med förslag till lag om ändrad lydelse av 14 § 'i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensions/orsäkring

Kung1. Majds proposition nr 91.

1 Nr 91.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändrad lydelse av 14 § 'i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensions/orsäkring; given Stockholms slott den G mars 1925.

_ Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 30 juni 1913 (nr 120) om allmän pensionsförsäkring.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 81 käft. (Nr 91—92.) 73 ss ]

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 30 juni 1913 (nr 120) om allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 14 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, sådan denna paragraf lyder enligt lagen den 23 maj 1924 (nr 160), skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

14 §.

Sedan mantalslängden för---den 25 mars.

Sedan förteckningen kommit — — — göras i förteckningen.

Där ej förordnande —--av förteckningens innehåll.

Den uppbörd av pensionsavgifter, som enligt 13 § skall ombesörjas av den kommunala uppbördsmyndigheten, förrättas före den 16 december det år, då avgifterna påförts, i den ordning, som kommunen bestämmer. Restlängd över oguldna avgifter skall före den 16 januari nästföljande år avlämnas till den myndighet, som har att ombesörja avgifternas indrivning.

Har avgiftspliktig icke inom den för uppbörd bestämda tid till fullo erlagt pensionsavgift, varom i 13 § första stycket sägs, skall likväl vad av honom må hava erlagts före utgången av juni månad året näst efter det, då avgiften påförts, tagas i beräkning vid bestämmande av pensions belopp enligt 6 § första stycket.

De inom sistnämnda tid erlagda avgifterna redovisas och inbetalas till den i 11 § omförmälda fonden. Kommun är därjämte skyldig att till sagda fond redovisa och inbetala ett belopp, motsvarande avgifter, som icke blivit inom samma tid erlagda. Vad av kommun sålunda inbetalats må icke tagas i beräkning vid bestämmande av pensionsbeloppet.

För ej erlagd----hos den avgiftspliktige.

Det åligger den---av pensions belopp.

Där så prövas----än ovan stadgas.

Närmare bestämmelser angående---meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1925.

Kung}. Maj:ts proposition nr .91

3 Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet a Stockholms slott den 6 februari 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Hansson, JLinders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för finansdepartementet anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:

Uti en den 21 januari 1924 ingiven skrivelse har pensionsstyrelsen framlagt förslag till vissa ändringar av bestämmelserna om påföring, uppbörd och redovisning av pensionsavgifter enligt lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring. Förslaget avser sådana ändringar, som synts styrelsen ägnade att åstadkomma större reda och enkelhet i nämnda hänseenden och att samtidigt giva försäkringen ökad effektivitet. I sådant syfte har bland annat föreslagits ändring av 14 § i lagen, vilken paragraf innehåller bestämmelserna angående uppbörd genom kommunala myndigheter av de för alla avgiftspliktiga lika stora s. k. grundavgifterna för pensionsförsäkringen.

Da pensionsstyrelsens förslag berörde de arbetsuppgifter, som tillkomma den av Kungl. Maj:t för åstadkommande av besparingar inom statsförvaltningen tillsatta kommittén, den s. k. statens besparingskommitté, infordrades över förslaget yttrande från sagda kommitté. Kommittén anförde uti sitt i anledning därav avgivna utlåtande följande:

»Enligt de direktiv för statens besparingskommittés arbete, som angivits i chefens för finansdepartementet anförande till statsrådsprotokollet vid kommitténs tillsättning, torde det åligga kommittén att jämväl upptaga frågan om debitering och uppbörd av pensionsavgifterna med flera därmed sammanhängande ämnen till undersökning. Då det icke torde vara uteslutet att därvid kan framkomma förslag till väsentlig förändring av det nuvarande förfaringssättet, synes det mindre ändamålsenligt att nu genomföra samtliga de av pensionsstyrelsen föreslagna ändringarna.

Emellertid^ synes den av styrelsen meddelade utredningen giva vid handen, att bristen pa föreskrifter om viss sluttid för den kommunala uppbörden av grundavgifterna och avlämnande av restlängd över sådana avgifter för närvarande vållar betydande olägenheter både för de försäkrade och vid det administrativa arbetet inom styrelsen. Kommittén anser därför, att ur de synpunkter, som kommittén med hänsyn till sitt arbete har att iakttaga ett omedelbart genomförande av förslaget i denna del ej bör avstyrkas.»

I anledning av vad statens besparingskommitté sålunda yttrat, ansågs, att pensionsstyrelsens om förmälda förslag icke för det dåvarande borde föranleda vidare åtgärd annat än i de delar, i vilka kommittén icke avstyrkt

Inledning.

Gällande bestämmelser.

Avgiftsplikt och rätt till pension m. m

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

förslagets omedelbara genomförande. I dessa avseenden borde däremot pensionsstyrelsens förslag göras till föremal för ytterligare utredning. I anledning bäxav anbefalldes länsstyrelserna att lämna stads- ocli landskommunerna inom respektive län tillfälle att avgiva yttrande över förslaget, i den del detsamma avsåge föreskrifter om viss sluttid för den kommunala uppbörden av grundavgifterna och avlämnande av restlängd över sådana avgifter, ävensom att därefter, med avlämnande av de yttranden, som kunde hava avgivits, inkomma med eget utlåtande över förslaget i berörda del. Tillika infordrades över samma del av förslaget utlåtande från rikets domkapitel och Stockholms stads konsistorium, varjämte Svenska landskommunernas förbund, Svenska stadsförbundet samt föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän lämnades tillfälle att avgiva yttrande i samma ämne.

Innan jag går att återgiva de delar av pensionsstyrelsens förslag, som sålunda gjorts" till föremål för ytterligare utredning, samt de utlåtanden, som avgivits däröver, torde jag böra lämna en redogörelse för de huvudsakliga bestämmelser, som för närvarande gälla i avseende å uppbörd av pensionsavgifter och därmed sammanhängande ämnen. Vid denna redogörelse följer jag väsentligen den framställning, som lämnats av pensionsstyrelsen i dess omförmälda skrivelse.

Enligt lagen om allmän pensionsförsäkring skall envar svensk man eller kvinna — utom i vissa, i 5 § i lagen angivna fall, som avse framför allt ordinarie innehavare av tjänst, med vilken följer rätt till pension av statsmedel —- genom erläggande av pensionsavgifter och med bidrag av allmänna medel försäkras till erhållande av pension. Skyldigheten att erlägga pensionsavgift inträder med det år, då någon fyller lb år, och upphör med det år, då 66 års ålder uppnås. Varje avgiftspliktig har att för vart år i pensionsavgift erlägga 3 kronor (s. k. grundavgift). Därutöver erlägges av den, som under nästföregående år åtnjutit inkomst av minst 600 kronor, ett tilllägg till denna grundavgift (s. k. tilläggsavgift). Denna tilläggsavgift utgår med olika belopp allt efter inkomstens storlek och utgör högst 30 kronor för år.

Rätt till pension enligt pensionsförsäkringslagen inträder vid varaktig oförmåga till arbete och senast vid fyllda 67 år, även om varaktig arbetsoförmåga då ännu icke är för handen. Pensionen utgår årligen med viss procent å erlagda pensionsavgifter, olika allt efter som den försäkrade är man eller kvinna och allt efter den ålder, vid vilken de särskilda erlagda avgifterna påförts. Högsta procenttalet är för man 70 och för kvinna 56 och lägsta procenttalet för man 15 och för kvinna 12. Jämte denna s. k. avgiftspension utgår till pensionstagare, som är till arbete varaktigt oförmögen och vilkens årsinkomst ej uppgår för man till 425 kronor och för kvinna till 400 kronor, av allmänna medel pensionstillägg med visst belopp, utgörande i allmänhet högst för man 225 kronor och för kvinna 210 kronor. Föreligger försörjningsplikt för barn under 15 år, kan pensionstillägget komma att ökas med högst 102 kronor för varje sådant barn.

Kungl. Maj:ts proposition nr !_) /. 5

Rätten till pensionstillägg kan förloras eller pensionstillägget kan komma att minskas bland annat på den grund, att vederbörande visat tredska eller uppenbar försumlighet i fullgörandet av don honom enligt pensionsförsäkringslagen åliggande avgiftsplikten. För att komma i betraktande vid bestämmande av avgiftspensionens storlek skall grundavgift vara erlagd före den 1 juli året näst efter det, under vilket avgiften påförts. Tilläggsavgift får ej erläggas och ej heller utsökas, sedan sex månader förflutit efter utgången av det år, under vilket avgiften blivit påförd. Har sådan avgift endast till viss del influtit, skall dock denna del tagas i beräkning vid bestämmande av avgiftspensionens belopp.

Påföringen av pensionsavgifter inom viss kommun verkställes av vederbörande taxeringsnämnd. Till grund för avgiftspåföringen ligger eu av mantalsskrivningsförrättaren upprättad förteckning (s. k. avgiftsförteckning) över de i mantalslängden upptagna personer, som vid årets början uppnått 15 men icke 66 års ålder. Taxeringsnämnden beslutar för varje i förteckningen upptagen person, huruvida för året avgiftsplikt må åligga honom och vilka avgifter böra av honom erläggas. Anteckning om besluten införes i förteckningen, varvid för varje avgifts]»liktig antecknas grundavgiftens och eventuell tilläggsavgifts belopp.

Grundavgift skall i regel uppbäras av den kommun, där avgiftspliktig är mantalsskriven, under det att tilläggsavgifter debiteras och upptagas i samband med kronoutskylderna, Kungl. Maj:t kan emellertid, där så prövas skäligt, för viss kommun efter därom gjord framställning förordna, att jämväl uppbörden av grundavgifterna skall verkställas i samband med kronouppbörden. Sådant förordnande har dock hittills meddelats endast beträffande vissa städer, till antalet fjorton, däribland Stockholm, Göteborg och Malmö men även mindre. städer såsom Kristinehamn. Ansökningar från landskommuner om dylik överflyttning hava, i överensstämmelse med avstyrkande utlåtanden från pensionsstyrelsen, avslagits.

Inom kommunerna ombesörjes uppbörden av den myndighet, som förrättar uppbörden av kommunalutskylderna. Kommunerna bestämma själva den ordning, i vilken uppbörden skall äga rum, d. v. s. om den skall ske i samband med uppbörd av kommunalutskylderna eller å särskild uppbördsstämma. 'Någon viss tid, inom vilken uppbörden skall hava verkställts, är ej bestämd, men, såsom förut nämnts, skall grundavgiftsbeloppet för att tillgodoräknas den avgiftspliktige erläggas — frivilligt eller som följd av indrivning — före utgången av juni månad året efter det, under vilket avgiften påförts. Kommunerna stå i ansvar för grundavgifterna och äro skyldiga att till den fond, till vilken pensionsavgifterna ingå, pensionsförsäkringsfonden, redovisa och inleverera icke blott i laga ordning erlagda grundavgifter utan även ett belopp, motsvarande avgifter, som ej blivit erlagda före den 1 juli. Sistnämnda skyldighet åligger en kommun även i det fall, att grundavgifterna upptagas i sammanhang med kronoutskylderna. För sålunda ej erlagd avgift eller del därav äger kommunen fordran hos den avgiftspliktige med förmånsrätt såsom för oguldna kommunalutskylder. Avgiftsbeloppet kan

Uppbörd av avgifterna in. m.

6 Redovisning och inbetalning av avgifter m. mi.

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

alltså indrivas hos denne, utan att det dock får tagas i beräkning vid bestämmande av avgiftspensionens belopp. År det så, att pensionstagare, för vilken inbetalning sålunda gjorts av kommun, för sin försörjning anlitar allmänna fattigvården, äger dock den kommun, till vilken han i fattigvårdshänseende hör, att för tid, under vilken fattigvården utgår, uppbära det belopp, som enligt nyss angivna grunder motsvarar vad av kommun sålunda inbetalts, dock icke i vidare mån än som erfordras till täckande av kostnaderna för den lämnade fattigvården.

Tilläggsavgifterna upptagas å kronodebetsedlarna med belopp, som antecknats i taxeringslängden. På landet skall kronodebetsedelns belopp inbetalas medelst skattepostanvisning, i regel under tiden från och med den 25 november till och med den 5 december. För stad med egen uppbördsförvaltning hålles uppbörd å viss dag eller vissa dagar under tiden från och med den 25 november till och med den 15 december, där ej Kungl. Maj:t annorlunda medgivit. Kestlängd över kronoutskylder skall i regel avlämnas till vederbörande indrivningsmyndighet å landet senast den 5 januari och i stad senast tre veckor efter uppbördsstämmans slut.

Sedan inom kommun stämma hållits för uppbörd av grundavgifterna, åligger det den kommunala uppbördsmyndigheten att så snart ske kan och senast inom trettio dagar efter uppbördsstämmans avslutande insätta influtna avgifter å något av riksbankens kontor för pensionsstyrelsens räkning. Avgifter, som inflyta efter det sådan insättning verkställts, skola, såvida sammanlagda beloppet uppgår till 500 kronor, insättas för varje kalenderkvartal senast inom en månad efter kvartalets utgång. Slutredovisning skall äga rum senast före utgången av juli månad året näst efter det, under vilket avgifterna påförts. Vid försummelse att inom föreskriven tid verkställa insättning åligger kommun att gälda ränta efter sex procent å det för sent inlevererade beloppet.

Före den 1 augusti varje år skall avgiftsförteckningen för nästföregående år, försedd med anteckning om de avgifter, som blivit erlagda, av den kommunala uppbördsmyndigheten överlämnas i stad, där magistrat finnes, till kronouppbördsmyndigheten och eljest till vederbörande landsfiskal. Skulle emellertid för avgift, som uppförts å restlängd och överlämnats till indrivning, redovisning erhållas från indrivningsmyndigheten först efter förteckningens avlämnande, är den kommunala uppbördsmyndigheten skyldig att omedelbart efter det redovisning erhållits lämna pensionsstyrelsen underrättelse därom (s. k. tilläggsuppgift), dock endast så framt avgiftsbeloppet indrivits före juni månads utgång. För nämnda ändamål är indrivningsmyndigheten skyldig att lämna uppgift om dagen, då indrivning ägt rum.

Kronouppbördsmyndighet och landsfiskal hava att före den 1 september till pensionsstyrelsen insända avgiftsförteckningen, försedd med uppgift om erlagda tilläggsavgifter, och äro, i likhet med den kommunala uppbördsmyndigheten, skyldiga att till pensionsstyrelsen lämna tilläggsuppgift i fråga om avgifter, som indrivits före utgången av juni månad året efter afgiftspåförin-

Kung!. Maj ris proposition ur 91. 7

gen men som icke redovisats, innan förteckningen översändes till pensionsstyrelsen.

Sedan avgiftsförteckningarna inkommit till pensionsstyrelsen, åligger det styrelsen, bland annat, att granska desamma och däri lämnad redovisning, att tillse, det vederbörliga inlevereringar verkställts, samt att, i händelse avbristande redovisning eller inleverering, framställa krav om inleverering avresterande belopp, eventuellt jämte ränta.

Därefter verkställes anteckning om påförda och erlagda avgifter m. in. å de s. k. kontokorten i det kortregister, som hos pensionsstyrelsen föres över alla avgiftspliktiga.

Angående tillkomsten av nu återgivna bestämmelser om uppbörden avgrundavgifterna må anföras följande.

Den kommitté, ålderdomsförsäkringskommittén, vars betänkande främst ligger till grund för pensionsförsäkringslagen, hade föreslagit, att grundavgifterna skulle å tid och ställe, som vederbörande kommun bestämt och tillkännagivit, till kommunen erläggas senast en månad före utgången av det år, då avgifterna påförts. Kommunen skulle vara skyldig att betala ett belopp, motsvarande avgifter, som icke blivit erlagda av de avgiftspliktiga. Avmotiven framgår, att blott de avgifter, som de försäkrade erlagt inom stadgad tid, skulle få tagas i beräkning vid bestämmande av pensionsbeloppet. Tilläggsavgift skulle ej få utsökas, sedan sex månader förflutit efter utgången av det år, då avgiften påförts. — Som synes, skilde sig kommittéförslaget från nu gällande regler — utom beträffande sluttiden för uppbörden — även däruti att någon respittid för grundavgifternas erläggande efter uppbördsstämmans slut med laga verkan beträffande pensionsbeloppets storlek icke fanns, varjämte föreskriften om uppbörd genom kommunalmyndigheterna var ovillkorlig.

Som motivering till sitt förslag i denna del anförde kommittén bland annat följande:

I betraktande av det intresse, eu kommun på grund av sin ansvarighet måste äga av att grundavgifterna ordentligt inbetalades, syntes uppbörden av dessa av-gifter böra uppdragas åt kommunerna och ombesörjas av den myndighet inom kommunen, som förrättade uppbörd av kommunalutskylderna. Visserligen pålades härigenom nämnda myndigheter eu icke oväsentlig ökning i arbetet, men då ett högst betydande antal bland de avgiftspliktiga tillika vore skattskyldiga till kommunen, hade kommittén ansett det icke gärna böra ifrågasättas att inrätta särskilda uppbördsmyndigheter för ifrågavarande pensionsavgifter, helst en dylik anordning skulle kunna medföra betydliga utgifter. Då vidare kommunerna måste hava ett starkt intresse av den föreslagna försäkringen, hade kommittén trott sig kunna räkna

Si de kommunala myndigheternas medverkan vid avgifternas uppbärande.

ommittén hade avsett, att samtliga pensionsavgifter skulle erläggas samma år som de debiterats, vadan det beträffande grundavgifterna synts önskvärt att bereda möjlighet för dessa avgifters erläggande i samband med sista kommunaluppbördsstämman för året. Då denna stämma plägade inträffa i början av september, borde alla förberedande åtgärder för dessa avgifters erläggande vara vidtagna i någorlunda god tid dessförinnan. Då kommittén

Historik.

Ålderdoms

försäkrings

kommittén

Yttranden över ålder d ovis för säkring sk omni itténs förslag.

Till lagrådet remitterat förslag.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

ställt kommunen såsom garant för grundavgifterna och på samma gång föreslagit, att blott de pensionsavgifter, som den försäkrade inom stadgad tid erlagt, skulle tagas i beräkning vid bestämmande av pensionsbeloppet, hade kommittén med denna anordning främst velat vinna ett ökat intresse såväl för de avgiftspliktiga att ordentligt erlägga avgifterna som för kommunen att vederbörligen från de avgiftspliktiga indraga desamma. Ett ytterligare kraftigt skäl för de avgiftspliktiga att vinnlägga sig om ett ordentligt erläggande av sina avgifter syntes föreligga i den omständigheten, att de försumliga komme att stå i skuld till kommunen för de icke erlagda avgifterna och således äventyra att dock till sist själva få vidkännas avgifterna, men utan rätt att vid pensionsbeloppets bestämmande få desamma sig tillgodoräknade. Man syntes sålunda kunna förvänta, att den emot obetalade avgifter svarande summa, som kommunen finge att till fonden redovisa, icke komme att uppgå till ett allt för avsevärt belopp. Kommittén hade i fråga om förevarande pensionsavgifter ansett en ännu kortare preskriptionstid önskvärd, än som gällde i fråga om oguldna utskylder. I främsta rummet hade kommittén därvid tagit hänsyn därtill, att det vore av största vikt att förebygga oklarhet i fråga om de försäkrades ställning till pensionsverket. Pensionsstyrelsen borde när som helst vara i stånd att fastställa, huru stort belopp i pensionsavgifter, som borde gottskrivas en persons försäkringskonto. Det kunde emellertid komma att inträffa, att pensionsavgift, som påförts avgiftspliktig, icke genast kunde av honom uttagas, och det föreslagna stadgandet avsåge att förhindra, att ovisshet i angivna avseende skulle kunna allt för länge råda. Kommittén hade så mycket mindre hyst några betänkligheter mot att föreslå ett dylikt stadgande, som fråga ju vore om en begränsning, icke, såsom i avseende å skatten, av statens egen rätt utan endast av dess verksamhet i dens intresse, som genom uraktlåtenhet att inbetala pensionsavgift ådagalagt bristande förmåga eller vilja att bidraga till tryggande av sin egen framtid.

Av några bland de myndigheter, som avgåvo yttrande över kommitténs förslag, framställdes anmärkningar mot det föreslagna sättet för uppbörden ävensom mot förslaget om kommunernas garanti för grundavgifterna. Så anförde överståthållarämbetet bland annat, att kommunen ej hade mycket tillfälle att inverka på och framkalla godvillig betalning av avgifterna. Att kommunen det oaktat skulle iklädas ansvaret för den oguldna återstoden vore hårt, åtminstone om, såsom förslaget tycktes förutsätta, någon pensionsförmån icke, genom inbetalning efter uppbördsstämma^ skulle beredas kommunens försumliga medlemmar. Kommunen komme då att sakna varje direkt fördel av betalningens fullgörande. Visserligen skulle kommunen äga rätt att i sin ordning uttaga avgifterna av de försumliga, men detta medgivande syntes icke vara synnerligen mycket värt. Vad Stockholm anginge, vore det önskvärt, att grundavgifterna liksom tilläggsavgifterna finge debiteras och uppbäras i sammanhang med kronoutskylderna. — Aven från några av Konungens befallningshavande i länen förordades, att samtliga avgifter måtte uppbäras i samband med kronoutskylderna, under det att andra länsstyrelser uttalade sig för det av kommittén framlagda förslaget.

I det på berörda kommittébetänkande byggda lagförslag, varöver inhämtades utlåtande från lagrådet, hade i nu förevarande hänseenden vidtagits den ändring i förhållande till kommittéförslaget, att dels införts stadgande om att Konungen skulle, där så prövades skäligt, äga för viss kommun förordna, att jämväl uppbörden av grundavgifterna skulle verkställas i samband

Kungl. Maj:ts proposition nr II

med kronouppbörden, dels bestämmelsen om viss tid, inom vilken grundavgifterna skulle uppbäras, blivit utesluten. I övrigt bibehölls kommitténs förslag i fråga om sättet för uppbörd av grundavgifterna.

Föredragande departementschefen anförde angående det till lagrådet remitterade förslaget i denna del:

»Vidkommande först frågan, huruvida alla avgifter böra debiteras och uppbäras i samband med kronoutskylderna, så måste jag ansluta mig till kommitténs förslag, att det är förenat med vissa fördelar, att grundavgiften enligt nu framlagt förslag uppbäres inom och genom kommunen, mindre i följd därav, att för kommunen föreslagits ansvarighet för dessa utskylder, än därför, att kommitténs förslag synes vara en praktisk utväg. Uppmärksammas bör nämligen, att antalet av dem, som skola betala denna grundavgift allena, är synnerligen stort — över 80 % av de avgiftspliktiga — och att dessa hittills icke varit uppförda till annan kronoskatt än, för vissa av dem, personliga avgifter. Utfärdandet av kronodebetsedlar för alla dessa skulle väsentligt öka arbetet hos vederbörande debiteringsmän. Det bör också vara lättare att få in dessa avgifter, om kommunerna rörande dem få tillfälle att ordna med uppbörden, såsom synes lämpligt, vare sig de upptagas å kommunaluppbördssedlarna eller de eljest uttagas från särskilda längder. Av betydelse för avgifternas utfående är också, att de ej behöva betalas på eu gång. -—- —• — Jag anser således kommitténs förslag i förevarande del vara lämpligt såsom regel och passa för flertalet kommuner. Emellertid kan tilläventyrs i stora kommuner ett dylikt uppbördssätt vara förenat med svårigheter, som böra föranleda en annan ordning. Vad av överståthållarämbetet härutinnan anförts, synes mig äga den vikt och betydelse, att man, med frånseende av en del av ovanberörda synpunkter, som tala för kommitténs förslag oförändrat, bör på så sätt tillmötesgå eu önskan om samtliga avgifters upptagande å kronodebetsedlarna, att möjlighet härtill ges efter beslut i varje fall av Kungl. Maj:t.

Jag föreslår därför, att, med bibehållande av regeln att grundavgiften uppbäres inom kommunerna, den kommun, som därom hos Kungl. Maj:t gör framställning, må kunna, efter Kungl. Maj:ts prövning av de härför anförda skälen, få uppbära grundavgiften i samband med kronouppbörden. Frågan synes mig härmed kunna lösas på ett sätt, som bör kunna lämpa sig efter de olika förhållandena inom olika kommuner. Givetvis måste i sammanhang med ett sådant förordnande, som blott bör meddelas, då särskilda skäl härför anförts, Kungl. Maj:t föreskriva de närmare bestämmelser, som erfordras för verkställigheten, även om dessa i vissa avseenden avvika från de i lagen för där upptaget fall angivna.»

Lagrådet anförde i sitt utlåtande i denna del bland annat följande:

Stadgande^ om uppbörden syntes icke med önskvärd tydlighet utmärka, när eu avgift skulle anses vara erlagd å sådan tid, att den finge tagas i beräkning vid pensionsbeloppets bestämmande. Kommunen, som ägde bestämma den ordning, i vilken avgifterna borde erläggas, utsatte naturligtvis viss tid, inom vilken avgiften i en eller flera terminer skulle vara inbetald. Det vore möjligt, att eu avgiftspliktig, som försummat denna tid, komme med sin avgift, innan kommunen inlevererat avgiftssumman till pensionsfonden, eller måhända efteråt, men före insändandet av förteckningen till pensionsstyrelsen. Givetvis kunde inom de särskilda kommunerna olika uppfattning göra sig gällande, huruvida i dylika fall avgiften finge i förteckningen upptagas såsom erlagd av den avgiftspliktige.

Lagrådet.

10 K- proposition 1913: 126.

Särskilda

utskottet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Enligt kommitténs förslag skulle de pensionsavgifter, kommunen liade att uppbära, vara för varje år erlagda senast en månad före årets utgång. Vid den förändring av stadgandet, som inom departementet vidtagits, både icke utsatts någon sluttermin för uppbörden. Då det naturligtvis icke kunde medgivas kommunen att uppskjuta denna ens någon avsevärd tid, sjntes stadgande om sådan sluttermin erforderligt.

I anledning av vad lagrådet sålunda anfört infördes i det lagförslag i ämnet, som genom proposition (nr 126) förelädes 1913 års riksdag, stadgande om viss tid, inom vilken grundavgifterna senast skulle erläggas, vilken tid därvid, utan närmare motivering, utsträcktes från den av kommittén föreslagna tidpunkten, den 1 december, till den 1 april nästföljande år. Därjämte infördes uttryckligt stadgande, avsett att utmärka, att endast avgift eller del därav, som erlades före den inom kommunen bestämda uppbördstidens utgång, finge medräknas vid bestämmande av avgiftspensionens storlek, och att alltså vad som erlades av kommunen i ersättning för oguldna avgifter icke finge därvid tagas i betraktande.

Omförmälda proposition behandlades i riksdagen av särskilt utskott, som i sitt utlåtande (nr 1) förklarade sig anse, att Kungl. Maj ds förslag i nu ifrågavarande delar i stort sett erbjöde en tillfredsställande och efter vårt lands förhållanden väl avpassad anordning. Utskottet föreslog emellertid vissa smärre ändringar, varigenom nu behandlade stadganden erhöllo den lydelse, som sedermera lagfästes i 14 § av lagen om allmän pensionsförsäkring. Som motiv för sitt förslag om utsträckning av den tid, inom vilken grundavgifterna skulle uppbäras, samt framflyttande av den tidpunkt, efter vilken avgifts erläggande icke skulle inverka på pensionsbeloppets storlek, anförde utskottet:

»Den tidpunkt, före vilken den för alla avgiftspliktiga gemensamma pensionsavgiften skall vara erlagd, är i förslaget bestämd till utgången av mars månad året efter det, under vilket avgiften påförts. I ett stort antal kommuner torde denna tidsbestämning icke bereda svårigheter; på vissa orter torde dessa avgifter t. o. m. kunna uppbäras redan samma år som de påförts. För andra kommuner torde däremot den föreslagna tiden bliva väl knapp. Med hänsyn till önskvärdheten av att för de avgiftspliktiga i största möjliga utsträckning underlätta avgifternas erläggande har utskottet därför föreslagit nämnda tidpunkts framflyttande till den 1 juli. En ytterligare lättnad för de avgiftspliktige har utskottet ansett lämpligen kunna beredas därigenom, att såsom villkor för rätt till avgifts tillgodoräknande uppställa, icke, såsom det kungl. förslaget, att avgiften erlagts 'före uppbördstidens utgång’, utan allenast att densamma erlagts före den 1 juli.»

Ur särskilda utskottets utlåtande må vidare här anmärkas det uttalandet, att påtagligt vore, att det föreslagna debiterings- och uppbördssystemet med ganska stor sannolikhet kunde förutses komma att i tillämpningen visa brister och ofullständigheter, som krävde avhjälpande eller komplettering. Särskilt under den första tiden skulle givetvis åtskilliga svårigheter göra sig gällande. Det finge emellertid bliva framtidens sak att med ledning av vunnen erfarenhet vidtaga de förändringar, som befunnits nödiga.

Kanyl. Maj:ts proposition nr Öl. I |

14 § i lagen flen 30 juni 1913 angående allmän pensionsförsäkring ändrades redan år 1914 i anledning av kungl. proposition (nr 217). I nu förevarande avseenden voro emellertid ändringarna allenast av formell natur och föranleddes av ett uttalande av lagrådet, att den oklarhet och ofullständighet, som vidlådde 14 § i dess ursprungliga fyllelse, påkallade en mera grundlig omarbetning därav än som av Kungl. Maj:t först föreslagits.

Inom riksdagen har upprepade gånger framställts förslag om ändring av 14 § i pensionsförsäkringslagen.

Redan vid 191(3 ars riksdag väcktes motion (II: 189) om utredning på vad sätt och i vad man kommunerna kunde beredas lättnader i de utgifter, som genom införandet av den allmänna pensionsförsäkringen åsamkats dem, bland annat genom den kommunerna ålagda ansvarigheten för grundavgifterna. Motionen blev emellertid, efter det pensionsstyrelsen meddelat, bland annat, att styrelsen jämlikt av Kungl. Maj:t erhållet bemyndigande redan igångsatt en utredning angående sättet för uppbörden av pensionsavgifterna, av riksdagen avslagen under hänvisning till att pensionsförsäkringen varit i tillämpning allt för kort tid för att några allmänna slutsatser rörande dess verkningar då ännu kunde dragas.

Vid 1922 års riksdag väcktes ånyo två motioner (II: 65 och II: 66) i denna fråga, i vilka motioner yrkades, dels att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, om sådan ändring i pensionsförsäkringslagen kunde vidtagas, att grundavgifterna komme att uppbäras i samband med kronouppbörden och att kommunerna bleve befriade från skyldigheten att till försäkringsfonden inbetala ett belopp, motsvarande de avgifter, som icke blivit av de avgiftspliktiga erlagda, och dels att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla om förslag till sådan ändring i 13 § av nämnda lag, att uppbörden av pensionsförsäkriugsavgifterna icke förbleve uppdelad på två uppbördsmyndigheter, utan att uppbörden av dessa avgifter uppdroges åt endast en uppbördsmyndighet.

Bland de skäl, som anfördes för dessa yrkanden, var, att gällande bestämmelser förorsakade kommunerna mycket arbete och stora kostnader. Uppbörden skulle lämpligare kunna anordnas i samband med den ordinarie kronouppbörden. Utom den lättnad, som sålunda åstadkommes vid själva debiteringen, följde sannolikt även ett bättre uppbördsresultat. För erläggande av det ringa belopp, som grundavgiften till pensionsförsäkringen enbart utgjorde, kunde man icke vänta, att de avgiftspliktiga skulle vidtaga några särskilda åtgärder, om de bodde på något större avstånd från själva uppbördslokalen. Det vore också en känd sak, att större rest, procentvis räknat, uppstode på pensionsgrundavgifterua än på kommunal- eller kronoutskylder. Samma förhållanden gjorde sig gällande vid indrivningen. Man kunde icke vänta, att en fjärdingsman eller annan indrivningsförrättare skulle gå långa vägar, kanske miltals, för att söka personer på en avgift på några kronor. Det kunde ofta vara en besparing för honom att själv erlägga avgiften hellre än att söka upp den avgiftsskyldige för att utkräva beloppet.

Tidigare

ändrings-

förslag.

Pensions-

styrelsens

framställning.

Det nuvarande systemets olägenheter.

12 Kungl. Maj-.ls proposition nr Öl.

Sedan pensionsstyrelsen i infordrat utlåtande över motionerna erinrat, bland annat, att den av Kungl. Maj:t den 11 oktober 1920 tillsatta kommittén för socialförsäkringens organisation jämväl hade att verkställa utredning och avgiva förslag beträffande grunderna för socialförsäkringen och följaktligen syntes böra upptaga till prövning även spörsmålet om kommunernas ansvarighet för grundavgifterna, hemställde andra lagutskottet i utlåtande (nr 7), under hänvisning till att de i motionerna väckta frågorna sålunda redan vore föremål för utredning, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Denna hemställan godkändes av riksdagen.

Efter denna redogörelse för gällande bestämmelser och deras tillkomst m. m. övergår jag till pensionsstyrelsens nu förevarande framställning. Pensionsstyrelsen har däri förklarat sig anse de sålunda för närvarande gällande bestämmelserna om uppbörd av grundavgifterna för pensionsförsäkringen vara behäftade med vissa brister. Styrelsen anför härom:

»De nu gällande bestämmelserna om påföring, uppbörd och redovisning av pensionsavgifterna hava visat sig medföra olägenheter i åtskilliga avseenden.

I inånga fall äro de i avgiftsförteckningarna förekommande identifieringsuppgifterna oriktiga eller ofullständiga och saknas tillförlitliga uppgifter om inflyttning. Ofta visar det sig, att olikheter förefinnas mellan de i förteckningarna antecknade tilläggsavgifterna och de, som äro upptagna i taxeringslängderna, efter vilka uppbördsboken utskrives. .Härjämte förekommer, att anteckningarna i förteckningarna om erlagda avgifter ej alltid äro riktiga. En synnerligen stor olägenhet är, att i lagen saknas bestämmelse om tid, då stämma för uppbörd av grundavgifterna senast skall äga rum. I detta avseende finnes ej annan bestämmelse än att sådan avgift skall vara betald senast före utgången av juni månad året efter avgiftspåföringen för att tillgodoräknas avgiftsbetalaren. Föreskrift saknas även om tid för avlämnandet av restlängd. Följden bär ock blivit, att i många fall uppbördsstämma utsatts så sent, att indrivning av resterande avgifter ej kunnat äga rum inom respittiden. Det har till och med inträffat, att uppbördsstämma hållits först under juni månad och ändå senare, till och med så sent som under oktober, och att restlängd sålunda avlämnats först därefter. De avgifter, som i dylika fall indrivits, hava väl kommit kommunen till godo men däremot ej den försäkrade, oaktat hans försummelse kanske varit ganska förlåtlig, då kommunen anordnat uppbörden på ett mindre praktiskt sätt.

Gällande bestämmelser om tid för inleverering till pensionsstyrelsen (pensionsförsäkringsfonden) av erlagda grundavgifter och om skyldigheten att gälda ränta för försummad leverans av sådana avgifter hava ej sällan givit anledning till eu tidsödande utredning med mången gång mindre tillfredsställande resultat. De kommunala uppbördsmyndigheterna äro skyldiga att i den till avgiftsförteckningen hörande summeringslängd angiva de dagar, då uppbördsstämma hållits, och därvid influtet belopp. I regel kan pensionsstyrelsen ej kontrollera dessa uppgifter, men då i enstaka fall jämförelse kunnat göras exempelvis med uppgift om uppbördsstämma å debetsedel, som i samband med pensionsansökau kommit styrelsen till hända, hava de båda uppgifterna ej sällan brustit i överensstämmelse. Till svar å anmärkningar, som i dylika fall framställts från pensionsstyrelsens sida, hava vederbörande såsom förklaring velat göra gällande, att vid beräkning av tiden för inleverering uppbördsstämma!! bör anses avslutad först, när

Kumjl. Maj ds proposition nr 1)1. ]•]

uppbördsmyndigheten — efter att hava sökt under hand fa in största möjliga avgiftsbelopp — uppgör och avlämnar restlängd. I åtskilliga fall har uppbördsstämma!! uppgivits vara avslutad först med utgången av juni.

Pension sstyrelsen liar vidare under nuvarande förhållanden mycket liten ^aöjligliet att kontrollera avlämnandet av tilläggsuppgifter. Dessa inkomma även mycket ojämnt, vilket haft till följd, att årligen åtskilliga tusen kronor, som i laga tid erlagts, ej kunnat tillgodoföras avgiftsbetalarna.»

Pensionsstyrelsens av dessa skid framlagda förslag till ändrade bestämmelser om uppbörden av grundavgifterna innebär, att uppbörd, som verkställes av kommun, skall vara avslutad före den IG december det år, då avgifterna påförts. Avgift, som icke erlagts senast den dag, då enligt beslut av kommunen uppbörden skall vara avslutad, skall uppföras å restlängd, som före årets slut slätt avlämnas för indrivning. Ändring föreslås däremot icke i bestämmelsen, att allt, som före utgången av juni månad påföljande år erlagts i grundavgift, skall tagas i beräkning vid bestämmande av avgiftspensionens belopp. Pensionsstyrelsen föreslår, att de för genomförande av dess förslag i denna del erforderliga nya stadgandena skola införas i stället för fjärde stycket i nu gällande 14 §.

I motiven till sitt förslag i nu berörda avseenden anför pensionsstyrelsen till en början, att styrelsens förslag icke innebuie några ändringar i de principiella grunder, på vilka pensionsförsäkringen vilade. Styrelsen förutsatte sålunda, bland annat, att upjibörden av pensionsavgifterna förbleve i huvudsak fördelad pa sätt förut vore fallet och att kommunens ansvarighet för grundavgifterna bibehölles. Angående skälen för att styrelsen ej föreslagit någon ändring härutinnan anför styrelsen:

»Jämväl frågan om förläggande av uppbörden av grundavgifterna till kronouppbörden bär vant föremål för övervägande. Såsom förut nämnts, äger Konungen för viss kommun förordna, att uppbörden av ifrågavarande avgifter skall verkställas i samband med kronoutskylderna. Att generellt föreskriva en sådan anordning synes dock ej vara lämpligt med liänsvn till kommunernas ansvar för dessa avgifter, och i alla händelser torde böra avvaktas resultatet av. utredningar angående uppbörd av kommunalutskylderna genom kronouppbördsmyndiglieternas försorg.»

En ytterligare anledning att lata tills vidare anstå med denna fråga vore enligt pensionsstyrelsen den utredning av spörsmålet om eu förenklad och enhetlig organisation av socialförsäkringen, som uppdragits åt socialförsäkringskommittén.

Styrelsen erinrar vidare om förenämnda, vid 1922 års riksdag i frågan väckta motioner samt om sitt över dessa avgivna utlåtande, i vilket styrelsen bland annat papekat, att en överflyttning av uppbörden av grundavgifterna till kronouppbörden komme att medföra ökade kostnader för statsverket. Vad särskilt landskommunerna anginge, hade styrelsen anfört, att om uppbörden av grundavgifterna verkställdes i samband med kronouppbörden, detta innebure, att densamma lades direkt under länsstyrelserna med förmedling av postverket, i stället för att eljest vederbörande uppbördsmyndighet

Pension sst yreisens ändrings förslay.

Motiv till pensionsstyrelsens ändringsförslag.

14 Kungl. Maj ds proposition nr 91.

inom varje särskild kommun ombesörjde och övervakade uppbörden. Det vore att befara, att en dylik anordning skulle komma att medföra vissa praktiska olägenheter och verka ogynnsamt på uppbörden av avgifterna.

Styrelsen anför i sitt nu förevarande betänkande vidare, att en olägenhet med nuvarande system hade varit det icke obetydliga besväret med indrivning av restförda grundavgifter. Därest emellertid, såsom styrelsen nu föresloge, restlängd å grundavgifterna avlämnades ungefär samtidigt med restlängden å kronoutskylder, syntes en icke oväsentlig lättnad beredas indrivningsmyn digheterna.

Såsom mera speciell motivering till sitt förslag om tillbaka flyttande av uppbördstiden yttrar pensionsstyrelsen vidare i huvudsak följande:

»Restantierna å grundavgifterna utgjorde, enligt senast tillgänglig statistik, sammanlagt för hela riket för år 1919 1,350,000 kronor och för år 1920 1,460,000 kronor. Med restantierna avses därvid de påförda avgiftsbelopp, som icke blivit av de avgiftspliktiga erlagda före respittidens utgång. Pensionsstyrelsen saknar i allmänhet kännedom om resultatet av den indrivning, som verkställts efter respittidens utgång, men vissa inom styrelsen vidtagna specialundersökningar giva stöd åt den uppfattningen, att de avgiftsbelopp, som kommunerna efter respittidens utgång lyckas utkräva av de försumliga, torde i verkligheten rätt betydligt minska ovan angivna restantiesummor.

Såsom belysande för, vilken betydelse en tidigare utsatt uppbördsstämma kan äga för att uppbörden av grundavgifterna skall leda till det med pensionsförsäkringen avsedda resultatet, må anföras förhållandena i Stockholm och Norrköping. I Stockholm uppburos före år 1919 en del grundavgifter först på första kom munaluppbördss täln man i mars. Restantierna utgjorde då årligen 28 % eller däröver. Från och med år 1919 uppbäras alla grundavgifter i Stockholm i samband med kronoutskylderna, sålunda före årets utgång. I samband härmed nedgingo restantierna betydligt, nämligen för år 1919 till cirka 18 %, vilket huvudsakligen torde böra tillskrivas den omständigheten, att med den nya anordningen flera avgifter lmnno indrivas före den 1 juli. För år 1920 ökades visserligen på grund av den allmänna depressionen restantieprocenten något, dock ej till mer än 21 %. — I Norrköping hölls uppbördsstämma för uppbärande av grundavgifterna för år 1918 i mars 1919 och för år 1920 i september 1920. Restantieprocenten var för år 1918 cirka 49 och för år 1920 endast 25, d. v. s. ungefär hälften så stor.

Det synes pensionsstyrelsen vara av behovet påkallat, att i pensionsförsäkringslagen införes stadgande, att uppbördsstämma skall hållas och restlängd vara avlämnad inom viss tidpunkt så vald, att även indrivningsarbetet kan vara till väsentlig del slutfört före respittidens utgång den 30 juni. Då nu erfarenheten visat, att en tid av sex månader i allmänhet är tillräcklig men ofta även nödvändig för indrivningsarbetets avslutande i normala fall, har det förefallit styrelsen vara i varje händelse ur denna synpunkt lämpligt, att den tidpunkt, inom vilken restlängd senast skall vara avlämnad, förlägges till årsskiftet. Tidsfristen för uppbördsstämmans hållande bör då naturligen utgå något tidigare, förslagsvis vid december månads mitt.

Styrelsen har i allt fall ansett, att tidpunkten för restlängdens avlämnande icke bör sättas senare än vid årsskiftet. Om så sker, måste nämligen av samma skäl, som ovan framhållits, i försäkringens eget intresse

Kunyt. Maj;ts proposition nr .97. 15

respittiden för _ avgifternas erläggande utökas med lika läng tid utöver den 30 juni samt i samband därmed även tidpunkten för förteckningarnas insändande till pensionsstyrelsen i motsvarande grad framskjutas. Enligt nuvarande bestämmelser skola förteckningarna insändas till styrelsen före den 1 september året efter avgiftspåföringen. I full insikt om de kitt förstådda olägenheterna av att mer än nödigt uppskjuta denna tidpunkt bär man fixerat densamma så tidigt som redovisningsarbetet över huvud taget medgivit. Förteckningarna inkomma ock till styrelsen i regel först vid september månads ingång. Då det är av vikt," för att arbetskostnaderna skola hållas inom rimlig marginal, alt de till styrelsen inkommande förteckningarna innehålla så fullständig redovisning som möjligt, har styrelsen emellertid i samband med vissa förslag i dylikt syfte sett sig nödsakad att föreslå, att sistnämnda tidpunkt framflyttas till september månads mitt. Om densamma skulle ytterligare nämnvärt framskjutas, kommer detta att medföra tämligen allvarliga olägenheter för granskningsarbetet.

Det torde redan av vad förut anförts framgå, att, därest här ovan förordade anordning genomföres, så att restlängd skall avlämnas före årets utgång, kommer resultatet av avgiftsbetalningen att bliva vida mer effektivt för de försäkrade än med nuvarande bestämmelser. För att vinna närmare upplysning rörande denna fråga har styrelsen företagit en utredning angående uppbördsresultatet för år 1920^ med hänsyn till, huruvida uppbördsstämma hållits före, resp. efter årsskiftet. Denna utredning ger helt visst en god ledning för frågans bedömande. Fullt upplysande kan den emellertid ej få anses vara, enär det dels — såsom redan ovan anmärkts — i några fall torde hava förekommit, att vederbörande kommun såsom tidpunkt för uppbördsstämma^ avslutande angivit den dag, då uppbörd smyndiglic t en — efter att hava sökt under hand få in största möjliga avgiftsbelopp — uppgjort och avlämnat restlängd, dels åter i andra fall torde förhålla sig så. att uppbördsstämman visserligen avslutats å den dag, som av kommunen uPPgivi^s! men att rostlängden avlämnats till indrivningsmyndigheten först vid en senare tidpunkt, i några fall kanhända först flera månader senare.»

Resultatet av den sålunda förebragta utredningen föreligger i en tabell, vilken torde få såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet för denna dag (bilaga B).

Av tabellen framgår, att för år 1920 ett mycket stort antal kommuner, nämligen 1,748 med ett påfört grundavgiftsbelopp av sammanlagt nära 8 miljoner kronor, redan funnit det vara fördelaktigt att förlägga uppbörden till tidpunkt före årsskiftet, under det att antalet kommuner, där uppbörden verkställdes efter årsskiftet, allenast upjjgick till 775 med ett påfört grundavgiftsbelopp av omkring 2 Vs miljoner kronor. Vad angår resultatet av uppbörden, alltefter den olika tidpunkten för densamma, framgår av tabellen, att restantierna uppgingo i de kommuner, där uppbörden verkställdes före årsskiftet, till 13.8 % och i de andra kommunerna till 16.2 % av det sammanlagda beloppet av de påförda avgifterna. I mindre kommuner synes restantiernas storlek i stort sett vara oberoende av tidpunkten för uppbördsstämman; så uppgingo exempelvis i de kommuner, där det påförda avgiftsbeloppet ej uppgått till 2,000 kronor, de genomsnittliga restantierna, i kommuner med uppbörd före årsskiftet till 4.3 % och i andra kommuner till 4.7 %) därvid dock är att märka, att i fråga om enbart studskommuner motsvarande procenttal voro 3.8. respekt]'ve 14.i.

Utredning

angående

uppbörds-

resultatet.

Ytterligare motivering för pensionsstyrelsens förslag.

16 Kungi. Maj ds proposition nr 91.

Beträffande kommuner, större än nyss sagts, äro procenttalen för restantierna genomgående betydligt högre för de grupper av kommuner, där uppbörden skett efter årsskiftet. Det är alltså för dessa grupper, som omfatta tillsammans 354 kommuner med ett påfört grundavgiftsbelopp år 1920 av sammanlagt 1.87 miljoner kronor och ett restantiebelopp av ungefär 350,000 kronor, som den föreslagna reformen skulle bliva av betydelse. Det må i detta sammanhang framhållas, att — såsom också pensionsstyrelsen påpekat — ju större en kommun är, desto längre tid kräver naturligen i allmänhet indrivningen och desto större betydelse för indrivningsresultatet vid respittidens utgång får följaktligen tidpunkten för uppbördsstämman.

Till belysande av verkningarna av de olika uppbördstiderna har inom pensionsstyrelsen vidare upprättats en P. M. angående uppbörden av pensionsavgifter inom Norrbottens län, vilken P. M. torde som bilaga (bilaga C) få fogas vid statsrådsprotokollet.

Pensionsstyrelsen angiver härefter skälen för att styrelsen ej velat föreslå en ännu tidigare slutpunkt för uppbörden och yttrar därom:

»Om det i allmänhet för att erhålla ett gott resultat beträffande den avgiftsbetalning, som kommer de försäkrade till godo, torde vara nödvändigt att tiden för restlängdens avlämnande begränsas till årsskiftet, så torde det å andra sidan ej heller föreligga några mera avgörande positiva skäl för att vilja göra begränsningstiden ännu kortare. Det är visserligen givet, att särskilt med hänsyn till den stora flyttningsfrekvensen i vårt land uppbördsresultatet i allmänhet bör bliva bättre, ju tidigare uppbördsstämma kan hållas efter det förteckningen, som utgör primärlängd för uppbörden, blivit upprättad. I ett ganska betydande antal kommuner har det emellertid, såsom ovan anförts, visat sig vara ett önskemål hos uppbördsmyndigheten att efter den officiella uppbördsstämma^ avslutande under någon tid få söka under hand inkassera avgifter av kommunens invånare, innan restlängden avlämnas. En dylik anordning är naturligtvis i regel endast till gagn för försäkringen.»

Pensionsstyrelsen anför ytterligare som motivering för sitt förslag i denna del:

»Bland de övriga fördelar, som skulle vinnas med eu sådan anordning, må bland annat nämnas, att det ej vidare skulle kunna inträffa att, såsom nu stundom sker, en avgift förfaller till betalning först efter den tidpunkt, då en person på grund av uppnådda 67 år är berättigad till pension för avgiften i fråga.

Det bör i detta sammanhang måhända även erinras om bestämmelserna i 9 § pensionsförsäkringslagen rörande minskning av pensionstillägget för den, som visat uppenbar försumlighet i fullgörandet av sin avgiftsplikt. Det förekommer ej sällan, att enligt vederbörande sökandes egen uppgift samtliga avgifter erlagts, medan i verkligheten endast avgifter för ett eller annat år finnas i styrelsens kortregister antecknade såsom av honom erlagda. I många fall torde därvid sökandens uppgift vara lämnad i fullkomligt god tro; avgifterna hava, med nuvarande system, indrivits det ena året efter, det andra före juni månads utgång. För allmänheten torde det i regel vara mycket svårt att förstå den skillnad detta haft i påföljd; desto hellre som det, åtminstone när det gäller de ekonomiska skyldigheterna till det allmänna.

Kimgl. Maj:ts proposition nr 91. 17

torda vara eu tämligen utbredd åskådning, att dessa äro på ett fullt tillfredsställande sätt fullgjorda, om blott vederbörande utskylder erlagts till lndrivriingsmyndiglieten. Givetvis böra även bär berörda synpunkter tala för eu anordning, vilken såsom den föreslagna möjliggör eu tidigare indrivning.»

Pension,sstyrelsen bär i sin om förmälda skrivelse jämväl framlagt förslag till vissa ändrade administrativa författningar. Av dessa förslag synas endast följande äga omedelbart samband med styrelsens nu närmast behandlade förslag angående ändrade bestämmelser för den kommunala uppbörden av giundav gifter, nämligen dels förslag angående tillägg till den s. k. restindrivningsförordningen av innebörd, att restlängd över grundavgifter skulle innehålla en kolumn för anteckning om tidpunkten, då avgift erlagts, dels och föi slag till nya stadganden i stället för den nu gällande kungörelsen av den 10 april 1915 (nr 115) angående redovisning och inbetalning av pensionsavgifter enligt lagen om allmän pensionsförsäkring. Enligt sistnämnda förslag skulle det åligga den kommunala uppbördsmyndigheten att, sedan kommunal uppbördsstämma hållits för uppbörd av grundavgifter, förr utgången av det år, under vilket avgifterna påförts, insätta influtna avgifter å något av riksbankens kontor för att tillgodoföras pensionsstyrelsens giroräkning vid riksbankens huvudkontor. I övrigt skulle bestämmelserna i sistnämnda hänseenden i huvudsak bliva av samma innehåll som de nu gällande och i det föregående återgivna.

Till motivering för sitt förslag angående ändring av tiden för kommunernas inleverering av uppburna grundavgifter har pensionsstyrelsen anfört följande:

»Såsom förut nämnts, hava bestämmelserna om redovisning och inleverermg av de vid uppbördsstämma inom kommun influtna grundavgifter vållat åtskilliga olägenheter och besvär. Begränsas tiden för uppbördens förrättl1.1 den 16. december, bör i samband därmed stadgas en för alla lika J.. inleverering av influtna grundavgifter, och bör i sådant avseende

lämpligen föreskrivas, att vid uppbörden influtna sådana avgifter skola in- Iev^e™s före årets utgång. Därigenom vinnes även, i motsats mot vad nu f;1' :forhållandet, vid de försäkringstekniska beräkningarna en fastare hållpunkt beträffande den tid, då avgifterna inlevereras. Visserligen kan med en sådan a!10.r<‘nmhr inträffa, att, om uppbördsstämma äger rum jämförelsevis tidigt pa hösten, kommunen erhåller någon räntevinst på de uppburna avgifterna. Da emellertid denna räntevinst under alla förhållanden blir tämligen obetydhg, bor liamnda omständighet knappast giva anledning till någon allvarligare invändning mot förslaget. Snarare torde det få anses förmånligt, om man därigenom kan stimulera kommunerna att hålla tidig uppbördsstämma särskilt därest uppbördsmyndigheten, i enlighet med nu i en del kommuner förekommande praxis, söker att själv även efter stämman under hand inkassera resterande avgifter. Väsentligt är för övrigt i förevarande hänseende att avgifterna i genomsnitt komma att inlevereras avsevärt tidigare med de nya bestämmelserna än med de gamla och att förut påpekade tidsödande utredningar om tidpunkten för uppbördsstämmas avslutande m. in. ej längre bliva erforderliga.»

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 81 höft. (Nr 91_92)

Pensionsstyrelsens förslag till administrati va författningar.

Ti 25 2

18 Deltagande i handläggningen inom pensionsstyrelsen.

Särskilt yttrande inom pensionsstyrelsen.

Avgivna utlåtanden över pensionsstyrelsens framställning.

Översikt.

Läns-

styrelserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Yid det sammanträde inom pensionsstyrelsen, då beslut fattades om avgivande av förevarande framställning, närvoro generaldirektören af Jochnick samt byråcheferna Enbom, Dickman, Stridsberg och Telander. Av de till styrelsens biträde förordnade sakkunniga hade landshövdingen S. H. Kvarnzelius, hemmansägaren P. Nilsson och fröken Ebba Wedberg deltagit i ärendets behandling och tillstyrkt ifrågavarande förslag.

Vid uppgörande av föreliggande förslag hade pensionsstyrelsen därjämte rådfört sig med, bland andra, häradsskrivaren i Gripsholms fögderi av Södermanlands län K. J. A. Söderlund samt landsfiskalen i Älvkarleby distrikt av Uppsala län S. E. P. Magni, vilka jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande deltagit i styrelsens överläggningar. Båda hade förklarat sig icke hava något att erinra mot förslagen, som enligt deras mening vore ägnade att åstadkomma förenkling och reda i avseende å pensionsavgifternas påföring, uppbörd och redovisning.

Generaldirektören af Jochnick anmälde vid ärendets behandling i pensionsstyrelsen särskilt yttrande till protokollet. I detta yttrande, vilket torde få som bilaga (Bilaga D) fogas vid statsrådsprotokollet, yttrade generaldirektören af Jochnick på närmare anförda skäl, att han anslutit sig till det förslag om en mera avsevärd förkortning av den ordinarie uppbördstiden, som avsåges med pensionsstyrelsens framställning, då en sådan förändring,, så vitt generaldirektören kunnat finna, ägde goda förutsättningar att i stort sett bereda såväl de försäkrade som kommunerna beaktan svärda fördelar. Men denna anslutning hade skett endast under den förutsättning, att man kunde förvänta, att Kungl. Maj:t skulle komma att ställa sig välvillig till framställningar om upptagande av grundavgifter i samband med krön o utskyld er na från kommuner, vilka genom förändringen drabbades av olägenheter. Sannolikt måste man räkna med ett flertal dylika ansökningar.

Jag övergår nu till att redogöra för innehållet i de utlåtanden, som, enligt vad jag nyss anfört, infordrats över pensionsstyrelsens förslag, i den del detsamma avser föreskrifter om viss sluttid för den kommunala uppbörden. av grundavgifterna och avlämnande av restlängd över sådana avgifter.

Förslaget har i remitterade delar i stort sett vunnit anslutning från de hörda myndigheternas sida. Av länsstyrelserna är det endast två, nämligen de i Göteborgs och Bohus samt i Västerbottens län, som helt avstyrkt förslaget, varjämte länsstyrelsen i Väster narri ands län avgivit ett, under viss förutsättning, avstyrkande utlåtande samt vissa länsstyrelser såsom en bättre lösning förordat andra utvägar eller framställt ändringsförslag i detaljerna. Samtliga domkapitel, med undantag av det i Härnösand, hava tillstyrkt förslagets genomförande eller lämnat detsamma utan erinran. Samma är förhållandet med det stora flertalet av de kommuner, som avgivit yttrande i ärendet.

Utav flera av de länsstyrelser — till antalet sexton, däri inräknat överståthållarämbetet — vilka utan varje erinran tillstyrkt förslaget, vitsordas

Kungl. Majas proposition nr Öl. 19

livligt behovet av sådana bestämmelser som de av pensionsstyrelsen föreslagna.

Sålunda anför länsstyrelsen i Blekinge län, att, då de i förslaget anmärkta bristerna i fråga om grundavgifternas indrivning och redovisning vore mycket påtagliga och vållade avsevärda olägenheter för såväl de försäkrade som vederbörande myndigheter, länsstyrelsen ansåge den föreslagna ändringen både nyttig och nödig och därför tillstyrkte densammas skyndsamma genomförande.

Länsstyrelsen i Örebro län finner de föreslagna bestämmelserna väl ägnade att till båtnad for såväl de skattskyldiga som kommunerna medföra snabbare och effektivare indrivning och förordar därför livligt förslagets godkännande.

Länsstyrelsen i Norrbottens län finner likaledes de föreslagna lagändringarna lämpliga och av behovet jJåkallade. Från kommunernas sida borde några svårigheter ej möta att iakttaga ifrågavarande tider, och det torde lända kommunerna till ej obetydlig ekonomisk fördel, att indrivningen av grundavgiftema skedde så fort som möjligt efter deras påförande.

... VlSSa länsstyrelser ansluta sig, såsom antytt, till förslaget endast under förutsättning att andra, såsom mera önskvärda framhållna förändringar i sattet för uppbörden av ifrågavarande avgifter för närvarande icke skulle befinnas lämpliga.

Sa ifrågasätter länsstyrelsen i Västmanlands län, huruvida icke föreskrift borde meddelas, att grundavgifterna skulle debiteras och uppbäras i sammanhang med kronoutskylderna, då ett genomförande av pensionsstyrelsens förslag syntes medföra, att uppbörden av grundavgifterna komme att till tiden sammanfalla med kronouppbörden. Länsstyrelsen ifrågasätter även, om icke förevarande ärende hade så pass nära sammanhang med det enligt Kungl. Maj.ts beslut den 23 maj 1924 åt särskilda sakkunniga, de s. k. uppbordssakkunniga, givna uppdraget att verkställa utredning om åtgärder för avagabrmgande av en rationell skatteuppbörd, att ärendet borde till dem overlamnas för att tagas i beaktande vid avgivandet av deras utlåtande. Länsstyrelsen förklarar sig emellertid icke hava något -att erinra mot förslaget, därest Kungl. Maj:t skulle finna, att uppbörden av grundavgifterna borde såsom hittills vara en kommunernas angelägenhet.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län föreslår, att pensionsstyrelsens förevarande förslag måtte upphöjas till lag, men att dessförinnan måtte övervägas möjligheten och lämpligheten av att till undvikande av särskild uppbördsstämma for ifrågavarande avgifter dessa uppbures i samband med kronoutskylderna. Det vore nämligen icke uteslutet, att det för eu del kommuner skulle innebära en nackdel att nödgas mot deras vilja anordna särskild uppbördsstämma pa hösten allenast för uppbärande av grundavgifterna.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län vitsordar, att en tid av sex månader erfordras för indrivning av uppbördsresterna, men anför, att om pensionsstyrelsens ifrågavarande förslag icke skulle kunna genomföras, utan att sam-

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

tidigt medgivande lämnades ett flertal kommuner att få grundavgifterna debiterade i samband med kronoutskylderna, förslaget avstyrktes, enär kronans redogörare icke skäligen syntes böra åläggas vidare besvär med försäkringsavgifterna, än som redan ålåge dem.

Länsstyrelserna i Södermanlands, Älvsborgs och Skaraborgs län liava anslutit sig till huvudtanken i förslaget, att föreskrifter borde meddelas om viss sluttid för den kommunala uppbörden av grundavgifterna och avlämnande av restlängd över sådana avgifter, men uttala avvikande mening beträffande lämpligheten av de föreslagna tiderna.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har sålunda intet att erinra mot förslaget om den 15 december såsom sista dag för uppbörden men förordar ett framflyttande av sluttiden för grundavgiftsrestlängdens avlämnande till den 15 januari. Länsstyrelsen anför därutinnan följande:

Det torde för åtskilliga landskommuner med begränsade kommunala arbetskrafter samt för stadskommuner med gemensamma funktionärer för den statliga och den kommunala uppbörden kunna uppstå svårigheter att till årsskiftet medhinna restlängdens upprättande och avlämnande. I den mån sådana svårigheter skulle inställa sig, komma troligen vederbörande kommun att göra framställning om grundavgifternas upptagande i samband med kronouppbörden, varigenom sålunda oguldna sådana avgifter skulle komma att ingå i landskontorets restlängder över kronouppbörden. Erfarenheten från de år, under vilka det nuvarande uppbördssätt beträffande kronoutskylder pågått, hade för länets vidkommande givit vid handen, att restlängderna i allmänhet icke kunde avsändas till landsfiskalerna förr än omkring den 10 januari, och förhållandet torde vara detsamma i flertalet andra län. Då en landsfiskal av erfarenhet visste, att många av dem, som vore upptagna i restlängden över oguldna grundavgifter, även återfunnes i kronorestlängden, komme han givetvis att avvakta kronorestlängdens ankomst för att samtidigt befordra båda längderna till verkställighet. Med bifall till den av länsstyrelsen föreslagna framflyttningen av tiden för avlämnande av restlängd över grundavgifterna skulle kommunerna knappast behöva anlita utvägen med grundavgifternas inbetalning i samband med kronouppbörden. Denna utväg vore nämligen icke att förorda, bland annat därför att tiden för landskontorets arbete med restlängdernas upprättande därigenom skulle komma att ytterligare förlängas.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter, huruvida icke den korta tid av fjorton dagar, som vore anslagen för restlängds avgivande, borde kunna förlängas till åtminstone en månad, då arbetet, särskilt i städerna, vid slutet av året brukade vara rätt så betungande för de kommunala myndigheterna. Uppbördsstämma syntes under sådana förhållanden kunna utsättas att hållas före den 1 december.

Samma erinran framställes av länsstyrelsen i Södermanlands län.

Länsstyrelsen i Jönköpings län slutligen framhåller såsom ett önskemål, att de grundavgifter, som icke erlagts den dag, då enligt kommunens beslut uppbörden skall vara avslutad, men som erläggas, innan restlängden utsändes för indrivning, uteslutas ur restlängden eller att eljest beträffande dylika avgiftsposter där antecknas, att de gnidits.

Kungl. jlfaj:ts proposition nr Hl. 21

De avstyrkande utlåtandena från länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län innehålla i huvudsak följande.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län vitsordar, att otvivelaktigt mycket skulle vinnas genom en sådan anordning som den föreslagna, men anser sig på grund av de därmed förknippade olägenheterna, onödigt arbete och onödiga kostnader, icke kunna förorda bifall till förslaget. Länsstyrelsen anför vidare:

De kommunala myndigheterna skulle genom förslaget nödgas att hålla särskild uppbördsstämma samt utfärda särskilda debetsedlar å dessa avgifter. De avgiftspliktiga skulle hava att inställa sig å ännu en uppbördsdag på året. Det syntes därför vara att befara, att den direkta uppbörden,'särskilt å landsbygden, skulle giva sämre resultat än hittills, även om sedermera genom den längre tiden för restindrivningen totalresultatet skulle bliva bättre än för närvarande. Onödiga kostnader skulle jämväl uppkomma genom särskilda debetsedlars tryckning och utskrivande. Länsstyrelsen liölle före, att den rätta lösningen av denna fråga skulle vinnas genom föreskrifter om dessa avgifters debitering och indrivning i sammanhang med kronoutskylder.

Samma uppfattning kommer till uttryck i utlåtandet från länsstyrelsen i Västerbottens län, vilken anser förslaget om grundavgifternas upptagande i sammanhang med kronouppbörden vara av den vikt, att utredning borde ske därom, innan pensionsstyrelsens förevarande förslag företoges till avgörande, och hemställer, att i avbidan på den utredning, som torde komma att förebringas av de uppbördssakkunniga, p e n si on s s tyr els e n s föreliggande förslag icke måtte för närvarande föranleda vidare åtgärd.

Länsstyrelsen ingår emellertid på frågan om förslagets lämplighet i och för sig och anför därom, att, enligt imder år 1923 verkställd Utredning, av länets 29 kommuner 16 hade sin uppbörd av grundavgifterna så ordnad, att desamma upptoges i samband med uppbörden av kommunala utskylder under februari—mars månader året efter det, då grundavgifterna debiterats. En annan grupp av kommuner, städer och mera tätt befolkade samhällen med rörlig befolkning, hade emellertid uppbörden ordnad på särskilda uppbördsstämmor under senare hälften av det år, då avgiftspåföringen ägt rum. Länsstyrelsen ansåge det vanskligt att yttra sig om vilkefdera systemet som ur skattebetalningssynpunkt vore att föredraga, Erfarenheten från Västerbottens län berättigade emellertid icke utan vidare till det antagandet, att en uppbörd samma år avgifterna påförts skulle vara att städse föredraga. Tvärtom uppvisade uppbördsresultaten från en stor del av länets kommuner, särskilt jordbruksdistrikten, som verkställt uppbörden å det efterföljande årets första kommunala uppbördsstämma, mycket gynnsamma resultat. Det kunde vidare ifrågasättas, om med nuvarande system för indrivning av restantier avlämnandet en eller annan månad tidigare än för närvarande av restlängclen å grundavgifterna skulle kunna i beräknad grad förbättra resultatet av indrivningen. Möjligheten av en snabb och effektiv indrivning av restantier vore givetvis beroende bland annat på om indrivningsmyndigheterna hade tillgång till tillräckligt stor personal. Indrivningsarbetet måste också läggas så, att den skattskyldige verkligen hade möjlighet att betala utskylden.

22 Landsoch stadskommwncr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Yttranden från kommuner kava i större omfattning inkommit från Stockholms (28), Skaraborgs (182), Värmlands (79), Kopparbergs (59), Västernorrlands (55), Jämtlands (52) och Västerbottens län (25). Ett mindre antal yttranden har dessutom avgivits från vart och ett av Södermanlands (3), Kronobergs (5), Gotlands (4), Kristianstads (5) och Hallands län (9).

Av de avgivna yttrandena har det övervägande antalet, eller sammanlagt omkring 375, gått i rent tillstyrkande riktning, nämligen från Stockholms län 27, Södermanlands län 2, Kronobergs län 2, Gotlands län 3, Kristianstads län 4, Hallands liin 6, Skaraborgs län omkring 135, Värmlands län omkring 60, Kopparbergs län 40, Västernorrlands län omkring 50, Jämtlands län 34 och från Västerbottens län 12. Det är således endast i Kronobergs och Västerbottens län, som antalet rent tillstyrkande yttranden icke överstiger summan av övriga yttranden.

Bland de kommuner, vilka icke utan erinran tillstyrkt pensionsstyrelsens förslag, märkas främst de kommuner, vilka — under anförande, bland annat, att i praktiken restantierna visat sig bliva mycket större vid uppbörd före nyår än vid uppbörd i sammanhang med kommunaluppbörden i februari eller mars — yrkat avslag på varje ändring i gällande regler och vilka kommuner utgöra ett tjugutal, därav flertalet från Skaraborgs och Värmlands län. Bland de övriga av nu avsedda kommuner kunna i huvudsak urskiljas tre grupper, nämligen dels sådana kommuner, vilka önska uppbörd av ifrågavarande avgifter i samband med kronouppbörden, dels sådana, som förorda uppbörd av samma avgifter under september eller första delen av oktober det år, då avgifterna påförts, och dels sådana, vilka föreslå ett kortare eller längre framflyttande av de föreslagna tiderna för uppbörds hållande och restlängds avlämnande till inpå följande året. För den förstnämnda gruppen, som omfattar närmare 60 kommuner, däribland flera städer, huvudsakligen i Skaraborgs, Kopparbergs, Jämtlands och Västerbottens län, har den med ett genomförande av pensionsstyrelsens förslag eventuellt förenade olägenheten av särskild uppbördsstämma för ifrågavarande avgifter varit avgörande. Hellre än att en kommun skulle nödgas anordna sådan stämma, vilket skulle medföra ökade besvär och kostnader utan att lämna samma resultat som en uppbörd i samband med kommunaluppbörden, har man ansett sig böra förorda grundavgifternas uppbärande i samband med kronoutskylderna, då i varje fall den särskilda uppbörden skulle komma att ske ungefär samtidigt med kronouppbörden. Den andra gruppen, som består av omkring 30 kommuner, kan ju egentligen inräknas bland dem, som tillstyrkt förslaget. Anledningen till att dessa kommuner förordat en tidigare uppbörd av grundavgifterna bär i allmänhet varit önskemålet att medhinna densamma före flyttningsdagen den 24 oktober; många lämnade då orten, av vilka det sedan visat sig vara svårt att erhålla avgiften.

Vad slutligen beträffar den tredje av ovannämnda grupper, till vilken höra 18 kommuner från skilda län, har dessa kommuners ståndpunktstagande delvis betingats av erfarenheten, att större del av grundavgifterna inflyter, om de uppbäras i samband med andra utskylder, än om de upptagas ensamt för

Kungl. Maj:ts proposition nr Öl. 23

sig. Genom ett tillräckligt långt framflyttande av tiden för uppbörd av nämnda avgifter skulle vinnas, att uppbörd av desamma kunde ske å första kommunaluppbördsstämman året efter det, då avgifterna påförts. På vissa håll balett sådant framflyttande ansetts påkallat redan för vinnande av längre tid för uppbördsstämmas hållande och restlängds avlämnande; uppbördsmyndigheterna vore strängt upptagna av andra göromål närmast före och vid årsskiftet.

Slutligen må anmärkas, att i en del kommuners yttranden anförts, att ■det bästa sättet att intressera kommunerna för en tidig uppbörd vore att gorå tiden för avgifternas inleverering oberoende av uppbördstiden och låta kommunerna åtnjuta ränta till inlevereringsdagen.

Av domkapitlen har, som förut nämnts, endast ett eller det i Härnösand Domkapitlen. haft vissa erinringar att göra mot förslaget. Nämnda domkapitel instämmer i ett av kyrkoherden i Säbrå pastorat avgivet yttrande, däruti denne hemställer, bland annat, att uppbörden av både grundavgift och tilläggsavgift måtte överlämnas åt den kommunala uppbördsmyndigheten, att uppbörden av grundavgifterna och eventuellt även av tilläggsavgifterna måtte verkställas före den 1 oktober det år, avgifterna avse, och så vitt möjligt i samband med uppbörd av kommunalutskylder, och att restlängden å icke erlagda avgifter måtte överlämnas till indrivning senast den 15 oktober.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund anser, att en ändring av vissa bestämmelserna om uppbörd av grundavgifter förr eller senare vore ofrån- fBrenm9arkomlig, samt finner det påtagligt, att en sådan ändring måste gå i den av pensionsstyrelsen föreslagna riktningen, så att tiden mellan avgifternas påförande och uppbörden därav bleve så kort som möjligt. Yad pensionsstyrelsen föreslagit vore alltså väl motiverat. Styrelsen vidhölle emellertid sin i annat sammanhang uttalade uppfattning om såväl det lämpliga som det berättigade i en överflyttning till kronouppbörden av ifrågavarande uppbörd samt förordade därför denna väg till berörda reforms genomförande.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet har icke haft något att erinra mot förslaget.

Föreningen Sveriges städers kr onouppbörds tjänstemän anför, att därest Kungl.

Maj :t över huvud funne lämpligt att fortfarande bibehålla upptagandet av särskilda avgifter för folkpensioneringen — något som emellertid föreningen med hänsyn till de dryga kostnader, som härför drabbade såväl pensionsväsendet som det allmänna uppbördsverket, icke kunde tillråda — de av pensionsstyrelsen uppgjorda förslagen om viss sluttid för den kommunala uppbörden av grundavgifterna och avlämnande av restlängd över sådana avgifter syntes välbetänkta, varför föreningen icke hade något att däremot erinra.

Av den av pensionsstyrelsen lämnade, nyss återgivna redogörelsen för Departementsverkningarna av gällande bestämmelser angående uppbörden genom kommunala myndigheter av grundavgifterna för pensionsförsäkringen synes mig framgå, att en ändring av sagda bestämmelser är önskvärd. Den med gäl-

24 Kung!,. Maj:ts proposition nr 91.

lande regler förenade olägenhet, som främst synes mig betänklig, är den, att de pensionsberättigade — som följd av att uppbörden eller indrivningen icke verkställes inom sådan tid, att avgiftsbetalningen inverkar på pensionens belopp — i stor utsträckning icke komma att få såsom pensionsunderlag tillgodonjuta belopp, som de erlagt på grund av sin avgiftsskyldigbet enligt pensionsförsäkringslagen. Härtill kommer, att nuvarande ordning för uppbörden av grundavgifterna medför ett omfattande arbete för pensionsstyrelsen med kontroll å avgiftsbetalningen och kommunernas redovisning. Vidare äro för närvarande kommunernas utgifter på grund av skyldigheten att uppbära och ansvara för grundavgifterna av den omfattning, att en minska ning därav är i hög grad önskvärd.

Till fullständigande av de i pensionsstyrelsens framställning lämnade siffrorna angående restantiernas belopp kan i detta sammanhang nämnas, att summan av restantier även i fortsättningen varit högst betydande. Enligt vad jag inhämtat från pensionsstyrelsen, uppgick nämligen sammanlagda beloppet av under år 1921 påförda grundavgifter, som icke den 1 juli 1922 erlagts, till icke mindre än omkring 1,906,000 kronor, motsvarande 18.3 % av samtliga påförda grundavgifter. För år 1922 bar restantiebeloppet preliminärt uppgivits till omkring 1,941,000 kronor. Denna summa, som betecknar en restantieprocent av ungefär samma storlek som den för år 1921, torde dock komma att i viss omfattning minskas, sedan alla tilläggsuppgifter ingått.

För ett fullständigt undanröjande av de med det nuvarande systemet förenade olägenheterna torde erfordras eu genomgripande ändring av gällande bestämmelser å området. En sådan ändring lärer emellertid icke kunna företagas utan grundligare utredning i olika hänseenden, än som nu föreligger. Eu förändring av grundvalarna för det nuvarande uppbördssystemet — vare sig i riktning mot en från många båll tillstyrkt generell överflyttning av grundavgifterna till kronouppbörden eller annorledes — eller för kontrollen inom pensionsstyrelsen över avgiftspliktens fullgörande synes mig för övrigt vara för närvarande utesluten redan på den grund att, i överensstämmelse med vad statens besparingskommitté anfört, dessa frågor kunna antagas inom en nära framtid komma att upptagas till behandling i ett vidare sammanhang. I sådant avseende må även erinras om att, såsom i vissa avgivna yttranden anförts, tillkallade sakkunniga sedan någop tid tillbaka äro sysselsatta med utarbetande av förslag till åtgäider, åsyftande en mera rationell uppbörd än för närvarande av skatter och allmänna avgifter. I dessa kommitterades uppdrag ingår också att verkställa utredning rörande den lämpligaste formen för uppbörden av gmndavgifter och tilläggsavgifter för pensionsförsäkringen. Även denna omständighet talar emot att vidtaga några principiella förändringar, innan resultatet av de sakkunnigas utredning föreligger, vilket icke torde dröja alltför länge.

De ändringar, pensionsstyrelsen nu föreslår i fråga om uppbörden av grundavgifterna och avlämnande av restlängd, innefatta emellertid icke någon rubbning i principerna för det nuvarande förfarandet. Innebörden

Kanyl. Maj:ts proposition nr i)/.

riv pensionsstyrelsens förslag i denna del är, såsom framgått av det föregående, endast, att den ordning för uppbörden, som redan för närvarande ansetts lämplig för och användes inom det övervägande flertalet av landets kommuner, skall som regel bliva gällande för samtliga kommuner. Hinder synes mig därför icke ur nyss anförda synpunkter möta mot att nu antaga styrelsens förslag i denna del, därest det eljest kan anses av omständigheterna betingat att utan att avvakta resultatet av berörda utredningar vidtaga eu jämkning i det gällande systemet. Visserligen kan, i enlighet med vad nyss anförts, ett genomförande av pensionsstyrelsens förslag icke fullständigt undanröja olägenheterna med detta system, men förslaget torde dock vara ägnat att medföra avsevärda förbättringar, åtminstone beträffande de större kommuner, där uppbörden skulle komma att verkställas tidigare, än nu är fallet. En tillbakaflyttning av tiden för uppbördens verkställande lärer nämligen i allmänhet komma att medföra, att beloppet av de avgifter, som återstå oguldna den 1 juli året efter det, då avgifterna påförts, minskas, och därav skulle följa å ena sidan ökning av det belopp, vilket de pension sberättigade få räkna som pensionsunderlag, och å andra sidan minskning av det belopp, som kommunerna nödgas utgiva på grund av dem åliggande ansvarighet för grundavgifterna. Ju förr indrivningen påbörjas, desto större lära nämligen i allmänhet utsikterna vara till ett gott resultat därav. Tidigare inbetalning och redovisning av huvudparten av grundavgifterna skulle därjämte, såsom bland annat minskande behovet av tilläggsuppgifter, medföra lättnad i de kommunala myndigheternas samt pensionsstyrelsens arbete.

Om sålunda pensionsstyrelsens förslag får anses vara ur pensionsförsäkringens synpunkt väl grundat, återstår att undersöka, huruvida detsamma i andra avseenden är förenat med olägenheter. Av den förut lämnade redogörelsen för i ärendet avgivna utlåtanden har framgått, att det stora flertalet såväl av länsstyrelserna som av de kommuner, vilka yttrat sig i frågan, tillstyrkt eller lämnat utan erinran pensionsstyrelsens förslag i denna del. I vissa yttranden har uttryckligen förklarats, att omläggningen av uppbÖrdstiden icke kunde förväntas medföra svårigheter, för kommunerna. Från en del hall har emellertid invänts, att en regel, varigenom alla kommuner skulle bliva skyldiga att före den 16 december hava verkställt uppbörden av grundavgifterna, skulle kunna medföra ökade kostnader och andra olägenheter för kommunerna och de enskilda. Enligt min uppfattning torde de sålunda uttalade farhågorna i allmänhet komma att visa sig överdrivna. Med hänsyn till den långa tidrymd, som även med bifall till förslaget kommer att stå kommunerna till buds för uppbörden, lärer i de flesta fall svårighet icke höra möta att på ett eller annat sätt praktiskt anordna densamma. Så till exempel kan ju, om kommunal uppbördsstämma icke hålles under hösten och i något fall särskild uppbörd i vanlig ordning på grund av långa avstånd inom kommunen eller eljest skulle vålla olägenheter, möjlighet beredas att betala den särskilda debetsedeln medelst postanvisning — för vilken visserligen den avgiftspliktige får betala postavgift — och å landet kunna, om så

26 Kungl. Maj:ls proposition nr Öl.

anses lämpligt, dylika debetsedlar utsändas å sådan tid, att grundavgiften kan betalas med posten, på samma gång som skattepostanvisningen för kronontskylderna avsändes. Skulle det emellertid för en kommun möta svårighet att förrätta uppbörd före den 16 december, synes kommunen, på sätt chefen för pensionsstyrelsen förutsatt i sitt i det föregående berörda särskilda yttrande i ärendet, böra erhålla tillstånd att upptaga grundavgifterna i samband med kronoutskylderna.

På sålunda anförda skäl ansluter jag mig i princip till pensionsstyrelsens förslag i de delar, i vilka det här varit föremål för behandling, och jag anser också, att förslaget bör nu genomföras. Jag delar även pensionsstyrelsens uppfattning, att slutpunkten för den tid, inom vilken uppbörden skall vara verkställd, bör bestämmas till den 16 december det år, då avgifterna påförts. I denna del hava visserligen yppat sig i viss mån skiljaktiga meningar, i det en del kommuner hemställt, att nämnda slutpunkt måtte sättas, i vissa fall betydligt, senare, under det andra kommuner åter föreslagit, att slutterminen måtte bestämmas ganska väsentligt tidigare, än pensionsstyrelsen föreslagit. Då emellertid pensionsstyrelsens förslag i denna del synts mig väl avvägt, har jag, såsom nämnt, icke funnit anledning att frångå detsamma.

Enligt pensionsstyrelsens förslag skulle grundavgifter, som icke erlagts senast den dag, då enligt beslut av kommunen uppbörden skulle vara avslutad, uppföras i restlängd, som före årets utgång skulle för indrivning avlämnas till vederbörande myndighet. Förut har anförts, att länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslagit, att sista dagen för restlängdens avlämnande i stället måtte bestämmas till den 15 januari påföljande år. Även länsstyrelserna i Södermanlands och Skaraborgs län hava ansett, att sluttiden för restlängds avlämnande borde bestämmas till en månad efter sluttiden för uppbörden, men hemställt, att, utan ändring av den föreslagna tiden i förstnämnda hänseende, sluttiden för uppbörden måtte sättas till den 1 december. De till grund för dessa erinringar liggande skälen hava synts mig vara värda beaktande. På sina håll torde nämligen arbetet inom kommunalförvaltningarna under årets sista del redan nu vara ganska hopat, varför svårigheter skulle kunna uppstå, därest under samma tid tillkomme upprättande av restlängd över pensionsavgifter. Då man tydligen bör undvika att vålla dylika svårigheter, men, såsom framgått av vad jag nyss yttrat, ett bestämmande av sista dagen för uppbörden till tidigare datum än den 15 december synes mig icke böra ifrågakomma, återstår den av förstnämnda länsstyrelse föreslagna utvägen, nämligen en framflyttning av slutdagen för restlängds avlämnande till den 15 januari. En sådan åtgärd lärer bliva utan nämnvärd inverkan på resultatet av indrivningsarbetet. Då restlängd över oguldna kronoutskylder ofta icke torde komma vederbörande indrivningsförrättare tillhanda förrän den 8—10 januari, skulle en dylik framflyttning i allmänhet icke heller försvåra en samtidig indrivning av kronoutskylder och pensionsavgifter. Jag har alltså ansett de uttalade önskemålen böra tillmötesgås på det sätt, att sista dagen för rest-

Kungl. Maj:ts proposition nr 91. 27

längds avlämnande bestämmes till den 15 januari året efter det, då ifrågavarande avgifter påförts.

I detta sammanhang torde böra anmärkas, att med pensionsstyrelsens förslag icke avses, att över oguldna pensionsavgifter alltid skulle behöva uppgöras eu särskild restlängd. Hinder lärer alltså enligt förslaget icke mota att förena rostlängden över grundavgifterna med restlängden över kommunalutskylder.

Stadgandet om restlängds avlämnande torde böra erhålla en sådan avfattning, att därav framgår, att endast avgifter, som vid tiden för restlängdens avlämnande återstå oguldna, skola vara upptagna i densamma. Denna omständighet är av betydelse, då, såsom pensionsstyrelsen framhållit, det äi' önskvärt att, på sätt som å vissa orter redan sker, de kommunala myndiglieterna söka i så stor utsträckning som möjligt under hand få in avgifter, som icke erlagts å den utsatta uppbördsstämman.

I formellt hänseende är vidare att märka, att, då pensionsstyrelsens förslag i dess helhet nu icke upptages, ändringen av 14 § tydligen icke kan i alla delar ske på sätt pensionsstyrelsen föreslagit. Jag har därför låtit i formellt hänseende omarbeta förslaget i denna del i anslutning till eu från pensionsstyrelsen under hand ingiven P. M. Vid denna omarbetning har det ansetts höra iakttagas, att, samtidigt som rubbningarna i den gällande lagtexten göras så små som möjligt, av de nya ordalagen kommer att framgå, att grundavgift alltjämt må med laga verkan erläggas intill den 1 juli året efter det, da avgiften påförts, men icke senare, samt att följaktligen en kommun är ansvarig för alla de avgifter eller delar av avgifter, som icke av de avgiftspliktiga erlagts före nämnda dag. Vad dessa därefter frivilligt eller efter indrivning betala är sålunda att anse icke såsom ett erläggande av pensionsavgift utan som ett gäldande till kommunen av dess fordran. Vidare böra de nya bestämmelserna avfattas med hänsyn till att stadgandena om respittid för grundavgifternas erläggande och om sagda avgifters redovisning och inbetalning till pensionsförsäkringsfonden skola avse även sådana grundavgifter, som uppbäras i samband med kronouppbörden.

I händelse det nu förordade lagförslaget kommer att föreläggas riksdagen och av riksdagen i huvudsak antagas, torde jämväl böra vidtagas de ändringar i gällande administrativa regler i fråga om inleverering av influtna grundavgifter, som av pensionsstyrelsen föreslagits och som i det föregående återgivits, nämligen, framför allt, att inleverering skall ske före årsskiftet och att kommunerna skola äga att till dess avgifterna inlevereras njuta ränta å influtna belopp.

Då ifrågavarande lagändring torde böra genomföras i så god tid, att de nja bestämmelserna kunna tillämpas beträffande uppbörden av avgifter, som påföras under innevarande år, synes lagändringen höra träda i kraft den 1 nästkommande juli. Några svårigheter härav för kommunerna eller för pensionsstyrelsen lära, enligt vad jag inhämtat, icke behöva uppstå.

28 Kungl. Maj.ts proposition nr 91.

Föredraganden uppläser härefter inom socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 30 juni 1913 (nr 120) om allmän pensionsförsäkring av den lydelse, bilaga A vid detta protokoll utvisar, och hemställer, att för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler lagrådets utlåtande över förslaget måtte genom utdrag av protokollet inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda, hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall.

Ur protokollet:

Äke Karlholm.

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

29 Bilaga A.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 30 juni 1913 (nr 120) om allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordna», att 14 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

14 §.

Sedan mantalslängden för — — — den 25 mars.

Sedan förteckningen kommit — ---göras i förteckningen.

Här ej förordnande — — — av förteckningens innehåll.

Den uppbörd av pensionsavgifter, som enligt 13 § skall ombesörjas av deri kommunala uppbördsmyndigheten, förrättas före den 16 december det år, då avgifterna påförts, i den ordning, som kommunen bestämmer. Restlängd över oguldna avgifter skall före den 16 januari nästföljande år avlämnas till den myndighet, som har att ombesörja avgifternas indrivning.

Har avgiftspliktig icke inom den för uppbörd bestämda tid till fullo erlagt pensionsavgift, varom i 13 § första stycket sägs, skall likväl vad av honom må hava erlagts före utgången av juni månad året näst efter det, då nvgiften påförts, tagas i beräkning vid bestämmande av pensions belopp enligt 6 § första stycket.

De inom sistnämnda tid erlagda avgifterna redovisas och inbetalas till den i 11 § omförmälda fonden. Kommun är därjämte skyldig att till sagda fond redovisa och inbetala ett belopp, motsvarande avgifter, som icke blivit inom samma tid erlagda. Vad av kommun sålunda inbetalats må icke tagas i beräkning vid bestämmande av pensionsbeloppet.

För ej erlagd — — — hos den avgiftspliktige.

Det åligger den —--av pensions belopp.

Där så prövas —--än ovan stadgas.

Närmare bestämmelser angående---meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1925.

Sammandrag rörande kommunernas avgiftsredovisning för år 1920.

Bilaga B.

w>

o

I Kommuner med påförda grundavgifter understi-

j gande 2 000 kr. .......

| Kommuner, i vilka påförda grundavgifter ligga mollan 2 000-5 000 kr...

Kommuner, i vilka påförda grundavgifter ligga mellan 5 000—10 000 kr. i Kommuner, i vilka påförda grundavgifter ligga mellan 10 000—20 000 kr. i Kommuner, i vilka påförda grundavgifter överstiga 20 000 kr................

Summa

Kommuner med påförda grundavgifter understigande 2 000 kr........

Kommuner, i vilka påförda grundavgifter ligga mellan 2 000—5 000 kr...

Kommuner, i vilka påförda grundavgifter ligga mellan 5 000—10 000 kr.

Kommuner, i vilka påförda grundavgifter ligga mellan 10 000-20 000 kr.

Kommuner, i vilka påförda grundavgifter överstiga 20 000 kr................

Summa

Summa

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Kungl. jlfaj-.ti proposition nr !JJ.

.‘it

I*. M.

Ji il tilja C.

angående uppbörden av pensionsavgifter inom Norrbottens län.

Enligt de redovisningar, som av de kommunala uppbördsmyndiglieterna lämnats, hava de inom Norrbottens län påförda, erlagda och resterande grundavgiftsbeloppen utgjort i tusental kronor:

Påförda Erlagda Pesterande Restantieproeent

1919 ................................................ 278.8 176.2 102.o 36 8

1920 .................................................. 288.0 170.4 117.6 40.8

Motsvarande restantier uppgå icke i något av rikets övriga län till 25 %, ehuru givetvis i enstaka kommuner restantier^ överstiga denna gräns. För år 1018 utgjorde restantierna mer än 40 % i 27 av rikets cirka 2,500 kommuner. Icke mindre än 12 av dessa äro belägna inom Norrbottens län. I 7 kommuner, alla i Norrbotten, voro restantierna mer än 55 %. Om man betänker, att hela antalet kommuner i Norrbottens län endast är 28, visar sig resultatet vara än sämre, än de nakna siffrorna utvisa.

Av Norrbottens 28 kommuner hava för år 1920 endast 4 mindre restantier än 25 %, nämligen Karesuando, Norrfjärden, Pajala och Råneå, medan restantierna i 10 kommuner, nämligen Boden, Gällivare, Hietaniemi, Jokkmokk, Jukkasjärvi, Junosuando, Korpilombolo, Piteå stad, Tärendö och Älvsby,' överstiga 50 %. Enligt de uppgifter, som lämnats pensionsstyrelsen, hava uppbördsstämmor för 1920 års avgifter hållits före den 1 oktober 1920 endast i Lulea stad och Nederkalix socken. Under oktober hölls uppbörd i Karl Gustavs och Pajala socknar och under november i Arjeplog, Hietaniemi, Jukkasjärvi och Överluleå. I 7 kommuner hölls uppbörd först i mars 1921 och i 2, nämligen städerna Boden och Piteå, först i juni 1921. Såvitt hittills inkomna uppgifter utvisa, har uppbörd för år 1921 i regel hållits under samma månad,, som för år 1920. I Jokkmokk, Jukkasjärvi, Junosuando, Korpdombolo och Älvsby har den hållits senare och endast i Boden och Överluleå har den hållits tidigare, i Boden enligt uppgift redan i juli 1921.

o Då restantierna beträffande tilläggsavgifterna i Norrbottens län icke visa någon större olikhet mot förhållandena inom övriga delar av riket (restantieprocenten beträffande tilläggsavgifter utgjorde för Norrbotten och för hela riket är 1919 cirka 16 resp. 12 och för år 1920 cirka 19 resp. 16) torde man vara berättigad att påstå, att aet bedrövliga resultatet av uppbörden av grundavgifterna huvudsakligen beror på det sätt, varpå kommunerna ordnat uppbörden. I det stora flertalet av kommunerna inom Norrbottens län har såsom ovan anförts uppbördsstämma för grundavgifterna utsatts att hållas först året efter avgiftspåf örin gen. Detta medför, att restlängderna komma indrivningsmännen tillhanda så sent, att de ej hinna besöka en avsevärd del av de restförda före respittidens utgång. Avgiften skall som bekant, för att få räknas den betalande till godo för framtida pension, vara erlagd senast den 30 juni året efter avgiftspåf örin gen. I vissa fall torde resultatet icke vara fullt så dåligt, som de inkomna redovisningarna utvisa, enär vederbörliga tilläggsuppgifter rörande inom laga tid erlagda grundavgifter icke insänts till pensionsstyrelsen. Pensionsstyrelsen har i några fall sett sig nödsakad att genom länsstyrelsen införskaffa bristande tilläggsuppgifter. Sålunda hava de såsom erlagda redovisade avgifterna för år 1920 i Pajala genom en nyligen genom länsstyrelsen införskaffad tilläggsuppgift ökats från 1,539 kronor till 4,860 kronor. Emellertid vill det synas, som om resultatet

32 Kungl. Maj:ts proposition nr Öl.

av uppbörden av grundavgifterna skulle bliva vida bättre, därest uppbörden utlystes att hållas redan före 1 oktober samma år, avgifterna påförts, och restlängden lämnades till indrivning före årets utgång. Givetvis vore det jämväl till fördel, om genom lämplig upplysning allmänheten finge klart för sig risken av att avgiften ej erlägges i laga tid. Ett meddelande i dylik riktning tryckt å avgiftsdebetsedlarna torde sålunda exempelvis vara av stort värde. Det kunde t. ex. vara av följande lydelse.

Uppbördsstämma hålles måndagen den 17 september 1923 kl. 10 f. m.— 3 e. m.

A debetsedeln upptaget avgiftsbelopp får insändas i postanvisning, varvid skall angivas den avgiftspliktiges fullständiga namn och debetsedelns nummer. Om avgiften ej erlagts senast den 31 oktober 1923 uppföres den å restlängd, som omedelbart lämnas till indrivning.

Har avgiften icke blivit erlagd före den 1 juli 1924, får den avgiftspliktige ingen pension för densamma men är likväl fortfarande skyldig att betala den.

Tredska eller uppenbar försumlighet beträffande skyldigheten att betala pensionsavgifter kan dessutom medföra, att pensionstillägg ej erhålles eller att detsamma utgår med minskat belopp.

Stockholm den 14 november 1922.

Albert Carlsson.

Sars ki It y 11 r a n tl e

Bilaga 1).

av generaldirektören af Jochnick vid behandling inom pensionsstyrelsen av dess ifrågavarande framställning.

»De nuvarande bestämmelserna för grundavgifternas uppbärande inom och genom kommunerna tillkommo därför, att en sådan ordning ansågs som regel och för flertalet kommuner mest praktisk och i uppbördshänseende mest effektiv. Man sökte därvid bereda kommunerna så stor frihet som möjligt att för denna uppbörd söka finna de anordningar, som varje kommun allt efter sina förhållanden kunde finna för sig mest ändamålsenliga. Då uppbörd av grundavgifter dock undantagsvis skulle kunna medgivas i samband med kronoutskylderna, så har detta icke kommit i bruk i någon mera nämnvärd omfattning. Endast ett trettiotal dylika ansökningar hava hittills inkommit. För några av våra större städer har Kungl. Maj:t jämlikt pensionsstyrelsens utlåtande lämnat sådant medgivande, men de övriga framställningarna hava avslagits. Orsaken härtill har som regel varit, att tillräckligt vägande skäl för sådant medgivande icke förebragts och att man varit av den uppfattningen, att kommunerna redan hade mycket vida gränser, inom vilka de kunde efter gottfinnande ordna uppbörden av grundavgifterna genom deras uttagande vare sig på de kommunala uppbördssedlarna eller på särskilda längder.

Den avkortning av den ordinarie uppbördstiden, som nu ifrågasättes, kommer emellertid, om densamma lagfästes, att nödga nära en tredjedel av landets kommuner — av dessa dock omkring hälften mindre sådana — att vidtaga en sådan förändring av sin avgiftsuppbörd, att denna framflyttas till någon tidpunkt under halvåret närmast före det, under vilket dessa kommuner funnit lämpligt att hittills — eller åtminstone under de senare åren — uppbära dessa avgifter. Det synes emellertid sannolikt, att en sådan

Kuni/l. Maj:ts proposition nr Öl. 3;}

förändring ofta torde kunna genomföras utan olägenheter för vederbörande kommun. I vissa fall lärer dock så ej bliva förhållandet.

De kommuner, vilka hittills funnit ändamålsenligt att verkställa ifrågavarande uppbörd tillsammans med kommunalutskylderna, men vilka icke pläga lava någon uppbördsstämma under tiden 11 juli—15 december, skulle bliva nanvisade till att antingen förandra tidpunkten för uppbördsstämma^ vilket an vara förenat med svårigheter, eller ock anordna särskild uppbörd för grundavgifterna. bistnamnda förändring lär helt visst ofta utan olägenhet tunna genomforas, särskilt i småkommuner. I andra kommuner däremot skuile en sådan särskild uppbörd sannolikt komma att ställa sig ofördelaktig lor saval uppbordsresultat som uppbördskostnader.

Jag har anslutit mig till det förslag om en mera avsevärd förkortning av den ordinarie uppbördstiden, som här avses, då en sådan förändring, så vitt •\a8 kunnat unna, torde äga goda förutsättningar att i stort sett bereda såväl de torsakra.de som kommunerna beaktansvärda fördelar. Men denna min anslutning har skett endast under den förutsättning, att man kunde förvänta, att Kung! Maj:t skulle komma att ställa sig välvillig till framställningar om upptagande av grundavgifter i samband med kronoutskylderna från kommaner vilka genom förändringen drabbas av sådana olägenheter, som ovan berorts. bann olikt måste man räkna med ett flertal dylika ansökningar

Men pensionsstyrelsen torde vid avgivande av utlåtande över dylika framställningar aven 1 andra fall höra taga nödig hänsyn till, att dessa frågor om den ordinarie uppbördstiden avkortas, därigenom ofta komma i ett annat läge, an som nu är fallet. Den ökade kostnad, som genom en enhetligt anordnad uppbörd eventuellt skulle komma att drabba statsverket, bör icke tillmatas sa stor betydelse i och för sig. Fastmer bör man — förutom till synpunkterna beträffande uppbördsanordningens effektivitet, vilka böra väga mycket tungt 1 vågskålen — taga hänsyn till, huruvida kostnaderna och arbetet för uppbörden av samtliga pensionsavgifter inom kommunen skulle kiinna 1 det föreliggande fallet mera avsevärt nedbringas. En så full ständig utredning som möjligt om dessa förhållanden bör i varje särskilt fall föreligga, vilken lämpligen bör verkställas efter samråd med pensionsstyrelsen och vederbörande länsstyrelse. De principiella synpunkter för behandling av dessa frågor, som styrelsen anfört i den i framställningen a beropade skrivelsen den 7 februari 1922 till andra lagutskottet vid 1922 1 SC a^’ j kmma, därest den ifrågasatta ändringen kommer till stånd, icke alltid anses tillämpliga för framtiden.»

') Se andra lagutskottets utlåtande 1922 nr 7 sid. 9 och ff.

Bihang till riksdagens protokoll 1025. 1 samt. 81 haft. (Nr 01—02.)

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majits lagråd den 6 mars 1925.

Närvarande:

justitierådet Svedelius, regeringsrådet Palmgren, justitierådet Christiansson, justitierådet Alexanderson.

Enligt lagrådet tillkandakommet utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 6 februari 1925, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 30 juni 1913 (nr 120) om allmän pensionsförsäkring.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits av tillförordnade byråchefen för lagärenden i socialdepartementet, hovrättsassessorn Bo Hammarskjöld.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet: A. V. Stenkula.

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

35 Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för finansdepartementet anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets denna dag avgivna utlåtande över det den 6 februari 1925 till lagrådet remitterade förslag till lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 30 juni 1913 (nr 120) om allmän pensionsförsäkring.

Föredraganden hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte, allenast med viss jämkning i redaktionellt avseende, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ake Karlholm.

• ■

.

' -

» t .

f