med förslag till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 6 och 12 §§ handelsbalken m. m.
Kanyl. Maj: Is proposition Nr 242.
1 Nr 242.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 6 och 12 §§ handelsbalken m. m.; given Stockholms slott den 20 mars 1928.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och i lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 6 och 12 §§ handelsbalken;
2) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 23 § i lagen den 14 juni 1907 (nr 36, sid. 1) om nyttjanderätt till fast egendom;
3) lag om ändrad lydelse av 24 § i lagen den 25 juni 1909 (nr 57, sid. 2) om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand;
4) lag angående vad med uppskattning till allmän bevillning av fast egendom i vissa fall skall förstås.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
N. Gärde.
Bihang till riksdagens protokoll 1928.
1 samt. 207 liäft. (Nr 242 )
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 242.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 17 kap. 6 och 12 §§ handelsbalken.
Härigenom förordnas, att 17 kap. 6 och 12 §§ handelsbalken, vilka lagrum senast ändrats 6 § genom lag den 4 juni 1926 (nr 195) och 12 § genom lag den 17 juni 1916 (nr 236), skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:
6 %.
Den, som äger rätt till tionde, ränta eller annan sådan avgäld av fast egendom, njute ock företräde till betalning ur egendomen, i vems hand den vara må, där ej avgälden stått inne längre än ett år efter förfallodagen. Företräde till betalning som nyss sagts äge jämväl kommun eller annan menighet för fastighetsskatt, vilken skall utgå för fast egendom och utgöras av den, som innehaft egendomen med äganderätt eller ock med fideikommissrätt eller eljest på grund av testamente. Samma förmånsrätt tillkomme ock jordägare, som åt annan upplåtit sin fasta egendom, i de denne tillhöriga lösören och byggnader, som å egendomen finnas, samt, där tomträtt eller vattenfallsrätt eller besittningsrätt för obegränsad tid (åhorätt) enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord upplåtits, i den upplåtna rättigheten med vad därtill hör, för arrende eller avgäld, som till jordägaren skall utgå, samt för jordägaren åliggande utskyld eller annan avgift, som bort av egendomens innehavare gäldas, dock ej för fordran, som förfallit till betalning tidigare än ett år före utmätning eller, vid konkurs, före konkursansökningens ingivande, så ock för husröta eller vanhävd, där sådan ersättning skall utgå. Har jordägare lämnat arrendator kreatur, redskap eller annat till egendomens bruk, njute jordägaren lika rätt för lega, som ej stått inne längre än nyss sagts, ävensom för ersättning, där sådan hör utgå, för vad sålunda blivit arrendatorn lämnat.
Därefter — — — lika rätt.
Enahanda förmånsrätt — — — förmedlat lånet.
Har delägare — — — dock ej rum.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 242. 12 $.
3 Därnäst have — — — löpande året.
Sist skola, i den mån ej bättre rätt äger rum jämlikt 6 §, med förmånsrätt ur gäldenärens egendom så i fast som löst gäldas med lika rätt sinsemellan: kommunal- och stadsutskylder, av kyrkostämma eller kyrkofullmäktige beslutade avgifter till kyrka och skola, skogsaccis samt häradsoch landstingsmedel, samtliga dock endast för sista och löpande året; så ock vad enligt lag om allmän pensionsförsäkring kommun må hava utgivit på grund av gäldenärens underlåtenhet att erlägga pensionsavgift för sista och löpande året.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1930 men skall icke äga tilllämpning i konkurs, vari beslut om egendomsavträde tidigare meddelats.
4 Kungl. Maj.-ts proposition Nr 242.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 2 kap. 23 § i lagen den 14 juni 1907 (nr 36, sid. 1) om nyttjanderätt till fast egendom.
Härigenom förordnas, att 2 kap. 23 § i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:
Jordägaren ans vare för all skatt och annan allmän tunga, som för fastigheten utgår och ej enligt lag åligger arrendatorn; dock svare arrendatorn för vägunderhåll in natura samt vägskatt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1929.
Kungl. Mnj:ts proposition Nr 242.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 24 § i lagen den 25 juni 1909 (nr 57, sid. 2) om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand.
Härigenom förordnas, att 24 § i lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand, vilken lag har denna rubrik enligt lag den 27 juni 1927, skall erhålla följande ändrade lydelse:
Arrendatorn må ej förpliktas att ansvara för annan för fastigheten utgående skatt eller allmän tunga än dels för sådan, som enligt föreskrift i därom utfärdad lag eller författning åligger brukare, dels för fastighetsskatt, i den mån denna belöper på jordbruksvärde och icke utgår till landsting, dels ock för vägunderhåll in natura.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1929. Skall på grund av punkt 2 av övergångsbestämmelserna till kommunalskattelagen samt 46 § i lagen den 20 juni 1924 om landsting arrendator påföras landstingsskatt, för vilken enligt äldre bestämmelser jordägaren skolat ansvara, skall jordägaren fortfarande vara ansvarig för densamma.
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 242.
Förslag
till
Lag
angående vad med uppskattning till allmän bevillning av fast egendom i vissa fall skall förstås.
Härigenom förordnas som följer:
Vad i lag eller författning sägs om uppskattning till allmän bevillning av fast egendom eller om värde, som därvid åsatts sådan egendom, skall, såvitt fråga är om tid efter det kommunalskattelagen trätt i kraft, förstås om taxering av fastighet enligt nämnda lag eller därvid åsatt värde.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1929.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 242.
7 Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 16 mars 1928.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden Thyrén, Ribbing, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Lyberg, von Stockenström.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Thyrén:
Då förslag till kommunalskattelag år 1927 förelädes riksdagen, framlades i proposition nr 238 vissa i samband därmed stående förslag till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 6 och 12 §§ handelsbalken, lag om ändrad lydelse av 2 kap. 23 § i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom, lag om ändrad lydelse av 24 § i lagen den 25 juni 1909 om arrende av] viss jord å landet inom Norrland och Dalarne samt lag angående vad med”"uppskattning till allmän bevillning av fast egendom i vissa fall skall förstås. Kommunalskatteutskottet vid 1927 års riksdag förklarade sig icke hava något att] erinra mot de framlagda författningsförslagen (uti. nr 5). Då förslaget till kommunalskattelag icke vann riksdagens bifall, avslogos även de i propositionen nr 238 upptagna lagförslagen.
På hemställan av chefen för finansdepartementet har Kungl. Maj:t förut denna dag beslutat att ånyo förelägga riksdagen förslag till kommunalskattelag. Under sådana förhållanden synas de lagförslag, som år 1927 förelädes riksdagen i proposition nr 238, åter böra framläggas för riksdagen. Tiden för de föreslagna författningarnas ikraftträdande måste dock framflyttas ett år och den år 1927 beslutade ändringen i rubriken till den s. k. norrländska arrendelagen iakttagas. I följd härav torde lagrådets yttrande böra inhämtas över de föreslagna författningarna i vad de skilja sig från de för 1927 års riksdag framlagda förslagen.
Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till
Do) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 6 och 12 §§ handelsbalken;
2;o) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 23 § i lagen den 14 juni 1907 (nr 36, sid. 1) om nyttjanderätt till fast egendom;
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 242.
3:o) lag om ändrad lydelse av 24 § i lagen den 25 juni 1909 (nr 57, sid. 2) om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand; samt
4:°) lag angående vad med uppskattning till allmän bevillning av fast egendom i vissa fall skall förstås;
av den lydelse, bilagor till detta protokoll utvisar, samt hemställer, att för det ändamål, § 87 regeringsformen omförmäler, lagrådets utlåtande över förslagen måtte genom utdrag av protokollet inhämtas.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-ftegenten bifalla.
Ur protokollet: N. Cervin.
Kungi. Maj.ts proposition Nr 242.
9 Bilaga.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 17 kap. 6 och 12 §§ handelsbalken.
Härigenom förordnas, att 17 kap. 6 och 12 §§ handelsbalken, vilka lagrum senast ändrats 6 § genom lag den 4 juni 1926 (nr 195) och 12 § genom lag den 17 juni 1916 (nr 236), skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:
6 §.
Den, som äger rätt till tionde, ränta eller annan sådan avgäld av fast egendom, njute ock företräde till betalning ur egendomen, i vems hand den vara må, där ej avgälden stått inne längre än ett år efter förfallodagen. Företräde till betalning som nyss sagts äge jämväl kommun eller annan menighet för fastighetsskatt, vilken skall utgå för fast egendom och utgöras av den, som innehaft egendomen med äganderätt eller ock med fideikommissrätt eller eljest på grund av testamente. Samma förmånsrätt tillkomme ock jordägare, som åt annan upplåtit sin fasta egendom, i de denne tillhöriga lösören och byggnader, som å egendomen finnas, samt, där tomträtt eller vattenfallsrätt eller besittningsrätt för obegränsad tid (åborätt) enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord upplåtits, i den upplåtna rättigheten med vad därtill hör, för arrende eller avgäld, som till jordägaren skall utgå, samt för jordägaren åliggande utskyld eller annan avgift, som bort av egendomens innehavare gäldas, dock ej för fordran, som förfallit till betalning tidigare än ett år förQ utmätning eller, vid konkurs, före konkursansökningens ingivande, så ock för husröta eller vanhävd, där sådan ersättning skall utgå. Har jordägare lämnat arrendator kreatur, redskap eller annat till egendomens bruk, njute jordägaren lika rätt för lega, som ej stått inne längre än nyss sagts, ävensom för ersättning, där sådan bör utgå, för vad sålunda blivit arrendatorn lämnat.
Därefter — — — lika rätt.
Enahanda förmånsrätt — — — förmedlat lånet.
Har delägare — — — dock ej rum.
10 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 242.
12 $.
Därnäst have — — — löpande året.
Sist skola, i den mån ej bättre rätt äger rum jämlikt 6 §, med månsrätt ur gäldenärens egendom så i fast som löst gäldas med lika sinsemellan: kommunal- och stadsutskylder, av kyrkostämma eller kyrkofullmäktige beslutade avgifter till kyrka och skola, skogsaccis samt häradsoch landstingsmedel, samtliga dock endast för sista och löpande året; så ock vad enligt lag om allmän pensionsförsäkring kommun må hava utgivit på grund av gäldenärens underlåtenhet att erlägga pensionsavgift för sista och löpande året.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1930 men skall icke äga tilllämpning i konkurs, vari beslut om egendomsavträde tidigare meddelats.
Kungl. Maj.ts proposition Nr 242.
11 Bilaga.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 2 kap. 23 § i lagen den 14 juni 1907 (nr 36, sid. 1) om nyttjanderätt till fast egendom.
Härigenom förordnas, att 2 kap. 23 § i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:
Jordägaren ansvare för all skatt och annan allmän tunga, som för fastigheten utgår och ej enligt lag aligger arrendatorn; dock svare arrendatorn för vägunderhåll in natura samt vägskatt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1929.
12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 242.
Bilaga.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 24 § i lagen den 25 juni 1909 (nr 57, sid. 2) om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand.
Härigenom förordnas, att 24 § i lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand skall erhålla följande ändrade lydelse:
Arrendatorn må ej förpliktas att ansvara för annan för fastigheten utgående skatt eller allmän tunga än dels för sådan, som enligt föreskrift i därom utfärdad lag eller författning åligger hrukare, dels för fastighetsskatt, i den mån denna belöper på jordbruksvärde och icke utgår till landsting, dels ock för vägunderhåll in natura.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1929. Skall på grund av punkt 2 av övergångsbestämmelserna till kommunalskattelagen samt 46 § i lagen den 20 juni 1924 om landsting arrendator påföras landstingsskatt, för vilken enligt äldre bestämmelser jordägaren skolat ansvara, skall jordägaren fortfarande vara ansvarig för densamma.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 242.
13 Bilaga.
Förslag
till
Lag
angående vad med uppskattning till allmän bevillning av fast egendom i vissa fall skall förstås.
Härigenom förordnas som följer:
Vad i lag eller författning sägs om uppskattning till allmän bevillning av fast egendom eller om värde, som därvid åsatts sådan egendom, skall, såvitt fråga är om tid efter det kommunalskattelagen trätt i kraft, förstås om taxering av fastighet enligt nämnda lag eller därvid åsatt värde.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1929.
14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 242.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 20 mars 1928.
Närvarande: justitierådet von Seth, justitierådet Wedberg, regeringsrådet Planting-Gyllenbaga, justitierådet Alexanderson.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten i statsrådet den 16 mars 1928, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättade förslag till l.o) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 6 och 12 §§ handelsbalken; 2:o) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 23 § i lagen den 14 juni 1907 (nr 36, sid. 1) om nyttjanderätt till fast egendom; 3:o) lag om ändrad lydelse av 24 § i lagen den 25 juni 1909 (nr 57, sid. 2) om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand; samt 4:o) lag angående vad med uppskattning till allmän bevillning av fast egendom i vissa fall skall förstås.
Förslagen, som finnas hilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av revisionssekreteraren Harald Waller.
Lagrådet lämnade förslagen utan anmärkning.
Ur protokollet: Oskar Adelsohn.
Kungl. Mnj:ts proposition Ni 242.
15 Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 20 mars 1928.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden Ribbing, Gäkde, Pettersson, Hamrin, Almkvist, Lyberg, von Stockenström.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler t. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, lagrådets denna dag avgivna utlåtande över de den 16 mars 1928 till lagrådet remitterade förslagen till
l:o) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 6 och 12 §§ handelsbalken;
2:o) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 23 § i lagen den 14 juni 1907 (nr 36, sid 1) om nyttjanderätt till fast egendom;
3:o) lag om ändrad lydelse av 24 § i lagen den 25 juni 1909 (nr 57, sid. 2) om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand; samt
4:o) lag angående vad med uppskattning till allmän bevillning av fast egendom i vissa fall skall förstås.
Departementschefen omförmäler, att lagrådet lämnat förslagen utan anmärkning, samt meddelar, att han låtit i ingressen till förslaget till lag om ändrad lydelse av 24 § i lagen den 25 juni 1909 (nr 57, sid. 2) om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand vidtaga en redaktionell ändring, för vilken någon redogörelse icke torde vara erforderlig.
Föredragande departemenschefen uppläser härefter förslag till
l:o) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 6 och 12 §§ handelsbalken;
2:o) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 23 § i lagen den 14 juni 1907 (nr 36, sid. 1) om nyttjanderätt till fast egendom;
3:o) lag om ändrad lydelse av 24 § i lagen den 25 juni 1909 (nr 57, sid. 2) om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand; samt
4:o) lag angående vad med uppskattning till allmän bevillning av fast egendom i vissa fall skall förstås;
samt hemställer, att dessa förslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 242.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla, och skall till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.