med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefat¬ tande särskilda bestämmelser angående rätten till in¬ mutning inom vissa län

Kungl. Maj:is proposition nr G.

Nr <>.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län; given Stockholms slott den 19 december 1924.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län.

GUSTAF.

Torsten Nothin.

Bihang till riksdagens protokoll 1925.

1 samt. 6 käft. (Nr G.)

2 Kungl. Maj:ts proposition nr C.

F 8 r h 1 a g*

till

Lag

om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 (nr 288) innefattande .särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län.

Härigenom förordnas, att det förbud, som i 1 § i lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län stadgas mot inmutning av järnmalmsfyndigheter för annans än kronans räkning, vilket förbud gäller till den 1 januari 1926, skall äga fortsatt giltighet till den 1 januari 1927 samt att övriga bestämmelser i sagda lag skola äga tillämpning med avseende å inmutning, som i samma bestämmelser avses, där denna sökes före sistnämnda dag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1926.

Kungl. May.ts proposition nr 0,

3 Utdrag av 'protokollet över justitiedepartementsiirenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 december 1924.

N ärvarande:

Statsråden Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Nothin:

»I slutbestämmelserna till lagen den 31 maj 1918 (nr 288) innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län är stadgat, att det i lagens 1 § omförmälda förbud mot inmutning av järnmalmsfyndighet för annans än kronans räkning skulle upphöra att gälla den 1 oktober 1919 samt att lagens övriga bestämmelser icke skulle tillämpas med avseende å inmutning, som söktes efter sistnämnda dag, allt så framt ej Kungl. Maj:t med riksdagen annorlunda förordnade. Genom särskilda lagar, gällande för ett år i sänder, har därefter 1918 års lag erhållit förlängd giltighetstid, senast genom lag den 28 mars 1924 (nr 52) till den 1 januari 1926.

Genom skrivelse den 6 sistlidne oktober har dåvarande chefen för justitiedepartementet anmodat.kommerskollegium, länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, chefen för Sveriges geologiska undersökning samt bergmästaren i norra bergmästaredistriktet att inkomma med yttrande, huruvida sådant förordnande om fortsatt tillämpning av berörda lag, vilket omförmäldes i slutbestämmelserna till lagen, borde meddelas för tiden efter den 31 december 1925, då lagens giltighetstid ut gin ge, ävensom vilken tid ett dylikt förordnande eventuellt borde avse. Sedan dessa yttranden numera inkommit, anhåller jag få lämna redogörelse för deras innehåll.

Bergmästaren i norra distriktet C. I. Asplund har anfört följande: Berg-

»Under tiden efter lagens ikraftträdande den 15 juni 1918 till och med den ™orraberg 30 november 1924, hava för enskilda utfärdats följande antal mutsedlar dels å mästarnyupptäckta, dels å sönade fyndigheter å sådan kronojord inom Norrbottens, distriktet. Västerbottens och Jämtlands län, som avses i lagen:

K.—250123.

4 Kung!. Maj:ts proposition nr 6.

. ,J^'V beviljade tillstånd till förlängd arbetstid för fyndigheter som

icke utmalslagts, äro ännu gällande fyra stycken å silvermalm och tre stycken a kopparmalm, samtliga inom Norrbottens län. Tillsammans med de fyndigheter a-7i1 i mu1t.sed ar utfärdats efter den 30 november 1923, utgöra samtliga nu gällande enligt lagen den 31 maj 1918 inmutade, men icke utmålslagda fyndigheter 04 nyupptäckta och 32 sonade fyndigheter, varav

inom Norrbottens län 7 st. nyupptäckta och 28 sonade fyndigheter samt inom Västerbottens län 57 » » » 4 » * ejj

tillsammans 64 » » » 32 » . vilka

efter mineralanledningarnas uppgivna art fördela sig sålunda:

Under aret hava utmalslagts sex fyndigheter, innehållande svavelkis med zinkblende och kopparkis 1 fjället Tjåter inom Tärna socken samt två svavelhi- och mankfyndi^te i Granbergsliden inom Norsjö socken, allt inom Västerbottens lan. Enligt uppgifter från vederbörande innehavare skulle för

Kungi. Maj:t$ proposition nr (i.

närvarande finnas 59 gällande utmål, inmutade enligt lagen den 31 mai 1918 och innehållande:

Under 1924 hava inga utmål anmälts sonade.

Inga ytterligare utmål, innehållande avsevärda kvantiteter järnmalm, hava under året lagts. Däremot hava sexton stycken förut å apatit inmutade fyndigheter, som huvudsakligen torde hålla järnmalm, blivit under 1924 ånyo inmutade sannolikt i syfte att bevara upptäckarerätten till fyndigheterna gent emot annan inmutare, till dess inmutning av järnmalms fyndigheter åter blir enskilda medgiven å kronojord.

Av ovan anförda tabellariska uppgifter framgår, att inmutning å nyupptäckta fyndigheter å kronojord ägt rum endast inom Västerbottens län. Inom Norrbottens län hava endast förut inmutade, men sonade fyndigheter varit föremål för inmutning under 1924 och inom Jämtlands län hava inga mutsedlar å kronojord uttagits. De till ett antal av 58 inmutade nyupptäckta fyndigheterna inom Västerbottens län hänföra sig till det starkt kisförande området kring Skellefte älv inom Norsjö och Malå socknar. Med hänsyn till de betydande redan förut gjorda fynden inom dessa trakter av svavelkis-, koppar- och arsenikförekomster, synas de under 1924 vunna resultaten av de fortsatta malmletningarna, som redan lett fram till utmåls utläggande beträffande ett av de nyupptäckta malmfälten, utgöra talande skäl för en förlängning av 1918 års lag, vilket torde vara en nödvändig förutsättning för att de av enskilda företagare bedrivna omfattande undersökningarna skola fortsätta, tills hela det malmförande området blivit undersökt i så stor utsträckning, att man utan risk för misstag kan bestämma lämpligaste sträckningen av en blivande malmbana för tillgodogörande av de betydande kisförekomster, som redan äro kända eller som vid de fortsatta undersökningarna kunna påträffas. Jag får sålunda tillstyrka att ifrågavarande lag förlänges utöver den 1 januari 1926, dock tillsvidare endast under ett års tid. Det torde nämligen, ifall något förslag till gruvlag, byggt på det av 1920 års gruvlagstiftningssakkunniga år 1923 avgivna förslaget, skulle komma att föreläggas 1927 års riksdag och av denna antagas, kunna komma att befinnas lämpligt att inmutningsrätten någon tid före den nya lagens ikraftträdande suspenderas till förekommande av att den-

6 Kungl. Maj:ts proposition nr G.

sammas verkningsområde genom strax förut gjorda massinmutningar i större utsträckning beskäres.»

koUegTZ. Kommerskollegium, ^som haft tillfälle att taga del av bergmästaren Asplunds yttrande, har, då det under inga förhållanden syntes bliva lämpligt att. innan ny gruvlag komme att träda i kraft, under någon tid låta gruvstadgan i något avseende ersätta 1918 års lag beträffande de fyndigheter, å vilka den sistnämnda vore tillämplig, tillstyrkt, att giltighetstiden för 1918 års lag måtte utsträckas intill ny gruvlags ikraftträdande, eu åtgärd, som givetvis icke skulle utesluta ett provisoriskt inmutningsförbud, om sådant funnes lämpligt att stadga.

CS&rig2r Chefen. för Sveriges geologiska undersökning har anfört, att, därest eu ny geologiska gruvlag icke dessförinnan skulle träda i kraft, enahanda skäl som vid föresökninq gående tillfällen framhållits syntes tala för att lagens giltighet borde utsträckas med ett år efter den 31 december 1925.

Ogerna!1 ■ Länfstyrelsen i Jämtlands län har anfört: Sedan ingången av år 1920 hade Jämtlands, k;kc någon mutsedel å fyndighet å kronojord blivit ingiven till länsstyrelsen. hottensröch För Iänets vidkommande syntes därför grundad anledning icke föreligga att Norrbottens ytterligare utsträcka tiden för lagens giltighet. Skulle emellertid förhållanlan. derna i de båda övriga län, som berördes av ifrågavarande lag, anses tala för en fortsatt tillämpning av densamma, hade länsstyrelsen för sin del intet alt erinra mot att tiden för lagens giltighet utsträcktes under ytterligare ett år.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har uttalat, att förordnande om lagens fortsatta tillämpning syntes böra meddelas att gälla under ytterligare ett år i avbidan på ny gruvlagstiftning.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har, under åberopande av vad bergmästaren Asplund i sitt yttrande anfört, instämt i dennes förslag om förlängning av lagens giltighetstid med ytterligare ett år eller till den 31 december 1926.

mentschcfen. • Att lf.rå£avarande lag erhållit endast provisorisk karaktär har. såsom erinrats vid den under senare tid årligen återkommande behandlingen av detta ärende, sin orsak däri, att sedan åtskilliga år tillbaka pågått förarbeten till eu ny gruvlagstiftning. Över det av särskilda sakkunniga den 27 juni 1923 avlämnade betänkandet i ämnet har numera kommerskollegium, efter samtliga bergmästares hörande, avgivit utlåtande, varjämte yttranden över förslaget5 inkommit från Ingenjörsvetenskapsakademien, Järnkontoret, Svenska teknologföreningen och Sveriges Industriförbund. I viss del har förslaget remitterats till socialstyrelsen, och har utlåtande därifrån helt nyligen inkommit. Då förslaget ännu icke kunnat bliva föremål för någon prövning från min sida, är det uteslutet, att denna omfattande och svårlösta lagstiftningsfråga kan genom proposition föreläggas 1925 års riksdag. Vid sådant förhållande lärer, i enlighet med vad samtliga i detta ärende hörda myndigheter tillstyrkt, åtgärd böra vidtagas för att den provisoriska lagen må erhålla fortsatt giltighet även efter den senast fastställda tidpunkten, eller den 31 december 1925. En dylik utsträckning av lagens giltighetstid synes mig lämpligen böra avse ett år. Jag får därvid erinra, att med hänsyn till avfattningen av övergångsbestämmelserna til]

7 Kunyl. Maj:tu proposition nr ti.

1918 års lag beslut om beredande av fortsatt giltighet åt samma lag kan fattas utan iakttagande av den i § 87 regeringsformen stadgade ordning och att följaktligen lagrådets hörande över förslag i sådant hänseende icke är erforderligi.

I enlighet med de av mig nu angivna grunder har jag låtit inom justitiedepartementet upprätta förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 (nr 288) innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län.»

Föredraganden uppläser härefter berörda förslag, av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, samt hemställer, att förslaget måtte genom proposition föreläggas nästkommande års riksdag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Plans Maj:t Konungen, att till 1925 års riksdag skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Oskar Adelsohn.