarande förmåner i Sverige få anses mindre betydande. Några genomgripande lagändringar påkallas icke för vår anslutning. Då med hän­ syn härtill och jämväl till ovan berörda särskilda uttalanden om önskvärd­ heten av vår anslutning Sverige nu synes böra biträda Pariskonventionens och Madridöverenskommelsens Londontexter, få undertecknade förorda, att den lagstiftning, som härför kräves, nu genomföres. Erforderliga författ­ ningsutkast bifogas denna promemoria.1 De lagändringar, som innehållas i förslagen, ha — på ett undantag när — med avsikt begränsats till vad som enligt ovan är att betrakta såsom ett mi­ 1 Utkasten, som — frånsett ändring i fråga om dagen för ikraftträdandet och vissa redak­ tionella jämkningar — överensstämma med lagförslagen i lagrådsremissen, ha här uteslutits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 101

nimum för anslutning. Detta har särskilt motiverats av det förhållandet, att viktiga delar av det rättsområde, som beröres av konventionen, för närva­ rande äro föremål för mera allsidig utredning syftande till helt reviderad lagstiftning. Så är särskilt förhållandet med varumärkes- och firmarätten samt med vissa delar av lagstiftningen om illojal konkurrens, men jämväl det pågående arbetet med allmänna strafflagens nydaning är av betydelse i sammanhanget.

Specialmotivering.

25 § patentförordningen. För att klargöra, att föranvändarrätt icke skall kunna uppkomma under prioritets tiden, föreslås ett nytt mom. 3) till 25 § patentförordningen. Enligt detta skall prioritetsdagen anses såsom ansökningsdag med hänsyn till verkan av utövning eller väsentliga åtgärder där­ för, som avses i 16 § första stycket, d. v. s. föranvändarrätt. För momentets tillämpning är enligt paragrafens första punkt Konungens förordnande ett villkor, och förutsättningen för sådant förordnande är — såsom eljest en­ ligt detta lagrum —- ömsesidighet. Förmånen förutsättes bli tillämplig en­ dast i förhållande till sådana länder, som biträtt Pariskonventionens Londontext. Enligt vanliga regler om förebyggande av lagars retroaktiva effekt föreslås en övergångsbestämmelse av innebörd, att lagändringen icke skall inverka på föranvändarrätt, som förvärvats före lagens ikraftträdande. 8 § varumärkeslagen. Enligt den nya konventionstexten skall det för gil­ tig överlåtelse av varumärke vara tillräckligt, att den del av den ifrågava­ rande rörelsen, som bedrives inom landet, överlåtes tillsammans med mär­ ket. För att anpassa den svenska lagtexten fordras blott att i 8 § andra styc­ ket första punkten varumärkeslagen tilläggas orden »inom riket». Bestäm­ melsen kommer härvid att utsäga, att överlåtelse av varumärke ej är tillåten annorledes än tillsammans med den rörelse inom riket, för vilken det be­ gagnas. Tillämpningen av 8 § varumärkeslagen är icke beroende av särskilt förordnande eller ömsesidighet. Den nya lydelsen kommer därför att gälla i förhållande till alla här registrerade, främmande varumärken. Särskild övergångsbestämmelse torde icke vara behövlig. 16 § varumärkeslagen. Enligt Londontexten fordras, att fortbeståndet av utländskt varumärkes registrering icke göres beroende av registreringens fortsatta giltighet i hemlandet. Enligt 16 § 3) varumärkeslagen skyddas utländskt märke icke i vidsträcktare mån eller för längre tid än i den främ­ mande staten. För anpassning till den nya texten måste denna bestämmelse delvis eftergivas, nämligen såtillvida, att inskränkning av skyddsområdet eller rättens fullständiga upphörande i hemlandet icke skall kunna påverka den svenska registreringen. Ett särskilt stycke härom kunde inskjutas ome­ delbart efter mom. 3). Här föreslås emellertid en i sak något mer vittgående ändring än den som omedelbart påkallas av den reviderade konventionen. Enligt bifogade utkast förutsättes sålunda, att Konungen, under förutsättning av ömsesidighet, skall

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

kunna meddela andra bestämmelser jämväl i det hänseende som avses i mom. 1), enligt vilket ansökningen skall åtföljas av hemlandsbevis. Den främsta anledningen till att man i detta fall icke begränsar den föreslagna lagstiftningen till vad som oundgängligen kräves för anslutning till de revi­ derade konventionstexterna är ett vid nordiska överläggningar om varumärkeslagstiftningen i Köpenhamn i maj 1951 uttalat önskemål, att de nor­ diska länderna skulle komma överens om att sinsemellan icke kräva hem­ landsbevis vid varumärkesregistrering. Redan gällande lagar i Danmark och Norge möjliggöra denna lättnad, och hemlandsbevis kräves följaktligen icke vid ansökning av danskar i Norge eller av norrmän i Danmark. Det torde icke behöva befaras, att den nu föreslagna ändringen skall komma i strid med vad varumärkes- och firmautredningen framdeles kommer att föreslå i denna fråga. Enligt vad en av utredningen verkställd enquéte ger vid han­ den, råder inom näringslivet praktiskt taget full enighet om att man i en blivande varumärkeslag helt bör avstå från kravet på hemlandsbevis, såvitt gäller länder, som medgiva ömsesidighet. Skyldigheten att låta registrering fortleva utan beroende av hemlandsskyddet föreligger icke i fråga om telle-quelle-märken i inskränkt mening, d. v. s. sådana som endast kunnat registreras med stöd av telle-quelle-regeln. Dessas skyddsomfång och fortbestånd torde även i fortsättningen böra helt bero av hemlandsregistreringen. Vid förnyelse av äldre registreringar blir det därför nödvändigt att undersöka, om märket beviljats såsom telle-quellemärke eller icke. För framtiden synes det vara praktiskt att i registret göra särskild anteckning om märkets natur vid fall av telle-quelle-registreringar. Här antydda regler angående telle-quelle-märkena torde vid behov kunna meddelas i administrativ ordning. Någon övergångsbestämmelse i själva lagtexten torde icke vara behövlig, då det ej är något hinder att medgiva de nya bestämmelsernas förmånligare behandling även i förhållande till ansökningar, som inkommit före ändring­ ens ikraftträdande, och registreringar, som beviljats dessförinnan. 20 § mönsterlagen. Till 20 § mönsterlagen, som innehåller regler om verk­ ningarna av prioritet, föreslås ett andra stycke av samma innebörd som det ovan berörda nya momentet i 25 § patentförordningen. Den nya bestäm­ melsens tillämplighet är på samma sätt beroende av Konungens förordnande under förutsättning av ömsesidighet. Även övergångsstadgandet har utfor­ mats i överensstämmelse med det nyss angivna till 25 § patentförordningen. Det nya stycket i mönsterlagen erfordrar viss mindre jämkning av de tidi­ gare tillämpningskungörelserna, som hänvisa till 20 § mönsterlagen och framdeles böra hänvisa till endast 20 § första stycket. 1 § 1914 års lag om oriktiga ursprungsbeteckningar. Den vidgning av skyd­ det emot oriktiga ursprungsbeteckningar, som kräves enligt den nytillkom­ na artikel 3 bis i Madridöverenskommelsen, föreslås komma till uttryck ge­ nom tillägg till 1 § andra stycket i 1914 års lag om oriktiga ursprungsbe­ teckningar. Tillägget innebär, att användande av sådan ursprungsbeteck­ ning vid saluhållande av vara blir straffbart, även då det sker i annons,

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 103

cirkulär, prospekt, priskurant eller annat för ett större antal personer av­ sett meddelande. Enligt gällande lydelse är förfarandet straffbart, endast då den oriktiga beteckningen anbringats på varan eller på anslag eller skylt, som hör till varan. Bestämningen »som hör till varan» har ansetts kunna utgå, då den blott utsäger en självklar förutsättning. Genom dessa jämk­ ningar erhålles full överensstämmelse med stadgandet om illojal reklam i 1 § lagen mot illojal konkurrens. —• Det har övervägts, huruvida en mot­ svarande utvidgning av skyddet nu borde ske jämväl i första stycket av paragrafen, vilken berör själva anbringandet av den oriktiga beteckningen. Detta kräves emellertid ej av den nya artikeln, och då skyddet redan tidigare varit något vidsträcktare enligt andra stycket, synes det icke ligga något oegentligt i att en skillnad även i fortsättningen får bestå. För övrigt torde den praktiska betydelsen av bestämmelsen i första stycket vara jämförelse­ vis ringa, i det att den illojala handlingen företrädesvis kommer till synes först vid varornas saluhållande. — Enligt konventionstexten behöver ingri­ pande endast kunna ske, då användandet av en oriktig ursprungsbeteckning har »karaktären av ett offentliggörande». En motsvarande begränsning lig­ ger i det föreslagna tilläggets krav på att meddelandet skall vara avsett för ett större antal personer. I artikel 3 bis nämnas bland de meddelanden, som icke få innehålla oriktiga beteckningar, särskilt vinlistor. Dessa torde emel­ lertid utan uttryckligt omnämnande falla inom ramen för de meddelanden, emot vilka den föreslagna nya lydelsen vänder sig. — Icke heller i fråga om detta lagrum är särskild övergångsbestämmelse påkallad. Stockholm den 6 december 1951.

Äke v. Zwcigbergk. Claes Uggla.

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 8 januari 1953.

Närvarande: justitieråden N issen , H ellquist , K arlgren , regeringsrådet E ckerberg .

Enligt lagrådet den 22 december 1952 tillhandakommet utdrag av proto­ koll över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 14 november 1952, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrå­ dets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag till 1) lag om ändrad lydelse av 25 § förordningen den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent; 2) lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 10 juli 1899 (nr 59 s. 1) om skydd för vissa mönster och modeller; 3) lag angående ändrad lydelse av 8 och 16 §§ lagen den 5 juli 1884 (nr 29) om skydd för varumärken; samt 4) lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 9 oktober 1914 (nr 422) an­ gående förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbe­ teckning och saluhållande av oriktigt märkta varor.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av byråchefen Åke von Zweigbergk.

Lagrådet fann förslagen ej föranleda annan erinran än att lagrådet ifråga­ satte huruvida icke av det föreslagna andra stycket i 20 § lagen om skydd för vissa mönster och modeller borde framgå att — på sätt enligt den vid propositionen fogade promemorian syntes ha varit avsett — förordnande som i stycket sägs må meddelas endast under förutsättning av ömsesidig­ het. Ur protokollet: Olle Lundberg.

Kungl. Maj.ts proposition nr 30. 105

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 januari 1953.

N ärvarande:

Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden S köld , Z etterberg , T orsten N ilsson , S träng , E ricsson , A ndersson , H ammarskjöld , N orup , H edlund , P ersson , H jälmar N ilson , L indell , N ordenstam .

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen för handelsdepartementet anmäler chefen för justitiedepartementet, stats­ rådet Zetterberg, lagrådets den 8 januari 1953 avgivna utlåtande över de den 14 november 1952 till lagrådet remitterade förslagen till 1) lag om ändrad lydelse av 25 § förordningen den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent; 2) lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 10 juli 1899 (nr 59 sid. 1) om skydd för vissa mönster och modeller; 3) lag angående ändrad lydelse av 8 och 16 §§ lagen den 5 juli 1884 (nr 29) om skydd för varumärken; samt 4) lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 9 oktober 1914 (nr 422) angå­ ende förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteck­ ning och saluhållande av oriktigt märkta varor.

Med förmälan att lagrådet ej funnit förslagen föranleda annan erinran än att lagrådet ifrågasatt viss jämkning av andra stycket i 20 § lagen om skydd för vissa mönster och modeller förklarar föredraganden, att nämnda lagrum torde böra jämkas i enlighet med vad lagrådet förordat, samt hem­ ställer, under åberopande av vad som anförts till statsrådsprotokollet den 14 november 1952, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition dels äska riksdagens godkännande av 1) Pariskonvention den 20 mars 1883 för skydd av den industriella ägan­ derätten, reviderad i Bryssel den 14 december 1900, i Washington den 2 juni 1911, i Haag den 6 november 1925 och i London den 2 juni 1934; samt 2) Madridöverenskommelse den 14 april 1891 angående undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar å handelsvaror, reviderad i Washington den 2 juni 1911, i Haag den 6 november 1925 och i London den 2 juni 1934; dels ock föreslå riksdagen att antaga förenämnda lagförslag. 8 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 30.

Kungl. Maj.ts proposition nr 30. Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar. Ur protokollet: Georg Dahlin .