('angående provisorisk avlö- ningsförbättring åt lärare vid folk- och småskolor samt vid högre folkskolor',)

Kungl. May.ts proposition Nr 180. 1

Nr 180.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående provisorisk avlöningsförbättring åt lärare vid folk- och småskolor samt vid högre folkskolor; given Stockholms slott den 25 feb­ ruari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts, Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Cl. Lindskog.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stock­ holms slott den 25 februari 1929.

Närvarande: Statsministern L indman , ministern för utrikes ärendena T rygger , statsråden L ubeck , W ohlin , B eskow , L undvik , B okell , von S teyern , M almberg , L indskog , B issmark , J ohansson .

Departementschefen, statsrådet Lindskog anför härefter: Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av anslagsbehoven för budgetåret 1929/ Provisorisk 1930 under riksstatens åttonde huvudtitel anförde jag under punkten 193 avlöningsförbftttring av 1929 års åttonde huvudtitel: åt lärare vid folk- och I anledning av framställningar från enskilda lärarsammanslutningar och småskolor från skolöverstyrelsen samt motioner inom riksdagen har frågan om bere­ samt vid högre folk­ dande av tillfällig löneförbättring åt folk- och sm åskollärare, lärare vid högre skolor. Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 150 käft. (Nr 180.) 1

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 180. folkskolor m. fl. till folkundervisningen hörande läroanstalter upprepade gånger varit föremål för statsmakternas prövning utan att dock hava lett till något positivt resultat. Saken har år från år av statsfinansiella skäl blivit undanskjuten. Även nu föreligga framställningar i ämnet från skol­ överstyrelsen och vissa lärarföreningar, varjämte 1928 års riksdag gjort ut­ talande i dylik riktning. De skäl, som åberopas för en provisorisk avlöningsförbättring åt här avsedda lärargrupper, hava synts mig i hög grad behj ärtans värda och jag har därför sökt finna en utväg att i viss utsträck­ ning tillmötesgå de framställda önskemålen. Det har därvid befunnits möj­ ligt att ställa medel till disposition för ändamålet, dock endast vad angår folk- och småskollärarkåren samt lärarpersonalen vid de högre folkskolorna. Saken tarvar emellertid ytterligare beredning, varför jag icke nu är i stånd att göra någon definitiv hemställan i ämnet. För närvarande får jag in­ skränka mig till att begära, att anslag för ändamålet beräknas i riksstaten. En approximativ uppskattning av det belopp, som enligt preliminärt upp­ gjorda grunder skulle erfordras, har givit till resultat, att ett förslagsanslag av 5,935,000 kronor är behövligt för budgetåret 1929/1930, såvitt gäller lärarpersonalen vid folk- och småskolor. I fråga om lärarna vid de högre folkskolorna torde för ändamålet böra beräknas ett förslagsanslag av 100,000 kronor. Jag anser mig böra uttryckligen betona, att det icke är avsett, att dyrtidstillägg skall utgå å den provisoriska avlöningsförbättringen.

Min hemställan, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att, i avbidan på proposition angående provisorisk avlöningsförbättring åt lärare vid folk­ skolor, för ändamålet beräkna i riksstaten för budgetåret 1929/1930 ett extra förslagsanslag av 5,935,000 kronor, blev av Kungl. Maj:t bifallen. Vidare hemställde jag under punkt 208, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att, i avbidan på proposition angående provisorisk avlöningsför­ bättring åt lärare vid högre folkskolor, för ändamålet beräkna i riksstaten för budgetåret 1929/1930 ett extra förslagsanslag av 100,000 kronor. Även denna min hemställan blev av Kungl. Maj:t bifallen.

Sedan ärendet nu undergått erforderlig förberedande behandling, anhåller jag få ånyo framlägga detsamma till Kungl. Maj:ts prövning.

Under de senare åren hava ofta uttalanden försports, som givit uttryck åt den meningen, att lärarna vid de till den allmänna folkundervis­ ningen hörande skolorna även efter genomförande av 1918 års löneregle­ ring i avlöningshänseende äro tillbakasatta, särskilt då hänsyn tages till de löner, som tillerkänts statstjänare i motsvarande ställning och med i stort sett motsvarande utbildning. Det torde ej heller kunna bestridas, att bakom de krav på ökade löneförmåner, som allt oftare och kraftigare framställts från lärarhåll, ligga synnerligen kännbara behov. Då nu en väntad ny lönereglering för ifrågavarande lärarpersonal icke ännu på någon tid kan komma till stånd, synes det mig därför angeläget, att staten i den mån den statsekonomiska situationen och förhållandena i övrigt det medgiva ge­

Runyl. May.ts proposition Nr 180. 3 nom beredande av provisorisk avlöningsförbättring åtminstone i någon mån tillgodoser nämnda behov.

Innan jag emellertid går att närmare redogöra för det förslag, jag har för avsikt att i berörda syfte framlägga, tillåter jag mig att först meddela en kort redogörelse för lärarpersonalens nuvarande avlöningsförmåner samt för vad som förekommit i frågan efter den nu gällande löneregleringens inträdande. Jag vill dock redan här förutskicka, att mitt förslag kommer att omfatta endast lärare vid rikets folk- och småskolor samt vid de högre folkskolorna. Beträffande lärarna vid de kommunala mellanskolorna, vilka lärare fmgo sina löner reglerade i samband med ovan nämnda lärarkårer, får jag erinra om att dessa lärare enligt beslut av 1920 och 1925 års riksdagar fmgo sig tillerkänd tillfällig löneförbättring med jämförelsevis rätt avsevärda belopp. Jag anser mig därför icke nu böra ifrågasätta någon ytterligare avlöningsförstärkning åt lärarna vid de kommunala mellanskolorna.

Vid den av 1918 års riksdag beslutade löneregleringen bestämdes i huvud­ 1918 års löne­ reglering. sak följande avlöningsförmåner för lärarpersonalen vid folk- och småskolor: för ordinarie lärare vid folkskola, förutom fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning enligt ortens pris, 2,100 kronor för manlig och 1,900 kronor för kvinnlig lärare, vartill kunna, efter respektive 5, 10 och 15 år, komma tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor för manlig och 200 kronor för kvinnlig lärare; för extra ordinarie och vikarierande folkskollärare, förutom fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning enligt ortens pris, 1,700 kronor för manlig och 1,500 kronor för kvinnlig lärare; för ordinarie lärare vid småskola ävensom för lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola, vilken blivit anställd tills vidare med ömsesidig rätt till minst fyra månaders uppsägning, förutom fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning enligt ortens pris, 1,200 kronor, vartill kunna, efter respektive 5, 10 och 15 år, komma tre ålderstillägg, vart och ett å 150 kronor; för extra ordinarie och vikarierande lärare vid småskola, samt för lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola, vilken blivit an­ ställd på viss tid eller såsom vikarie, ävensom för sådan tills vidare anställd lärare, vilken ej kan komma i åtnjutande av nyss förordade avlöningsför­ måner, förutom fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning enligt ortens pris, 1,000 kronor.

Närmare bestämmelser angående sagda avlöningsförmåners åtnjutande finnas i kungörelsen den 16 september 1918 angående avlöning åt lärare vid folk- och småskolor samt statsbidrag till sådan avlöning ävensom i kun­ görelsen den 18 september 1918 angående boställsordning för lärarpersonalen vid folk- och småskolor. De anförda lönebeloppen äro av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda minimilöner. Det innebär alltså icke hinder för skoldistrikt att, där förhål­

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

landena sådant föranleda, bevilja högre avlöning. Det torde också vara allmänt känt, att särskilt de större städerna, men även en del andra skol­ distrikt lämna sina folkskollärare löner, som överstiga de fastställda minimi­ lönerna. För den ovan angivna avlöningen är lärare skyldig att årligen tjänstgöra åtta månader, beräknade utgöra 34 V* veckor. Pågår undervisningen vid skolan mera än åtta månader om året, skall läraren för övertidsläsningen erhålla särskild gottgörelse. För lärarpersonalen vid sådana högre folkskolor, vilka hava en mera all­ män läggning av sin praktiska undervisning, bestämdes 1918 i huvudsak följande avlöningsförmåner: rektor ett särskilt arvode av 300 kronor vid tvåklassig, 600 kronor vid treklassig och 800 kronor vid fyrklassig högre folkskola; ordinarie manlig ämneslärare, förutom fri bostad och bränsle eller mot­ svarande ersättning, icke understigande 500 kronor, 2,800 kronor, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å 400 kronor, att utgå efter respektive 5, 10 och 15 år; ordinarie kvinnlig ämneslärare, förutom fri bostad och bränsle eller mot­ svarande ersättning, icke understigande 350 kronor, 2,400 kronor, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor, att utgå efter respektive 5, 10 och 15 år; extra ordinarie eller vikarierande manlig ämneslärare med full tjänstgö­ ring arvode av 2,500 kronor, extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig äm­ neslärare med full tjänstgöring arvode av 2,300 kronor. För lärare vid de s. k. yrkesbestämda högre folkskolorna utgår avlöningen med något högre belopp än åt lärare vid de allmänna högre folkskolorna. Så t. ex. har en ordinarie manlig ämneslärare vid de förra 300 kronor mera i grundlön än motsvarande lärare vid de senare. Närmare bestämmelser angående sagda avlöningsförmåner och deras åt­ njutande finnas i kungörelsen den 16 september 1918 angående avlöning åt lärare vid högre folkskola samt statsbidrag till sådan skola.

Dyrtids­ Alltsedan nu gällande kungörelser rörande avlöning åt lärare vid folk- och tillägg. småskolor samt vid högre folkskolor den 1 januari 1919 trätt i tillämpning, hava jämväl dyrtidstillägg utgått till befattningshavarna i fråga. Nu gäl­ lande grunder för beräkning härav äro meddelade i en kungörelse av den 22 juni 1923. Enligt densamma skall dyrtidstillägg i allmänhet utgå till lärare vid folkoch småskolor å ett belopp, motsvarande till avlöning åt lärare av ifråga­ varande slag stadgade bidrag av statsmedel, samt till lärare vid högie folk­ skolor å ett belopp, motsvarande nio tiondelar av begynnelseavlöningen för kvinnlig lärare, ökat med det till avlöning åt lärare av ifrågavarande slag stadgade statsbidraget med inräknande av ålderstillägg, där sådant förekom­ mer. Storleken av det belopp, varmed dyrtidstillägget skall utgå, skall som regel beräknas efter ett procenttal, motsvarande hälften av det utav Kungl. Maj:t för beräkning av dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst

6 Kungl. Maj:ts propositon Nr 180. tionsverken och att utredning verkställts om nämnda lönesystems införande även inom andra grenar av den civila statsförvaltningen. I samband med denna utredning upptogs frågan, huruvida ej en ny definitiv lönereglering med utgångspunkt från det för kommunikationsverken fastställda avlöningsreglementet med däri upptagna lönebelopp borde komma till stånd även för lärarpersonalerna vid olika läroanstalter. Från olika lärarkorporationer hade också till Kungl. Maj:t inkommit framställningar med önskemål i antydda riktning. Genom beslut den 3 december 1920 uppdrog Kungl. Maj:t åt eu kommitté, den s. k. lärarlönekommittén, att i anslutning till vad föredra­ gande departementschefen anfört till statsrådsprotokollet över ecklesiastik­ ärenden samma dag verkställa utredning och avgiva förslag rörande ny definitiv lönereglering för bland annat lärarpersonalerna vid folk- och små­ skolor, kommunala mellanskolor, högre folkskolor och de s. k. landstingsseminarierna. Utredning och förslag i frågan avgavs av nämnda kommitté den 15 augusti 1923. Enligt förenämnda förslag skulle manlig ordinarie lärare vid folkskola hänföras till lönegraden A 8 i det av kommittén framlagda förslaget till löneplan, avseende manliga befattningshavare. Denna lönegrad motsvarar B 15, d. v. s. I5:e lönegraden i avdelning B av den löneplan, som jämlikt kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 270) gäller för befattningshavare vid de nyreglerade verken. Kvinnlig ordinarie lärare vid folkskola skulle hänföras till B 9 och ordinarie lärare vid småskola till B 4 a i kommitténs löneplan för kvinnliga befattningshavare, vilka lönegrader närmast motsvara B 13, respektive B 4 i de nyreglerade verkens lönesystem. Beträffande ordinarie lärare vid allmän högre folkskola föreslog lärarlöne­ kommittén, att manlig lärare skulle hänföras till lönegraden A 10 och kvinn­ lig till B 10, motsvarande för manlig lärare B 17 och för kvinnlig närmast B 14 i de reglerade verkens lönesystem. Lärarna vid de yrkesbestämda högre folkskolorna skulle placeras i närmast högre lönegrader. Enligt kommitténs mening borde å de sålunda föreslagna lönerna be­ räknas utgå dyrtidstillägg efter samma grunder som åt befattningshavare vid de reglerade verken. För samtliga här omförmälda kommunalt anställda lärare skulle komma fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning. Vid kommitténs utlåtande voro fogade flera särskilda yttranden. I detta sammanhang anser jag mig böra omnämna endast ett par av dessa. Leda­ moten av kommittén, herr N. Helger ansåg, att lärarna vid högre folksko­ lor borde placeras en lönegrad högre och lärare vid småskola två lönegrader högre än vad kommittén föreslagit. Ledamoten av kommittén, herr F. Kaijser anförde bland annat, att en­ ligt hans förmenande borde manlig folkskollärare placeras i lönegruppen A 6 a, kvinnlig sådan i B 6 a, småskollärarinna i B 2 och lärare vid allmän

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180. 7 liögru folkskola i A 8 för manlig och B 8 för kvinnlig lärare, allt enligt de av kommittén föreslagna löneplanerna. Denna placering skulle enligt löne­ systemet för de reglerade verken motsvara för manlig folkskollärare B 12, för kvinnlig ungefär B 9, för småskollärarinna ungefär B 3, för manlig lärare vid allmän högre folkskola B 15 och för kvinnlig sådan lärare unge­ fär B 12. Härtill skulle liksom nu komma fri bostad och fri vedbrand eller ersättning därför. Att det av lärarlönekommittén framlagda förslaget, över vilket olika myndigheter m. 11. avgivit infordrade yttranden, ännu icke givit anledning till någon framställning till riksdagen beträffande lönereglering för de i förslaget angivna lärarkårerna, torde i huvudsak hava berott på det statsfinansiella läget. För vissa av de lärarkårer, vilkas avlöningsförmåner voro föremål för lärarlönekommitténs utredning och förslag, har riksdagen däre­ mot vid olika tillfällen beviljat tillfällig löneförbättring. Sålunda hava be­ fattningshavare vid rikets allmänna läroverk, högre lärarinneseminariet, statens folkskoleseminarier, statens småskoleseminarier, blindundervisnings­ anstalterna och de tekniska läroverken, statens folkskolinspektörer, befatt­ ningshavare vid sjökrigsskolan, skeppsgosseskolorna i Karlskrona och Mar­ strand, veterinärinrättningen i Skara och navigationsskolorna ävensom lärarpersonalerna vid kommunala mellanskolor och de s. k. landstingsseminarierna fått sig dylik tillfällig löneförbättring tillerkänd. Lärarpersonalerna vid folkskolorna och vid de högre folkskolorna hava däremot, oavsett djTtidstillägg efter i huvudsak samma grunder som statens befattningshavare, icke kommit i åtnjutande av någon förhöjning i de lönesatser, som fast­ ställdes av 1918 års riksdag. I detta samband anser jag mig också böra erinra om att Kungl. Maj:t enligt beslut den 29 juni 1928 uppdragit åt en kommitté, 1928 års lönekommitté, att enligt angivna riktlinjer verkställa utredning och avgiva för­ slag i avseende å dyrtidstilläggens inarbetande i de fasta löne- och pensions­ beloppen, beträffande vissa ännu återstående löneregleringsfrågor samt an­ gående revision av gällande avlöningsförfattningar. Denna kommitté har också lärarpersonalernas lönefråga under behandling.

Som jag nyss nämnt, har ett flertal lärarkårer under de senare åren ifrågasatta tillerkänts tillfällig löneförbättring, under det att sådan löneförbättring icke åtgärder för kommit lärarna vid folk- och småskolor och vid högre folkskolor till del. JiilfälHglöiie- Flera framställningar i sådan riktning hava dock blivit gjorda. förbättring. Sålunda hemställde skolöverstyrelsen i skrivelse den 30 september 1920 angående anslag å tilläggsstat för år 1921 till folkundervisningen m. in., att i samband med prövningen av frågan om tillfällig löneförbättring för samtliga de grupper av befattningshavare, som kunna komma i fråga till erhållande av dylik avlöningsförmån under år 1921, även lärare vid folkoch småskolor måtte komma i åtanke, och att de tillfälliga löneförbättrings-

8 Kungl. May.ts proposition Nr 180. beloppen för dessa lärare måtte bestämmas i relation till den reglerade lönen efter samma grunder, som kunde bliva bestämda för övriga befattnings­ havare, samt att Kungl. Maj:t måtte för 1921 års riksdag framlägga förslag om tillfällig löneförbättring till lärare vid högre folkskolor med motsvarande belopp som för lärare vid kommunala mellanskolor. I skrivelse den 31 augusti 1921 angående anslag å tilläggsstat för år 1922 till folkundervisningen m. m. hemställde överstyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte efter verkställd utredning framlägga förslag om tillfällig löne­ förbättring åt lärare vid folk- och småskolor samt högre folkskolor att utgå enligt de grunder, som i sådant hänseende kunde varda bestämda åt befatt­ ningshavare i statens tjänst. Vidare hemställde överstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1922, att Kungl. Maj:t måtte efter verkställd utredning för 1923 års riksdag framlägga för­ slag om tillfällig löneförbättring åt lärare vid folkskolor och högre folkskolor samt på extra stat för budgetåret 1923/1924 äska härför erforderligt anslag. Liknande framställningar gjordes av överstyrelsen i skrivelser den 31 augusti 1923 och den 30 augusti 1924. I skrivelse den 31 augusti 1925 angående anslag till folkundervisningen för budgetåret 1926/1927 hemställde vidare överstyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte för 1926 års riksdag framlägga förslag om ny lönereglering för folk­ skolans och högre folkskolans lärare eller, om så icke kunde ske, förslag om tillfällig löneförbättring åt dessa lärare samt äska härför för budgetåret 1926/1927 erforderligt anslag. I skrivelser till Kungl. Maj:t den 31 augusti 1926 och samma dag år 1927 gjorde överstyrelsen liknande framställningar. Slutligen hemställde överstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1928, att Kungl. Maj:t måtte i avbidan på att den kommitté, som tillsatts för att utreda frågan om ny lönereglering för bland andra folkskolans lärarpersonal, bleve färdig med sitt förslag, för riksdagen framlägga förslag om tillfällig löneförbättring åt folkskolans och högre folkskolans lärare samt äska härför för budgetåret 1929/1930 erforderliga anslag. Härjämte hava från åtskilliga korporationer och sammanslutningar bland lärare vid folk- och småskolor samt högre folkskolor till Kungl. Maj:t in­ kommit framställningar av innebörd, att åtgärder snarast måtte vidtagas till förbättrande av nu ifrågavarande befattningshavares löner.

I detta sammanhang anser jag mig också böra erinra om, att vid föredrag­ ning den 11 mars 1921 av frågan angående tillfällig löneförbättring under år 1921 för viss personal inom den civila statsförvaltningen (proposition nr 236) dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet förklarade, att beviljande av tillfällig löneförbättring åt befattningshavare i allmänhet vid läroanstalter av kommunal natur skulle kunna visa sig hinderligt vid fattande av definitiv ståndpunkt till de frågor, den då arbetande lärarnas lönekom-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180. 9 mitte fått sig förelagda till lösning. Vidare anförde dåvarande statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet i anledning härav bland annat följande: »Beträffande lärarna vid förut omförmälda slag av kommunala läroan­ stalter med statsunderstöd, i främsta rummet folk- och småskolor, kan jag ej annat än finna de framkomna farhågorna för ett dylikt föregripande ej fullt motiverade. Det synes mig nämligen icke hava varit omöjligt att till­ mäta löneförbättring åt nu ifrågavarande befattningshavare med sådana belopp, att faran för ett dylikt föregripande helt avlägsnats.»

På grund härav ansåg sistnämnde departementschef, att förslag bort före­ läggas riksdagen om tillfällig löneförbättring åt samtliga kommunalt anställda lärare. Vid anmälan den 3 mars 1922 av frågan om tillfällig löneförbättring under år 1922 och första halvåret 1923 för viss personal inom den civila statsförvaltningen (proposition nr 126) förklarade sig dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet — med hänsyn till de dåvarande stats­ ekonomiska förhållandena — icke kunna tillstyrka tillfällig löneförbättring åt nu ifrågavarande lärargrupper. I anledning härav anförde vid detta tillfälle statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet, att han ansåge det vara i hög grad önskvärt, att förslag om tillfällig löneförbättring åt lärare vid folk- och småskolor samt vid högre folkskolor förelädes riksdagen, men att vad chefen för finansdepartementet anfört rörande de ekonomiska möjlig­ heterna av ett dylikt förslags realiserande föranlett honom att för det då­ varande icke påkalla avlåtande till riksdagen av någon framställning med angiven innebörd. Ett anförande av enahanda innehåll hade chefen för ecklesiastikdeparte­ mentet till 1923 års statsrådsprotokoll (proposition nr 67). Vid anmälan den 17 februari 1928 av frågan om tillfällig löneförbättring under budgetåret 1928/1929 för viss personal inom den civila statsförvalt­ ningen erinrade (proposition nr 91) statsrådet och chefen för finansdeparte­ mentet om de framställningar, som gjorts i syfte att, därest förslag till löne­ regleringar för lärarpersonalen vid folk- och småskolor, högre folkskolor och folkhögskolor icke komme att föreläggas 1928 års riksdag, nämnda lärarper­ sonal måtte från och med budgetåret 1928/1929 tillerkännas tillfällig löne­ förbättring; och förklarade sig nämnde departementschef icke då kunna för­ orda förslag i ämnet till riksdagen. Vid samma tillfälle anförde statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet bland annat följande: På grund av de synnerligen betydande kostnader, som en definitiv löne­ reglering för omförmälda befattningshavare i huvudsaklig enlighet med ett sedan flera år tillbaka föreliggande förslag skulle medföra, har det visser­ ligen icke varit möjligt för mig att nu förorda avlåtande av framställning i ämnet till riksdagen. Men det synes mig å andra sidan vara uppenbart, att, ju längre en definitiv lönereglering undanskjutes, desto mera berättigat framstår kravet på utverkande av tillfällig löneförbättring för lärarpersonalen.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

Då förhållandena synas mig hava kunnat möjliggöra beredande åtminstone i någon mån av en dylik kompensation för den uteblivna löneregleringen, har jag ansett, att proposition om tillfällig löneförbättring med lämpligt avvägda belopp till lärarpersonalen vid ifrågavarande skolor bort avlåtas till 1928 års riksdag.

Motioner om I två vid 1925 års riksdag väckta, likalydande motioner (I: 261 och II: tillfällig löne­ 396) anfördes, att, då det berättigade i kravet på en lönereglering för bland förbättring. andra folk- och småskolans samt högre folkskolans lärare måste anses ådaga­ lagt, det måste förefalla skäligt och rimligt, att förenämnda lärare icke längre skulle gå miste om den tillfälliga löneförbättring, som redan en följd av år utgått till andra motsvarande lärarkårer. Motionärerna hemställde, att riksdagen måtte medgiva, att tillfällig löne­ förbättring måtte för tiden 1 juli 1925—30 juni 1926 utgå till lärare vid folk- och småskolor samt högre folkskolor med följande belopp: till ordi­ narie manlig folkskollärare 500 kronor, till ordinarie kvinnlig folkskol­ lärare 425 kronor, till ordinarie lärare vid småskola 300 kronor, till extra ordinarie och vikarierande manlig folkskollärare 375 kronor, till extra ordi­ narie och vikarierande kvinnlig folkskollärare 325 kronor, till extra ordi­ narie och vikarierande lärare vid småskola 225 kronor, till ordinarie manlig ämneslärare vid högre folkskola 600 kronor, till ordinarie kvinnlig ämneslärare vid högre folkskola 500 kronor, till extra ordinarie och vikarierande manlig ämneslärare med full tjänstgöring vid högre folkskola 500 kronor, till extra ordinarie och vikarierande kvinnlig ämneslärare med full tjänst­ göring vid högre folkskola 450 kronor och för timlärare vid högre folk­ skola 15 procent av nu utgående avlöning med ett maximum av 470 kro­ nor för manlig och 420 kronor för kvinnlig lärare.

I utlåtande nr 116 över sagda motioner anförde statsutskottet vid 1925 års riksdag, att utskottet visserligen behjärtade de synpunkter, som av motio­ närerna anförts. Då emellertid förslag i ämnet från Kungl. Maj:ts sida icke framlagts, hade utskottet icke ansett sig kunna på grundval av enskilda motioner tillstyrka åtgärder, vilka med hänsyn till sina statsfinansiella konsekvenser ägde eu sådan räckvidd som de nu motionsvis ifrågasatta. Dessutom erinrades därom, att det förelåge ett av en särskild kommitté utarbetat förslag, över vilket yttranden avgivits av vederbörande myndigheter, vilket förslag åsyftade genomförandet av ny definitiv lönereglering för samtliga kommunalt an­ ställda lärare, och Kungl. Maj:t torde, när den statsekonomiska situationen och förhållandena i övrigt det medgåve, icke underlåta att för riksdagen framlägga ett förslag i ämnet, som kunde anses vara av omständigheterna påkallat. Utskottet hemställde, att motionerna icke måtte vinna riksdagens bifall, och utföll riksdagens beslut i enlighet härmed.

I två vid 1926 års riksdag väckta, likalydande motioner (I: 109 och II: 215) framlades förslag av enahanda innebörd som vid 1925 års riksdag. 1 utlåtande nr 155 över dessa motioner anförde statsutskottet bland annat följande:

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISO. It

»Utskottet vill erinra därom, att år 1925 förelågo till utskottets behand­ ling motioner av enahanda innebörd som de nu lorevarando och att utskottet då förklarade sig behjärta de synpunkter, som av motionärerna anförts. I anslutning till detta uttalande vill utskottet framhålla, att utskottet alltjämt beaktar det nu framkomna kravet. Avlöningsförmånerna för lärarpersonalen vid folk- och småskolor, sådana desamma enligt Kungl. Maj:ts och riks­ dagens beslut nu utgå, anser utskottet för knappt tillmätta i förhållande till vad som tillerkänts statstjänare i motsvarande ställning och med i stort sett motsvarande utbildning. Särskilt kännbara måsto enligt utskottets mening förhållandena vara för de lärare, som vunnit sin utbildning under de senare årens abnormt stegrade prisförhållanden och därunder kommit att ådraga sig eu i förhållande till framtidsutsikterna på lärarbanan oproportionerligt stor skuldbörda. Utskottet har därför ej kunnat undgå finna, hurusom kravet på eu snar löneförbättring framstår såsom befogat, och enligt ut­ skottets mening bör detta krav tillgodoses förmedelst en definitiv lönereg­ lering för nu ifrågavarande lärarkårer. Det må vidare erinras därom, att sedan ett par år tillbaka ett kommitté­ förslag i ämnet föreligger, över vilket yttranden avgivits av vederbörande myndigheter. Då emellertid nämnda förslag giver lärarna en löneplacering, som synes utskottet för hög, bör detsamma undergå eu ytterligare överarbetning, eventuellt med aktgivande på möjligheten att i de föreslagna lönerna inarbeta de dyrtidstillägg, som äro avsedda att alltjämt utgå å dessa löner. I samband härmed torde dessutom vissa med löneregleringen sam­ manhängande frågor böra tagas under förnyad utredning, t. ex. angående lärarnas tjänstgöringstid, angående gift lärarinnas naturaförmåner, angående lärares skyldighet att undervisa i fortsättningsskola m. m. Enligt utskottets förmenande torde med hänsyn till det utredningsmaterial, som i den före­ varande lönefrågan allaredan föreligger, den erforderliga ytterligare utred­ ningen för framläggande av förslag om en definitiv lönereglering icke be­ höva taga synnerligen lång tid i anspråk. Skulle emellertid hinder möta för framläggande av ett definitivt löneregleringsförslag inom de närmaste två åren, håller utskottet före, att det bör tagas under övervägande, huru­ vida icke åtgärder böra vidtagas för beredande av en i avvaktan å den definitiva löneregleringen utgående tillfällig löneförbättring åt ifrågavarande lärare.»

Utskottet hemställde, att riksdagen, i anledning av de i ämnet väckta motionerna, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, det Kungl. Maj:t täcktes taga under övervägande, dels huruvida ett förslag till definitiv löne­ reglering för lärare vid folk- och småskolor skulle kunna under de närmaste åren framläggas för riksdagen, dels ock huruvida, därest ett sådant förslag icke inom denna tid kunde framläggas, en tillfällig löneförbättring skulle kunna beredas nämnda lärare. I en vid utskottets utlåtande fogad reservation yrkades, att riksdagen i anledning av samma motioner måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att, för den händelse förslag om definitiv lönereglering för ifrågavarande lärargrupper icke kunde föreläggas nästkommande års riksdag, Kungl. Maj:t måtte framlägga förslag om beredande av tillfällig löneförbättring åt nämnda befattningshavare.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr ISO.

På grund av att kamrarna fattade olika beslut i frågan, förföll densamma vid 1926 års riksdag.

I två vid 1927 års riksdag väckta, likalydande motioner (I: 92 och II: 206) framlades ånyo förslag av enahanda innebörd som vid 1925 och 1926 års riksdagar, varjämte hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära framläggande för 1928 års riksdag av förslag om defi­ nitiv lönereglering för i motionerna berörda lärargrupper. Över dessa motioner avgav statsutskottet vid 1927 års riksdag utlåtande, nr 127, i vilket utskottet till en början erinrade om frågans behandling vid 1926 års riksdag samt därefter yttrade: Sedan utlåtande avgavs av 1926 års riksdags statsutskott, hava enligt utskottets mening inga omständigheter tillkommit, som kunna föranleda utskottet att frångå vad då uttalades beträffande såväl kravet på en snar lönereglering för dessa lärare som i fråga om, såsom ett provisorium, till­ fällig löneförbättring för samma lärare. Fastmer synes det utskottet, att det av nu ifrågavarande lärare, vilka -—- under det att den ena gruppen av statstjänstemän efter den andra under tiden efter år 1918 kommit i åt­ njutande av definitiv lönereglering — alltjämt bibehållits vid den nämnda år för dem genomförda löneregleringen, för varje år med allt starkare skäl kunna göras gällande berättigade krav på att de i likhet med flertalet be­ fattningshavare i statens tjänst skola komma i åtnjutande av definitiv löne­ reglering. Motionärernas krav på tillfällig löneförbättring för budgetåret 1927/1928 torde emellertid icke nu vara finansiellt genomförbart. Enligt den mening, som kommit till uttryck i ovanberörda uttalande av 1926 års statsutskott, synes hinder icke böra möta för framläggande inom den närmaste tiden av ett definitivt löneregleringsförslag för här ifråga­ varande lärarpersonal. Utan att nu taga ställning till de spörsmål, som 1926 års statsutskott i sitt ovannämnda yttrande berörde beträffande om­ fattningen av en blivande definitiv lönereglering ävensom övriga därmed sammanhängande frågor, får utskottet, i förvissning om att vid utarbetande av förslag i ärendet grundlig uppmärksamhet kommer att ägnas åt alla på löneregleringsfrågan inverkande förhållanden, uttala sin förväntan, att intet underlåtes för att om möjligt denna fråga må vinna sin lösning vid 1928 års riksdag. Skulle dylikt förslag icke kunna vid sagda tidpunkt fram­ läggas, torde, enligt merberörda uttalande, frågan om beredande av tillfällig löneförbättring åt nämnda lärare böra tagas under övervägande.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde statsutskottet, att riksdagen måtte i anledning av motionerna i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande, huruvida förslag till definitiv lönereglering för lärare vid folk- och småskolor samt högre folkskolor måtte kunna framläggas för 1928 års riksdag. I en vid utskottets utlåtande fogad reservation yrkades emellertid, att ifrågavarande motioner ej måtte av riksdagen bifallas och anfördes i reser­ vationen till stöd härför: Med motionärernas framställning avses dels att bereda här ifrågavarande lärarpersonal tillfällig löneförbättring för tiden 1 juli 1927—30 juni 1928,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180. 13

enligt ^i motionerna angivna grunder, dels oek att framställning måtte göras hos Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t måtte för 1928 års riksdag framlägga förslag till definitiv lönereglering för i motionen berörda lärargrupper. Frågan om beredande av tillfällig löneförbättring åt här ifrågavarande lärarpersonal har under de senare åren vid upprepade tillfällen varit före­ mål för Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning, men framställningarna härom hava,, närmast på grund av de betydande statsfinansiella konsekvenser, ett medgivande av ifrågavarande löneförmåner skulle medföra, icke kunnat bi­ fallas. Utskottet, som visserligen alltjämt behjärtar de synpunkter, som av motio­ närerna andragits, har med hänsyn till frågans ekonomiska räckvidd och i betx-aktaude jämväl av att Kungl. Maj:t icke ansett sig kunna för innevarande riksdag framlägga förslag i ämnet, funnit sig icke kunna förorda bifall till förevarande förslag om beredande av tillfällig löneförbättring åt nämnda lärarpersonal. Vad beträffar motionärernas framställning om definitiv lönereglering för i motionerna berörda lärargrupper, vill utskottet erinra om att hos Kungl. Maj:t föreligger ett av en särskild kommitté utarbetat förslag, vilket inne­ bär genomförande av ny definitiv lönereglering för samtliga kommunalt anställda lärare. Då Kungl. Maj:t icke lärer underlåta att, när den stats­ finansiella situationen och omständigheterna i övrigt det medgiva, för riks­ dagen framlägga det förslag i ämnet, som Kungl. Maj:t finner påkallat, kan utskottet ej heller tillstyrka motionerna i denna del.

Båda kamrarna biföllo det reservationsvis gjorda yrkandet, vadan riks­ dagen alltså avslog motionerna.

I två vid 1928 års riksdag väckta, likalydande motioner (I: 30 och II: 56) framlades slutligen förslag av enahanda innebörd som vid 1925, 1926 och 1927 års riksdagar. I skrivelse den 1 juni 1928, nr 290, i anledning av väckta motioner om tillfällig löneförbättring åt lärare vid folk- och småskolor samt högre folk­ skolor erinrade riksdagen till en början om ärendets behandling vid 1925, 1926 och 1927 års riksdagar samt anförde härefter följande: Såsom av ovanstående redogörelse framgår, har riksdagens statsutskott vid flera tillfällen uttalat sitt behjärtande av den angelägenhet, som i mo­ tionerna beröres. De statsfinansiella förhållandena och frånvaron av initia­ tiv från Kungl. Maj:ts sida i ämnet hava emellertid hittills föranlett, att något positivt beslut i frågan ej kunnat komma till stånd. Jämväl nu lärer ställningen få anses sådan, att ett bifall till motionärernas hemställan ej kan ifrågakomma. Riksdagen håller emellertid före, att det ur alla synpunkter vore önskvärt, att frågan om en reglering av ifrågavarande lärargruppers löner snarast bleve definitivt löst. Under framhållande att det främst borde ankomma på Kungl. Maj:t att närmare överväga grunderna för en blivande lönereglering hemställde riks­ dagen sålunda, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande, huruvida förslag till förbättrade löneförhållanden för lärare vid folk- och småskolor samt högre folkskolor kunde snarast framläggas för riksdagen.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 180. I detta sammanhang vill jag vidare omnämna, att framställningar om framläggande av förslag till 1929 års riksdag om tillfällig löneförbättring för folkskolans och högre folkskolans lärarkårer till Kungl. Maj:t ingivits dels av folkskollärarkårens representantskap för lönefrågor, dels ock av sty­ relsen för högre folkskolornas lärarförening.

Departe­ Sedan jag i det föregående redogjort för vad som i huvudsak förekommit mentschefen. beträffande folkskollärarpersonalens lönefråga, alltsedan sagda personal fick sin senaste lönereglering vid 1918 års lagtima riksdag, skall jag nu övergå till att angiva min egen ståndpunkt i föreliggande fråga. Även om man ej bör alldeles bortse från att här ifrågavarande lärare genom förmånen av fri bostad med bränsle eller ersättning därför enligt ortens pris i ett avseende fått full ersättning för den allmänna prisstegringen sedan år 1914 samt att en del av dessa lärare, särskilt i städer och stadsliknande samhällen, genom vederbörande kommuns ingripande erhålla en avlöning, som i vissa fall ej oväsentligt överstiger den fastställda minimi­ lönen, torde det dock ej kunna bestridas, att de lagstadgade avlöningsför­ månerna till lärare vid folk- och småskolor äro för knappt tillmätta i för­ hållande till vad som tillerkänts statstjänare i motsvarande ställning och med i stort sett motsvarande utbildning. Jag anser mig därför också i huvudsak kunna instämma i vad statsutskottet vid 1926 års riksdag i sådant avseende anfört. Av den föregående redogörelsen för här berörda lönefrågas behandling framgår, att det i främsta rummet varit hänsyn till det statsfinansiella läget, som lagt hinder i vägen för en vare sig definitiv eller pro­ visorisk lösning av denna fråga. Riksdagens statsutskott har upprepade gånger framhållit önskvärdheten av lönefrågans snara lösning, och 1928 års riksdag har i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande, huruvida förslag till förbättrade löneförhållanden för lärare vid folk- och småskolor samt högre folkskolor kunde snarast fram­ läggas för riksdagen. Då nu, såsom i det föregående omnämnts, förslag om definitiv löneregle­ ring för lärarpersonalen vid olika läroanstalter icke kunnat föreläggas inne­ varande års riksdag och det är ovisst, när ett förslag i denna riktning kan hinna framläggas, har jag ansett det vara angeläget att tillse, huruvida icke åtgärder böra vidtagas för att, i avvaktan på den definitiva löneregle­ ringen, bereda lärarna en förbättring i deras ekonomiska ställning. Jag har därvid funnit starka skäl tala för att ifrågavarande lärare redan nu må komma i åtnjutande av en provisorisk avlöningsförbättring att utgå helt av statsanslag.

Den proviso­ Vad beträffar frågan om storleken av den provisoriska avlöningsförriska avlö­ bättringen, har jag givetvis att, förutom hänsynen till att en kommande ning sförbätt­ ringens stor­ lönereglering ej föregripes, taga i betraktande, i vilken utsträckning den lek.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr ISO.

än som skulle utgå enligt den lägsta placering i lönehänseende, varom kom­ mitténs förenämnda sektion kan komma att framlägga förslag. Den ifrågasatta provisoriska avlöningsförbättringen åt kommunalt anställda lärare torde visserligen icke komma att på det sätt, som berörts i fråga om de statsanställda lärarna, föregripa en definitiv lönereglering, även om för de manliga folkskollärarnas del någon tvekan härutinnan skulle kunna råda för billigaste ort, med hänsyn till förekommande naturaförmåner och dessas behandling vid en blivande lönereglering. Det förtjänar därför i detta sam­ manhang framhållas, att en provisorisk avlöningsförbättring av föreslagen storlek för dessa lärare, lika för alla orter, kan tänkas medföra, att på de billigaste orterna i någon löneklass ytterligare löneförbättring uteblir vid en blivande definitiv lönereglering.

Vid kommitténs utlåtande voro fogade två särskilda yttranden. Ledamö­ terna av kommittén, herrar O. Carlström och L. Tjällgren hava anfört följande:

Det torde ej gärna kunna undvikas, att en tillfällig löneförbättring av i promemoriorna skisserad natur i viss mån kan komma att föregripa pröv­ ningen av de lönebelopp, som kommittén har att föreslå för den definitiva löneregleringens genomförande för här ifrågavarande befattningshavare. Kommitténs yttrande ger ju också i någon mån belägg för detta. Om vi emellertid, i vad det gäller de kommunalanställda läraregrupperna — om än med tvekan ■—- kunna instämma i kommitténs uttalande, måste vi där­ emot i fråga om de statsanställda befattningshavarna avstå ifrån att yttra oss om förslaget, i det hänseende kommitténs majoritet gjort. För dessa grupper föreligga nämligen enligt vår mening inga sådana ekonomiska om­ ständigheter, att en ytterligare tillfällig löneförbättring är påkallad under den tid, lönekommitténs arbete med definitiv lönereglering för dem pågår.

Vidare har ledamoten av kommittén herr N. A. Nilsson, efter en kritik rörande ifrågasatt provisorisk avlöningsförbättring för lektorer och adjunkter, anfört följande: Mitt omdöme om den för lektorer och adjunkter avsedda löneförbättringen, att den anteciperar den nära föregående definitiva regleringen, torde drabba jämväl den provisoriska avlöningsförbättring, som avsetts för folkskollärarna, om än ur andra synpunkter. Inom den senaste lärarelöneregleringskommittén har reservationsvis framkommit ett yrkande, att folkskollärarna måtte, vad den kontanta delen av deras avlöning beträffar, placeras i 12:e löne­ graden. Genom den föreslagna provisoriska avlöningsförbättringen omöjliggöres en sådan placering. Vidare bör det observeras, att genom provisoriet skulle avståndet mellan folkskollärarens lön och folkskollärarinnans ytterligare ökas. För de direkt statsanställda nyreglerade befattningshavarnas del hava statsmakterna faktiskt accepterat principen lika lön för man och kvinna i samma befattning. Då det är staten, som bestämmer även de kommunal­ anställda lärarnas löner och bekostar dem till nio tiondelar, torde det vara angeläget att hålla möjligheten för en tillämpning av likalönsprincipen öppen även här och att icke genom otjänligt provisorium försvåra eller resa hin­ der — och dubbla hinder — i vägen för en lönereglering i överensstäm­ melse med statens egna grundsatser, och detta torde vara så mycket ange­ lägnare, som särskilt med hänsyn till arbetsprestationen det näppeligen gives något offentligt tjänsteområde, där principen om lika lön för manlig och

Kumjl. Maj .in proposition Nr ISO. 17

kvinnlig befattningshavare är så berättigad som just på skolundervisningens och uppfostrans. Vidare bar skolöverstyrelsen den 20 februari 1929 yttrat sig i den före­ liggande frågan och därvid anfört: Under en följd av år har överstyrelsen i framställningar och utlåtanden framhållit angelägenheten av att en lönereglering snarast måtte komma till stånd för lärarpersonalen vid under överstyrelsens inseende stående statliga och kommunala läroanstalter. Såsom motiv7 härför har kunnat an­ föras icke blott det starka behov av eu löneförbättring, som på grund av levnadskostnadernas stegring och den väntade löneregleringens ständiga undanskjutande, kommit att förefinnas hos de grupper av' befattningsha­ vare i det allmännas tjänst, som det här gäller, utan även billigheten av7 och rättvisan uti att jämväl lärarna finge sina löner reglerade i huvud­ saklig enlighet med de principer, som lagts till grund för redan genom­ förda löneregleringar för det stora flertalet iimbets- och tjänstemanna­ kårer på statsförvaltningens skilda områden. Djupare sett torde beviljan­ det av erforderlig löneförbättring för lärarna kunna sägas vara en verk­ lig livsfråga för läroanstalterna och framgången av deras verksamhet. Emellertid hava överstyrelsens ovan berörda framställningar angående lärarnas lönefråga även innefattat alternativa yrkanden, att Kungl. Maj:t täcktes, så länge av någon anledning frågan om en mera definitiv löne­ reglering icke kunde bringas till lösning, hos riksdagen söka utverka en mera tillfällig avlöningsförbättring till sådan omfattning, som kunde mot­ svara skäliga krav i fråga om tillgodoseende av syftet med ett dylikt pro­ visorium. Det är därför med tillfredsställelse överstyrelsen funnit, att Kungl. Maj:t med behjärtande av det förefintliga behovet och det rätt­ mätiga i de från såväl överstyrelsen som åtskilliga lärarorganisationer framställda yrkandena i nu berörda avseende ämnar för innevarande riks­ dag framlägga proposition om tillfällig avlöningsförbättring åt de lärar­ grupper, som i de remitterade promemoriorna närmare angivas. Vad att börja med beträffar de grupper av lärare, som sålunda skulle bliva delaktiga av den tillfälliga löneförbättring, som nu föreslås, har överstyrelsen uppmärksammat, att i förslaget saknas en del lärargrupper, som enligt överstyrelsens mening även bort erhålla sådan löneförbättring. Med hänsyn emellertid därtill, att Kungl. Maj:ts förslag i ärendet måste hållas inom den i statsverkspropositionen angivna finansiella ramen, fin­ ner sig överstyrelsen icke kunna i detta sammanhang påyrka eu utvidg­ ning av den provisoriska löneförbättringens omfattning. Överstyrelsen in­ skränker sig därför till ett par påpekanden, som närmast äro föranledda av mera formella synpunkter. I promemoriorna finnas upptagna lärare vid statens småskoleseminarier men däremot ej med dem i lönehänseende eljest i huvudsak likställda lärare vid landstingens småskoleseminarier. Till dessa utgår för närvarande tillfällig löneförbättring med % av det belopp, som i sådant hänseende å ifrågakommande ortsgrupper utgår till lärare vid statens småskoleseminarier. Det vore därför enligt överstyrel­ sens mening riktigt, att landstingsseminariernas lärare komme i åtnju­ tande även av provisorisk avlöningsförbättring efter enahanda grunder, alltså med % av vad som kan bliva beviljat åt lärarna vid statens små­ skoleseminarier. Sedan seminariet i Lycksele numera är uppfört på ordi­ narie stat, synes skolköksföreståndarinnan vid seminariet i Lycksele böra vara likställd med skolköksföreståndarinnan vid seminariet i Murjek. En Biltant/ till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 150 häft. (Nr 180.) o

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

jämkning i nu nämnda hänseenden komme att medföra endast ringa mer­ kostnad. Vad därefter beträffar storleken av de belopp, som i promemoriorna äro förslagsvis upptagna såsom provisorisk avlöningsförbättring, måste över­ styrelsen givetvis ävenledes finna önskvärt, att dessa för att i vederbörlig mån kunna motsvara sitt ändamål kunnat ställas något högre. Emellertid gäller även i detta fall, att de föreslagna beloppen i stort sett äro betinga­ de av de anslag, vilka, enligt vad som framgår av vederbörande departe­ mentschefs meddelande i statsverkspropositionen, kunnat av Kungl. Maj:t för ändamålet disponeras, vadan förslag om ökning i kostnaderna för den provisoriska avlöningsförbättringen sålunda icke kan i den särskilda pro­ positionen förväntas. Vid sådant förhållande gäller det nu närmast frågan om beloppens lämp­ liga fördelning på de olika befattningshavarna. Härvidlag kunna givetvis olika principer göra sig gällande. Överstyrelsen är emellertid icke nu i tillfälle att i sådant hänseende göra några grundligare undersökningar. Såvitt överstyrelsen kunnat finna, utgöra de föreslagna detaljbeloppen i stort sett resultatet av en procentuell beskärning nedåt av de belopp, vilka blivit föreslagna i vid fjolårets riksdag framlagda motioner angående till­ fällig löneförbättring för lärare. Överstyrelsen har intet att erinra mot den inbördes avvägning i beloppen, som sålunda kommit till stånd. Däri­ genom uppehälles i stort sett den relation mellan de för olika kategorier befattningshavare avsedda tilläggsbeloppen, varpå fjolårets förslag grun­ dade sig, och som då, såvitt överstyrelsen känner, vann de därav berörda lärargruppernas anslutning. I utlåtande den SO september 1924 över lärarlönekommitténs den 15 augusti 1923 avgivna förslag till lönereglering för befattningshavare vid rikets allmänna läroverk samt vid folk- och småskolor m. fl. läroanstalter uttalade överstyrelsen sin anslutning till den av sagda kommitté angivna löneställningen för de lärargrupper, varom nu är fråga, i förhållande till andra tjänstemannakårers löneställning. Då hänsyn tages till gällande grunder för dyrtidstillägg, överstiga i de flesta fall de av kommittén före­ slagna lönesatserna rätt avsevärt de avlöningsbelopp, som enligt de inom ecklesiastikdepartementet utarbetade promemoriorna skulle tillkomma där angivna grupper av lärare. När nu 1928 års lönekommitté haft att taga ställning till de i sagda pro­ memorior föreslagna beloppen, har kommittén, såsom den själv framhål­ ler, närmast tagit hänsyn till, huruvida en provisorisk avlöningsförbätt­ ring av den storlek, som de remitterade förslagen innehålla, kunde an­ tagas komma att i ena eller andra avseendet föregripa en definitiv löne­ reglering av det innehåll, som av kommittén komme att föreslås. Av lönekommitténs den 8 februari avgivna utlåtande framgår, att vid ett genom­ förande av det nu ifrågasatta löneförbättringsförslaget någon risk för ett föregripande på någon punkt av den blivande löneregleringen icke torde föreligga beträffande de kommunalt anställda lärarna, samt att i fråga om de statligt anställda lärarna sådan risk från kommitténs synpunkt kan befaras endast i vissa starkt begränsade fall. Det är uppenbart att kommittén vid bedömandet av detta spörsmål på utredningsarbetets nu­ varande mera preliminära stadium räknat med mycket stor försiktighet. Då resultatet likväl blivit så gynnsamt, som det nu anförda, synes det icke möta någon avsevärd svårighet att på de enstaka punkter, beträffande vilka betänkligheter i nämnda hänseende kunna råda, göra de justeringar,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180. 19 som kunna vara erforderliga, för att mot förslaget i det hela inga vägande invändningar skola kunna göras. I anledning av 1928 års lönekommittes uttalande, att den ifrågasatta pro­ visoriska avlöningsförbättringen åt kommunalt anställda lärare visserligen icke torde komma att på det sätt, som berörts i fråga om de statsanställda lärarna, föregripa eu definitiv lönereglering, även om för de manliga folk­ skollärarnas del någon tvekan härutinnan skulle kunna råda för billigaste ort, med hänsyn till förekommande naturaförmåner och dessas behandling vid en blivande lönereglering, har jag dock ansett mig böra för befattnings­ havare å s. k. A-ort ifrågasätta en något lägre provisorisk avlöningsförbättring än för befattningshavare å övriga orter. Härvid har jag tagit hänsyn även till den omständigheten, att man i samband med en lönereglering har att förutse i viss mån ökade avgifter för befattningshavarens egen och familjens pensionering. Enligt nu gällande bestämmelser är för manlig folkskollärare den årliga tjänstepensionsavgiften 75 kronor och familjepension savgiften 100 kronor. Enligt reglementet för statens pensionsanstalt skulle dessa avgifter vid eu lönereglering i enlighet med lärarlönekommitténs förslag höjas till 114 kronor för egen pension och till 131 kronor 20 öre för familjepension samt i enlighet med ovan ornförmälda särskilda yttrande av ledamoten av lärarlönekommittén, herr F. Kaijsers förslag till 91 kronor 50 öre för egen pension och till 113 kronor 20 öre för familjepension. Vid övervägande av samtliga på frågan inverkande omständigheter, å ena sidan nu utgående löneförmåner och de olika befattningshavarnas utbildningsförhållanden samt å den andra de statsekonomiska synpunkterna, har jag kommit till den uppfattningen, att den provisoriska avlöningsförbätt­ ringen bör utgå med de belopp, som finnas angivna i nedanstående å sid. 20 intagna tabell. De i denna tabell för befattningshavare å dyrare orter än A-ort före­ slagna beloppen överensstämma i allt väsentligt med förenämnda inom eckle­ siastikdepartementet utarbetade preliminära förslag till provisorisk avlöningsförbättring. Endast i en punkt har en modifikation vidtagits, nämligen i fråga om avlöningsförbättringen för extra ordinarie och vikarierande kvinnlig ämneslärare vid högre folkskola, beträffande vilken det preliminära förslaget upptog ett belopp av 275 kronor, men det slutliga förslaget stannat för 250 kronor. För folk- och småskolans lärarpersonal å A-orter har den provi­ soriska avlöningsförbättringen beräknats i stort sett 10 procent lägre än för övriga orter. I fråga om högre folkskolans lärare har jag icke ansett mig böra räkna med olika belopp å olika dyrorter. Någon sådan differentiering finnes ej för lärare vid kommunala mellanskolor, med vilka lärare högre folkskolans lä­ rare i lönehänseende ofta bruka jämföras. Aven under antagande att vid eu blivande lönereglering en väsentligt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180. •21 bör även gälla beträffande föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, däri inbegripet även rikets nordligaste gränsorter, ävensom motsvarande befattningshavare vid Skytteanska skolan i Tärna. För timlärare vid högre folkskola bör enligt min mening avlöningsförbättringen utgå med 10 procent å nuvarande avlöningsbelopp, dock med högst 270 kronor för manlig och 240 kronor för kvinnlig lärare. Avlöningsförbättring synes mig ej böra utgå åt sådan timlärare, som i egenskap av ordinarie, extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring uppbär provisorisk avlöningsförbättring eller tillfällig löneförbättring. Då avlöningsförbättringen är avsedd att för ordinarie lärare ävensom för lärare med anställning tills vidare utgå efter kalenderår och utbetalas må­ nadsvis, äro beloppen valda så, att de i regel äro jämnt delbara med 12. Även om vissa skäl kunna tala för att lärarna vid de yrkesbestämda högre folkskolorna skulle tillerkännas något högre avlöningsförbättring än lärarna vid de allmänna högre folkskolorna, har jag ej ansett mig i före­ liggande förslag böra göra någon skillnad mellan nämnda lärargrupper. För jämförelse vill jag här erinra om att jämlikt riksdagens beslut från och med budgetåret 1925/1926 tillfällig löneförbättring utgått till lärare vid kommunala mellanskolor med 600 kronor till ordinarie manlig ämneslärare och med 500 kronor till ordinarie kvinnlig ämneslärare. Vidare anser jag mig här böra nämna, att den av mig föreslagna pro­ visoriska avlöningsförbättringen uppgår för folk- och småskolans lärare å andra orter än A-orter till omkring 56 procent och för högre folkskolans lärare till omkring 60 procent av de belopp, som oavsett dyrtidstillägg enligt de vid 1928 års riksdag väckta motionerna borde tillerkännas motsvarande lärare såsom tillfällig löneförbättring. Vad beträffar lärarpersonalen vid de s. k. landstingsseminarierna, har överstyrelsen ifrågasatt, att jämväl denna personal må komma i åtnju­ tande av provisorisk löneförbättring. Jag vill emellertid erinra om att dessa lärare i likhet med lärarpersonalen vid de kommunala mellanskolorna äro de enda kommunalt anställda lärare, vilka hittills erhållit till­ fällig löneförbättring av statsmedel, och jag har icke ansett skäl föreligga, att i detta sammanhang någondera av nämnda kategorier medtages.

Som jag redan förut anfört, är det icke avsett, att dyrtidstillägg skall Den proviso­ riska avlöutgå å den provisoriska avlöningsförbättringen. Likaså anser jag, att veder­ ningsförbättbörande skoldistrikt icke bör äga skyldighet att för övertidsläsning lämna ringens karaktär och särskild gottgörelse motsvarande den provisoriska avlöningsförbättringen. närmare före­ Den provisoriska avlöningsförbättringen synes mig böra utgå efter i skrifter rö­ rande den­ huvudsak samma bestämmelser som den kontanta avlöningen. Jag anser samma. mig i detta sammanhang böra särskilt framhålla, att av samma skäl, som av chefen för ecklesiastikdepartementet i proposition nr 209 till 1923 års riks-

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 180. dag sid. 4 anfördes ifråga om dyrtidstillägg åt lärare vid folk- och små­ skolor m. fl. läroanstalter, det jämväl beträffande den provisoriska avlöningsförbättringen bör gälla att, om skoldistrikt eller styrelse för högre folkskola av en eller annan orsak, varöver läraren ej kunnat råda, icke kan författ­ ningsenligt utfå statsbidrag, helt eller delvis, till lärarens avlöning, denna omständighet icke bör utgöra hinder för den provisoriska avlöningsförbättringens utgående. Jag har i det föregående förordat, att avlöningsförbättringen för lärare vid folk- och småskolor skall utgå med i viss mån olika belopp å olika dyrorter. Jag vill då i detta sammanhang erinra om kungörelsen den 16 oktober 1925 (nr 4-26) angående fördelningen av orterna i riket å de i avlöningsreglementena för nyreglerade verk samt för armén och marinen upp­ tagna ortsgrupper. I denna kungörelse angivas dels särskilda orter, dels samtliga kommuner i riket. Ort, som icke finnes för sig upptagen, skall tillhöra ortsgruppen för den kommun, inom vilken orten är belägen. Det kan alltså inträffa och inträffar ej sällan, att inom samma kommun olika orter tillhöra olika ortsgrupper. I anslutning härtill synes mig vederbörande lärares provisoriska avlöningsförbättring böra bestämmas med hänsyn till hans verkliga bostadsort. Han bör alltså uppbära provisorisk avlöningsförbättring med det belopp, som är fastställt för den ortsgrupp, till vilken den ort, inom vilken han har sin bostad, enligt bestämmelse i ovannämnda kungörelse är att hänföra. Såsom ovan nämnts, bör den provisoriska avlöningsförbättringen utgå i samma ordning som den kontanta lönen, d. v. s. för ordinarie lärare även­ som för lärare med anställning tillsvidare efter kalenderår, förskottsvis med en tolftedel vid början av varje kalendermånad, samt för lärare, som anställts på viss tid, efter läsår.

Kostnads­ Beträffande kostnaden för den här föreslagna provisoriska avlöningsför­ beräkning. bättringen tillåter jag mig först hänvisa till den å sid. 23 intagna tablå, utvisande kostnaderna för avlöningsförbättringen åt folkskolans och små­ skolans lärare. Då den officiella folkskolestatistiken för läsåret 1927/1928 ännu icke före­ ligger i bearbetat skick, har jag varit nödsakad att vid beräkningen av antalet lärare utgå från förhållandena vid slutet av läsåret 1926/1927. Fördelningen av dessa lärare på olika ortsgrupper skulle vara förenat med ett mycket omfattande och tidsödande arbete. En dylik fördelning har emellertid gjorts av 'skolöverstyrelsens statistiska avdelning för vårterminen 1924. Det befanns då, att av manliga ordinarie folkskollärare 40 procent, av kvinnliga sådana 25 procent och av ordinarie lärare vid småskola 38 procent voro placerade å A-orter. Av extra ordinarie lärare voro 13 procent folkskollärare och 29 procent lärare vid småskola samma termin placerade å A-orter. I följande tablå har jag räknat med att förhållandet mellan

Knugl. Maj.ts ‘proposition Nr 180. 23

antalet lärare å A-orter och hela antalet lärare inom de olika grupperna var detsamma vid slutet av läsåret 1927/1928 som under vårterminen 1924.

Föreslagen Antal lärare provisorisk Folk- och småskolor vid slutet a\ avlöningsför- Kostnad vårterminen bättring pr 1927 lärare Kronor

Ordinarie lärare: a) tjänstgörande eller tjänstlediga av an­ nan orsak än sjukdom:

lärare vid småskola och därmed liklärare vid småskola och därmed likb) tjänstlediga på grund av sjukdom:

Kungl. Maj:ts proposition AV 180. 25 Antalet lärare vid högre folkskolor torde för läsåret 1929/1930 kunna beräknas till ungefär detsamma som under vårterminen 1928, vadan den sammanlagda kostnaden för provisorisk avlöningsförbättring åt lärare vid högre folkskolor kan beräknas till 99,710 kronor eller avrundat till 100,000 kronor.

I avseende å de utgiftsbelopj), varom här är fråga, vill jag slutligen erinra om vad statsrådet och chefen för finansdepartementet den 4 januari 1929 yttrade i fråga om den till grund för statsregleringen för budgetåret 1929/1930 liggande finansplanen. Nämnde departementschef påpekade, huru­ som hänsyn till kommande statsregleringar och till önskvärdheten av kon­ tinuitet i statsregleringsarbetet föranlett, att vissa utgiftsbehov, vilka i allt fall inom en nära framtid torde få tillgodoses, icke synts böra undanskju­ tas. Det hade befunnits möjligt och lämpligt att i viss utsträckning till­ mötesgå önskemålen om en löneförbättring för vissa lärarkategorier, och då medel för ändamålet nu kunde ställas till förfogande inom den förefintliga inkomstramen, hade det befunnits vara med klok förtänksamhet förenligt att bereda plats härför inom budgetens normala omslutning.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Kungl. Hemställan. Maj.t måtte föreslå riksdagen dels besluta, att under budgetåret 1929/1930 provisorisk avlöningsför­ bättring må utgå till lärare vid folk- och småskolor med föl­ jande belopp, nämligen för ordinarie lärare vid folkskola: 258 kronor för manlig lärare å A-ort och 288 kronor för manlig lärare å annan ort samt 216 kronor för kvinnlig lärare å A-ort och 240 kronor för kvinnlig lärare å annan ort; för extra ordinarie och vikarierande folkskollärare: 184 kronor för manlig lärare å A-ort och 204 kronor för manlig lärare å annan ort samt 160 kronor för kvinnlig lärare å A-ort och 180 kronor för kvinnlig lärare å annan ort; för ordinarie lärare vid småskola ävensom för lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola, vilken blivit anställd tillsvidare med ömsesidig rätt till minst fyra månaders uppsägning: 150 kronor för lärare å A-ort och 168 kronor för lärare å annan ort; för extra ordinarie och vikarierande lärare vid småskola samt för lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola, vilken blivit anställd på viss tid eller såsom vikarie, ävensom för sådan ordinarie lärare vid småskola eller tillsvidare anställd lärare, vilken ej äger komma i åt- Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 150 häft. (Nr 180.) 3

#

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 180. njutande av det i föregående punkt omnämnda beloppet: 110 kronor för lärare å A-ort och 120 kronor för lärare å annan ort; samt till lärare vid högre folkslcolor med följande belopp, näm­ ligen för ordinarie ämneslärare: 360 kronor för manlig och 300 kronor för kvinnlig lärare; för extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring: 300 kronor för manlig och 250 kronor för kvinnlig lärare; för timlärare: 10 procent av de i kungörelsen den 16 september 1918 angående avlöning åt lärare vid högre folk­ skola samt statsbidrag till sådan skola stadgade belopp, dock med högst 270 kronor för manlig och 240 kronor för kvinnlig lärare samt med föreskrift att dylik avlöningsförbättring ej må utgå åt sådan timlärare, som i egenskap av ordinarie, extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring uppbär provisorisk avlöningsförbättring eller tillfällig löneförbättring; att dyrtidstillägg ej må utgå å ovan omförmälda provi­ soriska avlöningsförbättring; samt att Kungl. Maj :t må äga utfärda de närmare villkor och bestämmelser, vilka, i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i statsrådsprotokollet angivit, torde för sagda avlöningsförbättrings åtnjutande böra stadgas; dels, vid bifall till ovan framlagda förslag, anvisa för budgetåret 1929/1930 till provisorisk avlöningsförbättring åt lärare vid folk- och småskolor ett extra förslagsanslag å. . kronor 5,720,000: ; samt till provisorisk avlöningsförbättring åt lärare vid högre folkskolor ett extra förslagsanslag

dels och medgiva, att till föreståndarinna och biträdande föreståndarinna vid skolhem eller arbetsstuga inom Jämt­ lands, Västerbottens och Norrbottens län, dock ej rikets nordligaste gränsorter, ävensom till föreståndarinna och bi­ trädande föreståndarinna vid Skytteanska skolan i Tärna provisorisk avlöningsförbättring må under budgetåret 1929/ 1930 enligt de av mig ovan i fråga om sådan avlönings­ förbättring åt lärare vid småskola förordade grunder och bestämmelser utgå av det ordinarie förslagsanslaget till av­ lönande av föreståndarinna och biträdande föreståndarinna för skolhem eller arbetsstuga inom Jämtlands, Västerbottens

*

Kungl. May.ts proposition Nr 180. 27 och Norrbottens län, dock ej rikets nordligaste gränsorter, respektive det ordinarie förslagsanslaget till Skytteanska skolan i Tärna.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hem­ ställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen. Ur protokollet: Lars Tunberg.