angående godkännande av tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1927—1928 ra. ra.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

1 Nr 70.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande av tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1927—1928 ra. ra.; given Stockholms slott den 28 januari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernst Lyberg.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 januari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen, Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Departementschefen, statsrådet Lyberg, anför:

Sedan riksdagen i skrivelse den 20 februari 1926, nr 7 A, anmält sina beslut i anledning av Kungl. Maj:ts under sjunde huvudtiteln av 1926 års statsverksproposition gjorda framställningar angående tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1926—1927 m. m., har Kungl. Maj:t den 5 mars 1926, bland annat, förklarat, att antalet ordinarie befattningshavare vid tullverket jämte de för vederbörande befattningshavare’avsedda lönegrader skall från och med den 1 juli 1926 vara bestämt på följande sätt:

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 61 käft. (Nr 70.)

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Befattningshavare Lönegrad

I. Generaltullstyrelsen.

1 generaltulldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet • • • —

5 byråchefer ...................................................................................... B 30

1 kustbevakningsinspektör, arvode enligt 5 §> i avlöningsreglementet —

1 chef för statistiska avdelningen..................................................... B 26

7 byråinspektörer ................................................................................ B 24

2 förste revisorer .............................................................................. B 24

1 kamrerare ........................................................................................ B 24

2 sekreterare....................................................................................... B 24

4 aktuarier.......................................................................................... B 21

2 notarier ........................................................................................... B 21

1 registrator .......................................................................................... B 21

12 revisorer ........................................................................................... B 21

12 kammarskrivare....................................................... ........................ B 16

1 materialförvaltare........................................................................... B 15

3 kansliskrivare ................................................................................... B 11

1 förste expeditionsvakt .................................................................... B 7

15 kanslibiträden.................................................................................. B 7

7 expeditionsvakter ........................................................................... B 5

20 kontorsbiträden ................................................................................ B 4

5 skrivbiträden .................................................................................... B 2

II. Tullstaten.

1. Lokaltullförvattningen.

3 tulldirektörer ...................

3 tullöverinspektörer ............

3 tullbevakningschefer .........

3 tulldirektörsassistenter ......

5 tullförvaltare av klass 1 A

3 tullkommissarier..............

6 tullförvaltare av klass 1 B

20 tullöverkontrollörer............

15 förste tullkontrollörer 20 tullförvaltare av klass 2 15 tullförvaltare av klass 3

109 tullkontrollörer .................

10 tullförvaltare av klass 4 •

15 tullkassörer .........................

360 kammarskrivare

26 tullmästare.....,.....................

83 tullkontorister....................

127 tullöveruppsyningsmän

B 29 B 27 B 26 B 26 B 26 B 26 B 24 B 24 B 22 B 22 B 21 B 21 B 18 B 18 B 16 B 15 B 12 B 12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70. 3

Befattningshavare Lönegrad

1 kansliskrivare ....................... B 11

447 tulluppsyningsman ............................... B 8

9 kanslibiträden.................................................................................... B 7

727 tillsyningsman............................v...................................................... B 6

130 tullvakter............................................................................................ B 5

20 kontorsbiträden ................................................................................ B 4

20> skrivbiträden.....i............................................................................ B 2

2. Kustbevakningen.

22 kustöveruppsyningsmän................................................ B 12

44 kustuppsyningsmän.................................................... B 8

42 förste kustvakter ........................................................................... B 7

149 kustvakter ..................................................................................... B 6

30 kustbevakningsbiträden.................................................................... B 5

3. Gränsbevakningen.

1 gränsbevakningscbef ....................................................................... B 22

1 gränstullmästare ................................ B 16

1 kammarskrivare................................................................................ B 16

10 gränsöveruppsyningsmän................................................................. B 12

199 gränsuppsyningsmän ........................................................................ B 8

Av det upptagna antalet tullkontrollörer äro 10 övertaliga och skola vid inträffande ledighet icke återbesättas. Av det upptagna antalet tulluppsyningsman äro 16 övertaliga och skola vid inträffande ledighet ersättas med tillsyningsmän.

Genom beslut förenämnda dag, den 5 mars 1926, har Kungl. Maj:t tillika för budgetåret 1926—1927 för tullverket fastställt följande

Ordinarie stat.

A. Avlöningsstat.

Generaltullstyrelsen.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags-

anslag................................................................... kr. 509,300

Vikariatsersättningar, förslagsanslag................ » 25,000

Arvode till tullverkets ombudsman ................ » 2,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m., förslagsanslag........................................ » 170,000

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Tullstaten.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .................................................................. kr. 10,167,600

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ............... » 180,000

Arvoden till två laboratorieföreståndare å högst

l, 000 respektive 500 kronor för år räknat » 1,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. in., förslagsanslag....................................... » 2,082,000 kr. 13,137,400.

B. Indragning sstat.

Avlöningar till tjänstemän å indragningsstat

C. Pensionsstater.

Pensioner till avskedade tjänstemän, förslagsanslag.................................................................... kr

Pensioner till avlidna tjänstemäns änkor och

barn, förslagsanslag ........................................ »

Gottgörelse till tullstatens enskilda pensionsinrättning för mistade andelar av avlöning vid vakanta tjänster ....................................... »

D. Omkostnadsstat.

Kostnader för avdömande av tullmål, förslagsanslag ................................................................ kr. 47,300

Resekostnads- och traktamentsersättningar, förslagsanslag ........................................................ » 185,000

Hemliga utgifter.................................................... » 4,000

Övriga kostnader för tullverket ....................... » 1,816,130 kr. 2,052,430.

Summa förslagsanslag kr. 15,877,000.

Slutligen har Kungl. Maj:t förordnat, bland annat, att de i avlöningsstaten ingående anslagen för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. ävensom den i anslaget till övriga kostnader för tullverket ingående anslagsposten till särskilda åtgärder för bekämpande av olovlig varuinförsel m. m. ej må överskridas utan Kungl. Maj:ts medgivande.

I skrivelse den 24 september 1926 har generaltullstyrelsen avgivit förslag till utgiftsstater för tullverket, avseende budgetåret 1927—1928.

............ kr. 49,170.

600,000

13.000 kr. 638,000.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

5 Avlöningsstaten.

Generaltullstyrelsen.

Vidkommande de å avlöningsstaten för generaltullstyrelsen uppförda befattningar har styrelsen — under erinran att Kungl. Maj:t den 26 juli 1926 uppdragit åt generaltulldirektören jämte två andra personer att såsom sakkunniga inom finansdepartementet biträda vid utredning angående åtgärder för vinnande av förenklingar och besparingar i statsförvaltningen samt att de sakkunniga vid fullgörande av detta uppdrag gjort början med generaltullstyrelsen — i nyssnämnda skrivelse anfört, att de sakkunnigas förslag beträffande styrelsen vid tidpunkten för skrivelsens avlåtande till Kungl.

Maj:t ännu icke förelåge i färdigt skick. På grund härav ansåge styrelsen sig icke böra för det dåvarande ifrågasätta ändring i den för styrelsen nu gällande staten i vidare mån än som föranleddes därav, att, på sätt i det följande närmare omförmäles, de båda sekreterartjänsterna hos styrelsen samt den byråinspektörstjänst å styrelsens tullbehandlingsbyrå, vars innehavare vore föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium, enligt styrelsens mening borde uppflyttas från lönegraden B 24 till lönegraden B 26.

I ett den 20 november 1926 dagteeknat betänkande hava sedermera 1926 års besparingssakkunniga avgivit förslag angående personalindragningar i generaltullstyrelsen m. m.

Över detta förslag hava efter särskilda remisser generaltullstyrelsen samt, beträffande delar av förslaget, statskontoret, riksräkenskapsverket, kommerskollegium och allmänna civilförvaltningens lönenämnd avgivit utlåtanden.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande har generaltullstyrelsen meddelat, att styrelsen för sin del anslöte sig till de framställningar och yrkanden, som innehölles i de sakkunnigas förslag. Av styrelsens ledamöter hava emellertid i olika hänseenden avgivits särskilda yttranden.

Jag anhåller nu att få punkt för punkt upptaga besparingssakkunnigas, av generaltullstyrelsen sålunda biträdda förslag till behandling, varvid jag, i samband med angivande av mitt eget ståndpunktstagande till de skilda framställningarna, kommer att lämna redogörelse för vad statskontoret, riksräkenskapsverket, kommerskollegium och allmänna civilförvaltningens lönenämnd samt general tullstyrelsens ledamöter i sina särskilda yttranden anfört ävensom för vissa i ämnet inkomna framställningar.

Ifrågasatt minskning av antalet byråer i generaltullstyrelsen. Bespa- Besparingsringssakkunniga hava till en början undersökt möjligheten av en minsk- sakkunniga. ning av antalet byråer i styrelsen och hava de sakkunniga härvid i första hand övervägt frågan, huruvida icke lämpligen en sammanslagning av tullbehandlings- och personalbyråerna borde äga rum.

6 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 70.

Innan jag närmare ingår på förslaget härutinnan, torde jag få erinra om generaltull styrelsens nuvarande organisation samt ärendenas fördelning på de olika byråerna inom styrelsen.

Enligt gällande organisation är antalet byråer i generaltullstyrelsen fem, nämligen kanslibyrån, personalbyrån, kameralbyrån, revisionsbyrån och tullbehandlingsbyrån. En i förhållande till byråerna i viss mån fristående ställning intager den hos styrelsen anställde kustbevakningsinspektören.

Ärendenas fördelning mellan byråerna enligt nuvarande grunder är i huvudsak följande.

Till kanslibyrån höra ärenden angående utfärdande och ändring av åtskilliga författningar, som beröra tullverkets förhållande till allmänheten, såsom tullstadga, tullordning, förrättningstaxa för tullverket m. m.; utfärdande och ändring av arbetsordning för generaltullstyrelsen, tjänstgöringsreglemente för tullverket samt instruktioner och reglementen för särskilda personalgrupper och särskilda verksamhetsgrenar; vidare ärenden rörande brott mot lagstiftningen angående olovlig varuinförsel och olovlig befattning med spritdrycker och vin samt brott mot tullstadgan och lagen om oriktig ursprungsbeteckning m. fl. författningar; undantag från territorialvattensbestämmelserna; undantag från tullstadgans bestämmelser beträffande från utrikes ort ankommande fartygs förbindelse med land; tullverkets åtgärder till förhindrande av smittsamma sjukdomars införande i riket; inskränkningar i rätten att in- eller utföra vissa varuslag; uppläggning av tobaksvara å tobaksskattelager; indragning och inrättande av tullkamrar, tullstationer och tullexpeditioner; förslag till utgiftsstater för tullverket; tjänstgöringstid för tullverkets personal; tjänstefel av styrelsen underlydande befattningshavare; samt alla övriga på styrelsens prövning beroende ärenden, som icke tillhöra annan byrås handläggning.

Å personalbyrån handläggas ärenden, som angå tjänstetillsättningar och avsked; rätt att i tjänstgöring använda icke-ordinarie personal samt anställning av extra befattningshavare; extra befattningshavares befordran till extra ordinarie tjänstemän; personalens fördelning å de olika tjänstgöringsorterna samt förflyttning av tjänstemän från en till annan tjänstgöringsort; tjänstledighet, semester och förordnanden, i den mån sådana ärenden icke tillhöra annan byrå eller lokal tullmyndighet. Å personalbyrån ankommer därjämte att föra register över tullverkets personal samt att ombesörja utgivningen av tullverkets matrikel. Vidare åligger det personalbyråehefen och byråinspektören å personalbyrån att företaga tjänsteresor till de olika tjänstgöringsorterna för att övervaka göromålens allmänna handläggning samt inhämta kännedom om rådande arbetsförhållanden, behövlig personal och befattningshavarnas lämplighet för sina uppgifter.

Till kameralbyrån hänföras ärenden angående uppbörden inom tullverket; utredningar rörande tullverkets inkomster och utgifter; upprättande av tullverkets huvudbok med balansräkning över tullverkets tillgångar och skulder samt övriga till medelsförvaltningen hörande räkenskaper; utfärdande och ändring av författningar i kamerala frågor; uppställningen av och formen för tullverkets redogörelsehandlingar; biträde med upprättandet av förslag till utgiftsstater för tullverket; tillämpningen av nämnda stater; avlöningsoch pensionsfrågor; utbetalningar av dels avlönings- och pensionsförmåner åt styrelsens befattningshavare och pensionärer, dels ersättningar, föranledda av upphandling eller arbeten för styrelsens behov, dels ock restitutions- eller

7 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

andra belopp, som tillkomma enskilda eller firmor i Stockholm eller eljest anses böra utbetalas direkt genom styrelsen; förvaltning av den enligt 19 § av lagen om straff för olovlig varuinförsel avsedda fond; tullverkets fasta och lösa egendom; inköp av förbrukningsartiklar; inköp, försäljning och utlåning av klädespersedlar; anmärkningar vid de till byrån ingående redogörelsehandlingar; avskrivningar och balanser; ersättningsanspråk gent emot tullverket för förkommet eller skadat gods; tullmuseet; samt tullstatens enskilda pensionsinrättning. Å byrån verkställes revision av de lokala tullmyndigheternas räkenskaper utom i vad avser beräknandet av de genom tullverket uppburna avgifterna.

På revisionsbyrån, till vilken höra en revisionsavdelning och en statistisk avdelning, behandlas ärenden, som angå restitution av och befrielse från tull- eller andra införselavgifter, vilka uppbäras av tullverket; tillämpning i övrigt av gällande författningar rörande dylika avgifter, dock med undantag av tulltaxan och taratariffen; vidare ärenden angående skeppsumgälder; utförselbevis för spannmål; bärgade varor och sjöfynd; nederlag, transitupplag och omedelbar transitförsändning; provianteringsfrilager; frilager och frihamn; utfärdande och ändring av författningar, vilkas tillämpning ankommer på revisionsbyrån; anmärkningar vid de till byrån ingående redogörelsehandlingar; samt handelsstatistiken och övrigt hos styrelsen förekommande statistiskt arbete. Å byrån verkställes revision av de lokala tullmyndigheternas räkenskaper i vad avser beräknandet och redovisningen av de genom tullverket uppburna avgifterna samt därmed sammanhängande godsredovisning.

Till tullbehandling sbyrån höra ärenden rörande tvister mellan varuägare och tullmyndighet angående tillämpning av tulltaxan, tulltaxeunderrättelserna och taratariffen samt andra författningar, som beröra tullbehandlingen; upplysning, huru gällande bestämmelser skola tillämpas å varor, avsedda att införas till riket; utfärdande av varuförteckning och därmed sammanhörande ärenden samt frågor om ändringar i tulltaxan; tulltaxeunderrättelserna och taratariffen; tullverkets huvudlaboratorium; samt utbildningskurser i tullverket. På tullbehandlingsbyråchefen och de å byrån anställda byråinspektörerna ankommer vidare att följa tullbehandlingsarbetet vid tullbehandlingsinspektionen i Stockholm samt företaga tjänsteresor till andra tullplatser likaledes i huvudsakligt syfte att övervaka tullbehandlingsarbetet och verka för likformighet i fråga om varors tullbehandling, i sammanhang varmed skall tillses, att befintliga provsamlingar hållas i behörigt skick.

Envar av styrelsens byråer har att handlägga ärenden angående tjänstledighet, semester och förordnanden för där anställd personal.

Generaldirektören äger ensam beslutanderätt i alla ärenden, som föredragas i styrelsen, med undantag för ärenden rörande tjänstefel av den styrelsen underlydande personalen samt rörande överträdelse av lagen angående förljud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning, vilka ärenden avgöras efter omröstning av de i beslutet deltagande.

Föredragande i styrelsen äro byråcheferna. Generaldirektören äger dock förordna annan vid tullverket anställd tjänsteman att föredraga visst ärende eller viss grupp av ärenden. Sålunda förordnad tjänsteman ingår, vad dylika ärenden beträffar, såsom ledamot av styrelsen.

Regelbunden föredragningsskyldighet hava för närvarande, utom byrå-

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

cheferna, jämväl kustbevakningsinspektören, de båda sekreterarna samt en revisor. Antalet ständiga föredragande i styrelsen är alltså nio.

Med stöd av bemyndigande i instruktionen har styrelsen överlämnat åt byråcheferna samt sekreterarna att utan föredragning i styrelsen avgöra åtskilliga grupper av ärenden.

Jag återgår härefter till den av besparingssakkunniga upptagna frågan om eventuell sammanslagning av styrelsens tullbehandlings- och personalbyråer. De sakkunniga hava härutinnan anfört följande:

»En viktig del av sagda byråers arbetsuppgifter utgöres av inspekterande verksamhet. Från tullbehandlingsbyråns sida förekommer en regelbunden inspektion av tullbehandlingsarbetet vid lokalförvaltningarna; på personalbyrån åter ankommer att utöva en likaledes fortlöpande kontroll över personalanvändningen vid de lokala tullmyndigheterna. Med nuvarande organisation bedrives sålunda inspektionsarbetet efter två, i stort sett från varandra skilda linjer, i det att vardera byråns inspekterande tjänstemän i regel begränsa sina undersökningar till att avse allenast den egna byråns verksamhetsområde.

Enligt de sakkunnigas mening skulle det innebära ej obetydliga fördelar, om denna uppdelning av inspektionsarbetet på olika grupper av tjänstemän kunde undvikas. En förening av tullbehandlings- och personalbyråerna under en chef borde kunna bereda ökade möjligheter att genomföra en sådan organisation av inspektionsverksamheten, att samma tjänstemän vid besök å en tullförvaltning förrättade inspektion i alla förekommande avseenden.

En dylik sammanslagning av ifrågavarande byråer skulle antagligen också i viss mån verka utjämnande på den bestående, åtminstone på sina håll ganska starka åtskillnaden i utbildnings- och befordringshänseende mellan den med det egentliga tullbehandlingsarbetet sysselsatta personalen och övrig personal i tullverket.»

Vidare hava de sakkunniga haft under övervägande frågan om ett sammanförande av kansli- och revisionsbyråerna. Dessa byråers verksamhetsområden hade enligt de sakkunnigas mening otvivelaktigt åtskilliga beröringspunkter och skulle en sammanslagning av byråerna medföra den fördelen, att frågor angående tillämpningen av de speciella författningar, som berörde allmänhetens förhållande till tullverket, med undantag av tulltaxan och vissa i samband därmed stående författningsbestämmelser, komme att handläggas å en byrå.

Om alltså enligt de sakkunnigas uppfattning vissa skäl talade för att en minskning av antalet byråer i generaltullstyrelsen åvägabragtes, hade dock ur andra synpunkter inom de sakkunniga betänkligheter rests mot en dylik åtgärd. I sådant hänseende har särskilt erinrats därom, att frånvaron vid tullverket av mellaninstanser mellan styrelsen och de lokala myndigheterna, motsvarande distriktsförvaltningarna inom andra, närmast jämförliga grenar av statsförvaltningen, i viss mån återverkade på behovet av kvalificerade arbetskrafter hos styrelsen. Den senast inrättade byrån i styrelsen hade också tillkommit såsom ett alternativ till ett efter långvarig utredning väckt förslag om återinförande av distriktschefsinstitutionen i tullverket.

9 Kung!. Maj-.ts proposition Nr 70.

Ingen av byråchefstjänsterna å de byråer, som berördes av de ifrågasatta sammanslagningarna, vore för det dåvarande ledig. Byråchefstjänsten å kameralbyrån vore däremot vakant, men av olika skäl syntes en överflyttning av någon av de ordinarie byråcheferna till sistnämnda byrå icke lämpligen böra ifrågakomma. På grund härav och då någon förändring beträffande kameralbyråns ställning såsom självständig byrå icke ifrågasatts, kunde en omedelbar indragning av någon byråchefstjänst i styrelsen icke genomföras. Vid sådant förhållande hava de sakkunniga ansett sig icke nu böra taga slutlig ställning till frågan utan hava de sakkunniga hemställt, att spörsmålet måtte lämnas öppet för att upptagas till förnyat övervägande om och när byråchefstjänst i generaltullstyrelsen framdeles bleve ledig, vilket under alla förhållanden bleve fallet år 1930 och år 1931. Av byråcheferna bleve nämligen en pensionsmässig under förstnämnda och en under sistnämnda år.

De sakkunniga hava även av den anledningen ansett det utan olägenhet kunna någon tid anstå med ett slutligt ställningstagande till frågan om antalet behövliga byråer, att ett flertal, delvis ganska omfattande organisationsfrågor under de närmaste åren komme att föreligga till styrelsens handläggning. I sådant hänseende hava de sakkunniga erinrat därom, att 1922 års tjänstgöringskommissions förslag rörande personalstat för tullverkets lokalförvaltning visserligen kunde anses hava i huvudsak blivit av statsmakterna godkänt men att genomförandet av den av kommissionen föreslagna »normalstaten», vilken avsåge utbyte i stor utsträckning av högre kvalificerad arbetskraft mot personal med lägre teoretisk kompetens, ännu icke fullbordats, i det att detta utbyte ansetts böra ske successivt och under anpassning efter de vid varje tillfälle rådande förhållandena. Denna omständighet vore enligt de sakkunnigas förmenande ägnad att under en avsevärd övergångsperiod bereda styrelsen ett ökat arbete med personalfrågor. Bland de närmaste årens arbetsuppgifter för styrelsen har i övrigt nämnts: utarbetande av tilläggsförfattningar och andra bestämmelser i anslutning till den inom den närmaste tiden väntade nya tullstadgan, utfärdande av arbetsordning för styrelsen samt av nytt tjänstgöringsreglemente för tullverket med därtill hörande föreskrifter, utarbetande av varuförteckningar till den nya tulltaxa, som kunde komma att framgå ur det på detta område pågående utredningsarbetet, ävensom ordnande av frågan om tjänstgöringstiden för tullverkets personal. Härtill kunde läggas, att den organisation, efter vilken tullverkets kustbevakning för närvarande arbetade, endast vore av mera provisorisk art och att, så snart förhållandena på detta område hunnit stadga sig och tillräcklig erfarenhet vunnits, ett ingripande omdaningsoch organisationsarbete där förestode.

Med hänsyn till den ståndpunkt, de sakkunniga sålunda intagit till frågan om antalet byråer i generaltullstyrelsen, hava de sakkunniga ansett, att den lediga byråchefstjänsten å kameralbyrån borde återbesättas med ordinarie innehavare.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

De sakkunniga hava i detta sammanhang påpekat, att med hittills gällande ärendesfördelning de olika byråernas arbetsbörda tidvis varit ganska ojämnt avvägd. Enligt de sakkunnigas mening borde en dylik fördelning icke anses mer eller mindre orubblig utan tid efter annan jämkas, i den mån omständigheterna sådant kunde föranleda. I syfte att åstadkomma en av numera inträdda förhållanden påkallad utjämning i detta avseende hade generaltullstyrelsen nyligen beslutat, att från såväl kameral- som revisionsbyrån skulle till kanslibyrån överflyttas åtskilliga grupper av löpande ärenden, däribland särskilt vissa frågor av mera juridisk art. Till handläggning av kanslibyrån hade sålunda överlämnats från kameralbyrån ärenden rörande bland annat ersättning för förkommet eller skadat gods samt från revisionsbyrån frågor, som rörde bärgade varor och sjöfynd; nederlag, transitupplag och omedelbar transitförsändning; prövning av erbjuden säkerhet för oguldna avgifter; gränstrafiken med Finland och Norge samt sådana anmärkningar vid tullförvaltningarnas räkenskaper, som avsåge tillämpning av förrättningstaxan.

I detta sammanhang torde jag ock böra omnämna, att de sakkunniga upptagit ett par frågor, som beröra arbetet ej blott inom generaltullstyrelsen utan även och i kanske högre grad vid de lokala tullförvaltningarna.

De undersökningar, besparingssakkunniga företagit inom generaltullstyrelsens kameralbyrå, hade bibragt dem den uppfattningen, att tullverkets bokförings- och redovisningsväsen syntes vara i behov av en omläggning i förenklande riktning. Visserligen syntes nuvarande system ur kontrollsynpunkt fungera fullt tillfredsställande, men de sakkunniga hade funnit sig böra undersöka, huruvida icke lika stark kontroll kunde ernås med ett billigare system.

Mot nu tillämpade bokföringssystem hade under de sakkunnigas förberedande överläggningar i ämnet anmärkts, bland annat,

att bokföringen vore grundad på debiterad tulluppbörd och icke på verkligen influtna tullmedel;

att godsredovisningen sammankopplats med själva medelsredovisningen, vilket medförde en alltför omständlig journalföring; samt

att tullbehandlingsattesten borde kunna ändras därhän, att den kunde tjäna även som tullräkning.

För att utröna, huruvida från allmän statsbokföringssynpunkt något kunde vara att erinra mot eu övergång till ett på influten uppbörd grundat redovisningssystem, hade de sakkunniga till en början haft överläggning med tvenne representanter för statskontoret och riksräkenskapsverket. Av denna överläggning hade framgått, att en omläggning av tullverkets redovisning i dylik riktning ur nyssnämnda synpunkt icke syntes möta något hinder utan snarare kunde tänkas innebära vissa fördelar.

Då det befunnits nödvändigt, att frågan underkastades en mera omfattande utredning, innan det bleve möjligt för de sakkunniga att taga slutlig ställ-

11 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

ning till densamma, hade, sedan de sakkunniga i skrivelse den 20 oktober 1926 därom gjort framställning, två sakkunniga ställts till besparingssakkunnigas förfogande på grund av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 oktober 1926. Efter av besparingssakkunniga lämnade direktiv både en undersökning verkställts och yttrande i ämnet inkommit till de sakkunniga. Därav framginge, att en omläggning, varigenom de av de sakkunniga framhållna olägenheterna i väsentlig mån skulle undanröjas, ansåges möjlig och att en sådan reform skulle medföra avsevärd personalbesparing, huvudsakligen vid de lokala tullförvaltningarna.

De sakkunniga hade vidare under övervägande frågan om förenklingar i det nu tillämpade för såväl styrelsen som de lokala förvaltningarna betungande förfarandet i fråga om restitution av erlagd tull och andra avgifter (s. k. handelsrestitution, industrirestitution, restitution av tull för skeppsbyggnadsmaterialier etc.).

Rörande nu omförmälda frågor komme besparingssakkunniga att avgiva särskilt utlåtande, så snart desamma hunnit av de sakkunniga slutbehandlas.

I anslutning till besparingssakkunnigas yttrande rörande tullverkets bokförings- och redovisningsväsen har ordföranden anfört, att det syntes honom vanskligt att bedöma, huruvida de av de sakkunniga uppdragna riktlinjerna kunde leda till målet. De överläggningar, som i ämnet förekommit, och den närmare utredning, som innehölles i det av de tillkallade experterna utarbetade yttrandet, syntes icke tillräckligt klargörande, för att en någorlunda bestämd uppfattning skulle kunna därpå grundas. På vilket sätt den åsyftade omläggningen borde åvägabringas och vad densamma kunde medföra i besparingsväg måste därför enligt hans mening tills vidare betraktas såsom en öppen fråga.

Vad angår den ifrågasatta sammanslagningen av tullbehandlings- och personalbyråerna, har chefen för sistnämnda byrå i ett vid generaltullstyrelsens utlåtande fogat yttrande framhållit, att, ehuru frågan härom i de sakkunnigas förslag lämnats öppen för att upptagas till förnyat övervägande, när byråchefstjänst i generaltullstyrelsen framdeles bleve ledig, han dock funne sig böra redan nu för personalbyråns vidkommande uttala såsom sin uppfattning, att en dylik sammanslagning under en gemensam chef skulle komma att visa sig vara en mindre lycklig reform.

I samma riktning har ock chefen för tullbehandlingsbyrån uttalat sig samt anfört, bland annat, att ifrågavarande byråers arbetsuppgifter vore alltför omfattande för att kunna läggas i händerna på en person ävensom att en utvidgning av de å tullbehandlingsbyrån anställda byråinspektörernas inspektionsverksamhet till det kamerala området icke kunde drivas för långt utan åsidosättande av deras egentliga uppgift.

I de av omförmälda byråchefer framförda synpunkterna hava ock cheferna för kansli- och revisionsbyråerna samt t. f. chefen för kameralbyrån instämt.

Särskilda meningar inom generaltullstyrelsen.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening.

Departements-

chefen.

Kanslibyråchefen har härjämte, med instämmande av sistnämnda byråchefer, beträffande den av besparingssakkunniga väckta frågan om sammanförande av kansli- och revisionsbyråerna anfört, att några mera principiella betänkligheter icke syntes möta mot en sådan åtgärd, men att densamma dock icke vore genomförbar, med mindre såväl den ena som den andra av dessa byråer befriades från åtskilliga slag av ärenden, som nu tillhörde dem. Då frågan emellertid av de sakkunniga ställts på framtiden, ansåge sig kanslibyråchefen på grund härav och jämväl av annat skäl icke hava anledning till annat yttrande än att, därest, på sätt under de senaste åren i ej obetydlig omfattning föranletts av utfärdade nya författningar, nya slag av kanslioch revisionsärenden fortfarande skulle uppkomma, frågan därigenom lätt syntes kunna komma i ett annat läge än det, den nu skulle hava.

I en till Kungl. Maj:t ingiven, den 28 december 1926 dagtecknad skrivelse har styrelsen för Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening såsom sin bestämda uppfattning uttalat, bland annat, att en sammanslagning av personaloch tullbehandlingsbyråerna icke borde komma till stånd. Såvida icke ärendenas kvantitet lade hinder i vägen, kunde däremot en sammanslagning av kansli- och revisionsbyråerna ifrågasättas.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava besparingssakkunniga ansett sig icke nu böra taga slutlig ståndpunkt till frågan om sammanslagning av vissa byråer hos generaltullstyrelsen. De härför anförda skälen hava synts mig vara av den beskaffenhet, att ett uppskov med denna fråga är påkallat. I samband med spörsmålet om en eventuell sammanslagning av tullbehandlings- och personalbyråerna hava besparingssakkunniga uttalat, att därigenom torde kunna beredas ökade möjligheter att genomföra en sådan organisation av generaltullstyrelsens inspektionsverksamhet, att samma tjänstemän vid besök å en tullförvaltning förrättade inspektion i alla förekommande avseenden. Det vill förefalla att, oavsett frågan om byråsammanslagning, åtgärder i dylik riktning borde kunna vidtagas. Under erinran, att jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 30 december 1926 byråchefstjänsten å kameralbyrån återbesatts med ordinarie innehavare, vill jag i detta sammanhang slutligen framhålla, att, när spörsmålet om byråindelningen inom generaltullstyrelsen återupptages till prövning, även andra möjligheter än de, som av besparingssakkunniga nu ifrågasatts, synas böra tagas under övervägande.

Jag övergår härefter att redogöra för den å de särskilda byråerna tjänstgörande personalen samt för de besparingssakkunnigas förslag i avseende å envar av byråerna.

Kanslibyrån. Å kanslibyrån äro, utom byråchefen, anställda följande ordinarie befattningshavare:

I

I fråga om personalen å denna byrå hava besparingssakkunniga anfört följande:

»I enlighet med vad förut nämnts har sekreteraren fått sig ålagd ständig föredragningsskyldighet, varjämte uppdragits åt honom att avgöra vissa grupper av ärenden. Sekreteraren är sålunda föredragande av mål rörande överträdelser av lagen angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning samt har jämväl till åliggande att meddela föreskrifter angående befordrande till verkställighet av eller talans fullföljande mot utslag i tullrättegångsmål (antalet dylika utslag har under de senaste åren uppgått till 3,000 å 4,000 årligen).

Sekreterartjänsten tillhör nu 24:e lönegraden men har av generaltullstyrelsen föreslagits till uppflyttning i 26:e lönegraden. Om detta förslag skola de sakkunniga nedan yttra sig i samband med väckt fråga om uppflyttning i lönegrad av vissa andra tjänster i styrelsen, nu tillhörande 24:e lönegraden.

Registratorn åligger, förutom de till diarieföringen hörande göromålen bland annat att tillhandagå ämbetsmyndigheter och enskilda med de upplysningar, han är i tillfälle att lämna, samt att tillhandahålla vederbörande de expeditioner, som skola av sökanden avhämtas, och utfärda diariebevis. Registratorn handhar vidare vården av styrelsens arkiv och bibliotek.

Genom beslut den 30 september 1926 har Kungl. Maj:t förklarat, att generaltullstyrelsen må vidtaga erforderliga åtgärder för tillhandahållande åt vederbörande åklagare av uppgifter ur det hos styrelsen förda registret över personer, som dömts för smugglingsbrott. Ifrågavarande register, vilket föres å kanslibyrån av ett kontorsbiträde under sekreterarens inseende, har upplagts närmast i anledning av den skärpning av straffbestämmelserna rörande återfallsförbrytelse, som genom lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin åvägabragts beträffande de i lagen avsedda förseelserna. Till grund för registreringen ligga uppgifterna i de till styrelsen insända protokollen och utslagen i mål rörande olovlig varuinförsel. I anslutning till Kungl. Maj:ts ovannämnda beslut har numera uppdragits åt registratorn att på begäran av vederbörande åklagare tillhandahålla dem uppgifter ur registret.

Som ovan angivits, är registratorn placerad i 21:a lönegraden. Denna löneställning synes icke tillräckligt motiverad av beskaffenheten av de göromål, som äro förenade med tjänsten i fråga. I åtskilliga centrala ämbetsverk äro för registratorsgöromålens bestridande inrättade kansliskrivartjänster (B 11). I betraktande av de särskilda uppgifter, som redan tidigare åvilat registratorn hos generaltullstyrelsen beträffande vården av styrelsens ganska omfattande arkiv och som numera ålagts honom med avseende å det ovannämnda registret, synes emellertid en något högre placering av tjänsten än i kansliskrivargraden vara påkallad. De sakkunniga anse sig med hänsyn härtill böra föreslå, att registratorn placeras i 16:e lönegraden eller i samma lönegrad, som gäller för kammarskrivare i tullverket.

Besparings-

sakkunniga.

Särskilda meningar in• om generaltullstyrelsen.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Den å kanslibyrån tjänstgörande kammarskrivaren utför huvudsakligen enklare uppsättnings- och expeditionsgöromål. Då dessa göromål torde kunna omhändertagas av övrig, å byrån anställd biträdande personal, föreslå de sakkunniga, att kammarskrivarbefattningen indrages.

I övrigt hava de sakkunniga icke funnit anledning att föreslå någon förändring i fråga om de ordinarie befattningshavarna å kanslibyrån.

Vad beträffar registratorstjänstens placering i lönegrad hava samtliga byråchefer i generaltullstyrelsen på anförda skäl ansett, att tjänsten i fråga borde hänföras till lönegraden B 17.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd, som anbefallts avgiva utlåtande över besparingssakkunnigas förslag i vad detsamma avser, bland annat, ändring i lönegradsplacering för vissa tjänstemän, har i utlåtande den 18 december 1926 i fråga om registratorstjänstens placering i lönehänseende erinrat, hurusom nämnden i utlåtande den 22 november 1926 angående registratorstjänsterna i statsdepartementen föreslagit, att sagda tjänster med hänsyn till de redogöraransvar, som under alla förhållanden syntes komma att påvila deras innehavare, måtte placeras i lönegraden B 17. För registratorstjänsten hos generaltullstyrelsen, med vilken redogöraransvar icke eller endast i ringa mån vore förenat, syntes den av de sakkunniga föreslagna placeringen i lönegraden B 16 få anses skälig. Därest emellertid befattningen skulle komma att besättas med tjänsteman inom kammarskrivargraden, å vilken bestämmelsen i punkt 16, tredje stycket, av kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 272) vore tillämplig, syntes nämnde tjänsteman i registratorsbefattningen böra bibehållas vid den vissa kammarskrivare i berörda författningsrum medgivna förmånen att efter däri angiven tid åtnjuta lön i högre löneklass än den för lönegraden B 16 bestämda högsta löneklassen.

En av ledamöterna i lönenämnden, herr A. Nilsson i Kabbarp, som jämväl är medlem av besparingssakkunniga, har reservationsvis förklarat sig fasthålla vid besparingssakkunnigas förslag. Ledamoten i lönenämnden, herr P. Nilsson i Bonarp, har anslutit sig till samma mening.

I sin förenämnda skrivelse den 28 december 1926 har styrelsen för Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening anfört, att styrelsen kunde ansluta sig till förslaget om nedflyttning i lönegrad av registratorstjänsten. Enligt styrelsens mening måste dock en nedflyttning till lönegraden B 17 få anses tillräcklig, bland annat, med hänsyn därtill att en placering lägre än för kammarskrivare i tullverket, vilka enligt styrelsens mening borde hänföras till sagda lönegrad, icke kunde anses lämplig.

Vad anginge den föreslagna indragningen av en kammarskrivartjänst å kanslibyrån, har föreningsstyrelsen funnit denna åtgärd obefogad. Å byrån tjänstgjorde nämligen flera icke-ordinarie tjänstemän i amanuensställning och ett system, byggande till övervägande del på användning av icke-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

ordinarie personal, syntes förkastligt. Om än på grund av arbetets art samt med hänsyn till rekrytering av sekreterartjänsterna tjänstemän med juridisk utbildning vore erforderliga, kunde styrelsen i detta förhållande icke se något skäl till indragning av en befintlig ordinarie tjänst.

Besparingssakkunniga hava, såsom nämnts, ifrågasatt nedflyttning av registratorstjänsten hos generaltullstyrelsen från lönegraden B 21 till lönegraden B 16. Jag vill emellertid erinra, att Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition föreslagit, att registratorstjänsterna i statsdepartementen — vilka tjänster för närvarande äro placerade i lönegraden B 22 — skola inordnas i lönegraden B 15. Vid sådant förhållande synes mig registratorstjänsten hos generaltullstyrelsen icke lämpligen böra hänföras till högre lönegrad än B 14, varigenom tjänsten ifråga även i fortsättningen skulle komma att placeras en lönegrad lägre än motsvarande tjänster i statsdepartementen. Jag vill härvid hava uttalat, att jag med detta förslag icke tagit någon ståndpunkt till frågan om övriga registratorers i de centrala verken lönegradsplacering.

Besparingssakkunniges förslag i fråga om kammarskrivartjänstens indragning har icke givit mig anledning till erinran.

Till frågan om sekreterartjänstens placering i lönegrad återkommer jag senare.

I övrigt har jag i likhet med de sakkunniga icke funnit anledning föreslå någon förändring i fråga om de ordinarie befattningshavarna å kanslibyrån.

Personalbyrån. Å personalbyrån tjänstgöra, jämte byråchefen, följande å styrelsens stat uppförda ordinarie befattningshavare:

1 byråinspektör .............................................. B 24

1 kammarskrivare............................................................................................ B 16

1 kanslibiträde ................................................................................................ B 7

1 skrivbiträde......................................... B 2.

Beträffande denna personal hava besparingssakkunniga icke föreslagit någon förändring.

Styrelsen för Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har i sin meromnämnda skrivelse av den 28 december 1926 framhållit, att de sakkunniga vid uppräknande av personalen å personalbyrån icke omnämnt, att å byrån tjänstgjorde ännu en ordinarie kammarskrivare, vilken åtnjöte avlöning å lokalförvaltningens stat. Därest byrån framdeles liksom hittills hade behov av två kammarskrivare, funne föreningsstyrelsen det följdriktigt, att å personalbyråns stat upptoges två kammarskrivartjänster.

1 likhet med de sakkunniga har jag icke funnit anledning föreslå någon förändring i avseende å personalens sammansättning och placering i löne-

Departements

chefen.

Besparings-

sakkunniga.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening.

Departements-

chefen.

Besparings-

sakkunniga.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

hänseende å nu ifrågavarande byrå. Då varken de sakkunniga eller generaltullstyrelsen ifrågasatt överflyttning av en kammarskrivartjänst från lokalförvaltningens till styrelsens stat, kan jag ej biträda styrelsens för Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening härutinnan gjorda hemställan.

Kameralbyrån. Den ordinarie personalen å kameralbyrån utgöres, jämte byråchefen, av följande befattningshavare:

1 kamrerare .................................................................................................... B 24

1 förste revisor ................................................................................................ B 24

5 revisorer ........................................................................................................ B 21

2 kammarskrivare............................................................................................ B 16

2 kanslibiträden................................................................................................ B 7

1 kontorsbiträde................................................................................................ B 4

1 skrivbiträde.................................................................................................... B 2.

Under kameralbyrån lyder tullverkets centralförråd, vilket förestås av 1 materialförvaltare ........................................................................................ B 15.

Beträffande personalen å denna byrå hava besparingssakkunniga anfört:

»Förste revisorn åligger huvudsakligen att upprätta tullverkets huvudbok, att granska de från redogörarna inkommande månads- och årsredovisningarna samt bankbeskeden ävensom att månatligen uppgöra generalsammandrag över redovisningarna och tablå över tullverkets inkomster och utgifter. Jämte dessa och andra bokföringsgöromål, som stå i samband med arbetet å huvudboken, har förste revisorn att utföra revision av vissa delar av de till byrån ingående redogörelsehandlingarna, särskilt avlönings- och pensionslistor. Det förste revisorn sålunda åliggande revisionsarbetet torde lämpligen kunna överflyttas till mindre kvalificerad personal, varemot förste revisorn i stället synes kunna övertaga beredningen av ärenden rörande tullverkets fasta egendom och byggnadsfrågor m. m. I sammanhang härmed torde genom ändrad arbetsfördelning mellan revisorerna en revisorstjänst kunna undvaras.

För uppsättning av från byrån utgående skrivelser har byråchefen för närvarande icke annat biträde än att en av revisorerna i viss utsträckning tages i anspråk för uppsättningsarbete. Då det måste anses ändamålsenligt, att byråchefen till sitt förfogande erhåller en tjänsteman med särskild uppgift att lämna biträde i förevarande hänseende, föreslå de sakkunniga, att en revisorstjänst utbytes mot en notariebefattning.

Antalet revisorstjänster å byrån skulle följaktligen hädanefter bliva tre.

Å förrådet tjänstgöra utom materialförvaltaren en expeditionsvakt å styrelsens stat ävensom en tulluppsyningsman och en extra tullvakt med avlöning från lokalförvaltningens stat. Tulluppsyningsmannen sysselsättes huvudsakligen med bokförings- och annat skrivarbete. Då stadigvarande behov av ett biträde å förrådet för bestridande av dylika göromål torde förefinnas och då det vid sådant förhållande synes oegentligt, att personal från lokalförvaltningen tages i anspråk för ändamålet, föreslå de sakkunniga, att ett kanslibiträde å styrelsens stat beräknas för tjänstgöring å förrådet.»

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

17 I fråga om de sakkunnigas förslag i denna del har allmänna civilförvaltningens lönenämnd vad angår förslaget om utbyte av en tulluppsyningsmanstjänst mot annan tjänst anfört, att det syntes nämnden lämpligt, att för tjänsten i fråga bestämdes en sådan löneställning, att till densamma kunde förflyttas en för arbetet lämpad tulluppsyningsman eller att till tjänsten kunde befordras en befattningshavare, vilken skulle kunna komma i fråga till tulluppsyningsmanstjänst. Lönenämnden har fördenskull förordat, att här omhandlade befattning, i anslutning till den nuvarande anordningen, hänfördes till 8:e lönegraden. Tjänsten har synts nämnden lämpligen böra ä styrelsens stat uppföras under benämningen förrådsskrivare.

Ledamöterna av nämnden, A. Nilsson i Kabbarp och P. Nilsson i Bonarp, hava emellertid förklarat sig bitriida besparingssakkunnigas förslag.

Styrelsen för Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har i sin för- Sveriges aliberörda skrivelse den 28 december 1926 av liknande skäl, som anförts för männa t’diuppförande av två kammarskrivartjänster å personalbyrån, hemställt, att förening. antalet tjänster å kameralbyrån måtte ökas med två kammarskrivare. Å denna byrå tjänstgjorde nämligen två e. o. kammarskrivare med mycket hög tjänsteålder, vilka icke i de sakkunnigas utredning angivits såsom för framtiden obehövliga.

Vad besparingssakkunniga föreslagit ifråga om ändrad arbetsfördelning Departementsmellan befattningshavarna å kameralbyrån har jag ansett mig böra biträda. chefen.

Ej heller har jag funnit något att erinra mot de föreslagna förändringarna ifråga om personalbeståndet å byrån. Jag tillstyrker alltså såväl indragning av en revisorstjänst som utbyte av en dylik tjänst mot en notariebefattning.

Vad angår den å tullverkets centralförråd tjänstgörande personalen har, såsom nämnts, allmänna civilförvaltningens lönenämnd ansett sig icke kunna tillstyrka det av besparingssakkunniga föreslagna utbytet av en tulluppsyningsmanstjänst (lönegrad B 8) mot en kanslibiträdesbefattning (lönegrad B 7) utan har nämnden för sin del ifrågasatt, att tulluppsyningsmanstjänsten måtte utbytas mot en förrådsskrivarbefattning (lönegraden B 8). De av nämnden härför anförda skälen hava emellertid icke synts mig övertygande, utan biträder jag jämväl härutinnan de sakkunnigas förslag.

Såsom nämnts, har styrelsen för Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening hemställt om utökning av antalet kammarskrivartjänster å kameralbyrån. Av skäl, jag anfört mot en dylik personalökning i avseende å personalbyrån, saknar jag anledning upptaga detta förslag.

Revisionsbyrån. Till revisionsbyrån höra revisionsavdelningen och statistiska avdelningen. Utom den å dessa avdelningar placerade personalen tjänstgöra å byrån, jämte byråchefen, följande ordinarie befattningshavare:

1 sekreterare .................................................................................................... B 24

1 notarie ............................................................................................................ g 21

1 skri vidi rada.................................................................................................... B 2.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. (it käft. (Kr 70.) 2

Allmänna civilforvaltningens lönenämnd.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Besparings-

sakkunniga.

Departements-

chefen.

It ev is io nsavdeln in g en.

Besparingssakkunniga.

I fråga om denna personal hava besparingssakkunniga erinrat, att sekreteraren vore föredragande av ärenden rörande medgivanden av rätt till tullrestitution jämlikt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen (s. k. industrirestitution) ävensom rörande frihamn och frilager samt provianteringsfrilager. Vidare hade åt sekreteraren överlämnats att självständigt avgöra ärenden, innefattande anmälan att oförtullat gods under transport med järnväg eller fartyg förkommit, ävensom ärenden angående förändring av avlämnad angivningsinlaga samt angående utsträckning av de i § 27 mom. 2 tullstadgan föreskrivna tidsbegränsningar (beträffande reexport i vissa fall).

Rörande sekreterarens löneställning hava besparingssakkunniga i annat sammanhang yttrat sig. I övrigt hava de sakkunniga icke ifrågasatt någon förändring beträffande nu omförmälda personal.

Till frågan om sekreterarens å revisionsbyrån placering i lönehänseende återkommer jag i det följande. Vad angår den nu ifrågavarande personalen i övrigt har jag i likhet med de sakkunniga icke funnit skäl föreslå någon ändring.

Å revisionsbyråns revisionsavdelning finnes för närvarande följande personal anställd:

1 förste revisor.....

7 revisorer.............

3 kammarskrivare

4 kanslibiträden 4 kontorsbiträden

B 24 B 21 B 16 B 7 B 4.

Härtill komma 7 extra skrivbiträden med avlöning enligt löneklassen c.

Vad. angår behovet av personal på revisionsavdelningen, hava besparingssakkunniga anfört följande:

»Förste revisorn bär till huvudsakligt åliggande att under byråchefens överinseende ordna och leda arbetet å avdelningen, granska utfärdade anmärkningsakter m. m., tillhandagå byråchefen vid utredningar i revisionsärenden samt genom eftergranskning kontrollera det å avdelningen utförda granskningsarbetet.

Tre av revisorerna sysselsättas med granskning av ansökningar om restitution av influtna tull- eller andra avgifter, det s. k. attesteringsarbetet. Såsom biträdån åt dem äro avdelade; tre extra skrivbiträden.

Den övriga personalen utför den avdelningen åliggande granskningen av tullmyndigheternas räkenskaper. I enlighet med den förut omnämnda uppdelningen av räkenskapsgranskningen mellan kameralbyrån och revisionsbyrån avser revisionsavdelningens granskning uteslutande beräknandet och redovisningen av de genom tullverket uppburna avgifterna samt därmed sammanhängande godsredovisning.

De räkenskaper, som ingå till avdelningen för granskning, utgöras av:

19 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

dels månadsjournalerna med verifikationer för redovisningen av debiterade tullavgifter ni. m., fartygsumgälder, sockerskatt, automobilskatt, automobilgummiidngskatt och bensinskatt samt i nämnda journaler eller särskild bötesjournal redovisade böter;

dels de kvartalsvis avlämnade provianteringsfrilagersjournalerna;

dels ock följande ars journaler, nämligen nederlags- och transitupplagsjoumalerna, diverse inkomsters journal, korfiskationsjomrna len, sjöfyndsjournalen samt bärgade varors journal.

Granskningsmaterialet fördelas mellan revisorerna på fyra revisionslotter. Si berg ra risk ni ng en utföre® huvudsakligen av biträdespersonalen, medan kammarskrivarna mer eller mindre självständigt under revisorernas överinseende deltaga i den sakliga granskningen. Alla anmärkningar utställas dock av vederbörande revisor.

I ej obetydlig utsträckning åstadkommes rättelse utan formlig anmärkning genom skriftväxling mellan revisionen och vederbörande redogörare.

Revisionen är i princip avsedd att innefatta en fullständig detaljgranskning av räkenskapernas alla delar. Tidvis torde dock vissa delar av årsjoumalerna, särskilt nederlags- och t ra ris i tu pplag sjo u rn alernn hava måst lämnas ogranskade. Redan 1914 års tullkommission föreslog emellertid i betänkande den 2 november 1918 (II: sid. 60), att revisionen skulle verkställas genom systematiska stickprov, men detta förslag bär hittills icke lett till någon påföljd.

Resultatet av revisionsavdelningens g rån sk ning sve r k sam het belyses av följande översikt av de belopp, som av generaltullstyrelsen fastställts till återbetalning (överdebiteringar) eller inbetalning (underdebiteringar) i följd av anmärkningar, framställda inom revisiionsavdelningen vid räkenskaperna för nedanämnda räkenskapsår:

Av denna summa avsåg ett belopp av 142,36:5 kronor 38 öre felaktig debitering vid tullförvaltningen i Göteborg av böter på grund av för sent avförande av gods till nederlagsmagasin. Böterna både påförts enligt bestämmelserna i tullstadgan (§ 31 mom. 2), men borde lätteligen hava beräknats enligt bestämmelserna i en för Göteborg särskilt gällande kungörelse i ämnet den 10 november ISIG, närmast tillkommen på grund av vissa kristidsförhallandeu. Anmärkningarna fastställdes av Kungl. Maj:t den 2 februari 1923, såvitt angick 132,21 G kronor 78 öre.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Härvid är dock att märka, att, såsom ovan antytts, i vissa fall felaktigheter rättas genom skriftväxling med redogöraren titan att anmärkning utstiälles.

Den nnder räkenskapsåren 1914—1925/1926 debiterade uppbörden av anmärkningsmedel, fördelade på olika inkomsttitlar, uppgick till följande belopp (häri ingå även de medel, som debiterats på grund av kameralbyråns re ViLsionsanmärkn inga r):

Av de vid räkenskaperna för budgetåret 1923—1924 fastställda anmärkningarnas sammanlagda belopp, 21,833 kronor 20 öre, hänförde sig 10,321 kronor 83 öre till räknefel, 2,564 kronor 46 öre till felaktig tullbehandling och 8,946 kronor 91 öre till felaktig för fatt n ingst i 1 lämpning.

Till jämförelse med nu återgivna siffror rörande granskningens resultat, sådant detta tagit sig uttryck i fastställda anmärkningar, må erinras, att sammanlagda beloppet av den uppbörd, vars debitering granskas å revisionsavdelningem, för budgetåret 1923—1924 uppgick till 161,206,914 kronor 8 öre samt för budgetåret 1924—1925 till 162,943,844 kronor 45 öre.

De sakkunniga, vilja i detta sammanhang erinra om huru enligt nu tilllämpad praxis plägar vid debiteringen av tullavgifterna och vissa andra i tullverkets uppbörd ingående avgifter förfaras. Sedan tullbeloppet av den tullbehandlande tjänstemannen — i regel en kammarskrivare — uträknats och uppförts å tullbehandlingsattesten, sker i samband med utfärdandet av räkning å tullbeloppet en granskning av uträkningen med ledning av de i attesten intagna uppgifterna angående varan. Denna s. k. kontrolldebitering torde — utom å de allra minsta tullkamrarna, där per-

1 Det under första halvåret 1923 debiterade uppbördsbeloppet hänför sig väsentligen till de år 1919 framställda anmärkningar-, för vilka redogjorts under nästföregående tabell. Beloppets storlek beror sålunda på vissa av kristiden föranledda undantagsförhållanden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

sonalens fåtalighet lägger hinder i vägen därför — utföras av annan tjänsteman än den, som verkställt tullbehandlingen ocli den första uträkningen av tullbeloppet. I Stockholm, Göteborg och Malmö försiggå tullbehandlingen och kontrolldebiteringen å från varandra helt skilda avdelningar — den förra av tjänstemän tillhörande tullbehandlingsinspektionen, den senare å tullkameralkontoret. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, förekommer dessutom på åtskilliga håll, att innan redovisningshandlingarna insändas till generaltullstyrelsen, tullbehandlingsattesterna underkastas en ytterligare, även siffermässig granskning.

Föremål för den nu angivna debiteringskontrollen bliva, förutom tullavgifterna, även sockerskatt, automobilgummiringskatt och bensinskatt. Såvitt angår dessa delar av tullverkets uppbörd är alltså debiteringen redan vid de lokala tullförvaltningarna underkastad en ingående granskning. Någon efterföljande granskning av den för tullbeloppets utmätande grundläggande åtgärden — varans hänförande till viss tulltaxerubrik — kan endast i undantagsfall verkställas, och revisionen av tullbeloppens påförande måste därför i stort sett inskränka sig till en kontroll av samma art som den å lokalförvaltningarna verkställda debiteringskontrollen.

Revision savdeln i ngen arbetar för närvarande med en betydande balans, vilken trots ansträngningar att nedbringa densamma visar tendenser att ökas. Med granskningsmaterialets nuvarande omfång kräves enligt verkställda beräkningar omkring 15 månaders arbete för att genomgå ett års räkenskaper. Personalen å revisionsavdelningen är alltså redan nu otillräcklig för att verkställa en fullständig genomgång av räkenskaperna. Bibehållandet av det nuvarande systemet kommer därför att — även oavsett granskningsmaterialets tillväxt — förr eller senare erfordra en ej oväsentlig personalökning.

Under sådana förhållanden hava de sakkunniga ansett sig böra taga under övervägande, huruvida ej revisionen bör omläggas till ett system med stickprovsgranskning. En sådan granskning torde böra ordnas så, att ett avsnitt av varje tullkammares räkenskaper åtminstone en gång om året kornme att undergå eu ingående granskning. Vilka delar av räkenskaperna, som skulle upptagas till granskning, borde bestämmas av förste revisorn eller revisionsbyråchefen. Givetvis skulle redogörarna lämnas i okunnighet om vilka delar av räkenskaperna som bleve föremål för granskning. I den mån granskningsresultatet beträffande viss tullkammare därtill gåve anledning, kunde revisionen utsträckas, så att tullkammarens räkenskaper under eu längre tidsperiod underkastades en noggrann kontroll i de delar, i vilka anledning till anmärkning förekommit.

Att kravet på eu effektiv kontroll å tullförvaltningarnas medelsredovisning icke får eftersättas, finna de sakkunniga uppenbart med hänsyn till den stora betydelsen av tullverkets uppbörd. Särskilt i betraktande av förut angivna tillvägagångssätt vid debiteringen av tull- m. fl. avgifter vill det dock förefalla, som om eu på antytt sätt ordnad granskning medelst metodiska stickprov skulle erbjuda eu fullt betryggande kontroll. Ovan återgivna siffror rörande granskningens resultat synas visa, att den vid lokalförvaltningarna utövade kontrollen verkligen innebär garanti för att i allmänhet ej några mera betydande felaktigheter insmyga sig vid debiteringen.

22 Kungl. Maj.ts proposition Nr 70.

Det i regel jämförelsevis mindre betydande ekonomiska utbytet av revisionsarbetet talar också för att övergiva det kostsamma systemet med en regelbunden, i princip fullständig detaljgranskning av räkenskapernas alla delar.

Såsom förhållandena nu gestalta sig, kommer granskningen ofta att företagas en avsevärd tid — i många fall mer än ett år — efter det räkenskaperna avlämnats till revisionsavdelningen. Efter en omläggning av revisionen i antydd riktning skulle räkenskaperna kunna i allmänhet upptagas till granskning omedelbart sedan de inkommit till avdelningen. Fördelarna härav för såväl redogörarna som varuägarna torde ligga i öppen dag.

Övergår man till en metod med stickprovsgranskning i enlighet med vad i det föregående ifrågasatts — i samband varmed närmare föreskrifter torde böra lämnas rörande ovan omförmälda s. k. kontrolldebitering — torde revisionsarbetet kunna ordnas på ett tillfredsställande sätt med mindre personal än den nu på revisionsavdelningen anställda. Vid övervägande av personalbehovet å avdelningen efter omläggningen hava de sakkunniga funnit sig böra föreslå, att för revisionsarbetet avses, utom förste revisorn, 2 revisorer, 1 kammarskrivare, 2 kanslibiträden, 2 kontorsbiträden och 2 extra skrivbiträden. Med eu så avpassad personal skulle enligt verkställda beräkningar såväl siffermässig som saklig granskning kunna företagas beträffande tillräckligt stora partier av räkenskaperna för att erforderlig kontroll borde vinnas.

I samband med den ifrågasatta omläggningen av granskningsmetoden skulle alltså följande personal bliva övertalig, nämligen 2 revisorer, 2 kammarskrivare, 2 kanslibiträden, 2 kontorsbiträden samt 2 extra skrivbiträden.

Beträffande den övriga å revisionsavdelningen anställda, med granskning av restitutionsansökningar sysselsatta personalen — 3 revisorer och 3 extra skrivbiträden — hava de sakkunniga ej funnit anledning föreslå någon förändring.

De sakkunniga hava fäst sin uppmärksamhet vid att anmärkningar, vilka framställas vid granskning å revisionsbyrån av tullverkets räkenskaper, i åtskilliga fall avse ganska ringa belopp. Någon viss lägsta gräns för anmärkningskravs framställande tillämpas icke. Givetvis bör det ej heller ifrågakomma att meddela bestämda föreskrifter om vilket minsta belopp en anmärkning skall avse för att få fullföljas. Emellertid synes det lämpligt, att generaltullstyrelsen erhåller befogenhet att låta frågan om anmärkning förfalla i sådana fall, då det belopp, som kan inflyta genom anmärkningens fullföljande, icke kan anses uppväga de med anmärkningsproceduren förenade kostnaderna och besväret. Denna fråga har vunnit beaktande i den för riksräkenskapsverket gällande instruktionen, enligt vilken ämbetsverket, därest anmärkning rör sig om belopp av så ringa storlek, att sakens utredning och beivrande anses vålla mera arbete och kostnad än som motsvarar beloppet, må kunna låta frågan om krav i anledning därav förfalla; vidi fattande av dylikt beslut bör hänsyn tagas till föreliggande omständigheter, såsom om beloppet representerar eu tid efter annan återkommande utgift, om i en och samma räkenskap förekommer mer än eu dylik utgift eller om principiella skäl till anmärkning kunna anses föreligga. Enligt de sakkunnigas mening bör ett stadgande av liknande inne* börd införas ii instruktionen för generaltullstyrelsen.»

23 Kungl. i\laj:ts proposition Nr 70.

I eu vid generaltullstyrelsens utlåtande i ärendet fogad reservation kar chefen för revisionsbyrån, med instämmande av övriga byråchefer, anfört, att han med hänsyn till vissa av de sakkunniga åberopade omständigheter funnit sig i princip icke böra avvisa tanken på övergång till systemet för granskning medelst metodiska stickprov. Då emellertid de sakkunniga såsom huvudsakligt stöd för den föreslagna övergången till stickprovsgranskning syntes hava utgått från den förutsättningen, att räkenskaperna redan vid lokalförvaltningen underkastades en debiteringskontroll av samma art som den, vilken skulle verkställas å revisionsavdelningen, har bemäld® byråchef ansett sig böra beträffande debiteringskontrollen å lokalförvaltningen framhålla vissa omständigheter och härutinnan anfört följande:

:>Den av de sakkunniga åberopade kontrolldebitering, som utföres av tjänstemän å tullkameralkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö, omfattar för närvarande icke alla för debiteringen behövliga uppgifter i attesten utan verkställes enligt den principen, att tullkameralkontoret — d. v. s. den person, som undertecknar journalen — är ansvarigt för tulldebiteringen, men ej för de räkneoperationer, som äro behövliga för framställandet av nettovikt, värde eller litertal, således summering av bruttovikter, beräkning av vikter enligt provvägning, taraberäkning, evalvera^ av utländskt mynt och beräkningar för utrönandet av normalliter vid sprit och bensinförtullningar. För nämnda räkneoperationer är förrättningsmannen ansvarig enligt nu gällande praxis, men någon kontroll av dessa i samma utsträckning som beträffande tulldebiteringen finnes ej anordnad, utan torde densamma enligt vad under hand inhämtats i| allmänhet kunna verkställas vid tullbehandlingsexpeditionerna, endast i den mån frihet från övriga göromål det medgiver. Visserligen skulle enligt de sakkunnigas förslag närmare föreskrifter lämnas rörande kontrolldebiteringen och under sådana föreskrifter — vilka jämväl borde avse möjligheten att konstatera, vem som är ansvarig för kontrollen — skulle givetvis även inbegripas de nyss särskilt omförmälda räkneoperationerna. Det kan dock ifrågasättas, om icke ett överflyttande till kameralkontoren av siffergranskningen i dess helhet kommer att medföra behov av ökad personal därstädes. Av vissa skäl kan dessutom dragas i tvivelsmål, huruvida den granskning, som verkställes å lokaltull förvaltningen, allt framgent kan bliva lika effektiv som för närvarande. Även om densamma kan synas nu innebära en viss garanti och i förhållande till uppbördssumman föranleda relativt små anmärkningsposter, så måste därvid beaktas, att effektiviteten nära sammanhänger med vederbörande tjänstemans intresse att på bästa möjliga sätt bevara sig mot revision sanmärkning, enär han kan riskera att själv få ersätta en underdebitering eller uraktlåten debitering, men att det synes fara värt, att detta intresse kan komma att minskas genom ikraftträdandet av bestämmelsen i sista stycket av 148 § i det inom finansdepartementet utarbetade förslaget till ny tullstadga. Genom denna bestämmelse har nämligen tulltjänsteman i vissa fall befriats från ersättningsplikt för underdebitering eller uraktlåten debitering. Härav torde framgå, dels atl såsom konsekvens av omläggningen kan följa behov av ökat antal tjänstemän vid lokal förva Ilningen, dels att effektiviteten av debiteringskontroll vid lokal förval t n in gen kan komma att röna inverkan av eti minskat personlig! intresse.

Särskilda meningar inom generaltullstyrelsen.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Ehuru således enligt min åsikt vissa omständigheter förringa värdet av de lokala tullförvaltningarnas debiteringskontroll såsom huvudmotiv för omläggningen av revisionsarbetet inom generaltullstyrelsen till stickprovsgranskning, har jag såsom förut angivits likväl funnit mig kunna i princip biträda tanken på eu sådan omläggning. Enligt mitt förmenande hava dock de sakkunniga gått för långt vid utformandet av sitt på dylik omläggning grundade förslag till personalindragningar vid revisionsavdelningem

Förslaget i detta hänseende innefattar, att den personal, som under närmaste ledning av förste revisorn handlägger granskningsarbetet, skulle nedsättas till mindre än hälften av den nuvarande, vilket, då enligt de sakkunnigas beräkning granskningen av ett års räkenskaper nu kräver eu tid av omkring 15 månader, torde medföra, att efter personalindragningen i genomsnitt endast omkring en tredjedel av ett års räkenskaper kunde granskas.

Vid övergången till det nya systemet synes mig redan i och för sig försiktigheten böra bjuda, att man mera försöksvis anordnar denna övergång med mindre omfattande personalindragningar för att eventuellt sedermera, i den mån vunnen erfarenhet därtill giver anledning, fortgå längre på denna väg. Härtill kommer emellertid, att på grund av dels redan inträdda dels väntade författningsändringar, vilkas tillämpning särskilt i övergångstider torde kräva övervakande från revisionens sida, speciella skäl torde mana till särskild varsamhet vid beslut om personalminskning. I detta hänseende vill jag först erinra därom, att så nyligen som från och med år 1923 genom ändringar i §§ 8 och 9 tulltaxeförordningen vissa förut på styrelsens prövning ankommande ärenden blivit överlämnade till lokaltullförvaltningarnas avgörande och att ojämnheter i tillämpningen givit revisionen anledning till särskild uppmärksamhet på dessa ärendens handläggning. Vidare är att märka, att utarbetade förslag föreligga till ny tullstadga jämte därtill hörande tullordning, vilka innebära mycket genomgripande förändringar av bestämmelserna i nu gällande tullstadga, ävensom att sedan början av år 1925 förarbeten pågå till ny tulltaxa. Ytterligare en genomgripande författningsändring har ställts i utsikt av de sakkunniga, vilka i sitt nu ifrågavarande betänkande framhållit behovet av eu omläggning av tullverkets bokförings- och redovisningsväsen samt meddelat, att de komine att avgiva utlåtande rörande denna och vissa andra frågor, så snart desamma hunnit bliva slutbehandlade.

Redan av det nu anförda synes mig framgå, att revisionspersonalen icke bör nedsättas i sådan grad, som de sakkunniga föreslagit. Men härtill kommer slutligen en särskild anledning att vid övergången till det nya systemet hava större antal tjänstemän till disposition.

Vid denna övergång måste det givetvis vara av särskild vikt att snarast möjligt kunna tillgodose det jämväl av de sakkunniga framhållna önskemålet, att räkenskaperna i allmänhet upptagas till granskning omedelbart sedan de inkommit till avdelningen. Å andra sidan hava de sakkunniga funnit uppenbart, att kravet på en effektiv kontroll å tullförvaltningarnas medelsredovisning icke får eftersättas. Med den av de sakkunniga för granskningen föreslagna personal synes det emellertid bliva omöjligt att tillgodose förenämnda önskemål utan att den till) mer än ett år uppgående balansen av räkenskaper, som ännu icke hunnit granskas, helt eller med ytterst få undantag lämnas ogranskad. Då härigenom nyssberörda krav på effektiv kontroll tydligen skulle bliva eftersatt, ligger enligt min upp-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

fattning häri ett oavvisligt skäl, att ej under övergångstiden personalen bliver för starkt reducerad.

För bestämmandet av arten och antalet av för revisionsarbetet erforderliga tjänster anser jag för övrigt följande omständigheter böra utöva inflytande. Vid en övergång till systemet med stickprov torde den s. k. sakgranskningen — avseende i huvudsak författningstillämpning — vara den viktigaste, enär en felaktig uppfattning om en författningsbestämmelse kan hava genomgående inverkan på eu tullförvaltnings eller en tjänstemans olika tjänsteåtgärder. Behovet av för sådan granskning kompetenta tjänstemän lärer därför höra tillgodoses genom anställande av tillräckligt antal revisorer. Den s. k. siffergranskningen, som avser upptäckandet av rena räknefel, torde vid stickprovsgranskning i regel kunna tillmätas mindre betydelse, då sådana fel i allmänhet få anses förekomma sporadiskt och rent fristående. Antalet tjänstemän, som nu handhava dessa slag av granskning — kanslibiträden, kontor sbiträden och extra skrivbiträden — synes mig därför kunna minskas i proportionsvis högre grad. De å revisionsavdelningen anställda kammarskrivarna, vilka biträda revisorerna, särskilt med sakgranskning, hava emellertid till huvuduppgift att vid förfall inträda såsom vikarier för revisorerna, ej blott för dem, som förrätta granskningsarbete, utan även för de tre, likaledes å avdelningen anställda, med granskning av restitutionsansökningar sysselsatta revisorer — attesteringsrevisorer — beträffande vilka de sakkunniga icke föreslå någon förändring. Med hänsyn till vikten därav att vid semester och förfall, särskilt för attesteringsrevisorerna, finnas för deras synnerligen maktpåliggande och krävande arbete för vikariat tillgängliga kompetenta personer med vana vid detta slags arbete, är det enligt min mening otillräckligt med eu kammarskrivare, såsom de sakkunnigas förslag upptager.

Med anledning av vad sålunda anförts hemställer jag om sådan ändring i de sakkunnigas förslag till personal för revisionsavdelningen, att för det å denna avdelning förekommande revisionsarbetet måtte avses, utom förste revisorn, 4 revisorer, 2 kammarskrivare, 2 kanslibiträden, 2 kontorsbiträden och 2 extra skrivbiträden.

Jag tillåter mig härvid erinra, att antalet revisorer å avdelningen, vilket år 1923, förutom förste revisorn, utgjorde 9 — därav liksom nu 3 attesteringsrevisorer — redan blivit nedsatt till 7 genom indragning av 2 därefter ledigblivna revisorstjänster.

Slutligen anser jag mig böra tillägga, att jag i enlighet med vad jag bär ovan anfört bär den uppfattningen, att, därest icke under tiden vunnen erfarenhet givit annat vid handen, vid den tidpunkt, då revisionsarbetet hunnit så långt framåt, att ar hot»balansen icke är större än vad som kan betraktas normalt, antalet revisorer kan minskas med ytterligare en.»

Riksräkenskapsverket, som anbefallts avgiva utlåtande över de sakkunnigas förslag i vad detsamma avser generaltullstyrelsen» revisionsbyrås revisionsa vdelning, bär i utlåtande den 2 december 1926 anfört, att för bedömande av frågan, huruvida den kontroll, som nu utövades av revisionsavdolnlngen, i större eller mindre utsträckning kunde och borde överlåtas åt de lokala tullmyndigheterna själva, det vore av vikt att äga kännedom om, huru granskningen bedreves inom revisionsavdelningen. I detta hänseende vore följande upplysningar att hämta ur ett av förste revisorn å revisionsbyrån upprättat memorial, vilket bifogats en av

Ii iksräkenskapsverket~

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

generaltullstyrelsen till riksräkenskapsverket den 19 februari 1925 avlåten skrivelse med redogörelse angående den granskning av tullverkets räkenskaper, som verkställdes å styrelsens revisionsbyrå.

»Vid granskningen brukar särskiljas mellan siffergranskning och saklig granskning.

Siff er gr önskning en omfattar beträffande inkommande månadsjournalerna i huvudsak följande åtgärder.

I fråga om tullpliktigt gods, som uppvägts brutto i flera viktposter, kontrolleras summeringen av dessa poster å tullbehandlingsattesten eller i särskild vågbok. Genom kontrollering av taraavdraget — vanligen enligt taratariffen — fastställes därefter varans nettovikt. Avgiftsdebiteringen för varje redovisad nettovikt (debi t eringspos t) kontrolleras, beträffande tull enligt tulltaxan men eljest enligt andra författningsbestämmelser (nederlagsavgift, sockerskatt etc.). Själva uträkningen måste stundom föregås av vissa särskilda beräkningar, såsom t. ex. beträffande maskiner, vilkas tullsats är beroende av stycketal, vikt respektive välde enligt taxans anvisningar. Vid värdetullar förekommer ofta evalvening av utländska valutor till svenskt mynt och vid beräkning av tull å sprit på fat samt bensinskatt reducering till normalliter enligt tabeller. Hava å attesten flera poster debiterats, nedsummeras dessa, varefter summan avpriekas i vederbörande journal såsom redovisad. Slutligen summeras journalen och kontrolleras dess transport till månadssammandråget, respektive slutsumman för året. Vid granskningen av journalerna kontrolleras jämväl beräkningen och redovisningen av de enligt tullstadgan (§§ 22, 31, 69, 78 och 96) eller enligt andra bestämmelser utgående böter.

Vid granskningen av debiteringen av skeppsumgäldema förekommer siffergranskning i den mån uträkningen matematiskt kontrolleras samt journalerna summeras. Till sådan granskning är jämväl hänförlig kontrolleringen av ide i journalerna antecknade hänvisningarna till vid föregående klareringar under kalenderåret för fartyg erlagda skeppsumgälder, vilka av vederbörande tullförvaltning åberopas som grund för nedsättning av eller befrielse från motsvarande umgälder. Dessa hänvisningar, som måste uppsökas i olika journaler, äro eu besvärlig konsekvens av det säregna system, enligt vilket skeppsumgäldema utgå, och förekomma i betydande antal.

Till siffergranskningen hör jämväl granskningen av den godsredovisning, som det åligger tullförvaltningarna att föra över det å märkrulla, förpassning eller postpaketreversal mottagna tullgodset. Granskningen av nederlags- och transitoupplags- och provianteringsfriilagers journalerna hänföres till siffergranskning.

Med saklig granskning eller sakgranskning torde i fråga om fn 11 revision avses en granskning från författnings- eller tullbehandlingssynpunkt. Granskning från förlättnangssynpunkt förekommer huvudsakligen beträffande ärenden rörande:

tullfritt utlämnande av gods enligt bestämmelserna i tnlltaxeförordn ingen;

medgivande av temporär tullfrihet och tuUindring enligt samma förordning;

debitering av fartygsumgälder;

tillämpning av tullstadgan och tjänstgöringsreglementet, sporteltaxan och resereglementet samt specialförfattniingar för frihamnsrörelsen, sjö-

27 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

fynd, in- och utförselförbud, rusdrycker in. m. samt för de olika skatter, som (uppbäras av tullverket.

Förutom granskning från författaingssynpunkt ifrågakommer sakgranskning å revisionsbyrån jämväl beträffande uppvägning, beräkning av tara och varas myckenhet eller värde samt i fråga om tillämpning av tull taxan vid tull behandling (rubricering).»

Vad angår själva huvudfrågan eller spörsmålet om införande av stickprovsgranskning i låss omfattning å revisionsbyrån, bär riksräkenskapsverket icke velat ställa sig utan vidare avvisande mot en sådan anordning. Allt berodde emellertid på huru 'densamma genomfördes.

Beträffande diet räkenskapsmaterial, som redan vid lokalförvaltningen genomgått särskild kontroll, ansåge riksräkenskapsverket, att en stickprovsgranskning borde kunna komma i fråga. Men en oundgänglig förutsättning vore, att kontrollen vid lokalmyndigheten vore både fristående och sakkunnig.

Ehuru det ej tydligt framgång,e av det remitterade betänkandet, ville det synas riksräkenskapsverket, som om de sakkunniga icke ansett det oundgängligen nödvändigt, att detaljgranskning ägde rum på alla punkter. ■Detta sammanhängde måhända med, att de sakkunniga syntes hysa den uppfattningen, att ett revisionsorgan borde giva ett visst ekonomiskt utbyte för att vara försvarat, och att man kunde låta sig nöja med, att i allmänhet ej några mera betydande felaktigheter insmöge sig vid debiteringen.

Riksräkenskapsverket ställde sig för sin del bestämt avvisande mot ett dylikt betraktelsesätt. Ej blott med hänsyn till ordning och reda i finansförvaltningen utan även — och framför allt — för förhindrande av underslev vore det enligt riksräkenskapsverkets uppfattning ett ofrånkomligt krav, att var je räkenskap underginge eu åtminstone siffermässigt fullständig kontroll. Att härvidlag begära att revisionen skulle giva ekonomiskt utbyte vore enligt ämbetsverkets mening icke riktigt. Skulle ett revisionsorgan alltid anses böra uppvisa upptäckta felaktigheter till belopp motsvarande kostnaden för granskningen, skulle praktiskt sett all revision slopas. Men vad följden härav komrne att bliva, syntes ämbetsverket ej behöva närmare utvecklas.

Riksräkenskapsverket vore — på sätt nyss framhållits — ej i princip motståndare till att std ckprovsgranskning i viss omfattning tillämpades, men blott i fråga om räkenskapsmaterial, som förut undergått en fullständig och i övrigt tillfredsställande kontroll. Av den utredning, som framlagts av de sakkunniga, framginge emellertid icke, i vilken utsträckning sådan granskning, som nu fullgjordes av general tullstyrelsens revisionsbyrå, redan verkställdes vid de olika till 1 förvaltaingarna. Det ville visserligen synas, som om en tämligen omfattande kontroll skulle1 äga rum vid tullförvaltringarna i rikets tre stom" städer. Huru härmed fönhölle sig vid tullkamrarna på övriga orter, läte sig på grundval av det föreliggande mate-

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

rialet ej bedöma i annan mån, än att vid de mindre tullkamrarna en tillfredsställande kontroll på grund av personalförhållandena synbarligen ej kunde organiseras.

För att framdeles stickprovsgranskning i generaltullstyrelsen skulle kunna anses tillfyllest, vore det nödvändigt, att kontrollen vid lokalförvaltningen ordnades efter ett fullt genomfört system. Den centrala revisionen borde vidare kunna — med stöd av rapporter eller på annat sätt — utan vidlyftig undersökning inhämta beträffande varje linkoimmamde räkenskapshandling, i vilken utsträckning kontroll av.olika slag redan verkställts vid lokalmyndigheten.

Vid lösningen av förevarande organisationsfråga borde enligt riksräkenskapsverkets mening beaktas en annan omständighet.

Enligt vad riksräkenskapsverket vid fullgörandet av de på ämbetsverket ankommande åliggandena funnit, vore ett av de verksammaste sätten att utöva kontroll på redogörarna anordnandet av inventeringar på obestämda tider. Det ville synas riksräkenskapsverket, som om nu nämnda, sätt för utövande av kontroll hittills icke blivit tillräckligt beaktat för tullverkets del. Särskilt om revisionen i viss anslutning till de sakkunnigas förslag inskränktes, syntes det vara nödvändigt, att — till förebyggande bland annat av att införda varor åsattes lägre tullbelopp än som rätteligen bort ske — dylika inventeringar verkställdes vid tullverket 1 avsevärt ökad omfattning. Även om det kunde antagas, att det nu inom revisionsavdelningen förekommande granskningsarbetet delvis kunde inskränkas med hänsyn till den kontroll, som utövades inom lokalförvaltningen, ansåge riksräkenskapsverket det därför höra undersökas, huruvida icke verkställandet av inventeringar borde åläggas revisionspersonaien.

Huruvida och i vad mån indragning av personal å general tullstyrelsens revisionsavdelning kunde företagas, ansåge riksräkenskapsverket kunna avgöras först efter det en bestämd arbetsfördelning i avseende å kontrollen mellan revisionsavdelningen och lokalmyndigheterna blivit genomförd. I varje fall saknade riksräkenskapsverket någon som helst möjlighet att på grundval av den utredning, som de sakkunniga förebragt, avgiva yttrande angående genomförbarheten av de föreslagna personalminskningarna. Vidare ville ämbetsverket framhålla, att det måste anses ändamålsenligt, att den av de sakkunniga berörda frågan om ändring av det för tullverket gällande bokföringssystemet löstes, innan beslut om indragning av revisionspersonal fattades.

Vad beträffar de sakkunnigas förslag därom, att generaltullstyrelsen, i likhet med vad som gällde för riksräkenskapsverket enligt § 21 mom. 1 uti ämbetsverkets instruktion den 12 december 1924 (nr 534), tilldelades befogenhet att låta fråga om anmärkning förfalla i sådana fall, då det belopp, som kunde inflyta genom anmärkningens fullföljande, icke kunde anses uppväga de med anmärkningsproceduren förenade kostnaderna och

Kungl. Maj:ts proposition År 70.

besväret, tillstyrkte riksräkenskapsverket, att ett stadgande i sådant syfte infördes utii general tul l sty relsen s instruktion.

I sin förenämnda skrivelse den 28 december 1926 liar slutligen styrelsen Sveriges autor Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening på anförda skäl framhållit, att enligt styrelsens mening revisionen laude omfatta redogörehsehand- förening. langarna i dess helhet. Möjligen kunde ett system med metodiska stickprov få anses försvarligt beträffande de synnerligen tailrika tullbehand- Mngsattesterna å postpaketgods, vilka i övervägande antalet fall upptoge relativt obetydliga tullavgifter. Då kontrollen över tullbehandlingsarbetet redan nu icke vore tillfredsställande och en effektiv revision ansåges vara i hög grad av behovet påkallad, har styrelsen hemställt, att det nuvarande antalet tjänstebefattningar å revisionsbyråns revisionsavdelning måtte för budgetåret 1927—1928 lämnas orubbat.

Såsom besparingssakkunniga framhålla, är revisionsavdelningens nuvarande pepartementsgranskningsverksamhet i princip avsedd att innefatta en fullständig detalj- chefengranskning av tullverkets räkenskaper i alla delar. De sakkunnigas förslag går ut på att revisionen skulle omläggas till ett system med allenast stickprovsgranskning och ordnas så, att ett avsnitt av varje tullkammares räkenskaper minst en gång om året komme att undergå en ingående granskning.

I den mån granskningsresultatet beträffande viss tullkammare därtill gåve anledning, skulle revisionen kunna utsträckas, så att tullkammarens räkenskaper under en längre tidsperiod underkastades en noggrann kontroll i de delar, i vilka anledning till anmärkning förekommit.

Detta förslag om övergång till en på metodiska stickprov grundad kontroll — varemot man vid ärendets remissbehandling från intet håll ställt sig i och för sig avvisande — anser jag mig böra i huvudsak biträda. Jag gör detta så mycket hellre, som av den utav besparingssakkunniga lämnade utredningen framgår, att revisionsavdelningen för närvarande arbetar med en avsevärd arbetsbalans, vilken trots ansträngningar att nedbringa densamma visar tendens att ökas, och att förty personalen å avdelningen synes vara otillräcklig för att verkställa en fullständig genomgång av räkenskaperna, vadan ett bibehållande av det gällande systemet för räkenskapsgranskningen skulle komma att förr eller senare kräva en ökning av personalen.

Uppenbart är dock, att ett införande av det nya granskningssystemet icke får ske på bekostnad av kontrollens effektivitet. J-ag delar sålunda riksräkenskapsverkets uppfattning, att stickprovsgranskningen bör tillämpas blott ifråga om räkenskapsmaterial, som förut, d. v. s. vid vederbörande lokala tullförvaltning, undergått en fullständig och i övrigt tillfredsställande kontroll. Av i ärendet föreliggand* upplysningar synes framgå, att redan nu en ingående kontroll äger rum åtminstone vid de tre största tullförvaltningarna, nämligen vid dem i Stockholm, Göte-

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

borg- och Malmö. Eu begränsning av granskningen inom revisionsavdelningen, på sätt de sakkunniga ifrågasatt, torde fördenskull, utan att några mera ingripande åtgärder äro av nöden, kunna utan olägenhet genomföras åtminstone vad dessa förvaltningar angår. Tullverkets förvaltningsberättelse för år 1925 ger vid handen, att på nämnda tre tullförvaltningar faller eu högst betydande del av tullbehandlingsarbetet inom landet i dess helhet; av hela antalet vid tullbehandlingen rubricerade varuposter komma nämligen ej mindre än 63.r> procent på tullförvaltningarna i' Stockholm, Göteborg och Malmö, därvid bortses från frihamnsförvaltningarna i nämnda städer. Även vid åtskilliga bland övriga lokala tullförvaltningar, särskilt större och medelstora sådana, torde en tillfredsställande kontroll, där dylik ej redan nu förekommer, kunna utan svårighet anordnas. I de fall, där så ej kan ske — och detta torde särskilt gälla de minsta och vissa mindre tullkamrar — torde den av revisionsavdelningen verkställda granskningen böra såsom hittills omfatta vederbörande tullförvaltnings räkenskapsmaterial i dess helhet. Det torde böra ankomma på generaltullstyrelsen att meddela de närmare föreskrifter, som kunna visa sig erforderliga för att vid de lokalförvaltningar, där så med hänsyn till personal- och andra förhållanden låter sig göra, ordna kontrollen på ett enhetligt och fullt betryggande sätt. Likaledes bör generaltullstyrelsen givetvis låta sig angeläget vara att träffa sådana anstalter, att granskningen inom revisionsavdelningen kommer att utföras fullt planmässigt och med behörigt aktgivande på förhållandena vid de olika lokalförvaltningarna.

Även om jag sålunda i huvudsak ansluter mig till de sakkunnigas förslag, anser jag dock försiktigheten bjuda, att indragningen av personal å revisionsavdelningen icke göres fullt så omfattande som de sakkunniga föreslagit. Utöver vad de sakkunniga beräknat såsom behövligt för revisionsavdelningens granskningsarbete har jag fördenskull ansett en revisorstjänst böra bibehållas. Hela antalet ordinarie arbetskrafter å revisionsavdelningen komme således enligt mitt förslag att utgöras av 1 förste revisor, 6 revisorer, 1 kammarskrivare, 2 kanslibiträden och 2 kontorsbiträden.

Riksräkenskapsverket har i detta sammanhang framhållit angelägenheten av att inventeringar i tillräcklig omfattning företagas vid de, lokala tullförvaltningarna. Såsom redan antytts, hava även besparingssakkunniga ifrågasatt viss omläggning av den inspektionsverksamhet, som utövas från generaltullstyrelsen. Jag torde senare i samband med spörsmålet om personalen å tullbehandlingsbyrån få återkomma till frågan härom.

\idkommande de sakkunnigas förslag om befogenhet för generaltullstyrelsen att i vissa fall låta framställd anmärkning förfalla har jag för avsikt att i annat sammanhang för Kungl. Maj:t framlägga förslag i sådan riktning, att lämpligen intagas i gällande instruktion för generaltullstyrelsen.

Statistiska av (teln ingen.

Antalet ordinarie befattningar å statistiska avdelningen är följande:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70. 31

1 chef................................................................................................................ B 26

4 aktuarier .................................................................................. B 21

3 kansliskrivare ........................................................................................... B 11

7 kanslibiträden ........................................................................................... B 7

12 kontorsbiträden............................................................................................ B 4

2 skrivbiträden.............................................................................................. B 2.

Härtill kommer följande icke-ordinarie personal, nämligen 16 extra amanuenser med 4 timmars och en extra amanuens med 3x/2 timmars daglig tjänstgöring, samtliga med avlöning efter 10:e löneklassen, 9 extra ordinarie skrivbiträden i 2:a lönegraden samt 9 extra skrivbiträden, placerade i löneklasserna b eller c. Härutöver äger avdelningen anlita biträde å övertid av befattningshavare vid tullförvaltningen i Stockholm — ordinarie och extra ordinarie kammarskrivare; till dessa befattningshavare utgår, i den mån mot övertidsarbetet svarande ledighet icke kan beredas vederbörande, enligt Kungl. Maj:ts medgivande (för innevarande budgetår lämnat genom beslut den 14 maj 1926) särskild ersättning efter högst 2 kronor per timme för en sammanlagd arbetstid, ej överstigande 800 timmar i månaden. Sammanlagda ersättningen till de sålunda å övertid arbetande befattningshavarna bär beräknats till omkring 18,300 kronor om året.

Statistiska avdelningen kan alltså beräknas för närvarande sysselsätta en personal, motsvarande omkring 60 personer med full dagstjänst.

Vad beträffar personalbehovet å denna avdelning hava besparingssakkunniga anfört:

»Statistiska avdelningens mest omfattande arbetsuppgift utgör bearbetandet av det handel sstatistiska primärmaterialet. Vid sidan härav har avdelningen att för sjöfartsstatistiken sammanställa uppgifter angående in- och utklarerade fartyg samt att i första hand utarbeta den berättelse om tullverkets förvaltning, som enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 april 1926 årligen må av trycket utgivas, ävensom tillhandagå generaltullstyrelsen med vissa löpande förvaltningsstatistiska arbeten. Härjämte utföras å avdelningen på grund av särskilda tid efter annan lämnade uppdrag åtskilliga statistiska specialutredningar. I jämförelse med det handelsstatistiska arbetet motsvara emellertid dessa övriga arbetsuppgifter en förhållandevis ringa del av arbetsmängden ä avdelningen.

Handelsstatistikens nuvarande organisation, som grundar sig på ett Kungl. Majrts beslut den 8 november 1912, är i sina huvuddrag följande. Statistiken offentliggöres dels såsom månadsstatistik, dels i en årsberättelse. Arbetet är fördelat mellan kommerskollegium och generaltullstyrelsens statistiska avdelning. Avdelningen har att snarast möjligt varje månad till kommerskollegium överlämna manuskript till månadsstatistiken för föregående månad. Beträffande årsstatistiken åligger det avdelningen att till kommerskollegium överlämna uppgifter för det förflutna året, vad angår exporten före mitten av nästföljande februari månad och vad angår importen före utgången av samma månad. Uppgifterna lämnas å för varje statistisk rubrik upplagda s. k. årskort, vilka äro uppställda med fördelning, dels efter tullkammardistrikt, dels å inköps- respektive försäljningsländer. Härutöver

Besparingssakkunniga.

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

liar avdelningen att för den handelsstatistiska årsberättelsen lämna vissa andra uppgifter, såsom angående reexporterade varor, tullrestitutionsrörelsen, nederlagsrörelsen, för de kungl. hoven samt för främmande makters beskickningar tullfritt inkomna varor m. in. Kommerskollegium underkastar de från avdelningen överlämnade uppgifterna för årsstatistiken viss ytterligare bearbetning samt ombesörjer tryckning av såväl månadsstatistiken som årsberättelsen.

Någon detaljerad redogörelse för det sätt, varpå bearbetningen av det handelsstatistiska primärmaterialet å statistiska avdelningen nu är ordnad, torde icke i detta sammanhang erfordras. Den huvudsakliga gången av arbetet är i korthet följande.

Från de lokala tullförvaltningarnas redogörelsehandlingar antecknas de för statistiken erforderliga uppgifterna i s. k. extraheringslistor, sammanförda till liggare. Extraheringsarbetet — som före 1912 års omorganisation av handelsstatistiken såvitt angick månadsstatistiken verkställdes å de lokala tullförvaltningarna men nn i sin helhet åvilar statistiska avdelningen — utföres huvudsakligen av dels de å avdelningen anställda amanuenserna, dels de ovan omförmälda å övertid arbetande befattningshavarna vid Stockholms tullförvaltning. Från extraheringslistorna överföras månadssummorna för varje statistisk rubrik till s. k. månadskartoliner. Summorna å dessa införas ä månadssammandrag, från vilka vid årets slut totalsummorna överföras till de förutnämnda årskorten.

Det handelsstatistiska materialet underkastas å avdelningen en fortlöpande granskning, vilken utföres huvudsakligen av de å avdelningen anställda aktuarierna med biträde av kvinnliga befattningshavare. För vinnande av rättelser och kompletteringar i vid granskningen anmärkta hänseenden infordras erforderliga upplysningar genom skriftväxling med vederbörande lokala tullmyndigheter eller vederbörande importör, respektive exportör.

Frågan om nedbringande av kostnaderna för handelsstatistiken har redan tidigare varit föremål för uppmärksamhet. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 juni 1925 angående vissa besparingsmöjligheter inom handelsstatistiken hemställde statens besparingskommitté om utredning dels angående förkortning av den statistiska varuförteckningen samt handelsstatistikens uppställning i överensstämmelse med varuförteckningen, dels angående utsträckning av värdedeklarationsplikten till varor, som för närvarade äro därifrån undantagna, dels ock av frågan, i vad mån handelsstatistikens produktionskostnader kunde nedbringas genom utsträckt användning av maskinella bearbetningsmetoder. varmed kommittén avsåg införande av automatiska sorterings- och räknemaskiner efter Holleriths eller Powers system. Däremot ingick kommittén icke på frågan om handelsstatistikens förläggning, vilken fråga kommittén ansåg knappast kunna lösas annat än i samband med ett dryftande av organisationsfrågan för hela den officiella statistiken. Kommitténs framställning har för yttrande remitterats till kommerskollegium och generaltullstyrelsen, vilka ämbetsverk dock ännu icke avgivit utlåtande i ämnet.

Besparingssakkunniga hava för sin del icke ansett sig böra i förevarande sammanhang ingå på vare sig frågan om handelsstatitikens förläggning eller de av statens besparingskommitté i nyssberörda framställning behandlade spörsmålen. I stället hava de sakkunniga till undersökning upptagit frågan, huruvida och på vad sätt utan införande av de av besparingskommittén omförmälda maskinella bearbetningsmetoderna kostnaderna för det handelsstatistiska arbetet å generaltullstyrelsens statistiska avdelning skulle kunna nedbringas. Därvid hava de sakkunniga fäst sin uppmärksamhet vid

33 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

det kostsamma extraheringsarbete, som nu föregår statistikens sammanställande och som delvis utföres av från lokalförvaltningen inkallade arbetskrafter mot särskild övertidsersättning. Fråga har härvid uppkommit att till vinnande av kostnadsminskning förlägga extraheringsarbetet till de lokala tullförvaltningarna.

På grund av trafikens växlande omfattning blir arbetet vid tullkamrarna ganska ojämnt fördelat ej endast under olika dagar utan också under olika tider å dagen. Under vissa delar av dagen torde i allmänhet de löpande göromålen vid en tullkammare vara av betydligt mindre omfattning än eljest. Genom att arbetet organiseras på lämpligt sätt bör personalens arbetskraft under de tider, då trafiken minskar eller avstannar, kunna tagas i anspråk för andra göromål än det egentliga tullarbetet. Om så sker, bör det enligt de sakkunnigas uppfattning i allmänhet icke möta några hinder för de lokala tullförvaltningarna att utan arbetsförstärkning övertaga extraheringsarbetet för handelsstatistiken. Med hänsyn till den betydande kostnadsminskning, som härigenom skulle uppnås, anse de sakkunniga sig böra föreslå, att det ålägges de lokala tullförvaltningarna att ombesörja extraheringen av de för statistiken erforderliga primäruppgifterna rörande såväl införsel som utförsel. I samband härmed torde vissa förenklingar i arbetsmetoderna å avdelningen kunna genomföras.

Enligt den metod för det statistiska materialets framställande, som de sakkunniga tänkt sig, skulle förloppet te sig på i huvudsak följande sätt.

Extraheringen skulle vid de olika tullkamrarna ske successivt under månaden å särskilda kort enligt av generaltullstyrelsen fastställda formulär, varvid ett kort skulle uppläggas för införseln från varje förekommande inköpsland av en viss vara, respektive för utförseln till varje försäljningsland. Det skulle jämväl åligga tullförvaltningarna att företaga eu fortlöpande granskning av uppgifterna å extraheringskorten för vidtagande av erforderliga kompletteringar och rättelser. Om å korten tillika antecknas erlagda tullbelopp, kan beträffande införseln av tullpliktiga varor kontroll vinnas därå, att felaktigheter ej insmugit sig vid extraheringen. Vid månadens slut hopsummeras uppgifterna å varje kort. Härigenom erhållas uppgifter för varje förekommande varuslag rörande införseln under månaden till tullkammaren från olika inköpsländer, respektive utförseln till skilda försäljningsländer.

Före viss bestämd dag i varje månad skulle korten för föregående månads införsel och utförsel översändas till statistiska avdelningen. Korten skulle där ligga till grund för sammanställande av såväl månads- som årsstatistiken. Beträffande de med post utförda varorna skulle extraheringen alltjämt åvila statistiska avdelningen. Den vidare bearbetningen av statistiken skulle ske genom sortering av korten efter olika fördelningsgrunder och hopsummering av uppgifterna medelst kombinerade skriv- och räknemaskiner (additionsmaskiner). Något sådant manuellt hopförande av uppgifterna, som nu sker ä de s. k. månadskartolinerna, skulle ej vidare förekomma. Beträffande uppställningen av de till kommerskollegium överlämnade uppgifterna skulle någon förändring icke ske.

Åt tullkamrarna skulle även uppdragas extraheringen av de uppgifter angående in- och utklarerade fartyg, som det åligger statistiska avdelningen att, tillhandahålla kommerskollegium. Någon bearbetning av dessa uppgifter förekommer icke å avdelningen.

De sakkunniga förutsätta, att dä ifrågavarande statistiska uppgifter vid dt* lokala tullförvaltningarna skulle komma att utarbetas av minst lika

Bihang till riksdagens protokoll 7f)27. 1 sand. (It hd fl. (Sr 70./

34 Kungl. May.ts proposition Nr 70.

Särskilda meningar inom generaltullstyrelsen.

kvalificerade tjänstemän som de befattningshavare, vilka nu utföra extraheringsarbetet, statistikkorten skulle inkomma till generaltullstyrelsen med korrekta uppgifter.

Den omläggning av det statistiska arbetet inom generaltullstyrelsen, som de sakkunniga sålunda ifrågasätta, skulle komma att medföra betydande personalbesparingar. De sakkunniga hava, delvis på grundval av verkställda försök med den ifrågasatta nya bearbetningsmetoden, beräknat, att den ordinarie biträdespersonalen å avdelningen skulle kunna inskränkas till 1 kansliskrivare, 4 kanslibiträden och 7 kontorsbiträden. För den granskning av det handelsstatistiska materialet, som alltjämt skulle komma att bliva erforderlig, samt för andra mera kvalificerade arbetsuppgifter å avdelningen hava de sakkunniga beräknat, utom chefen för avdelningen, 1 aktuarie och 2 kammarskrivare. Vid övervägande av de arbetsuppgifter, som efter den ifrågasatta omläggningen skulle åligga chefen för avdelningen, torde en sänkning i lönegrad av dennes befattning befinnas påkallad. De sakkunniga föreslå, att befattningen under benämningen förste aktuarie placeras i 24:e lönegraden.

Avdelningens ordinarie personal, inklusive förste aktuarie!!, skulle alltså bliva 16 personer.

Inom de sakkunniga har gjorts gällande, å ena sidan, att för arbetets behöriga gång inom avdelningen icke skulle efter omläggningen krävas sa många personer som 16 och, å andra sidan, att utöver den ordinarie personalen skulle komma att erfordras omkring 8 icke-ordinarie befattningshavare. Först sedan de nya arbetsmetoderna någon tid praktiskt prövats, torde det bliva möjligt att med bestämdhet avgöra, vilken uppfattning ligger det verkliga behovet närmast. Då emellertid efter omorganisationen ett antal ordinarie tjänstemän inom styrelsen skulle komma att frigöras från sina nuvarande göromål, hava de sakkunniga stannat vid att beräkna personalbehovet för statistiska avdelningen till 16 tjänstemän. Möjligen erforderlig ytterligare arbetskraft torde i första hand kunna utvinnas av de ordinarie befattningshavare, som enligt förslag här nedan skola placeras å övergångsstat. Skulle det återigen komma att visa sig, att arbetet kan utföras med mindre antal tjänstemän än 16, böra givetvis obehövliga tjänster indragas, så snart visshet om förhållandet vunnits.

Vad beträffar övergången till den ifrågasatta nya ordningen för det statistiska arbetet, torde denna om möjligt böra äga rum vid ingången av juli månad 1927. Det vore alltså önskligt, att tullkamrarna kunde åläggas att lämna statistiska uppgifter för tiden från och med juni månads ingång 1927. De sakkunniga förutsätta, att hinder härför ej bör möta, då det framlagda förslaget endast avser ordnande i vissa hänseenden av arbetsförhållandena inom tullverket.

Beträffande de sakkunnigas förslag ifråga om revisionsbyråns statistiska avdelning har chefen för byrån i en till generaltullstyrelsens utlåtande i ärendet fogad reservation hänvisat till ett av chefen för sagda avdelning avgivet memorial, vari på anförda skäl hemställts, att styrelsen ville föreslå Kungl. Maj:t följande ändringsförslag i besparingssakkunnigas betänkande, nämligen

1) att ett av honom föreslaget system med utskrivande å förvaltningen av kopia å attest eller exportinlaga i stället för överförande därstädes av materialet till särskilda kort införes;

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

2) att å avdelningens stat, i stället för av besparingssakkunniga föreslagna en aktuarie och två kammarskrivare, upptagas tre aktuarietjänster;

3) att, därest det av chefen för statistiska avdelningen föreslagna systemet skulle komma till användning, den kvinnliga personalen måtte ökas med 6 å 7 biträden utöver det av besparingssakkunniga föreslagna antalet; samt

4) att omläggningen till nytt system måtte ske från den 1 januari 1928.

I fråga om omläggningen av arbetet med handelsstatistikens utarbetande

har vidare chefen för tullbehandlingsbyrån, under erinran om att med hänsyn till angelägenheten av kontroll över uppgifterna i primärmaterialet detsamma syntes kunna indelas i två klasser, nämligen tullbehandlingsattesterna och exportangivningsinlagorna, reservationsvis framhållit, att, därest exportstatistiken ej skulle bliva allt för missvisande, exportangivningsinlagorna borde underkastas en genomgående granskning, vilken lämpligen borde utföras å statistiska avdelningen av därför kvalificerad personal.

Med avseende å antagandet, att det i allmänhet icke borde möta några hinder för de lokala tullförvaltningarna att utan arbetsförstärkning övertaga extraheringsarbetet, vilket antagande syntes vara grundat på förutsättningen, att lediga stunder vid expeditionerna minutiöst utnyttjades för ifrågavarande arbeten, vore det enligt tullbehandlingsbyråchefens mening att befara, att detta antagande icke komme att i väntad omfattning gå i uppfyllelse. Personalen i gemen syntes icke vara lämpad för sådant extraheringsarbete, som erfordrade mera sakkunnig kontroll, varför detsamma syntes böra anförtros åt ett visst begränsat antal därtill skickade tjänstemän, vilkas tid sålunda bleve ganska upptagen med ifrågavarande arbete. Vidare krävde tullbehandlingsgöromålen ett icke oväsentligt arbete med förande av anteckningar angående prejudikat och i övrigt vad som kunde vara att iakttaga i fråga om tullbehandlingen av vissa varor. Å kameralkontoret, vars tjänstemän hade att tillämpa en mängd olika författningar, syntes förhållandena vara i viss mån likartade. Under vissa av årets månader vore tullbehandlingsarbetet vid de större tullförvaltningarna så intensivt, att endast sällan något uppehåll vid expeditionerna ägde rum, om man undantoge lördagseftermiddagen, då kontorsarbetet i allmänhet avslutades något tidigare än under veckans övriga dagar.

Då vidare det av de sakkunniga framställda förslaget innefattade en genomgripande omorganisation av arbetet med insamling och bearbetning av det statistiska primärmaterialet och en sådan omorganisation syntes böra föregås av en prövning av såväl de sakkunnigas som andra framkomna förslag, borde omläggningen uppskjutas antingen till den 1 januari 1928 eller, om detta av budgettekniska skäl ej läte sig göra, till den 1 juli samma år. Ur besparingssynpunkt skulle detta anstånd med förändringen ej bliva allt för kostsamt, då man kunde förvänta, att den personal, som måste finna sina utkomstmöjligheter inom tullverket hotade, under tiden såge sig om efter annan anställning, varigenom, i deri mån detta ledde till resultat, stats-

Kommers* kollegium.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

verkets underhållsskyldighet efter förslagets genomförande skulle komma att minskas.

Slutligen syntes, vid en ändring i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag, för det å statistiska avdelningen förekommande granskningsarbetet tre aktuarier böra bibehållas, av vilka en därjämte skulle hava att utarbeta tullverkets förvaltningsstatistik. Det syntes nämligen knappast sannolikt, att kammarskrivargraden skulle innebära tillräcklig dragningskraft för tjänstemän med nödig kompetens att under en följd av år ägna sig åt ett arbete av så exklusiv art som det ifrågavarande. Ofta förekommande ombyten av personal vore givetvis förkastliga.

Till tullbehandlingsbyråchefens mening hava tre av styrelsens byråchefer i allt väsentligt anslutit sig.

En av byråcheferna, som ansett sig icke hava tillräcklig kännedom om det statistiska arbetet i generaltullstyrelsen för att kunna uttala någon bestämd uppfattning, har funnit sig böra biträda det av tullbehandlingsbyråchefen framställda förslaget om uppskov med förändrad organisation av arbetet och därför använd personal.

Kommerskollegium, som anbefallts avgiva utlåtande över de sakkunnigas förslag i vad det avser statistiska avdelningen, har i utlåtande den 9 december 1926 till en början framhållit, att näringsstatistikens under senare år alltmer framträdande betydelse för affärslivet medfört stigande krav på densammas aktualitet och tillförlitlighet samt att genom den nuvarande organisationen av hithörande statistiska arbete kraven härutinnan i stort sett tillgodosetts. Då de besparingssakkunniga nu föreslagit en ingripande förändring i organisationen funne sig kollegium därför böra fästa uppmärksamheten särskilt vid frågan, huruvida statistikens kvalitet och snabba utarbetande genom den ifrågasatta förändringen i något avseende kunde äventyras.

Att risker i här åsyftade hänseende förefunnes, syntes enligt kollegii mening ej kunna med fog bestridas. Förändringen innebure ju det statistiska arbetets huvudsakliga förflyttning från ett centralt, med tränade och för uppgiften helt avsedda arbetskrafter utrustat organ till ett stort antal lokala förvaltningar, vilkas huvuduppgift måste ligga på helt andra områden och där de statistiska göromålen i regeln skulle ombesörjas genom utkrävande av ökat arbete av personalen utan ökat arvode. Att berörda göromål genom sist antydda förhållande komme att mötas med mindre intresse, vilket kunde inverka menligt på arbetets kvalitet, vore sannolikt, men även frånsett detta kvarstode alltid såsom en huvudolägenhet arbetets splittring på en mängd olika händer med åtföljande risk för bristande enhetlighet och effektivitet. Visserligen vore det förutsatt, att fortlöpande kontroll skulle utövas inom generaltullstyrelsen, men möjligheterna härtill syntes, särskilt vad uppgifterna till månadsstatistiken beträffade, bliva ganska begränsade, om icke försening av deras publicering skulle inträda. Endast ett fåtal dagar

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

kunde nämligen i sådant fall disponeras för ändamålet, vilket uteslöte en mera ingående och omfattande granskning.

Ehuru de sakkunnigas förslag enligt kollega mening sålunda föranledde åtskilliga betänkligheter, syntes detsamma å andra sidan kunna leda till avsevärda personalbesparingar, även om den beräknade personalminskningen inom generaltullstyrelsen sannolikt i viss mån skulle kompenseras genom ökade arbetskrafter vid en del tullkamrar. Om den nya anordningen visade sig fungera tillfredsställande, kunde densamma vidare tänkas öppna möjlighet till ytterligare vinster ifråga om statistikens snabba och utförliga framläggande för allmänheten. En fördel kunde även tänkas ligga däri, att lokalförvaltningarna stode i mera omedelbar kontakt med vederbörande uppgiftslämnare än det centrala organet, varigenom behövlig komplettering av materialet borde underlättas. Under förutsättning att det statistiska arbetet å tullkamrarna lades i härför fullt kvalificerade händer samt att den föreslagna omläggningen icke ledde till någon försening av det handels- och sjöfartsstatistiska materialets överlämnande till kollegium i samma form som förut, ville kollegium följaktligen ej motsätta sig förslagets genomförande, ehuru omläggningen naturligen tillsvidare borde äga karaktären av en försöksanordning.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande har allmänna civilförvaltningens löne- Allmänna nämnd i fråga om den av de sakkunniga föreslagna nedflyttningen i lönegrad av chefen för statistiska avdelningen anfört, att den av de sakkunniga nämnd. förebragta utredningen rörande det statistiska arbetet inom generaltullstyrelsen knappast syntes lönenämnden erbjuda tillräckligt material för bedömande, huruvida nedflyttningen kunde anses befogad. I betraktande av den självständiga ledarställning, som intoges av nämnde befattningshavare, i det att någon denne överordnad tjänsteman med högre statistisk utbildning icke funnes inom verket, ville det dock synas lönenämnden, som om vissa erinringar kunde framställas mot den ifrågasatta sänkningen. Det kunde även med fog göras gällande, att ett definitivt fastställande av lönegraden för nu omhandlade befattning lämpligen borde ske först sedan närmare erfarenhet vunnits rörande personalbehovet å den statistiska avdelningen efter de av de sakkunniga föreslagna omläggningarna.

Ledamöterna av lönenämnden, A. Nilsson i Kabbarp och P. Nilsson i Bonarp, hava emellertid tillstyrkt besparingssakkunnigas förslag. I

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse av den 28 december 1926 har Stockholms handelskammare anfört, bland annat, att enligt handelskammarens mening lämpligheten av den av de sakkunniga föreslagna omläggningen beträffande insamling och bearbetning av det handelsstatistiska primärmaterialet syntes kunna allvarligt ifrågasättas. Då man ännu så sent som år 1912 gjorde en omläggning av hithörande arbete för att tillgodose önskemålen om eu tillförlitlig handelsstatistik, förefölle det tvivelaktigt att

Stockholms

handels-

kammare.

38 Kunyl. Maj.ts proposition Nr 70.

Sveriges allmänna tulltjänstemanna■ förening.

för vinnande av de ovissa besparingar, varom fråga vore, nu återgå till ett system, som år 1912 ansågs såsom mindre lämpligt. För ernående av en korrekt statistik borde givetvis möjlighet beredas för den bästa tänkbara behandling av primärmaterialet. I sin helhet vore handelsstatistikens uppläggning en så dyrbar apparat, att det icke syntes vara förenligt med en god ekonomi att vårdslösa de grundläggande detaljerna vid densammas utarbetande. Särskilt syntes det föreligga en fara att på ett område sådant som det förevarande vidtaga en decentralisering av arbetet, då man härigenom äventyrade den överskådlighet och den enhetlighet i behandlingen, utan vilken statistiken bleve av föga värde. Handelskammaren ville ock erinra om den avgörande vikt, som tillmättes de i handelsstatistiken förekommande uppgifterna, då det gällde att förbereda och avsluta handelstraktater med främmande makter. Handelskammaren har hemställt, att vid behandlingen av den av de sakkunniga förordade omläggningen ifråga om insamling och bearbetning av det handelsstatistiska primärmaterialet beaktande måtte ägnas åt vad handelskammaren sålunda framhållit.

I sin skrivelse den 28 december 1926 har vidare styrelsen för Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening anfört, bland annat, att, innan prov verkställts, huruvida de av de sakkunniga föreslagna nya arbetsmetoderna vore ändamålsenliga, det icke borde komma ifråga att genom ett beslut om förändring i den nu gällande personalstaten för .statistiska avdelningen föregripa resultatet av prövningen i fråga.

Vad anginge frågan om chefens för sagda avdelning placering i lönegrad, har föreningsstyrelsen gjort gällande, att, enär dels ansvaret för de statistiska uppgifternas avlåtande ifrån generaltullstyrelsen i behörigt skick, huru än arbetet komme att ordnas, i stort sett syntes förbliva oförändrat dels avdelningens kvalificerade arbetsuppgifter numera ökats genom upprättande även omfattande förvaltningsstatistik och dels slutligen nämnde avdelningschef i likhet med chefen för tullverkets huvudlaboratorium intoge en relativt självständig ställning, tillräckliga skäl för den föreslagna ned flyttningen i lönegrad icke kunde anses föreligga eller komma att föreligga.

Beträffande härefter det föreslagna utbytet av de två för granskning avsedda aktuarierna mot kammarskrivare hade enligt föreningsstyrelsens mening för denna förändring icke några skäl andragits. Den granskning av det statistiska materialet, som vid en övergång till det föreslagna nya arbetssystemet förutsattes skola ske å de lokala förvaltningarna, ägde för närvarande sin motsvarighet i primärgranskning, företagen av den extraherande personalen å statistiska avdelningen. Det granskningsarbete, som nu åvilade aktuarierna, komme sålunda icke efter det nya systemets genomförande att undergå någon som helst förändring, vare sig i avseende å kvalitet eller omfattning. Då det icke med fog kunde göras gällande, att arbetets ifråga art icke fyllde måttet beträffande de krav, som härutinnan borde ställas å

39 Kvn<jl. Maj:ts proposition Nr 70.

befattningar i lönegraden B 21, funne föreningsstyrelsen den föreslagna nedllyttningen icke påkallad.

Vad slutligen anginge den av de sakkunniga förordade indragningen av den fjärde, huvudsakligen med arbetsledning av biträdespersonalen sysselsatte aktuarien, ansåge styrelsen, att, då även efter det nya systemets eventuella genomförande en ganska talrik dylik personal komme att erfordras å avdelningen, en arbetsledande tjänsteman i åtminstone kammarskrivares tjänsteställning komme att bliva av behovet påkallad.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 december 1926 hava slutligen vissa extra befattningshavare å generaltullstyrelsens statistiska avdelning framhållit, att det nuvarande systemet med de handelsstatistiska uppgifternas sammanförande och granskande vore, särskilt ur synpunkten av handelsstatistikens tillförlitlighet, de sakkunnigas förslag avsevärt överlägset, och att den kostnadsbesparing, som skulle vinnas enligt sistnämnda förslag, vore synnerligen tvivelaktig. För närmare utredning av kostnadsfrågan har i skrivelsen hemställts, att förnyad utredning måtte företagas samt att därvid även andra förslag, som kunde komma att framläggas, måtte tagas under omprövning.

Till stöd härför har i skrivelsen anförts i huvudsak följande:

Genom förslaget komme det huvudsakliga och viktigaste arbetet, extraheringen, att överflyttas från avdelningens sedan många år tillbaka med ifrågavarande arbete tränade och för uppgiften helt avsedda personal till å lokaltullförvaltningarna tjänstgörande kammarskrivare, vilka, då deras huvudarbete vore ett helt annat, helt säkert komme att betrakta extraheringen som en obehaglig ökning i arbetet, liggande helt å sidan om deras huvuduppgift. Härigenom och då arbetet fördelades på så många olika tullkammare och olika tjänstemän, måste arbetet splittras och risk uppstå för dess enhetlighet och effektivitet. Med den föreslagna övergången till kortsystem skulle jämväl väsentligt längre tid åtgå för extraheringen.

De sakkunniga hade utgått från att de löpande göromålen vid eu tullkammare under vissa delar av dagen i allmänhet vore av betydligt mindre omfattning än eljest och att den icke sysselsatta delen av personalen skulle kunna användas för extraheringsarbetet. Även om detta antagande vore riktigt, syntes stora svårigheter uppstå för ett effektivt utnyttjande av den lediga arbetskraften, då högst två personer samtidigt syntes kunna arbeta med varje kortsystem och extraheringsarbetet i hög grad fordrade koncentration.

Den rutin, som den nuvarande, uteslutande med extrahering sysselsatta, personalen besutte, kunde under angivna förhållanden knappast förvärvas av personalen å tullkamrarna. Det vore också givet, att det täta ombyte av extrahenter, som måste bliva nödvändigt med de sakkunnigas förslag och som måste medföra, att ingen kände sig ansvarig för arbetet, komme att medföra felextraheringar och felplaceringar av kort med ty åtföljande tidsutdräkt. Det stora antalet kort måste också öka felmöjligheterna vid materialets sammanförande å den statistiska avdelningen.

Jämväl ur besparingssynpunkt vore förslaget förfelat. Det syntes nämligen icke kunna förväntas, att detta extra arbete skulle kunna utföras å de större tullförvaltningarna utan personalökning. Vid sådant förhållande och dä den arbetsskraft, som skulle kunna komma till användning vid nämnda tullförvaltningar, vore dyrbarare än den av avdelningen nu anviinda extra

Extra befatta ning skolår c å statistiska avdelningen.

Departements

chefen.

40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

heringspersonalen, syntes besparingen för statsverket vara högst problematisk och komme kanske till och med att förbytas i kostnadsökning. Det syntes höra erinras, att en kammarskrivares avlöning, omräknad i timpenning, utgjorde minst 2 kronor 19 öre per timme, under det att nuvarande extrahenters timavlöning utginge med 1 krona 57 öre per timme, dyrtidstillägg oräknat.

Såsom besparingssakkunniga erinrat, bär frågan om nedbringande av kostnaderna för handelsstatistiken redan tidigare varit föremål för uppmärksamhet. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 juni 1925 angående vissa besparingsmöjligheter inom handelsstatistiken hemställde statens hesparingskommitté om utredning dels angående förkortning av den statistiska varuförteckningen samt handelsstatistikens uppställning i överensstämmelse med varuförteckningen, dels angående utsträckning av värdedeklarationsplikten till varor, som för närvarande äro därifrån undantagna, dels ock av frågan i vad mån handelsstatistikens produktionskostnader kunde nedbringas genom utsträckt användning av maskinella bearbetningsmetoder, varmed kommittén avsåg införande av automatiska sorterings- och räknemaskiner efter Holleriths eller Powers system. Däremot ingick kommittén icke på frågan om handelsstatistikens förläggning, vilken fråga kommittén ansåg knappast kunna lösas annat än i samband med ett dryftande av organisationsfrågan för hela den officiella statistiken. Kommitténs framställning har för yttrande remitterats till kommerskollegium och generaltullstyrelsen, vilka ämbetsverk dock ännu icke avgivit utlåtande i ämnet.

Besparingssakkunniga hava för sin del ansett sig icke böra i förevarande sammanhang inga på vare sig frågan om handelsstatistikens förläggning eller de av statens besparingskommitté i nyssnämnda framställning berörda spörsmålen. I stället hava de sakkunniga till undersökning upptagit frågan, huruvida och på vad sätt utan införande av de av besparingskommittén omförmälda maskinella bearbetningsmetoderna kostnaderna för det handelsstatistiska arbetet skulle kunna nedbringas. De sakkunniga hava härvid närmast tagit sikte på det kostsamma extraheringsarbete, som föregår statistikens sammanställning, och som nu utföres centralt å generaltullstyrelsens statistiska avdelning, och deras förslag utmynnar i att extraheringen av de för statistiken erforderliga primäruppgifterna rörande in- och utförsel skulle överflyttas till de lokala tullförvaltningarna, i sammanhang varmed vissa förenklingar i arbetsmetoderna å statistiska avdelningen skulle genomföras.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har generaltullstyrelsen tillstyrkt besparingssakkunnigas förslag, varvid dock samtliga byråchefer i särskilda yttranden framfört betänkligheter. Kommerskollegium har visserligen förklarat, att — under förutsättning att det statistiska arbetet i tullkamrarna lades i härför fullt kvalificerade händer samt att den föreslagna omläggningen icke ledde till någon försening av det handels- och sjöfartsstatistiska materialets överlämnande till kollegium i samma form som förut — kollegium icke ville motsätta sig förslagets genomförande, men samtidigt har

KungI. Maj:ts proposition Nr 70,

kollegium, som tidigare i sitt utlåtande betonat vissa risker, som vore förbundna med det nya systemet för primärmaterialets insamlande, uttalat, att omläggningen naturligen tillsvidare borde äga karaktären av en försöksanordning. Slutligen har Stockholms handelskammare starkt dragit i tvivelsmål lämpligheten av den föreslagna omläggningen, under anförande att det särskilt syntes föreligga en fara att på ett område sådant som det förevarande vidtaga en decentralisering av arbetet, då man härigenom äventyrade den överskådlighet och den enhetlighet i behandlingen, utan vilken statistiken bleve av föga värde.

För egen del har jag ej kunnat undgå att fästa stort avseende vid de mycket betydande kostnader, som föranledas av den nuvarande ordningen för det handelsstatistiska primärmaterialets insamling och bearbetning genom statistiska avdelningens försorg. Ur denna synpunkt finner jag också besparingssakkunnigas förslag, som genom den ifrågasatta decentraliseringen av vissa delar av arbetet till de lokala tullförvaltningarna och vissa därmed förknippade åtgärder beräknas medföra en högst avsevärd utgiftsminskning, vara värt allt beaktande. Att jag dock icke anser mig böra tillstyrka förslagets genomförande omedelbart beror på att jag, med hänsynstagande till de synpunkter, som under frågans remissbehandling framförts, icke finner det tillrådligt att skrida till en så genomgripande omläggning ifråga om grunderna för det viktiga handelsstatistiska arbetet, som det föreliggande omorganisationsförslaget innebär, utan att den nya ordningen dessförinnan blivit mer ingående, än vad hittills varit möjligt, i praktiken prövad. Först genom eu dylik prövning lär det låta sig göra att konstatera, huruvida de på vissa håll befarade olägenheterna av decentraliseringen skola kunna undvikas, och särskilt i vad mån de kostnadsminskningar i avseende å generaltullstyrelsens statistiska avdelning, som skulle bliva följden av omläggningen, skulle komma att motvägas av oundgängliga utgiftsökningar vid en eller annan tullförvaltning. Jag anser för den skull, att den nuvarande organisationen bör bibehållas under ytterligare något år framåt, samt att under mellantiden ingående försök till utrönande av det föreslagna systemets ändamålsenlighet böra företagas, varvid givetvis även andra möjligheter till arbetets förenkling och förbilligande böra kunna komma under omprövning. Det torde böra ankomma å generaltullstyrelsen att snarast möjligt till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till den ifrågasatta försöksverksamhetens anordnande.

Jag förutsätter jämväl, att generaltullstyrelsen skall låta sig angeläget vara att, i avvaktan på det slutliga ordnandet av förevarande organisationsfråga, vidtaga alla de förenklings- och besparingsåtgärder i avseende å arbetet å statistiska avdelningen, som utan rubbning av det nuvarande systemet för primärmaterialets insamling och bearbetning kunna visa sig möjliga att genomföra.

Tullbehandlingsbyrån. A tullbehandlingsbyrån tjänstgöra, jämte byråchefen,

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Besparings-

salckunniga.

Särskild mening inom generaltullstyrelsen.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

r* byråinspektörer............................................................................................... B 24

3 kammarskrivare ........................................................................................... B16

1 kontorsbiträde ................................................................................................ R 4.

Till byrån hör tullverkerkets huvudlaboratorium, vilket förestås av 1 by ra inspektör ................................................................................................ B 24.

I fråga om behovet av personal å tullbehandlingsbyrån hava besparingssakkunniga anfört, att de icke kunnat undgå att finna denna byrå i jämförelse med styrelsens övriga byråer påfallande starkt utrustad med personal i förhållandevis hög löneställning. Med hänsyn till de krävande uppgifter, som vore byrån ålagda, tilltrodde sig emellertid de sakkunniga icke att för närvarande förorda någon minskning av byråns personal. Däremot ansåge de sakkunniga sig böra föreslå, att två av de fem byråinspektörstjänsterna å byrån måtte utbytas mot kontrollörsbefattningar (B 21). Härigenom skulle även den fördelen vinnas, att ett personalutbyte mellan byrån och lokalförvaltningen lättare kunde komma till stånd.

Den byrån åliggande inspektionsverksamheten toge i huvudsak två av byråinspektörernas arbetskraft i anspråk. I enlighet med vad förut framhållits begränsade dessa tjänstemän för närvarande i regel sin inspektion till att avse allenast det egentliga tullbehandlingsarbetet. Med den uppfattning, de sakkunniga uttalat angående önskvärdheten av att inspektionerna från styrelsens sida bedreves efter mera enhetliga linjer, funne de sakkunniga det angeläget, att det i möjligaste mån uppdroges åt tullbehandlingsbyråns inspekterande tjänstemän att vid besök å olika tullplatser ägna uppmärksamhet jämväl åt andra spörsmål än tullbehandlingsfrågor. Särskilt för kassainventeringar och för undersökningar rörande vissa personalfrågor syntes tullbehandlingsbyråns tjänstemän i ganska stor utsträckning kunna med fördel tagas i anspråk.

Vad beträffar den såsom föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium placerade byråinspektören, hava de sakkunniga erinrat, att förslag förelåge om uppflyttning i lönegrad av dennes tjänst. Härom hava de sakkunniga i annat sammanhang yttrat sig.

I fråga om de sakkunnigas förslag i denna del har chefen för tullbehandlingsbyrån i en till generaltullstyrelsens utlåtande i ärendet fogad reservation anfört, att han, ehuru det föreslagna utbytet av två byråinspektörer å tullbehandlingsbyrån mot två kontrollörer komme att medföra konsekvenser, vilka i organisatoriskt avseende innebure vissa nackdelar, ansåge sig — med hänsyn till fördelen av ett ökat personalutbyte mellan nämnda byrå och lokalförvaltningen — icke böra avråda förslagets genomförande. I

I sitt merberörda utlåtande den 18 december 1926 har allmänna civilförvaltningens lönenämnd anfört, att nämnden ansåge sig icke kunna med stöd av för densamma tillgängligt utredningsmaterial bedöma, i vad män en

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

sänkning i lönegrad av en eller annan utav här omhandlade byråinspektöret jurister kunde anses befogad, men ville dock nämnden såsom sin mening framhålla, att de befattningar, som eventuellt skulle ifrågakomma till nedflyttning, icke syntes böra tilldelas lägre lönegradsplacering än i lönegraden B 22, eller samma lönegrad, till vilken byråinspektörerna hos kontrollstyrelsen vore hänförda. I varje fall syntes de byråinspektörsbefattningar å tullbehandlingsbyrån, vilkas innehavare huvudsakligen förrättade den byrån åliggande inspektionsverksamheten, böra bibehållas i lönegraden B 24. Bärest en uppdelning av byråinspektörsbefattningarna komme att vidtagas, syntes de befattningshavare, som bibehölles i lönegraden B 24, böra benämnas förete byråinspektör och de tjänstemän, som nedflyttades, böra erhålla benämningen byråinspektör.

Ledamöterna av lönenämnden A. Nilsson i Kabbarp och P. Nilsson i Bonarp hava reservationsvis förklarat sig biträda besparingssakkunnigas förslag.

I detta sammanhang torde jag få anmäla, dels att sextonde svenska bandelskammarmötet i Norrköping uttalat det önskemålet, att byråinspektörsbefattningarna måtte bibehållas i sådan omfattning, att den såväl för statsverket som för näringslivet särdeles viktiga likformigheten i tullbehandling inom hela riket icke äventyrades, dels ock att Stockholms handelskammare i sin förenämnda skrivelse av den 28 december 1926 tillkännagivit sin fulla anslutning till berörda uttalande. Med det stora antal varurubriker, som funnes i tulltaxan, läge det enligt handelskammarens mening i öppen dag, att det icke vore möjligt för tullfunktionärerna landet runt att alltid kunna avgöra, under vilken rubrik en vara rätteligen skulle tullbehandlas. De kringresande byråinspektörernas upplysningsverksamhet vore av stor betydelse för åstadkommande av en nödvändig enhetlighet härutinnan, så att icke ett och samma varuslag å olika orter eller vid skilda tullexpeditioner behandlades efter skilda principer. I den mån den inspekterande verksamheten komme att utövas av personer med enbart kontrollörs ställning, syntes de emellertid få svårt att uppträda med nödig auktoritet, då de i många fall komme att stå i lägre tjänsteställning än de funktionärer, som de skulle inspektera. Erinras borde ock, att den förändrade tjänsteställningen även komme att innebära ett nedflyttande i lägre klass i gällande resereglemente. Handelskammaren har hemställt, att de å styrelsens tullbehandlingsbyrå förefintliga byråinspektörsbefattningarna måtte bibehållas i samma omfattning som hittills.

Slutligen torde jag få anmäla, att styrelsen för Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening i sin meromnämnda skrivelse den 28 december 1926 anfört, att det föreslagna utbytet av två byråinspektörer mot kontrollörer icke synts styrelsen motiverat. Det anförda skälet för åtgärden syntes nämligen knappast kunna tillerkännas något värde. Givetvis vore antalet och lönegradsplaceringen av tjänstemännen inom varje del av statsförvaltningen beroende av arbetets art och omfattning. Om därför å tullbehandlingsbyrån vilade arbetsuppgifter, som till sin natur påkallade handläggning av tjänste-

Sextonde svenska han delskammar mötet. Stockholm^ handelskammare.

Sveriges allmänna tull tj änsteman n aforening.

44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Departements-

chefen.

män i lönegraden B 24 och som vore av sådan omfattning, att fem tjänstemän erfordrades, syntes det förhållandet att å styrelsens övriga byråer uppgifter av tillräckligt kvalificerad art icke vore tillfinnandes i den omfattning som å tullbehandlingsbyrån näppeligen kunna utgöra skäl för en nedflyttning av två befattningar å sagda byrå. Härtill komme emellertid, att den föreslagna förändringen skulle medföra avsevärda nackdelar ur synpunkten av arbetets ändamålsenliga ordnande. En av byråinspektörerna vore avsedd huvudsakligen för handläggning av undervisningsärendena. I regel ombesörjde två byråinspektörer inspektionen av de lokala förvaltningarna. För att rätt kunna fullgöra denna uppgift måste de emellertid genom en icke alltför kortvarig tjänstgöring å byrån följa utvecklingen av tullbehandlingsärendena. Vid sådant förhållande skulle knappast återstå annan utväg än att för inspektioner anlita även kontrollörerna. För en inspekterande tjänsteman vore dock givetvis nödig auktoritet erforderlig och då kontrollörsgraden icke kunde anses tillfredsställande i detta hänseende, har föreningsstyrelsen hemställt, att någon nedflyttning i tjänstegrad av byråinspektörer å tullbehandlingsbyrån icke måtte företagas.

Lika med besparingssakkunniga har jag icke kunnat undgå att finna tullbehandlingsbyrån i jämförelse med styrelsens övriga byråer starkt utrustad med personal i förhållandevis hög löneställning. De sakkunnigas förslag om utbyte av två byråinspektörstjänster mot befattningar i lägre lönegrad har vid frågans behandling inom generaltullstyrelsen icke från något håll avstyrkts. Dess genomförande torde sålunda icke kunna anses innebära någon risk för tullbehandlingsarbetet och den likformighet därutinnan, som handelskammarmötet och Stockholms handelskammare med all rätt framhållit såsom en angelägenhet av vikt. Jag har alltså ansett mig kunna ansluta mig till de sakkunnigas förslag.

Vidkommande lönegradsplaceringen för de till nyinrättande föreslagna tjänsterna hava, såsom nämnts, de sakkunniga ansett, att tjänsterna i fråga borde under benämningen kontrollörstjänster inordnas under lönegraden B 21. Häremot har jag ej något att erinra. Att, på sätt allmänna civilförvaltningens lönenämnd ifrågasatt, tjänsterna skulle hänföras till lönegraden B 22 kan jag sålunda ej tillstyrka och finner jag ej heller skäl föreligga till annan benämning å tjänsterna än de sakkunniga förordat.

Till frågan om föreståndarens för tullverkets laboratorium placering i lönehänseende återkommer jag senare.

Vad angår den av tullbehandlingsbyråns tjänstemän utövade inspektionsverksamheten, hava besparingssakkunniga uttalat, att de funne det angeläget, att det i möjligaste mån uppdroges åt nämnda tjänstemän att vid besök å olika tullplatser ägna uppmärksamhet jämväl åt andra spörsmål än tullbehandlingsfrågor. Särskilt för kassainventeringar och för undersökningar rörande vissa personalfrågor syntes tullbehandlingsbyråns tjänstemän i ganska stor utsträckning kunna med fördel tagas i anspråk. På sätt jag förut om-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

nämnt, tiar vidare riksräkenskapsverket i samband med frågan om revisionsavdelningen framhållit önskvärdheten av att inventeringar i tillräcklig omfattning företagas vid de lokala tullförvaltningarna. Jag förutsätter, att generaltullstyrelsen har sin uppmärksamhet riktad på dessa frågor, då styrelsen — enligt vad jag vid behandlingen av den ifrågasatta byråsammanslagningen inom generaltullstyrelsen utgått ifrån — överväger spörsmålet om lämpligt anordnande av styrelsens inspektionsverksamhet.

Kustbevakningsinspektören. Befattningen såsom kustbevakningsinspektör tillkom i samband med 1922 års omorganisation av tullverket. Med befattningens inrättande avsågs att åstadkomma en enhetlig ledning och tillsyn av kustbevakningen samt att bereda generaltullstyrelsen tillgång till en i sjötekniska ämnen särskilt erfaren person. Kustbevakningsinspektören har för närvarande jämväl sig ålagt att bereda och föredraga vissa grupper av ärenden, företrädesvis sådana, som avse anskaffande och underhåll av båt- och annan fortskaffningsmateriell för kustbevakningen.

För tjänstgöring hos kustbevakningsinspektören äro av styrelsens ordinarie personal avdelade

2 kammarskrivare ........................................................................................ B 16.

Den ena av nämnda tjänster har uppehållits av en å indragningsstat uppförd kustbevakningschef, vilken dock med februari månads utgång innevarande år avgår med pension.

Dessutom tjänstgöra hos kustbevakningsinspektören med icke-ordinarie anställning dels ett tekniskt biträde (ingenjör), dels ett kvinnligt skrivbiträde med ersättning efter timpenning.

Vad denna personal angår, hava besparingssakkunniga ansett, att i samband med omförmälda å indragningsstaten uppförda befattningshavares avgång från tjänsten viss omorganisation syntes böra genomföras. Då det enligt de sakkunnigas åsikt vore önskvärt, att kustbevakningsinspektören såsom närmaste biträde kunde förfoga över en relativt väl kvalificerad arbetskraft, hava de sakkunniga hemställt, att hos honom i sådan egenskap måtte placeras en kontrollör (B 21). Därjämte borde enligt de sakkunnigas mening å kustbevakningsinspektörens avdelning anställas ett kontorsbiträde (B 4), varefter de båda kammarskrivartjänsterna och det extra skrivbiträdet å avdelningen skulle kunna undvaras. Ett tekniskt biträde hos kustbevakningsinspektören har synts de sakkunniga alltjämt erforderligt.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har i sitt utlåtande anfört, att nämnden av de i utredningen lämnade uppgifterna icke kunnat bilda sig någon bestämd uppfattning, huruvida den av de sakkunniga föreslagna förändringen kunde anses lämplig och av behovet påkallad.

Förenämnda ledamöter av lönenämnden, A. Nilsson i Kabbarp och P. Nilsson i Bonarp, hava reservationsvis förklarat sig biträda besparingssakkunnigas förslag.

Besparings-

sakkunniga.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

Departements-

chefen.

Departements-

chefen.

46 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Med hänsyn till beskaffenheten och omfattningen av de göromål, som åvila kustbevakningsinspektören, anser jag lika med de sakkunniga önskvärt, att han för arbetets behöriga skötsel beredes tillgång till en något högre kvalificerad arbetskraft än som nu gällande stat förutsätter. Mot de sakkunnigas förslag härutinnan — inrättandet av en kontrollörstjänst i lönegraden B 21 — har jag ej haft något att invända.

Enligt de sakkunnigas mening borde vidare å kustbevakningsinspektörens avdelning anställas ett kontorsbiträde. I samband med den ifrågasatta förändringen av arbetskrafterna å avdelningen skulle såväl de båda kammarskrivartjänsterna som det extra skrivbiträdet kunna undvaras. Även förslaget i denna, del har jag ansett mig böra tillstyrka. Ej heller har jag haft något att erinra emot att ett tekniskt biträde i fortsättningen ställes till kustbevakningsinspektörens förfogande.

Vaktpersonal. Den å styrelsens stat uppförda ordinarie vaktpersonalen utgöres av:

1 förste expeditionsvakt................................................................................... B 7

7 expeditionsvakter........................................................................................... B 5.

Av expeditionsvakterna är, såsom förut angivits, en placerad å tullverkets centralförråd.

Utöver den ordinarie vaktpersonalen äro i styrelsen för närvarande anställda 3 extra ordinarie tullvakter och 7 expeditionsbud. Sistnämnda l)efattningshavare erhålla intill dess de fyllt 19 år ersättning i form av dagavlöning; därefter likställas de i avlöningshänseende med extra tullvakter.

I fråga om det fortsatta behovet av personal, varom nu är fråga, hava besparingssakkunniga anfört, att i samband med de i det föregående ifrågasatta omläggningarna av arbetet å revisionsavdelningen och statistiska avdelningen någon inskränkning av personalens antal syntes bliva möjlig. Då en dylik inskränkning i första hand borde träffa den icke-ordinarie vaktpersonalen, hava de sakkunniga funnit sig icke böra föreslå någon förändring beträffande nu ifrågavarande ordinarie befattningar.

Ej heller jag har funnit anledning ifrågasätta någon inskränkning av den ordinarie vaktpersonalen hos styrelsen. Huruvida och i vilken omfattning någon begränsning av den icke-ordinarie vaktpersonalen är genomförbar, synes mig för närvarande icke kunna avgöras.

Uppflyttning i lönegrad av vissa tjänster. På sätt förut nämnts, upptog generaltullstyrelsen i sin skrivelse den 24 september 1926 frågan om uppflyttning i lönegrad av vissa tjänster hos generaltullstyrelsen.

Styrelsens förslag härutinnan utmynnade i genomförande av ett av generaltullstyrelsen i skrivelse den 22 september 1925 framlagt förslag om placering i lönegraden B 26 av de båda sekreterartjänsterna hos styrelsen samt av den byråinspektörstjänst å styrelsens tullbehandlingsbyrå, vars innehavare vore föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium.

Kung!. Alaj:ts proposition Nr 70.

47 Till stöd för denna hemställan anförde generaltullstyrelsen i sistnämnda skrivelse — efter att hava erinrat, hurusom chefen för finansdepartementet i yttrande till statsrådsprotokollet den 31 december 1924 anfört, att slutlig ställning icke för det dåvarande syntes böra tagas till ett av styrelsen tidigare framställt enahanda förslag utan att ärendet borde återupptagas i sammanhang med vissa ifrågasatta ändringar av organisationen inom tullverket — i huvudsak följande.

»De åsyftade ändringarna, genom vilka sekreterarnas tjänståligganden blivit närmare fastställda, hade kommit till stånd. Vad sekreterartjänsterna beträffade, torde alla de av allmänna civilförvaltningens lönenämnd uppställda fordringar för förutvarande andragradstjänsters uppflyttning i högre lönegrad än den nuvarande 24 vara för handen. Domarekompetens vore stadgad såsom villkor för behörighet till dessa tjänster, och deras innehavare hade icke blott ständig föredragningsskyldighet, vilken beträffande den ena av dem omfattade, bland andra, så synnerligen viktiga och krävande frågor som vissa restitutionsärenden samt frihamnsärenden, utan ock befogenhet att självständigt avgöra vissa ärenden. Bland de sistnämnda vore tullrättegångsmålen till antalet högst betydande, och handläggningen av dessa mål vore i följd av den nya lagstiftningen beträffande olovlig varuinförsel, särskilt i fråga om spritdrycker och vin, av mycket maktpåliggande natur. Vidkommande den byråinspektörstjänst, vars innehavare förestode tullverkets huvudlaboratorium, kunde åberopas, att av honom måste fordras grundliga kunskaper icke blott i allmän varukännedom utan särskilt i kemi. Det kunde befaras, att ett kvarhållande av denna tjänst i 24 lönegraden skulle kunna medföra risk för att kompetenta sökande till tjänsten icke skulle finnas att tillgå, då en dylik kompetens säkerligen icke kunde förvärvas utan betydande uppoffring av tid och penningar. Tjänsten syntes styrelsen på goda grunder kunna hänföras till sådana tjänster, för vilka enligt lönenämndens uttalande en högre tjänsteställning vore befogad på grund av de särskilda kvalifikationer, som måste ställas på innehavaren, och de krävande arbetsuppgifter, som ålåge honom. Styrelsen ville erinra om den betydelse för en riktig tullbehandling av omfattande varugrupper, som laboratoriets verksamhet och en sakkunnig ledning därav innebure.»

I skrivelsen den 24 september 1926 har nu styrelsen vidare framhållit, att, enligt vad styrelsen inhämtat, allmänna civilförvaltningens lönenämnd i utlåtande den 24 november 1925 ansett sig böra tillstyrka styrelsens förslag om uppflyttning av de båda sekreterarbefattningarna hos styrelsen till lönegraden B 26 samt förklarat sig icke vilja motsätta sig, att, på sätt styrelsen föreslagit, jämväl byråinspektörstjänsten uppfördes i samma lönegrad.

Slutligen har styrelsen påpekat, att, enligt vad statsrådsprotokollet över finansärenden den 7 januari 1926 (sid. 63) utvisade, dåvarande chefen för finansdepartementet vid behandlingen av tullverkets stater för budgetåret 1926 — 1927 i nu förevarande ämne anfört, att han icke ville förneka, att åtminstone vad sekreterarbefattningarna anginge frågan om deras uppflyttning i lönegrad kommit i ett annat läge än förut, men att han funne sig likväl icke kunna förorda, att denna lönefråga redan då bringades till definitiv lösning. Då de anbefallda undersökningarna i besparingssyfte

Besparings-

sakknnniga.

Särskild mening inom generaltullstyrelsen.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

Departements-

chefen.

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

komme att under år 1926 fortsättas, varvid även generaltullstyrelsens organisation komme att underkastas granskning, syntes det departementschefen lämpligast, att frågan om uppflyttning i lönegrad av vissa tjänster hos styrelsen först i dylikt sammanhang slutgiltigt avgjordes.

Då berörda granskning påbörjats och resultatet därav säkerligen kunde föreligga så tidigt, att detsamma kunde upptagas till prövning vid den slutliga behandlingen hos Kungl. Maj:t av frågan om tullverkets stater för budgetåret 1927—1928, ansåge sig generaltullstyrelsen vid statförslagets avgivande böra utgå därifrån, att sekreterartjänsterna hos styrelsen ävensom förberörda byråinspektörstjänst skulle uppföras i lönegraden B 26.

Vid bifall härtill borde beträffande vederbörande tjänstemäns övergång på den nya staten samt för bestämmandet av de löneklasser, de i den högre lönegraden skulle tillhöra, enahanda regler följas, som vunnit tillämpning vid de under år 1925 verkställda uppflyttningarna i lönegrad av tjänstemän i vissa centrala ämbetsverk.

Såsom förut antytts, hava besparingssakkunniga jämväl upptagit frågan om uppflyttning i lönegrad av nu berörda tjänster. Härvid hava de sakkunniga erinrat om vad föredragande departementschefen vid framläggande i statsverkspropositionen till 1926 års riksdag av förslag till tullverkets utgiftsstater för innevarande budgetår anfört beträffande denna fråga samt framhållit, att de sakkunniga beaktat vad i frågan tidigare förekommit.

Besparingssakkunniga hava funnit sig böra tillstyrka, att, såsom tidigare föreslagits, de båda sekreterartjänsterna och här ifrågavarande byråinspektörsbefattning uppflyttades från lönegraden B 24 till lönegraden B 26, varvid sistnämnda befattning ansetts böra erhålla den förändrade benämningen »föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium».

I fråga om sistnämnda förslag har chefen för tullbehandlingsbyrån anfört, att, då föreståndaren för huvudlaboratoriet i den mån hans tid medgåve och då särskilda förhållanden så påkallade inom sitt område utövade inspektionsverksamhet å andra tullplatser, det syntes av praktiska skäl lämpligt, att han benämndes »byråinspektör och föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium», varigenom han komme att bibehålla sin nuvarande i talspråket användbara titel.

I sitt meromnämnda utlåtande den 18 november 1926 har allmänna civilförvaltningens lönenämnd i fråga om det nu föreliggande förslaget åberopat förenämnda av nämnden den 24 november 1925 avgivna utlåtande.

Vad till en början angår uppflyttning i lönegrad av de båda sekreterartjänsterna hos styrelsen, får jag erinra, att allmänna civilförvaltningens lönenämnd i nyssnämnda utlåtande den 24 november 1925 anförde, att det ville synas nämnden, som om dessa befattningar finge anses uppfylla de

49 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

villkor för uppflyttning i högre lönegrad än lönegraden B 24, nämnden i utåtande den 9 november 1923 funnit sig böra angiva för dylik uppflyttning av vissa tjänster, tillhörande förutvarande andra normalgraden (jfr 1925 års statsverksproposition: »För flera huvudtitlar gemensamma frågor, Avd. II, Uppflyttning i lönegrad av vissa tjänster, som tillhört förutvarande andra normalgraden m. m.» sid. 3—5). Av generaltullstyrelsens i ärendet lämnade utredning framginge nämligen, att i samband med en då företagen organisationsförändring inom tullverket ständig föredragningsskyldighet med ledamots ansvar ålagts båda sekreterarna, varjämte åt dem uppdragits att självständigt avgöra vissa grupper av ärenden. Beträffande sagda arbetsuppgifter hade lönenämnden från generaltullstyrelsen inhämtat närmare upplysningar, vilka gåve vid handen, att desamma voro av betydande omfattning och av krävande natur. I fråga om de teoretiska kompetensfordringarna gällde därjämte, såsom generaltullstyrelsen framhållit, att sekreterarbefattningarnas innehavare skulle hava avlagt kunskapsprov till domarbefattning. Båda sekreterarna hade ock att i fall av behov tjänstgöra såsom vikarier för vederbörande byråchefer. I betraktande av nu angivna förhållanden ansåge sig lönenämnden, såsom ock förut nämnts, böra tillstyrka uppflyttning till lönegraden B 26 av befattningarna ifråga. Då jag likaledes anser befattningarna uppfylla villkoren för en placering i sagda lönegrad, får jag alltså förorda generatullstyrelsens, av såväl lönenämnden som av besparingssakkunniga biträdda förslag härutinnan.

Innehavaren av den byråinspektörstjänst å generaltullstyrelsens tullbehandlingsbyrå, som av styrelsen likaledes föreslagits till placering i lönegraden B 26, är, såsom förut antytts, föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium.

I fråga om denna befattning anförde lönenämnden i sitt meromnämnda utlåtande den 24 november 1925, att nämnden av egna iakttagelser och inhämtade upplysningar funnit bestyrkt, att innehavaren av befattningen hade att utföra ett maktpåliggande och ansvarsfullt samt med hänsyn till dess ekonomiska innebörd för verket synnerligen betydelsefullt arbete. Såsom generaltullstyrelsen framhållit, måste ock av befattningshavaren fordras grundliga kunskaper icke blott i allmän varukännedom utan särskilt i kemi.

Tillträdet till befattningen i fråga hade väl icke hittills gjorts beroende av förvärvad vetenskaplig högskolebildning, och den nuvarande laboratorieföreståndaren, vilken syntes hava nedlagt ett förtjänstfullt arbete på laboratoriets inrättande och utveckling, besutte ej heller dylik formell kompetens. Med hänsyn till kvaliteten av de uppgifter, som vore förenade med ifrågavarande föreståndarskap, och för betryggande av att arbetet inom laboratoriet städse kommc att bibehållas på en nivå, som fullt motsvarade den vetenskapliga utvecklingen på området, borde emellertid, enligt lönenämndens mening, i instruktionen för generaltullstyrelsen intagas föreskrift därom, att befattningens innehavare skulle hava avlagt examen inför filosofisk fakultet inom riket med vitsord om minst godkända insikter i ämnet kemi eller ock hava med sådant vitsord genomgått fullständig treårig kurs vid tekniska tliliang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. Öl höft. (Nr 70.)

50 Kungl. May.ts proposition Nr 70.

högskolan eller den högre avdelningen av Chalmers tekniska institut. Eu dylik föreskrift borde emellertid självfallet icke utgöra hinder för den nuvarande laboratorieföreståndaren att innehava befattningen i fråga även efter densammas uppflyttning i högre lönegrad.

Beträffande sättet för beredande av skälig löneförbättring åt bemälde laboratorieföreståndare kunde enligt nämndens mening måhända ifrågasättas, att i stället för den av generaltullstyrelsen föreslagna uppflyttningen av tjänsten i lönegrad den anordningen vidtoges, att befattningens innehavare tilldelades ett särskilt arvode utöver den fasta lönen. I sådant avseende erinrade nämnden, hurusom till föreståndarna för tullverkets lokala laboratorier i Göteborg och Malmö utginge särskilda arvoden med högst 1,000 respektive 500 kronor för år räknat. Vardera av sistnämnda befattningshavare tillhörde emellertid en lägre lönegrad än byråinspektörsgraden, och ej heller i andra avseenden vore förhållandena fullt jämförbara. Föreståndaren för huvudlaboratoriet hade sålunda att utöva inspektion över de lokala laboratorierna, varjämte till yttrande av honom plägade hänskjutas bland annat sådana mellan verket och respektive varuägare uppkomna tvistefrågor, som härrörde av vid de lokala laboratorierna verkställda undersökningar. Bemälde byråinspektör vore nämligen att betrakta såsom den inom tullverket i främsta rummet sakkunnige på ifrågavarande område och intoge i denna egenskap en särställning i förhållande såväl till de lokala laboratorieföreståndarna som till övriga byråinspektörer eller andra med honom i avlöningshänseende jämförliga befattningshavare. På grund härav syntes en uppflyttning i lönegrad av föreståndarbefattningen för tullverkets huvudlaboratorium icke behöva medföra några konsekvenser beträffande andra tjänster vid eller utom tullverket.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden och i betraktande av vad generaltullstyrelsen i övrigt anfört rörande ifrågavarande föreståndarbefattning ville lönenämnden för sin del icke motsätta sig att, på sätt styrelsen föreslagit, jämväl här avsedda byråinspektörstjänst å styrelsens tullbehandlingsbyrå uppfördes i lönegraden B 26.

Såsom nämnts, hava besparingssakkunniga tillstyrkt lönenämndens förslag i denna del och får jag även för min del biträda detsamma. Av skäl, lönenämnden anfört, anser jag sålunda, att den förbättring i lönehänseende, som skäligen synes böra tillkomma innehavaren av befattningen, icke lämpligen bör utgå i form av särskilt arvode utöver den fasta lönen utan synes denna förbättring böra beredas befattningshavaren genom uppflyttning till den lönegrad, varom fråga är.

Såsom villkor för befattningens uppflyttning i lönegrad har lönenämnden på angivna skäl ifrågasatt, att tillträdet till befattningen skulle göras beroende av viss förvärvad vetenskaplig högskoleutbildning. Mot nämndens förslag härutinnan har jag ej något att erinra. Föreskrift härom torde sålunda böra intagas i generaltullstyrelsens instruktion, dock att, på sätt lönenämnden anfört, en dylik föreskrift självfallet ej bör utgöra hinder för den nuvarande

Kungl. Maj:ts proposition Ni 70.

laboratorieföreståndaren att innehava befattningen även efter densammas uppflyttning i högre lönegrad. — Vad angår benämningen å befattningen, synes densamma av skäl, chefen för tullbehandlingsbyrån framhållit, böra i personalförteckningen upptagas under benämning »byråinspektör och föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium».

Såsom jag förut omnämnde, har generaltullstyrelsen föreslagit att beträffande övergång på ny stat samt för bestämmandet av de löneklasser, som nu ifrågavarande tjänstemän i den högre lönegraden böra tillhöra, enahanda regler böra tillämpas, som av 1925 års riksdag fastställdes för då till uppflyttning i lönegraden B 26 föreslagna tjänster. Häremot har jag ingen erinran att göra. Innehavande fullmakt torde sålunda böra gälla för den till högre grad uppflyttade tjänsten, och torde vid bestämmandet av den löneklass, vederbörande befattningshavare skall i den högre lönegraden tillhöra, så anses, som om befattningen redan vid tjänstemannens tillträde till densamma tillhört vederbörande högre lönegrad, dock att, därest tjänstemannen härvid icke skulle vid övergången placeras i högre löneklass än den han förut tillhörde, han i allt fall må uppflyttas till närmast högre löneklass.

Personalförteckning och stat. I enlighet med de ändringsförslag, be- Besparingssparingssakkunniga framställt, skulle antalet ordinarie befattningshavare i ''akkunm9ageneraltullstyrelsen och de för dem gällande lönegraderna hädanefter be-

stämmas sålunda:

Befattningshavare Lönegrad

1 generaltulldirektör, arvode enligt 5 §> i avlöningsreglementet .... —

5 byråchefer ...................v...................................................................... B 30

1 kustbevakningsinspektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet —

1 föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium ............................ B 26

2 sekreterare ............................................................................................. B 26

4 byråinspektörer........................................................................................ B 24

1 förste aktuarie ........................................................................................ B 24

2 förste revisorer........................................................................................ B 24

1 kamrerare ................................................................................................ B 24

1 aktuarie .................................................................................................... B 21

3 kontrollörer .......................................................................................... B 21

3 notarier ................................................................................................... B 21

8 revisorer ................................................................................................... B 21

9 kammarskrivare ................................................................................... B 16

1 registrator ............................................................................................. B 16

1 material förvaltare ................................................................................ B 15

1 kansliskrivare ........................................................................................ B 11

1 förste expeditionsvakt............................................................................ B 7

11 kanslibiträden ....................................................................................... B 7

7 expeditionsvakter ................................................................................... B 5

14 kontorsbiträden........................................................................................ B 4

3 skrivbiträden............................................................................................ B 2.

52 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Övergången till den nya personalstaten har synts de sakkunniga lämpligen böra ordnas på följande sätt.

De befattningar, för vilka ej funnes rum på den föreslagna staten, skulle uppföras på övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet. Sådana befattningar, som ej vore avsedda att indragas utan allenast att utbytas mot befattningar i lägre löneställning, skulle dock upptagas — i anslutning till det förfarande som för närvarande tillämpades beträffande vissa övertaliga befattningar vid tullverkets lokalförvaltning — tillsvidare å den ordinarie staten med anmärkning, att utbytet skulle äga rum vid inträffande ledighet å befattningen.

På sistnämnda sätt borde uppföras befattningen såsom chef för statistiska avdelningen och registratorstjänsten, vilka enligt förslaget skulle nedflyttas till lönegraden B 24 respektive B 16 ävensom den ena av de båda byråinspektörstjänster, som skulle utbytas mot kontrollörsbefattningar. Med avseende å den andra av berörda byråinspektörstjänster kunde den ifrågasatta förändringen genomföras redan från och med den 1 juli 1927, enär en dylik tjänst för närvarande vore ledig.

Det föreslagna utbytet av en revisorstjänst mot en notariebefattning å kameralbyrån syntes likaledes böra iakttagas i staten redan från och med ingången av budgetåret 1927 - 1928, enär en revisorstjänst på grund av innehavarens avgång vid uppnådd pensionsålder kunde beräknas bliva vakant före nämnda tidpunkt.

Beträffande det antal tjänster, som borde överföras å övergångsstat, hade de sakkunniga anfört, att av de tre aktuarietjänster, som vore föreslagna till indragning, två vore lediga, varför å övergångsstat behövde uppföras allenast en dylik tjänst. De tre revisorstjänster, som skulle indragas, syntes samtliga böra upptagas å övergångsstat. I kammarskrivargraden skulle staten enligt förslaget minskas med tre tjänster; då ledighet å en av dessa beräknades komma att uppstå före ingången av budgetåret 1927—1928, syntes å övergångsstat böra upptagas två kammarskrivartjänster. Å övergångsstat borde vidare uppföras två övertaliga kansliskrivartjänster. Vad biträdespersonalen anginge, skulle enligt förslaget å statistiska avdelningen tre kanslibiträden, fem kontorsbiträden och två skrivbiträden indragas. Samtliga dessa befattningar med undantag av en kanslibiträdes- och en kontorsbiträdestjänst, vilka vore vakanta, samt en kontorsbiträdestjänst, som före nästkommande budgetårs ingång kunde väntas bliva ledig, borde upptagas å övergångsstat. Vad beträffar biträdespersonalen å övriga avdelningar inom styrelsen syntes å övergångsstat behöva uppföras allenast ett kanslibiträde.

I enlighet härmed skulle övergångsstaten komma att upptaga följande antal befattningar, nämligen 1 aktuarie, 3 revisorer, 2 kammarskrivare, 2 kansliskrivare, 3 kanslibiträden, 3 kontorsbiträden samt 2 skrivbiträden.

Emellertid har anledning synts de sakkunniga föreligga att räkna med att åtskilliga av de övertaliga befattningarna ganska snart skulle kunna avföras från övergångsstaten. De sakkunniga hava anmärkt, att innehavaren av en av de revisorstjänster, som skulle uppföras på övergångsstat, sedan

. Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

lång tid tillbaka vore ständigt sjukledig samt att någon vikarie å denna tjänst givetvis icke borde förordnas.

För budgetåret 1927—1928 har förteckningen över antalet ordinarie befattningshavare i generaltullstyrelsen ansetts höra erhålla följande lydelse:

Befattningshavare Lönegrad

1 generaltulldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet .... —

5 byråchefer ................................................................................................ B 30

1 kustbevakningsinspektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet —

1 chef för statistiska avdelningen ........................................................ B 26

1 föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium ............................ B 26

2 sekreterare ................................................................................................. B 26

5 byråinspektörer........................................................................................ B 24

2 förste revisorer.......................................................................................... B 24

1 kamrerare ................................................................................................ B 24

1 aktuarie ................................................................................................... B 21

2 kontrollörer ............................................................................................. B 21

3 notarier .................................................................................................... B 21

1 registrator .....................ii...,...................................................................... B 21

8 revisorer.................................................................................................... B 21

9 kammarskrivare ........................................................................... B 16

1 material förvaltare.................................................................................... B 15

1 kansliskrivare ........................................................................................ B 11

1 förste expeditionsvakt ............................................................................ B 7

11 kanslibiträden ........................................................................................ B 7

7 expeditionsvakter ....:................................................................................ B 5

14 kontorsbiträden .............<................:.......................................................... B 4

3 skrivbiträden................................................................................. B 2

Anm. 1. Befattningen såsom chef för statistiska avdelningen, lönegraden B 26, utbytes vid inträffande ledighet mot en förste aktuariebefattning i lönegraden B 24.

Anm. 2. En byråinspektörsbefattning i lönegraden B 24 å tullbehandlingsbyrån utbytes vid inträffande ledighet mot en kontrollörstjänst, lönegrad B 21.

Anm. 3. Registratorsbefattningen, lönegrad B 21, utbytes vid inträffande ledighet mot en likabenämnd befattning i lönegraden B 16.

Den för generaltullstyrelsen fastställda avlöningsstaten för innevarande budgetår är, såsom förut erinrats, av följande lydelse:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........... kronor 509,300

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ........................................ 1» 25,000

Arvode till tullverkets ombudsman............................................ » 2,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag..........,................................................................... » 170,000.

Sammanlagda beloppet av styrelsens avlöningsstat utgör alltså för närvarande 706,300 kronor.

54 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän är i specifikationen av staten uppdelad på följande sätt:

Löner till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ............................ kronor 508,300

Personliga lönetillägg och ersättning för indragna extra inkomster ävensom till läkarvård och medikamenter samt begravningshjälp, förslagsvis.................................................... » 1,000.

I samband med de år 1926 genomförda personalindragningarna i statsdepartementen vidtogs den ändringen i departementens stater, att vikariatsanslagen slopades, varvid avsågs, att samtliga vikariatskostnader för uppehållande av ordinarie befattningar skulle bestridas från anslagsmedlen för avlönande av ordinarie tjänstemän. Därvid uttalades, att man även beträffande de till allmänna civilförvaltningen börande ämbetsverken borde övergå till samma system, dock ej förrän i samband med de ändringar av staterna i övrigt, vilka kunde föranledas av besparingsarbetets utsträckande till ämbetsverken i allmänhet. I enlighet härmed hava de sakkunniga ansett, att i staten för generaltullstyrelsen de båda anslagen »avlöningar till ordinarie tjänstemän» och »vikariatsersättningar» borde sammanföras till ett enda anslag av förslagsanslags natur. De sakkunniga hava ock utgått från att enahanda förändring borde ske i staten för den lokala förvaltningen, »tullstaten».

Den förenämnda i specifikationen av avlöningsstaten upptagna anslagsposten till löner till ordinarie tjänstemän är beräknad på grundval av de faktiskt utbetalta avlöningsbeloppen för viss del av år 1925. Vid omläggning av avlöningsstatens uppställning i enlighet med vad nyss angivits bar ifrågavarande anslagspost ansetts böra beräknas efter de i allmänhet vedertagna grunderna för bestämmande av departementens och de centrala ämbetsverkens anslag till avlöningar till ordinarie tjänstemän. Med tillämpning av berörda grunder bar anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän i generaltullstyrelsen för budgetåret 1927—1928 beräknats till, i avrundat belopp, 465,000 kronor. Härtill bar lagts 1,000 kronor, motsvarande det belopp, varmed den i specifikationen av staten upptagna posten till personliga lönetillägg och ersättning för indragna extra inkomster m. m. upptagits i generaltullstyrelsens statförslag för budgetåret 1927—1928.

Vad härefter angår beräkningen av anslaget till avlöningar till ickeordinarie befattningshavare m. m. hava de sakkunniga anfört följande.

»Efter förslag till 1926 års riksdag har beträffande de olika departementens anslag till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare den förändringen vidtagits, att dessa anslag, som tidigare varit begränsade, erhållit förslagsanslags natur. Vid anslagens beräkning hava desamma specificerats på tre skilda poster, nämligen »grundavlöningar till extra ordinarie tjänstemän, högst», »avlöningsförhöjningar till extra ordinarie tjänstemän, förslagsvis» samt »extra befattningshavare, renskrivning m. m., högst». Enahanda omläggning vore avsedd att efter hand genomföras jämväl för övriga nyreglerade verk.

55 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Vad generaltullstyrelsen angår har sedan gammalt anslaget till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare varit uppfört såsom förslagsanslag. Under de senare åren har emellertid den föreskriften varit gällande, att anslaget icke finge överskridas utan Kungl. Maj:ts medgivande. De sakkunniga föreställa sig, att denna anordning kan befinnas även i fortsättningen vara den lämpligaste. I alla händelser torde för budgetåret 1927—1928, innan ännu antalet befattningshavare, som komma att kvarstå på övergångsstat, kan med någon säkerhet bestämmas, någon på detaljberäkningar grundad uppdelning av det ifrågavarande anslaget näppeligen kunna ske.

I avlöningsstaten för generaltullstyrelsen för innevarande budgetår är ifrågavarande anslag, såsom ovan angivits, upptaget med 170,000 kronor. Under förutsättning att den av de sakkunniga förordade omläggningen av arbetet å statistiska avdelningen kan genomföras från och med den 1 juli 1927, lärer anslaget för nästkommande budgetår enligt de sakkunnigas visserligen endast approximativa beräkningar kunna nedsättas med 70,000 kronor eller till 100,000 kronor.»

Till avlöningar till tjänstemän å övergångsstat hava de sakkunniga föreslagit till uppförande i avlöningsstaten ett belopp av 70,200 kronor.

Då slutligen det i avlöningsstaten nu upptagna anslaget till arvode till tullverkets ombudsman ansetts böra uppföras med oförändrat belopp, 2,000 kronor, skulle avlöningsstaten för generaltullstyrelsen för budgetåret 1927 1928 enligt de sakkunnigas förslag erhålla följande uppställning:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ............ kronor 466,000

Arvode till tullverkets ombudsman ............................................ » 2,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag .................................................................................... * 100,000

Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat, förslagsanslag » 70,200.

Sammanlagda beloppet av de i avlöningsstaten upptagna anslagen skulle alltså för nästkommande budgetår komma att uppgå till 638,200 kronor.

De av besparingssakkunniga föreslagna principerna i fråga om placeringen av övertaliga befattningar har jag ansett mig böra biträda. De av mig förordade förslagen i fråga om personalsammansättningen å de olika byråerna under nästkommande budgetår, vilka förslag, såsom nämnts, skilja sig från de sakkunnigas i vad de avse kanslibyrån och revisionsbyråns revisions- och statistiska avdelningar ävensom beträffande benämningen å föreståndaren för tullverkets huvudlaboratorium, medföra emellertid vid jämförelse med de sakkunnigas förslag till personalförteckning för sagda budgetår, att å denna förteckning skulle ytterligare upptagas följande befattningar, nämligen: 3 aktuarier, 1 revisor, 2 kansliskrivare, 3 kanslibiträden, 5 kontorsbiträden och 2 skrivbiträden, varemot antalet kammarskrivare skulle minskas från 9 till 7. Å andra sidan skulle vid bifall till mina förslag å övergångsstaten upptagas allenast 2 revisorer och 4 kammarskrivare mot av sakkunniga föreslagna 1 aktuarie, 3 revisorer, 2 kammarskrivare, 2 kansliskrivare, 3 kanslibiträden, 3 kontorsbiträden samt 2 skrivbiträden.

Med hänsyn till mitt stånd punk tingande ifråga om personalsammansätt-

Departementschefen.

56 Kungl. Majds proposition Nr 70.

ningen å kanslibyrån torde i anmärkning till ordinarie staten böra angivas, att registratorsbefattningen skall vid inträffande ledighet utbytas mot en likabenämnd befattning i lönegrad B 14. På grund av mitt förslag om uppskov med frågan om handelsstatistikens omläggning bör däremot icke någon anmärkning om utbyte vid ledighet av befattningen såsom chef för statistiska avdelningen mot en förste aktuariebefattning fogas vid staten.

Slutligen torde böra iakttagas den av mig förordade ändrade benämningen å föreståndaren för tullverkets huvudlaboratorium.

Vid bifall till mina förslag skulle alltså förteckningen över antalet ordi-

narie befattningar i generaltullstyrelsen under budgetåret 1927—1928 erhålla följande lydelse:

Befattningshavare Lönegrad

1 generaltulldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet........ —

5 byråchefer ................................................................................................. g 30

1 kustbevakningsinspektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet —

1 byråinspektör och föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium B 26

1 chef för statistiska avdelningen............................................................ B 26

2 sekreterare ................................................................................................ B 26

5 byråinspektörer ........................................................................................ B 24

2 förste revisorer............................................................................................ B 24

1 kamrerare................................................................................................... B 24

4 aktuarier .................................................................................................. B 21

2 kontrollörer ................................................................................................ B 21

3 notarier............................................................................................ B 21

1 registrator.................................................................................................... B 21

9 revisorer .................................................................................................... B 21

7 kammarskrivare ........................................................................................ B 16

1 material förvaltare .................................................................................... B 15

3 kansliskrivare ............................................................................................ B 11

1 förste expeditionsvakt................................................................................ B 7

14 kanslibiträden............................................................................................ B 7

7 expeditionsvakter........................................................................................ B 5

19 kontorsbiträden ........................................................................................ B 4

5 skrivbiträden ............................................................................................ B 2

Anm. * 1. En byråinspektörsbefattning i lönegraden B 24 å tullbehandlingsbyrån skall vid inträffande ledighet utbytas mot en kontrollörstiänst. lönegrad B 21.

Anm. 2. Registratorsbefattningen, lönegrad B 21, skall vid inträffande ledighet utbytas mot en likabenämnd befattning i lönegraden B 14.

Besparingssakkunnigas förslag rörande sättet för beräkning av de i den ordinarie staten ingående anslagsposterna hava icke givit mig anledning till erinran. Vad särskilt angår beräkningen av posten för avlöningar till ordinarie tjänstemän, anser jag sålunda, att vid omläggning av avlöningsstatens

57 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

uppställning denna post bör beräknas i enlighet med de grunder, som i allmänhet äro vedertagna för bestämmandet av motsvarande poster för departementen och de centrala ämbetsverken och icke, på sätt hittills skett ifråga om generaltullstyrelsen, efter de för olika tidsperioder faktiskt utbetalda avlöningsbeloppen. Vid bifall till mitt i det föregående framlagda förslag skulle enligt mina beräkningar anslagsposten för avlöningar till ordinarie tjänstemän upptagas med 518,800 kronor och posten för avlöningar till ickeordinarie befattningshavare m. m. med 166,000 kronor. Jag förutsätter, att sistnämnda post icke må överskridas utan Kungl. Maj:ts medgivande. Posten för avlöningar till tjänstemän å övergångsstat bör uppföras med 37,100 kronor.

Då, på sätt de sakkunniga ock förordat, anslagsposten för arvode till tullverkets ombudsman torde böra upptagas med oförändrat belopp, skulle sålunda vid bifall till mitt förslag staten för generaltullstyrelsen för budgetåret 1927—1928 erhålla följande lydelse:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ............ kronor 518,800

Arvode till tullverkets ombudsman........................................... » 2,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag ................................................................................... » 166,000

Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat, förslagsanslag » 37,100.

Sammanlagda beloppet av de i avlöningsstaten upptagna anslagsposterna skulle alltså uppgå till 723,900 kronor.

De av besparingssakkunniga föreslagna förändringarna i fråga om ordinarie befattningar i styrelsen skulle innebära en kostnadsminskning — oberäknat dyrtidstillägg — av i avrundat belopp 96,600 kronor. Lägges härtill den föreslagna nedsättningen av anslaget till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare, 70,000 kronor, skulle, likaledes bortsett från kostnaderna för dyrtidstillägg, den sammanlagda kostnadsminskningen vid fullt genomförd organisation enligt de sakkunnigas förslag uppgå till 166,600 kronor. Om man medräknar den beräknade kostnaden för avskedsersättning åt viss icke-ordinarie personal, varom i det följande omförmäles, skulle emellertid kostnadsminskningen för budgetåret 1927—1928 enligt de sakkunnigas förslag stanna vid 46,100 kronor.

Enligt mitt förslag skulle, såsom nyss nämndes, generaltullstyrelsens stat, nu 706,300 kronor, komma att sluta å 723,900 kronor. Att märka är emellertid, att denna kostnadsökning är beroende på den föreslagna omläggningen av sättet för beräknandet av avlöningsposten för avlöningar till ordinarie tjänstemän. Hade denna post för innevarande budgetår beräknats i enlighet med den nu föreslagna principen, skulle posten hava uppgått till 557,600 kronor och skulle staten hava slutat å 754,600 kronor. Vid tillämpning av samma beräkningssätt för innevarande och nästkommande budgetår skulle sålunda vid bifall till mitt förslag en kostnadsminskning uppstå å 30,700 kronor.

58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Besparings-

sakkunniga.

Ifrågasatt avskedsersättning åt viss icke-ordinarie personal. De av

besparingssakkunniga förordade organisationsändringarna skulle, såsom av det föregående framgår, komma att föranleda en ganska stark minskning av behovet av icke-ordinarie personal i styrelsen. Särskilt gällde detta den föreslagna omläggningen av arbetet å statistiska avdelningen. Även om det kunde visa sig möjligt att i någon utsträckning bereda sådana icke-ordinarie befattningshavare, för vilka användning ej funnes inom den nya organisationen, annan anställning i tullverket eller inom andra grenar av statsförvaltningen, finge man dock räkna med nödvändigheten att entlediga ett antal befattningshavare, däribland vissa, som under en ganska lång tid haft anställning i statens tjänst.

Besparingssakkunniga hava ock framhållit, att på grund av de å arbetsmarknaden för närvarande rådande förhållandena det syntes utan tvivel kunna uppstå svårigheter för ifrågavarande befattningshavare att, åtminstone utan en mer eller mindre lång väntetid, erhålla anställning i enskild tjänst. Enligt de sakkunnigas mening talade därför starka billighetsskäl för att någon avskedsersättning bereddes de befattningshavare, vilka ej kunde erhålla fortsatt statsanställning. De sakkunniga hava ifrågasatt, att visst belopp ställdes till Kungl. Maj:ts förfogande för att användas till dylika ersättningar.

Vad angår grunderna för avskedsersättningens bestämmande, har dylik ersättning synts de sakkunniga ej böra utgå till annan än sådan befattningshavare, som den 1 juli 1927 effektivt tjänstgjort i tullverket under en tid av minst ett år sex månader och vilkens inkomst av arbetet under de närmaste fyra åren före anställningens upphörande eller, om anställningen varat kortare tid än fyra år, under hela anställningstiden uteslutande eller till huvudsaklig del härflutit från ifrågavarande anställning.

I allmänhet borde ersättningen utgå för varje påbörjad sexmånadersperiod, varunder anställningen varat, med ett belopp motsvarande en månads inkomst av den förlorade anställningen i medeltal för budgetåret 1926—1927, dock högst med tolv gånger nyssnämnda månadsinkomst. Hade befattningshavare under året åtnjutit tjänstledighet på grund av sjukdom eller av annan anledning, som medfört löneavdrag, borde vid beräkning av månadsinkomsten så anses, som om befattningshavaren under hela året varit i full tjänstgöring.

Ersättningen borde utbetalas månadsvis med ett belopp, motsvarande den enligt förut angivna grunder beräknade månadsinkomsten. Befattningshavare, innan ersättningens sammanlagda belopp sålunda utbetalats, erhölle annan någorlunda motsvarande anställning i allmän eller enskild tjänst, borde ersättningen upphöra att utgå.

Med tillämpning i huvudsak av nu angivna regler skulle enligt verkställda beräkningar sammanlagda utgifterna för ifrågavarande ersättningar komma att uppgå till omkring 22,000 kronor.

På grund härav hava de sakkunniga hemställt, att det i utgiftsstaten för

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

tullverket upptagna anslaget till avlöningar till tjänstemän å indragningsstat, i generaltullstyrelsens statförslag för budgetåret 1927—1928 uppfört med 27,550 kronor, måtte förhöjas med ett för nu ifrågavarande ändamål avsett förslagsvis beräknat belopp av 22,000 kronor, i samband varmed anslaget synts böra såsom förslagsanslag uppföras under benämningen »Avlöningar till tjänstemän å indragningsstat m. m.»

Statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd, vilka efter remiss var för sig yttrat sig i föreliggande fråga, hava därvid tillstyrkt, att ersättning måtte utgå, varvid dock vissa jämkningar i avseende å de av hesparingssakkunniga föreslagna grunderna ifrågasatts. Därjämte hava framställningar i ämnet inkommit från extra befattningshavare å generaltullstyrelsens statistiska avdelning, Sveriges kvinnliga tulltjänstemannaförening och Föreningen kvinnor i statstjänst.

Vad angår det av besparingssakkunniga sålunda väckta spörsmålet om avskedsersättning åt viss icke-ordinarie personal får jag framhålla, att vid bifall till mitt förslag om uppskov med handelsstatistikens omläggning endast en eller annan icke-ordinarie befattningshavare hos generaltullstyrelsen skulle på grund av nu ifrågasatta organisationsförändringar bliva övertalig. Det synes mig uppenbart, att, därest anmärkning mot vederbörandes tjänstgöring icke föreligger, användning för sådan övertalig arbetskraft bör kunna finnas annorstädes inom tullverket. Vid dylikt förhållande lärer frågan om avskedsersättning icke behöva i detta sammanhang upptagas till prövning.

Tullstaten.

Beträffande härefter avlöning sstaten för tullstaten har generaltullstyrelsen i sin förenämnda skrivelse den 24 september 1926 till en början anfört, att med avseende å antalet befattningshavare i olika tjänstegrader vid lokaltullförvaltningen förhållandena för närvarande i följande hänseenden avveke från den för budgetåret 1926—1927 fastställda personalförteckningen.

Antalet tullkontrollör st fönster, som enligt sagda förteckning utgjorde 109, av vilka 10 vore övertaliga och vid inträffande ledighet icke skulle återbesättas, uppginge, sedan två tullkontrollörer befordrats till högre tjänst och två avlidit, till 105, därav 6 övertaliga. Med utgången av september månad 1926 avginge en tullkontrollör med pension, varvid antalet tullkontrollörstjänster komme att bliva 104, därav 5 övertaliga.

Antalet tulluppsyningsmanstjänster, enligt förteckningen 447, därav 16 övertaliga, hade minskats med 14, och utgjorde alltså 433, av vilka 2 vore övertaliga. Med utgången av september månad 1926 avginge en tulluppsyningsman med pension, varvid antalet tulluppsyningsmanstjänster bleve 432, alltså blott en övertalig.

Departements-

chefen.

60 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Slutligen utgjorde antalet tillsyningsmanstjänster 741, medan förteckningen upptoge 727. ökningen motsvarade det antal övertaliga tulluppsyningsmanstjänster, 14, vilkas innehavare avgått och som enligt meddelad föreskrift skulle ersättas med tillsyningsmanstjänster. Efter utgången av september månad 1926 komme genom avgången av nyssnämnde tulluppsyningsman och hans ersättande med en tillsyningsman antalet tillsyningsmanstjänster att uppgå till 742.

Med anledning av den utav tullverkets tjänstgöringskommission väckta frågan om förändring av vissa tullkamrar till tullstationer — vilken fråga upptages i det följande — hade jämlikt Kungl. Maj:ts på framställning av styrelsen meddelade beslut tullförvaltartjänsterna i Marstrand och Ronneby, vilkas innehavare avgått, lämnats otillsatta och uppehölles tills vidare på förordnande.

Från åtskilliga tullförvaltningar hade nu inkommit framställningar i fråga om personalen därstädes under budgetåret 1927—1928. Dessa framställningar avsåge dels inrättande av nya tjänster av olika tjänstegrader dels bibehållande av tullkontrollörs- och tulluppsyningsmanstjänster, som vore avsedda att indragas, respektive ersättas med tillsyningsmanstjänster. I allt innebure framställningarna förslag om inrättande av omkring ett hundratal nya tjänster, nämligen 3 tullkontrollörstjänster, 2 tullkassörstjänster, omkring 20 kammarskrivartjänster, 2 tullkontoristtjänster, 2 tullöveruppsyningsmanstjänster, 27 tulluppsyningsmanstjänster, 24 tillsyningsmanstjänster, 6 tullvakttjänster och 12 biträdesbefattningar av olika slag. Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening hade i en till generaltullstyrelsen inkommen skrivelse av den 24 juli 1926 yrkat, att i personalförteckningen för budgetåret 1927— 1928 måtte uppföras 112 tullkontrollörstjänster (ökning med 8 tjänster i förhållande till antalet efter utgången av september 1926) och 400 kammarskrivartjänster (ökning med 40 tjänster) samt 3 nya tullkassörstjänster. Slutligen hade Svenska tullmannaförbundet i skrivelse den 28 augusti 1926 hemställt om upptagande i samma förteckning av 29 tullmästartjänster, 147 tullkontoristtjänster, 128 tullöveruppsyningsmanstjänster, 495 tulluppsyningsmanstjänster, 828 tillsyningsmanstjänster samt 125 tullvakttjänster, motsvarande i förhållande till gällande personalförteckning en ökning med 3 tullmästartjänster, 64 tullkontoristtjänster, 1 tullöveruppsyningsmanstjänst, 48 tulluppsyningsmanstjänster och 101 tillsyningsmanstjänster men däremot en minskning med 5 tullvaktjänster.

Ifrågasatt indragning eller förändring av tulikamrar och tullstationer.

Efter denna redogörelse har styrelsen ansett sig böra, i den mån sådant vid tidpunkten för skrivelsens avlåtande läte sig göra, till behandling upptaga de av tullverkets tjänstgöringskommission väckta frågorna om indragning eller förändring av vissa tullförvaltningar.

Dessa frågor avse dels indragning av tullkamrarna i Marstrand, Simrishamn, Ronneby och Piteå samt dessa tullkamrars ersättande med tullsta-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

tioner, dels sådan förändring av tullstationerna i Neder-Kalix (Haparanda tullkammardistrikt), Sikeå (Umeå tullkammardistrikt) och Ljusne (Söderhamns tullkammardistrikt), att desamma skulle vara i verksamhet endast under seglationstiden, dels indragning av tullstationen i Figeholm (Oskarshamns tullkammardistrikt) och densammas ersättande med en tullexpedition, dels ock enahanda förändring beträffande tullstationerna i Katthammars vik,

Ljugarn, Rone, Burgsvik, Klinte och Kappelshamn å Gotland (Visby tullkammardistrikt).

I sammanhang härmed har styrelsen ansett sig böra för egen del upptaga dels en fråga i likartat syfte, nämligen om förändring av tullstationerna i Bergkvara och Mörbylånga (Kalmar tullkammardistrikt) till tullexpeditioner, dels ock i anledning av gjord framställning en fråga om inrättande på tullverkets bekostnad av en tullstation å Seskarö (Haparanda tullkammardistrikt) under seglationstiden.

Sedan i samtliga dessa frågor infordrade yttranden inkommit från vederbörande tullmyndigheter, har styrelsen hos vederbörande länsstyrelser anhållit om utlåtande i respektive fråga efter det i densamma intresserade parter erhållit tillfälle att yttra sig. De sålunda begärda utlåtandena hava inkommit från samtliga länsstyrelser med undantag för länstyrelsen i Göteborgs och Bohus län beträffande tullkammaren i Marstrand, länsstyrelsen i Kristianstads län beträffande tullkammaren i Simrishamn samt länstyrelsen i Kalmar län beträffande tullstationerna i Bergkvara och Mörbylånga.

Frågorna om förändring av dessa tullförvaltningar hava sålunda synts styrelsen böra tills vidare anstå. Beträffande övriga omförmälda frågor har generaltullstyrelsen anfört följande:

»Förändring av tullkammaren i Ronneby till tullstation har avstyrkts av Tullkammaren såväl tullkammaren som länsstyrelsen i Blekinge län ävensom av Små- * Eonnebv. lands och Blekinge handelskammare och de kommunala myndigheter, vilka yttrat sig i frågan. Därjämte hava två industriella företag i orten,

Kockums järnverksaktiebolag och Kockums emaljerverk protesterat mot en sådan åtgärd.

Såsom skäl mot den ifrågasatta förändringen och för bibehållande av tullkammare i Ronneby har anförts huvudsakligen följande. Om också förändringen skulle medföra någon besparing i avlöningar åt i Ronneby anställd tullpersonal, bleve dock denna besparing mycket obetydlig, då den endast skulle motsvara skillnaden mellan avlöningen för en tullförvaltare av klass 4 och en tullmlästare. Någon indragning av övrig i Ronneby anställd personal kunde nämligen ej äga rum. Den vinst, som sålunda komme statsverket till godo, skulle emellertid bytas i förlust, dä förändringen skulle medföra, att det nu i Ronneby tullbehandlade tullpliktiga godset komme att tullbehandlas av tjänsteman från närliggande tullkammare och journal i ser as där. De närliggande stapelstäderna, åtnjöte nämligen, i motsats till Ronneby, tolagsersättning å tullen för gods, som tullbehandlades vid därvarande tullkamrar. Det vore vidare' ifrågasatt, att förtullning av till Ronneby adresserade postpaket, vilka nu förtullades å andra orter, i stället skulle ske i Ronneby. Denna åtgärd, vilken givetvis vore till fördel för staden, men som icke kunde genomföras, därest tullkammaren in-

62 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Tullkammaren i Piteå.

droges, skulle medföra någon minskning av statsverkets utgifter för tolagsersättning till de städer, där till Ronneby adresserade postpaket nu tullbehandlades. Stadens sjöfart, handel och industri, för vilka näringsgrenar ett stigande uppsving eljest kunde förväntas, skulle genom tullkammarens indragning tillfogas ett svårt avbräck. I synnerhet skulle olägenheter tillskyndas ovannämnda två bolag, vilka för sina tillverkningar åtnjöte tullrestitution enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen; ökad export av dessa tillverkningar vore nu att förvänta. På tullhusbyggnader och hamnen hade nedlagts avsevärda kostnader, och hamnen vore numera inkorporerad med staden. Förändringen skulle över huvud taget, utan att bereda statsverket någon vinst, medföra skada och olägenheter för staden och industrierna i orten, minska hamnens inkomster och föranleda ökade ekonomiska uppoffringar för dess underhåll.

Generaltullstyrelsen finner för sin del de sålunda anförda skälen för tullkammarens bibehållande höra tillerkännas giltighet. På sätt framgår av de vid styrelsens skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 augusti 1026 angående tullkamrarnas klassificering och toillförvaltartjänsternas lönegradsplacering fogade uppgifterna rörande trafiken m. m. vid rikets tullkamrar, uttryckt i poäng, hava poängtalen för tullkammaren i Ronneby utgjort:

år 1923 ............................................................................ 8.43;

» 1924 ............................................................................ 9.4 7; samt

» 1925 ............................................................................ 9.62;

sålunda utvisande en, om också svagt, genomgående stigande tendens. Enligt styrelsens i samma skrivelse avgivna förslag till klassificering av tullkamrama skulle tullkammaren i Ronneby stå högst bland de till klass 4 hänförda tullkamrarna.

Under sådana förhållanden anser styrelsen sig icke hava anledning att ifrågasätta tullkammarens indragning och får fördenskull hemställa, att Kungl. Maj:t måtte medgiva, att tullförvaltartjänsten i Ronneby, vilken enligt Kungl. Maj:tis beslut den 17 april 1925 uppehälles på förordnande, måtte få återbesättas med ordinarie innehavare.

Förslaget om förändring av tullkammaren i Piteå till tullstation har avstyrkts såväl av tullkammaren och länsstyrelsen i Norrbottens län som av magistraten och stadsfullmäktige i Piteå ävensom av Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare.

Såsom skäl för avstyrkandet har huvudsakligen anförts, att rörelsen vid tullkammaren under de senaste åren icke visat tillbakagång utan snarare motsatsen; att förändringen sannolikt icke skulle medföra annat än en skenbar besparing, då det vore antagligt, att densamma skulle medföra behov av ökning av den kvalificerade arbetskraften vid den tullkammare, varunder tullstationen i Piteå komme att lyda; att åtgärden i allt fall skulle föranleda störa olägenheter och ökade kostnader för stadens affärsliv, helst som kommunikationerna mellan Piteå och de närmaste städer, där tullkammare funnes, vore dåliga och sålunda dröjsmål med tullbehandling och andra tullförrättningar i Piteå, vilka måste handläggas av huvudtullkammaren, skulle uppstå; samt att stadens kostnader för tulllokaler m. m. först under de senaste åren något så när täckts av staden tillkommande tolagsersättning, varför det icke vore rättvist att nu beröva staden dess stapelstadsrätt och tolagsersättning. Härjämte har framhållits, att staden efter tillkomsten av bibanorna Luleå—Boden och Skellefteå—Bastuträsk undanträngts från större delen av sitt forna handelsom-

63 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

råde av vid stambanan och nämnda bibanor belägna samhällen, vilket varit huvudorsaken till tillbakagången för stadens handel och stagnationen i dess utveckling. Tillkomsten av bibanan Piteå—Älvsby hade emellertid medfört ett uppsving i stadens handel, och så småningom hade en del av det tidigare förlorade handelsområdet återvunnits, vilket ock återspeglades i den på senare tid ökade uppbörden av tull.

Av de med styrelsens ovanberörda skrivelse av den 30 augusti 1926 överlämnade uppgifterna angående rörelsen vid tullkamrarna framgår, att poängtalen för tullkammaren i Piteå utgjort:

I fråga om denna tullkammare råder emellertid det i skrivelsen omförmälda förhållande, att i vissa fall poängtalen i något hänseende icke giva ett riktigt uttryck åt den bakom dem liggande arbetskvantiteten. Det höga poängtalet för år 1923 beror nämligen till väsentlig del av ett rent tillfälligt förhållande, nämligen att under sagda år förekommit uppbörd av böter och ersättning för förverkat, men förskingrat gods till ett sammanlagt belopp av icke mindre än 28,475 kronor, som ensamt för sig medfört ett poängtal av 4.27. Avdrages detta poängtal från poängtalet för år 1923 — något som vid en jämförelse med åren 1924 och 1925 rimligen bör ske, då uppbörden av böter och konfiskationer under dessa två år utgjort allenast respektive 22 och 76 kronor — bliver poängtalet för år 1923 allenast 5.93, sålunda visserligen större än poängtalet för år 1924, men mindre än poängtalet för år 1925. Poängtalet för sistnämnda år överstiger emellertid poängtalet för år 1924 ganska mycket, och detta synes tyda på att rörelsen vid tullkammaren är stadd i uppåtgående. På grund härav och då, såsom av stadsmyndigheterna framhållits, säkerligen betydande olägenheter skulle genom tullkammarens indragning tillfogas staden och dess näringsliv, särskilt på grund av de besvärliga kommunikationerna mellan Piteå och Luleå, under vilken städs tullkammare en tullstation i Piteå väl borde lyda, har styrelsen ansett sig icke för närvarande höra framställa förslag om tullkammarens indragning. Frågan kommer dock icke att av styrelsen lämnas ur sikte; den fortlöpande förvaltningsstatistik, som hädanefter skall utarbetas inom styrelsen, kommer givetvis att lämna ett lätt tillgängligt material bland annat för bedömandet av, huruvida indragning av en eller annan av de minsta tullkamrama med hänsyn till där förekommande rörelse skäligen bör ifrågasättas.

Tjänstgöringskommissionen uttalade på sin tid den uppfattning, att, Tullstationen bland andra, tullstationen i Neder-Kalix borde på grund av den under 1 Nf;der'Kaiix vintern rådande fullständiga stagnationen kunna förändras sfi, att den vore i verksamhet endast under seglationstiden.

Detta förslag har tillstyrkts av tullkammaren i Haparanda, Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare samt länsstyrelsen i Norrbottens län. Det har härvid anförts, att stationen vore under en tid av omkring sex månader om året fullständigt obehövlig; att tullverket icke ägde {någon byggnad i Neder-Kalix, varå någon tillsyn under vintern erfordrades: samt att förändringen otvivelaktigt skulle medföra besparing för tullverket, även om detta i följd av densamma finge vidkännas åtskilliga kostnader, såsom hyra för erforderliga lokaler m. m., vilka nu bestriddes av stationens föreståndare. Handelskammaren har emellertid framhållit,

år 1923 » 1924 » 1925

IO.20;

4.72; samt 6.78.

64 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

att stationen borde förläggas till Karlsborgs sågverk, beläget ungefär en mil sydost om Kalix, eller, om verksamheten där, som nedlagts, icke komme att återupptagas, till Båtskärsnäs, vilka båda platser vore ur trafiksynpunkt lämpligare än Kalix muni oipa Isamhälle såsom plats för en tullstation.

Enligt vad tullkammaren upplyst, har stationen, ehuru officiellt förlagd till Kalix municipalsamhälle, likväl under de senare årens somrar flyttats till Karlsborg.

De kommunala myndigheterna i Kalix ävensom landsfiskalen i Neder- Kalix och jämväl tullstationen därstädes hava emellertid avstyrkt förändringen. Härjämte hava protester mot densamma avgivits av två industriella företag, nämligen Bergbom, Svanberg & C:o, aktiebolag, i Kalix, och aktiebolaget Ytterstfors-Munksund, konkursförvaltningen, Luleå. Såsom stöd för avstyrkandet har huvudsakligen åberopats, att förändringen skulle, utan att bereda tullverket nämnvärd besparing, medföra olägenheter och kostnader för vederbörande trävaruexportörer samt minska kommunens beskattningsbara inkomst. Vidare har anförts, att stationen hade sitt existensberättigande även vintertiden, dels för övervakande av den landväga resandetrafiken från Finland, dels för att därstädes skulle kunna erhållas upplysningar angående fartyg, som under seglationstiden besökt stationen. Den farhåga har slutligen framförts, att stationen, om förändringen genomfördes, skulle bliva förlagd i Kalix municipalsamhälle, vilket vore olämpligt för trafiken.

Generaltullstyrelsen kan för sin del icke finna annat än att övervägande skäl tala för den av tjänstgöringskommissionen ifrågasatta förändringen beträffande tullstationen. Något tvivel om att stationen måste anses fullständigt obehövlig under vintern lärer icke kunna råda. För trafiken kan förändringen icke innebära någon som helst olägenhet, då densamma ju Lomme att av stationen betjänas på samma sätt och under enahanda villkor som hittills. I några fall synas de avstyrkande yttrandena vara grundade på den missuppfattningen, att trafiken efter förändringen skulle drabbas av särskilda, nu ej förekommande kostnader i en eller annan form — något som icke är avsett.

Beträffande trafiken vid tullstationen i Neder-Kalix må lämnas följande uppgifter, avseende år 1925; antalet in- och utklarerade fartyg tillhopa 317, antalet utfärdade och påtecknade årspass tillhopa 547, antalet tullbeihandlade varuposter 36, uppbörd av fyr- och båkavgift 28,819 kronor och av lastpenningar 4,945 kronor samt annan uppbörd 1,406 kronor.

Ehuru trafiken vid tullstationen sålunda är jämförelsevis ganska stor, synes dock tillräcklig anledning ej föreligga, att såsom föreståndare för stationen skulle förordnas tjänsteman i högre grad än tullöveruppsyningsmans. Den övriga personalen torde böra utgöras av t. f. tullvakter till erforderligt antal.

Platsen för stationen torde få väljas allt efter som må befinnas lämpligast.

Generaltullstyrelsen hemställer på grund av vad nu anförts,

att Kungl. Maj:t, med förklarande att tullstationen i Neder- Kalix. i dess nuvarande form skall med utgången av juni månad 1927 indragas, måtte bemyndiga styrelsen att föranstalta om uppehållande på statsverkets bekostnad från och med den 1 juli 1927 tills vidare under samma års seglationstid samt därefter under seglationstiden varje år, så länge sådant finnes erforder-

Kungl. Maj:ts proposition År 70.

ligt, av en tullstation å lämplig plats inom Haparanda tullkammardistrikt ävensom att förordna för stationen erforderlig personal, en t. f. tullöveruppsyningsman och nödigt antal t. f. tiullvakter samt,

att bemäld®, personal måtte få åtnjuta avlöning i enlighet med vad som gäller för befattningshavare, vilken bestrider extra ordinarie befattning, att utgå. av det å av lön ingsstaten för tullstaten uppförda förslagsanslaget till avlöningar till ickeordinarie befattningshavare m. m.

Beträffande den vid tullstationen nu anställda ordinarie personalen, eu tullmästare ooh två tullvakter, kommer styrelsen att här nedan avgiva yttrande och förslag.

Beträffande tullstationen i Sikeå gjorde tjänstgöringskommissionen på Till! sin tid samma uttalande som, enligt, vad ovan omförmälts, beträffande 1 tullstationen i Neder-Kalix, eller att stationen borde vara i verksamhet endast under seglationstiden.

Detta förslag har avstyrkts av tullstationen, Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare, kommunalnämnden och kommunalfullmäktige i Bygdeå socken samt länsstyrelsen i Västerbottens län. Tullkammaren i Umeå, under vilken stationen lyder, bär ansett sig sakna .skål att tillstyrka förslaget. Mot förändringen har Robertsfors bruk i insända skrivelser protesterat.

Innan styrelsen redogör för skälen till avstyrkandet, torde styrelsen få omförmäla de förhållanden, under vilka tullstationen på sin fid tillkom.

Allt intill år 1905 fanns tullstation inrättad i Ratan inom Umeå tullkammardistrikt. Trafiken vid denna station hade emellertid under en följd av år visat nedgående, delvis beroende därpå, att sedan år 1892 tullstation på bekostnad av Robertsfors bruk årligen varit inrättad i Sikeå.

Då det ådagalades, att tullstationen i Sikeå icke allenast tillgodosåg nämnda bruks trafik utan tjänade ett allmänt ortsintresse, föreslogs av 1900 års tnllstatskommission, att, med indragning av tullstationen i. Ratan, tullstation på statsverkets bekostnad måtte inrättas i Sikeå. Detta förslag realiserades med ingången av år 1905, sedan Robertsfors bruk och Bygdeå kommun till tullverket överlåtit en fastighet med byggnad för stationens behov och fullgjort vissa andra, av tullverket: uppställda fordringar.

Såsom skäl för avstyrkande av ifrågavarande förslag har anförts huvudsakligen följande. Ehuru hittills icke förekommit någon vintertrafik vid stationen, funnes dock icke något hinder för att sådan kunde för framtiden äga rum under normala eller åtminstone under gynnsamma vintrar. Utsikterna härför hade ökats genom statsisbrytarens tillkomst, med vilket förhållande tjänstgöringskommissionen icke; räknat. För övrigt vore stationens tillvaro under avbrottet i seglationen, vilket i regel utgjorde endast omkring fyra månader och genom statsisbrytarens verksamhet kunde förväntas bliva förkortat, icke utan betydelse, då därigenom en eljest lätt förekommande smuggling kunde förhindras. Om stationen indroges under vintrarna, måste till skydd mot smugglingsfaran annan bevakning där anordnas, på samma sätt som för närvarande i Ratan och Gumboda, där kustvakter vore stationerade. Men vid sådant förhållande bleve besparingen obetydlig, om eris någon, då två bevaka i ngstjänstemän skulle erfordras.

Då stationen tillkommit med ekonomiska uppoffringar från enskild parts och Bygdeå kommuns sida, syntes en ensidig, av andra parten bestridd förändring av stationen icke vara berättigad.

Utfinna till riksdagens jtroloh'oU /.O 2 7. /sand. dl hd fl, fSr /O.l •">

station?:: Sikeå.

ullstationeu i Ljusne.

ullstationeu

Figeholm.

66 Kungl. Maj:Is proposition Nr 70.

Generaltullstyrelsen har icke kunnat undgå att finna de sålunda anförda skälen giltiga och finner alltså icke anledning att för närvarande ifrågasätta någon förändring av tullstationen i Sikeå.

Den tredje av de tullstationer, vilkas förändring till sommarstationer ifrågasatts av tjänstgöringskommissionen, är tullstationen i Ljusne inom Söderhamns tullkammardistrikt. Kommissionen synes dock själv något tveksam i fråga om denna station.

Förändringen har avstyrkts av tullkammaren i Söderhamn, de kommunala myndigheterna i Söderala socken, landsfiskalen i Söderala distrikt, handelskammaren i Gävle och länsstyrelsen i Gävleborgs län. Ljusne- Woxna aktiebolag i Ljusne har i skrift till tullstationen protesterat mot förändringens genomförande.

Såsom skäl härför har i huvudsak åberopats följande. Seglationsavbrottet vore i regel kort; under åren 1920—1926 hade längsta avbrottet varit icke fullt fyra månader, det kortaste endast tjugu dagar och i medeltal för nämnda sex år 2 månader 11 dagar. Hamnen kunde i regel även vintertiden trafikeras av ångfartyg, och orsaken att så icke skett vore den, att fyrbelysningen i Ålands hav varit indragen och att isbrytare ej funnits. Sedan statsisbrytare tillkommit, vore det all utsikt till att sjöfarten på Ljusne hamn, vilken hade ett förmånligt läge, skulle kunna i allmänhet uppehållas även under vintern. Ostkustbanan, som redan öppnats för trafik mellan Söderhamn och Ljusne och vars sträcka Gävle—Ljusne beräknades bliva öppnad under år 1926, beredde möjlighet till sådan varuförmedling längs kusten, att vintersjöfartens koncentrerande till de lämpligaste hamnarna, bland vilka Ljusne hade att fylla en uppgift av växande betydelse, befrämjades. Den ifrågasatta åtgärden skulle icke medföra någon besparing för tullverket. Med hänsyn till de stora industriella anläggningar, som funnes i och i närheten av Ljusne, borde tullstationen där, snarare än att förändras på föreslaget sätt, ändras till självständig tullkammare.

Generaltullstyrelsen finner för sin del vad sålunda anförts giva vid handen, att tullstationen i Ljusne hör bibehållas i oförändrat skick.

Vad angår den under tullkammaren i Oskarshamn lydande tullstationen i Figeholm anförde tjänstgöringskommissionen, att trafiken där vore mycket obetydlig och syntes i och för sig kunna tillgodoses med en tullexpedition. Kommissionen ansåg sig dock icke böra direkt föreslå stationens indragning, dels därför att trafiken där möjligen kunde lida av eu endast mera tillfällig depression, dels med hänsyn till ovissheten om, hur kustbevakningen i trakten definitivt komme att ordnas.

Tullkammaren i Oskarshamn har i denna fråga anfört, att trafiken vid tullstationen under de senaste fem åren varit så obetydlig, att det måste anses såsom användande av överkvalificerad arbetskraft att taga en tullöveruppsyningsman i anspråk för densamma. Det vore visserligen möjligt, att rörelsen i Figeholm kunde komma att ökas; men om och när sådant kunde ske, vore omöjligt att bedöma. Ingen anledning funnes att i avvaktan på denna möjlighet bibehålla tullstationen, utan borde densamma utbytas mot en tullexpedition med en kustvakt eller en tullvakt såsom föreståndare. Att alldeles lämna platsen utan tillsyn av tullpersonal vore av flera skäl icke lämpligt.

Figeholms kommunalfullmäktige hava emellertid, under hänvisning till av härvarande kommunalnämnd och hamnstyrelse avgivna yttranden, protesterat mot stationens indragning och ersättande med eu tullexpedition. I berörda yttranden anföres i huvudsak följande.

K7

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 70.

Köpingens hamn komine att under de närmaste åren utvidgas och fördjupas för en kostnad av mellan 300,000 och 400,000 kronor. Tidigare hade från Figeholm bedrivits en betydande export av trävaror, särskilt pitprops, till Tyskland. Denna export hade under världskriget upphört, men man hyste förhoppning om att densamma skulle kunna återupptagas. Nya vägar hade anlagts och äldre vägar förbättrats, varigenom skogsprodukterna lättare kunde forslas till Figeholm. I köpingen hade anlagts en tändsticksfabrik, vars tillverkning vore avsedd för export. Den tidigare bedrivna men nedlagda stenindustrien syntes åter taga fart. Skulle stationen indragas, komme utskeppningen att söka sig andra vägar till stort förfång för samhället. Kostnaderna för hamnen skulle då icke kunna förräntas och amorteras. Vidare skulle stationens utbytande mot en tullexpedition medföra, att klarering av fartyg, som ankomme till eller avginge från Figeholm, måste ske i Oskarshamn, något som skulle medföra kostnader, vilka dessa mindre fartyg icke skulle kunna bära. Dröjsmål med fartygens expedition skulle ock uppkomma. Någon nämnvärd besparing för statsverket skulle icke föranledas av förändringen; och den obetydliga uppoffring, som bibehållandet av tullstationen skulle medföra, måste, med hänsyn till det angelägna för staten att stärka förutsättningarna för näringslivets utveckling, anses vara gjort i statens eget intresse. Sedan tjänstgöringskommissionens utlåtande avgivits, hade rörelsen ökats; kommissionens antagande, att depressionen vore av endast tillfällig natur, hade besannats. Det förelåge därför nu ännu mindre skäl att ifrågasätta någon förändring av tullstationen än vid den tid, då kommissionen uttalat sig i frågan utan att anse sig böra föreslå någon sådan förändring.

Landsfiskalen i orten har anfört, att de av de kommunala myndigheterna i Figeholm anförda skälen för stationens bibehållande syntes vara giltiga.

Smålands och Blekinge handelskammare anmärker till en början, att tullstationens förändring till tullexpedition skulle hava till följd, att varken inklarering av tullfria varor eller ^klarering skulle kunna ske i Figeholm, något som givetvis vore ett steg bakåt och icke heller från statens synpunkt välbetänkt. Allt borde göras till underlättande av näringslivets utveckling; varje inskränkning i förmåner innebure minskad möjlighet till framtida uppsving. Även om en mindre besparing skullei vinnas genom förändringen, funnes det sålunda goda skäl att icke vidtaga en sådan åtgärd, vilken skulle lända näringslivet till skada. Frågan om förändringen borde åtminstone anstå, till dess hamnfrågan blivit slutligen prövad och helst till dess erfarenhet vunnits, huruvida det av de kommunala myn digheterna bebådade uppsvinget inom näringslivet i Figeholm bleve verklighet.

Slutligen har länsstyrelsen i Kalmar län anfört, att då frågan om Figeholms hamns utvidgning och förbättring numera syntes vara på god väg att vinna eu för samhället och orten däromkring förmånlig lösning, varigenom sjöfarten och näringslivet där säkerligen skulle erhålla ett stort uppsving, och då de skäl, som anförts för förändringen, syntes, särskilt i betraktande av den ringa besparing, som därmed skulle vinnas, ej böra tillmätas någon avgörande betydelse, länsstyrelsen icke ansåge sig kunna tillstyrka en sådan förändring.

Omfattningen av rörelsen vid tullstationen i Figeholm under Aren 11)23 1925 framgår av följande tabell:

68 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Dessa siffror utvisa, att, även om sjöfarten vid tullstationen under år 1925 något ökats, rörelsen i dess helhet dock måste anses obetydlig. Enligt styrelsens mening bör denna trafik kunna på fullt tillfredsställande sätt handhavas av en tullexpedition med en kustvakt till föreståndare. En tullexpedition har, i motsats till vad de kommunala myndigheterna och även handelskammaren synas antaga, alldeles samma kompetens med avseende å klarering, lossning och tullbehandling som en tullstation; farhågan att förändringen skulle i och för sig tillskynda trafiken ökade kostnader och dröjsmål är alltså obefogad. Så länge rörelsen icke tagit ett mera avsevärt uppsving, torde kustvakten kunna utan olägenhet för tullexpeditionsgöromålen verkställa patrullering vid kusten å ömse sidor om Figeholm. Då alltså genom förändring av tullstationen till tullexpedition skulle vinnas icke blott någon besparing i avlöningshänseende utan ock en mera effektiv bevakningstillsyn och detta utan att trafiken i Figeholm skulle, så vitt nu kan bedömas, tillskyndas någon som helst olägenhet, får generaltullstyrelsen, som enligt sin instruktion äger befogenhet att inrätta tullexpeditioner, där sådana finnas lämpliga, hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte förordna, att tullstationen i Figeholm skall med utgången av juni månad 1927 indragas.

Beträffande överuppsyningsmanstjänsten vid stationen kommer styrelsen att här nedan avgiva förslag.

vissa tull- Beträffande vissa av de å Gotland belägna tullstationerna anförde tjänststationer göringskommissionen, att tullstationerna i Katthammarsvik, Ljugarn och å Gotland. Kone kunde indragas och ersättas med tullexpeditioner samt att enahanda förändring framdeles säkerligen kunde vidtagas med tullstationerna i Burgsvik, Klinte och Kappelshamn. Rörelsen vid sistnämnda tre stationer vore dock något större än vid de tre förstnämnda och lede möjligen av en mera tillfällig depression, varför kommissionen icke ansåge sig böra framställa något definitivt förslag om deras indragning. Förändringarna borde ske i sammanhang med omorganisation av kustbevakningen å Gotland; så länge icke några landposteringar utan endast två tulljakter funnes därstädes, kunde stationernas medverkan i kustbevakningssyfte icke undvaras.

Tullkammaren i Visby har med anledning av tjänstgöringskommissionens sålunda gjorda uttalande anfört i huvudsak följande.

Frågan om organisationen av tullverkets kustbevakning hade genom den under de senaste åren genomförda lagstiftningen rörande olovlig införsel av spritdrycker och vin kommit i ett annat läge än då generaltullstyrelsen år 1920 avgav sitt yttrande och förslag härom. För övervakande av denna lagstiftnings efterlevnad vore det nödvändigt, att kustbevakningen till sitt förfogande hade tjänstebåtar, som tillfredsställde stora anspråk på sjödug-

Kunyl. Maj.ts proposition Nr 70.

6‘)

likhet. Vad Gotland beträffade borde fortfarande som nu finnas två tulljakter, vardera med bemanning av en befälhavare och två man, höst och vinter förstärkt med en extra befattningshavare. Dessa två jakter vore emellertid icke tillräckliga för uppehållande av en effektiv bevakning på öns kuster, utan måste de därvid erhålla biträde av kustbevakningsposteringar i land. Sådant biträde lämnades för närvarande, förutom av en tillfällig kustbevakningspostering i Fårösund, i någon män av tullstationerna. Indroges någon eller några av dessa utan samtidig förstärkning av kustbevakningen, skulle ett försvagande av kustens bevakning äga rum.

Enligt Kungl. Maj:ts brev den 16 mars 1833 ålåge det tullbevakningsföreståndarna vid lanthamnarna ä Gotland att uppbära vissa där inflytande avgifter, förnämligast hamnpenningar, samt redovisa dessa avgifter till Konungens befallningshavande i länet, allt mot viss, numera till statsverket ingående provision. Detta bestyr upptoge tullpersonalens tid i rätt väsentlig grad; men enligt tullkammarens mening kunde detsamma utart större olägenhet för gotländska lanthamnsfonden, som numera hade att förvalta ifrågavarande medel, ombesörjas på annat sätt i de hamnar, där befintlig tullstation komme att indragas.

Av tillgängliga uppgifter om trafiken vid ovan omförmälda sex tullstationer å Gotland syntes det tullkammaren framgå, att bibehållande av tullstationerna i Katthammarsvik, Ljugarn och Eone icke vore av behovet påkallat. Ä de övriga tre orterna — Burgsvik, Klinte och Kappelshamn — vore trafiken av den omfattning, att en ständig tillsyn å densamma erfordrades; dock torde denna tillsyn kunna tillfredsställande utövas, i Klinte av kustöveruppsyningsmannen å därvarande tulljakt samt i Burgsvik och Kappelshamn av en förste kustvakt på vardera platsen, samtliga i egenskap av tullexpeditionsföreståndare; allt dock under förutsättning, att vederbörandes rörelsefrihet icke bundes av bestyr med hamnuppbörd.

Tullkammaren ville därför hemställa, dels att, under förutsättning att distriktets två tulljakter bibehölles och bemanningen å desamma erhölle minst den av tullkammaren ovan angivna styrka, tullstationerna i Katthammarsvik, Ljugarn och Rone måtte indragas, dels ock, under förutsättning att bestyr med hamnuppbörd icke ifrågakomme, att tullstationerna i Burgsvik, Klinte och Kappelshamn måtte förändras till tullexpeditioner.

De kommunala myndigheterna å ifrågavarande sex platser ävensom härvarande hamndirektioner hava på olika skäl uttalat sig emot de föreslagna förändringarna, särskilt mot tullkammarens förslag att vissa tullstationer skulle indragas utan att ersättas med tullexpeditioner. Det har sålunda framhållits, bland annat, att nedgången i trafiken vore av mera tillfällig beskaffenhet samt att uppsving numera vore att förvänta och delvis redan inträtt; att förändringarna, utan att medföra någon större besparing för tullverket, vore iignade att motarbeta möjligheterna till ett sådant uppåtgående för respektive orter; att på flera ställen betydande summor nedlagts på hamnbyggnader och förbättring av hamnarna, vilka kostnader i följd av tullstationernas indragning eller förändring till tullexpeditioner och därav beroende minskning i trafiken icke skulle kunna förräntas och amorteras; att ökade kostnader och andra olägenheter skulle uppstå för trafiken; samt att bevakningens effektivitet skulle minskas och fara för smuggling inträda, enär stationsgöromål och bevakning av kusten icke kunde nöjaktigt förrättas av en och samma tjänsteman.

Gotlands handelskammare har, efter erinran att tullkammarens i Visby förslag ginge utöver tjänstgöringskommissionens och vore oförmånligaro

70 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

än detta, uttalat, att Gotlands ekonomiska utveckling' ovillkorligen krävde, att öns sjöförbindelser med såväl moderlandet som utlandet i möjligaste män underlättades, och att en inskränkning i och ett försvårande av möjligheterna att erhålla tullbehandling vid den utländska trafiken måste motverka strävandena att upprätthålla och utvidga handelsförbindelserna med utlandet. Statsmakterna både, genom att lämna bidrag till förbättring av hamnarna å Gotland, visat sig uppskatta deras betydelse för öns näringsliv. Att nu låta resultaten av dessa uppoffringar förringas genom åtgärder, som möjligen skulle medföra eu obetydlig besparing i tullverkets utgifter, torde näppeligen ens ur statsfinansiell synpunkt kunna anses lämpligt eller befogat. Det kunde emellertid ej förnekas, att rörelsen i Katthammarsvik, Ljugarn och Rölle för närvarande vore av så ringa omfattning, att ett utbyte av tullstationerna därstädes mot tullexpeditioner vore motiverat. Vad uppbörden av hamnavgifter beträffade, hade densammas ombesörjande av tulltjänstemän visat sig medföra störa fördelar. Vid de mindre hamnarna skulle eljest tillgång på personer, som vore lämpliga för bestyret härmed, ofta saknas, då affärsmännen på platsen kunde anses jäviga att handhava detsamma och bestyret i övrigt icke vore av den omfattning, att en därför uteslutande anställd person kunde erhålla full sysselsättning och tillräcklig avlöning. Vad anginge tullstationerna i Kappelshamn, Klinte och Burgsvik ansåge handelskammaren, att trafikens nuvarande omfattning i dessa hamnar och utsikterna för en inom den närmaste framtiden inträdande ökning av rörelsen där talade för att stationerna bibehölles i oförändrat skick.

Länsstyrelsen i Gotlands län har till en början lämnat en del historiska uppgifter rörande lantbamnarna a Gotland och den s. k. lanthamnsfonden samt därefter erinrat, hurusom tull tjänstemännen vid hamnarna jämlikt ovan omförmälda brev av den 16 mars 1833 tjänstgjort och fortfarande tjänstgjorde såsom uppbördsman för hamnavgifter. Tullkammarens antagande, att blivande tullexpeditionsföreståndare å Gotland skulle utan större olägenhet för lanthamnsfonden kunna befrias från uppbörden av hamnavgifter, vore oriktigt, ty därav skulle uppstå betydande olägenheter såväl genom svårigheten att finna lämpliga personer att handhava uppdraget sou) genom ökade utgifter för arvoden åt de uppbördsmän, som tilläventyrs kunde anskaffas. Länsstyrelsen ansåge det ock kunna ifrågasättas, huruvida sagda uppbörd verkligen skulle komma att för tullexpeditionsföreståndarna medföra något väsentligt hinder i deras tjänst; möjligen kunde för dem förordnas ersättare att upptaga hamnavgifter vid de tillfällen, då de på grund av tjänstgöring vistades utom tullplatsen.

Beträffande tullkammarens i Visby förslag framhåller länsstyrelsen, att detsamma måste medföra en kraftig rubbning av förhållanden, som av ålder bestått, och att detsamma därför vore ägnat att ingiva betänkligheter. Med hänsyn till vad tullkammaren själv anfört rörande bevakningen av Gotlands kuster kunde det med fog ifrågasättas, huruvida det vore välbetänkt att genom indragning av tre tullstationer å öns östra kust lämna hela donna kust från Slite söderut utan annan bevakning än den, som kunde presteras av någon av tulljakterna. Ty något verksammare biträde vid bevakningen av östra kusten skulle icke kunna förväntas av de föreslagna tullexpeditionsföreståndarna i Burgsvik, Klinte och Kappelshamn. Den av tullförvaltaren föreslagna organisationen, särskilt indragningen av vissa tullstationer utan någon ersättning, skulle otvivelaktigt lända vederbörande orter till betydande förfång, framför allt genom svårigheter att

Kanal. Maj.ts proposition Nr 10.

erhålla tullbehandling: vid den utländska trafiken. Men även ersättande av tullstationerna i Burgsvik, Klinte och Kappelshamn med tullexpeditioner skulle medföra betydande olägenheter för trafiken, därest vederbörande föreståndare i någon avsevärd grad komme att tagas i anspråk för egentlig kustbevakning. Länsstyrelsen ville kraftigt understryka handelskammarens uttalande rörande vikten för Gotlands ekonomiska utveckling av att öns sjöförbindelser underlättades.

Då de svårigheter och olägenheter av flera slag, som skulle bliva eu följd av genomförandet av tullkammarens förslag, mer än väl skulle uppväga den jämförelsevis ringa besparing, som reformen kunde medföra, ansåge länsstyrelsen sig höra på det bestämdaste avstyrka berörda förslag. Ansåges en omorganisation vara påkallad, borde densamma ej erhålla större omfattning än vad tjänstgöringskommissionen ifrågasatt.

Med sitt nu återgivna yttrande har länsstyrelsen överlämnat, bland annat, en av landskamreraren i länet upprättad promemoria i ämnet med åtskilliga därvid fogade bilagor, däribland av ifrågavarande sex tullstationer lämnade uppgifter angående utrikes och inrikes sjöfart vid stationerna under tre olika fem-årsperioder från och med år 1900 m. m.

Innan generaltullstyrelsen går att för egen del yttra sig i nu föreliggande frågor, har styrelsen ansett sig böra lämna nedanstående, ur nyssberörda uppgifter hämtade upplysningar rörande den utrikes trafiken vid tullstationerna under perioden 1920—1924, kompletterade med motsvarande uppgifter för året 1925. För den inrikes trafiken är det i allmänhet av underordnad betydelse, huruvida ort, därifrån fartyg avgår eller dit detsamma är destinerat, är tullplats eller icke; skyldighet att låta påteckna årspass föreligger nämligen i regel endast, då fartyget anlöper tullplats. De av tullstationerna lämnade uppgifterna rörande antalet påtecknade årspass synas dessutom vara beräknade på olika sätt och i vissa fall ofullständiga. Uppgifter angående den inrikes trafiken (utfärdade och påtecknade årspass) hava därför icke medtagits.

Den utrikes trafiken under åren 1920—1925 har sålunda varit så gott som ingen vid tullstationen i Katthammarsvik och mycket obetydlig vid tullstationerna i Ljugarn och Rone. Vid de övriga tre stationerna har rörelsen visserligen i och för sig varit föga betydande men dock ej oväsentligt större än vid förstnämnda tre stationer.

Med hänsyn till den ytterst obetydliga trafiken i Katthammarsvik, Ljugam och Rone finner styrelsen för sin del tullstationer å dessa platser vara fullständigt obehövliga, varför de därstädes nu befintliga tullstationerna synas böra indragas. Icke ens tullexpeditioner å alla dessa platser torde vara av verkligt behov påkallade. Då det likväl torde vara lämpligt, att,

Tullstationen å Seskarö.

72 Kung!. Maj:ts proposition Nr 70.

därest nämnda tullstationer indragas, en tullexpedition anordnas a östkusten av Gotland söder om Slite för att bereda till nämnda del av kusten destinerade fartyg lättare möjlighet till tullklarering, ämnar styrelsen under nyssnämnda förutsättning förflytta den nu i Slite stationerade tulljakten till Ronehamn och, om så finnes erforderligt, där inrätta eu tullexpedition med kustuppsyningsmannen på jakten såsom föreståndare. Dä hans tid endast till ringa del torde bliva upptagen av göromål vid tullexpeditionen och dylika göromål säkerligen ofta icke ens förekomma varje dag, torde något hinder för en sådan anordning icke förefinnas, under förutsättning dock, att kustuppsyningsmannen icke har att omhänderhava uppbörd av hamnavgifter. Därest det mot förmodan skulle visa sig, att tullexpedition skulle erfordras jämväl i Katthammarsvik eller Ljugarn. ligger det, såsom förut nämnts, inom styrelsens befogenhet att anordna sådan.

Vad de tre övriga tullstationerna, de i Burgsvik, Klinte och Kappelshamn, beträffar, är såsom nämnts rörelsen därstädes ej oväsentligt större än i de nyss omförmälda. Hamnen i Burgsvik har ett skyddat läge, kali angöras i nästan vilket väder som helst och anlitas därför ganska mycket såsom nödhamn. Klintehamn är medelst järnväg förbundet såväl med Slite som numera även med Hablingbo. Trafiken i Klinte synes vara stadd i ökning, vilket enligt uppgift beror iJä tillkomsten av järnvägen till Hablingbo och på återupptagandet med de genom kriget avbrutna förbindelserna med Tyskland. Beträffande slutligen Kappelshamn har trafiken under år 1925 tagit ett avsevärt steg uppåt, beroende på starkt ökad export av sten. Hamnen användes även såsom nödhamn.

De sålunda omförmälda förhållandena ävensom vad i övrigt framila Rits i de avgivna yttrandena hava föranlett, att styrelsen ansett sig deke för närvarande böra ifrågasätta någon förändring av tull stationerna i Burgsvik. Klinte och Kappelshamn. Givetvis kommer dock styrelsen att med uppmärksamhet följa utvecklingen och, därest anledning därtill förekommer, återupptaga frågan.

På grund av det anförda hemställer generaltullstyrelsen,

att Kungl. Maj:t mätte förordna, att tullstationerna i Katthammarsvik, Ljugarn och Rone skola med utgången av juni månad 1927 indragas; samt

att Kungl. Majrt måtte medgiva, att, därest i nämnda tullstationers ställe en eller flera tullexpeditioner varda inrättade, vederbörande föreståndare för dessa måtte anses fritagna från den enligt Kungl. Maj:ts brev den 16 mars 1833 tullbevakningsföreståndarna vid lanthamnarna å Gotland åliggande skyldigheten att uppbära vissa vid lanthamnarna inflytande avgifter.

Beträffande tullöveruppsyningsmanstjänsterna vid de till indragningföreslagna tullstationerna kommer styrelsen att här nedan avgiva förslag.

Enär Haparanda hamn icke kan an löpas av fraktfartyg eller ens avstörre bogserhatar, har sedan lång tid tillbaka under seglationstiden varit å ön Hanhinkari anordnad en tullpostering, bestående av en uppsyningsman och två vaktmästare. Därjämte hava under seglationstiden två vaktmästare varit posterade å Seskarö för utövande av hevakningstillsyn därstädes. Av posteringen å Hanhinkari verkställdes invisitation av från Finland ankommande fartyg; inklarering skedde emellertid vid tullkammaren i Haparanda. Då dessa anordningar av vissa skäl befunnos otillfredsställande för trafiken, anhöllo under år 1921 svenska trävaruaktiébo-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

laget Kemi Sandviks sågverk ocli aktiebolaget Gran viks sågverk hos styrelsen, att eu tullstation måtte på bolagets bekostnad inrättas å Seskarö för seglationstiden 1922. Med bifall till denna anhållan förordnade styrelsen, att en tullstation, bestående av en t. f. uppsyningsman och två t. f. vaktmästare, skulle under sagda års seglationstid vara anordnad å Seskarö, med förpliktelse för bolagen att bestrida samtliga med stationen förenade kostnader. I sammanhang härmed indrogs såväl tullposteringen å Hanhinkari som den tidigare anordnade bevakningen å Seskarö. Då bolagen sedermera — i januari 1923 — anhöllo om tullstation å Seskarö jämväl under sistnämnda år, erinrade de, att tullverket genom stationens anordnande befriats från kostnaderna för posteringen å Hanhinkari och bevakningen å Seskarö, samt hemställde, huruvida icke bolagen på grund härav kunde fritagas från andra kostnader för stationen än avlöning och resekostnad till stationens föreståndare samt bostad och expeditionslokal m. m. I skrivelse till tullkammaren i Haparanda den 7 februari 1923 förordnade styrelsen, att tullstation skulle under seglationstiden 1923 vara inrättad å Seskarö; att densamma skulle förestås av en t. f. tullöveruppsyningsman; samt att bolagen skulle bestrida kostnaden för dennes avlöning och för hans resor till och från stationen samt kostnadsfritt tillhandahålla expeditionslokal och tjänlig bostad för föreståndaren med möbler, eldning och städning samt båt med roddbiträde, där så erfordrades, ävensom gälda övriga kostnader, som kunde bliva en följd av stationens inrättande, varemot ytterligare erforderlig tullbevakningspersonal å Seskarö skulle bekostas av tullverket, under förutsättning att särskild bevakning å Hanhinkari icke erfordrades under seglationstiden. På enahanda villkor har tullstationen å Seskarö sedermera varit anordnad under seglationstiden åren 1924, 1925 och 1926.

Bolagen hade emellertid, redan då framställning om tullstation under år 1924 gjordes, anhållit, att stationen måtte i dess helhet bekostas av tullverket, vilken anhållan sedermera upprepats. Såsom skäl härför har åberopats i huvudsak, att stationen tjänade ett allmänt intresse och att genom densammas tillkomst tullverket kunnat undvara den tidigare erforderliga bevakningen på Hanhinkari samt sålunda befriats från kostnaderna därför.

Sedan generaltullstyrelsen den 10 november 1925 anbefallt tullkammaren i Haparanda att verkställa utredning rörande beskaffenheten av trafiken vid tullstationen å Seskarö och infordrat tullkammarens yttrande, huruvida en tullstation därstädes kunde anses vara av sådan betydelse för den allmänna trafiken inom tullkammardistriktet, att anledning funnes att ifrågasätta stationens inrättande på statsverkets bekostnad, har tullkammaren med skrivelse den 23 i nämnda månad överlämnat berörda utredning och inkommit med det infordrade yttrandet.

Trafiken och uppbörden vid tullstationen under de sistförflutna fyra åren framgår av följande efter tullkammarens uppgifter sammanställda tablå:

74 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 70.

I berörda skrivelse har tullkammaren anfört huvudsakligen följande. Trafiken vid tullstationen, som under åren 1924 och 1925 visat en avsevärd stegring, kunde för framtiden antagas bliva ytterligare ökad, då de svenska timmeruppköparna allt mer och mer förläde sina avverkningar till Finland. Åtminstone kunde man beräkna, att någon minskning av timmerinförseln till Seskarö icke skulle äga rum. Av de under år 1925 inklarerade lastade fartygen, vilkas antal utgjort 221, hade icke mindre än 104 inkommit för andra firmors räkning än de båda bolag, som hittills bekostat stationen, och medfört sammanlagt över 224,000 kubikmeter trävaror, under det att nämnda bolags införsel utgjort endast omkring 47,000 kubikmeter. Beträffande utförseln stiillde förhållandena sig visserligen annorlunda; dock hade av 72 lastade utgående fartyg 13 intagit last för annans räkning än de bägge bolagens. En del icke å Seskarö hemmahörande fartyg funno det vid avgång till Finland förmånligt att utklarera \Tid tullstationen. Tullkammaren hade den bestämda uppfattning, att tullstationen å Seskarö tjänade sådana allmänna intressen, att den borde bekostas av statsverket.

Sedan generaltullstyrelsen den 29 januari 1926 hos länsstyrelsen i Norrbottens län anhållit om yttrande i ärendet, har bemälda länsstyrelse den 26 april samma år avgivit sådant yttrande, efter det Nedertorneå sockens kommunalnämnd, landsfiskalen i Nedertorneå distrikt samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare blivit hörda.

I de av länsstyrelsen infordrade yttrandena tillstyrkes, under framhållande att tullstation å Seskarö vore betingad av ett allmänt trafikintresse för trakten och under hänvisning till tullkammarens utredning i frågan, att en sådan station måtte på statsverkets bekostnad anordnas därstädes. Av handelskammaren framhålles särskilt, att sedan det ena av de bolag, som bekostat stationen, nämligen aktiebolaget Granviks sågverk, numera nedlagt sin verksamhet, ytterligare förskjutning skett från det enskilda till det allmänna intresset av tullstationens förefintlighet. Jämväl länsstyrelsen tillstyrker nämnda åtgärd, såvitt seglationstiden angår.

Den av tullkammaren i Haparanda verkställda utredningen och vad (ivrigt i saken förekommit har bibringat styrelsen den övertygelse, att en tullstation å Seskarö är oavvisligen erforderlig under seglationstiden och att den därstädes förekommande trafiken är av sådan beskaffenhet, att stationen måste anses betjäna ett allmänt trafikintresse och fördenskull bekostas av tullverket. Såsom villkor härför torde emellertid, ti likhet med vad som skett i fråga om tullstationen i Nynäshamn, böra föreskrivas, att svenska trävaruaktiebolaget Kemi Sandviks sågverk eller annan intresserad part enligt de närmare bestämmelser, som må meddelas av general-

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 70. 75

tullstyrelsen, tillhandahåller ej mindre stationen, kostnadsfritt för tullverket, erforderliga expeditions- och vaktlokaler samt varumagasin, om sådant erfordras, än även föreståndaren för stationen jämte övrig för densamma erforderlig personal mot skälig hyra tjänliga bostäder. Styrelsen får i fråga härom meddela, att bolagen vid ett tidigare tillfälle, då framställning gjorts om inrättande av tullstation å Seskarö på tullverkets bekostnad, förklarat sig villiga att tills vidare tillhandahålla expeditionslokal samt bostad för stationspersonalen med möbler, eldning och städning på sätt dittills ägt rum. Då stationen torde, i likhet med vad här ovan föreslagits, beträffande tullstationen i Neder-Kalix, böra hållas i verksamhet endast under seglationstiden, förefinnes icke någon anledning att ifrågasätta uppförande å ordinarie stat av någon för stationen avsedd personal.

På grund av vad sålunda anförts hemställer generaltullstyrelsen,

att Kungi. Maj:t mätte bemyndiga styrelsen att föranstalta om uppehållande på statsverkets bekostnad under seglationstiden varje år från och med år 1927, så länge sådant finnes erforderlig!, av en tullstation å Seskarö inom Haparanda tullkammardistrikt ävensom att förordna för stationen erforderlig personal, en t. f. tullöveruppsyningsman och behövligt antal t. f. tullvakter;

att bemälda personal måtte få åtnjuta avlöning i enlighet med vad som gäller för befattningshavare, vilken bestrider extra ordinarie befattning, att utgå av det å avlöningsstaten för tullstaten uppförda förslagsanslaget till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. in. samt

att såsom villkor för stationens bekostande av statsverket måtte föreskrivas, att svenska trävaruaktiebolaget Kemi Sandviks sågverk eller annan intresserad part enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av generaltullstyrelsen, tillhandahåller ej mindre stationen, kostnadsfritt för tullverket, erforderliga expeditions- och vaktlokaler samt varumagasin, om sådant erfordras, än även föreståndaren för stationen jämte övrig för densamma behövlig personal mot skälig hyra tjänliga bostäder.»

När jag nu går att angiva min ställning' till de sålunda väckta frågorna om indragning eller förändring av vissa tullförvaltningar, lämnar jag åsido frågorna om indragning av tullkamrarna i Marstrand och Simrishamn samt spörsmålen om förändring av tullstationerna i Bergkvara och Mörbylånga, med vilka frågors avgörande, då de ännu icke äro fullt utredda, torde få tillsvidare anstå.

Vad till eu början angår frågan om förändring av tullkammaren i Ronneby till tullstation, har, såsom nämnts, förslaget härutinnan avstyrkts av tullkammaren, länsstyrelsen i Blekinge län, Smålands och Blekinge handelskammare samt de kommunala myndigheter, som yttrat sig i densamma. De skäl, som anförts mot den ifrågasatta ändringen, har generaltullstyrelsen ock ansett äga giltighet och styrelsen har, då, såsom ock förut omförmälts, tullförvaltartjänsten i Ronneby jämlikt Kungl. Maj:ts beslut tillsvidare må uppehållas allenast på förordnande, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte medgiva, att tjänsten måtte få återbesättas med ordinarie innehavare. Då även jag kommit till den uppfattningen, att övervägande skäl

De pa rtementschefen.

76 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

tala för ett bibehållande av tullkammaren i fråga, biträder jag alltså de i ärendet hörda myndigheternas mening och kommer följaktligen, därest riksdagen ej tillkännagiver annan uppfattning i fråga om tullkammarens bibehållande, att tillstyrka generaltullstyrelsens förslag om tullförvaltartjänstens återbesättande.

Förslaget om förändring av tullkammaren i Piteå till tullstation har avstyrkts såväl av tullkammaren och länsstyrelsen i Norrbottens län som av magistraten och stadsfullmäktige i Piteå ävensom av Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare. Generaltullstyrelsen har ock på anförda skit! ansett sig icke kunna förorda den ifrågasatta ändringen. Då de skäl, som anförts mot en förändring av tullkammaren, själas mig övertygande, anser jag mig böra förorda, att tullkammaren tillsvidare bibehålies.

Styrelsens förslag i fråga om tullstationen i Neder-Kalix har ej heller ' givit mig anledning till erinran och har jag, om ock icke utan tvekan, ävenledes funnit mig böra tillstyrka, att någon förändring av tullstationen i Sikeå nu icke vidtages. Jag biträder likaledes styrelsens förslag i fråga om tullstationen i Ljusne. *

Vad angår frågan om indragning av tullstationen i Figeholm, har, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, tjänstgöringskommissionen ansett sig icke böra direkt föreslå, att stationen i fråga indrages. Figeholms kommunalfullmäktige, landsfiskalen i orten, Smålands och Blekinge handelskammare samt länsstyrelsen i Kalmar län hava uttalat sig mot eu dylik åtgärd. Däremot har tullkammaren i Oskarshamn funnit anledning saknas att bibehålla tullstationen och generaltullstyrelsen har hemställt om stationens indragning. Med hänsyn till den ringa omfattning, rörelsen vid tullstationen haft in!der de sistförflutna åren och av skäl styrelsen i övrigt anfört fölen indragning av densamma, finner jag mig böra biträda styrelsens förslag i denna fråga.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hade tjänstgöringskommissionen föreslagit, att tullstationerna i Katthammarsvik, Ljugarn och Rone skulle indragas och ersättas med tullexpeditioner samt ifrågasatt, huruvida icke enahanda förändring framdeles kunde vidtagas med tullstationerna i Burgsvik, Klinte och Kappelshamn. Tullkammaren i Visby har under viss förutsättning tillstyrkt förslaget om indragning av de tre förstnämnda stationerna, samt, likaledes under viss förutsättning, ansett, att tullstationerna i Burgsvik, Klinte och Kappelshamn kunde förändras till tullexpeditioner. De kommunala myndigheterna å platserna i fråga ävensom därvarande hamndirektioner hava däremot av olika anledningar uttalat sig mot de föreslagna förändringarna. Gotlands handelskammare har visserligen ansett ett utbyte av tullstationerna i Katthammarsvik, Ljugarn och Rone mot tullexpeditioner vara motiverat, men motsatt sig en förändring av de tre andra tullstationerna och länsstyrelsen i Gotlands län har för sin del uttalat, att, därest eu omorganisation av tullstationerna i fråga vore påkallad, densamma i

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70. 77

varje fall ej borde erhålla större omfattning än vad tjänstgöringskommissionen ifrågasatt.

Vad nu berörda fråga angår, har generaltullstyrelsen på angivna skäl hemställt, att tullstationerna i Katthammarsvik, Ljugarn och Rone måtte indragas, samt att, därest i dessa tullstationers ställe en eller flera tullexpeditioner varda inrättade, vederbörande föreståndare för dessa måtte fritagas från den enligt Kungl. Maj-.ts brev den 16 mars 1833 tullbevakningsföreståndare vid lanthamnarna å Gotland åliggande skyldigheten att uppbära vissa vid lanthamnarna inflytande avgifter. Då de skäl, som till stöd för ifrågavarande förslag åberopats, synts mig äga full giltighet, har jag även i detta hänseende ansett mig böra biträda vad generaltullstyrelsen föreslagit. I likhet med styrelsen anser jag mig ej böra för närvarande ifrågasätta någon förändring av tullstationerna i Burgsvik, Klinte och Kappelshamn.

Då styrelsens förslag i fråga om uppehållande på statsverkets bekostnad under seglationstiden av en tullstation å Seskarö inom Haparanda tullkammardistrikt ej heller givit mig anledning till erinran, har jag alltså i samtliga nu berörda av styrelsen framlagda frågor ansett mig böra biträda vad styrelsen hemställt.

Ifrågasatt ny klassificering av tullkamrarna samt förändrad lönegradsplacering av tullförvaltarna. Jag övergår härefter till att redogöra för en av generaltullstyrelsen i skrivelse den 30 augusti 1926 gjord framställning angående tullkamramas klassificering och tullförvaltartjänsternas lönegradsplacering.

Tullkamrarna äro för närvarande indelade i följande klasser:

klass 1 A: tullkamrarna i Norrköping, Hälsingborg, Trälleborg, Gävle och Sundsvall:

klass 1 B: tullkamrarna i Kalmar, Landskrona och Halmstad;

klass 2: tullkamrarna i Uppsala, Nyköping, Jönköping, Oskarshamn, Visby, Karlskrona, Karlshamn, Ålius, Lund, Ystad, Varberg, Strömstad, Borås, Karlstad, Örebro, Söderhamn, Hudiksvall, Härnösand, Luleå och Haparanda;

klass 3: tullkamrarna i Södertälje, Eskilstuna, Linköping, Västervik, Lysekil, Uddevalla, Mon, Kristinehamn, Charlottenberg, Västerås, Falun Örnsköldsvik, Östersund, Storlien och Umeå; samt

klass 4: tullkamrarna i Motala, Ronneby, Sölvesborg, Simrishamn, Falkenberg, Marstrand, Lidköping, Skellefteå, Piteå och Kiruna.

Till klass 1 B hänföras ock tull förvaltningarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö frihamnar.

Tulltorvaltartjänsterna tillhöra för närvarande följande lönegrader:

78 Kanyl. Muj:ts proposition Nr 70.

Seneraitullstyrelsens utredning tich förslag.

Tullbområrnas klassi fic exing.

klass 1 A ................................................ lönegraden B 26;

» 1 B ................................................ » B 24;

» 2..................................................... » B 22;

» 3....................................................... » B 21 och

» 4................................ » B 18.

Klassificering av tullkamrarna i riket har vid 1910 års riksdag skett på grundval av en utav 1908 års tullstatskommission utarbetad s. k. poängtabell, innehållande uppgifter rörande trafiken m. m. vid tullkamrarna. 1914 års tullkommission betjänade sig för enahanda ändamål av en i statsverkspropositionen till 1914 års förra riksdag intagen liknande tabell, varvid kommissionen dock anmärkte, att i densamma icke kommit till synes alla de faktorer, vilka borde tillmätas betydelse vid frågans avgörande, varför den måst kompletteras genom den kännedom om särskilda på frågan inverkande omständigheter, vilken varit för handen hos kommissionen.

Sedermera utarbetades inom generaltullstyrelsen en ny poängtabell, omfattande rörelsen vid tullkamrarna under tiden från och med juli månad 1919 till och med juni månad 1920. På grund av de abnorma trafikförhållanden, som varit rådande under sistberörda tid, befanns emellertid denna tabell vara av sådan beskaffenhet, att densamma icke kunde användas för klassificering av tullkamrarna. I sitt den 11 oktober 1920 framlagda förslag till reglering av tullverkets utgiftsstater för år 1922 anslöt generaltullstyrelsen sig därför i huvudsak till tullkommissionens förslag; endast i några få fall ansågos jämkningar böra vidtagas.

Sedan vid 1921 års riksdag frågan om tullverkets omorganisation uppskjuta, förnyade generaltullstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 oktober 1921 med förslag till reglering av tullverkets utgiftsstater för tiden 1 januari—30 juni 1923 sitt den 11 oktober 1920 avgivna förslag i nu omhandlade fråga; och blev detta förslag med några av 1902 års löneregleringskommitté ifrågasatta jämkningar godtaget av statsmakterna, varvid dock betonades, att frågan kunde anses vara endast provisoriskt löst och att densamma borde upptagas till definitiv prövning, sedan närmare undersökningar hunnit fullbordas.

Den av generaltullstyrelsen på grund av Kungl. Maj:ts brev den 9 juni 1922 tillsatta tjänstgöringskominissionen för tullverket har, enligt sitt uppdrag, i sitt den 30 juni 1924 avgivna betänkande och förslag ägnat uppmärksamhet åt frågan. Kommissionen betonade därvid med mycken styrka, att det, vad tullverket beträffade, vore svårt, för att icke säga ogörligt, att åstadkomma en poängtabell, som möjliggjorde en tillfredsställande jämförelse mellan de olika tullkamrarna. Anledningen härtill läge däri, att tullkamrarnas arbete saknade den enhetliga karaktär, som i stort sett utmärkte exempelvis järnvägs- och telegrafstationernas arbete. Hela metodens värde måste anses vara synnerligen problematiskt. Visserligen måste en jämförelse mellan tullkamrarna äga rum, men det vore varken nödvändigt eller lämp-

79 Kungi. Maj:ts proposition Nr 70.

ligt att grunda denna jämförelse pa en poängtabell och därigenom söka förläna densamma ett sken av siffermässig exakthet, som den i själva verket fullständigt saknade. Jämförelsen och klassificeringen borde i stället grundas på den erfarenhet rörande tullkamrarnas personalförhållanden och arbete, som vunnits genom kommissionens undersökningar, varvid siffermaterialet borde användas såsom komplettering av och stöd för denna erfarenhet och den kännedom om förhållandena vid tullkamrarna, som vunnits på andra sätt. Sedan personalbehovet vid de olika tullkamrarna genom kommissionens undersökningar grundligt prövats, vore man berättigad anse, att kvantiteten och kvaliteten av en förvaltnings arbete i stort sett kunde avläsas i antalet och graden av de befattningshavare, som föreslagits till anställning vid densamma. En »personalpoäng» vore därför av värde såsom ett hjälpmedel att pröva det resultat i fråga om klassificeringen, till vilket man på annan väg kommit; och kommissionen hade fördenskull i sitt förslag till klassificering för varje särskild tullkammare angivit en sådan poängsiffra.

Kommissionen ansåg sig emellertid förpliktad att fullfölja försöken att åstadkomma en mera tillfredsställande poängtabell än de tidigare använda och framlade fördenskull ett utkast till nya grunder för en sådan tabell, vilket delgavs vederbörande tullmyndigheter. I allmänhet uttalade dessa, att de nya grunderna innebure ett väsentligt framsteg i förhållande till de vid tidigare tabellers uppgörande tillämpade. I ett par fall framhöllos dock mera principiella betänkligheter mot tanken på en gemensam tabell för alla tullkamrar.

Det förslag till klassificering av tullkamrarna, som avgavs av tjänstgöringskommissionen, innebar följande förändringar i den klassindelning, som gällde enligt staten för budgetåret 1924—1925, nämligen:

nedflyttning av tullkammaren i Sundsvall från klass 1 A till klass 1 B och av tullkammaren i Hudiksvall från klass 2 till klass 3; samt

uppflyttning av tullförvaltningen i Stockholms frihamn samt tullkamrarna i Örebro och Borås från klass 2 till klass 1 B, av tullkammaren i Linköping från klass 3 till klass 2 samt av tullkammaren i Falkenberg från klass 4 till klass 3.

I sin skrivelse den 31 oktober 1924 angående tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1925—1926 anförde generaltullstyrelsen i denna fråga huvudsakligen följande. Den mest framträdande bristen i det sätt, varpå klassificeringen av tullkamrarna ägt rum, vore, att poängtabellerna avsett allenast ett enda år. Styrelsens uppfattning vore, att det för vinnande av eu så rättvis klassificering som möjligt vore ofrånkomligt, att man därvid ägde tillgång till en fortlöpande årlig statistik över rörelsen och arbetet vid de olika tullkamrarna. Då en sådan statistik icke vore tillgänglig och dä de av tjänstgöringskommissionen ifrågasatta förändringarna i klassificeringen i allt fall icke vore mera vittgående, ansåge styrelsen det lämpligast, att den då gällande klassindelningen tills vidare bibehölles, dock med det undantag, att tullförvaltartjänsten i Stockholms frihamn i enlighet med

80 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

kommissionens förslag likställdes med tullförvaltartjänsterna i de båda övriga frihamnarna och alltså uppflyttades från klass 2 till klass 1 B.

Denna styrelsens hemställan blev ock i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag av riksdagen bifallen.

I skrivelse till Kungl. Makt den 22 september 1925 angående tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1926—1927 meddelade styrelsen, att arbete med upprättande av förberörda statistik för år 1924 ävensom, i vissa delar, för år 1923 fortgått å styrelsens statistiska avdelning, men att detta arbete ieke vore fullt avslutat och att det för övrigt kunde ifrågasättas, huruvida icke en tidsrymd av allenast två år måste anses alltför kort för att av de därunder rådande förhållanden skulle kunna dragas en någorlunda säker slutsats rörande tullkamramas klassificering. Under sådana omständigheter ansåge styrelsen det nödvändigt att tills vidare låta anstå med framläggande av förslag till förändring i den dåvarande klassificeringen. Denna klassificering är ock fortfarande gällande.

I sin skrivelse den 30 augusti 1926 har nu generaltullstyrelsen till en början meddelat, att arbetet med ifrågavarande statistik sedermera fortgått och att för närvarande uppgifter förelåge för åren 1923, 1924 och 1925 angående rörelsen vid rikets tullkamrar.

Dessa uppgifter avsåge följande slag av inom tullverket förekommande arbetsfaktorer, nämligen:

antalet inklarerade fartyg, dels lastförande dels barlastade, vartdera slaget uppdelat i direkt inkommande fartyg och fartyg, som inkommit via annan svensk hamn, med angivande tillika av antalet fartyg av 10 ton eller därunder samt, i förekommande fall, ångfärjor och fartyg i Öresundsfart;

antalet utklarerade fartyg, dels lastförande dels barlastade, vartdera slaget uppdelat i fartyg, som utklarerats i första hamn och fartyg, som förut utklarerats i annan svensk hamn, med angivande tillika av de beträffande inklarerade fartyg angivna särskilda förhållanden;

antalet inrikes förpassningar, dels ankommande dels avgående, antalet utfärdade och påtecknade årspass samt antalet fiskepass, på samma sätt uppdelade ;

myckenheten av från utrikes ort sjöledes direkt inkommande vagnslaster, partier och kolli, antalet tullbehandlade postpaket samt antalet vagnslaster och antalet kolli av ankommande och avgående transitgods;

antalet vid tullbehandlingen rubricerade varuposter av dels tullfritt, dels tullpliktigt gods, vartdera slaget med hänsyn till svårigheten vid tullbehandlingen uppdelat i tre olika grupper, samt, vad tullpliktigt gods beträffar, med ytterligare uppdelning av två av dessa grupper i partivaror och andra varor, ävensom tullbeloppet för varje olika slag av tullpliktigt gods samt antalet räkningar å passagerare!!ekter;

antalet angivningar till direkt förtullning, antalet ankommande och avgående transitförpassningar, vartdera slaget för sig, antalet angivningar till transitupplag, antalet förtullningar från transitupplag, antalet angivningar till

SJ

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

och förtullningar från nederlag, i båda fallen med angivande av såväl antalet inlagor som antalet varuposter, antalet utförselinlagor å tullkontroll underkastat gods och å vanligt exportgods samt antalet inrapporterade beslag;

uppbörden av tullmedel, nämligen: tull, nederlagsavgift, transitupplagsavgift, restitutionsavgift, provianteringsfrilagersavgift, konfiskationsmedel, böter, sjöfyndsmedel, inkomst av abandonnerade varor, inkomst av natt och år ståndna varor, auktionsprovision, hyres- och arrendemedel, ersättning för vissa av tulltjänsteman verkställda tjänstförrättningar, ersättning för kommunaluppbörd, extra inkomst samt anmärkningsmedel; ävensom

uppbörden av andra medel än tullmedel, nämligen fyr- och båkavgifter, lastpenningar, avgifter till pensionsfonden, avgifter till tullstatens enskilda pensionsinrättning, sockerskatt, automobilgummiringskatt, automobilskatt och bensinskatt.

Uppgifterna beträffande tullförvaltningarna i rikets frihamnar och vid tullkamrarna vid riksgränsen mot Norge omfattade på grund av beskaffenheten av därvarande trafik i vissa delar arbetsfaktorer, som icke överensstämde med de för tullkamrarna i allmänhet angivna. Att närmare redogöra för skiljaktigheterna syntes dock icke styrelsen vara av behovet påkallat. I övrigt har erinrats, att alla förberörda arbetsfaktorer icke förekomme vid varje tullkammare; sålunda kunde givetvis icke in- och utklarering av fartyg förekomma vid tullkamrarna vid riksgränsen och vid vissa andra inne i landet belägna tullkamrar.

Det sålunda föreliggande vidlyftiga siffermaterialet hade för att göras mera överskådligt och lätthanterligt vidare bearbetats. Till en början hade de olika arbetsfaktorerna sammanförts i följande fyra grupper, nämligen:

A. Utrikestrafik;

B. Tullbehandling;

C. Upplagsrörelse; samt

D. Debitering och uppbörd.

Inrikestrafiken (uppgifterna om antalet inrikes förpassningar, antalet årspass och antalet fiskepass) vore av så ringa betydelse, att uppgifterna härom ansetts saklöst kunna uteslutas. Detsamma vore förhållandet med några få andra arbetsfaktorer av ringa betydelse.

Av nyssberörda fyra grupper omfattade

gruppen A utrikestrafiken, följande faktorer: inklarerade fartyg av mer än 10 tons dräktighet; inklarerade fartyg med dräktighet av 10 ton eller därunder samt ångfärjor och fartyg i öresundsfart; utklarerade fartyg av motsvarande två slag; uppbörd av lastpenningar samt fyr- och båkavgifter; exportinlagor; lossat styckegods; lossade partier samt tull behandlade postpaket ;

gruppen 13 tullbehandlingen följande faktorer: tullbehaudlade varuposter, allt efter tullbehandlingens svårighet uppdelade i enkla, medelsvåra och mera krävande samt debiterad tull ä styckegods;

Bihang Ull riksdagens protokoll 1927. 1 samt. Öl höft. (Nr 70.)

82 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

gruppen C upplag sr öreisen följande faktorer: uppläggningar å nederlag; nttagningar från nederlag; uppbörd av nederlagsavgift; uppläggningar å och uttagningar från transitupplag; ankommande och avgående transitförpassningar; ankommande transitgods samt avgående transitgods;

gruppen D debiteringen och uppbörden följande faktorer: angivningar till direkt förtullning samt uppläggning å nederlag och transitupplag; debiterade varuposter; uppbörd av konfiskationsmedel in, m.; uppbörd av tull för partivaror samt övrig uppbörd.

Talen för samtliga dessa arbetsfaktorer var för sig hade meddelst ett särskilt reduktionstal (exponent) för varje faktor omvandlats till lägre och lättare jämförliga tal, utvisande det poängtal, som borde tillkomma varje tullkammare för respektive arbetsfaktor. De använda reduktionstalen voro följande: Grupp A:

för inklarerade fartyg av mer än 10 tons dräktighet 15 för 1,000 fartyg; för inklarerade fartyg med lägre dräktighet ävensom för ångfärjor och fartyg i Öresundstrafik 5 för 1,000 fartyg;

för utklarerade fartyg av mer än 10 tons dräktighet 9 för 1,000 fartyg; för utklarerade fartyg med lägre dräktighet ävensom för ångfärjor och fartyg i Öresundsfart 3 för 1,000 fartyg;

för uppbörd av lastpenningar samt fyr- och båkavgifter 1 för 20,000 kronor;

för exportinlagor 0.5 för 1,000 inlagor;

för lossat styckegods 1 för 10,000 kolli;

för lossade partier 1.5 för 1,000 partier;

för tullbehandlade postpaket 3 för 100,000 paket.

Grupp B:

för tullbehandlade varuposter, enkla, 0.5 för 1,000 varuposter; för tullbehandlade varuposter, medelsvåra, 0.7 5 för 1,000 varuposter; för tullbehandlade varuposter, mera krävande, 1 för 1,000 varuposter; för debiterad tull å styckegods 0.5 för 100,000 kronor.

Grupp C:

för uppläggningar å nederlag 1.5 för 1,000 uppläggningar; för uttagningar från nederlag 1.5 för 1,000 varuposter; för uppbörd av nederlagsa vgift 1 för 10,000 kronor;

för uppläggningar å samt uttagningar från transitupplag 1 för 1,000 sådana expeditioner;

för ankommande och avgående transitförpassningar 0.25 för 1,000 förpassningar;

för ankommande transitgods 6 för 100,000 kolli; för avgående transitgods 8 för 100,000 kolli.

Grupp D:

för angivningar 0.25 för 1,000 stycken;

för debiterade varuposter 0.2 för 1,000 stycken;

för uppbörd av konfiskationsmedel m. m. 1.5 för 10,000 kronor;

83 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 70.

för uppbörd av tull för partivaror O.i för 100,000 kronor; samt

för övrig uppbörd 0.2 5 för 100,000 kronor.

Härtill hade slutligen lagts ett poängtal för personalen, uträknat efter eu exponent av 2 för 15 ordinarie och icke ordinarie tjänstemän vid tullkammaren.

Förut omförmälda sammanföring av arbetsfaktorerna i grupper och uträkningen av poängtal för varje arbetsfaktor berörde emellertid endast rikets för närvarande till ett antal av 53 uppgående tnllkamrar med tullförvaltare såsom föreståndare, sålunda icke tullförvaltningarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö tullhamnar samt ej heller tullförvaltningarna i nämnda tre städers frihamnar. Förstnämnda tre tullförvaltningar vore på grund av rörelsens omfattning uppdelade i avdelningar, vilka var för sig handlade huvudsakligen allenast ett slag av tullverket tillkommande arbetsuppgifter, ett förhållande, som följaktligen ägde tillämpning jämväl i fråga om avdelningarnas chefer. I motsats härtill hade tullförvaltarna vid tullkamrarna att handlägga alla slag av förekommande arbeten eller åtminstone utöva överinseende över den personal, som vore avsedd för de olika slagen av arbetsuppgifter. Någon klassificering av förenämnda avdelningar och deras chefer — av vilka icke någon vore tullförvaltare — i jämbredd med rikets tullkamrar och tullförvaltare hade därför aldrig varit ifrågasatt och syntes icke heller nu böra ifrågakomma. Vad frihamnstullförvaltningarna anginge, har styrelsen erinrat, att tullförvaltningarna i Göteborgs och Malmö frihamnar från början placerats i klass 1 B och tullförvaltningen i Stockholms frihamn från början i klass 2 men att, såsom redan nämnts, sistnämnda tullförvaltning vid 1925 års riksdag uppflyttats i klass 1 B. Tjänstgöringskommissionen hade anfört i fråga om frihamnstullförvaltningarna, att den särställning, dessas chefstjänster intoge i förhållande till de övriga tullförvaltuingarna, och de speciella krav, som på grund av frihamnsrörelsens natur borde ställas på deras innehavare och som måhända icke i så hög grad, som fallet vore på andra områden, vore beroende av trafikens omfattning, borde föranleda, att de tre tullförvaltartjänsterna i frihamnarna upptoges i samma klass, vilken icke borde vara lägre än 1 B. Generaltullstyrelsen biträdde för sin del denna kommissionens mening. Med denna uppfattning, som fortfarande hystes av styrelsen, hade styrelsen icke funnit anledning föreligga att nu medtaga frihamnstullförvaltningarna vid behandlingen av frågan om tullkamrarnas klassificering.

De poängtal, som sålunda för vart och ett av åren 1923—1925 vunnits vid berörda bearbetning av primärmaterialet hade sedan för varje tullkammare gruppvis sammanräknats och gruppsummorna för varje år sammanförts i tabeller, varefter för varje tullkammare poängmedeltal för sagda tre år uträknats.

I fråga om sammanföringen i grupper av arbetsfaktorerna och de valda exponenterna har styrelsen anfört följande.

84 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

»Grupp A utrikes trafiken.

Exponenterna för fartygstrafiken hava bestämts med hänsyn till tullförvaltarens ansvar för och befattning med dels de kamerala klareringsåtgärderna, bland vilka bestämmandet av fartygsumgälderna och frågan om giltigheten av företedda mätningshandlingar torde få anses såsom de viktigaste, dels de med fartygens ankomst eller avgång sammanhängande bevaknings åtgärderna, däribland särskilt meddelandet av lossningstillstånd, vid vilken åtgärd ifrägakommer bland annat tillämpning av de invecklade och svårtydda författningar, som avse att hindra införande i riket av sjukdomar, överhuvud torde det kunna anses, att det är denna gren av tulltjänsten, som ställer de största anspråken på tullförvaltarnas organisationsförmåga. Då den utgående trafiken måste i liera hänseenden anses mindre krävande än den inkommande, har för förstnämnda trafik använts lägre exponentsiffror än för den sistnämnda. De lägre exponenterna för fartyg under 10 ton samt för ångfärjor och fartyg i öresundsfart betingas av att i fråga om dessa fartyg såväl de kamerala uppgifterna äro väsentligt enklare som även bevakningsåtgärderna av mera underordnad betydelse.

Uppbörden av fartygsumgälderna har ansetts böra medtagas under denna grupp såsom utgörande i viss mån en mätare dels på trafikens egenskap av att vara direkt eller icke dels på tonnagets storlek.

Exponenten för godsrörelsen bör utgöra uttryck ej endast för ansvaret för godsets blossning, vård och rätta utlämnande utan även för det anspråk på organisationsförmåga, som godsrörelsens handhavande uppställer.

Grupp B tullbehandlingen.

I enlighet med tjänstgöringskommissionens förslag har för uppskattningen av tullbehandlingsarbetet valts antalet tullbehandlade varuposter, vilka allt efter tullbehandlingens svårighet uppdelats i tre olika klasser. Vid exponentsiffrornas bestämmande har man utgått från att tullförvaltarens medverkan i tullbehandlingsarbetet bliver större, ju större antalet varuposter är, särskilt sådana, vilkas tullbehandling är mera krävande, och att i varje fall tullförvaltarens tillsyn över tullbehandlingsarbetet erfordras i allt högre grad, ju svårare och mera omfattande detta arbete är. Såsom supplement till antalet varuposter och i viss mån motvikt mot dettas inflytande på tullbehandlingsarbetets värdering har ett uttryck för kvantiteten av de tullbehandlade varorna ansetts böra medtagas. Detta har skett genom införande av uppgift om tullbeloppet för styckegods, således varor, vilkas tullbehandling i allmänhet måste anses vara av mera krävande beskaffenhet.

Grupp C upplag srörelsen.

För uppläggningar å och uttagningar från nederlag — i vilka expeditioner inberäknats även förflyttningar från ett nederlag till annat samt utförsel har använts en gemensam exponentsiffra, 1.5. Denna siffra åsyftar i fråga om uppläggningar ett antal av 1,000 sådana expeditioner, men i fråga om uttagningar ett antal av 1,000 uttagna varuposter. Härmed avses att giva ett uttryck åt det merarbete vid uttagningar i förhållande till arbetet med uppläggningarna, som uppstår därigenom, att en upplagd post ofta uttages i flera poster. I syfte att giva ett uttryck jämväl åt skiftningarna i bevakningsarbetet vid nederlagsrörelsen och tullförvaltarnas ansvar för nederlagskrediten har medtagits en faktor för kvantiteten nederlagsgods. För detta ändamål har uppbörden av nederlagsavgift ansetts lämplig, då densamma utgör en funktion av tullbeloppet för å nederlag upplagt gods och därmed i andra hand för myckenheten av detsamma samt då i stort sett och föi en längre tidsföljd uttagningar från och uppläggningar å nederlag torde stå

Kungl Maj:ts proposition Nr 70. 85

i ungefär samma förhållande till varandra — även för myckenheten uttaget gods.

Exponenten för uttagna nederlagsposter (1.5 för 1,000) är 50 procent större än exponenten för tullbehandlingen av mera krävande varuposter (1 för 1,000). Anledningen härtill är, att med nederlagsexponenterna avsetts att giva ett uttryck jämväl åt de med nederlagsrörelsen förenade personaldispositionerna samt beräkningen av tullkrediten och debiteringsrisken, vilka senare moment icke kunna anses bliva tillgodosedda genom den i grupp D använda exponenten för debiterade varuposter (0.2 för 1,000).

Transitförpassningar torde på det hela taget kunna anses jämställda med angivningar och hava erhållit samma exponentsiffra som dessa (0.2 5 för 1,000).

Exponenten för avgående transitgods (8 för 100,000 kolli) har upptagits något högre än exponenten för ankommande sådant gods (6 för 100,000 kolli). Orsaken härtill är det större arbete, som handhavandet av det förra slaget gods medför i förhållande till arbetet med det senare slaget.

Grupp D debiteringen och uppbörden.

Under denna grupp hava upptagits de viktigaste kamerala uppgifter, som förekomma å tullkamrarna, i den mån dessa arbeten icke tillgodosetts under övriga grupper.

Vid angivning av varor måste först och främst angivarens behörighet beaktas. Därnäst är av vikt, att de olika slagen av angivningar behandlas vart och ett på föreskrivet sätt. Ett upptagande av angivningarna bland de arbetsfaktorer, som böra komma till beaktande, lärer därför vara väl berättigat. Vid värderingen av denna arbetsuppgift bör hänsyn tagas till de kamerala arbeten, som därav härröra, såsom godsredovisningen, utfärdandet av räkningar, journalsföring in. m. Bland angivningarna hava icke upptagits angivning av postgods, dels därför att denna är av synnerlig enkel beskaffenhet, dels ock enär posttrafiken torde kunna anses behörigen tillgodosedd under andra grupper. Likaså har angivning till omedelbar transitförsändning här uteslutits, enär densamma kommit till uttryck under transitrörelsen (avgående transitförpassningar).

Vad debiteringen beträffar, stå tullförvaltarnas ansvar och risk därför, såvitt angår uppbörden av tull, i direkt förhållande till antalet tullpliktiga varuposter, oberoende av tullbehandlingens svårighetsgrad. Till grund för exponentsättningen bör sålunda i detta hänseende läggas antalet dylika poster. Det är emellertid klart, att ansvaret för uppbörden i dess helhet även står i förhållande till uppbördens storlek. Detta bör finna sitt uttryck i en exponent för all uppbörd, varvid dock, i fråga om uppbörden av tull, tullen för partivaror torde böra frånskiljas och erhålla en lägre exponentsiffra till undvikande av att denna uppbörd erhåller ett oberättigat inflytande.

Såsom en god mätare av vissa med tullförvaltningens allmänna ledning förenade uppgifter framstår summan av vissa tullmedel, förnämligast konfiskationer och ersättningsbeloppen enligt förrättningstaxan in. m. Ett särskilt uppskattande av denna uppbörd har därför synts väl berättigat.»

v Slutresultatet av ifrågavarande statistiska undersökning har generaltullstyrelsen överlämnat i form av dels en tabell I, upptagande varje tullkammares totalpoäng för ett vart av åren 1923—1925 ävensom dess medeltal poäng för dessa tre år, dels en tabell II, utgörande ett sammandrag av därvid fogade tabellbilagor A—E, vilka för vart och ett av åren 1923—1925 och för en var tullkammare utvisa det sammanräknade poängtalet för de i varje av förberörda grupper A—I) ingående arbetsfaktorerna samt pers

86 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

poängen (E) ävensom medeltalet för sagda tre år av varje grupps poängtal och av personalpoängen. Dessa tabeller torde få såsom bilagor närslutas statsrådsprotokollet över tinansärenden för denna dag. (Bil. 1).

Generaltullstyrelsen har härefter erinrat, att vid 1926 års riksdag efter därom framlagd proposition verkställts omklassificering av postkontoren samt telegrafverkets och statens järnvägars stationer. Till grund för denna omklassificering hade lagts ett av kommunikationsverkens lönenämnd utarbetat förslag, med vilket avsetts att finna ett sådant på rationella grunder uppbyggt system för klassificeringen, att detsamma i sina huvuddrag kunde tillämpas vid samtliga nämnda verk, men därjämte lämnade rum för beaktande av verkens speciella organisations- och verksamhetsformer. Systemet utmärkte sig genom ett flertal invecklade operationer och hade från de utav ärendet berörda verkstyrelsernas sida gjorts till föremål för åtskilliga erinringar. Av vissa yttranden vid förslagets behandling hos Kungl. Maj:t och i riksdagen ville det ock synas styrelsen, som om detsamma godkänts endast med en viss tvekan och med hänsyn särskilt därtill, att omklassificeringen icke utan allvarliga olägenheter kunde längre uppskjutas.

Generaltullstyrelsen har för närvarande icke vågat uttala någon bestämd uppfattning, huruvida det för kommunikationsverken sålunda tillämpade systemet med fördel skulle kunna, i mer eller mindre modifierad form, användas för klassificering av tullkamrarna. Däremot har styrelsen icke tvekat att uttala som sin övertygelse, att denna klassificering kunde ske med anlitande av betydligt enklare hjälpmedel. För tullverkets räkning gällde klassificeringen endast ungefär ett femtiotal tullkamrar, under det att klassificeringen av kommunikationsverkens förvaltningar avsåge ett mångdubbelt, i fråga om statens järnvägar omkring tiodubbelt antal. Det förhållandevis begränsade siffermaterial, varmed man vid klassificeringen av tullkamrarna hade att röra sig, medgåve tydligen en större möjlighet att bedöma tullkamrarnas inbördes ställning efter det föreliggande materialet, särskilt som detta omfattade en sammanhängande tid av tre år, samt att vidtaga de modifikationer i den av siffrorna utvisade ordningsföljden, vilka kunde finnas av förhållandena påkallade. Enligt styrelsens mening borde sålunda vid klassificeringen av tullkamrarna tillerkännas större värde åt det föreliggande siffermaterialet och den på kännedomen om de särskilda förhållandena vid varje tullkammare grundade möjligheten att rätt bedöma detta materials verkliga betydelse än åt resultatet av sådana mera invecklade beräkningar som de, på vilka kommunikationsverkens klassificeringssystem ansetts böra grundas.

Generaltullstyrelsen har sålunda vid uppgörande av förslag till klassificering av tullkamrarna funnit sig icke kunna underlåta att fästa ett relativt stort avseende vid de föreliggande uppgifterna om tullkamrarnas arbetskvantiteter och de på grund av dessa uppgifter beräknade poängtalen. Tjänstgöringskommissionens förnämsta anmärkning mot systemet med poängberäkning vore den, att vissa av tullkamrarnas arbetsuppgifter icke

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

kunde jämföras med varandra och att det därför vore snart sagt omöjligt att för sådana arbetsuppgifter finna exponentsiffror, som möjliggjorde en rättvis jämförelse. Detta ansåge styrelsen väl vara i viss mån riktigt; men å andra sidan syntes det — vad även tjänstgöringskommissionen torde velat erkänna — vara alldeles uteslutet, att en klassificering skulle kunna verkställas utan hänsyn till arbetsuppgifternas omfattning. Bestämmandet av exponentsiffrorna måste ju alltid bliva i större eller mindre grad subjektivt och olika åsikter om berättigandet av de valda siffrorna kunde givetvis alltid göras gällande. Det nu verkställda valet av arbetsfaktorerna och deras gruppering ävensom exponentsättningen hade emellertid i samråd med tre tullförvaltare skett efter noggrant övervägande och i nära överensstämmelse med tjänstgöringskommissionens förslag, beträffande vilket omdömet hos flertalet tullkamrar, som yttrat sig därom, varit, att de föreslagna grunderna innebure ett väsentligt framsteg i förhållande till de förut tillämpade. Styrelsen ville även nu, liksom i sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 31 oktober 1924 angående tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1925—1926 framhålla, att den av tjänstgöringskommissionen utan någon egentlig poängtabell men på grundval av omfattande undersökningar av tullkamrarnas verksamhet föreslagna klassificeringen av tullkamrarna endast obetydligt avveke från den första på poängtabell grundade klassificeringen — vid 1910 års riksdag — vilken klassificering oförändrad kvarstod vid tiden för tjänstgöringskommissionens arbete, samt att detta förhållande syntes berättiga till den slutsats, att klassificering med stöd av poängtabell under normala förhållanden medförde ett ganska tillfredsställande resultat. Och styrelsen ville för sin del uttala den uppfattning, att, om vid en klassificering med stöd av nu tillgängliga poängtal tillika toges tillbörlig hänsyn såväl till den verkliga betydelsen av poängsiffrorna, i de fall då dessa befunnes i ett eller annat hänseende icke giva ett riktigt uttryck åt den bakom dem liggande arbetskvantiteten, som även till förefintliga supplementära arbetsfaktorer, vilka icke lämpligen kunnat intagas bland dem, efter vilka poängtalen beräknats, det erhållna resultatet måste anses så tillfredsställande, som under givna förhållanden rimligen kunde krävas.

Bland nyssnämnda supplementära arbetsfaktorer, vilka förekomma vid vissa tullkamrar och måste anses i viss grad öka de vid sådana tullkamrar anställda tullförvaltarnes arbetsbörda och ansvar, finge i främsta rummet nämnas de göromål, som härflöte av att trafik över rikets landgräns förekomma inom tullkammardistriktet. Dessa tullkamrar vore de i Haparanda, Strömstad, Östersund ocli Kiruna. Tullförvaltarna vid dessa tullkamrar vore i denna sin egenskap chefer för gränsbevakningen i vederbörande distrikt samt för därinoin belägna gränstullstationer. Landväga gränstrafik samt gränsbevakning förekomma dessutom inom Dalsland, Värmland och Dalarna; men inom dessa landskap vore gränsbevakningspersonalen och gränstullstationerna underställda en särskild gränsbevakningschef, och de av gränstrafiken härrörande göromål ankomme sålunda icke på tullförvaltarna

88 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

vid därvaraude tullkamrar, i Karlstad och Falun. Det finge i detta sammanhang anmärkas, att, i motsats till chefskap över gränsbevakning, chefskap över kustbevakning icke tillkomme tullförvaltare å viss ort och i denna hans egenskap; sistnämnda chefskap vore uppdraget åt den tullförvaltare inom respektive kustbevakningsdistrikt, som ansetts därtill lämpligast, och hade alltså en mera personlig karaktär, varför hänsyn till sådant chefskap och därmed förenat arbete icke i detta sammanhang syntes böra tagas.

Det vissa tullförvaltare sålunda åliggande chefskapet över gränsbevakning och gränstullstationer medförde för dem, med undantag för tullförvaltaren i Kiruna, ett betydande tillskott av arbete och ansvar, som icke kommit till synes i förberörda poängsiffror. Befälet över personalen, den livliga trafiken över gränsen, kontrollen över den medgivna tullfria införseln över gränsen samt de många frågor av ofta ganska svårbehandlad art, som uppstode i följd av gränstrafiken — allt detta syntes med rätta få anses utgöra förhållanden, till vilka hänsyn i förekommande fall måste tagas vid sådana tullkamrars klassificering.

Eu annan supplementär arbetsfaktor av större betydelse vore restitutionsrörelsen, dels enligt tulltaxeförordningen dels enligt förordningen angående tullrestitution i vissa fall vid utförsel av utländsk vara den 13 december 1912 (nr 355). Särskilt restitution enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen — s. k. industrirestitution — föranledde vid de tullkamrar, där sådan rörelse förekomme i större omfattning, ett betydande arbete och ansvar för tullkammarens föreståndare. Det syntes fördenskull vara berättigat, att jämväl denna arbetsfaktor finge göra sig gällande.

Såsom eu tredje supplementär faktor kunde anses förekomsten av tullkammare underlydande tullstationer med där anställd personal.

Ytterligare kunde såsom supplementära faktorer, om än av jämförelsevis underordnad betydelse, nämnas räkningar å tull för av resande medförda effekter, beslagsärenden, ärenden angående tullverkets fastigheter och byggnader, utfärdande av mätbrev för fartyg, provianteringsfrilagersrörelsen och uppbörd av vissa kommunala avgifter m. fl.

De supplementära faktorerna gjorde sig givetvis gällande förnämligast i gränsfall, då en tullkammares placering i den ena eller den andra av två till varandra gränsande klasser utan hänsyn till sådana faktorer kunde vara föremål för tvekan.

Med stöd av det sålunda föreliggande materialet och efter övervägande av övriga på frågan om tullkamrarnas klassificering inverkande omständigheter har generaltullstyrelsen, som icke funnit anledning att ifrågasätta någon ändring i de nuvarande klassernas antal eller benämning, framlagt följande förslag i berörda fråga. I förslaget angives för varje tullkammare dess medeltalpoäng för åren 1923—1925.

Klass 1 A: tullkamrarna i Hälsingborg (258.oo), Trälleborg (193.44), Norrköping (161.13), Gävle (99.oi) och Halmstad (80.39) = 5 tullkamrar;

klass 1 B: tullkamrarna i Sundsvall (70.60), Kalmar (60.79), Landskrona

89 Kung!. Maj:ts proposition Nr 70.

(59.22), Örebro (55.9o) och Borås (44.21) ävensom tullförvaltningarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö frihamnar = 8 tullkamrar och tullförvaltningar;

klass 2: tullkamrarna i Åhus (37.61), Nyköping (37.18), Luleå (35.17), Härnösand (34.48), Karlstad (34.07), Ystad (31.72), Karlskrona (30.56), Strömstad (29.91), Karlshamn (29.65), Uppsala (27.97), Linköping (24.43), Lysekil (23.07), Lund (22.33), Varberg (20.40), Charlottenberg (20.28), Jönköping (20.oi) och Haparanda (17.86) =17 tullkamrar;

klass 3: tullkamrarna i Västerås (19.4i), Oskarshamn (18.90), Södertälje (18.81), Eskilstuna (18.55), Umeå (16.92), Örnsköldsvik (16.79), Söderhamn (16.27), Västervik (15.72), Hudiksvall (15.25), Uddevalla (15.21), Mon (15.19), Storlien (13.58), Kristinehamn (13.04), Falkenberg (12.13), Östersund (12.07), Skellefteå (11.87), Falun (11.78), Sölvesborg (IO.47) och Visby (9.39) = 19 tullkamrar; samt

klass 4: tullkamrarna i Ronneby (9.19), Simrishamn (8.82), Kiruna (7.2 4), Piteå (7.23), Lidköping (5.88), Motala (4.39) och Marstrand (3.oo)=7 tullkamrar.

I förhållande till nu gällande klassindelning innebär förslaget: uppflyttning av tullkammaren i Halmstad från klass 1 B till klass 1 A, tullkamrarna i Örebro och Borås från klass 2 till klass 1 B, tullkamrarna i Linköping, Lysekil och Charlottenberg från klass 3 till klass 2 samt tullkamrarna i Falkenberg, Skellefteå och Sölvesborg från klass 4 till klass 3;

nedlyftning av tullkammaren i Sundsvall från klass 1 A till klass 1 B samt tullkamrarna i Oskarshamn, Söderhamn, Hudiksvall och Visby från klass 2 till klass 3.

Beträffande det sålunda framlagda förslaget och däri ifrågasatta ändringar i den nuvarande klassindelningen liar generaltullstyrelsen anfört följande.

Till klass 1 A hade hänförts, liksom för närvarande är fallet, de största sjötullkamrarna, vilka tillika hade eu betydande tullbehandlingsrörelse. I klassen hade från klass 1 B uppflyttats tullkammaren i Halmstad, under det att tullkammaren i Sundsvall nedflyttats därifrån till klass 1 B. Den förra tullkammaren stode i fråga om såväl utrikes trafiken och tullbehandlingsarbetet som även poängmedeltalet i dess helhet så högt å skalan, att någon tvekan om riktigheten av densammas hänförande till klass 1 A icke kunnat råda. Beträffande nedflyttningen av tullkammaren i Sundsvall hade däremot en viss tvekan gjort sig gällande. Mot en sådan åtgärd kunde anföras, att den relativt låga siffran för utrikestrafiken kunde anses bero på dåliga konjunkturer för trävaruutskeppningen och förväntas stiga i mån dessa eventuellt förbättrades, att i allt fall ordnandet av bevakningen vid de talrika lastageplatserna i distriktet ställde stora krav på tullförvaltarens organisationsförmåga samt att rörelsens huvudsakliga koncentration till seglationstiden medförde under denna tid ett mera intensivt och slitande arbete än om densamma varit jämnt fördelad över hela året. Styrelsen hade dock, med hänsyn till den jämförelsevis stora skillnaden mellan tullkammarens och tullkammarens i Halmstad medelpoängtal, härrörande från den förra

90 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

tullkammarens underlägsenhet i fråga om utrikes trafik och tullbehandlingsarbetet, ansett sig icke kunna undgå att uppföra tullkammaren en klass lägre än tullkammaren i Halmstad.

I klass 1 B hade upptagits, förutom tullkammaren i Sundsvall och de tre frihamnstullförvaltningarna, dels de återstående större sjötullkamrarna med tillika betydande tullbehandlingsarbete, nämligen tullkamrarna i Kalmar och Landskrona, dels ock de två förnämsta, för närvarande i klass 2 placerade inlandstullkamrarna i Örebro och Borås, båda utmärkande sig för höga siffror för tullbehandlingsarbetet och uppbörden samt den förra dessutom även för upplagsrörelsen. Ehuru sjötrafiken vid tullkammaren i Örebro vore obetydlig och tullkammaren i Borås saknade all dylik trafik samt detta förhållande innebure en betydande begränsning av föreståndarnas verksamhetsfält och ansvar i jämförelse med tullförvaltarnas vid sjötullkamrar, vore dock den viktiga tullbehandlingsrörelsen i dessa två städer såväl kvantitativt som kvalitativt av så stor betydelse — överstigande sagda rörelse både i Gävle och Halmstad — att ifrågavarande tullkamrar ansetts berättigade till plats i nu förevarande klass. Siffrorna för tullkammaren i Borås vore visserligen ej obetydligt lägre än motsvarande siffror för tullkammaren i Örebro. Ett likställande av dessa båda tullkamrar hade dock ansetts betingat därav, att tullkammaren i Borås hade att räkna sig till godo en supplementär faktor, nämligen en mycket betydande restitutionsrörelse enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, vilken rörelse på grund av de varor, restitutionsmedgivandet avsåge — garner och vävnader — förorsakade mycket arbete och ansvar.

Klass 2 omfattade de medelstora sjötullkamrarna och de större inlandstullkamrarna med undantag av nyssberörda tullkamrar i Örebro och Borås samt slutligen den största gränstullkammaren, den i Cbarlottenberg, och tullkammaren i Haparanda. Förslaget innebure, som redan nämnts, uppflyttning från klass 3 av tullkamrarna i Linköping, Lysekil och Cbarlottenberg, vilka tullkamrars rörelse synts berättiga dem till plats i klass 2. Tullkamrarna i Oskarshamn, Söderhamn, Hudiksvall och Visby, vilka för närvarande tillhörde klass 2, hade däremot med hänsyn till den därstädes förekommande rörelsens mindre omfattning ansetts böra hava sin plats i närmast lägre klass. Vad tullkammaren i Haparanda beträffade, hade densamma, oaktat dess lägre plats på skalan, ansetts böra bibehållas i klass 2 på grund av supplementära faktorer, nämligen den livliga gränstrafiken och talrikt förekommande förtullningar av passagerareffekter samt tullförvaltarens chefskap över gränsbevakningspersonalen, vilken här vore större än i något annat gränsbevakningsdistrikt.

Till klass 3 hade hänförts, förutom förberörda från klass 2 nedflyttade fyra tullkamrar, de mindre sjö- och inlandstullkamrarna samt gränstullkamrarna i Mon och Storlien. Från klass 4 hade uppflyttats tullkamrarna i Falkenberg, Skellefteå och Sölvesborg, då rörelsen vid dessa tullkamrar utmärkt sig för en, om än svagt, stigande tendens och deras poängsiffror i;

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

allt fall syntes berättiga dem till eu något högre plats än de minsta och obetydligaste av rikets tullkamrar. Vad tullkammaren i Visby beträffade, kunde med hänsyn till poängsiffran måhända ifrågasättas nedflyttning till klass 4. Anledningen att så icke skett vore att tullkammaren vore den enda på ön Gotland och att, även om en del av där befintliga tullstationer indroges, likväl alltid några sådana syntes finnas erforderliga, åt vilkas tjänståtgärder tullförvaltaren i Visby måste ägna noggrann tillsyn, särskilt som inom tullkammardistriktet i större utsträckning än i måhända något annat distrikt förekomme handläggning av ärenden angående bärgade varor och sjöfynd. Av dessa anledningar hade tullkammaren hittills varit placerad så högt som i klass 2.

Slutligen hade i klass 4 upptagits de sju minsta tullkam rama i riket.

Av förestående redogörelse för förslaget har styrelsen ansett framgå, att de supplementära faktorerna endast i ringa mån kunnat inverka på respektive tullkammares placering i klass. Exempelvis kan nämnas, att tullkammaren i Östersund kunde räkna sig till godo en sådan faktor av ej ringa betydelse, nämligen tullförvaltarens chefskap över ett mycket stort gränsbevakningsdistrikt. Tullkammarens poängtal vore dock så lågt, att berörda supplementära faktor icke ansetts kunna föranleda dess uppflyttning i högre klass. Härtill komme, att en uppdelning av gränsbevakningsdistriktet vore påtänkt.

Det förut omnämnda förhållande, att i vissa fall poängtalen i något hänseende icke gåve ett riktigt uttryck åt den bakom dem liggande arbetskvantiteten, hade icke kunnat utöva något inflytande på klassificeringen. I alla de fall, där nämnda förhållande varit för handen och vilka framginge av noterna i de överlämnade tabellerna, skulle respektive tullkammare komma att tillhöra den klass, vari den upptagits, oavsett huruvida hänsyn toges till förhållandet eller icke.

Slutligen har generaltullstyrelsen framhållit, att prövning av frågan om tullkamrarnas klassificering syntes böra periodvis återkomma, exempelvis vart femte år, och att denna prövning komme att för framtiden väsentligt underlättas genom de årliga förvaltningsberättelser, vilka komme att avgivas av styrelsen, samt genom de för nämnda berättelsers utarbetande erforderliga statistiska undersökningarna.

Vad härefter angår frågan om tullförvaltartjänsternas lönegradsplacering har generaltullstyrelsen till en början framhållit, att sedan lång tid tillbaka den grundsats ansetts böra gälla, att avlöningen för tulltjänstemän, särskilt de vid lokaltullförvaltningen anställda, borde utgå med något högre belopp än avlöningen för tjänstinnehavare i motsvarande ställning inom andra statens verk. Riktigheten av denna grundsats hade erkänts vid alla utredningar, som företagits rörande avlöningsförhållandena vid tullverket, såväl i äldre tider som av 1902 års tullstatskommitté, 1908 års tullstatskommission och

Tull förvaltar tj dusternas lönegradsplacering.

92 Kungl. Maj ds proposition Nr 70.

1914 ars tullkommission, och i de avgivna förslagen hade ock denna uppfattning i större eller mindre grad kommit till uttryck. En motsatt uppfattning hade visserligen uttalats av 1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken m. fl. verk, dock förnämligast beträffande de lägsta grupperna bland tjänstemän med högre kompetens, vid tullverket kammarskrivare, samt av generaldirektören vid statens järnvägar i en till chefen för civildepartementet ställd, den 31 januari 1920 dagtecknad skrivelse; men dessa uttalanden grundade sig, såvitt generaltullstyrelsen hade sig bekant, icke i någotdera fallet på närmare undersökning av tulltjänstemannens arbetsuppgifter och för tullverket speciellt utmärkande förhållanden. Även av statsmakterna hade befogenheten av en viss företrädesrätt i lönehänseende för tulltjänstemän gent emot befattningshavare i vissa andra verk erkänts; särskilt hade detta uttalats av statsutskottet vid 1922 års riksdag.

Enligt styrelsens mening hade emellertid ifrågavarande grundsats vid nämnda års riksdag icke tillämpats i hela den omfattning, som enligt generaltullstyrelsens under förberedelserna till den dä verkställda omorganisationen av tullverket uttalade mening vore önskvärd och behövlig. Förutom vissa grupper av tjänstemän i lägre lönegrader hade i stort sett endast kontrollörer och kammarskrivare kommit i åtnjutande av en lönegradsplacering, som i någon mån överstege placeringen av i organisatoriskt hänseende närmast motsvarande tjänstemän i exempelvis kommunikationsverken; och av berörda två grupper tjänstemän hade kammarskrivarna, vilka av såväl 1914 års tullkommission som generaltullstyrelsen föreslagits till dåvarande 10 lönegraden (numera 17), upptagits i närmast lägre lönegrad.

Bland de grupper av tulltjänstemän, vilkas lönegradsplacering, enligt vad generaltullstyrelsen vid flera föregående tillfällen uttalat såsom sin mening, måste anses alltför låg, framträdde särskilt tullförvaltargruppen. Styrelsen har nu i fråga om dessa tjänstemäns lönegradsplacering erinrat om följande:

Enligt 1914 års tullkommissions förslag i dess betänkande IV skulle tullförvaltarna indelas i fyra klasser, benämnda 1, 2, 3 och 4, vilka skulle hänföras till respektive 27, 24, 22 och 20 lönegraden

I sitt den 14 juni 1920 avgivna utlåtande över tullkommissionens nyssberörda betänkande hade generaltullstyrelsen föreslagit — närmast till beaktande av styrelsen givna särskilda direktiv — de förändringar i tullkommissionens förslag, att klass 1 skulle uppdelas i två klasser, av vilka den ena skulle upptagas i 27 och den andra i 26 lönegraden, samt att klass 3 skulle uppföras i 21 i stället för i 22 lönegraden. Enligt styrelsens förslag skulle aliså finnas fem klasser: 1 A (övertullförvaltare), IB, 2, 3 och 4, vilka skulle upptagas i respektive 27, 26, 24, 21 och 20 lönegraden.

Denna styrelsens framställning förordades av vederbörande departementschef, och i Kungl. Maj:ts proposition (nr 330) till 1921 års riksdag an- 1

1 Bär och i det följande användes den beteckning för lönegraderna, som numera gäller enligt kungörelsen den (i juni 1925 angående ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet den 22 juni 1921.

93 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

gående godkännande av tullverkets utgiftsstater för år 1922 hade i enlighet härmed till 1 förvaltartjänsterna upptagits i sist angivna lönegrader.

Såsom redan nämnts, blev frågan om tullverkets omorganisation icke avgjord vid nämnda års riksdag utan uppsköts.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 oktober 1921 angående tullverkets utgiftsstater för tiden 1 januari—30 juni 1923 vidhöll generaltullstyrelsen sitt år 1920 avgivna och av Kungl. Maj:t godkända förslag angående tullförvaltartjänsternas lönegradsplacering.

Emellertid anförde 1902 års löneregleringskommitté i sitt över generaltullstyrelsens sistberörda statförslag avgivna utlåtande av den 6 december 1921, att en högre placering i löneplanen av tullförvaltartjänsterna än av motsvarande chefstjänster vid postverket och statens järnvägar icke kunde anses befogat i andra fall, än där placeringen eljest skulle leda till för organisationens rätta uppbyggnad betänkliga konsekvenser. Kommittén föreslog med hänsyn härtill, dels att tullförvaltarna vid tullkamrarna av klass 3 skulle, på sätt generaltullstyrelsen föreslagit, uppföras i 21 lönegraden, dels ock att tullförvaltartjänsterna vid övriga klasser av tullkamrar skulle nedflyttas i lönegrad; dock borde jämväl, till undvikande i vissa fall av organisatoriska oegentligheter, två tullkamrar, av generaltullstyrelsen uppförda i klass 1 B, uppflyttas i klass 1 A och två tullkamrar, enligt förslaget hänförda till klass 2, i stället upptagas i klass 1 B. Enligt kommitténs förslag, vilket förordades av vederbörande departementschef och framlades i proposition (nr 89) till 1922 års riksdag, skulle alltså tullförvaltartjänsterna av klasserna 1 A, 1 B, 2, 3 och 4 uppföras i respektive 26, 24, 22, 21 och 18 lönegraden.

En vid 1922 års riksdag inom andra kammaren väckt motion (nr 235), i vilken hemställan gjorts, att tullförvaltartjänsterna mätte i enlighet med 1914 års tullkommissions förslag uppdelas i fyra klasser och placeras i respektive 27, 24, 22 och 20 lönegraden, avslogs av riksdagen, som antog det i propositionen framlagda förslaget i förevarande hänseende.

Sedermera hade i denna fråga dels tullverkets tjänstgöringskommission anfört, att densamma icke kunnat undgå att finna den löneställning, de flesta tullförvaltare erhållit, väl låg såväl i förhållande till övriga tjänster inom tullverket som ock allmänt sett med hänsyn till arten av deras uppgifter och det med deras chefsställning förenade betydande ansvaret, dels framställningar om höjning av lönegradsplaceringen gjorts av åtskilliga tullförvaltningar ävensom av tullförvaltarna i en till styrelsen inkommen, i april 1926 dagtecknad skrivelse samt av Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening, vilken vid upprepade tillfällen och senast i skrivelse till generaltullstyrelsen den 24 juli 1926 yrkat, att tullförvaltartjänsterna måtte placeras i respektive 27, 26, 24, 22 och 21 lönegraderna.

Generaltullstyrelsen hade vid flera tillfällen uttalat den uppfattning, att den år 1922 beslutade lönegradsplaceringen av tullförvaltarna måste anses alltför låg, men tillika angivit skälet, varför icke vid samma tillfällen framställning om ändring härutinnan ansetts böra göras. Även inom riksdagen hade frän flera håll denna styrelsens uppfattning vunnit biträdande; och under ärendets behandling i andra kammaren vid 1926 års riksdag an fördes av dåvarande chefen för finansdepartementet, att man i sagda års proposition snarast yttrat sig välvilligt om saken och att i samma ögonblick generaltullstyrelsen ansåge sig kunna komma med förslag, frågan skulle av regeringen upptagas till behandling.

94 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 70.

De allmänna skäl, som anförts till stöd för ovanberörda grundsats, att avlöningen för tjänstemän vid lokaltullförvaltningen borde utgå med något högre belopp än för tjänstemän i motsvarande ställning inom vissa andra verk, hade av 1908 års tullstatskommission sammanfattats på följande sätt:

»På tullverkets ordentliga och samvetsgranna skötsel måste det i hög grad bero, huruvida statsverkets förnämsta inkomst verkligen skall inflyta i statskassan till det belopp, som avsetts med tullbeskattningen. På tulltjänstemannen, även den i mera underordnad ställning, ankommer det att, ofta på egen hand, stundom utan egentlig kontroll, avgöra, till vilken taxerubrik en vara är att hänföra eller med andra ord efter vilken norm tullbeskattningen skall ske. Och detta kan icke bestämmas efter en gång för alla

givna regler utan bliver alltid mer eller mindre överlämnat åt den enskilde

tulltjänstemannen och är sålunda beroende på dennes individuella egenskaper, hans omdömesförmåga, kunskaper och noggrannhet, hans ärlighet och förmåga av fasthet och självständighet gent emot dem, som i första hand hava att vidkännas tullbeskattningen. Brister han i någon av dessa egenskaper, föreligger alltid möjlighet till förlust för statsverket av stora värden; och, vad mera är, en förlust, uppkommen av denna anledning,

undandrager sig i regel upptäckt. Måste alltså å tulltjänstemannen ställas stora anspråk i nu omförmälda hänseenden — större måhända än å tjänstinneliavare inom någon annan förvaltningsgren och förvisso inom eu icke avlägsen framtid ytterligare stegrade — torde det ock vara nödvändigt vidtaga åtgärder att tillförsäkra tullverket en personal, som är i besittning av dessa egenskaper, och för sådant ändamål lärer det vara erforderligt att bestämma avlöningen på ett sådant sätt, att densamma lämnar personalen tillfälle att under dess arbete för verket vinna en tryggad ekonomisk ställning.»

1914 års tullkommission, som åberopade och anslöt sig till här intagna yttrande av 1908 års tullstatskommission, anförde vidare, att, enär tullkommissionens förslag tagit sikte på att genomgående undvika allt användande av överkvalificerad arbetskraft, det med större fog än någonsin kunde sägas, att tullverkets tjänstemän borde, med hänsyn ej mindre till beskaffenheten av det arbete, som ålåge dem, än även och framför allt till den säregna förtroendeställning, de intoge såsom statsverkets målsmän gent emot trafiken, få vara i fortsatt åtnjutande av en särskild lönenivå, något högre än den för flertalet andra verk gällande.

I förberörda uttalande av statsutskottet vid 1922 års riksdag hade anförts, att den förmånligare ställning i avlöningshänseende gent emot motsvarande befattningshavare i andra verk, som ifrågasatts i Kungl. Maj:ts då framlagda förslag till tulltjänsternas inordnande i löneskalan, syntes utskottet väl försvarlig. Utan att bortse frän vikten av det aibete, som inom varje av sistberörda verk krävdes, hade utskottet fått den uppfattning att den särskilt ömtåliga ställning till den trafikerande allmänheten, som tulltjänstemannen intoge, och det stora ansvar i fråga om utmätande av statsintäkter, som åvilade honom i motsats till tjänstemän inom andra verk, med vilka jämförelse i allmänhet anställdes, icke skäligen kunde undgå att medföra eu häremot svarande bättre löneplacering.

I trots av denna allmänna synpunkt delade dock utskottet icke den i ovan omförmälda motion II: 235 framförda uppfattning, att Kungl. Maj:ts förslag ej skulle, där det gällde tullförvaltarnas placering i lönegrader, vara tillfredsställande. I stället uttalade utskottet, att de platser å löneskalan, vilka enligt Kungl. Maj:ts förslag beretts för de olika klasserna av tullförvaltartjänsterna,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

vore väl avpassade efter omfattningen av det arbete och ansvar, som vore förbundna med tjänsterna, samt av arbetets beskaffenhet.

Såsom redan nämnts, antogs vid 1922 års riksdag Kungl. Maj:ts förslag rörande tullförvaltartjänsternas klassificering, och denna klassificering vore fortfarande gällande. Detta förslag överensstämde emellertid till alla delar med 1902 års löneregleringskommittés förslag; och enligt dennas åsikt vore. såsom här förut omförmälts, en högre placering av tullförvaltartjänsterna än av motsvarande tjänster i andra verk befogad endast i sådana fall, där eljest placeringen skulle leda till organisatoriska oegentligheter. Detta medförde, att endast tullförvaltarna av klass 3 bibehöllos i den av generaltullstyrelsen föreslagna lönegraden B 21. I övrigt nedsattes samtliga klassernas lönegrader med en grad enligt den då gällande löneplanen, och tullförvaltartjänsterna hade alltså, med undantag av dem i klass 3, kommit i samma lönegrader som exempelvis föreståndarna för postkontor och järnvägsstationer.

Generaltullstyrelsen har härefter övergått till att närmare utveckla de skäl, som läge till grund för styrelsens uppfattning, att tullförvaltarna placerats för lågt å löneskalan och därvid anfört följande:

Nämnda tjänstemän hade, allt sedan mellaninstansen mellan generaltullstyrelsen och lokaltullförvaltningarna, den tidigare förefintliga distriktchefsinstitutionen, avskaffats, intagit en synnerligen självständig ställning och handlagt åtskilliga göromål av sådan beskaffenhet, att desamma i verk med mellaninstans plägade ankomma på denna. Den vid och efter tullverkets senaste omorganisation genomförda decentraliceringen av delvis ganska viktiga ärenden från generaltullstyrelsen till tullförvaltningarna hade givetvis än mera framhävt detta förhållande; och en sådan decentralisering komme med all säkerhet att genom en förväntad ny tullstadga än vidare fortgå. Det tullförvaltarna åliggande allmänna ansvaret för göromålens behöriga gång hade sålunda under de senaste åren fått och kunde förväntas ytterligare fä ökad utsträckning.

Var och en tullförvaltare, oavsett på vilken plats han vore anställd, kunde när som helst ställas inför nödvändigheten att handlägga ärenden av annat slag än de vanligen förekommande och tillika ofta av ganska svårbedömd beskaffenhet. Hit kunde i främsta rummet hänföras sådana ärenden, som avsåge förbrytelser mot tullstadgan, lagen om straff för olovlig varuinförsel och lagen med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin m. fl. författningar. Enligt gällande bestämmelser ålåge det tullförvaltarna vid de flesta tullkamrar i riket att uppträda såsom åklagare i dylika s. k. tullmål. Den omfattning, som den olovliga varuinförseln till riket under de senare åren tagit, hade givit rikliga bevis för befogenheten av det påstående, att tullförvaltarnas berörda åliggande, vilket ju läge vid sidan av deras egentliga arbetsområde och strängt taget skulle förutsätta särskild utbildning, vore av en synnerligen maktpåliggande beskaffenhet; och styrelsen hade svårt att föreställa sig, att annorstädes än i tullverket den fordran skulle ställas på en lokal förvaltningschef, åt! han skulle handlägga för hans egentliga verksamhet och utbildning så främmande och tillika så ömtåliga ärenden, som tullmålen numera oftare vore.

En annan grupp iirenden av nyssberörda beskaffenhet vore ärendena angående bärgade varor och sjöfynd. Behandlingen av dessa förutsatte — liksom för övrigt även en del andra i tulltjänsten förekommande ärenden — kännedom om och tillämpning av vissa delar av sjölagen samt av lagen om sjöfynd. Nämnda ärenden vore ofta mycket vanskliga att rätt bedöma och handlägga.

96 Kanyl. Maj:ts proposition Nr 70.

och erfarenheten hade visat, att behandlingen därav på annat sätt, än som i sista instans förklarats vara det riktiga, för vederbörande medfört en betydande ekonomisk risk.

Det tullverkets tjänstemän åliggande övervakandet av sjöfarten och varuförseln innebure skyddandet av högst viktiga samhälleliga intressen. Till bestyrkande härav Unge styrelsen främst erinra om betydelsen av att gällande bestämmelser till förekommande av smittsamma sjukdomars införande i riket iakttoges och rätt tillämpades. Misstag eller förbiseenden i fråga härom kunde förorsaka oöverskådlig fara och skada. Om hela det komplex av författningar, som berörde förevarande ämnen, kunde utan tvekan sägas, att tillämpningen av desamma i många fall vore synnerligen svår och tvivelaktig; i sådana fall ankomme det på tullförvaltaren att träffa avgöranden av mycket ansvarsfull natur. Vidare finge i förevarande hänseende framhållas tulltjänstemännens skyldighet att övervaka eller förhindra in- eller utförsel av en mångfald olika varuslag, beträffande vilka särskilda föreskrifter gällde. Såsom exempel på sådana varuslag kunde nämnas giftiga ämnen, mångfaldiga slag av livsmedel, jordbruks- och trädgårdsprodukter in. m. Även i fråga om sådana föreskrifter kunde ett förbiseende från eu tullförvaltares sida leda till fara eller skada. De författningar — berörande de mest olikartade ämnen och stundom förutsättande rena specialkunskaper i exempelvis biologi och kemi — vilka en tullförvaltare i denna honom åliggande verksamhet måste känna till, vore till antalet mycket betydande, och årligen tillkomme en eller flera nya eller ändrades redan befintliga sådana. Tullförvaltaren hade icke blott att själv noga sätta sig in i dessa författningar utan även att se till, att den honom underlydande personal förvärvade sig erforderlig kännedom om dem.

Tullbehandlingsarbetets betydelse för en riktig tullbeskattning och de krav, som för detta ändamål måste ställas på tulltjänstemännen, hade så ofta framhållits, att vidare ordande härom syntes kunna anses överflödigt. Här skulle blott erinras, att vid ett stort antal tullkamrar detta arbete huvudsakligen ankomme på tullförvaltaren själv; vid de övriga, där skärskild föreståndare för tullbehandlingsarbetet funnes, hade tullförvaltaren i allt fall att avgöra tveksamma eller svårare frågor om inkommen varas rubricering. Hans uppgift i detta hänseende vore sa mycket mera krävande, som han därvid hade att röra sig på ett område, där nya varuslag ständigt förekomma, vilkas tullbehandling han måste avgöra. — Särskilt inom nu omliandlade gren av tulltjänsten vore meningsskiljaktigheter mellan tulltjänstemannen och de trafikerande vanliga och konflikter dem emellan ofta förekommande. Arbetet ställde sålunda höga krav på tullförvaltarnas skicklighet, kunskaper och omdömesförmåga ävensom på hans personliga egenskaper och uppträdande.

De vid åtskilliga tullkamrar förekommande ärendena angående restitution enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen — s. k. industrirestitution — tillförde vederbörande tullförvaltare göromål av krävande och särdeles grannlaga natur. Styrelsen finge i detta hänseende framhålla, att enligt de flesta av de utav Kungl. Maj:t lämnade restitutionsmedgivandena det ankomme pa vederbörande tullförvaltning — vilken härvid, utom måhända på de allra största platserna, representerades av chefen — att övervaka tillverkningen av den vara, för vilken restitution åtnjötes, granska den restitutionsberättigades bokföring och över huvud taget gent emot honom tillgodose statens intresse genom ett på andra områden icke vanligt ingripande i hans privata verksamhet.

Än vidare hade tullförvaltarna att gent emot vederbörande stads myndig-

Kungl. Maj.ts proposition Nr 70.

heter företräda tullverket med avseende å fullgörandet av staden åliggande skyldighet att tillhandahålla erforderliga och tidsenliga lokaler för tullverket ävensom tillhörande inventarier. En viss obenägenhet från städernas sida att uppfylla denna förpliktelse hade icke så sällan förnummits; och det läge i sakens natur, att ärenden av detta slag ställde stora krav på tullförvaltarens personliga auktoritet och förmåga att tillgodose tullverkets berättigade intressen i detta hänseende.

Det tullförvaltarna åvilande ekonomiska ansvar, som uppbörden medförde, syntes med hänsyn till de betydande belopp, vartill såväl totaluppbörden som även särskilda poster därav ofta uppginge, få anses allvarligare än i flera andra verk. Ett alldeles särskilt riskmoment innebure debiteringen av fartygsumgälder för utländska fartyg, som icke regelbundet besökte vårt land, särskilt som gällande föreskrifter om erläggande av den största av dessa umgälder, fyr- och båkavgiften, vore synnerligen invecklade och svårtydda.

På grund av vad sålunda och tidigare anförts har generaltullstyrelsen nu förnyat sitt åren 1920 och 1921 avgivna samt sistnämnda år av Kungl. Maj:t för riksdagen framlagda förslag i nu förevarande ämne. Styrelsen har alltså hemställt, att tullförvaltartjänsterna av nedannämnda klasser måtte på följande sätt placeras i lönegrad:

klass 1 A i lönegraden B 27;

klass 1 B i lönegraden B 26:

klass 2 i lönegraden B 24;

klass 3 i lönegraden B 21; samt

klass 4 i lönegraden B 20.

Två av styrelsens ledamöter hava i viss del anmält skiljaktig mening och i avgivna reservationer anfört, att de ansett, att de till 3:e klassen hänförda tullförvaltartjänsterna borde placeras i lönegraden B 22 i stället för, såsom styrelsen föreslagit, i lönegraden B 21.

Genom remiss den 20 september 1926 anbefallde Kungl. Maj:t allmänna civilförvaltningens lönenämnd att avgiva utlåtande över de av generaltullstyrelsen sålunda framlagda förslagen angående tullkamrarnas klassificering och tullförvaltarnas lönegradsplacering.

I sitt i anledning härav avgivna utlåtande har lönenämnden till en början anfört, att nämnden i likhet med generaltullstyrelsen och på de av bemälda styrelse angivna skäl för sin del ansett, att en ny klassificering av tullkamrarna, byggd på i möjligaste mån rationella grunder, nu lämpligen borde åvägabringas och att i samband därmed borde komma under omprövning frågan om tullförvaltartjänsternas placering i lönegrad. Nämnden, som icke varit i tillfälle att ingå på någon närmare granskning av den utav styrelsen använda poängberäkningen eller den för sagda beräkning gjorda värdesättningen av olika förekommande arbetsfaktorer, har för sin del icke funnit anledning att ifrågasätta någon ändring beträffande det av styrelsen härvid tillämpade beräkningssättet. Nämnden har härvid erinrat, att den

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. <11 lidfl (Nr 70.) 7

Allmänna civilförvaltningens lövu>nämnd.

98 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

vid 1926 års riksdag genomförda klassificeringen av postkontoren samt telegraf- och järnvägsstationerna likaledes grundade sig på inom vederbörande verk företagna poängberäkningar med hänsyn till trafikrörelsens omfattning vid de olika anstalterna.

Vad beträffar själva klassindelningen av tullkamrarna — d. v. s. bestämmandet av antalet klasser och dessas avgränsning i förhållande till varandra — samt tullförvaltartjänsternas av olika klasser placering i lönegrad, har nämnden föreslagit vissa ändringar och jämkningar i generaltullstyrelsens förslag. Nämnden har härutinnan anfört följande:

»Till klass 1 A har av generaltullstyrelsen ansetts böra hänföras tullkamrarna i Hälsingborg, Trälleborg, Norrköping, Gävle och Halmstad.

Av dessa tullkamrar intaga de tre förstnämnda genom höga poängtal en utpräglad särställning i förhållande till samtliga övriga tullkamrar. Under det att medelpoängtalet för åren 1923 — 1925 utgjorde för tullkammaren i Hälsingborg 258.00, i Trälleborg 193.44 och i Norrköping 161.13, uppgick nämligen medelpoängtalet för den därnäst största tullkammaren, Gävle, allenast till 99.oi. På grund av nu angivna förhållande synes det lönenämnden, att tullkamrarna i Hälsingborg, Trälleborg och Norrköping böra hänföras till en klass för sig, vilken klass torde böra benämnas klass 1.

Enligt lönenämndens mening böra tullförvaltartjänsterna vid nu ifrågavarande tre tullkamrar (av klass 1) i lönehänseende jämställas med tullöverinspektörer och sålunda hänföras till 27 lönegraden. Denna placering innebär, i jämförelse med tjänsternas nuvarande lönestäilning, en höjning med en lönegrad, vilken höjning enligt lönenämndens mening är fullt motiverad med hänsyn till den särställning beträffande arbetsuppgifternas omfattning m. in., som intages av här ifrågavarande tullkamrar och dessas föreståndare.

Till närmast lägre klass, med benämningen klass 2, böra enligt lönenämndens åsikt hänföras tullkamrarna i Gävle, Halmstad och Sundsvall. Föreståndax-tjänsterna för dessa tullkamrar torde böra placeras i 26 lönegraden, eller samma lönegrad, i vilken tullförvaltartjänsterna i Gävle och Sundsvall nu äro inordnade. Tullkammaren i Halmstad, vilken tillhör den nuvarande klassen 1 B (24 lönegraden), lärer, med hänsyn till såväl utrikes ti’afikens och tullbehandlingsarbetets omfattning därstädes som storleken av tullkamarens poängmedeltal — vilket numera avsevärt överstiger det för Sundsvall beräknade — böra hänföras till nu ifrågavarande klass.

Tullkamrarna i Kalmar, Landskrona, Örebro och Borås synas böra sammanföras i den därnäst följande klassen, med benämning klass 3, och tullförvaltartjänsterna av denna klass placeras i 25 lönegraden. Denna lönestäilning synes lönenämnden befogad särskilt med hänsyn därtill, att det får anses lämpligt, att tullförvaltartjänster av ifrågavarande klass må kunna rekryteras av tjänstemän inom tullöverkontrollörsgraden (24 lönegraden).

Placeringen av tullförvaltartjänsterna i Kalmar och Landskrona i 25 lönegraden innebär en höjning av dessa tjänster med en lönegrad. Motsvarande tjänster i Örebro och Borås (nuvarande klass 2) skulle enligt lönenämndens förslag höjas från 22 till 25 lönegraden. Dessa uppflyttningar torde få anses skäliga i betraktande av tullkamrarnas poängtal samt de av generaltullstyrelsen i övrigt beträffande dem anförda förhållandena (sid 20 i bet.)

Klassen 4 bör enligt lönenämndens mening omfatta tullkamrarna i Åhus, med avdelning i Kristianstad, Nyköping, Luleå, Härnösand och Karlstad.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 70.

99 Samtliga dessa tullkamrar tillhöra nuvarande klassen 2 (22 lönegraden). Lönenämnden vill för sin del föreslå, att tullförvaltartjänsterna av ifrågavarande klass 4 placeras i 24 lönegraden, eller samma lönegrad, som av generaltullstyrelsen ifrågasatts för den klass (2), i vilken enligt styrelsens förslag bl. a. tullförvaltartjänsterna vid nu omförmälda fem tullkamrar jämte vissa sådana med lägre poängtal skulle inordnas.

Närmast följande klass, benämnd klass 5, synes böra utgöras av tullkamrarna i Ystad, Karlskrona, Strömstad, Karlshamn, Uppsala och Haparanda. Samtliga dessa tullkamrar tillhöra för närvarande klass 2. Lönenämnden vill föreslå, att tullförvaltartjänsterna av ifrågavarande nya klass 5 inordnas i 23 lönegraden, vilket sålunda innebär, att nyssberörda tjänster skulle uppflyttas en lönegrad.

Vad tullkammaren i Haparanda beträffar har densamma, oaktat dess relativt låga poängtal, på de av generaltullstyrelsen (sid 21 i bet.) angivna skäl ansetts böra hänföras till denna klass.

I en ny klass 6 böra enligt lönenämndens åsikt upptagas tullkamrarna i Linköping, Lysekil, Lund, Varberg, Charlottenberg, Jönköping, Västerås, Oskarshamn, Södertälje, Eskilstuna, Umeå, Örnsköldsvik, Söderhamn, Västervik, Hudiksvall, Uddevalla, Mon, Storlien, Kristinehamn, Östersund och Visby. Av dessa tillhöra för närvarande tullkamrarna i Lund, Varberg, Oskarshamn, Söderhamn, Hudiksvall, och Visby klass 2 (22 lönegraden), under det att de övriga tillhöra klass 3 (21 lönegraden). Att tullkamrarna i Östersund och Visby trots sina låga poängtal icke ansetts böra hänföras till lägre klass än ifrågavarande klass 6, beror, vad den förra beträffar, därpå, att densamma, såsom generaltullstyrelsen framhållit, kan räkna sig till godo en supplementär faktor av ej ringa betydelse, nämligen tullförvaltarens chefskap över ett mycket stort gränsbevakningsdistrikt, samt, vad tullkammaren i Visby angår, på de av generaltullstyrelsen åberopade förhållanden, vilka sammanhänga därmed att tullkammaren är den enda på ön Gotland.

Tullförvaltartjänsterna av ifrågavarande klass 6 synas böra placeras i 22 lönegraden, eller sålunda en lönegrad högre än tullkontrollörstjänsterna, bland vilka ifrågavarande tullförvaltartjänster i viss utsträckning synas böra rekryteras.

Övriga, hittills ej nämnda tullkamrar, nämligen de i Falkenberg, Skellefteå, Falun, Sölvesborg, Ronneby, Simrishamn, Kiruna, Piteå, Lidköping, Motala och Marstrand, böra enligt lönenämndens mening bilda den lägsta klassen av tullkamrar, med benämningen klass 7. Samtliga dessa tullkamrar tillhöra för närvarande klass 4 (18 lönegraden) med undantag av tullkammaren i Falun, vilken är hänförd till nuvarande klass 3 (21 lönegraden). Sistnämnda tullkammares medelpoängtal synes icke berättiga till densammas placering i högre klass än den nu angivna.

Beträffande lönegradsplaceringen för tullförvaltartjänster av ifrågavarande klass 7 vill lönenämnden föreslå, att sagda tjänster hänföras till 19 lönegraden.

Vad slutligen beträffar tullförvaltningarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö frihamnar, vilka för närvarande äro hänförda till klass 1 B (24 lönegraden) ocli av generaltullstyrelsen föreslagits till placering i klass 1 B (26 lönegraden), anser lönenämnden, att dessa förvaltningar icke böra placeras i högre klass än den av lönenämnden föreslagna 3 klassen (25 lönegraden).

Enligt lönenämndens förslag skulle sålunda tullkamrarnas — inklusive frihamnstullförvaltningarnas — klassindelning och tullförvaltartjänsternas lönegradsplacering bliva följande:

100 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

klass 1, 27 lönegraden: Hälsingborg, Trälleborg och Norrköping: klass 2, 26 lönegraden: Gävle, Halmstad och Sundsvall; klass 3, 25 lönegraden: Kalmar, Landskrona, Örebro, Borås, Stockholms, Göteborgs och Malmö frihamnar;

klass 4, 24 lönegraden: Åhus, med avdelning i Kristianstad, Nyköping, Luleå, Härnösand och Karlstad;

klass 5, 23 lönegraden: Ystad, Karlskrona, Strömstad, Karlshamn, Uppsala och Haparanda;

klass 6, 22 lönegraden: Linköping, Lysekil, Lund, Varberg, Charlottenberg, Jönköping, Västerås, Oskarshamn, Södertälje, Eskilstuna, Umeå, Örnsköldsvik, Söderhamn, Västervik, Hudiksvall, Uddevalla, Mon, Storlien, Kristinehamn, Östersund och Visby;

klass 7, 19 lönegraden: Falkenberg, Skellefteå, Falun, Sölvesborg, Ronneby, Simrishamn, Kiruna, Piteå, Lidköping, Motala och Marstrand.»

Lönenämnden har emellertid icke varit enhällig i fråga om det sålunda framlagda förslaget. Särskilda yttranden, innefattande i olika avseenden skiljaktiga meningar, hava sålunda avgivits dels av ordföranden, generaldirektören E. Stridsberg, dels av ledamoten E. Sidenbladh och dels av ledamöterna A. Nilsson i Kabbarp och P. Nilsson i Bonarp.

Ordföranden har varit ense med lönenämnden därom, att då ny poängberäkning för tullkamrarna numera utarbetets, en omgruppering i klassificeringshänseende borde äga rum. Likaså har ordföranden ansett, att den ansvarsfulla och gentemot allmänheten ömtåliga ställning, som tullförvaltarna intoge, motiverade, att vid en omreglering av dessa tjänster löneförmånerna i viss utsträckning förbättrades i förhållande till vad nu gällde. Ordföranden har för sin del ej heller funnit en dylik omreglering böra förhindras av hänsyn till förhållandena vid kommunikationsverken, då en verklig jämförelse mellan dessa verk och tullverket enligt hans mening över huvud taget icke kunde genomföras. Då lönenämndens förslag emellertid delvis ginge längre än generaltullstyrelsen för sin del ansett nödigt, och detta ej synts vara av omständigheterna påkallat, har ordföranden funnit sig icke kunna helt ansluta sig till nämndens förslag, utan förordat följande indelning av tullkamrarna i klasser och inplacering i lönegrader av tullförvaltarna:

klass 1, lönegraden B 27:

Hälsingborg, Trälleborg, Norrköping; klass 2, lönegraden B 26:

Gävle, Halmstad, Sundsvall; klass 3, lönegraden B 24:

Kalmar, Landskrona, Örebro, Borås, Stockholms frihamn, Göteborgs frihamn, Malmö frihamn, Åhus med avdelning i Kristianstad, Nyköping, Luleå, Härnösand, Karlstad, Haparanda; klass 4, lönegraden B 22:

Ystad, Karlskrona, Strömstad, Karlshamn, Uppsala, Linköping, Lysekil, Lund, Varberg, Charlottenberg, Jönköping, Västerås, Oscarshamn, Södertälje, Eskilstuna;

Kungl. Maj.ts proposition Nr 70.

klass 5, lönegraden B 21:

Umeå, Örnsköldsvik, Söderhamn, Västervik, Hudiksvall, Udevalla, Mon, Storlien, Kristinehamn, Östersund, Falkenberg, Skellefteå, Falun, Sölvesborg, Visby;

klass 6, lönegraden B 19:

Ronneby, Simrishamn, Kiruna, Piteå, Lidköping, Motala, Marstrand.

Ledamoten E. Sidenbladh bar såtillvida haft en från det av majoriteten framlagda förslaget avvikande mening, att han ansett, dels att de tullförvaltningar, som ij nämnda förslag upptagits i klasserna 4 och 5, bort inrymmas i en enda klass med beteckningen 4, vid vilket förhållande de föreslagna klasserna 6 och 7 skulle betecknas såsom 5 och 6, dels ock att tullförvaltartjänsterna i den av honom sålunda förordade klassen 4 bort placeras i lönegraden B 23.

Ledamöterna A. Nilsson i Kabbarp och P. Nilsson i Bonarp hava framhållit, att enligt deras mening nu gällande ordning i fråga om såväl tullkamramas klassindelning som tullförvaltarnas lönegradsplacering i stort sett vore lämplig och skälig. Den nära överensstämmelse, som på detta område förefunnes mellan tullverket och kommunikationsverken, borde det också vara angeläget att bevara för framtiden.

Sistnämnda ledamöter hava emellertid i viss mån ansett sig kunna biträda de modifikationer i nu gällande klassificering, generaltullstyrelsen föreslagit. De hava sålunda tillstyrkt uppflyttning av tullkamrarna i Linköping, Lysekil och Charlottenberg från klass 3 till klass 2 samt nedflyttning av tullkammaren i Sundsvall från klass 1 A till klass 1 B och tullkamrarna i Oskarshamn, Söderhamn, Hudiksvall och Visby från klass 2 till klass 3. Dessutom hava dessa ledamöter ansett det böra tagas under övervägande, om icke tullkammaren i Gävle borde, såsom poängtalen syntes giva vid handen, nedflyttas från klass 1 A till klass 1 B, liksom ock tullkammaren i Falun enligt deras mening borde sänkas från klass 3 till klass

4. I övrigt hava de icke kunnat följa styrelsen i dess ändringsförslag. Såsom särskilt betänkligt har framhållits, att tullkamrarna i klass 4 skulle enligt styrelsens förslag ytterligare uttunnas, så att denna kategori skulle omfatta endast några få tullkamrar.

I fråga om lönegradsplaceringen hava dessa ledamöter, såsom nämnts, funnit det vara av synnerlig vikt att fasthålla vid den nuvarande ordningen. Att frångå denna skulle enligt deras förmenande medföra vittgående konsekvenser i ekonomiskt hänseende.

över nu ifrågavarande förslag hava jämväl 1926 års besparingssakkunniga anbefallts avgiva utlåtande.

I utlåtande den 30 oktober 1926 hava sagda sakkunniga, vad först angår frågan om tullkamrarnas klassificering, i likhet med generaltullstyrelsen hållit före, att tullkamrarna borde inrangeras inom ramen av nuvarande

Be&parings-

sakkunniga.

102 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

antalet klasser. De sakkunniga kunde alltså icke biträda allmänna civilförvaltningens lönenämnds förslag om en utökning av detta antal. Antalet tullkamrar vore nämligen icke större än att, om tullförvaltningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö, med undantag av frihamnarna, i detta sammanhang lämnades å sido, tullkamrarna utan svårighet kunde inrangeras i det nu tillämpade systemet med fem klasser. Härför talade ock den omständigheten, att denna uppdelning bäst överensstämde med det sätt, varpå kommunikationsanstalterna vore grupperade.

Beträffande spörsmålet om tullkamrarnas uppdelning på de olika klasserna hava de sakkunniga ansett, att denna fråga icke lämpligen borde bedömas fristående utan måste likaledes ses i samband med motsvarande förhållanden inom kommunikationsverken. Skulle i fråga om tullkamrarna tillämpas sådana grunder för klassificering, att dessa därigenom erhölle en förmånligare ställning än kommunikationsanstalterna, syntes det de sakkunniga kunna befaras, att från kommunikationsverken krav komme att resas på en reglering uppåt även av det stora antalet postkontor samt järnvägs- och telegrafsstationerna. I anslutning härtill hava besparingssakkunniga ansett sig böra verkställa en jämförelse mellan tullkamrarnas och postkontorens fördelning på de olika klasserna. Av denna jämförelse hava de sakkunniga bibragts den uppfattningen, att tullkamrarna redan nu i stort sett vore relativt högt placerade och att de i åtskilliga fall värdesatts högre än postkontor av till synes motsvarande storlek.

Då det icke varit de sakkunniga möjligt att under den tid, som stått dem till buds för avgivande av utlåtande i ärendet, i detalj granska de särskilda tullkamrarnas gruppering i klassificeringshänseende, hava de sakkunniga i denna del anslutit sig till det förslag, som innehölles i det av ledamöterna i lönenämnden Aug. Nilsson och P. Nilsson vid nämndens utlåtande fogade särskilda yttrandet.

Beträffande slutligen frågan om tullförvaltarnas lönegradsplacering hava besparingssakkunniga för sin del icke kunnat förorda någon förändring härutinnan. De sakkunniga, som ansett sig icke böra mera utförligt ingå på de skäl, som av generaltullstyrelsen anförts till stöd för den ifrågasatta förhöjningen, hava inskränkt sig till att åberopa dels att 1902 års löneregleringskommitté i ett av kommittén den 6 december 1921 avgivet yttrande i samma fråga uttalat, att en högre placering å löneplanen av tullförvaltartjänstema än av motsvarande chefstjänster vid postverket och statens järnvägar icke kunde anses befogad i andra fall än där placeringen eljest skulle leda till för organisationens rätta uppbyggnad betänkliga konsekvenser, dels ock 1922 års riksdags uttalande, att de platser å löneskalan, vilka enligt Kungl. Maj:ts förslag beretts för de olika klasserna av tullförvaltartjänster vore väl avpassade efter omfattningen av det arbete och ansvar, som vore förbundna med tjänsterna, samt efter arbetets beskaffenhet. Utan att ingå på en jämförelse mellan arbetet inom de olika verken syntes det de sakkunniga böra i detta sammanhang förtjäna framhållas, att tjänstgöringsförhållandena

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70. 103

vid tullkamrarna i vissa avseenden ställde sig gynnsammare än vid kommunikationsanstalterna; så t. ex. syntes tullarbetet i motsats till förhållandena vid kommunikationsverken i stort sett icke påkalla tjänstgöring annat än å söckendagar och därunder knappast å annan än vanlig kontorstid, under det att vid post- och telegrafverken samt vid statens järnvägar arbetet på många håll påginge jämväl under sön- och helgdagar samt under dygnets alla timmar. En omständighet, som icke alldeles borde lämnas ur räkningen, vore den, att arbetet vid en del tullkamrar särskilt i Norrland av omständigheternas makt vissa tider av året — då hamnarna vore tillfrusna — syntes vara av relativt ringa omfattning.

Med anledning av att i ärendet åberopats den företrädesrätt i lönehänseende, som kommit kontrollörer och kammarskrivare i tullverket till del i jämförelse med i organisatoriskt hänseende närmast motsvarande tjänstemän vid kommunikationsverken hava de sakkunniga såsom sin mening uttalat, att den särskilt gynnade ställning å löneskalan, som beretts förstnämnda tjänstemannagrupper icke borde få tagas till intäkt för en högre lönegradsplacering av andra kategorier av befattningshavare inom tullverket.

Vid ärendets behandling hos besparingssakkunniga har ordföranden anmält avvikande mening och under åberopande av generaltullstyrelsens framställning i ämnet den 30 augusti 1926 framhållit, att vad sedermera förekommit icke synts honom utgöra anledning att frånträda eller modifiera det av styrelsen framlagda förslaget. I

I detta sammanhang torde jag få anmäla, att styrelsen för Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening i skrivelse den 3 november 1926 anfört, att enligt styrelsens mening generaltullstyrelsens förslag till revidering av tullförvaltarlönerna beträffande flertalet tullförvaltningar skänkte bättre beaktande åt de enligt styrelsens förmenande välgrundade anspråken på en mot tullförvaltartjänsternas ansvar avpassad löneställning än vad fallet blivit i lönenämndens förslag. Den mest vägande invändningen mot lönenämndens förslag utgjorde enligt föreningsstyrelsens åsikt tullförvaltartjänsternas uppdelning i så många klasser. Genom en dylik uppdelning frånginges nämligen den tidigare i såväl sakkunnigutredningar som av statsmakterna hävdade principen att i görligaste mån inskränka antalet klasser, en synpunkt, som tulltjänstemannaföreningen också förfäktade vid omklassificeringen år 1911 och som då vann riksdagens gillande.

Trots denna sin mening angående de tvenne ifrågavarande förslagen har föreningsstyrelsen likväl icke kunnat undgå att erkänna, att det av lönenämnden framlagda förslaget i vissa avseenden syntes innebära beaktansvärda synpunkter. Den olägenhet i form av en väsentlig försämring, som detta förslag å sin sida otvivelaktigt innebure för åtskilliga tull förvaltartjänster. uppvägdes nämligen i någon mån av den förbättring, som lönenämnden avsett åt de nuvarande tullförvaltarna i lönegraden B 21, och har

Sveriges allallmänna tulltjänstemannaförening.

Departementschefen.

104 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

föreningsstyrelsen till följd av denna omständighet ansett sig kunna godtaga förslaget, om ock i något reviderad form.

Med erkännande av det principiellt riktiga i eu uppdelning av tullförvaltartjänsterna i lönegrader efter tydligt markerade gränser i poängtal har föreningsstyrelsen uttalat, att ett konsekvent vidhållande av denna regel med lätthet kunde föra bort från det mål, uppdelningen avsåge. Olägenheterna härav erhölle sin särskilda belysning vid uppdelningen av de tullförvaltartjänster, som tillförts klasserna 4 och 5 samt delvis även klass (i. För åstadkommandet av en rättvisare uppdelning av tullförvaltartjänsterna inom dessa klasser vore det måhända förmånligare att vid densamma skillnaden mellan högsta och lägsta poängtalet inom samma klass icke bleve alltför olika eller’ alltför stor i förhållande till dels motsvarande skillnad inom en närstående grupp, dels avståndet mellan gruppernas närmast varandra stående poängtal. Poängtalen för de i nyssnämnda lönegrader placerade tullförvaltartjänsterna ginge m. a. o. i en så jämnt löpande följd, att någon skarpare gränsmarkering mellan dem icke förefunnes.

En obestridligt rättvisare uppdelning av tullförvaltartjänsterna inom nämnda klasser skulle enligt föreningsstyrelsens mening kunna åstadkommas, därest medelskillnadstalet inom vardera av klasserna sattes till 8. Vid en sådan uppdelning skulle tullförvaltartjänsterna i Ähus, Nyköping, Luleå, Härnösand, Karlstad, Ystad, Karlskrona, Strömstad och Karlshamn komma att bilda en grupp med placering i lönegraden B 24. Tullförvaltartjänsterna åter i Uppsala, Linköping, Lysekil, Lund, Varberg, Charlottenberg, Jönköping och Haparanda skulle tillsammans bilda en grupp med placering i lönegraden B 23, medan slutligen tullförvaltartjänsterna i Västerås, Oskarshamn, Södertälje, Eskilstuna, Umeå, Örnsköldsvik, Söderhamn, Västervik, Hudiksvall, Uddevalla, Mon, Storlien, Kristinehamn, Visby och Östersund skulle sammanföras till en grupp med placering i lönegraden B 22.

Vad först angår frågan om tullkamrarnas klassificering har, såsom nämnts, generaltullstyrelsens förslag härutinnan uppgjorts med ledning av ett poängsystem, enligt vilket varje särskild tullkammare på grund av föreliggande uppgifter angående den totala arbetskvantiteten vid tullkammaren för åren 1923, 1924 och 1925 tilldelats vissa poängtal. Med användande av dessa poängtal har uträknats tullkammarens medelpoängtal för ifrågavarande år. I de fall, då poängsiffrorna ansetts icke giva ett riktigt uttryck åt den bakom desamma liggande arbetskvantiteten, har hänsyn även tagits till vissa supplementära arbetsfaktorer, vilka förmenats icke lämpligen kunna intagas bland dem, efter vilka poängtalen beräknats. De olika tullkamrarnas inbördes ordning ur klassificeringssynpunkt har härigenom kunnat angivas på ett enligt generaltullstyrelsens uppfattning så tillfredsställande sätt, som under givna förhållanden rimligen kunde krävas. Mot det sålunda använda systemet har, såsom förut omförmälts, tjänstgöringskommissionen särskilt anmärkt, att vissa av tullkamrarnas arbetsuppgifter icke kunde jämföras med

105 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

varandra och att det för den skull vore nästan omöjligt att för sådana arbetsuppgifter finna exponentsiffror, som möjliggjorde en rättvis jämförelse. Jag har i likhet med generaltullstyrelsen visserligen funnit denna anmärkning vara i viss män riktig, men anser ock lika med styrelsen det vara uteslutet, att en klassificering skulle kunna verkställas utan hänsyn till arbetsuppgifternas omfattning. På sätt styrelsen framhållit, måste visserligen alltid bestämmandet av exponentsiffrorna bliva i större eller mindre grad subjektivt, och olika åsikter kunna givetvis alltid göras gällande om berättigandet av de valda siffrorna. Då jag emellertid vid granskning av styrelsens förslag i fråga om val av arbetsfaktorer och deras gruppering ävensom exponentsättning — vilket förslag uppgjorts i samråd med tre tullförvaltare och i nära överensstämmelse med tjänstgöringskommissionens förslag — icke funnit mig hava anledning att däremot framställa erinran, har jag ansett mig böra biträda förslaget härutinnan.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har generaltullstyrelsen ansett sig icke böra ifrågasätta ändring i de nuvarande klassernas antal och beteckning. Allmänna civilförvaltningens lönenämnd, som i likhet med generaltullstyrelsen ansett en ny klassificering av tullkamrarna, byggd på i möjligaste mån rationella ändringar, nu lämpligen böra åvägabringas har däremot, såsom nämnts, föreslagit en utökning av antalet tullkammarklasser till sju. Reservationsvis har emellertid inom nämnden yrkande framställts om bibehållande av det nuvarande klassantalet. 1926 års besparingssakkunniga hava ock uttalat sig i sistnämnda riktning. Jag har för min del ej heller funnit skäl föreligga att frångå den, efter förslag av Kungl. Maj:t, av 1922 års riksdag beslutade indelningen och får jag alltså förorda, att tullkamrarna alltjämt inordnas inom ramen av det nuvarande antalet klasser.

Vidkommande frågan om de olika tullkamrarnas inplacering i de särskilda klasserna har, såsom den lämnade utredningen giver vid handen, delade meningar gjort sig gällande. Då jag nu till behandling upptager denna fråga, bortser jag från lönenämndens förslag och de skiljaktiga meningar, som i särskilda yttranden framförts av dess ordförande och ledamoten Sidenbladh, då jag, såsom nyss sagts, icke kan tillstyrka en utökning av det nuvarande antalet klasser.

I förhållande till gällande klassindelning innebär generaltullstyrelsens förslag uppflyttning av nio tullkamrar och nedflyttning av fem. Styrelsen har sålunda föreslagit uppflyttning av tullkammaren i Halmstad från klass 1 B till klass 1 A, tullkamrarna i Örebro och Borås från klass 2 till klass 1 B, tullkamrarna i Linköping, Lysekil och Charlottenberg från klass 3 till klass 2 och tullkamrarna i Falkenberg, Skellefteå och Sölvesborg från klass 4 till klass 3 samt nedflyttning av tullkammaren i Sundsvall från klass 1 A till klass l B och tullkamrarna i Oskarshamn, Söderhamn, Hudiksvall och Visby frän klass 2 till klass 3.

Såsom jag förut omförmält, hava två ledamöter av lönenämnden allenast

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

i viss män ansett sig kunna biträda de modifikationer i gällande klassificering, generaltullstyrelsen föreslagit. Dessa ledamöter hava sålunda förordat uppflyttning' av allenast tre tullkamrar, nämligen av tullkamrarna i Linköping, Lysekil och Charlottenberg, samt biträtt styrelsens förslag, i vad detsamma avser nedflyttning av tullkamrarna i Sundsvall, Oskarshamn, Söderhamn, Hudiksvall och Visby. Härjämte hava ifrågavarande ledamöter ansett det böra tagas under övervägande, om icke tullkammaren i Gävle borde nedflyttas från klass 1 A till klass 1 B samt tullkammaren i Falun sänkas från klass 3 till klass 4.

1926 års besparingssakkunniga hava, enär det icke ansetts möjligt att under den tid, som stått de sakkunniga till buds för avgivande av utlåtande i ärendet, i detalj granska de särskilda tullkamrarnas gruppering i klassificeringshänseende, anslutit sig till berörda ledamöters i lönenämnden förslag. Ordföranden hos de besparingssakkunniga har emellertid funnit skäl icke föreligga frångå generaltullstyrelsens uppfattning i frågan.

Meningarna äro alltså skiljaktiga i fråga om uppflyttning av tullkamrarna i Halmstad, Örebro, Borås, Falkenberg, Skellefteå och Sölvesborg samt beträffande frågan huruvida tullkamrarna i Gävle och Falun böra bibehållas i de klasser, vartill de för närvarande äro hänförda.

Vad angår frågan om bibehållande av tullkamrarna i Gävle och Falun i de klasser, i vilka de nu äro inplacerade, må till en början framhållas, att tjänstgöringskommissionen i sitt förslag rörande tullförvaltartjänsternas klassificering i fråga om förstnämnda tullkammare anfört, att kommissionen ansåge, att tullkammaren ifråga hade en given plats i klass 1 A, enär densamma vid sidan av en mycket betydande tullbehandling hade en stor import- och exporttrafik samt en utvecklad nederlagsrörelse och en uppbörd, som överstege Trälleborgs tullkammare. Även om det må medgivas, att tullkammarens i Gävle medeltalpoäng för åren 1923 —1925 avsevärt understiger medelpoängen för tullkamrarna i Hälsingborg, Trälleborg och Norrköping, vilka nu äro placerade i klass 1 A och enligt styrelsens förslag alltjämt skulle dit hänföras, har jag dock, då tullkammaren i Gävle måste anses mer jämförbar med nyssnämnda tullkamrar än med de till klass 1 B hänförda, ansett mig icke kunna förorda en nedflyttning av tullkammaren. Då jag likaledes anser tullkammaren i Falun mera jämförbar med de tullkamrar, som nu äro hänförda till 3 klassen, än med de till inplacering i 4 klassen föreslagna, kan jag ej heller tillstyrka någon förändring i avseende å denna tullkammare. Jag vill härvid framhålla, att tjänstgöringskommissionen ansett, att tullkammaren i sagda stad måste anses hava sin naturliga plats i 3 klassen.

Vidkommande härefter frågan om uppflyttning av tullkamrarna i Halmstad, Örebro, Borås, Falkenberg, Skellefteå och Sölvesborg torde jag få erinra, att tjänstgöringskommissionen i sitt meromnämnda förslag till klassificering av tullkamrarna ansett, att tullkammaren i Halmstad i alla viktigare avseenden vore överlägsen tullkammaren i Sundsvall, vilken tullkammare,

107 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

såsom förut nämnts, för närvarande tillhör klass 1 A. Det vore egentligen endast i en punkt, nämligen i fråga om fartygsavgifternas storlek, som Sundsvall visade en väsentligt högre siffra än Halmstad, men då detta syntes föranledas huvudsakligen av trävaruexporten, som begagnade sig av stora, i barlast inkommande fartyg, syntes denna omständighet, även om exporttrafiken med hänsyn till den inom distriktet förekommande smugglingens omfattning vållade mycket arbete, ej kunna uppväga Halmstads obestridliga överlägsenhet på andra områden. Vid en jämförelse med Gävle komme Halmstad i fråga om attestantalet ganska nära, ehuru uppbörden vore mindre; antalet in- och utgående fartyg vore däremot större i Halmstad. I stort sett funne dock kommissionen, att föreståndarskapet för tullförvaltningen i Gävle — bland annat med hänsyn till den där nödvändiga stora bevakningspersonalen — ställde så mycket större anspråk på tullförvaltaren än vad fallet vore i Halmstad, att gränsen mellan klasserna 1 A och 1 B snarare borde sättas mellan dessa båda tullkamrar än nedanför Halmstad. Generaltullstyrelsen har däremot ansett, att tullkammaren i Halmstad stode beträffande såväl utrikestrafiken och tullbehandlingsarbetet som även poängmedeltalet så högt å skalan, att någon tvekan om riktigheten av densammas hänförande till klass 1 A icke kunde råda. Enligt min mening synes det ock vara med billigheten mest överensstämmande, att tullkammaren i Halmstad hänföres till sistberörda klass och anser jag mig alltså böra förorda tullkammarens uppflyttande dit. Jag vill i detta sammanhang påpeka, att, då jag icke finner skäl frångå styrelsens förslag i fråga om tullkammarens i Sundsvall nedflyttning till klass 1 B, någon utökning av tullkamrarna i högsta klassen icke av mig ifrågasättes.

Tullkamrarna i Örebro och Borås hava föreslagits till uppflyttning från klass 2 till klass 1 B av såväl generaltullstyrelsen som tjänstgöringskommissionen. Dessa tullkamrar intaga de främsta platserna bland inlandstullkamrarna. Enligt vad tjänstgöringskommissionen framhållit, hava tullkamrarna i fråga utvisat en mycket stark utveckling under det senaste årtiondet, och även om man inåste erkänna, att frånvaron av sjöfartsbestyren innebure en betydande begränsning av tullförvaltarnas verksamhetsfält och chefsansvar, borde å andra sidan hänsynen till tullbehandlingsarbetets centrala ställning bland tullverkets uppgifter och med åren allt mera krävande natur rättvisligen föranleda en något högre värdesättning av detsamma, än vad den hittillsvarande klassindelningen i denna punkt innefattat. Med hänsyn till den både högt kvalificerade och kvantitativt betydande tullbehandlingsrörelsen vid förvaltningarna i de båda viktiga industriorterna syntes kommissionen så störa anspråk kunna ställas på innehavarna av respektive chefstjänster, att de icke borde sättas i lägre klass än 1 B. Generaltullstyrelsen har, såsom nämnts, till stöd för en uppflyttning av tullkamrarna ifråga anfört, bland annat, att tullbehandlingsrörelsen i de nämnda städerna såväl kvalitativt som kvantitativt överstege sagda rörelse1 i Gävle och Halmstad. Siffrorna för tullkammaren i Borås vore visserligen

108 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 70.

lägre än motsvarande siffror för tullkammaren i Örebro, men vore ett likställande av dessa tullkamrar betingat därav, att tullkammaren i Borås hade att räkna sig till godo en supplementär faktor, nämligen en mycket betydande restitutionsrörelse enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, vilken rörelse på grund av de varor, restitutionsmedgivandet avsåge, förorsakade mycket arbete och besvär. Med hänsyn tagen till medelpoängen för ifrågavarade båda tullkamrar åren 1923—1925 — denna poäng understiger, vad Örebro tullkammare beträffar, poängen för närmast större tullkammare med allenast 3.3 2 — samt vid beaktande av de övriga skäl, som till stöd för en bättre placering av tullkamrarna anförts, har jag ej heller i denna del ansett mig böra motsätta mig styrelsens förslag.

Vad slutligen angår frågan om uppflyttning av tullkamrarna i Falkenberg, Skellefteå och Sölvesborg från klass 4 till klass 3, har, såsom av redogörelsen i ämnet framgår, tjänstgöringskommissionen uttalat sig för uppflyttning av allenast förstnämnda tullkammare. Såsom motiv för uppflyttningen har kommissionen framhållit den förhållandevis omfattande tullbehandlingen och stora ' uppbörden vid tullkammaren ävensom att sjöfarten därstädes vore rätt livlig. Generaltullstyrelsen bär emellertid föreslagit, att till klass 3 jämväl skulle hänföras tullkamrarna i Skellefteå och Sölvesborg samt till stöd härför anfört, att rörelsen vid samtliga dessa tullkamrar utmärkte sig för en stigande tendens och att deras poängsiffror i varje fall syntes berättiga dem till en något högre plats än de minsta och obetydligaste av rikets tullkamrar. Poängsiffrorna för ifrågavarande tullkamrar åren 1923—1925 utgöra för Falkenberg 12.13, för Skellefteå 11.87 och för Sölvesborg 10.4 7. Jag vill erinra om, att jag förut tillstyrkt, att tullkammaren i Falun, som åsatts en medelpoäng av 11.7 8, skall bibehållas i klass 3 och synes det mig vid sådant förhållande icke böra ifrågakomma, att tullkamrarna i Falkenberg och Skellefteå sättas i lägre klass. Då tullkammaren i Sölvesborg ävenledes lärer vara mest jämförbar med de till 3 klassen hänförda tullkamrarna, torde också denna tullkammare böra hänföras till berörda, klass.

Av vad jag sålunda i fråga om tullkamrarnas klassificering anfört framgår, att jag till alla delar ansett mig böra ansluta mig till generaltullstyrelsens i ämnet framlagda förslag. Redan nu torde böra framhållas, att de av omklassificeringen uppkommande merkostnaderna stanna vid i runt tal 4,000 kronor.

Vad däremot angår frågan om tullförvaltartjänsternas lönegradsplacering, har jag, i likhet med förenämnda reservanter inom allmänna civilförvaltningens lönenämnd samt 1926 års besparingssakkunniga, ansett mig icke kunna förorda någon förändring. Några nya omständigheter av beskaffenhet att höra rubba den av 1922 års riksdag beslutade lönegradsplaceringen för befattningshavarna i fråga synas mig nämligen icke hava blivit anförda. I likhet med de besparingssakkunniga, vill jag ock erinra, att sagda års riksdag i sin skrivelse nr 276 i anledning av Kungl. Majits proposition

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

angående godkännande av tullverkets utgiftsstater för tiden 1 januari—30 juni 1923 m. m. uttalade, att riksdagen ansåge, att de platser å löneskalan, vilka enligt Kungl. Maj:ts förslag beretts de olika klasserna av tullförvaltartjänsterna, vore väl avpassade efter omfattningen av det arbete och ansvar, som vore förbundna med tjänsterna, samt av arbetets beskaffenhet.

Personalförteckning för lokaltullförvaltningen. I sin skrivelse den 24 september 1926 har generaltullstyrelsen vidare i fråga om personalförteckning för lokaltullförvaltningen för budgetåret 1927—1928 anfört följande.

Tullförvaltartjänsterna hade, i enlighet med styrelsens i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 augusti 1926 framställda förslag, i personalförteckningen upptagits på följande sätt:

5 tullförvaltare av klass 1 A i lönegraden B 27;

8 » » » 1 B i » B 26;

17 » » » 2 i » B 24;

19 » » » 3 i » B 21 samt

7 » » » 4 i » B 20.

Tullöverkontrollörernas och förste tullkontrollörernas antal hade bibehållits oförändrade. Vid bifall till styrelsens i nyssnämnda skrivelse framställda förslag om uppflyttning av tullkammaren i Halmstad från klass 1 B till klass 1 A och nedflyttning av tullkammaren i Sundsvall från klass 1 A till klass 1 B syntes nämligen styrelsen en tullöverkontrollörstjänst, nu avsedd för tullkammaren i Sundsvall, böra överföras till tullkammaren i Halmstad och en för sistnämnda tullkammare nu avsedd förste tullkontrollörstjänst i stället disponeras för tullkammaren i Sundsvall.

Antalet tullkontrollör st fönster hade, såsom redan omförmälts, minskats från 109 till 105 och komme att efter utgången av september månad 1926 bliva 104. Antalet sådana tjänster kunde beräknas under återstoden av budgetåret 1926—1927 nedgå med 3 eller möjligen 4 å 5. Styrelsen ansåge sig icke kunna med säkerhet beräkna siffran högre än 3 och hade därför upptagit antalet av dessa tjänster till 101, därav 2 skulle vara övertaliga och vid innehavares avgång icke återbesättas.

Antalet extra ordinarie kammarskrivare vore 114 eller 5 mindre än vid den tid, då styrelsen avgivit sitt förslag till stater för budgetåret 1926—1927. Då även under budgetåret 1927—1928 övertaliga tullkontrollörstjänster skulle finnas och alltså befordringsmöjligheterna för kammarskrivare och extra ordinarie kammarskrivare fortfarande vore mycket begränsade, vågade styrelsen icke beräkna avgången av extra ordinarie kammarskrivare under budgetåret 1926— 1927 till högre antal än 4. Det antal dylika tjänstemän, som sålunda borde ersättas med tullkontorister eller biträden, utgjorde följaktligen 9.

I sin förberörda skrivelse den 22 september 1925 angående tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1926—1927 hade generaltullstyrelsen på angivna

no

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

skal hemställt, att i staten måste uppföras, förutom det antal tullkontoristock biträdesbefattningar, tillsammans 11, varmed då avgångna eller avgående extra ordinarie kammarskrivare borde ersättas, ytterligare 9 dylika befattningar. Detta förslag blev emellertid icke bifallet; antalet nya tullkontoristoeh biträdesbefattningar begränsades till förstnämnda siffra, 11.

Med hänsyn härtill ansåge sig generaltullstyrelsen icke böra ifrågasätta nyinrättande av större antal tullkontorist- och biträdesbefattningar än som, enligt vad förut sagts, motsvarade det antal extra ordinarie kammarskrivartjänster, som efter tidpunkten för styrelsens statförslag för budgetåret 1926— 1927 bortfallit och under nämnda budgetår beräknades bortfalla, sålunda 9. Dessa 9 nya tjänster ansåge styrelsen böra fördelas sålunda: 4 tullkontoristtjänster, 3 kontorsbiträdestjänster och 2 skrivbiträdestjänster.

I styrelsens förslag till personalförteckning för budgetåret 1927—1928 hade sålunda upptagits nedannämnda antal av följande slag av befattningshavare, nämligen:

87 tullkontorister (83 + 4),

23 kontorsbiträden (20 + 3) samt

22 skrivbiträden (20 + 2).

I personalförteckningen för budgetåret 1926—1927 vore upptaget ett antal av 26 tullmästare. Styrelsen hade förut hemställt, att tullstationen i Xeder- Kalix, som nu förestodes av en tullmästare, måtte indragas. Ehuru den nuvarande innehavaren av tullmästartjänsten sannolikt skulle före eller senast vid utgången av budgetåret kunna placeras å annan tjänst, ansåge styrelsen dock försiktigast att räkna med att så icke kunde bliva fallet. Styrelsen hade därför upptagit tullmästarna till oförändrat antal med anmärkning, att av det angivna antalet sådana tjänster en vore övertalig och skulle vid inträffande ledighet icke återbesättas.

Tullöveruppsyningsmän vore i personalförteckningen för budgetåret 1926— 1927 upptagna till ett antal av 127. Enligt styrelsens förut framställda förslag skulle tullstationerna i Figeholm, Katthammarsvik, Ljugarn och Rone indragas med utgången av budgetåret. Fyra tullöveruppsyningsmanstjänster skulle alltså kunna avföras ur staten. Förslaget till personalförteckning upptoge emellertid 126 tullöveruppsyningsmän, därav en övertalig. Anledledningen därtill vore följande.

Sedan den 1 augusti 1917 hade tullstation med en tullöveruppsyningsmän såsom föreståndare varit anordnad i Nynäshamn inom Stockholms tullkammardistrikt, intill den 1 juli 1924 på trafikaktiebolaget Stockholm—Nynäs bekostnad men från och med sistnämnda dag på bekostnad av statsverket, dock med villkor att bolaget enligt de närmare bestämmelser, som meddelades av generaltullstyrelsen, tillhandahölle ej mindre stationen, kostnadsfritt för tullverket, erforderliga expeditions- och vaktlokaler samt behövligt varumagasin än även personalen, bestående av en tullöveruppsyningsmän och två tullvakter, mot skälig hyra tjänliga bostäder. Bemälda personal hade dock icke varit uppförd å ordinarie stat; för närvarande gällde, jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 5 mars 1926 angående fastställande av tullverkets utgifts-

Kungl. Maj.ts proposition Nr 70. 111

stater för budgetåret 1926—1927 m. m., att personalen åtnjöte avlöning i enlighet med vad som gällde för befattningshavare, vilken bestrede extra ordinarie befattning, att utgå av det å avlöningsstaten för tullstaten uppförda förslagsanslaget till avlöningar till icke ordinäre befattningshavare m. m.

I förberörda skrivelse den 22 september 1925 angående tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1926—1927 hade generaltullstyrelsen, i samband med hemställan om uppehållande av eu tullstation i Nynäshamn under sagda budgetår, anfört, att styrelsen ansåge sig icke för det dåvarande, innan påbörjad utredning angående indragning av vissa tullstationer hunnit slutföras, böra ifrågasätta uppförande å ordinarie stat av för tullstationen behövlig personal.

Då tullstation fortfarande vore behövlig i Nynäshamn och det icke vore tvivel underkastat, att stationen, som vore i verksamhet hela året, alltjämt måste anses tjäna ett allmänt intresse, har styrelsen för sin del ansett, att stationens personal nu borde uppföras å ordinarie stat och förty hemställt,

att tullöveruppsyningsmanstjänsten vid en av de till indragning med utgången av budgetåret 1926—1927 föreslagna tullstationerna måtte få avses för tullstationen i Nynäshamn.

För stationens fortfarande bestånd syntes höra föreskrivas, att trafikaktiebolaget hade att fullgöra förenämnda, senast i Kungl. Maj:ts omförmälda brev av den 5 mars 1926 bestämda villkor.

I Göteborgs frihamn funnes i enlighet med tjänstgöringskommissionens förslag såsom bevakningsbefäl anställda en tullmästare och fyra tullöveruppsyningsmän. Vid den tid, detta förslag avgavs, hade verksamheten i frihamnen icke fortgått så länge, att behovet av arbetskrafter därstädes med säkerhet kunde bedömas. Det hade emellertid snart nog visat sig, att av de fyra tullöveruppsyningsmännen måste uttagas en arbetsprestation, som icke kunde anses skälig och i längden måste leda till överansträngning. Sålunda hade det måst åläggas dem att, utom sin dagliga tjänstgöring, regelbundet vart fjärde dygn förrätta nattjänstgöring utan att nöjaktig kompensation för detta övertidsarbete kunde beredas dem. För' åstadkommande av en oumbärlig lindring i dessa tjänstemäns alltför ansträngande tjänstgöring hade den provisoriska åtgärd vidtagits, att åt en vid tullförvaltningen i frihamnen tjänstgörande tulluppsyningsman lämnats uppdrag att mot ersättning jämlikt bestämmelserna i 19 § 3 mom. avlöningsreglementet bestrida sådana göromål, som eljest ankomme på vid tullförvaltningen anställd tullöveruppsyningsman. Behovet av ett ökat antal tullöveruppsyningsmän i frihamnen hade emellertid nu visat sig permanent, och framställning om inrättande av en ny tullöveruppsyningsmanstjänst därstädes för budgetåret 1927—1928 hade fördenskull gjorts av tullförvaltningen, vilken framställning tillstyrkts av tulldirektören i Göteborg.

Då styrelsen vore övertygad, att behov av ytterligare en överuppsyningsman i Göteborgs frihamn förelåge och det syntes styrelsen angeläget, att förberörda provisoriska anordning så snart som möjligt upphörde, har styrelsen hemställt,

att tullöveruppsyningsmanstjänsten vid en av de till indragning med utgången av budgetåret 1926—1927 föreslagna tullstationerna måtte få avses för tullförvaltningen i Göteborgs frihamn.

Tullöveruppsyningsmännen vid den till indragning från och med den 30 juni 1927 föreslagna tullstationen i Ljugarn E. A. Sjöberg uppnådde under november månad 1927 stadgad pensionsålder och vore alltså skyldig att avgå.

112 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

senast med utgången av nämnda månad. Då Sjöberg sålunda icke komme att kvarstå i tjänst under mer än en del av budgetåret 1927—1928 och det med hänsyn till hans ålder och åtskilliga andra förhållanden knappast kunde komma i fråga att under sagda korta tid förflytta honom till annan tjänstgöring. har styrelsen hemställt,

att Sjöberg måtte med ingången av budgetåret 1927—1928 överflyttas å indragningsstat.

Den återstående fjärde överuppsyningsmanstjänsten vid de till indragning ifrågasatta tullstationerna har upptagits i det i personalförteckningen angivna antalet dylika tjänster såsom övertalig och avsedd att icke ersättas.

I enlighet med vad styrelsen sålunda anfört och hemställt hava av de fyra tullöveruppsyningsmanstjänsterna tre upptagits i förslaget till personalförteckning, en av dem såsom övertalig. Innehavaren av den fjärde tjänsten har uppförts å indragningsstaten.

Antalet tullupp syning smanstvänster, i personalförteckningen för budgetåret 1926—1927 upptaget till 447, därav 16 övertaliga, komme såsom förut nämnts, att efter utgången av september månad 1926 bliva 432, därav en övertalig. Då denne med säkerhet kunde väntas avgå före början av budgetåret 1927—1928, har styrelsen upptagit antalet tulluppsyningsmanstjänster till 431, alltså till det av tjänstgöringskommissionen såsom normalt angivna antal.

På sätt jämväl förut omförmälts utgjorde antalet tillsyningsmanstjänster 741 och komme att efter utgången av september månad 1926 bliva 742. I förslaget hade, med hänsyn till nyssberörda beräknade avgång av en tulluppsyningsmanstjänst och denna tjänsts ersättande med en tillsyningsmanstjänst, upptagits 743 tillsyningsmanstjänster.

Slutligen hade i förslaget till personalförteckning tullvakttjänsterna upptagits till oförändrat antal, eller 130, ehuru tullstationen i Neder-Kalix, där två tullvakter funnes anställda, föreslagits till indragning. Under åberopande av vad generaltullstyrelsen förut anfört rörande uppförande å ordinarie stat av för tullstationen i Nynäshamn avsedd personal, har styrelsen nämligen hemställt, att två tullvakttjänster vid den till indragning med utgången av budgetåret 1926—1927 föreslagna tullstationen i Neder-Kalix måtte få avses för tullstationen i Nynäshamn.

Generaltullstyrelsens förslag beträffande personalen vid lokaltullförvaltningen innebär, såsom av det förestående framgår, endast en obetydlig ökning av antalet tjänster, nämligen med 4 tullkontorist-, 3 kontorsbiträdes- och 2 skrivbiträdestjänster. I övrigt innebära de föreslagna förändringarna allenast tillämpning av redan fastslagna grundsatser. De vittgående förslag om inrättande av nya tjänster, såväl i högre som i lägre grader, vilka framställts av tullmyndigheterna eller personalsammanslutningarna, har styrelsen ansett sig under nuvarande förhållanden icke kunna beakta, även om i något eller några fall ett visst fog för dessa framställningar ansetts föreligga.

113 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Vad generaltullstyrelsens förevarande förslag till personalförteckning Departementeangår, får jag, vad först tullförvaltartjänsterna beträffar, hänvisa till vad «''«/««• jag i fråga om dessa tjänsters lönegradsplacering förut anfört. Vid bifall härtill torde personalförteckningen, i vad densamma avser tullförvaltarna, böra fastställas på följande sätt:

tullförvaltare av klass 1 A i lönegraden B 26

» » » 1 B i » B 24

» » » 2 i » B 22

» » » 3 i » B 21

» » » 4 i » B 18.

Såsom nämnts, har styrelsen hemställt, att vid bifall till styrelsens förslag om uppflyttning av tullkammaren i Halmstad från klass 1 B till klass 1 A och nedflyttning av tullkammaren i Sundsvall från klass 1 A till klass 1B en tullöverkontrollörstjänst, som nu är avsedd för tullkammaren i Sundsvall, måtte överföras till tullkammaren i Halmstad samt att en för sistnämnda tullkammare nu avsedd förste tullkontrollörstjänst måtte i stället få disponeras för tullkammaren i Sundsvall. Jag har förut tillstyrkt styrelsens förslag i fråga om ändrad klassindelning för tullkamrama i Halmstad och Sundsvall och finner jag mig vid sådant förhållande ävenledes böra förorda det nu föreslagna utbytet mellan de båda tullkamrarna av nyssnämnda båda tjänster.

Styrelsens förslag i fråga om antalet tullkontrollörstjänster har icke givit mig anledning till erinran och har jag ävenledes ansett mig böra biträda, att de extra ordinarie kammarskrivartjänster, som efter tidpunkten för styrelsens statförslag för budgetåret 1926—1927 bortfallit eller under sagda budgetår beräknas bortfalla — till antalet nio — ersättas med lägre kvalificerade arbetskrafter. Mot den av styrelsen föreslagna fördelningen härutinnan har jag ej heller haft något att erinra. Antalet tullmästartjänster torde jämväl i personalförteckningen böra upptagas i enlighet med styrelsens förslag.

Vidkommande härefter tullöveruppsyningsmanstjänsterna — i nu gällande personalförteckning upptagna till ett antal av 127 — skulle dessa vid bifall till styrelsens, av mig förut tillstyrkta förslag om indragning av tullstationerna i Figeholm, Katthammarsvik, Ljuga™ och Rone kunna minskas med 4 eller till 123. Styrelsen har emellertid i sitt förslag till personalförteckning upptagit antalet av dessa tjänster till 126, varav dock en skulle vara övertalig. Då även detta förslag synts mig tillfyllest motiverat, har jag funnit mig böra tillstyrka detsamma. I sammanhang härmed vill jag hava uttalat, att i enlighet med vad generaltullstyrelsen föreslagit för tull stationens i Nynäshamn fortsatta bestånd föreskrift torde böra lämnas, att trafikaktiebolaget Stockholm—Nynäs skall hava att fullgöra enahanda villkor, som senast meddelats i Kungl. Maj:ts förut omförmälda brev den 5 mars 1926.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. til höft. (Nr 70.)

s

liungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Mot styrelsens förslag i vad detsamma avser antalet tulluppsyningsman*-, tillsyningsmans- och tullvakttjänster har jag icke haft något att erinra.

Personalförteckning för kustbevakningen m. m. Vidkommande härefter den vid kustbevakningen anställda personalen har generaltullstyrelsen framhållit, att vissa tullförvaltare med uppdrag att utöva chefskap över kustbevakningsdistrikt gjort framställningar om överförande på ordinarie stat av eu del för kustbevakningens behov för närvarande använd ickeordinarie personal samt att i ett fall ifrågasatts en genomgripande omorganisation av kustbevakningen i vederbörande distrikt och i samband därmed indragning av vissa inloppsstationer.

I fråga om de sålunda gjorda framställningarna har styrelsen anfört följande:

»I sin skrivelse till Ivungl. Maj:t den 22 september 1925 angående tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1926—1927 erinrade styrelsen i fråga om kustbevakningen, hurusom styrelsen vid avgivande år 1924 av statförslaget för budgetåret 1925—1926 -— under åberopande av då rådande ovisshet i fråga om huru kustbevakningens organisation lämpligen borde för framtiden anordnas — funnit sig, trots den oriktiga proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie personal vid nämnda bevakning, icke då böra hemställa om någon förändring av staten för kustbevakningen, samt anförde vidare, att berörda skäl för bibehållande av den ordinarie kustbevakningspersonalen oförändrad fortfarande ägde giltighet och att den framhållna ovissheten i nyssnämnda hänseende torde till och med ökas, därest det av eu konferens i Hälsingfors utarbetade förslaget till konvention angående motarbetande av smuggling av alkohol varor komme att för Sveriges del ratificeras. Styrelsen ansåge sig därför icke heller i statförslaget för år 1926—1927 böra föreslå någon förändring av kustbevakningens stat.

Nyssnämnda konvention har sedermera ratificerats av Sverige jämte ett antal andra av de i konferensen deltagande makterna. Konventionens bestämmelser synas hava ej oväsentligt motverkat den organiserade spritsmugglingen i större skala. Under förutsättning att den sålunda nu yppade tendensen till nedgång i den olagliga sprittrafiken kommer att fortsätta, lärer det kunna uppstå möjlighet att minska de tillfälliga kustbevakningsposteringarnas antal eller personalstyrka. På grund härav och då styrelsen under de senaste åren blivit allt mera övertygad, att kustbevakningens organisation och personalens utrustande med båtar äro frågor, som icke lämpligen kunna så att säga schematiskt prövas och avgöras utan måste bedömas efter lokala förhållanden och för varje tid sig företeende omständigheter, har generaltullstyrelsen icke heller nu funnit sig böra ifrågasätta vare sig ökning av den ordinarie kustbevakningspersonalen eller fortsatt anskaffning av s. k. tullkryssare.

Vad beträffar ovan omförmälda omorganisationsförslag — avseende elfte kustbevakningsdistriktet under befäl av tullförvaltaren i Norrköping samt de till inloppsstationer avsedda tullstationerna i Hävringe, Arko och Barösund — är styrelsen för närvarande icke i tillfälle att yttra sig däröver. Förslaget förutsätter för att kunna realiseras ändringar i gällande tullstadga, vilka möjligen kunna bliva genomförda vid prövning av nu föreliggande förslag till ny sådan stadga.»

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Sedan styrelsen härefter erinrat att styrelsen i skrivelse den 31 oktober 1924 hemställt om visst arvode för tullbevakningschef eller tullförvaltare, som erhållit uppdrag att vara chef för ett eller flera kustbevakningsdistrikt, samt att denna framställning icke bifallits, har styrelsen anmält, att Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening i förberörda skrivelse den 24 juli 1926 framhållit det befogade i att arvoden tillerkändes befattningshavarna i fråga.

Styrelsen har emellertid, ehuru styrelsen alltjämt ansåge det rättvist och billigt, att någon särskild ersättning bereddes dem för berörda uppdrag, ansett sig under nuvarande förhållanden icke böra förnya sin hemställan.

I detta sammanhang har styrelsen omförmält, att styrelsen såsom en mera provisorisk anordning öppnat möjlighet för chef för kust- eller gränsbevakningsdistrikt att av tullverkets medel erhålla bidrag till bekostande av bostadstelefon. Genom beslut den 8 juni 1926 hade nämligen styrelsen förklarat, att dylik chef, som på egen bekostnad låtit eller läte anordna telefonförbindelse till sin bostad genom anskaffande av antingen huvudapparat eller till tjänstetelefon anknuten apparat, Ange för tid efter den 30 juni 1926 tillsvidare, intill dess annorlunda bleve bestämt, kunna, efter prövning av styrelsen i varje särskilt fall, till bestridande av kostnaderna för dylik anordning erhålla bidrag från det i tullverkets omkostnadsstat bland övriga kostnader för tullverket upptagna förslagsanslaget till särskilda åtgärder till bekämpande av olovlig varuinförsel m. in. med belopp, motsvarande högst två tredjedelar av för huvudapparat fastställd abonnemangsavgift i lägsta klass enligt den vid vederbörande telefonstation tillämpade taxa. Med tillämpning härav hade åtskilliga av nämnda chefer erhållit bidrag till bestridande av kostnaden för bostadstelefon.

Då styrelsen lämnat ifrågavarande medgivande, hade i första rummet tagits hänsyn till vikten därav, att cheferna för kust- eller gränsbevakningsdistrikt kunde, när som helst på dygnet och vare sig de vore tillstädes å tjänsterummet eller befunne sig i sitt hem, nås med telefonmeddelande i fall, som påkallade deras personliga ingripande. Till jämförelse har styrelsen åberopat vad i 6 § av kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 342) vore stadgat om rätt för landsfogde och landsfiskal att av statsmedel undfå ersättning för kostnaden för bostadstelefon (jfr prop. 59: 1925, sid. 24 och IT.).

Vad generaltullstyrelsen anfört och föreslagit beträffande kustbevakningen Departementshar icke givit mig anledning till erinran. chefen.

Personalförteckning för gränsbevakningen. Beträffande gränsbevakningspersonalens antal har styrelsen icke funnit anledning att ifrågasätta någon förändring.

Gränsbevakningschefen i Karlstad hade emellertid hos generaltullstyrelsen hemställt, att styrelsen måtte föreslå gränsbevakningschefstjänstens uppflyttning i lönegraden B 24.

Denne tjänsteman, vilken utövar chefskap över andra gränsbevaknings-

Departements-

chefen.

116 Rungl. Maj:ts proposition Nr 70.

distriktet, omfattande riksgränsen mot Norge från och med Korungeröd i Bohuslän till Dalamas gräns mot Härjedalen, är för närvarande i avlöningshänseende likställd med tullförvaltare av klass 2 och alltså uppförd i lönegraden B 22.

Då generaltullstyrelsen i förut omförmälda skrivelse till Kungl. Maj:t av den 30 augusti 1926 föreslagit uppflyttning av tullförvaltartjänsterna av klass 2 från lönegraden B 22 till B 24 och ingen anledning förelåge att kvarhålla gränsbevakningschefstjänsten — vilken hade att handlägga, förutom de göromål, som härflöte av hans egentliga chefskap över gränsbevakningspersonalen, jämväl kamerala bestyr beträffande denna ävensom alla sådana göromål, som härrörde av ett betydligt antal gränsuppsyningsmäns tjänstgöring såsom gränstullstationsföreståndare — i lägre lönegrad än den, som skulle tillkomma bemälda tullförvaltare, med vilka gränsbevakningschefen allt sedan omorganisationen av tullverket varit likställd, har styrelsen i personalförteckningen upptagit gränsbevakningschefen i lönegraden B 24. Beträffande denna tjänstemans övergång på den nya staten har styrelsen ansett böra gälla vad förut sagts om de till uppflyttning i högre lönegrad föreslagna tullförvaltama.

Då jag, såsom jag tidigare nämnt, funnit mig icke böra tillstyrka någon förändring i tullförvaltarnas löneställning, följer härav, att jag ej heller kan biträda styrelsens förevarande förslag om uppflyttning i lönegrad av gränsbevakningschefen i Karlstad.

Styrelsens förslag om upptagande av gränsbevakningspersonalen till samma antal, som för närvarande är bestämt, har icke givit mig anledning till erinran.

Beräkning av de särskilda anslagen. Vad angår beräkningen av de å avlöningsstaten för tullstaten uppförda särskilda anslagen har generaltullstyrelsen i skrivelsen den 24 september 1926 i fråga först om anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän anfört följande:

»Beräkningen av den under förslagsanslaget till avlöningar till ordinarie tjänstemän vid tullstaten upptagna anslagsposten till löner till ordinarie tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning har skett på samma sätt som vid avgivandet av statförslaget för budgetåret ^926—1927 eller sålunda, att motsvarande anslagspost för nämnda budgetår dels minskats med sammanlagda avlöningsbeloppen vid det antal tjänster av olika slag, med vilket styrelsens förslag till personalförteckning för budgetåret 1927—1928 understiger det antal tjänster av samma slag, som finnes upptaget i personalförteckningen för budgetåret 1926—1927, dels ökats med sammanlagda avlöningsbeloppen vid det antal tjänster av olika slag, varmed förslaget överskjuter antalet av samma slags tjänster i sistnämnda personalförteckning. o

Avlöningsbeloppen vid ifrågavarande tjänster, de fråndragna och de tilllagda, kunna icke exakt till siffran angivas. Då emellertid flertalet befattningshavare i tullverket är placerat å platser, som tillhöra de tre högsta

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

ortsgrupperna, har styrelsen räknat med avlöningsbeloppen å F-ort. I fråga om löneklass har, där i respektive lönegrad finnas 5 löneklasser, den mellersta valts, och, där löneklassernas antal är allenast 4, räknats med medeltalet mellan avlöningen i högsta och avlöningen i lägsta löneklass i lönegraden. Jämväl detta förfaringssätt överensstämmer med det i statförelaget för år 1926—1927 iakttagna.

I enlighet härmed erhåller beräkningen följande utseende.

Anslagsposten till löner till ordinarie tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning enligt staterna för budgetåret 1926 —1927 utgör................................................................................ kronor 10,012,600

Härifrån avgår avlöning vid:

8 tullkontrollörstjänster............................... kronor 54,600

1 tullöveruppsyningsmanstjänst ................ » 3,960

16 tulluppsyningsmanstjänster .................... » 50,880 » 109,440

Rest kronor 9,903,160

Härtill kommer avlöning vid:

4 tullkontoristtjänster ...............

3 kontorsbiträdestjänster ...........

2 skrivbiträdestjänster ...............

16 tillsyningsmanstjänster...........

kronor 15,840 » 7,740

» 4,560

46,080 kronor 74,220 • Summa kronor 9,977,380.

Till det belopp för anslagsposten, som sålunda erhållits, har lagts det belopp, varmed avlöningarna för de till uppflyttning i lönegrad föreslagna tullförvaltarna och gränsbevakningschefen torde i följd av uppflyttningen ökas. Detta belopp har vid beräkning, som dock ej kan göra anspråk på full exakthet, befunnits uppgå till omkring 32,000 kronor.

Anslagsposten har sålunda i förslaget upptagits med i avjämnat tal kronor 10,009,400.»

Beträffande å avlöningsstaten för tullstaten uppförda övriga anslagsposter och anslag har generaltullstyrelsen icke föreslagit annan förändring än att anslagsposten till personliga lönetillägg samt ersättning för indragna extra inkomster, i staten för budgetåret 1926—1927 upptagen till 55,000 kronor, måtte, då enligt gällande bestämmelser utgående ersättning för mistade extra inkomster skall successivt minskas under en nio-årsperiod, upptagas med ett till 42,000 kronor nedsatt belopp. I

I fråga om beräkningen av de å avlöningstaten för tullstaten uppförda Vepartemenissärskilda anslagen har jag vad först angår bestämmandet av anslagsposten rhekntill löner till ordinarie tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning icke haft något att erinra emot generaltullstyrelsens beräkningssätt, vilket, såsom nämnts, överensstämmer med det för innevarande budgetår tillämpade.

I sitt statförslag har generaltullstyrelsen upptagit ifrågavarande anslagspost till 10,009,400 kronor. I denna summa ingår ett belopp av 32,000 kronor, som beräknats utgöra den kostnad, som koinme att uppstå vid bifall

118 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

till styrelsens förslag om uppflyttning i lönegrad av tullförvaltartjänstema. Såsom jag förut nämnt, har jag, vad angår denna fråga och frågan om tullkamrarnas klassificering, ansett mig kunna biträda, styrelsens förslag allenast i sistnämnda hänseende. Då den härav föranledda ökningen av lönerna endast betingar ett belopp av cirka 4,000 kronor, kan alltså det av styrelsen föreslagna anslagsbeloppet nedsättas med 28,000 kronor eller till 9,981,400 kronor.

I sitt förslag till avlöningsstat för tullstaten för budgetåret 1927—1928 har generaltullstyrelsen upptagit anslagsposten till vikariatsersättningar med oförändrat belopp, 180,000 kronor. Enligt vad jag inhämtat, har emellertid belastningen under budgetåret 1925—1920 uppgått till allenast 118,956 kronor 56 öre och synes mig för den skull en nedsättning av anslagsposten kunna ske. Även om, enligt vad under hand kommit till min kännedom, ökade utgifter äro att förvänta under nästkommande budgetår, torde anslagsbeloppet icke behöva bestämmas högre än till 140,000 kronor.

I fråga om övriga å avlöningsstaten för tullstaten nu uppförda anslag har generaltullstyrelsen icke ifrågasatt annan ändring än att anslagsposten för personliga lönetillägg samt ersättning för indragna extra inkomster måtte nedsättas från 55,000 krono;- till 42,000 kronor. Mot styrelsens förslag härutinnan har jag icke haft något att erinra. — I likhet med vad för närvarande gäller torde anslagsposten för avlöningar till extra ordinarie tjänstemän och extra befattningshavare samt gratifikationer icke böra få av generaltullstyrelsen överskridas utan Kung]. Maj:ts medgivande.

Indragningsstaten.

Till avlöningar till tjänstemän å indragningsstat är i staten för budgetåret 1926—1927 uppfört ett fast anslag av 49,170 kronor, därav i egentliga avlöningar 46,350 kronor. Beträffande denna stat har generaltullstyrelsen anfört följande:

Från indragningsstaten, sådan densamma funnes upptagen i specifikationen av tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1926 — 1927, hade följande personer avgått: tullfiskalen i Malmö C. J. Hallström, vilken avlidit, ävensom tullförvaltaren A. H. M. Eneman, jaktuppsyningsmannen C. F. Andersson samt kustroddarna J. A. Berndtsson, A. Andersson och E. Svensson, vilka överförts å pensionsstat. Sammanlagda avlöningarna för bemälda sex personer utgjorde 15,250 kronor.

Före början av budgetåret 1927—1928 komme kustbevakningschefen E. G. D. Maechel, kustroddaren J. A. A. Gustafsson och kustuppsyningsmannen C. G. Meyer, vilka vore uppförda å indragningsstat för innevarande budgetår, att överföras å pensionsstat, Avlöningarna för dessa tre personer utgjorde sammanlagt 8,650 kronor.

Indragningsstatens avlöningssumma kunde alltså minskas med ett belopp av 23,900 kronor.

Enligt styrelsens förslag skulle emellertid tullöveruppsyningsmannen vid

Kung!. Maj:ts proposition Nr 70.

tullstationen i Ljugarn E. A. Sjöberg vid sagda tullstations föreslagna indragning överföras å indra gningsstat med början av budgetåret 1927—1928. Hans avlöning vid tullöveruppsyningsmanstjänsten i Ljugarn, som vore A-ort, utgjorde vid nämnda tidpunkt liksom för närvarande 3,660 kronor, med vilket belopp han alltså upptagits i indragningsstaten, ehuruväl icke hela detta belopp syntes komma att tagas i anspråk, då Sjöberg, såsom sagts, vore skyldig att avgå senast med utgången av november 1927.

Slutsumman av avlöningar å indragningsstaten skulle alltså uppgå till 26,110 kronor, motsvarande det nuvarande beloppet, 46,350 kronor, minskat med 23,900 kronor men ökat med 3,660 kronor.

Under förutsättning att, liksom skett för innevarande budgetår, Kungl. Maj:t täcktes förklara vissa tjänstemän å äldre stat berättigade att komma i åtnjutande av tillfälligt lönetillägg till högst det belopp för år, som genom kungörelsen den 22 juni 1921 (nr 444) angående tillfälliga lönetillägg åt viss personal vid tullverket blivit bestämt för år 1922 — något varom styrelsen gjort framställning — skulle det för indragningsstaten upptagna beloppet, 26,110 kronor, ökas med 1,440 kronor, motsvarande tillfälligt lönetillägg för vardera av de å indragningsstaten uppförda två tullfiskalerna med 720 kronor.

Statens hela belopp har sålunda upptagits med 27,550 kronor.

På sätt styrelsen sålunda antytt, liar styrelsen vidare hemställt, att sådan å den 31 december 1922 gällande ordinarie stat kvarstående tjänsteman vid tullverket, som ej anmält sig icke vilja övergå på den nya staten, måtte under budgetåret 1927—1928 komma i åtnjutande av tillfälligt lönetillägg till belopp, vilket Kungl. Maj:t, efter förslag av generaltullstyrelsen, prövar stå i lämpligt förhållande till den tjänstgöring, som må komma att krävas av vederbörande, eller Kungl. Maj:t eljest kan finna skäligt, dock icke i något fall till högre belopp för år räknat, än som genom kungörelsen den 22 juni 1921 (nr 444) angående tillfälliga lönetillägg åt viss personal vid tullverket för år 1922 blivit bestämt.

Generaltullstyrelsens förevarande beräkning av anslaget till indragsstaten Departementssamt styrelsens hemställan angående tillfälligt lönetillägg till viss personal <Wenhar icke givit mig anledning till erinran.

Pensionsstaterna,

Till pensioner till avskedade tjänstemän är i staten för budgetåret 1926— 1927 uppfört ett förslagsanslag av 600,000 kronor. Utgifterna för ifrågavarande ändamål hava i avjämnade tal utgjort: under budgetåret 1924 — 1925 570,400 kronor och under budgetåret 1925—1926 617,400 kronor. Med hänsyn till den sålunda förekommande tendensen till stegring av utgifterna från anslaget har generaltullstyrelsen i nu föreliggande förslag uppfört detsamma med ett till 625,000 kronor förhöjt belopp.

I övriga anslag a pensionsstaterna har någon förändring icke ifrågasatts.

Departements-

chefen.

120 Kungl. Maj.ts proposition Nr 70.

Mot styrelsens förslag beträffande pensionsstaterna har .jag ieke något att erinra.

Omkostnadsstaten.

Vad slutligen omkostnadsstaten för tullverket beträffar, har generaltullstyrelsen i fråga om följande anslag anfört:

»I förslagsanslaget till resekostnads- och traktamentsersättningar m. in. ingår en anslagspost rese- och traktamentskostnader, i staten för budgetåret 1926—1927 förslagsvis upptagen till 165,000 kronor. Med enahanda belopp var denna anslagspost uppförd jämväl i staten för budgetåret 1925—

1926. De utgifter, som bestridas av ifrågavarande anslagspost, avse gottgörelse ej blott enligt allmänna resereglemente! utan även enligt de särskilda bestämmelser, som meddelats rörande resekostnads- och traktamentsersättning till tullverkets personal under tjänstgöring å färja eller bantåg, å kustbevakningsfarkost, automobil etc. Utgifterna hava i avjämnade tal utgjort under budgetåret 1924—1925 183,100 kronor och under budgetåret

1925—1926 222,300 kronor. Anslagsposten synes därför böra höjas till närmare motsvarighet mot de verkliga utgifterna; dock har styrelsen trott sig kunna begränsa ökningen till 35,000 kronor och alltså uppfört anslagsposten med ett till 200,000 kronor förhöjt belopp.

Under anslaget till övriga kostnader för tullverket är i staten för budgetåret 1926—1927, liksom förhållandet var för budgetåret 1925—1926, uppförd en anslagspost, förslagsvis beräknad till 300,000 kronor, till underhåll och drift av fortskaffningsmateriell. Vid två föregående tillfällen, nämligen vid avgivande av statsförslag för budgetåret 1925—1926 och 1926—

1927, hemställde generaltullstyrelsen, att anslagsposten måtte bestämmas till

400,000 kronor. Såsom skäl härför åberopades, bland annat, att, allt eftersom för bekämpande av smugglingstrafiken särskilda snabbgående farkoster anskaffats, utgifterna för drift och underhåll av tullverkets fortskaffningsmateriell väsentligt stegrats.

Utgifterna för ifrågavarande ändamål hava ock befunnit sig i fortsatt ökning. Under budgetåret 1924—1925 utgjorde dessa utgifter omkring 366,800 kronor och under budgetåret 1925—1926 ända till 414,500 kronor. Stegringen är att hänföra till det förhållande, att för smugglingstrafikens bekämpande måst anskaffas åtskilliga mera snabbgående och därför i drift och underhåll kostsamma båtar. Ehuru, såsom redan nämnts, den organiserade smugglingen i större skala torde hava avtagit, vågar styrelsen dock ännu icke räkna med, att sådana båtar skulle bliva i större omfattning umbärliga under budgetåret 1927—1928; och styrelsen kan för den skull icke underlåta att även nu föreslå anslagsposten till 400,000 kronor.

Däremot anser styrelsen sig kunna ifrågasätta minskning av en annan å omkostnadsstaten upptagen anslagspost, som står i visst sammanhang med anslagsposten till drift och underhåll av fortskaffningsmateriell, nämligen anslagsposten till särskilda åtgärder för bekämpande av olovlig varuinförsel m. m. I staten för budgetåret 1926—1927 är denna anslagspost upptagen med förslagsvis 200,000 kronor. För samma ändamål voro i staterna för budgetåren 1923—1924, 1924—1925 och 1925—1926 anvisade förslagsbelopp av respektive 300,000 kronor, 150,000 kronor och 200,000 kronor.

Under budgetåret 1925—1926 hava de från denna anslagspost bestridda

Kungl. Maj.ts proposition Nr 70.

utgifterna uppgått till omkring 70,000 kronor. Anledningen, att utgifterna kunnat hållas så betydligt under anslagets belopp, får givetvis sökas huvudsakligen däri, att, sedan under de föregående budgetåren anskaffning för bevakningspersonalens räkning av snabbgående båtar, automobiler och motorcyklar ägt rum samt personalen utrustats med kikare och pistoler m. m., behov av sådan fortskaffningsmateriell och utrustningspersedlar icke i samma mån gjort sig gällande under budgetåret 1925—1926. Därjämte hava förhållandena under nämnda budgetår medgivit, att anställandet av detektiver för efterspanande och utredning av större smugglingsföretag kunnat i ej oväsentlig grad begränsas i jämförelse med vad fallet varit under de föregående budgetåren.

Då den organiserade smugglingen av spritdrycker numera synes vara stadd i nedgående samt det ytterligare behov av mera snabbgående båtar, som tilläventyrs kan uppstå, synes kunna tillgodoses av det belopp, som anvisats för budgetåret 1926—1927, har styrelsen ansett sig böra upptaga ifrågavarande anslagspost till ett med 100,000 kronor nedsatt belopp, eller till 100,000 kronor.

Den i gällande stat uppförda anslagsposten till beslagarandelar samt tullstatens enskilda pensionsinrättnings andelar av böter, 250,000 kronor, anser styrelsen kunna nedsättas till 200,000 kronor. Från motsvarande anslagspost för budgetåret 1925—1926, 400,000 kronor, hava utbetalts omkring

198,000 kronor».

Övriga här ovan icke särskilt nämnda anslag och anslagsposter å omkostnadsstaten har styrelsen upptagit med de i staten för budgetåret 1926—1927 bestämda belopp. För avjämnande av staternas slutsumma har dock anslagsposten till diverse utgifter ökats med 120 kronor och sålunda upptagits till 119,930 kronor.

Generaltullstyrelsens förevarande förslag i fråga om omkostnadsstaten för Departementstullverket innebär sålunda å ena sidan, att av de i staten nu ingående an- chefen. slagsposterna posterna till rese- och traktamentskostnader samt till underhåll och drift av fortskaffningsmateriel skulle höjas med 35,000 kronor respektive

100.000 kronor och förstnämnda post, nu 165,000 kronor, sålunda uppföras med 200,000 kronor och den senare, nu 300,000 kronor, bestämmas till 400,000 kronor. Å andra sidan skulle enligt styrelsens förslag anslagsposterna till särskilda åtgärder för bekämpande av olovlig varuinförsel m. m. —- nu

200.000 kronor — och till beslagarandelar samt tullstatens enskilda pensionsinrättnings andelar av böter — i innevarande budgetårs stat upptagen till

250.000 kronor — minskas med 100,000 respektive 50,000 kronor. Härjämte skulle enligt styrelsens förslag posten till diverse utgifter, nu 119,810 kronor, för avjämnande av staternas slutsumma ökas med 120 kronor och sålunda upptagas med 119,930 kronor. Övriga anslag och anslagsposter å omkostnadsstaten har styrelsen i sitt statförslag upptagit till oförändrade belopp.

Vad generaltullstyrelsen sålunda föreslagit har jag ansett mig böra tillstyrka, dock att jag — särskilt med hänsyn till smugglingstrafikens tillbakagång — funnit dc7i av styrelsen äskade förhöjningen av anslaget till

122 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

underhåll och drift av fortskaffningsmateriel kunna begränsas till 50,000 kronor. Detta anslag skulle sålunda för nästkommande budgetår bestämmas till 350,000 kronor. Jag förutsätter ock, att anslaget till särskilda åtgärder för bekämpande av olovlig varuinförsel icke utan särskilt medgivande av Kungl. Maj:t må av generaltullstyrelsen överskridas.

Övriga i omkostnadsstaten ingående anslag och anslagsposter torde i enlighet med vad styrelsen föreslagit upptagas med de i staten för budgetåret

1926—1927 bestämda beloppen.

Enligt generaltullstyrelsens slutliga förslag skulle tullverkets ordinarie utgiftsstater för budgetåret 1927—1928 komma att utvisa följande slutsummor:

Summa kronor 15,748,900.

Slutsumman av staterna för budgetåret 1927—1928 skulle alltså enligt mitt förslag bliva 128,100 kronor mindre än motsvarande summa för budgetåret 1926—1927.

Jag torde få erinra, att ordinarie förslagsanslaget till tullverket i statsverkspropositionen beräknats till 15,750,000 kronor.

Slutligen torde jag få anmäla, att generaltullstyrelsen i sin skrivelse den 24 september 1926 i fråga om förslaget till utgiftsstater för budgetåret

1927—1928 och därtill börande specifikation framhållit, bland annat, följande:

»I staterna för vartdera av budgetåren 1925—1926 och 1926—1927 ingår under »Tullstaten» ett förslagsanslag, benämnt »Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.». Därunder inbegreps i specifikationen för budget-

123 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

året 1925—1926 en post å 2,000,000 kronor, benämnd »förslagsanslag till avlöning åt vissa icke-ordinarie befattningshavare, arvoden åt extra befattningshavare samt gratifikationer». Då denna motsättning mellan »vissa icke-ordinarie befattningshavare» och »extra befattningshavare» ansågs icke överensstämma med nuvarande förhållanden, upptogs — i anslutning till kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 356) — i generaltullstyrelsens skrivelse den 22 september 1925 angående tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1926—1927 ifrågavarande anslagspost under benämning »avlöningar till extra ordinarie tjänstemän och extra befattningshavare samt gratifikationer, förslagsvis». I 1926 års statsverksproposition, sjunde huvudtiteln (sid. 86) och statsutskottets utlåtande nr 7 (sid. 14) benämnes anslagsposten: »Löner till icke-ordinarie tjänstemän, arvoden åt extra befattningshavare samt gratifikationer, förslagsvis». Härvid må erinras, att i kungörelsen den 26 juni 1925 »arvode» icke omförmäles såsom avlöningsform för extra befattningshavare samt att även annan gottgörelse än egentlig lön (såsom kallortstilllägg, felräkningspenningar) torde kunna utgå från denna anslagspost. Då vidare enligt berörda kungörelse kategorien »icke-ordinarie befattningshavare» är fördelad på de tre grupperna »befattningshavare med arvode enligt stat» — om vilka här icke är fråga — »extra ordinarie tjänstemän» och »extra befattningshavare», vill det synas, som om den av generaltullstyrelsen i nyssnämnda skrivelse den 22 september 1925 föreslagna benämningen å ifrågavarande anslagspost vore den lämpligaste; och denna benämning har därför använts i specifikationen till det nu avgivna statförslaget».

Mot styrelsens förslag i nu angivna hänseende har jag icke haft något Vcpariementsatt erinra och har alltså anslagsposten, varom fråga är, i specifikationen av chefenutgiftsstaterna för tullverket under nästkommande budgetår (Bil. 2) upptagits under den av styrelsen förordade benämningen.

I en särskild specifikation (Bil. 3) har jag upptagit det antal ordinarie befattningshavare i olika lönegrader hos generaltullstyrelsen samt vid tullstaten, som enligt mitt förslag bör för budgetåret 1927—1928 bestämmas.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att antalet ordinarie befattningar jämte de för vederbörande befattningshavare avsedda lönegrader skall bestämmas i enlighet med vad av mig förordats,

dels för budgetåret 1927—1928 för tullverket godkänna följande

124 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Ordinarie stat.

A. Avlöningsstat.

Generaltullstyrelsen.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ............................... kr. 518,800

Arvode till tullverkets ombudsman ....................... » 2,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag » 166,000

Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat, förslagsanslag .................... » 37,100

Tullstaten.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .............................. kr. 10,123,400

Vikariatsersättningar, förslagsanslag » 140,000

Arvoden till två laboratorieföreståndare å högst

l, 000, respektive 500 kronor för år räknat ......... » 1,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m., förslagsanslag » 2,082,000 kr.

B. Indragningsstat.

Avlöningar till tjänstemän å indragningsstat ................................................... kr.

C. Pensionsstater.

Pensioner till avskedade tjänstemän, förslagsanslag kr. 625,000

Pensioner till avlidna tjänstemäns änkor och barn, förslagsanslag ................. » 25,000

13,070,800

27,550

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

125 Gottgörelse till tullstatens enskilda pensionsinrättning för mistade andelar av avlöning vid vakanta

tjänster .......................... kr. 13,000 kr. 663,000

D. Omkostnadsstat.

Kostnader för avdömande av tullmål, förslagsanslag ............................... kr.

Resekostnads- och traktamentsersättningar m. m., förslagsanslag »

Hemliga utgifter ........... »

Övriga kostnader för tullverket, förslagsanslag *

47,300

220,000

4,000

1,716,250 kr.

Summa förslagsanslag kr.

1,987,550

15,748,900,

dels i riksstaten uppföra ordinarie förslagsanslaget för tullverket till ett mot statens slutsumma svarande

belopp av........................................ kronor 15,748,900,

att direkt utgå av tullmedel,

dels ock förklara, att sådan å den 31 december 1922 gällande ordinarie stat kvarstående tjänsteman vid tullverket, som ej anmält sig icke vilja övergå på den nya staten, må under budgetåret 1927—1928 komma i åtnjutande av tillfälligt lönetillägg till belopp, vilket Kungl. Maj:t, efter förslag av generaltullstyrelsen, prövar stå i lämpligt förhållande till den tjänstgöring, som må komma att krävas av vederbörande, eller Kungl. Maj:t eljest kan finna skäligt, dock icke i något fall till högre belopp för år räknat, än som genom kungörelsen den 22 juni 1923 (nr 444) angående tillfälliga lönetillägg åt viss personal vid tullverket för år 1922 blivit bestämt.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

126 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Bil. 1.

Tab. I. Poängsiffror uppställda till ledning vid tullförvaltartjänsternas

klassificering år 1926.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70,

127 Tab. II. Poängsiffror uppställda till ledning vid tullförvaltartjänsternas klassificering år 1926.

Sammandrag av efterföljande bil. A—E. 1

1 Jfr not 1 till bil. C. — ’ Jfr not 1 till bil. 1). — 3 Jfr not 1 till bil. B. — 4 till bil. 1). — 6 Jfr not 4 till bil. 1).

Jfr not 2

128 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Bil. A. Utrikes trafik åren 1923—1925.

Medeltal för åren 1924 och 1925.

’oii

r\s*i

129 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Bil. B. Tullbehandling åren 1923—1925.

Tullkammare

Trälleborg ..........................

Hälsingborg .......................

Norrköping .......................

Örebro................................

Borås ................................

Gävle ................................

Halmstad ..........................

Landskrona .......................

Uppsala .............................

Linköping ..........................

Lund ................................

Karlstad .............................

Kalmar ............................

Jönköping..........................

Sundsvall ..........................

Åhus med avd. i Kristianstad

Charlottenberg ....................

Karlskrona..........................

Södertälje ..........................

Storlien .............................

Västerås .............................

Eskilstuna ..........................

Ystad ................................

Haparanda..........................

Falun ................................

Östersund ..........................

Karlshamn..........................

Härnösand..........................

Uddevalla' ..........................

Kristinehamn.......................

Luleå ................................

Mon...................................

Varberg .............................

Örnsköldsvik.......................

Nyköping ..........................

Umeå ................................

Oskarshamn .......................

Söderhamn..........................

Västervik ..........................

Hudiksvall..........................

Lidköping ..........................

Motala...............................

Kiruna................................

Strömstad ..........................

Sölvesborg..........................

Visby ................................

Falkenberg..........................

Simrishamn .v....................

Skellefteå ..........................

Lysekil .............................

Ronneby.............................

Piteå ................................

Marstrand ..........................

icke beräknad pa tulluppbörd för oarbetad tobak.

nserna huvudsakligen beroende på tullbehandliiig av spritdrycker.

riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 111 höft. (Nr 70.)

130 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Bil. C. Uppiagsrörelsen åren 1923—1925.

1 Ökningen hänför sig till transitering av massgods.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70. 181

Bil. D. Debitering och uppbörd åren 1923—1925.

1 Poäng icke beräknad på tulluppbörd för oarbetad tobak. — 2 Ökningen liänför sig till konfiskationsmedel ävensom till ersättning för tjänsteförrättningar. — * Ökningen hänför sig till konfiskationsmedel. 4 Medeltal för åren 1924 och 1925. — s Ökningen hänför sig till böter.

132 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Bil. E. Personalen åren 1923—1925.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

133 Bil. 2.

Specif i kation

av utgiftsstater för tullverket, att tillämpas under budgetåret

1927—1928.

134 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Kronor

B. Indragning sstaten.

Anslag till avlöningar till tjänstemän å indragningsstat Specifikation av indragningsstaten:

Stockholm: tullförvaltaren C. P. A. Lidman ......... kr. 7,950

tullfiskalen T. G- E. Eksandh ............ » 4,650

Visby: tullöveruppsyningsmannen E. A. Sjöberg » 3,660

Landskrona: kustroddaren A. P. L. Bahr .............. 700

Göteborg: tullfiskalen G- S. von Zweigbergk........ » 4,650

Östersund: gränsinspektoren A. J. N. Lidblom ...... » 3,800

gränsridaren J. P. Bodin......................»_ 700

Summa kr. 26,110

Kronor

27,550

C. Pensionsstater.

Pensioner till avskedade tjänstemän, förslagsanslag..................

Pensioner till avlidna tjänstemäns änkor och barn, förslagsanslag Gottgörelse till tullstatens enskilda pensionsinrättning för mistade andelar av avlöning vid vakanta tjänster ...........................

625,000

663,000

D. Omkostnadsstaten.

Kostnader för avdömande av tullmål:

Arvode till särskild ordförande i gränstullrätten

i inom Norrbottens län ................................ kr. 2,000

! Arvode till tolk för finska språket vid samma

gränstullrätt............................................... » 300

! Gottgörelse åt rådhusrätterna för avgörande av tullmål, förslagsvis .................. » 45,000 ; 47,300

|

Resekostnads- och traktamentsersättningar m. m.:

i Ersättning för flyttningskostnad, förslagsvis...... kr. 20,000

Rese- och traktamentskostnader, förslagsvis......... » 200,000 | 220,000

Hemliga utgifter:

Anslag ...............................................

4,000

Övriga kostnader för tullverket:

Arvode till präst i Sandhamn........................... kr.

Arvode till skollärare i Landsort (före stationens

förflyttning till Regarn) .........................-...... »

Byggnader, hyror och tomtören, förslagsvis ...... »

Underhåll och drift av fortskaffningsmateriell,

förslagsvis ................................................... »

Expenser, förslagsvis ....................................... »

Gratifikationer åt kronolots- och kanalpersonal,

förslagsvis................................................... »

Legor för fortskaffningsmateriell, förslagsvis ...... »

Utbildning i tulltjänsten, förslagsvis .................. »

Beklädnad och beväpning, förslagsvis ............... »

Beslagarandelar samt tullstatens enskilda pensions-

inrättnings andelar av böter, förslagsvis ......... »

Särskilda åtgärder för bekämpande av olovlig varu-

införsel m. m., förslagsvis.............................. »

Diverse utgifter, förslagsvis ............................. »

125,000

20,000

1,000

200,000

100,000

119,930 1,716,250 | 1,987,550

15,748,900

Summa kronor

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

135 Bil. 3.

Förteckning över antalet ordinarie befattningshavare i tullverket under budgetåret 1927—1928.

Befattningshavare

Löne-

grad

Befattningshavare

Löne-

grad

I. Generaltullstyrelsen.

1 generaltulldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet ■

5 byråchefer.................................

1 kustbevakningsinspektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet

1 byråinspektör och föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium..

1 chef för statistiska avdelningen •••

2 sekreterare ..............................

5 byråinspektörer ........................

2 förste revisorer ........................

4 aktuarier ...........................

2 kontrollörer........................

3 notarier..............................

1 registrator ........................

9 revisorer ..........................

7 kammarskrivare .................

1 materialförvaltare ...............

3 kansliskrivare .....................

1 förste expeditionsvakt .........

14 kanslibiträden.....................

7 expeditionsvakter ..............

19 kontorsbiträden ..................

5 skrivbiträden .....................

II. Tullstaten.

1. Lokaltullförvaltningen.

3 tulldirektörer .....................

3 tullöverinspektörer...............

3 tullbevakningschefer ............

3 tulldirektörsassistenter .........

5 tullförvaltare av klass 1 A ...

B 30

B 26 B 26 B 26 B 24 B 24

1 kamrerare.................................j B 24

B 21 B 21 B 21 B 21 B 21 B 16 B 15 B 11

B

B

B

B

B

B 29 B 27 B 26 B 26 B 26

3 tullkommissarier..............

8 tullförvaltare av klass 1 B

20 tullöverkontrollörer........

15 förste tullkontrollörer.....

17 tullförvaltare av klass 2 . 19 tullförvaltare av klass 3-.

101 tullkontrollörer ...........

7 tullförvaltare av klass 4..

15 tullkassörer .................

360 kammarskrivare ...........

26 tullmästare....................

87 tullkontorister ..............

126 tullöveruppsyningsmän

1 kansliskrivare .....

431 tulluppsyningsman

9 kanslibiträden .....

743 tillsyningsmän .....

130 tullvakter ...........

23 kontorsbiträden.....

22 skrivbiträden........

2. Kustbevakningen. 22 kustöveruppsyningsmän ...

44 kustuppsyningsmän ..........

42 förste kustvakter .............

149 kustvakter ......................

30 kustbevakningsbiträden —

3. Gränsbevakningen.

1 gränsbevakningschef .......

1 gränstullmästare .............

1 kammarskrivare .............

10 gränsöveruppsyningsmän • 199 gränsuppsyningsmän .......

B 26 B 24 B 24 B 22 B 22 B 21 B 21 B 18 B 18 B 16 B 15 B 12 B 12 B 11 B 8

B

B

B

B

B

B 12 j B 8 !

B

B

B

B 22 B 16 B 16 B 12 B 8

Anm. 1. En byråinspektörsbefattning i lönegraden B 24 å tullbehandlingsbyrån skall vid inträffande ledighet utbytas mot en kontrollörstjänst, lönegrad B 21.

Anm. 3. Registratorsbefattningen, lönegrad B 21, skall vid inträftande ledighet utbytas mot eu likabenämnd befattning i lönegraden B 14.

Anm. 3. Av det upptagna antalet tullkontrollörer äro 2 övertaliga och skola vid inträffande ledighet icke återbesättas.

Anm. 4. Av det upptagna antalet tullmästare är 1 övertalig och skall vid inträffande ledighet icke återbesättas.

Anm. 5. Av det upptagna antalet tullöveruppsyningsmän iir 1 övertalig och skall vid inträffande ledighet icke återbesättas.